Kong1. Maj:is Nåd. Proposition N:o 84 (Proposition 1899:84)

Kong1. Maj:is Nåd. Proposition N:o 84.

N:o 84.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upplåtande
åt aktiebolaget Gellivare Malmfält af kronan
tillhörig mark i Norrbottens lön m. m.; gifven Stockholms
slott den 14 april 1899.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
tinansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva,

dels att af den kronan vid afvittringen i Gellivare socken tillfallna
öfverloppsmark må till aktiebolaget Gellivare Malmfält på arrende
under en tid af femtio år upplåtas det område, som, innefattande en
areal af 619,7 84 hektar, finnes omförmäldt i bolagets skrift af den 8
december 1898 och å den vid samma skrift fogade karta till sina
gränser närmare angifvet — dock med undantag af dels sådana delar af
området, hvilka till äfventyra redan blifvit af kronan i vederbörlig ordning
upplåtna till andra, dels ock den del af området, som i jernvägsstyrelsens
underdåniga utlåtande den 17 mars 1898 uppgifvits vara
för jernvägens behof erforderlig och som å den vid sagda utlåtande
fogade ritning innefattas inom de med bokstäfverna d, e, f, g, h, i, s, d
betecknade linier, med rätt för bolaget att såsom hittills å sistnämnda
del af området afgiftsfritt begagna den mark, hvilken af bolagets redan
befintliga byggnader upptages eller som kan komma att ytterligare
tagas i anspråk för byggnader, som bolaget framdeles kan få styrelsens
tillstånd att uppföra, dock mot förpligtelse för bolaget ej mindre
att i fråga om användningen af berörda mark underkasta sig samma
bestämmelser, som i liknande fall af styrelsen pläga fastställas för
Bill. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 65 Håft. 1

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

andra trafikanter, Indika fått mark af jernvägsområde sig upplåten, än
ock att till styrelsen återställa samma mark, i den mån den blifver för
bolagets malmlastning obehöflig eller kan för jernvägens anläggningar
erfordras, — samt under följande vilkor:

att bolaget skall för ifrågavarande mark årligen senast den 14
mars erlägga arrende till belopp, som Kongl. Maj:t på gemensamt förslag
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, öfverjägmästaren
i Norrbottens distrikt och bergmästaren i norra bergmästaredistriktet
bestämmer för en tid af tio år i sänder;

att hus och byggnader, som vid den tid, då bolagets arrenderätt
inträder, finnas vara utan särskild från kronans sida gjord upplåtelse
på området uppförda af andra än bolaget, under arrendetiden
må af egarne bibehållas tillika med nödigt tomtutrymme, hvilket senare
i händelse af tvist skall bestämmas af Kongl. Majtts befallningshafvande,
mot det att egarne till bolaget erlägga årlig afgäld, motsvarande den
del af den bolaget åliggande arrendeskilling, som å tomten belöper
efter förhållandet mellan dennas areal samt hela det till bolaget upplåtna
områdets ytinnehåll, dock med skyldighet för innehafvare af dylik
lägenhet att afträda densamma, derest sådant kan finnas erforderligt
vare sig med hänsyn till bolagets behof af utrymme för sin rörelse,
af helsovårdshänsyn eller för åstadkommande af ordnad byggnadsverksamhet;
skolande egare af sådan lägenhet jemväl vara skyldig
att afträda densamma i det fall, att å lägenheten inhysas personer,
hvilka föra ett sådant lefnadssätt, att fara deraf uppstår för allmän
ordning och sedlighet;

att i sistberörda fall lägenhetens egare skall vara skyldig afträda
densamma utan lösen, dock med rätt att inom viss, af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande bestämd tid bortföra af honom derå uppförda
byggnader, hvaremot i öfriga fall lösen för byggnadernas värde skall
af bolaget erläggas samt vid brist af åsämjande bestämmas af gode
män; skolande det tillkomma Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i
händelse af tvist afgöra fråga om skyldighet att afträda lägenhet i
fall, som i denna och nästföregående punkt omförmälas;

att hvad i § 3 mom. 1 af gällande grufvestadga finnes föreskrifvet
icke må ega tillämpning å hus, tomtplats eller trädgård, som
befinnes å det till bolaget upplåtna område, derest icke Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i särskild! fall finner sådana omständigheter föreligga,
att inmutning icke må ske närmare någon viss, på området befintlig
byggnad, tomtplats eller trädgård, än hvad omförmälda § i
grufvestadgan angifver;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

att, om bolaget nedlägger grufrörelsen eller bedrifver densamma
väsentligen minskad omfattning, det skall ankomma på Kongl. Maj:t
att förklara bolagets arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet eller
till någon del af området, hvarjemte, för den händelse grufdrift af
annan än bolaget kommer att idkas inom området och för sådan af
annan idkad grufdrift utrymme utöfver sedvanliga utmål visar sig behöflig!,
Kongl. Maj:t må ega bestämma, att bolaget skall afstå hvad
som för ändamålet kan anses erforderligt och skäligt; skolande i fall,
som i denna punkt afses, proportionerlig minskning af bolagets arrendeafgift
ega rum;

att bolaget skall vara skyldigt att utan särskild ersättning af
området afstå hvad som enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande kan finnas
erforderligt för anläggning af allmän väg eller till utrymme för jernväg
eller för dess drift erforderliga anläggningar och anordningar;

att, om af anledning, som förut icke blifvit nämnd, det nu eller
framdeles skulle visa sig angeläget, att någon sådan del af området,
som för bolaget icke är ''oundgängligen behöflig, från bolagets arrenderätt
undantages, bolaget skall vara skyldigt underkasta sig Kong].
Maj:ts bestämmande härutinnan;

att bolaget skall öfvervaka, att åverkan icke sker å den växande
skogen inom området, samt i sin mån söka att till laga ansvar befordra
dem, som till dylik åverkan göra sig skyldiga;

att bolaget på grund af nu ifrågavarande arrende icke skall ega
annan rätt till skogen å området, än att bolaget må dels, efter anvisning
af vederbörande skogstjensteman och derest från skogsvårdens
synpunkt hinder icke möter, erhålla nödigt byggnadstimmer till pris,
som af domänstyrelsen bestämmes, dels ock afrödja skog, som finnes
å tomtplats, mot ersättning, som domänstyrelsen likaledes bestämmer;

att bolaget skall tillhandahålla Kongl. Maj:ts befallningshafvande
erforderliga medel för aflönande af den polisstyrka, som till ordningens
vidmagthållande å Malmberget och närmaste derintill belägna område
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnas;

att den enligt gällande grufvestadga jordegare tillhörande rätt
beträffande fyndigheters tillgodogörande icke på grund af nu ifrågavarande
arrende må tillkomma bolaget;

att bolagets arrenderätt icke får af bolaget å annan öfverlåtas,
med mindre Kongl. Maj:t sådant medgifver; samt

att bolaget, innan det till upplåtelse på arrende föreslagna området
får af bolaget tillträdas, skall hafva genom lagligen gällande
handling, som till Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnas, för -

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

bundit sig ej mindre att afstå från samtliga de bolaget tillhöriga inmutningar,
hvilkas inmutningspunkter äro belägna inom gränserna för
nedan omförmälda, å den af ingeniören H. Wennerström under januari
månad år 1898 upprättade karta med litt. x betecknade område, än
äfven att i fråga om sina öfriga inmutningar vid blifvande utmålsläggningar
icke begära, att gränserna för något utmål sträckas in å nyssnämnda
område;

dels att det i bolagets skrift den 29 maj 1897 omförmälda, å
den vid skriften fogade karta med litt. x betecknade, af ingeniören
Wennerström under januari månad år 1898 å karta planlagda område
om 145,192 hektar må — med undantag af den del af området, som
jernvägsstyrelsen enligt dess underdåniga utlåtande den 17 mars 1898
af anförda skäl ansett böra för kronans räkning bibehållas och som å
den vid samma utlåtande fogade ritning innefattas inom de med bokstäfverna
v, s, k, o, 1, r, q, v betecknade linier — från kronans mark
afskiljas samt i hufvudsaklig enlighet med omförmälda, af Wennerström
uppgjorda regleringsplan, sedan en lämplig tomt till bostadsplats
för en skogsbevakare afsatts, fördeladt i tomter, för bebyggande
åt enskilde med eganderätt upplåtas under iakttagande,

att förslag till köpeskilling för de särskilda tomterna skall, samtidigt
för alla tomterna, uppgöras af vederbörande revirförvaltare och
en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande utsedd person, hvarvid särskilt
värde bör åsättas å tomt befintlig skog och särskildt värde
sjelfva jorden; skolande värderingsmännen, der de stanna i olika meningar
rörande värdet af någon tomt, till tredje värderingsman tillkalla
någon af de utaf länets landsting eller hushållningssällskap
utsedde uppskattningsmän för arrendevärderingar;

att tomt derefter må af Kongl. Maj:ts befallningshafvande till
pris, motsvarande minst den på nämnda sätt föreslagna köpeskillingen,
upplåtas till den, som hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmäler
sig till erhållande af sådan tomt och dervid erlägger värdet för å
tomten befintlig skog jemte en femtedel af köpeskillingen för jorden;

att den, åt hvilken tomt upplåtes, skall vara skyldig att, under
iakttagande af de särskilda föreskrifter, som med afseende å områdets
ordnande och bebyggande kunna varda honom af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vid upplåtelsen meddelade, inom två år från upplåtelsen
hafva å tomten påbörjat samt inom ytterligare tre år fullbordat boningshus,
salubod eller annan dermed jemförlig byggnad, vid äfventyr, om
det försummas, att tomtinnehafvaren skall vara sin rätt till tomten
och den derför erlagda andel af köpeskillingen förlustig;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

att tomtinnehafvare skall vid enahanda äfventyr, sedan han inom
den förelagda tiden af fem år fullgjort hvad honom i fråga om tomtens
bebyggande ålegat, sist vid utgången af nämnda tid vara skyldig
erlägga återstoden af köpeskillingen; samt

att, sedan byggnadsskyldigheten blifvit behörigen fullgjord och
köpeskillingen till fullo guldits, köpebref å tomt må af Kong!. Maj:ts
befallningshafvande för tomtinnehafvaren utfärdas;

dels ock att köpeskillingarne för tomterna å sistberörda område,
efter afdrag af kostnaden för den af ingeniören Wennerström i januari
månad år 1898 uppgjorda regleringsplan jemte beskrifning öfver området,
må, tills vidare och intill dess annorlunda kan varda af Kongl.
Maj:t bestämdt, användas till bestridande af sådana utgifter, som
finnas erforderliga för områdets behöriga ordnande, samt för sådant
ändamål, till en början och innan municipalsamhälle på platsen bildats,
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande disponeras för att, när raunicipalstyrelse
kommit till stånd, omhändertagas af denna.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Hans Wachtmeister.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 84.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 14 april 1899.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,
friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
anförde:

I en till Kongl. Maj:t den 6 mars 1895 ingifven skrift anhöll aktiebolaget
Gellivare Malmfält, med förmälan att jernmalmbrytningen inom
de bolaget tillhöriga utmål å Gellivare Malmberg inom Gellivare socken
af Norrbottens län dåmera kommit i full gång, samt att för grufdriften
derstädes samlats en talrik, i bolagets tjenst anstäld arbetarepersonal,
att, enär ur synpunkten af så väl malmbrytningens som arbetarepersonalens
och den allmänna ordningens intresse det vore af vigt,
att förhållandena å Malmberget blefve ordnade på ett mera tillfredsställande
sätt än för närvarande, men derför erfordrades större jordområden,
än bolagets utmål erbjöde, det måtte tillåtas bolaget dels att

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

af kronans mark å Malmberget få under en tid af femtio år mot den
årliga afgäld, Kongl. Maj:t kunde finna godt bestämma, arrendera ett
område af 1,370 hektar, hvilket område jemte utmålen, de senare upptagande
tillhopa 483,04 hektar, äfvensom Gellivare skolbord tilldelade
ströängar om tillsammans 19,16 hektar på en vid ansökningen fogad,
af kommissionslandtmätaren O. Wennberg den 14 februari 1895 verkstäld
kopia af kartan öfver utmålen å Malmberget vore betecknadt med
röda linier, dels ock att under vissa vilkor och förbehåll disponera öfver
ifrågavarande område af 1,370 hektar samt derå uppföra sådana byggnader
och inrättningar, som för bolagets ändamål och arbetarepersonalens
nytta eller trefnad behöfdes.

Sedan Kongl. Maj:ts genom nådig remiss den 6 mars 1895
anbefalt kammarkollegium att, efter domänstyrelsens hörande, inkomma
med underdånigt utlåtande, infordrade kollegium bemälda styrelses
yttrande; och afgaf styrelsen den 20 januari 1896 underdånigt utlåtande,
dervid styrelsen öfverlemnade inhemtade yttranden från vederbörande
jägmästare och öfverjägmästare äfvensom Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet, hvilken sistnämnda myndighet vid sitt yttrande fogat,
såsom egande samhörighet med nu ifrågavarande ärende, dels en af
Gellivare skolråd hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjord framställning
om upplåtelse åt Gellivare församling för skolhusbyggnad af
en tomtplats, belägen å det i bolagets ansökning afsedda område,
tillika med af bergmästaren i norra distriktet öfver skolrådets framställning
afgifvet yttrande, dels en af förste provinsialläkaren i länet
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgifven rapport angående .de i
samband med byggnadsverksamheten å Malmberget stående sanitära
förhållanden, dels en af ingeniören H. Wennerström enligt Kongl.
Maj:ts befalluingshafvandes förordnande år 1895 upprättad regleringsplan
i och för framtida bebyggande af en del af det under bolagets
ansökning innefattade område med till denna plan hörande beskrifning,
dels ett fråu afvittringsstyresmannen H. W. Boström i ärendet infordadt
utlåtande, dels ett af bolaget till Kong!. Maj:ts befallningshafvande
ingifvet yttrande i ämnet, dels ock slutligen en af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande den 22 juli 1895 utfärdad och, enligt bifogadt bevis,
första gången den 4 derpåföljande augusti i Gellivare församlings kyrka
uppläst allmän kungörelse, hvari, bland annat, med anledning deraf att
en mängd personer utan behörigt tillstånd slagit sig ned samt åt sig
uppfört boningshus och andra byggnader å Malmberget på kronopark,
hvars upplåtande åt bolaget vore ifrågasatt, meddelats varning mot ett
fortsatt dylikt bebyggande, under erinran att de sålunda uppförda husens

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

egare och i främsta rummet egarne af de hus, hvilka hindrade platsens
ifrågasatta reglering för en ordnad byggnadsverksamhet, äfventyrade
att varda från området afhyste, så fort detsamma för annat ändamål
behöfde tagas i anspråk.

Jemte meddelande att den af ingeniören Wennerström planlagda
areal, hvilken vore belägen söder om den vid Malmberget befintliga
jernvägslinie och sträckte sig in emot gränsen för hemmanen Kaptensgårdens,
Robsahms och Puoitaks områden, blifvit inlagd äfven å den
vid bolagets ansökning fogade karta, anförde Kong], Maj:ts befallningshafvande
vidare, att, enär bolagets ansökning visade sig omfatta äfven
det af Wennerström planlagda område och i öfrigt afsåge ett så stort
område, att det för Kongl. Maj:ts befallningshafvande syntes tvifvelaktigt,
huruvida bolaget verkligen kunde anses vara i behof af en så
betydande markupplåtelse, Kong]. Maj:ts befallningshafvande lemnat
bolaget tillfälle att i sådant hänseende förebringa närmare utredning,
hvilken utredning förelåge i förutnämnda af bolaget till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande ingifna yttrande. Kongl. Majrts befallningshafvande
medgåfve villigt, att en affär af sådan omfattning som bolagets både
behof af ett utrymme, sträckande sig ganska betydligt utöfver de områden,
som innehölles i de bolaget tillhöriga utmål. Äfven från allmän
synpunkt vore det af vigt, att bolaget erhölle en ganska omfattande
arrenderätt å trakten i fråga, ty i och med den dispositionsrätt, bolaget
undfinge, kunde vinnas en god garanti för, att behöflig ordning i så
väl sanitärt som annat afseende blefve vidmagthållen å platsen. Efter
hvad erfarenheten visat, och sakens egen natur gåfve vid banden, kunde
en sådan ordning å Malmberget icke med lika lätthet låta sig genomföra,
så länge tillsynen deröfver väsentligen skulle tillkomma ensamt offentliga
myndigheter, der dessa icke hade att vid sina sträfvanden i förevarande
afseende påräkna någon medverkan eller ens god vilja bos platsens
bryggare. Hvad beträffade det i bolagets ansökning afsedda område,
vore detta visserligen alltför stort, för att bolaget skulle behöfva eller
kunna för sin rörelse tillgodogöra sig hvarje del deraf, men å andra
sidan funne Kongl. Majrts befallningshafvande ytterlig svårighet möta
att föreslå någon viss areal, som borde från bolagets arrenderätt undantagas,
alldenstund dels bolagets behof syntes sträcka sig i mer eller
mindre mån till alla hufvudsakliga delar af området, om än samma delar
icke behöfde annorledes än partielt af bolaget tagas i anspråk, dels den
omfattning och den rigtning, hvari bolagets verksamhet kunde komma
att å platsen utvecklas, icke nu kunde beräknas, dels ock hänsynen till
ordningens upprätthållande å stället påkallade en viss utsträckning af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

upplåtelsen. Kongl. Majrts befallningshafvande funne sig för den skull
icke böra vidhålla den mening, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förut hyst, nemligen att från arrendet borde särskildt undantagas den
söder om jernvägsspåret belägna mark. Men om Kongl. Maj:ts befallningshafvande
icke nu föresloge någon lokal begränsning af den
ifrågasatta upplåtelsen, ansåge sig Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i stället böra tillstyrka vissa andra, på annat sätt bestämda inskränkningar,
hvilka afsåge, att det högst betydliga området icke finge
blifva afstängdt och tillslutet för sådana, som utom bolaget kunde hafva
skäligt och, från allmän synpunkt sedt, beaktansvärdt intresse af att
vinna fast fot å Malmberget och hvilka alltför väl kunde der inrymmas
utan skada eller men för bolaget. De bestämmelser, Kongl. Maj:ts
befallningshafvande från sådan synpunkt komme att föreslå, syntes
Kongl. Maj:ts befallningshafvande stå i öfverensstämmelse med bolagets
egen afsigt, som icke kunde antagas hafva varit att från området utestänga
andra, som kunde vilja der nedsätta sig, utan otvifvelaktigt i
hufvudsak gått ut på att ernå eu sådan ställning å platsen i fråga,
som, jemte det den gåfve bolaget trygghet att få tillgodogöra sig alla
sådana delar af området, som för bolaget vore verkligen behöfliga,
innebure garanti för, att å området komme att utbilda sig en bättre
och för alla gynsammare allmän ordning än den, som under nuvarande
obestämda förhållanden visat sig vilja uppkomma. I sådan syftning
ville Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslå stadganden om upplåtelse
af lägenheter för dem, som önskade nedsätta sig inom området,
om nu befintliga lägenheters bibehållande, om skyldighet för bolaget
att underkasta sig minskning i arrendeupplåtelsen vid möjlig framtida
minskning af dess rörelse eller med hänsyn till annan å platsen uppkommande
grufbrytuings intresse eller af annan särskild anledning,
hvilken af Kongl. Maj:t kunde pröfvas vara af natur att böra föranleda
till inskränkning i bolagets rätt, samt om skyldighet för bolaget att
underkasta sig eventuel bygguadsplan m. m. De bestämmelser i öfrigt,
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig böra föreslå, öfverensstämde
med bolagets egen ansökning eller vore, i den mån så ej vore
förhållandet, af det innehåll, att någon särskild och närmare motivering
för dem icke syntes vara af nöden.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkte för den skull, att
bolaget måtte under vissa af Kongl. Maj:ts befallningshafvande närmare
angifna vilkor erhålla åt sig upplåtet på arrende under en tid af 50
år det område, som innefattades inom de i bolagets ansökning angifna
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 65 liäft. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

gränser, dock med undantag af dels de inom samma område befintliga
utmål, så länge dessa vore i vederbörlig ordning försvarade, dels de
till Gellivare skolbord hörande, inom området belägna ängar, dels
sådana delar af området, till livilka till äfventyrs någon upplåtelse till
annan eller andra kunde hafva från kronans sida i laga ordning tidigare
egt rum.

Domäustyrelsen förklarade i sitt underdåniga utlåtande, att styrelsen
från skogsväsendets sida icke hade något att erinra mot, att det
i bolagets ansökning afsedda område, hvilket utgjorde en del af den
vid afvittringen i Gellivare socken kronan tillfallna öfverloppsmark och,
med undantag af vissa delar, vore beväxt med skog, upplätes för det
ifrågasatta ändamålet. Beträffande upplåtelsevilkoren instämde styrelsen
i hufvudsak med Kongl. Maj:ts befallningshafvande och föreslog allenast
ett par smärre ändringar i desamma.

Under det ärendet var beroende på handläggning af kammarkollegium,
hade emellertid C. L. Hammarström, O. G. Nilsson med
flere arbetare å Malmberget i en till Kongl. Maj:t stäld, den 7 mars
1896 ingifven skrift dels förmält, att den till antalet högst betydliga
befolkning, malmbrytningen vid Gellivare numera sammanfört, egde
anspråk på att sättas i tillfälle att bilda ett ordnadt samhälle, hvartill
i främsta rummet erfordrades, att lämpligt område af det allmänna upplätes,
hvarest möjlighet bereddes enskilde att med tryggad besittningseller
eganderätt förvärfva byggnadsplatser, men att i den mark, bolaget
nu sökte få åt sig wpplåten, inginge det af ingeniören Wennerström
år 1895 för bebyggande af enskilde indelade och reglerade område vid
Malmberget, hvilket område med hänsyn till läge och andra omständigheter
vore det enda, som lämpade sig för omförmälda ändamål, dels
ock på dessa och i öfrigt anförda skäl i underdånighet hemstält, att
Kongl. Maj:t vid pröfning af bolagets ansökning måtte, derest denna
blefve i hufvudsak bifallen, från bolagets arrenderätt undantaga den
enligt Wennerströms förslag till regleringsplan för bebyggande afsedda
del af Malmberget, samt att Kongl Maj:t, vare sig berörda område vid
den sökta upplåtelsens beviljande undantoges eller i följd af afslag å
bolagets ansökning icke åt detsamma upplätes, måtte för områdets
bebyggande fastställa nämnda förslag samt förordna, ej mindre att den
enligt detta förslag till byggnadstomter afsedda areal finge af dem, som
der ville bygga och bo, förvärfvas under tryggad besittningsrätt eller
helst med eganderätt på de vilkor, som kunde af Kongl. Maj:t bestämmas,
än äfven att de för rikets städer gällande byggnads-, brand-, ordnings-
och helsovårdsstadgar skulle der tillämpas.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 84.

Sedan nyssberörda ansökning äfvensom en den 22 april 1896 till
Kongl. Maj:t inkommen skrift, deri bolaget hemstält, att Kongl. Maj:t,
utan afseende å den af Hammarström och hans medsökande gjorda
framställningen, måtte bifalla bolagets ansökning, blifvit genom särskilda
nådiga remisser öfverlemnade till kammarkollegium för att tagas
i öfvervägande vid afgifvande af det infordrade underdåniga utlåtandet,
afgaf kammarkollegium den 19 maj 1896 underdånigt utlåtande, och
enär enligt kollega mening goda skäl förebragts för den ifrågasatta
upplåtelsen samt de olägenheter, som eljest dermed kunde vara förenade,
syntes blifva nöjaktigt undanröjda, derest vid upplåtelsen fästes de af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna inskränkande vilkor med
deri af domänstyrelsen tillstyrkta ändringar, hemstälde kollegium, att
Kongl. Maj:t täcktes, utan afseende å hvad i förenämnda af åtskilliga
arbetare å Malmberget till Kong]. Maj:t ingifna skrift blifvit yrkadt,
bifalla den af bolaget gjorda ansökning på de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagna vilkor med deri af domän styrelsen tillstyrkta
ändringar.

Öfver den af Hammarström och Nilsson med flere gjorda ansökningen
äfvensom bolagets den 22 april 1896 ingifna skrift afgaf Kongl.
Maj:ts befallningshafvande den 11 derpå följde november infordradt
underdånigt utlåtande, deri Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med
förmälan att Kongl. Maj:ts befallningshafvande förestälde sig, att hvad
i handlingarna uppgåfves derom, att den af Hammarström och Nilsson
med flere omförmälda trakt vore den enda plats vid Malmberget, som
lämpade sig för bebyggande i mera vidsträckt omfattning, skulle
komma att jäfvas vid en närmare undersökning, afstyrkte det af
Hammarström och Nilsson med flere angifna områdets upplåtande för
det i deras framställning afsedda ändamål, men tillika, med hänsyn
till det oafvisliga behofvet af att tillfälle bereddes befolkningen vid
Malmberget till bosättning å egen mark, hemstälde om uppdrag att
efter verkstäld undersökning till Kongl. Maj:t afgifva förslag å annat
för ändamålet lämpligt område å kronomark.

Derefter afgaf jernvägsstyrelsen på nådig befallning underdånigt
yttrande af den 15 december 1896; och enär ett å yttrandet bilagd
karta såsom för jernvägen erforderligt, med särskild färg betecknadt
område antingen redan tagits i anspråk för jernvägens behof eller i
allt fall för de i Kongl. Maj:ts nådiga bref till styrelsen den 30 mars
1895 och den 20 november 1896 omförmälda spåranläggningar erfordrades,
hemstälde styrelsen, att från upplåtelsen till bolaget måtte
undantagas omförmälda med särskild färg betecknade område, så vidt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

detsamma med bolagets ansökning afsåges; hvarjemte styrelsen tillstyrkte,
att ett af de utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande för upplåtelsen
af mark åt bolaget föreslagna vilkor måtte, för undvikande
af tvetydighet, erhålla en något förändrad lydelse. Vidkommande
den af Hammarström och Nilsson med flere gjorda ansökningen förklarade
styrelsen af anförda skäl sig icke kunna förorda bifall till
densamma.

Enligt nådigt beslut den 5 februari 1897 uppdrog Kongl. Maj:t
åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande att inkomma med utredning, huruvida
inom Kongl. Maj:t och kronan tillhörigt område å eller i närheten
af Malmberget funnes annat område än det i Hammarströms och
Nilssons med fleres ansökning omförmälda, som egnade sig att för
det i berörda ansökning afsedda ändamål upplåtas, äfvensom att afgifva
förslag å sättet och vilkoren för en dylik upplåtelse.

På grund häraf afgaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande den 6
juli 1897 underdånigt utlåtande, hvarmed öfverlemnades en af bolaget
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande stäld skrift af den 29 nästförutgångne
maj, deri bolaget återkallade sin förutberörda ansökning, såvidt
densamma afsåge de å en skriften bilagd karta med orangefärgade
gränslinier utmärkta, med litt. x och y betecknade områden, innehållande
en areal, det förra af 145,19 2 hektar och det senare af 1,7 0
hektar, det med litt. x betecknade innefattande, jemte annan mark,
det af Hammarström och Nilsson med flere omförmälda område, å
kartan utmärkt med gröna gränslinier, dock med undantag af två
egolotter, å kartan betecknade med n:ris 14 och 15 samt i areal innehållande,
den förra 28,2 280 hektar och den senare 20,05 o o hektar,
hvilka sistnämnda båda områden bolaget förmält vara för bolaget behöfliga,
det ena till upplag för ett i närheten beläget skrädhus och
det andra till plats för en sjukhusanläggning, som bolaget vore betänkt
på att anordna.

För egen del anförde Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att söder,
öster och sydost om det i Hammarströms och Nilssons med fleres
ansökning afsedda område en ganska vidsträckt trakt, belägen inom
den odisponerade kronomarken på Malmbergets södra sluttning ej
långt från jernvägsstationen, funnes, hvilken med afseende på så väl
markens lutningsförhållanden som grundens beskaffenhet och tillgång
på vatten väl lämpade sig att för bebyggande upplåtas; att på grund
af den begränsning, bolaget dåmera gifvit åt sin ursprungligen gjorda
ansökning om markupplåtelse, hinder af hänsyn till bergverksdriftens
behof af utrymme ej heller mötte att för bebyggande upplåta jemväl

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

en betydande de! af det område, som i Hammarströms och Nilssons
med fleres ansökning afsåges; att den mark, som sålunda kunde för
nämnda ändamål upplåtas, å sist omförmälda karta utmärkt med
orangefärgade gränslinier och betecknad med litt. x, omfattade en
ansenlig vidd, öfver 145 hektar, under det att ytinnehållet af den mark,
som i Hammarströms och Nilssons med fleres ansökning afsåges, endast
utgjorde icke fullt 110 hektar; samt att, beträffande det å kartan med
litt. y betecknade område, detta syntes icke lämpligen böra upplåtas
till byggnadstomter, enär detsamma vore beläget i en kil mellan
jernvägsspåren och framdeles tilläfventyrs kunde blifva erforderligt
för utvidgning af stationsområdet; och hemstälde Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, att från bolagets ifrågasatta arrenderätt måtte
undantagas omförmälda, å den senast ingifna kartan med litt. x och
y betecknade områden, samt att af dessa båda områden det med litt. x
betecknade måtte blifva till byggnadstomter upplåtet, med afseende
ä sättet för hvilken upplåtelse Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgaf
förslag.

Vid ärendets föredragning den 23 juli 1897 fann Kongl. Maj:t
godt dels uppdraga åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande att låta upprätta
plan för ordnandet och bebyggandet af omförmälda, å den senast
ingifna kartan med litt. x betecknade område, hvilken plan borde omfatta
så väl byggnadstomter som gator, torg och andra allmänna
platser samt underställas Kongl. Maj:ts pröfning, äfvensom bemyndiga
Kongl. Maj:ts befallningshafvande att af under händer varande medel
förskjuta för ändamålet erforderliga medel samt sedermera anmäla
förskottet till ersättande, dels ock förklara, att med afseende på den
för omförmälda område sålunda ifrågasatta användning samma område
tills vidare och intill dess annorlunda kunde varda förordnadt komme
att anses såsom tomtplats; och förklarade Kongl. Maj:t. sig vilja framdeles
meddela beslut i anledning af öfriga delar af de underdåniga
framställningarna.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält iukom derefter den 30 augusti
1897 till Kongl. Maj:t med ytterligare eu skrift, deri bolaget förmälde,
bland annat, att, medan antalet af de i bolagets tjenst å Malmberget
sysselsatte arbetare vid den tid, då bolaget inkom med sin första
framställning i ämnet, beräknades till omkring 700 samt, om desse
arbetares familjer medräknades, hela antalet af de utaf bolaget afhängiga
personer, som vistades å Malmberget, utgjorde omkring 2,000,
antalet af de dåmera i bolagets tjenst vid Malmberget anstälda personer
uppgiuge till icke mindre än omkring 2,000 samt att hela antalet af

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

de utaf bolaget beroende personer, som uppehölle sig å Malmberget,
icke kunde beräknas understiga 5,000.

Genom nådig remiss anbefalde Kongl. Maj:t jemväl kommerskollegium
att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande; och anförde
kommerskollegium i underdånigt utlåtande af den 25 januari 1898,
bland annat, följande.

På sätt förberörda af kommissionslandtmätaren Wennberg den 14
februari 1895 verkstälda kopia af kartan öfver utmålen å Gellivare
Malmberg utvisade, vore de bolaget tillhöriga utmål, uppgående till ett
antal af 133, som folie inom det område, hvilket skulle blifva föremål
för bolagets ifrågasatta arrenderätt, delvis belägna på ganska betydliga
afstånd från hvarandra och åtskilda af mark, öfver hvilken bolaget för
närvarande icke disponerade. För ett ändamålsenligt ordnande af
bolagets grufdrift vore det emellertid otvifvelaktigt af vigt för bolaget
att blifva innehafvare af sistnämnda mark. Med den omfattning, hvari
grufdriften egde rum å Malmberget — myckenheten af derstädes under
år 1896 brutet berg och malm utgjorde 1,263,877 ton — måste nemligen
ett ansenligt utrymme erfordras för verkstäder, arbetarebostäder, upplagsplatser,
transportvägar och kraftledningar med flera anläggningar,
hvartill korrime, att, då utmålen hufvudsakligen läge å Malmbergets
högre belägna delar, det kunde ifrågakomma, att man från någon eller
några lägre belägna punkter kunde behöfva ingå med stollarbeten för
malmens uttagande på lägre nivå.

Enligt hvad i ärendet blifvit upplyst, borde vidare, på grund af
de klimatiska och lokala förhållandena vid Malmberget, en del anläggningar,
såsom bostäder, sjukhus m. m., lämpligen förläggas å bergets
nedre, mot söder vända, mindre sluttande delar, som vore skyddade
mot nordanvinden och der tillgång på vatten funnes.

I betraktande häraf och med hänsyn jemväl till hvad för öfrigt
i ärendet förekommit och särskildt till hvad Kongl. Majtts befallningshafvande
anfört derom, att det ur synpunkten af, att ordning så väl
i sanitärt som annat afseende blefve vidmagthållen å platsen, vore af
vigt, att bolaget erhölle en ganska omfattande arrenderätt å trakten i
fråga, ansåge kollegium, att det af bolaget i förevarande hänseende
senast föreslagna område borde på arrende till bolaget upplåtas.

Beträffande de för en dylik arrendeupplåtelse föreslagna vilkor
föreslog kollegium vissa smärre ändringar i desamma.

Kommerskollegium tillstyrkte alltså, att Kongl. Maj:t måtte bifalla
bolagets förevarande den 6 mars 1895 gjorda ansökning med

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

den begränsning, bolaget gifvit densamma i sin underdåniga skrift af
den 29 maj 1897, och på de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagna vilkor med deri af domänstyrelsen, kammarkollegium, jernvägsstyrelsen
och kommerskollegium tillstyrkta ändringar och tillägg.

I underdånig skrifvelse den 24 januari 1898 meddelade Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, att, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande
uppdragit åt ingeniören Wennerström att upprätta plan för ordnande
och bebyggande af det i bolagets skrift den 29 maj 1897 omförmälda,
å den skriften bifogade karta med litt. x betecknade område,
Wennerström efter fullgjordt uppdrag inkommit med upprättad
regleringsplan jemte beskrifning; och understälde Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
med öfverlemnande af samma plan och beskrifning,
planen Kongl. Maj:ts pröfning, hvarjemte Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anhöll, det täcktes Kongl. Maj:t dels bereda länets ränteri
ersättning för ett af ränteriet till bestridande af kostnad för handtlangning
vid den af Wennerström verkstälda förrättningen med mera
förskjutet belopp af 977 kronor, dels ock bemyndiga Kongl. Maj:ts
befallningshafvande att till Wennerström utbetala af honom för förrättningens
verkställande enligt Kongl. Maj:ts befallningskafvandes
skrifvelse bilagd räkning fordrade 2,031 kronor 50 öre.

Slutligen afgaf jernvägsstyrelsen, efter särskilda nådiga remisser,
den 17 mars 1898 förnyadt underdånigt utlåtande i ärendet samt yttrade
sig dervid jemväl öfver sistberörda af Wennerström uppgjorda regleringsplan.
Med tillkännagifvande att styrelsen låtit upprätta en ritning till
åskådliggörande af de olika områden, om hvilka här vore fråga, såvidt
dessa områden berörde jernvägens intressen, anförde styrelsen, med
öfverlemnande af samma ritning, vidare, att å denna ritning med brun
färg betecknats det område, som i styrelsens utlåtande den 15 december

1896 angifvits såsom för jernvägen erforderligt. Härvid borde emellertid
anmärkas, att, då styrelsen i underdånig skrifvelse den 29 november

1897 anhållit, att för jernvägen erforderligt område å kronomark måtte
till jernvägens disposition formligen upplåtas, sagda område så till vida
erhållit delvis annan begränsning än den i utlåtandet den 15 december
1896 angifua, att lastplatsen Hermelin utmärkts på sätt å nu upprättade
ritning med linien h, i, k, 1 angåfves; att med den skuggade linien
a, b, c, d, e, f, g, h, a utmärktes de områden, bolaget vid inskränkande
af sin ansökning förklarat sig icke kunna undvara; att bokstafven y
betecknade det på enahanda sätt af bolaget angifna område, som
bolaget förklarat sig kunna afstå; samt att linien v, q, p utmärkte
gränsen för den af Wennerström upprättade byggnadsplan, hvilken

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 84.

alltså med figurerna v, q, p, r, k, s, v insköte på det område, styrelsen
enligt skrifvelserna den 15 december 1896 och den 29 november 1897
ansett vara för jernvägens behof erforderligt.

Med afseende å de förändrade anspråk i fråga om gränserna för
lastplatsen Hermelin, styrelsen sålunda ansett sig böra framställa, och
då den del af det med brun färg betecknade område, som inom den
skuggade luden vore belägen vester om linien i, h, icke syntes vara
för jernvägens behof oafvisligen erforderlig, funne styrelsen sig böra
eftergifva sina anspråk på att området h, t, u, h för jern vägen uudantoges
från upplåtelse till enskilde, hvaremot styrelsen nödgades hemställa,
att den del af det af bolaget begärda område och den del af
byggnadsplan, som skulle falla inom linien h, i, k, 1, för jernvägens
behof bibehölles; hvarförutom styrelsen med hänsyn till den mindre
lämpliga form och det i förhållande till jernvägens område mindre
lämpliga läge, byggnadsplanen skulle efter nyss föreslagna begränsning
erhålla, ansåge sig böra hemställa, att jemväl området norr om liniens
i, k förlängning åt öster, eller figuren k, 1, o, k, måtte från upplåtelse
till enskilde undantagas, helst möjlighet förefunnes, att området framdeles
kunde erfordras för utvidgning af lastplatsen och nya spårardäggningar.

På de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande anförda skäl ansåge
jemväl jernvägsstyrelsen området y icke böra till bebyggande upplåtas.

Af hvad styrelsen redan förut i ärendet audragit framginge, att
styrelsen icke hade något att erinra mot, att till bolaget på förut angifna
vilkor upplätes det af bolaget i öfrigt begärda område; och som,
efter upprättande af nyssnämnda byggnadsplan och under förutsättning
att densamma blefve, med iakttagande af de utaf styrelsen nu antydda
ändringar, faststäld samt att byggnads- och brandstadgan för rikets
städer komme att i tillämpliga delar blifva inom det ifrågasatta samhället
gällande, den af styrelsen förut yttrade betänklighet mot upplåtande
af mark till Hammarström och Nilsson med flere syntes kunna
falla, ansåge sig styrelsen icke böra mot bifall till desses ansökning
och fastställande af den uppgjorda byggnadsplanen erinra annat, än
hvad styrelsen nu anfört, dervid styrelsen dock antagit, att i beskrifningen
till byggnadsplanen vid angifvande af gränserna till densamma
af misskrifning insmugit sig, att planen i norr begränsades af bland
annat långlinien IV, hvilket uppenbarligen borde vara långlinien V.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t den 24 mars 1898
anförde jag, bland annat, att så väl aktiebolaget Gellivare Malmfält

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 84.

som Hammarström och hans medsökande, hvar för sig, framhållit såsom
af behofvet påkalladt, att mark måtte af kronan upplåtas för beredande
af lämpliga bostadsplatser åt den talrika befolkning, som vore samlad
på och invid Malmberget. Detta behof, som med hänsyn till hvad
handlingarna i ärendet innehölle framstode såsom oafvisligt, syntes mig
till en del kunna afhjelpas på det sätt, att det af ingeniören Wennerström
senast planlagda området med undantag af den del deraf, som
jernvägsstyrelsen ansett böra för kronans räkning bibehållas, från
kronans mark afskildes och, fördeladt i tomter i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af Wennerström uppgjorda regleringsplan, upplätes
under egauderätt åt enskilde för bebyggande mot viss köpeskilling.
Då emellertid af den högst betydande personal, enligt bolagets senaste
uppgift utgörande icke mindre än 5,000 personer, som för sin utkomst
vore väsentligen beroende af bolaget, ett ganska stort antal personer
af ekonomiska eller andra skäl icke torde vara i tillfälle att begagna
sig af en dylik upplåtelse, qvarstode alltså nödvändigheten att äfven för
dessa personer söka åstadkomma behöfliga bostadsplatser, hvartill det
område, hvaröfver bolaget för det dåvarande förfogade, ansetts vara
otillräckligt och icke i alla afseenden lämpligt. I den af bolaget gjorda
ansökningen om upplåtande af kronan tillhörig mark inginge äfven
såsom ett väsentligt moment att åt denna befolkning söka bereda
lämpligt belägna bostadsplatser, och ur denna synpunkt syntes således
bolagets ansökning hafva goda skäl för sig, men äfven i öfrigt eller
med hänsyn till bolagets egen verksamhet fann jag ansökningen förtjena
allt afseende. Det syntes nemligen icke kunna bestridas, att för
en affärsrörelse, som bedrefves i sådan omfattning som bolagets och
som visat sig vara mägtig af en sådan utveckling, som kännetecknat
bolagets hittillsvarande verksamhet, erfordrades ett högst betydligt
område. Att fullt exakt angifva storleken af det område, som i nu
antydda afseenden kunde vara behöfligt för bolaget, tilltrodde jag mig
visserligen icke, men med afseende å hvad de i ärendet hörda myndigheterna
anfört ansåg jag mig icke heller hafva anledning ifrågasätta
några andra inskränkningar i det af bolaget senast begärda området,
än som föreslagits af dessa myndigheter sjelfva. Klart vore emellertid,
att vid upplåtande af mark åt bolaget sådana vilkor och bestämmelser
borde meddelas, att det allmännas intresse gent emot bolagets behörigen
tillgodosåges. Hvad myndigheterna i detta afseende föreslagit syntes
mig också vara i allt väsentligt tillfredsställande.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemstälde jag i underBih.
till RUcsd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 65 lläft. 3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8d.

dårlighet, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition
i ämnet; och täcktes Kongl. Maj:t i proposition sistnämnda dag föreslå
Riksdagen att medgifva,

dels att af den kronan vid afvittringen i Gellivare socken tillfallna
öfverloppsmark finge till aktiebolaget Gellivare Malmfält på arrende
under en tid af femtio år upplåtas det område, som innefattades inom
de i bolagets ansökning den 6 mars 1895 omförmälda gränser, med
den inskränkning i samma område, som i bolagets skrift af den 29 maj
1897 angifvits, dock med undantag af dels de inom området befintliga
utmål, så länge dessa funnes vara i vederbörlig ordning försvarade,
dels de till Gellivare skolbord hörande, inom området belägna ängar,
dels sådana delar af området, hvilka tilläfventyrs redan blifvit af kronan
i vederbörlig ordning upplåtna till andra, dels ock den del af området,
som. i jern vägsstyrelsens underdåniga utlåtande den 17 mars 1898 uppgifvits
vara för jernvägens behof erforderlig och som å den vid sagda
utlåtande fogade ritning innefattades inom de med bokstäfverna d, e,
fj Si h» b d betecknade linier, samt under följande villkor:

att bolaget skulle för ifrågavarande mark årligen senast den 14
mars erlägga arrende till belopp, som Kongl. Maj:t på gemensamt förslag
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, öfverjägmästaren i Norrbottens
distrikt och bergmästaren i norra bergmästaredistriktet bestämde för en
tid af tio år i sänder;

att, derest Gellivare kommun för uppförande af allmänna hus
hade behof att använda någon del af det under bolagets arrende
inbegripna område, bolaget skulle till kommunen upplåta för ändamålet
erforderlig mark mot afgäld till bolaget, motsvarande den del af den
bolaget åliggande arrendeskilling, som å tomten belöpte efter förhållandet
mellan dennas areal samt hela det till bolaget upplåtna områdets ytinnehåll;
och skulle det ankomma på Kongl. Majrts befallningshafvande att,
derest öfverenskommelse om plats för sådan upplåtelse icke kunde träffas,
derom bestämma;

att bolaget, derest kommunen för annat ändamål än uppförande
af allmänna hus hade behof af någon del af området, skulle vara skyldigt
att, derest Kongl. Maj:ts befallningshafvande pröfvade dylik upplåtelse
böra till kommunen ske, medgifva upplåtelsen under enahanda vilkor,
som nyss angifvits;

att, derest för idkande af annan rörelse eller yrke än grufbrytning
upplåtelse inom området af tomtplats för bebyggande önskades af annan
än bolaget, bolaget skulle, i den mån dylik upplåtelse icke funnes vara
hinderlig vare sig för bolagets rörelse eller för ett ordnadt bebyggande

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

af området och upplåtelsen icke heller från helsovårdssynpunkt eller
med afseende eljest å allmän ordning kunde anses innefatta fara eller
olägenhet, medgifva sådan upplåtelse, mot afgäld till bolaget enligt
förut angifven grund äfvensom under de närmare vilkor i öfrig!, hvarom
bolaget kunde öfverenskomma med den, till hvilken upplåtelsen skedde;
och skulle dessa vilkor särskild! innefatta så vidt möjligt betryggande
bestämmelser, att ej å lägenhet, hvarom nu vore fråga, personer blefve
inrymda, som genom oloflig utskänkning af rusdrycker eller annorledes
störde allmän ordning och sedlighet, samt, i händelse af bristande
öfverenskommelse, bestämmas af Kong!. Maj:ts befallningshafvande, på
hvilken myndighet det jemväl skulle ankomma att, derest tvist uppstode,
antingen huruvida sådan upplåtelse, som nu vore nämnd, skulle
medgifvas eller hvarest lägenhet skulle upplåtas, derom bestämma;

att hus och byggnader, som vid den tid, då bolagets arrenderätt
inträdde, funnes vara utan särskild från kronans sida gjord upplåtelse
på området uppförda af andra än bolaget, framgent finge af egarne
innehafvas tillika med nödigt tomtutymme, hvilket senare i händelse
af tvist skulle bestämmas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, mot
det att egarne till bolaget erlade årlig afgäld, bestämd enligt förut
angifna grund, dock med skyldighet för innehafvare af dylik lägenhet
att afträda densamma, derest sådant kunde finnas erforderligt vare sig
med hänsyn till bolagets behof af utrymme för sin rörelse, af helsovårdshänsyn
eller för åstadkommande af ordnad byggnadsverksamhet;
och skulle egare af sådan lägenhet jemväl vara skyldig att afträda
densamma i det fall, att å lägenheten inhystes personer, hvilka förde
ett sådant lefnadssätt, att fara deraf uppstode för allmän ordning och
sedlighet;

att i sistberörda fall, äfvensom då lägenhet, som skulle afträdas,
blifvit bebygd efter den 4 augusti 1895, lägenhetens egare skulle vara
skyldig afträda densamma utan lösen, hvaremot i öfriga fall lösen för
byggnadernas värde skulle af bolaget erläggas samt vid brist af åsämjande
bestämmas af gode män; och skulle det tillkomma Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att i händelse af tvist afgöra fråga om skyldighet
att afträda lägenhet i fall, som i denna och nästföregående punkt omförmäldes; att

hvad i § 3 mom. 1 ''af gällande grufvestadga funnes föreskrifvet
icke skulle ega tillämpning å hus, tomtplats eller trädgård, som befunnes
å det till bolaget upplåtna område, derest icke Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i särskild! fall funne sådana omständigheter föreligga,
att inmutning icke finge ske närmare någon viss på området

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

befintlig byggnad, tomtplats eller trädgård, än hvad omförmälda § i
grufvestadgan angåfve;

att, om bolaget nedlade grufrörelsen eller bedrefve densamma i
väsentligen minskad omfattning, det skulle ankomma på Kongl. Maj:t
att förklara bolagets arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet eller
till någon del af området, hvarjemte, för den händelse grufdrift af
annan än bolaget komme att idkas inom området och för sådan af
annan idkad grufdrift utrymme utöfver sedvanliga utmål visade sig
behöflig!, Kongl. Maj:t skulle ega bestämma, att bolaget skulle afstå
hvad som för ändamålet kunde anses erforderligt och skäligt; och
skulle i fall, som i denna punkt afsåges, proportionerlig minskning af
bolagets arrendeafgift ega rum;

att bolaget skulle vara skyldigt att utan särskild ersättning af
området afstå hvad som enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande kunde finnas
erforderligt för anläggning af allmän väg eller till utrymme för jernväg
eller för dess drift erforderliga anläggningar och anordningar;

att, om af anledning, som förut icke blifvit nämnd, det nu eller
framdeles skulle. visa sig angeläget, att någon sådan del af området,
som för bolaget icke vore oundgängligen behöflig, från bolagets arrenderätt
undantoges, bolaget skulle vara skyldigt underkasta sig Kongl.
Maj:ts bestämmande härutinnan;

att bolaget skulle öfvervaka, att åverkan icke skedde å den
växande skogen inom området, samt i sin mån söka att till laga ansvar
befordra dem, som till dylik åverkan gjorde sig skyldiga;

att bolaget på grund af nu ifrågavarande arrende icke skulle eg a
annan rätt till skogen å området, än att bolaget finge dels, efter anvisning
af vederbörande skogstjensteman och derest från skogsvårdens
synpunkt hinder icke mötte, erhålla nödigt byggnadstimmer till pris,
som af domänstyrelsen bestämdes, dels ock afrödja skog, som funnes
å tomtplats, mot ersättning, som domänstyrelsen likaledes bestämde;

att bolaget skulle öfvervaka och i första hand ansvara för, att
helsovårdsstadgans föreskrifter samt andra till den allmänna sundhetens
befrämjande gifna bestämmelser iakttoges inom det område, som till
bolaget upplätes;

att bolaget skulle aflöna den polisstyrka, som till ordningens vidmagthållande
å Malmberget och närmaste derintill belägna område af
Kongl. Maj:t,s befallningshafvande förordnades;

att den enligt gällande grufvestadga jordegare tillhörande rätt
beträffande fyndigheters tillgodogörande icke på grund af nu ifrågavarande
arrende skulle tillkomma bolaget; samt

Kongl. Maj:t Nåd. Fr oposition N:o 84.

att bolagets arrenderätt icke finge af bolaget å annan öfverlåtas,
med mindre Kongl. Maj:t sådant medgåfve;

dels att det i bolagets skrift den 29 maj 1897 omförmälda, å
den vid skriften fogade karta med litt. x betecknade, af iugeniören
Wennerström den 15 januari 1898 å karta planlagda område om 145,192
hektar skulle — med undantag af den del af området, som jernvägsstyrelsen
enligt dess underdåniga utlåtande den 17 mars 1898 af anförda
skäl ansett böra för kronaus räkning bibehållas och som å den
vid samma utlåtande fogade ritning innefattades inom de med bokstäfverna
v, s, k, o, 1, r, q, v betecknade linier — från kronans mark
afskiljas samt i hufvudsaklig enlighet med omförmälda, af Wennerström
uppgjorda regleringsplan, fördeladt i tomter, för bebyggande åt
enskilde med eganderätt upplåtas under iakttagande,

att förslag till köpeskilling för de särskilda tomterna skulle, samtidigt
för alla tomterna, uppgöras af vederbörande revirförvaltare och
en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande utsedd person, hvarvid särskilt
värde borde åsättas å tomt befintlig skog och särskildt värde
sjelfva jorden;

att tomt derefter skulle af Kongl. Maj:ts befallningshafvande till
pris, motsvarande minst den på nämnda sätt föreslagna köpeskillingen,
upplåtas till den, som hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmälde
sig till erhållande af sådan tomt och dervid erlade värdet för å tomten
befintlig skog jemte minst en femtedel af köpeskillingen för jorden;

att den, åt hvilken tomt upplätes, skulle vara skyldig att, under
iakttagande af de särskilda föreskrifter, som med afseende å områdets
ordnande och bebyggande kunde varda honom af Kong]. Maj:ts befallningshafvande
vid upplåtelsen meddelade, inom ett år från upplåtelsen
hafva å tomten påbörjat samt inom ytterligare två år fullbordat boningshus,
salubod eller annan dermed jemförlig byggnad, vid äfventyr, om
det försummades, att tomtinnehafvaren skulle vara sin rätt till tomten
och den derför erlagda andel af köpeskillingen förlustig;

att tomtinnehafvare skulle vid enahanda äfventyr, så snart han
inom den förelagda tiden af tre år fullgjort hvad honom i fråga om
tomtens bebyggande ålegat, vara skyldig erlägga återstoden af köpeskillingen,
vid enahanda påföljd för uraktlåtenhet, som för försummad
byggnadsskyldighet vore stadgad; samt

att, sedan byggnadsskyldigheten blifvit behörigen fullgjord och
köpeskillingen till fullo guldits, köpebref å tomt skulle af Kong]. Maj:ts
befallningshafvande för tomtinnehafvaren utfärdas;

dels ock att köpeskillingarne för tomterna å sistberörda område

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

skulle, efter afdrag af kostnaden för den af ingeniören Wennerström
den 15 januari 1898 uppgjorda regleringsplan jemte beskrifning öfver
området, på samma sätt som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar,
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsbörd tjenlig mark.

I skrifvelse den 14 maj 1898 tillkännagaf emellertid Riksdagen,
att kamrarne i afseende å nämnda proposition stannat i olika beslut,
i följd hvaraf frågan för den riksdagen förfallit.

Sedermera har aktiebolaget Gellivare Malmfält i underdånig skrift
af den 25 juli 1898 anhållit, att från det område på eller i närheten af
Gellivare Malmberg, som jernvägsstyrelsen begärt att få till sig upplåtet,
måtte undantagas den areal, hvarpå bolagets kajer och skrädhus
vore belägna, jemte skäligt utrymme utanför sjelfva byggnaderna, samt
att nyttjanderätt till den sålunda undantagna marken måtte till bolaget
upplåtas.

Till stöd härför har bolaget framhållit, att eu anordning, hvarigenom
bolaget skulle hafva dispositionen öfver lastkajer och skrädbus,
men styrelsen öfver den mark, hvarå dessa byggnader vore belägna,
icke skulle vara ändamålsenlig, ity att ett dylikt sambruk enligt bolagets
förmenande oundvikligen skulle leda till slitningar och tvister, som
onödigtvis komme att försvåra bolagets arbete. Särskildt skulle, såsom
bolaget ansåge, den olägenhet uppkomma, att, derest för bolaget uppstode
tillfälligt behof att för något ändamål, exempelvis upplag, använda
en jordbit bakom eller vid sidorna af berörda lastkajer och skrädhus,
sådant icke skulle kunna ske förrän bolaget hunnit utverka sig tillstånd
dertill af vederbörande distriktsförvaltning, hvilket åter skulle medföra
betydande tidsutdrägt och deraf följande stagnation i rörelsen.

I häröfver infordradt, underdånigt yttrande af den 22 december
nästlidet år har jernvägsstyrelsen anfört följande. Derest ordning och
skick skulle kunna inom jernvägens område af dess personal upprätthållas,
måste nödvändigtvis styrelsen sjelf ega dispositionsrätt öfver
marken inom området äfvensom rätt att bestämma öfver användningen
och skötseln af samma mark. Erfarenheten hade gifvit vid handen,
att slitningar och tvister ingalunda behöfde uppkomma deraf, att styrelsen
innehade eganderätt till mark, som för uppförande af byggnader eller
annat ändamål kunde hafva till trafikanter eller andra blifvit upplåten.
De tillfälliga behof af upplagsplatser, bolaget antydde, kunde i regel
icke antagas uppstå så hastigt, att bolaget icke med något förutseende
från dess tjenstemäns sida borde kunna göra ansökan om upplåtelse

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

af för ändamålet erforderlig mark i så god tid, att stagnation i bolagets
rörelse icke behöfde uppstå. Om mot förmodan genom oförutsedd
händelse någon gång frågan om dylik tillfällig upplagsplats skulle
tarfva eu skyndsammare behandling, borde vederbörande sektionsbefäl
kunna lemna bolaget erforderligt medgifvande tills vidare, intill dess
distriktsförvaltningens beslut kunde erhållas. Bolagets begäran om
upplåtelse, förutom af det område, som af dess hittills uppförda kajer
och skrädhus upproges, jemväl af skäligt utrymme utanför sjelfva byggnaderna
syntes alltför sväfvande. Om upplåtelse af ett till storleken
icke angifvet område medgåfves, kunde bolaget komma att behöfva
och sålunda såsom skäligt anse så stort utrymme, att svårighet för
styrelsen att tillgodose jernvägens egna behof deraf kunde uppkomma.

På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen afstyrkt bifall
till bolagets förevarande anhållan, hvaremot styrelsen förklarat, att, då
lastkajer och skrädhus vore för bolagets rörelse nödvändiga, styrelsen
ansåge bolaget böra såsom hittills medgifvas rätt att afgiftsfritt begagna
de områden, hvilka af bolagets redan befintliga byggnader upptoges
eller hvilka kunde komma att ytterligare tagas i anspråk för byggnader,
som bolaget framdeles kunde få styrelsens tillstånd att uppföra, dock mot
förpligtelse för bolaget ej mindre att i fråga om användningen af berörda
områden underkasta sig samma bestämmelser, som i liknande fall af styrelsen
plägade fastställas för andra trafikanter, hvilka fått mark af jernvägsområde
sig upplåten, än ock att till styrelsen återställa samma områden,
i den mån de blefve för bolagets malmlastning obehöfliga eller
kunde för jernvägens anläggningar erfordras.

Vidare har bolaget i en till Kongl. Majjt ingifven, den 8 december
1898 dagtecknad skrift andragit hufvudsakligen, att bolaget för att
göra allt, som vore bolaget möjligt för underlättande af lösningen af
förevarande för så väl bolaget som dess talrika arbetarepersonal ytterligt
vigtiga fråga, beslutit sig för att ytterligare inskränka det område,
hvilket bolaget anhållit få åt sig upplåtet; att bolaget sålunda afstode
från all den mark, som bolaget efter noggrann undersökning och
pröfning funnit sig icke under den närmaste framtiden oundgängligen
behöfva disponera för ett ändamålsenligt bedrifvande af bolagets rörelse;
att, då det område, bolaget i sin först ingifna underdåniga ansökning
anhållit få arrendera, innehölle en areal af 1,370 hektar samt bolaget,
på sätt förut nämnts, återkallat samma ansökning i fråga om två egolotter,
innefattande tillsammans 146,8 9 2 hektar, och nu ytterligare afstode
från en areal af 603,324 hektar, allenast en areal åt 619,784
hektar återstode af det först afsedda området; samt att bolaget beträf -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

fande nämnda återstående område, som funnes med röd färg inlagdt
å en bolagets förevarande skrift bilagd karta, vidliölle sin ansökning
om upplåtelse för redan angifna ändamål.

Efter det Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 16 i sistnämnda
månad anbefalt kammar- och kommerskollegierna att efter domänstyrelsens
hörande skyndsamt afgifva underdånigt utlåtande i anledning
af bolagets sistberörda skrift, hafva kollegierna, med öfverlemnande
af domänstyrelsens yttrande, den 21 nästlidne mars inkommit med
underdånigt utlåtande i ärendet.

Domänstyrelsen har i sitt nyssberörda yttrande dels åberopat sitt
förenämnda underdåniga utlåtande af den 20 januari 1896, deri styrelsen
med vissa smärre modifikationer rörande upplåtelsevilkoreu tillstyrkt
nådigt bifall till bolagets ansökning på det sätt densamma då blifvit
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordad, dels vidare anfört, att,
på sätt den bolagets senaste ansökning bilagda karta utvisade, det område,
bolaget nu begärde få åt sig på arrende upplåtet, bestode af mark,
belägen dels inom och emellan bolagets utmålsområden, dels omedelbart
invid dessa. Med upplysning tillika att det ifrågavarande markområdet
helt och hållet läge inom kronan vid afvittningen i Gellivare
socken tillfallen, ännu odisponerad öfverloppsmark har domänstyrelsen
derföre hemstält, att detta område måtte hufvudsakligen på de vilkor,
som i Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet till 1898 års Riksdag
funnes omförmälda, åt bolaget upplåtas.

För egen del hafva kollegierna anfört följande. Kollegierna funne
sig så mycket mindre hafva anledning till erinran mot upplåtelse åt
bolaget af nu ifrågavarande område, som kollegierna, hvart för sig, i
sina förut i ärendet afgifna underdåniga utlåtanden på anförda skäl
tillstyrkt bifall till då föreliggande ansökningar af bolaget om upplåtelse
för angifna ändamål af väsentligt större områden.

Beträffande de i nämnda nådiga proposition angifna vilkor och
bestämmelser för den då föreslagna upplåtelsen af mark åt bolaget anförde
vid nästlidet års Riksdag statsutskottet i sitt i anledning af samma
proposition till Riksdagen afgifna utlåtande, att bland berörda vilkor
och bestämmelser förekomme föreskrift derom att, derest hus och byggnader
vid den tid, då bolagets arrenderätt inträdde, funnes vara utan
särskild från kronans sida gjord upplåtelse på området uppförda af
annan än bolaget, egare af sådan lägenhet skulle, i det fall att å lägenheten
inhystes personer, hvilka förde ett sådant lefnadssätt, att fara
deraf uppstode för allmän ordning och säkerhet, vara skyldiga att afträda
densamma utan lösen. Denna föreskrift, som förefölle utskottet

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

väl sträng, syntes böra ändras derhän, att lägenhetens egare vid afträdandet
egde rätt att bortföra af honom uppförda byggnader.

Äfven sådan lägenhet å nämnda område, som blifvit bebygd
efter den 4 augusti 1895, skulle enligt Kongl. Maj:ts förslag afträdas
utan lösen. Nämnda dag hade visserligen i Gellivare församlings kyrka
upplästs en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande utfärdad kungörelse,
hvari meddelats varning mot att utan behörigt tillstånd uppföra boningshus
och andra byggnader å Malmberget på kronomark, hvars upplåtande
åt bolaget vore ifrågasatt, och derjemte erinrats, att de sålunda uppförda
husens egare och i främsta rummet egarne af de hus, hvilka
hindrade platsens ifrågasatta reglering för en ordnad byggnadsverksamhet,
äfventyrade att varda från området afhyste, så fort detsamma
för annat ändamål behöfde tagas i anspråk. Denna kungörelse syntes
dock hafva utfärdats under förutsättning, att anordningar omedelbart
blefve vidtagna för beredande af tillfälle till lämpliga byggnadsplatsers
erhållande. Då emellertid lång tid sedan dess förflutit och vid anställande
af ökadt antal arbetare å denna ort omständigheterna oemotståndligt
framkallat behofvet af nya bostäder, syntes nämnda kungörelse
icke nu böra föranleda sådana lägenhetsegares afhysande under
så stränga vilkor, som Kongl. Maj:ts förslag innefattade, hvarföre desse
liksom öfrige lägenhetsinnehafvare, med undantag af de nyss omförmälde,
syntes böra ega rätt att vid lägenhetens afträdande erhålla lösen
för derå uppförda byggnaders värde.

Bland förenämnda vilkor förekomme vidare, att bolaget skulle
aflöna den polisstyrka, som till ordningens vidmagthållande å Malmberget
och närmaste derintill belägna område af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordnades. Då sålunda denna polisstyrka helt och
hållet vore beroende af länsstyrelsen, syntes det ej böra befaras, att
densamma skulle komma att stå i något underordnadt förhållande till
bolaget, men på det att hvarje sken deraf måtte undanrödjas, ansåge
utskottet, att i stället för bestämmelsen derom, att polisstyrkan skulle
aflönas af bolaget, borde föreskrifvas, att erforderliga medel för sagda
polisstyrkas aflönande skulle af bolaget tillhandahållas Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, så att polismännens aflöning icke komme att utbetalas
å bolagets kontor, utan genom länsstyrelsen.

Kollegierna, som på de af statsutskottet anförda skäl funne sig
kunna biträda de af utskottet sålunda föreslagna ändringar i vilkoren
för ifrågavarande upplåtelse, ville alltså i underdånighet tillstyrka Kongl.
Maj:t att i ny proposition föreslå Riksdagen medgifva, att af den kro Bih.

till Riksd. Proi. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 65. Raft. 4

215

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

nan vid afvittring i Gellivare socken tillfallna öfverloppsmark måtte
till aktiebolaget Gellivare Malmfält på arrende under en tid af femtio
år upplåtas det område, som, innefattande en areal af 619,7 84 hektar,
funnes omförmäldt i bolagets skrift af den 8 december 1898 och å den
vid samma skrift fogade karta till sina gränser närmare, angifvet, dock med
undantag af dels sådana delar af området, hvilka tilläfventyrs redan blifvit
af kronau i vederbörlig ordning upplåtna till andra, dels ock den del af
området, som i jernvägsstyrelsens underdåniga utlåtande den 17 mars
1898 uppgifvits vara för jernvägens behof erforderlig och som å den
vid sagda utlåtande fogade ritning innefattades inom de med bokstäfverna
d, e, f, g, h, i, s, d betecknade linier, samt under de i omförmälda
nådiga proposition till 1898 års Riksdag upptagna vilkor, dock
med de ändringar i dessa vilkor, som af statsutskottet vid samma
Riksdag ifrågasatts.

Med förmälan att frågan om ordnande af bosättningsförhållandena
vid Gellivare Malmberg och särskildt den del af frågan, som angiuge
upplåtelse under eganderätt af byggnadstomter åt enskilde, kräfde en
snar lösning och att representanter för arbetarne vid Malmberget fått
tillfälle att vid sammanträde inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande
uttala sig i ämnet, har vidare Kongl. Maj:ts befallningshafvande i underdånig
skrifvelse den 8 december 1898, med bifogande af en af
vederbörande bergmästare upprättad karta till upplysning om hvilka
inmutningar funnes å förenämnda, af ingeniören Wennerström planlagda
område, redogjort för hvad vid berörda sammanträde förekommit
och i öfrigt lemnat en framställning af hvad som synts Kongl. Maj:ts
befallningshafvande vara att andraga med hänsyn till spörsmålet, huruvida
vid en förnyad nådig proposition i ämnet någon ändring kunde
vara önskvärd i de vilkor och bestämmelser, som för ifrågakomna jordupplåtelse
föreslagits.

Dervid har Kongl. Maj:t,s befallningshafvande anfört hufvudsakligen
följande. Kongl. Maj:ts befallningshafvande hölle, i likhet med de
vid omförmälda sammanträde närvarande arbetarerepresentanter, före,
att syftet med ifrågakomna tomtupplåtelser, hvilket väsentligen vore
att bereda tillfälle för arbetare samt yrkes- och näringsidkare vid
Malmberget att förvärfva egna hem, bäst skulle vinnas genom tomternas
upplåtande under eganderätt, men ansåge tillika nödigt, att vid tomtupplåtelserna
vissa grundsatser och regler tillämpades för att så vidt
möjligt förekomma, att tomterna öfverginge till personer, som, utan
att ega någon som helst i yrke eller sysselsättning grundad anknytning
till platsen, blott i spekulationssyfte ville förvärfva lägenheter der -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

städes. Ett medel till motverkande af dylika spekulationer läge deri,
att Kongl. Maj:ts befallningshafvande vid tomternas afyttrande ej vore
ovilkorligt förbunden att antaga ett högre köpeanbud framför ett lägre,
der Kongl. Maj:ts befallningshafvande funne antagandet af det lägre
anbudet mera öfverensstämmande med upplåtelsernas hufvudändamål.
Till vinnande af samma syfte syntes ett bestämdt företräde till inlösen
af tomt kunna lemnas den, som derå hade redan uppfördt boningshus
af bättre, icke provisorisk beskaffenhet. Vidare borde i allmänhet icke
mer än en tomt upplåtas åt en och samma person, en regel, som dock
ej borde gälla bland arbetarne bildade bostadsföreningar, hvilka, derest
de med hänsyn till bestämmelserna i deras reglementen kunde anses
lämpade att på ett fullt betryggande och rigtigt sätt genomföra sin
uppgift, borde till tomtinköp njuta skälig företrädesrätt. Innan ännu
köpebref erhållits å tomt, borde densamma icke få till annan öfverlåtas
utan Kongl. Maj:ts befallningshafvandes medgifvande. Från nu angifna
synpunkt ansåge Kongl Maj:ts befallningshafvande det jemväl
vara välbetänkt, att icke alla tomterna, derest sådant kunde ifrågakomma,
genast afyttrades, utan att en de! af dem tills vidare reserverades för
den händelse, att staten möjligen sjelf skulle vilja å platsen uppföra
bostäder, som sedan finge af arbetare genom amortering inlösas. De
ordalag, hvari Kongl. Maj:ts omförmälda nådiga proposition till 1898
års Riksdag varit affattad, syntes väl medgifva Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att vid upplåtandet af tomter förfara och laga efter omständigheterna
på sådant sätt, som af det nu anförda betingades, men
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade dock ansett sig böra särskildt
framhålla förenämnda grundsatser och regler, för den händelse desamma
skulle finnas vara i ett eller annat hänseende origtiga eller ock särskilda
och uttryckliga bestämmelser i en eller annan punkt kunde -finnas
erforderliga.

Beträffande bestämmelserna om den byggnadsskyldighet, som
skulle åligga blifvande tomtinnehafvare, hade arbetarnes representanter
vid sammanträdet inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett, att, i
enlighet med hvad statsutskottet vid 1898 års Riksdag föreslagit, de
tider, inom hvilka tomtinnehafvare skulle hafva å sin tomt påbörjat
och fullbordat boningshus, salubod eller annan dermed jemförlig byggnad,
lämpligen borde utsträckas till respektive två och tre år. I fråga
om påföljderna för försummad byggnadsskyldighet syntes upplåtelsevilkoren
billigtvis höra ändras derhän, att i intet fall större andel af
köpeskillingen för tomt än en femtedel blefve genom dylik försummelse
förverkad; och kunde enligt Kongl. Maj:t,s befallningshafvandes för -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

menande sådan ändring enklast ske på det sätt, att den andel af köpeskillingen
för jorden, som vid upplåtelsen skulle erläggas, bestämdt
fixerades till en femtedel. Den föreslagna bestämmelsen om äfventyret
för underlåtenhet att efter fullgjord byggnadsskyldighet inbetala återstående
ogulden köpeskilling kunde synas gifva anledning till tvekan
beträffande tidpunkten för de stadgade påföljdernas inträdande, men
enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning vore denna bestämmelse
att tolka så, att påföljderna icke skulle inträda förr än vid
den medgifna byggnadstidens utgång.

Vid förutnämnda sammanträde inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hade uttalats den önskan, att köpeskillingarne för tomterna
måtte få komma det samhälle, som å det för reglering afsedda området
skulle bildas, till godo och användas till åtgärder för dettas
ordnande, såsom till reglering af gator och andra allmänna platser, till
torrläggning af sankmark inom området m. m. Derjemte och med
hänsyn till det allmänna gagnet af dessa och liknande ändamål samt
önskvärdheten deraf, att de åtgärder, som med ifrågavarande medel
kunde befrämjas, måtte blifva i möjligaste mån redan i och med tomtupplåtelsernas
första början vidtagna, hade vid sammanträdet hemstälts,
huruvida icke, i den mån upplåtelser komme att ske, statsverket kunde
låta till användning för samhällets behof omedelbart anvisa hvad som
motsvarade beloppet af de vid dessa upplåtelser betingade köpeskillingarne,
oafsedt att blott viss andel af dessa inbetalts, hvarefter de
belopp, som statsverket sålunda kunde komma att förskjuta, sedermera
skulle ersättas af köpeskillingarne, när dessa i sin helhet inflöte. Kong!.
Maj:ts befallningshafvande, som ansåge de sålunda framstälda önskningarna
vara högeligen behjertansvärda, tillstyrkte lifligt hvad härutinnan
andragits och föresloge att, i händelse af bifall till ifrågavarande begäran,
medlen till en början och innan egentligt municipalsamhälle
på platsen bildats finge af Kongl. Maj:ts befallningshafvande disponeras
för att, när municipalstyrelse kommit till stånd, omhändertagas af denna.

Sedan Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 16 december 1898
anbefalt kammar- och kommerskollegierna att efter domänstyrelsens
hörande skyndsamt afgifva underdånigt utlåtande jemväl öfver Kong!.
Maj:ts befallningshafvandes förevarande framställning, hafva kollegierna
den 21 nästlidne mars inkommit med det sålunda infordrade utlåtandet
och dervid tillika öfverlemnat domänstyrelsens yttrande i ärendet.

Domänstyrelsen har förklarat sig icke hafva något att erinra mot
hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sin nu ifrågavarande framställning
andragit och hemstält.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Jemväl kollegierna hafva förmält sig i hufvudsak dela de åsigter,
som i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förevarande underdåniga framställning
uttalats. I några punkter hafva dock kollegierna funnit sig
föranlåtna att mot hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört och
föreslagit göra några erinringar.

Sålunda hafva kollegierna, ehuru det syntes antagligt, att hvad
som anförts om önskvärdheten deraf att de inflytande köpeskillingarne
för tomter komme det blifvande arbetaresamhället till godo skulle visa
sig befogadt, likväl funnit betänkligheter möta, afl i frågans nuvarande
läge, utan närmare utredning om det blifvande samhällets behof och
innan någon erfarenhet vunnits om köpeskillingarnes belopp, en föreskrift
skulle meddelas derom, att köpeskillingarne i deras helhet ovilkorligen
skulle för samhällets behof användas, likasom kollegierna,
med hänsyn till osäkerheten deraf att ingångna aftal om tomtupplåtelser
komme att vederbörligen medelst byggnadsskyldighetens fullgörande
och köpeskillingens fulla inbetalande af tomtinnehafvare fullföljas, ansett
mindre lämpligt, att statsverket skulle åtaga sig att förskottsvis
utbetala betingade köpeskillingsbelopp, som kanske aldrig komme att
inflyta. Enligt kollegiernas mening syntes det lämpligast kunna få
bero på Kongl. Maj:ts pröfning, i hvad mån köpeskillingarne skulle
tillgodokomma det blifvande samhället eller användas till inköp af
skogbärande eller för skogsbörd tjenlig mark.

I öfrigt hafva kollegierna ansett att, utom de föreslagna ändringarna
i bestämmelserna om den andel af köpeskillingen, som vid upplåtelse
af tomt borde erläggas, och om tiden för byggnadsskyldighetens
fullgörande, jemväl ett förtydligande af stadgandet rörande äfventyret
för underlåten köpeskiliingsliqvid lämpligen borde ske till öfverensstämmelse
med den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande åt detta stadgande
gifna tolkning, hvarjemte kollegierna hållit före, att, på sätt
statsutskottet vid 1898 års riksdag föreslagit, det borde bestämmas,
att tomt å inmutadt område eller utmål ej finge försäljas förr än rätten
till grufdrift derstädes upphört.

I en den 14 nästlidne mars till Eders Kongl. Maj:t ingifven
skrift har bolaget, med erinran att mot förslaget att använda sistberörda
område till byggnadstomter biifvit anmärkt, att åtskilliga inmutningar
vore belägna å detta område, förklarat, att bolaget, för att icke
denna omständighet skulle utgöra hinder för områdets användande
i nämnda syfte, beslut!! att, i den mån sådant utan intrång i bolagets
redan uppgjorda brytningsplan kunde ske, afstå från alla å området
belägna inmutningar under förutsättning att bolaget erhölle visshet,

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

att ingen annan kunde få möjlighet att derstädes göra nya inmutningar.
En del af ifrågavarande inmutningar vore emellertid så belägna, att
bolaget icke utan väsentlig rubbning af den faststälda brytningsplanen
och dermed följande afbräck för bolagets grufdrift kunde afstå från
deras tillgodogörande. Det så kallade Kaptenslagret, hvars bearbetande
norr om Tingvallskullespåret bolaget påbörjat, sträckte sig nemligen
söder om spåret in å ifrågavarande område, och bolaget hade ordnat
sin verksamhet för att följa malrosträckningen in å detta område och
kunde af sådan anledning icke afstå från de inmutningar, hvilka vid
blifvande utmålsläggning bolaget tänkt sig skola erhålla de gränser,
som å en skriften bilagd karta funnes utmärkta med gröna linier. Af
den mark inom den så kallade stadsplanen, hvilken vore belägen inom de
å kartan utmärkta gröna linierna, vore det emellertid icke nödvändigt
för bolaget att för sin rörelse ofvan jord förfoga öfver större del än
den, som å kartan vore betecknad med röda, punkterade gränslinie^
Möjligt vore ock, att det för bolagets rörelse framdeles kunde visa sig
tillräckligt att ofvan jord disponera öfver endast den mark, som innefattades
inom de å kartaD uppdragna hela, röda linier, och ville bolaget
i sådant fall åtnöja sig dermed.

Bolaget ville alltså i underdånighet gifva tillkänna, att bolaget
afstode från alla inom den så kallade stadsplanens område belägna inmutningar
med undantag af dem, hvilkas gränser, när de utmålslagts,
folie inom det å nyssnämnda karta med gröna linier utmärkta område,
samt att bolaget i fråga om detta områdes användande ofvan jord
underkastade sig nu omförmälda inskränkning, dock under förutsättning
att ingen annan erhölle möjlighet att inom gränserna för den så kallade
stadsplanens område göra någon inmutning.

I underdånigt utlåtande af den 24 nästlidne mars har domänstyrelsen,
med öfverlemnande af vederbörande öfverjägmästares yttrande,
hemstält, att å det till bebyggande af enskilde afsedda område måtte
genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg efter öfverjägmästarens
hörande afsättas en tomt till bostadsplats för en vid Malmberget
behöflig skogsbevakare.

Slutligen har i underdånig skrift af den 8 innevarande månad
aktiebolaget Gellivare Malmfält, under åberopande af sin skrift i
ärendet af den 14 nästförutgångne mars, af förekommen anledning
ytterligare gifvit till känna:

dels att bolaget afstode från samtliga de bolaget tillhöriga inmutningar,
hvilkas inmutningspunkter vore belägna inom gränserna för
den så kallade stadsplanen, under förutsättning att bolaget erhölle

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84. 31

visshet, att ingen annan kunde få möjlighet att derstädes göra någon
inmutning;

dels att bolaget i fråga om sina öfriga inmutningar förpligtade
sig att vid blifvande utmålsläggningar icke begära, att gränserna för
något utmål sträcktes in å området för den så kallade stadsplanen;

dels ock att samtliga de af civilingeniören G. Thisell uttagna
mutsedlar rörande område å Malmberget blifvit öfverlåtna å bolaget,
hvadan allt, som i ärendet anförts beträffande bolagets inmutningar,
egde tillämplighet jemväl å de af Thisell gjorda inmutningarna.

Såsom redan tillförene upprepade gånger framhållits, kräfver frågan
om ordnandet af bosättningsförhållandena vid Gellivare Malmberg ovilkorligen
att snarast möjligt vinna sin lösning. Vid frågans behandling
inom Riksdagen nästlidet år erkändes jemväl detta från alla håll, men
mot det då af Kongl. Maj:t framlagda förslaget till frågans lösning
framstäldes i åtskilliga afseenden anmärkningar, hvilka föranledde, att
förslaget, ehuru detsamma med endast vissa smärre ändringar beträffande
upplåtelsevilkoren af statsutskottet förordades till antagande, ej vann
Riksdagens bifall.

De hufvudsakligaste anmärkningar, som mot. förslaget framfördes,
gällde dels och i främsta rummet, att det område, som afsågs att på
arrende till bolaget upplåtas, vore väsentligt större, än som kunde vara
för bolaget behöflig!, dels att tiden för arrendeupplåtelsen skulle vara för
långt tilltagen, dels ock att tillräcklig utredning saknades angående
beskaffenheten af och dispositionsrätten till den mark, som ifrågasatts
att, fördelad i tomter, till enskilde under egauderätt afyttras.

Beträffande först storleken af det till utarrendering åt bolaget afsedda
område vill jag, under åberopande af hvad jag i sådant afseende
anförde vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t den 24 mars nästlidet
år, nu endast ånyo framhålla, att, enligt hvad de i ärendet hörda
myndigheter förklarat, det näppeligen låter sig göra att åstadkomma
en fullt nöjaktig utredning angående huru stor del eller hvilka särskilda
delar af det af bolaget först begärda området må anses för bolagets
verksamhet oundgängligen erfordras. Vid sådant förhållande hade den
ändamålsenligaste utvägen synts vara, att, sedan till upplåtelse åt
enskilde afsatts en viss areal af den derför lämpligast belägna mark
inom området, återstoden deraf med de inskränkningar, som af de i
ärendet hörda myndigheter föreslagits, utarrenderades åt bolaget, men
att deremot vid upplåtelsen meddelades sådana vilkor och bestämmelser,
att det allmännas intresse gent emot bolagets blefve behörigen till -

32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

godosedt. Nu har emellertid bolaget, för att underlätta frågans lösning,
afstått från dispositionsrätt till all den mark inom det förut af bolaget
begärda området, som bolaget funnit sig icke under den närmaste framtiden
oundgängligen behöfva för ett ändamålsenligt bedrifvande af sin
rörelse, samt vidhållit sin ansökning endast i fråga om en sammanlagd
areal af 619,7 84 hektar af sagda område. Någon anmärkning derom,
att jemväl sistberörda areal skulle vara väsentligen större, än som för
bolaget erfordras dels för ändamålsenligt bedrifvande af dess affärsrörelse,
dels ock för beredande af lämpligt belägna bostadsplatser åt i
bolagets tjenst anstälde eller eljest af bolaget beroende personer, torde
ej med fog kunna framställas. Från det nu senast ifrågasatta området
böra i allt fall, såsom vederbörande myndigheter föreslagit, undantagas
dels sådana delar af området, hvilka till äfventyr redan blifvit
af kronan i vederbörlig ordning upplåtna åt andra, dels ock den del
af området, som i jernvägsstyrelsens underdåniga utlåtande den 17 mars
1898 uppgifvits vara för jernvägens behof erforderlig, dock, hvad angår
sistberörda del af området, med de rättigheter och skyldigheter för
bolaget i afseende å de byggnader, bolaget må erhålla tillstånd att
derå hafva uppförda, som af jernvägsstyrelsen i sådant hänseende
föreslagits.

I den till nästlidet års Riksdag i förevarande ämne aflåtna nådiga
proposition upptogos bland de för arrendeupplåtelsen åt bolaget föreslagna
vilkor tre punkter, enligt hvilka, derest Gellivare kommun för
uppförande af allmänna hus hade behof att använda någon del af det
under bolagets arrende inbegripna område eller kommunen för annat
ändamål än uppförande af allmänna hus hade behof af någon del af
området eller derest för idkande af annan rörelse eller yrke än grufbrytning
upplåtelse inom området af tomtplats för bebyggande önskades
af annan än bolaget, bolaget skulle vara pligtigt att under vissa
vilkor upplåta erforderlig mark, allt med viss pröfningsrätt för Kongl.
Maj:ts befallningshafvande. Då bolaget nu icke begärt att få på arrende
öfvertaga mer än omkring hälften af den areal, som enligt nyssnämnda
nådiga proposition föreslagits till upplåtande åt bolaget, torde nyssnämnda
tre punkter såsom numera öfverflödiga kunna utgå, och detta
med så mycket större skäl som enligt en annan punkt bolaget skulle,
om af någon anledning det nu eller framdeles skulle visa sig angeläget,
att någon sådan del af området, som för bolaget icke vore oundgängligen
behöflig, från bolagets arrenderätt undautoges, vara skyldigt
underkasta sig Kongl. Maj:ts bestämmande härutinnan. Bland de förut
föreslagna upplåtelsevilkoren torde äfven den punkt kunna utgå, som

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

ålägger bolaget att öfvervaka och i första hand ansvara för, att helsovårdsstadgans
föreskrifter samt andra till den allmänna sundhetens befrämjande
gifna bestämmelser iakttagas inom det område, som till
bolaget upplåtes.

Deremot torde som uttryckligt vilkor för arrendeupplåtelsen böra
stadgas, att bolaget, innan det till upplåtelse på arrende föreslagna
området får af bolaget tillträdas, skall hafva genom lagligen gällande
handling, som till Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnas, förbundit
sig ej mindre att afstå från samtliga de bolaget tillhöriga inmutningar,
hvilkas inmutningspunkter äro belägna inom gränserna för
det område, som är afsedt att för bebyggande åt enskilde med eganderätt
upplåtas, än äfven att i fråga om sina öfriga inmutningar vid
blifvande utmålsläggningar icke begära, att gränserna för något utmål
sträckas in å nyssnämnda område.

Hvad derefter angår tiden för arrendeupplåtelsen, kan jag inskränka
mig till att erinra, att för en så omfattande affärsrörelse som bolagets
måste erfordras anläggningar, afsedda för längre tid, och att det för
den skull är för bolaget vigtigt att få så lång upplåtelsetid som möjligt.
Någon betänklighet vid att bestämma denna tid till femtio år synes mig
ej böra möta, då tillika föreskrifves, att arrendeskillingen skall bestämmas
endast för en tid af tio år i sänder, hvarigenom betryggande
garanti vinnes, att kronan under hela arrendetiden erhåller nöjaktig afkastning
af sitt fastighetskapital, äfven om en förhöjning i jordens
värde skulle under tiden inträffa.

Vidkommande slutligen beskaffenheten af och dispositionsrätten
till det område, som skulle för bebyggande åt enskilde upplåtas, anhåller
jag få påpeka, att, enligt hvad den härutinnan förebragta utredning
gifver vid handen, detta område är afsatt å den för ändamålet lämpligast
belägna plats å södra sluttningen af Malmberget samt så rundligt
tilltaget, att, äfven om den sankmark, som finnes inom området och
som ju är afsedd att torrläggas, till en början icke tages i anspråk för
bebyggande, området dock måste anses vara för en lång följd af år
tillräckligt för tillgodoseende af behofvet af tomtplatser till bebyggande
för enskilde vid Malmberget. Då bolaget afstått från rätten till de
inom området befintliga inmutningar, bland hvilka de, som förut innehafts
af annan person, numera öfverlåtits å bolaget, kan det så kallade stadsplansområdet,
innefattande en areal af 145,192 hektar i sin helhet upplåtas
till försäljning åt enskilde med undantag allenast af det område, utgörande
6,4 8 2 har, som erfordras för jernvägsstyrelsens behof, äfvensom
en tomt, hvilken, i enlighet med hvad domänstyrelsen hemstält, torde
Bifi. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 65 Häft. 5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

böra afsättas till bostadsplats för en skogsbevakare och tills vidare
undantagas från försäljning.

I sin senast i ämnet gjorda framställning har Kongl. Maj:ts befallningshafvande
närmare utvecklat, huru Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge böra i åtskilliga hänseenden förfaras vid upplåtelse af
tomtplatser å merberörda område. De grunder, Kongl. Majrts befallningshafvande
ansett böra härvid följas, synas mig välbetänkta och
egnade att befrämja det syfte, som med upplåtelserna afses. Meddelande
af särskilda bestämmelser i omförmälda hänseenden torde icke erfordras,
utan synes lämpligast vara, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande må
ega härvid efter omständigheterna förfära.

Till en af de i fråga om tomtupplåtelserna föreslagna bestämmelserna
synes mig ett tillägg erforderligt. Enligt denna skall nemligen
förslag till köpeskilling för de särskilda tomterna, samtidigt för
alla tomterna, uppgöras af vederbörande revirförvaltare och en af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande utsedd person. Den värdebestämning, som
sålunda kommer till stånd, är visserligen endast ett förslag, men dock
i så måtto bindande för Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att tomten
icke må af Kongl. Maj:ts befallningshafvande upplåtas till lägre pris än
den på sådant sätt föreslagna köpeskillingen. Nu kan det lätteligen
tänkas inträffa, att de båda värderingsmännen stanna i olika meningar
rörande värdet å någon tomt och att således något gemensamt förslag icke
kan komma till stånd. För sådant fall synes skyldighet böra åläggas
de båda värderingsmännen att tillkalla en tredje, och torde deras valrätt
lämpligen böra begränsas till någon af de utaf länets landsting eller
hushållningssällskap utsedde uppskattningsmän vid arrendevärderingar.

Beträffande dispositionen af inflytande köpeskillingar för försålda
tomter finner jag mig, med föranledande af de i sådant afseende af
arbetarnes representanter vid förenämnda sammanträde inför Kongl.
Maj:ts befallningshafvande uttalade önskemål, böra tillstyrka, att, i
öfverensstämmelse med hvad förut i vissa fall medgifvits vid upplåtelse
af kronomark, afsedd till bostadsplatser för enskilde, de inflytande köpeskillingarne
må, tills vidare och intill dess annorlunda kan varda af
Kongl. Maj:t bestämdt, användas till bestridande af sådana utgifter,
som finnas erforderliga för områdets behöriga ordnande, för hvilket
ändamål medlen torde, på sätt Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit,
till en början och innan municipalsamhälle på platsen bildats,
böra af Kongl. Maj:ts befallningshafvande disponeras för att, när municipalstyrelse
kommit till stånd, omhändertagas af denna.

Hvad åter angår det vid nyssberörda sammanträde jemväl fram -

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

stälda förslag, att statsverket skulle åtaga sig att, i den mån upplåtelserna
af tomter komme att ske, förskottsvis utbetala de betingade köpeskillingarne
till användning för det å området uppkommande samhällets behof,
hvarefter de belopp, som statsverket sålunda kunde komma att
förskjuta, sedermera skulle ersättas af köpeskillingarne, när dessa i sin
helhet inflöte, finner jag, som delar de af kollegierna mot ett sådant
förfarande uttalade betänkligheter, sagda förslag icke böra bifallas..

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, som i öfriga,
af mig nu icke särskildt vidrörda punkter ansluter mig till kollegiernas
mening, att Kong!. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen
att medgifva,

dels att af den kronan vid afvittringen i Gellivare socken tillfallna
öfverloppsmark må till aktiebolaget Gellivare Malmfält på arrende under
en tid af femtio år upplåtas det område, som, innefattande en areal
af 619,7 8 4 hektar, finnes omförmäldt i bolagets skrift af den 8 december
1898 och å den vid samma skrift fogade karta till sina gränser närmare
angifvet — dock med undantag af dels sådana delar af området,
hvilka tilläfventyrs redan blifvit af kronan i vederbörlig ordning upplåtna
till andra, dels ock den del af området, som i jernvägsstyrelsens
underdåniga utlåtande den 17 mars 1898 uppgifvits vara för jernvägens
behof erforderlig och som å den vid sagda utlåtande fogade ritning
innefattas inom de med bokstäfverna d, e, f, g, h, i, s, d betecknade
linier, med rätt för bolaget att såsom hittills å sistnämnda del af området
afgiftsfritt begagna den mark, hvilken af bolagets redan befintliga
byggnader upptages eller som kan komma att ytterligare tagas i anspråk
för byggnader, som bolaget framdeles kan få styrelsens tillstånd att
uppföra, dock mot förpligtelse för bolaget ej mindre att i fråga om användningen
af berörda mark underkasta sig samma bestämmelser, som
i liknande fall af styrelsen pläga fastställas för andra trafikanter, hvilka
fått mark af jernvägsområde sig upplåten, än ock att till styrelsen återställa
samma mark, i den mån den blifver för bolagets malmlastning
obehöflig eller kan för jernvägens anläggningar erfordras, — samt under
följande vilkor:

att bolaget skall för ifrågavarande mark årligen senast den 14
mars erlägga arrende till belopp, som Kongl. Maj:t på gemensamt förslag
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, öfverjägmästaren i Norrbottens
distrikt och bergmästaren i norra bergmästaredistriktet bestämmer
för en tid af tio år i sänder;

att hus och byggnader, som vid den tid, då bolagets arrenderätt
inträder, finnas vara utan särskild från kronans sida gjord upp -

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 84.

låtelse på området uppförda af andra än bolaget, under arrendetiden må
af egarne bibehållas tillika med nödigt tomtutrymme, bvilket senare i
händelse af tvist skall bestämmas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
mot det att egarne till. bolaget erlägga årlig afgäld, motsvarande den
del af den bolaget åliggande arrendeskilling, som å tomten belöper
efter förhållandet mellan dennas areal samt hela det till bolaget upplåtna
områdets ytinnehåll, dock med skyldighet för innehafvare af dylik
lägenhet att afträda densamma, derest sådant kan finnas erforderligt
vare sig med hänsyn till bolagets behof af utrymme för sin rörelse, af
helsovårdshänsyn eller för åstadkommande af ordnad byggnadsverksamhet;
skolande egare af sådan lägenhet jemväl vara skyldig att afträda
densamma i det fall, att å lägenheten inhysas personer, hvilka föra ett
sådant lefnadssätt, att fara deraf uppstår för allmän ordning och sedlighet; att

i sistberörda fall lägenhetens egare skall vara skyldig afträda
densamma utan lösen, dock med rätt att inom viss, af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande bestämd tid bortföra af honom derå uppförda byggnader,
hvaremot i öfriga fall lösen för byggnadernas värde skall af
bolaget erläggas samt vid brist af åsämjande bestämmas af gode män;
skolande det tillkomma Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i händelse
af tvist afgöra fråga om skyldighet att afträda lägenhet i fall, som i
denna och nästföregående punkt omförmälas;

att. hvad i § 3 mom. 1 af gällande grufvestadga finnes föreskrifvet
icke må ega tillämpning å hus, tomtplats eller trädgård, som
befinnes å det till bolaget upplåtna område, derest icke Kongl. Majrts
befallningshafvande i särskildt fall finner sådana omständigheter föreligg^
inmutning icke må ske närmare någon viss, på området befintlig
byggnad, tomtplats eller trädgård, än hvad omförmälda § i
grufvestadgan angifver;

att, om bolaget nedlägger grufrörelsen eller bedrifver densamma
i väsentligen minskad omfattning, det skall ankomma på Kongl. Majrt
att förklara bolagets arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet eller
till någon del af området, hvarjemte, för den händelse grufdrift af annan
än bolaget kommer att idkas inom området och för sådan af annan
idkad grufdrift utrymme utöfver sedvanliga utmål visar sig behöfligt,
Kongl.^ Maj:t må ega bestämma, att bolaget skall afstå hvad som för
ändamålet kan anses erforderligt och skäligt; skolande i fall, som i
denna punkt afses, proportionerlig minskning af bolagets arrendeafgift
ega rum;

att bolaget skall vara skyldigt att utan särskild ersättning af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

området afstå hvad som enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande kan finnas
erforderligt för anläggning af allmän väg eller till utrymme för jernväg
eller för dess drift erforderliga anläggningar och anordningar;

att, om af anledning, som förut icke blifvit nämnd, det nu eller
framdeles skulle visa sig angeläget, att någon sådan del af området,
som för bolaget icke är oundgängligen behöflig, från bolagets arrenderätt
undantages, bolaget skall vara skyldigt underkasta sig Kongl.
Maj:ts bestämmande härutinnan;

att bolaget skall öfvervaka, att åverkan icke sker å den växande
skogen inom området, samt i sin mån söka att till laga ansvar befordra
dem, som till dylik åverkan göra sig skyldiga;

att den enligt gällande grufvestadga jordegare tillhörande rätt
beträffande fyndigheters tillgodogörande icke på grund af nu ifrågavarande
arrende må tillkomma bolaget;

att bolagets arrenderätt icke får af bolaget å annan öfverlåtas,
med mindre Kongl. Maj:t sådant medgifver; samt

att bolaget, innan det till upplåtelse på arrende föreslagna området
får af bolaget tillträdas, skall hafva genom lagligen gällande
handling, som till Kongl. Majrts befallningshafvande öfverlemnas, förbundit
sig ej mindre att afstå från samtliga de bolaget tillhöriga inmutningar,
hvilkas inmutningspunkter äro belägna inom gränserna för
nedan omförmälda, å den af ingeniören H. Wennerström under januari
månad år 1898 upprättade karta med litt. x betecknade område, än
äfven att i fråga om sina öfriga inmutningar vid blifvande utmålsläggningar
icke begära, att gränserna för något utmål sträckas in å
nyssnämnda område;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

vägsstyrelsen enligt dess underdåniga utlåtande den 17 mars 1898
af anförda skäl ansett böra för kronans räkning bibehållas och som å
den vid samma utlåtande fogade ritning innefattas inom de med bokstäfverna
v, s, k, o, 1, r, q, v betecknade linier — från kronans mark
afskiljas samt i hufvudsaklig enlighet med omförmälda, af Wennerström
uppgjorda regleringsplan, sedan en lämplig tomt till bostadsplats för
skogsbevakare afsatts, fördeladt i tomter, för bebyggande åt enskilde
med eganderätt upplåtas under iakttagande,

att förslag till köpeskilling för de särskilda tomterna skall, samtidigt
för alla tomterna, uppgöras af vederbörande revirförvaltare och
en af Kong]. Maj:ts befallningshafvande utsedd person, hvarvid särskildt
värde bör åsättas å tomt befintlig skog och särskildt värde sjelfva
jorden; skolande värderingsmännen, der de stanna i olika meningar rörande
värdet af någon tomt, till tredje värderingsman tillkalla någon af de
utaf länets landsting eller hushållningssällskap utsedde uppskattningsmän
för arrendevärderingar;

att tomt derefter må af Kong!. Maj:ts befallningshafvande till
pris, motsvarande minst den på nämnda sätt föreslagna köpeskillingen,
upplåtas till den, som hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmäler
sig till erhållande af sådan tomt och dervid erlägger värdet för å tomten
befintlig skog jemte en femtedel af köpeskillingen för jorden;

att den, åt hvilken tomt upplåtes, skall vara skyldig att, under
iakttagande af de särskilda föreskrifter, som med afseende å områdets
ordnande och bobyggande kunna varda honom af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vid upplåtelsen meddelade, inom två år från upplåtelsen
hafva å tomten påbörjat samt inom ytterligare tre år fullbordat boningshus,
salubod eller annan dermed jemförlig byggnad, vid äfventyr, om
det försummas, att tomtinnehafvaren skall vara sin rätt till tomten och
den derför erlagda andel af köpeskillingen förlustig;

att, sedan byggnadsskyldigheten blifvit behörigen fullgjord och
köpeskillingen till fullo guldits, köpebref å tomt må af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande för tomtinnehafvaren utfärdas;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Maj:t bestämdt, användas till bestridande af sådana utgifter, som finnas
erforderliga för områdets behöriga ordnande, samt för sådant ändamål,
till eu början och innan municipalsamhälle på platsen bildats, af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande disponeras för att, när municipalstyrelse
kommit till stånd, omhändertagas af denna.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten
gilla och bifalla; och skulle nådig proposition till
Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid
detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Hjalmar Rettig.

ms7

TIN

9//097

L.fcli -

•0/597

/ /jA \

*Vé98

ms8

\™/697

m/97

m so

ÖFVER

GELLIVARE MALMBERG

SKALA» 1:8000

ö00 meter.

NIVÅ KURVA OO METER UNDER VALKOVIMANS NOLLPUNKT
AKTIEBO LA SEX GELLIVARE MALMFÄLTS BYGGNADER
ANDRAS BYGGNADER
LÅNG- OCH TVÄRLINIER
LAN DS VÅ G
ENSKILD VÄG
MOSSE OCH MYR
HÄRD VA LLSÅN G

AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFALTS UTMALSOMRADE

ANSÖKTA OMRÅDE
INMUTNINGAR

ANDRAS INMUTNINGAR

BERGVERKS AKTIEBOLAGET FREJAS UTMALSOMRADE
STADSPLAN50MRÅDE
STATENS JÄRNVÅG MED OMRÅDE
SKOLHUSOMRÅDE

I—----iransökan härom
L J\ÅiXRKALLAD

AKTIEBOLAGET CELLI VA RE >fALMFALT«S I DECEMBER I89S

amsoktA område

Gen.. Stål). Lit. Artst. Storkh

Lastplarsen Hermelin

(ren. Stab.LiL AivkU

* *

KARTA

öfver en del af

GELLIVARE MALMBERG.

Skala 1:8000

190 o ioo 200 300 ‘too soo 600 meter

Lh.lll-Llli-1 . i ....... i | ---1---i ■ ,i