Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 85

Proposition 1899:85

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 85.

N:o 85.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående försäljning
till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag af
kronan tillhörig mark i Juckasjärvi socken i Norrbottens
län in. in.; gifven Stockholms slott den 14 april 1899.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva,

dels att af den vid afvittringen i Juckasjärvi socken till kronopark
afsätta mark må till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för en köpeskilling
af tio tusen kronor under eganderätt upplåtas det i bolagets
skrift af den 19 november 1898 angifna samt å den vid samma skrift
fogade afvittringskarta med gula gränslinier utmärkta och med litt. A
betecknade område, med undantag af den mark, som kan finnas erforderlig
för statsbanan mellan Gellivare och riksgrärisen äfvensom för
anläggning af allmän väg, under vilkor:

att tillträdet må eg a rum, sedan den till undantagande föreslagna
mark blifvit genom jern vägsstyrelsens försorg på bolagets bekostnad
uppmätt samt å karta affattad och beskrifven;

att, sedan den erbjudna köpeskillingen, 10,000 kronor, som skall
gäldas senast vid tillträdet, blifvit erlagd, köpebref å det försålda området
må af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län utfärdas;

att bolaget skall vara skyldigt att utan ersättning tåla ej mindre
det intrång, som genom jernvägens anläggande kan uppstå, än äfven
framdragandet af utfartsväg för stationssamhälle; samt

att bolaget skall ensamt vidkännas alla med lagfarten förenade
kostnader;

Bih. till Piiksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 66 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 85-

dels ock att af omförmälda kronomark må till förenämnda bolag
på arrende under en tid af femtio år upplåtas de i bolagets skrift af
den 19 november 1898 likaledes angifna, å berörda afvittringskarta med
gula gränsliuier utmärkta och med litt. B och C betecknade områden,
dock med undantag af sådana delar af ifrågavarande områden, hvilka
till äfventyrs redan blifvit af kronan i vederbörlig ordning upplåtna till
andra, samt under följande vilkor:

att bolaget skall för ifrågavarande mark årligen senast den 14 mars
erlägga arrende till belopp, som Kongl. Maj:t på gemensamt förslag
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, öfverjägmästaren
i Norrbottens distrikt och borgmästaren i norra bergmästaredistriktet
bestämmer för en tid af tio år i sänder;

att hus och byggnader, som vid den tid, då bolagets arrenderätt
inträder, finnas vara utan särskild från kronans sida gjord upplåtelse
på området uppförda af andra än bolaget, under arrendetiden må af egarne
bibehållas tillika med nödigt tomtutrymme, bvilket senare i händelse af
tvist skall bestämmas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, mot det
att egarne erlägga till bolaget årlig afgäld, motsvarande den del af den
bolaget åliggande arrendeskilling, som å tomten belöper efter förhållandet
mellan dennas areal samt hela det till bolaget upplåtna områdets
ytinnehåll, dock med skyldighet för innehafvare af dylik lägenhet att
afträda densamma, derest sådant kan finnas erforderligt vare sig med
hänsyn till bolagets behof af utrymme för sin rörelse, af helsovårdshänsyn
eller för åstadkommande af ordnad byggnadsverksamhet; skolande
egare af sådan lägenhet jemväl vara skyldig att afträda densamma i
det fall, att å lägenheten inhysas personer, hvilka föra ett sådant lefnadssätt,
att fara deraf uppstår för allmän ordning och sedlighet;

att i sistberörda fall lägenhetens egare skall vara skyldig afträda
densamma utan lösen, men med rättighet att inom viss, af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande bestämd tid bortföra der befintliga, honom tillhöriga
byggnader, hvaremot i öfriga fall lösen för byggnadernas värde skall
af bolaget erläggas samt vid brist af åsämjande bestämmas af gode
män; skolande det tillkomma Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i
händelse af tvist afgöra fråga om skyldighet att afträda lägenhet i fall,
som i denna och nästföregående punkt om förmälas;

att hvad i § 3 mom. 1 af gällande grufvestadga finnes föreskrifvet
icke må ega tillämpning å hus, tomtplats eller trädgård, som befinnes
å de till bolaget upplåtna områden, derest icke Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i särskildt fall finner sådana omständigheter föreligga, att
inmutning icke må ske närmare någon viss, på ifrågavarande mark

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 85. 3

befintlig byggnad, tomtplats eller trädgård, än hvad omförmälda § i
grufvestadgan angifver;

att, om bolaget nedlägger grnfrörelsen eller bedrifver densamma
i väsentligen minskad omfattning, det skall ankomma på Kongl. Maj:t
att förklara bolagets arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet eller
till någon del af områdena, hvarjemte, för den händelse grufdrift af
annan än bolaget kommer att idkas inom ifrågavarande områden och
för sådan af annan idkad grufdrift utrymme utöfver sedvanliga utmål
visar sig behöfligt, Kongl. Maj:t må ega bestämma, att bolaget skall
afstå hvad som för ändamålet kan anses erforderligt och skäligt; skolande
i fall, som i denna punkt afses, proportionerlig minskning af bolagets
arrendeafgift ega rum;

att bolaget skall vara skyldigt att utan särskild ersättning af
områdena i fråga afstå hvad som enligt Kongl. Maj:ts beprötvande
kan finnas erforderlig^ för anläggning af allmän väg eller till utrymme
för jernväg eller för dess drift erforderliga anläggningar och anordningar;

att, om af anledning, som förut icke blifvit nämnd, det nu eller
framdeles skulle visa sig angeläget, att någon sådan del af ifrågavarande
områden, som för bolaget icke är oundgängligen behöflig,
från bolagets arrenderätt undantages, bolaget skall vara skyldigt underkasta
sig Kongl. Maj:ts bestämmande härutinnan;

att bolaget skall öfvervaka, att åverkan icke sker å den växande
skogen inom områdena, samt i sin mån söka att till laga ansvar befordra
dem, som till dylik åverkan göra sig skyldiga;

att bolaget på grund af nu ifrågavarande arrende icke skall ega
annan rätt till skogen å områdena, än att bolaget må dels, efter anvisning
af vederbörande skogstjensteman och derest från skogsvårdens
synpunkt hinder icke möter, erhålla nödigt byggnadsvirke'' till pris,
som af domänstyrelsen bestämmes, dels ock afrödja skog, som finnes
å tomtplats, mot ersättning, som domänstyrelsen likaledes bestämmer;

att bolaget skall tillhandahålla Kong]. Maj:ts befallningshafvande
erforderliga medel för aflönande af den polisstyrka, som till ordningens
vidmagthållande å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och närmast
derintill belägna områden af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnas; att

den enligt gällande grufvestadga jordegare tillhörande rätt
beträffande fyndigheters tillgodogörande icke på grund af nu ifrågavarande
arrende må tillkomma bolaget;

att bolagets arrenderätt icke får af bolaget å annan öfverlåtas,
med mindre Kongl. Maj:t sådant medgifver; samt

Rongl. Majds Nåd. Proposition N:o Q5.

att bolaget, innan det till upplåtelse på arrende föreslagna området
får af bolaget tillträdas, skall hafva genom lagligen gällande
handling, som till Kongl. Majrts befallningshafvande öfverlemnas, förbundit
sig att afstå från samtliga de bolaget tillhöriga, inom nedan
omförmälda å den af geologen Lundbohm upprättade karta med litt.
X och X1 utmärkta områden befintliga inmutningar;

dels att de å förenämnda, af geologen Lundbohm sammandragna
karta med gröna gränslinier utmärkta samt med litt. X och X1 betecknade
områden må — med undantag af den del af området X, som
för jernvägens behof erfordras, samt den mark i öfrigt, Kongl. Maj:t
kan finna böra för något allmänt behof undantagas — från kronans
mark afskiljas för att, fördelade i tomter, för bebyggande åt enskilde
med eganderätt upplåtas under iakttagande,

att förslag till köpeskilling för de särskilda tomterna skall, samtidigt
för alla tomterna, uppgöras af vederbörande revirförvaltare och
en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande utsedd person, hvarvid särskilt
värde bör åsättas å tomt befintlig skog och särskildt värde sjelfva
jorden; skolande värderingsmännen, der de stanna i olika meningar
rörande värdet af någon tomt, till tredje värderingsman tillkalla någon
af de utaf länets landsting eller hushållningssällskap utsedde uppskattningsmän
för arrendevärderingar;

att tomt derefter må af Kongl. Maj:ts befallningshafvande till
pris, motsvarande minst den på nämnda sätt föreslagna köpeskillingen,
upplåtas till den, som hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmäler
sig till erhållande af sådan tomt och dervid erlägger värdet för å
tomten befintlig skog jemte en femtedel af köpeskillingen för jorden;

att den, åt hvilken tomt upplåtes, skall vara skyldig att, under
iakttagande af de särskilda föreskrifter, som med afseende å områdets
ordnande och bebyggande kunna varda honom af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vid upplåtelsen meddelade, inom två år från upplåtelsen
hafva å tomten påbörjat samt inom ytterligare tre år fullbordat
boningshus, salubod eller annan dermed jemförlig byggnad, vid äfventyr,
om det försummas, att tomtinnehafvaren skall vara sin rätt till tomten
och den derför erlagda andel af köpeskillingen förlustig;

att tomtinnehafvare skall vid enahanda äfventyr, sedan han inom
den förelagda tiden af fem år fullgjort hvad honom i fråga om tomtens
bebyggande ålegat, sist vid utgången af nämnda tid vara skyldig erlägga
återstoden af köpeskillingen; samt

att, sedan byggnadsskyldigheten blifvit behörigen fullgjord och

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 85. 5

köpeskillingen till fullo guldits, köpebref å tomt må af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande för tomtinnehafvaren utfärdas;

dels ock att köpeskillingen för det till Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag med eganderätt upplåtna område må, på samma sätt som
köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar, användas till
inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig
mark, samt att köpeskillingarne för tomterna å de för bebyggande af
enskilde afsedda områdena må, efter afdrag af kostnaden för den
regleringsplan jemte beskrifning, som kan komma att öfver områdena
upprättas, tills vidare och intill dess annorlunda kan varda af Kongl.
Maj:t bestämdt, användas till bestridande af sådana utgifter, som finnas
erforderliga för områdets behöriga ordnande, samt för sådant ändamål,
till en början och innan municipalsamhälle på platsen bildats, af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande disponeras för att, när municipalstyrelse
kommit till stånd, omhändertagas af denna.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och HerreB frånvaro:

GUSTAF.

Hans Wachtmeister.

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition No So.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kong!..

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 14 april 189,9.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkeriiielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeisteb,

Claéson,

Dyrssen.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
anförde vidare:

I en till Kongl. Maj:t ingifven skrift har Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag, med förmälan att bolagets grufut.mål å de i Juckasjärvi
socken af Norrbottens län belägna Luossavaara och Kiirunavaara malmfält
icke egnade sig för bebyggande samt att mark i enskild ego icke
funnes att tillgå i närheten af grufvorna, i underdånighet anhållit att
för en köpeskilling af 10,000 kronor få under eganderätt förvärfva ett
af förste landtmätaren C. A. Sjöberg å karta affattadt och beskrifvet
område om 326 hektar 52 ar 70 qvadratmeter, beläget å kronan tillhörig
mark i närheten af nämnda malmfält.

Till stöd för ansökningen har bolaget anfört, att bolaget hade för

Kongl. Majds Nåd. Proposition A:o 85.

afsigt att å ifrågavarande område uppföra administrationsbyggnader,
kraftledningsverk, bostäder för tjensteman och arbetare äfvensom öfriga
för grufrörelsen erforderliga byggnader, hvilka icke med nödvändighet
måste förläggas till sjelfva grufvorna, samt att, då större delen af de
för dessa byggnadsändamål erforderliga penningemedel måste anskaffas
genom lån, det vore af vigt för bolaget att förvärfva eganderätt till
den mark, hvarå byggnaderna komme att uppföras, och derigenom sättas
i tillfälle att bereda långifvarne säkerhet genom inteckning i samma
område med derå uppförda byggnader.

Förste landtmätaren Sjöberg har i ett vid ansökningen fogadt
yttrande meddelat, bland annat, att inom området ginge den för Gellivare
— Ofotenbanan utstakade jernvägslinien, samt att så väl öster om
Kiirunavaara grufutmål som ock öster och vester om Luossavaara utmål
funnes välbelägna områden af betydlig utsträckning, lämpliga till tomtplatser
för industriela eller andra anläggningar äfvensom till bostadsplatser
för handlande, handtverkare och andra arbetare. •

Öfver ifrågavarande ansökning har kammarkollegium efter nådig
remiss afgifvit underdånigt utlåtande, hvarjemte kollegium öfverlerrmat
inhemtade yttranden från vederbörande öfverjägmästare, förste landtmätaren
Sjöberg, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet samt domänstyrelsen.

Öfverjägmästaren har anfört, att ifrågavarande område vore beläget
ofvan odlingsgränsen å mark, som enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
den 30 december 1896 meddelade utslag angående afvittring
af Juckasjärvi socken alsalts till kronopark. Derest området ansåges
kunna och böra afhändas kronan, skulle något egentligt förfång för
statens skogsintressen derigenom icke uppstå, enär marken vore af fullständig
fjellnatur och beväxt endast med förkrympt björkskog. Den af
bolaget erbjudna köpeskilling vore också, sedt uteslutande från skogsväsendets
synpunkt, nöjaktig. Öfverjägmästaren hölle emellertid före,
att afhändande åt enskild person eller bolag under eganderätt af ett så
stort och vigtigt område som det nu ifrågakomna, hvilket upptoge i
längd 3 kilometer eller snart sagdt all mark mellan rikets största
och mägtigaste malmberg, kunde innebära faror af allvarsammaste slag.
1 sådant afseende ville öfverjägmästaren erinra, att, den jernväg från
Gellivare till riksgränsen, om hvars anläggning för statens räkning
nådig proposition aflåtits till 1898 års Riksdag, vore afsedd att framgå
öfver området, hvarest dessutom landsväg komme att anläggas äfvensom
tomtutrymme för blifvande samhälle, stationsområde och andra allmänna
platser att ovilkorligen erfordras; att, i händelse området upplätes under

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 85

eganderätt, återförvärfvande af nödig mark för nyssnämnda ändamål
skulle kunna omöjliggöras eller på ett oskäligt sätt fördyras, samt att
tillfälle till nedsättning för andra enskilda, för grufdrift intresserade
personer skulle genom en sådan upplåtelse nära nog göras om intet.
Då emellertid det syntes tillkomma staten att så vidt möjligt främja
ett för ifrågavarande aflägsna landsdel så banbrytande företag som det,
hvarpå bolaget grundat sin framställning, ausåge öfverjägmästaren, att
eganderätt till ett mindre, efter rörelsens kraf afpassadt område äfvensom
nyttjanderätt till återstående delen af det i ansökningen afsedda
område icke skäligen kunde förvägras bolaget.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande har, jemte erinran att den väg,
som funnes utmärkt å förenämnda karta, vore anlagd af bolaget samt
att området icke vore såsom renbetesland användt eller användbart, vidare
anfört, att, såsom erfarenheten visat och sakens natur i öfrigt gåfve vid
handen, en affär af den omfattning som bolagets hade oundgängligt behof
af vida större område, än det bolagets utmål erbjöde. På sätt bolaget
i ansökningen antydt och Kongl. Maj:ts befallningshafvande jemväl kunde
vitsorda, funnes mark i enskild ego icke att tillgå i närheten af omförmälda
malmfält. För Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som icke
kunde förbise företagets gagn och fromma för denna landsända, ej
heller dess betydelse för landet i öfrigt, framstode det såsom synnerligen
önskvärdf, att bolaget, i den mån sådant kunde ske utan åsidosättande
af andra högre statsintressen, vunne det understöd, som från statens
sida kunde vara erforderligt för åstadkommande af en rationel grufdrift
i syfte att tillgodogöra sig ifrågavarande gruffält» rika malmtillgångar,
hvilka nästan uteslutande disponerades af bolaget, och Kongl. Maj:ts
befallningshafvande funne derföre bolagets ansökning högst behjertansvärd.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande förutsåge också det af öfverjägmästaren
anmärkta behofvet af utrymme för allmänna ändamål, för
den händelse jernväg skulle komma att framdragas öfver området ifråga,
och i sådant hänseende erforderlig mark borde derföre från upplåtelsen
undantagas. Deremot kunde Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke dela
öfver!ägmästarens uppfattning angående de faror i öfrigt, som den sökta
upplåtelsen skulle innebära. Enligt hvad förste laudtmätaren Sjöberg,
som undersökt omförmälda trakter, framhållit och för Kongl. Maj:ts
befallningshafvande jemväl eljest vore kändt, funnes nemligen i närheten
af malmfälten mark om flera hundra hektars utsträckning, hvilken mark
med afseende å läge i förhållande till så väl malmfälten som den ifrågasatta
jernvägslinien vore fullt jemförlig med det i ansökningen omförmälda
området. Äfven med hänsyn till beskaffenheten vore denna

Kongl. Maj.ts Råd. Proposition N:o 85.

mark i lika grad som den, hvilken bolaget önskade förvärfva, egnad
att kunna beredas till lämpliga byggnadstomter äfvensom att lemna
utrymme för åstadkommande af omfattande grufdrift vid sidan af den,
som kunde komma att utöfvas af den eller dem, som disponerade det i
bolagets ansökning åsyftade området. Om också sistnämnda område
kunde anses alltför stort för att bolaget skulle för sin rörelse behöfva
eller kunna tillgodogöra sig hvarje del deraf, mötte dock ytterlig svårighet
att nu föreslå någon viss areal, som borde från upplåtelsen undantagas,
alldenstund bolagets behof till äfventyrs kunde komma att sträcka
sig i mer eller mindre mån till alla hufvudsakliga delar af området,
om än samma delar icke behöfde annorledes än partielt af bolaget tagas
i anspråk. Med hänsyn härtill och då ordningens upprätthållande å
stället påkallade en viss utsträckning af upplåtelsen ansåge Kongl.
Maj:ts befallningshafvande sig icke böra föreslå annan lokal begränsning
än den, som kunde påkallas af den ifrågasatta jernvägens framdragande
öfver området. Det af öfver]’ägmästaren framstälda förslaget
att med eganderätt till bolaget upplåta en del af området och att tillförsäkra
bolaget allenast nyttjanderätt till återstoden deraf, genom hvilken
anordning bolaget skulle betagas förmånen att kunna med hela det upplåtna
området vidtaga de åtgärder, hvartill en egare vore lagligen berättigad,
syntes, med hänsyn till den förut omnämnda rika tillgången på
kronomark i ifrågavarande trakter, icke hafva erforderligt stöd vare sig
af de skäl öfver]ägmästaren framhållit eller af andra nu kända förhållanden.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig för den skull böra
för sin del understödja bolagets ansökning och föreslå, att det i ansökningen
åsyftade område med undantag af den mark, som kunde vara
för jernvägens behof erforderlig, måtte mot en köpeskilling, beräknad
efter 10,000 kronor för hela området, till bolaget under eganderätt upplåtas,
med skyldighet dock för bolaget eller dess rättsinnehafvare att
tåla det intrång, som framdragande af allmän väg genom området kunde
medföra.

Domänstyrelsen har, enär enskild tillhörig mark ej funnes att förvärfva
i närheten af malmfälten samt dessas utmål ej lämpade sig för
bebyggande, ansett giltiga skäl föreligga för upplåtande af kronomark
för ifrågavarande industriel företag. Styrelsen har också för sin del ej
haft annat att tillägga till hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit,
än att, då station för jernvägen vore afsedd att förläggas inom
nu ifrågavarande område och detta följaktligen komme att blifva ett
centrum för rörelsen, utrymme äfven syntes böra undantagas för andra
Bih. till Ritsd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 66 Raft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 85.

allmänna behof, såsom för allmänna byggnader, äfvensom för ett så
kalladt stationssamhälle, der handtverkare med flera personer kunde
förvärfva tomtplatser för bebyggande m. m.; och har med anledning
häraf styrelsen hemstält, att det i ansökningen åsyftade område med
undantag af den mark, som Kongl. Maj:t funne vara för jernvägens
behof och för beredande af byggnadsplats för ett stationssamhälle samt
för allmänna byggnader äfvensom för anläggande af allmänna vägar
erforderlig, måtte mot eu köpeskilling af 10,000 kronor till bolaget
under eganderätt upplåtas.

Då, förutom nu ifrågavarande område, annan välbelägen samt för
bostads- och byggnadsplatser lämplig mark vore att tillgå i omedelbar
närhet af så väl Luossavaara och Kiirunavaara malmfält som ock den
föreslagna jernvägen, har kammarkollegium, under förutsättning att
från upplåtelsen undantoges erforderlig mark för jernvägens och ett
blifvande stationssamhälles behof, förklarat sig finna de i ärendet uttalade
betänkligheter icke förtjena afseende; och har kollegium på grund
af hvad i ärendet förekommit hemstält, att af den vid afvittringeu till
kronopark afsätta, i närheten af Luossavaara och Kiirunavaara malmfält
belägna mark finge åt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag under eganderätt
upplåtas det i bolagets förenämnda ansökning omförmälda, å den
af förste landtmätaren Sjöberg år 1897 upprättade karta med röd kantfärg
inom bokstäfverna a, b, c, d, e, f, g, a betecknade område om
326 hektar 52 ar 70 qvadratmeter med undantag af den mark, som
kunde finnas erforderlig för jernvägens behof samt till plats för allmänna
byggnader in. m. kring en blifvande station å området, under
vilkor,

att tillträdet finge ega rum, sedan den till undantagande föreslagna
mark blifvit genom jernvägsstyrelsens försorg på bolagets bekostnad
uppmätt samt å karta affattad och beskrifven;

att, sedan den erbjudna köpeskillingen, 10,000 kronor, som skulle
gäldas senast vid tillträdet, blifvit erlagd, köpebref å det försålda området
finge af vederbörande myndighet utfärdas;

att bolaget skulle vara skyldigt att utan ersättning tåla ej mindre
det intrång, som genom jernvägens anläggande kunde uppstå, än äfven
framdragandet af utfartsväg för stationssamhället; samt

att bolaget skulle ensamt vidkännas alla med lagfarten förenade
kostnader.

Efter nådig remiss har jemväl kommerskollegium den 13 december
1898 afgifvit underdånigt utlåtande, deri kollegium meddelat, att,
sedan kollegium anmodat vederbörande bergmästare att inkomma med

Kongl. Maj. ts Nåd. Proposition N.o 85.

yttrande i ämnet, bergmästaren i skrifvelse till kollegium uppgifvit, att,
såvidt anginge under de senare åren tagna inmutningar, som kunde
anses vara fortfarande gällande, inom det område, hvars upplåtande åt
bolaget vore ifrågasatt, funnes endast en inmutning, hvilken vore befintlig
inom sagda områdes nordöstra hörn och tillhörde bolaget, hvarjemte
bergmästaren förklarat, att han i öfrigt icke hade något att erinra
i afseende å förevarande ansökning.

Jemte erinran att 1898 års Riksdag beslutat anläggning af en
statsbana från Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara malmfält
till riksgränsen, har kollegium vidare anfört, att, enligt hvad i ärendet
uppgifvits, vore förutom nu ifrågavarande område annan välbelägen samt
för bostads- och byggnadsplatser lämplig mark att tillgå i omedelbar
närhet af så väl nämnda malmfält som den beslutade jernvägen. Med
hänsyn dertill att stationen för jernvägen, hvilken vore afsedd att förläggas
inom det af bolaget sökta området, kunde antagas komma att blifva
ett centrum för rörelsen på platsen, har kollegium emellertid, under
förutsättning af bifall i hufvudsak till bolagets förevarande framställning,
ansett, att utrymme invid jernvägsstationen borde från området
undantagas jemväl för ett så kalladt stationssamhälle, der handtverkare,
handlande och andra enskilda personer kunde förvärfva tomtplatser
för bebyggande; och som i ärendets dåvarande skick erforderlig ledning
saknades för bedömandet af hvilken och huru stor del af det utaf
bolaget sökta området, som kunde och borde för nyss omförmälda
ändamål användas, och hvilket vederlag i utrymme kunde böra tilläggas
bolaget för fyllandet af dess behof af mark, hade dels enligt
kollegii beslut föredraganden af ärendet i kollegium för vinnande af
närmare kännedom om de lokala förhållandena å ifrågavarande plats
besökt densamma, dels ock bolaget lemnats tillfälle förebringa ytterligare
utredning i ärendet, hvarjemte kollegium i skrifvelse till järnvägsstyrelsen
begärt upplysning rörande det område, som för jern vägens
behof voro på ifrågavarande plats samt närmast söder derom erforderligt
äfvensom angående det blifvande stationshusets tilltänkta storlek
och läge.

Med anledning häraf hade kollegium från jernvägsstyrelsen fått
emottaga en skrifvelse af den 14 september 1898, af hvilken skrifvelse
framginge, att styrelsen icke då kunnat definitivt afgöra frågan, utan
endast approximativt angifva det område, som syntes vara behöfligt
för den blifvande statsbanans räkning samt till brandgata och allmän
väg, äfvensom stationshusets tilltänkta läge, hvilket allt blifvit med
gröna linier utmärkt å den vid bolagets ansökning fogade, af förste

12 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 85.

landtmätaren Sjöberg upprättade karta, hvarjemte styrelsen tillkännagivit,
att jemkningar i den sålunda framställa planen sannolikt kunde
vidtagas vid det definitiva förslagets uppgörande; och hade, sedan
bolaget till Kongl. Maj:t inkommit med en den 19 november 1898
dagtecknad skrift i ämnet med vid samma skrift fogade tre särskilda
kartor öfver ifrågavarande trakt jemte tillhörande beskrifningar, nemligen
dels styrkt utdrag af eu vid afvittring år 1887 af J. Flodmark
upprättad karta, dels en af geologen vid Sveriges geologiska undersökning
Hjalmar Lundbohm i skalan 1 : 8000 sammandragen karta och
dels en af landtmäteriauskultanten Lennart Brännström i skalan 1 : 2000
likaledes år 1898 upprättad karta, samt dessutom en med derå inlagda
höjdkurvor försedd kopia af sistnämnda karta, berörda handlingar och
kartor genom nådig remiss öfverlemnats till kollegium för att tagas i
öfvervägande vid afgifvande af det underdåniga utlåtande, hvarmed
kollegium hade att till Kongl. Maj:t inkomma.

I nyssberörda skrift hade bolaget andragit hufvudsakligen följande.
Sedan bolaget till Kongl. Maj:t ingifvit sin ansökning af den 1 februari
1898, hade det kommit till bolagets kännedom, att det ansåges önskligt,
om en del af det område, som i ansökningen afeåges, kunde varda
upplåtet till enskilde för bebyggande. Då det icke kunde förnekas,
att ifrågavarande, pa sluttningen af Haukivaara belägna trakt genom
sitt läge midt emellan de båda malmfälten och i närheten af sjön
Luossajärvi erbjöde vigtiga fördelar såsom byggnadsområde för allmänheten,
lika väl som den egnade sig såsom plats för de centrala anordningarna
för bolagets rörelse, funne sig bolaget, som för sin del ville
göra allt för att befordra uppkomsten af ett ordnadt samhälle vid
malmfälten, böra afstå från sin aähållan om upplåtelse af den del af
ifrågavarande område, som ansåges behöflig till byggnadsplatser för
enskilde, och bolaget återkallade derföre sin ansökning, så vidt anginge
den å förenämnda afvittringskarta med gröna gränslinier utmärkta,
med litt. X betecknade del af det i ansökningen afsedda område. Ifrågavarande
de], som omfattade inemot hälften af det af bolaget förut
begärda området på Haukivaara, borde för många år vara fullt tillräcklig
för beredande af tomtplatser åt de enskilda personer, vare sig
bolagets, arbetare eller andra, som önskade uppföra egna bostäder. Om
emellertid området skulle i framtiden befinnas för knappt, förefunnes
icke något hinder för utvidgandet af byggnadsplanen åt sydost, hvarest
pa södra sluttningen af Haukivaara funnes för ändamålet tjenlig terräng.
Mot utläggande af byggnadstomter å det sålunda angifna stället kunde
erinras, att å ifrågavarande mark flera bolaget tillhöriga inmutningar

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 85.

vore belägna. På det att icke denna omständighet skulle finnas utgöra
hinder för områdets upplåtande till bebyggande af enskilde, ville emellertid
bolaget, derest området blefve utlagdt till byggnadstomter, afstå
från sina inom byggnadsplanen belägna inmutningar, så snart bolaget
erhölle visshet derom, att icke annan kunde förvärfva inmutning å
samma plats. Då det i bolagets ansökning af den 1 februari 1898
afsedda område utgjorde så stor areal, som bolaget ansett behöflig
för de i ansökningen antydda ändamål, och då bolaget numera återkallat
ansökningen i fråga om en betydande del af denna areal, samt
en annan del af densamma komme att tagas i anspråk för jernvägens
behof, vore det naturligt, att bolaget måste begära nöjaktig godtgörelse
för minskningen. Denna ersättning syntes lämpligast kunna beredas
bolaget derigenom, att bolaget erhölle dels en tillökning österut af
det återstående området, dels ock området mellan bäcken från Lucssajärvi
och Kiirunavaaras nordligaste del, hvilket senare område på grund
af sitt läge särskildt egnade sig för uppförande af flera af de för
rörelsen erforderliga byggnader och för andra anordningar. Ifrågavarande
tillökningar jemte den återstående delen af det af bolaget
förut begärda område vore å den skriften bilagda afvittringskartan
utmärkta med gula gränslinier samt betecknade med litt. A. Bolaget
anhölle sålunda att få förändra sin den 1 februari 1898 gjorda ansökning
derhän, att bolaget nu anhölle om upplåtelse med full eganderätt
till bolaget af det å afvittringskartan med gula gränslinier utmärkta,
med litt. A betecknade område. Den areal, bolaget nu begärde få
köpa af staten, vore, såsom förut blifvit nämndt, afsedd till byggnadsplats
för bolagets administrationsbyggnader, kraftledningsverk, bostäder
för tjenstemän och arbetare äfvensom öfriga för rörelsen erforderliga
byggnader, hvilka icke med nödvändighet måste förläggas vid sjelfva
grufvorna. Med upplåtelsen af detta område vore emellertid bolagets
hela behof af mark för grufrörelsen icke tillgodosedt. Alla bolagets
byggnader kunde nemligen icke uppföras å det område, bolaget önskade
köpa af staten, utan åtskilliga måste förläggas vid sjelfva grufvorna.
Och äfven för andra ändamål vore bolaget i trängande behof af dispositionsrätt
till mark derstädes. För bolaget vore det i sjelfva verket af
lika stor vigt att erhålla nödigt utrymme vid sjelfva grufvorna som
att bekomma tillräcklig tomtplats för administrations- och bostadshus,
kraftstation m. in. Brytningen af Luossavaara- och Kiirunavaaramalmerna
komme säkerligen att fortgå under århundraden, och det vore
derföre i förevarande fall mer än i andra af vigt, att brytningen redan
från början anordnades så, att malmerna kunde uttagas såvidt möjligt

14 Kong!,. Maj ds Nåd. Proposition N:o 85.

fullständigt och med så ringa kostnad, att ekonomisk vinst uppstode. Att
detta icke kunde ske, med mindre bolaget i grufvornas omedelbara närhet
förfogade öfver tillräckligt utrymme för upplag af malm och varp, föranläggning
af rutschbanor, lastkajer och stallar, för uppförande af så kallade
grufstugor, skrädhus, smedjor och andra mindre byggnader, läge i öppen
dag, och lika uppenbart syntes vara, att det för bolaget vore nödvändigt att
redan nu vid uppgörandet af brytningsplanen hafva kännedom om de
områden, öfver hvilka bolaget egde förfoga. Bolaget hade derföre låtit
anställa undersökning om den nödiga arealen och det tjenligaste läget
af de områden, hvilka bolaget för nu ifrågavarande ändamål behöfde
disponera, och dervid kommit till det resultat, att bolaget för ett
ändamålsenligt anordnande af grufdriften vore i behof af de områden,
som å förenämnda afvittringskarta funnes utmärkta med gula gränslinier
samt betecknade med litt. B och C, belägna det förra å Luossavaaras
och det senare å Kiirunavaaras sluttning. Huru önskligt det
än vore för bolaget att kunna förvärfva eganderätt till dessa båda
områden, förelåge dock icke i sådant afseende någon tvingande nödvändighet
för bolaget, och bolaget ville derföre inskränka sig till en
begäran att få arrendera dessa båda områden af staten på viss tid,
hvilken med afseende å den omfattande tidsperiod, för hvilken grufanordningarna
måste beräknas, icke skäligen syntes böra sättas kortare
än till femtio år. Utom de båda sistomförmälda områdena, öfver
hvilka bolaget genast behöfde förfoga, funnes ett tredje område, å
nyssnämnda karta utmärkt likaledes med gula gränslinier samt betecknadt
med litt. D, hvilket sannolikt inom kort äfven måste tagas i
anspråk för bolagets rörelse. Beträffande tidpunkten, då bolaget behöfde
dispositionsrätt till detta område, som, på sätt kartan utvisade,
vore beläget på södra och sydöstra sluttningarna af Kiiruuavaara, vore
denna tidpunkt beroende af, huru snart bolagets i närheten belägna
utmål och inmutningar komme att bearbetas, men sannolikt vore den
icke långt aflägsen, och när grufbrytningen å denna trakt begynte,
kunde • bolaget icke undvara dispositionsrätten öfver sistnämnda område,
utom af skäl, som anförts i fråga om områdena B och C, särskildt
derföre, att det här blefve nödvändigt att uppföra arbetarebostäder,
enär ifrågavarande trakt vore belägen på mer än en half mils afstånd
från det projekterade grufsamhället. Utan att för närvarande begära
upplåtelse af detta område, hade bolaget emellertid ansett sig redan
nu böra fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derå, att bolaget antagligen
inom kort såge sig nödsakadt att i sådant afseende göra underdånig
framställning. Beträffande de fyra särskilda, ofvan omförmälda om -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 85.

rådena A, B, C och D upplyste bolaget, att desamma i areal innehölle:
A 304,5 hektar, B 136 hektar, C 301 hektar och D 274 hektar,
hvarjemte bolaget meddelade, att förberörda, af statsgeologen Lundbohm
sammandragna karta jemte tillhörande beskrifning upprättats
på anmodan af bolaget för att åskådliggöra den kring malmbergen
belägna traktens naturbeskaffenhet samt läget af alla derstädes befintliga
utmål och inmutningar.

För egen del har kommerskollegium anfört, att kollegium beträffande
malmtillgångarna vid Luossavaara—Kiirunavaara malmfält
den 8 december 1897 till Kongl. Maj:t afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande och dervid tillika öfverlemnat en af bemälde Lundbohm då
afgifven redogörelse för å stället verkstäld undersökning af ifrågavarande
jernmalmsförekomster.

Enligt hvad denna undersökning utvisar, innehölle de båda
malmfälten öfver den närbelägna sjön Luossajärvis vattenyta åtminstone
233,000,000 ton jernmalm, hvarförutom högst betydliga, för
närvarande ej beräkneliga myckonheter jernmalm funnes under nämnda
nivå. Bolaget innehade, på sätt ofvan nämnts, nästan uteslutande inmutningsrätten
till båda malmfälten. Den malmtransport från dessa
fält, som utgjort den närmaste anledningen till byggandet af statsbanan
från Gellivare förbi malmfälten till rikegränsen, hade beräknats
till öfver 1,000,000 ton om året.

Att med hänsyn till den omfattande grufdrift, som sålunda vore
afsedd att för en lång framtid ega rum å ifrågavarande, hittills så
godt som alldeles öde och obefolkade trakt, bolaget skulle, för uppförande
af bostäder, administrationsbyggnader, verkstäder, kraftledningar,
transportvägar, upplagsplatser med flera anläggningar, hafva
oafvisligt behof af ett ansenligt utrymme utöfver utmålen för bolagets
grufvor, läge, på sätt äfven Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållit,
i sakens natur, hvarjemte det otvifvelaktigt vore af största vigt
för bolaget att redan vid företagets början förfoga öfver det för rörelsens
ändamålsenliga ordnande erforderliga utrymme. I betraktande
häraf måste det vara för bolaget angeläget att erhålla upplåtelse så väl
af mark invid grufvorna som äfven af ett mellan de båda malmfälten
beläget område för uppförande å detta område af administrations-,
bostads- och andra byggnader, som icke med nödvändighet måste förläggas
vid sjelfva grufvorna.

På sätt förut nämnts, hade bolaget i sin skrift åt den 19 november
1898 återkallat sin i ärendet förut ingifna ansökning, så vidt densamma
afsåge det å förberörda afvittringskarta med gröna gränslinier

i 6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 85.

utmärkta, med litt. X betecknade område. Detta område syntes kollegium
i betraktande särskildt af detsammas belägenhet invid så väl jernvägsstationen
som sjön Luossajärvi lämpligen böra från kronans mark
afskiljas för att, fördeladt i tomter, för bebyggande åt enskilde med
eganderätt upplåtas. Ehuru området i fråga borde, på sätt bolaget
anmärkt, för en längre tid vara fullt tillräckligt för sagda ändamål,
ansåge emellertid kollegium, att, då det för jernvägeus behof erforderliga,
men ännu icke definitivt bestämda område, bvilket, så vidt det
blifvit i jernvägsstyrelsens ofvan omförmälda skrifvelse med tillhörande
karta angifvet, genom kollega försorg inlagts å den i ärendet jemväl
åberopade, af Lundbohm sammandragna kartan och der utmärkts med
blåa linier, i alla händelser komme att icke oväsentligt inkräkta på
området X, å sistnämnda karta utmärkt med gröna gränslinier, och då,
för utvidgning af samma område, från inmutningar i det närmaste
fritt fält för närvarande funnes, redan nu eu något ökad areal borde
afsättas till bygguadsplatser åt enskilde. Kollegium hade derföre låtit
med gröna, prickade linier å sistnämnda karta utmärka ett med litt.
X1 betecknadt område, hvilket, beläget öster om området X, men sammanhängande
med detta, likaledes väl lämpade sig för ifrågavarande
ändamål. Båda områdena innehölle eu sammanlagd areal af omkring
165 hektar. Området X1 folie helt och hållet utom de områden, om
hvilkas upplåtande bolaget i sin senare skrift anhållit och hvilka områden
blifvit med gula gränslinier utmärkta jemväl å den af Lundbohm
sammandragna kartan.

Enligt hvad denna karta utvisade, funnes inom områdena X och
X1 en del bolaget tillhöriga inmutningar. Dessa inmutningar skulle
dock, hvad auginge det förra området, icke komma att utgöra hinder
för upplåtande af samma område i dess helhet till byggnadstomter,
alldenstund bolaget, på sätt ofvan omförmälts, förklarat sig afstå från
sina inmutningar inom detta område, om bolaget finge visshet derom,
att icke någon annan kunde der förvärfva inmutningsrätt. En dylik
förklaring af bolaget äfven beträffande dess inmutningar å området X1
syntes böra utgöra en förutsättning för detta områdes upplåtande i
dess helhet till byggnadstomter.

Till förekommande att genom andra inmutningar å ifrågavarande
två områden desamma, till hinder för deras ifrågasatta upplåtelse och
reglering, skulle göras till föremål för spekulation, vore det dock angeläget,
att redan i ärendets nuvarande skick förklarande meddelades
derom, att sistnämnda båda områden skulle anses såsom tomtplats och
sålunda vara undantagna från rätt till inmutning, en åtgärd, som kolle -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

gium funne sig så mycket hellre kunna tillstyrka, som, enligt hvad
kollegium inhemtat, sannolikhet ej funnes för att någon afsevärd mineralfyndighet
förekomme inom dessa områden.

Hvad sålunda anförts beträffande angelägenheten af att områdena
X och X1 blefve förklarade för tomtplats syntes emellertid, med
afseende å den ifrågasatta användningen hufvudsakligen till bostadsoch
andra byggnadsplatser jemväl af det område, bolaget senast begärt
att få med eganderätt till sig upplåtet, ega giltighet äfven i fråga
om sistnämnda, med litt. A betecknade område. Enligt hvad kollegium
hade sig bekant, hade också bolaget hos Kongl. Maj:t gjort underdånig
framställning om samma områdes förklarande för tomtplats.

Kollegium, som ansett sig sakna anledning att yttra sig i fråga
om storleken af det område, som kunde för jernvägens behof erfordras,
har dock ansett sig, i betraktande af den för områdena A och X ifrågasatta
användning, böra framhålla önskvärdheten af, att jernvägens
stationshus måtte kunna förläggas omkring 175 meter längre åt norr,
än hvad jernvägsstyrelsen i sin ofvanberörda skrifvelse föreslagit; att
jernvägens blifvande utrymme å områdena A och X inskränktes till
minsta möjliga bredd; att största möjliga område invid sjöstranden
måtte kunna förenas med områdena A och X; samt att nödiga vägar
och öfvergångar anordnades öfver jernvägen till sjöstranden.

Slutligen har Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag i underdånig
skrift af den 8 innevarande april gifvit till känna, att bolaget afstode jemväl
från sina inom området X1 belägna inmutningar under samma vilkor,
som af bolaget uppstälts i fråga om inmutningarne inom området X.

Jag anser mig böra erinra derom, att jemlikt § 7 i den mellan
staten och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag den 2 juli 1898 upprättade
öfverenskommelse rörande anläggande af en jernväg mellan
Gellivare och riksgräusen in. m. bolaget för underlåtenhet att fullgöra
sina åtaganden enligt sagda kontrakt utfäst, jemte den ersättningsskyldighet,
som kan för bolaget uppkomma, ett vite af 2,000,000 kronor,
hvilket vite skall utgå, i den mån Kongl. Maj:t finner skäligt derom
förordna, äfvensom till säkerhet för berörda vite medgifvit första inteckning
i all den fasta egendom inom Juckasjärvi socken, som bolaget
må komma att ega.

Under erinran vidare, att Kong]. Maj:t den 17 nästlidne mars
förklarat, att de å förenämnda kartor med litt. A samt X och X1
betecknade områden skola, tills vidare och intill dess annorlunda kan
varda förordnadt, anses såsom tomtplatser, hemställer jag, med åberoBih.
till Biksd. Prot. 1899. 1 Sarnl. 1 Afä. 66 Käft. B

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 85.

pande af hvad ofvan blifvit anfördt, att Kongl. Maj:t måtte i nådig
proposition föreslå Riksdagen att medgifva:

dels att af den vid afvittringen i Juckasjärvi socken till kronopark
afsätta mark må till Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag för en
köpeskilling af 10,000 kronor under eganderätt upplåtas det i bolagets
skrift af den 19 november 1898 augifna samt å den vid samma skrift
fogade afvittringskarta med gula gränsiinier utmärkta och med litt. A
betecknade område, med undantag af den mark, som kan finnas erforderlig
för statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen äfvensom för
anläggning af allmän väg, under vilkor:

att tillträdet må ega rum, sedan den till undantagande föreslagna
mark blifvit genom jernvägsstyrelsens försorg på bolagets bekostnad
uppmätt samt å karta affattad och beskrifven;

. att bolaget skall vara skyldigt att utan ersättning tåla ej mindre
det intrång, som genom jernvägens anläggande kan uppstå, än äfven
framdragandet af utfartsväg för stationssamhället; samt

att bolaget skall ensamt vidkännas alla med lagfarten förenade
omkostnader;

dels ock att af omförmälda kronomark må till förenämnda bolag
på arrende under en tid af femtio år upplåtas de i bolagets skrift af den
19 november 1898 likaledes angifna, å berörda afvittringskarta med
gula gränsiinier utmärkta och med litt. B och C betecknade områden,
dock med undantag af sådana delar af ifrågavarande områden, hvilka
till äfventyra redan blifvit af kronan i vederbörlig ordning upplåtna till
andra, samt under följande vilkor:

att bolaget skall för ifrågavarande mark årligen senast den 14
mars erlägga arrende till belopp, som Kongl. Maj:t på gemensamt förslag
af Kongl. Maj:t,s befallningshafvande, öfverjägmästaren i Norrbottens
distrikt och bergmästaren i norra bergmästaredistriktet bestämmer
för en tid af tio år i sänder;

Kongl. Maj:ts Råd. Proposition Ä.-o 85.

det mellan dennas areal samt hela det till bolaget upplåtna områdets
ytinnehåll, dock med skyldighet för innehafvare af dylik lägenhet att
afträda densamma, derest sådant kan finnas erforderligt vare sig med
hänsyn till bolagets behof af utrymme för sin rörelse, af hälsovårdshänsyn
eller för åstadkommande af ordnad byggnadsverksamhet; skolande
egare af sådan lägenhet jemväl vara skyldig att afträda densamma
i det fall, att å lägenheten inhysas personer, hvilka föra ett sådant
lefnadssätt, att fara deraf uppstår för allmän ordning och sedlighet;

att i sistberörda fall lägenhetens egare skall vara skyldig afträda
densamma utan lösen, men med rättighet att inom viss, af Kongl. Majrts
befallningshafvande bestämd tid bortföra der befintliga, honom tillhöriga
byggnader, hvaremot i öfriga fall lösen för byggnadernas värde
skall af bolaget erläggas samt vid brist af åsämjaude bestämmas af
gode män; skolande det tillkomma Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att i händelse af tvist afgöra fråga om skyldighet att afträda lägenhet
i fall, som i denna och nästföregående punkt omförmälas;

att hvad i § 3 mom. 1 af gällande grufvestadga finnes föreskrifvet
icke må eg a tillämpning å hus, tomtplats eller trädgård, som befinnes
å de till bolaget upplåtna områden, derest icke Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i särskildt fall finner sådana omständigheter föreligga,
att inmutning icke må ske närmare någon viss, på ifrågavarande mark
befintlig byggnad, tomtplats eller trädgård, än hvad omförmälda § i
grufvestadgan angifver;

att, om bolaget nedlägger grufrörelsen eller bedrifver densamma
i väsentligen minskad omfattning, det skall ankomma på Kongl. Maj:t
att förklara bolagets arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet eller
till någon del af områdena, hvarjemte, för den händelse grufdrift af
annan än bolaget kommer att idkas inom ifrågavarande områden och
för sådan af annan idkad grufdrift utrymme utöfver sedvanliga utmål
visar sig behöfligt, Kongl. Maj:t må ega bestämma, att bolaget skall
afstå hvad som för ändamålet kan anses erforderligt och skäligt; skolande
i fall, som i denna punkt afses, proportionerlig minskning af
bolagets arrendeafgift ega rum;

att bolaget skall vara skyldigt att utan särskild ersättning af områdena
i fråga afstå hvad som enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande kan
finnas erforderligt för anläggning af allmän väg eder till utrymme för
jernväg eller för dess drift erforderliga anläggningar och anordningar;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 85.

bolagets arrenderrätt undantages, bolaget skall vara skyldigt underkasta
sig Kongl. Maj:ts bestämmande härutinnan;

att bolaget skall öfvervaka, att åverkan icke sker å den växande
skogen inom områdena, samt i sin mån söka att till laga ansvar
befordra dem, som till dylik åverkan göra sig skyldiga;

att bolaget på grund af nu ifrågavarande arrende icke skall ega
annan rätt till skogen å områdena, än att bolaget må dels, efter anvisning
af vederbörande skogstjensteman och derest från skogsvårdens
synpunkt hinder icke möter, erhålla nödigt byggnadsvirke till pris,
som af domänstyrelsen bestämmes, dels ock afrödja skog, som finnes
å tomtplats, mot ersättning, som domänstyrelsen likaledes bestämmer;

att bolaget skall tillhandahålla Kongl. Maj:ts befallningshafvande
erforderliga medel för aflönande af den polisstyrka, som till ordningens
vidmagthållande å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och närmast
derintill belägna områden af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnas; att

den enligt gällande grufvestadga jordegare tillhörande rätt
beträffande fyndigheters tillgodogörande icke på grund af nu ifrågavarande
arrende må tillkomma bolaget;

att bolagets arrenderätt icke får af bolaget å annan öfverlåtas,
med mindre Kongl. Maj:t sådant medgifver; samt

att bolaget, innan det till upplåtelse på arrende föreslagna området
får af bolaget tillträdas, skall hafva genom lagligen gällande
handling, som till Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnas, förbundit
sig att afstå från samtliga de bolaget tillhöriga, inom nedan
omförmälda å den af geologen Lundbohm upprättade karta med litt X
och X1 utmärkta områden befintliga inmutningar;

dels att de å förenämnda, af geologen Lundbohm sammandragna
karta med gröna gränslinie!- utmärkta samt med litt. X och X1 betecknade
områden må — med undantag af den del af området X,
som för jernvägens behof erfordras, samt den mark i öfrigt, Kongl.
Maj:t kan finna böra för något allmänt behof undantagas — från kronans
mark afskiljas för att, fördelade i tomter, för bebyggande åt enskilde
med eganderätt upplåtas under iakttagande,

att förslag till köpeskilling för de särskilda tomterna skall, samtidigt
för alla tomterna, uppgöras af vederbörande revirförvaltare och
en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande utsedd person, hvarvid särskilt
värde bör åsättas å tomt befintlig skog och särskildt värde
sjelfva jorden; skolande värderingsmännen, der de stanna i olika meningar
rörande värdet af någon tomt, till tredje värderingsman tillkalla

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 85.

någon af de utaf länets landsting eller hushållningssällskap utsedde
uppskattningsmän för arrendevärderingar;

att tomt derefter må af Kongl. Maj:ts befallningshafvande till
pris, motsvarande minst den på nämnda sätt föreslagna köpeskillingen,
upplåtas till den, som hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmäler
sig till erhållande af sådan tomt och dervid erlägger värdet för å tomten
befintlig skog jemte en femtedel af köpeskillingen för jorden;

att den, åt hvilken tomt upplåtes, skall vara skyldig att, under
iakttagande af de särskilda föreskrifter, som med afseende å områdets
ordnande och bebyggande kunna varda honom af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vid upplåtelsen meddelade, inom två år från upplåtelsen
hafva å tomten påbörjat samt inom ytterligare tre år fullbordat boningshus,
salubod eller annan dermed jemförlig byggnad, vid äfventyr, om
det försummas, att tomtinnehafvaren skall vara sin rätt till tomten och
den derför erlagda andel af köpeskillingen förlustig;

att, sedan byggnadsskyldigheten blifvit behörigen fullgjord och
köpeskillingen till fullo guldits, köpebref å tomt må af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande för tomtinnehafvaren utfärdas;

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 66 Häft. 4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 85.

gilla och bifalla; och skulle nådig proposition till
Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid
detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Hjalmar Retlig.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUB’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899

\ A YV

O/ T V "t

500,2.

YVv

\iOTrv\)oVo

ÄYou Y_iotw\>oYo

iylb ''.v'' V''V''''.

ÉmnliiiE

iwivT

Ili»

^QhKhSK!

jfcaggal

HHH

Gen. Stab. Lit. Anst. Stockti.

KARTA

ÖFVER TRAKTEN OMKRING

K11R U NAVA ÅR A och LU OSS AVA ÅR A

SAMMANDRAGEN I898 AF

S K A LA =^6000
Ju_Z_£_Z_2L—EL

MALM DELS BLOTTAD
DELS KÄND GENOM |~~
MAGMUN DER SOKN.]

FJÄLLMARK IMARK

BEVÄXT MED
BJÖRKSKOG -

MOSSAR OCH MYRAR -

GRÄNS FOR UTMALTI LL—
HÖRANDE LUOSSAVAARAKl
IRU NAJA ÅR A AKT-BOL "GRÄNS

FÖR UTMÅL

TILLHÖRANDE ANDRA —

inmutningar tillhörande
LUOSSAVAARAKHRUNAVAARA
AKT-BOLD*
TILLHÖRANDE ANDRA

FÖRESLAGEN

JERN VÄGS LIN IE_

^ FÖRESLAGNA UTFRAKTSBANOR
FÖR MALM ■:y''''

ENSKILD KÖRVÄG -

GÅNGSTIG SOO

HÖJD ÖFVER HA! VET
I METER -