Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77

Proposition 1899:77

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

N:o 77.

Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående slutlig
organisation af landibruksinstitutet vid Ultima; gifven
Stockholms slott den 24 mars 1899.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver
civilärenden för denna dag innehåller vill Kongl. Maj:t härmed föreslå,
att Riksdagen må

dels, med godkännande af det i statsrådsprotokollet intagna förslag
till stat för landtbruksinstitutet vid Ultima äfvensom af den föreslagna
ändringen i gällande vilkor för åtnjutande af de i staten för institutet
upptagna löneförmåner, höja det å sjette hufvudtiteln under anslagstiteln
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar» uppförda
anslag till Ultuna landtbruksinstitut från 20,000 kronor till 51,000
kronor eller med 31,000 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag
å 15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor)» att ökas från
190,400 kronor till 221,400 kronor;

dels medgifva, att besparingar, som å det i staten för institutet
till »institutets öfriga utgifter» uppförda belopp under ett år uppkomma,
må användas till bestridande af utgifter under ett kommande år;

dels ock å extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 17,800 kronor
till uppförande af en lektorsbostad vid institutet.

Bih. till RiM. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afl. 60 Häft. (N;o 77.) 1

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 77.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

E. von Krusenstjerna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å Stockholms
slott den 24 mars 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: Wikblad,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson och
Dyrssen.

3:o.

Föredragande departementschefen statsrådet von Krusenstjerna
anförde:

Uti proposition till 1891 års Riksdag angående statsverkets tillstånd
och behof framlade Kongl. Maj:t, i sammanhang med frågan om
omorganisation af Ultuna landtbruksinstitut, förslag till stat för institutet,
deruti, bland annat, funnos upptagna 5 lektorer, med en aflöning
för hvar af 3,000 kronor, deraf 2,000 kronor i lön och 1,000 kronor
i tjenstgöringspenningar, samt 3 adjunkter med en aflöning af 2,000

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

kronor hvar, deraf 1,400 kronor i lön och 600 kronor i tjenstgöringspenningar,
samt med tillägg för lektorerna, att efter fem år kunde
lönen höjas med 500 kronor, efter tio år med ytterligare 500 kronor
och efter femton år med ytterligare 500 kronor, och med anmärkning,
att såväl rektor och öfriga lektorer som adjunkterna skulle åtnjuta jemväl
fri bostad.

Ålderstillägg för adjunkterna föreslogs icke i staten af den uttryckligt
angifna anledning, att deras befattningar i allmänhet kunde
betraktas såsom öfvergångsplatser till bättre aflönade tjenster.

För åtnjutande af de föreslagna aflöningsförmånerna föreslogos tilllika
vissa vilkor.

Enligt skrifvelse den 13 maj 1891 blef denna Kongl. Maj:ts framställning
af Riksdagen på det sätt bifallen, att Riksdagen, under förutsättning
att behållna afkastningen af den staten tillhöriga, till landtbruksinstitutet
vid Ultuna anslagna fasta egendom äfvensom elevernas
afgifter och hyresbidrag blefve till statsverket redovisade,

dels, med godkännande af ej mindre följande »stat för landtbruksinstitutet
vid Ultuna:

		Tjenst-
Aflöning.	Lön.	görings-
		penningar.
1 rektor, arfvode
1 lektor...........	2,000: —	1,000: —
3 lektorer.........	6,000: —	3,000: —
1 adjunkt.........	1,400: —	600: —
3 adjunkter......	4,200: —	1,800: —

Extra lärare, arfvoden...
1 bibliotekarie ..................

Aflöning summa kronor

Till institutets öfriga utgifter ................

Summa kronor

Summa.

2,000: —
3,000: —\
9,000: —/
2,000: —
6,000: —
2,250: —
300: —

24,550: —
24,450: -49,000: —

Efter fem år kan lönen
höjas med 500 kronor, efter
tio år med ytterligare 500
kronor och efter femton år
med ytterligare 500 kronor.

Anm. Eektor och öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta jemväl fri bostad;»

än äfven de för aflöningsförmånernas åtnjutande föreslagna vilkor, bibehöll
det å sjette hufvudtiteln under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag till Ultuna landtbruksinstitut
vid oförändradt belopp, 20,000 kronor, samt på extra stat
anvisade för aflöningar och öfriga institutets utgifter 29,000 kronor;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

dels ock medgaf, bland annat, att Kongl. Maj:t egde under en tid
af fem år vidtaga de ändringar i aflöningsstaten, som för genomförande
af institutets förändrade organisation kunde erfordras, med
vilkor att hvarken faststälda aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma
öfverskredes.

Enligt nådigt bref den 6 augusti 1891 blef detta Riksdagens beslut
af Kongl. Maj:t godkändt i hvad det afvek från hvad Kongl.
Maj:t i propositionen föreslagit, och utfärdades samma dag nådig kungörelse
angående de för aflöningsförmånernas åtnjutande bestämda vilkor.
Sedermera har Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse härmed årligen faststält.
stat för Ultima landtbruksinstitut, senast för år 1899 genom nådiga
brefvet den 21 oktober nästlidna år.

Angående ämnesfördelningen mellan de vid institutet anstälde
lärare föreskrifves uti 28 § af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadgar
för landtbruksinstitutet vid Ultima den 14 oktober 1892, att vid institutet
meddelas undervisning af:

fyra lektorer, nemligen
1 i jordbrukslära,

1 i liusdjurslära,

1 i kemi och geologi,

1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel,

fyra adjunkter, nemligen

1 i kemi och mejerilära, deri inbegripen mejerikemi,

1 i praktisk matematik, mekanik, fysik och meteorologi,

1 i redskaps- och byggnadslära samt fältmätning och ritning,
1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära, samt

tre extra lärare, nemligen
1 i skogshushållning,

1 i nationalekonomi samt ekonomilagfarenhet och kommunalrätt,
1 i bokföring.

Beträffande särskildt lärarnes sålunda bestämd a tantal och ämnenas
fördelning dem emellan äfvensom de åt lärarne anvisade löneförmåner
torde jag böra, med hänsyn till de framställningar, h vilka jag nu
har att anmäla, lemna följande redogörelse.

Behofvet af att lärarnes vid landtbruksinstituten ställning så förbättrades,
att möjlighet förefunnes att för instituten förvärfva fullt goda
lärarekrafter, föranledde den så kallade landtbruksläroverkskomitén att
i dess underdåniga betänkande angående organisationen af rikets landt -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

bruksläroverk af den 29 mars 1884 föreslå inrättandet af lektorsbefattningar,
hvilkas innehafvare skulle bestrida undervisningen i de för
praktiken vigtigare hufvudämnena och åtnjuta aflöningsförmåner af

3.000 kronor hvar jemte ålderstillägg äfvensom fri bostad, hvaremot
komiterade ansågo, att undervisningen i de grundläggande teoretiska
eller elementära ämnena mycket väl kunde bestridas af lägre aflönade
tjenstemän, så kallade adjunkter, hvilka borde åtnjuta en aflöning af

2.000 kronor, deraf 1,500 kronor i lön och 500 kronor i tjenstgöringspenningar,
jemte fri bostad, som dock ej behöfde vara afsedd för
familj, samt utan rätt till ålderstillägg, då det vore att förmoda, det
innehafvarne af dessa befattningar ej komrne att betrakta dem annorlunda
än såsom tillfälliga, hvilka de önskade utbyta mot andra i ekonomiskt
afseende förmånligare. Komiterades förslag upptog, förutom
extra lärare,

dels 6 lektorer, nemligen:

1 i fysik samt maskin- och byggnadslära,

1 i kemi och geologi,

1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel,

1 i jordbrukslära,

1 i husdjurslära samt
1 i mejerilära,

dels ock 3 adjunkter, nemligen:

1 i fysik samt maskin- och byggnadslära,

1 i kemi och geologi samt
1 i husdjurens anatomi och sjuk vårdslära.

Landtbruksakademiens förvaltningskomité, som öfver förslaget hördes,
godkände för sin del i allt väsentligt denna fördelning af läroämnena
mellan lektorerna och adjunkterna, men då förvaltningskomitén
i motsats mot landtbruksläroverkskomitén ansåg, att chefskapet för institutet
och landtegendomen borde bibehållas hos direktören för institutet,
hvilken skulle undervisa i jordbrukslära, ansåg förvaltningskomitén
nödigt att, för att innehafvaren af dessa befattningar icke
skulle blifva alltför betungad af göromål, till hans biträde vid undervisningen
borde anställas en adjunkt i jordbrukslära, hvarigenom adjunkternas
antal skulle komma att utgöra 4.

I den proposition i ämnet, som af Kongl. Maj:t afläts till 1889
års Riksdag, var samma fördelning af Kongl. Maj:t godkänd, dock med
den förändring, att lektorn i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel blif -

Kong!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 77.

vit utbytt mot eu adjunkt, samt att adjunktur eu i fysik, maskin- och
byggnadslära icke upptagits. I enlighet med landtbruksläroverkskomiténs
åsigt borde enligt förslaget adjunkterna icke åtnjuta ålderstillägg.
Denna proposition blef af Riksdagen afslagen, och var frågan om
fördelningen af läroämnena mellan de särskilda lärarne således oafgjord.

Då ärendet ånyo upptogs af styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut
uti underdånig skrifvelse af den 8 september 1890, föreslog bemälda
styrelse följande fördelning af läroämnena mellan lektorer och
adjunkter:

6 lektorer, nemligen:

1 i jordbrukslära,

1 i praktisk mekanik samt maskin- och byggnadslära,

1 i organisk och agrikultur kemi samt mejerikemi,

1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel,

1 i husdjurslära samt
1 i mejerilära,

4 adjunkter, nemligen:

1 i jordbrukslära,

1 i praktisk matematik, fysik och meteorologi,

1 i oorganisk kemi och geologi samt
1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära.

Detta förslag till lärarepersonal vid institutet skilde sig sålunda
från det af Kongl. Magt till 1889 års Riksdag afgifna förslag i samma
ämne hufvudsakligen derutinnan, att styrelsen för Ultima landtbruksinstitut
upptagit en lektor i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel, i
likhet med landtbruksläroverkskomitén, samt en adjunkt i praktisk
matematik, fysik och meteorologi, under det att nämnda adjunkt uteslutits
i Kongl. Maj:ts förberörda förslag samt lärarebefattningen i
botanik, zoologi och trädgårdsskötsel upptagits såsom adjunktur. Samtliga
ordinarie lärare, således äfven adjunkterna, borde enligt Ultunastyrelsens
förslag åtnjuta rätt till ålderstillägg.

Mot detta Ultunastyrelsens förslag anmärkte landtbruksstyrelsen
uti häröfver afgifvet infordradt utlåtande af den 21 november 1890
dels att, derest ett af landtbruksstyrelsen framstäldt förslag om upphörande
af den högre mejeriskolan vid Ultuna och inrättandet af en
dylik vid Alnarp genomfördes, det af institutsstyrelsen föreslagna lektoratet
i mejerilära ej behöfde upprättas, dels att i sammanhang dermed
den förändring i den af styrelsen föreslagna fördelning af läroämnena

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 77.

mellan lärarne borde vidtagas, att åt den lektor, som enligt förslaget
skulle undervisa i organisk och agrikulturkemi samt mejerikemi, borde tilldelas
ämnena kemi och geologi samt att den adjunkt, som enligt samma
förslag skulle undervisa i oorganisk kemi och geologi, skulle i stället
vara skyldig att meddela undervisning i kemi, med särskild! afseende
å mejerikemi, samt i mejerilära, dels ock att den föreslagna adjunkturen
i jordbrukslära mycket väl kunde ur förslaget uteslutas, enär någon
af de utaf institutsstyrelsen upptagna två stipendiaterna kunde åläggas
att handleda eleverna i samma ämne samt tjenstgöra såsom repetitörer
i detsamma, hvartill komme att, då den dåvarande läraren i detta ämne
utan adjunkt medhunnit, förutom fullgörandet af sina åligganden såsom
lärare, äfven förvaltningen af egendomen, en lektor, som odeladt finge
egna sig åt sitt lärarekall, syntes kunna, äfven om kursen i ämnet
något ökades, utan biträde af adjunkt meddela den erforderliga undervisningen
deri. Mot förslaget, i hvad det afsåg rätten för de ordinarie
lärarne att åtnjuta ålderstillägg, gjorde landtbruksstyrelsen icke någon
anmärkning.

Uti det vid Kongl. Maj:ts proposition i ämnet till 1891 års Riksdag
fogade statsrådsprotokoll uttalade dåvarande departementschefen,
att han beträffande organisationen af läroverket väl för sin del ansåge
landtbruksstyrelsens förslag hafva afgjordt företräde framför 1889 års
förslag, men att det syntes kunna ifrågasättas, om icke ämnenas fördelning
å de särskilda lärarne borde underkastas pröfning vid uppkommande
ledigheter eller eljest då förhållandena dertill föranledde.

Vid pröfning inom Riksdagen af samma nådiga proposition uttalades
af statsutskottet den åsigten att, då af 1889 års förslag med
inberäknande af hufvudläraren i jordbrukslära, som enligt detta förslag
tillika skulle vara anstaltens direktör, men med frånräknande af
den i och med den högre mejeriskolans upphörande obehöfliga lektorn
i mejerilära, såsom fast anstälda lärare upptogos 4 lektorer och 4
adjunkter, det syntes utskottet med allt skäl kunna ifrågasättas,
huruvida icke en dylik fördelning af de ordinarie lärarekrafterna å de
båda skilda lönegraderna skulle blifva en ändamålsenlig fördelning af
läroämnena äfven med den af Kongl. Maj:t då föreslagna organisationen.
Under öfver! äggningarna rörande frågan inom kamrarna uttalades betänkligheter
mot, att. de olika lärarnes undervisningsområden och omfånget
af hvar och en lärares verksamhet icke blefve definitivt bestämdt,
utan att ämnesfördelningen komme att lämpas efter de särskilda
lärarnes egenskaper. Då i öfrigt åtskillig ovisshet rådde rörande
lämpligheten af vissa delar af den föreslagna organisationen, beslöt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

Riksdagen, såsom redan anförts, med upptagande i den då godkända,
ännu gällande staten för landtbruksinstitutet vid Ultima af aflöningar i
enlighet med Kongl. Maj:ts förslag för 4 lektorer och 4 adjunkter,
att, för att jemkningar framdeles skulle kunna göras i de anmärkta
hänseendena, uppföra den delen af det utaf Kongl. Maj:t för omorganisationens
genomförande begärda anslaget, som öfverskred det
å sjette hufvudtiteln under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar» uppförda anslag till landtbruksinstitutet
vid Ultuna, 20,000 kronor, eller 29,000 kronor, på extra stat för år
1892; och har sedermera Riksdagen årligen för aflöningar och öfriga
utgifter vid institutet utöfver det ordinarie anslaget, 20,000 kronor, å
extra stat beviljat ett anslag af 29,000 kronor.

Då fråga sedermera uppstod rörande utfärdandet af stadgar för
institutet, blef till följd af Riksdagens beslut om inskränkande af det
utaf Kongl. Maj:t föreslagna antalet lektorer från 5 till 4 samt ökandet
deremot af adjunkternas antal från 3 till 4 nödigt att verkställa
förändring af den fördelning af läroämnena mellan lektorer och adjunkter,
som blifvit af landtbruksstyrelsen föreslagen och af Kongl. Maj:t
uti förberörda nådiga proposition ansedd ega företräde framför 1889
års förslag. Sagda förändring åstadkoms hufvudsakligen sålunda, att
i de stadgar för institutet, som af Kongl. Maj:t den 14 oktober 1892
utfärdades, någon lektor i praktisk mekanik samt maskin- och byggnadslära
icke upptogs, utan dessa ämnen fördelades mellan adjunkterna.

I sammanhang med afgifvande af förslag till åtskilliga ändringar i
nyssberörda nådiga stadgar för institutet, för hvilket förslag jag i detta
sammanhang icke torde behöfva redogöra, har nu i underdånig skrifvelse
den 16 september 1897 styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut, med bifogande
af särskilda yttranden af institutets rektor och lärareråd, beträffande
lärarne vid institutet anfört hufvudsakligen följande:

Då styrelsen i sitt år 1890 afgifna förslag till ny organisation föreslagit,
att lärarne vid institutet skulle vara af 3 grader: lektorer, adjunkter
och extra lärare, hade styrelsen fasthållit vid den princip, att
lärarne i samtliga hufvudämnen och de grundläggande ämnen, som
syntes vara af synnerlig vigt vid den högre landtmannabildningen,
skulle tillhöra den första graden, hvaremot biträdande lärarne i dessa
ämnen samt hufvudlärarne i de mindre vigtiga ämnena, i hvilka lärare
kunde beräknas med lätthet erhållas med den för undervisningen vid
institutet nödiga utbildningen, skulle vara adjunkter, under det att i de
Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 60 Käft. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

läroämnen, hvari undervisningen upptoge blott en ringa del af läsåret,
denna skulle kunna bestridas af extra lärare.

Denna princip hade emellertid icke blifvit följd vid fastställande af
nu gällande organisation, i det att dels det föreslagna antalet lärare ej
obetydligt reducerats, dels vigtiga hufvudämnen, såsom mejerilära, mekanik
samt maskin-, redskaps- och byggnadslära, anförtrotts åt adjunkter,
dels slutligen adjunkturerna i motiveringen till Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen år 1891 i motsats till styrelsens förslag betecknats
som öfvergångsplatser, afsedda att innehafvas under en kortare tid af
unge män, som snart kunde vänta befordran till andra förmånligare
tjenster, hvarför deras löneförmåner ock inskränkts till 2,000 kronor,
utan rätt till löneförbättring, samt en ungkarlsbostad, löneförmåner som
ej vore tillräckliga för nödtorftigt uppehälle för en gift person, hvilket
faktiskt alla de nu varande adjunkterna vore. Utsigten att från dessa
platser erhålla befordran till andra, bättre aflönade tjenster hade visat
sig ganska ringa, hvilket ock vore lätt förklarligt, alldenstund desse
lärare måste utbilda sig speciel! för sin tjenst vid institutet; men i den
mån de detta gjorde, blefve de uppenbarligen mindre kompetenta att
konkurrera om tjenster med andra uppgifter tillsammans med personer,
som särskild! egnat sig åt dessa uppgifter. För att kunna existera,
måste dessa lärare mer eller mindre åsidosätta de fortsatta studier, som
vore nödvändiga eller önskvärda för befattningens vid institutet fullgoda
skötande, för att antingen bereda sig till vinnande af förmånligare
anställning af annan beskaffenhet eller genom för tjensten vid institutet
främmande arbete skaffa sig extra inkomster.

Detta förhållande vore så mycket beklagligare, som adjunkternas
undervisning blifvit vida mer magtpåliggande än i styrelsens ofvannämnda
förslag afsetts. Visserligen hade det lyckats att trots det minskade
antalet lärare ordna det så, att icke något läroämne uteslutits, och att
hvarje lärare fått sig tilldelade ämnen, som bildade en ganska naturlig
ämnesgrupp, men uppenbart vore att, i den mån lärarnes antal minskats,
blefve ock de fleste lärarnes undervisning mer omfattande och magtpåliggande.
Adjunkternas ställning hade derjemte blifvit sämre än enligt
styrelsens förslag och knappt bättre än extra lärarnes vid de allmänna
läroverken, men det kunde uppenbarligen icke vara rätt och
klokt att, som vid Ultima blifvit fallet, åt lärare i sådan ställning uppdraga
undervisningen i flera hufvudämnen eller magtpåliggande grundläggande
ämnen vid ett af landets högre afslutande fackläroverk. Detta
vore så mycket betänkligare, som det på grund af den under den förflutna
tiden vunna erfarenheten om adjunkternas ogynsamma ekono -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

miska ställning- torde vid de nuvarande innehafvarnes afgång blifva
svårt att erhålla fullt kompetenta personer som sökande till sådana på
en gång magtpåliggande och illa aflönade tjenster. Redan vid dessas
första besättande hade det visat sig, att de sökande ej i alla fallen beherskade
alla delar af ämnet så fullständigt, som önskligt varit, men
styrelsen hade ansett sig på grund af de låga löneförmånerna ej kunna
ställa kompetensfordringarna så högt, som önskvärdt varit. Följden
hade blifvit den, att t. ex. i mejerilära och kemi måst antagas en skicklig
kemist, som först efter sin anställning vid institutet genom studier
i utlandet förskaffade sig nödig utbildning i hufvudämnet mejerilära
med dess hjelpvetenskap bakteriologi. Då en sådan utbildning af läraren
naturligtvis icke vore möjlig under tjenstgöringen vid institutet,
berodde det alltid på särskilda omständigheter, om och när en sådan
långvarigare studieresa kunde få af en lärare anträdas, och saken vore
alltid förknippad med stora olägenheter.

Enligt styrelsens mening kunde dessa för institutets anseende och
verksamheten vid detsamma beklagliga förhållanden ej afhjelpas på annat
sätt, än att de nuvarande adjunkturerna förändrades till lektorat. Först
derigenom komme dessa tjensters innehafvare i den ekonomiskt betryggade
ställning, att de utan anlitande af andra förvärf vid sidan af sin
lärareverksamhet kunde lefva som gifta och ej behöfde betrakta sina
tjenster som öfvergångsplatser. Först derigenom kunde man också
hoppas att vid ledigheters inträffande få i alla afseenden kompetente
sökande.

Styrelsen ansåge för sin del samtliga de fyra adjunktsplatserna vara
af den vigt och betydelse, att de borde förvandlas till lektorat vid nuvarande
innehafvarnes afgång. Visserligen kunde innehafvaren af adjunkturen
i de veterinära ämnena lättare än de öfriga erhålla befordran
till andra tjenster, men han vore genom sin tjenstgöring vid institutet
förhindrad att söka och utöfva en mer vidsträckt veterinärpraktik; och
då vid tillsättande af läns- och distriktsveterinärer stort afseende med
rätta fästes vid denna, vore hans utsigter i konkurrensen om dylika
tjenster i hög grad minskade genom hans anställning vid institutet.
Det vore äfven af vigt såväl för egendomen som isynnerhet för institutets
elever, att denne lärare så mycket som möjligt vistades vid Ultuna.
Det intresse, som jordbrukaren plägade hysa för kreaturen och
deras befinnande, gjorde att eleverne, som utan tvifvel delade detta
intresse, äfven utom den egentliga undervisningen kunde vid mångfaldiga
tillfällen hafva gagn af veterinärens praktiska råd och anvisningar.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

Skulle de sålunda ifrågasatta förändringarna af lärareplatserna genomföras,
så skulle alltså för hvarje adjunkt, som afginge, en lektorstjenst
upprättas, hvilket skulle medföra en ökning af lönen med 1,000
kronor, eller inalles för fyra förändrade tjenster 4,000 kronor, jemte
framdeles ålderstillägg och pension till samma belopp som för de nuvarande
lektorerne.

Efter redogörelse, huru enligt styrelsens mening det ökade behof
af bostadslägenheter, som skulle uppstå, derest styrelsens förslag bifölles,
lämpligen borde fyllas, har styrelsen, beträffande önskvärdheten
deraf att lektorerne finge i fråga om rätt till ålderstillägg tillgodoräkna
sig viss föregående tjenstgöring, åberopat hvad institutets rektor derom
anfört, nemligen att det skulle vara synnerligen gagneligt för institutet,
om lektor vid institutet finge rätt att för beräkning af ålderstillägg
räkna sig till godo äfven den tid, han före sin anställning vid institutet
tjenstgjort i samma grad vid högre allmänt eller tekniskt läroverk eller
såsom docent vid universitet till samma utsträckning, som denne på
grund af denna tjenstgöring egde rätt att beräkna tjenstår vid dessa
nämnda läroverk. För egen del har styrelsen än ytterligare betonat
den redan af institutets rektor påpekade svårigheten att erhålla dugande
lärare vid institutet, om lektorstjensterna vid detsamma vore uti ifrågavarande
hänseende sämre stälda än motsvarande tjenster vid de allmänna
läroverken.

Till följd af nådig remiss har landtbruksstyrelsen den 11 november
1898 afgifvit underdånigt utlåtande öfver institutsstyrelsens nu omförmälda
förslag och dervid hufvudsakligen anfört följande.

Derest alla lärarebefattningarna vid institutet vore af enahanda
beskaffenhet, så att icke skäligen antagas kunde, att tillräckligt goda
lärarekrafter kunde till någon af desamma förvärfvas, med mindre än
att de med lektorsbefattningarna nu föijenade löneförmåner dertill
ansloges, skulle gifvetvis icke någon tvekan behöfva råda derom, att
ju staten borde för samtliga lärarne bevilja enahanda löneförmåner,
hvilka vore lektorerna förunnade. Med undantag af de extra lärarne,
hvilka skulle bibehållas vid sina nuvarande löneförmåner, skulle enligt
Ultunastyrelsens föreliggande förslag öfriga lärare vid institutet eller
med andra ord samtliga ordinarie lärarne erhålla samma förmåner,
som vore lektorerna anvisade, hvaraf följden skulle blifva, att hela den
nuvarande adjunktsinstitutionen skulle upphäfvas. Detta berodde tydligen
på samma styrelses uppfattning om omöjligheten att på annat
vilkor för de med hvarje adjunktsbefattning nu förenade läroämnen

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

erhålla fullt goda lärarekrafter. Till en del ansåge landtbruksstyrelsen
denna åsigt vara rigtig, nemligen för så vidt anginge de båda adjunkturerna
dels i kemi och mejerilära, deri inbegripen mejerikemi, dels ock
i redskaps- och byggnadslära samt fältmätning och ritning, hvaremot
styrelsen funne fullt giltiga skäl icke hafva blifvit anförda för förändring
till lektorat af öfriga två adjunkturer, nemligen den i praktisk matematik,
mekanik, fysik och meteorologi samt den i husdjurens anatomi,
fysiologi och sjukvårdslära.

Hvad först anginge adjunkturen i kemi och mejerilära, deri inbegripen
mejerikemi, hade —såsom ock inhemtas af den föregående utredningen —
denna adjunktur tillkommit på förslag af landtbruksstyrelsen i dess skrifvelse
den 21 november 1890. Visserligen hade sedermera den högre mejeriskolan
vid Ultima upphört och i stället inrättats mejeriinstitutet vid Alnarp
och sålunda den förutsättning, hvarunder landtbruksstyrelsens ifrågavarande
förslag afgifvits, blifvit uppfyld, men på samma gång hade
under den tid, som sedan dess förflutit, förhållandena med hänsyn till
den svenska landtbruksnäringens bedrifvande i många afseenden förändrats
och särskildt hade mejerihandteringen fått för samma näring
en vida större betydelse än förr, hvarvid endast behöfde erinras att,
då landets export af naturligt smör år 1890 uppgått till 15,043,336 kg.,
samma export år 1897 utgjort 23,862,000 kg., att till följd af den
stora konkurrensen på den utländska marknaden anspråket på mejeriprodukternas
beskaffenhet betydligt stegrats, samt att konsumtionen
inom landet af såväl smör som ost äfvensom exporten af sistnämnda
vara i afsevärd grad tilltagit. Häraf hade emellertid blifvit en följd,
att mejeriläran, som enligt 3 § af de för landtbruksinstitutet vid Ultuna
gällande stadgar utgjorde ett af hufvudämnena vid institutet, kommit
att blifva ett af de vigtigaste bland dessa och sålunda enligt grundtanken
för undervisningens bedrifvande vid institutet icke längre borde
anförtros åt mindre kompetent lärare än en bland lektorerna, åt hvilken
i sådant fall äfven borde anförtros de delar af kemin, hvilka kunde
anses stå i omedelbart förhållande till mejeriläran äfvensom bakteriologin,
hvilken vetenskap, ehuru den icke funnes omnämnd bland de
ämnen, i hvilka undervisning vid institutet enligt gällande stadgar
borde bedrifvas, numera arbetat sig fram till en sådan sjelfständig
ställning och erhållit en sådan betydelse för mejerihandteringen, att
den borde upptagas bland de sjelfständiga läroämnena vid institutet.
På detta sätt komme fortfarande såsom hittills undervisning i kemi att
bedrifvas af två lärare, hvilka nu båda skulle blifva lektorer, hvarigenom
någon adjunkt i detta ämne icke vidare blefve erforderlig.

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 77.

Uti merberörda af styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultima den
8 september 1890 afgifna underdåniga förslag både vidare bland lärarne
vid institutet upptagits en lektor i praktisk mekanik''samt maskin- och
byggnadslära samt en adjunkt i praktisk matematik, fysik och meteorologi.
Mot detta förslag hade landtbruksstyrelsen icke haft något
att erinra, och i propositionen till 1891 års Riksdag hade ej heller
någon erinran gjorts mot förslaget i denna del; men då Riksdagen
nedsatte det af Kongl. Maj:t föreslagna antalet lektorer från 5 till 4
med ökande på samma gång af adjunkternas antal från 3 till 4, kunde
något lektorat i praktisk mekanik samt maskin- och byggnadslära icke
upprättas, utan hade dessa ämnen, af hvilka den praktiska mekaniken betraktades
såsom grundläggande för maskinläran samt sistnämnda ämne
ansåges innefatta jemväl redskapsläran, måst anförtros åt en adjunkt, som
skulle undervisa uti redskapslära och byggnadslära äfvensom fältmätning
och ritning. Maskin- och redskapsläran vore enligt stadgarna för institutet
hufvudämnen och måste efter den oerhörda utveckling redskapsindustrin
numera erhållit samt den betydelse den fått jemväl för landtbruket,
inom hvilket elektriciteten syntes komma till allt större användning,
anses vara så vigtiga för landtmannen, att de i likhet med mejeriläran
erfordrade så goda lärarekrafter, som åt institutet kunde beredas,
eller med andra ord att undervisningen i dessa läroämnen borde anförtros
åt en lektor. Om således i dessa ämnen, hvilka med ett ord
benämndes redskapslära, ett lektorat borde inrättas, torde dermed böra
förenas ämnena mekanik, fysik och meteorologi, såsom med desamma
närmare sammanhängande än byggnadsläran samt fältmätning och ritning,
hvilka ämnen åter lämpligen borde sammanslås med praktisk matematik
och jemte detta ämne föredragas af en adjunkt. Denna adjunktur
äfvensom adjunkturen i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära,
hvilken enligt landtbruksstyrelsens åsigt borde såsom sådan bibehållas,
skulle icke omfatta något ämne, som syntes behöfva föredragas af
en lektor.

Deremot — anför landtbruksstyrelsen vidare — syntes hvad styrelsen
för landtbruksinstitutet vid Ultuna anfört med hänsyn till svårigheten
för dessa lärare att med den speciela utbildning, som kräfdes
för deras behöriga skötande af sina befattningar, erhålla andra sysslor,
tala derför att, på sätt äfven af såväl styrelsen för landtbruksinstitutet
vid Ultuna som ock landtbruksstyrelsen förut blifvit föreslaget, till
lönerna för dessa adjunktur^'', hvilka sålunda visat sig icke rätteligen
kunna anses såso möfvergångsplatser, borde beviljas ålderstillägg i enlighet
med hvad som för närvarande gälde beträffande lektorernas löner.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 77.

Härför talade mycket kraftigt äfven den omständigheten, att derförntan
svårighet städse torde yppas att med lämpliga personer återbesätta
adjunktsbefattningarna, i hvilket afseende landtbruksstyrelsen
erinrade, hurusom, på sätt styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna
uti underdånig skrifvelse af den 21 oktober 1898 anmält, adjunkturen
i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära, som varit till
ansökan kungjord ledig, icke kunnat återbesättas till följd deraf att
icke någon enda sökande anmält sig till erhållande af befattningen,
hvarföre Ultunastyrelsen sett sig nödsakad hemställa, att befattningen
måtte få med vikarie tills vidare uppehållas. Blefve sagda förmån
adjunkterna beviljad, ansåge landtbruksstyrelsen, att svårighet icke
behöfde yppas att till deras befattningar förvärfva fullt kompetenta och
dugliga personer.

Frånträddes emellertid den uppfattningen, att adjunktsbefattningarna
borde vara öfvergångsplatser, afsedda att innehafvas endast kortare tid,
följde deraf, att åt adjunkterna borde anskaffas familjebostäder, om
också anspråken på dessa kunde ställas något lägre än på de för
lektorerna afsedda bostäder. Som emellertid, på sätt styrelsen för
landtbruksinstitutet vid Ultuna ock framhållit, de båda flygelbyggnaderna
vid hufvudbyggnaden å Ultuna, hvilka för närvarande vore upptagna
till bostäder för två adjunkter, vore användbara till familjebostäder för
lektorer, erfordrades, om landtbruksstyrelsens förevarande förslag genomfördes,
familjebostäder endast för två adjunkter. Af de båda adjunkter,
som för närvarande icke hade sin bostad i sagda flygelbyggnader, hade
på senare tiden den ene bebott öfre våningen å laboratoriibyggnaden
och den andre innehaft två rum och kök i den så kallade tjenarebyggnaden.
Den förra bostaden kunde anses vara tillfyllestgörande såsom
familjebostad för en adjunkt, hvaremot den senare icke kunde anses
annat än för samma ändamål i hög grad otillräcklig. Under den tid,
adjunkturen i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära varit
obesatt, hade sistnämnda bostad disponerats för annat ändamål. Af
dessa skäl ansåge landtbruksstyrelsen, att en familjebostad för adjunkt
behöfde anskaffas.

För anskaffande af denna bostad har landtbruksstyrelsen framstält
alternativa förslag. I främsta rummet har styrelsen ifrågasatt, att bostaden
skulle inredas uti en byggnadskomplex, som skulle komma att
uppföras för inrättande vid Ultuna af en försöksanstalt på utfordringshirans
område. Då Kongl. Maj:t förut denna dag funnit åtgärder icke
för närvarande böra vidtagas för åstadkommande af en dylik försöks -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

anstalt, torde jag icke vidare behöfva uppehålla mig vid denna utväg
att skaffa en adjunktsbostad vid institutet.

För den händelse försöksanstalten icke skulle komma till stånd,
har landtbruksstyrelsen förmält sig anse lämpligast vara, att någon af
de nuvarande lektorsbostäderna användes till adjunktsbostad och en ny
lektorsbostad uppfördes i öfverensstämmelse med ritningar och kostnadsförslag,
som fogats vid landtbruksstyrelsens underdåniga utlåtande den
11 november 1898 beträffande omorganisation af landtbruksinstitutet vid
Alnarp.

Detta kostnadsförslag är af följande lydelse:

Approximativt kostnadsförslag till en lärarebostad af trä vid Alnarps
landtbruksinstitut, af C. Olinder.

Cirka 500 kubikmeter gräfning och schaktning å 50 kronor
256 kubikmeter gråstensgrund och källarmurar å 5: — »

7,000 stycken tegel med bruk och murning å 75 »

272 qvadratmeter golf med bjelklag, fyllning, panel,

rörning och puts å 12: — ..................................... »

160 qvadratmeter d:o å vinden å 10: —..................... »

655 qvadratmeter väggar 3''-plank + l''-panel + W-panel

2 papp å 8: — ............................................................ »

265 qvadratmeter yttertak med stolar och plåt å

5: 50............................................................................. »

Plåtarbeten såsom stuprör, fönsterbleck, skorstens beslag

etc........................ »

Inre målning, tapetsering................................................. »

Yttre målning ....................................................................... »

Jernspis med tillbehör........................................................ »

Kamin med tillbehör............................................................ »

7 stycken kakelugnar med uppsättning och tillbehör »
Glas med insättning ........................................................... »

Snickeriinredning, trappor, veranda och ornering...... »

Beslager och beslagning...................................................... »

Oförutsedda utgifter, tillsyn etc..................................... »

250

1,280

525

3,264:

1,600:

5,240:

1,457:

125

630

250

900

190

700

250

500

Summa kronor 17,286

50.

öfverintendentsembetet, som anbefalts att yttra sig öfver framställningen
om nya byggnader vid landtbruksinstitutet vid Alnarp
och ännu icke hunnit fullgöra detta uppdrag, har på min begäran

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

om särskild! yttrande rörande förslaget till lektorsbostad anfört, att
embetet, efter skedd granskning, icke funnit orsak- till erinran mot
den för ifrågavarande byggnad afsedda ritning, att en dylik byggnad
syntes, under förutsättning att icke lokala förhållanden gjorde ändringar
i plandispositionen önskliga och att markens beskaffenhet icke
föranledde bergssprängning eller kostbarare grundläggning än den i
kostnadsberäkningen antagna, kunna utföras för beräkningens slutsumma,
deri dock icke inginge några poster för planering, kloakoch
vattenledning, brunn, planteringar eller yttre afträdeshus, tvättstuga,
mangelbod m. in., samt att omkostnaden för uppförande af
ett mindre uthus, inrymmande vedbod och afträde, torde belöpa sig till
omkring 500 kronor.

I afgifven promemoria har vederbörande föredragande inom landtbruksstyrelsen
anfört, att hvad beträffade kostnader för planering,
plantering och vägar, det syntes som om landtbruksinstitutet med de
stora arbetskrafter, som egendomen disponerade, skulle kunna åstadkomma
dessa arbeten utan att statsverket behöfde dermed betungas,
så mycket mera, som vid byggnadens anläggande redan befintliga vägar
och anläggningar till stor del torde kunna komma den nya bostaden
till godo, att då den under senare åren anordnade vattenledningen nu
torde vara fullständigt genomförd för institutets olika institutioner, utgifter
icke torde behöfva intagas i kostnadsförslaget för särskild vattenledning
till den föreslagna nybyggnaden, då ju alltid kunde förutsättas,
att densamma förlädes i närheten af en större eller mindre hufvudledning,
hvadan en inledning i byggnaden blott kunde betinga en obetydlighet
i kostnad, samt att angående tvättstuga och mangelbod det syntes
som om den lektor, som komme att bebo den nya byggnaden, mycket
väl kunde begagna sig af de lokaler, som redan funnes, och hvilka motsvarande
lärare hittills, om ock ej såsom lektor, haft tillfälle använda.

Uti sitt förenämnda utlåtande af den 11 november 1898 har landtbruksstyrelsen
slutligen yttrat sig angående frågan om beräkningen af
viss föregående tjenstgöringstid för vinnande af ålderstillägg och i
detta hänseende anfört, att enligt gällande vilkor för åtnjutande af de
i staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna upptagna löneförmåner
borde löntagare i fråga om ålderstillägg tillgodoräknas den tid, han
före den nya statens utfärdande kunde hafva tjenstgjort vid institutet
i lärarebefattning, som i afseende å omfånget af undervisningsskyldigheten
vore med hans nya befattning jemförlig. Styrelsen för Ultuna
landtbruksinstitut hade föreslagit, att lektor måtte tillerkännas rätt att
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Åfd. 60 lliijt. 3

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 77.

i samma afseende räkna sig till godo äfven den tid, som lian före sin
anställning vid institutet tjenstgjort i samma grad vid allmänt eller
tekniskt läroverk eller såsom docent vid universitet till samma utsträckning,
som lektor vid de allmänna läroverken på grund af denna
tjenstgöring eger rätt att beräkna tjensteår vid dessa läroverk. Landtbruksstyrelsen
erinrar, hurusom Kongl. Maj:t dels genom nådig kungörelse
den 12 september 1890 föreskrifvit, att ordinarie adjunkt eller
kollega, hvilken aflagt sådan akademisk examen, som utgjorde vilkor för
behörighet att söka lektorsbefattning vid högre allmänt läroverk äfvensom
i öfrigt fullgjort stadgade föreskrifter för att kunna till lektor utnämnas,
egde rätt att vid årsberäkning för uppflyttning i högre lektorslönegrad
räkna sig till godo den tid, han från och med året näst efter det, hvarunder
berörda vilkor blifvit fullgjorda, med nit och skicklighet vid allmänt
läroverk tjenstgjort såsom tillförordnad rektor, såsom vikarierande lektor
eller med en tjenstgöring väsentligen lika den, som ålåge lektor, dels
genom nådigt bref den 1 juni 1877 förklarat docent, som vid eller efter ingången
af år 1878 tillträdde docentstipendium, berättigad att, i händelse
han öfverginge i allmänna läroverkens tjenst, för bestämmande af lönegrad
räkna sig till godo högst fem år af den tid, han deltagit i undervisningen
vid universitetet, dels ock genom nådigt bref den 18 maj 1878
förordnat att, förutom innehafvare af docentstipendier, af de vid 1879
års ingång redan anstälde eller sedermera inom teologiska och filosofiska
fakulteterna antagna docenter ett antal af 20 vid universitetet i
Upsala och 10 vid universitetet i Lund, i den ordning de vid hvardera
universitetet efter utnämningsdagen sinsemellan intoge, så vidt de
genom aflagda examina och fullgörande af för blifvande elementarlärare
genom författningarna stadgade profår vunnit behörighet till anställning
vid offentligt elementarläroverk, skulle eg a att för bestämmande
af lönegrad vid sådant läroverk räkna sig till godo högst fem år af
den tid, under hvilken de styrkt sig hafva vare sig genom föreläsningars
hållande eller genom biträde vid ledning af öfningarna i något
vid universitetet inrättadt seminarium eller på annat deremot svarande
sätt med goda vitsord deltagit i undervisningen vid universitetet, vid
hvilken beräkning hvarje läsetermin skulle anses lika med ett hälft år.

Då det icke syntes kunna lända annat än till förmån för institutet,
om den af Ultunastyrelsen ifrågasatta förmånen beträffande rätt för
lektor att i afseende å ålderstillägg tillgodoräkna sig förut utöfvad
tjenstgöring medgåfves, har landtbruksstyrelsen funnit sig böra biträda
Ultunastyrelsens framställning i förevarande del.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 77.

Deremot delade landtbruksstyrelsen icke Ultimastyrelsens uppfattning,
att den ifrågasatta förändringen i staten för institutet ej borde
ega tillämpning annat än i mån af de nuvarande adjunkternas afgång,
enär fyllandet af institutets behof af lärarekrafter icke borde uppskjutas
utan ofördröjligen sättas i verket.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen
hemstält om vidtagande af de för genomförande af styrelsens förslag
erforderliga åtgärder.

Öfver de framstälda förslagen, så vidt fråga är om ändring i
löneförmåner och aflöningsvilkor för lärare vid Ultuna landtbruksinstitut,
har statskontoret anbefalts att afgifva underdånigt utlåtande; och har
till följd häraf detta embetsverk i skrifvelse den 24 sistlidne januari
anfört hufvudsakligen följande:

Af hvad i ärendet förekommit framginge, att en ändring i den år
1891 af Riksdagen antagna staten för Ultuna landtbruksinstitut vore af
behofvet påkallad, derest institutet skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift. Statskontoret funne sig derför böra biträda det
af landtbruksstyrelsen framstälda förslag att, jemte indragning af tvenne
adjunkturer, två nya lektorer blefve i staten uppförda med enahanda
aflöningsförmåner som förutvarande lektorer.

Vidkommande derefter de två återstående adjunkturerna ville det
synas statskontoret, som om de olägenheter, hvilka, enligt hvad handlingarne
utmärkte, uppstått deraf att adjunkternas aflöningsförmåner
varit för knappa, icke kunde verksamt afhjelpas, med mindre lönerna
redan i första lönegraden förhöjdes. Statskontoret ansåge sig derför
böra tillstyrka, att desse adjunkter i staten uppfördes med ett aflöningsbelopp
af 2,500 kronor, deraf 1,500 kronor i lön och 1,000 kronor i
tjenstgöringspenningar, samt med rätt till två ålderstillägg, hvartdera
å 500 kronor. Härigenom utjemnades ock i viss mån den disproportion
mellan lön och tjenstgöringspenningar, som onekligen i de högre lönegraderna
skulle uppstå, derest, såsom föreslaget blifvit, lönen bestämdes
till 1,400 kronor jemte tre ålderstillägg å 500 kronor, eller tillsammans
i högsta lönegraden 2,900 kronor, och tjenstgöringspenningarne till
endast 600 kronor; hvarförutom statskontoret ansåge att, derest tjenstgöringspenningarne
sattes så lågt som till sistnämnda belopp, svårighet
måste uppstå att, i händelse af ordinarie tjensteinnehafvarens förfall,
anskaffa behörigen qvalificerad vikarie.

Deremot ansåge sig statskontoret icke böra tillstyrka landtbruksstyrelsens
hemställan att, der förhöjning efter viss tids fortsatt inne -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

hafvande af tjenst i samma grad vore medgifven, löntagare finge tillgodoräknas
den tid han före den nya statens utfärdande kunde hafva
tjenstgjort vid institutet i lärarebefattning, som i afseende å omlånget
af undervisningsskyldigheten vore med hans nya befattning jemförlig,
enär en sådan bestämmelse skulle verka derhän, att såväl de två adjunkter,
hvilka efter den nya statens trädande i kraft komme att uppflyttas
i lektorsgraden, som de adjunkter, hvilka komme att i adjunktsgraden
qvarstå, omedelbart skulle undfå rätt till ålderstillägg. Den nu
ifrågasatta förändringen i staten innebure nemligen, enligt statskontorets
tanke, en så väsentlig förbättring i de nuvarande adjunkternas ekonomiska
ställning, att några ytterligare förmåner för dem icke syntes af
behofvet påkallade. Ej heller syntes de nuvarande extra lärarnes tjenstgöring
vid institutet vara af den omfattning, att densamma borde räknas
innehafvare af lektorat eller adjunktur till godo för erhållande af
ålderstillägg; hvaremot statskontoret funne goda skäl tala derför, att
löntagare, som efter den nya statens utfärdande vunne anställning vid
institutet, finge i fråga om tjenstårsberäkning för ålderstillägg räkna
sig till godo den tid, hvarunder han före sin anställning vid institutet
tjenstgjort i motsvarande grad vid allmänt eller tekniskt läroverk eller
såsom docent vid universitet, samt att dervid i tillämpliga delar borde
lända till efterrättelse de bestämmelser, som i sådant afseende meddelats
angående aflöningsförmånerna vid de allmänna läroverken.

Då grunden dertill, att vid 1891 års riksdag de för Ultuna landtbruksinstitut
då erforderliga anslagsmedel fördelades med 20,000 kronor
å ordinarie stat och 29,000 kronor å extra stat, syntes hafva varit någon
ovisshet beträffande lämpligheten af vissa delar af den föreslagna
organisationen, men dessa betänkligheter numera, i och med föreliggande,
på en flerårig erfarenhet grundade förslag till jemkning i organisationen
torde få anses såsom häfda, syntes icke längre något skäl
förefinnas att fördela ifrågavarande medel på tvenne anslag, utan hemstälde
statskontoret tillika, det Kongl. Maj:t. täcktes föreslå Riksdagen
att uppföra hela det för Ultuna landtbruksinstitut erforderliga beloppet
på ordinarie stat under sjette hufvudtitelns anslag till »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar».

Med de myndigheter, som i detta ärende yttrat sig, är jag enig
derom, att tiden nu är inne att åt landtbruksinstitutet vid Ultuna
gifva den slutliga organisation, som ännu fattas detsamma, och
att denna organisation bör gå ut på att bereda gynsammare aflöningsförmåner
åt de lägst aflönade lärarne, adjunkterna. Den er -

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition No 77.

farenhet, som vunnits efter år 1891, har tydligt visat, att med den
nuvarande organisationen af adjunktsbefattningame institutet löper eu
alltför stor risk att icke erhålla tillräckligt dugande lärarekrafter eller
till och med att icke ens erhålla sökande till ledigförklarade platser.
Två adjunktsbefattningar äro för närvarande af dylik anledning vakanta.

Den ena vakanta befattningen är adjunkturen i kemi och mejerilära,
som blef ledig redan den 1 november 1895 genom dåvarande
innehafvarens afskedstagande. Tjensten kungjordes ledig till ansökning
utan att någon ansökning ingafs och vidhölls. Sedan styrelsen för institutet
anmält att, så vidt styrelsen hade sig bekant, det icke vore att
förvänta, att vid förnyadt utsättande af ansökningstid någon kompetent
sökande till denna lärarebefattning under bestående förhållanden komme
att anmäla sig, och tillika hemstält om befattningens uppehållande genom
vikarie, fann Kongl. Maj:t den 24 januari 1896 skäligt bifalla
styrelsens förslag, dock med skyldighet för styrelsen att före utgången
af år 1896 ånyo underställa ärendet Kongl. Maj:ts pröfning. Jemlikt
särskilda nådiga medgifvanden har vikariatet sedermera fortgått, och
bestämdes senast genom nådigt bref den 12 november 1897, att det
skulle åligga styrelsen för institutet att, sedan frågan om adjunktur ernås
vid institutet förändring till lektorat blifvit af Kongl. Maj:t slutligen
pröfvad, ånyo, om förhållandena dertill gåfve anledning, underställa frågan
Kongl. Maj:ts pröfning.

Den andra vakanta adjunkturen har till läroämnen husdjurens anatomi,
fysiologi och sjukvårdslära och blef ledig genom innehafvarens
afskedstagande från och med den 1 oktober 1898. Äfven beträffande
denna tjenst har styrelsen för institutet anmält, att efter befattningens
ledigförklarande någon sökande till tjensten icke anmält sig före ansökningstidens
utgång; hvarförutom styrelsen meddelat att, efter hvad
af gjorda förfrågningar syntes framgå, utsigt för närvarande icke funnes
att erhålla kompetent sökande till tjensten med dess nuvarande löneoch
bostadsförhållanden.

Sedan Kongl. Maj:t den 3 december 1898 medgifvit, att med vidare
åtgärder för återbesättande af denna adjunktsbefattning finge
tillsvidare anstå, och bemyndigat institutets styrelse att låta genom
vikarie uppehålla den med befattningen förenade undervisningsskyldigheten,
med rätt för vikarien att uppbära de med samma befattning förenade
löneförmåner, har emellertid styrelsen för institutet i skrifvelse
den 13 sistlidne januari anmält, att ej mindre styrelsen upprepade gånger
kungjort ifrågavarande vikariat ledigt till ansökning utan att någon
sökande anmält sig, än äfven institutets rektor utan framgång under

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

hand sökt anskaffa vikarie, samt att förty undervisningen vid institutet
i de till ifrågavarande adjunktur hörande ämnen icke kunde i enlighet
med den faststälda undervisningsplanen uppehållas.

Landtbruksstyrelsen, som hörts i detta ärende, har framhållit, att
den förnämsta anledningen dertill att styrelsen för institutet icke lyckats
erhålla vikarie till ifrågavarande befattnings uppehållande, enligt hvad
landtbruksstyrelsen hade sig bekant, varit den, att förmånen af familjebostad
icke vore förenad med den till befattningen hörande aflöning.

Ur den uppkomna svårigheten har man sökt reda sig på det sätt, att
styrelsen för institutet den 24 nästlidne februari erhållit nådig befallning
att åstadkomma utredning angående möjligheten att bereda provisorisk
familjebostad åt vikarien, eller ock huruvida undervisningen kunde tillsvidare
uppehållas genom extra lärare. Denna utredning har ännu icke
hunnit inkomma.

Då det uppenbarligen icke vidare är möjligt att betrakta adjunktsbefattningarne
såsom allenast öfvergångstjenster i afvaktan på befordran
till förmånligare befattning, är det tydligt, att bostadsfrågan måste intaga
ett framstående rum bland de omständigheter, som de sökande
hafva att taga i betraktande, men det kan icke heller förbises, att
adjunktslönens belopp, 2,000 kronor utan rätt till ålderstillägg, icke kan
vara synnerligen lockande för personer med den föregående utbildning,
som vid ifrågavarande tjenster fordras och måste fordras.

Ultunastyrelsen har föreslagit att afhjelpa den befintliga olägenheten
genom att i mån af afgång utbyta alla fyra adjunktsbefattningarne mot
lektorat. Landtbruksstyrelsen vill för sin del endast göra sådant utbyte
beträffande två adjunktsbefattningar, dock utan att afvakta nuvarande
tjensteinnehafvares afgång, men föreslår tre ålderstillägg, hvart å 500
kronor, för de qvarstående två adjunktstjensterna jemte familjebostad.
Statskontoret instämmer i det hela med landtbruksstyrelsen men anser
lämpligare, att de qvarstående adjunkternas löneförmåner höjas, för hvardera
med 500 kronor, och att i stället ålderstilläggen för adjunkterna
minskas till två, hvardera å 500 kronor.

Med landtbruksstyrelsen instämmer jag deruti, att för närvarande
icke mer än två adjunktstjenster böra utbytas mot lektorat. Med hänsyn
till mejeriväsendets snabba utveckling under senare tider inom så godt
som alla delar af landet äfvensom dertill, att redskapsindustrin fått en
allt större betydelse för landtbruket, anser jag ock, lika med landtbruksstyrelsen,
att till lektorat böra företrädesvis ombildas de båda
adjunkturerna i kemi och mejerilära samt i redskapslära m. m., dervid

Körtel Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

naturligt nog en viss omflyttning af läroämnena mellan lärarne torde,
såsom landtbruksstyrelsen antydt, blifva behöflig.

För de båda qvarstående adjunkturerna i praktisk matematik
m. m. och i husdjurens anatomi m. in. finner jag aflöningsförmånerna
böra förbättras. Utom allt tvifvel är då, att" äfven de båda innehafvarne
af dessa fenster böra förses med familjebostäder, för
hvilket ändamål, enligt landtbruksstyrelsens förslag, endast erfordras
uppbyggandet af en ny bostad för en kostnad enligt förslaget för
sjelfva bostadshuset af 17,286 kronor 50 öre, hvartill enligt öfverintendentsembetets
hemställan borde komma för ett mindre uthus 500
kronor, eller sålunda tillsammans i afrundadt tal 17,800 kronor.

Likaledes är jag öfvertygad derom, att den kontanta aflöningen för
adjunkterna behöfver liöjas. Men i någon mån tvifvelaktigt synes det mig
vara, huruvida den erforderliga förhöjningen bör beredas, såsom landtbruksstyrelsen
föreslagit, uteslutande genom ålderstillägg, tre till antalet,
eller i enlighet med statskontorets förslag genom dels omedelbar höjning
af aflöningen och dels ålderstillägg till ett antal af två. För
adjunkterna och dermed för institutet torde statskontorets förslag i
det hela vara fördelaktigare, men då den centrala myndighet, under
hvilken institutet närmast lyder, förklarat att, om de tre ålderstilläggen
beviljades, svårighet icke behöfde yppas att till befattningarne förvärfva
fullt kompetenta och dugliga personer, anser jag mig icke kunna gå
längre än landtbruksstyrelsen föreslagit.

Beträffande vilkoren för åtnjutande af ålderstillägg har jag intet
annat att erinra mot landtbruksstyrelsens förslag, sådant det blifvit af
statskontoret modifierade än att, då jag icke kunnat tillstyrka den af
statskontoret föreslagna genast inträdande löneförhöjningen för de qvarstående
adjunkterna, det torde vara skäl bibehålla ett mot nu gällande
bestämmelse svarande stadgande rörande rätt för löntagare att tillgodoräkna
sig viss föregående tjenstgöring vid institutet.

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nro" 77.

På grund af hvad här ofvan anförts har jag uppgjort följande
förslag till

Stat

för

landtbrnksinstitutet vid Ultuna.

■			Tjenst
	Lön.		görings-	Summa.
			penningar.
Aflöning.
1 rektor, arfvode............................	—	—	—	—	2,000	—
1 lektor .......................................	2,000	—	1,000	—	3,000	—	\ Efter fem år kan lönen I höjas med 500 kronor,
5 lektorer.....................................	10,000	—	5,000	—	15,000	—	1 efter tio år med ytter-
1 adjunkt.....................................	1,400	—	600	—	2,000	—	\| ligare 500 kronor och 1 efter femton år med
1 adjunkt.....................................	1,400	—	600	—	2,000	—	'' ytterligare 500 kronor.
Extra lärare, arfvoden....................	—	—	—	—	2,250	—
1 bibliotekarie...............................	—	—	—	—	300	—
Aflöning summa kronor		—	—	—	26,550	—
Till institutets öfriga utgifter.........	—	—	—	—	24,450	—
Summa kronor	—	—	—	—	51,000	—

Anm. .Rektor och öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta jemväl fri bostad.

Denna stat öfverstiger sålunda den nu gällande med 2,000 kronor.

De i den föreslagna staten upptagna ålderstilläggen torde såsom
hittills på öflig! sätt böra utgå från sjette hufvudtitelns förslagsanslag
till ålderstillägg.

Bestämmelsen rörande ålderstillägg bland aflöningsvilkoren, sådana
de finnas intagna i nådiga kungörelsen den 6 augusti 1891, torde böra
erhålla följande ändrade lydelse:

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af tjenst i samma grad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mera än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin
egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, för andra

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

förhöjningen efter ytterligare fem år på samma vilkor och för tredje
förhöjningen under enahanda vilkor efter ytterligare fem år, under
iakttagande, hvad hvarje af dessa förhöjningar angår, att den högre
aflöningen ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret näst efter
det, under hvilket den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande
löntagaren härvid tillgodoräknas den tid, han före utfärdandet af den
nu för institutet faststälda staten kan hafva tjenstgjort vid institutet i
lärarebefattning, som i afseende å omfånget af undcrvisningsskyldigheten
är med hans nya befattning jemförlig, hvarjemte löntagare, som
efter utfärdandet af sistnämnda stat vinner anställning, eger tillgodoräkna
sig den tid, hvarunder han före sin anställning vid institutet
tjenstgjort i motsvarande grad vid allmänt eller tekniskt läroverk eller
såsom docent vid universitet, dervid i tillämpliga delar skola lända till
efterrättelse de bestämmelser, som i sådant afseende meddelats angående
aflöningsförmånerna vid de allmänna läroverken.

I anslutning till hvad förut anförts anser jag tiden nu vara inne
att uppföra hela det för Ultima landtbruksinstitut erforderliga beloppet,
51,000 kronor, på ordinarie stat under sjette hufvudtitelns anslag till
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar».

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå, att Riksdagen må

dels, med godkännande af det af mig uppgjorda förslaget till stat
för landtbruksinstitutet vid Ultima äfvensom af den föreslagna ändringen
i gällande vilkor för åtnjutande af de i staten för institutet upptagna
löneförmåner, höja det å sjette hufvudtiteln under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag
till Ultuna landtbruksinstitut från 20,000 kronor till 51,000 kronor eller
med 31,000 kronor;

dels ock å extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 17,800 kronor
till uppförande af en lektorsbostad vid institutet.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde,
Bih. till lliksd. Plåt. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 60 Häft. 4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

behagade Hans Kong!. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla samt förordnade, att i enlighet dermed proposition
till Riksdagen skulle aflåtas, så lydande som
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Carl G. Edman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1899.