Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o It) (Proposition 1883:19)

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o It).

N:o 19.

Ank. till Kiksd. Kansli den 3 Febr. 1883, kl. 3 e. m.

Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
Förordning angående förlag »inteckning och i sammanhang
dermed erforderliga författningar; gifven Stockholms slott
den 8 Januari 1883.

Då en omarbetning af gällande stadgande!! angående förlagsinteckning
visat sig vara af beliofvet påkallad för att i denna lagstiftning bringa sammanhang
och reda, har förslag blifvit uppgjordt till förordning angående
förlagsinteckning och dermed sammanhang egande författningar; och vill
Kongl. Maj:t, efter det Högsta Domstolen blifvit hörd, med bifogande af
de angående ämnet i Högsta Domstolen och Statsrådet förda protokoll, enligt
87 § Regeringsformen föreslå Riksdagen att
dels i ett sammanhang antaga
l:o förordning angående förlagsinteckning;

2:o förordning angående förändrad lydelse af 17 kap. 7 § Handelsbalken; och
3:o förordning angående förändrad lydelse af 1 § i förordningen angående
särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den
16 Juni 1875;

dels under förutsättning och vilkor af bifall till förenämnda förslag

antaga

4:o förordning angående förändrad lydelse af 2 och 5 §§ Konkurslagen den
18 September 1862.

Kong!. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

Nils von Sleyern.

Bili. till Piksd. Prof. 1883. 1 Sand. 1 Afd. 14 Höft.

Kongl. Maj: t a Nåd. Proposition N:o 19.

Förslag’

till

Förordning angående förlagsinteckning.

Med upphäfvande af Förordningen om förlag vid bergs- och bruksliandteringen
den 24 Februari 1748 och Hallordningen den 2 April 1770,
så ock med ändring af hvad lag och författningar i öfrig! innehålla mot
denna Förordning stridande, stadgas som följer:

G ifver man annan förlag till idkande af bergsbruk eller grufvedrift,
äfven der denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drifvande åt
fabrik, mjöl- eller sågqvarn, boktryckeri, bryggeri, bränvin- eller kruttillverkning,
och varder förlaget intecknadt i den ordning här nedan stadgas,
njute förlagsman sedan för sin fordran den förmånsrätt, som i 17 kap.
Handelsbalken sägs.

linnes, vid denna Rätt och, då rörelsen drifves ä landet eller i stad lydande
under landsrätt, vid Rådstufvurätten i den stad, der Konungens Befallningshafvande
i länet har sitt säte.

1 §■

Förlaesintecknina- sökes, då rörelsen drifves i stad, der Rådstufvurätt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19. 3

drift, mjöl- eller sågqvarnsrörelse, bränvins- eller kruttillverkning idkas, samt
om stad eller socken, der fabrik, boktryckeri eller bryggeri drifves, som ock
åt vittnen styrkt medgifvande att förlagsinteekning tagas må, Sökanden
luloge intyg af magistrat, kronofogde eller länsman, att förlagstagaren utöfvar
den uppgift™ rörelsen, så ock, der enligt särskilda författningar anmälan hos
embetsmyndighet eller tillstånd af sådan myndighet fordras för rörelsens
drifvande, bevis att anmälan skett eller tillstånd meddelats.

1'' ullgöi sökanden ej hvad sålunda föreskrifvet är, varde ansökningen
genast afslagen.

4 §.

Rätten läte den handling, som ligger till grund för ansökningen, offentligen
uppläsas och i särskild! protokoll öfver förlagsinteckningar intagas.

5 §•

Ej ma förlagsinteekning beviljas utan till visst belopp i penningar
eller varor.

6 §•

lfa förlagsinteekning blifvit beviljad, teckne Rätten bevis derom ä den
handling, hvarå den intecknade fordran är grundad.

7 §•

Förlagsinteekning skall förnyas i den ordning, som i 8 § bestämmes,
första gången inom tio år sedan den beviljades och derefter inom tio år
frän hvarje förnyelse. Sker ej sådant, vare inteckningen förfallen, ändå att
inom nämnda tid med densamma vidtagits sådan åtgärd, som i 9 § 2 mom. sägs.

8 §•

Vill någon . låta förnya förlagsinteekning, uppvise hos den Rätt, som
inteckningen beviljat, inteckningshandlingen i hufvudskrift, och skrifve Rätten
derå bevis om inteckningsförnyelsen. Stånde ock sökanden fritt att inför
annan Rådstufvurätt förete inteckningshandlingen: den Rätt läte, då sådant
sker, i sitt protokoll öfver förlagsinteckningar1 korteligen intagas hvad handlingen
innehåller med dag och årtal då den utgafs, af hvilken Rätt förlags -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

inteckningen är beviljad, när ocli under hvilken paragraf i protokollet det
skedde, och, om inteckningen förut förnyats, när det egt rum; teckne ock
bevis å handlingen att den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse;
sedan ingifve sökanden protokollet deröfver till den Rätt, som beviljat inteckningen,
inom tid, som i 7 § sägs; och vare detta sa gildt, som om handlingen
der blifvit företedd.

9 §.

Vill någon låta förlagsinteckning helt och hållet eller till viss del
dödas, uppvise inteckningshandlingen i hufvudskrift för den Rätt, som beviljat
inteckningen, och skrifve Rätten å handlingen bevis om dödandet. Askas
åtgärden af annan än förlagstagaren, må dödandet ej beviljas utan dennes
samtycke.

Vill någon låta förlagsinteckning under annan nedsättas, fortares i
enlighet med hvad här ofvan om intecknings dödande är sagdt.

10 §.

År intecknad förlagsförbindelse inlöst af förlagstagaren eller eljest åter
kommen i hans hand, vare honom ej förment att, der inteckningen ännu är
gällande, ånyo utgifva handlingen med fortfarande inteckningsrätt.

11 §.

Öfverlåter någon till annan bruk, grufva, fabrik eller inrättning, för
hvars drifvande förlagsinteckning är beviljad, vare förlagsskulden emot förlagstagaren
genast till betalning förfallen.

12 §.

Ärende angående förlagsinteckning må af Rätten upptagas endast ä
Måndag, eller, om helgdag då inträffar, nästa_ söknedag derefter; dock att
fråga om intecknings förnyelse må handläggas jemväl å annan rättegångsdag.

13 §.

Den, som ej nöjes åt Underrätts beslut i ärende angående föilagsinteckning,
eger deröfver sig besvära inom den i 16 kap. 1 § Rättegångsbalken
stadgade tid. Öfver Hofrättens utslag, må klagan genom besvär hos

Kong!,. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 19.

Konungen fullföljas inom den tid och i den ordning, som i 30 kap. 18 §
nämnda balk föreskrifves.

14 §.

Har beslut, hvarigenom Rådstufvurätt helt och hållet eller till någon
del afslagit ansökan om förlagsintecknings beviljande, blifvit till följd af besvär
ändradt af högre Rätt, vare sökanden pligtig att inom tre månader
från det utslaget om ändringen vunnit laga kraft, förete detsamma hos Rådstufvurätten,
vid äfventyr att i annat fall den ferla^inteckning, som på
grund af utslaget beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag utslaget
vid Rådstufvurätten företes.

15 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 Januari 1885.

Derförinnan meddelad förlagsinteckning skall, för att bibehållas gällande,
inom ett år från nyssnämnda dag förnyas hos den Rådstufvurätt, som, derest
ny förlagsinteckning då sökes, är behörig att upptaga ansökningen, samt
derefter hos nämnda Rätt vidare förnyas efter ty i 7 § stadgadt är. Samma
Rätt tillkomme ock att i fråga om sådan inteckning upptaga ärende, hvarom
i 9 § sägs.

Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af 1? kap. 7 § Handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 7 § Handelsbalken skall erhålla
följande förändrade lydelse:

Häfver någon sådant bilbref, som i sjölagen beskrifvet är, eger han
förmån i skeppet, sä ock i godset, då skeppsfolk betaldt är, som i 5 § är

Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition No 19.

sagdt. Dernäst gånge det lån ut, som skeppare på bodmeri tagit; hafre
ock det yngre bil- eller bodmeribref företräde för det äldre.

Gifver man annan förlag till idkande af bergsbruk eller grufvedrift,
äfven der denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drifvande af
fabrik, mjöl- eller sågqvarn, boktryckeri, bryggeri, bränvin- eller kruttillverkning,
och varder förlaget intecknadt, på sätt särskildt är stadgadt,
njute förlagsman sedan förmånsrätt för sin fordran i det, som tillverkadt
är, i de för tillverkningen afsedda råämnen, i all den lösegendom vare
sig maskiner, redskap, dragare eller annat, som till bergsbrukets, grufvans,
fabrikens eller inrättningens drift hörer, samt i gäldenärens fordringar för
sådana förskott i penningar eller varor, som för rörelsen lemnade äro; så ock
vid förlag till bearbetande af andra grufvor än jerngrufvor, i sjelfva grufvan;
dock galle ej förmånsrätt för ränta, som före början af konkurs upplupen
är, för längre tid än tre år. Är förlagsinteckning beviljad för fleres fordringar,
hafve den företräde, som inteckning först sökt; hafva flere sökt
inteckning å en dag, ege lika rätt. Börjar konkurs inom eu månad efter det
förlagsinteckning blifvit sökt, vare inteckningen utan verkan. Ej heller gälle
förlagsinteckning, som blifvit sökt samma dag, då konkurs börjats eller
derefter.

Denna förordning skall icke tillämpas i de förmånsrättstvister, som
göras anhängig^ före utgången af December månad 1884.

Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af 1 § i förordningen angående
särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden

den 16 Juni 1875.

Härigenom''^förordnas, att 1 § i Förordningen angående särskilda protokoll
öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 Juni 1875
skall erhålla följande förändrade lydelse:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

i §•

Öfver följande ärenden skola vid Underrätt föras särskilda protokoll,
nemligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver inteckningar
i sådan egendom; ett öfver äktenskapsförord; ett öfver förmyndares
tillsättande och entledigande, samt ett öfver bouppteckningar, morgongåfvobref
och af handlingar om lösöreköp. Uti lagfarts- och inteckningsprotokollen skall
för hvarje ärende å brädden tecknas namnet på den egendom, som lagfares
eller intecknas, och uti öfriga protokollen för hvarje ärende med undantag
af bouppteckningarne namnet å den person ärendet rörer.

Vid Rådstufvurätt skall ock föras särskild! protokoll öfver förlagsinteckningar.
1 det protokoll skall för hvarje ärende å brädden tecknas förlagstagarens
namn jemte uppgift om rörelsens beskaffenhet och orten hvarest
den drifves.

Har nagotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde det i
protokollet anmärkt.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 1885.

Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af 2 och 5 §§ Konkurslagen

den 18 September 1862.

Härigenom förordnas, att 2 och 5 §§ Konkurslagen den 18 September
1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:

1 mom. Borgenär ege ock söka, att gäldenär egendom afträdas skall
i följande fall, nemligen:

♦

Kong!.. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 19.

1) då gäldenär är för skuld rymd, eller veterligen ur riket faren och
anledning är för handen, att lian fprblifver utrikes för att undgå borgenärers
kraf;

2) då verkställighet af utmätning, hvarigenom all gäldenär kända
egendom medtagas skulle, blifvit för annans fordran sökt;

3) då gäldenär svikligen, borgenärer till förfång, afhänder sig eller
undanskaffar sina tillgångar.

2 mom. Borgenär ege jemväl söka att gäldenär egendom afträdas
skall, då * egendom, deri borgenären på grund af förlagsinteckning eger förmånsrätt,
blifvit för annans fordran utmätt och skälig anledning är att befara,
att den öfriga egendom, hvari lian eger förmånsrätt, till gäldande af
hans fordran otillräcklig är.

Der likväl borgenärs fordran tillkommit senare än de omständigheter,
på hvilka han sin ansökning om egendomsafträdet grundar, vare den ansökning
utan verkan.

Har borgenär för sin fordran säkerhet genom pant eller genom inteckning
i fast egendom; ege ej heller den rätt, i 2, 3 och 4 §§ omförmäld
är, der han ej gitter visa att panten eller inteckningen till gäldande af hans
fordran otillräcklig är.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 1885.

Kongl. Majds Nåd Proposition No 19.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Fredagen
den 3 November 1882, .

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Fosse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Offer,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Bichert,

Tkemptander,

Byding.

Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von .Steyern anmälde i
underdånighet:

l:o.

Riksdagens underdåniga skrifvelse den 17 sistlidne Maj, hvaruti blifva
tillkännagifvet, att vid behandling af Kongl. Maj:t,s nådiga proposition
den 27 förutgångne Januari, med förslag till förordning angående förlagsinteckning
och i sammanhang dermed erforderliga författningar, Riksdagen
funnit sig icke kunna antaga nämnda proposition.

Föredraganden yttrade härefter:

»Het af Eders Kongl. Maj:t vid senaste riksdag framlagda förslag
Bill, till Riksd Prof. 1883. 1 Samt. 1 Afd. 14 Höft. 2 °

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition No 19.

till förordning angående förlagsinteckning och i sammanhang dermed erforderliga
författningar afsåg ej någon utsträckning af rättigheten att begagna
sig af förlagsinteckning till andra näringar än dem, som nu innehafva en
dylik rätt, utan endast att bringa reda i den lagstiftning i ämnet, som nu
gäller, så att det skulle blifva fullt klart, Indika näringar ega begagna sig
af en dylik förmån, hos hvilken myndighet förlagsinteckning skall sökas, och
hvilka rättigheter den skall medföra. Förslaget, af Lag-Utskottet i hufvudsakliga
delar tillstyrkt, antogs af Första Kammaren med några mindre väsentliga
förändringar, men afslogs af Andra Kammaren. Bland de skäl, som
synas hafva inverkat på Andra Kammarens beslut, intogs må hända främsta
rummet af den af några talare uttryckta önskan, att förlagsinteckningsrätten
måtte utsträckas till andra näringar och förnämligast till jordbruket. Denna
mening vann åter ytterst ringa understöd i Första Kammaren. Deremot
blef ett af Eders Kong!. Maj:t samtidigt framlagdt förslag till förordning
angående fredande från utmätning af lösören, som jordegare klimat landbo
till egendomens bruk, åsyftande att på ett annat sätt än genom förlagsinteckning
bereda arreudatorn utväg att anskaffa för jordbruket nödiga inventarier,
af Första Kammaren antaget, men af den Andra åfslaget. Lägger
man härtill, att inom Andra Kammaren ej sattes i fråga att betaga de
industriella yrkena den rätt till förlagsinteckning, de redan hafva, och att
anmärkningarne mot hvad den Kong!, propositionen i afseende på dessa näringar
innehöll endast gälde speciella stadgande!!, hvilka utan olägenhet och
möjligen till fördel för det hela kunna underkastas någon jemkning, torde
man vara berättigad att ur de inom Kamrarne förda öfverläggningar draga
den slutsats, att Kamrarne i hufvudsak godkände hvad som föreslagits beträffande
de industriella yrkena, men derutöfver önskade eu lagstiftning, som
beredde jordbruket lättad tillgång till förlagskapital, utan att dock Kamrarne
ännu kunnat förena sig om den väg, hvarpå detta senare mål borde sökas.
Vid sådant förhållande synes mig det rätta förfaringssättet vara, att sistnämnda
fråga göres till föremål för en speciel utredning, deri män, förtrogna
med så väl det större som det mindre jordbrukets behof, deltaga. Men
denna utredning hindras ej, utan snarare främjas derigenom, att den redan
tillräckligt förberedda frågan om förlagslagstiftningens revision nu bringas
till sin lösning. Detta kan ske fullkomligt oberoende af det sätt, hvarpå
kreditlagstiftningen för jordbruket ordnas, och frågornas sammanblandande
kan endast leda dertill, att vissa näringar, vare sig de industriella eller
jordbruket, möjligen båda, måste uppoffra vigtiga intressen för den högst
tvifvelaktiga fördelen deraf, att lagstiftningen blifver för begge gemensam.
Det synes derföre ingalunda vara skäl att i afvaktan på den blifvande utredningen
angående jordbruket låta ofri ga näringar längre vänta på en lag -

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 19.

stiftning, som är af dem lifligt efterlängtad. Bn särskild anledning att ej
undanskjuta denna fråga ligger deri, att dess afgörande är ett vilkor för
Kommerskollegii förändrade organisation. En sådan förutsätter nemligen, att
kollegiet befrias från den befattning med en del förlagsinteckningar, som nu
åligger detta embetsverk, men som rätteligen tillhör domstolarne och enligt
förslaget jemväl skulle till dem öfverflyttas.

Jag anser mig således böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att å nyo
för Riksdagen framlägga hufvudsakligen enahanda förslag i ämnet, som förelädes
innevarande års Riksdag, med undantag af det särskildt för jordbruket
afsedda förslaget till förordning om fredande från utmätning af lösören, som
jordegare lemnat landbo till egendomens bruk; och torde, derest denna framställning
af Eders Kongl. Maj:t bifalles och Riksdagens beslut i ämnet utfaller
på ett sätt som, enligt hvad jag nyss antydt, synes gynsamt för återupptagande
af frågan om kreditlagstiftning för jordbruket, det tillåtas mig
att göra denna fråga till föremål för särskild underdånig föredragning inför
Eders Kongl. Maj:t.

De inom Riksdagen och Lag-Utskottet framstälda anmärkningar synas
mig böra föranleda vissa ändringar i förslagen, innan de för Riksdagen å nyo
framläggas.

Vid ordet »grufvedrift» i § 1 har Lag-Utskottet fogat tillägget »äfven
der denna ej är att till bergsbruk hänföra», i afsigt att låta författningen
omfatta äfven sådan grufvedrift, som möjligen i eu framtid kan komma att
icke hänföras under grufvestadgans bestämmelser. För min del har jag ej
något väsentligt att erinra deremot, att af detta skäl uttrycket, ehuru för
närvarande utan afl betydelse, får i förslaget inflyta,

Mot 1 § anmärktes vidare, att uttrycket: »fabrik eller annan dermed
jemförlig inrättning» vore otydligt. Man fruktade, att domstolen skulle af
denna redaktion låta förleda sig att ingå i pröfning huruvida t. ex. ett handtverk,
som anmäldes till förlagsinteckning, vore till rörelsens omfång eller i
något annat hänseende jern förligt med fabrik och derföre borde tillerkännas
eu in teckningsrätt, som yrket eljest enligt författningen saknade. Sådan var
dock ej förslagets mening. Det anmärkta uttrycket: »annan dermed jemförlig
inrättning» af såg endast sådana, i 8 § af förordningen om utvidgad
näringsfrihet den 18 Juni 1864 uppräknade näringar, som i sjelfva verket
äro fabriker, men dock ej kallas så och om hvilkas idkande anmälan ej sker
i samma ordning, som den i fråga om fabriker faststälda. Till förekommande
af allt missförstånd böra emellertid dessa näringar i författningen uppräknas,
dervid dock borde uttryckligen omnämnas ett yrke, som, enligt hvad upplyst
blifvit, ej heller räknas till fabriker i egentlig mening, men dock hittills haft
förlagsinteckningsrätt, nemligen bryggerihandteringen. Genom en sådan redak -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

tion blir omfånget- för förlagsinteckningsrätten i det närmaste lika med det
nu varande. Har någon utsträckning skeft, är det endast för att lemna fullt
tydliga bestämmelser i ett eller annat fall, i afseende hvarpå tvekan hittills
egt rum.

Sedan 1 4$ sålunda förtydligats, synes det af Lag-Utskottet i 3 § 2 mom.
föreslagna tillägg öfverflödigt. Att ansökningen i det af Utskottet åberopade
fall, att förlagsinteckning sökes för eu näring, som ej är dertill berättigad,
kommer att af domstol afslås, lärer i alla händelser vara uppenbart.

I samma § mom. 1 föreskrefs, att vid ansökan om förlagsinteckning
skulle fogas uppgift om stället, hvarest rörelsen drifves. Man kan häraf förledas
till den uppfattning, att uppgiften bör gälla, t. ex. i stad, gata och hus,
der näringen idkas. En så detaljerad uppgift är emellertid i de flesta fall
onödig och kan lägga svårigheter i vägen för en industriel anläggnings flyttning.
Det lins intet skäl, hvarföre vid ansökan till exempel om förlagsinteckning
i en fabrik stället behöfver uppgifvas närmare än som sker, dä
anmälan göres om fabrikens anläggning, i hvilket fall uppgiften enligt förordningen
om utvidgad näringsfrihet endast behöfver omfatta stad eller socken,
der näringen drifves. Andra näringar deremot, såsom grufvedrift, bergsbruk,
såg- och qvarnrörelse, bränvins- och kruttillverkning, äro dels i följd af sin
natur, dels i följd af den för deras drifvande gällande lagstiftning bundna
vid viss plats. Man kan ej undgå att fördra uppgift om sjelfva denna plats
äfven då förlagsinteckning sökes. I öfverensstämmelse med dessa, inom Första
Kammaren gjorda erinringar torde förslaget i denna del böra omredigeras.

För att i den mån det kan ske med bevarande af förlagsinteckningens
natur bereda förlagsgifvare trygghet i det fall, att rörelsen jemte förlaget
öfvergår till annan egare, och den i förre egarens gods genom inteckningen
förvärfvade förmånsrätt följaktligen upphör, torde det kunna stadgas, att förlagsskulden
vid sådan öfvergång skall genast vara till betalning förfallen,
der ej annorlunda öfverenskommes. I allmänhet lärer väl den nye näringsidkaren
genom aftal med förlagsgifvaren få öfvertaga förlagslånet mot ny inteckning,
men utan tvifvel kunna omständigheterna vara sådana, att dylikt
aftal ej kommer till stånd, och långifvaren bör dä sättas i tillfälle att genast
utsöka sin fordran, sedan den säkerhet, som ligger i förlaget, undandragits
honom.

Derest den af Lag-Utskottet i mom. 2 af § 14 (i nya förslaget § 15)
föreslagna ändring anses medföra ökad tydlighet, kan mot densamma ej vara
något att erinra, lika litet som mot den af Utskottet likaledes föreslagna utsträckning
af tiden för författningens trädande i kraft.

Det vid senaste riksdag framlagda förslag till ändring i 17 kap. 7
§ Handelsbalken tilläde icke den, som lemnat förlagslån till idkande af grufve -

Kongl. Maj:In Nåd. Proposition No 19.

drift, någon förmånsrätt i sjelfva grufvan. Det kan dock med skäl sättas i
fråga, huruvida icke de nu gällande, i detta hänseende timligen otydliga förlagsförfättningarne,
såsom Lag-Utskottet antagit, medgifva en sådan rätt,
åtminstone hvad de flesta slag af grufvor angår, och faktiskt är, att inteckning
på grund af dessa författningar finnes meddelad i stenkolsgrufvor. Deremot
synes man frän nu varande lagstiftning kunna hemta stöd för den mening,
att jerngrufvor hittills varit från förmånsrätt uteslutna, liksom ock
diskussionen i Första Kammaren ådagalägger, att eu sådan rätt ickeafgrufegarne
sjelfve eftersträfvas. Då meningen med den föreslagna författningen
är att, så vidt möjligt och der ej vigtiga skäl föranleda afvikelse, bibehålla
förlagsinteckningsrätten i dess nuvarande utsträckning, bör ifrågavarande §
i denna del afmattas i enlighet med den af Första Kammaren antagna lydelse.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts senaste förslag skulle förlagsman, som fått
inteckning, njuta förmånsrätt bland annat i det, som tillverkats å ställe, som
inteckningen af ser. De kursiverade orden tillädes på tillstyrkan af Högsta
Domstolens fleste ledamöter, hvilka för det fäll att förlagstagaren, jemte den
rörelse, med afseende å hvilken eu förlagsinteckning blifvit faststäld, drefve
annan rörelse af beskaffenhet att förlagsinteckning jemväl deri vore tillåten,
ansägo förslaget utan detta tillägg icke med tillräcklig tydlighet begränsa den
tillverkning, i hvilken innehafvare!! af förstnämnda förlagsinteckning åtnjöte
förmånsrätt. Om emellertid 3 § i förslaget till förordning om förlagsinteckning
skulle, på sätt jag hemstält, undergå den förändring, att i fråga om
förlagsinteckning för vissa näringar behöfde uppgifvas ej sjelfva stället, utan
endast stad eller socken, der näringen idkades, blefve det af Högsta Domstolen
i nu förevarande § förordade tillägg ej fullt korrekt. Då i öfrigt af
sammanhanget torde med tillräcklig tydlighet framgå, att här ej kan vara
fråga om annan tillverkning än den, som frambringas i den å uppgifvet ställe
eller i uppgifven stad eller socken idkade rörelse, med afseende på hvilken
inteckningen är faststäld, synes mig någon betänklighet ej böra möta att
utesluta tillägget.

Jag hemställer underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för det
ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler inhemta Högsta Domstolens utlåtande
öfver de i öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört omarbetade,
under lutt. A vid detta protokoll fogade förslag till

l:o. Förordning angående förlagsinteckning;

2:o. Förordning angående förändrad lydelse af 17 kap. 7 § Handels balken.

Jo. Förordning angående förändrad lydelse af 1 § i förordningen angående
särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden
den 16 Juni 1875; och

Kom fl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.

4: o.

lagen.

Förordning angående förändrad lydelse af 2 och 5 §§ Konkurs Till

denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda hemställan
täcktes Hans Maj:t Konungen lemna bifall.

.Ex protocollo.

Otto Mooth.

Förslag

till

Förordning angående förlagsinteckning.

Med upphäfvande af Förordningen om förlag vid bergs- och brukshandteringen
den 24 Februari 1748 och Hallordningen den 2 April 1770, så
ock med ändring af hvad lag och författningar i öfrig! innehålla mot denna
förordning stridande, stadgas som följer:

1 §•

Gafvel'' man annan förlag till idkande af bergsbruk eller grufvedrift,
äfven der denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drifvande af fabrik,
mjöl- eller'' sågqvarn, boktryckeri, bryggeri, bränvins- eller kruttillverkning,
och varder förlaget intecknadt i den ordning här nedan stadgas; njute
förlagsman sedan för sin fordran den förmånsrätt, som i 17 kap. Handels- .
balken sägs.

2 §•

Förlagsinteckning sökes, då rörelsen drifves i stad, der Rådstufvurätt
finnes, vid denna Rätt och, då rörelsen drifves ä landet eller i stad, lydande
under landsrätt, vid Rådstufvurätt eu i den stad, der Konungens Befallningshafvande
i länet har sitt säte.

Kongl. Maj. ts Nåd. Proposition No 19.

3 §■

Vid ansökan om förlagsinteckning skall till Rätten ingifvas i hufvudskrift
den handling, på grund hvaraf inteckning äskas; skolande handlingen
innehålla såväl uttryckligt erkännande af försträckningens egenskap af förlagför
viss uppgifven rörelse jemte uppgift om stället, der bergsbruk eller grufvedrift,
mjöl- eller sågqvarnsrörelse, bränvin- eller kruttillverkning idkas, samt
om stad eller socken, der fabrik, boktryckeri eller bryggeri drifves, som ock
af vittnen styrkt medgifvande att förlagsinteckning tagas må. Sökanden bifoga
intyg af magistrat, kronofogde eller länsman, att förlagstagaren utöfvar
den uppgifna rörelsen, så ock, der enligt särskilda författningar anmälan hos
embetsmyndighet eller tillstånd af sådan myndighet fordras för rörelsens drifvande,
bevis att anmälan skett eller tillstånd meddelats.

Fullgör sökanden ej hvad sålunda föreskrifvet är, varde ansökningen
genast utslagen.

4 §•

Rätten läte den handling, som ligger till grund för ansökningen, offentligen
uppläsas och i särskildt protokoll öfver förlagsinteckningar intagas.

5 §■

Ej må förlagsinteckning beviljas utan till visst belopp i penningar eller

varor.

6 §•

Rå förlagsinteckning blifvit beviljad, teckne Rätten bevis derom å den
handling, hvarå den intecknade fordran är grundad.

7 §•

Förlagsinteckning skall förnyas i den ordning, som i 8 § bestämmes,
första gången inom tio år sedan den beviljades och derefter inom tio år från
hvarje förnyelse. Sker ej sådant, vare inteckningen förfallen, ändå att inom
nämnda tid med densamma vidtagits sådan åtgärd, som i 9 § 2 mom. sägs.

8 §•

Vill någon låta förnya förlagsinteckning, uppvise hos den Rätt, som
inteckningen beviljat, inteckningshandlingen i hufvudskrift, och skrifve Rätten

Kongl. Ma/j:ts Nåd. Proposition N:o 19.

derå bevis om inteckningsförnyelsen. Stånde ock sökanden fritt att inför
annan Rådstufvurätt förete inteckningshandlingen: den Rätt läte, då sådant
sker, i sitt protokoll öfver förlagsinteckningar korteligen intagas hvad handlingen
innehåller med dag och årtal då den utgafs, af hvilken Rätt förlagsinteckningen
är beviljad, när och under hvilken paragraf i protokollet det
skedde, och, om inteckningen förut förnyats, när det egt rum; teckne ock
bevis å handlingen att den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse;
sedan ingifve sökanden protokollet deröfver till den Rätt, som beviljat inteckningen,
inom tid som i 7 § sägs; och vare detta så gildt, som om handlingen
der blifvit företedd.

9 §.

Vill någon låta torlagsinteckning helt och hållet eller till viss del dödas;
upp vise inteckningshandlingen i hufvudskrift för den rätt, som beviljat
inteckningen, och skrifve rätten å handlingen bevis om dödandet. Äskas
åtgärden af annan än förlagstagaren, må dödandet ej beviljas utan dennes
samtycke.

Vill någon låta förlagsinteckning under annan nedsättas, förfares i
enlighet med hvad här ofvan om intecknings dödande är sagdt.

10 §.

Är intecknad förlagsförbindelse inlöst af förlagstagaren eller eljest
åter kommen i hans hand, vare honom ej förment att, der inteckningen ännu
är gällande, ånyo utgifva handlingen med fortfarande inteckningsrätt.

11 §•

Öfvergår bruk, grufva eller annan inrättning, för hvars drifvande
förlagsinteckning meddelats, till ny egare, vare förlagsskulden genast till betalning
förfallen.

12 §.

Ärende angående förlagsinteckning må af Rätten upptagas endast ä
Måndag, eller, om helgdag då inträffar, nästa söknedag derefter; dock att
fråga om intecknings förnyelse må handläggas jemväl å annan rättegångsdag''.

Kong!. Maj:ts Råd. Proposition N:o 19.

13 §.

Den, som ej nöjes åt Underrätts beslut i ärende angående förlagsinteckning,
eger deröfver sig besvära inom den i 16 kap. 1 § Rättegångsbalken
stadgade tid. öfver Hofrättens utslag må klagan genom besvär hos
Konungen fullföljas inom den tid och i den ordning, som i 30 kap. 18 §
nämnda balk föreskrifves.

14 §.

Har beslut, hvarigenom Rådstufvurätt helt och hållet eller till någon del
afslagit ansökan om förlagsintecknings beviljande, blifvit till följd af besvär
ändradt af högre Rätt, vare sökanden pligtig att, inom tre månader från det
utslaget om ändringen vunnit laga kraft, förete detsamma hos Rådstufvurätten,
vid äfventyr att i annat fall den förlagsinteckning, som på grund af
utslaget beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag utslaget vid
Rådstufvurätten företes.

15 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 Januari 1885.

Derförinnan meddelad förlagsinteckning skall, för att bibehållas gällande,
inom ett år från nyssnämnda dag förnyas hos den Rådstufvurätt, som, derest
ny förlagsinteckning då sökes, är behörig att upptaga ansökningen, samt
derefter hos nämnda Rätt vidare förnyas efter ty i 7 § stadgadt är. Samma
Rätt tillkomma ock att i fråga om sådan inteckning upptaga ärende, hvarom
i 9 § sägs.

Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af 17 kap. 7 § Handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 7 § Handelsbalken skall erhålla
följande förändrade lydelse:

Bill. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 14 Käft.

Kongl Maj.is Nåd. Proposition N:o 19.

Häfver någon sådant bilbref, som i sjölagen beskrifvet är, ege han
förmån i skeppet, så ock i godset, (lå skeppsfolk betaldt är, som i 5 § är
sagdt, Dernäst gånge det, lån ut, som skeppare på bodmeri tagit; hafve ock
det yngre bil- eller bodmeribref företräde för det äldre.

G ifver man annan förlag till idkande af bergsbruk eller grufvedrift,
äfven der denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drifvande af fabrik,
mjöl- eller sågqvarn, boktryckeri, bryggeri, bränvins- eller kruttillverkning,
och varder förlaget intecknadt, pa sätt särskildt är stadgadt, njute
förlagsman sedan förmånsrätt för sin fordran i det som tillverkadt är, i de
för tillverkningen afsedda råämnen, i all den lösegendom vare sig maskiner,
redskap, dragare eller annat, som till bergsbrukets, grufvans, fabrikens eller
inrättningens drift hörer, samt i gäldenärens fordringar för sådana förskott
i penningar eller varor, som för rörelsen lemnade äro; så ock vid förlag
till bearbetande af andra grufvor än jerngrufvor, i sjelfva grufvan; dock
gälle ej förmånsrätt för ränta, som före början af konkurs upplupen är, för
längre tid än tre år. Är förlagsinteckning beviljad för ileres fordringar,
kåfve den företräde, som inteckning först sökt; hafva flere sökt inteckning
å en dag, ege lika rätt. Börjar konkurs inom en månad efter det förlagsinteckning
blifvit sökt, vare inteckningen utan verkan. Ej heller gälle förlagsinteckning,
som blifvit sökt samma olag, då konkurs börjats eller
derefter.

Denna förordning skall icke tillämpas i de förmansrättstvister, som
göras anhängig^ före utgången af December manad 1884.

Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af 1 § i förordningen angående
särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra
ärenden den 16 Juni 1875.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen angående särskilda protokoll
öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 Juni 1875
skall erhålla följande förändrade lydelse:

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

1 §•

Öfver följande ärenden skola vid Underrätt föras särskilda protokoll,
nemligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver inteckningar
i sådan egendom; ett öfver äktenskapsförord; ett Öfver förmyndares tillsättande
och entledigande, samt ett öfver bouppteckningar, morgongåfvobref
och af handlingar om lösöreköp. Uti lagfarts- och inteckningsprotokollen skall
för hvarje ärende å brädden tecknas namnet på den egendom, som lagfares
eller intecknas, och uti öfriga protokollen för hvarje ärende, med undantag
af bouppteckningarne, namnet å den person ärendet rörer.

Vid Rådstufvurätt skall ock föras särskild! protokoll öfver förlagsinteekningar.
I det protokoll skall för hvarje ärende å brädden tecknas förlagstagarens
namn jemte uppgift om rörelsens beskaffenhet och orten, hvarest
den drifves.

Har någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde det i
protokollet anmärkt.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 1885.

Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af 2 och 5 §§ Konkurslagen

den 18 September 1862.

Härigenom förordnas, att 2 och 5 §§ Konkurslagen den 18 September
1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:

2 §•

1 inom. Borgenär ege ock söka, att gäldenär» egendom afträda» skall
i följande fall, nemligen:

Kong!. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

1) då gäldenär är för skuld rymd, eller veterligen ur riket, faren och
anledning är för handen, att han förbi ifver utrikes för att undgå borgenärers
kraf;

2) då verkställighet af utmätning, hvarigenom all gäldenärs kända
egendom medtagas skulle, blifvit för annans fordran sökt;

3) då gäldenär svikligen, borgenärer till förfång, af händer sig eller
undanskaffar sina tillgångar.

2 mom. Borgenär ege jemväl söka att gäldenärs egendom afträda^
skall, då egendom, deri borgenären på grund af förlagsinteckning eger förmånsrätt,
blifvit för annans fordran utmätt och skälig anledning är att befara,
att den öfriga egendom, hvari han eger förmånsrätt, till gäldande af hans
fordran otillräcklig är.

5 §■

Der likväl borgenärs fordran tillkommit senare än de omständigheter,
på hvilka han sin ansökning om egendomsafträdet grundar, vare den ansökning
utan verkan.

Har borgenär för sin fordran säkerhet genom pant eller genom inteckning
i fast egendom; ege ej heller den rätt, i 2, 3 och 4 §§ omförmäld är,
der han ej gitter visa att panten eller inteckningen till gäldande af hans
fordran otillräcklig är.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 1885.

Konyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 19.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
Högsta Domstol Tisdagen den 12 December 1882.

Andra rummet,

Närvarande:

Justitieråden: Naumann,
Babe,
Olivecrona,
von Segébaden.
Hernmurck,
Wedberg,
Ahlgren.

Sedan, jemlik^ Högsta Domstolens beslut den 15 och 16 nästlidne November,
! ^handlingarne i de till Högsta Domstolens utlåtande öfverlemnade, i
protokollen för nyssnämnda dagar omförmälda lagärenden cirkulerat emellan
Högsta Domstolens ledamöter; sä företogs nu till slutlig behandling:

Do.

Förslag till förordning angående fÖrlagsinteckning; Inlagd! detta protokoll.

1 §•

Högsta Domstolens fleste ledamöter, Justitieråden Babe, Olivecrona, von
Segébaden, Ilernmarck och Wedberg anförde:

På sätt Kommerskollegium yttrat med anledning af ett föregående, till

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 10.

Högsta Domstolen (ten 4 November 1881 remitteradt förslag till förordning
angående förlagsinteckning, beror numera ett industriel yrkes benämning af
fabrik eller handtverk uteslutande på den formella omständigheten, huruvida yrket
blifvit anmäldt såsom fabrik eller såsom handtverk. Vid sådant förhållande,
och då af föreskriften uti 8 § i förordningen angående utvidgad näringsfrihet den
18 Juni 1864 derom, att hvad i 1 § samma förordning stadgades om rättighet
att idka handel eller annat näringsfång icke egde tillämpning å vissa i
förstnämnda paragraf uppräknade yrken, om hvilka vore särskild! stadgadt,
ej kunde anses följa, att något hinder förefunnes för den, hvilken i behörig
ordning förvärfva t rättighet till idkande åt dylik näring, att anmäla densamma
såsom fabrik, syntes tillräckligt skäl saknas att, på sätt i det remitterade
förslaget skeft, i denna paragraf bland de näringar, i fråga om hvilka
förlagsinteckning skulle varda medgifven, jemte fabrik särskilt upptaga
mjölqvarn, boktryckeri, bryggeri, bränvin- eller kruttillverkning.

På grund häraf hemställes, att början af denna paragraf mätte erhålla
följande, af Högsta Domstolens fleste ledamöter vid granskningen af ofvan
förstnämnda förslag i ämnet jemväl förordade lydelse:

Gifver någon förlag Ull idkande af bergsbruk eller grujvedrift eller att
dermed drifva sågverk eller fabrik och varder etc.

Om också gällande grufvelagstiftning skulle förändras så, att grufva
erhölle annan betydelse än den nu egen, torde dock vara klart, att enligt
ofvan anförda redaktion af 1 § inteckning Ange meddelas för förlag till
idkande af grufdrift, »äfven der denna ej är att till bergsbruk hänföra»,
samt att förty sistnämnda mening skulle vara i berörda fall, likasom för närvarande,
obehöflig; och att angifva, efter fabrik, särskild! mjöl- eller sågqvarn,
boktryckeri, bryggeri samt brun vins- och kruttillverkning, såsom yrken,
till hvilkas bedrifvande förlagsinteckning må meddelas, skulle kunna
föranleda det antagande, att idkande af mjöl- eller sågqvarns-industri, boktryckeri,
bryggeri och bränvins- eller kruttillverkning icke vore att anse för
fabriksrörelse, äfven om de såsom sådan anmälas.

Justitierådet Naumann anförde: Då enligt Kommerskollegiets yttrande
benämningen af ett industriel! yrke numera beror på den formella omständigheten,
huruvida yrket blifvit anmäldt som fabrik eller såsom handtverk;

då det således ankommer på, hvar och en kikare af sådant yrke att
genom ofvannämnda anmälan bereda sig rätt åt! begagna förlagslån;

då på en slik omväg denna rät! i sjelfva verke! blifvi! u!s!räck! äfven
till de mindre handtverkerierna;

då intet giltigt skäl finnes anfördt, hvarföre det ena industriella yrket
mera än det andra skulle betagas den ifrågavarande förmånen, om kikaren
anser förlagslånet såsom en sådan och kan förskaffa sig långifvare;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

''lä i den vid remissen fogade note ur statsrådsprotokollet Chefen för
Justitiedepartementet förklarat, att genom särskild förordning kreditlagstiftningen
för jordbruket skall blifva stadgad;

hemställes, att med undvikande af en specificering'', hvilken i tillämpningen
kan komma att sakna tydlighet och fullständighet samt förorsaka
tvister och rättegångar, första £ måtte erhålla följande lydelse: Gfifver någon
förlag till idkande af bergsbruk, grufvedrift eller annat lofligt näringsfång,
med undantag af jordbruk och sjöfart, hvarom särskild! är stadgadt, och
varder förlaget intecknadt etc.

Att specielt nämna till exempel bryggeri, men icke bageri, tjärubränning,
salpetersjuderi, fiskodling m. in., utan låta dylika näringar subsumeras
under det sväfvande uttrycket fabrik, och en anmälan härom vara afgörande,
torde icke befordra tydlighet i lagen eller trygghet för näringsidkaren.

För något mera än tjugu år sedan afstyrkte Högsta Domstolen bifall
till ett förslag af Riksens Ständer om så kallad underpant i läs egendom,
hvilken gäldenär skulle vara berättigad att till fordringsegaren pantförskrifva,
vare sig vissa persedlar eller gäldenär lösa egendom i allmänhet, utan att
den egendom från sig lemna. Detta afstyrkande skedde ej blott på juridiskt
vetenskapliga skäl, utan ock på statsekonomiska, dem flera länders småningom
vunna erfarenhet bekräftat.

I olikhet med hvad om den s. k. underpanten var föreslaget, gäller
den förmånsrätt, som genom en förlagsinteckning förvärfvas, endast visst
slags egendom samt eger rum endast under de förhållanden och till den utsträckning,
lagen uttryckligen bestämmer, så att det icke får på kontrahenterna
bero att bringa hvilken fordran som helst i lös egendom till likhet med
eu privilegierad.

Att förlagsinteckningen, långt ifrån att medföra absolut säkerhet, har
sitt hufvudsakligaste stöd i det personliga förtroendet, är allmänt kändt, men
derför att ett rättsinstitut kan missbrukas (hvilket är förhållandet med sådana
i allmänhet), är det icke förkastligt så länge det ännu behöfves.

Med anledning af den lydelse, jag föreslagit för § 1, torde det blifva
nödigt att stadga, det hvar och en, som vill begagna rättigheten till förlagslån,
skall föra bok öfver sin rörelse.

Slutligen tillåter jag mig att hemställa, huruvida icke förslag till ordnande
af kreditlagstiftningen för jordbruket borde aflåtas på samma gång
som för de s. k. industriella yrkena, så att bifall kunde vara att förvänta
äfven af den Kammare, hvars fleste ledamöter med rätta anse sig böra särskilt
påakta det mindre jordbrukets behof.

Justitierådet Ählgren lemnade paragrafen utan anmärkning.

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

3 §•

Högsta Domstolens fleste ledamöter, Justitieråden Håle, Olivecrona,
ron Segebaden, Remmare!,'' och Wedberg erinrade, att, derest den åt dem
vid 1 § gjorda anmärkning hlefve godkänd, erfordrades en jemkning i redaktionen
af förevarande paragraf. Justitierådet Naumann åberopade jemväl
sitt yttrande vid 1 §.

11 §.

Justitieråden JEtabe, ron Segebaden, Hernmarck och Wedberg förenade
sig om följande yttrande:

Yi hemställa, att denna paragraf måtte ur förslaget uteslutas.

Om än antagas må, att, i händelse hvad paragrafen innehåller blir
lag, det icke i allmänhet skulle blifva synnerligen svårt för den, som vore
betalningsskyldig för intecknad förlagsskuld, att med innehafvaren af förlagsinteckningen
träffa sådan uppgörelse, att bruk, grufva eller annan inrättning,
för hvars drifvande förlagsinteckningen meddelats, finge af gäldenären
å annan öfverlåtas, utan att förlagsskulden derföre genast vore till betalning
förfallen, är dock tänkbart att innehafvaren af förlagsinteckningen kunde
vägra samtycke dertill, likasom att, derest förlagsinteckningen blifvit, såsom
ofta är fallet, lemnad såsom hypotek för vanlig löpande förskrifning, och
innehafvaren deraf vore för gäldenären okänd, den senare kunde gå miste
om ett fördelaktigt köpeanbud, innan han hunne förskaffa sig vetskap om
innehafvaren af förlagsinteckningen och med honom träffa nödig uppgörelse.
I dessa händelser skulle det föreslagna stadgandet icke, hvad gäldenären
angår, öfverensstämma med rättvisa eller billighet, och ännu mindre, om förlagsskulden
blifvit till betalning uppsagd och gäldenären, just för att kunna
fullgöra betalningen å stadgad tid, behöfde försälja bruket, grufvan eller
fabriksinrättningen, men en fördelaktig försäljning ej kunde ske utan att
anstånd med köpeskillingens liqviderande gafs. Visserligen må antagas, att
förlag lemnas under förutsättning att förlagstagaren skall drifva den rörelse,
som förlaget afser. Men derföre att förlagstagaren afhänder sig eganderätten
till bruk eller till fabriksegendom, är icke gifvet, att han ej kan såsom
arrendator eller hyresman fortsätta sin rörelse på samma ställe som förut,
eller att fabriksidkaren icke kan flytta sin rörelse till ställe inom samma
socken eller stad, der den utöfvats, i hvilka fall innehafvare af förlagsinteckning
antingen alldeles icke eller endast till en del förlorade sin förmånsrätt.
Skulle berörda förutsättning verkligen utgöra grunden för det ifrågavarande

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.

stadgandet, borde detsamma gälla äfven för den händelse, att förlagstagaren
nedlägger sin rörelse, hvilket likväl icke föreslagits.

För öfrig! och då en förlagsgifvare, om lian vill att förlagsskulden
skall vara till betalning förfallen, derest bruk, grufva eller annan inrättning,
för hvars drifvande förlaget lemnats, öfvergår till ny egare, är oförhindrad
att derom vid försträckningen gorå förbehåll, och man icke kan förutsätta,
att borgenär skall mindre i förevarande fall än andra veta att sjelf se sitt
bästa till godo, synes stadgandet uti 11 § vara obehöflig!.

Justitierådet Olivecrona instämde med Justitieråden Rabe, von Segebaden,
Hernmarck och Wedberg derutinnan, att § 11 borde ur förslaget utgå
och detta äfven på den grund, att vid eu förlagstagares död skulle hans
sterbhusdelegare eljest ofta kunna blifva tvungne till en brådstörtad och
må hända för dem ruinerande försäljning af den egendom, för hvars drifvande
förlagslån vore gifvet, derest, såsom den föreslagna paragrafen innehåller,
sjelfva eganderättens öfvergång från den aflidne förlagstagaren skulle medföra
den påföljd, att förlagsskulden vore till betalning genast förfallen.

Justitierådet Naumann yttrade: den i förevarande paragraf gifna föreskrift
att förlagslån skall anses vara till betalning förfallet, der den inrättning,
för hvars drifvande lånet meddelats, öfvergår till ny egare, synes i de
fall, då eganderätten öfvergår icke genom frivillig öfverlåtelse emellan lefvande,
utan genom arf eller testamente, leda till en orättvis hårdhet emot
arfvingar eller testamentstagare. Dessa kunna icke anses vara i någon mån
vållande dertill, att den i förlagsinteckningen befintliga säkerhet för långifvaren
upphört, och vid sådant förhållande synes det ej vara med rättvisa
och billighet öfverensstämmande, att de, utan afseende å hvad aftaladt varit,
skola blifva förpligtade att genast infria förlagsskulden. Då derjemte förlagsgifvaren
ej allenast är i tillfälle att vid lemnande! af förlagslånet genom
särskild! aftal förbehålla sig, att detsamma skall vara förfallet till betalning,
derest förlagstagaren upphör att vara egare till den inrättning, till hvars
drifvande länet lemnats, utan äfven, derest urarfva konkurs uppstår, njuter
''sin förmånsrätt i sådan konkurs till godo, synes med så mycket större skal
det i denna paragraf föreslagna stadgande böra inskränkas till de fall, då
egaren genom frivilligt aftal afhänder sig den inrättning, som förlagsinteckningen
afser.

Justitierådet Alägren lemnade paragrafen utan anmärkning.

2:o.

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 17 kap. 7 §
Handelsbalken; bilagdt detta protokoll.

Bill. till Piksd. Prut. 1SS3. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft.

26 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

Under åberopande af livad blifvit anfördt vid 1 § i förslaget till förordning-
angående förlagsinteckning, hemstälde Högsta Domstolens fleste ledamöter,
Jnstitieråden Rabe, Olivecrona, von Set/elddon. Hernmardi och Wodberg,
att första punkten af andra stycket i förevarande förslag matte omredigeras
till öfverensstämmelse med den föreslagna lydelsen af nyssnämnda
paragraf.

Justitieråden Rabe, von Segebaden, Hernmarck och Wedberg tilläde,
att de ansågo sig böra fästa uppmärksamheten derpå, att förevarande förslag,
i hvad det angick förmånsrätt i grufva, icke öfverensstämde med det
inom Civildepartementet uppgjorda och till Högsta Domstolen den S sistlidne
September remitterade förslag till förordning om grufvor, enligt hvilket mineralfyndighet,
som hädanefter upptoges till bearbetning, skulle såsom med
jorden förenad anses för fast egendom, och äfven äldre grufva, för hvilken
utmål blifvit lagdt, kunna ingå i visst grufveegaren tillhörigt jordområde och
med detsamma utgöra fast egendom.

Justitierådet Namn mm erinrade om sitt yttrande vid 1 § i förslaget
angående förlagsinteckning och instämde i hvad här ofvan blifvit anmäl kt
om den bristande öfverensstämmelsen mellan förevarande paragraf och det
omnämnda förslaget till Grufvestadga.

3:o.

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 1 § i förordningen
angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andi a
ärenden den 16 Juni 1876: sa lydande:

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen angående särskilda protokoll
öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 Juni 1875 skall
erhålla följande förändrade lydelse:

1 §•

Öfver följande ärenden skola vid Underrätt föras särskilda protokoll,
nemligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom, ett öfver inteckningar
i sådan egendom, ett öfver äktenskapsförord, ett öfver förmyndares
tillsättande och entledligande, samt ett öfver bouppteckningar, morgongåfvobref
och afhandlingar om lösöreköp. Uti lagfarts- och inteckningsprotokollen
skall för hvarje ärende å brädden tecknas namnet på den egendom, som lagfares
eller inteckna^, och uti öfriga protokollen för hvarje ärende med undantag
af bouppteckningarne namnet å den person ärendet rörer.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 19.

Vid Rådstufvurätt skall ock föras särskilt protokoll öfver förlagsinteckningar.
I det protokoll skall för hvarje ärende å brädden tecknas förlagstagarens
namn jemte uppgift om rörelsens beskaffenhet och orten hvarest den
drifves.

blår någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde det
i protokollet anmärkt.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 1885.

Högsta Domstolen lemnade förslaget utan anmärkning.

4:o.

Förslug till förordning angående förändrad lydelse af 2 och 5 §§ Konkurslagen
den 18 September 1862; lydande som följer:

Härigenom förordnas, att 2 och 5 §§ Konkurslagen den 18 September
1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ 2.

1 mom. Borgenär ege ock söka, att gäldenärs egendom afträdas skall
i följande fall, nemligen:

1) då gäldenär är för skuld rymd eller veterligen ur riket faren och
anledning är för handen, att han förblifver utrikes för att undgå borgenärers
kraf;

2) då verkställighet af utmätning, hvarigenom afl gäldenärs kända egendom
medtagas skulle, blifvit för annans fordran sökt;

3) då gäldenär svikligen, borgenärer till förfång, afhänder sig eller
undanskaffar sina tillgångar.

2 ° inom. Borgenär ege jemväl söka att gäldenärs egendom afträdas
skall, då egendom, deri borgenären på grund af förlagsinteckning eger förmånsrätt,
blifvit för annans fordran utmätt och skälig anledning är att befara,
att den öfriga egendom, hvari han eger förmånsrätt, till gäldande af
hans fordran otillräcklig är. §

§ 5.

Der likväl borgenärs fordran tillkommit senare än de omständigheter,
på hvilka han sin ansökning om egendomsafträdet grundar, vare den ansökning
utan verkan.

Konyl. Maj.ts Nåd. Proposition No 19.

Har borgenär för sin fordran säkerhet genom pant eller genom inteckning
i fast egendom; ege ej heller den rätt, i 2, 3 och 4 §§ omförmäld är,
der han ej gitter visa, att panten eller inteckningen till gäldande af hans
fordran otillräcklig är.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 1885.

Högsta Domstolen lemnade förslaget utan anmärkning.

Ex proiocollo

Th, Wilh. Mahn.

Förslag

till

Förordning angående förlagsinteckniug.

Med upphäfvande af Förordningen om förslag vid bergs- och brukshandteringen
den 24 Februari 1878 och Hallordningen den 2 April 1770,
så ock med ändring af hvad lag och författningar i öfrigt innehålla mot denna
förordning stridande, stadgas som följer:

1 §-

Gfifver man annan förlag till idkande af bergsbruk eller grufvedrift,
äfven der denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drifvande af fabrik,
mjöl- eller sågqvarn, boktryckeri, bryggeri, bränvin- eller kruttillverkning,
och varder förlaget intecknadt i den ordning bär nedan stadgas; njute
förlagsman sedan för sin fordran den förmånsrätt, som i 17 kap. Handelsbalken
sägs.

2 §.

Förlagsinteckning sökes, da rörelsen drifves i stad, der Rådstufvurätt
finnes, vid denna Rätt och, dä rörelsen drifves ä landet eller i stad lydande

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 19.

under landsrätt, vid Rådstufvurätten i den stad, der Konungens Befallningshafvande
i länet har sitt säte.

3 §•

Vid ansökan om förlagsinteckning skall till Rätten ingifvas i hufvudskritt
den handling, på grund hvaraf inteckning äskas; skolande handlingen
innehålla såväl uttryckligt erkännande af försträckningens egenskap af förlag
för viss uppgifven rörelse jemte uppgift om stället, der bergsbruk eller grufvedrift,
mjöl- eller sågqvarnsrörelse, bränvins- eller kruttillverkning idkas, samt
om stad eller socken, der fabrik, boktryckeri eller bryggeri drifves, som ock
åt vittnen styrkt medgifvande att förlagsinteckning tagas må. Sökanden bitoge
intyg af magistrat, kronofogde eller länsman, att förlägstagaren utöfvar
den uppgifna rörelsen, så ock, der enligt särskilda författningar anmälan hos
embetsmyndighet eller tillstånd af sådan myndighet fordras för rörelsens drifvande,
bevis att anmälan skett eller tillstånd meddelats.

Fullgör sökanden ej hvad sålunda föreskrifvet är, varde ansökningen
genast afslagen.

4 §•

Rätten läte den handling, som ligger till grund för ansökningen, offentligen
uppläsas och i särskild t protokoll öfver förlagsinteckningar intagas.

5 §•

Ej må förlagsinteckning beviljas utan till visst belopp i penningar
eller varor.

6 §.

Da förlagsinteckning biifvit beviljad, teckne Rätten bevis derom å den
handling, hvarå den intecknade fordran är grundad.

7 §•

Förlagsinteckning skall förnyas i den ordning, som i 8 § bestämmes,
första gången inom tio är sedan den beviljades och derefter inom tio år från

Kongl. Moj.ts Nåd. Proposition N:o 19.

hvarje förnyelse. Sker ej sådant, vare inteckningen förfallen, ändå att inom
nämnda tid med densamma vidtagits sådan åtgärd, som i 9 § 2 mom. sägs.

8 §•

Vill någon låta förnya förlagsinteckning, uppvise hos den Rätt, som inteckningen
beviljat, inteckningshandlingen i hufvudskrift, och skrifve Rätten
derå bevis om inteckningsförny elsen. Stånde ock sökanden fritt att inför
annan Rådstufvurätt förete inteckningshandlingen: den Rätt läte, då sådant
sker, i sitt protokoll öfver förlagsinteckningar korteligen intagas hvad handlingen
innehåller med dag och årtal då den utgafs, af hvilken Rätt förlagsinteckningen
är beviljad, när och under hvilken paragraf i protokollet det
skedde, och, om inteckningen förut förnyats, när det egt rum; teckne ock
bevis å handlingen att den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse
sedan ingifve sökanden protokollet deröfver till den Rätt, som beviljat inteckningen,
inom tid, som i 7 § sägs; och vare detta så gildt, som om handlingen
der blifvit företedd.

9 §■

Vill någon låta förlagsinteckning under annan nedsättas, förfares i enlighet
med hvad här ofvan om intecknings dödande är sagdt.

10 g.

Är intecknad färlagsförbindelse inlöst af förlagstagaren eller eljest åter
kommen i hans hand, vare honom ej förment att, der inteckningen ännu är
gällande, ånyo utgifva handlingen med fortfarande inteckningsrätt.

11 §•

Öfvergår bruk, grufva eller annan inrättning, för hvars drifvande förlagsinteckning
meddelats, till ny egare, vare förlagsskulden genast till betalning
förfallen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

12 §.

Ärende angående förlagsinteckning må af Rätten upptagas endast å
måndag, eller, om helgdag då inträffar, nästa söknedag derefter; dock att
tråga om inteckningsförnyelse må handläggas jemväl å annan rättegångsdag.

13 §•

Den, som ej nöjes åt Underrätts beslut i ärende angående förlagsinteckning,
egen deröfver sig besvära inom den i 16 kap. 1 § Rättegångsbalken
stadgade tid. öfver Hofrättens utslag må klagan genom besvär hos
Konungen fullföljas inom den tid och i den ordning, som i 30 kap. 18 £
nämnda Balk föreskrifves.

14 §.

Har beslut, hvarigenom Rådstufvurätt helt och hållet eller till någon
del afslagit ansökan om förlagsintecknings beviljande, blifvit till följd af besväi
ändradt af högre Rätt, vare sökanden pligtig att, inom tre månader
från det utslaget om ändringen vunnit laga kraft, förete detsamma hos Rådstufvurätten,
vid. äfventyr att i annat fall den förlagsinteckning, som på grund
af utslaget beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag utslaget vid
Radstufvurätten företes.

15 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 Januari 1885.

Der förinnan meddelad förlagsinteckning skall, för att bibehållas gällande,
inom ett år från nyssnämnda dag förnyas hos den Rådstufvurätt, som,
derest ny förlagsinteckning då sökes, är behörig att upptaga ansökningen’
samt derefter . hos nämnda Rätt vidare förnyas efter ty i 7 § stadgadt är.’
Samma Rätt tillkomme ock att i fråga om sådan inteckning upptaga ärende
hvarom i 9 § sägs.

Kong!, Maj:ts Nåd Proposition No 19.

Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af ll kap. < § Handel skal ken.

Härigenom förordnas, att IT kap. 7 § Handelsbalken skall erhålla
följande förändrade lydelse:

7 §•

Häfver någon sådant bilbref, som i sjölagen beskrifvet är, ege han
förmån i skeppet, så ock i godset, då skeppsfolk^ betaldt är, som i 5 $ äi
sagdt. Dernäst gånge det lån ut, som skeppare pa bodmeri tagit; kåfve ock
det yngre bil- eller bodmeribref företräde föi det äldie.

Gifver man annan förlag till idkande af bergsbruk eller grufvednft,
äfven der denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drifvande af
fabrik, mjöl- eller sågqvarn, boktryckeri, bryggeri, bränvin- eller kruttillverkning
och varder förlaget intecknadt, pa sätt särskild! äi stadgadt, nju e
förlagsman sedan förmånsrätt för sin fordran i det, som tillverkadt är i de
för tillverkningen afsedda råämnen, i all den lösegendom vare sig maskiner,
redskap, dragare eller annat, som till bergsbrukets, grufvans fabrikens eller
inrättningens drift hörer, samt i gäldenärens fordringar för sadana förskott
i penningar eller varor, som för rörelsen lemnade aro; sa ock vid förlag
till bearbetande af andra grufvor än jerngrufvor, i sjelfva grufvan; dock
o-älle ej förmånsrätt för ränta, som före början af konkurs upplupen är, for
fängre '' tid än tre år. Är förlagsinteckning beviljad för fleres fordringar,
kåfve den företräde, som inteckning först sökt; hafva flere sökt inteckning
å en da»'' ege lika rätt. Börjar konkurs inom eu månad etter det forlagsinteckning
’ blifvit sökt, vare inteckningen utan verkan. Ej heller galle torlagsinteckning,
som blifvit sökt samma dag då konkurs börjats eller dereftei.

Denna förordning skall icke tillämpas i de förmansrättstvister, som
göras anhängig^ före utgången af December månad 1884.

Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

Utdrag aj protokollet öfver justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
Måndagen den 8 ■Januari 1883,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Po.sse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena. Friherre II och t schikt,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von (Itter,

Heclerstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding,

Justitieråden: Wedberg,

Ählg ren.

Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde i
underdånighet Högsta Domstolens enligt Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 3
November nästlidna år infordrade och nu afgifna samt i Domstolens protokoll
den 12 sistlidne December intagna utlåtande öfver upprättade förslag till
förordning angående förlagsinteckning och dermed sammanhang egande författningar;
och utlät sig föredraganden:

»Jag bär till statsrådsprotokollet för den 3 sistlidne November anfört
skälen hvarföre i 1 § af förordningen om förlagsinteckning uppräknats eu
del af de i § 8 af 1864 års näringsförfattning omförmälda yrken. Att utesluta
dem, såsom Högsta Domstolens fleste ledamöter nu föreslagit, skulle
endast ytterligare förlänga den redan nu rådande ovissheten, huruvida för
dessa näringars drifvande förlagsinteckning får ega rum eller ej. Den af
Bill. till Riksd. kraf. 18911. 1 Somt. 1 Afd. 14 Höft. 5

Kong!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 19.

Högsta Domstolen anvisade utväg att, sedan man förvärfvat rätt att idka
en dylik näring, anmäla den såsom fabrik för att. derigenom förvärfva inteckningsrätt,
torde icke ligga tillräckligt klart i dagen, för att den skulle blifva
för mängden af näringsidkare användbar. I alla händelser synes denna utväg
vara förenad med onödig omgång, hvarifrån näringsidkaren kunde befrias,
om § lemnades oförändrad.

Med anledning af de i Högsta Domstolen gjorda anmärkningar mot
§ 11 synes hvad i denna § stadgas böra inskränkas till det fall, att öfver -låtelsen skett genom frivilligt aftal.

Vid förslaget till förändrad lydelse af 17 kap. 7 § Handelsbalken
hafva några af Högsta Domstolens ledamöter erinrat, att förslaget, i hvad
det angick förmånsrätt i grufva, icke öfverensstämde med det inom Civildepartementet
utarbetade förslag till förordning om grufvor, enligt hvithet
mineralfyndighet, som hädanefter upptoges till bearbetning, skulle såsom
med jorden förenad anses för fäst egendom, och äfven äldre grufva, för
hvilken utmål blifvit lagd!, kunna ingå 3 visst grufveegaren tillhörigt jordområde
och med detsamma utgöra fast egendom. Denna omständighet har icke
varit opåaktad och skulle utan tvifvel hafva inverkat på förslagets lydelse,
ifall meningen varit att utsträcka förmånsrätten i grufva utöfver de gränser,
som för densamma äro bestämda i gällande lag. Men då, såsom af mitt
anförande till statsrådsprotokollet för den 3 sistlidne November inhemtas,
man endast velat i detta hänseende behålla den nuvarande lagstiftningen
oförändrad, har man ansett sig sakna skäl att redan nu taga hänsyn till en
möjligen inträdande ny grufvelagstiftning, helst det ännu synes ganska ovisst,
huru denna slutligen kommer att gestalta sig.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t mätte i
öfverensstämmelse med det inom Justitiedepartementet omarbetade förslag
med den af mig nu förordade ändring föreslå Riksdagen att enligt 87 §
Regeringsformen

dels i ett sammanhang antaga:

Ro) förordning angående förlagsinteckning;

2:o) förordning angående förändrad lydelse af 17 kap. 7 § Handelsbalken;
och

3: o) förordning angående förändrad lydelse af 1 § i förordningen angående
särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den
16 Juni 1875;

dels under förutsättning och vilkor af bifall till förenämnda förslag
antaga:

4:o) förordning angående förändrad lydelse af 2 och 5 §§ Konkurslagen
den 18 September 1862.»

Köngl. Maj.ts N° . Fruposition N:o 19.

Justitieråd en Wedberg och lgren åberopade sina vid förslagens
granskning i Högsta Domstolen afgifna yttranden.

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande Departementschefen
sålunda hemstält; och skulle till följd häraf
till Kiksdagen aflåtas nådig proposition af innehåll Bil. A
vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Otto Rootli.