Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38 (Proposition 1893:38)

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

N:o 38.

Kongl. Maj:ts nådiga ''proposition till Riksdagen angående upphörande
af Lundby pastorats i Göteborgs stift prebendeegenskap
m. ra.; gifven Stockholms slott den 24 februari
1893.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden
denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att Lundby och Tufve församlingars pastorat i Göteborgs stift må
upphöra att vara prebende åt teologie lektorn vid högre latinläroverket i
Göteborg;

att, efter det pastoratets prebendenatur upphört samt till dess anslaget
till allmänna läroverken blifvit för beredande af ersättning åt beinälde
lektor för mistad inkomst från pastoratet erforderligen förhöjdt, Kongl.
Maj:t må ega att till lönefyllnad åt nämnde lektor anvisa af reservationerna
å omförinälda anslag ett mot den i läroverkets stat beräknade afkastning
af pastoratet svarande belopp af 900 kronor för år; samt

att ny lönereglering för presterskapet i pastoratet må, med iakttagande
af de i kongl. förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets
inkomster den 11 juli 1882 stadgade grunder och efter förberedande handläggning
i den ordning, sagda kongl. förordning i tillämpliga delar innehåller,
af Kongl. Maj:t fastställas för återstoden af den tid, den nu gällande
löneregleringen af den 27 september 1872 afser.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Magt förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gilljam.

Bih. till liiksd. lYot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 23 Håft. (N:o 38.)

Korist. Ålnate Nåd. Proposition N:o 38.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24
februari 1893.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre voon Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe.

Föredragande departementschefen yttrade härefter:

»I en till Eders Kongl. Maj:t den 1 december 1886 ingifven ansökning
anförde Lundby och Tufve församlingar bland annat, att i 2 §
af den för presterskapet i nämnda, teologie lektorn vid högre latinläroverket
i Göteborg såsom prebende anslagna församlingar den 27 september
1872 utfärdade löneregleringsresolution stadgats, att för qvarnar,
sågar, fabriker, verk eller inrättningar samt all annan än jordbruksfastighet
skulle årligen betalas 14 öre för hvarje etthundra kronor af nästföregående
årets bevillningstaxeringsvärde, hvilken afgift af vederbörande löne -

Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 38.

regleringsnämnd beräknats till ett sammanlagdt belopp af 956 kronor 20
öre; att. komministern enligt 6 § i samma resolution skulle erhålla vissa
belopp i spanmål, smör och penningar af församlingarnas afgifter, och
återstoden tillfalla kyrkoherden; att församlingarnas afgifter, som under
1873 i värde motsvarat 4,549 kronor 78 öre, under år 1884 stigit till
9,088 kronor 38 öre; att häraf belöpte på industriella inrättningar samt
annan fastighet än jordbruksfastighet 1,495 kronor 62 öre under det förra
och 5,091 kronor 24 öre under det senare året; att dessa afgifter alltså
nära fyrdubblats, under det bidragen från den i mantal satta jorden under
dessa år ökats med allenast omkring tio procent; att kyrkoherdens andel
af samtliga löneafgifterna under år 1873 uppgått till 3,167 kronor 28 öre,
men ar 1884 stigit till 7,522 kronor 78 öre och att hans inkomst af pastoratet
med tillägg af boställsafkastning samt ersättning för indragen ränta
och kronotionde under sistnämnda år uppgått till 10,559 kronor 7 öre,
som, efter afdrag af 2,200 kronor till aflönande af en vice pastor, lemnat
en behållning af 8,359 kronor 7 öre; att folkmängden under åren 1875—
1885 visserligen stigit i Lundby församling från 2,933 till 5,559 och i
lufve församling från 645 till 726 personer, men att ingen rimlig proportion
funnes mellan folkmängdens och lönebeloppets tillväxt, samt att,
då kyrkoherdelönens stigande vore en följd af den oförmodadt snabba
tillkomsten af en mängd så kallad annan fastighet, hvithet förhållande,
särdeles efter torrläggningen af den stora Lindholms- och Lundby-vassen,
kunde hafva till följd att ifrågavarande lön inom kort stege till 15,000
kronor och derutöfver med utsigt att växa i oändlighet, en begränsning
deraf syntes vara af nöden, på grund hvaraf och då det från församlingarnas
sida syntes obilligt att nödgas rikligen aflöna en kyrkoherde, hvars
embete på annat håll hindrade honom att annorlunda än tillfälligtvis egna
sig åt pastoratets vård, församlingarna anhöllo, dels att Eders Kongl. Maj:t
måtte vidtaga sådan ändring i den faststälda löneregleringen, att redan
under da varande kyrkoherdens tjenstetid någon begränsning af dennes
lön matte bestämmas samt att dervid skälig jemkning i de särskilda beskattningsföremålens
bidrag måtte ske, dels att, derest denna framställning
ej kunde vinna bifall, Eders Kongl. Maj:t måtte besluta, att löneregleringen
skulle upphöra att vara gällande vid dåvarande kyrkoherdens afgång, och
i sammanhang med detta beslut förordna om upprättande af förslag till
ny lönereglering att i föreskrifven ordning af Eders Kongl. Maj:t fastställas,
dels ock att Eders Kongl. Maj:t måtte förklara, att Lundby pastorat
skulle vid nästinträffande ledighet upphöra att vara prebende.

Efter nådig remiss infordrade Eders Kongl. Maj:ts och rikets kammarkollegium
häröfver yttranden ej mindre af kyrkoherden i Lundby pastorat,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

lektorn U. L. Ullman — hvilken anförde, att folkmängden i pastoratet,
som under åren 1875 —1885 nära fördubblats, fortfarande vore stadd i
betydlig tillväxt; att så väl expeditionen för hela pastoratet som de pastorala
göromålen i Lundby församling måste nästan helt och hållet ombesörjas
af den der boende vice pastorn, enär komministerns boställe vore
beläget på en långt aflägsen och svårtillgänglig plats i Tufve församling;
att dessa göromål otvifvelaktigt komme att inom några år påkalla behofvet
af en tredje ordinarie prest i pastoratet, äfven om dess prebendeegenskap
upphörde, samt att vid sådant förhållande den ifrågasatta begränsningen
af kyrkoherdelönen icke för det dåvarande borde ega rum —
än äfven af domkapitlet i Göteborg och af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande;
och afgaf kollegium, med öfverlemnande af dessa yttranden, den
31 december 1888 eget underdånigt utlåtande i ärendet, dervid kollegium
bland annat anförde: att Ullman, som utnämndes till lektor år 1872, icke
kunde mot sitt bestridande vara underkastad förnyad reglering af kyrkoherdelönen;’
att det stora belopp, hvartill afgifterna för industriela inrättningar
samt all annan än jordbruksfastighet samfäldt stigit, icke uppkommit
genom förhöjning i den för hvarje af dem vid löneregleringen bestämda afgift,
utan härflöte af den mängd dylika verk och fastigheter, som derefter
i följd af pastoratets belägenhet vid Göteborg och andra lokala förhållanden
uppstått; att sökandena hvarken uppgifva det belopp, hvartill kyrkoherdelönen
borde inskränkas, eller i minsta mån angifvit sättet för eller
beskaffenheten af den jemkning i löneafgifterna, som af dem åsyftades;
att då, enligt hvad Ullmans och öfriga yttranden gåfve vid handen, behofvet
af en tredje ordinarie prestman i pastoratet inom kort blefve oafvisligt,
för dennes aflöning nödiga tillgångar syntes böra bibehållas; samt
att dessa frågor lämpligen borde i ett sammanhang till pröfning förekomma.

Vid föredragning af detta ärende den 24 maj 1889, fann Eders Kongl.
Maj:t ej skäl att till den då gjorda ansökningen lemna bifall, men anbefalde
domkapitlet i Göteborg att, när Ullman från ifrågavarande befattning
afginge, bos Eders Kongl. Maj:t göra den framställning i ämnet, som af
rådande förhållanden kunde påkallas, samt icke vidtaga någon åtgärd för
befattningens tillsättande förr än nådigt tillstånd dertill lemnades.

Efter det Ullman blifvit i nåder utnämnd till biskop i Strengnäs stift,
har domkapitlet till fullgörande af berörda nådiga föreskrift låtit i frågan
ånyo höra Lundby och Tufve församlingar å kyrkostämma den 6 december
1889, dervid församlingarna vidhållit sin åstundan om upphörande af pastoratets
prebendeegenskap, men erkänt behofvet af förstärkning af de presterliga
krafterna derstädes genom anställande af ytterligare en komminister, bosatt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

inom Lundby församling, samt upprepat sin begäran om tillsättande af en
ny löneregleringsnämnd för bestämmandet af presterskapets löner samt
för ny reglering af församlingarnas afgifter, hvarjemte, för den händelse
ny lönereglering genom särskild nämnd icke kunde medgifvas, församlingarna
uppgjort ett förslag till ändring af gällande löneregleringsresolution,
enligt hvilket förslag lönerna, boställsafkastning inberäknad, borde bestämmas
för kyrkoherden till 7,500 kronor, för nya komministerstjensten
i Lundby till 3,750 kronor och för komministern i Tufve, hvars löneförmåner
nu icke uppginge, boställsförmån inräknad, till mera än ungefär
2,000 kronor, till 2,550 kronor. För åstadkommande af denna ändring
och begränsning af lönerna skulle icke någon förändring ske i de uti
resolutionen faststälda bidrag från jordbruksfastigheter eller i de personella
och matlags-afgifter, som i resolutionen vore bestämda. Deremot
kräfde förslaget sådan ändring uti resolutionens andra paragraf, att de
uti denna bestämda afgifter af annan än jordbruksfastighet icke vidare
skulle, såsom för närvarande, utgå efter en på förhand fixerad debiteringsgrund.
A de i andra paragrafen upptagna beskattningsföremål borde i
stället uttaxeras det belopp, som, efter det bostadsförmånerna blifvit till
vissa belopp beräknade samt utdebitering enligt de i resolutionen faststälda
grunder skett utaf afgälderna å jordbruksfastighet samt af personliga
och matlags-afgifter, visade sig erforderligt för att presterskapet skulle
erhålla de tillärnade löneförmånerna. Detta belopp skulle uttaxeras å så
kallad annan fastighet efter bevillningstaxeringsvärde. Efter den beräkning,
församlingarna uppgjort, skulle enligt förhållandena under år 1889
erfordras en utdebitering å annan fastighet af 14 öre för hvarje hundra
kronor bevillningstaxeringsvärde. Men i samma mån dessa fastigheter
ökades i antal och värde, skulle naturligen den siffra, som angåfve den
behöfliga utdebiteringen, blifva lägre. Då det emellertid kunde förutsättas,
att med stigande utveckling debiteringen å annan än jordbruksfastighet
kunde komma att sänkas till den grad, att bidragen från sådan fastighet
blefve alltför ringa i förhållande till bidragen från andra beskattningsföremål,
borde enligt församlingarnas mening en utjemning mellan de särskilda
beskattningsföremålen ega rum, i hvilket afseende församlingarna
föreslogo, att, om och när bidragen från annan fastighet komme att understiga
10 öre för ett hundra kronor af taxeringsvärdet, skulle för skilnaden
en motsvarande minskning ske å bidragen från jordbruksfastigheterna.

I det underdåniga yttrande, som domkapitlet i Göteborg derefter i
ärendet afgifvit, har domkapitlet, hvad först angår församlingarnas anhållan
att pastoratet måtte frigöras från sin egenskap af prebende, förklarat
sig icke kunna biträda sagda förslag, då det hufvudsakliga skälet

6 Kovgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

dertill, eller de efter utseendet öfverflödiga lönetillgångarna, enligt domkapitlets
åsigt väl behöfdes till förstärkande af de presterliga krafterna
inom pastoratet, och då enligt domkapitlets uppfattning i förevarande fall
särskilda skäl funnes för prebendets bibehållande. I sådant hänseende har
domkapitlet framhållit, hurusom det vore af särskild vigt, att teologie
lektorn vid latinläroverket, som tillika vore medlem af domkapitlet, icke
beröfvades tillfälle och anledning att, jemte sin lärareverksamhet, öfva
praktisk presterlig verksamhet, i hvilket afseende kyrkoherdeboställets och
kyrkornas närbelägenhet komine väl till pass, hvartill komme, att genom
prebendets bibehållande och den derigenom åt teologie lektorn beredda
högre löneinkomsten — hvilken dock äfven enligt domkapitlets åsigt borde
väsentligen minskas — större säkerhet kunde vinnas, att till den vigtiga,
såväl för samhället och stiftet som läroverket betydelsefulla lektorstjensten
alltid kunde påräknas genom lärdom och skicklighet särskildt förtjente
män såsom sökande. Hvad församlingarna beträffade, syntes bibehållandet
af pastoratets egenskap af prebende för teologie lektorn vid latinläroverket
icke behöfva gifva dem berättigad anledning till klagan, enär de
dels borde erhålla ytterligare en komminister, på hvars tillsättande de
egde att öfva inflytande, dels ock alltid kunde påräkna att till vice
pastor få'' en af stiftets mest duglige extra ordinarie prestman, utom
det att de finge åtnjuta prebendekyrkoherdens helt visst värderika bidrag
till lärareverksamheten och själavården inom församlingarna, inom
Indika han äfven på andra områden på grund af sin ställning inom
kyrkan och skolan och mångsidig erfarenhet utan tvifvel skulle utöfva
ett gagnande inflytande. Beträffande den af församlingarna väckta frågan
om upphäfvande af nu gällande lönereglering och dess ersättande af
ny, genom särskild nämnd upprättad lönereglering har domkapitlet,
som ansett ett dylikt förfarande stridande mot de i författningen om ordnandet
af presterskapets inkomster vidtagna grundsatser, funnit sig böra
afstyrka det derutinnan väckta förslaget, anseende domkapitlet det åsyftade
ändamålet kunna, utan den bestående löneregleringens upphäfvande, vinnas
genom tillägg och ändringar uti samma lönereglering. Härutinnan har
domkapitlet anfört, att största vigten uppenbarligen läge derpå, att en ny
komministerstjenst blefve inrättad samt att en ständig vice pastor tillsattes
med uppdrag att, då kyrkoherden icke önskade att sjelf förrätta tjensten,
densamma med fullt ansvar förestå. Till bestridande af härigenom föranledda
kostnader fordrades, på sätt jemväl församlingarnas eget förslag
innebure, att 14 öre utginge för hvarje ett hundra kronor af det värde,
hvartill s. k. annan fastighet var uppskattad vid den tid, då domkapitlets
utlåtande afgafs; och hvad framtida möjligt öfverskott af uttaxerade medlen

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

anginge, syntes det domkapitlet vara vida lämpligare än den af församlingarna
föreslagna nedsättningen i de enligt löneregleringen utgående afgifter,
att sådant öfverskott ansloges till något för församlingarna i deras
helhet gagnande ändamål, t, ex. till bildande af en väl behöflig kassa för
prestgårdsbyggnader uti pastoratet. I enlighet med det sålunda anförda
har domkapitlet hemstält, att i löneregleringen måtte göras den ändring,
att, jemte kyrkoherde och komminister i Tufve, anstäldes ytterligare en
komminister med tjenstgöring hufvudsakligen på Lindholmen med en lön
af 3,750 kronor, deri inbegripen hushyresersättning af 250 kronor, intill
dess bostad på församlingarnas bekostnad honom bereddes, samt en vice
pastor, som af de enligt löneregleringen utgående inkomsterna aflönades
med 3,500 kronor med rättighet till bostad jemte expeditionslokal på
pastorsbostället.

Efter nådig remiss har kammarkollegium infordrat underdånigt yttrande
i ärendet från Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus län, som, efter att hafva hört läroverkets lärarekollegium och
eforus, af Indika kollegiet förmält sig icke hafva något att erinra mot
prebendeegenskapens upphörande, medan deremot eforus förordat dess bibehållande,
biträdt församlingens yrkande om pastoratets skiljande från
lektorsbefattningen. Till stöd för denna sin åsigt har Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande framhållit, bland annat, att pastoratet egde fullt tillräckliga
lönetillgångar för aflönande af egen kyrkoherde jemte nödiga biträden;
att kyrkomötet tillstyrkt bifall till Riksdagens hos Eders Kongl.
Maj:t gjorda hemställan, om icke de ännu återstående prebendepastoraten
kunde, i den mån innehafvarne afginge, indragas; att en stor församling
som Lundby med dess många industriela och kommersiela anläggningar
och stadd i fortgående betydlig utveckling ej billigtvis borde vara sämre
lottad än andra församlingar, som ega sjelfständiga lärare, hvilka kunna
odeladt egna sina krafter åt församlingarna; att såväl kyrkoherdebeställningen
i Lundby pastorat som lektoratet i teologi vid latinläroverket kräfde
hvar sin man, derest dessa sysslor skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt skötas; att en sjelfständig genom församlingens förtroende kallad
kyrkoherde tvifvelsutan skulle intaga en helt annan ställning inom församlingen,
än en lektor i Göteborg eller en vice pastor på stället någonsin
torde kunna förvärfva sig; att det vore svårt att inse, hvarföre teologie
lektorn i Göteborg borde hafva ett företräde med afseende å lönen framför
andra lektorer vare sig i teologi eller i andra ämnen, samt att man icke
behöfde befara, att, äfven om löneförmånerna för lektorn i teologi sattes
lika med de löner, öfriga lektorer åtnjuta, någon brist på behöriga och
skickliga sökande till befattningen skulle uppstå.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

För egen del har kammarkollegium, med öfverlemnande af förenämnda
yttranden, uti underdånigt den 22 december 1890 afgifvet utlåtande dels
förordat förslaget om prebendeegenskapens upphörande för pastoratet dels,
vidkommande församlingarnas framställning i öfrigt, förklarat sig dela
domkapitlets åsigt, att dermed åsyftade ändamål torde kunna vinnas genom
tillägg och ändringar i den faststälda löneregleringen. För sådant
ändamål har kammarkollegium förordat det af domkapitlet gjorda förslaget
om anställning dels af ytterligare eu komminister och dels, för den händelse
pastoratet bibehölles såsom prebende, af en ständig vice pastor, jemte
den för hvardera af dem föreslagna aflöningen, dock så, hvad den nye
komministern anginge, att hans lön bestämdes icke ensamt i penningar,
utan till viss del i spanmål och smör, förslagsvis enahanda belopp som
utginge till den förutvarande komministern, tillsammans till 3,753 kronor
30 öre, hvarjemte kammarkollegium hemstält, att, då ny fördelning af
lönetillgångarna i allt fall skulle ega rum, och dessa dertill syntes lemna
tillgång, komministern i Tufve jemväl måtte komma i åtnjutande af den
af församlingarna afsedda lönetillökningen, hvarigenom enligt kollegii beräkning
hans lön skulle uppgå till ett sammanlagdt belopp af 2,553 kronor
30 öre. Kyrkoherdens aflöningsförmåner borde enligt kammarkollegii åsigt
bestämmas, boställsförmån samt ersättning för indragen ränta och kronotionde
inberäknade, till 8,000 kronor, med skyldighet för honom att, om
och så länge pastoratet fortfore att vara prebende, aflöna ständig vice
pastor med 3,500 kronor jemte tjenlig bostad å kyrkoherdebostället. Beträffande
församlingarnas förslag till ändring i § 2 i löneregleringsresolutionen
har kollegium anfört, att då den föreslagna förändringen syntes icke så
mycket hafva sin grund deri, att afgiften enligt sagda paragraf skulle vara för
hög, utan fast hellre åsyfta att genom begränsning af kyrkoherdelönen kunna
tillgodogöra sig möjligen blifvande öfverskott, den nuvarande lydelsen af
nämnda paragraf syntes böra bibehållas, dock att, med begränsning af
kyrkoherdens lön till föreslaget belopp, församlingarna borde få använda
uppkommande öfverskott till bestridande af någon för båda församlingarna
gemensam utgift, i hvilket hänseende kammarkollegium föreslagit, att öfverskottet
måtte få af församlingarna disponeras för bildande af en fond att
användas i första rummet för anskaffande och underhåll af bostadslägenhet
åt komministern i Lundby och derefter för underhåll och byggnad af församlingarnas
gemensamma kyrkoherdeboställe.

Med erinran att i nu gällande stat för Göteborgs högre latinläroverk
teologie lektorslönen derstädes vore upptagen på följande sätt:

afkomst af Lundby prebendepastorat....................... kr. 900: —

af anslaget till allmänna läroverken, penningar ... » 1,600: — 2,500: —,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

har härefter i afgifvet underdånigt yttrande statskontoret hemstält, att,
derest Lundby pastorat förklarades böra upphöra att vara prebende, Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att anslaget till allmänna läroverken
måtte höjas med ett emot den i staten beräknade afkastningen af pastoratet
svarande belopp af 900 kronor.

Satta tillfälle att yttra sig öfver hvad kammarkollegium i ärendet
hemstält, hafva församlingarna förklarat, att de, som vidhölle sin hemställan
om pastoratets frigörande från prebendeegenskapen samt fortfarande
vitsordade behofvet af en ny komministraturs inrättande i Lundby, icke
hade något att erinra hvarken mot den af kammarkollegium gjorda beräkningen
af lönetillgångarna eller fördelningen af desamma på presterskapet,
hvaremot församlingarna, som ansåge de i kammarkollegii yttrande
föreslagna lönerna vara fullt tillräckliga, funne i högsta måtto önskvärdt,
att sådan åtgärd vidtoges, att lönetillgångarna icke komme att öfverstiga
det för dessa löner beräknade belopp, på grund hvaraf församlingarna
med bestridande af kollega ofvanberörda hemställan om bildande af en
byggnadsfond, till hvilket ändamål prestlöneafgifterna ej syntes kunna lagligen
användas, förklarat sig vidblifva sitt å kyrkostämman den 6 december
1889, under förutsättning att ej ny lönereglering komme till stånd,
afgifna förslag till ändring i 2 § i den nu gällande löneregleringsresolutionen.

Till förtydligande af den uti detta ändringsförslag innehållna bestämmelse,
att, om och när bidragen från annan fastighet komme att understiga
10 öre för ett hundra kronor af taxeringsvärdet, skulle för skilnaden
en motsvarande minskning ske i bidragen från jordbruksfastigheterna,
hafva församlingarna å ytterligare hållen kyrkostämma afgifvit förslag till
ny formulering, enligt hvilket sagda bestämmelse skulle innebära att, derest
med en uttaxering enligt 2 § af 10 öre för hvarje hundra kronors taxeringsvärde
uppkomme ett belopp af löneafgifter, hvilket öfverstege hvad
som för de bestämda lönerna erfordrades, sådant öfverskott skulle tillgodokomma
icke blott de i 2 § omnämnda beskattningsföremål, utan äfven de
i 1 § afsedda hemmanen och mellan dessa kategorier fördelas efter den
proportion, hvarmed lönebidrag af dem lemnats. Slutligen har kammarkollegium
i förnyadt underdånigt utlåtande, enär taxeringsvärdet å all
annan än jordbruksfastighet i Lundby socken, som i kollega förra utlåtande
icke beräknats till högre belopp, än att en uttaxering af 14 öre
för hvarje hundra kronors taxeringsvärde erfordrades, under åren 1890
och 1891, enligt hvad upplyst blifvit, stigit till så betydligt belopp, att
en uttaxering af omkring 11 öre syntes vara för ändamålet tillräcklig,
och kunde antagas komma att än ytterligare växa, samt det syntes vara

Bill. till Rtlätt. [''rot. IS.93. 4 Sami. t Afd. 23 lUift. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

rattvist och billigt, att derigenom uppkommande öfverskott i lönetillgångar
jemväl komme hemmansegarne tillgodo, förklarat sig, ehuru andelen i sådant
öfverskott för innehafvare af mindre hemmansdelar icke kunde blifva
särdeles afsevärd, samt det förändrade debiteringssättet syntes komma att
medföra ej ringa besvär, dock numera, med frånträdande af sin förut
gjorda hemställan om bildande af en byggnadsfond, förorda nådigt bifall
till församlingarnas förslag enligt dess senast erhållna affattning.

Af den utaf mig nu lemnade öfversigt öfver hvad i ärendet hufvudsakligen
förekommit framgår, att Lundby och Tufve församlingar önska
vinna två syftemål, dels att Lundby pastorat må upphöra att vara prebende,
dels ock att en omreglering af de presterliga tjensterna samt af
presterskapets löner i pastoratet må ega rum, antingen, hvilket församlingarna
i främsta rummet ansett önskvärdt, genom en helt och hållet ny
reglering eller också genom vidtagande af vissa förändringar i den nu
gällande löneregleringen.

Hvad först beträffar frågan om pastoratets frigörande från prebendeegenskapen,
anser jag, utan att underkänna betydelsen af de skäl, som anförts
för lämpligheten af, att teologie lektorn vid latinläroverket i Göteborg
framgent såsom hittills egde tillfälle att såsom kyrkoherde deltaga i församlingsvården,
öfvervägande skäl dock vara anförda för pastoratets skiljande
från lektorsbeställningen, och får jag för den skull tillstyrka bifall
till församlingarnas härutinnan gjorda anhållan. I afseende å sättet att
ernå prebendeegenskapens upphörande hafva de myndigheter, som i
ärendet yttrat sig, förutsatt, att beslut derom skulle kunna af Eders
Kongl. Maj:t omedelbart fattas. Enligt 4 § af presterskapets privilegier
äro, bland andra, teologie lektorer tillförsäkrade att oförändradt njuta och
behålla sina prebendesocknar; och frågan om upphörande af denna förmån,
i allmänhet eller i ett särskildt fall, bör för den skull behandlas i
den ordning, 114 § regeringsformen föreskrifver. De i ärendet hörda
myndigheterna synas emellertid hafva antagit, att det samtycke från Riksdagens
och allmänna kyrkomötets sida, som sistnämnda lagrum fordrar,
redan skulle vara lemnadt genom de beslut, som i fråga om ännu åtei''-stående prebendepastorats indragning fattats dels af Riksdagen år 1866
dels ock af 1868 års kyrkomöte. I afseende å innehållet af dessa beslut
är emellertid att märka, att 1866 års riksdag icke uti vidare man i ämnet
beslutif, än att densamma i skrifvelse den 12 juni nämnda år anhöll,
det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om icke prebendepastoraten
kunde, i den mån inneliafvarne afginge, indragas, samt att Kongl. Maj:t i
sådant fall ville till Riksdagen aflåta proposition i ämnet jemte förslag
till ersättning åt vederbörande för de löneinkomster, som från dessa pasto -

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 3b.

rat utginge. Öfver denna Riksdagens skrifvelse inliemtades, sedan samtliga
domkapitel, universitetskanslern och de akademiska konsistorierna deröfver
utlåtit sig, yttrande af 1868 års kyrkomöte, hvilket i skrifvelse den
24 september sistnämnda år förklarade, att, under förutsättning att för kompetens
till teologie ''professorsbeställning och teologie adjunktstjenst vid
universiteten samt teologie lektorsbefattning vid elementarläroverken fordrades
intyg derom, att sökanden under ett år utöfvat presterlig tjenst
inom församlingen, kyrkomötet tillstyrkte bifall till rikets ständers anhållan,
att de ännu återstående prebendepastoraten måtte indragas. Riksdagens
omförinälda skrifvelse innefattar icke något beslut om prebendepastoratens
upphörande, utan afser närmast en utredning i ämnet, dervid
uttryckligen angifvits, att frågans slutliga behandling påkallade pröfning
af Riksdagen; och den förutsättning, under hvilken kyrkomötet förklarat
sig vilja biträda förslaget om indragningen, har icke förverkligats, då Kongl.
Maj:t icke i afseende å kompetens för teologiska lärarebefattningar uppstält
den af kyrkomötet angifna fordran. Vid dessa förhållanden lärer
upphäfvandet af den med Lundby pastorat förenade prebendenatur kräfva
såväl Riksdagens som kyrkomötets bifall, och hemställer jag, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t nu föreslå Riksdagen att för sin del dertill samtycka.

På sätt statskontoret erinrat finnes i staten för Göteborgs högre latinläroverk
afkomsten af Lundby pastorat inräknad i teologie lektorslönen med
ett belopp af 900 kronor. Derest pastoratet upphör att vara prebende,
bör anslaget till allmänna läroverken höjas med ett belopp, motsvarande
pastoratets i nämnda stat beräknade afkomst, Då emellertid prebendets
indragning är beroende af kyrkomötets bifall, lärer dylik förhöjning ej
lämpligen kunna af innevarande års Riksdag beslutas, utan torde Eders
Kongl. Maj:t äska Riksdagens medgifvande, att, intill dess omförmälda
anslag kan varda på angifvet sätt förhöjdt, den erforderliga aflöningsfyllnaden
må af Eders Kongl. Maj:t anvisas från reservationerna å samma
anslag.

Beträffande derefter frågan angående regleringen af de presterliga
tjensterna inom pastoratet samt af församlingarnas bidrag till presterskapets
aflönande, föreligger visserligen ett af församlingarna antaget fullständigt
förslag härutinnan. Församlingarna hafva dock, såsom förut framhållits,
i första hand önskat en fullständigt ny reglering genom särskild nämnd
och endast för det fall, att sådant icke kunde medgifvas, framlagt sitt
regleringsförslag. Detta förslag synes mig ock i vissa afseenden bära
pregeln af att vara en nödfallsutväg. Förhållandena inom pastoratet
hafva från den tid, då nu gällande reglering upprättades, ändrat sig i så
väsentlig mån, att sjelfva grunderna för regleringen nu visa sig olämp -

KongL Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

liga, och vid sådant förhållande synes inig församlingarnas önskan att
erhålla en på nya grunder byggd reglering hafva goda skäl för sig. Hinder
torde visserligen icke möta för Eders Kongl. Maj:t att för uppgörande af
förslag till dylik reglering anbefalla tillsättandet af en nämnd med den
sammansättning, som kongl. förordningen den 11 jhli 1862 bestämmer;
men allenast med tillsättande af dylik nämnd vore icke erforderligen sörjdt
för, att en ny lämplig lönereglering kunde komma till stånd. I den omtvistade
frågan angående Eders Kongl. Maj:ts befogenhet att vidtaga ändringar
uti en gång faststälda presterliga löneregleringar synes man dock
böra vara ense derom, att Eders Kongl. Maj:t icke eger att i en bestående
lönereglering vidtaga någon ändring, som icke blifvit af vederbörande
församling antagen. Nu kan emellertid inträffa, att det förslag till lönereglering
för Lundby pastorat, som blefve af nämnden uppgjordt, icke i
alla delar vunne församlingarnas godkännande. Klart är emellertid, att
den tillärnade ändrade regleringen ej får göras beroende af församlingarnas
godkännande eller deraf, att fullständig enighet dem emellan i alla delar
ernås. Eders Kongl. Maj:t måste ega befogenhet att efter ärendets fullständiga
utredning fastställa den nya regleringen oberoende af, huruvida
den i allo är af vederbörande parter antagen, alltså en befogenhet af
samma omfattning som den, hvilken enligt 1862 års förordning tillkommer
Eders Kongl. Maj:t vid det första fastställandet af lönereglering för ett
pastorat. Jag hemställer derför, det täcktes Eders Kongl. Maj:t i sådant
hänseende begära erforderligt medgifvande af Riksdagen; och synes härvid
böra bestämmas, att den nya reglering, som kan komma till stånd för
Lundby pastorat, må fastställas för den tid, för hvilken den nuvarande
löneregleringen för pastoratet gäller, eller till den 1 maj 1923.

På grund af hvad jag nu anfört får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att medgifva:

att Lundby och Tufve församlingars pastorat må upphöra att vara
prebende åt teologie lektorn vid högre latinläroverket i Göteborg;

att, efter det pastoratets prebendenatur upphört samt till dess anslaget
till allmänna läroverken blifvit för beredande af ersättning åt bemälde
lektor för mistad inkomst från pastoratet erforderligen ''för höj dt, Eders
Kongl. Maj:t må ega att till lönefyllnad åt nämnde lektor anvisa af reservationerna
å omförmälda anslag ett mot den i läroverkets stat beräknade
afkastning af pastoratet svarande belopp af 900 kronor för år; samt
att ny lönereglering för presterskapet i pastoratet må, med iakttagande
af de i kongl. förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets
inkomster den 11 juli 1862 stadgade grunder och efter förberedande handläggning
i den ordning, sagda kongl. förordning i tillämpliga delar inne -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

håller, af Eders Kongl. Maj:t fastställas för återstoden af den tid, den nu
gällande löneregleringen af den 27 september 1872 afser.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält,
deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle
proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bil. A
till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Gustaf Norström.

Bih. till Rikad. Prof. 1893. 4 Sami.

1 Afd. 23 Häft.