Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37 (Proposition 1896:37)

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

N:o 87.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
lag om hemmansklyfning, egostyckning och j or dafsöndring,
lag angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan
om skiftesverket i riket den 9 november 1866, lag om
ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart
å fång till fast egendom den 16 juni 1875 och lag om
ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning
i fast egendom den 16 juni 1875; gifven Stockholms
slott den 14 februari 1896.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1 ro) lag om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring;

2:o) lag angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om
skiftesverket i riket den 9 november 1866;

3: o) lag om ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart å
fång till fast egendom den 16 juni 1875; samt

4:o) lag om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning
i fast egendom den 16 juni 1875.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Bih. till Riksd. Brok 189G. 1 Sand. 1 Afd. 24 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag

till

Lag

om hemmansklyfning, egostyckning och jorda/söndring.

1 Kap.

Om hemmansklyfning.

1 §•

Alla under enskild egandérätt varande så ock under stadgad åborätt
upplåtna hemman få, i den ordning gällande skiftesstadga föreskrifver, klyfvas
till hvad mantal som helst, dock utan ändring af hvad 12 kap. 7 § ärfdabalken
nnehåller om klyfning vid arftägt af säteri eller annan jord.

2 Kap.

Om egostyckning.

2 §•

Under enskild eganderätt varande hemman, som får klyfvas, må ock
styckas i två eller flere lotter sålunda, att viss till gränserna bestämd egovidd
utlägges till hvarje lott och hemmanets mantal derefter mellan lotterna fördelas.

Sådan egostyckning vare dock tillåten allenast å hemman, hvilket antingen
icke legat i samfällighet med annat hemman eller ock blifvit ur samfällighet
utbrutet genom sådan delning, att hemmanets egor icke må utan egarens
samtycke med annan mark intagas i skifte i annat fall, än som omförmäles i
3 § 3 mom. af skiftesstadgan.

3 §.

Rätt att påkalla egostyckning tillkommer hemmans egare.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

4 §•

Egostyckning verkställes af landtmätare, och skola dervid skiftesstadgans
föreskrifter rörande annan landtmäteriförrättning än laga skifte lända till efterrättelse,
så vida icke i denna lag annorlunda stadgas.

B §.

Vid förrättningen skall landtmätaren biträdas af gode män, derest hemmanets
egare sådant påyrkar eller landtmätaren finner det nödigt.

Bestämmes under förrättningens fortgång, att gode män skola tillkallas,
må det ej verka rubbning af åtgärd, som dessförinnan vidtagits.

6 §.

Angående bestämmande af gränserna omkring egor, som skola styckas,
gälle hvad i skiftesstadgan sägs om rågångar, då laga skifte är i fråga;
skolande, derest sammanträde med rågrannarne erfordras, gode män dervid
biträda.

7 §.

Egostyckning skall omfatta all till hemmanet hörande mark, så ock
fiske eller annan dylik lägenhet, som till hemmanet hörer.

8 §•

Ej må till någon hemmanslott läggas flere än tre skiften, utan så är
att till hemmanet hör större antal skiften, i hvilket fall till hvarje hemmanslott
må läggas lika många skiften, som tillhöra hemmanet.

I öfrigt bör vid egornas fördelning iakttagas, att, så vidt egornas beskaffenhet
och belägenhet samt det med egostyckningen afsedda ändamål det
medgifva, skiftena blifva reguliera och skilnadslinierna till afhägnad beqväma.

9 §•

Egostyckning skall så verkställas, att hvarje hemmanslott kommer att
ega rätt till nödiga vägar.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 37.

10 §.

Vid egostyckning må, i den mån sådant är vid laga skifte tillåtet, jord
eller lägenhet undantagas för gemensamt behof samt besvär eller last till förmån
för viss hemmanslott läggas å annan sådan lott.

11 §•

Hörer till hemman, som styckas, fiske eller annan dylik lägenhet, eller
har från hemmanet viss jord blifvit för alltid afsöndrad, må sådan lägenhet
eller jord afsättas såsom för de särskilda hemmanslotterna gemensam.

12 §.

Hemmanets egare bestämme, med iakttagande af hvad i denna lag är
föreskrifvet, huru styckningen skall verkställas.

Kunna, då hemmanet eges af flere gemensamt, desse ej förena sig om
sättet för styckningens verkställande, eller finner landtmätaren eller, der han af
gode män biträdes, förrättningsmännen hvad af hemmanets egare blifvit bestämdt
vara stridande mot denna lag, varde beslut meddeladt, att styckningen
ej kan ega rum. „ .

13 §.

Sedan, i enlighet med hvad i 12 § sägs, blifvit bestämdt, huru styckningen
skall verkställas, åligge landtmätaren att utmärka densamma å karta,
hvilken, derest ej hemmanets egare begär upprättande af fullständig karta
eller sådant varder för verkställande af föreskrifven uppskattning erforderligt,
skall upptaga allenast hvad som finnes nödigt för att tydligt utmärka läget
och gränserna för de särskilda hemmanslotternas egoområden jemte den mark,
som undantagits för gemensamt behof eller eljest afsatts såsom för de särskilda
hemmanslotterna gemensam. Upprätte ock, med hänvisning till kartan,
tydlig beskrifning, huru styckningen blifvit verkstäld.

14 §.

Landtmätaren åligge att å marken utstaka och rörlägga skilnadslinierna,
på sätt i 104 § af skiftesstadgan föreskrifves om skilnadslinier vid laga skifte,
äfvensom att häröfver upprätta fullständig och noggrann beskrifning, i enlighet
med hvad i 52 § af skiftesstadgan sägs om rågångs- och rösebeskrifning.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

15 §.

Landtmätaren eller, der han af gode män biträdes, förrättningsmännen
hafva att, med hänsyn till egornas efter vidd och godhet beräknade värde,
fördela hemmanets mantal mellan de särskilda lotterna, dervid sådan uppskattning
af egorna bör verkställas, som i hvarje fall anses för ändamålet erforderlig.
Dock skall, derest, vid förut verkstäld landtmäteriförrättning, å egorna
skett gradering, som af hemmanets egare godkännes, denna gradering lända
till efterrättelse vid mantalets fördelning.

Har någon hemmanslott tillagts fiske eller annan dylik lägenhet, skall
jemväl värdet af den lägenhet vid mantalets bestämmande tagas i beräkning.

Mantalen skola jemkas till så beqväma tal ske kan.

16 §.

Vid egostyckning må ej meddelas bestämmelse till inskränkande af den
hvarje hemmaiMott tillkommande rätt till andel uti hemmanets särskilda rättigheter
och förmåner eller uti hemmanets lott med annat hemman vare sig i
sådana rättigheter och förmåner eller i lägenhet, som på grund af 4 §
af skiftesstadgan ej ingått i skifte, eller ock i jord eller lägenhet, som vid
skifte eller egostyckning afsatts såsom för de särskilda hemmanen gemensam.

17 §.

Hörer till hemman, förutom egor, som icke legat i samfällighet med
annat hemmans mark eller som blifvit ur samfällighet utbrutna genom sådan
delning, som i 2 § ^omförmäles, tillika andel med annat hemman i egor, som
icke undergått dylik delning, vare den omständighet ej hinder för egostyckning.
J ty fall skall hvad ofvan stadgats angående egornas fördelning tilllämpas
allenast å förstnämnda egor; och vare beträffande hemmanets andel
med annat hemman i öfriga egor lag som i 16 § sägs.

18 §.

j^Hvad i skiftesstadganHoreskrifves om skiftes afslutande, hänvisning till
besvär, utgifvande af handlingar och karta samt rättegång i skiftesmål gälle
i tillämpliga delar äfven i fråga om egostyckning; dock att, derest klander

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

emot egostyckning ej inom föreskrifven tid anmälts, landtmätaren skall ofördröjligen
för pröfning och fastställelse insända karta och handlingar till egodelningsrättens
ordförande, som har att, der anledning ej förekommer till annat
än att förrättningen är lagligen beskaffad, fastställa densamma och derom teckna
bevis å kartan, men eljest hänskjuta frågan till egodelningsrätten; skolande
ärende, som sålunda hos egodelningsrättens ordförande anmäles, antecknas uti
den i 137 § af skiftesstadgan omförmälda dagbok samt ordförandens i dessa
ärenden förda protokoll till vederbörande hofrätt insändas, på sätt i 138 §
af skiftesstadgan om egodelningsrätts dombok är föreskrifvet.

3 Kap.

Om jordafsöndring.

19 §.

1 mom. Egare af hemman, hvilket får klyfvas, hafve rätt att af
hemmanets egovälde för alltid afsöndra till och med en femtedel af egovidden
i en eller flera delar.

2 mom. Egare af hemman, hvarom i nästföregående möm. sägs, vare
ock berättigad att antingen till besittning på viss tid, dock med iakttagande
af hvad angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd är i lag stadgadt, eller
ock till besittning på lifstid från hemmanet afsöndra jord af huru stor vidd
Som helst.

3 mom. Afsöndring från de under stadgad åborätt upplåtna hemman
vare jemväl tillåten, dock ej med annan rätt, än författningarna för besittningen
af stamhemmanet föreskrifva.

4 mom. Afsöndring från jord af fideikommissegenskap må icke annorlunda
gälla, än så vidt med lag och fideikommissbref öfverensstämmer.

5 mom. Afsöndring må icke ske från nyhemman eller nybyggen å
kronans mark, så länge frihetsår derför åtnjutas eller desamma icke erhållit
bestämda områden i skog och mark.

20 §.

Afhandling rörande jordafsöndring för alltid, hvilken handling skall innehålla
så noggrann beskrifning å den afsöndrade jordens storlek, läge och
gränser, att någon osäkerhet derom ej kan uppstå, skall ingifvas till Konungens
befallningshafvande, som har att, derest afhandlingen såväl med hänsyn till
afsöndringens storlek som ock i öfriga afseenden är med denna lag öfverens -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 7

stämmande, meddela fastställelse å afeöndringen samt åsätta lägenheten särskildt
namn och nummer.

Innan ärendet af Konungens befallningshafvande afgöres, må, der så
nödigt finnes, yttrande af landtmätare inhemtas. »

21 §.

Astundar innehafvare af hemman, hvarifrån afsöndring får ske, att derifrån
för alltid afsöndra mark, som, ensam eller tillsammans med hvad redan
kan vara från hemmanet för alltid afsöndradt, utgör mera än en femtedel af
dess egoområde, ankomme på Konungens befallningshafvande att, der omständigheterna
dertill föranleda, sådant tillåta.

22 §.

Från hemman, hvarifrån jordafsöndring får ske, må ock afsöndras fiske
eller annan dylik lägenhet; och gälle om sådan afsöndring i tillämpliga delar
hvad här ofvan i fråga om jordafsöndring är föreskrifvet.

Hvad sålunda är stadgadt kommer dock icke att göra någon ändring
uti det, som rörande strömfall å kronohemmans område är särskildt förordnadt.

28 §.

Ej må innehafvare af lägenhet, som blifvit. på viss tid eller lifstid från
hemman afsöndrad, densamma på annan öfverlåta utan tillstånd af stamhemmanets
innehafvare. Sker det, gånge lägenheten, om stamhemmanets innehafvare
så yrkar, till honom åter mot skälig lösen. Dör innehafvare af afsöndrad
lägenhet förr än besittningstid ute är, ege enka och arfvingar rätt
att behålla lägenheten under de vilkor, som blifvit tingade vid upplåtelsen.
Vid besittningstidens slut återfaller lägenheten till stamhermnanet utan ersättning
eller lösen, ehvad förbehåll derom kan vid upplåtelsen vara gjordt eller
icke; och vare lägenhetens innehafvare eller, då densamma varit på lifstid
upplåten, hans arfvingar obetaget att derifrån afflytta honom eller dem tillhörig
åbyggnad eller^stängsel, der ej stamhemmanets innehafvare vill den lösa.

■24 §.

År lägenhet på annat sätt eller under andra vilkor afsöndrad än tillåtet
ilr, varde sådan afsöndring, när påstående af vederbörande väckes, efter derom
för hvarje fall gifua föreskrifter rättad och jeinkad samt ege sedan bestånd,
der den i öfrigt pröfvas laglig och gällande; och njute den, som deraf

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

lider, skäligt skadestånd. Åtnöjes icke innehafvaren af den afsöndrade lägenheten
med sådan rättelse och jemkning, eller kan den icke ske, gånge då
lägenheten emot skälig lösen åter till den egendom, hvarifrån afsöndring^! skett.

25 §.

Från hemman för alltid afsöndrad lägenhet skall, på sätt särskildt är
föreskrifvet, antecknas i kronans jordebok.

26 §.

Med jord eller annan lägenhet, som under eganderätt afsöndras efter
hvad ofvan sägs, skall lagfaras, såsom om fast egendom i allmänhet finnes
föreskrifvet. Har afsöndring på viss tid eller lifstid skett från hemman under
enskild eganderätt, må afhandlingen intecknas.

Med afhandlingar om afsöndring af lägenhet från de under stadgad åborätt
upplåtna hemman förfares på samma sätt, som då åborätt å sådana hemman
öfverlåtes.

27 §.

Tvister rörande afsöndring af lägenhet från de under stadgad åborätt
upplåtna hemman skola upptagas och fullföljas på enahanda sätt som tvister
angående dylika afsöndringar från frälse- och skattehemman.

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i 20 eller
21 § omförinäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet
är stadgad.

4 Kap.

Särskilda bestämmelser.

28 §.

Hvad i denna lag är stadgadt om hemman gälle ock i tillämpliga delar
om hvarje under särskildt nummer i jordeboken upptagen lägenhet, som ej
tillkommit genom afsöndring; dock att vid egostyckning å sådan lägenhet
skall, i stället för att mantal åsättes hvarje lott, bestämmas det inbördes förhållande,
efter hvilket lotterna skola deltaga i utgörandet af lägenhetens allmänna
utskylder och besvär.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

I fråga om jordafsöndring skall hvad om hemman är sagdt jemväl tilllämpas
å för alltid afsöndrad lägenhet; dock att från sådan lägenhet ytterligare
afsöndring för alltid må ske utan inskränkning till viss del af egovidden.

29 §.

Genom denna lag göres ej ändring i hvad om lotshemman af kronoeller
skattenatur, så ock om sådana hemman, som enligt kungörelsen den 4
februari 1811 äro oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de lyda, är särskildt
stadgadt.

30 §.

Genom denna lag upphäfves förordningen angående hemmansklyfning och
jordafsöndring den 6 augusti 1881; skolande dock denna förordnings bestämmelser
fortfarande tillämpas i afseende å afsöndring, som skett innan denna
lag trädt i kraft. •

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 ,§§ i stadgan om skiftesverket

i riket den 9 november 1866.

Härigenom förordnas, att 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesverket
i riket den 9 november 1866 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

eller flere hemmansdelar, laga skifte erhålla, kåfve ock der vitsord till,
utan att å teg- eller storskifte meddelad fastställelse eller eljest ingången
och stadfästad förening må sådant hindra eller derför i vägen ligga.

2 mom. Ej må redan verkstäld enskiftesdelning, som vunnit laga
kraft, eller skifte, hvilket enligt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den
20 februari 1821 blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt, eller laga
skifte, hvarå fastställelse meddelats, genom nytt skifte rubbas, Titan så
är, att alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas.

3 mom. Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större
vattenafledningsföretag tillförene sänka egor undergått sådan förändring,
att de kunna häfdas såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga
brukande hinder deraf, att vid förut verkstäldt så beskaffadt skifte, som
i 2 mom. omförmäles, egorna erhållit eu för deras häfdande såsom åker
olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, då må, der tjenlig
skiftesläggning ej kan genom egoutbyte beredas, nytt skifte, utan hinder
af bestämmelserna i nämnda mom., l^unna verkställas å dessa egor jemte
den mark, som med dem ligger i det sammanhang, att dess intagande
i den nya delningen är för beredande af lämpligt och redigt skifte
oundgängligen nödigt. Bestrider någon delegare nytt skifte eller uppstår
tvist angående omfånget af den mark, som bör i det nya skiftet
ingå, behandlas ärendet efter stadgandet i 89 §.

4 mom. Mark, som vid skifte blifvit undantagen för delegarnes
allmänna behof, må, utan hinder af bestämmelserna i 2 mom., skiftas,
der någon delegare det begär och det finnes kunna ske utan de öfriges
förfång.

5 mom. Har i Gotlands län, före den i följd af Kongl. Maj:ts
nådiga beslut den 20 december 1850 derstädes verkstälda indelning i
skifteslag, laga skifte skett och omfattat allenast en del af egor, som
enligt indelningen utgöra ett skifteslag, ege det skifte ej annan verkan
än storskifte lagligen tillkommer.

6 mom. Har hemman eller lägenhet undergått egostyckning, som
blifvit faststäld, må den egostyckning ej genom skifte rubbas, utan att
alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas; dock att hvad
sålunda stadgats ej utgör hinder, att hemmanet eller lägenheten vid
förut verkstäldt skifte tilldelade egor, enligt föreskriften i 3 mom., uti
der omförmälda fall med annan mark intagas i nytt skifte.

58. §.

Kan genom egoutbyte i andra fall, än nu nämnda äro, beqvämlig -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

het för odling eller häfd eller annan d}dik fördel vinnas, och förena sig
jordegare om sådant utbyte, då må det, utan hinder af skifte eller egostyckning,
som förut faststälts, ske, på sätt i 56 § sägs.

Begäres egoutbytet af anledning 3 § 3 mom. omförmäler, då må
det, utan hinder af skifte eller egostyckning, som förut faststälts, kunna
jemväl utan alla jordegares samtycke ega rum. Sedan i detta fall skiftesmannen
och gode männen afgifvit utlåtande om utbytets företagande,
skall, der ej samtlige tillstädesvarande jordegare deråt nöjas, frågan om
utbytets verkställande, innan vidare åtgärd vidtages, underställas egodelningsrättens
pröfning.

69 §.

Delningsgrund eller måttstock för egors skiftande å landet, så väl
särskilda hemman emellan, som emellan delegare i ett och samma hemman,
vare den, som i lag eller särskilda författningar för vissa landsorter
stadgad är eller framdeles stadgas kan. Åro egorna förut delade genom
storskifte, som efter förra författningar laga kraft vunnit, eller genom
sådant skifte, som i 3 § 2 mom. sägs, eller genom faststäld egostyckning,
hafve hvarje delegare rätt att vid skifte, som sedermera eger rum,
tillgodonjuta hvad efter uppskattning svarar mot de egor, han enligt
den förut verkstälda delningen innehaft ; och bör landtmätaren, vid föredragning
af frågan om delningsgrunden, underrätta delegarne ej blott
om de särskilda grunder, hvilka kunna i detta afseende rätteligen antagas,
utan ock om de uppskattade egobelopp, hvilka, enligt hvardera af dessa
grunder, komme att hvarje delegare ungefärligen tillfalla.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart å fång
till fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen angående lagfart å
fång till fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade
lydelse:

År lagfart sökt på grund af testamente, dom eller annan handling,
som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det visas,
att handlingen blifvit ståndande.

Å upplåtelse, hvarigenom jord eller annat från hemman eller lägenhet
afsöndrats, må lagfart ej beviljas förr än fastställelse å afsöndringen
meddelats.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897, men ege ej tillämpning
i fråga om afsöndring, som dessförinnan skett.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning
i fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 58 § i förordningen angående inteckning
i fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Hvad här ofvan om servitut är sagdt afser icke servitut, som uppkommer
vid laga skifte eller egostyckning.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

Kongl. Majäs Nåd. Proposition N:o 37.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 december

1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam och
friherre Rappe.

Statsrådet herr friherre von Otter anmäldes vara af sjukdom hindrad
att tillstädeskomma.

Departementschefen statsrådet Groll yttrade:

“Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 14 maj 1891 anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke genom statsmakternas
försorg tillfälle kunde beredas obemedlade och mindre bemedlade att på
lämpliga vilkor bilda egna jordbruk, hufvudsakligen å de inom landet ännu
befintliga stora odlingsbara utmarker, behagade Eders Kongl. Magt den 25
september samma år uppdraga åt en komité att åvägabringa utredning i berörda
hänseende, dervid komitén jemväl skulle hafva att taga i öfvervägande,
ej mindre i hvilken mån och under hvilka vilkor upplåtelse af jord från kronans
egendomar för befordrande af det utaf Riksdagen angifna syftemål kunde ega
rum, än äfven huruvida detta syftemål kunde genom ändring i gällande lagstiftning
eller på annat sätt främjas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

På grand af berörda uppdrag bär denna komité, bland annat, utarbetat
och med underdånig skrifvelse den 5 mars innevarande år till Eders Kongl.
Maj:t öfverlemnat förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och
jordafsöndring, i anledning af hvilket förslag ej mindre Eders Kongl. Maj:ts
samtlige befallningshafvande i länen sig yttrat än äfven landtmäteristyrelsen
samt kammarkollegium och domänstyrelsen afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.
“

Efter att hafva redogjort såväl för komiténs förslag som för de i anledning
deraf afgifna underdåniga yttranden och utlåtanden anförde departementschefen
vidare:

“Med ledning af de vid komiténs förslag utaf de i ärendet hörda
myndigheter gjorda erinringar har det samma blifvit inom departementet i
vissa delar omarbetadt, och anhåller jag i underdånighet att inför Eders Kongl.
Maj:t få redogöra för de vigtigaste förändringar, som dervid uti förslaget vidtagits.

Om hemmansklyfning.

1 § har omredigerats i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad kammarkollegium
och domänstyrelsen föreslagit.

Om egostyckning.

Af komiténs förslag framgår ej tydligt, att, om en genom egostyckning
utbruten del består af flera till läget skilda områden, hvarje sådant område
skall i mantal sättas. På sätt Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i
Örebro län hemstält, torde uttrycklig föreskrift härom böra intagas i 2 § af
komiténs förslag. Under iakttagande häraf och med ledning i öfrigt af de
erinringar, kammarkollegium och domänstyrelsen framstält vid denna §, har
densamma blifvit omarbetad.

2 § torde visserligen vara tillämplig äfven för det fall att egaren af
eller åbon å ett hemman till annan vill upplåta viss dertill hörande mark att,
efter det mantal derå satts, egas eller besittas med direkt skattskyldighet till
det allmänna. Då det emellertid vid dylik upplåtelse, på sätt kammarkollegium
och domänstyrelsen anfört, i regel ej torde vara nödvändigt, att samtliga hemmanets
egor, efter hvad i 2 § föreskrifvits, å''karta utmärkas, bär jag ansett,
att egaren eller åbon jemväl borde få från hemmanet stycka vissa egor samt
å desamma få mantal satt, utan att dervid karta skulle behöfva upprättas
öfver mera än den del, som från stamhemmanet afskiljdes, der ej Konungens

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

befallningshafvande annorlunda förordnade. I så fall torde ytterligare böra
stadgas, ej mindre att, der icke annorlunda vore bestämdt, en sålunda utstyckad
del, som närmast blefve att jemföra med en jemlikt 13 § mantalssatt afsöndring,
ej undfinge del i de efter mantal bestämda tillhörig-heter och rättigheter, som
kunde tillkomma stamhemmanet, än äfven, då med ett visst mantal i regel
följer delaktighet i alla sådana tillhörigheter och rättigheter, att såväl i utslaget
om mantalsättningen som i det å kartan derom tecknade bevis skulle
utsättas, om och i hvilka afseenden dylik delaktighet icke tillkomme den utstyckade
delen. På grund häraf har en ny paragraf utarbetats, som i departementets
förslag blifvit den tredje i ordningen.

Om jordafsöndring.

På de skäl Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län anfört
torde i öfverensstämmelse med hvad som stadgats vid egostyckning, jord, som
för alltid från hemman afsöndras, böra af behörigen förordnad landtmätare å
karta till läge och gränser tydligt utmärkas. De med kartas "upprättande
förbundna kostnader, hvilka, då markens beskaffenhet ej dervid behöfver angifvas,
icke torde uppgå till några afsevärda belopp, uppvägas till fullo af
den trygghet och reda, som derigenom vinnes i fråga om eganderättsförhållandena.
Komitén har i sitt förslag ej upptagit nu gällande stadgande, att egaren
eller åbon efter särskilt tillstånd af Konungens befallningshafvande kan få för
alltid afsöndra större andel af ett hemmans ego vidd än en femtedel; hvarjemte
komitén ifrågasatt, att afsöndring på viss tid eller lifstid skulle få ega rum
utan inskränkning till egovidden jemväl i fråga om jord, som hufvudsakligen
utgjorde skogsmark. Till dessa förändringar synes mig tillräcklig anledning
saknas. Deremot torde stadgandet om afsöndring af mosse utan olägenhet
kunna bortfalla, derest rättigheten att efter särskilt tillstånd af Konungens
befallningshafvande få för alltid afsöndra större andel af ett hemmans egovidd
än en femtedel bibehålies. L öfverensstämmelse härmed och med ledning af
hvad vid ärendets handläggning anförts i kammarkollegium och domän styrelsen
har komiténs förslag om jordafsöndring omredigerats, dervid detsamma, hvad
angår såväl uppställning som form, bragts till närmare öfverensstämmelse med
nu gällande stadgande!! i ämnet.

Allmänna bestämmelser.

Frågan om beloppet af det skadestånd, som enligt 13 § i komiténs förslag
i vissa fall bör tillkomma stamhemmanets eller stamlägenhetens innehafvare,

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 37.

när för alltid afsöndrad lägenhet varder mantalssatt, synes, då detsamma måste
bestämmas efter grunder, som i många fall ej kunna undgå att blifva mera
eller mindre subjectiva, böra pröfvas, ej såsom komitén föreslagit af laga domstol,
utan af skiljemän i den ordning lagen om skiljemän den 28 oktober 1887
föreskrifver. Dessutom anser jag, att, för betryggande af staminnehafvarens
rätt till utbekommande af detta skadestånd, innehafvaren af den afsöndrade
lägenheten ej må vinna befrielse från afgälden, förrän skiljedomen blifvit behörigen
fullgjord. Under iakttagande häraf bar 13 § blifvit i vissa delar
omarbetad.

14 §, 15 § 1 mom. och 17 § hafva omredigerats i enlighet med hvad
som anförts vid ärendets handläggning i kammarkollegium och domänstyrelsen."

Sedan departementschefen derefter hemstält, att Kongl.
Maj:t täcktes för det ändamål, 87 § regeringsformen omförmälde,
infordra Högsta Domstolens yttrande öfver det
inom civildepartementet upprättade, vid detta protokoll
fogade förslaget, samt statsrådets öfriga ledamöter biträdt
denna hemställan, behagade Hans Maj:t Konungen dertill
lemna nådigt bifall.

Ex protocollo:
G. Lagerbielke.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag

till

Lag

angående hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring.

Om hemmansklyfning.

• • l §.

Under enskild eganderätt varande så ock under stadgad åborätt upplåtna
hemman med de i IG § omförmälda undantag få, i den ordning gällande
skiftesstadga föreskrifver, klyfvas till hvad mantal som helst, dock utan
ändring af hvad 12 kap. 7 § ärfdabalken innehåller om klyfning vid arfstägt
af säteri eller annan jord.

Om egostyckning.

2 §•

1 mom. Hemman, livilket eldigt 1 § får klyfvas, må ock kunna styckas
i huru många delar som helst sålunda, att viss, till gränserna på förhand bestämd
egovidd utlägges till hvarje del och särskild! mantal å densamma sättes.
Består en del af flera till läget skilda områden, skall hvarje sådant område
i mantal sättas.

2 mom. Vid dylik styckning skall behörigen förordnad landtmätare å
karta till läge och gränser tydligt utmärka de särskilda hemmansdelarnes egoområden
samt upprätta förslag till mantalssättning med ledning af befintliga
kartor och egobeskrifningar eller, der sådana handlingar saknas eller sakegare
eljest det påyrkar, efter särskild uppskattning, vid hvilken uppskattning landtmätare]!
biträdes af gode män, om sådant biträde af sakegare påkallas eller
af landtmätaren eljest finnes nödigt. Förslaget jemte dertill hörande karta
och handlingar skall af landtmätaren ingifvas till Konungens befallningshafvande,
som har att pröfva detsamma och genom utslag fastställa mantal å de

Bill. till Riksd, Prat. 1 Rami. 1 Afd. 24 Höft. 3

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

olika lotterna samt, sedan utslaget vunnit laga kraft, derom teckna bevis å
kartan; börande mantalen uttryckas i så lämpliga bråk ske kan.

3 §■

Vill egare af eller åbo å hemman, livilket enligt 1 och 2 §§ får klyfvas
eller styckas, till annan upplåta dertill hörande egor att, efter det mantal
derå satts, egas eller besittas med direkt skattskyldighet till det allmänna,
lörfares på sätt i 2 § är stadgadt; dock att dervid endast de egor, som från
stamhemmanet afskiljas, behöfva vara å karta lagda, der ej Konungens befallningshafvande
annorlunda förordnar.

Sålunda utstyckad heminansdel undfår icke, der ej annorlunda är bestämdt,
delaktighet i de stamhemmanets tillhörigheter och förmåner, hvilka
tillkomma detsamma efter mantal; börande i utslaget om mantalssättningen
äfvensom i det å kartan tecknade beviset utsättas, om och i hvilka afseenden
dylik delaktighet icke tillkommer den utstyckade hemmansdelen.

Om jordafsöndring.

4 §•

1 mom. Egare af hemman, hvilket enligt hvad förut är sagdt får
klyfvas eller styckas, hafve rätt att af hemmanets egovälde med de undantag
och vilkor, som här nedan stadgas, för alltid afsöndra till och med en femtedel
af egovidden, i eu eller flera delar. Från sålunda afsöndrad lägenhet vare
ytterligare afsöndring tillåten utan inskränkning till viss egovidd.

2 mom. Egare af hemman, hvarom i nästföregående mom. sägs, vare
ock berättigad att antingen till besittning på viss tid, dock med iakttagande
af hvad angående tiden för beståndet af aftal om nyttjanderätt är i lag stadgadt,
eller ock till besittning på lifstid från hemmanet afsöndra jord af huru
stor vidd som helst, endast med den inskränkning, att dylik upplåtelse af jord,
hvilken hufvudsakligen består af skogsmark, ej må afse mera än en femtedel
af egoområdet.

3 mom. Afsöndring från de under stadgad åborätt upplåtna hemman
vare jemväl tillåten, dock att sådan afsöndring icke förlänar annan rätt än
författningarna för besittningen af stamhemmanet föreskrifva.

4 mom. Afsöndring från jord af fideikommissegenskap må icke annorlunda
gälla än så vidt med lag och fideikommissbref öfverensstämmer.

5 mom. Sådana afsöndringar, som nu nämnda äro, må icke ske från

Kongl. Maj ds Nåd.. Proposition N:o 37.

nyhemman eller nybyggen å kronans mark, så länge frihetsår derför åtnjutas
eller desamma icke erhållit bestämda områden i skog och mark.

5 §•

1 mom. Jord, som för alltid från hemman afsöndras, skall af behörigen
förordnad landtmätare å karta till läge och gränser tydligt utmärkas. A
sådan jord skall ock läggas årlig afgäld i penningar eller lämplig räntepersedel.
Den afgäld må ej vara mindre, än att den motsvarar hvad af hemmanets
grundskatt samt öfriga allmänna utskylder och besvär, så vidt de ej
utgöras af eller grunda sig å bevillning, vid jemförelse af egornas storlek och
beskaffenhet finnes belöpa sig å den afsöndrade lägenheten.

2 mom. Afhandling rörande jordafsöndring för alltid skall innehålla
noggrann beskrifning å den afsöndrade jordens storlek, läge och gränser samt
jemte den öfver jorden upprättade karta ingifvas till Konungens befallningshafvande,
som har att tillse, huruvida afhandlingen så väl med hänsyn till
afsöndringens storlek som ock i öfriga afseenden är med denna lag öfverensstämmande,
samt att pröfva den föreslagna afgälden och densamma, der den
finnes tillräcklig, fastställa, men i annat fall bestämma den högre afgäld, som
rätteligen belöper sig på den afsöndrade lägenheten; så ock att åsätta lägenheten
särskildt namn och nummer.

Varder afgälden faststäld att utgå med belopp, som stamhemmanets
egare betingat, skall i det derom meddelade beslut införas bestämmelse, att,
derest mantalssättning å lägenheten i enlighet med stadgandet i 13 § skulle
framdeles ifrågasättas, stamhemmanets då varande innehafvare icke skall ega
rätt att mot lägenhetens innehafvare göra gällande anspråk å sådant skadestånd,
som i samma § omförmäles.

3 mom. Innan ärendet af Konungens befallningshafvande afgörcs, må
icke allenast, der så nödigt finnes, krönobetjeningen höras, utan äfven yttrande
af landtmätare iuhemtas, om sådant med hänsyn till afsöndringens betydenhet
eller andra förhållanden pröfvas vara af behofvet påkalladt.

6 §•

Vid afsöndring för alltid af jord må vissa år kunna utsättas, under
hvilka frihet från afgäldens utgörande tillgodonjutes. Ej skola dock i något
tall sådana frihetsår vara flera än femton, räknade från den tid jorden tillträdes.

Kongl. Maj:(s Nåd. Proposition N:o 37.

7 §•

Åstundar innehafvare af hemman, hvarifrån afsöndring får ske, att derifrån
för alltid afsöndra mark, som, ensam eller tillsammans med hvad redan
kan vara från hemmanet afsöndradt, utgör mera än en femtedel af dess egoområde,
må han sådant anmäla hos Konungens befallningshafvande, som eger
att, der omständigheterna dertill föranleda, lemna bifall till ansökningen och i
ty fall med ärendet förfara så som i 5 § sägs.

8 §■

1 mom. Från hemman, hvarifrån jordafsöndring får ske, må ock afsöndras
vattenfall eller fiske; och gälle om sådan afsöndring i tillämpliga delar
hvad här ofvan i fråga om jordafsöndring är föreskrifvet.

2 mom. Hvad sålunda är i 1 mom. stadgadt kommer dock icke att
göra någon ändring uti det, som rörande strömfall å kronohemmans eller
kronojords område är särskildt förordnadt.

9 §.

1 mom. "Vill innehafvare af boställe eller annat publikt hemman, som
icke under stadgad åborätt besittes, derifrån, i enlighet med de i denna lag
stadgade allmänna grunder, på viss tid eller på lifstid afsöndra jord, vattenfall
eller fiske; göre ansökning derom hos det embetsverk, under hvars allmänna
vård och inseende bostället eller hemmanet lyder. Efter vederbörandes
hörande eger det embetsverk med afseende å boställets eller hemmanets framtida
nytta och förkofran att, då skäl dertill förefinnes, tillåta afsöndringen
och bestämma vilkoren derför.

2 mom. De afsöndring^ af jord under eganderätt, som enligt förra
enskiftesförfattningar i behörig ordning skett från boställen, ega framtida bestånd.

10 §.

1 mom. Innehafvare af en från hemman afsöndrad lägenhet vare, ändå
att ytterligare afsöndring från den lägenhet sker, stamhemmanets innehafvare
fortfarande ansvarig för afgäldens utgörande med faststäldt belopp, der icke
annorlunda aftalas.

2 mom. Afgäld, som skall erläggas för en från hemman afsöndrad
lägenhet, må af stamhemmanets innehafvare sjelf uppbäras, så länge han för

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 37.

hemmanet riktigt erlägger grundskatt och öfriga utskylder, som icke utgöras
af eller grunda sig å bevillning; men brister han deri, bör kronans uppbördsman,
der afgälden icke redan för året finnes vara af lägenhetens innehafvare
betald, uppbära samma afgäld till så stor del, som erfordras till den bristande
grundskattens och andra skyldigheters utgörande.

11 §•

Ej må innehafvare af lägenhet, som blifvit på viss tid eller på lifstid
från hemman afsöndrad, densamma på annan öfverlåta utan tillstånd af stamhemmanets
innehafvare. Sker det, gånge lägenheten, om stamhemmanets innehafvare
så yrkar, till honom åter mot skälig lösen. Dör innehafvare af afsöndrad
lägenhet förr än besittningstid ute är, ege enka och arfvingar rätt att
behålla lägenheten under de vilkor, som blifvit tingade vid upplåtelsen. Vid
besittningstidens slut återfaller lägenheten till stamhemmanet utan ersättning
eller lösen, ehvad förbehåll derom kan vid upplåtelsen vara gjordt eller icke,
dock att panteskilling för jord, som enligt 9 kap. 1 § jordabalken är upplåten,
skall återbäras; och vare lägenhetens innehafvare eller, då densamma varit på
lifstid upplåten, hans arfvingar obetaget att derifrån afflytta honom eller dem
tillhörig åbyggnad eller stängsel, der ej stamhemmanets innehafvare vill lösa den.

12 §''

Är lägenhet på annat sätt eller under andra vilkor afsöndrad än tillåtet
är, varde sådan afsöndring, när påstående af vederbörande väekes, efter derom
för hvarje fall stadgade föreskrifter rättad och jemkad samt ege sedan bestånd,
der den i öfrigt pröfvas laglig och gällande; och njute den, som deraf lider,
skäligt skadestånd. Åtnöjes icke innehafvare!! af den afsöndrade lägenheten
med sådan rättelse och jemkning eller kan den icke ske, gånge då lägenheten
emot skälig lösen åter till den egendom, hvarifrån afsöndringen skett, der ej
lägenheten utgöres af jord, som till större vidd än en femtedel af stamhemmanets
egoområde blifvit utan behörigt tillstånd för alltid afsöndrad, och innehafvaren
vill hela den jord behålla, i hvilken fall skall förfaras på sätt i 3 §
om egostyckning finnes stadgadt.

Allmänna bestämmelser.

13 §.

1 mom. Åstundar innehafvare af lägenhet, som blifvit från hemman för
alltid afsöndrad, att, med befrielse från framtida erläggande af afgäld till stam -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

hemmanets innehafvare, genom mantalssättning å lägenheten i allo varda direkt
skattskyldig till det allmänna, ege dertill rätt och göre derom ansökning hos
Konungens befallningshafvande, som har att i ärendet höra stamhemmanets
innehafvare.

Är lägenheten afsöndrad innan denna lag trädt i kraft, vare stamhemmanets
innehafvare berättigad att njuta det skadestånd, som kan föranledas
deraf, att afgälden finnes vara större, än att den vid tiden för afsöndringen
motsvarade hvad å lägenheten sig belöpte af den grundskatt samt de öfriga
allmänna utskylder och besvär, hvilka stamhemmanet vid samma tid hade att
utgöra. Framställer stamhemmanets innehafvare icke anspråk å sådant skadestånd,
varde med ärendet sa förfaret, som i 3 § i fråga om egostyckning
är stadgadt. Göres åter anspråk å dylikt skadestånd och kunna parterna icke
enas, skall tvisten derom afgöras genom skiljedom i den ordning lagen om
skiljemän den 28 oktober 1887 bestämmer; och förklare Konungens befallningshafvande
ärendet angående mantalssättningen tillsvidare hvilande. Sedan skiljedomen
fallit och blifvit fullgjord, må ärendet anmälas till fortsatt handläggning,
dervid så förfares, som i denna § förut är sagdt.

Har afsöndring af lägenheten skett, sedan denna lag trädt i kraft, ege
stamhemmanets innehafvare icke rätt att göra gällande något anspråk å skadestånd,
hvarom förut är sagdt, utan gånge mantalssättningen omedelbart för sig
i stadgad ordning.

2 mom. Angår fråga, hvarom 1 mom. handlar, afsöndrad lägenhet,
som är från annan sådan lägenhet upplåten, skall jemte stamhemmanets innehafvare
äfven innehafvaren af sistberörda lägenhet i ärendet höras. Vill ej
denne låta jemväl sin lägenhet mantal åsättas, må derå hvilande afgäld, sedan
från hans sida möjligen framstäldt anspråk å sådant skadestånd, hvarom i 1
mom. förmäles, blifvit i den ordning der stadgas pröfvadt, nedsättas så mycket,
som efter uppskattning motsvarar den grundskatt och de öfriga utskylder,
hvilka till direkt utgörande åläggas den lägenhet, hvars innehafvare frågan
vackt; skolande Konungens befallningshafvande i sammanhang med den begärda
mantalssättningen om dylik minskning i afgäld meddela föreskrift.

§•

Från hemman för alltid afsöndrad lägenhet skall, på sätt särskildt är
föreskrifvet, antecknas i kronans jordebok; åliggande förty Konungens befallningshafvande
att icke allenast föranstalta om verkställighet deraf uti de i
lands- och häradsskrifvarekontoren förvarade exemplar af jordeboken, utan ock
inberätta förhållandet till kammarkollegium.

Enahanda förfarande skall iakttagas vid sådan mantalssättning å afsöndrad
lägenhet, som i 13 § omförmäles.

Kongl. Maj:ts jNåd. Proposition N:o 37.

15 §.

1 mom. Innan lagfart första gången beviljas å andel i hemman, hvarå
vid egostjckning mantal satts, eller å lägenhet, som blifvit för alltid under
full eganderätt afsöndrad, skall vid rätten företes laga kraft egande beslut
om fastställelse af mantalet eller om afgäldens bestämmande.

2 mom. Vid afsöndring af lägenhet på viss tid eller lifstid från hemman,
som är under enskild eganderätt, må afhandlingen intecknas på sätt särskildt
är stadgadt.

3 mom. Med afhandlingar om afsöndring af lägenhet från de under
stadgad åborätt upplåtna hemman förfares på samma sätt, som då åborätt å
sådana hemman öfverlåtes.

. 16 §.

Beträffande dels lotshemman af krono- och skattenatur och dels de
skattehemman, hvilka enligt Kongl. kungörelsen den 4 februari 1811 äro
oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de lyda, galle i fråga om hemmanklyfning,
egostyckning och jordafsöndrmg hvad särskildt är eller varder stadgadt.

17 §.

Hvad i denna lag är stadgadt om hemman gäller ock i tillämpliga delar
om hvarje under särskildt nummer i jordeboken upptagen lägenhet, hvilken
icke genom afsöndring tillkommit. Vid styckning af sådan lägenhet skall förrättningsmannen,
i stället för att sätta hvarje lott i mantal, bestämma det
inbördes förhållande, efter hvilket densamma skall deltaga i utgörandet af
lägenhetens allmänna utskylder och besvär.

18 §.

1 inom. Tvister rörande afsöndring af lägenhet från de under stadgad''
åborätt upplåtna hemman skola upptagas och fullföljas på enahanda sätt, som
tvister angående dylika afsöndringar från frälse- och skattehemman.

2 mom. Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i
denna lag omförmäles, äfvensom öfver embetsverks beslut i ärende, hvarom i
9 § 1 mom. sägs, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet
är stadgad.

Kong! Majtts Nåd. Proposition No 37.

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet i Kongl. Maj:ts

högsta domstol onsdagen den 1 november 1893.

'' ,, ■ , * i: '' i ■. 1 ■ V. ■

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden Hernmarck,

Abergsson,

Herslow,

Hammarskjöld,

Carlson,

Claéson.

'';t \ i * t‘Hi »; ; ! ? » it/ ’ ] t t ''■ !''

Sedan högsta domstolen den 13 sistlidne januari, i närvaro af justitieråden
Svedelius, Hernmarck, Abergsson, Herslow, Hammarskjöld, Carlson och
Claeson förordnat, att handlingarna rörande ett inom civildepartementet upp-,
rättadt förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och jord-1
afsöndring skulle för närmare granskning emellan bemälde ledamöter cirkulera,
samt under den derefter förflutna tiden justitierådet Svedelius erhållit nådigt
afsked från justitierådseinbetet; så företogs nu detta ärende till slutlig handläggning
i närvaro af öfrige förenämnde ledamöter; varande förslaget detta
protokoll bilagdt.

Emot förslaget framstäldes inom högsta domstolen följande anmärkningar:

2 och 3 §§.

Justitierådet Claeson yttrade: Genom hemmansklyfning vinnes i allmänhet
den fördelen att de särskilda hemmansdelarnes områden blifva bestämda på ett
sådant sätt, att egaren till" hvar hemmansdel sedermera icke kan rubbas i sin

Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 37.

besittning. Tvifvelsutan åsyftas äfven att genom egostyckning kunna bereda
köpare af bestämda jordområden en lika orubblig besittningsrätt. Men härför
erfordras att det hemman, som skall styckas, ej bildar någon samfällighet med
andra hemman utan för sig utgör ett afskildt helt, så att hemmanets egoområde
är eu gång för alla bestämdt. Eljest kan lätt inträffa att, sedan
egostyckningen försiggått, de särskilda hemmansdelarne indragas i laga skifte
inom det skifteslag, hvartill hemmanet hör, och vid skiftets slut sannolikt
komma att åtminstone delvis bestå af helt andra egor än dem, som genom
egostyckningen tillädes hemmansdelarna. För att förebygga sådant synes mig
det vara af nöden att till bestämmelsen i 2 § 1 mom. rörande hvilka hemman
få styckas foga en restriktion i den syftning, att hemmanet skall vara sådant,
att dess innehafvare ej kan tillförbindas att med hela hemmanet ingå i laga
skifte. Har det skifteslag, hvartill hemmanet hör, endast delvis undergått laga
skifte, såsom enligt 78 § skiftesstadgan är tillåtet, bör efter mitt förmenande
egostyckningen ej få omfatta andra egor än dem, som i laga skiftet ingått.

Äfven om, på sätt jag erinrat, egostyckningsförfarandet inskränkes till
sådana hemman, hvilka helt och hållet eller delvis undergått skifte, som eger
bestånd, lägga nuvarande bestämmelser i skiftesstadgan ej hinder i vägen för
att, sedan egostyckningen af hemmanet egt rum, egare till någon af de nya
hemmansdelarne kan fordra och erhålla laga skifte å hemmanet. Då de särskilda
egolotterna ej blifvit genom hemmansklyfning delade, lärer hvarje delegare
hafva skiftesvit sord. Till förekommande häraf erfordras särskilda föreskrifter.
Deras plats är dock ej i denna lag utan i skiftesstadgan.

Den i slutet af 2 § 1 momentet föreslagna bestämmelse, att hvarje till
läget skildt område skall åsättas särskildt mantal, synes mig tarfva en förändring.
Det hör ju till vanligheten, att ett hemman har egor på flera ställen,
och 87 § skiftesstadgan medgifver, att vid laga skifte må tre, i vissa fall
fyra skiften tilldelas hvarje delegare. Vill hemmansegaren vid egostyckning
af hemmanet tillägga de olika delarne egoområden på flera ställen, bör sådant
enligt min mening mycket väl kunna ske, utan att visst mantal behöfver sättas
på hvarje område. För att dock förekomma att en och samma hemmansdels
områden blifva splittrade på alltför många håll, torde vara lämpligt att begränsa
antalet områden till tre för hvarje hemmansdel. En dylik inskränkning
utgör naturligtvis icke ringaste hinder för hemmansegaren att till samma person
sälja t. ex. fem skilda områden, ty vid egostyckningen kunna tre af dessa
områden bilda eu hemmansdel och de båda öfriga en annan. Men den af mig
antydda ändring medför den förenkling att i det nu exempelvis tagna fallet
köpet blott behöfver omfatta två hemmansdelar i stället för fem. En sådan
förenkling har sin stora betydelse vid lagfarts- och inteckningsäreuden samt
förekommer onödiga mantalssättningar.

Bill. till Iliksd. Prat. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 24 Häft -

Kongl. Maj:ts Åt å d. Proposition N:o 37.

Då med egostyckning torde åsyftas att bereda egare till de styckade
hemmansdelarne lika trygghet som genom hemmansklyfning, anser jag det
ingalunda vara tillräckligt att, på sätt förslaget innehåller, betrakta den i 2
§ 2 momentet angifna förrättning blott såsom en förrättning, afsedd till att
föreslå visst mantal för de olika hemmansdelarne. Enligt min mening bör
förrättningen omfatta vida mera. För att såvidt möjligt bringa reda och
säkerhet i eganderättsförhållandena bör nemligen landtmätaren jemte den i
momentet omförmälda karta upprätta eu fullständig och noggrann beskrifning
å de egor, som förläggas till de särskilda hemmansdelarne. Äfven bör det
åligga landtmätaren att tillse, att utfartsväg finnes för hvar ny hemmansdel,
samt, om dylik väg ej finnes, utlägga sådan på kartan och utstaka densamma
på marken. Att väg finnes till hvarje hemmansdel är tydligen så oeftergiflig!,
att, ifall hemmanets egare eller köpare af hemmansdel förbisett att undantaga
eller förbehålla sig mark till väg, landtmätaren bör tillse att mark härför afsättes.
För sådant ändamål eller för annat allmänt behof undantagen mark
torde böra betraktas såsom en gemensam tillhörighet för alla delarne i hemmanet.
En uttrycklig bestämmelse härom lärer vara af nöden. Likaså torde
tarfvas en föreskrift derom att hvad i 58 § inteckningsförordningen är stadgadt
om servitut, som uppkommer vid laga skifte, äfven gäller för servitut, som
uppkommer vid egostyckning.

Det synes mig slutligen böra åligga landtmätaren att på marken utstaka
hvad till hvarje hemmansdel hör samt rörlägga skilnaden mellan de olika
delarne. Om också landtmäteriförrättningen kommer att omfatta hvad jag
sålunda antydt, lärer det ej vara behöfligt att landtmätaren vid densamma
biträdes af gode män, såvida ej sådant biträde påkallas af sakegare eller landtmätaren
finner det nödigt.

Etvidgas förrättningen i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad jag
här ofvan ifrågasatt, blir det nödigt att föreskrifva, att besvär öfver förrättningen
må inom viss tid efter dess slut anföras hos Konungens befallningshafvande,
samt att landtmätaren härom har att vid förrättningens afslutande
meddela underrättelse.

Förslaget till egostyckning och mantalssättning bör af landtmätaren ingifvas
till Konungens befallningshafvande, och synes det böra tillkomma denna
myndighet att pröfva ej blott förslaget i fråga om mantalssättningen utan
jemväl förslaget till egostyckning. Finner Konungens befallningshafvande att
de för egostyckning gifna föreskrifter blifvit iakttagna, bör Konungens befallningshafvande
meddela fastställelse å egostyckningen och åsätta de särskilda
hemmansdelarne mantal, hvarom allt bevis bör tecknas på kartan.

Skilnaden mellan 2 § och första stycket af 8 § synes egentligen bestå
deri, att med 2 § afses att hela hemmanet på en gång styckas sönder i smärre

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

hemmansdelar, under det att första stycket i 3 § åsyftar det fall att blott
en del af hemmanet frånstyckas det öfriga. För denna mindre väsentliga
skilnad lärer det ej vara behöfligt att hafva en särskild paragraf, utan torde
bestämmelsen i första stycket lämpligare kunna inordnas i 2 §. Bibehålies
emellertid i särskild paragraf det första stycket, torde, derest min vid 1 mom.
af 2 § gjorda erinran om inskränkning i fråga om de hemman, som må styckas,
godkännes, den i början af 3 § förekommande hänvisning till 1 och 2 §§
förändras, så att den blott afser 2 §.

Höra till ett hemman några sådana rättigheter eller förmåner, hvilka
beräknas efter mantal, bör andel deri, motsvarande det åsätta mantalet, åtfölja
hvar särskild hemmansdel, oberoende deraf huruvida hela hemmanet på
en gång styckas eller icke. Eljest kan den oegentligheten inträffa, att ett
stamhemman, som ursprungligen utgjort t. ex. f mantal men genom successiva
egostyckningar nedgått, så att hemmanet ej omfattar mera än j mantal, fortfarande
får räknas för l mantal, då fråga blir om delaktighet i de särskilda
förmånerna eller rättigheterna. Sådant bör ej genom lagstiftning tillstädjas.
Jag hemställer förty, att andra stycket af 3 § må ur förslaget uteslutas.

Justitierådet Carlson anförde: Förslaget i denna del afser att åt egare
af hemman bereda större frihet med afseende å hemmanets delning. Villigt
erkänner jag behofvet af en lagstiftning i detta syfte, men jag tror dock, att
förslaget går för långt då det medgifver, att ett hemman må styckas i lotter
af hvilken storlek och form samt af hvithet läge som helst. Genom ett sådant
medgifvande kan man äfventyra en återgång till äldre tiders missförhållanden,
som man under århundraden sträfvat att afhjelpa. En dyrköpt erfarenhet bör
derför mana till försigtighet vid lagstiftningen på detta område.

Såsom regel synes böra gälla, att hvarje hemmanslott, som genom egostyckning
utbrytes, skall kunna lämpligen begagnas ensam för sig antingen
till jordbruk eller för annat ändamål. Härtill fordras, att hemmanslotten icke
saknar utfartsväg, att den är tjenlig till bebyggande och att egoskiftena bilda
någorlunda regelbundna figurer. Jag förbiser icke, att ett område, hvars utbrytning
begäres, kan vara afsedt att sammanläggas med ett område af en
annan fastighet, För sådan händelse kunde väl synas öfverflödigt, att hvarje
område för sig uppfylde de vilkor, jag nyss uppstält. Så länge emellertid
lagen icke känner något förfaringssätt, hvarigenom två fastigheter kunna med
hvarandra förenas på sådant sätt, att de enligt lag skola anses såsom en
odelad fastighet, torde man icke böra göra något undantag för detta fall.

För vinnande af cn ändamålsenlig delning af ett hemman böra vid egostyckning
samma medel stå till buds som vid hemmansklyfning, sålunda äfven
rättighet att verkställa egoutbyten, att från ett till ett annat ställe flytta

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

soldattorp och afsöndrade lägenheter, att undantaga områden för vägar och
till annat samfäldt behof samt att bilda servituter, hvilka gälla utan inteckning.

Om det alltså är angeläget, att egostyckningen sker på ett ändamålsenligt
sätt, så är det, enligt min uppfattning, af icke mindre vigt, att vid
densamma noga och tillförlitligen fastställes hvad som skall tillhöra hvarje
hemmanslott.

För sådant ändamål böra vid egostyckning, likasom vid hemmansklyfning,
rågångarne mot angränsande hemman och mot afsöndrade lägenheter kunna
med laga verkan bestämmas. Det är ock nödigt, att förfarandet vid landtmäteriförrättningen
ordnas på sådant sätt, att skilnadslinierna, som dervid uppdragas
de särskilda hemmanslotterna emellan, komma att ega vitsord. Enligt
förslaget blir detta förhållandet endast i det fall, att förrättningen verkställes
innan hemmanslotterna blifvit till eganderätten åtskilda och att föryttring af
de särskilda hemmanslotterna derefter sker under hänvisning till förrättningen.
Om deremot förrättningen afser kartläggning och mantalssättning af redan till
eganderätten skilda lotter af ett hemman, skulle enligt förslaget, vitsord i
detta afseende icke kunna tillkomma förrättningen. Vidare torde, till undvikande,
så vidt möjligt, af framtida rågångstvister, skilnadslinierna böra icke
allenast utmärkas å karta utan ock beskrifvas, utstakas å marken och rörläggas.
Slutligen bör ock vid förrättningen fastställas hvad som tillkommer
hvarje hemmanslott utöfver ett eller flera till gränserna bestämda områden.

Men om landtmäteriförrättningen vid egostyckning skall hafva den vidsträcktare
uppgift och större betydelse, jag sålunda föreslagit, torde det vara
nödigt, att förrättningen underkastas samma kontroll som hemmansklyfning,
och att förfaringssätten vid dessa båda slag af hemmansdelning göras så vidt
möjligt likartade.

Äfven mantalssättningen bör ske vid landtmäteriförrättningen och pröfvas
af egodelningsrätten. Då hemmanets mantal skall fördelas på de särskilda
hemmanslotterna efter förhållandet emellan deras storlek och godhet, kan eu
dylik uppgift icke anses främmande för de myndigheter, hvilka handlägga
skiftesmål.

Vill man bygga lagstiftningen i ämnet på denna grund, måste förslaget
helt och hållet omarbetas. Jag skulle derför kunna inskränka mitt yttrande
till ett afstyrkande af förslaget sådant det föreligger. Emellertid vill jag angifva
några synpunkter, som vid förslagets omarbetning böra komma under
betraktande; och antager jag dervid till en början, att det hemman, om hvars
styckande fråga är, blifvit genom laga skifte eller dermed jemförlig åtgärd
skildt från andra hemman.

I regeln bör i sådant fall afl den till hemmanet vid skiftet utbrutna
jord ingå i styckningen och, med undantag af hvad som kan blifva afsatt till

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

vägar eller för annat hennnanslotternas gemensamma behof, fördelas emellan
lotterna i områden med bestämda gränser. Dock torde möjligen kunna medgifvas
att, såsom i förslaget antydes, då fråga är allenast om utbrytning från
hemmanet af en eller flera lotter, hvilka tillsamman utgöra endast en mindre
del deraf, hemmanets rågångar bestämmas endast så vidt de kunna beröra
nämnda hemmanslotter och karta upprättas allenast öfver dessa, hvaremot en
annan hemmanslott kommer att utgöras af den i viss män obestämda återstoden
af hemmanets jord, hvilken återstod likväl måste till omfång och godhet
beräknas i och för mantalssättningen.

Hemmanets andel i jord, som vid laga skiftet undantag^ för gemensamt
behof till vägar, diken och dylikt, bör emellan hemmanslotterna fördelas i
ideela andelar efter de mantal, som åsättas lotterna.

Hörer till hemmanet andel i qvarnställe, fiskevatten eller annan dylik
lägenhet, som vid skiftet lemnats odelad, torde icke vara nödigt, att denna
fördelas på hemmanslotterna efter mantal, utan bör densamma kunna antingen
i sin helhet tilläggas en af hemmanslotterna eller efter godtycklig grund delas
mellan vissa af dem.

Sådana hemmanets tillhörigheter som delegarerätt i häradsallmänning
och rätt att uppbära afgäld af afsöndrad lägenhet, augmentsränta, ersättning
för rotering in. m. böra tillkomma hemmanslotterna efter mantal.

Förfaringssättet vid egostyckning måste blifva i viss mån olika i det
fall, att förrättningen sker innan hemmanslotterna blifvit till eganderätten åtskilda,
hvilket bör vara regeln, och i det fall, att förrättningen afser fastställande
af en redan till eganderätten gjord delning af hemmanet.

I förra fallet är jordegaren i tillfälle att under förrättningens gång
rådgöra med landtmätaren om lämpligaste delning af hemmanet. Finner landtmätare^
att delning icke må verkställas på det sätt jordegaren påyrkar, bör
han derom meddela beslut, hvaröfver jordegaren eger föra klagan hos egodelningsrätten.
Varder delning verkstäld, bör förrättningen i dess helhet underställas
egodelningsrättens pröfning. Om vid förrättningen icke förekommer
sammanträde med rågrannarne eller fråga om egoutbyte, torde icke vara nödigt
att landtmätaren biträdes af gode män.

Om åter hemmanslotterna redan äro till eganderätten åtskilda och stridiga
intressen sålunda förefinnas vid förrättningen, torde biträde af gode män
vara erforderligt. För bestämmande af gränserna emellan hemmanslotterna
böra parternes fångeshandlingar läggas till grund, och torde förrättningsmännen
dervid hafva att förfara enligt 4(i § skiftesstadgan. Uppstår tvist om parternes
andelar i hemmanets samfälligheter, bör denna, om förening ej kan träffas,
hänvisas till domstol. Sedan sålunda blifvit afgjordt hvad enligt fångeshand -

30 Kongl. Maj:s Nåd. Proposition N:o 37.

lingarne tillhör hvarje hemmanslott, hafva förrättningsmännen att undersöka,
huruvida den skedda delningen kan godkännas. Om så linnes nödigt och af
ena parten påyrkas, bör delningen kunna jemkas genom egoutbyte. Kan ej
på sådant sätt delningen bringas till öfverensstämmelse med lag, bör godkännande
vägras. Om beslutet, hvilket må öfverklagas hos egodelningsrätten,
vinner laga kraft eller varder faststäldt, synes part böra ega rätt att fordra
återgång af det aftal, genom hvilket kemmanslotterna blifvit till eganderätten
skilda, Om deremot förrättningsmännen godkänna delningen med eller utan
jemkning, bör förrättningen underställas egodelningsrättens pröfning.

Till minskning af kostnaderna för egostyckniug torde kunna medgifvas
att, om besvär emot förrättningen icke blifvit anförda, egodelningsrättens ordförande
må ensam fastställa densamma,

Om en person är egare af två eller flera hemmansnummer, hvilka antingen
utgöra ett skifteslag eller ock blifvit vid laga skifte hvar för sig utbrutna,
men gränsa intill hvarandra, skulle hinder för egostyckning å ett af
hemmanen möta deraf, att laga skifte eller rågångsutstakning icke kan verkställas
emellan hemmanen. Det vore såväl af detta skäl som i öfrigt önskligt
att sådana ändringar i skiftesstadgan vidtogos, att laga skifte och rågångsutstakning
äfvensom egoutbyte kunde under förmer, som änsåges betryggande
för inteckningshafvare och andra rättsegare, ske äfven emellan hemman, hvilka
tillhöra samme egare.

En af egodelningsrätt faststäld egostyckning bör icke kunna rubbas under
andra förhållanden än en af egodelningsrätt faststäld hemmansklyfning. Då
emellertid, under vissa omständigheter, hemmanet kan komma att ingå i nytt
laga skifte eller undergå hemmansklyfning, torde vara nödigt föreskrifva, att
vid sådan förrättning de genom egostyckningen utbrutna hemmanslotterna skola
sinsemellan taga del särskild! i inrösningsjorden och särskilt i afrösningsjorden
efter innehaf.

Jag har hittills sysselsatt mig med det fall, att hemmanet, som skall
styckas, är till såväl in- som afrösningsjorden genom laga skifte eller dermed
jemförlig åtgärd skild! från andra hemman.

Derest åter endast inrösningsjorden är på sådant sätt utbruten, bör med
hemmanets andel i afrösningsjord kunna förfaras på samma sätt som med andel
i qvarnställe, fiskevatten eller dylik lägenhet. Om emellertid hemmanets andel
i afrösningsjorden är utbruten genom storskifte eller sämjedelning, synes äfven
denna kunna delas i områden med bestämda gränser. En sådan delning bör
dock icke medföra annan verkan än en hemmansklyfning enligt sista punkten
af 94 § skiftesstadgan, hvarför egostyckningen i denna del icke må fastställas
af egodelningsrätten.

En egostyckning, jemförlig med hemmansklyfning af sistnämnda slag,

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 37.

synes ock kunna ske å hemman, som till såväl in- som afrösningsjord är skildt
från andra hemman allenast genom storskifte eller sämjedelning.

Slutligen anser jag det böra medgifvas, att i sammanhang med laga
skifte egostyckning må verkställas å hemman eller hemmansdel, som genom
skiftet utbrytes.

Justitierådet Hammarskjöld utlät sig: Den i sista punkten af 2:dra

§:ns lista moment förekommande föreskrift att, der en del består af flera till
läget skilda områden, hvarje sådant område skall i mantal sättas, skulle medföra
ett mantalets söndersplittrande i smådelar utöfver hvad det praktiska
lifvets kraf gör nödvändigt. Söndersplittring af mantalen är öfverhufvud ej
utan olägenheter redan i vårt nuvarande lagfarts- och inteckningsväsende.
Att framtvinga sådan söndersplittring, der den ej behöfves, bör åtminstone ej
komma i fråga. Lika med justitierådet Claeson hemställer jag, att punkten
må utgå.

Genom skiftesväsendet har man sökt och i icke ringa mån äfven lyckats
inskränka den för landets ekonomiska utveckling skadliga egoblandningen.
Insigten i dennas förderflighet är emellertid ej så allmän i vårt land, att man
ej skulle behöfva frukta missbruk af egostyckningsinstitutet till skapande af
en ny egoblandning, som kommande slägten finge med stora uppoffringar söka
afhjelpa. Till motverkande af denna fara, i den män lagstiftningen kan det,
bör, såsom justitierådet Claeson hemstält, i lagen införas en bestämmelse om
begränsning af antalet områden för hvälje hemmansdel, som genom egostyckning
uppkommer.

Lika med justitierådet Claeson hemställer jag, att 2:dra stycket af
3:dje § må utgå. Af tvenne till mantal satta heinmansdelar kan ingendera
kallas stamhemman i förhållande till den andra. Genom momentet skulle
tillskapas mantal utan mantalsrättigheter eller med inskränkta sådana i mångfaldiga
j modifikationer. Under det man genom förenklingar i skatteväsendet
arbetarT i riktningen af all jords likhet, skulle man här skapa en källa till
nya olikheter af ett ganska krångligt slag. Momentet har antagligen föreslagits
i tanke, att egostyckningsinstitutet skulle kunna begagnas vid upplåtelse
af tomtplatser och dylikt. Dertill torde emellertid jordafsöndringen
fortfarande vara den lämplig-aste formen. En upplåtelse från ett hemman af
en begränsad jordrymd under eganderätt utan mantalsrättigheter är till sitt
väsende en jordafsöndring. Mantaissättning är icke nödvändig för bestämmande
af afsöndringens andel i stamhemmanets onera, utan kan den saken ordnas
på annat sätt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Rättvisans kraf samt behofvet af trygghet för de förhållanden, som
genom egostyckning skulle uppstå, torde nödga till införande af åtskilliga
bestämmelser utöfver hvad gällande lag samt förslaget redan innehålla.

Innan nya sjelfständiga hemmansdelar bildas, synes vara angeläget, att
man förvissar sig om att hvad dem tillägges verkligen tillhör det hemman som
styckas. Der hemmanets rågångar ej äro bestämda, eller hemmanets andel i
tilläfventyrs ännu oskiftad mark är oklar samt denna andel skall särskild! tillläggas
någon hemmansdel, torde reglering eller utredning böra först ega rum.

Det må vara, att man vid egostyckning, lika väl som hittills vid jordafsöndring,
kan öfverlemna åt omtanken hos de i saken intresserade att tillse
sådana omständigheter, som böra genast för dem hafva väsentlig vigt, såsom
skiftenas lämpliga form, tillvaron af utfartsvägar, af tillfällen till afloppsdike^
af lämpliga byggnadsplatser, in. in. Men hvad lagstiftningen behöfver
göra är att åt de enskildas anordningar för att fylla ett eller annat af dessa
eller andra behof bereda den trygghet, att de ej utan de intresserades medgifvande
kunna rubbas, så att någon af dem lider men. Dertill fordras, att
anordningar vid egostyckning om undantag af mark för delegarnes allmänna
behof förklaras skola hafva samma giltighet som motsvarande anordningar vid
laga skifte, samt att 58 § i förordningen om inteckning af fast egendom den
16 juni 1875 utsträckes att gälla äfven servitut, som uppkommer vid egostyckning.

Lika väl som vid hemmansklyfning böra de vid egostyckning uppkommande
gränslinier vederbörligen beskrifvas, utstakas och rörläggas.

Förslaget omtalar icke någon möjlighet att öfverklaga landtmätarens
förrättning. Åtminstone för det fall, att vid förrättningen finnas parter med
stridiga intressen, synes en besvärsrätt ej kunna undvikas. Då besvären kunna
afse uppskattning af jord samt äfven eljest frågor kunna förekomma, som
hafva närmaste likhet med motsvarande frågor vid laga skifte, böra besvären
ställas till egodelningsrätt. Att denna sålunda skulle få pröfva äfven uträkning
af mantalets fördelning anser jag lika med justitierådet Carlson ej
böra möta någon betänklighet.

Förslaget omtalar en pröfning och fastställelse af fördelningen af mantalet,
men vet ej af någon pröfning och fastställelse af egostyckningen i
öfrig!. Deraf blir följden, att de å kartan och marken bestämda gränslinierna
skulle sakna den laga kraft, som i motsvarande fall en fastställelse af hemmansklyfning
medför. För framtida trygghet bör äfven vid egostyckning en fastställelse
af förrättningen ega rum, derest ej det styckade hemmanet tillhör
ett större skifteslag och egostyckningen alltså ej kan få ligga i vägen för
sedermera sökt laga skifte. För enkelhetens skull bör pröfningen och fastställelsen
af förrättningen i sin helhet ske af egodelningsrätt eller möjligen,

Kongl. Majds Råd. Proposition N:o 37.

såsom justitierådet Carlson till minskande af kostnaderna föreslagit, af egodelningsrättens
ordförande allena.

Egostyckningsinstitutet medför behofvet af ett par tillägg till skiftesstadgan,
Indika tillägg böra genomföras samtidigt med den nya egostyckningslagstiftningen.

Har en jordpossession, som ej tillhör ett större skifteslag, undergått
egostyckning, som blifvit faststäld, böra innehafvame af de styckade delarne
icke hafva skiftesvitsord emot hvarandra. Bestämmelse härom bör införas i
1 kapitlet skiftesstadgan. — Det kan emellertid hända, att i framtiden någon
af de genom styckningen uppkomna hemmansdelarne skall klyfvas mellan flera
delegare, och att dervid ordentlig och redig skiftesläggning hindras af någon
af de öfriga. I afseende å jordafsöndringar gifver 83 § skiftesstadgan föreskrifter
för ett motsvarande fall. Bestämmelser böra gifvas, som för eu
dylik händelse åtminstone i någon mån gifva tillfälle till nödiga jemkningar
äfven i den skedda egostyckningen.

Utgör en styckad jordpossession del af ett större skifteslag, böra de i
85 och 89 §§ skiftesstadgan gifna regler tillämpas. En omredigering af dem
torde likväl vara behöflig. Skola de utstyckade delarne ingå i laga skifte,
bör det ej komma i fråga, att innehafvare af någon af dem skall hafva vare
sig rätt eller skyldighet att taga jord af annat slag eller i annan proportion,
än han förut innehaft. Lika med justitierådet Carlson anser jag, att vid ett
sådant fall de särskilda delarne i det styckade hemmanet böra, sedau hemmanets
hela lott blifvit bestämd, sig emellan taga del särskildt i inrösniugsjorden
och särskildt i afrösningsjord en i förhållande till hvarje dels innehaf.
Denna regel utgör dels en genom det nya egostyckningsinstitutet nödvändiggjord
komplettering af lagstiftningen om delningsgrund, dels ett oundgängligt
undantag från reglerna i 79 § skiftesstadgan.

Justitierådet Ilerslow anförde: Lika med komitén anser jag det vara
synnerligen önskvärdt, såväl att den, som vill tillhandla sig en del af ett
hemman, må kunna på förhand förvissa sig om, Indika egor han genom sitt
köp skall bekomma, som ock att, derest en hemmansegare åstundar att af
sill jord föryttra allenast ett visst slags egor t. ex. skog, tillfälle härtill må
stå honom öppet; och då, såsom komiterade redan påpekat, nu gällande
stadgandeu rörande hemmansklyfning och jordafsöndring icke medgifva, att
ett hemman delas annorlunda än i qvotdelar af dess skattetal och med iakttagande
att hvarje särskild del erhåller lott i hemmanets alla olika egoslag,
samt till följd häraf, om från ett hemman föryttras allenast en bestämd ega,
denna icke kan erhålla egenskapen af en själfständig fastighet utom i ett
särskildt undantagsfall, kan jag icke annat än tillstyrka införandet af en anordning,
hvarigenom ofvan angifna två önskningsmål vinnas. Dit syftar också
Bih. till lliksd Prof. 1896. 1 Samt. 1 Afd. 24 Höft. 5

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

det förfarande, som i remitterade förslaget betecknas med benämningen “egostyckning"
och går derpå ut, att en liemmansegare skulle med gällande verkan
kunna på egen band dela sitt hemman i två eller flera sjelfständiga, till läge
och gränser bestämda lotter och derefter genom offentlig myndighet få såväl
de särskilda lotterna utmärkta å karta som ock behörigt mantal satt å hvarje
lott. Detta förfarande liar onekligen den stora fördelen att vara både enkelt
och billigt; men det dermed afsedda ändamål att bereda gällande och beståndande
kraft åt köpeaftal om viss, till läge och gränser bestämd del af ett
hemmans område uppnås endast i det fall, att det hemman, som på berörda
sätt styckas, icke ligger i samfällighet med annan jordegares mark utan antingen
utgör ett skifteslag för sig eller ock fått sitt område skildt från skifteslagets
öfriga egor genom sådan delning, som enligt gällande skiftesstadga
icke må rubbas med mindre alla rättsegande derom åsämjas. Eljest lärer det
nemligen icke kunna förhindras att, genom påkallande af laga skifte från någon
skiftesdelegares sida, den gjorda egodelningen när som helst häfves, och derigenom
den, som köpt vissa egor, tvingas att i utbyte mot dessa, hvilka måhända
äro de enda, som motsvara hans afsigt med köpet, taga icke allenast
annan mark, utan äfven mark af annat egoslag. Det föreslagna egostyckningsförfarandet
bör derföre, enligt min åsigt, icke tillåtas inom andra hemman,
än de, hvilkas egor äro vederbörligen skilda från angränsande fastigheter.

I rikets norra flin, der skiftesväsendet ännu befinner sig på eu mindre
framskriden ståndpunkt, torde, med den af mig förordade begränsning af förslagets
omfattning, det ifrågasatta egostyckningsförfarandet tills vidare endast
undantagsvis blifva tillämpligt. Hvad dessa orter beträffar, har förslaget företrädesvis
det särskilda syfte att, i icke mindre skogshushållningens än jordbruksnäringens
intresse, bereda hemmansegaren möjlighet att, med behållande
af den för jordbruk lämpliga arealen af sitt hemman jemte ett för husbehofvet
afsedt. mindre område af hemmanets skog, afhända sig den öfriga delen af
skogsmarken på sådant sätt, att sistnämnda del lika som den del af hemmanet,
hvilken säljaren behölle, blefve eu sjelfständig fastighet. Detta syfte,
hvithet, såsom redan blifvit påpekadt, icke i fråga om sådant hemman, som
med annat hemman liar gemensam skogsmark, är på ett betryggande sätt
t-illgodosedt genom det föreslagna egostyckningsförfarandet, skulle i afseende
å så beskaffad! hemman enligt mitt omdöme lämpligast vinnas genom en lagbestämmelse,
som, med ändring af nu gällande skiftesstadga, ginge derpå
ut, att, i händelse egaren af ett sådant hemman aflande sig hemmanets andel
i den gemensamma skogsmarken eller någon ideel del deraf, köparen, ändock
den af honom inköpta delen saknade särskilt mantal, lika med egaren åt
stamhemmanet skulle ega skiftesvitsord beträffande den samfällighet, hvari han
förvärfvat del, eller, derest han hellre önskade få sin skogslott utbruten enligt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

senare punkten i 94 § skiftesstadgan, hade rätt att påfordra en sådan åtgärd
samt vidare i båda fallen vore berättigad att, sedan det honom tillkommande
, skogsområde blifvit behörigen afskildt, få stamhemmanets mantal fördeladt mellan
sistnämnda område, å ena, och stamhemmanets återstående egor a andra sidan.

Enligt förslaget skall, derest en afstyckad hemmansdel består af flera
till läget skilda områden, hvarje sådant område sättas i särskildt mantal.
Denna föreskrift, som, till förekommande af egoblandning, i sjelfva verket förbjuder
att flera till läget skilda områden må bilda en enda hemmansdel, ehuru
naturligtvis flera särskilda hemmansdelar kunde förenas i en och samme egares
hand, synes mig alltför radikal och snarare egnad att inom vårt fastighetsväsen
alstra splittring och oreda, än ordning och öfverskådlighet. Om t. ex.,
såsom ofta är förhållandet, till ett hemman hör en mindre torfmosse, belägen
på något afstånd från hemmanets öfriga egor, så skulle, enär vid försäljning
af delar af hemmanet hvarje köpare, åtminstone om orten saknade skog, antagligen
ville utom annan mark bekomma äfven sin särskilda andel i mossen,
hvarje torfmosselott, huru liten som helst, erhålla särskildt mantal, oaktadt
det vore att förutse, att mosselotten aldrig komme att bilda eu särskild possession
för sig, utan alltid skulle såsom en behöflig appertinens åtfölja annan
del af hemmanet. Enligt min åsigt bör den anförda föreskriften utbytas mot
en bestämmelse, som allenast har till ändamål att förebygga en oskälig och
öfverdrifven egoblandning. Utgående från den förutsättning, att, ehuru derom
intet nämnes i förslaget, det dock är meningen att hvarje hemmansdel skall
å den karta, som bör öfver styckningen upprättas, betecknas med sin särskilda
littera, håller jag före, att berörda ändamål lämpligen kunde vinnas
genom ett stadgande, som, jemte förklarande att, i händelse vid egostyckning
icke hvarje hemmansdel erhölle sina egor i ett sammanhang, de skilda områden,
som tillfölle en och samma hemmansdel, skulle å kartan betecknas med
samma littera, tillika förbjöd egostycknings verkställande på sådant sätt, att
någon hemmansdel bekomme mer än ett begränsad! mindre antal skiften.

Det borde tillkomma landtmätaren att tillse, att nödiga utfartsvägar
icke saknades; och borde dessa å kartan utmärkas.

Till förekommande af tvetydighet om rätta sträckningen af skilnadslinierna
emellan de utstyckade hemmansdelarne, borde det jemväl åligga landtmätaren
att, sedan kartan blifvit fullbordad, enligt dess visning å marken
utstaka och rörlägga sagde skilnadslinier.

Om kartan öfver egostyckningen upprättas medan den fastighet, som
utgjort föremål för styckningen, hel och hållen befinner sig i en och samme
egares hand, samt, vid försäljning af utstyckad del, denna i saluhandlingen
betecknas med den littera, hvarmed den utmärkes å kartan, torde någon särskild
åtgärd för att bereda vitsord åt kartan icke vara erforderlig; men för

86 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

den händelse åter att kartläggningen verkställes först efter skedd föryttring
af någon del af fastigheten, måste, med hänsyn till de sålunda uppkomna
olika intressen, i förslaget inrymmas någon föreskrift, huru kartan med derå
utmärkta skilnadslinier emellan de utstyckade delarne skall vinna laga kraft.

Med de åt mig, till betryggande af eganderätten och förekommande af
tvister, nödiga ansedde tilläggsbestämmelser skulle det blifva nödvändigt, att
icke blott landtmätarens förslag till mantalssättning, utan ock egostyckningen
i öfrigt i fråga om dess öfverensstämmelse med de föreskrifter, lagen innehölle,
underkastades pröfning och fastställelse af högre myndighet; och synes
mig, i likhet med justitieråden Hammarskjöld och Carlson, att denna befattning
med egostyckningsmålen borde uppdragas åt egodelningsrätten eller, i
fall att klander mot förrättningen icke förekommit, åt bemälda rätts ordförande.

Vidare lärer erfordras, att hvad 58 § i förordningen angående inteckning
i fast egendom den 16 juni 1875 innehåller utsträckes att gälla jemväl
om servitut, som uppkommer vid egostyckning, samt att behörigen skedd egostyckning,
i afseende å sin verkan, i skiftesstadgan likställes med hemmansklyfning;
och förtjenade det att i sammanhang härmed komma under öfvervägande,
huruvida icke med hänsyn till den väsentligt förminskade betydelse,
som hemmantalet numera eger såsom beräkningsgrund för allmänna utskylder,
det kunde tillåtas hemmansegare att få klyfning af sitt hemman verkstäld
enligt skiftesstadgan utan hinder deraf, att hemmanet tillhörde en enda egare,

Medan 2 § i förslaget är så affattad, att den tyckes ega tillämplighet
i hvarje fall, då en hemmansegare vill för försäljning stycka sitt hemman i
två eller flera delar, angifver sig 8 § vara afsedd för den särskilda händelse,
att hemmansegaren har för afsigt att, med behållande af en de! af hemmanet,
afhända sig återstoden. Oaktadt det från lagstiftningssynpunkt måste förefalla
temligen likgiltigt, huruvida föryttrandet af hela hemmanet eller blott af
en del deraf från hemmansegarens sida utgör det syfte, som ligger till grund
för styckningen, har dock förslaget bland annat infört den väsentliga åtskilnad
emellan sagde två fall, att, under det att egostyckning enligt 2 § tyckes
skola för hvarje hemmansdel medföra delaktighet i de stamhemmanets tillhörigheter
och förmåner, hvilka tillkomma detsamma efter mantal, en enligt
3 § utstyckad hemmansdel skulle, der ej annorlunda blifvit bestämdt, vara
från sådan delaktighet utesluten. Att denna icke i sakförhållandenas egen
inre olikhet grundade, utan alldeles godtyckligt bestämda åtskilnad är, trots
de åtgärder, som i senare stycket af 3 § föreskrifvits till framtida upplysning
derom att mantalets egenskap att utgöra grunden för åtnjutande af andel
i vissa rättigheter blifvit i detta fall helt och hållet eller delvis upphäfd,
synnerligen egnad att intrassla vårt fastighetsväsen samt framkalla osäkerhet

Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 37.

i eganderätten, lärer ligga i öppen dag. Sålunda skulle tillskapas icke blott
vissa fastigheter, i afseende å hvilka det mantal, som blifvit dem åsatt, saknade
den betydelse, som mantalet eljest egde, utan äfven — enär stamhemmanet
i detta fall, efter det dess mantal i följd af styckningen blifvit minskadt,
fortfarande skulle förblifva i åtnjutande af rättigheter, som belöpte å
den afstyckade hemmansdelens mantal — andra fastigheter, med hvilka följde
större förmåner, än hvartill de på grund af sitt åsätta mantal vore berättigade.
Om, såsom jag redan förordat, tillämpligheten af det föreslagna egostyckningsförfarandet
inskränkes till de hemman, hvilkas egor äro behörigen skilda från
angränsande fastigheter, skulle visserligen den anmärkta oegentligheten vara
begränsad till ett jemförelsevis ringare omfång; men införandet af mantal med
olika rätt och betydelse innebär dock i sig fröet till så många och stora förvecklingar,
att en slik anordning, hvilken, såsom jag längre fram vid 12 §
får särskild! tillfälle att närmare utveckla, ingalunda är nödvändig, icke heller
är tillrådlig. Väl är det sant, att redan stadgandet i 13 § af nu gällande
förordning angående hemmansklyfning och jord afsöndring den 6 augusti 1881
kan gifva anledning till åsättande af mantal, som saknar mantalets vanliga
rättigheter; men detta stadgande, hvithet hittills högst sällan lärer hafva
tillämpats, synes med allt skål böra hänföras inom området för den gamla
latinska regeln: “Observandum sed non imitandumJag instämmer förty i
justitieråden Hammarskjölds och Claesons hemställan, att senare stycket åt
förslagets 3 § måtte utgå.

Justitierådet Åberg sson yttrade: Het hufvudsyfte man bör hafva för
ögonen vid stiftande af lagar, som beröra jordens fördelning, är, efter min
åsigt, att söka ernå det mål, som vinnes genom ett fullständigt enkelt och
redigt katasterverk med tillförlitliga kartor och praktiskt anordnade fastighetsoch
inteckningsböcker af den beskaffenhet, att de med laga vitsord lemna
upplysning om hvarje jordegendoms område och egare samt gäld och andra
bördor. Mycket har i detta afseende vunnits genom skiftesverket, i den män
detta fortskridit samt genom lagen om fastighets- och inteckningsböcker åtminstone
i de landsdelar der skiftesverket längre fortskridit, men mycket återstår
innan man uppnått det mål, som, enligt hvad jag nyss antydt, bör eftersträfvas.
För att icke ännu mera försvåra och fördröja uppnåendet af nämnda
mål, synes lagarbetets utveckling på detta område böra fortgå på sådant sätt,
att man icke, genom att ännu ytterligare inveckla de bestående förhållandena,
lägger hinder i vägen för målets ernående. Enligt det nu föreliggande förslaget
skulle jord, som icke för sig utgör helt hemman, kunna innehafvas

antingen såsom eu från hemman utklufven hemmanslott, tagande del i
alla hemmanets herrligheter efter sitt mantal,

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 37.

eller såsom en från hemman enligt 2 § i förslaget utstyckad del med
viss förut bestämd egovidd och med åsatt mantal, beräknadt efter den bestämda
egovidden, och, ifall jag riktigt uppfattat det härutinnan otydliga förslaget,
med rätt till andel i de hemmanets tillhörigheter och förmåner, livilka
tillkomma detsamma efter mantal,

eller såsom en från hemman enligt § 3 i förslaget utstyckad del med
viss förut bestämd egovidd och med åsatt mantal, beräknadt efter den bestämda
egovidden, men utan annan än särskild aftalad och vid utstyckningen
stadgad delaktighet i de hemmanets tillhörigheter och förmåner, Indika tillkomma
detsamma efter mantal,

eller såsom eu från hemman för alltid afsöndrad del, hvilken jemte
öfriga afsöndringar från hemmanet ej får öfverstiga en femtedel af hemmanets
egovidd och för hvilken afsöndrade del skall finnas faststäld afgäld till stamhemmanet,
i motsats mot härofvan omförmälda utklufna eller utstyckade hemmansdelar,
Indika hafva direkt skattskyldighet till det allmänna,

eller såsom en med Konungens befällningshafvandes tillstånd från hemman
för alltid afsöndrad del, hvilken, ensam eller tillsammans med hvad redan
kan vara från hemmanet afsöndradt, utgör mera än en femtedel af dess område
med faststäld afgäld till stamhemmanet,

eller såsom en från hemman för alltid afsöndrad lägenhet, för hvilken
ursprungligen varit faststäld afgäld till stamhemmanet, men hvilken genom
mantalssättning, som skulle efter en i vissa fall invecklad procedur ega rum,
förvandlats till utstyckad hemmansdel, utan annan än särskild aftalad och
faststäld andel i de stamhemmanets tillhörigheter och förmåner, livilka tillkomma
detsamma efter mantal,

eller såsom en från hemman för viss tid eller lifstid afsöndrad del, med
afgäld, der sådan finnes i afhandlingen bestämd, utgående till stamhemmanet,
hvartill slutligen komma dels jordlotter, utstyckade från sådana i jordeboken
under särskildt nummer upptagna lägenheter, som icke genom afsöndring
uppkommit, hvilka jordlotter vid utstyckningen icke skulle mantalssättas,
utan genom förrättningsmannens uppskattning få för sig bestämdt det förhållande,
hvarefter den utstyckade lotten skulle i lägenhetens allmänna utskylder
och besvär deltaga, dels jordlotter afsöndrade från lägenheter af nyssnämnda
beskaffenhet.

Denna i korthet lemnade redogörelse för de olika former, hvarunder
smärre jordlotter skulle tillskapas, synes mig visa, att den föreslagna lagstiftningen
icke skulle åstadkomma enkelhet och reda, utan snarare göra förhållandena
mera invecklade, än de för närvarande äro, och medföra osäkerhet i
eganderätts- och inteckningsväsendet. Hvad det nya egostyckningsinstitutet
beträffar, finner jag det anmärkningsvärdt att den förrättning, dervid egostyck -

Kongl. 31aj:is Nåd. Proposition N:o 37.

ningen verkställes, icke skulle falla under skiftesstadgans bestämmelser, icke
skulle kunna öfverklagas och icke komma att af någon myndighet pröfvas ur
rättssäkerhetens synpunkt, utan allenast för utrönande, huruvida mot mantalssiittningen
kan från det allmännas sida vara något att erinra. Redan häraf
anser jag mig hafva tillräckligt skäl att afstyrka det föreliggande förslaget.
Väl instämmer jag med justitierådet Herslow i fråga om önskvärdheten af eu
lagstiftning, hvarigenom tillfälle bereddes ej mindre för den, som vill förvärfva
eu del af ett hemman såsom sjelfständig, direkt till det allmänna skattskyldig
fastighet, att på förhand förvissa sig om, hvilka egor han genom sitt köp skall
bekomma, än äfven för hemmansegare att, medan han ännu är ensam egare
af sitt hemman, under laglig form få detsamma fördeladt i lotter med af honom
utan hänsyn till egoslag bestämda vissa områden, i ändamål att afyttras
såsom sjelfständigt hemmansdelar med direkt skattskyldighet till det allmänna;
men jag anser dessa fördelar icke böra vinnas på det sätt lagförslaget innehåller,
utan torde, med minsta rubbning i hittills gällande begrepp om egodelning
och med minsta förändring i hittills gällande lagstiftning, det antydda
önskningsmålet kunna uppnås genom ändring i eller tillägg till skiftesstadgaus
bestämmelser om hemmansklyfning, af hufvudsakligen det innehåll, att hemmansklyfning
kunde ske på två sätt, nemligen

a) i hittills vanlig ordning, d. v. s. med iakttagande af samma grunder,
som för egoskiften i allmänhet äro i skiftesstadgan föreskrifna,

b) på sådant sätt, att, utan hänsyn till de olika egoslagen, antingen
hemmansegaren, der lian vid förrättningen är ensam egare af hemmanet, bestämmer
gränserna på marken för de lotter, hvari lian önskar hemmanet deladt,
eller ock delningen grundas på aftal mellan hemmansegaren och annan eller
andra, hvilka förvärfvat lotter med på marken bestämda gränser, så att skiftesförrättningen,
dervid landtmätaren ex officio skulle hafva att tillse att nödiga
utfartsvägar och andra undantag för allmänt behof förbehölles till undvikande
af framtida kollisioner mellan lottegame, i öfrigt inskränkes till kartläggning
och beskrifning af lotterna samt utstakning och rörläggning af deras gränser
äfvensom uppskattning af lotterna och derpå grundad fördelning af mantalet.

Kör hemmansklyfning af sistnämnda beskaffenhet skulle gälla skiftesstadgans
processuela bestämmelser, möjligen med den modifikation att, till undvikande
af onödiga kostnader, landtmätaren åtminstone i vissa fall kunde undvara
biträde af gode män, liksom fastställelse af förrättningen kunde meddelas
af egodelningsrättens ordförande. Häraf skulle följa att förrättningen linge
jemväl hvad beträffar man talsfördelningen öfverklagas hos egodelningsrätt.

Då hemmansklyfning af den under b) härofvan antydda beskaffenhet
skulle hafva till ändamål att bereda innehafvare af utklufvet område säker
besittning af samma, till sina gränser en gång för alla bestämda område, följer

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

häraf, att klyfning'' af denna beskaffenhet icke lagligen skulle kunna öfvergå
annan fastighet än sådan, som antingen från början utgjort ett sjelfständigt
skifteslag för sig eller ock hlifvit från samfällighet utbrutet genom laga skifte
eller annan delning, som icke får genom nytt skifte rubbas utan medgifvande
af fastighetens egare. Har det skifteslag, hvartill hemmanet hörer endast
delvis undergått laga skifte, såsom enligt 78 § skiftesstadgan är tillåtet, bör,
på sätt justitierådet Claeson erinrat, hemmansklyfning af ifrågavarande beskatfenhet
ej omfatta andra egor, än dem som i laga skiftet ingått. Klyfning af
hemman i områden ined förut bestämda gränser bör således icke kunna ega
rum under sådan förutsättning, som afses i sista punkten af 94 § skiftesstadgan.
Deremot böra de utklufna lotterna, hvilka skola hvar för sig motsvara
viss del af hemmanets mantal, deraf, sedan lotterna hlifvit afyttrade, intet
vidare för hemmanets egare återstår, alltid hafva, hvar för sitt mantal, delaktighet
i hemmanets tillhörigheter och förmåner, således äfven proportionerlig
andel i samfällig skog, deri hemmanet eger en ännu icke genom laga skifte
utbruten del. Om förrättningen sålunda inordnas under stadgan om skiftesverket
i riket, skulle i flera hithörande ämnen icke erfordras särskilda bestämmelser,
såsom rörande rågångar, högsta tillåtna skiftesantal in. in., ej heller
något tillägg till 58 § inteckningsförordningen i syfte att de vid förrättningen
stipulerade servituter blifva gällande utan inteckning. Att egostyckning af
ifrågavarande beskaffenhet bör hänföras till den författning angående jords delning
vi redan ega i stadgan om skiftesverket i riket synes ligga i sakens natur,
och jag styrkes ännu mera i denna uppfattning genom de befogade erinringar,
som af öfriga ledamöter inom domstolen gjorts mot försöket att bredvid skiftesstadgan
införa ett särskildt egostyckningsinstitut.

Justitierådet Hernmarck instämde hufvudsakligen i det af justitierådet
Herslow afgifna yttrande samt var derjemte ense med justitierådet Hammarskjöld
i fråga om behofvet af ett stadgande rörande inskränkning af skiftesvitsordet
för innehafvare af utstyckad hemmansdel. För öfrig! ansåg justitierådet,
att då det ifrågasatta egostyckningsinstitutet i likhet med hemmansklyfning
innefattade delning af jord, hvarom de allmänna bestämmelserna för
närvarande äro sammanfattade i stadgan om skiftesverket i riket, samt det remitterade
förslaget rörande hemmansklyfningen allenast innehölle stadgande]! om
hvilka hemman finge klyfvas och i hvilken utsträckning klyfningen finge ske,
men i öfrig! hänvisade till skiftesstadgans föreskrifter i ämnet, borde den tillämnade
lagen jemväl hvad egostyckningen angiuge, blott bestämma de slag af
fastigheter, hvilka kunde vara föremål för sådan åtgärd, hvaremot alla öfriga
i ämnet erforderliga föreskrifter borde få sin plats i skiftesstadgan och densamma
gifvas eu sådan affattning, att deraf tydligt framginge, hvilka af författningens
bestämmelser skulle ega tillämpning i fråga om egostyckning.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Om så ej skedde vore det, efter justitierådets förmenande, att befara att stor
osäkerhet och villrådighet skulle hos landtmätare och andra myndigheter blifva
rådande rörande de normer, hvilka vid egostyekningsförrättningar borde följas,
och det vacklande i praktiken, som deraf skulle uppstå, kunde komma att i
större eller mindre män omintetgöra det gagn, som det nya jorddelningsinstitutet
eljest skolat bereda.

4 §•

Äfven om 2 8 komme att bibehållas oförändrad, ansåg justitierådet
Claeson, att de i 4 §, 1 mom. befintliga orden “eller styckas" kunde såsom
öfverflödiga utgå. Blefve åter 2 § omredigerad i den af justitierådet angifna
riktning, vore det nödvändigt att utesluta nämnda båda ord för att undvika
missförstånd.

Beträffande 2 mom. ansåg justitierådet Claeson, att det vore obehöflig!
att, såsom i förslaget skett, stadga den inskränkning att temporär upplåtelse
af jord, som hufvudsakligen bestode af skogsmark, ej finge afse mera än en
femtedel af egoområdet.

Justitieråden Hemmarck, Abergsson, Herslow och Hammarskjöld
ansågo jemväl, att orden “eller styckas" i mom. 1 borde utgå, samt instämde
beträffande mom. 2 med justitierådet Claeson.

5 §.

Justitierådet Claeson yttrade: I nu gällande förordning angående hemmansklyfning
och jordafsöndring finnes icke föreskrifvet att karta skall upprättas
öfver jord, som för alltid afsöndras. Saknaden af en sådan föreskrift har icke,
så vidt mig kändt är, vållat någon oreda eller föranledt tvistigheter. Redan
detta synes mig tala emot att införa en ovilkorlig bestämmelse att jord, som
för alltid afsöndras, skall å karta utmärkas. De icke oväsentliga kostnader,
en sådan kartläggning medför, innebära efter mitt omdöme ett ytterligare skäl
att hemställa, att den nya bestämmelsen om karta må ur förslaget utgå.

Föreskriften om en årlig afgäld till stamhemmanet må hafva varit behöflig
på den tid, då hemmanets utskylder hufvudsakligen bestodo af grundskatter
och sådana onera, som beräknades efter mantal. Men efter de under
sista årtiondet skedda förändringar i skatteväsendet och då grundskatterna
komma att i en nära framtid upphöra, torde det från statens synpunkt ej vara
erforderligt att betrygga stamhemmanets innehafvare att genom en årlig afgäld
Bill. till RiJcsd Vrot. 1896. 1 Samt. 1 Afd. 24 Höft. G

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 37.

få bidrag till skatternas utgörande. Jag tillstyrker följaktligen att allt livad
lagförslaget innehåller i fråga om läggande af årlig afgäld å jord, som för
alltid afsöndras, må uteslutas.

Det i 5 § 2 mom. nyttjade uttrycket “afhandling", hvithet jemväl återfinnes
i nu gällande förordning, synes innebära, att ett aftal om jordafsöndringen
skall vara träffadt och skriftlig handling derom uppgjord. Då det ej sällan,
isynnerhet vid indelning af tomter nära jernvägsstationer in. in., torde förekomma
att hemmanets egare vill föranstalta om jordafsöndringar, fastän köpare
till de särskilda lägenheterna ännu icke afhörts, och något hinder härför ej
torde böra läggas, hemställer jag, att en ändring af ordalagen i detta moment
må ega rum.

Borttages föreskriften om årlig afgäld, skulle Konungens befallningshafvandes
pröfning kunna inskränkas till att granska, om jordafsöndringen, sådan den
för Konungens befallningshafvande i ansökning eller afhandling eller annorledes
beskrifvits, är till storlek och i öfriga afseenden med lagen öfverensstämmande.
Befinnas vid denna granskning lagens stadganden vara iakttagna,
har Konungens befallningshafvande att, med fastställande af jordafsöndringen,
åsätta lägenheten särskilt namn och nummer.

Justitierådet Carlson anförde: I likhet med justitierådet Claeson anser
jag, att stadgandena om afgäld å lägenhet, som hädanefter afsöndras, böra ur
förslaget uteslutas.

Men om så sker torde ock föreskriften om lägenhets antecknande i jordeboken
kunna utgå.

Derest det anses nödigt att karta upprättas öfver lägenhet, som afsöndras
för alltid, torde sådana föreskrifter böra meddelas, att kartan kommer att
ega vitsord åtminstone i fråga om gränserna lägenheten och stamhemmanet
emellan.

Vid omarbetning af stadgandena om egostyckning bör tagas under ompröfning,
huruvida icke vid egostyckning delar af hemmanet, hvilka tillsamman
och i förening med förut gjorda afsöndringar icke omfatta mer än en femtedel
af hemmanets areal, må kunna lemnas utan mantal. Dessa delar af hemmanet
kunde benämnas lägenheter men borde vara likstälda med de mantalssatta
hemmanslotterna utom deri, .att de icke deltoge i sådana hemmanets skyldigheter,
hvilka fördelas efter mantal. På sådant sätt skulle särskild lagstiftning
om jordafsöndring för alltid blifva öfverflödig. I hvilket fall som helst torde,
till undvikande af onödig omgång och kostnad för parterna, pröfningen af utsöndringens
laglighet och bestämmandet af namn å lägenheten böra — hvad
angår hemman som innehafvas under eganderätt — ske i lagfartsärendet. Eu
förutsättning härför är dock, att Konungens befallningshafvande till vederbörande
domare öfverlemnar eller låter i länskungörelserna intaga förteckning

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 37. 43

öfver hittills fastställa afsöndringar, med uppgift, så vidt möjligt, om hvarje
lägenhets ego vidd.

Justitierådet Hammarskjöld utlät sig: I fråga om afsöndrings utmärkande
å karta instämmer jag med justitierådet Carlson.

Genom besluten om grundskatternas afskrifvande och om ersättning för
rustnings- och roteringsbesvären såväl som genom åtskilliga andra i senare tid
utkomna författningar, genom hvilka mantalet upphört ligga till grund för
vissa offentliga skyldigheter, hafva de skäl, som föranledt hittillsvarande bestämmelser
om fastställelse genom Konungens befallningshafvande af afgäld att
utgå af jordafsöndringar, förlorat en stor del af sin betydelse. Äfven sedan
grundskatteafskrifningen blifvit fullbordad, skulle väl qvarstå några fall, der
mantalet bär betydelse i fråga om offentliga skyldigheter, t. ex. i afseende å
delaktigheten inom samma berustade eller roterade hemman i ansvaret för
rustningens eller roteringens utgörande; i afseende å kungs- och kronoskjuts
samt under vissa förutsättningar i skjutsningsbesväret öfverhufvud; i afseende
å presterskapets aflöning, i ty att genom löningsresolutioner blifvit för många
församlingar bestämdt, att vissa belopp skola utgå af den i mantal satta jorden
i förhållande till mantalet. Hvad som återstår är emellertid icke af den
betydelse, att staten från synpunkten af tryggheten för offentliga bördors utgörande
synes behöfva kontrollera afgäldernas belopp utan kunde från den
synpunkten äfven i afseende å afsöndringar för alltid frågan om afsöndringarnes
deltagande i stamhemmanets efter mantal utgående bördor öfverlemnas åt
öfverenskommelser emellan vederbörande sjelfva. Det är emellertid tvenne missförhållanden,
som lagstiftningen synes böra förhindra. Det bör ej tillstädjas,
att viss jord för afl framtid fritages från vissa skyldigheter, som åligga den
öfriga, eller att den oproportionerligt lågt betungas. Eljest skulle man ju
öppna porten för nya ojemnheter i offentliga bördor, just då man söker borttaga
de gamla, ålen det bör ej heller tillstädjas, att det tillskapas för framtiden
gällande oproportionerligt höga afgälder, hvarigenom ined tiden skulle
uppstå krafvet på eu ny reglering, sådan den i förslagets 13 § föreslagna.
Båda dessa missförhållanden förhindras, om det stadgas, att träffade öfverenskommelser
i ämnet, i hvad de ej afse frihetsår enligt förslagets 0 §, ej skulle
vara bindande för ny egare, vare sig af stamhemmanet eller afsöndringen. Kan
sedan ej ny öfverenskommelse träffas, skulle på begäran af endera ske bestämmande
genom offentlig myndighet af det förhållande, hvarefter afsöndringen
skulle med stamhemmanet deltaga i utgörande af nu omliandlade skyldigheter.
Då här ej vore fråga om någon kartläggning eller gränsutstakning,
borde förfaringssättet kunna göras synnerligen enkelt. Naturligtvis borde
hinder icke möta att, der så önskades, erhålla dylikt bestämmande redan vid

44 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

afsöndringens upplåtande, eller eljest när båda parterna förenade sig i begäran
derom.

I afseende å Konungens befallningshafvandes befattning i öfrigt med
jordafsöndringsfrågor instämmer jag med justitierådet Claeson.

Justitieråden Abergsson och Herslou? voro ense med justitierådet Claeson
i afsende å bestämmelsen om den afsöndrade jordens utmärkande å karta
samt instämde i öfrigt i hvad justitierådet Hammarskjöld^ i fråga om denna 8
anfört och hemstält.

Justitierådet Hernmarck förenade sig med justitierådet Hammarskjöld.

7 §•

Enär genom egostyckningsförfarandet huru stor del som helst kunde
styckas från stamhemmanet, ansag justitierådet Claiison icke erforderligt eller
ens lämpligt, att det från nu gällande författning hemtade, i denna 8 införda
undantagsstadgande blefve bibehållet.

Häri instämde justitieråden Hernmarck, Abergsson och Carlson.

9 §•

Högsta domstolen ansåg, att ifrågavarande stadganden i hvad de anginge
sådana kronans fastigheter, som omförmälas i 77 8 regeringsformen, icke
hade sin plats i denna lag.

10 §.

I händelse att afgäld ej vidare komme att åsättas jordafsöndringar, och
bestämmelserna i denna § således komme att afse allenast redan afsöndrade
lägenheter, ansåg justitierådet Claeson, att det kunde sättas i fråga, huruvida
dessa bestämmelser, såsom blott berörande äldre rättsförhållanden, rätteligen
hade sin plats i förevarande lagförslag; och ansåg han för sin del lämpligast,
att motsvarande bestämmelser i nu gällande författning bibehölles, äfven om
författningen i öfrigt upphäfdes.

Häri instämde justitierådet Carlson.

Justitieråden Hernmarck, Abergsson, Herslow och Hammarskjöld ansågo
att, derest mom. 1 tunnes vara behöfligt, detsamma åtminstone borde
gälla allenast äldre atsöndringar samt att mom. 2 numera vore öfverflödigt
och derföre kunde utgå.

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

11 §■

Då bestämmelsen “dock att panteskilling — — skall återbäras“ enligt
högsta domstolens uppfattning hvarken öfverensstämde med hittills gällande
lag eller vore lämplig, hemstälde högsta domstolen att densamma måtte ur
förslaget utgå.

12 §.

Justitierådet Claeson erinrade, att, derest, såsom han vid 3 § ifrågasatt,
2 och 3 §§ sammanfördes till en paragraf, borde hänvisningen i slutet af 12
§ gälla den sålunda omarbetade paragrafen.

Justitierådet H er slom yttrade: I det i slutet af denna § omförmälda
särskilda fall, att från ett hemman utan behörigt tillstånd för alltid afsöndrats
större jordrymd än en femtedel af hemmanets egoområde, skulle enligt förslaget
lägenhetens innehafvare, i likhet med hvad som för närvarande är stadgadt,
äfven för framtiden vara berättigad att, när klander å afsöndringen väcktes,
få mantal satt å den afsöndrade jorden. Då mantalssättningen icke utgör
något laga fång och följaktligen ej heller kan för afsöndringsinnehafvaren medföra
delaktighet i stamhemmanets tillhörigheter och förmåner utöfver hvad
enligt fångeshandlingen tillkommer honom, skulle således i ifrågavarande fall
äfven framdeles kunna uppkomma sådana oegentligheter, som vid 3 § framhållits.
Enligt min åsigt bör mantalssättning icke ifrågakomma, der det åsätta
mantalet skulle utgöra fördelningsgrund allenast för skyldigheter, helst det
med mantalssättningen i detta fall afsedda ändamål, nemligen afsöndringens
upphöjande till sjelfständig fastighet i kameralt hänseende, kan på annat lämpligare
sätt vinnas, t. ex. sålunda att vederbörande myndighet efter att hafva
pröfvat och faststält, huru stor del af stamhemmanets efter mantal utgående
utskylder och onera afsöndringen för framtiden skulle vidkännas, förordnade att
anteckning derom skulle göras i jordeboken och afsöndringen derefter benämnas
skattlagd lägenhet eller skattelägenhet eller något dylikt. Stamhemmanet
(inge då behålla sitt ursprungliga mantal; men dess skattskyldighet skulle
minskas med hvad som belöpte på lägenheten, hvilken för framtiden blefve
derför ensam ansvarig.

° o

Justitieråden Hernrnarck och Abergsson voro ense med justitierådet
Herslow.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

13 §.

Justitierådet Claeson yttrade: Om, på sätt jag vid 5 § tillstyrkt, afgäld
icke vidare föreskrifves för jordafsöndring, blifva de i 13 § föreslagna
stadgande^ så vidt de afse nya jordafsöndringar, öfverflödiga. Att genom
lag ordna, huru redan befintliga afgälder må aflösas, synes mig särdeles lämpligt,
men jag förmenar att bestämmelserna härom icke böra inrymmas i föreliggande
lagförslag utan i en särskild lag.

Mot det sätt, på hvilket en dylik aflösning skall enligt förslaget kunna
försiggå, har jag blott att anmärka, att det i allmänhet icke öfverensstämmer
med svensk rättsåskådning att genom lag tvinga parter att låta en tvist dem
emellan afgöras genom sådan skiljedom, att det ej står dem öppet att klandra
domen och få tvistefrågan pröfvad af domstol. Något skäl att i detta fall
afvika härifrån torde ej föreligga. Med hänsyn till frågans beskaffenhet må
väl vara lämpligt att, der parterne ej enas om skadeståndets belopp, frågan
behandlas af skiljemän, utsedde i den ordning lagen den 28 oktober 1887
angifver, men med öppen rätt för den, som är missnöjd med skiljedomen, att
inom viss tid efter det skiljedomen fallit draga frågan inför domstol.

Justitierådet Carlson anförde: Vid mantalssättning af afsöndrad lägenhet
måste naturligtvis stamhemmanets mantal minskas med det mantal, som
åsättes lägenheten. Om flere lägenheter blifvit afsöndrade från samma hemman
och dessa tid efter annan sattes i mantal, kunde i följd häraf stamhemmanets
mantal komma att successivt nedgå utan att hemmanets område förändrades.
Härigenom skulle emellertid stor oreda kunna uppkomma, i synnerhet om
stamhemmanet blifvit klufvet eller styckadt och afsöndringar från delarne äfven
egt rum. Skall afsöndrad lägenhet göras direkt skattskyldig till det allmänna,
bör derför detta icke ske genom mantalssättning utan allenast genom bestämmande
af den bråkdel af stamhemmanets grundskatter m. m., för hvilken lägenheten
skall svara. Hvarken för mantalssättning eller för bestämmande af
nämnda bråkdel torde för öfrigt. vara nödigt, att lägenheten kartlägges eller
att samma förfaringssätt iakttages som vid egostyckning. De handlingar, som
af Konungens befallningshafvande pröfvats vid afgäldens fastställande, torde i
allmänhet lemna nöjaktig upplysning om förhållandet emellan lägenhetens och
stamhemmanets uppskattnings innehåll.

Förslagets syfte torde dock kunna vinnas äfven på annat sätt, nemligen
derigenom att egare af afsöndrad lägenhet medgifves rätt att få afgälden nedsatt
i mån af minskningen af de efter mantalet utgående skatter och besvär.
Vill man beträda denna väg, såsom delvis redan skett i lagen angående väghållningsbesväret
å landet, bör åt Konungens befallningshafvande öfverlemnas

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

att, efter ansökning af lägenlietsegare, på en gång bestämma, dels huru stort
belopp i penningar bör såsom vederlag för dylika skatter och besvär utgifvas
från lägenheten till stamhemmanet under hvarje af de år, under Indika den
beslutade afskrifningen af grundskatter in. in. fortfar, dels ock det belopp,
som derefter bör årligen utgöras såsom ersättning för eu hvar af öfriga å
jorden hvilande skatter och besvär så länge dessa utgå efter mantalet. På
enahanda sätt bör ock förfaras då fastställelse sökes å afsöndring, som skett
innan lagen träder i kraft. I intetdera fallet bör Konungens befallningshafvande
ega bestämma afgälden till högre belopp än stamhemmauets egare fordrar.
Om parterna förena sig om afgäldens upphörande, bör den ur jordeboken afföras.

Hvad angår bestämmelserna om skadestånd åberopar jag hvad justitierådet
Claeson anfört derom, att part icke bör tvingas att låta en tvist slutligt
afgöras af skiljemän. Något behof att för pröfning af dessa frågor anlita
skiljemän förefinnes föröfrigt icke. Skadestånd bör icke ifrågakomma i annat
fall än, att den afgäld, som vid afsöndringen emellan köpare och säljare öfverenskommits,
finnes vara större än det belopp, som vid den tiden motsvarade lägenhetens
andel i sådana skatter och onera, som utgingo efter mantalet. En beräkning
af detta belopp bör vara af Konungens befallningshafvande gjord vid
afgäldens fastställande och kan, om så ej skett, utan svårighet af Konungens
befallningshafvande verkställas. Skilnaden emellan den öfverenskomna afgälden
och nämnda belopp utgör den del af afgälden, för hvilken skadestånd bör
lemnas. Om i lagstiftningen fastställes den räntefot, efter hvilken denna del af
afgälden bör kapitaliseras, kan följaktligen skadeståndet genom en enkel räkneoperation
af Konungens befallningshafvande bestämmas.

Om, såsom jag ifrågasatt, afgäld kommer att fortfarande utgå, bör skadeståndet
kunna amorteras genom förhöjning af afgälden under ett visst antal år.

Slutligen torde böra stadgas, att å äldre afsöndring afgäld icke må fastställas,
der ej ansökning derom göres inom utgången åt det år, då afskrifningen
af grundskatterna blifvit fullbordad, och att, om denna tid försittes, förbehåll,
som vid afsöndringen blifvit gjordt om afgäld till visst belopp, skall
vara utan verkan.

Justitierådet Hammarskjöld utlät sig: Derest lagstiftningen om afgäld
åt afsöndringar omarbetas i den af mig antydda riktning, finnes intet behof
af afsöndringars förvandling till mantal enligt första stycket af denna paragraf.
En sådan förvandling medför äfven den svårighet, att antingen skulle det nya
mantalet icke hafva del i alla hemmanets rättigheter och förmåner, hvithet
skulle medföra de oegentligheter, som af justitieråden Herslow och Claeson
samt åt mig blifvit antydda, eller skulle det hafva sådan del, hvilket antagligen
vore att gifva f. d. afsöndringens egare nätt till åtskilligt, som det aldrig
varit meningen att till honom upplåta. Sådant kan visserligen enligt nuvarande

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

lag inträffa i fall, motsvarande det, som förslagets § 12 omförmäler, och skulle
enligt nämnda paragraf fortfarande kunna inträffa. Men i detta fall är oegentligheten
en följd af jordegarens eget lagstridiga förfarande. Så skulle ej vara
händelsen enligt förslagets 13 §.

I fråga om reglering af äldre afgälder, som genom förändrade skatteförhållanden
blifvit för höga, instämmer jag i den af justitierådet Claeson uttryckta
åsigt, att bestämmelser derom helst böra göras till föremål för särskild
lagstiftning. Har afgäld bestämts af Konungens befallningshafvande utan förslag
af vederbörande parter, eller till högre belopp, än de föreslagit, torde
vara gifvet, att afgälden från början ansetts ej vara större än den från skattesynpunkt
borde vara. 1 sådant fall, likasom eljest då påstående ej göres, att
afgälden från början utgjort mera än afsöndringens andel i stamhemmanets
skatter och onera, torde en reglering kunna ske antingen i den af justitierådet
Carlson föreslagna ordning eller genom ett bestämmande, sådant jag under § 5
föreslagit det.

Svårigheterna uppstå egentligen, när påstående göres, att afgälden från
början innefattat mera än andel i stamhemmanets skatter och onera, och man
derföre måste afgöra, om och i hvad mån så varit förhållandet. Jag instämmer
med justitierådet Claeson, att part icke bör tvingas att låta tvist i
detta ämne slutligt afgöras af skiljemän.

Ordalagen i hittills gällande bestämmelser om åsättande af afgälder äro
sådana, att man måste anse lagen hafva tillåtit aftal om afgälder till högre
belopp, än skattesynpunkten fordrat. Det synes mig tvifvelaktigt, om det
finnes tillräckliga skäl att medgifva ett slags expropriationsförfarande emot den
till afgäld berättigade för att göra slut på hans rätt till den del af afgälden,
som ej kan anses varit en motsvarighet till offentlig skatt. Då den börjande
grundskatteafskrifningen gjorde önskvärdt, att kronan återförvärfvade skatter,
som fordom blifvit från kronan upplåtna till enskilda, så gick man ej längre
än att man genom förordningen den 11 september 1885 angående inlösen af
skattefrälseräntor in. in. gaf vederbörande tillfälle att få dessa skatter inlösta
af kronan. Något tvång att taga lösen stadgades icke. De s. k. frälseskatteräntor,
som uppkommit genom aftal mellan enskilda, har lagstiftningen lemnat
alldeles orörda. De äro emellertid i mycket jemförliga med de afgäldsbelopp,
hvilkas grund är allenast aftal mellan enskilda. Större skäl finnes ej att använda
ett slags expropriationsförfarande emot de ena än emot de andra.

Justitieråden Hernmarck, Ahergsson och Herslow åberopade i afseende
å sättet och ordningen för här omförmälda lägenheters förvandling till fastigheter
med direkt skattskyldighet till det allmänna hvad de vid nästföregående
paragraf anmärkt, samt voro, beträffande frågan om afskrifning eller aflösning
af äldre afgifter, ense med justitierådet Hammarskjöld.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

14 §•

Justitieråden Hemmanck, Abergsson, Hammarskjöld och Claeson erinrade,
att, derest första stycket af 13 § utginge, borde sista stycket af förevarande
paragraf jemväl utgå.

Justitierådet Herslow hänvisade vid denna och nästföljande paragraf till
hvad lian redan anfört vid 3, 5 och 12 §§.

Justitierådet Carlson åberopade hvad justitierådet anfört vid 5 §.

15 §.

Under hänvisning till sitt förut afgifna yttrande i fråga om afgäld för
nya jordafsöndringar, hemstälde justitierådet Claeson, att i 1 mom. de båda
sista orden: “afgäldens bestämmande" måtte utbytas mot ordet: “jordafsöndringen
“.

Justitierådet Hammarskjöld anmärkte att, derest 5 § blefve omarbetad
i den af justitierådet föreslagna riktning, slutorden i 1 mom. af förevarande
paragraf måste undergå en motsvarande jemkning.

Justitieråden Hernmarck och Abergsson biträdde denna anmärkning.

Ex protocollo :

Carl Boheman.

Bill. till JU/csct. Vrål. 1890. 1 Sami. 1 Afd, 24 Käft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartement särenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 8 mars 1895,

i närvaro af:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Leyvenhaupt,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde
föredragande departementschefen statsrådet Östergren i underdånighet:

“Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1891 anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes låta utreda huruvida icke genom statsmagtemas försorg
tillfälle kunde beredas obemedlade och mindre bemedlade att på lämpliga vilkor
bilda egna jordbruk, hufvudsakligen å de inom landet ännu befintliga stora
odlingsbara utmarker, uppdrog Eders Kongl. Maj:t genom beslut den 25
september 1891 åt en komité att åvägabringa utredning i berörda hänseende,
dervid komitén skulle hafva att taga i öfvervägande, ej mindre i hvilken mån
och under hvilka vilkor upplåtelse af jord från kronans egendomar för befordrande
af det utaf Riksdagen angifna syftemål kunde ega rum, iin äfven
huruvida berörda syftemål kunde genom ändring i gällande lagstiftning eller

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 37.

på annat sätt befrämjas. Denna komité företog först undersökning huruvida
i gällande lagstiftning funnes bestämmelser, Indika skulle kunna lägga hinder
i vägen för bildande af smärre sjelfständiga jordbruk eller för mindre bemedlade
att å landet förvärfva egen bostad. Komitén, som dervid fann, att nu
gällande förordning angående hemmansklyfning och jordafsöndring af den 6
augusti 1881 icke till fullo motsvarade de anspråk, som med fog kunde
uppställas på ett enkelt, snabbt och för de mindre bemedlade lätt tillgängligt
1''ordstyckningsförfarande, afgaf i anledning häraf den 5 mars 1892 till Eders
Kongl. Maj:t betänkande med förslag till lag angående hemmansklyfning,
egostyckning och jordafsöndring, hvilken lag skulle träda i stället för nyss
omförmälda förordning.

1 detta betänkande framstäldes förslag att — med bibehållande af de
nu för jordstyckning faststälda formerna, hemmansklyfning och jordafsöndring,
rörande hvilken sistnämnda dock skulle gälla i viss mån ändrade regler —
tillika skulle i lagstiftningen införas ett nytt institut, kalladt egostyckning,
hvarigenom en fastighet skulle kunna delas i lotter med för hvardera lotten
på förhand till läge och gränser bestämdt område, som derefter skulle åsättas
särskildt mantal; och skulle härvid iakttagas en procedur, hvilken väsentligen
skiljer sig från den, som gäller beträffande hemmansklyfning.

De af komitén för dess förslag i denna del anförda grunder voro hufvudsakligen
följande: Då det vid egostyckning icke såsom vid hemmansklyfning

vore fråga om att noggrant bestämma hvarje lotts andel i hemmanets olika
egoslag, utan det endast gälde att för bestämda, å marken utlagda områden
fixera skyldigheten att utgöra vederbörlig del af grundskatter och öfriga
hemmanet efter mantal åliggande utskylder och besvär, hade proceduren kunnat
göras enklare och billigare än den nuvarande hemmansklyfningen. Äfven om
i följd häraf någon gång det åsätta mantalet icke komme att blifva ett fullt
noggrant uttryck för de olika delarnes förhållande till hvarandra, borde deråt
ej tillmätas synnerligt stor praktisk betydelse, då mantalet såsom skattegrund
numera spelade en så väsentligen inskränkt roll, i det de enligt denna grund
förr utgående skatter och besvär under de senaste åren antingen redan minskats
eller blifvit bestämda att utgöras efter annan grund och skäl förelåge för det
antagandet, att utvecklingen af våra jordbeskattningsförhållanden äfven fortfarande
komme att gå i enahanda rigtning. Förutom enkelhet och billighet
ansågs det föreslagna nya jordstyckningsinstitutet ega praktiska fördelar jemväl
i åtskilliga andra afseenden. Det läge i sakens natur, att en försäljning af
jord från ett hemman i många fall underlättades, när köparen vid aftalets
ingående finge för sig bestämdt det jordområde han förvärfvade och icke utsattes
för den med en hemmansklyfning i detta hänseende förknippade ovisshet
och risk. Den sedvänja, som i vissa trakter, i synnerhet i det sydliga Sverige,

52 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

på sidan om lagen hölle på att utbilda sig, utgjorde ock ett talande bevis
härför. Redan nu försigginge ofta i denna del af landet försäljning af jord
på sådant sätt, att ett bestämdt område med derå förslagsvis åsatt mantal
afyttrades och lagfart sedan beviljades, utan att mantalet blifvit i någon mån
lagligen bestämdt, hvarföre någon visshet icke förefunnes, att det emellan
kontrahenterna aftalade skattetalet verkligen vore korrekt. Ett dylikt inkorrekt
skattetal infördes emellertid i fastighetsböckerna och kunde lätt föranleda framtida
tvister, då man, bland annat för kostnadernas skull, gerna undveke att
få saken ordnad på det enda sätt, som nu vore tillåtet, eller genom hemmansklyfning.
Den föreslagna egostyckningen skulle deremot i sådana fall erbjuda
eu lätt tillgänglig utväg för ett definitivt bestämmande af delarnes skattetal.
Vidare borde det betraktas såsom en fördel för en jordegare att genom egostyckning
kunna på förhand få mantal åsatt olika delar af sin egendom,
hvarigenom eu planmessig styckning af en större egendom kunde ske och försäljning
af de särskilda lotterna sedermera småningom ega rum, under det att
enligt nu gällande stadganden en hemmansklyfning först då vore möjlig, när
den utklufna delen blifvit en annan persons egendom. Olägenheten af sistnämnda
förhållande hade, såsom kändt, ofta gjort sig gällande och äfven
framkallat skenförsäljningar för att få en hemmansklyfning till stånd. Egostyckningen
skulle åter kunna ske på hemställan af egaren till den fastighet,
som vore afsedd att styckas, utan att någon annan part behöfde uppträda.
En särskild betydelse ansågs egostyckningen derjemte kunna erhålla för de
norrländska skogsbygderna genom det tillfälle, som densamma erbjöde att kunna
dela skatten å ett hemman mellan den för jordbruk lämpliga arealen jemte
ett mindre skogsområde å ena sidan och den hufvudsakliga skogsmarken å
den andra. Härigenom skulle hemmansegaren efter skogens försäljning kunna
qvarsitta med eganderätt å gården, medan han deremot nu alltför ofta förvandlades
till arrendator eller torpare under skogsegaren och den sjelfegande
jordbrukande befolkningen i många skogssocknar sålunda allt mer och mer
förminskades. Det företräde den föreslagna egostyckningen sålunda i åtskilliga
fall hade framför hemmansklyfningen ansågs skola i en framtid komma att
göra sig gällande ända derhän, att hemmansklyfning säkerligen komme att
jemförelsevis sällan påkallas. Det nya institutet komme dessutom i vissa fall
att innebära fördelar jemväl framför jordafsöndring. I detta hänseende framhölls
särskildt, att många smärre jordegare utan tvifvel hellre vore benägna
att genom mantalssättning å sin fastighet få utgöra sin skattskyldighet direkt
till det allmänna än att, såsom nu vid jordafsöndring vore förhållandet, erlägga
skatten till en enskild.

Sedan infordrade yttranden'' öfver lagförslaget i dess helhet afgifvits af
Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande i länen, landtmäteristyrelsen

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

samt kammarkollegium och domänstyrelsen, blef sagda förslag inom civildepartementet,
till hvars behandling detsamma hörde, omarbetadt. Det inom
civildepartementet utarbetade förslaget innehöll hufvudsakligen följande bestämmelser:
hemman, som finge klyfvas, kunde ock styckas i huru många
delar som helst sålunda, att viss, till gränserna på förhand bestämd egovidd
utlades till hvarje del och särskilda mantal åsattes delarne, dock att, om en
del bestode af flera till läget skilda områden, hvarje sådant område skulle
sättas i mantal. Vid styckningen skulle landtmätare å karta till läge och
gränser utmärka de särskilda hemmansdelames egoområden samt upprätta förslag
till mantalssättning med ledning af befintliga handlingar eller särskild
uppskattning, hvarvid landtmätaren skulle biträdas af gode män, om sådant
biträde af sakegare påkallades eller af landtmätaren funnes nödigt. Förslaget
skulle af landtmätaren ingifvas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som
hade att pröfva detsamma och fastställa mantal å de olika lotterna. För det
fall att egare af eller åbo å hemman ville till annan upplåta dertill hörande
egor att, efter det mantal derå satts, egas eller besittas med direkt skattskyldighet
till det allmänna, skulle gälla de särskilda regler, att dels endast
de egor, som från stamhemmanet afskildes, behöfde vara å karta lagda, der
ej Kongl. Maj:ts befallningshafvande annorlunda förordnade, och dels sålunda
utstyckad hemmansdel ej skulle, der ej annorlunda aftalats, undfå delaktighet
i de stamhemmanets tillhörigheter och förmåner, hvilka tillkomme detsamma
efter mantal.

Öfver det inom civildepartementet upprättade förslaget infordrade Eders
Kongl. Maj:t genom beslut den 10 december 1892 högsta domstolens utlåtande,
hvilket ock inkommit. Beträffande den del af förslaget, som handlade om
egostyckning, hade de af högsta domstolens ledamöter, hvilka deltagit i granskningen,
uti de af dem hvar för sig afgifna yttranden, icke någon anmärkning
att" framställa emot införande i lagstiftningen af ett jordstyckningsförfarande,
hvarigenom tillfälle bereddes ej mindre för den, som ville förvärfva en del af
ett hemman såsom sjelfständig direkt till det allmänna skattskyldig fastighet,
att på förhand förvissa sig om hvilka egor han genom sitt köp skulle bekomma,
än äfven för hemmansegaren att, medan han ännu vore ensam egare af sitt
hemman, under laglig form få detsamma fördeladt i lotter med af honom utan
hänsyn till egoslag bestämda vissa områden i ändamål att afyttras såsom sjelfständiga
hemmansdelar med direkt skattskyldighet till det allmänna. Deremot
ansågo högsta domstolens samtlige ledamöter det sätt, hvarpå förslaget sökt
ordna ett sådant institut, icke kunna godkännas. De emot förslaget i fråga
om de allmänna grunderna framstälda anmärkningarne gingo hufvudsakligen ut
derpå, att detsamma icke innehölle några garantier för att den delning af jorden,
som skulle ega rum genom egostyckning, koinme att blifva ändamålsenlig; att

Kong/. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

det icke tillbörligen sörjts för. att förhållandet mellan de särskilda lotter, hvari
ett hemman skulle vid egostyckning fördelas, blefve ordnadt på sådant sätt,
att reda och säkerhet i eganderättsförhållandena vunnes; samt att genom förslagets
bestämmelser det framtida beståndet af de genom egostyckning uppkomna
nya förhållandena ej vore betryggadt. Förslaget ansågs i följd häraf
böra omarbetas ^sålunda, att genom egostyckniugsförfarandet eu ändamålsenlig
och beståndande delning af jorden åstadkommes. För vinnande af detta ändamål
ansågs det bland annat önskligt, att bestämmelsen om att särskild! mantal
skulle asättas hvarje till läge från andra egor skildt område, hvilken bestämmelse
allenast skulle föranleda en onödig splittring af mantalet, utbyttes mot
föreskrifter, egnade att förebygga eu skadlig egoblandning. Vidare borde åt
den landtmäteriförrättning, hvarom förslaget innehölle föreskrift, men som enligt
detsamma endast hade karakteren af upprättande af förslag till mantalssättning
af de särskilda lotterna, gifvas ökad omfattning och betydelse. I sådant afseende
påpekades hurusom nödigt vore, att vid förrättningen noggranna bestämmelser
meddelades om Indika egor skulle tillhöra hvarje hemmans lott och
gränserna omkring dessa egor å marken utmärktes, samt att dervid upptoges
och behandlades vissa frågor såsom om rågångar mot angränsande fastigheter,
om undantag af mark för gemensamt behof, om andel i qvarvarande samfälligheter
m. in., hvilka vid ett ordnande af förhållandet emellan de utlagda lotterna
maste lösas. Förrättningen borde i sin helhet få af delegare öfverklagas och,
derest besvär ej anfördes, likaledes i sin helhet göras till föremål för pröfning
och.fastställelse af öfverordnad myndighet. Sedan förrättningen blifvit faststäld,
borde den ega lika giltighet som faststäld hemmansklyfning. Högsta domstolens
bestå ledamöter, hvilka ej hade någon anmärkning att framställa deremot att
bestämmelser om egostyckning meddelades i särskild lag, fäste slutligen uppmärksamheten
på, att den nya lagstiftningen föranledde ändringar i gällande
skiftesstadga äfvensom i förordningen angående inteckning i fast egendom.
Två af högsta domstolens ledamöter ansågo, att den föreslagna lagstiftningen,
som endast afsåge att åstadkomma en ny art af hemmansklyfning, lämpligen
borde i sin helhet inrymmas i skiftesstadgan.

Vid anmälan den 12 oktober 1894 inför Eders Kong!. Maj:t af högsta
domstolens utlåtande öfver lagförslaget anförde statsrådet och chefen för civildepartementet,
Väft de inom högsta domstolen framstälda anmärkningarna syntes
vara af den vigt, att förslaget borde omarbetas, innan det framlades för Riksdagen;
att eu dylik omarbetning i den af högsta domstolen anvisade rigtning
emellertid komme att föra den del af förslaget, som anginge egostyckning, in
på ett, område, som på det allra närmaste sammanhängde med gällande skifteslagstiftning;
samt att vid sådant förhållande och då frågor rörande skifteslagstiftningen
numera tillhörde justitiedepartementets handläggning, det syntes

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

lämpligt, att det vidare arbetet för åstadkommande af en egostyckningslag
öfverlemnades till sagda departement. På grund häraf förordnade Eders Kong].
Maj:t genom b«lut sistnämnda dag, att den vidare behandlingen "af ärendet, i
hvad det anginge fråga om lagstiftning angående egostyckning, skulle öfverlemnas
till justitiedepartementet.

Vid den behandling, som ärendet derefter undergått inom justitiedepartementet,
har jag funnit att, om ock den påtänkta nya lagstiftningen, teoretiskt
sedt, utgör en del af skifteslagstiftningen samt åtskilliga bestämmelser måste
vara gemensamma för egostyckning och för skifte, det dock af praktiska skäl
är lämpligast, att stadgandena rörande det nya institutet ej inpassas i skiftesstadgan
utan afmattas i särskild lag. Genom ett sådant förfarande torde den
visserligen ej oväsentliga skilnaden mellan de begge jordstyckningsformerna
klarare framstå och de nya bestämmelserna blifva lättare att tillämpa.

Jag har alltså låtit inom departementet utarbeta förslag till lag om egostyckning
och till andra dermed sammanhang egande författningar. Sedan
landtmäteristyrelsen öfver dessa förslag afgifvit. infordradt utlåtande, deri allenast
framstälts erinringar mot vissa af de speciella stadgandena, hafva förslagen med
anledning deraf i vissa delar undergått ändring. De författningar, till hvilka
förslag sålunda utarbetats, äro:

1) Lag om egostyckning;

2) Lag angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om
skiftesverket i riket den 9 november 1866;

3) Lag om ändrad lydelse af 6 §''i förordningen angående lagfart å
fång till fast egendom den 16 juni 1875; och

4) lag om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning i
fast egendom den 16 juni 1875.

Rörande de allmänna grunderna för dessa förslag hänvisar jag till högsta
domstolens förut omförmälda utlåtande, som vid den verkstälda omarbetningen
tjenat till rättesnöre. Motiven för de speciella stadgandena anhåller jag i
underdånighet att nu få framlägga, i sammanhang hvarmed jag jemväl torde
få redogöra för de af landtmäteristyrelsen gjorda erinringar.

Lag om egostyckning.

1 §.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med civildepartementets förslag har i
1 § egostyckning angifvits bestå deruti, att hemman styckas i två eller flere
delar sålunda, att viss till gränserna bestämd egovidd utlägges till hvarje del
och särskilda mantal derefter åsättas delarne.

56 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Enligt så väl komiténs som civildepartementets förslag kunde egostyckning,
i likhet med hvad nu är stadgadt angående hemmansklyfning, ega rum
ej mindre å hemman under enskild eganderätt än äfven å sådana allmänna
hemman, som äro under stadgad åborätt upplåtna till enskilde. Det torde
emellertid af flera skäl vara betänkligt att tillåta den, som allenast med dylik
besittningsrätt innehar hemman, att dela detsamma enligt grunderna för egostyckning.
För ifrågavarande hemman giilla allmänna lagens stadganden om
byggnadsskyldighet, men med afseende å den frihet, som vederbörande vid egostyckning
skulle ega att efter godtycke fördela egorna på de olika hemmanslotterna
utan hänsyn till olika egoslag, skulle stadgandena om byggnadsskyldigheten,
hvilken är bestämd efter mantalet och under förutsättning att alla
hemman äro jordbrukshemman, i många fall svårligen kunna tillämpas beträffande
vid egostyckning utbrutna hemmansdelar. Vidare förekommer att
enligt gällande förordning angående hushållningen med de allmänna skogarne
i riket åbo å sådant hemman i regeln icke eger använda hemmanets skog
annorledes än till husbehof, vid hvilket förhållande det ej skulle vara lämpligt
att tillåta en sådan delning af dylikt hemman, att en eller flere hemmansdelar
komme att bestå uteslutande eller till största delen af skogsmark. Ej heller
lärer en tillåtelse till styckning af åbohemman, hvilken styckning ju hufvudsakligen
skulle ega betydelse för en tilltänkt eller skedd öfverlåtelse af en del
af hemmanets egor, stå väl tillsammans med den eventuella rätt till hemmanet,
som tillkommer vissa af åbons slägtingar. Af dessa skäl har i förslaget såsom
föremål för egostyckning upptagits allenast hemman under enskild eganderätt.

Beträffande hemman af sistnämnda art innehåller gällande förordning om
hemmansklyfning och jordafsöndring, med åberopande af särskilda föreskrifter,
undantag från tillåtelsen till hemmansklyfning för dels lotshemman och dels
s. k. skatteköpta rekognitionshemman. De siirskilda föreskrifter, som åsyftas,
äro i fråga om lotshemman Kongl. brefvet den 19 augusti 1823 och förvaltningens
af sjöärendena samt kammarkollegii kungörelse den 15 september
samma år, enligt hvilka såsom vilkor för skatteköp af kronolotshemman skulle
gälla, att de icke finge klyfvas eller mindre delar och tillhörigheter derifrån
söndras, och i fråga om de skatteköpta rekognitionsheminanen Kongl. kungörelsen
den 4 februari 1811, som innehåller, att i skatteköpebrefven för dessa
hemman skulle intagas det förbehåll, att de alltid skulle vara oskiljaktiga från
det bruk, hvarunder de lydde. Då fråga om ändring i dessa föreskrifter lämpligen
icke torde böra i detta sammanhang upptagas till behandling samt rätt
till styckning af ifrågavarande hemman icke torde böra medgifvas, så länge
desamma icke få klyfvas, har i det förevarande likasom i de föregående förslagen
genom hänvisning till hvad som gäller om hemmansklyfning utmärkts,
att egostyckning å nu omförmälda hemman ej må ega rum.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Egostyckning kan uppenbarligen ej ifrågakomma å hemman, som tillhör
samfällighet, förr än hemmanets egor blifvit på något sätt ur samfälligheten
utbrutna. Sådan utbrytning kan hafva skett antingen genom öfverenskommelse
mellan delegarne (s. k. sämjedelning) eller genom någon af de olika former
af skifte, som inom vår lagstiftning aflöst hvarandra. Af dessa olika sätt för
samfälligheters delning är det enligt regeln endast enskifte och laga skifte,
som medföra den verkan, att hemmanets egor derefter ej kunna mot egarens
vilja intagas i nytt skifte, ehuru numera äfven sådana skiften kunna, oaktadt
bestridande af någon delegare, i vissa undantagsfall undergå rubbning. Lika
verkan med laga skifte och enskifte kan i vissa fall tillkomma äfven storskifte.
De föregående förslagen innehålla icke några särskilda bestämmelser, som göra
rätten till egostyckning beroende af huruvida hemman, som tillhört samfällighet,
fått sina egor utbrutna på niet ena eller det andra sättet. Komitén anförde
i sina motiv rörande denna fråga, att likasom 94 § skiftesstadgan, för den
händelse att hemman, som hörde till ett större skifteslag, kommit i fleres ego
och någon af dessa, utan att söka skifte å hela skifteslaget, ville erhålla sin
egolott i den mindre samfälligheten utbruten, tilläte detta, utan att sådan
hemmansklyfning finge utgöra hinder för sedermera sökt skifte å den större
samfälligheten, funne komitén egostyckning å dylikt hemman under enahanda
förbehåll kunna ega rum men att, då sådant läge i sakens natur, någon uttrycklig
föreskrift härom icke ansetts erforderlig. Denna åsigt vann emellertid
icke bifall af högsta domstolens fleste ledamöter. Ett justitieråd, hvars mening
i hufvudsak delades af tre andra justitieråd, yttrade härom, att det med
egostyckning afsedda ändamål att bereda gällande och beståndande kraft åt
köpeaftal om viss till läge och gränser bestämd del af ett hemmans område
endast i det fall uppnåddes, att det hemman, som på berörda sätt styckades,
icke läge i samfällighet med annan jordegares mark utan antingen utgjorde
ett skifteslag för sig eller ock fått sitt område skildt från skifteslagets ofri ga
egendom genom sådan delning, som enligt gällande skiftesstadga icke finge
rubbas, med mindre alla rättsegande derom åsämdes; att det eljest icke kunde
förhindras att, genom påkallande af laga skifte från någon skiftesdelegares
sida, den gjorda egodelningen när som helst häfdes och derigenom den. som
köpt vissa egor, tvingades att i utbyte mot dessa, livilka måhända vore do
enda, som motsvarade hans afsigt med köpet, taga icke allenast annan mark
utan äfven mark af annat egoslag; samt att det föreslagna egostyckningsförfarandet
derföre icke borde tillåtas inom andra hemman än dem, hvilkas
egor vore vederbörligen skilda från angränsande fastigheter. Till hvad sålunda
inom högsta domstolen yttrats kommer ytterligare den omständigheten, att,
när skifte komme att öfvergå den samfällighet, till hvilkct styckadt hemman
hörde, det ofta kunde inträffa, att till det styckade hemmanet måste utläggas
liih. till Rilcsä. Vrot. 1S.9C. 1 Sand. 1 Afä. 24 Häft. 8

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

egor, som efter uppskattning icke motsvarade hvad till hemmanet förut
häfdats eller som innehölle inrösnings- och afrösningsjord i annan proportion
iin de egor hemmanet förut innehaft. Häraf blefve åter en följd, att de genom
egostyckningen bildade hemmansdelarne hvar för sig icke ens efter uppskattning
kunde bekomma egor, som motsvarade hvad vid styckningen varit afsedt, eller
måste mottaga olika egoslag i annan proportion än de till grund för egostyckningen
liggande bestämmelser förmådde, hvilket jemväl kunde föranleda
dertill att de särskilda delarnes egovälden komme att mindre noggrant motsvara
de mantal, som vid egostyckningen åsatts dem. På dessa grunder och
då i öfrigt, enligt hvad landtmäteristyrelsens embetsberättelse för 1898 utvisar,
skiftesverket jemväl i de norrländska länen numera framskridit så långt, att
endast en jemförelsevis mindre del af den mark, som öfverhufvud kan förväntas
komma att göras till föremål för skifte, ännu är oskiftad, har förslaget
så affattats, att egostyckning i regeln må ega rum allenast å sådant hemman,
som antingen icke legat i samfällighet med annan fastighet eller ock blifvit
ur samfällighet utbrutet genom sådant skifte, som i regeln är orubbligt. Angående
de hemman, som allenast till en del hafva sina egor på detta orubbliga
sätt bestämda, meddelas särskild föreskrift i 13 §.

Då den genom faststäld egostyckning verkstälda delningen af ett hemman
skulle tilläggas samma orubblighet som laga skifte, möter uppenbarligen
intet hinder att tillåta ytterligare styckning af de vid sådan egostyckning
uppkomna hemmansdelarne. Stadgande härom har derföre i 1 § inrymts.

Denna §, jemte det den innehåller de allmänna vilkoren för egostyckning,
afser för öfrigt särskildt det fall att egostyckning sker, medan
ännu hela hemmanet eges af en person eller af flere gemensamt och i ändamål
att förbereda föryttring af någon genom egostyckningen till läge och
gränser närmare bestämd del deraf. Dervid tillkommer det naturligen egaren
eller egarne att påkalla egostyckning, likasom det af egostyckningens natur
att vara en efter egarens godtycke företagen delning af hemmanet lärer följa,
hvad ock särskildt i 1 § uttalats, att, om egarne äro flere, egostyckning ej
kan få ega rum, med mindre samtlige egarne äro derom ense.

2 §■

I 2 § behandlas det fall att en hemmansegare redan till annan upplåtit
viss till gränserna bestämd egovidd att egas med omedelbar skattskyldighet
till det allmänna, i hvilket fall det rörande upplåtelsen träffade aftalet blir
den bestämmande normen för egostyckningen. För att styckning i sådan ordning
skall kunna ega rum, måste, utöfver de i 1 § uppstälda allmänna vilkor,

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 37.

ytterligare fordras, att berörda aftal icke innehåller bestämmelse, som strider
mot någon af de i följande §§ för egostycknings verkställighet uppstälda
regler, eller att detsamma, i händelse dylik stridighet skulle förefinnas, underkastas
sådan ändring att det bringas i öfverensstämmelse med berörda stadganden.

Katt att påkalla egostyckning i detta fall bör uppenbarligen tillkomma
en hvar af delegarne.

3 §.

Skiftesstadgan innehåller ej blott bestämmelser om huru laga skifte
skall verkställas utan äfven åtskilliga stadganden om landtmäteriförrättning i
allmänhet. De sist berörda stadgandena, som angå rätt att söka dylik förrättning,
landtmätares förordnande, gode mäns utväljande, kungörelse om förrättningen,
dess början och uppskof deri, jäf emot landtmätare och god man,
egors mätning, uträkning och beskrifning, äfvensom protokoll vid förrättningen,
äro i allmänhet sådana, att de lämpa sig jemväl för egostyckning, hvaremot
detta är förhållandet med endast en mindre del af de stadganden, som gälla
uteslutande för skifte. Det har derföre ansetts lämpligast att uttala såsom
regel, att de för annan landtmäteriförrättning än laga skifte gällande bestämmelser
skola ega tillämplighet jemväl i fråga om egostyckning, så vida ej
undantag derifrån för visst fall stadgas, samt på sina behöriga ställen lemna
hänvisning till de särskildt för skifte meddelade föreskrifter, som blifva att
tillämpa.

4 §•

Enligt skiftesstadgans 18 § skall landtmätaren vid alla förrättningar,
dervid annans rätt än sökandens är i fråga, biträdas af två gode män. Då
gode mäns biträde vid egostyckning, med afseende derå att sådan förrättning
oftast blir af synnerligen enkel beskaffenhet, i regeln torde kunna undvaras,
men sådant biträde någon gång kan vara önskligt, äfven då blott en sakegare
finnes, har nämnda föreskrift, likasom i de föregående förslagen, modifierats
sålunda, att gode män skola vid egostyckning biträda, derest sakegare
sådant påyrkar eller landtmätaren finner det nödigt.

På sätt landmäteristyrelsen anfört, kan det hända, att under förrättningens
fortgång behof uppstår af gode mäns biträde, ehuru sådant vid förrättningens
början icke ansetts nödigt. Då det skäligen icke synes böra förvägras
sakegare att, om han efter förrättningens början finner sådant behof hafva
uppstått, få gode män tillkallade, har någon bestämmelse ej meddelats om

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

någon viss tid, inom hvilken sakegare bör göra framställning om att landtmätaren
skall biträdas af gode män, utan allenast föreskrifvits att, derest beslut
derom fattats under förrättningens fortgång, sådant ej får verka till rubbning
af hvad som förut åtgjorts.

5 §.

På sätt inom högsta domstolen erinrats, är det i rättssäkerhetens intresse
af vigt att man, innan egostyckning verkställes, förvissar sig om hvilka
egor tillhöra det hemman, som skall styckas. I sådant afseende har i 5 §
intagits föreskrift att angående bestämmande af gränserna^omkring de egor,
som skola styckas, skall gälla hvad i skiftesstadgan sägs om rågångar, då
laga skifte är i fråga.

6 §•

För att en fullständig delning af hemman skall genom egostyckning åstadkommas
är det nödvändigt att sådan styckning, likasom hemmansklyfning,
omfattar all till hemmanet hörande mark. Föreskrift härom är i 6 § intagen.

-< §■

Såsom förut omförmälts, har af ledamöter i högsta domstolen blifvit
hemstäldt, att den i civildepartementets förslag intagna bestämmelsen att, om
någon af de delar, hvari hemman vid egostyckning skulle läggas, bestode af
flera till läget skilda områden, hvarje sådant område skulle sättas i mantal,
måtte utbytas mot föreskrifter, som vore egnade att förekomma skadlig egoblandning.
På grund häraf har i förslaget intagits samma stadgande, som
gäller såsom regel beträffande laga skifte, nemligen att ej flere än tre skiften
må läggas till hvarje hemmansdel. På emellertid denna regel, för det fall
att hemmanet förut består af flera skiften, kan komma att innebära ett skadligt
band, t. ex. om egaren till ett hemman med fem skiften vill afhända
sig allenast ett af dessa skiften eller en del deraf eller om en lämplig delning
i följd af egornas beskaffenhet ej kan åstadkommas, utan att hvarje delegare
får lott i alla skiftena, har för nämnda fall det undantag stadgats, att till
hvarje hemmansdel må läggas lika många skiften, som tillhöra hemmanet.

Till förekommande af olämpliga och planlösa styckningar torde jemväl
erfordras någon föreskrift om skiftenas form. Då emellertid, såsom landtmäteristyrelsen
anfört, egostycknings ändamål kan vara af olika art, såsom
beredande af jordbrukslägenheter, bostadsplatser, handels- och fabrik slägenheter

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

m. m., samt då berg, vattendrag eller sänka marker stundom begränsa de
områden, som skola utläggas till de särskilda lotterna, torde i detta hänseende
lämpligen icke böra föreskrifvas mera än att vid egornas fördelning
skall iakttagas, att skiftena, så vidt egornas beskaffenhet och belägenhet medgifva,
skola erhålla former, som äro lämpliga för det med styckningen afsedda
ändamål och blifva för afhägnad beqväma.

8 §.

Högsta domstolen har erinrat, att det för en ändamålsenlig delning vore
nödigt att vid egostyckning, likasom vid skifte, finge undantagas mark för
delegarnes gemensamma behof; och hafva flere af högsta domstolens ledamöter
hemstält om ovilkorlig föreskrift att, derest beliöfliga vägar till de särskilda
hemmansdelarne ej förut funnes, mark dertill alltid skulle undantagas. I
enlighet härmed har stadgandet i första stycket af 8 § formulerats.

Vid egostyckning likasom vid skifte kan ofta blifva nödigt att, på det
en dervid utbruten liemmansdel må kunna brukas för det ändamål, som med
utbrytningar afses, egaren tillerkännes rätt att å egorna till annan sådan del
hemta vatten, sten eller grus, begagna väg, verkställa uppdämning och så
vidare, och bör uppenbarligen i dylika fall bildande af servituter vid egostyckningsförrättningen
medgifvas. Det har ock ansetts lämpligt att i lagen
tydligt uttala att så må ske.

9 §•

I motsats mot hvad som gäller beträffande laga skifte, tillkommer det
enligt grunderna för egostyckningsförfarandet vederbörande sakegare sjelfva
att besluta om det sätt, hvarpå hemmanets egor och lägenheter skola emellan
de särskilda hemmansdelarne fördelas, om undantag af mark för gemensamt
behof och om bildande af servituter, dervid de äro bundne allenast af de i
6, 7 och 8 §§ gifna reglerna. I detta afseende måste emellertid skiljas på
det fall, då egostyckning sker medan hela hemmanet ännu tillhör en person
eller flere gemensamt, och det fall, då styckningen eger rum emellan flere
personer, som på grund af aftal redan ega hvar sina till gränserna bestämda
områden.

I förra fallet behöfva bestämmelserna om sättet för styckningens verkställande
tydligen icke lemnas förr än under förrättningens gång, hvilket medför
den fördelen, att egaren har tillfälle att med landtmätaren derom samråda.

1 fall åter styckningen sker på grund af förut ingånget styckningsaftal,
skall detta aftal uti ifrågavarande hänseende lända till efterrättelse. Någon

62 Kongl. Maj:ts Nåd. Broposition N:o 37.

ändring- i aftalet kan ej ske utan begge kontrahenternes samtycke. Öfverenskomma
delegarne om sådan ändring, måste den uppenbarligen ske enligt de
för upplåtelse af jord i allmän lag stadgade regler. Om emellertid under
förrättningen yppas behof af att aftalet blir kompletteradt genom bestämmelser
om undantag af mark för gemensamt behof eller om bildande af servituter,
synes detta kunna ske genom skriftlig förening, upprättad på sätt i skiftesstadgan
är föreskrifvet om föreningar vid laga skifte. Skulle emellan delegarne
uppkomma tvist angående aftalets innehåll i fråga om hvardera^ rätt
i hemmanet, bör denna tvist uppenbarligen icke göras till föremål för bedömande
i egostyckningsärendet utan hänvisas till alhnän domstol.

Derest hemmanet eges af flere gemensamt, kan det inträffa, att det
emellan delegarne uppstår stridiga meningar om huru styckningen skall verkställas.
Landtmäteristyrelsen har ansett, att i sådant fall landtmätaren borde
få meddela erforderliga bestämmelser. Detta skulle emellertid alldeles strida
emot de för egostyckning angifna grunder; och lärer i ty fall, då enighet ej
kan uppnås, ej återstå annan utväg än att inställa förrättningen. Det kan
vidare hända, att landtmätaren eller förrättningsmännen finna af vederbörande
sakegare meddelade bestämmelser eller träffadt aftal vara stridande mot lagens
föreskrifter. I sådant fall torde ofta nödig rättelse kunna genom påminnelser
under hand åstadkommas, dervid naturligtvis, för den händelse egostyckning
sker på grund af redan träffadt aftal, detta aftal måste ändras eller kompletteras,
på sätt nyss är antydt. Om emellertid sakegarne ej fästa afseende vid sådana
påminnelser, uppstår fråga huru förrättningsmännen i sådant fall böra förfara.
Någon befogenhet'' att rätta eller komplettera sakegarnes beslut kan uppenbarligen
icke medgifvas dem. Landtmäteristyrelsen har ansett det tillräckligt,
om landtmätaren, genom att i protokollet anföra sin mening, fäste egodelningsrättens
ordförandes uppmärksamhet på förhållandet. Styrelsens mening synes
vara, att, sedan eu dylik protest blifvit till protokollet afgifven, landtmätaren
skulle hafva att verkställa styckningen enligt de sålunda af honom sjelf för
olagliga ansedda bestämmelserna. Ett sådant förfaringssätt lärer dock icke
kunna tillåtas, utan böra förrättningsmännen jemväl i detta fall allenast meddela
sakegarne beslut om att styckningen icke kan på det af dem föreskrifna
sätt verkställas; och har stadgande härom i paragrafen influtit. Om klander
öfver sådant beslut gäller naturligtvis hvad om klander emot förrättningen i
allmänhet är stadgadt.

10 §.

I ändamål att för framtiden åstadkomma nödig säkerhet om hvad som
tillhör en hvar af de genom egostyckning uppkomna hemmansdelarne har i

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

10 § intagits föreskrift att den skedda delningen skall å karta utmärkas och
beskrifning deröfver upprättas samt skilnadslinierna å marken utstakas.

Ehuru det i allmänhet för bevarande af allmän och enskild rätt torde
vara nödvändigt att karta och beskrifning upprättas öfver hela det hemman,
som undergår egostyckning, synes dock, på sätt landtmäteristyrelsen anfört,
sådan karta icke ovilkorligen erfordras, i det fall att duglig karta med beskrifning
redan finnes och styckningen sker så, att allenast någon jemförelsevis
liten del af hemmanet eller något särskildt för sig beläget skifte afskiljes från
hemmanets öfriga egor. För detta fall har alltså medgifvits att karta och
beskrifning må upprättas allenast öfver den del, som sålunda afskiljes från
hemmanet, så vida sådant finnes lämpligen kunna ske. T likhet med hvad
som i skiftestadgan är föreskrifvet beträffande beslut i vissa tekniska frågor,
torde frågan härom böra afgöras af landtmätaren, med rätt för sakegare att,
derest han är missnöjd med landtmätarens beslut, få detsamma understäldt
landtmäteristyrelsens pröfning.

n §.

Den mantalssättning, som vid egostyckning verkställes, består deruti,
att hemmanets mantal fördelas på de särskilda till läge och gränser bestämda
lotterna efter dessa lotters storlek och godhet. Då, på sätt inom högsta
domstolen anförts, det icke kan anses vara en för de myndigheter, som handlägga
skiftesmål, främmande uppgift att verkställa denna fördelning, har i
11 § ’ befogenhet att verkställa mantalssättningen, som enligt de föregående
förslagen tillkom Kong!. Maj:ts befallningshafvande, tillagts landtmätaren eller
förrättningsmännen.

Det tillförlitligaste sättet att utröna det rätta förhållandet emellan de
särskilda lotterna torde i allmänhet vara att företaga en ordentlig gradering
af alla egorna enligt bestämmelserna i skiftesstadgan. Ett ovilkorligt påbud
om sådan gradering skulle dock i många fall föranleda allt för dryga kostnader,
särskildt när egostyckning företages i ändamål att från ett större hemman
skilja allenast en ringa del af dess område. Det torde ej heller för det
afsedda ändamålet eller bestämmande af mantalen å de särskilda lotterna vara
nödvändigt, äfven om hänsyn tages dertill, att mantalssättningen inverkar ej
blott på de, särskilda lotternas skattskyldighet utan äfven, såsom af 12 och
13 §§ framgår, på deras andel i hemmanets rättigheter och förmåner. Har
vid hemmanets utbrytande ur samfällighet eller vid annan landtmäteriförrättning
gradering af egorna skett, bör denna gradering, derest ej allt för lång tid
sedan den verkstäldes förflutit, i regeln kunna utgöra eu tillförlitlig jemförelsegrund
för bedömande af de olika lotternas inbördes förhållande. Äfven då

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

sådan gradering ej egt rum eller verkstäld sådan befinnes ej längre motsvara
de vid egostyckningens företagande bestående förhållandena, torde oftast en
tillräckligt noggrann mantalssättning kunna erhållas genom en af förrättningsmännen
mera fritt företagen uppskattning. Af dessa skäl har gradering åt
egorna icke ovilkorligen påbjudits, utan medgifvits att mantalssättningen må
ske antingen på grund af förut verkstäld gradering eller sådan uppskattning,
som i hvarje fall anses erforderlig. Om till hemmansdel hör särskild lägenhet,
å hvars värde afseende ej fästats vid den å jorden företagna graderingen eller
uppskattningen, bör detta värde vid mantalssättningen tagas i beräkning.

Om mantalen bestämdes med matematisk noggrannhet efter gradering
eller uppskattning, skulle ofta särdeles svårhandterliga bråk uppstå. Då i de
flesta fall genom eu ringa jemkning mera beqväma tal torde kunna erhållas,
utan att sakegarne deraf komma att lida någon, praktiskt sedt, märkbar
rättsförlust, har i denna § upptagits den jemväl i civildepartementets förslag
förekommande bestämmelsen, att mantalen skola uttryckas i så lämpliga bråk
ske kan.

12 §.

Enligt civildepartementets förslag skulle i följd af aftal utstyckad hemmansdel,
så vida ej annorlunda vore bestämdt, ej undfå delaktighet i de stamhemmanets
tillhörigheter och förmåner, hvilka tillkomma detsamma efter mantal.
Härigenom skulle emellertid, på sätt ock inom högsta domstolen anmärkts,
tillskapas mantal utan mantalsrättigheter eller med inskränkta sådana i mångfaldiga
modifikationer, hvilket skulle vara egnadt att bringa oreda i vårt
fastighetsväsen och osäkerhet i eganderätten. I anledning häraf har i 12 §
intagits föreskrift, att hvarje hemmansdel skall efter sitt mantal erhålla del i
dylika rättigheter.

13 §.

I 1 § är, såsom vilkor för att egostyckning å hemman må kunna ske,
stadgadt, att hemmanet antingen icke tillhört samfällighet eller ock fått sina
egor utbrutna ur samfällighet genom sådant skifte, som enligt regeln ej kan
utan egarens samtycke rubbas. Det kan emellertid hända att detta gäller om
blott en del af hvad som tillhör ett hemman. Om i. ex. två hemman stå
till hvarandra i det förhållande, som betecknas med benämningarne bolby och
afgärda by, så har hvart och ett af dessa hemman sina särskilda inegor, medan
de utgöra ett skifteslag i afseende å utegorna. Vidare kan laga skifte

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

eller enskifte hafva öfvergått allenast en del af egorna till ett skifteslag,
under det den öfriga marken är samfäld eller delad allenast på sådant sätt,
att en hvar af delegarne kan påkalla laga skifte. Jemväl å sådana hemman
bör egostyckning kunna ega rum, dervid dock enligt de grundsatser, som
funnit sitt uttryck i 1 och 12 §§, allenast de egor, med hvilka egaren ej är
skyldig att ingå i laga skifte, böra emellan de särskilda hemmansdelarne fördelas
i vissa till läge och gränser bestämda områden, medan hvarje hemmansdel
uti öfriga egor bekommer en ideel andel i förhållande till storleken af
dess lott i förstnämnda egor.

Landtmäteristyrelsen har hemstält om ett tillägg till förevarande §,
af innehåll att från skifteslag, der laga skifte icke egt rum, men som
hade faststälda eller eljest behörigen bestämda rågångar, skulle kunna, om
alla delegarne voro ense, genom egostyckning afskiljas egor, som antingen
läge inom annat skifteslags område eller ock i sammanhang med skifteslagets
öfriga egor, men likväl utan skada för hemmanets häfd och delegarnes hushållning
kunde undvaras; och skulle vid sådan egostyckning de i skifteslaget
qvarstående hemmanens mantal minskas i förhållande till de mantal, som sattes
å de afstyckade delarne. Ett sådant förfaringssätt skulle väsentligen skilja
sig ifrån hvad som i förslaget i öfrigt förstås med egostyckning. Här skulle
ej vara fråga om att dela en särskild fastighet i vissa delar, utan här skulle
af en del af det område, som tillhör en mängd särskilda fastigheter, bildas en
ny sjelfständig fastighet, som således i sjelfva verket komme att utgöra en
sammanslagning af vissa smådelar af de fastigheter, som utgjorde skifteslaget.
Detta skulle icke kunna gå för sig på samma enkla sätt som en vanlig egostyckning.
Först och främst erfordrades, att det nya hemmanet infördes i
jordeboken under nytt namn eller nummer, och säkerligen skulle det blifva
nödigt att vidtaga åtskilliga andra åtgärder för att i kameralt hänseende ordna
förhållandet emellan det nya och de gamla hemmanen. Betänkligast torde
dock vara att, derest de särskilda hemmanen inom skifteslaget vore intecknade,
ytterst invecklade förhållanden skulle uppstå i afseende å de särskilda inteckningshafvarnes
rättigheter i den nya fastigheten, hvilket skulle kunna medföra
svåra förvecklingar och rättsförluster. På grund häraf har jag ansett landtmäteristyrelsens
förslag i denna del icke kunna antagas.

14 §.

Stadgandet i 14 §, som i afseende å egostyckning med hemman likställer
sjelfstiindiga lägenheter, är upptaget från föregående förslag.

Bih. till Riksd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 24 lläft.

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

15 §.

Med afseende derå att sakegare tillerkänts rätt att öfverklaga egostyckning
hafva bestämmelser påkallats om förrättningens afsilande, meddelande af
besvärshänvisning och utlemnande af handlingar, hvilket skett genom hänvisning
till skiftesstadgans derutinnan gällande stadganden. Då i skiftesstadgan ej finnes
någon föreskrift om skyldighet för landtmätaren att till delegarne utlemna
karta öfver annan landtmäteriförrättning än skifte och rågångsutstakning, men
sådan karta är för delegarne lika behöflig vid egostyckning, har jemväl i afseende
härå bestämmelsen angående skifte förklarats böra tillämpas å egostyckning.

16 §•

Skiftesstadgan innehåller beträffande betalningen af kostnad för annan
landtmäteriförrättning än laga skifte endast att, der sådan förrättning rör flere,
en hvar, som har nytta deraf, skall taga del i kostnaden efter ty som skäligt
pröfvas. Denna bestämmelse har i afseende å egostyckning jemkats till
öfverensstämmelse med hvad som gäller angående skifte.

17 §•

Med afseende å den större omfattning och betydelse, förslaget gifvit åt
styckningsförrättningen, samt för att betrygga beståndet af den dervid verkstälda
delningen, är det, på sätt högsta domstolen erinrat, nödvändigt ej blott
att medgifva sakegame rätt att klandra förrättningen i dess helhet utan äfven
att, derest klander ej förekommer, göra förrättningen, likaledes i dess helhet,
till föremål för pröfning och fastställelse af öfverordnad myndighet. I likhet
med högsta domstolens fleste ledamöter har jag funnit pröfning af egostyckningsförrättning,
vare sig den är föranledd af klander eller ej, lämpligast kunna
anförtros åt egodelningsrätt; dervid jag dock, då denna pröfning, i fall klander
ej anmälts, är af öfvervägande formel natur, ansett att, på sätt jemväl
inom högsta domstolen ifrågasatts, i sådant fall ordföranden i egodelningsrätten
må ega att, der han finner hinder ej möta, meddela fastställelse. Härigenom
skulle i regeln fastställelse kunna erhållas snabbare och med mindre kostnad
än om frågan alltid skulle hänskjutas till egodelningsrätten. Att hvad i 137
och 138 - §§ skiftesstadgan föreskrifves om antecknande i dagbok af de till
egodelningsrättens åtgärd anmälda ärenden och renovation af egodelningsrättens

• Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

dombok skall gälla jemväl om de hos ordföranden i egodelningsrätten anmälda
ärenden angående fastställelse af egostyckningar äfvensom de af ordföranden i
sådana ärenden förda protokoll torde utan särskildt stadgande vara uppenbart.

Lag angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om
skiftesverket i riket den 9 november 1866.

'' ''■■■ 3 §.

Enligt grunderna för egostyckning bör sådan förrättning icke kunna åt
någon sakegare genom påkallande af laga skifte ensidigt rubbas. Det i B §
tillagda 6 mom. afser endast att uttala denna regel.

58 och 69 §§.

De förändringar, som föreslagits i dessa §§ äro omedelbara konseqvcnser
af införande i lagstiftningen af egostyckningsinstitutet.

Lag om ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående ^lagfart å
fång till fast egendom den 16 juni 1875.

För vinnande åt reda och ordning i de eganderättsförhållanden, som
uppkomma vid egostyckning, lärer det vara erforderligt, att lagfart å sådant
från fastighet afyttradt område, som skall skiljas eller blifvit skildt från fastigheten
genom egostyckning, ej må beviljas förr än lagfartssökanden styrker att
egostyckning blifvit faststäld.

Lag om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning
i fast egendom den 16 juni 1875.

Denna lagändring är en följd af det i 8 § i lagen om egostyckning
intagna stadgande, som berättigar till bildande af servituter under egostyckningsförrättning.
"

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 37.

Departementschefen hemstälde härefter, att Kongl. Maj:t täcktes för det
ändamål, 87 § regeringsformen om förmälde, infordra högsta domstolens yttrande
öfver ofvan nämnda inom justitiedepartementet upprättade, vid detta protokoll
fogade förslag.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna
bifall.

Ex protocollo:

Carl Boheman.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om egostyckning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den, som under enskild eganderätt innehar hemman, hvilket,
enligt hvad särskildt är stadgadt, får klyfvas och hvilket antingen icke
legat i samfällighet med annan fastighet eller ock blifvit ur samfällighet
utbrutet genom sådant skifte, att hemmanets egor icke må utan egarens
samtycke med annan mark intagas i nytt skifte i annat fall, än som
omförmäles i 3 § 3 mom. skiftesstadgan, vare berättigad att i den ordning
nedan sägs få hemmanet styckadt i två eller flere delar sålunda,
att viss till gränserna bestämd ego vidd utlägges till hvarje del och särskilda
mantal derefter åsättas delarne. Har hemman undergått egostyckning,
som blifvit faststäld, må en hvar af de dervid uppkomna
hemmansdelarne vidare styckas.

Eges hemman af flere gemensamt, må egostyckning ej ske, derest
icke de alla äro om styckningen ense.

2 §•

Har egare af sådant hemman, som i 1 § omförmäles, till annan
upplåtit viss till gränserna bestämd egovidd att egas med omedelbar
skattskyldighet till det allmänna och möter ej uti det rörande upplåtelsen
träffade aftal hinder för egostycknings verkställande i öfverensstämmelse
med hvad nedan stadgas, må ock, på begäran af någon af delegarne,
egostyckning ske.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

3 §•

Egostyckning verkställes af landtmätare; och skola dervid skiftesstadgans
föreskrifter rörande annan landtmäteriförrättning än laga skifte
lända till efterrättelse, såvida icke i denna lag annorlunda stadgas.

4 §•

Vid förrättningen skall landtmätaren biträdas af godejmän, derest
sakegare sådant påyrkar eller landtmätaren finner det nödigt.

Beslutes under förrättningens fortgång, att gode män skola inkallas,
må det ej verka rubbning af åtgärd, som dessförinnan vidtagits.

5 §•

Angående bestämmande af gränserna omkring egor, som skola
styckas, gälle hvad i skiftesstadgan sägs om rågångar, då laga skifte är
i fråga; skolande, derest sammanträde med rågrannarne erfordras, gode
män dervid biträda.

e §.

Egostyckning skall omfatta all till hemmanet börande mark.

7 §■

Ej röå till någon hemmansdel läggas flere än tre skiften, utan så
är att till hemmanet hör större antal skiften, i bvilket fall till hvarje
hemmansdel må läggas lika många skiften, som tillhöra hemmanet.

I öfrigt skall vid egornas fördelning iakttagas, att skiftena, så vidt
egornas beskaffenhet och belägenhet medgifva, erhålla former, som äro
lämpliga för det med egostyckningen afsedda ändamål och blifva för
afhägnad beqväma.

8 §.

Af hemmanets ostyckade område skall utmål för nödiga vägar till
hvarje hemmansdel tagas; och må jemväl till gemensamt begagnande
för öfriga ändamål, som i 10 kap. skiftesstadgan omförmälas, undantagas
behöfligt utrymme.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Erfordras för brukningen af hemmansdel, som vid styckningen
uppkommer, att till förmån för densamma lägges besvär eller last å
annan sådan del, må det ske.

9 §•

Har sådan upplåtelse, som i 2 § omförmäles, icke egt rum, bestämme
egaren, med iakttagande af hvad nu är föreskrifvet, huru styckningen
skall verkställas.

Sker styckningen på grund af sådan upplåtelse, som nyss är sagd,
lände det derom träffade aftal till efterrättelse. Skall, utöfver hvad sagda
aftal innehåller, mark undantagas för gemensamt behof eller besvär och
last läggas å någon hemmansdel, skall derom upprättas skriftlig förening,
som underskrifves af samtlige delegame och bestyrkes af gode männen
eller, der sådana ej vid förrättningen biträda, af landtmätaren. Uppkommer
mellan delegarne tvist om den rätt i hemmanet som enligt
aftalet tillkommer en hvar af dem, hänvises de att vid vederbörlig domstol
utföra sin talan; och hvile emellertid förrättningen.

Kunna, då hemmanet eges af flere gemensamt, desse ej förena sig
om sättet för styckningens verkställande, eller finna landtmätaren eller,
der han af gode män biträdes, förrättningsmännen hvad af sakegare
blifvit bestämdt eller aftaladt vara stridande mot denna lag, meddeles
beslut att styckningen icke kan verkställas.

10 §.

Sedan, i enlighet med hvad nu är sagd!, blifvit bestämdt huru
styckningen skall verkställas, åligger det landtmätaren att å karta till
läge och gränser tydligt utmärka de särskilda lotternas egoområden
jemte de områden, som undantagits. för gemensamt behof, samt deröfver
upprätta fullständig och noggrann beskrifning; utstake ock å marken
samt rörlägge skilnadslinierna, på sätt i skiftesstadgan föreskrifves om
skilnad slinier vid laga skifte.

Finnes duglig karta med beskrifning öfver hemmanet och afses
med egostyckningen att från hemmanet afskilja någon mindre del af dess
egor eller ett särskilt för sig boläget skifte, vare dock tillåtet, att karta
och beskrifning upprättas allenast öfver den del, som sålunda afskiljes,
derest det finnes lämpligen kunna ske. Väckes fråga härom, meddele
landtmätaren, sedan han hört sakegarne äfvensom gode männen, derest

72 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

sådana vid förrättningen biträda, beslut i frågan. Anmäler sakegare
missnöje mot beslutet, skall landtmätaren ofördröjligen underställa ärendet
landtmäteristyrelsens pröfning; och bör vid dess beslut förblifva.

11 §•

Landtmätaren eller, der han af gode män biträdes, förrättningsmännen
hafva att, med hänsyn till egornas efter vidd och godhet uppskattade
värde, bestämma mantal å de särskilda lotterna; och skall dervid,
i händelse vid förut verkstäld landtmäteriförrättning gradering å
egorna skett, denna gradering lända till efterrättelse, så vidt den finnes
fortfarande användbar, men eljest antingen ny gradering företagas enligt
skiftesstadgans föreskrifter, dock utan att egorna särskiljas i inrösningsocli
afrösningsjord, eller ock sådan uppskattning verkställas, som i hvarje
fall anses erforderlig. Har någon hemmansdel tillagts fiske, vattenfall,
stenbrott, grustägt eller annan dylik lägenhet, skall jemväl värdet af
den lägenhet vid mantalssättningen tagas i beräkning. Mantalen skola
uttryckas i så lämpliga bråk ske kan.

12 §.

Har hemman, som styckas, med annat hemman andel i jord eller
lägenhet, som vid skifte eller egostyckning undantagits för delegarnes
allmänna behof, tillkommer hvarje vid styckningen uppkommande hemmanslott
del deri efter det mantal, som vid styckningen åsättes densamma.
Samma lag vare om de särskilda rättigheter och förmåner, som tillhöra
hemmanet, såsom del i häradsallmänning, afgäld af afsöndrad lägenhet,
augmentsränta samt ersättning för rustning och rotering.

13 §.

Hörer till hemman, förutom egor, som icke legat i samfällighet
med annat hemmans mark eller som blifvit ur samfällighet utbrutna genom
sådant skifte, som i 1 § omförmäles, jemväl andel med annat hemman
i jord eller lägenhet, som icke undergått dylikt skifte, må äfven å
sådant hemmen egostyckning ske. Dervid skall hvad ofvan stadgats
angående egornas fördelning tillämpas allenast å förstnämnda egor; och
gälle beträffande hvad i öfrigt tillhör hemmanet detsamma, som i 12 §
sägs om hemmans andel i viss jord eller lägenhet.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

§ 41.

Hvad i denna lag är stadgadt om hemman galle ock om hvarje
under särskildt nummer i jordeboken upptagen lägenhet, som icke tillkommit
genom afsöndring. Vid styckning af sådan lägenhet skola förrättningsmännen,
i stället för att sätta hvarje lott i mantal, bestämma
det inbördes förhållande, efter hvilket lotterna skola deltaga i utgörandet
af lägenhetens allmänna utskylder och besvär.

15 §.

Hvad i skiftesstadgan sägs om skiftes afslutande, hänvisning till
besvär samt utgifvande af handlingar och karta gälle ock i fråga om
egostyckning.

16 §.

I kostnaden för egostyckning skola, derest hemman eller lägenhet
styckats mellan flere personer, delegarne hvar efter sin lott deltaga.

17 §•

Hvad i skiftesstadgan föreskrifves om rättegång i skiftesmål gälle
i tillämpliga delar äfven i fråga om egostyckningsmål; dock att, derest
klander emot egostyckning ej anmälts, landtmätaren skall ofördröjligen
för pröfning och fastställelse insända karta och handlingar till egodelningsrättens
ordförande, som har att, om förrättningen finnes vara
lagligen beskaffad, fastställa densamma och derom teckna bevis å kartan
men eljest hänskjuta frågan till egodelningsrätten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 24 Häft.

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag

till

»j l . » ; ? l I ‘ i >''! j .t» .. j • i ‘ ■

Lag

angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesvérlcet

i riket den 9 november 1866.

Härigenom förordnas, att 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesverket
i riket den 9 november 1866 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §■

1 mom. Har jord, som hörer till by eller till hemman, deri två
eller flera ega del, genom teg- eller storskifte i flera skiften blifvit lagd;
vill den, som i sådant skifteslag eger ett eller flera hemman eller eu
eller flera hemmansdelar, laga skifte erhålla, hafve ock der vitsord till,
utan att å teg- eller storskifte meddelad fastställelse eller eljest ingången
och stadsfästad förening må sådant hindra eller derför i vägen ligga.

2 mom. Ej må redan verkstäld enskiftesdelning, som vunnit laga
kraft, eller skifte, hvilket enligt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den
20 februari 1821 blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt, eller laga
skifte, hvarå fastställelse meddelats, genom nytt skifte rubbas, utan så
är, att alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas.

3 mom. Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större
vattenafledningsföretag tillförene sänka egor undergått sådan förändring,
att de kunna häfdas såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga
brukande hinder deraf, att vid förut verkstäldt så beskaffadt skifte, som
i 2 mom. omförmäles, egorna erhållit en för deras häfdande såsom åker
olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, då må, der tjenlig
skiftesläggning ej kan genom egoutbvte beredas, nytt skifte, utan hinder
af bestämmelserna i nämnda inom., kunna verkställas å dessa egor
jemte den mark, som med dem ligger i det sammanhang, att dess intagande
i den nya delningen är för beredande af lämpligt och redigt
skifte oundgängligen nödigt. Bestrider någon delegare nytt skifte eller
uppstår tvist angående omfånget af den mark, som bör i det nya skiftet
ingå, behandlas ärendet efter stadgandet i 89 §.

Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 37.

6 mom. Har hemman eller lägenhet undergått egostyckning, som
blifvit faststäld, må den egostyckning ej genom skifte rubbas, utan att
alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas; dock att hvad
sålunda stadgats ej utgör hinder för, att hemmanet eller lägenheten
vid förut verkstäldt skifte tilldelade egor, enligt föreskiften i 3 mom.,
uti der omförmälda fall med annan mark intagas i nytt skifte.

58 §.

Kan genom egoutbyte i andra fall, än nu nämnda äro, beqvämlighet
för odling eller häfd eller annan dylik fördel vinnas, och förena
sig jordegare om sådant utbyte, då må det, utan hinder af skifte eller
egostyckning, som förut faststälts, ske, på sätt i 56 § sägs.

Begäres egoutbytet af anledning 3 § 3 mom. omförmäler, då må
det, utan hinder af skifte eller egostyckning, som förut faststälts, kunna
jemväl utan alla jordegares samtycke ega rum. Sedan i detta fall
skiftesmannen och gode männen afgifvit utlåtande om utbytets företagande,
skall, der ej samtlige tillstädesvarande jordegare deråt nöjas,
frågan om utbytets verkställande, innan vidare åtgärd vidtages, underställas
egodelningsrättens pröfning.

69 §.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

den förut verkstälda delningen innehaft; och bör landtmätaren, vid
föredragning af frågan om delningsgrunden, underrätta delegarne ej
blott om de särskilda grunder, hvilka kunna i detta afseende rätteligen
antagas, utan ock om de uppskattade egobelopp, hvilka, enligt hvardera
af dessa grunder, komme att hvarje delegare ungefärligen tillfalla.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart å fång
till fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen angående lagfart å
fång till fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade
lydelse:

År lagfart sökt på grund af testamente, dom eller annan handling,
som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det visas,
att handlingen blifvit ståndande.

Har''egare af hemman eller lägenhet till annan upplåtit viss till
gränserna bestämd egovidd att egas med omedelbar skattskyldighet till
det allmänna, må lagfart å sådan upplåtelse ej beviljas förr än egostyckning
å hemmanet eller lägenheten blifvit faststäld.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning
i fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 58 § i förordningen angående inteckning
i fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Hvad här ofvan om servitut är sagdt afser icke servitut, som uppkommer
vid laga skifte eller egostyckning.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet i Kongl. Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 3 december 1895.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Ahlgren,

Åbergsson,

Herslow,

Skarin,

Norberg,

Hammarskjöld,

Carlson.

Sedan, jemlikt högsta domstolens beslut den 2 april innevarande
år, handlingarne rörande de till högsta domstolen för afgifvande af
utlåtande öfverlemnade förslag till
l:o) Lag om egostyckning;

2:o) Lag angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan
om skiftesverket i riket den 9 november 1866;

3:o) Lag om ‘ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart
å fång till fast egendom den 16 juni 1875;

4:o) Lag om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning
i fast egendom den 16 juni 1875,

emellan högsta domstolens ofvanbemälda ledamöter cirkulerat,
så företogs nu detta ärende till slutlig behandling; varande ett exemplar
af förslagen bilagdt detta protokoll.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

l:o.

Förslaget till lag om egostyckning.

Justitierådet Skärm, som ansåg sig böra i ett sammanhang meddela
yttrande angående detta förslag, anförde:

»Enligt kongl. förordningen den 6 augusti 1881 angående hemmansklyfning
och jordafsöndring, är medgifvet att från hemman eller lägenhet
afsöndra visst, på förhand bestämdt egoområde och detsamma under
full eganderätt åt annan öfverlåta. Det sålunda afsöndrade jordområdet
bildar i viss mån en sjelfständig lägenhet, som kan särskildt lagfaras
och intecknas, men som dock i så måtto sammanhänger med stamhemmanet,
hvarifrån afsöndringen skett, att den en gång för alla afsöndringen
åsätta årliga afgäld, hvilken alltid måste utgöra minst den
på afsöndringen belöpande andel af stamhemmanets räntor och öfriga
allmänna utskylder, men som kan utgöra mera och således innefatta
jemväl en del af köpeskillingen, i regeln skall betalas icke till det allmänna
utan till stamhemmanets egare. Detta sätt att stycka jorden,
eller jordafsöndring, dervid det afsöndrade området kan göras huru
litet som helst, egnar sig särskildt såsom en utväg för mindre bemedlade
att på för dem lämpliga vilkor bilda egna jordbruk; och denna
utväg är också i ej ringa mån i sådant syfte begagnad.

Att jordafsöndringen ej vunnit ändå vidsträcktare användning
torde bero hufvudsakligen på orsaker, som svårligen kunna i lagstiftningsväg
undanrödjas, men äfven i någon mån på vissa olägenheter,
som vidlåda sjelfva jordafsöndringsinstitutet.

Till dessa olägenheter torde vara att räkna förnämligast:

dels att den årliga afgälden af afsöndringen skall erläggas till
stamhemmanets egare, hvarigenom denne i första hand står i ansvar
för hemmanets jemväl å afsöndringen belöpande räntor och öfrigq allmänna
utskylder, under det att afsöndringens innehafvare kommer i ett
visst beroende af stamhemmanets egare;

och dels att genom den eu gång för alla bestämda årliga afgälden
från afsöndringen denna blifver i viss män oberörd, af framtida förändringar
i skatteväsendet, hvaraf följer att, om räntorna eller de öfriga
allmänna utskylderna höjas, hemmansegaren kan få vidkännas hvad
af förhöjningen på afsöndringen belöper, hvaremot, i händelse, såsom
i senare tider skett, de på jorden hvilande bördor lindras, lindringen
ej kommer afsöndringen till godo, utan denna blifver proportionsvis
hårdare beskattad än stamhemmanet.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Om dessa olägenheter undanrödjas, så att afsöndringen blifver i
beskattningshänseende fullständigt skiljd från stamhemmanet, och de
vid afsöndringen från hemmanet efter mantal utgående räntor och öfriga
allmänna utskylder i lämplig proportion fördelas emellan stamhemmanet
och afsöndringen, och sedermera direkt från bådadera uttagas,
hvarigenom eventuella förändringar i skatteväsendet lika drabba
eller komma till godo hemmanet och afsöndringen, torde dessa olägenheter
varda undanröjda; och synes mig från den civila lagstiftningens
sida föga mera kunna göras för befrämjande af det mål, som angifves
vara med ifrågavarande lagstiftning åsyftadt, eller beredande af tillfälle
åt obemedlade och mindre bemedlade att på lämpliga vilkor bilda
egna jordbruk.

Föreliggande förslag söker uppnå detta mål genom införande af
ett till namnet nytt rättsinstitut, benämndt egostyckning, dermed förslaget
förstår ett hemmans eller en sjelfständig lägenhets delning i två
eller flera, till området förut bestämda delar, för hvilka bestämmes antingen
viss proportionerlig andel af hemmanets skattetal, eller, der delningen
afser lägenhet, det inbördes förhållande efter hvilket hvar del
skall deltaga i utgörandet af lägenhetens allmänna utskylder och besvär.

Detta rättsinstitut är emellertid till saken ej någon nyhet för vår
lagstiftning och ännu mindre för vår lagskipning. I 13 § af kongl.
förordningen den 6 augusti 1881 angående hemmansklyfning ochjordafsöndring
stadgas, att en afsöndring, d. v. s. ett på förhand bestämdt
jordområde, som omfattar större andel af stamhemmanets egovidd än
tillåtet är, må blifva gällande under vilkor, att å afsöndringen sättas
mantal och ränta i förhållande till stamhemmanets egovidd och att
motsvarande minskning sker i stamhemmanets mantal och ränta; hvarjemte
föreskrifter meddelas huru i ty fall bör förfaras.

* Det händer vidare ej sällan, att en hemmansegare säljer vissa,
till området noga bestämda delar af sitt hemman samt derjemte godtyckligt
bestämmer det skattetal, hvartill de försålda delarna böra beräknas.
Vid tvist om hvad försäljningen verkligen omfattat — de till
området bestämda delarna eller skattetalet — torde i de aldra flesta
fall, der ordalagen i försäljningsafhandlingen ej uttryckligen inneburit
att försäljningen afsett skattetalet, tvisten fått den utgång, att försäljningen
ansetts giltig beträffande de till området bestämda delarne; och
lärer i sådana fall hinder ej hafva mött eller böra möta för att, der
de försålda delarne ej kunde såsom afsöndring innehafvas, få, jemlikt

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 37.

nyss åberopade lagstadgande, utan afseende å det vid försäljningen
godtyckligt åsätta skattetal, hemmanets skattetal fördeladt emellan de
försålda områdena och hvad som af hemmanet återstått; derigenom ju
en egostyckning i den bemärkelse förslaget tillägger detta ord uppkommit.

Något egentligt hinder för en hemmansegare att, medan han ännu
har sitt hemman ostycbadt, uppdela detsamma i vissa områden och
sedan i den ordning, som angifves i 13 § i kongl. förordningen den
6 augusti 1861, få proportionerligt skattetal åsatt hvart område, som
ej må såsom afsöndring behållas, torde näppeligen i lag förefinnas.
Delning vid arfskifte af hemman i vissa bestämda områden och icke
efter skattetal har ej ansetts otillåten eller ogild. (Se Kongl. Maj:ts
dom den 2 april 1884. Holm, Nytt Juridiskt Arkiv 1884 sid. 182).

Möjligheteu af egostyckning förefinnes således redan; och något
egentligt behof af lagstiftningens ingripande i dessa afseenden torde
knappast hafva gjort sig känbart.

Det föreliggande förslaget innehåller emellertid stadganden, hvarigenom
egostyckningsförfarandet uttryckligen godkäunes och sättet för
egostyckningens verkställande utförligen angifves; och synas förslagets
bestämmelser härutinnan i alla hufvudsakliga delar vara riktiga och
ändamålsenliga.

Vore derföre ändamålet med ifrågavarande lagstiftning endast att
lagstadga om egostyckning såsom ett särskildt rättsinstitut för delning
af jord, synes mig något väsentligt ej vara att mot förslaget invända.
De anmärkningar, som i detta afseende kunna mot förslaget göras,
framgå af de yttranden i högsta domstolen, hvilka härefter följa; och
jag anser derför öfverflödigt att vid denna del af saken vidare uppehålla
mig; men ändamålet med lagförslaget angifves ju vara att, såvidt
på lagstiftningen kan bero, bereda tillfälle för obemedlade och mindre
bemedlade att på lämpliga vilkor bilda egna jordbruk; och detta ändamål
synes mig förslaget vara endast i ringa mån egnadt att befrämja.

När delning af jord skall ega rum i syfte att derigenom bereda
obemedlade eller mindre bemedlade tillfälle att bilda egna jordbruk,
torde delningen i regeln komma att afse endast jordområden af jemförelsevis
ringa omfång eller åtminstone ringa värde. I allmänhet lärer
väl sådan delning tillgå sålunda, att från en större fastighet afskiljes
ett i förhållande dertill mindre betydande område.

Det är derföre väl att bemärka, att egostyckning, för såvidt den
skall komma till användning i sådant syfte, måste kunna ske på ett
enkelt och föga kostsamt sätt. Försäljning af ett så obetydligt jordig.
till Riksä. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Åfd. 24 Raft. 11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

område, som här i allmänhet kommer i fråga, blifver i regeln för jordegaren
af så ringa ekonomisk betydelse, att, derest sådan försäljning
under form af egostyckning göres förknippad med afsevärda kostnader
eller besvärliga och omständliga formaliteter, sådan försäljning endast
undantagsvis kan antagas komma att ega rum.

Förslaget innehåller emellertid åtskilliga stadganden, genom hvilka,
enligt mitt omdöme, utan nödtvång, dels en väsentlig del af Sveriges
jord uteslutes från egostyckningsförfarandet, dels ock, beträffande den
öfriga jorden, egostyckningsförfarandet förenas med så stora kostnader,
besvärligheter och olägenheter, att detsamma skäligen kan antagas
endast sällan komma till användning i sådana fall, då derigenom egna
jordbruk åt obemedlade skulle beredas; och vid sådant förhållande
skulle ju ändamålet med lagstiftningsåtgärden väsentligen förfelas.

Till stadganden af ofvan omförmälda slag synes mig vara att
hänföra i första rummet det stadgande i 1 §, hvarigenom från egostyckning
undantagas alla hemman, som ligga i samfällighet med andra
och icke blifvit ur samfälligheten utbrutna genom skifte, som ej må
utan vederbörande egares samtycke rubbas.

Nu finnas emellertid öfver allt i riket, särdeles i vissa provinser,
ej obetydliga områden af sådan beskaffenhet. Från hemman, hörande
till oskiftade skifteslag, kunna för närvarande c^elar försäljas vare sig
till visst skattetal eller till visst bestämdt område. I förra fallet kan
det försålda skattetalet utbrytas genom sådan provisionel hemmansklyfning,
som omförmäles i 94 § skiftesstadgan. I senare fallet kan den
försålda, till området bestämda delen skiljas från stamhemmanet genom
afsöndring, eller, om den försålda delen är större än att afsöndring är
tillåten, genom mantalssättning enligt 13 § i kongl. förordningen den
6 augusti 1881 och mantalets afräkning å stamhemmanets mantal. Således
kan redan nu delning af hemman hörande till oskiftadt skifteslag
ske genom sådant förfarande, som förslaget benämner egostyckning.
Den, som köper jord från sådant hemman vare sig visst skattetal eller
visst område, vet ju på förhand, att han är utsatt för risken att få sitt
egoområde genom skifte flyttadt; men denna risk lärer ej hindra, att
dylik jord ofta finner villiga köpare.

Under det försäljning från sådana hemman af visst skattetal och
af visst område till afsöndring fortfarande blefve tillåten, skulle enligt
förslaget från dessa hemman ej vidare visst område till mantalssättning
eller egostyckning kunna säljas. En inom ett oskiftadt skifteslag
verkstäld provisionel egostyckning, som ju ej borde fastställas, lärer

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

dock ej vid blifvande laga skifte vålla större olägenhet eller svårighet
än en provisionel hemmansklyfning eller en afsöndring.

Förslagets stadgande härutinnan synes mig derföre ej vara grundadt
på giltigt skäl och snarare egnadt att minska än öka tillfällena
för obemedlade att bilda egna jordbruk och således rakt strida mot
lagens syfte.

Det är derjemte att bemärka, att frågan, huruvida ett hemman
ensamt eller gemensamt med andra utgör ett skifteslag eller huruvida
ett förut verkstäldt storskifte är af beskaffenhet att böra orubbadt förblifva
eller med andra ord huruvida ett hemman är utsatt för möjligheten
att utan vederbörande egares samtycke indragas i laga skifte,
ofta kan blifva föremål för tvist; hvilken ju tydligen ej kan, såsom
berörande andras rätt, afgöras i egostyckningsärendet, utan jemlikt
124 § i skiftestadgan tillhör egodelningsrätt att i sammanhang med
laga skifte upptaga och afgöra. Förslaget innehåller ej anvisning huru
förfaras skall, då i ett egostyckningsärende omförmälda fråga befinnes
tvistig, och således ovisst är huruvida egostyckning enligt förslaget är
tillåten eller ej.

Det torde vidare icke vara nödigt, att, såsom 1 § i förslaget
innehåller, under alla förhållanden mantal åsättes de styckade lotterna.
Såsom förut anmärkts, lärer egostyckning, derigenom jordbruk beredes
åt mindre bemedlade, hufvudsakligen eller åtminstone ganska ofta
komma att bestå deri att från en större fastighet afskiljes ett jemförelsevis
litet område. Detta område, möjligen afsedt att omfatta endast
boningsplats och en trädgårdstäppa, kan i förhållande till stamhemmanet,
som kan utgöra hundratals eller tusentals tunland, vara så litet, att det
blifver synnerligen både besvärligt och olämpligt att åsätta det afskiljda
området särskildt mantal. Mantalet har redan nu såsom grund för
beskattning ganska ringa betydelse; och denna torde framdeles alltmer
försvinna. En sjelfständig ställning kan ju utan mantalssättning beredas
det afskilda området derigenom, att, enligt det förfaringssätt, som angifves
i 4 § af kongl. förordningen den 6 augusti 1881 eller i 14» §
af föreliggande förslag, af stamhemmanets allmänna, efter mantal ännu
utgående utskylder och besvär en propotionerlig del att till det allmänna
utgöras blifver det afskilda området åsatt, och stamhemmanet
njuter motsvarande minskning i sina onera.

I regeln torde det kunna lemnas åt stamhemmanets egare att
bestämma, huruvida mantal skall åsättas det afskilda området eller ej;
dock torde rätt böra vederbörande myndighet förbehållas att, der egostyckningen
utan åsättande af mantal skulle befinnas leda till miss -

Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

förhållanden eller oegentlighet^ i skatteförhållandena, förordna om
mantalssättning såsom vilkor för egostyckningens fastställande.

Stadgandena: i 5 § att hvad i skiftesstadgan sägs om rågångar,
då laga skifte är i fråga, skall gälla för bestämmande af gränserna
omkring egor, som skola styckas; i 6 § att egostyckning skall omfatta
all till hemmanet hörande mark; i 8 § att utmål för nödiga vägar till
hvarje hemmansdel d. v. s. till hvarje afstyckadt område skall tagas;
i 10 § att landtmätaren i regeln skall upprätta karta med fullständig
och noggrann beskrifning öfver de särskilda lotternas egoområden jemte
de områden, som undantagits för gemensamt behof; samt i 12 och
§§, att hvarje vid egostyckningen uppkommen hemmanslott skall
efter åsatt mantal erhålla del i område, som vid skifte undantagits för
delegarnes •allmänna behof, och i annan samfällighet, deri stamhemmanet
egen del, äfvensom i de särskilda rättigheter och förmåner, som
tillhöra hemmanet, såsom del i häradsallmänning, afgäld af afsöndrad
lägenhet samt ersättning för rustning och rotering; alla dessa stadganden
synas mig dels medföra så afsevärda kostnader och besvär och
dels, i rak strid mot grundtanken för egostyckningen, pålägga jordegaren
sådant tvång i dispositionsrätten öfver hans fastighet, att äfven
på största delen åt den skiftade jorden egostyckning, såsom form för
jordupplåtelse, svårligen lärer kunna förmodas komma till användning
i sådana fall,. då derigenom eget jordbruk skulle beredas obemedlade.

Hänvisningen i 5 § till skiftesstadgan i fråga om gränsernas
bestämmande innebär, att i alla de ej sällsynta fall, då rågång omkring
hela den fastighet, som skall undergå egostyckning, ej är faststäld
eller behörigen bestämd, eller då tvetydighet förekommer om
faststäld eller behörigen bestämd rågångs rätta sträckning, rågångsutstakning
skall ega rum i den ordning skiftesstadgau bestämmer.
Denna föreskrift likasom föreskrifterna i 6 och 10 §§ att egostyckning
skall omfatta alla till hemmanet hörande eg or samt att karta med beskrifning
i regeln skall upprättas öfver samma egor, hvilka föreskrifter
nog synas nödiga och ändamålsenliga, om fråga vore endast att införa
egostyckning såsom ett särskildt rättsinstitut för jords delning, blifva
dock genom de kostnader och besvär, som derigenom föranledas, alltför
betungande i de fall, då ett mindre område skulle afskiljas från eu
större fastighet, d. v. s. just i de fall då genom egostyckningen eget
jordbruk skulle beredas obemedlade. En jordegare, som gerna skulle
vilja afskilja från sin fastighet ett mindre ''område till torp eller backstuga,
om sådant kunde ske under enkla och billiga former, torde i
de flesta fall alldeles derifrån afskräckas och afhållas, om för sådant

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

ändamål fordras, att han skall låta verkställa rågångsutstakning omkring
alla sina egor samt öfver dem upprätta karta och beskrifning,
derför kostnaden i många fall torde öfverstiga den inkomst, hemmansegaren
kan genom torpets eller backstuguplanens försäljning bereda sig.

Den, som tillhandlar sig ett område, afsedt att genom egostyckning
afskiljas från hemman utan faststäld och ostridig rågång, löper ju ej
större risk än den, som inom ett sådant hemman köper ett område,
afsedt att genom afsöndring skiljas; och lika litet som rågångsutstakning
omkring stamhemmanet är föreskrifven vid afsöndring utan
att deraf veterligen olägenhet uppkommit, lika litet lär för afskiljande
genom egostyckning af ett mindre område, rågångsutstakning omkring
stamhemmanet vara af nöden. Den olägenhet, som kan uppstå af en
eventuel rubbning af rågången omkring ett hemman, hvarifrån genom
egostyckning ett mindre område afskilts, torde i verkligheten blifva af
ringa betydelse. Gränsar det afskilda området till hemmanets egogräns,
kan visserligen någon del af området detsamma frångå; men deraf
uppstår ej annan olägenhet än den, som alltid åtföljer försäljning af
jord utan lagligen faststälda gränser; och köparen, som i regeln alltid
har rätt att fordra hemul af sin fångesman, har ju tillfälle att genom
bestämmelse vid köpeaftalet tillförsäkra sig godtgörelse för den skada
honom kan genom en sådan eventualitet tillskyndas. Beröres ej det
genom egostyckning afskilda området af en rubbning i rågången, lärer
en sådan rubbning endast kunna föranleda en möjlig jemkning i skattetalet
eller i den bestämda fördelningen af utskylderna emellan stamhemmanet
och den afskilda delen.

Upprättande af karta med beskrifning öfver hela fastigheten kan
visserligen någon gång blifva nödvändig men väl endast i det fall, då
duglig sådan karta med beskrifning förut ej finnes. 1 13 § 3 mom.
i kongl. förordningen den 6 augusti 1881 föreskrifves vid sådan egostyckning,
som der omförmäles, upprättande af nödiga karte- och
graderingshandlingar endast för det fall, att »de icke redan finnas».
Förslaget föreskrifver deremot sådan åtgärd i regeln äfven för det
fall, att sådana handlingar förut finnas. Visserligen tillåter förslaget,
när sådana handlingar finnas och fråga är om afskiljande från hemmanet
af någon mindre del af dess område eller ett särskildt för sig
beläget skifte, att i egostyckningsärendet upprättas katta med beskrifning
allenast öfver sagde område eller skifte; men afgörandet är
öfverlemnadt till landtmätaren i första och åt landtmäteristyrelsen i
sista hand. Den hemmansegare, som begär egostyckning för afskiljande
af ett mindre område, är således, äfven i det fall att dugliga karte -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

handlingar redan finnas, alltid utsatt för risken att få mot sitt bestridande
bekosta den dyrbara åtgärden af karta med beskrifnings upprättande
öfver hela sin fastighet. Han borde åtminstone ovilkorligen
vara berättigad att, om en sådan åtgärd mot hans bestridande föreskrifves,
afstå från egostyckningen. Eljest torde ensamt äfventyret
att få vidkännas den kostnad, upprättandet af karta med »fullständig
och noggrann» beskrifning af hemmanets hela område medför, vara
tillräckligt att i de flesta fall afskrämma från egostyckning, derigenom
jordbruk åt obemedlade kunde beredas.

Vid afsöndringar låter det ju sig godt göra att utan en så vidlyftig
apparat, som upprättande af kartebandlingar öfver stamhemmanet,
bestämma lämplig afgäld från afsöndringen; och säkerligen lärer det i
''de flesta fall lyckas att äfven vid sådan egostyckning, som afser afskiljande
af ett mindre område, med all den noggrannhet som för
ändamålet fordras, fördela skattetalet eller utskylderna, utan att derför
erfordras karta och beskrifning öfver mera än det afskilda området.

Stadgandena i 12 och 13 §§ att vid egostyckning hvarje hemmanslott
och således äfven hvarje afskildt mindre område skall erhålla del
efter mantalet i samfällighet, deri hemmanet har andel, samt i de
särskilda rättigheter och förmåner, som tillhöra hemmanet, synas mig
äfven komma att i hög grad minska benägenheten för egostyckning,
derigenom jordbruk åt obemedlade skulle beredas.

Om, såsom förut framhållits, föreskriften om mantalssättning vid
egostyckning ej göres ovilkorlig, komme visserligen förenämnda stadganden
i 12 och 13 §§ att förlora tillämpning för alla genom egostyckning
afskilda områden, derå mantal ej sattes; men om det föreslagna
stadgandet, att hvarje styckadt område, hur litet som helst,
skulle åsättas mantal, kommer att godkännas, skulle också hvarje sådan
liten lott, oberoende af hvad derom vid upplåtelsen aftalats, blifva
delaktig i hemmanets rättigheter. Detta synes mig alldeles strida
mot sjelfva grundtanken för egostyckning, som väl är att jordegaren
lår sjelf afgöra hvad af sin fastighet han vill afyttra och hvad han
vill behålla, samt att köparen förvärfvar just den öfverenskomna delen
af fastigheten och intet deröfver. Det lärer blifva allt annat än behagligt
och tilltalande för en jordegare att, om han säljer ett litet
område till torp eller backstuga, ovilkorligen nödgas upptaga torparen
eller backstugusittaren till meddelegare i alla samfälligheter, deri hemmanet
har andel, samt i alla detsamma tillkommande särskilda rättigheter
och förmåner, t. ex. qvarnar, kalkstensbrott, afgälder från afsöndrade
lägenheter, augmentsräntor, ersättning för rustning och rote -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

ring m. m. Jag föreställer mig, att i de allra flesta fall jordegaren,
när fråga är endast om egostyckning, derigenom jordbruk åt obemedlade
skulle beredas, kommer att hellre afstå från all upplåtelse än
underkasta sig sådana olägenheter.

Förslaget innehåller en egostyckningslag, som ur synpunkten att
stadga egostyckning såsom ett särskildt rättsinstitut för jords delning
är egnad att bringa bättre ordning och reda i dithörande förhållanden
och derutinnan otvifvelaktigt kommer att lända till gagn och nytta;
men en sådan lag åsyftades väl ej med Riksdagens skrifvelse den 14
maj 1891, som föranledt ifrågavarande lagstiftningsarbete, och eu sådan
lag torde ej heller synnerligen vara af behofvet påkallad. Riksdagens
syftemål var ju, att genom statsmakternas försorg tillfälle skulle beredas
obemedlade och mindre bemedlade att på lämpliga vilkor bilda egna
jordbruk. Eu lag, som befrämjade detta syftemål och som beredde
den största möjliga lätthet för den kroppsarbetande delen af folket att
på egen jord bilda egna hem, torde både vara af behofvet i hög grad
påkallad och såsom bidragande att qvarhålla och fästa Sveriges arbetare
vid Sveriges jord, blifva en välgerning för landet och särskildt
för dess kroppsarbetande befolkning.

En författning i detta syfte synes mig först och främst böra omfatta
äfven sådan jord, som kan utan alla delegarues samtycke indragas
i laga skifte. Den torde böra rörande afskiljande från stamhemmanet
af mindre områden, egnade att bereda jordbruk åt mindre
bemedlade, meddela helt andra föreskrifter än som tarfvades, om fråga
vore att införa egostyckning allenast såsom ett sätt att dela jorden.
Den synes ej böra ovilkorligen föreskrifva mantalssättning å afskildt
område eller fordra rågångsutstakning omkring stamhemmanet, åtminstone
ej till större del än som omedelbart berör det afskeda området.
Den synes vidare i regeln ej böra fordra upprättande af karta med
beskrifning öfver mera än det afskilda området och torde slutligen ej
böra tillägga detta område någon annan rätt till hemmanets öfriga tillhörigheter,
såsom andel i samfälligheter, häradsallmänningar, afgäld
från afsöndrade lägenheter, augmentsräntor, ersättning för rustning och
rotering m. m., än som kan vara genom upplåtelseaftalet uttryckligen
medgifvet.

En författning motsvarande behofvet och ändamålet i dessa hänseenden
torde väl föranleda ökadt besvär och arbete vid jordeböckernas
förande samt öfriga de kamerala tjenstemäunen och embetsverken
åliggande göromål, men en sådan olägenhet lärer ej mycket böra
komma i betraktande, om blott ändamålet vinnes.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Då föreliggande förslag emellertid, såsom förut framhållits, i
många afseenden kommer att lända till nytta och gagn, anser jag mig
ej eg a skäl afstyrka detsammas antagande, ehuru af de grunder här
ofvan anförts det, efter min åsigt, endast i ringa män kommer att befrämja
det ändamål, som här åsyftats.

Det synes mig slutligen förtjena påpekas, att förslaget ej undanrödjer
det länge öfverklagade hinder, vår skifteslagstiftning ansetts
uppställa för en jordägare att genom hemmansklyfning på förhand få
sitt hemman uppdeladt i särskilda, för framtida försäljning eller annat
ändamål beqvämliga lotter.»

Justitierådet Her slom utlät sia::

»Innan jag öfvergår till granskningen af förevarande lagförslags
detaljbestämmelser, anser jag det icke vara ur vägen att för undvikande
af missförstånd erinra, att det föreslagna nya jorddelningsinstitutet
ingalunda kan alldeles ersätta det slags förfarande för delning
af jord, som under benämningen af hemmansklyfning redan eger
hemul i vår lag. Äfven med införande af s. k. egostyckning kommer
i alla de fall, då två eller flera personer ega allenast qvotdelar af ett
och samma hemman, för dessa qvotdelars utläggande i skilda lotter
något annat förfarande än hemmansklyfning fortfarande såsom hittills
icke att stå till buds. Egare af sådana qvotdelar blifva icke berättigade
att genom öfverenskommelse sinsemellan med gällande verkan
bestämma, hvilka egor skola höra till hvardera delen.

Det gagn, som det ifrågasatta nya rättsinstitutet är afsedt att
medföra, skulle väsentligen bestå deri, att den, som tillhandlade sig en
viss till läge och gränser bestämd del af ett hemmans område, vunne
säkerhet att få behålla just de egor, hvarom han med säljaren aftalat.
En sådan säkerhet kan köparen icke vinna enligt vår nu gällande lag.
Vare sig kontrahenterna afsett, att det köpta området skulle bilda eu
i kameralt hänseende sjelfständig egendom, eller köpet tagit formen
af s. k. jordafsöndring, riskerar alltid köparen att framdeles blifva indragen
i en klyfningsförrättning å hemmanet, hvarvid han är underkastad
möjligheten att varda rubbad i besittningen af den jord, han
köpt och hvilken måhända är den enda som fullt motsvarar ändamålet
med köpet, samt derjemte måste deltaga i kostnader, hvilka åtminstone
för honom ofta äro ytan motsvarande nytta. Uppenbart är, att en
dylik eventualitet skall för köparen blifva desto känbarare, ju svagare
hans ekonomiska ställning är; och häraf framgår tydligen sammanhanget
emellan förevarande lagförslag och det af Riksdagen i skrifvelsen
den 14 maj 1891 angifna syftemål att bereda obemedlade och mindre

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

bemedlade tillfälle alt på lämpliga vilkor bilda egna jordbruk. Skall
detta syftemål verksamt främjas genom egostyckningsförfarandet, erfordras
dock, att samma förfarande ordnas så, att det hvarken på enskildes
rätt att förfoga öfver sin egendom eller på deras frihet att med
hvarandra träffa gällande aftal lägger trängre band, än hänsynen till allmän
rätt och ordning nödvändigt kräfver, eller medför större kostnader,
än som äro alldeles oundgängliga. Att den föreslagna anordningen
icke i alla delar fyller sagda vilkor, är en anmärkning, som
jag får tillfälle att framställa vid den följande granskningen af de särskilda
bestämmelserna i förslaget.»

I öfrigt afgåfvos beträffande förevarande lagförslag yttranden i
enlighet med hvad här nedan upptages.

§ I o Justitieråden

Ahlgren, Abergs son, Her slom, Norberg, Hammarskjöld
och Carlson ansågo redaktionen af första stycket böra så ändras, att
genom första punktens delning i flere eller annorledes föreskrifterna
blefve på enklare och lättfattligare sätt uttryckta äfvensom att det tydligen
utmärktes, att den mantalssättning, som vid egostyckniugen skulle
förekomma, endast utgjorde en fördelning af hemmanets mantal å de
särskilda lotterna.

Beträffande andra stycket förenade sig justitieråden Abergsson,
Ilerslom och Carlson om följande yttrande:

»Med stadgandet i detta stycke torde icke afses annat än att uttala
den regeln att, om ett hemman eges af flere gemensamt, icke
någon af delegarne må ensam kunna utverka egostyckning å hemmanet.
Då emellertid detta vore en klar följd af de allmänna reglerna för
sameganderätt i fastighet samt stadgandet lätt skulle kunna missförstås
derhän, att meningen vore, det ett hemman skulle kunna genom egostyckning
delas mellan flere samegare så att en hvar finge hvad på
hans qvotdel belöpte, ansåges lämpligast att stadgandet utginge.»

§ 2.

Justitierådet Carlson ansåg, att den ifrågasatta lagen"skulle blifva
mera lättfattlig, om i densamma först meddelades fullständiga bestämmelser
angående det slag af egostyckning, som omnämnes i 1 §, och
derefter upptoges till särskild behandling det fall, som afses i 2 §.

Bill. till Tliksd. Vrot. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 24 Hd fl. 12

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 37.

§ 4.

Justitierådet Carlson yttrade:

»Derest vid egostyckning enligt 1 § icke förekommer sammanträde
med rågrannarne, lärer förrättningen icke kunna röra annans rätt
än egarens af hemmanet. Vid egostyckning enligt 2 § förefinnas deremot
alltid parter med motsatta intressen. Den allmänna regeln i 18 §
skiftesstadgan föranleder alltså dertill, att landtmätaren skall biträdas
af gode män vid egostyckning enligt 2 § men icke vid sådan enligt
1 §. För min del anser jag giltiga skäl saknas för de föreslagna afvikelserna
från denna regel.»

§ 5.

Justitierådet Herslow utlät sig:

»I det fall, att en hemmansegare säljer endast viss till gränserna
bestämd del af sitt hemman och behåller återstoden, torde det mången
gång, i synnerhet då den försålda delen utgör en obetydlighet i förhållande
till hemmanets öfriga egor, blifva för köparen oskäligt och
onödigt betungande, om frågan angående samtlige rågångarne kring
hemmanet ovilkorligen skulle göras till föremål för undersökning och
behandling enligt skiftesstadgan. Om den försålda delen är belägen i
utkanten af hemmanets område, kan yttre rågången, så långt sagda del
sträcker sig, vara behörigen bestämd och tydlig, under det att rågången
på öfriga sträckan är oklar och stridig. Det är också tänkbart, att
det föryttrade området icke på något ställe stöter till hemmanets yttre
rågång, utan på alla sidor omgifves af dess öfriga egor. Att i sådant
fall en köpare, hvars rätt till det köpta området vore tydlig och obestridd,
skulle mot sin vilja tvingas att deltaga i förhandlingar och
möjligen äfven rättegångar, hvilka allenast i afseende å fördelningen
af mantalet kunde ega någon inverkan på hans rätt, men ofta skulle
ådraga honom både besvär och kostnad i icke ringa mån, synes mig
hvarken lämpligt eller billigt. Jag hemställer derför om den ändring
i hvad i förevarande § stadgats, att skiftesstadgans föreskrifter om
rågångar förklaras skola i det i 2 § omförmälda fall vid egostyckning
iakttagas endast i afseende å så stor del af hemmanets yttre rågång,
som berör det föryttrade området, derest icke köparen påyrkar, att
frågan om hemmanets rågång äfven i öfrigt tages under behandling.»

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

§ 6.

Justitierådet Herslow yttrade:

»Då ett hemman styckas i två eller flera delar, måste styckningen
eller delningen, vare sig den sker enligt 1 eller 2 §, alltid omfatta all
hemmanets mark, lika visst som det hela omfattar alla sina delar tillsammans.
Så till vida är stadgandet i förevarande § öfverflödigt.
Skulle man åter i detta stadgande, hvilket synes vara hemtadt från
78 § skiftesstadgan och der väl försvara sin plats, vilja inlägga den
betydelse, att egostyckning icke må ske på sådant sätt, att någon viss
del af hemmanets område lemnas samfäld för de särskilda lotterna eller
eljest från delningen uteslutes, så torde endast behöfva påpekas, att
stadgandet, så uppfattadt, står i uppenbar strid mot bestämmelserna i
förslagets 12 och 13 §§. Jag hemställer, att hvad ifrågavarande §
innehåller måtte ur förslaget utgå.»

§ 7.

Justitierådet Hammarskjöld, med hvilken justitierådet Herslow var
ense, anförde:

»I nu gällande lagstiftning om jordafsöndring finnes ej någon
föreskrift om jordafsöndringars form. Då denna form bestämmes af
jordegaren, ej såsom vid laga skifte af förrättningsmännen, har föreskrift
i ämnet antagligen ansetts öfverflödig och kanske mera till skada
än gagn. I fråga om egostyckning torde ej heller kunna anföras tillräckliga
skäl, hvarföre jordegares uppfattning om skiftenas lämpliga
form skall underkastas kontroll af embetsmyndigheter. Äfven om vid
något tillfälle en jordegare skulle derutinnan fatta oförståndiga beslut,
synes skadan deraf för samhället ej vara nog stor för att till förhindrande
deraf föranleda ett förmynderskap från statens sida med deraf
följande olägenheter. Jag hemställer, att andra stycket må utgå. Emot
ordalagen deruti kan äfven anmärkas, att deras befallande form ej rätt
lämpar sig för att, såsom väl meningen är, uttrycka en begränsning i
jordegares frihet att efter eget godtfinnande bestämma om sin jords
fördelning i flera hemmansdelar.»

Justitierådet Abergsson hemstälde, att lydelsen af andra stycket
måtte förändras sålunda, att stadgandet komme att afse, att landtmätaren
i öfrigt bör, utan att väsentligen rubba den af jordegaren för
styckningen föreslagna plan, tillse, att skiftena, såvidt egornas beskaffen -

. Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

het och belägenhet medgifva, erhålla sådan form, att de blifva för afhägnad
beqväma och för det med egostyckningen afsedda ändamål
lämpliga.

§ 8.

Justitierådet Carlson utlät sig:

»Då rätt till väg för hemmansdel, som vid egostyckning uppkommer,
kan beredas icke allenast genom undantag af utmål för väg
af oskifto, utan äfven genom servitut lagd å annans hemmansdel, synes
föreskriften i första delen af första stycket böra något modifieras; och
torde till följd häraf stadgandena i denna paragraf kunna sammanfattas
till det -innehåll, att vid egostyckning mark eller lägenhet må undantagas
för hemmansdelarnes allmänna behof och besvär eller last läggas
å viss hemmansdel till förmån för annan, allt i den mån sådant kan
ske vid laga skifte, samt att egostyckning icke må ske på sådant sätt,
att någon hemmansdel kommer att sakna rätt till nödiga vägar.»

Justitierådet Hammarskjöld yttrade:

»Då vid egostyckning frågorna både om och huru delning skall ske
bero af vederbörande jordegares beslut, kan lagen väl innehålla begränsningar
i deras rätt att dela, men att lagen gifver dem befallningar
derom, synes mindre egentligt. Derföre, samt af det af justitierådet
Carlson angifna skäl, synes bestämmelsen om nödiga vägar lämpligen
böra uttryckas i den af justitierådet Carlson föreslagna riktning samt
första stycket i öfrigt böra undergå deraf föranledd jemkning.»

Justitierådet Norberg förmälde, att äfven justitierådet ansågo det
i första punkten föreslagna stadgandet, enligt hvars ordalydelse utmål
för nödiga vägar till hvarje hemmansdel ovilkorligen skulle tagas af
hemmanets ostyckade område, böra för undvikande af misstydning ändras
i den riktning, justitierådet Carlson antydt.

Justitierådet Her slom ansåg, att af hvad denna § innehölle icke
mera borde bibehållas än en föreskrift i den riktning, att egostyckning
icke finge ske på sådant sätt, att någon åt hemmansdelarne saknade
rätt till nödiga vägaor.

Justitierådet Abergsson anförde:

»I skiftesstadgan föreskrifves, att nödigt utmål till vägar bör af
oskifto tagas. Detta stadgande har emellertid icke hindrat, att i många
fall sådant icke skett, utan i stället öfverenskommits, att delegarne,
isynnerhet i skog och utmark, skola få fritt färdas öfver hvarandras egor.
Med all aktning för jordegarnes sjelfbestämmande rätt och Riksdagens

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

syfte att åstadkomma ett för obemedlade passande jorddelningsförfarande,
anser jag mig icke kunna förorda, att man söker uppnå dessa syften
på bekostnad af reda och ordning eller på ett sätt, som kan föranleda
framtida tvister och rättsosäkerhet. Likasom vid skifte bör vid egostyckning
landtmätaren tillse, att de utstyckade hemmansdelarne erhålla
nödiga utfartsvägar. Endast i andra rummet böra servituter tillskapas
för uppnåendet af samma ändamål. På grund häraf har jag mot denna
§ icke något annat att anmärka, än att, till öfverensstämmelse med
skiftesstadgan ordet ''skall’ i första punkten torde utbytas mot ordet ''bör''.»

§ 9-

Justitierådet Carlson hemstälde, att, till underlättande af uppfattningen
utaf föreskrifterna i denna paragraf, densamma måtte delas
i tvenne paragrafer, af hvilka den förra skulle innehålla reglerna för
sådan styckning, som afsåges i 1 §, och den senare för sådan styckning,
som afsåges i 2 §; hvarjemte justitierådet yttrade:

»Stadgandet i andra punkten af andra stycket är synnerligen dunkelt
affattadt. Meningen torde vara att, ehuru i allmänhet det om upplåtelsen
träffade aftal skall lända till efterrättelse i fråga om sättet för
styckningens verkställande, aftalet dock kan genom förening vid förrättningen
ändras så till vida, att mark, som enligt aftalet skulle tillkomma
den ene af hemmansdelarne, i stället må afsättas för gemensamt
behof, samt att servitut må läggas å ena hemmansdelen till förmån
för den andra; allt dock endast i den omfattning 8 § medgifver.
Genom att åt parterna inrymma en sådan rätt att rubba aftalet synes
man hafva velat bereda möjlighet att rätta vissa vid aftalets uppgörande
begångna fel mot lagens föreskrifter, så att den skedda delningen
af hemmanet derefter må kunna godkännas såsom egostyckning.
Detta mål finner jag vara eftersträfvansvärdt, men jag tror icke,
att den föreslagna vägen att söka vinna detsamma är den rätta. Vissa
fel mot lagens föreskrifter kunna icke rättas på angifna sättet, såsom
t. ex. om endera hemmansdelen erhållit flere skiften än lagen medgifver;
om åt ett eller flera skiften gifvits olämplig form; om mark
undantagits för gemensamt behof, då så ej bort ske; om endera hemmansdelen
tillagts större andel i samfällighet än som finnes på dess
mantal belöpa etc. Vidare synes det vara betänkligt att medgifva, att
aftalet må kunna ändras till förfång för endera hemmansdelen, sedan
lagfart å upplåtelsen sökts och tilläfventyrs inteckning blifvit sökt i
endera hemmansdelen. Om åter lagfart å upplåtelsen ännu icke blifvit

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

sökt, då egostyckningsförrättningen hålles, torde det stå parterna fritt
att under förrättningen genom nytt aftal i behörig form rätta det förra
och derefter låta förrättningen verkställas i öfverensstämmelse med det
senare aftalet, hvadan det föreslagna stadgandet för detta fall är obeliöfligt.
Slutligen är det att befara, att ett försök att åstadkomma
förening emellan parterna uti ifrågavarande syfte i många fall skulle
misslyckas i följd af endera partens omedgörlighet. Enligt min uppfattning
bör derför det föreslagna stadgandet utbytas mot ett annat af
ungefär det innehåll, att, derest aftalet om upplåtelsen finnes i något
afseende stridande mot lagen, nödig jemkning bör ske genom utbyte
af jord, andel i gemensam mark eller annan förmån mot jemngodt
sådant, så vida parterna derom enas eller endera parten det yrkar och
det finnes kunna ske utan skada för andra parten.»

Justitierådet Hammarskjöld instämde med justitierådet Carlson
beträffande den föreslagna delningen af förevarande paragraf samt anförde
vidare:

»Meniugen med andra punkten i andra stycket är antagligen att
bestämma de former, delegare hafva att iakttaga för att vid landtmätarens
förrättning afseende skall kunna fästas vid öfverenskommelse
mellan delegarne att, utöfver hvad upplåtelseaftalet innehåller, mark
skall undantagas för gemensamt behof eller besvär och last läggas å
någon hemmansdel. De i förslaget använda ordalag gifva emellertid
det säkerligen icke afsedda intryck, som skulle delegarne kunna åläggas
träffa förening i ämnet.»

Justitierådet Norberg var ense med justitierådet Hammarsokjöld.

Justitierådet Herslow, med hvilken justitieråden Ahlgren och Abergsson
förenade sig, yttrade, att justitierådet, anslutande sig till hvad
justitierådet Hammarskjöld anmärkt mot ordalagen i andra punkten af
andra stycket, ansåge sig böra hemställa, att samma punkt måtte affattas
ungefär sålunda:

Öfverenskomma delegarne, utöfver hvad sagda aftal innehåller,
att mark skall undantagas för gemensamt behof eller besvär och last
läggas å någondera hemmansdelen, skall derom upprättas skriftlig förening
etc.

§ 10.

Justitierådet Carlson anförde:

»Upprättandet af en fullständig karta öfver ett hemman torde i
allmänhet vara förenadt med rätt afsevärda kostnader, äfven om kartan

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

kan åstadkommas genom kopiering af redan befintlig sådan. Det är
derför af vigt att tillse, i hvad mån det kan vara nödigt, att sådan
karta upprättas vid egostyckning.

I regeln har det hemman, som skall undergå egostyckning, blifvit
utbrutet vid sådant skifte, som omförmäles i 1 §. öfver hemmanet
finnes sålunda redan karta, deraf ett exemplar bör vara att tillgå vid
förrättningen och ett eller flera andra förvaras i landtmäteriarkiven.
I protokollet och beskrifningen öfver egostyckningen torde kunna hänvisas
till denna karta såväl beträffande hemmanets rågångar som i fråga
om egornas uppdelning i egofigurer. Derest rågångarnes sträckning
skulle finnas vara i någon del oriktigt angifven å skifteskartan eller
någon del af egorna vid förrättningen undergår ny gradering eller uppskattning,
som icke kan i beskrifningen åskådliggöras genom hänvisning
till samma karta, bör dock ny karta uppgöras öfver denna del
af rågångarne eller egorna. I öfrigt torde icke vara af nöden att ny
karta upprättas i vidare mån än som erfordras för utmärkande af skilnadslinierna
emellan hemmansdelarne och gränserna för de områden, hvilka
undantagas för gemensamt behof. Derest egostyckningen sker på sådant
sätt, att en hemmansdel erhåller ett af hemmanets egoskiften och en
annan de öfriga, skulle sålunda i lyckligaste fall ny karta kunna helt
och hållet undvaras.

Om åter hemmanet icke ingått i sådant skifte, som omförmäles i
1 §, torde vid egostyckningen böra upprättas karta öfver hemmanet af
samma fullständighet som en skifteskarta, allenast med den skiljaktighet,
att -antalet egofigurer i allmänhet lärer kunna inskränkas.»

Justi tierådet Hammarskjöld, med hvilken justitierådet Her slom instämde,
utlät sig:

»Den karta, som enligt paragrafen skall upprättas, synes vara
nödvändig endast för att för framtiden tydligt utmärka gränserna för
de nya hemmansdelarne såväl i förhållande till angränsande hemman
som till hvarandra. Det skulle i många fall leda till högst betydlig
minskning i kostnaderna för egostyckning och derföre i icke ringa
mån öka det nya institutets användbarhet, om föreskriften om karta
inskränktes dertill att, åtminstone der icke ny karta redan måst upprättas
för ny gradering, å den karta, som i 10 § omförmäles, skulle,
om ej vederbörande jordegare begärde annorlunda, upptagas allenast
hvad som finnes nödigt för att tydliggöra gränserna för de särskilda
skiftena samt för de områden, som undantagits för gemensamt behof,
hvarvid om beskrifning öfver kartan borde i tillämpliga delar gälla
hvad i 52 § skiftesstadgau är föreskrifvet, för att ingen tvetydighet

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

må finnas om råstenars och andra märkens rätta läge å marken. I
andra stycket borde då såsom första vilkor fordras allenast, att hemmanets
rågångar redan vore å faststäld karta upptagna, samt stycket
i öfrigt undergå den förändring, att den karta och beskrifning, som
skola upprättas, behöfde upptaga blott skiljelinier för den del, som
afskiljes.»

Justitierådet Aberc/sson afgaf följande yttrande:

»Mot bestämmelsen i första stycket, att landtmätaren skall å karta
till läge och gränser tydligt utmärka de särskilda lotternas egoområden
jemte de områden, som undantagits för gemensamt behof, har jag icke
något att anmärka, då detta stadgande, i sig sjelft oundgängligen nödvändigt,
icke innebär rättighet eller skyldighet för landtmätaren att
göra kartan vidlyftigare, än som nödigt är för att utmärka de styckade
lotternas och de undantagna utmålens yttre gränser så i rågång mot
angränsande hemman som i skiljelinierna mot angränsande utstyckningsområden.
Om det blir regel, att kartorna inrättas på detta enkla sätt,
hvaröfver landtmäteristyrelsen, på grund af det styrelsen enligt instruktion
åliggande allmänna öfverinseende öfver landtmätarne, har att vaka,
torde den föreslagna föreskriften i andra stycket, att, då utstyckning
verkställes af allenast en mindre del af hemmanets egor eller af ett
särskildt för sig beläget skifte, kartan behöfver upptaga allenast det
sålunda afskilda området, knappt vara erforderlig. Denna föreskrift
skulle, synes det mig, i flera fall verka skadligt, emedan af kartan icke
kunde bestämmas det utstyckade områdets läge i förhållande till hemmanets
öfriga egor.

Någon fara att kartan skall komma att medföra dryga kostnader
synes mig således icke vara för handen. I de flesta fall torde kopia
af förut faststäld karta komma att användas vid egostyckningen.

Hvad beträffar förslagets bestämmelse i första stycket, att landtmätaren
skall öfver kartan upprätta fullständig och noggrann beskrifning,
befarar jag att en sådan bestämmelse kommer att missförstås
så, som om dermed afsåges hvad vid laga skifte kallas egobeskrifning,
hvilken tydning jemväl kan leda till missuppfattning i fråga om lagens
fordringar i afseende å kartans fullständighet. En fullständig och noggrann
egobeskrifning förutsätter ovilkorligen, att å kartan utmärkes
jordens olika art, åker, äng, skog m. m. och att marken efter dess
beskaffenhet indelas i mindre egofigurer, något som i allmänhet icke
torde vara af nöden vid egostyckning. Hvad som i allmänhet erfordras
är allenast en beskrifning, huru jorden blifvit styckad, således en be -

Kongl. Ma):ts Nåd. Proposition N:o 37.

skrifning öfver rågångar ock skilnadslinier jemte uppgift på hvarje
lotts å kartan utsatta littera och mantal samt de särskilda skiftenas areal.

Då karte- eller rättare styckningsbeskrifningen, ehuru rätteligen
motsvarande delningsbeskrifningeu vid laga skifte, dock i de flesta fall
kunde inskränkas till en rågångs- och skiljeliniebeskrifning, instämmer
jag med justitierådet, Hammarskjöld deruti, att i afseende å omförmälda
beskrifning bör i tillämpliga delar gälla hvad i 52 § skiftesstadgan
finnes föreskrifvet för undvikande af tvetydighet om råstenars och andra
märkens rätta läge å marken; hvarom bestämmelse således bör i den
nu föreslagna lagen inflyta.

Vid egostyckning torde böra skiljas mellan den af mig ofvan
åsyftade beskrifning öfver sjelfva jordstyckningen, hvilken, på sätt jag
an tyd t, i allmänhet torde kunna, lika med kartan, göras ganska enkel,
samt de stundom rätt vidlyftiga kalkyler, som läggas till grund för
mantalets fördelning på de utstyckade områdena. Dessa kalkyler böra
icke hopblandas med förenämnda karte- och styckningsbeskrifning, utan
torde lämpligast införas i en särskild handling, som borde, för undvikande
af sammanblandning med de sedan gammalt brukade skiftestermerna:
»egobeskrifning» och »delningsbeskrifning», gifvas ett särskildt
namn, exempelvis: »uträkning till grund för mantalets fördelning».
Huru denna handling skall inrättas torde kunna öfverlemnas åt landtmäteristyrelsen,
som enligt dess instruktion har att utfärda nödiga
formulär till landtmätarnes efterrättelse. Jag hemställer att förevarande
§ samt, med afseende å nyssnämnda »uträkning», äfven 11 § måtte
omarbetas i öfverensstämmelse med de åsigter, jag nu uttalat.»

§ 11.

Justitie råden Älilgren, Aberg sson, Herslow, Norberg och Hammarskjöld
förenade sig om följande yttrande:

»Enligt förslaget skulle det i hvarje fall tillkomma landtmätaren
eller förrättningsmännen att pröfva, huruvida förut verkstäld gradering
kunde för mantalssättningen användas och, derest den befunnes oduglig,
verkställa ny gradering eller sådan uppskattning, som ansåges erforderlig.
Då emellertid, för den händelse alla sakegare vore ense om att
förut verkstäld gradering finge läggas till grund för mantalssättningen,
det icke syntes förefinnas tillräckligt skäl att ur synpunkten af det
allmännas rätt framtvinga ny gradering eller särskild uppskattning,
hemställes om sådan ändring i denna paragraf, att, derest gradering
å egorna förut skett och icke någon sakegare påyrkade ny gradering
Bill. till Piksd. Prof. IS,96. 1 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

eller särskild uppskattning, den förra graderingen skulle lända till
efterrättelse vid mantalssättningen.»

O o

Vidare ansågo justitieråden Ahlgren, Abergsson, Herslow, Hammarskjöld
och Carlson, att föreskriften om mantalens uttryckande i så lämpliga
bråk ske kunde borde, till bättre återgifvande af meningen, utbytas
mot en bestämmelse, att mantalen skola jemkas till så lämpliga
bråk ske kan.

I denna senare fråga anförde justitierådet Norberg, att justitierådet
endast ville erinra, att jordegendom, som blefve föremål för egostyckning,
till äfventyra kunde bestå af två eller flera hela mantal,
samt att följaktligen vid dessas fördelning å de vid egostyckningen
uppkommande lotterna bråktal ej ovilkorligen måste uppstå; till följd
hvaraf föreskriften i dess nuvarande form ej syntes fullt egentlig.

I öfrigt utlät sig justitierådet Abergsson:

»Med hänvisning till hvad jag anmärkt vid 1 § och för undvikande
af den misstydning, att landtmätaren skulle hafva rätt att bestämma
mantal å de särskilda lotterna på annat sätt, än så, att summan af
de särskilda mantalen motsvarar hela hemmanets mantal, hemställer
jag, att orden ''bestämma mantal’ ersättas med orden ''fördela hemmanets
mantal’.»

§§ 12 och 13.

Justitierådet Carlson hemstälde, att, då af 12 §:ns affattning ej
tydligt framginge hvad meningen uppenbarligen vore, eller att mot paragrafens
stadgande stridande bestämmelse ej finge vid egostyckning
meddelas, uttrycklig föreskrift härom borde i paragrafen intagas; och
yttrade justitierådet vidare:

»Enligt förslaget skulle jord eller lägenhet, deri hemman eger
del, som icke blifvit genom laga skifte eller dermed jemförlig åtgärd
utbruten, icke kunna ingå i egostyckning på annat sätt, än att en hvar
af hemmansdelarne erhåller sin ideela andel deri i mån af det mantal,
som åsättes densamma. För min del anser jag, att en större frihet i
detta afseende borde kunna medgifvas, så att t. ex. hemmanets andel
i ett vattenfall af värde eller i skogsmark, som på grund af 78 §
5 punkten skiftesstadgan vid skifte lemnats oskiftad, kunde ensam
eller tillsammans med visst område af den hemmanet enskildt tillhöriga
jorden utläggas till en hemmansdel.»

Justitierådet Hammarskjöld anförde:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

i afseende å § 12:

Att, när ett hemman styckas i flera delar, hvarje i mantal satt
del har sin rätt uti hvad i paragrafen upptages, torde icke behöfva
utsägas, lika litet, som i författningen om hemmansklyfning det ansetts
nödigt utsäga sådant om de nya hemmansdelar, som genom klyfning
uppkomma. Huru stor denna rätt är, torde äfven vara öfverflödigt att
här utsäga, då derom annorstädes finnas fullständigare bestämmelser.
Emot paragrafens affattning kan anmärkas, att det ej är klart, hvaruti
hvarje vid styckningen uppkommande hemmanslott har del, om uti jord
eller lägenhet, som vid skifte eller egostyckning undantag^, uti häradsallmänning,
augmentsränta m. m., eller uti den andel deruti, som tillhör
hemmanet, som styckas. Den förra tolkningen skulle emellertid
leda till alldeles oriktiga resultat i fall, der olörmedladt mantal, rotemantal
o. d. har betydelse i förhållandet mellan olika hemman. Anmärkas
kan äfven, att i fråga om jord eller lägenhet, afsatt för gemensamt
behof, mantalets storlek i allmänhet icke har betydelse för de
särskilda delarnes rätt i jorden eller lägenheten, så länge denna lemnas
odelad, utan får sådan först i händelse delning deraf skall ske. Intill
dess bestämmes hvarje hemmansdels rätt att begagna jorden eller lägenheten
i regeln ej efter storleken af dess mantal utan efter helt andra
grunder.

Lika med justitierådet Carlson finner jag af ordalagen ej tydligt
framgå, hvad väl torde vara meningen — och hvilket är det enda, som
i min tanke behöfver och bör utsägas — att vid egostyckning ej får
meddelas bestämmelse till borttagande eller inskränkande af hemmansdels
rätt uti andel i sådant, som i paragrafen omförmäles. Denna regel
bör gälla äfven för det fall, att en jordafsöndring skett ej uteslutande
från den hemmansdel, som styckas, utan från denna jemte en eller
flera andra, så att ej hela afgälden från afsöndringen utan blott del
deraf ingår till den förra hemmansdelen.

Ej fullt klart är emellertid, om ej paragrafens regel är afsedd
att gälla äfven för det fall, att afsöndringen skett blott från den hemmansdel,
som styckas. I sistnämnda fall är emellertid det naturliga,
att afsöndringen räknas tillhöra den nya hemmansdel, med hvars egor
den ligger i närmaste sammanhang och inräknas i dess mantal. Så
torde väl ock i regeln blifva förhållandet, om jordegaren får fritt ordna
saken utan att bindas af något lagens förbud. De oegentligheter, som
§ 12 antagligen vill förebygga, att en hemmansdel skulle i vissa samfälligheter
hafva större rätt än efter sitt mantal, och annan hemmansdel
deruti hafva ingen rätt eller mindre än mot dess mantal svarar,

100 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

inträffar ej här. Ej heller bör här uppkomma någon obillighet, då
hemmansdelens egare i afgälden har ersättning för den del af hemmansdelens
skatter och onera, som svara emot afsöndringen. Att låta lägenheten
lyda under alla de nya hemmansdelarne är särskildt olämpligt,
när afsöndring skett på viss tid eller lifstid. Då sådan afsöndring återfaller,
skulle ju uppstå det emot förslagets öfriga åskådningssätt stridande
förhållande, att en gemensam mark skulle finnas för delarne af
det styckade hemmanet, utan att denna mark vore afsedd för gemensamt
begagnande enligt 10 kap. skiftesstadgan.»

och i afseende å § 13:

»Ett af de ändamål, som med förslaget afsetts, har, som bekant,
varit att, särskildt i de norra provinserna, möjliggöra för jordegare
att afstycka mer eller mindre af sitt hemmans skog med bibehållande
af hemmanets öfriga egor. Förslagets affattning och framför allt den
13 § skulle emellertid i alla de fall der enligt 78 § skiftesstadgan skog
lemnats oskiftad, tvinga jordegaren att genomgå en ofta långsam och dyr
lagaskiftesförrättning å skogen, innan afstyckning af hans rätt i skogen
skulle kunna ega rum, detta till och med om alla delegame i skifteslaget ville
samtidigt och till samma köpare sälja sina andelar i densamma. Sådant
skulle naturligtvis i hög grad skada lagens användbarhet för ofvan angifna
syfte. Det torde icke vara någon omöjlighet, att — såsom redan
nu under åberopande af 13 § i förordningen angående hemmansklyfning
och jordafsöndring skett, när kronan sålt hemman med undantagande
af hemmanets rätt i skog, som ej i laga skifte ingått — afstycka
en hemmansdels ideela rätt i skogen med bestämmande af den
del af hemmanets gamla mantal, hvartill denna skogsrätt skulle sättas.
Ett sådant fall finnes omförmäldt i Holm, Juridiskt Arkiv 1894, referatet
n:r 147. Huru lätt afstyckningen kan verkställas framgår af de i kammarkollegium
befintliga handlingarna om mantalets fördelning i detta
mål mellan de egor, kronan sålt och den skogsrätt, som kronan behållit.
Den oegentlighet, som utan tvifvel ligger deruti, att ett hemman om
till exempel {- mantal skulle utgöras af till exempel 1 helt mantals ideela
andel i en oskift skog, skulle ju vara af öfvergående beskaffenhet och
försvinna, så snart antingen laga skifte å skogen skett eller alla de ideela
andelarne förenats i en hand. Att i sistnämnda fall den afstyekade
skogskomplexens hela mantal skulle kunna utgöra en sammansättning
af flera bråkdelar, tillhörande olika hemmansnummer, är ett förhållande,
hvartill redan nu icke saknas motsvarighet vid nybildade egendomskomplexer,
utan att några praktiska olägenheter deraf torde förmärkts.
Om i det skattläggningsmål, som ofvan omförmälts, den afstyckade

101

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

rätten i skogen åsattes nytt hemmansnummer, hade detta uppenbarligen
sin orsak deruti, att den af kronan behållna skogsrätten och de från
kronan bortsålda öfriga egorna skulle utgöra hemman af olika hemmansnaturer,
ett fall som ej inträffar, när styckning sker af hemman
under enskild eganderätt.»

Justitierådet Norberg utlät sig:

»Hvad § 12 innehåller derom att del uti de särskilda rättigheter
och förmåner, som tillhöra hemmanet, tillkommer hvarje vid styckningen
uppkommande hemmanslott efter det mantal, som vid styckningen
åsättes densamma, lärer innefatta förbud mot hvarje sådant aftal, hvarigenom
annorlunda kunde bestämmas rörande dylik rättighet eller förmån.
Häraf skulle då exempelvis följa att, i fall från hemman, till
hvars egare utgår afgäld för derifrån afsöndrad lägenhet, medelst egostyckning
afskiljes en mängd smärre områden för att begagnas till
byggnadstomter eller andra för jordbruket möjligen alldeles främmande
ändamål, samma afgäld nödvändigt skall efter mantal fördelas och rätten
att uppbära densamma utstyckas på de särskilda små områdena, utan
att hemmanets egare, eller de, hvilka ego styckningen angår, ega utväg
att i sammanhang dermed få saken ordnad på ett enklare och efter
förhållandena bättre lämpadt sätt. Antagligen skulle härigenom i praktiskt
hänseende uppstå olägenheter af ej mindre betänklig art än de
man genom det nu ifrågasatta förbudet velat förebygga.»

Justitierådet Herslow anförde:

beträffande § 12:

»Med justitierådet Skärm är jag ense om olämpligheten af de här
meddelade bestämmelser, såvidt de innefatta förbud mot egostycknings
verkställande på sådant sätt, att någon af hemmansdelarne uteslutes
från delaktighet i sådan jord eller lägenhet, förmån eller rättighet, som
i förevarande paragraf omförmäles. Detta förbud är uppenbarligen föranledt
af den visserligen fullt berättigade omsorgen att förebygga uppkomsten
af mantal med olika rättigheter; men för uppnående af berörda
ändamål är ett så radikalt medel som det ifrågasatta förbudet ingalunda
af nöden. Der på grund af egarens vilja eller af honom gjord upplåtelse
ett hemman skulle styckas så, att någondera hemmansdelen
blefve utesluten från delaktighet i hvad i denna paragraf förmäles,
borde afvikelse från den allmänna regeln om mantals åsättande ega
rum i så måtto, att denna nya hemmansdcl icke erhölle särskildt mantal,
hvaremot öfriga delen eller delarne skulle behålla hela gamla mantalet;
hvarjemte, efter det uträkning skett, huru stor qvotdel af hela
hemmanets efter mantal utgående utskylder och besvär belöpte å hvar -

102

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

dera hemmansdelen, den sålunda vunna fördelningsgrunden i afseende
å skattskyldigheten till det allmänna borde fastställas att gälla emellan
hemmansdelarne och anteckning derom ske i jordeboken. Rörande detta
ämne tillåter jag mig att hänvisa till hvad jag vid granskning i högsta
domstolen den 1 november 1893 af ett inom civildepartementet upprättadt
förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och
jordafsöndring yttrat särskildt i afseende å 12 § af samma förslag.»

samt beträffande § 13:

»Genom bestämmelserna i förevarande paragraf har man velat utsträcka
egostyckningsinstitutets användbarhet äfven till sådana hemman,
som endast i afseende å en del af sina egor uppfylla de i 1 § angifna
vilkor för samma instituts tillämplighet. Utsträckningen har vunnits på
bekostnad af just det, som bildar egostyckningens egentliga företräde
framför kemmansklyfningen. Möjligheten för den enskilde att afhända
sig eller förvärfva just den mark, som han sjelf vill, hvarken mer eller
mindre, är nemligen i förevarande fall uppgifven. Vinsten af utsträckningen
synes mig vid sådant förhållande vara klen.

I det fall, hvarom ifrågavarande paragraf handlar, skulle hemmanet
icke få undergå egostyckning på sådant sätt, att dess ideela andel i det
för detta och annat hemman gemensamma området, t. ex. en skogstrakt,
komme att bilda en i kameralt hänseende sjelfständig fastighet. Då nu
gällande skiftesstadga icke bereder någon utväg för andelens utbrytande
till en sådan sjelfständig egendom, och en ideel andel icke heller lagligen
kan blifva föremål för jordafsöndring, skulle således hemmansegaren
fortfarande såsom hittills sakna all möjlighet att med gällande
verkan särskildt föryttra vare sig andelen i samfälligheten eller hemmanets
öfriga egor. I rikets norra län, der ett betydligt antal af sådana hemman
förefinnes, är såväl för jordbruket som skogshushållningen, särskildt om
tillbörligt afseende fästes vid det af Riksdagen i dess skrifvelse den 14
maj 1891 angifna ändamål, behofvet af en utväg för den odlade och
odlingsbara jordens föryttrande utan sammanhang med den egentliga
skogsmarken synnerligen stort och verkligen trängande. Enligt min
uppfattning möta hardt när oöfvervinneliga hinder för afhjelpande af
detta behof genom egostyckningsförfarandet. Jag föranledes derföre att
ånyo fästa uppmärksamheten vid den utväg, som jag i detta afseende
anvisat i mitt i högsta domstolen den 1 november 1893 afgifna yttrande
vid granskning af förut nämnda lagförslags 2 och 3 §§.»

Justitierådet Aberg sson yttrade:

»Vidhållande hvad, vid granskning år 1893 af det inom civildepartementet
utarbetade förslag i ämnet, i högsta domstolen yttrats

103

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

derom, att styckning- icke bör tillåtas i afseende å annan fastighet, än
den, hvilken, på sätt i 1 § af nu föreliggande förslag angifves, eger
ett orubbligen faststäldt område, kan jag icke förneka, att egostyckningens
användbarhet skulle, till skada isynnerhet för de norra länen,
i hög grad motverkas, derest icke något sätt kan uttänkas att ordna
saken så, att styckning af ett hemmans sålunda bestämda område må
kunna med fördel ega rum äfven i det fall, att hemmanet tillsammans
med annat eller andra hemman eger del i oskift jord eller lägenhet.
Justitierådet Hammarskjöld har i sitt utlåtande rörande 13 § anvisat
en enkel och praktisk utväg att underlätta egostyckning, äfven då
hemmanet jemlikt 78 § skiftesstadgan endast delvis undergått sådant
skifte, som i 1 § af förslaget afses, en utväg, som på sätt justitierådet
Carlson antydt, jemväl bör kunna användas, då det hemman, som
styckas, i andra fall eger del med annat hemman i jord eller lägenhet,
såsom qvarnfall med mera; i sammanhang hvarmed jag hemställer, att
i lagen måtte upptagas bestämmelse, huru vid styckning af ett hemman
bör förhållas med särskild lägenhet eller rättighet, som tillhör det ifrågavarande
hemmanet utan samfällighet med annat hemman.

Jag ansluter mig derför till justitierådet Hammarskjölds förslag,
hvilket med den af mig åsyftade utsträckning deraf skulle komma att
innebära följande grundtankar:

l:o) Om hemmanet ensamt eger ett qvarnfall, malmbrott eller dylikt
eller särskild rättighet och förmån, som icke lämpligen bör lemnas såsom
samfällighet för de styckade delame, kan jordegaren antingen sjelf
eller genom aftal med den, till hvilken han upplåter ett område för att
från hemmanet utstyckas, bestämma, att lägenheten eller rättigheten
skall vid mantalets fördelning sättas i särskilt mantal efter dess värde
i förhållande till hela hemmanets. Det derefter återstående mantalet
fördelas på de utstyckade lotterna. Intet hinder bör möta för bestämmande,
att den sålunda mantalssatta lägenheten eller rättigheten förenas
med en af de utstyckade lotterna. Tvärtom synes detta vara nödvändigt
åtminstone då det gäller rätt eller förmån, som sättes i mantal.

2:6) Eger hemmanet med annat eller andra hemman ideel andel i
jord eller lägenhet, såsom qvarnfall med mera dylikt eller skogsmark,
som enligt 78 § skiftesstadgan leinnats odelad och ännu icke undergått
skifte, skattlägges hemmanets berörda ideela andel efter dess värde i
förhållande till hemmanets värde i dess helhet. Återstoden af hemmanets
mantal fördelas på de egolotter, hvaraf hemmanets orubbligt faststälda
område skulle efter styckning bestå, 1 detta fall, då det är fråga
om hemmanets ideela andel i jord, som icke tillhör hemmanets lagliga

104

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

styckningsområde, synes det icke vara lämpligt, utan snarare lända till
oreda för framtiden, derest det tillätes, att sammanlägga den ideela andelen
jemte dess vid styckningsförrättningen åsätta mantal med en af
de med bestämdt område utstyckade lotterna. Såväl de utstyekade områdena
som den mantalssatta andelen i oskift mark böra hvar för sig i
styckningsbeskrifningen såsom skilda egendomar under hvar sin littera
upptagas, hvilket ju icke hindrar, att ett utstyckadt område kan med
den mantalssatta andelen i oskift mark förenas i en persons hand.

För undvikande i framtiden af sådana misstag, som det, hvilket
begicks vid bestämmande af delningsgrunden uti den oskifta marken i
det af justitierådet Hammarskjöld anmärkta rättsfall (Holms Juridiska
Arkiv 1894, referatet n:o 147), bör landtmätaren i egostyckningsbeskrifningen
upptaga den mantalssatta ideela andelen exempelvis sålunda:

Litt. E. 4 mantal, egare N. N. motsvarar hemmanets rätt till andel
för 1 mantal i det qvarnfall (den skog), som enligt bestämmelse vid laga
skifte (eller annat skifte) år 18 . . . utgör samfällighet för N. N. by (eller
för hemmanen NN. NN . . .).»

Justitierådet Ahlgren instämde i den af justitierådet Carlson gjorda
erinran i fråga om affattningen af 12 §.

§ 17-

Justitieråden Ahlgren, Abergsson, Herslow, Norberg, Hammarskjöld
och Carlson förenade sig om följande yttrande:

»Enligt hvad motiven till förslaget angifva, borde denna paragraf
tolkas så, att de i 137 och 138 §§ skiftesstadgan meddelade föreskrifter
om antecknande i dagbok af de till egodelningsrättens åtgärd anmälda
ärenden samt om renovation af egodelningsrättens dombok skulle gälla
jemväl om de hos ordföranden i egodelningsrätten anmälda ärenden angående
fastställelse af egostyckning äfvensom de af ordföranden i sådana
ärenden förda protokoll; men till undanrödjande af all tvekan hemställes,
huruvida icke vederbörande domare borde genom cirkulär erinras
härom.

2:o.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse af <5, 58 och 69 §§ i
stadgan om skiftesverket i riket den 9 november 1866.

Kongl. Majis Nåd. Proposition No 37.

105

3:o.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af G § i förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875.

4:o.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående
inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.

Dessa tre senare förslag lemnades af högsta domstolen utan anmärkning.

Ex protocollo:
Carl Bolieman.

Bih. till liiksd. Prof. 1896. 1 Sand. 1 Afd. 24 Höft.

106

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet fredagen den 14 februari
1896,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,

Justitieråden: Åbergssgn,

WlJKANDER.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet
:

»Med anledning af Riksdagens i skrifvelse den 14 maj 1891 framstälda
anhållan om utredning, huruvida icke genom statsmagternas försorg
tillfälle kunde beredas obemedlade och mindre bemedlade att på
lämpliga vilkor bilda egna jordbruk, hufvudsakligen å de inom landet
befintliga stora odlingsbara utmarker, uppdrog Eders Kongl. Maj:t genom
beslut den 25 september 1891 åt en komité att åvägabringa utredning
i berörda hänseende, dervid komitén skulle hafva att taga i öfvervägande,
ej mindre i hvilken mån och under hvilka vilkor upplåtelse af jord från
kronans egendomar för befordrande af det utaf Riksdagen angifna syfte -

107

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

mål kunde ega rum, än äfven huruvida berörda syftemål kunde genom
ändring i gällande lagstiftning eller på annat sätt befrämjas. Sedan
denna komité den 5 mars 1892 afgifvit betänkande med förslag till lag
angående hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring, samt detta
förslag, hvaröfver Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande i
länen, landtmäteristyrelsen samt kammarkollegium och domänstyrelsen
enligt nådiga remisser afgifvit yttranden, blifvit i vissa delar omarbetadt,
täcktes Eders Kongl. Maj:t genom beslut den 10 december 1892 öfver
det sålunda omarbetade förslaget infordra högsta domstolens yttrande.
I anledning af högsta domstolens i följd af denna remiss afgifna utlåtande
blef sedermera, enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 12 oktober
1894, den ifrågasatta nya lagstiftningen angående egostyckning föremål
för särskild behandling, dervid upprättades förslag till lag om egostyckning
äfvensom dermed sammanhang egande förslag till lag angående
ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesverket i riket
den 9 november 1866, lag om ändrad lydelse af 6 § i förordningen
angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 och lag om
ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning i fast egendom
den 16 juni 1875. Genom nådigt beslut den 8 mars 1895 förordnade
Eders Kongl. Maj:t derefter, att högsta domstolens yttrande
öfver dessa förslag skulle inhemtas, och har sådant yttrande numera
inkommit. De sålunda af högsta domstolen afgifna utlåtandena torde
nu få i ett sammanhang inför Eders Kongl. Maj:t af mig anmälas.»

Sedan departementschefen häruppå redogjort för det hufvudsakliga
innehållet af berörda utlåtanden, yttrade departementschefen vidare:

»Under den fortsatta behandling, som egnats åt förevarande lagstiftningsfråga,
har det synts lämpligast, att bestämmelserna angående
hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring bibehållas i en författning.
I det till högsta domstolen först remitterade förslaget till lagom
hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring hafva följaktligen
erforderliga ändringar blifvit vidtagna med anledning af högsta domstolens
särskilda yttranden dels öfver detta förslag, dels öfver förslaget
till lag om egostyckning, i sammanhang hvarmed förslaget till lag om
ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart å fång till fast
egendom den 16 juni 1875 undergått nödig jemkning. Förslagen till
lag angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesverket
i riket den 9 november 1866 och till lag om ändrad lydelse af
58 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni
1875, emot livilka förslag anmärkning ej förekommit, hafva deremot
lemnats oförändrade.

108

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Det torde nu tillåtas mig att något närmare redogöra för innebörden
af de sålunda reviderade förslagen, dervid jag först skall fästa
uppmärksamheten å de allmänna grunderna för desamma.

I fråga om hemmansklyfning innehåller nu gällande förordning om
hemmansklyfning och jordafsöndring allenast ett medgifvande att såväl
under enskild eganderätt varande som under stadgad åborätt upplåtna
hemman, med vissa undantag, må klyfvas till hvad hemmantal som helst,
dock med iakttagande af hvad allmänna lagen stadgar rörande klyfning
vid arftägt. Reglerna för klyfnings verkställande återfinnas deremot i
skiftesstadgan (94 §). Härutinnan innehåller förevarande förslag ej någon
ändring.

Med de föreslagna bestämmelserna om egostyckning har afsetts att
i lagstiftningen införa ett nytt institut, hvarigenom delning af ett hemman
eller en skattlagd lägenhet i särskilda hvar för sig fullt sjelfständiga
fastigheter skall kunna försiggå med större frihet och med mindre kostnad
än genom skifte eller hemmansklyfning, Dervid skall så tillgå, att fastigheten
delas i särskilda af egaren till gränserna å marken bestämda områden,
hvarefter, om fastigheten är i mantal satt jord, dess mantal fördelas
mellan de särskilda lotterna, och, om det är en lägenhet, bestämmelse
meddelas angående det inbördes förhållande, efter hvilket lotterna skola
deltaga i utgörandet af lägenhetens allmänna utskylder och besvär. Enligt
det först remitterade förslaget skulle denna delning försiggå på hufvudsakligen
samma sätt som då, enligt 13 § i gällande förordning angående
hemmansklyfning och jordafsöndring, en afsöndrad lägenhet af större
rymd än tillåtet är åsättes mantal. På sätt högsta domstolens samtliga
ledamöter vid granskningen af nämnda förslag ansett, har det emellertid,
för att reda och säkerhet i eganderättsförhållandena ej må äfventyras
samt delningen må blifva ändamålsenlig och dess framtida bestånd betryggadt,
befunnits nödvändigt att något annorlunda reglera sättet för
delningens verkställighet. I sådant afseende har egostyckningen inskränkts
till sådana under enskild eganderätt varande hemman eller lägenheter,
som i regeln ej kunna utan egarens samtycke med annan fastighet intagas
i skifte (2 §). Sjelfva förrättningen har utvidgats till en verklig
landtmäteriförrättning med för framtiden rättsligt bindande verkan.
Föreskrifter hafva meddelats, att innan sjelfva delningen verkställes
utredning skall ske angående fastighetens gränser (6 §), samt att egostyckningen
skall omfatta allt hvad till hemmanet hörer (7 §). Vidare
hafva införts bestämmelser huru många skiften må läggas till hvarje
lott och hvad i öfrigt för åstadkommande af en ändamålsenlig delning
bör i afseende å skiftesläggningen iakttagas (8 §), huru jord eller lägenhet

109

Korigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

må såsom gemensam för de särskilda lotterna afsättas samt besvär eller
last till förmån för en lott läggas å annan lott (10 och 11 §§), huru sättet
för styckningens verkställighet skall bestämmas (12 §), huru delningen
skall på marken och å karta utmärkas samt beskrifning deröfver upprättas
(13 och 14 §§), samt huru mantalets fördelning å de särskilda
lotterna eller, der fastigheten utgöres af en lägenhet, motsvarande
åtgärd skall försiggå (15 §). Förbud har stadgats för meddelande
vid egostyckning af bestämmelse till inskränkande af den hvarje lott
tillkommande rätt till andel uti fastighetens särskilda rättigheter och
förmåner eller uti fastighetens andel med annan fastighet vare sig i sådana
rättigheter och förmåner eller i lägenhet, som på grund af 4 §
skiftesstadgan ej ingått i skifte, eller ock i jord eller'' lägenhet, som vid
skifte eller egostyckning afsatts såsom gemensam (16 §). För det fall,
som under vissa omständigheter kan förekomma, att till fastighet hör,
förutom egor, som icke legat i samfällighet med annan fastighets mark
eller som blifvit ur samfällighet utbrutna genom sådan delning, som i
regeln ej må rubbas utan egarens samtycke, tillika andel med annat
hemman i egor, som ej undergått dylik delning, har medgifvits undantag
från den förut omförmälda regeln och egostyckning jemväl å sådan
fastighet tillåtits, med föreskrift dock att hvad som stadgats angående
egornas fördelning skall tillämpas allenast å de fastigheten tillhörande
eg or, som ej må mot egarens bestridande intagas i skifte, hvaremot
beträffande andelen med annan fastighet i öfriga egor skall gälla hvad
nyss sagts angående fastighets särskilda rättigheter och förmåner (17 §).
Slutligen hafva intagits föreskrifter om förrättningens ufslutande med
mera samt huru klander mot förrättningen må föras och huru, derest
densamma lemnas oldandrad, den må fastställas (18 §).

Vid granskningen inom högsta domstolen af förslaget till lag om
egostyckning har en ledamot emot detsamma framstält vissa allmänna
anmärkningar ur synpunkten att de föreslagna bestämmelserna endast i
ringa mån vore egnade att främja det i Riksdagens förut omförmälda
skrifvelse angifna syftemålet att bereda tillfälle för obemedlade och
mindre bemedlade att förvärfva egna jordbruk. 1 sådant afseende har
till en början anförts, att genom förbudet mot egostyckning å andra
hemman än sådana, som i regeln ej kunde komma att utan egarens
samtycke intagas i skifte, utan nödtvång en väsentlig del af Sveriges
jord uteslötes från egosty ckningsförfarandet. l)å vidare egostyckning,
derigenom jordbruk kunde beredas mindre bemedlade, hufvudsakligen
eller åtminstone ganska ofta måste komma att bestå deri att från en
större fastighet afskildes ett jemförelsevis litet område, och detta område

1]0 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

kunde i förhållande till stamhemmanet vara så obetydligt, att det blefve
synnerligen både besvärligt och olämpligt att åsätta det afskilda området
särskildt mantal, vore det icke nödigt föreskrifva, att under alla förhållanden
mantal skulle åsättas de styckade lotterna, utan borde det i
regeln lemnas stamhemmanets egare fritt att bestämma huruvida så
skulle ske eller i stället det afskilda området, utan att erhålla visst mantal,
allenast åläggas utgörande af viss del af hemmanets efter mantal utgående
utskylder och besvär, med motsvarande minskning för stamhemmanet
i samma bördor. Slutligen vore åtskilliga af de föreslagna
bestämmelserna angående förfarandet vid egostyckning af beskaffenhet
att dels medföra afsevärda kostnader och besvär och dels i strid emot
grundtanken för egostyckningen pålägga jordegaren ett allt för stort
tvång i dispositionsrätten öfver hans fastighet. I sistnämnda afseende
framhöllos särskildt såsom synnerligen egnade att motverka ändamålet
med förevarande lagstiftning de nu i 16 och 17 §§ intagna stadgandena,
enligt hvilka hvarje hemmanslott skall erhålla andel i de särskilda
rättigheter * och förmåner, som tillhöra hemmanet, samt i samfällighet,
hvari hemmanet har del. Jemväl andra af högsta domstolens
ledamöter framstälde vissa principiela anmärkningar mot förslaget. En
ledamot biträdde förstbemälde ledamots hemställan derom, att vid egostyckning
icke hvarje lott skulle behöfva åsättas mantal utan egaren
medgifvas rätt att bestämma, att allenast behörig del af hemmanets
allmänna utskylder och besvär skulle åläggas viss lott, med hvilken
då ej skulle följa andel i hemmanets särskilda rättigheter och förmåner
eller i samfällighet, hvari hemmanet egde del. Beträffande det förut
omförmälda i 17 § upptagna särskilda fall ansågo tre ledamöter att något
större frihet än hvad nämnda paragraf medgifver borde tillstädjas jordegaren;
och föreslogo två ledamöter i sådant afseende, att egostyckning
skulle kunna eg a rum på det sätt, att hemmanets andel i samfälligheten
komme att utgöra en särskild lott och hemmanets mantal sålunda
fördelas mellan denna lott och den eller de lotter, hvari hemmanets
öfriga egor kunde komma att läggas.

Emot hvad sålunda anmärkts tillåter jag mig till en början erinra,
att egostyckning ingalunda är afsedd att utgöra det enda eller ens det
hufvudsakliga medlet för uppnående af ändamålet att åt obemedlade
eller mindre bemedlade bereda tillfälle till bildande af egna jordbruk.
Hvad som närmast afsågs med Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1891
och derför äfven skulle utgöra främsta föremålet för ofvan nämnda
komiterades undersökning var frågan huruvida smärre jordbrukslägen -

Kongl. Majis Nåd. Proposition No 37.

heter skulle kunna på billiga vilkor upplåtas å den kronan tillhöriga
jorden, framför allt å dithörande stora odlingsbara utmarker. Denna
fråga har äfven af komiterade i ett särskildt betänkande vidlyftigt behandlats
och derefter af Eders Kongl. Maj:t på finansdepartementets
föredragning förelagts 1894 års Riksdag, som jemväl derom fattat beslut.
Det var på grund af det komiterade jemväl lemnade uppdrag att
taga i öfvervägande huruvida det af Riksdagen angifna syftemål kunde
genom ändring i gällande lagstiftning befrämjas, som komiterade, i
ändamål att i allmänhet underlätta delning af den i enskild besittning
varande jorden, väckte fråga om införande i lagstiftningen af egostyckningsinstitutet
och i sammanhang dermed om förändrade bestämmelser
angående hemmansklyfning och jordafsöndring. Genom den omarbetning,
som stadgandena angående egostyckning i följd åt högsta domstolens
vid granskningen af det först remitterade förslaget framstälda
erinringar undergått, har väl, på sätt nu änmärkts, dels egostyckningens omfattning
något inskränkts, dels j or degarens frihet att bestämma grunderna
för delningen i någon mån begränsats, dels ock sjelfva förrättningen gjorts
mera omfattande och måhända derigenom något fördyrats. Men af skäl,
som af mig nyss antydts samt såväl inom högsta domstolen vid granskningen
af det- ursprungliga förslaget som ock vid remissen till högsta
domstolen af förslaget till lag om egostyckning af dåvarande föredragande
departementschefen utförligt angifvits, synas de klandrade bestämmelserna
vara i hufvudsak nödvändiga, då fråga är om sådan jorddelning,
som med egostyckning afses. Hvad särskildt angår föreskriften''att egostyckning
ej må företagas å annan fastighet än sådan, som i regeln ej
kan utan egarens samtycke indragas i skifte, lärer det vara uppenbart,
på sätt redan inom högsta domstolen framhållits, att endast under vilkor
att man sålunda möjliggör egostyckningens orubblighet densamma kan
tänkas komma till användning för bildande af lägenheter för mindre bemedlade.
Förslaget att tillåta sådan delning af hemman, att ett visst
område frånskiljes hemmanet och får sig ålagd viss del af hemmanets
utskylder och besvär, utan att sådan lott åsättes mantal eller tillägges
rätt till del i hemmanets särskilda rättigheter och förmåner eller i möjligen
förefintliga samfälligheter, synes icke vara -antagligt. Den ifrågasatta
anordningen skulle innebära tillskapandet af ett nytt slag af fastigheter,
nemligen från hemman afskeda lägenheter med omedelbar skattskyldighet
till det allmänna, hvarjemte i afseende å stamhemmanet den
oegentlighet^! uppstode, att detsamma komme att hafva annan skattskyldighet
än dess skattotal utmärkte. Härigenom skulle vårt fast-ighetsväsen
blifva ytterligare inveckladt och olägenheter uppstå jemväl i många

112

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

andra hänseenden än det kamerala. Jag tillåter mig här påpeka, att
det nu anförda ingalunda gäller om den egostyckning, som enligt 28 §
i förslaget kan verkställas å i jordeboken såsom sjelfständig upptagen
lägenhet. Sådan egostyckning skall nemligen enligt förslaget tillgå alldeles
på samma sätt som egostyckning å hemman, endast med den skilnad
att, enär något visst mantal till utmärkande af fastighetens skattskyldighet
ej finnes densamma åsatt, förrättningsmännen hafva att, i
stället för att fördela mantalet mellan de särskilda lotterna, bestämma
huru stor qvotdel af lägenhetens allmänna utskylder skall åligga hvarje
lott eller, hvilket är detsamma, huru stor qvotdel af lägenheten hvarje
lott skall anses utgöra; och följer med hvarje lott i förhållande till det
densamma åsätta qvottal andel i lägenhetens särskilda rättigheter och
förmåner jemte möjligen förefintliga samfälligheter. De omförmälda bestämmelserna
i 16 och 17 §§, emot hvilka anmärkningar framstälts, äro
ett uttryck för den enligt mitt förmenande för upprätthållande af reda
och ordning i eganderättsförhållandena synnerligen vigtiga principen, att
tillskapande af mantal med olika mantalsrättigheter ej bör tillåtas. Att
medgifva en sådan delning af ett hemman, att en särskild lott kommer
att utgöras af hemmanets andel i en oskift samfällighet, medan öfriga
lotter tilläggas hvar sina områden af de hemmanet enskildt tillhöriga
egor, en delning som i öfrigt endast mycket oegentligt skulle kunna
hänföras till egostyckning, synes vara en synnerligen betänklig afvikelse
från denna princip. Derigenom skulle den eller de lotter, som erhölle
de hemmanet enskildt tillhöriga egorna, komma att sakna sådan andel i
den oskifta samfälligheten, som tillkomme öfriga hemman inom samma
skifteslag, hvaremot den återstående lotten skulle utgöras allenast af en
ideel andel i samfäld jord och dertill en helt annan andel i samfälligheten än
dess mantal utmärkte. Huru lätt derigenom vid framtida delning af den
oskiftade marken misstag om delegarnes rätt i samfälligheten och deraf
följande rättsförluster skulle kunna uppkomma, framgår redan af det
utaf ledamöter i högsta domstolen omförmälda rättsfall. Härtill kommer
att, med hänsyn till den omfattning, hvari laga skifte numera öfvergått
jemväl de nordligaste länen, en anordning i den åsyftade rigtningen
svårligen kan anses vara af behofvet påkallad.

De nu omförmälda anmärkningarne hafva sålunda icke föranledt
någon ändring i hufvudgrunderna för bestämmelserna om egostyckning.
Emellertid lärer egostyckningen, sådan den nu föreslagits, detta oaktadt
blifva betydligt enklare och mindre kostsam än en skiftesförrättning.
Derjemte qvarstår alltid den stora fördelen att vid egostyckning
fastighetsegaren i det stora hela fritt får bestämma hvilka egor skola

113

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

läggas till de särskilda lotterna och således dervid kan taga hänsyn till
sitt speciela ändamål med styckningen, utan att såsom vid skifte vara
bunden af bestämmelsen att hvarje lott skall hafva sin tillbörliga del i
fastighetens särskilda egoslag. Införandet här i landet af en dylik utväg
att lättare och beqvämare verkställa delning af hemman i fullt sjelfständiga
lotter med andel efter deras uppskattade storlek i både rättigheter
och skyldigheter, hvithet helt visst ur många andra synpunkter
kommer att fylla ett verkligt behof, skall naturligtvis alltid underlätta
den fortgående jorddelningen och förty åtminstone medelbart verka jemväl
till beredande af tillfälle för mindre bemedlade att förvärfva smärre
jordbrukslägenheter. Men äfven omedelbart torde egostyckningen komma
att för sagda ändamål finnas fullt tjenlig, särskildt då fråga uppstår om
delning af den stora mängden af mindre hemman. En stor del af anmärkningarne
mot förslaget träffa i sj elfva verket allenast det fallet att
från en större egendom skall afskiljas ett synnerligen litet område. Med
afseende å detta fall tillåter jag mig anmärka att, jemte egostyckning,
äfven jordafsöndring skall vara tillåten, samt att, för att jemväl denna
form af jorddelning, som otvifvelaktigt bättre än egostyckning lämpar
sig för upplåtelse till tomter och dylika lägenheter, må finna ökad användning,
bestämmelser föreslagits, sorti afse att väsentligen underlätta
jordafsöndring.

Under den föregående behandlingen af frågan om lagstiftning rörande
egostyckning har ifrågasatts, att egostyckning å ett hemman skulle
kunna ega rum, ej blott medan hela hemmanet eges af en person och
i ändamål att förbereda föryttring af någon genom egostyckningen till
läge, gränser och mantal bestämd del, utan äfven sedan föryttring af
visst till läge och gränser bestämdt område redan egt rum och då i
syfte att fördela hemmanets mantal mellan de till eganderätten skilda
områdena samt i öfrig! reglera förhållandena dem emellan. Medan i
förra fallet det är egaren, som bestämmer ej blott att egostyckning skall
ske utan äfven huru den skall verkställas, skulle åter, i fall föryttring
redan förut egt rum, en hvar af egarne till de särskilda områdena kunna
påkalla egostyckning och det rörande upplåtelsen träffade aftalet tjena
till efterrättelse vid styckningen. Då emellertid de för egostycknings
verkställande i förra fallet uppstälda normerande föreskrifter uppenbarligen
måste gälla jemväl för det senare fallet, uppstå, på sätt äfven af
llere bland de inom högsta domstolen framstälda anmärkningar framgår,
åtskilliga svårigheter. Särskildt torde det blifva ytterst vanskligt att
afgöra, huru det civilrättsliga förhållandet mellan parterna skall gestalta

Blh. till Jiiksd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 15

114

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

sig, för den händelse egostyckning måste vägras, emedan vilkoren för
upplåtelsen icke öfverensstämma med de allmänna reglerna för egostycknings
verkställighet. På grund häraf hafva alla bestämmelser, som
afse egostyckning på grund af redan förut skedd upplåtelse, ur förslaget
uteslutits.

I afseende å j or da fsöndring gäller nu, att från hemman eller sjelfständig
lägenhet i allmänhet ej må vare sig för alltid eller för begränsad
tid afsöndras mera än en femtedel af fastighetens egovidd samt att å
jord, som afsöndras, skall läggas årlig afgäld att till stamhemmanets
egare betalas, hvilken afgäld ej må vara mindre, än att den motsvarar
hvad af hela fastighetens allmänna utskylder belöper å den afsöndrade
jorden; och skall afhandlingen rörande jordafsöndring ingifvas till
Konungens befallningshafvande, som har att tillse huruvida afhandlingen
öfverensstämmer med gifna föreskrifter samt pröfva afgälden och, om
den finnes tillräcklig, fastställa densamma men eljest bestämma högre
lämplig afgäld. I det först remitterade förslaget hade föreskriften om
afgälds åsättande bibehållits beträffande afsöndring för alltid, men deremot,
i afseende å afsöndring för begränsad tid, icke någon bestämmelse
om afgäld intagits. Sedan i följd af åtskilliga på senare åren vidtagna
ändringar i vårt skatteväsende, särskildt beslutet om grundskatternas
samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning, betydelsen af de efter
mantalet utgående allmänna bördorna högst väsentligt inskränkts, synes
mig, på sätt jemväl högsta domstolens samtliga ledamöter ansett, afgäldstvångets
bibehållande icke vidare vara ur synpunkten af det allmännas
fiskaliska intresse erforderligt. I ändamål att förhindra, ej mindre
att viss jord för framtiden alldeles fritages från vissa publika skyldigheter,
som åligga den öfriga jorden, eller oproportionerligt lågt betungas,
än äfven att för framtiden gällande oproportionerligt höga afgälder tillskapas,
hafva fyra justitieråd föreslagit, att i afseende å jordafsöndring
för alltid skulle införas föreskrift att, derest parterna derom enades eller
ock vare sig stamhemmanet eller afsöndringen kommit i ny egares hand,
offentlig myndighets åtgärd skulle kunna påkallas för bestämmande af
lämplig afgäld å afsöndringen, utan afseende å hvad det ursprungliga
aftalet derom innehållit. En sådan anordning synes icke vara behöflig.
Den ojemnhet i de offentliga bördornas fördelning, som kan uppkomma
genom att afsöndrade lägenheter fritagas från skattskyldighet, lärer ej
kunna blifva mera betydande än den, som förefinnes i afseende å fastigheter
af olika jordnatur, och utplånas likasom denna allt mera i den
mån mantalet upphör att vara grunden för allmänna bördors utgörande.
Å andra sidan kommer, derest afgäld st vånget alldeles afskaffas, möjligen

115

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

förekommande aftal om afgäld att få en uteslutande privaträttslig karakter.
Någon särskild anledning att tillerkänna sådant aftal i afseende å jordafsöndring
mindre giltighet, än som tillkommer ett dylikt aftal beträffande
annan fastighet, synes ej förefinnas. Af dessa skäl hafva alla bestämmelser
om afgäld ur förslaget uteslutits. Vid sådant förhållande har det,
för att betrygga utgåendet af de ännu efter mantalet bestämda allmänna
bördorna, blifvit så mycket mera nödvändigt att bibehålla bestämmelsen
att i regeln ej mera än en femtedel af hemmans egovidd må för alltid
derifrån afsöndras. På sätt redan komiterade i sitt förslag hemstält,
har åter beträffande afsöndring för viss tid eller lifstid, som icke synes
skilja sig från vanliga nyttjanderättsaftal, någon föreskrift om afsöndrings
inskränkning till viss del af egovidden ej intagits.

Enligt nu gällande bestämmelser har, när mera än en femtedel af
hemmans egovidd blifvit utan behörigt tillstånd för alltid afsöndradt,
innehafvaren af den afsöndrade jorden rätt att behålla denna jord mot
vilkor att i särskildt stadgad ordning mantal åsättes densamma. I det
först remitterade förslaget var denna rättighet bibehållen, med föreskrift
att vid mantalssättningen skulle förfaras såsom om egostyckning stadgades.
Då emellertid, såsom vid redogörelsen för bestämmelserna angående
egostyckning blifvit närmare angifvet, hvarje med särskildt mantal betecknad
del af ett hemman bör i förhållande till sitt mantal ega andel
i hemmanets särskilda rättigheter och förmåner med mera, men sådan
andel ej kan tillkomma en genom jordafsöndring öfverlåten lott, synes
det, på sätt jemväl af tre ledamöter inom högsta domstolen anmärkts,
ej vara lämpligt bibehålla denna rättighet, helst derigenom skulle öppnas
eu beqväm utväg att kringgå föreskrifterna om egostyckning. Att-, såsom
bemälde ledamöter ifrågasatt, i stället medgifva, att a det afsöndrade
ömrådet finge öfverflyttas en del af hemmanets skattskyldighet till det
allmänna, utan att området åsattes mantal, kan på de af mig förut angifna
skäl ej heller förordas. Det torde alltså, när större del af hemmanets
egovidd än tillåtet är afsöndrats, böra gälla detsamma,^ som då
upplåtelsen i andra hänseenden är stridande mot lagens föreskrifter, eller
att, derest afsöndringen ej kan genom jemkning bringas i öfverensstämmelse
med sagda föreskrifter, den afsöndrade lägenheten skall mot
skälig lösen återgå till stamhemmanet, när fråga derom väckes..

De i gällande förordning upptagna stadganden om afsöndring från
boställen och vissa andra publika hemman, som ej med åborätt besittas,
hafva, såsom ej tillhörande civillagstiftningen, ur förslaget uteslutits.

1 ändamål att undanrödja de oegentligheter, som uppkommit, derigenom
att en gång bestämda afgälder blifvit allt för höga i jemförelse

116

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

med stamhemmanets sedermera förminskade skattebördor, medgaf det
först remitterade förslaget en allmän rätt för egare af för alltid afsöndrad
lägenhet att få lägenheten förvandlad till hemman med särskildt mantal,
hvarvid hemmanets egare skulle erhålla skadestånd för det fall att uttalad
afgäld skulle befinnas vara större, än att den vid tiden för upplåtelsen
motsvarat hvad å den afsöndrade lägenheten belöpte af hemmanets
allmänna utskylder. Obestridligt synes vara, att bestämmelser
till aflägsnande af berörda oegentligheter äro af behofvet påkallade. Af
skål, som i annat sammanhang anförts, lärer dock den behöfliga regleringen
lämpligen ej kunna verkställas så, att den afsöndrade lägenheten
förvandlas till sjelfständigt hemman, utan torde någon annan utväg böra
anlitas. Derest afgäldstvånget nu varder afskaffadt, kommer emellertid
en reglering att varda behöflig endast i afseende å afsöndringar, som
skett enligt äldre lag. Vid sådant förhållande synes lämpligast, att denna
fråga, hvars lösning, på sätt högsta domstolens utlåtande gifver vid
handen, ur många synpunkter möter betydande svårigheter, göres till
föremål för särskild behandling. På grund häraf hafva i förevarande
lagförslag icke intagits några bestämmelser i det antydda syftet,

Sedan jag sålunda redogjort för hufvudgrunderna för ifrågavarande
lagförslag, torde det tillåtas mig att jemväl i korthet beröra detaljbestämmelserna,
hufvudsakligen med fäst afseende å högsta domstolens
anmärkningar och de förändringar förslagen med anledning deraf undergått.

_ Hvad 1 § i förslaget till lag om hemmansklyfning, egostyckning
och jordafsöndring innehåller om hemmansklyfning är, såsom förut antydts,
i materielt hänseende öfverensstämmande med nu gällande bestämmelser.
1 redaktionen har sådan ändring vidtagits, att hänvisningen
till de för vissa slag af hemman gällande särskilda föreskrifter, som
innefatta hinder för klyfning af sådana hemman, flyttats till en särskild
paragraf (29), samt att en erinran tillagts derom, att de närmare bestämmelserna
huru hemmansklyfning verkställes återfinnas i skiftesstadgan.

Föreskrifterna i 2 och 3 §§, hvilka motsvara 1 § i förslaget till
lag om egostyckning och innehålla de allmänna bestämmelserna om
vilkoren för egostyckning, hafva i enlighet med högsta domstolens hemställan
till vinnande af större enkelhet och lättfattlighet erhållit förändrad
uppställning samt dervid jemväl i öfrigt något omredigerats. Dervid
har det i förslaget till lag om égostyckning särskildt upptagna stadgandet
att en hvar af de vid faststäld egostyckning uppkomna hemmanslotterna
må vidare styckas kunnat utelemnas, till följd deraf att i den
bestämmelse, som upptagits i senare stycket af 2 §, ordet skifte på ett
ställe utbytts mot delning, hvilket senare uttryck omfattar jemväl egostyckning.
Äfven bestämmelsen att, derest hemman eges af flere gemen -

117

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

samt, egostyckning ej må ske, derest icke de alla äro derom ense, har
enligt hemställan af tre justitieråd uteslutits såsom öfverflödig och möjligen
vilseledande.

Hvad af två justitieråd anmärkts emot den i 6 § upptagna föreskriften
angående bestämmande af gränserna omkring egor, som skola
styckas, torde hufvudsakligen hafva afseende på egostyckning, som skulle
ega rum till följd af redan förut gjord upplåtelse, och alltså, efter det
detta fall numera uteslutits, kunna anses förfalla. I alla händelser synes
det ej tillrådligt att eftergifva något på den fordringen att, innan egostyckning
får verkställas, hemmanets egoområde skall vara fullt bestämdt.
Då egostyckning enligt 2 § ej får ske å hemman, som kan indragas i
skifte, och egostyckning sålunda i de flesta fall förutsätter, att hemmanet
biifvit genom skifte utbrutet, lärer det för öfrigt endast sällan komma
att inträffa, att särskild förrättning för bestämmande af gränserna är
af nöden.

Då bestämmelsen i 7 § att egostyckning skall omfatta all till hemmanet
hörande mark, hvilken bestämmelse tydligen blott innebär, att
all hemmanets mark skall antingen läggas till någon af de särskilda
hemmanslotterna eller ock, i den mån sådant enligt efterföljande bestämmelser
är tillåtet, afsättas såsom för de olika hemmanslotterna
gemensam, är en nödvändig konseqvens deraf att egostyckning skall
utgöra en fullständig delning af hemmanet, har hvad emot denna bestämmelse
af två ledamöter inom högsta domstolen anmärkts ej kunnat
föranleda ändring. Deremot har det funnits nödigt att tydligt utmärka,
att samma regel skall gälla jemväl om till hemmanet hörande fiske eller
annan dylik lägenhet, hvarom uttrycklig föreskrift i förslaget till lag
om egostyckning saknats.

Två justitieråd hafva ansett stadgandet i andra stycket af 8 § om
skiftenas form böra såsom olämpligt utgå. Det synes dock icke tillrådligt
att uti ifrågavarande afseende lemna egaren alldeles fria händer,
och har derför endast en mindre jemkning i paragrafens lydelse vidtagits.

Enligt förslaget till lag om egostyckning skulle alltid utmål för
nödiga vägar af oskifto afsättas; och kunde jemväl för öfriga i 10 kap.
skiftesstadgan omförmälda ändamål behöfligt utrymme undantagas äfvensom
till förmån för viss hemmanslott servitut, som vore behöflig för
denna lotts brukning, läggas å annan lott. I öfverensstämmelse med
hvad ett flertal af högsta domstolens ledamöter yrkat, har bestämmelsen
angående nödiga vägar, upptagen i 9 §, jemkats derhän, att undantag af
mark härför ej är nödvändigt, derest ändamålet kan vinnas på annat
sätt, t, ex. genom upprättande af servitut. Tillika har i 10 §, som inne -

118

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

håller öfriga bestämmelser om undantag för gemensamt behof och om
servituter, genom hänvisning jemväl beträffande servituter till hvad som
gäller om skifte, rätten att vid egostyckning bilda sådana erhållit nödig
begränsning.

Såsom vid 7 § omförmälts, har det ansetts nödigt att der utmärka,
att vid egostyckning bestämmelse äfven bör träffas angående fiske eller
annan dylik lägenhet, som till hemmanet hörer. Då sådan lägenhet
emellertid, i likhet med hvad som enligt 4 § skiftesstadgan vid skifte
är medgifvet, bör kunna bibehållas såsom för de särskilda hemmanslotterna
gemensam, har det funnits nödigt att härom lemna föreskrift.
Jemväl från hemman för alltid afsöndrad jord synes, såsom inom högsta
domstolen vid 12 § i förslaget till lag om egostyckning blifvit framhållet,
böra kunna efter hemmansegarens godtfinnande antingen afsättas
såsom gemensam för de särskilda lotterna eller läggas till någon af dem.
Den ena eller andra anordningen har sin egentliga betydelse i afseende
å rätten att uppbära afgäld, som kan vara åsatt den afsöndrade jorden.
Enligt 16 § skall nemligen, derest sådan jord bibehålies såsom gemensam,
denna rätt tillkomma egarne af de särskilda hemmanslottema efter
deras mantal, hvaremot, om jorden lägges under någon viss hemmanslott,
afgälden skall tillhöra denna lott. Stadgande i nu omförmälda afseenden
har intagits i 11 §.

Med anledning af hvad inom högsta domstolen yrkats i syfte att
förminska kostnaderna vid egostyckning, hafva bestämmelserna i 13 och
14 §§ om egostycknings utmärkande å karta och å marken samt om
upprättande af dertill hörande beskrifningar så affattats, att, derest ej
hemmanets egare begär upprättande af fullständig karta eller sådant
varder för verkställande af föreskrifven uppskattning erforderligt, kartan
skall upptaga allenast hvad som finnes nödigt för att tydligt utmärka
läget och gränserna för de särskilda hemmanslottema äfvensom för de
såsom gemensamma afsätta områdena, att med hänvisning till kartan
tydlig beskrifning huru styckningen skett skall upprättas, samt att
skilnadslinierna skola å marken utstakas och rörläggas och noggrann
beskrifning häröfver författas. Då kostnaden för upprättande af sådan
karta, som nu sagts, icke i något fall lärer kunna blifva synnerligen
betungande, har det ej synts vara behöfligt att, såsom vid den föregående
behandlingen ifrågasatts, medgifva att för visst fall karta må
upprättas allenast öfver en af de lotter, hvari hemmanet delas.

I 15 § återfinnas bestämmelser huru mantalets fördelning mellan
de särskilda lotterna skall verkställas. I afseende härå har, i enlighet
med högsta domstolens hemställan, den ändring vidtagits att, i stället

119

Kengl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

för att enligt förslaget till lag om egostyckning landtmätaren eller förrättningsmännen
i hvarje fall skulle ega att bestämma huruvida ny uppskattning
skulle verkställas eller ej, nu föreslagits, att förut vid landtmäteriförrättning
verkstäld gradering, som af hemmanets egare godkännes,
skall lända till efterrättelse vid mantalets fördelning. För att vidare
förebygga den uppfattningen att, då mantalsfördelningen ej skall byggas
på sådan förut verkstäld gradering, ny gradering enligt skiftesstadgans
föreskrifter företrädesvis skulle ega rum, har stadgandet om uppskattningen
inskränkts derhän, att sådan uppskattning skall verkställas, som
i hvarje fall anses för ändamålet behöflig.

På sätt förut omförmälts bär hvad inom högsta domstolen anmärkts
emot liufvudgrundema för 16 och 17 §§ icke föranledt någon ändring.
Deremot har 16 §, i anledning af jemväl inom högsta domstolen framstäld
anmärkning, omredigerats för att tydligt utmärka att bestämmelse
ej må vid egostyckning meddelas till förringande af hvarje lotts delaktighet
uti hemmanets ifrågavarande tillhörigheter, hvarjemte 16 § jemväl
i öfrigt för tydligare uttryckande af meningen undergått någon jemkning.

I afseende å rättegången i egostyckningsmål bär, med anledning
af hvad inom högsta domstolen anförts, i 18 § intagits uttrycklig föreskrift
att, då egostyckning hos egodelningsrättens ordförande till fastställelse
anmäles, sådant ärende skall intagas i dagboken öfver egodelningsmål
samt ordförandens i dessa ärenden förda protokoll till vederbörande
hofrätt insändas såsom om egodelningsrätts dombok är föreskrifvet.

Innehållet af 19 §, som utgör grundstadgandet angående jordafsöndring,
är öfverensstämmande med gällande förordning, utom derutinnan
att, såsom förut omförmälts, afsöndring på begränsad tid medgifvits
utan inskränkning i afseende å egovidden. Ett under ärendets
föregående behandling ifrågasatt undantag från denna regel, afseende
att, der fråga vore om afsöndring af jord, som hufvudsakligen bestode
af skogsmark, afsöndringen ej skulle få omfatta mera än en femtedel
af hemmanets egoområde, har i öfverensstämmelse med högsta domstolens
fleste ledamöters åsigt uteslutits. Hänvisningen till de rörande
vissa slag af hemman gällande speciela föreskrifter bär flyttats till de
särskilda bestämmelserna (29 §). Till samma afdelning hafva jemväl
hänförts stadgandena om afsöndring från lägenheter (28 §).

Föreskrifterna i 20 § om fastställelse hafva undergått sådan ändring,
som betingats deraf att afgäldstvånget afskaffats. På grund af hvad
högsta domstolens ledamöter anfört, har en vid ärendets föregående behandling
ifrågasatt föreskrift om upprättande af karta öfver afsöndrad
ägenhet ej upptagits, men till ersättning en viss skärpning införts i af -

120 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

seende å bestämmelserna om beskaffenheten af den beskrifning öfver
lägenhets storlek, läge och gränser, som redan enligt gällande förordning
skall i af handlingen inflyta.

Den från gällande förordning hemtade, i 21 § intagna föreskrift,
enligt hvilken Konungens befallningshafvande kan, der omständigheterna
det föranleda, tillåta afsöndring för alltid af mera än en femtedel af
hemmanets egovidd, hafva fyra af högsta domstolens ledamöter ansett
obehöflig och olämplig, då genom egostyckning huru stor del som helst
kunde styckas från hemman. Nämnda undantagsstadgande kan emellertid
komma i fråga att tillämpas, ej blott då en tilltänkt afsöndring ensam
för sig utgör mera än en femtedel af hemmanets egovidd, i hvithet fall
egostyckning i allmänhet torde böra lämpligast användas, utan äfven då
liemmansegaren, sedan en femtedel af egovidden redan är för alltid afsöndrad,
vill ytterligare från hemmanet skilja ett helt obetydligt område,
som lämpligen ej bör erhålla särskildt mantal. Då afsöndring i sådant
fall stundom lärer kunna medgifvas, utan att derigenom någon fara uppstår
att hvad af hemmanet återstår ej skall kunna fullgöra de å hemmanet
hvilande utskylderna, har ifrågavarande undantagsbestämmelse bibehållits.

Förslagets 23 § öfverensstämmer till alla delar med gällande föreskrifter.
Ett vid ärendets föregående behandling beträffande så kallade
förpantningslägenheter ifrågasatt undantag från stadgandet om lägenhets
ovilkorliga återfallande till hemmanet utan lösen vid aftalad besittningstids
slut har i öfverensstämmelse med högsta domstolens yrkande uteslutits.

I enlighet med hvad gällande förordning innehåller har i 25 §
intagits föreskrift att för alltid afsöndrad lägenhet skall antecknas i
kronans jordebok. De närmare stadgandena om verkställighet häraf hafva
såsom varande af administrativ natur ansetts ej böra i förevarande lagingå.

Då föreskrifter om de vilkor, under livilka lagfart må meddelas,
ej synas tillhöra förevarande lag, har 26 § omredigerats till närmare
öfverensstämmelse med gällande förordning om hemmansklyfning m. in.

För öfriga i förslaget till lag om hemmansklyfning, egostyckning
och jordafsöndring intagna bestämmelser torde vidare redogörelse ej
erfordras.

Sedan hvad som angår egostyckning i följd af redan skedd upplåtelse
numera uteslutits, lärer den i det ursprungliga förslaget till lagom
ändrad lydelse af 6 § i förordningen om lagfart å fång till fast egendom
den 16 juni 1875 intagna föreskrift, som hufvudsakligen afsåg detta

121

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

fall, ej vidare erfordras. Deremot synes till nu ifrågavarande paragraf
böra flyttas det i det först remitterade förslaget till lag angående hemmansklyfning,
egostyckning och jordafsöndring intagna stadgande, enligt
livilket lagfart å upplåtelse, hvarigenom jord eller annat från hemman
eller lägenhet afsöndrats, ej finge beviljas förr än fastställelse å afsöndringen
meddelats.))

Föredragande departementschefen uppläste härefter särskilda, i
enlighet med det afgifna yttrandet, affattade förslag till lag om hemmansklyfning,
egostyckning och jordafsöndring, lag angående ändrad lydelse
af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesverket i riket den 9 november
1866, lag om ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart å
fång till fast egendom den 16 juni 1875 samt lag om ändrad lydelse
af 58 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni
1875 samt hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte genom nådig proposition
förelägga Riksdagen berörda lagförslag till antagande.

Justitierådet Abergsson åberopade hvad han vid förslagens granskning
i högsta domstolen yttrat i de delar, deri de nu framlagda förslagen
afveke från de af honom uttalade åsigter.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till föredragande departementschefens
hemställan.

Med bifall till denna hemställan täcktes Hans
Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen
skulle aflåtas proposition i ämnet af den lydelse bilagan
B vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorff.

Bill. till Riksd. Prof. 1896. 1 Samt. 1 Afd. 24 Höft.