Kong!. Majis Nåd. Proposition N:o 40 (Proposition 1895:40)

Kong!. Majis Nåd. Proposition N:o 40.

N:o 40.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående bidrag
till bestridande af kostnaderna för en allmän konst- och
industriutställning i Stockholm år 1897; gifven Stockholms
slott den 22 mars 1895.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att, såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för en allmän konstocli
industriutställning i Stockholm år 1897, på extra stat för år 1896 anvisa
och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 300,000 kronor.

De till ärendet hörande ''handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t. förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

V. L Groll.

Bih. till Rtksd. Prat. 1895. I Sami. 1 Afd. 34 Saft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

.GU o:VL

V» \ WiO> jjVwyoytt»

>ri\&

vsnsYhwv v.\''.\sAL .\vsyo A

af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 22 mars

1895.

Joll. do

inn

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena
Statsråden: friherre Åkerhielm,

liiJ horn nO''u0£TERGREN,;i[(! .fou,,/i lfa

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe, er / > \ u
Christerson och
Wersåll.

O* Oj;

grefve Leweniiaupt,

slhaiid uren, 111 i i uxG.Ju
>uuv doo h»;n .Igno/l

Föredragande departementschefen statsrådet Groll anhöll att få
anmäla frågan om en allmän konst- och industriutställning i Stockholm
och anförde dervid i underdånighet:

Sedan den svenska industrien och handaslöjden lemnats tillfälle
att på eu allmän skandinavisk utställning i Stockholm år 1866 framträda
till offentlig täflan, har någon allmän industriutställning icke egt
rum i Sverige. Under den tid, hvilken sedan dess förflutit, hafva dock upprepade
gånger ansökningar till Eders Kongl. Magt inkommit från industriens
målsmän angående anordnande af en dylik utställning i hufvudstaden.
Den första framställningen i ämnet gjordes i november 1880
af-dåvarande öfverståthållaren friherre G. af Ugglas jemte åtskillige fram -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

stående industriidkare och andra för den svenska slöjdens utveckling
och förkofran nitälskande personer, hvilka dervid framhöllo att den
inhemska industrien sedan 1866 gjort betydande framsteg. Tillverkningsvärdet
vid rikets fabriker och industriella anläggningar hade högst
betydligt stegrats, hvarjemte flera nya industrigrenar tillkommit, hvilka
vid 1866 års utställning icke före funnits. Vid den skandinaviska utställningen
i Köpenhamn år 1872 samt de internationella utställningarna
i Wien 1873, i Filadelfia år 1876 och i Paris år 1878 deltogo visserligen
svenska industriidkare, men vid sistnämnda tre utställningar var
det företrädesvis den egentliga storslöjden, som uppträdde i täflan på
verldsmarknaden, och endast vid utställningen i Köpenhamn hade vårt
lands industri i någon större omfattning tillfälle att framvisa prof på
sin arbetsskicklighet. Under åberopande häraf och på i öfrigt anförda
skäl hemstälde sökandena om anordnande af en allmän skandinavisk
industriutställning i Stockholm år 1882.

1 de yttranden, som med anledning af denna framställning afgåfvos
af hushållningssällskapen i de flesta af rikets län, Stockholms
fabriksförenings fullmäktige samt fabriks- och handtverks-, handels- och
industriföreningar i en mängd af rikets städer äfvensom fullmäktige i
jernkontoret, styrelsen för svenska slöjdföreningen samt åtskilliga enskilde
industriidkare, erkändes allmänt den föreslagna utställningens
stora betydelse för industriens utveckling, ehuru man då fann tiden för
densamma böra ett eller annat år uppskjutas.

Då sedermera år 1881 en förnyad underdånig framställning gjordes i
ämnet, behagade Eders Kongl. Maj:t anförtro frågans utredning åt en komité,
hvilken i sitt den 1 december 1882 afgifna yttrande förordade en utställning
i hufvudstaden och ansåge att en sådan skulle komma att taga
en omfattning, vida öfverstigande den 1866 års utställning uppnådde.

Vid underdånig föredragning af ärendet den 12 januari 1885 ansåg dåvarande
departementschefen att det skulle lända till den inhemska industriens
förkofran och följaktligen vara till gagn för hela landet, om
eu allmän skandinavisk industriutställning kunde bringas till stånd i
rikets hufvudstad. I följd häraf afläts nådig proposition till samma års
Riksdag om anslag till anordnande af en allmän skandinavisk industriutställning
i Stockholm under år 1886, men denna proposition vann
icke Riksdagens bifall.

Efter några års förlopp blot’ frågan om utställningen åter upptagen,
då till Eders Kongl. Magt, den 19 februari 1890 ingafs eu framställning
i ämnet af särskilda för ändamålet utsedde komiterade, hvilka deri an -

4 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 40.

förde, hurusom för utvecklingen och höjandet af ett lands industri och
konstslöjd anordnandet af utställningar i nyare tider blifvit en med
hvarje år alltmer anlitad utväg, äfvensom att erfarenheten gifvit vid
handen att intresset för deltagandet i utställningar vore i starkt stigande.
Då vid den första verldsutställningen i London år 1851 utställarnes
antal uppgått till icke fullt 14,000 och de besökandes till
något öfver 6 millioner mot 29,000 utställare och 5 millioner besökande
vid den första verldsutställningen i Paris år 1855, räknade Wienerexpositionen
år 1873 42,000 utställare och 10 millioner besökande,
paris erutställningen 1878 50,000 utställare och 12 V2 millioner besökande
samt pariserutställningen 1889 omkring 80,000 utställare och 25 V2 millioner
besökande. Samma erfarenhet kunde hemtas från vårt grannland Danmark.
Vid 1872 års skandinaviska utställning i Köpenhamn inflöto
nemligen i inträdesafgifter endast 201,000 kronor, under det att 1888
års utställning derstädes visade en slutsumma af 1,470,000 kronor,
abonnementsafgifterna inräknade.

På grund häraf och i öfrigt anförda skäl förmenade komiterade
det icke vara förhastadt att antaga att en skandinavisk industriutställning
i Stockholm skulle kunna räkna på ett betydande antal besökande,
hvartill komme den dragningskraft, vår hufvudstad egde i sitt natursköna
läge, och den omständigheten att eu ny generation hunnit växa
upp, sedan den sista skandinaviska utställningen här hölls. Då äfven
våra grannar inbjödes att deltaga i utställningen, skulle intresset för
densamma blifva så mycket lifligare genom de flerfaldiga tillfällen, den
erbjöde att af hvarandra inhemta lärdomar, och den sporre, som all
täflan innebure. Sannolikheten härför ökades, när i betraktande toges
det storartade uppsving, som sedan dess egt rum hos oss inom flere
industrigrenar, af hvilka några aldrig satts i tillfälle att vid en allmän
täflan uppvisa sina tillverkningar. Komiterade anhöllo derföre att
Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke
anordnandet af en allmän skandinavisk industri- och konstutställning i
Stockholm borde ega rum.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har kommerskollegium inkommit
med underdånigt utlåtande af den 20 september 1890 samt från
vederbörande i ämnet infordrade yttranden, deri styrelsen för svenska
slöjdföreningen, samtliga fabriks- och handtverks-, handels- och industriföreningar
eller deras styrelser eller fullmäktige jemte flertalet af enskilde
industriidkare, som sig yttrat i frågan, uttalat sig för anordnandet
af en allmän skandinavisk industri- och konstutställning i Stockholm.

Fullmäktige i jernkontoret hade i sitt yttrande anfört att de icke

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

egde någon särskild anledning att å brukssocietetens vägnar påyrka att
för befordrande af den svenska jernhandteringens allmänna intresse en
utställning i hufvudstaden måtte ega rum, men att de icke betviflade
att, derest, uppå framställning och tillstyrkande af målsmän för andra
landets näringar, det skulle finnas lända till dessa näringars utveckling
och förkofran att den ifrågasatta utställningen anordnades och densamma
komme till stånd, många jernhandteringens idkare skulle omfatta
tillfället att genom framvisande af prof på hvad äfven denna handtering
förmådde åstadkomma i utställningen deltaga.

För egen del anförde kommerskollegium, bland annat, att frågan
om åvägabringande af eu allmän skandinavisk industri- och konstutställning
syntes, att döma af de till kollegium i ärendet inkomna
yttranden, inom landet omfattas med intresse. I flera yttranden uttalades
uttryckligen den åsigt att allmänna utställningar vore till nytta
för industrien och särskildt att den ifrågasatta utställningen skulle
befordra utvecklingen af vårt lands industriella verksamhet. Den omständigheten
att, på sätt sökandena framhållit, industriutställningar i utlandet
alltjemt återkomme med öupphörligt stigande antal utställare bure
ock vittnesbörd derom att desamma befrämjade industriens verkliga
fördelar. Det syntes jemväl ligga i sakens natur, att en utställning,
särdeles i fall den stode öppen jemväl för andra länders industrier,
genom den täflan, den framkallade, samt genom det tillfälle, den beredde
vederbörande ej mindre att få sina tillverkningar kända och till följd
deraf för dem vinna ökad afsättning än äfven att göra lärorika iakttagelser
i afseende å de förändringar och förbättringar, som hos olika
idkare af samma slöjd eller yrke åstadkommits, borde i icke oväsentlig
mån bidraga till att höja industrien. Sin största betydelse egde emellertid
en industriutställning, oafsedt om den hade en mer eller mindre
internationel karaktär, otvifvelaktigt för det lands industri, der den egde
rum. Denna industri finge nemligen dervid tillfälle att i en samlad bild
visa hvad den kunde åstadkomma och syntes i främsta rummet röna
en lifgifvande och fruktbringande inverkan af företaget. Särskildt vore
detta beaktansvärdt i fråga om den så kallade mindre industrien eller
handtverksindustrien inom landet, hvilken industris idkare, i motsats till
hvad förhållandet kundo vara med storslöjdens utöfvare, i allmänhet
hade att söka sina hufvudsakligaste afnämare inom hemlandet och för
hvilka industriidkare till följd häraf ett deltagande i utställningar i främmande
land vill oftast skulle medföra kostnad utan motsvarande nytta,
helst de äfven gemenligen saknade medel att sjelfva besöka sådana utställningar
och der inhemta hvad för dem kunde vara lärorikt,

Konffl, Maj ds Nåd. Proposition N:o 40.

Med den uppfattning kollegium sålunda hyste om allmänna utställningars
nytta för industrien och då här i landet någon allmän industriutställning
icke egt rum sedan år 1866 samt, enligt hvad näringsstatistiken
gåfve vid handen, vårt lands industri sedan sistnämnda år vunnit
en betydande utveckling, ansåge kollegium det vara synnerligen önskvärdt
att en allmän industriutställning komme till stånd här i Stockholm,
till deltagande i hvilken äfven de öfriga nordiska länderna inbjödes.

Med anledning af den blifvande ve ridsutställningen i Chicago år
1893 fick derefter frågan om en utställning i Stockholm hvila; men den
6 februari 1894 ingåfvos ånyo till Eders Kong]. Maj:t åtskilliga skrifter,
deruti fabriks-, handtverks- och andra föreningar äfvensom enskilde
industriidkare, konstnärer med flere från olika delar af landet och till
ett sammanlagdt. antal af 2,704, under åberopande af hvad i ofvan omförmälda
framställning af år 1890 blifvit anfördt, i underdånighet anhöllo
att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som ansåges
erforderliga i ändamål att en industri- och konstutställning i Stockholm,
för deltagandet i hvilken tillfälle kunde beredas jemväl de närmaste
grannländerna, måtte varda anordnad under år 1897.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har kommerskollegium afgifva
underdånigt utlåtande af den 30 mars 1894 och deri anfört att
kollegium funne sig ega all anledning att vidhålla sin i ofvan åberopade
utlåtande af den 20 september 1890 uttalade åsigt om önskvärdheten
af anordnandet i Stockholm af en industri- och konstutställning för de
nordiska länderna, helst, enligt hvad nu föreliggande underdåniga framställningar
i ämnet gåfve vid handen, intresset inom landet för en dylik
utställning måste anses hafva icke oväsentligen ökats. Hvad särskilt
beträffade det senast föreslagna året för xitställningens hållande, eller
år 1897, hade kollegium icke något deremot att erinra. Dock hölle
kollegium före att, derest utställningen skulle kunna bringas till verkställighet
sistberörda år, det vore i främsta rummet angeläget att frågan
om de åtgärder, som härför kunde finnas erforderliga, blefve så snart
som möjligt utredd. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, funne
kollegium sig böra i underdånighet tillstyrka att Eders Kongl. Magt,
behagade i nåder tillsätta en komité för utredande af frågan om de
åtgärder, som kunde finnas erforderliga för tillvägabringande i Stockholm
år 1897 af eu industri- och konstutställning för de nordiska
länderna.

Vid underdånig föredragning häraf den 27 april 1894 förordnade
Eders Kongl. Maj:t en komité med uppdrag att utreda frågan om de

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40,

åtgärder, som kunde finnas erforderliga för tillvägabringande under
år 1897 af en allmän konst- och industriutställning i Stockholm, i
hvilken tillfälle borde beredas jemväl de närmaste grannländerna att
deltaga.

Till denna komité öfverlemnades genom särskilda nådiga remisser
ej mindre ofvan omförmälda i ämnet gjorda framställningar jemte i
anledning deraf afgifna yttranden och utlåtanden, än äfven särskilda
till Eders Kongl. Maj:t ingifna underdåniga framställningar i ämnet af
dels svenska teknologföreningen, dels ock Th. Wawrinsky och Chr.
Meyer, i uppgifven egenskap af chefer för den permanenta konst- och
industriutställning, som öppnats i f. d. cirkusbyggnaden vid Karlavägen.

Efter fullgjordt arbete har komitén med underdånig skrifvelse af
den 6 december 1894 öfverlemnat sitt betänkande i ämnet, i hvilket
komitén anför, bland annat, följande: ,

Till en början ansåge komitén det vara af vigt att söka besvara
den frågan, hvilka sympatier ett så stort företag som en allmän utställning,
sådan som den ifrågavarande, hade att påräkna i landet. Kunde
ojäfaktiga bevis framdragas för att en allmän konst- och industriutställning
i Stockholm icke blott hade den allmänna meningen för sig, utan
särskildt att den inom de verksamhetsområden, för hvilka utställning^
närmast skulle blifva ett uttryck, framstälde sig snart sagdt som ett
oafvisligt behof, då läge redan i dessa omständigheter en anvisning,
huru utställningen i stort sedt borde göras. Den borde under sådana
förhållanden blifva ett nationalföretag och kräfde som sådant uppoffringar
såväl från statens och kommunens som från den enskilde utställarens
sida. Lyckligtvis hade för besvarandet af denna fråga ett rikhaltigt
material förelegat. Det vore bekant att den svenska konsten
och industrien ej sedan år 18G6 lemnats tillfälle att i hufvudstaden
framträda till offentlig täflan på en allmän utställning. Under de närmare
trettio år, som sedan dess förflutit, hade i de stora kulturländerna
den ena allmänna utställningen hållits efter den andra, och fördelarne
af desamma för do respektive länderna vore allmänt erkända. Vårt
land hade icke stått främmande för dessa företag, utan deltagit i ett
flertal af de mera betydande. Utan att vilja underskatta betydelsen
häraf kundo den dock af helt naturliga skäl ej likställas med de fördelar
för den svenska industrien, som skulle blifva förenade med en
utställning i Sveriges hufvudstad. Utomlands kunde endast ett fåtal af
de våra ingå i täflan, liksom endast en ytterst ringa procent af den
svenska allmänheten, som dock vore den svenska industriidkarens förnämsta
kund, haft tillfälle att besöka dessa utställningar och derigenom

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

erhålla kännedom om hvad inom landet kunde åstadkommas. Detta
vore så mycket ofördelaktigare, som särskildt vår industri under de
senaste trettio åren undergått en storartad utveckling icke blott på så
sätt, att äldre industrigrenar allt mera bearbetats och fullkomnats, utan
äfven att helt nya sådana tillkommit såväl inom fabriksindustrien som
inom handtverket och konstslöjden.

Utom det menliga inflytande, denna obekantskap utöfvade på den
svenska varutillverkningen, bidroge den äfven att underhålla och nära
den benägenhet för hvad utländskt är, som sedan gammalt ansetts vara
ett utmärkande drag för svensken, och detta så mycket mera, som han
i allmänhet stode långt efter utländingen i förmåga att hålla fram sina
tillverkningar, att sprida kännedom om dem och dermed underlätta deras
afsättning. Ensamt häri läge ett skäl att komma den svenska industrien
till hjelp; och då utställningar visat sig hafva en stark dragningskraft
såväl på tillverkaren som på den köpande allmänheten, kunde denna
hjelp icke lemnas på bättre sätt än genom att anordna en sådan. Detta
medel hade på de senare åren ofta användts i fråga om landets hufvudnäring,
åkerbruket. Der hade man alltmera blifvit ense om fördelarne
af utställningar, och dessa återkommo också med en viss regelbundenhet
till fromma för landtbrukets olika underafdelningar, såsom boskapsskötseln,
mejerihandteringen, redskapen, utsädet och det till landtbruket
hörande maskinväsendet med mera. Det torde numera ej falla någon
in att bestrida den genomgripande inverkan, dessa företag haft på
höjandet af hela vår modernäring.

En särskild betydelse skulle en allmän utställning tvifvelsutan få
för den svenska konstslöjden, som likaledes sedan år 1866 gjort betydande
framsteg såväl ur arbetsskicklighetens som ur mönstersynpunkt.
Men ännu arbetade den dock i mycket utan att hafva fullt klart för
sig medlen och målet, hvilket till stor del berodde deraf att tillfälle
ej beredts densamma att i samlad bild uppvisa sina resultat. Särskildt
vore dessa af vigt att lära känna för bedömandet af den svenska slöjdundervisningens
ståndpunkt. Vi egde en högre konstindustriel läroanstalt
med höga inträdesfordringar, afton- och söndagsskolor, slöjdskolor
m. m. i alla delar af landet, hvilka årligen besöktes af tusentals
personer, som sedermera inträdde i yrkena eller verkade som lärare
eller mönsterritare i industriens tjenst. På detta undervisningsväsen,
hvars egentliga betydelse först kunde räknas från tiden efter 1866 års
skandinaviska .utställning, nedlade såväl svenska staten som kommunerna
årligen stora summor, som med hvarje år växte. Denna undervisning
hade också blifvit en af de vigtigaste faktorerna särskildt i vår konst -

Kongt. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

industriella uppfostran, och på densammas art och väsende berodde i
hufvudsak den svenska konstslöjdens framtid. Det vore derför af mycket
intresse att erhålla en öfverblick af arbetet på detta område. En sådan
öfverblick vunnes bättre, snabbare och kraftigare genom en allmän utställning
än genom blott statistiska beräkningar, och ur den synpunkten
torde anordnandet af en sådan utställning äfven för statsmakten vara
ett önskningsmål såsom ett medel att kontrollera denna undervisnings
innebörd.

Komitén erinrade vidare om de särskilda underdåniga framställningar,
som blifvit i ämnet gjorda, och de deröfver afgifna yttranden, för
hvilka redogörelse blifvit af mig här ofvan lemnad, samt ansåge
dessa yttranden innehålla landets opinion i utställningsfrågan, en
opinion, som vore så mycket mera beaktansvärd, som den till hufvudsaklig
del utgått från just sådana håll, der man vore mest förtrogen
med vår industris lifsvilkor.

Vid fullgörande af sitt uppdrag hade komitén ansett att till deltagande
i den ifrågasatta utställningen borde inbjudas ej blott Norge
och Danmark utan äfven Finland, såsom fallet var år 1866; hvarjemte
komitén ifrågasatt att äfven den kontinentala konsten borde blifva till
någon del representerad på utställningen genom ett begränsadt antal
franska, engelska och tyska konstnärer.

Beträffande platsen för utställningen och det utrymme, den kunde
beräknas komma att upptaga, framhölle komitén att det vid valet
af plats för en utställning sådan som den ifrågavarande vore i första
rummet af vigt att tillse att utställningen förlädes på eller åtminstone
i närheten af sådana trakter, dit ertarenheten visat att den stora
allmänheten företrädesvis stälde sina steg under den årstid utställningen
vore afsedd att ega rum. En sådan trakt hade redan i sin
egenskap af att under vanliga förhållanden vara en omtyckt uppehållelseort
för en stor stads befolkning de största betingelser för att
också vara en lämplig utställningsplats. Dels måste den ur lägets och
omgifningarnas synpunkt ega något lockande, dels också ur kommunikationernas,
så att den vore eller kunde göras lätt tillgänglig för en större
menniskomassa. Vore dessa förutsättningar rigtiga, så blefve det i en
stad sådan som Stockholm icke svårt att afgöra att en allmän utställning
helst borde förläggas på eller i närheten af Kongl. Djurgården.
Med förbigående af alla de olika förslag, som sett dagen rörande utställningens
förläggande än på Södermalm och Kungsholmen, än pa öfre
Norrmalm samt vestra och norra Östermalm, inskränkte sig derföre
komitén till de förslag, som ginge i den al komitén angifna rigtningen.

Bill. till Ni hd. Blot. 1SUÖ. 1 Bil,ni. 1 Afd. 04 Käft. -

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

I sådant afseende hade föreslagits dels Karlaplanen på Östermalm
och visst område deromkring, dels Djurgårdsstaden, dels Friesens park
på Djurgården, dels ock Lejonslätten med närliggande områden derstädes.
Komitén har, enär vid anordnandet af ett så omfattande och
kostsamt företag, som en allmän utställning vore, man måste i första
rummet se till att freqvensen hlefve den största möjliga, på det att
utställningen måtte göra det största möjliga gagn, samt då det icke
varit möjligt att för ändamålet disponera. Djurgårdsstaden, ansett att
Lejonslätten egde betydliga företräden framför såväl Karlaplanen som
Friesens park och på samma gång uppfylde äfven högt stälda fordringar
både ur naturskönhetens och ur kommunikationernas synpunkt.

Komiten har uppgjort särskilda förslag för utställningens anordnande
vid hvart och ett af nyssnämnda tre ställen; och skulle utställningen
upptaga i areal vid

Karlaplanen ..................................................................... 178,000 qvadratmeter,

Friesens park.................................................................... 175,000 » ,

Lejonslätten...................................................................... 128,000 »

.Kostnaderna för utställningen äro enligt de af komitén uppgjorda
specialförslag beräknade att utgöra vid

Karlaplanen:

anläggningskostnad .......................... kronor 1,685,000: —

driftkostnad .......................................... » 600,000: — 2 285 000- —

Friesens park:

anläggningskostnad .......................... » 1,645,500: —

driftkostnad .......................................... » 600,000: — 2 245 500- —

Lejonslätten:

anläggningskostnad ........................... y> 2,056,281: —

driftkostnad ......................................... j> 600,000: — 9 656 281- -

I fråga om sättet, huru kostnaderna skulle betäckas, hafva komiterade
lemnat följande redogörelse. Af de direkt från utställningen utgående
inkomsterna vore inträdesafgifterna den förnämsta posten. Såsom
komiterade redan förut framhållit, skulle en utställning, förlagd till
Lejonslätten, kunna påräkna ett vida större antal besökande än en vid
Karlaplanen eller Friesens park. Ett framläggande af en exakt siffra i
detta fall vore alltid förenadt med vanskligheter, hvadan man endast
på sannolikhetens väg kunde komma till något resultat. Såsom eu

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

ledning härvid finge nämnas att 1888 års stora utställning i Köpenhamn
haft en inkomst af i rundt tal 1,470,000 kronor af inträdesafgifter.
Erinrade man sig nu att i Köpenhamn dylika allmänna utställningar
sedan är 1866 hållits två gånger, medan vi här i Stockholm
under samma tid icke haft någon, att således en hel generation vuxit
upp i Sverige, som kunde antagas aldrig hafva sett någon dylik utställning,
och vidare att densamma, att döma af de petitioner, som för
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet framlagts, blefve ett företag, kring
hvilket hela nationen komme att samlas och hvaruti den kände sig
intresserad, så syntes det icke innebära någon öfverdrift, om inkomstsiffran
för inträdesafgifter, derest Lejonslätten blefve utställningsplats,
sattes till 1,000,000 kronor. För Karlaplanen och Friesens park hafva
komiterade ej vågat sätta denna siffra högre än till 700,000 kronor.
Vidare skulle platshyrorna enligt en låg beräkningsgrund komma att
gifva omkring 250,000 kronor. Härvid hade dock komitén i underdånighet
anmält att det endast varit tvingande ekonomiska skäl, som
föranledt komitén att i inkomstberäkningarna intaga denna post, och
att komitén ansåge det synnerligen önskvärdt, om densamma antingen
kunde helt och hållet eller delvis utgå eller åtminstone undanrödjas för
utländska utställare, alldenstund det vore att befara att många industriidkare,
som i alla händelser finge vidkännas dryga omkostnader för sitt
deltagande i utställningen, skulle genom dylika afgifters påläggande
afhållas derifrån. Öfriga hyror, katalogförsäljning m. m. torde gifva

125.000 kronor, försålda byggnader 75,000 kronor, hvarjemte inkomsten
af en tombola, i hvilken penningar skulle utlottas till mindre belopp, med
skyldighet för den vinnande att använda vinsten på inköp af utställningsföremål,
beräknats till 30,000 kronor. Dessa poster skulle dermed
gifva tillsammans 1,480,000 kronor. Att på annat sätt anskaffa
blefve således 1,176,281 kronor. För Karlaplanen och Friesens park,
der inkomsterna för såväl inträdesafgifter som hyror ej kunde sättas
så höga, blefve motsvarande siffror vid Karlaplanen 1,118,000 kronor
och vid Friesens park 1,090,500 kronor.

Till betäckande af bristen hade komitén tänkt sig dels ett statsanslag
af minst 400,000 kronor, ylels ock ett anslag af minst 300,000
kronor från Stockholms stad. Återstoden, beräknad om Lejonslätten
valdes till utställningsplats till 476,281 kronor, syntes komitén lättast
och lämpligast kunna anskaffas genom ett lotteri åt beskaffenhet, Eders
Kongl. Magt kunde finna skäligt att i nåder fastställa, hvarjemte till
företagets ytterligare betryggande borde bildas en garantifond af minst

200.000 kronor, att i sista hand i mån af behof anlitas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Då komiténs förslag af mig den 20 december 1894 i underdånighet
anmäldes, anbefalde Eders Kongl. Maj:t öfverståthållareembetet att
skyndsamt infordra Stockholms stadsfullmäktiges underdåniga yttrande,
huruvida Stockholms stad vore villig att, derest under år 1897 en allmän
konst- och industriutställning komme att ega rum i hufvudstaden,
till bestridande af kostnaderna för utställningen lemna ett tillskott af
minst 300,000 kronor, samt att med berörda yttrande till Eders Kong!.
Maj:t inkomma.

Till följd häraf har öfverståthållareembetet med underdånig skrifvelse
den 18 nästlidne februari öfverlemnat en till Eders Kongl. Maj:t
stöld skrift, deruti stadsfullmäktige, jemlikt deras vid sammanträde den
1 i samma månad fattade beslut, hvilket, enligt hvad öfverståthållareembetet
upplyst, icke blifvit öfverklagadt, förklarat att staden, under
förutsättning att en allmän konst- och industriutställning komme att
hållas i Stockholm senast år 1897 samt att statsmedel till belopp af
minst 400,000 kronor blefve för ändamålet anslagna, vore villig att till
bestridande af de kostnader för denna utställning, hvilka icke kunde
täckas med nämnda statsmedel och andra påräknade inkomster, anvisa
ett belopp af högst 300,000 kronor, att utgå med 150,000 kronor under
året näst före det, då utställningen skulle hållas, och återstoden under
utställningsåret, allt under vilkor och förbehåll att, om någon behållning
på företaget skulle uppstå, denna skulle mellan staten och Stockholms
stad fördelas i mån af hvarderas lemnade bidrag1.

Betydelsen af industriutställningar i allmänhet och fördelen deraf
särskildt för det land, der utställningen hålles, torde numera vara allmänt
erkända. De invändningar, som stundom blifvit framstälda angående
nyttan af dylika utställningar, motsägas på det kraftigaste af
erfarenheten och af det förhållande att nästan alla kulturländer tid
efter annan anordnat dylika utställningar i större eller mindre omfattning.
Efter pariserutställningen år 1878 har Sverige icke officielt
deltagit i någon allmän internationel industriutställning förutom den
i Chicago år 1893, om ock på enskildes initiativ och i vissa fall med
understöd af statsmedel vår industri varit i tillfälle att vid flera utställningar
i utlandet framvisa prof på sin utveckling inom vissa grenar
och vunnit berättigadt erkännande; men under denna tid hafva storartade
verldsutställningar hållits, 1883 i Amsterdam, 1885 i Antwerpen,
1888 i Barcelona, 1889 i Paris och 1894 i Antwerpen, hvarjemte i
London nästan årligen anordnats allmänna internationella utställningar.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Bland lokala industriutställningar af större omfattning må anföras utställningarne
i Frankfurt am Main och Stuttgart 1881, i Budapest
1885 i Köpenhamn 1888, i Hamburg 1889 samt i Wien, Bremen och
Edinburgh 1890. För närvarande förberedas storartade utställningar
i Berlin och Bryssel 1896, och i Frankrike har man beslutat att vid
en industriel verldsfest år 1900 inbjuda alla länder till täflan.

Deltagandet i utställningar i främmande länder är dock i allmänhet
förenadt med alltför stora uppoffringar för att äfven den mindre industrien,
annat än undantagsvis, skall finna med sin_ fördel förenligt att
der uppträda, och nyttan deraf utom för särskilda näringar kan icke
jemföras med de fördelar, en utställning inom landets egna gränser för
med sig, helst då grannländerna deri taga del.

Enligt hvad inhemtas af de till Eders Kongl. Maj:t af yrkesidkare
och andra för den svenska industriens utveckling nitälskande personer
vid särskilda tillfällen ingifna framställningar om en allmän industriutställning
i rikets hufvudstad, har intresset för att en utställning snart
må derstädes komma till stånd år för år ökats. Då nu mer än ett
fjerdedels århundrade förflutit, sedan 1866 års skandinaviska utställning
i Stockholm egde rum, måste en ny sådan komma att blifva af särskildt
stor betydelse, derför att under sagda tid ej allenast de industrigrenar,
som å senaste utställningen voro representerade, i allmänhet högst
väsentligt utvecklats, utan äfven helt och hållet nya industrigrenar tillkommit
i olika rigtningar såväl inom den egentliga fabriksindustriens
område som ock inom handtverkeri och konstslöjden. I sådant afseende
anfördes af 1890 års utställningskomiterade följande siffror, utvisande
antalet af fabriker och arbetare samt värdet af en del tillverkningar
åren 1866 och 1887:

		1 8 6 6.	1 8 8 7.
	Antal i rundt tal.	Antal i rundt tal.
	Fabrikör.	Arbetare.	Värde.	Fabriker.	Arbetare.	Värdo.
Bomullsväfnadsfabriker..................	16	1,637	5,597,000	30	3,906	12,270,000
Linnegarns » ..................	2	155	5-40,000	2	339	1,015,000
Mekan. ullgarns » ..................	28	126	95,000	81	1,065	2,568,000
Pappersbruk ..............................	68	1,795	3,390,000	37	2,626	7,514,000
Litografiska fabriker.....................	3	159	276,000	16	860	1,785,000
Tapetfabriker.............................	21	181	279,000	11	164	745,000
Glasbruk ....................................	25	1,296	1,818,000	32	2,172	2,088,000
Porslinsbruk .............................	2	572	1,043,000	2	1,354	2,267,000
Mekan. verkstäder........................	!)3	4,727	7,892,000	214	10,868	23,226,000
Mekan. snickerier.........................	.‘1	121	154,000	05	2,748	7,029,000
Kemisk teka. fabriker..................	43	169	492,000	106	978	5,139,000

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 40.

Till vidare upplysning om utvecklingen af våra industrier bör jag
jemväl meddela följande uppgifter till jemförelse af förhållandena åren
1866, 1887 och 1892 i afseende å antalet af fabriker och vid dem anstälde
arbetare samt värdet af tillverkningarne:

		År 1 866.		År 1887.	'' .	Å r 1 8 9 2.
Fabriksklasser.	Antal	Tillverk-	Antal	Tillverk-	Antal
	fabri- ker.	arbe- tare.	ningens värde i kronor.	fabri- ker.	arbe- tare.	ningens värde i kronor.	fabri- ker.	arbetare.	ningens värde i kronor.
Gjuterier, mekaniska verk-städer samt jern- och stålvarufabriker *).........	107	4,823	7,983,000	346	13,810	28,252,000	511	22,318	47,701,000
Sockerbruk ....................	9	1,240	2) 13,037,000	11	2,072	21,867,000	21	4,126	43,412,000
Väfverier......................	134	7,424	18,492,000	120	9,238	25,809,000	144	12,837	34,902,000
Garnspinnerier................	50	3,244	14,300,000	107	5,739	14,880,000	139	6,553	17,591,000
Tobaksfab riker................	105	2,481	6,329,000	96	2,935	10,296,000	89	3,268	11,671,000
Snickerifabriker (incl. mö-bel-)..........................	9	175	210,000	73	2,915	7,212,000	139	4,813	11,193,000
Pappersbruk...................	68	1,795	3,390,000	37	2,626	7,514,000	53	4,565	11,125,000
Kemisk-tekniska fabriker..	43	169	492,000	106	978	5,139,000	212	1,724	10,824,000
Tändsticksfabriker...........	14	1,415	859,000	31	4,887	7,483,000	31	5,771	8,680,000
Glasbruk.......................	25	1,296	1,819,000	32	2,172	2,988,000	46	3,341	4,469,000
Porslinsfabriker..............	2	572	1,043,000	2	1,354	2,267,000	2	1,486	2,551,000
Lito- och komigraflska an-stalter .......................	3	159	277,000	16	860	1,785,000	19	1,087	1,688,000
Tapetfabriker.................	21	181	279,000	11	164	745,000	7	207	809,000
Andra fabriker..............	1,737	6,348	15,238,000	2,099	24,717	55,263,000	3,058	42,756	125,005,000
Samtl. redovisade fabriker 3)\|	2,327	31,322	83,748,000 \|	3,087	74,467 \|	191,500,000	4,471	114,852 \|	331,621,000

Häraf framgår, hvilken omfattande utveckling storindustrien vunnit
under tiden från och med år 1866 till och med år 1892. Men huru

'') För år 1892 ingå i gruppen »Gjuterier etc.» 94 industriella anläggningar, med tillsammans 3,194
arbetare och ett sammanlagdt tillverkningsvärde af omkr. 9,000,000 kr., hyilka förut redovisats i berättelsen om
bergshandteringen.

2) Oberäknadt värdet af råsockertillverkningen vid Landskrona hvitbetssockerbruk.

3) Vid slutsiffrorna är att anmärka dels att för år 1892 redovisats flere fabriksklassor, som icke upptogos
i 1866 års redogörelse (dessa klasser representera ett antal af 543 fabriker med tillsammans 6,929 arbetare
och med ett ^tillverkningsvärde af 44,092,000 kr.), dels att, såsom af not 1 framgår, en del industriella
verk öfverflyttats från Bergsberättelsen till Fabriksberättelsen, dels slutligen att fullständigare uppgifter förelegat
år 1892 än år 1866 beträffande flera för båda åren redovisade fabriksklasser.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 40.

upplysande och för fosterlandsvännen glädjande dessa statistiska uppgifter
än äro, torde man dock icke deraf kunna göra sig något fullt
klart begrepp om industriens nuvarande ståndpunkt i landet, utan måste
det för sådant ändamål vara högeligen önskvärdt att landets egna invånare
blifva i tillfälle att taga kännedom om denna storartade utveckling
genom att, så att säga, in natura erhålla en, så vidt möjligt,
fullständig bild af vår industris nuvarande ställning; och derför bör
en allmän utställning i Stockholm, utsträckt äfven till täfling för de
närmaste grannländerna, blifva af största betydelse såväl för vår industri
som för den stora allmänheten. För våra industriidkare blir det
till stor nytta att vid en utställning inom landet finna samlade de erfarenheter
och rön, som inom deras yrken äro gjorda, äfvensom att
få sina egna tillverkningar kända i marknaden; för arbetarne måste
det jemväl vara lärorikt att få se framstående tillverkningar inom de
yrken, i hvilka de äro sysselsatta, och allmänheten, som dervid blir i
tillfälle att erfara industriens utveckling, kommer allt mer att inse,
att många artiklar, som förut hemtats från utlandet, kunna af lika god
beskaffenhet och till lika billigt pris erhållas inom landets egna gränser.

Den af Eders Kongl. Maj:t tillsatta komité för utredning af frågan
om de åtgärder, som kunde finnas erforderliga för tillvägabringande af
en dylik utställning, har, på sätt ofvan omförmälts, framlagt tre särskilda
förslag till utställningens anordnande, alla dock förutsättande att
utställningen skulle förläggas till hufvudstaden.

Af de utaf komitén uppgjorda beräkningar framgår att kostnaderna
för utställningen enligt det ena eller andra förslaget, utöfver de med
utställningen beräknade inkomsterna, uppgå till omkring 1,100,000
kronor. Deraf har, såsom jag redan nämnt, Stockholms stad åtagit sig
att bidraga med 300,000 kronor, men derutöfver är af komitén ifrågasatt
ett statsanslag af minst 400,000 kronor, äfvensom att återstoden
skulle anskaffas genom ett lotteri af det slag, Eders Kongl. Maj:t kunde
finna skäligt bestämma.

I sistnämnda hänseende förekommer visserligen, att nådiga förordningen
den G augusti 1881 innehåller förbud mot lotterier i allmänhet;
men samma förordning förutsätter dock att undantag från förbudet
må ega rum, då fråga är om välgörande ändamål eller understöd och
uppmuntran af svenska konstnärer. Derjemte har Eders Kongl. Maj:t
vid flera särskilda tillfällen, på derom gjorda underdåniga ansökningar,
i öfverensstämmelse med Riksdagens i underdånig skrifvelse den 2 april
1890 derom gjorda framställning, medgifvit att, utan hinder af det i
nämnda förordning stadgade förbud, konstslöjds- och industrilotterier

i6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

finge i åtskilliga af rikets städer inrättas. Med afseende å det ändamål,
som nu är i fråga, eller att utöfver de belopp, som kunna af staten
och Stockholms stad beviljas, bereda erforderliga medel för åstadkommande
af ifrågavarande utställning, hvilken helt visst kommer att högst
väsentligt, tjena till utveckling af den inhemska industrien och konsten,
synes mig det ifrågasatta lotteriet skäligen kunna tillstädjas. I fråga
om formen för ett dylikt lotteri, anser jag emellertid att, då den vinst,
som derigenom skulle uttagas, måste blifva tillgänglig inom en jemförelsevis
kort tid, det icke kan vara lämpligt att för ändamålet utgifves
ett premieobligationslån eller så beskaffad! lotteri, som af teaterbyggnadskonsortiet
i liufvudstaden åren 1889 och 1893 inrättats, utan
jag håller före att det nu tilltänkta lotteriet bör anordnas såsom ett vanligt
klasslotteri inom ett begränsad! belopp af en å två millioner kronor
samt med vissa under kort tid, ej väsentligt öfverstigande tiden för utställningens
fortvaro, bestämda dragningar, i livilka såväl lotternas antal
och pris som vinsternas antal och värde skulle bestämmas enligt derför
närmare uppgjord och af Eders Kongl. Maj:t faststäld plan i syfte att,
efter afdrag af omkostnaderna för lotteriet, en behållning kundo uppstå
af det belopp, som afsetts att genom lotteriet erhållas.

Hvad angår det af komitén ifrågasatta statsanslaget, anser jag att,
då det måste ligga i hela landets intresse att den föreslagna utställningen
kommer till stånd, framställning bör göras hos Riksdagen om anvisande
af åtminstone lika stort belopp som Stockholms stadsfullmäktige
förklarat sig vilja till bestridande af kostnaderna för utställningen tillskjuta
eller 300,000 kronor. Det belopp, som, utöfver hvad Riksdagen
kan finna skäligt bevilja, bör af statsmedel anvisas, torde, enligt hvad
jag har mig bekant, kunna bestridas från manufakturförlagslånefonden
samt handels- och sjöfartsfonden, utan att andra vigtiga ändamål, som
med dessa fonder tillgodoses, derpå skulle blifva lidande. I likhet med
komiten anser äfven jag att någon garanti bör söka anskaffas för betäckande!
på enskild väg af tilläfventyrs uppkommande brist.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i
underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå
Riksdagen

att, såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för en allmän
konst- och industriutställning i Stockholm år 1897, på extra stat för
år 1896 anvisa och ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp
af 300,000 kronor.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Hvad departementschefen sålunda hemstält och
deri statsrådets öfriga ledamöter instämde täcktes Hans
Maj:t Konungen i nåder gilla samt befalde att nådig
proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas af
innehåll bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Sölve Berger.

Bih. till Riktd. Prat. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft.