Kong!,. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående ändrade bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken och pedagogierna; gifven Stockholms slott den 7februari 1890 (Proposition 1890:17)

N:o 17.

Kong!,. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående ändrade
bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken
och pedagogierna; gifven Stockholms slott den 7
februari 1890.

Under hänvisning till innehållet af bilagda statsrådsprotokoll öfver
ecklesiastikärenden vill Kong! Maj:t på grund deraf föreslå Riksdagen att
medgifva:

1) att vid hvarje högre eller femklassigt allmänt läroverk må anställas
eu läkare för att utöfva tillsyn öfver lärjungarnes helsotillstånd
och biträda rektor vid öfvervakandet af de hygieniska anordningarna vid
läroverket; samt

att skolläkaren må såsom arfvode uppbära dels af läroverkets ljusoch
vedkassa 1 krona om året för hvarje under höstterminen närvarande
lärjunge, dels af statsmedel årligen: vid de högre läroverken 150 kronor,
vid de femklassiga 100 kronor;

2) att lärjungarne vid de allmänna läroverken må från och med vårterminen
1891, utom förut bestämda afgifter, åläggas en terminlig, till
statsverket ingående afgift till belopp af 20 kronor för lärjunge i fjerde
och femte klassen samt af 30 kronor för lärjunge i sjette och sjunde
klassen, dock med den inskränkning, att lärjunge, som intagits i den afdelning
af Jakobs läroverk, der olika årsklasser undervisas tillsammans,
må befrias från all terminsafgift, samt att, enligt de närmare bestämmelser,
som af Kong! Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
angifna grunder fastställas, medellöse lärjungar till högst femton
procent och mindre bemedlade till högst tjugu procent af hela när Bih.

till Riksd. Prot. 18.90. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 1

varande lärjungeantalet må kunna befrias, de medellöse från afgiftens
hela och de mindre bemedlade från dess halfva belopp;

3) att — under förutsättning, att lästiden så utsträckes, att lärarnes
tjenstgöringstid kommer att uppgå till 40 veckor om året — löneförmånerna
för såväl ordinarie som extra ordinarie lärare vid de högre och
femklassiga allmänna läroverken må bestämmas att från och med år 1891
utgå med belopp, på sätt och under vilkor, som i statsrådsprotokollet finnas
upptagna;

4) att — under förutsättning af kyrkomötets bifall — de prebendehemman
och lägenheter samt andra förmåner af privilegiinatur, som äro
lärarne vid de allmänna läroverken på lön anslagna, må, i den mån det
kan ske utan förnärmande af nuvarande innehafvares rätt eller rubbning
uti enskildes genom testamenten eller annorledes gjorda förordnanden, till
statsverket indragas;

5) att beträffande tillsättning af rektorsbefattningar vid de lägre allmänna
läroverken må gälla hvad för närvarande är föreskrifvet med afseende
på tillsättning af dylika befattningar vid de högre läroverken; samt

att, då till rektor vid allmänt läroverk utsetts lärare, som innehar
ordinarie läraretjenst, denna tjenst må i vanlig ordning tillsättas, dock att
den, som dertill utnämnes, skall, när förre innehafvare]) återtager utöfningen
af densamma, vara skyldig att träda i tjenstgöring vid det läroverk, Kong!.
Maj:t med afseende på förekommande omständigheter kan finna skäligt
bestämma;

6) att efter nästa läsårs slut följande läroverk må indragas med de
ordinarie ämneslärarnes afgång, dock senast den 1 juli 1893, nemligen:
enklassiga pedagogierna i Öregrund, Ulricehamn, Mariefred, Linde, Säter,
Falkenberg, Laholm och Mönsterås; tvåklassiga pedagogierna i Lljo, Hedemora,
Grenna, Kungelf, Kungsbacka och Borgholm; samt treklassiga allmänna
läroverken i Vernamo och Ronneby;

att de vid läroverkens indragning å dessas stat qvarstående lärare
må uppföras å indragningsstat med de löneförmåner, som enligt nu gällande
ordinarie stat dem tillkomma;

att under den återstående tiden för ifrågavarande läroverks verksamhet
må vid dem tillämpas nu gällande bestämmelser med hänsyn till såväl
läroplan och lästid som lärarnes aflöning;

7) att treklassiga allmänna läroverken i Söderköping, Vimmerby,
Alingsås, Askersund, Sala, Sölvesborg, Trelleborg, Engelholm, Marstrand,
Strömstad, Amål, Filipstad, Arvika, Skellefteå och Örnsköldsvik; tvåklassiga
pedagogierna i Södertelge, Köping och Nora; samt enklassiga
pedagogien i Simrishamn må ombildas till lägre allmänna läroverk med

tre ämneslärare ocli sådan organisation, som i statsrådsprotokollet närmare
angifvits; under vilkor att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla
erforderliga och lämpliga undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning
åt rektor;

att under samma vilkor, som i föregående moment nämnts, ett nytt
lägre allmänt läroverk med tre ämneslärare ma upprättas i Motala; °

att treklassiga allmänna läroverken i Falköping och Varberg ma ombildas
till lägre allmänna läroverk med 4 ämneslärare; under vilkor att
vederbörande kommun åtager sig samma skyldigheter med afseende på
undervisningslokaler och rektorsbostad, som stadgats beträffande dylikt
läroverk med tre ämneslärare;

/ att vederbörande kommunalstyrelse ma i sammanhang med beslutet
om förbemälda vilkors uppfyllande afgöra, dels enligt hvilkendera bildningslinies
undervisningsplan läroverket bör inrättas, dels huruvida qv i Tillgå
lärjungar må, i mån af utrymme, vid läroverket mottagas,

att lärarepersonalen vid ett lägre allmänt läroverk med tre ämneslärare
må utgöras af: en rektor med en aflöning af. 3,500 kronor, deraf
1,000 kronor tjenstgöringspenningar, och ett ålderstillägg å 500 kronor
efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring såsom rektor, jemte fri bostad; en
adjunkt med vanlig adjunktsaflöning; en kollega med lön af 2,000 kronor
jemte två ålderstillägg å 250 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10
års väl vitsordad tjenstgöring; en musiklärare med arfvode af 300 kronor;
en gymnastiklärare med arfvode af 300 kronor och tjenstgöringsskyldighet
af 4 timmar i veckan; samt en teckningslärare med ett arfvode af 500
kronor och undervisningsskyldighet af 7 timmar i veckan; äfvensom att
vid hvarje läroverk af detta slag må anställas en skolkare med arfvode
af 50 kronor jemte samma afgift af lärjungarne, som tillkommer skolläkarne
vid öfriga allmänna läroverk;

att angående lärarepersonalen och skolläkaren vid lägre allmänna läroverk
med 4 ämneslärare må gälla samma bestämmelser som vid läroverk
med 3 ämneslärare med undantag deraf, att lärarepersonalen ökas med en
adjunkt;

att rektorerna vid de i de föregående momenten afsedda läroverken
må tillsättas på förordnande under viss tid samt att samtlige lärare vid
ett dylikt läroverk må vara förbundne att, derest läroverket upphör eller
förändras, öfvertaga den tjenstgöring, som Kong! Maj:t kan finna skäl
dem anvisa; samt

att lärarne vid de treklassiga allmänna läroverk och de pedagogi,
som föreslagits till ombildning, må, intill dess ombildningen hunnit verk -

ställas eller annorlunda varder bestämdt, åtnjuta de löneförmåner, som
hittills till dem utgått;

8) att profarskurs för blifvande lärare å den praktiska linien samt
vid allmänna läroverk med 3 eller 4 ämneslärare må anordnas vid Jakobs
femklassiga läroverk i Stockholm, samt att nämnda läroverk må på för
ändamalet ^erforderligt sätt ombildas och dervid följande ändringar ined
afseende på lärarepersonalen och dess aflöning vidtagas, nemligen: att
rektor erhåller samma löneförmåner som rektorerna vid högre läroverk,
att ämneslärarnes antal ökas med 3 adjunkter, att teckningsläraren till—
lägges samma aflöning, som åtföljer teckningslärarebefattning af 3:dje
klassen vid högre allmänt läroverk, samt att gymnastiklärarebefattningen
indrages, äfvensom att en skolläkare må der anställas med ett årligt arfArode
af 100 kronor utom den afgift af lärjungarne, som tillkommer skolläkare
vid öfriga allmänna läroverk;

9) att rektor och ^ öfningslärare vid läroverket i Haparanda må erhålla
samma löneförmåner som rektor och öfningslärare vid femklassiga
läroverk;

10) att undervisning vid femklassiga läroverket i Oskarshamn må
meddelas äfven å latinlinien;

11) att undervisning a reallinien må meddelas vid högre latinläroverket
a Södermalm äfven i sjette och sjunde klasserna samt vid högre lärovei’ket
i Nyköping äfven i sjunde klassen, men vid högre läroverket i Strengnäs
blott till och med femte klassen;

12) att två lektorsbefattningar vid allmänna läroverket i Strengnäs
samt en lektorsbefattning och två adjunktsbefattningar vid allmänna läroverket
i Vesterås må indragas, sedan innehafvarne öfverflyttats till andra
allmänna läroverk;

1>>) att i den man tillgångar blifva disponibla genom tillämpning
af föreslagna bestämmelser om indragning af vissa läroverk — utom förut
nämnda,, följande nya lärarebefattningar må upprättas, nemligen: i Stockholm:
vid högre latinläroverket å Norrmalm en gymnastiklärarebefattning
samt å en för samtliga under direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk
lydande läroverk gemensam stat tre lektors- och femton
adjunktsbefattningar; vid högre läroverket i Nyköping en lektorsbefattning;
vid högre läroverket i Malmö en lektorsbefattning; vid högre läroverket''i
Helsingborg två lektors- och två adjunktsbefattningar; vid högre realläroverket
i. Göteborg en lektors- och tre adjunktsbefattningar; vid högre läroverket
i Karlstad tre adjunktsbefattningar; samt vid högre läroverket i
Umeå en lektorsbefattning; dock hvad lärarebefattningarna vid läroverket
i Helsingborg angår, med vilkor att stadsfullmägtige derstädes åtaga sio -

att med det bidrag, som möjligen kan erhållas af stiftets byggnad skassa
och läroverkets enskilda byggnadsfond, tillhandahålla läroverket erforderliga
och ändamålsenliga undervisningslokaler äfvensom bostad eller hyresersättning
åt rektor;

14) att ordinarie adjunkt eller kollega, hvilken aflagt sådan akademisk
examen, som utgör vilkor för behörighet för att söka lektorsbefattning vid
högre allmänt läroverk, äfvensom i öfrigt fullgjort stadgade föreskrifter
för att kunna till lektor utnämnas, må ega, rätt att vid årsberäkning för
uppflyttning i högre lektorslönegrad räkna sig till godo den tid han från
och med året näst efter det, hvarunder berörda vilkor blifvit fullgjorda,
med nit och skicklighet vid allmänt läroverk tjenstgjort såsom tillförordnad
rektor, såsom vikarierande lektor eller med en tjenstgöring väsentligen lika
med den, som åligger lektor;

att lärare, som vunnit befordran till lektor vid allmänt läroverk, må
ega rätt att räkna sig till godo för uppflyttning i högre lektorslönegrad
den tid utöfver tio år, som han varit berättigad att räkna för uppflyttning
i högre adjunktslönegrad;

att öfnirigslärare, som fullgjort vilkoren för kompetens till ordinarie
öfningslärarebefattning vid högre allmänt läroverk, må räkna sig till godo
för uppflyttning i högre lönegrad den tid han från och med året näst
efter det, hvarunder berörda vilkor blifvit fullgjorda, tjenstgjort såsom
vikarierande öfningslärare med full tjenstgöring vid högre allmänt läroverk,
dock med undantag för de två första åren af hans så beskaffade
verksamhet; samt att tjenstgöring vid lägre allmänt läroverk härvid äfven
må tagas i betraktande sålunda, att två års tjenstgöring vid lägre läroverk
må räknas lika med ett års tjenstgöring vid högre läroverk;

att lärare vid folkskolelärareseminarier, högre lärarinneseminariet och
sjökrigsskolan må, om de öfvergå i de allmänna läroverkens tjenst, åtnjuta
samma rätt till lönetursberäkning, som genom kong! kungörelserna den 29
maj 1874 och den 29 juni 1883 medgifvits lärare vid vissa enskilda
läroverk;

att föreskriften i kongl. cirkuläret den 20 mars 1858 angående rätt
till lönetursberäkning såsom ordinarie lärare först med året näst efter det,
under hvilket fullmagt erhållits, icke må leda derhän, att fullmagts erhållande
förminskar den rätt till uppflyttning, lärare eljest skulle hafva
haft för likartad tjenstgöring;

att föreskriften i kongl. cirkuläret den 11 december 1863 angående
rätt för lärare att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo
den tid, under hvilken lian, efter det han undergått filosofie kandidatexamen,
såsom extra lärare, duplikant eller vikarie varit vid elementar -

läroverket använd, dock med undantag för de tre första åren af hans så
beskaffade verksamhet, må upphöra att vara gällande för andra än dem,
som redan nu hafva rätt att räkna sig denna förmån till godo;

15) att, med undantag för gymnastiklärarne, öfriga ordinarie lärare
och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk skola hafva rättighet och, hvad
angår de lärare och lärarinnor, som ingå på den nya lönestaten eller som
utnämnas efter det kungörelse i ämnet utkommit, äfven skyldighet att
vid uppnådda 65 lefnadsår och minst So tjenstår med oafkortad lön såsom
pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå; Kong!
Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så länge
den pensionsberättigade pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma
qvarstå;

att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått
60 lefnadsår och minst SO tjenstår, skola under i öfrigt enahanda vilkor
och förutsättningar, som för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva samma
rätt och samma skyldighet att från tjensten afgå med pension, som näst
föregående moment innehåller beträffande öfrige lärare;

att vid dessa läroverk anstäld ordinarie lärare eller lärarinna, som i
minst tre år lidit af lamhet, blindhet, döfhet eller vansinne, hvaraf han
eller hon varit urståndsatt att sin tjenst bestrida, må, derest det varder
behörigen styrkt, att anledning icke förefinnes till antagande, det han eller
hon kan återvinna tjenstbarhet, kunna äfven utan egen ansökning före
uppnådd pensionsålder från tjensten skiljas, mot åtnjutande under sin återstående
lifstid af pension från allmänna indragningsstaten, hvilken pension
skall för lärare eller lärarinna, hvars aflöning är fördelad i lön och tjenstgöringspenningar,
utgå med ett belopp lika med hela lönen, om han eller
hon befinner sig i annan lönegrad än den högsta, men för den, som
redan uppnått högsta lönegraden eller innehar tjenst, för hvilken inga
lönegrader finnas, så beräknas, att för hvarje i full pensionsålder felande
tjenstår afdrages eu procent af lönen, dock icke mer än tio procent, samt
för lärare eller lärarinna, hvars aflöning icke är på förenämnda sätt fördelad,
skall utgå med ett mot tre fjerdedelar af lönen svarande belopp,
minskadt med en procent för hvarje tjenstår, som felas i pensionsåldern,
dock icke öfver tio procent;

16) att ingen förändring eger rum i afseende å anslagen till djeknepenningersättning
och till ersättning för förlorad helgonskyld, men att
anslaget till resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk må upptagas
å ordinarie stat till enahanda belopp, hvarmed det förut varit uppfördt
å extra stat, eller 6,000 kronor;

17) att anslaget till arfvoden åt bibliotekarier må höjas till ett belopp
af 7,000 kronor och äfven kunna användas till bestridande af andra kostnader
för biblioteken;

18) att af anslaget till skrifbiträden åt rektorer bidrag må kunna
utgå icke blott åt rektorer vid högre läroverk och femklassiga läroverk i
Stockholm utan äfven åt rektorer vid femklassiga läroverk i landsorten
med ett synnerligen stort lärjungeantal, samt att detta anslags belopp ma
höjas till 12,000 kronor;

19) att anslagen till arfvoden åt extra lärare samt till vikariearfvoden
och oförutsedda behof må sammanföras till ett anslag, som upptages å
ordinarie stat till 175,000 kronor, eller 20,000 kronor mindre än det sammanslagna
belopp, hvartill berörda anslag hittills varit dels å ordinarie,
dels å extra stat uppförda;

20) att i stället för hittills utgående anslag till extra arfvoden åt
gymnastiklärare samt till befrämjande af vapenöfningarna må uppföras ett
anslag af 42,000 kronor till extra arfvoden åt gymnastiklärare och ledare
af skolungdomens fria lekar samt till anskaffande af ammunition för målskjutning
m. in.;

21) att anslaget till extra arfvoden åt teckningslärare nedsättes till
ett belopp af 28,000 kronor;

22) att anslaget till praktisk utbildning af blifvande lärare vid de
allmänna läroverken må höjas till 28,000 kronor;

23) att till reseunderstöd åt lärare vid de allmänna läroverken, särskildt
vid de läroverk, der profårskurs är inrättad, må uppföras ett anslag
af 4,000 kronor;

24) att — under förutsättning deraf, att samtliga pedagogier, vid
hvilka högre undervisning meddelas, indragas eller ombildas — ordinarie
anslaget i kontant till pedagogier och folkskolor ma nedsättas med 57,511
kronor, eller till 5,036 kronor; samt

att aflöningen till de på nämnda pedagogiers stat qvarstående lärare
må utgå af anslaget till de allmänna läroverken;

25) att Riksdagen, i stället för hittills å extra stat utgående anslag
till allmänna läroverken 382,975 kronor och till pedagogierna 8,750 kronor
samt det till indragning föreslagna beloppet af ordinarie anslaget till
pedagogier och folkskolor 57,511 kronor, ville för betäckande af kostnaderna
för den nya normalstaten, beräknade till 2,606,750 kronor, för ålderstillägg
åt lärarne enligt nya staten, beräknade för år 1891 till 782,550
kronor, samt för de i punkterna 16— 23 omnämnda särskilda anslagen till
de allmänna läroverken, uppgående tillhopa till 308,951 kronor 43 öre,
bevilja en förhöjning af nuvarande ordinarie anslag till de allmänna läro -

verken med ett jemnadt belopp af 790,809 kronor, dock att, alldenstund
af befintliga reservationer å nämnda anslag kan under år 1891 för ändamålet
utgå 78,573 kronor, sagda förhöjning må i riksstaten för år 1891
upptagas till allenast 712,236 kronor, kommande alltså, under förutsättning
af Riksdagens bifall såväl till hvad nu föreslagits som till den i
Kong!. Maj:ts proposition n:o 1 gjorda framställning angående ersättning
af statsverket för eu till indragning föreslagen fond vid allmänna läroverket
i Karlstad, sammanlagda beloppet af anslagen till allmänna läroverken
att i 1891 års riksstat uppgå till kronor 3,579,782.

26) att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna lämpligt
föreskrifva, af reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken må användas
ett belopp af högst 15,000 kronor årligen till understöd åt enskilda
läroverk; samt

27) att den inkomst af terminsafgifter, som kommer att till statsverket
inflyta, må i riksstaten för år 1891 upptagas bland statsverkets inkomster
under benämningen »skolafgifter» och beräknas till ett belopp af

263,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott
tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. Wennerberg.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
februari 1890.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll och
Wikblad.

Departementschefen, statsrådet Wennerberg yttrade:

Den af Eders Kong! Maj:t den 14 februari 1887 beslutade och till
då församlade Riksdag aflåtna nådiga proposition angående ändrade bestämmelser
med afseende på de allmänna läroverken och pedagogierna
hann icke af samma Riksdag behandlas före dess upplösning. Jag anhåller
derför i underdånighet att ånyo få inför Eders Kong]. Maj:t genomgå de
handlingar, som rörande detta ärende då föredrogos och främst det betänkande,
som den 25 augusti 1884 afgafs af en den 20 oktober 1882 tillsatt
komité med uppdrag »att undersöka den nu varande organisationen af läroverken
för meddelande af elementarundervisning samt afgifva de yttranden
och förslag, hvartill en sådan undersökning kunde föranleda» jemte de med
anledning af nämnda betänkande infordrade utlåtanden och yttranden af
vederbörande myndigheter; vidare de i statsrådsprotokollet för den 14
Bill. till Rilcsd. Prat. 18.90. 1 Sam. 1 Afd. 8 Raft. 2

februari 1887 under lit. c)—z) upptagna handlingar; samt slutligen följande
sedan dess inkomna:

1) framställning af domkapitlet i Linköping angående ökadt anslag
till stifts- och läroverksbiblioteket derstädes;

2) framställning af direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk
angående upprättande af fullständig reallinie vid högre latinläroverket
å Södermalm;

3) petition af åtskilliga musiklärare vid allmänna läroverk angående
likstäldhet i löneförmåner med öfriga öfningslärare vid dylika läroverk;

4) petitioner, ingifna af åtskilliga ordinarie lärare vid allmänna läroverk
angående nådig framställning till Riksdagen om en efter tidsförhållandena
lämpad lönereglering;

5) petitioner, ingifna af åtskilliga extra och vikarierande ämneslärare
vid allmänna läroverk, angående förbättring af deras lönevilkor;

6) petition af stadsfullmägtige i Sölvesborg angående bibehållande af
allmänna läroverket derstädes;

7) ansökan af föreståndaren för f. d. Beskowska skolan, L. Lindroth,
om understöd af statsmedel för nämnda skola; samt

8) ansökan af föreståndaren för Praktiska Arbetsskolan för barn och
ungdom, K. E. Palmgren, om årligt anslag till berörda skola. •

Efter att hafva redogjort för dessa handlingars innehåll yttrade departementschefen
vidare:

Den 30 januari 1873 beslöt Eders Kongl. Maj:t på min föredragning
nådig proposition till Riksdagen angående förändrad anordning i vissa
delar af rikets elementarläroverk Denna proposition bifölls i nästan alla
delar åt samma års Riksdag. Åt en komité af framstående och i undervisningsväsendet
väl bevandrade män uppdrogs derefter utarbetandet af
ett förslag till stadga för rikets allmänna läroverk, hvilket till ecklesiastikdepartementet
aflemnades i december 1874 och sedan till trycket befordrades.
Detta förslag gaf och gifver ännu i väsentliga punkter ett noggrant
och fullständigt uttryck åt de åt mig då föreslagna, af Eders Kongl.
Maj:t och Riksdagen gillade anordningarna rörande de allmänna läroverken.

Det vardt emellertid icke mig gifvet att på grund af detta förslag i
underdånighet tillstyrka Edei’s Kongl. Maj:t utfärdandet af nådig stadga
för rikets allmänna läroverk. Först 1878 påbjöds en sådan, som väl till
största delen stödde sig på de 1873 af Konung och Riksdag godkända
grunder, men som i flera och vigtiga punkter dels alldeles frigjorde sig,

dels väsentligen afvek från desamma. Så t. ex. lemnades utan afseende
den 1873 antagna bestämmelsen om läsårets förlängning, utan hvilken
1873 års förslag måste förfela sitt syfte, så ock den om kursafslutningama,
Indika, ehuru till form och innehåll noggrant bestämda i 1874 års
förslag till skolstadga, i den nu gällande stadgan —- om de der skola anses
vara upptagna — så ändvats och förkrympts, att de icke kunnat verka
hvad som med dem afsetts, utan snarare åstadkommit motsatsen.

Mot den nuvarande organisationen af de allmänna läroverken i vårt
land hafva tid efter annan från olika håll framstälts anmärkningar; och
om än å ena sidan många af dessa varit af den beskaffenhet, att man icke
bort tillmäta dem synnerlig vigt, kan det å andra sidan svårligen förnekas,
att åtskilliga verkligen varit grundade på goda skäl. Härmed vare emellertid
ingalunda medgifvet, att vårt skolväsende på senaste tider inslagit
på origtig väg. Tvärt om anser jag det vara otvifvelaktigt, att de väsentligare
reformer i de svenska undervisningsförhållandena, hvilka, påbörjade
1873, tingo kraft af gällande lag i 1878 års stadga för rikets allmänna
läroverk, måste betraktas såsom framsteg, utan att derföre, såsom ännu
ej tillräckligt pröfvade eller fullt tillämpade, innebära förvissning om läroverksfrågans
snara och lyckliga lösning. Det påbörjade utvecklingsarbetet,
liksom hvarje sådant, har vissa stadier att genomgå, och det är i allmänhet de
första, som förorsaka de största svårigheterna och fordra mesta ihärdigheten.

Att 1878 års skolreform icke i alla delar motsvarat de måhända
alltför störa förhoppningar, som af mången fästes vid densamma, må icke
lända till en förkastelsedom öfver densamma i allmänhet. Besinnar man,
att mycket af det nya, som då infördes, var förut praktiskt opröfvadt och
derför blef med osäkerhet handhafdt, bör det icke väcka förvåning, om
erfarenhetens dom, då den med skäl utfallit ogillande i fråga om den eller
den enskildheten, äfven känt sig frestad att utan skäl sträcka sig längre.

Hufvudfrågan är alltid, då det gäller uppnåendet af eller, rättare, närmandet
till ett mål, så stort och aflägset som bästa sättet för ungdomens
uppfostran till bildade medborgare, huruvida sträfvande! i dess helhet befunnits
gå i den rätta rigtningen; och att det gjort detta i vårt land, derom
är jag förvissad och hemtax ytterligare stöd för denna min åsigt från de
kraftiga och likartade pedagogiska bemödanden, som i alla Europas kulturländer,
synnerligen under det sista decenniet, gjort eller sökt göra sig gällande.

Men om också vägen till målet är den rätta, så följer ej deraf, att hvarje
sätt att framgå på densamma är det ändamålsenligaste. För att i möjligaste

man tidigt finna detta sätt, fordras en ständig uppmärksamhet på gifna
förhållanden, eu ständig pröfning af erfarenhetens utsagor och på grund
häraf en ständig förbättring af enskildheterna i hvarje skolorganisation,
såväl varande som kommande.

Eders Kong!. Maj:t har med hänsyn till detta ständiga behof af förbättringar,
tid efter annan och senast den 20 oktober 1882, uppdragit åt
sakkunniga personer att undersöka organisationen af rikets allmänna läroverk
samt afgifva de yttranden och förslag, hvartill eu sådan undersökning
kunde föranleda. Sedan den under nyssnämnda dag tillsatta komité den
25 augusti 1884 inkommit med underdånigt betänkande, och efter det
att talrika myndigheter fatt öfver detta betänkande afgifva infordrade utlåtanden,
afgafs den 14 februari 1887 af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
ett förslag angående ändrade bestämmelser med afseende på
de allmänna läroverken och pedagogierna, hvarefter Eders Kongl. Maj:t
härom aflat nådig proposition till den då församlade Riksdagen. Enär
likväl Riksdagen detta år upplöstes före den vanliga tiden, hann denna
proposition icke då komma under ompröfning, och densamma har icke
heller sedermera under samme departementschefs tid kunnat ånyo föreläggas
Riksdagen.

Att utan vidare åtgörande nu tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att aflåta
samma proposition som år 1887 har jag icke ansett mig kunna, oaktadt jag
i de flesta punkter ansluter mig till de åsigter, som af dåvarande departementschefen
uttalades. Men da jag i andra och vigtiga afseenden anser
hans förslag innebära dels ett upphäfvande af hvad Eders Kongl. Maj:t
och Riksdagen ar 1873 godkänt, dels ock en tillbakagång till principer,
hvilka da förkastades, och da dessutom i några andra fall jag nödgas
uttala antingen en afvikande eller en något bestämdare uttryckt mening,
anhåller jag i underdånighet att nu få afgifva de förslag till ändrade
bestämmelser rörande undervisningen vid de allmänna läroverken, dem jag
funnit nödiga, och att dervid få följa ordningen i den uppställning af de
särskilda punkterna, som af förre departementschefen iakttagits, samt att
det må tillåtas mig, att vid dem af dessa punkter, i hvilka jag med honom
instämmer, hänvisa till den motivering, som han i anförandet till statsrådsprotokollet
afgifvit.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet för ecklesiastikärenden den
14 februari 1887 föreslår dåvarande departementschefen först inrättandet
af en så kallad praktisk bildningslinie. Eders Kongl. Maj:t torde tillåta,
att jag senare upptager denna punkt till ompröfvande och nu först vänder

mig till den i nämnda statsrådsprotokoll gjorda granskning af det omfattande
utlåtande angående organisationen af rikets allmänna läroverk,
hvilket af den sist tillsatta läroverkskomitén framstälts. och som hufvudsakligen
innehåller följande förslag:

]) att grekiskan må blifva obligatorisk på den klassiska linien; ^ItkskomMs

2) att i följd häraf den hittills varande halfklassiska linien må indragas: fardag.

3) att, till ersättning för denna sistnämnda, latin må införas såsom
valfritt ämne på realliniens "högre stadium;

4) att på den klassiska linien, såsom hittills, latinet må inträda i 4:de
klassen, franskan i 5:te och grekiskan i nedre 6:te klassen;

5) att på reallinien franskan må inträda i 4:de klassen och engelskan
i nedre 6:te klassen;

6) att undervisningen i tyskan å båda linierim må upphöra med öde
klassen;

7) att nuvarande lärokurser i allmänhet må förbli oförändrade;

8) att timtalet i hvarje vecka för den obligatoriska undervisningen i
skolan må minskas;

9) att den valfria undervisningen i latin å reallinien må meddelas
utom skemat 3 timmar i veckan i 6:te klassens båda .afdelningar och 2
timmar i hvardera af delningen af 7:cle klassen, dock att för dem, som deltaga
i denna undervisning, befrielse må kunna lemnas från engelska eller
kemi eller teckning eller engelska och teckning eller kemi och teckning;

10) att nämnda valfria latinkurs må omfatta ko) det allmännaste af
formläran och syntaxen till sådan omfattning, att en lättare text kan öfversättas
med tillhjelp af ordbok; 2:o) öfversättning af valda delar af Cornelius
samt dessutom en bok i Caesar eller något motsvarande pensum i
Curtius eller Sallustius;

11 )■ att engelskan såsom hittills må å klassiska linien utgöra valfritt
ämne utom skemat i 7:de klassen;

12) att hebreiska språket icke längre må höra till de ämnen, hvari
undervisning valfritt meddelas i skolan;

13) att sångundervisningen bör vara obligatorisk för läroverkets fyra
nedersta klasser med en nndervisningstimme i veckan för hvarje klass,
hvarvid dock sångläraren bör ega att befria dem, som sakna öra och
fallenhet för musik, hvaremot sångundervisningen må blifva helt och hållet
valfri från och med öde klassen med minst en undervisningstimme i
veckan;

14) att gymnastik dagligen bör öfvas med alla lärjungar, dock med
den jemkning, som i vissa klasser kan anses böra ifrågakomma, om vapenöfning
skall anställas på gymnastiktiden;

15) att mindre äri 3 timmar i veckan icke får vid något läroverk
anslås till gymnastik och vapenöfning för hvarje klass;

16) att gymnastiköfning alltid skall fortgå minst eu half timme, oberäknad
den tid, som åtgår för af- och påklädning samt för in- och utryckning; 17)

att läroverket bör bereda lärj un garn e tillfälle att under tillräcklig
tid hvarje dag öfva lekar under lämplig tillsyn;

1%) att rektor bemyndigas att, efter samråd med skolläkaren och
gymnastikläraren, för svagare lärjungar, der så lämpligen kan ske, anordna
särskilda, för dem lämpade gymnastiklektioner en half timme dagligen;

19) att för de egentliga s. k. militäröfningarna må användas minst
48 timmar, oberäknad tiden för målskjutningsöfningar och utmarscher, som
fortfarande böra förekomma, samt att dessa timmar må på lämpligt sätt
fördelas på 3 till 6 veckor vid höstterminens början, under hvilken tid
inga gymnastiköfningar för 6:te och 7:de klasserna böra ega rum och
samma inskränkning i lästiden som hittills skall göras;

20) att det hemarbete, som af skolan ålägges lärjungarne, icke må
öfverstiga:

-i	lista	klassen	7	timmar	i	veckan
i	2: dra	»	9	»	»	»
i	3:dje	»	10	))	»	))
i	4:dje	))	13	))	»	»
i	5:te	))	15	»	»	))
i	6:te	))	20	))	»	))
i	7:de	»	27	»	»	»

21) att läsåret förlänges till högst 39 veckor, deri inberäknade högst
12 dagars ledighet vid påsktiden och 4 dagars lof vid pingsten samt
den tid, som för vissa lärjungar kan upptagas af inträdes- och flyttningspröfningar; 22)

att de skriftliga profven till mogenhetsexamen för den klassiska
linien ma utgöras af a) en uppsats på modersmålet, b) en öfversättning
från svenska till latin, c) en öfversättning från latin till svenska, d) eu
öfversättning från svenska till franska eller tyska; samt att lärjunge för
att till muntlig examen admitteras bör vara godkänd i minst tre af dessa
prof och bland dessa alltid för uppsatsen på modersmålet, under det att
dock äfven lärjunge, som godkänts för uppsatsen på modersmålet och
endera af de latinska skrifningarna, må kunna få tillträde till den muntliga
examen, om minst två tredjedelar af lärarne i läroverkets högsta klass
förena sig härom;

23) att de skriftliga profven till mogenhetsexamen för den reala
linien må illgöras af a) en uppsats på modersmålet, b) ett matematisktfysikaliskt
arbete (bedömes i sin helhet och med ett betyg), c) en öfversättning
från svenska till franska (eller engelska efter fritt val), samt att
lärjunge för att admitteras till muntlig examen bör vara godkänd i alla
tre skrifningarna eller godkänd i den svenska och med beröm godkänd i
endera af de båda andra, under det att dock examinand, som är godkänd
i den svenska och endera af de båda andra skrifningarna, må kunna till
muntlig examen admitteras, om minst två tredjedelar af lärarne i högsta
klassen rösta derför;

• ''24) att muntlig mogenhetsexamen för privatister må så anordnas, att
tiden för dessas pröfning varder, om möjligt, dubbelt så lång som den,
hvilken beräknas för läroverkens egna lärjungar, och att i samband dermed
den nu bestämda maximitiden för muntlig mogenhetsexamen vid ett
läroverk må ökas;

25) att de af lärjungarne utgående afgifterna för mogenhetsexamen må
höjas sålunda, att vid anmälan erläggas af läroverkets egna lärjungar 25
kronor och af examinander från enskild undervisning 50 kronor;

26) att privatister, som anmäla sig att vid årsexamen vid läroverk undergå
afgångsexamen i tyska och naturalhistoria, böra erlägga examensafgift
till belopp, öfverensstämmande med dem, som för närvarande äro genom
kongl. cirkuläret af den 12 mars 187 5 föreskrifna vid vissa kompletteringsexamina;
samt slutligen

27) att båda bildningslinierna, den reala såväl som den klassiska,
skola förbereda till samma lefnadsbanor, på det enda undantag när, att
den reala linien ej förbereder för den presterliga banan.

Vid den utförliga granskning, förre departementschefen underkastat
dessa hufvudpunkter, visar han först, huruledes det i punkten 27 här
ofvan uppstäda syftemålet, hvithet af komitén tagits till utgångspunkt
för dess behandling af frågan om undervisningsplanen och som derå tydligen
utöfvat ett bestämmande inflytande, i verkligheten alldeles icke skulle
uppnås genom antagande af komiténs hufvudsakligen i de tre första punkterna
gjorda förslag, förnämligast på grund af den skarpt utpräglade olikheten
mellan de studier, som enligt detta förslag skulle bedrifvas på den
klassiska och på den reala linien, samt äfven till följd af den söndersplittring
i icke mindre än 7 olika afdelningar, som förslaget skulle medföra
i fråga om reallinien. Vidare visar han, hvilka störa olägenheter den

1-liniens indragning.

nuvarande halfklassiska liniens indragande skulle medföra, och huru föga
den af komiten i dess ställe föreslagna valfria latinkursen på reallinien
skulle vara egnad att undanrödja dessa olägenheter. I sammanhang härmed
erinras också om det nästan enhälliga ogillande af hvad komitén
l J^örda hänseende föreslagit, som uttalats af de myndigheter, hvilka i
frågan yttrat sig. "Teologer, läkare, jurister, humanister och naturvetenskapsmän,
representanter för skilda vetenskaper och eljest, äfven i undervisningsfrågor,
stridande rigtningar hafva’ — säger föredraganden — »på
få undantag när, enats i den åsigten, att B-linien bör bibehållas.» — »Om
jag också icke är viss», säger han vidare, »om rigtigheten af alla de skäl,
som° myndigheterna anfört för sitt afstyrkande, delar jag dock deras åsigt
i fråga om resultatet. Men äfven om jag det icke gjorde, skulle det hos
mig fordras ett stort sjelfförtroende för att våga tillstyrka en föreslagen
opröfvad nyhet, som mötts af en så förkrossande dom af det öfverväldigande
flertalet bland dem, som i vart land sysselsätta sig med den högre
undervisningen.»

I det slut, hvartill förre departementschefen kommit, angående olämpligheten
af B-liniens indragning och dess ersättande med en valfri latinkurs
pa realliniens högre stadium, instämmer jag helt och hållet, och, åberopande
den motivering, han för det samma anfört, anser jag mig således icke
kunna tillstyrka någon af de i punkterna 1, 2 och 3 här ofvan angifna,
af komitén föreslagna åtgärder.

ftyulTdTtm .1 fråga om den följande punkten 4 är jag åter af samma åsigt som
tredje klassen komitén och kan ingalunda dela förre departementschefens betänkligheter
mot att pa den klassiska linien lata latinet, hädanefter som hittills, inträda
i fjerde klassen. Långt ifrån att betrakta införandet af latinet vid detta
stadium af undervisningen såsom ett pedagogiskt fel, ser jag tvärt om
deruti eu af de för våra allmänna läroverk ändamålsenligaste och af billighet
och rättvisa mest pakallade åtgärder af 1873 års skolreform. Då denna
min åsigt pa det närmaste sammanhänger med hela min uppfattning af
dessa läroverks lika störa som svåra uppgift, och då just på denna punkt
beror nästan hela den blifvande undervisningsplanen, torde det tillåtas
mig att något utförligare redogöra för min från förre departementschefens
skiljaktiga ståndpunkt i denna fråga.

I läroverksstadgans första paragraf heter det: »De af staten bekostade
allmänna läroverken hafva till ändamål såväl att utöfver omfånget för
folkskolans verksamhet meddela medborgerlig bildning som ock att grundlägga
de vetenskapliga insigter, hvilka vid universitet eller högre till -

lämpningsskola vidare utbildas.» Dessa ord innehålla en så vigtig bestämmelse,
att den icke må lemnas ur sigte, då det är fråga om anordningar
rörande de svenska allmänna läroverken.

Det är klart, att hvarje ifrågasatt skolorganisation i väsentlig mån skulle1
underlättas, om man dervid endast behöfde hålla ett mål i sigte, gemensamt
för alla skolans lärjungar; och lika klart, att en skolorganisation, vid hvilken
man uteslutande behöfde taga hänsyn till de lärjungar, hvilka hade att fullfölja
sina studier ända fram till mogenhetsexamen, skulle erbjuda ringa svårigheter.
Så är emellertid icke fallet vid våra allmänna läroverk. De hafva
alla en tvåfaldig uppgift, hvilken såsom sådan måste framkalla stora svårigheter
vid försöken att tillfredsställa rättmätiga fordringar, som för ena
eller andra ändamålet ställas på desamma, men som också, oafsedt att
den är i lag bestämd, kan erbjuda fördelar, som uppväga olägenheterna.

Det är en känd sak, att de lärjungar, som fullföljt sina studier ända Kursafsimtill
studentexamen, i alla tider utgjort ett fåtal, under det att det öfver- 3
vägande flertalet af lärjungar före den tiden lemnat skolan och öfvergått
till det praktiska lifvets värf. Det torde alltså, vid tanken på den omförmälda
§ 1 i skolstadgan, finnas vara alldeles orätt att låta läroverken
släppa från sig detta stora flertal, utan att det erhållit någon påtagligare
behållning af sin skolgång, såsom förhållandet länge varit och framgent
måste blifva efter studier, under hvilka mycket blifvit påbörjadt, men intet i
möjlig mån afslutadt. Skolan måste derför anses skyldig att, såvidt sig
göra låter, sörja för något slags sammanfattning till ett i sin mån afslutadt
helt af de i lägre klasser gående, lärjungarnes kunskaper. Detta är
emellertid icke möjligt att åstadkomma på hvilket stadium som helst inom
skolan, utan härtill måste sådana tidpunkter väljas, då lärjungarnes intellektuel
utveckling i allmänhet nått en sådan punkt, att den påkallar en
öfvergång till en i någon mån förändrad studieform, och undervisningen
fortgått nog länge, för att det dittills meddelade kunskapsmåttet skall
kunna sammanfattas till en för detta utvecklingsskede nöjaktig helhet.

I den utvecklingsgång, som eger rum hos hvarje lärjunge under en
fullständig skolkurs, kan man urskilja tre olika stadier, hvilka visserligen
gradvis och småningom öfvergå i hvarandra, men mellan hvilka det icke
desto mindre är möjligt att uppdraga någorlunda bestämda gränser.

De första åren är lärjungen ännu ett barn, som hufvudsakligen måste
lita till lärarens hjelp och som inhemtar vetande vida mindre genom boken
än genom läraren. Hvad han på egen hand och genom arbete i hemmet kan
lära sig har eu mindre afsevärd betydelse. Endast småningom utvecklar
sig förmågan af sjelfverksamhet, hvilken under hela denna tid knappast
på allvar kan tagas i anspråk. Detta är den första utvecklingsperioden,

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 3

hvilken, om man till jemförelse väljer förhållandena vid de franska läroverken
med deras skarpt begränsade periodindelning, närmast motsvarar
hvad som der kallas division élémentaire. Härefter följer en mellanperiod,
då lärjungen med mera uppöfvadt omdöme bättre förmår nyttja
sin bok och utföra arbete i hemmet, utan att dock i allmänhet kunna
undvara lärarens ledning, när det gäller att fullt riktigt uppfatta det, som
häri skall inlära. Detta stadium motsvarar ungefär de franska läroverkens
division de grammaire. Slutligen kommer eu period — fransmännens
division snperieure, var gymnasialafdelning -—- då lärjungen visserligen ofta
är beroende af läraren i fråga om utredningen af svårare enskildheter,
men dock i öfrigt förstår att arbeta på egen hand och med större sjelfständighet
än förut tillgodogöra sig lärobokens upplysningar.

Inom hvar och en af de tre nu nämnda perioderna försiggår hos lärjungen
ett utvecklingsarbete, hvilket, om det rätt ledes, bör vid periodens slut visa sig
i en relativ mogenhet hos de själsförmögenheter, som derunder företrädesvis
uppöfvats, och i en summa af vetande, som, frånsedt dess större eller
mindre vidd och djup, dock alltid bör kunna betraktas såsom ett helt.
Den första studieperiodens mål måste naturligtvis sättas lägre än den andras,
och den andras lägre än den tredjes, men hvarje period måste dock
hafva sitt bestämda mål, hvars uppnående för somliga lärjungar betecknar
eu verklig slutpunkt, för andra blott en hvilopunkt, men för alla innebär,
att deras kunskapsförråd mera än pa mellanliggande punkter af lärobanan
eger karakteren af något helt inom sig afslutadt.

Vid de svenska läroverken förekommer för det närvarande en dylik
afsilning först vid slutet af den tredje perioden, då lärjungen i afgångsexamen
far gifva prof på sina under hela. skoltiden förvärfvade insigter.
De afslutningar efter genomgången af tredje och femte klasserna, hvarom
så mycket talats, äro i sin nuvarande form afslutningar endast till namnet,
men icke i verkligheten; och de blefvo detta genom 1878 års skolstadga.
I mitt anförande till statsrådsprotokollet den 3 januari 1873 yttrade jag,
»att jag i den femte klassen, liksom också i den tredje, tänkt mig en fullständig
kur saf slutning jemte af gångsexamen i alla dithörande läroämnen»;
och, efter det samma års Riksdag lem nät sitt bifall till den i kong!
propositionen gjorda framställning härutinnan, framhölls i det förslag till
skolstadga, som af komiterade afgafs i december 1874, utförligt och bestämdt
i § 45, huru med dessa kursafslutningar borde förfaras. Det torde
ock vara klart, att om dessa kursafslutningar skola kunna medföra det
med dem afsedda gagn, fordras framför allt, att de, i likhet med afslutningen
pa det högsta stadiet, erhålla formen och kraften af en examen
rigorosum, i hvilken noga undersökes, hvilka lärjungar vunnit erforderlig

mogenhet, och strängt kontrolleras, att ingå andra varda uppflyttade. Sådant
är också förhållandet vid de franska läroverken, der ingen lärjunge
tillätes öfvergå från division élémentaire till division de grammaire eller
från division de grammaire till division supérieure utan en ganska sträng
examen de passage. På detta sätt erhålles en garanti för, att de uppflyttade
lärjungame under vanliga förhållanden skola vara fullt i stånd
att tillgodogöra sig undervisningen i den högre af delningen.

Hade dylika afslutningar förekommit hos oss, skulle våra läroverk
säkerligen ej behöft lida af de menliga inflytanden, mot Indika de sedan
lång tid haft att kämpa i följd af det ofta stora antal lärjungar, som år
efter år utan fullt tillräckliga kunskaper flyttats från klass till klass.

Angående de tre studieperiodernas utsträckning anser jag, att den
första hör omfatta klasserna I—III, den andra klasserna IV och V, den
tredje de klasser, som hittills plägat betecknas såsom VI: 1, VI: 2, VII: 1
och VIT: 2, men för hvilka jag i öfverensstämmelse med läroverkskomitén
föreslår namnen VI, VII, Vill och IX. Den första af de inom skolkursen
anbragta hvilopunkterna kommer härigenom att falla vid slutet af tredje
skolåret, den andra vid slutet af femte året, Att denna sistnämda har sin
rätta plats vid öfvergången från femte till sjette Idassen å.dagalägges afl all
pedagogisk erfarenhet både hos oss och i andra länder, och är dessutom
ett på trimma] häfd grundadt förhållande allt ifrån den tid, då det ifrågavarande
stadiet betecknade gränsen mellan skola och gymnasium. För
bestämmande af den första afslutningspunkten måste den feinåriga skoltiden
före öfvergången till gymnasialstadiet på något sätt tudelas. Besinnar
man, huruledes lärjungarnes förmåga att tillegna sig vetande i
början är mycket ringa, men sedan år efter år ökas, finner man genast,
att tudelningen icke lämpligen kan ske annorlunda än så, att de tre första
åren sammanfattas till bildande af den första studieperioden och de två
följande åren till bildande af den andra. Att t. ex. redan efter de två
första årens förlopp åstadkomma en verklig afskakning är en sak, hvars
omöjlighet synes mig ligga i öppen dag. Äfven om man icke fäster sig
dervid, att många börja sin skolgång först i andra klassen, och att dessa
under den tänkta förutsättningen redan efter ett enda läsårs förlopp skulle
befinna sig vid en afslutningspunkt, är det tydligt, att endast mycket sällan
lärjungar i andra klassen kunna uppnå den relativa mogenhet, som erfordras
för åstadkommande af eu första kursafslutning. Men under sådana
omständigheter är det icke möjligt att för den första afslutningspunkten
finna någon annan plats än den af mig föreslagna, det vill säga vid öfvergången
från tredje till fjerde klassen.

Ifrågavarande grundsats angående kursafslutningar i tredje och femte

Vidare om
latinets inträde
i tredjt
Iclassen.

klasserna har jag redan 1873 för Eders Kongl. Maj:t utvecklat; densamma
har äfven af Riksdagen blifvit erkänd såsom rigtig. Ett frångående af
denna grundsats kan jag på nu anförda skäl under inga förhållanden tillstyrka.

Ett dylikt frångående innebär emellertid den af förre departementschefen
1887 föreslagna förändringen af tiden för det latinska språkets inträde
på skolskemat. För det närvarande börjar latinet i fjerde klassen,
och man kan i sjelfva verket med skäl säga, att just detta förhållande i
väsentlig mån bidrager att påtrycka den andra perioden af skolarbetet en
från den första skild prägel. Enligt det nyss nämnda förslaget skulle åter
latinet inträda redan i tredje klassen, alltså under sista året af den första
skolperioden. Härmed vore enheten i denna periods studieplan ohjelpligt
sönderbruten, och en afslutning af periodens lärokurs skulle ej längre
kunna pa allvar sättas i fråga. Ett för den öfriga undervisningen på
detta stadium alldeles främmande element skulle hafva blifvit infördt, och
det tredje året skulle få en helt annan karakter än de två första.

Att härmed möjligheten af en kursafslutning i tredje klassen vore omintetgjord
är alldeles påtagligt, och skadan häraf skulle ingalunda inskränka
sig till de på detta stadium ur skolan afgående lärjungarne, utan äfven
drabba dem, som fortsätta vidare.

Visserligen skulle man kunna föreställa sig, att åtminstone de till mogenhetsexamen
framhärdande lärjungarne icke borde menligt påverkas af den
meranämnda åtgärden —ja, att, kanske för dem det tidigare inträdet af latinet
borde vara till bestämdt gagn. Jag har sjelf, såsom förre departementschefen
erinrar, i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 3 januari 1873 yttrat:
»Funnes vid uppgörandet af en elementarundervisningspian för ett helt folks
bildningssökande ungdom ingen annan grundsats att följa, än den, att elementarundervisningens
yttersta och högsta mål bör vara, bestämmande för det
hela, och undervisningen således ordnas endast med afseende å detta mål,
d. v. s. så, som för de fortsatta studierna vore det fördelaktigaste, så vore det
tvifvelsutan icke välbetänkt att fördröja latinets inträde bland läroämnena».
Men ehuru jag alltjemt vidblifver den i dessa ord uttryckta åsigten, följer
deraf ingalunda, att jag ens i fråga om lärjungar, som ämna fortsätta sina
studier, skulle betrakta latinets tillbakaflyttning från fjerde till tredje klassen
såsom en fördel. Tvärtom anser jag, vare sig det gäller dessa lärjungar
eller alla de andra, att den tredje klassen är nära nog den olämpligaste
begynnelsepunkt för latinet, som skulle kunna ifrågasättas, ty latinet
skulle på detta stadium såsom det första språket inträda för sent,
såsom det andra språket åter för tidigt. För lärjungar, som före latinets
inträde i två år sysselsatt sig med tyska, skulle latinet ingalunda få karak -

teren af grundläggande språk, men väl tyskan i väsentlig man förlora
denna karakter. Utan något grundläggande språk alls blefve lärjungarnes
språkmedvetande beröfvadt hvarje säker hållpunkt, och det mai, som annars
plägar afses med tidigt började latinstudier, skulle genom en på detta sätt
försiggången tillbakaflyttning af latinet mera fjermas än närmas.

Man tanke sig den ståndpunkt, på hvilken en lärjunge i vanliga fall befinner
sig efter att hafva genomgått andra klassen. Under lärarens oaflatliga
ledning har han trefvat sig fram genom en större eller mindre del af eu
tysk elementarbok och derunder inhemtat en föga säker kännedom om
det allmännaste af formläran och ett ingalunda rikt ordförråd. År det
icke påtagligt, att. det för eu så ung lärjunge vore alldeles för tidigt, efter
en blott tvåårig med stor möda lagd, men ännu svag och vacklande grundläggning
i tyska språket, att börja med ett nytt språk och dertill ett så
olikartadt och svårt som det latinska? Mig synes det åtminstone vara
uppenbart, att ännu ett års läsning af det grundläggande språket, om det
skall förtjena detta namn, är af behofvet högeligen påkallad för att bringa
hans kunskaper deruti till den stadga, att den kan berättiga öfvergangen
till nästa språk. Att, innan den tyska elementarboken blifvit genomgången,
taga till den latinska, hvilken, som kändt är, redan från början fordrar
ett större timtal i veckan än den tyska, kan icke annat än framkalla
oreda och förvirring i fråga om de språkliga begreppen, oafsedt faran för
öfveransträngning, och jag anser det föga troligt att man med större framgång
skulle kunna bygga vidare på en sålunda hopkommen grundval.

De nu anförda skälen synas mig tala tillräckligt starkt mot frångåendet
af den nuvarande anordningen med latinets inträde i fjerde klassen,
för att någon ytterligare motivering af min åsigt i detta hänseende skulle
finnas vara af nöden. Då emellertid i det ofta nämnda anförandet till
statsrådsprotokollet förekomma åtskilliga af dåvarande departementschefen
till stöd för hans uppfattning anförda skäl, hvilka det är mig omöjligt att
godkänna, enär de, eldigt min åsigt, ej beakta de fordringar, som i socialt
och pedagogiskt afseende med fog kunna ställas på de allmänna läroverkens
verksamhet, och dessutom, derest- de gillades, skulle i väsentlig man
omintetgöra den undervisningsplan, som 1873 antogs och allt sedan följts,
anser jag det vara af vigt, att ifrågavarande uttalanden ej förblifva oemotsagda,
och det torde derför tillåtas mig att här upptaga dem till bemötande.

I det nämnda anförandet heter det först: »De hufvudsakliga anmärk ningar,

som framstälts mot latinliniens organisation, ä.ro:

att matematiken och naturvetenskaperna på det högre stadiet undanträngts
af språken, särskildt de klassiska, så att de för fortsatta studier

Anmärkningar
mot
latinliniens
nuvarande
organisation.

nödiga förkunskaperna icke i de förstnämnda ämnena kunnat i skolan inhemtas; _

att B-liniens undervisningsplan icke erhållit vederbörlig sjelfständighet,
i följd hvaraf den tid, som för densamma blifvit ledig genom grekiskans
uteslutning, icke vunnit fullt ändamålsenlig användning;

att ämnesföljden är olämplig, i det att trenne språk inträda i undervisningen
under tre omedelbart på hvarandra följande år, nemligen latin
i fjerde klassen, franska i femte och grekiska eller engelska i nedre sjette
klassen; samt

att tyska språket, oaktadt den myckna tid, som egnats deråt i de
lägre klasserna, derigenom att det uteslutits ur de högsta, icke blifvit så
in! är dt,. att lärjungarne sedermera med någon lätthet kunna begagna sig
deraf vid fortsatta studier».

Beträffande de anmärkningar, som i andra och fjerde punkterna
uttalas mot. dels B-liniens osjelfständighet och dels tyskans för tidiga
afstötande vill jag ej neka, att de kunna anses befogade. Hvad den förra
angår, är den beroende på det klena vederlag nämnda linie erhållit för
grekiskans uteslutning. Ett dugligt vederlag kunde dock gifvas genom
ett stärkande af det åt matematik och naturvetenskap anslagna timtal,
hvarigenom B-linien intoge en mera central plats mellan de andra linierna.
V idkommande åter tyskans tidiga afslutande har jag, som på grund
af erfarenhet trött mig finna, att hvarje afslutande inom de högre klasseina
före ^ afgangsexamen af något skolans läroämne der verkar menligt,
indirekt pa detta ämne och direkt på de öfriga, låtit mig angeläget
vara att åt detta språk bereda samma fördel, som tillkommer de öfriga,
den nemligen att på läsordningen upptagas ända till och med högsta
klassen, hvarigenom den icke obefogade klagan rörande insigterna i tyska
språket, som isynnerhet från universiteten försports, att under skoltidens
sista ar merendels bortglömts hvad under de första deri inhemtats, måtte
upphöra.

Dessa tvenne anmärkningspunkter kan jag alltså icke annat än godkänna.
Men då ingenting hindrar, att de missförhållanden, som i dem afses,
kunna afhjelpas äfven med bibehållande af den nuvarande tidpunkten
för latinets inträde, synes det mig påtagligt, att de icke kunna betraktas
såsom argument för eu. ändring af denna tidpunkt,

Hvad åter beträffar det förhållande, som afses med anmärkningen i
första punkten, sammanhänger möjligen detta, åtminstone i någon mån,
närmare än de förra med tiden för latinets inträde; men mera säkert är
detta fallet med hvad som säges i tredje punkten, hvilken i sjelfva verket

synes mig innehålla den vigtigaste invändning, som kan rigtas mot språkundervisningens
nuvarande anordning.

Utan tvifvel är inträdandet af tre språk under tre omedelbart på hvarandra
följande år en beaktansvärd olägenhet. Frågan är blott, huru denna
olägenhet skall kunna undvikas, utan att man i stället råkar ut för någon
ännu större. Att latinets tillbakaflyttande till tredje klassen skulle medföra
en sådan, anser jag framgå af hvad jag redan haft tillfälle att anföra, och
att ett framflyttande till femte klassen skulle dels omintetgöra den der
åsyftade kursafslutningen, dels i de följande klasserna åstadkomma en för
öfriga ämnen högst menlig inskränkning, torde ej kunna förnekas.

Att i allmänhet på ett skolskema undvika trängsel mellan de främmande
språken är möjligt endast i de länder, der modersmålet sjelft är
ett af de stora kulturspråken, men låter sig icke göra i länder, hvilkas
språk sakna gångbar kurs vid det mellanfolkliga tankeutbytet.

Att latin, franska och grekiska (eller engelska) hos oss följa efter
hvarandra med blott ett års mellantid, är utan tvifvel ofördelaktigt, men
hardt när oundvikligt. Vi dela denna olägenhet med flera andra länder,
bland hvilka några hafva det ännu svårare. —- I Belgien anses det gå
för sig att låta flamländska lärjungar l:a året utom modersmålet läsa
franska, 2:a året öfvergå till tyska, 8:e året börja med latin (och engelska)
och ytterligare 4:e året gripa sig an med grekiska. — I Holland
inträda l:a året tvä främmande språk på en gång (latin och franska),
2:a året ytterligare tvä språk på en gång (grekiska och tyska) och först
3:e året stannar det vid endast ett nytt språk (engelska). — I Finland,
hvarest visserligen språkförhållandena äro ansenligt ogynsammare än hos
oss, inträdde ej länge sedan för svensktalande lärjungar latin, ryska och
finska med endast ett hälft års mellantid, två år längre fram kom tyskan,
hvarefter de lärjungar, som önskade läsa franska och grekiska, det följande
året på en gång fingo börja med båda dessa språk. Detta är nyligen ändradt,
men det qvarstår, att finskan börjar i l:a klassen, latin i 2:a och
ryska i 3:e. —• Anmärkas bör dock, att i Belgien och Holland inträdesåldern
är högre än hos oss, men detta förhållande kan endast för de två lägsta
klasserna ega någon betydelse.

Låter sådant som det nu nämnda — hvilket påtagligen innebär vida
större olägenheter än dem, öfver hvilka vi anse oss böra klaga — göra
sig annorstädes, behöfva vi nog icke rygga tillbaka inför och undandraga
oss svårigheterna vid den hos oss antagna anordningen af de främmande
språkens inträde i undervisningen.

Man skulle möjligen mot mitt förslag att låta franskan inträda under
sista året af den andra studieperioden vilja rigta samma anmärkning, som jag

förut fram stillt mot latinets inträde under sista året af den första, nemligen
att enheten i studierna härigenom skulle gå förlorad, och att det införda
språket vore till ingen nytta vid periodafslutningen. Förhållandena i de
båda fallen äro emellertid väsentligen olika. Oafsedt att det här gäller lärjungar,
hvilkas intellektuela utveckling fortgått två år längre, är det dessutom
fråga om ett lefvande språk, från hvilket lånord dagligdags möta i
tal och skrift. Under sådana förhållanden kan äfven den ringa kunskap
i språket, som hunnit inhemtas på ett år, hafva värde i och för sig, om
ej annorledes, så åtminstone med afseende på uttalandet och i många fall
äfven förståendet af de från detta språk af oss lånade orden. Detta gäller
icke om resultatet af ett års latinläsning på dess lägsta stadium. Mot franskans
inträde först i femte klassen på latinlinien har för öfrigt hvarken
förre departementschefen eller läroverkskomitén yttrat några betänkligheter.

Hvad angår anmärkningen rörande matematikens och naturvetenskapernas
ogynsamma ställning på det högre stadiet, anser äfven jag, att dessa
ämnen, särdeles matematiken, här verkligen behöfva en förstärkning, dock
endast för så vidt detta gäller den halfklassiska linien. I fråga om den
helklassiska linien är jag deremot — i likhet med såväl komitén som ock
antagligen med förre departementschefen — snarare benägen för en ytterligare
inskränkning af den tid, som anslagits åt dessa ämnen, enär det för
denna linies lärjungar med hänsyn till deras framtida verksamhet torde
vara af vigt att något större utrymme lemnas öfriga å denna linie förekommande
ämnen. På den halfklassiska linien åter är en förstärkning i
berörda hänseende väl behöflig och icke omöjlig att åstadkomma. Redan
tilläggandet af några veckor till hvarje läsår skulle för de ifrågavarande
ämnena lika väl som för alla andra medföra en beaktansvärd förstärkning,
hvilken dessutom synes mig utan olägenhet kunna ökas genom en obetydlig
ändring i skemat.

Speciela an- Jag vänder mig nu mot de mera speciela anmärkningar uti ifråga märkningar

varan<je pUnbt, son! förre departementschefen derefter anfört. Det heter

mot latinlinien s,t -p,x t i i p i* n nr» o

n. v. organisa törst: »Fn direkt verkan åt latinets uppflyttande från andra till fjerde

twn■ klassen blef borttagandet af det matematiska skrifprofvet i mogenhetsexamen»,
och anföres dervid hvad komitén (sid. 271) derom yttrat: »att
det matematiska skrifprofvets borttagande haft till följd, att matematikens
studium, som under 1860- och 1870-talen börjat höja sig till en ganska
tillfredsställande ståndpunkt, hastigt sjunkit tillbaka, så att ämnets ställning
numera knappast skulle blifva sämre, om det rent af uteslötes äfven
ur den muntliga examen». Förre departementschefen tillägger emellertid,
att han anser komiténs påstående innebära en öfverdrift.

Detta är också min uppfattning; och då för öfrigt äfven i andra afseenden
föredragandens och komiténs sätt att härom resonnera företer en anmärkningsvärd
brist på öfverensstämmelse, torde ej den enas uttalanden kunna anses
gifva något stöd åt den andres, -allra helst som de i hufvudfrågan kommit
till olika resultat, i det komitén ansett de af henne anförda skälen tala
för bibehållande af den nu bestämda tiden för latinets inträde, och föredraganden
ur samma skäl funnit en förändring härutinnan nödvändig.
Hvad emellertid återinförandet af det matematiska skrifprofvet på latinlinien
i mogenhetsexamen vidkommer — ett återinförande, hvilket komitén,
trots det anförda yttrandet, icke kunnat påyrka, ej heller förre departementschefen,
att döma af hans anförande till protokollet, ansett nödigt att
för B-linien tillstyrka — anser jag denna åtgärd just för denna linie vara
synnerligen önskvärd och beklagar, att detta prof någonsin derifrån borttagits.
I mitt anförande till protokollet 1873 förordar jag det, och i komiterades
förslag till skolstadga af 1874 § 53 sista momentet finnes det också upptaget
såsom en bestämd fordran i den skriftliga pröfningen för B-liniens
mogenhetsexamen.

Detta prof borttogs först genom nådig kungörelse den 1 november
1878 och kan alltså svårligen anses såsom »en direkt verkan af latinets
uppflyttande från andra till fjerde klassen».

Mot hvad som vidare säges angående latinstudiernas både qvantitativa
och qvalitativa försämring vid läroverken efter införandet af 1873
års ordning, ber jag att få erinra, att läsårets förlängning till 39
veckor, hvilket utgjorde en förutsättning för hela undervisningsplanen,
och som skulle gjort en qvantitativ försämring i latinstudiet omöjlig,
omintetgjordes genom skolstadgan 1878, samt att de resultat, latinstudiet
visat vid universiteten, ingalunda tyda på en sådan qvalitativ
försämring, som icke fullt nöjaktigt kan u r den qvantitativa förklaras.

1 det följande stycket säges: »Det kan ej undgå att tilldraga sig

uppmärksamhet, att, samtidigt med att nämnda förändring blifvit. genomförd,
insigterna i matematik och naturvetenskap så betydligt sjunkit, på
samma gång latinets ställning väsentligt försvagats, utan att man kan
angifva något enda af skolans öfriga ämnen såsom det, hvilket skulle
hafva erhållit en nämnvärdt bättre ställning. Detta förhållande torde derför
näppeligen kunna förklaras annat än af den pedagogiskt felaktiga
ämnesföljden och den delvis deraf, delvis af afslutningskurserna i 3:dje
och 5:te klasserna beroende olämpliga kursfördelningen».

Att de matematiska insigterna på latinlinien sjunkit kan i fråga om
B-linien, som nu har 40 timmar i veckan, icke bero på minskning i tim Bih.

till Rilcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Åfd. 8 Häft. 4

antalet, enär detta enligt 1869 års läsordning för den klassiska linien endast
uppgick till 37. Följaktligen måste skälet sökas annorstädes än i
det angifna. Att på A-linien det åt matematiken anslagna timantalet är
mindre, och detta särskildt i de högre klasserna, är beroende af en åsigt,
som redan i någon mån gjort sig gällande i 1878 års skolstadga, af förre
departementschefen icke blifvit motsagd och af mig nu, såsom förut 1873,
på det bestämdaste hyllas.

Någon förändring i den förut åt naturvetenskapen anslagna tiden har
icke vidtagits, utan detta ämne förfogar nu som förut öfver 2 timmar i
veckan i hvarje klass hela läroverket igenom.

Om latinets ställning försvagats, har detta tydligen ej berott på dess
inträde i fjerde klassen, utan på minskningen af antalet undervisningstimmar.
Hade emellertid den afsedda förlängningen af läsåret kommit
till stånd, skulle denna minskning hafva blifvit alls icke eller blott föga
känbar. Att emellertid, mot en fullt berättigad förväntan, den årliga lästiden
icke blifvit ökad, utan tvärt om — och detta just i de högsta klasserna
— på flera sätt kringskuren, är en omständighet, som väl icke med
fog kan läggas ämnesföljden till last.

Det i samband härmed gjorda påståendet, att intet enda af skolans
öfriga ämnen skulle hafva erhållit en nämnvärdt bättre ställning, synes
mig innebära en orättvisa mot såväl lärare som undervisningsplan. — Har
ej modersmålet med 32 timmar mot 23, ej tyskan med 29 mot 22, ej
engelskan med 12 mot 0, ej historien med 35 mot 31 något vunnit, så
ligger icke felet, der man sökt förlägga det. Verkliga förhållandet är, att
samtliga nyss uppräknade läroämnen hafva erhållit en nämnvärdt förbättrad
ställning; och talet äfven här om »den pedagogiskt felaktiga ämnesföljden»
torde alltså få anses obefogadt.

I den följande punkten säges: »I följd deraf att tyska språket och

matematiken erhållit en mängd timmar i de lägre klasserna, men mycket
liten tid i de högre, hafva den besvärliga tyska syntaxen och en del
ganska svårfattliga saker i geometri och algebra måst inläras redan i 4:de
och 5:te klasserna, innan lärjungarnes själsutveckling ggort dem fullt mogne
för ett dylikt tankearbete, under det att en mängd minnessaker mast
uppskjutas till de högre klasserna, der dessa vållat betydlig tidsförlust och
större svårighet, än de skolat åstadkomma i de lägre».

Enligt 1869 års läroplan var matematikundervisningen på den klassiska
linien fördelad mellan det lägre stadiet (de fem första åren) och det
högre (de fyra sista åren) på sådant sätt, att timtalen uppgingo på det
förra till 21 och på det senare till 16; för den nuvarande A-linien äro
motsvarande tal 24 och 12 och för den nuvarande B-linien 24 och 16.

Jemför man ytterligare dessa talförhållanden med dem, som finnas bestämda
vid de mot vår B-linie närmast svarande realgymnasierna, i Preussen,
hvarest de äro 24 och 20, eller med de motsvarande på latinlinien i
Norge, der de äro 26 och 14, förefaller det som om man i dessa länder icke
skulle anse det matematiska tankearbetet, så utsträckt i de lägre klasserna,
som de första siffrorna (24, 26) utvisa, vara för svårt för lärjungar på
det lägre stadiet.

Att den tyska syntaxen kan förefalla lärjungar i fjerde och femte
klasserna »besvärlig» är mycket, troligt, men jag betviflar på det högsta,
att det skulle kännas för dem såsom någon lindring i besvärligheterna,
om, genom latinets tillbakaflyttande, den latinska syntaxen konnne att intaga
den förras plats.

»Den mängd minnessaker», som sålunda måst uppskjutas till de högre
klasserna, reducerar sig väl hufvudsakligast till den grekiska formläran på
A-linien, hvilken likväl torde taga i anspråk, såsom en välbehöflig hjelp åt
minnet, den större omdömesförmåga, som man först i de högre klasserna
är berättigad att förutsätta.

Härefter framhållas åter de svårigheter, som äro förbundna med »inträdet
i undervisningen af latin, franska samt grekiska eller engelska under tre
omedelbart på hvarandra följande ar». Rörande denna punkt har jag redan
förklarat, att jag anser den innehålla den vigtigaste anmärkning, som
kan göras emot den nuvarande anordningen; men på samling gång har
jag också sökt visa, att ett frångående af sagda anordning på det sätt,
förre departementschefen föreslagit, måste medföra ännu större olägenheter
än dem, han derigenom velat aflägsna. Det är för öfrigt med afseende
härpå ganska betecknande, att läroverkskomitén, som dock ingalunda
ådagalagt någon öfverdrifven benägenhet att hålla på det bestående,
i denna fråga ansett de nuvarande bestämmelserna såsom de bästa. .

Det heter vidare i samma stycke, att »kursafslutningärna i Adjö och
5:te klasserna föranleda att ämnen, såsom historia, geografi och naturalhistoria,
åt hvilka en ej obetydlig tid blifvit anslagen, icke lemnat de resultat,
man af dem eljest kunde fordra».

Härvid må erinras, att äfven om så är, hvilket val icke blifvit bevisadt,
men jag likväl kan hålla för troligt, deraf ingalunda följ er, att detta beror
på de s. k. kursafslutningarna; och detta mitt påstående är desto vissare,
som de år 1873 föreslagna och gillade kursafslutningarna aldrig blifvit förverkligade,
utan i 1878 års stadga såsom sådana helt och hållet förbisedda.
De enstaka försök, som vid åtskilliga läroverk gjorts att upprätthålla dem,
hafva endast tjenat till att hålla namnet vid lif — ingalunda väsendet.
Om dessa kursafslutningar måste billigtvis få gälla detsamma som gäller

om kurserna för hvarje särskild klass: att sådana blifvit uppstälda bör rättvisligen
ej kunna blifva föremål för klander; allt beror på huru detta skett
och huru det tillämpas; och i sistnämnda afseende återstår visserligen
mycket att göra, innan kursafslutningarna blifva hvad de böra vara.

Sedan förre departementschefen härefter angifvit den allmänna gången
af läroverkskomiténs behandling af frågan om tiden för latinets inträde och
meddelat, att komitén icke ansett, att bättre resultat skulle vinnas genom
att uppskjuta latinet till sjette klassen eller nedflytta det till första eller
andra klassen, fortsätter han: »Komitén har emellertid underlåtit att taga
i betraktande den anordning, som i detta fall synes ligga närmast till
hands, nemligen att låta tyskan inträda i första klassen och latinet i den
tredje. Denna anordning har förut varit pröfvad i vårt land under åtskilliga
ar, eller mellan 1865 och 1869, samt befunnits ändamålsenlig, hvarför
äfven Andra Kammaren vid 1870 års Riksdag, medan minnet af berörda
anordning ännu var lifligt, för sin del beslöt att hos Kongl. Maj:t hemställa
om dess återinförande».

Att läroverkskomitén uraktlåtit att taga denna anordning i betraktande,
oaktadt den synts ligga så nära till hands, tyder väl derpå, att komitén funnit
skälen mot densamma ligga ännu närmare till hands. Den anordning, som
förre departementschefen förklarar hafva befunnits ändamålsenlig, förmådde
dock ej° hålla sig uppe längre än fyra år; och den innebar i alla händelser
i sak något annat än den af honom föreslagna anordningen, enär skolkursen
da var tioårig och således alla ämnen kunde erhålla större utrymme än nu.

För öfrigt kan man mot 1865 och 1869 års undervisningsplaner med
f°g anmärka, att man i dem hvarken kan spåra något försök att sammanhålla
de olika linierna eller något bemödande att tillgodose den allmänna
medborgerliga bildningen.

Till slut heter det rörande latinets förflyttning: »Men låter man tyskan
inträda i lista och latinet i 3:dje klassen, så kan man införa franskan i 5:te
klassen, med ett starkare timantal än hittills, och under sådana förhållanden
torde ej kunna anses olämpligt, att låta grekiskan eller engelskan börja i nedre
sjette klassen. Då afsigten ej är att särskildt stärka latinets ställning, vinnes
härigenom, utom den bättre ämnesföljden, ej så obetydlig tid i de högre klasserna
för de öfriga ämnena. Genom denna anordning äfvensom genom åtgärder,
hvilka längre fram skola föreslås, skulle sålunda icke blott undervisningen
i tyskan kunna fortsättas till skolkursens slut, utan äfven undervisningen
i matematik och naturvetenskap så förstärkas, att B-liniens lärjungar blefve
väl förberedda för akademiska studier i dessa ämnen, och dock öfriga å
låsplanen upptagna ämnen erhålla en bättre ställning än för närvarande.»

Det sålunda angifna syftet förutsätter för sitt förverkligande ingalunda

med nödvändighet den anordning, af hvilken det här göres beroende.

Äfven genom den undervisningsplan, hvilken jag ämnar föreslå, anser jag
samma mål kunna uppnås, och det på ett sätt, som medför större gagn
för det hela.

Förre departementschefen öfvergå)'' härefter till frågan om realliniens.^™”*4®’1*
organisation i språkligt afseende och kommer, efter att hafva skärskådat aiiimen.
läroverkskomiténs förslag, att franskan skulle inträda före engelskan, till
det resultat, att denna anordning bör föredragas framför den nuvarande.

Ur rent pedagogisk synpunkt anser också jag det vara rigtigast att börja
med franskan, emedan detta språk fordrar längre undervisningstid, och
emedan det bättre egnar sig för utveckling af språksinnet. Men å andra
sidan kan ej heller förnekas, att med afseende på den praktiska nyttan
saken ställer sig tvärt om; och det torde i sjelfva verket vara nödvändigt
att just fasthålla denna senare synpunkt, särdeles i betraktande af reailiniens
uppgift att i högre grad än latinlinien tjena praktiska ändamål.

Huru mycket jag än för sådana lärjungar, som genomgå hela läroverket,
anser det vara en fördel att få läsa franskan före engelskan, hvilket också,
sker på latinlinien, kan jag således icke annat än föreslå bibehållandet af
den nu bestående motsatta ordningsföljden på reallinien. Skälet härtill är
ej långsökt. Erfarenheten har visat det i det gagn de, som tidigare lemna
läroverket, vunnit af att ett eller annat år hafva läst engelska, ett gagn,
som icke i lika mån skulle kunnat påräknas, om de i stället läst franska.

Då engelskan på detta sätt å den reala luden får sin plats mellan
tyskan och franskan, alldeles som förhållandet är med latinet å den klassiska
luden, är det naturligt, att engelskan å den förstnämnda luden också
bör inträda vid samma tidpunkt, som latinet å den sistnämnda, alltså i
fjerde klassen.

Hvad sedan franskans inträde beträffar, finnes intet skäl, hvarför det icke
på den reala luden skulle kunna försiggå samtidigt med dess inträde på den
klassiska luden, d. v. s. i femte klassen. Förhållandena ställa sig härutinnan
på reallinien afgjordt fördelaktigare än på latinlinien, oaktadt den i fråga om
de nya språken i fjerde och femte klasserna skenbart liknande anordningen.

Man kunde visserligen å reallinien uppskjuta franskan till sjette klassen,
men detta anser jag vara ofördelaktigt ur flera synpunkter. Dels är
det nemligen af vigt, för realliniens lärjungar nästan ännu mera än för
latinliniens, att så tidigt som möjligt få göra bekantskap med det franska
språket, dels vinnes genom detta språks samtidiga inträde på båda linierna
större likformighet och möjlighet att i det längsta hålla linierna tillhopa,
dels bör man på den reala linien icke mindre än på den klassiska tillgodose
de från femte klassen afgående lärjungarnes behof att genom eu

mindre kurs i franskan blifva satta i stånd att någorlunda hjelpligt reda
sig med uttalet af de i det allmänna lifvet tidt och ofta nyttjade franska
orden. Här må för öfrigt erinras, att äfven i Norge engelskan på reallinien
inträder i fjerde och franskan i femte klassen.

Af det nu sagda framgår, att jag, med afseende på språkundervisningen
å reallinien, i två punkter har andra åsigter än förre departementschefen,
i det jag dels anser, att det första efter tyskan der inträdande
språket bör vara engelskan, icke franskan, dels anser tiden för dess inträde
böra vara det fjerde, icke det tredje läsåret. Förre departementschefen
anför sjelf de hufvudsakligaste af de skäl, som tala för min och
mot hans uppfattning, utan att dock vilja åt dem medgifva något bestämmande
inflytande.

Valet af Anmärkningen att lärjungarne eller deras målsmän ett år tidigare än

bddmngshme. mi förhållandet måste göra sitt val af bildningslinie, om latinet flyttades
till tredje klassen, anser sig förre departementschefen »icke behöfva tillmäta
någon synnerligt stor betydelse». »Ty» — säger han — »många föräldrar
och målsmän finnas utan tvifvel, som, redan då de sätta sin son
eller myndling i skolan, hafva det fullt klart för sig, att de blott under
några få år kunna hålla honom der. Dessa komma tydligen att utan
tvekan välja den praktiska linien eller, der den icke finnes, reallinien.
Andra föräldrar åter hafva redan från början bestämt, att deras son skall,
om han blott någorlunda förmår taga sig fram i skolan, genomgå hela
dess kurs och derpå egna sig åt ett visst, ganska noga bestämdt lefnadskall.
Dessa råka icke heller i någon villrådighet. Sant är visserligen, att
dessa beslut kunna ändras, om en gosse af den förra kategorien visar
ovanliga anlag för studier eller en af den senare ådagalägger eu afgjord
hag för ett annat studieslag än det valda. Men för dessa undantagsfall
hvarken kan eller behöfver man lagstifta. Ty de skrankor, som skilja de
olika linierna från hvarandra, äro väl ganska svåra att komma öfver för
de medelmåttigt begåfvade, men för de öfverlägsna anlagen eller den afgjorda
fallenheten utgöra de icke något afsevärdt hinder. En tredje
ganska stor klass af föräldrar och målsmän finnes emellertid, som alls
icke gjort klart för sig, åt hvilket kall deras son eller myndling skall
egna sig, då han slutat sin skolgång. Men för dessa blir valet af bildningslinie
i allmänhet icke lättare, då Ogossen flyttats till fjerde klassen,
än det var, då lian kom till tredje. Åtminstone finnes för närvarande
en hel skara lärjungar i de högre och högsta klasserna, som icke det
minsta veta, hvad de skola taga sig till, sedan de slutat skolan, och för
manga fortsätter denna ovisshet en god tid efter det de aflagt mogenhetsexamen.
Icke heller hafva de varit så få, som öfvergått från ena linien

till den andra, antingen i skolan eller genom komplettering af mogenhetsexamen.
Jag tror icke, att deras antal, hvilka öfvergå från en linie till en
annan, kommer att ökas, om valet måste träffas ett år tidigare, ty vid den
ålder, hvarom här är fråga (11 :te och 12:te året), utvecklas icke anlagen
under ett år så mycket, att deraf någon egentlig ledning vid valet af
lefnadsbana kan vinnas.»

Mot här uttalade åsigter måste jag inlägga en bestämd gensaga.

Den tiden, då latinet började i första klassen och den reala bildningen
var öfverlemnad åt apologistskola^ insattes nästan utan undantag
alla skolans alumner på den egentliga hufvudlinien; och apologistskolan
bestod derför uteslutande af sådana, som icke vunnit inträde på hufvudlinien
eller der visat sig omöjliga. Då sedermera en klassisk och en real
linie uppstodo, och undervisningen i början på den senare af ovana sköttes
betydligt sämre än på den förra, och dertill kom att framtidsutsigterna på
reallinien voro mera ovissa och mindre lofvande än på den klassiska, så
var det helt naturligt, att målsmännen helst insatte sina barn der, hvarest
de bäst sköttes och de största förhoppningarna för framtiden visade sig.
Sedan reallinien tillvunnit sig något mera förtroende, och föräldrarne börjat
fästa större afseende vid barmens begåfning än förut, togo de merendels
lärarne eller rektorn till råds vid valet af linie för dem. Befans då den
inträdessökande någorlunda kunnig och intelligent, insattes han efter denna
rådplägning på klassiska luden; i motsatt fall anvisades åt honom den
reala såsom mest lämplig. Att rådfråga gossens egen håg eller begåfning
kom sällan i fråga, än mindre att lemna honom eller hans målsman något
rådrum för att inhemta erfarenhetens utslag.

Så gick det till förr i tiden, och går det emellanåt till så ännu i dag.

Emellertid lemnades i följd af 1873 års förslag tillfälle åt målsmän och
lärare att grundligare och rigtigare lära känna, åt hvilket håll nybörjarens
naturliga begåfning visade. De tingo ett rådrum af tre år för att på grund
af erfarenhet bestämma sig i afseende på valet af linie. Och i sjelfva verket
kan denna tid icke anses vara allt för rundligt tilltagen. Ännu under
fjerde och femte åren förekomma enstaka fall af öfvergång från den ena
limen till den andra. Också bör på detta stadium eu dylik öfvergång vara
möjlig utan att för en duglig lärjunge medföra allt för stora svårigheter.

Flyttas tiden för valet af bildningslinie till början af tredje klassen,
har man gifvetvis långt mindre säkerhet än nu för valets läglighet, särdeles
i fråga om de många, som med förbigående af den första klassen genast
söka inträde i den andra. Men ett sådant tillbakaflyttande skulle äfven
verka skadligt för de lärjungar, som vid slutet af tredje klassen, der ett
sammanhängande kunskapsförråd skulle kunna vara inhemtadt, vilja lemna

läroverket. Till hvad gagn skulle dessa på bekostnad af en del insigter i
historia, geografi, aritmetik m. m. hafva läst latin under ett års tid? Man
må ej invända, att samma fråga kan framställas med afseende på lärjungar,
som lemna skolan efter genomgången af fjerde klassen, ty der har icke
skolan — och kan icke med hänsyn till de följande klasserna hafva —
förbundit sig att lemna lärjungen någon med afseende på hans ålder afslutad
kurs, lika litet som den kan göra detta för lärjungar, som utgå ur
andra eller sjette klassen.

I motsats mot förre departementschefen anser jag den olägenheten, att
målsmän skulle nödgas bestämma barnens studieväg ett år tidigare än nu,
vara en omständighet af synnerligen stor betydelse. Ätt många föräldrar
och målsmän redan då de sätta sin son eller myndling i skolan skulle hafva
det fullt klart för sig, att de blott några få. år kunna hålla honom der, att
dessa utan tvekan skulle välja den reala luden, att andre från början för sina
barn utsett ett visst, noga bestämdt lefnadskall och vid valet af linie icke
skulle komma i villrådighet •— detta synes åtminstone mig stå i skarp strid
med erfarenheten.

Endast när föredraganden säger sig icke tro, att deras antal, som öfvergå
från eu linie till en annan, skulle komma att ökas, i fall valet måste träffas
ett år tidigare, gifver jag honom rätt; jag är till och med fullt öfvertygad, att
i fall det måste göras ännu tidigare, öfvergångarne från linie till linie icke
heller då skulle ökas, utan snarare minskas — och just deri* består olägenheten.
Om en gosse,'' hvars anlag efteråt visa sig företrädesvis ligga åt
realstudier, tidigt blifvit bunden vid latinlinien och han på detta håll
befinnes någorlunda approbabel, är det mer än troligt, att han, sina
anlag till trots, kommer att på den eu gång inslagna banan fortsätta; men
jag har svårt att i detta förhållande se någon fördel.

Den andra hufvudanmärkn ingen, som förre departementschefen anser
kunna göras mot hans förslag, nemligen att de lärjungar, som före skolkursens
slut afbryta sina studier, efter detta förslag måste blifva sämre
stälda än hittills, undanrödjer han med följande förklaring: »Hvad de i
förtid ur skolan utträdande beträffar, så, har redan blifvit anmärkt, att
flertalet bland dem icke lemnar skolan omedelbart efter genomgåendet af
•hdje och 5:te klasserna, der de s. k. kursafslutningarna äro anordnade.
Detta flertal har derför intet gagn af dessa afslutningskurser, och då, såsom
ofvan nämnts, undervisningsmetoden i de lägre klasserna rättat sig efter
deras behof, som skola fortsätta, så har den nytta, som de tidigare afgående
haft af sin skolgång, hufvudsakligen bestått i den själsutveckling,
de i teoretiskt och praktiskt hänseende vunnit genom skolans undervisning
och ordning å ena sidan samt umgänget med lärare och kamrater å den
andra, äfvensom i de inhemtade grundläggande kunskaperna, hvilka visser -

ligen icke blifvit så inskärpta och fullständigade, som de behöfde vara för
att direkt kunna användas i det praktiska lifvet, men hvilka dock väsentligen
underlättat förvärfvandet af de för den framtida verksamheten erforderliga
insigterna. Men dessa fördelar komma tydligen äfven efter den af
mig föreslagna läsordningen dem till del, hvilka skola utgå i lifvet efter
att hafva genomgått några klasser å endera af de lärda linierna, hvarför
deras ställning i hufvudsak icke kan sägas blifva sämre än förut.»

Härvid vill jag blott erinra, att äfven om det vore sant, att kursafslutningarna
i tredje och femte klasserna icke haft till följd, att de i
förtid afgående lärjungarne företrädesvis plägat just i dessa klasser lemna
skolan, så kunde detta liksom öfriga missförhållanden, för hvilka kursafslutningarna
fått bära skulden, antagligast bero derpå, att dessa afslutningar
aldrig varit hvad de bort vara,. De hafva behandlats såsom vanliga
årskurser i andra klasser, men långt ifrån så, som de finnas framstälda i 1874
års förslag till skolstadga. Derför liar mången lärjunge, som annars måst
eller bort från läroverket afgå, merendels till egen skada kunnat eller fått
fortsätta ännu ett år eller mera. Många andra, som ämnat fortsätta, hafva
efter en tid afgått på grund än af erhållen anställning, än af bristande
medel eller dylikt. Om således påståendet att »flertalet icke lemnar skolan
omedelbart efter genomgåendet af tredje och femte klasserna» är rigtigt,
så ligger dock deruti intet bevis för obehöfligheten af att genom kursafslutningar
— der de kunna verkställas ■— tillgodose dem, som icke kunna
fullfölja skolstudierna till slutet.

Detta påstående och än mer den beräkni ng, hvarpå det hvilar, förefalla
mig något besynnerliga. Det heter nemligen att »de, som afgått från
''2alra, 4:de och 6:te klasserna, äro tillsammans vida flere än de från 3:dje
och 5:te afgångna». Att till stöd för påståendet jemföra antalet från fyra
årsafdelningar med antalet från två torde snarare skada än gagna detsamma.

På grund af det nu anförda anser jag med afseende å punkterna 4,
5 och 6:

alt på den klassiska linien, såsom hittills, latinet må inträda i 4:de
klassen, franskan i 5:te och grekiskan i nedre dite;

att på reallinien, såsom hittills, engelskan må inträda i 4:de klassen
och franskan i 5 :te; samt

att tyskan må å båda linierna fortsättas till skolkursens slut.

Bill. till Riksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

Läroämnen,^ j likhet med såväl komitén som förre departementschefen anser jag,

mhur saf slut- att nuvarande lärokurser i allmänhet må förblifva oförändrade, äfvensom
ningar. på de skal, som af den senare anförts, den filosofiska propedevtiken

och hebreiskan må från undervisningsämnena utgå.

Då jag således, äfven under förutsättning af läsårets förlängning och
läroämnenas minskning, ändock ej vill påyrka någon ökning i allmänhet
af lärokurserna, sker detta, på det att dessa lärokurser måtte varda med
mindre brådska och ansträngning, men med mera noggrannhet och omsorg
inhemtade.

För detta ändamåls vinnande känner jag intet .bättre medel än förverkligandet
af kursafslutningarna. Jag har sökt uppvisa deras nödvändighet
och bemöta de mot dem gjorda anmärkningar. Det egendomliga
för dessa anmärkningar är, att de alltid gå ut på att söka visa det
kursafslutningarna i ett eller annat afseende skulle hafva medfört dåliga
frukter. Emellertid hafva de af mig 1878 föreslagna kursafslutningarna,
såsom jag redan förut haft tillfälle att anmärka, aldrig förverkligats och
följaktligen icke funnits till; och de kunna väl då icke heller hafva
frambragt några frukter, vare sig goda eller dåliga. Icke ens till namnet
förekomma de i gällande skolstadga, än mindre finnas de der påbudna.
Hon förbigår dem med fullständig tystnad. Och ändock talar man om
dem såsom befintliga.

Måhända vill man i de i gällande stadga fastälda kurserna för hvarje
särskild klass finna ett slags ansats i rigtning mot det med kursafslutningarna
afsedda målet. Men föreskrifter om lärokurser, vore dessa
också för undervisningen fördelaktigare än de nu gällande, göra icke
till fyllest; man måste äfven hafva sörjt för att de af lärjungarne blifva
behörigen inhemtade. Det enda medel, som finnes, att både framtvinga
detta resultat och tillika kontrollera dess ernående, ligger i iakttagande
af de med kursafslutningarna nödvändigt sammanhängande examina. Att
detta från början varit meningen framgår, såsom jag redan nämnt, oförtydbart
såväl af mitt anförande till statsrådsprotokollet den 3 januari 1873
som ock af § 45 i 1874 års komiterades förslag till läroverksstadga.

Man har svårt att föreställa sig annat än att en sålunda fullständigt
förberedd och gillad åtgärd också bort gå i verkställighet. Förmodligen
ligger häruti förklaringen af den temligen allmänna tron på tillvaron af
de så mycket omordade afslutningskurserjia. I denna tro har man på ett
och annat håll bemödat sig att framkalla något, som man ansett tillgodose
det afsedda syftet; men, i saknad af stöd från skollagens sida, hafva sådana
bemödanden icke kunnat krönas med önskad framgång. Följden häraf
har sedan blifvit, att hela den i kursafslutningen liggande tanken antastats

och förklarats oduglig. Jag är emellertid fullkomligt öfvertygad om
denna tankes läglighet och anser det icke lida något tvifvel, att dén, när
den omsider kommit till utförande, skall leda till oväntadt goda resultat.

Med afseende på den 7:de punkten och den dermed sammanhängande
I2:te hemställer jag alltså:

att antalet af skolans undervisningsämnen minskas;
att nuvarande lärokurser i allmänhet må blifva oförändrade; samt
att kursafslutningar, sådana de ofvan blifvit bestämda, må anordnas i
tredje och femte klasserna.

Om kursafslutningarna i 3:dje och 5:te klasserna verkligen genomföras,Den("^isha
måste en följd deraf blifva, att behofvet af en s. k. praktisk bildningslinie
blir väsentligen mindre enligt mitt förslag till läsordning, än enligt
den af förre departementschefen föreslagna anordningen.

Emellertid vill jag ingalunda bestrida, att en skola, hvars hela organisation,
läroämnen och undervisningssätt uteslutande vore lämpade efter
deras behof, som vid tidigare år ville utgå till de särskilda praktiska lefnadskallen,
skulle med afseende på dessa lärjungar kunna gifva bättre resultat,
och — med den konkurrens, som för närvarande på berörda områden
eger ruin — kunna anses fullt behöflig. Jag tror äfven, att en
sådan skola lämpligen kunde anordnas enligt den läroplan och med det
undervisningsmål, som af förre departementschefen angifvits. Men jag
finner betänkligt att börja införandet af dylik undervisning på flera ställen,
innan erforderliga lärarekrafter kunnat utbildas och innan man hunnit
pröfva, huruvida den föreslagna läroplanen fullt lämpar sig för våra nuvarande
förhållanden, samt innan man satts i stånd att anskaffa de särskilda
läroböcker och den öfriga undervisningsmateriel, som en undervisning
af denna art utan tvifvel kommer att kräfva.

Jag anser derjemte olämpligt att upptaga denna s. k. praktiska undervisning
såsom en särskild bildningslinie, jemte den klassiska och den reala,
vid åtskilliga af våra största högre läroverk.

Det är nemligen fara värdi, att, om så skedde, hela denna för den
framtida utbildningen af våra näringsidkare vigtiga sak kunde komma på
afväga!- och råka i misskredit. Ty dels kunna rektorerna vid ifrågavarande
stora läroverk, med den mångfald af göromål, hvarmed de äro öfverhopade,
näppeligen egna den nya linien all den tillsyn och vård, som den i synnerhet
under sin första utveckling oundgängligen behöfver, dels blefve det
kanske svårt att hindra, att samme lärare användes på denna som på de
lärda linierna, hvarigenom den å dessa gängse undervisningsmetoden så

småningom kunde komma att tillämpas äfven å densamma och motverka
dess sjelfständiga utveckling, dels kunde också lätt hända, att lärjungarne
å de äldre linierna med studentexamen såsom mål komme att se lärjungarne
å den nya linien öfver axeln, såsom de gamla lärdomsskolornas
lärjungar fordom gjorde det med apologisterna; och af allt detta kunde
slutligen uppkomma eu sådan misstro hos allmänheten mot den nya bildningslinien,
att den blefve endast ringa besökt.

Den enda fördel, som skulle vinnas genom att upptaga den s. k.
praktiska undervisningen såsom en särskild bildningslinie vid de högre
läroverken, vore att den skulle kunna införas med mindre kostnader för
staten och kommunen. Men har man en gång kommit till öfvertygelse
om vigten af dylik undervisning för utvecklingen af hela vårt näringslif,
sa skola utan tvifvel stat och kommuner då underkasta sig de oundvikliga
kostnaderna för dess åvägabringande.

Ehuru jag således är öfvertygad om gagnet af en särskild undervisning
af nu ifrågavarande slag och anser den företrädesvis böra tillhandahållas
i de stora, handels- och industriidkande städerna, så vågar jag dock
icke, såsom förre departementschefen, föreslå, att den, under formen af
en särskild praktisk bildningslinie, upprättas vid flera af de högre allmänna
läroverken. Jag har deremot för afsigt att i det följande underställa
Eders Kongl. Maj:t ett förslag till förberedande åtgärder för ordnandet
af en dylik linie samt för utbildandet af lärare för densamma.

DsL°under°vis'' • ^ fråga om antalet obligatoriska undervisningstiinmar i hvarje vecka

ningstimmar- för de särskilda klasserna kan jag lika litet som förre departementschefen
^var^ulss'' e.n s^dan inskränkning af desamma, som den af komitén föreslagna,
J “ tillrådlig. Men å andra sidan är jag i denna punkt ej heller alldeles ense
med honom. Väl anser jag, i öfverensstämmelse med honom, att lärotimmarnes
antal icke i någon klass bör öfverstiga 80, äfvensom att detta
antal för första och andra klasserna bör sättas lägre, men jag kan deremot
icke medgifva, att lärotimmarne i de högre klasserna tåla vid större
nedsättning än från 32 till 30. Vår skollagsstiftning har hittills alltför
litet. tagit vara pa tiden, och detta fel athjelpes ej, såvida man ej hos
oss, i likhet med hvad andra kulturfolk göra, hushållar lika noga med
veckans lärotimmar, som med årets läseveckor. Utan detta skola aldrig
resultaten af arbetet vid vara läroverk kunna väsentligt förbättras.
Manadsiofvet. Angående de hittills brukliga s. k. månadslofven hafva komitén och
förre departementschefen icke alldeles samma mening. Visserligen vilja

båda hafva dem indragna, men komitén föreslår i deras ställe en minskning
af den dagliga lästiden, föredraganden en regelbundet på bestämd
dag hvarannan vecka återkommande skrifning på lärorummet.

De skäl, som af förre departementschefen anförts mot det förra förslaget
äro för mig tillfyllestgörande.

Mot det senare kan anmärkas, att många omständigheter kunna göra
det mindre fördelaktigt att för ett helt läsår i förväg binda skrifningarna
vid eu bestämd veckodag, samt att dessutom likformigheten i skrifdagarnes
återkomst i de fyra högsta klasserna icke motsvarar det klass efter klass
ökade behofvet af sådan skrifning. Dessutom anser jag, att verkliga lofdagar,
fria från både läsning och skrifning på lärorummet, fortfarande
böra då och då förekomma, ehuru blott för de två högsta klasserna. I
följd häraf kan jag icke heller ansluta mig till förre departementschefens
förslag.

I stället har jag tänkt mig saken böra ordnas sålunda, att den vanliga
läsningen i regeln en gång i månaden för sjette och sjunde klasserna
samt två gånger i månaden för åttonde och nionde klasserna utbytes
mot skrifning på lärorummet, samt att dessutom fullständig ledighet från
allt arbete i skolan lemnas åt lärjungarne i åttonde och nionde klasserna
eu eller kanske till och med, åtminstone i fråga om nionde klassen, två
gånger i månaden. Att härvid valet af skrifdagar och lofdagar bör ske
under sådan omvexling mellan olika veckodagar, att intet läroämne jemförelsevis
mera än andra utsättes för förlust af undervisningstid, ligger i
sakens natur och lärer väl icke af vederbörande rektorer för framtiden
komma att mera förbises, än hvad fallet varit med de nu befintliga månadslofven.
Iakttages åter detta, förefinnes ingen anledning att fastläsa
de från läsningen undantagna dagarne vid vissa veckodagar.

Enligt mitt förslag skulle således knappast någon olikhet mot det
nuvarande förhållandet med månadslofven inträda i fråga om åttonde och
nionde klasserna. Deremot skulle i sjette och sjunde klasserna det egentliga
månadslofvet, såsom på detta stadium obehöflig!, försvinna, men lärjungarne
ändå erhålla den lättnad, som ligger uti att emellanåt få på
lärorummet utföra eu skrifning, hvilken annars skolat ske i hemmet, I
förening med lärotidens nedsättning från 32 till 30 timmar för vecka är
detta troligen all den lindring i arbetet, som här kan lämpligen astadkommas.

Rena lofdagar hafva i sjette och sjunde klasserna icke visat sig medföra
det med dem afsedda gagnet att bereda ynglingarne tillfälle till fria
studier, utan torde vanligen snarare hafva missbrukats. I åttonde och
nionde klasserna börjar deremot tanken på den förestående afgångsexamen

att framträda med stöiTe styrka och motverkar för den skull der ett onyttigt
förspillande af den emellanåt erhållna ledigheten. Att i stället för eu
dylik samlad ledighet erbjuda eu viss motsvarig nedsättning i det obligatoriska
antalet veckotimmar är tydligen icke lika fördelaktigt för den,
som vill egna eu hel dag åt repetition eller förkofring i något viss ämne,
och skulle säkerligen komma att af lärjungarne betraktas såsom en klen
ersättning för det mistade månadslofvet.

Med hänsyn till 8:de punkten hemställer jag alltså:
att den obligatoriska undervisningen i skolan må minskas, så att den
i ingen klass öfverstiger 30 timmar i veckan; och

att månadslofven såsom hittills bibehållas i de två öfverstå årsklasserna.

På grund af mitt instämmande i förre departementschefens åsigt rörande
komiténs i punkterna 1, 2 och 3 framstapla förslag, säger sig sjelft,
att jag icke kan godkänna de på dessa punkter beroende bestämmelser,
som af komitén framhållas i punkterna 9 och 10.

fripåA-LTe». 1 likhet med komitén, punkten 11, anser jag mig deremot böra tillstyrka,

att engelskan såsom hittills må å helklassiska linien utgöra ett valfritt

ämne.

UgnmTsålng. . Angående undervisningen i sång kan jag icke dela förre departementschefens
åsigt, att denna bör göras helt och hållet valfri. Enligt mitt förmenande
skulle eu sådan åtgärd hafva till följd, att sånglektionerna småningom
komrne att antaga karakteren af ett slags privatlektioner med
ett ytterst obetydligt antal deltagare, enär begäret i de lägre klasserna
efter frihet från skolgång säkert skulle förleda mången att försumma en
undervisning, som sedan icke eller för sent erbjödes. Ungdomen skulle
på detta sätt i de högre klasserna komma att gå förlustig en af sina mest
värderade och derjemte ej blott lofliga, utan ädelt lifvande och uppfriskande
njutningar. Jag ansluter mig derför i denna fråga hufvudsakligen till
komiténs i punkten 13 uttalade åsigt och anser,

att sång undervisningen bör vara obligatorisk i läroverkets lägre klasser.

Vidkommande de i punkterna 14—19 af komitén gjorda folkslag rörande
gymnastik, militäröfningar och fria lekar vid läroverken, instämmer jag i
de slut, till hvilka förre departementschefen vid granskningen deraf kommit
och föreslår:

att gymnastik dagligen må öfvas med alla lärjungar, som icke af
helsoskäl blifvit derifrån befriade, dock med den jemkning, som i vissa
klasser kan anses böra ifrågakomma, om vapenöfning under dagen skall
ega rum;

att 3 timmar i veckan anslås till gymnastik och vapenöfning för
hvarje klass;

att rektor bemyndigas att, der så lämpligen kan ske, efter samråd
med skolläkaren och gymnastikläraren, för svagare lärjungar anordna särskilda,
för dem lämpade gymnastiklektioner eu half timme dagligen;

att gymnastik läraren må, så ofta han finner sådant lämpligt, använda
den åt gymnastik anslagna tiden till öfvande af fria lekar, samt att lämplig
person, der sådan står att finna, förordnas att dagligen å viss tid vara
tillstädes å lekplatsen för att ordna och leda lärjungarnes fria lekar;

att militäröfningarna utsträckas till hela läsåret, samt att 2 timmar i
veckan, tid för utmarscher oberäknad, anslås för detta ändamål.

Jag öfvergår nu till frågan om lärjungarnes hemarbete.

Den af mig både nu och 1873 såsom oundgänglig påyrkade utsträckningen
af lästiden, såväl genom terminernas förlängning som genom borttagandet
af onödiga lofdagar, skulle möjligen kunna anses innebära ett
ytterligare betungande af lärjungarne, allra helst som jag, fastän i förlängningsfrågan
enig med både förre departementschefen och komitén, likväl
icke i fråga om minskningen af veckotimmames antal kunnat fullt gå
in på någonderas förslag, utan ansett mig böra i fråga om de högre klasserna
vidhålla timantalet 30.

Härvid bör emellertid ihågkommas, att längre undervisningstid ingalunda
betyder ökad ansträngning utan tvärtom; och att den möda, som
ett bestämdt arbete kräfver, blifver mindre, i samma mån man får
längre tid på sig till dess utförande. Då i det hela icke någon ökning
af de nuvarande lärokurserna ifrågasättes, kan det icke vara annat än
en lättnad för lärjungarne, om skolarbetet fördelas på ett större antal
lektioner. Det pensum, som för hvarje gång måste inhemtas, blifver kortare,
inlärandet sker säkrare och möjligheten till vidare fortgång ställer
sig gynsammare. Äfven det förhållande, att genom feriernas minskning
mindre af det inlärda hinner falla i glömska och att svårigheterna vid

Gymnastik,
militäröfningar
och fria
lekar.

Hemarbetet.

Hemslcrifningar.

återkallandet af det ur minnet bortgångna blifva reducerade, får ej heller
lemnas ur räkningen. Men främst af allt bör beaktas den i hygieniskt
afseende stora fördelen deraf, att hvarje dag åt lärjungarne lemnas ett
något större utrymme för ledighet från lexläsning, hvithet såsom en helsosam
vederqvickelse för själ och kropp är af vida större gagn än den på en
gång gifna tillökningen af 3 veckor till de nog långa ferierna. Af allt
detta torde framgå, att den utsträckta lästiden innebär en lättnad i det
dagliga arbetet. För lärjungarne i de lägsta klasserna, indika numera icke
skäligen kunna anses betungade af arbete, bör det stanna härvid. I de
högre klasserna deremot torde det väl ofta nog kunna hända, att åtminstone
de mindre begåfvade lärjungarne, äfven sedan de fått en något
längre tid till sitt förfogande, funne det svåid att alltid hinna med hvad
af dem fordras. Af detta skäl har jag ansett nödigt att för dessa klasser
vidtaga någon åtgärd, som kan vara egnad att minska trycket af ett
stundom alltför drygt dagsarbete. Och då jag funnit detta tryck i väsentlig
mån vara beroende på mängden och någon gång äfven på längden af
de s. k. hemskrifningarna af temata och uppgifter, anser jag, att det just
är på detta håll, man verksammast kan och bör bereda lärjungarne en
nödig lättnad.

Såväl komitén som förre departementschefen hafva fäst uppmärksamhet
vid detta förhållande. Den senare säger sig anse, ratt de skriftliga
arbetena, särskildt latinskrifningen i de högsta afdelningarna, kunna något
inskränkas utan fara för studiernas grundlighet)1. Jag instämmer häri,
men skulle hafva önskat, att uttalandet i denna i mer än ett afseende
högvigtiga punkt varit bestämdare och utförligare. Att en åtgärd, åsyftande
inskränkning i de s. k. hemskrifningarna, är af giltigt behof påkallad
torde dock häraf få anses antagligt. Fn sådan åtgärd kan ske ej blott
genom att inskränka antalet af de skriftliga prof, som under månaden
åläggas lärjungarne, utan äfven genom att så mycket som möjligt förlägga
dessa prof från hemmet till lärorummet. Fördelen af skrifningars utförande
på lärorummet i stället för i hemmet ligger för lärjungen icke blott uti
den vunna ledigheten, som här är tvåfaldig — ledighet från hemskrifning
och ledighet från lexor till de under skrifningen instälda lektionerna —
utan äfven och än mera i utbildandet af den nu allt för litet uppdrifna
förmågan att raskt och utan tidsspillan taga ihop med ett föresatt arbete
samt i undertryckandet af den nog allmänna ovanan att hellre vilja lita
på andras förbjudna biträde än att söka hjelpa sig sjelf. Äfven för
läraren medför detta den förmånen att kunna vida säkrare än nu kontrollera
lärjungarnes förmåga af arbete på egen hand och derefter bedöma
deras duglighet. Förhåller det sig nu så, vore det också uppenbarligen

desto bättre, ju flera af de skriftliga öfningarna, man kunde få förlagda
till lärorummet. Emellertid låter detta sig omöjligen göra enligt nu gällande
föreskrifter med dem alla; och äfven om deras antal nedbringades
till det minsta möjliga, måste de dock alltid tillsammans fordra betydligt
längre tid, än det vore rådligt taga bort ifrån de ordinarie lektionerna.
Jag har emellertid redan förut i allmänhet angifvit, huru långt jag anser
det vara möjligt att gå i detta afseende, då jag föreslog att till skrifning
på lärorummet månatligen använda en dag i sjette och sjunde klasserna
och två i åttonde och nionde. Utan att här anse mig böra framställa en
fullständig plan rörande anordningen af skriföfningarna, torde dock, till
lättnad vid bedömandet af de nyss uttalade grundsatserna, tillåtas mig
att framhålla de hufvudsakliga bestämmelserna i densamma, såsom jag
tänkt mig dem.

I fjerde och femte klasserna synes mig icke någon ändring med afseende
på de skriftliga arbetenas antal och beskaffenhet vara behöflig;
men jag anser, att de nästan uteslutande böra förläggas till lärotimmar
och således få karakteren af extemporalier. — I sjette, sjunde, åttonde
och nionde årsklasserna har på latinlinien hittills förekommit ett latinskt
tema hvarje vecka. Det torde under de ändrade förhållanden, jag tänkt
mig, vara nog, om i dessa klasser latin skrifves hvar fjortonde dag, och
detta så, att skrifningen den ena gången i månaden blir ett extemporale,
utfördt under någon åt latinet anslagen dubbeltimme, och den andra
gången åter får bibehålla den hittills vanliga formen af ett omsorgsfullare
utarbetadt exercitium, hvithet den ena månaden göres i hemmet, den andra
på lärorummet. Eu särskild anledning till denna inskränkning har jag i
den förändring af latinskrifningen, som jag har för afsigt att föreslå, och
om hvilken jag strax torde få tillfälle att yttra mig. — De svenska uppsatserna
synas mig böra å latinlinien bibehållas till oförändradt antal. Något skäl
till den nu i detta afseende rådande olikheten emellan reallinien och latinlinien
anser jag icke förefinnas, och jag föreslår derför för reallinien likasom
för latinlinen endast en svensk uppsats i åttonde och nionde klasserna för
hvarje månad. Åf dessa skrifningar skulle en hvarannan månad förläggas
till lärorummet, men de öfriga ske hemma, hvilket såväl i följd af den
relativa lättheten att i detta ämne kontrollera lärjungarnes sittarbete som
ock på grund af den längre tid, beredelsen för och utarbetandet af den
svenska uppsatsen i de högsta klasserna i allmänhet, fordra, torde vara
mest ändamålsenligt. — De skriftliga öfversättningarna till franska, hvilka
nu å båda linierna försiggå i åttonde och nionde årsklasserna två gånger i
månaden, böra utan annan förändring bibehållas, än att hvarannan skrifning
må förvandlas till ett under lektionstimmar utfördt extemporale. —
De engelska skrifningarna på reallinien torde i sjette och sjunde klasserna

Bill. till lliksd. Prot. 18.90. 1 Sand. 1 Afd. 8 Haft. 6

Latin skrifning.

höra bibehållas vid en gång i månaden, men i åttonde och nionde utsträckas
till två gånger, deraf hvarannan såsom extemporale. — De matematiska uppsatserna
på reallinien anser jag kunna undvaras i sjette och sjunde klasserna,
men deremot böra i oförminskadt omfång bibehållas i åttonde och
nionde och der hvarannan gång förläggas till lärorummet.

Utom de nuvarande skrifningarna på latinlinien synes mig ytterligare
i åttonde och nionde klasserna på A-linien en tysk öfversättning böra förekomma
en till två gånger i månaden samt på B-linien en matematisk uppsats
en gång i månaden.

I nära sammanhang med det nyss sagda kommer jag nu till den vigtiga
frågan om lämpligaste formen för de latinska skriföfningarna. Denna
form måste naturligtvis på det närmaste vara beroende af det ändamål,
man afser att vinna såväl särskildt med dessa skrifningar som med latinstudierna
öfver hufvud taget.

Den tid är längesedan förbi, då det ansågs ingå i uppgiften för
våra läroverk att bibringa lärjungarne färdighet att i tal och skrift uttrycka
sig på romarespråket. Ej ens latinets varmaste anhängare påstå
numera, att detta är syftet. Deremot framtiå,lles fortfarande latinets formelt
bildande kraft och betydelsen af den stora rot, det under sekler
spelat inom den menskliga kulturen ända till senare tid. Båda dessa
framstående egenskaper hos latinet erkänner jag villigt, den förra med
en nödig restriktion; att icke obetingadt erkänna den senare vore att
lika djerft som fåfängt försöka att förneka ett af historiens klaraste
vittnesbörd och derigenom ådraga sig misstanken att vilja vanvårda ett
det dyrbaraste arf, som genom språkets förmedling kommit alla bildade
folk till godo. Ett fullt tillgodogörande af detta arf kan icke åstadkommas
med mindre än att sj elfva innehållet, så det ideela som det reda, af hvad
som på detta språk blifvit författadt, göres tillgängligt. Att lära sig läsa,
d. v. s. öfversätta och fatta innehållet af de på latinska språket författade
verk måste då blifva hufvuduppgiften. Med denna uppgift har emellertid
på den hittills följda vägen endast ett ringa fåtal kommit till rätta, som efter
afgångsexamen fortsatt latinstudiet på fullt allvar, och förmågan att reda sig
med en latinsk författare så, att man utan allt för stor ansträngning och
tidsutdrägt begriper hans framställning, är ganska sällspord, helst om denne
författare är från något senare sekel än det gyllene.

Gagnet af latinläsningen i våra skolor inskränker sig således egentligen
till den tankegymnastik, som kan vinnas vid de talrika öfningarna i brottning
med den latinska grammatikans svårigheter. Om än detta också kan
för ett visst utvecklingsstadium vara nyttigt, leder det dock dertill, att man
af brist på tid måste försumma sj elfva hufvudsaken —• tillfället att under
skickliga lärares ledning få eu inblick i den romerska forntidens storartade

lif och dess egendomliga åskådningssätt. Under ett ängsligt bemödande att
iakttaga sådana saker som det rätta bruket af grin och qvominus o. d. har
man förbisett den öfverväldigande vältaligheten i Ciceros tal, den ädla
skönheten i Yirgilii vers och kärnkraften i Taciti utsagor och sålunda
låtit latinstudiet förfela sin mest afsevärda verkan, den att lifva, lyfta
och stärka ynglingasinnet.

Vid allt detta har svenskan, såsom en lydig tjenarinna under det
latinska väldet, måst beqväma sig till de hårdaste försakelser af sin inneboende
natur. Medan latinet icke ens efter omflyttningen på svensk mark
behöft afstå från någon af sina nationela egendomligheter, har svenskan redan
före öfverflyttningen till latinsk mark måst uppoffra flere af sina. Latin
med latinska ord har förbytts till latin med svenska ord; latin med svenska
ord till latin med latinska. Om svenskan har man ej haft tid, stundom
ock ej funnit nödigt att bekymra sig; Lön har varit medlet, latinet målet.

I detta förhållande synes mig nu vara hög tid att en ändring åvägabringas.
Så länge det latinska temat skall utgöra den axel, omkring hvilken
hela latinundervisningen vänder sig, lär dock ingen förändring vara att
hoppas. Jag anser det derför vara nödvändigt att i mogenhetsexamen i
stället för en öfversättning till latin införa en öfversättning från detta
språk. Denna förändring måste då naturligtvis också verka tillbaka på
de under den föregående skoltiden bedrifna skriföfningarna, så att de
komma att få till sin egentliga uppgift latinska texters återgifvande på
svenska — och det till en god svenska.

Jag förnekar härmed ingalunda behofvet af öfversättningar till latin
dels såsom extemporalier i de lägsta klasserna, dels ock någon gång såsom
temata i mellanklasserna, men småningom bör skrifningen antaga formen
af öfversättning från latin, och endast i denna form bör den förekomma
i afgångsexamen. Den har då fått sig föresatt ett mål, som i sig sjelft är
af otvifvelaktigt gagn, och genom sin återverkan på hela anläggningen och
bedrifvandet af latinstudierna skall den förändrade metoden för skriföfningarna
äfven visa sig mäktig att ingjuta nytt lif i de muntliga öfningarna.
Undervisningens hufvuduppgift skall då blifva att uppöfva och
utbilda lärjungarnes förmåga att väl förstå och väl återgifva hvad som
blifvit skrifvet på latin, och härmed äro — derom är jag öfvertygad —
latinstudierna inne på den enda väg, på hvilken de kunna göras fruktbringande
och återvinna det anseende, som de förtjena.

Att denna väg i början skall visa sig mindre väl banad än den länge
trampade är visserligen att befara, men ingen, äfven den som motvilligt
slagit in på densamma, torde, om han finner skäl att öfvergifva den, vilja
vända åter till den gamla.

Den metod, som hittills följts, har varit företrädesvis rigtacl på det

latinska återgifvande! af en med afseende på de grammatiska reglerna hopsatt,
ofta mindre god svensk text. Den af mig föreslagna bör oaflåtligen
taga hänsyn till beskaffenheten af den svenska, som återgifves i latinets
ställe. Främst såsom medel för öfversättning till svenska böra äfven öfningarna
att på latin återgifva svenska satser eller s. k. fraser förekomma
under de första åren af latinstudiet. Det är alltså, såsom jag redan antydt,
icke min mening att utdöma bruket af dylika lokutioner och temata, men
jag förordar, att dylika öfningar begränsas till det mått, som kan anses
nödvändigt för uppöfvande af förmågan att rigtigt öfversätta från latinet.

Hufvudsyftet måste alltjemt vara att lära ynglingarne att läsa latin.
I följd af den härigenom uppkommande tidsvinsten kan det blifva möjligt
att genomgå större kurser och låta lärjungarne göra bekantskap med flere
auktorer än hittills. Och hand i hand med den ökade förmågan att förstå
latin skulle hos lärjungarne äfven framträda ökad lätthet och säkerhet i
att använda sitt eget modersmål, hvilket sålunda genom romarespråkets
inverkan skulle kunna vinna något af hvad det saknar af förädling utan
att förlora något af hvad det ännu eger af ursprunglighet.

I öfverensstämmelse med komiténs 20:de punkt samt förre departementschefens
i anledning deraf gjorda framställning anser jag derför,

att hemarbetet må inskränkas, i synnerhet derigenom att de skriftliga
arbetena dels minskas, dels förläggas till lärorummet.

Skolstudiernas En hufvudanmärkning, som kan rigtas mot hela vårt högre skolvä‘
universitets- sende, sager torre departementschefen vara, »att de lärjungar, som efter
fordringarna, slutad skolkurs komma till universitet eller högre tillämpningsskola, i
allmänhet icke ega de kunskaper och den förmåga af sjelfständigt arbete,
som förutsättas för idkande af vetenskapliga studier, samt att lärjungarne,
oaktadt denna deras ringa mognad, genom obligatoriskt arbete i och för
skolan på ett för deras helsa farligt sätt öfver an s trän gts».

Mitt minne sträcker sig tillräckligt långt tillbaka, för att jag skall
kunna afgifva ett vittnesmål i detta afseende, stödt på erfarenhet. Och
jag måste då tillstå, att de lärjungar, som för 50 eller 40 år sedan »efter
slutad skolkurs» komino till universitetet, i allmänhet sannerligen icke egde
'' de kunskaper och den förmåga af sjelfständigt arbete, som förutsättas för
idkande af vetenskapliga studier1. Då — så som nu, och jag förmodar äfven
allt framgent —- egdes sådana kunskaper och sådan förmåga endast af ett
fåtal, som just vid universitetet utbildade dem. Jag tror alltså, att de klagomål,
som försports öfver de på senare tider från de allmänna läroverken
utgångna ynglingars otillräckliga kunskaper och bristande förmåga på lika
goda skäl kunnat anföras mot förra tiders och vill såsom ett stöd för min

åsigt härutinnan åberopa hvad i 885 då varande professorn Odhner i sitt anförande
i konsistorium rörande läroverkskomiténs förslag yttrat om ifrågavarande
sak:

»Betraktar och bedömer man den nuvarande skolbildningen med afseende
på de resultat den lemnar för de akademiska studierna, så skall
man ej rättvisligen kunna påstå, att dessa resultat äro sämre nu än förr,
om man afser den högre vetenskapliga bildningen vid universiteten; tvärtom
får man medgifva, att de högre vetenskapliga examina och de akademiska
af handlingarna nu för tiden vittna om ett betydande framsteg till
ett bättre; och detta gäller ej mindre de matematiskt-naturvetenskapliga
ämnena än andra, ehuru dessa enligt komiterades och vederbörande sektioners
mening skulle vara i så, hög grad undertryckta i skolans nuvarande
undervisningsplan.»

Om det oaktadt klagomålen öfver abiturienternas nuvarande omogenhet
må kunna anses i viss män berättigade, kan man dock efter ett
sådant yttrande af eu fullt sakkunnig väl sätta i fråga, huruvida det i
detta hänseende står så illa till, som från åtskilliga håll blifvit påstådt.

I alla händelser synas mig inga skäl tala för att ställa det, med eller
utan fog, anmärkta missförhållandet i något närmare samband med nuvarande
lärares och lärjungars eller nu gällande lärokursers och läsordningars
beskaffenhet. Det finnes i sjelfva verket en annan omständighet,
som i detta hänseende utöfvar ett så afsevärdt inflytande, att det fullt
räcker till såsom förklaringsgrund för dessa och måhända de flesta nu befintliga.
brister i vårt undervisningsväsende.

Jag menar den årliga lästidens korthet.

I Sveriges första protestantiska skolordning, som utgör eu del af 1571
års kyrkoordning, finnes intet stadgande angående skolferierna, utan var
bestämmandet såväl af dessas längd som fördelning öfverlåtet åt biskopen
och »skolmästaren». Snart nog visade sig emellertid ett allmänt stadgande
i detta afseende behöfligt, och i den af presterskapet upprättade skolordningen
af 1611, hvilken visserligen aldrig erhöll kunglig stadfästelse, men
som likväl mångenstädes följdes, heter det: »Skolan upplöses endast 4

gånger på året nemligen vid jul, påsk, Johannes’ Döpares dag och Michaelis
dag; och må lärjunge ej under någon förevändning vara borta öfver
tre veckor (med undantag af rötmånaden), om det ej kan styrkas, att han
besökt så aflägsna socknar, att han omöjligen kunnat återvända inom
nämnda tid.» Detta stadgande är ej rätt tydligt; antagligen bör det dock
så förstås, att ferierna skulle utgöra högst 3 veckor vid hvardera af de
fyra nämnda högtiderna samt dessutom omfatta rötmånaden och således tillsammans
utgöra vid pass 16 veckor. Dessa ferier fann emellertid konung

Gustaf II Adolf allt för långa, såsom man kan finna af den plan till skolordning,
som på hans befallning 1620 upprättades. Deri heter det nemligen:
»Inga ferier vill Kongl. Maj:t vidare bestå i skolorna än från jul

och till trettondedagen, ifrån palmsöndag och till nästa söndag efter påsk,
sa ock pingstveckan samt rötmånaden. Inga socknegångar tillstädjas djeknarne
längre från skolorna än på det allra högsta sex mil. Och ingen
tillätes längre att blifva ute än föreskrifne ferier sig extendera. Ho icke
kommer tillstädes å föresagde dag, skall jemte proban det året icke njuta
någon ytterligare socknegång.» Feriernas längd bestämdes således till 9 Va
veckor om året. Icke frikostigare var i detta fall drottning Kristinas skolordning
af 1649, ty deri fastställas ferierna till blott två månader om året,
nemligen från den 18 december till den 18 januari om vintern och från
den 29 juni till den 29 juli om sommaren. Genom Karl XI:s förordning
af 1693 angående gymnasier och skolor i riket ökades ferierna till 12
veckor på året, nemligen 6 veckor om vintern från S:t Thomas dag (21
december) till kyndelsmessa-)! (2 februari) och 6 veckor om sommaren från
den 6:te till den 12:te söndagen efter Trinitatis (från början af juli till
midten af augusti). Med frihetstiden och dess regerande ständer vunno
ferierna eu betydlig utsträckning. Skolordningen af 1724 innehåller nemligen
med afseende derpå följande stadgande: »Vacat-iones sollennes, då

ungdomen allmänneligen har frihet att resa hem eller till andra orter, der
de kunna förvärfva sig något underhåll till nästkommande termin, skola
tillåtas 2:ne gånger om året, nemligen om vintern ifrån Lucia: tid till Kyndelsmessa
(13 december—2 februari), om sommaren från Johannis till
Bartholomiei dag (24 juni—24 augusti), och der Synodus eller Kund inte
(prestmöte eller marknad) infalla vid begynnelsen af terminen, må Discentes
hafva frihet att öfver den tiden vara hemma och således icke i fåfänga
förtära sin mat borta. Vid påsk och pingst upphöra lektionerna och skolegången
3 dagar före helgen och begynnas åter måndagen efter högtiden,
da ungdomen emellertid kan öfverse de stycken, som föresätta varit, så ock
beqvämligen anskaffa hvad för dem till vidare uppehälle tarfvas.»

Feriernas sammanlagda längd utgjorde nu 19 veckor om året,

Genom 1807 års skollag gjordes i ifrågavarande afseende endast den
förändring, att- påsk- och pingstferierna förkortades, hvardera med en half
vecka, hvarigenom feriernas hela längd kom att blifva 18 veckor. Sitt
maximum uppnådde ferierna genom 1820 års skollag, enligt hvilken de
skulle utgöra 22 veckor om året, nemligen 2 veckor vid påsk och de öfriga
enligt efori bestämmelse. Det är nemligen i denna lag blott bestämdt, att
lästiden skall utgöra 32 veckor, påsklofvet (2 veckor) deri inberäknadt,
Att äfven denna knappa lästid ytterligare kunde inskränkas framgår emellertid
deraf, att det medgifves eforus och rektor rätt att gifva hela läro -

verket gemensam ledighet från undervisningen, då hård väderlek, marknad,
allmän högtidlighet eller annan giltig anledning förekomma, ett stadgande,
som sedermera upptagits i alla de följande skollagarne.

I sammanhang med en genomgripande förändring af undervisnings]danen
och betydligt förbättrade lärarelöner minskades genom 1856 års
skolstadga ferierna med ö1/., veckor, eller till 16Y2 veckor om året. Med
afseende på feriernas fördelning stadgades blott, att läsningen skulle börjas
i augusti och slutas inom juni månad, att ferierna vid jul skulle vara minst
4 veckor och de vid påsk en vecka, hvarförutom 1/s veckas ledighet vid
pingst skulle inräknas i den till 36 veckor bestämda lästiden.

T 1859 års skolstadga bibehöllos samma bestämmelser med afseende
på ferierna blott med den förändring, att julferierna bestämdes till minst
3 veckor, och att rektor erhöll rätt att åt öfverstå klassens lärjungar en
eller högst två gånger i månaden bevilja en hel dags ledighet, hvilken
borde användas till enskilda studier under rektors eller vederbörande lärares
kontroll. Genom kongl. kungörelsen den 12 maj 1865 ökades åter
ferierna med en vecka, eller till \7''/2 veckor derigenom, att det förordnades,
att påskferierna skulle inräknas i den till 36 veckor bestämda lästiden.

Enligt 1820 års skollag voro emellertid läroåren bestämda till 12, nera-tä*»^*,Årligen
8 i trivialskolan och 4 på gymnasium, derefter till 10. De äro nu såsom "n9nm9-i de främsta kulturländerna 9; men i samband med denna förkortning af
lärotiden har icke någon förlängning af lästerminerna hos oss skett, oaktadt
pensa i alla ämnen utom kristendom, grekiska och latin betydligt
ökats, och undervisningen i de tre nämnda ämnena onekligen nu bedrifves
med mera noggrannhet och större fordringar på detaljinsigter.

Att häraf förr eller senare skulle uppkomma svårigheter så för lärare
som lärjungar är naturligt. Dessa svårigheter började också visa sig redan
tidigt och kunna sägas hafva varit fullt insedda 1873, hvilket, framgår af
den då af Konung och Riksdag gillade bestämmelsen om läsårets förlängning
från 36 till 39 veckor. Bestämmelsen intogs icke i 1878 års skolstadga.

De 36 veckorna stå qvar och svårigheterna likaså. Hvad undervisningen
derpå förlorat under den ej obetydliga tid, som derefter förflutit, torde
icke kunna skattas ringa.

Hade emellertid dessa 36 veckor verkligen stått till undervisningens förfogande,
skulle nog tiden ändock räckt någorlunda väl till för våra lärokursers
noggranna genomgående. Men den nuvarande effektiva lästiden har icke
på långt när haft denna omfattning. Redan påsk- och pingstlofven nedbringa
de 36 veckorna till 3472. Anslås antalet ledighetsdagar derutöfver
i klasserna I—V till 6 samt för inträdespröfning och examenslof in. in.

till 9 dagar, blår lästiden i dessa klasser 32 veckor. T de högre klasserna
afgå från de 32 veckorna ledighet under militäröfningarna samt
månadslofven. Den förra uppgår till minst 1 vecka. Månadslofven kunna

i nuvarande sjette klassen utsträckas till 2 gånger i månaden, i nuvarande
sjunde klassen till 4 gånger; jag vill emellertid antaga, att de icke allestädes
blifvit fullt uttagna, utan att de i sjette klassen i medeltal endast
förekomma 1 och i sjunde klassen 3 gånger under hvar och en af läsårets
9 månader; under denna förutsättning borttaga de i sjette klassen sammanlagdt
11/2 vecka, i sjunde klassen 4%. På detta sätt erhålles det resultat,
att den effektiva lästiden på sin höjd utgör:

för klasserna I—V......................................... 32 veckor,

» » VI—VII.................................. 29% »

» » VIII—IX.................................. 26% »

I medeltal för hela läroverket blifver detta omkring 30 veckor.

I de flesta andra länder uppgår den årliga lästiden till 40 veckor. I
Norge, Danmark, Tyskland och Frankrike är den ännu längre; och detta
utan olikhet för de olika klasserna. Detta utgör omkring 50 procent, eller
3 månader, längre lästid än i de högsta klasserna hos oss.

Hvem kan väl underskatta verkan häraf! Den är sä stor och sä ingripande
i alla delar af vår läroverksorganisation, att knappt något enda
af de missförhållanden, öfver hvilka det med skäl klagats, icke närmare
eller fjermare af densamma är beroende.

Den af mig i månadslofvens ställe omnämnda anordningen med 1
skrifdag i VI och VIT, 2 skrifdagar i VIII och IX, 1 lofdag i VIII samt
1 — eller undantagsvis 2 — lofdagar i IX skulle visserligen åstadkomma
en inskränkning i de högsta klassernas undervisningstid, men dervid måste
det också stanna, hvilket enligt den nuvarande anordningen ingalunda är
fallet, om månadslofven till sitt fulla mått uttagas. Dessutom gifver mitt
förslag det mesta af denna tid åt skriföfningarna och kommer dermed indirekt
läsningen till godo.

Om läsåret förlänges med 3 veckor och militäröfningarna anordnad
så, som af mig blifvit föreslaget, om lokalmyndighetens rätt att meddela
läroverket ledighet inskränkes, examen med de fem lägre klasserna vid
höstterminens slut upphör, och tiden för inexamineringen förlägges utom
den lagbestämda lästiden — åtgärder, hvilka jag finner synnerligen välbetänkta
— skulle således den verkliga lästiden blifva:

för klasserna I—V .......................... omkring 36 veckor,

» » VI—VII....................... * 35

» » VIII—IX .................. » 34

eller i medeltal för hela läroverket 35 veckor.

Vinsten af denna förlängning skulle alltså under den nioåriga skoltiden
motsvara betydligt mer än ett helt läsår.

Jag anser alltså på grund af det ofvan anförda och i öfverensstämmelse
med livad förre departementschefen föreslagit:

att läsåret förlänges till 39 veckor, hvari dock inräknas ledighet under
en vecka vid påsk och en half vecka vid pingst, men icke den tid,
som för vissa lärjungar upptages af inträdes- och flyttningspröfningar;

att, der icke Kong! Maj:t på gjord framställning annorlunda bestämt,
höstterminen skall taga sin början den 26 augusti och sluta den 20 december
samt vårterminen börja den 16 januari och sluta den 20 juni,
äfvensom att, i fall någon af de för terminernas början eller slut bestämda
dagarne infaller på söndag, början må uppskjutas till näst följande, men
afslutningen förläggas till näst föregående söckendag;

att ordinarie lärares tjenstgöringspenningar samt vikariers och extra
lärares arfvoden må beräknas efter 40 arbetsveckor om året;

att examen med de fem lägre klasserna vid höstterminens slut må
upphöra;

att den eforus och rektor medgifna rätt att bevilja läroverket ledighet,
när hård väderlek, marknad, allmän högtidlighet eller annan giltig
anledning förekommer, må så begränsas, att den sålunda meddelade ledigheten
under ett läsår icke må tillhopa öfverstiga 6 arbetsdagar, i hvilken
tid dock icke inräknas den ledighet under 2 eller 3 dagar, som gifves för
förberedelser till årsexamen.

En annan fördel — och den ej af mindre betydelse — skulle genom öfveranläsårets
förlängning säkrare och lättare vinnas, än annars blefve möj- hängningen.
ligt. Det lider nemligen intet tvifvel, att en af orsakerna till den öfverklagade
öfveran sträng i ii n gei i, för såvidt man under närvarande förhållanden
ännu med fog kan tala om en sådan, i allmänhet ligger dold i den,
i förhållande till lärokurserna, allt för knappa lästiden. Före 1873 klagades
högljudt och med fog öfver öfveransträngning i nästan alla skolans
klasser, men genom de föreskrifter, som då lemnades för de nedre klasserna,
försvann den småningom ur dem, så att den för närvarande endast
undantagsvis kan uppvisas annorstädes än i någon af de högre klasserna,
merendels öfre sjette och öfre sjunde. Det bör emellertid ej vara förenadt
med större svårighet att äfven der genom ökadt utrymme för hemarbetet
i regeln blifva qvitt denna olägenhet.

Att för öfrigt hela öfveransträngningsfrågan blifvit i läroverkskomiténs
Bill. till Riksil. Prat. 18HO. 1 Sand. 1 Afd. 8 Hcift. 7

betänkande och i den åt detta ämne särskildt egnade bilagan öfver höfvan
storgjord, äfvensom att de af komitén meddelade siffrorna rörande lärjungarnes
arbetstid måste såsom ytterst svårbestämbara upptagas med mycken
varsamhet och endast betraktas såsom ett värdefullt statistiskt uppslag
för skolhygienen liar af förre departementschefen redan blifvit framhållet,
och i detta afseende delar jag fullkomligt hans uppfattning.

förhållandena Beträffande de åtgärder, som böra vidtagas för ordnande af de hygieniska
förhållandena vid läroverken, öfverensstämmer jag med förre departementschefen
och hemställer derför på af honom anförda grunder, att
Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen:

att vid hvarje högre eller femklassigt allmänt läroverk må anställas en
läkare för att utöfva tillsynen öfver lärjungarnes helsotillstånd och biträda
rektor vid öfvervakandet af de hygieniska anordningarna, vid läroverket; samt
att skolläkaren må såsom arfvode uppbära dels af läroverkets ljus- och
vedkassa 1 krona om året för hvarje under höstterminen närvarande lärjunge,
dels af statsmedel årligen: vid de högre läroverken 150 kronor, vid
de femklassiga 100 kronor.

Lsionsr°eghri7g Äfven med afseende å löne- och pensionsreglering samt lönetursbesamt
lotteri-räkning för lärare vid allmänna läroverk instämmer jag helt och hållet i
beräkning. ]lva(j af förre departementschefen anförts och föreslagits.

FUrun''arnes Hvad åter angår den i samband härmed stälda frågan om förhöjning
terminsof- af lärjungarnes terminsafgifter, kan jag icke i allo dela hans mening. Jag
gifter. anger nemligen, att lärjungarne i de tre lägsta klasserna borde alldeles
befrias från den nya, till statsverket ingående afgiften, så att denna endast
komme att affordras lärjungarne i de högre klasserna från och med den
fjerde.

I det af särskilde komiterade den 17 maj 1879 afgifna betänkandet
angående lönereglering för lärare vid åtskilliga rikets läroanstalter äfvensom
i Eders Kongl. Majrts framställning till 1882 års Riksdag om löneoch
pensionsreglering för lärarne vid de högre och femklassiga allmänna
läroverken in. in. föreslås den till statsverket ingående terminsafgiften af
lärjungarne i de tre lägsta klasserna till samma belopp, 20 kronor, som
skulle gälla för lärjungarne i 4:de och 5:te klasserna. 1882 års läroverkskomité
fann emellertid detta belopp allt för högt för de tre nedersta klasserna
och föreslog dess sänkande till 10 kronor. Såsom skäl för detta

sitt förslag anför komitén, att de tre nedersta klasserna enligt dess mening
fortfarande skulle komma att i viss mån utgöra ett helt för sig och betraktas
såsom bildningsanstalter företrädesvis för lärjungar, som afbröte
sin skolgång vid tidigare ålder för att utgå i det praktiska lifvct. För dem
skulle dessa klassers kurs blifva en nyttig utvidgning af folkskolekursen.
Det tillskott af bildning, som de i nämnda klasser erhölle, vore i sjelfva
verket allt för vigtigt för de praktiska yrkenas män, för att det skulle
vara lämpligt att genom höga afgifter lägga hinder i vägen för dess förvärfvande.
Berörda klasser vore också de största af alla i läroverken och
sköttes af lägre aflönade lärare, hvadan statens kostnad för hvarje lärjunge
der blefve betydligt mindre än på läroverkets högre stadier. Slutligen borde
man ej lemna ur sigte, att om, i enlighet med komiténs förslag, befrielse från
termi nsafgift icke finge lernnas lärjunge under första terminen af hans skolgång,
denna bestämmelse uppenbarligen komme att utöfva inverkan företrädesvis
inom de tre lägsta klasserna. Af tabellbilagorna visade sig nemligen, att,
då samtliga nyintagna vid de fullständiga läroverken under treårsperioden
1879—82 utgjorde 7,820, ej mindre än 5,794 intagits i de tre nedersta
klasserna. Motsvarande siffror för de femklassiga läroverken under samma
tid vore 2,114 och 2,021. Härvid vore äfven att märka, att af de i högre
klasser intagna funnes många, som öfverflyttats från lägre läroverk och
som således ej träffades af ifrågavarande bestämmelse. Förmånen af befrielse
skulle alltså inom de tre nedersta klasserna tillfalla ett betydligt mindre
antal lärjungar än inom de högre klasserna.

Förre departementschefen finner komiténs förslag att nedsätta berörda
terminsafgift för lärjungarne i de tre lägsta klasserna till 10 kronor förtjena
beaktande. Derigenom att afgiften i dessa klasser gjordes så låg,
kunde nemligen föräldrar och målsmän utan större uppoffringar låta sina
söner och myndlingar pröfva sin håg och förmåga för studier; och en icke
ringa del af de olägenheter, förhöjda terminsafgifter medförde, vore dermed
undanröjd. Deremot anser han komiténs bestämmelse, att lärjunge icke
skulle kunna erhålla befrielse från terminsafgiften i dess helhet eller någon
del deraf för den termin, under hvilken han blifvit vid läroverket inskrifven,
väl sträng, emedan det utan tvifvel mer än en gång komme att inträffa,
att eu nyintagen lärjunge kunde med fullt tillförlitliga intyg styrka såväl
framstående fallenhet för studier, synnerlig flit och godt uppförande, som
ock stor fattigdom; och det dock vore hårdt, om en sådan icke skulle
kunna komma i fråga till befrielse från terminsafgiften.

För egen del lägger jag likasom läroverkskomitén synnerlig vigt dervid,
att de tre nedersta klasserna hafva till en af sina uppgifter att meddela
den grundläggande bildning, hvaraf ett stort antal yrkesidkare äro i

behof utöfver hvad som i folkskolan kan erhållas, äfvensom dervid, att det
just är i dessa klasser, som erfarenhet skall vinnas, huruvida gossen har
den håg och den begåfning för studier, att verkligt skäl för honom förefinnes
att fortsätta på studiebanan. Men derför anser jag det ock föga
välbetänkt, att genom förhöjning af redan för handen varande terminsafgifter,
af hvilka den del, som utgår till ljus- och vedkassan måste af alla
gäldas, försvåra tillträdet till dessa klasser, i synnerhet som genom lästidens
förlängning underhållskostnaden för ett flertal lärjungar måste blifva
i någon mån större än förut. Säkerligen skulle den kontanta utgift, som
förhöjningen i terminsafgiften komme att medföra, hindra mången väl begåfvad,
men fattig gosse från inträde i skolan och sålunda betaga honom
tillfället att der visa hvad han dugde till; och mången skulle ock deraf
tvingas att utgå i det praktiska lifvet utan de kunskaper, han i allmänna
läroverkets lägre klasser lätt kunnat vinna och som han i sin följande
verksamhet utan tvifvel mer än en gång komme att sakna.

Jag tror derför, att den uppoffring statsverket skulle göra genom att
afstå från all till detsamma ingående afgift af lärjungarne i de tre lägsta
klasserna skulle fullt uppvägas deraf, att undervisningen i dessa klasser
fortfarande blefve i det närmaste afgiftsfri, hvarigenom ej blott eu väl behöflig
lättnad bereddes mindre bemedlade föräldrar vid deras barns uppfostran,
utan ock för staten öppnades en större möjlighet att med fullt
dugande förmågor tillgodose sina mångfaldiga behof.

Enligt de beräkningar, som 1887 utfördes och vid hvilka man utgick
från medelantalet lärjungar vid början af höstterminerna 1881—85 samt
afdrog 25 procent för medellöses och mindre bemedlades befrielse äfvensom
10 procent för möjlig minskning i lärjungeantalet, skulle terminsafgifterna
af lärjungarne i de tre nedersta klasserna vid de högre och femklassiga
läroverken uppgått till 82,390 kronor och i samtliga klasser till 347,409
kronor, från hvilken summa dock afdrogs något öfver 10,000 kronor för
den nedsättning af terminsafgifterna till hälften, som föreslogs för lärjungarne
å den praktiska linien, så att alltså den behållna inkomsten upptogs
till 337,000 kronor.

Vid de beräkningar, jag låtit utföra, har man utgått från medelantalet
lärjungar vid höstterminernas början 1884—88, men i öfrigt tillämpat
de grunder, som följts vid ofvan anförda beräkningar, samt dervid funnit
(Tab. B. 5), att en terminsafgift af 10 kronor i de tre lägsta klasserna
skulle vid de högre och femklassiga läroverken inbringat 80,446 kronor,
under det att en terminsafgift af 20 kronor i 4:de och örte klasserna och
af 30 kronor i 6:te och 7:de klasserna komme att medföra en inkomst af
255,650 kronor.

Något afdrag för nedsättning af terminsafgiften å den praktiska linien
hel l öfver här ej göras, då jag på ofvan angifna skäl icke föreslår en praktisk
linies införande vid något högre eller femklassigt läroverk, med undantag
af Jakobs läroverk i Stockholm. I jemförelse med förslaget af 1887
skulle således enligt det nu framstälda inkomsten af terminsafgifterna vid
nu berörda läroverk komma att minskas med omkring 80,000 kronor;
hvartill äfven kommer en minskning i de 1887 beräknade inkomsterna
från de till ombildning föreslagna läroverken, hvarom jag torde få tillfälle
att närmare yttra mig i sammanhang med frågan om dessa läroverks
organisation.

Mot öfriga bestämmelser, som af förre departementschefen föreslagits
beträffande terminsafgifterna, har jag lika litet något att anmärka som
mot hans förslag rörande löne- och pensionsreglering samt lönetursberäkning
för lärarne vid de allmänna läroverken. Jag får derför, dels med
stöd af hvad han med afseende härå anfört, dels på grund af hvad jag
senast yttrat, i underdånighet hemställa:

A) att, med afseende på terminsafgifternas förhöjning, Eders Kongl.TermimafgifMaj:t
täcktes gilla och i väsentligare punkter underställa Riksdagen följande
bestämmelser:

att lärjunge, som är vid allmänt läroverk inskrifven, skall, förutom nu
utgående avgifter, från och med vårterminen 1891 för hvarje termin erlägga

till statsverket:

inom 4:de och 5:te klasserna .............................. 20 kronor

» 6:te och 7:de » .............................. 30 »

att befrielse från nämnda afgift må kunna beviljas medellöse lärjungar,
sä vida de genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande anses böra
till erhållande af denna förmån komma i åtanke;

att befrielse från af giftens halfva belopp må kunna beviljas mindre bemedlade
lärjungar, som uppfylla det för hel befrielse stadgade vilkor;

att å hvardera skolstadiet (klasserna 4—5 och 6—7) icke mer än 15 °j0
af stadiets hela lärjungeantal må erhålla hel befrielse och icke mer än
20 °/o half sådan, hvarvid dock, om så pröfvas nödigt, två halfva befrielser
må kunna ersätta en hel sådan eller omvändt, blott att hela det för
hvarje termin inom stadiet debiterade afgiftsbeloppet ej understiger 15 % af
hvad det skulle utgöra, om alla lärjungarne erlade full afgift;

att förslag å de lärjungar, som skola komma i åtnjutande af befrielse,
upprättas af en nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom ordförande,
klassföreståndaren för den klass eller afdelning, som frågan i hvarje fall
gäller, samt två af lärarekollegiet, en af läroverksstadens kommunalstyrelse

och två af vederbörande landsting valde ledamöter, hvithet förslag derpå
underställes ef orus till pröfning och stadfästelse;

att uppbörden af samtliga terminsafgifter verkställes på utsatt tid, minst
14 dagar efter det tillkännagifvande skett angående de beviljade befrielserna,
och senast 8 veckor efter terminens början;

att uppbörden af de till statsverket ingående afgifterna redovisas af
rektor, i länen till landtränterierna och i Stockholm till statskontoret, för
vårterminen före juni månads och för höstterminen före december månads slut;

att lärjunge, som ej före lästerminens utgång erlagt stadgade afgifter,
skall från läroverket uteslutas, intill dess den resterande afgiften blifvit
g ulden;

att, om lärjunge, som enligt näst föregående punkt blifvit frän läroverket
utesluten, önskar erhålla afgångsbetyg, sådant må för honom utfärdas; dock
att å detsamma skall antecknas den skidd, i hvilken han häftar på grund
af uraktlåtenheten att de stadgade afgifterna erlägga;

Lärarnes

aflöning.

B) att, med afseende på lärarnes aflöning vid de högre och femklassiga
allmänna läroverken, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att — under förutsättning att lästiclen så utsträckes, att lärarnes tjenstgöring
stid kommer att uppgå till 40 veckor om året — för lärarne vid berörda
läroverk må bestämmas följande löneförmåner, att utgå från och med
år 1891:

för rektorer: vid högre läroverk tvä lönegrader ål) 3,500 kronor och
2) 4,000 kronor jemte tjenstgöring spenning ar 1,500 kronor, med rätt till
uppflyttning i andra lönegraden efter tio års väl vitsordad tjenstgöring såsom
rektor vid sådant läroverk; vid de femklassiga läroverken i Stockholm
lön 3,200 kronor, tjenstgöringspenningar 1,300 kronor; vid öfriga femklassiga
läroverk två lönegrader ål) 2,700 kronor och 2) 3,200 kronor jemte tjenstgöringspenningar
1,300 kronor, med rätt till uppflyttning i andra lönegraden
efter tio års väl vitsordad tjenstgöring såsom rektor vid femklassigt läroverk;
hvarförutom rektorerne vid alla dessa läroverk må af vederbörande kommuner
såsom hittills åtnjuta fri bostad eller hyresersättning;

för lektorer: vid högre läroverk fyra lönegrader ål) 2,100 kronor,
2) 2,600 kronor, 3) 3,100 kronor och 4) 3,600 kronor jemte tjenstgörings -

penningar 1,400 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till högre
lönegrad efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring;

för adjunkter: vid högre och femklassiga läroverk fyra lönegrader å
1) 1,500 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,500 kronor och 4) 3,000 kronor
jemte tjenstgöringspenningar 1,000 kronor, med uppflyttning sr ätt lika som
lektorer;

för musiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader ål) 1,000 kronor,
2) 1,200 kronor, 3) 1,400 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till
närmast högre lönegrad enligt samma grunder, som gälla för lektorer och
adjunkter; vid femklassiga läroverk lön 500 kronor;

för gymnastiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader dl) 1,200 kronor,
2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor, med uppflyttning sr ätt lika som musiklärare;
vid femklassiga läroverk lön 600 kronor;

för teckningslärare: vid högre läroverk med befattning af 1:sta klassen
tre lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,250 kronor och 3) 2,500 kronor;
med befattning af 2:dra klassen tre lönegrader ål) 1,500 kronor, 2) 1,750
kronor, 3) 2,000 kronor; med befattning af 3:dje klassen tre lönegrader å
1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,600 kronor, alla klasserna med
uppflyttning sr ätt lika som musiklärare; vid femklassiga läroverk lön 600
kronor;

att vikarierande lektor, som icke innehar ordinarie läraretjenst, må, om
han fullgjort stadgade vilkor för att kunna till lektor utnämnas, uppbära
arfvode efter 2,000 kronor, men eljest efter 1,800 kronor för år räknadt;
samt att vikarierande adjunkt eller kollega äfvensom extra lärare må, om han
efter aflagd akademisk examen, som medför behörighet till lärarebefattning,
vederbörligen genomgått stadgad prof årskurs, uppbära arfvode efter 1,800
kronor, men eljest efter 1,500 kronor för är räknadt;

att gymnastiklärare skall vara skyldig tjenstgöra för den faststälda lönen
vid högre läroverk 16 timmar i veckan; vid femklassiga läroverk 8 timmar;
samt teckningslärare vid högre läroverk med befattning af rista klassen 25
timmar i veckan, med befattning af 2:dra klassen 20 timmar, med befattning
af 3:dje klassen 16 timmar-, vid femklassiga läroverk 8 timmar i veckan;
men att ytterligare tjenstgöringsskyldighet må kunna åläggas desse lärare
mot ersättning af 75 kronor för hvarje timme i veckan under helt läsår åt
lärare vid fernklassigt läroverk eller i första och andra lönegraden vid högre
läroverk samt af 100 kronor åt lärare i tredje lönegraden;

att gymnastiklärare vid högre läroverk, som icke sjelf egen erforderlig
skicklighet att meddela undervisning i exercis och militär öfning ar, skall på
egen bekostnad aflöna det biträde, som i sådant hänseende pröfvas behöfligt
och af vederbörande goclkännes;

att tjenstgöringspenningarna skola för alla lärare, rektorerna undantagne,
beräknas utgå för läsår med 40 läsveckor; att de i rektorernas aflöning
ingående tjenstgöringspenningar skola beräknas utgå för kalenderår,
men till olika belopp för läsåret och för ferierna, efter särskilda bestämmelser,
som af Kongl. Maj:t fastställas; samt att tjenstgöringspenningarna icke
få af tjenstens innehafvare uppbäras under tjenstledighet, dock att, om rek -

tor eller lektor, som är domkapitelsledamot, endast åtnjuter ledighet från
domkapitelsgör omålen, afdrag å tjenstgöringspenningarna icke må ske;

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade aflöning, som enligt
förbemälda lönereglering komme lärare till del, skola gälla såsom vilkor:
1) att lärare, som enligt hittills gällande stat är berättigad till ersättning
för indelt lön, skall frånträda sin rätt till nämnda ersättning; 2) att nuvarande
innehafvare af lön, i hvilken ingår afkomst af prebendehemman och
lägenheter eller andra särskilda förmåner utom kontanta penningar, skall
vara pligtig att, sedan en undersökning af dessa förmåners beskaffenhet samt
uppskattning af deras ekonomiska värde egt rum, vara underkastad antingen
förmånernas indragning till statsverket mot ersättning i penningar till
det belopp, hvartill de äro i stat beräknade, eller den minskning i statsverkets
löneanslag till tjensten, som kan i vederbörlig ordning varda beslutad,
dock icke till större belopp än som motsvarar den löneförbättring, som löntagaren
vid nu föreslagen lönereglering kan komma att vinna; 3) att den
genom nådiga cirkulären den 20 mars 1858 och den 29 december 1860
stadgade skyldighet för visse lärare att, i händelse de genom inträffade förändringar
skulle finnas umbärlige vid det läroverk, der de äro anstälde, inträda
i tjenstgöring vid annat läroverk helst inom stiftet, skall åligga äfven
öfrige vid de högre och femklassiga allmänna läroverken anstälde lärare,
intill dess de uppnått 45 års ålder; samt 4) att lärare skall vara skyldig
att från tjensten afgå med pension enligt de bestämmelser, som i sammanhang
med denna lönereglering fastställas;

att hvarje lärare, som varder utnämnd till tjenst, med hvilken rätt till
särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad den minskning i aflöning
från statsverket, som Kongl. Maj:t framdeles kan finna lämpligt besluta,
till ett belopp icke öfverstigande det, hvartill de i lönen ingående särskilda
förmåner efter skälig uppskattning sig belöpa; äfvensom

att — under förutsättning af kyrkomötets bifall — de prebendehemman
och lägenheter samt andra förmåner af privilegiinatur, som äro lärare vid
de allmänna läroverken på lön anslagna, må, i den män det kan ske utan
förnärmande af nuvarande innehafvares rätt eller rubbning uti enskildes
genom testamenten eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas; Lärarnes

C) att, med afseende på pensionering af lärarne vid de allmänna läro pensionen^.

verken, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att, med undantag för gymnastiklärarne, öfrige ordinarie lärare
och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk skola hafva rättighet och,
hvad angår de lärare och lärarinnor, som ingå på den nya lönestaten
eller som utnämnas efter det kungörelse i ämnet utkommit, äfven skyl -

dighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår med oafkortad
lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå,
Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med af skedet anstå, derest och så länge
den pensionsberättigade pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå;

att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått
60 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skola under i öfrigt enahanda vilkor
och förutsättningar, som för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva samma
rätt och skyldighet att från tjensten afgå med pension, som nästföregående
moment innehåller beträffande öfrige lärare;

att vid dessa läroverk anstäld ordinarie lärare eller lärarinna, som i
minst tre är lidit af lamhet, blindhet, döfhet eller vansinne, hvaraf han
eller hon varit urständsatt att sin tjenst bestrida, må, derest det blifver
behörigen styrkt, att anledning icke förefinnes till antagande, det han eller
hon kan återvinna tjenstbarhet, kunna äfven utan egen ansökning före
uppnådd pensionsålder från tjensten skiljas mot åtnjutande under sin återstående
lifstid af pension från allmänna indragningsstaten, hvilken pension
skall för lärare eller lärarinna, hvars aflöning är fördelad i lön och tjenstgöringspenningar,
utgå med ett belopp lika med hela lönen, om han eller hon
befinner sig i annan lönegrad än den högsta, men för den, som redan uppnått
högsta lönegraden eller innehar tjenst, för hvilken inga lönegrader
finnas, skall sä beräknas, att för hvarje i full pensionsålder felande tjenstår
af dragés en procent af lönen, dock icke mer än tio procent, samt att för
lärare och lärarinna, hvars aflöning icke är på förenämnda sätt fördelad,
pensionen skall utgå med ett mot tre fjerdedelar af lönen svarande belopp,
minskadt med en procent för hvarje tjenstår, som felas i pensionsåldern,
dock icke öfver tio procent; samt

D) att, med afseende på särskilda bestämmelser för lärares lönetursberäkning,
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att ordinarie adjunkt eller kollega, hvilken aflagt sådan akademisk examen,
som utgör vilkor för behörighet att söka lektorsbefattning vid högre
allmänt läroverk, äfvensom i öfrigt fullgjort stadgade föreskrifter för att
kunna till lektor utnämnas, må eg a rätt att vid år sberäkning för uppflyttning
i högre lektorslönegrad räkna sig till godo den tid, han från och med
året näst efter det, hvarunder berörda vilkor blifvit fullgjorda, med nit och
skicklighet vid allmänt läroverk tjenstgjort såsom tillförordnad rektor, såsom
vikarierande lektor eller med en tjenstgöring väsentligen lika med den, som
åligger lektor;

att lärare, som vunnit befordran till lektor vid allmänt läroverk, må
ega rätt att räkna sig till godo för uppflyttning i högre lektorslönegrad den

Bill. till Riksd. Prot. I8f)0. 1 Sami. 1 Afd. 8 Raft.] 8

Lönetursberåkning.

Tillsättning a
rektorsbefattningar.

tid utöfver tio år, som han varit berättigad att räkna för uppflyttning i
högre adjunktslönegrad;

att öfning slär are, som fullgjort vilkor en för kompetens till ordinarie
öfning slärarebefattning vid högre allmänt läroverk, må räkna sig till godo
för uppflyttning i högre lönegrad den tid, han från och med året näst efter
det, hvarunder berörda vilkor blifvit fullgjorda, tjenstgjort såsom vikarierande
öfningslärare med full tjenstgöring vid högre allmänt läroverk, dock med
undantag för de två första åren af hans så beskaffade verksamhet; samt
att tjenstgöring vid lägre allmänt läroverk härvid äfven må tagas i betraktande
sålunda, att två års tjenstgöring vid lägre läroverk må räknas
lika med ett års tjenstgöring vid högre läroverk;

att lärare vid folkskolelärareseminarier, högre lärarinneseminariet och
sjökrigsskolan må, om de öfvergå i de allmänna läroverkens tjenst, åtnjuta
samma rätt till lönetursberäkning, som genom kongl. kungörelserna den 29
maj 1874 och den 29 juni 1883 medgifvits lärare vid vissa enskilda läroverk;

att föreskriften i kongl. cirhdäret den 20 mars 1858 angående rätt till
lönetur sberäkning såsom ordinarie lärare först med året näst efter det, under
hvilket fullmagt erhållits, icke må leda derhän, att fullmagts erhållande
förminskar den rätt till uppflyttning, lärare eljest skulle .hafva haft för likartad
tjenstgöring;

att föreskriften i kongl. cirkuläret den 11 december 1863 angående rätt
för lärare att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo den tid,
under hvilken han, efter det han undergått filosofie kandidatexamen, såsom
extra lärare, duplikcmt eller vikarie varit vid elementarläroverket använd,
dock med undantag för de tre första åren af hans så beskaffade verksamhet,
må upphöra att vara gällande för andra än dem, som redan nu hafva
rätt att räkna sig denna förmån till godo.

Rörande tillsättningen af rektorer vid de femklassiga allmänna läroverken
äfvensom angående vigten deraf att, då till rektor vid allmänt
läroverk utsetts lärare med ordinarie tjenst, denna tjenst i vanlig ordning
förses med ordinarie, ehuru förflyttbar innehafvare, är jag af samma
;isigt som förre departementschefen och får derför i likhet med honom
och med stöd af samma skid hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå
Riksdagen att medgifva:

att beträffande tillsättning af rektorsbefattningar vid de femklassiga allmänna
läroverken må gälla hvad för närvarande är föreskrifva med, afseende
på tillsättning af dylika befattningar vid de högre läroverken; samt
att, då till rektor vid allmänt läroverk utsetts lärare, som innehar ordi -

närig läraretjenst, denna tjenst md i vanlig ordning tillsättas, dock att den,
som dertill utnämnes, skall, när förre innehafvaren återtager utöfningen af
densamma, vara skyldig att träda i tjenstgöring vid det läroverk, Kongl.
Maj:t med afseende på förekommande omständigheter kan finna skäligt bestämma.

Likasom förre departementschefen anser jag äfven, att något skäl ej
finnes att bibehålla olika benämning å lärare, för hvilka alldeles samma adjunkt.
bestämmelser gälla med afseende på kompetens vilkor, tjenstgöringsskyldighet,
aflöningsförmåner in. m., blott derför att somliga äro anstälda vid
högre och andra vid lägre allmänna läroverk. Och då titeln kollega lämpligen
torde kunna användas till benämning å ett nytt slags lärare, om
hvilkas anställning jag i det följande tänker göra framställning, synes det
mig böra bestämmas:

att de ämneslärare vid lägre allmänna läroverk, som hittills burit
namn af kolleger, hädanefter skola benämnas adjunkter; samt

att hvad som finnes föreskrifvet angående adjunkter äfven skall gälla
beträffande alla de lärare, som hittills burit namn af kolleger.

Det förslag till åtskilliga mindre läroverk.- ombildning, som af förr
departementschefen framstälts, finner jag beaktansvärdt och instämmer de mini-/
deri i väsentliga delar. Sålunda finner jag ändamålsenligt, att, der lär- läroverken.
jungeantalet sådant medgifver, två årsklasser undervisas af samme lärare,
så att undervisningen med tre ämneslärare må kunna utsträckas till femte
klassens kurser på en af de båda bildningsliniema, den klassiska eller den
reala, hvilken det må stå kommunalstyrelsen fritt att välja. Skulle denna
styrelse finna ändamålsenligare att i stället för någon af de nämnda
linierna inrätta eu s. k. praktisk linie, må detta vara tillåtet, och eger då
styrelsen att, obunden af den för klassiska eller reala linien gällande läsordning,
föreslå en annan, som bättre tillgodoser ortens behof, och derå
söka Kong! Maj:ts fastställelse.

För att emellertid så snart som möjligt vinna erforderlig stadga för
den nya och följaktligen ännu till metoden otillräckligt pröfvade praktiska
linien, anser jag nödvändigt, att en särskild skola upprättas, der
profår kan genomgås af de lärarekandidater, som hafva för afsigt att egna
sig åt nämnda skolors tjenst, och der tillfälle kan blifva att genom försök
utröna lämpligaste sättet för arbetets anordning vid en dylik skola.

För dessa ombildade läroverk torde ej vara nödigt att bestämma, att

undervisningen omfattar en femårig kurs, utan må, på förslag af kommunalstyrelse
och läroverkskollegium, för hvarje särskildt läroverk bestämmas,
huruvida undervisningen vid detsamma skall utsträckas öfver
tredje klassens kurser å endera, af nyss berörda luder. Vid ett större lärjungeantal
i hvarje klass later sig nemligen den föreslagna anordningen
ej genomföra, och då en dylik sammanslagning af olika årsklasser vid
undervisningen på senare tider hos oss blott i mycket ringa omfång förekommit
på det lägre stadiet, är förtroendet till resultatet af eu sådan anordning
på många håll ej stort.

En följd deraf att jag å ena sidan föreslagit, att inga till statsverket
ingående terminsafgifter skulle upptagas i de tre lägsta klasserna, och å
den andra sidan att undervisningen i de ombildade läroverken skulle
kunna inskränkas till tredje klassens kurser, måste tydligen blifva, att, om
man ville bestämma det. belopp, hvarmed kommunerna borde bidraga till
uppehållande af ifrågavarande läroverk, på samma sätt som förre departementschefen
eller såsom en garanti för terminsafgifters erläggande af
ett. visst antal lärjungar, detta belopp skulle blifva så obetydligt, att en
dylik garanti blefve utan egentligt värde. Då jag emellertid ej kan finna
det vara rättvist eller billigt, att just de mindre och fattigare kommunerna
skulle, såsom läroverkskomitén föreslagit, dyrt betala samma förmån,
som de större kommunerna erhålla utan dylik uppoffring, anser jag
således, att kommunerna böra intaga samma ställning till de ombildade
läroverken som till öfriga allmänna läroverk, samt att samma bestämmelser,
som stadgas för lärjungarnes terminsafgifter vid öfriga allmänna läroverk,
ma gälla äfven med afseende på de ombildade läroverkens lärjungar
i 4:de och 5:te klasserna.

Någon särskild lokalstyrelse med den vidsträckta myndighet, som af
läroverkskomitén eller förre departementschefen föreslagits, kan under sådana
förhållanden ej gerna ifrågakomma. I hvad mån och på hvad sätt
kommunerna skulle öfva inflytande på de ombildade läroverkens undervisningsplan,
är redan angifvet.

Emellertid torde den nämnd, som bär att afgifva förslag å de lärjungar,
som skola komma i åtnjutande af befrielse från den till statsverket
ingående terminsafgiften, i följd af de här ifrågakommande lärjungarnes
fåtalighet, icke behöfva vara så stor som den vid de öfriga läroverken,
utan kunna inskränkas till att bestå af rektor såsom ordförande samt två
af lärarekollegiet och två. af läroverksstadens kommunalstyrelse valda ledamöter.

Mot förre departementschefens förslag rörande tillträde för qvinliga
lärjungar till de ombildade mindre läroverken och vilkoren derför, äfven -

som angående lärarepersonalen och dess aflöning vid berörda läroverk har
jag intet att invända.

Äfven med afseende på frågan, hvilka af de nuvarande mindre läroverken
böra ombildas, deri inbegripen frågan om ett nytt läroverk af
ifrågavarande slag i Motala, instämmer jag med förre departementschefen,
och slutligen också i hans förslag rörande indragning af vissa läroverk,
blott med undantag för treklassiga läroverket i Sölvesborg.

Detta läroverk har nemligen af honom likasom af läroverkskomitén
föreslagits till indragning; men i en underdånig petition af stadsfullmägtige
i Sölvesborg hafva andragits följande vigtiga skal för berörda läroverks
bibehållande: att detta från längre tider tillbaka upprättade läroverk redan
som tvåklassigt under flere år hade ett lärjungeantal, som i medeltal öfverstigit
det antal, som af läroverkskomitén faststälts såsom minimum för ett
läroverks bibehållande; att medelantalet lärjungar under de läroverkskomiténs
betänkande näst föregående åren visserligen nedgått under berörda
minimum, men att anledningen härtill förnämligast varit den, att
skolans föreståndare varit af riksdagsgöromål och andra offentliga värf
förhindrad att utöfva sitt kall inom läroverket, och att hans ställföreträdare
ingalunda varit lämplige eller mägtige att tillfredsställa allmänhetens billiga
anspråk och upprätthålla läroverkets anseende; att emellertid dessa
beklagliga förhållanden numera, sedan år 1888 ny föreståndare förordnats,
och den öfriga personalen delvis ombytts, så väsentligen förändrats, att
lärjungarnes antal mera än fördubblats och under detta läsår uppgått till
47, samt att det lifliga intresse, hvarmed läroverket fortfarande omfattades
af såväl staden som närliggande landsort, gåfve anledning antaga, att antalet
skulle under kommande år ytterligare ökas; att de lokaler, som af
staden upplåtits åt läroverket i ett under de senare åren nybygdt hus,
befunnes fullt ändamålsenliga och tillräckligt rymliga äfven för ett betydligt
större antal lärjungar än det nuvarande, äfvensom att särskilda rymliga
och särdeles lämpliga gymnastik- och slöjdsalar vore för läroverket
tillgängliga; samt slutligen att indragningen af detta läroverk ej mindre
för den ännu lifskraftiga staden än för den omgifvande folkrika orten
skulle medföra de mest bekymmersamma följder.

Då de af stadsfullmägtige sålunda andragna skäl synas mig synnerligen
behjertansvärda, kan jag ej besluta mig för att föreslå Sölvesborgs
allmänna läroverk till indragning, utan anser mig böra hemställa, att det
må ombildas till ett lägre allmänt läroverk med tre ämneslärare.

• Såsom redan blifvit antydt, anser jag behöflig!, att ett särskildt läro-°“^”™? af
verk upprättas, der det kan blifva tillfälle att — oberoende af hvarje hän- verk.
syn till dem, som eftersträfva en förberedande vetenskaplig bildning —

meddela en undervisning, soin helt ocli hållet afpassas efter deras behof,
livilka vid 14 å 15 års ålder ämna lemna skolan för att träda ut i det
praktiska lifvet.

Den allmänna planen för eu dylik undervisning har visserligen af
förre departementschefen blifvit angifven, och jag har intet att mot densamma,
såsom sådan, anmärka; men jag anser, att denna plan bör efter
en praktisk pröfning till sina detaljer närmare bestämmas, innan man med
trygghet kan fastställa den såsom normalplan för en s. k. praktisk bildningslinie.
Ty först under tillämpningen lär man fullt känna en viss
undervisningsplans fördelar och olägenheter, och endast af det vunna resultatet
framgår med någon säkerhet densammas verkliga värde. Det är
också endast under den pågående tillämpningen af en viss undervisningsmetod,
som det blir möjligt att utvälja och åstadkomma sådana hjelpmedel,
läroböcker och åskådningsmateriel, som för densamma äro de mest
lämpliga.

Men icke blott för att pröfva och utveckla den föreslagna undervisningsplanen
för en praktisk bildningslinie är eu särskild skola behöflig;
eu sådan är äfven erforderlig för att komma till klarhet med
afseende på de anordningar, som blifva nödiga, då man med endast
tre ämneslärare vill utsträcka undervisningen till femte klassens kurser.
Detta kan, såsom lätt inses, ej ske med mindre än att tvenne årsklasser
ofta undervisas samtidigt af en enda lärare. Men tydligt är, att en dylik
Barnundervisning lättare kan genomföras i vissa ämnen än i andra, och att
följaktligen också förfaringssättet dervid måste blifva olika. Det skulle
nu blifva ifrågavarande skolas uppgift att undersöka, i hvilka ämnen och
klasser en dylik undervisning lämpligen kan införas, och huru stort lärjungeantal
samtidigt må kunna åtnjuta densamma, utan att resultaten
blifva afsevärdt underlägsna dem, som nås vid en skola med särskild
undervisning för hvarje årsklass. Denna skola skulle således blifva ett
slags mönsterskola med afseende på plan och metoder, efter hvilken de
lägre läroverk med tre eller fyra ämneslärare, hvilka ville utsträcka sin
undervisning till fjerde eller femte klassens kurser, hade att bilda sig.

Vid dessa båda skolor skulle vidare profårskurs genomgås af lärarekandidater,
som hade för afsigt att egna sig åt undervisning å den praktiska
linien eller vid läroverk med blott tre eller fyra ämneslärare.

Nu kunde visserligen dessa båda skolor upprättas hvar för sig, men
lämpligare torde dock vara, att de anordnas såsom särskilda utdelningar af
samma läroverk. Derigenom blir det lättare för lärarekandidaterna att samtidigt
genomgå profårskurs vid bådadera och sparas ej så litet i ekonomiskt
afseende, då båda skolorna utom gemensamma lokaler och gemensam styresman

kunna hafva samma öfningslärare, undervisningsmateriel in. in., i synnerhet
om, såsom afsedt är, skolan med tre ämneslärare äfven inrättas enligt den
praktiska liniens undervisningsplan, hvarigenom dessutom den fördel vinnes,
att resultaten vid denna sistnämnda lätt kunna jemföras med dem vid den
först berörda, der särskild undervisning meddelas i hvarje årsklass.

I likhet med förre departementschefen finner jag Jaboks läroverk i
Stockholm lämpligen kunna ombildas för nu ifrågavarande ändamål, och
mot den ''af honom föreslagna organisation af nämnda läroverk har jag
intet annat att anmärka, än att jag tänkt mig, att det framdeles kan visa
sig ändamålsenligt att vid detta läroverk för de främmande språken anställa
utländska lärare, som kunde på ett raskare verkande sätt meddela
lärjungarne praktisk färdighet i vederbörande språks användning och gifva
lärarekandidaterna tillfälle att deri uppöfva sig.

För närvarande inskränker jag mig emellertid till att blott föreslå
ett obetydligt tillägg, nemligen att lärjungarne å den afdelning af läroverket,
der samundervisning af olika årsklasser skall ega rum för att möjliggöra
undervisningens utsträckning till femte klassens kurser med blott
tre ämneslärare, må befrias från alla terminsafgifter. Det rika tillfälle,
som i hufvudstaden erbjudes till erhållande af särskild undervisning i
hvarje årsklass, torde nemligen göra det nödvändigt eller åtminstone lämpligt
att bereda dem, som söka inträde å berörda afdelning, någon liten
förmån.

Hvad angår tiden för den föreslagna indragningens och ombildningens™6" fSr in~
genomförande, så torde de till indragning bestämda läroverken, h vilkas och ombiidsamtliga
ämneslärarebefattningar äro vakanta, böra upphöra vid slutet
läsåret 1890—91, men öfriga med det läsår, under hvilket ledighet i samt-''
liga ämneslärarebefattningar vid läroverket inträdt, dock att undervisningen
vid intet af dessa läroverk må fortgå längre än till slutet af läsåret 1892
—93. Vid de till ombildning bestämda läroverken skulle åter den nya
organisationen börja att införas med läsåret 1891—92, derest icke Eders
Kong! Maj:t på grund af sig företeende omständigheter kan finna skäl att
med afseende på ett eller annat af dessa läroverk annorlunda förordna.

Beträffande formen för de till indragning eller ombildning bestämda
läroverkens verksamhet, intill dess indragningen eller ombildningen hunnit
genomföras, äfvensom angående vid dessa läroverk anstälda lärares ställning
före och efter indragningen eller ombildningen instämmer jag med
förre departementschefen.

Med stöd af hvad sålunda anförts dels af honom, dels af mig, hemställer
jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen:

att efter nästa läsårs slut följande läroverk må indragas med de ordinarie
ämneslärarnes afgång, dock senast den 1 juli 1893, nemligen: enklassiga
pedagogierna i Oljegrund, Ulricehamn, Mariefred, Linde, Säter, Falkenberg,
Laholm och Mönsterås; tvåklassiga pedagogierna i Hjo,. Hedemora,
Grenna, Kungelj, Kungsbacka och Borgholm; samt treklassiga allmänna, läroverken
i Vernamo och Ronneby;

att de vid läroverkens indragning å dessas stat qvarstående lärare må
uppföras å indragning sstat med de löneförmåner, som enligt nu gällande
ordinarie stat dem tillkomma;

att under den återstående tiden för ifrågavarande läroverks verksamhet
må vid dem tillämpas nu gällande bestämmelser med hänsyn till såväl läroplan
och lästid som lärames aflöning;

att treklassiga allmänna läroverken i Söderköping, Vimmerby, Alingsås,
Asker sund, Sala, Sölvesborg, Trelleborg, Engelholm, Marstrand, Strömstad,
Amål, Ftlipstad, Arvika, Skellefteå och Örnsköldsvik; tvåklassiga pedagogierna
i Södertelge, Köping och Hora; samt enklassiga pedagogien i Simrishamn
må ombildas till lägre allmänna läroverk med tre ämneslärare; under
vilkor att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga
och lämpliga undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt rektor;

att under samma vilkor, som i föregående punkt nämnts, ett nytt lägre
allmänt läroverk med tre ämneslärare må upprättas i Alotala;

att treklassiga allmänna läroverken i Falköping och Varberg må ombildas
till lägre allmänna läroverk med fyra ämneslärare; under vilkor att
vederbörande kommun åtager sig samma skyldigheter med afseende på undervisningslokaler
och rektorsbostad, som stadgats beträffande dylikt läroverk
med tre ämneslärare;

att vederbörande kommunalstyrelse må, i sammanhang med beslutet om
förbemälda vilkors uppfyllande, afgöra dels enligt hvilkendera bildningslinies
undervisningsplan läroverket bör inrättas, dels huruvida qvinliga lärjungar
må, i mån af utrymme, vid läroverket emottagas;

att förslag å de lärjungar, som skola komma i åtnjutande af befrielse
från den till statsverket ingående terminsafgiftens hela eller halfva belopp,
må upprättas af en nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom ordförande
samt två af lärarekollegiet och tvä af läroverksstadens kommunalstyrelse valda
medlemmar, hvilket förslag derpå underställes ef orus till pröfning och stadfästelse;

att lärarepersonalen vid ett lägre allmänt läroverk med tre ämneslärare
må utgöras af: en rektor med en aflöning af 3,500 kronor, deraf 1,000
kronor tjenstgöringspenningar, och ett ålderstillägg ä 500 kronor efter 10

års väl vitsordad tjenstgöring såsom rektor, jemte fri bostad; en adjunkt
med vanlig adjunktsaflöning; en kollega med lön af 2,000 kronor jemte 2
älderstillägg å 250 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring; en musiklärare med arfvode af 300 kronor; en gymnastiklärare
med arfvode af 300 kronor och tjenstgöring sskyldighet af 4 timmer
i veckan, samt en teckning slär are med arfvode af 500 kronor och
undervisning sskyldighet af 7 timmar i veckan; äfvensom att vid hvarje läroverk
af detta slag må anställas en skolläkare med arfvode af 50 kronor
jemte samma afgift af lärjungarne, som tillkommer skolläkarne vid öfriga
allmänna läroverk;

att angående lärarepersonalen och skolläkaren vid lägre allmänna läroverk
med 4 ämneslärare må gälla samma bestämmelser som vid läroverk med
3 ämneslärare med undantag deraf, att lärarepersonalen ökas med en adjunkt;

att rektorerne vid de i föregående punkter afsedda läroverken må tillsättas
på förordnande under viss tid samt att samtlige lärare vid dylikt
läroverk må vara förbundne att, derest läroverket upphör eller förändras,
öfvertaga den tjenstgöring, som Kongl. Majå kan finna skäl dem anvisa;

att lärarne vid de treklassiga allmänna läroverk och de pedagogier,
som föreslagits till ombildning, må, intill dess ombildningen hunnit verkställas
eller annorlunda varder bestämdt, åtnjuta de löneförmåner, som hittills
till dem utgått;

att profårskurs för blifvande lärare å den praktiska linien samt vid
allmänna läroverk med 3 eller 4 ämneslärare må anordnas vid Jakobs femklassiga
läroverk i Stockholm, samt att nämnda läroverk må på för ändamålet
erforderligt sätt ombildas och dervid följande ändringar med afseende
på lärarepersonalen och dess aflöning vidtagas, nemligen: att rektor erhåller
samma löneförmåner som rektorerne vid högre läroverk, att ämneslärarnes
antal ökas med 3 adjunkter, att teckning släraren tillägges samma aflöning, som
åtföljer teckning slärarebefattning af 3:clje klassen vid högre allmänt läroverk,
samt att gymnastiklärarebefattningen indrages; äfvensom att en skolläkare
der må anställas med ett ärligt arfvode af 100 kronor utom den afgift af
lärjungarne, som tillkommer skolläkare vid öfriga allmänna läroverk; samt
att lärjunge, som intagits vid den afdelning af Jakobs läroverk, der
olika årsklasser undervisas tillsammans, må befrias från all terminsafgift.

Vidkommande undervisningens utsträckning samt lärarepersonalen De högre och
vid de högre och de femklassiga läroverken har jag intet annat att tilllägga
till hvad förre departementschefen anfört och föreslagit än en hemställan
om undervisningens utsträckning å reala linien vid högre latinläroverket
å Södermalm.

Bill. UU Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft.

I underdånig skrifvelse har nemligen direktionen för Stockholms stads
undervisningsverk förmält, hurusom, sedan den lokal, som i stadshuset
upplåtits åt Stockholms högre realläroverk, redan i början af 1880-talet
funnits för sitt ändamål mindre tjenlig och framställning härom gjorts
till vederbörande stadsmyndighet, stadsfullmägtige gått i författning om
uppförande vid Roslagstull för realläroverkets räkning af en ny, tidsenlig
byggnad, hvilken skulle blifva färdig till begagnande med innevarande
års hösttermin. Huru väl emellertid nämnda läroverk, sedan
det inflyttat i denna nya lokal, kunde blifva egnadt, att tillgodose de
i stadens flesta öfriga. delar bosatta personers intressen i afseende på
real skolundervisning för deras söner, komme dock för Södermalms invånare,
i följd af det långa, i medeltal till 3,800 meter uppgående afstandet
emellan denna stadsdel och den nya realläroverksbyggnaden, att
uppstå betydande svårigheter och hinder, för att deras barn skulle
kunna begagna undervisningen vid detta läroverk. Hvad det lägre skolstadiet
beträffade, betydde detta visserligen mindre, eftersom realafdelningar
funnes i 4:de och 5:te klasserna såväl vid högre latinläroverket
å Södermalm som vid Katarina femklassiga läroverk, men helt annat
vore förhållandet i fråga om 6:te och 7:de klasserna. I dessa klasser
hade under aren 1883—87 i medeltal 80 på Södermalm bosatta ynglingar
åtnjutit undervisning vid realläroverket; och för framtiden vöre
utan tvifvel ett lika stort antal från de södra trakterna att påräkna
för realliniens öfverstadium. Att tvinga dessa att dagligen tillryggalägga
den långa och tidsödande vägen till det högt upp på norr belägna realläroverket
vore utan tvifvel obilligt. Direktionen har derför i underdånighet
anhallit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga nödiga åtgärder, på
det att undervisning äfven å realliniens högre stadium måtte komma att
meddelas från och med läsåret 1890—91 vid det nuvarande högre latinläroverket
a Södermalm, för hvilket ny och så rymlig bvggnad nu vore
under uppförande, att der komme att finnas tillräckliga lokaler äfven för
högre realklasser. Tydligt vore, att för genomförandet af en dylik anordning
tillökning af lärarekrafter vid sist berörda läroverk blefve nödvändig.
Men ehuru lärarepersonalen vid detta läroverk, i följd af realundervisningens
utsträckning derstädes, måste ökas, så följde deraf ingalunda,
att för hufvudstaden i dess helhet nya lärarekrafter, utöfver redan
befintliga eller med afseende å lärjungeantalets storlek för den närmaste
framtiden beräknade, blefve i nämnvärd mån erforderliga. Ty om realundervisning
komme att meddelas jemväl å det öfre stadiet vid latinläroverket
å Södermalm, så måste såsom en följd deraf tilloppet till de högre
klasserna vid realläroverket å norr, och i sammanhang härmed behofvet

af p ar al lel af delningar derstädes, blifva ej obetydligt mindre, än hvad eljest
skulle varit fallet. Och hvad särskildt anginge behofvet af ordinarie
lärarekrafter för hufvudstadens allmänna läroverk, trodde direktionen, att
detsamma, äfven med fäst afseende å den nu ifrågasatta anordningen,
skulle blifva tillgodosedt genom den tillökning i staten, hvilken af Eders
Kong! Maj:t föreslogs till januaririksdagen 1887.

Då de af direktionen andragna skal för realundervisningens utsträckning
vid det nuvarande latinläroverket å Södermalm synas mig fullgiltiga
och några egentliga kostnader utöfver de eljest erforderliga icke derigenom
skulle tillskyndas statsverket, anser jag mig böra tillstyrka densamma.

Med afseende å de särskilda anslagen till de allmänna läroverken särskilda
finner jag anslagen till djeknepenningersättning, till ersättning för för-aUmänJfiärt
lorad helgonskyld, till resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk, verken.
till arfvoden åt extralärare samt till vikariearfvoden och oförutsedda behof,
till extra arfvoden åt gymnastiklärare och ledare af skolungdomens
fria lekar samt till anskaffande af ammunition för målskjutning m. m.,
till praktisk utbildning af blifvande .lärare samt till reseunderstöd åt lärare
vid de allmänna läroverken, särskildt vid de läroverk, der profårskurs är
inrättad, på af förre departementschefen anförda skäl och till af honom
föreslagna belopp samtligen behöfliga.

Jemväl anser jag, att det föreslagna beloppet för anslaget till biblio- Anslaget till
tekarier icke kan nedsättas. Ett särskildt skäl för ökandet af detta anslagblbll0tekarierinnebär
en underdånig framställning af domkapitlet i Linköping angående
behofvet af ett större statsbidrag till stifts- och läroverksbiblioteket derstädes.
Med afseende härå anför domkapitlet i hufvudsak följande:

Linköpings stifts- och läroverk sbibliotek, tillkommet hufvudsakligen
genom enskilde mecenaters frikostighet och det varma intresse, hvarmed
det omfattats af stiftets flesta biskopar, innehölle nu, utom disputationer
och andra småskrifter, en boksamling af omkring 80,000 volymer. Dertill
komme en manuskriptsamling af mer än l,5l)0 band, omkring 300 permbref,
en mindre samling antiqviteter från sten-, brons- och jernåldern,
några konstsaker samt omkring ett sjuttiotal i olja målade porträtt. Om
redan storleken af detta bibliotek vore egnad att påkalla uppmärksamhet
och omtanke, så blefve krafvet derpå så mycket oafvisligare genom de
sällsynta och utomordentligt dyrbara, i synnerhet äldre, bokskatter, som
det innehölle, särskildt i teologi, klassisk literatur, medicin, juridik, naturalhistoria,
historia, biographica och resebeskrifningar samt planschverk, skön
konst m. m. I den stora manuskriptsamlingen funnes äfven många dyrbarheter,
såsom bref till E. Benzelius, far och son (4,173 nummer), en
talrik samling af Svedenborgs manuskript, Braheättens handlingar, hand -

lingar rörande Adam Lewenhaupt in. fl., Ostrogothia litterata (5 band),
Epistel* Hosii, Sparfvenfelts samlingar in. m.

Säkerligen vore äfven Linköpings bibliotek näst kongl. biblioteket
och universitetsbiblioteken det största och värdefullaste i riket. Och att
det intresse och den välvilja, hvarmed biblioteket i äldre tider omfattats
af provinsens bokvänner och mecenater, icke slappats i nyare tider,
framginge deraf, att talrika gåfvor årligen inströmmade, så att biblioteket
under den nuvarande bibliotekariens tjenstetid, eller sedan år 1869, vunnit
en tillökning af öfver 30,000 volymer.

Så hade slägte efter slägte med oftervilligt sinne gifvit sin skarf i
den tron, att gåfvan skulle främja upplysning, sanning och fromhet, och i
den förhoppning, att hon med kärleksfull omsorg skulle vårdas och varda
efterkommande till gagn. Gåfvan hade växt ut till en anstalt, som gömde
ovärderliga skatter icke blott för fosterbygden och stiftet utan äfven för
hela landet; den hade derför ock rätt till statens omvårdnad, och den behöfde
denna omvårdnad, om icke frukten af så många lärde, fromme och
fosterlandsälskande mäns uppoffrande och kärleksfulla omtanke skulle gå
förlorad.

Med till buds stående medel kunde emellertid biblioteket icke erhålla
eu tidsenlig vård och skötsel, helst efter den betydliga tillväxt, det under
de senare årtiondena vunnit, och med de ökade fordringar, som numera
stäldes på ett ändamålsenligt ordnadt och väl skött bibliotek, något, som
lätt insåges, om man jemförde bibliotekariens åligganden med den aflöning,
som för honom vore bestämd. Det ålåge nemligen bibliotekarien att verkställa
bokinköp, att katalogisera och uppställa inkommande böcker samt
förestå bokutlåningen, att korrespondera med andra bibliotek samt in- och
utländska forskare, ett åliggande, som toge mycken tid i anspråk, att föra
ofta besvärliga underhandlingar för att åt biblioteket förvärfva större och
mindre boksamlingar, samt att med uppbördsmannaansvar redovisa för
bibliotekets medel.

Den med hvarje år ökade utlåningen till andra bibliotek, in- och
utländska vetenskapsmän, stiftets prester och läroverkslärare samt ortens
öfriga för literatur och konst intresserade invånare, besök af forskare, vid
hvilkas arbete bibliotekarien nödgades närvara, det betydligt ökade katalogiseringsarbetet
m. in. toge tydligen mycken tid i anspråk. Toge man
vidare i betraktande, att bibliotekarien måste använda icke så liten tid på
studier, som för bibliotekets ändamålsenliga vård vore af nöden, funne
man lätt, att biblioteket nog kräfde sin egen man, och att denne helst icke
borde belastas med andra tjenster och uppdrag, något, som dock tydligen
ej läte sig göra, så länge bibliotekarien, såsom för närvarande, blott åt -

njöte i aflöning 527 kronor 6 Öre, nemligen 410 kronor 6 öre af statsmedel
och 117 kronor af bibliotekskassan.

Att denna kassas ställning icke medgåfve någon ökning af bibliotekariens
aflöning framginge deraf, att dess behållning vid 1887 ars bokslut
icke uppgått till högre belopp än 18,057 kronor, en summa, hvars
afkomst vore alltför ringa för nödig vård och utveckling af biblioteket,
då deraf, utom ofvan angifna lönemedel, skulle bestridas kostnaderna för
städning och eldning, inköp och inbindning af böcker, papper och kartonger
för katalogiseringen in. m.

Att bibliotekariens löneinkomster vore otillräckliga och icke i nämnvärd
mån motsvarade vigten och ansvaret af bibliotekariebefattningen vid
ett sådant bibliotek som det ifrågavarande, syntes domkapitlet vara satt
utom allt tvifvel. Billigheten af en tillökning i hans löneförmåner ådagalades
äfven deraf, att redan den nuvarande bibliotekariens företrädare såsom
personligt anslag utöfver nu utgående 527 kronor 6 öre i årlig lön
uppburit dels ur stiftets emeritikassa 1,072 kronor 94 öre, dels å allmänna
indragningsstaten 400 kronor, eller tillsammans 2,000 kronor. Hade denna
summa ansetts behöflig för bibliotekarien före 1869, sa vore den väl, minst
sagdt, lika behöflig nu. Äfvenså torde det belopp, som för närvarande
användes till bibliotekets utveckling, svårligen kunna anses tillräckligt.

Enligt domkapitlets åsigt kräfde biblioteket för en ändamålsenlig
skötsel eu årlig inkomst äf 3,700 kronor, hvaraf skulle användas:

till lön åt bibliotekarien.............................................. kronor 2,000,

» » » en amanuens..................................... » 700,

» inköp och bindning af böcker ............................. » 500,

» uppvärmning, städning m. m............................... » 500.

Till bestridande af dessa utgifter egde biblioteket en årlig inkomst,
som, ehuru beroende på räntefotens vexlingar, kunde beräknas till ^00
kronor, hvartill komme statsmedel till bibliotekariens aflöning 410 kronor
6 öre, eller tillsammans 1,110 kronor 6 öre. Derest biblioteket för framtiden
skulle kunna nöjaktigt skötas, fordrades alltså ett tillskott af 2,589
kronor 94 öre.

Då behofvet af ökade medel för en ändamålsenlig skötsel och vard
af detta dyrbara bibliotek syntes synnerligen trängande, har Eders Kongl.
Maj:t genom nådigt beslut den 15 februari sistlidet år såsom bidrag till
vård och underhåll af omförmälda bibliotek anvisat 1,500 kronor att utgå
af reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken.

Men om ock biblioteket i Linköping är det största och kanske äfven
det värdefullaste af de bibliotek, som äro fästa vid våra allmänna läroverk,
finnas dock flere bland dem, som innesluta stora och högst, dyrbara

samlingar, Indika till skötsel och underhåll kräfva vida större medel, än
som hittills till dem utgått. Det föreslagna anslaget till bibliotekarier
kan derför ingalunda anses för stort; men då det i vissa fall torde blifva
behöflig! att af detsamma tillgodose äfven andra bibliotekens behof än
arfvoden åt bibliotekarier, hemställer jag, att det äfven må kunna användas
till betäckande af andra kostnader för biblioteken.

Eåt?ecSn°Js-n ,extra ai''fv°den åt teckningslärare har hittills utgått ett årligt

lU lärare?* anslag af 36,000 kronor, och förre departementschefen har upptagit det
till samma belopp. Men da jag anser, att teckningsundervisningen bör
upphöra att vara obligatorisk i de högre klasserna å den s. k. B-linien,
sa torde för tillämpningen af den af mig afsedda undervisningsplanen icke
ett sa stort anslag blifva för ändamålet erforderligt, utan torde detsamma
kunna nedsättas med 8,000 kronor, eller till 28,000 kronor.

thrifbiträdm Til1 skrif biträden åt rektorer vid de högre allmänna läroverken och

åt rektorer, de femklassiga läroverken i Stockholm finnes i nuvarande stat upptaget
ett anslag af 10,000 kronor. Detta anslag har förre departementschefen
ansett böra höjas med 7,000 kronor samt göras tillgängligt äfven för rektorer
vid lägre allmänna läroverk i landsorten med ett synnerligen stort
elevantal, emedan vid genomförandet af den föreslagna organisationen af
de allmänna läroverken rektorernas kamerala och ekonomiska bestyr komme
att ytterligare ökas, särskild! genom uppbörd och redovisning af de till
statsverket ingående tenninsafgifter jemte dermed sammanhängande göromål.
Ehuru jag visserligen anser ömkligt, att bidrag ur detta anslag må
kunna meddelas till skri! biträde äfven åt rektorer vid lägre allmänna läroverk
i landsorten med ett stort lärjungeantal, och ehuru jag ingalunda
vill neka, det rektorernas göromål och ansvar komma att hädanefter ökas,
så håller jag dock för antagligt, att en höjning af detta anslag med 2,000
kronor, eller till 12,000 kronor, skulle göra till fyllest. A ena sidan har
jag nemligen icke föreslagit upptagande af några till statsverket ingående
terminsafgifter i de tre lägre klasserna, hvilka innehålla det största antalet
lärjungar; och da jag a andra sidan tager i betraktande, att rektorerna
vid alla de högre läroverken hafva alldeles samma löneförmåner, oberoende
af antalet lärjungar vid de läroverk, som af dem förestås, men rektorernas
göromål maste vara i hög grad beroende just af detta lärjungeantal, synes
mig något större arfvode ej behöfligt till skrifbiträde åt rektorer vid de
läroverk, hvilkas lärjungeantal icke öfverstiger 200.

Pa grund af hvad jag sålunda yttrat och med hänvisning till hvad
af förre departementschefen anförts, hemställer jag alltså, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att rektor och öfningslärare vid läroverket i Haparanda vid erhålla
samma löneförmåner som rektor och öfningslärare vid femklassiga läroverk; att

undervisning vid femklassiga läroverket i Oskarshamn må meddelas
äfven ä latinlinien;

att undervisning å reallinien må meddelas vid högre latinläroverket å
Södermalm äfven i sjette och sjunde klasserna samt vid högre läroverket i
Nyköping äfven i sjunde klassen, men vid högre läroverket i Strengnäs blott
till och med femte klassen;

att två lektorsbefattningar vid allmänna läroverket i Strengnäs samt en
lektorsbefattning och två adjunktsbefattningar vid allmänna läroverket i
Vesterås må indragas, sedan innehafvare öfverflyttats till andra allmänna
läroverk;

att — i den mån tillgångar blifva disponibla genom tillämpning af
föreslagna bestämmelser om indragning af vissa läroverk — utom förut
nämnda, följande nya lärarebefattningar må upprättas, nemligen: i Stockholm:
vid högre latinläroverket å Norrmalm en gymnastiklärarebefattning
samt å en för samtliga under direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk
lydande läroverk gemensam stat 3 lektors- och 15 adjunktsbefattningar;
vid högre läroverket i Nyköping 1 lektorsbefattning; vid högre läroverket
i Malmö 1 lektorsbefattning; vid högre läroverket i Helsingborg 2
lektors- och 2 adjunktsbefattningar; vid högre realläroverket i Göteborg 1
lektors- och 3 adjunktsbefattningar; vid högre läroverket i Karlstad 3 adjunktsbefattningar
samt vid högre läroverket i Umeå 1 lektorsbefattning; dock hvad
lärarebefattningarna vid läroverket i Helsingborg angår, med vilkor att stadsfullmägtige
derstädes åtaga sig att med det bidrag, som möjligen kan erhållas
af stiftets byggnadskassa och läroverkets enskilda byggnadsfond, tillhandahålla
läroverket erforderliga och ändamålsenliga undervisningslokaler äfvensom
bostad eller hyresersättning åt rektor;

att ingen förändring må ega rum i afseende å anslagen till djeknepenningersättning
och till ersättning för förlorad helgonskyld, men att anslaget
till resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk må upptagas
ä ordinarie stat till enahanda belopp, hvarmed det förut varit uppför dt ä
extra stat, eller 6,000 kronor;

att anslaget till arfvoden åt bibliotekarier må höjas till ett belopp af

7,000 kronor och äfven kunna användas till betäckande af andra kostnader
för biblioteken;

att af anslaget till skri/biträden åt rektorer bidrag må kunna utgå icke
blott åt rektorer vid högre läroverk och femklassiga läroverk i Stockholm,
utan äfven åt rektorer vid femklassiga läroverk i landsorten med ett synner -

ligen stort lärjungeantal, samt att detta anslags belopp må höjas till 12,000
kronor;

att anslagen till arfvoden åt extra lärare samt till vikariearfvoden och
oförutsedda behof må sammanföras till ett anslag, som upptages å ordinarie
stat till 175,000 kronor, eller 20,000 kronor mindre än det sammanslagna
belopp, hvartill berörda anslag hittills varit dels å ordinarie, dels å extra
stat uppförda;

att i stället för hittills utgående anslag till extra arfvoden åt gymnastiklärare
samt till befrämjande af vapenöfningarna må uppföras ett anslag
af 42,000 kronor till extra arfvoden åt gymnastiklärare och ledare af
skolungdomens fria lekar samt till anskaffande. af ammunition för målskjutning
ro. ro.;

att anslaget till extra arfvoden åt teckning slär are må bestämmas till
ett belopp af 28,000 kronor;

att anslaget till praktisk utbildning af blifvande lärare vid de allmänna
läroverken må höjas till 28,000 kronor; samt

att till reseunderstöd åt lärare vid de allmänna läroverken, särskildt vid
de läroverk, der prof årskurs är inrättad, må uppföras ett anslag å 4,000
kronor. ______

jemförelse Då jag med afseende på lärarestaten vid de högre och femklassiga
mellan den »»-allmänna läroverken helt och hållet anslutit mig till förre departementsJen
föreslagna chefens förslag och beträffande lärarestaten vid de till ombildning förelärarestaten.
glagna läroverken icke ifrågasatt annan ändring än den, som måste blifva
en följd deraf, att jag hemstält, det treklassiga läroverket i Sölvesborg, i
stället för att indragas, skall ombildas till ett lägre allmänt läroverk med
tre ämneslärare, så blir hela skilnaden emellan den af mig och den af
förre departementschefen föreslagna lärarestaten endast tre ämneslärareoch
tre öfningslärarebefattningar.

Af en jemförelse mellan den nuvarande och den af mig föreslagna
lärarestaten framgår åter, att lärarestaten vid de högre läroverken skulle
ökas med 6 lektors- och 21 adjunktsbefattningar samt 1 gymnastiklärarebefattning,
att den vid de femklassiga läroverken skulle blifva oförändrad
samt att den vid de till ombildning föreslagna läroverken — deri inbegripna
Jakobs och Motala läroverk — skulle ökas med 2 rektors-, 22 kollega-*) och
6 öfningslärarebefattningar, men minskas med 10 adjunktsbefattningar**)
och 1 lärarebefattning vid enklassig pedagogi. Genom upphörandet af de
till indragning föreslagna läroverken skulle emellertid lärarestaten vid rikets

*) Här afses det nya, nu föreslagna slaget af kollegabefattningar.

**) Dessa platser hafva hittills burit namn af kollegabefattningar.

läroverk komma att minskas med 8 rektors-, 10 adjunkts- och 18 öfningsläraretjenster
samt 8 lärarebefattningar vid enklassiga pedagogier. I
det hela skulle således antalet ämneslärarehefattningar komma att ökas med
14, men öfningsläraretjensterna komma att minskas med 11.

Enligt den utredning, som meddelas i tabell B. 6, skulle normalstaten
för samtliga allmänna läroverk, vid genomförandet af den nu föreslagna
organisationen af dessa läroverk, komma att uppgå till 2,606,750 kronor,
under det att ålderstilläggen för redan anstälde lärare efter de nya bestämmelserna
kunna, såsom af tabell B. 8 framgår, för år 1891 beräknas till
782,550 kronor. Det förra af dessa belopp öfverstiger det af förre departementschefen
upptagna med 9,150 kronor och det senare med 31,600 kronor,
hvilket, hvad det förra angår, har sin grund deri, att Sölvesborgs treklassiga
läroverk föreslagits till ombildning i stället för till indragning, och,
hvad det senare beträffar, beror på de uppfiyttningar i högre lönegrad,
som enligt gällande bestämmelser under de senaste tre åren beviljats lärare
vid allmänna läroverk och tvåklassiga pedagogier, och hvarom närmare
kännedom kan vinnas genom en jemförelse mellan tabellen B. 9 och bilagorna
VI i—in till statsrådsprotokollet den 14 februari 1887.

Sammanlagda beloppet af de öfriga anslagen till de allmänna
läroverken uppgick enligt förre departementschefens förslag till kronor
321,951: 43. I följd af den nedsättning, jag i det föregående föreslagit
med afseende på två af dessa anslag till ett sammanlagdt belopp af 13,000
kronor, komma dessa anslag enligt mitt förslag att tillsammans uppgå till
kronor 308,951: 43.

Totalsumman af utgifterna för de allmänna läroverken skulle således
komma att utgöra kronor 3,698,251: 43. Till bestridande af dessa utgifter
torde i första rummet böra användas den afkomst af donationer
eller andra såsom särskilda fonder förvaltade tillgångar, som i statsliggaren
antecknas under rubrik »inom kolumn specificerade inkomster», och som
torde kunna beräknas till 40,000 kronor. Det kontanta anslag, som erfordras
af statsverket, utgör alltså kronor 3,658,251: 43.

För närvarande utgå i kontant af statsverket till de allmänna läroverken
å ordinarie stat 2,867,443 kronor och å extra stat 382,975 kronor
samt till pedagogier med högre undervisning (tab. B. 4) å ordinarie stat
57,511 kronor och å extra stat 8,750 kronor. Nuvarande anslag till den
högre skolbildningen utgöra alltså tillsammans 3,316,679 kronor. Genomförandet
af den nya organisationen fordrar således en årlig utgift, som
med kronor 341,572: 43 öfverstiger nu utgående anslag. Men å andra
sidan skulle statsverket erhålla inkomster genom de föreslagna terminsafgifterna.
Dessa afgifter skulle, beräknade enligt grunder, för hvilka

Bih. till Rilcsd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 10

Kostnads beräkning.

Understöd
till enskilda
skolor.

jag förut redogjort, och på sätt tabellerna B. 5 och B. 7 närmare angifva,
vid de högre och femklassiga läroverken uppgå till 255,500 kronor och
vid de lägre allmänna läroverken med 3 eller 4 ämireslärare till 7,500
kronor, eller i det hela till 263,000 kronor. Dragés denna inkomst från
nyss angifna Överskjutande utgiftsbelopp, visar sig, att genomförandet af
den af mig föreslagna organisationen skulle i det hela medföra en ökad
utgift för statsverket af kronor 78,572: 43, eller i jemnadt tal 78,573 kronor.

För uppehållande af undervisningen vid de till indragning föreslagna
läroverken under år 1891 fordras enligt den beräkning, som meddelas i
tabell B. 10, kronor 59,130, hvilken summa sedermera kommer att minskas
i den mån de vid dessa läroverk anstälde lärarne afgå. Något särskildt
anslag är emellertid icke behöflig! för betäckande af denna utgift, då å
ena sidan reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken dertill
lemna full tillgång, och å andra sidan med tillsättningen af de nya lärarebefattningarna
kan anstå, till dess medel till deras aflöning genom förbemälde
lärares afgång eller på annat sätt blifva disponibla.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag alltså, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att — under förutsättning deraf att samtliga pedagogi1, vid hvilka
högre undervisning meddelas, indragas eller ombildas — ordinarie anslaget
i kontant till pedagogier och folkskolor må nedsättas med 57,511 kronor,
eller till 5,036 kronor;

att aflöningen till de på nämnda pedagogiers stat qvarstående lärare
må utgå af anslaget till de allmänna läroverken; samt

att, i stället för hittills å extra stat utgående anslag till allmänna läroverken
382,975 kronor och till pedagogierna 8,750 kronor samt det till indragning
föreslagna beloppet af ordinarie anslaget till pedagogier och folkskolor
57,511 kronor, må, för betäckande af kostnaderna för den nya
normalstaten, beräknade till 2,606,750 kronor, för ålderstillägg åt lärarne
enligt nya staten, beräknade för är 1891 till 782,550 kronor, samt för
öfriga förut angifna särskilda anslag till de allmänna läroverken, uppgående
tillhopa till 308,951 kronor 43 öre, beviljas en förhöjning af nuvarande
ordinarie anslag till de allmänna läroverken med ett jemnadt
belopp af 790,809 kronor, dock att, alldenstund af befintliga reservationer
ä nämnda anslag kan under år 1891 för ändamålet utgå 78,573 kronor,
sagda förhöjning må i riksstaten för år 1891 upptagas till endast 712,236
kronor.__

Med anledning af ansökningar om understöd af föreståndarne för
tvenne privata läroverk i hufvudstaden gjorde Eders Kongl. Maj:t nådig

framställning till sistlidet års Riksdag om dess medgifvande dertill, att af
reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken, så länge desamma
dertill lemnade tillgång, skulle få användas ett belopp af högst 15,000
kronor årligen till understöd åt enskilda läroverk. Vid behandlingen af
denna framställning stannade Riksdagens kamrar i olika beslut af den beskaffenhet,
att frågan i följd deraf för nämnda Riksdag ansågs hafva
förfallit.

Då emellertid numera det hufvudsakliga hinder, som synes hafva legat
i vägen för berörda framställnings tillstyrkande af statsutskottet samt bifallande
af Riksdagen, blifvit undanröjdt, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t ville förnya nämnda framställning, helst ofvan bemälde skolföreståndare
ånyo inkommit med ansökningar om understöd. Med hänvisning till
protokollet öfver ecklesiastikärenden den 12 januari sistlidet år rörande
redogörelsen för ifrågavarande läroverk, anhåller jag nu, att ur sagda
protokoll endast få erinra om följande:

Det ena af dessa båda läroverk kännetecknas förnämligast genom
obligatoriskt deltagande för alla lärjungar i kroppsligt arbete, gemensam
uppfostran för gossar och flickor under hela skoltiden samt valfrihet inom
de för hvarje klass bestämda läsämnena; det andra åter genom språkstudiernas
grundläggning medelst det latinska språket, användningen af
ett ej obetydligt mindre antal undervisningstimmar i veckan än de allmänna
läroverkens, upptagandet inom sju af dess klasser af handarbete
och slöjd bland undervisningsämnena, samt försöket att genom särskild
undervisning under de två sista skolåren göra möjligt för lärjungar, som
under sin föregående skoltid undervisats å latinlinien, att aflägga mogenhetsexamen
å reallinien.

Båda läroverken åtnjuta dimissionsrätt till universitetet, och hafva censorerna
uttalat sig fördelaktigt angående de utexaminerade lärjungarnes
ådagalagda insigter. Lärjungeantalet vid båda skolorna tillsammans bär
i medeltal för de tre sista åren uppgått till omkring 450.

Direktionen för Stockholms stads undervisningsverk, hvars yttrande
öfver berörda ansökningar infordrats, har dervid bland annat framhållit,
att det under vissa förhållanden icke kunde anses opåkallad!, att enskilda
läroverk blefve af statsmedel understödda. Dels upptoge nemligen de enskilda
läroverken lärjungar, hvilka annars skulle öka trängseln i de allmänna
läroverken och dermed äfven kostnaderna för desamma, dels lemnade
enskilda läroverk tillfällen till sådana försök på det pedagogiska
området, från hvilka statens allmänna läroverk i följd af den lagbundenhet,
som måste tillhöra deras organisation, vore utestängda, men hvilka för
läroverksfrågan kunde vara af ej ringa intresse, särdeles om en bestämd

plan för subvention erm gen under en längre tidsföljd blefve faststäld, och
ett visst antal friplatser dervid fästes såsom vilkor, samt Eders Kongl. Maj:t
behagade förbehålla sig rätt att meddela föreskrifter rörande de försök,
som skulle anställas, och att öfver berörda läroverk utöfva den kontroll,
som kunde finnas lämplig. På dessa grunder och med hänsyn till ifrågavarande
skolors särskilda organisation och verksamhetssätt tillstyrkte direktionen
bifall till ansökningarna.

Sjelf anförde jag, att de skäl syntes mig beaktansvärda, som i de båda
ofvan berörda ansökningarna äfvensom i direktionens utlåtanden framstälts
för billigheten och lämpligheten deraf, att staten understödde privata läroverk
af ifrågavarande art, då den funne sådant för något sitt ändamål
gagneligt. För utvecklingen af ett lands undervisningsväsen måste nemligen
försök på olika håll göras med tillämpning af de pedagogiska åsigter,
som alltjemt framstå med yrkande att blifva förverkligade samt med
löfte om en derigenom vunnen snabb och säker förbättring af uppfostran
och undervisning. Då emellertid flera bland dessa åsigter i sjelfva verket
endast föga lämpade sig efter de gifna förhållandena på en viss tid och
inom ett visst land, och då ännu flera behöfde noga pröfvas och troligen
ombildas för att i vidsträcktare män kunna med fördel tillämpas, borde
utan tvifvel ett experimenterande i detta afseende ske med varsamhet och
i mindre skala samt helst genom den enskilda företagsamheten. Skulle
försök af nämnda slag lyckas, fordrades det, att deras ledare drefves dertill
af öfvertygelsens värme och hänförelse samt egde den mera obundna
myndighet icke blott med afseende på läroverkets hela organisation, utan
äfven beträffande val af lärarepersonal, arbetstid in. in., som endast kunde
tillkomma föreståndare för privata läroanstalter; men skulle pålitliga frukter,
af gagn för ett helt lands undervisningsväsen, skördas af dylika försök
med olika läsordningar, undervisningsmetoder och organisationsformer,
så måste de erhållna resultaten af en tillräcklig erfarenhet fastställas för
att opartiskt bedömas, samt säker kännedom vinnas om de medel och omständigheter,
hvarigenom och hvarur berörda resultat framgått.

Detta kunde dock knappast låta sig göra utan medverkan från statens
sida; ty den omständighet, som oftast förlamade den enskilda skolans verksamhet
och gjorde hennes försök på detta område mindre pålitliga, vore
penningbrist. Lätt kunde nemligen i följd häraf hända, att en skola med
lofvande början måste afbryta sin verksamhet, innan man hunnit lära
känna de frukter, dess metod skulle kunnat bära, eller att dess verksamhet
måste så snedvridas, för att nödiga medel till fortsättandet af densamma
skulle kunna erhallas, att dess resultat för skolfrågans allmänna lösning
blefve helt och hållet utan värde. I synnerhet i vårt land, der den högre

undervisningen för den manliga ungdomen vore så godt som kostnadsfri,
måste tydligen privata läroverk med sagda uppgift pröfva en bekymmersam
tillvaro och kunde näppeligen under längre tid uppehållas utan statens
bistånd.

Vore det således önskvärd!, att hos oss funnes privata läroverk, der
pedagogiska försök till den allmänna undervisningens båtnad kunde anställas,
läge det utan tvifvel i statens eget intresse, att lämpligt understöd
åt dylika skolor lemnades, något, som äfven vore af nöden, om staten
skulle blifva i tillfälle att fullt konstatera de vunna resultaten och kontrollera
de använda medlen jemte öfriga omständigheter, som på resultaten
kunnat öfva inverkan, samt sålunda draga verklig fördel af de rön, som
kunde göras. Eu blick på andra länders skolväsen visade också, att man
nästan öfver allt funnit det med statens fördel förenligt att understödja
privata läroanstalter.

Onekligt vore slutligen, att utgifterna för statens läroverk, särskild!
de i hufvudstaden, skulle komma att stiga icke obetydligt, om talrikt besökta
privata läroverk, såsom f. d. Beskowska skolan och Praktiska arbetsskolan,
nödgades upphöra med eller inskränka sin verksamhet. Äfven ur
rent ekonomisk synpunkt kunde det derför blifva en vinst för staten, om
den genom ett jemförelsevis mindre bidrag kunde upprätthålla dylika
skolor samt medverka dertill, att den deri meddelade uppfostran och undervisning
blefve fastare, bättre och mer fruktbringande.

I sitt utlåtande öfver denna framställning yttrade statsutskottet, att
det visserligen erkände det principielt rigtiga i hvad departementschefen
till statsrådsprotokollet anfört derom, att för utvecklingen af ett lands
undervisningsväsen försök på olika håll måste göras med tillämpning af
de pedagogiska idéer, som alltjemt framstode med yrkande att blifva förverkligade
och med löfte om en snabb och säker förbättring af uppfostran
och undervisning, samt att experimenterandet i detta afseende helst borde,
under medverkan från statens sida, ske genom den enskilda företagsamheten;
och utskottet förestälde sig jemväl, lika med departementschefen,
att det äfven ur rent ekonomisk synpunkt kunde blifva en vinst för staten,
om den genom ett jemförelsevis mindre bidrag kunde upprätthålla talrikt
besökta privata läroverk; men då den stora läroverksfrågan nu utan tvifvel
stode nära sitt afgörande, ansåge utskottet likväl, att Riksdagen icke,
förrän denna fråga blifvit slutligen löst, och det i sammanhang dermed
visat sig, i hvilken utsträckning indragning af nu befintliga statens läroverk
komme att ega rum, borde anvisa medel till understöd åt enskilda
läroverk. Och hemstälde utskottet derför, att framställningen icke måtte
af Riksdagen bifallas.

Genom framläggandet för Riksdagen af den nu föreslagna framställningen
rörande de allmänna läroverken torde det enda hinder, som enligt
utskottets åsigt stode i vägen för Riksdagens bifall till understödjandet af
enskilda läroverk, kunna anses vara undanröjdt.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att medgifva,

att af reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken, sä länge
desamma dertill lemna tillgång, må användas ett belopp af högst 15,000
kronor årligen till understöd åt enskilda läroverk, hvilka deraf visat sig förtjena,
under de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kan för hvarje
sådant läroverk finna skäligt föreskrifva.

Om det sätt, hvarpå inkomsten af de föreslagna terminsafgifterna bör
bland statsverkets inkomster upptagas, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes anbefalla chefen för finansdepartementet att afgifva yttrande.
Chefen för finansdepartementet friherre von Essen anförde derefter:
Då den statsinkomst, som skulle tillfalla statsverket, derest de föreslagna
nya terminsafgifterna varda beslutade, enligt hvad chefen för ecklesiastikdepartementet
nyss upplyst lärer kunna beräknas till 263,000 kronor,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att 263,000 kronor må i riksstaten för år 1891 upptagas bland statsverkets
inkomster under benämning »skolafgifter».

Till hvad cheferna för ecklesiastik- och finansdepartementen
sålunda hemstält täcktes Hans Maj:t
Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter,
lemna bifall samt förordnade, att nådig proposition i
ämnet, af den lydelse bilagan vid detta protokoll utvisar,
skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Alfred Zimmerman.

Tab. A. 1.

Antalet lärjungar i medeltal vid höstterminernas början åren 1879—83.

Högre allmänna läroverk				K	1	a s	s	e	r	O c	h	1	i	n	i	e	r
1	2	3	Summa 1-3	4	5	Summa 4—5	Summa 1-5	6: x	6: 2	7:	i	7:	2	Summa 6-7	Summa 1—7
Gemensam	linie	R.	L.	R.	L.	R.	L.	R.	L.	R.	l-	R.	L.
StockholwsNorraLatinlärov.1	63	75	74	212	33	37	13	30	113	325	_	63	_	47	_	34	(19)	30	178	503
» Södra »	50	59	60	169	32	20	19	23	94	263	—	38	—	29	—	21	—	19	107	370
d Högre Reallärov.2	27	30	27	84	29	—	28	—	57	141	60	—	47	—	38	—	(32)	—	171	312
» Hya Elementarsk.	26	39	50	115	71	—	24	27	122	237	—	—	22	36	—	—	4	6	68	305
Upsala .......................... Gefle ..............................	67	80	71	218	20	58	14	54	146	364	13	55	9	48	8	42	6	31	212	576
35	51	48	134	21	29	12	27	89	223	9	27	4	16	3	15	3	10	87	310
Hudiksvall .......................	23	25	20	68	5	11	3	11	30	98	1	9	1	8	—	6	—	7	32	130
Linköping .......................	42	58	56	156	13	46	12	48	119	275	10	59	9	45	9	37	7	34	210	485
Norrköping .....................	34	57	54	145	27	26	17	26	96	241	9	24	5	18	5	17	4	13	95	336
Yestervik .......................	22	32	30	84	25	6	14	6	51	135	11	—	9	—	9	—	7	—	36	171
Skara .............................	29	46	53	128	12	48	9	38	107	235	10	48	8	33	8	29	4	22	162	397
Venersborg........................	22	32	31	85	14	23	11	22	70	155	7	20	6	16	6	14	5	8	82	237
Strengnäs1.......................	12	12	14	38	4	9	4	10	27	65	3	12	1	8	—	10	(5)	10	45	no
Örebro ...........................	51	71	81	203	37	36	25	33	131	334	16	39	16	32	12	27	12	21	175	509
Nyköping ...................... Vesterås..........................	20	28	26	74	10	23	6	20	59	133	2	16	2	13	—	12	—	14	59	192
30	34	33	97	10	28	6	24	68	165	6	18	2	13	—	12	—	8	59	224
Falun ...........................	28	34	34	96	16	19	13	17	65	161	8	14	4	13	3	11	2	11	66	227
Yexjö ..............................	36	52	58	146	6	49	3	48	106	252	—	48	—	39	—	30	—	23	140	392
Jönköping ........................	32	65	66	163	21	51	21	54	147	310	18	54	14	44	9	36	9	31	215	525
Lund ..............................	52	60	68	180	14	67	10	67	158	338	4	61	3	59	5	58	4	39	233	571
Malmö..............................	62	79	77	218	26	51	14	43	134	352	9	39	5	31	4	20	2	16	126	478
Karlskrona ......................	28	52	49	129	21	27	13	21	82	211	11	19	10	16	6	16	6	12	96	307
Kristianstad ....................	29	51	54	134	19	31	10	29	89	223	6	28	1	20	—	14	—	11	80	303
Helsingborg ....................	22	44	57	123	23	28	15	34	100	223	8	29	3	23	2	20	4	14	103	326
Göteborgs Latinläroverk3 ...	55	66	85	206	(56)	62	(38)	55	144	350	(21)	62	(14)	41	9	36	9	33	214	564
b Realläroverk4......	51	74	66	191	(83)	—	(61)	—	103	294	(26)	—	(10)						13	307
Halmstad6........................	32	41	37	no	14	26	6	22	68	178	—	18	—	12	(4)	10	(2)	9	50	228
Kalmar ...........................	57	76	71	204	12	Öl	7	48	118	322	6	31	3	20	3	21	3	20	107	429
Karlstad...........................	35	50	50	135	18	42	18	49	127	262	16	43	11	36	12	34	12	28	192	454
Hernösand6 .....................	36	30	32	98	5	25	3	22	55	153	—	24	—	23	—	16	(2)	13	76	229
Östersund ........................	29	39	30	98	7	19	5	21	52	150	5	15	4	12	—	11		8	55	205
Umeå ..............................	19	25	22	66	6	21	6	24	57	123	8	26	7	23	7	23	4	14	112	235
Luleå ............................	12	14	11	37	3	7	1	9	20	57	0	11	1	7	—	7	—	7	33	90
Sundsvall ........................	44	41	31	116	18	8	9	6	41	157	8	—	6	—	4	—	2	—	20	177
Visby ..............................	43	37	38	118	16	22	12	19	69	187	10	18	7	16	7	12	6	10	86	273
Summa	1,255	1,659\| 1,664	4,578 \|686	1,006	435	987	3,114	7,692	297\|968	233	797\|l70	651	147	532\| 3,795	111,487

Anm. 1 För realisterna i 7: 2 afser medeltalet blott 1 år (1879). — 2 För 7: 2 afser medeltalet blott 4 år (1880 — 83). —
3 För realisterna i 4, 6, 6: 1 och 6: 2 afse medeltalen resp. 1, 2, 3 och 4 år (1879—82). — 4 I 4, 5, 6: 1 och 6: 2 afse medeltalen
resp. 4, 3, 2 och 1 år (1880—83). — 6 För realisterna i klass 7 afse medeltalen blott 1 år (1879).

Tab. A. 2.

Antalet lärjungar i medeltal vid höstterminernas början åren 1884—88.

Högre allmänna läroverk				K	1	a	s	ser	o e	h		1 i	n	i	e	r
1	2	3	Summa 1-3	4	5	Summa 4-5	Summa 1—5	6:	1	6:	2	7: 1	7: 2	Summa	Summa 1—7
Gemensam	linie	R.	L.	R.	L.	R.	L.	R.	L.	R.	L.	R.	L.	6—7
Stockholms Norra Latinläroverk	70	97	95	262	44	53	27	53	177	439		71		59		50		39	219	658
» Södra b	Öl	67	58	176	34	23	23	20	100	276	—	29	—	23	—	21	—	18	91	367
b Högre Realläroverk	34	34	35	103	34	—	32	_	66	169	75	—	57	—	46	_	36	—	214	383
b Nya Elementarskola	31	40	42	113	63	—	40	23	126	239	—	—	24	28	—	—	6	7	65	304
Upsala.................................	53	63	60	176	22	37	13	40	112	288	11	39	8	33	6	30	5	31	163	451
Gefle ........................	30	56	50	136	23	20	16	22	81	217	10	21	5	18	5	16	3	13	91	308
Hudiksvall..........................	19	26	22	67	10	10	4	8	32	99	1	7	i	5	—	4	—	4	22	121
Linköping .........................	37	54	49	140	17	37	13	41	108	248	9	46	4	34	5	31	6	36	171	419
Norrköping .......................	33	58	61	152	33	24	21	25	103	255	10	24	5	19	5	15	5	15	98	353
Vester vik .	18	29	29	76	23	5	22	5	55	131	16	—	13	_	9	—	7	_	45	176
Skara ................................	28	35	42	105	13	30	8	39	90	195	8	49	5	41	5	36	4	29	177	372
Venersborg........................	17	25	28	70	16	15	9	18	58	128	6	16	6	14	3	15	3	13	76	204
Strengnäs ...........................	13	16	13	42	5	9	2	10	26	68	2	15	1	14	—	15	—	11	58	126
Örebro...................	53	57	63	173	34	28	21	27	no	283	10	30	9	24	8	20	8	21	130	413
Nyköping .................	19	28	30	77	11	20	8	17	56	133	4	15	2	13	—	12	_	14	60	193
Vesterås...........................	24	31	26	81	8	20	6	22	56	137	4	23	2	21	—	17	—	15	82	219
Falun ...........................	26	33	34	93	13	19	8	16	56	149	5	19	6	16	5	13	4	8	76	225
Vexjö ...............................	29	43	49	121	5	42	2	42	91	212	—	45	—	39	—	41	__	27	152	364
Jönköping ...........................	22	47	59	128	21	54	15	56	146	274	12	54	8	39	7	37	6	33	196	470
Lund ...............................	44	49	63	156	13	56	10	57	136	292	7	63	O	52	4	50	5	44	230	522
Malmö......................	61	80	80	221	33	46	19	44	142	363	8	42	5	38	4	30	3	27	157	520
Karlskrona........................	28	44	40	112	20	16	17	14	67	179	12	17	7	15	6	13	5	10	85	264
Kristianstad .................	20	44	47	in	17	30	7	28	82	193	3	29	1	19	—	15	—	14	81	274
Helsingborg ...................	30	57	55	142	32	28	15	28	103	245	6	28	4	22	4	18	4	17	103	348
Göteborgs Latinläroverk.........	39	57	57	153	—	50	—	50	100	253	—	61	—	52	—	45	—	44	202	455
b Realläroverk 1.........	60	70	80	210	97	—	68	—	165	375	43	—	23	—	18	_	10	_	94	469
Halmstad ............ ,	32	33	35	100	11	28	6	24	69	169	—	17	—	13	—	12	_	13	55	224
Kalmar ..................	37	55	54	146	16	37	8	34	95	241	3	34	2	30	2	25	1	19	116	357
Karlstad ............	30	49	41	120	2ö	33	19	34	in	231	9	39	6	31	4	28	4	28	149	380
Hernösand..........	26	28	25	79	6	20	4	22	52	131	—	21	_	19	_	20	_	14	74	205
Östersund .........	25	36	32	93	12	20	7	16	55	148	4	16	2	14	—	12	—	14	62	210
Umeå ......................	11	18	20	49	6	16	4	16	42	91	5	23	3	20	3	20	3	20	97	188
Luleå ...............................	12	16	15	43	2	13	2	14	31	74	0	15	0	10	—	9	—	7	41	115
Sundsvall .........................	39	37	34	no	23	6	14	4	47	157	6	—	5	—	5	__	4	_	20	177
Visby .................................	24	27	28	79	14	15	10	12	51	130	4	13	2	9	1	9	2	9	49	179
Summa	l,125j 1,539	1,551	4,215	756]860j 500	881	2,997	7,212	293 921	22l[784\|l55]679il34\|614	3,801	11,013

1 I 7: 2 hafva 10 realister, som 1884 Läste vid latinläroverket, upptagits under realläroverket.

Bih. till Riksd. Prof. 18,90. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft.

Antalet lärjungar vid början af höstterminen 1889

Högre allmänna läroverk				K	1	a	3 S €	r	O c	h		1 i	n	i	e	r
1	2	3	Summa 1—3	4	5	Summa 4—5	Summa 1—5	6:	i	6:	2	7:	i	7: 2	Summa 6—7	Summa 1—7
Gemensam	linie	R.	L.	R.	L.	R.	L.	R.	L.	R.	L.	R.	L.
Stockholms Norra Latinläroverk	70	104	106	280	41	49	38	53	181	461		73		60		51		36	220	681
j> Södra »	52	57	68	177	35	24	25	23	107	284	—	24	—	10	—	21	—	22	77	361
» Högre Realläroverk	20	35	33	88	35	—	26	—	61	149	72	—	48	—	42	—	41	—	203	352
» Nya Elementarskola	33	61	45	139	36	—	41	29	106	245	—	—	30	25	—	—	4	4	63	308
Upsala.................................	58	70	48	176	27	36	12	26	101	277	10	38	5	30	7	28	5	21	144	421
Helle ................................	35	58	60	153	28	17	20	13	78	231	12	13	6	16	3	16	7	9	82	313
Hudiksvall...........................	21	17	21	59	9	11	6	12	38	97	3	11	0	8	—	3	—	5	30	127
Linköping ..........................	39	47	56	142	18	30	20	23	91	233	11	31	3	25	7	20	5	29	131	364
Norrköping ........................	35	60	59	154	38	24	22	18	102	256	11	20	7	18	4	16	4	7	87	343
Vestervik ..........................	12	24	24	60	24	5	23	6	58	118	19	—	14	—	13	—	5	—	51	169
Skara ................................	28	52	34	114	10	22	12	19	63	177	8	47	4	40	2	33	4	25	163	340
Venersborg..........................	18	22	16	56	10	21	8	10	49	105	6	15	5	12	9	7	4	12	70	175
Strengnäs ..........................	9	14	13	36	9	7	4	5	25	61	0	13	1	10	—	5	—	16	4:5	106
Örebro.................................	47	62	77	186	33	29	26	15	103	289	4	19	6	20	10	20	11	18	108	397
Nyköping ...........................	24	18	35	77	14	14	8	16	52	129	8	14	4	14	—	12	—	9	61	190
Vesterås..............................	31	35	35	101	10	20	6	21	57	158	2	26	2	13	—	13	—	14	70	228
Falun ..............................	26	25	30	81	22	15	14	18	69	150	6	7	2	11	3	8	3	10	50	200
Vexjö ...............................	43	37	38	118	14	30	3	35	82	200	—	31	—	35	—	22	—	37	125	325
Jönköping ..........................	20	56	50	126	20	47	22	55	144	270	14	46	10	49	5	25	1	27	177	447
Lund ................................	42	42	61	145	15	55	8	41	119	264	7	55	4	38	4	35	6	28	177	441
Malmö................................	74	87	80	241	44	49	25	35	153	394	9	34	4	15	2	37	3	31	135	529
Karlskrona...........................	34	62	53	149	18	14	25	18	75	224	18	14	8	9	7	13	4	12	85	309
Kristianstad ........................	26	32	40	98	9	32	14	22	77	175	6	25	0	17	—	14	—	15	77	252
Helsingborg ..................... Göteborgs Latinläroverk.........	31	54	76	161	29	24	12	23	88	249	9	23	8	15	2	25	7	11	100	349
35	35	54	124	—	49	—	42	91	215	—	48	—	43	—	43	—	35	169	384
» Realläroverk .........	70	105	89	264	104	—	60	—	164	428	49	—	38	—	12	—	25	—	124	552
Halmstad ...........................	23	35	34	92	18	16	6	27	67	159	—	18	—	11	—	12	—	11	52	211
Kalmar .............................	35	61	71	167	22	25	8	19	74	241	12	25	3	23	2	19	2	19	105	346
Karlstad.............................	31	47	61	139	28	30	25	27	no	249	10	35	8	31	3	26	5	16	134	383
Hernösand...........................	27	28	26	81	22	16	3	16	57	138	—	16	—	13	—	17	—	20	66	204
Östersund ...........................	28	26	35	89	11	14	9	18	52	141	4	16	1	10	—	17	—	9	57	198
Umeå .................................	15	13	9	37	12	11	2	11	36	73	2	15	1	14	4	15	4	16	71	144
Luleå ................................	19	24	11	54	7	5	1	12	25	79	0	12	0	14	—	16	—	6	48	127
Sundsvall ..........................	40	29	29	98	26	6	12	1	45	143	16	—	11	—	1	—	3	—	31	174
Visby ...............................	28	53	26	107	17	7	7	10	41	148	5	8	1	8	0	7	1	2	32	180
Summa	1,179	l,587\|l,603	4,369	815\|754\|553\|719\| 2,841	7,210 j333\|772\|234\|657\|l42\|596	154\|532	3,420	10,630

Tab. A. 4

Antalet lärjungar i medeltal vid höstterminernas början åren:

Eemklassiga läro-verk			1	8 ''V & -	-18 8	3				18 8-	I -	- 1	8 8	8
			K	1	a	s	3 e	? O	e	h	1	n	e	r
1	2	3	Summa 1-3	4	5	Summa 4-5	Summa 1-5	i	2	3	Summa 1-3	4	5	Summa 4-5	Summa 1-5
Gemensam linie	R.	L.	R.	L.	Gemensam linie	R.	L.	R.	L.
Stockholm: Jakobs .........	45	38	35	118	22	5	12	5	44	162	57	54	42	153	25		12		37	190
b Katarina ......	25	40	48	113	30	19	22	11	82	195	21	27	30	78	16	9	14	8	47	125
)) Östermalms...	66	90	88	244	43	37	23	33	136	380	69	93	97	259	55	32	27	29	143	402
Norrtelge .....................	21	17	14	52	5	7	2	6	20	72	12	11	10	33	4	4	2	4	14	47
Enköping ....................	14	15	12	41	6	5	3	6	20	61	10	11	9	30	4	4	1	5	14	44
Söderhamn.....................	15	16	12	43	7	5	3	6	21	64	21	18	19	58	10	3	7	4	24	82
Eksjö ...........................	15	26	22	63	7	18	7	15	47	no	14	20	19	53	5	14	3	13	35	88
Vadstena .....................	14	20	19	53	8	11	4	10	33	86	10	12	14	36	6	7	4	8	25	61
Mariestad .....................	18	16	16	50	6	7	4	6	23	73	21	19	14	54	7	5	4	7	23	77
Borås ..........................	22	19	15	56	10	4	5	4	23	79	20	20	15	55	7	4	3	3	17	72
Lidköping .....................	18	25	24	67	13	5	10	5	33	100	14	17	17	48	11	5	9	5	30	78
Skof de..........................	24	24	22	70	10	8	6	10	34	104	27	28	20	75	9	8	7	7	31	106
Eskilstuna.....................	25	25	19	69	9	5	6	4	24	93	25	24	15	64	8	4	4	4	20	84
Arboga ........................	19	19	18	56	9	5	5	4	23	79	15	17	15	47	9	3	7	3	22	69
Ystad'' ........................	15	25	25	65	12	12	8	11	43	108	24	28	25	77	9	10	7	13	39	116
Karlshamn....................	34	36	32	102	15	9	8	6	38	140	32	45	45	122	23	11	9	12	55	177
Landskrona...................	23	26	23	72	11	12	5	11	39	in	16	22	20	58	14	5	7	6	32	90
Uddevalla .....................	26	25	24	75	9	13	8	8	38	113	25	27	26	78	13	10	7	9	39	117
Göteborg........................	50	53	41	144	19	8	10	7	44	188	64	58	48	170	28	7	12	6	53	223
Oskarshamn ..................	21	22	21	64	13	—	6	—	19	83	22	20	17	59	11		9		20	79
Kristinehamn..................	19	17	16	52	8	7	5	7	27	79	19	22	17	58	10	4	6	4	241	82
Pitea ...........................	12	12	12	36	6	4	4	3	17	53	17	17	11	45	6	3	3	3	15	60
Haparanda.....................	23	18	11	52	2	6	1	3	12	64	10	14	10	341	4	3	1	3	11	45

Summa 564 | 624 | 569 | 1,757 |280|212|l67|l8l| 840 [| 2,597 | 565 | 624 | 555 | 1,744 |294)l5ö|l65|l56| 7701| 2,514

Vid detta läroverk fans dessutom 1888 klassen 6: 1 med 2 lärjungar å real- och 16 på klassiska linien.

Tab. A. 5.

Antalet lärjungar vid början af höstterminen 1889.

Femklassiga allmänna läroverk			K	a s s	3 r	och 1 i n i	e r
l	2	3	Summa 1-3	4	5	Summa 4-5	Summa 1-5
Gemensam linie	E.	L.	E.	L.
Stockholm: Jakobs ...........	52	68	67	187	41	_	22	_	63	250
» Katarina .........	28	45	48	121	18	11	12	7	48	169
» Östermalms.....	67	105	75	247	70	24	33	17	144	391
Norrtelge...........................	8	12	7	27	2	2	3	4	11	38
Enköping...........................	13	8	11	32	2	7	4	4	17	49
Söderhamn..........................	28	23	14	65	12	5	7	0	24	89
Eksjö...................................	10	21	18	49	7	11	5	12	35	84
Vadstena............................	8	21	9	38	6	5	3	5	19	57
Mariestad ..........................	14	19	17	50	5	5	4	0	14	64
Borås..................................	25	34	28	87	10	5	4	5	24	in
Lidköping .........................	17	16	12	45	10	2	7	1	20	65
Sköfde................................	18	26	22	66	9	5	5	6	25	91
Eskilstuna ...........................	29	34	29	92	14	5	0	4	23	115
Arboga.............................	13	13	11	37	12	2	7	5	26	63
Ystad1 .............................	19	41	32	92	13	11	10	39	73	165
Karlshamn.........................	34	42	33	109	35	7	11	12	65	174
Landskrona ........................	19	25	13	57	15	11	9	2	37	94
Uddevalla .........................	34	32	24	90	18	5	11	12	46	136
Göteborg..........................	70	70	60	200	35	14	17	7	73	273
Oskarshamn .......................	10	22	11	43	10	—	2	—	12	55
Kristinehamn .....-..............	23	19	28	70	5	6	7	1	19	89
Piteå..................................	17	15	18	50	7	3	2	3	15	65
Haparanda...........................	13	6	8	27	4	2	2	1	9	36
Summa	569	717	595	1,881	360	148 187	147	842	2,723

1 Af de i R. 5 upptagna höra 7 till R. 5, 1 till R. 6: 1 och 2 till R. 6: 2 och af dem i L. 5 upptagna
höra 13 till L. 6, 13 till L. 6: 1 och 13 till L. 6: 2.

Tab. A. 6.

Antalet lärjungar vid de mindre till ombildning föreslagna

läroverken.

Läroverk	Medeltal vid hösttermi-nernas början 1879—83	Medeltal vid hösttermi-nernas början 1881—88	Vid	början af höstter-minen 1889
Klasser	Summa	Klasser	Summa	Klasser	Summa
	i	2	3	i	2	3	i	2	3
Treklassiga allmänna läroverk 1
Söderköping1 . ................	9	9	8	26	ii	11	13	35	10	13	15	38
Vimmerby .............................	7	10	12	29	14	11	11	36	12	9	10	31
Alingsås ............................	14	14	18	46	17	18	17	52	19	23	20	62
Falköping2 ..................	16	21	29	66	16	15	31	62	11	22	21	54
Askersund ...........................	11	12	12	35	9	11	9	29	10	6	11	27
Sala ............................	9	10	11	30	15	15	8	38	6	11	14	31
Sölvesborg .............................. Trelleborg3 .......................	3	5	9	17	6	5	6	17	14	16	17	47
9	13	15	37	8	8	10	26	5	12	15	32
Bngelholm4.....................	12	15	32	59	14	14	17	45	22	18	24	64
Varbefg5 ...............................	22	17	12	51	20	19	20	59	13	18	30	61
Marstrand ..........................	7	8	6	21	10	7	7	24	6	5	5	16
Strömstad.....................	14	10	9	33	19	16	11	46	17	12	13	42
Åmål6 .............................. ...	15	15	21	51	11	13	11	35	9	7	7	23
Filipstad ‘.....................	14	16	25	55	11	9	22	42	10	13	20	43
Arvika ................................	19	17	15	51	17	17	11	45	5	17	19	41
Skellefteå8 ...........................	7	10	9	26	10	7	18	35	10	10	25	45
Örnsköldsvik9 ..........................	14	16	25	55	11	9	21	41	11	11	12	34
Tvåklassiga pedagogier i
Södertelge10...............	14	10	10	34	14	17	17	48	18	15	14	47
Köping" .................................	20	23	—	43	19	15	—	34	26	12		38
Nora11 ....................................	18	18	—	36	16	9	—	25	24	14	—	38
Enklassiga pedagogi® 1
Simrishamn12 ..........................	21	14	—	35	11	23	—	34	40	—	—	40
Summa	275	283	278	836	279	269	260	808	298	264	292	854
Enskild! läroverk i
Motala13 .................................	23	10	23	56	16	13	20	49	8	16	29	53

Anm. Da undervisning meddelats å 4 eller 5 klasser, har lärjungeantalet i 4:de och 5:te klasserna
inräknats i 3:dje klassens lärjungeantal.

1 Sedan 1888 har lästs på 4 klasser, 1888 med 11 och 1889 med 6 lärjungar i 4:de klassen. — 2 Sedan
1879 har lästs på o klasser; 1879—83 med i medeltal 13 lärjungar i 4:de och 5:te klasserna tillsammans;
1884—88 utgjorde detta lärjungeantal 18 och 1889 8. — 3 Läsåren 1880—83, 1885—86 och 1889—90 har
lästs på 4 klasser med i medeltal 8 lärjungar i 4:de klassen. — 4 Sedan 1879 har lästs på dels 4, dels 6
klasser; läsåren 1879—84 med i medeltal 20 lärjungar, 1884—89 med 10 och 1889—90 med 10 lärjungar i
4:de och 5:te klasserna tillsammans. — 5 Läsåren 1886—89 har lästs på dels 4, dels 5 klasser med i medeltal
9 lärjungar i 4:e och 5:te klasserna tillsammans; 1889—90 utgör lärjungeantalet i dessa klasser 22. — 6 Läsåren
1879—83 lästes på 4 klasser med i medeltal 10 lärjungar i 4:e klassen. — 7 Sedan 1879 har lästs på
4 klasser med i medeltal 11 lärjungar i 4:de klassen; höstterminen 1889 räknade 4:de klassen 13 lärjungar.

8 Sedan 1883 har lästs på 5 klasser med 11 lärjungar i 4:de och 5:te klasserna tillsammans under åren
1884 88 samt 17 under 1889. — 0 Läsaren 1881—88 har lästs på 4 eller 5 klasser med i medeltal 12 lärjungar
i 4:de och 5:te klasserna tillsammans. — 10 Sedan 1879 hav lästs på 3 klasser. — " Hvardera klassen
hav hela tiden varit delad i 2 lexlag. — 12 Läsåreu 1879—89 har lästs på 2 klasser. — 13 Sedan 1882 har
lästs pa 6 klasser. De i de 4 första kolumnerna upptagna talen gälla blot t hösttermiuen 1883; lärjungeantalet
i 4:de och 6:te klasserna utgjorde då 13, det var under åren 1884—88 i medeltal 11 och 1889 17.

Tab. A. 7.

Antalet lärjungar vid de till indragning föreslagna
mindre läroverken.

Läroverk	Medeltal vid höst-terminernas början 1879-83	Medeltal vid höst-terminernas början 1884-88	Vid början af höst-terminen 1889
Klasser		Klasser	Summa	Klasser
1	2	3	Sum ma	1	2	3	1	2	3	Summa
Treklassiga allmänna läroverk i
Yernamo ..........................	6	11	14	31	4	6	7	17	3	1	4	8
Ronneby1 ..........................	7	10	15	32	2	6	6	14	2	4	4	10
Tvåklassiga pedagogi i
Hjo2..................................	9	13	--	22	5	6	—	11	7	7	—	14
Hedemora.........................	5	7	:-	12	8	5	—	13	2	8	—	10
Grenna3............................	8	11	—	19	5	11	—	16	2	5	—■	7
Kungelf............................	17	7	—	24	12	6	—	18	11	8	—	19
Kungsbacka.......................	10	10	—	20	7	8	—	15	6	14	—	20
Borgholm .........................	12	9	—	21	8	9	—	17	5	8	—	13
Enklassiga pedagogi i
öregrund ..........................	8	—	—	8	12	—	—	12	10	—	—	10
"Ulricehamn ........................	11	—	—-	11	8	—	—	8	10	—	—	10
Mariefred ..........................	12	—	—	12	9	—	—	9	7	—	—	7
Lindesberg4.......................	32	—	—	32	21	—	—	21	12	—	—	12
Säter ................................	12	—	—	12	17	—	—	17	24	—	—	24
Falkenberg .......................	15	—	—	15	11	-—	—	11	18	—	—	18
Laholm .........................	24	—	—	24	24	—	—	24	17	—	—	17
Mönsterås........................	20	—	—	20	10	—	—	10	11	—	—	11
Summa	208	78	29	315	163	57	13	233	147	55	8	210

1 Läsåren 1879—86 lästes på 4 eller 5 klasser med i medeltal 7 lärjungar i 4:de och 5:te klasserna
tillsammans, hvilka lärjungar här inräknats i 3:dje klassens lärjungeantal.

2 1879 — 80 lästes på 3 klasser med 12 lärjungar i 3:dje klassen, här inräknade i 2:dra klassens lärjungeantal.

3 1881—82 och 1882—83 lästes på 3 klasser med 7 lärjungar det förra och 4 lärjungar det senare
året i 3:dje klassen. Dessa 11 lärjungar hafva här inräknats i 2:dra klassens lärjungeantal.

4 Läsåren 1879—82 lästes på 2 klasser med i medeltal 19 lärjungar i 2:dra klassen, hvilka lärjungar
här inräknats i l:sta klassens lärjungeantal.

Tab. B. 1.

Kostnadsberäkning''.

Inkomster:

Afkomst af donationer eller andra såsom särskilda fonder
förvaltade tillgångar, som i statsliggaren antecknas under
rubrik »inom kolumn specificerade inkomster», omkring
............................................ Kr. 40,000: —

Till statsverket ingående
terminsafgifter
af lärjungar:
vid de högre och femklassiga
allmänna
läroverken (inbegripet
Jakobs läroverk)
omkr.......... Kr. 255,500: —

vid de lägre allmänna
läroverken
med tre eller fyra

ämneslärare omkr. » 7,500: — * 263,000: _

Anslag af statsverket,
utöfver hvad nyss
berörda terminsafgifter
beräknats inbringa.
................. » 3,395,251: 43

Summa Kr. 3,698,251: 43

Utgifter:

Föreslagen normalstat........................	Kr.	2,606,750:	--
De nuvarande lärarnes ålderstillägg
enligt nya staten...........................	»	782,550:	--
Arfvoden åt bibliotekarier...... ...........	y>	7,000:	—
Arfvoden till skrifbiträden åt rekto-
Terna vid de högre samt vissa fem-
klassiga läroverk ...........................	»	12,000:	—
Djeknepenningeersättning, ej inräknad
i kontanta lönebeloppen till lärarne	»	4,307:	10
Ersättning för förlorad helgonskyld ...	»	2,644:	33
Arfvoden åt extra och vikarierande
lärare samt till oförutsedda behof...	»	175,000:	—
Extra arfvoden åt teckningslärare......	»	28,000:	—
Extra arfvoden åt gymnastiklärare samt
till befrämjande af vapenöfningar
och fria lekar ..............................	»	42,000:	—
Till praktisk utbildning af blifvande
lärare vid de allmänna läroverken	»	28,000:	—
Till resestipendier åt lärare i främ-
mande lefvande språk ..................	»	6,000:	—
Till resestipendier åt lärare i öfriga
ämnen ..........................................	»	4,000:	—
Summa	Kr.	3,698,251:	43

Anm. I Kongl. Maj:ts proposition n:o 1 till .innevarande års Riksdag föreslås en ökning af anslaget till allmänna läroverken
med 103 kronor. Skulle denna framställning bifallas, skulle således anslaget af statsverket komma att ökas med detta belooD
eller till kronor 3,658,354: 43. m

Tab. B. 2.

Anslag till allmänna läroverken och vissa pedagogier enligt

staten för år 1890.

Löner och ålderstillägg vid allmänna

läroverken, ordinarie anslag.........

D:o extra ordinarie anslag...............

Löner och ålderstillägg vid pedago gierna,

ordinarie anslag ...............

D:o extra ordinarie anslag...............

Afkomsten af donationer eller andra
såsom särskilda fonder förvaltade
tillgångar, som i statsliggaren antecknas
under rubrik »inom kolumn
specificerade inkomster», omkring
.........................................

Arfvoden åt extra lärare, ordinarie

anslag..........................................

D:o extra ordinarie anslag...............

Vikariearfvoden, ordinarie anslag......

Extra arfvoden åt teckningslärare ...

D:o åt gymnastiklärare....................

Till befrämjande af gymnastik och

Kr.

2,613,948:

336,975:

57,511:

8,750:

40,000:

100,000;

40.000

55.000

36,000

7,000

Kr. 3,057,185: 37

" » 195,000:

vapenöfningar.............................. »	13,500:	— »	56,500:	—
Arfvoden åt bibliotekarier ............... »	4,542:	64
D:o åt rektorernas skrifbiträden ...... »	10,000:	»	14,542:	64
Till praktisk utbildning af blifvande
lärare vid de allmänna läroverken »	20,500:	—
Till resestipendier åt lärare i fram-
mande lefvande språk.................. »	6,000:	»	26,500:	—
Djeknepenningeersättning, ej inräk-
nåd i kontanta lönebeloppen till
lärarne ..............................,....... »	4,307:	10
Ersättning för förlorad helgonskyld »	2,644:	33 »	6,951:	43

Kr. 3,356,679: 44

Tab. B. 3.

Fördelning af kontanta anslaget till de allmänna läroverken

enligt staten för år 1890.

Ordinarie anslag.

Till löner och ålderstillägg ............

» bibliotekarier ........................

» arfvoden till skrifbiträden åt
rektorerna vid de högre läroverken
äfvensom de femklassiga
läroverken i Stockholm
.................................

» djeknepenningeersättning, ej
inräknad i kontanta lönebeloppen
till lärarne............

» ersättning för förlorad helgonskyld
...............................

» arfvoden för extra lärare ......

» vikariearfvoden och oförutsedda

behof ................................

» befrämjande af gymnastik och

vapenöfningar....................

» extra arfvoden åt gymnastiklärare
vid de allmänna läroverken
.............................

» praktisk utbildning af blifvande
■lärare vid de allmänna läroverken
..............................

» extra arfvoden åt teckningslärare
vid de allmänna läroverken
.............................

Kr. 4,542: 64

» 10,000: —

» 4,307: 10

» 2,644: 33

» 100,000: —

» 55,000: —

» 13,500: —

» 7,000: —

» 20,500: —

» 36,000: --

Kr. 2,613,948: 93

» 253,494: 07 Kr. 2,867,443: —

B. Extra ordinarie anslag.

Till tillfällig löneförbättring åt lärare vid de allmänna
läroverken ...................................... » 336,975: —

» arfvoden åt extra lärare................................. » 40,000: —

» resestipendier åt lärare i främmande lefvande

språk .................................................... » 6,000: — » 382,975: -

Summa Kr. 3,250,418: —

Anm. Härtill kommer det belopp af omkr. 40,000 Kr., som i statsliggaren antecknas under rubrik:
»Inom kolumn specificerade inkomster».

Tab. B. 4.

Fördelning af kontanta anslaget till pedagogier och folkskolor

enligt staten för år 1890.

A. Ordinarie anslaget................................... Kr. 62,547: —

Deraf till pedagogien i Trosa ...... Kr. 11: 12

» » garnisonsskolan i . Kristianstad
..................... » 360: —•

» » Ålems pedagogi ............ » 14: 44

» för befrämjande af barna undervisningen

i de nya
kapellförsamlingarna uti

Vermlands finnmarker ...... » 150: —

» till Sällskapet för folkundervisningens
befrämjande (f.
d. Vexelundervisningssäll skapet)

.............................. » 4,500: — » 5,035: 56

Återstoden, utgående till högre undervisning....................................... Kr. 57,511: 44

B. Extra ordinarie anslag för tillfällig löneförbättring åt lä rare

vid de en- och tvåklassiga pedagogierna............... » 8,750: —

Summa Kr. 66,261: 44

Bill. till Riksd. Prnt. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

Tab. B. 5.

Beräkning af till statsverket ingående afgifter för
lärjungarne vid:

A. de högre allmänna läroverken:

i klasserna 4 och 5 af 2,997 lärjungar å Kr.

40: — ........................................................... Kr. 119,880: —

efter afdrag af 25 % .................................... » 29,970:— Kr. 89,910: —

i klasserna 6 och 7 af 3,801 lärjungar å

Kr. 60: —................................................... » 228,060: —

efter afdrag af 25 % .................................. » 57,015:— » 171,045:

B. de femklassiga läroverken:

i klasserna 4 och 5 af 770 lärjungar ä

Kr. 40: — ................................................. Kr. 30,800: —

efter afdrag af 25 °/0................................... » 7,700: — » 23,100: —

Summa Kr. 284,055: —

Afdrag för möjlig minskning af lärjungeantalet 10 % ........ » 28,405:50

Beräknad inkomst af terminsafgifter................................................. Kr. 255,649: 50

eller i rundt tal........................................................ » 255,500: —

Anm. 1. Antalet lärjungar beräknadt i medeltal för höstterminerna 1884—1888.

Anm. 2. I klasserna 1—3 utgjorde lärjungeantalet vid de högre läroverken 4,215 och vid de
femklassiga 1,744 eller ^tillsammans 5,959. Beräknades en årlig afgift af dessa 5,959 lärjungar å 20
kronor och dröjdes derifrån 25 % för befriade och vidare 10 % för möjlig minskning af- lärjungeantalet,
skulle den behallna inkomsten af eu dylik afgift uppgå till 80,446 kronor.

raft. B. 6.

Föreslagen normalstat.

A. Vid de högre allmänna läroverken-.

35 Rektorer	å Kr. 5,000: — Kr. 175,000	—
208 Lektorer	å	» 3,500:— »	728,000	—
370 Adjunkter	å	» 2,500: — »	925,000	—
35 Musiklärare	å	» 1,000:— »	35,000	—
35 Gymnastiklärare	å	» 1,200: — »	42,000	—
7 Teckningslärare	å	» 2,000: — »	14,000	—
7 1):0	å	» 1,500: — »	10,500	—
21 D:0	å	» 1,200: — »	25,200	—
35 Skolläkare	å	» 150: — »	5,250	— Kr.
B. Vid de femklassiga allmänna läroverken:
2 Rektorer (i Stockholm)	å Kr. 4,500: — Kr.	9,000	—
20 Rektorer	å	» 4,000:— »	80,000	—
113 Adjunkter	å	» 2,500: — »	282,500	—
22 Musiklärare	å	» 500: — »	11,000	—
22 Gymnastiklärare	å	» 600: — »	13,200	—
22 Teckningslärare	å	» 600: — »	13,200	—
22 Skolläkare	å	» 100: — »	2,200	>>
0. Vid de ombildade läroverken:
I. vid Jakobs läroverk
1 Rektor	å Kr. 5,000: — Kr	5,000	—
9 Adjunkter	å	» 2,500: — »	22,500	—
1 Musiklärare	å	» 600: — »	600	—
1 Teckningslärare	å	» 1,200:— »	1,200	—
1 Skolläkare	å	» 100:— »	100	»
II. vid 2 lägre allmänna	läroverk med	l och vid
20 med 3 ämneslärare:
22 Rektorer	å Kr. 3,500:— Kr. 77,000	: —
24 Adjunkter	å	» 2,500:— »	60,000	: —
22 Kolleger	å	» 2,000:— »	44,000	: —
22 Musiklärare	å	» 300: — »	6,600
22 Gymnastiklärare	å	» 300: — »	6,600	: —
22 Teckningslärare	å	» 500: — »	11,000	: —
22 Skolläkare	å	» 50: — »	1,100	•'' »

Kr. 1,959,950: —

411,100:

29,400:

206,300: — Kr. 2,606,750

Tab. B. 7.

Normalstat för ett lägre allmänt läroverk med 3 ämneslärare:

1 Rektor ..................

1 Adjunkt....................

1 Kollega....................

1 Musiklärare.............

1 Gymnastiklärare .....

1 Teckningslärare.......

1 Skolläkare ..............

............ Kr. 3,500: —

............. » 2,500; —

.........» 2,000: —

............ » 300: —

............ » 500: —

............ » 50: —

Summa Kr. 9,150: —

Normalstat för ett lägre allmänt läroverk med 4 ämneslärare:

1 Rektor.........................	............ Kr.	3 500
2 Adjunkter.......................	.................. »	5,000	_
1 Kollega ........................	.................. »	2,000	_
1 Musiklärare ..................	... .............. »	300	__
1 Gymnastiklärare ..........	................. »	300	_
1 Teckningslärare.............	............... »	500	_
1 Skolläkare...........	................. »	50	—
	Summa Kr.	11,650	—

Under antagande att undervisningen kommer att utsträckas till 4:de ock 5:te
klassernas kurser vid de 2 läroverk, som föreslagits till erhållande af 4 ämneslärare,
samt vid 14 af de 20 läroverk, som föreslagits till erhållande af 3 ämneslärare,
skulle, om antalet lärjungar i 4:de och 5:te klasserna tillsammans vid hvart och ett
af dessa läroverk i medeltal beräknades till 16, årligen i terminsafgifter inflyta till
statsverket från hvarje sådant läroverk 480 kronor och från dem alla tillsammans
7,680, eller i rundt tal 7,500 kronor.

Ta,b. B. 8.

De nuvarande lärarnes ålderstillägg för är 1891 enligt den

föreslagna staten.

A. Vid de högre allmänna läroverken:

I).

13 Rektorer	å Kr. 500	—	Kr.	6,500: —
44 Lektorer	å » 500	—	»	22,000: —
47 D:o	å » 1,000	—	»	47,000: —
84 D:0	ä » 1,500	—	»	126,000: —
60 Adjunkter	å » 500	—	»	30,000: —
90 D:o	a » 1,000	—	»	90,000: —
175 D:0	ä » 1,500	—		262,500: —
7 Musiklärare	å » 200	—	»	1,400: —
18 D.o	å » 400	—	»	7,200: —
10 Gymnastiklärare	å » 200	—	»	2,000: —
15 D:0	ä » 400	—	»	6,000: —
2 Tcckningslärarc	å » 200	—	»	400: —
3 D:o	ä » 250	—	»	750: —
12 I):o	å » 400	—	»	4,800: —
7 D:0	ä » 500	—	»	3,500: —
Vid de femklassiga	allmänna läroverken	(inbegripna
Jakobs och Haparanda):
9 Rektorer	å Kr. 500	—	Kr.	4,500: —
13 Adjunkter	ä » 500	—	»	6,500: —
39 D:o	å » 1,000	—	»	39,000: —
56 D:0 ?>	å » 1,500	—	»	84,000: —
Vid de till ombildning	föreslagna	treklassiga allmänna
läroverken:
7 Rektorer	å Kr. 500	—	Kr.	3,500: —
4 Adjunkter	ä » 500	—	»	2,000: —
7 D:o	å » 1,000	—	»	7,000: —
14 D:0	å » 1,500	—	»	21,000: —
Vid de till ombildning föreslagna tvåklassiga pedago-
gierna:
2 Rektorer	ä Kr. 500	—	Kr.	1,000: —
1 Adjunkt	å » 1,000	: —	»	1,000: —
2 Adjunkter	å » 1,500: —	»	3,000: —

610,050: —

134,000:

33,500: —

5,000: — Kr. 782,550:

gi -

ra^. B. 9.

Summarisk uppgift å antalet lärare inom hvarje lönegrad vid de allmänna
läroverken och tvåklassiga pedagogierna år 1890.

A) Högre allmänna läroverk.


	Rektorer			Lektorer i lönegraden		Adjunkter i lönegraden		Gymnastiklärare i lönegraden	Teckningslärare i lönegraden
Läroverk	såsom rek-torer i lönegraden	såsom lektorer i lönegraden			i lönegraden
	i	2	i	2	3	4	5	1	2	3	4	5	i	2	3	4	5	i	2	3	i	2	3	i	2	3
Stockholms Norra Latinläroverk...	i					1		1		3		3			2	2	3	i								1
Stockholms Södra Latinläroverk ..	i					1		1	2	2	1	1			1	1	5		1				1		1	_
Stockholms högre Realläroverk ...	i				1			1	1	2		_	i		3	2	1	i				1			1
Nya Elementar-skolan ...........	i			1					1	2	2	2	i		2	1	7		1		i			i
Upsala...............	—	1	—	—	—	—	1	1	1	2	1	2	i	6	3	1	5	—	—	1	—	—	1	—	—	1
Gefle ...............	i	—	—	—	1	—	—	—	3	1	1	2	i	2	2	1	3	—	1	—	—	—	1	—	—	1
Hudiksvall.........	i	—	—	1	—	—	—	—	2	—	—	2	3	—	—	2	2	i	—	—	—	—	1	—	—	1
Linköping .........	i	—	—	—	1	—	—	2	—	1	—	4	3	3	2	2	4	—	1	—	—	1	—	i	—	—
Norrköping .....	i	—	—	—	—	1	—	3	1	—	1	1	—	—	6	1	3	—	—	1	i	—	—	i	—	—
Vestervik .........	—	1	—	—	—	—	1	—	1	—	1	1	—	2	—	—	5	i	—	—	—	1	—	i	—	—
Skara ...............	—	1	—	—	1	—	—	2	—	2	1	2	—	2	2	2	9	—	—	1	—	—	1	—	—	1
Venersborg.........	—	1	—	—	—	—	1	4	—	—	—	1	—	—	4	_	6	i	—	_	i	—	—	i	—	—
Strengnäs .........	i	—	—	—	—	1	—	3	3	1	—	—	1	—	4	1	1	—	—	1	i	—	—	—	—	1
Örebro...............	—	1	—	—	—	—	1	5	2	—	—	—	2	1	3	5	6	i	—	—	—	1	—	—	—	1
Nvköping .........	i	—	i	—	—	—	—	—	2	—	—	3	—	1	2	2	3	—	1	—	—	1	—	—	—	1
Vesteräs............	i	—	—	1	—	—	—	4	—	—	2	1	—	1	4	1	4	—	—	1	—	—	1	—	—	1
Falun ...............	—	1	—	—	—	—	1	1	1	1	—	2	1	4	3	I	2	—	—	1	—	—	1	—	—	1
Verjö ..............	—	1	—	—	—	—	1	3	1	—	2	1	—	3	3	3	3	—	—	1	—	—	1	—	—	1
Jönköping .........	—	1	—	—	1	—	—	2	1	3	1	—	3	1	3	2	4	__	—	1	—	—	1	—	—	1
Lund ..............	i			1					2	2	—	3	1	4	5	1	4	—	—	1	—	1	—	—	—	1
Malmö...............	i	—	—	—	—	—	—	—	1	2	1	2	—	4	4	3	3	—	—	1	—	—	1	—	—	1
Kristianstad ......	—	1	—	—	1	—	—	2	—	—	1	2	—	—	4	—	6	—	—	1	i	—	—	i	—	—
Karlskrona........	i	—	—	—	1	—	—	2	—	1	1	2	—	2	3	1	4	—	—	1	—	—	1	—	1	—
Helsingborg ......	—	1	—	—	1	—	—	1	1	—	1	1	—	2	1	1	3	—	—	1	—	1	—	—	—	1
Göteborgs h. La-tinläroverk ......		1					1	5		1		1	2	2	2	2	3		1			1		i
Göteborgs h. Real-läroverk .........	i			1				1	2		1			5	3		1	i				1			1
Halmstad .........	—	t	—	—	—	—	1	1	—	—	1	2	—	2	2	2	1	i	—	—	—	—	1	—	—	1
Kalmar ...........	i	—	—	—	1	—	—	2	2	3	_	—	—	5	3	3	3	i	—	—	—	—	1	i	—	—
Karlstad...........	i	—	—	—	—	1	—	4	2	—	—	1	—	2	3	2	2	—	—	1	i	—	—	i	—	—
Hernösand .........	i	—	—	—	1	—	—	1	—	2	1	2	—	1	3	—	3	—	—	1	—	—	1	—	—	1
Östersund .........	i	—	—	1	—	—	—	2	—	—	—	3	—	—	i	2	5	—	—	1	i	—	—	—	—	1
Umeå ...............	—	1	—	—	—	—	1	2	1	1	—	1	1	2	2	1	2	—	—	1	—	—	1	—	—	1
Luleå ..............	i	—	—	—	1	—	—	2	1	—	—	1	1	1	1	1	2	i	—	—	i	—	—	—	1	—
Sundsvall ........	i	—	—	1	—	—	—	—	2	2	—	—	1	—	3	—	2	—	1	—	—	1	—	i	—	—
Visby ..............	i	—	—	—	1	—	—	2	1	1	—	1	1	2	1	1	5	—	—	1	i	—	—	i	—	—
Summa	22	13	i	7	12	5	9	,60	37	35	20	50	24	60	90	50	125	10	7	18	9	10	15	ii	5	19
	35			34				202					349				35			34			35

Tab. B. 9.

B) Femklassiga allmänna läroverk.

Lärove r k	Rektorer i lönegraden		K o i	1 1 e g e r lönegraden
1	2	i	2	3	4	5
Stockholm: Jakobs ..................	1	_			4	_	2
» Katarina...............	1	—	1	—	2	1	3
» Östermalms .........	1	—	1	—	3	3	—
Norrtelge ................................	1	—	1	—	1	1	2
Enköping...................................	1	■—	—	2	—	2	1
Söderhamn ............................	—	1	—	2	2	1	—
Eksjö.........................................	—	1	2	—	1	2	—
Vadstena...................................	1	—	1	—	3	—	1
Mariestad ...............................	1	•—•	1	—	2	—	2
Borås......................................	1	—	2	—	—	—	O O
Lidköping .............................	—	1	—	—	—	1	4
Sköfde......................................	1	-—	1	—	2	—	2
Eskilstuna ..............................	—•	1	—	—	1	2	2
Arboga......................................	1	-•	—	—-	1	1	3
Ystad........................................	—	1	—	3	1	-—	1
Karlshamn...............................	1	—	—	3	1	—	1
Landskrona .........................	1	—	—	—	2	1	2
Göteborg.................................	—	1	—	—	2	1	2
Uddevalla ................................	1	—	—	2	1	—	2
Oskarshamn .............................	—	1	—	—	3	—	2
Kristinehamn ...........................	—	1	1	—	2	—	2
Piteå.........................................	—	1	—	1	3	1	—
Haparanda................................	1	—	—	—	2	2	—
Summa	14	9	11	13	39	19	37
	23	119

Anm. Haparanda läroverk upptages här, ehuru rektors och öfningslärares löner utgå efter den
för treklassiga läroverk bestämda stat, något, som å denna tabell ej utöfvar något inflytande, då rektor
är i första lönegraden. — Rektorerna vid Stockholmsläroverken, som skulle åtnjuta i lön 4,500 kronor
utan rätt till ålderstillägg, äro här upptagna i lista lönegraden.

Tab. B. 9.

D) Tvåklassiga pedagogier.

	Rektorer		K o	1 1 e g e r
	i	lönegraden		i	lönegraden
Läroverk, föreslagna till	i	2	3	i	2	3	4	5
ombildning:
Södertelge ................................	—	1	—	—	—	—	—	1
Köping......................................	—	—	1	—	—	1	—	—
Nora........................................	l	—	—	—	—	—	—	1.
Summa	l	1	1	—	—	1	—	2
		3				3
Läroverk, föreslagna till
indragning;
Hjo..........................................	—	—	1	1	—	—	—	—
Hedemora ...............................	l	—	—	—	—	—	1	—
Grenna...................................	—	—	1	—	—	1	—	—
Kungelf .................................	—	—	1	1	—	—	■ —	—
Kungsbacka ..............................	l	—	—	1	—	—	—	—
Borgholm ................................	l	—	—	1	—	—	—	—
Summa	3	—	3	4	_	1	1	—
	6	6

Tab. B. 9.

C) Treklassiga allmänna läroverk.

	Rektorer		K c	1 1 e g	e r
	i lönegraden		i	lönegraden
Läroverk, föreslagna till	i	2	i	2	3	4	5
ombildning:
Söderköping..........................	i	_		1	_	_	1
Vimmerby..............................	—	1	1	—	—	—	1
Alingsås ..................................	i	■—	1	—	—	1	—
Falköping ..............................	i	—	—	1	1	—	—
A skursand ..............................	i	—	—	—	1	—	1
Sala .........................................	l	—	1	—	—	—	1
Sölvesborg................................	i	—	1	—	1	—	—
Trelleborg ..............................	—	1	1	—	1	—	—
Engelholm..............................	i	—	—	—	2	—	—
Varberg ................................	i	—	1	—	—	1	—
Marstrand ..............................	i	—	1	1	—	—	—
Strömstad ..............................	—	1	1	—	1	—	—
Åmål.......................................	i	—	—	—	—	1	1
Filipstad...................................	—	1	1	—	—	—	1
Arvika ......................................	—	1	—	—	—	—	2
Skellefteå ...............................	—	1	—	—	—	2	—
Örnsköldsvik..........................	—	1	—	1	—	—	1
Summa	10	7	9	4	7	5	9
	17			34
Läroverk, föreslagna till
indragning:
Yernamo...................................	—	1	2	—	—	—	—
Ronneby ....................................	—	1	1	—	—	—	1
Summa	—	2	3	—	—	—	1
	2	4

Bill. till Riksd. Prot. 18.90. 1 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

Tab. B. 10.

Lönestat för år 1891 vid de till indragning föreslagna läroverken:

I. vid dem, hvilkas alla ordinarie ämneslärare ännu icke afgått:

		Lön	Älders-	Extra löne-	Summa
			tillägg	tillägg
		Kronor
A) Vid treklassiga läroverket i Vernamo:	1 Rektor..............	3,000	500	250	3,750
2 Vik. Kolleger .....	3,000	—	- .	3,000
	3 Öfningslärare......	900	—	—	900
b sb Ronneby:	1 Rektor..............	3,000	500	250	3,750
1 Kollega..............	1,500	2,000	250	3,750
	1 Vik. Kollega .....	1,500	—	—	1,500
B) Vid tvåklassiga pedagogien i Hjo:	3 Öfningslärare .....	900	—	—	900
1 Rektor ..............	2,500	1,000	250	3,750
	1 Vik. Kollega ......	1,500	—	—	1,500
	2 Öfningslärare ......	500	—	—	500
b bb Hedern ora:	1 Rektor...............	2,500	—	250	2,750
	1 Kollega..............	1,500	1,500	500	3,500
	2 Öfningslärare......	500	—	—	500
b b b Grenna'':	1 Rektor..............	2,500	1,000	250	3,750
	1 Kollega ............	1,500	1,000	500	3,000
	2 Öfningslärare......	500	—	—	500
b bb Kungelf:	1 Rektor...............	2,500	1,000	250	3,750
1 Vik. Kollega ......	1,500	—	—	1,500
	2 Öfningslärare......	500	—	—	500
C) Vid enklassiga pedagogienj i Ulricehamn	1 Lärare ...............	1.500	—	250	1,750
b bb Lindesberg	1 B ...............	1,500	—	250	1,750
b bb Falkenberg	1 B ..............	1,500	—	250	1,750
b bb Mönsterås	1 B ...............	1,500	—	250	1,750
	SummaJKronor	37,800	8,500	3,750	50,050

Lönestaten vid de till grupp I. hörandeUäroverk uppgår således till .......................... Kr. 50,050: —

II. vid dem, hvilkas alla ordinarie ämneslärare redan afgått:

D) Vid tvåklassiga pedagogi)! i Kungsbacka vikariearfvoden omkr.

B	b	b Borgholm	B	B
b enklassiga	B	b Öregrund	B	B
B	B	b Mariefred	B	B
B	B	b Säter	B	B
b	B	b Laholm	B	B

Kr. 2,375: —
b 2,375: —
b 750: —
b 750: —
» 750: —

» 750: —

Summa Kr. 7,750: —

7,750: —

III. vid Ulrika Eleonoras redan indragna läroverk:

Lön på indragningsstat för en kollega........................... Kronor 2,000: — B 2,000: _

Summa Kronor 59,800: —

Afgår inom kolumn specificerade tillgångar vid de till indragning föreslagna
läroverken .......................... ........................................... b 670: —

Alltså att utgå från statsverket under år 1891................................... Kronor 59,130: —

Tab. C.

Jemförelse mellan den nuvarande och den föreslagna lärarestaten.

		Nuvarande lärarestat			Föreslagen lärarestat
	Bektorer	Lektorer	Adjunkter	Lärare vid enklassig pedagogi	Musiklärare	Gymnastiklärare	Teckningslärare	Bektorer	Lektorer	Adjunkter	Kolleger	Musiklärare	Gymnastiklärare	Teckningslärare
Vid högre allmänna läroverk ................	35	202	349	—	35	34	35	35	208	370	—	35	35	35
» femklassiga allmänna läroverk utom Jakobs	22	—	113	—	22	22	22	22	—	113	—	22	22	22
» till ombildning före-slagna läroverk ......	21	—	43	1	21	21	20	23	—	33	22	23	22	23
» till indragning före-slagna läroverk ....	8	_	10	8	8	8	2		__
Summa	86	202	515	9	86	85	79	80	208	516	22	80	79	80
		812			250			826			239

Bilaga A.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
Februari 1887.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Statsrådet Hammarskjöld föredrog i underdånighet betänkande, afgifvet
den 25 augusti 1884 af en den 20 oktober 1882 tillsatt komité
med uppdrag att undersöka den nuvarande organisationen af läroverken
för meddelande af elementarundervisning samt afgifva de yttranden och
förslag, hvartill en sådan undersökning kunde föranleda, samt i sammanhang
dermed äfven:

a) de med anledning af nämnda betänkande infordrade underdåniga
utlåtanden och yttranden af de akademiska myndigheterna, direktionen
för gymnastiska centralinstitutet, medicinalstyrelsen, domkapitlen, direktionerna
öfver Stockholms stads undervisningsverk och Nya elementarskolan,
åtskilliga läroverkskollegier samt kommunala myndigheter i de
städer och köpingar, hvilkas läroverk komitén föreslagit till indragning
eller ombildning;

b) de från kanslersembetet för universiteten i Upsala och Lund samt
från de akademiska konsistorierna vid bemälda universitet och läroverks -

kollegiet vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet infordrade utlåtandena
dels om och i hvad man utsträckt rätt att aflägga akademiska examina
må kunna beredas studerande, som ej visat sig ega insigter i klassiska
språk, dels ock huruvida de i vissa fall föreskrifna förberedande examina
må anses behöfliga, eller om gällande bestämmelser angående dem af dessa
examina, som finnas böra bibehållas, kunna tarfva förändring;

c) af eforus öfver Strengnäs stifts allmänna läroverk öfverlemnade
underdåniga ansökningar utaf stadsfullmägtige i Strengnäs och läroverkskollegium
vid dervarande läroverk om återställande af undervisning å
reallinien i läroverkets sjunde klass;

d) en af medlemmar utaf Södermanlands läns landsting samt invånare
i Nyköpings stad och landskapet Södermanland ingifven petition
om återställande af undervisning å reallinien i sjunde klassen af Nyköpings
läroverk jemte domkapitlets i Strengnäs deröfver afgifna utlåtande; e)

en af invånare i Yesterås stad och kringliggande ort ingifven
petition om dylik åtgärd beträffande läroverket i Vesterås, jemte det af
domkapitlet derstädes i ärendet afgifna utlåtande;

/) direktionens öfver Stockholms stads undervisningsverk utlåtande
och förslag angående undervisningsplaner för Stockholms realläroverk samt
för vissa läroverk i Göteborg;

g) domkapitlets i Göteborg utlåtande angående uppgjordt förslag till
undervisningsplaner m. m. för latin- och realläroverken i Göteborg;

h) en af åtskilliga ledamöter af Riksdagens Andra Kammare från
Göteborgs och Bohus län ingifven framställning i fråga om undervisningens
ordnande vid läroverken i Göteborg;

0 en af stadsfullmägtige i Kungsbacka gjord framställning om tillsättande
af rektorstjensten vid dervarande pedagogi;

j) en af medlemmar af vetenskapsakademien, lärare vid universitetet
i Upsala och Karolinska mediko-kirurgiska institutet, lärare vid de allmänna
läroverken in. fl. ingifven petition angående meddelande af undervisning
i naturalhistoria å latinafdelningen B i sjunde klassen vid de allmänna
läroverken in. m.;

k) handlingar angående Laholms pedagogis förändring till elementarläroverk; /)

handlingar angående tillsättandet af en kollegatjenst vid pedagogien
i Borgholm;

m) handlingar angående föreslagen indragning af pedagogierna i Öregrund,
Ulricehamn, Linde, Säter, Simrishamn, Kungelf, Kungsbacka och
Falkenberg;

n) eu framställning af statsrådet och chefen för Kongl. sjöförsvarsdepartementet
angående rätt för lärare vid sjökrigsskolan att vid öfvergång
till allmänna läroverk tillgodoräkna sig för uppflyttning i högre
lönegrad tjenstgöringstiden vid sjökrigsskolan;

o) petitioner, ingifna af åtskilliga lärare vid allmänna läroverk angående
rätt för adjunkter och kolleger, som blifvit befordrade till lektorer,
att i sistnämnda egenskap beräkna lönetur i enlighet med nådiga cirkuläret
den 1 juni 1877;

p) en petition af åtskilliga teckningslärare vid allmänna läroverk
angående förbättring af nämnda lärares ställning och vilkor;

g) en af stadsfullmägtige i Falköping gjord ansökning om dervarande
treklassiga läroverks förvandling till femklassigt, jemte domkapitlets i Skara
deröfver afgifna utlåtande;

r) en af invånare i Örnsköldsviks köping och kringliggande ort ingifven
petition om dylik åtgärd beträffande läroverket i Örnsköldsvik, jemte
det af domkapitlet i Hernösand häröfver afgifna utlåtande;

s) en framställning af direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk
om förökadt antal ordinarie lärare vid de allmänna läroverken
i Stockholm;

t) en af eforus öfver Lunds stifts allmänna läroverk öfverlemnad
underdånig framställning af läroverkskollegiet vid allmänna läroverket i
Helsingborg om tillökning i antalet ordinarie lärare vid nämnda läroverk
m. m.;

u) en framställning af eforus öfver Linköpings stifts allmänna läroverk
angående ändring i planen för undervisningen i militäröfningar vid
dervarande allmänna läroverk;

v) en af eforus öfver Upsala stifts allmänna läroverk öfverlemnad
underdånig framställning af läroverkskollegiet i Hudiksvall angående militäröfningarnas
förläggande ensamt till höstterminen;

x) en underdånig framställning af direktionen öfver Stockholms stads
undervisningsverk angående gymnastikundervisning för kroppsligt svagare
lärjungar;

y) en underdånig ansökning af styrelsen för Motala enskilda elementarläroverk
om statsunderstöd åt läroverket; samt

z) en af eforus öfver Linköpings stift gjord framställning om inrättande
af eu fjerde klass vid allmänna läroverket i Söderköping med
bidrag af donerade medel.

Efter att hafva redogjort för handlingarnas innehåll yttrade departementschefen: En

af de största svårigheterna vid ordnandet af vårt skolväsen er -

,rten praktisk onekligen förenandet af deras behof af en grundlig vetenskaplig

biidningsiinie. förbildning, hvilka efter genomgången skolkurs skola egna sig åt vetenskapliga
studier, med deras kraf på i det praktiska lifvet omedelbart användbara
insigter och färdigheter, hvilka efter några års vistande vid
läroverket skola utgå till yrken och näringar. Då apologistskolorna
1849 indrogos, var det meningen att den reala liniens lägsta och mellanklasser
skulle sörja för deras bildning, som efter inhemtandet af en kortare
kurs ämnade lemna skolan. Det dröjde emellertid ej länge, innan denna
linie äfven i sina lägre klasser antog den metod, som bäst passade för
dem, hvilka eftersträfvade en vetenskaplig realbildning. Härtill drefs
den nästan af tvång dels derigenom att den i flere ämnen måste hafva
gemensam undervisning med den klassiska luden, dels deraf att den
skulle leda till studentexamen, hvarigenom utgången af denna examen
blef den offentlige mätaren på resultatet af dess verksamhet. Häraf
blef dock, såsom lätt inses, följden att skolan icke på tillbörligt sätt
kunde se dem till godo, hvilka efter några års studier ville egna sig åt
näringarna. Klagomål häröfver läto snart höra sig och föranledde åtskilliga
försök till afhjelpande af det öfverklagade onda. Det vigtigaste
och mest genomgripande bland dessa var den skolreform, som 1873
började genomföras. Genom att låta det första främmande språket,
tyskan, inträda i första klassen och uppskjuta det andra, latin å klassiska
och engelska å reallinien, till fjerde klassen samt genom att anordna
kursafslutningar _ i tredje och femte klasserna ansåg man sig nu hafva
pa ett tillfredsställande sätt sörjt för dem, som måste afbryta studierna
före skolkursens slut. Att undervisningsplanen för dem, som ämnade
fortsätta sina studier, genom denna anordning blef mindre lämplig, insåg
man fullt väl, men man ansåg ett så vigtigt statsintresse ligga i eu god
och tillfyllestgörande förbildning för blifvande näringsidkare, att man
trodde sig derför böra göra någon uppoffring på de lärda studiernas
bekostnad. Med afseende härå yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 3 januari 1873:
»Funnes vid uppgörande af en elementarundervisningsplan för ett helt
folks bildningssökande ungdom ingen annan grundsats att följa, än den,
att elementarundervisningens yttersta och högsta mål bör vara bestämmande
för det hela, och undervisningen således ordnas endast med afseende
å detta mål, d. v. s. så, som för de fortsatta studierna vore det fördelaktigaste,
så vore det tvifvelsutan icke välbetänkt att fördröja latinets
inträde bland läroämnena. Om åter, vid uppgörandet af en dylik undervisningsplan,
icke denna, men deremot en annan bestämmande grundsats
funnes, som icke heller tålde ett förbiseende, nemligen den, att elementar -

undervisningens första och närmade mål hör främst tillgodoses, och undervisningen
alltså göras till den för detta mål bästa, d. v. s. till den lämpligaste
för studier, som skola afbrytas, så vore latinets uppskjutande helt
visst försvarligt.»

Erfarenheten har emellertid redan visat, att 1873 års skolreform icke
förmått tillfredsställa de bildningskraf, som blifvande näringsidkare i vår
tid måste ställa på den offentliga undervisningen.

Så väl af den utredning, som senaste läroverkskomité åvägabragt
(Kap. V Tab. 5—7), som af den undersökning, som i departementet utförts
angående åtskilliga större läroverk (Tab. V), framgår nemligen,
att de i 3:dje och öde klasserna anordnade afslutningskurserna icke utöfvat
något märkbart inflytande på tiden för de lärjungars afgång från
läroverken, hvilka icke fortsatt sina studier, då de, som afgått från
2:dra, 4:de och 6:te klasserna, äro tillsammans vida flere än de från 3:e
och 5:te afgångne. Så skulle säkerligen icke hafva varit förhållandet, om
de ifrågavarande afslutningskurserna i verkligheten kunnat fylla särskilda
bildningsbchof. Också hafva klagomålen i berörda afseende ingalunda
tystnat. I samma mån konkurrensen ökas, framträder äfven skarpare
fordran på en ändamålsenlig utbildning af våra yrkesidkare. Senaste
läroverkskomitén har emellertid icke egnat denna fråga någon särskild
uppmärksamhet, utan endast i förbigående berört den dels vid behandlingen
af undervisningsplanen,0 dels i kapitlet om indragning och ombildning
af åtskilliga läroverk. A förra stället inskränker sig komitén hufvudsakligen
till att bemöta en anmärkning, som kan göras med anledning
af dess förslag att på reallinien låta franska språket inträda i fjerde
klassen i stället för engelska och uppskjuta sistnämnda språk till sjette
klassen. För de lärjungar, som efter femte klassens genomgående ämna
sluta sina skolstudier, borde nemligen engelskan vara ett nyttigare undervisningsämne
än franskan, dels derför att det förra språket mera förekommer
i det praktiska lifvet än det senare, dels derför att lärjungarne
i 4:de och 5:te klasserna kunde hinna förvärfva något större kunskaper
i det engelska än i det svårare franska språket. Härpå svarar komitén,
att ehuru det icke kan bestridas, att det senare skälet innehåller en sanning,
någon synnerlig betydelse dock icke får deråt tillmätas, då å ena
sidan hela antalet af de lärjungar, som lemna skolan, sedan de genomgått
5:te klassen, enligt komiténs beräkning, är betydligt mindre än deras,
som fortsätta sin skolgång, och studiet af franskan tvifvelsutan medför
större gagn för utbildningen af lärjungens språksinne än studiet af engelskan,
hvarför den föreslagna anordningen är den ojemförligt lämpligaste
för läroverket i dess helhet, och å andra sidan lärjungarne vid den ålder,

som här afses, icke förmå under tvenne skolår, hvilka gifva dem arbete
äfven i många andra läroämnen, inhemta vare sig i det ena eller andra
språket en kunskap, hvaraf de i det praktiska lifvet utan vidare kunna
draga synnerlig fördel, men de ynglingar, hvilka komma i sådana förhållanden,
att de behöfva lära sig tala och skrifva franska, befinna sig,
om de i detta språk icke hafva några förstudier, i eu ojemförligt svårare
belägenhet än de, som under liknande omständigheter hafva att läi*a sig
tala och skrifva engelska.

Hvad komitén sålunda anfört synes mig visserligen förtjena all uppmärksamhet.
Men äfven om franskans betydelse för det praktiska lifvet
icke kan förnekas, så torde det dock vara obestridligt och är icke heller
af komitén bestrida att engelskan för våra handlanden och yrkesidkare
är vida mer behöflig och användbar. Och då det är allmänt erkändt,
att engelskan till det mått, som här afses, vida lättare och snabbare
inhemtas än franskan, så är tydligt, att lärjungar, som i två år med
tillsammans 14 timmar i veckan läst engelska, vida lättare kunna göra
sina kunskaper häri fruktbärande för lifvet än de, som i tvenne år läst
franska med tillsammans 10 timmar i veckan. Sant är visserligen, att
antalet af dem, som sluta sin skolkurs efter genomgåendet af just femte
klassen icke är öfvervägande stort, och häraf kan man väl sluta, att den
afslutningskurs, som för närvarande är anordnad i nämnda klass, icke
medfört åsyftadt gagn för dem, som måste afbryta studierna, och att
det derför ej är skäl att för dessas skull uppoffra deras fördel, som
skola fortsätta på studiebanan, men häraf följer ingalunda, att icke någon
särskild åtgärd behöfver vidtagas för att tillgodose deras behof, som
efter en kortare skolkurs utgå till det praktiska lifvets särskilda yrken
och näringsfång. Att dessas antal är högst betydligt, torde vara allmänt
bekant och visar sig äfven af de upplysningar, komitén i detta afseende
meddelat.

Också synes komitén hafva tänkt sig, att en för det praktiska lifvets
behof afpassad bildning skulle bibringas vid åtminstone några bland de
åt komitén föreslagna s. k. kommunalskolorna, ty läroplanen vid dessa
skolor borde, enligt hvad komitén utvecklar i kapitlet om indragning
och ombildning af åtskilliga läroverk, ordnas på olika sätt för olika
skolor med afseende på olika orters behof och önskningar. Emellertid
skulle dessa skolor uteslutande förläggas till mindre städer, der det
kommersiella och industriella lifvet är föga utveckladt och der derför
krafvet pa och intresset för en särskild utbildning för det samma icke
kunna vara synnerligen starka. Men det är i de stora städerna, handelns
och industriens medelpunkter, som eu bildning af denna art är före -

trädesvis behöflig, för att icke säga alldeles oumbärlig. Och att söka
fylla detta behof genom en särskild anordning af de högre allmänna
läroverkens lägre stadium torde komma att visa sig lika fruktlöst hädanefter
som hittills. Med afseende härå yttrar ock en af komiténs ledamöter,
lektor Anderson, i sin reservation: »Om reallinien hittills kunnat

i någon mån bättre än latinlinien tillgodose det borgerliga lifvets kraf,
kommer detta, i händelse komiténs förslag varder lag, att vida mindre
blifva fallet hädanefter, då denna linie, såväl som latinlinien, skall hafva
till uppgift att förbereda till universitetsstudier. Och det hjelper icke,
äfven om man ville införa än så noggranna föreskrifter på papperet rörande
denna realliniens dubbla uppgift. Nödvändigheten att bereda en
större mängd af lärjungarne i en klass till studentexamen kommer att
utöfva sin ofelbara verkan på undervisningen i de öfre klasserna, och

trycka på de lägre. — — — — — — — — — — — — —----

Om derför för närvarande behofvet af särskilda realskolor för dem, som
vilja egna sig åt näringarna, kan undanskjutas, så skall det innan kort
framträda så mycket känbarare, just i de städer, som ega högre Läroverk.
Det är derför som jag anser, att komitén bort gifva åtminstone en antydan,
huru den tänkt sig detta behof kunna fyllas.»

Omöjligheten af att på en gång i samma klasser af ett läroverk
tillgodose den praktiska och den lärda bildningens kraf, äfven om i undervisningsplanen
blott upptoges sådana ämnen, som äro erforderliga för
den förra bildningsarten, beror tydligen derpå, att undervisningens olika
mål förutsätta olika behandlingssätt. I det ena fallet måste man ofta
inskränka sig till meddelande af kunskap om att något förhåller sig på
ett eller annat sätt samt huru denna kunskap bör i enskilda fall användas,
under det att i det andra fallet synnerlig vigt måste läggas på
grunderna och skälen hvarför något förhåller sig just på detta och icke
något annat sätt. Undervisningen måste derför i senare fallet gifvas
en bredare bas och sålunda erhålla en större utsträckning, då mycket
måste inhemtas derför, att det är nödvändigt för insigten i grunderna
för en viss kunskap.

Till undvikande af missförstånd torde emellertid böra påpekas att
äfven i förra fallet grunder och skäl böra angifvas, så ofta detta låter sig
göra utan större tidsförlust, dels emedan dessa utgöra det bästa och
säkraste förbindelsemedlet mellan särskilda kunskaper och den pålitligaste
vägen till en noggrann uppfattning, dels emedan lärjungens omdömesoch
slutledningsförmåga eljest icke skulle erhålla nödig utbildning; men
då det härvid ligger synnerlig vigt uppå att vissa bestämda kunskaper
blifva inom en viss tid inhemtade och så inhemtade, att de vid hvarje

förefallande behof kunna lätt och raskt användas, så måste ej sällan
mycket uteslutas ur undervisningen, som vore nödvändigt att känna, om
grunderna till det meddelade skulle inses, och måste stundom inpräglandet
i minnet och inöfvandet af ett visst förfaringssätt träda i stället
för insigten i det vetenskapliga sammanhanget. Såsom exempel på här
angifna olikheter i metoden vill jag blott hänvisa till det olika sätt,
hvarpå elementargeometrien måste studeras, å ena sidan af den, som
vill använda den såsom grundval för fortsatta matematiska studier, och
å den andra af den, som blott afser att vinna förmåga att beräkna storleken
af enklare ytor och kroppar med den noggrannhet, som för det
praktiska lifvet är tillräcklig. Under det att den förre måste lägga sig
vinn om en noggrann begreppsbestämning och inhemta de särskilda satserna
i den ordning de följa ur hvarandra, så att han fullt inser deras
inbördes sammanhang, samt medtaga alla de satser, som ingå såsom en
länk i bevisningen af någon af samtliga följande satser, så kan den senare
nöja sig med en ofta blott på åskådningens väg vunnen insigt i de
grundläggande satserna samt kännedom om de behöfliga formlerna och
deras användning.

Att närmare inlåta mig på denna rent pedagogiska fråga torde icke
här vara rätta platsen, också torde det icke vara behöfligt, då behofvet
af särskild undervisning för de båda här omhandlade slagen af bildning
är bland sakkunnige allmänt erkändt och de flesta europeiska länder
för dess fyllande upprättat särskilda läroanstalter, i det att de jemte de
lärda, klassiska eller reala, läroverken anordnat skolor under mångahanda
namn såsom borgareskolor, lägre realskolor, yrkesskolor, mellanskolor
m. in., med uppgift att sörja för deras utbildning, som vid 14 å IG
års ålder skola utsluta sina studier. Utförliga redogörelser angående
detta slag af läroanstalter meddelas såväl i bilagan B till senaste läroverkskomiténs
betänkande som i det betänkande, som 1872 afgafs af
den 1870 tillsatta skolkomitén. Af dessa redogörelser inhemtas, att
klassantalet vid nämnda skolor varit ganska vexlande, beroende af lokala
förhållanden och speciella ändamål, men att det vid de omorganisationer,
som på senaste tiden egt rum, i allmänhet ökats. 1870 års läroverkskomité
föreslog, att läroanstalter af ifrågavarande slag skulle såväl i
större som mindre kommuner upprättas under namn af pedagogik’ och
med 2 å 3 klasser.

Senaste läroverkskomiténs framställning af de s. k. kommunalskolornas
inrättning är allt för sväfvande, för att man skulle kunna bilda
sig en säker uppfattning af hvad som i sj elfva verket åsyftats, men
mycket deri erinrar om nyss berörda förslag, och då man betänker, att

halfva antalet af dessa skolor skulle hafva blott 2 lärare samt att såväl
vid dessa som vid dem med 3 lärare blott föreståndaren skulle hafva
vanlig adjunktskompetens, under det att de öfriga lärarne endast behöfde
folkskolelärarekompetens, torde man kunna antaga, att kursen vid flertalet
af dessa skolor tänkts såsom icke öfverstigande tre år.

Med bibehållande af nuvarande inträdesålder och inträdesfordringar
skulle dock icke på trenne år kunna inhemtas de kunskaper och färdigheter,
som i vår tid äro erforderliga för den, som med framgång skall
kunna upptaga täflan på det praktiska lifvets särskilda vädjobanor. Denna
kurs — hvilken jag tager mig friheten att i korthet kalla den praktiska
kursen, emedan den afser att förbereda för ett omedelbart utträdande i
det praktiska lifvet — torde för att kunna ändamålsenligt ordnas böra
utsträckas till 5 eller 6 år, från det 9:de till det 15:de året, samt fördelas
på 5 klasser, hvaraf de 4 lägre skulle vara ettåriga och den 5:te
tvåårig. I första klassen skulle ingå samma undervisningsämnen som
för närvarande och äfven behandlingssättet förblifva i hufvudsak det
samma. 1 andra klassen skulle dock redan i vissa ämnen behandlingssättet
blifva ett annat och kurserna annorlunda sammansättas än hittills
varit vanligt. Olikheterna i dessa hänseenden komme tydligen att växa
i de följande klasserna. I tredje klassen skulle engelska språket inträda
i undervisningen samt i femte klassen bokhålleri och en enkel framställning
af svensk statskunskap, sistnämnda ämne såsom en afslutning af fäderneslandets
historia.

Såsom resultat af undervisningen skulle eftersträfvas:
i kristendom: insigt i bibliska historien och katekesen samt en kort
öfversigt af de bibliska böckernas innehåll;

i modersmålet: säkerhet i rättstafning och interpunktion samt öfning
i att redigt framställa sina tankar öfver lättare ämnen i tal och skrift
jemte derför erforderlig kännedom af form- och satslära, en genom flitig
literaturläsning vunnen bekantskap med våra mer framstående författare
äfvensom en kort öfversigt af literaturhistoriens senaste skeden;

i historia och geografi,: fäderneslandets historia jemte enklare och för
det borgerliga lifvet synnerligen vigtiga delar af svensk statskunskap, en
kort öfversigt af allmänna historien, företrädesvis nyare tiden, en utförligare
kurs i geografi, särskildt afseende hvad som är af vigt för handel
och industri;

i tyska och engelska språken: förmåga att läsa lättare text och att
från modersmålet öfversätta till det främmande språket lättare stycken, att
affatta affärsskrifvelser med stöd af kända formulär samt att tala öfver
alldagliga ämnen;

i matematik: stor färdighet i praktisk räkning, öfning i bruket af
tabeller, som allmännare användas för att underlätta svårare eller mer
tidsödande beräkningar, samt härför erforderlig insigt i algebra, geometrisk
åskådningslära och en företrädesvis derpå grundad insigt i beräkningen
af de geometriska storheterna;

i naturlära: en i det hela populärt hållen kurs, omfattande växt- och
djurrikets hufvudafdelningar och vigtigare klasser, elementen af fysik och
kemi till förklaring af de vanligaste naturföreteelserna och enklare tekniska
uppfinningar, grunddragen af läran om jorden, vårt planetsystem och
himlakropparne i öfrigt;

i bokhålleri: enkelt och dubbelt bokhålleri, tillämpad! på särskilda
slags affärer, uppsättande af räkningar, reqvisitioner, skuldförbindelser, fullmagter,
kontrakt in. in., någon insigt i vexellära och utsökningslag;

i teckning: färdighet i frihands- och linearritning;

i välskrifning, hvari undervisningen skulle fortsättas till skolkursens
slut: utom en god och jemn vanlig skrifstil äfven öfning i s. k. tysk stil
och textning.

Det andra året i femte klassen skulle i synnerhet användas till uppöfvande
af färdigheterna i att tala och skrifva modersmfilet och de främmande
språken samt i räkning, bokhålleri, teckning och välskrifning, äfvensom
till befästande af kunskaperna i öfriga ämnen med tillbörlig frihet
för de särskilda lärjungarne att företrädesvis egna sig åt de ämnen, hvari
de hade särskildt behof af ytterligare förkofran.

Kursen skulle afslutas genom en under särskild kontroll anstäld afgångsexamen.
Huruvida de, som på ett tillfredsställande sätt genomgått
densamma, skulle, om de eljest funnes lämpliga, vara behöriga att anställas
vid postverket, vid jernvägarne in. in., torde vara en fråga, som
icke nu behöfver afgöras, om jag också icke kunnat undertrycka den
tanken, att den bokliga bildning, de erhållit, borde vara tillräcklig för en
sådan anställning.

Då det är möjligt att denna kurs i följd af lokala förhållanden behöfde
anordnas något olika på olika ställen, skulle vederbörande kommunalmyndighet
ega att inkomma med underdånig framställning om önskvärda
ändringar i den faststälda undervisningsplanen. Ehuru enligt min
öfvertygelse en kurs af den art, jag nu i korthet angifvit, skulle vara
af gagn mångenstädes i vårt land, vill jag dock af åtskilliga skäl för
närvarande föreslå dess inrättande blott i några af våra större städer,
vid hvilkas allmänna läroverk å ena sidan lärjungeantalet i de fem lägre
klasserna är så stort, att samtliga dessa klasser äro delade i två eller
flere parallelafdelningar, och å andra sidan antalet af dem, som under de

senare åren afgått ur de fem lägre klasserna utan att hafva öfvergått
till annan undervisningsanstalt, varit tillräckligt stort för att göra det
sannolikt, att den nya linien skulle erhålla ett lämpligt antal lärjungar.

På intet område torde det vara farligare att lemna erfarenhetens
säkra mark än på undervisningens. De lagar, denna verksamhet följer,
äro af en så komplicerad natur, att det är ytterst svårt att beräkna, hvilka
verkningar en hittills opröfvad åtgärd kommer att medföra. Då något
nytt skall pröfvas, bör försöket derför icke anställas i större skala, än som
är nödvändigt för att de vunna resultaten må göras oberoende af tillfälliga
omständigheter.

Vidare är det naturligtvis önskvärdt att, åtminstone intill dess nödig
erfarenhet blifvit vunnen, åtgärden genomföres blott vid sådana läroverk,
der den icke skulle medföra särskilda kostnader för statsverket. Detta
mål vinnes, om man dertill väljer läroverk med två eller flere parallelafdelningar
i hvarje klass och för ändamålet använder en af dessa parallelafdelningar.
Slutligen är det en omständighet af icke ringa vigt, om
sådana läroverk kunna väljas, der ett flertal extralärare tjenstgöra, emedan
det der blir möjligt att förse den nya bildningslinien med derför lämpliga
lärare, i den mån sådana hinna utbildas.

I följd deraf att en undervisning af här omhandlade slag icke på
länge blifvit meddelad vid offentliga skolor hos oss, sakna vi nästan helt
och hållet lärare med tillräcklig insigt i denna undervisnings natur och
med nödig öfning i dess meddelande. Det är således nödvändigt att eu
särskild profårskurs upprättas för dem, som ämna ingå såsom lärare vid
den praktiska linien samt att nämnda profårskurs förlägges till ett läroverk,
der denna undervisning blifvit på lämpligaste sätt anordnad, äfvensom
att i sammanhang härmed anstalter vidtagas för åstadkommande af
läroböcker, lämpade efter den ifrågavarande liniens behof.

Enligt de undersökningar, som i detta afseende blifvit utförda i departementet
och hvilkas resultat meddelas i tabellerna I a, b, II och V,
skulle upprättandet af den föreslagna praktiska linien företrädesvis vara
behöflig och äfven kunna utan särskilda kostnader genomföras vid realläroverket
i Göteborg, allmänna läroverken i Malmö, Norrköping, Jönköping
och Örebro äfvensom i Stockholm vid ett läroverk å Södermalm, ett å
Norrmalm och ett å Östermalm, och torde de för berörda ändamål lämpligaste
vara högre latinläroverket å Södermalm, Ladugårdslands femklassiga
läroverk samt Jakobs femklassiga läroverk, dit äfven den redan omnämnda
profårskursen skulle förläggas.

Den praktiska liniens upprättande skulle taga sin början hösten 1888
med anordnandet af en 2:dra klass och sedermera under hvart och ett

Läroverkskomiténs
förslag
till undervisning
spion.

af de följande åren fortsättas med en 3:dje, 4:de och 5:te klass. Sedan
denna linie sålunda hunnit sin fulländning och tillräcklig erfarenhet
vunnits om dess resultat, torde tiden vara inne att taga i öfvervägande,
om och på hvad sätt en dylik praktisk undervisningslinie äfven bör inrättas
annorstädes.

På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag således, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva:

att för tillgodoseende af deras bildning sb ekof, som vid tidigare år böra
utgå till det praktiska, lifvets värf, en femklassig s. k. praktisk bildningslinie,
i hufvudsak anordnad på sätt ofvan angifvits, må upprättas vid högre
allmänna läroverken i Norrköping, Örebro, Jönköping och Malmö, vid högre
realläroverket i Göteborg samt i Stockholm vid högre latinläroverket ä Södermalm
äfvensom vid Jakobs och Ladugårdslands femklassiga läroverk.

Det förslag, läroverkskomitén framstält med afseende på undervisnings-planen
vid våra högre läroverk, innehåller följande hufvudpunkter:
att grekiskan måtte varda obligatorisk på den klassiska linien;
att i följd häraf den hittills varande halfklassiska linien måtte indragas; att,

till ersättning för denna sistnämnda, latin måtte införas såsom
valfritt ämne på realliniens högre stadium;

att på den klassiska linien, såsom hittills, latinet måtte inträda i 4:de
klassen, franskan i 5:te och grekiskan i nedre 6:te klassen;

att på reallinien franskan måtte inträda i 4:de klassen och engelskan
i nedre 6:te klassen;

att undervisningen i tyskan å båda linierna må upphöra med 5:te
klassen;

att nuvarande lärokurser i allmänhet må förbli oförändrade;
att tiden för den obligatoriska undervisningen i skolan må minskas,
sa att den i läsämnena jemte välskrifning och teckning må för hvarje
vecka utgöra

i lista	klassen	25 timmar,
» 2:dra	»	26 » ,
» 3:dje	»	28 » ,
» 4:de	»	28 » ,
» 5:te	»	30 » ,
» 6:te (1 och 2)	»	28 » ,
» 7:de (1 och 2)	»	24 » ;

att deri valfria undervisningen i latin å reallinien må meddelas utom
skemat med 3 timmar i veckan i 6:te klassens båda afdelningar och
med 2 timmar i hvardera afdelningen af 7:de klassen, dock att för
dem, som deltaga i denna undervisning, befrielse må kunna lemnas från
engelska eller kemi eller teckning eller engelska och teckning eller kemi och
teckning;

att nämnda valfria latinkurs må omfatta l:o) det allmännaste af formläran
och syntaxen till sådan omfattning, att eu lättare text kan öfversättas
med tillhjelp af ordbok; 2:o) öfversättning af valda delar af Cornelius
samt dessutom en bok i 0tesar eller något motsvarande pensum i
Curtius eller Sallustius;

att engelskan såsom hittills må å klassiska limen utgöra valfritt ämne
utom skemat i 7:de klassen;

att hebreiska språket icke längre må höra till de ämnen, hvari undervisning
valfritt meddelas i skolan;

att sångundervisningen bör vara obligatorisk för läroverkets fyra
nedersta klasser med en undervisningstimine i veckan för hvarje klass,
hvarvid dock sångläraren hör ega att befria dem, som sakna öra och
fallenhet för musik, hvaremot sångundervisningen må blifva helt och hållet
valfri från och med 5:te klassen med minst en undervisningstimme i
veckan;

att gymnastik dagligen bör öfvas med alla lärjungar, dock med den
jemkning, som i vissa klasser kan anses böra ifrågakomma, om vapenöfning
skall anställas på gymnastiktiden;

att mindre än 3 timmar i veckan icke får vid något läroverk anslås
till gymnastik och vapenöfning för hvarje klass;

att gymnastiköfningen alltid skall fortgå minst en half timme, oberäknad
den tid, som åtgår för af- och påklädning samt för in- och utryckning
;

att läroverket bör bereda lärjungarne tillfälle att under tillräcklig tid
hvarje dag öfva fria lekar under lämplig tillsyn;

att rektor bemyndigas att, efter samråd med skolläkaren och gymnastikläraren,
för svagare lärjungar, der så lämpligen kan ske, anordna särskilda,
för dem lämpade gymnastiklektioner en half timme dagligen;

att för de egentliga s. k. militäröfningarna må användas minst 48
timmar, oberäknad tiden för målskjutningsöfningar och utmarscher, som
fortfarande böra förekomma; samt att dessa timmar må på lämpligt sätt
fördelas på 3 å 6 veckor vid höstterminens början, under hvilken tid inga
gymnastiköfningar för 6:te och 7:de klasserna böra ega rum och samma
inskränkning i lästiden som hittills skall göras;

att det hemarbete, som af skolan ålägges lärjungarne, icke må öfverstiga -

i	lista klassen	7	timmar	i veckan,
»	2:dra »	9	»	» >
»	3:dje »	10	»	» >
»	4:de »	13	»
»	5:te »	15	»	>!> ?
»	6:te »	20	»
»	7 :de »	27	»	»

att läsåret förlänges till högst 39 veckor, deri inberäknade högst
12 dagars ledighet vid påsktiden och 4 dagars lof vid pingsten samt
den tid, som för vissa lärjungar kan upptagas af inträdes- och flyttningspröfningar; att

de skriftliga profven till mogenhetsexamen för den klassiska
linien må utgöras af a) en uppsats på modersmålet, b) en öfversättning
från svenska till latin, c) en öfversättning från latin till svenska, d) en
öfversättning från svenska till franska eller tyska; samt att lärjunge för
att till muntlig examen admitteras bör vara godkänd i minst tre af dessa
prof och bland dessa alltid för uppsatsen på modersmålet, under det att
dock äfven lärjungar, som godkänts för uppsatsen på modersmålet och
endera af de latinska skrifningarna, må kunna få tillträde till den muntliga
examen, om minst två tredjedelar af lärarne i läroverkets högsta klass
förena sig härom;

att de skriftliga profven till mogenhetsexamen för den reala linien
må utgöras af a) en uppsats på modersmålet, b) ett matematiskt-fysikaliskt
arbete (bedömes i sin helhet och med ett betyg), c) en öfversättning
från svenska till franska (eller engelska efter fritt val); samt att lärjunge
för att admitteras till muntlig examen bör vara godkänd i alla tre skrifningarna
eller godkänd i den svenska och med beröm godkänd i endera
af de båda andra, under det att dock examinand, som är godkänd i den
svenska och endera af de båda andra skrifningarna må kunna till muntlig
examen admitteras, om minst två tredjedelar af lärarne i högsta klassen
rösta derför;

att muntlig mogenhetsexamen för privatister må så anordnas, att
tiden för dessas pröfning varder, om möjligt, dubbelt så lång som den,
hvilken beräknas för läroverkens egna lärjungar, och att i samband dermed
den nu bestämda maximitiden för muntlig mogenhetsexamen vid ett
läroverk må förökas;

att de af lärjungarne utgående afgifterna för mogenhetsexamen må
höjas sålunda, att vid anmälan erläggas af läroverkets egna lärjungar
25 kronor och af examinander från enskild undervisning 50 kronor;

att privatister, som anmäla sig att vid årsexamen vid läroverken
undergå afgångsexamen i tyska och naturalhistoria, höra erlägga examensafgift
till belopp, öfverensstämmande med dem, som för närvarande äro
genom kongl. cirkuläret af den 12 mars 1875 föreskrifna vid vissa kompletteringsexamina;
samt slutligen

att båda bildningslinierna, den reala som den klassiska, skola förbereda
till samma lefnadsbanoi'', på det enda undantag när, att den reala
linien ej förbereder för den presterliga banan.

Sist anförda yrkande har af läroverkskomitén satts i spetsen för dess 9IS

behandling af frågan om undervisningsplanen, och detta tydligen derför, förslag till
att komitén ansett detsamma böra utöfva ett bestämmande inflytande pgundervimingskomiténs
hela förslag till skolorganisation. Granskar man emellertid detta
förslag, så finner man snart att, om det genomfördes, båda linierna ingalunda
skulle förbereda till samma lefnadsbanor. Komitén har synnerligen
skarpt framhållit bristerna i de kunskaper, som på latinlinien, såsom den
nu är organiserad, meddelas i matematik och naturvetenskap. Med afseende
å komiténs ofvan nämnda utgångspunkt kunde man derför väntat
ett förslag till stärkande af dessa ämnen på latinlinien. Men i stället
föreslår komitén deras ytterligare försvagande på denna linie. Att genomgå
densamma skulle derför blifva en synnerligen otillfredsställande föreberedelse
för studier vid tekniska högskolan, krigsskolan å Karlberg, inom
universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner eller för afläggande
af medicinsk-filosofisk examen. Endast för presterliga eller klassiskt filologiska
studier skulle denna skolform vara den afgjordt lämpligaste förberedelsen.
Den, som tror på gagnet af de klassiska studierna för ungdomens
utveckling och mognande för fortsatt vetenskapligt arbete, skulle
således tvingas att antingen försaka dessa vigtiga mål eller välja en skolform,
der flere för det praktiska lifvet vigtiga ämnen vore synnerligen
stjufmoderligt behandlade. Det är all anledning att antaga, att man så
skulle komma till ett resultat, som komitén uttryckligen säger sig icke
åsyfta, nemligen ett de klassiska studiernas väsentliga bortdöende i vårt land.

Sjelfva det yrkande, hvarifrån komitén utgår, att båda bildningslinierna
skola, på ett undantag när, förbereda till samma lefnadsbanor, torde emellertid
förtjena en närmare undersökning.

T följd af vetenskapens specialisering och dess särskilda grenars
oerhörda utveckling under detta sekel har den fordran allt skarpare

fram t råd t, att de blifvande vetenskapsidkare redan i skolan må erhålla
en grundläggande bildning i den vetenskapsgrupp, åt hvilken de i framtiden
företrädesvis skola egna sig. Länge sökte visserligen skolan tillbakavisa
denna fordran under framhållande af att det är själsförmögenheternas
utveckling och särskildt minnets och tankeförmågans uppöfning
till den grad af styrka och noggrannhet, som förutsattes för vetenskapligt
specialstudium, d. v. s. den formella bildningen, men icke meddelandet
af speciella kunskaper i den ena eller andra vetenskapsgrenen, som utgör
skolans hufvudändamål, och att derför i skolan den egentliga vigten borde
läggas vid de ämnen, som visat sig synnerligen egnade att befordra den
formella bildningen.

Häremot invändes emellertid, att formel bildning just vinnes i och
genom inhemtande af realkunskaper och att alla vetenskaper äro formelt
bildande, om de på lämpligt sätt meddelas. Genom direkta försök
adagalades äfven, att de, som i skolan fått inhemta en grundläggande
insigt i en vetenskapsgrupp, sedermera vida raskare bedrefvo sina studier
derinom än de, som utan nämnda skolbildning egnat sig åt studier
af detta slag. Småningom fogade sig också skolan efter de nya
fordringarna och förgrenade sig i särskilda skolor eller olika luder,
hvar och en med uppgift att förbereda för ett visst studieslag eller lefnadskall.

Sålunda uppstodo skolor, mycket vexlande till organisation och uppgift.
De mest typiska torde vara: a) skolor, som lägga hufvudvigten
vid de klassiska språken och historien (de klassiska gymnasierna i Tyskland,
A-linien hos oss), b) skolor, som söka bevara förbindelsen med
forntiden genom upptagandet af latinet, men som lägga mycken vigt vid
moderna språk och matematik (realgymnasierna i Tyskland, B-linien hos
oss), c) skolor, som helt och hållet utesluta de klassiska språken och lägga
hufvudvigten vid matematik och naturvetenskaper (högre realskolor i
Tyskland, reallinien hos oss) samt slutligen d) skolor, som icke afse fortsatta
vetenskapliga studier utan ett direkt utträdande i det praktiska lifvet
och som derför lägga hufvudvigten vid de insigter, som der finna omedelbar
användning (högre borgareskolor i Tyskland, den föreslagna praktiska
luden hos oss).

Onekligt är att skolans förgrening i en mångfald arter eller linier
medför ej få vanskligheter. Dels måste nemligen lärjungen ganska tidigt
bestämma arten af den lefnadsbana, åt hvilken han vill egna sig; dels är
det ofta svårt att med förberedelsen för ett visst studieslag förena den
fordran på allmänbildning, som måste fyllas, om icke en förderfbringande
ensidighet skall insmyga sig i själsutvecklingen, äfvensom att i undervis -

ningen införa hvarje läroämne och del deraf just vid det åldersstadium
hos lärjungen, på hvilket denna kunskap bäst passar och mest bidrager
till hans harmoniska utbildning; dels ligger det ändtligen i den ständiga
fortgången af vetenskapens och lefnadsbanornas specialisering en tendens
att genom dispenser och valfria ämnen så öka antalet af skolans bildningslinier,
att dess organisation helt och hållet spränges och hon sjelf nedsättes
till en anstalt för meddelande af mer eller mindre vidlyftiga kunskaper i
åtskilliga, godtyckligt valda, ämnen.

Förhållandenas magt har gjort, att komitén endast mycket ofullkomligt
kunnat genomföra sin tanke. För det första har den nemligen
redan från början upprättat tvenne skarpt skilda linier, om än den ena,
reallinien, är afsedd att vara den egentliga hufvudlinien, som skulle
upptaga det öfvervägande flertalet lärjungar, under det att den andra,
den klassiska, skulle vara nödvändig blott för blifvande prester, ehuru
den sedermera erkännes såsom den lämpligaste äfven för blifvande klassiska
filologer och lärda jurister. För det andra splittrar sig komiténs
reallinie, genom införandet af latinet såsom valfritt och deraf föranledd
befrielse från ett eller tvenne af ämnena: engelska, kemi och teckning,
i 7 olika linier. Det i 6:te klassen af reallinien inträdande latinet säges
nemligen vara valfritt, men eu närmare undersökning visar dock, att
dess ställning här är en helt annan än öfriga valfria ämnens och att
man skulle komma komiténs egentliga mening närmare, om man sade,
att å den genom latinets inträdande i 6:te klassen å reallinien uppkommande
linie äro engelska, kemi och teckning att betrakta såsom valfria
ämnen i den mening af uttrycket »valfritt ämne», hvari det hittills tagits
i vår skollagstiftning. Ty sedan komitén (I. s. 188) yrkat, »att rättighet
för lärjunge att deltaga i den helt och hållet valfria undervisningen i
vissa ämnen bör vara i hvarje särsldldt fall beroende af rektors och
vederbörande lärares pröfning af lärjungens begåfning och helsotillstånd»,
yttrar den (I. s. 226), att »vid afgörande af, huruvida lärjunge skall ega
rättighet att undervisas utom i latin i de ämnen, som under sådana
förhållanden för honom äro valfria, bör förfaras så, som ofvan föreslagits
med afseende på rättigheten att deltaga i undervisningen i valfria
ämnen öfver hufvud taget. Denna rättighet bör alltså i hvarje särskildt
fall bestämmas efter rektors och vederbörande lärares pröfning af
lärjungens begåfning och helsotillstånd». Likasom valet af bildningslinie
i allmänhet, beror således äfven här på lärjungen eller hans målsman,
om lärjungen skall läsa latin eller icke; men har han bestämt sig för
att börja läsningen af detta ämne, beror det åter på rektor och lärare,
huruvida han skall befrias från ett eller tvenne af de tre såsom valfria

betecknade ämnena, och det till och med så, att han emot sin önskan
kan derifrån uteslutas.

Att komitén icke vill kalla de på detta sätt uppkommande linierna
för latinlinier torde hafva sin grund deri, att den här ifrågavarande latinkursen
blott skulle hafva ett rent tekniskt ändamål, d. v. s. att latinet
här skulle läsas icke för den fördel, som deraf kan dragas för lärjungens
andliga utveckling och allmänbildning, utan endast för att så mycken
kunskap i latinska språket måtte vinnas, som komitén anser oundgänglig
för vissa fortsatta studier.

Men sj elfva det faktum, att komitén, som nedlagt så mycken möda
på undersökningen af latinets behöflighet eller obehöflighet för fortsatta
studier, ansett sig, för att tillförsäkra realliniens lärjungar en smula
kunskap i latin, böra införa ett för denna linie främmande läroämne i
undervisningsplanen, och dertill ett sådant, om hvilket man erkänner, att
det icke är afsedt att utöfva något inflytande på lärjungens allmänbildning,
men som det oaktadt är så tungt, att hela undervisningsplanen derigenom
splittras i en mångfald limer, att för hufvudlinien vigtiga ämnen
uppoffras och att sjelfva hufvudämnena derinom sättas i fara att blifva
undanträngda, detta faktum, säger jag, bevisar mer än annat, huru stark
latinets ställning i sjelfva verket ännu är inom vår tids lärda bildning och
att komiténs beslut att föreslå B-liniens indragning måste anses såsom en
förhastad åtgärd.

Fordrmgar Men om således komitén till följd af förhållandenas magi icke kunnat
lig förbildning, framställa ett förslag till skolorganisation, der hvarje högre skolbildning
skulle utgöra den omedelbart lämpliga förberedelsen till alla lefnadsbanor,
för hvilka fortsatta studier fordras, i det detta förslag skulle
skapa å ena sidan en klassisk linie, direkt passande blott för få lefnadsbanor,
och å den andra en reallinie, som i sina högre klasser skulle
splittras i en mångfald af former och dervid för en sent tillkommen
och ofullständig latinkurs få offra vissa af sina egendomliga företräden,
så utgör dock den af komitén uppstäda grundsatsen ett önskningsmål,
som man bör söka närma sig, så långt det låter sig göra utan uppoffrande
af vigtigare intressen. Fullständigt kan det icke vinnas. Vid
mångfalden af lefnadsbanor och olikheten af de kunskaper, som för dem
fordras, kan det aldrig hjelpas att den ena skolformen blir en mindre
lämplig direkt förberedelse för en lefnadsbana, den andra för en annan.
Allt hvad man kan åstadkomma är att så ordna, att om någon fått sin
förberedande bildning i en skolform, som icke är den lämpligaste för
den bana han sedan vill välja, svårigheterna, som deraf uppstå, icke må
göras större än nödigt är. Denna regel har sin betydelse för ordnandet

af sjelfva skolundervisningen. Men den har det äfven i afseende å de
kunskapsfordringar, som höra uppställas såsom vilkor för inträde å vissa
lefnadsbanor. Derest ett ämne icke eller endast ofullständigt förekommer
i en viss skolform och således der icke eller blott i ringa mån tjenstgör
såsom medel att lemna formel bildning, bör för lärjungar, som i denna
skolform fått sin skolbildning, för inträde å lefnadsbanor, der någon
kunskap i detta ämne är behöflig, kunskapsmåttet ej ställas högre, än
som fordras för meddelande af utbildningen för lefnadsbanan eller för
nöjaktigt fullgörande af de densamma tillhörande göromål. I detta afseende
hafva realbildningens målsmän, i min tanke, icke saknat skäl till akademiska
klagan. I vårt land är det nu icke tillåtet för eu realstudent att aflägga ^»dierna.
någon annan akademisk examen än bergsexamen, med mindre han underkastar
sig det icke obetydliga arbetet att inhemta ett mått af latinkunskap,
motsvarande betyget »godkänd» i afgångsexamen från ett latinläroverk.
Det kan ifrågasättas och det har ifrågasatts, om en så sträng
fordran är nödvändig. De utlåtanden, som i denna fråga afgifvits af
kanslern för rikets universitet samt af de akademiska myndigheterna,
hafva gått i ganska olika rigtningar. Hvad som blifvit i saken yttradt,
har emellertid stadfäst mig i den öfvertygelsen, att rätt bör meddelas
lärjungar, som aflagt afgångsexamen från allmänt läroverk å den reala
linien, att, om de visa sig ega vissa mindre kunskaper i latinska språket,
aflägga vissa akademiska examina, och instämmer jag helt och hållet i de
af universitetens kansler förordade förslag att sådan rätt skulle omfatta
hofrättsexamen samt examina inom medicinska fakulteten och filosofiska
fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion; att det mått af latinkunskap,
som en realstudent borde visa sig ega, innan någon af dessa
examina af honom finge afläggas, skulle omfatta grundreglerna i grammatiken
och förmågan att öfversätta lättare prosaiska författare, samt att
realstudent skulle ega rätt att utan någon kunskap i latin aflägga kansliexamen.
Jag instämmer så mycket hellre i dessa förslag, som enligt
hvad jag erfarit, väsentligen motsvarande rättigheter i flera år varit
medgifna i Norge och der icke medfört svårighet vid meddelande af
undervisning i de ämnen, som behöfva inhemtas för juridiska och medicinska
embetsexamina och ej heller i matematik eller naturvetenskaper.

Om jag således i denna punkt närmar mig de af komitén uttalade B-Unien.
åsigter och önskningar, kan jag deremot icke med komitén instämma i
fråga om B-liniens indragning. Komiténs ofta omtalade grundsats synes
mig mera tala emot än för detta komiténs förslag. Ty ingen skolform
torde bättre än B-linien gifva möjligheterna att utan allt för stora svå -

righeter välja hvilken studiebana som helst. Men äfven andra skäl tala
för B-liniens bibehållande. Enligt hvad de af komitén meddelade tabeller
. öfver lärjungeantal på olika bildningslinier utvisa, har denna linie
varit den, som dragit till sig de flesta lärjungarne. Denna omständighet
synes göra det betänkligt att borttaga just den linien och dymedelst tvinga
allmänheten att antingen låta den bildningssökande ungdomen studera å
den helklassiska linien eller låta den stå främmande för de bildningselement,
som klassiska studier gifva.

Frågan om värdet af dessa studier, särdeles i skolan, är som bekant
mycket omtvistad. A ena sidan talas om det gagn, studiet af dessa
språk, framför allt latinet, medför för lärjungarnes utveckling till vetenskapligt
arbete och särskildt för idkande af språkstudier, om den antika
bildningens egenskaper och värde, om dess sammanhang med och inflytande
på den moderna och dess skiljaktighet från denna samt vigten af
en jemförelse mellan båda o. s. v. A den andra sidan talas om det i de
flesta lefnadskall aftagande behofvet af kännedom af de klassiska språken,
om möjligheten att vinna samma pedagogiska fördelar genom en väl
ordnad undervisning i andra praktiskt mera användbara ämnen, om nödvändigheten,
att, då nya ämnen tränga sig fram med kraf att i skolundervisningen
upptagas, låta de klassiska språken maka åt sig, då de
jemförelsevis äro mindre behöfliga o. s. v.

Striden emellan dessa olika åsigter kan ingalunda anses afgjord, och
först en längre erfarenhet torde kunna mellan dem fälla den säkra domen.
Den skolform, som på längden och i stort lemnar de bästa resultaten,
torde dermed hafva styrkt sin öfverlägsenhet. Lagarne för det menskliga
själslifvets utveckling äro af för invecklad beskaffenhet och i allt fall för
litet grundligt genomstuderade och jemföreisen mellan den olika verkan,
som olika studier utöfva pa denna utveckling, ännu för litet genomförd,
för att åtminstone ännu visshet skulle finnas i dessa svåra frågor. Men
hvad som är visst, det är att i hela den civiliserade verlden de klassiska
språken, särskildt latinet, hafva en ganska betydande plats i den skola,
som förbereder till vetenskaplig och embetsmannabildning, och att derföre
komiténs förslag, som faktiskt skulle leda till de klassiska studiernas
undanträngande till ett minimum, skulle vara ett experiment, som ännu
ingenstädes är gjordt. Om det misslyckades, så hade vårt lands bildning
lidit en skada, som det skulle fordra lång tid och synnerligen stora ansträngningar
att bota. Och äfven om experimentet icke rent af misslyckades,
skulle under den tid, som närmast följer, vår bildning hafva en
icke oväsentlig olikhet med öfriga kulturfolks. För ett litet och aflägse
boende folk, sadant som vårt, är en dylik hel eller half isolering ganska

betänklig. — Här bör ej heller förbigås att de af komité» verkstälda undersökningarna
gifva vid handen, det procenttalet lärjungar, som hafva
svårt att följa med undervisningen, är större på reallinien än på latinlinien
(II Kap. III Täln 18) samt att realisterna vid mogenhetsexamens
afläggande visat sig underlägsna i skrifvandet både af modersmålet och
franska språket (II Kap. V Tab. 8). Dessa bedröfliga erfarenheter _ kunna
nu visserligen hafva sin orsak i realisternas ofördelaktiga ställning till
idkande af universitetsstudier. Och jag håller visst icke för osannolikt
att detta förhållande utöfvar ett stort inflytande på beskaffenheten af de
lärjungar, som välja reallinien. Men innan man kastar bort den linie,
som visat de bästa resultaten för att väsentligen basera skolundervisningen
på den, som hittills visat de sämsta, borde man väl åtminstone afvakta
den tid, då den senare under gynsammare förhållanden visat sig i resultat
kunna täfla med den förra.

Nu är det väl sant, såsom ock af komitén med styrka framhållits,
att den grekiska bildningen har vissa företräden framför den romerska,
och att B-linien, der latin men icke grekiska studeras, derför lemnar blott
en ofullständig klassisk bildning. Hvar och en, för hvilken klassiska
studier i och för sig och såsom bildningsmedel framstå såsom afgjordt
öfverträffande alla andra ämnen, väljer naturligtvis med förkärlek A-linien.
Men B-linien, äfven om grekiska der icke förekommer, har dock bevarat
mycket af det gagn, klassicitetens studium medför. Det är företrädesvis
latinet, hvars studium ansetts gifva öfning och skärpa åt tanken. Latinet,
mer än grekiskan, är till nytta vid studiet af flera moderna språk. Och
om också den grekiska bildningen är ursprungligare och rikare än den
romerska, har den senare från den förra upptagit nog mycket för att
sysselsättningen med latinet och dermed med den romerska bildningens
idéverld kan gifva en god inblick i klassiciteten. Det later sig derför väl
förklara, att mången, som sätter stort värde på klassiciteten såsom bildningsmedel
men tillika önskar, att hans söner må få någorlunda tillfredsställande
kunskaper i matematik och naturvetenskaper, för deras uppfostran
väljer B-linien.

Ser man nu på de utlåtanden, som af akademiska och skolmyndigheter
afgifvits öfver komiténs förslag att indraga B-linien, så finner man
detta förslag hafva mötts af ett temligen allmänt ogillande. Lärarekollegiet
vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet har ansett sig böra
afstå* från hvarje yttrande om ifrågavarande förslags lämplighet i pedagogiskt
afseende och blott uttala sig om undervisningsplanernas lämplighet
för blifvande läkare, i hvilket afseende kollegiet funnit den föreslagna
reallinien vara bättre än nuvarande klassiska linier eller den af

komiten föreslagna A-linien. Lärarekollegiet vid Jakobs läroverk godkänner
förslaget. Lärarekollegiet vid Yesterviks läroverk uttalar intet
tydligt omdöme, men förutsätter, att B-linien skall bibehållas, hvilket
kollegiet tyckes anse önskvärdt för vinnande af en jemförelse mellan olika
liniers företräden.

(tf riga myndigheter, som i frågan yttrat sig, hafva mer och mindre
skarpt afstyrkt den nuvarande B-liniens indragning. Så universitetens
kansler och konsistorier, fakulteter och sektioner icke mindre än läroverkskollegier
och ecklesiastika konsistorier. Teologer, läkare, jurister,
humanister och naturvetenskapsmän, representanter för skilda vetenskaper
och eljest, äfven i undervisningsfrågor, stridiga rigtningar hafva, på
få undantag när, enats i den åsigten, att B-linien bör bibehållas. Om
jag också icke är viss om rigtigheten af alla de skäl, som myndigheterna
anfört för sitt afstyrkande, delar jag dock deras åsigt i fråga om resultatet.
Men äfven om jag det icke gjorde, skulle det hos mig fordras
ett stort sjelfförtroende för att våga tillstyrka en föreslagen opröfvad
nyhet, som mötts af en så förkrossande dom af det öfverväldigande flertalet
bland dem, som i vårt land sysselsätta sig med den högre undervisningen.

Man måste derför se till, om icke de brister, som nu anmärkas emot
undervisningen å den klassiska och särskildt B-linien, kunna undanrödjas
eller åtminstone minskas.

Anmärkningar De hufvudsakliga anmärkningar, som framstälts mot latinliniens orga mollatinliniens^''^,

''^ .. ö

organisation. ™SatlOn, aTO:

att matematiken och naturvetenskaperna på det högre stadiet undanträngts
af språken, särskildt de klassiska, så att de för fortsatta studier
nödiga förkunskaperna icke i de förstnämnda ämnena kunnat i skolan
inhemta s:

att . B-liniens undervisningsplan icke erhållit vederbörlig sjelfständighet,
i följd hvaraf den tid, som för den samma blifvit ledig genom grekiskans
uteslutning, icke vunnit fullt ändamålsenlig användning;

att, ämnesföljden är olämplig, i det att trenne språk inträda i undervisningen
under tre omedelbart på hvarandra följande år, nemligen latin
i fjerde klassen, franska i femte och grekiska eller engelska i nedre sjette
klassen; samt

att tyska språket, oaktadt den myckna tid, som egnats deråt i de
lägre klasserna, derigenom att det uteslutits ur de högsta, icke blifvit så

inlärdt, att lärjungarne sedermera med någon lätthet kunna begagna sig
deraf vid fortsatta studier.

Den förnämsta grunden till här påpekade brister är utan tvifvel^imnesfaijdoch
att söka deruti, att det andra främmande språket först inträder i fjerde kurs/i^gdel~

klassen. Ty då latinet uppsköts till fjerde klassen och utom detta språk

och tyskan äfven franska och grekiska eller engelska måste läsas, så
kunde franskan icke inträda senare än i femte och grekiskan eller engelskan
icke senare än i nedre sjette klassen, om någon afsevärd tid skulle
blifva öfrig för de andra ämnena i de högsta klasserna. Och tyskan
måste dock, för samma orsaks skull, inskränkas så mycket som möjligt i
sjette klassen samt helt och hållet uteslutas ur den sjunde. Men detta
oaktadt hafva de s. k. reala ämnena i de högre klasserna erhållit en allt
för svag ställning.

En direkt verkan af latinets uppflyttande från andra till fjerde
klassen blef borttagandet af det matematiska skrifprofvet i mogenhetsexamen,
en åtgärd, om hvilken komitén säger (I. s. 27), att »den haft
till följd, att detta ämnes studium, som under 1860- och 1870-talen
börjat höja sig till en ganska tillfredsställande ståndpunkt, hastigt sjunkit
tillbaka, så att ämnets ställning numera knappast skulle blifva sämre,

om det samma rent af uteslötes äfven ur den muntliga examen». Detta

påstående innebär visserligen, i min tanke, en öfverdrift, men deraf framgår
dock tydligt komiterades åsigt att genom latinets uppskjutande
till fjerde klassen matematikens ställning betydligt försvagats. Denna
komiténs säkerligen fullt rigtiga uppfattning framträder äfven i följande
yttrande med afseende härå (1. s. 24): »Då riksdagen fattade sitt ofvannärnnda
vigtiga beslut af år 1873, väntade den visst icke och åsyftade
säkerligen ännu mindre, att följden deraf skulle blifva ett undanträngande,
inom läroverkens öfre klasser, af öfriga ämnen och i synnerhet
de reala till förmån för latinet». Förklaringen till detta förhållande
söker komitén visserligen deruti, att fordringarna i latinet till mogenhetsexamen
ej undergått någon nämnvärd förändring sedan 1873 och
att detta språk inom de högre klasserna erhållit ersättning för den tid,
som det förlorat inom de nedre. En närmare undersökning visar emellertid,
att timantalet för latinet minskats från 66 till 48 eller med 18
timmar i veckan under hela skolkursen på det sätt, att 20 timmar bortfallit
i de lägre klasserna, men 2 timmar tillkommit i högsta klassen.
Undervisningstiden i skolan har således minskats med något öfver en
fjerdedel af hvad den var enligt 1869 års läsplan. Se vi åter på kurserna,
så befinnas de minskade med betydligt öfver en fjerdedel eller med

fullt en tredjedel af hvad de utgjorde enligt 1869 års kursfördelning*).
Och i qvalitativt hänseende torde knappast kunskaperna i latin hafva
funnit någon ersättning för denna förlust med hänsyn till qvantiteten.
Åtminstone har stilen i mogenhetsexamen på senare tiden måst göras både
lättare och kortare.

Det kan ej undgå att tilldraga sig uppmärksamhet, att samtidigt
med att nämnda förändring blifvit genomförd, insigterna i matematik och
naturvetenskap så betydligt sjunkit, på samma gång latinets ställning väsentligt
försvagats, utan att man kan angifva något enda af skolans öfriga
ämnen såsom det, hvilket skulle hafva erhållit en nämnvärdt bättre
ställning. Detta förhållande torde derför näppeligen kunna förklaras annat
än af den pedagogiskt felaktiga ämnesföljden och den delvis deraf,
delvis af afslutningskurserna i 3:dje och öde klasserna beroende olämpliga
kursfördelningen.

1 följd deraf att tyska språket och matematiken erhållit en mängd
timmar i de lägre klasserna, men mycket litet tid i de högre, hafva den
besvärliga tyska syntaxen och en del ganska svårfattliga saker i geometri
och algebra måst inläras redan i 4:de och 5:te klasserna, innan lärjungarnes
själsutveckling gjort dem fullt mogne för ett dylikt tankearbete, under
det att en mängd minnessaker måst uppskjutas till de högre klasserna,
der dessa vållat betydlig tidsförlust och större svårighet, än de skolat
åstadkomma i de lägre.

Lägger man härtill å ena sidan, att inträdet i undervisningen af latin,
franska samt grekiska eller engelska under tre omedelbart på hvarandra
följande år gjort det för lärjungarne svårt att hålla i sär alla de
grammatiska regler och lexikaliska enskildheter, som de i alla dessa språk
måste på en gång inhemta, utan att tid lemnats det ena språket att
vinna fäste och organisation i medvetandet, innan det andra för sin del

*'') Enligt 1869 års kursfördelning skulle Cornelius Nepos, Cffisar de bello gallico
och O vidd Metamorfoser läsas under 8 år, och genomgingos derunder i allmänhet 8 ä 12
fältherrar i Cornelius, 2 å 3 böcker i Cmsar samt 7- ä 800 vers af Ovidius. Under de 4
sista åren skulle åter genomgås 3 å 4 böcker af Livius, några tal eller bref samt en bok i
Qvasstiones Tusculanae af Cicero, 6 böcker af Virgilii iEneid och 2 böcker af Horatii Oder.

Enligt 1878 års skolstadga skola deremot Cornelius Nepos, Csesar de bello gallico
och Ovidii Metamorfoser läsas blott under 2 år, och medhinnas derunder i allmänhet 5 å
7 fältherrar i Cornelius, 1 å 2 böcker af Csesar och omkring 300 vers af Ovidius. Under
de 3 sista åren skola vidare genomgås 2l/2 bok af Livius, delvis extempore, några valda
tal eller bref af Cicero, 2 böcker af Virgilii iEneid samt 1 å 2 böcker af Horatii Oder.

Minskningen utgör således mer än V3 af kurserna i Cornelius Nepos, Cmsar och
Ovidius samt 1 bok af Ciceros Tusculanas, 1 bok af Livius, 4 böcker af Virgilius och
,/2 bok af Horatius.

tagit i anspråk den skärpta uppmärksamhet och den särskilda ansträngning,
som ett nytt ämne i allmänhet förutsätter, för att tillegnandet skall
blifva tillfredsställande; och tager man å andra sidan i betraktande, att
kursafslutningarna i 3:dje och 5:te klasserna föranleda att ämnen, såsom
historia, geografi och naturalhistoria, åt hvilka en ej obetydlig tid blifvit
anslagen, icke lemnat de resultat, man af dem eljest kunde fordra, så
torde man förstå, huru det anmärkta förhållandet kunnat inträffa, och
äfven den vigt, som måste läggas på en ändamålsenlig ämnesföljd och
kursfördelning.

Ett stöd för denna uppfattning erbjuder komiténs hela behandling af
denna fråga. Komitén utgår nemligen från förutsättningen af tyskans inträde
i lista och latinets i 4:de klassen och undersöker, huruvida det utan
lärjungarnes öfveransträngning låter sig göra att vinna försvarliga insigter
i latin på samma gång som nöjaktiga kunskaper i matematik och naturvetenskap,
samt kommer dervid till den slutsatsen, att detta icke låter sig
göra, hvilket för densamma blir ett ytterligare skäl att helt och hållet
uppgifva B-linien samt att afstå från all fordran på grundligare studier i
matematik och naturvetenskap å A-linien.

Innan den fattat detta beslut, har den dock tillsett, huruvida ett bättre
resultat skulle vinnas genom att uppskjuta latinet till sjette klassen eller
nedflytta det till första eller andra klassen, men funnit sig, på angifna
grunder, icke kunna förorda någondera af dessa åtgärder.

Komitén har emellertid underlåtit att taga i betraktande den anordning,
som i detta fall synes ligga närmast till hands, nemligen att låta
tyskan inträda i första klassen och latinet i den tredje. Denna anordning
liar förut varit pröfvad i vårt land under åtskilliga år eller mellan 1865
och 1869 samt befunnits ändamålsenlig, hvarför äfven Andra Kammaren
vid 1870 års riksdag, medan minnet af berörda anordning ännu var
lifligt, för sin del beslöt att hos Kong! Maj:t hemställa om dess återinförande.

Men låter man tyskan inträda i lista och latinet i Sidje klassen, så
kan man införa franskan i 5:te klassen med ett starkare timantal än hittills,
och under sådana förhållanden torde ej kunna anses olämpligt att
låta grekiskan eller engelskan börja i nedre sjette klassen. Då afsigten
ej är att särskildt stärka latinets ställning, vinnes härigenom, utom den
bättre ämnesföljden, ej så obetydlig tid i de högre klasserna för de öfriga
ämnena. Genom denna anordning äfvensom genom åtgärder, hvilka längre
fram skola föreslås, skulle sålunda icke blott undervisningen i tyskan
kunna fortsättas till skolkursens slut, utan äfven undervisningen i matematik
och naturvetenskap så förstärkas, att B-liniens lärjungar blefve val

förberedda för akademiska studier i dessa ämnen, och dock öfriga å läsplanen
upptagna ämnen erhålla en bättre ställning än för närvarande.

En följd af nu antydda organisation af latinlinien måste tydligen
blifva att det andra främmande språket å reallinien komme att inträda i
3:dje i stället för i 4:de klassen. Nämnda språk har hittills varit engelskan,
men komitén har föreslagit, att dess plats skulle intagas af franskan.

Beträffande reallinien har anmärkts, att dess resultat med afseende på
språkbildning och humanistisk bildning i det hela varit mindre tillfredsställande.
Såsom ett bevis för detta påstående tjenar det redan påpekade
förhållande, att de betyg, som realliniens lärjungar erhållit för uppsatsen
i modersmålet och öfversättningen till franska språket i skriftliga mogenhetsexamen
varit betydligt underlägsna dem, som tilldelats lärjungarne
från latinlinien (II, Kap. V Tab. 8). Såsom förklaringsgrund till detta
missförhållande angifver komitén språkundervisningens olämpliga anordning
å reallinien. Denna linie saknar nemligen den enhet i språkundervisningen,
som kan vinnas genom ett hufvudspråk, vid hvilket den formella
språkbildningen kan bindas, då tyskan utgör hufvudspråket i de tre
lägsta klasserna, men förlorar sitt välde i mellanklasserna och är helt och
hållet utesluten ur den högsta, under det att engelskan tilldrager sig mest
uppmärksamhet i mellanklasserna, men lider intrång af franskan, som inträder
redan året efter densamma och på det högre stadiet får den största
betydelsen. Franskans ställning är dock icke stark, ty den inträder
så sent i undervisningen och med ett så ringa timantal i begynnelseklassen,
att mycket af den tid, som är anslagen deråt i de högre klasserna,
måste användas på inlärandet af formläran och insamlandet af nödigt
ordförråd. Studiet af den franska syntaxen, som är af framstående värde
för den formella språkbildningen, kan derför icke erhålla erforderligt utrymme.
Annat skulle, enligt komiténs mening, förhållandet blifva, om
franskan redan från mellanstadiet blefve hufvudspråket samt engelskan
först två år efter densamma finge inträda och tyskan samtidigt dermed
utgå ur undervisningsplanen.

Liksom komitén och flei’talet af de skolmyndigheter, som yttrat sig
i ämnet, är jag af den öfvertygelsen, att franskan är vida lämpligare till
hufvudspråk på den vetenskapliga reallinien än engelskan och derför bör
i undervisningen inträda före denna, äfvensom att tvenne år böra ligga
mellan den enas och den andras inträde. Men hvad tyskan angår, anser
jag komiténs förslag ingalunda tillfredsställande. Ty med kännedom af
den ringa förmåga våra nyblifna studenter för närvarande hafva att betjena
sig af det tyska språket vid sina studier, torde ej vara svårt att
inse, att om detsamma komme att utgå ur undervisningen två år tidigare

än nu, flertalet af de blifvande studenterna skulle sakna förmåga att begagna
sig deraf. Äfven för de studier, åt hvilka realstudenterna företrädesvis
torde komma att egna sig, är emellertid tyskan af så framstående
värde, att umbärandet deraf måste kännas och erkännas såsom en brist
i den förberedande bildningen. Man torde derför böra sörja för att
också på reallinien undervisningen i tyska må kunna fortsättas till skolkursens
slut.

Om engelskan säger komitén, att den är det språk, som talas af flere
bland den bildade verldens invånare än något annat och dertill det,
hvarpå en ofantligt stor del af nutidens vetenskapliga literatur är författad,
samt att påståendet om lättheten att inhemta engelskan eger giltighet
endast inom en viss gräns, ty för så vidt man åsyftar en grundligare
insigt deri, är studiet af detta språk med dess rikhaltiga, från två eller
tre olika håll hemtade ordförråd ett företag, som krafvel’ både tid och
möda. Att komitén med denna, såsom mig synes, fullt rigtiga uppfattning
af engelskan, ansett sig böra nedsätta den deråt anslagna undervisningstiden
till blott tio timmar i veckan på reallinien, sedan den helt
och hållet uteslutits ur latinliniens obligatoriska läsplan, torde ej bero på
annat än omständigheternas tvingande magt. Då franskan icke fick inträda
förr än i 4:de klassen och två år borde ligga mellan dess och engelskans
inträde, så kunde den sistnämnda tydligen ej börja förr än i
nedre sjette klassen. Men i de högre klasserna är det nödvändigt att i
främsta rummet tillgodose de reala ämnena, som först der med större
framgång kunna meddelas, och derför måste engelskan inskränkas till det
minsta möjliga och tyskan helt och hållet uteslutas från det högre stadiet.

Helt annat blir förhållandet, om franskan inträder redan i 3:dje klassen,
ty då kan engelskan lämpligen börja i 5:te och i denna klass erhålla
ett icke allt för obetydligt timantal. Då blir ock möjligt att i de högre
klasserna lemna tyskan en veckotimme.

Reallinien torde således komma att draga en ej mindre fördel än latinlinien
deraf, att det andra främmande språket får inträda i 3:dje i stället
för i 4:de klassen.

De väsentligaste anmärkningar, som kunna göras mot denna anordning,
äro att lärjungarne eller deras målsmän ett år tidigare än hittills
måste göra sitt val af bildningslinie samt att de lärjungar, som före skolkursens
slut afbryta sina studier, blifva sämre stälda än hittills.

Den första af dessa anmärkningar torde dock icke behöfva tillmätas
någon synnerligt stor betydelse. Ty många föräldrar och målsmän finnas
utan tvifvel, som, redan då de sätta sin son eller myndling i skolan, hafva
det fullt klart för sig, att de blott under några få år kunna hålla honom

der. Dessa komma tydligen att utan tvekan välja den praktiska linien
eller, der den icke finnes, reallinien. Andra föräldrar åter hafva redan
från början bestämt, att deras son skall, om han blott någorlunda förmår
taga sig fram i skolan, genomgå hela dess kurs och derpå egna sig åt ett
visst ganska noga bestämdt lefnadskall. Dessa råka icke heller i någon
villrådighet. Sant är visserligen att dessa beslut kunna ändras, om en
gosse af den förra kategorien visar ovanliga anlag för studier eller en af
den senare ådagalägger en afgjord håg för ett annat studieslag än det
valda, Men för dessa undantagsfall hvarken kan eller behöfver man lagstifta.
Ty de skrankor, som skilja de olika linierna från hvarandra, äro
väl ganska svåra att komma öfver för de medelmåttigt begåfvade, men
för de öfverlägsna anlagen eller den afgjorda fallenheten utgöra de icke
något afsevärdt hinder.

En tredje ganska stor klass af föräldrar och målsmän finnes emellertid,
som alls icke gjort klart för sig, åt hvilket kall deras son eller myndling
skall egna sig, då han slutat sin skolgång. Men för dessa blir valet
af bildningslinie i allmänhet icke lättai’e, då gossen flyttats till fjerde
klassen, än det var, då han kom till tredje. Åtminstone finnes för närvarande
en hel skara lärjungar i de högre och högsta klasserna, som icke
det minsta veta, hvad de skola taga sig till, sedan de slutat skolan, och
för många fortsätter denna ovisshet en god tid efter det de aflagt mogenhetsexamen.
Icke heller hafva de varit så få, som öfvergått från ena
linien till den andra, antingen i skolan eller genom komplettering af mogenhetsexamen.
Jag tror icke, att deras antal, som öfvergå från en linie
till en annan, kommer att ökas, om valet måste träffas ett år tidigare, ty
vid den ålder här är i fråga (11 :te och 12:te året) utvecklas icke anlagen
under ett år så mycket, att deraf någon egentlig ledning vid valet af lefnadsbana
kan vinnas.

Hvad de i förtid ur skolan utträdande beträffar, så har redan blifvit
anmärkt, att flertalet bland dem icke lemnar skolan omedelbart efter genomgåendet
af 3:dje och 5:te klasserna, der de s. k. kursafslutningarna
äro anordnade. Detta flertal har derför intet gagn af dessa afslutningskurser;
och då, såsom ofvan nämnts, undervisningsmetoden i de lägre
klasserna rättat sig efter deras behof, som skola fortsätta, så har den
nytta, som de tidigare afgående haft af sin skolgång, hufvudsakligen bestått
i den själsutveckling de i teoretiskt och praktiskt hänseende vunnit
genom skolans undervisning och ordning å ena sidan samt umgänget med
lärare och kamrater å den andra, äfvensom i de inhemtade grundläggande
kunskaperna, hvilka visserligen icke blifvit så inskärpta och fullständigade,
som de behöfde vara för att direkt kunna användas i det praktiska lifvet,

men livillo, dock väsentligen underlättat förvärfvandet af de för den
framtida verksamheten erforderliga insigterna. Men dessa fördelar komma
tydligen äfven efter den af mig föreslagna läsordningen dem till del,
hvilka skola utgå i lifvet efter att hafva genomgått några klasser å endera
af de lärda linierna, hvarför deras ställning i hufvudsak icke kan
sägas blifva sämre än förut.

En anmärkning, som någon gång göres, är att skolan egnar för mycken
tid åt språken och för liten åt realkunskaperna. Jag anser mig derför
böra påpeka, att ej blott språken genom den af mig föreslagna anordningen
skulle komma i eu bättre ställning, utan att äfven realämnena
skulle vinna ej så obetydligt, då de skulle erhålla större utrymme i de
högre klasserna. Derjemte anhåller jag att få fästa uppmärksamheten på,
att språken äro af mer direkt gagn för alla skolans lärjungar vid fortsatta
studier än något annat läroämne. Vid en blick på de särskilda studiebanorna
finna vi nemligen, att den blifvande presten och juristen väl
för sina fackstudier kunna hafva direkt nytta af grundligare skolkunskaper
i kristendom, filosofi och historia, men att vidsträcktare studier i matematik
och naturvetenskaperna icke för dessa äro af någon direkt betydelse.
För den blifvande läkaren äro åter goda insigter i matematik och
naturvetenskaper behöfliga, under det att hans fackstudier icke lida något
direkt afbräck genom frånvaron af vidsträcktare kunskaper i kristendom,
filosofi och historia. Bristen på grundliga insigter i sistnämnda ämnen
äfvensom i kemi och naturalhistoria lägger icke något direkt hinder i vägen
för fackstudier i matematik, mekanik och astronomi, o. s. v. Men de
stora kulturspråken behöfva de alla. Ty i vår tid, med dess raska utveckling,
är det nödvändigt att snabbt och noggrant kunna taga kännedom
om hvad som i hvars och ens ämne skrifves derå; och det är omöjligt
att angifva ett enda af dem, som den ene eller andre skulle kunna
undvara utan verklig afsaknad.

Med stöd af det sagda anser jag alltså:

att tyska språket må såsom hittills ingå bland läroämnena i första
klassen;

att å latinlinien latinet må inträda i undervisningen i tredje klassen,
franskan i femte och grekiska eller engelska i nedre sjette klassen;

att å reallinien franskan må börja i tredje och engelskan i femte
klassen; samt

att tyskan må å båda linierna fortsättas till skolkursens slut.

L^rbeiT7ch ®å S0(^a verkningar jag än väntar mig af den föreslagna ändringen i
''mogenhet, ämnesföljden vid våra läroverk, inser jag dock fullt väl, att sjelfva liufvudanmärkningarna
mot vårt högre skolväsen icke derigenom ensamt kunna
undanrödjas. Dessa innebära nemligen, att de lärjungar, som efter slutad
skolkurs komma till universitetet eller högre tillämpningsskola, i allmänhet
icke ega de kunskaper och den förmåga af sjelfständigt arbete, som förutsattes
för idkande af vetenskapliga studier, samt att lärjungarne, oaktadt
denna deras ringa mognad, genom obligatoriskt arbete i och för skolan
på ett för deras helsa farligt sätt öfveransträngts.

Att dessa anmärkningar äro befogade, torde vara svårt att bestrida.

Hvad den förra af dem angår, framgår detta dels af en jemförelse
med de kurser, som i andra länders lärda skolor genomgås och som i allmänhet,
särskildt med afseende på hufvudämnena, visa sig betydligt vidlyftigare
än våra, dels af de klagomål, som i detta hänseende höras från
högskolorna och som få sin bekräftelse i den långa tid, som i regeln erfordras
för afläggande af de akademiska examina. Tydligt är att under
sådana omständigheter eu minskning af de hittills gällande kurserna ej
gerna kan sättas i fråga, snarare torde en ökning vara behöflig. Ty i
följd af vetenskapens internationella karakter kunna förutsättningarna för
ett vetenskapligt akademiskt studium icke utan skada göras väsentligt
svagare hos oss än i andra länder. Emellertid tror jag bristen hos oss
mindre ligga i kursernas ringare omfång än deri, att de, i följd af den
för knappt tillmätta tiden, icke blifvit på tillbörligt sätt tillegnade. Jag
anser mig derför icke annat än i undantagsfall, såsom beträffande matematik
och naturvetenskap på B-linien, böra yrka på någon egentlig ökning
af kurserna, men så mycket mer verka för, att lärjungarne må sättas
i stånd att så tillegna sig det meddelade, att de få fullt herravälde
deröfver och sålunda kunna göra sjelfständigt bruk deraf.

Vända vi oss åter till öfveransträngningsfrågan, så har den blifvit
vidlyftigt behandlad af komitén såväl i dess betänkande som i en särskild,
af professor Key författad bilaga dertill. De resultat, till hvilka komitén
kommit, äro i sanning fasaväckande. En närmare granskning torde visserligen
visa att komiténs siffror understundom äro nog höga, men hvad
som efter erforderlig korrektion står qvar är dock tillräckligt mycket för
att ådagalägga, att våra lärjungar för närvarande äro under lästerminerna
sä belastade, att deras dagliga arbete derunder ingalunda får ökas, utan
snarare bör ej så litet lindras *)•

*) För att ådagalägga nödvändigheten att med mycken varsamhet upptaga af komitén
meddelade siffror rörande lärjungarnes arbetstid torde det vara tillräckligt att närmare

Komitén liar tänkt sig, att denna lindring borde åstadkommas på
det sätt, att dels undervisningstiden i skolan både på det lägre och

undersöka dem för några klasser. Jag har för ändamålet valt nedre sjunde och öfre sjette
latinklasserna, fjerde realklassen och andra klassen vid de högre läroverken.

I komiténs betänkande (I. s. 125) uppgifves medeltiden för obligatoriskt arbete i
skolan och hemmet (gymnastiken oberäknad) för vecka till

63.4 timmar i L. 7: l,

62,8 » » L. 6: 2,

51,2 » » R. 4 och

43.4 » » 2.

Och anmärkes i en not till texten, »att enligt gällande läroverksstadga lärjungarne i
7:de klassen hvarje månad kunna åtnjuta 4 och lärjungarne i 6:te klassen 2 dagars s. k.
månadslof. Dessa lofdagar äro, hvad beträffar skolarbetet, icke afdragna i tabellens uppgifter;
huruvida den genom dem uppkomna minskningen i hemarbete vid uppgifterna tagits
i beräkning, kan icke bestämdt afgöras».

I bilagan E. (III. s. 295) uppgifves medeltiden för det obligatoriska arbetet i skolan
och hemmet med gymnastiken inberäknad till

68,2	timmar :	i veckan	eller It t.	22	m.	för	dag i	L.	7: 1,
67,4	»	»	» 11 t.	14	m.	»	» »	L.	6: 2,
54,5	»	»	» 9 t.	5	m.	»	» »	R.	4 och
46,6	»	»	» 7 t.	46	m.	»	» »	2.

Dessa siffror återfinnas äfven i komiténs jemförelsetabell (I. s. 140).

Ser man åter på de specialtabeller, ur hvilka dessa siffror äro sammandragna (IV.
s. 44—81), så finner man, hvad arbetet i skolan angår, att medeltalen per vecka i L. 7: i
varit för bön 1,7 t., läsämnena 30 t., teckning 2 t., sång 2 t., gymnastik 4,8 t. eller
summa 38,5 t. med inräkning och 33,7 t. med frånräkning af gymnastiken.

Vidare upplyses der, att af klassens lärjungeantal 6,8 procent varit befriade från
teckning, 48,7 procent från sång och 18,6 procent från gymnastik.

En närmare granskning af specialsummorna visar tydligt, att komitén vid beräkningen
af medelarbetstiden i skolan icke tagit i betraktande den ledighet, hvilken beredes lärjungarne
genom 10-minutersrasterna, eller den minskning i medelarbetstiden, hvilken måste uppstå
genom åtskilliga lärjungars befrielse från undervisningen i öfningsämnena. Då emellertid
10-minutersrasten, ehuru inskjuten mellan tvenne arbetstimmar, icke derför bereder lärjungarne
mindre, utan snarare mer lättnad och vederqvickelse, än om denna ledighet samlades
till en större loftid, finnes intet skäl att inräkna den i arbetstiden. Och då i allmänhet
tre dylika raster förekomma hvarje dag, utgör den deraf uppstående loftiden ''/2 timme för
dag eller tre timmar i veckan. Den genom åtskilliga lärjungars befrielse från undervisningen
i öfningsämnena uppkommande minskningen i medelarbetstiden utgör för teckningen
0,14 t., för sången 0,9 7 t. och för gymnastiken 0,8 9 t. eller tillsammans 2 t. Anbringas
dessa korrektioner och beräknas derpå det afdrag, som bör ske i följd af månadslofvet,
efter samma grund, som komitén antagit vid sin beräkning af den faktiska undervisningstiden
i vissa ämnen, så befinnes detta afdrag böra upptagas till 5,5 8 t. eller med frånräkning
af gymnastiken 4,93 t. I sjelfva verket har således medelarbetstiden i skolan blott
uppgått till 27,92 t. i veckan eller med frånräkning af gymnastiken till 24,66 t.

Beträffande åter tiden för hemarbetet, hvilken uppgifves til! 29,7 t. i veckan, består

det högre stadiet betydligt inskränktes, dels en maximitid för det obligatoriska
hemarbetet bestämdes för lärjungarne i hvarje särskild klass.

den af tvenne delar, nemligen tiden för lexläsningen 24 t. och tiden för de skriftliga arbetena
5,7 t. De siffror, som beteckna medeltiden för lexläsningen, vexla emellertid vid
de särskilda läroverken på ett så betänkligt sätt, att särskild uppmärksamhet måste deråt
egnas. I nu ifrågavarande klass utgör sålunda öfverläsningstiden vid ett läroverk 16,3 t.
och vid ett annat 30 t., och i följande klass vexlar denna tid mellan 13,2 t. och 30 t.,
i R. 4 mellan 6,6 t. och 24 t. samt i klass 2 mellan 5,4 och 16,2 t. Att denna skarpa
vexling mer måste bero på en olika uppfattning af komiténs fråga och deraf föranledd olika
beräkningsgrund än på olikheten i den faktiska öfverläsningstiden, torde vara temligen
tydligt. Tager man komiténs fråga i betraktande, finner man ock olikheten i dess uppfattning
helt förklarlig. Frågan hade nemligen denna form: »Huru lång tid användes i
allmänhet dagligen för öfverläsning af skolans lexor (beräkningen göres efter 6 arbetsdagar
för veckan)?»

Då det här frågades efter tiden för lexläsningen i allmänhet och icke under den närmast
föregående tiden, försvårades härigenom betydligt uppskattningen af denna äfven eljest
svårbestämda siffra, och man kan derför ej undra på, att lärjungarne, som säkerligen härom
samrådt med hvarandra, på somliga ställen låtit påverka sig af minnet af den brådaste
tiden, som, i följd af sin aflägsenhet från den närvarande, åtskilligt förstorades, under det
att de på andra ställen höllo sig till det för handen varande. Och då det derjemte föreskrefs,
att beräkningen skulle göras efter 6 arbetsdagar för veckan, fattades detta utan
tvifvel mångenstädes på det sätt, att man skulle betrakta alla söckendagarne såsom arbetsdagar
och således icke anse någon vara månadslofdag, under det att man på andra ställen
kunde antaga, att denna bestämmelse blott afsåg, att ett arbete, som möjligen förrättats
på söndagen, skulle fördelas på söckendagarne.

Lägger man härtill, att tiden för lexläsningen är olika till olika dagar och att m&nadslofvet
än faller på den ena veckodagen än på den andra samt i 6:te klassen blott återkommer
hvarannan vecka, så blir sannolikheten ganska stor för det antagandet, att den
minskning i öfverläsningstid, som föranledts af månadslofvet, icke blifvit å de flesta ställen
tagen i beräkning samt att från den nu uppgifna medeltiden för lexläsning bör afdragas
i 7:de klassen minst och i 6:te minst V24.

Medeltiden för lexläsningen i L. 7: i kan således högst antagas till 22 t. Och summan
af tiden för det obligatoriska skolarbetet blir således 55,6 2 t. i veckan eller 9 t.
16 m. för dag, om tiden för gymnastiken inräknas, eller om denna frånräknas 52,36 t. i
veckan och 8 t. 44 m. för dag.

Korrigeras enligt samma grunder de för klasserna L. 6: 2, R. 4 och 2 upggifna
siffrorna, så erhållas följande tal för det obligatoriska skolarbetet med inräkning af tiden
för gymnastikundervisningen:

i L. 7: l	......... 55,6	timmar i veckan	eller	9 t. 16 m. om dagen
» L. 6: 2	........ 58,5	» »	»	9 t. 45 m. »
» R. 4 ..	........... 50,1	» »	»	8 t. 21 m. »
» 2 .	......... 43,2	» »	»	7 t. 12 m. »
frånräkning	af tiden för	gymnastiken:
i L. 7: i	......... 52,36	timmar i veckan	eller	• 8 t. 44 m. om dagen
» L. 6: 2	......... 54,9	» »	»	9 t. 9 m. »
» R. 4 .	........... 47,1	» »	»	7 t. 51 m. »
» 2 .	......... 40,2	» »	»	6 t. 42 m. »

. 33

Men någon Kuskning vare sig i de obligatoriska ämnenas antal eller kursernas
längd har komitén icke ansett sig böra föreslå. Indragningen af
den valfria undervisningen i hebreiska utöfvar naturligtvis i detta afseende
högst ringa inflytande.

Af hvad jag redan haft tillfälle att yttra är tydligt, att jag icke kan
hafva något att invända mot komiténs yrkande på nödvändigheten af att
bibehålla de närvarande kurserna oförkortade. Äfven med afseende på Läroämnenas
läroämnenas antal skulle jag icke haft något emot att sluta mig till komiténs
åsigt, om jag icke trott det nödvändigt att låta undervisningen i
tyska språket äfvensom på B-linien i naturalhistoria fortgå till skolkursens
slut och dermed öka ämnenas antal i högsta klassen samt i mogenhetsexamen.
Då en sådan ökning utan tvifvel är betänklig och endast, i fall
ingen annan utväg finnes, bör ega rum, så har jag deraf uppfordrats till
noggrann undersökning, huruvida icke något af de i undervisningsplanen

Faster man vidare uppmärksamheten vid att lärjungarnes medelålder i L. 7: 1 utgjorde
18,3 år, i L. 6: 2 17,4 år, i B. 4 14,6 år och i 2 12,3 år, och erinrar sig att i
komiténs normaltabell för daglig arbetstid denna för lärjungar

i 10:de och ll:te lefnadsåret upptages till 6 timmar

» 12:te och 13:de » » » 7 »

» 14:de » » » 8 »

» 15:de och 16:de » » » 8,5 » samt

» 17:de och 18:de » » » 9 »

så finner man lätt, att medelarbetstiden för lärjungarne i 2:dra, 4:de real- och 7:de nedre
latinklassen, hvilka i medeltal voro respektive i det 13:de, 15:de och 19:de lefnadsåret,
ganska väl stämmer med normaltabellens siffror, i synnerhet om man får antaga, att arbetstiden
i 13:de lefnadsåret utan skada kan upptagas till 7 t. 15 m., då den i det 12:te bestämts
till 7 och i det 14:de till 8 timmar. Med öfre sjette klassen är deremot förhållandet
ett helt annat. Såsom redan antydts, har afsigten med denna lilla undersökning icke varit
att söka bevisa, det öfveransträngning icke förekommit i våra skolor; något sådant kan tydligen
icke bevisas dermed, att det ådagalägges, att medelarbetstiden icke öfverstigit den såsom
maximum antagna arbetstiden. Tvärtom är det tydligt, att om medeltiden i det närmaste
uppnår maximitiden, så är denna maximitid öfverskriden af ett flertal lärjungar, för
hvilka således öfveransträngning är att befara. Men af det anförda torde hafva klargjorts,
att öfveransträngningen i våra skolor ingalunda är så oerhörd, som komiténs siffror läto
oss tro, äfvensom att öfveransträngningen företrädesvis förekommer i helt andra klasser än de
af komiténs siffror utpekade. Så finna vi t. ex. att lärjungarne i öfre 6:te latinklassen i sjelfva
verket varit vida tyngre belastade än de i nedre 7:de latinklassen, hvilken dock enligt
komiténs framställning angifves såsom den, i hvilken öfveransträngningen skulle kulminera.

Inom skolkretsar var också meningen allmänt den, innan komiténs undersökningar offentliggjorts,
att öfveransträngning vida mer vore att befara i öfre 6:te än i nedre 7:de klassen.

Då fråga blir att i detalj bestämma undervisningsplan och kursfördelning, blir det
tydligen nödvändigt att underkasta samtliga uppgifterna angående arbetstiden i de särskilda
klasserna en noggrann granskning. För det nu afsedda ändamålet torde det redan
anförda göra till fyllest.

Den filosofisk upptagna ämnena utan större afsaknad kunde undvaras. Såsom qtt såpropedevtiken.
dant ämne torde den filosofiska propedevtiken kunna anses. Detta läroämne,
hvaruti å de gamla gymnasierna undervisning meddelades i alla
klasser, inskränktes redan genom 1856 års skolstadga till två timmar i
veckan i hvardera af de båda högsta klasserna och förlorade genom skolstadgan
af år 1878 hälften af denna ringa undervisningstid, så att undervisning
deruti för närvarande blott meddelas under en timme i veckan i
hvardera af sjunde klassens båda afdelningar.

Om det nu i allmänhet är mindre lämpligt att låta ett nytt ämne
inträda i undervisningen så sent som i högsta klassen, så växer tydligen
olägenheten deraf ej obetydligt, då ämnet är så svårt och kräfver så
mycken muntlig utläggning för att rätt kunna fattas, som förhållandet
är med den filosofiska propedevtiken, under det att dock den minsta möjliga
tid deråt blifvit anslagen. Kommer så härtill, såsom på åtskilliga
ställen varit fallet, att fullt lämplig lärare icke kunnat erhållas, så inses
lätt, att de vunna resultaten ofta måste vara högst obetydliga. Den förlust
i allmänbildning, som genom uteslutandet af detta ämne skulle förorsakas,
blir derför i de flesta fall ej af någon betydenhet, men dock
skulle derigenom vinnas ej så liten lättnad för en stor del lärjungar,
som måste lära sig utantill hvad de föga begripa. En blick på andra
länders undervisningsplaner visar ock, att detta ämne redan utgått från
de flesta.

Hebreiskan. Såsom redan antydts, har indragningen af den valfria undervisningen
i hebreiska ej synnerlig betydelse för öfveransträngningsfrågan, då
de lärjungar, som deltaga i denna undervisning, äro ganska få i förhållande
till hela lärjungeantalet. Alldeles utan betydelse i detta afseende
är den dock icke, hvilket framgår deraf, att vida flere brukat börja läsa
hebreiska i nedre sjunde klassen, än som fortsatt dermed i öfre sjunde.
Mitt egentliga skäl att föreslå upphörandet af den valfria undervisningen
i detta språk är dock just fåtaligheten af de lärjungar, som vid hvarje
särskildt läroverk begagna sig af denna undervisning med något allvar,
d. v. s. icke blott på försök i nedre sjunde klassen, utan så att de fortsätta
dermed genom öfre sjunde och aflägga mogenhetsexamen deri. Antalet
af dem, som i öfre sjunde klassen läste hebreiska, utgjorde höstterminen
1884 45 och höstterminen 1885 31. Fördelas dessa på de 30
läroverk, der denna undervisning nu kan förekomma, blir det i medeltal
1 å 2 lärjungar på hvart och ett.

Men att bestå särskild lärarekraft för 1 å 2 lärjungar blir tydligen
staten allt för dyrt. Lämpligare torde då vara att i universitetsstäderna
anordna en särskild kurs för nybegynnare i detta ämne. Innan ännu

den teologisk-filosofiska examen blifvit. obligatorisk, var det en åtgjord
fördel att hafva läst hebreiska i skolan, ty den, som erhållit betyg i
nämnda ämne, kunde då omedelbart efter ankomsten till universitetet
blifva inskrifven i teologiska fakulteten och börja sina teologiska fackstudier.
Detta låter sig nu ej göra, och den, som i skolan egnar den tid
han kunnat afvara för hebreiskan åt ett eller flere af de öfriga ämnen,
som ingå i teologisk-filosofisk examen, torde kunna aflägga denna examen
lika raskt och lätt, som om han läst hebreiska i skolan.

1 öfverensstämmelse med komitén anser jag äfven att de skriftliga/nsfcränfcmnj
arbetena, särskildt latinskrifningen i de högsta afdelningarna, kunna något'' dearf2na.aa
inskränkas utan fara för studiernas grundlighet.

Huruvida, såsom äfven blifvit ifrågasatt, den skriftliga öfversättningen
från svenska till latin skulle utan skada kunna ersättas af eu skriftlig
öfversättning från latin till svenska, är en fråga, som jag icke tror böra
afgöras, förr än i saken erfarne skolman vid rektorsmöte eller eljest fått
tillfälle att derom uttala sina åsigter.

Komiténs förslag att minska tiden för den obligatoriska undervis- Undervisningen
i skolan anser jag likaledes välbetänkt, ehuru jag icke tilltror mig J^ne?antal.
att gå så långt i detta afseende, som komitén föreslagit.

Skolstadgan föreskrifver, att hemlexor i de nedersta klasserna sparsamt
må begagnas och endast småningom ökas, i den mån lärjungens
kropps- och själskrafter utvecklas till förmåga så väl af ett mera ansträngdt
arbete som af en icke blott till minnesöfning inskränkt studieverksamhet
på egen hand. Och komitén säger sig instämma i denna
föreskrift samt tillägger, att lärokurserna på dessa stadier till stor del inliemtas
genom lärarens undervisning, under det att öfverläsningen i hemmet
först småningom och gradvis bör inträda såsom ett allt mer och mer
vigtigt medel för utvecklingen. Det oaktadt föreslår emellertid komitén,
att undervisningstimmarnes antal i de tre lägsta klasserna skall minskas
med tillsammans 8 timmar i veckan och i de fem lägre klasserna å reallinien
med tillsammans 14 veckotimmar. Men då fråga icke är om att
nedsätta lärokurserna utan snarare yrkas, att de böra bibehållas till sin
längd och grundligare inläras, så kan det näppeligen vara ändamålsenligt
att i sådan grad inskränka arbetstiden i skolan; ty deraf blefve helt säkert
följden att arbetstiden i hemmet i ännu högre grad ökades, hvilket
utan tvifvel vore högst olämpligt. Jag anser mig derför icke böra föreslå
någon större nedsättning af lärotimmarnes antal i de fem lägre klasserna,
än att detta i ingen klass öfverstiger 30 och att någon ytterligare lindring
beredes andra klassen.

I de öfre klasserna, der mer utrymme bör lemnas åt lärjungarnes

sjelfverksamhet, torde deremot en betydligare inskränkning af den obligatoriska
undervisningstiden kunna vidtagas, helst om månadslofvet indrages.

Månadsiofvet. Och i likhet med komitén anser jag detta böra ske. Föreskriften om
månadslofvet medför nemligen åtskilliga ganska afsevärda olägenheter.
Dels tillämpas den olika vid olika läroverk både med afseende på månadslofvets
utsträckning och dess användning, dels innebär den ett slöseri
med lärarekraft, och dels har den till följd att lärarne i de högsta klasserna
icke med säkerhet kunna beräkna den tid de hafva för kursernas
genomgående, dels förorsakas slutligen lätt deraf, i fall andra omständigheter
tillstöta, att undervisningen i ett eller annat ämne under ett par,
tre veckor kan få ligga nere. Den fördel har emellertid månadslofvet
medfört, att derigenom beredts tillfälle att låta lärjungarne i skolan och
under lärarnes tillsyn förrätta en del skriftliga arbeten, som eljest skulle
hafva utförts i hemmet. Och denna fördel har af många ansetts så stor,
att de blott derför önska bibehålla månadslofvet och ingalunda linna,
livad komitén i detta afseende föreslagit, tillräckligt. Nämnda fördel kan
dock, äfven utan månadslofvet i dess nuvarande form, lätt vinnas derigenom,
att läsordningen för 6:te och 7:de klasserna så uppgöres, att eu
viss dag hvarannan vecka blir fri från all undervisning i läsämnena
och i stället användes till skrifningar å lärorummet under vederbörlig
tillsyn såsom nu under månadslofdagar. För denna anordning fordras
blott att lärotimmarnes antal i berörda klasser icke blir större, än att den
utan andra olägenheter må kunna genomföras.

Minskning i Med anledning häraf skulle jag för sjette klassen vilja sänka tim''““r^ntalet
något under det af komitén föreslagna, men beträffande sjunde
klassen anser jag mig ej kunna gå fullt så långt som komitén. Med de
talrika afdelningar, som i denna klass förekomma vid många af våra läroverk,
skulle det nemligen, om undervisningstiden allt för mycket inskränktes,
blifva omöjligt att tillbörligt tillgodose de särskilda lärjungarnes
behof, hvaraf ojemnhet eller betydligt ökadt hemarbete blefve en
följd.

Undervis- Vid ordnandet af sångundervisningen skulle jag deremot vilja gå ett
ningen i *«*p-steg längre, än komitén föreslagit, och göra den valfri i alla klasser så
till vida, att lärjunge kunde på skriftlig anhållan af fader eller målsman
derifrån befrias. Enligt af komitén meddelade upplysningar är denna undervisning
i de flesta länders högre skolor valfri, och intresset för sång- och
musikundervisningen är, såsom bekant, hos allmänheten så stort, att ofta
betydande uppoffringar göras för privatundervisning i detta ämne. Det
torde derför icke vara att befara, att lärjungar, som kunna hafva verklig

fördel af att deri deltaga, skola, annat än i undantagsfall, erhålla sina
målsmäns tillstånd att derifrån uteblifva. Också hafva på senare tiden
stämmor höjts för den åsigten, att den tidiga ansträngning, som skolsången
pålägger särskildt de bättre rösterna, kan vara skadlig för deras framtida
utveckling.

Hvad vidare angår undervisningen i gymnastik, instämmer jag i Gymnastikkomiténs
förslag så väl med afseende på de fullt friska och starka lärjungarne
som beträffande behofvet af särskild tid för de kroppsligt svagare.
Likaledes anser jag det vara af synnerlig vigt, att tillfälle beredes
lärjungarne att under lämplig tillsyn och ledning öfva fria lekar.

Till alla sanna skolvänners sorg hafva de fria lekarne vid våra sko- Fria lekar.
lor på senare tider blifvit mer sällsynta och deltagandet deri mindre lifligt,
än förhållandet fordom varit. Orsakerna härtill hafva somliga velat
se i den stora tid skolarbetet krafvel’ och de vekligare vanor och nöjen,
som i vår tid gjort sig gällande i familjerna. Andra mena åter, att den
skolmessiga gymnastiken och vapenöfningarna bära den egentliga skulden.
Då dessa öfningar, som i vissa klasser upptaga 5 timmar i veckan,
bedrifvas med ifver och skärpa, såsom vanligen sker, äro de nemligen
af så kraftig verkan, att icke blott rörelsebehofvet fylles, utan äfven
verklig trötthet inträder, åtminstone hos de mindre starka. Men häraf
blir tydligen följden, att lärjungarne, då de äro lediga, helst sitta stilla
och egna sig åt nöjen, som icke medföra någon större kroppslig ansträngning.

Hvar nu den egentliga orsaken till det anmärkta förhållandet må
ligga, torde dock vara obestridligt, att den konstmessiga gymnastiken
icke kan ersätta den fria leken. Denna får nemligen sitt stora behag och
sin verkliga betydelse derigenom, att lärjungen derunder rår sig sjelf, att
han, som under lektionerna och lexöfverläsningen måste följa och tillegna
sig andras tankar eller lyda andras kommando, här uppfordras till eget
initiativ så väl för att uppfinna medel till öfvervinnande af personliga
motståndare eller tekniska svårigheter som till praktiskt utförande af det
uttänkta. Ingenstädes tåges hans fantasi, uppfinningsförmåga, själsnärvaro
och sjelfverksamhet mer i anspråk. Utan fri lek blir derför skolungdomen
lätt passiv, bortkommen, genomprosaisk och utan märkbar individualitet.

I dessa hänseenden förmår den konstmessiga gymnastiken intet; ty deri
ingår för mycket kommando, för mycket soldatdressyr för att gifva det
egna initiativet något verkligt utrymme. Det är derför nödvändigt att
ställa den fria leken vid sidan af gymnastiken, hvilken visserligen äfven
den medför sin nytta och har sin stora betydelse för harmonien i den
kroppsliga utvecklingen. Men svårigheten är att finna det sätt, hvarpå

Vapen- och
militär öfningarna.

man säkrast och lämpligast må befordra återupplifvandet af fria lekar
vid våra skolor. Komitén liar icke framstäf något förslag, huru dess
yrkande i detta afseende skulle sättas i verket, och annorstädes har jag
icke heller funnit något fullt antagligt.

Jag måste derför, trots mitt stora intresse för denna fråga, inskränka
mig till att föreslå, dels att gymnastiklärarne uppmanas att understundom
använda den åt gymnastiken anslagna tiden till fria lekar för att sätta
ungdomen in deri och vänja den dervid, dels att lämplig person, der
sådan finnes, förordnas att hvarje dag å viss tid vara å lekplatsen tillstädes
för att ordna, leda och sätta lif i deras lekar, som frivilligt infinna
sig för att leka. Sedan sålunda någon närmare erfarenhet på detta område
vunnits, torde kraftigare åtgärder kunna träffas.

Med afseende på ordnandet af vapen- och militäröfningarna föreslår
komitén:

att nu gällande bestämmelser böra bibehållas beträffande fakt- och
vapenöfningarna med den förändring, att samtliga fäktöfningarna, såväl
de med bajonett som de med sabel och florett, göras frivilliga för lärjungarnc
i 6:te och 7:de klasserna; men att öde klassen fortfarande bör
såsom rekrytklass öfvas i handgrepp och marsch en timme i veckan,
hvilken timme dock må kunna ersätta gymnastiken under den dag, då
den förekommer;

att en officer bör kommenderas till den ordinarie lärarens biträde
under exercistiden vid läroverk, der de exercerandes antal öfverstiger
100; samt

att den inspektion af militäröfningarna, som nu årligen förrättas af
regementsofficer, i stället må förekomma hvart annat eller hvart tredje år.

Åtskilliga omständigheter gifva emellertid vid handen, att föreskrifterna
angående dessa öfningar kräfva en mer genomgripande förändring.
Sedan genom skolstadgan af 1878 inträdesåldern nedsatts från 10 till
9 år, har normalåldern för femte klassen blifvit 13 och för nedre sjette
14 år. Om nu ock medelåldern i allmänhet kommer att ställa sig något
högre, så är dock antagligt, att det stora flertalet af lärjungarne i femte
klassen kommer att vara under 15 år samt att ganska många lärjungar

i nedre sjette klassen ännu icke fylt 15 år. Det har derför synts mig
tvifvelaktigt, huruvida det kan vara lämpligt att låta gevärsexercis taga
sin början i 5:te och bajonettfäktning i nedre sjette klassen. Dessa mina
tvifvel hafva fått ökad kraft dels af en anmärkning, som förekommer i
öfversten m. in. E. Ribbings rapport öfver verkstäld inspektion af niilitäröfningarna
vid de allmänna läroverken i Stockholm under år 1885,
dels af ett särskildt yttrande till medicinska fakultetens i Upsala protokoll
den 1 juni 1886 af anatomie professorn E. Clason. Den förre af
dessa, hvar i sitt fack framstående män, säger nemligen: »Bland mängden
af storväxte och kraftige ynglingar, som deltogo i exercisen, märktes vid
alla fyra läroverken en hel del små och klent bygde gossar; dessa senare
buro lika tunga gevär som deras äldre och starkare kamrater, och då
dessa små vanligen besitta hög ambition och icke utan i yttersta nödfall
vilja gifva tappt, torde fara vara, att de under exercis och längre utmarscher
öfveranstränga sig och ådraga sig frön till framtida sjukdomar».
Derför borde antingen lättare gevär anskaffas eller ungdomen delas i två
afdelningar, hvilket dock alltid förutsatte, att två instruktörer funnes.

Efter att hafva förklarat sig icke vara öfvertygad om militäröfningarnas
nytta, yttrar åter den senare: »Såsom kroppsöfningar äro de ensidiga
och förutsätta en utveckling af skelettet, som först uppnås under
det 2lista lefnadsåret. Ett oeftergiflig! vilkor för dem borde åtminstone
vara, att lärjungarne förses med gevär, som icke blott, såsom delvis nu,
till tyngden utan äfven till formen äro för dem afpassade».

Redan innan dessa yttranden kommit till min kännedom, hade emellertid
utlåtande infordrats från direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet
angående lämpligheten af nu gällande bestämmelser rörande
gevärsexercis i femte och bajonettfäktning i sjette klassen, hvarjemte upplysning
begärts, om och i hvilken utsträckning lättare gevär funnes vid
läroverken tillgängliga och användbara. I skrifvelser af den 22 september
1884 och den 27 februari 1885 har bemälda direktion med anledning
häraf meddelat, att den icke med full tillförlitlighet har sig bekant, huruvida
och i hvilken utsträckning lättare bajonettfäktningsgevär, särskildt,
afsedda för skolungdom, för närvarande funnes att tillgå vid de allmänna
läroverken. Sådana lättare gevär hade för längre tid tillbaka
blifvit åtminstone vid några läroverk inköpta, men äfven der så skett,
torde de numera hafva lemnats å sido och ersatts med nyare, större gevär,
hvilka i annat afseende hade en fördelaktigare konstruktion.

Vidare anför direktionen, att såsom en i allmänhet gällande regel
torde kunna antagas, att gossar först vid omkring 15 års ålder erhållit
den kroppsliga utveckling, att de utan fara för öfveransträngning kunna

öfvas i exercis med vanliga, derför afsedda gevär, för så vidt nemligen
öfningarna skulle pågå under någon nämnvärd tid, exempelvis 1 timme.
I nu gällande föreskrifter finnes det visserligen, enligt direktionens mening,
icke något hinder för att meddela partiel befrielse från gymnastiköfningarna
till hvilken utsträckning som helst och således ej heller för att särskildt
från exercis befria en lärjunge, som deltager i den öfriga gymnastiken,
men då erfarenheten gifvit vid handen, att skilnaden mellan olika slag
af gymnastik i afseende på det för deltagande i desamma erforderliga
måttet af kroppskrafter icke på alla ställen tillräckligt uppmärksammas,
föreslår direktionen ett tillägg till § 5 i den genom kungliga cirkuläret
den 19 juni 1866 föreskrift^ undervisningsplanen för gymnastiköfningarna
af följande lydelse: »särskildt från dessa öfningar med vapen må rektor,
efter samråd med läkare och gymnastiklärare, kunna befria fysiskt svagare
lärjungar, äfven om de i öfriga gymnastiköfningar anses böra deltaga».
Då det likväl torde vara möjligt, att ej ens ett dylikt påpekande i författningen
medförde tillräcklig trygghet mot ett allt för starkt anlitande af
kroppsligt svagare lärjungars krafter, anser direktionen att utom nyssnämnda
tillägg äfven må införas ett stadgande, att handgevärsexercis först
må förekomma med lärjungar efter fylda 15 år. Men om en sådan bestämmelse
utfärdades, kunde gevärsexercis icke lämpligen på samma sätt
som hittills förekomma i femte klassen, enär åtminstone flertalet lärjungar
icke torde fylla 15 år förr än under femte klassens vårtermin eller senare.
Genom att sålunda uppskjuta exercisöfningarnas inträde vid läroverket
rubbades emellertid anordningen i sin helhet af nämnda öfningar. Under
exercistimmen i femte klassen erhölle nemligen lärjungarne för det närvarande
en förberedande rekrytöfning, så att de kunde inmönstras för att
tillsammans med mera försigkomna kamrater deltaga i de genom kongl.
cirkuläret den 23 mars 1870 anbefalda öfningarna i utsträckt krigsbildning,
utan att på ett allt för störande sätt försvåra den i och för sig icke lätta
ledningen af dessa. Vid införandet af de utsträckta militäröfningarna från
och med nedre sjette klassen förutsattes ock att gevärsexercis skulle börja
redan i femte klassen. Planen för de militära öfningarna vid läroverken
borde derför i det hela omarbetas, för den händelse någon rubbning af
exercisen i femte klassen skulle vidtägas.

Beträffande bajonettfäktningen i nedre sjette klassen yttrar åter öfverläraren
vid institutets pedagogiska afdelning i en till direktionen stäld
skrifvelse, som af densamma blifvit till departementet öfverlemnad, att
anledningen till att bajonett blifvit satt i främsta rummet, då det galt
fäktöfningars införande vid de allmänna läroverken, sannolikt varit, att
bajonettgeväret vore det allmännaste vapnet inom armén och att bajonett -

fäktning vore en jemförelsevis ganska lättvunnen färdighet. Härvid måste
likväl förutsättas, att de, som skulle inöfva denna färdighet, vore nog utvecklade
och kraftige för att utan fel i kroppsställningen kunna handtera
ett så tungt vapen. I nedre sjette klassen funnes många lärjungar under
15 år, ja, ett icke ringa antal under 14 år. Desse vore vanligen små och
svaga. För dem och deras vederlikar i öfre sjette och nedre sjunde klasserna
vore det fördelaktigt, om fäktöfningarna icke bedrefves med ett så
tungt vapen som bajonettgeväret, hvars tyngd i de flesta fall hos dessa
skolynglingar framkallade fel i hållningen vid fäktställningarna och således
äfven i rörelserna. Då dessa fel ej kunde nöjaktigt motarbetas, vore
det nödvändigare än eljest att börja fäktöfningarna med ett lätt vapen,
i synnerhet som det derigenom äfven kunde blifva möjligt att genom fäktöfningarna
något bidraga till kroppens harmoniska utveckling, hvilket
— jemte motvigt till allt stillasittande — borde yara hufvudsyftet med
skolungdomens kroppsöfningar.

I de rapporter, som under de senare åren afgifvits af de regementsofficerare,
som verkstält inspektionen af de utsträckta militäröfningarna,
har den tanken städse återkommit, att dessa öfningar hafva sin hufvudsakliga
nytta i den kroppsrörelse i fria luften, som derigenom beredes
skolungdomen, samt att det skulle fordras mer tid och mer befäl, om
något egentligt gagn i militäriskt hänseende skulle deraf skördas. En
och annan yrkar äfven på, att berörda öfningar borde koncentreras till
några veckor i början af höstterminen. Denna mening har äfven uttalats
från åtskilliga läroverk och vunnit anslutning af direktionen för
gymnastiska centralinstitutet. De skäl, hvarpå densamma företrädesvis
grundats, äro: att militäröfningarna lida af brist på koncentration och
att undervisningen i skolans öfriga ämnen störes genom den långvariga
oregelbundenhet och de många afbrott i skolarbetets jemna gång, hvilka
vållas af nämnda öfningar, då dessa äro utsträckta öfver eu längre tidrymd
och omfatta de för repetitionen af årskurserna vigtiga slutveckorna
af vårterminen; samt vidare att vårterminens öfningar icke äro egnade
att medföra afsedt resultat, dels derför att öfre sjunde klassens lärjungar,
hvilka äro inöfvade till befäl, på grund af mogenhetsexamen äro hindrade
att i denna egenska]) tjenstgöra, så att nytt, mindre öfvadt befäl måste
tagas från de öfriga klasserna, dels derför att den ordinarie gymnastikläraren
och ledaren af militäröfningarna, som vanligen är tjenstgörande
officer, hvart annat eller hvart tredje år måste deltaga i sitt regementes
möten och vid läroverket ersättas af en vid skolungdomen och dess handledning
ovan, tillfällig lärare.

En sammanträngning af militäröfningarna till några veckor i början
af höstterminen medför emellertid åtskilliga betydande olägenheter. A
ena sidan blir nemligen derigenom gymnastikläraren så mycket upptagen,
att det torde blifva nödvändigt att, såsom komitén föreslagit, helt och
hållet inställa gymnastiköfningarna i 6:te och 7:de klasserna under den
tid militäröfningarna pågå. Men härigenom skulle de lärjungar, som i
följd af kroppslig svaghet eller underårighet icke deltaga i militäröfningarna,
under åtskilliga veckor komma att sakna ordnade kroppsöfningar. Å andra
sidan kan det sättas i fråga, huruvida det verkligen kan vara gagneligt
för lärjungarnes helsa att, sedan de under hela sommarferien varit utan
ordnade kroppsrörelser och många i följd deraf fört ett allt för stillasittande
lif, under några veckor underkasta dem högst ansträngande kroppsöfningar,
som derpå plötsligt afbrytas, i synnerhet som den stora kroppsliga
ansträngningen ålägges dem på en tidpunkt, då de hafva att utföra
ett tungt själsarbete. Vid höstterminens början måste nemligen allt det,
som afglömts under sommaren, hastigt återkallas i minnet, för att de nya
kurserna må kunna med framgång angripas, hvilket för de fleste icke
låter sig göra utan mycken ansträngning. Och denna ansträngning skulle
icke i någon väsentligare mån minskas, om man nedsatte de öfriga lektionernas
antal i vida högre grad, än nu gällande föreskrifter medgifva och
komitén föreslagit, men en dylik nedsättning skulle dock medföra en
annan, ej obetydlig svårighet. Af hvad ofvan andragits torde nemligen
framgå nödvändigheten af att föreskrifva, det endast lärjungar, som fylt
15 år och som vid en noggrann undersökning befunnits nog kraftigt bygda
och starka, må i exercis och militäröfningar deltaga. Men följden af en
dylik föreskrift måste blifva dels att gevärsexercis icke gerna längre kan
förekomma i 5:te klassen, dels att ett betydligt antal lärjungar i nedre
6:te samt ganska många i öfre öde och 7:de klasserna måste befrias från
militäröfningarna. Läte man dessa gå sysslolösa under den lektionstid,
från hvilken de i militäröfningarna deltagande måste befrias, så förspildes
för det första deras tid, för det andra utsattes de lätt för faror i sedligt
hänseende. Hölles de åter till studier på lärorummet eller i hemmen, så
skulle deraf förorsakas en betänklig ojemnhet i klasserna, och de bland
deltagarne i militäröfningarna, som voro ifriga att icke blifva efter sina
kamrater, skulle utsättas för stor fara att öfveransträngas. För öfrigt
komme utan tvifvel ej så litet bryderi att uppstå, då militäröfningarna
skulle ordnas inom den föreslagna korta tiden; ty i följd af gevärsexercisens
upphörande i 5:te klassen torde det blifva nödvändigt att upprätta
en särskild rekrytafdelning.

Jag kan på grund häraf icke tillstyrka en dylik anordning, utan
föreslår i stället, att militäröfningarna utsträckas till hela läsåret, så att
två timmar i veckan, tid för utmarscher oberäknad, anslås för detta
ändamål och upptagas på den allmänna arbetsordningen. Under den
hårdare årstiden och vid oblid väderlek skulle dessa timmar egnas åt
gevärsexercis, fäktning, meddelande af instruktioner m. in. å gymnastiksalen.
Men då årstid och väderlek sådant medgåfve, skulle så väl dessa
som alla eller en del af de till gymnastik anslagna timmarne användas
till öfningar i fria luften. På detta sätt ordnade skulle de ifrågavarande
öfningarna, utan att förlora i intensitet, upphöra att verka störande för
skolans ordning, samt lärjungarnes helsa och behof af kroppsrörelse
bättre tillgodoses. Att svårigheter äfven vid denna anordning uppstå,
särskildt med afseende på gymnastiklärarnes tjenstgöring, är oneklig!,
men dessa äro icke oöfvervinneliga. Det förslag till ändringar med afseende
på gymnastiklärares aflöning och tjenstgöring, som jag strax skall
för Eders Kongl. Maj:t framlägga, torde undanrödja de väsentligaste.

Sedan jag nu genomgått de hufvudsakliga förändringar jag har att
föreslå i undervisningsplanen, öfvergår jag till frågan om hemarbetet.
Med rätta anmärker komitén med afseende härå, att hvarje försök att
genom inskränkning af antalet undervisningstimmar i skolan förebygga
lärjungarnes öfveransträngning i fysiskt och psykiskt afseende år fåfängt,
derest icke hänsyn äfven tages till den arbetstid i hemmet, som
skolan pålägger för lexläsning och skriftliga arbeten. Och komitén har
med anledning häraf ansett sig böra jemte undervisningsplanen uppställa
en normaltid för hemarbetet i hvarje klass. Denna s. k. normaltabell
skulle visserligen icke upptagas i skolstadgan, men genom särskildt
cirkulär meddelas rektorer och lärare samt anbefallas till noggrant
beaktande.

Utan att bestrida lämpligheten af att i bestämda siffror fixera normaltiden
eller kanske rättare maximitiden för skolarbetet i hvarje klass och
utan att förneka nyttan af att rektorer och lärare taga noggrann kännedom
härom, anser jag dock föga ändamålsenligt att genom ett nådigt
cirkulär auktorisera dessa siffror. Dels anmärker nemligen den kommission,
som 1882 fick i uppdrag att undersöka det sanitära tillståndet vid de
danska skolorna, att någon vetenskapligt grundad tidsbestämning för de
särskilda klassernas arbete icke kan angifvas, då hvarje sådan tidsbestämning
blott kan fastställas genom ett godtyckligt uppskattande, och meningarne
ännu torde vara något delade om huru långt man härvid törs gå.
Dels skulle lätt kunna hända, att föreskrifterna om arbetstiden komme i

Hemarbete.

strid med skollagens bestämmelser angående kurser, skriftliga arbeten in. in.,
och det kunde val icke i dessa fall öfverlåtas åt den enskilde läraren eller
rektorn att afgöra, hvilkendera föreskriften som borde uppoffras. Komiténs
s. k. normaltabell torde derför böra betraktas såsom en beaktansvärd pedagogisk
anvisning, som isynnerhet kan vara dem till gagn, som hafva att
utarbeta kursbestämmelserna för de särskilda klasserna samt att öfvervaka
skolorna och deras verksamhet.

De bästa medlen att motverka öfveransträngning genom hemarbete
anser jag derför vara en lämplig och omsorgsfullt utarbetad kursfördelning
och en ändamålsenlig arbetsordning samt ett noggrant öfvervakande
af att dessa i praktiken så tillämpas, som de blifvit tänkta.
Den väg, som man för detta ändamål har att beträda, torde i allmänhet
vara angifven genom cirkulären den 12 maj 1865 och den 5 december
1867 angående undervisningen och lärjungarnes hemarbete vid elemenläroverken,
om än enskilda föreskrifter deri kunna tarfva ändring. Det
hade varit önskvärdt, att komitén fäst någon uppmärksamhet vid dessa
cirkulär, då åtskilliga der angifna grundsatser och åtgärder torde förtjena
en närmare undersökning.

Lärokurserna. Tydligt är emellertid att, om kursernas storlek måste bestämmas
efter andra grunder än den för deras inlärande anslagna tiden, kan det
blifva omöjligt att uppgöra en ändamålsenlig kursfördelning; och äro
kurserna för stora i förhållande till lärotiden och öfvervakas med allvar
deras inhemtande, så kunna inga föreskrifter, huru omständliga samt i
och för sig lämpliga de än må vara, förebygga öfveransträngning.

I sjelfva verket förhåller det sig äfven så, att vissa delar af de
särskilda läroämnena företrädesvis lämpa sig för skolan och dess metod
och således der böra inhemtas, under det att andra delar deraf lika väl
kunna förläggas till universitetet som till skolan. Med afseende på dessa
sistnämnda eger man dock icke full frihet, utan är i viss mån beroende
af bruket i andra länder, då vid de akademiska studierna i allmänhet
måste användas utländska böcker och dessa förutsätta, för att kunna fullt
uppfattas, de förkunskaper, som i författarens hemland anses tillhöra skolstadiet.
Skolkursernas längd kan derför icke godtyckligt bestämmas; och
minskas de mera än tillbörligt, ökas derigenom i betydlig proportion tiden
för de akademiska studierna.

förlängning Såsom redan blifvit anmärkt, tåla våra nuvarande skolkurser ingalunda
någon förminskning, ehuru de onekligen äro för stora i förhållande
till den för deras inlärande hittills anslagna tiden. En ökning af lärotiden
är derför oundgänglig. Denna ökning kan ega rum på trenne sätt,

antingen derigenom att årsafdelningarnas antal och dermed skoltidens längd
ökas, eller derigenom att fordringarna för inträde i skolan skärpas, hvarigenom
förlängningen i lärotid förlägges utom skolan, eller derigenom att
mera lästid hvarje år beredes genom inskränkning åt ferierna.

Den förstnämnda af dessa utvägar torde dock knappast kunna på
allvar sättas i fråga. Ty redan nu klagas icke utan skäl deröfver att en
del af skolungdomen afslutar sin skolgång vid en senare lefnadsålder än
nyttigt och tillbörligt är. En annan utväg vore att höja inträdesfordringarna
till skolans lägsta klass. Förslag dertill hafva understundom framstälts,
men då i sammanhang med önskningar om indragning af en eller
flera af skolans lägsta klasser. Ett dylikt förslag till första klassens indragning
har läroverkskomitén underkastat en närmare pröfning och funnit ning.
sig böra på det bestämdaste afstyrka. I detta afstyrkande hafva de myndigheter,
som yttrat sig öfver komiténs betänkande i berörda afseende,
enhälligt instämt. På skäl, som blifvit af komitén och nämnda myndigheter
anförda, kan icke heller jag tillstyrka ett indragande af första
klassen, hvilken för den här föreslagna skolorganisationen får en ännu
större betydelse än för den nuvarande eller den af komitén föreslagna.

En höjning af inträdesfordringarna till det mått af kunskap, som nu
fordras för inträde i andra klassen, skulle i alla fall, om den vore förenad
med indragning af första klassen, alls icke minska trycket på de
följande klasserna. Hvad jag anser rigtigt, är att sådan jemkning vidtages
i de nu gällande inträdesfordringarna till första klassen, att de utan
att minskas bättre stämma öfverens med folkskolans undervisningsplan.

Att väsentligt höja inträdesfordringarna skulle blifva en för de mindre
bemedlade klasserna mycket betungande'' åtgärd och äfven af detta skäl
icke böra ifrågasättas.

Då således skolans årsklasser icke kunna ökas eller inträdesf or dr in- *Iinfsknin(J «f
garna till dess lägsta klass väsentligen höjas, återstår intet annat medel
för att erhålla tillräcklig tid till ett noggrant och metodiskt genomgående
af de erforderliga skolkurserna än att förlänga lästerminerna och förkorta
ferierna, särskildt den långa sommarferien.

Nödvändigheten af denna åtgärd har på senare tider hos oss blifvit
allt mer insedd. Redan den år 1870 tillsatta läroverkskomitén förordade
en, ehuru temligen ringa, förlängning af lästiden. Och i anledning af
nådiga propositionen angående förändrad anordning af vissa delar af
rikets elementarläroverk uttalade sig 1873 års Riksdag för läsårets utsträckning
till 39 veckor, hvaruti dock skulle inräknas ledighet under en
vecka vid påsk och en half vecka vid pingst. Senaste läroverkskomitén

föreslår äfven, att läsåret må bestämmas till 39 veckor, men anser, att
deri böra inräknas 12 dagars ledighet vid påsktiden och 4 dagars lof vid
pingsten samt den tid, som för vissa lärjungar kali upptagas af inträdesoch
flyttnmgspröfningar.

Komiténs egentliga skäl att föreslå en ökning af den årliga lästiden
är detsamma som ofvan angifvits, nemligen nödvändigheten af att minska
den dagliga arbetstiden, under det att de kurser, som skola genomgås,
ingalunda tåla någon nedsättning. Fråga är emellertid om hvad komitén
föreslagit är för ändamålet tillräckligt.

Komitén framhåller å ena sidan, att skolåret hos oss knappast kan
beräknas till 34Y2 veckor, under det att detsamma utgör i Norge 43 Va,
i Danmark 43, i Tyskland och Österrike 42, i Frankrike 41 veckor, och
å andra sidan påpekar den vigten af att våra lärjungar på de särskilda
skolstadierna icke äro väsentligen underlägsna sina kamrater i andra
länder. Ty eljest vore fara att vi skulle nedsjunka under andra folks
bildningsnivå, Samma tankegång återfinna vi i nyss berörda kongl. proposition,
der det med afseende på förslaget att nedsätta kunskapsfordringarna
i stället för att öka arbetstiden heter, att vi i sådant fall snart
skulle, »såväl i afseende på allmän bildning som på det mått af förkunskaper,
hvilket vår tid anser nödigt för fruktbringande fackstudier, sjunka
ned från den jemnhöjd, der vi med heder stått och ännu hålla oss uppe
bredvid de bildade folken, och inom kort mista förmågan att upprätthålla
ett sjelfständigt vetenskapligt lif. Beroende i detta afseende skulle
alstra beroende i andra; och slutföljderna kunna ej blott, de måste blifva
beklagliga. Men böra vi, med afseende på den allmänna undervisningen,
som är grundläggningen för all nationel bildning, verksamt och utan
veklighet häfda vårt anseende bland de öfriga kulturländerna, så böra vi
ock söka att göra det på ett sätt, som aflägsnar onödiga och vådliga ansträngningar».

Tydligt är emellertid att våra lärjungar under nuvarande förhållanden
icke utan farlig öfveransträngning skulle kunna försöka att hålla jemna
steg med kamraterna i utlandet, då desse årligen åtnjuta undervisning och
drifva sitt skolarbete 7 å 9 veckor längre än våra. Det skulle således
fordras en 11-årig skolkurs hos oss för att arbets- och undervisningstiden
här skulle blifva densamma som hos dem under en 9-årig. År det derför
verkligen af vigt att vi icke stanna efter andra folk i bildning, så är ock
nödvändigt att lästiden så ökas, att det blir möjligt för våra lärjungar att
någorlunda följa andra länders.

Många finnas dock, som, ehuru de icke kunna neka det bindande
i detta bevis, högst ogerna vilja medgifva feriernas, och särskildt som -

marferiernas, förkortning. Bland dessa torde i första rummet uppmärksamhet
böra fästas vid komiténs i hygieniskt afseende företrädesvis sakkunnige
ledamot, som i den af honom författade bilagan söker att häfda
den långa sommarferiens stora gagn för den kroppsliga utvecklingen och
helsan. lian yttrar (III, s. 648): »Då jag fogade mig i beslutet om den

förlängning (af läsåret), som komitén gjorde till vilkor för sitt antagande
af förslaget till den dagliga arbetstidens inskränkning, så var det endast,
emedan jag ansåg denna senare så absolut nödvändig, att för dess säkra
vinnande betänkligheterna mot feriernas förkortning måste trängas åt sidan.
De qvarstå emellertid och hafva mera ökats än minskats efter den ytterligare
kännedom, jag sedermera vunnit om barnens nedsättning i utveckling
under vintermånaderna, alltså under läsåret, och den kompensation,
som härför vinnes under sommarhalfåret (jfr kap. om kroppsutvecklingen,
sid. 559—573)». Och derpå frågar han, »huruvida det ej kan vara förenadt
med fara att öka den nedpressning, som under vintern och våren eger
rum, och förkorta tiden för den absolut nödvändiga kompensationen under
sommaren, framför allt innan vi ännu hafva mera kännedom om lagarna
för dessa för barnets helsa, tillväxt och utveckling så utomordentligt vigtiga
vexlingar och alla på dem inverkande omständigheter, än hvad vi
ännu hafva. Att trafven på längre sommarferier för vår ungdom hos
oss måste vara mycket större än i sydligare länder, det visa de gjorda
undersökningarna otvetydigt».

Det enda egentliga skäl till denna uppfattning, som, såvidt jag kunnat
finna, i bemälda bilaga åberopas, är emellertid resultatet af dagliga
vägningar och mätningar af några tjugutal elever vid en döfstumanstalt
i Köpenhamn under 1Y2 år. Af dessa undersökningar framgick visserligen,
att vigttillökningen under sommarferierna var ungefär dubbelt så
stor, som den tillökning stigningskurvan angaf, samt att en period af
stillastående i vigttillökningen med derpå följande förlust i vigt sträckte
sig från början af maj ända till midten af juli, då läsåret slutade. Men
deraf visade sig äfven, att vigttillökningen i september och oktober var
ungefär 3 gånger så stor som medeltillökningen; och verkställaren af dessa
undersökningar, anstaltens föreståndare, pastor R. Malling-Hansen, påpekar
de oupphörliga vexlingarna i elevernas vigtförhållanden samt anser, att
ofvan berörda minskning och ökning i vigt icke ensamt kunna förklaras
ur elevernas förslappning under slutet af skolåret eller deras förändrade
lefnadssätt under ferierna. Bevisande i det här ifrågavarande hänseendet
kunna dessa undersökningar således icke sägas vara.

Men antoge man äfven, hvilket ju är mycket sannolikt, att lärjun -

garnes vegetativa ocli animala funktioner under våra långa, från andligt
arbete fritagna sommarferier vinna betydligt i kraft och att den kroppsliga
utvecklingen sålunda derunder skjuter en utomordentlig fart, månne
detta verkligen vore någon så stor fördel för deras helsa och harmoniska
utveckling i det hela? Man kan nemligen befara, dels att det skarpa
ombyte i lärjungarnes lefnadssätt, som med skolgångens början måste inträda,
kan verka skadligt på deras helsa, dels att de lägre drifterna och
begären vinna eu sådan styrka, om arbetet och den intellektuella verksamheten
under en längre tid få ligga nere, att de sedermera icke låta
sig beherskas, utan alstra en förderfbringande maklighet, arbetsskygghet
och njutningslystnad. Åtminstone framhållas dessa synpunkter oupphörligt
vid diskussioner i utlandet om feriernas längd. Äfven i vårt land
hafva dylika farhågor blifvit offentligen uttalade; särskildt vill jag i detta
afseende erinra om diskussionen i Andra Kammaren vid 1873 års Riksdag
angående läst erm in ernås förlängning. Dervid framhöll en af våra
mest framstående män på helsovårdens område, f. d. generaldirektören
in. in. M. Huss, att en af hufvudorsakerna till våra lärjungars svaghet
och sjuklighet, särskildt under läsårets första månader, utan tvifvel vore
att söka i det tvära afbrottet mellan deras lif i hemmet under ferierna
och deras lefnadssätt under vistelsen i skolan. Också förklarade han sig,
från sin ståndpunkt såsom läkare, icke hafva något att invända mot den
då föreslagna förlängningen af läsåret, under den förutsättning likväl, att
antalet undervisningstimmar per dag under skolgången minskades. Andra
ledamöter af Riksdagen, sjelfva näringsidkare, framhöllo, i min tanke med
skäl, den skada, sysslolösheten under de långa ferierna ej sällan medför
för ynglingarnes vanor, särdeles deras ihärdighet i arbete, och anstälde
jemförelser med det trägna arbete, som plägar åligga ynglingar, anstälda
i praktiska yrken.

Såsom ett från statistiken hemtadt bevis för att långa ferier i sjelfva
verket icke äro gagneliga för helsan, torde kunna anföras, att procentantalet
sjuka lärjungar hos oss är hela skolan igenom betydligt högre än
i Danmark. Med frånräkning af närsyntheten utgjorde nemligen enligt
den danska hygieniska kommissionens undersökningar procentantalet sjuke
lärjungar vid de danska latinskolorna tillsammans 32, vid realskolorna 28
och vid mellanskolorna 26, under det att samma procentantal enligt läroverkskomiténs
beräkning hos oss utgjorde vid de högre läroverken tillsammans
36,1, vid de femklassiga 37,9 och vid de treklassiga 34,5. Och
af en närmare jemförelse mellan de i bilagan E sid. 188—189 upptagna
tabellerna framgår, att vår sorgliga öfverlägsenhet i detta afseende icke

blott gäller lärjungeantalet i dess helhet utan äfven klass för klass. Då
nu den dagliga arbetstiden vid våra skolor, om siffrorna derför vederbörligen
korrigeras, icke torde i det hela ställa sig högre än vid de danska,
skolorna; och andra sanitära förhållanden, såsom skollokaler, arbetsdagens,
indelning, gymnastik och andra kroppsrörelser m. m., torde vara väl så
fördelaktiga hos oss som i Danmark, och då vidare intet skäl finnes att
antaga, att svensken till sin ursprungliga konstitution är svagare och sjukligare
än dansken, så synes den enda väsentligare olikheten mellan den
svenske och danske lärjungens sanitära förhållanden vara att finna i de
så betydligt olika långa ferierna.

Icke heller inom svenska lärarekåren är helsotillståndet synnerligen
godt. Under läsåret 1879—1880, det sista, för hvithet statistik i detta
hänseende uppgjorts, voro 125 lärare vid allmänna läroverk och pedagogi,
eller 12 % af samtliga dåvarande ordinarie lärare vid dessa anstalter,
tjenstledige för sjukdom under längre eller kortare tid, en sjukprocent,
som, om den jemföres med den för andra tjensteman, torde visa sig ovanligt
stor.

Tager man åter i betraktande betydelsen af de långa ferierna för det
intellektuella arbetet, för studierna, så torde de, som varit i tillfälle att
något närmare följa våra skolförhållanden, vara ense om, att flertalet af
lärjungarne under loftiden alls icke idka några studier, under det att åtskilliga
erhålla privat undervisning och andra meddela sådan, samt ett
fåtal drifver studier på egen hand. Då de, som under de tre månader
långa sommarferierna låtit studierna ligga helt och hållet nere, återkomma
till läroverket, så hafva de tydligen glömt en stor del af det,
som de vid slutet af föregående läsår hade inhemtat, och de måste derför
så fort som möjligt söka återerinra sig detta för att derpå kunna
med framgång börja med de nya kurserna. Men genom den långa ledigheten
hafva de icke blott kommit ur arbetstakten utan rent af blifvit
ovana vid en allvarlig intellektuel verksamhet, och de finna denna derför
tråkig, tung och tröttsam. Sakna de nu lifligare fattningsgåfva och större
energi, så förmå de icke på den korta tid, som deråt kan anslås, erinra
sig det glömda och kunna således icke följa med undervisningen i det
nya, utan blifva redan från början ohjelpligt efter. Ega de åter större
energi och ambition, anstränga de sig till det yttersta och öfvervinna
verkligen svårigheterna, men blifva ock redan vid läsårets början öfveransträngda;
och arbetet blir dem derigenom under hela året tungt, så att
de vid dess slut väl behöfva den långa feriens sysslolöshet för att återhemta
sig. Endast de lyckligast begåfvade kunna utan märkbarare olägenhet
bestå detta svåra prof.

Den fysiologiska förklaringsgrunden till detta förhållande torde vara
gifven i hvad som säges i bil. E till läroverkskomiténs betänkande (sid.
70), der det heter: »Den lifligare verksamheten åtföljes alltid af ökade

tillgångar till ytterligare förkofran och tvärtom. Detta är en lag, som
genomgår hela naturen, ingen förkofran utan arbete och strid. All försumlighet,
all sömnaktighet leder till förfall och undergång. I den overksamma
eller för litet öfvade muskeln cirkulerar en jemförelsevis liten
qvantitet blod; muskeln näres dåligt och utvecklas klent, ja, om overksamheten
är allt för stor, undergår den sjukliga förändringar, den ''degenererar’».

Deras ställning, som drifvas framåt genom privatundervisning, är
emellertid ofta icke mycket bättre. Under tiden, medan man i skolan repeterar
och läser det pensum, desse redan genomgått, finna de sig hafva
föga att lära på skolrummet och litet att läsa öfver i hemmet, de bry
sig derför icke om att följa så noga med i skolan och skaffa sig andra
sysselsättningar under loftiderna. När man så i skolan hunnit in på för
dem obekanta pensa, så komma de sig icke genast för att ändra förfaringssätt,
och snart befinna de sig efter sina kamrater och måste under
nästa ferier drifvas med privatundervisning för att kunna få flyttning till
nästa klass.

Lärjungames Den ojemnhet i lärjungarnes kunskaper, som af nu antydda omstäni-unskaper.
digheter föranledes, är en af de största svårigheter, med hvilka vår skola
har att kämpa. Om storleken af denna ojemnhet kan man få en föreställning
dels af läroverkskomiténs undersökning af lärjungarnes förmåga
att följa med undervisningen, för hvilken undersökning närmare redogörelse
leinnas i bil. E, kap. VII, dels af de beräkningar, som i den officiella
statistiken angående undervisningsväsendet förekomma beträffande
det antal terminer utöfver normaltiden, som en del lärjungar hafva behof!
använda för genomgående af de särskilda klasserna.

Af komiténs undersökning framgår, att de lärjungar, som haft svårt
att i allmänhet följa med undervisningen i den klass, de tillhört, utgjorde
vid de högre läroverken sammanlagdt 14,8 procent och vid de femklassiga
20,9 procent af hela lärjungeantalet, under det att procenttalet vid de
öfriga slagen af läroverk vexlade mellan de nämnda siffrorna. Dessutom
har emellertid en hel skara lärjungar haft svårt att följa med undervisningen
i särskilda ämnen. Vidare finna vi, att det relativa antalet af dem,
som i allmänhet haft svårt att följa med, är störst i de lägsta klasserna
samt större å reallinien än å klassiska linien. Detta förhållande är i fullkomlig
öfverensstämmelse med hvad man har skäl att vänta. Ty ju yngre

eu lärjunge är, ju mindre han lärt och ju färre gånger han repeterat det
eu gång inhemtade, dess iller glömmer han och dess långsammare återhemtar
han det förlorade. På samma sätt gäller äfven att ju mindre koncentrerade
studierna äro, dess mer äro de vunna kunskaperna utsatta för
att falla bort och dess svårare är det att fylla de luckor, som ligga i vägen
för fortsatta studier.

Äf de hittills utkomna delarne af läroverksstatistiken, omfattande läsåren
1876—-1880, upplyses att i allmänhet något mer än 10 procent af
de hvarje år till högre klass flyttade varit qvarsittare eller suttit mer än
ett år i den närmast lägre klassen, under det att något öfver 1 procent
»hoppat öfver» en klass, d. v. s. icke suttit i närmast lägre klass. Då emellertid,
i följd af de äldre primäruppgifternas form, härvid hvarken skilts
mellan dem, som flyttats vid vårterminens slut, och dem, som först vid
höstterminens början erhållit flyttning, ej heller hänsyn tagits till dem,
som, flyttade eller utan flyttning, lemnat läroverket före den följande terminens
början, så har jag låtit utarbeta en i bilaga III upptagen öfversigt
af förhållandet i det ifrågavarande hänseendet vid de högre läroverken
under år 1885, för hvilket —- sedan formuläret för primäruppgifterna
blifvit ändradt — dessa uppgifter föreligga i den form, att bestämdare
resultat kunna vinnas. Af denna öfversigt framgår, att ''/10 af samtlige
lärjungar flyttats å normaltid, l/w efter att hafva suttit qvar i klassen, och
att V.o icke blifvit flyttade. Viol vårterminens slut flyttades något mer än
Vid af hela lärjungeantalet och vid höstterminens början icke fullt 2/1(1. De
ojemförligt största procenttalen af de icke flyttade komma på reallinien,
under det att dessa procenttal för latinlinien dels äro något lägre, dels
något högre än de å den gemensamma linien. Men procentantalet af dem,
som vid vårterminens slut flyttats efter att hafva tillbragt normaltiden i
klassen, d. v. s. af dem, som visat sig fullt kunna följa med, är afgjordt
större å latinlinien än i de tre lägsta klasserna. Af synnerlig vigt i nu
ifrågavarande hänseende är tydligen det stora antalet af dem, som icke
flyttats, samt af dem, som flyttats först vid höstterminens början.

Bland de invändningar, som ytterligare blifvit gjorda mot feriernas
inskränkning, vill jag blott fästa mig vid tvenne, nemligen att den tid,
som lärjungarne få tillbringa i sina hem, och dermed det välgörande inflytande,
som familjelifvet och föräldrarnes personliga tillsyn på dem kunna
utöfva, genom läsårets utsträckning komma att minskas, samt att föräldrarnes
kostnad för lärjungarnes underhåll vid läroverket derigenom blir större.

.Genom den utredning, läroverkskomitén åvägabragt, har utrönts, att Lärjungarnes
mer än 8/e af samtliga lärjungarne vid våra läroverk under skoltiden bo ^bosl^{^'',al

sina föräldrahem, under det att 3/10 äro inackorderade i andra familjer och
icke fullt Vio hafva s. k. eget hushåll eller lefva under andra förhållanden.

Beträffande de lärjungar, som hafva sitt föräldrahem i läroverksstaden,
gälla de framstälda anmärkningarna alldeles icke. De få fortfarande vistas
i skötet af sin familj och kostnaderna för dem torde icke ökas, utan snarare
tvärtom. Och då flertalet af dessa lärjungars föräldrar icke hafva så
stora inkomster, att de kunna hålla sig särskild sommarbostad å landet,
och då dertill bra många af dem sakna tid eller insigt och kraft nog, för
att utfinna och anordna lämplig sysselsättning för sina söner under den
långa ledighetstiden, så få dessa löpa omkring i staden i sällskap med lika
lottade kamrater och på egen hand söka finna medel till att fördrifva tiden.
Men de utvägar, som de dervid påfinna, äro långt ifrån alltid gagneligt
eller ens oskadliga. Också lärer erfarenheten, att just till denna
klass af lärjungar hörer största antalet af dem, som skolorna måste förvisa,
emedan de visat sig farliga för sina kamrater samt för god anda och
ordning inom skolan. Lästidens förlängning måste således medföra eu
obetingad fördel för alla de lärjungar, som äfven under sommaren bo i
läroverksstaden, och dessa torde dock vara ej så litet öfver hälften af lärjungarnes
totalantal.

De inackorderades ställning är naturligtvis temligen olika allt efter
den lainiljs beskaffenhet, hos hvilken de bo. Men föräldrar, som äro omsorgsfulla
vid valet och hvarken se företrädesvis på den yttersta prisbillighet
eller på yttre fördelar, kunna i allmänhet tillförsäkra sina söner eu
ganska god familjevård. De, som hafva s. k. eget hushåll, äro merendels
åtföljda af en äldre qvinlig slägting eller pålitlig tjenarinna och besökas
vanligen oftare af sina föräldrar, hvarför de icke äro alldeles utan tillsyn.

Hvad slutligen angår dem, som lefva under andra förhållanden, så äro
de som oftast något äldre, fattiga gossar, som af sin läslust drifvits till
studier, och mot hvilkas uppförande sällan något är att anmärka.

''ffriärtn Tr Någon allvarlig betänklighet torde man derför icke, med hänsyn till
nZ underhåll. ^en sedliga vården af de lärjungar, som höra till sistnämnda kategorier,
behöfva hysa för en förlängning af läsåret på några veckor. Sant är deremot
att kostnaderna för en del lärjungars årliga underhåll derigenom
något ökas, men härvid är dock att märka, att kostnaderna för deras fortsatta
studier komma att i ännu större mån minskas, samt att de torde
kunna träda ut i lifvet ett eller annat år tidigare än hittills, hvilket icke
är af så ringa värde.

Tydligt är nemligen att för afläggande af en examen eller skötande
af eu befattning fordras vissa kunskaper och en viss andlig utveckling,

och hvad som är undangjordt i skolan, det behöfver ej göras vid högskolan.
Men skolgossens underhåll är alltid billigare än studentens; ty
behofven växa med åren.

Väger man sålunda de fördelar, som kunna vinnas genom lästidens Läsårets förökning,
mot de olägenheter, som deraf förorsakas, synas de förra så öfver- lansn,n3-vägande, att man väl deraf kunde föranledas att föreslå en betydligare
förlängning af läsåret. Men då jag icke anser rådligt att alltför tvärt
bryta mot sekelgamla vanor, vill jag inskränka mig till att föreslå läsårets
utsträckning för samtliga lärjungar till 39 veckor, deri såsom hittills inräknad
V/‘2 veckas ledighet vid påsk och pingst, samt på annat sätt söka
inspara någon tid, så att den effektiva lästiden kommer att uppgå till fulla
36 veckor.

För detta ändamål har jag nemligen för afsigt att hemställa, att examen
med de fem lägre klasserna vid höstterminens slut må upphöra; att
den genom skolstadgan eforus och rektor medgifna rätt att bevilja läroverket
ledighet, när hård väderlek, marknad, allmän högtidlighet eller annan
giltig anledning förekommer, må sä till vida inskränkas, att den sålunda
meddelade ledigheten under ett läsår icke må tillhopa öfverstiga 6
arbetsdagar; att den tid, som för förberedelser till årsexamen gifves lärjungarne
fri, icke må öfverstiga 2 eller 3 dagar, hvilken tid dessutom må
kunna användas till målskjutningar och militära utmarscher; samt att den
tid, som vid terminens början erfordras för inträdes- och flyttningspröfningar,
icke må inräknas i lästiden.

Det gagn, som höstterminsexamen kan anses medföra, torde näppeli- Examen vid
gen kunna uppväga den tidsuppoffring, som derför måste göras, och den siuL
deraf härflytande olägenheten, att lärjungarne i de högre klasserna blifva
lediga ett par dagar tidigare än kamraterna i de lägre.

Utan att på något sätt vilja bestrida det lifvande och gagnande in- Tillfälliga
flytande, som några timmars eller en hel dags ledighet vid passande tillfälle
då och då under lästiden kan utöfva på skolungdomen, anser jag
dock mindre välbetänkt att tillerkänna skolans närmaste styresman obegränsad
myndighet i detta afseende. Ty erfarenheten har visat, att denna
rätt blifvit, på olika ställen mycket olika tillämpad samt. här och hvar använd
på ett sätt och till eu utsträckning, som säkerligen icke varit af
skollagen afsedda.

Den tid, som måste lemnas fri från undervisning i följd af förberedelser
till årsexamen, kan tydligen icke hänföras till ledighet af nyss
nämnda slag och måste derför särskildt upptagas. Äfven med afseende
derå hafva ej obetydliga olikheter förekommit, hvarför en bestämmelse
derom icke torde sakna fog.

inträdes- och Beträffande slutligen tiden för inträdes- och flyttningspröfningarna,
vexlar den högst betydligt, beroende af de inträdes- och flyttningssökandes
antal; och det är tydligen just vid de talrikt besökta läroverken
med de öfverfylda klasserna, der undervisningstiden bäst behöfves, som
dessa pröfningar kräfva längsta tiden, och der undervisningstiden således
i sjelfva verket blir minst, om deri skall inräknas tiden för berörda pröfningar.
Också synes det vara temligen oegentligt att till lästiden räkna
en tid, på somliga ställen uppgående till en hel vecka, hvarunder det
stora flertalet lärjungar icke ens behöfver vara i läroverksstaden närvarande.
Sant är emellertid att lärarne derunder äro upptagne, hvarför det
torde blifva nödvändigt att beräkna de ordinarie lärarnes tjenstgöringspenningar
samt arfvoden för extralärare och vikarier efter 40 läsveckor
per år.

Darjur för. Dagar för terminernas början och slut hafva hittills bestämts af
Timjan och eforus på vederbörande rektors förslag för hvarje skola särskilda Det
slut- har icke kunnat undvikas, att åtskilliga o egentligheter derigenom uppstått.
Då det icke visat sig olika, behof i detta afseende i olika landsändar, och
då det, i synnerhet efter feriernas inskränkning, torde vara af vigt för
såväl föräldrar som lärare att tidigt erhålla kännedom om lästerminernas
början och slut, anser jag lämpligast, att dagarne härför bestämmas af
lagen, men att Kong! Maj:t, om de faststälda dagarne i följd af lokala
förhållanden befinnas mindre ändamålsenliga för en eller annan orts skolor,
må på särskild derom gjord ansökan för denna eller dessa skolor bestämma
andra dagar.

I min tanke skulle höstterminen lämpligen kunna taga sin början
den 26 augusti och sluta den 20 december samt vårterminen börja den
16 januari och sluta den 20 juni, hvarvid den bestämmelsen kunde tillfogas,
att om sålunda en termins början skulle infalla på söndag, den må
uppskjutas till näst följande söckendag, samt att, om en termins sista dag
skulle inträffa på en söndag, afslutningen må ske å närmast föregående
söckendag.

Ändringar i De ändringar i nu gällande bestämmelser om undervisningsplan och
IhtZlhuMier-11 ndervisningstid, som enligt min tanke borde vidtagas, äro således:
visningstid. antalet af skolans undervisningsämnen minskas, i det att filosofisk

propedevtik och hebreiska språket utgå ur undervisningsplanen;

att de skriftliga hemarbetena, särskild! öfningarna i latinskrifning i
de högsta afdelningarna, något inskränkas;

att antalet undervisningstimmar i läsämnena minskas, i synnerhet i
de högre klasserna;

att månadslofvet i dess nuvarande form upphör och ersättes af regelbundna,
genom arbetsordningen bestämda skrifningar å lärorummet;

att sångundervisningen i alla klasser blir så till vida valfri, att lärjunge
på målsmans skriftliga anhållan derifrån befrias;

att 3 timmar i veckan anslås till gymnastik och vapenöfning för
hvarje klass;

att gymnastikläraren må, så ofta han finner sådant lämpligt, använda
den åt gymnastik anslagna tiden till öfvande af fria lekar, samt att lämplig
person, der sådan står att finna, förordnas att dagligen å viss tid vara
tillstädes å lekplatsen för att ordna och leda lärjungarnes fria lekar;

att militäröfningarna utsträckas till hela läsåret, samt att 2 timmar i
veckan, tid för utmarscher oberäknad, anslås för detta ändamål;

att sådan jemkning vidtages i de nu gällande inträdesfordringarna till
första klassen, att de, utan att minskas, bättre stämma öfverens med folkskolans
undervisningsplan;

att, der icke Kongl. Maj:t på gjord framställning annorlunda bestämt,
höstterminen skall taga sin början den 26 augusti och sluta den 20 december
samt vårterminen börja den 16 januari och sluta den 20 juni,
äfvensom att, i fall någon af de för terminernas början eller slut bestämda
dagarne infaller på söndag, början må uppskjutas till näst följande, men
afslutningen framflyttas till näst föregående söckendag;

att ordinarie lärares tjenstgöringspenningar samt vikariers och extra
lärares arfvoden må beräknas efter 40 arbetsveckor om året;

att examen med de fem lägre klasserna vid höstterminens slut må
upphöra;

ledigheten under ett läsår icke må tillhopa öfverstiga 6 arbetsdagar, i
hvilken tid dock icke inräknas den ledighet under 2 eller 3 dagar, som
gifves för förberedelser till årsexamen.

De hygieniska Såsom resultat af sina hygieniska undersökningar yrkar läroverks förkåltandena.

^^^

att någon lindring i arbetstiden å lärorummet bör beredas de allmänna
läroverkens lärjungar;

att föreskrifter om tiden för lärjungarnes hemarbeten, afseende att
begränsa och reglera dessa, böra lemnas; samt

att större uppmärksamhet än hittills bör egnas åt de hygieniska förhållandena
vid läroverken.

Angående de båda förstnämnda yrkandena har jag redan i det föregående
yttrat mig. Hvad åter angår det i sista punkten upptagna, så
förtjenar det utan tvifvel ett noggrant beaktande, då det, såsom äfven
förut blifvit antydt, visat sig att antalet svaga och sjukliga lärjungar vid
våra läroverk är synnerligen stort på alla skolstadier.

Med afseende på anordnandet af den påyrkade hygieniska tillsynen
föreslår åter komitén, att vid de fullständiga och femklassiga läroverken
må anställas dels en skolläkare, dels ett hygieniskt biträde.

Skolläkaren, för hvilken instruktion skulle fastställas af eforalstyrelsen
eller, om denna upphörde, af lokalstyrelsen, skulle hufvudsakligen hafva
till åliggande:

att hvarje läsår å bestämda tider anställa noggrann undersökning
rörande samtlige lärjungars kroppsbeskaffenhet och helsotillstånd, hörseloch
synförmåga, längd och vigt;

att kostnadsfritt vårda meddellöse lärjungar;

att, då smittosam sjukdom yppas bland lärjungarne eller inom deras
närmaste omgifning, lemna nödiga föreskrifter och vidtaga på honom
ankommande åtgärder;

att minst en gång i månaden verkställa hygienisk inspektion i läroverket
och öfver resultatet afgifva rapport;

att vid hvarje läsårs slut afgifva redogörelse för de hygieniska och
sanitära förhållandena vid läroverket; samt

att vid uppförande af nya skolbyggnader meddela utlåtande samt
tillhandagå med råd och upplysningar.

Skolläkaren skulle äfven hafva säte och stämma i skolstyrelsen vid
behandling af frågor, som röra lärjungarnes fysiska vård samt skolans
hygien.

Det hygieniska biträdet skulle åter, efter tillsägelse hos rektor och
på hans anmodan, biträda läkaren vid dennes förrättningar i skolan och
särskild! gå honom till hända vid undersökningarna i början och slutet
af läsåret. Vidare skulle till dess åliggande höra att förrätta mätning och
vågning af lärjungarne samt att verkställa undersökning af luften i skolrummen.

Skolläkarens lön skulle utgöras dels af en årlig afgift af 1 krona
för hvarje lärjunge, dels af ett af statsmedel utgående belopp, som vid
fullständigt läroverk föreslås till 150 kronor och vid femklassigt läroverk
till 100 kronor. Det hygieniska biträdet skulle af statsmedel uppbära i
årligt arfvode vid fullständigt läroverk 200 kronor, vid femklassigt 150
kronor.

Vid de af komitén föreslagna kommunalskolorna skulle deremot den
hygieniska tillsynen utöfvas af skolläkaren ensam »mot föreslaget arfvode».

Behofvet af läkares biträde vid öfvervakandet af läroverkens hygieniska
förhållanden har hos oss länge varit erkändt. Också föreskrifver
nu gällande skolstadga, att vid läroverk, der erforderliga medel för sådant
ändamål finnas, genom rektors försorg må antagas en läkare, som
vårdar medellöse lärjungar vid inträffande sjukdomsfall, undersöker de
omständigheter, som kunna menligt inverka på lärjungarnes helsotillstånd,
samt tillhandagår rektor med råd och upplysningar om undanrödjande af
för handen varande olägenheter. Och med afseende på skolläkarens särskilda
åligganden är vidare bestämdt-, att han vid hvarje lästermins början
och mot dess slut bör anställa besigtning å läroverkets samtlige lärjungar
samt på grund af deröfver gjorda anteckningar icke allenast afgifva utlåtande,
hvilka bland dem böra från samtliga gymnastik- och vapenöfningar
eller från vissa af dem afhållas, utan ock senast en månad efter hvarje
lästermins slut till rektor aflemna redogörelse för helsotillståndet bland
lärjungarne under terminen enligt formulär, som af medicinalstyrelsen
meddelas.

Då emellertid medel för ifrågavarande ändamål vid åtskilliga läroverk
helt och hållet saknats, vid andra varit otillräckliga till ersättning
för fullgörandet af alla ofvan angifna åligganden, så har skolläkareinstitut-ionen
icke kunnat vinna nödig fasthet. Jag anser mig derför böra instämma
i hvad komitén i afseende å skolkare föreslagit, hvilket ock
blifvit af de medicinska myndigheterna tillstyrkt. Blott i en punkt afviker
min uppfattning från komiténs. Jag kan nemligen icke finna, hvarför
olika instruktioner skulle behöfva utfärdas för de särskilda skolornas
läkare, ej heller synes mig läroverkens vare sig eforal- eller lokalstyrelser
fullt lämpliga att uppgöra och utfärda dessa instruktioner, utan anser jag

detta böra tillkomma medicinalstyrelsen, som dervid ju, om så tinnes nödigt,
kan inhemta skolmyndigheternas yttranden i ämnet.

Då den aflöning, komitén föreslagit för skolläkarne, är skäligen knapp,
och jag icke för närvarande finner mig kunna deri föreslå någon höjning,
torde det möjligen blifva nödvändigt att något inskränka de fordringar,
som af komitén ställas på skolläkaren. Särskild! torde han kunna befrias
från skyldigheten att mäta och väga lärjungarne. Genom dessa hvarje
termin återkommande mätningar och vägningar skulle nemligen samlas
ett material, som i sitt obearbetade skick vore utan värde och hvars bearbetning
skulle kosta betydliga summor, såsom man lätt kan finna, om
man kastar en blick på kostnaderna för läroverkskomiténs arbeten i detta
afseende*).

Men kunna berörda mätningar och vägningar, åtminstone för det
närvarande, lemnas å sido, så torde det hygieniska biträdet blifva i det
närmaste obehöflig!. Ty sedan dessa undantagits, synas biträdets göromål
antingen vara af tillfällig art, såsom undersökningen af luften i skolrummen,
eller något, som egentligen redan åligger rektor1, såsom tillsynen
öfver renhållning, ventilation, belysning, uppvärmning m. m. Skulle det
visa sig, att rektor ej kan medhinna att sjelf utföra alla de magtpåliggande
göromål, som blifvit honom ålagda, synes det vara ändamålsenligare
att höja anslaget till rektorernas skrifbiträden, så att dessa kunna
af rektorerna användas äfven till uppdrag af nu ifrågavarande art, än att
skapa en ny tjensteman, hvars verksamhetsfer blefve så obestämd som den
hygieniske assistentens.

Såsom ofvan nämnts, har komitén ansett, att skolläkare bör anställas
äfven vid de s. k. kommunalskolorna samt förses med arfvode. I den för
berörda skolor föreslagna staten har dock intet dylikt arfvode upptagits.
Det måste derför antagas, att komiténs mening varit, att den afgift af
1 krona för hvarje lärjunge, som från någon af skolans kassor skulle utbetalas
till skolläkaren, för läkaren vid dessa skolor skulle utgöra lämpligt
arfvode. Mig synes emellertid detta blifva väl litet, helst lärjungeantalet
vid skolor med 3 å 4 lärare icke kan blifva synnerligen stort och
läkaren vid dessa skolor torde böra hafva ungefär samma åligganden i

*) Härmed vill jag ingalunda hafva sagt, att icke mätningar och vägningar af detta
slag kunna hafva stor vetenskaplig betydelse, men jag håller före, att det dervid är af vigt,
att det är just samma lärjungar, som mätas och vägas den ena gången efter den andra.
Ty kan man ej vara säker härpå, förlora de största delen af sitt vetenskapliga värde.
Jag anser derför lämpligast, att dylika undersökningar utföras af en eller annan derför
intresserad skolläkare under en längre tidrymd och att det sålunda samlade materialet
derpå med understöd af statsmedel bearbetas.

afseende å besigtningar, rapporter m. m. som läkarne vid öfriga skolor.
Härom får jag emellertid tillfälle att längre fram närmare yttra mig.

Med afseende på den hygieniska tillsynen vid läroverken hemställer
jag således, att Eders Kong! Maj:t må föreslå Riksdagen:

att skolläkaren må såsom arfvode uppbära dels af läroverkets ljus- och
vedkassa 1 krona om året för ''hvarje under höstterminen närvarande lärjunge,
dels af statsmedel årligen: vid de högre läroverken 150 kronor, vid
de femklassiga 100 kronor.

Sedan särskilde komiterade i ett den 17 maj 1879 afgifvet betänkande,Löne-ochpenangående
lönereglering för lärare vid rikets allmänna läroverk, vissa peda- ^ör ifnre3
"ogier, folkskolelärareseminarierna samt seminarium för bildande af lärarinnor,
meddelat redogörelse rörande dessa lärares tjenstgöringsskyldighet
och löneförmåner samt afgifvit förslag till lönereglering, gjorde Eders
Kongl. Maj:t framställning till 1882 års Riksdag om löne- och pensions-»^^-reglering för lärarne vid de högre och de femklassiga allmänna läroverken, års Riksdag.
högre lärarinneseminariet och folkskolelärareseminarierna äfvensom angående
beredande af tillfällig löneförbättring åt lärarne vid såväl de treklassiga
allmänna läroverken som de tva- och enklassiga pedagogierna under
förutsättning af förhöjda terminsafgifters införande vid de allmänna läroverken
och pedagogierna. De härvid föreslagna närmare bestämmelserna voro:

att lärjungarne vid de allmänna läroverken och de tvaklassiga pedagogierna
skulle utom förut bestämda afgifter erlägga en terminlig,. till
statsverket ingående afgift till belopp af 30 kronor för lärjunge i sjette
och sjunde klasserna samt 20 kronor för lärjunge i öfriga klasser, dock
att medellöse lärjungar till högst 15 procent och mindre bemedlade till
högst 20 procent af hela närvarande lärjungeantalet i hvardera gruppen
af klasser skulle kunna befrias, de medellöse från hela och de mindre
bemedlade från halfva den nya afgiften; äfvensom
'' a) med afseende på de högre allmänna läroverken,

att lärarne vid dessa läroverk finge åtnjuta följande aflöning: rektorer:
lönegrader 1) 3,500 kronor, 2) 4,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500
kronor; lektorer: lönegrader l) 2,100 kronor, 2) 2,600 kronor, 3) 3,100
kronor, 4) 3,600 kronor, tjenstgöringspenningar 1,400 kronor; adjunkter:

lönegrader 1) 1,500 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,500 kronor, 4) 3,000
kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor; musiklärare: lönegrader 1)

1,000 kronor, 2) 1,200 kronor, 3) 1,400 kronor; gymnastiklärare: lönegrader
1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor; teckning slär are:
lönegrader 1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor;

att uppflyttning från lägre till högre lönegrad medgåfves lärarne efter
dittills gällande grunder; samt

att tecknings lärare skulle vara skyldig tjenstgöra för lönen intill 16
timmar i veckan; att ytterligare tjenstgöringsskyIdoghet intill 4 timmar i
veckan skulle af eforus kunna honom åläggas mot ersättning af 75 kronor
för hvarje timme i veckan under helt läsår åt lärare i första och andra
lönegraderna och af 100 kronor åt lärare i tredje lönegraden; att i öfrigt
de i nadiga cirkuläret den 18 maj 1878 meddelade bestämmelser rörande
teckningslärarne skulle lända till efterrättelse;

b) i afseende på de femklassiga läroverken,

att lärarne vid dessa läroverk skulle sålunda aflönas: rektorer vid läroverk
i Stockholm: lön 3,200 kronor och tjenstgöringspenningar 1,300 kronor;
rektorer vid öfriga läroverk: två lönegrader 1) 2,700 kronor, 2) 3,200
kronor, tjenstgöringspenningar 1,300 kronor; kolleger: lika med adjunkter
vid de högre allmänna läroverken; musiklärare: lön 500 kronor; qymnastik-
och teckning slär are: lika med nuvarande aflöning;

att uppflyttning från lägre till högre lönegrad medgåfves lärarne efter
da gällande grunder;

c) med afseende på de treklassiga allmänna läroverken samt de t edar
h enklassiga pedagogierna:

att lärarne vid dessa läroverk skulle erhålla tillfällig löneförbättring,
så att hela aflöningen uppginge till följande belopp: rektorer vid de treklassiga
läroverken: lönegrader 1) 2,500 kronor, 2) 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar
1,000 kronor; rektorer vid tvåklassiga pedagogier: lönegrader
1) 2,000 kronor, 2) 2,500 kronor, 3) 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar
1,000 kronorkolleger vid de treklassiga läroverken och de tvåklassiga
pedagogierna: lika med adjunkter vid högre allmänna läroverk;
lärare vid enklassiga pedagogier: lön 2,000 kronor; musik-, gymnastik- och
teckning slär are: lika med nuvarande aflöning;

att uppflyttning från lägre till högre lönegrad medgåfves kollegerna
etter dittills gällande grunder, men att rektorerna vid de treklassiga läroverken
och tvaklassiga pedagogierna måtte efter 10 års tjenstgöring, räknadt
tran början af kalenderaret näst efter det, då fullmagt första gången erhölls
såsom ordinarie lärare, uppflyttas i andra lönegraden och de sistnämnda
efter ytterligare 5 års tjenstgöring i tredje lönegraden;

att tjenstgöringspenningärna skulle för alla lärare och lärarinnor, rektorerne
undantagne, beräknas utgå för läsår eller för ett visst antal läsveckor;
att de i rektorernas aflöning ingående tjenstgöringspenningar skulle
beräknas utgå för kalenderår, men till olika belopp för läsåret och för
ferierna efter särskilda bestämmelser, som af Kongl. Maj:t faststäldes; samt
att tjenstgöringspenningarna icke finge af tjenstens innehafvare uppbäras
under tjenstledighet, dock att, om rektor eller lektoi’, som vore doinkapitelsledamot,
endast åtnjöte ledighet från domkapitelsgöromålen, afdrag å tjenstgöringspenningarna
icke skulle ske;

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade aflöning, som enligt
berörda lönereglering komme lärare till del, skulle gälla som vilkor: 1) att
lärare, som enligt dittills gällande stat vore berättigad till ersättning för
indelt lön, skulle frånträda sin rätt till nämnda ersättning; 2) att innehafvare
af löner, i Indika inginge afkomst af prebendehemman och lägenheter
eller andra särskilda förmåner utom kontanta penningar, finge tillträda
ifrågavarande löneförbättring endast under vilkor att, sedan en
undersökning af dessa förmåners beskaffenhet samt uppskattning af deras
ekonomiska värde egt rum, vara underkastade antingen förmånernas indragning
till statsverket mot ersättning i penningar till det belopp, hvartill
de voro i stat beräknade, eller den minskning i statsverkets löneanslag
för tj ensten, som kunde i vederbörlig ordning varda beslutad, dock icke
till större belopp än som motsvarade den löneförbättring, som löntagaren
vid nu föreslagen lönereglering komme att vinna; 3) att den genom nådiga
cirkulären den 20 mars 1858 och den 29 december 1860 stadgade skyldighet
för vissa lärare att, i händelse de genom inträffade förändringar
skulle finnas umbärlige, inträda i tjenstgöring vid annat läroverk, helst
inom stiftet, skulle åligga äfven öfrige vid de högre och de femklassiga
allmänna läroverken anstälde lärare, intill dess de uppnått 45 års ålder;
samt 4) att lärare skulle vara skyldig att från tjensten afgå med pension
enligt de bestämmelser, som i sammanhang med denna lönereglering komme
att fastställas;

att hvarje lärare, som blefve utnämnd till tjenst, med hvilken rätt till
särskilda förmåner vore förenad, skulle vara underkastad den minskning
i aflöning från statsverket, som Kongl. Maj:t framdeles kunde finna lämpligt
besluta, till ett belopp icke öfverstigande det, hvartill de i lönen ingående
särskilda förmåner efter skälig uppskattning uppginge;

att, med undantag för gymnastiklärarne, öfrige ordinarie lärare och
lärarinnor vid rikets högre och femklassiga allmänna läroverk skulle hafva
rättighet och, hvad angår de lärare och lärarinnor, som ingå på den nya
lönestaten eller som utnämnas efter det kungörelse i ämnet utkommit,

äfven skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår
med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten
afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest
och så länge den pensionsberättigade pröfvades i tjensten kunna på ett
tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kunde finnas villig att i
densamma qvarstå;

att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått
60 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skulle under i öfrigt enahanda vilkor
och förutsättningar, som för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva samma
rätt och skyldighet att från tjensten afgå med pension, som nästföregående
moment innehåller beträffande öfrige lärare;

att vid dessa läroverk anstäld ordinarie lärare eller lärarinna, som i
minst tre år lidit af lamhet, blindhet, döfhet eller vansinne, hvaraf han
eller hon varit urståndsatt att sin tjenst bestrida, måtte, derest det blefve
behörigen styrkt, att anledning icke förefunnes till antagande, det han
eller hon kunde återvinna tjenstbarhet, kunna äfven utan egen ansökning
före uppnådd pensionsålder från tjensten skiljas mot åtnjutande under sin
återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten, hvilken pension
skulle för lärare eller lärarinna, hvars aflöning är fördelad i lön och
tjenstgöringspenningar, utgå med ett belopp lika med hela lönen, om han
eller hon befunne sig i annan lönegrad än den högsta, men för den, som
redan uppnått högsta lönegraden eller innehade tjenst, för hvilken inga
lönegrader funnes, skulle så beräknas, att för hvarje i full pensionsålder
felande tjenstår afdroges en procent af lönen, dock icke mer än tio procent,
samt att för lärare och lärarinna, hvars aflöning icke vore på förenämnda
sätt fördelad, pensionen skulle utgå med ett mot tre fjerdedelar af lönen
svarande belopp, minskadt med en procent för hvarje tjenstår, som felades
i pensionsåldern, dock icke öfver tio procent; samt slutligen

att Riksdagen i sammanhang härmed jemväl måtte för sin del medgifva,
att de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner af
privilegii natur, som vore lärare vid de allmänna läroverken och pedagogierna
på lön anslagna, finge, i den mån det kunde ske utan förnärmande
af nuvarande innehafvares rätt eller rubbning uti enskildes genom testamenten
eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas.
statsutskottets Denna Kongl. Maj:ts framställning tillstyrktes af statsutskottet i hvad
u a a» e. ^en rör(je förhöjda terminsafgifter af de allmänna läroverkens lärjungar
obetingadt, men beträffande löneregleringen för lärarne vid de allmänna
läroverken blott så till vida, att de för ändamålet äskade beloppen skulle
beviljas på extra stat för år 1883; och ansåg utskottet, att vid sådant förhållande
hvarken de vilkor, som uppstälts för löneförhöjningens åtnjutande

på ordinarie stat, eller förändring i sättet för lärarnes pensionering för
tillfället borde ifrågakomma.

I sin motivering af detta beslut yttrar sig utskottet sålunda:

»Den grundsats, som nu är i fråga att här införas, eller att lärjungarne
vid statens allmänna läroverk böra i någon mån bidraga äfven till
bestridandet af kostnaderna för lärarnes aflöning, är visserligen i denna
form ny i vårt land, men, på sätt komiterade jemväl anfört, deremot tillämpad
i andra länder och särskildt i våra grannländer. Enligt utskottets
åsigt kan det äfven anses rätt och skäligt att personer, som befinna sig i
den ekonomiska ställning, att de kunna bekosta eller i allt fall bidraga
till utgifterna för sina barns undervisning, icke erhålla denna undervisning
så godt som för intet af staten. Genom bestämmandet af en högre
afgift vinnes dessutom den ur så väl allmän som enskild synpunkt beaktansvärda
fördelen, att ej allt för många ynglingar lockas in på den
mödosamma studiebanan eller frestas till att för länge fortsätta sin skolgång
utan att derför hafva tillräckliga anlag eller i längden kunna bära
de uppoffringar, som dermed äro förenade, om de skola vinna verklig
eller för staten afsevärd förkofran i bildning. För desse är det nemligen
utan tvifvel mycket lyckligare att i tid välja en annan lefnadsrigtning
och sålunda på en gång mer gagna sitt land och vida bättre vinna sin
utkomst».

»Väl torde å andra sidan mot afgiftsförhöjningen invändas, att derigenom
tilläfventyrs begåfvade ynglingar ur de fattigare samhällsklasserna
skulle kunna beröfvas tillfälle till förvärfvande af kunskaper, som kunde
göra dem skickliga till utöfvande af en gagnande verksamhet; men, enligt
utskottets öfvertygelse, saknar en dylik invändning väsentlig betydelse, enär
helt säkert, med den föreslagna rättigheten till befrielse för ett ej oväsentligt
antal lärjungar antingen från hela, eller ock för de så kallade
mindre bemedlade från halfva den ifrågasatta nya afgiften, knappast någon
yngling, som visar verklig håg och fallenhet för studier samt genom
flit och godt uppförande gör sig förtjent af sådan befrielse, på grund af
bristande tillgångar skulle behöfva försaka den högre offentliga undervisningen,
utan tvärtom sådana ynglingar i och genom förändringen med
större lätthet skulle komma framåt än nu är fallet, då anlagen hafva
mindre att betyda i fråga om möjligheten till skolgång.»

»Beträffande vidare frågan om lärarnes löne- och pensionsreglering,
har utskottet velat erinra derom, att hittills icke någon dylik reglering
för dem blifvit stäld i samband med de löneregleringar, som under senare
tiden egt rum för flertalet öfrige tjensteman, hvaraf också följt, dels att
lärarnes löneförmåner ej, såsom andre tjenstemäns, äro fördelade i lön och

Riksdagens

beslut.

tjenstgöringspcnningar och dels att lönebeloppen för lärarne i allmänhet
äro lägre. Att detta förhållande påkallar rättelse, torde vara så mycket
mer uppenbart, som det är att befara att, om än sökande till lärarebeställningar
fortfarande skulle stå att finna, åt detta kall dock icke skulle vilja
egna sig personer med den duglighet och förmåga, som de allt mer ökade
anspråken på undervisningen nu mer än förr med nödvändighet ställa på
läraren, om han skall kunna rätt fullgöra sitt särdeles vigtiga och ansvarsfulla
värf.»

»Då emellertid i båda de motioner, öfver hvilka det tillhör utskottet
att här äfven yttra sig, frågan om lärarnes lönereglering blifvit stäld i
samband med ifrågasatta förändringar i afseende å läroverkens organisation
samt ett sådant samband jemväl blifvit i statsrådsprotokollet antydt, torde
böra tillses, att löneregleringen icke må genomföras på sådant sätt, att derigenom
hinder läggas i vägen för de påyrkade förändringarna, derest dessa
i öfrigt skulle befinnas ändamålsenliga, i hvilket hänseende, enligt hvad
till statsrådsprotokollet blifvit yttradt, utredning torde vara att förvänta
utaf en komité af sakkunnige och för den allmänna bildningen intresserade
män.»

Mot utskottets beslut reserverade sig de af Andra Kammaren valde
ledamöterna, hvilka yrkade, att utskottet på angifna skäl skulle förklara,
att det, ehuru med allt erkännande af ärendets stora vigt och betydelse
samt af lärarens berättigade anspråk på erhållande af en efter omfattningen
och vigten af hans tjensteåligganden afpassad aflöning, äfvensom
af billigheten att de mera bemedlade, hvilkas söner i regeln torde få anses,
om icke mest anlita, dock fullständigast begagna sig af de allmänna läroverken,
böra genom högre terminsafgifter mera än nu bidraga till kostnaden
för den offentliga undervisningen, icke för närvarande kunnat biträda
Kongl. Maj:ts föreliggande proposition.

Första Kammaren biföll statsutskottets hemställan, under det att Andra
Kammaren beslöt i öfverensstämmelse med reservanternas förslag, dervid
särskild! betonande de skäl och omständigheter, som i reservationen vid
punkten I blifvit anförda. Sedan Kamrarne sålunda stannat vid olika beslut,
beslöts genom gemensam omröstning att för beredande af löneförbättring
för lärarne vid de allmänna läroverken, med tillämpning af de i
statsrådsprotokollet angifna grunder, med hälften af de belopp, som
blifvit af Kongl. Maj:t föreslagna, skulle på extra stat för år 1883 anvisas
såsom förhöjning i anslaget till de allmänna läroverken 336,975
kronor.

De följande Riksdagarne hafva år för år för detta ändamål beviljat

samma belopp och dertill äfven för beredande af löneförbättring för lärarne
vid pedagogierna enligt samma grunder ett belopp af 8,750 kronor.

Under de senare åren hafva sålunda lärarne vid de allmänna
verken och pedagogierna åtnjutit följande aflöning:

rektorer: vid de högre allmänna läroverken 4,500 kronor och efter tio
års tjenstgöring såsom rektor vid sådant läroverk 5,000 kronor; vid de
femklassiga läroverken i Stockholm 4,000 kronor; vid de öfriga femklassiga
läroverken 3,500 kronor och efter tio års tjenstgöring såsom rektor vid
femklassigt läroverk 4,000 kronor; vid de treklassiga läroverken 3,000
kronor och efter 15 års tjenstgöring såsom ordinarie lärare 3,500 kronor;
vid de tvåklassiga pedagogierna 2,500 kronor samt efter femton års tjenstgöring
i egenskap af ordinarie lärare 3,000 kronor och efter tjugu års
dylik tjenstgöring 3,500 kronor; hvarförutom dessa rektorer af vederbörande
kommuner åtnjutit fri bostad eller hyresersättning;

lektorer vid de allmänna läroverken: fem lönegrader å 2,500, 3,000,
3,500, 4,000 och 4,500 kronor, med uppflyttningsrätt från lägre till närmast
högre lönegrad efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring; -

lärO- Lärarnes nuvarande
löneförmåner.

adjunkter vid de högre läroverken samt kolleger vid de lägre läroverken
och de tvåklassiga pedagogierna: fem lönegrader å 1,500, 2,000, 2,500, 3,000
och 3,500 kronor, med uppflyttningsrätt lika som lektorer;

lärare vid enklassiga pedagogier: 1,500 kronor jemte fri bostad;
musiklärare: vid de högre läroverken tre lönegrader å 750, 1,000 och
1,250 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till närmast högre lönegrad
enligt samma grunder, som gälla för lektorer och adjunkter; vid de
femklassiga läroverken 450 kronor; vid de treklassiga läroverken 300 kronor;
vid de tvåklassiga pedagogierna 200 kronor;

teckning slär are: vid. de högre läroverken tre lönegrader å 1,000, 1,250
och 1,500 kronor, med uppflyttningsrätt enligt samma grunder som lektorer
och adjunkter; vid de femklassiga läroverken 600 kronor; vid de treklassiga
läroverken 300 kronor; hvarjemte samtlige teckningslärare ega
rätt att efter vissa grunder åtnjuta särskildt arfvode för de undervisningstimmar,
som åläggas dem utöfver ett visst antal i veckan;

gymnastiklärare: vid de högre läroverken tre lönegrader å 1,000, 1,250
och 1,500 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till högre lönegrad
enligt samma grunder som lektorer och adjunkter; vid de femklassiga
läroverken 600 kronor; vid de treklassiga läroverken och de tvåklassiga
pedagogierna 300 kronor;

hvartill hör läggas den löneförbättring, som Riksdagen på extra stat
beviljat för åren 1883—1887, utgörande för

rektorer vid allmänt läroverk och tvåklassig pedagogi 250 kronor;
lektorer, adjunkter och kolleger i första, andra, tredje eller fjerde lönegraden
500 kronor, i femte lönegraden 250 kronor;
lärare vid enklassig pedagogi 250 kronor;

musiklärare vid högre läroverk, hvilken uppbär lön i första lönegraden,
125 kronor, i andra lönegraden 100 kronor och i tredje lönegraden
75 kronor;

musiklärare vid, femklassigt läroverk 25 kronor;

gymnastik- och teckning slär are vid, högre läroverk, hvilka uppbära lön
i första lönegraden, 100 kronor, i andra lönegraden 75 kronor och i tredje
lönegraden 50 kronor.

rearing*för Ee som förbemälde komiterade äfvensom af statsutskottet vid

‘lårurne. 1882 års riksdag anfördes för höjandet af de terminliga afgifter, som utgå

från de allmänna läroverkens lärjungar, samt för behöfligheten och billigheten
af löneförbättring för nämnda läroverks lärare, qvarstå ännu lika
giltiga. 1882 års Riksdag kan äfven anses hafva i princip godkänt dessa
förslag, ehuru den icke fann lämpligt att för tillfället lemna sitt bifall till
deras genomförande, emedan den ansåg, att dessa frågors definitiva lösning
borde ske i sammanhang med eu ifrågasatt förändring af läroverkens
organisation och en förlängning af läsåret. Då emellertid nu en fullständig
plan till läroverkens omorganisation föreligger och deri ingår såsom
ett vigtigt moment en rätt betydlig förlängning af lärarnes arbetstid;
och då intet af vigt anmärkts mot de särskilda bestämmelser, som
innehållas i Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen angående löneförbättring
för lärare vid de allmänna läroverken, utan dessa fastmera godkändes
så till vida, att det å extra stat beviljade beloppet bestämdes att
utgå i enlighet med de i omförmälda framställning angifna grunder, så
anser jag mig böra i det hela oförändrade ånyo framlägga berörda förslag.
Endast i några få punkter har jag att föreslå mindre väsentliga
ändringar.

Förhöjning af Hvad först förhöjningen af terminsafgifterna vidkommer, föreslår läroterminsgfgif-
verkskomitén i detta hänseende följande bestämmelser:

1) att lärjunge, som är vid allmänt läroverk inskrifven, skall för
hvarje termin erlägga:

A) till statsverket:

inom lista, 2:dra och 3:dje klasserna kr. 10;

» 4:de och 5:te klasserna kr. 20;

» 6:te och 7:de » »30;

B) till läroverkets kassor:

l:o till ljus- och vedkassan den afgift, hvarom i läroverksstadgan §
136 mom. 1 talas;

2:o till biblioteks- och materielkassan 4 kronor 50 öre;

3:o till byggnads fonden 5 kronor;

2) att befrielse från samtliga de under A) samt B) 2:o och 3:o i föregående
punkt nämnda afgifterna kan beviljas medellöse lärjungar, sa vida
de genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande anses böra till
erhållande af denna förmån komma i åtanke;

att befrielse från halfva beloppet af samtliga dessa afgifter kan beviljas
mindre bemedlade lärjungar, som uppfylla det för hel befrielse i
föregående moment stadgade vilkor;

att lärjunge ej må från erläggande af ifrågavarande afgifters vare sig
hela eller halfva belopp erhålla befrielse för den termin, under hvilken
han blifvit vid läroverket inskrifven; dock att denna bestämmelse icke
skall gälla den lärjunge, som vid höstterminens början söker inträde
vid högre läroverk, efter att vid näst föregående vårtermins slut hafva
vid lägre allmänt läroverk vunnit flyttning från detta läroverks högsta
klass;

3) att ej i någon år saf delning mer än 15 °jo åt afdelningens hela
lärjungeantal må erhålla hel befrielse och ej mer än 20 % half sådan,
hvarvid dock, om så pröfvas nödigt, tvä halfva befrielser må kunna
ersätta en hel sådan eller omvändt, blott att hela det för hvarje termin
inom årsafdelningen debiterade afgiftsbeloppet ej understiger 75 % åt
hvad det skulle utgöra, om alla lärjungarne erlade full afgift (de olika
finierna. inom samma årsafdelning betraktas vid denna beräkning såsom
ett helt);

att vid bestämmandet af det antal lärjungar, som inom hvarje årsafdelning
kan erhålla sådan befrielse, hvarom här talas, de lärjungar ej
må tagas i beräkning, hvilka enligt föregående punkt ej kunna för terminen
till sådan befrielse ifrågakomma;

4) att befrielsen beviljas, efter företedda intyg om de härvid ifrågakommande
lärjungarnes lefnadsvilkor, genom läroverkskollegiets beslut,
hvilket underställes efori eller möjligen blifvande lokalstyrelses pröfning
och stadfästelse;

5) att uppbörden af samtliga de i första punkten nämnda afgifterna
verkställes på utsatt tid, 14 dagar efter det tillkännagifvande blifvit gjordt
om de enligt föregående punkt beviljade afgiftsbefrielser, och senast 6
veckor efter terminens början;

6) att uppbörden af den under A) i första punkten nämnda afgiften
redovisas af rektor, i länen till landtränterierna och . i Stockholm till statskontoret,
för vårterminen före juni och för höstterminen före december
månads slut; samt att de öfriga afgifterna förvaltas och redovisas så, som
i §§ 136 och 137 af gällande läroverksstadga föreskrifves;

7) att lärjunge, som ej före lästerminens utgång erlagt, stadgade utgifter,
skall från läroverket uteslutas och ej må vare sig i detta eller
annat af staten bekostadt eller understöd! läroverk intagas, förr än den
resterande afgiften blifvit gulden;

att, om lärjunge, som enligt näst föregående punkt blifvit från läroverket
utesluten, önskar erhålla afgångsbetyg, sådant må för honom utfärdas;
dock att a detsamma skall antecknas den skuld, i hvilken han
häftar pa grund af uraktlåtenheten att de stadgade afgifterna erlägga.

Hvad koinitén här föreslagit, synes mig i allmänhet väl grundad!.
Särskild! torde dess förslag att nedsätta terminsafgiften för lärjungarne i
de tre lägsta klasserna till 10 kronor förtjena beaktande. Derigenom att
afgiften i dessa klasser göres så låg, kunna föräldrar och målsmän utan
större uppoffringar låta sina söner och myndlingar pröfva sin håg och
förmåga för studier; och en icke ringa del af de olägenheter, förhöjda
terminsafgifter medföra, är dermed undanröjd. Emellertid torde en ytterligare
nedsättning i terminsafgifterna icke blott i de tre lägsta utan äfven
i 4:de och öde klasserna böra ega rum å den s. k. praktiska linien. Då
denna linie är ansedd att upptaga lärjungar, som efter några få års
studier. skola utgå i det praktiska lifvet, är tydligt att denna linie företrädesvis
kommer att väljas af medellöse och mindre bemedlade lärjungar,
med afseende å Indika de beräkningar, komitén gjort angående lärjungarnes.
förmåga i allmänhet att bära förhöjda terminsafgifter, icke gälla.
Lämpligt, torde derför vara att för lärjungarne å den föreslagna praktiska
linien bestämma de till statsverket ingående terminsafgifterna till
blott hälften af det belopp, med hvithet de utgå af lärjungarne å öfriga
linier.

Beträffande de följande punkterna af komiténs förslag, synes mig
den i 2:dra punktens 3:dje moment innehållna bestämmelsen väl sträng,
ty mer än en gång torde komma att inträffa, att en nyintagen lärjunge
kan med fullt tillförlitliga intyg styrka framstående fallenhet3 för studier,
synnerlig flit, godt uppförande och stor fattigdom; och det vore dock
hardt, om en sådan icke skulle kunna komma i fråga till befrielse ens
lian de afgifter, från hvilka lian nu pa grund af sin medellöshet emir rätt
att befrias.

Äfven bestämmelserna i 3:dje och 4:de punkterna skulle jag vilja

formulera något annorlunda. Jag anser visserligen att frågan om befrielserna
bör närmast afgöras för hvarje årsklass eller årsafdelning särskild!;
men om härvid befrielse i någon klass eller afdelning icke blifvit
medgifven till 25 °/v af det totala beloppet, skulle ytterligare befrielse
kunna medgifvas i annan till samma skolstadium (klasserna 1—3, 4—5
eller 6 — 7) hörande klass, blott icke befrielse medgåfves från mer än 25 %
af det belopp, som utan befrielse skulle erlagts af de till ifrågavarande
skolstadium hörande lärjungarne.

Att, såsom komitén föreslåi'' i 4:de punkten, fortfarande öfverlåta åt
lärarekollegiet ensamt att besluta angående befrielser från terminsafgifterna,
synes mig ej vara fullt lämpligt. Ty sedan dessa afgifter blifvit
så betydligt höjda, torde för fullgörande af detta uppdrag fordras noggrannare
kännedom om ortens befolkning och dess förmögenhetsvilkor,
än som kan förutsättas hos kollegiets medlemmar. Jag anser derför
ändamålsenligast att uppdraga detta värf åt en nämnd, bestående af läroverkets
rektor såsom ordförande, klassföreståndaren för den klass eller
afdelning, som frågan i hvarje fall gäller, samt två af lärarekollegiet, eu
af läroverksstadens kommunalstyrelse och två af landstinget valde ledamöter.

Beträffande beräkningen af den inkomst, som af berörda afgifter
skulle tillflyta statsverket, så bär komitén dervid dels utgått från lärjungeantalet
vid en enda tidpunkt, höstterminens början 1882, dels vid
sjelfva räkningen gjort ett par misstag, hvarigenom det lärjungeantal,
af hvilket afgifter beräknats, blifvit med 342 för stort. A ena sidan
bär nemligen komitén i den tabell öfver lärjungarnes ekonomiska vilkor
(II. Kap. VIII, Tab. 6—10), som lagts till grund för beräkningen, uppgifvit
lärjungeantalet vid de högre läroverken 43 och vid de femklassiga
20 högre, än det i sjelfva verket var, enligt hvad tabellerna öfver lärjungeantalet
höstterminerna 1873—1883 (II. Kap. IX, Tab. 5, 6) upplysa;
och å andra sidan har komitén underlåtit att frånräkna lärjungarne vid
läroverken i Norrtelge, Enköping, Mariestad och Arboga, ehuru dessa läroverk,
enligt komiténs förslag, skulle ombildas till kommunalskolor och
lärjungarnes terminsafgifter i följd deraf ingå till kommunen och icke
till statsverket. Jag har derför låtit utföra ny beräkning af nämnda afgifter
vid de högre och femklassiga läroverken och dervid utgått från
medelantalet lärjungar vid början af höstterminerna 1881 —1885. Enligt
denna beräkning, som finnes upptagen i bil. VI e, skulle, sedan den nedsatta
afgiften för lärjungarne å den praktiska linien tagits i betraktande
och 10 % afdragits för möjlig minskning i lärjungeantalet, statens be -

hållna inkomst af ifrågavarande afgifter uppgå till 337,000 kronor i rundadt
tal.

De ändringar och tillägg till de i kongl. propositionen till 1882 års
Riksdag föreslagna lärarelönerna, hvarpå jag ofvan hänsyfta!, angå lärarne
i teckning och gymnastik samt extralärare och vikarier.
ringbult Såsom i en underdånig petition angående löneförbättring åt teckningsiämre.
niugslärame blifvit framhållet, växlar dessa lärares undervisningstid vid
de högre läroverken högst betydligt. Så varierade den under läsåret
1884 — 1885 mellan 14 och 37 timmar i veckan. Enligt nu gällande bestämmelser
är teckningsläraren vid ett högre läroverk skyldig att mot
sin till 1,000, 1,250 eller 1,500 kronor uppgående lön undervisa 15 timmar
i veckan samt åtnjuter för hvarje undervisningstimme derutöfver,
om han uppbär lön i lista eller 2:dra lönegraden, 75 kronor, men om
lian är i 3:dje lönegraden 100 kronor. En teckningslärare, som undervisar
30 timmar i veckan, uppbär således årligen 2,125 kronor, om han
är i lista lönegraden och, om han är i tredje, 3,000 kronor. Men blefve
han sjuk och erhölle tjenstledighet, så förlorade han tydligen arfvodet
för öfvertimmarne och måste dessutom afstå fjerdedelen af sin lön åt
vikarien. Det återstode honom då att lefva af i förra fallet 750 kronor,
i senare fallet 1,125 kronor. Äfven på den blifvande pensionens belopp
utöfvar detta aflöningssätt ett ogynsamt inflytande. Ty en lärare, som
haft 30 timmars undervisning hvarje vecka i skolan och sålunda deråt
egna! i det närmaste hela sin tid samt under tjenstetiden uppburit

3,000 kronor årligen, erhåller i pension endast 1,500 kronor. Dessa
missförhållanden kunna emellertid utan någon större direkt kostnad för
staten afhjelpas derigenom, att teckningslärarebefattningarna indelas i
olika klasser med olika aflöning och tjenstgöringstid. Vid befattningar
af lista klassen torde aflöningen böra bestämmas till 2,000 kronor med
tvenne ålderstillägg å 250 kronor hvartdera och en tjenstgöring af 25
timmar i veckan, vid befattningar af 2:dra klassen till 1,500 kronor med
två ålderstillägg å 250 kronor och en tjenstgöring af 20 timmar i veckan,
samt vid befattningar af 3:dje klassen till 1,200 kronor med två
ålderstillägg å 200 kronor hvartdera samt en tjenstgöring af 16 timmar
i veckan. Af första klassens teckningslärarebefattningar torde erfordras
7 och af 2:dra klassens likaledes 7, under det att de öfriga 21 skulle
höra till 3:dje klassens befattningar, vid h vilka såväl aflöning som tjenstgöringstid
helt och hållet öfverensstämma med dem, som i förut omförmälda
kongl. proposition föreslås för samtlige teckningslärare vid högre
läroverk.

Emellertid borde det icke vara en gång för alla bestämdt, till hvilken

klass teckningslärarebefattningen vid hvarje läroverk skulle höra, då härigenom,
i följd af vexlande förhållanden, stora oegentligheter kunde uppstå,
utan borde, innan teckningslärarebefattning tillsättes, af Kong! Maj:t
afgöras, till hvilken klass den borde räknas. För den närmaste framtiden
torde dylika befattningar af 1 :sta klassen blifva företrädesvis behöfliga vid
högre realläroverket i Stockholm, högre latinläroverket å Norrmalm, högre
realläroverket i Göteborg samt högre läroverken i Malmö, Jönköping, Norrköping
och Örebro. Befattningar af 2:dra klassen torde åter erfordras vid
högre latinläroverket å Södermalm samt läroverken i Lund, Linköping,

Upsala, Skara, Karlstad och Kalmar.

Gymnastiklärarnes tjenstgöringsskyklighet har hittills icke varit bestämd
i visst timantal för vecka, utan hafva gymnastiklärarne vid de högre tjenstgöringsläroverk,
hvarest lärjungarnes antal i betydligare mån öfverstiger 200, i,hyl*$%n”eh
följd af kongl. cirkuläret den 11 december 1863, för sitt ökade arbete
erhållit ett extra arfvode, hvarförutom särskild! arfvode äfven utgått för
ledningen af de utsträckta militäröfningarna.

Vid genomförandet af nu föreslagna anordning af gymnastik-, vapenoch
militäröfningar vid de allmänna läroverken torde emellertid blifva
nödvändigt, att, såsom läroverkskomitén äfven föreslagit, ordna gymnastiklärarnes
aflöning på samma sätt som teckningslärarnes, sa att de för den
i stat bestämda lönen åläggas ett visst antal undervisningstimmar i veckan
samt erhålla särskild! arfvode för hvarje Överskjutande timme. Och torde
härvid böra upprepas den föreskrift, som redan finnes upptagen i kongl.
cirkuläret den 11 december 1863, nemligen att gymnastiklärare vid högre
läroverk, som icke sjelf eger erforderlig skicklighet att meddela undervisning
i exercis och militäröfningar, på egen bekostnad skall aflöna det
biträde, som i sådant hänseende pröfvas behöfligt och af vederbörande
godkännes.

Möjligen kommer det att i framtiden visa sig ändamålsenligt att på
samma sätt, som nu föreslagits beträffande teckningslärarebefattningarna,
indela gymnastiklärareplatserna i olika klasser, men då erfarenhet pa detta
område för närvarande helt och hållet saknas, så torde vara lämpligast att
för gymnastiklärarne fastställa samma vilkor, som föreslagits för teckningslärare
med befattning af 3:dje klassen.

Extralärare och vikarier uppbära i enlighet med kongl. cirkuläret
den 30 december 1876, om de efter aflagd filosofie kandidatexamen be-och vikarier.
hörigen genomgått det af gällande läroverksstadga föreskrifna profår,
ett arfvode efter 1,500 kronor, men eljest efter 1,200 kronor för år räknadt;
och läroverkskomitén har icke föreslagit någon höjning af dessa

Lär ar nes
lönelursb
er åkning.

arfvoden. Men tager man i betraktande att ifrågavarande lärare hafva
att på eget ansvar fullgöra alldeles samma tjenstgöring, som åligger
adjunkt eller lektor samt att det högsta af berörda arfvoden vid den
tid, då de bestämdes, var lika med ordinarie adjunkts lön i lägsta lönegraden,
och lägger man härtill, att lärarnes arbetstid enligt den nya undervisningsplanen
kommer att utsträckas med flere veckor, så kan man icke
undgå att finna, det dessa arfvoden äro alldeles för små både såsom ersättning
för det fordrade arbetet och såsom medel till nödigt lifsuppehälle.
Jag anser mig derför böra föreslå, att vikarierande lektor, som icke innehar
annan ordinarie läraretjenst, ma, om han fullgjort stadgade vilkor för
att kunna till lektor utnämnas, uppbära arfvode efter 2,000 kronor, men
eljest efter 1,800 kronor för år räknadt, samt att vikarierande adjunkt
eller kollega äfvensom extralärare må, om han efter aflagd akademisk
examen, som medför behörighet till lärarebefattning, vederbörligen genomgått
stadgad profarskurs, uppbära arfvode efter 1,800 kronor, men eljest
efter 1,500 kronor för år räknadt.

Med afseende pa lärarnes vid de allmänna läroverken uppflyttning
i högre lönegrad samt lönetursberäkning gälla för närvarande följande
föreskrifter:

enligt kongl. cirkuläret den 20 mars 1858:

n,tt ordinarie lärare (hvars lön är bestämd att utgå i vissa lönegrader)
må ega att efter fem ars för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring,
räknadt från och med början af kalenderåret näst efter det, under hvilket
fullmagt erhållits, uppflyttas från den första till den andra lönegraden
och efter lika mellantider till hvar och en af de följande;

enligt kongl. cirkuläret den 11 december 1863:

att rektorerna vid de fullständiga högre läroverken må efter 10 års
tjenstgöring i sådan egenskap erhålla 500 riksdalers tillökning i lönen,
samt att. rektorerna vid de 3-klassiga efter 15 års tjenstgöring, räknad
från början af kalenderaret näst efter det, då de först erhållit fullmagt
såsom ordinarie lärare, må uppbära ett lönebelopp lika med den högsta
kollegalönen;

att adjunkt eller kollega, som innehar högre lönegrad vid elementarläroverken
än lägsta lektorslön, må, om han erhåller lektorsbefattning, komma
i åtnjutande af enahanda lönebelopp, som han dittills haft;

att vid arsberäkning för uppflyttning till högre lönegrad hvarje lärare
eger tillgodoräkna sig äfven den tid efter inträdet af nästa statsregleringsperiod,
under hvilken han, efter det han undergått filosofie
kandidatexamen, såsom extra lärare, duplikant eller vikarie varit vid ele -

mentarläroverket använd, dock med undantag för de tre första åren af
hans så beskaffade verksamhet;

enligt kongl. cirkuläret den 13 maj 1864:

att de lektorer, som, innan de blefvo till sådan tjenst befordrade,
egt att för uppflyttning i högre lönegrad såsom adjunkter eller kolleger
tillgodoräkna sig mer än tio tjenstår och, om de qvarstått vid adjunktseller
kollegabefattning, skulle vara berättigade att tidigare än på grund
af sin tjenstgöring såsom lektorer uppflyttas i de närmast följande lönegraderna
å 2,500 och 3,000 riksdaler, må bibehålla så väl de löneförmåner
de redan innehaft, som äfven den uppflyttningsrätt de förut egt att beräkna,
och således från och med början af innevarande statsregleringsperiod
tillgodonjuta sagda uppflyttningsrätt; egande de i öfrigt att enligt
de för lektorers aflöning i allmänhet gällande grunder efter femton års
väl vitsordad tjenstgöring i sistnämnda egenskap uppflyttas i den fjerde
lönegraden för lektorer och efter tjugu års sådan tjenstgöring i den femte;
enligt kongl. cirkuläret den 29 juni 1866:

att rektorerne vid de femklassiga läroverken utom Stockholm må efter
tio års tjenstgöring i sådan egenskap erhålla 500 riksdalers tillökning
i lönen;

enligt kongl. kungörelserna den 29 maj 1874 och den 29 juni 1883:
att filosofie kandidat eller filosofie doktor, som i behörig ordning
genomgått den profårskurs, som för anställning vid statens elementarläroverk
är eller kan varda föreskrifven, samt inför vederbörlig myndighet
aflagt godkändt undervisningsprof, må vid befordran till adjunkts-, kollegaeller
lektorsbefattning vid sådant läroverk ega att för framtida lönetur
räkna sig till godo den tid han från och med året näst efter bemälda
profs afläggande tjenstgjort såsom lärare vid enskild!, af minst fem klasser
bestående läroverk, så framt hans förenämnda tjenstgöring varit väsentligen
lika med adjunkts, kollegas eller lektors tjenstgöring vid statens
elementarläroverk, samt han företer vederbörligt intyg derom, att han med
nit och skicklighet fullgjort sina åligganden; dock att i intet fall den tid,
som för lönetur beräknas, får öfverskrida tio år;
enligt kongl. cirkulären den 1 juni 1877:

att filosofie kandidat eller filosofie doktor, hvilken i behörig ordning
genomgått den profårskurs, som för anställning vid statens elementarläroverk
är eller kan varda föreskrifven, samt i öfrigt fullgjort stadgade vilkor
för att kunna till lektor, adjunkt eller kollega vid sådant läroverk utnämnas,
må vid skeende befordran räkna sig till godo den tid, han från
och med året näst efter berörda vilkors fullgörande såsom extra ordinarie
lärare tjenstgjort vid statens elementarläroverk eller tvåklassiga pedagogier,

så framt lians förenämnda tjenstgöring varit väsentligen lika med dem
som åligger lektor, adjunkt eller kollega vid dylika läroverk;

att docent, som vid eller efter ingången af år 1878 tillträder ett af
de på universitetens stater uppförda docentstipendier, må, i händelse lian
öfvergår i elementarläroverkets tjenst, för bestämmande af lönegrad räkna
sig till godo högst fem år af den tid, han deltagit i undervisningen vid
universitetet;

enligt kong! cirkuläret den 18 maj 1878:

att, utöfver de med statens stipendier försedda docenter vid universiteten,
af de vid nästkommande års ingång redan anstälde eller sedermera
inom teologiska och filosofiska fakulteterna antagne docenter ett antal af
tjugu vid universitetet i Upsala och ett antal af tio vid universitetet i
Lund, i den ordning de vid hvartdera universitetet efter utnämningsdagen
sins emellan intaga, må, så vidt de genom aflagda examina och fullgörande
af det för blifvande elementarlärare stadgade profår vunnit behörighet till
anställning vid offentligt elementarläroverk, ega att för bestämmande af
lönegrad vid sådant läroverk räkna sig till godo högst fem år af den tid,
under hvilken de styrkt sig hafva, vare sig genom föreläsningars hållande
eller genom biträde vid ledning af öfningarna i något vid universitetet
inrättad t seminarium eller på annat deremot svarande sätt, med goda vitsord
deltagit i undervisningen vid universitetet; skolande vid denna beräkning
hvarje lästermin anses lika med ett hälft år.

Med anledning af bestämmelserna i de tre sist anförda cirkulären af
den 1 juni 1877 och den 18 maj 1878 har till ecklesiastikdepartementet
inlemnats en af en mängd lärare vid de allmänna läroverken undertecknad
petition, hvari framhålles, hurusom ordinarie adjunkter och kolleger, i följd af
dessa bestämmelser, med hänsyn till lönetursberäkning såsom lektor kommit
i sämre ställning än extra ordinarie lärare och docenter. Ordinarie adjunkt,
som efter flere års väl vitsordad tjenstgöring, till och med såsom
tillförordnad lektor, lyckades vinna befordran till ordinarie lektorsbeställning,
finge nemligen icke räkna sig till godo den föregående tjenstetid
han enligt de nådiga cirkulären skulle haft rätt att räkna, derest han i
stället tjenstgjort såsom extra ordinarie lärare eller till och med som docent
med väsentligen mindre och helt olikartad tjenstgöring. Om således två
lektorsaspiranter efter samtidigt vunnen lektorskompetens skötte lektorstjenst,
den ene såsom extra ordinarie lärare, den andre såsom ordinarie
adjunkt, till dess de båda samtidigt efter exempelvis fem års tjenstgöring
befordrades till ordinarie lektorer, så skulle inträffa, att den förre extra
ordination genast uppflyttades i andra lektorslönegraden, under det att
den förre ordinarie adjunkten måste qvardröja fem år i första lektors -

lönegraden. Då detta förhållande knappast kunnat vara afsedt och inom
lärarekåren väckt liflig klagan och allvarliga bekymmer, anhålla petitionärerna,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att samma rätt till lönetursberäkning,
som genom nådiga cirkuläret af den 1 juni 1877 tillerkändes
extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken, matte utsträckas till de
ordinarie adjunkter, som från cirkulärets giltighetsdatum blifvit till lektorer
befordrade, så att äfven de må få beräkna sin lönetur från året näst
efter det de fullgjort vilkoren för att kunna till lektorer befordras.

Upprepade gånger hafva äfven, ehuru icke genom särskild petition,
yrkanden frainstälts om sådan ändring i nådiga cirkuläret den 13 maj 1864,
att ordinarie adjunkt eller extra ordinarie lärare, som vid sin befordran
egt att för uppflyttning i högre lönegrad såsom adjunkt tillgodoräkna sig
mer än tio års tjenstgöring, må icke blott åtnjuta de löneförmåner han
såsom adjunkt skulle innehaft och den uppflyttningsrätfl som honom såsom
sådan tillkomme, utan äfven, sedan hans lönetur såsom lektor med
hänsyn härtill blifvit bestämd, ega samma rätt som öfriga lektorer att
efter fem års väl vitsordad tjenstgöring i en lönegrad uppflyttas i den
närmast högre. För närvarande är förhållandet sadant, att om en adjunkt
t. ex. samtidigt med sin uppflyttning i näst högsta adjunktslönegraden
befordras till lektor, så får han visserligen genast uppbära lön i andra
lektorslönegraden och uppflyttas efter fem års ytterligare tjenstgöring i
tredje lektorslönegraden, men der maste han stanna, tills han i femton ar
tjenstgjort såsom lektor, det vill i detta fall säga tio år eller dubbelt så
länge som andra lektorer. Fn extra ordinarie åter, som vid sin befordran
till lektor egt att räkna sig till godo femton tjenstår för uppflyttning
såsom adjunkt och som således, om han först utnämnts till adjunkt och
derpå till lektor, skulle haft rätt att genast uppbära lön i 2:dra lektorslönegraden,
får, om han direkt utnämnes till lektor, alls icke räkna sig
sin förra tjenstgöring till godo.

Hvad sålunda blifvit anmärkt synes mig särdeles behjertansvärdt.
Att den omständigheten, att en lärare erhållit adjunktsfullmagt, icke bör
betaga honom den rätt att för lektorstjenstgöring räkna lönetur såsom
lektor, hvilken han utan dylik fullmagt skulle hafva haft, torde vara alldeles
klart. Och billigheten talar högt för att en adjunkt, som först vid
äldre år vinner befordran till lektor, må få med hvart femte år, på samma
sätt som kamraterna, flytta upp i högre lönegrad och icke under en längre
tid hejdas vid den punkt, der han såsom adjunkt skulle hafva stannat.
Ej mindre billigt synes det äfven, att en extra ordinarie lärare, som tjenstgjort
så länge, att han eger rätt att för uppflyttning såsom adjunkt räkna

nier än tio år, må vid befordran till lektor få något gagn af denna sin
långa tjenstgöring utan att behöfva först söka adjunktsbefattning.

Vidare hafva fram ställningar gjorts derom,'' att lärare vid folkskolelärareseminarierna,
högre lärarinneseminariet och sjökrigsskolan må på
samma sätt som extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken eller
åtminstone såsom lärare vid privata goss-skolor erhålla rätt att räkna sin
tjenstgöring, sig till godo för uppflyttning i högre lönegrad efter befordran
till ordinarie lärareplats vid de allmänna läroverken. Då. undervisningen
vid dessa statens läroanstalter i mycket stämmer öfver ens med den, som
meddelas vid de allmänna läroverken, torde dylik rätt näppeligen böra
helt och hållet förvägras berörda anstalters lärare; men då ej obetydliga
olikheter såväl med afseende på sjelfva undervisningen som beträffande
sätten att uppehålla disciplinen förefinnas mellan de allmänna läroverken
och ifrågavarande läroanstalter, torde ej vara lämpligt att lärare efter en
allt för lång tids tjenstgöring vid de sistnämnda öfvergå i de allmänna
läroverkens tjenst, hvarför det torde vara ändamålsenligast att samma rätt,
som genom kong! kungörelserna den 29 maj 1874 och den 29 juni 1883
tillagts lärarne vid åtskilliga privata skolor, äfven medgifves lärare vid
folkskolelärareseminarierna, högre lärarinneseminariet och sjökrigsskolan.

öfningslärarne. hafva hittills varit missgynnade i det afseende! att
ingen extraordinarie tjenstgöring, huru långvarig och huru väl vitsordad
den än varit, hittills berättigat dem till tidigare uppflyttning i högre
lönegrad efter erhållen ordinarie befattning. Detta innebär utan tvifvel
en orättvisa, . hvilken springer dess mer i ögonen, som dessa lärare varit
och aro skäligen klent aflönadc. Jag anser mig derför böra föreslå, att
vikarierande öfningslärare, som uppfylt vilkoren för att kunna utnämnas
till ordinarie öfningslärare vid högre allmänt läroverk, må ega rätt att
för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo den tid, som han
efter fullgörandet af berörda vilkor tjenstgjort såsom vikarie med full
tjenstgöring vid högre allmänt läroverk, dock med undantag för de två
första aren; äfvensom att tjenstgöring vid lägre allmänna läroverk i detta
afseende sålunda räknas, att tva ars dylik tjenstgöring anses motsvara ett
års tjenstgöring vid högre läroverk.

Vid tillämpningen af föreskrifterna angående lärares uppflyttning i
högre lönegrad har visat sig, att hufvudregeln, enligt hvilken ordinarie
lärare räknar lönetur från och med året näst efter det, under hvithet
fullmagt erhållits, understundom kommer i strid med de särskilda föreskrifter,
som i detta afseende äro gifna. Så kan t. ex. inträffa att eu
lärare, hvilken på. grund af nådiga cirkuläret den 1 juni 1877 egt rätt
att räkna vårterminen sig till godo för uppflyttning i högre lönegrad,

före eller i början af höstterminen utnämnes till ordinarie lärare och
under höstterminen har alldeles samma tjenstgöring som under vårterminen.
Vid sträng tillämpning af gällande föreskrifter kan denne
lärare ej börja räkna tjenstår såsom ordinarie förr än med följande
året, och hans uppflyttning i högre lönegrad försenas med ett år, i fall
icke händelsevis hans extraordinarie tjenstgöring varit afbruten under
en termin och han sålunda haft att räkna ett hälft års tjenstgöring utom
nu afsedda vårtermin. Hade hans utnämning åter skett omedelbart efter
höstterminens slut, och han således under hela året tjenstgjort såsom
extraordinarie, vore hans rätt att räkna detta år obestridlig. Att detta
är en orimlighet, torde vara uppenbart. Missförhållandet skulle undanrödjas
genom ett stadgande, att föreskriften om rätt till lönetursberäkning
såsom ordinarie lärare först med kalenderåret näst efter det, under
hvilket fullmagt å ordinarie tjenst erhållits, ej må leda derhän, att fullmagts
erhållande förminskar den rätt lärare derförutan skulle hafva haft
för likartad tjenstgöring.

Genom nådiga cirkuläret den 11 december 1863 tillägga lärare
vid de allmänna läroverken rätt att för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig den tid, under hvilken han, efter det han undergått
filosofie, kandidatexamen, såsom extra lärare eller vikarie varit vid nämnda
läroverk använd, med undantag för de tre första åren af hans så beskaffade
verksamhet. Detta stadgande torde numera icke vara tidsenligt
och sålunda böra upphäfvas beträffande alla, som icke redan ega
rätt att räkna sig donna förmån till godo. Vid den tid, då berörda
föreskrift utfärdades, var aflagd filosofie kandidatexamen egentligen det
enda kompetensvilkoret för adjunkts- och kollegabefattningar; men för
närvarande fordras för "dylik kompetens utom filosofie kandidatexamen i
en viss bestämd form äfven nöjaktigt genomgången profårskurs. Det
kan derför hända och händer äfven oupphörligt att lärare, som hvarken
aflagt filosofie kandidatexamen i vederbörlig form eller genomgått stadgad
profårskurs och som således äro inkompetenta att söka ordinarie
lärarebeställning, med stöd af berörda cirkulär räkna tjenstår för uppflyttning
i högre lönegrad. Ännu skarpare skulle emellertid detta missförhållande
komma att framträda, om Eders Kongl. Maj:t täcktes gilla
det förslag till ombildning af examina inom filosofiska fakulteten, som
jag har för afsigt att inom kort framlägga och enligt hvilket filosofie
kandidatexamen skulle upphöra att utgöra kompetensvilkor för lärareplatser
vid allmänna läroverken.

Med afseende på tillsättningen af rektorer vid de allmänna läroverken
gäller för närvarande att rektorer vid de högre läroverken, efter

Säl i el för tillsättning
af
rektorer.

af eforus gjord framställning, af Kong]. Maj:t tillsättas på förordnande,
der Kong!. Maj:t icke genom utnämning vill tillsätta rektorsembetet, under
det att rektorsbefattningarna vid de lägre läroverken äro fasta och efter
gjord ansökning tillsättas af vederbörande domkapitel eller direktion.

Erfarenheten har nogsamt visat, huru stort inflytande den närmaste
styresmannens verksamhet och lida personlighet utöfvar på andan vid
ett läroverk och framgången af dess arbete. Det är derför af största
vigt att fullt lämplig person väljes för denna befattning samt att hans
kraft och ifver icke genom ålderdom, sjukdom eller andra omständigheter
försvagas. Men tillsättas berörda befattningar för lifstiden, kan
knappast undvikas att åtskilliga bland dem under en längre tid komma
att skötas med mindre insigt, kraft och omsorg än vederborde. Jag
anser sålunda, att äfven beträffande rektoraten vid de lägre läroverken
bör gälla hvad för närvarande är föreskrifvet med afseende på dem vid
de högre.

Eu sådan anordning förutsätter emellertid åtskilliga andra bestämmelser.
Då den, som förordnas till rektor, i regeln torde böra vara
ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk, skulle tydligen detta läroverk
under en längre följd af år komma att umbära en af sina ordinarie
lärare, om ingen åtgärd till förebyggande af berörda missförhållande
vidtoges. Genom kong!, cirkuläret den 11 juli 1862 är visserligen stadgadt
att, i händelse till rektor vid högre elementarläroverk blifver utsedd
någon lärare, som vid annat läroverk innehar ordinarie tjenst, denna
må i vanlig ordning tillsättas, dock att den, som dertill utnämnes, skall,
när förre innehafvaren återtager utöfningen af densamma, vara skyldig
att träda i tjenstgöring vid det läroverk Kong! Maj:t med afseende å
förekommande omständigheter kan finna skäligt bestämma. Men olägenheterna
deraf, att en ordinarie lärares befattning under längre tid måste
uppehållas genom vikarie, blifva tydligen icke mindre derigenom, att den
ifrågavarande ordinarie läraren bestrider annan befattning vid samma
läroverk. Sist nämnda stadgande synes derför böra så utsträckas, att det
omfattar ej mindre lägre allmänna läroverk än äfven det fall, då den till
rektor förordnade är ordinarie lärare vid samma läroverk, der han tjenstgör
såsom rektor.

Billigt torde äfven vara, att tillförordnad rektor, i följd af sin lika
magtpåliggande som ansträngande befattning, må, i fall han uppfylt vilkoren
för att kunna utnämnas till lektor, räkna sin tjenstgöringstid såsom
rektor sig till godo för uppflyttning till högre lektorslönegrad.
ruein kollega [ detta sammanhang torde det slutligen tillåtas mig att fästa uppadjunkt,
märksamheten pa det egendomliga törhallandet, att adjunkter och kol -

leger, ehuru alldeles samma bestämmelser gälla med afseende på dem
rörande såväl kompetensvilkor och tjenstgöringsskyldighet som aflöning
och uppflyttningsrätt m. m., likväl bära dessa olika benämningar, allt
eftersom de tjenstgöra vid högre eller lägre läroverk. Då emellertid
denna olikhet i benämning blott föranleder missförstånd och vidlyftighet,,
torde den lämpligen kunna bortfalla, och alla dessa lärare, vare sig de
tjenstgöra vid högre eller lägre läroverk, benämnas adjunkter, hvarvid
dock tydligen bör förklaras att allt hvad som stadgas beträffande adjunkter
också gäller alla dem, som hittills burit namn af kolleger. Ett särskild!
skäl att yrka på denna ändring har jag deruti, att sistnämnda titel behöfver
tagas i anspråk för annat ändamål. Med anledning häraf torde
böra bestämmas:

att de ämneslärare vid lägre allmänna läroverk, som hittills burit
namn af kolleger, hädanefter skola benämnas adjunkter; samt

att hvad som finnes föreskrifvet angående adjunkter, äfven skall gälla
beträffande alla de lärare, som hittills burit namn af kolleger.

På grund af det sålunda anförda hemställer jag att Eders Kongl.
Maj.-t täcktes föreslå Riksdagen:

A) med afseende på terminsafgifternas förhöjning:

att lärjunge, som är vid allmänt läroverk inskrifven, skall, förutom nu
utgående afgifter, från och med vårterminen 1888 för hvarje termin erlägga
till statsverket:

Förhöjning ei f
terminsafgift
er na.

inom lista, 2:dra och 3:e klasserna 10 kronor,
» 4:de och 5:te klasserna............ 20 t>

» 6:te och 7:de » ............ 30 t> ,

dock att lärjunge, tillhörande praktiska linien, blott ålägges hälften af dessa
afgifter;

att befrielse från nämnda afgift må kunna beviljas medellöse lärjungar,
så vida de genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande anses böra
till erhållande af denna förmån komma i åtanke;

att befrielse frän af giftens halfva belopp må kunna beviljas mindre bemedlade
lärjungar, som uppfylla det för hel befrielse stadgade vilkor;

att å hvarje skolstadium (klasserna 1—3, 4—5 samt 6—7) icke mer
än 15 % af stadiets hela lärjungeantal må erhålla hel befrielse och icke mer
än 20 % half sådan, hvarvid dock, om så pröfvas nödigt, två halfva befrielser
må kunna ersätta en hel sådan eller omvändt, blott att hela det för

Lärarnes

aflöning.

hvarje termin inom stadiet debiterade afgiftsbeloppet ej understiger 75 % af
hvad det skulle utgöra, om alla lärjungarne erlade full afgift;

att förslag d de lärjungar, som skola komma i åtnjutande af befrielse,
upprättas af en nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom ordförande,
klassföreståndaren för den klass eller afdelning, som frågan i hvarje fall
gäller, samt två af lär av ek olle g i e t, en af läroverksstadens kommunalstyrelse
och tva af vederbörande landsting valde ledamöter, hvilket förslag derpå
underställes ef orus till pröfning och stadfästelse;

att uppbörden af samtliga terminsafgifter verkställes på utsatt tid, minst
lä: dagar efter det tillkännagifvande skett angående de beviljade befrielserna,
och senast 8 veckor efter terminens början;

att'' uppbörden af de till statsverket ingående afgifterna redovisas af
rektor, i länen till landtränterierna och i Stockholm till statskontoret, för
vårterminen före juni månads och för höstterminen före december månads slut;

att lärjunge, som ej före lästerminens utgång erlagt stadgade af gifter,
skall från läroverket uteslutas och ej må vare sig i detta eller annat statens
läroverk intagas, förr än den resterande af giften blifvit gulden;

att om lärjunge, som enligt näst föregående punkt blifvit från läroverket
utesluten, önskar erhålla afgångsbetyg, sådant må för honom utfärdas; dock
att a detsamma skall antecknas den skuld, i hvilken han häftar på grund
af uraktlåtenheten att de stadgade afgifterna eidägga;

B) med afseende på lärarnes aflöning vid de högre och femklassiga
allmänna läroverken:

_ att _— under förutsättning att lästulen så utsträckes, att lärarnes tjenstgöringstid
kommer att uppgå till 40 veckor om året — för lärarne vid berörda
läroverk må bestämmas följande löneförmåner, att utgå från och med
år 1888:

för rektorer: vid högre läroverk två lönegrader ål) 3,500 kronor och
2) 4,000 kronor jemte tjenstgöring spenning ar 1,500 kronor, med rätt till
uppflyttning i andra lönegraden efter tio års väl vitsordad tjenstgöring såsom
rektor vid sådant läroverk; vid de femklassiga läroverken i Stockholm
lön 3,200 kronor, tjenstgöringspenningar 1,300 kronor; vid öfriga femklassiga
läroverk tvä lönegrader å 1) 2,700 kronor och 2) 3,200 kronor jemte tjenstgöringspenningar
1,300 kronor, med rätt till uppflyttning i andra lönegraden
efter tio års väl vitsordad tjenstgöring såsom rektor vid femklassigt läroverk;
hvarförutom dessa rektorer må af vederbörande kommuner såsom hittills åtnjuta
fri bostad eller hyresersättning;

för lektorer: vid högre läroverk fyra lönegrader ål) 2,100 kronor,
2) 2,600 kronor, 3) 3,100 kronor och 4) 3,600 kronor jemte tjenstgörings -

penningar 1,400 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till högre
lönegrad efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring;

för adjunkter: vid högre och femklassiga läroverk fyra lönegrader å

1) 1,500 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,500 kronor och 4) 3,000 kronor
jemte tjenstgöring spenning ar 1,000 kronor, med uppflyttning sr ätt lika som
lektorer;

för musiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader ål) 1,000 kronor,

2) 1,200 kronor, 3) 1,400 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till
närmast högre lönegrad enligt samma grunder, som gälla för lektorer och
adjunkter; vid femklassiga läroverk lön 500 kronor;

för gymnastiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader ål) 1,200 kronor,
2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor, med uppflyttning sr ätt lika som musiklärare;
vid femklassiga läroverk lön 600 kronor;

för teckningslärare: vid högre läroverk med befattning af 1:sta klassen
tre lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,250 kronor och 3) 2,500 kronor;
med befattning af 2:dra klassen tre lönegrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,150
kronor, 3) 2,000 kronor; med befattning af 3:dje klassen tre lönegrader å
1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,600 kronor, alla klasserna med
uppflyttning sr ätt lika som musiklärare; vid femklassiga läroverk lön 600
kronor;

att vikarierande lektor, som icke innehar ordinarie läraretjenst, må, om
han fullgjort stadgade vilkor för att kunna till lektor utnämnas, uppbära
arfvode efter 2,000 kronor, men eljest efter 1,800 kronor för år räknadt;
samt att vikarierande adjunkt eller kollega äfvensom extra lärare må, om han
efter afsagd akademisk examen, som medför behörighet till lärarebefattning,
vederbörligen genomgått stadgad prof årskurs, uppbära arfvode efter 1,800
kronor, men eljest efter 1,500 kronor för år räknadt;

att gymnastiklärare skall vara skyldig tjenstgöra för den faststälda lönen
vid högre läroverk 16 timmar i veckan, vid femklassiga läroverk 8 timmar,
samt teckningslärare vid högre läroverk med befattning af lista klassen 25
timmar i veckan, med befattning af 2:dra klassen 20 timmar, med befattning
af 3:dje klassen 16 timmar-, vid femklassiga läroverk 8 timmar i veckan;
men att ytterligare tjenstgöringsskyldighet må kunna åläggas desse lärare
mot ersättning af 15 kronor för hvarje timme i veckan under helt läsår åt
lärare vid femklassigt läroverk eller i första och andra lönegraden vid högre
läroverk samt af 100 kronor åt lärare i tredje lönegraden;

att gymnastiklärare vid högre läroverk, som icke sjelf eger erforderlig
skicklighet att meddela undervisning i exercis och militär öfning ar, skall på
egen bekostnad aflöna det biträde, som i sådant hänseende pröfvas behöfligt
och af vederbörande godkännes;

att tjenstgöring spenning ärna skola för alla lärare, rektorerna undantaga,
beräknas utgå för läsår med 40 läsveckor; att de i rektorernas aflöning
ingående tjenstgöringspenningar skola beräknas utgå för kalenderår,
men till olika belopp för läsåret och för ferierna, efter särskilda bestämmelser,
som af Kongl. Maj:t fastställas; samt att tjenstgöringspenningarna icke
få af tjenstens innehafvare uppbäras under tjenstledighet, dock att, om rektor
eller lektor, som är domkapitelsledamot, endast åtnjuter ledighet från
domkapitelsgöromålen, afdrag å tjenstgöringspenningarna icke må ske;

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade aflöning, som enligt
förbemälda lönereglering komme lärare till del, skola gälla såsom vilkor:
1) att lärare, som enligt hittills gällande stat är berättigad, till ersättning
för indelt lön, skall frånträda sin rätt till nämnda ersättning; 2) att nuvarande
innehafvare af löner, i hvilka ingå afkomst af prebendehemman och
lägenheter eller andra särskilda förmåner utom kontanta penningar, skall
vara pligtig att, sedan en undersökning af dessa förmåners beskaffenhet samt
uppskattning af deras ekonomiska värde egt rum, vara underkastade antingen
förmånernas indragning till statsverket mot ersättning i penningar till
det belopp, hvartill de äro i stat beräknade, eller den minskning i statsverkets
löneanslag till tjensten, som kan i vederbörlig ordning varda beslutad,
dock icke till större belopp än som motsvarar den löneförbättring, som löntagaren
vid nu föreslagen lönereglering kan komma att vinna; 3) att den
genom nådiga cirkulären den 20 mars 1858 och den 29 december 1860
stadgade skyldighet för visse lärare att, i händelse de genom inträffade förändringar
skulle finnas umbärlige vid det läroverk, der de äro anstälde, inträda
i tjenstgöring vid annat läroverk helst inom stiftet, skall åligga äfven
öfrige vid de högre och femklassiga allmänna läroverken anstälde lärare,
intill dess de uppnått 45 års ålder; samt 4) att lärare skall , vara skyldig
att från tjensten afgå med pension enligt de bestämmelser, som i sammanhang
med denna lönereglering fastställas;

att — under förutsättning af kyrkomötets bifall — de prebendehemman
och lägenheter samt andra förmåner af privilegiinatur, som äro lärare vid
de allmänna läroverken på lön anslagna, må, i den mån det kan ske utan
förnärmande af nuvarande innehafvares rätt eller rubbning uti enskildes
genom testamenten eller annorledes gjorda, förordnanden, till statsverket indragas; -

C) med afseende på pensionering af lärår ne vid de allmänna läroverken: Lårames

. . 70/1 ''’•/••/! pensionering,

samma bestämmelser, som i detta hänseende innehållas i jörbemalda
nådiga proposition till 1882 års Riksdag;

D) med afseende på särskilda bestämmelser för lärares lönetursberäkning: Löneturs beräkning.

att ordinarie adjunkt eller kollega, hvilken aflagt sådan akademisk examen,
som utgör vilkor för behörighet för att söka lektorsbefattning vid högre
allmänt läroverk, äfvensom i öfrigt fullgjort stadgade föreskrifter för att
kunna till lektor utnämnas, må ega rätt att vid årsberäkning för uppflyttning
i högre lektor slönegrad räkna sig till godo den tid han från och med
året näst efter det, hvarunder berörda vilkor blifvit fullgjorda, med nit och,
skicklighet vid allmänt läroverk tjenstgjort såsom tillförordnad rektor, såsom
vikarierande lektor eller med en tjenstgöring väsentligen lika med den, som
åligger lektor;

att lärare, som vunnit befordran till lektor vid allmänt läroverk, må
ega rätt att räkna sig till godo för uppflyttning i högre lektor slönegrad, den
tid utöfver tio är, som han varit berättigad att räkna för uppflyttning i
högre adjunktslönegrad;

att öfning slär are, som fullgjort vilkoren för kompetens till ordinarie
öf''ning slär ar eb efältning vid högre allmänt läroverk, må räkna sig till godo
för uppflyttning i högre lönegrad den tid han från och med året näst efter
det, hvarunder berörda vilkor blifvit fullgjorda, tjenstgjort såsom vikariera nde
öfningslärare med full tjenstgöring vid högre allmänt läroverk, dock med
undantag för de två första åren af hans sä beskaffade verksamhet; samt
att vikarietjenstgöring vid, lägre allmänt läroverk härvid äfven må tagas i
betraktande sålunda, att två års tjenstgöring vid lägre läroverk må räknas
lika med ett års tjenstgöring vid högre läroverk;

att lärare vid folkskolelärareseminarier, högre lärarinneseminariet och
sjökrigsskolan må, om de öfvergå i de allmänna läroverkens tjenst, åtnjuta
samma rätt till lönetursberäkning, som genom kongl. kungörelserna den 2,9
maj 1874 och den 29 juni 1883 medgifvits lärare vid vissa enskilda läroverk;

att föreskriften i kongl. cirkuläret den 20 mars 1838 angående rätt till
lönetursberäkning såsom ordinarie lärare först med året näst efter det, under
hvilket fullmagt erhållits, icke må leda derhän, att fullmagts erhållande
förminskar den rätt till uppflyttning, lärare eljest skidle hafva haft för likartad
tjenstgöring;

att föreskriften i kongl. cirkuläret de?i 11 december 1863 angående rätt
för lärare att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo den tid,
under hvilken han, efter det han undergått filosofie kandidatexamen, såsom
extra lärare, duplikant eller vikarie varit vid elementarläroverket använd,

dock med undantag för de tre första aren af hans så beskaffade verksamhet,
må upphöra att vara gällande för andra än dem, som redan nu hafva
rätt att räkna sig denna förmån till godo;

Tillsättning af E) med afseende på

rekt or sb efatt'' i.. „ i

ningar. läroverk:

tillsättningen af rektorsbefattningar vid allmänna

att beträffande tillsättning af rektorsbefattningar vid de femklassiga allmänna
läroverken må gälla hvad för närvarande är föreskrifvet med afseende
på tillsättning af dylika befattningar vid de högre läroverken; samt
att, dä till rektor vid allmänt läroverk utsetts lärare, som innehar ordinarie
läraretjenst, denna tjenst må i vanlig ordning tillsättas, dock att den,
som dertill utnämnes, skall, när förre innehafvaren återtager utöfningen af
densamma, vara skyldig att träda i tjenstgöring vid det läroverk Kongl.
Maj:t med afseende på förekommande omständigheter kan finna skäligt bestämma.

och ombild Redan länge har det klagats öfver resultaten af pedagogiernas och de
ning Tf vita treklassiga allmänna läroverkens verksamhet. Härvid har man företrädesläroverk.
vis framhållit, dels att undervisningens omfång vid dessa läroanstalter är
så ringa, att någon afsevärd bildning icke der står att vinna, vare sig det
gäller studiernas fortsättning eller en omedelbar öfvergång till det praktiska
lifvet, dels att lärjungarnes antal vid de flesta af nämnda skolor är
så obetydligt, att kostnaden för deras undervisning blir allt för dyr. Förslag
hafva ock upprepade gånger framstälts angående berörda skolors indragning
eller ombildning; och med anledning deraf hafva äfven åtskilliga
läroanstalter af detta slag utvecklats till fullständigare läroverk samt eu
och annan blifvit indragen; men ännu återstå dock 19 treklassiga allmänna
läroverk och 18 pedagogier, 9 med två och 9 med en ämneslärare. Mot
indragning af dessa läroverk invändes att de högre läroverk, som skulle
upptaga lärjungarne från de sålunda indragna, ofta redan förut äro öfverbefolkade
samt att det både är eu stor ekonomisk fördel för föräldrarne
och af synnerligt gagn för lärjungarnes moraliska uppfostran, om eu så
stor del som möjligt af dessa under sin skolgång få bo i föräldrahemmet
eller åtminstone i dess omedelbara närhet. Skolor, som kunde påräkna
ett mot lärareantalet något så när svarande lärjungeantal, borde derför
icke indragas, utan så ombildas, att de bättre fylde sitt ändamål.

Från denna synpunkt 4 har läroverkskomitén utgått och föreslår sålunda,
att läroverk, hvilkas lärjungeantal öfverstiger 30, böi’a bibehållas,
ehuru med förändrad organisation, under det att skolor med ett mindre

lärjungeantal böra indragas. Det ringa lärjungeantalet vid sist nämnda
skolor kunde nemligen icke berättiga anställandet af mer än en lärare.

Men härvid vore skolan helt och hållet beroende af denne endes duglighet,
och den under det sträfsamma skolarbetet välbehöfliga sporre, som
läge i täflan och samarbete, saknades helt och hållet. Också blefve olikheten
mellan de vid sådana skolor och de vid folkskolor i städerna vunna
resultaten ganska obetydlig.

För att utröna, huruvida staten, vid nu ifrågavarande läroverks grundande
eller under deras utveckling, möjligen, mot åtagna uppoffringar
från vederbörande stadskommuners sida, iklädt sig några sådana förpligtelse!’,
att eu indragning eller ombildning af läroverken kunde möta rättsliga
hinder samt, äfven om så icke vore, huruvida dock billighetshänsyn
borde förbjuda de ifrågasatta förändringarna, har läroverkskomitén verkstält
eu utredning af dessa skolors ställning, särskild! i ekonomiskt afseende,
hvilken utredning finnes upptagen såsom bilaga D till dess betänkande.
Af berörda utredning anser komitén framgå, att några laga
hinder icke möta att med dessa läroverk vidtaga de förändringar, som
kunna befinnas lämpliga. Ej heller skulle derigenom några mer känbara
rubbningar i stadskommunernas ekonomiska förhållanden vara att befara.

Ty endast tre af de pedagogier, livilka kunde komma i fråga till indragning,
egde särskilda skolhus, och der ett treklassigt läroverk skulle blifva
bestämdt till indragning, skulle eu förmånlig utväg för tillgodogörandet
af den forna läroverksbyggnaden för stadskommunens räkning utan tvifvel
ej blifva svår att finna.

Till indragning, i mån af lärarnes afgång, skulle, enligt komiténs Komiténs förmaning,
ifrågakomma följande läroverk, hvilkas lärjungeantal i medeltal
under åren 1873—82 ej uppgått till 30, nemligen: enklassiga pedagogierna dragning.
i Öregrund, Ulricehamn, Mariefred, Säter, Falkenberg, Laholm och Mönsterås;
tvåklassiga pedagogierna i Hjo, Hedemora, Grenna, Kungelf och
Kungsbacka samt treklassiga allmänna läroverken i Söderköping, Yiinmerby,

Vernamo, Sölvesborg och Marstrand.

Öfriga till dessa grupper hörande läroverk skulle åter enligt komiténs
förslag ombildas till s. k. kommunalskolor.

Dessa skolor, som skulle bekostas af staten och vederbörande kom -Komiténs förmuner
gemensamt, skulle hafva till uppgift att inom mindre kommuner,
der upprättandet af vanliga allmänna läroverk ej kunde sättas i fråga, skolor.
med större kraft och till större omfång, än i folkskolan vore möjligt, efter
bästa förmåga utveckla ungdomens själs- och kroppskrafter: ett mål, som
utan tvifvel kunde nås på många olika vägar. Derför skulle ock hvarje
kommunalskolas styrelse, som borde bestå af en af Kong!. Maj:t förordnad

ordförande, skolans föreståndare samt tre af kommunen valda medlemmar,
ega rätt att uppgöra stadga för undervisningen och ordningen vid skolan.
Ty berörda skolstyrelse kände bäst såväl ortens behof och önskningar som
de lärarekrafter, öfver hvilka skolan både att förfoga i och för dessa behofs
fyllande. Emellertid borde staten äfven i dessa hänseenden ega att
öfver nämnda skolor utöfva den kontroll, hvartill dess bidrag till kostnaderna
berättigade och som äfven för hvarje skolas eget bästa vore af
största vigt. Såsom allmänna regler skulle dessutom gälla,

att skolan skulle vara i verksamhet minst lika många veckor af året,
som för de allmänna läroverken är stadgadt;

att lärarnes tjenstgöring för vecka skulle hafva samma omfattning
som adjunkternas vid de allmänna läroverken, dock med skäligt afdrag
för rektor;

att inträdesåldern ej finge understiga fylda 9 år; samt
att minst ett främmande lefvande språk skulle på läroplanen upptagas.
För öfrigt skulle eu kommunalskolas styrelse ega den befogenhet och
myndighet öfver skolan, som hittills tillkommit eforus och domkapitel,
blott med någon inskränkning beträffande tillsättning af lärare.

Antalet lärare skulle bero af det normala antalet lärjungar vid skolan,
sa att

då dessa vore 30—44, borde anställas 2 ämneslärare,

» » » 45—54, » »3 »

» » » 55—64, » » 4 »

» » » 65—74, » »5 »

Först då lärjungeantalet uppginge till 75, borde upprättandet af ett
vanligt 5-klassigt allmänt läroverk ifrågasättas.

Då sålunda antalet lärare vore beroende af lärjungeantalet, finge vid
kommunalskola ledig lärarebefattning ej till ansökning kungöras, förr än
Kongl. Maj:ts tillstånd dertill erhållits.

Af ämneslärarne skulle eu vara rektor oeh de öfrige adjunkter eller
s. k. »andre-lärare».

Af rektorer och adjunkter skulle fordras vanlig adjunktskompetens.
För »andre-lärare» skulle det vara nog med vanlig folkskolelärarekompetens.
Rektorer vid kommunalskolor med 4 eller 5 ämneslärare skulle åtnjuta
samma löneförmåner som rektorer vid femklassiga allmänna läroverk, men
för rektorer vid skolor med två eller tre ämneslärare skulle lönen bestämmas
till 3,000 kronor, med två ålderstillägg å 500 kronor efter resp.
5 och 15 års tjenstgöring, utom fri bostad. Adjunkter vid ifrågavarande
skolor skulle hafva samma löneförmåner som vid allmänna läroverk, och

»andre-lärarne» skulle i lön uppbära 2,000 kronor med två ålderstillägg å
250 kronor efter resp. 5 och 10 års tjenstgöring. Vid skolor med 2
eller 8 ämneslärare skulle utom rektor anställas 1 eller 2 »andre-lärare»
och vid skolor med 4 eller 5 lärare utom rektor och 2 »andre-lärare» 1 eller
2 adjunkter.

Kostnaderna för kommunalskolorna skulle sålunda fördelas, att staten
bekostade 2/3 af lärames minimilöner jemte ifrågakommande ålderstillägg,
under det att kommunerna bekostade V» a,f lärames minimilöner och öfriga
för skolorna erforderliga utgifter samt sörjde för skollokal och fri hostad
åt skolans föreståndare. Kommunernas kontanta bidrag skulle sålunda
komma att uppgå

för en kommunalskola med 2 lärare till 1,867 kronor

» » » » 3 » » 2,633 »

» » » » 4 » » 4,100 »

» » » » 5 » » 4,933 »

Terminsafgifterna, der sådana funnes, skulle ingå till kommunerna.
Beträffande dessa afgifters belopp synes komiténs mening hafva varit, att
kommunerna inom vissa gränser borde ega rätt att, om så ansåges lämpligt,
uttaga högre afgifter af lärjungar, som bodde utom kommunerna, så
vida ej genom öfverenskommelse mellan den kommun, der skolan vore
belägen, och grannkommuner eller landstinget andra bestämmelser kunde
träffas; dock att terminsafgifter vid dessa läroverk icke finge åläggas lärjungarne
till högre belopp än vid de allmänna läroverken.

Ehuru komitén ansett, att kommunalskolornas hufvudändamål borde
vara att förbereda för direkt utträde i det praktiska lifvet, finner den dock
icke obilligt, särskildt med hänsyn till förutvarande förhållanden i många
af de här ifrågakommande städerna, att möjligheten af en öfvergång från
dem till de allmänna läroverken åtminstone icke allt för mycket försvårades.
Komitén har derför föreslagit, att kommunalskola må kunna erhålla så
kallad dimissionsrätt till allmänt läroverk på derom gjord ansökning och
efter pröfning af ifrågavarande skolas särskilda förhållanden.

Till kommunalskolor med 2 lärare skulle enligt komiténs förslag ombildas
enklassiga pedagogierna i Linde och Simrishamn, tvdklassiga pedagogierna
i Södertelge, Köping, Nora och Borgholm, samt treklassiga läroverken
i Askersund, Sala, Ronneby, Trelleborg, Strömstad och Skellefteå;

till kommunalskolor med 3 lärare: de treklassiga läroverken i Alingsås,
Amål, Filipstad, Arvika och Örnsköldsvik;

till kommunalskolor med 4 lärare: de treklassiga läroverken i Engelholm
och Varberg;

till kommunalskola med 5 lärare: treklassiga läroverket i Falköping.

Detta lär o verkskomiténs förslag hav i allmänhet icke rönt gynsamt
mottagande af kommunalstyrelserna i de städer och köpingar, hvilkas intressen
det närmast rör.

De hufvudsaklig^ anmärkningar, som deremot blifvit gjorda, äro:
märkningar. att, med afseende på den föreslagna indragningen af en del lägre läroverk,
statens rätt att vidtaga en sådan åtgärd möjligen måste medgifvas,
äfven der ifrågavarande läroverk upprättats på grund af ömsesidig öfverenskommelse
mellan staten och enskild kommun, hvarvid hvardera parten
gentemot den andra ikläclt sig vissa förpligtelser; men att, om staten vill
indraga ett sålunda pa grund af ömsesidig öfverenskommelse upprättadt
läroverk, utan att andra parten, kommunen, brustit i fullgörandet af sina
åtagna förpligtelser, statens skyldighet att gifva fullt vederlag för de utgifter,
som kommunen under förutsättning af öfverenskommelsens bestånd
underkastat sig, torde vara obestridlig;

att de uppoffringar kommunerna gjort för anskaffande af läroverkshus,
gymnastiksalar m. in. icke afsett att främja blott ett lokalt intresse,
utan ett, som framför alla andra måste vara hela landets, nemligen dess
medborgares uppfostran; samt att kommunerna ingalunda alltid skulle
kunna finna annan lämplig användning för nämnda byggnader, åtminstone
icke en användning, som stode i rimligt förhållande till de på dessa byggnader
nedlagda kostnader;

att betydliga svårigheter möta i fråga om användningen af de donationer,
som äro fastade vid ett till indragning bestämdt läroverk, enär det
ingalunda gar an att utan närmare utredning, än den komitén förebragt,
öfverflytta dessa donationer till folkskolan;

att då de mindre läroverkens uppgift är att i vårt glest befolkade
land sprida allmän, medborgerlig bildning å orter, som äro aflägse belägna
från de större läroverken, och bland en befolkning, hvars ekonomiska
ställning i allmänhet utgör ett nästan oöfvervinneligt hinder för att
bekosta barnens undervisning vid ett på längre afstånd från deras hemvist
beläget läroverk, det hvarken kan vara rätt att blott på grund af det ringa
lärjungeantalet under ett visst antal år indraga dessa mindre läroverk eller
att göra deras tillvaro beroende af en nuvarande kommunalstyrelses vilja
och behag;

att den omständigheten, att ett stort antal lärjungar vid de lägre läroverken
icke fortsätta sina studier, utan utgå i ''lifvet med den kunskap
och bildning, de der vunnit, ingalunda utgör något skäl för deras indragning,
da det ju måste ligga i statens intresse icke blott att embetsman och
lärde utbildas, utan äfven att någon högre bildning sprides bland de prak -

fiska yrkenas utöfvare, ocli förhållandet vid de högre läroverken ju är
alldeles detsamma, att flere afbryta sina studier i de lägre klasserna än
som fortsätta dem till mogenhetsexamen;

att klagomålen öfver elevernas fåtalighet vid de lägre läroverken lätt
kunde afhjelpas, om flickor Ange der mottagas, en tillåtelse, som i en
mindre stad, der alla förhållanden lätt kunna öfvervakas, icke borde innebära
någon fara, och som skulle göra skolan dubbelt gagnande för ett
samhälle, hvilket i följd af sin litenhet har att kämpa med stora svårigheter
vid försöket att åt den qvinliga ungdomen förskaffa en tillfredsställande
bildning.

Med afseende åter på den föreslagna ombildningen af vissa lägre läroverk
till s. k. kommunalskolor anmärkes:

att, ehuru någon oklarhet och obestämdhet råder beträffande de s. k.
kommunalskolornas uppgift och organisation, det dock synes framgå af
komiténs framställning, att de företrädesvis afsetts för lärjungar, som hade
för afsigt att derifrån direkt utgå i det praktiska lifvet, en uppgift, som
för flertalet af nämnda skolor torde blifva den enda möjliga, då de, i följd
af den föreslagna lärarebesättningen, ej torde blifva i stånd att meddela
en undervisning, motsvarande den, som gifves i de lägre klasserna af ett
allmänt läroverk; men att det kommersiella och industriella lifvet i de
flesta af de små städer och köpingar, der dessa läroverk skulle hafva sitt
säte, är så litet utveckladt, att endast ringa intresse för en bildning af
detta slag, utöfver hvad folkskolan kan erbjuda, förefinnes, under det att
ett jemförelsevis stort antal lärjungar, söner till embets- och tjensteman,
förmögnare borgare och den kringliggande traktens allmoge, gerna önskade
att i sin hembygd få börja med och pröfva sin förmåga för lärda studier,
som sedan vid ett högre läroverk kunde fortsättas. En sådan organisation
af kommunalskolorna, som omöjliggör deras användning för sist
berörda ändamål, måste derför tillintetgöra en stor del af det gagn, som
dermed afsetts, och betaga kommunernas medlemmar, särskildt de mera
inflytelserika bland dem, allt lifligare deltagande för dessa skolor;

att det visserligen vore en fördel, att kommunen finge större inflytande
än hittills på det derinom förlagda läroverket, men att det utan tvifvel
vore att tilltro de små städerna för mycket, då det öfverlätes åt deras
förtroendemän, såsom utgörande majoriteten i skolans lokalstyrelse, att bestämma
undervisningsplan och lärokurser, lämpade efter ortens behof och
intressen, ett uppdrag alldeles nytt i vårt land och som det säkerligen
skulle vara svårt äfven för de större stadskommunerna att få på tillfredsställande
sätt fullgjordt, ehuru de tydligen ega vida rikare tillgång på män
med praktisk blick för bildningskrafvet inom och för orten;

Indragning
eller ombildning
af de
mindre läroverken.

att, då det visat sig, att de nuvarande två- och treklassiga läroverken,
livilka till sin disposition hafva lärare med samma aflöning och kompetens
som de högre läroverken, icke lemnat tillfredsställande resultat och erhållit
ett tillräckligt antal lärjungar, det är föga troligt att kommunalskolor med
två eller tre lärare, af livilka i förra fallet en, i senare fallet två skulle
hafva betydligt mindre aflöning och blott folkskolelärarekompetens, skulle
kunna bättre lösa sin uppgift eller ens vinna det förtroende hos allmänheten,
som kommit de gamla skolorna till del;

att de bidrag, som enligt komiténs förslag skulle af kommunerna utgå
till kommunalskolorna, äro allt för stora i förhållande till de små kommunernas
förmåga att dem utgöra, hvarför förslaget till ombildning af de
nuvarande läroverken under nämnda förutsättning i de flesta fall blefve
liktydigt med ett förslag till deras indragning; samt

att det ej vore öfverensstämmande med rättvisa och billighet, att ett
litet och fattigt samhälle skulle af staten tvingas att åtaga sig betydligt
ökade pålagor för att få behålla sitt mindre läroverk, då deremot de större
och vida förmögnare samhällena finge behålla sina högre läroverk utan
någon ökad kostnad å samhällenas sida.

Ehuru åtskilliga af dessa anmärkningar utan tvifvel förtjena uppmärksamhet,
hafva dock derigenom icke anförts giltiga skäl mot statens rätt
vare sig att indraga eller ombilda redan befintliga läroverk, då dessa, i
följd af förändrade förhållanden, icke längre motsvara dermed åsyftade
ändamål. Tydligt är emellertid att, då beslut fattas om läroverks indragning
eller ombildning, dermed sammanhängande speciella omständigheter,
såsom frågorna om läroverkshus, rektorsbostad, löningsj ordar, donationer,
kassor in. in., måste särskildt undersökas för hvarje enskild! fall med hänsyn
till natur, uppkomst o. s. v. samt först derefter afgöras.

Den visserligen icke enda beaktansvärda men den kanske allvarsammaste
anmärkningen emot de lägre läroverken är fåtaligheten af deras lärjungar.
Der denna fåtalighet öfverskrider eu viss gräns, delar jag komiténs mening,
att deras bibehållande är ett slöseri med statsmedel, som kunna bättre användas.
Men äfven å öfriga ställen bör man se till att läroverken så ordnas, att
de bättre motsvara de kostnader de ådraga staten. Eu orsak till lärjungarnes
fåtalighet torde nu vara, att berörda läroverk i följd af deras kursers
ringa utsträckning i allmänhet blott under två eller tre år kunna behålla
hvarje särskild lärjunge. Många föräldrar, som skulle hafva största
fördel af att för sina söner använda ett dylikt läroverk, föredraga dock
att genast sända dem till ett fullständigare, emedan de i alla fall snart
skulle blifva tvungna att öfverflytta sönerna till detta och anse täta ombyten
af läroverk föga gagneligt för dem de träffa. För att ett läroverk

i en mindre stad skall kunna erhålla ett tillräckligt antal lärjungar, torde
derför erfordras att det må kunna behålla hvarje lärjunge under 5 å 6
år och således utsträcka sina kurser till ett omfång, som motsvarar kurserna
för de fem lägre klasserna vid ett allmänt läroverk. Under denna
förutsättning skulle utan tvifvel i många af de städer, der skolorna nu
äro ganska fåtaligt besökta, ett ej obetydligt lärjungeantal kunna påräknas.
Lärjungeantalet kan emellertid vid nu berörda skolor icke antagas blifva
så stort, att det kan berättiga upprättandet af ett vanligt femklassigt
läroverk.

Ett medel måste derför utfinnas att med ett mindre antal lärare drifva De mindre
undervisningen till angifvet omfång. Ett sådant medel behöfver man emel- laroverkens
lertid icke söka aflägse. Vid de gamla lärdoms- och apologistskolorna var
det icke ovanligt att en lärare samtidigt läste med två årsafdelningar, och
utan exempel var till och med icke att en och annan skola med 3 ä 4
lärare dref undervisningen ända till de kurser, som. fordrades i studentexamen.
På senare tider hafva äfven några tvåklassiga pedagogik’ utsträckt
sin undervisning till fjerde klassens kurs och sålunda förberedt sina
lärjungar för inträde i femte klassen vid allmänt läroverk. Vid privata
skolor, exempelvis privata elementarskolan i Lund, har detta förfaringssätt
med framgång användts äfven i de högre klasserna.

Med tillämpning af berörda anordning skulle sålunda med 3 lärare
undervisningen kunna utsträckas till femte klassens kurs, ehuru tydligen
blott på endera af de tre bildningslinierna, den klassiska, den reala eller
den praktiska. För vinnande af ett godt resultat förutsättes emellertid,
att lärjungeantalet i de särskilda klasserna icke är för stort, att den eljest
föreskrift^ timplanen och kursfördelningen för de fem lägre klasserna icke
behöfver slafviskt följas, utan att nödiga modifikationer med afseende
derpå få göras, blott samma slutresultat som i nämnda klasser nås, samt
att lärarne äro fullt inne i det egendomliga förfaringssätt, som i en sålunda
inrättad skola måste följas.

För närvarande har minnet af metoden vid en dylik undervisning
inom vår lärarekår nästan gått förloradt, hvilket man kan se af den motvilja,
med hvilken äfven ganska små afdelningar i de högre klasserna
sammanslås. Det torde derför blifva nödvändigt att upprätta en särskild
skola, der profår kunde genomgås af de lärarekandidater, som hafva för
afsigt att egna sig åt berörda skolors tjenst, och der äfven tillfälle kunde
blifva att genom försök utröna lämpligaste sättet att vid en dylik skola
ordna arbetet.

Då vid en skola af nu antydda slag samma kurser skola genomgås
som i de fem lägre klasserna af ett allmänt läroverk, måste i sjelfva verket

samma kompetens i teoretiskt afseende fordras af densammas lärare som
af dem vid ett femklassigt läroverk. Men jag anser likväl, att man, på
af'' komitén anförda skäl, kunde försöksvis upplåta en af de tre lärareplatserna
åt en lärare med mindre teoretisk kompetens än den för adjunkter
föreskrift^. Vanlig folkskolelärarekompetens anser jag dock för
liten. Ty det nära samband, söm bör ega rum mellan undervisningen i
de särskilda, till de lägre klasserna hörande läroämnena och i synnerhet
mellan undervisningen i modersmålet och den i de främmande språk, som
läsas i skolan, gör det nödvändigt för hvarje lärare i eu sådan skola att
hafva nödtorftig kunskap i alla dess läroämnen. Utom folkskolelärareexamen
och profårskurs, genomgången vid ofvan omnämnda profårsläroverk,
skulle således fordras särskild examen i de främmande språk, som
läsas vid skolan, aflagd enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan
Unna godt föreskrifva. Lönen vid ifrågavarande lärarebefattning, hvars
innehafvare skulle bära namn af kollega, skulle i öfverensstämmelse med
komiténs förslag utgöra 2,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera å
250 kronor efter resp. 5 ocli 10 års tjenstgöring.

Af de båda öfriga lärarne skulle den ene vara rektor och åtnjuta
samma löneförmåner, som i nådig proposition till 1882 års Riksdag föreslogs
för rektor vid treklassigt läroverk, den andre åter adjunkt med vanlig
adjunktsaflöning och kompetens. Dessutom skulle vid dessa skolor anställas
eu teckningslärare, eu gymnastik- och en musiklärare samt eu
skolläkare. Teckningsläraren skulle i årligt arfvode uppbära 500 kronor
mot en undervisningsskyldighet af 7 timmar i veckan, gymnastikläraren
skulle åtnjuta 300 kronor mot eu undervisningsskyldighet af 4 timmar i
veckan, musikläraren 300 kronor och skolläkaren 50 kronor jemte samma
afgift af hvarje lärjunge, som tillkomme skolläkare vid annat allmänt
läroverk.

Rektor, för hvilken borde gälla samma kompetensfordringar som för
rektor vid femklassigt läroverk, skulle liksom öfriga rektorer tillsättas på
förordnande å viss tid. Hvarje vid skola af ifrågavarande slag anstäld
lärare eller lärarinna skulle vara skyldig att, ifall läroverket upphörde
eller förändrades, mottaga den tjenstgöring vid annat likartadt läroverk,
der Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt sådan anvisa.

Vore lärjungeantalet större, än att det lämpligen kunde skötas af
tre ämneslärare, skulle en fjerde ämneslärare, en adjunkt, tillsättas, utan
att undervisningen derför utsträcktes utöfver kurserna för de fem lägre
klasserna.

Vid hvarje läsårs slut skulle afgångsexamen hållas, under den kon -

troll Kong! Maj:t kunde finna godt förordna, med de lärjungar, som
genomgått skolans högsta afdelning; och lärjunge, som blifvit i denna
examen godkänd, skulle ega rätt till inträde i nedre sjette klassen vid
allmänt läroverk å den linie, enligt hvilkens undervisningsplan skolan varit
ordnad, eller, derest denna varit den praktiska liniens, de rättigheter, som
möjligen komma att medfölja afgångsexamen å nämnda linie.

De särskilda kommunalstyrelserna hafva mot de af komitén före- Kommunernas
slagna bidi’ag, som skulle utgå af kommunerna till kommunalskolornas hldra''Junderhåll,
med mycken skärpa framhållit det orättvisa och obilliga deruti,
att de små och fattiga kommunerna skulle nödgas dyrt betala förmånen
af en undervisning, som staten tillhandahölle de större och rikare
kommunerna utan att af dem fordra dylik utgift. Utan att alldeles förneka
befogenheten af denna klagan, vill jag fästa uppmärksamheten på
att staten ej gerna kan vara skyldig att betala hvarje lärjunges undervisning
vida dyrare i en liten kommun än i en större, vid ett lägre läroverk
än vid ett högre. På senare tider bär emellertid förhållandet varit,
att hvarje lärjunge vid de treklassiga allmänna läroverken och de tvåklassiga
pedagogierna kostat betydligt mer i undervisning än lärjungarne
i motsvarande klasser vid de högre oeh femklassiga läroverken. Enligt
den utredning i detta afseende, som meddelas i bilagorna till statsutskottets
utlåtande n:o 14 b vid 1882 års riksdag, utgjorde statens medelkostnad
för hvarje lärjunge under åren i 877—1881 vid de högre läroverken 180
kr. 27 öre, vid de femklassiga läroverken 156 kr. 60 öre, vid de treklassiga
222 kr. 62 öre och vid de tvåklassiga 192 kr. 83 öre. Och tager
man härvid i betraktande att kostnaden för undervisningen i de högre
klasserna är vida större än för undervisningen i de lägre, inses lätt att
staten gjort ganska känbara uppoffringar genom att såsom hittills underhålla
dessa mindre läroverk.

Ville man tillämpa eu abstrakt rättsgrundsats, skulle man således
kunna fordra, att staten endast då skulle bifalla en kommuns önskan om
’ upprättandet eller bibehållandet af ett läroverk derinom utan särskild
kostnad för densamma, ifall kommunen kunde garantera, att lärjungeantalet
vid detta läroverk icke blefve mindre än lärjungeantalet i medeltal i motsvarande
klasser af de öfriga läroverken. En sådan garanti kan emellertid
en kommun ej gerna gifva.

Deremot skulle en kommun mycket väl kunna garantera, att de till
statsverket ingående terminsafgifterna inflöte till ett belopp, svarande
emot ett visst antal lärjungar. Utginge man från medelantalet lärjungar
i hvarje afdelning med särskild lärare i de lägre klasserna vid de högre

läroverken, hvithet medeltal befunnits vara nära 28 för de 8 lägsta klasserna
och nära 24 för 4:de och 5:te klasserna, och beräknades med anledning
deraf det erforderliga lärjungeantalet vid ett läroverk med fem klasser
och tre lärare till 56 lärjungar i klasserna 1—3 och 24 lärjungar i klasserna
4—5, så skulle, med afräkning af 25 °ju för medgifva befrielser, den
summa, som för ett dylikt läroverk skulle garanteras statsverket, uppgå
till 1,560 kronor, om läroverket vore inrättadt i enlighet med den klassiska
eller reala liniens undervisningsplan, men till 780 kronor, om den
praktiska liniens undervisningsplan dervid följdes.

Vid en skola med 4 lärare måste man antaga lärjungeantalet en
tredjedel högre än vid en skola med 3 lärare, och de garanterade terminsafgifternas
summor skulle sålunda'' i detta fall blifva resp. 2,080 kronor
och 1,040 kronor.

De belopp, som på sådant sätt tillförsäkrades statsverket, äro föga
betydande i jemförelse med de kostnader underhållet af de ifrågavarande
läroverken komme att medföra. För en del kommuner torde de likafullt
kännas betungande. Fn lättnad för dessa skulle det utan tvifvel vara,
Tillträde för om tillträde till sådana läroverk kunde lemnas åt qvinliga lärjungar, för
lärjungar, hvilka det i små städer ofta är svårt att bereda tillfälle till högre undervisning.
Och just i dylika mindre samhällen med deras enklare och lättare
öfverskådade förhållanden, synes det vara särdeles lämpligt att anställa
försök med den af många högt prisade Barnuppfostran af gossar och flickor,
helst åtskilliga kommunalstyrelser redan uttalat sig för en sådan anordning.
Om flickor, till det antal utrymme och lärarekrafter utan skada
medgåfve, Ange tillträde till läroverket, borde emellertid eu lärarebefattning,
i allmänhet den, för hvilken lägre kunskapsfordringar ansåges tillräckliga,
beklädas åt en qvinna, som utom sin undervisning skulle hafva
i uppdrag att vara föreståndarinna för flickorna. Såsom kompetens för
sådan lärarinna skulle fordras att med nöjaktiga betyg hafva genomgått
högre lärarinneseminariet jemte ofvannämnda profårskurs.

ve lägre län- Den omständighet, att kommunen skulle garantera eu viss summa i
TemTe tennins^^ter> kan tydligen icke betaga läroverket dess karakter af statsläroverk.
läroverk eller berättiga kommunen eller dess förtroendemän till eu så vidsträckt
myndighet öfver läroverket och dess lärare, som komitén velat åt
dem inrymma. Ifrågavarande läroverk synas derför fortfarande böra benämnas
lägre allmänna läroverk; och kommunens direkta inflytande öfver
det till densamma förlagda läroverket synes böra bestå deruti, att kommunalstyrelsen
dels i sammanhang med beslutandet af den ofvan berörda

garantien egde välja den bildningslinie, enligt hvilken läroverket skulle
inrättas, samt bestämma, huruvida qvinliga lärjungar skulle, i mån af utrymme,
få vid läroverket mottagas, dels hade att utse vissa medlemmar
af läroverkets lokal styrelse. Denna styrelse skulle nemligen utgöras af
läroverkets inspektor, såsom ordförande, läroverkets rektor, såsom sekreterare
och kassaförvaltare, samt tre af kommunen valda medlemmar.

Styrelsen skulle det tillkomma: att noga följa och öfvervaka skolans
verksamhet samt deröfver afgifva berättelse till vederbörande myndigheter;
att föreslå timplan, kursfördelning och arbetsordning för skolan; att fastställa
maximiantalet af lärjungar, som Unge i hvarje klass och afdelning
intagas; att vid behof meddela rektor och lärare tjenstledighet, dock ej för
längre tid än två veckor; att förvalta skolans ekonomi samt bestämma
befrielserna från terminsafgifter.

Angående afgifterna till ljus- och vedkassan, biblioteks- och materielkassan
samt byggnadsfonden skulle gälla samma bestämmelser som vid
öfriga allmänna läroverk; men då det torde vara lämpligast att kommunalstyrelsen
direkt till landtränterierna inbetalte de belopp, som i följd
af kommunens garanti borde tillflyta statsverket, så skulle de afgifter, som
eljest borde tillfalla statsverket, redovisas till kommunen. Dessa afgifters
belopp borde ej af kommunen få höjas öfver hvad som är föreskrifvet för
öfriga allmänna läroverk. Deremot skulle kommunen ega rätt att, om
den så funne för godt, nedsätta sist berörda afgifter eller öka antalet af
dem, som kunde befrias.

Deltoge hvarken landstinget eller grannkommuner i den åt staten
lemnade garantien, skulle kommunen äfven ega bestämma, att nedsättningen
i terminsafgiften blott gälde lärjungar från kommunen samt att
befrielse från terminsafgiften blott kunde medgifvas sådana lärjungar äfvensom
att, om flere inträdessökande anmälde sig till en klass eller afdelning,
än som deruti kunde mottagas, lärjungar från kommunen skulle hafva
företräde. - Deltoge åter landsting eller grannkommun i utgörandet af bidraget
till skolans underhåll, finge tydligen dylika bestämmelser icke ifrågakomma,
och skulle efter öfverenskommelse en eller två af de valde ledamöterna
i skolans lokalstyrelse utses af landstinget eller grannkommuner
i stället för af kommunalstyrelsen i läroverk sstaden.

Såsom hittills skulle den kommun, inom hvilken skolan vore förlagd,
sörja för läroverkshus, bostad eller hyresersättning åt rektor in. in.

Termins afgifter.

Läroverkshus
och rektorsb
o stad.

a/''kommunens Önskade kommunalstyrelsen frånträda den lemnade garantien och sågaranti.
binda föreslå skolan till indragning, borde anmälan derom göras hos Kongl.
Maj:t 5 år, innan indragningen skulle träda i verket.

Sedan jag nu redogjort för grunddragen af den organisation, som jag
tänkt mig för de mindre läroverk, hvilka fortfarande skulle ega bestånd,
öfvergå!'' jag till frågan om hvilka mindre läroverk som böra indragas,
hvilka å angifvet sätt ombilda s.

Altförl * likhet med hvad komitén i detta hänseende föreslagit anser jag

flagna läro- härvid, att till indragning böra ifrågakomma enklassiga pedagogi erna i
verk. Oregrund, Ulricehamn, Mariefred, Säter, Falkenberg, Laholm och Mönsterås,
tvåklassiga pedagogierna i Hjo, IJedemora, Grenna, Kungelf och
Kungsbacka samt treklassiga allmänna läroverken i Vernamo och Sölvesborg.
Alla dessa läroverk hafva nemligen såväl under tioårsperioden
1873—1882 som under femårsperioden 1881 —1885 haft ett obetydligt
lärjungeantal, som dessutom på de flesta ställena varit stadt i sjunkande.
De äro också i allmänhet förlagda till orter, som numera ega eller i den
närmaste framtiden komma att få lätta kommunikationer med städer, der
allmänna läroverk finnas. Men dessutom anser jag, att till indragning
böra ifrågakomma enklavs/,ga pedagogieu i Linde, tvåklassiga pedagogien i
Borgholm och tveklassiga läroverket i Ronneby. Pedagogien i Linde hade
visserligen under tioårsperioden 1873—82 i medeltal något öfver 34 lärjungar,
men lärjungeantalet har sedermera sjunkit, så att det under femårsperioden
1881—85 utgjorde 24 och höstterminen 1886 22. För denna
ort, som är försedd ined jernväg, finnas dessutom nära belägna läroverk
i Nora, Arboga och Örebro. Vid pedagogien i Borgholm var lärjungeantalet
under 1873—82 i medeltal 23, under åren 1881—85 20, och vid
början af höstterminen 1886 utgjorde det 12. Komiténs skäl att föreslå
denna skolas bibehållande var, att den är det enda offentliga läroverket
pa en sa stor ö som Öland. Men sedan kommunikationerna mellan denna
ö och Kalmar på senare tider mycket förbättrats och pedagogiens lärjungeantal
ytterligare förminskats, kan detta skäl knappast rättfärdiga
berörda skolas bibehållande. Såsom skäl mot indragningen af Ronneby
läroverk, vid hvilket lärjungeantalet under tioårsperioden 1873—82 blott
uppgick till 28, anför komitén att lärjungeantalet vid nämnda läroverk
var i stigande. Denna stigning var emellertid blott tillfällig. Ty under
femårsperioden 1881 85 utgjorde lärjungeantalet 26 och sjönk vid början

af höstterminen 1886 till 14 samt, enligt hvad eforus i särskild skrifvelse
anmält, vid början af innevarande vårtermin till 10. Att under sådana
förhallanden uppehålla ett allmänt läroverk på en ort, som eger lätta för -

bindelser med ett föga befolkadt högre läroverk, torde knappast kunna
sättas i fråga.

Deremot anser jag mig icke kunna föreslå indragning af treklassiga
läroverken i Söderköping, Vimmerby och Marstrand. Vid läroverket i
Söderköping utgjorde lärjungeantalet under åren 1873—82 nära 32, men
komitén föreslår dock skolans indragning, emedan lärjungeantalet under
de sista åren varit stadt i tillbakagående. Detta tillbakagående fortgick
äfven under åren 1881—85, så att medelantalet lärjungar derunder icke
utgjorde mer än 26. Emellertid har ett stigande redan åter inträdt, så
att lärjungeantalet vid början af höstterminen 1886 utgjorde 35. Dessutom
eger detta gamla läroverk dyrbara läroverkshus och betydliga donationer,
särskildt de Forsemanska.

Vid läroverket i Vimmerby har lärjungeantalet en längre tid hållit
sig i närheten af 30-talet, men på sista tiden stigit ej obetydligt; åren
1873—82 utgjordet det i medeltal 29, åren 1881—85 33 och höstterminen
1886 43. Läroverkshusen äro i godt skick, och afståndet till andra städer
med allmänna läroverk ej obetydligt.

Beträffande läroverket i Marstrand gäller åter att dess lärjungeantal
under den tid här varit i fråga föga öfverstigit 20 och snarare varit stadt
i sjunkande än stigande, men staden har under de sista 10 å 12 åren
utgifvit betydliga summor för skolbyggnader, och dess kommunikationer
med närliggande städer äro under vintertiden osäkra och besvärliga. Också
har dess kommunalstyrelse uttalat sig för att försök der gjordes med
Barnundervisning af gossar och flickor, i hvilket fall lärjungeantalet vid
skolan torde komma att ökas.

Jag anser derför att såväl treklassiga läroverken i Söderköping,
Vimmerby och Marstrand som treklassiga läroverken i Alingsås, Askersund,
Sala, Trelleborg, Engelholm, Strömstad, Amål, Filipstad, Arvika,
Skellefteå och Örnsköldsvik böra bibehållas såsom lägre allmänna läroverk
med tre ämneslärare, ehuru med ofvan angifven förändrad organisation,
äfvensom att till läroverk af detta slag böra ombildas tväklassiga
pedagogierna i Södei''telge, Köping och Nora samt enklassiga pedagogien
i Simrishamn. Treklassiga läroverken i Falköping och Varberg
borde åter erhålla en något ökad lärarekraft och sålunda blifva lägre
allmänna läroverk med fyra ämneslärare. Allt under förutsättning, att
vederbörande kommunalstyrelser äro villiga att ikläda kommunerna den
fordrade garantien för till statsverket ingående terminsafgifter äfvensom
för tillhandahållandet af lämpliga skollokaler och bostad för skolans föreståndare.

Till ombildning
föreslagna
läroverk.

Komitén har visserligen föreslagit att åtskilliga af berörda läroanstalter
skulle ombildas till kommunalskolor med'' blott tvenne lärare, samt att
skolorna i Engelholm och Varberg skulle erhålla hvardera fyra och den
i Falköping fem ämneslärare. Men såsom redan förut blifvit anmärkt,
hafva skolor med endast två ämneslärare, helst så qvalificerade som komitén
föreslagit, föga utsigt att bättre än de nuvarande tvåklassiga pedagogierna
fylla sitt ändamål; och hvad läroverken i Engelholm och Falköping angå,
hafva de icke på senare tider haft flere lärjungar än att dessa böra kunna
undervisas vid det förra läroverket af 3 och vid det senare af 4 ämneslärare.
Lärjungeantalet vid läroverket i Varberg var visserligen under
perioden 1873—82 mindre än det vid läroverket i Engelholm, men under
perioden 1881—85 hade det ökats vid det förra och minskats vid det
senare läroverket, så att då läroverket i Varberg höstterminen 1886 räknade
64 lärjungar, var deras antal vid läroverket i Engelholm vid denna
tidpunkt blott 42. Genom indragningen af skolorna i Kungsbacka och
Falkenberg torde äfven lärjungeantalet vid den i Varberg komma att
något stiga. För öfrigt torde tillfälligt behof af ökad lärarekraft vid en
eller annan skola kunna afhjelpas, om, såsom hittills ej sällan varit fallet,
vederbörande kommunalstyrelse befinnes villig att anslå arfvode åt en extra
lärare.

Nytt allmänt Utom de redan befintliga mindre läroverk, som blifvit föreslagna till
Motala, ombildning, torde emellertid ett nytt, på angifvet sätt organiseradt läroverk
böra upprättas i Motala. Denna plats har på senare tider, i följd af
de storartade industriella anläggningar, som der förefinnas, och de lätta
kommunikationer den eger såväl sjöledes som medelst jernväg, vunnit en
ej ringa betydelse. Också har behofvet af en högre läroanstalt der gjort
sig lifligt gällande och föranledt att derstädes redan för tio år sedan upprättades
ett enskildt elementarläroverk, hvilket derefter uppehållits genom
bidrag af kommunen, mekaniska verkstaden och enskilda personer jemte
lärjungarnes terminsafgifter. Denna skola har från och med läsåret 1882
—83 utsträckt sin undervisning till det omfång, som meddelas i de fem
lägre klasserna vid allmänt läroverk, och erhöll genom kong! beslut den
13 april 1883 rätt för de lärjungar, som under af Kong! Maj:t föreskrifven
kontroll aflagt sådan afgångsexamen, som i § 33 mom. 2 af stadgan för
rikets allmänna läroverk omförmäles, att utan särskild pröfning vid näst
följande hösttermins början vinna inträde i sjette klassens nedre afdelning
vid statens högre allmänna läroverk. Lärjungeantalet vid Motala enskilda
läroverk har under femårsperioden 1882—86 utgjort 52. Ett lägre allmänt
läroverk med tre ämneslärare synes alltså här vara påkalladt af ett verkligt
behof.

Såsom redan förut, dels vid framställningen af den nya s. k. praktiska Fro{serl^äro''
bildningsliniens organisation, dels vid förslaget om de lägre läroverkens
ombildning blifvit påpekadt, beböfves ett särskildt läroverk, der profårskurs
må kunna genomgås af blifvande lärare å den praktiska linien och
vid de afsedda lägre allmänna läroverken. Till ett sådant skulle lämpligen
Jakobs femklassiga läroverk i Stockholm kunna ombildas. För vinnandet
af det åsyftade ändamålet erfordrades vid berörda läroverk dels en praktisk
linie med fem årsklasser, dels eu afdelning, bestående af tre klasser, af
hvilka två vore 2-åriga och en hårig. Denna afdelning, hvilken tydligen
skulle arbeta alldeles oberoende af den praktiska linien, skulle inrättas efter
samma grunder, som blifvit föreslagna beträffande de lägre allmänna läroverken
med tre ämneslärare. Lärjungeantalet skulle icke i någon klass af
sist berörda afdelning få öfverstiga 20, och samtlige lärjungar borde vara
befriade från den till statsverket ingående afgiften, då undervisningen å
denna linie måste blifva mindre tilldragande å en ort, der särskild undervisning
för hvarje årsklass i rikt mått erbjudes.

För uppehållandet af undervisningen och handledandet af profårs- •
kandidaterna torde vid detta läroverk erfordras en rektor med samma
löneförmåner, som tillkomma rektor vid högre läroverk, nio adjunkter
med vanlig adjunktsaflöning, eu teckningslärare med samma aflöning och
tjenstgöringsskyldighet, som äro förenade med teckningslärarebefattning af
tredje klassen vid högre läroverk, eu musiklärare med arfvode af 600 kronor
och en skolläkare med arfvode af 100 kronor jemte samma afgift af lärjungarne
som vid andra allmänna läroverk. Deremot synes icke någon
särskild gymnastiklärarebefattning blifva behöflig vid denna skola, då den
skyldighet, som åligger Gymnastiska centralinstitutet att meddela gymnastikundervisning
åt lärjungarne vid högre latinläroverket å Norrmalm,
torde böra tagas i anspråk för Jakobs läroverk, under det att särskild
gymnastiklärarebefattning upprättas vid berörda latinläroverk. I följd al
det särdeles stora lärjungeantalet vid sistnämnda läroverk och de svårigheter,
som deraf föranledas vid meddelandet af gymnastikundervisning
annorstädes än vid läroverket sjelft, har nemligen redan sedan någon tid
särskild gymnastiklärare förskaffats detsamma genom utbyte med Nya
elementarskolan. Då jag emellertid ämnar hos Eders Kongl. Maj:t hemställa
om nådig proposition till Riksdagen att förflytta Nya elementarskolans
lokal till eu från Gymnastiska centralinstitutet långt aflägsen plats,
kan jag icke tillstyrka att till Nya elementarskolan öfverflytta rätten ätt
genom institutets försorg erhålla gymnastikundervisning för sina lärjungar.

Staten för Jakobs läroverk komme således att ökas med tre adjunkter

100

och en skolläkare samt minskas med en gymnastiklärare, hvarjemte rektorn
och teckningsläraren erhölle höjd aflöning.

Både i följd af sitt läge och på grund af de rymliga lokaler, hvaröfver
det disponerar, synes Jakobs läroverk särdeles väl egnadt till ett
profårsläroverk af här afsedt slag; och behofvet af ett dylikt läroverk,
ifall de föreslagna nya undervisningsformerna skola hafva någon utsigt
att i den närmasta framtiden vinna insteg och utveckling, synes ligga så
i öppen dag, att några ytterligare skäl i detta hänseende icke torde vara
erforderliga.

ffrTJgnain- . De läroverk> hvilkas indragning blifver beslutad, skulle, derest samtdragningens
liga ämneslärarebefattningarna vid desamma redan äro vakanta, vid slutet
°lLTglnom- ^ }h^ret j887~88 upphöra, men eljest med slutet af det läsår, under
förande, hvilket ledighet i samtliga ämneslärarebefattningar vid läroverket inträdt,
dock att undervisningen vid intet af dessa läroverk må fortgå längre än
till slutet af läsåret 1889—90. De vid denna tidpunkt qvarvarande lärare,
hvilka icke kunna till annan läraretjenst öfverflyttas, skulle uppföras å
indragningsstat med de löneförmåner, som enligt nu gällande ordinarie
stat dem tillkomma. Under den återstående tiden för ifrågavarande läroverks
verksamhet borde vid dem tillämpas nu gällande bestämmelser med
hänsyn till såväl läroplan och lästid som lärarnes aflöning.

Vid de läroverk åter, angående hvilkas ombildning beslut kommer att
fattas, skulle den nya organisationen bölja att införas med läsåret 1888—
89, derest icke Ivongl. Maj:t på grund af sig företeende omständigheter kan
finna skäl med afseende å ett eller flere af dessa läroverk annorlunda bestämma.

_ För att underlätta öfvergången torde blifva af nöden att ålägga domkapitlen
samt direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk att,
då adjunktsbefattning blifvit ledig vid något under dem lydande allmänt
läroverk, derom hos Kongl. Maj:t göra anmälan och afvakta Dess beslut,
huruvida^ nämnda befattning skall till ansökning anslås eller besättas med
lärare från något af de till indragning eller ombildning bestämda läroverken,
derest sådan kan anses till befattningen lämplig och enligt gällande
bestämmelser är skyldig densamma öfvertaga eller eljest kan befinnas
dertill villig. För nämnda ändamål torde äfven visa sig nödvändigt att,
sedan Jakobs läroverk hunnit på föreslaget sätt ombildas, dit inkalla åtskilliga
lärare dels från de högre läroverk, der praktisk linie skall upprättas,
dels från de lägre läroverk, vid hvilka undervisningen skall på
annat sätt anordnas, pa det att desse lärare må erhålla tillfälle att närmare
sätta sig in i de nya metoder och anordningar, som de i sin blifvande

Praktisk utbildning
af
lärare.

101

verksamhet hafva att iakttaga. Kostnaderna härför skulle betäckas af reservationerna
å anslagen till de allmänna läroverken.

Beträffande de femklassiga läroverken har läroverkskomitén föreslagit0*/^"^?''*
att läroverken i Enköping, Norrtelge, Mariestad och Arboga skulle förvandlas
till kommunalskolor samt att vid läroverken i Borås, Lidköping,
Eskilstuna, Göteborg, Kristinehamn, Piteå och Haparanda skulle indragas
den ena bildningslinien och dermed äfven en adjunktsbefattning vid hvardera
med undantag för Haparanda, der adjunktsbefattningarna för närvarande
blott äro fyra. På grund af hvad vederbörande domkapitel, läroverkskollegier
och kommunalstyrelser med afseende härå anfört, anser jag
emellertid berörda förslag icke tillrådliga. De förhållanden, som föranledt
dessa förslag, synas nemligen åtminstone å de flesta ställen hafva varit af
tillfällig art, och det torde derför vara rådligast att icke vidtaga några
genomgripande förändringar vid de femklassiga läroverken, förrän erfarenheten
hunnit visa, hvilka verkningar med afseende på dem den nu föreslagna
reformen af de allmänna läroverkens undervisningsplan kommer
att medföra. Med hänsyn till de femklassiga läroverken har jag således
endast att föreslå att Haparanda läroverk, som hittills med afseende på
rektors och öfningslärares aflöning hört till de treklassiga, äfven i dessa
hänseenden må likställas med öfriga femklassiga läroverk, samt att vid
läroverket i Oskarshamn, som har lika stora lärarekrafter som öfriga läroverk,
af detta slag, undervisning må meddelas å båda bildningslinierna och
icke, såsom hittills, blott på den reala. Haparanda läroverk skulle nemligen
eljest blifva ensamt i sitt slag, och vid det i Oskarshamn skulle full
tjenstgöring icke kunna åläggas samtlige lärare.

Hvad de högre läroverken vidkommer, har komitén föreslagit att läro- De högre läroverket
i Hudiksvall på grund af dess ringa och i sjunkande stadda lärjungeantal
måtte förvandlas till femklassigt läroverk. Häremot har emellertid
invändts: att lärjungeantalet aldrig varit synnerligen stort vid Hudiksvalls
läroverk, hvarken på den tid, då det förvandlades till fullständigt
läroverk eller sedermera, samt att visserligen vexling i berörda lärjungeantal
på senare tiden förekommit, men icke något afsevärdt sjunkande;
att endast ett par årtionden förflutit, sedan läroverket utvidgades till fullständigt
under vilkor, att kommunen åtoge sig att tillhandahålla erforderliga
lokaler för undervisning och öfningar, hvilket vilkor kommunen till
alla delar uppfylt och derigenom ådragit sig betydliga kostnader, som
vore i det närmaste gagnlöst gjorda, om läroverket nu reducerades till
femklassigt; äfvensom att genom de kommunikationer, som på sista tiden
kommit till stånd, läroverkets lärjungeområde blifvit betydligt utvidgadt,
hvarför man kunde vänta en väsentlig tillväxt i lärjungarnes antal. Med

102

anledning af hvad sålunda förekommit torde ifrågavarande förslag icke
böra till någon åtgärd föranleda.

Vidare hafva med afseende på undervisningens utsträckning vid de
högre läroverken inkommit: underdåniga ansökningar utaf stadsfullmägtige
i Strengnäs och läroverkskollegium vid dervarande läroverk om återställande
af undervisning å reallinien i läroverkets sjunde klass; en af
medlemmar utaf Södermanlands läns landsting samt invånare i Nyköpings
stad och landskapet Södermanland ingifven petition om återställande af
undervisning å reallinien i sjunde klassen af Nyköpings läroverk; en af
invånare i Vesterås stad och kringliggande ort ingifven petition om dylik
åtgärd beträffande läroverket i Vesterås; en hemställan af direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk, att vid hufvudstadens under
direktionen lydande läroverk måtte få inrättas dels tre nya lektorstjenster
att uppföras å högre realläroverkets stat, dels ock 15 adjunktsbefattningar
att uppföras å en för samtliga dessa läroverk gemensam stat; samt en
framställning af eforus öfver Lunds stifts allmänna läroverk om tillökning
i antalet af de å staten för Helsingborgs högre allmänna läroverk uppförde
lärare med 2 lektorer och 4 adjunkter.

Hvad först angår frågan om utsträckning af undervisningen till och
med sjunde klassen å reallinien vid ofvan berörda trenne läroverk, synas
de förhållanden, som föranledde indragningen af undervisningen i nämnda
klass vid dessa läroverk, icke sedan dess hafva undergått någon sådan
förändring, som borde medföra upphäfvande af detta beslut. Lärjungeantalet
å reala linien har vid ifrågavarande läroverk fortfarande varit obetydligt.
Under femårsperioden 1881—85 utgjorde lärjungeantalet å reala
linien vid läroverket i Strengnäs: i 4:de klassen 4, öde 3, 6:te nedre 3,
6:te öfre 1, summa 11; vid läroverket i Nyköping i 4:de 9, 5:te 5, 6:te
nedre 2, öde öfre 1, summa 17; vid läroverket i Vesterås i 4:de 9, 5:te 6,
öde nedre 3, öde öfre 1, summa 19. Något skäl för undervisningens utsträckning
kan ej gerna hemtas af dessa lärjungeantal. Emellertid skulle
möjligen lärjungeantalet å reala linien komma att äfven i de lägre klasserna
något ökas, om undervisningen å denna linie fortsattes vid läroverket
till skolkursens slut; och då det ej skulle medföra större kostnader för
statsverket, om undervisningen utsträcktes till och med sjunde klassen vid det
ena och slutade med femte klassen vid det andra af läroverken i Nyköping
och Strengnäs, än om den, såsom hittills, meddelades till och med sjette
klassen vid båda, anser jag mig böra föreslå eu dylik utsträckning af
realundervisningen vid läroverket i Nyköping, der såväl det totala lärjungeantalet
som realisternas antal varit större, och dit bättre kommunikationer
leda, hvaremot undervisningen i sjette realklassen vid läroverket i Strengnäs

103

skulle indragas. 1 följd af denna förändring behöfde lärarepersonalen vid
Nyköpings läroverk ökas med eu lektor, under det att två af lektorerna
vid läroverket i Strengnäs der blefve öfverflödiga och kunde till annat
läroverk flyttas.

Vid läroverket i Vesterås torde deremot realundervisningen fortfarande
böra ega samma utsträckning som hittills, men då lärarepersonalen vid
detta läroverk utgöres af rektor, 7 lektorer och 10 adjunkter, under det
att af uppgifterna angående lärjungeantalet under de sista 5 åren framgår
att ingen af de särskilda klasserna varit så stor att delning deraf med
nödvändighet fordrats, torde, helst lärjungeantalet under den närmaste
framtiden antagligen kommer att något minskas, 1 lektor och 2 adjunkter
kunna till annat läroverk öfverflyttas.

Vidkommande åter den ifrågasatta ökningen af den ordinarie lärarebesättningen
vid läroverken i Stockholm och Helsingborg, så är behofvet
af en dylik ökning obestridligt, icke blott hvad läroverken i dessa städer
angår, utan äfven beträffande åtskilliga andra läroverk, der på senare tider
måst anställas ett större antal extra lärare. Visserligen måste man, såsom
redan blifvit anmärkt, antaga att lärjungeantalet med anledning af terminsafgifternas
höjning kommer att något sjunka, men denna minskning torde
ej i det hela uppgå till 10 % och ingenstädes öfverstiga 20 % af det nuvarande
lärjungeantalet. Och vid många läroverk, der undervisningsafdelningarnas
antal icke genom en minskning af lärjungeantalet inom dessa
gränser förändras, vinnes derigenom ingen inskränkning i behofvet af
lärarekraft, hvarför lärames antal ingalunda kan minskas i samma proportion
som lärjungeantalet sjunker.

Under de senaste fem åren hafva vid de högre läroverken varit anstälde
i medeltal årligen 110 extra lärare, under det att antalet ordinarie
lektors- och adjunktsbefattningar vid berörda läroverk utgjort 551, af
hvilka dock en stor mängd, omkring 80, uppehållits af vikarier. Antalet
extra ordinarie lärare har sålunda uppgått till mer än en fjerdedel af
hela lärareantalet, ett förhållande, som ingalunda kan anses normalt eller
verka helsosamt på skolarbetets jemna gång. De extra ordinarie lärarne,
som förordnas för högst ett år i sänder, ombytas nemligen ganska
ofta, dels emedan de förutvarande vunnit befordran till ordinarie platser,
dels emedan de sj elfva eller vederbörande rektorer af en eller annan anledning
önska förändring. Men dessa ständiga ombyten förorsaka oupphörliga
afbrott i undervisningens jemna fortgång. Då den nye läraren
ej känner hvarken lärjungarne och deras olika ståndpunkt eller det
sätt, hvarpå de förut blifvit undervisade, eller de fordringar, som ställas
på lärjungarne af andra lärare i samma ämne vid läroverket, blir det

104

omöjligt för honom att genast finna det rätta sättet för ämnets behandling,
och åtskillig tid går för lärjungarne förlorad under hans trefvande försök
att komma fullt in i sin uppgift, Kommer så härtill, hvilket ej sällan är
fallet, att extraläraren, i följd af den klena aflöningen, måste genom ett
eller annat privatarbete söka skaffa sig bidrag till sitt lifsuppehälle, är det
tydligt att han icke kan egna det odelade intresse åt skolans undervisning
och de särskilda lärjungarnes individuella förhållanden, som fordrades för
att han snart skulle kunna fylla sin plats och göra det gagn, som vederborde.
Att läroverk, som måste anförtro en stor del af sin undervisning
åt extra ordinarie lärare, derigenom måste lida betydligt afbräck i sin
verksamhet, är derför uppenbart. Extra ordinarie lärare måste väl alltid
användas såsom vikarier för tjenstlediga ordinarie lärare eller vid inträffande
ledigheter. Och äfven eljest är det icke möjligt att helt och hållet
undvara extra lärare, dels emedan det icke är en gång för alla bestämdt,
huru många lärjungar, som högst få mottagas i hvarje klass vid hvarje
läroverk, dels derför att vid en öfvergång, sådan som den nu ifrågasatta,
förhållanden komma att inträda, hvilkas verkan man icke kan fullt beräkna.
Ändamålsenligt torde likväl vara att inskränka extra lärarnes antal
så mycket som kan ske, utan att någon som helst fara uppstår, att
flere ordinarie lärare anställas än som i framtiden komma att behöfvas.
Och då enligt afl sannolikhet den möjliga minskningen i lärjungeantalet
icke gerna kan föranleda större minskning i behofvet af • lärarekrafter vid
de högre läroverken, än att hälften af de hittills der sysselsatta extra lärarne
blifver öfverflödig, skulle minst 55 dylika lärare der framdeles behöfva
användas, i fall de ordinarie lärarnes antal icke ökades. Detta antal
synes mig dock vara allt för stort, helst det komme att fördelas på några
få läroverk, der de ordinarie lärarnes antal är synnerligen litet i förhållande
till lärjungeantalet, och högst antagligt är att det inom kort komme
att i samband med lärjungeantalet växa ej obetydligt. Jag anser mig derför
böra föreslå upprättandet af åtskilliga ordinarie ämneslärarebefattningar
vid läroverk, der extra lärarnes antal på senare tider varit synnerligen
stort i förhållande till de ordinarie lärarnes eller der andra beaktansvärda
förhållanden kunna dertill föranleda. Jag gör det så mycket hellre, som,
såsom jag strax skall visa, den förhöjning i anslagen till de allmänna läroverken,
som ett antagande af samtliga de af mig gjorda förslagen skulle
medföra, mera än ersättes af de inkomster de föreslagna terminsafgifterna
skulle bereda statsverket.

Störst är behofvet vid Stockholmsläroverken. Vid de under direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk lydande läroverken hafva i
medeltal under de fem sista åren tjenstgjort 34 extra lärare, under det att

105

de ordinarie lektors-, adjunkts- och kollegabefattningarna utgjort tillsammans
59, af hvilka flere hela tiden uppehållits af vikarier. De båda sista läsåren
har extralärarnes antal vid nämnda läroverk till och med uppgått till 37,
af hvilka 4 varit extra ordinarie lektorer. Jag anser derför direktionens
förslag, att vid de under densamma lydande läroverk må inrättas 3 nya
lektorstjenster, att uppföras å högre realläroverkets stat, samt 15 nya adjunktsbefattningar,
att uppföras å en för samtliga dessa läroverk gemensam
stat, högst behjertansvärdt, endast att jag anser lämpligare att äfven
de 3 lektorstjenster na uppföras på en för samtliga berörda läroverk gemensam
stat. Det skäl direktionen anfört för denna åtgärd beträffande
adjunktsbefattningarna, att lärjungeantalet vid de särskilda läroverken i
följd af åtskilliga omständigheter är underkastadt icke obetydliga vexlingar,
under det att lärjungeantalet vid alla läroverken tillsammans är temligen
konstant, synes mig nemligen ega tillämpning icke blott på de lägre utan
äfven på de högre klasserna; och då det icke är otänkbart att realläroverket
genom att förflyttas till annan plats kan förlora en del af sitt stora
lärjungeantal i de högre klasserna, i det att undervisning för en del af
dessas lärjungar måste beredas vid annat läroverk, så vore olämpligt att
hafva fäst de nya lektorsbefattningarna vid detta läroverk.

Äfven vid läroverken i Helsingborg, Malmö, Karlstad och Umeå samt
vid högre realläroverket i Göteborg är behofvet af ett ökadt antal ordinarie
lärare särdeles känbart.

Staten för det å båda linier fullständiga läroverket i Helsingborg upptager
för närvarande blott 4 lektors- och 7 adjunktsbefattningar, under det
att de derstädes tjenstgörande extra lärarne de senaste åren utgjort 7 å 8.
I öfverensstämmelse med hvad läroverkskollegiet i detta hänseende hemstält,
anser jag derför giltiga skäl finnas för ökandet af lektorernas antal
med 2, då 6 lektorer utan tvifvel äro behöfliga vid ett å båda linier fullständigt
läroverk, der lärjungeantalet i de högre klasserna är så stort, att
sammanslagning af särskilda afdelningar icke i större utsträckning kan ega
rum. Deremot synes kollegiets framställning om 4 adjunktsbefattningar
under nu varande förhållanden icke böra bifallas, utan torde antalet nya
adjunktsbefattningar kunna inskränkas till 2. I sammanhang med framställningen
om ökadt antal ordinarie lärarebefattningar har emellertid
lärarekollegiet framhållit de befintliga undervisningslokalernas otillräcklighet
och olämplighet för det för handen varande stora lärjungeantalet samt
upplyst att rektor, som ursprungligen haft boställslägenhet sig anvisad i
läroverkshuset, sedermera afstått densamma till undervisningslokaler och
såsom vederlag härför enligt kongl. brefvet den 8 april 1870 uppburit ett
belopp af G00 kronor ur läroverkets enskilda byggnadsfond. Med anled li -

106

ning häraf torde såsom vilkor för inrättandet af de föreslagna nya ordinarie
lärarebefattningarna vid läroverket i Helsingborg böra stadgas att
stadsfullmägtige derstädes åtaga sig såväl att, med det bidrag de möjligen
kunna erhålla af stiftets byggnadskassa och läroverkets enskilda byggnadsfond,
tillhandahålla läroverket erforderliga och fullt ändamålsenliga lokaler,
som ock att förse rektor med bostad eller deremot svarande hyresersättning.
Kunna tillräckliga och lämpliga lokaler icke anskaffas för läroverkets
nuvarande lärjungeantal, torde det nemligen blifva nödvändigt att så
begränsa lärjungeantalet, att detsamma utan hinder för undervisningen och
utan fara för lärjungarnes helsa må kunna inrymmas i nu tillgängliga lokaler,
i hvilket fall den nu ifrågasatta ökningen af lärarepersonalen kunde
blifva öfverflödig.

Vid läroverket i Malmö tjenstgöra för närvarande 6 lektorer, 14 adjunkter
och 7 extra lärare och vid läroverket i Umeå 5 lektorer, 8 adjunkter
och 2 extra lärare. Vid hvartdera af dessa läroverk torde inrättandet
af en ny lektorsbefattning vara af behofvet påkalladt. Båda de
nämnda läroverken äro fullständiga så väl å klassiska som å reala linien,
och det i Malmö är ett af våra största läroverk med ett städse växande
lärjungeantal i de högre klasserna. Vid läroverket i Umeå är lärjungeantalet
i det hela visserligen icke så synnerligen stort, men der eger det
egendomliga förhållande rum, att lärjungarne i sjette och sjunde klasserna
äro tillsammans talrikare än lärjungarne i de fem lägre klasserna tillsammans.
Afdelningarna i de högre klasserna äro ock i allmänhet så stora,
att sammanslagning endast i inskränkt mån kan ega rum, i följd hvaraf
de nuvarande lektorerna endast ofullkomligt räcka till för undervisningen
å det högsta stadiet.

Karlstads läroverk är det enda fullständiga läroverk i Karlstads stora
stift, och der fortsättas studierna i allmänhet af de lärjungar, som utgått
från de lägre läroverken i Kristinehamn, Filipstad, Arvika och Åmål.
Det är derför antagligt att lärjungeantalet vid Karlstads läroverk fortfarande
kommer att blifva ganska stort. För närvarande tjenstgöra der
7 lektorer, 9 adjunkter och 8 extra lärare. De sistnämnda utgöra således
i det närmaste en tredjedel af samtliga ämneslärarne. Jag anser mig
derför böra föreslå att vid detta läroverk må inrättas 3 nya adjunktsbefattningar.

Hvad slutligen angår Göteborgs högre realläroverk, så har dess lärjungeantal
varit sta dt i en synnerligen rask tillväxt, och sedan det inflyttat
i sitt nya, präktiga läroverkshus, torde det blifva ännu talrikare besökt.
Dess nuvarande lärarepersonal, som utom rektor och 8 extra lärare blott

107

räknar 4 lektorer och 9 adjunkter, torde derför erfordra en icke obetydlig
tillökning. Emellertid torde försigtigheten kräfva att för närvarande inskränka
sig till eu ökning af 1 lektor ocli 8 adjunkter.

Genom eu blick på bilagan VII, som upptager en sammanställning af
den nuvarande och den föreslagna lärarestaten med lärjungeantalet under
femårsperioden 1881—85, torde insigten i befogenheten af de här förordade
förändringarna i lärarebesättningen ytterligare stärkas.

Genom nu föreslagna ändringar i lärarestaten för de högre allmänna
läroverken skulle denna komma att ökas med 6 lektors- ocli 21 adjunkts- nuvarande
befattningar samt 1 gymnastiklärarebefattning. De femklassiga läroverkens^ de» förelärarestat
skulle förblifva oförändrad. Vid de till ombildning föreslagna 9staten.
läroverken skulle lärarestaten komma att ökas med 1 rektors-, 20 kollega-*)
och 3 öfningslärarebefattningar samt minskas med 10 adjunktsbefattningar**)
och 1 lärarebefattning vid enklassig pedagogi. Genom det till nybildning
föreslagna läroverket i Motala skulle lärarepersonalen ytterligare ökas med
1 rektor, 1 adjunkt, 1 kollega och 3 öfningslärare. Genom upphörande
af de till indragning föreslagna läroverken skulle slutligen lärarestaten vid
rikets läroverk för högre undervisning komma att minskas med 9 rektors-,

12 adjunkts- och 21 öfningsläraretjenster samt 8 lärarebefattningar vid
eu klassi ga pedagogier. I det hela skulle således antalet ämneslärarebefattningar
komma att ökas med 11, under det att öfningsläraretjensterna minskades
med 14. Tillsättningen af de nya befattningarna borde emellertid,
i min tanke, ske endast i den mån penningar genom afgång af lärare,
som varit anstälda vid till indragning bestämda läroverk, eller eljest dertill
blefve disponibla.

Normalstaten för samtliga allmänna läroverk enligt den föreslagna
organisationen skulle, efter hvad bilagan VI j. närmare utvisar, uppgå till tillägg.
2,597,600 kronor; ålderstilläggen för nu anstälda lärare skulle åter, såsom
af bilagan VI li. framgår, efter de nya bestämmelserna komma att utgöra
750,950 kronor.

Å de allmänna läroverkens stat torde vidare följande anslag. böra a£f™h?dlade
uppföras till samma belopp, med hvilka de hittills utgått, nemligen: djekne- allmänna
penningeersättning, ej inräknad i kontanta lönebeloppen till lärarne, 4,307 läroverken.
kronor 10 öre; ersättning för förlorad helgonskyld 2,644 kronor 33 öre;
samt till extra arfvoden åt teckningslärare 86,000 kronor. Det anslag till
resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk, 6,000 kronor, som

*) Här afses det nu föreslagna slaget af kollegabefattningar.

**) Dessa platser hafva hittills burit namn af kollegabefattningar.

108

under en följd af år varit uppförd t å extra stat, blir för framtiden allt
fortfarande beböfligt, på det undervisningen i detta vigtiga ämne må blifva
praktisk. Det synes derför böra uppföras å ordinarie stat.

Till arfvoden åt bibliotekarierna vid stifts- och läroverksbiblioteken
bar hittills varit. anslaget ett belopp af 4,542 kronor 64 öre. I följd af
den stora utveckling åtskilliga af dessa bibliotek under de båda sista årtiondena-
vunnit, och med hänsyn till de fordringar, som nu för tiden
maste ställas pa skötseln och underhållet af eu o fientlig boksamling af
den omfattning, som flertalet af dessa bibliotek eger, har emellertid nämnda
anslag visat sig otillräckligt. De framställningar om ökade årliga arfvoden
eller tillfälliga anslag till förbättrad anordning och vård af berörda boksamlingar,
so in. understundom inkommit, hafva derför i allmänhet måst
afslas, för så vidt icke medel kunnat från annat anslag erhållas. Jag anser
derför nödigt att i den nya staten för detta ändamål upptages ett belopp
af 7,000 kronor.

_ För att så mycket som möjligt befria rektorerna vid de högre och de
talrikare besökta femklassiga läroverken från besväret med de kamerala
och ekonomiska bestyr, som åtfölja deras befattning, utgår för närvarande
ett anslag af 10,000 kronor. Då vid genomförandet af nu föreslagna organisation
af de allmänna läroverken rektorernas göromål af ifrågavarande
ait- maste ytterligare ökas, särskild! genom uppbörd och redovisning af de
till statsverket ingående terminsafgifterna jemte dermed sammanhängande
göromål, vidare genom den noggrannare tillsyn och omtanke, som iakttagandet
af de hygieniska föreskrifterna erfordrar, och slutligen i följd af
det ökade statistiska arbete, som blir nödvändigt för att meddela de detaljerade
upplysningar angående läroverken, som nutiden kräfver: så torde
detta anslag, som redan visat sig vara, väl knappt, behöfva eu väsentlig
förhöjning, helst det är af största vigt att en rektor icke af tillfälliga och
mindre magtpåliggande bestyr dragés från sin egentliga och hufvudsakliga
uppgift. Jag anst>r mig derför böra föreslå att anslaget till arfvoden åt
lektorernas skri!biträden höjes till 17,000 kronor, samt att arfvode till
dylikt biträde ma, kunna beviljas icke blott rektorer vid högre läroverk
och femklassiga läroverk i Stockholm, utan äfven åt rektorer vid lägre
allmänna läroverk i landsorten med ett synnerligen stort lärjungeantal.

FiH arfvoden åt extralärare utgå för närvarande å ordinarie stat

100,000 kronor och å extra stat 40,000 kronor samt till vikariearfvoden
o( h oföiutsedda behof 55,000 kronor, för dessa ändamål tillsammans således
195,000 kronor. Med afseende på dessa anslag, Indika lämpligen
torde kunna sammanslas till ett enda, är att anmärka att visserligen å

109

ena sidan de extra ordinarie lärarnes arfvoden, enligt livad föreslaget är,
skulle höjas från 1,500 eller 1,200 kronor till 2,000, 1,800 eller 1,500
kronor, men att å andra sidan det är högst antagligt att extralärarnes
antal skall kunna betydligt inskränkas, dels på grund af det ökade antalet
ordinarie ämneslärarebefattningar, dels i följd af det sannolikt något
minskade lärjungeantalet. Berörda anslag torde derför kunna tåla en nedsättning
af 20,000 kronor och således böra i den nya staten uppföras med
tillsammans 175,000 kronor.

I sammanhang med det förslag, som ofvan framstälts till ordnandet
af undervisningen i gymnastik-, vapen- och militäröfningar samt till befrämjandet
af fria lekar bland skolungdomen, har jag framhållit det lämpliga
uti att äfven gymnastiklärarnes aflöning ordnades på samma sätt, som
hittills varit fallet med teckningslärarnes, så att en viss undervisningsskyldighet
faststäldes för den ordinarie lönen och särskildt arfvode utbetalades
för hvarje timme i veckan, hvarmed tjenstgöringen höjdes derutöfver.
De belopp å 7,000 och 13,500 kronor, som nu äro anvisade dels
till extra gymnastiklärarearfvoden vid dem bland de fullständiga läroverken,
hvarest lärjungarnes antal i betydligare mån öfverstiger 200, dels till
förhöjda arfvoden åt gymnastiklärare, till rese- och traktamentsersättning
åt officerare, som särskildt förordnas att leda vapenöfningarna, samt till
anskaffande af ammunition för målskjutning och inrättande af skjutbanor,
torde, hvad det förra angår, helt och hållet och, hvad beträffar det senare,
till en del kunna tagas i anspråk för de extra arfvoden åt gymnastiklärarne,
som af det ifrågasatta aflöningssättet måste blifva en följd. Men
då gymnastikundervisningen skulle utvidgas sålunda, att särskilda öfningar
anordnades för de kroppsligt svagare och då dertill särskilda anordningar
måste träffas för ledningen och öfvervakandet af de fria lekarne, kunna
de härför disponibla beloppen icke anses tillräckliga, utan torde anslaget
till extra arfvoden åt gymnast!klärarne och ledarne af de fria lekarne samt
till anskaffande af ammunition för målskjutning, inrättande af skjutbanor
m. in. behöfva höjas till 42,000 kronor.

Såsom förut blifvit föreslaget, skulle för praktisk utbildning af blifvande
lärare dels å den praktiska linien, dels vid de lägre allmänna läroverken
med 3 eller 4 ämneslärare särskild profårskurs inrättas vid Jakobs
för ändamålet ombildade läroverk i Stockholm. Till anordnande af profårsundervisningen
derstädes samt till någon förhöjning af de väl knappa
arfvodena för lärarekandidaternas handledning torde det anslag å 20,500
kronor, som för närvarande utgår till praktisk utbildning af blifvande lärare
vid de allmänna läroverken, böra höjas till 28,000 kronor.

Kostnads beräkning.

Hittills hafva endast lärarne i främmande lefvande språk varit hugnade
med särskilda stipendier för att i utlandet studera sitt ämne; och
otvifvelaktigt är att dessa företrädesvis hafva behof af dylikt understöd,
då de svårligen f hemmet kunna vinna det herravälde öfver sitt ämne och
den lätthet vid dess behandling, som vid undervisningen äro af så stor betydelse.
Men äfven lärare i öfriga ämnen skulle ofta hafva stort gagn af
att taga personlig kännedom om huru deras ämnen behandlades i utlandet.
I synnerhet skulle det vara af vigt för lärarne vid de läroverk, der profår
genomgås, att blifva safta i tillfälle att på ort och ställe lära känna de
metoder, som i utlandet redan stadgat sig eller hölle på att utbildas för
behandlingen af det ämne, hvari de skulle handleda blifvande lärare. Sålunda
skulle lättast utlandets erfarenhet komma samtliga våra läroverk till
godo. Då det emellertid helt och hållet måste bero på den uppgift, som
sattes för en hvars resa, huru lång tid och huru stort belopp som för
densamma erfordrades, i det att den ene kunde behöfva vistas i utlandet
ett helt år, under det att några veckor kunde vara nog för den andre,
så skulle ifrågavarande reseunderstöd icke vara fixerade till bestämda belopp,
utan skulle det tillkomma Kong! Maj:t att vid understödets beviljande
fastställa såväl beloppet som tiden för vistelsen i utlandet efter det
mål, som i hvarje fall sattes för resan. Då dessa reseunderstöd företrädesvis
äro afsedda för lärarne vid de läroverk, der profår genomgås, torde
något större belopp icke vara erforderligt, utan torde 4,000 kronor kunna
anses för ändamålet tillräckligt.

Vid sammanräkning af de sålunda af mig föreslagna särskilda utgiftsposterna
befinnes totalsumman af utgifterna för de allmänna läroverken
uppgå till 3,670,501 kronor 43 öre.

Såsom bidrag till bestridande af dessa utgifter bör, åtminstone till
dess annorlunda varder i laga ordning bestämdt, användas den afkomst
af donationer eller andra såsom särskilda fonder förvaltade tillgångar, som
i statsliggaren antecknas under rubrik »inom kolumn specificerade inkomster»
och som torde kunna beräknas till 40,000 kronor. Det kontanta anslag,
som behöfves, utgör alltså 3,630,501 kronor 43 öre.

För närvarande utgår i kontant af statsverket till de allmänna läroverken
å ordinarie stat 2,866,886 kronor och å extra stat 382,975 kronor
samt till pedagogier med högre undervisning: å ordinarie stat 57,511 kronor
44 öre och å extra stat 8,750 kronor. Nuvarande anslag till den
högre skolbildningen utgör alltså tillsammans 3,316,122 kronor 44 öre.
Genomförandet af den nya organisationen fordrar således en årlig utgift,
som med 314,378 kronor 99 öre öfverstiger nu utgående utgifter. Men å

andra sidan skulle statsverket erhålla inkomster genom de föreslagna terminsafgifterna.
Dessa avgifter från de högre och femklassiga läroverken
hafva enligt grunder, för hvilka jag förut redogjort och på sätt bilagan
VI e. närmare utvisar, beräknats till 337,000 kronor om året. De terminsafgifter,
som skulle garanteras af de kommuner, i hvilka lägre allmänna
läroverk med 3 eller 4 ämneslärare äro föreslagna att upprättas,
kunna, såsom beräkning i bilagan VI g. utvisar, upptagas till 28,000 kronor.
Inkomsterna af terminsafgifter skulle alltså uppgå till 365,000 kronor
och med 50,621 kronor 1 öre öfverstiga de ökade utgifter den nya organisationen
skulle medföra.

Enligt den utredning, som meddelas i bilagan VI n., erfordras för
uppehållande af undervisningen vid de till indragning föreslagna läroverken
under år 1888 76,205 kronor. Denna summa kommer sedermera att
minskas i mån af de vid dessa läroverk anstälde lärarnes afgång. Då
emellertid de nya lärarebefattningar, hvilkas inrättande blifvit föreslaget,
blott skulle tillsättas i den mån medel till deras aflöning blefve disponibla
genom förbemälde lärares afgång, så utöfvar berörda förhållande intet inflytande
på den gjorda beräkningen.

Med hänsyn till hvad jag senast anfört, får jag alltså hemställa att
Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att efter nästa läsårs slut följande läroverk må indragas med de ordinarie
ämne slär arnes afgång, dock senast den 1 juli 1890, nemligen: enklassiga
pedagogierna i Öregrund, Ulricehamn, Mariefred, Linde, Säter, Falkenberg,
Laholm och Mönsterås; tvåklassiga pedagogierna i Hjo, Hedemora,
Grenna, Kungelf, Kungsbacka och Borgholm; samt treklassiga allmänna läroverken
i Vernamo, Sölvesborg och Ronneby;

att de vid läroverkens indragning å dessas stat qvarstående lärare må
uppföras ä indragning sstat med: de löneförmåner, som enligt nu gällande
ordinarie stat dem tillkomma;

att under den återstående tiden för ifrågavarande läroverks verksamhet
må vid dem tillämpas nu gällande bestämmelser med hänsyn till såväl läroplan
och lästid som lärarnes aflöning;

att treklassiga allmänna läroverken i Söderköping, Vimmerby,a Alingsås,
Askersund, Sala, Trelleborg, Engelholm, Marstrand, Strömstad, Amål, Filipstad,
Arvika, Skellefteå och Örnsköldsvik; tvåklassiga pedagogierna i Södertelge,
Köping och Nora; samt enklassiga pedagogien i Simrishamn må ombildas
till lägre allmänna läroverk med tre ämneslärare, under vilkor att
vederbörande kommun åtager sig ej blott att tillhandahålla erforderliga

112

och lämpliga undervisningslokaler och hostad eller liy re ser sättning åt rektor,
utan äfven att garantera inbetalningen till statsverket af ett såsom terminsafgift
er a/ lärjungarne betraktadt belopp, uppgående till 1,560 kronor, derest
läroverket inrättas i enlighet med den klassiska eller reala liniens undervisning
spion, men till 780 kronor, om dervid den praktiska liniens läroplan
följes;

att under samma vilkor, som i föregående punkt nämnts, ett nytt lägre
allmänt läroverk med tre ämneslärare må upprättas i Motala;

att treklassiga allmänna läroverken i Falköping och Varberg må ombilda*
till lägre allmänna läroverk med fyra ämneslärare, under vilkor att
vederbörande kommun åtager sig samma skyldigheter med afseende på undervisningslokaler
och rektorsbostad, som stadgats beträffande dylikt läroverk
med tre (ämneslärare, äfvensom att garantera inbetalningen till statsverket af
ett såsom terminsaf gifter af lärjungarne betraktadt belopp, uppgående till
2,080 kronor, derest läroverket inrättas i enlighet med den klassiska eller
reala liniens undervisning spion, men till 1,040 kronor, om dervid den praktiska
liniens läroplan följes;

att vederbörande kommunalstyrelse må, i sammanhang med beslutet om
förbemälda vilkors uppfyllande, afgöra dels enligt hvilkendera bildningslinies
under visning spion läroverket bär inrättas, dels huruvida qvinliga lärjungar
må, i mån af utrymme, vid läroverket mottagas, samt dels äfven angående
beloppet af de för statsverket af sedda terminsafgifterna jemte vilkor en för
och antalet af befrielser derifrån, dock att nämnda terminsaf gifters belopp
icke må sättas högre än vid öfriga allmänna läroverk;

att, derest kommunen önskar frikallas från de förpligtelse!'' med afseende
ä läroverket, Indika den iklädt sig, anmälan derom bär ske hos Kongl. Maj:t
fem är förut;

att läroverkets lokalstyrelse skall bestå af läroverkets inspektor och rektor
samt tre af vederbörande kommunalstyrelse för viss tid valda medlemmar,
dock att, derest landsting eller grannkommuner deltaga i kostnaderna för
läroverkets underhall, en eller tvenne af sistnämnda ledamöter må af dessa
utses;

lärarepersonalen vid ett lägre allmänt läroverk med'' tre ämneslärare
må utgöras af: en rektor med en aflöning af 3,500 kronor, deraf 1,000
kronor tjenstgöring spenningar, och ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10
års väl vitsordad tjenstgöring såsom rektor, jemte fri bostad; en ''adjunkt
med vanlig adjunktsaflöning; en kollega med lön af 2,000 kronor jemte 2
ålderstillägg å 250 kronor hvardera efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring; en musiklärare med arfvode af 300 kronor; en gymnastiklärare
med'' arfvode af 300 kronor och tjenstgöringsskyldighet af 4 tim -

113

mar i veckan, samt en teckning slärare med ett arfvode af 500 kronor och
undervisnings skyldighet af 5 timmar i veckan; äfvensom att vid hvarje läroverk
af detta slag må anställas en skolläkare med arfvode af 50 kronor
jemte samma afgift af lärjungar ne, som tillkommer skolläkarne vid öfriga
allmänna läroverk;

att angående lärarepersonalen och skolläkaren vid lägre allmänna läroverk
med 4 ämneslärare må gälla samma''bestämmelser som vid läroverk
med 3 ämneslärare med undantag deraf, att lärarepersonalen ökas med en
adjunkt;

att rektorerna vid de i föregående punkter afsedda läroverken må tillsättas
på förordnande under viss tid samt att samtlige lärare vid dylikt
läroverk må vara förbundne att, derest läroverket upphör eller förändras,
öfvertaga den tjenstgöring, som Kongl. Maj:t kan finna skäl dem anvisa;

att lärarne vid de treklassiga allmänna läroverk och de pedagogier,
som föreslagits till ombildning, må, intill dess ombilclningen hunnit verkställas
eller annorlunda varder bestämdt, åtnjuta de löneförmåner, som hittills
till dem utgått;

att prof årskurs för blifvande lärare å den praktiska linien samt vid
allmänna läroverk med 3 eller 4 ämneslärare må anordnas vid Jakobs femklassiga
läroverk i Stockholm samt att nämnda läroverk må på för ändamålet
erforderligt sätt ombildas, och dervid följande ändringar med afseende
på lärarepersonalen och dess aflöning vidtagas, nemligen: att rektor erhåller
samma löneförmåner som rektorerna vid högre läroverk, att ämneslärarnes
antal ökas med, 3 adjunkter, att teckning slär ar en tillägges samma aflöning,
som åtföljer teckningslärarebefaktning af 3:dje klassen vid allmänt läroverk,
samt att gymnastiklärarebefattningen indrages; äfvensom att en skolläkare
der må anställas med ett årligt arfvode af 100 kronor utom den afgift af
lärjungarne, som tillkommer skolläkare vid öfriga allmänna läroverk;

att rektor och öfningslärare vid läroverket i Haparanda må erhålla
samma löneförmåner som rektor och öfningslärare vid femklassiga läroverk; att

undervisning vid femklassiga läroverket i Oskarshamn må meddelas
äfven ä latinlinien;

att undervisning å reallinien må meddelas vid högre läroverket i Nyköping
äfven i sjunde klassen, men vid, högre läroverket i Strengnäs blott
till och med femte klassen;

att två lektorsbefattningar vid allmänna läroverket i Strengnäs samt en
lektorsbefattning och två adjunktsbefattningar vid allmänna läroverket i

114

Vesterås må indragas, sedan innehafvarne öfverflyttats till andra allmänna
läroverk;

att — i den man tillgångar blifva disponibla genom tillämpning af
föreslagna bestämmelser om indragning af vissa läroverk — utom förut
nämnda, följande nya lärarebefattningar må upprättas, nemligen: i Stockholm
vid högre latinläroverket ä Norrmalm en gymnastiklärarebefattning
samt å en för samtliga under direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk
lydande läroverk gemensam stat 3 lektors- och 15 adjunktsbefattningar;
vid högre läroverket i Nyköping 1 lektorsbefattning; vid högre läroverket
i Malmö 1 lektorsbefattning; vid högre läroverket i Helsingborg 2
lektors- och 2 adjunktsbefattningar; vid högre realläroverket i Göteborg 1
lektors- och 3 adjunktsbefattningar; vid högre läroverket i Karlstad 3 adjunktsbefattningar
samt vid högre läroverket i Umeå 1 lektorsbefattning; dock hvad
lärarebefattningarna vid läroverket i Helsingborg angår, med. vilkor att stadsfullmägtige
derstädes åtaga sig att med det bidrag, som möjligen kan erhållas
af stiftets byggnadskassa och läroverkets enskilda byggnadsfond, tillhandahålla
läroverket erforderliga och ändamålsenliga undervisningslokaler äfvensom
bostad eller hyresersättning åt rektor;

att ingen förändring må ega rum i afseende å anslagen till djeknepenningeersättning,
till ersättning för förlorad helgonskyld samt till extra
arfvoden åt teckning slärare, men att anslaget till resestipendier åt lärare i
främmande lefvande språk må upptagas ä ordinarie stat till enahanda, belopp,
hvarmed det förut varit uppfördt å extra stat, eller 6,000 kronor;

att anslaget till arfvoden åt bibliotekarier må höjas till ett belopp af

7,000 kronor;

att af anslaget till skrifbiträden åt rektorer bidrag må kunna utgå icke
blott åt rektorer vid högre läroverk och femklassiga läroverk i Stockholm,
utan äfven åt rektorer vid femklassiga läroverk i landsorten med, ett synnerligen
stort lärjungeantal, samt att detta anslags belopp må höjas till 17,000
kronor;

att anslagen till arfvoden åt extra lärare samt till vikariearfvoden och
oförutsedda behof må sammanföras till ett anslag, som upptages å ordinarie
stat till 175,000 kronor eller 20,000 kronor mindre än det sammanslagna
belopp, hvartill berörda anslag hittills varit dels å ordinarie, dels å extra
stat uppförda;

att i stället för hittills utgående anslag till extra arfvoden åt gymnastiklärare
samt till befrämjande af vapenöfning ärna må uppföras ett anslag
af 42,000 kronor till extra arfvoden åt gymnastiklärare och ledare af
skolungdomens fria lekar samt till anskaffande af ammunition för målskjutning
m. in.;

115

att anslaget till praktisk utbildning af blifvande lärare vid de allmänna
läroverken må höjas till 28,000 kronor;

att till reseunderstöd åt lärare vid de allmänna läroverken, särskildt vid
de läroverk, der prof årskurs är inrättad, må uppföras ett anslag ä 4,000
kronor;

att — under förutsättning deraf att samtliga pedagogi, vid hvilka
högre undervisning meddelas, indragas eller ombildas — ordinarie anslaget
i ''kontant till pedagogier och folkskolor må, utöfver hvad redan förut föreslagits,
ytterligare nedsättas med 57,511 kronor 44 öre eller till 5,035 kronor
56 öre;

att aflöningen till de på nämnda pedagogiers stat (närstående lärare
må utgå af anslaget till de allmänna läroverken; samt

att, i stället för hittills å extra stat utgående anslag till allmänna läroverken
382,975 kronor och till pedagogierna 8,750 kronor samt det till indragning
föreslagna beloppet af ordinarie anslaget till pedagogier och folkskolor
57,511 kronor 44 öre, må, för betäckande af kostnaderna för den
nya normalstaten, beräknade till 2,597,600 kronor, för de nuvarande läirarnes
ålder stillägg under år 1888 enligt nya staten, beräknade till 750,950
kronor, samt ''för öfriga förut angifna särskilda anslag till de allmänna
läroverken, uppgående tillhopa till 321,951 kronor 43 öre, till ökande af
nuvarande ordinarie anslag till de allmänna läroverken anvisas ett belopp
af 763,615 kronor 43 öre.

Om det sätt, hvarpå inkomsten af de föreslagna terminsafgifterna
hör bland statsverkets inkomster upptagas, hemställer jag att Eders Kongl.
Maj:t täcktes anbefalla chefen för finansdepartementet att afgifva yttrande.

Chefen för finansdepartementet friherre Tamm anförde derefter:

Då den statsinkomst, som skulle tillfalla statsverket, derest de föreslagna
nya terminsafgifterna varda beslutade, enligt hvad chefen för ecklesiastikdepartementet
nyss upplyst, lärer kunna beräknas till 365,000 kronor,
hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att 365,000
kronor må i riksstaten för år 1888 upptagas bland statsverkets inkomster
under benämning »skolafgifter».

Statsrådets öfriga ledamöter instämde uti hvad cheferna för ecklesiastik-
och finansdepartementen sålunda hemstält.

Statsrådet friherre Tamm yttrade:

I förslaget att med förminskande af de för hvarje dag anslagna lärotimmarne
förlänga terminerna med 4 veckor eller från 36 till 40 om året,
kan jag icke instämma, emedan den för lärjungarne hittills anslagna fritiden
under sommaren icke synes mig böra förkortas till men såväl för
desse som för deras föräldrar, då flertalet familjer vanligen tillbringa som -

116

inaren pa landet i en luft, som i alla afseenden är renare och friskare än
den, som erbjudes i stad. Den till grund för den förändrade anordningen
anförda förmenta olägenheten af försvagad helsa hos lärjungarne genom
öfveransträngning under terminerna torde, om den verkligen existerar,
snarare vara framkallad af långvarigt vistande i stadsluften och inom
skolornas lokaler, och en återgång till förra tiders hemarbete i följd af de
för examens afläggande för uppflyttning i högre klass vid höstterminernas
början anstälda pröfningar torde på det sätt vara fördelaktigare, att eu
del af den för repetitioner anslagna lärotiden förflyttas från lärotimmarne
i skolan till hemarbete under sommarferierna,’ isynnerhet som derigenom
lärjungarne maste såsom vilkor för uppflyttningen ådagalägga, att de i
minnet bevarat de kunskaper, som de under föregående år inhemtat.
Öfveransträngning synes mig bäst motverkas genom minskning i antalet
läroämnen, hvilket ock blifvit i förslaget iakttaget.

I öfrigt instämmer jag i de af chefen för ecklesiastikdepartementet
gjorda hemställanden.

Till hvad af chefen för ecklesiastikdepartementet
blifvit hemstäldt saväl som till det al chefen för finansdepartementet
framstälda förslag angående upptagande
af skolafgifter bland statsverkets inkomster täcktes
H. Maj:t Konungen lemna bifall samt befalde att nådig
proposition i ämnet, af den lydelse bilagan A vid detta
protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

£x protocollo

Herm. Lundstedt.

117

Bilagan A.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående ändrade
bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken
och pedagogierna; gifven Stockholms slott den 14
Februari 1887.

Under hänvisning till innehållet af bilagda statsrådsprotokoll öfver
ecklesiastikärenden vill Kongl. Maj:t på grund deraf föreslå Riksdagen att
medgifva:

1) att för tillgodoseende af deras bildningsbehof, som vid tidigare år
böra utgå till det praktiska lifvets värf, en femklassig s. k. praktisk bildningslinie,
i hufvudsak anordnad på sätt i statsrådsprotokollet angifvits,
må upprättas vid högre allmänna läroverken i Norrköping, Örebro, Jönköping
och Malmö, vid högre realläroverket i Göteborg samt i Stockholm
vid högre latinläroverket å Södermalm äfvensom vid Jakobs och Ladugårdslands
femklassiga läroverk;

2) att vid hvarje högre eller femklassigt allmänt läroverk må anställas
en läkare för att utöfva tillsyn öfver lärjungarnes helsotillstånd och biträda
rektor vid öfvervakandet af de hygieniska anordningarna vid läroverket;
samt

3) att lärjungarne vid de högre och femklassiga allmänna läroverken
må från och med vårterminen 1888, utom förut bestämda afgifter, åläggas

118

eu tenninlig, till statsverket ingående afgift till belopp af 10 kronor för
lärjunge i första, andra och tredje klassen, af 20 kronor för lärjunge i
fjerde och femte klassen samt af 30 kronor för lärjunge i sjette och
sjunde klassen, dock med den inskränkning, att lärjunge, tillhörande den
praktiska bildningslinien, blott må åläggas hälften af dessa nya afgift er
samt att, enligt de närmare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet angifna grunder
fastställas, medellöse lärjungar till högst femton procent och mindre bemedlade
till högst tjugu procent af hela närvarande lärjungeantalet må
kunna befrias, de medellöse från afgiftens hela och de mindre, bemedlade
från dess halfva belopp;

4) att — under förutsättning, att lästiden så utsträckes, att lärames
tjenstgöringstid kommer att uppgå till 40 veckor om året — löneförmånerna
för såväl ordinarie som extra ordinarie lärare vid de högre och
femklassiga allmänna läroverken må bestämmas att från och med 1888
utgå med belopp, på sätt och under vilkor, som i statsrådsprotokollet finnas
upptagna;

o) att — under förutsättning af kyrkomötets bifall — de prebendehemman
och lägenheter samt andra förmåner af privilegiinatur, som äro
lärarne vid de allmänna läroverken på lön anslagna, må, i den mån det
kan ske utan förnärmande af nuvarande innehafvares rätt eller rubbning
uti enskildes genom testamenten eller annorledes gjorda förordnanden, till
statsverket indragas;

6) att beträffande tillsättning af rektorsbefattningar vid de femklassiga
allmänna läroverken må gälla hvad för närvarande är föreskrifvet
med afseende på tillsättning af dylika befattningar vid de högre läroverken
; samt

att, då till rektor vid allmänt läroverk utsetts lärare, som innehar
ordinarie läraretjenst, denna tjenst må i vanlig ordning tillsättas, dock att
den, som dertill utnämnes, skall, när förre innehafvaren återtager utöfningen
af densamma, vara skyldig att träda i tjenstgöring vid det läroverk, Kongl.
Maj:t med afseende på förekommande omständigheter kan finna skäligt
bestämma;

7) att efter nästa läsårs slut följande läroverk må indragas med de
ordinarie ämneslärarnes afgång, dock senast den 1 juli 1800, nemligen:
enklassiga pedagogierna i Öregrund, Ulricehamn, Mariefred, Linde, Säter,
Falkenberg, Laholm och Mönsterås; tvåklassiga pedagogierna i Hjo, Hedemora,
Grenna, Kungelf, Kungsbacka och Borgholm; samt treklassiga allmänna
läroverken i Yernamo, Sölvesborg och Ronneby;

119

att de vid läroverkens indragning å dessas stat qvarstående lärare
må uppföras å indragningsstat med de löneförmåner, som enligt nu gällande
ordinarie stat dem tillkomma;

att under den återstående tiden för ifrågavarande läroverks verksamhet
må vid dem tillämpas nu gällande bestämmelser med hänsyn till såväl
läroplan och lästid som lärarnes aflöning;

8) att treklassiga allmänna läroverken i Söderköping, Vimmerby,
Alingsås, Askersund, Sala, Trelleborg, Engelholm, Marstrand, Strömstad,
Amål, Filipstad, Arvika, Skellefteå och Örnsköldsvik; tvåklassiga pedagogierna
i Södertelge, Köping och Nora; samt enklassiga pedagogien i
Simrishamn må ombildas till lägre allmänna läroverk med tre ämneslärare
och sådan organisation, som i statsrådsprotokollet närmare angifvits; under
vilkor att vederbörande kommun åtager sig ej blott att tillhandahålla
erforderliga och lämpliga undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning
åt rektor, utan äfven att garantera inbetalningen till statsverket
af ett såsom terminsafgifter af lärjungarne betraktadt belopp, uppgående
till 1,560 kronor, derest läroverket inrättas i enlighet med den klassiska
eller reala liniens undervisningsplan, men till 780 kronor, om dervid den
praktiska liniens läroplan följes;

att under samma vilkor, som i föregående moment nämnts, ett nytt
lägre allmänt läroverk med tre ämneslärare må upprättas i Motala;

att treklassiga allmänna läroverken i Falköping och Varberg må ombildas
till lägre allmänna läroverk med 4 ämneslärare; under vilkor att
vederbörande kommun åtager sig samma skyldigheter med afseende på
undervisningslokaler och rektorsbostad, som stadgats beträffande dylikt
läroverk med tre ämneslärare, äfvensom att garantera inbetalningen till
statsverket af ett såsom terminsafgifter af lärjungarne betraktadt belopp,
uppgående till 2,080 kronor, derest läroverket inrättas i enlighet med den
klassiska eller reala liniens undervisningsplan, men till 1,040 kronor, om
dervid den praktiska liniens undervisningsplan följes;

att vederbörande kommunalstyrelse må i sammanhang med beslutet
om förbemälda vilkors uppfyllande afgöra, dels enligt hvilkendera bildningslinies
undervisningsplan läroverket bör inrättas, dels huruvida cjvinliga
lärjungar må, i mån af utrymme, vid läroverket mottagas, samt dels
äfven angående beloppet af de för statsverket afsedda terminsafgifterna
jemte vilkoren för och antalet af befrielser derifrån, dock att nämnda terminsafgifters
belopp icke må sättas högre än vid ofri ga allmänna läroverk;

att, derest kommunen önskar frikallas från de förpligtelse!'' med afseende
å läroverket, hvilka den iklädt. sig, anmälan derom bör ske hos
Kong!. Maj:t fem år förut;

120

att läroverkets lokalstyrelse skall bestå af läroverkets inspektor och
rektor samt tre af vederbörande kommunalstyrelse för viss tid valda medlemmar,
dock att, derest landsting eller grannkommuner deltaga i kostnaderna
för läroverkets underhåll, en eller tvenne af sistnämnda ledamöter
må af dessa utses;

att lärarepersonalen vid ett lägre allmänt läroverk med tre ämneslärare
må utgöras af: en rektor med en aflöning af 3,500 kronor, deraf

1,000 kronor tjenstgöringspenningar, och ett ålderstillägg å 500 kronor
efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring såsom rektor jemte fri bostad; eu
adjunkt med vanlig adjunktsaflöning; en kollega med lön af 2,000 kronor
jemte två ålderstillägg å 250 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10
års väl vitsordad tjenstgöring; en musiklärare med arfvode af 300 kronor;
en gymnastiklärare med arfvode af 300 kronor och tjenstgöringsskyldighet
af 4 timmar i veckan; samt en teckningslärare med ett arfvode af 500
kronor och undervisningsskyldighet af 7 timmar i veckan; äfvensom att
vid hvarje läroverk af detta slag må anställas en skolläkare med arfvode
af 50 kronor jemte samma afgift af lärjungarne, som tillkommer skolläkarne
vid öfriga allmänna läroverk;

9) att profårskurs för blifvande lärare å den praktiska luden samt
vid allmänna läroverk med 3 eller 4 ämneslärare må anordnas vid Jakobs
femklassiga läroverk i Stockholm samt att nämnda läroverk må på för
ändamålet erforderligt sätt ombildas och dervid följande ändringar med
afseende på lärarepersonalen och dess aflöning vidtagas, nemligen: att,
rektor erhåller samma löneförmåner som rektorerna vid högre läroverk,
att ämneslärarnes antal ökas med 3 adjunkter, att teckningsläraren tilllägges
samma aflöning, som åtföljer teckningslärarebefattning af 3:dje

I2i

klassen vid allmänt läroverk, samt att gymnastiklärarebefattningen indrages,
äfvensom att en skolläkare må der anställas med ett årligt arfvode af 100
kronor utom den afgift af lärjungarne, som tillkommer skolläkare vid
öfriga allmänna läroverk;

10) att rektor och öfningslärare vid läroverket i Haparanda må erhålla
samma löneförmåner som rektor och öfningslärare vid femklassiga
läroverk;

11) att undervisning vid femklassiga läroverket i Oskarshamn må
meddelas äfven å latinlinien;

12) att undervisning å reallinien må meddelas vid högre läroverket i
Nyköping äfven i sjunde klassen, men vid högre läroverket i Strengnäs
blott till och med femte klassen;

13) att två lektorsbefattningar vid allmänna läroverket i Strengnäs
samt en lektorsbefattning och två adjunktsbefattningar vid allmänna läroverket
i Vesterås må indragas, sedan innehafvarne öfverflyttats till andra
allmänna läroverk;

14) att — i den mån tillgångar blifva disponibla genom tillämpning
af föreslagna bestämmelser om indragning af vissa läroverk — utom förutnämnda,
följande nya lärarebefattningar må upprättas, nemligen: i Stockholm:
vid högre, latin läroverket å Norrmalm en gymnastiklärarebefattning
samt å en för samtliga under direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk
lydande läroverk gemensam stat tre lektors- och femton
adjunktsbefattningar; vid högre läroverket i Nyköping en lektorsbefattning;
vid högre läroverket i Malmö en lektorsbefattning; vid högre läroverket i
Helsingborg två lektors- och två adjunktsbefattningar; vid högre realläroverket
i Göteborg eu lektors- och tre adjunktsbefattningar; vid högre läroverket
i Karlstad tre adjunktsbefattningar; samt vid högre läroverket i
Umeå en lektorsbefattning; dock hvad lärarebefattningarna vid läroverket
i Helsingborg angår, med vilkor att stadsfullmägtige derstädes åtaga sig
att med det bidrag, som möjligen kan erhållas af stiftets byggnadskassa
och läroverkets enskilda byggnadsfond, tillhandahålla läroverket erforderliga
och ändamålsenliga undervisningslokaler äfvensom bostad eller hyresersättning
åt rektor;

15) att ordinarie adjunkt eller kollega, hvilken aflagt sådan akademisk
examen, som utgör vilkor för behörighet för att söka lektorsbefattning vid
högre allmänt läroverk, äfvensom i öfrigt fullgjort stadgade föreskrifter
för att kunna till lektor utnämnas, må ega rätt att vid årsberäkning för
uppflyttning i högre lektorslönegrad räkna sig till godo den tid han från
och med året näst efter det, hvarunder berörda vilkor blifvit fullgjorda,

122

med nit och skicklighet vid allmänt läroverk tjenstgjort såsom tillförordnad
rektor, såsom vikarierande lektor eller ined en tjenstgöring väsentligen lika
med den, som åligger lektor;

att öfningslärare, som fullgjort vilkoren för kompetens till ordinarie
öfningslärarebefattning vid högre allmänt läroverk, må räkna sig till godo
för uppflyttning i högre lönegrad deri tid han från och med året näst
efter det, hvarunder berörda vilkor blifvit fullgjorda, tjenstgjort såsom
vikarierande öfningslärare med full tjenstgöring vid högre allmänt läroverk,
dock med undantag för de två första åren af hans så beskaffade
verksamhet; samt att vikarietjenstgöring vid lägre allmänt läroverk härvid
äfven må tagas i betraktande sålunda, att två års tjenstgöring vid lägre
läroverk må räknas lika med ett års tjenstgöring vid högre läroverk;

att lärare vid folkskolelärareseminarier, högre lärarinneseminariet och
sjökrigsskolan må, om de öfvergå i de allmänna läroverkens tjenst, åtnjuta
samma rätt till lönetursberäkning, som genom kongl. kungörelserna den 29
maj 1874 och den 29 juni 1883 medgifvits lärare vid vissa enskilda
läroverk;

att föreskriften i kongl. cirkuläret den 11 december 1863 angående
rätt för lärare att, för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo
den tid, under hvilken han, efter det han undergått filosofie kandidatexamen,
såsom extra lärare, duplikant eller vikarie varit vid elementarläroverket
använd, dock med undantag för de tre första åren af hans så
beskaffade verksamhet, må upphöra att vara gällande för andra än dem,
som redan nu hafva rätt att räkna sig denna förmån till godo;

16) att, med undantag för gymnastiklärarne, öfriga ordinarie lärare
och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk skola hafva rättighet och, hvad
angår de lärare och lärarinnor, som ingå på den nya lönestaten eller som
utnämnas efter det kungörelse i ämnet utkommit, äfven skyldighet att
vid uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår med oafkortad lön såsom
pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl.

123

Maj:t, dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så länge
den pensionsberättigade pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma
qvarstå;

att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått
60 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skola under i öfrigt enahanda vilkor
och förutsättningar, som för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva samma
rätt och samma skyldighet att från tjensten afgå med pension, som näst
föregående moment innehåller beträffande öfrige lärare;

att vid dessa läroverk anstäld ordinarie lärare eller lärarinna, som i
minst tre år lidit af lamhet, blindhet, döfhet eller vansinne, hvaraf han
eller hon varit urståndsatt att sin tjenst bestrida, må, derest det varder
behörigen styrkt, att anledning icke förefinnes till antagande, det han eller
hon kan återvinna tjenstbarhet, kunna äfven utan egen ansökning före
uppnådd pensionsålder från tjensten skiljas, mot åtnjutande under sin återstående
lifstid af pension från allmänna indragningsstaten, hvilken pension
skall för lärare eller lärarinna, hvars aflöning är fördelad i lön och tjenstgöringspenningar,
utgå med ett belopp lika med hela lönen, om han eller
hon befinner sig i annan lönegrad än den högsta, men för den, som
redan uppnått högsta lönegraden eller innehar tjenst, för hvilken inga
lönegrader finnas, så beräknas, att för hvarje i full pensionsålder felande
tjenstår afdrages en procent af lönen, dock icke mer än tio procent, samt
för lärare eller lärarinna, hvars aflöning icke är på förenämnda sätt fördelad,
skall utgå med ett mot tre fjerdedelar af lönen svarande belopp,
minskadt med en procent för hvarje tjenstår, som felas i pensionsåldern,
dock icke öfver tio procent;

17) att ingen förändring eger rum i afseende å anslagen till djeknepenningeersättning,
till ersättning för förlorad helgonskyld samt till extra
arfvoden åt teckningslärare, men att anslaget till resestipendier åt lärare
i främmande lefvande språk må upptagas å ordinarie stat till enahanda
belopp, hvarmed det förut varit uppfördt å extra stat, eller 6,000
kronor;

18) att anslaget till arfvoden åt bibliotekarier må höjas till ett belopp
af 7,000 kronor;

19) att af anslaget till skrifbiträden åt rektorer bidrag må kunna
utgå icke blott åt rektorer vid högre läroverk och femklassiga läroverk i
Stockholm utan äfven åt rektorer vid femklassiga läroverk i landsorten
med ett synnerligen stort lärjungeantal, samt att detta anslags belopp ma
höjas till 17,000 kronor;

124

20) att anslagen till arfvoden åt extra lärare samt till vikariearfvoden
och oförutsedda behof må sammanföras till ett anslag, som upptages å
ordinarie stat till 175,000 kronor eller 20,000 kronor mindre än det sammanslagna
belopp, hvartill berörda anslag hittills varit dels å ordinarie,
dels å extra stat uppförda;

21) att i stället för hittills utgående anslag till extra arfvoden åt
gymnastiklärare samt till befrämjande af vapenöfningarna må uppföras ett
anslag af 42,000 kronor till extra arfvoden åt gymnastiklärare och ledare
af skolungdomens fria lekar samt till anskaffande af ammunition för målskjutning
m. m.;

22) att anslaget till praktisk utbildning af blifvande lärare vid de
allmänna läroverken må höjas till 28,000 kronor;

23) att till reseunderstöd åt lärare vid de allmänna läroverken, särskildt
vid de läroverk, der profårskurs är inrättad, må uppföras ett anslag
å 4,000 kronor;

24) att under förutsättning deraf, att samtliga pedagogier, vid
hvilka högre undervisning meddelas, indragas eller ombildas — ordinarie
anslaget i kontant till pedagogier och folkskolor må, utöfver hvad redan
förut föreslagits, ytterligare nedsättas med 57,511 kronor 44 öre eller till
5,035 kronor 56 öre; samt

att aflöningen till de på nämnda pedagogiers stat qvarstående lärare
må utgå af anslaget till de allmänna läroverken; äfvensom

25) att Riksdagen, i stället för hittills å extra stat utgående anslag
till allmänna läroverken 382,975 kronor och till pedagogierna 8,750 kronor
samt det till indragning föreslagna beloppet af ordinarie anslaget till
pedagogier och folkskolor 57,511 kronor 44 öre, ville för betäckande af
kostnaderna för den nya normalstaten, beräknade till 2,597,600 kronor,
för de nuvarande lärarnes ålderstillägg under år 1888 enligt nya staten,
beräknade till 750,950 kronor, samt för de i punkterna 17—23 omnämnda
särskilda anslagen till de allmänna läroverken, uppgående tillhopa till
321,951 kronor 43 öre, till ökande af nuvarande ordinarie anslag till
de allmänna läroverken anvisa ett belopp af 763,615 kronor 43 öre;
samt

26) att den inkomst af terminsafgifter, som kommer att till statsverket
inflyta, ma i riksstaten för år 1888 upptagas bland statsverkets inkomster
under benämningen »skolafgifter» och beräknas till ett belopp af

365,000 kronor.

125

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

C. G. Hammarskjöld.

Bilaga I. a.

Antal lärjungar i medeltal vid höstterminernas början åren 1881—85.

Högre allmänna läroverk				K	1	a	s	s	e r	och 1	i	n	i	e	r
1	2	3	Summa 1—3	4	5	Summa 4—5	Summa 1-5	6: i	6:	2	7:	i	7:	2	Summa 6—7	Summa 1—7
Gemensam	linie	R.	L.	R.	L.	R.	L.	R.	L.	R.	L.	R.	L.
Stockholms Norra Latinlärov.	70	87	85	242	35	46	19	43	143	385		70		54	_	42	_	35	201	586
» Södra »	50	63	60	173	33	21	19	21	94	267	—	34	—	23	—	19	—	19	95	362
» Realläroverk......	29	33	30	92	31	—	31	—	62	154	64	—	47	—	43	—	36	—	190	344
» Nya Elementarsk.	27	39	47	113	74	—	26	22	122	235	—	—	23	36	—	—	6	7	72	307
Upsala ...........................	58	72	69	199	23	52	13	46	134	333	12	49	8	44	8	44	7	40	212	545
(öli,. .............................	31	55	52	138	21	28	13	27	89	227	9	29	4	20	3	14	3	10	92	319
Hudiksvall .......................	23	27	18	68	8	7	3	9	27	95	1	8	—	6	—	5	—	6	26	121
Linköping ........................	42	57	54	153	15	44	11	49	119	272	7	56	7	45	7	37	8	39	206	478
Norrköping .....................	34	59	61	154	32	26	19	25	102	256	9	26	5	21	5	18	4	13	101	357
Vester vi k .......................	20	30	28	78	24	5	18	5	52	130	14	—	10	—	7	—	6	—	37	167
Skara ........ ....................	28	43	49	120	10	45	8	42	105	225	8	52	5	36	6	31	4	24	166	391
Venersborg........................	19	29	29	77	13	21	9	22	65	142	6	20	5	18	5	17	4	10	85	227
Strengnäs .......................	12	16	13	41	4	8	3	11	26	67	3	16	1	11	—	10	—	9	50	117
Örebro ...........................	49	58	76	183	36	30	24	31	121	304	14	38	12	29	12	26	12	24	167	471
Nyköping ......................	22	28	27	77	9	22	5	20	56	133	2	17	1	13	—	12	—	13	58	191
Vesterås...........................	25	31	30	86	9	25	6	25	65	151	3	22	1	18	—	13	—	9	66	217
Falun .............................	28	30	33	91	13	23	12	19	67	158	9	17	6	14	4	9	2	10	71	229
Vexjö ..............................	32	50	57	139	4	48	4	48	104	243	—	48	—	43	—	39	—	26	156	399
Jönköping ........................	27	59	65	151	21	48	17	53	139	290	13	53	11	42	9	35	8	37	208	498
Lund .............................	50	56	64	170	13	67	7	63	150	320	4	67	4	61	3	62	3	44	248	568
Malmö..............................	60	76	71	207	26	53	16	48	143	350	9	47	5	37	4	26	3	21	152	502
Karlskrona ......................	23	46	42	in	22	22	14	19	77	188	9	21	8	17	6	13	6	11	91	279
Kristianstad ....................	27	49	52	128	17	34	8	28	87	215	5	29	1	18	—	15	—	13	81	296
Helsingborg ....................	27	46	54	127	28	30	13	30	101	228	6	30	3	23	2	21	2	17	104	332
Göteborgs Latinläroverk*) ...	50	67	65	182	—	56	—	57	113	295	5	71	5	47	5	40	7	36	216	511
» Realläroverk**) ... Halmstad .......................	45	66	75	186	95	—	64	—	159	345	33	—	17	—	10	—	7	—	67	412
31	40	39	no	14	29	7	23	73	183	—	20	—	14	—	12	—	10	56	239
Kalmar ...........................	49	64	66	179	12	46	5	52	115	294	4	37	2	27	2	20	3	16	in	405
Karlstad...........................	32	47	50	129	20	35	18	41	114	243	9	43	8	36	8	33	10	27	174	-417
Hernösand........................	30	28	27	85	5	27	3	24	59	144	—	25	—	24	—	19	—	13	81	225
Östersund ........................	28	38	29	95	9	21	6	20	56	151	5	16	2	15	—	12	—	10	60	211
Umeå ..............................	15	25	23	63	5	19	4	19	47	no	5	25	5	24	6	24	5	20	114	224
Luleå .............................	12	17	13	42	2	10	1	9	22	64	—	10	—	8	—	8	—	7	SB	97
Sundsvall ........................	44	42	33	119	17	7	11	5	40	159	8	—	5	—	5	—	3	—	21	180
Visby ..............................	32	32	34	98	14	19	10	17	60	158	6	18	4	15	3	11	4	10	71	229
Summa	1,181	1,605)1,620	4,406 \|714	974\|447)973	3,108	7,514 \|282\| 1,014\|215\|839	163	687\|l53	586) 3,939	11,453

*) För realisterna i 6 och 7 afse medeltalen resp. 1, 2, 3 och 4 år. — **) För klass 6—7 afse medeltalen resp. 4, 3, 2 och 1 år.

Bilaga I. b

Antal lärjungar vid höstterminens början år 1886.

Högre allmänna läroverk				K	1	a	s	3 e r	O c	ll		1	n	i	e	r
1	2	3	Summa 1—3	4	5	Summa 4-5	Summa 1—5	6:	1	6: 2	7: 1	7: 2	Summa	J Summa 1—7
Gemensam	linie	R.	L.	R.	L.	R.	L.	R.	L.	R.	L.	R.	L.	6—7
Stockholms Norra Latinläroverk	70	100	96	266	48	53	30	55	186	452		82		64		55		31	232	684
» Södra »	44	70	61	175	26	24	26	21	97	272	—	36	—	16	—	26	—	17	95	367
b Realläroverk.........	30	35	35	100	m	—	35	—	71	171	80	—	65	—	42	—	30	—	217	388
» Nya Elementarskola	30	40	44	114	78	—	41	12	131	245	—	—	19	26	—	—	7	7	59	304
Upsala.................................	57	60	57	174	21	40	16	40	117	291	14	35	7	33	4	36	6	29	164	455
Gefle .................................	27	47	54	128	27	17	8	26	78	206	13	12	7	20	5	14	3	15	89	295
Hudiksvall...........................	25	24	25	74	10	8	11	4	33	107	—	5	—	7	—	3	—	4	19	126
Linköping ..........................	35	53	54	142	14	35	10	45	104	246	10	53	4	28	3	36	5	39	178	424
Norrköping ........................	31	58	50	139	38	25	24	31	118	257	9	18	4	18	4	23	7	14	97	354
Vester vik ..........................	18	31	36	85	22	5	25	3	55	140	13	—	12	—	12	—	9	—	46	186
Skara .................................	30	31	54	115	10	29	6	36	81	196	8	47	6	48	7	41	2	29	188	384
Venersborg........................	18	25	31	74	16	14	11	a	52	126	5	19	2	16	4	9	2	17	74	200
Strengnäs ...........................	14	14	15	43	5	10	2	6	23	66	2	17	—	22	—	16	—	11	68	134
Örebro.................................	53	63	53	169	28	40	18	25	in	280	14	24	8	30	8	11	8	25	128	408
Nyköping ..........................	25	23	31	79	14	23	7	17	61	140	6	14	1	12	—	13	—	14	60	200
Vesterås...........................	24	31	19	74	9	22	7	17	55	129	5	33	2	19	—	20	—	14	93	222
Falun .................................	21	40	30	91	13	15	4	20	52	143	2	21	6	15	9	19	5	10	87	230
Vexjö ..............................	28	41	48	117	8	41	—	47	96	213	—	47	—	40	—	37	—	29	153	366
Jönköping ...........................	26	49	56	131	20	53	18	59	150	281	7	55	9	33	9	46	7	26	192	473
Lund ..................... ...........	40	47	72	159	17	56	5	63	141	300	8	66	4	52	6	62	5	44	247	547
Malmö.................................	64	85	81	230	26	39	18	46	129	359	7	53	7	39	3	26	4	32	171	530
Karlskrona........................	28	43	48	119	20	14	16	12	62	181	12	17	5	13	7	26	3	7	90	271
Kristianstad ........................	18	50	45	113	20	26	8	30	84	197	1	30	1	25	—	15	—	11	83	280
Helsingborg ........................	34	50	63	147	32	30	15	36	113	260	9	23	5	24	4	21	3	11	100	360
Göteborgs Latinläroverk.........	35	60	60	155	—	51	—	Öl	102	257	—	62	—	63	—	49	—	40	214	471
» Realläroverk .........	70	70	90	230	96	—	53	—	149	379	50	—	21	—	20	—	5	—	96	475
Halmstad ......................	33	28	39	100	7	24	5	20	56	156	—	17	—	14	—	10	—	15	56	212
Kalmar ..............................	31	48	59	138	17	46	8	28	99	237	4	37	1	28	1	30	1	20	122	359
Karlstad .....................	23	42	49	114	24	40	13	30	107	221	10	38	9	28	5	32	4	35	161	382
Hernösand.........................	34	26	21	81	8	18	3	22	51	132	—	21	—	15	—	17	—	16	69	201
Östersund ...........................	26	39	40	105	14	17	3	13	47	152	7	19	3	9	—	18	—	8	64	216
Umeå ................................	14	15	18	47	5	15	7	22	49	96	7	23	2	21	3	24	2	17	99	195
Luleå .................................	6	17	18	41	3	15	—	17	35	76	—	16	—	11	—	6	—	9	42	118
Sundsvall .....:.....................	46	38	32	116	30	10	8	6	54	170	5	—	7	—	4	—	5	—	21	191
Visby .................................	18	29	24	71	13	16	10	18	571	128	5	10	1	7	2	14	2	7	48	176
Summa!	1,126] 1,522] 1,608	4,256 \|775]87l\|47l\|889	3,0061	7,262 \|313\|950	218\|796\|l62\|755\|l25\|603]	3,922	11,184

129

Bilaga I. c.

Antal lärjungar i medeltal vid höstterminernas början

åren 1881—85.

Femklassiga allmänna läroverk			K 1	a s s €	r och 1 i	n i	e r
l	2	3	Summa 1-3	4	5	Summa 4-5	Summa 1-5
Gemensam linie	E.	L.	E.	L.
Stockholm: Jakob..............	44	39	34	117	20	2	11	2	35	152
» Katarina .........	20	30	31	81	21	13	17	12	63	144
» Ladugårdsland	65	91	89	245	46	35	25	35	141	386
Norrtelge............................	18	16	14	48	5	7	2	6	20	68
Enköping............................	12	13	11	36	5	4	2	5	16	52
Söderhamn..........................	19	17	16	52	7	6	4	5	22	74
Eksjö...................................	15	20	19	54	6	20	3	15	44	98
Vadstena............................	11	18	18	47	7	7	5	9	28	75
Mariestad ..........................	20	15	17	52	6	5	4	6	21	73
Borås...................................	19	19	14	52	9	4	2	4	19	71
Lidköping .........................	17	20	18	55	13	5	10	4	32	87
Sköfde................................	24	24	19	67	8	9	5	8	30	97
Eskilstuna ...........................	21	21	17	59	9	6	6	4	25	84
Arboga...............................	15	18	15	48	9	3	7	3	22	70
Ystad.................................	17	24	27	68	11	12	8	13	44	112
Karlshamn........................	33	43	40	116	17	13	8	10	48	164
Landskrona ........................	20	27	22	69	11	9	4	9	33	102
Uddevalla .........................	23	26	24	73	10	12	7	9	38	111
Göteborg............................	52	51	44	147	22	8	12	7	49	196
Oskarshamn.......................	24	23	21	68	12	■—	6	■—	18	86
Kristinehamn ....................	17	19	17	53	8	5	4	5	22	75
Piteå...................................	15	13	10	38	6	3	4	3	16	54
Haparanda..........................	20	20	12	52	2	6	1	4	13	65
Summa	541	607 549	1,697	270	194 157 178	799	2,496

130

Bilaga I. d.

Antal lärjungar vid höstterminens början år 1886.

Pemklassiga allmänna läroverk			K	a s s	3 V	och 1	n i	e r
l	2	3	Summa 1—3	4	5	Summa 4-5	Summa 1-5
Gemensam linie	R.	L.	R.	L.
Stockholm: Jakob...............	66	55	37	158	24		17		41	199
» Katarina........	19	22	33	74	11	5	15	4	35	109
» Ladugårdsland	69	103	94	266	56	36	20	29	141	407
Norrtelge ...........................	12	7	12	31	1	4	2	6	13	44
Enköping.............................	11	9	6	26	4	6	2	4	16	42
Söderhamn..........................	17	16	16	49	12	4	3	9	28	77
Eksjö...................................	10	26	12	48	5	10	3	14	32	80
Vadstena............................	10	11	15	36	7	9	2	4	22	58
Mariestad ...........................	23	20	11	54	3	13	1	7	24	78
Borås.................................	21	15	14	50	6	2	7	3	18	68
Lidköping ...........................	12	19	15	46	8	10	8	9	35	81
Sköfde ...............................	27	34	16	77	10	5	8	10	33	no
Eskilstuna .........................	29	17	12	58	10	3	3	2	18	76
Arboga...............................	13	22	20	55	9	3	6	1	19	74
Ystad .................................	19	31	25	75	9	14	4	9	36	in
Karlshamn..........................	29	49	43	121	27	8	11	13	59	180
Landskrona .......................	24	16	23	63	16	7	4	5	32	95
Uddevalla ...........................	23	26	24	73	14	7	9	9	39	112
Göteborg.............................	67	60	48	175	25	9	15	6	55	230
Oskarshamn .......................	15	21	21	57	12	—	9	—	21	78
Kristinehamn .....................	20	17	16	53	11	7	6	—	24	77
Piteå....................................	15	16	13	44	6	3	4	1	14	58
Haparanda...........................	9	13	9	31	3	2	1	2	8	39
Summa	560	625	535	1,720	289 167	160 147	763	2,483

131

Bilaga I. e.

Antal lärjungar vid de till ombildning föreslagna

läroverken.

Läroverk	Medeltal vid höstterminernas början 1881—85	Höstterminen 188S
Klasser	Summa	Klasser	Summa
1	2	3	1	2	3
Treklassiga:
Söderköping ............................	10	9	7	26	9	12	14	35
Vimmerby ..............................	12	11	10	33	15	12	16	43
Alingsås.....................................	14	14	18	46	24	13	20	57
Falköping...................................	17	20	33	70	9	17	32	58
Askersund..................................	11	9	8	28	7	12	11	30
Sala...........................................	11	10	8	29	19	14	9	42
Trelleborg...................................	8	11	16	35	7	11	5	23
Engelholm .................................	10	13	26	49	19	10	13	42
Varberg....................................	20	16	16	52	22	24	18	64
Marstrand ..............................	8	7	7	22	7	6	6	19
Strömstad.................................	17	11	10	38	25	18	13	56
Åmål ........................................	13	13	17	43	13	14	8	35
Filip stad ..................................	12	12	25	49	11	10	20	41
Arvika..........................................	15	16	13	44	18	17	9	44
Skellefteå...................................	8	9	13	30	7	8	18	33
Örnsköldsvik ............................	11	13	32	56	13	5	23	41
Tväklassiga:
Södertelge ................................	12	27	—	39	18	35	—	53
Köping .....................................	18	21	—	39	22	13	—	35
Nora ........................................	16	14	—	30	16	7	—	23
Enklassiga:
Simrishamn..............................	37	—	—	37	30	—	—	30
Summa	280	256	259	795	311	258	235	804

132

Bilaga 1. f.

Antal lärjungar vid de till indragning föreslagna

läroverken.

Läroverk	Medeltal vid höstterminernas början 1881—85	Höstterminen 1886
Klasser	Summa	Klasser	Summa
1	2	3	1	2	3
Treklassiga:
Vernamo ......................	4	8	12	24	7	4	11	22
Sölvesborg ................................	3	4	8	15	7	4	3	14
Ronneby ....................................	5	14	7	26	2	8	4	14
Tväklassiga:
Hjo......................................	6	8	—	14	3	3	—	6
Hedemora................................	6	5	—	11	9	6	—	15
Grenna .......................................	7	13	—	20	5	17	—	22
Knngelf.....................................	18	7	—	25	8	5	—	13
Kungsbacka................................	8	12	—	20	9	5	—	14
Borgholm..................................	11	9	—	20	5	7	—	12
Enklassiga:
öregrund ....................................	11	—	—	11	13	—	—	13
Ulricehamn.................................	10	—	—	10	6	—	—	6
Mariefred...................................	10	—	—	10	7	—	—	7
Lindesberg ................................	24	—	—	24	22	—	—	22
Säter ........................................	11	—	—	11	19	—	—	19
Falkenberg .................................	11	—	—	11	8	—	—	8
Laholm.......................................	24	—	—	24	24	—	—	24
Mönsterås....................................	14	•—	—	14	11	—-	—	11
Summa	183	80	27	290	165	59	18	242

133

Bilaga II.

Antal afdelningar med särskild undervisning inom de högre allmänna
läroverkens fem lägre klasser.

Läroverk	1881	1882	1883	1884	188 B
1-3	4—5	1—3	4-5	1-3	4-5	1-3	4-5	1-3	4-5
Stockholms NorraLatinläroverk	7	4	8	5	8	51	8	61	8	6
» Södra »	6	4	6	4	6	4	6	31	6	3^
» Realläroverk ........	3	2	3	2	3	2	3	2	3	2
» Nya Elementarskola	4	4f	4	4*	4	41	41	41	4
Upsala ...................................	7	5	7	5J	6	5\|	6	5J	6	41
Getle ......................................	5	4	5	3J	5	4	5	4	5	4
Hudiksvall .............................	3	2^	3	21	3	21	3		3	2!
Linköping ..............................	6	4!	6	41	6	41	6	41	6	41
Norrköping.............................	5	4	5	4	5	4	5	4	5	4
Vestervik.................................	4	2l	3	3?	3	2?	3		3
Skara.......................................	5	4i	5	41	5	41	4	41	5	4
Venersborg............................	3	H	3	3	3	21	3	21	3
Strengnäs.................................	3		3	21	3	21	3		3	21
Örebro ....................................	7	4	7	4	6	51	6	5	6	5
Nyköping ..............................	3		3	21	3	21	3	2\	3
Yesterås .................................	4	3^	4	41	4	4	3	4	3	4
Falun ....................................	3	H	3	31	3	3?	3	21	3
Yexjö ...................................	5	4 1	5	41	5	41	5	41	5	41
Jönköping .............................	5	6	5	6	5	6	5	6	5	6
Lund....................................	6	5	6	5	6	61	6	6$	6
Malmö ....................................	6		7	51	8	51	71	6	7
Karlskrona.............................	5	3?	5	4	4	4	5	3?	41	31
Kristianstad ...........................	5	3é	5	3?	5	4	5	4	5	4
Helsingborg ...........................	4	4	5	2	5	2	5	4	5	4
Göteborgs Latinläroverk.........	7	4	6	4	5	4	5	4	6	4
» Realläroverk .........	5	5	6	6	7	6	7	6	6	6
Halmstad ................................	4	2J	4	3J.	3!	3J	3	4	3	31
Kalmar....................................	6	41	6	41	6	41	6	41	6	41
Karlstad .................................	5	51	5	51	5	51	5	41	5	4
Hernösand ..............................	3	3?	3	31	3	21	3		3
Östersund ..............................	3	31	4	21	4	21	3	31	4	31
Umeå......................................	3		3	21	3	21	3	21	3	21
Luleå......................................	3		3	21	3	21	3	21	3	2
Sundsvall.................................	5	21	5	21	5	21	5	21	6
Visby ....................................	5	4	6	4	5	4	1 4	21	4	31
Summa afdelningar	163	131j	167	13211 163f \| 134111591	1351	1611	\| 1331

Medeltal under perioden 1881—85: Afdelningar. Lärjungar. Lärjungar i hvarje afd.

i klass 1—3 .................. 162,95. 4,406. 27,04.

j> » 4—5 .................. 133,40. 3,108. 23,30.

s » 1—5 .................. 296,35. 7,514. 25,36.

Anm. Särskild undervisning under vissa timmar har upptagits såsom bråk af afdelning.

'' 134

Bilaga III.

Lärjungar vid de högre allmänna läroverken flyttade till högre klass.

Från klass	Närvarande vid vårtermi- nens slut före flyttningen		Vårterminen	1885		Höstterminen	1885	Summa flyttade	Icke flyttade
Flyttade vid vårterminens slut efter att i klassen hafva tillbragt följande antal terminer	Flyttade vid höstterminens början efter att i klassen hafva tillbragt följande antal terminer
0	1	2	3	4	5 eller flere	0	1	2	3	4	5 eller flere
1 ...............	1,173		52	584	9	93	3		17	174	2	27		961	212
2 ..................	1,503	—	31	779	2	118	1	13	13	247	2	38	—	1,231	272
3 ................	1,439	—	17	772	3	91	1	19	5	245	1	24	—	1,159	280
1 K................	601	—	2	219	1	56	—	1	2	86	1	16	—	383	218
4 L................	967	—	7	549	3	76	1	1	3	139	—	22	_	800	167
5 R..........	399	—	—	188	2	23	—	1	—	51	_	1	_	265	134
5 L...............	837	—	2	485	1	54	4	2	1	89	1	11	_	648	189
6: i R........	256	—	2	142	2	14	—	—	—	35	—	1	—	196	60
6: i L........	1,035	—	6	555	4	89	1	1	2	168	6	12	_	843	192
6: 2 E........	179	—	1	100	—	8	—	—	1	25	—	_	_	135	44
6: 2 L..........	724	—	1	421	3	36	—	1	1	121	—	14	—	597	127
7: i R..........	122	—	—	63	—	14	—	—	1	18	_	1	_	97	25
7: x L..........	680	—	2	382	3	30	1	—	—	116	1	7	—	542	138
Summa	9,915	—	123	5,239	33	702	12	39	46	1,514	14	174	—	7,857	2,058

Från klass	Närvarande vid vårtermi-nens slut före flyttningen		Vårterminen	1885		Höstterminen	1885	Summa flyttade	Icke flyttade
Flyttade vid vårterminens slut	Flyttade vid höstterminens början
efter att hafva öfver-hoppat klassen	å normaltid	efter qvar-sittning i klassen	efter att hafva öfver-hoppat klassen	å normaltid	efter qvarsitt-ning i klassen
1...............	1,173			636	% 54,2 2	105	% 8,95		%	191	% 16,28	29	°/o 2,47	961	% 81,92	212	% 18,08
2...............	1,503	—	—	810	53,89	121	8,05	13	0.86	260	17,30	40	2,66	1,231	81,90	272	18,10
3...............	1,439	—	—	789	54,83	95	6,60	19	1,32	250	17.37	25	1,74	1,159	80,54	280	19,46
4 R.............	601	—	—	221	36,7 7	57	9,48	1	0,17	88	14,64	17	2,83	383	63,72	218	36,28
4 L.............	967	—	—	556	57,50	80	8,27	1	0,10	142	14,68	22	2,28	800	82,7 3	167	17,27
5 R...........	399	—	—	188	47,12	25	6,27	1	0,25	51	12,78	1	0,25	265	66,42	134	33,58
ÖL............	837	—	—	487	58,19	59	7,05	2	0,24	90	10,75	12	1,43	648	77,42	189	22,58
6: l R.......	256	—	—	144	56,25	16	6,25	—	—	35	13,67	1	0,39	196	76,56	60	23,44
6: l L. ......	1,035	—	—	561	54,21	94	9,08	1	0,10	170	16,42	18	1,74	843	81,45	192	18,55
6: 2 R.......	179	—	—	101	56,42	8	4,47	—	—	26	14,53	—		135	75,42	44	24,58
6: 2 L.......	724	—	—	422	58,29	39	5,39	1	0,14	122	16,85	14	1,92	597	82,45	127	17,55
7: l R.......	122	—	—	63	51,04	14	11,48	—	—	19	15,57	1	0,82	97	79.51	25	20,4 9
7: i L.......	680	—	—	384	56,47	34	5,oo\|	—	—	116	17,06	8	1,18	542	79,71	138	20,29
Summa	9,915	—	—	5,362\| 54,08	747	7,5 s\|\| 39	0,3 9	1,560	15,73	188	1,90	7,857	79,24	2,058\| 20,76

Anm. De lärjungar, som vid höstterminens början »hoppat öfver» en klass, äro upptagna bland de vid
vårterminens slut flyttade.

135

Bilaga IV.

Antal lärjungar i 7:de klassen af rikets högre allmänna läroverk, hvilka
åtnjutit undervisning i grekiska och hebreiska.

		1 8	8 S			1 8	8 4
Läroverk	7:	2	7:	1	7:	2	7:	1
I grekiska	I hebreiska	I grekiska	I hebreiska	I grekiska	I hebreiska	I grekiska	I hebreiska
Stockholms Norra Latinläroverk	11	4	10	4	8	i	16	6
» Södra »	9	3	2	1	4	2	9	3
» Nya Elementarskola Upsala .......................................	13	Under	visning 6	i liebr 6	eiska f( 16	jrekonu 4	ner ej. 14	1
Gefle.........................................	5	—	9	—	10	1	5	2
Hudiksvall ...............................	1	—	• 2	1	—	—	2	2
Linköping .................................	19	3	20	10	19	3	16	3
Norrköping.................................	6	2	4	—	8	—	7	2
Skara..........................................	17	1	14	2	22	2	19	3
Venersborg................................	3	—	4	1	8	—	6	—
Strengnäs...................................	5	2	3	1	4	2	4	2
Örebro ......................................	6	—	11	—	13	—	7	5
Nyköping .................................	7	1	3	2	6	2	7	2
Vesterås ....................................	4	—	6	1	8	2	—	—
Falun .......................................	2	—	5	1	3	2	2	1
Vexjö ......................................	13	—	17	8	14	1	20	9
Jönköping ..............................	14	—	12	3	21	3	16	—
Lund..........................................	22	X	28	4	35	3	34	7
Malmö .....................................	14	—	9	4	10	—	16	8
Karlskrona................................	3	—	7	3	4	2	3	3
Kristianstad ..............................	7	2	6	5	10	6	7	3
Helsingborg ..............................	8	3	7	2	6	—	9	3
Göteborgs Latinläroverk............	11	—	16	10	16	1	13	4
Halmstad....................................	8	3	7	—	7	2	9	5
Kalmar......................................	8	—	18	3	11	2	9	2
Karlstad ...................................	6	1	12	2	12	2	7	2
Hernösand ................................	5	2	12	5	3	1	11	5
Östersund ...............................	6	2	4	1	3	—	6	—
Umeå .......................................	5	—	6	—	10	—	5	—
Luleå .......................................	—	—	2	—	1	—	—	—
Visby . .......................................	6	1	2	—	1	1	6	4
Summa	241	31	264	80	293	45	285	87

'' 136

Bilaga V. Lärjungar afgångne från nedannåmnda

Läroverk	Klass 1.	Klass 2.	Klass 3.
Summa	Deraf	Summa	Deraf	Summa	Deraf
till allmänt läroverk	till annan läroanstalt	öfrige	till allmänt läroverk	till annan läroanstalt	öfrige . ______	till allmänt läroverk	till annan läroanstalt	öfrige
Stockholms Norra Latinläroverk: Summa	40	6	7	27	39	3	10	26	57	12	n	34
Årligt medeltal	8	1,2	1,4	5,4	7,8	0,6	2	5,2	11,4	2,4	2,2	6,8
% af klassens medelstyrka				7,7				6				8
Stockholms Södra Latinläroverk: Summa	35	11	4	20	29	9	2	18	50	12	4	34
Årligt medeltal	7	2,2	0,8	4	5,8	1,8	0,4	3,6	10	2,4	0,8	6,8
% af klassens medelstyrka				8				5,7				11,4
Stockholms Realläroverk: Summa	18	9	2	7	23	7	4	12	11	2	1	8
Årligt medeltal	3,6	1,8	0,4	1,4	4,6	1,4	0,8	2,4	2,2	0,4	0,2	1,6
°/o af klassens medelstyrka				4,8				7,3				5,3
Stockholm, Jakobs läroverk: Summa	57	29	11	17	45	7	12	26	58	17	18	23
Årligt medeltal	11,4	5,8	2,2	3,4	9	1,4	2,4	5,2	11,6	3,4	3,6	4,6
o/o af klassens medelstyrka				7,8				13,1				14,2
Stockholm, Ladugårdslands lärov.: Summa	36	11	13	12	48	18	8	22	54	10	11	33
Årligt medeltal	7,2	2,2	2,6	2,4	9,6	3,6	1,6	4,4	10,8	2	2,2	6,6
°/o af klassens medelstyrka				3,7				4,8				7,4
Stockholm, Katarina läroverk: Summa	19	4	9	6	31	9	6	16	39	9	4	26
Årligt medeltal	3,8	0,8	1,8	1,2	6,2	1,8	1,2	3,2	7,8	1,8	0,8	5,2
°/o af klassens medelstyrka				6				10,7		.....		16,8
Norrköpings läroverk: Summa	10	2	_	8	35	7	4	24	26	5	4	17
Årligt medeltal	2	0,4	—	1,6	7	1,4	0,8	4,8	5,2	1	0,8	3,4
°/o af klassens medelstyrka				4,7				8,1				5,6
Örebro läroverk: Summa	14	4	2	8	25	5	4	16	55	10	6	39
Årligt medeltal	2,8	0,8	0,4	1,6	5	1	0,8	3,2	11	2	1,2	7,8
°/o af klassens medelstyrka				8,3				5,5		.....		10,3
Jönköpings läroverk: Summa	7	2		5	29	3	2	24	39	3	1	35
Årligt medeltal	1,4	0,4	—	1	5,8	0,6	0,4	4.8	7,8	0,6	0,2	7
°/o af klassens medelstyrka				3,7				8,2				10,7
Malmö läroverk: Summa	24	2	7	15	41	5	4	32	53	3	5	45
Årligt medeltal	4,8	0,4	1,4	3	8,2	1	0,8	6,4	10,6	0,6	1	9
°/o af klassens medelstyrka				5				8,4				12,7
Göteborgs Realläroverk: Summa	31	11	2	18	48	5	3	40	95	27	8	60
Årligt medeltal	6,2	2,2	0,4	3,6	9,6	1	0,6	8	19	5,4	1,6	12
°/0 af klassens medelstyrka				8				12,1				16

137

läroverk och klasser under åren 1881—85.

Klass 4 R.

Klass 4 L,.

Klass S R.

Klass 6 L.

Klasser 1—S.

Summa

Deraf

pt —

3 SL
< —
s? g

ST 55:

pt zr.

s s
11

o-.

05*

O *

< —

pt £T.

0 *-*
p P

ål

p p

Öl

''/q*

pt ''1

O 9
< S

2 3

pt ET.

6 ■—*
is

£§

“ 3

Oq*

0 2.

< ~
ce g

CL so:

9} -t

d 1—11

5 9

~ B

P SO
££ 3

Öl

Oq*

p: *

O 2L
< —

5 3

CL so:

gt sr.

O ^

§ §
s. p

P so

crq"

11,8

1,2

2,2

8,4

23,9

1,8

3,2

7,8

1,6

5,6

29,8

5,8

0,6

2,2

329

65,8

14,8

13,4

188

37,6

9,8

11,2

1,6

24,4

2,2

0,8

0,4

4,8

8,4

7,6

39,2

4,6

1,4

2,8

13,5

289

57,8

17,o

.....

6,4

169

33,8

12,7

0,6

1,4

12,9

—

9,6

0,2

1,6

7,8

25,2

—

130

4,4

17,2

ll,i

0,4

5,6

29,2

—

12,2

5,6

1,4

5,2

48,i

—

266

53,2

16,6

12,6

120

16,2

12,G

0,2

4,6

7,8

3,6

0,4

1,»

3,4

108

21,6

10,4

4,4

6,8

142

28,4

121

24,2

1,6

2,6

7,5

469

93,8

223

44,6

17,8

157

31,4

8,i

6,4

0,8

4,6

21,9

4,o

0,6

23,i

6,6

2,2

8,2

48,2

9,6

0,4

3,3

284

56,8

113

22,6

8,4

129

25.8

17.9

0,8

1,4

6,8

21,3

0,6

0,8

3,1

9,8

4,8

26,3

3,6

—

1,4

2,2

8,8

193

38,6

4,2

9,8

123

24,6

9,6

12,6

0,4

8,2

22,8

1,4

0,2

3,3

11,8

0,8

4,6

6,4

26,7

4,6

1,6

6,5

246

49,2

6,2

12,8

151

30,2

9,9

4,8

0,2

—

4,6

22,3

3,2

0,8

0,4

4,2

6,o

0,4

0,6

5,6

33,3

5,8

0,4

0,8

.....

4.6

8.6

177

35,4

3,4

2,4

148

29,6

10,2

16,6

2,6

16,5

1 Uppgifter geinen-1 samma för båda
| linierim.

13,2

1,2

2,4

9,6

I Uppgifter gemen-! samma för båda

1 linierim.

267

53,4

4,2

8,2

205

11,7

130

3,o

18,8

19,8

—

136

27,2

—

9,4

17.8

27.8

—

.....

—

440

12,2

15,6

301

60,2

17,5

Bilaga VI. a.

Kostnadsberäkning.

Inkomster:

Utgifter:

Afkomst af donationer eller andra såsom särskilda fonder
förvaltade tillgångar, som i statsliggaren antecknas under
rubrik »inom kolumn specificerade inkomster», om -

kring .............................................

Till statsverket ingående afgifter af
lärjungarne vid de högre och fem klassiga

läroverken........................

Bidrag af de kommuner, i hvilka lägre
allmänna läroverk med 3 eller 4
ämneslärare äro föreslagna att upprättas
..........................................

Anslag af statsverket .......................

Er. 40,000:

337,000: —

28,000: —
3,265,501: 43

Samma Er. 3,670,501: 43

Föreslagen normalstat........................ Er. 2,597,600: —-

De nuvarande lärarnes ålderstillägg

enligt nya staten...........................	»	750,950:	—
Arfvoden åt bibliotekarier..................	»	7,000:	—
Arfvoden till skrifbiträden åt rekto-
rerna vid de högre samt vissa fem-
klassiga läroverk ...........................	»	17,000:	—■
Djeknepenningeersättning, ej inräknad
i kontanta lönebeloppen till lärarne	»	4,307:	10
Ersättning för förlorad helgonskyld ...	»	2,644:	33
Arfvoden åt extra ock vikarierande
lärare samt till oförutsedda behof...	»	175,000:	—
Extra arfvoden åt teckningslärare......	»	36,000:	—
Extra arfvoden åt gymnastiklärare samt
till befrämjande af vapenöfningar
och fria lekar ..............................	»	42,000:	—
Till praktisk utbildning af blifvande
lärare vid de allmänna läroverken	»	28,000:	—
Till resestipendier åt lärare i fram-
mande lefvande språk ..................	»	6,000:	—
Till resestipendier åt lärare i öfriga
ämnen ..........................................	»	4,000:	—
Samma	Er.	3,670,501:	43

139

Bilaga VI. b.

Anslag till allmänna läroverken och vissa pedagogier enligt

staten för år 1887.

Löner och ålderstillägg vid allmänna

läroverken, ordinarie anslag......... Er.

D:o extra ordinarie anslag............... »

Löner och ålderstillägg vid pedago gierna,

ordinarie anslag............... »

D:o extra ordinarie anslag............... »

Åtkomsten af donationer eller andra
såsom särskilda fonder förvaltade
tillgångar, som i statsliggaren antecknas
under rubrik »inom kolumn
specificerade inkomster», omkring
......................................... »

Arfvoden åt extra lärare, ordinarie
anslag.......................................... »

D:o extra ordinarie anslag............... »

Vikariearfvoden, ordinarie anslag...... »

Extra arfvoden åt teckningslärare ... »

D:0 åt gymnastiklärare.................... »

Till befrämjande af gymnastik och

vapenöfningar.............................. »

Arfvoden åt bibliotekarier ............... »

D:o åt rektorernas skrifbiträden ...... »

Till praktisk utbildning af blifvande
lärare vid de allmänna läroverken »
Till resestipendier åt lärare i främmande
lefvande språk................. »

Djeknepenningeersättning, ej inräknad
i kontanta lönebeloppen till

lärarne ....................................... »

Ersättning för förlorad helgonskyld »

2,613,391: 93
336,975: —

57,511: 44
8,750: —

40,000: — Kr. 3,056,628: 37

100,000: —
40,000: —
55,000: — »	195,000:
36,000: —
7,000: —

13,500:	»	56,500: —
4,542: 10,000:	1 o* II tfV	14,542: 64
20,500:	—
6,000:	»	26,500: -
4,307: 2,644:	10 33 >	6,951: 43

Er. 3,356,122: 44

140

Bilaga VI. c.

Fördelning af kontanta anslaget till de allmänna läroverken

enligt staten för år 1887.

A. Ordinarie anslag.

Till löner och ålderstillägg ....................................

» bibliotekarier ........................ Kr. 4,542: 64

» arfvoden till skrifbiträden åt
rektorerna vid de högre läroverken
äfvensom de femklassiga
läroverken i Stockholm
................................. » 10,000: —

» djeknepenningeersättning, ej
inräknad i kontanta lönebeloppen
till lärarne............ » 4,307: 10

» ersättning för förlorad helgonskyld
................................. » 2,644: 33

» arfvoden för extra lärare ...... » 100,000: —

» vikariearfvoden och oförutsedda

behof ................................ » 55,000: —

» befrämjande af gymnastik- och

vapenöfningar.................... » 13,500: —

;> extra arfvoden åt gymnastiklärare
vid de allmänna läroverken
............................. » 7,000: —

» praktisk utbildning af blifvande

lärare vid de allmänna läroverken
............................. » 20,500: —

» extra arfvoden åt teckningslärare
vid de allmänna läroverken
............................. » 36,000: —

B. Extra ordinarie anslag.

Till tillfällig löneförbättring åt lärare vid de allmänna
läroverken ......................................

» arfvoden åt extra lärare.................................

» resestipendier åt lärare i främmande lefvande
språk .....................................................

Kr. 2,613,391: 93

253,494: 07 Kr. 2,866,886:

336,975: —

40,000: —

6>000: — » 382,975:

Summa Kr. 3,249,861: —

Anm. Härtill kommer det belopp af omkr. 40,000 Kr., som i statsliggaren antecknas under rubrik:
»Inom kolumn specificerade inkomster».

141

Bilaga VI. d.

Fördelning af anslaget till pedagogi och folkskolor enligt

staten för år 1887.

A. Ordinarie anslaget ...............

Deraf till pedagogien i Trosa ...... Kr.

» » garnisonsskolan i Kristianstad
..................... »

» » Ålems pedagogi ............ »

» för befrämjande af barna undervisningen

i de nya
kapellförsamlingarna uti

Vermlands finnmarker ...... »

» till Sällskapet för folkunder visningens

befrämjande (f.
d. Vexelundervisningssäll skapet)

.............................. »

Återstoden, utgående till högre undervisning

Kr. 62,622:

11: 12

360:

14:

225:

4.500:

5,110: 56

Kr. 57,511: 44

B. Extra ordinarie anslag för tillfällig löneförbättring åt lärare
vid de en- och tvåklassiga pedagogierna............... » 8,750: -

Summa Kr. 66,261: 44

Anm. I Kong!. Maj:ts proposition n:o 1 till innevarande års Riksdag föreslås en nedsättning
dels af totalanslaget, dels åt'' anslaget till befrämjande af barnaundervisningen i de nya kapellförsamlingarna
uti Vermlands finnmark, hvardera å 75 kronor, men då dessa belopp härvid taga ut hvarandra,
medför denna nedsättning ingen ändring i här afsedda slutsiffra.

142

Bilaga, VI. e.

Beräkning af till statsverket ingående afgifter för
lärjungarne vid:

A. De högre allmänna läroverken.

I klasserna 1—3 åt 4,406
lärjungar å Kr. 20: — Kr. 88,120:

efter afdrag af 25 %...... » 22,030: •

I klasserna 4—5 af 3,108
lärjungar å Kr. 40: — » 124,320: —

efter afdrag af 25 % ...... » 31,080: —

I klasserna 6—7 af 3,930
lärjungar å Kr. 60: — » 236,340: —

efter afdrag af 25 %...... » 59,085: —-

Kr. 66,090: —

» 93,240: -

177,255:

33,940: -8,485: --

31,960: —
7,990: —

B. De femklassiga läroverken.

I klasserna 1—3 af 1,697
lärjungar å Kr. 20: — Kr.

efter afdrag af 25 %...... »

I klasserna 4—-5 af 799
lärjungar å Kr. 40: — »
efter afdrag af 25 %...... »

Af g är:

för nedsättning af terminsafgifterna
med hälften å den
praktiska linien vid 8 läroverk
..................................

för möjlig minskning af lärjungeantalet
10 % af beloppet
...............................

Beräknad årlig inkomst af terminsafgifterna »
eller i rundt tal ......................................... »

25,455:

* 23,970: Kr. 386,010:

» 10,800:

37,521:

48,321

337,689

337,000

Anm. Antalet lärjungar beräknadt i medeltal för höstterminernas början åren 1881—1885.

14?.

Bilaga VI. f.

Föreslagen normalstat.

A. Vid de högre allmänna läroverken:

35 Rektorer	å Kr. 5,000: —	Kr.	175,000: —
208 Lektorer	å	» 3,500: —	»	728,000: —
370 Adjunkter	å	» 2,500: —		925,000: —
35 Musiklärare	å	» 1,000: —	»	35,000: —
35 Gymnastiklärare	å	» 1,200: —	»	42,000: —
7 Teckningslärare	å	» 2,000: —	»	14,000: —
7 D:0	å	» 1,500: —	»	10,500: —
21 D:0	å	» .1,200: —	»	25,200: —
35 Skolläkare	å	» 150: —	»	5,250: — Kr. 1,959,950: —
B. Vid de femklassiga läroverken:
2 Rektorer (i Stockholm) å Kr. 4,500: —	Kr.	9,000: —
20 Rektorer	å	» 4,000: —	»	80,000: —
113 Adjunkter	å	» 2,500: —	»	282,500: —
22 Musiklärare	å	» 500: —	»	11,000: —
22 Gymnastiklärare	å	» 600: —	»	13,200: —
22 Teckningslärare	å	» 600: —	»	13,200: —
22 Skolläkare	å	» 100: —	»	2,200:— » 411,100: —
C. Vid Jakobs läroverk:
1 Rektor	å Kr. 5,000: —	Kr.	5,000: —
9 Adjunkter	å	» 2,500: —	»	22,500: —
1 Musiklärare	å	» 600: —	»	600: —
1 Teckningslärare	å	» 1,200:—•	»	1,200: —
1 Skolläkare	å	» 100: —	»	100:— » 29,400: —
D. F*72 2 lägre allmänna	läroverk med	4	ämneslärare
ä Kr. 11,650 för hvarje läroverk		................. » 23,300: —
E. Vid 19 lägre allmänna	läroverk med		ämneslärare

å Kr. 9,150 för hvarje läroverk.......................... » 173,850: — Kr. 2,597,600:

144

Bilaga VI. g.

Normalstat för ett lägre allmänt

1 Rektor ..............

1 Adjunkt..............

1 Kollega..............

1 Teckningslärare..

1 Musiklärare.......

1 Gymnastiklärare
1 Skolläkare ........

läroverk med 3 ämneslärare:

...................... Kr. 3,500: —

................... » 2,500; —

...................... * 2,000: —

..................... » 500: —

...................... » 300: —

...................... » 300; —

..................... » 50: —

Summa Kr. 9,150: —■

Af kommunen garanterade, till statsverket ingående terminsafgifter, beräknade
efter 56 lärjungar i klasserna 1—3 och 24 lärjungar i klasserna 4—5, 1,560 Kr.;
eller, om praktiska linien väljes, hälften deraf, 780 Kr.

Normalstat för ett lägre allmänt läroverk med 4 ämneslärare:

1 Rektor.................................	............................. Kr.	3,500	—
2 Adjunkter..........................	............................. »	5,000	—
1 Kollega ..............................	......................... »	2,000	—
1 Teckningslärare.................	........... ................ »	500	--
1 Musiklärare.......................	............................. »	300	—
1 Gymnastiklärare ...............	............................ »	300	—
1 Skolläkare.....................-......	........................... »	50	—
	Summa Kr.	11,650	—

Af kommunen garanterade, till statsverket ingående terminsafgifter, beräknade
med en tredjedels förhöjning af det för ett läroverk med 3 ämneslärare upptagna
beloppet, 2,080 Kr. eller, om praktiska linien väljes, hälften deraf, 1,040 Kr.

hinder antagande att en tredjedel af de föreslagna 19 läroverken med 3 och 2
med 4 ämneslärare kommer att följa den praktiska liniens arbetsordning, kunna
inkomsterna af dessa läroverk beräknas till omkring 28,000 kronor.

145

Bilaga VI. h.

De nuvarande lärarnes ålderstillägg för år 1888 enligt den

föreslagna staten.

A. Vid de, högre allmänna läroverken:

14 Rektorer	å	Kr	500: —	Kr.	7,000: —
48 Lektorer	å	»	500: —		24,000: —
36 D:o	å	»	1,000: —	»	36,000: —
93 D:o	å	»	1,500: —	»	139,500: —
69 Adjunkter	å	»	500: —	»	34,500: —
76 D:0	å	»	1,000: —	»	76,000: —
61 D:0	å	»	1,500: —	»	241,500: —
9 Musiklärare	å	»	200: —	»	1,800: —
20 D:0	å	»	400: —	»	8,000: —
7 Gymnastiklärare	å	»	200: —	»	1,400: —
16 D:o	å	»	400: —	»	6,400: —
2 Teckningslärare	å	»	200: —	»	400: —
1 D:0	å		250: —	»	250: —
13 D:0	å	»	400: —	»	5,200: —
7 D:0	å	»	500: —	»	3,500: —
Vid de femklassiga läroverken (inbegripna Jakobs och
Haparanda):
11 Rektorer	å	Ki	. 500: —	Kr.	5,500: —
23 Adjunkter	å	»	500: —	»	11,500: —
31 D:o	å	»	1,000: —	»	31,000: —
52 D:0	å		1,500: —	»	78,000: —
2 D:o (i Haparanda)	å	»	500: —	»	1,000: —
1 D:0 »	å	»	1,000: —	»	1,000: —
1 D.o »	å	»	1,500: —	»	1,500: —
Vid de till ombildning föreslagna treklassiga läroverken:
8 Rektorer	å	Kr. 500: —	Kr.	4,000: —
5 Adjunkter	å	»	500: —	»	2,500: —
6 D:o	å	»	1,000: —	»	6,000: —
13 D:0	å	»	1,500: —	»	19,500: —

585,450: —

129,500: —

32,000: —

Vid de till ombildning föreslagna tvåklassiga pedagogierna: -

1 Rektor

1 Adjunkt

2 Adjunkter

ä Kr. 500: — Kr. 500: —

å » 500: — » 500: —

a » 1,500: — » 3,000: —

4,000: — Kr. 750,950:

Bilaga VI. i.

Summarisk uppgift å antalet lärare inom hvarje lönegrad vid de allmänna
läroverken och tvåklassiga pedagogierna år 1887.

A) Högre allmänna läroverk.

	Rektorer				Adjunkter i lönegraden	Musiklärare i lönegraden	Tecknings-	och
L ä t o y e r k	såsom rek-torer i lönegraden	såsom lektorer i lönegraden		i lönegraden		Gymnastiklärare i lönegraden
	i	2	i	2	3	4	5	1	2	3	4	5	i	2	3	4	5	i	2	3	i	2	3
Stockholms Norra Latinläroverk...	i				1			1	2	1	1	2		1	2	2	2		1				1
Stockholms Södra Latinläroverk ..	i				1			2	1	2	1	1			1	2	4		1		i		1
Stockholms Real-läroverk ........	i				1			1	2	1			i	3		2	1	i			i	1
Stockholms Nya Elementarskola	1 ±			1					1	2	2	2		1	2	1	7		1		1		1
Upsala...............	—	1	—-	—	—	—	1	1	1	3	—	2	4	3	3	2	4	—	—	1	—	—	2
Gefle ...............	i	—	—	1	—	—	—	2	1	1	1	2	2	1	3	1	2	i	—	—	—	—	2
Hudiksvall ........	—	1	—	—	—	—	1	1	1	—	1	1	1	2	2	—	2	—	—	1	—	—	2
Linköping ........	—	1	—	—	—	1	—	—	3	—	—	4	2	2	2	3	5	i	—	—	i	1	—
Norrköping .....	i	—	—	—	1	—	—	3	—	—	1	2	—	1	5	2	2	—	—	1	i	—	1
Vestervik .........	—	1	—	—	—	—	1	1	—	—	1	1	—	2	—	1	4	i	—	—	2	—	—
Skara ...............	i	—	—	1	—	—	—	1	2	—	2	2	2	2	1	6	4	—	—	1	—	—	2
Venersborg.........	—	1	—	—	—	—	1	2	—	—	1	2	—	1	3	2	4	i	—	—	2	—	—
Strengnäs .........	i	—	—	—	1	—	—	4	1	—	—	2	—	—	6	—	1	—	—	1	1	—	1
Örebro...............	—	1	—	—	—	—	1	3	2	1	—	1	1	3	3	4	6	—	—	1	1	1	—
Nyköping .........	i	—	—	—	—	—	1	—	2	—	1	2	—	—	5	2	1	—	1	—	—	1	1
Vesteräs............	i	—	—	1	—	—	—	3	1	1	—	2	1	3	2	1	3	—	—	1	—	1	1
Falun ...............	—	1	—	—	—	—	1	1	1	1	1	1	4	1	3	1	2	—	—	1	—	1	1
Vexjö ...........	—	1	_	—	—	—	1	1	1	1	2	2	1	4	3	2	2	—	—	1	—	—	2
Jönköping .........	—	1	—	—	—	—	1	2	1	4	—-	—	2	1	4	3	3	—	—	1	—	—	2
Lund ..............	i	—	—	1	—	—	—	1	1	2	1	2	1	7	3	1	3	—	1	—	1	—	1
Malmö...............	i	—	—	—	—	—	—	1	1	1	1	2	1	4	2	4	3	—	—	1	—	—	2
Kristianstad ......	—	1	—	—	1	—	—	1	—	1	1	2	—	4	—	3	3	—	—	1	1	—	1
Karlskrona.......	i	—	—	1	—	—	—	2	1	1	—	2	2	1	2	1	4	—	—	1	1	—	1
Helsingborg ......	i	—	—	—	—	—	—	1	—	—	2	1	—	2	1	2	2	—	—	1	—	1	1
Göteborgs Latin-läroverk .........		1					1	2		1		4	4	2	1	i	3		1		1	1
Göteborgs Real-läroverk .........	i		i					2	1	1			4	2	2	i		i			2
Halmstad .........	—	1	—	—	—	—	1	1	—	2	—	1	1	2	2	i	1	—	—	1	—	—	2
Kalmar ..........	i	—	—	1	—	—	—	3	2	2	—	—	3	4	2	2	3	—	—	1	1	—	1
Karlstad...........	i	—	—	—	1	—	—	5	1	—	—	1	2	2	2	2	1	—	—	1	1	—	1
Hernösancl .........	i	—	—	—	—	—	—	—	2	—	1	3	—	3	1	1	2	—	1	—	—	—	2
Östersund .........	—	1	—	—	—	—	—	1	—	—	3	1	—	1	2	1	4	—	1	—	1	—	1
Umeå ...............	—	1	—		—	—	1	3	1	—	__	1	2	—	2	2	2	—	—	1	—	—	2
Luleå ..............	i	—	—	1	—	—	—	1	1	—	—	2	1	1	1	1	2	—	—	1	1	1	—
Sundsvall ........	i	—	—	1	—	—	—	1	3	—	—	—	—	8	1	1	1	—	1	—	1	1	—
Visby ..............	i	—	—	1	—	—	—	1	1	—	—	3	1	—	2	2	5	—	—	1	1	—	1
Summa	21	14	i\|io!	7	ij	12	55	38	29	24	56	43	69	76	63	98	6	9	20	23	10	36
■	35			31				202					349				35			69

147

Bilaga VI. k.

B) Femklassiga läroverk.

Läroverk	Rektorer i lönegraden		K o i	1 1 e g e r lönegraden
i	2	1	2	3	4	5
Stockholm: Jakob.....................	l	_		1	3	1	1
» Katarina...............	i	—	—	1	—	2	4
» Ladugårdsland......	i	—	1	—	4	2	—
Norrtelge ...............................	—	1	1	1	1	2	—
Enköping.......................... ....	l	—-	2	—	—	1	2
Söderhamn...............................	—	1	—	3	2	—	—
Eksjö.........................................	—	1	—	1	1	2	1
Vadstena....................................	—	1	1	—	3	—	1
Mariestad ...............................	—	1	—	—	2	1	2
Borås.......................................	i	—	•—■	1	1	—	3
Lidköping .............................	—	1	1	—	—-	—	4
Sköfde......................................	i	—	—	—	3	1	1
Eskilstuna ...............................	i	—	—	1	2	1	1
Arboga.....................................	i	—	—	•—-	1	3	1
Ystad.......................................	—-	1	1	2	—	—	2
Karlshamn..............................	l	—	—	2	1	—	2
Landskrona ........................	—	1	—	2	1	—	2
Göteborg................................	—	1	—	1	1	2	1
Uddevalla ................................	i	—	1	1	1	1	1
Oskarshamn ............................	i	—	—-	3	—	1	1
Kristinehamn ...........................	—	1	—	2	1	1	1
Piteå.......................................	—	1	1	1	3	—	—
Summa	ii	11	9	23	31	21	31
22	115

Anm. Haparanda läroverk är icke här upptaget, enär rektors och öfningslärares löner utgå efter
den för treklassiga läroverk bestämda stat. — Rektorerna vid Stockholmsläroverken, som åtnjuta i lön
4,000 kronor utan rätt till ålderstillägg, äro här upptagna i lista lönegraden.

148

Bilaga VI. 1.

C) Treklassiga läroverk.

Läroverk	Rektorer i lönegraden		K o i	1 1 e g e r lönegraden
i	2	i	2	3	4	5
Söderköping..........................	i		1			1
Vimmerby.............................	—	1	1	—	—	—	1
Alingsås ...............................	i	—	1	—	—	1	—
Falköping ...........................	i	—	—	2	—	—	—
Askersund ...............................	i	—	—	—	1	—	1
Sala .....................................	i	—	1	—	—	—	1
Yernamo................................	—	1	1	—	1	—	—
Sölvesborg...............................	—	1	1	—	1	—	—
Ronneby ..............................	—	1	—	—	1	—	1
Trelleborg .............................	—	1	—	—	2	—	—
Engelholm.....................	i	—	—	1	1	—	_
Varberg .................................	—	1	1	—	—	1	—
Marstrand .............................	—	1	2	—	—	—	__
Strömstad ..............	_	1	1	1	_	__
Åmål........................................	i	—	—		1	—	i
Filipstad ..................................	—	1	—	—	—	—	2
Arvika ...................................	—	1	—	—	—	1	1
Skellefteå ........................	—	1	_	_	1	1	_
Örnsköldsvik .........................	i	—	—	1	—		1
Haparanda*)............................	—	r	—	2	1	1	—
Summa	8	12	10	7	10	6	9
	20	42

•) Se anm. å bilagan VI. k.

149

Bilaga VI. m.

D) TVåklassiga pedagogier.

Pedagogier	Rektorer i lönegraden		K o	1 1 e g e r önegraden
i	2	3	l	2	3	4	5
Hjo............................................	•—	—	1	—	—	—	—	1
Södertelge.................................	i	—	—	—	—	—	—	1
Köping....................................	—	—	1	—	1	—	—	—
Kora........................................	l	—	—	—	—	—•	—	1
Hedemora ..............................	i	—	—	—	—	1	—	—
Grenna...................................	—	-—	1	—	1	—	—	—
Kungelf ...................................	—	—	1	1	—	—	—	—
Kungsbacka ..............................	i	—	—	1	—	—	—	—
Borgholm ...............................	—	—	1	1	—	—	—	—
Summa	4	—	5	3	2	1	—	3

150

Bilaga VI. n.

Lönestat vid de till indragning föreslagna läroverken, hvilkas alla
ordinarie ämneslärare ännu icke afgått.

A. Treklassiga läroverken i

B. Tvåldassigapedcigogierna i Hjo:

	Lön Kr.	Ålders- tillägg Kr.	Löneför- bättring Kr.	Summa Kr.
Vernamo: 1 Rektor.......	3,000	500	250	3,750
1 Kollega ............	1,500	1,000	500	3,000
1 Vikarie....	1,500	—	—	1,500
1 Musiklärare........	300	—	—	300
1 Gymnastiklärare...	300	—	—	300
1 Teckningslärare ...	300	---	—	300
Sölvesborg: 1 Rektor .............	3,000	500	250	3,750
1 Kollega ...........	1,500	1,000	500	3,000
1 Vikarie..............	1,500	—	—	1,500
1 Musiklärare.........	300	—	_	300
1 Gymnastiklärare...	300	—	—	300
1 Teckningslärare ..	300	—	—	300
Ronneby: 1 Rektor ...............	3,000	500	250	3,750
1 Kollega..............	1,500	2,000	250	3,750
1 D:o ......	1,500	1,000	500	3,000
1 Musiklärare.........	300	—	—	300
1 Gymnastiklärare...	300	—	—	300
1 Teckningslärare ...	300	—	—	300
Hjo: 1 Rektor ........	2.500	1,000	250	3,750
1 Kollega ............	1,500	2,000	250	3,750
1 Musiklärare.........	200	—	—	200
1 Gymnastiklärare...	300	—	—	300
Hedemora: 1 Rektor ...... ...	2,500	—	250	2,750
1 Kollega ..........	1,500	1,000	500	3,000
1 Musiklärare.........	200	—	—	200
1 Gymnastiklärare ..	300	—	—	300
Grenna: 1 Rektor .....	2.500	1,000	250	3,750
1 Kollega ............	1,500	500	500	2,500
1 Musiklärare.........	200	—	—	200
1 Gymnastiklärare...	300	—	—	300
Kungelf: 1 Rektor...............	2,500	1,000	250	3,750
1 Vikarie...............	1,500	—	—	1,500
1 Musiklärare.........	200	___	_	200
1 Gymnastiklärare ..	300	—		300
Borgholm: 1 Rektor .....	2,500	1,000	250	3,750
1 Vikarie...............	1,500	—	—	1,500
1 Musiklärare.......	200	__	_	200
1 Gymnastiklärare...	300	—	—	300
Oregrund: 1 Lärare ..............	1,300	—	250	1,550
Ulricehamn: 1 D:o	1,500	—	250	1,750
Linde: 1 D:o	1,500	—	250	1,750
Falkenberg: 1 D:o .......	1,500	—	250	1,750
Mönsterås: 1 D:o ...............	1,500	—	250	1,750
Summa Kr.	50,500	14,000 \|	6,250 \|	70,750

Till ofvanstående summa ...................................................................

bör läggas: dels för uppehållandet af undervisningen till slutet af läsåret 1887—1888 vid de till indragning
föreslagna läroverk, hvilkas ämneslärare redan afgått, nemligen:

Tvåklassiga Pedagogien i Kungsbacka ............................................................ Kr. 2 375: _

Enklassiga Pedagogien i Mariefred..................................................!!”!!!!!!!!!”! » ’750: —

D:o d:o i Säter ............................................................» 750:

P:o d:o i Laholm .................................................................. ,, 750:

dels på indragningsstat uppförd lön för en kollega vid Ulrika Eleonoras redan indragna läroverk ...... »

men deremot fråndrages: »inom kolumn specificerade tillgångar» vid de till indragning föreslagna eller
redan indragna läroverken ...................................................................................... Kr

Kr. 70,750: —

4,625: —
2,000: —

1,170:

hvarför det från statsverket utgående beloppet för dessa läroverk kommer att under år 1888 uppgå till... Kr. 76,205: —

151

Bilaga VII.

Jemförande öfversigt af den nuvarande och den föreslagna

lärarestaten.

	Medeltal lärjungar åren 1881—1885	Nuvarande lärarestat	Föreslagen lärarestat
Högre allmänna läroverk	Klasserna	Summa	ps CD	t”1 CD	> Q-	g co	Q •c 3 a So	CD O pr a	w CD	CD	>	s c	Q B So	H CD CD pr
	1—5	6-7	S" CD	O ''-s CD	a *-■ CD	SS CD	pr p: p CD	09 p: P CD	O CD	CD	B pr CD	p: p’ CD	PT pT r So CD	09 ce pj1 ■-< P CD
A. Fullständiga å båda linierna: Nya Elementarskolan i												11	1	1	1
Stockholm..............	235	72	307	1	7	11	1	1	1	1	7
Upsala....................	333	212	545	1	7	16	1	1	1	1	7	16	1	1	1
(lefie...........................	227	92	319	1	7	9	1	1	1	1	7	9	1	1	1
Linköping .................	272	206	478	1	7	14	1	1	1	1	7	14	1	1	1
Norrköping................	256	101	357	1	6	10	1	1	1	1	6	10	1	1	1
Skara..........................	225	166	391	1	7	15	1	1	1	1	7	15	1	1	1
Venersborg.................	142	85	227	1	5	10	1	1	1	1	5	10	1	1	1
Örebro......................	304	167	471	1	7	17	1	1	1	1	7	17	1	1	1
Nyköping1)...............	133	58	191	1	5	8	1	1	1	1	6	8	1	1	1
Falun ......................	158	71	229	1	5	11	1	1	1	1	5	11	1	1	1
Jönköping .................	290	208	498	1	7	13	1	1	1	1	7	13	1	1	1
Lund.......................	320	248	568	1	7	15	1	1	1	1	7	15	1	1	1
Malmö ......................	350	152	502	1	6	14	1	1	1	1	7	14	1	1	1
Karlskrona ...............	188	91	279	1	6	10	1	1	1	1	6	10	1	1	1
Helsingborg .............	228	104	332	1	4	7	1	1	1	1	6	9	1	1	1
Kalmar......................	294	in	405	1	7	14	1	1	1	1	7	14	1	1	1
Karlstad ...................	243	174	417	1	7	9	1	1	1	1	7	12	1	1	1
Umeå ...................	no	114	224	1	5	8	1	1	1	1	6	8	1	1	1
Visby......................	158	71	229	1	5	10	1	1	1	1	5	10	1	1	1
B, Fullständiga på latinlinien med undervisning på real-linien till och med sjette klassen:
Hudiksvall...............	95	26	121	1	4	7	1	1	1	1	4	7	1	1	1
Vesterås ....................	151	66	217	1	7	10	1	1\| i	1	6	8	1	1	1
Transport	4,712	2,595	7,307]21	128 238	21 21 21	21 132 241	21 21	21

152

	Medeltal lärjungar åren 1881-1885	Nuvarande lärarestat	Föreslagen lärarestat
Högre allmänna läroverk	Klasserna	Summa	w CD	CD.	>	g	O 3 p	H3 CD CD ?r =5	w CD	tH CD	> &	g c co	O g 3	H CD CD pr 0
	1-5	6—7	0 CD	o" CD	a pr CD	pT p CD	<r*h 53 p CD	ngslärare	O CD	O CD	PC CD	pr p: >1 so CD	PC p: P CD	o- eg pT ''i So CD
Transport	4,712	2,595	7,307	21	128	238	21	21	21	21	132	241	21	21	21
Kristianstad ............	215	81	296	1	5	10	1	1	1	1	5	10	1	1	1
Östersund .................	151	60	211	1	5	8	1	1	1	1	5	8	1	1	1
Luleå..........................	64	33	97	1	4	6	1	1	1	1	4	6	1	1	1
C. Fullständiga på latinlinien med undervisning på real-linien till och med femte klassen: Stockholms Norra la-tinläroverk2) .........	385	201	586	1	7	7	1		1	1	7	19	1	1	1
Stockholms Södra la-tinläroverk8) .........	267	95	362	1	7	7	1	1	1	1	7	10	1	1	1
Strengnäs4) .............	67	50	117	1	7	7	1	1	1	1	5	7	1	1	1
Vexjö..........................	243	156	399	1	7	12	1	1	1	1	7	12	1	1	1
Halmstad.....................	183	56	239	1	4	7	1	1	1	1	4	7	1	1	1
Hernösand..................	144	81	225	1	6	7	1	1	1	1	6	7	1	1	1
D, Fullständiga på reallinien med undervisning på latin-linien till och med femte klassen: Vestervik..................	130	37	167	1	3	7	1	1	1	1	3	7	1	1	1
Sundsvall ..................	159	21	180	1	4	6	1	1	1	1	4	6	1	1	1
E. Fullständigt med undervis-ning endast på latinlinien: Göteborgs latinlärov...	295	216	511	1	7	11	1	1	1	1	7	11	1	1	1
F. Fullständiga med undervis-ning endast på reallinien: Stockholms reallärov.5)	154	190	344	1	4	7	1	1	1	1	7	7	1	1	1
Göteborgs realläroverk	345	67	412	1	4	9	1	1	1	1	5	12	1	1	1
Summa	7,514	3,939\|	11,453\|35	202 349\|35 34\|35	35 208370	35	35	35

153

Femklassiga allmänna läroverk	Medeltal lärjungar åren 1881—1885	Nuvarande lärarestat	Föreslagen lärarestat
Klasserna	Summa	Rektorer	Adjunkter	Musiklärare	Gymnastiklärare	Cts O 5. 5'' 09 p: P ce	Rektorer	ö	Musiklärare	Gymnastiklärare	Teckningslärare 1
1—3	4-5
Stockholm: Katarina............	81	63	144	i	7	l	1	1	i	7	1	i	1
» Ladugårdsland...	245	141	386	l	7	i	1	1	i	7	1	i	1
Norrtelge ..............................	48	20	68	i	5	i	1	1	i	5	1	i	1
Enköping.................................	36	16	52	l	5	l	1	1	i	5	1	i	1
Söderhamn............................	52	22	74	l	5	i	1	1	i	5	1	l	1
Eksjö......................................	54	44	98	i	5	i	1	1	i	5	1	i	1
Vadstena...............................	47	28	75	i	5	l	1	1	l	5	1	i	1
Mariestad ..............................	52	21	73	i	5	i	1	1	i	5	1	i	1
Borås ..................................	52	19	71	i	5	i	1	1	l	5	1	i	1
Lidköping ..............................	55	32	87	i	5	i	1	1	i	5	1	i	1
Sköfde ....................................	67	30	97	i	5	i	1	1	i	5	1	l	1
Eskilstuna ..............................	59	25	84	i	5	i	1	1	i	5	1	i	1
Arboga....................................	48	22	70	i	5	i	1	1	i	5	1	i	1
Tstad ..................................	68	44	112	i	5	i	1	1	i	5	1	i	1
Karlshamn..............................	116	48	164	l	5	i	1	1	i	5	1	l	1
Landskrona ...........................	69	33	102	i	5	i	1	1	i	5	1	i	1
Göteborg.................................	147	49	196	l	5	i	1	1	i	5	1	i	1
Uddevalla ..............................	73	38	111	i	5	i	1	1	i	5	1	i	1
Oskarshamn ...........................	68	18	86	i	5	i	1	1	i	5	1	i	1
Kristinehamn .......................	53	22	75	l	5	i	1	1	i	5	1	i	1
Piteå.......................................	38	16	54	i	5	i	1	1	i	5	1	i	1
Haparanda6)...........................	52	13	65	i	4	l	1	1	i	4	1	i	1
Summa	1,580	764 2,344122	113	2222	22	22113 2222	22

154

Medeltal
lärjungar
aren
1881—
1885

Nuvarande lärarestat

Föreslagen lärarestat

Till ombildning föreslagna
läroverk

Rektorer

Adjunkter

Lärare vid en-

klassig pedagogi

Musiklärare

Gymnastiklärare

Teckningslärare

Rektorer

Adjunkter

Kolleger

Musiklärare

Gymnastiklärare

| Teckningslärare

A. Femk/assigt läroverk:

Stockholm: Jakob ........................

152

—

B. Trek/assiga läroverk:

Falköping....................................

—

Varberg..........................................

—

Söderköping .................................

—

Vimmerby ....................................

—-

Alingsås .......................................

—

Askersund.......................................

—

Sala...............................................

—

Trelleborg......................................

—

Engelholm ...................................

—

Marstrand,....................................

—

Strömstad......................................

—

Åmål ...........................................

,43

Filipstad .......................................

—

Arvika............................................

—

Skellefteå.......................................

—

Örnsköldsvik ................................

—

C. Tväklassiga pedagogier:

Södertelge ....................................

—

Köping ........................................

—

Nora .............................................

—

D. Enk/assig pedagogi:

Simrishamn....................................

—

—■

E. Enskildi läroverk:

Motala'') .......................................

—

Summa

999 |

2041

20 20 19 22 32 21

22 21 22

155

Till indragning föreslagna läroverk	Medeltal lärjungar åren 1881— 1885	Rektorer	Adjunkter	Lärare vid en- klassig pedagogi	Musiklärare	Gy mn astiklärare	Teckningslärare
Å. Treklassiga läroverk:
Vernamo................................................	24	1	2	—	1	1	1
Sölvesborg...........................................	15	1	2	—	1	1	1
Ronneby ...............................................	26	1	2	''	1	1	1
B. Tvåk/assiga pedagogier:
Hjo.....................................................	14	1	1	—	1	1	—
Hedemora .............................................	11	1	1	—	1	1	—
Grenna...................................................	20	1	1	-—	1	1	—
Kungelf ................................................	25	1	1	—	1	1	—
Kungsbacka ..........................................	20	1	1	—	1	1
Borgholm .........................................	20	1	1		1	1
C. En klass iga pedagogier:
Öregrund ............................................	11	—	—	1	—	—	—
Ulricehamn ........................................	10	—	—	1	''
Mariefred ............................................	10	—	—	1	—	—	—
Linde.....................................................	24	—	—	1	——	—	—
Säter...................................................	11	—	—	1	—	--	—
Falkenberg.............................................	11	•---	—	1			''
Laholm................................................	24	—	—	1		1
Mönsterås .............................................	14	—	—	1	—	\| -	—
Summa	290	1 9	12	8	9	9	1 3

1) Detta läroverk har hittills tillhört gruppen B. — 2) 12 här upptagna adjunktsbefattningar äro föreslagna
att uppföras å en för Stockholmsläroverken gemensam stat. — 3) 3 här upptagna adjunktsbefattningar
äro föreslagna att uppföras I eu för Stockholmsläroverken gemensam stat. — 4) Detta läroverk har hittills
tillhört gruppen B. — 5) 3 här upptagna lektorsbefattningar äro föreslagna att uppföras å en för Stockholmsläroverken
gemensam stat. — 6) Detta läroverk har hittills tillhört de treklassiga läroverken. — ’) Det upptågna
lärjungeantalet utgör medeltal för aren 1882—1886.

Stockholm, Ivar Haäggströms boktryckeri, 1890.

Sammandrag.

		Nuvarande lärarestat			Föreslag	en lärarestat
Läroverk	Rektorer	Lektorer	Adjunkter	Lärare vid enklassig pedagogi	Musiklärare	Gymnastiklärare	Teckningslärare	Rektorer	Lektorer	Adjunkter	Kolleger	Musiklärare	Gymnastiklärare	Teckningslärare
Högre allmänna läro-verk .......................	35	202	349	—	35	34	35	35	208	370	_	35	35	35
Femklassiga allmänna läroverk ..................	22	—	113	—	22	22	22	22	—	113	—	22	22	22
Till ombildning före-slagna läroverk......	20	—	41	1	20	20	19	22	—	32	21	22	21	22
Till indragning före-slagna läroverk......	9	_	12	8	9	9	3
Summa	86	202	515	9	86	85	79	79	208	515	21	79	78	79
		812			250			823			236

156