Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 4 (Proposition 1884:4)

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 4.

N:0 4.

Kongl. Maj:ts nådiga ‘proposition till Riksdagen, med förslag till
Förordning angående förändrad lydelse af 3r 58, 6''.9,
88 och 89 §§ i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga
om skiftesverket i riket den 9 November 1866; Gifven
Stockholms slott den 12 Januari 1884.

Sedan uti skrifvelse den 17 Maj 1882 Riksdagen, som ansett
gällande skiftesförfattning böra ändras sålunda, att, när genom verkstäld
sjösänkning eller annat större vattenafledningsföretag tillförene
sänka egor undergått sådan förändring, att de kunde liäfdas såsom
åker, men hinder för deras ändamålsenliga brukande mötte deraf, att
vid förut verkstäldt laga skifte egorna erhållit en för markens häfdande
såsom åker olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, nytt
skifte finge, utan hinder af fastställelse å det förra laga skiftet, å sådana
egor verkställas, i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förändrad lagstiftning
i ämnet, har, efter Landtmäteristyrelsens hörande, inom Justitiedepartementet
blifvit utarbetadt förslag till förändrad lydelse af vissa
paragrafer i gällande skiftesstadga; och har Kongl. Maj:t, sedan Högsta
Domstolen i ämnet afgifvit yttrande och jemkning i förslagets redaktion
egt rum, funnit samma förslag böra till Riksdagens godkännande framläggas.

Med öfverlemnande af Statsrådets och Högsta Domstolens i ärendet
hållna protokoll vill Kongl. Maj:t fördenskull, jomlikt 87 § Regeringsformen,
till Riksdagens antagande öfverlemna följande
Bill. titt Biksd. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o é.

Förslag till Förordning

angående förändrad lydelse af 58, 69, 88 och 89 §§ i Kongl. Maj:ts
förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866.

Härigenom förordnas, att 3, 58, 69, 88 och 89 §§ i Kongl. Maj:ts
förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1860
skola erhålla följande förändrade lydelse:

3 §■

1 inom. Har jord, som hörer till by eller till hemman, deri två
eller flera ega del, genom teg- eller storskifte i flera skiften blifvit
lagd; vill den, som i sådant skifteslag eger ett eller flera hemman eller
en eller flere hemmansdelar, laga skifte erhålla, hafve ock der vitsord
till, utan att å teg- eller storskifte meddelad fastställelse eller eljest
ingången och stadfästad förening må sådant hindra eller derför i vägen

ligga- .

2 mom. Ej må redan verkstäld enskiftesdelning, som vunnit laga
kraft, eller skifte, hvilket enligt Vår nådiga kungörelse den 20 Februari
1821 blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt, eller laga skifte, hvarå
fastställelse meddelats, genom nytt skifte rubbas, utan så är, att alla,
hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas.

-3 inom. Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större
vattenafledningsföretag tillförene sänka .egor undergått sådan förändring,
att de kunna liäfdas såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga
brukande hinder deraf, att vid förut verkstäldt så beskaffädt skifte,
som i 2 mom. omförmäles, egorna erhållit eu för deras häfdande såsom
åker olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, då må, der
tjenlig skiftesläggning ej kan genom egoutbyte beredas, nytt skifte,
utan hinder af bestämmelserna i nämnda inom., kunna verkställas å
dessa egor jemte den mark, som med dem ligger i det sammanhang,
att dess intagande i den nya delningen är för beredande af lämpligt
och redigt skifte oundgängligen nödigt. Bestrider någon delegare nytt
skifte eller uppstår tvist angående omfånget af den mark, som bör i
det nya skiftet ingå, behandlas ärendet efter stadgandet i 89 §.

4 mom. Har i Gotlands län, före den i följd af Vårt nådiga
beslut den 20 December 1850 derstädes verkstälda indelning i skifteslag,
laga skifte skett och omfattat allenast eu del af eg or, som enligt
indelningen utgöra ett skifteslag, ege det skifte ej annan verkan än
storskifte lagligen tillkommer.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

58 §.

Kan'' genom egoutbyte i andra fall, än nu nämnda äro, beqvämlighet
för odling eller häfd eller annan dylik fördel vinnas, och förena
sig jordegare om sådant utbyte, då må det, utan hinder af förut faststäldt
skifte, ske, på sätt i 56 § sägs.

Begäres egoutbytet af anledning 3 § 3 mom. omförmäler, då må
det, utan hinder af förut faststäldt skifte, kunna jemväl utan alla jordegares
samtycke ega rum. Sedan i detta fall skiftesmannen och gode
männen afgifvit utlåtande om utbytets företagande, skall, der ej samtlig^
tillstädesvarande jordegare deråt nöjas, frågan om utbytets verkställande,
innan vidare åtgärd vidtages, underställas egodelningsrättens
pröfning.

69 §.

Delningsgrund eller måttstock för egors skiftande å landet, så
vid särskilda hemman emellan, som emellan delegare i ett och samma
hemman, vare den, som i lag eller särskilda författningar för vissa
landsorter stadgad är eller framdeles stadgas kan. Åro egorna förut
delade genom storskifte, som efter förra författningar laga kraft vunnit,
eller genom sådant skifte, som i 3 § 2 mom. sägs, kåfve hvarje delegare
rätt att vid nytt skifte tillgodonjuta hvad efter uppskattning
svarar mot de egor, han enligt det förut verkstälda skiftet innehaft;
och bör landtmätare!), vid föredragning af frågan om delningsgrunden,
underrätta delegarne ej blott om de särskilda grunder, hvilka kunna i
detta afseende rätteligen antagas, utan ock om de uppskattade egobelopp,
hvilka, enligt hvardera af dessa grunder, komme att hvarje
delegare ungefärligen tillfalla.

88 §.

Åro egorna af den olika beskaffenhet eller hafva de ett så spridt
och afskildt läge, att sådant skifte, som nu sagdt är, utan skada eller
lidande för eu eller flere af delegarne icke verkställas kan; då må
egorna delas i så få skiften, som deras beskaffenhet och belägenhet
möjligen medgifva; dock med hufvudsakligt iakttagande deraf, att
hvarje skifte beqvämligen må kunna inhägnas och särskildt brukas;
och bör till sådan skiftesläggning, på sätt i 92 § sägs, provisionel plan
upprättas och det deröfver afgifna utlåtande jemte karta och handlingar
inom fjorton dagar derefter öfversändas till ordföranden i egodelningsrätten,
hvilken rätt bär att, efter verkstäld granskning, i ämnet
förordna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Verkställes nytt skifte å egor, som förut undergått enskifte eller
laga skifte, då må underställning till egodelningsrätt i fråga om skiftesantalet
icke ega rum, utan så är, att i följd af det nya skiftet någon
delegare skulle erhålla ett större antal skiften än vid det förut verkstälda
skiftet tilldelats hans egolott, och detta antal derjemte öfverstiger
det, som enligt 87 § högst tillätes.

89 §.

Har storskifte förut skifteslaget öfvergått och yrkar någon delegare,
att dervid oförändradt bör förblifva; då skola skiftesmannen
och gode männen, innan vidare åtgärd i afseende å skiftesberedningen
företages, efter föregången besigtning å marken, hvarvid dess allmänna
beskaffenhet och läge beskrifvas, noga undersöka, huruvida skifteslagets
egor må kunna genom nytt skifte erhålla en för egornas skötsel
lämpligare indelning och så väl derigenom, som genom beredda tillfällen
till odling, uppbringas till högre afkastning, samt hemmanens
värde såmedelst i betydligare måtto ökas; och gånge i ty fall det
sökta skiftet fort. Hafva åter egorna det läge eller äro de af sådan
beskaffenhet, att nytt skifte, utan att i allmänhet blifva förmånligare
än det förra skiftet, skulle för delegarne medföra kostnad och olägenhet;
då bör vid storskiftet oförändradt förblifva och det sökta skiftet
inställas. Skiftesmannen och gode männen skola i dessa omständigheter
fullständigt utlåtande meddela och dermed förfara, som i 54 §
sagdt är.

Begäres på grund af stadgandet i 3 § 3 mom. nytt skifte å egor,
hvilka ingått i förut verkstäldt enskifte eller laga skifte, och uppstår
stridighet mellan delegarne, huruvida skiftet må ega rum, eller angående
omfånget af den mark, som bör i skiftet, ingå, skola skiftesmannen
och gode männen företaga sådan undersökning, som ofvan
sägs, och i ärendet meddela utlåtande. Nöjas ej samtlige tillstädesvarande
jordegare deråt, skall, innan vidare åtgärd vidtages, frågan
underställas egodelningsrättens pröfning.

Derest nytt skifte afslås, skall skiftessökanden de åbragte kostnaderna
ensam bestå.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR,

Nils von Steyern.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1884.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartements ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott den 26 Oktober 1883,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Tbyselius,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding,

von Krusenstjerna.

Departementschefen Statsrådet von Steyern anförde i underdånighet: “Enligt

3 § i 1 kap. af nådiga stadgan om skiftesverket i
riket den 4 Maj 1827 skulle förut meddelad fastställelse å t eg- eller
storskifte, hvarigenom till by eller hemman hörande jord blifvit lagd
i flera skiften, icke utgöra hinder för verkställande af laga skifte å
samma jord, hvaremot redan verkstäld enskiftesdelning, som vunnit
laga kraft, eller skifte, som enligt nådiga kungörelsen den 20 Februari
1821 under sådan egenskap blifvit faststäldt, ej finge utan alla delegarnes
åsämjande rubbas. Den i skiftesstadgan sålunda medgifna rätt att,
i vissa fall med begagnande af det skiftesvitsord, som enligt stadgan tillerkändes
hvarje delegare för sig, i andra fall med alla delegares samtycke,
rubba förut faststälda skiften blef emellertid icke utsträckt till
Bill. till Tiilisä. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 1

de laga skiften, som komme att enligt den nya stadgan verkställas,
utan antogos dessa komma att orubbligen ega bestånd, äfven om alla
delegare skulle vilja förena sig om nytt skifte. I stadgan om laga skifte,
hvilken innefattade en utveckling och fulländning af de från århundradets
början utfärdade enskiftesförfattningarna, hade intagits sådana bestämmelser,
som antogos komma att medföra den för jordegendomarnes skötsel
och landets uppodling fördelaktigaste indelning af jorden, och vid denna
indelning borde således till jordbesittningens betryggande orubbadt förblifva.
Det motstånd, som till en början uppstod mot den nya stadgans
tillämpning, föranledde emellertid att denna tillämpning mången gång
icke blef så fullständig, som åsyftadt var, och det visar sig i synnerhet
vid granskning af äldre laga skifteskartor, att skiftesstadgan särdeles
beträffande skiftenas antal och form icke blifvit af landtmätarne i hela
dess stränghet tillämpad. Ännu på senaste tiden utläggas ofta skogsskiften
för alla delegarne i ett skifteslag längs efter skogens sträckning,
hvarigenom de blifva ytterst smala och erhålla en oproportionerlig
längd. Äfven i inrösningsjorden, der enligt 12 kap. 14 § i
1827 års skiftesstadga, motsvarande 91 § i nu gällande stadga, egofigurernas
längd, så vidt möjligt vore, icke borde mer än dubbelt öfverstiga
bredden, hafva egofigurerna ofta gjorts oformliga, utan att omständigheterna
sådant påkallat; och har detta i synnerhet inträffat å
sådan mark, som vid tiden för skiftets verkställande icke brukats såsom
åker. Olägenheten häraf har sedermera framträdt, då fråga uppstått
om markens odlande till åker, hvilken uppodling i många fall
omöjliggjorts till följd af de vid laga skiftet utlagda lotternas olämpliga
form. Med erfarenheten häraf har tanken uppstått på möjligheten
att, åtminstone under vissa förutsättningar, kunna åstadkomma förändring
jemväl i faststälda laga skiften, och föranleddes häraf den i nådiga
stadgan om skiftesverket i riket den 9 November 1866, § 3, intagna
bestämmelse, enligt hvilken jemväl laga skifte, hvarå fastställelse
meddelats, må genom nytt skifte rubbas, der alla, hvilkas rätt är af
frågan beroende, derom åsämjas.

Redan innan detta medgifvande gjordes, hade emellertid Rikets
Ständer i underdånig skrifvelse den 13 Juli 1860 fäst uppmärksamhet
på ett särskildt fall, då, enligt Ständernas åsigt, förändring af
faststäldt laga skifte, borde, jemväl på eu enda delegares yrkande, få
ega rum. Sos Rikets Ständer hade då blifvit erinradt, hurusom på alla
de ställen, der genom äldre delningar egoskiftena i ängsmarken erhållit
den form, att deras uppodlande icke kunde med någon fördel ega
rum, förbudet mot rubbning af sådana delningar lade hinder i vägen
för de önskvärda odlingsföretag, som berodde af möjligheten att ut -

tappa eller sänka sjöar eller upprensa floder och andra vattendrag.
Rikets Ständer, som funno det lios dem framstälda förslag till afhjelpande
af berörda olägenhet förtjent af uppmärksamhet, hemstälde derför
i underdånighet

dels att till 3 § i 1 kap. af nådiga stadgan om skiftesverket i
riket den 4 Maj 1827 måtte göras ett tillägg af följande innehåll:

“Hafva till följd af sjösänkning, årensning eller annan vattenafledning
af större omfattning, än om upprensning af vattendrag och
dikning i allmänhet är i lag föreskrifvet, tillförene sänka egor undergått
sådan förändring, att de kunna odlas till åker; och kan, genom
nytt skifte, en för egornas odling och bruk ändamålsenligare indelning
åstadkommas; då må, der någon delegare det yrkar, nytt skifte å de
egor kunna erhållas, utan hinder deraf, att fastställelse blifvit meddelad
å äldre skiftesförrättning.“

dels ock att 1 § i 8 kap. af nämnda stadga måtte erhålla följande
tillägg:

“Skola egor af den i 1 kap. 3 § sista punkten omförmälda anledning
å nyo skiftas, gälle ock såsom delningsgrund dervid hvad hvar
och en uti samma egor sist innehaft.“

Öfverdirektören vid landtmäteriet, hvilkens underdåniga utlåtande
inhemtades, understödde det af Rikets Ständer framstälda förslaget,
hvilket han för sin del önskade utsträckt till hvarje fall, då jord till
följd af torrläggning kunde blifva föremål för förändrad kultur. Enligt
öfverdirektörens förslag skulle frågan om nytt skiftes företagande komma
under ompröfning, äfven på yrkande af allenast en delegare, men, i
händelse åtgärden af någon delegare bestredes, ärendet behandlas med
ledning af föreskrifterna i 12 kap. 12 § i 1827 års skiftesstadga, motsvarande
89 § i den nu gällande.

Högsta Domstolen afstyrkte nådigt bifall till Rikets Ständers hemställan.
Två af domstolens ledamöter medgåfvo likväl, att de förhållanden,
med afseende å hvilka egolotternas fördelning vid ett laga
skifte bestämmas, understundom kunde efter skiftets slut, vare sig till
följd af vattenafledningar eller andra orsaker, så förändras, att en ändamålsenligare
skiftesläggning blefve möjlig, vid hvilket förhållande en
förändring i den vid skiftet bestämda egoindelningen kunde för delegarne
medföra väsentliga fördelar; och då någon rubbning i ett behörigen
afslutadt och faststäldt laga skifte ej finge enligt då gällande
skiftesstadga ega rum, icke ens om delegarne derom öfverenskomme,
kunde ett stadgande behöfvas, hvarigenom delegarne i ett skifteslag,
som undergått laga skifte, bereddes tillfälle att erhålla den ändring i
skiftesläggningen, hvartill nya förhållanden ansåges föranleda; men

det af Rikets Ständer i sådan syftning framstälda förslaget kunde bemäld^
ledamöter icke gilla, hufvudsakligen af det skäl, att derigenom
hvarje enskild skiftesdelegare tillerkändes vitsord till erhållande af
nytt skifte, en rubbning i bestående rättsförhållanden, som icke borde
tillåtas, med mindre samtlige delegarne eller åtminstone flertalet af
dem funne sådant med sin fördel förenligt och således derom öfverenskomme
. eller fattade beslut. Genom den inskränkning i den nya skiftesförrättningens
omfattning, som i förslaget förutsattes, kunde i öfrigt
det dermed åsyftade ändamål endast undantagsvis stå att vinna, helst
det högst sällan torde inträffa, att, då genom en vattenafledning en del
egor blifvit till åker odlingsbar, någon väsentlig fördel kunde genom
ett nytt skifte samtlige jordegarne beredas, om detta endast komme
att sträcka sig till dessa egor, utan att, i sammanhang dermed någon
rubbning finge ske i fördelningen af öfriga egorna, ej ens af dem, som
förut varit vattensjuka, men ej, oaktadt vattenafledningen, kunde till
åker odlas. 0

Tre andra ledamöter af Högsta Domstolen, funno lika med de
förra betänkligheter vid att tillstädja den af Rikets Ständer föreslagna
rubbning i faststälda laga skiften, men ansågo emellertid det ändamål,
som med förslaget åsyftades, vara förtjent af lagstiftningens uppmärksamhet
och de uppgiga betänkligheterna icke utesluta behofvet af en
utväg att, oberoende af ett verkstäldt och behörigen faststäldt laga
skifte, tillvägabringa sådan jemkning uti den dervid bestämda egoindelningen,
som af efteråt förändrade naturförhållanden påkallades. Ej
blott till följd af en företagen sjösänkning eller annan vattenafledning,
utan äfven i följd af åtskilliga andra orsaker, såsom kanalgräfningar,
nya väganläggningar eller nya grufvors upptagande och mera dylikt,
inträffade det stundom, att någon del af den mark, som i ett laga
skifte ingått, sedermera till sin beskaffenhet eller sitt läge underginge
sådan förändring, att den vid skiftet följda egoindelningen icke vidare
i afseende å de sålunda förändrade egorna beredde den lättnad och
fördel vid deras häfdande, som med hvarje egoskifte i första rummet
åsyftades, hvadan, till afhjelpande af dylika olägenheter, ett ytterligare
utbyte af egor emellan någon del af de genom skiftet från hvarandra
åtskilda hemmanen kunde finnas behöflig!. Frågan härom hörde dock
rätteligen under 7 kap. i skiftesstadgan, hvilket särskild! handlade om
egoutbyte mellan sådana hemman och lägenheter, som icke läge i
skifteslag med hvarandra. Bemälde ledamöter föreslogo i följd häraf
ett tillägg till stadgandena om egoutbyte i 7 kap. af 1827 års skiftesstadga,
af innehåll att, om efter verkstäldt skifte någon del af de egor,
som i skiftet ingått, i följd af vattenafledning, kanalgräfning, väganlägg -

ning eller annan dylik orsak, till beskaffenhet och läge undergått sådan
förändring att genom ytterligare utbyte af egor större lättnad och beqvämlighet
vid deras häfdande kunde beredas, finge, utan hinder af
meddelad fastställelse å laga skiftet, slikt egoutbyte ske, der det af någon
delegare i den till beskaffenhet eller läge förändrade marken påyrkades
och funnes utan märkligt men för annan jordegare kunna verkställas.

Med anledning af hvad sålunda förekommit utfärdades nådiga
kungörelsen angående ändringar och tillägg i stadgan om skiftesverket
i riket den 29 November 1861, hvarigenom, med förklarande att Kongl.
Maj:t funnit betänkligheter möta mot antagande af Rikets Ständers
förslag till utsträckning af skiftesvitsordet äfven till frågor om delning
af sådana egor, som förut undergått laga skifte, men ansett fördelar i
flera fall kunna vinnas genom beredande af en laglig utväg för sådana
egoutbyten, hvarom efter faststäldt laga skifte jordegare kunde öfverenskomma,
i nåder förordnades, att till 7 kap. i skiftesstadgan skulle
tilläggas en ny § 4 af följande innehåll:

“Kan, genom egoutbyte i andra fall än nu nämnda äro, beqvämlighet
för odling eller häfd eller annan dylik fördel vinnas, och förena
sig jordegare om sådant utbyte, då må det, utan hinder af förut faststäldt
skifte, ske, på sätt i § 1 sägs.“

Sedan, efter hvad jag redan erinrat, genom 1866 års skiftesstadga
medgifvits, att faststäldt laga skifte finge genom nytt skifte
rubbas, derest alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas,
har således intet hinder mött att med samtlige rättsegandes begifvande
åstadkomma förändring i indelningen af torrlagd mark, vare sig genom
nytt skifte, hvilket icke behöft omfatta hela det förut skiftade området,
eller genom egoutbyte, enligt nyss omförmälda, jemväl i 1866 års
skiftesstadga intagna bestämmelse.

Emellertid har erfarenheten visat, att dessa stadganden icke ledt
till det af Rikets Ständer åsyftade ändamålet. Så hafva exempelvis i
de trakter, som beröras af Hjelmarens och Qvismarens sänkning, vidsträckta
områden åt åkerbruket förvärfvats, utan att dock i sitt nuvarande
skick kunna till åker uppodlas. Det har nemligen inträffat
att en enda delegare motsatt sig hvarje rubbning i den förra skiftesindelningen,
ehuru denna varit uppenbart stridande mot så väl hans som
alla öfriges fördel, i det att de skifteslinier, som vid förut verkstäldt
laga skifte, utan all tanke på blifvande odling, uppdragits öfver sänka
marker och sjöbottnar, bilda långa och mycket smala samt följaktligen
till odling otjenliga egofigurer. Vidare har vid sjösänkningsföretag
förekommit, att en större kanal anlagts i rak linie i stället för ett
äldre, i flera bugter gående vattendrag och att det i följd häraf varit

till fördel för alla jordegare, mellan hvilkas egor det gamla vattendraget
utgjort gräns, att genom ett vidtomfattande egoutbyte få egorna
lagda intill den nya kanalen, som derigenom komme att dem emellan
utgöra en rak gräns, men att ett sådant för jordbruket fördelaktigt
egoutbyte, livilket icke varit verkställbar utan samtycke af alla dem,
som bort deri ingå, mött hinder genom en enda jordegares bestridande.

Efter det genom lagen om dikning och annan afledning af vatten
den 20 Juni 1879 fullständiga bestämmelser blifvit gifna i syfte
att befordra landets uppodling genom marks torrläggning och ordna
de rättsförhållanden, som vid sådana företags genomförande mellan
vederbörande jordegare uppkomma, har behofvet af en till samma mål
ledande förbättrad skifteslagstiftning ännu lifligare framstått. I underdånig
skrifvelse den 17 Maj 1882 har Riksdagen åter fäst uppmärksamheten
på detta behof. Hos Riksdagen hade framställningar gjorts
om sådan förändring af skiftesstadgan, att nytt skifte eller så kalladt
omskifte af mark, med innehafvet såsom delningsgrund, måtte, utan
hinder af den å äldre skiftesläggning meddelade fastställelse, kunna,
äfven om icke alla delegare derom åsämjdes, tillvägabringas, dock endast
så vida egodelningsrätt efter föregående pröfning af förhållandena
förklarat, att och i hvilken utsträckning sådant omskifte kunde vara af
behofvet påkalladt. En sådan ny delning sattes dock endast i fråga i
det fall, att mark genom sjösänkning eller andra större vattenafledningsföretag
undergått förändring till sin natur-, så att densamma i dess förändrade
skick icke kunde utan omskifte med fördel brukas. Riksdagen
funne en lagstiftning i denna rigtning vara en naturlig följd af lagstiftningen
om vattenafledning för jords förbättring, i ty att, sedan stora
kostnader blifvit nedlagda i ändamål att förvandla sänka ängar eller
kärr till åker, det måste anses följdrigtigt att undanrödja de hinder
för markens begagnande till åker, hvilka föranleddes af det sätt, hvarpå
marken förut blifvit skiftad; och förestälde sig Riksdagen, att det åsyftade
ändamålet skulle vinnas derigenom, att till 3 § skiftesstadgan
tillädes ett moment, hvarigenom förklarades, att, när genom verkstäld
sjösänkning eller annat större vattenafledningsföretag tillförene sänka
egor undergått sådan förändring, att de kunde häfdas såsom åker, men
hinder för deras ändamålsenliga brukande mötte deraf, att vid förut
verkstäldt laga skifte egorna erhållit en för markens häfdande såsom
åker olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, nytt skifte finge,
utan hinder af fastställelse å det förra laga skiftet, å dessa egor verkställas;
att vidare bestämmelserna i 89 § skiftesstadgan gjordes tillämpliga
äfven på det fall att, vid sammanträde för handläggning af fråga

om dylikt omskifte, någon delegare yrkade, att vid det förut verkstälda
laga skiftet borde oförändradt förblifva, i hvilket fall det skulle
åligga skiftesmannen och gode männen, innan vidare åtgärd i afseende
å skiftesberedningen företoges, att efter föregången besigtning å marken,
hvarvid dess allmänna beskaffenhet och läge borde beskrifvas,
noga undersöka, om och till hvilket omfång skifteslagets egor kunde
genom omskifte i förening med delning af mark, som till äfventyra vid
laga skiftet från delning uteslutits, eller ock genom egoutbyten, erhålla
en för egornas skötsel lämpligare indelning, i hvilken händelse förrättningen
borde fortgå, hvaremot, om det befunnes, att omskiftet, utan
att i allmänhet blifva förmånligare än det förra skiftet, skulle för delegarne
medföra kostnad och olägenhet, laga skiftet borde lemnas orubbadt
och det sökta omskiftet inställas; och skulle skiftesmannen och
gode männen hafva att i dessa omständigheter meddela fullständigt utlåtande
och dermed förfara, som i 54 § skiftesstadgan sägs, hvarjemte,
derest omskifte afsloges, skiftessökanden borde ensam bestå de åbragta
skifteskostnaderna; samt att slutligen tillägg gjordes dels till 69 § angående
den delningsgrund, som borde vid omskifte följas, och hvilken
Riksdagen ansåge böra, så vidt afsåge förut skiftade egor, blifva innehafvet,
dels till 87 och 88 §§ angående hvad iakttagas borde, i händelse
det skulle befinnas nödigt att i den omskiftade marken tilldela
någon delegare flera'' skiften än han. i samma mark vid det förut verkstälda
laga skiftet erhållit; anhållande Riksdagen i underdånighet att
Eders Kongl. Maj:t täcktes, derest rätt till omskifte enligt nu antydda
grunder ansåges böra medgifvas, låta utarbeta och till Riksdagen framlägga
förslag till de ändringar i gällande skiftesstadga, som för sådant
ändamål vore af nöden.

Efter det Landtmäteristyrelsen, anbefald att inkomma med underdånigt
utlåtande i anledning af Riksdagens omförmälda skrifvelse, afgifvit
förslag till ändringar i skiftesstadgans 3, 69, 78, 87 och 89 §§,
i hvilket förslag Landtmäteristyrelsen utsträckt rätten till erhållande
af nytt skifte jemväl till det fall, att tillförene skiftade egor undergått
förändring genom anläggning af kanal, jernväg eller allmän väg, expropriation
af jord eller utläggning af utmål för grufva, har Högsta
Domstolen öfver detta förslag afgifvit utlåtande. Högsta Domstolen
ansåg det ligga i begreppet af laga skifte att efter dess verkställande
de hemman och lägenheter, som i skiftet ingått, icke vidare utgjorde
någon gemensamhet, utan måste betraktas såsom från hvarandra fullständigt
skilda, sjelfständiga possessioner. Den omständighet att vissa
egovälden fordom utgjort delar af en sedermera skiftad samfällighet

innefattade icke giltig grund dertill att de mer än andra till hvarandra
gränsande egendomar skulle i sin helhet eller till någon del vara underkastade
den inskränkning i fulla utöfningen af eganderätten, som gälde
för samfäld jord och som framträdde bland annat i tvånget att undergå
laga skifte. Visserligen uppstode genom vattenafledning, som inverkade
på flera skilda egendomar, mellan dem en gemensamhet i intressen,
som behöfde lagligen ordnas, och äfven i vissa afseenden blifvit det
genom lagstiftningen angående afledning af vatten, men att dervid
tillämpa samma regler som vid skifteslagstiftningen vore inkonseqvent
och skulle leda till orättvisa följder. De mindre lotterna skulle väl
vid omskifte kunna läggas formligare, men de större finge ej någon
fördel af ny egofördelning, under det de dock måste vidkännas olägenheterna
åt förändrad häfd och stängselskyldighet jemte på dem belöpande
större andel i skifteskostnaden. Om de förhållanden, som inom
vissa orter uppgifvits ega rum och föranledt det remitterade förslaget,
verkligen påkallade en lagförändring, borde denna alltså icke gå i den
rigtning förslaget innehölle, men i afseende på behöfligheten af en lagförändring
syntes icke böra lem nas oanmärkt, att ändamålet kunde vinnas
genom lättare möjlighet till åstadkommande af egoutbyten mellan
hemman. Hufvudsakligen af dessa skäl afstyrkte Högsta Domstolen
bifall till förslaget.

Då ärendet derefter den 29 sistlidne Juni af chefen för Civildepartementet
inför Eders Kongl. Maj:t föredrogs, har Eders Kongl.
Maj:t, enär de väsentligaste af skiftesstadgans bestämmelser vore af
beskaffenhet att tillhöra allmänna lagen, dit de ock blifvit hänförda ej
mindre i 1734 års lag, än i de afLagkomitén och Lagberedningen uppgjorda
förslag till allmän civillag, förklarat att frågor om ändring i
skiftesstadgan skulle behandlas i den för frågor om ändring i allmän
civillag stadgade ordning, och att förty nu ifrågavarande ärende skulle
öfverlemnas till Justitiedepartementet.

Vid den handläggning det på grund häraf ålegat mig att egna
detta ärende har jag för afhjelpande af det af Riksdagen anmälda, af
Landtmäteristyrelsen vitsordade och jemväl af Högsta Domstolen, särdeles
i dess ofvan omförmälda, år 1861 afgifna yttrande erkända behof
ej funnit någon annan fullt verksam åtgärd att föreslå, än den af Riksdagen
anvisade att i vissa af lagen bestämda och begränsade fall låta
egodelningsrätten döma till nytt skifte, der sådant efter noggrann pröfning
af alla på frågan inverkande omständigheter finnes vara för ändamålet
oundgängligen erforderligt. Jag har icke förbisett vigten af de
skäl, Högsta Domstolen i dess sista utlåtande anfört mot en sådan lag -

förändring. Den grundåsigt, hvarifrån de anförda skälen utgå, eller
att skifte skulle afse upplösning af samfällighet, synes dock innefatta
en alltför stor inskränkning af skiftesverkets ändamål, hvilket enligt
hittills gifna författningar varit icke allenast att upplösa samfälligheter
utan ock att åstadkomma en förbättrad egoindelning i förut skiftade
byalag. Ej blott oskiftade egor utan ock sådana, som undergått storskifte
och således ej vidare utgöra någon samfällighet, äro nemligen
underkastade laga skifte, om någon delegare det äskar. Med en sådan
uppfattning af skiftets betydelse synes det ganska väl kunna förenas,
att lagen i visst fall medgifver omskifte af egor, som visserligen redan
undergått laga skifte, men på ett sådant sätt, att det dermed åsyftade
ändamål ej vunnits i högre grad än om egorna blifvit storskiftade. De
orättvisor, som Högsta Domstolen befarat skola uppkomma deraf, att
jordegare tvingas ingå i skiftet utan att hafva att motse någon fördel
af den nya egofördelningen, böra afvärjas derigenom, att frågan om
nytt skifte, derest det af någon delegare bestrides, göres till föremål
för en undersökning af den noggranna beskaffenhet 89 § i skiftesstadgan
förutsätter samt, der allenast en delegare det yrkar, underställes
egodelningsrättens pröfning. Kan i vissa fall det med skiftet
afsedda ändamål, såsom Högsta Domstolen erinrat, vinnas genom en
mindre omfattande åtgärd, bör en sådan åtgärd företrädesvis anlitas,
och förslaget derföre innehålla ett stadgande, som i dessa fall medger
egoutbyte utan binder deraf, att sådant af någon delegare bestrides.

Då lagstiftningen i nu antydda rigtning måste fortgå med den
största varsamhet, anser jag densamma icke böra utsträckas till andra
fall, än de af Riksdagen uppgifna, i fråga om bvilka behofvet af lagförändring
uppenbart framträdt.

Beträffande i öfrigt förslagets särskilda delar torde jag kunna inskränka
mig till den erinran, att det för beredande af lämpligt och
redigt skifte synes vara oundgängligen nödigt att i vissa fall låta annan
mark än den vattendränkta ingå i det nya skiftet, samt att, då tvist
uppstår angående omfånget af den mark skiftet skall omfatta, äfven
denna tvist torde böra hänskjutas till egodelningsrättens afgörande.

Med afseende å det förändrade skick, hvari detta ärende kommit
sedan Landtmäteristyrelsens förslag af Högsta Domstolen granskades,
i det nemligen Eders Kongl. Maj:t förklarat frågor om skiftesstadgans
ändring böra behandlas i den för civillag stadgade ordning, torde Högsta
Domstolens yttrande böra å nyo inhemtas, helst det nu inom Justitiedepartementet
utarbetade förslaget i åtskilliga delar skiljer sig från
Landtmäteristyrelsens. Jag hemställer alltså att öfver det vid detta
Bill. till Riksd. Prof. 1884. 1 Samt. 1 Afd. 2

protokoll under Litt. B fogade förslag Högsta Domstolens utlåtande
måtte för det ändamål 87 § Regeringsformen förmäler af Eders Kongl.
Maj:t infordras.u

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad
Föredraganden sålunda hemstält.

Ex protocollo
C. P. Hagbergli.

Litt. B.

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 3, 58, 69, 88 och

89 §§ skiftesstadgan.

Härigenom förordnas, att 3, 58, 69, 88 och 89 §§ i skiftesstadgan
den 9 November 1866 skola erhålla följande förändrade lydelse:

3 §.

1 mom. Har jord, som hörer] till by eller till hemman, deri två
eller flera ega del, genom teg- eller storskifte i flera skiften blifvit
lagd; vill den, som i sådant skifteslag eger ett eller flera hemman eller
en eller flere hemmansdelar, laga skifte erhålla, hafve ock der vitsord
till, utan att å teg- eller storskifte meddelad fastställelse eller eljest
ingången och stadfästad förening må sådant hindra eller derför i vägen
ligga.

2 mom. Ej må redan verkstad enskiftesdelning, som vunnit laga
kraft, eller skifte, hvilket enligt Vår nådiga kungörelse den 20 Februari
1821 blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt, eller laga skifte, hvarå
fastställelse meddelats, genom nytt skifte r-ubbas, utan så är, att alla,
hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas.

3 mom. Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större
vattenafledningsföretag tillförene sänka egor undergått sådan förändring,
att de kunna häfdas såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga
brukande hinder deraf, att vid förut verkstäldt sa beskaffadt skifte, som
i 2 mom. omförmäles, egorna erhållit en för deras häfdande såsom
åker olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, då må, der
tjenlig skiftesläggning ej kan genom egoutbyte beredas, nytt skifte,
utan hinder af bestämmelserna i nämnda mom., kunna verkställas å
dessa egor jemte den mark, som med dem ligger i det sammanhang'',
att dess intagande i den nya delningen är för beredande af lämpligt
och redigt skifte oundgängligen nödigt. Bestrider någon delegare nytt
skifte eller uppstår tvist angående omfånget af den mark, som bör i
det nya skiftet ingå, behandlas ärendet efter stadgandet i 89 §.

4 mom. Har i Gotlands län, före den i följd af Vårt nådiga beslut
den 20 December 1850 derstädes verkstälda indelning i skifteslag,
laga skifte skett och omfattat allenast en del af egor, som enligt indelningen
utgöra ett skifteslag, ege det skifte ej annan verkan än storskifte
lagligen tillkommer.

58 §.

Kan genom egoutbyte i andra fall, än nu nämnda äro, beqvämlighet
för odling eller häfd eller annan dylik fördel vinnas, då må det,
utan hinder af förut faststäldt skifte, eg a rum på sätt i 56 § sägs, der
jordegarne om sådant utbyte sig förena eller utbytet sker för beredande
af sådan fördel, som med skifte enligt 3 § 3 mom. afses.

Sedan i sistnämnda fall skiftesmannen och gode männen afgifvit
utlåtande om utbytets företagande, skall, der ej samtlige tillstädesvarande
jordegare deråt nöjas, frågan om utbytets verkställande, innan vidare
åtgärd vidtages, underställas egodelningsrättens pröfning.

69 §.

Delningsgrund eller måttstock för egors skiftande å landet, så väl
särskilda hemman emellan, som emellan delegare i ett och samma
hemman, vare den, som i lag eller särskilda författningar för vissa
landsorter stadgad är eller framdeles stadgas kan. Åro egorna förut
delade genom storskifte, som efter förra författningar laga kraft vunnit,
eller genom sådant skifte, som i 3 § 2 mom. sägs, kåfve hvarje delegare
rätt att vid nytt -skifte tillgodonjuta hvad efter uppskattning
svarar mot de egor, han enligt det förut verkstälda skiftet innehaft;
och bör landtmätaren, vid föredragning af frågan om delningsgrunden,
underrätta delegarne ej blott om de särskilda grunder, hvilka kunna i
detta afseende rätteligen antagas, utan ock om de uppskattade egobelopp,
hvilka, enligt hvardera af dessa grunder, komme att hvarje
delegare ungefärligen tillfalla.

88 §.

Åro egorna af den olika beskaffenhet eller hafva de ett så spridt
och åtskildt läge, att sådant skifte, som nu sagdt är, utan skada eller
lidande för en eller flere af delegarne icke verkställas kan; då må
egorna delas i så få skiften, som deras beskaffenhet och belägenhet
möjligen medgifva; dock med hufvudsakligt iakttagande deraf, att

hvarje skifte beqvämligen må kunna inhägnas ocli särskild! brukas;
och ''bör till sådan skiftesläggning, på sätt i 92 § sägs, provisionel plan
upprättas och det deröfver afgifna utlåtande jemte karta och handlingar
inom fjorton dagar derefter öfversändas till ordföranden. i egodelningsrätten,
hvilken rätt har att, efter verkstäld granskning, i ämnet
förordna.

89 §.

Har storskifte förut skifteslaget öfvergått och yrkar någon deleo-are,
att dervid oförändradt bör förblifva; då skola skiftesmannen och
gode männen, innan vidare åtgärd i afseende a skiftesbeiedningen föietages,
efter föregången besigtning å marken, hvarvid dess allmänna
•beskaffenhet och läge beskrifvas, noga undersöka, huruvida skifteslagets
egor må kunna genom nytt skifte erhålla en för egornas skötsel
lämpligare indelning och så väl derigenom, som genom beredda tillfällen
till odling, uppbringas till högre afkastning, samt hemmanens värde
såmedelst i betydligare måtto ökas; och gånge i ty fall det sökta skiftet
fort. Hafva åter egorna det läge eller äro de af sådan beskaffenhet,
att '' nytt skifte, utan att i allmänhet blifva förmånligare än det förra
skiftet skulle för delegarne medföra kostnad och olägenhet; då bör
vid storskiftet oförändradt, förblifva och det sökta skiftet inställas.
Skiftesmannen och gode männen skola i dessa omständigheter fullständigt
utlåtande meddela och dermed förfara, som i 54 § sagdt är.

Begäres på grund af stadgandet i 3 § 3 mom. nytt skifte å egor,
hvilka ingått i förut verkstäldt enskifte eller laga skifte, och uppstår
stridighet mellan delegarne, huruvida skiftet må ega rum, eller angående
omfånget af den mark, som bör i skiftet ingå, skola skiftesmannen
och gode männen företaga sådan undersökning, som ofvan
säo-s och i ärendet meddela utlåtande. Nöjas ej samtlige tillstädesvarande
jordegare deråt, skall, innan vidare åtgärd vidtages, frågan
underställas egodelningsrättens pröfning.

Derest nytt skifte afslås, skall skiftessökanden de abragte kost naderne

ensam bestå. _______

Bill. till BiJcsd. Prof. 188å. 1 Sami. 1 Afd.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hullet uti Kongl. Maj:ts
Högsta Domstol Tisdagen den 4 December 1883.

A n dv a Ruin in et:
Närvarande:

Justitieråd fen: Naumann,

von Hofsten,

Huss,

von Segebaden,

SVEDELIUS,

Östergren,

Glimstedt.

Expeditionschefen Åbergsson föredrog i underdånighet:

2:o.

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärendeu, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet den 26 sistlidne Oktober, hvarmedelst,
för det ändamål 87 § Regeringsformen förmäler, Högsta Domstolens
utlåtande blifvit införd rad t öfver ett inom Justitiedepartementet
utarbetadt förslag till förordning angående förändrad lydelse af 3, 58,
69, 88 och 89 §§ skiftesstadgan, så lydande som bilagan vid detta
protokoll utvisar.

Med bibehållande af förutvarande stadgande, att egoutbyte får, i
andra fall än de i 56 § omförmälda, utan hinder af förut verkstäldt
laga skifte verkställas, om genom detsamma beqvämlighet för odling
och häfd eller annan dylik fördel vinnes och jordegarne om sådant
Bill. till Riksd. Prat. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 4 Raft.

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

egoutbyte sig förenat, tillägger förslaget i 58 § ett nytt stadgande
att, derest i det särskilda fall, som omförmäles i 3 § 3 inom., beqvämlighet
för odling eller häfd kan genom egoutbyte vinnas, sådant .utbyte
må utan hinder af förut verkstäldt laga skifte eg a rum, älven
om ej alla jordegarne dertill lemna sitt samtycke.

På det att hvad förslaget sålunda åsyftar må blifva tydligt utmärkt,
ansåg Högsta Domstolen de båda olika i paragrafen omhandlade
fallen böra åtskiljas på det sätt att, med bibehållande af paragrafens
förutvarande lydelse oförändrad, det nya stadgandet upptoges
i ett särskildt stycke.

I öfrigt lemnades förslaget utan anmärkning.

Ex prötocollo
C. P. Hagbergh.

Kong1, Maj ds Nåd. Proposition N:o 4.

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet d Stockholms
Slott Lördagen den 12 Januari 1884,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Tbyselius,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

ThEMPT ANDER,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Justitieråden: Wretman,

Ahlgren.

4:o.

Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde
i underdånighet:

Riksdagens underdåniga skrifvelse den 17 Maj 1882 med anhållan
om utarbetande af förslag till ändringar i förnyade nådiga stadgan om
skiftesverket i riket den 9 November 1866, i syfte att underlätta möjligheten
att erhålla nytt skifte å torrlagd, förut skiftad mark.

Öfver det inom Justitiedepartementet utarbetade, vid protokollet
öfver justitiedepartementsärenden för den 26 Oktober 1883 fogade lagförslag
i ämnet, hade Högsta Domstolen den 4 påföljande December

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

afgifvit utlåtande, för hvars innehåll Departementschefen nu redogjorde,
hvarefter Departementschefen hemstälde, att, i anledning af den anmärkning,
Högsta Domstolen framstält i afseende å redaktionen af
58 § i förslaget, nämnda paragraf måtte gifvas följande lydelse:

“Kan genom egoutbyte i andra fall, än nu nämnda äro, beqvämlighet
för odling eller häfd eller annan dylik fördel vinnas, och förena
sig jordegare om sådant utbyte, då må det, utan hinder af förut faststäldt
skifte, ske, på sätt i 56 § sägs.

Begäres egoutbytet af anledning 3 § 3 mom. omförmäler, då må
det, utan hinder af förut faststäldt skifte, kunna jemväl utan alla jordegares
samtycke eg a rum. Sedan i detta fall skiftesmannen och godo
männen afgifvit utlåtande om utbytets företagande, skall, der ej samtlige
tillstädesvarande jordegare deråt nöjas, frågan om utbytets verkställande,
innan vidare åtgärd vidtages, underställas egodelningsrättens
pröfning. “

Då Högsta Domstolen i öfrigt lemnat ifrågavarande lagförslag
utan anmärkning, hemstälde Departementschefen vidare, att Kongl.
Maj:t täcktes enligt 87 § Regeringsformen till Riksdagens antagande
öfverlemna omförmälda förslag till förordning angående förändrad lydelse
af 3, 58, 69, 88 och 89 §§ i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om
skiftesverket i riket den 9 November 1866, med iakttagande af den
förändrade redaktion af 58 §, hvarom här ofvan förmäles.

Med bifall till denna, af Statsrådets öfrige ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
i nåder förordna, att till Riksdagen skulle i
ämnet aflåtas nådig proposition af det innehåll, bilagan
litt. D till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Th, Wilh. Malm.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1884.