Knngl. Maj.ts proposition nr 71 är 1966 (Proposition 1966:71)

Knngl. Maj.ts proposition nr 71 är 1966

Nr 71

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen om val till riksdagen m. m.;
given Stockholms slott den 4 mars 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll över justitieärenden
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade
förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val
till riksdagen;

2) lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253).

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar av vallagarnas bestämmelser om
röstlängd i syfte att vidga möjligheterna till rättelse i sådan längd. Har någon
till följd av uppenbart fel inte blivit upptagen såsom röstberättigad i den
för granskning framlagda röstlängden men felet ej blivit påtalat genom
anmärkning i föreskriven ordning hos valnämnden, skall länsstyrelsen enligt
förslaget kunna på ansökan besluta om rättelse, om den som berörs av
felet uppfyllde rösträttsvillkoren även vid anmärkningstidens utgång. Ansökan
om sådan rättelse skall kunna göras av den som felet rör eller av den
lokala skattemyndigheten. Ansökan får inte göras senare än den 1 september
det år röstlängden upprättats. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. A''r 71

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1966

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om
val till riksdagen

Härigenom förordnas, dels att 50—53 §§ lagen den 26 november 1920 om
val till riksdagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels
att i samma lag skall införas en ny paragraf, betecknad 53 a §, av nedan

angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Då inkommet besvärsmål är i
skick att kunna avgöras, teckne
Konungens befallningshavande å besvärshandlingarna
sitt beslut och
återsände handlingarna till valnämndens
ordförande. De rättelser, som av
Konungens befallningshavandes beslut
föranledas, skola av ordföranden
införas i röstlängden.

Ej må besvärshandlingar till part
återställas.

(Föreslagen lydelse)

§•

Då inkommet besvärsmål är i
skick att kunna avgöras, teckne
Konungens befallningshavande å besvärshandlingarna
sitt beslut och
återsände handlingarna till valnämndens
ordförande. De rättelser, som
av Konungens befallningshavandes
beslut föranledas, skola av ordföranden
införas i röstlängden. Ej må besvärshandlingar
till part återställas.

Över Konungens befallningshavandes
beslut må särskild klagan ej föras.
Anföras besvär över valförrättning,
vid vilken beslutet tjänat till
efterrättelse, må i sammanhang därmed
talan mot beslutet fullföljas.

Har emot röstlängd, som blivit i
föreskriven ordning framlagd, anmärkning
ej förekommit, eller har

1 Senaste lydelse av 50 och 53 §§ se 1963:127.

Ej må vid klagan över beslut i fråga
om anmärkning mot röstlängd
andra bevis gälla än de, som hos valnämnden
varit i laga ordning företedda.

Har emot röstlängd, som blivit i
föreskriven ordning framlagd, anmärkning
ej förekommit eller har i

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i anledning av framställd anmärkning
beslut givits och rättelse, där
sådan ifrågakommer, i längden
gjorts, lände den röstlängd vid riksdagsmannaval,
som därefter, intill
dess ny röstlängd på enahanda sätt
kommit till stånd, hålles, till ovillkorlig
efterrättelse, där ej, på sätt
nedan stadgas, rättelse skall i längden
verkställas.

Har på klagan, som i samband
med besvär över valförrättning blivit
förd, röstlängden i någon del förklarats
felaktig, skall, evad felaktigheten
länt till förrättningens upphävande
eller ej, Konungens befallningshavande
i längden införa de av
beslutet föranledda rättelser.

Ej må vid klagan över beslut i
fråga om anmärkning mot röstlängd
andra bevis gälla än de, som hos valnämnden
varit i laga ordning företedda.

anledning av framställd anmärkning
beslut givits och rättelse, där sådan
ifrågakommer, i längden gjorts, lände
röstlängden, om annat ej följer
av 53 § eller 53 a §, till ovillkorlig
efterrättelse vid riksdagsmannaval,
som därefter hålles, intill dess
ny röstlängd på föreskrivet sätt kommit
till stånd.

§•

Har någon till följd av uppenbart
fel icke blivit upptagen såsom röstberättigad
i den för granskning
framlagda röstlängden och har felet
ej påtalats i föreskriven ordning genom
anmärkning hos valnämnden,
äger Konungens befallningshavande
på ansökan av honom eller av den
lokala skattemyndigheten besluta om
rättelse, om den som felet rör vid anmärkningstidens
utgång uppfyllde
vad lag stadgar såsom villkor för
rösträtt. För att kunna upptagas till
prövning skall sådan ansökan hava
inkommit till Konungens befallningshavande
senast den 1 september
det år röstlängden upprättats.

Meddelar Konungens befallningshavande
beslut om rättelse enligt
denna paragraf, skall Konungens befallningshavande
ofördröjligen underrätta
valnämndens ordförande
därom samt kungöra beslutet. Kungörelsen
skall anslås på vederbörande
kommuns anslagstavla och, där
så kan ske, införas i ortstidningar.
Det åligger valnämndens ordförande
att genast råtta röstlängden i enlighet
med beslutet. Innan detta
skett, äger beslutet icke verkan.

Talan får icke föras mot beslut,

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

varigenom ansökan om rättelse avslagits
eller avvisats. Över beslut om
rättelse får klagan föras endast i
samband med besvär över valförrättning,
vid vilken beslutet tjänat till
efterrättelse.

53 a §.

Har på klagan, som förts i samband
med besvär över valförrättning,
röstlängden i någon del förklarats
felaktig, skall, vare sig felaktigheten
länt till förrättningens upphävande
eller ej, Konungens befallningshavande
i längden införa av
beslutet föranledd rättelse.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunala vallagen den 6 jimi 1930 (nr 253)

Härigenom förordnas, dels att 10 § kommunala vallagen den 6 juni 1930
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i 3 kap. samma
lag skola införas två nya paragrafer, betecknade 10 a § och 10 b §, av ne -

dan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Har mot röstlängd, som blivit i föreskriven
ordning framlagd, anmärkning
ej förekommit, eller har med
anledning av framställd anmärkning
beslut givits och rättelse, där sådan
ifrågakommer, gjorts i röstlängden,
länder längden, i den mån ej enligt
andra stycket rättelse skall verkställas,
till ovillkorlig efterrättelse,
intill dess ny röstlängd på föreskrivet
sätt kommit till stånd.

(Föreslagen lydelse)

$•

Har mot röstlängd, som blivit i
föreskriven ordning framlagd, anmärkning
ej förekommit eller bar
med anledning av framställd anmärkning
beslut givits och rättelse,
där sådan ifrågakommer, gjorts i
röstlängden, länder längden, i den
mån ej annat följer av 10 a § eller
10 b §, till ovillkorlig efterrättelse
intill dess ny röstlängd på föreskrivet
sätt kommit till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 19GG

(Nuvarande lydelse)

Har på klagan, som förts i samband
med besvär över valförrättning
eller annan omröstning, röstlängden
i någon del förklarats felaktig, skall,
sedan beslutet vunnit laga kraft,
länsstyrelsen, ändå alt felaktigheten
ej föranlett omröstningens upphävande,
låta i längden införa av
förklaringen föranledd rättelse.

(Föreslagen lydelse)

10 a §.

Vad i lagen om val till riksdagen
stadgas om rättelse av uppenbart fel
i röstlängd äger motsvarande tilllämpning
beträffande röstlängd som
avses i detta kapitel.

10b§.

Har på klagan, som förts i samband
med besvär över valförrättning
eller annan omröstning, röstlängden
i någon del förklarats felaktig, skall,
sedan beslutet vunnit laga kraft,
länsstyrelsen, ändå att felaktigheten
ej föranlett omröstningens upphävande,
låta i längden införa av förklaringen
föranledd rättelse.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

It Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 71

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1966

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
i mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,

Länge, Kling, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om vidgade möjligheter
att råtta fel i röstlängd och anför.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 september 1964 tillkallades
samma dag hovrättsrådet Gustaf Petrén att såsom särskild utredningsman
verkställa vissa undersökningar rörande upprättande av röstlängd och
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde ge anledning. Utredningsmannen,
som för sin utredning antagit benämningen röstlängdsutredningen,
har slutredovisat sitt uppdrag i ett den 15 december 1965 avgivet betänkande,
benämnt »Röstlängdsförfarandet» (SOU 1965: 76).

I betänkandet framlägger röstlängdsutredningen vissa förslag, som syftar
till att förbättra röstlängdsförfarandet och vidga möjligheterna att rätta fel
i röstlängd. Utredningens reformförslag innebär vittgående ändringar av
gällande bestämmelser i ämnet. Enligt vad utredningen framhåller kan
dess förslag till ny ordning för röstlängds upprättande icke genomföras
förrän år 1968 med hänsyn till att förslaget för sin tillämpning förutsätter
att registreringen inom folkbokföringen verkställs hos länsstyrelserna med
hjälp av datamaskiner. Denna förutsättning kommer ej att vara uppfylld i
hela landet förrän nämnda år. Utredningen förordar därför att den föreslagna
reformen får träda i tillämpning först vid upprättandet av 1968 års
röstlängder. Remissbehandlingen av utredningens nu berörda förslag rörande
röstlängdsförfarandet är ännu inte avslutad.

I sitt betänkande har utredningen också övervägt vilka åtgärder som kan
vidtas för att minska riskerna för rösträttsförluster när röstlängderna åren
1966 och 1967 alltjämt upprättas enligt nuvarande ordning. Enligt utredningen
kan denna ordning förbättras provisoriskt genom viss utbyggnad av
rättelsemöjligheterna på så sätt att man möjliggör en tillämpning av de
särskilda rättsmedlen resning och återställande av försutten tid för att
vinna rättelse i fall när den som uppfyller rösträttskvalifikationerna på

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år li)6C>

grund av uppenbart förbiseende ej har medtagits i röstlängden eller däri
antecknats såsom icke röstberättigad. Utredningen framlägger förslag till
vissa ändringar i vallagstiftningen i sådant syfte.

Över utredningens sistnämnda förslag har efter remiss yttranden avgivits
av regeringsrättens ledamöter, statistiska centralbyrån, centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser,
de lokala skattemyndigheterna och valnämnderna i Stockholm, Göteborg
och Malmö, kyrkobokföringsinspektörerna i Stockholms stift och
Lunds stifts södra inspektionsområde, förvaltningsdomstolskommittén,
Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet
samt Föreningen Sveriges kronokamrerare. Vissa länsstyrelser har
överlämnat yttranden från valnämnder, kronokamrerare och häradsskrivare.

Såsom nyss framgått kan inte i nuvarande läge ställning tas till utredningens
huvudförslag. Jag får därför begränsa mig till frågan vad som f. n.
kan göras för att vidga möjligheterna att rätta fel i röstlängd.

Gällande bestämmelser. I 16 § riksdagsordningen har bestämmelser meddelats
om villkoren för rösträtt vid andrakammarval. Bestämmelserna kompletteras
med en föreskrift i samma paragraf att till efterrättelse vid val
skall finnas röstlängd och att rösträtten skall, på sätt i vallagen närmare bestämts,
grundas på förhållandena vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå
att förändring inträffar före valet. Röstlängderna blir därför avgörande för
vilka som äger delta i andrakammarval. Samma betydelse har röstlängderna
när det gäller rätten att delta i kommunalt val.

I 37—53 §§ lagen om val till riksdagen (ValL) har närmare regler meddelats
om röstlängd vid andrakammarval. Enligt dessa regler gäller för röstlängds
iordningställande ett i detalj bestämt handlings- och tidsschema. På
den lokala skattemyndigheten ankommer att upprätta röstlängd för varje
valdistrikt (37 §). Sådan längd skall upprättas varje år före den 30 juni och
efter mantalslängden för samma år uppta alla invånare inom valdistriktet,
som uppnått eller under året uppnår en ålder av tjugo år (38 §). Varje sådan
person, om vilken upplysning ej vinnes att han den 10 juni brister i något
av vad lag stadgar såsom villkor för rösträtt, antecknas i röstlängden såsom
röstberättigad. I fråga om den som först under kalenderåret uppnått eller
uppnår en ålder av tjugo år anmärks dock att rösträtt ej tillkommer honom
förrän efter utgången av löpande kalenderår. Senast den 30 juni skall den
upprättade röstlängden vara avlämnad till valnämndens ordförande (39 §).
Fr. o. m. den 6 t. o. m. den 12 juli skall röstlängden vara framlagd för
granskning. Om tid och ställe för framläggandet utfärdar länsstyrelsen
senast den 30 juni kungörelse, som anslås på kommunens anslagstavla och,
där så kan ske, införs i ortstidningar (40 och 41 §§). Valnämndens ordförande
har att ofördröjligen efter röstlängdens mottagande till varje i röstlängden
upptagen person, som däri antecknats såsom icke röstberättigad,

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1966

med posten sända underrättelse härom med angivande av skälet för att
vederbörande uteslutits från rösträtt (40 §). Sådan underrättelse behöver
dock inte sändas till den som saknar stadigt hemvist. Såväl den av länsstyrelsen
utfärdade kungörelsen som de särskilda underrättelserna skall
även innehålla upplysning om tid och sätt för framställande av anmärkning
mot röstlängden. Anmärkning mot framlagd röstlängd kan framställas
hos valnämnden senast den 18 juli (42 §). Den skall göras skriftligen.
Anmärkningsrätt tillkommer dels den som anser sig oriktigt utesluten
från rösträtt, dels den som anser att annan oriktigt upptagits som röstberättigad.
Gör någon i rätt tid anmärkning med påstående att annan obehörigen
upptagits som röstberättigad i röstlängden, skall valnämndens ordförande
ofördröjligen med posten sända underrättelse till denne och upplysa
om dagen för anmärkningens prövning (43 §). Anmärkning, som ej
gjorts inom föreskriven tid, kan inte upptas till prövning (44 §). Valnämnden
skall vid offentligt sammanträde den 25 juli eller, om denna dag
är en lördag eller söndag, nästa söckendag pröva de mot röstlängden
framställda anmärkningarna (45 §). Valnämnden skall omedelbart eller
senast dagen efter slutad förhandling meddela beslut beträffande varje i
behörig tid framställd anmärkning och i röstlängden införa de rättelser,
som föranleds av nämndens beslut. Den sålunda rättade röstlängden skall
därefter underskrivas av valnämnden och är därmed i princip i slutgiltigt
skick. För den som är missnöjd med något valnämndens beslut finns emellertid
möjlighet att anföra besvär hos länsstyrelsen. ValL upptar i 46—49 §§
föreskrifter om vad som är att iaktta vid sådan besvärstalan. När till länsstyrelsen
inkommet besvärsmål är i skick att kunna avgöras, skall länsstyrelsen
teckna sitt beslut på besvärshandlingarna samt därefter återsända
dessa till valnämndens ordförande, som har att införa eventuella
rättelser i röstlängden (50 § första stycket). Besvärshandlingarna får inte
återställas till part (50 § andra stycket), över länsstyrelsens beslut kan
klagan inte föras särskilt utan endast i samband med besvär över valförrättning,
vid vilken beslutet tjänat till efterrättelse (51 §). Vid klagan över beslut
i fråga om anmärkning mot röstlängd får inga andra bevis gälla än de
som varit i laga ordning företedda hos valnämnden (53 §). I 52 § har en
regel meddelats om röstlängdens bindande verkan. Har anmärkning ej framställts
mot framlagd röstlängd eller har beslut över framställd anmärkning
meddelats och därav eventuellt föranledd rättelse införts i längden skall
enligt paragrafens första stycke röstlängden lända till ovillkorlig efterrättelse
vid riksdagsmannaval, som därefter hålls, intill dess ny röstlängd
kommit till stånd. Regeln modifieras emellertid i visst hänseende genom
bestämmelserna i paragrafens andra stycke. Däri stadgas att länsstyrelsen
skall, om röstlängden i någon del förklarats felaktig genom beslut i anledning
av klagan som förts i samband med besvär över valförrättning, införa

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1966

de rättelser i längden som föranleds av beslutet, oavsett om felaktigheten
länt till valförrättningens upphävande eller ej.

Bestämmelser om röstlängd vid kommunalval och kommunala beslut
finns upptagna i 6—10 §§ kommunala vallagen (KVL). Bestämmelserna
överensstämmer i stort med motsvarande bestämmelser i .37—53 §§ ValL.

De i ValL och KVL givna bestämmelserna om röstlängd kompletteras av
vissa av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter, intagna i kungörelsen den
18 april 1947 (nr 186) om upprättande av röstlängd för val till riksdagens
andra kammare samt av kommunal röstlängd. I kungörelsen föreskrivs
bl. a. att röstlängd för andrakammarval och kommunal röstlängd skall
upprättas som en gemensam handling.

Av den lämnade redogörelsen framgår att enligt gällande bestämmelser
rättelse av fel i framlagd röstlängd kan ske endast när anmärkningsförfarandet,
eventuellt i förening med det därtill knutna besvärsförfarandet, i föreskriven
ordning utnyttjas för att få felet undanröjt. Har fel begåtts vid
röstlängdens upprättande, så att någon oriktigt inte upptagits såsom röstberättigad
i längden, men denne ej anmärkt häremot inom föreskriven tid,
finns med nuvarande ordning således icke någon möjlighet att rätta felet
även om detta är aldrig så uppenbart. Felet står i sådant fall kvar och vederbörande
blir till följd härav berövad möjlighet att utöva rösträtt under
den tid som röstlängden gäller.

Röstlängdsutredningens förslag. I sitt betänkande redovisar utredningen
resultatet av en undersökning, som utredningen verkställt rörande felfrekvensen
i röstlängderna. Undersökningen har gett vid handen att det i röstlängderna
för Stockholms stad år 1964 förekom drygt 250 fel. Av dessa
kunde dock omkring 80 rättas efter framställda anmärkningar. Vad gäller
landet i övrigt har utredningen från länsstyrelserna inhämtat uppgifter om
felaktigheter som förekommit i röstlängder, framställda åren 1962 och 1964.
En av utredningen gjord sammanställning av dessa uppgifter visar att antalet
konstaterade fel, som upptäckts först efter röstlängds justering, var
48 valåret 1962 och 92 valåret 1964. Till övervägande del har de berörda
felen bestått i att markeringarna i röstlängd av hinder för rösträtt blivit
oriktiga. I viss mindre omfattning har det också förekommit att personer
av misstag antingen ej alls upptagits i röstlängden eller obehörigen upptagits
däri.

I förevarande sammanhang torde endast en summarisk redogörelse för
röstlängdsutredningens huvudförslag vara erforderlig. Utredningens huvudförslag
innebär att arbetet med röstlängdernas upprättande tidigareläggs
och att ett nytt, förkortat tidsschema för röstlängdsförfarandet införs. För
att effektivisera medborgarnas egen kontroll av röstlängds innehåll föreslås

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1966

en viss utbyggnad av det system med underrättelser som tjänar syftet att
varje person, beträffande vilken anteckning om rösträttshinder görs i röstlängden,
skall få kännedom härom. Vad gäller rättelsemöjligheterna utgår
utredningen från att valnämnden icke bör ha rätt att på eget initiativ rätta
fel i röstlängd. Utredningen föreslår att det i stället åläggs lokal skattemyndighet
att bevaka det allmänna intresset av att fel i röstlängd blir rättade
och att myndigheten för detta ändamål tilläggs rätt att på tjänstens
vägnar föra talan om rättelse genom anmärkning eller besvär på samma
sätt som enskild person. I fråga om rättsmedlen föreslås även den nyheten
att besvär skall kunna föras i särskild ordning hos länsstyrelsen i de fall
där anmärkning inte kunnat göras inom föreskriven tid. Möjligheten till
sådana besvär skall stå till buds under hela den tid röstlängden gäller och
besvärsrätt skall tillkomma inte endast den om vars rösträtt är fråga utan
också lokal skattemyndighet. Utredningen föreslår vidare att talan mot beslut
i röstlängdsmål skall kunna även utan samband med valbesvär fullföljas
till regeringsrätten. Även i övrigt innehåller utredningens betänkande
vissa förslag till jämkningar av gällande ordning. Bl. a. föreslås en ändrad
reglering såvitt rör röstlängdens giltighetstid och den tidpunkt som skall
vara avgörande för röstlängdens innehåll i fråga om rösträttsförhållandena.

Såsom redan framhållits har utredningen funnit att dess reformförslag
icke kan genomföras förrän år 1968, när automatisk databehandling införts
i hela landet inom folkbokföringen. Utredningen framlägger emellertid vissa
förslag till provisoriska åtgärder för att minska riskerna för rösträttsförluster
när 1966 och 1967 års röstlängder upprättas. Vad gäller rättelsemöjligheterna
kan det enligt utredningen knappast ifrågakomma att göra några
provisoriska ingrepp i anmärknings- och hesvärsförfarandet. Däremot anser
utredningen det ej vara uteslutet att utan ändring i gällande ordning
öppna möjlighet till särskilda rättsmedel, dvs. till resning och återställande
av försutten tid, för att vinna rättelse i fall när den som uppfyller rosträttskvalifikationerna
på grund av uppenbart förbiseende ej medtagits i röstlängden
eller antecknats däri såsom icke röstberättigad. Utredningen erinrar
om att bestämmelserna i 52 § ValL och de motsvarande bestämmelserna
i 10 § IvVL upptar en regel om röstlängds bindande verkan och att regeringsrätten
i vissa utslag år 1964 tydligen uppfattat dessa bestämmelser
som ett hinder mot resning. Principen om röstlängds orubblighet bör enligt
utredningen givetvis stå fast. Någon rättsosäkerhet skulle emellertid ej uppkomma,
om ett återbrytande genom resning eller ett återställande av försutten
tid skulle vara tillåtligt. Rättsmedlen är kringgärdade med så betryggande
garantier, att några betänkligheter inte möter mot att bruka dem
i fråga om röstlängd. Utredningen föreslår därför att möjlighet öppnas
till rättelse av fel i 1966 och 1967 års röstlängder genom de nämnda särskilda
rättsmedlen. Enligt utredningen synes delta lämpligen kunna ske genom
en mindre justering av bestämmelserna i 52 § ValL och 10 § KVL. I dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år WGH

paragrafer bör enligt utredningen stadgas endast att den i föreskriven oidning
tillkomna röstlängden skall lända till efterrättelse vid val, som hålls
därefter, intill dess ny röstlängd kommit till stånd. En sådan ändring skulle
enligt utredningen innebära alt de hinder för brukande av särskilda rättsmedel
undanröjs, som kan anses ligga i den nuvarande formuleringen »ovillkorlig
efterrättelse, där ej, på salt nedan stadgas, rättelse skall i längden
verkställas.»

Remissyttrandena. Röstlängdsutredningens förslag till sådana provisoriska
ändringar i vallagstiftningen, att de särskilda rättsmedlen resning
och återställande av försutten tid skall kunna användas för att vinna
rättelse av fel i röstlängd, har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan
erinran alv de hörda remissinstanserna. En mera kritisk inställning till forslaget
kommer till uttryck huvudsakligen endast i yttrandena från regeringsrättens
ledamöter, förvaltningsdomstolskommittén, överståthållarämbelet
och valnämnden i Stockholm.

Yttrandena från de remissinstanser, som ställer sig positiva till utredningsförslaget,
är genomgående summariskt utformade. I den mån några
skäl redovisas för ställningstagandet ansluter sig dessa till utredningens.

I en del yttranden har vissa uttalanden gjorts i fråga om behovet av
vidgade möjligheter att rätta fel i röstlängd. Uppbördsdirektören
i Stockholm uppger att det åtskilliga gånger förekommit
att en person i stadens röstlängd stått antecknad såsom saknande rösträtt
ehuru han reellt sett bort vara antecknad såsom röstberättigad. Fall har sålunda
inträffat när hinder för rösträtt förelegat enligt uppbördsverkets register
eller enligt uppgifter, som inkommit till verket, och detta hinder blivit
antecknat i röstlängden vid dess upprättande men det sedermera, före
valnämndens justeringssammanträde, konstaterats att hindret, stundom sedan
lång tid tillbaka, upphört. I dessa fall har någon rättelse av hindermarkeringen
i röstlängden icke kunnat göras eftersom vederbörande icke framställt
anmärkning mot röstlängden. Fel av nu angiven art har normalt inte
berott på förbiseende vid längdens upprättande utan på att statusändringar
ej tidigare varit kända för uppbördsverket. I nämnda situationer har det enligt
uppbördsdirektören tett sig som en brist att möjlighet inte på något sätt
förelegat till rättelse ex officio utan att för ändring krävts medverkan från
den berörda personens sida i form av en anmärkningsskrift. Särskilt kännbar
blev denna avsaknad av ett rättelseförfarande år 1964, då genom speciella
omständigheter ett större antal fel av angiven karaktär men också av
annan typ förelåg. Endast en mindre del av felen kunde då rättas genom anmärkningsförfarandet.
Valnämnden i Stockholm gör liknande uttalanden.
Erfarenheterna från Stockholm tyder enligt nämnden på att det är relativt
många som före valnämndens justeringssammanträde inte hunnit eller haft
möjlighet att ta del av de utskickade underrättelserna om rösträttshinder.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1966

Det har emellertid inte varit ovanligt att uppbördsverket i Stockholm underrättat
valnämndens sekreterare om att vissa personer skulle kunna antecknas
som röstberättigade under förutsättning att anmärkning mot röstlängden
framställdes. Påpekandet från uppbördsverket bar i dessa fall inte
inneburit att röstlängden varit felaktig på grund av förbiseende från uppbördsverkets
sida. Förhållandet har — bortsett från år 1964 med de särskilda
svårigheter som övergången till datasystem då medförde — regelmässigt
visat sig vara att uppbördsverket inte tidigare erhållit meddelande om att en
omyndighetsförklaring hävts eller att vederbörande förklarats som svensk
medborgare. I angivna fall har valnämnden inte passivt avvaktat anmärkningstidens
utgång för att se vilka personer, som skulle komma att begära
rättelse av röstlängden. Så snart valnämndens kansli erhållit meddelande
om att en person kan antecknas som röstberättigad har genom nämndens
försorg vederbörande uppmanats att inkomma med anmärkning. Emellertid
har det inte alltid varit möjligt att få fram meddelandet i tid. Om förhållandet
upptäckts alltför sent har nämnden endast kunnat konstatera att rättelse
icke kan vinnas. Valnämnden finner det vara en brist att fel, som konstateias
efter det längden överlämnats till nämnden men innan den håller sitt
justeringssammanträde, inte skall kunna rättas utan att vederbörande själv
gör framställning därom. Enligt Svenska stadsförbundet är det givetvis av
''ikt ätt upprättandet och fastställandet av röstlängd kringgärdas av bestämmelser,
som ger betryggande garantier för objektivitet och en fast grundval
för rösträtten. Med hänsyn till den enskildes rättsskyddsbehov finner förbundet
det emellertid samtidigt vara angeläget att ökade möjligheter till
rättelse av uppenbart felaktiga uppgifter i röstlängd tillskapas, så att ingen
på grund av sådan felaktig uppgift hindras från att utöva sin rösträtt. En
del andra remissinstanser, bl. a. överståthållarämbetet, ger uttryck för samma
uppfattning.

Valnämnden i Malmö, som i och för sig icke har något att erinra mot utredningens
förslag, uppger att den inte har sig bekant att i 1962 och 1964
års röstlängder för staden förelegat några fel, som medfört att personer
oriktigt hindrats eller tillåtits utöva rösträtt. Valnämnden finner det knappast
vara erforderligt med några särskilda åtgärder i syfte att motverka
rösträttsförluster när 1966 och 1967 års röstlängder upprättas enligt gällande
ordning.

Regeringsrättens ledamöter (16 regeringsråd) ställer sig samtliga kritiska
till såväl utredningens huvudförslag som förslaget beträffande 1966
och 1967 års röstlängder.

Enligt vad majoriteten av ledamöterna (15 regeringsråd) framhåller innebär
gällande system att lagstiftningen accepterat en ordning, enligt vilken
fastställd röstlängd skall lända till ovillkorlig efterrättelse, trots att fel kan
tankas förekomma i röstlängden. Detta system utesluter tillämpning av
extraordinära rättsmedel. Härvid hänvisas till ett av regeringsrätten den 10

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1966 13

september 1964 givet utslag (RÅ 1964 I 129). Trots den noggrannhet med
vilken röstlängd upprättas har det inte kunnat undvikas att fel uppstått i
röstlängd. Fel kan uppkomma genom alt mantalsskriven person ej kommer
med i röstlängden eller genom att rösträttshinder inte blir antecknat eller
blir antecknat trots att sådant hinder ej föreligger. Samtliga fel beror på
tekniska ofullkomligheter vid framställningen av stommen till röstlängden,
förbiseenden vid kollationeringen av röstlängden mot mantalslängden och
vid införandet av upplysningar om rösträttshinder eller på att fel finns i
mantalslängden. Felen är sålunda av teknisk natur och torde inte föranleda
några tvister av rättslig art. Med hänsyn till resultatet av den undersökning,
som utredningen verkställt rörande felfrekvensen i röstlängderna, anser sig
ledamöterna dock kunna konstatera att det nuvarande systemet fungerat i
stort sett tillfredsställande. Ledamöterna säger sig dela den uppfattning som
har kommit till uttryck i de givna direktiven för utredningen, nämligen att
man bör gå fram med viss försiktighet när det gäller att ändra nuvarande
system och att framför allt principen om röstlängdens bindande verkan är
av stor betydelse. Det ifrågasätts därför om icke utredningen gått för långt
i sin strävan att möjliggöra rättelser av fel. Ledamöterna finner det visserligen
vara svårt att till fullo bedöma konsekvenserna av utredningens olika
förslag men anser sig likväl böra framhålla att förslagen synes kunna föranleda
praktiska och rättsliga svårigheter. Som exempel på komplikationer,
som kan uppstå genom att förslaget inte låter fastställd röstlängd vinna laga
kraft, anförs att länsstyrelsen kan i extraordinär ordning medge rättelse
så nära ett val att rättelsen ej hinner bli införd i röstlängden. Det framstår
som otillfredsställande att dröjsmål hos administrativ myndighet kan
bli avgörande för någons rösträtt. Utredningen har inte heller angett hur
ett sådant fel, om det påtalas i samband med besvär över valet, skall inverka
pa giltigheten av valet. Utredningens förslag att röstlängdsmål skall kunna
fullföljas till regeringsrätten även utan samband med valbesvär finner
ledamöterna knappast bärande. Utredningen har för övrigt själv konstaterat
att några egentliga tvister inte kan uppkomma i detta sammanhang och
att svårigheterna i stället ligger på det tekniska planet. — Under hänvisning
till det anförda säger sig ledamöterna ej heller vilja tillstyrka utredningens
förslag beträffande 1966 och 1967 års röstlängder. Utredningens
förslag i denna del torde enligt ledamöterna för övrigt ej gå att genomföra
med bibehållande av nuvarande system i övrigt. Det är sålunda inte endast
de ord utredningen vill utesluta ur lagtexten som konstituerar röstlängdens
rattsverkan utan det är hela det nuvarande systemet som omöjliggör användningen
av extraordinära rättsmedel. De uteslutna orden ger närmast
uttryck åt en slutsats, ett konstaterande av den nuvarande ordningens verkan.

För att und\ika stötande konsekvenser av det nuvarande systemet anser
samma regeringsrättsledamöter möjlighet böra öppnas att i vissa fall vinna

Kungl. Maj. ts proposition nr 7i år 1966

rättelse i redan fastställd röstlängd utan att i övrigt principerna i systemet
rubbas. I sitt yttrande skisserar ledamöterna en särskild ordning enligt vilken
sådana rättelser skulle kunna erhållas. Något principiellt hinder anses
icke föreligga att med omedelbar verkan införa denna ordning. Ledamöternas
förslag innebär i huvudsak att rättelse av fel, som medfört att någon
oriktigt icke blivit upptagen i röstlängd eller däri antecknats såsom icke
röstberättigad, skall kunna vinnas i särskild ordning efter därom gjord ansökan
hos valnämnden senast viss tid före valet. Med tanke på ärendenas
enkla beskaffenhet kan, framhålls det, något skäl inte anföras mot att i
första hand låta valnämnden pröva sådana ansökningar. Däremot bör valnämnden
inte tilläggas skyldighet eller befogenhet att självmant vidta rättelse
i angivet hänseende. Emellertid kan den lokala skattemyndigheten
lämpligen erhålla befogenhet att jämväl ansöka om sådana rättelser. Besvär
över valnämnds beslut bör få föras endast i samband med besvär över
valet. En prövning av talan mot valnämnds beslut i annan ordning torde
inte medhinnas före valet. — I fråga om vissa enskildheter i förslaget föreligger
mellan de nämnda regeringsrättsledamöterna skilda uppfattningar.
Flertalet av ledamöterna (11 regeringsråd) anser den nya rättelsemöjligheten
böra stå öppen för den som helt fallit bort ur röstlängden eller som
inte bevisligen blivit underrättad om att rösträttshinder antecknats för honom
i längden. En minoritet (4 regeringsråd) anser att förfarandet med
underrättelser om antecknade rösträttshinder inte bör kompletteras med ett
krav om underrättelsernas utsändande i rekommenderade brev med mottagningsbevis.
Enligt dessa ledamöter bör den nya rättelsemöjligheten stå
till buds icke blott för den som helt bortfallit ur röstlängden utan även för
varje sådan person som blivit oriktigt antecknad såsom icke röstberättigad
i längden, oavsett således om han erhållit underrättelse om denna anteckning
eller ej.

Ett regeringsråd har i sitt yttrande förordat en mera vittgående omläggning
av röstlängdsförfarandet. Vad gäller utredningens förslag att genom
anlitande av instituten resning och återställande av försutten tid komma
till råtta med felaktigheter i 1966 och 1967 års röstlängder framhålls i yttrandet,
att detta förslag inte är genomförbart med hänsyn till regeringsrättens
utslag den 10 september 1964, i vilket resning i rörstlängdsärende
ej ansetts kunna beviljas. Det kan nämligen inte påräknas att regeringsrätten
skall komma att ändra inställning allenast av den anledningen
att utredningen tydligen ansluter sig till den skiljaktiga mening, åt vilken
en av regeringsrättens ledamöter i nämnda mål gav uttryck, och genom
att ordet »ovillkorlig» stryks ur lagtexten. Det är oriktigt att föreställa
sig att det var förekomsten av det i och för sig överflödiga ordet
»ovillkorlig» som var avgörande för majoritetens uppfattning i angivna
rättsfall.

Förvaltningsdomstolskommittcn, som också ställer sig kritisk till utred -

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1966

ningens förslag, framhåller i likhet med det nyssnämnda regeringsrådet att
det icke torde ha varit den restriktiva formuleringen i 52 § ValL som föranlett
regeringsrätten att år 1964 ej bifalla gjorda ansökningar om resning
eller återställande av försutten tid i ärenden rörande röstlängd. Regeringsrättens
ställningstagande torde enligt kommittén böra ses mot den bakgrunden,
att bestämmelserna om anmärknings- och besvärsförfarandet i
röstlängdslagstiftningen är avsedda att äga tillämpning även beträffande
sådana felaktigheter i röstlängd, som beror på tillfälliga förbiseenden från
myndigheternas sida. Resning torde under sådana förhållanden inte böra
beviljas annat än i fall av extraordinär beskaffenhet och återställande av
försutten tid torde knappast ifrågakomma annat än när vederbörande kan
visa att hans underlåtenhet berott på laga förfall. Möjligheterna att genom
resning och återställande av försutten tid eliminera följderna av felaktigheter
i röstlängderna är således mycket begränsade. De av utredningen
föreslagna ändringarna av 52 § ValL och 10 § KVL spelar ingen avgörande
roll i sammanhanget. I de enkla fall, som det i praktiken rört sig om när
ett antal personer på grund av klart förbiseende antecknats som icke röstberättigade,
ter det sig för övrigt föga ändamålsenligt att rättelse skall vinnas
genom hänvändelse till den högsta förvaltningsdomstolen, som man
eljest konsekvent sökt befria från enkla massärenden. Med avseende på
önskemålet att redan beträffande 1966 och 1967 års röstlängder skapa ökade
garantier mot felaktigheter anser kommittén den säkraste metoden vara att
tillse att erforderlig personal med tillräckliga kvalifikationer står till de
lokala skattemyndigheternas förfogande vid röstlängdernas upprättande.
Med hänsyn till det uppseende, som felaktigheterna vid 1964 års val väckt,
förmodar kommittén att myndigheterna kommer att så noga ge akt på hithörande
fall, att ett upprepande skall kunna undvikas under 1966 och 1967.
Vill man därutöver söka garantier mot nya tillbud — det år 1964 inträffade
ter sig för kommittén så stötande att ytterligare säkerhet i och för sig synes
önskvärd — finner kommittén en utväg vara att redan för åren 1966 och
1967 öppna möjlighet till besvär i särskild ordning hos länsstyrelse på sätt
utredningen föreslagit med avseende på 1968 och följande år. Utredningens
förslag i denna del anser kommittén emellertid böra modifieras i vissa avseenden.
Kommittén är sålunda inte övertygad om att rätten att anföra
besvär i särskild ordning bör stå till buds under hela den tid som röstlängden
gäller, övervägande skäl talar enligt kommittén för att tiden för
sådana besvär bör begränsas, förslagsvis till den 20 augusti närmast efter
röstlängdens fastställande, så att myndigheterna med säkerhet hinner före
de ordinarie riksdags- och kommunalvalen fatta och verkställa beslut i anledning
av anförda besvär. Vidare finner kommittén det mest rationellt att
ej medge rätt att före valet fullfölja talan mot länsstyrelses beslut i röstlängdsmål.
Sådan talan bör enligt kommittén kunna föras endast i samband
med besvär över valförrättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1966

Även i en del andra yttranden förordas en annan lösning än den av utredningen
föreslagna för att vidga möjligheterna till rättelse i 1966 och 1967
års röstlängder. Valnämnden i Stockholm vill sålunda för sin del förorda
att redan 1966 sådana regler införs, att rättelse i röstlängd skall kunna
göras utan att den enskilde själv behöver medverka. Resning och återställande
av försutten tid förutsätter sådan medverkan. Enligt valnämndens
förslag bör lokal skattemyndighet eller valnämnd, när rättelse av röstlängd
icke är möjlig genom det ordinarie anmärkningsförfarandet, kunna anmäla
upptäckta fel hos vederbörande länsstyrelse för rättelse, varefter länsstyrelsen
skall äga vidta sådan rättelse i de fall, där det är uppenbart att röstberättigad
inte blivit upptagen som sådan i röstlängden. Med hänsyn till att
det bör finnas garantier för att beslut om rättelse skall hinna meddelas och
verkställas före valdagen, finner valnämnden det vara nödvändigt att bestämma
en sista dag då framställning om rättelse skall få göras. För den
händelse det anses erforderligt att medge klagorätt över länsstyrelsens beslut
i annan form än besvär över valförrättningen anser valnämnden att
även den härav följande tidsåtgången bör beaktas. Valnämnden framhåller
att vad nu sagts har giltighet också i fråga om resning och återställande
av försutten tid, i den mån dessa institut skall komma till användning. Även
i fråga om dessa rättsmedel synes det med hänsyn till verkställighetsfrågan
vara nödvändigt med en tidsbestämning. Överståthållarämbetet förordar
att åtgärder vidtas i enlighet med de av valnämnden angivna riktlinjerna.
Särskilt mot bakgrunden av de erfarenheter, som i förevarande hänseende
gjordes i Stockholm vid 1964 års val, vill ämbetet understryka önskvärdheten
av att uppenbara fel i röstlängderna kan rättas ex officio utan medverkan
av den röstberättigade.

Enligt Svenska stadsförbundet bör den principiella betydelsen av ändamålsenligt
utformade rättelsemöjligheter motivera att andra lösningar övervägs
för den händelse det skulle vara tveksamt om det avsedda syftet kan
uppnås med de av utredningen föreslagna provisoriska lagändringarna. Förbundet
betraktar det som en brist i utredningens ifrågavarande förslag att
lokal skattemyndighet ej kan påkalla rättelse av en materiellt oriktig uppgift
i röstlängd.

Några remissinstanser ifrågasätter om icke vissa delar
av utredningens huvudförslag redan nu bör geno mföras
i stället för de av utredningen förordade provisoriska åtgärderna
med avseende på 1966 och 1967 års röstlängder. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län ger uttryck för den uppfattningen att vad utredningen föreslagit
i fråga om bl. a. en utökad anmärkningsrätt och rätt till besvär i särskild
ordning bör genomföras redan fr. o. m. den 1 juli 1966.. Enligt uppbördsdirektören
i Stockholm skulle med en tillämpning av instituten resning
och återställande av försutten tid röstlängdens justering visserligen
icke ha den ovillkorliga innebörd den hittills haft men rättelse i längden

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 196(1

skulle dock inte, vare sig före eller efter justeringssammanträdet, kunna
ske utan medverkan från den berörda personens sida. Det skulle inte vara
förenat med några större svårigheter att redan beträffande 1966 och 1967
års röstlängder införa en rättelseordning av i princip den beskaffenhet som
utredningen föreslagit för framtiden. Uppbördsdirektören vill därför förorda
att så sker. Det anses angeläget att det nuvarande formalistiska förfarandet
snarast avlöses av ett förfarande av modern typ med möjlighet
för myndighet att spontant rätta ett fel i röstlängd. Huruvida rättelsemöjlighet
skall tilläggas lokal skattemyndighet eller valnämnden eller eventuellt
länsstyrelse efter anmälan av nyssnämnda myndigheter torde få närmare
övervägas. Vilken väg som än väljs bör, betonas det, en lösning av
förordad innebörd vara möjlig att införa genom förhållandevis enkla lagstiftningsåtgärder.

I några yttranden, i vilka utredningens förslag tillstyrkts, har vissa
anmärkningar gjorts rörande de särskilda rättsmedlens användande
i röstlängdsärenden. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser möjlighet till rättelse
genom de extraordinära rättsmedlen resning och återställande av försutten
tid böra i första hand föreligga i sådana fall när en person, som uppfyller
kraven för rösträtt, av misstag inte upptagits i röstlängden. Till sådan
person har inte utsänts någon särskild underrättelse. Däremot finner länsstyrelsen
förhållandet vara ett annat när det gäller personer, som visserligen
upptagits i röstlängden men som däri felaktigt antecknats såsom icke
röstberättigade. Dessa personer underrättas genom valnämndens försorg och
har därför möjlighet att i vanlig ordning söka rättelse. I den mån underrättelsen
icke nått vederbörande inom sådan tid, att han kunnat föranstalta
om rättelse, bör enligt länsstyrelsen emellertid möjlighet finnas att återställa
den försuttna tiden. Valnämnden i Hälsingborg anser föreskrift böra ges
om vilket organ som skall införa de av regeringsrättens beslut föranledda
rättelserna i röstlängden.

Departementschefen. I stort sett synes det system, som nu gäller för röstlängdernas
iordningställande, ha fungerat tillfredsställande. År 1964 förekom
visserligen i de för Stockholms stad upprättade röstlängderna ett
större antal fel, av vilka till följd av gällande regler endast en mindre del
blev rättade. Dessa fel synes emellertid ha berott på speciella omständigheter
av övergående natur. I övrigt har, såvitt kunnat utrönas, fel i röstlängder
förekommit endast i mycket ringa utsträckning. Om här bortses från
Stockholms stad har sålunda antalet konstaterade fel, som kvarstått i justerade
röstlängder, sammanlagt uppgått till endast 48 år 1962 och 92 år
1964. Även om felen i de justerade röstlängderna i allmänhet är relativt
fåtaliga, kan de likväl på grund av röstlängdens avgörande betydelse för
rätten att delta i allmänt val medföra den ur demokratisk synpunkt allvarliga
konsekvensen att vissa röstberättigade berövas möjlighet att utöva

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1966

en grundläggande medborgerlig rättighet. Trots felens jämförelsevis sparsamma
förekomst är det därför all anledning att vidta de reformåtgärder
som i nuvarande läge rimligen kan komma i fråga för att i görligaste mån
undvika dylika konsekvenser. Innan remissbehandlingen av utredningens
huvudförslag ännu avslutats, kan ställning icke lämpligen tas till frågan
om eller på vad sätt förfarandet vid röstlängdens upprättande och den därmed
sammanhängande anmärkningsproceduren kan behöva reformeras i
syfte att förebygga att fel förekommer i justerad röstlängd. Vid sådant förhållande
får reformåtgärderna tills vidare i stället inriktas på att vidga möjligheterna
till rättelse av fel i justerad röstlängd.

Röstlängdsutredningen har förordat, att utvidgningen av rättelsemöjligheterna
tills vidare skall åstadkommas på så sätt att man med bibehållande
av gällande regelsystem i huvudsak oförändrat öppnar möjlighet att utnyttja
de särskilda rättsmedlen resning och återställande av försutten tid i röstlängdsärenden.
Utredningens tanke är att de angivna rättsinstituten skall
kunna tillämpas när röstberättigad person på grund av uppenbart förbiseende
ej har medtagits i röstlängden eller antecknats däri såsom icke
röstberättigad. Det synes mig dock tveksamt om den av utredningen anvisade
vägen för att minska rösträttsförluster leder till en ur alla synpunkter
lyckad lösning. Såsom har framhållits under remissbehandlingen
är redan det ordinära anmärknings- och besvärsförfarandet avsett att
komma till användning även vid fall av uppenbara röstlängdsfel, som berott
på förbiseenden från myndigheternas sida. Ehuru förutsättningarna
för beviljande av resning och återställande av försutten tid på förvaltningens
område icke är reglerade i lag och därför icke i allo klarlagda,
torde dock få antas, att det för användning av extraordinärt rättsmedel
krävs någonting mera än som gäller för att få rättelse till stånd i ordinär
väg. Vad som härutöver skulle komma att krävas för användning av extraordinärt
rättsmedel i röstlängdsärende, är osäkert. Skulle för resning
eller återställande av försutten tid det kravet komma att uppställas att
den av felet berörde visar sig ha haft laga förfall för sin underlåtenhet att i
ordinär väg påtala felet, torde värdet av den föreslagna reformen bli tämligen
begränsat. Osäkert är också vilka verkningar som ett i röstlängdsärende
meddelat beslut om resning eller återställande av försutten tid kan
tänkas få med avseende på giltigheten av val som redan blivit förrättat med
användning av den ifrågavarande röstlängden. Om beslut om resning meddelas
nära inpå ett val kan det för övrigt bli svårt att hinna verkställa
de av beslutet föranledda rättelserna i sådan tid att de kan tjäna till efterrättelse
vid valet. Vad särskilt angår återställande av försutten tid synes
detta institut med därav följande upprepning av anmärkningsproceduren
dessutom vara alltför tidskrävande och omständligt för att lämpligen kunna
användas för det ändamål, varom nu är fråga. Ett genomförande av
förslaget synes sålunda kunna föranleda såväl praktiska som rättsliga svå -

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1960

righeter. Härtill kominer alt en tillämpning av de extraordinära rättsmedlen
svårligen låter sig förenas med gällande regelsystem i övrigt på området.
Så t. ex. synes det oegentligt att en fråga om rättelse av fel i röstlängd
skall kunna före valet underkastas regeringsrättens prövning med
anlitande av extraordinära rättsmedel, medan frågan inte före valet kan fullföljas
till regeringsrätten, om det ordinära anmärknings- och besvärsförfarandet
utnyttjas för att få felet undanröjt. Frågor om rättelse av fel i röstlängd
är för övrigt regelmässigt av så enkel beskaffenhet att det icke kan
vara rationellt alt förlägga prövningen av dem till högsta instans.

Av skäl som här har anförts är jag icke benägen att förorda utredningens
förslag till provisorisk utbyggnad av rättelsemöjligheterna. Jag vill i stället
föreslå, att lämplig administrativ myndighet får befogenhet att rätta vissa
fel i justerad röstlängd. Utredningens huvudförslag inrymmer en viss motsvarighet
härtill. Under remissbehandlingen har från en del håll också sympatier
uttalats för att en sådan lösning redan nu åstadkommes. övervägande
skäl talar enligt mitt förmenande för att länsstyrelse bör vara den myndighet
som erhåller nämnda befogenhet.

Som förutsättning för det nya rättelseinstitutets användning bör till en
början gälla, att någon på grund av uppenbart fel inte har blivit upptagen
såsom röstberättigad i den för granskning framlagda röstlängden, dvs,
den på basis av förhållandena den 10 juni upprättade röstlängden. Institutet
tar alltså sikte dels på fall då någon enligt 38 § ValL och 8 § IvVL rätteligen
skolat antecknas såsom röstberättigad men så ej skett, dels på fall
då någon till följd av fel i det primärmaterial, som ligger till grund för
röstlängdens upprättande, kommit att i röstlängden uteslutas från honom
tillkommande rösträtt. Däremot avser det nya rättelseinstitutet inte fall
då någon felaktigt antecknats såsom röstberättigad i röstlängden. Något
praktiskt behov av att vidga rättelsemöjligheterna i dylika fall har icke
framträtt.

Som förutsättning för det nya rättelseinstitutets användning bör vidare
gälla, att felet icke blivit påtalat i föreskriven ordning genom anmärkning
hos valnämnden. Har så skett utan att felet blivit rättat, kan saken bringas
under länsstyrelsens prövning med anlitande av den ordinära besvärsvägen.

En ytterligare förutsättning för rättelse i nu föreslagen ordning bör
vara, att den saken rör även vid anmärkningstidens utgång uppfyllde vad
lag stadgar såsom villkor för rösträtt. Det förhåller sig nämligen så, att om
denne redan från början antecknats som röstberättigad i röstlängden eller
i det ordinära anmärkningsförfarandet gjort anspråk på att bli antecknad
såsom röstberättigad i längden, möjlighet enligt vallagarna funnits att från
allmänhetens sida framställa anmärkning eller jäv häremot och att därvid
också åberopa på rösträtten inverkande omständigheter, som inträffat
efter den 10 juni och fram till anmärkningstidens utgång den 18 juli. Då
frågor om rättelse i nu föreslagen ordning ofta kan antas bli av bråds -

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1966

kande natur, låter det sig icke lämpligen göra att före länsstyrelsens beslut
i saken bereda allmänheten tillfälle att bemöta framställningen om rättelse.
Det bör i stället ankomma på länsstyrelsen att kontrollera, att vederbörande
även vid anmärkningstidens utgång uppfyllde vad lag stadgar såsom villkor
för rösträtt. Uttrycket »vad lag stadgar såsom villkor för rösträtt»
används här liksom i 38 § ValL och 8 § KVL såsom liktydigt med uttrycket
vad lag stadgar som villkor för att någon skall få utöva rösträtt under
röstlängdens giltighetstid eller den del därav, som infaller under nästa kalenderår.
Även den, som först under det år röstlängden upprättas uppnått
eller uppnår en ålder av tjugo år men som exempelvis på grund av felaktig
uppgift om födelseåret inte medtagits i röstlängden, skall alltså kunna få
rättelse i den nu föreslagna ordningen, om övriga förutsättningar härför
föreligger.

Rättelse i nu angivna ordning bör enligt min mening kunna ske endast
efter ansökan. Rätt att hos länsstyrelsen göra sådan ansökan bör givetvis
tillkomma den som berörs av felet. För att det ifrågavarande rättelseinstitutet
skall bli så effektivt och smidigt som möjligt bör även lokal skattemyndighet
få befogenhet att göra ansökan om rättelse av felet. Under remissbehandlingen
har också från flera håll starka önskemål om en sådan
befogenhet för lokal skattemyndighet uttalats. Den senaste dag, då ansökan
om rättelse skall vara inkommen till länsstyrelsen för att kunna upptas till
prövning, kan lämpligen bestämmas till den 1 september det år röstlängden
upprättats. Det nya rättelseinstitutet torde utan hinder av denna tidsgräns
i allt väsentligt fylla det praktiska behov, för vilket det är avsett. Med denna
tidsbestämning undviks vissa svårigheter, som annars skulle kunna uppkomma.

Har beslut om rättelse i röstlängd meddelats i den nu föreslagna ordningen
bör det ankomma på länsstyrelsen att ofördröjligen underrätta valnämndens
ordförande därom. För att beslutet skall bringas till allmänhetens
kännedom synes det lämpligt att rättelseproceduren även innefattar
ett särskilt kungörelseförfarande. Jag föreslår att länsstyrelsen omgående
skall kungöra det meddelade rättelsebeslutet och att kungörelsen på samma
sätt som då fråga är om en enligt 40 § ValL utfärdad kungörelse rörande
röstlängdens framläggande för granskning anslås på vederbörande
kommuns anslagstavla och, om så kan ske, införs i ortstidningar. Det bör
åligga valnämndens ordförande att genast rätta röstlängden i enlighet med
beslutet. Har röstkort redan utsänts till de röstberättigade kan det vara
lämpligt att i samband med rättelsen tillställa den som berörts av beslutet
sådant kort. Ett rättelsebeslut, som meddelas i den nya ordningen, bör inte
få någon verkan förrän rättelsen har blivit införd i röstlängden.

Det kan knappast vara av behovet påkallat att den som uteslutits från
rösträtt i den för granskning framlagda röstlängden skall vid sidan av
anmärkningsförfarandet ha möjlighet att i den nu föreslagna ordningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1066

föra talan om rättelse i mer än en instans. Jag vill därför förorda att talan
ej får föras mot beslut, varigenom länsstyrelsen har avslagit eller avvisat
ansökan om rättelse i denna ordning. Vissa svårigheter föreligger
för övrigt att i nuvarande regelsystem inbygga en möjlighet till överprövning
av dylika beslut. Däremot finns ett visst utrymme för att ge allmänheten
rätt till besvärstalan mot länsstyrelses beslut som föranlett rättelse
i röstlängd. En sådan klagomöjlighet torde för säkerhets skull böra
finnas med hänsyn till att allmänheten icke lämnas tillfälle att hos länsstyrelsen
bemöta där gjorda ansökningar om rättelse enligt den nya ordningen.
Talan mot länsstyrelses beslut om rättelse bör emellertid få föras
endast i samband med besvär över valförrättning, vid vilken beslutet
tjänat till efterrättelse.

För genomförandet av den här förordade reformen föreslår jag ändringar
av 50—53 §§ ValL och 10 § KVL samt införandet av cn ny paragraf
i ValL, betecknad 53 a §, och två nya paragrafer i KVL, betecknade 10 a §
och 10 b §.

De föreslagna lagändringarna bör tråda i kraft snarast möjligt så att de
nya reglerna kan komma i tillämpning redan beträffande 1966 års röstlängder.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val
till riksdagen;

2) lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253).

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår
riksdagen att anta nämnda lagförslag.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans Rune Persson

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660242