Kiingl. Maj:ts proposition nr 165 (Proposition 1928:165)

Kiingl. Maj:ts proposition nr 165.

Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till hospitalsbyggnader m. in.; given Stockholms slott
den 20 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 20 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Lövgren, statsråden
Bibbing, GIrde, Pettersson, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von Stockenström.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Pettersson, anför efter gemensam
beredning med chefen för försvarsdepartementet:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 52, har Kungl.
Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition
i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till hospitalsbyggnader
för budgetåret 1928—1929 beräkna ett extra reservationsanslag av 3,500,000
kronor.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna anslagsfråga
ävensom vissa i samband därmed stående spörsmål.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 139 Imf t. (Nr 165). 108/551 28 1

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

Vid anmälan till statsverkspropositionen av frågan om berörda anslag
erinrade jag till en början, att 1927 års riksdag i anledning av förslag från
Kungl. Maj:t medgivit, att utvidgning av Piteå hospital och asyl finge i
huvudsaklig överensstämmelse med av mig i anförande till statsrådsprotokollet
över socialärenden den 21 januari 1927 förordat förslag utföras för eu
beräknad kostnad av sammanlagt högst 2,300,000 kronor, dels ock för nämnda
ändamål för budgetåret 1927—1928 anvisat ett extra reservationsanslag av
100,000 kronor. Jag anförde vidare, att frågan om fortsatt anslag för ändamålet
syntes böra ses i sammanhang med vissa andra spörsmål. I sådant
hänseende erinrade jag om att Kungl. Maj:t den 12 juli 1927 uppdragit åt
medicinalstyrelsen att i huvudsaklig anslutning till av mig till statsrådsprotokollet
samma dag angivna riktlinjer till Kungl. Maj:t inkomma med en reviderad
plan för anskaffande av erforderligt antal ytterligare platser för den
statliga sinnessjukvården, samt anmälde, att styrelsen till åtlydnad härav
med skrivelse den 21 oktober 1927 överlämnat alternativa förslag till en
plan i dylikt hänseende. Det anslag, som enligt det av medicinalstyrelsen
förordade förslaget till sådan plan skulle erfordras för nästkommande budgetår,
utgjorde 4,086,500 kronor. Denna summa fördelade sig enligt styrelsen
på följande sätt.

Kronor.

Påbörjande av nytt hospital vid Umeå, avsett för 880 patienter ... 200,000

Del .av anslag till omändring av Västmanlands trängkårs kasern etablissement

i Sala till anstalt för 323 sinnesslöa ..................... 560,500

Del av anslag till omändring av Svea trängkårs kasernetablissement

i Örebro till anstalt för 323 sinnesslöa.......................................... 414,000

Del av anslag till omändring av Västgöta regementes kasernetablissement
i Vänersborg till anstalt för sammanlagt 849 sinnessjuka
och sinnesslöa ........................................................................ 1,062,000

Del av anslag till psykiatrisk klinik vid universitetet i Lund ...... 500,000

Del av anslag till utvidgning av Piteå hospital................................. 1,000,000

Större omändringsarbeten vid äldre hospital .................................... 350,000

Summa 4,086,500

1 anslutning härtill anmälde jag, att förslag förelåge eller vore under behandling
rörande samtliga de av medicinalstyrelsen sålunda omförmälda
byggnadsarbetena samt därutöver rörande omändring och utvidgning av
värmeledningssystemet vid Lunds hospital.

Vidare erinrade jag, att professorn Ålfred Petrén såsom inom socialdepartementet
tillkallad sakkunnig den 30 juli 1927 avgivit betänkande med
förslag rörande ordnandet av vården av vuxna vanartade sinnesslöa (asociala
imbecilla). Jag anförde, att nämnda betänkande och förslag borde behandlas
i samband med medicinalstyrelsens nyssnämnda plan. Såsom skäl för denna
uppfattning åberopade jag huvudsakligen följande.

Redan av förteckningen över de ändamål, vartill medicinalstyrelsen ansett
medel böra beredas under nästa budgetår, framginge, att i den framlagda
planen för beredande av erforderligt antal platser för sinnessjuka i viss utsträckning
även beräknats anskaffande av platser för sinnesslöa. De sinnes -

.Kimgl. Maj:ts proposition nr 165. 3

slöa, för vilka dessa platser vore avsedda, vore emellertid i huvudsak sådana,
som enligt gällande sinnessjukstadga kunde vårdas på hospital och i viss
utsträckning vore intagna å sådan anstalt. Indirekt medförde alltså ett inrättande
av dessa platser för sinnesslöa en avlastning från hospitalen och
följaktligen ökat utrymme för de sinnessjuka.

Det i Petréns betänkande framlagda förslaget ginge också bland annat ut
på, att i nyssnämnda kasernetablissement i Sala skulle anordnas eu sluten
anstalt för manliga asociala imbecilla samt att i trängkårsetablissementet i
Örebro skulle anordnas en sluten anstalt för kvinnliga asociala imbecilla, vilken
sistnämnda anstalt dock, åtminstone tills vidare, även skulle omhändertaga
vissa svårskötta obildbara sinnesslöa kvinnor.

Efter erinran härom anförde jag, att det av många skäl icke syntes längre
böra anstå med påbörjandet av mera planmässiga åtgärder för fyllande av
den starka bristen på platser å de statliga sinnessjukanstalterna, liksom ej
heller med ordnandet av frågan rörande vården av vuxna vanartade sinnesslöa.
Samtliga sålunda berörda frågor borde därför med det snaraste i ett
sammanhang upptagas till handläggning och följaktligen göras till föremål
för framställning till 1928 års riksdag.

Emellertid befunne sig ärendet vid tiden för statsverkspropositionens
beslutande ännu icke i det skick, att förslag däri kunde föreläggas riksdagen.
Ytterligare utredning och överarbetning av vissa av de framlagda
förslagen erfordrades dessförinnan. Till följd därav vore det icke keller
möjligt att då noggrant uppgiva de kostnadsbelopp, som borde beräknas för
de avsedda förslagen. De för ändamålet erforderliga anslagen syntes alltså
böra i riksstatsförslaget endast preliminärt beräknas. Av särskilda skäl
syntes det därvid vara lämpligt att upptaga de för ifrågavarande ändamål
erforderliga beloppen under en gemensam anslagstitel, förslagsvis benämnd
hospitalsbyggnader. Såvitt vid tiden för statsverkspropositionens beslutande
kunde bedömas, syntes för berörda ändamål för nästa budgetår böra avses
sammanlagt 3,500,000 kronor.

Jag vill nu till närmare behandling upptaga samtliga de i mina nu återgivna
uttalanden berörda frågorna, dock med undantag av spörsmålet om
inrättande av en psykiatrisk klinik vid universitetet i Lund. Detta ärende
torde jag senare i dag få anmäla i annat sammanhang.

Inledningsvis torde jag nu få behandla den av medicinalstyrelsen framlagda
planen för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården.

Plan för anskaffande av nya platser för den statliga
sin nessj nk vården.

Innan jag ingår på behandling av frågan rörande planmässiga åtgärder
för fyllande av bristen på platser för den statliga sinne ssjukvården, anhåller
jag att få lämna en del uppgifter om nu befintliga anordningar för sinnessjukvård.
Jag ber därvid först att få hänvisa till följande

Inledning.

Befintliga
anordningar
för sinnessjukvård.

Kwngl. Maj:ts proposition nr 165,

Översikt över rikets hospital beträffande tiden för beviljande av anslag för uppförande
och utvidgning, ibruktagande samt antalet platser mars 1928.

■	T	den för		intal	ilatser
	anslag- till hospi-tals upp-förande	väsentlig utvidg- ning	ibruk- tagande	I klass	Allmän klass	Lands- tings- platser	Summa j
Stockholms hospital ...................	1854	1912	1861	20	245	_	265
Uppsala hospital och asyl............	l)	—	—	30	1,192	24	1,246
Nyköpings hospital.....................	2)	—	—	—	186	20	206
Strängnäs hospital ....................	1913	—	1922	—	850	—	850
Vadstena hospital och asyl .........	3)	—	—	22	766	—	788 j
Växjö hospital ..........................	—	1902	1857	10	254	40	304 1
» kriminalavdelning..............	1903	—	1906	—	100	—	100 i
Västerviks hospital..................	1905	1917	1912	—	952	32	984 :
Visby hospital .........................	—	1905	1783	—	63	—	63
Malmö asyl.................................	4)	—	—	—	124		124
	f1886\|
Lunds hospital och asyl..............	5)	11892( 119161	1879	30	1,248	28	1,306
		ll926)
Hälsingborgs hospital..................	1917	—	1927	—	1,200	—•	1,200
Göteborgs hospital ....................	—	/1907j \1917f	1872	50	240	75	365
Vänersborgs hospital och asyl......	1900	—	1904	—	1,050	30	1,080
Kristinehamns hospital ...............	1883	1903	1886	—	780	20	800
Säters hospital ...........................	1905	1917	1912	—	940	32	972
Härnösands hospital ...................	—	1878	1845	—	255	24	279
Östersunds hospital.....................	1910	1918	1915	—	700	—	700
Piteå hospital och asyl ...............	1889	119031 11927i	1893	—	370	—	370
				162	11,515	325	12,002

4) Första upphovet till Uppsala hospital daterar sig till år 1230; äldsta nu använda paviljong
är uppförd åren 1832—1841; hospitalets mansavdelning togs i bruk 1882, asylen
1900; anslag till asylens uppförande beviljat vid 1895 års riksdag.

*) Norra paviljongen uppfördes för sitt ändamål i slutet av 1700-talet; den östra togs i
bruk 1856, den västra 1889, den södra 1901; anslag till inköp av en paviljong beviljades
vid 1900 års riksdag.

8) Klosterbyggnaderna liava sedan 1829 varit använda för hospitalets behov; nuvarande
kvinnoavdelningen utvidgades på 1850-talet, mansavdelningen togs i bruk 1895.

4) Obestämbar. J

5) Hospitalet uppfördes i slutet av 1870-talet; anslag till asylens uppförande beviljades
vid 1886 och 1892 års riksdagar; anslag till anstaltens utvidgning beviljades vid 1916 och
1926 års riksdagar.

Såsom av denna översikt framgår, utgör det fastställda platsantalet å de
statliga sinnessjukvårdsanstalterna för närvarande (162 + 11,515) 11,677. Denna
siffra giver emellertid icke ett riktigt uttryck för det antal platser å statsliospital,
som i realiteten står till förfogande för sinnessjukvården. A ena
sidan är att märka, att enligt gällande lasarettsstadga landstingen äro skyldiga
att vid något lasarett inom länet lämna vård åt sinnessjuka i avbidan
på att de kunna erhålla plats å statshospital. Yissa landsting liava emellertid,
såsom jag torde få tillfälle att i annat sammanhang utveckla, fullgjort
denna sin skyldighet genom avtal med staten om inrättande vid statsliospitalen
av särskilda s. k. upptagningsanstalter. För närvarande finnas, enilgt

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

vad av översikten framgår, vid liospitalen sammanlagt 325 dylika landstingsplatser.
Vidare må erinras, att den rådande platsbristen å hospitalen
föranlett, att en avsevärd överbeläggning konstant förekommit därstädes.
Under det att det fastställda platsantalet, landstingsplatser inräknade, vid
utgången av år 1926 utgjorde 10,606, var sålunda antalet vårdade samma
dag 11,719. Medeltalet vårdade var för samma år 11,654. A andra sidan
bör märkas, att enligt gällande sinnessjukstadga av den 14 juni 1901 å statens
sinnessjukanstalter jämväl må, därest utrymmet så medgiver, intagas
sådana från barndomen sinnesslöa, vilka såsom våldsamma eller opålitliga
icke kunna annorstädes erhålla ändamålsenlig vård. Antalet av de i enlighet
med detta medgivande å hospitalen intagna sinnesslöa utgjorde enligt senast
tillgängliga siffror 691.

Beträffande intagningen å hospitalen tillämpas det systemet, att riket är
indelat i upptagningsområden, ett för varje hospital. Dessa områden eller
rayoner äro så bestämda, att de samtliga hava att tillgå ett i förhållande till
folkmängden lika stort antal hospitalsplatser. Upptagningsområdenas gränser
sammanfalla ej med länsgränserna, och områdena utgöra icke ens alltid sammanhängande
områden. Vid tillkomsten av ett nytt hospital liksom eljest
vid mera avsevärd förändring i de tillgängliga liospitalsplatsernas antal plägar
omreglering av områdena ske.

I detta sammanhang är även att beakta den s. k. familjevården. Därmed
avses, att å hospital inskrivna, ej tillfrisknade patienter, vilka av särskilda
skäl, framför allt bristande möjlighet till omvårdnad i hemmet, icke kunna
utskrivas men vilkas tillstånd icke nödvändiggör vistelse å anstalt, utackorderas
till vård i därför lämpliga familjer, vilken vård står under noggrann
tillsyn av hospitalspersonal. Framför allt förekommer denna vård vid Växjö
hospital i den s. k. Korsbergakolonien, varest den 1 mars 1928 funnos 224
sinnessjuka. I mindre omfattning förekommer familjevård även i anslutning
till hospitalen i Kristinehamn, Piteå och Visby. Familjevården å dessa hospital
omfattade vid nyssnämnda tidpunkt sammanlagt 75 patienter.

Vid sidan av statsliospitalen och landstingens upptagningsanstalter finnas
vissa andra sinnessjukhus, nämligen dels en del mera självständiga upptagningsanstalter,
tillhörande landstingen eller städer, som ej deltaga i landsting,
dels kommunala sinnessjukhus, godkända enligt 40 § i fattigvårdslagen.
dels ock enskilda anstalter, som avses i kap. 5 i sinnessjukstadgan, samt
sjukhem, vilka godkänts jämlikt kungl. brev den 14 augusti 1920. Platsantalet
vid nämnda slag av sinnessjukhus var vid utgången av år 1926 följande:

Till jämförelse med nu angivna siffror angående tillgängliga vårdplatser
må nämnas, att enligt de av kyrkoherdarna och hälsovårdsnämnderna författningsenligt
lämnade uppgifterna om sinnessjuka och sinnesslöa i slutet
av år 1926 antalet sinnessjuka då skulle vara 22,484.

I detta sammanhang vill jag även påpeka, att enligt 35 § i fattigvårdslagen

upptagningsanstalter.........

kommunala sinnessjukhus

enskilda anstalter

Historik.
Tidigare
förslag till
plan m. m.

6 Kungl. Maj:U■ proposition nr 165.

.understödstagare, som på grund av sinnessjukdom är i behov av vård å särskild
anstalt, skall, såvitt ske kan, beredas dylik vård. Kan det ej ske, skola
sådana sjuka i regel vårdas å särskilda rum eller avdelningar å fattigvårdsanstalten.
I enlighet med sistnämnda stadgande vårdas å dylika anstalter
ett mycket stort antal sinnessjuka. Fattigvårdssamhälles kostnad för vård å
stats- eller landstingsanstalt ersättes av landstinget med hela beloppet, vård
å kommunal sinnessjukanstalt med halva beloppet samt s. k. enskild vård
efter vissa särskilda grunder (40 §).

Slutligen torde i detta sammanhang även böra erinras om de sinnesslöa.
Vården av dessa har hittills i huvudsak ombesörjts av andra än staten, därvid
staten under vissa villkor lämnat understöd till vården. Emellertid föreskrives,
såsom nyss erinrats, i sinnessjukstadgan, att vissa kategorier av sinnesslöa,
närmast svårskötta obildbara samt asociala imbecilla, kunna i män av utlymme
erlialla vård a statshospital. Totalantalet av sålunda å hospital inträdesberättigade
sinnesslöa utgör — såvitt det kunnat beräknas genom upp
gifter angående å hospital m. fl. anstalter antagna eller dit anmälda men ej
intagna — omkring 1500. Härtill kommer säkerligen ett stort antal sinnes
slöa, som äro intagna a fattigvardsanstalter eller som vistas i hemmen eller
eljest utom anstalt. Totala antalet sinnesslöa år 1926 skulle efter kyrkoherdarnas
och hälsovårdsnämndernas uppgifter vara 11,237.

Frågan om planmässig het i åtgärderna för fyllande av behovet av vårdplatser
för sinnessjuka har upprepade gånger varit föremål för behandling under
senare tid. Därvid hava tillika undersökts de för frågans lösning grundläggande
spörsmålen om uppskattningen av behovet av vårdplatser samt om
vardnadsskyldighetens eventuella fördelning A staten och kommuner eller
kommunalförbund.

lledan 1900 års riksdag anhöll i skrivelse (nr 79) i anledning av väckt
motion, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en särskilt anordnad, sakkunnig
undersökning i syfte att utröna hela antalet av7 sinnessjuka i vårt
land och, så tillförlitligt som möjligt, huru stor del av dem kunde anses
vara i behov av vård å anstalt för sinnessjuka, samt därefter för riksdagen
framlägga det förslag, vartill förhållandena kunde föranleda. I anledning
härav uppdrog Kungl. Maj:t den 14 juni 1901 — samtidigt med att gällande
sinnessjukstadga utfärdades — åt medicinalstyrelsen att verkställa den sålunda
begärda utredningen. Den 8 december 1902 framlade medicinalstyrelsen
till åtlydnad härav berättelse angående verkställd undersökning i berörda
hänseenden. I anslutning till denna undersökning uppgjorde medicinalstyrelsen
plan för ordnande av sinnessjukvården i riket, vilken plan innefattade
dels utvidgning av hospitalen i Kristinehamn och Piteå, dels uppförande
av nya sinnessjukvårdsanstalter i Dalarna, i Småland, i Norrland samt
i mellersta Sverige. Denna plan följdes vid de fortsatta åtgärderna på området.

I anledning av väckta motioner upptog 1912 års riksdag ånyo förevarande
spörsmål till behandling. I sin skrivelse nr 6, punkt 41, erinrade riksdagen
till eu början, att av de år 1902 planerade arbetena de föreslagna
utvidgningarna vore verkställda och att av de föreslagna nyanläggningarna
sådana vore utförda vid Säter och Västervik, under det att beslutade anläggningar
vid Östersund och Strängnäs ännu ej nått sin fullbordan. Vidare
anförde riksdagen följande.

Erfarenheten hade emellertid givit vid handen, att de sålunda utförda och

Kungl. Maj:ts proposition nr IGö. 7

beslutade anläggningarna ej vore tillräckliga för att råda bot på de svara
missförhållanden i fråga om möjlighet att förhjälpa sinnessjuka till erhållande
av erforderlig hospitalsvård, vilka vore rådande i landet. Det hade därför
synts riksdagen nödvändigt, att ytterligare åtgärder vidtoges för desammas
avhjälpande.'' Vid sådant förhållande hade riksdagen funnit de i sådant syfte
gjorda framställningarna behjärtansvärda, och riksdagen gillade vad som
anförts i fråga om nödvändigheten att åvägabringa eu utredning i dylikt
avseende. Riksdagen hade funnit vad som anförts beträffande möjligheten
att genom utvidgning av redan befintliga hospital söka bereda ökad vård åt
sinnessjuka värt allt beaktande. Riksdagen, som fäst sin uppmärksamhet
därvid, att åtskilliga av hospitalen i riket, t. ex. de i Piteå, Växjö och Göteborg,
lämpligen syntes kunna utvidgas, hölle nämligen före, att vid en utredning
i ämnet borde tillses, huruvida icke genom en dylik utvidgning av några
av de förefintliga sinnessjukvårdsanstalterna behovet av ökad hospitalsvård
skulle kunna tillgodoses snabbare och på ett mera nöjaktigt sätt än genom
nyanläggning av hospital.

Riksdagen anhöll på dessa skäl, att Kungl. Maj:t mätte snarast möjligt
föranstalta om utredning i fråga om erforderliga åtgärder för tillgodoseende
av behovet av ökad sinnessjukvård i riket, därvid även syntes böra tagas i
övervägande, huruvida ändamålet kunde vinnas genom utvidgning av vissa
bland befintliga vårdanstalter för sinnessjuka.

Vidare framhöll svenska fattigvardsförbundet i skrivelse den S november
1911 önskvärdheten av åtgärder för planläggning av åtminstone eu eller, i
den mån vid närmare utredning så kunde befinnas skäligt, flera nya anstalter
för sinnessjuka.

I anledning av vad sålunda förekommit anbefallde Kungl. Maj:t den 29
juni 1912 medicinalstyrelsen, bland annat, att tillsätta en kommission med
åliggande att så fort ske kunde föreslå lämplig byggnadsplats i sydvästra
Sverige för ett hospital för 800 sjuka. Sedan alla förarbeten voro avslutade,
framlade Kungl. Maj:t för 1917 års riksdag förslag till hospital rid Hälsingborg,
avsett för 1,200 sinnessjuka och 200 svårskötta obildbara sinnesslöa. I
anförandet till statsrådsprotokollet rörande detta ärende (proposition nr 266)
framhöll föredragande departementschefen den synnerligen stora bristen på
anstaltsplatser samt anförde, att den förebragta utredningen syntes hava till
fullo ådagalagt behovet av ytterligare en anstalt för vård av sinnessjuka.

Vad angår de av 1912 års riksdag ifrågasatta utvidgningarna av hospital, avgav
medicinalstyrelsen i anledning av särskilda uppdrag sådana förslag, den
29 september 1917 angående Växjö hospital och den 31 augusti 1920 angående
Vadstena hospital. I anledning av uppdrag den 7 mars 1919 har medicinalstyrelsen
även vidtagit förberedande åtgärder för uppförande av ett nytt
hospital vid Visby.

På föranledande av en annan av svenska fattigvårdsförbundet gjord framställning,
som avsåg uppdelning av sinnessjukvården mellan å ena sidan
staten och å andra sidan landstingen, eventuellt större kommuner in. fl.,
anbefalldes medicinalstyrelsen den 18 april 1914 att verkställa dylik utredning,
och den 12 oktober 1920 avgav medicinalstyrelsen utlåtande med beräkning
rörande antalet sinnessjuka inom riket ävensom rörande antalet av å
anstalt ej vårdade sinnessjuka, för vilka sådan vård vore erforderlig. ^ Den
sålunda framlagda utredningen föranledde emellertid icke någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.

De viktigaste bland de åtgärder, som under de senaste åren vidtagits av
beskaffenhet att inverka på behandlingen av förevarande fråga, äro de avtal,
som i överensstämmelse med riksdagens beslut år 1925 (proposition nr 150.
riksdagens skrivelse nr 281) samt år 1927 (proposition nr 246, riksdagens

Kungl. Majits proposition nr 165.

skrivelse nr 267) slutits med städerna Stockholm, Göteborg och Malmö och
varigenom dessa städer åtagit sig att inom en tid av åtta år från respektive
avtals ikraftträdande mot på visst sätt bestämd ersättning av statsmedel hava
— med vissa, mindre betydande undantag — omhändertagit den sinnessjukvard,
som kräves för städernas innevånare. Genom dessa avtal bliva samtliga
de hospitalsplatser, vilka hittills tagits i anspråk för invånarna i dessa
städer, disponibla för riket i övrigt. Detta innebär, att sist avsedda delar
av riket tillföras ett antal hospitalsplatser som, om man räknar med att
nämnda städer skolat disponera platser i samma förhållande som riket i dess
helhet, skulle, räknat efter förhållandena år 1923, uppgå till 1,400 och om man
räknar efter de faktiska förhållandena till 1,000. Räknar man i stället med
att hela nuvarande behovet skolat fyllas, uppgår motsvarande antal till
omkring 2,300. Av det anförda följer även, att de åtgärder, som nu kunna
från statens sida vidtagas till platsantalets höjande, proportionellt betyda avsevärt
mera än de skulle hava gjort, om dessa avtal icke kommit till stånd.

Bland övriga åtgärder i dessa hänseenden under de senaste åren må
nämnas ny- eller ombyggnad av paviljonger för oroliga patienter vid Västerviks,
Säters och Östersunds hospital samt ombyggnad av de s. k. C-paviljongerna
vid Lunds hospital. Förslaget till utvidgning av Vadstena hospital
har omarbetats, och motsvarande^ arbete pågår i fråga om förslaget till utvidgning
av hospitalet i Växjö. Åt medicinalstyrelsen den 8 juni 1923 lämnat
uppdrag att uppgöra förslag till eu specialanstalt för asociala manliga
sinnessjuka^ har på grund av mellankommande omständigheter, bland annat
planerna på kaserners omändring till sinnessjuk- och sinnesslöanstalter, den
16 december 1927 återkallats.

Några definitiva åtgärder för inrättande av särskilda statliga vårdanstalter
.för sinnesslöa hava ännu icke vidtagits. Endast två mindre uppfostringsanstalter
för vanartade sinnesslöa barn hava genom statens försorg upprättats.
Vid Hälsingborgs hospital planerade avdelningar för 200 sinnesslöa hava av
olika skäl icke kommit till utförande.

Emellertid avgav medicinalstyrelsen, oaktat någon plan icke förelåg, tid
efter annan förslag till Kungl. Maj:t rörande mer eller mindre omfattande
ändrings- eller utvidgningsarbeten in. in. vid hospitalen. I anledning härav
uppdrog Kungl. Maj:t den 8 juni 1923 åt medicinalstyrelsen att i den män så
lämpligen kunde ske upprätta eu plan för ett successivt utförande av de nvanläggningar
samt om- eller tillbyggnadsarbeten, som befunnes erforderliga för
den statliga sinnessjukvården. Medicinalstyrelsen anmälde emellertid sedermera
vid upprepade tillfällen, att det icke varit möjligt för styrelsen att uppgöra
den sålunda infordrade planen, detta beroende på, bland andra omständigheter,
att behovet av vårdplatser på hospitalen efter det ifrågasatta överenskommelser
träffats med städerna Stockholm och Göteborg angående övertagande
av vården av de sinnessjuka från dessa städer icke kunde bedömas.
Efter det riksdagen i skrivelse den 31 maj 1925 anmält sitt beslut i sistnämnda
fråga, anmodade emellertid dåvarande chefen för socialdepartementet medicinalstyrelsen
att före den 1 oktober 1925 inkomma med den anbefallda planen.
Till åtlydnad härav avgav medicinalstyrelsen den 25 september 1925 plan för
anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården (tryckt som nr 45
bland meddelanden från medicinalstyrelsen). I den skrivelse, varmed planen
överlämnades till Kungl. Maj:t, hemställde medicinalstyrelsen, att Kungl. Maj:t
måtte vidtaga de åtgärder, som vore erforderliga för planens genomförande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 9

Medicinalstyrelsens sålunda avgivna plan och samtidigt gjorda hemställan
föranledde icke någon framställning till riksdagen. Emellertid framlades av
medicinalstyrelsen särskilda byggnadsförslag på förut sedvanligt sätt, allteftersom
de förelågo i färdigt skick. Ett av dessa förslag, nämligen angående
utvidgning av Piteå hospital med 148 vårdplatser, framlades på min
hemställan för 1927 års riksdag. Nyssnämnda av medicinalstyrelsen omarbetade
förslag angående utvidgning av hospitalet i Yadstena underställdes
samtidigt motionsvägen riksdagens prövning. Kiksdagen biföll Kungl. Maj :ts
förslag men avslog motionen. Därvid vitsordade riksdagen, att behovet av
ökat antal vårdplatser syntes trängande, men uttalade, att enligt dess mening
behovet av ökat antal vårdplatser i första hand syntes böra tillgodoses
genom uppförande av nya hospital. I sitt av riksdagen godkända utlåtande
(nr 101) rörande nyss avsedda motion uttalade statsutskottet önskvärdheten
av att behovet av anstaltsplatser snarast kunde fyllas på sålunda angivet sätt.

Medicinalstyrelsen har även tidigare än i samband med den uti skrivelsen
den 21 oktober 1927 framlagda planen verkställt utredning angående antalet
sinnessjuka och sinnesslöa inom landet. Detta har skett vid icke mindre
än tre olika tillfällen under de senaste årtiondena.

Med anledning av förenämnda uppdrag den 14 juni 1901 redogjorde medicinalstyrelsen
i sin förenämnda berättelse av den 8 december 1902 för verkställd
undersökning rörande nämnda antal och angående hur stor del därav,
som finge anses vara i behov av vård å anstalt. Enligt denna utredning,
som skedde genom lokala undersökningar, kunde antalet sinnessjuka i hela
riket beräknas till i runt tal 17,300 eller 3.37 pro mitte av folkmängden. På
närmare anförda grunder kom styrelsen därpå till det resultatet, att behovet
av anstaltsplatser den 31 december 1900 i runt tal uppgått till 10,000 samt
att man för hela riket borde räkna med ett anstaltsbehov av minst 2 platser
pro mitte av folkmängden.

Den andra gången en beräkning av antalet sinnessjuka verkställdes av
styrelsen var i samband med den förutnämnda, av Kungl. Maj:t den 18 april
1914 anbefallda utredningen rörande den ifrågasatta uppdelningen av sinnessjukvården
mellan å ena sidan staten och å andra sidan landstingen, eventuellt
större kommuner m. m. Uti sitt med anledning av detta Kungl. Maj:ts
uppdrag den 12 oktober 1920 avgivna utlåtande framlade styrelsen det resultatet,
att hela antalet sinnessjuka den 1 juli 1914 kunde med ledning av
inhämtade uppgifter beräknas hava utgjort 17,870, motsvarande 3.ie pro mitte.
A landsbygden motsvarade antalet 3.04 pro mille och i städerna 3.48 pro mille.
I behov av anstaltsvård ansågos av hela rikets sinnessjuka vara 14.766, motsvarande
2.61 pro mille. Motsvarande förhållandetal voro för landsbygden 2.3 6
pro mille och för städerna 3.3 0 pro mille.

Slutligen framlade medicinalstyrelsen i samband med sin plan av den 25
september 1925 beräkningar rörande antalet vårdbehövande sinnessjuka och
antalet hospitalsplatser, som fordrades för att tillfredsställa den statliga
sinnessjukvårdens behov. Styrelsen anförde därutinnan, att de nyssnämnda,
tidigare verkställda beräkningarna på anförda skäl icke vore tillförlitliga.
Styrelsen hade därför nu använt sig av en annan metod, i det styrelsen
ansett antalet vid en viss tidpunkt närvarande vid och exspektanter till vård
å statens anstalter för sinnessjuka giva ett uttryck för antalet vårdbehövande
vid samma tidpunkt. Vidare hade styrelsen med hänsyn till pågående förarbeten
till avtal med städerna Stockholm och Göteborg om övertagande av

Tidigare beräkningar
8T
platsbehovet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

hela sin sinnessjukvård lielt bortsett från dessa städer. För riket i övrigt
hade medicinalstyrelsen på denna väg kommit till det resultatet, att platsbehovet
skulle utgöra 2.5 9 pro mille av folkmängden eller i absolut tal
13,961. Någon särskild beräkning av hela antalet sinnessjuka i riket hade
styrelsen icke ansett erforderlig, men styrelsen upplyste, att enligt avgivna
lokala rapporter för år 1923 antalet sinnessjuka i liela landet med undantag
av Stockholm och Göteborg skulle utgöra 16,906, vilket antal motsvarade
3.14 pro mille.

Emellertid anförde medicinalstyrelsen vidare, att i dessa beräkningar icke
inginge de sinnesslöa, som enligt sinnessjukstadgan vore berättigade till
hospitalsvård. Vissa omständigheter gjorde för övrigt, att nyssnämnda siffra
2.59 pro mille icke lämpligen kunde läggas till grund för beräkning av platsbehovet.
Dels vore nämligen detta behov i stigande, dels komme fatiigvårdslagens
förenämnda bestämmelser om att understödstagare, som på grund av
sinnessjukdom vore i behov av vård å särskild anstalt, skulle beredas dylik
vård samt att fattigvårdssamhälle kunde erhålla ersättning av landsting för de
sinnessjukas vård å hospital, att framkalla en mängd ansökningar om hospitalsvård
för å fattigvårdsinrättning tidigare vårdade sinnessjuka. Medicinalstyrelsen
ansåge därför, att man vid beräkningen av platsbehovet borde utgå
från att detta i genomsnitt för land och stad utgjorde 3 pro mille av befolkningen.
Denna siffra vore visserligen ej definitiv eller fullt tillförlitlig,
men en så beskaffad siffra vore icke möjlig att erhålla. Det vunna resultatet
bekräftades emellertid av vad som framkommit vid eu år 1925 verkställd
beräkning av antalet sinnessjuka inom Kopparbergs län. Denna beräkning
hade givit vid handen, att antalet sinnessjuka inom länet utgjorde 3.5
pro mille och antalet vårdbehövande sinnessjuka 3 pro mille. I sistnämnda
siffra vore emellertid sinnesslöa med behov av vård å hospital ej medräknade.

Om man i enlighet med medicinalstyrelsens uppfattning beräknade platsbehovet
till 3 pro mille, skulle enligt styrelsen antalet behövliga platser utgöra
16,155, motsvarande ett behov av 4,508 nya platser. Detta platsbehov
tänkte sig styrelsen i sin år 1925 ingivna plan kunna fyllas på följande sätt.

I.	Utvidgning av äldre hospital:
	Yäxjö hospital...............................................	vinst omkring	300 platser
	Vadstena hospital och asyl .......................	»	»	300	»
	Yisby hospital.............................................	»	»	140	»
	Uppsala hospital ........................................	»	»	30	»
	Lunds hospital ............................................	»	»	44	»
II.	Inköp av landstingens vid hospitalen för-
	lagda upptagningsanstalter .....................	»		303	>''
III.	Psykiatri ska kliniker vid rikets universitet
	och Karolinska institutet ........................	»	»	300	V
IY.	Uppförande av nya hospital:
	i Västerbottens län .......................................		»	800	»
	i Skaraborgs län ........................................		»	800	y>
	i Jönköpings län ........................................	»	»	800	»
	i Gävleborgs län ......................................	>	»	691	»

Summa omkring 4,508 platser.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 165.

Beträffande frågan huruvida staten ensam skall hava att ombesörja anstaltsvård
åt de sinnessjuka, har under den gångna tiden vitt skilda meningar gjort
sig gällande. I den utredning, som medicinalstyrelsen i anledning av nyssnämnda
skrivelse av 1900 års riksdag avlämnade år 1902, tog styrelsen bestämt
avstånd från det då från fattigvårdsliåll framförda yrkandet, att sinnessjukvården
vore eu angelägenhet, vars ordnande borde ankomma uteslutande på staten.
Enligt medicinalstyrelsens uppfattning borde staten genom sina anstalter i
första hand omhändertaga de botliga fallen, men dessutom dels sådana obotligt
sjuka, för vilka, med hänsyn till den allmänna säkerheten eller på grund
av osnygghet eller våldsamhet eller dylika omständigheter, mera kvalificerad
vård vore erforderlig, och dels slutligen de fall, där uppfostran till hyfsning
och själv verksamhet krävde fortsatt vård. Kommunerna skulle vara
skyldiga att omhändertaga sådana sinnessjuka, som efter avlupen sjukdomsprocess
visserligen företedde psykiska defekter men icke några egentliga
sjukliga symtom, och vilka snarare vore att anse såsom psykiska invalider
än i egentlig mening sinnessjuka. Med denna indelning beräknade medicinalstyrelsen,
att 60 procent av de sinnessjuka i landet borde vårdas å statens
hospital och asyler och 40 procent omhändertagas av kommunerna, där ej
lämplig enskild vård kunde erhållas.

Denna uppfattning mötte emellertid starkt motstånd från kommunalt häll.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 februari 1914 framställde vidare svenska
fattigvårdsförbundet förslag om en uppdelning av sinnessjukvården mellan
staten och landstingen på så sätt, att staten skulle vara skyldig att sörja
för vården av de sinnessjuka, som krävde mera kvalificerad vård, medan
landstingen skulle draga försorg om de mera lättskötta sinnessjuka; och
skulle statsbidrag utgå till såväl uppförande som driftkostnader för dessa
landstingens anstalter. I samband med antagande av nya fattigvårdslagen
hemställde även 1918 års lagtima riksdag om utredning rörande statsbidrag
för vård å sinnessjukhus, som tillhörde landsting och städer, som ej deltoge
i landsting.

Dessa uppslag avstyrktes av medicinalstyrelsen i dess förenämnda, den 12
oktober 1920 avgivna utlåtande. Styrelsen förklarade sig däri anse, att staten
borde bereda vård åt alla de sinnessjuka, som över huvud taget vore i
behov av anstaltsvård. Undantag härifrån borde ske allenast i fråga om
de större städerna. De skäl, medicinalstyrelsen anförde för denna ståndpunkt,
voro i huvudsak följande.

Förhoppningen att landsting och större kommuner skulle, därest statsbidrag
erhölles, inom relativt kort tid inrätta tillräckligt antal anstalter vilade
på ganska osäker grund. Uppdelningen av vårdskyldigheten skulle leda till
svårigheter i olika hänseenden. En uppdelning efter det individuella vårds
behovet vore alltför litet objektiv, då det som här gällde icke blott sjukvårds-
utan även ekonomiska intressen. Ytterst skulle det komma att bero
på uppfattningen hos överläkarna vid statsanstalterna, huruvida en erforderlig
ökning av anstaltsplatser skulle anses påvila staten eller länet. Vid
organisationen av den uppdelade vården skulle andra hinder möta. Överflyttningar
och utbyten av patienter mellan stats- och länsanstalt bleve nöd -

Yärdnadsskyldigheten

och eventuell
fördelning:
därav.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

vändiga i stor utsträckning. Resultatet måste bliva ett ganska omfattande
ingripande från hospitalsöverläkarnas sida i länsanstalternas skötsel. Ytterligare
skulle dessa frågor kompliceras därigenom att en statsanstalts och
en länsanstalts upptagningsområden icke komme att sammanfalla. Yidare
vore att märka, att befintliga statsanstalter icke vore inrättade för enbart
svårskötta patienter utan även för lättskötta, varför den föreslagna omläggningen
skulle kräva de mest vittgående och kostsamma förändringar inom
dessa anstalter. Slutligen skulle läkarvården på länsanstalterna bliva vansklig
att ordna på ett tillfredställande sätt.

En annan utväg vore att uppdraga gränslinjen efter folkmängden. Staten
skulle alltså anskaffa platser till visst antal per 1,000 invånare och därefter
överlämna åt landsting och kommuner att ombestyra den anstaltsvård, som
därutöver kunde erfordras. En dylik anordning, som icke toge hänsyn till
olikheter mellan olika landsdelar eller mellan landsbygd och städer i fråga om
vårdbehovets omfattning och beträffande möjligheter för inrättandet av egen
anstaltsvård, skulle emellertid på månget håll öka missförhållandena och
vårdsvårigheterna samt för övrigt medföra eu splittring efter grunder, som
vore för en rationell sinnessjukvård främmande och därför måste leda till
en försämring av denna i sin helhet. Ett dylikt fixerande av antalet statsplatser,
som medgåve utvidgning blott i mån av folkmängdens ökning, oavsett
det verkliga behovet, vore säkerligen olyckligt.

Mot en provisorisk uppdelning av sinnessjukvården, intill dess staten hunnit
anskaffa nödigt antal anstaltsplatser, kunde, på sätt i utlåtandet utvecklades,
invändningar av annat slag göras.

Denna fråga behandlades därefter av 1913 års sinnessjukvärdssakkunniga i
deras den 26 november 1923 avgivna betänkande. De sakkunniga förklarade
häri, att de anslöte sig till den av medicinalstyrelsen uttalade uppfattningen,
att sinnessjukvården bäst ordnades därigenom, att nödiga anstaltsplatser anskaffades
genom statens försorg och att det icke ålades landstingen några
nya uppgifter i fråga om sinnessjukvården. På grund härav ansåge de sakkunniga
i likhet med medicinalstyrelsen, att landstingens nuvarande uppgifter
i fråga om sinnessjukvården icke borde bliva permanenta.

Enahanda uppfattning får anses hava legat till grund för det av medicinalstyrelsen
förordade och av Kungl Maj:t för 1925 års riksdag framlagda förslaget
om de förut berörda överenskommelserna med Stockholm och Göteborg
rörande dessa städers övertagande av hela sin sinnessjukvård. Överenskommelserna
gå nämligen ut från att ersättning av statsmedel skall lämnas
i förhållande till dessa städers sinnessjukvård utan inskränkning beträffande
visst slags vård, som skulle anses åligga städerna. I anledning av Kungl.
Maj:ts proposition i berörda fråga (nr 150) väcktes inom riksdagen eu motion
(II: 68), däri anfördes, att det vore nödvändigt att söka även andra utvägar
till sinnessjukfrågans lösning än byggandet av statsanstalter samt att denna
lösning vore att finna i upprättandet av mindre kommunala anstalter — alltså
ej landstingsanstalter — vilka kommunala anstalter skulle åtnjuta statsbidrag
till inrättandet.

1925 års riksdag biföll emellertid propositionen om godkännande av berörda
överenskommelser. I sitt utlåtande i ämnet (nr 114) erinrade statsutskottet
om medicinalstyrelsens ståndpunkt i frågan och framhöll, att styrelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 13

anfört, att den strävan, som lios oss hittills gjort sig gällande, nämligen att
vård å statsanstalt borde beredas alla de sinnessjuka, som överhuvud taget
behövde anstaltsvård, borde fullföljas och platsbristen avhjälpas genom nyanskaffning
av statsplatser. Styrelsen hade därför ansett sig böra avstyrka
förslag om en uppdelning av sinnessjukvården inom ett län eller eu kommun
i statsvård för en del av de sjuka och statsunderstödd läns- eller kommunalvård
för eu annan del. Statsutskottet förklarade, att utskottet anslöte sig
till den ståndpunkt medicinalstyrelsen sålunda intagit till ifrågavarande
spörsmål. Mot detta uttalande gjordes icke någon erinran av riksdagen, som
i enlighet härmed lämnade berörda motion utan bifall.

Yad angår den tidrymd, varunder de i medicinalstyrelsens plan den 25
september 1925 planerade byggnadsföretagen borde komma till utförande,
syntes man enligt medicinalstyrelsen för planens fullständiga realiserande
böra räkna med en tid av minst 15 år. Den ordning, i vilken de avsedda
byggnadsföretagen borde påbörjas, skulle framdeles fä bestämmas efter då
föreliggande omständigheter.

Under nästföregående år hade enligt min mening frågan om vidtagande av
planmässiga åtgärder till platsbehovets fyllande kommit i det läge, att den borde
upptagas till förnyat övervägande. Anledningarna härtill voro flera. Dels var.
trots de nybyggnader, som tillkommit, exspektantantalet vid hospitalen statt i
ständigt stigande. Platsbehovet hade känts alltmera tryckande, vilket föranlett
Kungl. Maj:t att föreslå och riksdagen att besluta tillfälliga åtgärder av extraordinär
natur för att lätta belastningen å hospitalen; jag syftar härvid på vissa
ändringar i fattigvårdslagen, till vilka jag i det följande återkommer. Yidare ledo
arbetena vid Hälsingborgs hospital mot sitt slut, och det syntes mig uppenbart,
att vid det fortsatta hospitalsbyggande, som tydligen måste följa, man
borde förfara med största möjliga planmässighet. Ytterligare tillkom, att
till följd av 1925 års beslut i försvarsfrågan vissa, kasernetablissement bleve
lediga, vilka med fördel syntes kunna användas till vårdanstalter för sinnessjuka
eller sinnesslöa. I skrivelse den 12 februari 1927 hade kasernkommittén
framlagt eu preliminär plan till omändring av flera kasernetablissement för
sådant ändamål. Frågan härom borde omedelbart upptagas till behandling;
den var nämligen uppenbarligen av stor betydelse med hänsyn till det stora
antal platser, som i dessa kasernetablissement relativt snabbt syntes kunna
vinnas för sinnessjuk- och sinnesslövården. Slutligen förelågo vissa andra omfattande
frågor på området, vilka borde inom eu nära framtid företagas till
avgörande, såsom förslagen till utvidgning av hospitalet i Yadstena och om nybyggnad
för hospitalet i Yisby ävensom å andra sidan förslaget till nedläggande
av Malmö asyl. Det syntes mig i hög grad önskvärt, att man vid det kommande
övervägandet av samtliga nu avsedda olika förslag kunde bedöma, i
vad mån de kunde ingå som led i en enhetlig plan för anskaffande av det
behövliga antalet nya sinnessjukplatser.

Till grund för de sålunda önskvärda planmässiga åtgärderna på området
syntes mig emellertid icke kunna läggas medicinalstyrelsens nyssberörda

Tid tor tjenom
förande av en
platsanskaffninsrsplan.

Uppdrag avgående
uppgörande
av n
plan.

Kanyl. Majds proposition nr 16'').

plan av (len 25 september 1925. I det anförande till statsrådsprotokollet
den 12 juli 1927, vari jag till behandling upptog förevarande fråga, angav
jag skälen för denna min uppfattning huvudsakligen vara, att åtskilliga omständigheter
inträffat efter framläggandet av 1925 års plan, vilka borde
medföra jämkningar i densamma. Till utveckling härav anförde jag väsentligen
följande.

På initiativ av medicinalstyrelsen hade vissa åtgärder vidtagits för anskaffande
av nya hospitalsplatser, vilka åtgärder ej överensstämde med berörda
plan. Sålunda hade 1927 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag beviljat
erforderliga medel till utvidgning av Piteå hospital, varigenom ett antal av
148 nya platser beräknats skola vinnas. Vidare hade medicinalstyrelsen hemställt
om uppdrag att uppgöra förslag till nybyggnad vid Visby hospital för
ett antal av 200, eventuellt 2o0 platser. Av medicinalstyrelsen framlagt förslag
angående tillbyggnad av Vadstena hospital och asyl innebure en nettookmng
av allenast 276 — i stället för 300 — platser. Och slutligen hade
1927 års riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att med Malmö stad sluta avtal
därom, att staden skulle övertaga hela sin sinnessjukvård. Å andra sidan
hade Hälsingborgs hospital icke, såsom avsett varit, utbyggts för 1,400
platser utan omfattade för närvarande endast 1,200 platser.

Eu annan omständighet, som i detta sammanhang hade eu stor betydelse,
vore den här förut antydda, nämligen att i anledning av 1925 års försvarsrevision
ett antal platser kunde i ledigblivande kaserner bliva tillgängliga
för sinnessjuk- och sinnesslövården.

Bland omständigheter av beskaffenhet att synas böra medföra en revision
av 1925 års plan för sinnessjukvårdens ordnande kunde vidare erinras om
vissa av 1927 års riksdag gjorda, redan i det föregående återgivna uttalanden.

På grund av vad sålunda anförts ansåg jag, att medicinalstyrelsen borde
erhålla i uppdrag att verkställa revision av 1925 års plan.

I mitt nyss åberopade anförande i frågan till statsrådsprotokollet den 12 juli
1927 redogjorde jag härefter för de direktiv, som enligt min mening borde
lämnas för fullgörande av detta uppdrag. Börande dessa direktiv tillåter jag mig
att hänvisa till den redogörelse för mitt anförande, som tinnes intagen i den
skrivelse av den 21 oktober 1927, med vilken medicinalstyrelsen framlade
den reviderade planen. Denna skrivelse torde nämligen, jämte därvid fogade
bilagor, i sin helhet få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta
ärende. Här vill jag alltså beträffande dessa direktiv endast erinra, att jag
yttrade, att det enligt min mening icke vore erforderligt att ingå på någon
ny prövning av omfattningen av vårdbehovet, samt att styrelsens förslag förty
borde utgå dels från att behovet av platser å sinnessjukanstalter motsvarade
ungefär 3 platser på varje tusental av befolkningen, dels från att hela det
enligt denna norm erforderliga platsantalet borde anskaffas genom staten
och dels från att förenämnda kasernetablissement i första hand skulle komma
till användning. Därmed skulle följa evakuering av sinnesslöa från de nuvarande
hospitalen. Beträffande platser för de sinnesslöa syntes man icke
behöva räkna med något ökat behov. Med hänsyn till statsutskottets och
riksdagens återgivna uttalanden om att anskaffande av nya vårdplatser
borde ske genom byggande av nya hospital och icke genom tillbyggnader
till redan befintliga sjukvårdsinrättningar borde framläggas alternativa förslag
till plan, dels med, dels utan ombyggnader.

Kungl. Maj ds proposition nr Jdö.

I nämnda anförande till statsrådsprotokollet berördes även de med plats -anskaffningen sammanhängande ekonomiska frågorna. Jag anförde sålunda,
att medicinalstyrelsen samtidigt med planen borde framlägga en beräkning
av kostnaderna för densammas genomförande under olika alternativ. Planen
borde även innehålla förslag angående medelsbehovets fördelning på olika
år. I sådant hänseende anförde jag i huvudsak följande.

Det vanliga hade hittills varit, då det gällt liospitalsbyggen, att erforderliga
medel av riksdagen anvisats i form av reservationsanslag, därvid för
varje år icke beräknats större belopp, än som ifrågavarande byggnadsföretagkunde
beräknas kräva under året i fråga. Vanligen hade första gången beviljats
endast ett relativt obetydligt belopp. Därest vid genomförande även
plan, sådan som den nu ifrågasatta, samma system skulle tillämpas, kunde
följden uppenbarligen bliva, att belastningen på de olika budgetåren under
byggnadsperioden bleve i hög grad växlande. Detta kunde tydligen medföra
allvarliga olägenheter ur statsfinansiell synpunkt. En utjämning 33-ntes
därför önskvärd, så att belastningen bleve någorlunda jämn under de olika
åren. Detta kunde tydligen ur budgetär synpunkt åstadkommas på olika
sätt. Antingen kunde statsmakterna genom ett principbeslut antaga en viss
plan för platsanskaffningen och bestämma sig för att i riksstaten uppföra
ett anslag till »hospitalsbyggnader» med samma eller någorlunda samma
belopp för varje budgetperiod, därvid riksdagen sedermera undan för undan
hade att ytterligare besluta, vilka byggnadsföretag, som skulle utföras, och
vilken kostnaden för desamma finge vara. Eller också kunde man på eu
gång bevilja ett stort anslag, avsett för hela nybyggnaden, och därefter år för
år anvisa visst, utjämnat belopp. Slutligen kunde det tänkas, att man vid
beviljande på vanligt sätt av olika anslag för de särskilda byggnadsföretagen
beräknade de årliga reservationsanslagen därtill icke efter behovet av penningmedel
under just ifrågavarande år utan så att sammanlagda, belastningen å
varje årsbudget för hospitalsbyggnader inalles bleve någorlunda jämn år
från år. Vilken av dessa vägar, som borde väljas, syntes få bliva beroende
på senare övervägande. Av betydelse vore i detta sammanhang endast, att
medicinalstyrelsen i samband med den reviderade planen även framlade en
beriikning av huru stort ett dylikt utjämnat årsbelopp måste bliva under
olika förutsättningar beträffande tiden för planens genomförande, valet av
byggnadsföretag o. s. v.

För att eu dylik beräkning skulle erhålla sitt fulla värde, syntes den
emellertid såvitt möjligt böra kompletteras med en uppskattning av de krav,
som under byggnadsperioden kunde komma att ställas på statskassan för
större ombyggnads- eller moderniseringsarbeten å statshospitalen. Under
det att mindre reparations- och kompletteringsarbeten plägade bestridas från
det i riksstaten uppförda anslaget till hospital och asyler, brukade nämligen
särskilda anslag äskas, då större belopp erfordrades för sådana ändamål. Tydligen
kunde det här i ännu högre grad än beträffande nybyggnadskostnaderna
endast bliva fråga om eu approximativ uppskattning. Men med
hänsyn till erfarenheten från tidigare år och med den noggranna kännedom,
som medicinalstyrelsen besutte om de olika sinnessjukvårdsanstalternas beskaffenhet,
syntes det dock böra vara möjligt att komma fram till en ungefärlig
beräkning av det belopp, som för de olika åreu linjer byggnadsperioden
genomsnittligen kunde under normala förhållanden krävas för sadana
ändamål. Sannolikt skulle det visserligen av statsfinansiella skäl bliva
erforderligt att, under det nyanskaffningen av liospitalsplatser i forcerad takt
påginge, undanskjuta sådana mera omfattande ändringsarbeten, som icke vore

Medicinalstyrelsens

plan den 21
oktober 1927.

Platsbehovet.

Sättet för
platsbristens
fyllande.

Kungl. Maj:ts proposition nv 165.

oundgängligen erforderliga. Detta syntes emellertid sedermera böra bliva
statsmakternas sak att avgöra.

Yad beträffar tiden för planens genomförande anförde jag slutligen, att den
av medicinalstyrelsen år 1925 beräknade tiden, 15 år, nu syntes böra anses
såsom ett maximum och alltså ej få överskridas. Under den fortsatta diskussion,
som å intresserat liåll förts i det ifrågavarande ämnet, hade emellertid
uttalats, att även eu dylik tid vore alltför lång. Med hänsyn härtill
ansåg jag beräkningarna böra utföras alternativt, nämligen dels för en byggnadstid
av omkring 15 år, dels för en sådan tid av ungefär 10 år.

Då medicinalstyrelsen gått att fullgöra det i enlighet med hemställan i
mitt nyss avsedda yttrande lämnade uppdraget, har styrelsen i sin skrivelse
den 21 oktober 1927 till en början anfört, att styrelsen ansåge, att man vid
planens uppgörande borde utgå från att platsantalet skulle, då planen genomförts,
motsvara 3 pro mille av rikets dåvarande folkmängd. Efter beräkningar,
beträffande vilka jag torde få hänvisa till nyssnämnda bilaga vid statsrådsprotokollet,
har medicinalstyrelsen kommit fram till att — med bortseende
från den del av sinnessjukvården för Stockholm, Göteborg och Malmö, som
enligt avtalen skall bestridas av dessa städer — behovet av ökning av antalet
platser utgjorde för närvarande 4,361, vid utgången av den kommande tioårsperioden,
d. v. s. vid 1937 års slut, 5,282 och vid utgången av en period
om 15 år, eller vid 1942 års slut, 5,680. Medicinalstyrelsen har därvid utgått
från siffran för antalet vid tiden för planens uppgörande hösten 1927 befintliga
vårdplatser, d. v. s. 11,593, varefter hänsyn tagits dels till redan fattade
beslut om platsökning å Lunds och Piteå hospital, dels å andra sidan till avgången
till följd av föreslagen nedläggning av Malmö asyl och av det nuvarande
hospitalet i Visby, sedan nytt hospital uppförts därstädes. Det förtjänar
uttryckligen framhållas, att medicinalstyrelsen vid dessa beräkningar
beräknat, att de platser å hospitalen, som nu disponeras av sinnesslöa,
bliva tillgängliga för sinnessjukvården; anskaffandet av särskilda vårdplatser
för sinnesslöa ingår alltså såsom ett nödvändigt led i planens genomförande.

Vad angår de åtgärder, som skulle kunna tänkas för fyllande av nämnda
platsbehov, har styrelsen därefter lämnat en utförlig redogörelse. Jag tillåter
mig att beträffande denna redogörelse hänvisa till bilagan. Här vill jag blott
nämna, att styrelsen — som i enlighet med givna direktiv utgått från
att staten borde ombesörja hela anstaltsvården — framlagt tre, med A, 13
och C betecknade alternativa förslag till platsbehovets fyllande. A-förslaget
utgår från att utvidgning skulle ske av Vadstena, Växjö och Visby hospital
men att för övrigt den nybyggnad, som skulle ske, skulle avse nya anstalter.
B-förslaget bygger helt på uppförande av nya sinnessjukanstalter, och C-förslaget
upptager utvidgning av Växjö hospital och nybyggnad av hospitalet i
Visby men bortser från det redan framlagda förslaget om utvidgning av Vadstena
hospital; i stället räknas med ett nedläggande av ett mindre antal platser
vid sistnämnda hospital. I alla förslagen ingår uppförande av två nya hospital,
nämligen i Västerbottens och Gävleborgs län. B-förslaget räknar dessutom
med ännu ett nytt hospital å plats, som ännu icke kunnat bestämmas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

I samtliga förslag ingår givetvis såsom en väsentlig del inrättandet av vårdanstalter
i förenämnda kasernetablissement i Örebro, Sala och Vänersborg samt
därjämte i Jönköping, där infanteriregementets kaserner skulle bliva disponibla.

När medicinalstyrelsen haft att beräkna kostnaderna för planens genomförande,
har styrelsen i enlighet med sitt uppdrag även medräknat kostnaden
för sådana större omändringsarbeten, som icke kunde bestridas av anslaget till
hospital och asyler. På närmare anförda skäl — bland annat behovet av
medel för mötande av kostnader för uppförande av de ytterligare bostadshus,
som kunde bliva behövliga vid eu eventuell reglering av sjukvårdspersonalens
arbetstid — har styrelsen ansett sig böra upptaga det årliga beloppet
för dylika arbeten till 350,000 kronor.

Med inräknande av sistnämnda årsbelopp har medicinalstyrelsen kommit
till följande sammanlagda kostnader för planens genomförande enligt de
olika förslagen, nämligen

A. med utvidgning av Vadstena, Växjö och Visby hospital:

alternativ I till 1937 års slut.......................................... 45,998,000 kronor

alternativ II till 1942 års slut......................................... 50,932,000 >*

B. utan utvidgning av nyss angivna hospital:

alternativ I till 1937 års slut......................................... 43,522,000 »

alternativ II till 1942 års slut ....................................... 48,456,000

C. enligt medicinalstyrelsens förslag:

alternativ I till 1937 års slut ......................................... 44,234,000 »

alternativ II till 1942 års slut ....................................... 49,168,000 »

I samtliga dessa siffror ingår enligt det nyss anförda kostnad för omändringsarbeten,
i de med I betecknade alternativen till belopp av 3 miljoner
kronor och i alternativen II med 4,5 miljoner kronor.

Vid valet mellan de olika förslagen har medicinalstyrelsen stannat vid att
förorda det med C betecknade.

Jag torde med hänsyn härtill böra här återgiva det sålunda förordade
förslaget.

C. Medicinalstyrelsens kombinerade förslag.

Alt. I. Till 1937 års slut erforderligt antal platser (5,282), ökade med 66 för
utrymning av vissa lägenheter i Vadstena klosterbyggnad, = 5,348.

1) Växjö hospitals utvidgning ..................................		460
2) Visby hospital .....................................................		200
3) Umeå hospital .......................................................		880
4) Vänersborgs kaserner ..........................................		566
4- 283 för sinnesslöa
5) Jönköpings kaserner.............................................		1,200
6) Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital .......		200
7) Nya platser vid hospitalen ..................................		150
8) Länsplatser vid hospitalen ................................		303
9) Nytt hospital i Gävleborgs län............................		1,089
10) Universitetskliniker:
Lund ..................................................................	....... 100
Stockholm ...........................................................	....... 100
Uppsala .............................................................	....... 100	300

Summa 5,348

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 139 haft. (Nr 165.) 551 ss 2

18 Kungl. Ma.j:ts proposition nr 165.

Alt. II. Till 1942 års slut (5,680 platser, ökade med 66 för utrymning av vissa.

lägenheter i "Vadstena klosterbyggnad, = 5,746). Alt. II blir lika
med alt. I, ökat med 398 platser, vilka erhållas genom att det nya
hospitalet i Gävleborgs län beräknas för (1,089 + 398) 1,487 platser.

Beräkning av kostnader för förslaget C.

Anstalt Kronor

Alt. I. Växjö hospitals utvidgning 460 X 6,000 ........................... 2,760,000

Visby hospital 200 X 11,000 .............................................. 2,200,000

Umeå hospital 880 X 8,000................................................... 7,040,000

Vänersborgs kaserner enligt beräkning .............................. 3,062,000

Jönköpings kaserner enligt approximativ beräkning......... 6,000,000

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital 200 X 5,000 ... 1,000,000

Nya platser vid hospitalen 150 X 3,500 .............................. 525,000

Länsplatser vid hospitalen 303 X 3,500 ............................ 1,060,500

Nytt hospital i Gävleborgs län 1,089 X 8,000..................... 8,712,000

Universitetskliniker 300 X 10,000 ...................................... 3,000,000

Sinnesslöanstalter

Sala kaserner enligt beräkning ....................................... 1,560,500

Örebro kaserner enligt beräkning................................... 1,614,000

Större omändringar vid hospitalen enligt approximativ

beräkning ......................................................................... 3,500,000

42,034,000

Vartill komma kostnader för Piteå hospitals utvidgning 2,200,000

Summa 44,234,000

Alt. II. För alt. II ökas kostnaden med:

Ökat antal platser å nytt hospital i Gävleborgs län

398 X 8,000 ..................''.................................................... 3,184,000

Större omändringar under 5 år 5 X 350,000 .................... 1,750,000

Summa 4,934,000
Summa summarum 49,168,000

Som skäl för sitt förord för alternativförslaget C har medicinalstyrelsen
anfört, att frågan om utvidgning av Vadstena hospital och asyl icke uppkommit
så mycket av sjukvårdsskäl som fast mer på grund av en framkommen
önskan om utrymmande av de gamla klosterbyggnader, som delvis
disponerades för hospitalet. Med hänsyn härtill och på grund av riksdagens
uttalande, att platsbehovet borde fyllas företrädesvis genom uppförande av
nya hospital hade styrelsen ansett sig icke böra förorda utvidgning av sistnämnda
hospital. Vad däremot beträffade Växjö hospital, talade alla omständigheter
för eu utvidgning; bland annat hade mark för ändamålet inköpts
för av riksdagen beviljade medel och skulle de nya platserna därstädes
kunna vinnas för en jämförelsevis ringa kostnad. På grund därav
hade styrelsen i C-förslaget intagit denna ombyggnad. Huvudsakliga anledningen
till att i detta förslag även inrymts den ifrågasatta nybyggnaden av
Visby hospital hade varit, att det nuvarande hospitalet därstädes vore av
så dålig beskaffenhet att, även om de ifrågasatta nybyggnadsarbetena icke

Kungl. Maj-.ts proposition nr 165. 19

nu upptoges i planen, kraven på det nuvarande hospitalets ersättande i allt
fall icke länge skulle kunna undanskjutas.

Medicinalstyrelsen liar kraftigt betonat, att alla gjorda beräkningar vore
rent approximativa, då under de år, desamma gällde, förändringar kunde inträda
i fråga om platsbehovet och andra förhållanden inom sinnessjukvården.

Vad angår den tid, under vilken {lianen borde realiseras, har styrelsen
förordat eu period av tio år. Som skäl härför har anförts i huvudsak följande.

Anslagen till kasernetablissementens ombyggnad samt till uppförande av
det avsedda nya hospitalet i Västerbottens län måste utgå under den första
delen av perioden. Vid en fördelning på 15 år skulle sålunda endast under
den senare delen av perioden årsbehovet bliva mindre än under 10-årsperioden.
De för denna period beräknade beloppen vore emellertid icke så stora,
att någon minskning av desamma syntes vara erforderlig. Då det vore
önskvärt, att planen genomfördes fortast möjligt, hade medicinalstyrelsen
således ansett sig böra förorda ett genomförande av planen på 10 år.

Med anledning av uppdraget att verkställa beräkning av de blivande driftkostnaderna
har styrelsen i huvudsak hänvisat till en utredning rörande de
genomsnittliga driftkostnaderna vid hospitalen under de senaste fem åren
samt under åberopande härav yttrat, att den på statsverket belöpande delen
av driftkostnaden för de blivande hospitalsplatserna kunde beräknas komma
att hålla sig vid ett belopp av omkring 2 kronor 90 öre per vårddag.

Den ordning, i vilken enligt medicinalstyrelsens mening de olika, i alternativet
C upptagna förslagen böra uppföras, samt de anslagsbelopp, som för
de särskilda budgetåren böra beräknas för vart och ett av dessa byggnadsföretag,
framgår av vid medicinalstyrelsens skrivelse fogade tablåer. Jag
tillåter mig att därutinnan hänvisa till bilagan och vill blott erinra, att
jag i det föregående angivit det belopp, som enligt medicinalstyrelsen borde
med beräkning av en period av tio år för planens genomförande avses för
nästkommande budgetår samt detta belopps fördelning på de olika byggnadsföretag,
som då skulle förekomma. Här vill jag nämna de sammanlagda
beloppen även för de efterföljande budgetperioderna.

Budgetår	Belopp kronor
1928—1929 ...............	......................................... 4,086,500
1929-1930 ..............	......................................... 6,650,000
1930-1931 ...............	.......................................... 5,550,000
1931—1932 ...............	.......................................... 5,735,500
1932—1933 ...............	.......................................... 4,950,000
1933—1934 ...............	......................................... 4,250,000
1934—1935 ...............	......................................... 3,950,000
1935—1936 ...............	......................................... 2,850,000
1936—1937 ..............	.......................................... 2,850,000
1937—1938 ...............	.......................................... 3,362,000
	Summa kronor 44,234,000

Tid för planens
genomförande.

Driftkost naderna.

Departe mentschefen.

Behovet av
planmässiga
åtgärder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Redan i det anförande, vari jag hemställde om uppdrag åt medicinalstyrelsen
att inkomma med det senast omförmälda förslaget till plan för anskaffande
av ‘platser för den statliga sinnessjukvården, utvecklade jag de omständigheter,
som enligt min mening talade för att arbetet med ökande av antalet
dylika platser borde med all kraft fortsättas och därvid bedrivas efter eu
enhetlig plan. Vid min preliminära anmälan av förevarande fråga till årets
statsverksproposition har jag vidare givit uttryck åt uppfattningen, att frågan
om detta fortsatta arbete borde i hela sin vidd upptagas till behandling vid
1928 års riksdag. I dessa hänseenden tillåter jag mig fördenskull att hänvisa
till mina vid nämnda tillfällen gjorda, i det föregående i väsentliga
delar återgivna uttalanden. Här må det dock tillåtas mig att därutinnan
ytterligare framhålla följande.

Avhjälpandet av den rådande platsbristen på hospitalen har alltmera kommit
att framstå som en av de mest betydelsefulla bland våra sociala frågor. Siffran
å exspektanter till statshospitalen, d. v. s. sjuka som förklarats berättigade
till inträde å hospital men ej kunnat erhålla plats därstädes, har de sista
åren varit högre än någonsin tidigare. Den uppgick vid 1926 års slut
till 5,897 och var den 1 mars 1928 5,777. Huru antalet stegrats och huru
exspektauterna fördela sig efter den tid, då rätt till inträde beviljades, framgår
av eu redogörelse, som jag lämnade till propositionen nr 111 till 1927 års
riksdag och till vilken jag ber att nu få hänvisa. Här vill jag blott nämna, att
för omkring eu femtedel av samtliga exspektanstiden varat mera än fem år.

Siffrorna för antalet av dem, som sålunda sökt men ej kunnat erhålla
plats å hospitalen, äro i och för sig beklämmande stora men uttrycka dock
ej hela vidden av det vårdbehov, som för närvarande icke kan tillgodoses.
Det har visat sig, att ökningen av exspektantantalet fortgått trots tillkomsten
undan för undan av nya hospitalsplatser. Detta tyder på — något som också
i olika sammanhang har framhållits — att bland annat den långa tid,
som till följd av platsbristen i allmänhet förflyter mellan ansökning om
hospitalsvård och intagningen å hospitalet, gjort att det i många fall ansetts
lönlöst att ingiva sådan ansökan. Det förhåller sig ju också så, att de från
de lokala myndigheterna anmälda fallen av sinnessjukdom äro mycket flera än
exspektantfallen; skillnaden är så stor, att den ej torde kunna förklaras
enbart av att alla anmälda fall givetvis icke äro i behov av anstaltsvård.
Ofta torde det just vara de sjuka, för vilka icke ens ansökan om plats på
hospital gjorts, som skulle vara mest i behov av anstaltsvård.

De beklagansvärda sjuklingar, för vilka vård sålunda icke kan beredas,
vistas i allmänhet antingen i hemmen eller på fattigvårdsanstalterna. Detta
medför icke blott att de i många fall gå miste om möjligheten att återvinna
hälsa eller att sjukdomen under exspektanstiden förvärras och onödiga
lidanden tillskyndas dem; även deras omgivning beredes härigenom allvarliga
svårigheter och obehag.

Sist avsedda omständigheter hava föranlett vidtagande av särskilda åtgärder.
Sålunda beslöt. 1927 års riksdag med anledning av nyssnämnda
proposition nr bil sådant tillägg till fattigvårdslagen, att kommun skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

kunna enligt vissa regler från landsting erhålla gottgörelse för kostnad för enskild
vård åt fattigvårdsberättigade hospitalsexspektanter samt åt sinnessjuka,
vilka, elmru ej återställda, utskrivits från hospital för att bereda plats för
mera vårdbehövande. Kungl. Maj:ts förslag var ytterst föranlett av en framställning
av riksdagen i skrivelse den 24 maj 1922 (nr 172). I denna hade
åberopats andra lagutskottets utlåtande nr 20, däri anförts, att åtminstone
under den ganska avsevärda tid, som måste förflyta till dess av riksdagen
beslutade hospitalsbyggnader hunnit verkställas, särskilda åtgärder vore av
nöden till avhjälpande av de svåraste av de utav den nuvarande bristen på
anstaltsplatser föranledda missförhållandena. I anslutning till redogörelsen
för denna skrivelse uttalade jag vid förslagets framläggande, att det icke
syntes behöva befaras, att förslaget skulle komma att inverka fördröjande
på anskaffandet av nya anstaltsplatser.

Yidare har 1928 års riksdag i anledning av motion beslutat ändring av
fattigvårdslagen i en annan riktning. Enligt denna lag skulle kommun den
1 januari 1931 vara försedd med erforderliga anstaltsutrymmen, bland annat
för omhändertagande av sinnessjuka i fall som förut omförmälts. Tidigare
hade visst undantag fastställts från denna regel, och 1928 års riksdag har
nu beslutat sådant förtydligande härav, att Kungl. Maj:t skall kunna, där
omständigheterna därtill föranleda, helt eller delvis medgiva uppskov till
utgången av år 1933 med fullgörande av skyldigheten att ordna anstaltsfrågan.
I andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande i frågan (nr 3) återgavs
vad jag till årets statsverksproposition yttrat rörande åtgärder för planmässig
anskaffning av hospitalsplatser. Därefter anfördes, att planens genomförande
skulle medföra, att behov av särskilda anordningar för sinnessjuka och sinnesslöa
å fattigvårdsanstalterna i väsentlig grad minskades. Om hänsyn ej toges
till det läge, vari frågan om vården av sinnessjuka och sinnesslöa sålunda befunne
sig, kunde kommunerna komma att åsamkas onödiga byggnadskostnader.

Till de humanitära skäl, som av nyss antydd anledning kraftigt tala för tillfredsställande
av behovet av ökade vårdmöjligheter, komma med hänsyn till
vad senast anförts vissa betydelsefulla omständigheter av annan natur. Med
hänsyn till fattigvårdslagens berörda bestämmelser är det nämligen i hög
grad önskvärt icke blott att antalet statliga vårdplatser ökas utan även att det
fastslås, i vilken omfattning staten påtager sig att ombesörja erforderlig
anstaltsvård åt sinnessjuka och sinnesslöa; förrän detta blir klart — säges
det med viss rätt från kommunalt håll — kunna kommunerna icke bedöma,
huruvida och i vilken omfattning de vid ordnande av sin i fattigvårdslagen
ålagda skyldighet att hålla anstalter böra taga hänsyn till beredande av
vårdmöjlighet för vårdbehövande av nyssnämnda kategorier. Ett klargörande
i detta hänseende är av aktuell betydelse också på den grund, att på sina
håll intresse finnes för att genom landsting eller kommunalförbund vidtaga
åtgärder för ordnande av anstaltsfrågan, i den mån den icke skulle komma
att lösas genom statens försorg.

Att ett upptagande till prövning av detta spörsmål i hela dess vidd icke
längre bör undanskjutas beror, såsom jag i de nyss åberopade uttalandena

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Framställningar
i
frågan till
Kungl. Maj:t

antytt, även därpå, att ett osedvanligt stort antal förslag angående omfattande
nybyggnader eller om- och tillbyggnader av sinnessjuk- och sinnesslöanstalter
nu är beroende på Kungl. Maj:ts prövning, samt att de frågor, som avse omändring
av ledigblivna kasernetablissement, av andra skäl, framför allt hänsyn
till vederbörande städer, omedelbart böra företagas till avgörande. Det
lärer vara nödvändigt, att man vid bedömande av ifrågavarande förslag och
vid deras vägande mot varandra kan se dem, icke isolerade utan såsom led

1 en gemensam plan. När det gäller att taga ståndpunkt till de omfattande
anslagskrav, som torde böra framläggas för årets riksdag, lärer det också
vara önskvärt, att möjlighet finnes för bedömande, huruvida de åtgärder,
varom statsmakterna kunna vilja fatta beslut, verkligen är o ägnade att föra
fram till målet — tillräckligt antal sinnessjukplatser — eller om de måste
inom kort följas av nya ansträngningar i sådant syfte.

Att den nu uttalade uppfattningen om behovet av snara och omfattande åtgärder
för anskaffande av sinnessjukplatser är allmänt omfattad har kommit
till uttryck icke blott i de inom riksdagen år 1927 gjorda uttalandena i denna
riktning, för vilka jag förut redogjort, utan även i åtskilliga framställningar i
frågan, som inkommit till Kungl. Maj:t.

Sålunda har svenska fattigvårds- och barnavårdsförhundet i skrivelser den

2 november 1925 och den 28 december 1927 gjort framställning i sådan riktning.
I förstnämnda skrivelse har förbundet framhållit, att bristen på vårdplatser
för sinnessjuka sedan flera decennier berett landets fattigvårdsstyrelser
betydande svårigheter vid fattigvårdens handhavande.

De vådor och olägenheter av skilda slag, som det nuvarande tillståndet
medförde, vore enligt förbundet huvudsakligen följande.

1) De vårdbehövande sinnessjuka, som icke kunde beredas plats å hospital,
tillfogades i regel svåra lidanden, vartill komme, att de möjligheter till
förbättring i deras tillstånd, som kunde förefinnas, allvarligt äventyrades.

2) Många brott beginges av sinnessjuka, som icke kunde bliva föremål för
behövlig tillsyn och vård under väntan på plats på statens hospital. Även
i andra avseenden hade saknaden av möjlighet att internera de sinnessjuka
svårartade följder.

3) Planläggningen av kommunernas ålderdomshem försvårades, enär fattigvårdsstyrelserna
måste taga hänsyn till nödvändigheten av sinnessjukas omhändertagande,
ofta nog för mycket lång tid, i avvaktan på att de kunde
erhålla plats å sinnessjukanstalt. Yidare kunde ålderdomshemmen, när de
måste hysa ett antal sinnessjuka, icke i allmänhet bereda sina skyddslingar
den ro och den trevnad, som önskligt vore och gällande fattigvårdslagstiftning
avsåge.

4) Pattigvårdslagen tillförsäkrade kommunerna gottgörelse från landstingen
för vård på statens hospital av fattiga sinnessjuka. Syftet med denna bestämmelse
hade endast i ringa omfattning kunnat förverkligas på grund av
den rådande platsbristen å hospitalen.

I sistnämnda skrivelse har förbundet betonat angelägenheten av att sinnessjukvårdens
anstaltsfråga bleve löst så snabbt som möjligt och framhållit,
att skälen därför under den senaste tiden ytterligare vunnit i styrka; förbundet
hemställde förty, att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga
plan för ordnandet inom en tid av tio år av anstaltsväsendet för sinnessjukvården.

Kanyl. Maj ds proposition nr 165.

I skrivelse den 25 november 1925 samt genom resolution vid möte den o
september 1926 bär Sveriges fattigvårdsfunktionärers riksförbund under åberopande
av det svåra missförhållande, som rådande platsbrist på hospitalen
medförde för fattigvården, hemställt hos Kungl. Maj:t att genom effektiva
åtgärder skyndsamt avhjälpa nämnda platsbrist; nyanskaffningen av det erforderliga
antalet vårdplatser borde ske under en tidrymd av högst 10 år.
I samma riktning har Sveriges läkarförbund tidigare uttalat sig i skrivelse
den 23 augusti 1925.

Vidare har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län med skrivelse den 15
november 1926 överlämnat av 1926 års landsting i länet beslutad hemställan till
Kungl. Maj:t, att snara och effektiva åtgärder måtte vidtagas för avhjälpande
av den svåra platsbrist, som förelåge vid hospitalen.

I skrivelse den 14 mars 1927 har slutligen de skånska landstingens sociala
kommitté, efter utredning angående vårdbehovet för olika slag av vårdbehöyande,
framhållit angelägenheten av att frågorna rörande den statliga vården av sinnessjuka
och sinnesslöa ofördröjligen fördes fram till avgörande och att
statsmakterna därvid genom att klart fastställa sitt arbetsprogram för den
närmaste framtiden gåve landstingen en säker vägledning för bedömandet
av de arbetsuppgifter, som återstode och för vilkas tillgodoseende de sålunda
borde arbeta vidare.

Då jag i enlighet med vad nyss yttrats anser, såväl att statsmakterna
omedelbart böra vidtaga omfattande åtgärder för åstadkommande av nya statliga
sinnessjukplatser som ock att dessa åtgärder böra ses som led i en plan
för ett fullständigt fyllande av platsbehovet, vill jag emellertid därmed ingalunda
hava sagt, att statsmakterna nu skola fatta avgörande ståndpunkt till nagon
detaljerad plan i dylikt hänseende, vare sig så att beslut fattas att på visst
sätt och inom viss tid fylla det totala platsbehovet eller så att det liemställes
hos riksdagen om åtagande av ett sammanlagt utgiftsbelopp. stort nog att
täcka kostnaderna för tillfredsställande av detta behov, av vilket belopp då
viss del skulle anvisas för varje budgetår. Vad jag avser iir endast, att statsmakterna
böra för sig klargöra det resultat, som de anse inom viss tid böra
vinnas, och att alltså den nu och i framtiden förestående prövningen av
föreliggande byggnadsfrågor sker under vederbörligt hänsynstagande därtill.

Den första fråga, som möter, då det gäller att bestämma det mål, statsmakterna
således torde böra föresätta sig, är i enlighet med vad förut antytts
den som rör uppskattningen av platsbehovets storlek. Medicinalstyrelsen
har, såsom i det föregående anförts, på olika beräkningssätt kommit fram
till den uppfattningen, att behovet av vårdplatser på hospital kan beräknas
uppgå till 3 pro mille av folkmängden. Det må till dessa medicinalstyrelsens
beräkningar anmärkas, att enligt senaste siffror summan av å hospital
vårdade och exspektanter motsvarar 2.9 pro mille av folkmängden. Detta gör.
att man med användande av samma beräkningssätt som medicinalstyrelsen
tillämpade vid uppgörandet av sin plan år 1925, då styrelsen i detta hänseende
räknade med eu siffra av 2.59, nu skulle komma till ett platsbehov av betydligt
mera än 3 pro mille. Å andra sidan har de skånska landstingens sociala
kommitté i sin nämnda skrivelse stannat vid en något lägre siffra, i det att
den ansett den verkställda utredningen giva vid handen, att behovet av vårdplatser
å hospital skulle motsvara omkring 2.5 8 pro mille av befolknings -

Plaisbehov i
sforle/.-

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

siffran. Härtill kommer emellertid ett antal sinnessjuka, motsvarande 0.6
pro mille, som enligt kommittén skulle kunna vårdas å enkelt inredda vårdhem.
Sammanlagt anser kommittén alltså anstaltsvård erforderlig för närmare
3.2 pro mille av befolkningen.

Det är tydligen av många skäl icke möjligt att exakt beräkna behovet av
anstaltsplatser vid en tidpunkt i framtiden. Även en beräkning i förhållande
till folkmängden måste bliva i hög grad approximativ, men eu dylik beräkning
lärer dock vara den väg, man närmast har att gå. Med hänsynstagande
till samtliga i det föregående berörda, på frågan inverkande omständigheter
synes man i detta hänseende berättigad att vid förevarande ärendes behandling
utgå från siffran 3 pro mille såsom grundläggande för platsbehovet
inom riket med undantag för de tre största städerna. Att ett sådant
antagande icke bör bliva bindande i ena eller andra riktningen torde
jag senare bliva i tillfälle att utveckla, därvid jag dock även vill framhålla
betydelsen av att en bestämd begränsning fastslås såsom grundval
för frågans behandling. Omedelbart vill jag tillägga, att jag med nämnda
siffra avser endast sådana sinnessjuka, som äro i behov av verklig anstaltsvård,
alltså å ena sidan icke sinnesslöa och å andra sidan icke heller sådana
sinnessjuka, som kunna omhändertagas på enklare vårdhem eller i s. k.
familjevård.

Med denna utgångspunkt har medicinalstyrelsen — med starkt betonande
av beräkningarnas approximativa beskaffenhet — uppskattat det platsbehov,
som med hänsyn till nuvarande förhållanden återstår att fylla för riket med
bortseende från den sinnessjukvård, som avtalsmässigt skall bestridas av
städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, till 4,361 platser. Därvid har
styrelsen utgått från att samtliga nu befintliga liospitalsplatser bliva disponibla
för sinnessjuka och att alltså fullständig evakuering av de sinnesslöa
sker. Därjämte har emellertid styrelsen ansett sig böra taga hänsyn
till väntad stegring av folkmängden och på denna grund beräknat, att vid
utgången av den kommande tioårs-, respektive femtonårsperioden det erforderliga
antalet vårdplatser skulle — med samma utgångspunkt — vara 5,282,
respektive 5,680 platser större än det nu befintliga.

Vid sistnämnda uppskattning har medicinalstyrelsen stött sig på eu från
statistiska centralbyrån erhållen approximativ beräkning av folkmängden vid
utgången av åren 1937 och 1942. I den skrivelse, varmed denna beräkningöverlämnats,
har centralbyrån emellertid anfört, att alla dylika beräkningar
om befolkningens framtida storlek måste bliva särdeles osäkra och att alltså
de lämnade siffrorna vore helt hypotetiska. Redan denna omständighet gör
enligt min mening, att man vid uppgörande av en plan för anskaffande av
sinnessjukvårdsplatser icke bör taga så stor hänsyn till en väntad ökning
av folkmängden, som medicinalstyrelsen sålunda gjort.

Härtill komma vissa omständigheter, som i och för sig äro ägnade att
motverka en fortgående stegring av platsbehovet. Jag syftar härvid i första
hand på den i det föregående berörda s. k. familjevården. Denna har ju
hittills endast bedrivits i ganska ringa omfattning, och några säkra slutsatser

Kungl. Maj:ts proposition in• 165.

om dess värde kunna därför ännu icke dragas. Det vill emellertid synas,
som om denna vårdform skulle vara av betydelse för nedbringande av behovet
av egentlig anstaltsvård. Frågan om utveckling och reglering av familjevården
är för närvarande under utredning i samband med av medicinalstyrelsen
i skrivelse den 14 september 1926 begärd undersökning om
s. k. dispensärvård för sinnessjuka. Denna vårdform skiljer sig från familjevården
egentligen däri, att de sjuka ej bliva att anse som hospitalspatienter
och att kostnaderna icke komma att drabba staten. Det är min förhoppning,
att denna utredning skall i båda nämnda hänseenden leda till positiva resultat
och att det alltså skall bliva möjligt att genom utvidgad familjevård, liksom
även genom dispensärvård, åstadkomma en avlastning från sinnessjukhusen.
Vid den pågående utredningen lärer även komma att undersökas, i vad
mån en utvidgad familjevård kan vara ekonomiskt fördelaktig för statsverket,
något som hittills synts vara fallet. Oavsett detta torde det redan nu kunna
sägas, att vård utom anstalt i många fall är önskvärd såsom ett medel att
befrämja hälsans återställande. Dessa omständigheter böra givetvis hållas
i sikte vid bedömande av frågor av nu förevarande beskaffenhet. — Yidare
vill jag framhålla, att den omständigheten att platsantalet på sinnessjukhusen
ökas måste komma att i och för sig motverka en fortgående ökning av vårdbehovet.
I och med det att platsernas antal blir så stort, att sinnessjukvård
kan omedelbart vid insjuknandet beredas de sinnessjuka, ökas nämligen
möjligheterna till sjukdomarnas botande och alltså till förebyggande av
uppkomsten av kroniska fall med stadigvarande behov av anstaltsvård. —
Därjämte bör i detta sammanhang framhållas den inverkan ett legaliserat
steriliseringsförfarande kan komma att medföra. Jag vill erinra, att enligt
Kungl. Maj:ts den 30 december 1927 lämnade bemyndigande jämväl denna
fråga för närvarande är föremål för utredning. Därest ett dylikt förfarande
kommer till stånd, lära visserligen dess verkningar endast efter längre tid
kunna i högre grad visa sig; i enstaka fall torde det dock omedelbart kunna
minska behovet av anstaltsinternering.

Uppenbar ligen skulle också — i varje fall till dess platsanskaffningen
närmar sig sin fullbordan — platsbehovets stegring motverkas, därest i
större omfattning komme att tillämpas den i annat sammanhang berörda
anordning, som innebär, att utskrivning av obotliga patienter för att bereda
plats åt mera vårdbeliövande uppmuntras genom viss gottgörelse för vårdkostnaden.

Betydelsen av sålunda berörda omständigheter är uppenbarligen icke möjlig
att nu uppskatta. Det synes mig emellertid icke orimligt att antaga, att
desamma skola kunna medföra, att platsbehovet icke kommer att ökas i
proportion till folkmängden.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört synes det mig, att det antal
anstaltsplatser, på vilkas anskaffande man för närvarande har att inrikta sig,
bör kunna beräknas med utgångspunkt från behovet med nuvarande folkmängd
eller — med tillämpning av regeln av 3 pro mille och nuvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Vårdnadsskyl
digheten och
eventuell fördelning

därav.

platsantal å hospitalen, sedan C-paviljongerna i Lund tagits i bruk — till
(15,959 — 11,677) 4,282 platser. Detta antal lärer emellertid med hänsyn till
ovissheten av i vad mån nyss berörda faktorer kunna motverka platsbehovets
stegring i samband med folkmängdens ökning böra något avrundas uppåt,
förslagsvis med ungefär 500 platser. Därigenom skulle den erforderliga ökningen
i platsantalet för att tillgodose behovet om 10 år, såvitt nu kan förutses,
komma att uppskattas till omkring 4,800 platser. Jag vill emellertid
i detta sammanhang ytterligare betona, att den närmare bestämningen av
detta antal icke för närvarande har någon direkt praktisk betydelse; det
antal vårdplatser, för vilkas anskaffande åtgärder nu kunna vidtagas, faller
otvivelaktigt inom ramen för platsbehovet, sådant det redan för närvarande
kan konstateras. Ytterligare vill jag betona, att, liksom medicinalstyrelsens
förslag, denna beräkning bygger på att särskilda vårdplatser anskaffas
åt sinnesslöa, så att de ej vidare komma att upptaga hospitalsplatser. För
närvarande föreliggande och i den framlagda planen ingående förslag fylla
icke helt detta önskemål; de förarbeten, som pågå för frågans lösning, giva
emellertid förhoppning, att målet skall kunna nås under den blivande byggnadsperioden.
Slutligen vill jag till förekommande av missförstånd nämna,
att den omständigheten, att det nu uppskattade platsbehovet är mindre än
det redan konstaterade exspektantantalet, har sin förklaring i att i den senare,
men ej i den förra, siffran ingå patienter från de tre storstäderna.

Yad härefter angår den omfattning, i vilken staten bör hava att tillgodose
det sålunda konstaterade vårdbehovet, må först erinras att, såsom redan
inledningsvis antytts, 1901 års sinnessjukstadga uppenbarligen utgår från
den uppfattningen, att sinnessjukvården är eu statens angelägenhet, med
det undantag allenast som sammanhänger med de förenämnda upptagningsanstalterna
inom de olika länen. På samma uppfattning vilar även det
senast utarbetade förslaget till ny lagstiftning i ämnet, ehuru däri jämväl
beaktas det förhållandet, att kommunala sinnessjukanstalter finnas eller
kunna tänkas uppkomma. Vidare bör beaktas, att enligt vad förut anförts
den kommunala fattigvården är skyldig att i särskild ordning ombesörja
vård åt sådana fattigvårdsberättigade sinnessjuka, som icke kunna erhålla
vård å sinnessjukhus. Vad angår de sinnesslöa upptager ju i enlighet med
vad tidigare erinrats sinnessjukstadgan en bestämmelse, genom vilken statens
principiella villighet att ombesörja vård åt vissa grupper av sinnesslöa får
anses erkänd.

Delvis med utgångspunkt från fattigvårdslagens berörda stadganden har
under senaste tiden på sina håll uppkommit intresse inom landsting och
kommuner för att i viss mån bidraga till sinnessjukvårdens och sinnesslövårdens
ordnande. Detta har tagit sig uttryck exempelvis i nyssnämnda
skrivelse från de skånska landstingens sociala kommitté, i vilken anföres bland
annat, att därest staten vidtager tillräckliga åtgärder för omhändertagande
av de sinnessjuka, som äro i behov av vård å hospital, det icke för nämnda
landsting skulle erbjuda några oöverkomliga svårigheter av organisatorisk art

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

att genom enkla vårdhem omhändertaga det återstående antalet sinnessjuka,
som är i behov av anstaltsvård.

Det är uppenbart, att den villighet, som sålunda kan finnas hos kommunala
organisationer att av egen drift bidraga till frågans lösning, bör beaktas
i förevarande sammanhang. Visserligen vill jag här ånyo erinra om det
vid 1925 års rilcsdag gjorda uttalandet, att vård å statsanstalt bör beredas
alla de sinnessjuka, som över huvud behöva anstaltsvård. Vid behandling
av förenämnda, år 1927 framlagda förslag till ändring av fattigvårdslagen
anförde jag också (proposition nr 111, sid. 22), att en utväg att avhjälpa
platsbristen visserligen skulle vara att lämna statsbidrag till kommuner eller
kommunalförbund till anordnande av kommunala sinnessjukanstalter men att
med hänsyn till nyssnämnda uttalande vid 1925 års riksdag det icke läte
sig göra att för det dåvarande gå fram på denna väg. V id ärendets behandling
i kamrarna framhöll jag ytterligare, att avsikten med nyssnämnda lagförslag
icke vore att göra ett avsteg från det åberopade uttalandet, vilket
innebure en princip, som alltjämt borde uppehållas.

Den sålunda godkända principen lärer emellertid ej behöva innebära, att
statsmakterna icke skulle hava anledning att med tillfredsställelse hälsa de
åtgärder, som från kommunalt håll kunna vidtagas för tillfredsställande av
det så att säga mera sekundära vårdbehovet, som alltså icke avser vård å
med fullständig medicinsk utrustning försedda anstalter. Det skulle vara
förenat med allt för stora kostnader att bereda anstaltsvård för alla sinnessjuka,
på samma gång som detta skulle vara att onödigt inskränka på deras
berättigade krav att få vistas i hemorten, så länge deras sjukdom det
medgiver. Det kommunala initiativet har alltså på detta område en betydelsefull
uppgift att fylla.

I olika sammanhang har framhållits, att det för landstingens och eventuellt
blivande kommunalförbunds arbete på detta område är av stor betydelse
att erhålla säker kännedom om i vilken utsträckning staten har för
avsikt att ombesörja sinnessjukvård, respektive i vilken omfattning utrymme
finnes för kommunala åtgärder. Med hänsyn till nyssnämnda vid 1925 års
riksdag uttalade princip kan det därvidlag uppenbarligen icke bliva fråga
om någon verklig gränsbestämning mellan olika slag av vårdbehov eller
vårdnadsskyldighet. Vid sådant förhållande lärer det vara tillfyllest, därest
det kommer till uttryck från statsmakternas sida, att deras ståndpunkt är,
att de hava att sörja för all erforderlig anstaltsvård, att de uppskatta platsbehovet
till visst antal i förhållande till folkmängden i riket i dess helhet,
att de följaktligen avse att inom viss tid ombesörja anskaffande av vårdplatser
till detta antal men att det icke kan förväntas, att ytterligare åtgärder i sådant
hänseende från statens sida komma att under samma tid vidtagas. Denna
uppfattning skulle i anslutning till det förut anförda innebära, att gränsen
sattes så, att statsmakternas tillkännagivna avsikt vore att anskaffa vårdplatser
till sådant antal, att det, därest så erfordras, motsvarar 3 anstaltsplatser
på varje tusental av befolkningen. Den njrss förordade reduktionen, då det
gäller att bestämma det antal nya platser, som bör beredas inom tio år.

Sättet för
platsbehovets
fyllande.

De särskilda
delarna av
en förordade
planen.

Det totala
platsantalet.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

innebiir allenast, att jag av anförda skäl ansett förhoppning finnas, "att nyssnämnda
förhållandetal småningom skall något sjunka; skulle så icke bliva
fallet, bör av det anförda följa, att antalet vårdplatser bör ökas helt upp
till 3 pro mille.

För anskaffandet av de erforderliga platserna å statliga anstalter har medicinalstyrelsen
uppgjort olika alternativ. Anledningen härtill är närmast det
av 1927 års riksdag gjorda, förut återgivna uttalandet, att behovet av ökat
antal vårdplatser i första hand syntes böra tillgodoses genom uppförande av
nya hospital. På grund härav har medicinalstyrelsen uppgjort ett förslag,
som bygger uteslutande på att erforderliga byggnadsföretag skulle gestaltas
såsom nyuppförande av hospital. För egen del har styrelsen emellertid förordat
ett annat förslag, som visserligen går ut på att nybyggandet huvudsakligen
skulle avse nya hospital, men dock i fall, där särskilda omständigheter
framför allt av ekonomisk natur föreligga, upptager tillbyggnader av befintliga
anstalter. Grunden till riksdagens berörda uttalande lärer närmast hava varit,
att det ansågs önskvärt, att sinnessjukvårdsanstalterna bliva så vitt möjligt
spridda över landet, så att avstånden från hemorten till respektive anstalter
bliva så små som möjligt. Givetvis äro sådana synpunkter beaktansvärda.
Med hänsyn till de mycket stora kostnader, som under alla förhållanden måste
bliva förenade med platsbehovets fyllande, synas mig emellertid desamma böra
modifieras i sådana fall, där ekonomiska skäl av särskild styrka göra det
önskvärt. Vid prövning av det av medicinalstyrelsen förordade alternativförslaget
har jag funnit sådana omständigheter föreligga i de fall, där medicinalstyrelsen
förordat tillbyggnad av äldre hospital. I princip ansluter jag
mig alltså till det av medicinalstyrelsen tillstyrkta alternativet — förslaget
C — till plan för platsbehovets fyllande. I vissa hänseenden hava emellertid
omständigheter inträffat, som föranleda en modifikation i själva planen eller
i kostnadsberäkningarna för dess genomförande.

Beträffande den föreslagna fördelningen av Jcostnadsbeloppet på de särskilda
åren i perioden tillåter jag mig att hänvisa dels till den förut lämnade
redogörelsen, dels beträffande mera specificerade uppgifter till medicinalstyrelsens
plan.

De modifikationer, som böra vidtagas i medicinalstyrelsens förordade
alternativförslag, hänföra sig dels till det totala platsantal som bör anskaffas,
dels ock till de särskilda, i planen ingående byggnadsförslagen och platsantalet
beträffande dessa.

Vad först angår det totala platsantalet, utgör den nyss förordade minskningen
i uppskattningen av platsbehovet, om man tills vidare utgår från
en 10-årig byggnadsperiod och från att fullständig evakuering av de sinnesslöa
skall kunna ske under perioden, (5,282—4,800) 482 platser. Denna
minskning synes närmast böra föranleda, att man för närvarande icke behöver
beräkna det i planen upptagna nya hospitalet i Gävleborgs län för mera än
000 platser i stället för 1,089 platser. Härutinnan kan dock givetvis i sinom

Kungl. Majds proposition nr ISO. 29

tid ändring föranledas av jämkning, på sätt i det följande antydes, beträffande
någon eller några av de andra posterna i planen. Enligt planförslaget
tänkes hospitalet för Gävleborgs län påbörjat först under budgetåret
1933—1934, och under de fem år, som återstå till dess alltså definitiv
ståndpunkt till frågan om uppförande av detta hospital bör tagas, lärer
överhuvud större klarhet kunna vinnas i frågan, huruvida den av mig förordade
reduktionen i det för framtiden beräknade platsbehovet varit befogad
eller om redan på den grund att så icke varit fallet hospitalet bör uppföras
med den av medicinalstyrelsen förordade storleken.

Yad angår planen i övrigt, har den huvudsakliga utgångspunkten för
densammas uppgörande uppenbarligen varit, att det borde tillses, huruvida
ledigblivande Tcasernetablissement kunde användas för ändamålet. Mot
vad medicinalstyrelsen i sådant hänseende, i samförstånd med kasernkommittén,
beräknat har jag i huvudsak intet att erinra. I fråga om Yänersborgsanstalten
vill jag emellertid framhålla, att viss jämkning i planen kan komma
att föranledas av den utveckling, som frågan om den statliga sinnesslövården
kommer att taga. Jag torde icke här behöva närmare ingå på detta spörsmål;
till viss del därav, nämligen i vad rör asociala imbecilla, återkommer jag
i annat sammanhang, och i övrigt befinner sig frågan ännu på ett förberedande
stadium. Emellertid anser jag mig redan här böra nämna, att
det ifrågasatts att för sinnesslövården taga i anspråk såväl visst kasernetablissement
å Yaxön som även det påbörjade men ej färdigställda infanterietablissementet
invid Lund. Därest åtgärder i sådan riktning komma att
vidtagas, skulle måhända den blivande anstalten i Yänersborg kunna i sin
helhet reserveras för sinnessjuka i stället för enligt planen till endast två
tredjedelar. Härigenom skulle för den egentliga sinnessjukvården vinnas
ytterligare 286 vårdplatser. Yidare bör nämnas, att förhoppning finnes, att vid
anstalten skall kunna anordnas en öppen-dörr-paviljong om minst 20 platser.

Jämväl beträffande de platser, som skulle anskaffas på annat sätt än genom
utnyttjande av lediga kaserner, anser jag förslaget i huvudsak väl grundat.
Dock synes mig frågan om platsen för uppförande av ett blivande
hospital utöver det i Västerbotten ifrågasatta tills vidare böra stå öppen;
avgörandet lärer bland annat böra bliva beroende av huru eu lämplig gruppering
av upptagningsområdena bäst kan främjas.

Yad särskilt angår de s. k. länsplatserna vid hospitalen, vill jag erinra om
följande. I gällande sinnessjukstadga (§ 46) föreskrives, att sinnessjuk, vilken
är i trängande behov av vård å hospital, skall, till dess plats därstädes kan
beredas honom, för någon kortare tid njuta vård å länslasarett mot avgift,
som landstinget äger bestämma. I sådant fall åligger det emellertid den
sjukes målsman eller annan vederbörande att ofördröjligen göra ansökan om
hospitalsvård, därest sådan ansökan icke redan skett. Enahanda rätt till
vård å lasarett skall tillkomma sinnessjuk, för vilken inträde å hospital beviljats,
då tillfälliga omständigheter hindra hans omedelbara insändande till
hospital. Motsvarande bestämmelse finnes i lasarettsstadgan.

De särskilda
posterna i
forslasret.

Kungl. Maj:ts proposition nr

Den sålunda stadgade skyldigheten att i viss utsträckning bereda vård
åt sinnessjuka hava, som inledningsvis antytts, åtskilliga landsting fullgjort
därigenom, att i samband med statshospitalen upprättats s. k. upptagningsanstalter.
Därvid har så tillgått, att efter medgivande av riksdagen avtal
träffats mellan Kungl. Maj:t och vederbörande landsting av i huvudsak följande
innehåll, nämligen att landstinget skulle vidkännas kostnaden för
uppförande å hospitalsområdet av och den fasta inredningen i eu byggnad,
avsedd för visst efter länets folkmängd lämpat patientantal, att staten skulle
bekosta all den lösa inredningen, att landstingets anstalt skulle införlivas
med hospitalets övriga för sjukvården avsedda avdelningar, så att hospitalets
styrelse berättigades att fritt förfoga däröver, att landstinget skulle erlägga
viss vårdavgift till staten samt att staten och landstinget skulle äga rätt att
uppsäga avtalet med viss uppsägningstid och med skyldighet att, därest
uppsägningen skedde av staten, ersätta landstingets kostnad för byggnaden
med på visst sätt bestämt belopp.

I det av Kungl. Maj:t detta år i proposition (nr 101) för riksdagen framlagda
förslaget till lag om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus
förutsättes det, att landstingens skyldighet att hålla upptagningsanstalter
småningom skall upphöra. I överensstämmelse härmed synes det mig riktigt
att, såsom i förevarande plan antagits, staten efter begagnande av sin
avtalsenliga uppsägningsrätt inlöser de nuvarande upptagningsanstalterna
vid hospitalen. Vad angår Göteborgs upptagningsanstalt, Gibraltar, om 75
vårdplatser, är för övrigt en dylik inlösning uttryckligen avtalad i överenskommelsen
angående stadens övertagande av sin sinnessjukvård. Genom
inlösning av dessa upptagningsanstalter erhållas nya statliga vårdplatser för
jämförelsevis billigt pris, enligt medicinalstyrelsens beräkning 3,500 kronor
per vårdplats. Jag vill i detta sammanhang erinra, att dessa anstalter för
närvarande icke inräknas vid uppskattningen av det befintliga antalet vårdplatser,
liksom att å andra sidan de patienter, som vårdas å de mot upptagningsanstalterna
svarande vårdplatserna, anses såsom exspektanter till
statshospitalen.

I fråga om de i planen upptagna universitetsklinikerna om sammanlagt
300 platser har jag redan förut antytt, att jag har för avsikt att redan i år
föreslå inrättandet av en dylik klinik i Lund. Då konsekvensen härav synes
bliva, att dylika kliniker inrättas såväl vid Uppsala universitet som vid Karolinska
institutet, godkänner jag medicinalstyrelsens förslag att i planen
upptaga dylika kliniker, detta oaktat närmare förslag i dessa hänseenden
ännu icke föreligga. Jag vill emellertid betona, att dessa kliniker med hänsyn
till den medicinska undervisningens behov av studiematerial sannolikt
delvis komma att vara upptagna av patienter, vilkas sjukdom icke är av det
slag, att de falla inom den förordade ramen för vårdbehovets beräkning. Vad
angår kliniken vid Karolinska institutet må vidare tilläggas, att det med
hänsyn till föreliggande plan till utbyggnad av det blivande kliniska centralsjukhuset
i Stockholm, dit kliniken torde böra förläggas, knappast är troligt,
att den kan komma till stånd inom ifrågavarande tioårsperiod.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16ö.

De platser, som avses med posten »nya platser vid hospitalen», skulle
vinnas genom utflyttning av nu i sjukvårdsavdelningarna befintliga personalbostäder.
Enligt vad jag inhämtat, kan det i planen för dylika platser upptagna
antalet, 150, anses lågt räknat.

Jämkningar i det föreslagna platsantalet för vissa av de särskilda anstalterna
föranledas i första hand därav att vid bearbetningen av kasemkommitténs
förslag till ombyggnad av kasernerna i Sala, Örebro och Vänersborg
platsantalet därstädes, på sätt jag senare torde få utveckla, befunnits
kunna fastställas till 380, 360 och 858 i stället för respektive 323, 323 och
849 enligt kasernkommitténs förslag. Då huvudparten av dessa platser,
nämligen hela anstalterna i Sala och Örebro och, tills vidare, en tredjedel av
Vänersborgsanstalten, äro avsedda för imbecilla sinnesslöa, innebär denna
utvidgning emellertid icke någon ökning av antalet för sinnessjukvård tillgängliga
platser.

Vad angår det ifrågasatta hospitalet vid Umeå har medicinalstyrelsen för
detsamma i sin plan upptagit 880 platser. I det senare avgivna byggnadsförslaget
har detta antal höjts till 900. I det förslag, jag i det följande
ämnar framlägga, räknas emellertid med att beslut för närvarande skall fattas
om uppförande allenast av ett hospital om 800 platser. Skillnaden uppkommer
därigenom att jag — med utgångspunkt från att det mest trängande
vårdbehovet först bör fyllas — ansett böra tills vidare anstå med uppförande
av en i styrelsens förslag ingående upptagningspaviljong om 100 platser,
avsedd för akut sjuka av lugnaste slag. Då emellertid genom uppförande
av en sådan upptagningspaviljong ett antal värdefulla vårdplatser kan erhållas
för en jämförelsevis ringa kostnad och paviljongen alltså torde böra
senare komma till stånd, anser jag paviljongen böra medtagas i förevarande
plan. Enahanda är förhållandet beträffande de två, tidigare för sinnesslöa
avsedda paviljonger om tillhopa 200 platser, vilka ingingo i den ursprungliga
planen för Hälsingborgs hospital men enligt statsmakternas beslut hittills
icke kommit till uppförande. De beräknas nu kunna med fördel användas
för sinnessjuka, och deras uppförande skulle innebära tillskapandet
av jämförelsevis billiga vårdplatser. Jag vill i detta sammanhang även nämna,
att jag har för avsikt att föranstalta om utredning, huruvida icke genom
påbyggnad med en våning av de föreslagna paviljongerna för oroliga sjuka
i det blivande Umeåhospitalet ökat antal vårdplatser därstädes skulle kunna
på ett synnerligen ekonomiskt sätt erhållas. Då resultatet av denna utredning
ännu icke kan förutses, anser jag emellertid hänsyn till denna möjlighet
till platsökning icke böra tagas i detta sammanhang. Denna omständighet
ingår däremot bland dem, som bliva att taga i betraktande, då det gäller att
definitivt bestämma platsantalet för den blivande Gävleborgsanstalten. Andra
sådana omständigheter äro, enligt det föregående, blivande beslut om paviljongerna
vid Hälsingborgs och Umeå hospital, möjligheten att disponera
Yänersborgsanstalten i dess helhet för sinnessjukvården samt frågan huruvida
fullständig evakuering av sinnesslöa från hospitalen kommer till stånd
under perioden eller icke. Såsom i det följande skall utvecklas, kunna en -

Jämkningar i
det föreslagna
platsantalet
å de särskilda
anstalterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Nedläggning
av vissa
hospitalsplatser.

Kostnaden
för planens
genomförande.

ligt planen blott omkring 400 sinnesslöa, nämligen de imbecilla, överföras från
hospitalen; angående kostnaderna för de anstalter, som erfordras för övriga
200 ä 300 sinnesslöa liospitalspatienter, föreligger för närvarande ingen utredning.
Vidare vill jag i detta sammanhang anmärka, att därest av nyss
antydd anledning den ifrågasatta psykiatriska kliniken vid Karolinska institutet
icke kommer till utförande under de närmaste 10 åren, även därav
lärer böra följa en ökning av Gävleborgsanstaltens kapacitet.

I det förordade alternativet ingår nedläggning av vissa för närvarande
nyttjade liospitalsplafser. Bland de sålunda avsedda frågorna torde jag nu
endast behöva uppehålla mig vid en, nämligen den som angår nedläggandet
av Malmö asyl. Bedan då beslut fattades om Hälsingborgs hospital förutsattes,
att nämnda asyl med hänsyn till sin ur sjukvårdssynpunkt otidsenliga
beskaffenhet skulle nedläggas, sedan nämnda hospital tagits i bruk.
I överensstämmelse härmed har Kungl. Maj:t den 9 mars 1928 i anledning
av framställning från medicinalstyrelsen på min hemställan beslutat, att
asylen skall snarast möjligt nedläggas. Med hänsyn till rådande platsbrist
kunde det visserligen förefalla tveksamt, huruvida det är tillrådligt att
slopa befintliga platser. Vid besök å asylen har jag emellertid blivit övertygad
om att mansavdelningen därstädes är av den beskaffenhet, att det
icke rimligen kan ifrågakomma att bibehålla densamma för sjukvårdsändamål.
Vad angår kvinnoavdelningen, som icke befinner sig i lika bristfälligt skick,
har, såsom jag senare i dag torde få tillfälle att utveckla, möjlighet yppats
att under viss tid framåt få densamma använd för sinnessjukvård, även efter
ett nedläggande av asylen. Malmö stad har nämligen i visst sammanhang
erbjudit sig att inköpa den fastighet, varå asylen är belägen, samt att till dess
staden till fullo ordnat sin sinnessjukvård enligt förutberörda avtal med
staten använda avdelningen för nyss antytt ändamål. Med hänsyn till det
obetydliga antalet — omkring 70 — av sålunda alltjämt användbara vårdplatser
inom asylen skulle det bliva alltför oförmånligt ur ekonomisk synpunkt
att bibehålla avdelningen såsom statlig vårdanstalt. För besluts
fattande just nu talade dessutom vissa andra omständigheter, som jag torde
få tillfälle att i annat sammanhang utveckla.

Vad härefter angår kostnadsberäkningarna, framgå de modifikationer i
medicinalstyrelsens uppskattning därutinnan, som föranledas av numera verkställd
bearbetning av de särskilda, nu föreliggande byggnadsförslagen, av den
översikt, som jag har för avsikt att avslutningsvis lämna. Här vill jag blott
nämna, att de nu beräknade kostnaderna för de anstalter, varom förslag
äro avsedda att föreläggas 1928 års riksdag, uppgå till betydligt mera än 2
miljoner kronor mindre, än som i planen eller senare framlagda förslag —
med hänsyn till ärendenas dåvarande läge — upptagits. De modifikationer
i kostnadsberäkningarna, som beträffande ett par av förslagen kunna tillkomma
på grund av att vissa detaljer i och för utredning ställts på framtiden,
äro med all sannolikhet icke större, än att de i stort sett rymmas inom
den till större ombyggnadsarbeten beräknade posten av 350,000 kronor i
genomsnitt för varje år. I detta sammanhang bör visserligen anmärkas, att

Kungl. Maj-ts proposition nr 165.

den uppskattade kostnaden för Umeåhospitalet överstiger den kostnad per
vårdplats, som medicinalstyrelsen i planen räknat med för nybyggda hospital.
Denna omständighet är emellertid till icke ringa del betingad av vad jag nyss
anfört rörande uteslutandet tills vidare av den i medicinalstyrelsens förslag
ingående upptagningspaviljongen och beror för övrigt till stor de! på hospitalets
nordliga läge, som nödvändiggjort särskilda anordningar. Med hänsyn
därtill lärer nämnda överskridande icke på detta stadium behöva medföra
rubbning i kostnadsberäkningarna för andra anstalter. Tvärtom synes man
vara berättigad antaga, att en fortsatt noggrann prövning av förslagen ur
besparingssynpunkt skall, liksom beträffande de föreliggande förslagen, kunna
medföra viss reduktion av de beräknade kostnaderna. Härtill har emellertid
hänsyn ansetts icke böra tagas i nu föreliggande beräkningar, vilka alltså
erfarenhetsmässigt därutinnan erbjuda viss säkerhetsmarginal.

Till sammanfattning av vad jag sålunda anfört ber jag att få hänvisa till
följande översikt över hur den förordade planen skulle te sig efter de av mig
nu berörda jämkningarna.

Anstalt	Sinnes- sjuka	Sinnes- slöa	Kostnad kronor
Yäxjö hospitals utvidgning...................................	460	—	2,760,000
Visby hospital .........................................................	200	—	2,200,000
Umeå » ........................................................	800	—	7,000,000
Upptagningspaviljong vid Umeåhospitalet .........	100	—	560,000
Vänersborgs kaserner ............................................	572	286	2,525,000
Jönköpings » .............................................	1,200	—	6,000,000
Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital.........	200	—	1,000,000
Nya platser vid hospitalen ..................................	150	—	525,000
Länsplatser » » ....................................	325	—	1,137,500
Psykiatrisk klinik i Lund......................................	102	—	724,000
Kliniker i Stockholm och Uppsala ...................	200	—	2,000,000
Sala kaserner..........................................................	—	380	1,264,000
Örebro kaserner ......................................................	—	360	1,354,000
Tillbyggnad av Piteå hospital ..............................	148	—	2,200,000
Hospital i Gävleborgs län ..................................	600	—	4,800.000
Större omändringsarbeten......................................	—	—	3,500,000
Summa	5,057	1,026	39,549,500
Från antalet platser för sinnessjuka................. avgå till indragning avsedda platser å Malmö asyl .........................................................			......... 5.057 . 124
Visby hospital.....................................................			. 63
Vadstena hospital...,..............................................			66 253

Återstår nyanskaffning av platser för sinnessjuka 4,804

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 139 haft. (Nr 165.) 551 ss 3

Kungl. Majds proposition nr 165.

Sammanlagda antalet liospitalsplatser för sinnessjuka skulle efter förslagets
genomförande uppgå till omkring (11,677 + 4,804)16,500.

Tid för pla- Det återstår ännu att taga mera bestämd ståndpunkt till frågan, liuru
"''''förande’1'' tid som bör beräknas för genomförande av ifrågavarande plan. Med

hänsyn såväl till den trängande beskaffenheten av det aktuella platsbehovet
som ock till förut anförda, med övergångsbestämmelserna till fattigvårdslagen
sammanhängande omständigheter synes det mig i och för sig önskvärt, att
platsanskaffningen sker i så snabbt tempo som möjligt. Härtill kommer,
att i avtalen med de städer, där kasernerna skulle användas till vårdanstalter
— vilka avtal t. f. chefen för försvarsdepartementet senare i dag torde komma
att anmäla — förutsättes, att ombyggandet kommer att bedrivas i mycket
hastig takt. Avgörande för tiden för planens genomförande lärer emellertid
i sista hand vara det uppskattade kostnadsbelÖppet och möjligheten att
bestrida detsamma under längre eller kortare tid. Nämnda kostnadsbelopp
uppgår enligt det föregående till närmare 40 miljoner kronor.

Detta belopp är visserligen högst betydande, men man synes dock kunna
utgå från att summan icke skall behöva fördelas på flera än 10 budgetår.
Med hänsyn härtill ävensom till övriga på frågan inverkande omständigheter
torde man enligt min mening tills vidare böra eftersträva platsbehovets fyllande
inom en tid av 10 år. Från denna förutsättning har jag också, såsom framgår,
preliminärt utgått i det föregående.

Kostnadernas Då det emellertid icke är meningen, att statsmakterna nu skulle binda sig
^de^drskilda en P^an 1 eila eller andra hänseendet, saknar jämväl denna fråga omedelbudgetåren.
bär betydelse, i det att senare jämkningar givetvis böra kunna ske, därest
förhållandena det påfordra. Såsom jag framhöll i mitt anförande i frågan
till statsrådsprotokollet den 12 juli 1927, är det visserligen i och för sig
önskvärt, att utgifterna för hospitalsbyggnadsändamål under den kommande
byggnadsperioden förbliva ungefär lika stora år från år. Med hänsyn härtill
skulle byggnadsperiodens längd vara av betydelse för bestämmande av de
årliga anslagens storlek. Emellertid låter det sig av praktiska orsaker och
på grund av att en stor del av arbetena komma att koncentreras till början
av perioden icke göra att hålla anslagen vid sådana jämna belopp. Såsom
framgår av det följande, kommer visserligen det anslag, jag ämnar begära
för nästa budgetår, att ungefär motsvara en tiondel av summan av beräknade
kostnader, men för de därefter närmast följande budgetperioderna
torde det icke kunna undvikas, att anslagen stiga över medeltalet, medan
de under slutet av perioden bliva lägre än detta.

Av det föregående har framgått, att enligt medicinalstyrelsens plan skillnaden
mellan de årliga anslagsbeloppen skulle bliva mycket stor. Jämkning
i planen i detta hänseende synes emellertid kunna föranledas av olika förhållanden.
Å ena sidan bör visserligen med hänsyn till de föreslagna avtalen
med nyssnämnda städer ombyggnaden av kasernerna delvis ske i hastigare
tempo än enligt planen. Även om det icke med säkerhet låter sig göra
att bedriva dessa arbeten i den takt, som förutsatts vid slutande av de preliminära
avtalen med städerna, är det emellertid ur alla synpunkter önskvärt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

att dessa arbeten påskyndas, och i enligliet härmed böra kostnaderna för
desamma beräknas koncentrerade på en kort tid. Även beträffande Umeå
hospital gäller, att arbetena synas böra om möjligt bedrivas i hastigare takt,
än medicinalstyrelsen tänkt sig. A andra sidan kunna dock dels vissa beräknade
kostnadssummor, enligt vad den fortsatta utredningen visat, ganska avsevärt
reduceras, dels ock en del utgifter, däribland ombyggnadsarbeten,
undanskjutas något. Resultatet av inverkan av dessa olika faktorer kan nu
beräknas bliva, att anslagen för de närmast kommande budgetåren väl måste
såsom nyss antyddes, ganska avsevärt överstiga medeltalet för perioden i
dess helhet, men att skillnaden torde bliva väsentligt mindre än enligt
medicinalstyrelsens plan.

Då det gäller att avgöra frågan om igångsättandet av så omfattande byggnadsföretag,
som nu ifrågasättas, bör man uppenbarligen beakta de årliga
omkostnader, som därav bliva en följd. Detta angavs redan i direktiven för
medicinalstyrelsen vid uppgörandet av dess sista plan. Emellertid inser jag,
att man vid bedömandet av dessa verkningar sannolikt icke kan komma
längre än medicinalstyrelsen gjort, då styrelsen meddelat, att statens nettokostnad
för vårddag å de blivande anstalterna enligt den lägsta betalningsklassen
kan beräknas bliva omkring 2 kronor 90 öre. Det är att märka,
att i detta belopp ingå alla kostnader med undantag av amortering av byggnaderna.
Sålunda innefattas i beloppet bland annat löner, patientkostnader
samt anstaltens underhåll och vård, däribland även smärre ombyggnadskostnader.
Siffran är emellertid givetvis helt beroende på den vårdavgift, Kungl.
Maj:t bestämmer, och det kan därför ej förutsägas, huru den kommer att
ställa sig under den kommande tiden. Jag återkommer emellertid i det
följande till vissa närmare beräkningar i detta hänseende beträffande de
särskilda byggnadsförslagen.

Redan till statsverkspropositionen uttalade jag den uppfattningen, att erforderliga
anslagsmedel för nu ifrågasatta byggnadsföretag borde beviljas
såsom ett gemensamt reservationsanslag. Fördelarna med en sådan anordning
äro flera. Framför allt möjliggöres därigenom, då fråga nu är om
ett flertal byggen som skola bedrivas samtidigt, att den omständigheten att
arbetet vid ett visst bygge måhända blir fördröjt, kan motvägas genom
att arbetet på annat håll bedrives med ökad intensitet. Med hänsyn till
det ovissa i huruvida det skall låta sig göra att bedriva omändringsarbetena
å kasernerna med den beräknade hastigheten är detta förhållande av särskild
betydelse. Härmed sammanhänger, att anordningen är ägnad att motverka
uppkomsten av anslagsreservationer i icke önskvärd omfattning.

I belysning av vad jag nu i olika hänseenden anfört torde de särskilda
förslag böra ses, som jag har för avsikt att i det följande framställa. Endast
därest dessa förslag betraktas såsom led av en enhetlig plan, synes deras
inbördes betydelse och sammanhang rätt framgå.

Innan jag övergår till de speciella förslagen, torde jag emellertid böra
redogöra för min ståndpunkt till vissa frågor på sinnesslövårdens område.

Drift -kostnader.

Formen för
medels
beredande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Inledning.

Sinnesslövårdens

eckling och
nuvarande
organisation.

Ordnandet av vården av vuxna vanartade sinnesslöa
(asociala imbecilla).

Såsom förut antytts, berör den föreliggande planen för anskaffande av
erforderliga platser för den statliga sinnessjukvården delvis även frågan om
ordnandet av anstaltsvården för vissa sinnesslöa. Beträffande en grupp av
dessa sinnesslöa, nämligen de s. k. asociala imbecilla (vuxna vanartade sinnesslöa),
föreligger till följd av särskilt uppdrag en specialutredning, verkställd
av inom socialdepartementet tillkallad sakkunnig. I enlighet med vad tidigare
anförts har jag ansett lämpligt att i sammanhang med sinnessjukvårdsplanen
till behandling upptaga såväl omförmälda specialutredning som de
med nämnda utredning sammanhängande förslag beträffande tillgodoseende
av platsbehovet för asociala imbecilla, vilka, på sätt jämväl i det föregående
omnämnts, framlagts av kasernkommittén.

Innan jag närmare ingår på ifrågavarande utredning rörande vården av
asociala imbecilla, torde jag lämpligen böra i största korthet lämna en
översikt över den svenska sinnesslövårdens utveckling och nuvarande organisation
m. m.

Såsom bekant uppdelas de sinnesslöa i två huvudgrupper: bildbara och
obildbara. Förstnämnda grupp — till vilken böra räknas alla, som kunna
förvärva sig några praktiska färdigheter, oberoende av om de för övrigt visa
sig mottagliga för teoretisk undervisning eller icke — har långt tidigare än
de obildbara blivit föremål för omvårdnad från det allmännas sida. De
första sinnesslöanstalterna hava sålunda i vårt land liksom i utlandet börjat
såsom skolor. Med tvenne undantag hava också dessa skolor i Sverige
karaktären av slcolhem, där de sinnesslöa barnen förutom undervisning även
erhålla vård. I naturlig anslutning till skolhemmen för sinnesslöa barn
hava vidare så småningom uppstått arbetshem för sådana sinnesslöa, vilka
efter avslutad undervisning och utbildning i skolan icke lämpligen kunnat
utskrivas från anstalten utan vilka för bibehållandet av den arbetsförmåga
och de färdigheter, de därstädes förvärvat, behöva kvarstanna under den
noggranna tillsyn och ledning, som endast en anstalt förmår lämna. För
vård av obildbara sinnesslöa hava först långt senare asyler börjat att upprättas
i någon nämnvärd utsträckning.

Utom dessa tre huvudformer för vården av sinnesslöa har under senare
år i viss utsträckning anordnats s. k. kontrollerad familjevård för vissa arbetshemselever,
vilka i arbetshemmet förvärvat sådan arbetsförmåga, att de
kunna helt eller delvis försörja sig utanför anstalten, men vilka likväl äro i
behov av åtskillig personlig omvårdnad samt noggrann tillsyn och ledning
i arbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Vården om de bildbara sinnesslöa har i vårt land huvudsakligen blivit
en landstingens angelägenhet. Numera hava alla landsting och de flesta
städer, som ej deltaga i landsting, antingen egen uppfostringsanstalt för
sinnesslöa eller del i sådan. Därjämte finnas även några av föreningar upprättade
uppfostringsanstalter för sinnesslöa.

Sammanlagda antalet platser i anstalter för bildbara sinnesslöa (såväl
skolhem som arbetshem) uppgår för närvarande till omkring 2,450.

Vad beträffar vården av de obildbara sinnesslöa, är det ännu endast ett
mindre antal av länens och storstädernas sinnesslöanstalter, som hava egen
asylavdelning. Flertalet anstalter för obildbara sinnesslöa i vårt land äro
helt fristående och upprättade av för ändamålet bildade föreningar eller av
enskilda personer. Sammanlagda antalet asylplatser utgör för närvarande
omkring 2,000.

Statsunderstöd till sinnesslöanstalterna utgår för närvarande i enlighet
med bestämmelserna i kungörelsen den 24 oktober 1919 (nr 659) angående
understöd åt anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka,
och åt epileptikeranstalter med däri vidtagna ändringar, beträffande bidragsbeloppen
senast genom kungörelse den 11 april 1924 (nr 147). I fråga om
statsbidragens belopp för olika kategorier av elever och patienter ber jag
att få hänvisa till den redogörelse, som härutinnan lämnats i statsverkspropositionen
till 1926 års riksdag, femte huvudtiteln, punkten 63.

Vad beträffar anstalter för obildbara sinnesslöa, utgår understöd i enlighet
med bestämmelserna i kungörelsen den 24 oktober 1919 angående understöd
av statsmedel åt anstalter för obildbara sinnesslöa (nr 658) med
däri beträffande bidragsbeloppen senast den 11 april 1924 (kungörelse nr
146) vidtagna ändringar. I fråga om understödets storlek hänvisar jag till
nyssnämnda punkt av 1926 års statsverksproposition.

I asyl för obildbara sinnesslöa få enligt gällande bestämmelser mottagas
även sådana, som äro behäftade med fallandesot. Däremot få bildbara
sinnesslöa, som äro fallandesjuka, icke vårdas i för andra bildbara sinnesslöa
avsedda anstalter. Enligt gällande bestämmelser angående understöd
av statsmedel åt anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka,
och åt epileptikeranstalter utgå till epileptikeranstalterna statsbidrag
för alla i sådan anstalt intagna vårdbehövande fallandesjuka, oberoende av
om de från barndomen varit sinnesslöa eller icke. Antalet anstalter för
bildbara fallandesjuka i vårt land är numera 4, därav 2 skolhem — av vilka
det ena såsom annex har särskilt arbetshem för manliga och särskilt arbetshem
för kvinnliga fallandesjuka — samt 2 fristående arbetshem, det ena för
manliga fallandesjuka, det andra med särskilda, från varandra helt skilda
arbetshemsavdelningar för män och för kvinnor. Särskilt arbetshemmen hysa
åtskilliga fallandesjuka, som icke varit från barndomen sinnesslöa, varemot
de i här ifrågavarande skolhem intagna eleverna i allmänhet äro att hänföra
till de sinnesslöas kategori. Samtliga epileptikeranstalter äro enskilda och

Kungl. Maj tis proposition nr 165.

tillhöra antingen för ändamålet bildade föreningar eller ock sammanslutningar,
som ägna sig jämväl åt annan uppgift. Platsantalet i anstalterna
utgör för närvarande sammanlagt omkring 325.

Statsunderstöd till uppfostringsanstalt för fallandesjuka barn utgår enligt
nyssnämnda kungörelse den 24 oktober 1919 (nr 659) med däri senare vidtagna
ändringar. I fråga om understödets belopp för olika patientkategorier
hänvisar jag till förberörda redogörelse i 1926 års statsverksproposition.

De anslag, som av riksdagen beviljats för understödjande av sinneslöoch
epileptikervården, äro för budgetåret 1927—1928 följande, nämligen
575,000 kronor till anstalter för obildbara sinnesslöa, 730,000 kronor till anstalter
för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, och 120,000 kronor
till epileptikeranstalter. Samtliga dessa anslag äro ordinarie förslagsanslag.

Hittills vidtagna
eller
ifrågasatta
åtgärder
beträffande
vanartade
sinnesslöa.

I detta sammanhang ber jag vidare att få redogöra för vissa författningsbestämmelser
rörande vanartade sinnesslöa samt för hittills vidtagna eller
ifrågasatta åtgärder med avseende å vården av dylika sinnesslöa.

I nyssnämnda författning angående understöd åt anstalter för bildbara
sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, och åt epileptikeranstalter stadgas
såsom villkor för statsunderstöd bland annat, att i anstalt ej må intagas
sinnesslö, som av anstaltens läkare eller inspektör förklarats vara olämplig
för samlivet i anstalten och deltagande i arbetet därstädes. På grund av
denna bestämmelse, som haft sin motsvarighet i tidigare författningar alltsedan
ingången av år 1898, hava från de statsunderstödda sinnesslöanstalterna
måst utskrivas sådana elever, som visat sig vara skadliga för anstaltens
verksamhet.

Skadliga för samlivet å en anstalt för bildbara sinnesslöa — denna må
vara en uppfostringsanstalt för barn eller ett arbetshem för äldre — äro
först och främst sådana sinnesslöa, som äro behäftade med vanart av något
slag, såsom stöldbegär (den vanligast förekommande vanarten hos sinnesslöa
gossar), sexuell opålitlighet (den vanligast förekommande vanarten hos
sinnesslöa flickor) o. s. v. Olämpliga för samlivet å anstalt äro emellertid
även i större eller mindre grad sinnesslöa med stark lynnesretlighet (affektlabilitet).
På grund av sina häftighetsutbrott, vilka icke sällan övergå till
direkt våldsamhet mot omgivningen, äro nämligen dessa sinnesslöa störande
för ordningen och disciplinen å anstalten och bliva därför till skada för
anstaltens uppfostringsarbete.

Då sålunda enligt nyssnämnda författningsbestämmelse såväl de vanartade
som de affektlabila sinnesslöa, till förekommande av skadlig inverkan å övriga
elever, icke få vårdas å de statsunderstödda anstalterna för bildbara sinnesslöa,
hava dessa de mest svårskötta av de sinnesslöa, så länge icke särskilda
åtgärder vidtagits för beredande av anstaltsvård åt dem, i allmänhet
varit hänvisade antingen till fattigvårdsanstalterna, vilka helt naturligt icke
äro rustade för uppgiften att omhändertaga dem, eller ock till hemmen,
vilka i regel hava ännu mindre förutsättningar härför.

Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

I syfte att avhjälpa den stora brist i sinnesslövårdens organisation, som
saknaden av anstalter för asociala och indisciplinära sinnesslöa innebär,
väcktes vid 1916 års riksdag i båda kamrarna motioner (I: 83 och II: 210),
däri — under framhållande av att det borde åligga staten att omhändertaga
de vanartade sinnesslöa, då det ej syntes rimligt att härmed betunga landstingen,
på vilkas lott det i övrigt kommit att ordna sinnesslövården — hemställdes,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
bland annat om utredning, på vad sätt vård lämpligen borde anordnas
för sinnesslöa, som på grund av vanart icke lämpligen kunde intagas eller
behållas å de vanliga sinnesslöanstalterna. Dessa motioner biföllos av riksdagen,
som i sin skrivelse i ämnet gjorde det uttalandet, att det icke minst
med hänsyn till de krav i fråga om läkarvård och tillsyn m. m., som måste
ställas på för vanartade sinnesslöa avsedda anstalter, knappast kunde tänkas
andra möjligheter än särskilda sådana anstalter, upprättade av staten.

Med anledning bland annat av nämnda riksdagsskrivelse tillkallades en
ligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 maj 1920 inom dåvarande civildepartementet
särskilda sakkunniga för viss utredning rörande sinnesslöoch
epileptikervården. Åt de sakkunniga uppdrogs att utarbeta förslag dels
till lagstiftning om obligatorisk undervisning och vård av bildbara sinnesslöa
och fallandesjuka, dels ock rörande det för sådan lagstiftnings genomförande
nödiga anstaltsväsendet. Dessa sakkunniga, vilka jag i det följande
ämnar benämna 1920 års sinnesslövårdssakkunniga, avgåvo den 12
februari 1921 betänkande med förslag rörande upprättande av uppfostringsanstalter
för vanartade sinnesslöa barn. I huvudsaklig anslutning till de sakkunnigas
förslag framlades för 1921 års riksdag proposition (nr 280) i berörda
ämne. Enligt propositionen skulle eu uppfostringsanstalt för vanartade
sinnesslöa gossar förläggas till Salbolied i Västmanlands län, medan för vanartade
sinnesslöa flickor skulle anordnas en dylik anstalt i Vänersborg, förlagd
till det i nämnda stad då befintliga skolhemmet för blinda dövstumma
och blinda sinnesslöa, vilket skolhem skulle upphöra i samband med öppnandet
av den redan tidigare beslutade statsanstalten i Lund för blinda
med komplicerat lyte. Efter tillstyrkan av statsutskottet (utlåtande nr 165)
biföll riksdagen i huvudsak vad Kungl. Maj:t i propositionen föreslagit (riksdagens
skrivelse nr 277).

Den 9 november 1922 (nr 525) har Kungl. Maj:t utfärdat reglemente för
statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa. Bland huvudbestämmelserna i
detta reglemente må nämnas följande:

Ifrågavarande anstalter hava till ändamål att meddela uppfostran, undervisning
och vård åt sådana sinnesslöa minderåriga, vilka äro eller varit intagna
i statsunderstödd uppfostringsanstalt för sinnesslöa eller fallandesjuka
men av vederbörande läkare eller inspektör förklarats vara olämpliga för
samlivet i sådan anstalt på grund av vanart, benägenhet att rymma, häftigt
lynne, våldsamhet eller annan liknande orsak. Därjämte må mottagas sinnesslö
minderårig, vilken är eller varit intagen i skyddshem, som avses i gällande
barnavårdslagstiftning, eller i allmän uppfostringsanstalt, som avses i 5 kap.
3 § strafflagen (reglementets § 1 mom. 1). Reglementet innehåller vidare
den bestämmelsen, att tillsvidare, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda be -

Kungi. Maj:ts proposition nr 16r>.

stämmer, jämväl må intagas icke sinnesslö minderårig, som är eller varit intagen
i statsunderstödd uppfostringsanstalt för fallandesjuka, men av vederbörande
läkare eller inspektör förklarats vara av anledning, som i mom. 1
sägs, olämplig för samlivet i sådan anstalt. Sistnämnda bestämmelse har,
såsom av förarbetena till reglementet framgår, föranletts av att det, så länge
staten ännu icke anordnat särskild epileptikeranstalt, icke finnes någon annan
anstalt än uppfostringsanstalterna för vanartade sinnesslöa, dit hänvisning
kan ske av eu i epileptikerskola intagen icke sinnesslö elev, som befunnits
vanartad. Slutligen bär genom eu särskild bestämmelse i reglementet (§ 1
mom. 3) medgivits,, att sinnesslö eller fallandesjuk, som ej längre är minderårig
men eljest enligt mom. 1 eller 2 av § 1 skulle kunna intagas i en statens
uppfostringsanstalt för sinnesslöa, må, när särskilda skäl därtill äro,
intagas i dylik anstalt ävensom tillåtas att där kvarstanna. Sistnämnda bestämmelse
har tillkommit med hänsyn till att särskilda anstalter för vuxna
vanartade sinnesslöa ännu icke finnas.

Samtidigt med att detta för båda uppfostringsanstalterna för vanartade
sinnesslöa gällande reglemente blev utfärdat, förordnade Kungl. Maj.t genom
brev den 9 november 1922 att utan hinder av bestämmelserna i reglementet
finge i uppfostringsanstalten för sinnesslöa flickor i Vänersborg, där så utan
skada för verksamheten vid anstalten kunde ske, tills vidare intagas till vuxen
ålder kommen kvinnlig sinnesslö, som visserligen icke vore eller varit intagen
i anstalt, som i § 1 mom. 1 i nämnda reglemente omförmäles, men
som till följd av vanart icke lämpligen kunde omhändertagas annorstädes
än å anstalt för vanartade sinnesslöa.

Vidare må här nämnas, att i samband med utfärdandet av reglementet
för uppfostringsanstalterna för vanartade sinnesslöa genom en särskild författning
den 9 november 1922 (nr 526) vidtogos vissa ändringar i förenämnda
kungörelse den 24 oktober 1919 (nr 659) angående understöd av statsmedel
åt anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, och åt epileptikeranstalter.
Därvid stadgades bland annat (§ 4 av kungörelsen), att den,
som av anstaltens läkare eller överinspektören för sinnessjukvården i riket
förklarats vara olämplig för samlivet i anstalten, finge där kvarstanna under
förutsättning, att åtgärder ofördröjligen vidtoges för hans intagande å en
statens anstalt för sinnesslöa. Denna bestämmelse tillkom i syfte att förea^t
en i statsunderstödd sinnesslö- eller epileptikeranstalt intagen
skol- eller arbetshemselev, som befunnits vanartad eller indisciplinär, skulle
behöva omedelbart hemsändas, därest det skulle dröja någon tid, innan plats
för honom kunde beredas i anstalt för vanartade sinnesslöa.

Av de vid 1921 års riksdag beslutade statliga uppfostringsanstalterna för
sinnesslöa blev den för gossar å Salbohed, som rymmer 55 platser, tagen i
bruk i november 1922. Anstalten för flickor i Vänersborg, vars platsantal
är 40, kunde däremot öppnas först i juli 1924.

Här må ytterligare erinras — vad i annat sammanhang redan nämnts —
att enligt gällande stadga angående sinnessjuka, § 28 sista stycket, å statens
anstalter för sinnessjuka må, när utrymmet det medgiver, intagas sådana
från barndomen sinnesslöa, vilka såsom våldsamma eller opålitliga icke
kunna annorledes erhålla ändamålsenlig vård. Enligt författningsrummets

Kungl, Maj:ts proposition nr lHö.

ordalydelse gäller medgivandet endast asyler för sinnessjuka, men i verkligheten
är skillnaden mellan hospital och asyler upphävd i och med införandet
av nu gällande ordning beträffande upptagningsområden för sinnessjukanstalterna.
Antalet å de statliga sinnessjukanstalterna vårdade sinnesslöa
har av professorn Alfred Petrén i hans i det följande omförmälda betänkande
angivits till 632, av vilka 206 voro obildbara och alls icke arbetsföra
(idioter) och 426 intellektuellt relativt högre stående sinnesslöa (imbecilla),
därav 302 manliga och 124 kvinnliga.

Angelägenheten av att vidtaga effektiva åtgärder för anstaltsvård av vanartade
sinnesslöa framhölls med styrka redan i de förut berörda motionerna
vid 1916 års riksdag, vilka föranledde nämnda riksdags begäran om utredning
i ämnet. I motionerna anfördes huvudsakligen synpunkter, som hade avseende
å vuxna vanartade sinnesslöa. Sålunda riktades särskilt uppmärksamheten
å sådana i sexuellt avseende abnorma eller opålitliga sinnesslöa kvinnor,
vilka fallit fattigvården till last och vilka ofta satte en i olika hänseenden
undermålig avkomma till världen.

I fråga om de missförhållanden, som frånvaron av effektiva vårdmöjligheter
för vanartade sinnesslöa medfört, samt beträffande nödvändigheten av
att åtgärder vidtoges för ett tillfredsställande omhändertagande av dessa
sinnesslöa anförde 1920 års sinnesslövårdssakkunniga i sitt betänkande år
1921 följande allmänna synpunkter, vilka äga tillämpning med avseende å
såväl sinnesslöa barn som vuxna sinnesslöa av ifrågavarande kategori:

Bristen på anstalt för vanartade sinnesslöa har medfört det missförhållandet,
att dessa sinneslöa i många, om icke flertalet fall kommit att ligga
fattigvården till last, medan de i en för dem avsedd anstalt, där de kunnat
hållas till arbete, i regel torde hava kunnat i någon mån bidraga till sitt
uppehälle. Det säger sig självt, att varken hemmen eller fattigvårdsanstalterna
kunna vara ägnade att omhändertaga dessa sinnesslöa. Följden
härav har också, utom den nyss berörda, blivit, att många av dem förfallit i
sedligt avseende eller kommit in på brottets bana. Vad särskilt de kvinnliga
sinnesslöa beträffar, har deras sedliga förfall ofta medfört den ur samhällets
synpunkt betänkliga följden, att de fött en mindervärdig avkomma
till världen.

Till de farhågor i rashygieniskt och kriminalpolitiskt hänseende, som,
enligt vad här anförts, bristen på vård åt ifrågavarande sinnesslöa är ägnad
att ingiva, komma emellertid allvarliga betänkligheter även för sinnesslöanstalternas
vidkommande. I anstalterna för bildbara sinnesslöa, såväl
skolhemmen som arbetshemmen, finnas nämligen — och komma, så länge
anstalter för vanartade sinnesslöa saknas, säkerligen alltid att finnas —
intagna åtskilliga elever, vilka, om den förut anförda bestämmelsen om utskrivning
av de för samlivet i anstalten olämpliga skulle tillämpas med den
stränghet, som för anstalterna och de därstädes vårdade icke vanartade
eleverna skulle vara mest gagnelig, lämpligen bort utskrivas därifrån men
likväl icke blivit utskrivna. Det säger sig självt, att ifrågavarande elevers
kvarstannande i sinnesslöanstalterna måste i hög grad försvåra arbetet med
uppfostran och utbildning av övriga i anstalterna intagna elever. Frånsett
samhällets intresse av de vanartade sinnesslöas omhändertagande måste
därför denna frågas lösning anses vara av synnerlig vikt för vården av den
stora huvudgruppen av bildbara sinnesslöa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Professorn

Petréns

utredning.

Behovet av
åtgärder för
vård av
asociala
imbecilla.

Såsom förut berörts, gick det av de sakkunniga framlagda förslaget ut på
anordnandet av särskilda anstalter för vanartade sinnesslöa barn. I betänkandet
framhölls emellertid, att särskilda anstalter även erfordrades för
vuxna sinnesslöa av ifrågavarande kategori samt att de sakkunniga ämnade
senare framlägga förslag beträffande dylika anstalter. I förenämnda proposition
nr 280 till 1921 års riksdag uttalade föredragande departementschefen
i anslutning härtill, att av den i ämnet framlagda utredningen syntes framstå
såsom ofrånkomligt, att även för äldre vanartade sinnesslöa särskilda
anstalter upprättades. Frågan, huru dessa anstalter borde anordnas, lämnades
emellertid i berörda sammanhang åsido.

1920 års sinnesslövårdssakkunniga blevo emellertid icke i tillfälle att, såsom
avsikten varit, utarbeta förslag rörande vården av vuxna vanartade sinnesslöa.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1922 förklarades
nämligen de sakkunnigas arbete vilande från och med den 1 januari 1923,
vid vilken tidpunkt utredningen i ämnet icke var slutförd, och den 20 juni
1924 förordnade Kungl. Maj:t sedermera, med återkallande av de sakkunnigas
uppdrag, att arbetet skulle upphöra. I samband med sistnämnda beslut
bemyndigade emellertid Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet att
tillkalla en sakkunnig för att inom departementet biträda med verkställande
av utredning och avgivande av förslag beträffande, bland annat, upprättandet
av anstalter för vuxna vanartade sinnesslöa. På grund av nämnda bemyndigande
tillkallade dåvarande departementschefen samma dag professorn
Alfred Petrén att biträda med ifrågavarande arbete.

Med skrivelse den 30 juli 1927 har Petrén avlämnat betänkande i förevarande
ämne. Betänkandet är tryckt i serien statens offentliga utredningar
(1927:18), och jag tillåter mig därför att beträffande dess innehåll, i den
mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till betänkandet.

I fråga om omfattningen av vårdbehovet för vuxna vanartade sinnesslöa
har Petrén i betänkandet inledningsvis erinrat, att 1920 års sinnesslövårdssakkunniga
i förenämnda betänkande rörande upprättandet av uppfostringsanstalter
för vanartade sinnesslöa framhållit (sid. 49), att en fullständig och
något så när tillförlitlig utredning om antalet vanartade sinnesslöa i vårt
land skulle stöta på mycket stora svårigheter, samt att icke ens en mera
approximativ beräkning av antalet dylika sinnesslöa skulle kunna åstadkommas
utan alltför dryga kostnader. Med hänsyn därtill och i övrigt av skäl, som
framginge av betänkandet, hade de sakkunniga ansett sig icke böra i samband
med uppgörande av förslag rörande anstalter för vanartade sinnesslöa barn
ingå på en dylik utredning. På det nu gällt att söka utreda behovet av
åtgärder för omhändertagande av vuxna vanartade sinnesslöa, har Petrén av
motsvarande skäl ansett sig böra inskränka sig till att söka inhämta den
erfarenhet, som härutinnan vunnits vid de anstalter, vilka närmast berörts
av bristen på en organiserad anstaltsvård för ifrågavarande kategori av sinnesslöa.
De uppgifter, vilka på detta sätt kunnat erhållas, giva i främsta
rummet belysning av dessa sinnesslöas beskaffenhet samt av de olägenheter och

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

missförhållanden av olika slag, som frånvaron av ett ordnat anstaltsväsen för
dem medfört, men de kunna också giva en viss ledning vid bedömande av
antalet vårdbehövande sinnesslöa av nämnda kategori.

De anstalter, vilka hava någon större erfarenhet av de vuxna vanartade
sinnesslöa, äro — frånsett statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa —
framför allt dels fattigvårdsanstalter, dels statsunderstödda anstalter för
bildbara sinnesslöa (de vanartade sinnesslöa tillhöra nämligen i allmänhet
de i intellektuellt hänseende relativt högre stående sinnesslöa, på medicinskt
språk benämnda imbecilla). Även fångvårdsanstalterna komma emellertid i
betraktande härvidlag, enär de för närvarande nödgas i avsevärd utsträckning
omhändertaga efter begångna brott otillräkneligförklarade sinnesslöa.
Beaktas bör slutligen, att vanartade sinnesslöa stundom förekomma även å
de jämlikt barnavårdslagstiftningen anordnade skyddshemmen samt å allmänna
uppfostringsanstalter, som avses i 5 kap. 3 § strafflagen.

Vad först angår de statsunderstödda sinnesslöanstalterna erinrar den sakkunnige
att, på sätt förut omförmälts, såsom villkor för statsbidrag till anstalt
för bildbara sinnesslöa gäller, att vanartad sinnesslö icke får intagas i sådan
anstalt, vare sig uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn eller arbetshem för
till vuxen ålder komna sinnesslöa. Den sakkunnige framhåller emellertid
att — utan att det brutits mot nämnda villkor — å bådadera slagen av anstalter
kan förekomma vanartad elev, emedan vanarten hos en sinnesslö
ofta framträder först framemot pubertetsåldern eller därefter.

Börande å statsunderstödda sinnesslöanstalter befintliga, därifrån utskrivna
eller till intagning där anmälda vuxna vanartade sinnesslöa har i betänkandet
redogjorts för vissa av 1920 års sinnesslövårdssakkunniga samt av
Petrén verkställda undersökningar, beträffande vilka jag får hänvisa till betänkandet
jämte därvid fogade bilagor 1—4. Av dessa utredningar framgår
såsom resultat, att bland å de statsunderstödda sinnesslöanstalterna under
senare år intagna eller dit anmälda finnas 135, därav 90 män och 45 kvinnor,
för vilka erfordras plats å anstalt för asociala imbecilla. Beträffande dessa
siffror har i betänkandet gjorts den reservationen, att någon minskning
kunde föranledas av inträffade dödsfall.

När å de anstalter, som äro särskilt avsedda för vanartad och kriminell
ungdom, nämligen dels de i lagen om samhällets barnavård den 6 juni 1924
omförmälda skyddshemmen och dels de allmänna uppfostringsanstalter, som
avses i strafflagens 5 kap. 3 §, inkomma elever, som befinnas sinnesslöa,
medger, såsom förut nämnts, reglementet för statens uppfostringsanstalter
för vanartade sinnesslöa barn, att överflyttning sker till anstalt av sistnämnda
slag. Av dem, som hittills intagits å uppfostringsanstalten för vanartade
sinnesslöa gossar, har också, enligt vad professorn Petrén i betänkandet
meddelat, ett mindre antal överflyttats från skyddshem eller förut
varit intagna å allmän uppfostringsanstalt. Till uppfostringsanstalten för
vanartade sinnesslöa flickor har någon överflyttning från här avhandlade anstalter
icke ägt rum.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Beträffande sinnesslöa i skyddshem samt i allmänna uppfostringsanstalter
har i betänkandet vidare — under hänvisning till en vid betänkandet fogad
sammanställning av vissa från skyddshem erhållna uppgifter (bilaga 5) — anförts
huvudsakligen följande:

De å skyddshemmen befintliga sinnesslöa eleverna syntes med hänsyn
till sin ålder i allmänhet böra intagas å anstalt för vanartade sinnesslöa
barn. Då emellertid, enligt den nya barnavårdslagen, som trätt i kraft med
1926 års ingång, skyddshemselev, vilkens uppförande varit opålitligt —
något som ofta torde vara fallet med sinnesslöa vanartade — kunde kvarhållas
å skyddshemmet ända till fyllda 21 år, kunde det givetvis numera
förekomma, att utskrivning från skyddshem av där intagen elev, som befunnits
sinnesslö, lämpligen borde ske icke till uppfostringsanstalt för vanartade
sinnesslöa barn utan i stället till anstalt för vuxna vanartade sinnesslöa.

Yad åter anginge uppfostringsanstalt för minderåriga lagöverträdare,
syntes där intagen elev, som befunnits imbecill, så att han icke lämpligen
kunde taga någon anställning, i allmänhet icke bliva utskriven, förrän han
fyllt 21 år, då slutlig utskrivning från sådan anstalt senast skall äga rum.
Yore i dylikt fall överflyttning till sinnesslöanstalt behövlig, borde överflyttningen
därför ske till anstalt för vuxna vanartade sinnesslöa. I brist
på sådan anstalt hade emellertid, efter tillkomsten av uppfostringsanstalterna
för vanartade sinnesslöa barn, sådana å statens uppfostringsanstalt
å Bona intagna, vilka befunnits vara i behov av vård å sinnesslöanstalt,
vid utskrivningen blivit överflyttade till uppfostringsanstalten för gossar å
Salbohed.

Petrén har härefter framhållit behovet av en överflyttning av äldre
elever vid statens uppfostringsanstalter för vanartade sinnesslöa barn till
anstalt för vuxna vanartade sinnesslöa. I detta avseende har erinrats om
att man — såsom av den föregående redogörelsen framgår — vid beslutet
om upprättande av de statliga uppfostringsanstalterna för sinnesslöa utgick
från den förutsättningen, att dessa anstalter inom kort skulle följas av motsvarande
anstalter för vuxna. Med hänsyn till den tid, som numera förflutit
från uppfostringsanstalternas tillkomst, har, framhåller Petrén, redan
länge förelegat ett synnerligen stort behov av evakuering från uppfostringsanstalterna
till anstalter för vuxna vanartade sinnesslöa. Detta är förhållandet
beträffande anstalten å Salbohed särskilt med hänsyn till att anstalten numera
är i det närmaste fullbelagd och alltså icke vidare kan utan sådan evakuering
mottaga något nämnvärt antal nya elever, varigenom anstalten i själva
verket kan sägas hava blivit urståndsatt att under nuvarande förhållanden
vidare fylla sin uppgift. Om båda anstalterna — och särskilt om Yänersborgsanstalten
— gäller emellertid att under beläggningstiden intagits icke
endast barn i skolåldern utan även ganska många överåriga. A båda
anstalterna finnas också för närvarande en hel del äldre elever, vilka på
grund av sitt psykiska tillstånd borde snarast möjligt överflyttas till annan
anstalt.

Till ytterligare belysande av nu angivna förhållanden hava meddelats följande
uppgifter rörande åldersförhållandena vid de båda uppfostringsanstalterna.
Av den 21 november 1926 å Salbohedsanstalten intagna 49 elever

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

voro endast 7 under 15 år, 22 mellan 15 och 18 år samt 20 över 18 år,
därav 15 över 20 år. Av å Yänersborgsanstalten intagna 24 elever befanns
den 8 januari 1927 endast 1 vara under 15 år (14 år gammal). Mellan 15
och 18 år voro 8, över 18 år voro 15, därav 14 över 20 år. Lägsta åldern var
å Salbolied 10 år och vid Vänersborgsanstalten, såsom nyss nämnts, 14 år.
Högsta åldern var å Salbolied 30 år och vid Yänersborgsanstalten 39 år.

Av de lämnade uppgifterna framgår, att vid uppfostringsanstalten för
gossar inemot hälften och vid anstalten för flickor omkring två tredjedelar
av hela antalet elever överskridit 18 års ålder. Man torde, yttrar Petrén,
kunna uttala den meningen, att dessa elever i regel borde omhändertagas
å anstalt för vuxna. Vid en genomgång av elevmaterialet å Yänersborgsanstalten
hade beträffande 12 intagna befunnits, att snar överflyttning till
anstalt för vuxna asociala imbecilla vore påkallad.

Beträffande vissa erfarenheter i övrigt, som vunnits vid de statliga sinnesslöanstalterna
och som äro av betydelse för den föreliggande frågans bedömande,
framgår av betänkandet bland annat följande:

Ehuru, på sätt av de anförda uppgifterna utvisas, åtskilliga äldre sinnesslöa
intagits å statens sinnesslöanstalter, hava emellertid ingalunda alla överåriga,
som blivit anmälda till uppfostringsanstalterna och som med hänsyn
till reglementets bestämmelser varit berättigade till inträde därstädes, kunnat
mottagas. Yad angår anstalten å Salbolied, måste nämligen numera, sedan
det endast återstår några få platser obelagda, dessa reserveras för minderåriga,
som kunna komma att bliva anmälda från de statsunderstödda uppfostringsanstalterna
för sinnesslöa barn och från skyddshemmen samt vilkas
intagning är av trängande behov påkallad. Åtskilliga ansökningar rörande
från sinnesslöanstalt, respektive skyddshem utskrivna, till vuxen ålder komna
sinnesslöa hava därför på grund av bristande plats förklarats vilande. Bland
de äldre sinnesslöa, som sålunda voro exspektanter till Salbokedsanstalten,
funnos även sådana, som visat sig samhällsfarliga. Några exempel härpå
liava i betänkandet anförts.

Även till Vänersborgsanstalten finnas anmälda åtskilliga till vuxen ålder
komna sinnesslöa, vilka med hänsyn till gällande intagningsbestämmelser
varit berättigade till inträde men likväl ansetts icke kunna intagas och
vilkas ansökningar på grund härav avslagits. Bland dessa överåriga kvinnliga
exspektanter finnas sådana, vilkas intagning i en anstalt av förevarande
slag vore välbehövlig med hänsyn till sexuell vanart och därav följande
risk för att de sätta barn till världen. Även rörande nu avsedda fall bär i
betänkandet anförts exempel.

Emellertid finnas bland exspektanterna vid Salbolied även minderåriga,
vilka, fastän de enligt reglementet äro berättigade till inträde, icke blivit
intagna med hänsyn till anstaltens otillräckliga resurser. Anstaltens brist på
nödigt antal enkelrum, vilken brist alltför mycket begränsat möjligheten att
mottaga sådana sinnesslöa, vilka på grund av homosexuella böjelser eller
våldsamhetstendenser måste nattetid ligga avskilda, har sålunda förhindrat
intagning av en med alltför höggradig vanart och affektlabilitet behäftad
imbecill. Ej heller har intagning kunnat ske av en minderårig sinnesslö,
tillika lidande av sinnessjukdom med stark motorisk oro och svår förstörelsedrift,
enär härför helt naturligt behöves en fullständigt sluten anstalt med
alla för en orolig sinnessjuks vård erforderliga resurser.

Även vid Yänersborgsanstalten har det förekommit, att minderårig sinnesslö
med periodiskt framträdande sinnessjukdom, visande sig i skadegörelse
eller våld mot kamrater, på grund av bristande resurser vid anstalten ej
kunnat intagas.

Kungl. Maj:ta proposition nr 165.

Av de ansökningar, som ingivits till Salboliedsanstalten, liava i övrigt
vissa blivit avslagna av det skälet, att de sinnesslöa, som ansökningarna avsett,
enligt reglementets bestämmelser icke varit berättigade till inträde, enär
de ej förut varit intagna å något slag av uppfostringsanstalt. För intagning
i anstalt för vuxna vanartade sinnesslöa (asociala imbecilla) bör enligt den
sakkunniges mening däremot icke fordras, att vanarten först blivit konstaterad
å annan anstalt, utan intagning bör, även utan föregående anstaltsvård,
kunna få ske direkt från hemorten.

Enligt vad den sakkunnige vid besök å Salbohed inhämtat, motsvarar
emellertid antalet avslagna ansökningar rörande överåriga sinnesslöa, som
ej tidigare varit intagna å någon slags uppfostringsanstalt, ingalunda hela
det antal dylika sinnesslöa, som man önskat få in på Salbohedsanstalten.
Alltemellanåt har det nämligen förekommit förfrågan angående överårig
sinnesslö, för vilken ansökan sedermera icke ingivits, enär besked erhållits,
att den sinnesslöe ej vore berättigad till inträde. Enligt uppgift från anstalten
torde sammanlagda antalet av icke inträdesberättigade överåriga
sinnesslöa, för vilken ansökan ingivits eller för vilka endast förfrågan gjorts,
uppgå till åtminstone ett 40-tal.

Sammanfattas de uppgifter, som av den sakkunnige lämnats angående
antalet av å uppfostringsanstalterna för vanartade sinnesslöa intagna, för
vilka behov av omhändertagande å anstalt för vuxna föreligger, samt av dit
anmälda men ej intagna, vilka böra intagas å anstalt för asociala imbecilla,
erhållas följande approximativa siffror, nämligen för manliga sinnesslöa sammanlagt
omkring 70 och för kvinnliga sinnesslöa tillsammans omkring 25.

Petrén har vidare framhållit, att det under nuvarande brist på organiserad
vård för vuxna vanartade sinnesslöa i främsta rummet vore fattigvårdsanstalterna,
som bleve nödsakade att taga hand om dessa asociala individer.
Med hänsyn härtill har Petrén hos statens fattigvårdskonsulenter gjort förfrågan
om förekomsten av dylika sinnesslöa a fattigvaixlsanstalterna samt
rörande de olägeulieter, som härav föranleddes. I anledning härav hava
fattigvårdskonsulenterna avgivit yttranden, i vilka förefintligheten av vanartade
sinnesslöa å fattigvårdsanstalter samt därav orsakade missförhållanden belysts.
I yttrandena — beträffande vilkas närmare innehall jag tillåter mig
hänvisa till betänkandet sid. 18—22 — har sålunda med styrka framhållits,
att även om förekomsten av sinnesslöa å fattigvårdsanstalter icke kunde med
siffror åskådliggöras, de nu rådande missförhållandena i detta hänseende
dock kunde bestyrkas av varje med fattigvårdsarbete förtrogen person. Särskilt
hava betonats de olägenheter, som vårdandet å anstalterna av sexuellt
opålitliga sinnesslöa kvinnor medför. För närvarande är det, framhåller en
av konsulenterna, så olyckligt ställt, att det knappast finnes en fattigvardsanstalt,
å vilken icke finnas intagna eu eller flera sinnesslöa. I de fall, då
de sinnesslöa äro vanartade, försvåras missförhållandena ytterligare. Värden
å ålderdomshemmen, vilka avsetts närmast för fattiga sjuka och gamla, har
ej sällan på ett beklämmande sätt blivit lidande på grund av att sinnesslöa
i brist på vårdplatser på annat håll måst intagas i hemmen. En annan
konsulent betonar, att förekomsten av sinnesslöa och särskilt vanartade sådana
å fattigvårdsanstalterna är ett av de största hindren för ett tillfredsställande
ordnande av den kommunala anstaltsvården.

Kungl. Maj:ta proposition nr llio.

I detta sammanhang har Petrén erinrat om fattigvårdslagens stadgande,
att i fråga om anordningarna å fattigvårdsanstalt skall iakttagas bland
annat, att sinnesslöa, som måste där omhändertagas på grund av brist
på plats å specialanstalter, skola vårdas i särskilda rum eller avdelningar.
så vida ej i särskilda fall annat finnes kunna ske utan men för den sjuke
eller övriga understödstagare (32 § första stycket). Att detta icke utan men
kan ske i fråga om vanartade sinnesslöa, är enligt Petrén tämligen självklart
och framgår i övrigt med all tydlighet av de lämnade meddelandena
från fattigvårdskonsulenterna. Skola vanartade sinnesslöa vistas å fattigvårdsanstalterna,
måste de sålunda, för att ej åstadkomma skada och vantrevnad,
bo i särskilda rum eller å särskilda avdelningar. Att begära att kommunerna
i allmänhet skola anordna särskilda avdelningar för sinnesslöa är emellertid
tydligen en orimlighet. Vid sådant förhållande är det, framhåller Petrén,
av den största vikt, att särskilda statsanstalter för asociala imbecilla med
tillräckligt antal platser komma till stånd, innan nyssberörda bestämmelse i
fattigvårdslagen träder i kraft. Enligt beslut av 1926 och 1928 års riksdagar
skall detta ske med 1930 års utgång; dock kan Kungl. Maj:t, helt eller delvis
där omständigheterna föranleda därtill, medgiva uppskov till 1933 års utgång.

I fråga om förekomsten av asociala imbecilla å statens sinnessjukanstalter
har den sakkunnige — efter erinran om den av mig i det föregående omnämnda
bestämmelsen i § 28 av gällande sinnessjukstadga, enligt vilken å
dylik anstalt må intagas sinnesslöa, vilka såsom våldsamma eller opålitliga
icke kunna annorledes erhålla ändamålsenlig vård — anfört följande:

Då i nämnda författningsrum särskilt stadgas, att intagning av dessa
sinnesslöa å statens sinnessjukanstalter får ifrågakomma endast därest utrymmet
det medgiver, d. v. s. när ledig plats icke med nödvändighet behöves
för sinnessjuk, ligger det i sakens natur, att det endast är mera undantagsvis
som en sinnesslö blir mottagen å ett hospital. Detta framgår
också av årsberättelserna rörande hospitalen. Ur de senast till medicinalstyrelsen
ingivna berättelserna inhämtas, att av de under år 1926 å samtliga
statens sinnessjukanstalter nyintagna (från annat hospital icke överflyttade),
till antalet 2,265, endast 42 voro sinnesslöa, därav 30 imbecilla och 12 idioter.

Av de anförda siffrorna torde framgå, att det endast är i ytterst trängande
fall, som en asocial imbecill vinner inträde å hospital. Helt naturligt är
också, att t. ex. opålitlighet i sexuellt avseende icke kan betraktas som tillräcklig
anledning att med företrädesrätt framför en vårdbehövande sinnessjuk
mottaga en sinnesslö kvinna å hospital. Pörst sedan en särskild anstalt
för vuxna vanartade kvinnliga sinnesslöa kommit till stånd, kunna sålunda
fattigvårdsanstalterna befrias från de svåra olägenheter, som sexuellt opålitliga
sinnesslöa kvinnors vistelse å dessa medför.

Vad de vanartade manliga sinnesslöa beträffar, förekommer det ofta, att
dessa, när de icke kunna bliva omhändertagna på ett tillfredsställande sätt,
begå brottsliga gärningar, som leda till att de bliva åtalade och häktade.
Härom säger sig den sakkunninge hava erhållit riklig erfarenhet från sin
verksamhet inom medicinalstyrelsens rättspsykiatriska nämnd, vilken icke
sällan har att avgiva utlåtande om för brott tilltalade personer, vilka vid av
domstol begärd rättspsykiatrisk undersökning befunnits sinnesslöa. På grund
av den stora platsbristen å hospitalen har det i allmänhet icke varit möjligt
att å hospitalen bereda plats för dessa sinnesslöa, sedan de av domstolen
förklarats i anseende till sin sinnesbeskaffenhet icke kunna till ansvar fällas.

Kungl. Mcij:ts proposition nr l(io.

Beträffande nuvarande förhållanden med avseende å omhändertagande av
efter brott otillräkneligförldarade sinnesslöa anför den sakkunnige i detta sammanhang
vidare huvudsakligen följande:

För att otillräkneligförklarade icke på grund av återsändande till sina
hemorter skola komma att ånyo begå brott har fångvårdsstyrelsen under den
rådande stora platsbristen på hospitalen sett sig nödsakad att — i avvaktan
på att hospitalsplatser för ifrågavarande sinnesslöa skola bliva lediga —
tillsvidare omhändertaga deras vård. För sådant ändamål har fångvårdsstyrelsen
måst både utnyttja en ursprungligen för sinnessjuka straffångar av
mankön avsedd sinnessjukavdelning inom fångvården och därtill vid ytterligare
två fångvårdsanstalter inrätta särskild sinnessjukavdelning att fungera
som upptagningsanstalt för manliga otillräkneligförklarade. Efter att från
dessa fångvårdens sinnessjukavdelningar hava inhämtat uppgift å vilka otillräkneligförklarade
som där vårdades den 1 juli 1926, har den sakkunnige
vid införskaffande av närmare upplysningar om dessa ur medicinalstyrelsens
diarier över rättspsykiatriska ärenden funnit, att antalet imbecilla bland
dem utgjorde 30. En sammanställning beträffande av dem begångna brott
och tidpunkten för deras otillräkneligförklarande ger till resultat följande

Tablå

rörande å fångvårdens sinnessjukavdelningar vårdade straffriförklarade

manliga imbecilla.

Brottets art

Mordbrand ........

Sedlighetsbrott ...
Våldtäktsförsök ...

Hemfridsbrott......

Misshandel .........

Stöld ..................

Summa

År, då otillräkneligförklaringen ägt rum

1917 1921 1922 1923 1924 1925 1926 S:a

1 -

— 2

1 —

2 —

1 1

— 2

3 4

— 1

— 2

3 1

- 4

— 11

— 1

— 2

4 11

1 3 4 1 6 11 4 30

Såsom av denna tablå framgår, är det icke endast lindrigare brott, som
begås av imbecilla, utan även mera samhällsfarliga förbrytelser förekomma.
Vid sidan av stöld dominera sålunda sedlighetsbrotten. Räknas till dessa även
våldtäktsförsök, bliva sedlighetsbrotten t. o. m. flera än tjuvnadsbrotten,
vilka eljest äro långt talrikare än andra brott. Och i allmänhet har det i
här avsedda fall varit fråga om mycket svåra sedlighetsbrott, såsom otukt
med minderårig. Även bland de manliga sinnesslöa finnas följaktligen
sådana, som äro i sexuellt hänseende synnerligen opålitliga, och det är givetvis
ett samhällsintresse av synnerlig vikt, att dylika av sitt driftliv behärskade
sinnesslöa bliva omhändertagna på ett för samhället betryggande sätt.

Såsom redan i det föregående anmärkts, har den sakkunnige ansett det
icke vara möjligt att göra ens några approximativa beräkningar angående
totala behovet av anstaltsplatser för asociala imbecilla av de olika könen. De
i betänkandet anförda, här i sammandrag återgivna erfarenheterna från de
olika slag av anstalter, som under nuvarande förhållanden få taga befattning
med dylika individer, hava dock givit några siffror, som kunna vara i viss
mån vägledande för eu preliminär uppskattning av platsbehovet. Härom anför
den sakkunnige huvudsakligen följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 49

Yad först de manliga sinnesslöa beträffar, liava de statsunderstödda sinnesslöanstalterua
lämnat uppgift om 90 sådana, för vilka plats a anstalt för
vuxna vanartade sinnesslöa visat sig behövlig. Antalet av till statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar anmälda men ej intagna ävensom där
befintliga överåriga, för vilka behov av överflyttning till anstalt för vuxna
föreligger, uppgår till sammanlagt omkring 70. Läggas så härtill de 30
kriminella sinnesslöa, som efter otillräknelighetsförklaring måst provisoriskt
omhändertagas av fångvården, fås ett antal av omkring 190. Denna siffra
giver emellertid endast eu svag föreställning om verkliga behovet. Antalet
asociala imbecilla ute i kommunerna, vilka icke varit intagna i eller anmälda
till statsunderstödd sinnesslöanstalt och för vilka icke förfrågan gjorts
till Salbohedsanstalten, undandrager sig visserligen varje beräkning, men
deras antal är säkerligen högst betydande.

Vad kvinnliga sinnesslöa beträffar, utgör enligt från de statsunderstödda
sinnesslöan stal terna erhållna uppgifter antalet där intagna eller dit anmälda
vuxna vanartade 45. Antalet till uppfostringsanstalten för sinnesslöa
flickor i Vänersborg anmälda men där ej intagna ävensom där befintliga
överåriga, vilka böra överföras till anstalt för vuxna, utgör omkring 25.
Sammanläggas nämnda båda siffror, erhålles ett antal av omkring 70. Denna
siffra ger emellertid, såsom torde framgå bland annat av de utav fattigvårdskonsulenterna
meddelade upplysningarna, ingen som helst antydan om det
verkliga behovet av anstaltsplatser för vuxna vanartade sinnesslöa av kvinnkön.
Vad särskilt angår de sinnesslöa kvinnor, som på grund av sexuell
vanart äro i behov av att bliva omhändertagna å anstalt för vuxna vanartade
kvinnliga sinnesslöa, äro de säkerligen att räkna i hundratal.

När man går att anordna särskilda anstalter för asociala imbecilla, bör man
emellertid enligt Petrén räkna med att till dessa anstalter böra i största möjliga
utsträckning överflyttas även de imbecilla, som nu vårdas å statens hospital.
Medicinalstyrelsen lärer också vid uppgörandet av sin i september 1925 till
Kungl. Maj:t ingivna plan för sinnessjukvårdens ordnande hava utgått ifrån,
att samtliga å hospitalen vårdade sinnesslöa skulle omhändertagas å särskilda
anstalter. Medicinalstyrelsen bär nämligen i sina beräkningar rörande
behovet av hospitalsplatser endast tagit hänsyn till antalet sinnessjuka, som
behöva anstaltsvård, och således uppenbarligen räknat med att några hospitalsplatser
framdeles icke — såsom nu är förhållandet — skola vara upptagna
av sinnesslöa.

Läggas de tidigare återgivna siffrorna angående antalet å hospitalen intagna
imbecilla till de förut anförda, från sinnesslö- och fångvårdsanstaltema
erhållna uppgifterna, erhålles det resultatet, att cirka 500 anstaltsplatser för
manliga imbecilla och cirka 200 anstaltsplatser för kvinnliga imbecilla av kär
ifrågavarande slag skulle vara behövliga. Då emellertid, såsom nyss antytts,
i dessa beräkningar icke kunnat medtagas de å fattigvårdsanstalterna
och eljest ute i kommunerna befintliga asociala imbecilla, för vilka förfrågan
om plats å specialanstalt icke gjorts, är behovet av anstaltsplatser för asociala
imbecilla i själva verket vida större än vad här anförda siffror angiva

Den sakkunnige har härefter gått in på frågan, huru värden av asociala
imbecilla bör ordnas.

Yad därvid först beträffar spörsmålet, vem det bör tillkomma att omhändertaga
ifrågavarande sinnesslöa, har, såsom förut antytts, denna fråga varit
föremål för behandling av 1920 års sinnesslövårdssakkunniga i deras betänkande
år 1921, därvid spörsmålet avhandlades med avseende på såväl

Bihan g till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 139 haft. (Nr 165.) ios''55i ss 4

Vem bär om
händertaga
asociala
imbecilla.''

Kungl. May.ts proposition nr 165.

vanartade sinnesslöa barn som vuxna vanartade sinnesslöa. De sakkunniga
anslöto sig till den av 1916 års riksdag uttalade uppfattningen, att någon
annan möjlighet knappast syntes kunna tänkas, än att staten för ifrågavarande
kategorier anordnade särskilda anstalter. Till stöd för denna
mening anförde de sakkunniga främst anstaltsorganisatoriska skäl, men
de framhöllo vidare, att för en sådan lösning av frågan även talade den omständigheten,
att de vanartade sinnesslöas omhändertagande från såväl rashygienisk
som kriminalpolitisk synpunkt måste anses vara ett betydande samhällsintresse.
Den rashygieniska synpunkten gjorde sig i främsta rummet
gällande i fråga om de vanartade sinnesslöa kvinnorna. Vad de vanartade
sinnesslöa männen beträffade, måste deras omhändertagande ur det allmännas
synpunkt anses vara av synnerlig vikt såsom ett led i brottslighetens
bekämpande.

För övrigt vore, framhöllo de sakkunniga vidare, i avseende härå att
märka, att omhändertagandet av sådana vanartade sinnesslöa, vilkas antisociala
tendenser fört till kriminella handlingar, redan påvilade staten, i det
att dessa sinnesslöa, när de i anseende till sitt psykiska tillstånd förklarats
icke kunna till ansvar fällas, i regel omhändertoges av den offentliga sinnes
sjukvården. Det skulle vara föga ändamålsenligt att låta skyldigheten att
omhändertaga de vanartade sinnesslöa påvila olika myndigheter, allteftersom
de sinnesslöa gjort sig skyldiga till brott eller icke, enär det ur behandlingssynpunkt
i regel icke kunde anses föreligga skäl att för sinnesslöa,
vilka sålunda i formell mening kunde hänföras till kriminella, anordna särskild
vård, annan än den, som anordnades för övriga sinnesslöa med antisociala
tendenser.

Ytterligare betonades, att statens övertagande av vården om de vanartade
sinnesslöa ingalunda skulle innebära införandet av någon ny princip på
abnormvårdens område. Yad sinnesslövården beträffade, kunde den grundsatsen,
att staten borde omhändertaga sådana vårdbehövande, för vilkas vård
kommunala och enskilda anstalter saknade nödiga resurser, redan anses vara
av statsmakterna godkänd i fråga om tvenne grupper av sinnesslöa, nämligen
sådana, som tillika vore blinda — bildbara såväl som obildbara — samt bland
obildbara sinnesslöa de allra mest svårskötta och de för omgivningen i mera
utpräglad grad farliga.

Till de sakkunnigas ståndpunkt i denna fråga anslöt sig föredragande
departementschefen vid behandling av förenämnda proposition nr 280 till
1921 års riksdag. Riksdagen underströk för egen del i sin skrivelse i ämnet
(nr 277) de av de sakkunniga anförda synpunkterna.

. I sitt nu förevarande betänkande har Petrén, under hänvisning till vad
sålunda tidigare förekommit, allenast förklarat, att icke mer lin en mening
syntes kunna vara rådande därom att, sedan staten upprättat uppfostringsanstalter
för vanartade och indisciplinära sinnesslöa barn, det även borde
tillkomma staten att åtaga sig vården av de till vuxen ålder komna vanartade
och indisciplinära sinnesslöa.

Kungl. Maj:ts proposition nr liio. Öl

Vad därnäst beträffar sättet för de vuxna vanartade sinnesslöas omhändertagande,
berördes även denna fråga i 1920 års sinnesslövårdssakknnnigas
betänkande. De sakkunniga uttalade därvid den meningen, att alla sinnesslöa,
för vilka med hänsyn till deras våldsamhet eller mera utpräglat antisociala
tendenser erfordrades vård å sluten avdelning, borde omhändertagas
inom den allmänna sinnessjukvårdens ram, medan övriga här ifrågavarande
sinnesslöa i regel borde intagas i särskilda anstalter (arbetshem). Dessa
sistnämnda, vilka skulle anordnas särskilt för manliga och särskilt för kvinnliga
sinnesslöa, borde enligt sinnesslövårdssakkunnigas mening vara öppna
anstalter liksom de befintliga statsunderstödda arbetshemmen för sinnesslöa.

Av skäl, som i det följande skola återgivas, funno de sakkunniga önskvärt,
att de särskilda arbetshemmen för vuxna vanartade sinnesslöa kunde
anordnas i form av öanstalter efter mönster av den danska anstalten för
vanartade manliga sinnesslöa å Livo i Limfjorden.

Emellertid framhöllo de sakkunniga i annat sammanhang, att fall otvivelaktigt
kunde förekomma, då sinnesslöa, som vore att hänföra till de vanartades
kategori, likväl med hänsyn till vanartens eller den psykiska abnormitetens
beskaffenhet icke nödvändigt behövde vardas a v a rf1 sig sluten anstalt
eller öanstalt. Det borde därför icke vara uteslutet, att vissa elever
även såsom äldre kunde kvarstanna i skolhem för vanartade sinnesslöa barn.
möjligen i en sä-som annex till skolhemmet anordnad arbetshemsavdelning,
i all synnerhet om denna kunde förläggas pa nagot avstand från skolhemmet.
Yad beträffade det av de sakkunniga föreslagna skolhemmet för vanartade
gossar, kunde det med hänsyn till denna anstalts behov av arbetskrafter föi
jordbruksarbete till och med vara önskligt, att hemmet förenades med en
sådan arbetshemsavdelning. Yad åter anginge kvinnliga sinnesslöa av här
avhandlade kategori, i fråga om vilka vanarten ofta bestode i opålitlighet i
sexuellt avseende, syntes bland dessa finnas åtskilliga, vilka även såsom
vuxna utan olägenhet kunde vistas tillsammans med i skolhemmet intagna
sinnesslöa flickor, fastän de icke lämpade sig för anstalter som vore avsedda
jämväl för sinnesslöa av mankön. Dylika kvinnliga sinnesslöa syntes
därför icke behöva omhändertagas i särskilt annex utan kunde kvarstanna i
själva skolhemmet, blott detta kunde tillräckligt effektivt isoleras från yttervärlden.

Beträffande nu avhandlade frågor framhöll föredragande departementschefen
i sitt yttrande till nyssnämnda proposition nr 280 år 1921 allenast,
att det av den i ämnet lämnade utredningen syntes framstå såsom ofrånkomligt,
att även för vuxna vanartade sinnesslöa upprättades särskilda anstalter,
men att frågan om dessa anstalters anordnande i då föievarande
sammanhang icke kunde upptagas till slutlig prövning. Mot detta uttalande
gjordes i riksdagens skrivelse i ämnet ingen erinran.

Petrén har i sitt betänkande i förevarande ämne till eu början anfört,
att vad 1920 års sinnesslövårdssakkunniga uttalat angående vissa rnixtw
vanartade sinnesslöas Tcvarstannande vid uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn
av samma kategori borde beaktas, då det nu gäller ordnandet av vården

Sättet för
omhändertagande
av
asociala,
imbecilla.

52 Kungl. Majds proposition nr 155.

om ifrågavarande vuxna sinnesslöa. Såsom framgår av det förut anförda,
finnes för närvarande ett stort antal till vuxen ålder komna sinnesslöa
såväl å uppfostringsanstalten för vanartade sinnesslöa gossar som å anstalten
för vanartade sinnesslöa flickor. I den man det härvid är fråga om
sådana sinnesslöa, som genom anstaltsvistelsen låtit sig disciplineras, så att
de icke äro till skada för uppfostringsanstaltens verksamhet, anser Petrén, i
anslutning till den mening, som uttalats av 1920 års sakkunniga, att det
icke heller framdeles bör vara något hinder för att platser, som icke äro
upptagna av skolelever, sålunda tagas i anspråk för arbetskem selever. I
denna fråga anföres vidare i betänkandet huvudsakligen följande:

Vad den till Salbohed förlagda uppfostringsanstalten för vanartade sinnesslöa
gossar beträffar, torde det, på sätt 1920 års sinnesslövårdssakkunniga
antytt, vara önskvärt, att det vid denna anstalt alltjämt kommer att finnas
ett avsevärt antal till vuxen ålder komna imbecilla. Det jordbruk, som bär
finnes, ger nämligen sysselsättning åt åtskilliga sinnesslöa. Lämpligast är
dock, att barnen (skoleleverna) och de äldre (arbetshemseleverna) skiljas till
helt olika avdelningar. Början till eu sådan ordning finnes också redan vid
Salbohedsanstalten. Det lär finnas möjlighet att vid anstalten på lämpligt sätt
anordna en arbetshemsavdelning med omkring 35 platser, å vilken de mera pålitliga
och fogliga samt mera arbetsföra vuxna sinnesslöa kunde stanna för
att deltaga i jordbruks- och trädgårdsarbetet samt i de många handräckningsarbeten,
för vilka deras arbetskraft är behövlig.

Den till Vänersborg förlagda uppfostringsanstalten för vanartade sinnesslöa
fliclcor har däremot icke någon arbetshemsavdelning som annex. Icke
heller synes med hänsyn till områdets ringa storlek sådan avdelning där
lämpligen kunna anordnas. I den män platserna å denna anstalt behövas
för nya skolelever, böra sålunda även de mera lättskötta bland där befintliga
vuxna sinnesslöa flyttas till för sådana sinnesslöa anordnad särskild
anstalt.

Petrén har härefter berört den utav 1920 års sinnesslövårdssakkunniga
framförda tanken på anordnande av öanstaltcr för vissa vuxna vanartade
sinnesslöa. Genom en sådan anordning skulle enligt de sakkunniga vinnas,
att antalet av dem, som skulle behöva omhändertagas av den offentliga
sinnessjukvården, kunde väsentligen nedbringas, då till dylik öanstalt skulle
kunna hänvisas även många av de sinnesslöa, som eljest på grund av rymningsbegär
skulle behöva vårdas å sluten anstalt.

I Petréns betänkande har nu, med ledning av de erfarenheter, söm liärutinnan
vunnits i Danmark, närmare redogjorts för de krav med avseende
å läge, storlek och beskaffenhet i övrigt, som måste ställas på en ö,
avsedd för anstalt av ifrågavarande slag. Till närmare belysande av öanstalters
betydelse för sinnesslövården har vid betänkandet såsom bilaga
fogats en redogörelse för den danska Livoanstaltens uppkomst och utveckling
samt för verksamheten vid densamma. I dessa hänseenden anhåller jag att
få hänvisa till betänkandet (sid. 28 samt 64—77).

Vad angår möjligheterna att i Sverige anordna öanstalter för sinnesslöa
framhåller Petrén, att det vid de undersökningar, som 1920 års sinnesslövårdssakkunniga
i detta avseende företagit, visat sig, att vissa svårigheter
äro för handen. Den första förutsättningen för en öanstalt, nämligen att

Kungl. JIaj:t.s proposition nr Idö. 53

det ön omgivande vattnet i regel icke eller åtminstone icke för längre perioder
fryser till under vintertiden, är i allmänhet icke uppfylld inom Sveriges
gränser. I betänkandet bär redogjorts för de utav 1920 års sinnesslövårdssakkunniga
verkställda undersökningarna rörande förefintligheten av
för ändamålet användbara öar samt för en del av de sakkunniga företagna
utredningar och underhandlingar rörande möjligheten till förvärv av vissa
öar, vilka ansetts kunna ifrågakomma för ändamålet. Jämväl i dessa hänseenden
ber jag att få hänvisa till vad betänkandet (sid. 29—30) innehåller.
För egen del har Petrén anfört, att enligt hans mening de utav 1920 års
sakkunniga verkställda undersökningarna syntes hava visat, att till öanstalt
för kvinnliga asociala imbecilla funnes att tillgå en ö, som väl skulle lämpa
sig för ändamålet, nämligen den till Lindbergs socken av Hallands län
hörande Balgön. Beträffande anstalt för manliga asociala imbecilla syntes
visserligen den enda ö, som med hänsyn till olika på frågan inverkande
omständigheter syntes kunna ifrågakomma —- nämligen ön Stora Böknen i
Vättern — vara användbar för ändamålet. Vissa olägenheter skulle doek
vara förbundna med denna ös användande, bland annat i betraktande av att
öns beskaffenhet ej syntes möjliggöra en så omväxlande arbetsterapi för å
anstalten intagna, som kunde vara önsklig.

Emellertid framhåller Petrén, att han — med hänsyn till det förändrade
läge, vari på grund av omständigheter, för vilka i det följande skall redogöras,
frågan om anstalter för berörda kategori av abnorma numera kommit
— ej ansett sig böra vid fullgörande av det honom lämnade utredningsuppdraget
till fortsatt undersökning upptaga detta spörsmål. Denna
ståndpunkt innebär emellertid icke, betonar Petrén, att tanken på öanstalter
för vård av vissa asociala imbecilla enligt hans mening bör övergivas. Då
nämligen denna vårdform skulle dels i någon mån minska antalet av dem,
som måste vårdas å sluten anstalt, dels ock möjliggöra eu friare och i vissa
avseenden mera tillfredsställande vård för vissa sinnesslöa och alltså — såsom
ock erfarenheten från den danska anstalten å Livo visat — utgöra ett
värdefullt led i sinnesslövården, är det enligt Petréns förmenande önskvärt,
att tanken på dylika anstalter må kunna, när omständigheterna det medgiva,
återupptagas och realiseras.

Beträffande de omständigheter, vilka såsom nyss antytts medfört, att frågan
om anordnande av särskilda anstalter för asociala imbecilla kommit i ett nytt
läge under den tid, som förflutit sedan 1920 års sinnesslövårdssakkunnigas
arbete år 1922 enligt Kungl. Maj.ts beslut upphörde, uttalar Petrén till eu
början, att — på sätt redan förut omförmälts — sedan uppfostringsanstalterna
för vanartade sinnesslöa barn börjat sin verksamhet, det snart befunnits, att
behov förelåge av att få åtskilliga av de här intagna, till vuxen ålder komna
sinnesslöa överflyttade till sluten anstalt, på grund av att de företedde stark
förstörelsedrift och svåra våldsamhetstendenser. Från båda dessa uppfostringsanstalter
hava också under de gångna åren några av de intagna blivit
överflyttade till hospital, om också först efter en exspektanstid, under vilken

54 Kungl. Maj:ts proposition nr Idb.

uppfostringsanstalterna i fråga,, vilka sakna resurser för värden av dylika
sinnesslöa, haft stora svårigheter med dessas omhändertagande. Med en
sådan erfarenhet för ögonen torde det, yttrar hetron, vara uppenbart, att
det är nödvändigt att först se till, att tillräckligt antal platser ä sluten avdelning
anordnas för de mera opålitliga och för omgivningen vådliga sinnesslöa,
innan arbetsliem i form av öanstalter planläggas.

Efter 1925 års riksdags beslut i försvarsfrågan har också yppat sig möjlighet
att för jämförelsevis ringa kostnad erhålla särskilda anstalter för asociala
imbecilla, beträffande vilka vård å sluten avdelning är erforderlig. Enligt vad
Petrén under sitt arbete såsom eu av de utav chefen för försvarsdepartementet
tillkallade sakkunniga för undersökning av ersättningsfrågor i anledning
liv regementsindragningar och för avgivande av förslag rörande det
lämpligaste förfaringssättet med ledigblivande kasernetablissement (kasernkommittén)
erfarit, finnas bland ifrågavarande kasernetablissement tvenne,
som efter vissa tillbyggnader synnerligen väl skulle lämpa sig för här förevarande
ändamål, medan de däremot med hänsyn till läge och lokala förhållanden
inomhus icke passa för vård av sinnessjuka. De här åsyftade
kasern etablissemen ten äro trängkårskasernerna i Säl a och Örebro. Beträffande
dessa har Petrén — av skäl som i det följande skola närmare angivas
inom kasernkommittén föreslagit, att etablissementet i Sala skulle apteras till
anstalt för manliga asociala imbecilla och etablissementet i Örebro till anstalt
för kvinnliga asociala imbecilla. Kasernkommittén har ock med skrivelser
till chefen för försvarsdepartementet den 9 juli 1927 framlagt förslaghärom.

Berörda förslag hava, såvitt avser de omändringar och tillbyggnader, som
ansetts erforderliga för nämnda kaserners tagande i ansprak såsom anstalter
för manliga asociala imbecilla respektive kvinnliga asociala imbecilla, grundats
på av Petrén uppgjort program. För förslagens innehall kommer jag
att längre fram i annat sammanhang redogöra.

Såsom av nämnda redogörelse kommer att framga, innebär kasernkommitténs
förslag, att i vardera av de föreslagna anstalterna i Sala och Örebro
skulle inrymmas 323 vårdplatser.

Beträffande frågan, i vad mån detta platsantal motsvarar vårdbehovet för
asociala imbecilla, bär Petrén i sitt betänkande anfört följande:

Med avseende å kvinnliga sinnesslöa må först framhållas, att även sedan
alla å hospital nu vårdade kvinnliga imbecilla samt alla å statsunderstödda
sinnesslöanstalter nu befintliga och därifrån utskrivna, till vuxen ålder komna
asociala imbecilla av kvinnkön intagits å den föreslagna anstalten för kvinnliga
asociala i Örebro, skulle — såsom av de tidigare lämnade uppgifterna
framgår — dock över ett 100-tal platser bliva disponibla för i sexuellt hänseende
opålitliga sinnesslöa kvinnor, vilka nu vistas å fattigvårdsanstalter
eller i hemmen och för vilka plats å specialanstalt hittills icke sökts. Vad
åter beträffar den föreslagna anstalten i Sala för manliga asociala imbecilla,
kommer platsantalet vid denna anstalt icke på långt när att motsvara behovet.
Såsom i det föregående är nämnt, äro redan nu imbecilla till ett
antal, ungefär motsvarande den nya anstaltens beräknade platsantal, intagna
å hospital, och i övrigt äro asociala imbecilla för närvarande till icke obe -

. Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 5.)

tydligt antal omhändertagna dels i sinnesslöanstalter och dels å fångvårdens
sinnessjukavdelningar. Härtill komma alla de ute i kommunerna befintliga
asociala imbecilla, som äro i behov av vård å specialanstalt och för vilka
sådan vård bör beredas, innan fattigvårdslagens bestämmelser om ålderdomshem
träda i kraft. Ytterligare byggnader bliva därför behövliga för vård
av manliga asociala imbecilla.

I detta sammanhang har beträffande Orebroanstalten framhållits, att den
sakkunnige vid uppgörande av program för denna anstalts användning utgått
från, att där skulle genom överflyttningar från hospitalen intagas även svårskötta
öbildbara sinnesslöa (idioter) av levinnkön. Skulle Orebroanstalten få
mottaga såväl asociala imbecilla som svårskötta idioter — vilket ur driftkostnadssynpunkt
åtminstone tills vidare torde vara lämpligt — lärer den emellertid,
framhåller den sakkunnige, framdeles komma att bliva i behov av utvidgning
för att kunna fylla sitt huvudsakliga iindamål: att hysa asociala imbecilla.

Huru stort det framtida behovet av eu ökning utav platsantalet å anstalter
för kvinnliga asociala sinnesslöa kommer att bliva, synes emellertid, framhåller
Petrén vidare, delvis vara beroende av, huruvida frågan om sterilisering
av vissa sinnesslöa kan inom en ej alltför avlägsen framtid vinna en
lösning. Därest sterilisering av sinnesslöa skulle kunna komma till stånd,
där denna åtgärd efter prövning befunnes lämpligen böra vidtagas, skulle detta
nämligen sannolikt till eu viss grad minska platsbehovet för kvinnliga imbecilla.

Innan utvidgning av anstalten i Örebro företages, bör emellertid enligt
Petréns mening övervägas lämpligheten av att realisera den av 1920 års
sinnesslövårdssakkunniga framförda och i det föregående återgivna tanken
på inrättande av ett arbetsliem i form av öanstalt. Dit borde då, i den mån
arbetskemmet kan mottaga dem, överflyttas alla sådana i Orebroanstalten
intagna imbecilla, som icke behöva kvarstanna i sluten anstalt. Frånsett att
härigenom en mera fri vård skulle kunna beredas ifrågavarande imbecilla,
skulle eu dylik överflyttning enligt den sakkunniges mening sannolikt i betydande
omfattning minska behovet av nya, mera dyrbara vårdplatser i
sluten anstalt. En öanstalt för kvinnliga sinnesslöa anses nämligen utan
nämnvärd olägenhet kunna givas rätt stort omfång, medan däremot — enligt
vad erfarenheten i Danmark synes hava visat — en dylik anstalt för manliga,
med hänsyn till risken för attentat mot personalen o. s. v., ej anses
kunna göras alltför omfattande; större antal än ett 100-tal manliga asociala
imbecilla synes enligt utländsk erfarenhet knappast kunna samlas på ett ställe.

Petrén har härefter berört frågan om omhändertagandet av sådana asociala
imbecilla, villca tillika äro behäftade med annan abnormitet, lyte eller sjukdom.
I dessa hänseenden innebär förslaget i kort sammandrag följande:

Asociala imbecilla, vilka tillika äro fallandesjuka, skulle tills vidare, intill
dess en sluten avdelning för fallandesjuka kunde komma till stånd, mottagas
å de föreslagna anstalterna i Örebro och Sala men därefter av närmare angivna
skäl helst omhändertagas inom epileptikeranstalt.

Yanartade imbecilla, som jämväl äro blinda, skulle icke intagas å de
''ifrågasatta sinnesslöanstalterna, enär den år 1922 öppnade statsanstalten i
Lund för blinda med komplicerat lyte är avsedd för alla blinda, beträffande
vilka lytet är komplicerat med någon annan defekt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Vad däremot beträffar vanartade imbecilla, som äro dövstumma, skulle
dessa få omhändertagas å de nu ifrågasatta anstalterna, emedan möjlighet
för deras vård å något till dövstumväsendet hörande arbetshem icke finnes
eller kan beräknas i framtiden komma att beredas. Likaledes skulle imbecilla
över huvud taget, som lida av någon smittsam sjukdom. — de må hava
visat asociala tendenser eller icke — vårdas å de nu ifrågasatta slutna anstalterna.
I sakens natur ligger nämligen, framhåller den sakkunnige, att å
statens anstalter för asociala imbecilla böra vårdas alla sådana till vuxen
ålder komna sinnesslöa, som på grund av de för statsbidrags utgående fastställda
villkoren icke få mottagas eller kvarstanna å de statsunderstödda
arbetshemmen för sinnesslöa. Att vårda ett under alla förhållanden jämförelsevis
litet antal med smittsam sjukdom behäftade personer å de föreslagna
sinnesslöanstalterna i Örebro och vid Sala bör enligt den sakkunnige
icke bereda några olägenheter.

I detta sammanhang har vidare behandlats frågan om avgränsningen mellan
statens sinnes sjukvård och statens sinnesslövård. I detta hänseende yttrar
Petrén bland annat följande:

Helt naturligt kan någon skarp gräns mellan dessa båda vårdgrenar icke
dragas. Imbecilla bliva nämligen icke så alldeles sällan sinnessjuka. Är
därvid fråga om en kronisk, för hela livet varande sinnessjukdom, såsom
dementia prfecox, bör den sinnessjuke, även om han ursprungligen varit
imbecill, intagas å hospital. Där återigen är fråga om eu imbecill, som
periodiskt företer orostillstånd, vilka kunna betecknas som sinnessjukdom,
men vilken dessemellan kanske under långa tider icke kräver annan vård
än övriga imbecilla, torde det till undvikande av förflyttningar fram och
tillbaka mellan hospitalen och sinnesslöanstalterna vara mest praktiskt, att
den imbecille kvarstannar å sistnämnda slag av anstalt. Endast imbecilla,
som äro så farliga, att vård å säkerhetspaviljong är indicerad, böra icke mottagas
å här ifrågavarande sinnesslöanstalter utan i stället intagas, respektive
kvarstanna å såclan paviljong. Däremot har vid uppgörande av program till
Salaanstalten förutsatts, att å denna i övrigt skulle kunna vårdas alla manliga
kriminella imbecilla, alltså även alla sådana imbecilla, som nu vårdas å Växjö
kriminalasyl.

För att i någon mån belysa det gagn, de här föreslagna sinnesslöanstalterna
enligt nu angivna grunder för avgränsningen mellan sinnessjukvård och
sinnesslövård skulle komma att medföra för den statliga sinnessjukvården, har
den sakkunnige från statens hospital och asyler införskaffat uppgift på. antalet
kriminalpatienter bland de där intagna imbecilla. Av dessa uppgifter
framgår, att sammanlagt 155 manliga och 19 kvinnliga kriminalpatienter äro
intagna å hospitalen, därav 64 manliga å Växjö kriminalasyl och 4 manliga
å säkerhetspaviljongerna i Västervik och Sitter.

Såsom av dessa uppgifter framgår, skulle hospitalen — om man bortser
från kriminalasylen och säkerhetspaviljongerna — vid de här föreslagna
sinnesslöanstalternas tillkomst kunna bliva befriade från icke mindre (in 136
kriminalpatienter, därav 117 manliga och 19 kvinnliga. Härmed bör en icke
ringa lättnad vinnas för hospitalens verksamhet. Härtill kommer den fördelen,
att hospitalsplatser, som nu äro upptagna av imbecilla, bliva disponibla
för sinnessjuka ute i de olika orterna. Genom att mer än ett 30-tal
platser å Växjö kriminalasyl efter Salaanstaltens öppnande kunna med ens
evakueras, vinnes ytterligare den stora fördelen, att den offentliga sinnes»
sjukvården får möjlighet att i motsvarande grad mottaga s t. ra (friförklarade
sinnesssjuka, vilken kategori av sinnessjuka under senare år i ständigt stigande
antal måst omhändertagas å fångvårdens sinnessjukavdelningar, då

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

Öl

plats ej kunnat beredas vare sig å själva hospitalen eller å specialavdelningarna
inom den offentliga sinnessjukvården. Vad åter beträffar de strafffriförklarade
imbecilla, som under nuvarande förhållanden måst omhändertagas
å fångvårdens sinnessjukavdelningar, böra de, såsom förut framhållits,
efter öppnandet av sinnesslöanstalterna i Sala och Örebro överflyttas till
dessa anstalter.

I betänkandet har jämväl med några ord berörts det framlagda förslagets
inverkan beträffande överenskommelserna rörande sinnessjukvärden inom vissa
storstäder. Enligt beslut av 1925 års riksdag har, som förut nämnts, staten med
envar av städerna Stockholm och Göteborg ingått avtal rörande dessa städers
övertagande av hela sin sinnessjukvård. Dessa avtal, som trätt i kraft den
1 januari 1926, innebära, att städerna förbundit sig att — utom beträffande
vissa i avtalen undantagna kategorier, t. ex. kriminalpatienter — efter en
åttaårig övergångsperiod mot viss ersättning av statsmedel helt övertaga
vården av i städerna hemortsberättigade sinnessjuka. Ersättningen till städerna
skall, i vad den avser gottgörelse för anskaffat anstaltsutrymme,
enligt avtalen ökas, i den mån staten har utgifter för utvecklingen av
sin sinnessjukvård. Liknande avtal har enligt bemyndigande av 1927 års
riksdag av Kungl. Maj it träffats med Malmö stad och trätt i kraft den
1 januari 1928. Då de ifrågavarande avtalen icke avse sinnesslöa, bliva
nämnda städer, framhåller den sakkunnige, givetvis berättigade att, i mån
av platstillgång, få asociala imbecilla med hemortsrätt i städerna intagna
å de nu ifrågasatta anstalterna. Skulle emellertid någon i sådan stad hemmahörande,
å statsanstalt för sinnesslöa intagen imbecill bliva sinnessjuk, blir
staden däremot efter övergångsperiodens utgång skyldig att, såvida det icke
är fråga om eu patientkategori, som undantagits i avtalen, själv övertaga
hans vård.

Petrén har i sitt betänkande vidare behandlat vissa organisationsfrågor
beträffande de föreslagna anstalterna för asociala imbecilla ävensom en del
i samband därmed stående spörsmål. Jag övergår nu till att i korthet redogöra
för betänkandet i denna del.

Vad då först beträffar överinseendet över anstalterna, må till en början erinras,
att 1920 års sinnesslövårdssakkunniga i sitt förenämnda betänkande
rörande upprättande av uppfostringsanstalter för vanartade sinnesslöa barn
beträffande överinseendet över sistnämnda anstalter anförde, att desamma,
såsom inrättningar av övervägande pedagogisk karaktär, borde — liksom
fallet vore med statens dittillsvarande anstalter för abnormundervisningen —
ställas under inseende av skolöverstyrelsen. Däremot föreslogo de sakkunniga,
att dessa uppfostringsanstalter icke, såsom statens abnormundervisningsanstalter
och överhuvud taget det stora flertalet av allmänna och enskilda
uppfostringsanstalter, skulle lyda under ecklesiastikdepartementet
utan under socialdepartementet. Som skiil härför anfördes, att eu sådan
anordning syntes mera ändamålsenlig för främjande av en i möjligaste mån
enhetlig behandling av ärenden rörande sinnesslövården, vilka i övrigt handlades
inom socialdepartementet, och att det av praktiska skäl syntes vara

Organisationsfrågor

ni. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

lämpligt, att de för anstalternas verksamhet erforderliga anslagen i riksstaten
uppfördes under samma huvudtitel som övriga anslag för sinnesslövården.
Härtill komme det förhållandet att de arbetshem för äldre vanartade sinnesslöa,
som senare borde upprättas och vilka givetvis borde stå icke under skolöverstyrelsens
utan under medicinalstyrelsens uppsikt, på grund därav komme
att lyda under socialdepartementet. I överensstämmelse med vad sinnesslövårdssakkunniga
sålunda föreslagit blev organisationen av de ifrågavarande
uppfostringsanstalterna ordnad.

Som av det anförda framgår, hade 1920 års sinnesslövårdssakkunniga
ifrågasatt, att de av dem i form av öanstalter förordade arbetskemmen för
vuxna vanartade sinnesslöa skulle stå under medicinalstyrelsens uppsikt.
Att detta bör vara fallet med slutna anstalter för asociala imbecilla, anser
Petrén ligga i sakens natur.

Vad angår den föreslagna arbetshemsavdelningen vid Salboked för vissa
vuxna sinnesslöa, som anses kunna kvarstanna i ett annex till uppfostringsanstalten,
har denna avdelning ansetts givetvis böra lyda under styrelsen
för uppfostringsanstalten och alltså även stå under skolöverstyrelsens överinseende.
Enligt den sakkunnige böra ock i övrigt för denna avdelning i
tillämpliga delar gälla bestämmelserna i reglementet för statens uppfostringsanstalter
för sinnesslöa.

Beträffande åter de föreslagna slutna anstalterna, framhåller Petrén, att
dessa äro avsedda endast för sådana patienter, vilka redan enligt gällande
sinnessjukstadga äro berättigade till intagning å hospital och som i viss utsträckning
redan för närvarande vårdas å sådan anstalt. Under sådana förhållanden
anser Petrén, att för dessa anstalter sinnessjukstadgans bestämmelser
böra i tillämpliga delar bliva gällande. Anstalterna synas alltså böra
organiseras på samma sätt som gäller beträffande statens sinnessjukhus i allmänhet.
Vardera av de föreslagna anstalterna i Sala’ocli Örebro bör sålunda
stå under närmaste förvaltning av en under medicinalstyrelsen såsom överstyrelse
lydande lokal direktion med enahanda sammansättning och samma
funktioner, som stadgats beträffande liospitalsdirektionerna. I spetsen för anstalten
bör stå en överläkare med den befogenhet och de åligganden, som
gälla beträffande hospitalsöverläkare. I fråga om anstaltspersonal i övrigt
böra jämväl tillämpas de bestämmelser, som gälla för personal vid hospitalen.
Liksom förhållandet är vid dessa, föreslås ävenledes huvuddelen av anstaltens
personal till uppförande å ordinarie stat.

I betänkandet hava framlagts vissa approximativa beräkningar beträffande
storleken av den personal, som skulle bliva erforderlig vid de båda föreslagna
anstalterna. På denna fråga ber jag emellertid att få ingå först längre
fram i samband med behandling av förslaget rörande anstalternas anordnande
och kostnaderna för deras inrättande.

I fråga om sättet för bestridande av kostnaderna för anstalternas verksamhet
framhåller den sakkunnige, att av vad som föreslagits beträffande den ställning
i organisatoriskt hänseende, som enligt förslaget skulle tillkomma anstalterna,
givetvis borde följa, att dessa kostnader finge bestridas från under rikssta -

Kungl. Majits proposition 7ir 16'').

tens femte huvudtitel uppfört ordinarie anslag. Härvidlag kunna olika utvägar
tänkas ifrågakomma: antingen kunna kostnaderna bestridas i samma
ordning, som gäller beträffande hittillsvarande statliga sinnessjukanstalter,
d. v. s. från det ordinarie förslagsanslaget till hospital och asyler, eller ock
kan för ifrågavarande ändamål under nämnda huvudtitel uppföras särskilt
eller särskilda anslag. Den förstnämnda utvägen har den sakkunnige ansett
ur flera synpunkter vara att föredraga. Personalen vid ifrågavarande anstalter
skulle då anses tillhöra befattningshavare vid hospital och asyler, och
särskilt beslut angående det civila avlöningsreglementets tillämpning på förevarande
befattningshavargrupper jämte därmed sammanhängande förhållanden
skulle ej behöva fattas.

Med avseende å vårdavgifter vid anstalterna för asociala imbecilla hava. i
anslutning till vad förut föreslagits, ansetts böra tillämpas de bestämmelser,
som gälla i fråga om hospital och asyler. Man bör salunda enligt den sakkunnige
icke, såsom fallet är vid statens uppfostringsanstalter för vanartade
sinnesslöa, tillämpa olika vårdavgifter för fallandesjuka och icke fallandesjuka.

I detta sammanhang har vidare upptagits frågan om behovet ar särskilda
in tagning shandling ar för intagning å sluten anstalt för sinnesslöa. I detta
avseende anföres i betänkandet bland annat följande.

För närvarande saknas bestämmelser rörande formulär till särskilda intagningshandlingar
för intagning av sinnesslö å sinnessjukvårdsanstalt. För
läkarutlåtande, avseende sådan intagning, har därför hittills måst användas
det formulär till utlåtande (bilaga A), som finnes fogat vid gällande sinnessjukstadga,
därvid dock i själva intygsmeningen ordet »sinnessjuk» utbytts
mot ordet »sinnesslö». Därest staten nu upprättar särskilda anstalter för
vård av asociala imbecilla, lärer emellertid särskilt formulär till läkarutlåtande
för intagning av sinnesslö böra fastställas. Förslag till dylikt formuläi
är som bilaga fogat vid Petréns betänkande (bilaga 6).

Jämväl beträffande de uppgifter, vilka enligt bilaga B vid gällande sinnessjukstadga
skola fogas vid ansökning om intagning å sinnessjukanstalt, saknas
formulär, som avser sinnesslö. Då det nu gäller inrättandet av särskilda
anstalter för vård av vissa imbecilla, har det synts lämpligt, att ett särskilt
formulär fastställes att gälla i fråga om sinnesslö_ Förslag i detta amne
är jämväl fogat som bilaga vid betänkandet (bilaga 7).

Slutligen har även berörts spörsmålet om behovet av särskilda utskrhningsbestämmélscr
med avseende å vuxna imbecilla. Härom har Petrén till en
början framhållit huvudsakligen följande:

Sådana bestämmelser kunna icke lämpligen i längden undvaras, när fråga
är om anstalter för vuxna imbecilla. Då författningsbestämmelser saknas,
som giva uttrycklig rätt åt anstaltsledningen att avgöra, när utskrivning
från sinnesslöanstalt bör äga rum eller icke, torde nämligen eu statsunderstödd
sinnesslöanstalts styrelse icke utan vidare kunna neka föräldiarna till
en sinnesslö att liemtaga denne. Där fattigvårdsstyrelsen ansvarar för vårdavgiften,
kan möjligen frågan hänskjutas till denna myndighet, men skulle
denna därvid förklara sig icke hava något att erinra mot föräldrarnas begäran,
lärer anstaltens styrelse vara nödsakad att under alla omständigheter
bifalla framställningen, huru olämpliga de förhållanden än äro. under vilka
den sinnesslöe efter utskrivningen kommer.

00 Kungl. Maj:ts proposition ur 165.

I betänkandet har redogjorts för vissa fall, där utskrivning från statsunderstödd
sinnesslöanstalt begärts och ägt rum under omständigheter, som
gjort utskrivningen i hög grad olämplig. Jag hänvisar härutiunan till betänkandet
(sid. 48—49). Under åberopande av dessa fall förklarar Petrén
såsom sin uppfattning, att konsekvensen av att särskilda anstalter för sinnesslöa
upprättades enligt hans mening borde vara, att anstaltens styrelse
och uppsiktsmyndigheten erliölle viss bestämmanderätt beträffande frågan,
om utskrivning borde medgivas eller ej. Beträffande vissa möjligheter för
en lösning av detta spörsmål samt rörande dess samband med frågan om
en lagstiftning rörande anstaltsplikt för sinnesslöa m. m. har Petrén vidare anfört
bland annat följande:

Vad statens sinnessjukanstalter beträffar, tinnes i gällande stadga angående
sinnessjuka en bestämmelse, som inskränker den enskildes och de kommunala
myndigheternas rutt att från sådan anstalt uttaga eu sinnessjuk. T
stadgans § 51 är nämligen föreskrivet, att den sjukes målsman eller annan,
som gjort ansökan om sinnessjuks intagande å anstalt eller som iklätt sig
ansvarighet för sjukvårdsavgiften, är berättigad att från anstalten uttaga den
sjuke, även innan denne blivit från sinnessjukdomen återställd, om överläkaren
anser sådant kunna ske utan våda för allmänna säkerheten och det behörigen
styrkes, att sådan vård, som den sjukes tillstånd, kräver, kan för honom

1 hemmet eller annorstädes beredas. Det synes emellertid tvivelaktigt, om
denna bestämmelse utan vidare är tillämplig även å sinnesslöa. Någon
praktisk erfarenhet härvidlag torde ej finnas, då av nära liggande skäl begäran
om utskrivning av imbecilla, som under nuvarande förhållanden vårdas
å sinnessjukanstalter, icke torde förekomma från föräldrar och målsmän.

Därest en blivande ny sinnessjuklagstiftning komme att innehålla de föreskrifter
om lagstiftningens tillämplighet, som upptagits i de båda framlagda
förslagen på detta område (48 § 2 mom. i det lagförslag, som år 1923 framlagts
av 1913 års sinnessjukstadgesakkunniga, och 7 § i det av 1926 års
sinnessjuksakkunniga år 1927 avgivna lagförslaget), skulle däremot utskrivningsbestämmelserna
beträffande sinnessjuka utan vidare bliva tillämpliga
jämväl i fråga om sinnesslöa. Även om en ny sinnessjuklagstiftning med
bestämmelser, enligt vilka lagstiftningens stadganden skulle i tillämpliga
delar gälla jämväl för sinnesslöa, bleve genomförd, innan de här föreslagna
anstalterna för asociala imbecilla bliva färdiga att öppnas, torde dock särskilda
utskrivningsbestämmelser bliva nödvändiga för dessa anstalter till förhindrande
särskilt av att sexuellt opålitliga kvinnliga imbecilla hemtagas till
dåliga hem. Å ena sidan är nämligen att märka, att om statliga anstalter
för asociala imbecilla enligt det nu framlagda förslaget komma till stånd, de
påtalade olägenheterna beträffande utskrivning från statsunderstödda arbetsliem
. för sinnesslöa sannolikt torde komma att få motsvarighet beträffande
utskrivning från dylika statsanstalter. A andra sidan bör beaktas, att i de
båda nyss omförmälda förslagen till ny sinnessjuklagstiftning den enskildes
rätt att uttaga sinnessjuk från hospital betydligt vidgats, så att sådan rätt
skulle vara medgiven i alla fall, där utskrivning anses kunna ske utan fara
för annans personliga säkerhet eller den sjukes eget liv (34 § i 1923 års
förslag och 27 § i 1927 års förslag).

De sålunda föreslagna utskrivningsvillkoren kunna emellertid icke anses
tillfyllest, när fråga är om sinnesslöa. I sakens natur ligger, att icke alldeles
samma avfattning av bestämmelserna passar i fråga om sinnessjuka, där den
rena vårdsynpunkten blir den väsentliga, och beträffande imbecilla, där möj -

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

liglieten till lämplig sysselsättning under tillsyn och i gynnsam miljö är liuvudförutsättningen
för utskrivning. Även om det nu berörda spörsmålet
möjligen skulle låta sig lösas i samband med sinnessjuklagstiftningen, vore
det otvivelaktigt mest ändamålsenligt, att en särskild lagstiftning komme till
stånd rörande sinnesslövården, omfattande såväl statsanstalter som statsunderstödda
anstalter samt tillsynen utom anstalterna. För en sådan uppfattning
talar — frånsett behovet av utskrivningsbestämmelser, gällande för alla sinnesslöanstalter
— också den omständigheten, att i samband med en dylik
lagstiftning rörande sinnesslövården skulle kunna tillgodoses även ett annat
av sinnesslövårdens målsmän ofta uttalat önskemål, nämligen om obligatorisk
undervisning i specialanstalter av bildbara sinnesslöa barn, ett önskemål, till
vilket riksdagen även uttalat sin anslutning i en år 1918 avlåten skrivelse
(nr 230) till Kungl. Maj:t.

Sammanfattningsvis framhåller Petrén, att det av honom framlagda förslaget
beträffande ordnandet av vården av asociala imbecilla innebär

att A id statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar å Salbohed såsom
annex anordnas en arbetshemsavdelning för vissa lättskötta manliga asociala
imbecilla,

att i Västmanlands trängkårs kasernetablissement i Sala anordnas en sluten
anstalt för manliga asociala imbecilla,

samt att i Svea trängkårs kasernetablissement i Örebro anordnas eu sluten
anstalt för kvinnliga asociala imbecilla, vilken sistnämnda anstalt åtminstone
tillsvidare även skulle få omhändertaga vissa svårskötta obildbara sinnesslöa
(idioter) av kvinnkön.

Till arbetshemsavdelningen vid Salbohedsanstälten skulle överflyttas sådana
i denna anstalt intagna sinnesslöa, vilka efter uppnådd v uxen ålder icke äro
i behov av vård å sluten anstalt, och särskilt sådana, vilkas kvarstannande
vid Salbohedsanstalten kan anses påkallat med hänsyn till behovet av arbetskraft
vid anstalten.

I den till Sala förlagda anstalten för manliga asociala imbecilla skulle
intagas

1) från statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar sådana där intagna,
som efter slutad skolutbildning icke kunna försökspermitteras
och icke heller lämpligen kvarstanna å nyssnämnda arbetshemsavdelning,

2) från de statsunderstödda sinnesslöanstalternas arbetsliem för män där
intagna, som befunnits på grund av vanart eller eljest till följd av indisciplinärt
uppförande olämpliga för samlivet i sådan anstalt,

3) från skyddshem för gossar och från statens uppfostringsanstalt för minderåriga
manliga lagöverträdare sådana där intagna, som befunnits vara
sinnesslöa och i behov av vård å sluten anstalt,

4) från fångvårdens avdelningar för manliga sinnessjuka där intagna strafffriförklarade
imbecilla,

5) från statens hospital och asyler alla straffriförklarade imbecilla och
andra där intagna imbecilla, vdlka äro till olägenhet för sinnessjukvården,
med undantag av sådana, som äro så farliga, att deras förvaring i
säkerlietspaviljong är erforderlig, samt

Sammanfattning

v sakkunnig
förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

6) direkt från kommunerna sådana imbecilla av mankön, vilka på grund
av sin asocialitet icke lämpligen kunna omhänderkavas å fattigvårdsanstalter
eller i liemmen, för vilket ändamål alla ansökningshandlingar
å Salboliedsanstalten rörande överåriga exspektanter och alla intagningskandlingar
å statens hospital, rörande manliga sinnesslöa böra
översändas till direktionen för den nya Salaanstalten omedelbart vid
dess öppnande.

Då Salaanstalten icke kommer att lämna utrymme för alla för närvarande
å statens hospital och asyler vårdade manliga imbecilla, böra, som antytts,
därifrån till en början utgallras endast de mera svårskötta. För övriga å
sinnessjukhus nu intagna imbecilla av mankön bör framdeles anordnas en
särskild anstalt, som jämväl bör i män av behov mottaga asociala imbecilla
av mankön direkt från kommunerna. Förslag om anordnande av denna
anstalt har emellertid icke i detta sammanhang kunnat framställas, enär vid
betänkandets avgivande kasernkommitténs utredning angående användandet
av ledigblivande kaserner ännu ej slutförts.

I den till Örebro förlagda anstalten för kvinnliga asociala imbecilla samt
för svårskötta idioter av kvinnkön skulle intagas

1) från statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor sådana där intagna,
som efter slutad skolutbildning icke kunna försökspermitteras
och icke heller lämpligen kvarstanna i uppfostringsanstalten,

2) från de statsunderstödda sinnesslöanstalternas arbetshem för kvinnor
där intagna, som befunnits på grund av vanart eller eljest till följd av
indisciplinärt uppförande olämpliga för samlivet i sådan anstalt,

3) från skyddshem för flickor och allmän uppfostringsanstalt för minderåriga
kvinnliga lagöverträdare där intagna, som befunnits vara sinnesslöa
och i behov av vård å sluten anstalt,

4) från centralfängelset i Växjö för kvinnor där förvarade straffriförklarade
imbecilla,

5) från statens hospital och asyler alla där intagna imbecilla samt, i mån
av utrymme, idioter av kvinnkön,

6) direkt från kommunerna sådana kvinnliga imbecilla, vilka på grund av
sexuell opålitlighet eller på annat sätt ådagalagd asocialitet icke lämpligen
kunna omhändertagas å fattigvårdsanstalterna eller i hemmen, för
vilket ändamål alla ansökningshandlingar å uppfostringsanstalten i Vänersborg
rörande överåriga exspektanter och alla intagningshandlingar
å statens hospital rörande kvinnliga sinnesslöa böra översändas till
direktionen för den nya Örebroanstalten omedelbart vid dess öppnande,

7) från de statsunderstödda anstalterna för obildbara sinnesslöa, i män
av utrymme, där intagna, som äro våldsamma eller eljest så svårskötta,
att de äro i behov av vård å sluten anstalt.

Sedan Örebroanstalten blivit fylld, bör å Balgön inom Lindbergs socken av
Hallands liin anordnas eu öanstalt för sådana asociala kvinnliga imbecilla, vilka
icke med nödvändighet behöva vårdas å sluten anstalt, därest öanstalt finnes

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

tillgänglig. Intagning på öanstalt bör dock ej ske direkt utan endast genom
överflyttning från annan anstalt, huvudsakligast genom utgallring från Örebroanstalten.
Först sedan öanstalten utvecklats så långt, att den ej kan mottaga
flera sinnesslöa, bör utvidgning av Örebroanstalten övervägas. Härvid,
har dock framhållits, att det slutliga behovet av platser för asociala imbecilla
av kvinnkön torde kunna till eu viss grad minskas, därest lagstiftning om
sterilisering av sinnesslöa blir genomförd.

Över betänkandet hava infordrade utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen
dels den 7 september 1927, utom i vad angår personalbehovet vid de föreslagna
anstalterna i Sala och Örebro, samt dels den 19 november och den
25 november 1927 i sistnämnda hänseende beträffande Salaanstalten respektive
Örebroanstalten, i samband med behandling av förslaget rörande omändringsarbeten
å kasernetablissementen, av fångvårdsstyrelsen den 14 september 1927.
av skolöverstyrelsen den 10 oktober 1927, efter hörande av styrelserna för statens
uppfostringsanstalter för sinnesslöa gossar å Salbohed och för sinnesslöa f ickor i
Vänersborg samt av pedagogiske inspektören för sinnesslöundervisningen, av statens
inspektör för fattigvård och barnavård den 13 oktober 1927, efter hörande
av skyddshemsinspektören, samt av styrelsen för statens uppfostringsanstalt å
Bona den 26 september 1927, i vad förslaget avser intagande å de ifrågasatta
slutna anstalterna för asociala imbecilla av sinnesslöa från allmän
uppfostringsanstalt, som avses i 5 kap. 3 § strafflagen. Yidare har tillfälle
beretts svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas
förbund, svenska fattigvårds- och b ar nav år ds förbundet samt allmänna
svenska föreningen för vården om sinnesslöa och fallandesjuka, att yttra
sig i ärendet. I anledning härav hava styrelserna för samtliga nu angivna
sammanslutningar inkommit med yttranden över förslaget.

I de avgivna yttrandena har sakkunnigförslaget i allmänhet ej föranlett
erinringar av huvudsaklig betydelse. Angelägenheten av att vidtaga åtgärder
för vården av asociala imbecilla samt de i betänkandet berörda förhållanden,
vilka föranlett behovet av dylika åtgärder, hava i yttrandena i
åtskilliga fall närmare belysts. Jag anser mig böra redogöra för eu del av
de i yttrandena anförda synpunkterna i nu angivna hänseenden. Likaledes
kommer jag att redogöra för de erinringar, som på vissa punkter framställts
mot sakkunnigförslaget. I övrigt anhåller jag att få hänvisa till yttrandena.

Beträffande behovet av åtgärder för ordnandet av vården om asociala imbecilla
bär medicinalstyrelsen anfört huvudsakligen följande.

Styrelsen hade vid flera tillfällen framhållit de synnerligen stora olägen -genheter, som vore förknippade med att sådana sinnesslöa vårdades tillsammans
med sinnessjuka å hospital. Så hade styrelsen i skrivelse den 25
juni 1921 angående ifrågasatt anordnande av sinnessjukanstalter å vissa
lägerplatser framhållit, att de sinnesslöa genom sitt odisciplinära, ofta mot
omgivningen agressiva uppträdande, genom förstörelselusta o. s. v. bleve
i hög grad störande och oroande för å samma avdelningar befintliga sinnessjuka,
vilkas psykiska tillstånd härav ofta försämrades. Styrelsen hade där -

Yttranden..

Behovet av
åtgärder fotvård
av
asociala
imbecilla.

(>4

Kungl. Maj ds proposition nr 16~>.

för uttalat den åsikten, att det vore av största vikt, att å hospital intagna
sinnesslöa bleve överflyttade till specialanstalt.

När styrelsen uti sin den 25 september 1925 avgivna plan för anskaffande av
nya platser för den statliga sinnessjukvården beräknade platsbehovet till tre
pro mille, hade ej medtagits de sinnesslöa, som enligt sinnessjukstadgan
vore berättigade till liospitalsvård.

Då det nu framlagda förslaget om anordnande av särskilda slutna anstalter
för asociala imbecilla i Sala och i Örebro vore ägnat att avhjälpa de
av styrelsen påpekade olägenheterna av dessa imbecillas vård å hospitalen,
och då hospitalen skulle, åtminstone till större delen, befrias från dessa
sinnesslöa, vilket länge varit ett önskemål, hade styrelsen intet att erinra
mot förslaget i denna del.

Fångvårdsstyrelsen framhåller inledningsvis, att bland de brottslingar, som
förvaras i rikets straffanstalter, finnes ett icke ringa antal personer, som
kunna hänföras till ifrågavarande asociala grupp. Eu del av dem har befunnits
vid brottets begående lida av verklig sinnessjukdom och därför av
domstol förklarats straff lösa. De hava emellertid efter framställning av
vederbörande länsstyrelse, som haft att om dem taga vård, fortfarande omhändertagits
av fångvården i avbidan å plats på allmänt hospital. I följd
av därstädes rådande stor platsbrist måste1 flertalet kvarhållas i fängelsernas
avdelningar för sinnessjuka på obestämd tid. En annan grupp asociala imbecilla
inom straffanstalterna utgöres av personer, som dömts till straff,
enär de icke visat sådan grad av förståndsbrist, att de kunnat förklaras
straff lösa. Det antagandet ligger dock, framhåller styrelsen, nära, att deras
undermålighet utgjort eu kraftigt medverkande anledning till brotten och
att dessa brott kunnat förekommas, om förövarna i tid kunnat omhändertagas.

Det nu föreliggande förslaget ville åtminstone i viss utsträckning möjliggöra,
att de asociala imbecilla komme under vård, innan deras efterblivenhet
lett till lagöverträdelser. Samtidigt ville förslaget avlasta en del dylika
individer, som intagits vid de allmänna hospitalen, från dessg och därigenom
bereda utrymme bland annat åt eu del straff lösa, som nu måste vårdas inom
fängelserna.

Båda dessa syften anser styrelsen i hög grad behjärtansvärda. Åtgärder
för att befria fångvården från ett antal straffriförklarade äro, yttrar styrelsen,
från dess synpunkt nödvändiga. Härom har styrelsen vidare anfört
huvudsakligen följande:

För närvarande vore tre fängelser efter vidtagna förändringar anvisade
för förvaring av straffriförklarade män. Sålunda vore vid avgivandet av styrelsens
utlåtande intagna i Västerviks kronohäkte 49, i straffängelset i Karlstad
35 och i straffängelset i Jönköping 23 dylika, tillhopa 107. Kvinnor
av samma kategori funnes intagna i centralfängelset i Växjö, till ett antal,
vid tiden för utlåtandet av 10. Vid början av år 1927 hade antalet män
utgjort 87 och antalet kvinnor 9. Sammanlagda antalet hade sålunda under
året ökats med tillhopa 21 personer.

En fortgående ökning i samma proportion, såsom sannolikt måste motses,
nödvändiggjorde beredandet av nya platser. Inom de nu för ändamålet upplåtna
fängelserna, vilka tillika måste användas till förvaring av rannsaknings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. I>5

fångar och i allmänhet även av bötesfångar, kunde icke mottagas mer än
ytterligare 40 ä 50. De nu lediga platserna syntes med nyssnämnda tillväxt
i antalet straffriförklarade helt säkert vara fyllda inom två år. Då fångvården
icke såge sig i stånd att för ifrågavarande ändamål upplåta flera
straffanstalter, måste alltså för vinnande av möjlighet till det växande antalets
omhändertagande nya platser vara efter nämnda tid på annat sätt
åstadkomna.

Styrelsen, som utöver vad nu nämnts hade att i fångvårdens sinnessjukavdelningar
draga försorg om ett antal av SO ä 40 fångar, som antingen
dömts till straff eller såsom tilltalade för brott vore underkastade undersökning
angående sinnesbeskaffenheten, ansåge sig på grund av nu framlagda
förhållanden böra tillstyrka förslaget, i vad det avsåge omhändertagandet
av asociala imbecilla och beredande av plats vid de allmänna hospitalen
för personer, som på grund av sinnesbeskaffenheten vid brotts begående
förklarats icke kunna fällas till straff.

Styrelsen för statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar har såsom eget
utlåtande åberopat ett av styrelsens ledamot, t. f. överläkaren vid Uppsala
hospital och asyl, medicine doktorn H. Sjöbring avgivet yttrande. Beträffande
de förhållanden vid anstalten å Salbohed, vilka äro ägnade att understryka
behovet av särskild anstalt för manliga asociala imbecilla, anför Sjöbring
följande:

Uppfostringsanstalten å Salbohed har kommit att till väsentlig del beläggas
med överåriga. Bestämda olägenheter äro naturligen förbundna med
att inom samma anstalt blanda barn och vuxna. Det är ej heller utan risk
att i en anstalt med de små resurser, som Salbohed förfogar över, samla
en större mängd vuxna asociala sinnesslöa. Detta visas bland annat av ett
i rymningssyfte planlagt attentat mot nattvakten, vilket dess bättre ej kom
till utförande. Salbohedsanstalten skulle, sedan den befriats från den större
mängden av vuxna sinnesslöa, få ett mera enhetligt klientel och väsentligen
användas såsom skolhem, för vilket dess resurser äro mera lämpade.

I fråga om behovet av en särskild arbetshemsavdelning vid Salbohedsanstalten,
avsedd för vissa mera pålitliga vuxna elever, har doktor Sjöbring
uttalat viss tvekan. Emellertid syntes denna fråga, som sammanhängde med
spörsmålet om anstaltens framtida utveckling över huvud, knappast för
närvarande aktuell, då tydligen därvidlag intet kunde åtgöras, förrän den
föreslagna slutna anstalten för manliga imbecilla kommit till stånd. På
grund härav har Sjöbring ansett anledning saknas att nu taga ställning till
betänkandet i förevarande hänseende.

Skolöverstyrelsen — som funnit den plan för vården av asociala imbecilla,
som av den sakkunnige framlagts, beröra överstyrelsens verksamhetsområde
allenast i vad den avser överflyttande till de föreslagna anstalterna av vissa
skyddslingar, som för närvarande i brist på andra vårdmöjligheter måst intagas
å Salboheds- och Vänersborgsanstalterna — liar uttalat, att det synes
överstyrelsen ur synpunkten av de nämnda anstalternas egentliga uppgift
ytterst betydelsefullt, att tillgång till de nya vårdmöjligheter, som sakkunnigförslaget
ställde i utsikt, snarast kunde öppnas. Förutom den fördel,
som såmedelst skulle uppnås i form av ökat utrymme för skyddslingar,
vilka normalt borde upptagas å de nämnda anstalterna, skulle en välbehövlig

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 139 liäft. (Nr 165.) ios mi »s 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

lättnad inträda i avseende på anstalternas skötsel. Till överflyttning till de
föreslagna anstalterna i Sala och Örebro skulle nämligen från Salbohedsoch
Yänersborgsanstalterna ifrågakomma vissa mycket svårskötta och med
hänsyn till klientelet i övrigt betänkliga fall. Överstyrelsen har alltså redan
på nu antydda grunder funnit sig böra förorda, att förslaget snarast möjligt
måtte göras till föremål för framställning till riksdagen.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har ansett vad den sakkunnige
anfört tydligt framhäva, huru allvarligt behovet vore av åtgärder för
effektiv omvårdnad av ifrågavarande sinnesslöa. I yttrandet anföres härom
bland annat:

Den till betänkandet fogade bilagan 3 visade, att av arbetshemselever,
vilka på grund av vanart m. m. utskrivits från statsunderstödda sinnesslöanstalter,
det största antalet direkt utskrivits till fattigvårdsinrättningar.
Det därnäst största antalet hade utskrivits till hemmet. Med en till visshet
gränsande sannolikhet syntes kunna sägas, att många av det sistnämnda
antalet inom ganska kort tid efter sin hemkomst blivit överförda till fattigvårdsanstalt.
Fattigvårdsinspektörens kännedom om förhållandena på fättigvårdsanstalterna
i olika delar av riket bekräftade vidare, att de sinnesslöa
förekomme där i ganska stor utsträckning. Företrädesvis förekomme de
inom de ordnade ålderdomshemmen, där de vore till uppenbar vantrevnad
för övriga, andligen normala understödstagare. Knappast ett ålderdomshem
syntes finnas, som ej bland de intagna hade en eller flera sinnesslöa. Att
de asociala bland dessa ej vore få, kunde man förstå därav, att många icke
vanartade sinnesslöa av fattigvårdsmyndigheterna utackorderades i enskilda
hem och först när de ej längre kunde få kvarstanna där bleve intagna på
fattigvårdsanstal terna.

Styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Sona, vilken styrelse, på sätt
förut omnämnts, haft att yttra sig allenast i vad förslaget avser intagning
av imbecilla från allmän uppfostringsanstalt, har — efter en redogörelse för
gällande bestämmelser rörande intagning i sådan anstalt samt rörande förekomsten
av sinnesslöa därstädes — anfört, att styrelsen funne de i betänkandet
föreslagna anordningarna, i vad de avsåge ökade möjligheter till förflyttning
från allmän uppfostringsanstalt av individer, vilka där befunnits
sinnesslöa, vara av stort behov påkallade.

Angelägenheten av att vidtaga åtgärder för ett effektivt omhändertagande
av asociala imbecilla har vidare med styrka betonats av styrelserna för de
sammanslutningar, vilka beretts tillfälle att yttra sig i ärendet.

Landstingsförbundets styrelse anför sålunda härom bland annat:

Styrelsen kunde beträffande de olägenheter, som saknaden av särskilda
anstalter för denna abnormgrupp vållat, till alla delar vitsorda, vad den
sakkunnige därom anfört. Dessa olägenheter framträdde i synnerhet, då
det gällde för primärkommunerna att i enlighet med fattigvårdslagens bestämmelser
ordna en effektiv och human fattigvård. Som det nu vore, då
kommunerna i stor utsträckning nödgades i ålderdomshem emottaga dylika
sinnesslöa, måste hela idén med ålderdomshemmet såsom en människovärdig
tillflyktsort för socknens fattiga gamla och orkeslösa bliva förfuskad, för att
icke tala om den risk, som dessa sinnesslöas vistande i en öppen fattigvårdsanstalt
innebure icke blott för anstaltens övriga interner utan för hela

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

samhället. Att fattigvårdslagens bestämmelser i 32 § om skyldighet för
primärkommun att, därest bland andra sinnessjuka eller sinnesslöa icke
kunde beredas vård å anstalt, som i 35 § avses, vårda desamma i särskilt
rum eller särskild avdelning å fattigvårdsanstalten, icke finge leda därhän,
att kommunerna i någon större omfattning tvingades inrätta särskilda avdelningar
för dessa abnorma, hade förbundsstyrelsen redan i ett den 19
februari 1925 avgivet yttrande över betänkande med förslag till lag om vård
av sinnessjuka framhållit. Vårdsynpunkten och ekonomiska hänsyn talade
ett alltför tydligt språk mot anordningar i dylik riktning, Vid sådant förhållande
vore det av största vikt, att särskilda anstalter för asociala imbecilla
med tillräckligt antal platser komme till stånd, innan sagda bestämmelse
i fattigvårdslagen trädde i kraft.

Den sakkunniges förslag att det bör ankomma på staten att ombesörja
vården av asociala imbecilla har icke föranlett erinran från något håll.

Landstingsförbundets styrelse uttalar i detta avseende att, såsom den sakkunnige
framhållit, icke mer än en mening synes kunna råda därom, att
denna vård bör ankomma på staten, samt tillägger i detta sammanhang
följande:

_ Förutom de motiv för berörda ståndpunkt, som anförts av den sakkunnige
och tidigare av 1920 års sinnesslövårdssakkunniga, ville förbundsstyrelsen
framhålla, att redan ifrågavarande abnormkategoris relativa fåtalighet
uteslöte varje tanke på att primärkommunerna eller landstingen skulle kunna
åtaga sig den ifrågasatta vården.

Även om inrättandet och driften av ifrågavarande anstalter i enlighet med
den sakkunniges förslag skulle ankomma på staten, så komme dock i enlighet
med bestämmelserna i 40 § 1 mom. av fattigvårdslagen i dess nuvarande
lydelse en rätt väsentlig del av driftkostnaderna för dessa anstalter
att i sista hand drabba landstingen. Trots den utgiftsökning, som sålunda
skulle förorsakas i landstingens redan hårt ansträngda budget, ville stvrelsen
dock, med hänsyn till skatteutjämningssyftet och den omständigheten, att
fattigvårdsbehovet för ifrågavarande vårdade lätteligen läte sig konstatera
och missbruk av bestämmelserna från primärkommunernas sida sålunda
knappast behövde befaras, icke i samband med föreliggande förslags genomförande
ifrågasätta någon inskränkning i omförmälda bestämmelser i fattigvårdslagen.

Liknande synpunkter hava anförts av styrelsen för landskommunernas förbund.

Ej heller beträffande den sakkunniges förslag rörande sättet för omhändertagandet
av de asociala imbecilla har någon erinran av betydelse framställts
i de avgivna yttrandena. Allmänt har framhållits lämpligheten av att i de
ledigblivande trängkårskasernerna i Sala och Örebro anordna slutna anstalter
för imbecilla, vilket förslag ansetts innebära en tillfredsställande och snabb
lösning av den föreliggande frågan.

På sätt förut omförmälts har i det av styrelsen för uppfostringsanstalten
för sinnesslöa gossar å Salbohed åberopade yttrandet av medicine doktorn
H. Sjöbring uttalats viss tvekan om lämpligheten av att såsom annex till
nämnda anstalt anordna en öppen arbetshenisavdelning för vissa vuxna sinnesslöa.
På närmare angivna skäl har emellertid med slutlig prövning av denna
fråga ansetts tills vidare böra anstå.

Vem bor omhändertaga
de
asociala
imbecilla?

Sättet för
omhändertagande
av
asociala imbecilla.

C)8 Kungl. Maj:ts proposition nr l(io.

Frågan om anordnande av öanstalter för vissa asociala imbecilla, som ej
behöva vård å sluten anstalt, har i en del yttranden berörts.

Sålunda uttalar landstingsförbundets styrelse, att övergivandet eller undanskjutandet
tills vidare av förslaget angående inrättande av öanstalter syntes
kunna väcka vissa betänkligheter och hade i allt fall icke i betänkandet tillräckligt
motiverats. Några kalkyler angående kostnaderna för dylika anstalter i jämförelse
med dem för kasernernas ombyggnad m. m. skulle givetvis hava varit
till gagn för ett bedömande av förevarande spörsmål. Man finge vid emellertid
antaga, att dylika öanstalter skulle stiilla sig dyrbarare än de nu ifrågasatta.
Ett godtagande av det föreliggande förslaget skulle ju för övrigt innebära,
att framdeles, när behov förelåge, å Balgön skulle anordnas en öanstalt
för vissa asociala kvinnliga imbecilla.

Styrelsen för allmänna sinnesslövårdsfÖreningen har utförligt ingått på
frågan om anordnande av öanstalter och i detta hänseende anfört bland
mnat följande:

1920 års sinnesslövårdssakkunniga hade funnit önskvärt, att arbetshemmen
för vuxna vanartade sinnesslöa anordnades i form av öanstalter efter mönster
av den danska anstalten å Liva i Limfjorden. I denna punkt instämde
styrelsen på det livligaste med de sakkunniga, emedan denna vårdform, med
en viss rörelsefrihet jämte tillfällen till sysselsättningar, som kunde intressera
de å ön internerade, lovade icke ringa utsikt till deras moraliska förbättring
och väckande av håg för nyttigt arbete.

Det syntes styrelsen angeläget, att de vanartade, som ansåges kunna vårdas
i öppen anstalt, måtte få komma i åtnjutande av denna friare och för dem
gynnsammare vårdform och icke sättas i sluten anstalt, eller, om detta icke
kunde undgås, att de efter eu kortvarig vistelse där flyttades därifrån.

Det förefölle styrelsen sannolikt, att flertalet av de sinnesslöa, som enligt
vad i betänkandet uppgivits utskrivits eller bort utskrivas från arbetshem
m. fl. anstalter, utgjordes av sådana, som skulle kunna intagas i öppna anstalter,
om dessa anordnades efter mönstret från den danska Livoanstalten.
Detsamma gällde antagligen även om de ute i kommunerna befintliga, som
icke anmälts till erhållande av någon anstaltsvård.

Jämte det styrelsen allvarligt behjärtade behovet av de vanartade sinnesslöas
skiljande från sinnesslöanstalterna, hölle styrelsen sålunda det för ett
viktigt önskemål, att de, som kunde vårdas i öppna anstalter, där deras uppfostran
kunde på bästa sätt tillgodoses, komme i åtnjutande av denna möjlighet
till moralisk förbättring. Att, på sätt den vid betänkandet fogade redogörelsen
beträffande Livoanstalten visade, under 15 år icke mindre än 103
internerade kunnat utskrivas från Livo och stannat utanför anstalten, framstode
för styrelsen som ett uppmuntrande exempel. Styrelsen ville därför
sätta i fråga, huruvida icke den tidigare påtänkta anordningen med öanstalter
borde i första rummet komma till utförande. I allt fall borde den icke
uppskjutas till eu oviss framtid.

Om det emellertid med hänsyn till det stora antalet manliga vanartade,
av vilka förmodligen en icke ringa del vore så beskaffade, att de borde
vårdas i en sluten anstalt, ansåges vara ett trängande behov, att en sådan
anstalt upprättades, vore det dock önskvärt, att därjämte en öanstalt anordnades.

Mot den sakkunniges förslag att den ifrågasatta anstalten i Örebro skulle,
åtminstone tills vidare, i viss utsträckning tagas i anspråk även för vård av

Kungl. Maj-.ts proposition nr 16 J. 69

svårskötta kvinnliga obildbara sinnesslöa (idioter) har erinran framställts av
styrelsen för fattigvårds- och barnavårdsför bundet, som härutinnan yttrat följande
:

Frånsett att redan tillkomsten av anstalten i Örebro torde medföra, att
ansökningar om inträde för ett icke ringa antal asociala imbecilla kvinnor,
om vilka man dittills icke haft kännedom, komme att ingivas, och att i varje
fall även enligt den sakkunniges mening Örebroanstalten efter en ej alltför
lång tid bleve otillräcklig för sitt egentliga ändamål, så förefölle det ur organisatorisk
synpunkt knappast tilltalande med en provisorisk ordning som
den föreslagna. Dylika anordningar hade städse visat sig tendera att bliva
permanenta och försvåra lösningen av senare uppkommande organisationsfrågor.
Det synes därför förbundet, att det borde tagas under övervägande,
om icke de eventuellt i början förefintliga lediga platserna å Örebroanstalten
borde reserveras för asociala imbecilla kvinnor. Den synnerligen talrika förekomsten
av sådana kvinnor å fattigvårdsanstalterna, där lämpligt arbete samt
ändamålsenlig vård och tillsyn i regel icke kunde beredas dmn, gåve en
antydan om, att platsutrymmet mycket snart komme att helt tagas i anspråk
för ifrågavarande kategori.

Den i betänkandet berörda frågan om sterilisering av vissa sinnesslöa
har blivit föremål för uttalanden i vissa yttranden. Från en del håll har
därvid, i anslutning till vad Petrén i ämnet yttrat, framhållits, att ett beslut
om sterilisering av sinnesslöa kunde vara en faktor av betydelse för
omfattningen av platsbehovet å anstalter för kvinnliga asociala imbecilla.
Utredning av denna fråga har påyrkats av skyddshemsinspektören samt av
styrelserna för stadsförbundet, landstingsförbundet samt fattigvårds- och
bamavårdsförbundet.

Skyddshemsinspektören yttrar visserligen, att det syntes vara möjligt att
hela steriliseringsfrågan bringades ur aktualitet, om staten för kvinnliga
asociala imbecilla upprättade dels en öanstalt och dels en sluten anstalt.
Landstingsförbundets styrelse har å andra sidan med styrka betonat, att en
lösning av frågan om vården av asociala imbecilla icke finge medföra undanskjutande
av det med nämnda fråga intimt sammanhängande samt i och för
sig synnerligen betydelsefulla spörsmålet om sterilisering av vissa sinnesslöa.
Styrelsen har därför hemställt, att utredningen av sistnämnda fråga
måtte med det snaraste igångsättas, så att resultatet av densamma om möjligt
kunde föreligga redan vid det slutliga avgörandet av förevarande vårdfråga.

Beträffande organisationen av de föreslagna slutna anstalterna i Sala och
Örebro har medicinalstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra mot
förslaget. Styrelsen framhåller i samband härmed att, såsom i betänkandet
erinrats, anstalterna i fråga äro avsedda endast för sådana patienter, vilka
redan enligt gällande sinnessjukstadga äro berättigade till intagning å hospital
och som i viss utsträckning redan för närvarande vårdas å sådan anstalt.
Det synes därför styrelsen lämpligt, att anstalterna i fråga organiseras
på samma sätt, som gäller beträffande statens sinnessjukhus i allmänhet.

Beträffande sättet för bestridande av kostnaderna för ifrågavarande anstalters
verksamhet har medicinalstyrelsen anslutit sig till det i betänkandet förordade
alternativet, att dessa kostnader skulle bestridas i samma ordning,

Organisationsfrågor

m. m.

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

som gäller beträffande hittillsvarande statliga sinnessjukanstalter, d. v. s.
från det ordinarie förslagsanslaget till hospital och asyler. Styrelsen framhåller
i likhet med den sakkunnige, att personalen vid anstalterna då skulle
anses tillhöra befattningshavare vid hospital och asyler och att särskilt beslut
angående det civila avlöningsreglementets tillämpning på ifrågavarande
befattningshavargrupper jämte därmed sammanhängande förhållanden ej
skulle erfordras.

Ej heller i övriga yttranden har någon anmärkning framställts mot sakkunnigförslaget
i nu berörda delar.

Frågan om behovet av utskrivning sbestämmelser beträffande vuxna sinnesslöa
samt om en eventuell lagstiftning rörande sinnesslövården i allmänhet
har berörts i några av yttrandena.

Medicinalstyrelsen uttalar härutinnan, att styrelsen ansåge en särskild lagstiftning
beträffande vården av sinnesslöa, omfattande såväl statsanstalter
som statsunderstödda anstalter, samt tillsynen utom anstalterna, vara erforderlig,
men att det syntes styrelsen kunna anstå därmed, till dess föreliggande
förslag till ny sinnessjukstadga blivit slutligen prövat. Skulle de
nu ifrågasatta anstalterna dessförinnan bliva iordningställda och komma till
användning, syntes erforderliga tillfälliga bestämmelser i ämnet kunna utfärdas.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets styrelse yttrar i nu berörda
frågor följande:

Det syntes förbundet, som om utskrivning av sinnesslö borde kunna
vägras,_ då möjlighet till lämplig sysselsättning under tillsyn i en gynnsam
miljö icke förefunnes. Eventuellt kunde man tänka sig, att en särskild
instans, exempelvis den av 1926 års sinnessjuksakkunniga föreslagna sinnessjuknämnden,
kunde erhålla i uppdrag att i sista hand besluta om utskrivning.
I varje fall torde, såsom den sakkunnige framhållit, en särskild lagstiftning
rörande sinnesslövården, omfattande såväl statsanstalter samt statsunderstödda
anstalter samt tillsynen utom anstalterna, vara av behovet påkallad.

Styrelsen för allmänna sinnesslövårdsföreningen har instämt i Petréns uttalande,
att sinnesslöanstalternas styrelser borde hava medbestämmanderätt
i frågan, huruvida utskrivning borde medgivas eller ej. Styrelsen
har emellertid förklarat sig anse nödvändigt, att förfarandet med vuxna
vanartade sinnesslöa lagstadgades, åtminstone då det gällde internering i
sluten anstalt. Erfarenheten hade nämligen visat, att många föräldrar vägrade
att låta sina vanartade barn intagas i arbetsliem för sinnesslöa. Ännu
starkare motstånd vore väl att vänta mot en strängare åtgärd.

Den i ämnet verkställda utredningen samt de över sakkunnigförslaget avgivna
yttrandena synas mig hava tydligt ådagalagt det stora behovet av åtgärder
för ett effektivare omhändertagande av vuxna vanartade sinnesslöa,
s. k. asociala imbecilla, ävensom angelägenheten av att dylika åtgärder
snarast möjligt vidtagas. Av utredningen torde ock framgå, att det vid statsmakternas
beslut år 1921 om upprättandet av uppfostringsanstalter för van -

Kungl. May.ts proposition nr 165.

artade sinnesslöa barn förutsatts, att särskilda åtgärder skulle, så snart därefter
kunde ske, vidtagas för vården av vuxna sinnesslöa av ifrågavarande
kategori.

Likaledes synes det mig av utredningen framstå såsom klart, att det bör
ankomma på staten att ordna vården om de asociala imbecilla. Även detta
lärer få anses hava utgjort en förutsättning för 1921 års beslut om anordnande
genom statens försorg av anstalter för vanartade sinnesslöa barn.
Det bör ock fasthållas, att det här endast är fråga om eu abnormgrupp,
vilken redan nu, i mån av utrymme, äger rätt till inträde å hospital. Ett
beslut i föreslagen riktning skulle alltså icke innebära någon principiell utvidgning
av statens hittillsvarande åtaganden. I stället skulle en lösning
av frågan, som möjliggör en överflyttning från hospitalen av där vårdade
imbecilla, för statens sinnessjukvård innebära en betydande fördel genom
frigörandet av ett stort antal platser för sinnessjuka. Frågan äger alltså, såsom
redan i det föregående berörts, nära samband med spörsmålet om anskaffande
av ökat antal vårdplatser för den statliga sinnessjukvården. Den förordade
lösningen av frågan skulle jämväl bidraga till att det förut berörda spörsmålet
om uppförande vid statshospital av särskild avdelning för manliga asociala
komme i ett annat läge. Detta torde hava varit en av anledningarna till att
Kungl. Maj:t, såsom förut omnämnts, återkallat det tidigare åt medicinalstyrelsen
lämnade uppdraget att uppgöra förslag i sådant hänseende.

Yad härefter vidkommer sättet för omhändertagande av de asociala imbecilla,
finner jag visserligen det av 1920 års sinnesslövårdssakkunniga framkastade
och av Petrén jämväl berörda uppslaget om anordnande av öanstalter
för vissa sådana imbecilla vara beaktansvärt. Petréns utredning synes
mig emellertid visa, att behovet av slutna anstalter för närvarande är mest
trängande. Vad i detta avseende anförts i betänkandet berättigar till det
antagandet att, även om öanstalter anordnades för såväl manliga som kvinnliga
imbecilla, man ändock icke kunde undga att upprätta särskilda slutna
anstalter för sådana imbecilla, som icke kunde vårdas i öppna anstalter,
även om dessa gåves karaktär av öanstalter. Såväl med hänsyn härtill som
i betraktande av den omständigheten att lediga kasernetablissement nu finnas
att tillgå, i vilka slutna anstalter för ändamålet synas kunna med fördel
anordnas, har jag ansett mig böra förorda, att staten nu går in för att
anordna anstalter av sistnämnda slag men att frågan om öanstalter för närvarande
ej upptages till avgörande. Jag anser sålunda, att med ett fullföljande
av den utav 1920 års sinnesslövårdssakkunniga igångsatta men sedermera
ej slutförda utredningen rörande öanstalter bör anstå, intill dess erfarenhet
vunnits, i vad mån möjligen en tillfredsställande lösning av vårdfrågan
beträffande de asociala imbecilla kan ernås genom de åtgärder, som
nu synas böra vidtagas.

Det föreliggande sakkunnigförslaget innehåller jämväl förslag, att vid
uppfostringsanstalten för sinnesslöa gossar å Salbohed skulle såsom annex
anordnas en öppen arbetshemsavdelnmg för vissa manliga sinnesslöa, vilkas

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

tillstånd ej kräver överflyttning till sluten anstalt. Åtskilliga skäl synas mig
tala för lämpligheten av en sådan anordning. Även om en dylik arbetshemsavdelning
givetvis ej kan ersätta en öanstalt, torde nämligen möjligheten att
under mera fria vårdformer omhändertaga sinnesslöa, vilka såsom relativt pålitliga
befinnas kunna vardas under dylika former, få anses vara av stor betydelse.
Salbohedsanstaltens läge i närheten av den ifrågasatta slutna anstalten
i Sala skulle uppenbarligen underlätta de överflyttningar mellan sistnämnda
anstalt och den föreslagna arbetshemsavdelningen, som kunde bliva
erforderliga. Härtill kommer, att inrättandet av en dylik arbetshemsavdelmng
även ur ekonomisk synpunkt synes vara lämpligt, dels emedan en sådan
avdelning torde kräva mindre kostsamma anordningar än en sluten anstalt
och dels med hänsyn till att Salbohedsanstalten, som har ett jämförelsevis
stort jordbruk, genom en dylik anordning skulle erhålla större tillgång till
arbetskraft av intagna än vad fallet bleve, om alla vuxna asociala sinnesslöa
skulle överföras till sluten anstalt. Frågan om anordnande av förevarande
arbetsliemsannex sammanhänger emellertid med spörsmålet om Salbohedsanstaltens
framtida utveckling i allmänhet samt om verkställande därstädes
av vissa sannolikt erforderliga om- eller nybyggnadsarbeten. På sätt av den
föregående redogörelsen framgår, har anstaltens styrelse ännu ej tagit ställning
till sistberörda spörsmål. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande arbetshemsavdelning
i allt fall ej lämpligen synes kunna anordnas, förrän den
slutna anstalten för manliga asociala imbecilla blivit färdig och tagits i bruk,
lärer även frågan om arbetshemsavdelningen för närvarande böra lämnas
åsido.

Enligt det av kasernkommittén framlagda förslaget beträffande omändring
av kasernetablissementen i Sala och Örebro till anstalter för asociala imbecilla
skulle platsantalet i vardera av dessa anstalter komma att uppgå till
323. Vid den överarbetning av kasernkommitténs förslag, som sedermera
ägt rum och för vilken jag i det följande torde få tillfälle att närmare redogöra,
har det befunnits, att platsantalet synes kunna ökas till 380 i anstalten
för manliga och 360 i anstalten för kvinnliga sinnesslöa. Av
Petréns utredning framgår beträffande manliga imbecilla, att även det angivna
högre platsantalet i Salaanstalten ej på långt när motsvarar ens platsbehovet
med avseende å sådana personer, vilka för närvarande äro intagna å,
utskrivits från eller anmälts till inträde å de olika slag av anstalter, vilka
närmast hava erfarenhet av förevarande grupp av abnorma. Ännu mindre
lämnar alltså detta platsantal tillfälle att tillgodose behovet av platser för
det efter allt att döma ganska stora antalet sinnesslöa av förevarande kategori,
vilka för närvarande vistas i hemmen eller å fattigvårdsanstalter och
beträffande vilka anmälan till annan anstalt under nuvarande förhållanden
ej blivit gjord. Med hänsyn till det redan med siffror ådagalagda stora
behovet av platser för manliga imbecilla har Petrén uttalat, att utöver den
tilltänkta Salaanstalten ytterligare byggnader för sådana imbecilla bleve
erforderliga. På sätt i det följande kommer att närmare utvecklas, har också
kasernkommittén sedermera föreslagit, att en av de tre kasernbyggnaderna

Kungl, Maj:ts proposition nr 165.

vid Västgöta regementes ledigblivande kasernetablissement i Vänersborg —
\ilket
till en sluten avdelning för manliga asociala imbecilla. Platsantalet å
denna avdelning har av kasernkommittén beräknats till 283 men kan efter
sedermera verkställd överarbetning av kommittéförslaget uppskattas till
286. Sammanlagda platsantalet å de ifrågasatta slutna avdelningarna i
Sala och Vänersborg skulle alltså uppgå till 666. Då enligt Petréns
utredning det för närvarande med siffror ådagalagda platsbehovet å sluten
anstalt för manliga asociala imbecilla motsvarar omkring 500 platser, skulle
således enligt de angivna förslagen ett antal av omkring 160 platser stå till
förfogande föi imbecilla exspektanter vid hospitalen och för sådana i hemmen
eller a fattigvårdsanstalter befintliga sinnesslöa, beträffande vilka anmälan
till annan anstalt ej gjorts.

Beträffande kvinnliga asociala imbecilla uppgår det enligt Petréns utredning
ådagalagda omedelbara platsbehovet endast till omkring 200. i följd
varav platsantalet i den föreslagna Örebroanstalten enligt kasernkommitténs
förslag skulle lämna tillgång till omkring P20 platser för sådana kvinnliga
sinnesslöa av förevarande kategori, vilka äro exspektanter vid hospitalen
eller beträffande vilka anmälan till abnormanstalt ej gjorts. Efter den numera
verkställda överarbetningen av kommittéförslaget bör sistnämnda platsantal
ökas med ett 40-tal. Då Örebroanstalten med hänsyn till nyss angivna
siffror ej synts komma att omedelbart bliva fullbelagd med imbecilla, har
Petrén ifragasatt, att anstalten skulle, åtminstone tills vidare, i viss utsträckning
mottaga även svårskötta obildbara sinnesslöa. Häremot har erinran
framställts av styrelsen för svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,
som ansett, att de eventuellt till eu början lediga platserna å Örebroanstalten
borde reserveras för asociala imbecilla. Förbundsstyrelsen har framhållit,
att den av Petrén ifrågasatta anordningen ur organisatorisk synpunkt syntes
mindre tilltalande samt att den synnerligen talrika förekomsten av asociala
imbecilla kvinnor å fattigvårdsanstalterna gjorde det sannolikt, att anstaltsutrymmet
i sin helhet mycket snart bleve erforderligt för imbecilla.

Vad förbundsstyrelsen sålunda uttalat synes mig vara beaktansvärt. Jag
vill erinra, att Petrén i sitt betänkande uttalat, att antalet sinnesslöa kvinnor,
som på grund av sexuell vanart vore i behov av vård å sluten anstalt men
beträffande vilka sifferuppgifter icke kunnat inhämtas, säkerligen vore att
räkna i hundratal samt att, om Örebroanstalten skulle utom imbecilla även
mottaga idioter, densamma syntes i framtiden bliva i behov av utvidgning.
Det bör även beaktas, att de av Petrén meddelade uppgifterna ej innefatta
några siffror beträffande platsbehovet för kvinnliga sinnesslöa å skyddshem,
allmän uppfostringsanstalt och centralfängelset för kvinnor. Ej heller innehålla
de uppgift å antalet imbecilla exspektanter vid hospitalen; att sistnämnda
antal är jämförelsevis stort kan slutas därav, att hela antalet
kvinnliga sinnesslöa — såväl imbecilla som idioter — bland exspektanterna
vidohospitalen enligt vad jag inhämtat den 31 december 1926 utgjorde 140.

A andra sidan är vidare att märka, att — enligt vad som framgår av eu
utav Petrén sedermera inom kasernkommittén verkställd och av kommittén

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

med skrivelse den 12 januari 1928 till mig överlämnad utredning rörande
behovet av vårdplatser för svårskötta obildbara sinnesslöa — antalet sinnesslöa
av sistnämnda kategori är så stort, att för ett tillfredsställande omhändertagande
av desamma i allt fall torde erfordras omfattande särskilda
åtgärder. Jag är icke beredd att ingå på närmare prövning av denna vårdfråga
men anser mig redan nu böra framhålla, att andra möjligheter för
frågans lösning än ett ingripande från statens sida knappast torde kunna
tänkas; även beträffande denna grupp av abnorma kan staten redan genom
gällande sinnessjukstadga sägas hava godkänt denna princip. Beträffande sättet
för ett effektivt ordnande av denna vård torde det ligga närmast till hands
att tänka sig användande för ändamålet av ett eller flera kasernetablissement.
Vid de preliminära överväganden, som jag i samråd med chefen för försvarsdepartementet
och kasernkommittén ägnat förevarande spörsmål, har jag
härvid funnit det av Svea ingenjörkårs fästningsingenjörkompani för närvarande
disponerade etablissementet å Yaxön böra i första hand ifrågakomma,
därest detta etablissement — såsom möjligen torde kunna bliva
fallet — bliver ledigt. Det har vidare preliminärt ifrågasatts att anordna ytterligare
vårdplatser för ifrågavarande kategori inom det invid Lund belägna
kasernetablissement, vilket icke blivit färdigställt för sitt ursprungliga ändamål.

Av vad nu antytts rörande det stora behovet av platser för svårskötta
obildbara sinnesslöa torde framgå, att det antal vårdplatser för nämnda
sinnesslöa, som enligt Petréns förslag till en början skulle kunna ställas
till förfogande å Örebroanstalten, icke kan anses vara av större betydelse
för tillgodoseende av platsbehovet för ifrågavarande abnormkategori. Vid
sådant förhållande och med hänsyn till nyss anförda omständigheter med
avseende å vårdbehovet för kvinnliga imbecilla har jag ansett mig böra förorda,
att Örebroanstalten redan från början i sin helhet reserveras för imbecilla.
Därest — såsom synes mig lämpligt och för övrigt påyrkats i ett
av de i ämnet avgivna yttrandena — redan före Örebroanstaltens öppnande
åtgärder vidtagas för att fästa fattigvårdsmyndigheternas uppmärksamhet på
möjligheten av att till nämnda anstalt överflytta å fattigvårdsanstalter befintliga
sinnesslöa kvinnor av förevarande kategori, lärer det enligt min
mening snart komma att visa sig, att hela platsantalet är väl behövligt för
dylika abnorma.

I sakkunnigbetänkandet samt i vissa däröver avgivna yttranden har uttalats,
att ett medgivande till sterilisering av vissa sinnesslöa kunde erhålla inverkan på
behovet av vårdplatser för kvinnliga asociala imbecilla, och i anslutning härtill
har framhållits angelägenheten av att frågan om dylikt medgivande snarast möjligt
bleve föremål för utredning. I anledning härav vill jag erinra, att jag, såsom
redan inledningsvis antytts, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december
1927 samma dag tillkallat sakkunniga för att inom socialdepartementet biträda
med utredning av förevarande spörsmål. Jag är emellertid av den uppfattningen,
att berörda utredning icke bör föranleda ett uppskov med prövning
av frågan om ordnandet av vården av asociala imbecilla. Aven om ett möjligen
blivande beslut rörande medgivande till sterilisering i vissa fall av

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

sinnesslöa sannolikt skulle medföra någon minskning i behovet av anstaltsplatser
för kvinnliga imbecilla, lärer nämligen ett resultat av större betydelse
därutinnan först efter avsevärd tid kunna giva sig tillkänna, och i varje fall
torde därav icke onödiggöras åtgärder i den omfattning, som av mig nu
ifrågasatts.

I enlighet med det anförda tillstyrker jag således, att för manliga asociala
imbecilla anordnas dels en sluten anstalt i Västmanlands trängkårs
hittillsvarande kasernetablissement i Sala, dels ock en sluten avdelning i en
av de till Västgöta regementes hittillsvarande etablissement i Vänersborg
hörande kasernbyggnaderna samt att för kvinnliga asociala imbecilla anordnas
en sluten anstalt i Svea trängkårs hittillsvarande kasernetablissement i
Örebro. Av förut meddelade sifferuppgifter framgår, att ett bifall till detta
förslag skulle medföra möjlighet till frigörande av de hospitalsplatser, som
för närvarande äro upptagna av imbecilla. Härigenom skulle för den egentliga
sinnessjukvården vinnas icke mindre än omkring 400 platser.

På frågan rörande de om- och tillbyggnader m. m., som bliva erforderliga
för ifrågavarande etablissements anordnande till de nya ändamålen, kommer
jag att ingå i det följande.

I fråga om organisationen av de föreslagna slutna anstalterna för asociala
imbecilla delar jag den utav den sakkunnige uttalade och av medicinalstyrelsen
biträdda uppfattningen att, särskilt enär det här gäller sådana sinnesslöa,
som redan enligt gällande sinnessjukstadga äro berättigade till inträde å
hospitalen och i viss utsträckning för närvarande vårdas där, anstalterna
lämpligen böra organiseras i huvudsak på sätt gäller beträffande hospital
och asyler. Detta bör tydligen utan vidare bliva fallet beträffande den
ifrågasatta slutna avdelningen för imbecilla i Vänersborg, vilken naturligen
bör lyda under gemensam förvaltning med den föreslagna nya anstalten för
sinnessjuka i nämnda stad och betraktas som en till sistnämnda anstalt hörande
särskild avdelning. Men även i fråga om de båda anstalterna i Sala
och Örebro synes mig den sålunda föreslagna organisationen mest ändamålsenlig.
För densamma synes mig, utöver nyss angivna skäl, tala även
den omständigheten att, såsom den sakkunnige i sitt betänkande framhållit,
en fullt skarp gräns mellan statens sinnessjukvård och dess sinnesslövård
icke lärer kunna uppdragas.

Enligt min mening torde alltså beträffande anstalterna för imbecilla böra
i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i sinnessjukstadgan eller i den lagstiftning
rörande sinnessjukvården, som kan komma att genomföras i anledning
av nu föreliggande eller under utarbetning varande förslag i detta ämne.
Härav följer bland annat, att anstalterna böra stå under medicinalstyrelsens
överinseende. De närmare bestämmelser i organisatoriskt hänseende och
i övrigt, vilka kunna befinnas erforderliga för anstalterna i fråga, torde böra
i sinom tid meddelas av Kungl. Maj:t efter medicinalstyrelsens hörande
eller måhända i vissa avseenden av sistnämnda styrelse direkt.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr [tio.

Vad den sakkunnige föreslagit rörande intagning av imbecilla, som tilllika
äro behäftade med annan abnormitet, lyte eller sjukdom, föranleder icke
erinran från min sida. Det är visserligen att märka, att detta förslag i ett
avseende innebär eu avvikelse från den eljest förordade regeln, att å ifrågavarande
anstalter endast skulle intagas sådana abnorma, som redan enligt
nuvarande bestämmelser äro berättigade till inträde å hospital och att alltså
någon principiell utvidgning av statens vårdåtaganden icke skulle äga rum. Jag
syftar härvid på det av den sakkunnige framställda förslaget, att imbecilla, som
lida av smittsam sjukdom, skulle intagas å anstalterna i fråga, oavsett om
de visat asociala tendenser eller ej. Denna avvikelse är emellertid i och för
sig av så liten praktisk betydelse, att den enligt min mening icke bör utgöra
hinder för bifall till förslaget. Ett särskilt skäl att på denna punkt biträda
den sakkunniges uppfattning synes mig ligga däri, att imbecilla av denna
kategori enligt gällande bestämmelser icke få vårdas å statsunderstödda
sinnesslöanstalter, samt att det av denna anledning lärer böra ankomma på
staten att ombesörja deras vård. Jag vill i detta sammanhang framhålla att
då, såsom Petrén även antytt, gränserna mellan asociala imbecilla och närstående
grupper — såsom t. ex. å ena sidan vissa sinnessjuka av asocial typ
och å andra sidan en del svårskötta obildbara sinnesslöa — ofta kunna vara
tämligen flytande, en mera sträng avgränsning av den grupp, som bör intagas
å anstalterna i fråga, icke alltid torde vara möjlig. Det lärer således stundom
kunna befinnas tjänligt att å de föreslagna anstalterna för imbecilla intaga
en eller annan sinnessjuk eller obildbar sinnesslö, liksom det å andra sidan
i några fall kan tänkas visa sig lämpligt eller nödvändigt att låta imbecilla
fortfarande vårdas å hospital, t. ex. när fråga är om sådana personer, vilka
kräva vård i s. k. säkerhetspaviljong. En viss, handlingsfrihet i nu berörda
hänseenden torde vara önskvärd bland annat ur vård- och behandlingssynpunkt
och synes alltså böra tillkomma medicinalstyrelsen.

Beträffande sättet för bestridande av statens kostnader för anstalternas verksamhet
delar jag den sakkunniges av medicinalstyrelsen biträdda uppfattning,
att dessa kostnader lämpligen böra, i den mån de icke täckas av
vårdavgifter m. m., utgå från femte huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till
hospital och asyler. Likaledes finner jag lämpligt, att personalen vid anstalterna
i avlönings- och anställningshänseende få anses tillhöra befattningshavare
vid hospital och asyler. Särskilt beslut angående det civila avlöningsreglementets
tillämpning å förevarande personal jämte därmed sammanhängande
förhållanden skulle under denna förutsättning icke erfordras.
I nu berörda avseenden torde emellertid något medgivande av riksdagen
för närvarande ej böra äskas, utan därmed synes lämpligen böra anstå, intill
dess arbetena med anstalternas iordningställande nalkas sin fullbordan.

I de hänseenden, beträffande vilka jag ej här särskilt yttrat mig, har jag
icke någon väsentlig anmärkning att framställa mot den sakkunniges i betänkandet
framlagda förslag, så vitt avser ordnandet av vården av asociala
imbecilla. Jag anser alltså, att förslaget, med vissa av mig i det föregående
antydda mindre niodifikationer, bör läggas till grund för statens åtgärder
för ordnande av denna del av sinnesslövården.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16~>. 77

Vidkommande slutligen den i betänkandet berörda frågan om beliovet av
en lagstiftning rörande sinnesslövården i allmänhet och med särskilt syfte att
förebygga utskrivningar från sinnesslöan stal ter — såväl statliga som andra —
under förhållanden som göra utskrivning olämplig eller vådlig, vill jag
visserligen icke förneka, att behov av en dylik lagstiftning torde förefinnas.
Jag anser emellertid, att denna fråga icke nu bör göras till föremål för
närmare prövning. Lämpligen torde densamma böra antingen upptagas i
samband med behandlingen av den enligt vad nyss erinrats på dagordningen
stående frågan om ny sinnessjuklagstiftning eller ock, på sätt medicinalstyrelsen
förordat, uppskjutas intill dess sistnämnda lagstiftningsfråga vunnit
sin lösning. Vid den framtida prövningen av ifrågavarande spörsmål torde
ock böra övervägas frågan om särskilda intagningsregler beträffande asociala
imbecilla. Därjämte torde måhända vissa särskilda bestämmelser rörande
sådana imbecilla kunna visa sig behövliga, t. ex. i fråga om utskrivning eller
försöksutskrivning från de slutna anstalterna, överflyttning till annan anstalt
o. s. v. Hinder lärer emellertid ej möta att, i avbidan på en framtida lagstiftning,
provisoriska bestämmelser utfärdas i samma ordning som hittills
tillämpats beträffande sinnessjuka och sinnesslöa.

öinändring av Västmanlands trängkårs kasernetablisseinent
i Sala till anstalt för manliga asociala imbecilla.

Såsom förut omnämnts, har kasernkommittén med skrivelse den 9 juli
1927 framlagt förslag rörande omändring av Västmanlands trängkårs hittillsvarande
kasernetablissement i Sala till anstalt för manliga asociala imbecilla
m. m.

Kommittén har därvid till en början erinrat, att enligt 1925 års beslut i
försvarsfrågan nämnda trängkår efter den nya härorganisationens genomförande
skulle sammanslås med trängkåren i Skövde samt att till Sala icke
skulle förläggas något annat truppförband, i följd varav det därstädes belägna
kasernetablissementet komme att bliva ledigt. Kommittén har vidare inledningsvis
lämnat en översikt rörande kasernetablissementet i Sala samt de
markområden, som ställts till trängkårens disposition. För att underlätta
den vidare behandlingen av kommitténs förslag ber jag att av denna översikt
här få återgiva följande:

Hela det av trängkåren disponerade markområdet innehåller i areal omkring
28.65 hektar, därav 11.66 hektar utgöres av en kronoegendom, förra
bergsliauptmansbostället Väsby, vanligen benämnd Väsby Kungsgård. Denna
kronoegendom består av två olika delar, belägna på något avstånd från varandra.
Trängkårens område i övrigt utgöres av mark, som — jämte tillhörande
vattenområde i den s. k. Lillån - Sala stad genom ett år 1902 upprättat
kontrakt upplåtit till kronan för anläggande av trängförråd och uppförande
av trängetablissement samt för användande till övningsfält. Den sålunda
upplåtna marken, till arealen omkring 17 hektar, är belägen å ömse sidor
om den från Sala stad i nordlig riktning ledande allmänna landsvägen
(Broddbovägen) på ett avstånd från själva staden av något mer än en kilometer
och i direkt anslutning till den östra delen av Väsby Kungsgård. Å

Kasern kommitténs [förslag.

Kasernetablissementets
framtida
användning.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr Idb.

en av clistriktslantmätaren F. Torbjörnsson under år 1926 upprättad, vid
kommitténs skrivelse fogad karta hava närmare utmärkts de jordområden,
som hittills disponerats av trängkåren. A denna karta finnas även angivna
beteckningarna å de särskilda ägolotter, som ingå i det av staden upplåtna
området. Av dessa ägolotter ligga de med nr 255, 284, 285 och 286 betecknade
på västra sidan om Broddbovägen, medan på östra sidan om denna
väg äro belägna lotterna nr 253 och 258.

Själva trängkårsetablissementet, vilket under åren 1904—1905 uppförts å
den del av det av staden för ändamålet upplåtna markområdet, som är beläget
väster om Broddbovägen, består av ett flertal byggnader. Trängkårens
kanslibyggnad och kasernbyggnad äro uppförda å ägolotten nr 285. Det s. k.
egentliga kasernområdet omfattar förutom nämnda ägolott jämväl ägolotterna
nr 255 och 286. För kårens räkning finnas å området uppförda exercishus,
stall, ridhus, sjukstall, vagnbod, skosmedja, matinrättning sbyggnad, varmbadhus,
marketenteri samt en del andra, smärre byggnader. Härtill kommer en särskild
sjukhusbyggnad, vilken färdigställts och tagits i bruk under år 1912.

Till det nordost om Broddbovägen liggande markområdet har förlagts det
för trängkåren avsedda trängförrådet. Denna mark, i areal innehållande 6.4
hektar, gränsar i öster till statens järnvägars område och till Lillån samt
utgör andel av ägolotterna nr 253 och 258. A ägolotten nr 253 finnas uppförda
tre större förrådsbyggnader av plåt. A nordöstra delen av ägolotten
nr 258 äro belägna ett förplägnadsmagasin, en materialbod och en förvaltarbostad.
Därjämte finnes å sistnämnda ägolott anordnat ett reningsverk med
septic-tank, till vilken anläggning det från kasernetablissementet kommande
spillvattnet avledes för att renas, innan detsamma utsläppes i Lillån.

Trängkårens övningsfält utgöres dels av ägolotten nr 284 dels ock av östra
delen av Yäsby kungsgård. Bedan i samband med trängkårens förläggning till
Sala uppläts denna fastighetsdel, som gränsar omedelbart intill den av staden
upplåtna ägolotten nr 284, till trängkåren (jämför proposition nr 28 till
1902 års riksdag). I areal innehåller denna del av bostället 6.9 7 hektar.
En äldre mangårdsbyggnad, vilken inretts till bostäder för trängkårens underofficerare,
samt vissa ekonomibyggnader äro belägna å östra delen av fastigheten.
En till bostad för kårchefen avsedd villabyggnad har därjämte förlagts
till detta område.

Västra delen av Väsby kungsgård, i areal innehållande 4.681 hektar, är till
belägenheten helt skild från boställets östra del. Denna del av bostället, vilken
vanligen benämnes Måns Olsängen och är obebyggd, överlämnades till trängkårens
disposition enligt beslut av 1907 års riksdag (jämför proposition nr 59).
Bäknat efter befintlig körväg ligger detta område 900 meter och i rät linje
omkring 400 meter från trängetablissementets västra gräns.

Beträffande frågan om kasernetablissementets framtida användning har
kasernkommittén erinrat, att riksdagen i samband med försvarsfrågans behandling
år 1925 uttalat önskvärdheten av att de kasernetablissement, som
i följd av truppförbandsindragningarna kunde beräknas bliva lediga, måtte
utnyttjas för annan verksamhet för statens räkning av sådan art, att därigenom
vederbörande kommuner skulle få helt eller delvis ersatta genom
indragningen eljest uppstående förluster och olägenheter.

Då kommittén haft under övervägande, för vilket ändamål etablissementet
i Sala lämpligen bör utnyttjas, har kommittén, på sätt närmare angivits i
förberörda, av kommittén till chefen för försvarsdepartementet den 12 februari
1927 överlämnade skrivelse, funnit sig i första hand böra undersöka, huruvida
etablissementet skulle kunna inredas till en anstalt för vård av sinnes -

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

sjuka eller sinnesslöa. Hörande de alternativ, som vid denna undersökning
kommit under omprövning beträffande etablissementets användning för sinnessjukvård,
yttrar kommittén huvudsakligen följande:

Det har vid undersökningen visat sig, att kasernetablissementet icke
lämpligen torde kunna inredas såsom ett fristående sinnessjukhus. Etablissementets
användning för dylikt ändamål skulle nödvändiggöra högst betvdande
tillbyggnader och omändringsarbeten, enär det för en anstalt för vård av alla slag
av sinnessjuka erfordras ett flertal övervakningsavdelningar, varje avdelning
med sina enkelrum jämte övriga bilokaler. Då ett hospital, som skall mottaga
olika slag av sinnessjuka från visst för hospitalet avsett upptagningsområde,
måste vara anordnat så att vård kan beredas såväl manliga som kvinnliga
sinnessjuka, lämpar sig etablissementet i Sala, vilket består av endast eu
kasernb3rggnad, redan av detta skäl icke att tagas i anspråk såsom ett självständigt
sinnessjukhus. Om man bortser från den nuvarande sjukhusbyggnaden,
vilken är jämförelsevis liten, är det nämligen icke möjligt att inreda
vårdplatser för de sjuka annat än i etablissementets kasernbyggnad. Härtill
kommer, att a kasernområdet icke skulle kunna erhållas tillräckligt utrymme
för erforderligt antal promenadgårdar för patienter av båda könen.

Att aptera etablissementet i Sala såsom ett annex för vård av vissa
kategorier sinnessjuka från ett större hospital synes ej heller vara lämpligt.
De två hospital, som äro belägna närmast Sala (hospitalen i Uppsala och
Säter), äro så byggda, att om de lugnare sinnessjuka utgallrades och överfördes
till ett annex, omfattande tillbyggnads- och omändringsarbeten måste
ske för att dessa hospital i större utsträckning än nu är fallet skulle kunna
mottaga mera svårskötta patienter. Vad särskilt angår hospitalet i Uppsala
är detta redan nu så stort (inrymmande omkring 1,250 vårdplatser), att det
icke kan anses tillrådligt att utöka detsamma med ett större annex.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har kommittén i stället ansett sig
böra undersöka, huruvida icke kasernetablissementet i Sala skulle med fördel
kunna apteras till eu anstalt för vård av sådana sinnesslöa, som jämlikt gällande
bestämmelser äro berättigade att vinna inträde å hospital.

För bedömande av denna fråga har kommittén lämnat eu redogörelse för
sinnesslövårdens hittillsvarande organisation och nuvarande läge samt för
behovet av vårdmöjligheter för vuxna asociala sinnesslöa ävensom för den
tidigare behandlingen av frågan om tillgodoseende av detta behov. Då jag
redan i annat sammanhang ingående uppehållit mig vid dessa spörsmål,
behöver jag ej här återgiva vad kommittén därutinnan yttrat.

Såsom resultat av sin undersökning har kommittén — vilken, i anslutning
till vad såväl riksdagen som 1920 års sinnesslövårdssakkunniga ifrågasatt,
utgått från att särskilda anstalter för vård av till vuxen ålder komna asociala
sinnesslöa böra upprättas genom statens försorg — funnit sig böra tillstyrka,
att en dylik anstalt för manliga imbecilla anordnas i det ledigblivna
kasernetablissementet invid Sala. Angående de omständigheter, som närmast
äro av betydelse vid bedömande av möjligheterna för eu sådan användning
av etablissementet, samt i fråga om vissa allmänna utgångspunkter för förslag
till omändring av en del byggnader därstädes, yttrar kommittén följande:

Som etablissementet icke är uppfört omedelbart intill staden utan på
något avstånd från densamma, har kasernbyggnaden ett för nu ifrågavarande
ändamål lämpligt läge. Vidare finnes vid kasernen ett större, för trädgårds -

BO Kungl. Maj ds proposition nr ltio.

skötsel användbart jordområde, vilket kan tagas i anspråk för att bereda
utearbete åt en del patienter. För sådana imbecilla, som på grund av opålitlighet
eller kroppslig klenhet icke lämpligen skulle kunna sysselsättas med
utearbete, kunna särskilda arbetssalar anordnas inom etablissementet. Sålunda
finnes redan å platsen särskild verkstadsbyggnad, vilken med fördel kan
användas såsom snickeri- och målarverkstad. I kasernbyggnadens vindsvåning
kunna vidare inredas stora arbetssalar för skrädderi, skomakeri, vävning,
korg- och bastarbeten samt bokbinderi. Anstalten skulle sålunda
kunna komma att erbjuda rikligt med arbetsterapi av omväxlande slag.

Helt naturligt saknas emellertid i själva kasernbyggnaden en hel del
lokaler, som äro nödvändiga för en vårdanstalt av nu ifrågavarande slag.
Särskilt med hänsyn till att åtskilliga av de patienter, som skulle intagas å
anstalten, äro så opålitliga, att de nattetid måste placeras i särskilda, helt
avskilda rum, erfordras, att ett större antal enkelrum finnas disponibla för
dylikt ändamål. Då kommittén av kostnadshänsyn ansett, att omäudringarna
inom den nuvarande kasernbyggnaden borde inskränkas till det minsta
möjliga samt de i denna byggnad befintliga lokalerna sålunda borde, såvitt
möjligt, bibehållas oförändrade, har vid uppgörandet av ombyggnadsprogram
för den ifrågasatta nya anstalten utgångspunkten varit den, att såväl det
erforderliga antalet enkelrum som övriga nödiga bilokaler (badrum, sköljrum,
diskrum, W. C. in. m.) skulle inredas i flygelbyggnader, vilka skulle nyuppföras
å kaserngården och å båda gavlarna anslutas i rät vinkel mot kasernbyggnaden.

De i kasernbyggnaden inredda logementen, vilka äro avsedda att tagas i
anspråk som sovsalar för de mera lugna patienterna, hålla i längd omkring
10 meter och äro sålunda ett par meter djupare än vad som plägar förekomma
å hospitalen, men det oaktat torde det icke vara förenat med några
nackdelar att bibehålla dem i oförändrat skick. Inom kasernbyggnadens
egentliga byggnadsstomme skulle några större förändringar sålunda icke
behöva vidtagas.

Med avseende å sitt förslag rörande omändring av kasernetablissementet
i Sala till eu anstalt av förevarande slag omnämner kommittén till en början,
att kommittén — för att erhålla en fast grund för utarbetande av nämnda
förslag — i skrivelse till medicinalstyrelsen den 31 maj 1926 anhållit, att
styrelsen måtte efter närmare undersökning avgiva yttrande, huruvida enligt
styrelsens mening möjligheter förefunnes att aptera etablissementet till sjukvårdsanstalt.
Sedan kommittén anmodat ingenjören Hjalmar Cederström att
efter de av kommittén angivna, av mig nyss återgivna grunderna uppgöra
skissritningar till förändring av kasernetablissementet, hade kommittén till
styrelsen överlämnat de sålunda uppgjorda, den 7 april 1927 dagtecknade
skissritningarna, samt därvid bifogat en av professorn Alfred Petrén utarbetad
promemoria angående samma ritningar.

Med återställande av ritningarna hade medicinalstyrelsen i skrivelse den
21 januari 1927 anfört, bland annat, att sedan de upprättade skissritningarna
blivit för styrelsen demonstrerade av Petrén och Cederström, styrelsen
vid besök på platsen undersökt de till etablissementet hörande byggnaderna
och granskat förslaget. Med anledning av vad därvid förekommit hade styrelsen
framställt vissa erinringar mot ritningarna. Med iakttagande av de
sålunda framställda anmärkningarna syntes det uppgjorda förslaget kunna

Kungl. Maj:t proposition nr 165.

läggas till grund för de för etablissementets omändring till sinnesslöanstalt
erforderliga om- och tillbyggnaderna. I samband härmed ville styrelsen
framhålla, att även de byggnader, som i förslaget icke avsetts för anstaltens
behov, borde få kvarstå, då de framdeles möjligen kunde av den blivande
anstaltsförvaltningen användas för några anstaltens ändamål.

Sedan kommittén uppdragit åt Cederström att med iakttagande av de erinringar,
som från medicinalstyrelsens sida framställts, i vissa hänseenden
omarbeta skissritningarna samt därefter enligt av kommittén lämnade anvisningar
uppgöra slutliga förslagsritningar till kasernetablissementets omändring
till sinnesslöanstalt, hava dylika ritningar utarbetats och bifogats kommitténs
nu förevarande skrivelse. En fullständig plan till omändring av etablissementet
för det nya ändamålet med därtill hörande specificerade kostnadsförslag
till samtliga ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten har vidare upprättats och
bilagts kommitténs skrivelse. Kostnadsberäkningarna hava utförts av ingenjören
Ernst Rignér i Stockholm. Därjämte hava särskilda utredningar
verkställts av H. Theorells ingenjörsbyrå därstädes angående anordnande
av värmeledning, vatten- och avloppsledningar samt ångköks- och ångtvättanläggningar
inom etablissementet, av ingenjören G. Magnusson i Stockholm
rörande elektriska anläggningar, såsom belysnings- och kraftinstallationer,
hissar, lokaltelefoner, nattvaktskontroll och reservanläggning för belysningsnätet,
samt av majoren C. J. Insulander i Stockholm rörande utvändiga vattenoch
avloppsledningar. Slutligen hava grundborrningar för utrönande av markens
beskaffenhet å platsen för de ifrågasatta tillbyggnaderna utförts av byggnadsfirman
Anders Diös i Sala.

De inom kasernetablissementet i Sala nu befintliga byggnader, som enligt
det sålunda föreliggande förslaget omedelbart skulle komma till användning
för den ifrågasatta anstaltens ändamål, äro följande (inom parentes angivas
vederbörande byggnaders benämning å de uppgjorda ritningarna för etablissementets
omändring):

kasernbyggnaden, vilken efter tillbyggnad med två fiyglar skulle användas
som egentlig anstaltsbyggnad (sjukvårdspaviljong),

sjukhusbyggnaden, föreslagen till öppen-dörr-paviljong för vissa lugna och
lättskötta patienter (öppen-dörr-paviljong),

kanslihuset, avsett till förvaltningsbyggnad med läkarexpeditioner och sysslomanskontor
samt vissa personalbostäder (förvaltningsbyggnad),

matinrättningen, avsedd till köks- och ångpannehus, innehållande jämväl
vissa personalbostäder (köksbyggnad),

bageriet, avsett att fortfarande användas till samma ändamål,
badhuset, vilket efter tillbyggnad skulle apteras till tvättinrättning, innehållande
jämväl vissa personalbostäder (tvättbyggnad); den invid byggnaden
liggande proviantboden skulle användas till kökskällare,

märketenteriet, avsett till matsalar för personal samt festsal för patienterna
ävensom vissa personalbostäder (matsals- och personalbyggnad),

smedjan med verkstadshus, avsedd att fortfarande användas för nuvarande
ändamål,

Bihan g till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 139 häft. (Nr 165.) ios 55i 28 6

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

garagebyggnaden, likaledes avsedd att fortfarande användas för samma
ändamål,

förvaltarbostaden, i vilken skulle inrymmas personalbostäder,

trängkårens chefsbostad vid Väsby kungsgård, föreslagen till bostad för
överläkaren vid anstalten, samt

gamla mangårdsbyggnaden vid Väsby kungsgård, avsedd till personalbostäder.

För anstaltens behov skulle vidare uppföras en ny portvaktsstuga.

Under hänvisning till den redogörelse, som i de vid kommitténs skrivelse
fogade handlingarna lämnats i fråga om de olika byggnadernas föreslagna
användning, har kommittén meddelat följande allmänna översikt beträffande
omfattningen av ny- och tillbyggnads- samt ombyggnads- och reparationsarbeten
m.m. inom etablissementet:

Förutom de flygelbyggnader, vilka skulle nyuppföras i anslutning till den
nuvarande kasernbyggnaden, har det visat sig vara nödvändigt att verkställa
vissa tillbyggnader till det nuvarande köket och varmbadhuset. För att erhålla
nödiga bilokaler och förrådsutrymmen för köket har i förslaget upptagits
en tillbyggnad, i längd innehållande 7.6 0 meter. Yidare har varmbadhuset,
vilket skulle förändras till tvättinrättning, måst utökas med eu större tillbyggnad,
för • att plats för mangelrum och förråd skulle kunna beredas i
omedelbar anslutning till tvätten. Slutligen skulle en helt ny byggnad uppföras
för att tagas i anspråk såsom portvaktsstuga. I övrigt hava alla de
lokaler, som befunnits erforderliga för den tilltänkta nya anstalten, kunnat inrymmas
inom redan befintliga, till etablissementet hörande byggnader. Vissa
ombyggnadsarbeten måste dock vidtagas inom eu del byggnader, men dessa
arbeten hava begränsats till det minsta möjliga.

I detta sammanhang är särskilt att märka, att etablissementets nuvarande
byggnader i omkring tjugu års tid varit i bruk. Under de senaste åren
hava nödiga underhållsarbeten inskränkts till det minsta möjliga. Därest
etablissementet skulle jämväl i framtiden hava använts för militärförläggning,
hade utan tvivel betydande reparationsarbeten snarast måst vidtagas. Sålunda
äro vissa trappor, som från kasernbyggnadens bottenvåning leda upp till
första våningen, så gott som fullständigt utnötta och måste ersättas med nya,
och vidare tarva golven i kasernbyggnaden, vilka delvis äro helt uppslitna,
ny- eller omläggning. Slutligen är det nuvarande värmeledningssystemet i
kasernbyggnaden synnerligen otillfredsställande och ur driftsynpunkt oekonomiskt.
Ett helt nytt värmeledningssystem, vilket givetvis måste draga avsevärda
kostnader, har därför ansetts böra nu inläggas i byggnader). De nuvarande
elektriska ledningarna inom etablissementet befinna sig i ett så dåligt
skick, att ett helt nytt ledningssystem måste inläggas. Slutligen innefattar
förslaget ändring av de utvändiga vatten- och avloppsledningarna samt anbringande
av helt nytt huvudavlopp för kasernområdet i dess helhet. Samtliga
de åtgärder, som härutinnan föreslagits, synas vara lämpliga att vidtaga
för att de sanitära förhållandena inom anstalten skulle kunna bliva fullt
tillfredsställande.

För förslagets innehåll rörande de särskilda byggnaderna in. rn. har Petrén
i sitt förberörda betänkande lämnat en redogörelse, av vilken jag här torde
böra återgiva följande:

Den stora anstaltsbyggnaden (sjukvårdspaviljongen) får åtta olika avdelningar,
nämligen två i en var av den nuvarande kasernbyggnadens tre våningar
samt eu i vardera av de två flyglar, som skulle tillbyggas. De två

Kungl. Maj:ts proposition nr lfio. 83

sistnämnda avdelningarna äro avsedda för oroliga och opålitliga patienter,
som nattetid behöva ligga i enkelrum. En var av de sex avdelningarna i
själva kasernbyggnaden innehåller tre stora sovsalar, var och eu med 12
sovplatser (i en sovsal dock endast 10 platser), ett förrådsrum, en stor matsal
och ett dagrum, vartill användes den breda korridoren. Dessutom tinnes
ett för de båda avdelningarna i varje våning gemensamt serverings- och diskrum,
upptagande byggnadens mittersta utrymmen.

För matens intagning i anstaltsbyggnaden uppföres eu mindre tillbyggnad
mitt på fasaden åt kaserngården med en för matintagningen avsedd
förstuga å nedre botten, ledande till ett mellan de två dagrummen beläget
mindre förrum till disk- och serveringsrummet. Detta skulle förses nTed
elektrisk hiss för matens transport till de båda övre våningarna. Tillbyggnaden
göres genom alla tre våningarna och innehåller i varje våning å oruse
sidor om förstugan, respektive utrymmet över densamma, ett expeditionsoch
undersökningsrum samt ett vaktrum, avsett att utgöra sovplats för en
eller ett par skötare med uppgift att nattetid vara till hands, därest nattvakterna
skulle behöva hjälp.

Avdelningarna i den ena hälften av kasernbyggnadens tre våningar förses
med utgång direkt i det fria och äro avsedda för de mera arbetsföra
patienterna, särskilt sådana, som kunna sysselsättas utomhus eller
i det fristående verkstadshuset. Dessa tre avdelningar hava icke särskilt
badrum, utan på gaveln har i stället i källarvåningen inretts, förutom kapprum
och ett större tvättrum för utearbetarna, ett större badrum med rymligt
avklädningsrum, avsett för samtliga patienter i denna hälft av byggnaden.
Yad åter beträffar avdelningarna i den andra hälften av kasernbyggnadens
tre våningar, vilka avdelningar delvis äro avsedda för patienter, som
behöva direkt tillsyn nattetid, har intill den närmast gaveln belägna sovsalen
där nattvakt beräknas skola vara stationerad — i varje våning anordnats
tvenne enkelrum samt ett mindre badrum. På denna gavel i källarvåningen
anordnas även skölj- och torkrum. I övrigt inredes här eu badavdelning
för personalen. Utgången å denna gavel kommer icke att leda
ut i det fria utan genom en inhägnad gång till de tre med trådnätsstängsel
omgärdade promenadgårdar, som anordnas i rad vid sidan av kasernbyggnaden
och av vilka var och en är avsedd för patienterna i en av våningarna.

I det föregående ej omnämnda bilokaler, tillhörande avdelningarna i själva
kasernbyggnaden, hava förlagts till flygelbyggnaderna i deras narmast själva
kasernbyggnaden belägna del. Här finnes vidare i ena flygeln i varje våning
ett patientrum med 4 sovplatser samt i andra fiygeln i vardera av de två
övre våningarna likaledes ett mindre sovrum (för 3 patienter), medan motsvarande
utrymme a nedre botten inredes till behandlingsrum, laboratorium
och apotek.

I övrigt upptages vardera flygelbyggnaden, som redan nämnts, av eu avdelning
för mera opålitliga eller oroliga patienter. För dessa finnes dagrum
ävensom särskild matsal å nedre våningen, vilken dessutom innehåller
diverse bilokaler, förrådsrum och ett större badrum med plats för tre badkar,
avsett att vid behov kunna användas för långbad, samt 4 enkelrum. Dessa
enkelrum äro avsedda för sådana oroliga patienter, vilka på dagen eventuellt
behöva hållas isolerade och vilka här kunna få tillsyn av den i våningen i
fråga tjänstgörande personalen. De hava emellertid" ett sådant läge, att de
hven med fördel kunna användas för den närbelägna avdelningen i själva
kasernbyggnaden, därest bland dess patienter skulle finnas några mera ömtåliga,
som behöva särskilt sovrum.

I övre våningarna av flygelbyggnaderna hava beträffande Salaanstalten
i motsats till vad fallet, såsom i det följande skall omnämnas, är i

Kungl. Maj:ts proposition nr ltin.

förslaget beträffande anstalten i Örebro, där vaksalar anordnats i den ena
av flygelns två övre våningar — icke upptagits några andra till dessa avdelningar
liörande so vlokaler än enkelrum. För den händelse emellertid några
patienter bär skulle behöva ligga isolerade på dagen, anordnas i den ena
flygeln, förutom de för en sovavdelning behövliga bilokalerna, i våningen eu
trappa upp även ett serveringsrum, som genom en handdriven mathiss står
i förbindelse med det rakt under belägna serveringsrummet i nedre våningen.

I vardera flygelbyggnaden anordnas endast en förstuga, vilken emellertid
får två utgångar, av vilka den ena leder ut i det fria och även skall användas
för matintagningen, den andra åter till en promenadgård, som anordnas
invid och framför vardera flygelbyggnaden.

Flygelbyggnaderna erhålla varken källarvåning eller vindsvåning, och
deras olika våningar få eu något mindre höjd än kasernbyggnadens våningar.

Vad beträffar själva kasernbyggnadens vindsvåning, äro bostadsrum nu
inredda å gavlarna. Vardera våningen innehåller i övrigt ett flertal stora
förråd. I dessas ställe inredas stora arbetssalar, som få belysning genom
upptagande av takfönster. Fyra sådana större arbetssalar erhållas för patienternas
sysselsättning med skomakeri, skrädderi, borstbinderi, korgmakeri
och bastarbeten av olika slag samt vävnad och bokbinderi. Å eu övre vind
finnes utrymme för inredning av de stora klädesförråden. På gavlarna anordnas
personalrum med plats för 14 personer.

Antalet platser i kasernbyggnaden med tillbyggda flyglar skulle enligt
detta förslag bliva 302, därav 74 enkelrum, alltså cirka 25 % av platsantalet.
Anstaltens totala platsantal kommer emellertid att uppgå till 323, enär 21
platser skulle tillkomma i det nuvarande sjukhuset, som föreslås till öppendörr-paviljong
för de pålitligaste patienterna.

Vad kanslihuset (förvaltningsbyggnadcn) beträffar, skulle i våningen eu
trappa upp anordnas direktionsrum, läkarexpeditioner och sysslomanskontor,
varjämte här blir ett reservrum. Våningen två trappor upp skulle användas
till bostad för eu andre läkare (frånsett ett rum, som blir bostad för
kassör). I vindsvåningen av kanslihuset inredes boställsvåning för sysslomannen
jämte bostadsrum för översköterskan. I kanslihusets bottenvåning
anordnas telefonväxelrum, bostäder för telefonist och städerskor samt bostad
med expeditionsrum för uppsyningsman. I marketenteribyggnaden (matsalsoch
personalbyggnaden) skulle i nedre våningen anordnas matsalar för de olika
personalgrupperna samt i de andra båda .våningarna bostäder för kvinnlig
ekonomipersonal samt eu samlingssal. Vidare anordnas några bostäder i
Tcöhsbyggnadens och tvättbyggnadens vindsvåningar. Köksbyggnadens vindsvåning
lämnar utrymme till två familjebostäder samt till bostadsrum för köksföreståndarinna,
medan tvätthusets vindsvåning rymmer endast en familjebostad,
avsedd för en gift maskinist, samt bostad för tvättförestånderslca.

Den nya portvalctsstuga, som anstalten skulle erhålla, uppföres i två våningar.
1 den nedre våningen anordnas portvaktsrum och bostad för portvakt
samt i den övre en bostadslägenhet, avsedd för befallningsman.

I den till etablissementet hörande förvaltarbostaden inredas bostadslägenheter
för trädgårdsmästare och chaufför samt i övrigt bostadsrum.

I mangårdsbyggnaden vid Väsby kungsgård inredas bostadslägenheter för
gift skötarpersonal.

De byggnader, som enligt förslaget skulle stå till förfogande, lämna icke
tillgång till bostäder för all personal, som beräknas erforderlig. Det beräknas.
att hantverkare och en del skötare få hyra bostad i staden.

Såsom av denna redogörelse framgår, skulle enligt förslaget vårdplatser
inom etablissementet kunna anordnas för 323 patienter, därav 21 i en särskild
öppen-dörr-paviljong.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Kostnaderna för att aptera etablissementet till sinnesslöanstalt hava av
kasernkommittén beräknats nppgå till 1,560,500 kronor. Följande tablå utvisar
närmare, huru de av kommittén uppskattade kostnaderna fördela sig
å de olika arbetena.

Kronor

N ybyggnadsarbeten............................................................................

Ombyggnadsarbeten ............................................................................

Rörledningsarbeten, elektriska installationer samt yttre vatten- och

avloppsledningar.............................................................................

Anordnande av promenadgårdar och stängsel...................................

Ritningar, kontroll och oförutsedda utgifter.......................................

535,724

400,350

491,500

32,700

100,226

Summa kronor 1.560,500

Fördelade på de särskilda byggnaderna och anläggningarna te sig ifrågavarande
kostnadsbelopp på följande sätt:

Kronor

Sjukvårdspavil jongen..........................................................

Öppen-dörr-paviljongen...........................................................................

Förvaltningsbyggnaden .........................................................................

Köksbyggnaden (tillika ångpannehus)...................................................

Tvättbyggnaden......................................................................................

Matsals- och personalbyggnaden .......................................................

Portvaktsstugan.....................................................................................

Bageribyggnaden ..................................................................................

Verkstadsbyggnaden ..............................................................................

Smedjan............................................ ...................................................

Proviantboden.........................................................................................

Bostad för trädgårdsmästare m. fl. (hittillsvarande förvaltarbosta den).

.................................................................................................

Garagebyggnaden ..................................................................................

Överläkarbostaden vid Väsby kungsgård............................................

Personalhus vid Väsby kungsgård ......................................................

Kulvert ................................................................................................

Yttre vatten- och avloppsledning.........................................................

Promenadgårdar ............._......................................................................

Oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll......................................

908,524

14,950

78,300

229,300

95.800
17,100

31.800
1,100
1,100

200

500

400

500

8,000

2.000

3,000

35,000

32,700

100.226

Summa kronor 1,560,500

Kostnaden för varje vårdplats skulle med beräkning av 323 platser
komma att belöpa sig till 4,831 kronor. Under hänvisning till denna kostnadssiffra
framhåller kasernkommittén, att vid nybyggnad av hospital utgiften
för varje ny vårdplats i genomsnitt under senaste åren beräknats till
omkring 8,000 kronor. Genom att taga ifrågavarande kasernetablissement i
anspråk för sinnesslövården skulle således, yttrar kommittén, ett stort antal
nya vårdplatser kunna komma till stånd för en kostnad, som väsentligt understiger
utgifterna för upprättande av en ny anstalt av här ifrågasatt slag.

Med åberopande av vad i förevarande framställning anförts samt under
hänvisning till vad kommittén i förberörda skrivelse den 12 februari 1927
till chefen för försvarsdepartementet framhållit rörande nödvändigheten av
att genom statens försorg låta anordna nya platser för vård av sinnessjuka

Kostnader
för ctablissementets
omändring.

Kasern kommitténs hemställan.

Yttranden

över

kasern kommitténs förslag.

Byggnads styrelsen -

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

och vissa sinnesslöa, liar kasernkommittén gjort hemställan, förutom om godkännande
för statens del av en med Sala stad ingången överenskommelse
i anledning av trängkårens upphörande,

dels, i fråga om det framtida användandet av det ledigblivande kasern
etablissementet i Sala, att detsamma matte i huvudsaklig överensstämmelse
med av ingenjören Cederström utarbetade ritningar omändras till en anstalt
för vård av i första hand sådana sinnesslöa av manligt kön, vilka jämlikt
gällande sinnessjukstadga äga vinna inträde å hospital;

dels ock, därest kasernetablissementets utnyttjande för ifrågavarande ändamål
vinner godkännande, att etablissementet, vilket för närvarande står under
arméförvaltningens vårdnad, måtte tillika med de markområden, som jämlikt
nyssnämnda avtal med Sala stad skulle bibehållas i kronans besittning, från
och med den 1 juli 1928 överflyttas till medicinalstyrelsens ämbetsförvaltning.

Genom remiss den 14 september 1927 har medicinalstyrelsen anbefallts
att, efter byggnadsstyrelsens hörande, avgiva utlåtande över kasernkommitténs
ifrågavarande förslag. I anledning härav har medicinalstyrelsen, som genom
särskild remiss samtidigt anbefallts att, jämväl efter byggnadsstyrelsens hörande,
avgiva utlåtande över kommitténs förslag beträffande omändring av
Svea trängkårs etablissement i Örebro till anstalt av liknande slag, från
byggnadsstyrelsen fått mottaga ett den 13 oktober 1927 dagtecknat yttrande
rörande dels omändring av Salaetablissementet, dels ock omändring av berörda
etablissement i Örebro. Yttrandet har avgivits efter förhandlingar med
medicinalstyrelsen.

byggnadsstyrelsen anför i nämnda yttrande rörande omändringsförslaget
beträffande Salaanstalten huvudsakligen följande:

På grund av kasernbyggnadens läge vore korridorerna förlagda mot norr.
Med hänsyn härtill borde de till korridorerna förlagda dagrummen byta
plats med de mot sydligt väderstreck belägna matsalarna. Därjämte vore
det, enligt vad medicinalstyrelsen under förhandlingarna framhållit, önskvärt
att en övervakningssal anordnades inom avdelningen för oroliga patienter.

Vad beträffade de föreslagna flygelbyggnaderna kunde enligt styrelsens förmenande
våningshöjden i de övre våningarna minskas från i ritningarna
upptagna 3.2 5 till 3 meter. Byggnadsstyrelsen hänvisade härutinnan till sitt
yttrande beträffande kasernetablissementet i Örebro, i vilket styrelsen framhållit,
att ur rent byggnadsteknisk synpunkt kunde erinras, att för flygelbyggnaderna
måste tagas i anspråk väl mycket mark, som skulle lämpa sig
till promenadgårdar, samt att det kunde ifrågasättas, huruvida icke dessa
hygelbyggnader, vilka med sina tjocka mellanväggar vore av en rätt dyrbar
byggnadstyp, skulle kunna minskas till sitt ytinnehåll genom att rumsvtorna
inknappades, våningshöjden sänktes samt flyglarna uppfördes i fyra i "stället
för tre våningar med en med huvudbyggnaden gemensam taklist. Då emellertid
från medicinalstyrelsens sida under hand meddelats, att flygelbyggnadernas
ökande med eu våning skulle medföra behov av ökad personal,
varigenom besparingarna i byggnadskostnader skulle motvägas av ökade driftkostnader,
samt att eu minskning av golvytan i de särskilda rummen icke
borde ifrågakomma, ansåge sig byggnadsstyrelsen icke böra påkalla en omarbetning
av förslaget i berörda avseende. Eu minskning av våningshöjden
från 3.2 6 till 3 meter syntes dock, enligt vad medicinalstyrelsen uppgivit,
kunna förordas beträffande de båda övre våningarna.

Kurujl. Maj:ts proposition nr 165.

Beträffande det i förslaget angivna utnyttjandet av Övriga byggnader vore
det önskvärt, bland annat, att vissa ändringar vidtoges beträffande de föreslagna
matsalarna och samlingssalarna i syfte att vinna bättre entré- och
kapprumsförhållanden samt att behovet av samlingslokaler för personal bättre
tillgodosåges, allt ändringar, som icke torde inverka på kostnaderna.

/ fråga om kostnaderna för kasernetablissementets iordningställande anför
byggnadsstyrelsen följande:

'' Dessa kostnader liade i den föreliggande kostnadsberäkningen angivits till
1,560,500 kronor. Lades till denna byggnadskostnad värdet av de befintliga
byggnaderna, vilket syntes kunna beräknas till 650,000 kronor, erhölles således
ett värde å anläggningen efter dess iordningställande å sammanlagt 2,210,500
kronor, motsvarande en kostnad per patient av omkring 7,000 kronor.
Emellertid gåve eu inom byggnadsstyrelsen verkställd approximativ kostnadsberäkning
vid handen, att de föreslagna omändringsarbetena skulle
kunna genomföras för en kostnad av 1,425,000 kronor. Totalkostnaden per
patient skulle enligt denna beräkning uppgå till omkring 6.400 kronor.

I detta belopp inginge ej kostnader för kasernområdets iordningställande
för sitt nya ändamål.

Sedan byggnadsstyrelsens ifrågavarande utlåtande avgivits, har Kungl.
Maj:t genom beslut den 22 oktober 1927 anbefallt 1927 års besparingsnämnd
att avgiva utlåtande över kasernkommitténs förslag till ombyggnad av kasernetablissementet
i Sala för ifrågavarande ändamål. Samtidigt föreskrevs, att
med avgivandet av medicinalstyrelsens utlåtande i ärendet skulle anstå, intill
dess besparingsnämnden yttrat sig.

I sitt i ärendet avgivna, den 7 november 1927 dagtecknade utlåtande anför
besparingsnämnden till en början beträffande allmänna utgångspunkter för
nämndens granskning av förslaget bland annat följande:

Vid sin prövning av förslaget hade nämnden haft att iakttaga de i statsrådsprotokollet
vid nämndens tillsättande angivna direktiven, enligt vilka
det bland annat borde tillses, att vid statens byggnadsverksamhet anläggningarna
icke tilltoges efter större måttstock än behovet ovillkorligen krävde
och med en god ekonomi vore förenligt, liksom att ej heller för höga anspråk
ställdes på utrymme och bekvämlighet samt utsmyckning och inredning.
Planläggningens inflytande på driftkostnaderna borde enligt direktiven
även .särskilt beaktas.

Då besparingsnämnden haft att tillämpa dessa grundsatser i det nu föreliggande
byggnadsärendet och alltså sökt åstadkomma de besparingar, som
nämnden ansett vara förenliga med klok förtänksamhet, ville nämnden framhålla,
att möjligheten att i önskvärd utsträckning omhändertaga det uppenbarligen
stora antalet av samhällsskadliga sinnesslöa givetvis ökades, i den
mån kostnaderna för varje omhändertagen individ kunde nedbringas.

Såsom en allmän iakttagelse beträffande förslaget ville nämnden framhålla,
att organisationsförhållandena vid hospitalen syntes liava i väl stor utsträckning
lagts till grund för planerandet av anstalten. Så vitt besparingsnämnden
kunnat förstå, förelåge i fråga om de sinnesslöa ej samma behov av att
individualisera behandlingen som vid ett hospital. Sasom professorn Petrén
ock i sitt betänkande med förslag rörande ordnandet av vården av asociala
imbecilla framhölle, vore en anstalt sådan som den nu planerade att betrakta
som ett mellanting mellan sjukvårdsanstalt och arbetshem.

Nämnden ville ock såsom en annan allmän erinran framhålla, att ombyggnadsförslaget
syntes hava i flera avseenden gjorts mera genomgripande
än som varit strängt nödvändigt. Detta gällde exempelvis sådana detaljer

1927 ars
besparings
nämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

som upptagning och igensättning av fönster och dörrar, vilka ändringar ej
var för sig medförde nämnvärda kostnader men sammanlagt föranledde er
obetydliga utgifter.

Med nu angivna utgångspunkter har nämnden framlagt förslag om vissa
ändringar i den av kasernkommittén uppgjorda planen för kasernetablissementets
omändring. För att åskådliggöra, huru nämndens förslag skiljer sig
från det ursprungliga förslaget, hava, där avvikelser förefinnas, dessa å de
genom kasernkommitténs försorg upprättade ritningarna antytts med rödpenna,
varjämte i eu vid nämndens utlåtande fogad promemoria gjorts
åtskilliga detalj anvisningar rörande nämndens förslag samt intagits beräkningar
rörande de besparingar, som nämnden ansett kunna vinnas. I nu angivna
hänseenden tillåter jag mig hänvisa till ritningarna och handlingarna. Här
torde jag endast böra i huvudsak återgiva vad nämnden i sitt utlåtande
anfört rörande de olika byggnaderna.

I fråga om sjukvårdspaviljongen (kasernbyggnaden) har nämnden till eu
början berört frågan om beläggningens storlek. Härutinnan anföres huvudsakligen
:

Vid beräknandet av anstaltens förmåga att upptaga patienter hade man
tydligen kommit fram till det föreslagna antalet patienter genom beräkning
av att ett visst antal kunde förläggas i de nu befintliga större sovsalarna
och att dessutom enkelrum måste anskaffas till sådan omfattning, att dessa
kunde rymma cirka 25 % av hela patientantalet.

I var och en av salarna hade inhysts ända till 28—32 soldater, under det att
det nu föreslagits, att högst 10—12 sinnesslöa skidle bo i samma rum.
Nämnden ansåge, att genom något tätare beläggning antalet i varje rum
vårdade skulle kunna ökas med 2—3. Genom förläggande av matsalarna till
korridorerna och användande av dessa åtminstone delvis såsom dagrum
syntes ett av de nu i varje våning inlagda matrummen kunna sparas och i
stället användas till sovsal med 15 patienter i varje rum. För hela den gamla
kasernbyggnaden skulle härigenom vinnas en ökning av patientantalet med
96. I stället för förut beräknade 323 vårdade skulle sålunda sammanlagda
antalet patienter vid anstalten bliva 419. Procenten av antalet enkelrum i
förhållande till hela patientantalet syntes kunna nedsättas, då det i förslaget
ingående antalet rum, omkring 75 stycken, finge anses tillräckligt. Detta
skulle motsvara cirka 18 % av hela beläggningen.

Korande denna byggnad har nämnden vidare ifrågasatt vissa besparingsåtgärder,
i vilket avseende nämnden anför:

Genom bibehållande — i enlighet med vad nämnden längre fram komme
att föreslå av det nuvarande badhuset, som hade olika avdelningar för
manskap och befäl, kunde en för personal avsedd badavdelning i huvudbyggnaden
sparas. Dessutom kunde 4 enmansbadrum för patienter och 4 sköljrum
i flyglarna slopas, varjämte en del andra utrymmesbesparande ändringar kunde
vidtagas. Storleken av de enskilda rummen kunde minskas ifrån föreslagna 2,5
-—2,7 5 meter till 2 meters bredd. Resultatet av nu angivna ändringar skulle
bliva, att vardera flygeln kunde förkortas med 6 meter. Samtidigt kunde rumshöjden,
såsom byggnadsstyrelsen föreslagit, sänkas till 3 meter.

Tack vare nämnda förändringar skulle en besparing å själva sjukhuset
kunna göras med cirka 97,200 kronor.

Trots det väsentligt ökade patientantalet skulle dock någon nämnvärd
ökning av vårdpersonalen ej behöva vidtagas.

Kungl. Ataj:ts proposition nr 165.

I fråga om förvaltning sbyggnaden (kanslihuset) samt matsals- och personalbyggnaden
(marketenteriet) innehåller nämndens yttrande huvudsakligen följande: Då

det vid denna anstalt till övervägande del rörde sig om patienter, som
ej vore i behov av egentlig läkarvård, förefölle det obehövligt, att anstalten
försåges med stadigvarande underläkare. Skulle extra läkarhjälp tidvis behövas,
syntes sådan kunna erhållas genom anlitande av yngre ogift kraft.
Under denna förutsättning behövde i förvaltningsbyggnaden ej inredas mera
än en bostadsvåning, nämligen för sysslomannen. Åt denne skulle då lämpligen
beredas bostad i våningen 2 trappor upp i stället för enligt förslaget
3 trappor upp. Härigenom skulle sistnämnda våning ej behöva underkastas
några nämnvärda ändringar. Särskilt direktionsrum syntes vara onödigt, i
all synnerhet som det starkt kunde ifrågasättas, huruvida någon direktion
vore behövlig vid anstalten.

Genom de av nämnden ifrågasatta förändringarna skulle eu besparing å
förvaltningsbyggnaden kunna göras med 14,300 kronor.

I matsals- och personalbyggnaden hade kasernkommittén föreslagit åtskilliga
ändringsarbeten, vilka till största delen syntes vara onödiga. Genom en
begränsning härav, på sätt å ritningen antytts, kunde eu inbesparing göras
av cirka 10,000 kronor.

Frågan om anordningarna för u tförande av tvätt vid anstalten har av nämnden
gjorts till föremål för en ingående behandling. Nämnden framhåller härvid
huvudsakligen följande:

Den ombyggnadsdetalj, som nämnden ansett minst motiverad, vore omläggningen
av det nuvarande badhuset till tvättinrättning, vilken beräknats
sammanlagt kosta 95,800 kronor.

För ett bedömande av en dylik anläggnings betydelse ur driftsekonomisk
synpunkt borde enligt nämndens uppfattning rätteligen beräknas ej blott
drift- och underhållskostnad utan även ränta och amortering å det i byggnaden
nedlagda kapitalet. Yad beträffade den tilltänkta tvättinrättningen i Sala,
kunde man vid driftskalkylen tillsvidare bortse från räntekostnaden. Under
alla förhållanden hade man att räkna med, att byggnaden inom en viss tid
måste ersättas med en ny. Sattes denna tid till ''30 år och medtoges endast
samma kostnad, som nu skulle nedläggas å byggnaden, komme man till ett
årligt amorteringsbelopp av cirka 3,000 kronor. För vanligt underhåll borde
man räkna med en årsutgift motsvarande minst 4 ?{> å värdet. Om även i
detta avseende hänsyn toges endast till de beräknade ombyggnadskostnaderna,
komme man till ett årligt underliållsbelopp av omkring 3,800 kronor. Yad
själva driften vid anläggningen anginge, skulle — med eu tvättgodsmängd,
beräknad efter ungefärliga genomsnittet för hospitalen, och en tvättkostnad
(personallöner och tvättmedel) beräknad efter samma grund, eller per kilogram
tvätt till 15 öre — årsbeloppet bliva omkring 8,800 kronor. Den
sammanlagda årsutgiften för tvättinrättningens amortering, underhåll och
drift skulle sålunda stiga till 15,600 kronor.

Det hade under sådana förhållanden synts nämnden vara nödvändigt taga
under övervägande, huruvida ej tvättfrågan för anstalten skulle kunna lösas på
ett mera ekonomiskt sätt än genom anordnande av särskild tvättanläggning.
Härvid hade nämnden kommit till det resultatet, att tvätten för Salaanstalten
med fördel skulle kunna utföras vid hospitalet i Uppsala. Yid detta hospital,
där en modern större tvättanläggning förefunnes, hade tvättkostnaden år
1926 uppgått till blott 9,42 öre per kilogram tvätt. Utfördes tvätten för
Salaanstalten i Uppsala, skulle den där behandlade tvättgodsmängden ökas

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

med omkring en fjärdedel, vilken ökning syntes kunna utan vidare upptagas
av Uppsalaanstalten. Även om för denna ökade tvättgodsmängd beräknades
en så hög tvättkostnad som 8 öre per kilogram, bleve årskostnaden
blott något över 4,700 kronor. Härtill finge nu läggas järnvägsfrakt ävensom
transportkostnad i Sala och Uppsala. Ett verkställt överslag rörande fraktoch
transportkostnaderna stannade vid sammanlagt omkring 3,200 kronor
för år.

I jämförelse med årskostnaderna för tvätten, förlagd till särskild tvättinrättning
i Sala, skulle alltså kostnaderna för tvättens utförande vid Uppsala
hospital innebära en direkt vinst på över 7,700 kronor för år. Det vore
uppenbart, att denna vinst mer än väl uppvägde den ringa olägenhet, som
möjligen kunde vara förenad med att tvätten ej kunde utföras vid sinnesslöanstalten.

Besparingsnämnden har alltså föreslagit, att ombyggnad av badhuset i Sala
till tvättinrättning icke skulle utföras. Härav skulle enligt nämnden följa den
indirekta fördelen, att det i gott skick befintliga badhuset kunde bibehållas
och vissa föreslagna badrumsanordningar ej blott i stora sjukhuset utan
även i andra byggnader slopas.

Med avseende å återstående i förslaget avsedda byggnader innehåller nämndens
utlåtande huvudsakligen följande:

Bageri ansåge nämnden vara överflödigt. Det syntes vara billigare att
anskaffa bröd från hospitalet i Uppsala (möjligen Säter). Den föreslagna
ändringen för detta ändamål hade beräknats kosta 1,100 kronor, vilken summa
således skulle kunna inbesparas.

Den till öppen-dörr-paviljong avsedda nuvarande sjukhuspaviljongen hade
nämnden funnit vara i mycket gott skick. Endast mindre ändringar skulle
här behöva göras, vilka ansåges behöva draga eu kostnad av högst 5,(XX)
kronor. Besparingen skulle bliva cirka 10,000 kronor.

Portvaktsstugan vore föreslagen att uppföras i 2 våningar med 2 rum och kök
i varje våning. Nämnden föresloge, att i stället uppfördes en stuga med 2
rum och kök på nedre botten och 1 rum på vinden. Härigenom skulle en
besparing av 12,300 kronor kunna göras. Byggnaden syntes böra förläggas
närmare kanslibyggnaden än förslaget upptoge.

Beträffande övriga byggnader hade nämnden ej att föreslå några ändringar
men ville särskilt i fråga om köksbyggnaden. förutskicka, att granskningen
av förslaget till motsvarande anläggning vid Örebroanstalten kunde komma
att giva vid handen, att besparingar kunde göras även å köksbyggnaden i
Sala.

De av nämnden sålunda beräknade besparingarna äro följaktligen:

Kronor

å sjukvårdspaviljongen.......................................................................... 97,200

» förvaltningsbyggnaden........................................................................... 14,300

» matsals- och personalbyggnaden ......................................................... 10,000

» tvättbyggnaden...................................................................................... 95,800

» bageriet.................................................................................................. 1,100

» öppen-dörr-paviljongen.......................................................................... 10,000

» portvaktsstugan......................................................... 12,300

Summa kronor 240,700

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Nämnden har vidare ansett kostnadsberäkningen i allmänhet för byggnadsarbeten
och ledningar kunna nedsättas ej obetydligt. Efter samråd med
byggnadsexpert på platsen har nämnden kommit till det resultatet, att
samtliga ackord och arbetslöner upptagits minst 10 % för högt. Kostnaderna
för värme- och vattenledningar har nämnden ansett vara minst 5 % för höga.
Befogenheten av dessa reduktioner, sammanlagt uppgående till 100,822 kronor,
har nämnden funnit bestyrkt av den kostnadsberäkning, som byggnadsstyrelsen
utfört.

I den ursprungliga beräkningen hava oförutsedda utgifter upptagits till omkring
100,000 kronor. En i förhållande till förut angivna kostnadsminskningar
proportionell nedsättning härav skulle betyda cirka 22,000 kronor. För att
på denna post ej göra allt för stor nedskärning och för erforderlig avjämning
av hela kostnadssumman för anläggningen har nämnden föreslagit detta belopp
till 18,978 kronor.

Den sammanlagda kostnadsminskningen skulle sålunda uppgå till (240,700 +
100,822 + 18,978) 360,500 kronor, och totalkostnaden för anstaltens inrättande
skulle då bliva 1,200,000 kronor.

Besparingsnämnden framhåller, att dess beräkningar äro i hög grad
approximativa. Nämnden har tillagt, att det enligt nämndens mening ingalunda
vore osannolikt, att ytterligare besparingar kunde genomföras, sedan
de olika detaljerna hunnit närmare prövas. Nämnden framhåller ock som
önskvärt, att en eventuell omarbetning av byggnadsplanen måtte verkställas
i samverkan med nämnden.

Uti ett senare avgivet yttrande rörande omändring av Svea trängkårs
kasernetablissement i Örebro till sinnesslöanstalt har besparingnämnden,
som beträffande Icöiksbyggnaden vid sistnämnda anstalt förordat allenast en
begränsad anläggning, anfört, att samma begränsning även borde tillämpas
i fråga om anstalten i Sala, varigenom besparingen å anläggningskostnaden
för Salaanstalten skulle kunna ökas med minst 50,000 kronor.

Nämndens ifrågavarande förslag innehåller i huvudsak följande:

Beträffande kokinrättningsbyggnaden föresloges en genomgripande ombyggnad
samt en tillbyggnad å ena gaveln. Den på tvären mot andra
gaveln liggande stora matsalen skulle däremot lämnas oförändrad.

Den föreslagna tillbyggnaden syntes icke böra komma till utförande. I
stället borde, vad bottenvåningen anginge, användas eu del av matsalen
genom att tvenne brädväggar uppsattes tvärs över salen. Det nya rummet
skulle förses med erforderliga hyllor m. m. och avses för porslin, torra
varor, viktualier, mjölk m. m.

Den återstående delen av kokinrättningen syntes böra bibehållas med
allenast smärre ändringar.

Genomförandet av det nu framlagda förslaget medförde även vissa mindre
jämkningar i planen för övre botten och källarvåningen. Omläggningarna
syntes kunna göras mindre genomgripande än för slagsritningarna angåve.

Då nämndens förslag beträffande köksbyggnaden, på sätt angivits, beräknats
medföra en besparing av omkring 50,000 kronor, skulle således sammanlagda
kostnadsminskningen i förhållande till kasernkommitténs förslag

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

Medicinal styrelsen.

uppgå till 410,500 kronor och totalkostnaden för anstaltens inrättande bliva
1,150,000 kronor. Med det av nämnden beräknade platsantalet av 419 skulle
kostnaden per patient då bliva omkring 2,745 kronor.

Sedan besparingsnämndens utlåtande blivit överlämnat till medicinalstyrelsen
för att tagas i övervägande vid fullgörande av styrelsens uppdrag att
inkomma med utlåtande över kasernkommitténs förslag, har medicinalstyrelsen
den 19 november 1927 avgivit utlåtande i ärendet.

Styrelsen har därvid till en början förklarat sig biträda vad byggnadsstyrelsen
i sitt yttrande anfört.

Yad därefter beträffar besparingsnämndens utlåtande, har styrelsen såsom
eu allmän anmärkning framhållit, att nämnden syntes icke hava tillräckligt
beaktat, att de personer, för vilkas vård anstalten vore avsedd, i många fall
vore samhällsfarliga och ofta ganska svårhanterliga, och att vid deras behandling
krävdes stor omtanke och försiktighet samt även skydd mot deras
aggressivitet, ävensom att vid anstaltens anordnande hänsyn borde tagas till
dessa omständigheter.

Med anledning av vad i ärendet förekommit har medicinalstyrelsen —
som funnit sig icke på frågans dåvarande stadium kunna verkställa någon
mer ingående utredning i ärendet — ansett kommittéförslaget jämte de
av samtliga hörda myndigheterna däremot framställda anmärkningarna
böra göras till föremål för en omarbetning av kasernkommittén och dess
arkitekt, vilka uppgjort det ursprungliga förslaget. Lämpligen borde därvid
lämnas tillfälle åt de i ärendet hörda myndigheterna att medverka.

Styrelsen har emellertid gjort en del erinringar beträffande besparingsnämndens
förslag, för vilka jag här torde böra redogöra.

Med anledning av vad nämnden anfört om att organisationsförhållandena
vid hospitalen i alltför stor utsträckning lagts till grund för planerandet av
förevarande anstalt har medicinalstyrelsen erinrat om vad styrelsen beträffande
dessa förhållanden yttrat i sitt utlåtande över Petréns betänkande om
vården av asociala imbecilla, för vilket utlåtande jag förut redogjort.

Yad nämnden i sitt yttrande anfört har — anför styrelsen — icke föranlett
styrelsen att ändra sin sålunda angivna åsikt. Aven om, såsom Petrén i
sitt betänkande framhållit, ifrågavarande anstalt blir ett mellanting mellan
sjukvårdsanstalt och arbetshem, bör dock enligt styrelsen ihågkommas, att
de å anstalten intagna, om också icke direkt sjuka, dock äro psykiskt lytta.

Beträffande besparingsnämndens förslag i fråga om beläggningen i sjukvår
dspaviljongen och därmed närmast sammanhängande förhållanden har
medicinalstyrelsen härefter anfört huvudsakligen följande:

Besparingsnämndens förslag att öka platsantalet vid anstalten från 323
till 419 dels genom starkare beläggning av sovsalarna, dels ock genom
användande av den ena matsalen i varje våning till sovsal och korridorerna
till matsal samt delvis dagrum kunde styrelsen för sin del icke
biträda.

Såväl inom sinnessjuk- som inom sinnesslövården vore betydelsen av att bereda
de vårdade tillräckligt »armbågsrum.) allmänt erkänd. Okades tätheten,

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 165.

ökades också gnidningsytorna, konfliktanledningar uppstode lättare och
vården försvårades. Denna synpunkt borde beaktas ej minst då det gällde
vård av asociala imbecilla, av vilka många, kanske flertalet, saknade stämningsjämvikt
och vore lätt irritabla. Styrelsen måste därför avstyrka nämndens
förslag att för sovsalarna fastställa en högre beläggningssiffra än 10 ä
12. Enligt kasernkommitténs förslag skulle utrymmet för varje sängplats
bliva omkring 5 kvadratmeter. Inom sinnesslövården hade kravet på utrymme
sänkts undan för undan, men lägre än till 5 kvadratmeter per sängplats
kunde man ej gå, när det såsom här gällde vuxna sinnesslöa. därtill
asociala.

Styrelsen hade å kasernkommitténs ritningar låtit i en del sovsalar utmärka
sängplatser till ett antal av 11—14, allt efter salarnas storlek. Det
hade därvid visat sig, att golvytan per plats i eu sovsal med 14 sängar
skulle uppgå till allenast 4,3 kvadratmeter och att utrymmet mellan sängarna
icke skulle erhålla större bredd än omkring 60 centimeter. Eu bredd av
endast 60 centimeter mellan sängarna vore för ringa då det gällde svårskötta
imbecilla, och skulle öka tillfällena till rent handgripliga konflikter
mellan de vårdade. Däremot skulle möjligen i en sovsal, där endast lugna
patienter vårdades, en sådan starkare beläggning kunna tänkas. Huruvida
detta kunde ske vore emellertid beroende på det vid varje tidsperiod å anstalten
vårdade materialet, och ett fastställande på förhand av en högre beläggningssiffra
än den av kasernkommittén beräknade syntes därför icke låta
sig göra. Detta uteslöte emellertid icke möjligheten att, då så lämpligen
kunde ske, salarna överbelades på sätt styrelsen nu ifrågasatt.

På samma grunder, som anförts mot en starkare beläggning av sovsalarna,
måste styrelsen också avstyrka beskärandet av dag- och matrum. Det
vore minst lika viktigt, att där funnes gott utrymme. Vad särskilt anginge
förslaget om användande av korridorerna till kombinerade mat- och, åtminstone
delvis, dagrum borde framhållas, att korridorerna vore olämpliga för det
senare ändamålet i mer än ett avseende. Dels vette de åt norr mot en trång,
av höga byggnader på tre sidor omgiven gård — medicinalstyrelsen hade därför
också instämt i byggnadsstyrelsens förslag, att de till korridorerna förlagda
dagrummen skulle byta plats med de mot söder liggande matsalarna
— och dels försvårade deras långsträckta form en effektiv övervakning.

Yisserligen vore utrymmet i de till matsalar avsedda korridorerna större
än behovet krävde, men då detta vore beroende på redan befintliga förhållanden,
kunde någon ändring däri ej göras.

Med anledning av besparingsnämndens förslag att tvätt och, eventuellt,
bakning för Salaanstalten skulle utföras vid Uppsala hospital och asyl har
medicinalstyrelsen infordrat utlåtande från hospitalsdirektionen angående
möjligheten av en dylik anordning. Direktionen har till styrelsen överlämnat
och såsom eget yttrande åberopat ett av sysslomannen vid hospitalet avgivet
tjänstememorial i frågan.

I detta memorial har framhållits, bland annat, att vissa utrymmen i tvättinrättningen
vid Uppsala hospital och asyl vore trånga redan för denna
anstalts behov. Befintliga maskiner vore ej mer än tillräckliga för anstaltens
nuvarande behov, och ångmangelns kapacitet vore fullt utnyttjad. Utrymme
för ökat antal maskiner saknades. Tvätt för den planerade anstalten
i Sala kunde sålunda ej äga rum vid hospitalet, med mindre utrymmet
i tvättinrättningens bottenvåning utökades genom tillbyggnad och den maskinella
utrustningen kompletterades.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Hospitalets bageri vore än mindre i stånd att förse Salaanstalten med
bröd. Den 27 år gamla bakugnen kunde ej upptaga större produktion, och
de trånga, otidsenliga lokalerna vore förlagda så, att utvidgningsmöjligheter
saknades.

Utökning av driften i tvättinrättningen och bageriet, därest betingelserna
därför förelåge, skulle givetvis ej kunna ske utan ökning av personalen och
antalet bostäder för densamma.

I detta sammanhang har medicinalstyrelsen meddelat, att styrelsen tidigare
haft under övervägande fråga om att vid Strängnäs hospital verkställa
tvätt för Nyköpings hospitals räkning. Den då i ärendet verkställda utredningen
hade emellertid givit vid handen, att kostnaden för förräntning och
amortering av de med moderniseringen av tvättinrättningen vid Nyköpings
hospital förenade kostnaderna vore så ringa, att de uppvägdes av de fördelar,
som vore tillfinnandes i att hava en egen tvättinrättning, särskilt med
avseende å täckande av extra ordinära tvättningsbehov, nödvändigheten av
större persedelstock, om tvättningen skedde annorstädes, och möjligheten att
bättre tillgodose lokala önskningar. Förslaget hade på grund härav fått
förfalla.

För egen del har medicinalstyrelsen beträffande den nu föreliggande frågan
anfört, att av hospitalsdirektionens i Uppsala yttrande framginge, att tvätt
eller bakning icke kunde utföras vid Uppsala hospital och asyl för Salaanstaltens
räkning utan tillbyggnader och kompletteringar av befintliga maskiner
samt anskaffande av bostäder för den ökade personal, som skulle
bliva nödvändig. På grund härav och då lokaler, lämpliga att aptera till
ifrågavarande ändamål, funnes inom Salaetablissementets nuvarande byggnader
samt det givetvis vore fördelaktigt för anstalten att hava tillgång till
egen tvättavdelning och eget bageri, ville styrelsen, under åberopande jämväl
av nyssnämnda utredning rörande förslag att vid Strängnäs hospital utföra
tvätt för Nyköpings hospitals räkning, avstyrka besparingsnämndens
ifrågavarande förslag.

Yad beträffar besparingsnämndens förslag rörande kokinrättningens omändring
till kök för anstalten har styrelsen anfört, att vid den granskning
av förslaget i dess helhet, som borde verkställas av kasernkommittén, syntes
kunna tagas under övervägande, huruvida eu förändring av förslaget uti av
nämnden angiven riktning lämpligen kunde ske. Därvid borde dock tillses,
att behovet av sådana lokaler, som vore inrymda i den tillbyggnad, vilken
nämnden ansåge böra slopas, tillgodosåges på ett bättre sätt än genom det
av nämnden föreslagna förrådsrummet.

En del andra av nämnden gjorda ändringsförslag har medicinalstyrelsen
ansett sig kunna helt eller delvis biträda. Härom samt beträffande vissa
detaljuppslag i övrigt, som borde prövas vid eu blivande överarbetning av
förslaget, yttrar styrelsen huvudsakligen följande:

Mot slopandet av fyra sköljrum i våningarna 1 och 2 trappor upp av sjukvårdspaviljongens
flyglar hade styrelsen intet att erinra,

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 9I>

De fyra enmansbadrummen för patienter i samma våningar borde däremot
bibehållas. De avdelningar — var och en inrymmande 14 ä 15 platser — till
vilka dessa badrum vore förlagda, vore avsedda för de mest svårskötta av
de å anstalten intagna, och bland dessa komme säkerligen att finnas åtskilliga
osnygga, vilka ej kunde transporteras lång väg för att badas rena.

Någon minskning av enkelrummens bredd syntes kunna medgivas, dock
icke, såsom nämnden föreslagit, ända ned till 2 meter.

Beträffande inredningen av förvaltning shy ggnaden utginge nämnden från att
en underläkare icke skulle vara ständigt behövlig och att sålunda endast
en bostadsvåning (för sysslomannen) skulle behöva inredas i denna byggnad.
Då den underordnade läkare, som eventuellt kunde visa sig behövlig vid
anstalten, väl torde bliva en yngre läkare, vilken icke borde hava ordinarie
anställning och för vilken endast erfordrades en dubblett, syntes det, såsom
nämnden ifrågasatt, vara tillfyllest med eu familjebostad i denna byggnad.

Mot det föreslagna ändrade utförandet av portvaktsstugan ävensom beträffande
förändrat läge för densamma hade medicinalstyrelsen intet att erinra.

De av nämnden framställda anmärkningarna beträffande upptagning och
igensättning av fönster och dörrar i onödigt stor utsträckning, beträffande
matsals- och personalbyggnaden samt beträffande öppen-dörr-paviljongen ävensom
en del andra av styrelsen icke särskilt behandlade mindre anmärkningar
syntes lämpligen kunna tagas under övervägande vid den omarbetning av
förslaget, som styrelsen ifrågasatt.

Vid denna omarbetning borde även tagas under omprövning vissa av
medicinalstyrelsen framkastade, i utlåtandet närmare angivna uppslag för
vinnande av kostnadsminskning beträffande sjukvårdspaviljongens flyglar.
Samtidigt borde även dagrummen i flyglarnas bottenvåning erhålla en bättre
förläggning i samband med matsalarna, så att även dessa senare kunde
användas som dagrum under de tider de ej brukades för sitt egentliga
ändamål.

Styrelsen har slutligen framhållit, att de av kasernkommittén föreslagna
arbetena för kasernetablissementets omändring till sinnesslöanstalt visserligen
vore rätt vidlyftiga och ägnade att medföra stora kostnader men att,
då fråga vore om förändring av en byggnad för användning till ett helt annat
ändamål än det, för vilket den ursprungligen varit avsedd, ändringsarbetena
givetvis måste bliva av ganska stor omfattning, om anstalten skulle komma
att någorlunda motsvara de fordringar, som måste ställas på densamma. Att
av besparingshänsyn genom uteslutningar eller förenklingar riskera ändamålsenligheten
och försvåra vården inom anstalten ansåge sig styrelsen
icke kunna tillstyrka.

Beträffande frågan om kasernetablissementets framtida användning har jag
redan i det föregående, i samband med behandling av professorn Petréns
utredning rörande vården av asociala imbecilla, angivit, att jag anser etablissementet
lämpligen böra tagas i anspråk såsom anstalt för manliga asociala
imbecilla.

Med avseende å planen för etablissementets omändring till det avsedda
nya ändamålet hava i de avgivna yttrandena, särskilt från besparingsnämndens
sida, framställts erinringar mot kasernkommitténs förslag. Beträffande
åtskilliga av besparingsnämnden framställda ändringsförslag har emellertid
medicinalstyrelsen uttalat avvikande mening.

Dep arte
mentschefen.

Etablissementets
omändring.

Redogörelse
för det föreliggande
förslaget.

Sjukyårdspaviljongen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Såsom av den lämnade redogörelsen torde framgå, gälla emellertid de
gjorda erinringarna mot kommittéförslaget icke de huvudprinciper, som

— i fråga om byggnadernas användning och disposition, tillbyggnad av
flyglar vid sjukvårdspaviljongen, omläggning av ledningsväsendet m. m. — av
kasernkommittén lagts till grund för förslagets utformning, utan de avse dels
beläggningens täthet, behovet av enkelrum samt av särskilda anordningar i
övrigt o. s. v., dels ock omfattningen av ändrings- och ombyggnadsarbeten
samt dessutom åtskilliga detaljfrågor beträffande omändringsförslaget. Med
hänsyn härtill har det utav kasernkommittén uppgjorda förslaget synts mig
kunna med viss överarbetning läggas till grund för framställning till riksdagen.
I anledning av de i yttrandena framställda anmärkningarna hava
överläggningar inom socialdepartementet ägt rum med representanter för de
myndigheter och sakkunnigberedningar, vilka medverkat vid ärendets tidigare
behandling. Dessa överläggningar hava lämnat vissa utgångspunkter
för en överarbetning av kasernkommitténs förslag. Sådan överarbetning har
sedermera verkställts inom departementet med biträde av ingenjören Cederström
och i samverkan med representanter för såväl hörda myndigheter som
kasernkommittén och besparingsnämnden. Huvudsynpunkten har härvid varit
att söka ernå de besparingar, som ansetts kunna vinnas utan att onödigtvis
försvaga anstaltens möjlighet att på ett tillfredsställande sätt fylla sin vårduppgift
samt utan att oskäligt försvåra eller fördyra anstaltens drift.

Såsom resultat av ifrågavarande överarbetning har framgått ett förslag,
vilket jag ansett mig kunna förorda. I den mån detta förslag innebär
ändringar i förhållande till vad kasernkommittén ifrågasatt, har förslaget
åskådliggjorts å av Cederström den 20 december 1927 upprättade nya ritningar,
betecknade såsom alternativ II. Beräkningar över de kostnadsminskningar,
som ansetts kunna ernås enligt det nya förslaget, hava vidare

— med tillämpning av samma grundpriser som i kasernkommitténs ursprungliga
förslag — utförts genom Cederströms försorg.

Jag ber nu att —- under hänvisning till nyssnämnda ritningar och handlingar
— få redogöra för innebörden av det efter överarbetningen föreliggande
förslaget i dess huvuddrag.

Med avseende å sjukvårdspaviljongen har först mött frågan om beläggningen
i den nuvarande kasernbyggnaden. Beträffande de logement i denna byggnad,
som enligt kasernkommitténs förslag skulle användas till sovsalar för högst
12 patienter i varje rum, har jag efter samråd med olika vederbörande ansett
mig kunna beräkna platsantalet i enlighet med de siffror, som av medicinalstyrelsen
i dess utlåtande antytts såsom eventuell maximibeläggning,
d. v. s., beträffande varje särskild våning, 11 patienter i den sovsal, som av
kommittén beräknats för 10 personer, 13 patienter i en av de för 12 beräknade
sovsalarna samt 14 patienter i var och eu av de fyra övriga, för 12
patienter avsedda salarna. I vidare mån än nu sagts har jag med hänsyn
till vad medicinalstyrelsen anfört funnit mig icke böra tillstyrka besparingsnämndens
förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Med den beläggning av sovsalarna, som nu förordats, skulle vinnas en
platsökning av 10 för varje våning eller tillhopa 30 platser för hela den nuvarande
kasernbyggnaden.

Yad därefter angår de av kasernkommittén föreslagna dagrummen och matrummen
hava, såsom byggnadsstyrelsen föreslagit, dagrummen ansetts böra
förläggas till de mot söder vettande logement, vilka av kommittén ifrågasatts
såsom matrum, medan i stället kasernkorridorerna, vilka av kommittén
föreslagits till daglokaler, skulle komma till användning såsom matrum. I
avseende å nyssnämnda logement har jag haft under övervägande att i enlighet
med besparingsnämndens förslag tillstyrka, att i varje våning ett av
desamma skulle tagas i anspråk till sovsal. Med hänsyn till vad Petrén
och medicinalstyrelsen anfört angående beskaffenheten av de patienter, för
vilka anstalten avses, har jag dock icke ansett tillrådligt att för hela kasernbyggnaden
tillstyrka en sådan anordning, enär densamma skulle medföra eu
alltför kraftig minskning av dagutrymmet och alltså kunde väntas avsevärt
försvåra anstaltens drift. Enligt vad jag inhämtat, torde man emellertid
kunna räkna med förekomsten av även under dagen sängliggande patienter
i sådan utsträckning, att en dylik beläggning kan tänkas genomförd i en av
byggnadens våningar. Härför skulle då avses bottenvåningen, vilken enligt
kasernkommitténs förslag på ena gaveln utrustats med eu mindre övervakningsavdelning.
I enlighet härmed är det nu avsedda förslaget upprättat.

Genom sist ifrågasatta anordning skulle vinnas en ytterligare platsökning
i förhållande till kasernkommitténs förslag av 14 platser.

Beträffande de föreslagna flygelbyggnaderna har till en början, i enlighet
med vad byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen föreslagit, de å nedre
botten upptagna dag- och matrummen förlagts i omedelbar anslutning till
varandra, varigenom ett bättre utnyttjande av dagutrymmet skulle möjliggöras.
Yidare hava i vardera av den ena flygelbyggnadens andra och tredje våningar
ansetts böra — liksom skett i kasernkommitténs förslag rörande omändring
av trängkårens kasernetablissement i Örebro — inläggas eu vaksal. Yardera
av dessa salar avses för 8 patienter och anordnas med direkt förbindelse
till tre intill densamma liggande enkelrum.

I enlighet med vad nu angivits skulle ökningen av platsantalet å salarna
i sjukvårdspaviljongen uppgå till (30 + 14 + 16) 60. Sammanlagda antalet
salsplatser i nämnda byggnad, vilket enligt kommitténs förslag uppgår till
228, skulle alltså ökas till 288. Läggas härtill de i öppen-dörr-paviljongen
beräknade 21 platserna —- i fråga om vilka någon ändring varken i de avgivna
yttrandena eller vid överarbetningen ifrågasatts — skulle alltså totala
antalet platser i samrum komma att uppgå till 309. Motsvarande platsantal
har enligt besparingsnämndens förslag beräknats till 344.

Beträffande sjukvårdspaviljongens flyglar har vidare, i syfte att ernå kostnadsminskning,
vid förslagets överarbetning eftersträvats en minskning av
byggnadskroppen. Sålunda har föreslagits en inknappning av flygelbredden
med 30 cm., vilket medfört eu minskning av enkelrummens längd med 10 cm.
eller från 3. c o enligt kasernkommitténs förslag till 3.5 0 meter. Enkelrummens

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 139 häft. (Nr 165.) ios 551 28 7

Öppen-dörr paviljongen.

Anstaltens

platsantal.

Förvaltnings byggnaden.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

bredd bär vidare minskats till 2 meter. Golvytan i varje enkelrum skulle
således komma att uppgå till 7 kvadratmeter. Yidare hava en del i kasernkommitténs
förslag upptagna bilokaler slopats. Sålunda hava sköljrummen
i andra och tredje våningarna borttagits. Yad angår de i nämnda våningar
inlagda badrummen, hava dessa ansetts icke kunna undvaras i den flygel,
som skulle erhålla vaksalar. I den andra flygeln har däremot badrummet
borttagits i våningen 1 trappa upp men bibehållits i våningen 2 trappor upp.

Nu angivna åtgärder hava lett till en minskning av flygelbyggnadernas
längd med 3.io meter. Så stor minskning därav som besparingsnämnden
ifrågasatt har visat sig icke kunna genomföras, enär en sådan åtgärd — då
rummens dimensioner ej lämpligen kunna ytterligare nedbringas — skulle
medföra, att antalet enkelrum måste minskas, varigenom det bleve alltför litet
i förhållande till platsantalet i övrigt. I detta avseende är bland annat att
märka, att de nyss omförmälda vaksalarna komma att taga i anspråk en del
utrymme, som i kommitténs förslag avsetts för enkelrum. Antalet enkelrum
skulle dock enligt det föreliggande förslaget, främst tack vare minskningen
av rumsbredden, komma att ökas från av kasernkommittén föreslagna 74 till
79. En minskning av flyglarnas längd utöver vad nyss angivits skulle medföra
slopande av minst 12 enkelrum och alltså nedbringa antalet dylika rum till
67 eller mindre än 20 % av anstaltens övriga platsantal. Med hänsyn till
patientmaterialets beskaffenhet har jag icke ansett mig kunna tillstyrka en
sådan minskning, vilken skulle medföra en avsevärd sänkning av anstaltens
kapacitet.

Slutligen har våningsliöjden i flyglarnas båda övre våningar i enlighet
med byggnadsstyrelsens och besparingsnämndens förslag ansetts kunna
sänkas till 3 meter.

Genom nu angivna och i övrigt föreslagna ändringar i kommitténs förslag
i avseende å förevarande byggnad har beräknats uppkomma en besparing av
64,524 kronor.

I fråga om öppen-dörr-paviljongen innebär det av mig förordade förslaget
huvudsakligen vissa smärre förenklingar av kommittéförslaget i anslutning
till vad besparingsnämnden ifrågasatt. Härigenom samt genom förutsatt
minskning av reparationsarbetenas omfattning, särskilt i fråga om målning,
har beräknats en besparing av 7,850 kronor. Någon ändring i det av kasernkommittén
beräknade platsantalet i byggnaden föreslås icke.

Enligt de av mig i det föregående angivna siffrorna skulle anstaltens
totala platsantal komma att uppgå till (309 + 79) 388. Med hänsyn till behovet
av vissa reservplatser för nödiga omgrupperingar av patienter m. m.
synes normalbeläggningen emellertid icke böra fastställas högre än till 380,
vilket i förhållande till kasernkommitténs förslag innebär en ökning med
57 platser.

Beträffande förvaltningsbyggnaden har någon större bostadslägenhet för
underläkare ansetts icke behöva upptagas i förslaget. Vid sådant förhål -

Kungl. Maj.ts proposition nr l6o

lande liar bostad för sysslomannen föreslagits att anordnas i våningen 2
trappor upp. I vindsvåningen skulle i stället huvudsakligen anordnas bostäder
för ogift personal. Enär emellertid, såsom i annat sammanhang
kommer att omnämnas, vid det av mig förordade platsantalet av 380 ett mera
permanent behov av underläkare ansetts sannolikt, har det befunnits lämpligt
att i vindsvåningen i anslutning till ett där befintligt kök inreda en tvårumslägenhet,
närmast avsedd för underläkare; därest bostaden icke skulle erfordras
för sådan tjänsteman, kan den lämpligen användas för annan befattningshavare.
I övrigt skulle vid omändringen av förevarande byggnad iakttagas
en del förenklingar i viss anslutning till besparingsnämndens förslag.
Det i våningen 1 trappa upp föreslagna direktionsrummet har ansetts icke
kunna undvaras, särskilt som detta rum torde erfordras jämväl såsom arkiv
och biblioteksrum.

Besparingarna å förevarande byggnad hava beräknats uppgå till 2,326
kronor.

Vad angår anordningar för utförande av tvätt för anstalten har besparingsnämnden
på anförda skäl ansett den av kasernkommittén föreslagna ombyggnaden
av nuvarande badhuset till tvättbyggnad icke böra komma till
utförande. I stället har nämnden ifrågasatt, att tvätt för anstaltens räkning
skulle utföras vid Uppsala hospital och asyl samt att badhuset skulle i oförändrat
skick bibehållas för sitt nuvarande ändamål, varigenom jämväl skulle
vinnas, att vissa utav kommittén ifrågasatta badrumsanordningar i andra
byggnader bleve obehövliga. Gentemot denna uppfattning har medicinalstyrelsen
framhållit, att nämndens förslag icke syntes kunna genomföras utan
utvidgning av tvättinrättningen vid Uppsala hospital och asyl samt att det
under alla förhållanden vore fördelaktigt att hava tillgång till egen tvättinrättning
vid anstalten. På grund härav har medicinalstyrelsen bestämt
avstyrkt besparingsnämndens förslag.

Med hänsyn till vad i denna fråga förekommit finner jag mig icke beredd att
nu taga ståndpunkt till spörsmålet om lämpligaste sättet för lösande av tvättfrågan
för anstalten. På denna punkt synes mig därför närmare utredning
böra äga rum, varvid torde böra beaktas å ena sidan angelägenheten av att
tvättfrågan löses på ett ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och å
andra sidan önskvärdheten av att anstaltens drift ej onödigtvis försvåras.
Jag har för avsikt att vidtaga åtgärder för att utredningen av denna fråga
må kunna slutföras i sådan tid, att förslag i ämnet kan framläggas för 1929
års riksdag i samband med äskande av anslag till liospitalsbyggnadsarbeten
för budgetåret 1929—1930. I avvaktan på utredningen torde tills vidare
böra anstå med utförandet av vissa badrum sanläggningar, vilka av kasernkommittén
föreslagits i sjukvårdspaviljongens samt köksbyggnadens källarvåningar
men som enligt besparingsnämndens förslag skulle kunna undvaras,
enär det nuvarande badhuset enligt nämndens förslag skulle kunna fortfarande
användas för sitt hittillsvarande ändamål; därest så erfordras kunna
emellertid dessa anläggningar senare utföras, enär utrymmet icke skulle
avses för andra behov.

Trätt byggnaden.

Köks byggnaden.

Bageriet.

Portvakts stugan.

Matsals- ocli
personalbyggnaden.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

I anledning av vad nu föreslagits torde i kostnadsberäkningen för närvarande
böra uteslutas det för tvättbyggnaden beräknade beloppet av 95,800
kronor. Det bör givetvis fastliållas, att uteslutandet av detta belopp icke
innebär en verklig besparing, därest det framdeles skulle visa sig, att tvättfrågan
lämpligen bör lösas i huvudsak enligt kasernkommitténs förslag eller
på annat sätt, som medför lika hög anläggningskostnad.

Beträffande köksbyggnaden hava under den verkställda överarbetningen
av kasernkommitténs förslag övervägts möjligheterna att, i överensstämmelse
med vad besparingsnämnden ifrågasatt eller på annat sätt, genom en avsevärd
minskning och förenkling av förrådsrum och övriga bilokaler till köket
nedbringa kostnaderna. En lösning i sådan riktning skulle emellertid vara
mindre lämplig med hänsyn till en rationell organisation av köksarbetet och
alltså försvåra en ekonomisk drift. I stället har därför utarbetats ett förslag,
vilket innefattar i stort sett samma utrymmen som de i kasernkommitténs
förslag upptagna men vilket skulle medföra mindre kostnad. Den
av kommittén föreslagna tillbyggnaden skulle nämligen undvikas genom
att, i viss anslutning till besparingsnämndens förslag, en del av den invid
köksbyggnaden nu befintliga stora mathallen skulle tagas i anspråk, ehuru
med ett bättre tillgodoseende av behovet av förrådslokaler än i nämndens
förslag skett. Källare skulle förläggas under mathallen, vilket torde ställa
sig billigare än att, såsom i kommittéförslaget avsetts, utgräva källare under
själva köksbyggnaden samt den ifrågasatta tillbyggnaden därav.

Det sålunda angivna förslaget har beräknats medföra en kostnadsminskning
av 13,700 kronor.

Jag har ansett särskilt bageri vid anstalten åtminstone för närvarande ej
böra anordnas. I likhet med besparingsnämnden förutsätter jag, att bröd
för anstaltens räkning antingen bakas vid annat hospital eller ock inköpes.
Därest det längre fram skulle visa sig lämpligt att anordna bagerilokaler
inom anstalten, torde möjlighet härtill kunna beredas i någon av de befintliga
byggnaderna. För närvarande synes en besparing av 1,100 kronor böra
beräknas.

Med avseende å portvaktsstugan har jag funnit önskvärt, att densamma
uppföres enligt kasernkommitténs förslag. Behov torde nämligen få anses
föreligga av den bostadslägenhet, som enligt kommitténs förslag skulle anordnas
i vindsvåningen, särskilt som det av mig tillstyrkta förslaget medför
en reducering av det i kommitténs förslag upptagna antalet personalbostäder.
Även beträffande byggnadens förläggning biträder jag kasernkommitténs
förslag.

I fråga om matsals- och personalbyggnaden har jag ansett mig böra tillmötesgå
de av byggnadsstyrelsen framställda och av medicinalstyrelsen biträdda
önskemålen om åstadkommande av bättre entré- och kapprumsförliållanden
samt om bättre tillgodoseende av behovet utav samlingslokaler
för personalen. I övrigt hava rörande denna byggnad iakttagits vissa smärre
förenklingar, avsedda att i någon mån nedbringa kostnaderna. Med avse -

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

ende å personalbostäderna i förevarande liksom i övriga byggnader vid anstalten
har jag emellertid, i olikhet med besparingsnämnden, intagit den
ståndpunkten, att bostäderna böra förses med egna ingångar och garderober,
där så utan oskälig kostnad för statsverket kan ske, vilket beträffande Salaanstalten
befunnits vara fallet. I överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen
i sitt utlåtande beträffande Örebroanstalten uttalat, anser jag nämligen, att
man i detta avseende bör tillmötesgå berättigade krav från personalens sida,
enär bostädernas beskaffenhet torde vara av betydelse för en god rekrytering
av anstaltens personal. Yad kostnadsfrågan beträffar är att märka,
att statens utgifter för bostädernas anordnande i någon mån kommer att
motvägas av de hyror, som personalen är skyldig erlägga för bostäderna.

Besparingen å matsals- och personalbyggnaden har beräknats uppgå till
1,000 kronor.

Beträffande de delar av det föreliggande förslaget, som jag ej här särskilt
berört, torde någon redogörelse icke vara erforderlig. Jag hänvisar härutinnan
till förenämnda, omarbetade ritningar jämte därtill hörande handlingar.

Här vill jag blott nämna, att det förslag, vartill ifrågavarande överarbetning
sålunda lett, i huvudsak ansetts kunna godtagas av de i arbetet deltagande
representanterna för ämbetsverken, kasernkommittén och besparingsnämnden.
Jag vill dock härvid tillägga, att från medicinskt håll uttalats
vissa betänkligheter mot förslaget att belägga det ena dagrummet i kasernbyggnadens
bottenvåning.

Det må i detta sammanhang slutligen tilläggas, att jag i likhet med
medicinalstyrelsen förutsätter, att de till kasernetablissementet nu hörande
byggnader, vilka enligt det föreliggande förslaget icke skulle tagas i anspråk
för anstalten, tills vidare få kvarstå, för den händelse de av den blivande
anstaltsledningen befinnas kunna användas till något anstaltens ändamål.
Byggnaderna i fråga lära alltså böra i nödig mån underhållas.

Yad angår kostnaderna för etablissementets omändring, uppgå, med de
av kasernkommittén tillämpade grundpriserna, i det föregående angivna besparingar
eller kostnadsminskningar å de olika byggnaderna till följande belopp:

Kronor

Sjukvårdspaviljongen................................................................................ 64,524

Öppen-dörr-paviljongen ......................................................................... 7,850

Förvaltningsbyggnaden .......................................................................... 2.326

Tvättbyggnaden ..................................................................................... 95,800

Köksbyggnaden.......................................................................................... 13,700

Bageriet .................................................................................................... 1,100

Matsals- och personalbyggnaden .......................................................... 1.000

Summa kronor 186,300

Yidare har den i kommitténs förslag upptagna posten till oförutsedda utgifter,
ritningar och kontroll ansetts böra minskas med ett belopp, ungefär

Övriga delar
av förslaget.

Förslaget i
allmänhet.

Kostnaderna
för etablisseraentets
omändring.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

proportionellt mot den förut beräknade besparingen i förhållande till
kommitténs kostnadsberäkning, eller med cirka 10,000 kronor. För avjämning
av totalkostnaden för anstaltens omändring synes likväl detta belopp böra
jämkas till 10,200 kronor.

Beträffande kostnadsberäkningen i allmänhet torde därjämte, i anslutning
till vad byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden i detta hänseende yttrat,
kunna beräknas en minskning, motsvarande omkring 10 % å ackord och
arbetslöner för byggnadsarbeten samt 5 % å kostnader för värme- och vattenledningar.
I avrundat tal synes detta belopp kunna upptagas till 100,000
kronor. Vid denna beräkning har förutsatts, att reparations- och förbättringsarbeten
i allmänhet, såsom målning m. m., skola företagas endast i den
utsträckning, som kan anses oundgängligen nödvändig, samt att i övrigt befintliga
anordningar vid etablissementet i största möjliga utsträckning skola
komma till användning för den nya anstaltens behov. Det avses sålunda
icke, att anstalten efter omändringen skall komma att framstå som en helt ny
anstalt, ehuru byggnaderna givetvis måste sättas i sådant skick, att de kunna
tillfredsställande fylla sin nya uppgift. Vad angår kostnaderna bör vidare
ihågkommas, dels att viss del av dem motsvara arbeten, som, därest etablissementet
fortfarande skulle hava använts för militärt behov, inom kort
blivit nödvändiga, dels att kostnaderna till stor del avse omläggning av
värmeledningssystemet och vissa andra ledningsanordningar, som erfordras för
en anstalt, där sjukvård skall kunna lämnas, och vilka i stor omfattning
jämväl ur ekonomisk synpunkt, med hänsyn till anstaltens framtida driftkostnader,
äro av betydelse. En mycket väsentlig del av kostnaderna kommer
slutligen på den tillbyggnad av enkelrumsavdelningar, som — bland
annat av ekonomiska skäl — ansetts mera lämplig att verkställa än eljest
erforderliga omändringsarbeten.

I enlighet med vad nu anförts skulle kostnadsminskningen i förhållande
till kasernkommitténs förslag utgöra sammanlagt (186,300 + 10,200 -f 100,000)
296,500 kronor. Totalkostnaden för etablissementets omändring skulle alltså,
oaktat anstaltens kapacitet enligt det nu föreliggande förslaget beräknats
väsentligt ökad, reduceras från av kasernkommittén uppskattade 1,560,500
kronor till 1,264,000 kronor. Härav blir följden, att kostnaden per vårdplats
skulle avsevärt minskas, nämligen från 4,831 kronor enligt kasernkommitténs
förslag till 3,326 kronor enligt det av mig förordade förslaget. Aven om
hänsyn tages till värdet av det nuvarande kasernetablissementet — vilket
värde av byggnadsstyrelsen uppskattats till omkring 650,000 kronor — skulle
således kostnaden per plats avsevärt understiga vad som måste beräknas
för uppförande av en ny anstalt av ifrågavarande slag.

Såväl i kasernkommitténs förslag som i det av mig förordade förslaget
har förutsatts, att vid etablissementet nu befintlig maskinell utrustning för
köket skulle kvarstanna och i viss utsträckning kunna användas för anstaltens
behov. Jag återkommer i annat sammanhang till denna fråga men vill här
framhålla att, om så icke skulle bliva fallet, någon kostnadsökning kommer
att föranledas härav.

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Såsom byggnadsstyrelsen i sitt utlåtande anmärkt, innefattar den genom
kasernkommitténs försorg uppgjorda kostnadsberäkningen icke några utgifter
för iordningställande av det nuvarande kasernområdet. Icke heller jag finner
anledning att ifrågasätta äskande av särskilt belopp för detta ändamal. Arbetena
med iordningställandet torde nämligen kunna verkställas sedan anstalten
tagits i bruk och sannolikt i övervägande utsträckning ske med hjälp
av patienter samt med anlitande av vid anstalten tillgänglig arbetskraft i övrigt.

Jag anhåller härefter att få något beröra frågan om vissa kostnader, vilka
— utöver utgifterna för omändring av kasernetablissementet i Sala — bliva
en följd av förevarande anstalts anordnande.

Vad först beträffar engångskostnader för anstaltens upprättande, tillkomma
förutom kostnaderna för etablissementets omändring även utgifter för en
första inventarieutrustning för anstalten. Någon närmare beräkning av dessa
kostnader synes för närvarande icke vara möjlig att framlägga. Det må emellertid
omnämnas, att motsvarande utgifter för det senast uppförda hospitalet —
i Hälsingborg — uppgått till ett belopp av ej fullt 900 kronor per patient.
Då själva sjukvårdsanordningarna i Sala skulle bliva betydligt mindre
omfattande, synes kostnaden vid Salaanstalten kunna hållas något lägre.
Såsom jag i annat sammanhang kommer att närmare utveckla, torde man
vidare kunna beräkna, att vid etablissementet nu befintliga inventarier åtminstone
i viss utsträckning kunna övertagas av anstalten. Under denna
förutsättning torde inventariekostnaderna icke behöva överstiga 800 kronor
per patient, motsvarande sammanlagt ungefär 300,000 kronor. Ifrågavarande
kostnader synas, i den mån anstalten färdigställes, lämpligen böra bestridas
på samma sätt, som beträffande utredning av nya hospital i allmänhet
varit fallet, nämligen från förslagsanslaget till hospital och asyler enligt bestämmande
av Kungl. Maj:t.

Vad härefter beträffar årliga kostnader för anstaltens drift, torde jag till
en början få något uppehålla mig vid behovet av personal vid anstalten samt
därav föranledda utgifter.

På sätt framgår av vad jag i annat sammanhang anfört, har professorn
Petrén i sitt betänkande angående ordnandet av vården av asociala imbecilla
framlagt en beräkning av personalbehovet vid såväl Salaanstalten som Orebroanstalten,
vilken beräkning dock uttryckligen angivits vara av rent approximativ
natur. Det av Petrén uppskattade personalbehovet vid anstalten i
Sala fram går av en sammanställning, som meddelas i det följande.

Beträffande de principer, som legat till grund för beräkningen i fråga,
har Petrén uttalat, att han utgått från att all sjukvårdspersonal vid denna
anstalt — frånsett en översköterska för skötseln av de sängliggande sjuka,
handhavande av apoteket o. d. — borde vara manlig. Erfarenheten har
nämligen, framhåller Petrén, givit vid handen, att det vid vården av manliga
asociala imbecilla icke är lämpligt med kvinnlig vårdpersonal. Behandlingen
vid en dylik anstalt är nämligen ej så sjukliusbetonad som på
en anstalt för sinnessjuka, utan med hänsyn till klientelets beskaffenhet

Övriga kostnader
för
anstaltens
anordnande
samt driftkostnader.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

måste den, förutom att den har en vårdande karaktär, jämväl vara av disciplinerande
art. Då emellertid en del av de intagna ansetts lämpligen kunna
sysselsättas med vävning samt, särskilt de klenare, med bandväv och annan
kvinnlig slöjd, har för ledandet och övervakandet av sådant arbete beräknats
en arbetsförestånderska.

Besparingsnämnden har i sitt yttrande över förslaget till omändring av
kasernetablissementet i Örebro anfört, att de i Petréns betänkande intagna
approximativa personalstaterna såväl beträffande Salaanstalten som för Örebroanstalten
enligt nämndens mening vore, åtminstone vad ekonomipersonalen
anginge, att betrakta såsom maximisiffror. Nämnden har därvid särskilt
pekat på maskin- och eldarpersonalen.

I sitt utlåtande angående Salaanstalten har medicinalstyrelsen ingått på
personalbehovet och därvid ansett sig kunna ifrågasätta vissa jämkningar i
den av Petrén gjorda beräkningen. Även dessa jämkningar framgå av nyssnämnda
sammanställning. I motiveringen för sin ståndpunkt har medicinalstyrelsen
beträffande läkarpersonalen framhållit, att den blivande överläkarens
arbete syntes bliva väl enformigt samt att styrelsen därför tänkt
sig, att han skulle kunna erhålla samma rätt att utöva även annan enskild
praktik inom Sala stad än rörande nerv- och sinnessjukdomar, som enligt
gällande bestämmelser vore medgiven för läkaren vid Visby hospital inom
Visby stad. Hans befattning skulle då kunna sänkas en lönegrad eller till
lönegraden B 27 med bibehållen rätt till fri bostad i likhet med överläkare
vid statens sinnessjukanstalter.

Någon hospitalsläkare av andra klass har styrelsen, såsom av det föregående
framgår, med det av styrelsen tillstyrkta patientantalet icke ansett
erforderlig. Därest en underordnad läkare tidvis befunnes behövlig, syntes
dennes åligganden kunna fullgöras av en härtill förordnad extra läkare.

Sjukvårdspersonalen — uppsyningsmannen undantagen — har Petrén beräknat
till 54 ordinarie och 8 icke-ordinarie befattningshavare eller tillhopa
62 befattningshavare. Då kravet på skötarpersonal på grund av klientelets
beskaffenhet vid denna anstalt icke vore lika stort som vid hospital — där
antalet sjukvårdspersonal, med undantag av uppsyningsmän och förestånderskor,
genomsnittligt uppgår till 1 på icke fullt 5 vårdade — hade medicinalstyrelsen
ansett, att denna personal skulle kunna beräknas efter 1 på 6
vårdade. Efter ett beräknat platsantal vid anstalten av 323 har styrelsen
sålunda uppskattat hela antalet sjukvårdspersonal till 54. Vid denna beräkning
har hänsyn icke tagits till eventuell minskning av arbetstiden, varom
hemställan föreligger från vissa grupper inom liospitalspersonalen.

Jag återger här nyssnämnda sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 105

Beräknad personal för anstalt i Hala för 323 manliga asociala imbecilla.

Antal befattnings-		Lönegrad	Begynnelselön å C-ort enl. medicinal-
					styrelsen
	Enligt		Enligt prof. Petrén	Enligt
Enligt prof.	medici-		medici-	Per be-	Samman-
Petrén	nalsty-		nalsty-	fattning	lagt
	relsen	Ordinarie befa ttni nys hav are:	relsen
		Läkarpersonal:
i	i	överläkare av 2:a klass ..................	B 28	B 27	8,100	8,100
i	—	hospitalsläkare av 2:a klass............	B 26	—	—	—
		Kontorspersonal:
i	i	syssloman av 3:e klass ..................	B 21	B 21	5,580	5,580
i	i	kassör ..........................................	B 11	B 11	2,982	2,982
		Sjukvårdspersonal:
i	i	uppsyningsman av 2:a klass...........	B 10	B 10	2,820	2,820
5	5	överskötare..................................	B 8	B 8	2,556	12,780
48	42	skötare.........................................	B 6	B 6	2,292	96,264
1	1	översköterska.................................	B 6	B 6	2,292	2,292
		Ekonomipersonal:
1	1	maskinmästare av 2:a klass............	B 12	B 12	3,144	3.144
1	—	befallningsman ..............................	B 10	—	—	—
1	1	trädgårdsmästare ...........................	B 10	B 10	2,820	2,820
3	—	hantverksföreståndare av 2:a klass
		(skräddare, skomakare, snickare) ...	B 8	—	—	—
1	1	maskinist av 2:a klass ..................	B 8	B 8	2,556	2,556
1	1	arbetsförestånderska ....................	B 6	B 6	2,292	2,292
1	—	bageriförestånderska .....................	B 6	—	—	—
1	1	chaufför (även post- och stadsbud) ...	B 6	B 6	2,292	2.292
1	—	eldare av l:a klass (jämväl reparatör)	B 6	—	—	—
3	5	hantverkare (målare, sadelmakare,
		smed *)......................................	B 6	B 6	2,292	11,460
1	1	köksförestånderska av 2:a klass......	B 6	B 6	2,292	2,292
1	2	eldare av 2:a klass .........	B 5	B 5	2,160	4,320
1	1	tvättförestånderska av 2:a klass......	B 3	B 3	1,896	1,896
		Icke-ordinarie befattningshavare: (här upptagna under benämningar,
		som angiva befattningshavarnas
		arbetsuppgifter)
8	6	skötare.........................................	—	—	2.028	12,168
2	1	eldare ..........................................	—	—	1,896	1,896
1	1	gårdskarl......................................	—	—	1,896	1,896 1
1	1	köksdräng ....................................	—	—	1,764	1,764
2	2	trädgårdsdrängar...........................	—	—	1,380	2,760
1	1	yttre nattvakt .............................	—	—	1,896	1,896
4	4	köksbiträden .................................	—	—	1 1,248 V 1,116	1,248 3,348
2	2	servererskor ...........................	—	—	1,116	2,232
2	—	bageribiträden ..............................	—	—	—	—
3	3	tvättbiträden........................	—	—	1.116	3,348
2	2	städerskor ................................	—	—	1.116	2,232
1 1	} ‘<	telefonist....................................... portvakt .................	} -	—	1,248	1,248
Total-\ . nc antal j106	90	Summa kronor	—	—	—	199,926

*) Enligt medicinalstyrelsens förslag 1 målare, 1 smed och reparatör, 1 snickare, 1 skräddare,
1 skomakare.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 16ri.

För egen del är jag icke beredd att nu taga ståndpunkt till frågan om
personalbehovet vid anstalten. Det är också självfallet, att de gjorda beräkningarna
i ärendets nuvarande läge icke kunna vara annat än rent
approximativa. Jag liar emellertid ansett mig böra framlägga desamma
för att därigenom möjliggöra ett bedömande i stort av de ekonomiska konsekvenserna
för statsverket av anstaltens upprättande. Det bör givetvis beaktas,
att utöver det angivna beloppet för begynnelselöner komma kostnader
för avlöningsförhöjningar, vikariatsersättningar m. m. samt dyrtidstillägg.

Det är emellertid i avseende å dessa uppskattningar att märka, att
medicinalstyrelsens beräkning uppgjorts med utgångspunkt från det av
kasernkommittén angivna platsantalet av 323. Det av mig beräknade platsantalet
av 380 torde komma att medföra behov av en viss personalökning.
Beträffande läkarpersonalen har från medicinalstyrelsens sida under hand
framhållits, att vid ett platsantal av 380 ett permanent behov av underläkare
vid anstalten sannolikt kornme att förefinnas; såsom av den föregående redogörelsen
framgår, har också möjlighet beretts för anordnande av en mindre
familjebostad för sådan befattningshavare. Vad sjukvårdspersonalen angår,
skulle med den av medicinalstyrelsen angivna beräkningsgrunden av 1 befattningshavare
på 6 patienter inträda behov av ytterligare ett 10-tal skötare.
I fråga om kontors- och ekonomipersonal synes den föreslagna platsökningen
icke behöva medföra någon nämnvärd ökning av personalbehovet.

I detta sammanhang torde böra påpekas, att ett stort antal av de manliga
befattningshavare, vilka kunna beräknas bliva erforderliga för anstalten, enligt
det av mig förordade förslaget icke kunna beredas bostäder vid anstalten.
Någon olägenhet torde dock härav ej föranledas, då befattningshavarna
i fråga torde kunna hyra bostäder i den närbelägna staden. De bostäder,
som enligt förslaget skulle beredas, torde även med den förordade ökningen
av platsantalet, bliva tillräckliga för den personal, som i första hand bör bo
å anstalten.

Beträffande andra driftkostnader än personalkostnader må framhållas, att
dessa kostnader vid denna anstalt liksom vid hospitalen kunna beräknas
bliva täckta genom inflytande patientavgifter och andra inkomster, som ej
utgöras av statsmedel. Av vad jag i annat sammanhang föreslagit rörande
organisationen av anstalterna för asociala imbecilla följer nämligen, att de
för hospital och asyler gällande bestämmelserna beträffande vårdavgifter
komma’ att ''erhålla tillämpning även å nämnda anstalter. I detta avseende
torde särskilt böra framhållas, att patientavgifterna sålunda komma att utgå
med samma belopp för fallandesjuka och icke fallandesjuka patienter, medan
däremot för närvarande vid de statliga uppfostringsanstalterna för sinnesslöa
å Salbohed och i Vänersborg vårdavgiften för fallandesjuka utgår med dubbla
beloppet av avgiften för övriga intagna. Vårdavgifterna torde, såsom för
närvarande är fallet beträffande hospitalen, komma att förslå till täckande
även av eu mindre del av kostnaderna för avlöningsstaten.

vissa frågor Jag ber slutligen att få något uppehålla mig vid frågan om överensbeträjfande
p0mmelse med Sala stad på grund av trängkårens upphörande. I anledning

kommelse med av att kasernetablissementet enligt förslaget skulle utnyttjas för annat ända Sala

stad,

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

mål än det ursprungligen avsedda har nämligen överenskommelse ansetts
böra träffas med staden, med hänsyn till att denna upplåtit en del av det
utav trängkåren disponerade området. Kasernkommittén har enligt sitt uppdrag
fört underhandlingar härom med representanter för staden, vilka förhandlingar
resulterat i ett av kommittén med staden, under förbehåll av
Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, träffat avtal, i vilket bland annat
behandlas frågan om uppdelning av ifrågavarande markområden mellan kronan
och staden.

Det torde visserligen ankomma på t. f. chefen för försvarsdepartementet att
i annat sammanhang upptaga avtalsfrågan till behandling, och jag anser mig
därför icke behöva närmare redogöra för denna fråga. Enär emellertid, på
sätt av det följande kommer att framgå, fråga uppstått om ändringar i det
av kommittén ingångna avtalet i syfte bland annat att för den avsedda
nya anstaltens räkning erhålla större markområden än enligt nämnda avtal,
torde jag böra i korthet omnämna det preliminära avtalets innehåll i de
delar detsamma närmast är av betydelse för den ifrågasatta anstaltens vidkommande,
d. v. s. huvudsakligen i vad det avser de för trängetablissementet
och trängförrådet upplåtna jordområden, som skulle tillfalla staden, respektive
behållas av kronan.

De i det föregående omförmälda, väster om allmänna landsvägen (Broddbovägen)
belägna jordlotterna nr 255, 284, 285 och 286 skulle enligt avtalet
behållas av kronan. Däremot skulle de på östra sidan av landsvägen liggande
markområdena, utgörande andelar - av jordlotterna nr 253 och 258 med eu
sammanlagd areal av 6.4 hektar, utan ersättning återställas till Sala stad,
med undantag dock för följande jordområden, nämligen dels den mark å
ägolotten nr 258, varå reningsverk med septic-tank finnes anlagt, dels ock
ett markområde om cirka 4,600 kvadratmeter, utgörande den mark, varå
förvaltarbostaden m. fl. byggnader äro belägna, järnte för sistnämnda byggnader
erforderlig tomtmark. Kronan skulle vidare tillförsäkras rätt att
såsom utfartsväg från sistnämnda markområde begagna befintlig väg till
allmänna landsvägen.

Av Väsby kungsgård skulle kronan till staden överlåta västra delen (den
s. k. Måns Olsängen), vilken beräknats icke bliva behövlig för den nya anstalten.
Återstoden av kungsgården, d. v. s. hela den del, som ligger i sammanhang
med det blivande anstaltsområdet, skulle avses för anstaltens behov.

Det är att märka, att ifrågavarande överenskommelse, vilken är dagtecknad
den 2 och den 14 augusti 1926, träffats innan kommitténs utredning
rörande kasernetablissementets framtida användning slutförts och alltså jämväl
innan närmare beräkningar förelågo rörande den blivande anstaltens
storlek beträffande platsantalet. I överenskommelsen har därför icke förutsatts
annat än att i kasernetablissementet skulle efter erforderliga ombyggnader
inredas en sinnessjukanstalt med plats för minst 180 patienter.

I sitt yttrande över kasernkommitténs förslag har besparing snämnden
beträffande det av kommittén ingångna preliminära avtalet bland annat framhållit,
att det — med den utökning av antalet patienter, som innefattades i

108

Kungl. May.ts proposition nr 165.

kommitténs slutliga förslag i jämförelse med vad därutinnan angivits i avtalet,
samt än mer vid ett platsantal i enlighet med besparingsnämndens
beräkningar — icke syntes vara lämpligt att staten, på sätt i avtalet stadgades,
avhände sig huvuddelen av de öster om allmänna landsvägen belägna
jordområdena, vilka syntes kunna behöva tagas i anspråk för anstaltens
räkning. Nämnden har därför ifrågasatt, att spörsmålet om jämkning i avtalet
måtte göras till föremål för nya underhandlingar med Sala stad.

För egen del har jag, särskilt med hänsyn till den avsevärda platsökning
som beräknats i det nu förordade förslaget, i likhet med besparingsnämnden
funnit angeläget, att anstalten till sitt förfogande erhåller ett större
jordområde än som enligt nyssnämnda avtal skulle bibehållas i kronans
hand. Såsom t. f. chefen för försvarsdepartementet i annat sammanhang torde
komma att omnämna, har ock Sala stad efter förhandlingar, som bland annat
i angivet syfte förts med representanter för densamma, förklarat sig beredd
att avstå från den mark — med undantag av den s. k. Måns Olsängen —
som enligt det av kasernkommittén ingångna preliminära avtalet skulle tillfalla
staden. Den sammanlagda arealen av den mark, som i enlighet med
dessa medgivanden skulle avses för anstaltens behov, utgör omkring 24 hektar.
Tillika har uttryckligt förbehåll införts om rätt för kronan att alltjämt
använda den väg och bro, som förbinda Väsby kungsgård med det övriga
anstaltsområdet.

I detta sammanhang må framhållas, att enligt det av kasernkommittén
med Sala stad stad ingångna preliminära avtalet beträffande kasernetablissementets
framtida användning stadgats, att detsamma skulle inredas till
»sinnessjukanstalt» med visst lägsta platsantal. Då, såsom förut understrukits,
anstalten avses för sådana sinnesslöa, vilka redan enligt gällande
bestämmelser äro berättigade till intagning å hospital och som i avsevärd
utsträckning för närvarande vårdas å sådan anstalt, synes visserligen i och
för sig nämnvärd erinran ej kunna göras mot den sålunda angivna beteckningen
å anstalten. Emellertid har jag ansett lämpligt, att i avtalet införes
en beteckning, som bättre täcker denna anstaltens särskilda vårduppgift,
och i sådant avseende har jag ifrågasatt, att i det blivande avtalet skulle
införas benämningen »anstalt för sinnessjuka eller sinnesslöa, som äro i
behov av vård å sluten anstalt». I nu angivet hänseende torde t. f. chefen för
försvarsdepartementet komma att i nyssnämnda sammanhang framställa
förslag.

Den mark, som enligt vad nyss anförts avses för den nya anstaltens
behov, torde jämte därå uppförda, till kasernetablissementet hörande byggnader
böra från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet.
Vad angår de till trängförrådet hörande, å området öster om landsvägen befintliga
förrådsbyggnaderna — frånsett intendenturförrådet, vilken byggnad
staden skall få övertaga och inom viss tid bortflytta — kan ej på nuvarande
stadium av ärendets behandling avgöras, huruvida de böra lämpligen användas
för anstaltens ändamål. Intill dess beslut om deras framtida användning
längre fram kan bliva fattat, torde dessa byggnader böra fortfarande
tillhöra försvarsväsendet.

Kiingl. Maj ds proposition nr 165.

109

Omändring av Svea tr ängkårs kasernetablissement i Örebro
till anstalt för kvinnliga asociala imbecilla.

Med skrivelse den 9 juli 1927 har kasernkommittén, såsom tidigare omförmälts,
framlagt förslag jämväl rörande omändring av Svea trängkårs hittillsvarande
kasernetablissement i Örebro till anstalt, avsedd huvudsakligen
för kvinnliga asociala imbecilla m. m.

Kommittén har därvid till en början erinrat, att enligt 1925 års beslut i
försvarsfrågan den till Örebro förlagda trängkåren skulle sammanslås med
Östgöta trängkår till en trängkår, benämnd Svea trängkår, samt att sistnämnda
kår jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 28 januari 1927 skulle förläggas
i det av Östgöta trängkår förut disponerade kasernetablissementet i
Linköping. Det i Örebro belägna trängkårsetablissementet komme i följd
härav att bliva ledigt.

Kommittén har vidare lämnat en redogörelse för Icasernetablissementet samt
de markområden, som av Örebro stad ställts till trängkårens disposition.
Av denna redogörelse torde jag här endast behöva återgiva följande.

Kasernområdet är beläget dels inom Örebro stad, dels ock inom Längbro
socken. Den nuvarande gränsen mellan staden och nämnda socken framgår,
såsom en vid kommitténs skrivelse fogad, av stadsingenjören i Örebro upprättad
kartskiss över trängkårens område utvisar, snett över detta område.
De för kårens räkning avsedda bostadsbyggnaderna äro jämlikt bestämmelserna
i ett år 1903 med Örebro stad upprättat avtal angående trängkårens
förläggning uppförda inom stadens område.

Den del av kasernområdet, som är belägen inom Örebro stad, innefattar
i areal 4,82 hektar och håller i längd vid norra sidan efter Markgatans förlängning
143,7 meter, vid östra sidan intill stadsplanen och Alftom taga tan
248,3 meter, vid södra sidan efter Karlsgatans förlängning 237.8 meter samt
vid västra sidan intill rågång mot hemmanet Mark i Längbro socken 265,2
meter.

Enligt nyssnämnda avtal har staden till kronan för trängkårens räkning
jämväl överlämnat ett markområde inom Längbro socken. Denna fastighet,
utgörande lägenheten Övningsfältet nr 1 om 15,9 3 5 hektar, avsöndrad från
1 mantal Mark nr 1, ingår till en mindre del i trängkårens kasernområde
och utgör i övrigt övningsfält för kåren.

Trängkårens kasernetablissement, som är beläget omedelbart intill stadens
planlagda och bebyggda område, består liksom etablissementet i Sala av
ett kanslihus och en större kasernbyggnad. Inom kasernområdet finnas därjämte
för kårens räkning uppförda underofficersbyggnad, exercishus, ridhus,
vinterstall, sommarstall, sjukstall, vagnbod, sjukhusbyggnad, kokinrättning, mässbyggnad,
tvätt- och badhus samt en del andra smärre byggnader. Av kårens
förrådbsyggnader äro de flesta belägna inom det egentliga kasernområdet.
Utanför detta område finnes dock uppförd en förrådsbyggnad.

Av kommittén har, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande,
uppgjorts ett vid kommitténs förevarande skrivelse fogat avtal
med Örebro stad i anledning av upphörandet av trängkårens förläggning
till Örebro. Enligt detta avtal, på vilket jag i övrigt icke torde behöva ingå

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr ltjS.

— frågan om dess godkännande torde senare i dag komma att upptagas av
t. f. chefen för försvarsdepartementet — skulle det nuvarande kasernområdet
jämte en del av det angränsande, såsom övningsfält begagnade markområdet
behållas i kronans ägo för den ifrågasatta anstaltens räkning. Å en överenskommelsen
bilagd kartskiss över Svea trängkårs område i och invid Örebro
har närmare utmärkts det markområde, som skulle avses för anstalten. I
första hand innefattar detta område den inom Örebro stad belägna marken,
i areal innehållande tillhopa 4,8 2 hektar. Vidare skulle kronan alltjämt behålla
ett därintill beläget område om cirka 4,7 0 hektar av den utav staden
för trängkårens räkning upplåtna lägenheten Övningsfältet nr 1. Återstående
del av sistnämnda lägenhet med en areal av cirka 11,385 hektar skulle enligt
överenskommelsen återställas till staden.

Samtliga de av kronan å och invid det egentliga kasernområdet uppförda
byggnaderna äro belägna å mark, som kronan sålunda skulle behålla.

Kasernkommitténs
förslag.

Kasernetablissementets

framtida användning.

I fråga om kasernetablissementets framtida användning har kasernkommittén
— under hänvisning till 1925 års riksdags i det föregående omnämnda
uttalande rörande utnyttjandet av ledigblivande kasernetablissement
— anfört, att kommittén funnit sig böra i första hand undersöka, huruvida
etablissementet kunde inredas till en anstalt för vård av sinnessjuka
eller sinnesslöa. De överväganden beträffande dessa spörsmål, för vilka
kommittén i sin framställning redogjort, äro av enahanda innebörd som de,
vilka förut återgivits beträffande användningen av kasernetablissementet i
Sala. Jag finner mig därför ej här behöva närmare omnämna vad kommittén
yttrat liärutinnan utan hänvisar till vad därom i det föregående anförts
vid behandling av förslaget rörande Salaanstalten.

Såsom resultatet av sin undersökning angående etablissementets framtida
användning har kasernkommittén funnit sig böra tillstyrka, att en anstalt
för kvinnliga asociala imbecilla måtte anordnas i det ledigblivande trängkårsetablissementet
i Örebro. Angående möjligheterna för etablissementets
användning till detta ändamål samt i fråga om allmänna utgångspunkter
för kommitténs förslag rörande etablissementets omändring till det avsedda
nya ändamålet yttrar kommittén i huvudsak följande:

Då etablissementet är beläget i en utkant av staden men gränsande intill
bebyggda stadsdelar, lämpar det sig icke att tagas i anspråk såsom en
vårdanstalt för manliga imbecilla. Dessa böra nämligen i så stor utsträckning
som möjligt sysselsättas med arbete utomhus. Däremot synes det icke
föreligga något hinder att utnyttja trängkårsetablissementet i Örebro såsom
en anstalt för vård av asociala imbecilla av kvinnligt kön. Dessa måste till
huvudsaklig del erhålla sysselsättning inomhus i arbetssalar, vilka kunna anordnas
i kasernbyggnadens vindsvåning ävensom i andra befintliga byggnader.
Därest det område, vilket bliver behövligt för den ifrågasatta nya anstalten
i Örebro, i sin helhet inhägnas, är etablissementets läge sådant, att
det utan att bereda närboende olägenhet kan utnyttjas för ändamålet. För
att möjlighet skall finnas att sommartid bereda ett mindre antal patienter
vid anstalten trädgårdsarbete har det markområde, som avsetts för anstalten,
tilltagits så stort, att utomhusarbete skall i viss utsträckning kunna

Kungl. Maj-.ts proposition nr 165.

ifrågakomma. Anstalten skall sålunda kunna komma att erbjuda rikligt med
arbetsterapi av omväxlande slag.

Själva kasernbyggnaden i Örebro är i allt väsentligt av samma typ som
trängkårskasernen i Sala. Med anledning härav har kommittén vid uppgörande
av byggnadsprogram för omändring av Örebrokasernen till en vårdanstalt
av i det föregående antytt slag i stort sett kunnat följa samma principer,
som varit normgivande för det av kommittén upprättade förslaget till
inredande av en sinnesslöanstalt för män i Salakasernen.

Att eu hel del lokaler, som äro nödvändiga för driften av eu sjukvårdsanstalt,
saknas i själva kasernbyggnaden, är naturligt. Särskilt med hänsyn
till att åtskilliga av de patienter, som skulle intagas å anstalten, äro så
opålitliga, att de nattetid måste placeras i särskilda, helt avskilda rum, erfordras,
liksom i Sala, ett större antal enkelrum. Då kommittén av kostnadshänsyn
ansett, att omändringarna inom den nuvarande kasernbyggnaden
borde inskränkas till det minsta möjliga samt de i denna byggnad befintliga
lokalerna sålunda borde, liksom i Salakasernen, såvitt möjligt bibehållas
oförändrade, har vid uppgörandet av ombyggnadsprogrammet för den
ifrågasatta nya anstalten utgångspunkten varit den, att såväl det erforderliga
antalet enkelrum som övriga nödiga bilokaler skulle inredas i flygelbyggnader,
vilka skulle nyuppföras å kaserngården och å båda gavlarna anslutas
i rät vinkel mot kasernbyggnaden.

De i kasernbyggnaden inredda logementen, vilka äro avsedda att tagas i
anspråk såsom sovsalar för de mera lugna patienterna, hålla liksom i Salakasernen
i längd omkring 10 meter men torde det oaktat, liksom föreslagits
beträffande Salaanstalten, kunna bibehållas i oförändrat skick. Inom kasernbyggnadens
egentliga byggnadsstomme skulle några större förändringar sålunda
icke behöva vidtagas.

På anmodan har ingenjören Cederström efter av kommittén lämnade Förslag till
anvisningar upprättat förslagsritningar, dagtecknade den 27 maj 1927, till ^emetfbhskasernetablissementets
omändring till sinnesslöanstalt. Ritningarna ansluta se mintet.
sig i huvudsak till förslaget om Salakasernens inredande för liknande ändamål.
Vissa mindre väsentliga avvikelser hava dock måst vidtagas. Dessa
ändringar komma att i huvudsak framgå av den redogörelse för förslagets
innehåll beträffande de särskilda byggnaderna, vilken jag i det följande torde
få lämna.

Sedan ritningarna till etablissementets omändring för det nya ändamålet
blivit fullbordade, har eu fullständig plan med därtill hörande specificerade
kostnadsförslag till samtliga ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten upprättats.
Kostnadsberäkningarna hava verkställts av ingenjören Ernst Rignér.

Därjämte hava, liksom i fråga om Salaanstalten, särskilda utredningar utförts
av H. Theorells ingenjörsbyrå angående anordnande av värme-, gas-,
vatten- och avloppsledningar samt ångköks- och ångtvättsanläggningar inom
etablissementet, ävensom av ingenjören G. Magnusson rörande samtliga
elektriska installationer. Slutligen hava vissa grundborrningar för utrönande
av markens beskaffenhet å platsen för de ifrågasatta tillbyggnaderna utförts
av ingenjören D. Lundholm i Örebro.

De inom kasernetablissementet nu befintliga byggnader, som enligt förslaget
skulle omedelbart komma till användning för den ifrågasatta anstal -

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

tens ändamål, äro följande (inom parentes angivas i förekommande fall
byggnadernas benämning å ritningarna):

kasernbyggnaden, vilken efter tillbyggnad med två flyglar skulle användas
som anstaltsbyggnad (sjuTcvårdspaviljongen),

kanslihuset, avsett till förvaltningsbyggnad med läkarexpeditioner och
sysslomanskontor samt vissa personalbostäder (förvaltningsbyggnaden),
matinrättningen, avsedd till köksbyggnad, innehållande jämväl vissa personalbostäder
(köks- och maskinhuset),

bad- och tvätthus, avsett till tvättinrättning, innehållande jämväl vissa personalbostäder
(tvättbyggnaden),

marketenteriet, avsett till matsalar för personal samt festsal för patienterna
ävensom vissa personalbostäder (matsals- och personalbyggnaden),
sjukhusbyggnaden, avsedd för vissa personalbostäder (personalflygeln),
en byggnad med under officer sbostäder, avsedd till sköterskebostäder (sköter
ske byggn a d en),

verkstadshus, vilket kan användas till verkstadsrum för personal samt
eventuellt delvis även till arbetssalar för patienterna; till verkstadslokaler
skulle vidare användas en smedja, samt
en proviantbod och en garagebyggnad.

Enligt förslaget skulle vidare vid anstalten uppföras en ny portvaktsstuga.

Under hänvisning till den redogörelse, som i de vid kommitténs skrivelse
fogade handlingarna lämnats i fråga om de olika byggnadernas föreslagna
användning, har kommittén beträffande omfattningen av föreslagna ny- och
tillbyggnader samt ombyggnads- och reparationsarbeten m. in. meddelat följande
allmänna översikt:

Förutom de flygelbyggnader, vilka skulle nyuppföras i anslutning till den
nuvarande kasernbyggnaden, har det visat sig vara nödvändigt att verkställa
vissa tillbyggnader till den nuvarande kokinrättningen ävensom till tvätt- och
badbyggnaden. För att erhålla tillräckligt utrymme för erforderlig ny ångpanneanläggning
samt nödiga bilokaler och förrådsutrymmen för köket har
i förslaget upptagits eu tillbyggnad, i längd hållande 7.6 o meter. Badlokalerna
ombyggas till stryk- och mangelrum m. in., och i samma plan som
tvättstugan göres en 3.5 meter lång samt en våning hög tillbyggnad för inrymmande
av förråd och utlämningsrum. Slutligen skulle en helt ny byggnad
uppföras för att tagas i anspråk såsom portvaktsstuga. I övrigt hava
alla de lokaler, som äro erforderliga för den tilltänkta nya anstalten, kunnat
inrymmas inom redan befintliga, till etablissementet hörande byggnader.
Vissa ombyggnadsarbeten måste dock vidtagas inom en del byggnader, men
dessa arbeten hava begränsats till det minsta möjliga.

I detta sammanhang är liksom beträffande Salaanstalten särskilt att märka,
att etablissementets nuvarande byggnader i omkring tjugu års tid varit i
bruk. Under de senaste åren hava nödiga underhållsarbeten inskränkts till
det oundgängligaste. Därest etablissementet skulle jämväl i framtiden hava
använts för militärförläggning, hade enligt kommittén utan tvivel betydande
reparationsarbeten snarast måst vidtagas. I huvudsak måste nu samma reparationsarbeten
utföras som i Sala. Jämväl värmeledningssystemet är enligt kommittén
av den beskaffenhet, att det måste ersättas med en helt ny anläggning.

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

De nuvarande elektriska ledningarna inom etablissementet befinna sig vidare
enligt kommittén i ett sådant skick, att i de flesta byggnader ett lielt nytt
ledningssystem lämpligen bör inläggas.

För förslagets innehåll rörande de särskilda byggnaderna har professorn
Petrén i sitt betänkande angående ordnandet av vården av asociala imbecilla
lämnat en redogörelse. Jag anser mig här böra meddela denna redogörelses
huvudsakliga innehåll beträffande Örebroanstalten, därvid jag särskilt påpekar
de avvikelser, som förslaget företer i jämförelse med förslaget beträffande
anstalten i Sala.

Den stora anstaltsbyggnaden (sjukvärdspaviljongen) får liksom vid Salaanstalten
åtta olika avdelningar, nämligen två i en var av den nuvarande
kasernbyggnadens tre våningar samt en i vardera av de blivande flyglarna.
De två sistnämnda avdelningarna äro avsedda för oroliga och opålitliga
patienter, som nattetid behöva ligga i enkelrum. Fn var av de sex avdelningarna
i själva kasernbyggnaden innehåller tre stora sovsalar, var och
en med 12 sovplatser (i en sovsal dock endast 10 platser), ett förrådsrum,
eu stor matsal och ett dagrum, vartill föreslås den breda korridoren. Dessutom
finnes ett för de båda avdelningarna i varje våning gemensamt serverings-
och diskrum, upptagande byggnadens mittersta utrymmen.

I Örebroanstalten föreslås för matens intagning på mitten av huvudfasaden
en ingång till källarvåningen, därifrån elektrisk transport skulle ske
till övriga våningar. Expeditions- och undersökningsrum inredes i varje våning
genom avskiljande av ett mindre rum mellan dagrummen. Någon sådan
tillbyggnad av mittpartiet, som föreslagits beträffande Salaanstalten,
skulle icke ifrågakomma i Örebro.

Avdelningarna i den ena hälften av kasernbyggnadens tre våningar förses
liksom vid Salaanstalten med utgång direkt i det fria och äro avsedda för
de mera arbetsföra patienterna, särskilt sådana, som kunna sysselsättas
utomhus eller i det fristående verkstadshuset. Dessa tre avdelningar äro i
övrigt anordnade på samma sätt som motsvarande avdelningar vid Salaanstalten.

I det föregående ej omnämnda bilokaler tillhörande avdelningarna i själva
kasernbyggnaden hava liksom vid Salaanstalten förlagts till flygelbyggnaderna
i deras närmast själva kasernbyggnaden belägna del. På enahanda sätt
som skett i förslaget beträffande anstalten i Sala skulle här vidare i ena
flygeln i varje våning anordnas ett patientrum med 4 sovplatser samt i andra
flygeln i de två övre våningarna likaledes ett mindre sovrum (för 3 patienter),
medan motsvarande utrymme å nedre botten av sistnämnda avdelning inredes
till behandlingsrum, laboratorium och apotek.

I övrigt upptages vardera flygelbyggnaden, som redan nämnts, av eu avdelning
för mera opålitliga eller oroliga patienter. Dessa avdelningar äro,
vad nedre våningen angår, anordnade på enahanda sätt, som av kommittén
föreslagits beträffande Salaanstalten, med undantag endast därav, att antalet
enkelrum vid Örebroanstalten är något större och utgör 6 i ena flygeln samt
7 i den andra.

Yad flygelbyggnadernas två övre våningar beträffar, förefinnas vissa mindre
olikheter mellan Salaanstalten och örebroanstalten. I den sistnämnda —
vilken, som i det föregående är närmare omnämnt, planlagts med hänsyn
till att den skulle kunna mottaga icke endast asociala imbecilla utan även
svårskötta idioter — anordnas i den ena flygeln i vardera av de två övre
våningarna en för 8 patienter beräknad vaksal med direkt kommunikation

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 135 haft. (Nr 16Ö.) 108, 551 as 8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr Idb.

till fyra intilliggande enkelrum. I de två våningar, som erhålla vaksalar,
minskas fördenskull antalet enkelrum i förhållande till Salaanstalten med
respektive 1 och 2. A andra sidan erhålla de båda övre våningarna i den
andra flygeln vardera 2 enkelrum mera än motsvarande flygel vid Salaanstalten.
Härigenom och på grund av det förut angivna högre antalet
enkelrum i bottenvåningen blir totalantalet enkelrum vid Örebroanstalten
79 i stället för 74 vid Salaanstalten. I följd av nu angivna anordningar
bliva flyglarna vid Orebroanstalten något längre än i Sala.

Yad beträffar själva kasernbyggnadens vindsvåning, äro liksom i Salakasernen
bostadsrum nu inredda å gavlarna. I övrigt innehåller våningen
nu ett flertal stora förråd. I dessas ställe inredas stora arbetssalar, som
få belysning genom upptagande av takfönster. Fyra sådana större arbetssalar
erhållas för patienternas sysselsättning med sömnad, stickning, vävnad
m. fl. olika slag av kvinnlig slöjd. Å eu övre vind finnes utrymme för inredning
av de stora klädesförråden. På gavlarna anordnas personalrum
med plats för 14 sköterskor.

Såsom förut omnämnts, har beträffande Salaanstalten den nuvarande sjukhusbyggnaden
föreslagits till öppen-dörr-avdelning för de pålitligaste patienterna.
Samma användning har icke föreslagits beträffande sjukhuset i Örebro.
Detta beror på flera omständigheter. Dels och framförallt har det nämligen
ansetts vara vanskligt att anordna en öppen-dörr-avdelning för kvinnliga
imbecilla av här ifrågavarande slag i en byggnad, vilken såsom sjukhusbyggnaden
i Örebro är belägen alldeles invid en gata, må vara att området
är inhägnat med ett järnstaket. Dels är denna sjukhusbyggnad vida mindre
än den i Sala, vadan dess användning som förläggning för patienter från
synpunkten av därmed vunnet platsantal har mindre betydelse, vartill kommer
att eu dylik mindre avdelning skulle bliva förhållandevis kostsam i
driften.

Trots att sålunda någon öppen-dörr-avdelning ej föreslagits, skulle emellertid
på grund av det större antalet enkelrum samt det ökade sängutrymme,
som vinnes genom vaksalarna, det totala platsantalet vid Örebroanstalten
bliva detsamma som i Sala eller 323.

Den nuvarande sjukhusbyggnaden vid Örebro föreslås i stället till bostäder
dels för en andre läkare, som skulle erhålla en större dubblett (då denna
befattningshavare har beräknats bliva kvinnlig, har familjebostad icke ansetts
erforderlig), dels för viss annan personal. Dessutom anordnas här,
liksom i den nuvarande sjukhusbyggnaden i Sala, ett sjukrum för personalen.

Yad kanslihuset (förvaltningsbyggnaden) beträffar, skulle i våningen en
trappa upp vid denna anstalt liksom i Sala anordnas direktionsrum, läkarexpeditioner
och sysslomanskontor, varjämte här skulle bliva ett reservrum.
Våningen två trappor upp skulle användas till bostad för överläkaren, till
vilkens lägenhet även skulle tagas ett rum i vindsvåningen. Rummen i
vindsvåningen avses till bostäder för översköterskorna och för 1 arbetsförestånderska.
Inom Örebroanstalten anordnas ingen bostad för sysslomannen,
då denne tjänsteman med hänsyn till anstaltens läge alldeles invid staden
här ansetts lämpligen kunna själv anskaffa bostad. I kanslihusets bottenvåning
anordnas telefonväxelrum, bostäder för telefonist och städerskor samt
bostad med expeditionsrum för förestånderska och bostad för en arbetsförestånderska.

Marketenteribyggnaden (matsals- och personalbyggnaden) skulle erhålla
ungefär samma användning som motsvarande byggnad i Sala. I nedre
våningen anordnas sålunda matsalar för de olika personalgrupperna. I de

115

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

andra båda våningarna anordnas, dels en samlingssal, dels bostäder för
ekonomipersonal samt för 7 sköterskor. 36 sköterskor skulle även erhålla
bostäder i den nuvarande under officer.sbyggnaden (sköterskebyggnaden). Då
härtill komma bostadsrum för 3 sköterskor i den nuvarande sjukhusbyggnaden
och för 14 sköterskor på gavlarna av den stora anstaltsbyggnadens
vindsvåning, skulle bostäder alltså bliva anordnade för sammanlagt ett 60-tal befattningshavare, tillhörande den kvinnliga vårdpersonalen. Yidare anordnas,
liksom vid Salaanstalten, några bostäder i köksbyggnadens och tvättbyggnadens
vindsvåningar. Antalet av dessa bostäder blir större vid Örebroanstalten,
där köksbyggnadens vindsvåning lämnar utrymme för bostäder åt
såväl köks-, bageri- och tvättförestånderskor som biträden i arbetssalarna.
I tvättbyggnadens vindsvåning föreslås i Örebro tre familjebostäder för gift
manlig ekonomipersonal samt dessutom bostadsrum för ogifta eldare.

Den nya portvaktsstugan skulle liksom vid Salaanstalten uppföras i två
våningar. I den nedre våningen anordnas portvaktsrum och bostad för portvakten
och i den övre en bostadslägenhet, avsedd för maskinmästaren.

Vid Örebroanstalten beräknas på nu angivet sätt all personal, utom sysslomannen
och två manliga ekonomister, erhålla bostäder å själva anstalten.

Såsom framgår av vad nu anförts, skulle enligt förslaget antalet vårdplatser
inom den blivande anstalten bliva 323 eller samma antal, som enligt
kasernkommitténs förslag beräknats för Salaanstalten. Kommittén har emellertid
framhållit att, därest det framdeles skulle visa sig vara erforderligt att
ytterligare utvidga anstalten, detta kan ske, enär det tillgängliga tomtområdet
är så stort, att vissa nybyggnader utan svårigheter skulle kunna verkställas.
De förefintliga ekonomilokalerna torde, yttrar kommittén, utan förändringar
kunna bibehållas, om en utökning av anstalten i framtiden skulle
visa sig vara nödvändig.

Kostnaderna för att aptera etablissementet till sinnesslöanstalt hava av
kasernkommittén beräknats uppgå till 1,614,000 kronor.

Följande tablå utvisar närmare huru de beräknade kostnaderna fördela

sig å de olika slagen av arbeten.

Kronor

Nybyggnadsarbeten................................................................................. 582,692

Ombyggnadsarbeten ............................................................................ 451,900

Rörledningsarbeten, elektrisk installation samt yttre vatten- och

avloppsledningar.............................................................................. 441,950

Anordnande av promenadgårdar och stängsel................................... 32,700

Inhägnad ................................................................................................ 4,000

Ritningar, kontroll och oförutsedda utgifter.................................... 100.758

Summa kronor 1,614,000

Fördelade på de särskilda byggnaderna och anläggningarna te sig kost -

nadsbeloppen på följande sätt:

Kronor

Sjukvårdspaviljongen.............................................................................. 925,392

Förvaltningsbyggnaden....................................................................... 78,600

Köks- och maskinhuset ..................................................................... 253,550

Kostnader för
etablissementets
omändring.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Kasern kommitténs hemställan.

Tvättbyggnaden.....................................................................	Kronor ................. 80,500
Matsals- och personalbyggnaden .........................................	................ 16,100
Sköterskebyggnaden ..............................................................	................. 50,950
Personalllygeln ...................................................................	................. 18,100
Portvaktsstugan...................................................................	................ 31,800
Smedjan..................................................................................	................. 200
Verkstadshuset......................................................................	................ 1,100
Garagebyggnaden....................................................................	................ 550
Proviantboden ....................................................................	500
Bortrivning av avträdesbyggnad .........................................	200
Kulvert .................................................................................	............. 4,000
Utvändiga gas-, vatten- och avloppsledningar....................	................ 15,000
Promenadgårdar ....................................................................	................ 32,700
Inhägnad ...............................................................................	............... 4,000
Oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll......................	................ 100,758

Summa kronor 1,614,000

Utöver det här angivna kostnadsbeloppet å 1,614,000 kronor bär alternativt
beräknats ytterligare ett belopp av 34,000 kronor för anordnande av
särskilda ledningar för avledande av dagvatten. Kommittén anför härom,
att för närvarande stuprör icke finnas neddragna i etablissementets avloppsledning
samt att icke heller några brunnar finnas för avledande av dagvattnet,
något som förorsakat stora olägenheter beträffande gårdsplanernas
beskaffenhet. Då dagvattnet icke får inledas i de vanliga avloppsledningarna,
skulle härför erfordras ett särskilt avloppssystem, vilket även skulle inkopplas
å stadens enbart för dagvatten avsedda avloppsnät. Medräknas
kostnaden för ifrågavarande ledningar, skulle totalutgiften för kasernetablissementets
omändring enligt kommitténs beräkningar uppgå till 1,648,000 kronor.

Under åberopande av vad kommittén i sin framställning anfört samt med
hänvisning till kommitténs i förut omförmälda skrivelse den 12 februari 1927
till chefen för försvarsdepartementet gjorda uttalanden rörande nödvändigheten
av att genom statens försorg anordna nya platser för vård av sinnessjuka
och vissa sinnesslöa har kasernkommittén hemställt — förutom om
prövning av den med Örebro stad ingångna överenskommelsen —

dels, i fråga om det framtida användandet av det ledigblivande trängkårsetablissementet
i Örebro, att detsamma i huvudsaklig överensstämmelse med
de av ingenjören Cederström utarbetade ritningarna måtte omändras till en
anstalt för vård av i första hand sådana sinnesslöa av kvinnligt kön, vilka
jämlikt gällande sinnessjukstadga äga vinna inträde å hospital;

dels ock, därest kasernetablissementets utnyttjande för ifrågavarande ändamål
vinner godkännande, att kasernetablissementet, vilket för närvarande
står under arméförvaltningens vårdnad, måtte tillika med de markområden,
som jämlikt nyssnämnda överenskommelse med Örebro stad skola bibehållas
i kronans besittning, från och med den 1 juli 1928 överflyttas till medicinalstyrelsens
ämbetsförvaltning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

117

Genom remiss den 14 september 1927 har medicinalstyrelsen anbefallts
att, efter byggnadsstyrelsens hörande, avgiva utlåtande över kasernkommitténs
här förevarande förslag. Medicinalstyrelsen — som, på sätt förut
omnämnts, samtidigt anbefallts att efter byggnadsstyrelsens hörande yttra
sig över kasernkommitténs förslag rörande Salaanstalten — har i anledning
härav från byggnadsstyrelsen fått mottaga ett den 13 oktober 1927 dagtecknat
yttrande, avseende förslagen beträffande såväl Salaanstalten som
Örebroanstalten. Yttrandet har avgivits efter förhandlingar med medicinalstyrelsen.

Yad angår kasernbyggnaden har byggnadsstyrelsen liksom beträffande motsvarande
byggnad å Salaanstalten anfört, att de till korridorerna förlagda
dagrummen borde byta plats med de föreslagna matsalarna. I samband
härmed borde vissa därav betingade förändringar beträffande förläggningen
av serveringsrum och mottagningsrum verkställas. De till källarvåningen
förlagda bagerilokalerna komme icke att erhålla tillfredsställande belysning
och syntes knappast kunna godtagas ur hygienisk synpunkt.

Yad angår de föreslagna flygelbyggnaderna har styrelsen liksom beträffande
Salaanstalten ansett det kunna ifrågasättas, huruvida icke dessa byggnader
skulle kunna minskas till sitt ytinnehåll genom inknappning av rumsytorna,
sänkning av våningshöjden samt uppförande av flyglarna i fyra i stället för
tre våningar. Sedan emellertid från medicinalstyrelsens sida meddelats, att
sistnämnda anordning skulle medföra behov av ökad personal, har byggnadsstyrelsen
ansett sig icke böra påkalla en omarbetning av förslaget i
detta avseende.

Liksom beträffande Salaanstalten har byggnadsstyrelsen emellertid i fråga
om flygelbyggnadernas båda övre våningar föreslagit en minskning av våningshöjden
från 3.2 5 till 3 meter.

Beträffande det i förslaget angivna utnyttjandet av övriga befintliga byggnader
har styrelsen liksom i fråga om Salaanstalten erinrat, att i matsals,
och personalbyggnaden bättre entréer och kapprum syntes kunna utan svårighet
anordnas till matsalarna för viss personal, varjämte behovet av samlingslokaler
för personalen borde bättre tillgodoses, allt ändringar som icke
torde inverka på kostnaderna.

Beträffande förläggningen av den nya portvdktsstugan och huvudentrén till
anstalten har byggnadsstyrelsen framställt följande anmärkningar mot förslaget
:

Den nya portvaktsbyggnaden och huvudentrén hade enligt förslaget förlagts
till Älvtomtagatan. Denna anordning, som motiverats med att Karlsgatan
ännu icke vore utlagd, medförde att trafiken till ekonomibyggnaderna
måste passera själva sjukhusbyggnaden. Enligt byggnadsstyrelsens mening
borde portvaktsbyggnaden från början läggas på lämpligaste plats och åtminstone
en provisorisk körbana anordnas i Karlsgatan i avvaktan på denna
gatas färdigställande.

Slutligen har byggnadsstyrelsen anfört, att promenadgårdarna borde avskiljas
mot ekonomiavdelningen medelst eu mur.

Yttranden
över kommitténs
förslag.

Byggnads styrelsen.

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Beträffande kasernkommitténs kostnadsberäkningar har byggnadsstyrelsen
anfört följande:

Den av kommittén beräknade kostnaden av 1,614,000 kronor motsvarade
omkring 5,000 kronor per patient. Vid beräknandet av detta ä-pris hade
hänsyn dock icke tagits till värdet av de befintliga byggnaderna. Detta
värde syntes skäligen kunna sättas till 650,000 kronor, och anläggningen
skulle sålunda efter iordningställandet representera ett sammanlagt värde
av 2,264,000 kronor, motsvarande en kostnad per patient av omkring 7,000
kronor. Enligt en inom byggnadsstyrelsen verkställd approximativ beräkning
syntes emellertid de föreslagna omändringsarbeténa kunna utföras för en
kostnad av allenast 1,480,000 kronor. Kostnaden per patient skulle enligt
denna beräkning uppgå till omkring 6,600 kronor. I detta belopp inginge
icke kostnader för kasernområdets iordningställande för sitt nya ändamål,
vilka arbeten icke heller medtagits i det föreliggande förslaget med tillhörande
kostnadsberäkningar.

1927 års Efter det byggnadsstyrelsens utlåtande avgivits, har Kungl. Maj:t genom
nämnd. beslut den 22 oktober 1927 anbefallt 1927 års besparingsnämnd att avgiva
utlåtande över kasernkommitténs ifrågavarande ombyggnadsförslag. Samtidigt
föreskrev Kungl. Maj:t, att med avgivande av medicinalstyrelsens
utlåtande skulle anstå, intill dess nämnden yttrat sig.

Besparingsnämnden har i sitt med anledning härav den 11 november
1927 avgivna utlåtande beträffande de allmänna synpunkterna på behandlingen
av det föreliggande förslaget i huvudsak hänvisat till sitt förut omförmälda
utlåtande angående ombyggnad av kasernetablissementet i Sala till
anstalt för manliga asociala imbecilla.

På sätt besparingsnämnden i nämnda utlåtande uttalat, ville nämnden
även i fråga om Örebroanstalten särskilt framhålla, att organisationsförhållandena
vid hospitalen syntes i väl stor utsträckning hava lagts till grund
för planerandet av anstalten. Då, såsom i Petréns betänkande rörande
vården av vuxna vanartade sinnesslöa uttalats, en anstalt sådan som den nu
planerade vore att betrakta som ett mellanting mellan sjukvårdsanstalt och
arbetshem, liade nämnden ansett, att vid anstaltens planerande större hänsyn
bort tagas till den sistnämnda egenskapen hos anstalten, vilket ur ekonomisk
synpunkt skulle hava varit av stor betydelse. Härav påverkades nämligen
ett flertal viktiga omständigheter, framför allt i fråga om beläggningens täthet,
behov av dagrum och dylikt.

Nämnden har förordat vissa ändringar i det av kasernkommittén uppgjorda
förslaget. För att åskådliggöra, huru dessa ändringar skilja sig från kommitténs
förslag, hava å de till sagda förslag hörande ritningarna avvikelser
såvitt görligt antytts med rödpenna och delvis även med textan märkningar.
I en vid nämndens utlåtande fogad promemoria hava vidare framlagts vissa
detaljanvisningar rörande nämndens förslag samt beräkningar angående de
besparingar, som nämnden ansett möjliga. Jag ber att, liksom beträffande
Salaanstalten, i dessa avseenden få hänvisa till ritningar och handlingar och
finner mig här endast böra i huvudsak återgiva vad nämnden i sitt utlåtande
anfört.

Med avseende å sjukvårdspaviljongen har nämnden till en början anfört,
att även i Örebro något tätare beläggning syntes kunna genomföras, än

Kungl. Maj:ts proposition nr l<iö. ‘ • •''

kasernkommittén räknat med. I de stora sovsalarna borde sålunda beläggningen
kunna höjas från 10—12 patienter till 12—15. Genom förläggande
av matsalen till korridorerna och användande av dessa åtminstone delvis
såsom dagrum skulle enligt nämnden även i Örebro ett av de i varje
våning föreslagna matrummen kunna användas till sovsal med 15 patienter.
För hela den gamla kasernbyggnaden skulle härigenom vinnas en ökning av
patientantalet med 90. Med bibehållande av det beräknade antalet av 79
enkelrumspatienter skulle det sammanlagda antalet vårdade såbinda kunna
höjas från beräknade 323 till 419.

Av Petréns förut omnämnda betänkande har nämnden emellertid ansett framgå,
att behov av en så stor anstalt för kvinnliga sinnesslöa, som sistnämnda siffra
motsvarade, för närvarande ej kunde anses föreligga. Under sådana förhållanden
hade, anför nämnden, den tanken inställt sig, om icke den nu planerade utbyggnaden
skulle kunna genomföras i etapper, dock så att den första utbyggnaden
skulle göras så stor, att en eventuell tillbyggnad ej behövde påräknas
förrän efter ett avsevärt antal år. Härom har nämnden vidare yttrat huvudsakligen
följande:

Vid de närmare överväganden, som nämnden ägnat denna fråga, hade
nämnden vunnit den uppfattningen, att det lämpligen läte sig göra att tillsvidare
utbygga allenast den ena av de två flyglarna. Vid planläggningen av
anstalten borde emellertid räknas med att den andra flygeln i en framtid
kunde komma att erfordras, varför ledningar m. in. borde tagas till dar Den

flygel, som först borde utbyggas, syntes vara den östra, vilken dock
under sådana förhållanden torde böra i huvudsak gestaltas i anslutning till
den i kommitténs förslag ingående västra flygeln. För att antalet enkelrum
ej skulle bliva för litet, syntes, emellertid sådana rum kunna inredas jamval
i en av de tilltänkta stora sovsalarna samt i ett par av de för 3 patienter
avsedda rummen i flygeln. Med denna indelning och genom minskande
av enkelrummens bredd till 2 meter, i likhet med vad nämnden föreslagit
beträffande flyglarna till Salaanstalten, skulle antalet vårdplatser tillhopa
bliva 341, därav 64 i enskilda rum. Dessa senare komme därigenom att utgöra
nära 19 % av hela beläggningen eller 1 % mera än enligt nämndens
Förslag beträffande Salaanstalten.

Den i sjukhusbyggnadens källarvåning föreslagna bageriinrättningen har
besparingsnämnden ansett icke böra utföras. Patientantalet blev e nämligen
så ringa, att det knappast vore att förvänta, att ett eget bageri skulle bliva
lönande. Nämnden har erinrat, att vid Stockholms, Nyköpings och Härnösands
hospital bröd ej framställes vid hospitalet samt att byggnadsstyrelsen
framhållit, att de föreslagna bagerilokalerna knappast kunde godtagas ur hygienisk
synpunkt. Besparingsnämnden har alltså föreslagit, att bagerianläggningen
— vilken beräknats kosta 9,000 kronor - ej måtte utföras.

Den sammanlagda besparing å sjukhusbyggnaden, som kunde vinnas
på nu antydda vägar ävensom genom den av byggnadsstyrelsen föreslagna
sänkningen av höjden i de två övre våningarna i flygeln, har nämnden beräknat
till 262,000 kronor.

Med avseende å övriga i förslaget ingående byggnader och anläggningar
har nämnden anfört huvudsakligen följande:

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Det nuvarande kanslihusets ombyggnad till för caltniny sbyggnad kunde göras
mindre omfattande än som föreslagits. Utom en del mindre inskränkningar
i planen för omändringarna av de undre våningarna borde vindsvåningens
inredning till rum för översköterskor kunna göras betydligt mindre kostsam
genom att den nuvarande rumsindelningen i huvudsak bibehölles
och en del föreslagna garderober slopades. Härigenom vunnes visserligen
ej direkta ingångar till varje särskilt rum. Men antingen kunde såsom för
närvarande två smärre dubbletter bibehållas i stället för tre föreslagna
enkelrum eller ock genomgång till två av rummen ordnas genom annat rum.
Beträffande den senare lösningen ville nämnden i detta sammanhang framhålla,
att det icke kunde anses nödvändigt att bereda egen ingång till varje
personalrum, särskilt som det i allt fall icke kunde undvikas att i stor utsträckning
förlägga två personer i samma rum. Till den mindre bekvämlighet,
som vore förenad med genomgångsrum, borde emellertid självfallet
hänsyn tagas vid tillmätandet av hyresbeloppen för respektive rum. I stället
för garderober syntes för övrigt undantagsvis kunna användas större klädskåp.

Genom nu berörda inskränkningar kunde inbesparas omkring 12,800
kronor.

Vid den nuvarande sjukpaviljongens ombildning till bostäder för viss
personal (personalflygeln) hade bland annat beräknats eu dubblett för underläkare.
Besparingsnämnden kunde ej underlåta att i detta sammanhang
åny° giya uttryck för sin tvekan i fråga om nödvändigheten av att vid en
anstalt sådan som denna hava två fasta läkare. Nämnden kunde ej undgå
den farhågan, att därest läkarinslaget i ledningen vid anstalten skulle bliva
sa starkt betonat, som här förutsatts, anstaltens karaktär av arbetshem
komme att skjutas å sido och de rent medicinska synpunkterna tillerkännas
dominerande inflytande. Ur besparingssynpunkt skulle detta sannolikt
medföra mindre önskvärda konsekvenser, då givetvis en anläggning med
övervägande sjukhuskaraktär ur driftssynpunkt komme att bliva avsevärt
kostsammare än en anläggning, som i lika eller större grad betraktades som
arbetshem.

Beträffande sjukhusets ombyggnad syntes det nämnden, att — även om
bostad för en underläkare skulle inläggas i denna byggnad — den härför
avsedda lägenheten ej nödvändigtvis behövde förses med eget badrum m. m.,
då sådan utrustning skulle finnas 1 trappa upp i byggnaden. Även för övrigt
syntes en del av de föreslagna inredningsarbetena kunna utgå, varigenom
den sammanlagda besparingen skulle bliva 8,100 kronor.

Den nuvarande bostadsbyggnaden för underofficerare skulle enligt förslaget
ombildas till sköterskebyggnad för eu beräknad kostnad av 50,950 kronor.
Härav komme dock 15,000 kronor på värmeledning, som skulle införas i anslutning
till den gemensamma ångcen trålen, mot vilket förslag intet vore att
från nämndens sida erinra.

Kostnaderna i övrigt vore till avsevärd del föranledda av att för anordnandet
av direkta ingångar till samtliga rum, garderober, w. c. in. m.,
murar och väggar måste genombrytas och nya ledningar framdragas. Genom
begränsning av ändringarna till det strängt nödvändiga kunde enligt beräkning
sparas cirka 17,800 kronor.

Matsals- och personalbyggnaden borde ej genomgå större ändringar än motsvarande
anläggning i Sala, varigenom en besparing kunde göras av 10,000
kronor.

121

Kungl. Maj ds proposition nr 16b.

Omändringen av det nuvarande tvätt- och badhuset till tvättinrättning för
en beräknad kostnad av 80,500 kronor innebure en praktiskt taget fullständig
ombyggnad, varvid den nuvarande badanläggningen (med bastu och 2 rum
för karbad) skulle slopas.

Kanta och amortering å det kapital, som skulle nedläggas på ombyggnaden,
ävensom årligt underhåll syntes sammanlagt ej kunna räknas till mindre än
10 % å nämnda kostnadsbelopp eller cirka 8,000 kronor. Det hade synts
nämnden icke vara förenat med klok ekonomi att på denna byggnad nedlägga
ett stort kapital och binda sig för så stora årsutgifter. Nämnden hade
haft under övervägande, huruvida icke tvätten för anstalten i Örebro skulle
kunna liksom förordats beträffande Salaanstalten förläggas utom anstalten,
vare sig den skulle utföras vid annat hospital (då närmast det i Strängnäs,
som utrustats med en modern, driftsekonomisk tvättanläggning), eller ombesörjas
på annat sätt. Nämnden hade emellertid vunnit den övertygelsen,
att det vore lämpligast att förlägga åtminstone huvuddelen av tvätten till egen
tvättinrättning vid anstalten.

Vid örebroanstalten komme nämligen endast att vårdas sinnesslöa kvinnor.
Dessa borde i största möjliga utsträckning sysselsättas med arbete, och ett
synnerligen lämpligt arbete syntes eu tvättinrättning bereda. Den personal,
som behövde anställas för tvättinrättningen, kunde fördenskull begränsas
till eu förestånderska och ett biträde. Under sådana förhållanden borde vid
anstalten tvätt utföras i den omfattning, som vore möjlig utan några mera
kostsamma nyanordningar. Den nuvarande tvättanläggningen vore visserligen
ej modern, i det den krävde jämförelsevis mycket personal, men detta bleve
av underordnad betydelse, då den huvudsakliga arbetskraften kunde erhållas
utan ersättning.

Nämnden föresloge fördenskull, att tvättinrättningen bibehölles i huvudsak
oförändrad, dock att ett belopp av förslagsvis 12,000 kronor ställdes till förfogande
huvudsakligen för anskaffande av en ny ångtvättmaskin samt inredning
av ett sorteringsrum i bottenvåningen och ett bostadsrum i vindsvåningen.
Denna senare borde i övrigt lämnas orörd. Det vore möjligt, att med nu
antydda begränsning av ombyggnaden en mindre del av tvätten måste ske
utom anstalten. Genom lämpligt urval torde det emellertid måhända låta
sig göra att låta denna del av tvätten utföras vid hospitalet i Strängnäs.
Denna fråga hade dock besparingsnämnden ej hunnit närmare undersöka.
Aven om exempelvis den ensartade men omfångsrika handdukstvätten skulle
behöva ombesörjas i enskild tvättinrättning, bleve dock tvivelsuffm den
årliga tvättkostnaden på det hela taget avsevärt mindre än vid fullständig
ombyggnad av tvättinrättningen med därav följande ränte- och amorteringskostnader
in. m.

Den nuvarande badinrättningen borde bibehållas i oförändrat skick för
bland annat den manliga personalen och dess familjer, måhända även för
den kvinnliga personalen, i den mån badanordningarna i stora sjukhuset ej
helt kunde räcka till för denna personals behov. Skulle framdeles för tvättinrättningen
behöva disponeras något ytterligare utrymme, kunde utan svårighet
en del av badinrättningens stora avklädningsrum avskäras och läggas till
tvättavdelningen.

Besparingen genom att omändringarna å tvättinrättningen begränsades på
antytt sätt uppginge till cirka 68,500 kronor.

Beträffande kolcinrättningen har nämndens förslag redan i det föregående
i samband med behandling av motsvarande inrättning å Salaanstalten återgivits.
Genom de av nämnden förordade omläggningarna i planen härför har
beräknats eu besparing av minst 50,000 kronor.

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 16o.

Med avseende å portvaktsstugan föreslår nämnden, att liksom i Sala
måtte allenast uppföras en stuga med 2 rum och kök på nedre botten och
1 rum på vinden. Härigenom skulle en besparing av 12,300 kronor kunna
göras.

Beträffande övriga byggnader och anläggningar har besparingsnämnden
ej föreslagit några ändringar.

De av besparingsnämnden förordade besparingarna motsvara således enligt

nämnden följande belopp:

Kronor.

å sjukhusbyggnaden............................................... 262,000

» förvaltningsbyggnaden .................................... 12,800

* personalflygeln ................................................. 8,100

» sköterskebyggnaden............................................ 17,800

» matsals- och personalbyggnaden .................... 10,000

» tvättinrättningen ............................................. 68,500

» kokinrättningen.................................................. 50,000

» portvaktsstugan..................... 12,300

Summa kronor 441,500

En minskning av anslagsbehovet har nämnden vidare ansett kunna inträda
av den anledningen, att kostnadsberäkningen i allmänhet för byggnadsarbeten
och ledningar synts vara väl högt tilltagen. Efter samråd med
byggnadsexpert på platsen har nämnden kommit till det resultatet, att
samtliga ackord och arbetslöner kunna nedsättas med minst 10 %. Aven
kostnaderna för viirme- och vattenledningar hava ansetts kunna nedsättas,
dock ej med mera än 5 %. Befogenheten av dessa reduktioner, som sammanlagt
uppgå till 86,775 kronor, finner nämnden bestyrkas av den kostnadsberäkning,
som byggnadsstyrelsen utfört.

I den ursprungliga beräkningen äro oförutsedda utgifter upptagna till
100,758 kronor. En i förhållande till förut angivna, av nämnden beräknade
kostnadsminskningar proportionell nedsättning härav skulle betyda cirka
34,000 kronor. För att på denna post ej göra alltför stor nedskärning och
för erforderlig avjämning av hela kostnadssumman för anläggningen har
nämnden beräknat sistnämnda nedsättning till 29,725 kronor.

Den sammanlagda kostnadsminskningen för hela anstalten skulle således
uppgå till (441,500 + 86,775 + 29,725) 558,000 kronor och totalkostnaden för
anstaltens inrättande bliva 1,056,000 kronor. Med det av nämnden beräknade
patientantalet av 341 skulle detta innebära en kostnad per vårdplats
av 3,097 kronor.

Besparingsnämnden har slutligen liksom i fråga om Salaanstalten framhållit,
att på grund av den begränsade tid, som stått till nämndens förfogande,
kostnadsberäkningarna icke hunnit i önskvärd grad genomarbetas. Nämnden
ansåge emellertid icke osannolikt, att ytterligare besparingar kunde genomföras,
sedan de olika detaljerna hunnit närmare prövas. Besparingsnämnden
har ock framhållit som önskvärt, att den omarbetning av byggnadsplanen,
som kunde komma till stånd på grund av nämndens erinringar, komme att
verkställas i samverkan med nämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

123

Sedan besparingsnämndens yttrande överlämnats till medicinalstyrelsen
för att tagas i övervägande vid avgivande av styrelsens utlåtande, har medicinalstyrelsen
den 25 november 1927 yttrat sig i ärendet.

Vad angår de i byggnadsstyrelsens yttrande om förmälda anmärkningarna
har medicinalstyrelsen, då dessa anmärkningar framkommit efter samråd med
medicinalstyrelsen, förklarat sig biträda vad byggnadsstyrelsen anfört.

Vad därefter beträffar besparingsnämndens utlåtande, har styrelsen till en
början åberopat vad styrelsen uti sitt förenämnda utlåtande angående omändring
av kasernetablissementet i Sala anfört beträffande nämndens bristande
hänsynstagande till arten av det patientmaterial, som avses att vårdas d
anstalten, m. m.

Likaså har medicinalstyrelsen med avseende å vad besparingsnämndeu
anfört rörande anstaltens organisation samt beläggningen av sot-salarna i
sjukvårdspaviljongen hänvisat till vad styrelsen i motsvarande delar yttrat
beträffande Salaanstalten.

Med anledning av besparingsnämndens åsikt, att behov av en så stor anstalt
för kvinnliga sinnesslöa som den föreslagna Orebroanstalten för närvarande
icke kunde anses föreligga samt att därför den planerade utbyggnaden
borde genomföras i etapper, har medicinalstyrelsen hänvisat till de av
Petrén i förenämnda betänkande åberopade siffrorna rörande platsbehovet
för asociala imbecilla samt vidare anfört huvudsakligen följande.

Då i Petréns beräkningar icke kunnat medtagas alla de å fattigvårdsanstalter
och eljest ute i kommunerna befintliga asociala imbecilla, för vilka plats
å specialanstalt icke sökts, vore, enligt vad Petrén också framhållit, behovet
av anstaltsplatser för asociala imbecilla i själva verket vida större än vad
de i betänkandet anförda siffrorna angåve. Detta hade vid förevarande ärendes
behandling inom styrelsen även vitsordats av överinspektören för sinnessjukvården
i riket E. Göransson.

Medicinalstyrelsen vore för sin del förvissad om, att det beräknade antalet
platser å anstalten icke vore större än behovet krävde, utan att detsamma
mycket snart efter anstaltens öppnande komme att tagas i anspråk.

Ett uppförande av anstalten i etapper, såsom besparingsnämnden föreslagit,
syntes styrelsen icke innebära någon verklig besparing utan endast
ett undanskjutande av utgifter, som senare måste göras. Ett uppförande av
anstalten i flera omgångar syntes även komma att ställa sig dyrare, än om
arbetena med utbyggnaden kunde utbjudas till entreprenad och utföras i ett
sammanhang.

Medicinalstyrelsen kunde därför icke tillstyrka besparingsnämndens förslag
att tillsvidare slopa den ena av de utav kasernkommittén föreslagna
flyglarna.

De av besparingsnämnden föreslagna ändringarna i fråga om det nuvarande
kanslihusets ombyggnad till förvaltning sby g g nåd har medicinalstyrelsen
ansett böra tagas under övervägande vid den omarbetning av förslaget i dess
helhet, som styrelsen längre fram i utlåtandet föreslagit. Styrelsen har
emellertid avstyrkt nämndens förslag, att egen ingång icke skulle beredas
till varje för personal avsett bostadsrum, då härigenom utan tvivel skulle
alstras en stor missbelåtenhet hos den personal, som skulle inhysas i rummen.
Enligt styrelsens förmenande borde man taga hänsyn till de berätti -

Medicinal styrelsen.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

gade krav, som uti ifrågavarande liänseende kunde uppställas av personalen.
Yad sålunda yttrats gällde även, framhåller styrelsen, om vad nämnden anfört
beträffande bostadsrummen i den föreslagna sköterskebyggnaden.

Med anledning av besparingsnämndens erinringar mot kasernkommitténs
förslag beträffande tvättbyggnaden yttrar medicinalstyrelsen i huvudsak följande.

Beträffande förslaget att utföra anstaltens tvätt helt eller delvis vid
Strängnäs hospital ville styrelsen hänvisa till vad styrelsen i sitt omförmälda
utlåtande angående omändring av kasernetablissementet i Sala anfört
rörande verkställande av tvätt vid ett hospital för annat hospitals räkning.

Skulle tvättbyggnaden, på sätt besparingsnämnden ifrågasatt, bibehållas i
huvudsakligen oförändrat skick, borde emellertid tillses, att nödiga utlämningsrum,
tork m. m. anordnades.

Då möjligen förenklingar och besparingar kunde göras vid tvättbyggnadens
omändring, syntes frågan härom böra tagas i övervägande vid en eventuell
omarbetning av förslaget i dess helhet.

Nämnden hade uttalat, att tvättpersonalen vid anstalten kunde begränsas
till eu förestånderska och ett biträde, då de å anstalten vårdade kvinnorna
borde i största möjliga utsträckning sysselsättas med arbete och tvättinrättningen
kunde bereda en synnerligen lämplig sådan. För deras tillsyn i arbetet
vore emellertid viss personal behövlig, och det syntes kunna ifrågasättas,
huruvida nämnda personal, innan närmare erfarenhet vunnits, kunde
minskas till det av nämnden föreslagna antalet. Styrelsen hade därför ansett
sig böra räkna med en personaluppsättning i tvätten av en förestånderska
och 2 biträden, varvid styrelsen emellertid — beträffande såväl ifrågavarande
som övrig personal — förutsatt, att befattningarna ej tillsattes, förrän i den
mån de visade sig behövliga.

I fråga om anordnandet av matsals- och personalbyggnaden, köksbyggnaden
samt portvaktsstugan — beträffande vilka byggnader besparingsnämnden gjort
enahanda anmärkningar som angående motsvarande byggnader vid Salaanstalten
— har medicinalstyrelsen hänvisat till vad styrelsen i dessa delar
anfört rörande sistnämnda anstalt.

Med avseende å vad besparingsnämnden i samband med behandling av
förslaget om det nuvarande sjukhusets ombildning till bostäder för viss
personal (personalflygeln) yttrat rörande behovet av två fasta läkare vid anstalten
hänvisar styrelsen likaledes till vad styrelsen i motsvarande avseende
anfört beträffande Salaanstalten.

I anledning av nämndens i nyssberörda sammanhang uttryckta farhågor
för att, om två läkare anställdes vid anstalten, de rent medicinska synpunkterna
skulle tillerkännas dominerande inflytande har medicinalstyrelsen därjämte
anfört följande:

Med anledning av dessa farhågor ville styrelsen kraftigt betona, att arbetsterapiens
betydelse ingalunda underkändes därigenom, att anstalten
skulle stå under läkares ledning. Arbete vore ett terapeutiskt medel, som
i stor utsträckning användes vid såväl sinnessjuk- som sinnesslöanstalter.
Tack vare läkarnas insikt om arbetets betydelse för vården av de sinnessjuka
hade vid hospitalen inrättats stora avdelningar för arbete av olika
slag såsom vävning (även för män) samt annan kvinnlig slöjd, borstbinderi
och bokbinderi, skrädderi och skomakeri m. m., varjämte patienterna i stor
utsträckning sysselsattes med yttre arbete i kök och tvätt, i trädgård och
jordbruk, i stallar och ladugårdar m. in..

125

Kungi. Maj:ts proposition nr 1 tio.

Medicinalstyrelsen har härefter framhållit, att en del utav besparingsnämndens
anmärkningar, som av styrelsen icke särskilt behandlats, lämpligen
syntes kunna tagas under övervägande vid den omarbetning av förslaget,
som styrelsen ansåge vara erforderlig. Omarbetningen borde utföras av
kasernkommittén och dess arkitekt, som uppgjort förslaget, varvid tillfälle
lämpligen borde beredas för samtliga de i ärendet hörda myndigheterna
att medverka.

Yid denna omarbetning borde, såsom styrelsen i fråga om Salaanstalten
påyrkat, även tagas under omprövning vissa av styrelsen framlagda detaljuppslag
för vinnande av kostnadsminskning. Samtidigt borde även dagrummen
i bottenvåningen av sjukvårdspaviljongens flyglar erhålla en bättre
förläggning i samband med matsalarna, så att även dessa senare skulle
kunna användas som dagrum under de tider, de ej brukades för sitt egentliga
ändamål.

Medicinalstyrelsen har slutligen, liksom i fråga om Salaanstalten, framhållit,
att de av kasernkommittén föreslagna arbetena för kasernetablissementets
omändring till sinnes slöan stalt visserligen vore rätt vidlyftiga och
medförde stora kostnader, men att, då fråga vore om förändring av befintliga
byggnader för helt annat ändamål än det, för vilket de ursprungligen
varit avsedda, ändringsarbetena givetvis måste bliva av ganska stor omfattning,
om anstalten skulle komma att någorlunda motsvara de fordringar,
som måste ställas på densamma. Att av besparingshäns}rn genom uteslutningar
eller förenklingar riskera ändamålsenligheten och försvåra vården
inom anstalten har styrelsen förklarat sig icke kunna tillstyrka.

Med avseende å frågan om kasernetablissementets framtida användning
har jag redan vid behandling av professorn Petréns utredning angående vården
av asociala imbecilla yttrat, att jag tillstyrker kasernkommitténs förslag om
etablissementets omändring till anstalt för sådana kvinnliga sinnesslöa, vilka
enligt gällande bestämmelser äro berättigade till inträde å hospital. Av vad
jag i berörda sammanhang anfört framgår emellertid, att jag — i olikhet med
vad i kasernkommitténs förslag förutsatts — anser anstalten böra redan från
början reserveras i huvudsak för asociala imbecilla.

Yad angår planen för kasernetablissementets omändring, har den första
fråga, till vilken jag vid ärendets slutliga behandling inom socialdepartementet
haft att taga ställning, gällt den omfattning, vari tillbyggnader till kasernbyggnaden
böra verkställas. Medan kasernkommittén liksom beträffande
Salaanstalten föreslagit tillbyggnad med två flyglar för vinnande av enkelrum
samt nödiga bilokaler, har besparingsnämnden — som ansett omedelbart
behov ej föreligga av så stort antal vårdplatser, som vid tillbyggnad i sådan
omfattning skulle erhållas — ifrågasatt, att tills vidare endast en flygel skulle
utbyggas. En följd av denna nämndens ståndpunkt skulle bliva, att vissa
omändringar i själva kasernbyggnaden finge vidtagas för erhållande av nödigt
antal enkelrum utöver det antal, som kunde inrymmas i flygelbyggnaden.

Departe ments chefen.

Kasernetablissementets
framtida
användning.

Etablissementets

omändring.
Tillbyggnad
till kasernbyggnaden
med
en eller trå
flyglar:

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Enligt nämndens förslag skulle platsantalet vid anstalten komma att uppgå
till 341.

Vid övervägande av denna fråga har jag till en början haft att taga i
betraktande, att med den ståndpunkt, som jag beträffande Salaanstalten
intagit rörande beläggningens täthet i logementen och som äger motsvarande
tillämpning beträffande Örebroanstalten, ett bifall till nämndens förslag om
uppförande endast av en flygel skulle medföra en minskning av antalet
vårdplatser i förhållande till nämndens beräkning med omkring 50. Anstaltens
platsantal skulle härigenom komma att nedgå till omkring 290. Frånsett
att enligt det av kasernkommittén med Örebro stad ingångna preliminära
avtalet kronan förbundit sig att i etablissementet anordna en anstalt med
omkring 300 platser, synes mig med hänsyn till vad medicinalstyrelsen i
sitt utlåtande framhållit och jag jämväl i annat sammanhang uttalat angående
det stora behovet av vårdplatser för kvinnliga asociala imbecilla nyssnämnda
platsantal av omkring 290 knappast motsvara det behov, som redan nu kan
antagas föreligga. Ur denna synpunkt har jag alltså funnit önskvärt, att
redan från början två flyglar tillbyggas. Vissa särskilda omständigheter
hava även bidragit till att stärka denna uppfattning. Sålunda är det att
märka, att den nuvarande kasernbyggnaden med hänsyn till dess avsevärda
våningshöjd och rumsdisposition mindre väl lämpar sig för inredande av små
enkelrum samt att inredandet av dylika rum i denna byggnad även torde
komma att ställa sig jämförelsevis dyrbart och taga i anspråk i och för sig
onödigt stora utrymmen. Det bör vidare beaktas, att särskilt med hänsyn till
beskaffenheten av det klientel, för vilket anstalten avses, uppförandet av ytterligare
en flygelbyggnad efter det sjukvårdspaviljongen tagits i bruk givetvis
skulle vålla avsevärda olägenheter med avseende å vården och bevakningen
av de intagna.

I betraktande av nu angivna förhållanden har jäg funnit mig böra förorda,
att kasernbyggnaden redan från början utbygges med två flyglar.

Vad i övrigt angår planen jäv etablissementets omändring, hava liksom beträffande
Salaanstalten i de avgivna yttrandena framställts vissa anmärkningar
mot kasernkommitténs förslag. Ej heller i fråga om Örebroanstalten gälla
dessa erinringar huvudgrunderna för kommitténs förslag. Med hänsyn härtill
har jag ansett nämnda förslag kunna efter viss överarbetning läggas till
grund för framställning till riksdagen. Överarbetningen har beträffande
Örebroanstalten bedrivits efter samma grunder och på samma sätt, som jag
förut angivit i fråga om förslaget rörande Salaanstalten. Liksom beträffande
sistnämnda förslag har alltså överarbetningen skett i samverkan med representanter
för de i ärendet hörda myndigheterna samt kasernkommittén och
besparingsnämnden. Det förslag, som framgått såsom resultat av överarbetningen
och vilket jag funnit mig kunna förorda, har, i den mån det innebär
avvikelser från de genom kasernkommitténs försorg utarbetade ritningarna,
åskådliggjorts genom av ingenjören Cederström den 20 december 1927 uppgjorda
nya ritningar, betecknade såsom alternativ II. De under arbetets

1-27

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

gång förda överläggningarna hava givit vid handen, att det av mig förordade
nya förslaget kunnat i stort sett godtagas av de i arbetet deltagande,
nyss avsedda representanterna; dock att här, liksom beträffande Salaanstalten,
från medicinskt håll uttalats betänkligheter mot att, på sätt förslaget innebär,
belägga ett dagrum i kasernbyggnadens bottenvåning.

Under hänvisning till nämnda ritningar samt till därvid fogade, genom
Cederströms försorg upprättade kostnadsberäkningar och övriga handlingar
ber jag att här få redogöra för det föreliggande nya förslagets huvudsakliga
innebörd.

Yad först beträffar sjukvårdspaviljongen intager jag, såsom nyss antytts,
i fråga om beläggningen av logementen i den nuvarande kasernbyggnaden
samma ståndpunkt som jag förut angivit vid behandling av motsvarande
fråga beträffande Salaanstalten. Jag tillstyrker sålunda, att platsantalet i
de logement, vilka enligt kasernkommitténs förslag skulle tagas i anspråk
till sovsalar, beräknas, beträffande varje våning, till 11 i ett logement, 13 i
ett annat samt 14 i vart och ett av de fyra övriga logementen. Härigenom
vinnes liksom i Salaanstalten för varje våning en ökning med 10 platser i
förhållande till kommitténs förslag eller för hela kasernbyggnaden en ökning
med 30 platser. Yidare tillstyrker jag, att de av kommittén föreslagna dagoch
matrummen byta plats samt beräknar liksom i fråga om Salaanstalten,
att i nedre våningen det ena av de logement, som av kommittén föreslagits
till matrum och som i övriga våningar enligt mitt förslag skulle användas
såsom dagrum, kan tagas i anspråk till sovsal för 14 patienter.

Beträffande flyglarna föreslås liksom i fråga om Salaanstalten, att dag- och
matrummen å nedre botten förläggas i omedelbar anslutning till varandra.
I övrigt innebär förslaget liksom för Salaanstaltens vidkommande en minskning
av flygelbyggnadernas volym genom sänkning av våningshöjden i de
båda övre våningarna till 3 meter samt genom minskning av byggnadernas
såväl bredd som längd. Bi-edden har liksom för anstalten i Sala minskats
med 30 cm. Yad längden angår innebär förslaget för Örebroanstaltens vidkommande
en avkortning med 6 meter, vilken avkortning åstadkommits
genom minskning av enkelrummens bredd till i regel 2 meter samt genom
borttagande av sköljrummen i våningarna 1 och 2 trappor upp. Med avseende
å badrumsanordningarna i flyglarna överensstämmer förslaget med vad
som ifrågasatts beträffande anstalten i Sala. Någon ändring av kommitténs
förslag rörande antalet enkelrum föreslås icke; antalet dylika rum skulle
sålunda fortfarande bliva 79. Såsom av den föregående redogörelsen framgår,
hava i kasernkommitténs förslag inlagts vaksalar i den ena flygelbyggnadens
två övre våningar. Denna anordning har motiverats huvudsakligen
med att anstalten avsåges även för obildbara. Ehuru jag i olikhet mot
kommittén ansett anstalten böra väsentligen reserveras för imbecilla, har
jag funnit någon ändring av förslaget med avseende å vaksalarna icke böra
äga rum. Sådana lokaler hava nämligen ansetts lämpligen böra finnas tillgängliga
även för vården av imbecilla; på denna grund hava ju också, såsom

Sjukvårds paviljong;en.

Anstaltens
totala platsantal.

Tvätt

byggnaden.

Köks- och
ångpannebyggnaden.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

framgår av den redogörelse som i det föregående lämnats, två dylika salar
inlagts även vid Salaanstalten.

I likliet med besparingsnämnden bär jag ansett de av kasernkommittén
föreslagna, till kasernbyggnadens källarvåning förlagda bagerilokalerna icke
nu böra komma till utförande. Därest det framdeles — särskilt med hänsyn
till möjligheterna att i ett bageri bereda arbete för vissa av de intagna
kvinnorna — skulle visa sig önskvärt att utföra anläggningen i fråga, torde
detta kunna ske, enär utrymmet icke nu avses för annat ändamål.

Genom de ändringar i förhållande till kasernkommitténs förslag, för vilka
här redogjorts, beräknas uppkomma eu besparing av 89,924 kronor.

I enlighet med det föreliggande förslaget skulle anstaltens totala platsantal,
vilket av kasernkommitten beräknats till 323, ökas med (30 + 14) 41 till 367.
Med hänsyn till behovet av reservplatser för erforderliga omgrupperingar
av patienter m. m. lärer normalbeläggningen emellertid böra fastställas till 360.

Yad härefter angår tvättbyggnaden, har vid överarbetningen av kasernkommitténs
förslag eftersträvats att kunna utesluta den av kommittén föreslagna
tillbyggnaden samt att även i övrigt ernå största möjliga besparing. Å
andra sidan har jag ansett önskvärt att åstadkomma en sådan anordning
av utrymmena, som möjliggör större lätthet och ändamålsenlighet i tvättinrättningens
drift, än som enligt besparingsnämndens förslag kunde vinnas.
Genom inknappning av utrymmena för tvättanläggningen hava inom den
nuvarande byggnadskroppen kunnat å nedre botten inrymmas tvättstuga,
ångmangel samt sorterings-, förråds- och utlämningslokaler, varjämte den
befintliga karbadsavdelningen kunnat lämnas orubbad, medan däremot för
tvättinrättningens behov tagits i anspråk bastun med därtill hörande avklädningsrum.
Å övre botten hava bibehållits strykrum samt ångtork och
kallmangelrum, vilka lokaler för närvarande äro belägna i denna våning. I
övrigt hava å övre botten inretts personalbostäder, vilkas antal dock blir
mindre än enligt kasernkommitténs förslag.

Den beräknade besparingen å förevarande byggnad uppgår till 28,700
kronor.

Även enligt det av mig förordade förslaget torde tvättinrättningen få
anses bliva mindre rationell och tämligen svårskött. Detta lärer dock
knappast få tillmätas avgörande betydelse, enär — såsom besparingsnämnden
framhållit — anstalten torde få tillgång till användbar arbetskraft av
patienter, varigenom driftkostnaderna för tvättinrättningen, trots frånvaron
av arbetsbesparande anordningar i tillräcklig omfattning, synas kunna hållas
jämförelsevis låga. I

I fråga om köks- och ångpannebyggnaden innebär det föreliggande förslaget
en lösning, som i allt väsentligt överensstämmer med förslaget beträffande
motsvarande byggnad vid Salaanstalten. Sålunda har den av kommittén
föreslagna tillbyggnaden uteslutits, och en del av den stora mat -

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

129

hallen har tagits i anspråk för sådana förråds- och övriga bilokaler, vilka
ej kunnat inrymmas i själva köksbyggnaden. Erforderliga källarlokaler, utöver
dem som redan finnas under köksbyggnaden, hava åstadkommits genom
utgrävning av källare under mathallen.

A förevarande byggnad har genom den avsedda omläggningen beräknats
uppkomma en besparing av 15,650 kronor.

Med avseende å förvaltningsbyggnaden, matsals- och personalbyggnaden, skötersTcebyggnaden
samt personalflygeln hava i förslaget, i viss anslutning till
vad besparingsnämnden ifrågasatt, iakttagits en del förenklingar beträffande
omändringsarbetena, Dock har jag icke ansett mig kunna tillstyrka sådana
omläggningar, som skulle medföra, att bostadsrummen för personal icke skulle
förses med egna ingångar samt garderober. På sätt jag vid behandlingen av
förslaget rörande Salaanstalten framhållit, anser jag nämligen, att hänsjm bör
tagas till personalens berättigade intressen i förevarande avseende, därest
så kan ske utan oskälig kostnad för statsverket. Detta har jämväl beträffande
Orebroanstalten befunnits vara fallet. — I detta sammanhang ber jag
få nämna, att med hänsyn till det av mig beräknade platsantalet vid anstalten
en dublett för underläkare ansetts böra, ehuru med viss förenkling
i förhållande till kasernkommitténs förslag, inredas i peioOnalflygeln.
Därest denna bostad icke skulle bliva erforderlig för underläkare, kan den
lämpligen tagas i anspråk för annan tjänsteman.

De beräknade besparingarna å nu förevarande byggnader uppgå till respektive
3,826, 1,000, 9,300 och 1,700 kronor.

Den föreslagna portvaktsstugan synes mig, liksom motsvarande byggnad
vid Salaanstalten, böra komma till utförande i enlighet med kasernkommitténs
förslag. Beträffande förläggningen av byggnaden samt av huvudentrén
till anstalten biträder jag däremot vad byggnadsstyrelsen föreslagit, vilket
icke torde nämnvärt inverka på kostnaderna för anstaltens anordnande.

Det bör i detta sammanhang påpekas, att det av mig förordade förslaget
lika litet som kasernkommitténs förslag möjliggör beredande av bostäder
för hela den anstaltspersonal, som kan beräknas erforderlig. På grand av
anstaltens läge torde några olägenheter icke föranledas av detta förhållande.
Detta gäller även med den utökning av platsantalet, som jag i det
föregående förordat.

Beträffande de delar av förslaget, på vilka jag här ej särskilt ingått, torde
någon redogörelse icke vara behövlig. Jag ber att härutinnan få hänvisa
till ritningarna jämte därtill hörande handlingar.

I detta sammanhang vill jag slutligen framhålla, att jag liksom beträffande
Salaanstalten utgår från att de till kasernetablissementet hörande
byggnader, vilka icke skulle nu tagas i anspråk för anstaltens behov, tills
vidare få kvarstå för att, om så befinnes lämpligt, framdeles användas till
något anstaltsändamål. Byggnaderna böra alltså erhålla nödigt underhåll.

Bihang till riksdagens protokoll 1028. 1 saml. 139 häft. (Nr 165.) 108/551 28 9

Övriga

byggnader.

Kostnaderna
för etablissementets
omändring.

130 Kungl. Maj-.ts proposition nr 165.

Yad härefter beträffar kostnaderna för etablissementets omändring, motsvara
de i det föregående angivna besparingarna å de olika byggnaderna
— med utgångspunkt från av kasernkommittén tillämpade grundpriser —
följande belopp:

Kronor.

Sjukvårdspaviljongen ............................................. 89,924

Tvättbyggnaden ..................................................... 28,700

Köks- och ångpannebyggnaden ........................... 15,650

Förvaltningsbyggnaden ....................................... 3,826

Matsals- och personalbyggnaden........................... 1,000

Sköterskebyggnaden............................................. 9,300

Personalflygeln ..................................................... 1,700

Summa 150,100

Vidare har den i kommittéförslaget upptagna posten till oförutsedda utgifter,
ritningar och kontroll ansetts kunna minskas med i avrundat tal

10.000 kronor, vilket belopp emellertid för avjämning av totalkostnaden för
anstaltens anordnande synes böra jämkas till 9,900 kronor.

Vad angår kostnadsberäkningen i allmänhet, torde — med anledning av vad
byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden härutinnan anfört och föreslagit
— även beträffande Orebroanstalten kunna räknas med en minskning, som
ungefär motsvarar 10 procent å beräknade ackord och arbetslöner för byggnadsarbeten
samt 5 procent å kostnader för värme- och vattenledningar.
Denna minskning har liksom för Salaanstalten upptagits till i avrundat tal

100.000 kronor. Vid beräkningen av denna minskning förutsättes även för
Orebroanstaltens vidkommande, att reparations- och förbättringsarbeten såsom
målning m. m. företagas endast i den mån de finnas oundgängligen
nödvändiga, samt att befintliga anordningar vid kasernetablissem entet i
möjligaste mån komma till användning för anstaltens behov. I dessa avseenden
hänvisar jag i övrigt till vad jag anfört vid behandling av förslaget
rörande Salaanstalten.

Kostnadsminskningen i förhållande till kasernkommitténs beräkningar
skulle enligt vad nu angivits uppgå till sammanlagt (150,100 + 9,900+100,000)

260.000 kronor. Totalkostnaden för etablissementets omändring skulle alltså
reduceras från av kasernkommittén beräknade 1,614,000 kronor till 1,354,000
kronor. Kostnaden per vårdplats skulle härigenom nedgå från 4,996 kronor
enligt kasernkommitténs beräkning till 3,761 kronor enligt det av mig förordade
förslaget.

Vid bedömande av dessa kostnadssiffror böra beaktas samma synpunkter,
som anförts i fråga om Salaanstalten. Anledningen till att här kostnaden
per vårdplats blivit något högre än Salaanstaltens, 3,326 kronor, är huvudsakligen
den, att här ansetts icke kunna inredas några vårdplatser i den nuvarande
sjukhusbyggnaden. Vid en jämförelse med den av besparingsnämnden
uppskattade totalkostnaden bör ihågkommas, att nämnden räknat med att
endast en av de båda flyglarna skulle tillbyggas.

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Yid kostnadsberäkningarna har såväl enligt kasernkommitténs förslag som
enligt det av mig förordade förslaget förutsatts, att befintlig maskinell utrustning
i kök och tvätt skulle kvarstanna vid etablissementet och i viss utsträckning
komma till användning för anstaltens behov. Därest så icke
skulle bliva fallet, kommer givetvis någon kostnadsökning att uppstå.

På sätt byggnadsstyrelsen anmärkt, innefattar den gjorda kostnadsberäkningen
icke några utgifter för iordningställande av det nuvarande kasernområdet.
Liksom i fråga om Salaanstalten och av liknande grunder, som
jag beträffande sistnämnda anstalt åberopat, finner jag icke anledning att
för ifrågavarande ändamål beräkna särskilt belopp. — Ej heller synas mig
tillräckliga skäl föreligga för att, såsom byggnadsstyrelsen ifrågasatt, beräkna
medel för promenadgårdarnas avskiljande från ekonomibyggnaderna
medelst en mur.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har kasernkommittén
alternativt räknat med en utgiftssumma av 34,000 kronor för anordnande
av särskilda ledningar för avledande av dagvatten. Ej heller för detta ändamål
finner jag mig nu böra ifrågasätta anslagsäskande. Ehuru det visserligen
av de upplysningar, som jag inhämtat, vill förefalla, som om dräneringsförhållandena
vid etablissementet ej äro fullt tillfredsställande, har jag
nämligen icke funnit behovet av de ifrågasatta anordningarna för närvarande
vara tillfyllest styrkt. Därest det längre fram skulle befinnas erforderligt att
i förevarande hänseende vidtaga särskilda åtgärder, lärer frågan härom då
få upptagas till särskild prövning.

Jag ber nu att få i korthet uppehålla mig vid frågan om vissa kostnader,
som — utöver utgifterna för kasernetablissementets omändring — komma
att föranledas av den föreslagna anstaltens upprättande.

Med avseende å kostnaderna för anstaltens förseende med nödiga inventarier
hänvisar jag till vad jag i motsvarande hänseende yttrat vid behandling
av Salaanstalten. Beräknas inventariekostnaden även för Orebroanstalten
till högst 800 kronor per patient, skulle det erforderliga beloppet utgöra
omkring 285,000 kronor.

Övriga
kostnader
för anstaltens
anordnande
samt driftkostnader.

Yad angår behovet av personal har, såsom i det föregående omnämnts,
professorn Petrén i sitt betänkande angående ordnandet av vården om asociala
imbecilla framlagt en approximativ beräkning av personalbehovet vid
de båda ifrågasatta anstalterna för sådana imbecilla. Det av Petrén beräknade
personalbehovet vid anstalten i Örebro framgår av den sammanställning,
som jag i det följande kommer att meddela.

I fråga om grunderna för denna beräkning har Petrén anfört, att den
manliga personalen vid anstalten borde inskränkas till det minsta möjliga.
Med hänsyn härtill hade t. ex. icke upptagits någon trädgårdsmästare för skötseln
av de trädgårdsodlingar, som komme att finnas vid anstalten, utan i
stället beräknades en arbetsförestånderska vara trädgårdskunnig, så att de
med trädgårdsarbete sysselsatta patienterna i arbetet finge stå under kvinnlig

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

ledning. Aven förutsattes, att en av arbetsförestånderskorna vore sadelmakerikunnig.
Av manliga hantverkare hade därför endast skomakare,
snickare och målare ansetts behövliga. Översköterskor hade upptagits till
samma antal som överskötare vid Salaanstalten eller 5, av vilka översköterskor
en beräknades för en var av själva kasernbyggnadens våningar
och en för vardera flygelns avdelning. Vad kvinnliga ekonomister beträffade,
vore utgångspunkten för uppskattningen, att dessas antal — med
hänsyn till att de kvinnliga imbecilla beräknades vara till åtskillig hjälp
vid en del göromål — här icke skulle behöva vara fullt lika stort som vid
Salaanstalten.

B espar ing snämnden har, såsom förut berörts, ansett de i Petréns betänkande
intagna approximativa personalberäkningarna, åtminstone vad ekonomipersonalen
anginge, innefatta maximisiffror. Nämnden har härvid särskilt
pekat på maskin- och eldarpersonalen, som i förhållande till det nu
vid kasernetablissementet i Örebro tjänstgörande antalet företedde ökning,
ehuru eldningsställena skulle minskas från 7 till 2 och den nya centrala
ångpanneanläggningen givetvis borde utföras efter moderna, arbetsbesparande
principer.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande över förslaget till omändring av
kasernetablissementet i Örebro yttrat sig rörande personalbehovet och därvid,
liksom i fråga om Salaanstalten, ansett sig kunna ifrågasätta vissa
jämkningar i de av Petrén gjorda beräkningarna. Styrelsens uppfattning
härutinnan framgår av nyssnämnda sammanställning. Såsom motivering för
sin ståndpunkt har styrelsen, liksom beträffande Salaanstalten, rörande läkarpersonalen
framhållit, att den blivande överläkarens arbete syntes bliva
väl enformigt och att han därför borde erhålla rätt att utöva även annan
enskild praktik inom Örebro stad än rörande nerv- och sinnessjukdomar.
Hans befattning skirlle då kunna sänkas till lönegraden B 27, med bibehållen
rätt till fri bostad i likhet med överläkare vid statens sinnessjukanstalter.
Någon hospitalsläkare av andra klass ansåge styrelsen vid ett
platsantal av 323 icke erforderlig, utan syntes, därest en underordnad läkare
tidvis vore behövlig, dennes åligganden kunna fullgöras av en härför förordnad
extra läkare.

Med avseende å sjukvårdspersonalen — förestånderskorna undantagna —
har styrelsen liksom beträffande Salaanstalten anfört, att denna personal
syntes kunna beräknas efter 1 på 6 vårdade. Med ett platsantal av 323
skulle sålunda hela antalet sjukvårdspersonal kunna beräknas till 54 i stället
för av kasernkommittén föreslagna 61, alltså en minskning med 7. Vid
denna beräkning hade icke hänsyn tagits till eventuell minskning av arbetstiden.

Nyssberörda sammanställning är av följande utseende:

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

133

Berttknad personal för anstalt i Örebro för 323 kvinnliga asociala imbecilla m. fl.

Antal befattnings-havare		Lönegrad	Begynnelselön å E-ort enl. medicinal-styrelsen
Enligt prof. Pctrén	Enligt medici- nalsty- relsen	Ordinarie befattningshavare:	Enligt prof. Petrén	Enligt medici- nalsty- relsen	Per be-fattning	Samman- lagt
i	i	Läkarpersonal: överläkare av 2:a klass ..................	B 28	B 27	8,580	8,580
i	—	hospitalsläkare av 2:a klass...........	B 26	—	—	—
i	i	Kontorspersonal: syssloman av 3:e klass ..................	B 21	B 21	6.000	6,000
i	i	kassör ..........................................	B 11	B 11	3,234	3,234
i	i	Sjukvårdspersonal: förestånderska av l:a klass ............	B 12	B 12	3,408	3,408
i	i	förestånderska av 2:a klass ............	B 7	B 7	2,628	2,628
5	5	översköterskor ..............................	B 6	B 6	2,484	12,420
48	41	sköterskor ...................................	B 3	B 3	2,052	84,132
1	1	Ekonomiperson al: maskinmästare av 2:a klass...........	B 12	B 12	3,408	3,408
1	1	maskinist av 2;a klass ..................	B 8	B 8	2,772	2.772
3	3	arbetsföreståmlerskor.....................	B 6	B 6	2,484	7,452
1	—	bageriförestånderska .....................	B 6	—	—	—
1	1	eldare av l:a klass (jämväl reparatör)	B 6	B 6	2,484	2,484
3 1	3 1	hantverkare (skomakare, snickare, målare)...................................... köksförestånderska av 2:a klass.....	B 6 B 6	B 6 B 6	2.484 2.484	7,452 2,484
1	1	post- och stadsbud ........................	B 6	B 6	2,484	2.484
1	1	eldare av 2:a klass ........................	B 5	B 5	2.310	2 340
1	1	tvättförestånderska av 2:a klass......	B 3	B 3	2,052	2,052
8	8	Icke-ordinarie befattningshavare: (upptagna under benämningar, som angiva befattningshavarnas arbetsuppgifter) sköterskor ....................................			2,196	17,568
4	4	kvinnliga elever ..........................	■ —	—	1,212	4,848
2	1	eldare ..........................................	—	—	2,052	2,052
1	1	gårdskarl.......................................	—	—	2,052	2,052
1	1	köksdräng ...................................	—	—	1,908	1,908
1	1	yttre nattvakt .............................	—	—	2,052	2,052
3 3	3 3	biträden å arbetssalarna (och i träd-gård).......................................... köksbiträden .................................	—		1.764 i 1(356 ( 1.212	5,292 1,356 2,424
1	1	servererska....................................	—	-	1,212	1,212
1	—	bageribiträde................................	—		—	—
2	2	tvättbiträden.................................	—		1,212	2,424
2	2	städerskor ...................................	—		1,212	2,424
1	1 /	telefonist.......................................	\ -		1,356	1,356
1	1	portvakt .....................................	1
It!}m	92	Summa kronor	—	\| -	i -	200,298

134

Kungl. May.ts proposition nr 165.

Även beträffande förevarande anstalt gäller vad jag förut yttrat i fråga
om personalbehovet för Salaanstalten, nämligen att jag för egen del icke
är beredd att nu taga ståndpunkt liärutinnan men att jag ansett mig böra
framlägga de verkställda rent approximativa beräkningarna för att möjliggöra
ett bedömande i stort sett av de ekonomiska konsekvenserna för
statsverket av anstaltens upprättande.

På sätt framhållits beträffande Salaanstalten är vidare även här att märka,
att de återgivna beräkningarna uppgjorts med utgångspunkt från det av
kasernkommittén föreslagna platsantalet av 323 och att viss personalökning
torde bliva erforderlig vid det av mig beräknade platsantalet av 360. Vad
sjukvårdspersonalen angår, skulle med den av medicinalstyrelsen angivna
beräkningsgrunden av 1 befattningshavare på 6 patienter en ökning av
antalet sköterskor krävas med omkring 6. I övrigt tillåter jag mig att beträffande
personalbehovet och kostnaderna för avlöningar till personalen
hänvisa till vad jag i motsvarande hänseende yttrat beträffande Salaanstalten.

Med avseende å andra driftlcostnader än personalkostnader torde vad
jag anfört beträffande Salaanstalten äga tillämpning jämväl för Örebroanstaltens
vidkommande. Jag åberopar sålunda vad jag vid anmälan av
förslaget rörande förstnämnda anstalt uttalat på denna punkt.

Vad slutligen angår det av kasernkommittén ingångna preliminära avtalet
med Örebro stad, finner jag ur de synpunkter, vilka jag har att företräda, i
sak intet vara att erinra. Av skäl, som jag vid behandling av det föreslagna
avtalet med Sala stad anfört, har jag emellertid ansett lämpligt, att
jämväl i Orebroavtalet benämningen å den ifrågasatta nya anstalten jämkas
till »anstalt för sinnessjuka eller sinnesslöa, som äro i behov av vård å
sluten anstalt». Härom torde t. f. chefen för försvarsdepartementet senare i
dag vid anmälan av avtalsfrågan komma att framställa förslag.

Det område, som — enligt vad t. f. chefen för försvarsdepartementet i nyssnämnda
sammanhang torde komma att förorda — avses för anstaltens behov,
lärer jämte därå befintliga, till kasernetablissementet hörande byggnader
böra från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet. Härvid
bör emellertid undantagas en exercisbyggnad, vilken staden Örebro enligt
det av kasernkommittén med staden preliminärt ingångna avtalet skulle äga rätt
att, om staden så önskar, övertaga och inom viss tid bortflytta från området.

Omändring av Västgöta regementes kasernetablissement
i Vänersborg till sinnessjukanstalt.

1925 års beslut i försvarsfrågan innebar beträffande Västgöta regemente,
att detta truppförband skulle sammanslås med Bohusläns regemente till ett
infanteriregemente. Genom beslut den 4 september 1926 har Kungl. Maj:t
sedermera förordnat, att förläggningsorten för det sålunda sammanslagna

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

regementet skall vara Uddevalla. Sedan 1925 års försvarsorganisation blivit
genomförd, skall något truppförband icke vidare vara förlagt till Vänersborg.

Det därstädes belägna, av Västgöta regemente hittills Misponerade kasernetablissementet
bär sålunda beräknats komma att under loppet av ar 1928
bliva ledigt.

Med skrivelse den 15 oktober 1927 har kasernkommittén överlämnat förslag
angående den framtida användningen av förevarande etablissement samt
rörande etablissementets omändring till det av kommittén för detsamma
ifrågasatta nya ändamålet.

Över kommitténs berörda förslag hava, på sätt i det följande skall omnämnas,
utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen, 1927 års besparingsnämnd
samt medicinalstyrelsen.

Då lag nu går att behandla ifrågavarande förslag, anhåller jag att först Kasern''
få något uppehålla mig vid frågan om etablissementets framtida anvanclnmg. intets

framtida

användning.

Till en början ber jag därvid att — i anslutning till vad kasernkommittén Etablissei
förberörda skrivelse meddelat samt till vad i övrigt framgår av handlingarna °2''u

i ärendet — få lämna en redogörelse för kasernetablissementet samt de till regementet
markområden, som ställts till Västgöta regementes disposition, m. m. markområden

Genom kontrakt år 1906 upplät Vänersborgs stad till kronan till plats för m. m.

kasernetablissemcnt och såsom övningsfält för Västgöta regemente ett inom
stadens gränser beläget markområde, tillhörande stadens donationsjord och
omfattande å en av mätningsmannen S. Mångberg år 1925 upprättad, kommitténs
skrivelse bifogad karta med n:ris 1—22 betecknade områden, tillsammans
utgörande enligt stadens fastighetsregister och registerkarta stadsägan
n:r 169 + 170.

Å nämnda karta hava fastigheternas gränser närmare utmärkts. Enligt av
mätningsmannen lämnad arealuppgift skulle fastigheterna i areal innehålla
tillhopa omkring 121 hektar.

Det av Västgöta regemente disponerade övningsfältet omfattar emellertid
icke blott den mark, som för ändamålet upplåtits av staden enligt 1906 års
kontrakt, utan jämväl en del av kronan genom köp förvärvade jordområden.

Sedan kronan för Trollhätte kanal- och vattenverks räkning år 1907 inköpt
landeriet Källshagen, den s. k. Hafvenströmska lyckan samt landeriet
Eredrikslund med åkerlyckan Vårtäppan, belägna å Vänersborgs stads donationsjord,
förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 11 mars 1909, att
nämnda fastigheter — med undantag av den s. k. Hafvenströmska lyckan,
åkerlyckan Vårtäppan samt eu närmare angiven, omkring 10 meter bred strandremsa
utefter sjön Vänern ävensom till egendomarna hörande vatten- och fiskerätt
— skulle från och med den 14 mars 1912 stå under arméförvaltningens
vårdnad och tilläggas Västgöta regementes övningsfält, med Trollhätte kanaloch
vattenverk förbehållen rätt till begagnande av vägar och att förfoga över
delar av de till arméförvaltningens vårdnad överflyttade områdena, då arbete

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

för vattenreglering eller för vattenkraftens tillgodogörande det påfordrade.
Återstående del av egendomarna, nämligen den s. k. Hafvenströmska lyckan,
åkerlyckan Vårtäppan samt strandremsan utmed Vänern jämte till egendomarna
hörande vatten- och fiskerätt står alltjämt under vattenfallsstyrelsens
förvaltning. De till regementets förfogande ställda delarna av nu angivna
fastigheter utgöra stadsägorna n:ris 166 och 167. I areal innehålla
dessa delar tillhopa omkring 31 hektar.

Regementets övningsfält omfattar slutligen en av kronan enligt köpeavhandling
den 11 maj 1918 för 25,000 kronor inköpt fastighet, landeriet Petersberg.
Denna egendom består av de till Vänersborgs stads donationsjord
hörande åker- och ängslyckorna n:ris 163, 164, 165, 167 och 168 (stadsägorna
n:ris 172 och 180) samt innehåller enligt av regementets kasernofficer
lämnad uppgift i areal omkring 5,4 hektar.

Genom det område, som i enlighet med vad nu omförmälts ställts till
regementets disposition, löper en allmän landsväg i riktning nordväst-sydost
från staden mot Rånnum. Denna väg delar den av staden enligt 1906 års
avtal upplåtna marken i två delar.

Den södra delen av denna mark, å vilken del kasernetablissementet jämte
kasernområdet är beläget, omfattar en långsträckt ägo figur om cirka 35 hektar,
begransad åt söder av järnvägslinjen Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga
och åt sydost av en staden tillhörig, 9 meter bred väg, utgörande utfartsväg
från de delar av staden, som ligga söder om järnvägslinjen, samt åt
norr av nyssnämnda allmänna landsväg. Rerörda utfartsväg utgör gräns
mellan den med kasernområdet sammanhängande ägofiguren och landeriet
Petersberg.

Tvärs över den med kasernområdet sammanhängande ägofiguren löper en
mindre väg, utgörande förbindelseled mellan allmänna landsvägen och Vänersborgs
stads på södra sidan om järnvägslinjen belägna renhållningsverk.

På södra sidan om landsvägen är vidare beläget landeriet Petersberg.
Denna fastighet delas av järnvägslinjen i två delar, av vilka den nordliga
delen (stadsägan nr 172) omfattar cirka 3 hektar och den sydliga delen (stadsägan
nr 180) omkring 2,4 hektar.

Å norra sidan om landsvägen och gränsande intill densamma befinna sig
dels återstoden av det markområde, som staden enligt 1906 års avtal upplåtit
för regementet (del av övningsfältet), dels ock landerierna Källshagen
och Eredrikslund, vilka sinsemellan gränsa till varandra och av vilka det
sistnämnda gränsar direkt intill det av staden upplåtna området.

Belägenheten av ifrågavarande markområden och vägar framgår närmare
av en vid kasernkommitténs skrivelse fogad »Karta över Kungl. Västgöta
regementes övningsfält efter inköp av landeriet Petersberg». Jag tillåter
mig vidare att i dessa avseenden hänvisa till ett avtryck av en utav
stadsingenjören i Vänersborg O. Grude den 10 februari 1928 upprättad »Karta
över delar av Kungl. Maj ds och Kronans jordar i Vänersborg», vilket torde
få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. Å sistnämnda
karta hava inlagts beteckningar, avseende det förslag beträffande ordnandet

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 137

av markförhållandena för den ifrågasatta anstalten, som jag i det följande
ämnar förorda.

Det av Västgöta regemente hittills disponerade kasernetablissementet är,
såsom förut berörts, beläget å södra delen av det område, som staden enligt
1906 års avtal upplåtit till kronan. Etablissementet består av ett flertal
byggnader, bland vilka främst märkas de tre egentliga kasernbyggnaderna
samt en kanslibyggnad. Två av kasernbyggnaderna jämte kanslibyggnaden
hava förlagts i etablissementets huvudfront med huvudfasaderna mot väster
och den närbelägna staden, från vilken Södergatan utdragits mot kanslibyggnaden.
Den tredje kasernbyggnaden ligger placerad vinkelrätt mot förenämnda
huvudbyggnader å kaserngårdens södra sida. Utmed kaserngårdens
östra sida hava uppförts kokinrättningsbyggnad, ångpannehus, varmbad och
tvättinrättning samt gymnastikhus, och bakom dessa byggnader ligga vakt- och
arrestbyggnad samt förrådsbyggnader. Stallbyggnader ävensom vissa förrådsbyggnader
bilda en särskild avdelning omedelbart öster om det tredje kasernhuset.
Å norra delen av etablissementet finnas mässbyggnad samt tre
bostadshus för underofficerare. Ett sjukhus är uppfört helt fristående öster om
etablissementets övriga byggnader.

Förutom genom huvudvägen till kanslibyggnaden förmedlas förbindelsen med
staden medelst en utfartsväg från etablissementets östra del till förenämnda
allmänna landsväg från Eånnum till staden.

I fråga om det ledigblivande kasernetablissementets framtida användning kar
kasernkommittén — efter erinran om 1925 års riksdags förberörda uttalande
rörande utnyttjande av kasernetablissement, som i följd av truppförbandsindragningarna
kunde beräknas bliva lediga — upptagit till övervägande
frågan om etablissementets tagande i bruk såsom sinnessjukanstalt.

Kommittén har härvid till en början anfört, att det syntes vara uppenbart,
att ett kasernetablissement kunde apteras till ett fristående sinnessjukhus, avsett
för vård av alla slag av sinnessjuka, endast efter högst betydande ny- och
tillbyggnader för erhållande av lämpliga lokaler för mera oroliga och svårskötta
patienter. En dylik utvidgning av kasernetablissementet i Vänersborg
vore emellertid icke lämplig redan av den anledningen, att detsamma vore
beläget nära invid staden. I övrigt medgåve icke heller etablissementets
läge mellan järnvägen Vänersborg—Herrljunga och landsvägen mot Kånnum
någon utvidgning med nya sjukhusbyggnader.

Med hänsyn härtill har kommittén, på sätt närmare angivits i förenämnda
av kommittén till chefen för försvarsdepartementet den 12 februari 1927
överlämnade skrivelse, funnit sig i första hand böra undersöka, huruvida
etablissementet skulle kimna inredas till en sinnessjukanstalt, anordnad
såsom annex till det i närheten av Vänersborg å liestad belägna hospitalet.
Detta annex skulle då avses uteslutande för lugnare patienter. Härigenom
skulle nämligen de omändringsarbeten, som under alla förhållanden bleve
erforderliga för kasernbyggnadernas användande till sjukvårdsändamål, kunna
väsentligen inskränkas. I fråga om möjligheterna för en sådan användning
av etablissementet anför kommittén huvudsakligen följande:

Kasernkommitténs

förslag.

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

En närmare undersökning rörande möjligheten av att anordna detta stora
kasernetablissement, vilket omfattar tre i fyra våningar uppförda bataljonskaserner,
såsom ett annex till hospitalet å Restad, har givit vid handen, att
en sådan anordning, genom vilken de å sistnämnda hospital vårdade skulle
i mycket större utsträckning än vad nu är fallet komma att tillhöra de oroliga
och mera svårskötta patienternas kategorier, med nödvändighet måste
påkalla omfattande förändringar av Restadshospitalet.

Visserligen kan en av bataljonskasernerna i Vänersborg vara behövlig
för sådana sinnesslöa, som enligt gällande sinnessjukstadga äro berättigade
till inträde å statens sinnessjukhus, därest från hospitalen, såsom ifrågasatts,
skulle kunna ske evakuering av alla sinnesslöa, som för närvarande vårdas
å dessa anstalter och således där upptaga för sinnessjuka välbehövliga
platser. Den anstalt för manliga sinnesslöa, som enligt framlagt förslag
skulle inrättas i det ledigblivande trängkårsetablissementet i Sala, räcker
nämligen icke till att mottaga dem alla. i all synnerhet som denna anstalt
är avsedd att mottaga asociala sinnesslöa icke endast från hospitalen utan
även från andra håll. Vad angår de kvinnliga sinnesslöa, är antalet sådana
å statens sinnessjukhus vårdade icke större än att den för dylikt ändamål
avsedda anstalt, som enligt upprättat förslag skulle inredas i det ledigblivande
trängkårsetablissementet i Örebro, kan mottaga dem alla.

Även om en av bataljonskasernerna i Vänersborg tages i anspråk för
manliga sinnesslöa, blir dock antalet platser uti de två övriga egentliga
kasernbyggnaderna för stort för att kvinna fyllas med patienter allenast
genom utgallring från hospitalet å Restad, utan att denna anstalt i väsentlig
mån får en ändrad karaktär.

Av nu anförda skäl har kommittén funnit sig icke kunna förorda etablissementets
användning såsom annex till Vänersborgs hospital. Då det emellertid
av kostnadsliänsyn ansetts nödvändigt, att kasernetablissementet i Vänersborg
tages i anspråk för lugnare patienter, så att omändringsarbetena må
kunna reduceras till det minsta möjliga, har kommittén funnit organisationsfrågan
bäst lösas på det sättet, att kasernetablissementet visserligen skulle
bliva ett helt fristående sinnessjukhus med egen förvaltning men utan eget
upptagningsområde. I anslutning härtill föreslår kommittén, att intagning av
patienter å denna anstalt uteslutande bör ske genom av medicinalstyrelsen
beslutade överflyttningar av lugnare patienter från alla de hospital, i vilkas
upptagningsområden ingår någon del av Västergötland. Detta är för närvarande
fallet med icke mindre än fyra hospital, nämligen, förutom hospitalet
å Restad, Kristinehamns hospital, Vadstena hospital och Hälsingborgs hospital.
Kommittén uttalar emellertid, att huru än den närmare organisationsplanen
för det ifrågasatta sinnessjukhuset kunde bliva fastställd — till vilken
plan det närmast tillkomme medicinalstyrelsen att upprätta förslag — denna
plan dock borde vara byggd på den förutsättningen, att här icke skulle
vårdas några mera oroliga eller svårskötta sinnessjuka.

Kommitténs förslag går sålunda ut på, att kasernetablissementet skulle
tagas i anspråk till en för lugnare patienter avsedd sinnessjukanstalt, varvid
av de tre kasernbyggnaderna två skulle avses för sinnessjuka och den tredje
för sådana manliga imbecilla, vilka enligt gällande bestämmelser äro berättigade
till inträde på hospital. Kommittén har emellertid i annat sammanhang
uttalat, att för den händelse en särskild sinnesslöanstalt framdeles

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

skulle — såsom kommittén preliminärt haft under övervägande — bliva
anordnad i anslutning till den utanför Lund belägna kasernbyggnad, vilken
påbörjats men icke färdigställts, jämväl den av kasernbyggnaderna i Vänersborg,
som nu i första hand avsåges för manliga sinnesslöa, borde användas
för lugnare sinnessjuka, utgallrade från andra statens sinnessjukhus.

Angående den mark, som borde avses för den sålunda planerade anstalten,
har kasernkommittén uttalat att, därest en sinnessjukanstalt skulle förläggas
till kasernetablissementet i Vänersborg, det av regementet disponerade markområdet
icke i sin helhet syntes behöva tagas i anspråk för anstalten. En
del av den mark, som staden för regementets räkning ställt till kronans
förfogande, syntes kunna återställas till staden. Förutom den mark, varå
själva kasernetablissementet vore uppfört, syntes ett område för trädgårds- och
parkanläggning m. m. böra bibehållas för den nya anstaltens räkning. Den
söder om landsvägen belägna delen av markområdet — å vilken del, såsom
förut omnämnts, etablissementet i sin helhet är beläget — syntes det vara
lämpligt att bibehålla för anstaltens behov. Utöver denna del, innehållande
i areal omkring 35 hektar, borde för anstaltens räkning jämväl tagas i anspråk
det kronan tillhöriga landeriet Petersberg, innehållande omkring 5,4 hektar.
Härigenom bleve den ägofigur, som skulle disponeras av hospitalet, enligt
kommitténs mening väl avskild och av tillräcklig storlek. Skulle ytterligare
mark befinnas bliva erforderlig för anstalten, funnes sådan att tillgå i närheten
av kasernetablissementet. Kommittén avsåge därvid den förenämnda,
kronan tillhöriga s. k. Hafvenströmska lyckan, i areal innehållande omkring
8 hektar, vilken fastighet syntes kunna tilläggas anstalten.

Beträffande den Hafvenströmska lyckan, som alltså enligt kommitténs förslag
eventuellt skulle användas för anstalten, ber jag få omnämna, att denna
fastighet — såsom framgår av nyssnämnda, vid statsrådsprotokollet fogade
karta — är belägen omkring 300 meter i sydvästlig riktning från landeriet
Petersbergs sydöstra gräns, på andra sidan om järnvägslinjen och gränsande
intill landsvägen på dennas södra sida.

Såsom framgår av det anförda, skulle landerierna Källshagen och Fredrikslund
enligt kasernkommitténs förslag icke till någon del läggas under
den föreslagna anstalten. Jag torde i detta sammanhang få omnämna, att
staden Vänersborg hos Kungl. Maj:t gjort framställning om medgivande att
få inköpa de delar av dessa fastigheter, som enligt vad i det föregående omförmälts
varit upplåtna till regementet. Nämnda delar hava värderats till
sammanlagt 60,680 kronor, men staden har — med hänsyn till den förlust,
som komme att drabba staden genom regementets förflyttning — anhållit,
att köpeskillingen måtte bestämmas till hälften av det uppskattade värdet
eller 30,340 kronor. Över denna framställning har, bland andra, kasernkommittén
avgivit utlåtande och därvid tillstyrkt fastigheternas försäljning till
staden mot en köpeskilling av 45,500 kronor, motsvarande omkring 75 procent
av det åsatta värdet.

Liksom fallet varit beträffande vissa andra städer, där regementsindragning

Yttranden.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

förekommit, har kasernkommittén, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens
godkännande, träffat avtal med Vänersborgs stad i anledning av regementsförläggningens
upphörande. I detta avtal, vilket fogats vid kommitténs
förevarande skrivelse, hava beträffande den mark, som staden enligt 1906 års
avtal upplåtit till kronan, intagits bestämmelser i överensstämmelse med
kommitténs nyss återgivna uppfattning rörande markbehovet för den ifrågasatta
anstalten. Enligt det preliminära avtalet skulle sålunda kronan av
det upplåtna markområdet alltjämt behålla den söder om landsvägen belägna
delen, medan återstoden av området eller den på norra sidan om landsvägen
belägna delen skulle återställas till staden.

Beträffande förut omförmälda vägar innehåller avtalet bestämmelser av
följande innebörd. Den staden tillhöriga utfartsväg om 9 meters bredd, som
löper på gränsen mellan den med kasernområdet sammanhängande ägofiguren
söder om landsvägen samt landeriet Petersberg, skulle bibehållas i stadens
ägo, och kronan skulle utan ersättning till staden upplåta erforderlig
mark för breddning av denna väg till 12 meter ävensom för anläggande av
en viadukt över järnvägen vid ifrågavarande vägs korsning av järnvägslinjen.
Den över kronans område ledande väg, som förbinder stadens renhållningsverk
med allmänna landsvägen, skulle staden äga rätt att tills vidare begagna
för renhållningsverkets räkning. Sedan etablissementet tagits i bruk
för sitt nya ändamål, skulle det ankomma på kronans vederbörande förvaltningsmyndighet
att med stadens myndigheter träffa närmare överenskommelse,
huruvida och i vilken omfattning vägen finge för renhållningsverkets
räkning i framtiden trafikeras.

Med anledning av vad kasernkommittén anfört om möjligheterna att,
därest så skulle befinnas erforderligt, för anstaltens räkning taga i anspråk den
s. k. Hafvenströmska lyckan, har yttrande på anmodan avgivits av vattenfallsstyrelsen,
under vars förvaltning fastigheten för närvarande står. Vattenfallsstyrelsen
har i anledning härav anfört, bland annat, att styrelsen icke hade
något att erinra mot att fastigheten ställdes under förvaltning av annan
statens myndighet.

Från byggnadsstyrelsens eller besparingsnämndens sida har någon erinran
icke framställts mot kasernkommitténs förslag rörande användningen av
kasernetablissementet eller beträffande de markområden, som enligt kommitténs
förslag borde avses för den blivande sinnessjukanstalten.

Däremot har medicinalstyrelsen i sitt i ärendet avgivna utlåtande framfört
allvarliga betänkligheter mot kommitténs förslag beträffande de markområden,
som borde ställas till den föreslagna anstaltens förfogande. Medicinalstyrelsens
utlåtande innehåller i detta hänseende huvudsakligen följande.

Vad först beträffar områdets tillrdödlighet skulle, om för ändamålet användes
dels det område, varå kasernetablissementet är beläget, omkring 35 hektar,
dels landeriet Petersberg, omkring 5,4 hektar, dels ock den s. k. Hafven -

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

strömska lyckan, omkring 8 hektar — områdets areal uppgå till omkring
48,6 hektar.

Detta område är mindre än något av dem, som ställts till förfogande för
de under de senaste tjugu åren nyanlagda hospitalen. Av dessa har "Västerviks
hospital ett område av omkring 174 hektar, Säters hospital omkring
230, Strängnäs hospital omkring 205, Östersunds hospital omkring 86 och
Hälsingborgs hospital omkring 92 hektar. För det ifrågasatta nya hospitalet
vid Umeå har föreslagits ett område av omkring 120 hektar. Av de
äldre stora hospitalen har Lunds hospital ett område av cirka 95 hektar,
av vilket den s. k. Hunnerupsmarken, 45 hektar, är utarrenderad. Hospitalet
disponerar sålunda endast omkring 50 hektar. Härvid är dock att
märka, att detta område, som är av lämplig form, med sin bördiga jord
lämnar rikliga möjligheter att sysselsätta patienterna med trädgårdsarbete.

Om sålunda områdets storlek också skulle kunna godtagas, äro dess allvarligare
anmärkningar att göra mot detsammas form och belägenhet. Området
är långsträckt och har formen av en triangel. På ena sidan begränsas
området av en livligt trafikerad allmän landsväg och på den andra av Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga
järnväg, från vilka inblicken är fri över
hospitalsområdet. Avståndet från de för sjukvården avsedda byggnaderna
är till landsvägen omkring 140 meter och till järnvägslinjen omkring 90 meter.
Dessa förhållanden göra området olämpligt såsom plats för förläggning av
en sinnessjukanstalt.

Härtill kommer ytterligare, att området icke bildar ett sammanhängande
helt, utan är avdelat i tre olika avdelningar. Den med kasernområdet sammanhängande
ägofiguren och landeriet Petersberg äro nämligen åtskilda
genom en väg1), å vilken vid styrelsens besök på platsen pågingo vägarbeten,
avseende förbättring och breddning av vägen, vilken, enligt vad då uppgavs,
kommer att bliva en livligt trafikerad utfartsväg för vissa bebyggda
delar av staden. Vidare är den s. k. Hafvenströmska lyckan avskild från
de övriga delarna av området genom järnvägslinjen, ett förhållande, som
givetvis i hög grad försvårar anordnandet av arbetet därstädes.

Över den med kasernområdet sammanhängande ägofiguren går dessutom
eu väg2), som förbinder stadens renhållningsverk med allmänna landsvägen.
Ett medgivande till trafik å denna väg i framtiden skulle medföra, att det
egentliga hospitalsområdet uppdelades i fyra skilda delar, vilket givetvis
skulle ytterligare försvåra områdets användning. Styrelsen förutsätter där
för, att ett dylikt medgivande under inga förhållanden må komma att lämnas.

En ytterligare olägenhet med det för anstalten avsedda området är, att
detsamma ligger halt och utan naturligt skydd mot vindar samt att eu stor
del av marken är oländig med här och där uppskjutande bergsknallar.

På grund av nu omförmälda förhållanden har medicinalstyrelsen förklarat
det vara från sjukvårdens synpunkt olämpligt att förlägga en så stor sinnessjukanstalt
på detta lilla, enligt styrelsens uppfattning i alla avseenden
otillfredsställande område.

För den händelse emellertid statsmakterna icke desto mindre skulle anse,
att anstalten borde komma till stånd med det av kasernkommittén föreslagna
området, har styrelsen ansett sig böra ingå på de anmärkningar, till vilka
kommitténs förslag i övrigt föranlett. Med avseende å anstaltens organisation
har styrelsen därvid anfört, att styrelsen, i likhet med kasernkommittén, hölle
före, att anstalten borde anordnas som en självständig, fristående anstalt,
därvid på sätt kasernkommittén föreslagit en kasernbyggnad lämpligen borde

l; Å. bifogade karta utmärkt med A.

2) Å bifogade karta utmärkt med B.

Departements chefen.

142 Kungl. Maj ds ''proposition nr 165.

anordnas för sinnessjuka män, en för sinnessjuka kvinnor och en för sinnesslöa
män, samt att något eget upptagningsområde icke borde tilldelas anstalten.
Från andra hospital syntes nämligen i enlighet med kommitténs förslag överflyttning
av lämpliga lugna sinnessjuka kunna ske. Förslag till en sådan
anordning borde medicinalstyrelsen få i uppdrag att uppgöra, innan anstalten
skulle tagas i bruk.

Vid övervägandet av frågan om den framtida användningen av kasernetablissementet
i Vänersborg har utgångspunkten synts mig böra vara, att
det måste anses vara i hög grad önskvärt, att etablissementet må kunna tagas
i anspråk till sinnessjukanstalt. För denna uppfattning talar enligt min mening
dels det trängande behovet av att så skyndsamt som möjligt erhålla tillgång
till ökat antal platser å statliga sinnessjukanstalter, dels ock den omständigheten,
att kasernetablissementet med hänsyn till sin storlek och belägenhet
knappast torde kunna lämpligen komma till användning för annat civilt statsändamål.
Emellertid hava från medicinalstyrelsens sida allvarliga anmärkningar
framförts beträffande det för anstalten avsedda markområdet. Visserligen
bör det fasthållas, att den ifrågasatta anstalten är avsedd uteslutande
för lugna patienter och att alltså samma anspråk på utrymme, områdets läge
och form m. m. knappast här böra uppställas, som man plägar tillgodose vid
de vanliga, för sinnessjuka av alla slag avsedda hospitalen. Det oaktat har
jag i anslutning till vad medicinalstyrelsen anfört ansett det vara i hög grad
önskvärt att åstadkomma en sådan ändring av förslaget beträffande markområdet
för anstalten, att de av styrelsen framställda kraven härutinnan
kunna bättre tillgodoses. En sådan ändring synes mig framför allt böra
komma till stånd i följande hänseenden.

Den viktigaste anmärkningen rör områdets storlek och form ävensom
markens belägenhet. Kronan lärer alltså böra i sin hand behålla avsevärt
större del av den hittills till regementets förfogande ställda marken, än som
enligt kasernkommitténs förslag skulle bliva fallet. Utöver den del av den
utav staden enligt 1906 ars avtal upplåtna jorden, som enligt kommitténs
förslag skulle avses för anstalten, synes därvid — med hänsyn till markens
beskaffenhet och övriga förhållanden av betydelse, såsom lämpligheten för
jordbruk, förekomsten av användbara åbyggnader m. m. — de nu åt regementet
upplåtna delarna av landerierna Källshagen och Fredrikslund i
främsta rummet böra ifrågakomma. Någon försäljning till staden av dessa
fastigheter bör alltså icke äga rum, utan de böra tilläggas den blivande anstalten.
Beträffande dispositionen av områdena torde emellertid, såsom från
vattenfallsstyrelsens sida påyrkats, kunna gälla samma förbehåll, som enligt
förenämnda brev den 11 mars 1909 stadgats, nämligen att vattenfallsstyrelsen
skall äga rätt till begagnande av vägar och till förfogande över delar av
områdena, då arbete för vattenreglering eller för vattenkraftens tillgodogörande
det påfordrar. Någon olägenhet för anstaltens del av ett sådant förbehåll
lärer icke vara att befara.

Nyssnämnda fastigheter äro emellertid så belägna, att desamma samt den
med kasernområdet sammanhängande ägofiguren endast på en sträcka av

143

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

omkring 50 meter ligga jämsides med varandra på var sin sida om landsvägen,
vilket förhållande försvårar förbindelsen mellan de på olika sidor om
landsvägen förefintliga områdena och särskilt möjligheterna att överföra
patienter från det ena området till det andra. För att erhålla tillräckligt
bekväm förbindelse över vägen mellan ifrågavarande båda områden torde det
därför vara nödvändigt att i kronans hand behålla östligaste delen av det
område av stadens donationsjord norr om landsvägen, som enligt kasernkommitténs
förslag skulle återlämnas till staden, så att anstalten kommer
att på en sträcka av omkring 150 meter disponera mark å båda sidor om
landsvägen. Härigenom skulle också erhållas en lämpligare sträckning av
gränslinjen mellan kronans och stadens mark på norra sidan om allmänna
landsvägen.

För anstalten synes vidare liksom enligt kasernkommitténs förslag böra
avses den del av landeriet Petersberg, som är belägen norr om järnvägslinjen,
d. v. s. stadsägan nr 172. Den del av landeriet, som är belägen söder
om järnvägslinjen (stadsägan nr 180), synes däremot på grund av sitt läge
och sin beskaffenhet icke vara av någon betydelse för anstalten.

Vidkommande den s. k. Hafvenströmska lyckan, torde denna fastighet
på grund av sitt läge knappast kunna utnyttjas för den avsedda anstaltens
ändamål, varför någon anledning icke föreligger att, såsom kasernkommittén
ifrågasatt, lägga densamma till anstalten.

Den förut omförmälda, i stadens ägo varande väg, som utgör gräns mellan
den med kasernområdet sammanhängande ägofiguren och landeriet Petersberg
och som staden enligt det preliminära avtalet skulle äga att bredda och fortfarande
nyttja, synes vara erforderlig såsom utfarts väg till allmänna landsvägen
för de närmast densamma söder om järnvägslinjen liggande delarna
av staden. Det har därför ansetts icke kunna ifrågakomma, att densamma
skulle av staden avstås. Någon större olägenhet lärer för övrigt ej vara
att befara av denna vägs bibehållande, enär den med kasernområdet närmast
sammanhängande ägofiguren torde böra i sin helhet inhägnas och denna
inhägnad lämpligen kan förläggas så, att vägen faller utanför det inhägnade
området. Vad däremot angår den över kronans mark närmare intill kasernområdet
löpande förbindelsevägen mellan stadens renhållningsverk och allmänna
landsvägen, skulle ett trafikerande av denna väg uppenbarligen innebära
avsevärda olägenheter för en till kasernetablissementet förlagd sinnessjukanstalt.
Staden synes mig därför icke böra erhålla rätt att nyttja ifrågavarande
väg.

Vid förhandlingar i nu berörda frågor dels mellan mig och ombud för
Vänersborgs stad, dels sedermera i Vänersborg mellan representanter för socialdepartementet,
medicinalstyrelsen och kasernkommittén, å ena sidan, och
delegerade för staden, å andra sidan, har det framgått, att staden skulle vara
beredd till de medgivanden från dess sida, som kunde erfordras för en lösning
av anstaltens markfråga enligt av mig nu angivna huvudgrunder. Staden
avstode sålunda från sin önskan att inköpa de till regementets disposition
ställda delarna av landerierna Källshagen och Fredrikslund. Den vore vidare
villig medgiva, att kronan av den utav staden enligt 1906 års avtal upplåtna

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

marken norr om landsvägen behölle omkring 5 hektar av den östligaste delen,
gränsande intill landeriet Fredrikslund; doek att staden i stället borde utan
ersättning bekomma den del av landeriet Petersberg, som är belägen söder
om järnvägslinjen (stadsägan nr 180), i areal utgörande omkring 2.4 liektar.
Staden komme vidare att frånträda kravet på nyttjande av den förut angivna
förbindelsevägen mellan allmänna landsvägen och stadens renhållningsverk.

Å andra sidan framställdes vid berörda förhandlingar från stadens delegerade
önskemål, att vid en lösning av markfrågan för anstalten i enlighet med
vad här antytts måtte från statens sida dels utfästas, att antalet vårdplatser
i den blivande sinnessjukanstalten skulle utgöra minst 800, dels ock medgivas
rätt för staden att utan ersättning framdraga en avloppsledning från
ett söder om järnvägslinjen mellan landeriet Petersberg och Hafvenströmska
lyckan beläget förstadssamhälle, benämnt Mariero, över mark tillhörande
landeriet Källshagen och fram emot Vänern.

Vid sammanträde den 14 februari 1928 hava stadsfullmäktige i Vänersborg
fattat beslut, innebärande godkännande av de huvudgrunder, som i det föregående
angivits, samt innefattande bemyndigande för stadens drätselkammare
att godkänna och å stadens vägnar underteckna det förändrade avtal, som
vid ett beslut i överensstämmelse med nämnda huvudgrunder borde upprättas
mellan kronan och staden.

Belägenheten av de områden, som här äro i fråga, framgår av förenämnda,
såsom bilaga vid statsrådsprotokollet fogade karta.

Med de ändringar i förhållande till kasernkommitténs förslag, som skulle
föranledas av ett godkännande av de grunder jag nu omförmält, skulle anstaltsområdets
areal komma att ställa sig på följande sätt:

Kasernområdet samt därmed sammanhängande ägofigur, cirka...... 35 hektar

Norra delen av landeriet Petersberg, cirka...................................... 3 »

De till regementet upplåtna delarna av landerierna Källshagen

och Fredrikslund (cirka 14 + 17 hektar), tillhopa cirka............... 31 »

Del av stadens donationsjord norr om landsvägen, cirka............... 5 »

Summa cirka 74 hektar

Det är att märka, att dessa liksom i det föregående lämnade arealuppgifter
endast äro approximativa.

Enligt det förslag till lösning av anstaltens markfråga, för vilket jag nu
redogjort, skulle alltså anstaltsområdets areal ökas med icke mindre än omkring
25 hektar i förhållande till vad kasernkommittén ifrågasatt. Genom
denna ökning måste arealen anses bliva fullt tillräcklig för en anstalt av
ifrågavarande storlek och beskaffenhet. Härtill kommer, att i stället för avlägset
och på andra sidan om järnvägen belägna områden — del av Petersberg
samt Hafvenströmska lyckan — vilka skulle bliva utan avsevärt gagn
för anstalten, erhållas ur alla synpunkter väsentligt bättre belägen mark.
Till större delen är den nytillkomna jorden användbar för åker- eller trädgårdsbruk,
varigenom tillfällena till patienternas sysselsättande med utomhusarbete
i hög grad ökas. Vidare är att märka, att i åbyggnaderna å Fredrikslund
och Källshagen kunna erhållas ett icke obetydligt antal personalbostäder.

Kungl. Maj:U proposition nr 165. 145

Av stor betydelse är i detta sammanhang även, att i mangårdsbyggnaden å
Källshagen beräknas kunna inrättas en s. k. öppen-dörr-paviljong för mera pålitliga
patienter till ett antal av minst omkring 20, vilken paviljong där skulle
erhålla en mycket lämplig belägenhet. Genom inrättande av en dylik paviljong
skulle ej blott anstaltens kapacitet icke oväsentligt ökas utan även dess vårdmöjligheter
avsevärt förbättras. Jag återkommer i annat sammanhang till
denna fråga.

Genom att staden definitivt avstår från att nyttja den nuvarande vägen
över området till renhållningsverket skulle den anmärkta splittringen av
området i en viktig del avhjälpas. Området skulle komma att bestå av två
huvuddelar, varav den norr om landsvägen belägna endast skulle avses för
i utearbete sysselsatta och alltså fullt lugna patienter. Härtill skulle komma
den norra delen av Petersberg, vilken lärer kunna få eu sådan användning,
att den omständigheten att den genom stadens väg skiljes från det övriga
området ej medför någon olägenhet.

Mot de krav, som från stadens sida uppställts i gengäld för de medgivanden
från dess sida, som nyss återgivna förslag innebär, synas mig med
hänsyn till den ifrågasatta anstaltens intressen eller i övrigt från statens synpunkt
intet vara att erinra.

I anslutning till vad sålunda anförts anser jag mig, på grund av att
den ifrågasatta anstalten blott är avsedd för lugna patienter — detta gäller
även de sinnesslöa — och med hänsyn till de avsevärda förbättringar i
förhållande till kasernkommitténs förslag, som numera synas möjliga att
ernå, kunna förorda, att kasernetablissementet tages i anspråk till eu dylik
anstalt, därest frågan om markområdet ordnas på sätt här förutsatts.

Beträffande anstaltens organisation har jag intet att erinra mot kasernkommitténs,
av medicinalstyrelsen tillstyrkta förslag, enligt vilket anstalten
skulle anordnas såsom en självständig, fristående anstalt men utan eget upptagningsområde.

Det torde ankomma på medicinalstyrelsen att besluta om överflyttning
till anstalten av lugna, patienter från hospitalen. Möjligen böra de grunder,
som därvid böra tillämpas, på förhand underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Till frågan härom saknar jag dock anledning att redan nu taga ståndpunkt.

Jag tillstyrker vidare, att av de tre kasernbyggnaderna två avses för
lugnare sinnessjuka, nämligen en för manliga och en för kvinnliga patienter,
samt — i varje fall för närvarande — en kasern för manliga asociala imbecilla.

Vid bifall till vad jag förordat rörande anstaltens markområden erfordras,
såsom nyss antytts, vissa ändringar i det av kasernkommittén med Vänersborgs
stad ingångna preliminära avtalet. I anslutning till de med stadens
delegerade förda förhandlingarna har förslag till nytt avtal upprättats i enlighet
med de av mig förut angivna huvudgrunderna. T. f. chefen för för
svarsdepartementet torde komma att senare i dag framlägga förslag om
riksdagens godkännande av detta avtalsförslag.

Jag torde i detta sammanhang slutligen böra nämna, att Vänersborgs

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 139 haft. (Nr 165.) ios/sm i» 10

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

stad i samband med förut omförmälda erbjudanden beträffande ordnandet
av anstaltens markfråga hemställt att få till visst reducerat pris inköpa den
s. k. Hafvenströmska lyckan, vilken befunnits icke böra tilläggas anstaltsområdet.
Jämväl denna framställning torde komma att i annat sammanhang
behandlas av t. f. chefen för försvarsdepartementet. Jag torde här endast
böra omnämna, att det förslag, som därvid torde komma att förordas, skulle
medföra viss kostnad att bestridas av anslag under femte huvudtiteln. Enligt
förslaget skulle staden berättigas att förvärva fastigheten för en kostnad
av 7,125 kronor. Fastigheten är emellertid värderad till 9,500 kronor,
och da vattenfallsverket torde böra erhålla gottgörelse enligt värderingen,
har skillnadsbeloppet eller 2,375 kronor ansetts böra bestridas från medel
under femte huvudtiteln. Beloppet synes lämpligen böra utgå av det anslag
till hospitalsbyggnader, från vilket, enligt vad jag ämnar tillstyrka, medel
torde böra avses för omändring av kasernetablissementet i Vänersborg.

Omändring
av kasernetabllssementet.

Kasernkommitténs

förslag.

De inom kasernetablissementet i Vänersborg befintliga byggnader, vilka
enligt kasernkommitténs förslag rörande etablissementets omändring skulle
omedelbart komma till användning för den ifrågasatta anstaltens ändamål,
äro följande (inom parentes angivas byggnadernas benämningar å de i ären
det ingivna ritningarna):

de tre bataljonskasernerna, (sjukvårdspaviljongerna),

kanslihuset, avsett till förvaltningsbyggnad med expeditionslokaler och
sysslomanskontor samt vissa personalbostäder (förvaltning sbyggnaden),

sjukhusbyggnaden, föreslagen till bostäder för sköterskepersonal (sköterskehus),

de tre bostadshusen för underofficerare, av vilka ett skulle bliva sköterskehus
och de två andra användas såsom bostäder för gifta befattningshavare
(bostadshus, underofficersbyggnad I; slcöterskehus, underofficersbyggnad II;
bostadshus, underofficersbyggnad III),

mässbyggnaden, som skulle komma att innehålla kyrksal, samlingsrum för
personal samt bostäder för kvinnlig ekonomipersonal (kyrksals- och personalbyggnad),

vakt- och arrestbyggnaden, i vilken skulle inredas portvaktsrum och bostadslägenhet
för portvakten samt bostadsrum för kvinnlig ekonomipersonaJ
(portvakts- och personalhus),

kokinrättningen, avsedd till kökslokaler, och den invidliggande stora mathallen,
avsedd att inredas till festsal och matsalar för de olika personalgrupperna
(köksbyggnad),

tvätt- och ångpannehus, avsett att fortfarande användas för samma ändamål
(tvätt- och ångpannehus),

gevärsförrådsbyggnaden, i vilken skulle inredas bostäder för ogift manlig
ekonomipersonal, med tillhörande smedja och verkstadslokaler, vilka skulle
bibehållas oförändrade (personal- och verkstadshus),

verkstadshuset, vilket likaledes skulle bibehållas oförändrat (verkstad), samt

vinterstallbyggnaden, vilken skulle uppdelas i tvenne från varandra avskilda
delar, av vilka den mindre skulle apteras till kapell med obduktionslokal

147

Kutigl. Maj:ts proposition nr 165.

(kapell och obduktiombyggnad), medan i den större skulle inredas garage samt
snickarverkstad (garage och snickarverkstad).

Förslaget innebär, att samtliga inom själva kasernområdet belägna byggnader
med undantag av gymnastikhuset och ett par förrådsbyggnader skulle
tagas i anspråk för anstaltens räkning. Någon ny byggnad skulle icke uppföras.

Planen för kasernetablissementets omändring till sinnessjukhus har enligt
kommitténs uppdrag uppgjorts av kommitténs ledamot professorn A. Petrén
samt överläkaren vid Vänersborgs hospital O. O. Ottosson, vilken för denna
uppgift av Kungl. Maj:t på begäran av kommittén anmodats biträda såsom
sakkunnig Vid uppgörandet av programmet har den grundprincipen följts,
att omändringarna borde inskränkas till det minsta möjliga, så att de nu
befintliga lokalerna, såvitt möjligt, bibehölles i oförändrat skick.

På anmodan av kommittén har ingenjören Hj. Cederström i enlighet med
nyssnämnda plan den 12 september 1927 uppgjort förslagsritningar till omändring
av etablissementet. Specificerade kostnadsförslag över samtliga byggnadsarbeten
hava uppgjorts av ingenjören Ernst Rignér, Stockholm. Utredning
rörande värme-, gas-, vatten- och avloppsledningar samt ångkök- och
ångtvättanläggningar har verkställts av ingenjören H. Theorell, Stockholm.
Beträffande elektriska installationer har utredning verkställts av ingenjören
G. Magnusson, Stockholm. Slutligen hava grundborrningar för utrönande av
markens beskaffenhet i och för tillbyggnader och kulvertledningar utförts av
ingenjören S. Mångberg, Vänersborg. Nu angivna utredningar och kostnadsförslag
hava liksom ritningarna fogats vid kasernkommitténs skrivelse.

Under hänvisning till de sålunda vid kommitténs skrivelse fogade ritningarna
och handlingarna har kommittén lämnat en redogörelse för förslagets
innehåll beträffande de olika byggnaderna och anläggningarna. I anslutning
till denna redogörelse ber jag få meddela en översikt rörande förslagets
huvudsakliga innebörd.

I var och eu av de tre kasernbyggnaderna, vilka skulle användas såsom
sjukvårdspaviljonger, skulle enligt omändringsförslaget utrymmena disponeras
på samma sätt, med undantag endast för vissa smärre skiljaktigheter beträffande
källarvåningarna. I fråga om dessa byggnader anför kommittén
huvudsakligen följande:

Dessa paviljonger få vardera sju olika avdelningar, nämligen två i var
och en av de tre nedre våningarna och en i den fjärde, översta våningen.
I det nuvarande, i byggnadernas mitt belägna stora tvättrummet inlägges
en trappuppgång genom alla våningarna, varjämte här erhålles en jämväl till
kapprum avsedd vestibul, som i de tre nedre våningarna blir gemensam för
de båda å ömse sidor om densamma belägna avdelningarna. Här anordnas
även en elektrisk hiss, som når från källaren upp till vindsvåningen, med
uppgift att dels till de olika våningarna transportera maten, för vilkens intagning
anordningar göras i källarvåningen, dels ock i övrigt tjänstgöra för
transport av sjuka och varor m. m.

De båda i varje våning belägna avdelningarna bliva i det närmaste symmetriska.
Av de tre stora logement, som vardera avdelningen erhåller, skulle
de två närmast gavlarna belägna användas till sovrum och det återstående
till dagrum. Inom vardera avdelningen delas den längs hela byggnaden

14-S Kungl. Maj:ts proposition nr

löpande, 3.6 meter breda korridoren i två delar, av vilka den mot byggnadens
mitt belägna blir matrum. Den andra delen blir tvättrum och passage
med ingång till de i utbyggnaden åt kaserngården befintliga lokalerna.
Den närmast den nu befintliga trappan belägna av dessa lokaler blir mot
tagnings- och undersökningsrum samt expeditionsrum för avdelningen. På
andra sidan denna trappa göres eu mindre tillbyggnad för erhållande av
vissa toalettutrymmen. Vardera avdelningen innehåller i gavelpartiet en
övervakningsavdelning med två vaksalar, ett tvätt- och badrum samt tre
enkelrum. Sistnämnda rum skulle åstadkommas genom tillbyggnad av huset.
Å den gavel som icke har egen trappuppgång, tillkommer ytterligare, ett
enkelrum. Å denna gavel befintliga vårdlokaler äro avsedda för permanent
övervakning, medan å andra gavelns vårdlokaler endast nattlig övervakning
lärer bliva behövlig.

Då antalet platser är beräknat till 12 i vart och ett av de stora sovrummen
(4 X 12) samt till 13 å vardera avdelningens vaksalar (2 X 13), vartill komma
de 7 enkelrummen, skulle hela antalet platser i eu var av de tre här ifrågavarande
våningarna bliva 81.

Vad den fjärde våningen beträffar, innehåller denna endast eu avdelning,
avsedd uteslutande för på dagen uppevarande patienter och omfattande dels
tre stora sovsalar, var och en med 12 platser, och eu mindre sovsal med 4
platser, dels ock dagrum, matrumskorridor och sedvanliga bilokaler, anord
nade på samma sätt som i de övriga våningarna. Platsantalet i denna våning
blir sålunda 40. I den återstående delen av nämnda vånings mittelparti erhållas
bland annat två större och en mindre arbetssal samt ett större förrådsrum.
På gavlarna av denna våning inredas bostadsrum med plats för respektive
10 och 11 av sjukvårdspersonalen.

Vindsvåningen kommer liksom nu i sin helhet att innehålla förrådsrum.

I källarvåningen, som endast till hälften är utgrävd, anordnas under utbyggnaden
på gavlarna klosettrum med ingång från de promenadgårdar, som
enligt förslaget skola anordnas invid sjukvårdspaviljongerna. Källaren användes
i övrigt för vissa förråd m. m., och i två av byggnaderna föreslås
inredande av badavdelningar för personal.

Promenadgårdarna förläggas, då utrymme för dem ej finnes å den nuvarande
kaserngården, på byggnadernas motsatta sida, vilket — då här endast
är fråga om lugnare patienter — icke ansetts medföra någon olägenhet,
därest promenadgårdarna till de å ömse sidor om kanslihuset belägna, åt
staden vettande kasernbyggnaderna avgränsas medelst murar å tvenne sidor,
såsom angivits å eu vid kommitténs skrivelse fogad situationsplan.

Som i det föregående är nämnt, skulle en av kasernbyggnaderna användas
för manliga sinnesslöa, vartill föreslås den kasern, som är belägen vinkelrätt
mot de andra två. Av de övriga två kasernbyggnaderna bör då enligt
kasernkommittén den närmast den först avsedda belägna lämpligen användas
för manliga sinnessjuka och den mellan förvaltningsbyggnaden och den nuvarande
mässbyggnaden belägna användas för kvinnliga sinnessjuka. Inredningen
uti den för sinnesslöa avsedda byggnaden har gjorts alldeles lika med den i
de övriga två sjukhusbyggnaderna, då kommittén utgått ifrån, att de mera
oroliga och svårskötta manliga sinnesslöa, som nu vårdas å hospitalen, skola
överflyttas till Salaanstalten, vilken för detta ändamål erhållit ett stort antal
enkelrum. Endast sådana sinnesslöa, som å anstalt befunnits mera fogliga
och lättskötta, skulle sålunda intagas å sinnesslöpaviljongen vid den här
ifrågavarande anstalten.

Då som nämnts envar av de tre sjukhusbyggnaderna skulle få ett platsantal
av (81 X 3 + 40 =) 283, skulle sålunda hela antalet vårdplatser å anstalten
enligt förevarande förslag komma att uppgå till 849.

149

Kungl. Maj;ts proposition nr

Beträffande de lokaler, som enligt förslaget skulle anordnas i förvaltningsbyggnaden
(nuvarande kanslihuset), framgår av kommitténs skrivelse följande:

Förvaltningsbyggnaden innehåller enligt det uppgjorda förslaget följande
lokaler;

å nedre botten: laboratorium, behandlingsrum och apotek, tre expeditionsrum,
nämligen för föreståndarinna, uppsyningsman och predikant, biblioteksrum,
bostadsrum samt rum för telefonväxel;

i våningen en trappa upp: erforderliga expeditionslokaler för läkarna och
kontorspersonalen jämte direktionsrum ävensom bostadsrum;

i våningen två trappor upp: bostadsvåning för överläkare och eu dubblett
för en ogift hospitalsläkare;

i vindsvåningen: bostadsvåning för en gift hospitalsläkare, dubblett för
eu ogift hospitalsläkare samt två bostadsrum.

I källaren har inretts badrum för befattningshavarna samt tvättstuga med
stryk- och mangelrum för den gifta personalen.

I fråga om de byggnader, vilka skulle användas till bostäder för personal
samt samlingslokaler för patienter och personal, innehåller kommitténs redogörelse
huvudsakligen följande:

I det nuvarande sjukhuset (sköterskehuset) hava de större salarna ansetts
böra uppdelas i två eller ffera rum för erhållande av lämpliga bostäder.
Nedre våningen skulle komma att innehålla 7 bostadsrum för översköterskor
samt en för personalen avsedd sjukavdelning med ett större och ett mindre
sjukrum ävensom ett sköterskerum. Övre våningm skulle inrymma 12 bostadsrum
med plats för 17 sköterskor och ett par städerskor.

Av de tre nuvarande underofficersbyggnaderna skulle den, som är avsedd
till sköterskehus (nuvarande underofficersbyggnaden nr II), komma att innehålla
i nedre våningen 7 bostadsrum för översköterskor samt i de båda övre
våningarna bostäder för sammanlagt 23 sköterskor och ett par städerskor. De
två bostadshusen för gift personal (nuvarande underofficersbyggnaderna nr I
och III) skulle innehålla sammanlagt 15 bostadslägenheter, avsedda för gift
personal, som lämpligen bör vara boende inom anstalten. I den nuvarande
gevärsförrådsbyggnaden skulle inredas bostäder för ogift manlig personal.

Den nuvarande mässbyggnaden (kyrksals- och personalbyggnaden) skulle
komma att innehålla i den nedre våningen samlingslokaler för personal och i
våningen en trappa upp kyrksal. I (ivrigt skulle byggnaden avses för bostadsrum.

De i källarvåningen befintliga bagerilokalerna skulle bibehållas.

Den nuvarande vakt- och arrestbyggnaden (portvakts- och personalhus) skulle
få en ny trappuppgång till övre våningen, vars celler två och två skulle
sammanslås för erhållande av bostadsrum. Å nedre botten skulle jämväl
bliva bostadsrum samt portvaktsrum och bostadslägenhet för portvakt.

Matsalar för de olika personalgrupperna skulle anordnas i den med koksbyggnaden
sammanhängande stora mathallen, där även en större festsal för
patienter skulle inredas.

Till belysande av i vilken utsträckning bostäder åt den för anstalten erforderliga
personalen enligt förslaget skulle kunna beredas inom själva anstalten,
har kommittén meddelat en beräkning rörande den personal, som av
kommittén ansetts behövlig för anstalten. I anslutning till denna beräkning,
till vilken jag längre fram skall återkomma, anför kommittén, att å anstalten
bostäder skulle bliva tillgängliga för samtliga fyra läkare (för två hospitalsläkare
av andra klass dock icke bostadsvåningar utan endast dubletter) och

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 (>!''>.

för hela kontorspersonalen utom syssloman och bokhållare. De båda sistnämnda
hava beräknats få hyra bostad i staden, och detsamma gäller om
alla gifta skötare, medan samtliga överskötare skulle få bostadslägenhet inom
anstalten. Dessutom finnas bostäder för 11 ogifta skötare i den för manliga
sinnesslöa avsedda sjukvårdspaviljongen. För alla kvinnliga befattningshavare,
såväl sjukvårdspersonal som ekonomipersonal, skulle bostäder komma att
finnas å anstalten. Av den manliga ekonomipersonalen beräknas däremot
samtliga hantverkare samt yttre nattvakt få hyra i staden, men alla övriga hithörande
befattningshavare, vilka med hänsyn till sin uppgift lämpligen böra
bo inom anstalten, skulle få bostäder inom densamma.

Sammanlagda antalet befattningshavare vid anstalten har av kommittén
beräknats till 233. För 145 av dessa befattningshavare skulle enligt kommitténs
förslag beredas bostäder vid anstalten.

Beträffande anstaltens verkstadslokaler har kommittén framhållit, att anstalten
enligt förslaget skulle bliva väl tillgodosedd med dylika lokaler.

En var av sjukvårdspaviljongerna komme sålunda att få två större och eu
mindre arbetssal, avsedda för vävning och annan kvinnlig handslöjd samt i
de för manliga patienter avsedda byggnaderna jämväl för korgmakeri, bastarbeten
in. in., eventuellt även bokbinderi. Vidare funnes verkstadshuset med
tre större och tre mindre arbetslokaler för skrädderi och skomakeri m. m.
Ytterligare funnes smedja med invid denna belägna tvenne mindre verkstadslokaler.
Slutligen skulle en del av vinterstallbyggnaden inredas till snickarverkstad.
medan en större målarverkstad skulle inredas å den nuvarande
gevärsförrådsbyggnadens vind.

Såsom förut antytts, har det befunnits nödvändigt att utvidga vissa av
de befintliga ekonomilokalerna för att bereda anstalten tillräckliga utrymmen
i dessa hänseenden.

Sålunda hava eu del nya bilokaler måst anskaffas för köket. Detta skulle
enligt förslaget ske dels genom eu tillbyggnad på köksgaveln, dels ock
genom mindre tillbyggnader på köksbyggnadens fasader. Den med köksbyggnaden
sammanbyggda stora mathallen skulle, såsom förut antytts, användas
till en stor samlingssal för patienter samt till matsalar för olika personalgrupper.
Därjämte skulle eu trappa upp i samma byggnad erhållas en större
lektionssal.

Vad det sammanbyggda tvätt- och ångpannehuset beträffar, bär det nuvarande,
i tvättflygelns övre våniug befintliga manskapsbadet föreslagits att
borttagas, varigenom samtliga lokaler i denna flygel skulle bliva disponibla
för tvätten. Dessa utrymmen hava beräknats vara i det närmaste tillräckliga
för ändamålet, varför endast eu helt liten tillbyggnad på gaveln föreslagits.

Däremot upptager förslaget en väsentlig utvidgning av ångpannehuset, vars
nuvarande lokaler skulle tagas i anspråk för cisternrum, pUmprum, maskinrum,
'' verkstadsrum och ackumulatorrum. Denna utvidgning av ångpannehuset
har ansetts erforderlig för möjliggörande av centralisering av värmeproduktionen
till eu värme- och ångcentral, avsedd för det stora flertalet
byggnader.

Beträffande det till ångpannehuset hörande kolförrådet innebär det av
kasernkommittén framlagda förslaget eu avsevärd omgestaltning av nuvarande
kolupplagsanordningar, avseende — förutom eu utvidgning av anläggningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 165. 151

— även sådana anordningar, att kolförrådet skulle kunna förvaras helt övertäckt
.

Med avseende å frågorna om värme- och ängproduktion, ångköks- och
maskintvättanläggningar samt vissa ledningar torde — under hänvisning
i övrigt till den ingående utredning, som härutinnan framlagts av ingenjören
Theorell — i detta sammanhang böra framhållas följande:

Uppvärmning av byggnaderna sker för närvarande på följande sätt.

Kasernbyggnaderna, mässbyggnaden, sjukhusbyggnaden samt vakt- och
arrestbyggnaden uppvärmas med lågtrycksånga från i källarvåningarna uppställda
pannor för kokseldning och med i rummen placerade radiatorer.
Kanslihuset har varmvatten system med radiatorer i alla lokaler. Kokinrättningen,
badet och tvätten uppvärmas medelst radiatorer för ånga från högtrycksångpannorna
i ångpanneliuset. Övriga byggnader uppvärmas medelst
kakelugnar eller kaminer.

Beträffande underofficersbostäderna I och III (bostadshus för gift personal)
innebär förslaget, att dessa skulle fortfarande uppvärmas medelst
kakelugnar. I fråga om övriga byggnader har ingenjören Theorell efter övervägande
av olika alternativ förordat en fullständig centralisering av värmeproduktionen
till en värme- och ångcentral, avsedd för hela anstalten med
undantag av nuvarande sjukhusbyggnaden samt vakt- och arrestbyggnaden,
vilka sistnämnda byggnaders pannanläggningar skulle bibehållas men ändras
till varmvattenssvstem.

Beträffande ångköksanläggningen har ingenjören Theorell i sin utredning
utgått ifrån, att de befintliga kokapparaterna i köket skulle kunna i stort
sett bibehållas men dels repareras, dels kompletteras med grytor av mindre
storlekar.

Beträffande maskintvättanläggningen har Theorell funnit de befintliga maskinerna
i allmänhet vara förslitna och böra ersättas med nya. Den befintliga
ångmangeln, som är relativt ny, har dock ansetts fullt användbar.

De utvändiga avloppsledningarna hava redan med nuvarande bvggnadsstorlekar
befunnits vara av för små dimensioner, på grund varav vid starkare
regnflöden i lägre liggande utrymmen uppstå besvärande översvämningar.
För avhjälpande av dessa missförhållanden, för vilka två av kasernbyggnaderna
samt pumprummet i ångpanneliuset äro mest utsatta, upptager förslaget,
bland annat, omläggning av huvudledningen framför de nuvarande kasernbyggnaderna
till bortom mässbyggnaden samt från ångpanneliuset, ävensom
nedläggning vid sidan av huvudavloppsledningen till Vänern av ytterligare
eu avloppsledning, som huvudsakligen skulle träda i funktion vid starkare
regnflöden.

I fråga om de elektriska anläggningarna gäller för närvarande, att elektrisk
kraft levereras av ett enskilt bolag, aktiebolaget Skandinaviska Elektricitetsverk
i Vänersborg, vilket bolag har koncession på dylik leverans till Vänersborgs
stad. Beträffande ordnandet av kraftproduktionen för den nya anstalten
har, såsom förut omnämnts, utredning verkställts av ingenjören
Magnusson, som därvid framlagt vissg, alternativa förslag. Utredningen
synes visa, att det vore ekonomiskt fördelaktigt, att anstalten icke enligt nu
gällande priser toge den elektriska energin från nämnda elektricitetsverk
utan att anstalten finge sin egen kraftstation. Härför erforderliga lokaler
äro upptagna i förslaget till ångpanne- och maskinhus. Med hänsyn till att
frågan om energileverans från elektricitetsverket enligt andra villkor än de
nu gällande upptagits till utredning, har kommittén emellertid ansett det
v&ra lämpligast, att definitiv ståndpunkt till förslaget om anordnande av
kraftstation vid anstalten icke fattas, förrän denna utredning blivit avslutad.

152

Kungl. Maj:ts proposition nr IH5.

Kostnaderna för etablissementets apterande till sinnessjukanstalt enligt
kasernkommitténs förslag hava beräknats till sammanlagt 3,062,000 kronor.

Följande tablå utvisar, liuru dessa kostnader fördela sig på de olika
slagen av arbeten:

Kronor.

Nybyggnadsarbeten.......................................................................... 474,080: 70

Ombyggnadsarbeten ......... 1,406,769:30

Värmeledning samt invändiga vatten- och avloppsledningar ...... 750,500: —

Utvändiga gas-, vatten- och avloppsledningar .............................. 47,000: —

Elektriska installationer .................................................................. 157,000: —

Anordnande av promenadgårdar och stängsel .............................. 53,000: —

Oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll ................................. 173,650: ■—

Summa kronor 3,062,000: —

Fördelade på de olika byggnaderna och anläggningarna te sig kostnads -

beloppen på följande sätt:

Kronor

Sjukvårdspaviljong I .......................................................................... 511,850

II ......................................................................... 518,850

III ........................................................................... 527,550

Förvaltningsbyggnaden.......................................................................... 117,800

Sköterskehus (sjukhuset)...................................................................... 45,100

Bostadshus för gift personal (underofficersbyggnaden I).................. 12,000

Sköterskehus (underofficersbyggnaden II) ......................................... 36,450

Bostadshus för gift personal (underofficersbyggnaden III).............. 16,000

Kyrksals- och personalbyggnaden......................................................... 63,650

Portvakts- och personalhus .................................................................. 39,750

Personal- och verkstadshus .................................................................. 18,500

Verkstad.................................................................................................. 7,700

Köksbyggnaden .................................................................................... 253,600

Tvätt- och ångpannehuset................................................................... 447,500

Garage och snickarverkstad...................................... 28,750

Kapell och obduktionsbyggnad............................................................ 28,950

Utvändiga elektriska ledningar ........................................................•.... 2,500

Utvändiga kulvertledningar ............................................................... 102,850

Utvändiga gas-, vatten- och avloppsledningar ................................... 47,000

Promenadgårdar ................................................................................... 44,000

Inhägnad (ändringar av befintligt stängsel samt nytt trådstängsel

vid västra delen av tomtområdet) ................................................... 9,000

Extra uppvärmningsanordning för bad med torkar i de tre sjirk vårdspaviljongema.

............................................................................. 9,000

Oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll ............... 173,650

Ramma kronor 3,062,000

Då anstalten är avsedd för 849 patienter, skulle anläggningskostnaden
per vårdplats enligt kasernkommitténs förslag utgöra 3,606 kronor. Under
erinran att kostnaderna för Strängnäs hospital uppgått till i det närmaste

11,000 kronor per vårdplats och kostnaderna för Hälsingborgs hospital till
cirka 9,200 kronor per vårdplats, har kommittén framhållit, att man genom
att taga ifrågavarande kasernetablissement i anspråk för sinnessjukvården
således skulle erhålla ett mycket stort antal nya vårdplatser till ett pris, som

153

Kungl. Maj: ta proposition nr 16~>.

icke på långt når uppginge till halva kostnaden för ett nyuppfört hospital
av motsvarande storlek.

Under åberopande av vad i förevarande framställning anförts samt med
hänvisning till vad kommittén i förberörda skrivelse den 12 februari 1927
till chefen för försvarsdepartementet framhållit rörande nödvändigheten av
att genom statens försorg låta anordna nya platser för vård av sinnessjuka
och vissa sinnesslöa har kasernkommittén hemställt — förutom om godkännande
för statens del av den med Vänersborgs stad ingångna överenskommelsen
i anledning av regementsförläggningens upphörande —

dels, i fråga om det framtida användandet av det ledigblivande kasernetablissementet
i Vänersborg, att detsamma måtte i huvudsaklig överensstämmelse
med de av ingenjören Cederström utarbetade ritningarna omändras
till en anstalt för vård av sinnessjuka ävensom vissa sinnesslöa;

dels ock, därest kasernetablissementets utnyttjande för ifrågavarande ändamål
vunne godkännande, att kasernetablissementet, vilket för närvarande
står under arméförvaltningens vårdnad, måtte tillika med de markområden,
som enligt kommitténs förslag skulle tillhöra sjukvårdsanstalten, från och
med den 1 juli 1928 överflyttas till medicinalstyrelsens ämbetsförvaltning.

Genom remiss den 19 oktober 1927 har Kungl. Maj :t anbefallt medicinalstyrelsen
att, efter byggnadsstyrelsens hörande, avgiva utlåtande över kasernkommitténs
ifrågavarande förslag. I anledning härav har byggnadsstyrelsen
till medicinalstyrelsen inkommit med ett den 17 november 1927 dagtecknat
utlåtande, vilket avgivits efter förhandlingar med medicinalstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen anför i nämnda utlåtande rörande vissa av de i förslaget
upptagna byggnaderna huvudsakligen följande:

SjuJcvårdspamljongerna. I samråd med medicinalstyrelsen hade undersökts
möjligheten att kunna inskränka ombyggnadsarbetena inom de tre kasern
byggnaderna. Dessa undersökningar hade givit vid handen, att byggnaderna
skulle kunna godtagas för sitt ändamål utan några tillbyggnader och med
jämförelsevis obetydliga ombyggnadsarbeten. Enligt förslaget hade i mittpartiet
inrättats en stor trappa med hiss, som förmedlade mattransporten
och trafiken till promenadgårdarna. Denna nya trappa syntes icke vara
erforderlig. För att erhålla nio enskilda rum på varje flygel hade tillbyggnader
föreslagits. Det syntes emellertid, som om en sådan minskning av
sängantalet skulle kunna göras, att dessa tillbyggnader kunde uteslutas och
behövliga enkelrum anordnas inom den befintliga byggnaden i de föreslagna
vaksalarna. Antalet patienter på varje avdelning skulle visserligen härigenom
minskas något, men det vore även att märka, att å ritningarna angivits eu
beläggning å vaksalarna, som i verkligheten icke kunde genomföras.

Genom dessa ändringar skulle för varje kasernbyggnad kunna göras eu
besparing i byggnadskostnaderna av 104,000 kronor.

Förvaltningsbyggnaden. Trots de svårigheter, som givetvis vore förbundna
med inredande av överläkarbostad i mässlokalerna, syntes dock förbättringar
kunna göras i planläggningen. Yissa förbättringar borde även verkställas i
underläkarens bostad. Från medicinalstyrelsens sida hade vidare framhållits
såsom önskvärt, att av sistnämnda bostads sex rum två kunde avskiljas till
en dubblett.

Kasern kommittén» hemställan.

Yttranden
över kasernkommitténs

förslag.

Byggnads styrchrri.

1927 års
besparingsnämnd.

154 Kungl. Maj:ts proposition nr lfi5.

S ko
vissa svårigheter att inreda det gamla sjukhuset till sköterskerum. Vissa
rum hade även erhållit olämplig form och storlek och olämpliga ingångar.
Förbättringar syntes härutinnan och i vissa övriga avseenden otvivelaktigt
kunna göras vid förslagets utarbetande.

Kyrksals- och personalbyggnaden. De i källarvåningen av denna byggnad
belägna bagerilokalerna med sin dåliga belysning kunde icke anses lämpliga
för ändamålet

Köks byggnaden. Sedan av den stora manskapsmatsalen (mathallen) vissa
partier uppdelats till matsalar för olika befattningshavare, återstode en avsevärd
del, som föreslagits att användas till festsal. Som den nu vore utformad,
vore emellertid denna sal icke tilltalande, och frågan om anordnande
av festsal borde vid förslagets ytterligare bearbetning upptagas till förnyad
prövning.

Portvakts- och personalhus. Kostnaderna för de föreslagna ändringsarbetena,
föga understigande kostnaden per eldstad för nybyggnad, måste anses så
höga, att det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida det vore ekonomiskt
tillrådligt att vidtaga de föreslagna förändringarna av byggnaden, så mycket
mer som de erhållna bostadsrummen icke kunde sägas bliva fullt tillfredsställande.

Vad angår kostnaderna för etablissementets omändring har byggnadsstyrelsen
med anledning av kasernkommitténs beräkningar härutinnan anfört
följande:

Totalkostnaden för kasernetablissementets omändring till hospital för 849
patienter hade beräknats till 3,062,000 kronor, vilket motsvarade 3,606 kronor
per patient. Patientantalet syntes emellertid med hänsyn till den påpekade
allt för höga beläggningen å vaksalarna böra minskas med 54 till 795, varvid
kostnaden per patient ökades till omkring 3,850 kronor.

Etablissementet hade uppförts under åren 1913—1917 för eu kostnad av
omkring 2,665,000 kronor och befunne sig i gott skick. Med avskrivning av
20 % i förslitning, motsvarande 2 % per år, skulle byggnadernas värde nu
kunna uppskattas till 2,132,000 kronor. Efter omändringen till sinnessjukanstalt
skulle anläggningen sålunda hava ett värde av 2,132,000 -f 3,062,000 kronor
eller 5,194,000 kronor, vilket motsvarade omkring 6,500 kronor per patient.

Genom de av byggnadsstyrelsen föreslagna ändringarna beträffande kasernbyggnaderna
skulle eu besparing kunna göras av 312,000 kronor. Vidare
syntes kostnaderna i allmänhet vara något högt beräknade, varför en nedsättning
med ytterligare 125,000 kronor kunde anses möjlig. De beräknade
kostnaderna, 3,062,000 kronor, skulle alltså kunna minskas med sammanlagt

437,000 kronor till 2,625,000 kronor. Sedan genom av byggnadsstyrelsen
föreslagna ändringar inom själva kasernerna patientantalet reducerats från
795 till 750, motsvarade anläggningens nuvarande värde jämte ombyggnadskostnaderna
(2,132,000 + 2,625,000 = 4,757,000 kronor) eu kostnad per patient
av omkring 6,300 kronor.

Slutligen har byggnadsstyrelsen framhållit, att i föreliggande kostnadsberäkningar
icke inginge kostnader för kasernområdets iordningsställände
för sitt nya ändamål.

Sedan byggnadsstyrelsens omförmälda utlåtande avgivits, har Kungl. Maj:t
genom beslut den 24 november 1927 anbefallt 1927 års besparingsnämnd
att avgiva utlåtande över det av kasernkommittén framlagda förslaget rörande
kasernetablissementets omändring. Samtidigt förordnades, att med avgi -

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

vändet av medicinalstyrelsens utlåtande i ärendet skulle anstå, intill dess
besparingsnämnden yttrat sig.

I sitt den 23 december 1927 dagtecknade utlåtande liar besparingsnämnden
till eu början rörande förslaget framfört vissa allmänna anmärkningar
av följande innehåll:

Vid besök å kasernetablissementet hade nämnden funnit, att de olika
anläggningarna med smärre undantag befunne sig i mycket gott stånd.
Underhållet syntes icke vara i nämnvärd mån eftersatt. Med hänsyn härtill
hade nämnden funnit, att avsevärda besparingar kunde göras genom att
icke på målning, avfärgning av yttre väggar och dylikt nedlägga större kostnader
än som vore verkligen erforderligt. Det förefölle nämnden, som om
man vid kostnadsberäkningarnas upprättande i allmänhet utgått från, att då
kasernerna efter ombyggnadens avslutande toges i anspråk såsom sinnessjukanstalt,
denna skulle framstå såsom eu praktiskt taget ny anläggning.
Besparingsnämnden ansåge däremot, att man i stort sett ej borde ställa
större krav på byggnaderna i fråga än att de vid nämnda tidpunkt borde
vara i samma skick, som om de redan förut använts för hospitalsändamål
och därunder normalt underhållits. Givet vore emellertid, att eu upprustning
i samband med omändringarna i många fall kunde vara ekonomiskt
motiverad. Men det saknades enligt nämndens mening skäl att endast
av den anledningen, att exempelvis nya befattningshavare avlöste dem.
som hittills bott i tjänstebostäderna, större kostnader nedlades för byggnadernas
inredning och underhåll än som vid fortsatt användning för försvarsändamål
skulle kommit ifråga.

För att kunna närmare bedöma kasernkommitténs kostnadsberäkningar
hade besparingsnämnden låtit eu byggmästare i Vänersborg, som utfört ett
flertal byggnader i staden och som åtföljt nämnden vid besiktning av kasernetablissementet,
utföra en överslagsberäkning av kostnaderna för de utav
kommittén föreslagna omändringarna å en del mindre byggnader. Utan att
tillmäta dessa beräkningar någon avgörande betydelse hade dock besparingsnämnden
funnit desamma giva viss ledning, liksom de i övrigt bestyrkt
riktigheten av det utav byggnadsstyrelsen gjorda uttalandet, att kostnaderna
i allmänhet syntes vara något högt beräknade.

Beträffande de särskilda byggnaderna och anläggningarna har besparingsnämnden
förordat vissa ändringar i kasernkommitténs förslag. Dessa ändringar
hava antytts med röd påteckning å de till ärendet hörande ritningarna.
Vidare har i en vid nämndens utlåtande fogad promemoria lämnats
eu mera detaljerad redogörelse för berörda ändringsförslag samt för de besparingar,
som vid desammas genomförande beräknats uppstå. I nu angivna
hänseenden tillåter jag mig hänvisa till ritningarna och handlingarna. Jag
ber däremot att här få i huvudsak återgiva vad nämndens utlåtande innehåller
rörande olika byggnader och anläggningar. I

I fråga om sjukvårdspaviljongcrna har nämnden yttrat, att dessa borde.
på sätt byggnadsstyrelsen förordat, utföras utan tillbyggnader. Genom vissa
ändringar i avseende å rumsindelningen såväl i de nuvarande flygelutbyggnaderna
som i mittelpartiet kunde beläggningen ökas till i varje sjukhuspaviljong
26(5 patienter, därav 24 i enkelrum och 54 å övervakningssal.

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Emellertid har besparingsnämnden ansett, att ett ytterligare patientantal
kunde inläggas i paviljongerna. Nämnden, som härvid syftat på möjligheten
att använda ett av de tilltänkta dagrummen i varje våning till sovsal, anför
härutinnan, att genom ändringar beträffande klosett- och tvättanordningarna
avsevärda utrymmen bleve frigjorda för dagrumsändamål, i följd varav enligt
nämndens mening ett av dagrummen i varje våning i stället kunde beläggas
såsom sovsal för 12 patienter. På nu antydda sätt utvunnes 48 platser i
varje paviljong.

Det sammanlagda antalet patienter skulle sålunda enligt nämndens förslag
bliva (3 X 266 + 3 X 48) 942 mot 849 enligt kasernkommitténs och 750
enligt byggnadsstyrelsens förslag.

De kostnadsbesparingar, som besparingsnämndens förslag skulle medföra,
hava beräknats bliva något större än enligt byggnadsstyrelsens beräkning
eller 345,600 kronor för samtliga paviljonger.

Beträffande förvaltningsbyggnaden har nämnden på anförda skäl ansett, att
förslaget borde i sin helhet omarbetas.

Med avseende å vissa av de byggnader, som enligt förslaget avsetts till
personalbostäder och samlingslokaler m. in., innehåller nämndens utlåtande i
huvudsak följande:

Sjukhusets omändring till shöterskehus mötte vissa svårigheter med hänsyn
till de nuvarande rummens storlek, fönsterindelning o. s. v. För vissa
rum borde sökas en bättre rumsindelning än den i kommitténs förslag ingående.
Ur besparingssynpunkt påpekades särskilt, att i denna byggnad
icke borde göras ominredningar i större utsträckning än som vore strängt
nödvändigt, detta med hänsyn till att eljest upprivning av mattor samt ommålning
av väggar och tak måste ske för betydande kostnader. Ur nämnda
synpunkter borde sålunda i stället för garderober i vissa rum insättas rymliga
klädskåp. De kostnadsbesparande åtgärder, som besparingsnämnden
förordade, jämte begränsning i övrigt av ändringarna hade beräknats medföra
en kostnadsminskning av 9,600 kronor.

I fråga om IcyrTcsäls- och personalbyggnaden ansåge besparingsnämnden ombyggnadsplauen
böra omarbetas.

Beträffande det i källarvåningen av sistnämnda byggnad inlagda bageriet
ansåge besparingsnämnden i likhet med byggnadsstyrelsen, att detta ej borde
bibehållas för sådant ändamål. Att inreda nytt bageri i annan byggnad
borde ej heller ifrågakomma. Enligt vad för besparingsnämnden uppgivits,
hade fråga väckts om utvidgning av bageriet vid det närbelägna hospitalet
å Restad. Onskligt vore, att en sådan utvidgning kunde tilltagas så, att
bageriet jämväl kunde tillgodose åtminstone eu väsentlig del av det nya
hospitalets brödbeliov, vilket i så fall i övrigt finge täckas genom inköp.
Denna fråga krävde emellertid ytterligare utredning.

Den bostadsbyggnad för gift personal, som skulle erhållas i den nuvarande
underofficersbyggnaden I, syntes icke behöva draga så stor kostnad för reparationer,
som av kommittén beräknats. Enligt besparingsnämndens uppskattning
syntes här kunna göras en besparing å 5,400 kronor. Emellertid syntes
det vara lämpligt att såsom ersättning för vissa ■— på sätt i det följande
omförmäles — ur ombyggnadsprogrammet av besparingsnämnden uteslutna
personalrum i portvaktsbyggnaden inreda bostadsrum för ogift personal i

1Ö7

Kungl. Maj:ts proposition nr ltiö.

befintliga envåningsflyglar till nu ifrågavarande bostadslius. Kostnaden härför,
inberäknat uppförandet av särskild vedbod, hade beräknats till 13,500
kronor, vilket belopp borde avdragas å besparingen å omändringen av portvaktsbyggnaden.

Förslaget rörande den bostadsbyggnad för sköterskor, vartill underofficersbyggnaden
II skulle omändras, hade ej givit nämnden anledning till några
erinringar av större betydelse. Genom förenklad inredning samt minskad
omfattning av målning och tapetsering in. m. borde emellertid eu besparing
på denna byggnad å cirka 6,000 kronor kunna vinnas.

Den av byggnadsstyrelsen framförda kritiken mot förslaget att ombygga
vakt- och arrestbyggnaden till portvakts- och personalbyggnad hade besparingsnämnden
funnit äga fog. Nämnden hade för sin de! ansett, att inga andra
ändringar borde vidtagas i denna byggnad än att i norra delen av huset inreddes
en portvaktslägenhet om kök och två rum, varav det ena tillika skulle
vara vaktrum. Besparingen bleve enligt nämnden cirka 28,750 kronor.
Denna besparingssiffra borde emellertid rätteligen minskas med de förut
berörda kostnaderna för inredande av enkelrum i nuvarande underofficersbyggnad
I jämte byggande av vedbod för den dit förlagda personalen.
Nettobesparingen bleve alltså 15,250 kronor.

Beträffande tvätt- och ängpannehuset har nämnden anfört huvudsakligen
följande:

Yad själva tvättinrättningen anginge, hade denna redan eu kapacitet av
700 kilogram tvätt om dagen eller ungefär vad som syntes motsvara den
framtida tvättkvantiteten. Under sådana förhållanden borde omändringen
begränsas till det strängt nödvändiga. Då för närvarande tvättinrättningen
upptoge allenast övervåningen, medan undervåningen helt vore använd såsom
badinrättning, syntes för tvättinrättningen kunna avses betydligt mindre
utrymme än förslaget angåve.

Vid en sådan lösning borde tvättstugan bibehållas i våningen eu trappa
upp. För transport av tvätt mellan våningarna syntes patienter kunna användas,
varför den av kasernkommittén föreslagna hissen borde utgå.

Tvättmaskinerna kunde, på sätt i nämndens promemoria närmare augåves,
bibehållas i huvudsaklig omfattning.

Besparingen å tvätthuset enligt nämndens förslag kunde beräknas till omkring
43,000 kronor.

Den stora omgestaltning av de till nämnda byggnad hörande kolupplagsanordningarna,
som kommittéförslaget innebär, har besparingsnämnden ansett
sig icke böra tillstyrka. Kostnaderna för kolupplagsanordningen hava därför
enligt besparingsnämndens förslag beräknats kunna minskas med cirka

32,000 kronor. Sammanlagda besparingen å tvätt- och ängpannehuset skulle
alltså uppgå till 75,000 kronor.

Vidkommande köksbyggnaden har nämnden yttrat bland annat följande:

Den nuvarande köksbyggnaden hade enligt förslaget bibehållits men utökats,
särskilt med betydande källarlokaler. Det syntes besparingsnämnden.
att de föreslagna utbyggnaderna å köksflygelns fasader för utlämning och
diskrum borde kunna bortarbetas. Beträffande bilokalernas anordnande
borde vid detaljbearbetningen tagas under övervägande, om ej med tillämpande
av erfarenheterna från motsvarande omläggningar vid de blivande
sinnesslöanstalterna i Sala och Örebro ytterligare kostnadsbesparingar kunde
vinnas. Även vissa andra jämkningar i planen syntes i besparingssyfte kunna
vidtagas.

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Vad härefter angår den föreslagna omändringen av nuvarande vinterstallet
till kapell och obduktionshyggnad samt garage och snickarverkstad har nämnden
ansett kunna genom vissa närmare angivna omläggningar göras besparingar
å 8,000, respektive 6,000 kronor.

Beträffande slutligen kostnaderna för omändringsarbetena uppgå de av
besparingsnämnden beräknade, i det föregående angivna besparingarna till
följande belopp:

Kronor

å sjukvårdspaviljongerna ....................................................................... 345,600

» sköterskebyggnaden ............................................................................. 9,600

» bostadsbyggnad (I) för gift personal..... ............................................ 5,400

» » (II) » sköterskor ..................................................... 6,000

> portvakts- och personalbyggnad ........................................................ 15,250

» tvätt- och ångpannehus (inklusive kolgård) ...................................... 75,000

» kapell och obduktionsbyggnad ........................................................... 8,000

» garage och snickarverkstad.................................................................. 6,000

Summa kronor 470,850

Härtill kommer, att för vissa byggnader — förvaltningsbyggnaden, personalbyggnaden
med samlings- och kyrksal samt köksinrättningen — besparingar
av nämnden förutsatts kunna ske, ehuru på utredningens dåvarande
stadium bestämda ändringsförslag ej kunnat av nämnden framläggas. Besparingsnämnden
har förklarat sig anse, att en minskning av kostnaderna
för dessa byggnader med sammanlagt åtminstone 25,000 kronor skulle vara
möjlig, om vid den erforderliga omarbetningen av planerna för dessa byggnader
besparingssynpunkterna vederbörligen beaktades. I

I likhet med byggnadsstyrelsen har besparingsnämnden vidare ansett
kostnadsberäkningarna överhuvudtaget vara väl höga. Med stöd jämväl av
de upplysningar, som inhämtats på platsen, har nämnden fördenskull ansett
sig kunna förorda en nedräkning av de beräknade egentliga byggnadskostnaderna
med 6 procent eller med ett belopp av cirka 90,000 kronor. Härvid
har nämnden emellertid framhållit, att de faktiska byggnadskostnaderna i ej
ringa mån torde bliva beroende av det sätt, på vilket ifrågavarande ombyggnadsarbeten
anordnades. Det syntes nämnden vara önskligt, att arbetena
uppdelades i partier, så att möjlighet bereddes även för firmor på
platsen eller i närheten därav att deltaga i tävlan om utförandet av åtminstone
vissa delar av ombyggnadsföretaget. Då alltså härigenom kretsen av
de byggnadsfirmor, som kunde komma att konkurrera, skulle bliva avsevärt
utökad, borde utsikterna att erhålla lägre byggnadspriser väsentligt ökas.
Detta’ påpekande gäller, framhåller nämnden, givetvis icke endast kasernbyggnaderna
i Vänersborg utan även andra liknande ombyggnadsföretag.

Även beträffande ledningar för vatten och värme har nämnden funnit eu
nedräkning av kostnaderna kunna ske, förslagsvis med i runt tal 45,000
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

159

I kasernkommitténs kostnadsberäkning hava, såsom förut omnämnts, oförutsedda
utgifter, ritningar och kontroll upptagits till 173,650 kronor. Besparingsnämnden
har ifrågasatt en i förhållande till förut angivna kostnadsminskningar
proportionell nedsättning av denna post eller med omkring

36,000 kronor.

Den sammanlagda kostnadsminskningen skulle sålunda enligt besparingsnämnden
— frånsett den eventuella besparingen å 25,000 kronor å förvaltnings-
m.fl. byggnader — uppgå till omkring (470,850 + 90,000 + 45,000 -f 36,000)
641,850 eller i runt tal 642,000 kronor, och totalkostnaden för anstaltens inrättande
skulle alltså bliva i runt tal 2,420,000 kronor, vilket belopp med
det av nämnden beräknade patientantalet av 942 skulle innebära eu kostnad
per patient av 2,570 kronor.

Besparingsnämnden har till slut framhållit, att på grund av den begränsade
tid, som stått till nämndens förfogande för behandling av förevarande
ärende, kostnadsberäkningarna givetvis måste vara rent approximativa.
Nämnden anser ingalunda osannolikt, att ytterligare besparingar utöver de
angivna skulle kunna genomföras, sedan de olika detaljerna hunnit närmare
prövas.

Sedan besparingsnämndens utlåtande överlämnats till medicinalstyrelsen
för att tagas i övervägande vid fullgörande av styrelsens uppdrag att avgiva
utlåtande över kasernkommitténs förslag, har medicinalstyrelsen den 27 januari
1928 avgivit dylikt utlåtande.

Styrelsen anför i utlåtandet till en början, att styrelsen tagit i övervägande
kasernkommitténs förslag till omändring av kasernetablissementets
byggnader för sjukvårdsändamål samt besparingsnämndens yttrande i ärendet.
Vid överläggningarna angående de egentliga byggnadsarbetena förklarar sig
styrelsen därvid hava samarbetat med representanter för byggnadsstyrelsen
och kasernkommittén, varvid från byggnadsstyrelsen deltagit intendenten
O. Hökerberg samt från kasernkommittén professorn Petréu och ingenjören
Cederström.

Med anledning av de anmärkningar, som styrelsen ansett sig böra göra
mot de olika förslagen i vissa hänseenden, har Cederström i enlighet med
av styrelsen gjorda anvisningar den 20 januari 1928 omarbetat vissa av ritningsförslagen.
De sålunda utarbetade nya ritningarna hava försetts med
beteckningen »Kungl. Medicinalstyrelsen» och bifogats styrelsens utlåtande.
Approximativa kostnadsberäkningar rörande de utarbetade ändringsförslagen
hava jämväl verkställts genom Cederströms försorg. Mot dessa beräkningar,
som likaledes fogats vid styrelsens utlåtande, har styrelsen förklarat sig icke
hava något att erinra.

Under hänvisning till nämnda ritningar och handlingar har styrelsen i
utlåtandet lämnat en redogörelse för de huvudsakliga ändringar av kasernkommitténs
förslag, som styrelsen ansett sig böra tillstyrka. I anslutning till
denna redogörelse ber jag att få angiva den huvudsakliga innebörden av
det förslag, som medicinalstyrelsen förordat.

styr elsen.

160

Kungl. Majits proposition nr 165.

Sjukvårdspaviljongerna.

De av kasernkommittén föreslagna tillbyggnaderna har medicinalstyrelsen
ansett icke böra komma till utförande med undantag av två mindre sådana,
som på grund av styrelsens i det följande omförmälda förslag om slopande
av den i byggnadernas mittparti föreslagna stora trappan skulle bliva erforderliga
för de till källan aningen förlagda utgångarna till promenadgårdarna.
Ritningarna hava ändrats i enlighet härmed.

Vidare har, i enlighet med vad byggnadsstyrelsen ifrågasatt, det ena av
de båda föreslagna undersöknings- och samtalsrummen i varje våning förändrats
till sovrum, dock med plats för 4 patienter. Därjämte hava enkelrum
anordnats inom nuvarande byggnadskropp invid de föreslagna vaksalarna i
stället för i särskilda tillbyggnader.

I likhet med byggnadsstyrelsen har styrelsen även ansett den föreslagna
stora trappan i mittpartiet vara obehövlig. Den liar därför slopats, och de
nu på detta utrymme belägna toaletterna hava bibehållits, dock avdelade
med en vägg, varigenom erhållits en toalett för varje sjukvårdsavdelning.

Med hänsyn till byggnadernas höjd och det stora antal patienter, som
skulle inrymmas i dessa byggnader, har styrelsen ansett två hissar erforderliga.
I stället för den i förslaget upptagna hissen i mittpartiet hava därför
vid de båda befintliga trappuppgångarna anordnats varu- och personhissar.
Dessa skulle neddragas till källaren och föras upp till vindsvåningen.

Det av medicinalstyrelsen förordade förslaget beträffande sjukvårdspaviljongerna
har — med utgångspunkt från de av kommittén beräknade grundpriserna
— beräknats medföra en kostnadsminskning i förhållande till
kasernkommitténs förslag av 236,400 kronor.

Platsantalet uti ifrågavarande byggnader skulle med iakttagande av de
utav styrelsen gjorda ändringarna i kasernkommitténs förslag bliva 822.

Med anledning av besparingsnämndens förslag att i varje våning av sjukvårdspaviljongerna
ett av de tilltänkta dagrummen skulle användas till sovsal,
varigenom ett större platsantal skulle vinnas, har medicinalstyrelsen erinrat,
att styrelsen redan i sina i det föregående återgivna utlåtanden angående
förändring av trängkårskasernerna i Sala och Örebro till anstalter för asociala
imbecilla avstyrkt liknande, av besparingsnämnden då framlagda förslag,
under framhållande bland annat av vikten utav att tillräckligt utrymme
funnes, detta framför allt för undvikande av onödiga friktioner och konfliktanledningar.
Är detta — yttrar styrelsen — nödigt i fråga om sådana anstalter
som de föreslagna sinnesslöanstalterna i Sala och Örebro, så gäller det i ännu
högre grad nu ifrågavarande anstalt, som är avsedd huvudsakligen för vård av
sinnessjuka. Medicinalstyrelsen framhåller i detta avseende vidare, att det
givetvis ofta skulle leda till störande uppträden att verkställa framdukning
och servering av maten i ett rum, som är uppfyllt av patienter, somliga
sysselsatta med enklare arbeten såsom bandvävning, drevplockning m. m.
Den av nämnden föreslagna anordningen måste därför, enligt styrelsen,
anses mycket olämplig. Medicinalstyrelsen förklarar sig också städse vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

161

nyanläggningar av hospital hava som ett oeftergivligt villkor uppställt fordran
på särskiljande av mat- och dagrum i hospitalens olika avdelningar. I de
nn befintliga statsanstalterna för sinnessjuka — även de gamla omoderna —
äro enligt styrelsen sådana anordningar vidtagna, att dukning och servering
av maten kunna ske, utan att patienterna därunder vistas uti matlokalerna
eller i bredvidliggande sovsalar.

Styrelsen har av nu angivna skäl förklarat sig vilja inlägga en kraftig
gensaga mot besparingsnämndens förslag i här berörda hänseende.

Förval tning sbyggnaden.

Sysslomanskontoret har, i enlighet med vad byggnadsstyrelsen ifrågasatt,
förlagts till byggnadens bottenvåning, varvid nytt arkiv inretts genom avskiljande
av ett utrymme från ett lämpligt rum. I våningen eu trappa upp,
dit sysslomanskontoret enligt kasernkommitténs förslag skulle förläggas,
hava i stället inretts vissa personalrum. Direktionens sammanträdesruin
har utgått, då överläkarexpeditionen ansetts kunna användas för direktion ssamman
trädena.

I våningen två trappor upp, avsedd för överläkarens bostadsvåning, hava
av byggnadsstyrelsen ifrågasatta förbättringar i planläggningen vidtagits.

Den till tredje våningen förlagda bostaden för en hospitalsläkare har,
i enlighet med vad byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden påyrkat, för
ändrats så, att två rum eventuellt kunna avskiljas från bostaden för att
användas såsom dubblett för annan befattningshavare.

För sysslomannen har i kasernkommitténs förslag icke beräknats någon
bostad, utan kommittén har förutsatt, att sysslomannen skulle vara boende
utom anstalten. Styrelsen har emellertid ifrågasatt lämpligheten av eu
dylik anordning på grund av de mångahanda och omfattande göromål.
som tillhöra hans tjänst. Under byggnadsarbetenas utförande torde, anser
medicinalstyrelsen, möjlighet förefinnas till sådan ändring i planen, att bostad
må kunna beredas för sysslomannen, därest sådan ändring skulle visa
sig behövlig. Denna ändring har ansetts ej kräva ökning av anslaget.

Beträffande förvaltningsbyggnaden har medicinalstyrelsens förslag beräknats
innebära en kostnadsminskning i förhållande till kasernkommitténs förslag
av 15,000 kronor.

Sfcöterslcehuset (nuvarande sjukhuset).

Denna byggnad har erhållit en enligt medicinalstyrelsens förmenande förbättrad
rumsdisposition. I vissa rum hava, såsom besparingsnämnden föreslagit,
garderober borttagits för att ersättas med lösa skåp.

Med anledning av ett uttalande av besparingsnämnden att i rum, där
vattenledning ej redan införts, sådan ej heller behövde inledas, har medicinalstyrelsen
förklarat, att i rum för översköterskor och befattninghavare av
högre grad tvättställ borde anordnas; om ledningar därtill ej funnes, borde
sådana framdragas.

De av medicinalstyrelsen föreslagna ändringarna i denna byggnad hava
beräknats medföra en besparing av 2,000 kronor i jämförelse med kostnaderna
enligt kasernkommitténs förslag.

Bihan g till riksdagens protokoll 1028. 1 sand. 130 haft. (Nr 165.) i08,55i2S 11

162

Kwngl. Maj:ts proposition nr 165.

Kyrksals- och personalbyggnaden.

Ritningarna till clenna byggnad hava omarbetats i huvudsaklig överensstämmelse
med av byggnadsstyrelsen framställda förslag, varvid samlingslokalerna
för personal även erhållit en lämpligare förläggning.

I likhet med byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden har medicinalstyrelsen
ansett, att det i denna byggnad befintliga bageriet icke bör bibehållas
såsom sådant. Medicinalstyrelsen anför härutinnan, att den för anstalten
behövliga bakningen med fördel syntes kunna utföras vid det närbelägna
hospital å Restad. En sådan anordning syntes dess lättare nu kunna
genomföras, som detta hospitals bakugn vore utbränd och måste ersättas
med en ny. Vid den då behövliga förändringen av bageriet kunde hänsyn
lätteligen tagas därtill, att detsamma borde förse jämväl nu ifrågavarande
anstalt med erforderligt bröd. Denna fråga tarvade emellertid ytterligare
utredning, vilken dock icke behövde förhindra förevarande förslags framläggande
för 1928 års riksdag. Utredningen syntes kunna verkställas så, att
förslag i ämnet kunde framläggas för 1929 års riksdag.

Medicinalstyrelsens förslag beträffande denna byggnad innebär vissa
kostnadsbesparande förenklingar, men då en del nya bostadsrum inlagts i
bottenvåningen, har någon kostnadsminskning för byggnaden i dess helhet
icke beräknats uppkomma.

Bostadshus för gift personal i underofficersbyggnaden I.

Besparingsnämndens förslag att såsom ersättning för vissa ur ombyggnadsprogrammet
av nämnden uteslutna personalrum i portvaktsbyggnaden inreda
de till underofficersbyggnaden I hörande envåningsflyglarna, nu innehållande
mat- och vedbodar, till bostadsrum för ogift personal har medicinalstyrelsen
ansett sig icke kunna biträda, då en dylik förändring på grund av dessa
flyglars dåliga beskaffenhet skulle draga alltför stora kostnader.

Medicinalstyrelsens förslag innebär icke några förändringar i ombyggnadsplanen
beträffande förevarande byggnad, men genom vissa begränsningar i
reparationsarbetenas omfattning har beräknats uppstå en besparing av 3.700
kronor.

Bostadshus för sköterskor i underofficersbyggnaden II.

Genom viss ändring och begränsning i reparationsarbetenas omfattning
har beräknats uppstå en besparing av 5,000 kronor i förhållande till kasernkommitténs
kostnadsberäkning.

Bostadshus för gift personal i underofficersbyggnaden III.

Beträffande denna byggnad har styrelsen icke gjort någon ändring uti
kasernkommitténs förslag. Genom viss begränsning i omfattningen av reparationsarbeten
har emellertid här räknats med en besparing av 4,400 kronor.

Bortvakts- och personalhuset.

Medicinalstyrelsen har funnit det vara lämpligast, att bottenvåningen nu
i sin helhet inredes, dock med iakttagande av vissa utav styrelsen enligt de
omarbetade ritningarna föreslagna förändringar. Yåningen en trappa upp
skulle däremot icke underkastas några ändringsarbeten.

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Medicinalstyrelsens förslag bär beträffande denna byggnad beräknats medföra
eu kostnadsminskning av 18,000 kronor i jämförelse med kasernkommitténs
förslag.

Det må i detta sammanhang omnämnas, att enligt medicinalstyrelsens
förslag bostäder inom anstalten skulle beredas för sammanlagt 140 befattningshavare
mot 145 enligt kasernkommitténs förslag. Totala personalantalet har
av medicinalstyrelsen beräknats till 215 mot av kommittén beräknade 233
befattningshavare.

Tvätt- och ångpannehuset.

Yid behandling av denna byggnad omnämner medicinalstyrelsen, att under
de senare åren vid en del hospital tvättavdelningarna omändrats och moderniserats,
därvid tillämpats den principen, att tvättlokalerna sammanförts
till eu våning, varigenom besparing av arbetskraft kunnat vinnas. Styrelsen
anför, att det hade varit önskligt att så kunnat ske även här, men på grund
av de lokala förhållandena hade detta icke varit möjligt.

Enligt det av styrelsen nu omarbetade förslaget har emellertid den befintliga
ångmangeln nedflyttats till bottenvåningen, till följd varav den föreslagna
tillbyggnaden måst något utökas.

Den av kasernkommittén föreslagna hissen har i styrelsens förslag bibehållits,
då den ansetts oundgängligen nödvändig. Någon möjlighet att, såsom
besparingsnämnden ifrågasatt, med patienter transportera tvätten mellan de
olika våningarna anser styrelsen icke förefinnas.

Ett utförande av tvättanläggningen i enlighet med vad medicinalstyrelsen
sålunda föreslagit har beräknats medföra samma kostnad, som beräknats
enligt kasernkommitténs förslag. Några förenklingar hava visserligen av
styrelsen föreslagits, men å andra sidan skulle den större tillbyggnaden av
bottenvåningen draga ökad kostnad, varigenom en utjämning av ökning och
minskning i kostnaderna beräknats komma att äga rum.

Besparingsnämndens förslag att i huvudsak bibehålla tvättavdelningen i
oförändrat skick har medicinalstyrelsen på det bestämdaste avstyrkt. Detta
förslag lämnar, yttrar styrelsen, icke någon möjlighet att utföra tvätt i sådan
utsträckning, som är behövlig vid eu anstalt med ett så stort antal sinnessjuka
och personal, som denna skulle komma att inrymma.

Däremot har styrelsen ansett det böra tagas under övervägande, huruvida
icke tvätten till större delen kunde verkställas vid hospitalet å Be stad.
Styrelsen finner en utredning härom böra verkställas. Därest en sådan anordning
skulle låta sig göra, borde förslag i ämnet kunna framläggas vid
1929 års riksdag i likhet med vad styrelsen föreslagit beträffande utredning
om bakning för anstaltens räkning vid nämnda hospital.

Beträffande förslaget till anordnande av kolgård vid ångpannehuset har
medicinalstyrelsen biträtt besparingsnämndens förslag. Härigenom har beräknats
uppkomma en besparing av 32,000 kronor.

Yad angår värmeanläggningen samt ångköks- och maskintvättanläggningarna
ävensom in- och utvändiga gas-, vatten- och avloppsledningar har medicinal -

164

Kungl Maj:ts proposition nr 165.

styrelsen icke liaft något att anmärka mot ingenjören Tlieorells av kasernkommittén
biträdda förslag.

Med avseende å de elektriska anläggningarna bär medicinalstyrelsen infordrat
yttrande från elektriska prövningsanstalten i Stockholm, vars chef,
överingenjören T. Holmgren, förordat närmare undersökning om möjligheten
att genomföra en kombinerad drift med dels egen kraftproduktion, dels uttagande
därutöver av kraft i viss utsträckning från annan leverantör. Därefter
har den av kasernkommittén anlitade experten, ingenjören Magnusson,
i en till medicinalstyrelsen ingiven kompletterande utredning framlagt ytterligare
vissa alternativa förslag beträffande den elektriska kraftproduktionen.
Iiörande dessa förslag får jag hänvisa till handlingarna i ärendet.

För egen del har medicinalstyrelsen förklarat, att styrelsen icke på den
korta tid, som stått styrelsen till buds, kunnat låta verkställa någon närmare
utredning rörande de olika förslagen. Styrelsen har därför hemställt,
att frågan om den elektriska kraftanläggningen vid anstalten måtte uttagas
ur förslaget, på sätt styrelsen föreslagit rörande bageri- och tvättanläggningarna.

Köksbyggnaden.

Förslaget har omarbetats, varvid lokalerna disponerats på ett bättre sätt,
särskilt inom den stora mathallen. Samlingssalen har förlagts till sistnämnda
byggnads mittparti och matsalarna omkring densamma, varigenom lättnader
skulle vinnas vid serveringen. Vid omarbetningen av kasernkommitténs förslag
hava de av kommittén föreslagna tillbyggnaderna å fasaderna kunnat
uteslutas, varjämte tillbyggnaden å köksgaveln avsevärt minskats. På grund
härav och med hänsyn till förenklingar i övrigt har beräknats uppkomma en
besparing beträffande förevarande byggnad av 14,000 kronor.

Kapell och obduktionsbyggnad. Garage och snickarverkstad.

Medicinalstyrelsen har, i motsats till kasernkommittén, ansett att kapellet
jämte obduktionslokal och likkällare borde förläggas i en särskild, för ändamålet
nyuppförd byggnad, till vilken förslag uppgjorts.

Detta förslag innebär en besparing av 6,700 kronor i förhållande till
kostnaden för motsvarande anläggning enligt kasernkommitténs förslag.

För områdets planering har i kasernkommitténs förslag icke beräknats
något anslag. Medicinalstyrelsen anför emellertid, att i samtliga av styrelsen
uppgjorda förslag till nyanläggningar av sinnessjukanstalter upptagits
anslag för de nödvändigaste planeringsarbetena, vilka sedermera efter anstalternas
öppnande fullbordats av hospitalet med hjälp av patienternas arbeten.
Även här har ett iordningställande av området efter om- och tillkygg^dsftrbetena
ansetts bliva erforderligt, och styrelsen har därför funnit
ett anslag härför böra beräknas, vilket styrelsen ansett kunna bestämmas
till 20,000 kronor.

Yad härefter vidkommer kostnaderna för etablissementets omändring, uppgå
de i det föregående angivna kostnadsminskningar, som skulle uppstå genom

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

165

de av medicinalstyrelsen föreslagna ändringarna uti kasernkommitténs förslag,
med utgångspunkt från de av kommittén beräknade grundpriserna
sammanlagt till följande belopp:

Kronor.

Sjukvårdspaviljongerna.......................................................................... 236,400

Förval tningsbyggnaden........................................................................... 15,000

Sköterskehuset (sjukhuset)..................................................................... 2,000

Bostadshus för gift personal i underofficersbyggnad I ................... 3,700

Sköterskehus i underofficersbyggnad II ............................................ 5,000

Bostadshus för gift personal i underofficersbyggnad III .................. 4,400

Portvakts- och personalbyggnaden......................................................... 18,000

Kolgården ............................................................................................... 32,000

Köksbyggnaden ...................................................................................... 14,000

Kapell- och obduktionsbyggnaden......................................................... 6,700

Summa kronor 337,200

Vid denna minskning av byggnadskostnaden har posten för oförutsedda
utgifter m. m. ansetts kunna nedsättas med 10,800 kronor.

De av byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden föreslagna nedsättningarna
av kostnadssumman på grund av att kostnadsberäkningarna befunnits
för höga hava av Cederström ansetts vara för kraftigt tilltagna. Enär en
del av förevarande kostnadsminskning inräknats i förenämnda besparingssiffror,
har den ifrågavarande nedsättningen ansetts böra reduceras till

100.000 kronor.

Sammanlagda kostnadsminskningen skulle alltså enligt den av Cederström
gjorda beräkningen, mot vilken medicinalstyrelsen icke haft något att erinra,
uppgå till (337,200 + 10,800+100,000) 448,000 kronor.

Då enligt styrelsens förslag skulle upptagas ett anslag å 20,000 kronor
för planeringsarbeten, skulle således den totala kostnaden för anstaltens
iordningsställande enligt styrelsen uppgå till (3,062,000— 448,000 + 20,000)

2.634.000 kronor.

Till jämförelse har styrelsen meddelat följande tablå över totalkostnaden
för anstaltens iordningställande, antalet platser i densamma och kostnaden
per plats enligt kasernkommitténs, byggnadsstyrelsens, besparingsnämndens
och medicinalstyrelsens förslag:

	Total- kostnad kr.	Antal platser	Kostnad per plats kr.
Kasernkommittén ............................................	3,062,000	849	3.606
Byggnadsstyrelsen ..........................................	2,625,000	750	3,500
Besparingsnämnden..........................................	2,420,000	942	2,570
Medicinalstyrelsen ..........................................	2,634,000	822	3,204 I

Beträffande den av medicinalstyrelsen beräknade totalkostnaden, 2,634.000
kronor, framhåller styrelsen emellertid att, därest Kungl. Maj:t skulle komma
att besluta de av styrelsen ifrågasatta utredningarna angående möjligheten

Departements chefen.

Etablisse inontets omändring.

166 Kungl. Majds proposition nr 165.

att utföra eu del av anstaltens tvätt vid Vänersborgs liospital och angående
den elektriska kraftanläggningen vid anstalten, nämnda kostnad eventuellt
komme att kunna minskas med de belopp, vartill utredningarna kunde giva
anledning.

Styrelsen har i detta sammanhang i fråga om totalkostnadens storlek åberopat
vad styrelsen i sina utlåtanden angående omändring av trängkårsetablissementen
i Sala och Örebro till anstalter för vård av sinnesslöa anfört
beträffande de kostnader, som måste uppstå vid förändring av en byggnad
för ett helt annat ändamal än det, för vilken den ursprungligen varit avsedd.

Liksom i fråga om de förut behandlade förslagen rörande Sala- och
Örebroanstalterna synes mig även beträffande omändringen av kasernetablissementet
i Vänersborg gälla, att den framställda kritiken mot kasernkommitténs
förslag icke drabbar detta förslags huvudprinciper. Jag har därför
ansett, att även detta förslag bör kunna efter överarbetning läggas till grund
för framställning till riksdagen.

En sådan överarbetning har också verkställts av medicinalstyrelsen och
resulterat i det förslag, som inneliålles i styrelsens utlåtande jämte därvid
fogade ritningar och handlingar. Vid nämnda överarbetning har styrelsen i
avsevärd omfattning tagit hänsyn till de erinringar, som framställts från byggnadsstyrelsens
och besparingsnämndens sida. Representanter för byggnadsstyrelsen
och nämnden hava erhållit del av det överarbetade förslaget, och
vid överläggningar inom departementet har jag haft tillfälle att inhämta
deras mening om detsamma. Då jag kommit till den uppfattningen, att det
av medicinalstyrelsen förordade förslaget å ena sidan i väsentlig grad tillgodoser
sparsamhetssynpunkterna och å andra sidan är ägnat att medföra
tillfredsställande anordningar såväl för fyllandet av anstaltens sjukvårdsuppgift
som för dess ändamålsenliga drift, har jag funnit mig kunna i stort
sett tillstyrka detta förslag. Under sådana förhållanden torde särskilt yttrande
från min sida endast på vissa punkter erfordras, medan jag i övrigt
kan åberopa vad medicinalstyrelsen i ärendet anfört och föreslagit.

Beträffande omändringen av kasernbyggnaderna till sjulcvårdspaviljonger
biträder jag medicinalstyrelsens förslag. Endast på en punkt har jag haft
under övervägande en ändring av större betydelse i ekonomiskt hänseende.
Jag syftar härvid på de i förslaget ingående hissarna. Det har synts mig
kunna ifrågasättas, huruvida icke i varje paviljong den ena av dessa hissar
skulle kunna slopas och paviljongen alltså åtnöjas med endast en hiss, såsom
fallet skulle bliva enligt kasernkommitténs förslag. Då emellertid enligt medicinalstyrelsens
förslag det icke torde vara möjligt att — såsom i kommitténs
förslag skett —- förlägga en hiss på central plats inom paviljongen, har jag
stannat vid att icke påkalla någon ändring av det förstnämnda förslaget
i denna del. Det synes likväl böra bero på närmare övervägande före byggnadsarbetenas
utförande, huruvida hissarna böra dragas upp ända till vindsvåningen
eller stanna i våningen 3 trappor upp. Någon kostnadsminskning
på denna grund synes emellertid för närvarande icke böra beräknas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 1<><

Med avseende å beläggningen inom sjukvårdspaviljongerna bär jag med
hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört funnit mig icke böra tillstyrka besparingsnämndens
förslag, att i varje våning ett utav de föreslagna dagrummen
skulle användas till sovsal för 12 patienter. Däremot bai jag beträffande
den översta våningen i varje paviljong — i vilken våning endast
skulle anordnas en avdelning — ansett mig böra föreslå, att det logement,
som föreslagits till dagrum, skulle beläggas med 12 patienter. Ersättning
för det dagrumsutrymme, som härigenom skulle gå förlorat, synes kunna beredas
inom den nuvarande kasernkorridoren. Enligt medicinalstyrelsens förslag
skulle av korridoren på ena gaveln genom en vägg avdelas ett omkring
16 meter långt rum, avsett till arbetssal, medan återstoden av korridoren
skulle avses till matrum. Enligt min mening torde genom avdelande av ett
motsvarande rum i korridorens motsatta ända kunna vinnas ett dagium, där
de patienter, som ej uppehålla sig i arbetssalarna eller annorstädes inom
anstalten, kunna vistas vid de tillfällen, da fram- eller avdukning sker i
matrummet, vartill med detta förslag skulle avses endast korridorens mittparti.
Detta parti skulle bliva omkring 22 V2 meter långt.

Genom den nu ifrågasatta anordningen skulle i varje paviljong vmnas ett
ytterligare platsantal av 12 eller för hela anstalten sammanlagt 36 platser.
Totala platsantalet inom de till kasernetablissementet hörande byggnaderna
skulle alltså komma att uppgå till 858 i stället för av medicinalstyrelsen beräknade
822 platser. Härigenom skulle platsantalet komma att — ehuru några
tillbyggnader icke skulle verkställas och oaktat reduktion skett av den av
kasernkommittén beräknade, till synes alltför täta beläggningen i vaksalarna.
— något överstiga det av kommittén beräknade platsantalet av 849.

A.tt — i anslutning till vad jag förordat beträffande Sala- och Örebroanstalterna
— från det nyss angivna totala platsantalet avdraga visst antal reservplatser
har jag icke ansett erforderligt. Såsom förut antytts, torde nämligen
möjlighet finnas att åtminstone i eu del av de — enligt mitt förslag
till antalet sammanlagt 48 — för 12 patienter avsedda sovsalarna vid behov
inlägga ytterligare en eller undantagsvis tva patienter. Pa giund härav
synes tillräcklig marginal kunna beräknas i detta hänseende.

Jag anser mig här böra meddela en översikt rörande platsantalet

i an -

Kasern- kommittén	Byggnads- styrelsen	Be- sparings- nämnden	Medicinal- styrelsen	Depar- tements- j chefen i
7	7	8	5	5
7	7	8	5	5
7 21	7 21	8 24	5 15	o 15
26	15	18	23	23
26	15	18	23	23
26 78	15 45	18 54	23 69	23 69
48	48	60	48	48
48	48	60	48	48
48	48	60	48	48
40 184	40 184	56 236	46 190	58 202 \|
283	250	314	274	286
849	750	942	822	858

Platser i

Enkelrum i bottenvåningen
» » våningen 1 tr. .

„ » » 2 » .

Vaksalar i bottenvåningen..
» » våningen 1 tr. ...

» » » 2 a ...

Stora sovsalar i bottenvåningen
.. a n våningen 1 tr. .

»'' » » » 2 - .

a a 3 >i .

Summa platser i en paviljong......

i. » >'' alla 3 paviljongerna
.>..........’.........................

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

På sätt medicinalstyrelsen föreslagit, synas frågorna om lämpligaste sättet
för anordnande av bak och tvätt för anstaltens räkning samt om den elektriska
kraftproduktionen böra göras till föremål för närmare utredning, innan slutlig
ståndpunkt tages i dessa frågor. Utredningen synes böra verkställas i sådan
tid, att de förslag, som därav kunna föranledas, kunna framläggas för 1929
års riksdag. I avvaktan på dylik utredning böra givetvis beträffande de av
dessa frågor berörda byggnaderna icke vidtagas några åtgärder, som kunna
föregripa en prövning av olika alternativ för lösning av nämnda frågor.

Såsom förut nämnts, bär medicinalstyrelsen för vissa såsom nödvändiga
ansedda arbeten i och för planering av anstaltsområdet beräknat ett belopp
av 20,000 kronor. Eliuru jag beträffande Sala- och Örebroanstalterna ansett
mig icke böra tillstyrka äskande av särskilda belopp för ifrågavarande ändamål,
har jag för Yänersborgsanstaltens vidkommande, med särskild hänsyn
till områdets storlek och nuvarande beskaffenhet, funnit mig böra biträda
medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag.

Beträffande övriga byggnader och anläggningar, vilka avses i medicinalstyrelsens
förslag, har jag icke något att erinra mot vad styrelsen förordat.

Med avseende å kostnaderna för kasernetablissementets omändring har jag
i stort sett icke något att anmärka mot de av medicinalstyrelsen framlagda
beräkningarna. Med anledning av den ståndpunkt, jag intagit i fråga om
tvättinrättning samt anordningar för elektrisk kraftproduktion, torde emellertid
från den av styrelsen beräknade kostnadssumman böra tills vidare avdragas
de belopp, som i kostnadsberäkningarna ingå för berörda anläggningar.
För kraftstationen har i beräkningen upptagits ett belopp av 52,000
kronor. På den del av tvätt- och ångpannehuset, som avser tvättinrättningen,
kan, enligt vad jag inhämtat, beräknas belöpa ett belopp av omkring 45,000
kronor. Tillhopa skulle alltså av dessa skäl från den av medicinalstyrelsen
beräknade kostnadssumman böra avdragas 97,000 kronor. För bagerianläggningen
torde något avdrag ej kunna ske, då denna anläggning enligt
kasernkommitténs förslag skulle användas i huvudsak i nu befintligt skick
och särskilt kostnadsbelopp för denna anläggning på grund härav ej beräknats.

Beträffande kostnaderna har jag vidare, i anslutning till vad besparingsnämnden
anfört, funnit mig böra tillstyrka, att å posten oförutsedda utgifter1
m. m. beräknas en något större nedsättning än som innefattas i den av
Cederström uppgjorda och av medicinalstyrelsen biträdda beräkningen. Enligt
min mening bör denna nedsättning kunna upptagas till 22,800 kronor eller

12.000 kronor mer än vad Cederström beräknat.

Den av medicinalstyrelsen angivna totala kostnadssumman, 2,634,000 kronor,
skulle i enlighet med vad jag nu anfört tills vidare minskas med (97,000+12,000)

109.000 kronor till 2,525,000 kronor. Med beräkning av 858 platser innebär
denna kostnadssumma ett belopp av 2,941 kronor per vårdplats.

Av vad jag förut anfört följer, att såväl nyss angivna totala kostnadsbelopp
som den beräknade kostnaden per vårdplats längre fram måste ökas

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

169

med vad som efter närmare utredning kan befinnas erforderligt för ordnandet
av frågorna om tvätt och om elektrisk kraftproduktion. Därest kostnaden
för dessa anläggningar skulle uppgå till det av medicinalstyrelsen uppskattade
beloppet, skulle enligt det av mig förordade förslaget sammanlagda kostnaden
per vårdplats bliva 3,054 kronor.

Med avseende å förutsättningarna för kostnadsberäkningen samt de synpunkter,
som synas böra anläggas vid bedömandet av kostnadssiffrorna, gäller i
huvudsak vad jag förut anfört vid behandlingen av förslagen rörande anstalterna
i Sala och Örebro. Jag vill i detta sammanhang särskilt framhålla,
att, såsom den föregående redogörelsen utvisar, vid kostnadsberäkningen
förutsatts, att inom kasernetablissementet nu befintliga köks- och tvättmaskiner
skulle komma att kvarstanna på platsen och utan kostnad övertagas
av den blivande anstalten. Därest det skulle visa sig, att de förutsättningar,
på vilka kostnadsberäkningarna i nyssnämnda hänseenden grundats,
icke skulle bliva för handen, kommer detta givetvis att föranleda någon
ökning av kostnaderna för anstaltens anordnande.

Såsom framgår av vad jag i det föregående yttrat rörande den blivande
sinnessjukanstaltens markområde och därmed sammanhängande frågor, skulle
för anstaltens räkning behållas i kronans hand bland annat de till regementet
upplåtna delarna av de båda landerierna Källshagen och Fredrikslund. A
dessa egendomar finnas åtskilliga byggnader, bland annat den hittills till
överstebostad upplåtna manbyggnaden vid Källshagen. Beträffande användningen
av denna byggnad har övervägts, huruvida densamma borde disponeras
såsom överläkarbostad. Av eu sådan användning skulle följa ändrad
disposition av förvaltningsbyggnaden inom kasernetablissementet, varvid
möjlighet skulle finnas att inom denna byggnad bereda bostad för sysslomannen.
Från medicinalstyrelsens sida bär emellertid under hand framhållits
att, även om manbyggnaden vid Källshagen i övrigt kunde anses fullt tillfredsställande
såsom överläkarbostad, den dock vore belägen på alltför stort
avstånd från sjukvårdspaviljongerna för att väl lämpa sig till detta ändamål. I
stället har väckts förslag, att i byggnaden skulle anordnas en öppen-dörravdelning
(jordbrukskoloni), för vilken då även borde disponeras såväl övriga
vid Källshagen befintliga, mindre bostadshus som till egendomen hörande
ekonomibyggnader. Detta förslag synes mig vara i hög grad beaktansvärt.
Såvitt för närvarande kan bedömas, torde i berörda avdelning kunna anordnas
platser för åtminstone ett 20-tal patienter, varigenom sammanlagda platsantalet
vid anstalten skulle stiga minst till 878. Frågan om inrättande av
en sådan avdelning kan emellertid icke nu företagas till slutlig prövning
utan synes böra göras till föremål för närmare utredning. Jämväl denna utredning
synes böra verkställas så, att förslag i ämnet — innefattande jämväl
beräkningar rörande kostnaderna för de omändringsarbeten, vilka kunna
bliva erforderliga för avdelningens inrättande — kan framläggas för 1929
års riksdag. Det synes vara att förvänta, att ändringsarbetena icke skola
behöva göras mera omfattande, än att de platser, som här kunna vinnas,
skola bliva betydligt billigare än vårdplatser i allmänhet.

Övriga

kostnader för
anstaltens
anordnande
samt driftkostnader.

170 Kungl. Majits proposition nr 165.

Såsom i annat sammanhang antytts, kunna de byggnader å Källshagen
och Eredrikslund, som icke behöva tagas i anspråk för den ifrågasatta
öppen-dörr-avdelningen — liksom även en å landeriet Petersberg befintljg
bostadsbyggnad -— komma till användning som personalbostäder.

Liksom beträffande Sala- och Örebroanstalterna förutsätter jag, att de till
kasernetablissementet nu hörande byggnader, vilka enligt det föreliggande
förslaget icke skulle komma till användning för anstaltens behov, tills vidare
få kvarstå, för den händelse de befinnas sedermera kunna användas till
något anstaltens ändamål. Ifrågavarande byggnader böra alltså erhålla nödigt
underhåll.

De markområden, vilka enligt vad i det föregående föreslagits skulle upplåtas
till den blivande anstalten, torde jämte därå befintliga byggnader böra
från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet.

Jag anhåller vidare att liksom beträffande Sala- och Örebroanstalterna
få något uppehålla mig vid frågan om de kostnader, som — utöver utgifterna
för kasernetablissementets omändring — komma att bliva följden av den
föreslagna anstaltens upprättande.

I fråga om kostnaderna för anskaffande av nödiga inventarier torde vad jag
i motsvarande hänseende yttrat vid behandling av Salaanstalten i stort sett
äga tillämpning även för Yänersborgsanstaltens vidkommande. En stegring
av inventariekostnaderna torde visserligen för Yänersborgsanstalten komma
att föranledas av att denna kräver något mera omfattande sjukvårdsanordningar
än vad fallet torde bliva i Sala. Denna höjning lärer dock motverkas
av anstaltens större platsantal, vilket torde verka utjämnande på kostnaderna
för plats räknat. Om man även för denna anstalt kalkylerar med en inventariekostnad
av högst 800 kronor per patient, skulle med förutnämnda platsantal
av 858 det erforderliga totalbeloppet utgöra högst omkring 685,000 kronor.

Med avseende å behovet av personal vid anstalten har, såsom förut berörts,
Jcasernkommittén framlagt en approximativ beräkning. Denna beräkning, som
avser såväl ordinarie som icke-ordinarie personal, upptager sammanlagt 233
befattningshavare, nämligen läkarpersonal 4, kontorspersonal 4, sjukvårdspersonal
151 (därav 5 uppsyningsmän och föreståndarinnor) och ekonomipersonal
74 (av ekonomipersonalen beräknas 5 arbetsledare och arbetsbiträden
för arbetssalar, 8 befattningshavare tillhörande maskin- och eldarpersonal,
10 tillhörande hantverkspersonal, 14 hänförliga till kökspersonal, 11 tillhörande
tvättpersonal, 4 befattningshavare i bageri samt 22 befattningshavare
tillhörande andra arbetsgrupper).

Beträffande grunderna för personalberäkningen anför kommittén, att för
den för manliga imbecilla avsedda sjukvårdspaviljongen räknats med enbart
manlig vårdpersonal, då sådan visat sig lämpligast för imbecilla av mankön.
Däremot har beräknats huvudsakligen kvinnlig personal i sjukvårdspaviljongen
för manliga sinnessjuka. Den manliga sjukvårdspersonalen skulle här in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 171

skrankas till nattvakter samt vissa för ledande av patienternas arbeten erforderliga
skötare.

Besparingsnämnden bär icke ingått på frågan om personalbehovet vid anstalten.

Medicinalstyrelsen har anfört, att det vore synnerligen svårt att före ibruktagandet
av en anstalt uppgöra några beräkningar angående behovet av personal
vid densamma. Till följd härav hade vid föregående nyanläggningar
av hospital sådana beräkningar icke verkställts, förrän anstaltsförvaltning
blivit tillsatt. Styrelsen har dock ansett sig böra något beröra kasernkommitténs
utredning angående personalbehovet.

I fråga om sjukvårdspersonalen — uppsyningsmän och föreståndarinnor
undantagna — innebär kasernkommitténs beräkning ungefär 1 befattningshavare
på 6 vårdade. Då här är fråga om lugna sinnessjuka samt sinnesslöa,
har styrelsen förklarat sig intet hava att anmärka mot denna beräkningsgrund.
Med styrelsens uppskattning av platsantalet till 822 skulle sålunda
sjukvårdspersonalens antal bliva 137. Vid denna beräkning har emellertid
hänsyn icke tagits till någon eventuell minskning av arbetstiden med tv åtföljande
behov av ökad personal.

Vidkommande ekonomipersoualen har styrelsen ansett sig kunna ur kasernkommitténs
förslag utesluta dels hela bageripersonalen, 4 personer, då bakning
borde ske vid Vänersborgs hospital, dels 6 andra befattningshavare.
Ekonomipersonalens antal skulle sålunda bliva 64 mot 74 enligt kasernkommittén.

Kontorspersonalen har beräknats till 5 befattningshavare mot 4 enligt
kasernkommittén.

I övrigt har styrelsen icke haft något att erinra mot kommitténs beräkning.
Hela den för anstalten avsedda personalen skulle således enligt styrelsen
uppgå till 215 mot 233 enligt kommitténs uppskattning.

En inom medicinalstyrelsen uppgjord beräkning av avlöningskostnaderna
för personalen — varvid räknats med begynnelselöner — är av följande
innehåll:

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

			Begynnelselön
An tal		Löne-	å D-ort
		grad
			Per be-
	Ordinarie befattningshavare.		fattning	lagt
	Läk arper sonal:
i	överläkare av l:a klass .............................................	B 29	9,300	9,300
i	hospitalsläkare av l:a klass .......................................	B 28	8,820	8,820
2	» » 2:a » .......................................	B 26	7,860	15,720
	Kontorspersonal:
1	syssloman av 2:a klass .............................................	B 22	6,168	6,168
1	bokhållare.................................................................	B 15	3,900	3,900
1	kassör .....................................................................	B 11	3,108	3,108
1	kameralbiträde .........................................................	B 8	2,664	2,664
1	kanslibiträde ..........................................................	B 7	2,526	2,526
	Sjukvårdspersonal:
1	uppsyningsman av l:a klass.......................................	B 14	3,672	3,672
1	förestånderska » » » ......................................	B 12	3,276	3,276
1	uppsynmgsmaii » 2:a » .......................................	B 10	2,940	2,940
4	överskötare..............................................................	B 8	2,664	10,656
2	förestånderskor av 2:a klass ......................................	B 7	2,526	5,052
39	skötare ...................................................................	B 6	2,388	93,132
14	översköterskor ..........................................................	B 6	2,388	33,432
45	sköterskor.................................................................	B 3	1,974	88.830
	Ekonomipersonal:
1	maskinmästare av l:a klass .......................................	B 14	3,672	3,672
1	hantverksföreståndare av l:a klass..............................	B 10	2,940	2,940
1	maskinist av l:a klass..............................................	B 10	2,940	2.940
1	trädgårdsmästare ......................................................	B 10	2,940	2,940
7	hantverksföreståndäre av 2:a klass..............................	B 8	2,664	18,648
1	köksförestånderska av l:a klass ..................................	B 7	2,526	2,526
1	magasinsföreståndare ................................................	B 7	2,526	2.526
1	arbetsförestånderska..................................................	B 6	2.388	2,388
4	hantverkare..............................................................	B 6	2,388	9,552
1	post- och stadsbud ................. .................................	B 6	2,388	2,388
1	tvättförestånderska av l:a klass ...........................	B 6	2,388	2,388
4	eldare av 2:a klass ..................................................	B 5	2.250	9.000
	Icke-ordinarie befattningshavare.
g	(e. o. skötare ............................................................	—	2,112
	\manliga	—	1,440
	le. o. sköterskor.........................................................	—	1,698
	\kvinnliga	—	1,164	j JöjUUU
2	manliga ekonomister av l:a klass..............................	—	1,974	3.948
4	» » » 2:a » .............................	—	1,836	7,344
3	» » » 4:e »	—	1,440	2,880
1	kvinnlig ekonomist » l:a » .....	—	1.974	1,974
5	kvinnliga ekonomister » 2:a » ... ...........	—	1,698	8,490
2	» » » 3:e >'' ......	—	1,302	2,604
23	» » » 4:e »	—	1,164	26,772
1	yttre portvakt av 2:a klass ........................................	—	690	690
215	Summa kronor	—	—	460,806
	Härtill komma:
	arvode till 1 predikant ...............	—	—	1,800
	» »1 sekreterare.........	—	—	1,500
	till felräkningspenningar, arvoden för nästansvarighet,
	sjukhusvård åt befattningshavare, vikariatsersättningar
	m. in......................................................................	—	—	16,420
	Summa kronor	—	—	19,720
	Tillhopa	—	—	480,526

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

173

Med avseende å personalberäkningen gäller även för denna anstalt vad
jag förut yttrat i motsvarande hänseende beträffande Sala- och Örebroanstalterna.
Det bör därjämte uppmärksammas, att svårigheterna att på förhand
uppgöra en personalberäkning naturligen äro än större, då det gäller
en anstalt av den storleksordning, varom här fråga. De nu anförda helt
approximativa beräkningarna avse därför endast att giva en ungefärlig uppfattning
av personalkostnaderna.

Det är för övrigt att märka, att medicinalstyrelsens beräkningar uppgjorts
med utgångspunkt från det av styrelsen beräknade platsantalet av 822. Vid
det av mig uppskattade platsantalet av 858 skulle beträffande sjukvårdspersonalen,
med den av medicinalstyrelsen angivna beräkningsgrunden av 1 befattningshavare
på 6 vårdade, erfordras en ökning med 6 befattningshavare.
Härtill kommer den personalökning, som kan bliva följden av anordnandet
å landeriet Källsliagen av en öppen-dörr-avdelning. A andra sidan skulle
— därest den av mig förordade utredningen om lämpligaste sättet för utförande
av tvätt för anstaltens räkning kommer att giva vid handen, att
tvätt i huvudsaklig omfattning kan utföras vid Vänersborgs hospital å Ile
stad — en minskning av den beräknade ekonomipersonalen kunna ske, vilken
minskning emellertid naturligen kommer att åtminstone delvis uppvägas av
en personalökning vid hospitalet å Restad.

Vad angår andra driftkostnader än personalkostnader åberopar jag vad
jag förut anfört vid behandling av Salaanstalten.

Uppförande av ett hospital vid Umeå.

I skrivelse den 12 december 1924 upptog medicinalstyrelsen frågan om
behovet av ett ytterligare hospital för övre Norrland till närmare prövning.
Styrelsen erinrade därvid till en början om att styrelsen den 8 juni 1923,
såsom jag redan i annat sammanhang erinrat, erhållit uppdrag att upprätta
och till Kungl. Maj:t överlämna plan för ett successivt utförande av
de nyanläggningar samt om- och tillbyggnadsarbeten, som befunnes erforderliga
för den statliga sinnessjukvården. Såsom styrelsen vid flera föregående
tillfällen framhållit hade det dock, anförde styrelsen, icke varit och vore
ej heller för det dåvarande möjligt att uppgöra den sålunda infordrade
planen. Detta vore beroende på flora omständigheter, som ännu icke kunde
bedömas, bland annat behovet av vårdplatser å hospitalen efter det då
ifrågasatta överenskommelser träffats med Stockholms stad och Göteborgs
stad angående övertagande av sinnessjuka från dessa städer.

A andra sidan ansåg styrelsen sig böra framhålla, att dåvarande överinspektören
för sinnessjukvården i riket, professorn Alfred Petrén i ett av
given anledning den 30 juni 1924 avgivet yttrande bland annat anfört, att
en betänklig stagnation i avseende å anskaffning av liospitalsplatser skulle
uppstå, därest resultatet av nyss antydda överenskommelser skulle avvaktas,
samt att, även om behovet av platser å statens hospital bleve mindre, därest

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

å dessa icke behövde vårdas sjuka från Stockholm och Göteborg, ett avsevärt
antal nya dylika hospitalsplatser likväl under alla förhållanden behövde
anskaffas. Den dåvarande exspektantsiffran, omkring 4,000, bure tydligt
vittne därom.

Med hänsyn till vad överinspektören sålunda anfört och enär de kostnader,
varmed fullbordandet av Hälsingborgs hospital skulle bliva förbundet,
dåmera kunde överblickas, ansåg styrelsen sig böra till prövning upptaga
de liospitalsbyggnadsföretag, som för avhjälpande av den stora platsbristen
syntes böra komma till utförande under den närmaste tiden.

Förutom det av styrelsen redan år 1917 framlagda projektet om utvidgning
av Växjö hospital ävensom fråga om ett nytt hospital vid Visby behandlade
styrelsen härefter i sin nämnda skrivelse förut antydda spörsmål om inrättande
av ytterligare ett hospital för övre Norrland. Styrelsen erinrade
därvid inledningsvis om att styrelsen i skrivelse den 9 maj 1923 angående
ifrågasatt utvidgning av Piteå hospital och asyl betonat, att sistnämnda
anstalt, även efter dylik utvidgning, icke syntes vara tillräcklig att fylla övre
Norrlands växande behov av vårdplatser och att det sålunda vore eu tidsfråga,
då åtgärder borde vidtagas för uppförande av ytterligare en sinnessjukanstalt
för denna del av landet, exempelvis Västerbotten.

Vidare meddelade medicinalstyrelsen, att Petrén i sitt förberörda yttrande
jämväl berört denna fråga och därvid framhållit vikten av att ett nytt hospital
i övre Norrland komme till stånd snarast möjligt bland annat ur den
synpunkten att såväl intagningar som utskrivningar från ett hospital
vore lättare, ju mindre avståndet till hospitalet vore, och att det därför
låge i sinnessjukvårdens intresse, att det i denna del av landet med dess
stora vidder och mindre goda kommunikationer bleve ett hospital inom
varje län.

Under åberopande av vad i nyssnämnda skrivelse och yttrande sålunda
anförts framhöll styrelsen, att ett nytt hospital otvivelaktigt krävdes för
övre Norrland. Detta hospital ansåg styrelsen, såsom i skrivelsen den 9
maj 1923 redan förslagsvis antytts, böra förläggas till Västerbotten. Till stöd
därför anförde styrelsen i huvudsak följande.

Vid den rayonindelning, som ägt rum, då Strängnäs hospital tagits i
bruk, hade Piteåanstaltens område bestämts att omfatta Norrbottens län
men av Västerbottens län endast Byske och Lövångers församlingar samt
Skellefteå landsförsamling. Hela den övriga delen av Västerbottens län
hade tilldelats Östersunds hospital.

Vid ibruktagande av det nya hospitalet invid Hälsingborg komme rayonen
för Piteå hospital och asyl att bliva än mera inskränkt, och ytterligare
en del av Västerbottens län skulle bliva hänvisad till Östersunds hospital.
Sinnessjuka från de östra delarna av Västerbottens län, vilka tillhörde Östersunds
hospitals upptagningsområde, hade alltså en lång väg att färdas till
hospitalet. Från de nordliga delarna toge endast järnvägsresan dit nästan
ett helt dygn med övernattning i Bräcke. För de i de lappländska delarna
av länet, d. v. s. de västra delarna, boende skulle visserligen kommunikationerna
till Östersunds hospital bliva lättare genom tillkomsten av Inlands -

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

banan, men då den östra delen av länet vore tätare bebodd, kvarstode dock
olägenheten med de stora avstånden till hospitalet alltjämt för det stora
flertalet av sjuka.

Vidkommande storleken av det nya hospitalet framhöll medicinalstyrelsen,
med utgångspunkt från ett platsbehov av 3 på 1,000 av folkmängden och
under åberopande av vissa statistiska uppgifter, att anstalten syntes böra
beräknas för 600 patienter.

Planläggningen och utredningen av ett nytt hospital erfordrade emellertid
alltid, framhöll styrelsen, avsevärd tid, varför styrelsen ville hemställa om
vidtagande omedelbart av åtgärder för igångsättande av eu utredning i
ämnet.

Styrelsens skrivelse utmynnade ock, i här förevarande avseende, uti en
hemställan om bemyndigande för styrelsen att vidtaga en dylik utredning i
enlighet med förut antydda riktlinjer.

Med anledning av den sålunda gjorda framställningen uppdrog också
Kungl. Maj:t genom brev den 26 juni 1925 åt medicinalstyrelsen, bland
annat, att med biträde av överinspektören för sinnessjukvården i riket Ernst
Göransson, en hospitalsöverläkare, som styrelsen ägde utse, och styrelsens
arkitekt föreslå med hänsyn till områdets naturliga beskaffenhet, terrängförhållanden,
vattentillgång, närhet till kommunikationscentrum m. m. lämplig
byggnadsplats inom Västerbottens län för ett hospital för 600 sjuka.

Till åtlydnad härav framlade medicinalstyrelsen förslag i ämnet uti skrivelse
av den 4 mars 1927. Efter förmälan att styrelsen på grund av i brevet
lämnat bemyndigande uppdragit åt överläkaren vid Strängnäs hospital E.
Lauritzen att biträda vid den anbefallda utredningen, anförde styrelsen i
nämnda skrivelse, att styrelsen för fullgörande av det givna uppdraget ansett
lämpligt att i första hand förskaffa sig kännedom om i vad mån för
hospitals anläggning tjänliga områden kunde förefinnas invid Västerbottens
läns båda städer Umeå och Skellefteå ävensom vid huvudorten för länets
västra del, Lycksele. Även Vännäs municipalsamhälle, där den staten tillhöriga
lägerplatsen tidigare ifrågasatts såsom liospitalsområde, hade, närmast
på grund av hänvändelse från municipalstyrelsen i nämnda samhälle, besökts
och förutsättningarna i förevarande hänseende ånyo tagits under övervägande.

Förfrågningar hos länets landshövding och förste provinsialläkare m. ti.
hade icke givit anledning att utsträcka undersökningen till ytterligare andra
platser inom länet. Inkomna framställningar rörande Hällnäs och Degerfors
såsom förläggningsplatser för hospitalet hade av styrelsen ansetts icke
böra föranleda åtgärd, detta redan på den grund att dessa platser icke erbjöde
några fördelar av tillnärmelsevis sådan betydelse, att olägenheterna
för anstalten av stort avstånd till stad eller därmed jämförligt samhälle
därav kunde uppvägas.

Plats för
hospitalet.

m. m.

Olika alternativ
för
[hospitalets
förläggning.

Vännäs.

176 Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

Medicinalstyrelsen lämnade därefter i sin förevarande skrivelse en närmare
redogörelse för resultatet av en efter besök å vederbörande orter och i
övrigt inhämtade upplysningar verkställd undersökning rörande de fyra förstnämnda
orternas lämplighet såsom plats för förläggning av ett hospital
samt framlade på denna undersökning grundat förslag om hospitalets förläggning
till visst område i närheten av Umeå. Innan jag ingår på redogörelsen
för skälen för sistnämnda förslag, torde jag här först få erinra om
huvuddragen av vad styrelsen i sådant hänseende anfört beträffande de tre
platser — Vännäs, Lycksele och Skellefteå — som styrelsen ur angivna synpunkter
ansett icke böra för ändamålet ifrågakomma, samt i sammanhang
därmed erinra om de gensagor, som i anledning därav i ett par fall hos
Kungl. Maj:t framförts, ävensom det bemötande av dessa, som från medicinalstyrelsens
sida framlagts i senare särskilda skrivelser.

Vad angår Vännäs lägerplats hade, framhöll medicinalstyrelsen, dess lämplighet
för ändamålet vid två tidigare tillfällen undersökts, nämligen dels år
1909 av kommitterade med uppdrag att företaga undersökningar rörande
lämpligaste platsen för anläggning av ett hospital för övre Norrland, dels
ock år 1910 av en särskild kommission, som av närmare angiven anledning
tillsatts för att verkställa en allsidig utredning angående vilkendera av
ifrågavarande lägerplats eller bostället Öhnet vid Östersund syntes erbjuda
de största förmånerna såsom förläggningsort för ett hospital i nyss omförmälda
landsdel.

1909 års kommitterade hade sammanfattat sitt omdöme om Vännäs lägerplats
såsom förläggningsort på i huvudsak följande sätt.

A ena sidan vore att märka, att marken vore statens och området tillräckligt,
att tjänlig byggnadsgrund funnes samt att vatten- och avloppsledningar
kunde utan svårighet ordnas. Därtill koinme, att en järnvägsstation
låge helt nära platsen samt att flera redan befintliga byggnader kunde ändras
för en eventuell anstalts behov. A andra sidan vore läget mycket exponerat
för vindar och avståndet från stad stort, varjämte de många utefter en betydlig
del av områdets gräns uppförda boningshusen med deras talrika befolkning
utgjorde ett betänkligt grannskap för ett hospital och skulle nödvändiggöra
kostsamma åtgärder för patienternas skyddande mot ofog och
obehörigt umgänge med främmande.

Det av 1910 års kommission avgivna utlåtandet, som på grund av innebörden
i det kommissionen givna uppdraget väsentligen varit inriktat på en
jämförelse mellan bostället Öhnet invid Östersund och Vännäs lägerplats,
hade resulterat i det uttalandet att lägerplatsen vid Vännäs med hänsyn
till av kommissionen framlagda sjukvårdssynpunkter alls icke vore lämplig
för förläggning dit av ett hospital.

I sin förenämnda skrivelse av den 4 mars 1927 förklarade sig medicinalstyrelsen
tillfullo dela de åsikter, som sålunda tidigare framförts mot ett förläggande
av ett hospital vid Vännäs. Av sedermera där anordnade centralanläggningar
för vatten och avlopp syntes ett hospital med hänsyn till dess
stora vattenförbrukning och i betraktande av för eu sådan anläggning nödvändiga
garantier för vattnets kvalitet näppeligen kunna draga avsevärd fördel.
En olägenhet hade numera också tillkommit i den omständigheten att
mark å det ifrågasatta liospitalsomrädet upplåtits av samhället för vattenreservoar
med tillhörande ledningar. Med hänsyn till de olägenheter, som
från sjukvårdssynpunkt ävensom på grund av municipalsamhällets relativa
litenhet gjorde sig gällande, hade styrelsen icke ansett sig kunna förorda
platsen för det ifrågavarande ändamålet.

Kungl. Maj-.ts proposition ur 165.

177

I anledning av vad sålunda från medicinalstyrelsen anfördes framliöllo
av Vännäs kommun och Vännäs rnunicipaisarnhällc utsedda kommitterade uti eu
till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse av den ''25 april 1927 bland annat, att av
styrelsen åsyftad, å det eventuella hospitalsområdet vid Vännäs nu befintlig
vattenreservoar kunde, därest så skulle vara oundgängligen nödvändigt,
flyttas eller ock överlåtas å hospitalet för att enbart användas för hospitalets
behov, att municipalsamliället komme att från och med år 1928 utgöra egen
borgerlig kommun i form av köping, att samhället kunde bjuda de flesta
fördelar och bekvämligheter som funnes i eu småstad, frånsett apotek samt
undervisningsanstalt utöver den egentliga folkskolan, vilken sistnämnda
olägenhet dock syntes på närmare angivet sätt kunna inom eu nära framtid
avhjälpas, samt att ett hospital vid Vännäs komme att ligga intill ett trafikcentrum,
möjliggörande direkt transport av patienter. Härjämte framställdes
— delvis under jämförelse med förhållandena i motsvarande hänseende vid den
av medicinalstyrelsen sedermera förordade platsen i närheten av Umeå —
vissa erinringar mot vad av styrelsen anförts eller åberopats i fråga om bland
annat den åt visst håll förefintliga täta bebyggelsen invid den eventuella
platsen för ett hospital vid Vännäs lägerplats.

I utlåtande den 13 maj 1927 vidhöll medicinal styrelsen sina i skrivelsen
av den 4 mars 1927 anförda skäl mot förläggning av hospitalet i fråga till
Vännäs, till vilka skäl styrelsen ytterligare ville lägga den omständigheten
att, enligt vad styrelsen inhämtat, anslag beviljats för uppförande å Vännäs
lägerplats av vissa byggnader för flygvapnets räkning. Under anförande att
lägerplatsen med hänsyn till sistnämnda omständighet icke under något förhållande
kunde tänkas ifrågakomma såsom förläggningsort för ett hospital,
hemställde styrelsen, att framställningen icke måtte föranleda någon Kungl.
Maj ds vidare åtgärd.

I detta sammanhang får jag påpeka, att utlåtande över kommitterades
berörda framställning, till följd av remiss, den 7 juni 1927 även avgavs av
flygstyrelsen som, under framhållande av att en hangarbyggnad för flygvapnets
räkning redan vore under uppförande å Vännäs lägerplats och att övningsfältet
därstädes under sommaren 1927 vore avsett att iordningställas såsom
flygfält, förklarade sig ansluta sig till vad medicinalstyrelsen i ämnet anfört
och hemställt.

Vad angår hospitalets förläggning till Lycksele anförde medicinalstyrelsen
i skrivelsen av den 4 mars 1927, att endast ett mitt emot Lycksele municipalsamhälle
vid östra stranden av Ume älv beläget område ansetts överhuvudtaget
kunna ifrågakomma. Styrelsen hade dock ej funnit sig kunna förorda
detsamma av skäl huvudsakligen att hospitalets förläggning vid en sa pass
litet centralt liggande ort inom Västerbottens län som Lycksele skulle i avseende
å anstaltens uppförande och drift komma att te sig ekonomiskt
ogynnsamt samt ur sjukvårdssynpunkt, särskilt på grund av svårigheter med
personalrekrytering, vålla olägenheter.

I fråga om Skellefteå hade, enligt vad medicinalstyrelsen anförde, undersökts
två områden, båda belägna norr om älven i Skellefteå landsförsamling,
nämligen Norrbble och en del av det s. k. Prästbordet (kyrkoherde- och komministerboställena).
Det förra området vore i enskild ägo, men man syntes
kunna påräkna utfästelse av staden att, efter förvärv, utan kostnad för statsverket
ställa området till förfogande för ändamålet; det senare området
disponerades av kyrkofonden.

Medan styrelsen i fråga om bägge områdena ansett goda betingelser fölen
hospitalsanläggning förefinnas i avseende å naturskönhet, belägenhet i
förhållande till stad, vindskydd, lutningsförhållanden för byggnadsplatser

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 139 liäft. (Nr 165.) 108, 50128 12

Lycksele.

Skellefteå.

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

m. m., liaile styrelsen emellertid ansett sig ieke kunna förorda något av områdena
huvudsakligen med hänsyn till att staden Skellefteås vattenverk för
att kunna fullgöra leverans av vatten till hospitalet skulle behöva undergå
omfattande komplettering och utvidgning samt att hospitalet med hänsyn
till blivande rayonområde för detsamma syntes böra förläggas sydligare än
vid Skellefteå.

Mot dessa skäl gjordes av magistraten i Skellefteå samt av stadsfullmäktige
i nämnda stad uti särskilda skrivelser vissa erinringar. Sålunda framhölls
från detta håll bland annat, att stadsfullmäktige dåmera låtit verkställa utredning
med förslag till sådan utvidgning av stadens vattenverk av innebörd,
att detta verk skulle kunna fylla även hospitalets behov samt att staden vore
beredd att till hospitalet mot viss angiven avgift leverera vatten, som med
hänsyn till kvantitet och kvalitet fyllde erforderliga anspråk. I fråga om
det geografiska läget för en hospitalsanläggning invid Skellefteå anfördes
med stöd av vissa uppgifter ocli under jämförelse i sådant hänseende med
Umeå, att Skellefteå syntes ligga lika gynnsamt till för patienter från Norrbottens
län som Umeå för patienter från Yästernorrlands län, varjämte uttalades
den meningen, att det geografiska läget överhuvud icke syntes böra
äga så starkt inflytande å förläggningsfrågan.

Uti infordrat utlåtande av den lö september 1927 bemötte medicinalstyrelsen
de sålunda gjorda erinringarna.

I vattenfrågan åberopade styrelsen ett av förste ingenjören vid Stockholms
stads vattenledningsverk John Bergström på anmodan avgivet yttrande
i ämnet samt framhöll, att riklig tillgång till fullgott vatten vore så oundgängligen
nödvändig, att styrelsen icke ansåge sig kunna tillstyrka uppförande
av en så stor och dyrbar anläggning som ett hospital å plats, i fråga
om vars vattentillgång beräkningen kunde grundas allenast på en förberedande
utredning och förslag till ett vattenverk, som ännu vore obefintligt
och om vars anläggande ännu intet kunde avgöras.

Vidkommande det geografiska läget vore detta, framhöll styrelsen, av
avgörande betydelse vid bestämmande av det nya hospitalets förläggning.
Under hänvisning till två av styrelsen under närmare angivna förutsättningar
uppgjorda beräkningar i avseende å rayonerna för Piteå hospital och det
nya Västerbotten shospitalet anförde styrelsen bland annat att, vid ett beräknat
platsbehov av 3 pro mille av befolkningen, den i Västernorrlands län boende, till
den ifrågasatta rayonen för det nya hospitalet hänförliga befolkningen, utgörande
omkring 71,000 personer, skulle få längre väg till ett hospital i Skellefteå
än till ett hospital i Umeå, under det att endast en befolkning, utgörande
i runt tal 19,000 personer, i Norrbottens län skulle få längre väg till Umeå
än till Skellefteå. Med ett beräknat platsantal av 2.8 pro mille ställde sig
förhållandena geografiskt sett ännu ofördelaktigare för eu förläggning av
hospitalet till Skellefteå. Personsiffrorna skulle nämligen då enligt styrelsen
bliva för de till Västernorrlands län hänförliga delarna av rayonen omkring
103,000 och för de till Norrbottens län hörande omkring 7,400.

Under åberopande av här omförmälda och i övrigt angivna skäl hemställde
styrelsen, att nu ifrågavarande skrivelser icke måtte föranleda någon Kungl.
Maj:ts vidare åtgärd.

Föreslagen
plats vid
Umeå.

Beträffande slutligen Umeå framhöll styrelsen i sin förberörda skrivelse
den 4 mars 1927, att nämnda stads omgivningar ingående undersökts i ändamål
att finna eu lämplig plats för förläggning av hospitalet. I fråga om
trakten söder om Ume älv yttrade styrelsen, att densamma låge helt och
hållet oskyddad mot norr och att vattentäkten för ett hospital därstädes

179

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

skulle bliva förenad med stora svårigheter. Redan av dessa grunder hade
styrelsen ansett denna trakt böra lämnas ur räkningen i jämförelse med den
norr om iilven befintliga.

Av norr om älven belägna områden, som överhuvudtaget syntes kunna
komma i fråga, ansåg styrelsen fem, i skrivelsen betecknade med alternativ
I—V, förtjäna ett närmare omnämnande, innan styrelsen överginge till
beskrivningen av det område, det sjätte, vilket styrelsen funnit sig böra
föreslå såsom plats för uppförande av hospitalet i fråga.

Jag torde här icke behöva återgiva styrelsens beskrivning av de under
alternativen I—''V omförmälda områdena och de skäl, på grund av vilka styrelsen
ansett dem icke böra komma i fråga för nu angivna syfte. Härutinnan torde
jag få hänvisa till skrivelsen, vilken ingår bland handlingarna i detta ärende.

I stället torde jag här få något närmare redogöra för vad styrelsen i berörda
skrivelse anfört rörande det område, som av styrelsen ansetts såsom det
lämpligaste för hospitalets anläggning.

Innehållet av medicinalstyrelsens ifrågavarande skrivelse av den 4 mars
1927 är i förevarande hänseende i huvudsak följande.

Det ifrågasatta området för hospitalsanläggningen tillhör huvudsakligen
det s. k. y> Kyr kohor det» — d. v. s. kyrkoherdebostället och de båda komministerboställena
— i Umeå socken och är beläget väster om staden strax
norr om älven, invid landsvägen Umeå—-Vännäs och i vinkeln mellan denna
och den från densamma åt nordväst utlöpande nya landsvägen till Degerfors.

Avståndet från Umeå stads centrum (Rådhustorget) är längs landsvägen,
efter utförandet av beslutad omläggning av denna, omkring 5 kilometer.

Området, som disponeras av kyrkofonden, är å en styrelsens skrivelse bifogad
»Karta över ägorna till Kyrkobordet nris 1—3 och én del av Yästerhiske
by i Umeå socken av Västerbottens län, från äldre kartor sammanställd och
kompletterad år 1925 av t. f. distriktslantmätaren Georg Tillgren» angivet
med bruten blå linje och bokstäverna A—B—C—D—E—F—G—H—A. Det
omfattar omkring 120 hektar. Därav utgör omkring 97.5 hektar skogsmark.
1 hektar impediment och återstoden inägojord.

Södra gränsen, omkring 1,200 meter lång, följer i sin mellersta — och
längsta — del landsvägen, men viker i östra och västra hörnen av från
denna, omkring några av kommunen och enskilda bebyggda tomter. Östra
gränsen följer Kyrkobordets gräns mot i enskild ägo varande mark, tillhörig
Västerliiske by, och, längre norrut, Degerforsvägen. Västra gränsen är dragen
längs ett i nord-sydlig riktning löpande dike. skiljande det skogbevuxna
området från väster därom liggande, tämligen vidsträckt åkermark, av vilken
blott längst söderut en liten areal medtages. Området avsmalnar mot norr,
och den korta norra gränsen följer ett område, som statens järnvägar disponerar
för grustäkt.

Områdets södra del närmast landsvägen är bebyggd med ett par smärre
arrendegårdar och en del andra lägenheter.

Litet längre mot norr framgår i ost-västlig riktning en delvis uppodlad,
grund sänka, och omedelbart norr om denna, omkring 300 meter från landsvägen,
vidtager skogsmark, som fortsätter norrut över hela området.

Odlad mark omsluter skogens sydvästra hörn, upptager västra delen av
nämnda sänka söder om skogen och finnes dessutom i en oregelbunden
bågformig ägofigur i områdets sydöstra del samt å smärre tegar vid landsvägen.
Den omfattar enligt medicinalstyrelsens uppfattning för trädgårdsocli
parkanläggning fullt tillräcklig areal för hospitalet men föga därutöver.

Område

Form för
pplåtelse samt
viss överensommelse
mod
Umeå landsförsamling.

180 Kungl. Maj tis proposition nr 165.

Genom området går i nord-sydlig riktning den gamla landsvägen till
Degerfors.

Terrängen är i stort sett plan, dock med någon sluttning mot söder.

Den lämpligaste byggnad splatsen för huvudkomplexen är belägen i den
relativt raka, omkring 400 meter långa södra skogsgränsen väster om ett
här, ungefär vid områdets mitt beläget, ganska vidsträckt och djupt grustag.

Platsen ligger ovanför den tidigare omnämnda tvärgående sänkan och
några meter högre än terrängen öster om grustaget. Utsikten därifrån över
den närmaste, tätt bebyggda trakten med bakgrund av skogklädda höjder å
södra älvstranden är vacker och omväxlande. Vindskydd erhålles icke i
avsevärd mån genom höjningar i den omgivande terrängen, men väl genom
skogen, som är ganska tät och högvuxen.

Markgrunden består av grövre och finare grus, samt är så gott som stenfri
och lätt att dränera.

Grus och sand av god beskaffenhet för såväl murning och puts som betonggjutning
finnas att tillgå invid byggnadsplatsen.

Vatten för anstaltens behov i tillräcklig mängd och av god beskaffenhet
kan erhållas från Umeå stads vattenverk.

Avlopp kan utan svårighet framföras från området till den omkring 500
meter från byggnadsplatsen avlägsna älven.

Eu icke oväsentlig fördel ligger i lättheten att från järnvägen, som kar
stickspår till sitt omedelbart norr om området, omkring 1.5 kilometer från
byggnadsplatsen belägna grustag, få dylikt sjiår, provisoriskt eller permanent,
framdraget till byggnadsplatsen, för vilken anordning nivåförhållandena
äro synnerligen gynnsamma. Transporten av byggnadsmaterial, eventuellt
för framtiden av massgods för hospitalets behov, till området synes därigenom
kunna avsevärt förbilligas.

Området ligger visserligen invid en starkt trafikerad landsväg, men dock
beträffande den del, där patienterna komme att vistas, väl avskilt från denna.
Markbältet längs vägen skulle i första hand komma till användning för personalbostäder,
och en del av de där redan befintliga byggnaderna, vilka
komme i anstaltens ägo, torde vara i det skick, att de skulle kunna för sådant
ändamål av anstalten disponeras.

Församlingens kyrka ligger i områdets omedelbara grannskap, likaså folk
skola. Aven handelsbodar av olika slag finnas i närheten. Avståndet till staden
är visserligen relativt stort, men redan nu är regelbunden omnibustrafik
anordnad, vilken givetvis kommer att ytterligare utvecklas i och med hospitalets
tillkomst.

Medicinalstyrelsen anförde härefter, att styrelsen förutsatte, att hinder
icke borde möta mot att området i fråga, vilket, såsom förut anförts, tillhörde
kyrkofonden, skulle kunna upplåtas för liospitalsanläggning, samt att
det syntes styrelsen lämpligast, att den ersättning, som borde utgå för upplåtelsen,
bestämdes till en viss årlig avgäld.

Styrelsen meddelade vidare, att styrelsen i skrivelse den 30 juni 1926
gjort förfrågan hos kommunalnämnden i Umeå landsförsamling, huruvida
kommunen vore villig att, därest medicinalstyrelsen gjorde framställning om
upplåtelse av området för anläggaude av ett hospital samt statsmakterna
beslutade, att ett hospital skulle förläggas dit, åtaga sig erläggandet av en
dylik avgäld ävensom göra en del andra utfästelser rörande ersättningen
och upplåtelsen av annan mark in. m.

De sålunda ifrågasatta utfästelserna skulle innebära förpliktelse:

181

Kungl. Maj:ts proposition ur ltj5.

1) att erlägga den avgäld eller annan ersättning, som kunde komma att
fastställas: a) för upplåtelse från Kyrkobordets mark av dels själva hospitalsområdet,
dels den mark, som kunde vara erforderlig för eventuellt anordnande
av vattenverk och bad vid stranden av Ume älv, dels mark för
framdragande av stickspår till hospitalsområdet från redan befintligt dylikt
spår eller från järnvägslinjen Umeå—Vännäs ocli för väg från hospitalsområdet
till området vid älven, b) för rätten att å Kyrkobordets mark framdraga
ledningar såväl för vatten till hospitalet från Umeå stads vattenledning,
alternativt från eget verk vid Ume älv, som ock för avlopp från hospitalsområdets
södra gräns till Ume älv;

2) att erlägga den avgäld eller annan ersättning, som kunde komma att
bestämmas för framdragande av i punkt 1) omförmälda ledningar över mark.
som eventuellt ej hörde till Kyrkobordet;

3) att till medicinalstyrelsens förfogande ställa erforderlig, Kyrkobordet
icke tillhörig mark för framdragande av det i punkt 1) omförmälda stickspåret:

4) att vidtaga åtgärder, så att de av enskilda personer nu innehavda, å
hospitalsområdet belägna lägenheterna med därå uppförda åbyggnader utan
kostnad för statsverket kunde överlåtas på medicinalstyrelsen senast å den
laga fardag, som infölle närmast efter fyra år från den dag, då hospitalets
uppförande påbörjats, dock att överlåtelsen beträffande de personer, som
den 1 juli 1926 brukade lägenheterna, finge anstå, till dess de avflyttade
eller avlede, utan rätt för dem att å lägenheterna göra större om- eller nybyggnader
eller vidtaga andra väsentliga förändringar å dessa; med rätt likväl
för styrelsen att utan ersättningsskyldighet såväl under byggnadstiden
som därefter över lägenheterna framdraga erforderliga vägar:

5) att träffa sådan uppgörelse med den eller de personer, som på arrende
innehade mark inom det för hospitalet avsedda området, att denna mark
med därå uppförda åbyggnader kunde utan kostnad för statsverket avträdas
och ställas till styrelsens förfogande å den laga fardag, som inträffade närmast
efter byggnadsarbetenas igångsättande, eller å den senare dag, som kunde
av styrelsen bestämmas, med rätt för styrelsen att redan vid tiden för arbetets
igångsättande låta över nämnda mark framdraga erforderliga vägar; samt

6) att vidtaga åtgärder, så att å området nu befintliga vägar bleve avlysta
och ställda till medicinalstyrelsens uteslutande förfogande, dock med rätt
till nödig utfartsväg för de å området boende lägenhetshavarna.

Med anledning av den av styrelsen sålunda gjorda förfrågan hade, anförde
styrelsen, kommunen vid sammanträde den 26 september 1926 förklarat sig
villig att, därest vederbörande beslutade, att hospitalet skulle förläggas till
området i fråga, ikläda sig samtliga i styrelsens berörda skrivelse den 30 juni
1926 angivna förpliktelser; och hade kommunalfullmäktige sedermera i skrivelse
den 6 oktober 1926 lämnat styrelsen underrättelse därom.

Beträffande frågan om tillgodoseende av hospitalets vattenbehov meddelade
styrelsen i sin förevarande skrivelse den 4 mars 1927 att, enligt vad
styrelsen erfarit, någon utsikt att vatten skulle finnas å eller i närheten av
det ifrågasatta hospitalsområdet i tillräcklig mängd för hospitalets behov
icke syntes förefinnas. Umeå stad hade efter verkställda undersökningar
icke kunnat erhålla vatten för sitt nya vattenverk på närmare håll än i den
omkring 8 kilometer från staden belägna Piparbölesjön. Skulle av någon
anledning styrelsen framdeles nödgas tillgodose hospitalets behov av vatten
från Ume älv, funnes möjlighet till anläggning av ett vattenverk å den mark
vid stranden av Ume älv som, på s.ätt förut nämnts, avsetts därför och för

Överenskommelse
med
Umeå stad
angående
vattenleverans
m. m.

Medicinal styrelsens hemställan.

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

ed ordnande av bad ocli för vilken mark Umeå landskommun förbundit sig
att erlägga avgäld.

På framställning av styrelsen om hospitalets förseende med vatten från
Umeå stads vattenverk hade emellertid stadsfullmäktige i Umeå beslutit att,
därest styrelsen beslöte tillgodose hospitalets behov av vatten från stadens
vattenverk, förbinda sig att leverera allt för hospitalets behov erforderligt vatten,
att inom ett och ett halvt år efter därom till drätselkammaren lämnat skriftligt
meddelande till hospitalets gräns hava anlagt vattenledning så anordnad,
att trycket ej komme att understiga, vid 7.5 sekundliters förbrukning 26
meter, vid 15 sekundliters förbrukning 16 meter samt vid 30 sekundliters
förbrukning, 15 minuter efter tillsägelse, 29 meter under en sammanhängande
tid om högst 6 timmar, allt under antagande att marknivån vid det blivande
hospitalsområdet låge å höjden + 39.0 meter över havets medelvattenyta, att
från och med den dag liospitalsanläggningen toges i bruk leverera vatten
enligt följande ersättningsgrunder, nämligen, att 80,000 kubikmeter vatten
per år skulle levereras till ett belopp av 16,000 kronor oavsett om förbrukningen
komme att uppgå till 80,000 kubikmeter eller ej, att för förbrukning
därutöver skulle erläggas 16 öre per kubikmeter under eu tidrymd av 10 år,
men att därefter skulle erläggas per kubikmeter samma pris som för liushållsförbrukning
inom staden enligt mätare, dock lägst 10 öre per kubikmeter,
samt att detta anbud skulle gälla, till dess Kungl. Maj:t fattat beslut
om hospitalets uppförande och Kungl. Maj:ts beslut vederbörligen delgivits
dock högst till den 1 oktober 1930.

I huvudsaklig överensstämmelse med detta stadsfullmäktiges åtagande,
vars godkännande tillstyrkts av den av medicinalstyrelsen anlitade experten,
förste ingenjören vid Stockholms stads vattenledningsverk John Bergström,
hade, anfördes i skrivelsen, medicinalstyrelsen uppgjort ett förslag till preliminärt
avtal om vattenleverans, vilket förslag styrelsen översänt till stadsfullmäktige
för godkännande och underskrift. Avtalet har därefter undertecknats,
för stadsfullmäktiges del den 29 juni 1927 och för medicinalstyrelsens
del den 1 juli 1927.

Efter erinran om att styrelsen i sill plan för anskaffande av nya platser
för den statliga sinnessjukvården av den 25 september 1925 funnit sig föranlåten
att beräkna platsantalet beträffande Västerbottenshospitalet till 800 i stället
för till förut ifrågasatt antal av 600, hemställde slutligen styrelsen i sin förberörda
skrivelse av den 4 mars 1927 att, under förutsättning att det såsom plats
för det ifrågavarande nya hospitalet föreslagna, å Ivyrkobordet i Umeå socken
belägna området kunde till styrelsen för ändamålet överlåtas, Kungl. Maj:t måtte
uppdraga åt styrelsen att med biträde av överläkaren Lauritzen uppgöra och
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag, ritningar och kostnadsberäkningar till
uppförande å nämnda område av byggnader för ett hospital om 800 sängar.

Uti infordrat utlåtande den 28 juni 1927 meddelade kammarkollegium
till en början, att kollegium låtit i ärendet höra vederbörande kyrkoråd,
boställsarrendatorer, landsfiskal och jägmästare ävensom inhämtat respektive
den 27 april och den 2 maj 1927 dagtecknade utlåtanden av domkapitlet
i Luleå och länsstyrelsen i Västerbottens län.

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Härefter anförde kollegium, att länsstyrelsen i sitt utlåtande meddelat, att, Länsstyrelsen i
•enligt vad utredningen givit vid handen», i det tilltänkta hospitalsområdet Österbottens
inginge icke blott till ecklesiastikt ändamål anslagen mark utan även ett till
kyrkostad avsatt, Umeå socken tillhörigt område. Angående detta område,
som ä t. f. distriktslantmätaren Tillgrens karta avgränsats med blyertssiffrorna
1, 2, 3, 4 (norr om kyrkan), hade länsstyrelsen av överlantmätaren i
länet inhämtat, att detsamma icke funnes redovisat i några lantmäterikontoret
tillhöriga handlingar och kartor. Ej heller hade vid efterforskning i
orten någon närmare upplysning därom kunnat vinnas. Enligt vad länsstyrelsen
av vederbörande jägmästare inhämtat, vore efter upplåtelsen av
det ifrågakomna området skogstillgången fullt tillräcklig för tillgodoseende
av vederbörande arrendatorer och tjänstinnehavare tillförsäkrat virkesbehov.
Länsstyrelsen hade vidare i sitt utlåtande meddelat uppgift å de personer,
vilka på arrende innehade den i det ifrågasatta hospitalsområdet ingående
inägojorden. Arrendetiden utlöpte för fyra arrendelotter den 14 mars 1929,
för två den 14 mars 1930 och för fyra den 14 mars 1939. För egen del
hade länsstyrelsen hemställt, att ifrågavarande område måtte till medicinalstyrelsen
upplåtas att under nyttjanderätt innehavas, så länge området för
avsett iindamål disponerades, emot viss årlig avgäld samt att denna avgäld
måtte bestämmas efter förutgången uppskattning.

I anledning av vad länsstyrelsen sålunda anfört och upplyst hade — anförde
kollegium — kollegium låtit i ärendet höra dels Umeå landsförsamling orra4mgn''
å kyrkostämma dels, beträffande upplåtelsen av det till kyrkostad använda
området, Umeå socknemän å kommunalstämma samt a nämnda område varande
lägenhetsinnehavare. Församlingen hade å kyrkostämma den lo maj
1927 enhälligt beslutat förorda medicinalstyrelsens framställning. Såväl kommunalstämman
som lägenhetsinneliavarna — de sistnämnda dock med förbehåll
om full ersättning av kommunen — hade vid kommunalstämma
samma den 15 maj 1927 enhälligt beslutat att, därest hospitalet komme
att förläggas å Kyrkobordets mark, kostnadsfritt för ändamålet upplåta det
till kyrkostad använda området, till den del det läge inom det för hospitalet
avsedda området.

Domkapitlet hade, efter hörande av kyrkoherden i församlingen, i infordrat ■''umkapiaet.
yttrande förklarat, att domkapitlet med hänsyn till det allmänna ändamål,
vartill områdena vore avsedda, och då desamma icke kunde anses behövliga
för vederbörande boställen och tjänstinnehavare för sin del icke hade
något att erinra mot områdenas överlämnande till medicinalstyrelsen.

Slutligen hade, anförde kollegium, yttrande inhämtats av domänstyrelsen. stT&r“4“’
Denna styrelse hade i ett den 13 juni 1927 dagtecknat utlåtande med tillstyrkande
av ansökningen anfört, bland annat, att styrelsen helt anslöte sig
till länsstyrelsens uppfattning att berörda områden borde under angiven
förutsättning upplåtas till medicinalstyrelsen under nyttjanderätt mot viss
årlig avgäld. Emellertid syntes vid dylik nyttjanderätt, som medgåve markens
användande för annat ändamål än skogsproduktion, jämväl böra fästas
det villkoret, att marken skulle vid upplåtelsens hävande vara försatt i
samma skick som vid tillträdet, eller ock skälig ersättning lämnas till markens
ägare för minskad avkastning av densamma. Ehuru i förevarande fall
ett hävande av den ifrågasatta nyttjanderätten väl icke inom överskådlig
framtid syntes kunna komma i fråga, sedan anläggningarna för hospitalet
fullbordats, hade domänstyrelsen dock ansett sig böra framlägga denna synpunkt
till Kungl. Maj:ts beprövande. Beträffande nyttjanderätten i övrigt
borde enligt domänstyrelsen densamma icke på något sätt inskränkas, vadan
skog, som å områdena av olika anledningar utfälldes, borde av nyttjanderättsinnehavaren
få tillgodogöras på lämpligaste sätt. Den arliga avgäld,
som borde utgå till kyrkofonden för upplåtelsen, hade synts domänstyrelsen

184

Kanyl. Maj:ts proposition nr 165.

kamin arkollesinm.

böra motsvara värdet vid skilda tider av den årliga minskningen av boställenas
skogsavkastning. Jägmästaren hade uppskattat denna minskning till 72
kubikmeter. Denna beräkning av skogsavkastningens kubikmassa å ifrågavarande
områden syntes enligt domänstyrelsens mening för närvarande med
liänsyn till beståndens ålder fa anses riktig. Med hänsyn till markens produktionsförmåga
och den avkastning, som borde kunna avvinnas densamma
vid rationell skötsel, hade domänstyrelsen ansett, att årsavkastningens storlek
borde bestämmas till 145 kubikmeter från och med år 1950. Yärdet av förutnämnda
72 kubikmeter hade jägmästaren för närvarande uppskattat till cirka
400 kronor. Denna uppskattning hade synts domänstyrelsen böra göras
mera exakt och sedermera godtagas för en tidrymd av fem ä tio år, varefter
ny värdering borde ske. Åt vederbörande överjägmästare borde kunna
överlåtas att efter jägmästarens hörande fastställa dessa värden.

För egen del anförde kammarkollegium följande.

Det i medicinalstyrelsens framställning nämnda »Ivyrkobordet». från vilket
hospitalsområdet vore ifrågasatt att upplåtas, vore, enligt vad av handlingarna
och kartor i ärendet inhämtats, identiskt med kyrkoherdebostället
samt de båda komministerboställena i Umeå socken. Dessa fastigheter vore
i gällande (1917 års) jordebok för Umeå socken upptagna bland kronoegendomar
under allmän disposition, boställen, kyrkoherdebostället såsom ei/64
mantal Kyrkobordet nr 1 och komministerboställena såsom 3/16 mantal
Kyrkobordet nr 2, sistnämnda fastighet med anteckning att pastoratets båda
komministrar innehade vardera 3/''3, mantal.

Ny lönereglering för prästerskapet i Umeå landsförsamlings pastorat
hade av Kungl. Maj:t fastställts genom resolution den 6 juli 1917 att gälla
från och med den 1 maj 1918. Lönerna till prästerskapet i pastoratet skulle,
förutom medelst församlingsavgifter, gäldas med avkomsten av, bland andra,
boställena Kyrkobordet nr 1 och nr 2.

Kollegium, som icke hade något att erinra emot att det föreslagna hospitalet
förlädes till boställena och att nödig mark därför upplätes, hade
vid granskning av den av Tillgren sammanställda kartan funnit, att största
delen av förenämnda boställen skulle för ändamålet tagas i anspråk. Ehuru
kollegium icke varit i tillfälle att närmare undersöka, huruvida och i vad mån
de återstående områdena av boställena kunde med någon fördel nyttjas för
sitt dittillsvarande ändamål, ansåge sig kollegium emellertid böra fästa Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet på vikten av att i upplåtelsen även inbegrepes sådant
område, som eljest skulle bliva för boställena onyttigt eller av ringa värde.

Beträffande det till kyrkostad använda området, som enligt uppgift till eu
del skulle ingå i hospitalsområdet, ville kollegium meddela, att den tid, som
för remissens besvarande stått kollegium till buds, icke medgivit anställandet
av den säkerligen omfattande utredning, som till lösande av frågan om
äganderätten till kyrkostadsområdet måste verkställas. Eu inom kollegium
gjord preliminär undersökning syntes emellertid icke giva stöd åt det framkomna
påståendet, att kyrkostaden, till den del den inginge i hospitalsområdet,
skulle ägas av Umeå socknemän. Huru därmed än kunde förhålla
sig, ansåge kollegium något hinder för den sökta upplåtelsen av denna anledning
icke böra föreligga, då Umeå socknemän medgivit upplåtelsen och
frågan om äganderätten till kyrkostaden syntes kunna upptagas till närmare
undersökning, då avgörande skulle träffas om dispositionen av avgälden, en
fråga som i sinom tid torde komma att av kollegium prövas och avgöras.

Med anledning av den utav medicinalstyrelsen uttalade uppfattningen att
vissa av de å det blivande hospitalsområdet befintliga byggnaderna borde
med äganderätt övertagas av styrelsen, ville kollegium beträffande dem av
berörda byggnader, som tillhörde boställena, framhålla, att det enligt kollegii
mening vore lämpligast, att äganderätten till samtliga dessa byggnader över -

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

185

ginge å styrelsen. Ett fortsatt bibehållande för boställenas räkning av vissa
byggnader inom liospitalsområdet vore nämligen för boställenas vidkommande
ändamålslöst. Den avsevärda tidrymd, som nyttjanderätten till marken
i detta fall säkerligen komme att omfatta, syntes också motivera, att
byggnaderna ej upplätes till styrelsen med nyttjanderätt.

Av domänstyrelsen i dess utlåtande föreslaget villkor därom, att den upplåtna
marken skulle vid upplåtelsens hävande vara försatt i samma skick
som vid tillträdet eller skälig ersättning lämnas till markens ägare för minskad
avkastning av densamma, syntes kollegium icke vara påkallat. Däremot
och ehuru det måste ligga i hospitalets intresse att vidmakthålla skogen,
syntes bland villkoren böra intagas en uttrycklig bestämmelse, att det skulle
åligga medicinalstyrelsen att väl vårda skogen, med rätt för styrelsen att tillgodogöra
sig träd och buskar, som behövde fällas för områdets planering,
för vägars framdragande m. m., ävensom skog, som behövde avverkas i
skogsvårdande ändamål.

Enligt vad domänstyrelsen i sitt utlåtande föreslagit, syntes den avgäld.
som borde utgå till kyrkofonden för upplåtelsen, böra motsvara den årliga
minskningen av boställenas skogsavkastning. Någon gottgörelse för nyttjanderätten
till själva marken syntes således ej vara avsedd. Kollegium
hölle för sin del före, att avgälden borde beräknas med hänsyn även därtill,
och syntes därvid, liksom beträffande området i övrigt, hänsyn böra
tagas till alla på områdets värde inverkande omständigheter, såsom exempelvis
områdets värde för den nu ifrågasatta anläggningen.

Efter anförande härav yttrade kammarkollegium, att kollegium ansåge sig
böra tillstyrka att, därest Kungl. Maj:t skulle finna skäligt besluta, att å den
ifrågavarande platsen skulle anläggas hospital i enlighet med medicinalstyrelsens
hemställan, Kungl. Maj:t måtte i samband därmed förklara, att
det i styrelsens framställning avsedda området, i huvudsaklig överensstämmelse
med de å Tillgrens karta angivna gränserna, finge från nyssniimnda
fastigheter från och med dag, som Kungl. Maj:t funne lämplig, upplåtas åt
medicinalstyrelsen att av styrelsen innehavas, så länge området nyttjades
för avsett ändamål och laga hinder ej mötte.

Vidare framhöll kollegium, att, enligt vad kollegium av medicinalstyrelsens
framställning kunnat finna, styrelsen syntes önska nyttja jämväl andra
delar av sagda boställen i och för framdragande av järnvägsspår, vatten- och
avloppsledningar, vägar och övriga i samband med anläggningen erforderliga
anordningar. Det torde emellertid, enligt kollegii uppfattning, ankomma
på kollegium att i sinom tid, på framställning av medicinalstyrelsen, meddela
beslut därom.

Vid upplåtelsen av det för liospitalsanläggningen direkt avsedda området
av ifrågavarande boställen borde, enligt vad kollegium slutligen framhöll, i
anslutning till det anförda följande villkor föreskrivas, nämligen:

att området skulle genom medicinalstyrelsens försorg och å dess bekostnad
å marken utstakas och å karta avfattas, därvid särskilt borde angivas,
huru stor areal som från vartdera bostället tagits i anspråk, samt till hur
stor del förenämnda kyrkostad däri inginge, och skulle eu bestyrkt kopia av
kartan överlämnas till pastorsämbetet i församlingen att av pastorsämbetet
förvaras;

att genom medicinalstyrelsens försorg skulle uppsättas och under besittningstiden
underhållas erforderligt stängsel mellan området och boställenas
övriga, icke avsöndrade mark;

att det skulle åligga medicinalstyrelsen att väl vårda skogen å området,
med rätt för styrelsen att tillgodogöra sig träd och buskar, som behövde
fällas för områdets planering, för vägars framdragande m. m.. ävensom skog,
som behövde avverkas i skogsvårdande ändamål;

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Medicinalstyrelsen
den

19 juli 1927.

att för området skulle årligen erläggas avgäld med belopp som, med
hänsyn tagen såväl till områdets avkastningsförmåga i avseende ä jord och
skog som ock till de på områdets värde såsom byggnadsplats och eljest inverkande
särskilda omständigheterna, av kollegium efter vederbörandes
hörande fastställdes i spannmål eller annan lämplig räntepersedel att lösas
med penningar efter årliga markegången (litt. A);

att avgälden, som skulle bestämmas särskilt för den i liospitalsområdet
ingående delen av den s. k. kyrkostaden och särskilt för återstående delen
av området, skulle kunna vid början av varje ny tioårsperiod med hänsyn
till då rådande förhållanden höjas;

att medicinalstyrelsen skulle ansvara för att denna avgäld behörigen erlades;
att genom laga syn i behörig ordning skulle konstateras, huruvida vederbörande
arrendatorer å det blivande liospitalsområdet fullgjort dem åliggande
byggnads- och underhållsskyldighet med avseende å därå varande byggnader,
samt huruvida jorden vore väl hävdad, dikad och försedd med erforderligt
stängsel, varefter vederbörligen ådömda husröte- och vanhävdsbelopp, som
avsåge nu ifrågavarande boställsdelar, skulle av vederbörande betalningsskyldiga,
mot vilka i detta fall icke borde framställas yrkande om skyldighet
att bota befintliga brister, senast inom sex månader efter det syneförrättningen
vunnit laga kraft inbetalas till länsstyrelsen för att av länsstyrelsen
förvaltas och göras räntebärande, till dess kollegium efter anmälan av länsstyrelsen
och efter vederbörandes hörande meddelat beslut om dispositionen
av ersättningsmedlen;

att på området befintliga, till boställena hörande byggnader skulle av
medicinalstyrelsen lösas med belopp, som skulle utgå efter vad i lagen den
12 maj 1917 om expropriation vore föreskrivet och på medicinalstyrelsens
bekostnad till beloppet bestämmas av tre gode män, av vilka länsstyrelsen
och domkapitlet, å ena, samt medicinalstyrelsen, å andra sidan, var för sig
skulle utse en och domaren i orten den tredje;

att till vederbörande arrendatorer skulle utgivas på enahanda sätt bestämd
ersättning för eventuell skada genom arrenderättens förtidiga upphörande
ävensom för byggnad eller annan anläggning, som enskilt tillhörde arrendator
men av medicinalstyrelsen tagits i anspråk eller måste från området
borttagas, dock att i sådant fall vederbörande arrendator skulle i stället för
länsstyrelsen och domkapitlet utse god man för ersättningens bestämmande;
och skulle, därest arrendator ej åtnöjdes med att ersättning bestämdes av
nyssnämnda tremannanämnd, hans arrenderätt till området jämte därå varande
byggnader bliva föremål för expropriation jämlikt gällande lag därom;

att medicinalstyrelsen skulle vara skyldig att, då området av styrelsen tagits
i besittning, hos länsstyrelsen och domkapitlet göra anmälan därom och
samtidigt påkalla avgäldens fastställande samt tillsättande av nämnd som
ovan sagts för bestämmande av ersättningen för å området varande byggnader;
samt

att sålunda bestämd ersättning för byggnad, som tillhörde boställena,
skulle överlämnas till länsstyrelsen för att förvaltas och göras räntebärande,
till dess kollegium på sätt ovan nämnts meddelat beslut om dispositionen
av ersättningsmedlen.

I häröver infordrat utlåtande av den 19 juli 1927 meddelade medicinalstyrelsen,
att styrelsen icke ansett sig hava någon anledning till erinran mot
de villkor för upplåtelsen i fråga, som av kammarkollegium föreslagits, samt
ej heller däremot att områdets gränser så förlädes, att någon del av boställenas
mark på grund av upplåtelsen icke bleve för boställena onyttig eller
av ringa värde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

187

Genom brev den 7 oktober 1927 förklarade sig Kungl. Maj:t finna för- Kungl. Hajts
berörda av kommitterade för Vännäs kommun och Yännäs municipalsam- ~

hälle samt av magistraten i Skellefteå och kommitterade för stadsfullmäktige
därstädes gjorda framställningar icke till någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd föranleda. Samtidigt uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen att
med biträde av överläkaren Lauritzen uppgöra och till Kungl. Maj:t före
närmare angiven tid avgiva fullständigt, av ritningar och kostnadsberäkningar
åtföljt förslag till en å förenäinnda område av kyrkoherdebostället 61/64 mantal
krono Kyrkobordet nr 1 och komministerboställena tillhopa 3/16 mantal
krono Kyrkobordet nr 2 i Umeå socken förlagd vårdanstalt för sinnessjuka,
avsedd för 800 patienter. Tillika förklarade Kungl. Maj:t, att medicinalstyrelsen
borde vid uppdragets fullgörande taga under övervägande, huruvida
och i vad mån genom ökning av det för hospitalsbyggnader sedvanliga
våningsantalet eller eljest genom byggnadstekniska anordningar kostnaderna
för hospitalets uppförande ävensom driftkostnaderna för detsamma skulle
utan avsevärd olägenhet kunna i mera betydande mån nedbringas.

Till åtlydnad härav har medicinalstyrelsen med skrivelse den 28 december
1927 överlämnat uppgjort förslag till sinnessjukanstalten i fråga.

På de skäl, som tala för inrättandet av ett hospital i Västerbotten torde Departementsjag
nu icke behöva ingå. Jag erinrar därutinnan om vad jag förut anfört chefen.
rörande plan för anskaffande av sinnessjukplatser och vill ytterligare endast
nämna, att 1927 års riksdag vid behandlingen av förslaget om tillbyggnad
av Piteå hospital (skrivelse nr 204) uttalade, att det varit önskvärt, att den
rådande bristen å vårdplatser för Norrlands vidkommande kunnat inom närmaste
tiden avhjälpas genom igångsättande av arbetena med det planerade
hospitalet i Västerbottens län. Yad angår platsen för det hospital, som således
bör inrättas, hava de skäl, som medicinalstyrelsen anfört för att styrelsen
vid valet av plats efter sina ingående undersökningar stannat vid
sist avsedda område vid Umeå, synts mig övertygande. I överensstämmelse
med denna uppfattning tillstyrkte jag Kungl. Maj:t att lämna medicinalstyrelsen
uppdrag att inkomma med förslag till hospital, förlagt till denna
plats. När Kungl. Maj:t genom sitt förut berörda beslut den 7 oktober 1927
gillade detta mitt förslag, får detta beslut i realiteten också anses innefatta
ett godkännande av förslaget om den plats för hospitalets förläggning, som
styrelsen funnit vara den lämpligaste. Varken i samband med det förslag
till hospitalsanläggningen i fråga, som av medicinalstyrelsen framlagts i nyssnämnda
skrivelse av den 28 december 1927 och vilket jag i det följande
torde få närmare behandla, eller i annat sammanhang hava sedermera framkommit
omständigheter, som synas vara ägnade att påkalla en ändrad uppfattning
i avseende å platsen för anstalten.

Det nya hospitalet torde alltså böra förläggas å det å den av t. f. distriktslantmätaren
Tillman upprättade kartan på förut omförmälda sätt utmärkta
område, som består av delar av kyrkoherdebostället 61/6t mantal krono
Kyrkobordet nr 1 och komministerboställena tillhopa 3/16 mantal krono
Kyrkobordet nr 2 i Umeå socken. I den mån jämkning i vidgande omfatt -

188

Kungl. Majits proposition nr 165.

ning i avseende å området kan finnas påkallad med hänsyn därtill, att vissa
delar av boställena eljest skulle bliva onyttiga eller av ringa värde, lärer
givetvis, på sätt kammarkollegium förutsatt, dylik åtgärd böra i vederbörlig
ordning vidtagas.

Efter samråd med cliefen för ecklesiastikdepartementet har jag även funnit
mig böra tillstyrka medicinalstyrelsens förslag om att det avsedda området
för angivet syfte ställes till förfogande mot erläggande av årlig avgäld. På
sätt av utredningen framgår, har mot denna form för upplåtelse någon erinran
icke framställts av vare sig kammarkollegium eller övriga i ärendet
hörda myndigheter eller andra vederbörande. Jag förbiser härvid icke att,
enligt vad handlingarna utvisa, vissa arrendatorer å boställena gjort ansökan
enligt lagen den 4 januari 1927 (nr 1) om friköp av de arrenderade områdena.
Länsstyrelsen i Västerbottens län och kammarkollegium hava emellertid på
närmare anförda skäl ansett denna omständighet icke böra utgöra hinder
för markupplåtelse av antydd art och omfattning till hospitalsanläggning,
och jag ansluter mig till denna uppfattning.

De villkor, som enligt kammarkollegium böra fästas vid upplåtelsen och
vilka medicinalstyrelsen ansett sig kunna godtaga, föranleda i huvudsak
icke heller någon erinran från min sida. Den mera detaljerade, slutliga handläggningen
av upplåtelsefrågan lärer emellertid med hänsyn till boställenas
natur få ske å ecklesiastikdepartementets föredragning, sedan statsmakterna
fattat ståndpunkt beträffande hospitalets förläggning till ifrågavarande område.

Bland de föreslagna villkoren för upplåtelsen ingår, såsom förut omförmälts,
ett av innebörd att å området befintliga, till boställena hörande byggnader
skola lösas med belopp, som skall utgå efter vad i gällande lag om
expropriation är föreskrivet och på kronans bekostnad till beloppet bestämmas
av tre gode män, utsedda på närmare angivet sätt.

Enligt de i det föregående omförmälda, av medicinalstyrelsen under vissa
förutsättningar uppställda och av Umeå landskommun sedermera åtagna
utfästelserna — mot vilkas innehåll jag icke har någon erinran att göra —
skulle staten fritagas från huvudparten av de markkostnader, som i sammanhang
med liospitalsanläggningen skulle uppkomma. Dessa kostnader, som i
stället skulle bäras av kommunen, skulle utgöra dels avgäld ej mindre för upplåtelsen
av själva hospitalsområdet än även för mark till anordnande av vattenverk
och bad samt för rätten att framdraga järnvägsspår, vatten- och avloppsledningar,
dels ock utgifter för ersättning till enskilda personer i samband med
överlåtelse å styrelsen av å hospitalsområdet belägna, av enskilda innehavda
lägenheter med därå uppförda åbyggnader ävensom av inom samma område
förefintlig, på arrende innehavd mark med därå uppförda åbyggnader. Utfästelserna
i fråga torde däremot icke kunna anses innefatta förpliktelse för
kommunen att svara jämväl för sådana kostnader som de förut berörda beloppen
för lösen av de själva boställena tillhörande byggnaderna.

Sistberörda förhållande har ock av medicinalstyrelsen uppmärksammats i
sammanhang med den av styrelsen uppgjorda beräkningen av totalkostnaden
för anläggningen av ett hospital vid Umeå. Uti sin skrivelse den 28 de -

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

cember 1927 bar nämligen styrelsen vid angivande av slutsumman härför
uttryckligen framhållit, att i densamma icke vore inräknade de ersättningar
för inlösen av å boställena befintliga, till desamma hörande byggnader, som
styrelsen kunde bliva skyldig att gälda på grund av villkor, som kammarkollegium
föreslagit för övertagande av det till hospital avsedda området.
Anledningen därtill förklarade styrelsen vara den, att styrelsen icke sett sig
i stånd att göra någon beräkning av det belopp, vartill dessa ersättningar
sammanlagt kunde komma att uppgå, men ansåge styrelsen någon särskilt
stor summa icke komma att erfordras därför.

Enligt från länsstyrelsen i Västerbottens län inhämtade upplysningar utgöras
ifrågavarande byggnader av 13 lador. Deras sammanlagda värde har
approximativt uppskattats till ej fullt 2,000 kronor.

Av skäl, kammarkollegium anfört, torde ur de synpunkter, från vilka jag
har att bedöma spörsmålet, någon erinran icke vara att göra mot att statsverket
inlöser ifrågavarande till boställena hörande byggnader, helst lösesumman,
även med det föreslagna sättet för densammas bestämmande, med
hänsyn till byggnadernas art, nuvarande beskaffenhet och approximativt
uppskattade värde sammanlagt torde komma att uppgå till ett relativt mycket
obetydligt belopp. Utgifterna i berörda hänseende torde — därest min
ståndpunkt i ämnet kommer att godtagas — böra bestridas från det anslag
under femte huvudtiteln, under vilket, på sätt jag i det följande kommer
att hemställa, medel torde böra beredas för själva bo.spi talsa nläggn in gens
utförande. I enahanda ordning torde även böra täckas de utgifter, som må
uppkomma i samband med ej mindre bestämmandet av dessa samt övriga
lösenbelopp och ersättningar än även liospitalsområdets utstakande och avfattande
på karta. Av det föregående framgår nämligen, att kammarkollegium
ansett, att även utgifterna för sist angivna två ändamål böra gäldas av statsverket,
och Umeå landskommun lärer enligt de gjorda utfästelserna icke
hava någon skyldighet att ersätta desamma. Från min synpunkt synes det
också naturligt, att utgifterna i fråga bestridas från nyssberörda anslag.

Enligt de för upplåtelsen föreslagna villkoren skulle vidare medicinalstyrelsen
svara för att förekommande avgäld behörigen erlägges. Såsom
tidigare påpekats, har emellertid Umeå landskommun under viss förutsättning
iklätt sig förpliktelse att svara för största delen av denna avgäld.
Därest det till äventyrs skulle uppstå behov av att vid erläggande av denna
avgäld eller för bestridande av andra i det föregående omförmälda, i samband
med hospitalets förläggande till ifrågavarande område uppkommande utgifter,
för vilka samma kommun jämlikt åtagande iklätt sig betalningsskyldighet,
använda förskottsförfarande från statens sida, lära härtill erforderliga medel
böra utgå av det ordinarie förslagsanslaget till hospital och asyler.

Slutligen vill jag i detta sammanhang framhålla, att jag icke funnit något
vara att invända mot innehållet i det avtal angående leverans av vatten till
ett blivande hospital å förevarande område, som den 29 juni och den 1 juli
1927 preliminärt slutits mellan medicinalstyrelsen å kronans vägnar samt
Umeå stad.

Medicinal styrelsens förslag rörande hospitalets anordnande.

Byggnadernas
allmänna
planläggning
och läge m. m.

190 Kungl. Majt:s proposition nr 165.

Jag övergår härefter till eu redogörelse för medicinalstyrelsens förslag till
den ifrågasatta sinnessjukvårdsanstalten.

Vid utarbetandet av förslaget liava inom styrelsen medverkat överinspektören
för sinnessjukvården i riket E. Göransson, särskilt i fråga om planen
för en i förslaget ingående upptagningspaviljong. Vidare har styrelsen anlitat
biträde av vissa andra, personer. Sålunda har överläkaren vid Strängnäs
hospital E. Lauritzen dels uppgjort det preliminära programmet för övriga
sjukvårdspaviljonger, dels ock beträffande planen för anstalten i dess helhet
samt de särskilda byggnadernas förläggning och planläggning samarbetat med
styrelsens arkitekt C. Westman, vilken upprättat situationsplan samt skissritningar
och kostnadsförslag till byggnaderna. Utredning om grundförhållandena
å byggnadsområdet har verkställts av filosofie doktorn It. Liden
och ingenjören J. Ohlsson. Förslag och kostnadsberäkningar hava vidare
uppgjorts för värme- och ventilationsanläggningen av civilingenjören H.
Theorell, för vatten- och avloppsledningar av ingenjören J. Bergström samt
för elektrisk kraft- och belysningsanläggning av överingenjören T. Holmgren.

Det uppgjorda förslaget, sådant det utformats å de av Westman — i november
1927 — upprättade ritningarna, omfattar tillhopa 25 byggnader.

För att underlätta bedömandet av förslaget torde den i ärendet ingivna
situationsplanen få i avtryck fogas såsom bilaga vid statsrådsprotokollet.
Under hänvisning till denna situationsplan ber jag att i anslutning till vad
medicinalstyrelsen anfört få lämna en redogörelse över byggnadernas allmänna
planläggning och inbördes läge.

De egentliga anstaltsbyggnaderna hava liopförts till ett sammanträngt
huvudkomplex. Denna anordning har enligt vad medicinalstyrelsen framhåller
vidtagits dels för att i möjligaste mån minska utsträckningen av
ledningsnäten för värme, vatten, avlopp m. m., dels för att underlätta och
förbilliga anordnandet av en trafikabel kulvertförbindelse mellan byggnaderna,
vilken särskilt vid en så långt norrut belägen anstalt är av mycket stor
betydelse såväl för personal- och patienttrafiken som för transporten av mat,
tvättkläder m. m. För att ernå eu ytterligare koncentration av anläggningen
och därmed nedbringa kostnaderna för uppförande och drift förklarar sig
styrelsen hava sökt inrymma de erforderliga lokalerna i så få byggnader och
med så högt våningsantal i dessa, som utan äventyrande av anläggningens
ändamålsenlighet synts möjligt.

Byggnaderna inom detta huvudkomplex äro symmetriskt anordnade å ett
i stort sett rektangulärt område med längdaxel i norr—söder. Längs östra
och västra sidorna äro sjukvårdsbyggnaderna för män respektive kvinnor
förlagda, tre på vardera sidan, nordligast och mest utskjutna å området de
båda paviljongerna för oroliga (IV och VIII å situationsplanen), söder om
dessa och närmare varandra två paviljonger för lugna (III och VII) och
längst åt söder två små paviljonger, anordnade efter öppendörrsystem (II
och VI). Vid de stora paviljongernas yttersidor äro promenadgårdar för
patienterna förlagda. I mittlinjen ligger sydligast, i jämnbredd med södra
gavlarna av paviljongerna för lugna och jämte dessa paviljonger omslutande

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

191

en rymlig centralgård, administrationsbyggnaden (I). Norra sidan av centralgården
begränsas av tvenne för de sjuka avsedda arbetspaviljonger (V och IX)
och mellan dessa en kyrksal sbyggnad (X). Norr om centralgården, å det
breda området mellan paviljongerna för oroliga sjuka, ligga längs mittlinjen
en bostadsbyggnad för kvinnlig sjukvårdspersonal (XI) och omedelbart norr
om denna, med längdläge i öster—väster, en stor ekonomibyggnad (XII),
inrymmande köks- och tvättlokaler, matsalar, en samlingssal, bostadsrum
för personal m. in. Längst i norr äro åt ena sidan ångpannehus med kolgård
(XIII), åt den andra verkstadshus med garage (XIY) förlagda.

Utanför huvudkomplexet hava förlagts dels en del bostadshus, nämligen
tre för tre läkare och syssloman (XY, XYI och XVII), fyra för övrig gift
personal (XVIII, XX, XXI och XXII), ett för ogift manlig personal (XIX)
samt portvaktsstuga (XXIII) och obduktionshus med begravningskapell (XXY),
dels ock en av sjukvårdsbyggnaderna, nämligen upptagningspaviljongen
(XXIY).

Angående sistnämnda paviljongs uppgift i sjukvårdsanläggningen anför
medicinalstyrelsen, att paviljongen är avsedd för vården av nyintagna, ej
våldsamma eller störande patienter, såväl män som kvinnor, för vilka utsikterna
till hälsans återvinnande synas gynnsamma. Syftet med densamma är
att mildra intrycket av intagningen samt skapa en lugnare och mera rent
sjukvårdsbetonad miljö än det inom det stora anstaltskomplexet är möjligt,
vilket för mången känslig nyinsjuknad ansetts vara av stor betydelse. Med
hänsyn härtill har paviljongen givits ett relativt avskilt och ostört läge.

Körande förläggningen av anstaltens huvudkomplex har medicinalstyrelsen
anfört huvudsakligen följande.

Såsom styrelsen i sin skrivelse den 4 mars 1927 angående förslag till
plats för nytt hospital vid Umeå framhållit, vore en förläggning av huvudkomplexet
till södra skogsbrynet i västra delen av området med hänsyn till
fri och vacker utsikt den lämpligaste. I det först uppgjorda förslaget till
byggnadernas förläggning, å ritningarna betecknat såsom alternativ A, är detta
iakttaget. Det har emellertid vid de grundundersökningar, som under förslagets
utarbetande pågått, visat sig, att de södra och västra delarna av denna
plats för huvudkomplexet erbjuda mindre god byggnadsgrund än marken närmast
åt öster och norr. Genom en förflyttning av komplexet mot nordost skulle
därför vinnas förmånligare grundläggningsförhållanden. En sådan förskjutning
skulle, enligt vad vid gjorda undersökningar framgått, kunna ske utan
väsentlig ändring av byggnadernas inbördes läge och placering med hänsyn
till väderstreck och utan andra olägenheter beträffande själva byggnaderna
än den, att administrationshuset, som i alternativ A förlagts å en sluttning,
skulle komma på plan mark, varigenom belysningen i källarvåningen blir
sämre. Att anstalten genom en djdik förskjutning avlägsnas från skogsbrynet,
innebär däremot en avgjord nackdel. Ernåendet av bättre byggnadsgrund
och den besparing i kostnaden för byggnader och dränering, som
därmed vinnes, av Westman beräknad till 60,000 kronor, har emellertid föranlett
styrelsen att såsom alternativ JJ upptaga en ändrad förläggningsplan
med iakttagande av förberörda förskjutning av huvudkomplexet och därav
betingade ändringar i administrationshuset samt omplaceringar beträffande
några mindre byggnader utanför huvudkomplexet. Westman har emellertid
anfört, bland annat, att den i alternativ B angivna förläggningen icke syntes

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

böra anses fullt slutgiltig. En fortsatt undersökning av markens höjd- och
grundförhållanden m. m. kunde medföra en del justeringar i förläggningen,
dels i dess helhet, dels för vissa byggnader. Emellertid torde anstalten icke
böra skjutas avsevärt längre in i skogen, för att kontakten med det livligare
landskapet söderut ej helt måtte förloras och anstalten få ett alltför avskilt
och dystert läge. Grundförhållandena torde ej heller inbjuda till en längre
inskjutning i terrängen.

På grund av nu berörda omständigheter har styrelsen funnit sig böra
förorda alternativ B, dock med de jämkningar i fråga om förläggningen av
byggnaderna, som vid fortsatt undersökning kunna befinnas ändamålsenliga.
Särskilt har styrelsen ansett en förflyttning av de för personalen avsedda
bostadshusen till annan plats böra tagas under övervägande, då den för
dem föreslagna förläggningen med hänsyn till det läge, infartsvägen till anstalten
fått enligt alternativ B, blivit mindre lämplig.

På grund av den förskjutning i nordost av hela byggnadskomplexet, som
blir eu följd av förläggningen enligt alternativ B, skulle, framhåller medicinalstyrelsen,
den del av det för hospitalet tilltänkta, i brevet den 7 oktober
1927 omförmälda området, som vore belägen omedelbart norr om linjen B —C
å förberörda karta, bliva obehövlig, vadan det blivande hospitalsområdet kan
minskas med denna del1). Någon jämkning i gränserna för området har ock
ansetts kunna föranledas av vad kammarkollegium uti sitt förberörda utlåtande
den 28 juni 1927 framhållit beträffande vikten av att i upplåtelsen
av mark till hospitalet även inbegrepes sådant område, som eljest skulle
bliva för boställena onyttigt eller av ringa värde, m. in.

Södra delen av området avses enligt medicinalstyrelsens förslag att inhägnas
till den omfattning, situationsplanen utvisar*), för att hindra tillträde
för obehöriga. Den odlade sänkan söder om huvudkomplexet, vilken väl
lämpar sig för trädgårdsanläggning, skulle ingå i inhägnaden, under det att
markbältet närmast landsvägen till Vännäs, vilket avsetts att användas huvudsakligen
för personalbostader, skulle lämnas oinhägnat. Medicinalstyrelsen
påpekar, att med denna inhägnad icke avses det av kammarkollegium i dess
utlåtande den 28 juni 1927 påfordrade stängslet mellan hospitalsområdet
och boställenas övriga icke avsöndrade mark, vilket sistnämnda stängsel
enligt styrelsens åsikt kan vara av betydligt enklare beskaffenhet.

Infartsvägen till anstalten från landsvägen har i förslaget fått sitt läge
ungefär där den gamla vägen till Degerfors nu framgår. Vid inliägnadsgränsen
är portvaktshuset förlagt. Vägen delar sig därefter i två huvudgrenar,
av vilka den ena, söder om det å området befintliga grustaget, leder till
stora anstaltskomplexets huvudentré, under det att den andra, som utgör
Degerforsvägens fortsättning, går fram öster om detsamma, förmedlande
trafiken till ekonomibyggnaderna.

Under erinran att styrelsen i sin skrivelse den 4 mars 1927 framhållit de
gynnsamma betingelserna för framdragande av ett järnvägsspår till byggnads '')

Gränsen för det tilltänkta hospitalsområdet är å situationsplanen utmärkt med en
tunn heldragen linje.

2) Inhägnaden har å situationsplanen markerats genom en med korta tvärstreck försedd
linje.

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

platsen har styrelsen meddelat, att järnvägsstyrelsen med skrivelse den 26
augusti 1927 lämnat utredning angående läget och kostnaden för ett sådant
spår. Kostnaden beräknas till 43,000 kronor. Med det förändrade läge,
anstalten skulle få enligt det av styrelsen förordade alternativet B, kommer
spårets längd att minskas med omkring 170 meter, vadan nämnda kostnad
kommer att något reduceras. I kostnadssumman ingår ej kostnaden för lösen
av för spåret erforderlig mark, enär denna kostnad enligt det i styrelsens
skrivelse den 4 mars 1927 åberopade åtagandet av Umeå kommun skall
gäldas av kommunen. Spåranläggningen skulle enligt styrelsens förmenande
få stor betydelse särskilt under byggnadstiden och borde därför komma till
utförande före byggnadsarbetets början. Spårets ändpunkt har med hänsyn
till spårets viktigaste funktion efter anstaltens ibruktagande förlagts i omedelbar
närhet av kolgården vid ångpannehuset.

Beträffande den närmare planläggningen av de särskilda byggnaderna må Pianläggninhär
i huvudsak återgivas vad medicinalstyrelsens redogörelse för det föreliggande
förslaget i nämnda hänseende innehåller. naderna.

Med avseende å sjukvårdsbyggnaderna meddelar styrelsen till eu början Sjuttårdsbyggen
allmän redogörelse, av vilken framgår, att vid beräkningen av utrymmet nåder,
i huvudsak samma grunder följts, som fastställts för den senast uppförda
statsanstalten för sinnessjuka, nämligen Hälsingborgs hospital. Rumshöjden
överstiger icke 3,3 meter. Golvytan i gemensamma liggsalar är 5—8 kvadratmeter
per säng, allt efter lokalernas beläggning dygnet om eller endast nattetid
samt efter arten av där vårdade patienter, i enkelrum omkring 10 kvadratmeter.
Bag- och matrum hava tillsammans högst 4 kvadratmeters golvyta
per patient. Styrelsen har icke ansett sig kunna förorda en ytterligare nedpressning
av dessa mått.

Sjukavdelningarna äro i allmänhet avsedda för 40—50 patienter. Undantag
därifrån utgöra avdelningarna för de oroligaste sjuka samt upptagningspaviljongens
avdelningar, vilka äro något mindre. Dessutom har öppen-dörravdelning
å vardera könssidan inrättats med ett ännu lägre platsantal, nämligen
21, då det eljest kunnat befaras, att lämpligt patientmaterial skulle
saknas för avdelningens fullbeläggning.

Avdelningarna äro givetvis olika inrättade för olika patientkategorier och
vårdformer. I allmänhet innehåller en avdelning följande lokaler: liggsalar,
delvis anordnade för permanent sänglägesbehandling, delvis endast som sovrum,
enkelrum i erforderligt antal, dagrum, matrum samt annexlokaler, nämligen
tv. c., bad-, snyggnings- och sköljrum, diskkök, förråd, ett rum för undersökning
och besök samt kapprum.

Mans- och kvinnosidorna äro föreslagna identiskt lika, vardera omfattande
en paviljong för lugna och halvoroliga patienter, en paviljong för oroliga,
en öppen-dörr-paviljong samt hälften av den gemensamma upptagningspaviljongen.

I fråga om de särskilda sjukvårdsbyggnadernas anordnande för vardera
könssidan innehåller styrelsens redogörelse huvudsakligen följande:

Bthang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 139 haft. (Nr 165.) ios/351 28 13

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 165

Paviljongen för lugna rymmer över hälften av könssidans liela patientantal
och utgör ett stort byggnadsblock med en längd av icke mindre än 115
meter. Den är med hänsyn till de betydande besparingar i anläggning och
drift, som därigenom stå att vinna, uppförd i tre våningar, med ett mittparti,
som är försett med en fjärde våning, där dock ingen patientförläggning
avses.

I vart och ett av byggnadens sidopartier hava förlagts tre avdelningar,
en i varje våning. Avdelningarna i södra partiet (A 1, A 2 och A 3) ärö avsedda
för lugna och de i norra partiet förlagda (B 1, B 2 och B 3) för
halvoroliga patienter. Man har för att förenkla byggnadskonstruktionen
eftersträvat en så likartad planläggning av de olika avdelningarna som möjligt.
En lijärtmur uppdelar avdelningen i ett bredare bälte för de större
salarna och ett smalare för enkelrum och annexlokaler. Dessa smärre lokaler
kommunicera direkt med salarna, vilkas inre del erbjuder eu längs hjärtmuren
löpande passage genom avdelningen. Korridorer förekomma blott i
ringa utsträckning.

Byggnadens mittparti inrymmer, förutom centraltrappuppgång med er
rymlig, även för sängtransport avsedd hiss, vissa annexlokaler till de olika
avdelningarna samt personalrum. Fjärde våningen är i manspaviljongen inredd
till personalrum och i kvinnopa.viljongen till en liten »lasarettsavdelning>-,
avsedd för vården av sjuk personal, såväl manlig som kvinnlig.

Paviljongen för oroliga är, på grund av svårigheten att ernå tillfyllestgörande
ljudisolering i vertikal riktning och olägenheterna av långa trapppassager
såväl som av hisstransporter i fråga om dessa ofta våldsamma och
svårskötta sjuka, föreslagen uppförd i endast två våningar. I byggnadens
ena hälft äro två lika avdelningar (C 1 och C 2), en i vardera våningen, inrättade
för till största delen sängliggande patienter; andra hälften upptages
av en avdelning (C 3) för under dagen uppevarande patienter, med daglokaler
i bottenvåningen och sovlokaler en trappa upp. Aven i denna byggnad
har i huvudsak samma grundplan som i paviljongen för lugna kommit till
användning. På grund av det här nödvändiga stora antalet enkelrum hava
mindre sidoflyglar, huvudsakligen upptagna av enkelrum, inrättats.

Öppen-dörr-paviljongen är inrättad i stort sett som ett vanligt bostadshus
med daglokaler i bottenvåningen och sovrum i den övre.

Upptagningspaviljongen är, såsom förut nämnts, avsedd för både manliga
och kvinnliga patienter och för detta ändamål uppdelad i två symmetriska
avsnitt å ömse sidor om ett mittparti, som inrymmer väsentligen personalrum.
Vardera könssidan har två likartat planlagda avdelningar, en i envar av
husets tvenne våningar, den övre avsedd för de lugnaste sjuka. Med hänsyn
till vikten av att de å denna paviljong vårdade beredas så lugna förhållanden
som möjligt har platsantalet i varje sjukrum gjorts relativt litet.
Av samma skäl har en centralkorridor genom hela avdelningen anordnats.

Till sjukvårdsbyggnaderna äro även att hänföra de båda arbetspaviljongerna,
eu för män och en för kvinnor, inrymmande nödiga lokaler för yrkesarbeten,
vävnad, sömnad m. in., som kräver kvalificerad ledning och andra anordningar
än de inom sjukavdelningarna tillgängliga.

Byggnader för Beträffande byggnader för administration och ekonomi, kyrka och verk^administra-
städer m. in. innehåller styrelsens redogörelse för förslaget huvudsakligen
m. m. följande:

195

Kungi. Maj:ts proposition nr Vid.

Administrationshuset är föreslaget i två våningar jämte källarvåning. I den
senare finnas apoteks-, laboratorie-, operations- och sterilisationsrum, ett parbadrum
för personal samt förrådslokaler. Bottenvåningen inrymmer expeditionsrum
för läkare (ett av dessa avsett även för direktionens sammanträden)
och förestånderskor, rum för telefoncentral och inre portvakt, väntrum för besökande,
bostad för en förestånderska och två städerskor samt, med särskild
ingång, kontorslokaler och sysslomansexpedition.

Övre våningen upptages av diverse rum för ogift personal, (läkare, kontorspersonal,
förestånderskor) m. m. samt två matsalar för samma personal.

Kyrksalen har plats för omkring 200 personer. Vid ingången finnes ett
förrum med trappnedgång till kulvert och över detta en orgelläktare. I ett
litet sidoutbygge ligger sakristian med en trappa upp till den å kyrksalens
vägg anbragta predikstolen.

Ekonomibyggnaden består av två flyglar i tre våningar och mellan dem eu
centralhall i en våning, inrymmande utlämningslokaler för mat och tvätt
samt kommunicerande med den underjordiska transportkulverten. Köksfiygeln,
som ligger åt öster, har en källarvåning med diverse förrådslokaler;
bottenvåningen inrymmer köket med bilokaler och ett par smärre matsalar
för ekonomipersonal. Köket når upp genom överliggande våning, som i
övrigt inrymmer bostadsrum för personal. 2 trappor upp äro centralmatsalar
för personalen belägna.

Tvättflygeln saknar källarvåning. I bottenvåningen ligger stora tvättlokalen
med angränsande rum för inlämning, strykrum och rum för uppläggning
av tvättade kläder. Tvättlokalen når upp genom överliggande våning, i
övrigt använd för personalrum och ett linneförråd. 2 trappor upp är eu
större samlingssal anordnad jämte tekök och kapprum samt några rum avsedda
att användas vid patientfester och eljest som kasinolokaler för personalen.
Bostadsrum för tvättförestånderska är ävenledes förlagt till denna
våning.

Bageriet har förlagts i den ekonomibyggnaden närmaste delen av bottenvåningen
i det angränsande bostadshuset för kvinnlig sjukvårdspersonal, i
så gott som omedelbar förbindelse med ekonomibyggnadens centralhall.

Angpannehuset har källarutrymmen för hydroforer, pumpar m. m. I bottenvåningen
finnes pannrum med plats för ångpannor och varmvattenpannor.
Därintill ligger maskinhall för elektricitetsverk samt verkstad järnte ett kontor
för maskinmästaren och ett badrum för eldarna. Över den del av bottenvåningen,
som icke upptages av pannrummet, är en vindsvåning inredd för
verkstadsförråd. I ett sidoutbygge finnes utrymme för desinfektionsugn.

Verkstadshuset inrymmer snickar-, målar- och tapetserarverkstäder med
förrådslokaler samt smedja och därjämte ett garage.

Obduktionshuset omfattar obduktionsrum, svepningsrum och ett mindre
jordfästningsrum samt en likkällare.

Portvaktshuset är eu liten träbyggnad med lägenhet endast för portvakten.

Yad härefter angår bostadshus för personal vid hospitalet, skulle enligt
förslaget läkarbostäder, för såväl över- som underordnade läkare, ävensom
bostad för syssloman anordnas — i huvudsaklig överensstämmelse med vad förhållandet
är vid andra hospital av motsvarande storlek — dels i särskilda
för ändamålet avsedda bostadshus (XV, XVI och XVII), dels i administrationsbyggnaden.

För kontorspersonal finnas bostadsrum i administrationshuset.

Beträffande sjukvårds- och ekonomipersonalens bostadsförhållanden framhål -

bostäder för
befattningshavare.

196

Kungl. MajUs proposition nr 1 (>■''>.

ler styrelsen, att dessa äro särdeles vanskliga att ordna på ett sätt. som
kan komma att i allo motsvara det föreliggande behovet. Man har sålunda
att räkna med, att kvinnlig personal kommer att tjänstgöra på mansavdelningar
i alltmera ökad utsträckning. Detta inverkar så mycket mera på
bostadsanordningen som den kvinnliga personalen så gott som i sin helhet
måste beredas bostad inom anstalten, under det att en mycket stor del av
den maidiga kan antagas behöva familjebostäder. Av dessa bör blott ett
begränsat antal förläggas till anstalten, då goda möjligheter synas föreligga
för gifta befattningshavare att anskaffa bostäder åt sig utom densamma.

De dispositioner, som med ledning av förhållandena vid andra statens
hospital och med hänsyn till vad nyss anförts vidtagits enligt de uppgjorda
ritningarna, äro följande.

För maskinmästare, uppsy ning sman, trädgårdsmästare och befallningsman
har avsetts ett gemensamt bostadshus (XVIII) av trä, med fyra lägenheter
om 3 rum och kök, varav ett rum i lägenheterna för de båda sistnämnda
befattningshavarna, eventuellt även uppsyningsmannen, avsetts som expeditionsrum.

För gifta befattningshavare, inom sjukvården eller ekonomien, hava vidare
föreslagits tre bostadshus, likaledes av trä, två med åtta lägenheter om 2
rum och kök (XX och XXI) samt ett med fvra lägenheter om 1 rum och
kök (XXII).

För ogift manlig ''personal, likaledes oberoende av vilken av de båda grupperna
den tillhör, föreslås ett bostadshus (XIX), också detta uppfört av trä,
rymmande 16 rum, av vilka fyra äro avsedda för eu person, de övriga fölen
eller två personer i mån av behov.

Av den kvinnliga sjukvårdspersonalen erhålla förestånderskorna bostad i
administrationshuset. A varje sjuka vdelning äro två rum förlagda, avsedda
för ansvarig översköterska och hennes ersättare, den nästansvariga. Det
har ansetts vara av vikt, att för dessa tillsynen över avdelningen även under
deras fritid underlättas. Där avdelningen tilläventyrs har manliga ansvarshavande
med (fainilje-) bostäder på annat håll, kunna dessa rum givetvis på
annat lämpligt sätt disponeras för sjukvårdspersonal.

Det stora flertalet av den kvinnliga sjukvårdspersonalen erhåller bostäder
i den föreslagna stora sköterskebyggnaden (XI) invid ekonomibyggnaden. Förläggningen
av detta hus till huvudkomplexet har föranletts dels av ekonomiska
skäl, för förbilligande av dess uppvärmning, för användning av dess
källare till transportkulverten in. m., dels för underlättande, genom inläggande
av huset i kulvertnätet, av de där boendes gång till och från sina
arbetsplatser, matsalar o. s. v. Byggnaden har fyra våningar. Eu del av
bottenvåningen är, såsom förut anförts, upptagen ar- bageriet. I övrigt är
hela huset inrett till bostadsrum till ett antal av 60. Rummens storlek är
genomgående lika, omkring 15 kvadratmeter, så att de kunna användas fölen
eller tvä personer alltefter behovet.

På en annan plats hava eu del rum för ogift sjukvårdspersonal sammanförts,
nämligen i översta våningen av manspaviljongen för lugna. Här ligga
två rum för en person och sex rum för en eller två personer. Våningen
kan beläggas med kvinnlig eller manlig personal, vilketdera som må befinnas
erforderligt.

Skulle ytterligare utrymme för kvinnlig sjukvårdspersonal visa sig behövligt,
kan sådant lätt anordnas å upptagningspaviljongens vind.

För den kvinnliga ekonomipersonalen finnas bostadsrum anordnade i ekonomibyggnaden
och ett par rum i administrationshuset.

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Jag torde här få omnämna, att vid förslagets behandling inom medicinalstyrelsen
överinspektören för sinnessjukvården i riket Göransson, påyrkat,
att ritningarna beträffande bostadsbyggnaden för den kvinnliga sjukvårdspersonalen
borde omarbetas i viss riktning. Såsom skäl härför anfördes
huvudsakligen^följande.

En byggnad för sköterskor borde förläggas på lämpligt avstånd från såväl
sjukvårds- som ekonomilokaler, omgivas med en trädgårdstäppa med blommor
och bersåer samt inrättas med kök och matsalar, så att hushållningen
ej behövde präglas av den alltid något enformiga anstaltsutspisningen.

Den föreslagna sköterskebyggnaden uppfyllde icke dessa fordringar. Byggnaden
syntes svårligen kunna bereda det lugn, den ro och den vila, som
borde vara huvudsyftet med densamma.

Överinspektörens yrkande föranledde icke någon omarbetning av förslaget.

Beträffande bostadsbyggnaderna för personal är att märka, att medicinalstyrelsen
vid sitt slutliga ståndpunktstagande till det upprättade ritningsförslaget
förordat vissa inskränkningar i byggnadsprogrammet med avseende
å dessa byggnader. Jag återkommer längre fram till denna fråga.

I samband med behandling av frågan om personalbostäder har medicinalstyrelsen
vidare anfört, att av de lägenheter, som äro uppförda å den
invid landsvägen belägna delen av området och vilka hospitalet enligt avtal
med Umeå kommun efter innehavarnas avflyttning komme att disponera, en
del äro i sådant skick, att de torde kunna användas som personalbostäder.
Antalet gifta befattningshavare, som icke få bostad i de föreslagna nya husen,
torde emellertid bliva så stort, att de nämnda gamla lägenheterna, i den
mån de bliva tillgängliga, enligt styrelsen väl komma att behövas.

I förslaget hava inga byggnader för trädgård och jordbruk upptagits. Styrelsen
har nämligen icke ansett sig redan nu kunna med någon säkerhet
avgöra, i vad mån sådana bliva erforderliga. Att anläggandet av ett svin
stall för matavfallets tillgodogörande torde visa sig ändamålsenligt tinner
styrelsen kunna förutses, men utredningen i dessa hänseenden har ansetts
lämpligen böra anstå, såsom vid tidigare hospitalsanläggningar skett, till dess
ett lokalt förvaltningsorgan för anstalten trätt i funktion.

Yad härefter angår förslaget, i vad det avser anstaltens förseende med
värme- och ventilationsanläggning, vatten- och avloppsledningar samt elektriska
kraft- och belysningsanläggningar m. m., ber jag att under hänvisning
i övrigt till medicinalstyrelsens skrivelse med därvid fogade bilagor få
nämna följande.

Förslag till värme- och ventilationsanläggning har, såsom förut nämnts, uppgjorts
av ingenjören Theorell. Enligt detta förslag skulle rumsuppvärmningen
liksom för de senast byggda hospitalen ske genom centraluppvärmning
enligt pumpvarmvattensystem. Av hospitalets 25 byggnader skulle
huvudgruppen, omfattande 17 stycken, uppvärmas från eu i ångpannehuset
förlagd värmecentral. Till ångpannecentralen skulle anslutas de tre i sjukvårdsbyggnadernas
närhet belägna bostadshusen för läkare och syssloman.

Värme- och
ventilationsanläggning

m. m.

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Av de återstående, mera avlägset belägna 5 byggnaderna hava de tre bostadshusen
för 8 och 4 familjer samt portvaktshuset ansetts böra förses med
gemensam pumpvarmvattenvärmeledning med panna förlagd i det ena 8-familjshuset, medan upptagningspaviljongen skulle förses med egen pannanläggning.

Jämväl köks-, tvätt-, bakugns- och desinfektionsanläggningar äro beräknade
i enlighet med av Theorell uppgjort förslag.

Till anläggningen för vatten- och avloppsledningar har, såsom tidigare omförmälts,
ingenjören Bergström uppgjort förslag. Detta har grundats på den
med Umeå stad preliminärt träffade överenskommelsen om leverans av vatten
till hospitalet.

Enligt förslaget skulle den av staden till liospitalsgränsen framdragna
vattenledningen fortsättas med en 350 mm:s ledning till ångpanneliuset,
varest den skulle förbindas med pumpverk och hydroforcisterner.

Avloppsledningar äro beräknade att utföras enligt ett kombinerat system,
innefattande avledning av såväl spillvatten som nederbördsvatten. Från liospitalsområdet
skulle huvudavloppet dragas söderut ned till Ume älv.

Ledningarna i marken hava måst förläggas på avsevärt djup dels för att
förbliva rostfria, dels för att avlopp med nödigt fall skulle kunna erhållas
från källarlokalerna.

Börande elektrisk kraftanläggning för hospitalets behov har överingenjören
Holmgren efter en granskning av olika alternativ förordat ett system med
kombination av köpt kraft samt egen kraftproduktion, enligt vilket system
hälften av kraftbehovet skulle täckas från Umeå stads elektricitetsverk och
den andra hälften genom produktion i eget maskineri.

Överingenjören Holmgrens förslag omfattar, utom utrustning i kraftsta
tion samt transformatorer, lampor och ledningar, även elektriska hissar med
tillhörande motorer och slutligen svagströmsanläggning för lokaltelefon och
ringledningar.

Hospitalets

platsantal.

Enligt medicinalstyrelsens förslag är hospitalet avsett för 934 sängplatser,
därav halva antalet för manliga och halva antalet för kvinnliga patienter.
Den närmare fördelningen av platserna för vardera könssidan å olika paviljonger
och avdelningar framgår av följande tablå.

Paviljong

Avdel- ning	Patienternas
	1A 1	Lugna .................
	A 2	» ;....
	A 3	»
	B 1	Halvoroliga...........
	B 2	»
	Ib 3	» ...........
ro i C 2	Oroliga.................
	C 3	» ...............•
	—	Hellugna...............
i	—	Halvlugna ..........
	1 —	Lugna ..................

F ö r d o I n i n !

Samrum

Enkelrum Summa

Paviljong för lugna och
halvoroliga...............

| Paviljong för oroliga ...

| Öppen-dörr-paviljong ...
j Upptagningspaviljong ...
i Summa

390

6
6

50
50

77 | 467

199

Kungl. Maj-.ts proposition nr 165.

Av de 934 platserna har medicinalstyrelsen ansett 34 böra upptagas som
reservplatser, icke ingående i anstaltens beläggningssiffra. En dylik mindre
reserv är enligt styrelsen behövlig för att kunna evakuera något rum vid
reparationer och dylikt och för att icke en nödvändig flyttning av en patient,
exempelvis nattetid, skall behöva medföra en eller flera andra omflyttningar.

Beläggningssiffran skulle således fastställas till 900.

Detta antal innebär, yttrar styrelsen, eu ökning med 100 platser av det
antal, för vilket anstalten enligt Kungl. Maj:ts uppdrag borde vara avsedd.
I förut omnämnda, reviderade plan för anskaffande av nya platser för den
statliga sinnessjukvården hade styrelsen anfört, att styrelsen på grund av
förslag, uppkommet vid utredningarna angående anstaltens uppförande, komme
att i förevarande förslag upptaga eu särskild upptagningspaviljong, varigenom
platsantalet vid anstalten skulle ökas med 80. Vid förslagets utarbetande
hade styrelsen emellertid funnit, att eu ökning av paviljongens
platsantal till 100 skulle kunna vidtagas utan att den allmänna planen för
anstalten väsentligt rubbades. Då de tillkommande 20 platserna, fördelade
på paviljongens fyra avdelningar, erfordrade endast ett i motsvarande mån
ökat sovsalsutrymme, hade styrelsen funnit sig böra vidtaga denna ytterligare
ökning i platsantalet, som skulle medföra nyss nämnda beläggningssiffra
av 900.

Vad härefter beträffar kostnaderna för hospitalsanläggningen enligt medicinalstyrelsens
förslag, sådant detta utformats å de av arkitekten Westman
uppgjorda ritningarna, uppskattades dessa enligt en första beräkning på föl
jande sätt:

för hospitalets
upprättande.

VII

VIII

XII

XIII

XII''

XVI

XVII

XVIII

XIX

xxi

XXII

A. Byggnadskostnade)'' enligt arkitekten Westman:

Kronor

Administrationsbyggnad....................... 269,300

Öppen-dörr-paviljong för kvinnliga patienter......... 95,000

Paviljong för lugna d:o d:o ......... 904,000

Paviljong » oroliga d:o d:o o51,700

Arbetspaviljong för d:o d:o 65,000

Öppen-dörr-paviljong för manliga d:o ......... 95,000

Paviljong för lugna d:o d:o ........ 884,000

Paviljong » oroliga d:o d:o o32,700

Arbetspaviljong för d:o d:o 65,000

Kyrka ...................................................................... 112,000

Bageri och bostadshus för ogift kvinnlig personal 370,000

Ekonomibyggnad..................................................... 580,700

Ångpannehus ........................................................... 168,300

Verkstadshus ........................................................... 120,000

Bostadshus för chefsläkare .................................... 63,000

D:o » överläkare....................................... 54,800

D:o » hospitalsläkare och syssloman 80,800

D:o » maskinmästare m. fl. ..................... 79,400

D:o » ogift manlig personal..................... 62,000

D:o » 8 familjer, 2 st. ä 110,500 kr....... 221,000

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Kronor

XXII Bostadshus för 4 familjer, 1 st............................... 43,000

XXIII Portvaktshus ........................................................... 19,500

XXIV Upptagningspaviljong ........................................... 444,800

XXV Begravningskapell och obduktionslokal ............... 26,800

Kolgård ..................................................................... 15,000

Kulvertar ................................................................. 74,000

Soltält och liggverandor.......................................... 25,000

Stängsel kring promenadgårdar och en del av

området................................................................ 25,000

Grindparti med mekanisk stängselanordning......... 4,000

Vägar och planering ............................................... 100,000

B. Arkitekt- och kontrollantarvoden, administration, avsyningar, resor

och oförutsett ............................................................................

C. Värmeanläggning enligt ingenjören Theorell................................

B. Köks-, tvätt-, desinfektions- och steriliseringsanläggningar samt

elektrisk bakugn enligt densamme ............................................

E. Vatten- och avloppsledningar enligt ingenjören Bergström............

F. Elektriska anläggningar och hissar enligt överingenjören Holmgren

Summa kronor

6.150.800

400.000

723.000

152.000

900.000

289.000

8.614.800

Enligt denna beräkning skulle således själva byggnadskostnaderna uppgå till
6,150,800 kronor. På uppdrag av medicinalstyrelsen har emellertid arkitekten
Westman sedermera verkställt utredning, huruvida icke genom förenklingar
eller annorledes dessa kostnader skulle kunna nedbringas, och i skrivelse
den 9 november 1927 har Westman redogjort för vissa åtgärder, som på
grund av nämnda uppdrag vidtagits för nedbringande av byggnadskostnaderna.
Genom dessa åtgärder, som huvudsakligen avse vissa förenklingar
beträffande byggnadsmaterial och arbete, har beräknats kunna vinnas en
besparing av sammanlagt 537,000 kronor. Byggnadskostnaderna skulle
härigenom nedgå till 5,613,800 kronor, och hela anläggningskostnaden skulle
alltså utgöra 8,077,800 kronor, innebärande vid ett platsantal av 934 en
kostnad per plats av 8,648 kronor.

Vid granskning av de sålunda uppgjorda kostnadsberäkningarna har
medicinalstyrelsen emellertid undersökt, huruvida icke utgifterna skulle
kunna ytterligare nedbringas. Dessa undersökningar hava resulterat i förslag
om vissa begränsningar i det ursprungliga byggnadsprogrammet. Härom
har styrelsen anfört följande:

Då lägenheter för personalen möjligen syntes kunna anordnas uti de å
bostället befintliga bostadshus, som skulle av styrelsen övertagas samtidigt
med området, och då det ännu icke kunde avgöras, i huru stor utsträckning
den gifta personalen kunde anskaffa bostäder åt sig utom anstalten, hade
det synts styrelsen, att antalet personalbostäder skulle kunna något minskas.

Styrelsen hade därvid ansett, dels att ett av de båda åtta-familj shusen (XXI)
och två lägenheter i fyra-familj shuset om tre rum och kök (XVIII) kunde utgå
ur förslaget, dels att bostadshuset för ogift personal (XIX) kunde minskas
med fyra rum (två rum i vardera våningen).

Vidare hade styrelsen funnit, att de i bottenvåningen i köksbyggnadens östra
del (XH) förlagda matsalarna med tillhörande serveringsrum vore obehövliga,

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 201

varför desamma jämte motsvarande utrymmen i övriga våningar kunde utgå.
Härigenom skulle ekonomibyggnaden kunna i någon mån minskas.

Genom dessa inskränkningar har beräknats uppkomma en besparing av
170,000 kronor.

Totalkostnaden för hospitalets uppförande skulle sålunda bliva (8,077,800 —
170,000) 7,907,800 kronor, motsvarande med ett platsantal av 934 en kostnad
av 8,466 kronor per plats.

Beträffade den beräknade kostnaden per vårdplats framhåller medicinalstyrelsen,
att denna kostnad överstiger det belopp av 8,000 kronor, som
medicinalstyrelsen lagt till grund för kostnadsberäkningarna i sin förut omförmälda,
den 21 oktober 1927 avgivna reviderade plan för anskaffande av
nya platser för den statliga sinnessjukvården. Styrelsen erinrar emellertid
tillika, att sistnämnda belopp, såsom styrelsen i planen eftertryckligen betonat,
beräknats approximativt.

Styrelsen har i detta sammanhang pekat på vissa särskilda förhållanden,
som inverkat förhöjande på kostnaderna för hospitalsanläggningen och vilka
böra beaktas vid bedömandet av kostnadsberäkningen. Sålunda har till de
högre kostnaderna bidragit huvudavloppets framdragande från liospitalsområdet
till Ume älv. Därjämte hava en del av anstaltens nordliga läge betingade
omständigheter medfört rätt väsentliga fördyringar. Grunder och ledningsgravar
måste nämligen på grund av kälen förläggas på 2 meters djup, ytter -murarna måste göras kostsammare med luftmellanrum för värmeisolering
samt värmeledningen beräknas för högre effekt. Yidare måste för taktäckningen
användas skiffer i stället för tegel eller plåt, varjämte frakterna för
byggnadsmaterial fördyras.

Mot de av styrelsens experter uppgjorda förslagen och kostnadsberäkningarna
har styrelsen förklarat sig icke hava något att erinra.

Sedan styrelsen till åtlydnad av Kungl. Maj:ts cirkulär den 1 april 1927
angående planläggningen av statliga husbyggnadsföretag överlämnat ritningar
och kostnadsberäkningar m. m. över det nya hospitalet till byggnadsstyrelsen
för yttrande, har byggnadsstyrelsen i skrivelse till medicinalstyrelsen den 15
december 1927 avgivit dylikt yttrande, vilket fogats vid medicinalstyrelsens
ifrågavarande skrivelse. Till detta yttrande, däri framställts vissa erinringar
mot medicinalstyrelsens förslag, ber jag att strax få återkomma.

Med anledning av de av byggnadsstyrelsen framställda erinringarna mot
förslaget har medicinalstyrelsen anfört, att dessa erinringar syntes vara av
den art, att de lämpligen kunde tagas under övervägen de vid utarbetandet
av arbets- och detaljritningar över anläggningen.

Under åberopande av vad i ärendet anförts har medicinalstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte i proposition till 1928 års riksdag föreslå riksdagen
att

dels medgiva, att ett för 900 sinnessjuka avsett hospital må i huvudsaklig
överensstämmelse med av arkitekten Westman i november 1927 uppgjorda
ritningar uppföras, förlagt enligt alternativ B. på ett kyrkoherdebostället

Mcdicinalstyrclscns

hemställan.

202

Kungl. Maj:ts proposition nr Idb.

Yttranden

över

medicinal styrelsens förslag.

Byggnads styrelsen.

1927 års
besparingsnämnd.

CI/64 mantal krono Kyrkobordet nr 1 ocli komministerboställena tillhopa 3/16
mantal krono Kyrkobordet nr 2 i Umeå socken tillhörigt område med i
huvudsak å distriktslantmätaren Tillgrens förenämnda karta angivna gränser
för eu beräknad kostnad av 7,907,800 kronor,

dels och för påbörjande av berörda byggnadsföretag å extra stat för budgetåret
1928—1929 anvisa ett anslag av 200,000 kronor.

I förenämnda till medicinalstyrelsen avgivna utlåtande av den 15 december
1927 har byggnadsstyrelsen anfört bland annat följande.

Med hänsyn till resultatet av de verkställda markundersökningarna förordade
styrelsen för sin del huvudkomplexets förläggning enligt alternativ B
på mark, där jämförelsevis goda grundförhållanden kunde påräknas.

Byggnadernas gruppering hade byggnadsstyrelsen funnit enkel och lätt
överskådlig, koncentrerade som de vore intill ett kulvertsystem, som medgåve
korta underjordiska förbindelser mellan byggnaderna. Förläggningen
av byggnaderna i norr och söder hade emellertid medfört att bostadsrum i
stor utsträckning förlagts mot norr, vilket förhållande med hänsyn till klimatet
helst borde undvikas.

I fråga om de två arbetspaviljongerna för män och kvinnor, vilka vore avsedda
att uppföras i en våning, ville byggnadsstyrelsen framhålla, att det
måste anses mindre ekonomiskt att uppföra två så små fristående byggnader,
varför styrelsen ville förorda att vid förslagets vidare utarbetande
undersöktes möjligheten till arbetspaviljongernas sammanslagning med andra
lokaler.

Verkstads huset borde vidare kunna planläggas på ett mera koncentrerat sätt.

Yad de beräknade kostnaderna anginge, syntes, såvitt byggnadsstyrelsen
för närvarande kunde bedöma, i huvudsak intet vara att erinra. Vissa poster
kunde möjligen vara något högt beräknade, vilket vid förslagets vidare utarbetande
borde närmare undersökas. Vidare syntes förenklingar i vissa
fall kunna åstadkommas samt kostnaderna för vissa bostadshus något nedbringas.
De beräknade kostnaderna för vatten- och avloppsledningar syntes
även vara väl högt tilltagna. Däremot måste posten för oförutsedda utgifter,
som utgjorde endast omkring 2 % på totala byggnadskostnaden, anses
vara för låg. På grund därav funne byggnadsstyrelsen sig icke kunna förorda
någon nedsättning beträffande den beräknade totala byggnadskostnaden.

Över medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag har vidare 1927 års besparingsnämnd
den 21 januari 1928 avgivit infordrat utlåtande, för vars
huvudsakliga innehåll jag nu ber att få redogöra.

Beträffande hospitalets förläggning inom det härför avsedda området förklarar
sig nämnden på grund av besök å området av en av nämndens ledamöter
samt dess byggnadstekniska biträde hava bibringats den uppfattningen, att
terrängförhållandena enligt alternativ B vore ur ekonomisk synpunkt fördelaktigare
än enligt alternativ A. Då emellertid igångsatta provborrningar och
provbelastningar å de föreslagna byggnadsplatserna ännu icke avslutats, har
nämnden icke ansett sig kunna slutgiltigt bedöma, huruvida den placering,
som byggnaderna erhållit enligt alternativ B, vore den ur kostnadssynpunkt
lämpligaste.

Beträffande byggnadernas inbördes placering har besparingsnämnden framhållit,
att det ur värmeekonomisk och även ur andra synpunkter vore till

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 20?>

fördel, om särskilt upptagningspaviljongen men även bostadshusen för Läkare
och övrig gift personal placerades närmare värme- och kraftcentralen.
Nämnden har i detta sammanhang hänvisat till ett av socialstyrelsens värmetekniska
avdelning på nämndens begäran avgivet yttrande. Nämnden, som
förklarar sig hava beaktat, att upptagningspaviljongens i förhållande till övriga
sjukvårdsbyggnader avskilda läge föreslagits med hänsyn till paviljongens
särskilda uppgift med avseende å sjukvården, har emellertid ifrågasatt, huruvida
icke denna synpunkt kunde komma till sin fulla rätt, även om paviljongen
— för så vitt den borde utföras — flyttades omkring 100 meter närmare övriga
sj ukhusbyggnader.

I fråga om den till sköterskebostäder avsedda byggnaden har besparingsnämnden
föreslagit utredning, huruvida byggnaden icke skulle kunna slopas
och åtminstone större delen av sköterskekåren kunna beredas bostad i
administrationsbyggnaden, därest denna dels uppfördes i flera än två våningar,
dels gåves större längd. Härigenom borde eu ej obetydlig minskning av
byggnadskostnaderna uppstå. Het till byggnadens bottenvåning förlagda
bageriet — vilket det i och för sig syntes vara olämpligt att förlägga till eu
i huvudsak för bostadsändamål avsedd 1 >yggnad — syntes kunna beredas
plats i ekonomibyggnaden.

Vidkommande de båda paviljongerna för oroliga patienter bär besparingsnämnden
anfört följande:

Med hänsyn särskilt till det direktiv, som av Kungl. Maj: t vid meddelande
av uppdrag åt medicinalstyrelsen att utarbeta det föreliggande byggnadsförslaget
lämnats om ökning av det för liospitalsbyggnader sedvanliga
våningsantalet, kunde nämnden icke finna de skäl, som styrelsen anfört för
den låga höjden å paviljongerna i fråga, vara tillfyllest. Nämnden erinrade,
att vid den nu pågående utvidgningen av Piteå hospital sjukvårdsbyggnaden
därstädes, som för närvarande vore uppförd i endast två våningar, skulle
påbyggas med en tredje våning. I denna tredje våning skulle även inhysas
oroliga sinnessjuka (jfr. proposition nr 49 år 1927, sid. 6).

Beträffande den föreslagna fristående kyrkan har nämnden ansett det
kunna ifrågasättas, huruvida icke denna byggnad borde helt utgå ur planen.

Härom yttrar nämnden:

Vid hospitalet anställda hade möjlighet till kyrkobesök i den närbelägna
kyrkan i Umeå landsförsamling. Dessutom funnes missionshus icke långt
från hospitalsområdet. För patienter syntes gudstjänst kunna anordnas i
ekonomibyggnadens samlingssal, vilken beräknats kunna rymma 200 personer.
Ytterligare utredning syntes erforderlig även rörande denna sak. Vid
eu sådan utredning borde undersökas, huruvida icke samlingssalen skulle
kunna givas en så till vida kyrklig prägel, att altare där anordnades. Altarområdet
borde i så fall placeras så, att detsamma, då samlingssalen icke
användes för kyrkliga ändamål, kunde avstängas genom skjutdörrar eller på
annat sätt avskiljas från lokalen i övrigt.

I fråga om den föreslagna värme- och kraftcentralen meddelar besparingsnämnden,
att densamma inhämtat yttrande av socialstyrelsens värmetekniska
avdelning, som anfört bland annat, att den koncentrerade form, i vilken
kostnadsförslaget framlagts, samt bristen på uppgifter över de grunder, på
vilka beräkningen baserats, i hög grad försvårat granskningen. På grund av

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

de liöga kostnader, som värme- och kraftanläggningen skulle medföra, har
besparingsnämnden ansett en ingående granskning av förslaget böra ske även
i denna del. Jämväl beträffande förslaget till vatten- och avloppsledningar
förordar nämnden förnyad undersökning. Nämnden anför härom, bland annat,
att den beräknade kostnaden, 900,000 kronor, förefölle nämnden vara väl
hög, särskilt som Umeå stad erbjudit sig att framdraga huvudvattenledning
till hospitalets tomtgräns. Avloppsledningen från hospitalet till Ume älv
måste visserligen på grund av det hårda klimatet nedläggas på relativt stort
djup under markytan, men av markborrningarna och terrängförhållandena i
övrigt att döma syntes detta icke behöva vålla mera betydande svårigheter.

Besparingsnämnden har härefter ifrågasatt förnyat övervägande beträffande
vissa särsldlda besparingsförslag i övrigt. Sålunda har frågan om lämpligaste
taktäckningsmaterial för de större sjukvårds- och bostadsbyggnaderna ansetts
böra underkastas ytterligare prövning, därvid borde ifrågasättas an
vändning av s. k. eternit i stället för skiffer. Vidare har nämnden åberopaten
vid utlåtandet i avskrift fogad, av byggnadschefen hos byggnadsstyrelsen
upprättad promemoria, i vilken föreslagits vissa förenklingar, avsedda att
medföra besparingar. Nämnden förklarar sig kunna i väsentliga delar instämma
i de ifrågavarande besparingsförslagen, som emellertid delvis redan
av nämnden vidrörts och delvis även omfattas av de inskränkningar i byggnadsprogrammet,
som medicinalstyrelsen ansett sig kunna förorda. Nämnden
har dock på grund av den begränsade tid, som stått till dess förfogande,
ansett sig icke kunna närmare ingå på de olika detaljerna i promemorian,
men nämnden har förutsatt, att densamma tages under övervägande vid den
genomgripande omarbetning av hela förslaget, som enligt nämndens mening
oavvisligen är av behovet påkallad.

Enligt vad jag inhämtat, förelåg berörda promemoria — jämte en i anledning
av densamma å byggnadsstyrelsens utredningsbyrå upprättad promemoria
— till styrelsens bedömande vid avgivandet av yttrande i ärendet till
medicinalstyrelsen. Vid ärendets prövning ansågos vissa av de föreslagna
besparingarna böra godkännas, medan en del andra icke upptogos. Sammanlagda
beloppet av sådana godkända kostnadsminskningar, som icke
motsvarades av besparingar, vilka redan föreslagits av medicinalstyrelsen
vid dess prövning av de första kostnadsberäkningarna, uppgick till 146,600
kronor. Då emellertid den beräknade posten för oförutsedda utgifter ansågs
vara alltför låg och rätteligen böra höjas med omkring 140,000 kronor,
fann byggnadsstyrelsen — såsom framgår av styrelsens förut återgivna yttrande
— någon nedsättning av det beräknade totala kostnadsbeloppet icke
böra äga rum.

I byggnadschefens förevai-ande promemoria hava föreslagits dels åtskilliga
förenklingar beträffande byggnadstekniska detaljer, dels nedräkningar å vissa
kostnadskalkyler, som ansetts vara för höga. I nu antydda hänseenden
torde någon närmare redogörelse från min sida icke erfordras.

Emellertid upptog promemorian — frånsett de ändringsyrkanden, vilka
särskilt berörts av besparingsnämnden och vilka förut omförmälts — även

Kungl. Maj. ts proposition nr 165.

205

ett par förslag rörande ändringar av större betydelse för byggnadsplanen.
Sålunda ifrågasattes, att det i medicinalstyrelsens förslag upptagna verkstadshuset
skulle slopas och de där ingående verkstadslokalerna förläggas till andra
byggnader, huvudsakligen till källare i vissa sjukvårdspaviljonger, varjämte eu
särskild garagebyggnad skulle uppföras. Härigenom beräknades kunna vinnas
eu kostnadsminskning av 100,000 kronor. Yidare föreslogs, att de båda arbetspaviljongerna
för män och kvinnor skulle sammanföras till en byggnad i två
våningar, eu för vardera könssidan, varigenom eu besparing väntades kunna
ernås av omkring 22,000 kronor.

Beträffande de nu omförmälda frågorna fann sig byggnadsstyrelsen vid
sin prövning av förslaget visserligen icke böra upptaga byggnadschefens
förslag, men styrelsen ifrågasatte — såsom av den förut lämnade redogörelsen
framgår — utredning rörande åtgärder, ägnade att i viss utsträckning tillgodose
förslagens syfte.

Nämnden har vidare med anledning av det föreliggande förslaget framfört
vissa anmärkningar av mera allmän innebörd.

Sålunda har nämnden uttalat, att det syntes nämnden vara eu grundväsentlig
brist i förslaget att icke ens en preliminär driftskalkyl uppgjorts
för det blivande hospitalet. Nämnden ville särskilt framhålla, att en så noggrant
som möjligt verkställd beräkning av erforderlig personal av olika slag
borde hava uppgjorts för att ett bedömande skulle kunna ske dels av bostadsbehovet,
dels av det ekonomiska resultatet ur avlöningssynpunkt av
föreslagna kapitalkrävande men arbetsbesparande anordningar. Nämnden
ansåge, att nu berörda beräkningar borde föregå ett definitivt beslut om
hospitalets anläggning.

Med avseende å hospitalets platsantal anför nämnden, att den ökning av
patientantalet, som enligt det föreliggande förslaget skett i förhållande till
vad som angivits i det av Kungl. Maj:t meddelade utredningsuppdraget,
huvudsakligen fölle på den föreslagna upptagningspaviljongeu. Besparingsnämnden,
som ansett behovet av en dylik paviljong väsentligen vara beroende
på i vad mån de uyintagna patienterna bereddes arbete, har i detta
sammanhang berört frågan om principerna för sinnessjukvården i landet. Härom
yttrar nämnden bland annat följande:

Vid sin granskning av förslaget hade nämnden icke kunnat undgå att
uågot vidröra spörsmålet, om uppförandet av ett nytt hospital borde igångsättas,
innan klarhet vunnits, huruvida de principer, som för närvarande
vore förhärskande i vårt land beträffande vården av de sinnessjuka, kunde
anses vara de mest ändamålsenliga. Av de upplysningar nämnden kunnat
inhämta hade framgått, att man på sina håll utomlands bland annat sökt att,
i större utsträckning än här i landet tillämpades, bereda arbete åt de sjuka.
Givetvis måste en ökad arbetsterapi på ett väsentligt sätt inverka icke blott
på den anställda personalens sammansättning utan även på anordningarna
av och inom sjukvårds- och arbetslokalerna. Men även om en omläggning i
nämnvärd omfattning av de här tillämpade principerna för sjukvården icke
skulle anses böra genomföras, vore otvivelaktigt åtskilligt av värde att härutinnan
hämta från motsvarande anläggningar utomlands, exempelvis i Danmark,
Tyskland och Schweiz.

Förnyat utlåtande
av
medicinalstyrelsen.

206 Kungl. Maj:ts proposition nr lb‘o.

Nämnden ansåge här berörda synpunkter så mycket mer värda beaktande,
som byggandet av hospitalet i Umeå utgjorde inledningen till en serie
byggnadsanläggningar av för vårt land osedvanliga mått och till kostnader
av en storlek, varmed man hittills ej haft att räkna. Det syntes därför nämnden
vara all anledning att, innan uppförandet av den nu ifrågavarande hospi
talsanläggningen påbörjades, noga överväga alla de faktorer, vilka kunde
vara av betydelse såväl för erhållande av en för de sinnessjuka rationell
vård som ernående av minsta möjliga engångs- och driftkostnad härför.

Ett realiserande av de av nämnden föreslagna utredningarna i olika hänseende
skulle, framhåller nämnden slutligen, kunna medföra ett uppskov med
igångsättandet av arbetena å hospitalet. Med avseende å denna fråga anför
nämnden vidare följande:

Såsom framginge av medicinalstyrelsens skrivelse och byggnadsstyrelsens
yttrande återstode, även om medicinalstyrelsens förslag i huvudsak godkändes,
så många viktiga frågor att utreda — i första hand om det definitiva
läget för byggnadskomplexets såväl sjukhusanläggningar som bostadshus —
att, även om beslut vid 1928 års riksdag fattades om hospitalets anläggande,
något igångsättande av arbetena i nämnvärd omfattning i allt fall ej kunde
ske under nästa budgetår. Medicinalstyrelsens utredning hade skett i mycket
forcerat tempo, vilket — då det gällde en anläggning av nu ifrågavarande
omfattning och komplicerade slag — knappast kunde undgå att leda till
mindre genomtänkt planering med därav följande dålig ekonomisering vid
utförandet och behov av kostsamma ändringsarbeten i framtiden. Under
sådana förhållanden syntes det betyda skäligen litet, om beslutet angående
hospi talsanläggningen fattades nu eller först vid 1929 års riksdag. Därest
det emellertid ansåges föreligga särskilda skäl för att nu principiellt besluta,
att eu liospitalsanläggning å det tilltänkta området under alla förhållanden
skulle komma till stånd, kunde det måhända vara lämpligt att i samband
med ett dylikt principbeslut nu anvisa medel för områdets närmare undersökning
jämte erforderliga dränerings- och planeringsarbeten ävensom för
anläggandet av det järnvägsspår, som inginge i planen.

I vidare mån än nu sist angivits har besparingsnämnden ansett sig ej
kunna tillstyrka, att det föreliggande förslaget om liospitalsanläggning vid
Umeå underställes 1928 års riksdag.

Genom remiss den 25 januari 1928 anbefallde Kungl. Maj.t medicinal
styrelsen att avgiva utlåtande med anledning av vad besparingsnämnden i
ärendet anfört. På grund härav har medicinalstyrelsen infordrat yttranden
i ämnet från överläkaren Lauritzen, arkitekten Westman, ingenjörerna Theorell
och Bergström samt överingenjören Holmgren ävensom från byggnadsstyrelsen.

Med skrivelse den 17 februari 1928 har medicinalstyrelsen dels överlämnat
berörda yttranden, dels ock för egen del avgivit nytt utlåtande, däri
besparingsnämndens anmärkningar upptagits till bemötande. Jag ber nu att få
redogöra för det huvudsakliga innehållet av vad som sålunda från medicinalstyrelsens
sida anförts eller åberopats.

Beträffande upptagningspamljongensförläggning har medicinalstyrelsen, under
hänvisning till vad Uauritzen och Westman anfört på. denna punkt, för egen
del yttrat, att byggnadens placering på sätt besparingsnämnden ifrågasatt

Kungl. May.ts proposition nr Vin.

207

skulle till följd av närheten till paviljongen för oroliga män medföra, att
patienterna i upptagningspaviljongen komme att på ett betänkligt sätt störas
av stojet och bullret från de sjuka, som uppehölle sig på förstnämnda paviljongs
promenadgård. Såsom styrelsen i sitt förslag framhållit, borde paviljongen
givas ett ostört och avskilt läge för att mildra intrycket av intagningen
samt skapa en lugnare och rent sjukvårdsbetonad miljö än inom
det stora anstaltskomplexet vore möjligt. För mången känslig och nyinsjuknad
kunde detta vara av stor betydelse. Styrelsen ansåge *sig därför böra
avstyrka någon mera betydande förflyttning av paviljongen.

Med anledning av besparingsnämndens förslag om slopande av sköter ske -huset och påbyggande av administrationshuset har arkitekten Westman anfört
huvudsakligen följande:

Sköterskebyggnaden hade fått sin placering i nära anslutning till ekonomibyggnaden
dels för att bereda lätt tillträde till matsalarna, dels för att
få kulvertförbindelse från ekonomibyggnaden till paviljongerna genom sköterskebyggnaden,
varigenom långa underjordiska förbindelser utanför byggnader
kunde undvikas. Genom bageriets förläggande till sköterskebyggnaden
kunde vidare utlämning från bageriet ske i samband med mat- och
tvä ttutlämning.

Genom administrationsbyggnadens förlängning och höjning samt sköterskerummens
placering här finge man dels ett betydande antal rum åt norr,
under det att i sköterskebyggnaden rummen finge öster- och västerläge. Vidare
komme en högre administrationsbyggnad att försämra ljusförhållandena
för de närmast belägna delarna av de närliggande paviljongerna för lugna
patienter. Just med tanke på dessa ljusförhållanden och med hänsyn till
det nordliga läget av anstalten, med det låga solståndet en stor del av året.
hade administrationsbyggnaden hållits så låg som möjligt. Slutligen vore
det förenat med stora svårigheter att inplacera bageriet i ekonomibyggnaden
med bibehållande av gemensam utlämning för kök, bageri och tvätt. De
av besparingsnämnden ifrågasatta ändringarna syntes därför icke böra komma
till stånd.

Medicinalstyrelsen har i huvudsak åberopat vad Westman i denna del anfört.

Med avseende å frågan om uppförande av paviljongerna för oroliga sjuka
i tre i stället för två våningar har överläkaren Lauritzen gentemot bespalingsnämndens
uttalanden framhållit, bland annat, att de skäl medicinalstyrelsen
anfört för sin ståndpunkt — nämligen svårigheten att vid paviljongernas
uppförande i tre våningar ernå tillfyllestgörande ljudisolering i vertikal
riktning samt olägenheterna såväl av långa trappassager som av hisstransporter
i fråga om dessa ofta våldsamma och svårskötta sjuka — enligt sinnessjukläkarnas
erfarenhet vore tungt vägande.

Under hänvisning till vad Lauritzen sålunda och i övrigt anfört har medicinalstyrelsen
för egen del särskilt understrukit, att den beträffande Piteåanstalten
beslutade anordningen med tre våningar varit eu nödfallsutväg,
som kunde tillgripas, då det gällde tillbyggnader vid gamla hospital, men
som icke borde godkännas vid nyanläggningar. Det vore av särskild vikt, att
buller och bråk från en avdelning icke störde andra avdelningar. Något
säkert medel att förekomma detta genom ljudisolering syntes icke föreligga.

208

Kungl. Maj:ts proposition nr Idb.

Beträffande yrkandet om uteslutande av kyrkan har medicinalstyrelsen, under
åberopande i övrigt av vad Lauritzen och Westman anfört, för egen del
yttrat följande:

Många bland det stora antal sinnessjuka, som vistades å hospitalen år
efter år, hade ett behov av den tröst och uppbyggelse, som under övliga
gudstjänster kunde givas. Med hänsyn härtill anställde också staten prästmän
vid hospitalen. Under sådana förhållanden borde staten ock tillse,
att lokaler funnes, där dessa kyrkliga förrättningar kunde utövas med den
känsla och andakt, de krävde. Försök hade gjorts vid Säters hospital att
i den för gudstjänsten avsedda salen anordna jämväl samkväm och andra
världsliga nöjen. Detta försök hade emellertid ej slagit väl ut utan mötts
av stort missnöje från såväl prästerligt som annat håll.

Styrelsen har därför ansett sig böra vidhålla sitt förslag om anordnande
av en särskild kyrka vid hospitalet.

Yad angår anordningarna för värme- och kraftcentral samt vatten- och avloppsledningar
hava ingenjörerna Theorell och Bergström samt överingenjören
Holmgren i sina yttranden ingått på bemötande av de av besparingsnämnden
mot deras beräkningar framställda anmärkningarna. Under hänvisning till
vad experterna anfört, vilket jag icke torde behöva återgiva, har medicinalstyrelsen
erinrat, att byggnadsstyrelsen visserligen ansett kostnaderna för vattenoch
avloppsledningar vara väl högt tilltagna men dock icke funnit sig kunna
förorda någon nedsättning i den av medicinalstyrelsen beräknade totala byggnadskostnaden.
Med hänsyn härtill och då medicinalstyrelsens tekniska experter,
vilka under många år biträtt styrelsen och därunder vunnit en ingående
kännedom om arbeten av detta slag, uttalat sig emot en minskning av de
utav dem beräknade kostnaderna för ifrågavarande anläggningar, vilka alltid
måste ställa sig relativt dyra vid ett hospital på grund av de säregna förhållandena
vid en sådan anstalt, har styrelsen ansett sig ej kunna tillråda
någon nedprutning av anslaget. Styrelsen finner ej heller någon ytterligare
granskning av förslaget i denna del vara erforderlig.

I fråga om de besparingsförslag, som framförts i förenämnda promemoria
av byggnadschefen hos byggnadsstyrelsen, har medicinalstyrelsen, under
åberopande av vad Westman i denna del yttrat, ansett nämnda förslag icke
böra föranleda annan åtgärd än att vid arbetenas utförande de av byggnadsstyrelsen
i dess utlåtande ifrågasatta undersökningarna borde äga rum.

Med anledning av vad besparingsnämnden anmärkt rörande bristen på driftskalkyl
för hospitalet bär medicinalstyrelsen till en början framhållit, att
någon möjlighet att redan så långt före hospitalets ibruktagande verkställa
eu beräkning av driftkostnaderna, som skulle kunna göra anspråk
på att vara något så när tillförlitlig, icke förefunnes, då dessa kostnader vore
beroende på många omständigheter, som undandroge sig ett bedömande långt
i förväg, exempelvis eventuella förändringar i arbetstiden. Styrelsen hade
därför i sitt förslag inskränkt sig till att med tillämpning av totalkostnaderna
vid hospitalen under de senaste åren och av nu rådande priser approximativt
angiva den på statsverket belöpande delen av driftkostnaderna till ett belopp
av omkring 2 kronor 90 öre per plats.

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

1 nämnda avseende bär styrelsen nu anfört följande.

Statens omkostnader för driften av de norrländska hospitalen hava under
år 1926 uppgått till följande belopp per underhållsdag:

vid Härnösands hospital (F-ort) .............................. kronor 2.88

» Östersunds » (G-ort).............................. » 2.8 6

Piteå hospital och asyl (E-ort)................. » 3.3 6

Hå staden Umeå i dyrortsavseende är hänförd till grupp F synes det
%gao nara till hands att antaga att driftkostnaden per underhållsdag vid
Umeå hospital skall komma att ligga i närheten av motsvarande kostnad
för det till samma dyrortsgrupp hänförda Härnösands hospital. Het kan
emellertid antagas, att Umeå hospital med hänsyn till dess större omfattning
och modernare anordningar skall bliva något billigare i driften än det
jämförelsevis gammalmodiga Härnösands hospital. En jämförelse med det
senare uppförda hospitalet vid Östersund, som dock tillhör en högre dyrortsgrupp,
synes berättiga till antagandet, att man för Umeå hospitals vidkommande
bör kunna räkna med något lägre kostnad för staten per underhållsdag
än det belopp av 2 kronor SB öre, vartill kostnaden år 1926 uppgått vid
Härnösands hospital. Om man således beräknar statens kostnad för hospitalet
vid Umeå till förslagsvis 2 kronor 85 öre per underhållsdag skulle, vid
ett patientantal av 934, statens årliga driftkostnader för hospitalet komma
att uppgå till omkring 971,000 kronor (2.85 x 365 X 934).

I fråga om nämndens uttalande att en beräkning av personalbehovet vid
hospitalet bort ske för bedömandet av bostadsbehovet m. m. har styrelsen
framhållit, att det givetvis vore förenat med stora svårigheter att före ibruktagandet
av ett hospital beräkna det definitiva behovet av personal. Sådana
beräkningar hade därför vid nyanläggningar hittills icke plägat göras, förrän
anstaltsförvaltning blivit tillsatt. Hetta hindrade naturligtvis icke att vissa
kalkyler uppgjorts, vilka följts vid uppgörande av förslaget rörande personalbostäder
inom hospitalet och vilka grundats på den erfarenhet, som vunnits
vid redan befintliga hospital.

Till frågan om beräkning av personalbehovet vid hospitalet och därav
föranledda kostnader återkommer jag i annat sammanhang.

Med anledning av vad besparingsnämnden yttrat i fråga om principerna
för sinnessjukvården och om ökat utrymme för arbetsterapien vid hospitalen
bär överläkaren Lauritzen i sitt yttrande anfört bland annat följande:

He sjukas sysselsättande med nyttigt arbete har ständigt utgjort ett
synnerligen viktigt led i sinnessjukvårdens behandlingsmetoder. Intresset
för densamma undanskymdes i någon mån i och med sänglägesbehandlingens
revolutionerande insteg i sinnessjukvården mot slutet av 1800-talet, men har
på senaste åren, framför allt genom den tyske psykiatern Simons initiativ,
kraftigt aktualiserats. Simon giver arbetsterapien en fullständigt dominerande
plats inom anstaltsvården, har nedbragt antalet helt sysslolösa patienter till
ett försvinnande fåtal och genomfört eu så omfattande och ingående organisation
av denna terapi att man med skäl kan tala om en helt ny behandlingsmetod.
Att denna metod utesluter eller åtminstone i mycket hög grad inskränker
området för den hittills använda sänglägesbeliandlingen ligger i
öppen dag.

Att den Simonska arbetsterapien, som här blott flyktigt skisserats och
jämväl innebär en del andra även förut beaktade men icke med samma

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 139 häft. (Nr 165.) ios/ösi ss 14

210 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

intensitet och konsekvens genomförda moment, avsedda att avleda, uppfostra
och väcka självförtroende hos de sjuka, åstadkommit vissa iögonenfallande
gynnsamma resultat, är ostridigt. Framför allt har den haft en allmänt
lugnande inverkan inom avdelningarna för oroliga patienter. Men huruvida
hospitals vår dens huvudsyfte, att befrämja tillfrisknande ellei sadan förbätt
ring av den sjuke att han kan utskrivas från anstalten, därigenom gjort nya
landvinningar, kan ännu icke anses avgjort. Och jämförande försök, exempelvis
av Grosz i Emmendingen, hava givit vid handen, att sänglägesbehandlingen
även för kroniska, avlupna fall ofta erbjuder bättre vårdmöjligheter
än arbetsterapien. Utan tvivel har emellertid en välgörande reaktion inträtt
mot den säkerligen väl långt drivna sänglägesbehandlingen.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att den Simonska arbetsterapien
icke innebär och icke avser ett förbilligande av anstaltsdriften. Det av
patienterna uträttade arbetet lämnar i eu mängd fall ingen som helst vinst.
Det är sysselsättning som behandlingsmedel mot sjukdomsyttringarna, som
åsyftas. Belysande i detta hänseende är, att Simon anbefaller anläggning
av en handtvättinrättning inom avdelningen för oroliga kvinnor, emedan det
visat sig att dessa patienter ofta kunna sysselsättas med liandtvätt men äio
för oroliga att utan olägenheter kunna föras till och från anstaltens centraltvätthus.
.,

Såvitt läget för närvarande kan bedömas, synes det vara riktigast att vid
det nya hospitalet icke ensidigt inrikta byggnadernas planläggning på någondera
av de båda behandlingsmetoderna utan söka åstadkomma sådana anordningar,
som kunna tillgodose dem båda.

I det föreliggande förslaget äro sovlokalerna i stor utsträckning sa° förlagda,
att övervakning av patienterna underlättas. Om fördelarna av sadan
övervakning torde meningarna icke vara delade. Dessa vaksalar äro delvis
inrättade för sänglägesbeliandling dygnet om och hava för sådant ändamål
ett något större utrymme per sängplats än enbart nattbeläggning kräver.
Detta merutrymme i en del vaksalar är allt vad bibehållandet av permanent
sänglägesbeliandling betingar. Samtliga avdelningar hava daglokaler, även
avsedda som arbetsrum. De äro på sina håll väl knappt tilltagna, om avdelningens
samtliga patienter skola vistas där, men å andra sidan rymliga,
om en del av patienterna komma att vistas å vaksal. Skulle i en framtid
sänglägesbehandlingen upphöra, bleve sålunda vaksals utrymmet väl rikligt
och0 daglokalsutrymmet väl knappt, men då torde möjlighet föreligga att
utjämna genom att göra någon sovsal till dag- eller arbetsrum.

Vad anordningarna utom sjukavdelningarna beträffar, upptagei töislaget
för varje könssida en särskild paviljong för patientarbetet.

Skuile behov av ökat utrymme härför framdeles uppstå, kunna dessa
paviljonger lämpligen påbyggas.

Lauritzen förklarar sig följaktligen anse, att det föreliggande förslaget
ingalunda är otjänligt för att tillgodose en utvidgad arbetsterapi, därest sinnessjukvårdens
utveckling skulle komma att gå i sådan riktning.

Under hänvisning till vad Lauritzen salunda anfört har medicinalstyrelsen
för egen del i denna fråga yttrat bland annat följande.

Styrelsen hade ingalunda förbisett arbetsterapiens stora betydelse för
sinnessjukvården. Så hade styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 8
december 1925 angående en framställning om ändrade föreskrifter beträffande
beställning hos fångvården av artiklar för andra statsinstitutioners räkning
framhållit, att i behandlingen av de sinnessjuka inginge som ett mycket
viktigt led att förmå de sjuka till arbete; arbetsterapien vore :i hog grad

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 211

ägnad att bibehålla de kroniskt sjuka vid en relativ vakenhet och att motverka
psykiskt förfall. En del sjuka bleve under vistelsen å hospitalen upplärda
i ett hantverk, vilket, därest de bleve utskrivna, befordrade möjligheten
till ekonomiskt underhall. Hospitalen kunde alltså icke undvara egna verkstäder,
och beställningar å arbeten hos fångvården för hospitalens behov
kunde ej ske i annan mån, än att hospitalen i främsta rummet tillgodosåge
sitt behov av arbetstillfällen för de å hospitalen intagna.

Patienterna å hospitalen utförde arbeten i stor utsträckning såväl i trädgård
och jordbruk som i kök och tvätt, varjämte de sysselsattes med sömnad
och vävnad, snickeri, skrädderi, skomakeri, borstbinderi, boktryckeri och
bokbinderi m. m. Stora mängder av de för hospitalens löpande behov erforderliga
artiklarna tillverkades sålunda vid anstalterna.

Slutligen har medicinalstyrelsen motsatt sig besparingsnämndens yrkande
om uppskov med framläggande av förslaget till hospital vid Umeå. Styrelsen
åberopar härvid det radande stora behovet av ökat antal platser på hospitalen
samt det från olika håll resta kravet på ett snart tillgodoseende av detta
behov. Ett uppskov skulle, framhåller styrelsen, fördröja platsanskaffningen
åtminstone ett ar och verka förryckande på den av styrelsen uppgjorda
planen för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården.
Styrelsen har ej heller funnit behov föreligga av uppskov. Några större
utredningar i av besparingsnämnden föreslaget syfte har styrelsen icke funnit
erforderliga, och de mindre undersökningar, som kunna behövas, kunna enligt
styrelsen lätteligen och lämpligen, såsom i allmänhet plägat vara fallet, verkställas
i samband med uppgörandet av detaljerade ritningar och arbetsbeskrivningar
samt under arbetenas utförande.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har besparingsnämnden
ifrågasatt, att spörsmålet om uppförandet av det avsedda hospitalet vid Umeå
icke borde framläggas till prövning vid 1928 års riksdag; dock att nämnden
ansett ett principbeslut rörande anstaltens upprättande samt anvisande av
medel för vissa förberedande arbeten kunna ifrågakomma. Nämndens uppskovsyrkande
grundar sig på att nämnden funnit ytterligare utredning erforderlig
rörande vissa i den framlagda byggnadsplanen ingående byggnader
och anläggningar samt att nämnden ansett en undersökning kunna ifrågasättas
rörande de lämpligaste principerna för anstaltsvården av sinnessjuka,
särskilt i fråga om det utrymme, som vid vården borde givas åt arbetsterapien.

Yad angår den förstnämnda frågan synes mig efter den ytterligare utredning,
som verkställts sedan besparingsnämndens utlåtande avgivits, ärendet
nu befinna sig i det skick, att ett tillräckligt ingående bedömande är
möjligt såväl beträffande förslagets huvuddelar med avseende å byggnadsarbeten
och övriga anordningar som beträffande de kostnadsberäkningar,
vilka lagts till grund för uppskattningen av medelsbehovet. Klart är visserligen,
att vid ett nybyggnadsföretag av den storlek, varom här är fråga, förslagets
definitiva utformning måste komma att medföra fortsatt bearbetning
och förnyat övervägande beträffande åtskilliga frågor, varvid naturligen även
vissa jämkningar i förslaget kunna visa sig lämpliga. En dylik bearbetning

Departe ments chefen.

Uppskov med
frågans
avgörande?

Allmänna
synpunkter
beträffande
det föreliggande

förslaget.

212 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

bör dock lämpligen äga rum först sedan huvudplanen för byggnadsföretaget
blivit av statsmakterna fastställd.

Yad vidare angår den av besparingsnämnden berörda frågan om arbetsterapiens
betydelse såsom behandlingsmetod inom sinnessjukvården och
därav eventuellt föranledda jämkningar i vissa delar av byggnadsplanen, torde
visserligen en närmare undersökning rörande nyare utländsk erfarenhet beträffande
nämnda metod i och för sig kunna anses önskvärd. Det är därför
min avsikt att föranstalta om en undersökning i detta hänseende, vid vilken
de medicinska, byggnadstekniska och statsekonomiska synpunkterna bliva
företrädda. Det synes mig dock icke nödvändigt att i avvaktan på resultatet
härav uppskjuta igångsättandet av den nu föreslagna hospitalsanläggningen.
Såsom framgår av vad medicinalstyrelsen och överläkaren Lauritzen anfört
i denna fråga, har redan för närvarande arbetsterapien, jämsides med sänglägesbehandling,
erhållit ett ej obetydligt utrymme inom den svenska sinnessjukvården.
Den föreliggande planen för det avsedda hospitalet är ock —
såsom Lauritzen framhållit — så avvägd, att den möjliggör ett tillgodoseende
i viss omfattning av båda behandlingsmetoderna utan att ensidigt
företräde givits åt någondera metoden. För övrigt torde under tiden för
byggnadsarbetets utförande kunna vidtagas de mindre jämkningar i byggnadsplanen,
till vilka undersökningen må föranleda. Därest i en framtid arbetsterapien
skulle befinnas böra erhålla ökat utrymme, kunna härav betingade
omläggningar beträffande den i föreliggande byggnadsförslag avsedda dispositionen
av sjukvårdslokalerna äga rum genom mindre omfattar de ändringar
inom de särskilda paviljongerna och alltså utan rubbning av byggnadsplanen
i dess helhet. Möjlighet finnes även till eventuellt erforderlig utökning av
arbetslokaler av olika slag genom nybyggnader utöver föreliggande plan.

Under nu angivna förhållanden synes mig tillräcklig anledning saknas att
uppskjuta ett avgörande i frågan om det föreslagna hospitalets uppförande,
detta så mycket mer som, efter vad jag förut haft tillfälle att närmare utveckla,
den rådande stora platsbristen å sinnessjukvårdsanstalterna innebär
en kraftig maning att snarast möjligt vidtaga åtgärder för anskaffande av
tillräckligt antal nya vårdplatser. Ett uppskov med frågans slutliga prövning
skulle också, såsom medicinalstyrelsen framhållit, inverka förryckande
på den plan för nämnda åtgärder, som styrelsen enligt Kungl. Maj:ts uppdrag
framlagt och till vilken jag i det föregående angivit min ståndpunkt.

Jag är alltså beredd att förorda, att frågan om hospitalets inrättande nu
förelägges riksdagen.

Vid den prövning, jag på grundvalen av den föreliggande utredningen
ägnat medicinalstyrelsens förslag, har jag funnit detsamma i stort sett vara
så avvägt, att det lämpar sig att läggas till grund för ett statsmakternas
beslut om hospitalets upprättande. I fråga om den allmänna planen för
sjukvårdsanläggningen, såsom helhet betraktad, hava ej heller vare sig från
besparingsnämndens sida eller i övrigt framförts erinringar av avgörande
betydelse. Byggnadsstyrelsen har för sin del vitsordat, att byggnadernas

213

Kungl. Maj tis proposition nr 165.

gruppering är enkel och lätt överskådlig. Av medicinalstyrelsens utredning
framgår, att styrelsen — i anslutning till de av Kungl. Maj:t genom förberörda
beslut den 7 oktober 1927 meddelade direktiven för utredningen —
sökt nedbringa kostnaderna för anläggningen dels genom avsevärd koncentration
beträffande byggnadernas inbördes förläggning, dels genom uppförande
av vissa paviljonger i tre våningar. I båda de in; nämnda avseendena
innebär förslaget en av besparingshänsyn betingad avvikelse från vad
som fastställts beträffande de två senast uppförda statshospitalen, nämligen
hospitalen i Strängnäs och Hälsingborg. Även beträffande byggnadsytans
storlek per patient innebär det föreliggande förslaget en minskning i total
byggnadsyta i jämförelse med hospitalen i Strängnäs och Hälsingborg. Till
belysande av sist antydda förhållande tillåter jag mig att återgiva följande
sammanställning, varvid emellertid vid jämförelse med Hälsingborgshospitalet
bör bemärkas, att med hänsyn till sistnämnda anstalts avsevärt högre
platsantal minskningen beträffande Umeå är relativt större, än vad siffrorna
utvisa. Den högre siffran per säng för »övriga byggnader» i Umeå föranledes
av att därstädes sjukvårdspersonalens bostadsrum i mindre utsträckning
än i de andra hospitalen förlagts till själva sjukvårdsbyggnaderna.

Jämförande översikt rörande byggnadsyta vid Strängnäs, Hälsingborgs och
Umeå hospital enligt uppgjorda ritningar.

	Strängnäs	Hälsingborg	Umeå
	byggnads- ytan	per säng	byggnads- ytan	per säng	byggnads- ytan	per säng
	m2	in2	ma	m2	m2	m3
Byggnader för sjukvård (inkl. där					21,191	22.69
befintliga betjäningsrum)............ Övriga byggnader (för administra-	22,600	28.25	37,500	26.78

tion, ekonomi, samlingsrum, bostä-der m. in..................................	9.450	11.81	14,570	10.41	13,330	14.27
Summa	32,050	40.06	52,070	37 19	34,521	36,96

Ej heller i fråga om kostnadsberäkningarna för anläggningen synas mig
invändningar av avgörande betydelse vara att göra mot medicinalstyrelsens
förslag. Den beräknade totalkostnaden för hospitalet, inklusive utgifter för
alla ledningar m. in., utgör omkring 50 kronor per kubikmeter byggnadsvolym.
Jag vill erinra, att hospitalsanläggningen omfattar ett stort antal
från varandra skilda byggnader, däribland kostsamma ekonomibyggnader,
samt att ledningskostnaderna måste bliva jämförelsevis höga vid en vidsträckt
anläggning med särskilt stark vattenförbrukning.

Om jag alltså kunnat i stort sett godtaga medicinalstyrelsens förslag, har
jag dock — delvis i anslutning till besparingsnämndens yrkanden — funnit
mig i besparingssyfte böra ifrågasätta ändringar beträffande vissa särskilda
byggnader och anläggningar. Dessa ändringar äro dock av den art, att
de kunna verkställas utan omarbetning av byggnadsplanen i dess helhet.

Vissa
särskilda
punkter i
förslaget.

Hospitalets

förläggning.

Kyrkan.

Arbetspavil jongerna.

214 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Jag ber nu att få ingå på behandling av medicinalstyrelsens förslag i de
delar, beträffande vilka ändring ifrågasättes eller rörande vilka eljest särskilt
yttrande från min sida kan anses påkallat.

Yad först beträffar frågan om hospitalets förläggning inom det därför avsedda
området, finner jag i likhet med de hörda myndigheterna avgörande
skäl tala för det av medicinalstyrelsen förordade alternativet B. Såsom
medicinalstyrelsen framhållit, torde emellertid i fråga om förläggningen
någon jämkning kunna vid fortsatt undersökning av grundförhållandena befinnas
ändamålsenlig. Styrelsen har ansett, att i samband härmed särskilt
borde tagas under övervägande en förflyttning av de för personalen avsedda
bostadshusen. Häremot finner jag intet vara att erinra, men jag vill framhålla,
att vid detta övervägande även torde böra tagas under omprövning,
huruvida icke sådan förläggning kan äga rum av de för annan personal än
läkare avsedda bostadshusen, att en anslutning av dessa bostäder till den
föreslagna gemensamma värmecentralen blir ekonomiskt fördelaktig.

Vad härefter angår den föreslagna kyrkan, hava ur besparingssynpunkt
starka skäl synts mig tala för besparingsnämndens yrkande om denna byggnads
uteslutande ur byggnadsprogrammet. Med hänsyn till vad från medicinalstyrelsens
sida åberopats mot nämndens förslag att anordna den till
ekonomibyggnaden förlagda samlingssalen jämväl för gudstjänster, finner
jag mig visserligen icke böra understödja nämndens förslag härutinnan; denna
sal synes mig böra anordnas med hänsyn till det av styrelsen avsedda ändamålet
med densamma. Emellertid framgår av utredningen i ärendet, att Umeå
landsförsamlings kyrka är belägen på ett avstånd av omkring en halv kilometer
från den föreslagna portvaktsstugan (jfr den bifogade situationsplanen).
Kyrkan är alltså lätt tillgänglig för personalen. Det lärer icke heller vara
omöjligt att genom överenskommelse med församlingen få på särskilda tider
disponera kyrkan för gudstjänster med sådana patienter, vilka kunna deltaga
däri. Under sådana förhållanden och då enligt medicinalstyrelsens förslag
ett kapell för jordfästningar skulle anordnas i särskild byggnad i anslutning
till obduktionslokalen, anser jag mig böra förorda, att den föreslagna fristående
kyrkobyggnaden icke kommer till utförande.

Den kostnadsminskning, som kyrkans uteslutande skulle medföra, kan,
enligt vad från medicinalstyrelsens sida meddelats, beräknas på följande sätt:

Kronor.

byggnadskostnader................................................................................... 112,000

värmeledningar......................................................................................... 6,000

vatten- och avloppsledningar ................................................................ 3,200

elektrisk installation.............................................................................. 1,240

Summa kronor 122,440

Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle vid hospitalet anordnas två särskilda
arbetspaviljonger, en för vartdera könet. Dessa paviljonger äro avsedda
för sådana yrkesarbeten, vilka kräva kvalificerad ledning och ej kunna

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

förläggas till lokaler inom sjukvårdspaviljongerna men ej heller äro att hänföra
till egentliga verkstadsarbeten. Byggnadschefen hos byggnadsstyrelsen, med
vilken besparingsnämnden instämt, har föreslagit, att dessa paviljonger skulle
sammanföras till en byggnad i två våningar, en för vartdera könet. Aven
byggnadsstyrelsen, som funnit det vara mindre ekonomiskt att uppföra tva
små fristående byggnader för ändamålet, har förordat, att vid förslagets vidare
utarbetande måtte undersökas möjligheten av paviljongernas sammanslagning
med andra lokaler. För egen del har jag funnit det vara ur ekonomisk
synpunkt önskvärt att på denna punkt åstadkomma en ändiing liv
medicinalstyrelsens förslag. På min anmodan har inom medicinalstyrelsen
undersökts, huru därvid lämpligen borde förfaras. Vid denna undersökning
har framgått att — för den händelse att, såsom jag förordat, kyrkan uteslutes
ur byggnads programm et — den gemensamma arbetspaviljongen lämpligen
bör förläggas å den ursprungligen för kyrkan föreslagna platsen, varvid
kulvertförbindelser med byggnaden skulle framdragas från bada sidorna
oberoende av varandra och särskilda ingångar anordnas för manliga och kvinnliga
patienter. Någon särskild kulvertförbindelse för värmeledningen till paviljongen
skulle ej erfordras, enär byggnaden tankes placerad omedelbart intill
den för mattransport avsedda kulverten, i vilken värmeanläggningens
huvudledningar skulle framdragas.

Jag anser mig böra förorda, att ifragavarande arbetslokaler föienas i en
byggnad, förlagd pa sätt nu skisserats.

Enligt vad medicinalstyrelsen meddelat, kan vid genomförande av detta
förslag beräknas uppkomma följande besparing: Kronor

byggnadskostnader..................

värmeledningar......................

vatten- och avloppsledningar
elektrisk installation ............

.......................... 30,000

......................... 1,600

.......................... 3,500

........................ 440

Summa kronor 35,540

Vad härefter angår det föreslagna verkstadshuset, har byggnadschefen hos
byggnadsstyrelsen föreslagit, att denna byggnad skulle slopas och de där
upptagna verkstadslokalerna i stället förläggas till källare inom andra byggnader.
Av skäl, som från medicinalstyrelsens sida åberopats, anser jag mig
icke kunna biträda detta förslag. Däremot har jag av besparingsskäl funnit
mig _ i anslutning till vad byggnadsstyrelsen uttalat — böra ifrågasätta
byggnadens uppförande i två våningar efter en mera koncentrerad plan. På min
anmodan har frågan härom underkastats prövning inom medicinalstyrelsen.
En dylik lösning har därvid befunnits möjlig, varvid emellertid eu särskild
mindre byggnad för smedja ansetts böra uppföras på annan plats. Genom

den ifrågasatta anordningen har beräknats uppkomma följande besparing:

Kronor.

byggnadskostnader..................

värmeledningar.......................

vatten- och avloppsledningar

......................... 25,000

........................ 1,200

.................. 1.000

Summa kronor 27,200

Verkstad:

huset.

216

Sköterske huset.

XJpptagningspaviljongen

samt paviljongerna
föloroliga

patienter.

Kungl. Maj;ts proposition nr 165.

Någon minskning i kostnaden för elektrisk installation har ej kunnat beräknas.
Vidare skulle för smedjans uppförande få räknas med en kostnad
av 6,000 kronor, varigenom nettobesparingen skulle begränsa sig till 21,200
kronor.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har besparingsnämnden
ifrågasatt, att det föreslagna sköterskehuset skulle uteslutas och däri upptagna
lokaler förläggas inom andra byggnader, nämligen bostäderna huvudsakligen
inom administrationsbyggnaden. som då skulle göras längre och
uppföras i flera våningar, och bagerilokalerna inom ekonomibyggnaden. Med
hänsyn till vad från medicinalstyrelsens sida anförts i denna fråga finner
jag mig icke kunna tillstyrka nämndens förslag på förevarande punkt. Administrationsbyggnadens
uppförande i ett större antal våningar skulle medföra,
att ljusförhållandena för de närliggande sjukvårdspaviljongerna bleve
otillfredsställande, och vidare skulle vid en ändrad förläggning av bagerilokalerna
svårighet uppstå att på tillfredsställande sätt ordna en gemensam
utlämning av varor från olika ekonomiavdelningar, en anordning som ur
praktisk och driftsekonomisk synpunkt torde vara av betydelse. Förläggningen
av sköterskebyggnaden samt det huvudsakliga utnyttjandet av lokalerna
därstädes synas mig över huvud taget enligt medicinalstyrelsens förslag
innebära så stora fördelar, att en ändring av förslaget på denna punkt icke
synes böra förordas. Jag kan således ej heller tillstyrka det förslag om en
mera fristående förläggning av byggnaden, som framlagts av överinspektören
för sinnessjukvården i riket.

Av vad jag i det följande kommer att anföra framgår emellertid, att
antalet sköterskebostäder i förevarande byggnad och därmed även bygg
nådens längd i viss mån kan tänkas röna inflytande av den ståndpunkt, som
intages i fråga om upptagningspaviljongen samt paviljongerna för oroliga
sjuka. Jag övergår nu att behandla frågan om dessa sjukvårdsbvggnader.

Rörande dessa byggnader har jag ansett vissa undersökningar önskvärda
i fråga om ändring i medicinalstyrelsens förslag, nämligen beträffande
upptagningspaviljongen huruvida denna paviljong borde för närvarande
komma till utförande och beträffande paviljongerna för oroliga i fråga om
möjligheten att uppföra desamma i tre våningar. På min anmodan hava
inom medicinalstyrelsen verkställts vissa undersökningar härutinnan.

Vad upptagningspaviljongen angår, har prövats, huru ett uteslutande av denna
paviljong skulle inverka i olika hänseenden. Vidkommande först kostnaderna,
har det visat sig, att paviljongens uteslutande skulle medföra följande be -

sparing:

Kronor.

byggnadskostnader.................................................................................. 444,800

värmeanläggning ..................................................................................... 50,000

vatten- och avloppsledningar ................................................................ 59,000

elektrisk installation ............................................................................... 6,300

Summa kronor 560,100

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Vad angår frågan om den verkan, paviljongens uteslutande ur programmet
skulle hava på planen för hospitalsanläggningen i övrigt, har överläkaren
Lauritzen i en till medicinalstyrelsen ingiven och av styrelsen åberopad
promemoria anfört huvudsakligen följande:

Utrymmesfördelningen inom huvudkomplexet mellan lugnare och oroligare
patientkategorier motsvarade ungefär den nu förhandenvarande beläggningen
av våra hospital. Genom den för lugnare patienter avsedda upptagningspaviljongens
tillkomst bleve sålunda vid anläggningen i dess helhet utrymmet
för denna patientkategori relativt ökat, men man hade ansett detta motiverat
dels av att inrättandet av en dylik paviljong i och för sig vore ägnat att
förebygga eller dämpa orosyttringar hos de sjuka, dels ock därmed att man.
i den mån den nu rådande bristen på hospitalsplatser bleve avhjälpt, kunde
bereda plats för en del lugnare vårdbehövande, som hittills fått stå tillbaka
för de oroligare, och att man därigenom kunde påräkna en förskjutning
inom hospitalens beläggning till förmån för de lugnare patientkategorierna.

Skulle nu upptagningspaviljongen slopas, syntes det dock icke vara
lämpligt att genom omläggning av planen för huvudkomplexet utjämna den
därav föranledda rubbningen i proportionen mellan utrymmena för lugna
och oroliga. En utökning av antalet platser inom huvudkomplexet genom inrättande
av nya platser för lugna till ett antal motsvarande upptagningspaviljongens
skulle, vare sig den åstadkommes genom anordnande av nya
avdelningar eller genom ökning av förhandenvarande avdelningars storlek,
dels innebära en fullständig omarbetning av planen, dels medföra en väsentlig
försämring av anläggningen från sjukvårdssynpunkt. Yad man velat vinna
genom inrättandet av en särskild paviljong skulle därmed helt givas till
spillo. Och eu förskjutning av utrymmena inom huvudkomplexet, med bibehållande
av platsantalet enligt förslaget, innebärande en ökning av platserna
för lugna och motsvarande minskning av platserna för oroliga, skulle få i
huvudsak samma verkan, nämligen en genomgripande förändring av planen
och ett fastlåsande av en organisation, som icke medgåve utbyggnad medelst
en särskild vårdavdelning för det slag av sjuka, för vilket upptagningspaviljongen
är avsedd. Vida mera ändamålsenligt syntes vara att, om upptagningspaviljongen
icke nu komme till utförande, bibehålla den föreliggande
planen för huvudkomplexet, i trots av att utrymmet för oroligare patienter
bleve relativt väl stort, och alltså hålla möjligheten öppen att framdeles
utvidga utrymmet för de lugnare med avdelningar av den typ, som upptagningspaviljongen
erbjöde.

Om fördelningen av utrymmet i sjukvårdsbyggnaderna inom huvudkomplexet
bibehölles orubbad, skulle emellertid upptagningspaviljongens
uteslutande i någon mån minska behovet av personalrum i huvudkomplexet.
Enligt vad medicinalstyrelsen meddelat, hava därstädes för upptagningspaviljongens
sköterskepersonal beräknats 8—10 bostadsrum. Eu mot paviljongens
uteslutande svarande minskning av personalrummens antal skulle
lämpligast kunna ske genom förkortning av sköterskebyggnaden med bredden
av ett personalrum. Härigenom skulle i var och en av de fyra våningarna
två mitt emot varandra liggande rum — tillsammans alltså 8 rum — utgå.
Medicinalstyrelsen meddelar, att detta beräknats medföra en kostnadsminskning
av omkring 30,000 kronor.

Jag har emellertid vidare ansett det vara av vikt att kunna bedöma möj -

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

ligheterna att — om upptagningspaviljongen nu eller framdeles skulle komma
till utförande — ansluta densamma till den gemensamma värmecentralen,
därest paviljongen kan givas sådant läge, att dylik anslutning visar sig ekonomiskt
fördelaktig. Medicinalstyrelsen liar därför jämväl anmodats undersöka,
huruvida värmeledningssystemet enligt det förordade förslaget är så
anordnat, att eu dylik anslutning kan ske utan särskilda utvidgningar och
omläggningar. Det har härvid visat sig, att en anslutning skulle förutsätta
viss förstoring av värmecentralens apparater och ledningar samt en ökning
av kulvertledningarna fram till den ena paviljongen för oroliga sjuka. Dessa
utvidgningar skulle, därest de från början komme till utförande, betinga en
kostnadsökning av omkring 8,500 kronor.

Med avseende å paviljongerna för oroliga patienter har undersökts, huru
ett uppförande jämväl av dessa byggnader i tre våningar skulle verka i olika
hänseenden.

Till en början har prövats, huruvida utrymmena i ekonomilokaler samt
värme-, vatten- och avloppsledningar äro så tilltagna, att särskild utvidgning
ej skulle behöva ske vid paviljongernas höjande. Det liar därvid visat
sig, att ekonomilokalernas utrymmen äro tillräckliga, men att en mindre utökning
av köks- och tvättapparater skulle erfordras med hänsyn till det vid
paviljongernas påbyggande ökade patientantalet. Yad ledningarna angår,
skulle vissa utvidgningar av anläggningarna bliva erforderliga, varjämte
en mindre utökning av värmecentral och kulvertledningar måste företagas.

Det har vidare befunnits, att paviljongernas höjande skulle medföra behov
av en ökning i antalet utom paviljongerna förlagda sköterskerum med 8,
motsvarande en till 30,000 kronor uppskattad byggnadskostnad.

Genom påbyggnaden skulle kunna vinnas ett ytterligare platsantal av
omkring 50 på vardera könssidan eller tillhopa omkring 100 nya platser.

Merkostnaden för paviljongernas höjande har approximativt uppskattats I

på följande sätt:	Kronor.
byggnadskostnader............................................	....................................... 240,000
utvidgning av värmeanläggningen.....................	....................................... 33,000
vatten- och avloppsledningar .......................	....................................... 27,400
elektrisk installation (inklusive två större personhissar, vilka ansetts
erforderliga).....................................................	..................................... 27,300
utökning av köks- och tvättapparater ............	.................................... 5,000 Summa kronor 332,700

Härtill kommer nyssnämnda belopp av 30,000 kronor för personalrum.

I fråga om den inverkan, paviljongernas uppförande i tre våningar skulle
utöva på planen för sjuk vårdsbyggnaderna i övrigt, har medicinalstyrelsen
hänvisat till vad Lauritzen i nyssnämnda promemoria anfört. Lauritzens
yttrande i denna del är av huvudsakligen följande innehåll:

Såsom nyss framhållits skulle, om upptagningspaviljongen slopades, utrymmet
inom huvudkomplexet, sådant detta i det föreliggande förslaget utformats,
för de oroligare sjuka bliva i största laget. En utvidgning av kom -

219

Kvngl. Maj:ts proposition nr 165.

plexet genom påbyggnad av paviljongerna för oroliga för ökning av platsantalet
skulle än mera öka denna disproportion i utrymmesfördelningen,
därest avdelningarna inom påbyggnaden gjordes likartade med paviljongernas
övriga avdelningar. Dessa vore avsedda för de mest störande och våldsamma
sjuka, och därav betingades paviljongernas läge och avdelningarnas
hela planläggning, särskilt det stora antalet enkelrum. Det låge i sakens
natur, att man icke gärna till en dylik paviljong förläde avdelningar med
mindre oroliga sjuka. Avdelningarnas särskilda utformning medförde, att
en påbyggnad avsedd för en avdelning av annan typ erbjöde byggnadstekniska
svårigheter. En våning i paviljongerna för oroliga hade sålunda ett
tjugutal enkelrum, delvis förlagda i relativt smala flyglar, under det att eu
avdelning av annan typ icke skulle erfordra ens hälften av det nämnda antalet
enkelrum, och flygelpartierna skulle för planutformningen av eu sådan
avdelning icke erbjuda några fördelar. Till äventyrs kunde påbyggnaden
inskränkas till paviljongens mellanparti, men i varje fall syntes det vara
oundgängligt, att paviljongernas konstruktion finge helt omstuderas, om påbyggnad
skulle ske.

I anslutning till det anförda borde anmärkas, att det från sjukvårdssynpunkt
vore fördelaktigare, att antingen paviljongernas förändring till trevåningsbyggnader
skedde utan ökning av deras i förslaget beräknade platsantal,
eller, om ökning av platsantalet här skulle företagas, upptagningspaviljongen
i stället bibehölles. I senare fallet skulle hospitalets platsantal visserligen
ökas med ytterligare ett hundratal utöver det av medicinalstyrelsen föreslagna,
men en riktigare avvägning i fråga om utrymmesfördelningen mellan de olika
patientkategorierna skulle därmed vinnas. Därav betingade utvidgningar inom
hospitalets övriga lokaler syntes väsentligen inskränka sig till inrättandet av
flera personalrum.

För egen del ber jag att beträffande förevarande byggnader få framhålla
följande.

Med avseende å den föreslagna upptagningspaviljongen har jag visserligen
funnit syftet med densamma vara i hög grad beaktansvärt. I och för sig måste
det vara till stort gagn för sinnessjukvården, att avdelningar finnas, avsedda
för vård av sjukdomsfall, som ännu befinna sig i det första, rent akuta stadiet.
Under nu rådande platsbrist å hospitalen synes mig emellertid behovet av
vårdplatser utav den typ, denna paviljong representerar, vara mindre trängande
än behovet av övriga hospitalsplatser. Jag har ansett de ansträngningar,
som nu kunna göras för anskaffning av hospitalsplatser, böra i
huvudsak koncentreras till vårdplatser av hittills vanlig typ. Jag har därför
funnit mig böra ifrågasätta, att paviljongen icke nu kommer till utförande; dock
att — därest det vid den utredning, som jag i det följande ämnar förorda, befinnes
lämpligt att uppföra paviljongerna för oroliga patienter i tre våningar —
det torde böra övervägas att redan från början medtaga upptagningspaviljongen
i byggnadsprogrammet för att utjämna proportionen mellan antalet platser för
lugna och för oroliga sjuka. Under alla förhållanden synes det vara lämpligt,
att paviljongen längre fram kommer till utförande, detta såväl med
hänsyn till dess särskilda uppgift som i betraktande av att de platser, vilka
där skulle vinnas, komma att ställa sig synnerligen billiga i förhållande till
genomsnittspriset för anskaffande av vårdplatser på hospitalen. När sålunda
i eu framtid beslut kan komma att fattas om paviljongens uppförande, torde

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

frågan om dess förläggning böra underkastas närmare prövning. För att
emellertid möjliggöra paviljongens anslutning till den gemensamma värmecentralen,
därest sådan anslutning skulle visa sig ekonomiskt fördelaktig,
synes man redan från början böra vidtaga den utvidgning av värmecentralens
apparater och ledningar in. m., som enligt det nyss anförda beräknats erforderlig
för dylik anslutning.

I fråga om paviljongerna för oroliga patienter bär, såsom av den föregående
redogörelsen framgår, medicinalstyrelsen motsatt sig besparingsnämndens
förslag om dessa byggnaders uppförande i tre våningar. De skäl, styrelsen
för denna ståndpunkt åberopat, torde icke kunna frånkännas avsevärt berättigande.
Det må erinras, att trevåningssystem i avdelningar för oroliga
patienter hittills icke prövats i Sverige, ehuru det är avsett att i viss mån
komma till användning vid den pågående utvidgningen av Piteå hospital.
De undersökningar rörande utländsk erfarenhet i fråga om lämpligt våningsantal,
som föregingo beslutet om upprättande av Hälsingborgs hospital (se
propositionen nr 266 år 1917), synas ej heller hava givit stöd för lämpligheten
att beträffande förevarande patientmaterial överskrida två våningars
höjd. Emellertid är frågan ur ekonomisk synpunkt av den betydelse, att
besparingsnämndens förslag icke bör utan närmare undersökning avvisas.
Spörsmålet synes därför böra göras till föremål för vidare noggrann utredning,
därvid bland annat möjligheterna för ljudisolering inom byggnaderna
böra särskilt granskas och de senaste erfarenheterna från utlandet
inhämtas. Vid undersökningen torde vidare — i anslutning till vad överläkaren
Lauritzen anfört — böra övervägas, huruvida en eventuell påbyggnad
av paviljongerna bör avse ökning av platsantalet eller endast sådan omläggning,
att det nu beräknade utrymmet inom paviljongerna fördelas på tre
i stället för på två våningar. Därest utredningen skulle giva vid handen,
att en påbyggnad kan gå för sig och bör ske med ökning av platsantalet,
lärer vidare, såsom nyss antytts, böra övervägas, huruvida med hänsyn till
det sålunda ökade antalet platser för oroliga patienter en motsvarande
ökning av platserna för lugna sjuka bör ske genom upptagningspaviljongens
samtidiga uppförande.

Den vidare utredning i nu berörda ämne, som jag alltså vill förorda, torde
böra verkställas på sådant sätt, att de förslag, till vilka densamma kan föranleda,
kunna framläggas för 1929 års riksdag. För att utredningen icke
skall behöva medföra uppskov med beslut rörande huvudplanen för hospitalet,
synes böra så förfaras, att medel nu beräknas endast för paviljongernas utförande
enligt medicinalstyrelsens förslag. Om det vid utredningen befinnes
möjligt att förorda trevåningssystem med ökat platsantal även beträffande
dessa paviljonger, torde beslut rörande den utvidgning av planen för hospitalet,
som en sådan ändring skulle innebära, ävensom angående de ytterligare
medel, som härigenom bliva erforderliga, böra påkallas vid 1929
års riksdag. Yid ett godkännande av vad jag nu förordat föreligger icke
hinder för byggnadsarbetenas igångsättande i de delar, som ej beröras av
den föreslagna utredningen.

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

I fråga om bostadsrummen i den föreslagna sköterskébyggnaden har jag
haft under övervägande, om ej medelsberäkningen nu borde verkställas med
utgångspunkt från att byggnaden minskas i längd så mycket, som beräknats
motsvara upptagningspaviljongens andel i det av medicinalstyrelsen upptagna
rumsantalet. Jag har emellertid vid prövning av denna fråga kommit
till den uppfattningen, att byggnaden redan från början bör uppföras till
den storlek, som beräknats i medicinalstyrelsens förslag. Därest vid den
ifrågasatta utredningen paviljongerna för oroliga sjuka befinnas kunna uppföras
i tre våningar, skulle detta —- såsom av det förut anförda framgår —
medföra behov av ökat antal sköterskebostäder utom paviljongerna i eu
omfattning, som skulle nödvändiggöra byggnadens uppförande enligt medicinalstyrelsens
förslag. Ett uppskov med bestämmandet av byggnadens
storlek i avvaktan på nyssnämnda utredning skulle emellertid med hänsyn
till byggnadens läge och dess betydelse för kulvertförbindelser m. m. vålla
vissa svårigheter beträffande övriga arbeten med byggnaderna i huvudkomplexets
mitt och alltså kunna fördröja hela bygget. Under sådana omständigheter
och då de åtta bostadsrum, det här är fråga om, under alla förhållanden
torde kunna på lämpligt sätt utnyttjas, har jag ansett övervägande
skäl tala för att på denna punkt redan nu godkänna byggnadsplanen enligt
medicinalstyrelsens förslag.

I de delar, som här ej särskilt berörts, har jag icke någon erinran mot
medicinalstyrelsens förslag.

Yad angår platsantalet vid hospitalet, synes i enlighet med vad jag i det
föregående anfört och föreslagit den av medicinalstyrelsen beräknade siffran
av 934 böra minskas med upptagningspaviljongens platsantal, varigenom antalet
skulle nedgå med 104 eller till 830. Av sistnämnda antal torde 30 böra
avses såsom reservplatser. Det normala platsantalet vid anstalten skulle
alltså fastställas till 800.

Vidkommande kostnaderna för hospitalets uppförande, komma minskningar
i förhållande till medicinalstyrelsens beräkningar att föranledas dels av de
inskränkningar och jämkningar i byggnadsplanen, vilka jag förordat, dels
ock av det förhållandet, att enligt mitt förslag utgifterna för upptagningspaviljongen
ej för närvarande skulle medtagas vid medelsberäkningen. Berörda
minskningar te sig på följande sätt:

Kronor.

Kyrkan................................................................... 122,440

Arbetspaviljongerna............................................... 35,540

Verkstadshuset....................................................... 27,200

Upptagningspaviljongen ........... 560,100

Summa kronor 745,280

Å andra sidan skulle tillkomma eu kostnadsökning för viss utvidgning
av värmecentralens apparater och ledningar m. in. till belopp av 8,500 kronor
och för smedjebyggnad till belopp av 6,000 kronor, varigenom nettobesparingen
skulle nedgå till 730,780 kronor.

Övriga delar
av förslaget.

Hospitalets

platsantal.

Kostnader för
hospitalets
uppförande.

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Beträffande själva kostnadsberäkningarna finner jag icke anledning till
annan erinran mot medicinalstyrelsens uppskattning, än att, såsom byggnadsstyrelsen
framhållit, utgifterna för ledningar, särskilt vatten- och avloppsledningar,
synts vara väl högt upptagna. Jag har ansett mig kunna beräkna
en nedsättning å ledningskostnaderna med i runt tal 100,000 kronor.
Däremot torde någon minskning å den till oförutsedda utgifter m. m. för
byggnadsarbetena upptagna posten icke böra äga rum, oaktat jag i vissa avseenden
förordat inskränkningar i byggnadsplanen. Till stöd för denna
ståndpunkt vill jag framhålla dels att, såsom byggnadsstyrelsen betonat, beräkningen
av denna post i och för sig kan anses vara väl låg, dels ock
att den nyss angivna nedsättningen å ledningskostnader med hänsyn till
berörda inskränkningar i byggnadsprogrammet torde vara jämförelsevis
kraftig. Det bör vidare märkas, att den beräknade kostnaden för anläggande
av järnvägsspår icke medtagits i beräkningarna, detta med hänsyn till att
vissa minskningar i transportkostnader genom anläggningen beräknats kunna
vinnas.

Det är uppenbart, att vid den blivande detaljbearbetningen av medicinalstyrelsens
förslag böra tillvaratagas alla de möjligheter till besparingar i
anläggningskostnader, som kunna visa sig föreligga utan att oundgängliga
krav på anläggningens ändamålsenlighet åsidosättas. I sådant hänseende
torde vissa av de utav besparingsnämnden åsyftade åtgärderna för besparing
beträffande en del byggnadstekniska detaljer böra komma under noggrann omprövning.
Yad särskilt angår den av nämnden berörda frågan om valet av
lämpligt taktäckningsmaterial för större byggnader, förefaller det, som om ej
ringa besparing skulle kunna ernås genom användande av s. k. eternit i stället
för skiffer. Även i övrigt torde genom vissa förenklingar vid detaljbearbetningen
kunna vinnas någon kostnadsminskning. I anledning härav har jag
ansett mig kunna, utöver redan förordade nedsättningar, beräkna en ytterligare
anslagsnedsättning av omkring 75,000 kronor.

I enlighet med vad jag här anfört, synes den av medicinalstyrelsen angivna
totalsumman för anläggningskostnaderna, 7,907,800 kronor, böra minskas
med (730,780 + 100,000 + 75,000) 905,780 kronor till 7,002,020 kronor
eller i avrundat tal 7,000,000 kronor.

Denna kostnad innebär vid ett beräknat platsantal av 800 eu summa av
omkring 8,750 kronor per vårdplats. Detta belopp är alltså, trots de förordade
begränsningarna i byggnadsplanen, högre än den av medicinalstyrelsen angivna
summan av 8,466 kronor per vårdplats. Förklaringen härtill ligger i
att upptagningspaviljongen enligt mitt förslag skulle tills vidare uteslutas
ur byggnadsprogrammet. Medtagas kostnaderna för denna paviljong, skulle
totalkostnaden enligt mitt förslag ökas till (7,000,000 + 560,100) 7,560,100
kronor, vilket vid ett platsantal av 900 motsvarar en platskostnad av ungefär
8,400 kronor. Det må vidare nämnas, att därest paviljongerna för oroliga
patienter skulle komma att uppföras i tre våningar och erhålla ökat platsantal
— varvid kostnaderna ytterligare skulle ökas med 332,700 kronor till

Kungl. Maj;ts proposition nr 165. 223

7,892,800 kronor — platskostnaden vid ett beräknat platsantal av 1,000
skulle komma att nedgå till omkring 7,892 kronor.

Vid bedömande av de här anförda beräkningarna är vidare att märka, att
medicinalstyrelsens uppskattning av kostnaden per vårdplats skett med inräknande
av reservplatserna, medan jag — i anslutning till kostnadskalkylerna
beträffande anstalterna i Sala, Örebro och Vänersborg —- ansett mig
böra vid beräkningen av platskostnaden medtaga endast det platsantal, som
anstalten vid normal beläggning beräknas lymma. Medräknas reservplatserna,
skulle de i det föregående angivna kostnadssiffrorna enligt mitt förslag
under antydda olika förutsättningar reduceras till omkring 8,433, respektive
8,094 och 7,633 kronor per vårdplats.

Jag ber slutligen att få i korthet beröra frågan om vissa övriga kostnader,
vilka bliva en följd av hospitalets upprättande.

Till utgifterna för anstaltens uppförande komma de engångskostnader,
som föranledas av hospitalets första utrustning med inventarier. Några närmare
beräkningar av dessa kostnader kunna naturligen icke för närvarande
förebringas, men man lärer kunna utgå från att kostnaderna komma att ungefärligen
överensstämma med motsvarande kostnader för Hälsingborgs
hospital. Såsom i annat sammanhang omförmälts, utgjorde inventariekostnaden
för sistnämnda anstalt inemot 900 kronor per vårdplats. Efter denna
beräkningsgrund skulle totalkostnaden för inventarieutrustning vid Umeåhospitalet
vid ett platsantal av 800 komma att uppgå till omkring 700,000
kronor. Ifrågavarande utgifter lära, såsom hittills i motsvarande fall ägt
rum, böra enligt Kungl. Maj:ts bestämmande bestridas från det ordinarie
förslagsanslaget till hospital och asyler.

Beträffande de årliga leostnaderna för anstaltens drift har medicinalstyrelsen
i sitt utlåtande den 17 februari 1928 framlagt eu beräkning i anslutning
till senaste driftkostnadssiffror vid Härnösands hospital. Denna beräkning
avser på statsverket belöpande nettokostnader.

I fråga om personaluppsättningen vid det nya hospitalet har styrelsen
anfört, att personalbehovet kunde antagas bliva i huvudsak detsamma som
vid Säters hospital med 972 platser. Befattningshavarna vid Säters hospital
uppgå, frånsett predikant och sekreterare, till ett antal av 326 personer.
På de olika huvudgrupperna fördelar sig denna personal på följande sätt,
nämligen läkarpersonal 5, kontorspersonal 5, sjukvårdspersonal 229 och
ekonomipersonal 87. Kostnaderna för begynnelselöner till denna personaluppsättning,
inklusive utgifter för vikariatsersättningar m. in., skulle inom
den dyrortsgrupp, vartill staden Umeå är hänförd, komma att utgöra i runt
tal 767,000 kronor. Härtill komma utgifter för avlöningsförhöjningar samt
för dyrtidstillägg.

Emellertid har medicinalstyrelsen framhållit vissa omständigheter, som
— förutom platsantalet — synts ägnade att göra personalbehovet vdd Umeå
hospital något mindre än vid Säters hospital. Yid sistnämnda hospital är

Vissa övriga
kostnader för
hospitalets
anordnande
samt driftkostnader.

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

sålunda anordnad en s. k. fast paviljong, avsedd för särskilt samhällsfarliga
ocli svårskötta sinnessjuka, vilken paviljong omfattar endast 32 platser men
varest äro anställda sammanlagt 21 befattningshavare. Vidare finnes vid
Säters hospital ett ganska omfattande jordbruk, under det att sådant antagits
icke komma att drivas vid Umeå hospital. Slutligen saknar Säters
hospital moderna toalettanordningar, varför renhållningen därstädes kräver
något större ekonomipersonal än vad som beräknats bliva fallet i Umeå.

Något närmare bedömande av personalbehovet vid hospitalet kan uppenbarligen
icke för närvarande äga rum, och de här anförda beräkningarna
avse endast att giva en ungefärlig uppfattning av de ekonomiska konsekvenserna
av hospitalets anordnande. Vid beräkningarnas bedömande bör givetvis
uppmärksammas, att desamma verkställts med utgångspunkt från det av
medicinalstyrelsen beräknade platsantalet av 900.

I fråga om andra driftkostnader än personalkostnader torde endast böra
framhållas, att dessa utgifter liksom beträffande övriga hospital kunna beräknas
bliva täckta genom patientavgifter m. fl. inkomster, som ej utgöras
av statsmedel. Ifrågavarande inkomster torde för övrigt komma att förslå
till täckande även av någon del utav avlöningskostnaderna.

Utvidgning av Piteå hospital och asyl in. in.

Jag övergår härefter till frågan om anvisande av ytterligare medel till
den av 1927 års riksdag beslutade utvidgningen av Piteå hospital och asyl
m. m.

Härvid får jag till en början erinra om att Kungl. Maj:t i en till sagda
riksdag avlåten proposition, nr 49, föreslog riksdagen dels medgiva, att utvidgning
av Piteå hospital och asyl m. m. finge i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden
den 21 januari 1927 förordade förslag utföras för en beräknad kostnad av
sammanlagt högst 2,418,000 kronor, dels oclc till nämnda ändamål för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

Ifrågavarande arbeten beträffande Piteå hospital och asyl omfattade påbyggnad
av en ny våning över hela — och sålunda ej blott, såsom i tidigare
förslag ifrågasatts, över den södra delen av — anstaltens huvudbyggnad
jämte vissa huvudsakligen därmed sammanhängande ändringar inom huvudbyggnadens
nuvarande sjukvårds- och administrationslokaler. Därutöver ingick
i förslaget verkställande av om- och påbyggnad av den i huvudkomplexet
ingående ekonomibyggnaden ävensom uppförande av ett nytt ångpannehus,
fristående och beläget norr om huvudkomplexet; till detta hus
skulle maskin- och tvättavdelningarna flyttas, varigenom bland annat köksavdelningen
skulle erhålla ökat utrymme. Förslaget innefattade vidare utförande
av ny värmeanläggning, ombyggnad av vattenledningsverket samt anläggande
av ny huvudavloppsledning m. m. ävensom omläggning och utvidg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

225

ning av nuvarande kraft- och belysningsanläggningar. Slutligen upptog förslaget
uppförande av tre nya bostadshus, avsedda ett för läkare, ett för
kvinnliga och ett för ogifta manliga befattningshavare samt belägna det
förstnämnda söderut och de två sistnämnda i sydvästlig riktning, allt från
huvudkomplexet räknat.

Vid behandlingen av förevarande ärende i statsrådet nyssnämnda den 21
januari 1927 anförde jag, bland annat, att jag, i likhet med byggnadsstyrelsen,
icke hade något att erinra mot själva sättet för påbyggnadens utförande.
Lika litet som byggnadsstyrelsen hade jag någon väsentlig anmärkning att
framställa mot de delar av förslaget, som avsåge ändringar i huvudkomplexets
ekonomibyggnad och uppförande av ett särskilt ångpannekus, ny
värmeanläggning och ombyggnad av vattenledningsverket, anläggande av ny
huvudavloppsledning m. m. ävensom omläggning och utvidgning av nuvarande
kraft- och belysningsanläggningar. I fråga om de i förslaget ingående bostadshusen
för läkaren samt för manlig ogift ävensom för kvinnlig personal hade
jag i huvudsak, liksom byggnadsstyrelsen, icke heller någon anmärkning att
göra.

Emellertid framhöll jag, att det vid behandlingen av ärendet förefallit
mig, som om på en del punkter det skulle vara möjligt att genom förenklingar
i byggnadssättet beträffande arbetena överhuvud samt någon inskränkning
av utrymmena i bostadslägenheterna ernå viss kostnadsminskning. Jag
förutsatte emellertid, att vid arbetsritningarnas och arbetsbeskrivningarnas
upphörande komrne att noga beaktas angelägenheten av att all möjlig sparsamliet
iakttoges i varje hänseende. Därvid syntes det även böra övervägas,
huruvida det icke skulle låta sig göra att genom inskränkning av andra än
egentliga vårdlokaler erhålla möjlighet till ytterligare någon ökning av beläggningen.
Särskilt syntes därvid böra ifrågakomma att tills vidare, i varje
fall till dess ett hospital i Västerbotten kunde komma till stånd, bibehålla
vissa då befintliga särskilda anordningar, varigenom ökat antal platser erhållits.
Det syntes bliva tillfälle att ett kommande år redogöra för vad som
i sålunda angivna hänseenden kunnat åtgöras.

Beträffande beräkningen av kostnaderna för de i förslaget ingående olika
arbetena, påpekade jag, att denna icke mött erinran från byggnadsstyrelsens
sida. Nämnda styrelse hade dock antytt möjligheten av kostnadsökning i
fråga om arbetet med påbyggnaden av huvudkomplexet, detta med hänsyn
till eu eventuellt erforderlig förstärkning av huvudbyggnadens grund. Vad
i ett av arkitekten Westman avgivet, av medicinalstyrelsen åberopat yttrande
anförts i förevarande ämne syntes mig dock giva berättigat stöd för att icke
vidtaga någon höjning av de i fråga om påbyggnaden ursprungligen uppgjorda
kalkylerna. Å andra sidan syntes mig med hänsyn till vad i sålunda
angivna hänseende förekommit försiktigheten kräva att, oavsett de av mig
antydda möjligheterna till besparing, för det dåvarande icke heller någon
sänkning av de beräknade kostnaderna företoges. Beträffande övriga i ärendet
upprättade kostnadsförslag hade jag icke någon ändring att föreslå.

Bihang till riksdagens protokoll 192S. 1 samt. 139 Imf t. (Nr 165.) 108/551 as 15

Medicinal styrelsen.

226 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

I skrivelse den 20 maj 1927, nr 204, anmälde riksdagen sitt beslut i frågan.
Därvid yttrade riksdagen, bland annat, att riksdagen icke hade något att
erinra mot själva sättet för påbyggnadens och övriga arbetens utförande.
Vad däremot kostnaderna för de i förslaget ingående olika arbetena beträffade,
hade riksdagen icke kunnat undgå att finna dessa kostnader väl
högt beräknade. Riksdagen hade för sin del ansett kostnaderna böra kunna
begränsas till i runt tal 2,300,000 kronor. Härav syntes, på sätt Kungl. Maj:t
föreslagit, för budgetåret 1927—1928 böra anvisas ett belopp av 100,000
kronor. Riksdagen anmälde alltså, att riksdagen på grund av vad sålunda i
ämnet anförts dels medgivit, att utvidgning av Piteå hospital och asyl in. m.
finge i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för socialdepartementet
i statsrådsprotokollet över socialärenden den 21 januari 1927 förordade förslag
utföras för eu beräknad kostnad av sammanlagt högst 2,300,000 kronor,
dels ock till nämnda ändamål för budgetåret 1927—1928 anvisat ett extra
reservationsanslag av 100,000 kronor.

Genom brev den 27 maj 1927 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen
att för en kostnad av sammanlagt högst 2,300,000 kronor låta utföra utvidgning
av Piteå hospital och asyl in. m. i huvudsaklig överensstämmelse med
av departementschefen förordade förslag, därvid styrelsen hade att iakttaga
vad departementschefen till statsrådsprotokollet anfört i fråga om vidtagande
av åtgärder för ernående av kostnadsminskning samt av ytterligare ökning
av beläggningen; och skulle det åligga styrelsen att i samband med äskande
av ytterligare medel för ifrågavarande ändamål till Kungl. Maj:t avgiva
redogörelse för vad styrelsen i angivna hänseenden åtgjort.

I skrivelse den 30 augusti 1927 har medicinalstyrelsen lämnat sålunda
infordrad redogörelse. Styrelsen har därvid anfört huvudsakligen följande.

Styrelsen hade låtit genom arkitekten Westman verkställa utredning i
utav Kungl. Maj:t angivna hänseenden, varjämte styrelsen uppdragit åt
ingenjören P. J. K. Petersson, vilken länge varit styrelsens kontrollant vid
liospitalsbyggnadsarbeten och därvid förvärvat stor erfarenhet rörande sådana
arbeten, att företaga vissa grundundersökningar och provbelastningar vid hospitalet.

På grund av de sålunda gjorda utredningarna hade styrelsen vidtagit
vissa ändringar i det ursprungliga förslaget. Sålunda hade ytan och kubiken
från mark- till taklist uti de i förslaget ingående två bostadshusen för personal
minskats. Denna minskning hade av Westman beräknats, i det för kvinnlig
personal avsedda huset från 647 kvadratmeter till 538 kvadratmeter, respektive
från 4,205 kubikmeter till 3,497 kubikmeter, samt i det för ogift manlig
personal avsedda huset från 165 kvadratmeter till 153 kvadratmeter, respektive
från 1,066 kubikmeter till 994 kubikmeter.

Medicinalstyrelsen hade även under utredning fråga om minskning av
måtten uti ångpannehuset och den därmed sammanbyggda tvättbyggnaden,
varjämte styrelsen beslutit, att dessa byggnader skulle förläggas till eu annan
plats än den förut avsedda, nämligen i skogen väster om kvinnoavdelningen,
varigenom en bättre byggnadsgrund kunde erhållas och byggnadskostnaden
sålunda nedbringas.

Någon närmare utredning angående möjliga ändringar uti den beslutade
påbyggnaden av huvudbyggnaden hade styrelsen ännu icke kunnat åvägabringa

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 227

A\ de utav ingenjören Petersson verkställda undersökningarna framginge
emellertid, att grundförhållandena vore rätt gynnsamma. Styrelsen ville
jämväl framhålla, att någon möjlighet att genom inskränkning av andra än
egentliga vårdlokaler* öka beläggningen icke förefunnes, då de lokaler, som
därvid skulle kunna komma i fråga, nämligen arbetslokaler och samlingssal,
vore synnerligen behövliga för anstalten, enär några sådana för det dåvarande
icke tunnes, vartill komme, att berörda arbetslokaler och samlingssal vore helt
i avsaknad av de bilokaler, som erfordrades för att sjuka skulle kunna vårdas
därstädes, och. sådana bilokaler ej heller kunde där anordnas. Styrelsen
hade emellertid givit överläkaren vid hospitalet i uppdrag att taga under
overvagande, huruvida hospitalet skulle kunna något hårdare beläggas, till
dess det nya hospitalet i Västerbottens län kunde komma att tagas i bruk.

Uti den utredning angående möjlighet till besparingar vid arbetets utförande
som verkställts av arkitekten Westman, hade denne framhållit, att möjlighet
till besparingar hade beretts genom de ändringar beträffande personalhusen
och pannhusen, som beslutits av medicinalstyrelsen. Genom iakttagande
sparsamhet vid uppgörande av huvudritningar och arbetsbeskrivning
till omändring av huvudbyggnaden och till läkarbostaden syntes ytterligare
besparingar kunna göras, men i betraktande av att det i huvudsak vore''ett
^byggnadsarbete det här gällde med alla de oberäkneliga omständigheter
ett sådant mnebure, ansåge Westman det knappast låta sig göra att nedpressa
kostnaden med över 100,000 kronor till det av riksdagen beräknade totalbeloppet
2,300,000 kronor.

I förevarande skrivelse har medicinalstyrelsen därefter anmält att, enligt
av arkitekten Westman uppgjorda beräkningar, för de utvidgningsarbeten,
som komme att verkställas under budgetåret 1928—1929, ett belopp av
1,000,000 kronor vore erforderligt. I enlighet härmed har styrelsen anhållit,
att till nu ifrågavarande ändamål måtte för nästa budgetår äskas ett extra
reservationsanslag å sist angivna belopp.

Av nyss återgivna redogörelse framgår, att medicinalstyrelsen vidtagit eller
planerat åtgärder i syfte att nedbringa kostnaderna för byggnadsarbetenas
utförande. Härvid har styrelsen i huvudsak följt de av mig förordade riktlinjerna,
och jag har följaktligen intet att erinra mot de avsedda åtgärderna.
I fråga om sättet för beredande av ökade vårdmöjligheter har emellertid
styrelsen ansett nödvändigt, att en annan väg väljes än den av mig närmast
antydda. De skäl, styrelsen härvid anfört, synas tala för riktigheten av
styrelsens uppfattning. Det bör emellertid hållas fast, att ändamålet med
tillbyggnaden icke varit, att beläggningen å redan befintliga utrymmen skulle
kunna minskas, innan Yästerbottenshospitalet tagits i bruk.

Det är givetvis för tidigt att ännu med någon säkerhet kunna yttra sig
om det resultat, till vilket de ifrågavarande åtgärderna för kostnadernas
leducering komma att leda. Jag förutsätter emellertid, att medicinalstyrelsen
även i fortsättningen kommer att hava uppmärksamheten riktad på angelägenheten
av att alla de åtgärder vidtagas, som, utan att minska ändamålsenligheten,
kunna vara ägnade att nedbringa kostnaderna för arbetenas utförande. Jämväl
då anslag för ändamalet för nästa budgetar begäres, torde medicinalstyrelsen
böra redogöra för vad då kunnat åtgöras i nu berörda hänseenden.

Departements chefen.

228

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

Yad angår behovet av medel till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1928—1929, ber jag få erinra om att i förenämnda till 1927 års riksdag avlåtna
proposition nr 49 var intagen en tablå, utvisande storleken av de anslag,
som enligt medicinalstyrelsen skulle erfordras under vederbörande budgetperioder
för utförande av samtliga de i styrelsens förslag innefattade
arbetena. Enligt berörda tablå skulle krävas för budgetperioden 1927—1928

150,000 kronor, för vardera av perioderna 1928—1929 och 1929—1930 1,000,000
kronor samt för budgetperioden 1930—1931 återstoden, 268,000 kronor, av
det beräknade, här förut angivna totalbeloppet 2,418,000 kronor.

I fråga om den sålunda av styrelsen framlagda planen beträffande kostnadernas
fördelning å de olika budgetperioderna förklarade jag vid ärendets
behandling i statsrådet förra året, att jag, såvitt berörda spörsmål för det
dåvarande läte sig bedöma, icke hade någon annan erinran att framställa
än att planen givetvis i sinom tid borde undergå vederbörlig jämkning i
händelse av bifall beträffande det av mig för budgetåret 1927—1928 ifrågasatta
anslagsbeloppet — 100,000 kronor i stället för av medicinalstyrelsen föreslagna

150,000 kronor — samt därest viss kostnadsminskning på av mig antytt sätt
skulle kunna ernås.

Sedermera har ju, såsom nyss nämnts, riksdagen nedsatt byggnadssumman
till 2,300,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har, som förut anförts, för budgetåret 1928—1929 beräknat
ett belopp av 1,000,000 kronor till fortsättning av förevarande arbeten
vid Piteåanstalten. Detta belopp har upptagits i den preliminära anslagsberäkningen
i statsverkspropositionen. Såsom framgår av det följande, har
jag icke funnit anledning att vid den definitiva uppskattningen av anslaget
till hospitalsbyggnader frångå nämnda beräkning.

Ifrågasatta ändringsarbeten vid Lunds hospital.

Av det förut anförda framgår, att medicinalstyrelsen i sin plan även
beräknat visst årligt belopp till större omändringsarbeten vid äldre hospital.
Även i den av mig verkställda uppskattningen av kostnaden för byggnadsprogrammets
genomförande har för 10-årsperioden räknats med ett belopp
av sammanlagt 3.5 miljoner kronor för sådant ändamål. Såsom vid den
preliminära anmälningen i årets statsverksproposition av frågan om anslag
till hospitalsbyggnader antyddes, föreligger för närvarande ett förslag från
medicinalstyrelsens sida i sådant hänseende, nämligen om äskande hos 1928
års riksdag av ett anslag å 224,000 kronor till vissa ändrings- och utvidgningsarbeten
i avseende å värmeledningsanläggningen vid Lunds hospital.

Berörda förslag har av styrelsen behandlats i en skrivelse av den 4 oktober
1927. Innan jag något närmare ingår på densamma, torde jag få bringa i
erinran, att en ombyggnad av anstaltens värmeledning — vilken använts sedan
anstaltens ibruktagande i början av 1880-talet — av styrelsen ifrågasattes
redan i skrivelse den 3 september 1920 i enlighet med ett av ingenjören

229

Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

H. Theorell samma år uppgjort förslag. Av statsfinansiella skäl föranledde
emellertid denna skrivelse icke något äskande av anslag för ändamålet lios
vare sig 1921 års eller 1922 års riksdag.

Sedan styrelsen i skrivelse den 30 augusti 1922 förnyat framställningen
om realiserande av berörda ombyggnadsförslag — för vilket, sedan viss
mindre detalj av detsamma utförts, kostnaden vid en av Theorell sistnämnda
år gjord omräkning uppskattats till 365,000 kronor — anmäldes ärendet inför
Kungl. Maj:t i sammanhang med behandlingen av äskanden till 1923 års
riksdag (1923 års statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 79). Härvid
anförde dåvarande departementschefen, att värmeledningsanläggningarna vid
Lunds hospital tydligen vore i sådant skick, att en ombyggnad av desamma
efter ett enhetligt system under en nära framtid vore nödvändig för ernående
av fullgod uppvärmning samt en betryggad och ekonomisk drift. De dryga
kostnader, ombyggnaden i sin helhet även enligt de senast gjorda beräkningarna
skulle draga, gjorde dock, att han med hänsyn till den statsfinansiella
situationen icke ansåge sig kunna förorda, att förslag därom då förelädes
riksdagen. Detta vore icke heller nödvändigt för att tillgodose det mest
trängande behovet. Oundgängligt vore däremot — av närmare anförda skäl —
att företaga ändring av värmeledningssystemen i de s. k. B- och C-paviljongerna.
Den del av hela ombyggnaden, som dessa arbeten innefattade och
vilken av ingenjören Theorell betecknats såsom första utbyggnaden, kunde
utföras i enlighet med planen, fullt oberoende av huruvida denna för övrigt
i större eller mindre utsträckning senare komme till utförande. Efter framhållande
av att kostnaden för den första utbyggnaden, vilken senast beräknats
till 110,000 kronor, syntes kunna ytterligare nedbringas till 100,000 kronor,
gjorde departementschefen hemställan av innebörd att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att för ombyggnad av värmeledningen för de s. k. B- och
C-paviljongerna vid Lunds hospital i huvudsaklig överensstämmelse med
förenämnda, av ingenjören Theorell år 1920 upprättade förslag för budgetåret
1923—1924 måtte anvisas ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

Kiksstatsförslaget, avfattat i enlighet med nyssnämnda hemställan, godkändes
av riksdagen.

Den ombyggnad, beträffande vilken medicinalstyrelsen i den nu förevarande
skrivelsen den 4 oktober 1927 gjort framställning, avser att lösa hospitalets
värmeledningsfråga i återstående delar. Det är baserat på ett av
ingenjören Theorell uppgjort, den 20 juni 1927 dagtecknat förslag i ämnet.
Detta förslag innebär ett fullföljande av Theorells förslag av 1920, enligt vilket
anstaltens centralt belägna byggnader skulle anslutas till gemensam värmeledning
enligt pumpvarmvattensystemet. Den första utbyggnaden av sistnämnda
förslag innefattade, i enlighet med riksdagens beslut år 1923, de
erforderliga arbetena beträffande B- och O-paviljongerna. Den nu ifrågasatta
ytterligare utbyggnaden skulle — i likhet med vad som avsågs i 1920 års
förslag — innebära anslutning till det gemensamma värmeledningssystemet
av båda de s. k. A-paviljongerna samt administrationsbyggnaden. Enligt det
nu föreliggande förslaget har det emellertid ansetts ändamålsenligt att i

Departements chefen.

Samman fattning.

230 Kungl. Majits proposition nr 165.

dylikt hänseende ansluta jämväl vissa andra byggnader, som icke tillhöra
de centralt belägna, nämligen de båda l:a klass-paviljongerna samt hospitalsläkar-
och överläkarbostäderna. Totalkostnaden för det nya förslagets genomförande
i dess helhet har av Theorell beräknats till 234,000 kronor, därav

70,000 kronor skulle falla på den ifrågasatta anslutningen av l:a klass-paviljongerna
och de båda läkarbostäderna.

Byggnadsstyrelsen har i avgivet yttrande förklarat sig intet hava att erinra
mot det nu föreliggande förslaget, vilket, på sätt förut nämnts, medicinalstyrelsen
i allo biträtt.

Vid anmälan till statsverkspropositionen av förevarande spörsmål antydde
jag, att det knappast syntes låta sig göra att till 1928 års riksdag framlägga
förslag i nämnda hänseende. Efter förnyat övervägande har jag också, trots
de omständigheter, som kunna anföras till stöd för förslaget, ansett mig
böra avstå från dess framläggande. Det avgörande skälet härför har för mig
varit de stora anspråk å budgeten för perioden 1928—1929, som ett realiserande
av de i det föregående omförmälda, av mig förordade förslagen för
beredande av nya vårdplatser komma att ställa på statskassan. Ett kortare
ytterligare uppskov med fullföljande av här ifrågavarande ombyggnadsarbete
synes ock utan alltför stor olägenhet kunna äga rum, detta med hänsyn till
att, enligt vad av handlingarna framgår, för de båda A-paviljongerna redan
finnes eu separat värmeledningsanläggning, från vilken anläggning även
administration sbyggnaden delvis erhåller värme, samt att överläkarbostaden
har varmvattenvärmeledning med egen panna. Det är sålunda för närvarande
huvudsakligen endast de båda l:a klass-paviljongerna samt hospitalsläkarbostaden,
som uppvärmas medelst direkt eldning i kakelugnar eller kaminer.
I fråga om dessa byggnader är emellertid att märka, att de enligt
1920 års förslag icke skolat anslutas till det gemensamma värmeledningssystemet.

I enlighet med det anförda finner jag ifrågavarande framställning icke nu
böra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sammanfattning. Vissa särskilda frågor beträffande de
föreslagna byggnadsarbetena m. in. Anslagsberäkning.

Jag ber slutligen att få meddela en kort sammanfattning rörande de av
mig förordade förslagens innebörd med avseende å antal vårdplatser samt
anläggningskostnader. För fullständighetens skull medtager jag därvid även
den ifrågasatta psykiatriska kliniken vid universitetet i Lund, ehuru förslag
rörande denna inrättning framlägges först i ett senare sammanhang.

Antalet beräknade vårdplatser för sinnessjuka och sinnesslöa samt de
uppskattade kostnaderna för arbetena i fråga framgå av följande sammanställning,
i vilken jämförelse gjorts mellan å ena sidan vad som beräknats

•231

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

i medicinalstyrelsens plan för anordnande av ytterligare sinnessjukvårdsplatser
ävensom i därefter framlagda förslag samt å andra sidan de beräkningar,
vilka ligga till grund för de nu föreliggande förslagen.

Anstalt	A	n t a 1 ]	lats	r	Kostnad kronor
enligt medicinal-styrelsens plan	enligt förevarande förslag	enligt medi-cinalstyrelsens plan och senare fram-lagda förslag	enligt förevarande förslag
sinnes- sjuka	sinnes- slöa	sinnes- sjuka	sinnes- slöa
Piteå .............................	148		148		2,300,000	2,300,000
Sala ...............................	—	323	—	380	1,560,500	1,264,000
Örebro ...........................	—	323	—	360	1,614,000	1,354,000
Vänersborg .....................	566	283	572	286	3.062,000	2,525,000 j
Umeå .............................	880	—	800	—	8.018,500	7,000,000 !
Psykiatrisk klinik i Lund .	100	—	102	—	1,000,000	724,000
	1,694	929	1,622	1,026	17,555,000	15,167,000
	2,623	2,648

Enligt de förslag, som jag ansett mig nu böra förorda, skulle alltså vinnas
sammanlagt 2,648 nya vårdplatser, därav 1,622 för sinnessjuka och 1,026 för
sinnesslöa, medan motsvarande siffror av medicinalstyrelsen beräknats till
2,623, därav 1,694 för sinnessjuka och 929 för sinnesslöa. Totalkostnaderna,
vilka i medicinalstyrelsens plan och därefter framlagda förslag beräknats till

17,555,000 kronor, skulle enligt de beräkningar, som ligga till grund för vad
jag förordat, kunna nedbringas till 15,167,000 kronor eller med över 2.3
miljoner kronor.

När det gäller att bedöma betydelsen av de resultat, som genom de föreslagna
byggnadsarbetenas fullbordande skulle vinnas med avseende på ökat
antal vårdplatser för sinnessjuka, torde böra beaktas följande. Såsom jag
förut angivit, utgöra vårdplatserna å hospitalen för närvarande 11,677, varav
emellertid över 600 upptagas av sinnesslöa. Enligt förenämnda beräkningar
skulle vinnas 1,622 nya platser för sinnessjuka, varjämte omkring 400 av de
av sinnesslöa nu upptagna vårdplatserna å hospitalen i och med öppnandet
av anstalterna i Sala, Örebro och Vänersborg skulle bliva tillgängliga
för sinnessjuka. Sammanlagt skulle alltså erhållas i avrundat tal 2,020 nya
vårdplatser för sinnessjuka. Efter färdigställandet av de nu föreslagna arbetena
skulle sålunda antalet sinnessjukplatser å hospitalen komma att uppgå till
något över 13,000. Detta antal motsvarar vid den i medicinalstyrelsens plan
angivna folkmängdssiffran vid 1926 års utgång — efter frånräknande av
invånarantalet i Stockholm, Göteborg och Malmö — nära 2.5 pro mille av
befolkningen.

Jag torde vidare här böra i korthet behandla vissa särskilda frågor, som
äga mera generell tillämpning beträffande de avsedda nya anstalterna i Sala,
Örebro, Vänersborg och Umeå.

Inventarieutrustning
vid
anstalterna.

Sättet för
byggnadsarbetenas
utförande
m. m.

232 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Beträffande inventarieutrustningen vid de olika anstalterna har jag förut
anfört, att kostnaderna härför torde i sinom tid böra enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande bestridas från förslagsanslaget till hospital och asyler. Jag
vill emellertid därutinnan framhålla följande. För att i möjligaste mån begränsa
utgifterna för detta ändamål lärer det — särskilt när fråga är om
utredning av ett flertal stora anstalter under nära sammanfallande tidrymder
— vara av vikt, att förberedelserna för inventarieanskaffningen vidtagas i
god tid före anstalternas färdigställande. Till ej obetydlig del torde inventarierna,
om tillräckligt lång leveranstid beredes, kunna utföras vid andra
statliga anstalter. För planläggning och ledning av utrustningsarbetena torde
det vara av vikt, att viss personal tillsättes i god tid före anstalternas
färdigställande. Jag har för avsikt att vidtaga åtgärder för att arbetena i
fråga må kunna förberedas i sådan tid, att de kunna verkställas på ett ur
ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt.

Vid kasernetablissementen i Sala, Örebro och Vänersborg finnas för närvarande
en del inventarier, vilka torde kunna komma till användning för
de anstalter, som skulle förläggas till dessa etablissement. Såsom i det
föregående påpekats, har vid kostnadsberäkningarna förutsatts, att vid etablissementen
befintliga köks- och tvättmaskiner skulle bibehållas och i viss
utsträckning komma till användning för anstalternas behov. Huruvida och
i vilken omfattning detta kan komma att bliva fallet, kan emellertid icke
för närvarande avgöras. De ökade engångskostnader, som kunna föranledas
av att förutsättningarna för kostnadsberäkningarna i dessa hänseenden möjligen
icke hålla streck, torde böra bestridas i samma ordning, som nyss
förutsatts beträffande täckandet av inventariekostnader i allmänhet. Ej
heller kan för närvarande bedömas, i vilken utsträckning andra inventarier
än de nyss omförmälda kunna komma att bibehållas vid kasernetablissementen.
Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet förutsätter jag,
att sådana inventarier, vilka icke äro behövliga för försvarsväsendet och vilka
kunna komma till användning vid de ifrågasatta anstalterna, få utan kostnad
övertagas av anstalterna. I det föregående har jag beräknat, att härigenom
skall kunna åstadkommas viss minskning av den kostnad, varmed man eljest
finge räkna för anstalternas förseende med inventarier. De inventarier, som
särskilt kunna bliva av betydelse för anstalterna, torde vara kontorsmöbler,
verkstadsirtrustning m. m. Däremot torde den sängutrustning, som för närvarande
finnes vid etablissementen, icke kunna användas för anstalternas
ändamål.

Vad beträffar sättet för de olika byggnadsarbetenas utförande, lärer det
ankomma på Kungl. Maj .''t att, sedan riksdagen beviljat medel för arbetena,
meddela beslut om deras verkställande och därvid även bestämma, vilken
myndighet som bör ombesörja arbetenas utförande.

Beträffande kasernetablissementen torde det vara, lämpligt, att den myndighet,
åt vilken ombyggnadsarbetena anförtros, under ombyggnadstiden får
omhänderhava förvaltningen både av de till etablissementen hörande bygg -

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

nader, vilka skola överföras från försvarsväsendet — dessa byggnader böra
alltså genom berörda myndighets försorg underhållas i erforderlig utsträckning
— och av de för anstalterna avsedda markområdena.

Såsom jag förut framhållit, torde kostnaderna såväl för de föreslagna
nya anstalterna i de tre kasernetablissementen och hospitalet vid Umeå som
för fortsättande av arbetena med påbyggnad av Piteå hospital böra bestridas
från ett extra reservationsanslag, som med rubriken hospitalsbbyggnader torde
böra anvisas under femte huvudtiteln. Storleken av detta anslag har för
budgetåret 1928—1929 i statsverkspropositionen preliminärt beräknats till

3,500,000 kronor. I propositionen har beträffande anslagsbeloppets fördelning
på de olika ändamålen angivits följande preliminära uppskattning:

Kronor.

......................... 600,000

....................... 400,000

......................... 1,100,000

........................ 400,000

......................... 1,000,000

Summa kronor 3,500,000

Vid denna uppskattning har — vad angår omändringen av de tre kasernetablissementen
— hänsyn tagits till att enligt de uppgjorda eller föreslagna
avtalen i anledning av truppförbandens upphörande eller ändrade förläggning
förutsatts, att de nya anstalterna skulle tagas i bruk, Vänersborgsanstalten
senast den 1 juli 1930, Salaanstalten senast den 1 oktober samma år samt
Orebroanstalten senast den 1 juli 1931.

Varken i fråga om anslagsbeloppets storlek eller beträffande den ungefärliga
fördelningen av beloppet på de olika ändamålen finner jag anledning
att frångå den preliminära beräkning, som framlagts i statsverkspropositionen.
Vad anslagsbeloppets fördelning angår torde emellertid böra fasthållas, att
den angivna beräkningen givetvis icke avser att vara bindande för dispositionen
av anslaget. I den mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas
bedrivande eller eljest befinnes önskvärt, torde naturligen en ökning
av den beräknade medelsdispositionen för ett ändamål kunna under budgetåret
uppvägas av en minskning i medelsåtgången för ett annat ändamål.

Från det föreslagna anslaget till hospitalsbyggnader torde även böra bestridas
ersättning för sådana medel, som förskottsvis utanordnats från fjärde
huvudtiteln för kasernkommitténs utredningar angående användningen av
kasernetablissementen i Sala, Örebro och Vänersborg och som icke direkt
sammanhänga med kasernkommitténs eget arbete. Jämväl den särskilda
kostnad, som eventuellt kan uppkomma för underhåll under ombyggnadstiden
av vid kasernetablissementen befintliga byggnader, torde böra bestridas
från detta anslag.

för anstalt i Sala ..........

» » » Örebro.......

» » » Vänersborg

» hospital vid Umeå. ..
» hospitalet i Piteå ....

Anslag till
hospitalsbyggnader.

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört
och föreslagit får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

1) besluta

dels att det av Västmanlands trängkår tidigare disponerade
kasernetablissementet i Sala skall för en beräknad kostnad av
högst 1,264,000 kronor omändras till anstalt för manliga asociala
imbecilla, avsedd för 380 vårdplatser, i huvudsaklig överensstämmelse
med av ingenjören Hjalmar Cederström den 7 april 1927
upprättade och i vissa delar den 20 december samma år omarbetade
ritningar, i sistnämnda delar betecknade med alternativ
II, dock med iakttagande av vissa av mig i det föregående
angivna jämkningar, samt att förty det för nämnda anstalt avsedda
området jämte därå befintliga, Kungl. Maj:t och kronan
tillhöriga byggnader — med undantag dels av en förrådsbyggnad,
som enligt upprättat förslag till avtal med staden Sala i
anledning av trängkårens upphörande skall tillfalla staden, dels
ock av två övriga av mig i det föregående angivna förrådsbyggnader
— skall från och med den 1 juli 1928 överföras från
f örsvarsväsendet;

dels att det av Svea trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet
i Örebro skall för en beräknad kostnad av
högst 1,354,000 kronor omändras till anstalt för kvinnliga asociala
imbecilla, avsedd för 360 vårdplatser, i huvudsaklig överensstämmelse
med av ingenjören Cederström den 27 maj 1927
upprättade och i vissa delar den 20 december samma år omarbetade
ritningar, i sistnämnda delar betecknade med alternativ II,
dock med iakttagande av vissa av mig i det föregående angivna
jämkningar, samt att förty det för anstalten avsedda området
jämte därå befintliga, Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga byggnader
— dock med undantag av en exercisbyggnad, som omförmäles
i § 12 av den mellan Kungl. Maj :t och kronan genom
kasernkommittén, under förbehåll av Kungl, Maj:ts och riksdagens
godkännande, å ena sidan, samt Örebro stad, å andra
sidan, den 17 och den 25 maj 1927 ingångna överenskommelsen
— skall från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet; dels

att det av Yästgöta regemente tidigare disponerade
kasernetablissementet i Vänersborg skall för en beräknad
kostnad av högst 2,525,000 kronor omändras till sinnessjukanstalt,
avsedd för 858 vårdplatser, i huvudsaklig överensstämmelse
med av ingenjören Cederström den 12 september 1927

235

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

upprättade och i vissa delar den 20 januari 1928 omarbetade
ritningar, i sistnämnda delar märkta »Kungl. Medicinalstyrelsen»,
dock med iakttagande av vissa av mig i det föregående
angivna jämkningar, samt att förty det för anstalten avsedda
området jämte därå befintliga, Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga
byggnader skall från och med den 1 juli 1928 överföras från
försvarsväsendet; 1

dels och att ett för 800 vårdplatser avsett hospital skall, fölen
beräknad kostnad av högst 7,000,000 kronor, i huvudsaklig
överensstämmelse med av arkitekten Carl Westman i november
1927 upprättade ritningar, dock med iakttagande av vissa av
mig i det föregående förordade ändringar, uppföras på det å
en av t. f. distriktslantmätaren Georg Tillgren år 1925 sammanställd
och kompletterad karta med bruten blå linje och bokstäverna
A—B—C—D—E—F—G—H—A angivna området av
kyrkoherdebostället 61/6, mantal krono Kyrkobordet nr 1 och
komministerboställena tillhopa */16 mantal krono Kyrkobordet
nr 2 i Umeå socken;

2) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten
samt hälso- och sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna,
till liospitalsbyggnader för budgetåret 1928—1929 anvisa
ett extra reservationsanslag av kronor....................... 3,500,000.

Till vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Ake Karlholm.

■

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

237

Bilaga.

Till KONUNGEN.

Genom beslut den 8 juni 1923 uppdrog Eders Kung] Maj:t åt medicinalstyrelsen
att, i den mån så lämpligen kunde ske, upprätta och till Eders
Kungl. Maj:t överlämna plan för ett successivt utförande av de nyanläggningar
samt om- och tillbyggnadsarbeten, som befunnes erforderliga för den
statliga sinnessjukvården.

Med skrivelse den 25 september 1925 överlämnade styrelsen därefter till
Eders Kungl. Maj:t den infordrade planen med hemställan, att Eders Kungl.
Maj:t måtte vidtaga de åtgärder, som kunde vara erforderliga för planens
genomförande.

Genom beslut den 12 juli 1927 har Eders Kungl. Maj:t sedermera uppdragit
åt styrelsen att, i huvudsaklig anslutning till av chefen för socialdepartementet
till statsrådsprotokollet samma dag angivna riktlinjer, till Eders
Kungl. Maj:t inkomma med en reviderad plan för anskaffandet av erforderligt
antal ytterligare platser för den statliga sinnessjukvården.

Uti nämnda anförande framhåller departementschefen, att ovanberörda,
av styrelsen avgivna plan numera icke utan vidare kunde läggas till grund
för åtgärder för anskaffande av det behövliga platsantalet, enär åtskilliga
omständigheter hade inträffat sedan planens framläggande, vilka borde medföra
jämkningar i densamma; och anför departementschefen vidare följande:

»I sådant hänseende må först nämnas, att på initiativ av medicinalstyrelsen
vissa åtgärder vidtagits för anskaffande av nya hospitalsplatser, vilka
åtgärder ej överensstämma med berörda plan. Sålunda har innevarande års
riksdag på Kungl. Maj:ts förslag beviljat erforderliga medel till utvidgning
av Piteå hospital, varigenom ett antal av 148 nya platser beräknats skola
vinnas. Vidare har medicinalstyrelsen inkommit med förslag om nybyggnad
vid Visby hospital för ett antal av 200, eventuellt 250 platser. Av medicinalstyrelsen
framlagt förslag angående tillbyggnad av Vadstena hospital och
asyl innebär en nettoökning av allenast 276 — i stället för 300 — platser.

Medicinalstyrelsen, med reviderad plan för anskaffning
av platser för den statliga sinnessjukvården.

238 Kungl. May.ts proposition nr 165.

Och slutligen liar innevarande års riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att med
Malmö stad sluta avtal därom, att staden skall övertaga hela sin sinnessjukvård.
Genom detta avtal, som är avsett att träda i kraft den 1 januari
1928, kommer dels ett hundratal platser, som nu disponeras för patienter
från Malmö, att bliva tillgängliga för riket i övrigt, och dels minskas det
antal platser, som skulle behöva nyanordnas, därest hela vårdbehovet för
Malmö skulle kunna tillfredsställas, med ungefär 200. — Å andra sidan har
Hälsingborgs hospital icke, såsom avsett var, utbyggts för 1,400 platser utan
omfattar för närvarande endast 1,200 platser.

Eu annan omständighet, som i detta sammanhang har en stor betydelse,
är att i anledning av 1925 års försvarsrevision ett antal platser kunna i
ledigblivande kaserner bliva tillgängliga för sinnessjuk- och sinnesslövården.
I skrivelse den 12 februari 1927 från kasernkommittén jämte en därvid fogad
promemoria hava lämnats vissa beräkningar i detta hänseende. De ifrågavarande
kasernetablissementen äro de i Sala, Örebro (trängkårens kasern),
Vänersborg och Jönköping (infanteriregementets kasern). I skrivelsen anföres,
att enligt kasernkommitténs mening kasernerna i Sala och Örebro
böra tagas i anspråk som vårdanstalter för sinnesslöa med sammanlagt 600
ä 640 platser. Till dessa anstalter skulle i första hand överföras de sinnesslöa,
som jämlikt § 28 sinnessjukstadgan för närvarande vårdas å statshospital.
Enligt berättelsen över sinnessjukvården i riket år 1925 vårdades
vid nämnda års slut omkring 700 sinnesslöa å offentliga självständiga anstalter
för sinnessjuka. Då flertalet av dessa sinnesslöa torde vara intagna
å statens sinnessjukanstalter, skulle en dylik överflyttning högst väsentligt
öka möjligheterna till hospitalsvård för sinnessjuka. I den mån utrymmet
det medgåve, skulle de i sistnämnda båda kaserner inrättade anstalterna i
övrigt beläggas med sådana vuxna sinnesslöa, beträffande vilka vården ansetts
böra ankomma på staten, nämligen de s. k. asociala imbecilla och
svårskötta idioter. Vad angår kasernetablissementet i Vänersborg skulle
av de där befintliga tre kasernerna två användas för sinnesslöa och den
tredje — åtminstone tillsvidare — för lugnare och mera förslöade kroniskt
sinnessjuka. Det sammanlagda platsantal, som sålunda skulle erhållas i
Vänersborg, har beräknats till 600 ä 800 platser. Vad slutligen angår kasernetablissementet
i Jönköping, är avsikten att verkställa nybyggnader, så att
därstädes skulle erhållas dels ett hospital med ett platsantal av mellan

1,000 och 1,200 platser, allt efter nybyggnadernas omfattning, och dels en
epileptikeravdelning med omkring 300 platser.

Bland omständigheter av beskaffenhet att synas böra medföra en revision
av 1925 års plan för sinnessjukvårdens ordnande må vidare erinras om vissa
av innevarande års riksdag gjorda uttalanden. I statsutskottets av riksdagen
godkända utlåtande nr 100 i anledning av Kungl. Majrts proposition angående
utvidgning av Piteå hospital och asyl m. m. anförde statsutskottet, att
enligt utskottets mening behovet av ökat antal vårdplatser för sinnessjukvården
i första hand syntes böra tillgodoses genom uppförande av nya
hospital och att utskottet därför icke kunnat undgå att hysa betänkligheter
mot att, innan nödiga nybyggnader kommit till stånd, så betydande kostnader
som de avsedda nedlades på ombyggnad av ett äldre hospital. Och i sitt
utlåtande nr 101 i anledning av väckta motioner angående utvidgning av
Vadstena hospital har utskottet under åberopande av nyss återgivna uttalande
att behovet av ökat antal vårdplatser för sinnessjuka i första hand
borde tillgodoses genom uppförande av nya hospital och under uttalande av
önskvärdheten av att behovet av anstaltsplatser snarast kunde fyllas på
detta sätt, avstyrkt de framställda motionerna. Dessa hava också av riksdagen
lämnats utan bifall.

Kungl. Majits proposition nr lfi-5.

239

Vissa omfattande frågor på ifrågavarande område torde böra inom eu
nära framtid företagas till avgörande. liedan föreligga förslag till utvidgning
av hospitalet i Vadstena och nybyggnad av hospitalet i Visby, liksom
å andra sidan till nedläggande av Malmö asyl. Vidare är det att förvänta,
att kasernkommittén inkommer med sina förslag rörande omändringen av
nyssnämnda kasernetablissement i Sala, Örebro, Vänersborg och — måhända
— Jönköping å sådan tid, att möjlighet kommer att föreligga att, såsom
önskvärt är, framlägga förslag i ämnet för 1928 års riksdag. Och slutligen
torde definitivt förslag till nytt hospital i Västerbotten komma att
föreligga under detta års höst. Det är uppenbarligen i hög grad önskvärt,
att man vid det kommande övervägandet av dessa olika förslag kan bedöma,
i vad mån de kunna ingå som led i en enhetlig plan för anskaffande av det
behövliga antalet nya platser för den statliga sinnessjukvården. Med hänsyn
till nyss anförda omständigheter torde emellertid den föreliggande, år
1925 upprättade planen icke kunna i nu befintligt skick bliva grundläggande
för den statliga sinnessjukvårdens framtida ordnande. Medicinalstyrelsen
torde därför böra erhålla i uppdrag att verkställa en revision av
berörda plan.

För utförande av den sålunda ifrågasatta revisionen av 1925 års plan
lärer det icke vara erforderligt att ingå på någon ny prövning av omfattningen
av behovet av vårdplatser för sinnessjuka; intet torde hava inträffat,
som kan utgöra tillräcklig anledning att frångå den av medicinalstyrelsen
antagna normen för uppskattning av platsbehovet, enligt vilken detta behov
utgör ungefär tre platser på varje tusental av befolkningen. Planen bör
omfatta anskaffandet av hela det enligt denna norm erforderliga platsantalet
genom staten — ensam eller i samverkan med landsting eller städer på sätt
i det följande skall nämnas.

Vidare lärer man i den reviderade planen böra utgå från att de fyra omförmälda
kasernetablissementen skola i första hand komma till användning.
Vad beträffar det närmare sättet för denna användning, torde man tillsvidare
böra räkna med att det från kasernkommitténs sida skisserade, i det
föregående återgivna förslaget därutinnan kommer att väsentligen följas.
Härav följer även, att medicinalstyrelsen vid revisionen av planen torde böra
utgå från den förutsättningen, att de vårdplatser, som för närvarande å hospitalen
upptagas av sinnesslöa, komma att bliva disponibla för den egentliga
sihnessjukvården. Vidare lärer man icke i detta sammanhang behöva taga
hänsyn till ett eventuellt ökat behov av platser för sinnesslöa.

Statsutskottets och riksdagens i det föregående återgivna uttalanden om
att anskaffande av nya vårdplatser borde ske genom byggande av nya hospital
och icke genom tillbyggnader av redan befintliga sjukvårdsinrättningar
torde böra hava till följd, att det vid den reviderade planens upprättande
räknas med båda alternativen, nämligen dels att redan föreslagna eller planerade
tillbyggnader komma till utförande, dels att så icke blir fallet. Jämväl
i fråga om det förstnämnda alternativet torde man emellertid böra utgå
från att några ytterligare tillbyggnadsföretag utöver de nyss avsedda icke
böra ifrågasättas annat än då synnerligen vägande skäl tala därför.

Huruvida något ytterligare avtal av samma slag som de omförmälda med
Stockholm, Göteborg och Malmö kommer till stånd, lärer vara ovisst. I
detta sammanhang torde jag böra nämna, att underhandlingar pågå mellan
medicinalstyrelsen och ombud för Södermanlands läns landsting rörande en
överenskommelse av sådant innehåll att landstinget skulle vid Strängnäs
hospital uppföra eu ny paviljong, inrymmande så många platser att desamma
jämte landstinget nu tillkommande platser vid statshospitalen och å landstingets
upptagningsanstalt för sinnessjuka i Hyköping — vilken enligt över -

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

enskommelsen skulle utan ersättning överlåtas å staten — uppgå till 3 på

1,000 av länets befolkning. I gengäld skulle länet garanteras att få disponera
ett platsantal, motsvarande vad som sålunda kan anses utgöra länets
fulla behov av vårdplatser, och staten skulle enligt vissa grunder och under
vissa förutsättningar lämna landstinget ersättning för en de] av byggnadskostnaderna.
Därest ett dylikt avtal kommer till stånd, minskas tydligen i
motsvarande grad kravet på nybyggnader genom statens försorg.

Slutligen må nämnas, att det icke lärer vara alldeles uteslutet, att ytterligare
hospitalsplatser kunna erhållas i ledigblivande kaserner. Med hänsyn
bland annat härtill synes vid planens upprättande visst samråd böra äga
rum med kasernkommittén.

Den reviderade planen för sinnessjukvårdens ordnande lärer emellertid
icke endast böra innehålla ett förslag rörande sättet för de erforderliga vårdplatsernas
anskaffande. Den torde därjämte böra innefatta en beräkning —
givetvis av approximativ beskaffenhet — av kostnaderna för planens genomförande
under olika alternativ. En förutsättning för uppgörande av dylik
beräkning är tydligen dels att man förslagsvis bestämmer den ordning, i
vilken de olika byggnadsföretagen böra komma till utförande, dels att man
fixerar den tid, inom vilken planen bör vara genomförd. I förstnämnda hänseende
torde det böra överlämnas åt medicinalstyrelsen att utan några direktiv
framlägga förslag. Yad beträffar tiden för planens genomförande ansåg
medicinalstyrelsen i sin skrivelse rörande den ursprungliga planen, att denna
tid icke kunde sättas kortare än 15 år. Denna tid synes emellertid nu böra
vara att anse såsom ett maximum och alltså ej få överskridas. Under den
fortsatta diskussion, som å intresserat håll förts i det ifrågavarande ämnet,
har emellertid uttalats, att även en dylik tid vore alltför lång. Med hänsyn
härtill torde beräkningarna böra utföras alternativt, nämligen dels för en
byggnadstid av omkring 15 år, dels för eu sådan tid av ungefär 10 år.

Det är emellertid att märka, att förberedelserna till vissa kasernetablissements
omändring till sinnessjukanstalter t. v. omhänderhavas av kasernkommittén.
I fråga om kostnaderna för dessa omändringar lärer följaktligen
den nyss avsedda beräkningen få bygga på uppgifter från nämnda kommitté,
med vilken för detta ändamål samråd torde böra äga rum.

I detta sammanhang torde jag även böra erinra om att medicinalstyrelsen
i anledning av framställning från Svenska liospitalspersonalens förbund
ifrågasatt vissa jämkningar beträffande arbetstiden för sjukvårdspersonalen
vid hospitalen. En sådan jämkning skulle, på sätt styrelsen närmare utvecklat,
medföra behov av större personal och därmed även av ökade utrymmen för
personalbostäder vid hospitalen. Ehuru utredningen i detta ärende icke är
avslutad och ståndpunkt följaktligen icke kunnat tagas till frågan, lärer försiktigheten
bjuda, att i nu förevarande sammanhang beräkningarna beträffande
de blivande sinnessjukanstalterna utföras under antagande att åtgärder komma
att vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen i
sin berörda framställning ifrågasatt.

Ett fullständigt anskaffande av det erforderliga platsantalet kommer tydligen
att kräva betydande kostnader. I anledning härav lärer planen böra innehålla
förslag jämväl angående medelsbehovets fördelning på olika år. Det vanliga
har hittills varit, då det gällt hospitalsbyggen, att erforderliga medel av
riksdagen anvisats i form av reservationsanslag, därvid för varje år icke
beräknats större belopp, än som ifrågavarande byggnadsföretag kunde beräknas
kräva under året ifråga. Vanligen har första gången beviljats endast ett
relativt obetydligt belopp. Därest vid genomförande av eu plan sådan
som den nu ifrågasatta, samma system skulle tillämpas, kunde följden
uppenbarligen bliva, att belastningen på de olika budgetåren under bygg -

Kimgl. Maj:ts proposition nr 165.

•241

naclsperioden bleve i hög grad växlande. Detta kan tydligen medföra allvarliga
olägenheter ur statsfinansiell synpunkt. En utjämning synes därför önskvärd,
så att belastningen blir någorlunda jämn under de olika åren. Detta kan
tydligen ur budgetär synpunkt åstadkommas på olika sätt. Antingen kunna
statsmakterna genom ett principbeslut antaga eu viss plan för platsanskaffningen
och bestämma sig för att i riksstaten uppföra ett anslag till »hospital
sbyggnader» med samma eller någorlunda samma belopp för varje budgetperiod,
därvid riksdagen sedermera undan för undan har att ytterligare
besluta, vilka byggnadsföretag, som skola utföras och vilken kostnaden för
desamma får vara. Eller också kan man på en gång bevilja ett stort anslag,
avsett för hela nybyggnaden, och därvid år för år anvisa visst, utjämnat
belopp. Slutligen kan det tänkas, att man vid beviljande på vanligt sätt
av olika anslag för de särskilda byggnadsföretagen beräknar de årliga reservationsanslagen
därtill icke efter behovet av penningmedel under just ifrågavarande
år utan så att sammanlagda belastningen å varje årsbudget för
hospitalsbyggnader inalles blir någorlunda jämn år för år. Vilkendera av
dessa vägar, som bör väljas, torde få bli beroende på senare övervägande.
Av betydelse är i detta sammanhang endast, att medicinalstyrelsen i samband
med den reviderade planen även framlägger en beräkning av huru stort ett
dylikt utjämnat årsbelopp måste bliva under olika förutsättningar beträffande
tiden för planens genomförande, valet av byggnadsföretag o. s. v.

För att eu dylik beräkning skall erhålla sitt fulla värde, lärer den emellertid
såvitt möjligt böra kompletteras med en uppskattning av de krav, som
under byggnadsperioden kunna komma att ställas på statskassan för större
ombyggnads- eller moderniseringsarbeten å statsliospitalen. Under det att
mindre reparations- och kompletteringsarbeten pläga bestridas från det i
riksstaten uppförda anslaget till hospital och asyler, bruka ju särskilda
anslag äskas, då större belopp erfordras för sådana ändamål. Tydligen kan
det här i ännu högre grad än beträffande nvbyggnadskostnaderna endast
bliva fråga om eu approximativ uppskattning. Men med hänsyn till erfarenheten
från tidigare år och med den noggranna kännedom, som medicinalstyrelsen
besitter om de olika sinnessjukvårdsanstalternas beskaffenhet,
synes det dock böra vara möjligt att komma fram till eu ungefärlig beräkning
av det belopp, som för de olika åren under byggnadsperioden genomsnittligen
kan under normala förhållanden krävas för sådana ändamål. Sannolikt
torde det visserligen av statsfinansiella skäl bliva erforderligt att, under det
nyanskaffningen av hospitalsplatser i forcerad takt pågår, undanskjuta sådana
mera omfattande ändringsarbeten, som icke äro oundgängligen erforderliga.
Detta lärer emellertid sedermera böra bliva statsmakternas sak att avgöra.

Uppenbarligen kommer den ifrågasatta anskaffningen av nya platser a
statshospitalen att, allteftersom platserna tagas i bruk, leda till ökade driftkostnader
för statshospitalen. Av naturliga skäl är det emellertid för
närvarande icke möjligt att utföra någon beräkning av denna kostnadsökning.
Det bör emellertid ihågkommas, att densamma alltid kommer att till väsentlig
del motvägas genom ökade inkomster av patientavgifter.»

Då medicinalstyrelsen nu går att för Eders Kungl. Maj:t framlägga eu
reviderad plan för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården,
vill styrelsen till en början framhålla, att platsbehovet i 1925 års plan
beräknades till 4,508, därvid icke togs någon hänsyn till ökningen av folkmängden
under den tid av 15 år, varunder planen var avsedd att genomföras.
Detta platsbehov föreslog styrelsen böra fyllas på följande sätt:

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 13,9 hcift. (Nr 165.) ios 55i ss 16

242	Kungl. Maj:ts proposition nr	165.
I.	Utvidgningar av äldre hospital:
	Växjö hospital...............................................	vinst	omkring	300 platser
	Vadstena hospital och asyl ........................		»	300	»
	Visby hospital................................................	»	»	140	»
	Uppsala hospital ......................................	»	»	30	»
	Lunds hospital .............................................	»	»	44	»
II.	Liköp av landstingens vid hospitalen för-
in.	lagda upptagningsanstalter ..................... Psykiatriska kliniker vid rikets universitet	»	»	303	»
	och karolinska institutet...........................	»	»	300	»
IV.	Uppförande av nya hospital:
	i Västerbottens län....................................	»	»	800	»
	i Skaraborgs län ......................................	»	»	800	»
	i Jönköpings län ..........................................	»	»	800	»
	i Gävleborgs län ..........................................	»	»	691	»

Summa omkring 4,508 platser.

Vilt de nu utförda beräkningarna bär medicinalstyrelsen, på sätt departementschefen
även ifrågasatt, liksom uti 1925 års plan utgått från, att
platsbehovet utgör 3 platser för varje tusental av befolkningen.

Då beräkningarna enligt de lämnade direktiven skulle utföras alternativt,
nämligen dels för en byggnadstid av omkring 15 år, dels för en sådan tid
av ungefär 10 år, har styrelsen från statistiska centralbyrån inhämtat upplysningar
angående den sannolika folkmängden inom riket vid 1937 och 1942
års utgång, och till grund för beräkning av folkmängden har sålunda lagts
dels, ifråga om det nuvarande platsbehovet, den officiella statistiken den 31
december 1926, dels ock, i fråga om platsbehovet vid 1937 och 1942 års
slut, de från statistiska centralbyrån erhållna upplysningarna.

På sätt framgår av styrelsens här bifogade Bil. I skulle behovet av nya
platser ställa sig sålunda:

	Totalbehovet av platser	Erforderlig ök-ning av antalet platser
För närvarande..........................................................	15,959	4,361
1937 års slut ............................................................	16,880	5,282
1942 års slut............................................................	17,278	5,680

Styrelsen övergår nu till att lämna en redogörelse för av styrelsen verkställda
utredningar angående de åtgärder, som skulle kunna tänkas för fyllandet
av nämnda platsbehov, och angående av styrelsen gjorda beräkningar
av kostnaderna för dessa åtgärders genomförande, vid vilka beräkningar
styrelsen biträtts av arkitekten C. Westman.

Nämnda åtgärder äro följande.

Utvidgning av Vadstena hospital och asyl.

Den 31 augusti 1920 gjorde styrelsen framställning om utvidgning av denna
anstalt. Framställningen föranledde emellertid ingen proposition till riksdagen.
Då en del förändrade förhållanden inträtt, vilka gåve anledning till
ny utredning i frågan, blev ärendet, på hemställan av medicinalstyrelsen,
den 4 december 1925 av Eders Kungl. Maj:t återremitterat till styrelsen.

Sedan nya utredningar verkställts, framlade styrelsen den 22 oktober
1926 nytt förslag i ärendet, vilket ännu är beroende på Eders Kungl. Maj:ts
prövning.

243

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Platsökningen beräknades i detta förslag till 276. I förslaget upptogs
jämväl en minskning av det befintliga platsantalet med 66, vilken skulle uppkomma
därigenom, att vissa lokaler i det gamla nunneklostret skulle överlåtas
till Birgittastiftelsen.

Kostnaderna för förslagets genomförande beräknade styrelsen till 4,075,900
kronor. Häri ingingo emellertid även en del kostnader för nybyggnads- och
förändringsarbeten, vilka böra utföras, även om utvidgningen av hospitalet
ej kommer till stånd. Dessa arbeten äro: anordnande av nytt vattenverk
samt uppförande av familjebostäder för läkare och omändring av den s. k.
T-paviljongen m. m. Kostnaden för själva utvidgningen kan beräknas till

4,500,000 kronor.

Vid innevarande års riksdag väcktes motioner om beviljande av anslag
till utvidgning av hospitalet i enlighet med nu omförmälda förslag.

Dessa blevo emellertid på statsutskottets i ovanberörda statsrådsprotokoll
omförmälda hemställan av riksdagen avslagna, enär riksdagen ansåg, att behovet
av ökat antal vårdplatser för sinnessjuka i första band borde tillgodoses
genom uppförande av nya hospital.

Utvidgning av Växjö hospital.

lie dan den 29 september 1917 avgav medicinalstyrelsen till Eders Kungl.
Maj:t förslag till utvidgning av detta hospital, vilket förslag emellertid
aldrig blev framlagt för riksdagen. I skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den
25 september 1925 hemställde medicinalstyrelsen att, då lång tid förflutit
sedan förslagets uppgörande och då därefter prisförändringar inträtt samt
en del lokaler inom det gamla hospitalet tagits i bruk för andra ändamål än
de i förslaget avsedda, förslaget måtte återremitteras till styrelsen för förnyad
utredning. Genom beslut den 4 december 1925 blev ärendet åter överlämnat
till styrelsen för sådan utredning.

Denna har av styrelsen igångsatts, men ännu icke avslutats.

Det ökade antal platser, som skulle vinnas genom utvidgningen, har nu
beräknats till 460.

Kostnaderna hava approximativt upptagits till 6,000 kronor per plats eller
tillhopa 2,760,000 kronor, däri icke ingå kostnader för nytt vattenverk, vilka
torde kunna beräknas till omkring 200,000 kronor.

Nytt hospital i Visby.

Den 7 mars 1919 uppdrog Eders Kungl Maj:t åt medicinalstyrelsen att
verkställa utredning angående planläggning av ett nytt för Gotlands län avsett
hospital invid Visby.

Efter utredning angående lämpligaste platsen för hospitalets förläggning
och sedan preliminärt avtal angående förvärvande av för hospitalsbyggnaden
erforderlig mark träffats, hemställde styrelsen den 11 mars 1927, att Eders
Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt styrelsen att uppgöra och till Eders Kungl.
Maj:t inkomma med av ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag till
uppförande på av styrelsen föreslaget område av byggnader för ett nytt
hospital om 250 sängar, därav 200 för sinnessjuka och 50 för sinnesslöa.

Sedan dess hava förslag framkommit om anordnande av särskilda statsanstalter
för sådana sinnesslöa, vilka annars äro berättigade till vård å statens
hospital, därigenom plats torde kunna beredas även för de sinnesslöa,
för vilka de 50 platserna på hospitalet varit avsedda, vadan styrelsen nu beräknat
platsantalet till allenast 200, däri inräknade nu befintliga 63 platser.

Vid uppförandet av ett hospital med ett sådant fåtal platser, som här är
ifrågasatt, bliva givetvis kostnaderna avsevärt högre än för stora hospital,
beroende därpå att fordringarna på ekonomi- och övriga, för den egentliga

244 Kungl. Maj-.ts proposition nr 165.

sjukvården icke avsedda lokaler ej minskas i samma mån, som platsantalet
blir mindre.

Styrelsen liar därför ansett sig böra beräkna platskostnaderna för det nya
liospitalet till 11,000 kronor eller tillhopa 2,200,000 kronor.

Nytt hospital inom Västerbottens län.

Genom brev den 26 juni 1925 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen
att föreslå lämplig byggnadsplats inom Västerbottens län för ett
hospital för 600 sinnessjuka m. m.

Uti sin till Eders Kungl. Maj:t den 25 september 1925 avgivna plan för
anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården förklarade styrelsen
sig anse, att, då fråga vore att upprätta en plan för hospitalsbyggen,
avsedd för eu längre tids giltighet, det vore lämpligt att räkna med ett
platsantal av 800.

Därefter hemställde medicinalstyrelsen i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t
den 4 mars 1927, att Eders Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt styrelsen att
uppgöra och till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag, ritningar och
kostnadsberäkningar till uppförande av ett hospital på ett av styrelsen föreslaget,
å det s. k. Kyrkobordet i Umeå socken beläget område, och föreslog
styrelsen jämväl då ett platsantal av 800.

Genom brev den 7 oktober 1927 har Eders Kungl. Maj:t därefter uppdragit
åt medicinalstyrelsen att uppgöra och till Eders Kungl. Maj: t avgiva
fullständigt, av ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag till eu å
nyssberörda område förlagd vårdanstalt för sinnessjuka, avsedd för 800 patienter.

Vid de utredningar, som av styrelsen igångsatts, har förslag framkommit
om anordnande av en särskild upptagningspaviljong vid hospitalet, vilken
paviljong icke skulle ligga i samband med övriga avdelningar, utan isolerad,
på något avstånd från dessa. En sådan anordning anser styrelsen från sjukvårdssynpunkt
synnerligen lämplig och kommer därför att upptaga eu dylik
i sitt blivande förslag. På grund härav skulle platsantalet komma att ökas
till 880.

Kostnaderna för hospitalets uppförande hava beräknats till 8,000 kronor
per plats eller 7,040,000 kronor.

Omändring av kaserner för värd av sinnessjuka.

Genom brev den 6 november 1925 bemyndigade Eders Kungl. Maj:t chefen
för försvarsdepartementet att tillkalla fem sakkunniga för undersökning och
avgivande av förslag, bland annat, rörande det lämpligaste förfarandet med
de i följd av den utav 1925 års riksdag beslutade försvarsorganisationen
ledigblivande kasernetablissementen.

Under den utredning, som till följd härav företagits av nämnda sakkunniga,
den s. k. kasernkommittén, har framgått, att Västgöta regementes
kasernetablissement i Vänersborg och Jönköpings regementes kasernetablissement
i Jönköping skulle kunna helt eller delvis användas för vård av
sinnessjuka.

Kasernetablissementet i Vänersborg.

Kasernkommittén har den 15 oktober 1927 avgivit förslag till omändring
av detta etablissement till sinnessjuk- och sinnesslöanstalt. Enligt de av
kommittén upprättade ritningarna skola 849 vårdplatser inredas i etablissementet.
Två av bataljonskasernerna äro avsedda att tagas i anspråk för lugnare
sinnessjuka. I den ena av dessa skulle beredas plats för 283 manliga
sinnessjuka, i den andra för lika många kvinnliga sinnessjuka. Den tredje
skulle avses för vård av manliga sinnesslöa till ett antal av 283.

245

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Kostnaderna för omändring och delvis tillbyggande av kasernetal ilissernentet
för det nya ändamålet har kommittén beräknat till 3,062,000 kronor.

Enligt avtal, som kommittén avslutat med Vänersborgs stad, skulle den
tilltänkta sinnessjukanstalten vara färdig under sommaren 1930. Medel för
omändring av etablissementets byggnader borde alltså begäras hos 1928 och
1929 års riksdagar för att stå till förfogande under budgetåren 1928—1929
och 1929—1930.

Kasernetablissementet i Jönköping.

Uti eu på medicinalstyrelsens begäran lämnad redogörelse för pågående
utredningar rörande förändring av kasernetablissement till anstalter för
sinnessjuka och sinnesslöa anför kasernkommittén, att kommittén hade för
avsikt att framlägga förslag om att Jönköpings regementes ledigblivande
kasernetablissement i Jönköping skulle förändras till ett större hospital.
För dylikt ändamål skulle icke blott de nuvarande tre bataljonsbyggnaderna
inredas för vård av sinnessjuka, utan jämväl en del paviljonger nyuppföras.
Det nuvarande etablissementets omändring kunde i huvudsak ske efter
samma principer, som följts i fråga om förslaget till ombyggande av infanterikasernen
i Vänersborg. Omfattningen av de planerade nybyggnaderna hade
kommittén ännu icke fastställt. Det torde dock kunna förutsättas, att anstalten
i sin helhet skulle inrymma vårdplatser till ett antal av omkring;
1,400.

Kostnaderna för genomförandet av de planerade förändringarna — däri
inberäknat ekonomilokalernas förändring för 1,400 vårdplatser — kunde
approximativt uppskattas till 3,128,000 kronor. För de tilltänkta nybyggnaderna
torde kostnaderna komma att uppgå till minst 3,700,000 kronor.
För arbetena i deras helhet skulle sålunda erfordras ett belopp av 6,828,000
kronor.

Enligt den överenskommelse, som kommittén avslutat med Jönköpings
stad, skulle clen nya anstalten tagas i bruk före den 1 juli 1934, och borde
om möjligt vid denna tidpunkt minst 1,100 vårdplatser vara tillgängliga.

Medel för verkställande av om- och nybyggnader inom etablissementet
borde begäras vid riksdagarna 1928, 1929, 1930, 1931, 1932 och eventuellt
1933.

Enligt vad medicinalstyrelsen sedermera inhämtat från kasernkommittén,
kommer antalet vårdplatser vid anstalten sannolikt icke att överstiga 1.200.
De beräknade kostnaderna komma i följd härav att reduceras. Denna minskning
har styrelsen beräknat till approximativt 828,000 kronor, vadan det
erforderliga anslaget skulle bliva 6,000,000 kronor.

Från kasernkommittén har jämväl meddelats, att, även om kommittén
kunde bliva färdig med sitt förslag till omändring av kasernetablissementet
i fråga i början av år 1928, det torde vara mindre sannolikt, att proposition
i ärendet kunde framläggas vid 1928 års riksdag.

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital.

Uti skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 24 augusti 1926 framhöll medicinalstyrelsen,
att, om kasernkommitténs utredning skulle giva till resultat,
att vissa kasernetablissement skulle kunna användas till anstalter för sinnesslöa,
detta givetvis komme att inverka på behovet av de båda uti förslaget till
uppförande av Hälsingborgs hospital ingående båda paviljongerna för sinnesslöa.
Styrelsen uttalade därför som sin åsikt, att med uppgörandet av
plan och kostnadsberäkningar för dessa paviljonger lämpligen borde tillsvidare
anstå.

Av den utav kasernkommittén gjorda utredningen har framgått, bland

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

annat, att kasernetablissementen i Sala och Örebro samt en (lel av kasernetablissementet
i Vänersborg lämpligen kunde användas till sinnesslöanstalter,
till vilka anstalter förslag jämväl uppgjorts av kommittén.

På grund härav synas de båda paviljongerna för sinnesslöa vid Hälsingborgs
hospital icke längre behövas för det avsedda ändamålet utan lämpligen
kunna anordnas för vård av sinnessjuka.

Antalet platser i dessa paviljonger kan beräknas till detsamma som i det
ursprungliga förslaget till Hälsingborgs hospital eller 200.

Kostnaderna för paviljongernas uppförande hava beräknats till 5,000 kronor
per plats eller tillhopa 1,000,000 kronor.

Nya platser vid hospitalen.

Vid ett flertal hospital finnas bostäder för personal anordnade inom sjukavdelningarna.
Het har emellertid synts styrelsen lämpligt, att dessa bostäder
toges i anspråk för sjukvården och därför utrymdes av personalen,
för vilken i stället skulle anordnas bostäder i särskilda för ändamålet uppförda
bostadshus. De sålunda utrymda bostäderna kunde bereda ett ytterligare
antal sjukplatser, av styrelsen beräknat till 150.

Kostnaderna för genomförande av en sådan anordning hava upptagits till
3,500 kronor per plats eller tillhopa 525,000 kronor.

Inköp av landstingens vid hospitalen förlagda upptagningsanstalter Uti

sin år 1925 avgivna plan för anskaffande av nya platser för den statliga
sinnessjukvården framhöll medicinalstyrelsen, att enligt nu gällande
lasarettsstadga den 18 oktober 1901. § 4, skulle inom varje landstingsområde,
såvida icke landstinget med Eders Kungl. Maj:ts tillstånd anordnat särskilda
upptagningsanstalter för sinnessjuka, vid något av områdets lasarett finnas
en å lämpligt sätt anordnad avdelning för tillfällig vård av sådana sinnessjuka,
och att en motsvarande bestämmelse funnes intagen i gällande sinnessjukstadga
§ 46, ävensom att denna bestämmelse uteslutits ur 1922 års förslag
till allmän sjukhusstadga m. m. och i 1923 års förslag till lag om vård av sinnessjuka.

Även uti det av särskilt tillkallade sakkunniga år 1927 framlagda betänkandet
rörande omarbetning av nyssberörda förslag till allmän sjukhusstadga
ävensom uti det av särskilt tillkallade sakkunniga jämväl under innevarande
år avgivna förslaget till lag om sinnessjuka m. m. liar nämnda bestämmelse
uteslutits.

Om statsmakterna fatta beslut i enlighet med dessa förslag, torde de vid
en del av hospitalen anordnade länsanstalterna böra övertagas av staten.
Platsantalet å dessa utgör, såsom styrelsen i 1925 års plan framhållit, 228,
däri icke inberäknad den av Göteborgs stad anordnade upptagningsanstalten
med 75 platser, vilken enligt det med Göteborgs stad numera upprättade
avtalet angående stadens övertagande av sin sinnessjukvård, skall inlösas av
statsverket, alltså tillhopa 303 piatser.

Någon förändring av platsantalet har efter planens uppgörande icke
inträffat.

Kostnaderna för inlösen av dessa platser kunna beräknas till 3,500 kronor
per plats eller tillhopa 1,060,500 kronor.

Anordnande av psykiatriska kliniker vid rikets universitet och karolinska
mediko-kirurgiska institutet.

Såsom i merberörda plan omförmälts, har fråga uppkommit om anordnande
av särskilda psykiatriska kliniker i samband med övriga kliniker vid Uppsala
och Lunds universitet samt karolinska mediko-kirurgiska institutet.

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Beträffande frågan om anordnande av en dylik klinik vid Uppsala universitet
hava inga vidare åtgärder vidtagits efter planens framläggande.

I fråga om en psykiatrisk klinik vid Lunds universitet bär Eders Kungl.
Maj:t den 1 juli 1927 anbefallt medicinalstyrelsen och medicinska fakulteten
vid universitetet i Lund att vardera utse en representant med uppdrag att
i samråd med den eller de delegerade, som Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott
kunde komma att för ändamålet utse, dels överväga möjligheterna
för inrättande och upprätthållande av en i samband med Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund förlagd psykiatrisk klinik, dels ock till
Eders Kungl. Maj:t inkomma med de förslag av såväl ekonomisk som organisatorisk
innebörd, som därav kunde påkallas.

Under innevarande höst hava, enligt vad styrelsen erfarit, underhandlingar
i frågan förts; och torde förslag i ämnet komma att framläggas för Eders
Kungl. Maj:t under detta år.

Vad så vidkommer psykiatrisk klinik vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet vill styrelsen framhålla, att det torde dröja ännu några år, innan
denna fråga kan vinna sin lösning. Uti förslaget till ett nytt serafimerlasarett
har nämligen upptagits en dylik klinik, vilken dock icke skulle komma till
utförande förr än under eu senare period av byggnadsarbetena.

Platsantalet för samtliga tre kliniker bör liksom i 1925 års plan upptagas
till 300.

Kostnaderna för en klinik av ifrågavarande slag torde komma att ställa
sig en del dyrare än för vanliga liospitalsplatser och hava därför av styrelsen
beräknats till 10,000 kronor. Kostnaderna för nämnda tre kliniker skulle
sålunda uppgå till 3,000,000 kronor.

Härvid är dock att märka, att, därest det av medicinalstyrelsen i skrivelse
den 29 maj 1927, angående nedläggande av Malmö asyl, framlagda förslaget
om användning av den därvid inflytande köpeskillingen helt eller delvis till
anordnande av eu psykiatrisk klinik vid Lunds universitet blir av Eders
Kungl. Maj:t godkänt, ovannämnda summa kommer att minskas med ett
belopp, motsvarande den del av köpeskillingen, som anvisas för uppförande
av denna klinik.

Medicinalstyrelsen vill här anmärka, att frågan om dessa kliniker är eu
universitetsangelägenliet och att förty kostnaderna för deras uppförande
ävensom för deras fortsatta drift böra utgå av anslag under åttonde huvudtiteln.

Överflyttning av sinnesslöa från hospitalen till sinnesslöanstalter

Jämlikt föreskrift i gällande hospitalsstadga den 14 juni 1901, § 28, må.
därest utrymmet medgiver, vid asyl jämväl intagas och vårdas sådana från
barndomen sinnesslöa (idioter), vilka såsom våldsamma eller opålitliga icke
kunna annorledes erhålla ändamålsenlig vård.

Den 31 december 1920 irtgjorde antalet å hospitalen vårdade sinnesslöa
649, därav 429 imbecilla och 220 andra sinnesslöa.

Genom överflyttande av dessa sinnesslöa till särskilda sinnesslöanstalter
skulle vid hospitalen vinnas ett motsvarande antal platser för sinnessjuka
och sålunda hela det nu befintliga antalet vårdplatser kunna disponeras
uteslutande för sådana sjuka.

Vid uppgörandet av 1925 års plan utgick styrelsen också, vid sin beräkning
av platsbehovet till tre pro mille, från en sådan förutsättning.

Kasernkommittén har, såsom ovan nämnts, uppgjort förslag till omändring
av Västmanlands trängkårs kasernetablissement i Sala och Svea trängkårs
kasernetablissement i Örebro för vård av sådana sinnesslöa, som jämlikt
hospitalsstadgan äro berättigade att vinna inträde å hospital.

248

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

Det förstnämnda av dessa etablissement skulle anordnas till en sluten
anstalt för manliga asociala imbecilla och den senare till en sluten anstalt
för kvinnliga asociala imbecilla och idioter. Vardera anstalten skulle hava ett
platsantal av 323.

Kostnaderna för genomförande av Salaförslaget hava av kommittén beräknats
till 1,560,500 kronor och för genomförande av Örebroförslaget till

1,614,000 kronor.

Ombyggnaden av Salaetablissementet skulle, med hänsyn till med Sala
stad ingånget avtal, verkställas under budgetåren 1928—1929 och 1929—1930,
i följd varav medel härför borde begäras hos 1928 och 1929 års riksdagar.

Den ifrågasatta anstalten i Örebro skulle jämlikt den med staden träffade
överenskommelsen, om möjligt, vara färdig till den 1 juli 1931, och medel
för kasernetablissementets omändring sålunda begäras vid 1928, 1929 och 1930
års riksdagar.

Såsom ovan nämnts ingår i kasernkommitténs förslag till omändring av
kasernetablissementet i Vänersborg även anordnande av en sinnesslöavdelning
å 283 platser.

Södermanlands läns landstings paviljong vid Strängnäs hospital.

Såsom bekant hava underhandlingar förts mellan medicinalstyrelsen och
ombud för Södermanlands läns landsting rörande tillstånd för landstinget
att vid Strängnäs hospital uppföra eu ny paviljong, inrymmande så många
platser, att desamma jämte de platser, som landstinget för närvarande disponerar
på statshospital och egna anstalter, uppgå till 3 på 1,000 av länets
befolkning, mot det att nämnda paviljong ävensom länets upptagningsanstalt
vid Nyköpings hospital framdeles utan ersättning överlämnades till staten.

Beträffande denna fråga vill styrelsen meddela, att landstingets representanter
vid fortsatta underhandlingar i ämnet förklarat sig icke kunna godkänna
eu överenskommelse därom, att ovanberörda byggnader skulle utan
ersättning överlämnas till staten. Det beslut, som innevarande års landsting
fattat i denna fråga, utgår också från den förutsättningen, att ersättning skall
på visst sätt lämnas av staten vid byggnadernas övertagande. Enligt vad
styrelsen erfarit, har landstingets förvaltningsutskott även bemyndigats att,
därest utskottet skulle finna det för landstinget förmånligt, annullera det av
landstinget godkända förslaget till avtal i ämnet.

Då ett realiserande av denna fråga under sådana förhållanden synes vara
synnerligen ovisst, torde detta förslag vid ifrågavarande plans uppgörande
böra lämnas ur räkningen.

Uppförande av nya hospital.

Under alla omständigheter erfordras för fyllande av platsbehovet uppförande
av ett nytt hospital.

Uti 1925 års plan föreslog styrelsen Skaraborgs, Jönköpings och Gävleborgs
län i nu nämnd ordning såsom lämpliga för nya hospital näst efter
Västerbottens län. Då enligt nu förevarande plan stora sinnessjukhus skola,
anordnas i Vänersborg och Jönköping, anser styrelsen, att det nu ifrågasatta
hospitalet bör förläggas till Gävleborgs län.

Detta hospital skulle beräknas för 747 platser, om ovannämnda utvidgningar
av hospitalen i Vadstena, Växjö och Visby skulle komma till utförande,
samt till 1,200, om dessa utvidgningar icke komme till stånd.

I sistnämnda fall skulle dessutom erfordras ytterligare ett hospital om
420 platser att uppföras i län, som framdeles kan finnas lämpligt. Kostnaderna
uppgå, efter en beräkning av 8,000 kronor per plats, för det nya
hospitalet i Gävleborgs län till 5,976,000 respektive 9,600,000 kronor och för
det andra nya hospitalet till 3,360,000 kronor.

249

Kungl. May.ts proposition nr 165.

I merberörda statsrådsprotokoll framhölls, att den reviderade planen borde,
så vitt möjligt, kompletteras med en uppskattning av de årliga krav, som
under byggnadsperioden kunde komma att ställas på statskassan för större
ombyggnads- eller moderniseringsarbeten, vilka icke skulle gäldas av anslaget
för hospital och asyler.

Vid beräkningen av det belopp, som årligen skulle vara erforderligt för
dylika större ombyggnads- och moderniseringsarbeten, vilka icke skulle
medföra någon ökning av platsantalet, har styrelsen utgått från de kostnader,
som sådana arbeten dragit under tiden den 1 januari 1916 till den 1 juli 1926.
Medelkostnaden under denna tid har uppgått till cirka 325,000 kronor.

Bland de arbeten av ifrågavarande slag, som nu kunna förutses och som
styrelsen anser böra bekostas av detta anslag, äro sådana som t. ex. anordnande
av ny värmeledning vid Lunds hospital och asyl för en kostnad
av 224,000 kronor, varom styrelsen gjort framställning hos Eders Kungl. Maj:t,
anordnande av vattenverk vid Växjö hospital och Vadstena hospital och asyl
och uppförande av läkarbostäder, omändring av den s. k. T-paviljongen m. m.
vid Vadstena hospital, vilka sistnämnda arbeten såsom ovan nämnts äro
nödvändiga, oavsett om utvidgning av anstalterna i Växjö och Vadstena
kommer att ske eller ej.

Av detta anslag skulle jämväl bestridas kostnaderna för uppförande av
de bostadshus, som kunna bliva behövliga vid eu eventuell reglering av
sjukvårdspersonalens vid hospitalen arbetstid, ävensom kostnaderna för eu
ny värmeledning vid Uppsala hospital och asyl, som snart torde bliva erforderlig,
m. 11. dylika omändringsarbeten.

Under den närmaste tiden komma sålunda stora krav att ställas på nu
ifrågavarande anslag. Till följd härav och då man icke nu kan förutse de
behov, som under följande år kunna komma att uppstå, har styrelsen ansett
sig böra upptaga detta anslag till 350,000 kronor.

Uti sitt yttrande till statsrådsprotokollet har departementschefen anfört,
att det vid den reviderade planens upprättande borde räknas med två alternativ,
nämligen dels att redan föreslagna eller planerade tillbyggnader komma till
utförande, dels att så icke blir fallet. Jämväl i fråga om det förstnämnda
alternativet borde man emellertid utgå från, att några ytterligare tillbyggnadsföretag
utöver de nyss avsedda icke borde ifrågasättas annat än då synnerligen
vägande skäl talade därför.

Vidare har departementschefen framhållit, att beräkningen av kostnaderna
borde utföras alternativt, nämligen dels för eu byggnadstid av omkring 15
åi’, dels för en sådan tid av ungefär 10 år.

I enlighet med dessa direktiv har styrelsen uppgjort olika förslag till nyanskaffning
av platser för fyllande av behovet nämligen dels med och dels
utan utvidgning av Vadstena, Växjö och Visby hospital, förslag A och
B (Bil. II), båda i två alternativ, avseende utförandet under 10 respektive
15 år.

Uti förslag A hava upptagits:

1) utvidgning av Vadstena hospital och asyl,

2) utvidgning av Växjö hospital,

3) utvidgning av Visby hospital,

4) Umeå hospital,

5) omändring av Vänersborgs kaserner,

6) omändring av Jönköpings kaserner,

7) nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital,

8) nya platser vid hospitalen,

9) inköp av landstingens vid hospitalen förlagda upptagningsanstalter,

10) nytt hospital i Gävleborgs län, och

250 Kungl. Maj-.ts proposition nr 165.

11) anordnande av universitetskliniker i Uppsala, Lund och Stockholm,
samt

uti förslag B (däri utvidgningsarbetena uteslutits) samtliga härovan under
4)—11) upptagna arbeten ävensom nytt hospital i län, som framdeles bestämmes.

Förutom dessa i enlighet med de givna direktiven uppgjorda förslag
har medicinalstyrelsen utarbetat ytterligare ett förslag, vilket styrelsen vill
för sin del förorda.

Uti detta förslag C hava upptagits:

utvidgning av Växjö hospital,

utvidgning av Visby hospital samt

de i förslag B ingående arbetena med undantag av det nya hospitalet i
län, som framdeles bestämmes.

I fråga om anledningen till att utvidgningen av Vadstena hospital och
asyl icke medtagits i detta förslag C vill styrelsen anföra följande.

Frågan om utvidgningen av Vadstena hospital och asyl uppkom icke så
mycket av sjukvårdshänsyn utan fastmer på grund av en framkommen önskan
om utrymmande av de gamla klosterbyggnaderna. Då eu möjlighet härtill
uppstod genom eu framställning från Vadstena högskoleförening om övertagande
av nämnda byggnader för att användas såsom lokaler för en folkhögskola,
uppgjordes förslag till utrymmande av klosterbyggnaderna och den
med dessa sammanbyggda s. k. T-paviljongen samt en del å klosterområdet
belägna ekonomibyggnader. Det ansågs då lämpligt att i samband härmed
uppgöra förslag till ersättande av de sjukplatser, som skulle gå förlorade

Senom utrymningen. Då det av styrelsen utarbetade, till Eders Kungl.

Iaj:t den 31 augusti 1920 överlämnade förslaget sedermera icke framlades
för riksdagen, anordnade föreningen en folkhögskola på annat håll, varigenom
frågan om klosterbyggnadernas m. fl. byggnaders utrymmande
förföll.

Därefter gjorde Birgittastiftelsen den 23 mars 1925 framställning att få
disponera vissa av de gamla klosterlokalerna. De lokaler, som skulle övertagas
av stiftelsen, hava under förhandlingar med riksantikvarien bestämts
till »Pelarsalen» med bredvidliggande lokaler, »Birgittas bönkammare» och
»Klostercellen». Med hänsyn till riksdagens ovan omförmälda uttalande att
platsbehovet huvudsakligen borde tillgodoses genom nybyggnader, och då
den genom nämnda anordning uppkommande minskningen av 66 platser icke
skulle vålla några svårigheter för sjukvården inom anstalten, anser sig styrelsen,
såsom förut nämnts, icke böra i sitt förordade förslag O upptaga den
ifrågasatta utvidgningen av hospitalet.

Vad däremot beträffar Växjö hospital lämpar sig detta väl för eu utvidgning.
Det är beläget i en tätt bebyggd del av landet. Mark har för ändamålet
inköpts för av riksdagen beviljade medel, och nybyggnaderna skulle
komma att väl ansluta sig till de redan befintliga. De nya platserna skulle
också vinnas för en jämförelsevis ringa kostnad.

På dessa grunder har styrelsen ansett sig böra i förslaget upptaga utvidgningen
av detta hospital.

Såsom styrelsen flera gånger haft tillfälle att framhålla äro lokalerna inom
Visby hospital, särskilt å mansavdelningen, så mindervärdiga, att de icke
vidare böra användas för sinnessjukvård. Detta har också uttryckts i eu vid
1923 års riksdag framförd interpellation angående tiden, då eu proposition
om anslag till nytt hospital vid Visby kunde vara att förvänta.

Då Visby hospital sålunda är av en så dålig beskaffenhet att, även om
de ifrågasatta nybyggnadsarbetena icke nu upptagas i planen, kravet på desamma
i allt fall inom kort kommer att göra sig så starkt gällande, att det

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 251

icke längre kan undanskjutas, bär styrelsen upptagit utvidgningen i fråga i
sitt förslag C.

Realiserandet av de olika förslagen A, B och C skulle draga följande
kostnader, däri inräknade jämväl kostnaderna för utvidgning av Piteå
hospital och asyl, vilken redan beslutats av Eders Kungl. Maj:t, ävensom
ör omändring av kasernerna i Sala och Örebro till sinnesslöanstalter:

A. med utvidgning av Vadstena, Växjö och Visby hospital

alternativ I till 1937 års slut.......................................... 45,998,000 kronor

alternativ II till 1942 års slut .............. 50,932,000 »

B. utan utvidgning av ovan angivna hospital

alternativ I till 1937 års slut.......................................... 43,522,000 »

alternativ II till 1942 års slut ....................................... 48.456,000 >;

C. medicinalstyrelsens förslag

alternativ I till 1937 års slut.......................................... 44,234,000 »

alternativ II till 1942 års slut ....................................... 49,168,000 »

Förslag C skulle sålunda komma att ställa sig något dyrare än förslag B.
Härvid vill styrelsen dock anmärka, att i förslag B icke upptagits utvidgning
av Visby hospital. Då, såsom ovan nämnts, eu dylik utvidgning inom
kort måste företagas, kommer således kostnaderna för genomförande av förslag
B att ökas med ett belopp, som betydligt överskrider skillnaden mellan
detta och förslag C.

I enlighet med de i statsrådsprotokollet givna direktiven har styrelsen
även uppgjort förslag till medelsbehovets fördelning på olika år (Bil. III).

Då medicinalstyrelsen här nedan kommer att tillstyrka ett utförande av
planen under 10 år, har styrelsen icke ansett nödigt att uppgöra förslag till
en dylik fördelning på 15 år annat än i fråga om det av styrelsen förordade
förslaget C.

Med hänsyn till de i kasernkommitténs avtal med respektive städer intagna
bestämmelserna om tiderna för omändringsarbetenas utförande hava
kostnaderna för dessa arbeten måst fördelas huvudsakligen på förra hälften
av nybyggnadsperioden.

Detsamma har varit förhållandet med kostnaderna för det ifrågasatta nya
hospitalet inom Västerbottens län, då förslag härom lärer skola framläggas
redan vid nästkommande års riksdag, ävensom för eu psykiatrisk klinik vid
universitetet i Lund, vilken synes böra snarast möjligt inrättas.

Medicinalstyrelsen har slutligen uppgjort eu översikt över den årliga ökningen
av platsantalet vid hospitalen enligt av styrelsen förordade förslaget
C alternativ I (Bil. IV). Enligt denna översikt uppgår det beräknade antalet
platser för sinnessjuka vid 1937 års slut till 17,133. Från detta antal
bör emellertid dragas ovan omförmälda 66 platser vid Vadstena hospital,
om förslaget att till Birgittastiftelsen överlämna vassa delar, av klosterbyggnaderna
vinner Eders Kungl. Maj:ts bifall, samt de befintliga 63 platserna
vid Visby hospital ävensom 124 platser vid Malmö asyl, om denna kommer
att jämlikt nu föreliggande förslag nedläggas. Överlämnandet av platserna
i Vadstena till Birgittastiftelsen och nedläggandet av Malmö asyl torde
emellertid böra ske betydligt tidigare än år 1937. Platsantalet på statens
sinnessjukhus skulle sålunda vid 1937 års slut vara 16,880, eller samma antal,
som vid beräkningen av platsbehovet angivits i Bil. I.

Beträffande valet av den tid, under vilken planen bör realiseras — 10 år
eller 15 år — anser sig styrelsen böra förorda den kortare tidsperioden.

Av ovan angivna skäl måste anslagen till kasernetablissementen och uppförandet
av ett nytt hospital inom Västerbottens län även i detta fall an -

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

visas första delen av perioden. Vid en fördelning på 15 år skulle sålunda
endast under den senare delen av perioden årsbehovet bliva mindre än under
1 O-årsperioden. De för denna period beräknade beloppen äro emellertid icke
så stora, att någon minskning av desamma synes vara erforderlig, och då
det är önskvärt, att planen genomföres fortast möjligt, har medicinalstyrelsen,
som sagt, ansett sig böra förorda ett genomförande av planen på 10 år.

Slutligen vill styrelsen på det kraftigaste betona, att alla ovan gjorda beräkningar
givetvis äro rent approximativa, då under de år, beräkningarna
gälla, förändringar kunna inträffa i fråga om platsbehovet och andra förhållanden
inom sinnessjukvården.

Beträffande den ökning av driftkostnaderna, som uppstår genom nyanskaffningar
av platser, vill styrelsen anföra följande.

Driftkostnaderna under 1922—1926 framgå av följande uppställning.

1922

1923

1924

1925

1926

Totalkostnaden
per underhållsdag
kronor

...... 4.13

...... 4.2 3

4.oi
3.9 6
3.94

Statsverkets kostnad
per underhållsdag
kronor

2.04
2.88
2.9 1
2.77
2.59

fekall man räkna med kostnaden per plats, blir denna på grund av den
stora överbeläggningen något större.

Då man _ väl får antaga, att priserna nu vunnit sådan stadga, att några
större ändringar icke torde vara att räkna med, anser styrelsen, att man
vid beräkningen av den ökade driftkostnaden genom ibruktagande av nyanskaffade
platser kan utgå från, att den på statsverket belöpande delen kommer
att röra sig om ett belopp av omkring 2 kronor 90 öre per plats.

Vid beräkningen av ifrågavarande kostnad äro icke medtagna de ersättningar,
som skola utga till Stockholm. Göteborg och Malmö för den av dessa
städer handhavda sinnessjukvården.

I samband med uppgörandet av den nu framlagda planen har styrelsen
till behandling förehaft Eders Kungl. Maj:ts tilläggsremiss den 13 juli 1927
angående Skånska landstingens sociala kommittés framställning uti ifrågavarande
ärende; och får styrelsen meddela, att nämnda framställning med
hänsyn till vad ovan anförts icke föranleder något styrelsens särskilda yttrande.

Samtliga här ovan åberopade bilagor och övriga till ärendet hörande handlingar
bifogas.

Stockholm den 21 oktober 1927.

Bichard Stenbeck.

Underdånigst
B. BUHKE.

Karl Leijer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

253

Bilaga I till medicinalstyrelsens skrivelse den 21 oktober 1927 med reviderad
plan för anskaffning av platser för den statliga sinnessjukvården.

Beräkning av erforderligt antal platser.

Antalet invånare i hela riket den 31 dec. 1926

Därav i Stockholm...........................................

Göteborg ............................................

Malmö ..............................................

.............. 6,074,368

453,332

231,213

116,827 801.372

Återstod 5,272,996

Med beräkning av ett platsbehov av 3 pro mille är alltså det nuvarande behovet
5,272,996 X3 = 15,819.

Då emellertid storstäderna ha rätt till vård å psykiatriska kliniker, kriminalavdelningar
samt l:a klass för å sådana avdelningar berättigade sjuka, tillkommer
ett ökat behov av statsplatser å 140 enligt följande uppställning:

Antal platser å kliniker ...................

» » » kriminalavdelningar

» » » l:a klass ................

1,062 X 801,372
6,074,368

= 140, utgörande 1.2 % av

nuvarande platsantal.

300

600

162

1,062

Totala nuvarande platsbehovet är alltså .

15,819

4- 140

Nuvarande platsantalet ......................

Tillkommer enligt Kungl. Majrts redan

i Lund .............................................

i Piteå ..............................................

15,959

...................................... 11,593

fattade beslut:

............................ 44

..............................148 i92

n.785

avgår platser å Malmö asyl, om förslag om dess nedläggning
vinner myndigheternas bifall ................................ 124

och Visby hospital, om förslag till dess ersättande med
nytt hospital med 200 platser vinner myndigheternas
bifall ................................................................................ 63 i87

11,598

Nuvarande behovet av nya statsplatser uppgår alltså till ..................... 15,959

- 11,598

4,361

Enligt socialdepartementets ämbetsskrivelse skall beräkning göras att anskaffa
nödigt antal platser under tidsperioder av 10 och 15 år.

Statistiska Centralbyrån har beräknat invånarantalet vid

a) 1937 års slut till ............................................................................. 6,443,000

därav i 3 nämnda storstäder ......................................................... 883,000

5,560,000

254

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

Statens platsbehov vid 1937 års slut blir alltså.............

vartill kommer storstädernas behov av vård för sjuka å
kliniker, kriminalavdelningar och l:a klass 1.2 % .........

Behovet av nya statsplatser vid 1937 års slut är alltså,
med avdrag av nuvarande antalet........................................

b) 1942 års slut till ...................

därav i 3 nämnda storstäder

... 5,560X3 = 16,680
psykiatriska
.................. 200

16,880

.............. 16,880

............. 11,598

5,282

6,615,000

924,000

Statens platsbehov vid 1942 års slut blir alltså.............

vartill kommer storstädernas behov av vård för sjuka å
kliniker, kriminalavdelningar och l:a klass 1.2 %..........

5,691,000

..... 5,691 X3 = 17,073

psykiatriska
.................... 205

Behovet av nya statsplatser vid 1942 års slut är alltså
med avdrag av nuvarande antalet .......................................

Sammanfattning:

Statens behov av nya platser för närvarande •

Vid 1937 års slut.............................................

» 1942 » » ..............................................

17,278

11,598

5,680

4,361

5,282

5,680

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

255

Bilaga II till medicinalstyrelsens skrivelse den 21 oktober 1927 med reviderad
plan för anskaffning av platser för den statliga sinnes sjukvården.

Förslag till nyanskaffning av platser.

A. Med utvidgning av Vadstena, Växjö och Visby hospital.

Alt. I. Till 1937 års slut (5,282 platser).

1) Vadstena hospital enligt avgivet förslag ............................................. 27tJ

2) Växjö hospital enligt beräkning ......................................................... 460

3) Visby hospital » » ......................................................... 200

4) Umeå hospital.................................................................................... 880

5) Vänersborgs kaserner för sinnessjuka....................... 566

+ 283 för sinnesslöa

6) Jönköpings kaserner .......................................................................... 1,200

7) Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital .......................................... 200

8) Nya platser vid hospitalen .................................................................. 150

9) Länsplatser vid hospitalen .................................................................. 303

10) Nytt hospital i Gävleborgs län ........................................................... 747

11) Universitetskliniker:

Lund...................................................................................... 100

Stockholm .............................................................................. 100

Uppsala ................................................................................ 100 300

Summa 5,282

Alt. II. Till 1942 års slut (5,680 platser).

Alt. H blir lika med alt. I ökat med 398 platser, vilka erhållas genom att det nya
hospitalet i Gävleborgs län beräknas för (747 + 398)1,145 platser.

Beräkning av kostnaderna för förslaget A.

Anstalt K ronor

Alt. I. Vadstena hospitals utvidgning enligt kostnadsförslag 1 ........................ 4,500,000

Växjö hospitals utvidgning (460 X 6,000) ............................................ 2,760,000

Visby hospital 200x11,000 ................................................................. 2,200,000

Umeå hospital 880 x 8,000 .................................................................. 7,040,000

Vänersborgs kaserner enligt beräkning................................................ 3,062,000

Jönköpings kaserner enligt approximativ beräkning............................. 6,000,000

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital 200x5,000........................... 1,000,000

Nya platser vid hospitalen 150x3,500 .............................................. 525,000

Länsplatser vid hospitalen 303 x 3,500 .................................................. 1,060,500

Nytt hospital i Gävleborgs län 747 X 8,000 .......................................... 5,976,000

Universitetskliniker 300 x 10,000 ......................................................... 3.000,000

Sinnesslöanstalter i

Sala kaserner enligt beräkning ...................................................... 1,560,500

Örebro kaserner enligt beräkning ................................................... 1,614,000

Större omändringar av hospitalen enligt approximativ beräkning ......... 3,500.000

Summa 43,798,000

Vartill komma kostnader för Piteå hospitals utvidgning .................... 2,200,000

Summa 45,998,000

Alt. II. För alt. II ökas kostnaden med:

Ökat antal platser å nytt hospital i Gävleborgs län med 398x8,000 ... 3,184,000
Omändringar under 5 år 5 x 350,000................................................... 1,750.000

Summa 4,934,000
Summa summarum 50,932,000

1 Kostnadsförslaget uppgår till 4,975,900 kr., därav dock avdragits 475,900 kr. för kostnaden
för nytt vattenverk och vissa bostadshus m. m., vilka kostnader böra utgå av anslaget till större
omändringsarbeten.

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

B. Utan utvidgning av Vadstena, Växjö och Visby hospital.

Alt. I. Till 1937 års slut erforderligt antal platser (5,282) minskat med 63, utgörande nuvarande
antalet platser å Visby hospital vilket bibehålies oförändrat, = 5,219.

1) Umeå hospital ....................................................................................... 880

2) Vänersborgs kaserner ..................... 566

+ 283 för sinnesslöa

3) Jönköpings kaserner ............................................................................. 1,200

4) Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital ............................................. 200

5) Nya platser vid hospitalen ..................................................................... 150

6) Länsplatser vid hospitalen ................................... 303

7) Nytt hospital i Gävleborgs län ............................................................... 1,200

8) Nytt hospital i län, som framdeles bestämmes ....................................... 420

9) Universitetskliniker:

Lund ....... 100

Stockholm ................................................................................. 100

Uppsala ....................................................................... 100

Summa 5,219

Alt. II. Till 1942 års slut (5,680 platser).

Alt. II blir lika med alt. I ökat med 398 platser, vilka erhållas genom att det nya
hospitalet i län, som framdeles bestämmes, beräknas för (420 + 398) 818 platser.

Beräkning av kostnader för förslaget B.

Anstalt Kronor

Alt. I. Umeå hospital 880 X 8,000 ............................................................... 7,040,000

Vänersborgs kaserner enligt beräkning................................................ 3,062,000

Jönköpings kaserner enligt approx. beräkning ................................. 6,000,000

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital 200 X 5,000 ...................... 1,000,000

Nya platser vid hospitalen 150 X 3,500.............................................. 525,000

Länsplatser vid hospitalen 303 X 8,500 ............................................... 1,060,500

Nytt hospital i Gävleborgs län 1,200 X 8,000 ...................................... 9,600,000

Nytt hospital i län, som framdeles bestämmes, 420 X 8,000 .................. 3,360,000

Universitetskliniker 300 X 10,000 ........................................................ 3,000,000

Sinnesslöanstalter

Sala kaserner enligt beräkning ................................................. 1,560,500

Örebro kaserner enligt beräkning ................................................... 1,614,000

Större omändringar vid hospitalen enligt approximativ beräkning......... 3,500,000

Summa 41,322,000

Vartill komma kostnader för Piteå hospitals utvidgning ..................... 2,200,000

Summa 43,522,000

Alt. II. För alt. II ökas kostnaden med:

Ökat antal platser å nytt hospital i län, som framdeles bestämmes

398 x 8,000 .............................................................................. 3,184,000

Större omändringar under 5 år 5 X 350,000....................................... 1,750,000

Summa 4,934,000
Summa summarum 48,456,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

257

C. Medicinalstyrelsens kombinerade förslag.

Alt. I. Till 1937 års slut erforderligt antal platser (5,282) ökat med 66 för utrymning av
vissa lagenheter i Vadstena klosterbyggnad = 5,348.

1) Växjö hospitals utvidgning ............................................................. 460

2) Visby hospital ............................................................................. 200

3) Umeå hospital ............................................................................... 880

4) Vänersborgs kaserner ....................................................................... 566

+ 283 för sinnesslöa

5) Jönköpings kaserner .................................................................... 1,200

6) Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital........................................ 200

7) Nya platser vid hospitalen .............................................................. 150

8) Länsplatser vid hospitalen................................................................ 303

9) Nytt hospital i Gävleborgs län ...................................................... 1.089

10) Universitetskliniker:

Lund....................................................................................... 100

Stockholm ............................................................................. 100

Uppsala ................................................................................ 100 ^

Summa 5.348

Alt. II. Till 1942 års slut (5,680 platser ökade med 66 för utrymning av vissa lägenheter i
Vadstena klosterhyggnad = 5,746). Alt. II blir lika med alt. I ökat med 398 platser,
vilka erhällas genom att det nya hospitalet i Gävleborgs län beräknas för ("1,089
+ 398) 1,487 platser.

Beräkning av kostnader för förslaget C.

Anstalt Kronor

Alt. I. Växjö hospitals utvidgning 460 x 6,000............................................. 2,760,000

Visby hospital 200 X 11,000 ............................................................... 2,200,000

Umeå hospital 880 X 8,000.................................................................. 7U40.000

Vänersborgs kaserner enligt beräkning............... 3,062,000

Jönköpings kaserner enligt approximativ beräkning........................... 6,000,000

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital 200 X 5,000 ........................ 1,000,000

Nya platser vid hospitalen 150 x 3,500................................................ 525,000

Länsplatser vid hospitalen 303 x 3,500 ...... ....................................... 1,060.500

Nytt hospital i Gävleborgs län 1,089 X 8,000 ....................................... 8,712,000

Universitetskliniker 300 X 10,000 ................................................... 3,000,000

Sinnesslöanstalter

Sala kaserner enligt beräkning ..................................................... 1,560,500

Örebro kaserner enligt beräkning ................................................. 1.614.000

Större omändringar vid hospitalen enligt approximativ beräkning......... 3,500,000

Summa 42,034,000

Vartill komma kostnader för Piteå hospitals utvidgning ............... 2,200,000

Summa 44,234,000

Alt. IT. För alt. II ökas kostnaden med:

Ökat antal platser å nytt hospital i Gävleborgs län 398 X 8,000 ......... 3,184,000

Större omändringar under 5 år 5 X 350,000 ...................................... 1,750,000

Summa 4,934,000
Summa summarum 49,168,000

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 139 haft. (Nr 165.) loa ;55i *s 17

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Bilaga III till medicinalstyrelsens skrivelse den 21 oktober 1927 med reviderad

Fördelning av kostnaderna på budgetär

	Anstalt			A n	3 1 a g under
1928-29 kr.	1929-30 kr.	1930-31 kr.	1931-32 kr.
1	Vadstena hospital..........................		_	_	_
2	Växjö hospital ..............................	—	—	200,000	1,000,000
3	Visby hospital ..............................	—	—	100,000	800,000
4	Umeå hospital .............................	200,000	1,500,000	1,500,000	1,500,000
5	Vänersborgs kaserner'').................	1,062,000	1,000,000	1,000,000	—
6	Jönköpings kaserner .....................	—	200,000	1,300,000	1,300,000
7	Nya paviljonger vid Hälsingborgs
8	hospital ................................... Nya platser vid hospitalen ............	—	100,000	200,000	225,000
9	Länsplatser...................................	—	—	500,000	560,500
10	Nytt hospital i Gävleborgs län ......	—	—	—
11	Universitetskliniker *) ....................	500,000	500,000	—	—
12	Sala kaserner3)............................	560,500	1,000,000	—	—
13	Örebro kaserner4) ........................	414,000	1,000,000	200,000	—
14	Större omändringsarbeten ..............	350,000	350,000	350,000	350,000
15	Summa	3,086,500	5,650,000	5,350,000	5,735,500
16	Tillkommer Piteå hospitals utvidgning	1,000,000	1,000,000	200,000	—
17	Summa summarum	4,086,500	6,650,000	5,550,000	5,735,500
		Fördelning av kostnaderna på budgetär
1	Umeå hospital ..............................	200,000	1,500,000	1,500,000	1,500,000
2	Vänersborgs kaserner *) .................	1.062,000	1,000,000	1,000,000	—
3	Jönköpings kaserner .....................	—	200,000	1,300,000	1,300,000
4	Nya paviljonger vid Hälsingborgs
	hospital ....................................	—	—	—	—
5	Nya platser vid hospitalen ............	—	100,000	200,000	225,000
6	Länsplatser vid hospitalen ............	—	—	500,000	560,500
7	Nytt hospital i Gävleborgs län ......	—	—	—	—
8	Nytt hospital i annat län...............	—	—	—	—
9	Universitetskliniker * 2) .....................	500.000	500,000	—	—
10	Sala kaserner 3).............................	560,500	1,000,000	—	—
11	Örebro kaserner 4) .......................	414,000	1,000,000	200,000	—
12	Större omändringsarbeten.............	350,000	350,000	350,000	350,000
13	Summa	3,086,500	5,650,000	5,050,000	3,935,500
14	Tillkommer Piteå hospitals utvidgning	1,000,000	1,000.000	200,000
15	Summa summarum	4,086,500	6,650,000	5,250,000	3,935,500

J) Kostnaden avser platser för 566 sinnessjuka och 283 sinnesslöa.

2) Anslag för psykiatriska kliniker bör utgå av 8:e huvudtiteln.
s) Kostnaden avser platser för asociala imbecilla män.

*) „ ,i » » » » m. 11 kvinnor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

259

plan för anskaffning av platser för den statliga sinnessjukvården.

för förslaget A. Alt. I.

budgetår:	Summa kronor
1932-33 kr.	1933-34 kr.	1934—35 kr.	1935-36 kr.	1936-37 kr.	1937—38 kr.
	200,000	1.500,000	1,000,000	1,000,000	800,000 1	4,500.000	1 ''
1,000,000	560,000	—	—	—	—	2,760,000	2 !
800,000	500,000	—	—	—	—	2,200,000	3 1
1.500,000	840,000	—	—	—	—	7,040,000	4
—	,-	—	—	—	—	3,062.000	5
1,300,000	1,300,000	600,000	—	—	—	6,000,000	6
_	_	500,000	500,000	_	_	1,000,000	7
—	—	—	—	—	—	525,000	8
—		—		—	—	1,060.500	9 :
—	200,000	1,700,000	1,700.000	1,700.000	676,000	5,976,000	10
—	—	500,000	500,000	500,000	500,000	3.000,000	11
—	—	—	—	—	—	1,560,500	12
—	_	—	—	—	—	1.614.000	13 ,
350,000	350,000	350,000	350,000	350,000	350,000	3,500,000	14
4,950,000	3,950,000	5,150,000	4,050,000	3,550,000	2,326,000	43,798,000	15
—	•	—	—	—	—	2,200.000	16
4,950,000	3,950,000	5,150,000	4,050,000	3,550,000	2,326,000	45,998,000	17
för förslaget B. Alt. I.
1,500,000	840,000	—	—	—	-	7,040,000	1
—	—	—	—	_		3,062,000	o
1,300,000	1,300,000	600,000	—	—	—	6,000,000	3
_	500.000	500,000	—	_	—	1,000,000	4
—	—	—	—	—	—	525,000	5
—	—	—	—	—	—	1,060,500	6
—	200,000	2,000,000	2,000,000	2.000,000	3,400,000	9,600.000	7
—	—	200,000	1.500,000	1,500,000	160,000	3,360,000	8
—	—	500,000	500,000	500,000	500,000	3,000,000	9
—	—	—	—	—	—	1,560.500	10
—	—	_	—	—	—	1.614.000	11
350,000	350,000	350,000	350,000	350,000	350.000	3,500,000	12
3,150,000	3,190,000	4,150,000	- 4,350,000	4,350,000	4,410,000	41.322,000	13
	—	■ _ . .		—	-	2,200.000	14
3,150,000	3,190,000	4,150,000	4,350,000	4,350,000	4,410,01X1	43,522,000	1 5

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Fördelning av kostnaderna på

					A n s 1 a	g under
	Anstalt		1928—29 kr.	1929-30 kr.	1930—31 kr.	1931—32 kr.
1	Växjö hospitals utvidgning				200,000	1,000,000
2	Visby hospital.......		—	—	100,000	800,000
3	Umeå hospital..................		200,000	1,500,000	1,500,000	1,500,000
4	Vänersborgs kaserner1) .....		1,062,000	1,000,000	1,000,000	—
6	Jönköpings kaserner ................... Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital.....................................		200,000	1,300,000	1,300,000
7	Nya platser vid hospitalen		—	100,000	200,000	225,000
8	Länsplatser vid hospitalen		—	—	500,000	560,500
1 3	Nytt hospital i Gävleborgs	län .....	—	—	—	—
1 10	Universitetskliniker2) ........		500,000	500,000	—	—
11	Sala kaserner3).................		560,500	1,000,000	—	—
12	Örebro kaserner4!..............		414,000	1,000,000	200,000	—
1 13	Större omändringsarbeten..	...........	350,000	350,000	350,000	350,000
! »i	Tillkommer	Summa	3,086,500	5,650,000	5,350,000	5,735,500
115	Piteå hospitals utvidgning		1,000,000	1,000,000	200,000	—
lie	Summa summarum	4,086,500	6,650,000	5,550,000	5,735,500

Fördelning av kostnaderna på budgetär

Anslag under

	Anstalt	1928-29 kr.	1929—30 kr.	1930-31 kr.	1931-32 kr.	1932-33 kr.	1933-34 kr.
1	Växjö hospitals utvidgning...........	_	_	__	_	200,000	1.000,000
2	Visby hospital.............................	—	—	—	—	—	100,000 840,000
3	Umeå hospital..............................	200,000	1,500,000	1,500.000	1,500,000	1,500,000
4	Vänersborgs kaserner ’) .............	1.062,000	1,000,000	1,000,000	—	—	—
5	Jönköpings kaserner.....................	—	200,000	1,300,000	1,300,000	1,300,000	1,300,000
6	Nya paviljonger i Hälsingborg......	—	—	—	—	—	—
7	Nya platser vid hospitalen............	—	100,000	200,000	225,000	—	—
8	Länsplatser vid hospitalen ............	—	—	500,000	560,500	—	—
9	Nytt hospital i Gävleborgs län......	—	—	—	—	—	—
10	Universitetskliniker * 2 *) ..................	500.000	500,000	—	—	—	—
11	Sala kaserner *) .........................	560,500	1,000,000	—	—	—	—
12	Örebro kaserner 4)........................	414,000	1,000,000	200,000	—	—	r-
13	Större omändringsarbeten ............	350,000	350,000	350,000	350.000	350,000	350,000
14	Summa Tillkommer	3,086,500	5,650,000	5,050,000	3,935,500	3,350,000	3,590,000
15	Piteå hospitals utvidgning ............	1,000,000	1,000,000	200,000	—	—	—
16	Summa summarum 4,086,500	6,650,000	5,250,000 3,935,500	3,350,000	3,590,000

*) Kostnaden avser platser för 566 sinnessjuka och 283 sinnesslöa.

2) Anslag för psykiatriska kliniker bör utgå av 8:e huvudtiteln.

’) Kostnaden avser platser för asociala imbecilla män.

<) » » o » tt it m. fl. kvinnor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

261

budgetår för förslaget C. Alt. I.

b u d g e t å	r:					Summa

1932 -33	1933—34	1934-35	1935—36	1936-37	1937—38	kronor
kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
1,000,000	560,000				ii	2,760,000	1
800,000	500,000	—	—	—	— II	2,200,000	2 i
1,500,000	840,000	—	—	—		7,040,000	3 I
—	—	—	—	—	—	3,062,000	4
1,300,000	1,300,000	600,000	—	—	—	6,000,000	5 \|
_	500,000	500,000	_	_	_	1.000,000	6 :
—	—	—	—	—	—	525.000	7 \|
—	—	—	—	—		1.060.500	8
—	200,000	2,000,000	2.000,000	2,000,000	2,512,000	8.712.000	9 \|
—	—	500,000	500,000	500.000	500,000	3,000,000	10 \|
—	—	__	—	—	—	1,560.500	11 1
—	—	—	—	—	-	1,614,000	12 1
350,000	350,000	350,000	350,000	350,000	350,000 \|\|	3,500,000	13
4,950,000	4,250,000	3,950.000	2,850,000	2,850,000	3,362,000 \|\|	42,034.000	141
—	—	—		—	- \|l	2.200.000	15 ''
4,950,000	4,250,000	3,950,000	2,850,000	2,850,000	3,362,000 1	44,234,000	16 i

under 15 är för förslaget C. Alt. II.

b u d getår:

1934-35 kr.	1935-36 kr.	1936-37 kr.	1937-38 kr.	1938-39 kr.	1939-40 kr.	1940—41 kr.	1941-42 kr.	1942-43 kr.	Summa kronor !
1,000,000	560,000	_			_				2,760,000! i
800,000	800.000	500,000	—	—	—	—	—	—	2,200,000! 2
—	—	—	—	—	—	—	—	—	7,040,000[ 3
—	—	—	—	—	—	—	—	—	3,062,000; 4
600,000	—	—	—	—		—	—	—	6,000,000'' 5
—	500,000	500,000	—	—	_	—	—	—	1,000,000! s
—	• -	—	—	—			—	—	525,000 "
—	—	—	—	—	—	—	—	—	1.060,500 s
—	500,000	2,000,000	2,000,000	2.000,000	2,000,000	2,000,000	896,000	500,000	11,896,000 9
—		—	—	—	500,000	500,000	500.000	500.000	3,000,000! 10
		—	—	—	—	—	—	—	1 1,560,500 11
—	—	—	—	'' -	—	—	—	_	[ 1,614.000 12
350,000	350,000	350,000	350,000	350,000	350,000	350,000	350,000	350,000	\| 5,250,000; 13
2,750,000	2,710,000 3,350,000	2,350,000	2,350,000	2,850,000	2,850.000	1,746.000	1,350,000 46,968,000 n
—	—	-	—	—		—	—	-	\| 2,200,000! 15
2,750,000	2,710,000 3,350,000 2,350,000	2,350,000 2,850,000	2,850,000	1,746,000	1,350,000\| 49,168,000 16

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Bilaga IV till medicinalstyrelsens skrivelse den 21 oktober 1927 med reviderad plan
för anskaffning av platser för den statliga sinnessjukvården.

Översikt över ökningen av antalet platser enligt förslaget C alt. I.

				Antalet	p 1 a	t s e r
O A r	vid	årets början	tillkomst under året	vid	i årets slut
					sinnes-	sinnes-		sinnes-	sinnes-	j
	sjuka	slöa	summa	anstalt	sjuka	slöa	summa	sjuka	slöa	summa
Vio 1927	10,944	>) 649	11.593	Lunds C-paviljon-
				ger ..................	44	—	44	10,988	l) 649	11,637
1928	10,988	‘) 649	11,637		—	—	—	10,988	'') 649	11,637
1929	10,988	>) 649	11,637	Lunds klinik.........	100	—	—	—	—	—
__	__	—		Sala kaserner ......	—	323	423	11,411	a) 649	12,060
1930	11.411	649	12,060	Örebro kaserner ...	—	323	—	—	—	—
,-	—	—	—	Piteå hospital ......	148	—	-	—	--	— •:
—	—	—	—	Vänersborgs kaser-
				ner ..................	566	283	1,320	12,451	3j 929	13,380''
1931	12,451	929	13,380	Nya platser vid
				hospital ............	150	- ■	—	—	—	—
				Länsplatservidhos-
				pital.................	303	—	453	12,904	3; 929	13,8331
j 1932	12,904	929	13,833	—	—	—	—	12,904	3) 929	13,833''
1933	12,904	929	13,833	Växjö hospitals ut-
				vidgning........	- 460	—	—	—	—	—
—	—	—	—	Visby hospital.....	200	—	—	—	—	—
—	—	—	—	Umeå hospital......	880	—	1,540	14,444	3) 929	15,373
1934	14,444	929	15,373	Jönköpings kaser-
				ner ................	1,200	—	—	—	—	—
—	—	—	—	2 paviljonger i Häl-
				singborg .........	200	—	1,400	15,844	3; 929	16 773
1935	15,844	929	16,773	—	—	—	—	15,844	3) 929	16.773
1936	15,844	929	16,773	—	—	—	—	15,844	3) 929	16,773
1937	15,844	929	16,773	Nytt hospital i Gäv-
				leborgs län ......	1,089		—	—	—	—
* —	_	—	—	2 universitetsklini-
				ker ....................	200	—	1,289	17,133	3) 929	18,062
	1			Summa	5,540	929	6,469

Anmärkning. Tillkomsten, av nya platser har beräknats från slutet av det år, under
vilket statsmyndigheterna beviljat slutligt anslag.

Från slutsumman av antalet platser för sinnessjuka vid 1937 års slut..................... 17,133

skola avdragas indragna platser å:

Malmö asyl .............:..........................•................... ............. .......124

Visby hospital ........................................................................................... 63

Vadstena hospital.......................................................................................... 66 253

16,880

*) Vårdas å statshospital.
s) Därav å Salaanstalten 323.

3) Samtliga å anstalterna i Sala, Örebro och Vänersborg.

*•* oan

y^/cKfery/^ o c fy j- o rc/a

*£) &■

&q-j? & /o

*•• g* •

Ujj.U o.U=L

Cm 3JTj?é

\ st~j*\

C*. 8 Os fy *s:

•AAe c/s t A* •

4*» J7 ''fy*

Zffi* /7-sfyi

S/a Js eif* Sfi,

CtS3.k)j.

i.Acujj/*//.

•fm-jr »7 cl//t\

**o m*?/ty£/00é

ua/a^Aa/aA A-gS//XtA^ »c-A

<-*"<7A- tfc rf /t //A.

SJ ~/A

A /sc a/c/a.

Z7j-s /1 n <Aa /a

jäv Af *?

vmmmmmmmmmmm

STATENS REPRODUKTlONSANSTALT 1928

•FÖRSLAG -TILL•UMEÅHOSPiTAL

ALT. B.

må

fT RÖKNING OVE. CE BYGGNADERNA

ADWiNiSTRÄTiONSBYGGN AD
ÖPPFNDÖRRPAV. FÖR KVINNOR
PAV. \ÖR LUGNA »

OROLIGA

_ ARBETSf^V. FÖR .

“SI ÖPPENDÖrVpav. FÖR MÄN
VII PAV FÖR LUGN A
xzm < • OROLIGA

K ÅR BLY 5 PAV. FÖR.

X KYRKA

XI BOSTADSHUS TOR. I
XI EKONOMI BYG6NAD
XH ÅN&PANNEHUS.

25 VERKSTADSHUS

XX BOSTADSHUS FÖR CHEFSt

XXI » u ÖVER

XXII ■ . HOSPITALSLÄKARE OCH SYSSUOMAN

XXIBYGGNAD FÖR MASKINMÄSTAREAM-FLXX
» . OGIFT MANL.PERSONAL

XX « MED 2 BOST. OM 2 RUM G^H KÖK

XXII u »A
XXIH POKTVAKTSHUS
XSXUPPFAGNiNG5PAV.

XXX OBDUKTION.

/INNI. 3JUKVARD5 PERSONAL

XKARE

kyrka

STAT EMS RCPRODUKTIONSANSTAET !W8

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

263

Sid.

Plan för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården.............. 3.

Inledning ............................................................................................... 3.

Medicinalstyrelsens plan den 21 oktober 1927 .................................... 16.

Departementschefen ............................................................................... 20.

Ordnandet av vården av vuxna vanartade sinnesslöa (asociala imbecilla) ............ 36.

Inledning ............................................................................................. 36.

Professorn Petréns utredning ............................................................... 42.

Yttranden över Petréns utredning......................................................... 63.

Departementschefen ................................................................................. 70.

Omändring av Västmanlands träugkårs kasernetablissement i Sala till anstalt för
manliga asociala imbecilla ........................................................................... 77.

Kasernkommitténs förslag .................................................................... 78.

Yttranden över kasernkommitténs förslag................................................ 86.

Departementschefen ................................................................................ 95.

Omändring av Svea trängkårs kasernetablissement i Örebro till anstalt för kvinn

liga asociala imbecilla............................................................................... 109.

Kasernkommitténs förslag ...................................................................... 110.

Yttranden över kasernkommitténs förslag.............................................. 117.

Departementschefen ................................................................................. 125.

Omändring av Västgöta regementes kasernetablissement i Vänersborg till sinnessjukanstalt
.................................................................................................... 134.

Kasernetablissementets framtida användning............................. 135.

Kasernkommitténs förslag..................................................................... 137.

Yttranden över kasernkommitténs förslag ........................................ 140.

Departementschefen.............................................................................. 142.

Omändring av kasernetablissementet........................................... 146.

Kasernkommitténs förslag.................................................................... 146.

Yttranden över kasernkommitténs förslag .......................................... 153.

Departementschefen............................................................................ 166.

Uppförande av ett hospital vid Umeå .......................................................... 173.

Plats för hospitalet m. m.................................................................. 175.

Departementschefen ............................................................................. 187.

Medicinalstyrelsens förslag rörande hospitalets anordnande 190.

Yttranden över medicinalstyrelsens förslag ....................................... 202.

Förnyat utlåtande av medicinalstyrelsen............................................. 206.

Departementschefen ............................................................................. 211.

Utvidgning av Piteå hospital och asyl m. m.................................................... 224.

Ifrågasatta ändringsarbeten vid Lunds hospital................................................... 228.

Sammanfattning. Vissa särskilda frågor beträffande de föreslagna byggnadsarbetena
m. m. Anslagsberäkning.................................................................. 230.

Departementschefens hemställan ........................................................................ 234.

Bilaga:

Medicinalstyrelsens plan för anskaffning av platser för den
statliga sinnessjuk vår den ............................................................ 237.