Kiingl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968 (Proposition 1968:126)

Kiingl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968

Nr 126

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;
given Stockholms slott den 19 april 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937
(nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att handlingar rörande psykologiska prov skall
sekretessbeläggas. Testformulär skall alltid kunna skyddas av sekretess så
länge det används. Andra handlingar som har upprättats vid psykologisk
undersökning skall kunna skyddas mot obehörig insyn, om undersökningen
utförts för forskningsändamål, i samband med inskrivning av värnpliktiga
eller yrkesvägledning, arbetsvärd eller omskolning eller i anställningsärenden
eller vissa andra personalärenden hos myndighet.

Uppgifter ur centrala företagsregistret föreslås kunna utlämnas i större
utsträckning än f. n. för att användas vid statistikproduktion, forskning
och planeringsarbete.

Propositionen innehåller också förslag bl. a. om vidgat sekretesskydd
för uppgifter om uppfinningar eller forskningsresultat i handlingar som
inges i ärenden hos statliga forskningsråd och vissa andra offentliga organ.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 126

Kungl. Maj:ts proposition n.r 126 år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, dels att 7, 14 och 21 §§ lagen den 28 maj 1937
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i lagen skall införas en ny
paragraf, 19 a §, av nedan angiven lydelse, dels att 22 § samma lag skall
upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse)

Beträffande handlingar, upprättade
för myndighets gransknings- eller
inspektionsverksamhet eller för anordnande
av kunskapsprov under
myndighets inseende, äger Konungen
förordna, att de ej må utlämnas före
den avsedda granskningen, inspektionen
eller prövningen.

Handlingar vilka av läkare eller
hos medicinalstyrelsen eller på läkares
eller styrelsens föranstaltande
upprättats till utredning i mål eller
ärende hos domstol eller i ärende som
avses i giftermålsbalken; handlingar
i ärenden rörande hälsovård, sjukvård,
fattigvård, understöd vid barnsbörd,
samhällets barnavård och ungdomsskydd
eller eljest barnavårdsnämnds
och barnavårdsmäns verksamhet,
rätt för enskilda att inköpa
alkoholhaltiga drycker, behandling av
alkoholister eller eljest nykterhets -

(Föreslagen lydelse)

Beträffande handlingar, upprättade
för myndighets granskningseller
inspektionsverksamhet eller för
anordnande av kunskapsprov eller
psykologisk undersökning under
myndighets inseende, äger Konungen
förordna, att de ej må utlämnas före
den avsedda granskningen, inspektionen,
prövningen eller undersökningen.

§•

Handlingar vilka av läkare eller
hos medicinalstyrelsen eller på läkares
eller styrelsens föranstaltande
upprättats till utredning i mål eller
ärende hos domstol eller i ärende
som avses i giftermålsbalken; handlingar
vilka upprättats vid psykologisk
undersökning som utförts för
forskningsändamål eller i samband
med inskrivning av värnpliktiga eller
yrkesvägledning, arbetsvärd eller
omskolning eller i ärende om
anställning eller upphörande av anställning
hos myndighet eller i ären -

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968

(Nuvarande lydelse)
nämnds verksamhet, folkpensionering
eller eljest pensionsstyrelsens
eller pensionsnämnds verksamhet,
försäkring för olycksfall i arbete
eller eljest riksförsäkringsanstaltens
eller försäkringsrådets verksamhet,
tillsyn å understödsföreningar, hjälpverksamhet
vid arbetslöshet; så ock
handlingar i ärenden rörande kontroll
å utlänningar, som här i riket
vistas eller hit söka tillträde, må, i
vad de angå enskilds personliga förhållanden,
icke utan hans samtycke
till annan utlämnas tidigare än sjuttio
år efter handlingens datum. Även
utan sådant samtycke skall dock
handling som nu sagts utlämnas,
om, med hänsyn till det ändamål för
vilket utlämnandet åstundas och omständigheterna
i övrigt, trygghet kan
anses vara för handen, att det ej
kommer att missbrukas till skada
eller förklenande för den vilkens
personliga förhållanden i handlingen
avses eller för hans nära anhöriga.
Vid utlämnande böra erforderliga
förbehåll göras.

Angår handling,---—-----

Vad i-----—------

Uppgifter och------——

1*—Bihang till riksdagens protokoll

(Föreslagen lydelse)
de om uttagning av anställd hos
myndighet till viss utbildning eller
tjänstgöring; läkarutlåtanden i ärenden
om statlig personalpensionering;
handlingar i ärenden rörande hälsovård,
sjukvård, fattigvård, understöd
vid barnsbörd, samhällets barnavård
och ungdomsskydd eller eljest
barnavårdsnämnds och barnavårdsmäns
verksamhet, rätt för enskilda
att inköpa alkoholhaltiga
drycker, behandling av alkoholister
eller eljest nykterhetsnämnds verksamhet,
folkpensionering eller eljest
pensionsstyrelsens eller pensionsnämnds
verksamhet, försäkring för
olycksfall i arbete eller eljest riksförsäkringsanstaltens
eller försäkringsrådets
verksamhet, tillsyn å understödsföreningar,
hj älpverksamhet
vid arbetslöshet; så ock handlingar
i ärenden rörande kontroll å
utlänningar, som här i riket vistas
eller hit söka tillträde, må, i vad de
angå enskilds personliga förhållanden,
icke utan hans samtycke till annan
utlämnas tidigare än sjuttio år
efter handlingens datum. Även utan
sådant samtycke skall dock handling
som nu sagts utlämnas, om, med
hänsyn till det ändamål för vilket
utlämnande åstundas och omständigheterna
i övrigt, trygghet kan anses
vara för handen, att det ej kommer
att missbrukas till skada eller förklenande
för den vilkens personliga
förhållanden i handlingen avses eller
för hans nära anhöriga. Vid utlämnande
böra erforderliga förbehåll
göras.

---annan person.

--om kastrering.

--om socialregister.

1968. 1 samt. Nr 126

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 a §

Bestämmelserna i 16, 17 och 19 §§
utgöra icke hinder mot att utlämna
uppgifter ur centrala företagsregistret
om företags eller verksamhetsställes
namn, adress eller annan
identitetsbeteckning eller om företagsform
eller verksamhetsart.

Bestämmelserna i 16, 17 och 19 §§
utgöra icke heller hinder mot att utlämna
uppgift ur registret om antalet
anställda eller arbetstimmar hos
ett företag visst år, om det med hänsyn
till uppgiftens natur eller det
ändamål för vilket uppgiften begäres
och omständigheterna i övrigt kan
anses säkert att uppgiften icke kommer
att missbrukas till skada för
företaget.

Xär handling utlämnas med stöd
av andra stycket, böra erforderliga
förbehåll göras.

Beträffande handlingar, vilka i
andra fall än eljest i denna lag sägs
röra statlig utredning, kontroll eller
stödverksamhet med avseende å produktion,
handel, bankrörelse, försäkringsrörelse
eller transportverksamhet
eller eljest med avseende å näringslivet,
äger Konungen, i den mån
de innefatta sådana upplysningar om
enskilda företags eller sammanslutningars
affärs- eller driftförhållanden,
vilkas offentliggörande kan lända
vederbörande företag eller sammanslutning
till men, förordna, att
handlingarna ej må utlämnas förrän
viss tid, högst tjugu år, förflutit från
deras datum.

§-

Beträffande handlingar, vilka i
andra fall än eljest i denna lag sägs
röra statlig utredning, kontroll eller
stödverksamhet med avseende å produktion,
handel, bankrörelse, försäkringsrörelse
eller transportverksamhet
eller eljest med avseende å näringslivet,
äger Konungen, i den
mån de innefatta sådana upplysningar
om enskilda företags eller sammanslutningars
affärs- eller driftförhållanden
eller om enskilda personers,
företags eller sammanslutningars
uppfinningar eller forskningsresultat,
vilkas offentliggörande kan
lända vederbörande person, företag
eller sammanslutning till men, för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1968 5

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)
ordna, att handlingarna ej må ut-lämnas förrän viss tid, högst tjugu
år, förflutit från deras datum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 ar 1968

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 april

1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman,
Moberg

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i lagen
den 29 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar (den s. k. sekretesslagen) och anför.

Förändringar inom statlig och kommunal verksamhet aktualiserar tid
efter annan ändringar i sekretesslagen. Även i år föreligger behov att ändra
sekretesslagen på vissa punkter. Dessa ändringar gäller så skilda ämnen
som behovet av sekretesskydd för vissa psykologiska undersökningar i allmän
verkamhet (I), möjligheterna att något begränsa nuvarande sekretess
beträffande uppgifter i centrala företagsregistret i syfte att främja statistikproduktion,
forskning och planeringsarbete (II), behovet att utvidga
sekretesskyddet för uppgifter om uppfinningar och forskningsresultat i
handlingar som inges i ärenden hos statliga forskningsråd och vissa andra
offentliga organ (III) samt upphävande av en bestämmelse i sekretesslagen
om handlingar rörande virkesmätning (IV).

De nu aktuella lagstiftningsfrågorna har begränsad räckvidd. Med lösningen
av frågorna kan inte lämpligen anstå i avbidan på resultatet av den
allmänna översynen av sekretesslagstiftningen. Arbetet på denna översyn
måste beräknas ta åtskillig tid i anspråk. Det förslag i ämnet som offentlighetskommittén
har lagt fram i betänkandet »Offentlighet och sekretess»
(SOU 1966: 60) har under remissbehandlingen mötts av tungt vägande invändningar
från flera remissinstanser med särskild sakkunskap beträffande
sekretessfrågor. Bl. a. justitiekanslern (JK) och justitieombudsmannen
(JO) har bestämt avstyrkt att förslaget läggs till grund för lagstiftning.
Beredningarna i ärendet inom justitiedepartementet är visserligen ännu
inte avslutade, men redan nu står det klart att det behövs ytterligare utredning
innan förslag till ny sekretesslagstiftning kan föreläggas riksdagen.
Direktiv för det fortsatta utredningsarbetet förbereds inom justitiedeparte -

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 dr 1968 7

mentet, och avsikten är att en ny kommitté skall tillsättas inom den närmaste
tiden.

I. Offentlighet och sekretess vid psykologiska undersökningar i allmän verksamhet
Inledning

Psykologiska anlags- och urvalsundersökningar har successivt fått ett
ökat användningsområde inom offentlig verksamhet. Inom försvaret utgör
sådana undersökningar sedan gammalt ett viktigt hjälpmedel vid fördelning
av värnpliktiga på försvarsgrenar, truppslag och förband liksom vid uttagning
av officersaspiranter m. in. Postverket och statens järnvägar (SJ) har
länge utnyttjat psykologiska testmetoder vid uttagning till viss tjänstgöring
eller utbildning. Under senare år har också åtskilliga andra civila myndigheter
tagit den tilllämpade psykologin i anspråk. Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA) använder psykologiska urvalsmetoder vid uttagning
för tjänstgöring utomlands, televerket vid uttagning till kurser inom
verket, luftfartsverket vid uttagning för utbildning till trafikledare, statskontoret
vid bl. a. uttagning av elever för den årliga aspirantutbildningen,
centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) vid bl. a. uttagning
av personal till länsstyrelsernas datakontor samt statens vattenfallsverk
vid uttagning av maskinistaspiranter etc. Inom arbetsmarknadsverket används
psykologiska anlagsundersökningar i samband med yrkesvägledning,
arbetsvärd och omskolning.

Psykologiska undersökningar på uppdrag av myndigheter utförs vid både
statliga och privata arbetspsykologiska institut. De statliga instituten är
militärpsykologiska institutet och psykotekniska institutet vid universitetet
i Stockholm. Bland privata institut som utför psykologiska undersökningar
lör statliga myndigheters räkning kan nämnas personaladministrativa rådet,
Institutet för tillämpad psykologi i Saltsjöbaden och Ekonomisk företagsledning
AB.

Användningen av psykologiska metoder vid uttagning till utbildning och
i samband med anställning och befordran inom offentlig verksamhet ger
upphov till åtskilliga problem av betydelse för den enskildes trygghet och
rättssäkerhet. Eu utredning har nyligen tillkallats med uppgift att närmare
undersöka förutsättningarna och formerna för psykologiska undersökningar
inom statsförvaltningen och därmed sammanhängande frågor.
Denna utredning skall bl. a. uppmärksamma de psykologiska testresultatens
betydelse i befordringsärenden mot bakgrunden av regeringsformens föreskrifter
om förtjänst och skicklighet som befordringsgrund.

En iråga som har aktualitet redan med det användningsområde som de
psykologiska undersökningarna har i dag är i vad mån testmaterialet bör
hållas tillgängligt för allmän insyn. Med anledning av ett uttalande i bl. a.
detta ämne av 1965 års riksdag (ABU 1965:46, rskr 417) har inom civil -

Kiingl. Maj ris proposition nr 126 år 1968

departementet upprättats en promemoria med rubriken »Offentlighet och
sekretess vid psykologiska undersökningar i allmän verksamhet» (Stencil
C 1966:1).

Departementspromemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetts
av JK, offentlighetskommittén, kriminalvårdsstyrelsen, SIDA, försvarets civilförvaltning,
militärpsykologiska institutet, socialstyrelsen, dåvarande
medicinalstyrelsen, postverket, televerket, SJ, dåvarande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
luftfartsverket, statskontoret, statistiska centralbyrån,
CFU, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, statens vattenfallsverk,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens personalpensionsverk, personalutbildningsberedningen,
statens personalvårdsnämnd, psykotekniska institutet
vid universitetet i Stockholm, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Publicistklubben och personaladministrativa rådet.

Gällande bestämmelser m. m.

Sekretesslagen innehåller undantagen från den i tryckfrihetsförordningen
fastslagna principen om allmänna handlingars offentlighet. De bestämmelser
som är av intresse i detta sammanhang är främst de i 7, 25 och 39 §§.

Med stöd av 7 § kan Kungl. Maj :t förordna att handlingar, som upprättats
för myndighets gransknings- eller inspektionsverksamhet eller för anordnande
av kunskapsprov under myndighets inseende, inte får lämnas ut före
den avsedda granskningen, inspektionen eller prövningen. Sådana förordnanden
har meddelats i 1 § kungörelsen den 4 januari 1939 (nr 7) med
förordnanden på civilförvaltningens område jämlikt sekretesslagen (ändrad
senast 1964:278) beträffande handlingar som rör kontrollstyrelsens
och skolöverstyrelsens gransknings- och inspektionsverksamhet samt skolöverstyrelsens
examensuppgifter. Förordnanden har också getts i 5 § kungörelsen
den 16 juni 1950 (nr 462) med förordnanden på försvarsväsendets
område jämlikt sekretesslagen och i 2 § kungörelsen den 9 december 1949
(nr 616) med förordnanden på civilförsvarets område jämlikt sekretesslagen
beträffande handlingar i motsvarande verksamhet som bedrivs av
militär myndighet respektive civilförsvarsmyndighet.

Beträffande tolkningen av uttrycket »kunskapsprov» i 7 § föreligger ett
avgörande av regeringsrätten från år 1965 (Regeringsrättens årsbok 1965
not. EU). Målet gällde rätten att hos skolöverstyrelsen ta del av standardprov
eller test som använts i skolor under styrelsens inseende. I sitt utslag
fann regeringsrätten, att vissa av de aktuella proven, däribland s. k. standardiserade
prov, fick anses utgöra kunskapsprov eller väsentligen innefatta
uppgifter för kontroll av elevernas kunskaper, medan andra prov helt
eller till huvudsaklig del hade annan karaktär. Regeringsrätten fastslog,

Knngl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968

i—

åt i formulär som hörde till den förra gruppen av prov kunde hållas hemliga
under hela den tid de begagnades för sitt ändamål men att laga grund däremot
saknades för hemlighållande av formulär till övriga prov.

Sekretesslagen innehåller åtskilliga bestämmelser om sekretess till skydd
mot obehörig insyn i enskildas personliga förhållanden. I detta sammanhang
torde emellertid endast 25 § vara av omedelbart intresse. I denna
paragraf föreskrivs att handlingar i ärenden om offentlig arbetsförmedling,
vilka kommit in till anstalt för sådan förmedling eller upprättats där, i
princip inte får utlämnas förrän 20 år förflutit från handlingens datum i
vidare män än som behövs för förmedlingsverksamhetens behöriga bedrivande.
Med stöd härav anser sig arbetsförmedlingarna kunna vägra att
lämna ut handlingar rörande psykologiska undersökningar som utförts på
deras uppdrag.

f den mån psykologiska undersökningar anlitas av myndighet i samband
med anställning eller befordran finns skäl att uppmärksamma regeln i 39 §
sekretesslagen, enligt vilken lagen i princip inte inskränker sökandes, klagandes
eller annan parts rätt att i mål eller ärende hos domstol eller annan
myndighet få del av dom, beslut och andra handlingar. Beträffande annan
handling än dom eller beslut kan dock utlämnande till part vägras om det
av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen är av synnerlig vikt att
innehållet i handlingen inte uppenbaras.

För den rätta förståelsen av sekretesslagens betydelse för möjligheterna
att hemlighålla handlingar som hänför sig till psykologiska undersökningar
bör nämnas att ett mycket stort antal av de undersökningar som görs
för myndigheternas räkning utförs av privata institut. I sådana fall lämnas
ofta en närmare redogörelse för undersökningsresultaten muntligt till myndigheten
i fråga men testmaterialet förblir i regel hos undersökningsinstitutet.
Handlingar som förvaras hos ett privat rättssubjekt är inte underkastade
tryckfrihetsförordningens offentlighetsprincip, och möjligheterna
att hemlighålla testmaterial som förvaras hos privata undersökningsinstitut
är alltså obegränsade.

Departementspromemorian

I departementspromemorian erinras om att syftet med tryckfrihetsförordningens
bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet är att säkerställa
insyn i och kontroll av det allmännas verksamhet. Intresset av
insyn och kontroll är inte minst påtagligt i fråga om beslut i personalärenden.
Detta gäller i princip vare sig besluten i ärendena grundar sig på resultaten
av psykologiska undersökningar eller inte.

När psykologiska undersökningar har kommit till användning i personalärenden,
finns det emellertid enligt promemorian å andra sidan särskilda
skäl som talar för begränsningar i materialets offentlighet. Dels behöver
provens användbarhet skyddas (s. k. instrumentell sekretess). Dels har den

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968

som undergått prov intresse av att uppgifter som han i samband med provet
lämnat om sina personliga förhållanden inte blir tillgängliga för obehöriga
(s. k. personsekretess).

Beträffande behovet av instrumentell sekretess ligger eu
parallell med de kunskapsprov som redan är sekretesskyddade enligt 7 §
sekretesslagen nära till hands. Liksom ett kunskapsprov blir oanvändbart,
om de prövande kan få tillgång till provet före prövningen blir det, påpekas
det i promemorian, omöjligt att dra tillförlitliga slutsatser av psykologiska
prov, om de som skall testas eller några av dem får tillfälle att studera
frågor och uppgifter i testet på förhand. Psykologiska prov skiljer sig från
flertalet kunskapsprov som omfattas av förordnande enligt 7 § på det
sättet att de behöver tas i bruk upprepade gånger och kan vara aktuella för
användning under lång tid. En orsak till detta är att konstruktion och
standardisering av psykologiska test är en omfattande procedur, som tar
avsevärd tid i anspråk och kräver betydande personella och ekonomiska
resurser. Av betydelse är också att möjligheterna till statistiska beräkningar
på provresultat för olika prövade grupper ökas om ett prov används under
längre tid. Provets tillförlitlighet som prognosinstrumenl kan härigenom
bedömas bättre.

Behovet av person sekretess när det gäller psykologiska undersökningar
måste, enligt vad som framhålls i promemorian, bedömas inom
ramen för en samlad granskning av sekretessbehovet i ärenden angående
anställning, befordran eller uttagning till utbildning eller tjänstgöring. De
handlingar som förekommer i anställningsärenden är av skiftande slag,
t. ex. ansökningsformulär, meritförteckningar, betyg, inhämtade yttranden
och anteckningar vid intervjuer med sökande. Psykologiska undersökningar
i sådana ärenden består av olika moment. Vid sidan av begåvnings- och
personlighetsprov skall exploranden fylla i frågeformulär som kan avse
t. ex. arbets- och familjeförhållanden. I undersökningen ingår regelmässigt
även en intervju som psykologen håller med exploranden. Det är vanligt
att anteckningar görs i samband med prov och intervjuer.

1 fråga om åtskilliga av de handlingar, som förekommer i anställningsärenden,
torde det inte finnas anledning att gå ifrån offentlighetsprincipen,
sägs det i promemorian. Det bör t. ex. inte komma i fråga att hemlighålla
vilka som söker en viss befattning. Inte heller finns det anledning att undanta
uppgifter om utbildning och tidigare anställningar eller tjänstgöringsbetyg
från offentligheten. Behovet av sekretess för avgivna svar på
frågeformulär och provuppgifter ter sig mera svårbedömt. Ofta torde formulären
vara av den art att ett utlämnande av svaren inte kan vålla någon
skada. Den psykologiska undersökningen eller anställningsförfarandet i
övrigt kan emellertid medföra att uppgifter av mycket personlig natur
blottas, exempelvis allvarliga intellektuella defekter eller avvikelser på
känslolivets område. Den enskildes intresse av att sådana förhållanden inte

Kiingl. Ma j:ts proposition nr 126 år 1968

kommer till offentligheten har i andra sammanhang ansetts förtjäna lagstiitningens
skydd. Skäl till annan bedömning torde knappast föreligga när
uppgifterna på myndighets anmodan lämnas i ett anställningsärende. Att
uppgifterna icke utlämnas ligger också i myndighetens intresse, eftersom
det annars kan bli svårt att lita på att lämnade svar är korrekta. Liksom i
anstäJlningsärenden kan det även vid fråga om avgång ur myndighets
tjänst föreligga ett behov av sekretesskydd, exempelvis för uppgifter som
lämnas i läkarintyg vid sjukpensionering.

Slutsatsen i departementspromemorian blir att man nu bör införa bestämmelser
i sekretesslagen om såväl instrumentell sekretess som personsekretess
beträffande handlingar som hänför sig till psykologiska undersökningar.
Personsekretessen bör emellertid enligt promemorian i princip
gälla alla handlingar i anställningsärenden. En förutsättning för hemlighållande
av uppgifter med stöd av bestämmelser om personsekretess bör
vara att offentliggörande av uppgifterna i fråga kan lända enskild till
skada. I praktiken bör det ofta vara möjligt att i anställningsärenden lämna
ut inte bara betyg från tidigare arbetsgivare och andra merithandlingar
utan också handlingar från psykologisk prövning i den mån handlingarna
har ett mera »neutralt» innehåll. Det får bli en uppgift för de tillämpande
myndigheterna, sägs det i promemorian, att avgöra vilka uppgifter som bör
hemlighållas.

Personsekretess efter dessa linjer innebär enligt vad som konstateras i
promemorian att man överger den hittillsvarande principiella inställningen
till sekretessfrågan beträffande befordringsärenden. Man måste emellertid,
framhålls det i promemorian, beakta att den metodik som tillämpas i sådana
ärenden har utvecklats väsentligt under de senaste årtiondena. Medan
man tidigare helt grundade besluten på traditionella metoder, såsom anställningsintervjuer
och granskning av tjänstgöringsbetyg, förekommer
nu i stor utsträckning systematiska bedömningar av de sökande och deras
lämplighet för en aktuell tjänst. Mot bakgrunden härav ter det sig enligt
promemorian naturligt att bedöma sekretessfrågan på annat sätt än tidigare.
I promemorian påpekas också att införandet av personsekretess inte
behöver betyda att man prutar på rättssäkerhetskraven. Intresset hos den
som undergått psykologisk prövning i ett anställningsärende att få den
insyn i testmaterialet som behövs för att han skall kunna föra talan mot
ett beslut som gått honom emot tillgodoses genom 39 § sekretesslagen. Avsikten
är inte att begränsa den partsoffentlighet som detta lagrum garanterar.
I sammanhanget erinras också i promemorian om att JO i skrivelse
den 18 juli 1966 till offentlighetskommittén understrukit behovet av föreskrifter
i sekretesslagen med avseende på handlingar i tjänstetillsättningsärenden.

Beträffande den närmare utformningen av sekretessreg1
e r lör psykologiska undersökningar in. in. föreslås i departementsprome2*
— Bihnng till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 126

Knngl. Maj.ts proposition nr 126 år 1668

morian att man skall knyta an till redan befintliga bestämmelser i sekretesslagen.
Den instrumentella sekretessen kan enligt promemorian lämpligen
avhandlas i 7 §. Enligt 7 § i dess nuvarande lydelse har Kungl. Maj :t
möjlighet att i fråga om bl. a. kunskapsprov som anordnas under myndighets
inseende förordna att proven inte får utlämnas före den avsedda prövningen.
Tillräcklig instrumentell sekretess för testformulär får man om
denna bestämmelse utvidgas så att den omfattar förutom kunskapsprov
även undersökning där psykolog medverkar. Formulären kan då skyddas
under hela den tid de utnyttjas. Eftersom 7 § för sin tillämpning förutsätter
särskilt förordnande av Kungl. Maj :t vinner man med den i promemorian
förordade lösningen att Kungl. Maj :t får viss kontroll över den omfattning
i vilken användningen av psykologiska undersökningsmetoder används i
den offentliga verksamheten. Enligt promemorian bör den nya sekretessbestämmelsen
i 7 § inte begränsas till viss typ av verksamhet. Behovet av
sekretess beträffande psykologiska provuppgifter torde vara lika stort inom
all offentlig verksamhet där sådana prov används. Det bör alltså inte göras
någon skillnad i sekretesshänseende beroende på om proven skall användas
inom försvaret eller skolväsendet eller någon annan verksamhetsgren.

När det gäller utformningen av bestämmelserna om personsekretess finns
det enligt vad som påpekas i departementspromemorian inte någon lika
naturlig anknytningspunkt i sekretesslagen. Valet står närmast mellan 14
och 25 §. 14 § är den centrala bestämmelsen i sekretesslagen i fråga om
skydd mot obehörig insyn i enskilds personliga förhållanden. Bestämmelsen
avser emellertid huvudsakligen handlingar rörande samhällets sjukvårdande
och sociala verksamhet till vilken den här ifrågavarande personsekretessen
knappast kan hänföras. Bättre är då enligt promemorian att föra
in de nya bestämmelserna om personsekretess beträffande psykologiska
undersökningar m. in. i 25 § om arbetsförmedlingsverksamhet. Denna paragraf
används redan nu i viss utsträckning för hemlighållande av testresultat
och därtill hörande handlingar. 25 § är konstruerad med tanke på skilda
sekretessintressen, bl. a. intresset att inte blottställa enskildas arbets- och
avlöningsvillkor och andra personliga förhållanden. I ett tillägg till 25 §
kan lämpligen föreskrivas att till myndighet avlämnade uppgifter i anledning
av fråga om anställning, antagning till utbildning, placering eller befordran
i myndighets tjänst eller avgång därifrån — såvitt uppgifterna angår
enskilds personliga förhållanden — inte får utlämnas till annan utan
den berördes samtycke tidigare än 70 år efter uppgiftens datum.

Alternativt föreslås i promemorian eu mindre omfattande personsekretess
som tar sikte uteslutande på uppgifter som lämnas vid sådan undersökning
under medverkan av psykolog eller läkare som anordnas av myndighet
i personalärenden av nyss nämnt slag. 1 övrigt är sekretesskyddet
utformat på samma sätt enligt detta alternativ som enligt huvudalternativet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968

I departementspromemorian erinras om att det inte finns någon generell
lagbestämmelse om tystnadsplikt beträffande allmänna handlingar
med hemligt innehåll. Av allmänna rättsgrundsatser anses emellertid följa
att befattningshavare har tystnadsplikt beträffande uppgift som skall hemlighållas
enligt sekretesslagen. De i promemorian föreslagna sekretessbestämmelserna
i förening med den tystnadsplikt som sålunda följer av allmänna
rättsgrundsatser utgör enligt promemorian ett tillräckligt sekretessskydd
för materialet vid psykologiska undersökningar.

I annat sammanhang har nämnts att testmaterialet, när det gäller undersökningar
som utförts enligt myndighets uppdrag av privat psykologiskt
institut, i regel förvaras hos institutet och där kan hemlighållas i obegränsad
utsträckning. Promemorian fäster uppmärksamheten på detta förhållande.
Denna praxis, att låta undersökningshandlingarna bli kvar hos
det privata institutet, har enligt promemorian sannolikt uppkommit just
till följd av avsaknaden av sekretessbestämmelser som allmänt ansetts behövliga
på området. Om man genomför förslagen i promemorian bortfaller,
påpekas det, skälet för nuvarande ordning i fråga om för var ingen
av undersökningshandlingar. Denna ordning strider också
mot gängse principer för förvaltningsförfarandet. Myndighet för vars räkning
en undersökning utförts bör ha full insyn i undersökningsmaterialet.
Detsamma bör gälla beträffande överordnad myndighet som har att pröva
besvär i ett ärende där undersökningen har betydelse. I promemorian föreslås
att Kungl. Maj :t i samband med förevarande lagstiftningsärende meddelar
administrativa föreskrifter om att myndighet, som låtit utföra psykologisk
undersökning, skall infordra och hos sig förvara samtliga handlingar
som rör undersökningen.

Remissyttrandena

Remissinstanserna biträder genomgående uppfattningen i departementspromemorian
att bestämmelser om psykologiska undersökningar nu bör
införas i sekretesslagen. Det är eu allmän uppfattning bland remissinstanserna
att offentlighetsprincipen inte bör tillämpas i full utsträckning beträffande
handlingar som hänför sig till sådana undersökningar.

Behovet av instrumentell sekretess för testformulär vitsordas
av alla remissinstanser utom Publicistklubben. Skydd mot skadlig
och onödig publicering av testmaterial kan enligt Publicistklubben åstadkommas
på frivillig väg. I flera remissyttranden framhålls emellertid att
användningen av psykologiska prov som hjälpmedel vid personalprövning
skulle bli meningslös om den som skall undersökas hade möjlighet att ta
del av testformuläret. Statskontoret finner ett motiv för instrumentell
sekretess i det förhållandet att testformulären är dyra att konstruera och
blir ekonomiskt lönsamma först vid upprepad användning. Även offentlig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968

hetskommittén godtar förslaget om instrumentell sekretess men kommittén
understryker att sekretessen bör omfatta endast sådana test vars användbarhet
kan äventyras om den undersökte haft tillfälle att öva in svaren
på de frågor som ställs. Frågor om den undersöktes levnadsförhållanden
och uppfattning i olika hänseenden bör inte kunna hemlighållas. Liknande
synpunkter anförs också av militär psykologiska institutet.

SA CA) menar att lämpligheten av instrumentell sekretess kan ifrågasättas
av det skälet att dåliga prov kan komma att användas under lång tid om
offentlig insyn saknas. EU sådant prov kan ha avgörande betydelse för
många människors val av studieväg och yrke eller möjligheter till utbildning,
anställning och befordran. Vid andra prov, t. ex. examensuppgifter, uppdagas
fel snabbt och hänsyn måste tas till eventuella fel i proven vid bedömningen
av de examinerades prestationer. Någon motsvarande granskning
av de psykologiska proven genast efter användningen kan inte förekomma
om proven sekretessbeläggs. Trots dessa betänkligheter anser SACO
emellertid att man bär godta förslaget i departementspromemorian att proveller
testinstrument får hemlighållas före den praktiska användningen.

Ä\en behovet av per son sekretess i sådana personalärenden där
psykologiska undersökningar kommit till användning finner nästan alla
remissinstanser tillräckligt dokumenterat. Däremot bryter sig meningarna
skarpt i fråga om personsekretessens omfattning. Åtskilliga remissinstanser
godtar det i promemorian i första hand framförda förslaget att möjlighet
skall införas att sekretessbelägga uppgifter i alla slags handlingar så snart
uppgifterna hänför sig till ärenden angående anställning, antagning till utbildning,
placering eller befordran i myndighets tjänst eller avgång därifrån.
Men lika många förordar en mera begränsad sekretess enligt det
alternativa förslaget i promemorian som tar sikte uteslutande på uppgifter
i handlingar som upprättats vid undersökning under medverkan av psykolog
eller läkare i sådana personalärenden som nyss nämnts.

Det vidsträcktare sekretesskyddet enligt promemorians huvudalternativ
tillstyrks av kriminalvårdsstyrelsen, SIDA, socialstyrelsen, televerket, SJ,
statskontoret, CFU, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, statens vattenfallsverk,
Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet
och LO. Socialstyrelsen framhåller att man genom att införa
möjlighet till sekretess för alla handlingar i anställningsärenden gör det
möjligt att striktare än f. n. upprätthålla kravet på att allt material i ärendena
skall redovisas i skriftlig form. Därigenom tillgodoser man den enskilde
sökandens eller tjänstemannens önskan om full insyn i de fakta som
ligger till grund för myndigheternas beslut i personalärenden. Samtidigt är
det viktigt att allmänhetens möjligheter till insyn och kontroll i anställningsärenden
inte begränsas i onödan. Det bör därför av motiven till de nya
sekretessbestämmelserna framgå att man inte med stöd av dem skall kunna
hemlighålla sådant som vilka personer som söker en viss befattning, vederbörande
sökandes tidigare utbildning och anställning eller tjänstgörings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1968 15

betyg eller andra uppgifter som kan offentliggöras utan att det länder den
enskdde till allvarlig skada. CFU anser att huvudalternativet i promemorian
bast varnar om den personliga integriteten. Bedömningen av vad som bör
hemlighållas bör emellertid enligt CFU :s åsikt ske med viss restriktivitet så
att inskränkningarna i offentligheten inte blir alltför långtgående.

Offentlighetsprincipen utgör enligt LO en garanti för att beslut i personalfrågor
sker utifrån principen om förtjänst och skicklighet. I anställningsärenden
i allmänhet och särskilt i sådana ärenden där psykologiska test
används kan emellertid uppgifter av mycket personlig natur komma att
blottas. Den enskildes intresse att undgå offentlighet beträffande uppgifter
om hans personliga förhållanden är naturligtvis lika starkt när uppgifterna
förekommer i anställningssammanhang som i andra sammanhang där han
f. n. åtnjuter sekretesskydd. LO anser det rikligt att alla uppgifter som
förekommer i svar på prov- eller frågeformulär skall kunna sekretessbeläggas
oavsett om provet eller intervjun ingått i en undersökning där
läkare eller psykolog medverkat.

Fn begränsning av personsekretessen till sådana uppgifter i personalärenden
som lämnats vid undersökning under medverkan av psykolog eller
läkare förordas av JK, offentlighetskommittén, försvarets civilförvaltning,
militärpsykologiska institutet, medicinalstyrelsen, postverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
luftfartsverket, statistiska centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen,
personalutbildningsberedningen, statens personalvårdsnämnd,
psykotekniska institutet, TCO och SR. SACO tillstyrker sekretess endast i
fråga om anlagsundersökningar, inte i fråga om urvalsundersökningar. När
fråga är om ett urval bland sökande eller anställda kräver enligl SACO:s
uppfattning rättssäkerheten att allt material som ingår i beslutsunderlaget
redovisas offentligt. Därvid finns ingen anledning, säger SACO, att skilja
mellan psykologens utlåtande och andra handlingar som legat till grund för
ett beslut.

JK anser alt departementspromemorian inte ger tillräckligt underlag för
att ompröva hittillsvarande principer i fråga om offentlighet och .sekretess
beträffande handlingar över huvud i anställningsärenden. En sådan omprövning
bör enligt JK göras i ett större sammanhang. Vad gäller de psykologiska
proven är del enligt JIv:s mening motiverat att bereda dessa sekretesskydd
i den omfattning som föreslås i promemorian. Det bör således
finnas möjlighet att hemlighålla såväl testformulären för att säkerställa
deras fortsatta användbarhet som den undersöktes uppgifter för att skydda
från insyn i hans personliga förhållanden. Det synes enligt JK vara skäl att
samtidigt bereda skydd i sistnämnda hänseende också för uppgifter som
lämnats vid läkarundersökning i sådana ärenden om anställning och liknande
varom fråga är. Offentlighetskommittén är visserligen medveten om
att ett helt offentligt förfarande i tjänstetill sättningsärenden kan orsaka en
enskild sökande lidande, men anser att en sekretess på området bör strikt
begränsas till vad som är motiverat av hänsyn till enskilds intresse att

1(5

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1968

skydda silt privatliv mot obehörig insyn. Sekretessen bör enligt kommittén
vidare begränsas till fall då andra garantier än offentligheten finns för att
uppgifter lämnats och omdömen avgetts under ansvar. En sekretess enligt
det restriktivare förslaget i promemorian ligger i linje med kommitténs uppfattning.
Personalutbildningsberedningen påpekar att den mera begränsade
personsekretessen enligt promemorians restriktivare förslag stämmer bäst
överens med de principiella resonemangen i promemorian.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att bestämmelserna om personsekretess
bör utformas så att de omfattar anlagsprövningar i samband med yrkesvägledning,
arbetsvärd eller omskolning även om anställning i statlig eller
kommunal myndighets tjänst inte är aktuell. Medicinalstyrelsen föreslår
att lagliga möjligheter skapas för sekretess beträffande psykologiska undersökningar
som utförs i forskningssyfte.

Statens personalpensionsverk har funnit olägenheter förbundna med
att läkarintyg in. fl. handlingar som upprättats för prövning av fråga om
statlig sjukpension över huvud taget saknar sekretesskydd i motsats till intyg
för statlig socialförsäkringspension. Detta förhållande har i vissa fall
medfört att intyg av betydelse för sjukpensionsprövningen inte tillhandahållits
pensionsmyndigheten eller inte gjorts tillräckligt fullständigt. Å
andra sidan har del inte sällan förekommit att i intyg yppats förhållanden,
om vilka annan inte bort få kännedom utan den sjukes samtycke eller som,
om den sjuke fått kännedom om dem, kunnat förmodas motverka ändamålet
med vård och behandling.

Den närmare utformningen av sekretessreglerna i promemorian
har föranlett kritiska påpekanden i några remissyttranden.
Kriminalvårdsstyrelsen, militärpsykologiska institutet, CFU och SACO föreslår
alt man i lagtexten talar om »psykologisk undersökning» i stället för
om »undersökning där psykolog medverkar». Offentlighetskommittén erinrar
om alt bestämmelser om legitimation av psykologer ännu inte har meddelats.
Det är därför enligt kommitténs mening tveksamt om man nu bör
begagna ordet psykolog i lagtext.

Beträffande personsekretessen i 25 § anser några remissinstanser att den
i promemorian föreslagna 70-åriga sekretesstiden är för lång. CFU och
personalutbildningsberedningen förordar 20 år, och arbetsmarknadsstyrelsen
anser alt 50 år är den längsta sekretesstid som bör komma i fråga.

Militärpsykologiska institutet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och SACO
anser att de nya bestämmelserna i sekretesslagen bör kompletteras med ett
lagstadgande om tystnadsplikt. SACO pekar i sammanhanget på den
informationsfrihet i förhållande till pressen som råder enligt 7 kap. tryckfrihetsförordningen
så länge uttryckliga lagbestämmelser om tystnadsplikt
saknas. Offentlighetskommittén, socialstyrelsen och LO uttalar däremot sin
anslutning till promemorians ståndpunkt att något särskilt stadgande om
tystnadsplikt inte behövs.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1968

Åtskilliga remissinstanser har fäst uppmärksamheten på vad departementspromemorian
innehåller om förvaringen av Undersöknin
g s h a n d 1 i n g a r i sådana fall då ett privat institut utfört psykologisk
undersökning på begäran av myndighet. Flertalet av dem som yttrat
sig i frågan är kritiska mot den nuvarande ordningen och anser att testmaterialet
bör förvaras hos den myndighet som beställt undersökningen.
Uttalanden av den innebörden görs av offentlighetskommittén, SIDA,
socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skogsstyrelsen,
personalutbildningsberedningen, TCO, SACO och LO. Offentlighetskommittén
anser att det är ett oeftergivligt krav att utredning som är
av betydelse för beslut i urvalsfrågor är tillgänglig för myndigheten vid
prövningen och därefter bevaras i skriftlig form så att den kan bli belyst
under ett besvärsförfarande. Handläggningsformer som inte ger underlag
för en sådan belysning bör inte användas. Personalutbildningsberedningen
framhåller att den nu tillämpade ordningen strider mot annars vedertagna
grundsatser för allmän förvaltning. Stat och kommun bör inte, säger
beredningen, för att tillgodose ett tämligen uppenbart sekretessbehov behöva
partiellt överlämna verksamheten och allt därvid framkommet material
till enskilda personer eller institut. Beredningen tar detta till intäkt för att
det är nödvändigt att nu införa sekretessbestämmelser beträffande psykologiska
undersökningar av det slag som har förordats i departementspromemorian.

SJ och personaladministrativa rådet menar däremot att testhandlingar
bör förvaras hos den som utfört undersökningen. SJ framhåller i sammanhanget
att myndigheterna under avsevärd tid framåt inte torde förfoga
över den psykologiska expertis som är en förutsättning för att ha hand om
åtminstone eu stor del av testmaterialet. Så länge detta är förhållandet får
den enskilde som önskar upplysningar om sina provresultat under alla omständigheter
hänvisas till det psykologiska institut som utfört undersökningen.

JK, televerket, luftfartsverket och statens vattenfallsverk är av den
uppfattningen att det inte går att ge generella anvisningar beträffande den
lämpliga förvaringen av testhandlingar. JK påpekar att det ibland kan förhålla
sig så att den som testas är beredd att lämna upplysningar vid undersökningen
endast under förutsättning att upplysningarna stannar hos psykologen
och inte kommer till vederbörande myndighets kännedom. I sådana
fall kan det enligt JK vara lämpligast att materialet blir kvar hos det statliga
eller privata institut som gjort undersökningen. Det kan f. ö. ifrågasättas,
säger JK, i vad mån den myndighet som föranstaltat om undersökningen
behöver undersökningsmaterialet. Detta ligger till grund för en
bedömning av den undersökte som företas av en sakkunnig psykolog.
Någon motsvarande bedömning kan knappast göras av myndigheten och

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968

dess möjligheter till kontroll över undersökningen är därför obetydliga.
Behövlig kontroll får enligt JK:s åsikt ordnas på annat sätt.

Departementschefen

Psykologiska undersökningsmetoder har funnit praktisk användning i
vitt skilda sammanhang. Inom offentlig verksamhet utnyttjas sådana metoder
bl. a. för anslags- och urvalsprövning i sainband med yrkesvägledning
och uttagning till utbildning och i personalärenden av olika slag. Provens
värde och tillförlitlighet har ibland varit en omstridd fråga, men obestridligt
är att allt fler arbetsgivare anser att psykologiska test är ett oumbärligt personaladministrativt
hjälpmedel. De olika problem som sammanhänger med
användningen av testen är föremål för statsmakternas uppmärksamhet. En
nyligen tillsatt utredning skall närmare undersöka förutsättningarna och
formerna för användningen av psykologiska undersökningsmetoder inom
både statlig och kommunal förvaltning. Denna utredning kommer även att
behandla sådana frågor som om begränsningar måste uppställas beträffande
utnyttjandet av tillämpad psykologi i tjänstetillsättningsärenden med
hänsyn till regeringsformens föreskrift om förtjänst och skicklighet som
exklusiva anställnings- och befordringsgrunder.

Vad som nu är aktuellt är emellertid inte olika principfrågor beträffande
användningen av psykologiska undersökningsmetoder i statlig och
kommunal verksamhet utan det mera begränsade spörsmålet om sekretess
beträffande handlingar som hänför sig till psykologiska undersökningar
som utförts inom myndigheter och på uppdi''ag av sådana. I den inom civildepartementet
utarbetade promemorian om offentlighet och sekretess vid
psykologiska undersökningar i allmän verksamhet har föreslagits att sekretesslagen
skall kompletteras med bestämmelser om både s. k. instrumentell
sekretess för testfopmulär och s. k. personsekretess för svaren på testformulärens
frågor och andra uppgifter i handlingar som upprättats vid psykologiska
undersökningar.

Behovet av särskilda bestämmelser om sekretess beträffande psykologiska
undersökningar har vitsordats av nästan alla remissinstanser.

Innehållet i departementspromemorian och vad som framkommit vid
remissbehandlingen av denna visar enligt min mening tydligt att lagstiftningsåtgärder
är påkallade. Själva testformulären vid psykologiska undersökningar
kan ''f. n. skyddas mot sådan insyn som kan spoliera möjligheterna
att vidare använda formulären om de är hänförliga till kunskapsprov enligt
7 § sekretesslagen men inte annars. Uppgifter som enskild lämnar vid
psykologisk undersökning om strängt personliga förhållanden sekretessbeläggs
nu i praxis med stöd av 25 § sekretesslagen så snart det är fråga
om en undersökning soin utförs inom ramen för arbetsförmedlingsverksamheten.
När det är fråga om en likartad undersökning som utförs på
begäran av annan myndighet än ett arbetsförmedlingsorgan finns inga motsvarande
möjligheter åt! hemlighålla uppgifter som blottar enskildas per -

Knngl. Maj ris proposition nr 126 år 1968

sonliga förhållanden. Bl. a. för att tillgodose behovet av sekretesskydd för
den som är föremål för undersökning förfar åtskilliga myndigheter så att
de anlitar ett privat institut för undersökningen, varvid undersökningsmaterialet
ligger kvar hos detta institut. Därigenom saknas emellertid alla rättsliga
garantier för insyn i de psykologiska undersökningarna. När det
gäller en handling som är hemlig enligt sekretesslagen hindrar sekretessen
i allmänhet inte att t. ex. en sökande, som vill besvära sig i ett ärende
där handlingen är av betydelse, får del av innehållet i handlingen. Denna
partsoffentlighet är av utomordentlig betydelse från rättssäkerhetssynpunkt.

Den lagstiftning om sekretess beträffande handlingar hänförliga till
psykologiska undersökningar som nu bör genomföras bör begränsas till
vad som är nödvändigt för att tillgodose uppenbara behov av sekretesskydd
och för att skapa förutsättningar för en bättre ordning i fråga om redovisning
och förvaring av materialet från sådana undersökningar. Som framgått
finns det anledning att räkna med att man genom reformer med detta
mål för ögonen skall kunna bidra till att öka insynen i den psykologiska
undersökningsverksamheten och förstärka rättssäkerheten för enskilda som
är beroende av undersökningsresultaten.

Förslaget i departementspromemorian om instrumentell sekretess för
testformulär har vid remissbehandlingen nästan undantagslöst bedömts som
välgrundat. Värdet av en psykologisk undersökning som grundar sig på ett
testformulär är självfallet helt beroende av att formulärets innehåll inte är
känt på förhand av den eller de personer som är föremål för undersökningen.
Betydelsen av att sådana formulär kan hemlighållas är dessutom så
mycket större som formulären regelmässigt måste användas vid upprepade
tillfällen. Ofta ökar möjligheterna att använda resultaten från psykologiska
undersökningar som underlag för statistiska beräkningar med storleken
av det undersökningsklientel på vilket samma testinstrument kan användas.
Frågan om instrumentell sekretess för testformulär bör, som föreslagits i
promemorian, lösas genom ett tillägg till bestämmelsen om kunskapsprov i
7 § sekretesslagen. Därigenom uppnår man att sekretessen blir avhängig
av att den myndighet som låter anordna en psykologisk undersökning tar
ett visst ansvar för undersökningen. Sekretessen kommer nämligen att gälla
endast i fråga om sådan undersökning som sker under myndighets inseende.
Som påpekats i ett par remissyttranden bör man i lagtexten hellre använda
uttrycket »psykologisk undersökning» än det i promemorian föreslagna
»undersökning under medverkan av psykolog». Yrkesbenämningen psykolog
har ännu inte nått sådan stadga att den bör användas i lagspråket.

I departementspromemorian har bestämmelserna om instrumentell sekretess
för testformulär kompletterats med bestämmelser om personsekretess
som ger skydd för uppgifter om förhållanden av privat
natur. Möjligheten att sekretessbelägga uppgifter om sådana förhållanden
är i förslaget begränsad till handlingar i anställningsärenden och vissa
andra personalärenden men den skall i princip gälla beträffande alla slag

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968

av handlingar i dessa ärenden. Enligt ett alternativ förslag i promemorian
skall personsekretessen vara begränsad till sådana handlingar i personalärenden
som är hänförliga till psykologisk undersökning eller undersökning
under medverkan av läkare.

Behovet av personsekretess vid psykologiska undersökningar vitsordas
allmänt av remissinstanserna. Däremot är meningarna delade när det gäller
förslaget att generellt överge den hittillsvarande principen om offentlighet
i anställningsärenden och andra personalärenden.

För min del anser jag att promemorian inte ger tillräckligt underlag för
att bedöma en fråga av så stor räckvidd. Med hänsyn till bl. a. det fortsatta
utredningsarbetet beträffande sekretesslagstiftningen bör man i detta lagstiftningsärende
i huvudsak göra endast sådana inskränkningar i rätten att
få del av allmänna handlingar som är nödvändiga för att tillgodose uppenbara
behov av sekretess i samband med psykologiska undersökningar. Dessa
behov sammanhänger framför allt med att man vid en psykologisk undersökning
ofta får fram utomordentligt ömtåliga upplysningar om den som är
föremål för undersökningen, t. ex. upplysningar om hans anlags- och begåvningsutrustning,
om hans karaktär och om hans förmåga att reagera och
fungera adekvat i olika situationer.

De nya bestämmelserna om personsekretess kan lämpligen få sin plats
i 14 § sekretesslagen som f. n. handlar om sekretess till skydd för enskildas
personliga förhållanden beträffande vissa slag av handlingar inom sjukvårdande
och social verksamhet. Sekretesstiden är där 70 år. I enlighet med
vad jag tidigare har anfört bör personsekretessen i detta sammanhang
i princip begränsas till handlingar som hänför sig till psykologiska undersökningar.
Jag är inte beredd att nu i sekretesshänseende jämställa läkarundersökning
med psykologisk undersökning i vidare mån än att läkarutlåtanden
i ärenden om statlig personalpensionering sekretesskyddas på
samma villkor som handlingar som hänför sig till psykologiska undersökningar.
Behovet av sekretess för denna typ av läkarutlåtande framgår tydligt
av yttrandet från Statens personalpensionsverk. När det gäller psykologiska
undersökningar bör de nya sekretessbestämmelserna omfatta sådana
undersökningar som sker i ärenden om anställning — detta begrepp
avser både nyanställning och befordran — eller upphörande av anställning
hos myndighet eller i ärenden angående uttagning av anställd hos
myndighet till viss utbildning eller tjänstgöring. Under bestämmelserna
bör dessutom inrymmas dels undersökningar som utförs i samband med
inskrivning av värnpliktiga eller yrkesvägledning, arbetsvärd eller omskolning,
dels undersökningar som utförs i forskningssyfte. Med denna avgränsning
torde de nya sekretessbestämmelserna komma att täcka även det sekretessbehov
beträffande psykologiska undersökningar inom arbetsförmedlingsverksamheten
som hittills tillgodosetts med stöd av 25 § sekretesslagen.

Av allmänna rättsgrundsatser följer att tjänsteman som får del av inne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968

hållet i handling som är hemlig enligt sekretesslagen inte får röja innehållet
i handlingen för obehöriga. Denna tystnadsplikt gäller emellertid
inte i förhållande till pressen eller radion utan särskild bestämmelse därom
i lag. Förhållandet i framtiden mellan handlingssekretessen och tystnadsplikten
hör till de frågor som får prövas i samband med den fortsatta översynen
av sekretesslagstiftningen. Något särskilt lagstadgande om tystnadsplikt
beträffande innehållet i handling som hänför sig till psykologisk undersökning
eller i läkarutlåtanden i ärenden om statlig personalpensionering
bör inte införas nu.

Jag har tidigare nämnt att ett av syftena med de här föreslagna sekretessbestämmelserna
är att skapa förutsättningar för en bättre ordning
beträffande redovisning och förvaring av material från psykologiska
undersökningar. Principen bör vara att en myndighet
som anlitar ett privat institut för psykologisk undersökning bör
begära skriftlig redovisning av undersökningsresultatet och infordra samtliga
handlingar beträffande undersökningen för förvaring hos myndigheten.
I vissa fall kan det emellertid finnas särskilda skäl för att iaktta en annan
ordning. Det ankommer på Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter i ämnet.
De torde böra utfärdas i anslutning till ikraftträdandet av de nya sekretessbestämmelserna.

II. Utlämnande av uppgifter ur centrala företagsregistret

Inledning

I enlighet med statsmakternas beslut år 1963 (prop. 1963:85, SU 81,
rskr 196) har ett centralt företagsregister lagts upp hos statistiska centralbyrån.
Arbetet härmed har bedrivits i huvudsaklig överensstämmelse med
ett förslag som har upprättats av delegation för statistikfrågor (se prop.
1963: 85 s. 71).

Centrala företagsregistret omfattar praktiskt taget alla företag i riket
utom jordbruksföretag. Avsikten är att senare utvidga registret så att det
kommer att omfatta även jordbruksföretag ävensom statlig verksamhet
som inte drivs i bolagsform och fastighetsägare utan anställd arbetskraft.

Registret består av magnetband på vilka uppgifterna har förts in genom
magnetisering. Uppgifterna, som kan avläsas endast med hjälp av datamaskin,
avser för företagen som helhet (1) företagsnummer, (2) företagsform,
(3) namn, (4) hemortsadress, (5) hemortslän, (6) hemortskommun,
(7) hemortsuppbördsdistrikt, (8) verksamhetslän, (9) verksamhetskommun,
(10) verksamhetsförsamling, (11) huvudsaklig näringsgren, (12)
antalet årsarbetare, (13) antalet arbetstimmar för hela personalen för
helår samt (14) för vissa företag omsättningen angiven i tusental kronor.
För varje fast verksamhetsställe för de olika företagen innehåller registret

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1968

vidare uppgifter om (15) verksamhetsställenummer, (16) verksamhetsställets
benämning, (17) verksamhetsställets adress, (18) län, (19) kommun
och (20) församling, (21) antal anställda, (22) för vissa företag
omsättningen vid verksainhetsstället i tusental kronor, (23) verksamhetsarter,
(24) antalet anställda för varje verksamhetsart samt (25) för vissa
företag omsättningen för verksamhetsart i tusental kronor.

Informationerna till registret hämtas från olika källor. För företag med
anställda hämtas informationerna i huvudsak från de arbetsgivaruppgifter,
som enligt förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring lämnas till riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverket för över uppgifterna i arbetsgivaruppgifterna
på hålkort och magnetband. Uppgifterna tillförs sedan företagsregistret
genom kopiering. För företag utan anställda hämtas flertalet
informationer genom förmedling av de lokala skattemyndigheterna och
CFU ur rörelsebilagan till företagens självdeklarationer. Om ett företag
har flera verksamhetsställen och/eller flera verksamhetsgrenar hämtas
vissa informationer direkt från företaget. Registret tillförs också informationer
från den årliga industristatistiken och andra reguljära statistikgrenar.

I skrivelse den 26 januari 1965 har delegationen för statistikfrågor hemställt
att sekretesslagen skall ändras så alt vissa av registrets uppgifter,
som enligt gällande bestämmelser är sekretessbelagda, kan lämnas ut till
allmänheten.

över delegationens skrivelse har efter remiss yttranden avgetts av JK,
hovrätten för Västra Sverige, försäkringsrådet, riksförsäkringsverket, statistiska
centralbyrån, riksskattenämnden, kommerskollegium, statens prisoch
kartellnämnd, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen,
länsstyrelserna i Jönköpings och Kopparbergs län,
offentlighetskommittén, Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantbruksförbund,
Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation. Sveriges redareförening,
SACO, LO, TCO, SR, Svenska kommunförbundet, Svenska
landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Svensk industriförening och Kooperativa förbundet (KF). Kommerskollegium
har överlämnat yttranden av handelskamrarna i riket. Länsstyrelsen
i Kopparbergs län har vid sitt yttrande fogat yttrande av Kopparbergs län
företagareförening ek.för.

Gällande bestämmelser m. in.

Med hänsyn till de källor, ur vilka uppgifter hämtas till företagsregistret,
är 4, 16, 17 och 19 §§ sekretesslagen av betydelse för frågan om registrets
informationer kan lämnas ut till enskilda personer och företag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968

Enligt \ § kan Kungl. Maj :t förordna att bl. a. militära handlingar av
olika slag inte får lämnas ut, om ett offentliggörande kan skada rikets
försvars eller eljest medföra våda för dess säkerhet. Skyddstiden är högst
50 år från handlingens datum, om inte särskilda förhållanden påkallar att
handlingen hemlighålls under längre tid. Förordnande med stöd av denna
paragraf har meddelats i olika kungörelser för skilda delar av förvaltningen.

1 16 § föreskrivs att för statlig och kommunal statistik lämnade uppgifter
och myndighets bearbetningar därav inte får, om de avser till namn eller
annan identitetsbeteckning angivna enskilda personer, bolag eller andra
enskilda samfälligheter, lämnas ut förrän 20 år från uppgiftens datum.
Uppgift får dock lämnas ut tidigare om den som avses med uppgiften samtycker
eller om med hänsyn till uppgiftens eller bearbetningens natur eller
det ändamål för vilket den önskas och omständigheterna i övrigt trygghet
kan anses vara för handen, att utlämnandet inte kommer att missbrukas
till hans skada. Då handling lämnas ut bör erforderliga förbehåll göras.

Enligt 17 § ifår hl. a uppgifter som har lämnats till myndighet för att användas
till ledning för taxering, som avses i taxeringsförordningen, eller
för beräknande av arbetsgivaravgift enligt förodningen angående uppbörd
av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension in. in.
(numera förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring in. m.) inte utan den skattskyldiges eller den avgiftsskyldiges
samtyckes utlämnas tidigare än 20 år efter uppgiftens datum, i
andra fall än som föreskrivs i därom gällande författning.

I 19 § föreskrivs att handlingar som har inkommit till eller upprättats hos
riksförsäkringsanstalten (numera riksförsäkringsverket) i ärenden angående
försäkring för olycksfall i arbete och för yrkessjukdomar inte får
lämnas ut tidigare än 20 år från handlingens datum, om handlingarna
avser bl. a. arbetet i arbetsgivares rörelse, företag eller verksamhet eller
arbetarnas antal och arbetstid. Om arbetsgivaren lämnar sitt samtycke
eller om med hänsyn till det ändamål, för vilket utlämnande begärs, och
omständigheterna i övrigt trygghet kan anses föreligga att missbruk till
arbetsgivarens skada inte kommer att ske, får handling lämnas ut tidigare.
Erforderliga förbehåll bör göras vid utlämnandet.

Regeringsrätten har i utslag den 16 juni 1965 (Regringsrättens årsbok
1965 nr 25) prövat frågan om uppgifter i företagsregistret om antalet anställda
i enskilt företag får lämnas ut. I utslaget anmärks, att uppgifter
om antalet anställda i enskilda företag har tillförts registret genom kopiering
från magnetband och hålkort, vilka utlånats från riksförsäkringsverket
och som där upprättats genom bearbetning av inkomna arbetsgivaruppgifter
bl. a. i ärende angående försäkring för yrkessjukdomar.
Regeringsrätten fann jämlikt 17 och 19 §§ sekretesslagen att kopia av
de aktuella delarna av registret inte fick lämnas ut i vidare mån än som
kunde komma i fråga på grund av bestämmelserna i de nämnda förfaltningsrummen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968
Delegationen för statistikfrågor

Enligt delegationen skapar registret möjligheter till en väsentlig förbättring
av den officiella företagsstatistiken. Vidare kommer genom registret
att skapas möjligheter till samordning mellan den officiella företagsstatistikens
olika grenar. Företrädare för privat och kommunal statistikproduktion
har ett starkt intresse av att utnyttja registret, bl. a. som underlag
för urval till statistiska undersökningar. Denna verksamhet skulle effektiviseras
och olika delar av statlig och icke-statlig statistik skulle koordineras
bättre, om registrets material kunde utnyttjas i vidgad omfattning.
Registret kan användas även för annat än statistikproduktion. Delegationen
har avsett att det skall vara en gemensam tillgång för statistikproduktion,
administration och andra ändamål. Om registret kunde göras mera allmänt
tillgängligt skulle det bli obehövligt med specialregister på olika håll. I
vart fall skulle sådana register kunna få sitt underlag från företagsregistret.
Både genom den direkta kostnadsbesparingen och av andra skäl skulle detta
innebära en väsentlig fördel för samhället. — För vissa användningsområden
kan det enligt delegationen vara tillräckligt med de uppgifter som
f. n. kan lämnas ut utan hinder av gällande sekretessbestämmelser. För
andra områden är detta emellertid uppenbart otillräckligt. Om registret
skall kunna användas t. ex. som underlag för urvalsundersökningar är det
av mycket stor betydelse att ha tillgång till uppgifter om verksamhetens
art och om företagets resp. arbetsställets eller verksamhetens storlek. Delegationen
anser det därför väsentligt att såväl branschangivelse som något
storleksmått görs allmänt tillgängliga. Det är emellertid också viktigt alt
uppgifter inte lämnas ut som kan lända företagen till skada. Delegationen
har därför övervägt de olika förfaranden som kan tänkas komma i fråga.
Registrets uppgift om antalet årsarbetare, fördelade på verksamhetsställen
och verksamhetsarter, utgör i flertalet fall en god mätare på företagets
storlek. För många användningsområden skulle del vara tillräckligt att
indela företagen i storleksklasser som inte behöver avslöja de individuella
företagens exakta storlek. Detta alternativ har dock bl. a. den nackdelen,
att man troligen skulle behöva använda samma klassindelning för hela
näringslivet. Storleksstrukturen varierar emellertid mellan olika branscher.
Man skulle därför få tillämpa antingen en mycket fin klassificering för alla
branscher, varigenom fördelen med klassindelningen skulle falla bort, eller
också en indelning som är alldeles för grov för vissa branscher. Eftersom
aktiebolagslagen föreskriver att uppgifter om antalet anställda i ett företag
skall publiceras i verksamhetsberättelsen och eftersom liknande uppgifter
i stor utsträckning förekommer i kalendrar o. d., dock inte i en form som är
lämplig för statistiskt ändamål, finns det enligt delegationens uppfattning
ingen anledning att inskränka uppgiften om antalet anställda till att
avse endast företagets storleksklass. Delegationen föreslår därför att uppgifter
om antalet årsarbetare och om antalet arbetstimmar fritt skall få

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968

lämnas ut, om uppgifterna inte böra vara sekretessbelagda från försvarssynpunkt.
Det kan enligt delegationen göras gällande att en uppgift om
antalet anställda är en dålig mätare på storleken för vissa typer av företag.
Detta gäller särskilt handelsföretagen. För dessa kommer registret att innehålla
uppgift om omsättningen, vilken skulle vara ett avsevärt bättre storleksmått.
Delegationen föreslår emellertid att omsättningsuppgifter även
i fortsättningen skall vara underkastade sekretess, eftersom ett utlämnande
av dessa uppgifter skulle kunna medföra vissa nackdelar för den
nu avsedda typen av företag.

Sammanfattningsvis uttalar delegationen att registrets omsättningsuppgifter
bör vara sekretessbelagda men att uppgifterna om företagens och
verksamhetsställenas nummer, företagsform, adress o. d. — informationerna

(I) — (10) och (15) — (20) —, om verksamhetens art — informationerna

(II) och (23), och om sysselsättningen — informationerna (12), (13), (21)
och (24) — bör ställas till alla konsumenters förfogande utan annan
inskränkning än som betingas av hänsyn till försvarshemligheter.

Remissyttrandena

Delegationens förslag om uppmjukning av gällande sekretessbestämmelser
för statistikfrågor tillstyrks i sin helhet av JK, statistiska centralbyrån,
kommerskollegium, handelskamrarna i Göteborg, Örebro, Gävle och Luleå,
överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen,
länsstyrelserna i Jönköpings och Kopparbergs län, Kopparbergs läns företagareförening
ek. för., Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantbruksförbund,
Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges redareförening, TCO, SACO, KO, Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, SAF,
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och KF.

Statistiska centralbyrån understryker i sitt remissyttrande vikten av att
den som lämnar uppgifter till statistikproduktionen kan känna sig övertygad
om att uppgifterna behandlas konfidentiellt. När det gäller den nu
aktuella frågan föreligger emellertid särskilda omständigheter som gör
att centralbyrån likväl vill biträda förslaget. Företagsregistret kommer att
bli ett betydelsefullt instrument för en samordning av den ekonomiska
statistiken. Genom registret kommer man att samtidigt kunna utnyttja
uppgifter som har samlats in för statistiskt ändamål och för andra ändamål.
Uppgifterna i l-egistret måste i största möjliga utsträckning göras tillgängliga
för alla ändamål, om registret skall motsvara de förväntningar
som har ställts på det från statliga och kommunala myndigheter, näringslivets
organisationer och enskilda företag. För många ändamål fordras ett
mått på företagets storlek. Detta bekräftas av de framställningar om
uppgifter ur registret som centralbyrån haft att handlägga. När betydelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968

av sekretessen skall bedömas måste man fästa avgörande vikt vid arten av
de uppgifter som det är fråga om. Uppgift om antal arbetstimmar per år
erhålls från riksförsäkringsverket. Med ledning av denna uppgift räknar
man ut antalet årsanställda. Uppgift om antalet årsanställda insamlas även
från företagen. Dessa uppgifter innehåller i regel besked om hur antalet
årsanställda fördelas på olika verksamhetsställen och olika näringsgrenar.
Hos patent- och registreringsverket kan var och en få upplysning om totala
antalet årsanställda hos ett aktiebolag. Om medelantalet anställda hos en
ekonomisk iförening överstiger tio, skall förvaltningsberättelsen innehålla
uppgift om antalet anställda. Förvaltningsberättelsen skall hållas tillgänglig
för var och en som vill ta del av den. Uppgifter om antalet anställda
hos aktiebolag och större ekonomiska föreningar är alltså i princip offentliga.
Vad beträffar övriga företagsformer samt verksamhetsställen och
verksamhetsarter kan uppgifterna i inte oväsentlig utsträckning hämtas ur
handels- och industrikalendrar och från kreditupplysningsiföretag och banker.
Det förefaller därför orimligt, om uppgifterna skulle vara sekretessbelagda
i företagsregistret där de är tillgängliga lättast.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller det angelägna i att informationer
som inhämtas för produktion av arbetsmarknadsstatistik i största möjliga
utsträckning kan utnyttjas också för administrativa ändamål. För planeringsändamål
har styrelsen och länsarbetsnämnderna fört register som
innehåller sådana uppgifter som ingår i det centrala företagsregistret. Denna
verksamhet måste fortsätta. Det skulle emellertid vara av stort värde om
styrelsens och länsarbetsnämndernas register kunde framställas automatiskt
med hjälp av det centrala företagsregistret. Länsstyrelsen i Jönköpings
lön utvecklar liknande synpunkter och understryker att registret kan komka
att bli av stort värde som statistisk källa för regionala utredningar på
näringslivets område. Det är av stort intresse för den regionala och lokala
utrednings- eller planeringsverksamheten att uppgifter om branschtillhörighet
samt antal årsarbetare och summa arbetstimmar blir mera allmänt
tillgängliga. Sådana uppgifter om enskilda företag är redan nu publicerade
i olika sammanhang. Företagen torde enligt länsstyrelsens uppfattning i
allmänhet inte vara obenägna att lämna uppgifterna. Detta sker ofta i samband
med t. ex. lokala utredningar. Uppgifterna synes inte vara av den
arten att det skulle vara till mera betydande men för företagarna att slopa
sekretesskyddet i enlighet med vad som föreslagits, överstyrelsen för
ekonomisk försvarsberedskap anser också att de olägenheter som skulle
kunna uppkomma för uppgiftslämnare genom en ökad spridning av uppgifter
om företagets eller verksamhetens storlek är av mindre betydelse.
Med undantag för de företag och verksamhetsställen för vilka sekretess behövs
från försvarssynpunkt bör därför uppgifter om antalet årsarbetare och
antalet arbetstimmar kunna fritt utlämnas, överstyrelsen avser att i samverkan
med statistiska centralbyrån och övriga berörda myndigheter till

Knngl. Maj:ts proposition nr 126 är 1968

närmare prövning ta upp trågan vilka företag och verksamhetsställen som
med hänsyn till totalförsvaret måste skyddas genom sekretess.

Några remissinstanser vill inte gå så långt i fråga om uppmjukning av
sekretessen som töreslagtils i delegationens skrivelse. Invändningar med
denna innebörd har framställts av handelskamrarna i Stockholm, Norrköping,
Malmö, Borås, Karlstad, Sundsvall och Visby, statens pris- och kartellnämnd,
offentlighetskommittén, Sveriges hantverks- och industriorganisation
och Svensk industriförening.

Offentlighetskommittén anför.

De sekretessfrågor som delegationen har väckt är svåra att la ställning
till. Å ena sidan är det ett intresse inte bara för staten och kommunerna
utan även för företagen och deras organisationer att ha tillgång till ett
korrekt och fullständigt register över företagen i riket. Ä andra sidan
kan man väl tänka sig fall i vilka det skulle vara olägligt för ett enskilt
företag, om uppgifter exempelvis angående dess omsättning kom till konkurrentens
kännedom. Det är en given utgångspunkt vid planläggningen av
företagsregistret att sekretessen kring primärmaterialet inte begränsas så
starkt, att uppgiftslämnarna av rädsla för insyn avhåller sig från att lämna
korrekta uppgifter. När det gäller sådana data som ej inhämtas särskilt
från företagen utan tas från deklarations- eller socialförsäkringshandlingar
måste man emellertid ta hänsyn till övriga författningsbestämmelser om
insyn och sekretess. Det är exempelvis enligt kommitténs mening tveksamt,
om man i detta sammanhang bör införa bestämmelser som blottlägger sådana
förhållanden för insyn som företagen inte enligt lagstiftningen om bolag,
föreningar o. s. v. är skyldiga att offentliggöra. Åtskilliga av de uppgifter
som skall ingå i företagsregistret är sådana, att något sekretessintresse
knappast gör sig gällande. Så är fallet med uppgifter om företagsform, namn,
adress m. m. och näringsgren. Sådana uppgifter torde redan nu betraktas
som offentliga bortsett från de fall då sekretess gäller på grund av 4 §
sekretesslagen och de med stöd därav utfärdade föreskrifterna. Annorlunda
kan det ligga till med uppgifter om företagens storlek. Det framgår av
delegationens framställning, att vissa av näringslivets organisationer har
rått till försiktighet härvidlag. Enligt den remitterade framställningen skulle
uppgifter om företags omsättning, i den mån de skulle tillföras registret,
alltfort vara sekretessbelagda. Övriga i registret ingående uppgifter skulle
däremot vara offentliga, däribland uppgifterna om »årsarbetare» och arbetstimmar.
Det i framställningen redovisade materialet medger enligt
kommitténs mening knappast någon bedömning av de risker för registeruppgifternas
tillförlitlighet som detta kan innebära. Under alla förhållanden
ter det sig olägligt att på en speciell punkt göra avsteg från den
princip som 16 § sekretesslagen uttrycker. Särskilt diskutabelt är det alt
göra ett sådant undantag i fråga om det centrala företagsregistret, så länge
det inte finns lagregler om vad som skall ingå i detta register.

Svensk industriförening anser att den föreslagna uppmjukningen av
sekretesslagens bestämmelser inte får göras så omfattande att de strider
mot de enskilda företagens berättigade krav på integritet i fråga om ekonomi,
struktur in. in. Uppgifter om företagens sysselsättning bör från
denna synpunkt inte kunna offentliggöras i föreslagen omfattning. Om

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968

uppgifter lämnas ut kommer utomstående att få kännedom om den grad
i vilken arbetskraften utnyttjas. Detta kan skada det enskilda företaget,
bl. a. från konkurrenssynpunkt. Av registrets uppgifter om sysselsättningen
bör därför bara uppgifterna om antalet anställda få offentliggöras. Handelskamrarna
i Stockholm och Visby ifrågasätter om offentligheten bör
omfatta antalet anställda inom varje verksamhetsart. Blir dessa uppgifter
allmänt tillgängliga synes vissa förhållanden inom företaget komina att
röjas i en utsträckning som kan medföra skada för företaget. Handelskammaren
i Malmö uttalar liknande betänkligheter och anför som exempel
att ett företag engagerar sig i en ny verksamhetsgren och anställer personal
för att utveckla nya produkter inom detta område. Handelskammaren
ifrågasätter om man inte bör begränsa offentligheten beträffande uppgifter
om antalet anställda för varje verksamhetsgren till att avse endast summariska
siffersammanställningar för viss region. Handelskamrarna i Norrköping,
Karlstad och Sundsvall samt Sveriges hantverks- och industriorganisation
anser att uppgifterna i registret över huvud taget inte bör
få lämnas ut för annat ändamål än statistisk bearbetning. Frågor om
arbetstid har så nära samband med avlöningsförhållanden, anser handelskammaren
i Borås, afl uppgifter om arbetstid inte bör vara offentliga.

Departementschefen

Det hos statistiska centralbyrån upprättade centrala företagsregistret är
enligt utslag av regeringsrätten att anse som allmän handling i tryckfrihetsförordningens
mening. Bestämmelserna i sekretesslagen skall därför
tillämpas på registret.

De fakta om företagen som las in i registret från infordrade statistiska
uppgifter, självdeklarationer eller arbetsgivaruppgifter är f. n. sekretessbelagda
enligt bestämmelserna i 4, 16, 17 och 19 §§ sekretesslagen. Innehållet
i registret kan alltså inte lämnas ut, om man därigenom skulle
kränka ett intresse som har skyddats genom någon av dessa bestämmelser.
Avsikten med centrala företagsregistret är bl. a. att i största möjliga utsträckning
ersätta de separata register som bär förts för olika statistikgrenar.
Registret skall även möjliggöra en rationalisering av den registrering
av företag som förekommer utanför statistikproduktionen. Registret
skall kunna användas även för annan statistikproduktion än statlig sådan.
För samhällsforskning, samhällsplanering, administration och näringslivet
är uppgifterna i registret av värde.

Bestämmelserna i sekretesslagen reglerar inte i vilka fall hemlig handling
får- lämnas ut till annan myndighet. Bestämmelserna utgör inte generellt
något hinder att en sekretessbelagd handling delges annan myndighet.
Det har emellertid förutsatts att även enskilda personer och företag skall
kunna utnyttja primärmaterialet i företagsregistret för olika ändamål, t. ex.
för marknadsundersökningar. Detta torde också vara nödvändigt för att

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968

kostnaderna för registret skall kunna finansieras genom avgifter. För att
göra det möjligt att effektivt använda registret för olika ändamål måste man
därför överväga, om det nuvarande sekretesskyddet för uppgifterna i registret
är nödvändigt.

Det kan uppenbarligen inte komma i fråga att göra någon ändring i
de bestämmelser som gäller till skydd för totalförsvaret. Uppgift som är
hemlig enligt någon författning som Kungl. Maj :t har utfärdat med stöd
av 4 § sekretesslagen kan alltså inte få lämnas ut, även om den skulle behövas
för statistikproduktion eller planering, överstyrelsen för ekonomisk
försvarsberedskap har i sitt remissyttrande förklarat, att överstyrelsen
avser att i samverkan med statistiska centralbyrån och övriga berörda
myndigheter ta upp frågan vilka företag och verksamhetsställen som med
hänsyn till totalförsvaret måste skyddas genom sekretess.

Något sekretessskydd torde inte behövas för anteckningar om företags
eller verksamhetsställes namn, adress eller annan identitetsbeteckning, om
företagsform eller verksamhetsart som har hämtats från en för statistik
lämnad uppgift eller från självdeklaration eller arbetsgivaruppgift och
därefter förts in i företagsregistret, dvs. informationerna (1) —- (11),
(15) ;— (20) och (23). Förslaget att dessa uppgifter i företagsregistret inte
vidare skall vara sekretessbelagda har inte mött någon gensaga under
remissbehandlingen. Jag ansluter mig till förslaget i denna del.

Delegationen för statistikfrågor har föreslagit att också registrets uppgifter
om antal anställda och arbetstimmar för dessa, informationerna (12),
(13). (21) och (24), skall få lämnas ut till allmänheten. I denna del har
vissa remissinstanser framfört betänkligheter mot att ge upp den nuvarande
sekretessen.

Erfarenheten torde visa att sekretessen är en nödvändig förutsättning
för att man skall kunna ålägga enskilda en mera omfattande uppgiftsplikt
och få in tillförlitliga uppgifter. Om sekretesskyddet upphävs, kan man inte
helt undgå de olägenheter som följer av alt enskilda vägrar lämna uppgifter
för statistiskt ändamål eller lämnar felaktiga uppgifter. Å andra
sidan framgår det av delegationens framställning och av remissyttrandena
alt det ofta är angeläget att uppgifter om antalet anställda och arbetstimmar
hos registerade företag kan lämnas ut till centrala företagsregistrets
kunder för en bedömning av vederbörande företags storlek. Ifrågavarande
uppgifter finns ofta redan nu i offentliga handlingar hos patent- och
registreringsverket och i olika kalendrar. Om så är fallet, bör uppgifterna
kunna lämnas även ur företagsregistret. Också i många andra fall är det
uppenbart att det inte kan medföra någon skada för företaget, om uppgifter
om antalet anställda och arbetstimmar lämnas ut till enskild person
eller förelag som behöver uppgifterna för en statistisk undersökning.

Mot bakgrunden av de synpunkter som här utvecklats föreslår jag att
i sekretesslagen införs en ny paragraf, 19 a §, om sekretess beträffande

Kungl. Ma j:ts proposition nr 126 år 1968

uppgifter ur centrala företagsregistret. I denna paragraf bör föreskrivas
att 16, 17 och 19 §§ sekretesslagen inte skall utgöra hinder mot att lämna
ut uppgifter ur centrala företagsregistret om företags eller verksamhetsställes
namn, adress eller annan identitet sbeteckning eller om företagsform
eller verksamlietsart. Beträffande uppgifter ur registret om antal anställda
eller arbetstimmar för visst företag och år bör föreskrivas att utlämnande
får ske, om det med hänsyn till uppgiftens natur och det ändamål för
vilket den begärs och omständigheterna i övrigt kan anses säkert att uppgiften
inte kommer att missbrukas till skada för företaget i fråga.

Förutom det centrala företagsregistret kommer under innevarande är att
hos statistiska centralbyrån upprättas ett lantbrukets företagsregister, innehållande
uppgifter om verksamhet beträffande jordbruk, skogsbruk, husdjursskötsel,
fruktodling och trädgårdsodling. Detta register byggs på uppgifter
som lämnas för lantbruksstatistiken av lantbrukets företagare i fråga
om fastigheter, byggnader, maskiner, anställda etc. Sekretessproblemen
blir avsevärt enklare att hantera beträffande detta register än vad fallet
f. n. är beträffande det centrala företagsregistret. Med stöd av 16 § sekretesslagen
torde uppgifter kunna utlämnas ur lantbrukets företagsregister
under i huvudsak samma förutsättningar som enligt den här föreslagna nya
paragrafen i sekretesslagen kommer att gälla i fråga om utlämnande av uppgifter
från centrala företagsregistret. Några särskilda bestämmelser so in
tar sikte på lantbrukets företagsregister torde därför inte behövas.

HL Utvidgning av sekretesskyddet för uppfinningar och forskningsresultat

I ansökan om bidrag till forskningsverksamhet som ges in till statligt
forskningsråd eller motsvarande organ (jfr prop. 1968: 68 om inrättande
av en styrelse för teknisk utveckling i vilken bl. a. statens tekniska forskningsråd
skall uppgå) brukar redogörelse lämnas för projekt till vilket
bidrag söks. Det kan härvid bli fråga om att redovisa uppfinning eller
forskningsresultat som inte tidigare har publicerats. Både ansökan och
handlingar som fogas vid ansökningen blir allmänna handlingar i och
med att de kommer in till ifrågavarande organ (se 2 kap. 2 och 3 §§ tryckfrihetsförordningen).
I den mån handlingarna inte kan hänföras under
någon av bestämmelserna i sekretesslagen utgör de offentliga handlingar
som skall hållas tillgängliga för var och eu.

Enligt 2 § patentlagen den 1 december 1967 (nr 837), som har trätt i
kraft den 1 januari 1968, meddelas patent endast på uppfinning som väsentligen
skiljer sig från vad som har blivit känt före dagen för patentansökningen.
Enligt andra stycket samma paragraf anses som känt allt som
blivit allmänt tillgängligt, vare sig det skett genom skrift, föredrag, utnyttjande
eller på annat sätt. Bestämmelsen i andra stycket innebär en skärpning
i förhållande till vad som tidigare har gällt i fråga om s. k. nyhets -

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1968

hinder för patent. Till utgången av år 1967 gällde att uppfinning för att
kunna patenteras inte fick vara beskriven i allmänt tillgänglig tryck skrift
eller föremål för öppen utövning. I den nya lagen har nyhetskravet gjorts
generellt, vilket bl. a. innebär att eu uppfinning inte får patenteras om den
har beskrivits i en handling som lämnats till myndighet hos vilken den
skall vara tillgänglig för allmänheten enligt bestämmelserna om allmänna
handlingars offentlighet.

Vid remissbehandlingen av det kommittéförslag som har legat till grund
lör gällande patentlag avstyrkte statens tekniska forskningsråd att redovisning
i offentlig handling skulle kunna utgöra nyhetshinder för patent
(se prop. 1966:40 s. 77). Handling som forskare ger in till statligt forskningsråd
skulle då, anförde rådet, bli nyhetshinder för forskaren själv, om
denne senare ville söka patent på i handlingen beskrivna projekt. En
sådan bestämmelse skulle få allvarliga konsekvenser för forskningens
nyftiggörande. Om förslaget likväl skulle genomföras måste möjligheter
skapas att sekretessbclägga handlingar som kommer in till forskningsråd.
Liknande synpunkter framfördes också av /ngeniörsvetenskapsakademien.
1 prop. 1966: 40 med förslag till patentlag anförde jag (s. 83) med anledning
av denna remisskritik att vad som anmärkts i fråga om offentlig handling
som nyhetshinder för patent inte kunde föranleda att man skulle göra
avsteg från principen att allt som har blivit känt skall utgöra nyhetshinder.
Spörsmålet syntes dock böra beaktas vid utformningen av sekretesskyddet
för ifrågavarande handlingar.

Sekretesslagen ger f. n. endast begränsade möjligheter att sekretessbelägga
uppfinningar och forskningsresultat som redovisas i ansökningshandlingar
till statligt forskningsråd eller motsvarande organ. Den enda
bestämmelse som kan tillämpas i sammanhanget är 21 § sekretesslagen.
Enligt detta lagrum äger Kungl. Maj :t beträffande handling som angår
statlig »utredning, kontroll eller stödverksamhet» med avseende på produktion,
handel, bankrörelse, försäkringsrörelse eller transportverksamhet eller
eljest med avseende på näringslivet förordna att handlingen inte får lämnas
ut förrän viss tid, högst 20 år, förflutit från handlingens datum. Sådant
förordnande lår dock meddelas endast i den mån handlingen innefattar
upplysningar om »enskilda företags eller sammanslutningars affärs- eller
driftförhållanden» och upplysningarnas offentliggörande kan lända företaget
eller sammanslutningen till men. I 2 § kungörelsen den 4 januari 1939
(nr 7) med förordnanden på civilförvaltningens område jämlikt sekretesslagen
(ändrad senast 1967: 740) har med stöd av 21 § sekretesslagen närmare
angetts vilka handlingar som får sekretessbeläggas enligt 21 §. Bland
dessa handlingar ingår enligt 2 § punkt 32 handlingar hos statens tekniska
forskningsråd och hos institutet för nyttiggörande av forskningsresultat
(INFOR).

Som framgår av det anförda innehåller 21 § sekretesslagen inga uttryck -

Kungi. Maj.ts proposition nr 126 år 1968

liga bestämmelser om sekretessbeläggning av uppfinningar eller forskningsresultat.
Paragrafen ger trots det viss möjlighet att förordna om
sekretess i fråga om uppfinningar och forskningsresultat, nämligen här
dessa kan hänföras till »enskilda företags eller sammanslutningars affärseller
driftförhållanden». I övrigt torde paragrafen inte medge sekretesskydd
på förevarande område. Sålunda torde enskild person som inte driver någon
form av företag stå utanför paragrafens sekretesskydd. Detsamma gäller
företag eller sammanslutning när uppfinning eller forskningsresultat inte
kan hänföras till företagets eller sammanslutningens »affärs- eller driftsförhållanden».
Mot bakgrund inte minst av de nya bestämmelserna i patentlagen
om offentlig handling som nyhetshinder mot patent bör den brist i
sekretesskyddet som sålunda föreligger nu avhjälpas. Det synes lämpligen
kunna ske genom att man i ett tillägg till 21 § sekretesslagen särskilt anger
att sekretesskydd — på samma villkor som nu finns upptagna i paragrafen
— kan meddelas för enskilda personers, företags eller sammanslutningars
uppfinningar eller forskningsresultat.

Även om jag föreslagit tilläggsbestämmelsen främst med tanke på sekretessbehov
som kan uppkomma i samband med statlig stödverksamhet av
det slag som nu bedrivs av forskningsråden och i framtiden avses komma
att bedrivas av styrelsen för teknisk utveckling kommer den med den här
föreslagna lydelsen att täcka också handlingar innehållande uppgifter om
uppfinningar och forskningsresultat som ges in till annat statligt organ.
Någon befogad invändning synes inte kunna riktas häremot.

Liksom hittills bör Kungl. Maj :t närmare bestämma för vilka handlingar
sekretesskydd skall gälla enligt den nya bestämmelsen i 21 § sekretesslagen.

IV. Upphävande av 22 § sekretesslagen

I 22 § sekretesslagen föreskrivs, att handlingar i ärenden rörande mätningsförrättning
eller mätningsutgifter enligt lagen om virkesmätning inte
får lämnas ut i vidare mån än som följer av nämnda lag. Bestämmelsen
föranleddes av lagen den 20 juni 1935 (nr 369) om virkesmätning. Enligt
denna lag fick Kungl. Maj :t för vissa fall föreskriva, att virkesmätning
med anledning av virkesköp skulle ombesörjas av virkesmätningsnämnd,
vars ledamöter förordnades av Kungl. Maj :t. Över allt som förekom vid
mätningsförrättning skulle upprättas skriftlig handling. I lagen upptogs
en särskild föreskrift, att enskilds förhållande till virkesmätningsnämnd
inte fick i oträngt mål yppas. I motiven till 22 § sekretesslagen (prop.
1937: 107 s. 74) anförde föredragande departementschefen, att sistnämnda
föreskrift i virkesmätningslagen borde kompletteras med en föreskrift i
sekretesslagen om sekretess beträffande handlingar i ärenden rörande mätningsförrättning
eller mätningsutgifter. De upplysningar om virkesaffärer
som kunde erhållas ur handlingar hos virkesnämnd skulle enligt departe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1968 33

mentschefen annars kunna utnyttjas till skada för köpare eller säljare av
virke.

Enligt den nu gällande virkesmätningslagen den 27 maj 1966 (nr 209)
handhas virkesmätningsverksamheten uteslutande av enskilda organ. Bestämmelserna
i 22 § sekretesslagen är därför numera obehövliga. Jag föreslår
att paragrafen upphävs.

De under I—IV föreslagna ändringarna i sekretesslagen bör träda i kraft
den 1 juli 1968. Skulle riksdagen besluta att uppskjuta behandlingen av
detta ärende till höstriksdagen torde de nya bestämmelserna böra träda i
kraft den 1 januari 1969.

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen
att antaga lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet :

Gunnel Anderson