Kiingl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968 (Proposition 1968:125)

Kiingl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Nr 125

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret 1968/69, m. m
given Stockholms slott den 19 april 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas den ekonomiska politiken mot bakgrund av
den samhällsekonomiska utvecklingen.

Det förslag till riksstat för budgetåret 1968/69 som lades fram i årets
statsverksproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar
på såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed
redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår.
Denna ger vid handen att totalbudgetunderskottet främst till följd av
ökade statsutgifter beräknas stiga med ca 500 milj. kr. i förhållande till beräkningarna
i statsverkspropositionen. Sålunda förutses nu ett underskott
med ca 3 300 milj. kr.

För nästa budgetår beräknas ett underskott i totalbudgeten på ca 2 700
milj. kr. Detta innebär en försämring av totalbudgetsaldot med ca 550 milj.
kr. i jämförelse med riksstatsförslaget för budgetåret 1968/69. Orsaken
härtill är främst att statsinkomsternas ökning nu beräknas bli mindre än
vad som antogs i statsverkspropositionen. Förstärkningen av budgeten i
jämförelse med det beräknade utfallet för innevarande budgetår förutses
dock bli i stort sett densamma som antogs i statsverkspropositionen, nämligen
ca 600 milj. kr.

I särskilda bilagor redovisas bl. a. en reviderad nationalbudget för år 1968
och en långtidsbudget för budgetåren 1968/69—1972/73 samt en uppföljning
av 1965 års långtidsutredning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
19 april 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman,
Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Jag anhåller nu att få anmäla en reviderad finansplan och till komplettering
av riksstatsförslaget för nästa budgetår underställa Kungl. Maj :ts prövning
en förnyad beräkning av statsinkomsterna in. m. samt ett slutligt förslag
till investeringsplan för budgetåret 1968/69 och vissa andra frågor som
sammanhänger därmed.

REVIDERAD FINANSPLAN 1968

Den internationella utvecklingen

Bedömningen i finansplanen att den västeuropeiska konjunkturen förbättrats
sedan mitten av 1967 har bekräftats. Ökningen i produktionen under
fjärde kvartalet i fjol blev större än man tidigare räknade med. Det ekonomiska
uppsvinget är ännu väsentligen koncentrerat till de större EECländerna.
En tilltagande expansionstakt i dessa länder och en hög ekonomisk
tillväxt i Förenta staterna och Japan bör dock leda till att även andra
länder dras in i konjunkturuppgången.

I nuvarande internationella konjunkturläge bestäms den ekonomiska tillväxten
mera av den politik som förs än av tillgången på reala resurser. En
försiktig inriktning på stimulans kan observeras i länder där man inte har
problem med betalningsbalansen. Inom EEC-länderna gäller detta i fråga om
såväl finans- som kreditpolitiken i enlighet med de riktlinjer som EEC:s
ministerråd utfärdat, senast i mars 1968. I dessa förordas selektiva och

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

tidsbegränsade åtgärder för att säkra ett högt resursutnyttjande. Räntestegringar
skall undvikas och moderata betalningsunderskott bör tolereras. Särskilt
anges att en samordnad aktion för att stimulera den totala efterfrågan
bör företas om USA:s betalningsbalansprogram och andra länders devalveringar
med åtföljande åtstramande åtgärder skulle dämpa aktiviteten i EECländerna
under andra halvåret 1968.

Hittills i år har expansiva åtgärder genomförts i hl. a. Frankrike och
Belgien. I Frankrike motsvarar dessa ca 0,5 % av bruttonationalprodukten.
Ytterligare åtgärder har förutskickats om så erfordras för att föra upp tillväxten
i den takt som förutses i den femte ekonomiska långtidsplanen, dvs.
5/o-I Västtyskland förestår begränsade skattehöjningar inom ramen för
ett långsiktigt statsfinansiellt program, varför någon betydande nettostimulans
knappast kommer från den offentliga sektorn i år. Från västtysk
sida har emellertid försäkrats att det för 1968 angivna målet för produktionsökningen,
4 %, representerar ett minimum och att åtgärder skall sättas
in om det hotar underskridas.

Föreliggande prognoser och aktuella utvecklingstendenser gör det rimligt
emotse att tillväxten i OECD-ländernas totala produktion går upp från ca
3,4 % 1967 till ca 4,5 % i år. Expansionen i Förenta staterna förutses hålla
sig nära detta genomsnitt. Försiktigtvis bör man emellertid på detta stadium
ställa in sig på att stegringen i Västeuropas produktion blir något mindre än
så. Tillväxten i den japanska ekonomin beräknas, trots avsaktning i jämförelse
med fjolåret, komma att bli inemot dubbelt så stor som genomsnittet
för OECD-länderna.

Flertalet efterfrågeområden kan väntas medverka till denna expansion.
Framför allt väntas en gynnsam inverkan av lageruppbyggnad. En allmän
uppgång i de privata investeringarna främst för rationaliseringsändamål
bedöms också sannolik. I flera länder är också finansieringsförhållandena
gynnsamma för en investeringskonjunktur. Den privata konsumtionen väntas
i allmänhet fortsätta att stiga i en tämligen dämpad takt. I EEC-länderna
emotses stimulansen komma i första hand från den inhemska efterfrågan
och handeln mellan medlemsländerna, i synnerhet exporten till Västtyskland.
För särskilt Storbritannien beräknas exporten bli en ledande faktor. I
allmänhet torde den offentliga efterfrågan på varor och tjänster spela en
mera undanskymd roll som stimulansfaktor än under fjolåret.

Den redovisade konjunkturbedömningen bygger på den viktiga förutsättningen
att effekterna av den återhållsamma politik som vissa länder tvingas
föra av hänsyn till balansen i sina utrikes betalningar kommer att uppvägas
av en expansiv politik i de kontinentaleuropeiska länderna. Förenta staterna
syftar till att främst genom begränsning av kapitalutflödet förbättra betalningsbalansen
med ca 3 miljarder dollar, medan Storbritannien och Japan
söker uppnå en gynnsammare bytesbalans. För att dessa strävanden skall
bli framgångsrika inom ramen för en expanderande världsekonomi fordras

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

att de västeuropeiska länder som har en gynnsam valutaställning accepterar
en försämring i sin betalningsbalans med i runt tal 3,5 miljarder dollar.

Den angivna utvecklingen borde kunna realiseras utan alltför påtagliga
ekonomiska påfrestningar för de berörda länderna. De åtstramande verkningar
som de brittiska och amerikanska åtgärderna medför på andra länders
likviditet bör kunna motvägas genom en aktiv kreditpolitik. De förstnämnda
ländernas ambition att stärka bytesbalansen skulle inte behöva
medföra någon mera kännbar krympning i övriga länders exporlutrymme
om den fullföljs inom ramen för en expanderande världshandel. En brittisk
exportvolymökning med 15—20 % skulle t. ex. inte absorbera mer än ca 2
procentenheter av utrymmet för ökad världsexport av industrivaror. De uttalanden
som gjorts och de åtgärder som vidtagits kan läggas till grund för
en viss optimism rörande utsikterna till att de i sammanhanget strategiska
EEC-länderna kommer att föra en tillräckligt kompenserande expansiv politik.

En produktionsstegring i OECD-länderna i förutsedd omfattning kan väntas
leda till en ökning i världshandeln av omkring 8 %. Den exportökning
som det är realistiskt att räkna med för Sveriges del ligger, som närmare
utvecklas i det följande, under denna siffra. Anledningen är bl. a. att fördelningen
mellan relativt snabbt och relativt långsamt tillväxande ekonomier
är mindre gynnsam sett ur den svenska exportens synvinkel. Sålunda
tillhör EFTA-området de länder där en förhållandevis moderat importutveckling
är trolig. Vidare torde det dröja en tid innan den västtyska återhämtningen
helt slår igenom i importutvecklingen.

Den produktionsstegring som bedömts sannolik i Västeuropa synes innebära
att ett normalt resursutnyttjande knappast nås förrän tidigast ett gott
stycke in på 1969. Övergången till en mer expansiv konjunkturfas torde därför
knappast komma att medföra en tilltagande takt i pris- och kostnadsstegringen.
I den expansiva ekonomiska politiken har man som regel främst
litat till selektiva och tidsmässigt avgränsade stimulansåtgärder. Detta är
ett uttryck för forlsalt beslutsamhet att motverka alla tendenser till försämrad
prisstabilitet. En sådan nyansering av insatserna är ägnade att göra
det lättare att på sikt upprätthålla en balanserad ekonomisk tillväxt. Samtidigt
innebär emellertid beslutsamheten att värna om prisstabiliteten att en
reservation måste knytas till konjunkturbedömningen. Tendenser till snabbare
prisstegring skulle troligen leda till att politiken stramas åt med risk
för uppbromsning av den ekonomiska utvecklingen.

Sedan finansplanen lades fram har de internationella valutafrågorna åter
stått i förgrunden. Den kris som betalningssystemet drabbades av i fjol
tillspetsades ytterligare under första hälften av mars 1968. Efterfrågan på
guld steg rekordartat under inflytande av ett flertal faktorer. Trots att USA:s
regering i början av 1968 offentliggjorde en rad åtgärder för att förbättra
betalningsbalansen kvarstod sålunda en viss misstro till USA:s förmåga att

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

nå detta syfte. Vidare rådde osäkerhet om Storbritanniens budget skulle
bli tillräckligt restriktiv för att trygga syftet med den brittiska devalveringen.

En vändpunkt synes nu ha inträtt. Sedan mitten av mars har förutsättningarna
väsentligt ökat för att förtroendet för det internationella valutasystemet
skall återvända. Det internationella samarbetet på det monetära
området har i hög grad medverkat till detta. Vid möte i Washington mellan
de centralbanker, som aktivt deltagit i guld-poolen, fattades beslut bl. a. med
innebörden att dessa inte skall sälja guld till de privata marknaderna. Tills
vidare kommer de dessutom att köpa guld endast från andra centralbanker
och liknande institutioner. Prisbildningen på privata guldmarknader är nu
fri. Vidare kom man överens om att höja den kreditram som står till Storbritanniens
förfogande. Till andra länder riktades en framställning om samverkan
kring denna politik. Denna framställning har besvarats positivt från
svensk sida. Storbritanniens mycket strama budget stärkte förtroendet för
den brittiska regeringens beslutsamhet att vända underskottet i betalningsbalansen
till ett betydande överskott.

Till lugnare förhållanden på valutamarknaderna har också bidragit uppgörelsen
i Stockholm om utformningen av de speciella dragningsrätter (SDR)
varom principöverenskommelse tidigare träffats inom valutafonden. Uppgörelsen
har dock, såsom utvecklades i finansplanen, framför allt långsiktig
betydelse för att tillgodose världsekonomins behov av likviditet. Jag avser
att i höst föreslå Kungl. Maj :t att avge proposition rörande godkännande
av ändringar i valutafondens stadga till följd av SDR-systemet och andra
överenskomna modifikationer i fondens nuvarande regler och praxis.

En bättre jämvikt i de internationella betalningarna utgör en förutsättning
för att SDR-systemet skall kunna tas i anspråk för att tillgodose regeringars
och centralbankers allmänna behov av ökande externa likvida tillgångar.
Därför är det av stor vikt att reservvalutaländernas aktuella ansträngningar
att stärka sin valutaposition lyckas.

Den bestående marknadssplittringen i Västeuropa och svårigheterna att
eliminera den är bekymmersamma. Sveriges ansökan om förhandlingar om
anslutning till EEC i en form som är förenlig med neutraliteten står liksom
Storbritanniens, Irlands, Danmarks och Norges medlemsansökningar kvar
på dagordningen för EEC:s ministerråd. Då några anslutningsförhandlingar
emellertid inte förefaller vara nära förestående knyter sig intresset främst
till de initiativ som diskuteras inom EEC för att minska och på längre sikt
upphäva marknadssplittringen. Sverige har liksom de övriga nordiska länderna
förklarat sig berett att överväga alla förslag och ta de initiativ som
är ägnade att främja en sådan utveckling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1967

De mera fullständiga uppgifter som nu föreligger om den svenska ekonomin
under 1967 förändrar inte den bild som tecknades i statsverkspropositionens
finansplan. Under inverkan av en återhållen efterfrågeutveckling var
tillväxttakten i Sverige dämpad. Nationalproduktens tillväxt beräknas nu till
ca 3 %, vilket är en något lägre uppgång än som tidigare angetts. Enligt
internationell statistik översteg den likväl genomsnittet för Västeuropa med
drygt en halv procent.

I Sverige liksom i flera andra länder spelade lagerinvesteringarna under
fjolåret en stor roll för efterfrågeutvecklingen. Lagerinvesteringarna i
Sverige sjönk sålunda med drygt 1 miljard kr. Framför allt var det industx-ins
lageruppbyggnad som gick ned. Detta bidrog till att den inhemska
efterfrågans tillväxt begränsades till drygt 2 %. Om man bortser från lagerförändringarna
steg den inhemska efterfrågan i form av konsumtion och
investering i normal takt eller med ca 3,5 %.

Den inhemska efterfrågan bars upp framför allt av bostadsbyggandet och
den offentliga sektorns aktivitet. Uppgången av bostadsinvesteringarna
1967 beräknas nu till inte mindre än 14 %. Räknat i färdigstäjlda lägenheter
uppgick fjolårets produktion till drygt 100 000, vilket överstiger 1966 års
med mer än 10 000 lägenheter. Delvis som en följd av det höga bostadsbyggandet
expanderade de kommunala investeringarna snabbt eller med 11 %.
De statliga civila investeringarna steg med 6,5 %, medan en inte oväsentlig
nedgång registreras för de militära investeringarna. Sammantagna skulle
de statliga investeringarna härmed ha sjunkit med ett par procent under
fjolåret. Eftersom beräkningarma av försvarsinvesteringarna inte avser leveranser
utan betalningar är det dock troligt att investeringsaktiviteten på
det statliga området underskattas i kalkylerna.

Den offenliga konsumtionen ökade i fjol med ca 8 % i volym. Uppgången
skedde under inverkan av arbetsmarknadsläget, som underlättade den offentliga
sektorns rekrytering av arbetskraft. Beräkningarna utvisar en
ojämn utveckling för stat och kommun; den statliga konsumtionen sjönk
med 2 % medan den kommunala steg med 15 %. I betydande grad återspeglar
dessa siffror dock effekten av överföringar av vissa verksamhetsgrenar
från staten till kommunerna. Efter korrigeringar härför visar det
sig att den statliga och kommunala konsumtionen utvecklades i ungefär
samma takt eller med inemot 7 % för staten och ca 9 % för kommunerna.

Industrins investeringar sjönk under fjolåret med en halv procent. I
förhållande till uppskattningen i finansplanen innebär beräkningen en
mindre nedjustering, vilket torde sammanhänga med att vissa planerade
investeringar under fjärde kvartalet 1967 uppskjutits till första halvåret
1968. Nedgången i investeringsaktiviteten hänförde sig till byggnadssidan. Ma -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

skininvesteringarna beräknas inklusive underhåll ha stigit med 2 %. Nyinvesteringarna
i maskiner ökade med 5 %, vilket innebär att det trots konjunkturdämpningen
och det låga kapacitctsutnyttjandet skedde en inte obetydlig
ökning av industrins realkapital.

Den svenska utrikeshandeln utvecklades gynnsamt under fjolåret. Nu
gjorda beräkningar innebär dock att exportvolymen räknats ned jämfört
med de preliminära uppskattningarna. Varuexporten beräknas totalt ha
stigit med inemot 5,5 %, vilket innebär att Sveriges andel av världsexporten
vidmakthållits under 1967. Endast för massaexporten noteras en mindre
nedgång, medan exportvolymen för alla andra varugrupper steg. Särskilt
kraftig var uppgången för järn- och stålvaror liksom för trävaror. För fartygsleveranserna
skedde en kraftig ökning efter nedgången under 1966.

Som en följd väsentligen av den interna efterfrågedämpningen, och då
särskilt den kraftiga nedgången av lagerinvesteringarna, stannade importvolymens
tillväxt vid 2,5 %. Då bytesförhållandet dessutom förbättrades något
minskade underskottet i handelsbalansen kraftigt. Man får gå tillbaka
till början av 1950-talet för att finna ett lägre underskott i handelsbalansen
än år 1967. Även bytesbalansen förbättrades kraftigt. Underskottet minskade
sålunda från ca 850 milj. kr. 1966 till knappt 300 milj. kr. 1967.

Efterfrågan på arbetskraft 1967 påverkades i hög grad av den dämpade
aktiviteten i samhällsekonomin. Genom de åtgärder som vidtogs i sysselsättningsstimulerande
syfte begränsades dock uppgången i den registrerade arbetslösheten.
Andelen arbetslösa medlemmar i arbetslöshetskassorna uppgick
i genomsnitt under hela fjolåret till 1,7 % mot 1,4 % under 1966.

Läget på arbetsmarknaden bidrog till att dämpa löneglidningen. För industriarbetarna
uppgick den till ca 4 %, medan den genomsnittliga löneglidningen
för samtliga anställda begränsades till mindre än 2 %. Detta är den
lägsta löneglidning som registrerats under 1960-talet.

Pris- och kostnadsstegringen bromsades upp påtagligt i fjol. Uppgången av
konsumentpriserna stannade vid 3,1 % mot preliminärt beräknat 3,5 %.
Nettoprisindex, som mäter utvecklingen av priser exklusive skatter, steg under
loppet av 1967 endast hälften så mycket som året innan eller med 2,2
%•

Av den sammanfattande redogörelse jag här lämnat över den samhällsekonomiska
utvecklingen i Sverige 1967, framgår att den ekonomiska politiken
kunnat förverkliga flera viktiga mål. Ett av dessa avser utrikeshandeln.
Trots ett betydande efterfrågebortfall på flera av våra viktigaste marknader
hävdade sig den svenska exporten väl. Detta bidrog till att jämvikten i
de utrikes betalningarna i det närmaste kunde återställas. Ett annat mål för
den ekonomiska politiken — en stabilisering av priser och kostnader — realiserades
också i påfallande hög grad. Bostadsbyggandet expanderade kraftigt,
liksom de kommunala följ dinvesteringarna.

Genom en rad sysselsättningsskapande åtgärder kunde uppgången av ar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

betslösheten 1967 begränsas. Ökningen stannade vid i genomsnitt knappt
en halv procent jämfört med 1966. I ansträngningarna härför spelade de
offentliga insatserna en växande roll under loppet av året. Ett uttryck för
dessas betydelse för den ekonomiska utvecklingen 1967 är den effekt de
hade på efterfrågeutvecklingen. Om man bortser från lagerinvesteringarna,
härrörde inte mindre än två tredjedelar av den inhemska efterfrågans tillväxt
från bostadsbyggandet och den offentliga sektorn. Till detta kom effekten
av de åtgärder som vidtogs för att stimulera näringslivets investeringar.

Konjunkturer och ekonomisk politik 1968

Strävandena att upprätthålla hög sysselsättning har under det senaste
året stått i centrum för åtgärderna på den ekonomiska politikens område.
Övergången till en ökad ekonomisk aktivitet i Västeuropa synes ha inträffat.
Konjunkturuppgången har dock ännu inte fått något klart genomslag i vårt
land vars effekt kan avläsas på sysselsättningsläget. Här är efterfrågeutvecklingen
fortfarande förhållandevis dämpad. Strukturomvandlingen i näringslivet
fortsätter i snabb takt. Detta gäller såväl i fråga om nedläggning
och nybildning av företag som beträffande produktionsomställningar.

Det bör å andra sidan observeras att denna bild av den ekonomiska aktiviteten
långtifrån gäller generellt. Inom vissa industribranscher, framför allt
på råvaruområdet, förmärks klara uppgångstendenser. Detta gäller bl. a.
malmgruvor, järn- och stålverk samt byggnadsmaterialindustrin. Byggnadsverksamheten
ligger f. n. på en mycket hög nivå. Anledningen till att
sysselsättningsläget bland byggnadsarbetarna inte förbättrats i motsvarande
mån är i första hand den mycket kraftiga produktivitetsökning, som pågår
inom byggnadsverksamheten.

En av de viktigaste uppgifterna för den ekonomiska politiken i dag är
att bevara vårt näringslivs internationella konkurrenskraft för att trygga
sysselsättning och arbetsinkomster. Näringslivets effektivitet synes genomgående
fortsätta att öka i snabb takt. Den gynnsamma utveckling av kostnaderna
per produktenhet, som tidigare ägt rum, bör ytterligare förstärkas
i år med hänsyn till den förhållandevis moderata uppgång av lönekostnaderna,
som nu kan förutses.

Den snabba produktivitetsutvecklingen i förening med strukturförändringarna
har i vissa fall skapat sysselsättningsproblem och ställt höga krav
på de enskilda människornas beredskap och förmåga till anpassning. Detta
får dock inte undanskymma de positiva effekter som uppstår för sysselsättning
och inkomsttrygghet på längre sikt. Den förbättrade balansen i ekonomin
återspeglas också i en påtaglig uppbromsning av konsumentprisernas
stegringstakt. Detta kan väntas ge ett klart utslag i prisutvecklingen under
1968. Uppgången av konsumentprisindex beräknas sålunda till ca 2,2 %.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968 9

Jäg påpekade i finansplanen, att självfinansieringsgraden i det svenska
näringslivet fortfarande måste betraktas som hög. Såväl bokslutsrapporterna
från fjolåret som den pågående kostnads- och produktivitetsutvecklingen
bekraftar, att lönsamhetsläget i näringslivet genomsnittligt har förbättrats.
Alt enstaka företag kommer i krislägen, torde vara ett resultat av
många samverkande faktorer och kan därför inte ges någon generell förklaring.

Sysselsättningspolitiken. Huvuduppgiften för den ekonomiska politiken
under den närmaste tiden är att i ett läge med oklara konjunktur utsikter,
däi dock tendensen är uppåtriktad, hålla sysselsättningen uppe och fullt
utnyttja kapaciteten i samhällsekonomin utan störningar av den inre och
yttre balansen.

Under inverkan av konjunkturdämpningen har under vinterhalvåret efterfrågan
på arbetskraft inom industrin varit lägre än normalt. Rationaliseringar
och produktionsomställningar har ytterligare begränsat efterfrågan
på arbetskraft. Det gäller inte minst byggnadssektorn. Sysselsättningen har
därför måst stödjas i högre grad än som betingas av den normala säsongmässiga
nedgången.

För första gången har i full skala använts de skilda sysselsättningspolitiska
åtgärder som vi nu förfogar över. Successivt och i växande omfattning
har investeringsstimulerande åtgärder satts in.

Från och med våren 1967 släpptes investeringsfonderna för byggnader
och maskiner fiia i en första omgång. I oktober utnyttjades för första gången
fonderna för lagerinvesteringar och i december släpptes investeringsfonderna
för maskiner på nytt fria fram till utgången av mars. Samtidigt har i
olika omgångar det offentliga byggandet och bostadsbyggandet vidgats. Omskolningsverksamheten
hav snabbt byggts ut och en betydande reserv av
beredskapsarbeten tagits i anspråk.

En relativt betydande efterfrågan på arbetskraft har hela tiden varit rådande
inom vissa regioner och vissa branscher. Under 1967 tillsattes totalt
775 000 platser genom den offentliga arbetsförmedlingen. Flyttningsverlcsamheten
har intensifierats. Antalet personer som beviljats starthjälp har
sedan hösten 1967 kontinuerligt ökat och närmar sig nu samma omfattning
som 1964.

Under första kvartalet i år har ytterligare åtgärder vidtagits i syfte att
stödja sysselsättningen. Sålunda har beställningarna för tillverkning av
förnödenheter som behövs i statlig verksamhet ökats med 150 milj. kr. Vidare
har beredskapsarbetena bedrivits i större omfattning och kommer att
pågå under längre tid än under tidigare år. Detta har föranlett ytterligare
behov av medel till beredskapsarbeten. På tilläggsstat i mars har 100 milj.
kr. begärts för detta ändamål.

Andelen arbetslösa i arbetslöshetskassorna var under januari—april i år

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

i medeltal 1/2 procent högre än under motsvarande tid i fjol. Läget har under
perioden successivt förbättrats och mellan mars och april sjönk antalet
registrerade arbetslösa med nära 9 000 till 43 000. Detta motsvarar 2,2 % av
de arbetslöshetsförsäkrade. Fortfarande är dock arbetslösheten högre än vid
motsvarande tidpunkt i fjol. Arbetslösheten varierar kraftigt mellan kassorna.
Hög arbetslöshet noteras bland skogsarbetarna och bland byggnadsarbetarna.

Vid slutet av mars sysselsattes 27 000 personer i beredskapsarbeten, vilket
är 7 000 fler än vid motsvarande tid i fjol. Nästan hela denna ökning
faller på sådana beredskapsarbeten som sysselsätter i arbetslivet handikappade
personer. Tillsammans med den intensifierade utbyggnaden av den
skyddade och halvskyddade sysselsättningen bör detta ha givit sysselsättningsmöjligheter
även för dem som tidigare varit utestängda från sysselsättningsmöjligheter
och som heller inte varit registrerade som arbetslösa.

Yrkesutbildningen för arbetslösa har byggts ut kraftigt. Den omfattade
i mars ca 35 000 personer, vilket är 8 000 fler än i mars 1967.

Den sysselsättningspolitik som inleddes i fjol har inneburit en större och
kraftfullare satsning än vid något tidigare tillfälle. Även internationellt sett
torde denna konsekventa inriktning på en sysselsättningsfrämjande politik
sakna motstycke. Den är huvudorsak till att vårt lands ekonomiska utveckling
kunnat fortgå någorlunda ostört av den internationella konjunkturdämpningen.
Som ett mått på denna politik kan nämnas att kostnaderna
enbart för de direkta arbetsmarknadspolitiska insatserna under en tolvmånadersperiod
stigit med närmare 50 %. Resultatet av politiken framgår
av att den i nuläget beräknas ge sysselsättning åt ca 100 000 personer.

Jag har tidigare redogjort för de faktorer som bör ha medverkat till att
dämpa efterfrågan på arbetskraft: den snabba produktivitetstillväxten och
avsaknaden av en mera påtaglig efterfrågestimulans från utlandet med dess
sekundära effekter på industrins investeringsaktivitet.

Sysselsättningssituationen visar att det f. n. finns en viss outnyttjad kapacitet
i den svenska ekonomin. Förutsättningar kan sägas vara goda för en
fortsatt gynnsam produktivitetsutveckling. Utrymme för en något snabbare
efterfrågetillväxt än vad som förutsågs i finansplanen bör därför finnas.
Räknat på 12-månadersbasis från nuläget skulle denna kunna motsvara 4
å 4,5 % av bruttonationalprodukten.

Den uppgång av totalefterfrågan under 1968 som nu förutses är å andra
sidan även den större än vad jag räknade med i finansplanen. Den beräknas
till 4 % och skulle således i stort sett sammanfalla med resursernas tillväxt.
Mot bakgrunden av sysselsättningsläget och de bedömningar som arbetsmarlcnadsorganen
gjort av sysselsättningens utveckling under nästa vinter
har det dock ansetts nödvändigt att vidta ytterligare stimulansåtgärder för
att nå en tillfredsställande efterfrågeutveckling, anpassad till det väntade

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968 11

konjunkturförloppet. Det är framför allt två omständigheter som därvid har
beaktats.

I finansplanen förutsågs en uppgång av exporten med ca 6,5 % mot bakgrund
av den förväntade internationella konjunkturutvecklingen. Någon anledning
att revidera denna prognos finns ej. Jag vill dock framhålla, liksom
JaS gjorde i finansplanen, att en ännu snabbare exportökning kan komma
att realiseras om bedömningen av takten i konjunkturuppgången visar sig
vara alltför försiktig.

Vidare framgår det av länsarbetsnämndernas rapporter vid månadsskiftet
mars april, att både det existerande och det förväntade kapacitetsutrymmet
är ojämnt fördelat, såväl branschvis som geografiskt. Rapporterna tyder sålunda
på att något överskott på arbetskraft knappast finns eller kan förväntas
i storstadslänen — här kan snarare vissa överhettningssymtom uppstå.
Det ar i de nordligaste länen, där situationen också påverkas av en nedgång
i skogsavverkningarna, och i vissa andra områden som sysselsättningssvårigheter
väntas. Inom industrin är, som jag tidigare utvecklat, utvecklingstendenserna
i hög grad olikartade. För vissa delar av verkstadsindustrin ter
sig dock utsikterna till en snabb återhämtning mindre gynnsamma. Textiloch
beklädnadsindustrierna löper också vissa risker för ett alltför lågt resursutnyttjande
inom de sektorer som i dag utsätts för ett starkt konkurrenstryck
från importsidan. Utredning pågår angående de åtgärder som
krävs för att upprätthålla en från beredslcapssynpunkt erforderlig kapacitet
inom textil- och beklädnadsindustrin.

De slutsatser som mot denna bakgrund synes ofrånkomliga är i första
hand att eventuella åtgärder för stimulans av den inhemska efterfrågan måste
ges en sadan karaktär, att de om så erfordras snabbt kan avvecklas. Generella
och långsiktigt verkande stimulansåtgärder är redan av det skälet uteslutna.
Dessutom måste åtgärderna i möjligaste mån riktas direkt mot de
områden där de lediga resurserna finns. Det betyder att exempelvis allmänna
skattesänkningar i det rådande läget inte kan komma i fråga.

Den efterfrågestimulerande politik som skall bedrivas för att säkerställa
att våra resurser fullt utnyttjas bör således avse investeringsområdet. Skäl
för en sådan inriktning av politiken återfinns även i strävan att stimulera
näringslivets investeringar. Huvudlinjen är att få en rörlig politik. De regionala
skillnaderna i fråga om resursutrymme och efterfrågeläge måste i synnerhet
beaktas.

Pa b^ ggnadsomradet har denna politik inletts genom de åtgärder som
vidtogs i början av april. Investeringsavgiften slopades då för byggnadsobjekt
med en kostnad under 5 milj. kr. i de sju nordigaste länen. I samband
härmed infördes det system för reglering av det icke prioriterade byggandet
som skall tillämpas på byggnadsobjekt som är avsedda att påbörjas efter
den 1 oktober, då investeringsavgiften upphör. Det innebär att igångsätt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

ningstillstånd för objekt, som kostar 5 milj. kr. eller mera, meddelas av
Kungl. Maj :t, medan tillstånd för övriga objekt liksom bittills lämnas av
arbetsmarknadsmyndigheterna. Tillsammans med den ramreglering, som
gäller för vissa delar av det icke prioriterade byggandet, utgör detta system
ett effektivt instrument för en anpassning av byggnadsverksamhetens utveckling
till sysselsättningssituationen och kapitalmarknadsläget, samtidigt
som den lokala anknytningen via arbetsmarknadsmyndigheterna bibehålls.
Huvudprincipen för den fortsatta investeringspolitiken måste vara att iaktta
fortsatt återhållsamhet i storstadsregionerna och vissa andra områden.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att syftet med den 25-procentiga
investeringsavgiften i första hand varit att bereda utrymme för det prioriterade
byggandet under 1967 och 1968. Att detta syfte också uppnåtts torde
framgå bl. a. av att under 1967 99 000 nya bostadslägenheter kunde börja
byggas och att igångsättningen i år kommer att uppgå till samma antal, sedan
genom beslut i mars och april ramen höjts med 5 000 lägenheter. På en
rad andra områden av angeläget byggande — skolor, sjukhus, ålderdomshem,
barndaghem — har en kraftig expansion kunnat genomföras.

För att stärka sysselsättningen under nästa vinter har regeringen beslutat
att på nytt frisläppa investeringsfonderna för byggnader och maskiner. Åtgärden
tar sikte på byggnadsverksamheten och delar av verkstadsindustrin,
där verkningarna av konjunkturuppgången till en början väntas bli begränsade.
Dessa åtgärder sätts också in för att stimulera näringslivets och i första
hand industrins investexnngar.

Investeringsfonderna får utnyttjas för byggnadsinvesteringar inom den
egentliga industrin och gruvorna som faller på tiden den 1 oktober 1968—
den 31 mars 1969. Medgivandet gäller för byggnadsprojekt som påbörjas
efter månadsskiftet april—maj 1968. I fråga om projekt med en byggnadskostnad
över 5 milj. kr. skall dock fonderna kunna släppas för utnyttjande
före den 1 oktober 1968 under förutsättning att arbetskraften i mesta möjliga
mån rekryteras från överskottsområden som anvisas av arbetsmarknadsstyrelsen.

För maskininvesteringarna avser frisläppandet beställningar som sker under
tiden den 1 maj—den 30 september 1968 under förutsättning att leverans
sker senast den 31 mars 1969. Det gäller alla maskininvesteringar oavsett
bransch. Dessutom släpps fonderna för skogsbruket för kostnader som
läggs ned under tiden den 1 maj 1968—den 31 mars 1969.

Det kan tilläggas att företagens samlade investeringsfonder beräknas uppgå
till ca 2,3 miljarder kr. Härav utgörs drygt 1 miljard kr. av medel som
är insatta på konto i riksbanken. De finansiella förutsättningarna för att nå
de med frisläppandet avsedda resultaten bör således föreligga.

Budgetpolitiken 1967/68 och 1968/69. Budgetpolitiken har under innevarande
budgetår givits en alltmera expansiv prägel. Statsutgifterna har sålunda
tillåtits öka mera än vad som ursprungligen beräknats. Denna ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell 1. Budgetutvecklingen 1966/67—1968/69

(Milj. kr., avrundade tal)

	1966/67 Utfall	1967/68	1968/69
	Stv.-prop. 1968	Ny be-räkning	Stv.-prop. 1968	Ny be-räkning
Statsinkomster ...... Statsutgifter..........	31 750 33 400	33 650 36 450	33 550 36 850	36 400 38 550	36 050 38 750
Beräknat totalbudget-saldo	-1650	- 2 800	- 3 300	- 2150	- 2 700

veckling har huvudsakligen betingats av läget på arbetsmarknaden. Samtidigt
har ökningstakten för statsinkomsterna saktat av som en följd främst
av en långsammare tillväxt av de nominella lönerna. Dessa faktorer har lett
till att totalbudgetens underskott, som under budgetåret 1966/67 uppgick
till drygt 1 600 milj. kr. nu beräknas öka till ca 3 300 milj. kr. under innevarande
budgetår. Detta är omkring 500 milj. kr. mera än vad som förutsågs
i statsverkspropositionen. Under nästa budgetår beräknas nu ett underskott
av 2 700 milj. kr. mot 2 150 milj. kr. enligt statsverkspropositionen.

De angivna saldoförskjulningarna beror på att statsinkomsterna nu väntas
bli lägre samtidigt som utgifterna blir högre än som redovisades i statsverkspropositionen.
Skillnaden på inkomstsidan uppgår till ca 100 milj. kr.
under innevarande budgetår och drygt 300 milj. kr. under nästa. Utgiftsökningen
för budgetåret 1967/68 i förhållande till den tidigare beräkningen,
omkiing 400 milj. kr., orsakas till stor del av de ökade insatserna inom arbetsmarknadspolitiken.
För budgetåret 1968/69 beror utgiftsökningen, som
uppgår till ca 200 milj. kr. i förhållande till statsverkspropositionen, på olika
kompletterande förslag som förelagts riksdagen i särpropositioner.

Utvecklingen av statsinkomsterna kan behöva kommenteras något närmare.
Inkomstökningen under budgetåret 1966/67 uppgick till ca 2 500
milj. kr. Detta var en avsevärt svagare ökning än under de båda närmast
föregående åren. Under budgetåret 1967/68 förutses nu en så låg uppgång
som 1 800 milj. kr., medan för 1968/69 ökningen åter förväntas ligga på
omkring 2 500 milj. kr. Medan skatteunderlagets tillväxt under den första
hälften av 1960-talet höll sig vid omkring 10 % per år, stannade uppgången
under fjolåret vid 8 %. Statsverkspropositionen inkomstkalkyl byggde på
samma ökning även under 1968, medan för de första månaderna under
1969 schablonmässigt antagits en ökning av 7 %. Det finns nu anledning att
räkna med en något lägre ökning av skatteunderlaget under 1968, bl. a. beroende
på en minskad löneglidning. Riksrevisionsverkets förnyade beräkning
bygger sålunda på en ökning av skatteunderlaget med 7 % under såväl
innevarande som nästa år. För budgetåret 1967/68 medför detta en nedgång
av statsinkomsterna med 100 milj. kr. i förhållande till statsverkspro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

positionens beräkning. Då den lägre nivån under 1968/69 gör sig gällande
under helt budgetår blir motsvarande minskning drygt 400 milj. kr.

Det finns i detta sammanhang anledning att erinra om att det statliga
inkomstbortfall, som uppkommer under en period då skatteunderlaget växer
långsammare, förstärks av eftersläpande utbetalningar av kommunalskattemedel
från tidigare perioder med snabbt stigande skatteunderlag. Det påslag
i förhållande till den löpande utvecklingen av skatteunderlaget som detta
innebär för kommunerna förbättrar deras likviditet. I lägen då skatteunderlaget
växer snabbare fördröjs på motsvarande sätt effekten härav i
kommunernas ekonomi. Förhållandet kan under vissa förutsättningar bidra
till en stabilisering av samhällsekonomin.

Av övriga förändringar på inkomstsidan i förhållande till beräkningen i
statsverkspropositionen kan nämnas att mervärdeskatten under budgetåret
1968/69 nu beräknas ge 200 milj. kr. mera än som tidigare antogs. Detta
sammanhänger med uppbördstekniska förhållanden. En minskning förutses
å andra sidan av inkomsterna från televerket och SJ.

Budgetens samhällsekonomiska verkningar skall i första hand bedömas
efter dess reala innehåll och mot bakgrund av konjunkturläget. Den faktiska
utvecklingen under budgetåret 1967/68 visar att de expansiva effekter
som utgått från statsbudgeten har bidragit till en förbättrad balans i ekonomin
i stort. Den efterfrågan som de ökade statsutgifterna riktat sig mot har
sålunda till stor del tagit i anspråk kapacitet som eljest blivit outnyttjad.
I nuvarande läge är också en statsupplåning av angiven storleksordning möjlig
att genomföra utan negativa verkningar.

I takt med den uppgång av den ekonomiska aktiviteten som nu förutses
bör också ske en åtstramning av budgetpolitiken. Det beräknade budgetunderskottet
för budgetåret 1968/69 på 2 700 milj. kr. innebär att statens upplåningsbehov
minskar med ca 600 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår.
Jag vill erinra om att detta sker vid en fortsatt återhållen offentlig utgiftsexpansion
och vid en förhållandevis låg ökning av statens inkomster.
Det finansiella sparandet över budgeten, dvs. skillnaden mellan statens inkomster
och utgifter med avdrag för långivning och kapitaltransaktioner,
beräknas samtidigt öka med 3/4 miljard kr. Budgetpolitiken kommer också
under 1968/69 att bidra till en positiv och balanserad utveckling av samhällsekonomin.

Produktionsutveckling, resursanvändning och betalningsbalans. Den ökande
ekonomiska aktivitet, som förutses under år 1968, avspeglas tydligare i
de prognoser som nu framläggs för efterfrågan och produktion än i dem
som återgavs i finansplanen. Bruttonationalprodukten beräknas således enligt
den reviderade nationalbudgeten öka med drygt 4 % under 1968 mot
tidigare antagna 3,5 %. Den snabbare efterfrågeutvecklingen fördelas över
de flesta av försörjningsbalansens delposter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Bruttoinvesteringarna ökar med 3,5 % enligt prognosen. Det innebär en
uppjustering med drygt en procentenhet. Industrins investeringar, som låg i
stort sett oförändrade 1967, beräknas nu expandera på nytt med 4 å 5 %.
Investeringarna inom näringslivet i övrigt skulle däremot minska, beroende
framför allt på en kraftig nedgång av handelns byggande. Jämfört med tidigare
prognoser inträlfar ett kraftigt omslag i de statliga investeringarna, som
ökar med 8 %. Detta är i betydande utsträckning ett resultat av de särskilda
insatser som företagits för att stödja sysselsättningen. Också de kommunala
investeringarna väntas stiga förhållandevis snabbt om än i lugnare takt än
1967. Totalt beräknas de offentliga investeringarna öka med 8 %, vilket
innebär en fördubbling av tillväxttakten jämfört med 1967.

Fördelas investeringsökningen på byggnader och maskiner visar det sig
att byggnadsinvesteringarna skulle öka med ca 4 % mot 7 % under fjolåret.
För industrin skulle ökningen enligt föreliggande prognoser uppgå till
hela 10 %. Frisläppandet av investeringsfonderna torde spela en betydande
roll för denna uppgång. Bostadsbyggandets volymmässiga ökning blir trots
den betydande igångsättningen förhållandevis låg, eller 3,5 %, vilket får ses
mot bakgrunden av bl. a. den snabba tillväxten föregående år. Antalet inflyttningsfärdiga
lägenheter beräknas dock även i år komma att överstiga
100 000.

För de totala maskininvesteringarna väntas ett omslag efter nedgången
1967. Det gäller i all synnerhet om man undantar handelsflottans investeringar,
som minskar kraftigt. Övriga maskininvesteringar beräknas sålunda
öka med drygt 5 %. Uppgången faller här i hög grad på den statliga sektorn,
medan industrins maskininvesteringar skulle öka något långsammare
eller med ca 3 %.

För en bedömning av de resurser som kommer att krävas för ökad realkapitalbildning
i vår ekonomi bör det påpekas att lagerinvesteringarna, som
de två senaste åren minskat starkt, nu på nytt torde öka förhållandevis kraftigt
eller med 700 milj. kr. Enbart lagerökningen skulle således ta i anspråk
ca 0,5 % av de totala resurserna.

Den offentliga konsumtionen väntas fortsätta att öka i nästan samma
snabba takt som under 1967, eller med ca 7 %.

Trots att de nominella inkomsternas tillväxt blir förhållandevis begränsad
ökar hushållens disponibla realinkomster snabbare än de närmast föregående
åren eller med ca 3 %. Detta beror företrädesvis på att takten i prisstegringen
minskar. Den privata konsumtionen beräknas stiga i ungefär
samma takt som realinkomsterna.

Industriproduktionen ökade under inflytande av konjunktur dämpningen
långsamt under år 1967. För i år förutses nu en avsevärt snabbare tillväxt,
eller 5,5 %. De mest påtagliga omslagen inträffar för gruvindustrin, järnoch
metallverken samt för verkstadsindustrin. För textil- och beklädnadsindustrin
förutses däremot en minskad produktion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell 2. Reviderad försörjningsbalans för år 1968

	Procentuell	1967	Förändring 1967—1968
	volymför-	Milj årder kr.
	ändring		Milj årder kr.,	Procentuell
	1966—1967		1967 års	volymför-
			priser	ändring
Tillgång..........................	+ 2,7	153,7	+ 7,1	+ 4,5
Bruttonationalprodukt ............	+ 2,7	129,4	+ 5,5	+ 4
Import..........................	+ 2,5	24,3	+ 1,6	+ 6,5
Användning......................	+ 2,7	153,7	+ 7,1	+ 4,5
Bruttoinvestering ................	+ 3,0	41,9	+ 1,5	+ 3,5
därav: näringsliv ..............	- 2,3	17,6	- 0,1	- 0,5
stat ....................	- 2,3	8,0	+ 0,7	+ 8
kommuner ..............	+ 10,8	7,5	+ 0,6	+ 7,5
bostäder ................	+ 13,9	8,8	+ 0,3	+ 3,5
Lagerförändring ..................		0,3	+ 0,7	.
Privat konsumtion................	+ 2,5	66,2	+ 2,1	+ 3
Offentlig konsumtion..............	+ 8,2	21,4	+ 1,5	+ 7
Export..........................	+ 5,3	23,4	+ 1,5	+ 6,5
Tjänstenetto ....................		0,5	-0,2

Den snabbare tillväxten i ekonomin under år 1968 väntas ge utslag i en
avsevärt snabbare importökning än den som realiserades i fjol. Eftersom
exporten beräknas öka i samma takt som importen och bytesförhållandet
fortsätter att förbättras kommer dock handelsbalansens underskott att ligga
på en oförändrad nivå eller t. o. m. bli något mindre. När det gäller bytesbalansen
har dess saldo snabbt förbättrats sedan 1965. I år skulle en ökning
av underskottet med ca 175 milj. kr. uppstå trots det goda resultatet i fråga
om varuutbytet. Det beror på en fortsatt utveckling i negativ riktning av det
s. k. tjänstenettot, där snabbt stigande turistutgifter spelar huvudrollen. Även
de ökade betalningarna för u-landsbiståndet är av betydelse. Utvecklingen i

Tabell 3. Bytesbalansen 1965—1968

(Milj. kr., löpande priser)

	1965	1966	1967	1968 prognos
Export av varor..................	20 541	22 071	23 425	25 355
Import av varor..................	- 22 644	23 704	24 329	26 233
Handelsbalans	- 2103	- 1633	- 904	- 878
Sjöfartsnetto ....................	1 590	1 710	1 730	1 800
Turistnetto ......................	- 587	- 741	- 920	- 1 100
Övriga tjänster m. m., netto ......	- 112	- 372	- 300	- 350
Tranfereringar....................	- 114	- 199	- 334	- 450
Korrigeringspost ................	300	375	450	525
Bytesbalans	- 1026	- 860	- 278	- 453

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

dessa avseenden innebär således, att en fortsatt förbättring av handelsbalansen
kommer att bestå som en viktig uppgift för den ekonomiska politiken.

Valutareserven minskade under 1967 med ca 200 milj. kr. och uppgick vid
årsskiftet till ca 5 750 milj. kr. Nedgången kan helt tillskrivas det utflöde
som inträffade i november och början av december under inflytande av oron
på valutamarknaderna i samband med den engelska devalveringen. Genom
den snabba och kraftiga åtstramningen av kreditpolitiken, som genomfördes
i december, upphörde utflödet och lugnet återställdes på marknaden,
sedan visshet uppstått om att statsmakternas beslut att inte devalvera den
svenska kronan stod fast. Kreditpolitiken har sedermera ånyo lättats och
diskontot sänkts med en halv procentenhet. Vid slutet av mars uppgick valutareserven
till ca 5 800 milj. kr. eller ungefär samma belopp som för ett
år sedan.

Sammanfattningsvis kan sägas, att utsikterna för 1968 tyder på att den
svenska ekonomins utveckling kommer att präglas av både stabilitet och
snabb tillväxt. Att dessa ibland svårförenliga ting kan realiseras samtidigt
måste i icke ringa grad ses som ett resultat av den ekonomiska politiken,
som fast och konsekvent inriktats på att skapa inre och yttre balans utan
att därför hämma de framstegsskapande krafterna. För den närmaste tiden
gäller det att med fullt utnyttjande av den aktiva arbetsmarknads- och näringspolitikens
medel stödja den begynnande konjunkturuppgången och säkerställa
den fulla sysselsättningen inom ramen för en balanserad ekonomi.
Samtidigt står det klart, att det dominerande problemet i den svenska ekonomin
på längre sikt är att med knappa arbetskraftsresurser hålla en hög
framstegstakt. Jag återkommer senare till de krav detta ställer på den ekonomiska
politiken.

De ekonomiska perspektiven på längre sikt

Långtidsbudgeten. Som ett led i den statliga planeringsverksamheten utarbetas
årligen inom finansdepartementet en långtidsbudget. Till grund för
denna ligger uppgifter från berörda myndigheter. Den slutliga bedömningen
görs dock inom finansdepartementet efter samråd med vederbörande fackdepartement.
Den nu utarbetade långtidsbudgeten (bilaga 3) belyser utvecklingen
under den fyraårsperiod som inleds med budgetåret 1969/70.

I långtidsbudgeten redovisas de resurser som erfordras för att genomföra
av statsmakterna hittills fattade beslut och för att i övrigt uppehålla den
statliga och statsunderstödda verksamheten vid gällande ambitionsnivå. Jag
vill understryka att långtidsbudgeten inte utgör någon prognos över den
sannolika utgiftsutvecklingen. Inte heller är den ett program för regeringens
budgetpolitik. Långtidsbudgeten anger endast omfattningen av redan intecknade
resurser. Den bildar därmed ett underlag för bedömning av utrymmet
för nya åtaganden och reformer.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr ]25

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1968

Beräkningarna i långtidsbudgeten utgår från begreppet oförändrad ambitionsnivå.
Det måste framhållas att detta begrepp inte är liktydigt med
oförändrad standard eller oförändrade resursinsatser. Inom flera områden
har statsmakterna uttalat att standarden successivt skall höjas. Inom ramen
för långtidsbudgetens beräkningar ryms således bl. a. fortsatt utbyggnad av
de gymnasiala skolorna samt av universiteten och högskolorna, ytterligare
medel för investeringsbanken, vidgade arbetsmarknadspolitiska insatser,
utbyggnad av affärsverkens produktionskapacitet, ökade medel för skatteutjämningsbidrag
till kommunerna samt ökat bistånd till u-länderna.

En naturlig konsekvens av den valda beräkningsmetoden i långtidsbudgeten
är att utgifterna ökar starkast i början av perioden. Utgiftsökningar
till följd av fattade beslut får finansiella konsekvenser framför allt under
det första året i prognosperioden; under de följande åren stabiliseras utgifterna
på den uppnådda nivån. Tidsbegränsade beslut och åtaganden upphör
successivt att gälla under perioden varvid utgifterna bortfaller. Bland
sådana tidsbestämda program kan nämnas oljelagringsprogrammet och statens
bidrag till utbyggnaden av långtidssjukvården. Vidare gäller på områden
där utgifterna styrs av efterfrågan, att beräkningarna är mera tillförlitliga
för början av perioden. För slutet av perioden blir beräkningarna mer
schablonartade.

Även på inkomstsidan är beräkningarna för det första budgetåret relativt
tillförlitliga. För senare år grundas beräkningarna på mera schablonmässiga
antaganden. Långtidsbudgetens beräkning av inkomstutvecklingen baseras
på oförändrade skatteregler under perioden. Avgörande för statsinkomsternas
förändring blir då de antaganden, som görs om skatteunderlagets utveckling.
För samtliga år, som långtidsbudgeten omfattar, beräknas detta
stiga med 7 %.

Jag vill först uppehålla mig vid den i långtidsbudgeten gjorda bedömningen
av utvecklingen till budgetåret 1969/70. Statsinkomsterna förutses till
detta budgetår öka med drygt 3,3 miljarder kr. mot ca 2,5 miljarder kr. budgetåret
1968/69. Statsutgifterna 1969/70 beräknas i långtidsbudgeten i löpande
priser stiga med drygt 3,2 miljarder kr. mot ca 1,9 miljarder kr. budgetåret
1968/69. Hur denna ökning fördelar sig på de större utgiftsområdena
framgår av tabell 4.

Fyra utgiftsområden — folkpensioner, bostäder, utbildning och forskning
samt stöd till barnfamiljer — svarar för drygt 1/3 av den totala utgiftsökningen.
Löneökningar och sociala kostnader för de statsanställda svarar
för ytterligare närmare 1/3.

Ökningen av utgifterna för folkpensionerna är en följd av värdesäkringen
av pensionerna och ett ökat antal pensionärer. För bostadsproduktionen har
antagits en viss ökning av den årliga igångsättningen. Det leder till ökade
behov av statliga lån. Utgifterna för utbildning och forskning ökar till följd
av en fortsatt utbyggnad, främst av universiteten och högskolorna. Samtidigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell 4. Statsutgifterna budgetåret 1969/70 enligt långtidsbudgeten

(Milj. kr., avrundade belopp)

Totalförsvar ..............................

Utbildning och forskning....................

Rätts- och polisväsende ....................

Folkpensioner m. m.........................

Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik......

Hälso-, sjuk- och socialvård ................

Stöd till barnfamiljer ......................

Kommunikationer och energiförsörjning ......

Bostäder..................................

Skatteutjämningsbidrag ....................

Löneökningar m. m.........................

Övrigt....................................

Summa

Anslag 1968/69	Anslagsföränd-ring till 1969/ 70	Procentuell förändring 1968/69— 1969/70
6 060	+	70	+ 1,2
7 090	+	280	+ 3,9
1 470	+	50	+ 3,5
6 560	+	360	+ 5,5
1 840	+	190	+ 10,3
2 070	+	0	+ 0,0
2 100	+	210	+ 9,9
4 080	+	190	+ 4,5
1 840	+	300	+ 16,2
1 410	+	100	+ 7,2
—	+	1 000
4 220	+	480	+ 11,3
38 740	+ 3 230	+ 8,3

kräver det större elevantalet ökade studiesociala insatser. Den familjepolitiska
reformen, som träder i kraft den 1 januari 1969, får anslagsmässi
helårseflekt budgetåret 1969/70, då den medför en ytterligare utgiftsöknin
på ca 145 milj. kr. Även utgifterna för arbetsmarknadspolitiken stiger kraftigt.
Främst gäller detta insatser för att främja rörligheten.

Anledningen till alt utgifterna för hälso-, sjuk- och socialvård ligger kvar
på oförändrad nivå är bl. a. att slutreglering enligt gamla avtal av statens
bidrag till storstädernas psykiatriska sjukvård sker budgetåret 1968/69.

Utgiftsposten löneökningar m. m. inkluderar bl. a. statens egna kostnader
för den allmänna arbetsgivaravgiften. Denna får helårseffekt budgetåret
1969/70. Detta förhållande tillsammans med den eftersläpande effekten av
vissa lönehöjningar för lärare inom grundskolan under år 1968 leder till att
utgifterna för löneökningar till budgetåret 1969/70 beräknas stiga betydligt
kraftigare än normalt.

I löpande priser beräknas utgifterna stiga med 8,3 %. En beräkning av utgiftsstegringen
i fasta priser erbjuder vissa svårigheter. En grov kalkyl tyder
dock på en ökning med ca 6 %. Detta skulle innebära att statsutgifterna
kommer att öka något snabbare än vad som skett under de senaste budget -

åren.

Utgifterna för konsumtion och investering — inklusive statens bidrag till
kommunerna för dessa ändamål — ökar med ca 4 %. Eftersom den totala
kapacitetstillväxten i den svenska ekonomin uppskattas till ca 4 % betyder
detta att redan nu gjorda åtaganden kommer att ta i anspråk en oförändrad
andel av bruttonationalprodukten.

Jag återkommer i det följande till de problem rörande resursernas fördelning
som denna takt i statsutgifternas ökning kan orsaka. Redan de här
2f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125

os ete

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

lämnade uppgifterna visar dock behovet av en fortsatt hård utgiftsprövning
budgetåret 1969/70. Jag vill därför betona nödvändigheten av att myndigheterna
i sina anslagsframställningar för nästa budgetår gör en klar avvägning
mellan angelägna och mindre angelägna aktiviteter. Denna prövning
bör även omfatta existerande utgiftsprogram i syfte att utröna om nedskärningar
kan ske för att bereda utrymme för nya aktiviteter. I de petitaanvisningar
som nyligen utfärdats har myndigheterna ålagts att göra en sådan
prioritering.

I långtidsbudgeten redovisas också utvecklingen under ytterligare tre budgetår,
1970/71—1972/73. För dessa år tyder långtidsbudgetens kalkyler på
en svagare utgiftsexpansion vid oförändrad ambitionsnivå. Denna utveckling
är dock i hög grad en följd av den beräkningsteknik som långtidsbudgeten
baseras på. Som jag tidigare framhållit innebär begreppet oförändrad
ambitionsnivå att inga nya åtaganden har inkalkylerats samtidigt som vissa
pågående program antagits upphöra. Erfarenhetsmässigt tillkommer dock
nya utgiftsprogram samtidigt som existerande program ofta förlängs i någon
form. Den sannolika utgiftsökningen för budgetåren 1970/71—1972/73 kan
därför antas vara större än vad långtidsbudgetens kalkyler för oförändrad
ambitionsnivå anger.

Långtidsutredningen. Drygt två år har nu förflutit sedan 1965 års långtidsutredning
rörande den ekonomiska utvecklingen under perioden 1965—
1970 lades fram. Det har bedömts lämpligt att ungefär vid mitten av denna
period göra en avstämning gentemot den faktiska utvecklingen under de tre
år, 1966 t. o. m. 1968, som nu kan överblickas. I första hand inriktas studien
på att söka klargöra om förutsättningarna för den långsiktiga ekonomiska
utvecklingen har ändrats under dessa år jämfört med långtidsutredningens
kalkyl.

Genomgången har koncentrerats till vissa strategiska områden, nämligen
i första hand arbetskraftstillgången, produktiviteten, utvecklingen inom industri
och offentlig sektor samt utrikeshandeln. Någon fullständig inventering
av de långsiktiga planerna hos företag, offentliga myndigheter etc.
har däremot inte kunnat genomföras. Undersökningen har utförts inom
finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering. En redogörelse
för denna undersökning återfinns i bilaga 2.

Den senaste långtidsutredningen presenterade i huvudsak endast ett alternativ
för den ekonomiska utvecklingen, totalt och på delområden. Konsekvenserna
av tänkbara avvikelser från detta alternativ diskuterades i texten.
Det grundläggande antagandet i kalkylen var att bruttonationalproduktens
trendmässiga ökning 1965—1970 skulle bli i genomsnitt 4,2 % per åi.
Nedgången från den högre tillväxttakten 1960—1965 på ca 5 % per år förklarades
i huvudsak av att utredningen trodde sig kunna förutsäga en mindre
gynnsam utveckling av tillgången på arbetskraft.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Under de år som hittills gått av långtidsutredningens kalkylperiod ligger
produktionsutvecklingen under utredningens genomsnittliga kalkyl. Bruttonationalprodukten
beräknas 1965—1968 stiga med i genomsnitt 3,3 % per
år. För 1968 har då antagits en utveckling i enlighet med den reviderade
nationalbudget^!. Ökningstakten blir under dessa år knappt 1 procentenhet
lägre än den kalkylerade långtidstrenden och drygt 1,5 procentenheter lägre
än genomsnittet för första hälften av 1960-talet.

Också användningen av de ökande resurserna avviker från långtidsutredningens
kalkyler. Under perioden 1965—1968 beräknas den privata konsumtionen
öka med 2,5 % per år i genomsnitt och bruttoinvesteringarna
med 4,1 %. Långtidsutredningen räknade med eu tillväxt för andra hälften
av 1960-talet som låg en respektive eu halv procentenhet högre. Den offentliga
konsumtionen ökar med 7 %, vilket överträffar utredningens kalkyl
med drygt 2 procentenheter. Det är framför allt den snabba expansionen
av kommunal konsumtion, som orsakar avvikelsen.

Man kan således konstatera avsevärda avvikelser mellan utvecklingen
1965—1968 och långtidsutredningens kalkyl för andra hälften av 60-talet.
Det är i detta läge naturligt att fråga efter orsakerna till dessa avvikelser
för att om möjligt kunna bedöma i vilken utsträckning långtidsutredningens
slutsatser fortfarande gäller.

Det kan i sammanhanget vara lämpligt att erinra om innebörden av en
kalkyl av det slag som utförts av långtidsutredningen. Förändringstalen
uttrycker till övervägande del en från konjunkturrörelser rensad trendutveckling.
Det betyder att man under avmattningsperioder måste räkna med
negativa avvikelser som — om trendprognosen slår in — uppvägs av positiva
under uppgångsperioder. Den antagna ökningen av bruttonationalprodukten
representerar en kapacitetsmässig tillväxt, vilket är liktydigt med den möjliga
expansionen vid en utveckling utan mer påtagliga konjunkturdämpningar.

För att undersöka i vad mån långtidsutredningens beräkning av produktionskapaciteten
står sig har nya kalkyler gjorts för dels arbetskraftstillgången,
dels produktivitetsutvecklingen. Långtidsutredningen förutsåg en
övergång till en betydligt långsammare ökning av arbetskraften efter 1965
än under första hälften av 1960-talet. Den nya kalkylen tyder på ett ännu
kraftigare omslag. Antalet förvärvsarbetande väntas nu öka med endast
knappt 50 000 från 1965 till 1970 jämfört med drygt 100 000 enligt långtidsutredningen.
Sedan hänsyn tagits till den pågående arbetstidsförkortningen
betyder det alt arbetskraftens volym mätt i arbetstimmar skulle sjunka.
Minskningen beräknas till 0,5 % per år 1965—1970 mot 0,3 % i den tidigare
kalkylen. Under första hälften av 1970-talet förutses minskningen gå ännu
något snabbare.

Däremot tyder bedömningarna på att antagandena i långtidsutredningen
om produktivitetsutvecklingen fortfarande i stort sett står sig. Produktionen

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1968

per arbetstimme beräknas kunna öka med 4,4 % per år 1965—1970. Dessa
kalkyler innebär att den kapacitetsmässiga trendökningen av bruttonationalprodukten
bedöms kunna uppgå till knappt 4 % per år. En mindre nedrevidering
har således skett i förhållande till långtidsutredningens kalkyl,
där man räknade med 4,2 % per år.

Beräkningarna tyder på att bruttonationalproduktens ökning 1965—1968
skulle understiga den långsiktiga kapacitetstillväxten med i genomsnitt ca
1/2 procentenhet per år. Förklaringen till att kapaciteten inte till fullo kunnat
utnyttjas måste sökas i utvecklingen av efterfrågan, vilken i sin tur i
hög grad bestämts av den internationella utvecklingen och av den ekonomiska
politiken.

I väsentliga avseenden har de yttre betingelserna för den ekonomiska
politiken förändrats från 1965. Långtidsutredningen framhöll i sin diskussion
av den internationella bakgrund mot vilken utvecklingsmöjligheterna
i vår inhemska ekonomi måste bedömas att en förskjutning i olika
länders prioritering av den ekonomiska politikens mål kunde medföra ett
kärvare internationellt ekonomiskt klimat. Riktigheten i denna bedömning
har bekräftats av vad som under senare år skett i olika länder. Den återhållsamhet
varmed man på många håll — även då inga direkta valutaproblem
tvingat därtill — bedrivit sin konjunkturpolitik tyder på en ökad
uppmärksamhet på stabiliseringsmålet. Denna inriktning bidrog till att förlänga
och fördjupa den försvagning i den internationella konjunkturen som
inleddes 1965 men som nu synes vara på väg att övervinnas.

Samtidigt som dessa förändringar i de internationella förhållandena började
framträda inträffade en kraftig försämring av den svenska bytesbalansen
under 1965. För utformningen av den ekonomiska politiken utgjorde
detta en avgörande restriktion. Ett framgångsrikt fullföljande av politiken
för full sysselsättning och snabb ekonomisk tillväxt krävde alt balansen
i de utrikes betalningarna snabbt kunde återställas. Det tidigare starka
inhemska efterfrågetrycket måste dämpas. Dessutom måste man nå en
sådan långsiktig anpassning av pris- och kostnadsförhållandena att det
svenska näringslivets konkurrenskraft upprätthölls.

Grundinriktningen för den ekonomiska politiken blev att hålla tillbaka
efterfrågan och att skapa det utrymme som erfordrades för en eftersträvad
uppgång av exporten. Det betydde att åtgärderna framför allt sattes in mot
den privata konsumtionen med dess höga importandel. Skärpningen av
finanspolitiken fick ges en sådan allmän grad av restriktivitet att ett övertryck
i ekonomin inte skulle behöva uppstå om en förbättring av utlandskonjunkturerna
snabbt och med styrka skulle inträda. Samtidigt har den
statliga utgiftsexpansionen bromsats upp. Att den offentliga konsumtionen
ändå ökar förhållandevis starkt har flera förklaringsgrunder. Statsbudgeten
innehåller sålunda en rad långsiktiga reformplaner som måste fullföljas.
Vidare har ökade offentliga utgifter utgjort ett väsentligt led i den aktiva

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

sysselsättningspolitik som bedrivits genom tidsmässigt avgränsade åtgärder.
Slutligen har kommunernas utgifter ökat kraftigt, beroende både på den
under dessa år inträffade förbättringen av den kommunala likviditeten och
på den lättare rekryteringssituation som under de senaste åren rått för t. ex.
vårdsektorerna.

Investeringspolitiken har under den aktuella perioden getts en klart selektiv
prägel. Med sikte på den långsiktiga tillväxten av vår produktionskapacitet
har industriinvesteringarna prioriterats. Detsamma gäller bostadsbyggandet
och de därtill knutna kommunala följdinvesteringarna. Samtidigt
stod det redan 1965 klart att tendenserna till överhettning på den från utländsk
konkurrens skyddade byggnadsmarknaden effektivt måste motverkas.
I delta syfte skärptes byggregleringen och den tidsbegränsade investeringsavgiften
infördes.

I och med att konjunkturutvecklingen och den ekonomiska politiken kom
att avvika från den av långtidsutredningen förutsatta blev också resursanvändningen
en annan, ökningen av den privata konsumtionen har blivit
avsevärt lägre, vilket verkat dämpande på importen. Samtidigt blev ett utrymme
disponibelt för exporten, vars andel av den totala produktionen
ökat väsentligt. Även den offentliga konsumtionen har ökat snabbare,
vilket haft en kraftigt stödjande effekt på sysselsättningen. Investeringsutvecklingen
har blivit något långsammare, vilket som jag nämnt
delvis hänger samman med den på vissa områden restriktiva investeringspolitiken
men också med att industrins investeringar stagnerat efter den
kraftiga uppgången åren 1965 och 1966.

De mål, som uppställdes för att förstärka den inre och yttre balansen,
har i flera viktiga hänseenden uppnåtts. Underskottet i handelsbalansen
bär minskat mycket kraftigt, så att det 1967 var mindre än vid något annat
tillfälle under det senaste årtiondet. Bytesbalansens underskott har gått ner
snabbare än vad som från början ansågs möjligt, även om den snabba tillväxten
av turistutgifterna utomlands här verkat återhållande. Pris- och
kostnadsstegringen har successivt nedbringats och befinner sig nu, vad konsumentpriserna
beträffar, på en årsnivå av drygt 2 %.

Dessa gynnsamma effekter av den förda politiken har i den politiska debatten
spelat avsevärt mindre roll än det överskott på arbetskraft och den
arbetslöshet som tidvis förelegat. Det bör dock betonas, att en årlig tillväxt
av bruttonationalprodukten med nära 3,5 % inte kan betecknas som en
låg tillväxttakt. Så sent som under andra hälften av 50-talet ansågs en sådan
tillväxttakt vara hög. Enligt långtidsutredningens beräkningar skulle det
visserligen teoretiskt sett ha varit möjligt att öka tillväxten med ytterligare
0,5 % per år 1965—1968, om den potentiella produktionskapaciteten kunnat
helt utnyttjas. Detta säger dock ingenting om huruvida det då också hade
varit möjligt att återställa den yttre balansen på det sätt som skett och att
i samma omfattning nedbringa takten i pris- och kostnadsstegringen.

Som jag tidigare framhållit, har politiken inriktats på en allmän åter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

hållsamhet med hänsyn till den inre och yttre balansen. Däremot har, bl. a.
tack vare den i vårt land väl utvecklade arbetsmarknadspolitiken, en selektiv
stimulans till ökad sysselsättning och produktiva investeringar kunnat
ges. Mot bakgrunden av den snabbhet varmed den samhällsekonomiska balansen
återställts är det otvetydigt att dessa åtgärder kraftigt begränsat
den nedgång i utnyttjandegraden av resurserna som annars varit ofrånkomlig
i detta skede med en markerad försvagning av den utländska efterfrågan.
Detta torde med önskvärd tydlighet framgå vid en jämförelse med de kapacitetsreserver
som andra länder i likartade förhållanden inte kunnat utnyttja.
I ett sådant perspektiv framstår den nämnda siffran för den outnyttjade
produktionskapaciteten som låg. Jag vill också tillägga, att enligt föreliggande
prognoser blir bruttonationalproduktens tillväxt för 1968, dvs. det sista
året i den nu behandlade 3-årsperioden, drygt 4 %. Det kapacitetsmässiga
tillväxtutrymmet skulle därmed i stort sett utnyttjas.

Huvudintresset för framtiden knyts till möjligheterna att hålla den ekonomiska
tillväxten uppe under de närmaste åren mot bakgrunden av framför
allt den långsamma ökningen av arbetskraftsresurserna. Uppskattningar
av kapaciteten i vår ekonomi tyder i och för sig på att denna tillväxt skulle
kunna hållas vid 4 %. Övergångsvis skulle den t. o. in. kunna öka ytterligare
genom att befintliga kapacitctsreserver ger ett tillfälligt extra utrymme. En
viktig förutsättning är därvid, att avsättningsmöjligheterna på de utländska
marknaderna är tillräckligt goda för att möjliggöra en sådan höjning av resur
sutnyttj andet.

Dessa uppskattningar av den möjliga produktionstillväxten i framtiden
är dock förenade med en viss osäkerhet, som främst hänger samman med
bedömningen av näringslivets produktivitetsutveckling och investeringsbehov.
Samtidigt som investeringarna inom denna sektor ökat långsamt under
åren 1965—1968 har produktiviteten utvecklats förhållandevis gynnsamt
med hänsyn till konjunkturavmattningen. En konjunkturuppgång
borde i enlighet med tidigare erfarenheter driva upp produktiviteten även
under de närmaste åren. Effekten kan dock inte beräknas bli lika stor som
under exempelvis 1950-talets uppgångsår på grund av alt sysselsättningen
nu i högre grad anpassats till rådande produktionsnivå. Vissa produktiviletslillskott
torde man dock likväl kunna räkna med bl. a. som en naturlig
följd av alt kapaciteten utnyttjas mer fullständigt. Vidare kan man räkna
med att den intensifierade rationaliseringen som inletts i många företag under
avmattningsåren kommer alt fortsätta.

En höjning av produktivitetens tillväxttakt skulle mycket väl på kort sikt
kunna åstadkommas utan större investeringar eftersom det för närvarande
bör finnas en relativt stor outnyttjad kapacitet i maskiner och anläggningar.
För den ekonomiska politikens inriktning skulle detta kunna innebära
att oförändrat höga anspråk från offentlig sektor och från bostadsområdet
kan tillgodoses samtidigt som utrymmet för privat konsumtion vidgas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Risken för att man i en sådan bedömning underskattar investeringsbehoven
är emellertid inte oväsentlig. Skärpningen av kostnads- och konkurrensläget
har framkallat en stegring i produktiviteten som i viss mån kan betraktas
som en engångsvinst. För att på sikt uppehålla en hög takt i produktivitetsutvecklingen
erfordras en vidgad produktionskapacitet och med
denna introducerad ny teknik. Från dessa utgångspunkter blir investeringsutvecklingen
under resten av 1960-talet i hög grad bestämmande för tillväxtmöjligheterna
under de första åren av 1970-talet. En fortsatt långsam
utveckling för näringslivets investeringar skulle sålunda kunna försämra utgångsläget
för 1970-talets produktionsökningar och därmed också minska
utrymmet för tillväxten av såväl privat som offentlig konsumtion. Att i ett
sent stadium söka motverka eu nedgång i kapacitetstillväxten skulle kräva
oproportionerligt stora investeringar. För att förebygga detta måste politiken
för de närmast kommande åren inriktas på att främja en ökning av näringslivets
investeringar och att skapa det därför erforderliga utrymmet genom
att hålla tillbaka expansionen på konsumtionsområdet.

Det är emellertid inte tillräckligt att bedriva den ekonomiska politiken
enbart med sikte på att nå en ökad investeringsvolym. Det svenska näringslivets
investeringsnivå är redan hög och en betydande förnyelse av produktionsapparaten
äger rum varje år. När en ytterligare investeringsökning under
de närmaste åren ter sig nödvändig för att säkra realinkomster och sysselsättning
på 1970-talet beror det framför allt på att nyckeln till vårt näringslivs
utveckling utgörs av en allt mera avancerad teknik, nya produktionsmetoder
och utveckling av nya varor. För politiken är det en central
uppgift att leda utvecklingen in i dessa banor och att både stimulera och ta
initiativ till en investeringsinriktning som främjar förnyelsen och tillväxtförmågan
i vårt näringsliv. Ett riktigt investeringsurval är med andra ord en
nödvändig förutsättning för att ambitionen om ständigt växande investeringar
skall kunna anses vara befogad.

Den aktiva näringspolitiken är ett viktigt inslag i samhällets insatser för
att främja en sådan utveckling. Nya finansieringskällor har skapats inriktade
på långfristig och riskbärande kreditgivning. Statens direkta insatser
till stöd för den tekniska utvecklingen och forskningen ökas kraftigt och
ges dessutom vidgade arbetsmöjligheter genom det nya utvecklingsbolaget.
Utbildningsväsendets utbyggnad fortsätter och sträcks in på vuxenutbildningens
område, översiktlig planering och samordning skapar möjligheter
att i samarbete mellan samhälle och näringsliv tekniskt och finansiellt genomföra
större investeringsprojekt och att utveckla näringsstrukturen enligt
genomtänkta planer, där de sociala problem som följer i strukturomvandlingens
spår kan bemästras. Denna politik syftar inte bara till att nå bästa
möjliga utnyttjande av resurserna. Den blir också en stimulans för fortsatt
utbyggnad och utveckling i ett näringsliv, utsatt för hård internationell konkurrens
och med lägre självfinansieringsgrad än tidigare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Den politik jag här skisserat kommer att innebära stora kapitalinsatser
och leda till en mera kapitalintensiv produktion. Dessa insatser kommer
i hög grad att avkrävas även samhället. Det är därvid inte bara fråga om det
direkta finansierings- och utvecklingsstödet. Minst lika avgörande för näringslivets
möjligheter att ur investeringsaktiviteten utvinna produktiva resultat
är samhällsinsatserna på andra områden: utbildning och forskning,
kommunikationer, energiförsörjning etc. Politiken måste därför inriktas på
att skapa utrymme för produktivitetsökande investeringar både inom enskild
och offentlig sektor.

En sådan handlingslinje skulle betyda att restriktiviteten gentemot privat
konsumtion behöver bestå ännu några år. Detta motiveras även av att utrymme
måste skapas för en fortsatt förbättring av bytesbalansen under
återstoden av 1960-talet. Vid förbättrade avsättningsmöjligheter på utlandsmarknaderna
skulle dock den privata konsumtionen kunna växa i snabbare
takt. Ett större tillväxtutrymme står då till förfogande samtidigt som en
med konsumtionsökningen följande uppgång i importen kan förenas med
målet för bytesbalansen.

Det måste å andra sidan konstateras, att den privata konsumtionens tillväxt
inte kan hållas tillbaka alltför kraftigt. Det gäller i all synnerhet med
tanke på de betydande inteckningar i det framtida konsumtionsutrymmet
för de aktiva grupperna som följer av att antalet icke förvärvsarbetande
stiger snabbt och av till denna grupp gjorda utfästelser. Även om de totala
resurserna kommer att växa förhållandevis snabbt, torde det sålunda inte
vara möjligt att under de närmaste åren hålla samma höga ökningstakt för
de offentliga utgifterna som hittills under 1960-talet. Kravet på en oförändrat
hög ökningstakt torde inte heller framstå som lika starkt i dagsläget som
tidigare med tanke på de stora insatser som gjorts under det senaste decenniet.
Av långtidsbudgeten framgår emellertid, att redan de utgiftsanspråk
är betydande som krävs för att genomföra påbörjade reformer och i övrigt
upprätthålla standarden för de levererade tjänsterna. Inom den kommunala
sektorn kommer de senaste årens snabba utbyggnad av kapaciteten inom
sjuk- och socialvården att utlösa höga ökningstal för konsumtionsutgifterna
under en rad år framöver.

Om det skall bli möjligt att vid en rimlig ökning av den privata konsumtionen
fullfölja den angivna investeringspolitiken, krävs således en hög
grad av restriktivitet i den offentliga utgiftsprövningen. Politiken måste i
första hand inriktas på att genomföra de grundläggande reformkraven och
koncentrera resursinsatsen till de områden, där de ur välfärdssynpunkt viktigaste
resultaten kan uppnås. Rationaliseringen av förvaltning och administration
med sikte på god service till lägre kostnad måste bedrivas med
stor kraft. Det gäller också den kommunala sektorn, där sambandet mellan
investeringar och höjda driftsutgifter i ökad grad måste beaktas. Sålunda
ter det sig i hög grad angeläget att utbyggnaden av de kapitalintensiva och

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

personalkrävande vårdformerna hålls tillbaka till förmån för ökade insatser
inom den öppna vården och långtidsvården. Det är av dessa skäl viktigt
att fortsätta den selektiva investeringspolitiken och inrikta den på långsiktig
tillväxt och en balanserad utveckling mellan olika sektorer i vår
ekonomi.

Som framgår av den här framlagda redovisningen av vår egen och omvärldens
ekonomi föreligger ingen anledning att revidera den uppfattning
som kom till uttryck i finansplanen att vi nu passerat konjunkturdämpningens
botten och kan se mot framtiden med försiktig optimism.

Genom en selektivt inriktad stimulans kompletterad med trygghetsreformer
för den äldre arbetskraften kan sysselsättningen säkras utan att utrymme
för det kommande konjunkturuppsvinget intecknas och utan risk
för påfrestningar på valutareserven. Detta är av väsentlig betydelse då våra
främsta konkurrenter i en allt mera integrerad världsekonomi för en försiktig
ekonomisk politik i syfte att säkra inre och yttre balans.

Vår ekonomi inger internationellt förtroende, och utvecklingen av utrikeshandel
och bytesbalans bör bidra till att stärka detta förtroende. I fråga
om löner samt pris- och kostnadsutveckling bör 1968 bli ett lugnt år. Goda
förutsättningar föreligger för en fortsatt snabb produktivitetsutveckling.

Den 3-åriga avtalsperioden på arbetsmarknaden utlöper med innevarande
år. Under hösten inleds löneförhandlingar som berör praktiskt taget hela
vårt arbetsliv. Det är för land och folk ett vitalt intresse att dessa förhandlingar
leder fram till en samlad lösning inom den ram som tillväxten av
våra resurser anger. Den utomordentligt hårda internationella konkurrens
vi alltjämt har att räkna med och vårt gemensamma intresse av en tillfredsställande
sysselsättning begränsar utrymmet för den inkomstökning
vi kan kosta på oss. Förutsättningarna för en fortsatt välståndsstegring
föreligger. Det ankommer på oss själva att utnyttja dem för att uppnå en
rättvis fördelning av ett växande välstånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

SÄRSKILDA FRÅGOR

Totalbudgetens utgiftsanslag budgetåren 1967/68 och 1968/69

I statsverkspropositionen beräknade jag de totala statsutgifterna, exklusive
förändringar i behållningarna på reservations- och investeringsanslag
och i dispositionen av rörliga krediter, till 36 362 milj. kr. för budgetåret
1967/68. Häri inräknades de i prop. 1968: 2 upptagna anslagen på tilläggsstat
II, om vilka riksdagen sedermera har beslutat. Utöver dessa har på tillläggsstat
II intill den 1 april 1968 begärts sammanlagt 212 milj. kr. Bland
större anslag på tillägggsstat kan nämnas 125 milj. kr. för allmänna beredskapsarbeten,
25 milj. kr. för vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för
handikappade och 20 milj. kr. för kraftstationer.

Riksrevisionsverket har i sin beräkning av budgetutfallet för innevarande
budgetår (bilaga 4) uppskattat merutgifter utöver besparingar på förslagsvis
betecknade och obelecknade anslag till inemot 300 milj. kr. Större merutgifter
noteras för bl. a. anslagen till bidrag till det statsunderstödda skolväsendet,
till omskolning samt till bidrag till erkända arbetslöshetskassor.
I verkets kalkyl har dock inte inräknats den anslagsbelastning som föranleds
av uppgörelsen rörande statstjänstemännens löner för år 1968. Med
hänsyn tagen även härtill samt med beaktande av de föreslagna anslagen
på tilläggsstat beräknar jag de totala statsutgifterna exklusive förändringar
i behållningarna på reservations- och investeringsanslag och i dispositionen
av rörliga krediter till 36 950 milj. kr., för innevarande budgetår, vilket är
knappt 600 milj. kr. mera än vad jag räknade med i årets statsverksproposition.

För budgetåret 1968/69 beräknade jag i statsverkspropositionen de totala
statsutgifterna, exklusive förändringar i anslagsbehållningar och i dispositionen
av rörliga krediter, till 38 535 milj. kr. I propositioner till årets riksdag,
vilka beslutats före den 1 april 1968, har begärts anslag, som sammanlagda
innebär en utgiftsökning med 221 milj. kr. i jämförelse med riksstatsförslaget.
Bland större anslagsökningar kan nämnas 50 milj. kr. för förvärv
av vissa fastigheter inom Stockholms stad samt 52 milj. kr. för uppförande av
en förvaltningsbyggnad i kvarteret Garnisonen i Stockholm. Vidare har begärts
ökade anslag för utgifter under fjärde huvudtiteln på driftbudgeten med
37 milj. kr. samt på kapitalbudgeten med 46 milj. kr. för byggnader, utrustning
och ytterligare rörelsekapital för försvarets fabriksverk. Medelsbehovet
för täckande av underskott på riksgäldsfonden beräknas nu till följd av
det sänkla ränteläget bli 20 milj. kr. lägre än vad som angavs i riksstatsförslaget.
Jag har låtit upprätta en specifikation av anslagsförändringar i för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

hållande Lill statsverkspropositionen per den 31 mars 1988 (bilaga 7). På
grundval av dessa uppgifter beräknar jag utgiftsanslagen på totalbudgeten
för budgetåret 1968/69 till 38 736 milj. kr., vilket är 201 milj. kr. mera än i
statsverkspropositionen. Förslag och beslut efter den 31 mars 1968, vilka
påverkar riksstaten, torde få beaktas av riksdagens vederbörande utskott.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1968/69, in. in.

Anslagen till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret
1968/69 var i årets statsverksproposition i viss omfattning upptagna med
endast beräknade belopp, beroende på att motsvarande investeringsanslag
inte begärts definitivt. Jag får nu anmäla de förändringar som betingas av
de definitiva anslagsförslagen samt av förslagen om ytterligare investeringar
utöver de i statsverkspropositionen beräknade.

Under statens allmänna fastighetsfond har anslagen till uppförande av
förrådsbyggnader för civilförsvaret och till utbyggande av akademiska sjukhuset
i Uppsala definitivt begärts (prop. 1968: 109 resp. 1968: 71) med samma
belopp, 5 milj. kr. resp. 11 milj. kr., som preliminärt beräknats i statsverkspropositionen.
Ifrågavarande avskrivningsanslag bör tas upp med oförändrade
belopp eller 2,5 milj. kr. resp. 5,5 milj. kr. I prop. 1968: 72 har föreslagits
ett anslag till förvärv av vissa fastigheter inom Stockholms stad
m. m. med ett belopp av 50,5 milj. kr. Motsvarande avskrivningsanslag bör
föras upp med 10 milj. kr. Vidare har i prop. 1968: 118 föreslagits ett anslag
av 52 milj. kr. till uppförande av en förvaltningsbyggnad i kvarteret Garnisonen
i Stockholm för vilket ändamål bör beräknas ett avskrivningsanslag
av 13 milj. kr. I statsverkspropositionen beräknades till byggnadsarbeten
för vissa kulturändamål samt till byggnadsarbeten vid universiteten och
vissa högskolor 3,1 milj. kr. resp. 130 milj. kr. I prop. 1968: 33 har till byggnadsarbeten
för vissa kulturändamål definitivt begärts 3,9 milj. kr. Avskrivningsanslaget
bör föras upp med 1,2 milj. kr. Till byggnadsarbeten vid universiteten
och vissa högskolor begärdes i prop. 1968: 104 definitivt samma
belopp som i statsverkspropositionen varför avskrivningsanslaget bör föras
upp med oförändrat 65 milj. kr.

Under försvarets fastighetsfond beräknades i statsverkspropositionen under
kasernbyggnaders, befästningars och försvarets forskningsanstalts delfonder
investeringsanslag om 61,4 milj. kr., 55,1 milj. kr. resp. 2,7 milj. kr.
Anslagen för ifrågavarande ändamål har i prop. 1968: 109 föreslagits definitivt
med 62,9 milj. kr., 54,6 milj. kr. resp. 2,7 milj. kr. Avskrivningsanslagen
bör föras upp med 20,8 milj. kr., 54,6 milj. kr. resp. 1,3 milj. kr.

Under statens utlåningsfonder har anslaget till lånefonden för studentkårlokaler
i prop. 1968: 104 definitivt begärts med samma belopp som i

3 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

statsverkspropositionen, dvs. 2 milj. kr., varför avskrivningsanslaget bör
uppföras med oförändrat 1,2 milj. kr.

Samtliga nu erforderliga jämkningar och tillägg i förhållande till statsverkspropositionens
förslag till anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar
framgår av följande översikt.

Förändring, kr.

Statens allmänna fastighetsfond

Förvärv av vissa fastigheter i Stockholms stad m. in. (prop.

1968:72) ............................................ + 10 000 000

Förvaltningsbyggnad i kv. Garnisonen i Stockholm (prop.

1968:118) ........................................... + 13 000 000

Byggnadsarbeten för vissa kulturändamål (prop. 1968:33) + 200 000

Försvarets fastighetsfond

Kasernbyggnaders delfond (prop. 1968:109) ..............+ 445 000

Befästningars delfond (prop. 1968:109) ................ — 515 000

+ 23 130 000

I detta sammanhang vill jag anmäla frågan om finansieringen av vissa
investeringar och andra utgifter för affärsverksfonderna m. fl. fonder som
vidtas i sysselsättningsfrämjande syfte.

Genom beslut den 8 december 1967, den 2 februari 1968 och den 8 mars 1968
har Kungl. Maj :t uppdragit åt arbetsmarknadsstyrelsen att vidta åtgärder
ägnade att öka sysselsättningen inom verkstadsindustrin. Besluten avsåg tillverkning
av bl. a. förnödenheter som behövs i civil statlig verksamhet intill
en inköpssumma av sammanlagt 88 milj. kr.

I samband med dessa beslut aktualiserades frågan om finansieringen i
dessa fall av anskaffningar för affärsverksfonderna, sjöfartsverkets fond
och vägverkets förrådsfond, som normalt bestrids från investeringsanslag
eller resp. fonds driftstat.

Frågan har tidigare behandlats av statsmakterna i vad avser utgifter som
normalt bestrids över investeringsanslag (prop. 1963: 150 s. 34, SU 153,
rskr 340). Därvid beslöts att merkostnad som affärsverk åsamkats genom
att eu investering tidigarelagts skulle kompenseras genom extra avskrivning
motsvarande de påvisade merkostnaderna. Avskrivningens omfattning
skulle avgöras med beaktande av omständigheterna i det enskilda
fallet. Vidare underströks att frågan om ersättning till affärsverken för deras
medverkan i konjunkturpolitiska åtgärder fick prövas på nytt i anslutning
till affärsverksutredningens kommande förslag.

I fråga om utgifter som normalt bestrids med medel från driftstat för
affärsverk, sjöfartsverkets fond och statens vägverks förrådsfond har tidigare
inte gällt några särskilda regler. Den ordningen har emellertid till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

lämpats att arbetsmarknadsstyrelsen inom ramen för givna bemyndiganden
finansierat sådana utgifter via arbetsmarknadsanslagen.

Investeringar i affärsverksfonderna, sjöfartsverkets fond och vägverkets
förrådsfond avskrivs normalt inte till någon del med avskrivningsmedel över
riksstaten. Hela avskrivningen sker i stället med utnyttjande av de löpande
inkomsterna på vederbörande fonds driftstat. Finansiering av investeringar
över driftbudgeten genom anvisning av särskilda avskrivningsmedel sker
endast beträffande beredskapsmässigt motiverade investeringar.

Investeringstakten för ifrågavarande fonder bestäms inom ramen för gällande
statsfinansiella restriktioner från affärsmässiga utgångspunkter. Att
investeringarna i dessa fonder utnyttjas i den konjunkturutjämnande politiken
är inte i och för sig ett skäl att frångå kravet på affärsmässighet. Därför
är det rimligt att fonderna kompenseras för merkostnader som uppkommer
genom detta utnyttjande. Denna princip godtogs, som redan nämnts,
av statsmakterna 1963. Det är vidare lämpligt att de myndigheter som förvaltar
ifrågavarande fonder — i likhet med vad som sker för privat och
kommunal verksamhet — aktivt stimuleras att medverka i den konjunkturutjämnande
politiken. Detta skulle f. ö. ansluta till principen att i möjlig
utsträckning behandla affärsverken på samma sätt som privat företagsamhet.

Den tidigare för investeringar tillämpade principen att kompensationens
omfattning prövas efter utredning i det enskilda fallet har visat sig vara
mindre ändamålsenlig. En schablonregel som kunde tillämpas i normalfallet
vore att föredra. Detta skulle dessutom bättre ansluta till de stimulansregler
som används för den kommunala och enskilda sektorn. Vid fastställande
av stimulansens omfattning när det gäller nu ifrågavarande investeringar
bör beaktas att kommuner vid industribeställningar i sysselsättningsstödjande
syfte kan erhålla ett statsbidrag av högst 20 %. Vidare kan erinras
om det investeringsavdrag på 10 % som innevarande år utgår för vissa
investeringar i maskiner m. m. (prop. 1968: 13). Mot denna bakgrund anser
jag att om myndighet i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen vidtar särskilda
sysselsättningsstödjande insatser genom tidigareläggning av anskaffningar
som avser affärsverksfond, sjöfartsverkets fond eller vägverkets förrådsfond
bör den i normalfallet åtnjuta en särskild ersättning med 10 % av
anskaffningens belopp. Denna regel bör tillämpas oavsett om anskaffningen
avser ändamål som normalt finansieras över investeringsanslag eller driftstat.
Gränsen mellan dessa finansieringsformer är f. ö. flytande.

För ändamål som normalt finansieras över investeringsanslag bör i första
hand den konjunkturreserv som beräknas under dessa anslag tas i anspråk.
I de fall där medel inte finns tillgängliga får arbetsmarknadsstyrelsen förskottera
erforderliga belopp ur anslaget till allmänna beredskapsarbeten. Vid
lämpligt tillfälle får investeringsanslaget tillföras ytterligare medel genom
medelsanvisning på tilläggsstat. Därefter kan återföring ske till arbetsmarknadsanslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

När det gäller den 10-procentiga kompensationen bör den utgå genom att
särskilda avskrivningsmedel över riksstaten utnyttjas. I den mån förslagsvis
betecknade avskrivningsanslag för beredskapskostnader inte finns tillgängliga
torde anvisning på tilläggsstat bli aktuell.

För anskaffningar över driftstat sker finansieringen normalt genom ianspråktagande
av löpande inkomster på fondens driftstat. En tidigareläggning
av anskaffningar påverkar i dessa fall bl. a. berörda verks likviditet och
deras möjligheter att fullgöra fastställda inleveranser av ränta på disponerat
statskapital. För sådana anskaffningar förordar jag därför att arbetsmarknadsverket
får förskottera hela utgiften under den tid tidigareläggningen
avser. Ett belopp motsvarande 10 % av utgiften torde slutligt böra belasta
arbetsmarknadsanslagen. Återstående 90 % bör däremot slutligt bestridas
av driftmedel.

De här redovisade reglerna bör kunna användas i samtliga de fall där
Kungl. Maj :t av sysselsättningsmässiga skäl anser att investeringar och anskaffningar
för affärsverken, sjöfartsverkets fond och vägverkets förrådsfond
bör tidigareläggas jämfört med vad som gäller enligt fastställd investeringsram
eller driftstat. I de fall där det av olika skäl kan vara mindre
lämpligt att tillämpa schablonregeln, t. ex. för en större investering med
endast en begränsad tidigareiäggning, bör Kungl. Maj :t meddela särskilt beslut
om i vilken omfattning avskrivning resp. finansiering över arbetsmarknadsanslag
skall ske.

Bestämmelser av i huvudsak den innebörd som redovisats har meddelats
av Kungl. Maj :t den 8 mars 1968 och den 5 april 1968 i vad avser de anskaffningar
som beslutats den 8 december 1967, den 2 februari 1968 och den
8 mars 1968. Jag avser att föreslå Kungl. Maj :t att hos riksdagen begära
medelsanvisning på investeringsanslag och avskrivningsanslag för nu aktuella
anskaffningar på tilläggsstat I för budgetåret 1968/69. Då här angivna
riktlinjer för behandling av anskaffningar för berörda fonder — i avvaktan
på ställningstagande till affärsverksutredningens kommande förslag — i
huvudsak bör tillämpas även i framtiden bör riksdagens godkännande av
dessa riktlinjer inhämtas.

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling

I årets statsverksproposition beräknades medelsbehållningarna på reservations-
och investeringsanslag totalt sett förbli oförändrade under budgetåret
1967/68. Jag har sedermera låtit utföra en enkät hos myndigheterna
rörande dessas beräknade medelsförbrukning. Resultatet av denna enkät
liksom min egen bedömning redovisas i tabell 5. Såsom framgår härav räknar
myndigheterna med att öka sina anslagsbehållningar med ca 100 milj.
kr. Det kan särskilt noteras, att behållningen på lånefonden för bostads -

Kungl. Maj. ts proposition nr i25 år 1968

Tabell 5. Beräknade förändringar i anslagsbehållningarna budgetåren 1967/68 och 1968/69
(Milj. kr.)

	Anslags- behåll-	Beräknad förändring 30.6.67— 30.6.68	Beräknad förändring 30.6.68 —30.6.69
	30.6.67	Stv.- prop. 1968	Mynd.het enl. finans-dep:ts enkät	Dcp.- ch.	Stv.- prop. 1968	Mynd.het enl. finans-dep:ts enkät	Dep.- ch.
Driftbudgeten (exkl. avskrivningar) .. Investeringsanslag .	2 481 1 326	+ 200 - 200	+ 100 ± 0	+ 250 + 50		- 50 — 550	+ 200 - 200
Summa	3 807	± o	+ 100	+ 300	± 0	- 600	± 0

byggande beräknas öka med ca 350 milj. kr. till följd av en viss försening
av utbetalningarna av lån i samband med införandet av det nya systemet
för statlig bostadsfinansiering. Med hänsyn härtill och med beaktande av
att medelsanvisningarna på tilläggsstat II främst för sysselsättningsfrämjande
åtgärder bör ge anledning till en viss nedjnstering av myndigheternas
förbrukningsprognoser finner jag nu skäl alt räkna med att anslagsbehållningarna
kommer att öka med 300 milj. kr. under innevarande budgetår.

Även för budgetåret 1968/69 beräknades i statsverkspropositionen medelsbehållningarna
förbli oförändrade. Vid denna bedömning räknade jag med
att en förbrukning av reserverade medel med drygt 60 milj. kr. för myndigheterna
inom försvarsdepartementets verksamhetsområde skulle uppvägas
av en motsvarande medelsuppbyggnad för övriga myndigheter. I enkäten
anger myndigheterna en sammanlagd neddragning av anslagsbehållningarna
med ca 600 milj. kr., varav ca SO milj. kr. skulle hänföra sig till anslagen
under fjärde huvudtiteln. Erfarenhetsmässigt överskattar dock myndigheterna
väsentligt sina möjligheter att realisera sina utgiftsprogram. överskattningen
är desto större ju längre tidsperspektivet är. Med hänsyn härtill
finner jag inte skäl att frångå min bedömning i statsverkspropositionen.
Jag vill dock understryka, att beräkningar av detta slag måste betraktas
som mycket osäkra.

Beräkning av dispositionen av röriiga krediter

Dispositionen av de rörliga krediter, vilka enligt riksdagens beslut ställts
till förfogande för vissa myndigheter, affärsverk och bolag, antogs i statsverkspropositionen
komma att öka med 100 milj. kr. under budgetåret
1967/68. I prop. 1968: 105 har föreslagits en höjning av ramen för statens
vattenfallsverks rörliga kredit med 100 milj. kr. till 200 milj. kr. Enligt eu
enkät, som jag latit utföra, skulle det ianspråktagna beloppet av rörliga
krediter per den 30 juni 1968 totalt uppgå till ca 1 300 milj. kr., vilket inne -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1968

bär en uppgång under loppet av innevarande budgetår med drygt 300 milj.
kr. Bland större förändringar enligt enkäten kan nämnas, att Svensk Spannmålshandel,
Svensk Kötthandel AB och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
beräknas öka sin disposition med 90, 50 resp. 45 milj. kr.
Vid en samlad bedömning finner jag det mest sannolikt att dispositionen av
rörliga krediter kommer att öka med 200 milj. kr. under innevarande budgetår.

För budgetåret 1968/69 räknade jag i statsverkspropositionen med att de
ianspråktagna beloppen av rörliga krediter totalt sett skulle förbli oförändrade.
Enligt enkäten skulle dispositionen öka med drygt 200 milj. kr. En
ökad disposition anges för bl. a. televerket, statens vattenfallsverk och överstyrelsen
för ekonomisk försvarsberedskap. I prop. 1968: 109 har föreslagits
att försvarets fabriksverk skulle, efter beslut av Kungl. Maj:t, få disponera
en rörlig kredit av högst 70 milj. kr., vilket innebär en höjning av verkets
nuvarande ram med 30 milj. kr. Utan att ta ställning till enskilda bedömningar
räknar jag fortfarande med att dispositionen av rörliga krediter kommer
att vara oförändrad under budgetåret 1968/69. Jag vill dock betona, att
en sådan prognos är synnerligen osäker och att tillfälliga fluktuationer i de
ianspråktagna beloppen kring budgetårsskiftena kan påverka de sedermera
registrerade utfallen.

Totalbudgetens inkomster budgetåren 1967/68 och 1968/69 samt
investeringsplan för budgetåret 1968 69

Riksrevisionsverket bär i särskilda skrivelser den 4 april 1968 lämnat bl. a.
en beräkning av utfallet av driftbudgetens inkomstsida under budgetåret
1967/68 samt en förnyad inkomstberäkning för budgetåret 1968/69. För en
närmare redogörelse för beräkningarna får jag hänvisa till verkets skrivelser
(bilagorna 4 och 5).

Avgörande för beräkningen av statsinkomsternas utveckling är de antaganden
som görs om inkomstutvecklingen i samhället under prognosperioden.
Riksrevisionsverket räknar med att inkomsten av tjänst totalt kommer
alt öka med 7 % både år 1968 och år 1969. Dessa antaganden ansluter väl till
de bedömningar som redovisas i den reviderade nationalbudgeten (bilaga 1)
och jag har inget att erinra mot att de lagts till grund för beräkningarna. I
jämförelse med de kalkyler som redovisades i statsverkspropositionen innebär
dessa antaganden en justering av den beräknade ökningen av inkomst
av tjänst för år 1968 från 8 % till 7%.

Med utgångspunkt från de angivna förutsättningarna har riksrevisionsverket
beräknat inkomsterna under titeln skatt på inkomst och förmögenhet
in. in. till 13 100 milj. kr. för budgetåret 1967/68, vilket är 100 milj. kr.
mindre än vad som angavs i årets statsverksproposition. För budgetåret

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

1968/69 beräknas inkomsterna under titeln till 14 200 milj. kr., vilket är
450 milj. kr. mindre än vad som upptogs i statsverkspropositionen. Dessa
nedjusteringar beror på den nu antagna lägre tillväxten av skatteunderlaget
för år 1968.

Beräkningen av inkomsterna på inkomstskatte titeln baseras på förutsättningen
om oförändrat procenttal, dvs. 100, för uttagande av preliminär
skatt för budgetåret 1968/69. Enligt förordningen den 26 juli 1947 (nr 576 )
om statlig inkomstskatt skall varje år bestämmas med vilka procenttal av
grundbeloppen den statliga inkomstskatten skall ingå i preliminärskatten
för kommande budgetår. Procenttalet för detta budgetårs första hälft skall
vara samma som under innevarande budgetårs senare hälft. I förordning den
9 juni 1967 (nr 254) har detta procenttal satts till 100 för budgetåret 1967/
68. För tiden den 1 juli—den 31 december 1968 blir alltså uttagsprocenten
densamma. Jag föreslår, att uttagsprocenten även för tiden den 1 januari—
den 30 juni 1969 fastställs till 100.

I det följande redovisar jag de fall, där jag funnit skäl att frångå riksrevisionsverkets
beräkning av statsinkomsterna.

Riksrevisionsverket har upptagit inkomsterna av mervärdeskatt för budgetåret
1968/69 till 2 000 milj. kr., samma belopp som angavs i statsverkspropositionen.
Sedermera har i proposition till riksdagen (prop. 1968: 100 )
framlagts definitivt förslag till utformning av mervärdeskatten. Beräkningarna
i statsverkspropositionen byggde på förutsättningen att två ordinarie
uppbörder av sådan skatt, avseende månaderna januari—april 1969,
skulle ske före utgången av budgetåret 1968/69. Vid den nu föreslagna utformningen
av mervärdeskatten kommer de två uppbörderna att avse månaderna
januari—maj 1969. Den uppgång av inkomsterna av mervärdeskatt
för budgetåret 1968/69 i förhållande till den tidigare beräkningen som kan
beräknas följa härav motverkas dock av vissa omständigheter. Vissa skattskyldiga
kommer sålunda inte att redovisa någon mervärdeskatt under budgetåret
1968/69. Inkomsterna begränsas vidare av avlyftning av allmän varuskatt
på vissa inneliggande lager inom byggnadsbranschen. Slutligen kan
också en viss eftersläpning ske i redovisningen av uppbörden i juni 1969.
Med beaktande av de här angivna förhållandena beräknar jag inkomsterna
av mervärdeskatt till 2 200 milj. kr. för budgetåret 1968/69.

Under rubriken uppbörd i statens verksamhet har riksrevisionsverket beräknat
inkomsterna vid flygtekniska försöksanstalten till 8,1 milj. kr. I anslutning
till beräkningen av anstaltens utgifter (prop. 1968: 109) beräknar
jag för min del inkomsterna till 8,8 milj. kr.

Riksrevisionsverket har vidare upptagit inkomsterna vid patent- och registreringsverket
till 33,0 milj. kr. Enligt vad jag erfarit beräknar patentoch
registreringsverket nu sina inkomster till 35,5 milj. kr. och jag förordar
att inkomsttiteln uppförs med detta belopp.

Under inkomster av statens kapitalfonder har riksrevisionsverket upptagit

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell 6. Inkomster på totaibudgeten budgetåren 1966/67—1968/69

(Milj. kr.)

	1966/	''1967/68	1968/69	Förändring från
	67

	Utfall	Stv.-	Ny	Stv.-	Ny	Utfall	Ny ber.
		prop.	beräk-	prop.	beräk-	1966/67	1967/68
		1968	ning	1968	ning	till ny	till ny
						beräkn.	beräkn.
						1967/68	1968/69
Skatt på inkomst och för-
mögenhet m. m.........	12 669	13 200	13 100	14 650	14 200	+ 431	+ 1 100
Automobilskattemedel ....	2 384	2 650	2 610	2 800	2 800	+ 226	+ 190
Allmän arbetsgivaravgift..	—	—	—	240	300	—	+ 300
Tullmedel ..............	984	950	950	880	880	- 34	- 70
Allmän varuskatt........	5 785	6 500	6 550	4 760	4 800	+ 765	- 1 750
Mervärdeskatt ..........	—	—	—	2 000	2 200	—	+ 2 200
Övriga tullar och acciser ..	5 334	5 631	5 631	6 046	5 979	+ 297	+ 348
Statens affärsverksfonder..	510	599	598	673	575	+ 82	- 23
Övriga inkomster på drift-
budgeten..............	2 769	2 791	2 827	2 994	3 010	+ 58	+ 183
Beräknad övrig finansie-
ring..................	1 306	1 322	1 280	1 343	1 311	- 26	4- 31
Summa	31 747	33 643	33 546	36 386	36 055	+ 1799	+ 2 509

inkomsterna från televerket till 150 milj. kr., från statens vägverks förrådsfond
till 14,6 milj. kr. och från sjöfartsverkets fond till 10,4 milj. kr. .lag
beräknar dessa inkomster till 173 milj. kr., 14,3 milj. kr. resp. 10,0 milj. kr.

Riksrevisionsverket har vidare upptagit inkomsterna av statens hantverksoch
industrilånefond till 11 milj. kr. I anslutning till de nya regler som
föreslås gälla för företagareföreningarnas inleverans till statsverket av
ränta på utlämnade lån (prop. 1968: 61) beräknar jag inkomsterna till 14
milj. kr. De förlusttäckningsavgifter på industrigarantilån som enligt förslaget
skall tillföras statsverket bör tillföras inkomsttiteln Övriga diverse inkomster.
Detta torde dock inte behöva påverka riksrevisionsverkets beräkning
av titelns omslutning.

Beträffande inkomsterna på kapitalbudgeten beräknar jag för televerkets
fond avskrivningsmedlen inom fonden till 521,7 milj. kr. och övriga kapitalmedel
inom fonden till 900 000 kr., vilket innebär en nedjustering i förhållande
till riksrevisionsverkets beräkning med 600 000 kr. Övriga kapitalmedel
inom sjöfartsverkets fond beräknar jag till 50 000 kr. eller 40 000 kr.
mer än i riksrevisionsverkets beräkning.

Totalt innebär de av mig förordade avvikelserna eu uppräkning av totalbudgetens
inkomster med 227,9 milj. kr. för budgetåret 1968/69 i förhållande
till riksrevisionsverkets beräkning. Sammanfattningsvis innebär de
förnyade inkomstberäkningarna med de av mig förordade justeringarna att
totalbudgetens inkomster skulle uppgå till 33 546 milj. kr. för budgetåret
1967/68 och till 36 055 milj. kr. för budgetåret 1968/69, vilket är 97 resp.
331 milj. kr. mindre än vad som angavs i statsverkspropositionen (tabell

Tabel! 7. Kapitalbudgetens utgifter och finansiering budgetåret 1968/69

Fond	Investerings- anslag	Finansiering
Avskrivning inom fonderna	Övriga kapi-talmedel	Avskrivning från driftbudgeten	Investerings- bemyndigande
I. Affärsverksfonderna............	1 629 561 000	1 065 200 000	12 452 000	101 800 000	450 109 000
II. Statens allmänna fastighetsfond . .	388 313 000	40 419 000	800 000	140 449 000	206 645 000
III. Försvarets fastighetsfond........	120 110 000	22 285 000	1 000 000	76 761 000	20 064 000
IV. Statens utlåningsfonder .''.......	2 304 802 000	—	—	534 343 000	1 770 459 000
V. Fonden för låneunderstöd ......	372 071 000	—	19 463 000	91 037 000	261 571 000
VI. Fonden för statens aktier........	227 606 000	—	—	—	227 606 000
VII. Fonden för förlag till statsverket	5 001 000	—	40 000 000	—	- 34 999 000
VIII. Diverse kapitalfonder ..........	109 365 000	64 600 000	152 000	—	44 613 000
Summa kr.	5 156 829 000	1192 504 000	73 867 000	944 390 000	2 946 068 000
Avgår kapitalåterbetalning:
Oreglerade kapitalmedelsförluster ....					1 000 000
Övrig kapitalåterbetalning..........					44 736 000
Lånemedel					2 900 332 000

Caj

-4

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell 8. Totalbudgeten budgetåren 1966/67—1968/69

(Milj. kr.)

	1966/67	1967/68		1968/69		Förändring från
	Utfall
	Stv.-	Ny	Stv.-	Ny	Utfall	Ny ber.
		prop.	beräkning	prop.	beräkning	1966/67	1967/68
		1968		1968		till ny ber.	till ny ber.
						1967/68	1968/69
Inkomster..............................	31 747	33 643	33 546	36 386	36 055	+ 1 799	+ 2 509
varav inkomster på driftbudgeten........	30 441	32 321	32 266	35 043	34 744	+ 1 825	+ 2 478
övrig finansiering ................	1 306	1 322	1 280	1 343	1 311	- 26	+ 31
Utgifter................................	33 378	36 462	36 850	38 535	38 736	+ 3 472	+ 1 886
varav driftbudgeten ....................	29 061	31 752	32 110	33 531	33 579	+ 3 049	+ 1 469
investeringsanslag ................	4 253	4611	4 840	5 004	5 157	+ 587	+ 317
förändring i anslagsbehållningar och
disposition av rörliga krediter......	64	100	- 100	—	—	— 164	+ 100
Totalbudget saldo........................	- 1631	- 2 819	- 3 304	- 2 149	- 2 681	- 1 673	+ 623

Tungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

6). Förändringarna beträffande inkomstskattefiteln har jag ovan redovisa!.
Bland större förändringar i övrigt kan för budgetåret 1967/68 nämnas uppräkningar
av inkomsterna av stämpelskatt och stämpelavgift (30 milj. kr.)
och av allmän varuskatt (50 milj. kr.) samt nedräkning av inkomsterna av
fordonsskatt (50 milj. kr.) och av tobaksskatt (40 milj. kr.). För budgetåret
1968/69 kan noteras uppjusteringar av inkomsterna av allmän arbetsgivaravgift
(60 milj. kr.), av allmän varuskatt (40 milj. kr.) och av mervärdeskatt
(200 milj. kr.) samt nedjusteringar av inkomsterna av tobaksskatt
(50 milj. kr.) och av skatt på sprit (30 milj. kr.). Vidare har inleveranserna
från televerket nedräknats med 22 milj. kr. och från statens järnvägar med
78 milj. kr. Min beräkning av de enskilda inkomsttitlarna på driftbudgeten
för budgetåret 1968/69 framgår av en specifikation jag låtit upprätta (bilaga
6).

Jag har i det föregående redogjort för förändringarna sedan statsverkspropositionen
i fråga om begärda investeringsanslag och avskrivningar av
nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1968/69. De begärda investeringsanslagen
uppgår nu till 5 157 milj. kr. De för finansiering av dessa investeringar
beräknade avskrivningsmedel, som bör anvisas på driftbudgeten,
uppgår till 944 milj. kr. De medel som inom resp. kapitalfond är tillgängliga
för finansiering av investeringarna, dvs. avskrivningsmedel och
övriga kapitalmedel inom fonderna, beräknar jag till 1 267 milj. kr. På
grundval härav beräknar jag behovet av investeringsbemyndiganden till
2 946 milj. kr., vilket är 162 milj. kr. mera än vad som upptogs i statsverkspropositionen.
Kapitalbudgetens utgifter och dessas finansiering framgår
av tabell 7.

Mot bakgrund av vad jag sålunda redovisat har jag upprättat förslag
till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1968/69, med
specifikation av de i planen angivna investeringsbemyndigandena (bilaga
8).

Beräkning av totalbudgeten för budgetåren 1967/68 och 1968/69

Med beaktande av vad jag anfört i det föregående beräknar jag totalbudgeten
för budgetåren 1967/68 och 1968/69 enligt tabell 8. Beräkningarna
resulterar i underskott på totalbudgeten med ca 3 300 milj. kr. för
budgetåret 1967/68 och med ca 2 680 milj. kr. för budgetåret 1968/69,
vilket innebär ökningar i underskotten i förhållande till vad som angavs
i statsverkspropositionen med ca 480 milj. kr. resp. ca 530 milj. kr.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende torde få fogas såsom
Bilaga 1: Reviderad nationalbudget för år 1968.

Bilaga 2: Avstämning av 1965 års långtidsutredning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Bilaga 3: Långtidsbudget för perioden 1968/69—1972/73.

Bilaga 4: Riksrevisionsverkets approximativa beräkning rörande utfallet
av riksstaten för budgetåret 1967/68.

Bilaga 5: Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret
1968/69.

Bilaga 6: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret
1968/69.

Bilaga 7: Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen
för budgetåret 1968/69.

Bilaga 8: Förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret
1968/69.

Bilaga 9: Förändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1968/69 sedan
statsverkspropositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
föreslår riksdagen att

1) till Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret
1968/69 anvisa följande reservationsanslag, nämligen Statens

allmänna fastighetsfond

F örsvarsde parte m entet:

Uppförande av förrådsbyggnader för civilförsvaret
.................................. 2 500 000

Socialdepartementet:

Utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala 5 500 000

F inansdeparte mentet:

Förvärv av vissa fastigheter inom Stockholms

stad m.m............................... 10 000 000

Förvaltningsbyggnad i kv. Garnisonen i Stockholm
.................................. 13 000 000

Utbildningsdepartementet:

Byggnadsarbeten för vissa kulturändamål____ 1 150 000

Byggnadsarbeten vid universiteten och vissa

högskolor .............................. 65 000 000

Försvarets fastighetsfond

Kasernbyggnaders delfond ................. 20 844 000

Befästningars delfond ..................... 54 587 000

Försvarets forskningsanstalts delfond........ 1 329 000

Statens utlåningsfonder

Utbildningsdepartementet:

Lånefonden för studentkårlokaler .......... 1 200 000

2) godkänna vad jag i det föregående har anfört beträffande
riktlinjer för finansieringen av vissa affärsverksinvesteringar
m. in.,

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

3) godkänna min beräkning av förändringarna i anslagsbehållningarna
för budgetåret 1968/69,

4) godkänna min beräkning av förändringarna i dispositionen
av rörliga krediter för budgetåret 1968/69,

5) besluta att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som
avses i 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr
576) om statlig inkomstskatt, skall för budgetåret 1968/69
ingå i preliminär skatt med 100 % av grundbeloppet,

6) godkänna min beräkning av driftbudgetens inkomster
för budgetåret 1968/69 enligt den vid detta protokoll fogade
specifikationen,

7) godkänna förslaget till investeringsplan och investeringsstater
för budgetåret 1968/69,

8) på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen
svarande inkomsttiteln Lånemedel till 2 900 332 000
kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680223

Bilaga 1

Reviderad

nationalbudget för år 1968

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1968
Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Bilaga 1

REVIDERAD NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1968

Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1968 som härmed framläggs är utarbetad
inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering och
konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten bygger på material som erhållits
från fackdepartement och olika verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet
hörts. Dess ledamöter bär dock ej något ansvar för nationalbudgetens
utformning och bedömningar.

Kapitlen III, Utrikeshandeln och VII, Investeringarna samt IX, Kreditmarknaden
har helt sammanställts inom konjunkturinstitutet. Institutet har
även sammanställt avsnitten om industriproduktion och skogsbruk i kapitel
IV och avsnitten om de disponibla inkomsterna och den privata konsumtionen
i kapitel VI. Ansvaret för bedömningen av Sveriges ekonomi 1968 —
med undantag för de avsnitt eller punkter där konjunkturinstitutet uttryckligen
åberopas — vilar på finansdepartementets sekretariat för ekonomisk
planering, där arbetet med nationalbudgeten letts av tf planeringschefen
Lars Lindberger.

Av tidsskäl har effekterna på ekonomin 1968 av de frisläpp av investeringsfonder
som beslutades den 19 april 1968 endast kunnat beaktas i den
sammanfattande översikten i kapitel I. Övriga kapitel i nationalbudgeten
har däremot utformats utan hänsyn till dessa effekter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 125. Bilaga 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

I. Sammanfattande översikt

Den totala produktionens tillväxt 1966—1967 blev enligt de reviderade
beräkningar som nu föreligger något lägre än vad som framgick av den preliminära
nationalbudgeten. Sålunda redovisas nu en ökning av nationalprodukten
med knappt 3 % (2,7 %) mot tidigare beräknat drygt 3 % (3,3 %).
Mindre nedjusteringar har bl. a. skett av posterna privat och offentlig konsumtion
samt investeringar. Även för exporten redovisas lägre volymökning
än enligt de preliminära kalkylerna. Åtskilligt talar emellertid för att prisfaktorn
med den tillämpade kalkylmetoden blivit i osedvanligt hög grad
överskattad i exportberäkningarna för 1967. Med hänsyn härtill kan exportvolymens
tillväxt realiter förmodas ha varit någon procentenhet och nationalproduktens
tillväxt några tiondels procentenheter högre än vad kalkylerna
utvisar. Bruttonationalprodukten synes alltså ha ökat med ca 3 %
1966—1967.

Konsumtionens tillväxt beräknas nu till 2,5 %, vilket är obetydligt högre
än vad som redovisas för de realt disponibla inkomsterna (2,3 %). Hushållssparandet
visar dock i nominella termer en svag ökning.

Näringslivets investeringar beräknas ha sjunkit med 2,5 % i volym. Nedgången
gäller främst jordbrukets investeringar. För industrins investeringar
redovisas en nedgång med 0,5 %.

För de verkligt expansiva inslagen i den inhemska efterfrågan 1966—1967
svarar bostadsbyggandet och den offentliga sektorn. Bostadsinvesteringarna
har ökat med 14 %, de kommunala investeringarna med 11 %, den offentliga
konsumtionen med 8 % och de statliga civila investeringarna inom affärsverk
och myndigheter med 6,5 %. Däremot har de militära investeringar, för
vilka betalning skett under 1967 sjunkit med 14,5 % jämfört med 1966.
Inom den offentliga konsumtionen har den statliga delen visat en volymnedgång
med drygt 2 %, medan däremot den kommunala konsumtionen stigit
med över 15 %. Efter korrigering för sådana förändringar i huvudmannaskapet
för vissa verksamhetsområden som skedde 1966—1967, försvinner i
huvudsak denna kontrast. Den statliga konsumtionen kan nämligen med
sådan korrigering beräknas ha stigit med inemot 7 % mot ca 9 % för
den kommunala.

Frånsett lagerförändringar har den totala inhemska efterfrågan i form
av privat och offentlig konsumtion samt investeringar realt stigit med 3,5 %

1966_1967 eller i nära nog samma takt som 1965—1966. Båda dessa år har

emellertid en betydande nedgång i lagerinvesteringarna begränsat den totala

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

inhemska efterfrågans tillväxt. Denna stannade härigenom vid 2,2 % 1966—
1967 mot 2,5 % 1965—1966. Genom att exportvolymen av varor och tjänster
ökade mera än importvolymen blev den totala produktionens tillväxt 1966—
1967 lika väl som 1965—1966 ca en halv procentenhet högre än för den
interna användningen av resurser. Bruttonationalproduktens tillväxt 1966—
1967 redovisas sålunda till 2,7 % mot 3,1 % 1965—1966.

Lagerinvesteringar visade 1966—1967 en nedgång med drygt en miljard
kr. (från ca 1 400 milj. kr. till drygt 300 milj. kr.). Det var framför allt
industrins lagerinvesteringar som minskade och nedgången var särskilt betydande
för varor i arbete men gällde även råvaror och färdigvaror.

Exportvolymens tillväxt beräknas nu till knappt 5,5 %. Detta innebär en
nedjustering jämfört med de preliminära kalkylerna med drygt en procentenhet
i volym, men endast med en halv procentenhet i värde. Den speciella
osäkerheten med avseende på prisfaktorns utveckling 1966—1967 har berörts
i det föregående. Även om volymberäkningen kan förmodas innebära
en viss underskattning, kan exportens reala tillväxt, bortsett från fartyg,
inte ha varit stort mer än hälften av den som uppnåddes 1965—1966 (beräknad
uppgång 4,5 % mot 9,3 %). Sveriges andel av världsexporten torde dock
ha vidmakthållits, lika väl som nationalproduktens tillväxt 1966—1967 för
Sveriges del ligger i nivå med och snarast något högre än motsvarande genomsnittstal
för Västeuropa (3,3 % mot ca 2,5 % enligt internationella definitioner).

Importvolymens tillväxt 1966—1967 redovisas till 2,5 %. Inberäknat turism
och andra tjänster har volymökningen dock angivits till 2,9 % för importen
mot 4,8 % för exporten. Med en viss förbättring av terms of trade
har bytesbalansen härigenom förstärkts med ca 600 milj. kr. I den korrigerade
bytesbalansen har underskottet härigenom begränsats till knappa 300
milj. kr.

De överslagsberäkningar beträffande företagsvinsternas och produktivitetens
utveckling som framlades i den preliminära nationalbudgeten har i
stort sett bestyrkts av de uppgifter som hittills framkommit. Riksrevisionsverket
har gjort en sammanställning av rörelseresultaten för större aktiebolag
och det har härvid visat sig att den nettoinkomstökning med i genomsnitt
mer än 5 %, som på förhand uppgivits av företagen blivit bekräftad.
Även den residualberäkning som ingår i statistiska centralbyråns reviderade
nationalräkenskap för 1967 visar samma utvecklingstendens. En förnyad
kalkyl över produktionen per arbetstimme inom hela samhällsekonomin bestyrker
intrycket av att »produktivitetens» tillväxt i denna bemärkelse ökat
förhållandevis kraftigt från 1965—1966 till 1966—1967, då den synes ha
nått ett värde av ca 4,5 %. Det har vidare bekräftats att företagen, som en
gemensam följd av utvecklingen av vinster, lagerinvesteringar jämte övriga
investeringar och kredittagning, kunnat öka sina likvida tillgångar under

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

loppet av 1967. För större industri- och handelsföretag redovisas sålunda
en ökning av innehavet av kassa-, bank- och postgiromedel med ca 600 milj.
kr.

Tendensen till avtagande pris- och kostnadsstegring under loppet av 1967
framträder nu klarare än i de preliminära kalkylerna. Det kan synas symptomatiskt
att konsumentprisernas uppgång under loppet av 1967 stannade
vid 3,1 % mot preliminärt beräknade 3,5 %. Nettoprisindex som avser att
mäta utvecklingen av priser exklusive skatter och subventioner har stigit
med 2,2 % under loppet av 1967 mot 4,4 % under loppet av 1966. Löneglidningen
uppskattas till 1 3/4 % för samtliga anställda 1967 mot tidigare angivna
2 %. Lönenivåns stegring beräknas emellertid, trots denna nedjustering,
till 7,5 % och ökningen i de totala arbetskraftskostnaderna per timme,
till över 9 %.

Främst till följd av exportens och den privata konsumtionens utveckling
blev den totala produktionens tillväxt avgjort starkare första halvåret 1967
än andra halvåret. Av samma skäl synes tredje kvartalet ha representerat
en svagare utveckling än fjärde kvartalet, då utrikeshandel och konsumtion
ånyo bidrog till ökad efterfrågan i förening med de åtgärder som vidtagits
för att trygga vintersysselsättningen (i första hand investeringsfondsfrisläpp
och en ökad ram för bostadsbyggen). På arbetsmarknaden sjönk
efterfrågan — sådan denna återspeglas i den säsongrensade kurvan för
lediga platser — successivt fram till oktober. Därefter inträdde en uppgång
som fortsatte in på de första månaderna 1968.

Vid en återblick på den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1967 är det
påfallande vilken betydande del av efterfrågans tillväxt som direkt härrört
från bostadsbyggandet och den offentliga sektorn. Om man håller sig
till den totala inhemska efterfrågan exklusive lager (och således bortser
från det efterfrågebortfall som ligger i lagerutvecklingen) visar det sig att
två tredjedelar av tillväxten ligger på bostäder och det offentliga och något
mer än en tredjedel på den privata konsumtionen, under det att näringslivets
investeringar i maskiner och byggnader svarar för en mindre minuspost.
Intrycket av de offentliga insatsernas betydelse förstärks ytterligare
när man betänker, dels att investeringsfondsfrisläppet rimligen kan förmodas
ha verkat begränsande på nedgången i näringslivets investeringar med
ett par hundra miljoner kronor, dels att den privata konsumtionens ökning
delvis kan anses härledd från den ökade aktiviteten inom offentlig verksamhet
och bostadsbyggande. Å andra sidan utgör den privata konsumtionens
förhållandevis blygsamma tillväxt inte enbart en följd av dämpad sysselsättningsutveckling
och måttlig konsumtionsbenägenhet, utan får också delvis
ses som ett resultat av den återhållande inriktning som ursprungligen
gavs åt finanspolitiken inför 1967.

Den snabba tillväxten av bostadsbyggandet och den offentliga verksamheten
utgjorde delvis en automatisk följd av det ändrade läget på arbets -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

marknaden. Mot senare hälften av året — då för övrigt inte heller exporten
längre utgjorde någon stark tillväxtfaktor — blev satsningen på dessa verksamhetsområden
ett alltmera medvetet led i sysselsättningspolitiken.

Hösten 1967 förefaller utgångsläget såväl i Sverige som internationellt
sett i åtskilliga hänseenden ha varit väl förberett för ett konjunkturuppsving
under 1968. I Sverige var lagerinvesteringarna förhållandevis lågt neddragna,
samtidigt som företagens likviditet i påfallande grad hade stärkts
sedan föregående höst. Lagerstatistiken inom industriländerna är dessvärre
av ojämn beskaffenhet, men det finns skäl att anta att ett omslag i lagerinvesteringarna
var på väg mera allmänt och inte blott inom de områden
och länder som är statistiskt väl belysta såsom exempelvis Förenta staterna.
Det finns vissa tecken som tyder på att den vändpunkt i den internationella
konjunkturutvecklingen som emotsågs redan till våren 1967 omsider
kan ha inträffat hösten samma år. Världshandeln som stagnerade under
tredje kvartalet 1967 återtog sin tillväxt under fjärde kvartalet, då det skedde
en samtidig ökning av importen till EEC-länderna, Nordamerika och vissa
u-länder. Industriproduktionen i Västeuropa som (säsongrensad) varit
oförändrad under de tre första kvartalen 1967 steg förhållandevis kraftigt
under fjärde kvartalet. Uppgången var starkast inom EEC-området men påtaglig
också inom de mindre EFTA-staterna.

Förutsättningarna för en fortsatt konjunkturförbättring var sannolikt
goda när det internationella betalningssystemet — vilket sedan en tid präglats
av en viss brist på jämvikt i de internationella betalningsströmmarna
— drogs in i en krisartad utveckling som förefaller att ha kulminerat i
mars 1968. I detta utvecklingsförlopp ingick punddevalveringen med åtföljande
oro på valutamarknaderna, en tilltagande osäkerhet om den ledande
reservvalutans, dvs. dollarns position i förhållande till guldet samt omfattande
spekulativa guldköp. Samtidigt uppträdde åtstramningstendenser på
de internationella kreditmarknaderna. När den internationella konjunkturutvecklingen
härefter alltjämt förefaller någorlunda hävdad, får väl detta
snarast anses vittna om styrkan i de av dessa störningar oberoende uppsvingstendenserna.
Sedan lugnet återställts, kvarstår behovet av fortsatt
anpassning och bättre jämvikt i de internationella betalningsströmmarna.
Det är bl. a. detta anpassningsbehov som har ingett en viss osäkerhet om
styrkan och ihålligheten av det konjunkturuppsving som förefaller ha inletts.

För att de åtgärder som i första hand reserwalutaländerna tvingats vidta
för att stärka sitt betalningsläge skall kunna bli framgångsrika och samtidigt
undgå att utlösa kontraktiva effekter på världsekonomin i övrigt, krävs
nämligen att andra länder och därvid främst nuvarande finansiella överskottsländer
tillåter och helst aktivt medverkar till en försvagning av sina
betalningssaldon. En dylik anpassning av betalningsströmmarna kan avse
såväl löpande betalningar som kapitalrörelser. För Storbritanniens del före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

ligger av allt att döma ett oavvisligt behov att stärka det löpande betalningssaldot,
dvs. bytesbalansen. I övrigt är det i första hand en omläggning eller
reglering av de internationella kapitalrörelserna — i samband med en begränsning
av den amerikanska kapitalexporten — som eftersträvas. De åtstramningstendenser
som amerikanska åtgärder i detta syfte framkallat på
de internationella kreditmarknaderna har hitintills i väsentlig grad motverkats
genom den kreditpolitik som förts i de kontinentaleuropeiska länderna.
Erfarenheterna från de senaste månadernas utveckling kan såtillvida ge
anledning till viss optimism.

Mot denna bakgrund förefaller det att finnas goda möjligheter att den behövliga
anpassningen av de internationella betalningsströmmarna skall kunna
genomföras på sådant sätt att en fortsatt konjunkturförbättring inte
äventyras. Inte minst med hänsyn till det emotsedda omslaget i den brittiska
bytesbalansen skulle mycket givetvis vara vunnet, om det västtyska
konjunkturuppsvinget fick sådan styrka att en påtaglig begränsning av nuvarande
kraftiga överskott i den västtyska bytesbalansen kunde påräknas.
Även om den ekonomiska utvecklingen i Västtyskland efter ett lovande fjärde
kvartal 1967 gjort ett osäkert intryck under den tidigaste delen av 1968,
bör det bl. a. med hänsyn till de riktlinjer som fastställts för den ekonomiska
politiken inom EEG-länderna finnas rimliga förutsättningar för att
den västtyska konjunkturen — tills vidare påhjälpt av en gynnsam utrikesefterfrågan
— med tiden skall nå erforderlig styrka. Det finns därför skäl
att för 1968 och in på 1969 räkna med en fortsatt måttlig konjunkturförbättring
i Västeuropa som bärs upp inte blott av ett omslag i lagerinvesteringarna
utan även av stigande investeringar inom näringslivet.

Konjunkturinstitutets reviderade prognos för exporten 1968 utgår från en
sådan bedömning av den internationella efterfrågeutvecklingen. Totalt beräknas
exporten komma att öka med ca 6,5 % i volym och ca 8 % i värde.
Exklusive den kraftigt svängande fartygsexporten (+23 % 1967, — 1,5 %
1968) blir ökningen ca 7 % i volym och ca 8,5 % i värde, vilket är omkring

3,5 procentenheter mer än 1967. Den högre ökningstakten förklaras av en
snabbare tillväxt av den förväntade utförseln av verkstadsprodukter, massa,
papper samt järnmalm. För verkstadsprodukternas del har institutet, med
någon nedjustering av den senaste exportenkäten, funnit det realistiskt att
räkna med en värdeökning om 11 %. För malmexporten täcks en förväntad
tillväxt om 16,5 % i volym helt av kontrakterade kvantiteter. Massaexportens
ökning — ca 7,5 % i volym — är till inte obetydlig del en effekt av en
upphörande lageravveckling hos köparna, medan pappersexportens tillväxt
som väntas uppgå till ca 7 % i volym — i huvudsak förklaras av en snabbare
konsumtionsökning. Exporten av »övrigvaror» väntas trots en förutsedd
svagare importtillväxt i EFTA-länderna -— dit denna export i huvudsak går
— totalt sett komma att öka i nästan samma takt som 1967 till följd av ökad
bensinexport från ett nytillkommet raffinaderi och en gynnsammare utveck -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968 7

ling på EEC. Järn- och stålexporten väntas inte få en lika snabb tillväxt
som 1967 men dock komma att öka med ca 8,5 % i volym. För trävaror
och livsmedel förutses likaså en svagare utveckling 1968 än 1967.

Det privata näringslivets investeringar i fasta anläggningar väntas 1968
bli något lägre i volym än 1967 (—-0,5 %). Mera avsevärda minskningar
förekommer i fråga om handelsflottans anskaffning av fartyg samt byggnader
för handel m. m. Härvid har likväl räknats med effekten av att befrielse
från investeringsavgift enligt beslut i april kommer att ges i ökad
utsträckning. En tidigare beräknad nedgång i handelns byggnadsinvesteringar
har till följd härav begränsats till 12 %. — För industrins del räknades
före besluten av den 19 april 1968 om frisläpp av investeringsfonder, med
en ökning om 2,5 % för byggnader och 1,5 % för maskiner. Denna prognos
innebar någon uppjustering, främst för byggnadsinvesteringarnas del. Minskningen
1966—1967 blev visserligen för dessa större än beräknat, men uppjusteringen
1968 är större än denna skillnad, varför industrins investeringar
väntades komma att ligga på en obetydligt högre nivå 1968 än vad som förutsågs
i december. Det senaste frisläppet av investeringsfonder har överslagsvis
motiverat en uppjustering av industrins investeringar med ca 300 milj. kr.
varav knappt 200 milj. kr. i byggnader och drygt 100 milj. kr. i maskiner. Inberäknat
dessa effekter väntas industrins investeringar öka med nära
10 % för byggnader och med ca 3 % för maskiner eller i genomsnitt ca

4.5 %.

Lagerinvesteringarna väntas efter en sammanlagd nedgång under åren
1966 och 1967 på inemot 2 miljarder kr. komma att öka 1968 med drygt
700 milj. kr. Tillväxten faller helt på industrin, medan däremot handelns
lageruppbyggnad inte väntas nå upp till mer än hälften av 1967 års i och
för sig betydande omfattning. För tillväxten av industrins lagerinvesteringar
svarar främst verkstäder och varv. Uppgången gäller företrädesvis råvaror
och varor i arbete. Omslaget i lagerinvesteringarna medför att näringslivets
totala realkapitalbildning nu beräknas öka med 3,5 % 1967—1968 att
jämföra med en nedgång 1966—1967 om ca 8 %.

De statliga investeringarna väntas öka med 8 % efter att totalt sett ha
minskat något 1966—1967. Förändringen beror i huvudsak på att nedgången
i den militära materielanskaffningen 1967 inte får någon motsvarighet 1968.
Tvärtom väntas en inte obetydlig ökning av denna 1968. För civila statliga
investeringar är den väntade tillväxten 1968 obetydligt lägre än 1967. För
såväl civila som militära investeringar blir ökningen något större än vad
som emotsågs i den preliminära nationalbudgeten.

För de kommunala investeringarna förutses en viss uppbromsning av den
höga ökningstakten 1966—1967. Man räknar med en uppgång 1968 på ca

7.5 %. Den lägre ökningstakten beror i första hand på någon avsaktning i
sjukhusbyggandets tillväxt och en ökad effekt av den intill oktober utgå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

ende 25-procentiga investeringsavgiften, trots den beslutade lättnaden i tilllämpningen
av denna.

För bostadsbyggandet är ramen för igångsättning nu satt till 100 000 lägenheter
1968. Bostadsinvesteringarnas volymökning 1967—1968 kan därmed
beräknas till ungefär 3,5 %. Antalet inflyttningsfärdiga lägenheter väntas
bli något större än 1967, dvs. överskrida 100 000 lägenheter.

De totala fasta investeringarnas uppgång beräknas till ca 3,5 % 1967—
1968. Tillväxten för byggnadsinvesteringarna har beräknats till ca 4 %, medan
maskininvesteringarnas ökning totalt väntas stanna vid ca 2,5 %.

Beträffande inkomster, priser och konsumtion framläggs följande beräkningar.
Från 1967 till 1968 beräknas den genomsnittliga lönenivån stiga
med 6 1/4 %. De avtalsmässiga löneökningarna — vilka innehåller större
effekter av arbetstidsförkortningen än de gjorde 1966—1967 — har beräknats
svara för 4 3/4 procentenheter härav. Löneglidningen väntas bli något
lägre än 1967 eller ca 1,5 %. Nettoefekten av sysselsättningsförändringar
beräknas bidra med ca en halv procentenhet till lönesumman, varför dennas
tillväxt totalt anges till 6 3/4 %. En betydligt svagare ökning av inkomsterna
för andra än löntagare väntas dra ned tillväxten i faktorinkomsterna
till 5,7 % 1967—1968 mot ca 7 % 1966—1967. Efter avdrag av hushållens
nettoinbetalning till det offentliga och tillägg av försäkringsnetto återstår en
disponibel inkomst vars ökning väntas uppgå till 5 %.

Vid bedömningen av prisutsikterna för 1968 har en utgångspunkt varit att
arbetsgivarnas kostnad per timme i genomsnitt för samtliga anställda kan
beräknas stiga med knappt 7 %. Vidare har förutsatts att lönekostnadsförändringarna
under 1968 slår igenom i konsumentpriserna i samma utsträckning
som hittills i genomsnitt gällt under 1960-talet. Den sammanlagda
effekten av höjda indirekta skatter har beräknats till 0,5 % på totalindex.
Huvuddelen av detta är en följd av den höjda alkoholbeskattningen. För
konsumentpriserna totalt väntas en uppgång under loppet av 1968 med
2,2 %. Mellan genomsnittsnivåerna för kalenderåren 1967 och 1968 väntas
prisökningen bli ungefär densamma eller 2,1 %. Den väntade prisuppgången
är drygt en halv procentenhet lägre än vad som emotsågs i den preliminära
nationalbudgeten. Denna nedjustering har delvis motiverats av den dämpade
prisstegringstakten mot slutet av 1967.

De reala disponibla inkomsternas ökning kan med denna prisstegringstakt
antas uppgå till nära 3 % mot 2,3 % 1966—1967.

Prognosen för den privata konsumtionen har fastställts med utgångspunkt
från ett erfarenhetsmässigt samband mellan å ena sidan konsumtionsutvecklingen
i volym och å den andra den reala disponibla inkomsten samt
förändringen i denna. Den totala privata konsumtionens volym har sålunda,
inklusive turistnettot, beräknats öka med drygt 3 % 1967—1968. För de
icke varaktiga varorna förutses en normal utvecklingstakt med en ökning
på mellan 1 % och 2,5 % för grupperna livsmedel, tjänster och övriga icke

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Tabell 1:1. Reviderad försörjningsbalans 1967—1968

	Procentuell	Milj. kr.	Förändring 1967—1968
	volymföränd-	1967
	ring 1966—1967		milj.	procentuell
			kr. i	volymför-
			1967 års	ändring
			priser
Tillgång
Bruttonationalprodukt..........	+ 2,7	129 394	+ 5 500	+ 4
Import ......................	+ 2,5	24 329	+ 1 600	+ 6,5
Summa tillgång	+ 2,7	153 723	+ 7100	+ 4,5
Eperfrågan
Privat bruttoinvestering (ej bostä-
der)........................	- 2,3	17 606	- 100	- 0,5
Statlig bruttoinvestering (ej bostä-
der)........................	- 2,3	8 000	+ 650	+ 8
Kommunal bruttoinvestering (ej
bostäder) ..................	+ 10,8	7 493	+ 600	+ 7,5
Bostäder, bruttoinvestering......	+ 13,9	8 806	+ 300	+ 3,5
Lagerförändring................		326	+ 700
Privat konsumtion ............	+ 2,5	66 172	+ 2100	+ 3
Offentlig konsumtion ..........	4* 8,2	21 385	+ 1 500	+ 7
Export ......................	+ 5,3	23 425	+ 1500	+ 6,5
Tjänstenetto ..................		510	- 150
Summa efterfrågan	+ 2,7	153 723	+ 7100	+ 4,5

varaktiga varor. Även turistnettot väntas stiga i den takt som varit vanlig
de senaste åren, dock något långsammare än 1966—1967 men likväl med
mer än 15 %. Inom gruppen varaktiga varor väntas en förskjutning mot
ökad andel bilkonsumtion, vilket innebär att ökningstakten för övriga varaktiga
varor sjunker från drygt 7 % 1967 till ca 3 % 1968. För personbilarna
räknar man med en antalsmässig ökning med ca 20 %.

Den offentliga konsumtionen väntas öka med nära 7 %, varav den kommunala
med 7,5 % och den statliga med drygt 5,5 %.

Den förväntade efterfrågetillväxten har beräknats medföra en uppgång av
importen med ca 6,5 %. En ökning över genomsnittet förutses för konsumtionsvarorna,
främst på grund av den förutsedda kraftiga omsvängningen
i bilimporten men även till följd av att en betydande uppgång väntas i textilimporten.
Den högre tillväxt i industriproduktionen och i lagerinvesteringarna
som förutses, medför även eu ökad import av insatsvaror, medan
den måttliga investeringstillväxten leder till en moderat ökning av
investeringsvaruimporten.

Eftersom importvolymens beräknade tillväxt är endast obetydligt större
än exportvolymens och denna olikhet mer än motvägs av en mindre skillnad
i förväntad prisstegring — i genomsnitt 1 % för importen mot 1,5 %
för exporten — kan handelsbalansens underskott enligt dessa kalkyler förutses
minska obetydligt. Tjänstebalansens överskott beräknas komma att

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

sjunka ytterligare och underskottet i transfereringsposten att stiga med
drygt 100 milj. kr. främst till följd av ökat u-landsbistånd. Bytesbalansens
underskott kommer enligt dessa beräkningar att öka med 175 milj. kr.
och kan därmed väntas uppgå till ca 450 milj. kr. I kalkylen ingår de korrigeringar
som numera tillämpas.

En hopsummering av försörjningsbalansens olika delposter ger med denna
beräkning av utrikeshandelns utfall till resultat att nationalproduktens
tillväxt 1967—1968 blir drygt 4 % (4,2 %).

Med utgångspunkt från denna uppskattning av nationalproduktens tillväxt
har en bedömning gjorts av den sannolika utvecklingen av efterfrågan
på arbetskraft under 1968. De utförda kalkylerna visar att antalet sysselsatta,
utan något beaktande av arbetstidsförkortningens efterfrågeuppdrivande
effekter, kommer att minska med inte fullt 0,5 % mellan 1967 och
1968. Betydande sysselsättningsökning väntas dock inom kommunerna.

Arbetstidsförkortningen under 1968 kan, tagen isolerad, beräknas medföra
en ökning av arbetskraftsbehovet med ca 1 %. Det har dock bedömts
som troligt att det inte ökar med mer än omkring hälften så mycket. Totala
antalet sysselsatta skulle då mellan 1967 och 1968 komma att öka endast
obetydligt eller vara i stort sett oförändrat.

Den antagna sysselsättningsutvecklingen motsvaras ungefärligen av det
normalt möjliga arbetskraftstillskottet. Med utgångspunkt från de bristfälliga
kalkyler som kunnat göras kan följaktligen läget på arbetsmarknaden
bedömas komma att inte undergå någon väsentlig förändring från 1967
till 1968. En utveckling med en under loppet av året successivt tilltagande
arbetskraftsefterfrågan förefaller dock efter de senaste investeringsfondsfrisläppen
mer sannolik, i synnerhet vid ett gynnsamt utfall av andra halvårets
verkstadsexport. Även en sådan utveckling bedöms dock komma att
innebära en förhållandevis moderat förändring av arbetsmarknadsläget.

Intrycket av denna genomgång blir således närmast att den totala efterfrågan
1968 kan komma att hålla sig något, om än obetydligt, i underkant i
förhållande till vad som kan vara möjligt att tillgodose vid en rimlig balans
inom samhällsekonomin. Detta innebär samtidigt att det bör finnas utrymme
för en snabbare ökning av exporten för den händelse den internationella
efterfrågan överträffar förväntningarna. De marginaler som kan anses outnyttjade
får i vart fall bedömas som tämligen begränsade i olika hänseenden.
Det kan därför vara befogat att söka klargöra vilka restriktioner med
avseende på styrningen av den totala efterfrågans storlek och inriktning som
kan tänkas gälla med hänsyn till vårt internationella utrymme, vårt interna
utrymme — dvs. med avseende på produktionskapaciteten inom landet —
och med hänsyn till det finansiella utrymmet.

Det internationella utrymmet för en fortsatt expansion av produktion och
efterfrågan skulle i princip kunna begränsas av ett högt kostnadsläge, ett
ogynnsamt utfall av den internationella efterfrågan som riktas mot vår ex -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Tabeil It2. Betalningsbalansen 1966—1968

Milj. kr. löpande priser

	1966	1967	1968 prognos
Export av varor..............................	22 071	23 425	25 355
Import av varor..............................	23 704	24 329	26 233
Handelsbalans	— 1633	— 904	— 878
Sjöfartsnetto ................................	1 710	1 730	1 800
Turistnetto ..................................	— 741	— 920	— 1 100
Övriga tjänster m. m., netto1..................	- 372	— 300	— 350
Transferereringar ............................	- 199	- 334	- 450
Korrigeringspost2 ............................	375	450	525
Bytesbalans	— 860	— 278	— 453

1 Motsvaras av posterna 4 och 7 i tabell III:3.

2 Uppskattning av i statistiken icke redovisade löpande betalningar.

portproduktion eller en spontan stegring av importbenägenheten. Bland
tänkbara orsaker till en begränsning av detta internationella utrymme synes
uppmärksamheten främst ha riktats mot den absolut sett betydande lönekostnadsstegringen
inom svenskt näringsliv under 1960-talet. Konkurrensförmågan
har emellertid även påverkats av den under perioden snabba produktivitetsutvecklingen.
Tillgängliga sammanställningar av kostnadsutvecklingen
per produktenhet tyder inte på att den svenska exportproduktionens
relativa kostnadsläge skulle ha försämrats sedan slutet av 1950-talet, även
om det kan synas troligt att lönekostnadsutvecklingen 1967 i förening med
de inträffade devalveringarna har medfört någon försvagning av vårt internationella
konkurrensläge.

Andra omständigheter kan dock möjligen ha utövat ett mera oförmånligt
inflytande på utrikesbalansen. Den snabba tillväxten av underskottet i turistbalansen
kan utgöra en följd såväl av försämrat kostnadsläge för den
svenska turistnäringen som av en spontan förändring av konsumenternas
preferenser. Å andra sidan bör ökningen av den offentliga verksamhetens
andel av bruttonationalprodukten ha verkat begränsande på importbehovet.
Råvaruexportens svaga tillväxt under de senaste åren kan ses som ett utslag
av en ogynnsam inriktning av den internationella efterfrågans utveckling.
Att den svenska exportens utveckling mera allmänt påverkas av världsekonomins
utvecklingstakt synes vidare ofrånkomligt.

Önskar man mäta effekterna av alla dessa tänkbara inflytelser på den
svenska utrikesbalansen finns knappast någon annan indikator att ta fasta
på än bytesbalansens saldo. För att detta skall kunna ge ett rättvisande
utslag med avseende på utvecklingen under en period gäller det emellertid
att välja så vitt möjligt jämförbara år som periodgränser. Åren 1963 och
1967 förefaller att tämligen väl uppfylla detta krav. Båda åren känneteck -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

nas nämligen av jämförelsevis låga lagerinvesteringar och ett i förhållande
till omvärlden måttligt efterfrågetryck inom den svenska ekonomin. Mellan

dessa år försvagades bytesbalansens saldo med ca 500 milj. kr. _ Det är

tänkbart att denna förändring skulle kunna förklaras av speciella omständigheter
som exempelvis råvaruexportens utveckling. Oavsett om detta skulle
visa sig möjligt eller ej, har den inträffade försvagningen av bytesbalansen
inneburit en viss inskränkning av det internationella utrymmet. Desto
mera angeläget ter sig under sådana omständigheter kravet på att den framtida
kostnadsutvecklingen skall visa sig förenlig med en gynnsam utveckling
av vårt internationella konkurrensläge. Å andra sidan finns ingen anledning
att överdriva betydelsen av den begränsning av det internationella utrymmet
som kan anses följa av bytesbalansens nuvarande läge med ett beräknat
underskott 1967 om närmare 300 milj. kr. Med en betydande valutareserv
återstår möjligheten att, om så visar sig nödvändigt, till en tid driva en
politik som innebär snabbare expansion av efterfrågan inom landet än i vår
omvärld.

En bedömning av vårt interna utrymme för fortsatt expansion kan lämpligen
utgå från den avstämning som nu skett av 1965 års långtidsutredning.
De slutsatser man härvid kommit fram till innebär i korthet att den för hela
perioden 1965—1970 möjliga produktionstillväxten uppskattas till 3,9 %
per år, men eftersom produktionsökningen 1965—1967 legat under denna
trend skulle det utom den normala tillväxten om knappt 4 % finnas ca 1,5
procentenheter extra i kapacitetsutrymme som utan risk för överhettning
skulle kunna tas ut under den återstående delen av perioden. Skillnaden i
årlig produktionsökningstakt skulle härigenom under gynnsamma yttre betingelser
kunna bli påtaglig mellan periodens begynnelse och avslutningsår
(med en spännvidd mellan ca 3 % i årlig tillväxt 1965—1967 mot kanske ca

4,5 % 1968—1970).

Vad gäller den komponent i utvecklingen som är i väsentlig grad påverkbar
genom ekonomisk politik, nämligen inhemsk efterfrågan bortsett från
lagerförändring, blir emellertid den möjliga ökningen i tillväxttakt även
under sådana gynnsamma förutsättningar förhållandevis begränsad. Den
totala inhemska efterfrågan exklusive lager har nämligen hållits tämligen
väl uppe 1965—1967 med en årlig tillväxt omkring 3,5 %. Att bruttonationalproduktens
ökning blivit lägre än så kan som inledningsvis framhållits
återföras på det förhållandet att lagerinvesteringarnas kraftiga nedgång inte
i sin helhet kompenserats därigenom att exportvolymen stigit mera än importvolymen.
När produktionstillväxten under gynnsamma förutsättningar
de närmaste åren kan tänkas överstiga 3,5-procentsnivån med någon enhet,
kan denna marginal endast till en mindre del antas bli disponibel för ökad
tillväxt av inhemsk efterfrågan exklusive lager. Det vidgade utrymmet kommer
nämligen till stor del att få tas i anspråk för ökade lagerinvesteringar,

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968 13

önskvärd ytterligare förstärkning av bytesbalansen samt ökat u-landsbistånd.

för 1968 förutses, bortsett från lager, en tämligen obetydlig ökning av
den inhemska efterfrågans tillväxt eller till 3,9 %. Till följd av omslaget i
lagerinvesteringarnas utveckling från en nedgång med drygt en miljard
kr. 1966—1967 till en beräknad ökning med 700 milj. kr. 1967—1968 sker
emellertid en påtaglig acceleration av den totala inhemska efterfrågans tillväxt
eller till 4,3 %*■ mot endast 2,2 % 1966—1967. Genom denna utveckling
synes lagerinvesteringarna 1968 nå ett från trendmässig bedömning tämligen
normalt läge, vilket inte utesluter att en ytterligare uppgång kan ske
de närmaste åren.

Om man under sådana förhållanden resonemangsvis avsätter en procentenhet
av ett års nationalprodukt till förstärkning av bytesbalansen, ökat ulandsbistånd
och någon ytterligare ökning av lagerinvesteringarna, blir slutsatsen
att den årliga tillväxten av inhemsk efterfrågan exklusive lager inte
kan överstiga 4 % 1968—1970 ens om nationalproduktens tillväxt skulle
komma att nå upp till 4,5 %. Accelerationsutrymmet skulle således inte röra
sig om mer än någon eller några tiondels procentenheter — vari för övrigt
får inrymmas den tendens till ytterligare konsumtionsökning som normalt
åtföljer en något expansivare utveckling av produktion och sysselsättning.

I ett annat hänseende skulle handlingsfriheten för en styrning av den inhemska
efterfrågan kunna tänkas vara större, nämligen vad avser de disponibla
resursernas fördelning mellan de fyra huvudobjekten, privat konsumtion,
offentlig verksamhet, näringslivets investeringar och bostadsbyggen.
Utvecklingen 1966—1967 innebar en kraftig expansion för offentlig konsumtion
och investeringar samt bostadsbyggen, en efterfrågeinriktning som passade
väl in i konjunkturmönstret så tillvida som dessa aktiviteter är på en
gång importsnåla och — från den inhemska arbetsmarknadens synpunkt —
sysselsättningsdryga. Vid en fortsatt svag internationell konjunktur skulle
en fortsatt satsning på dessa områden kunna medverka till en hög sysselsättning.
Vid goda internationella konjunkturer med en gynnsam exportutveckling
skulle en ambitiös expansion av de angivna »importsnåla» aktiviteterna
ställa särskilt stora krav på finanspolitiken. Det skulle nämligen
inte vara tillräckligt att begränsa övrig inhemsk efterfrågan — dvs. privat
konsumtion och möjligen också näringslivets investeringar — i lika hög
grad som man önskade öka utrymmet för offentlig verksamhet och bostadsbyggande-
Eftersom de efterfrågekomponenter man kan tänka sig att hålla
tillbaka är importdryga och följaktligen i förhållandevis lägre grad tar inhemska
produktionsfaktorer i anspråk, måste begränsningen göras desto

1 Nationalproduktens beräknade tillväxt blir såsom tidigare angivits något lägre eller 4,2 %
eftersom exportvolymen av varor och (i synnerhet) tjänster förutses öka mindre än importvolymen.
Återverkan härav på bytesbalansen begränsas i väsentlig mån genom en terms of
trade-förbättring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

	Procentuell för-	Förändring av
	ändring av verk-	nettofinansie-
	samhetens	ringsbehovet i
	volym inom den sammanslagna sektorn	milj. kr.
1965—1966 ................	4	- 700
1966—1967 ................	7,5	+ 2 400
1967—1968 ................	6,5	- 1 200

kraftigare för att ett önskvärt balansläge skall kunna bibehållas på den
svenska faktormarknaden och för att exportproduktionen inte skall behöva
konkurrera med byggnadsverksamheten och den offentliga sektorn om ett
alltför begränsat utbud av arbetskraft.

1968 kommer emellertid en förhållandevis snabb tillväxt av den offentliga
sektorn och bostadsbyggandet att kunna bibehållas, låt vara att expansionstakten
jämfört med 1966—1967 sjunker med någon procentenhet. I detta
stadium av såvitt man kan bedöma tidigt konjunkturuppsving visar det privata
näringslivets investeringar ännu inte någon uppgång totalt sett och tillgången
på arbetskraft utgör inte någon allvarlig begränsningsfaktor. Finanspolitiken
i dess vidaste bemärkelse — innefattande staten, kommunerna,
bostadsbyggandet, investerings- och AP-fonderna — är ännu expansiv
vad avser den direkta efterfrågan på reala faktorer. Vad avser finanspolitikens
inverkan på de icke offentliga sektorernas efterfrågan — dvs. i huvudsak
hushållens och företagens — bryts emellertid den expansiva tendensen,
vilket såsom närmare framgår av avsnittet om den offentliga verksamheten
i viss mån kan belysas av utvecklingen av nettofinansieringsbehovet för
den sammanlagda offentliga sektorn i vid bemärkelse. Denna förändring
bidrar till att vidga det realekonomiska utrymme som blir disponibelt för
den emotsedda omkastningen i lagerinvesteringarnas utveckling och för ett
exportuppsving som kan tänkas ske i snabbare takt än som angivits i försörjningsbalansen.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

II. Det internationella läget
1. Sammanfattande översikt

Den internationella ekonomiska utvecklingen 1967 kännetecknades av
svag efterfrågan, långsam produktionsstegring och en för efterkrigstiden
hög arbetslöshet. Första halvårets utveckling anslöt till den anpassningsprocess
som i flertalet länder pågått i stort sett sedan 1965 och vars syfte
var dels att skydda den yttre balansen, dels att komma till rätta med det
efter överkonjunktur året 1964 starka pris- och kostnadstrycket. Under
första delen av 1967 var det sålunda i huvudsak eftersläpande effekter
av den tidigare medvetet åtstramande ekonomiska politiken som höll
efterfrågan tillbaka. Den övergång till en lättare kreditpolitik som skedde
under början av 1967 fick av olika skäl en begränsad effekt. Det var först
mot slutet av 1967 under inverkan av vissa om än —- med hänsyn till
läget — försiktiga stimulansåtgärder som en viss återhämtning av produktionen
kom till stånd i Västeuropa. I Förenta staterna var den stegrade
aktiviteten i första hand en konsekvens av att lagren upphörde att minska.

För Västeuropa totalt stannade produktionsuppgången 1966—1967 vid

2,5 %, vilket är ungefär en procentenhet lägre än 1965—1966. För Nordamerika
var motsvarande ökning drygt 2,5 % medan tillväxten i det återstående
OECD-landet, Japan, uppgick till drygt 13 %. I Västeuropa var
det endast två länder — Italien och Norge — som nådde upp till den
med utgångspunkt från kapacitetstillväxten beräknade långsiktiga ökningstakten.
I övriga länder blev kapacitetsutnyttjandet i bästa fall oförändrat.
Västtyskland hade det största gapet av samtliga länder mellan
potentiell och faktisk tillväxt. Detta tog sig uttryck i en genomsnittlig
arbetslöshet som var mer än tre gånger högre än under 1966 och översteg
när den säsongrensat sett var som högst (i maj) 600 000 personer. Även
pris- och lönestegringstakten avtog markant jämfört med 1966. De västtyska
konsumentpriserna visade under loppet av 1967 den lägsta ökningen
bland samtliga industriländer, ca 0,5 %. Även vid en jämförelse mellan
prisstegringstakten 1966 och 1967 har Västtyskland den snabbaste nedgången
bland de länder som uppvisar en sådan — de övriga är Nederländerna,
Schweiz, Storbritannien och Sverige. Den genomsnittliga prisnivån,
i den mån man kan tala om en sådan, har i någon mån i Västeuropa men
framför allt i Nordamerika tenderat att stiga snabbare 1967 än 1966.

Tillväxten i världshandeln sjönk från ca 10 % 1966 till ca 5 % 1967. En
råd olika faktorer bidrog härvid till att världshandeln trots konjunktur -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell II: I. Bruttonationalproduktens utveckling i olika länder och länderområden 1966—1968

Procentuella volymförändringar. Siffrorna för 1966 och 1967 avser utfall, för 1968
prognoser.

	1965— 1966	1966— 1967	1967— 1968 prognos
Belgien ......................	2,8	2,5	3
Danmark ....................	2,2	3,4	2
Finland ......................	2,2	2,3	3
Frankrike ....................	4,9	4,2	4,5
Italien........................	5,4	5,9	5,5
Nederländerna ................	3,2	5,0	4
Norge ........................	4,0	5,3	4
Schweiz ......................	2,8	1,7	2
Storbritannien ................	1,9	1,2	2,5
Sverige........................	2,9	3,3	4
Västtyskland..................	2,4	-0,3	4
Österrike .....................	4,3	2,5	2,5
Förenta staterna ..............	5,8	2,6	4,5
Kanada ......................	5,9	2,5	3,5
Japan ........................	10,3	13,5	8
EEC..........................	3,8	2,7	4,4
EFTA........................	2,4	2,0	2,7
Västeuropa1 ..................	3,3	2,5	3,9
Totala OECD ................	5,3	3,4	4,5

1 Västeuropa avser här EEC, EFTA och Finland.

Källor: OECD, nationell statistik och uppskattningar gjorda inom sekretariatet för ekonomisk
planering på grundval av tillgängliga informationer.

dämpningen hölls förhållandevis väl uppe. En del av den 5-procentiga uppgången
som erhålls mellan åren är för det första en rent mekanisk effekt av
ökningen under 1966 och första kvartalet 1967. En annan förklaringsfaktor
är slopandet av den brittiska importavgiften i november 1966 som
innebar en förskjutning av leveranser från 1966 till 1967. Vidare fortsatte
handelsutbytet inom handelsblocken att stiga mer än den yttre handeln.
EEC:s intrahandel steg med 5,7 %, EFTA:s med 9,7 %. Däremot utvecklades
handeln mellan blocken svagt. EFTA-ländernas export till EEC sjönk
med ca 2,5 % och importen därifrån steg med endast 4 %. Blockbildningens
effekter har sannolikt förstärkts genom att det matta efterfrågeläget och
den försvagade lönsamheten givit priset ökad betydelse som beslutsfaktor
vid inköpen. Den ökade prismedvetenheten har troligen bidragit till att öka
det internationella handelsutbytet.

Utvecklingen 1967 av världshandeln och det internationella tjänsteutbytet
medverkade samtidigt -— i förening med kapitalrörelserna — till
en försvagning av reservvalutaländernas och en förstärkning av i första
hand de kontinentaleuropeiska ländernas betalningisläge. Eftersom det
internationella betalningssystemet inte syntes ge utrymme för en ytterligare
försvagning av reservvalutaländernas positioner, låg häri ett hot mot

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Diagram II: I. Europeiska OECD:s handel 1964—1967

Index: 1963 = 100. Säsongrensade månadsgenomsnitt per kvartal

Export

Utomeuropeiska OECD

130 -

Icke OECD-länder

1964 1965 1966 1967

Källa: OECD.

Import

Totalt

Utomeuropeiska OECD

Icke OECD-länder

1964	1965	1966	1967

stabiliteten som skapade oro på den internationella valutamarknaden. Oron
intensifierades efter pundets devalvering i november 1967 och åtföljdes av
en tilltagande spekulation i en höjning av guldpriset. Kring årsskiftet
inträdde en temporär avspänning i samband med att åtgärder med syfte att
stärka betalningsbalansen tillkännagavs av den amerikanska regeringen.
Då snabba resultat av avgörande betydelse inte syntes troliga tilltog guldspekulationen
ånyo. Guldköpen kulminerade i mitten av mars 1968, då
läget utlöste motåtgärder. Guldmarknaden i London stängdes tillfälligt och
centralbankscheferna i guldpoolens länder sammanträdde i Washington.
Vid detta möte överenskoms att de deltagande centralbankerna inte längre
skulle sälja guld vare sig direkt till marknaden eller »till monetära myndigheter
för att ersätta guld som sålts på privata marknader». Vid guldrörelser
mellan centralbanker skall priset hållas oförändrat vid 35 dollar
2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 1

Kungl. Maj:ts proposition nr i25 år 1968

Tabell II: 2. Konsumentpriser 1960—1967

Procentuella förändringar.

	1960—	1966—	4 kv.	4 kv.	1 halv-	1 halv-
	1966	1967	1965—	1966—	året 1966	året 1967
	per år		4 kv.	4 kv.	—2 halv-	—2 halv-
			1966	1967	året 1966	året 1967
					(i års-	(i års-
					takt)	takt)
Belgien....................	2,8	2,9	3,5	3,4	1,8	3,4
Danmark ..................	5,6	8,2	6,2	10,6	5,2	15,3
Finland....................	5,0	5,5	4,2	6,8	4,8	6,0
Frankrike..................	3,6	2,8	2,7	3.4	2,6	3,1
Italien ....................	4,5	3,2	2,1	3,2	1,6	2,5
Nederländerna..............	3,9	2,8	5,4	2,8	0	1,1
Norge ....................	3,9	4,1	4,5	4,1	5,3	5,7
Schweiz ..................	3,5	4,1	4,3	3,8	3,5	4,1
Storbritannien..............	3,6	2,5	3,8	2,1	3,4	1,0
Sverige ....................	4,1	4,2	5,4	3,7	3,5	2,8
Västtyskland ..............	2,9	1,5	2,8	0,6	1,3	-0,4
Österrike ..................	3,7	3,8	1,8	4,5	1,8	2,6
Företa staterna ............	1,6	2,8	3,6	2,8	3,7	3,6
Kanada ..................	2,0	3,5	4,0	3,8	3,5	4,8

Anm. Prisutvecklingen har i vissa fall påverkats av förändringar i indirekt beskattning
och subventionering.

Källor: OECD och nationell statistik.

per uns. Vidare uttalades att tillgången på monetärt guld var tillräcklig
med hänsyn till utsikterna att införa särskilda dragningsrätter (SDR), varför
centralbankerna inte längre behövde köpa guld från marknaden. De
deltagande centralbankscheferna tog samtidigt fasta på den amerikanska
regeringens bestämda föresats att med penning- och finanspolitiska medel
verka för en påtaglig förstärkning av betalningsbalansen.

Genom denna överenskommelse infördes ett system med skilda guldmarknader,
den ena för privata kunder (inkl. industriella förbrukare)
med marknadsbestämd prissättning, den andra för monetärt guld med fixerat
pris. Genom Förenta staternas beslut omedelbart dessförinnan att slopa
kravet på en guldreserv motsvarande 25 % av sedelstocken blev nästan
hela den återstående amerikanska guldreserven, som då uppgick till drygt
11 miljarder dollar, i princip disponibel för internationella betalningar.

På de fria marknaderna har priset på guld härefter tillåtits variera helt
fritt men har sedermera närmat sig noteringen på monetärt guld. På valutamarknaderna
har lugnet återställts.

Frågan om guldprisets höjd har aktualiserats i samband med en anpassningsprocess
som knappast i första hand har framtvingats av en otillräcklig
tillgång på internationella betalningsmedel utan snarare av en viss brist på
jämvikt i de internationella betalningsströmmarna. Jämvikten skulle i prin -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

cip kunna återställas genom någon av följande åtgärder eller genom en
kombination av dessa:

1. Det internationella betalningssystemet görs så elastiskt att nuvarande
ojämnhet i de internationella betalningsströmmarna kan absorberas under
överskådlig tid framåt. — En sådan lösning synes för närvarande helt orealistisk.
Systemet med särskilda dragningsrätter (SDR) som nu förefaller att
kunna sättas i funktion under 1969 syftar till en planmässig och, såvitt nu
kan bedömas, begränsad förstärkning av tillgången på internationella betalningsmedel.
En höjning av priset på monetärt guld har bestämt avvisats
som medel att genomföra en ökning av den internationella likviditeten. Inte
heller torde det finnas förutsättningar för att på annat sätt uppnå en drastisk
förstärkning av det internationella betalningssystemets elasticitet.

2. Jämvikten i betalningarna återställs genom en omläggning eller reglering
av de internationella kapitalrörelserna.

3. Jämvikten återställs genom en anpassning av de löpande betalningarna.

Den ledande reservvalutamakten, Förenta staterna, har i första hand inriktat
sig på en lösning enligt punkt 2, dvs. genom att påverka och reglera
sin kapitalexport. De åtstramningstendenser som åtgärder i detta syfte framkallat
på de internationella kreditmarknaderna har hittills i väsentlig grad
motverkats genom den kreditpolitik som förts i de kontinentaleuropeiska
länderna. Erfarenheterna från de senaste månadernas utveckling kan såtillvida
ge anledning till en viss optimism och riskerna för en allvarlig åtstramning
på de internationella kapitalmarknaderna förefaller därför mindre än
tidigare. Härigenom begränsas även i någon mån behovet av en anpassning
enligt punkt 3, dvs. med åsyftad verkan på de löpande betalningarna. För
Storbritanniens del föreligger emellertid ett av allt att döma oavvisligt behov
att stärka bytesbalansen och även för Förenta staternas del bedöms en viss
förstärkning av de löpande betalningarna vara behövlig. För att åtgärder i
detta syfte inte skall negativt inverka på världshandelns och världsekonomins
utveckling måste dessa till väsentlig grad motvägas av expansiva insatser
från andra länder och då naturligtvis främst från de stora kontinentaleuropeiska
industriländerna.

Det kan under sådana förhållanden inte uteslutas att den västtyska och
franska konjunkturuppgången utan ytterligare åtgärder skulle kunna visa
sig för svag för att tillväxten i Västeuropa skall skjuta fart på allvar. Risken
härför förefaller emellertid begränsad med hänsyn till att EEC:s ministerråd
uttalat sig för en anpassning av den ekonomiska politiken i expansiv
riktning om tillväxten tenderar att bli svagare än man nu räknar
med. En obetydlig upprevidering av den produktionsprognos för 1968 som
framlades i den preliminära nationalbudgeten har gjorts för Västeuropa från

3,5 % till inemot 4 %. Höjningen hänför sig till Frankike och i någon mån

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell II: 3. Timförtjänster inom industrin 1960—1967

Procentuella förändringar.

	1960—1966	1966—1967	4 kv. 1965—	4 kv. 1966—
	per år		4 kv. 1966	4 kv. 1967
Belgien..........................	8,3		10,4	5 5,9
Danmark ........................	10,5	—	10,2	5 8,7
Finland..........................	8,4	—	9,1	»8,3
Frankrike1 ......................	7,1	5,9	6,0	5,8
Italien1..........................	9,2	5,4	4,0	5,1
Nederländerna1 ..................	9,8	—	9,2	3 7,7
Norge ........................	7,1	—	8,4	38,1
Schweiz1 ........................	5,5	—	5,3	25,1
Storbritannien1 ..................	4,7	4.3	4,8	5,5
Sverige ..........................	8,2	8,0	9,0	7,3
Västtyskland ...................	8,8	—	5,8	“2,9
Österrike ........................	9,0	—	8,5	*4,9
Förenta staterna..................	3,1	3,8	3,7	4,5
Kanada .........................	3,9	—	6,3	3 5,9

1 Timlönetariffer.

* Avser 3 kv.

3 Avser 2 kv.

Källor: OECD och nationell statistik.

Västtyskland. För Storbritanniens del är det svårt att avgöra vilken tillväxttakt
produktionen kominer att få. Den mycket strama budgeten är i sig
ingen garanti för att de produktionsresurser som »blir över» i och med
minskningen av den privata konsumtionen helt och hållet kommer att kunna
användas för ökad export eller till importsubstituerande produktion.
Även om det brittiska näringslivet visar sig tillräckligt flexibelt och produkterna
framgångsrikt kan konkurrera med andra länders har det inte bedömts
som tillrådligt att eftersträva en större produktionsökning 1967—
1968 än 2,5 å 3 %. Arbetslösheten skulle därmed komma att ligga kvar på
en relativt hög nivå. Inte bara i Storbritannien utan även i övriga länder i
Västeuropa innebär prognosen för den totala produktionstillväxten 1968
ett fortsatt underutnyttjande av kapaciteten i ungefär samma grad som under
1967. Härmed framstår också en fortsatt pris- och kostnadsstabilisering
som sannolik. Även om läget är något förändrat jämfört med 1967 torde
man ändå alltjämt behöva räkna med en viss avvaktande hållning som ett
uttryck för en fortsatt strävan efter en gynnsam tidsplacering i konjunkturfasningen.
Denna strävan torde emellertid vara mindre utpräglad nu när
känslan av osäkerhet inför utvecklingen av det internationella betalningsläget
och de internationella kapitalrörelserna efter de uppnådda resultaten
i det monetära samarbetet inte längre synes vara lika stark som tidigare.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

2. Länderöversikter
Förenta staterna

Produktionsökningen var totalt sett måttlig 1967. Den stannade sålunda
vid 2,6 % 1966—1967, medan industriproduktionen ökade med endast

1.3 %. Den främsta orsaken till denna relativt svaga tillväxt var en kraftig
minskning av lagerinvesteringarna 1967 efter den betydande lagerpåfyllnaden
1966. Exklusive lager ökade produktionen med knappt 4 %. Under
sista kvartalet 1967 inträffade åter en uppgång av lagerinvesteringarna. De
fasta investeringarna minskade totalt med 1 %, och även för industriinvesteringarna
torde en viss minskning ha ägt rum. Totalt var byggnadsinvesteringarna
lägre än 1966, medan maskininvesteringarna var ungefär oförändrade.
Främst på grund av finansieringssituationen minskade bostadsinvesteringarna
kraftigt under senare delen av 1966. Fr. o. in. andra kvartalet
1967 har de åter ökat, men totalt var de 5,4 % lägre än 1966. Den
privata konsumtionen ökade med knappt 3 %, medan den genomsnittliga
sparkvoten var drygt 7 %, och därmed översteg 1966 års med mer än 1 procentenhet.
Främst på grund av de tilltagande militärutgifterna, men även på
grund av ökade socialutgifter, ökade den offentliga konsumtionen mycket
kraftigt, eller med 11,4 % under 1967.

Arbetslösheten har efter amerikanska förhållanden varit låg under både
1966 och 1967. Den genomsnittliga arbetslöshetsprocenten var 3,8 % 1966
och låg under de flesta månaderna 1967 ett par tiondelar under den 4-procentiga
nivå som anses markera ett balansläge på den amerikanska arbetsmarknaden.
Sysselsättningen ökade totalt med knappt 2,5 % under 1967,
limförtjänsterna steg med 5,1 %, vilket är 1 % högre ökningstakt än under
1966. Däremot har prisutvecklingen i stort sett varit oförändrad. Från
december 1966 till december 1967 ökade konsumentpriserna med 3,3 %.

Handelsbalansens överskott 1967 var 3,5 miljarder dollar, vilket innebar
en obetydlig minskning i jämförelse med 1966. Emellertid var dessa
års handelsöverskott betydligt lägre än vad Förenta staterna haft under
tidigare år. Det minskade överskottet beror främst på att importen ökade
med över 15 % både 1965 och 1966. 1967 var importökningen endast

5.4 %, men en kraftig uppgång noterades för sista kvartalet. Exporten däremot
minskade under slutet av året. Totalt ökade den med 4,6 %. Bytesbalansens
överskott har avtagit snabbare än handelsbalansens, i huvudsak
beroende på de ökade militärutgifterna. 1967 uppgick överskottet till 1,7
miljarder dollar, mot 2,2 miljarder dollar 1966. Under hela efterkrigstiden
har ett utflöde av kapital ägt rum från Förenta staterna. Från 1950 till
1965 uppgick kostnaderna för de direkta investeringarna utomlands till
omkring 25 miljarder dollar. Samtidigt beräknas emellertid inkomsterna
från dessa ha givit upphov till ett kapitalinflöde till Förenta staterna på
inemot 40 miljarder dollar. Det ackumulerade underskottet i betalnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

balansen har i själva verket sin grund däri att kostnaderna för militärengagemangen
och utvecklingshjälpen från 1950 till 1965 tillsammans uppgått
till ca 77 miljarder dollar. Beroende på de positiva nettoresultaten för
övriga poster i betalningsbalansen blev det sammanlagda underskottet
under denna period omkring 30 miljarder dollar. Parallellt med nettoutflödet
av kapital har guldreserven minskat kontinuerligt.

Vid slutet av 1967 uppgick de totala guldreserverna till ca 12 miljarder
dollar, varav ca 10,5 miljarder var bundna genom det då ännu gällande 25-procentiga sedeltäckningskravet.

Den akuta försämringen av den yttre balansen under 1967 måste främst
betraktas i dessa sammanhang men den accentuerades av ett ökat nettoutflöde
av kapital under 1967. Det särskilt kraftiga utflödet under sista
kvartalet sammanhängde till en del med den brittiska devalveringen. Betalningsbalansens
underskott uppgick till 3,6 miljarder dollar 1967 mot 1,4
miljarder dollar 1966.

Den 1 januari 1968 presenterade presidenten ett program vilket angavs
komma att i det närmaste eliminera betalningsbalansunderskottet under
1968. Privata direktinvesteringar utomlands får inte, med begränsade undantag
för vissa länder, finansieras med amerikanskt kapital. Av de erhållna
vinsterna i de utländska företagen får i regel maximalt 35 % återinvesteras,
medan resten av vinsten måste återföras till Förenta staterna. Kortfristiga
likvida tillgångar utomlands skall reduceras. Effekten på betalningsbalansen
av dessa åtgärder har beräknats till 1 miljard dollar. Möjligheterna för utländska
låntagare att uppta lån i Förenta staterna skall begränsas, militärutgifterna
i Västeuropa och u-lijälpen minskas. De amerikanska turisterna
uppmanades att reducera sina utlägg utomland. Var och en av dessa
tre åtgärder uppskattades förstärka betalningsbalansen med 500 miljoner
dollar. Slutligen hoppades man alt på ett eller annat sätt uppnå en förstärkning
av handelsbalansen på 500 miljoner dollar. 1 början av februari föreslogs
eller beslutades vissa kompletteringar till detta program. Bl. a. förbjöds
de amerikanska bankernas utlandsfilialer att, med vissa undantag,
förvärva aktiekapital i västeuropeiska företag. Vidare föreslogs införandet
av en i relation till utgifterna graderad turistskatt, samt en extra skatt på
flygresor till utlandet. Vid utskottsbehandlingen har flygskatten tillstyrkts
medan turistskatten förkastats.

I det budgetförslag för budgetåret 1968/69 som framlades inför kongressen
i slutet av januari uppgår de totala utgifterna till 186 miljarder
dollar och de totala intäkterna till 178 miljarder dollar.1 Intäktsberäkningarna
har gjorts bl. a. under den förutsättningen att man får igenom
det sedan länge diskuterade förslaget om en 10-procentig höjning av in 1

Dessa siffror är inte automatiskt jämförbara med uppgifter om tidigare års budgetomslutningar,
eftersom budgetredovisningen lagts om fr. o. m. budgetåret 1968/69. Årets uppgifter är
ca 50 miljarder dollar högre än vad som skulle ha varit fallet enligt förutvarande metod.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

komstskatten och en lika stor höjning av bolagsbeskattningen. Tidpunkterna
för genomförandet föreslogs förskjutna till 1 april 1968 för inkomstskatten
och för bolagsbeskattningen retroaktivt från 1 januari. Fram
till 1 juli 1968 skulle detta ge en ökad skatteintäkt på ca 3 miljarder dollar
och under budgetåret 1968/69 en på 12,9 miljarder dollar. Genom denna
skattehöjning och en restriktiv utgiftspolitik skulle budgetunderskottet komma
att reduceras från nära 20 miljarder dollar budgetåret 1967/68 till 8 miljarder
dollar 1968/69. Av den totala utgiftsökningen om 10,4 miljarder
dollar faller 3,3 miljarder dollar på försvaret och 4,2 miljarder dollar på
socialutgifterna (huvudsakligen pensions- och sjukvårdsförmåner). Utgifterna
för ekonomiskt bistånd, federalt bostadsbyggande och för rymdforskning
föreslås minskade. Vid beräkningen av militärutgifterna har
man utgått från att någon större ökning av krigsinsatserna i Vietnam
inte kommer att ske.

Utformningen av Förenta staternas ekonomiska politik för 1968 är när
detta skrivs ännu mycket osäker. Det inhemska efterfrågetrycket är högt.
Prisstegringstakten har tilltagit. Från januari 1967 till januari 1968 ökade
konsumentpriserna med 3,4 %. I januari 1968 var arbetslösheten 3,5 % vilket
var den lägsta nivå som noterats på fjorton år. För februari redovisades
ett obetydligt högre tal, 3,7 %. Industriproduktionen sjönk med 0,4 % i januari
i förhållande till föregående månad, och förblev i det närmaste oförändrad
under februari. Denna svaga utveckling torde till stor del sammanhänga
med tillfälliga strejker. Den minskning av handelsbalansens överskott
som inträffade under sista kvartalet 1967 bestod under januari och
februari 1968. Under de nio första månaderna 1967 uppgick handelsbalansens
överskott i genomsnitt till 360 miljoner dollar, under de tre sista månaderna
till 120 miljoner dollar och både i januari och februari 1968 till 170
miljoner dollar. Kreditpolitiken har sedan slutet av 1967 skärpts. Diskontot
har sålunda höjts två gånger med vardera en halv procentenhet. Däremot
har skärpningen av finanspolitiken ännu inte kunnat effektueras. Den föreslagna
skattehöjningen har nämligen mött hårt motstånd i kongressen. Under
senare tid tycks emellertid sannolikheten för att den skall gå igenom ha
ökat och i början av april antogs förslaget av senaten. Samtidigt har från
många håll ställts krav på en ytterligare åtstramning av den ekonomiska
politiken, både med hänsyn till den inhemska pris- och kostnadsutvecklingen
och till betalningsbalansproblemen. I mitten av mars meddelade presidenten
att han var villig att gå med på en nedskärning på mellan 8 och
9 miljarder dollar av de utgiftskrav som presenterades i budgetförslaget om
skatteförslaget antogs av kongressen. Under 1968 skulle detta innebära en
minskning av de offentliga utgifterna med inemot 4 miljarder dollar i förhållande
till tidigare planer. Osäkerhet råder vidare om Förenta staterna
kommer att vidta ytterligare åtgärder för att stärka sin handelsbalans och
i så fall vilka. Framför allt har införandet av en importavgift övervägts.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1968

Emellertid kan händelseutvecklingen i Sydostasien komma att bli avgörande
både för utvecklingen av den inhemska efterfrågan och av betalningsbalansen.

Med de hittills under 1968 beslutade ökningarna av resurserna för Vietnamkriget
torde man redan ha överskridit de kalkyler för militärutgifterna
som presenterades i budgetförslaget. Om man tills vidare förutsätter att inga
större förändringar kommer att vidtas torde man dock, trots en trolig åtstramning
av finanspolitiken och en stram kreditpolitik kunna förvänta
en uppgång av den totala produktionen med 4,5 %. Den ökning av lagerinvesteringarna
som kunde noteras under slutet av 1967 fortsatte i januari
och man torde med hänsyn till de låga lagren 1967 kunna räkna med en
positiv lagereffekt under 1968, även om en del av den hittills inträffade
uppgången troligen beror på ökade stålköp inför den befarade stålstrejken
under sommaren. Möjligen har även diskussionerna om tänkbara importrestriktioner
bidragit till uppgången. Gjorda investeringsenkäter tyder på
en måttlig ökning under 1968 av de privata fasta investeringarna.

Storbritannien

Den brittiska nationalproduktens tillväxt uppgick 1967 till drygt 1 %.
Det var tredje året i rad som den totala produktionsökningen underskred
2 %. Industrin nådde inte upp till 1966 års produktionsresultat trots en
inte obetydlig ökning under årets två sista månader. Den ekonomiska
politiken var alltjämt i hög grad inriktad på att uppnå ett efterfrågeläge
som skulle möjliggöra en förstärkning av den yttre balansen. Med en mängd
tidigare vidtagna åtgärder, bl. a. de s. k. juliåtgärderna 1966 att ta hänsyn
till, var det inte någon lätt uppgift att anpassa den ekonomiska politiken
till lägets verkliga krav eftersom effekterna av dessa åtgärder inte
var till fullo kända i varje situation. Samtidigt måste hänsyn tas till arbetslöshetssituationen.
Arbetsmarknadspolitiska överväganden låg sålunda
delvis bakom beslutet sommaren 1967 om efterfrågestimulerande åtgärder
i form av lättnader i reglerna för avbetalningsköp. Resultatet härav blev
en snabb ökning av de privata kapitalvaruinköpen, vilket starkt bidrog
till att årsökningstakten för den privata konsumtionen, trots restriktiviteten
i fråga om löneutvecklingen, kom att uppgå till ca 5 % under andra
halvåret. Samtidigt blev investeringsefterfrågan något livligare än beräknat,
ökningen i de offentliga investeringarna exklusive bostäder men inklusive
statliga företag uppgick till drygt 10 %. Det offentliga bostadsbyggandet
expanderade starkt, ökningen uppgick till nästan 15 % och åtföljdes av en
oväntad uppgång även i det privata bostadsbyggandet; bostadsinvesteringarna
kom härigenom att öka med nästan 10 %. Den totala investeringsökningen
beräknas ha varit ca 5,5 %; för industrin blev nivån endast några
procent lägre än 1966, vilket var en mindre nedgång än man tidigare befarat.
Med tanke på utvecklingen på längre sikt var det fördelaktigt att in -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968 25

dustriinvesteringarna hölls uppe så pass som skedde. Att nedgången blev begränsad
innebar dock samtidigt ett tillskott i efterfrågan utöver vad man
räknat med. Den totala inhemska efterfrågeökningen kom bl. a. till uttryck i
att importen inte sjönk under loppet av året från den genom importavgiftens
borttagande uppblåsta nivå som den kommit upp till i början av 1967.
Handelsbalansen försämrades ytterligare genom hamnarbetarstrejker. Denna
utveckling ledde — i förening med en för Storbritannien ogynnsam förändring
av de internationella kapitalrörelserna — fram till en devalvering av
pundet den 18 november 1967 med 14,3 % och åtstramningsåtgärder för att
motverka ogynnsamma effekter av devalveringen. Dessa omfattade i korthet
— för en utförligare redogörelse hävisas till den preliminära nationalbudgeten,
s. 33 — en diskontohöjning från 6,5 % till 8 %1, offentliga besparingar
om ca 400 miljoner pund, höjning av bolagsskatten och en åtstramning
av kreditmarknaden. Trots besparingarna beräknades de offentliga
utgifterna komma att öka med ca 700 miljoner pund budgetåret 1968/
69 motsvarande 4,5 %, allt räknat i volym.

Det är naturligtvis ännu för tidigt att uttala sig om eventuella devalveringseffekter.
De positiva resultat det kan bli fråga om för utrikeshandelns
del torde återspeglas i statistiken först efter några månader. Åtstramningen
av den interna efterfrågan bedömdes dock rätt snart vara otillräcklig.
Redan i januari förutskickade den brittiske finansministern en mycket
stram budget i mars. Några omedelbara åtgärder vidtogs dock ej. Härigenom
blev efterfrågeökningen stark under första kvartalet, vilket kommit till uttryck
exempelvis i bilregistreringarna för februari, som låg mycket högt.
Under de två första månaderna inregistrerades över 250 000 nya personbilar,
vilket var drygt 50 000 bilar mer än beräknat. Även importvolymen
under denna period bär spår av en relativt hög inhemsk efterfrågan. Exporten
började dock samtidigt återhämta sig, varför det synliga handelsunderskottet
stannade vid 30 miljoner pund i januari och 70 miljoner pund
i februari. Den underliggande trenden fördunklades dock genom eftersläpningen
i främst exporten till följd av hamnstrejkerna under slutet av
1967. Den relativt låga exporten i mars kan möjligen tyda på att denna trend
under första kvartalet ännu var ganska svag.

Den engelska budgeten presenterades den 19 mars, några veckor tidigare
än normalt, eftersom en skyndsam åtstramning var nödvändig. Den innehöll
skattehöjningar, som för det nya budgetåret beräknas ge 775 miljoner
pund i ökade intäkter och 923 miljoner pund per år i fortsättningen. Den
direkta beskattningen av inkomster föreslås bli oförändrad. För att tillgodose
kravet på en snabb inskränkning av den privata konsumtionen har de
indirekta skatterna höjts på de allra flesta artiklar. Skattehöjningarna var
fördelade på följande sätt:

1 Diskontot sänktes i slutet av mars till 7,5 %.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

1. Den lägsta omsättningsskattesatsen höjdes från 11 % till 12,5 % (omfattar
möbler, kläder, hushållsartiklar m. m.)

2. Den 16,5-procentiga omsättningsskatten på bl. a. konfekt, glass och
läskedrycker höjdes till 20 %

3. Den 27,5-procentiga omsättningsskatten på bl. a. bilar, kylskåp, tvättmaskiner
och leksaker höjdes till 33 1/3 %

4. Den s. k. lyxskatten på bl. a. kameror, juveler, parfym och grammofonskivor
höjdes från 27,5 % till 50 %

5. Arbetskraftsskatten på anställda inom servicesektorn höjdes med 50 %

6. Vägskatten för motorfordon höjdes, för personbilar med drygt 40 %

7. Vin-och spritskatten höjdes

8. Vadhållningsskatten fördubblades till 5 %

9. Bensinpriset höjdes med drygt 5 öre per liter

10. Tobaksskatten höjdes. För cigarretter motsvarar höjningen drygt 10
öre per paket

11. En särskild skatt infördes under ett år på inkomster av investerat
kapital. Frågan om en permanentning skall utredas

12. Gåvoskattebestämmelserna skärptes kraftigt.

Med dessa skattehöjningar och övriga mindre betydande justeringar av
skattebestämmelserna hoppas den engelska regeringen kunna uppnå sina
syften. Huvudavsikterna är att genom en långtgående begränsning av hemmakonsumtionen
överföra industriella och ekonomiska resurser till produktion
av exportvaror och importsubstituerande produkter och därmed
utnyttja den konkurrensfördel som skapades genom devalveringen hösten
1967. Vidare var det angeläget att genom hårda åtgärder säkra ett internationellt
förtroende för den brittiska ekonomin och slå vakt om den nya
pundkursen.

Samtidigt med dessa skattehöjningar och nya skatter föreslogs en begränsning
av löneökningar och utdelningar till maximalt 3,5 %. Denna skall
genomdrivas med lagstiftning och bestå minst till slutet av 1969. Den skall
i augusti 1968 ersätta de nuvarande bestämmelserna om begränsning av
löneökningarna. I fortsättningen skall det enligt förslaget vara minst 12
månader mellan löneökningarna och regeringen skall få fullmakter att uppskjuta
tillämpningen av nya avtal i 12 månader. Att döma av uttalanden
som gjordes omedelbart efter budgetens offentliggörande kan det uppstå
svårigheter att få detta förslag antaget av parlamentet. Det kärva läge i
avtalsförhandlingarna för verkstadsarbetarna som uppstod i mitten av april
visar att det kan bli mycket svårt att nå avtalsuppgörelser inom den avsedda
ramen utan konflikter på arbetsmarknaden. En effektiv begränsning av
lönestegringarna synes emellertid utgöra en nödvändig förutsättning för
att det eftersträvade och nödvändiga överskottet i utrike sbetalningarna skall
kunna uppnås.

Skatteökningen med 775 miljoner pund budgetåret 1968/69 är den största

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

som förekommit i någon budget sedan 1930. Indragningen av köpkraft beräknas
dock inte bli fullt så stor. Vissa av åtgärderna och då främst förmögenhetsskattens
införande och arbetskraftsskattens höjning beräknas inte
påverka efterfrågan med ett belopp som fullt ut motsvarar skatteökningarna.
Därtill kommer en ökning av bidragen till låginkomstfamiljerna. Begränsningen
av den totala efterfrågan genom dessa åtgärder har beräknats
till 500 å 550 miljoner pund per år eller — alternativt -— ytterligare 100
miljoner pund om effekten av att man inför behovsprövade barnbidrag medräknas.
Ökningen i konsumentprisindex som föranleds dels av höjda importpriser
på grund av devalveringen, dels av de indirekta skattehöjningarna
betyder att den totala prisuppgången kan väntas överstiga tillväxten i de
disponibla inkomsterna. Sparkvoten antas bli i stort sett oförändrad. Den
privata konsumtionen skulle sålunda komma att minska något budgetåret
1968/69, uppskattningsvis ca 1 %. Räknat på kalenderår skulle konsumtionen
bli praktiskt taget oförändrad 1967—1968. Med utgångspunkt från de
årsökningstal som den engelska regeringen räknat med skulle för den privata
konsumtionen minskningen i denna mellan halvåren 1968 komma att uppgå
till 2,5 å 3 % i årstakt.

Den offentliga verksamheten beräknas öka med drygt 2 %. Byggandet av
bostäder, vägar, skolor och sjukhus kommer att svara för den största delen
av ökningen. För de privata investeringarnas del förväntas en återgång till
1966 års investeringsnivå. Lagerinvesteringarna som var låga under 1967
väntas komma att öka och uppnå ett normalt läge i förhållande till produktionsnivån.

Exportutvecklingen blir beroende av i huvudsak tre faktorer, nämligen
genomslagskraften av den genom devalveringen skapade kostnadsfördelen,
näringslivets förmåga att skifta över till produktion för export samt den
internationella konjunkturutvecklingen. I den engelska regeringens bedömning
anges en volymökning för exporten av varor och tjänster på 7—8 % i
årstakt fram till andra halvåret 1969 som trolig (en reducering av ökningstakten
har därvid inlagts för eftersläpande effekter av hamnstrejkerna 1967
som medfört ett extra tillskott till exporten i början av 1968). Som ett andra,
men mindre sannolikt, alternativ har man angivit en några procentenheter
större exportökning.

Med den lägre exportökningen blir den totala inhemska efterfrågestegringen
2 å 2,5 %. Erfarenhetsmässigt brukar den engelska importen visa en
större uppgång än den totala efterfrågan. På grund av devalveringen beräknas
emellertid endast en mindre del av efterfrågeökningen 1968 komma att
rikta sig mot importen. Den totala produktionen skulle härigenom komma
att tillväxa med 3 ä 4 % i årstakt under den närmaste tiden.

Den förbättring av betalningsbalansen som är budgetens främsta målsättning
har angivits till ca 500 miljoner pund. Räknat i årstakt skulle
detta mål kunna uppnås någon gång under 1969. Med utgångspunkt från

2(S

Kungi. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

1967 års kraftiga underskott skulle en mycket slor del av produktionsökningen
gå åt för balansförbättringen. Hur mycket som återstår för övriga
efterfrågesektorer blir inte bara beroende av utrikeshandelns volymmässiga
utveckling utan även av försämringen i terms of trade. Importprisstegringen
bedöms bli i genomsnitt 12—14 %. Även exportpriserna kommer
att stiga, men ökningarna är dels utspridda över eu längre tidsperiod, dels
inte lika betydande som importprisökningarna. Hur kraftig försämring av
bytesförhållandet som krävs för att de engelska produkterna skall bli tillräckligt
konkurrenskraftiga och de prognoserade volymförändringarna uppnås
är omöjligt att säga. Det är inte minst mot bakgrunden av denna punkt
som den i budgeten till synes väl tilltagna säkerhetsmarginalen bör ses.
Finansministern synes ha stramat åt efterfrågan något i överkant för att ge
utrymme åt en än större exportökning och gardera sig för en mindre svag
utveckling av den privata konsumtionen än man räknat med. Från denna
synpunkt borde man kunna anta att den högre produktionstillväxt som man
nu räknar med för 1968 skall åtföljas av en betydande förstärkning av den
yttre balansen.

Västtyskland

I syfte att minska pris- och kostnadsökningarna och för att motverka
det underskott i bytesbalansen som erhållits 1965 skärptes kreditpolitiken
markant i början av 1966 och något senare stramades även budgetpolitiken
åt. Konjunkturen kom snabbt in i cn lugnare fas. Under slutet av

1966 började produktionen avta och denna utveckling accentuerades under
första hälften av 1967. En starkt bidragande orsak till konjunkturnedgången
var lagerutvecklingen. Genom övergångsreglerna vid införandet av
mervärdeskatt 1 januari 1968 var det lönande att ha så små lager som
möjligt vid denna tidpunkt och detta bidrog till en betydande lagerneddragning
under första halvåret 1967. I försöken att åter stimulera ekonomin
använde man sig i första hand av penningpolitiska medel. Den restriktiva
budgetpolitiken fortsatte emellertid, bl. a. för att kravet på eu formell budgetbalansering
givits hög prioritet av myndigheterna. Genom att staten, och
i synnerhet delstaterna och kommunerna skar ned sina utgifter när skatteintäkterna
minskade, skärptes konjunkturnedgången. I detta läge utgjorde
lättnaderna på kreditmarknaden inte tillräcklig stimulans och i början av

1967 vidtogs även finanspolitiska åtgärder. Eu federal tilläggsbudget på
2,5 miljarder DM för investeringsändamål antogs och speciella avskrivningsregler
för investeringar som gjordes fram till oktober 1967 infördes.
När man ännu under sommaren 1967 inte kunde märka något omslag i
den ekonomiska situationen antogs ännu en tilläggsbudget på 5,3 miljarder
DM. Vidare beslöt man att förändra övergångsbestämmelserna vid införandet
av mervärdeskatten på sådant sätt att benägenheten att dra ned
lagren skulle minska. De vidtagna åtgärderna gav effekt under andra halv -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

året 1967. Bruttonationalprodukten förblev i det närmaste oförändrad 1967
jämfört med 1966, men vid slutet av året var man uppe i en årsökningstakt
på omkring 4 %. Industriproduktionen var avtagande från mitten av
1966 till mitten av 1967. Sedan dess har en återhämtning skett och under
sista kvartalet 1967 nådde man en högre industriproduktion än den som
rått före konjunkturnedgången. Den huvudsakliga orsaken till uppgången
under senare delen av 1967 tycks ha varit ett kraftigt omslag i lagerutvecklingen.
Som en följd av tilläggsbudgeterna ökade även de offentliga investeringarna
under slutet av året, men jämfört med 1966 blev det trots
detta en minskning för hela året. Minskningen faller på delstaterna och
kommunerna. Totalt minskade de fasta investeringarna med 7,7 %, varav
maskininvesteringarna med knappt 7 % och byggnadsinvesteringarna med
drygt 8 %. Trots en viss minskning av de disponibla inkomsterna översteg
den privata konsumtionen 1966 års nivå, men obetydligt. Den offentliga
konsumtionens tillväxttakt ökade från 1 % 1966 till drygt 3 % 1967.

Exportutvecklingen motverkade i hög grad effekten av den sviktande inhemska
efterfrågan. Exportens värde var 8 % högre 1967 än 1966. Exporten
på EEC ökade med drygt 9 %, på EFTA med 1,5 % och på öststaterna
med 32 %. Importvärdet minskade med 3,4 %. Under sista kvartalet
ökade importen markant, vilket till stor del torde få ses i samband
med de ökade lagerinvesteringarna. EEC lyckades förhållandevis bättre
än övriga länder med att bibehålla sin export på Västtyskland, importen
därifrån minskade nämligen med 0,5 %, medan importen från EFTA
minskade med 8 % 1967. Utrikeshandeln resulterade i ett överskott på
handelsbalansen om 16,9 miljarder DM, vilket är mer än en fördubbling
i jämförelse med 1966. Bytesbalansens överskott 1967 uppgick till 9,6 miljarder
DM. Efter ett nettoinflöde av både långfristigt och kortfristigt kapital
under de närmast föregående åren ägde en förändring av kapitalrörelsernas
riktning rum 1967. Större delen av bytesbalansens överskott absorberades
av en kapitalexport, som till övervägande del utgjordes av
kortfristiga lån. Nettoutflödet av privat kortfristigt kapital uppgick till
inemot 5 miljarder DM medan nettoutflödet av långfristigt kapital var 3,5
miljarder DM. Förändringen förklaras till stor del av en kraftig minskning
av de utländska investeringarna i Västtyskland 1967. men även de västtyska
portfölj investeringarna utomlands ökade.

Den svaga inhemska efterfrågan gav tydliga utslag på arbetsmarknaden
och på pris- och kostnadsutvecklingen under 1967. I december uppgick arbetslösheten
till 2,5 %, mot 1,6 % under samma månad 1966. Sedan juni

1966 har 400 000 utländska arbetstagare lämnat landet. Under loppet av

1967 har konsumentpriserna ökat med endast 0,4 %, medan timförtjänsterna
ökat med ca 3 %.

I slutet av januari 1968 framlade den västtyska regeringen en ekonomisk
årsberättelse för 1968. Denna rapport är främst en precisering av den

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

ekonomiska utveckling regeringen anser önskvärd för det kommande året.
Den eftersträvansvärda tillväxten för bruttonationalprodukten har fastställts
till 4 % 1968. Finansminister Strauss med majoriteten av regeringen
bakom sig, anser att denna tillväxttakt kommer att uppnås utan
att vidare ekonomiska åtgärder än de som föreslås i årsberättelsen behöver
vidtas. Däremot har ekonomiminister Schiller i flera sammanhang
hävdat att ytterligare åtgärder kommer att krävas. Enligt rapporten kommer
expansionen av den inhemska efterfrågan huvudsakligen att äga rum
inom investeringssektorn. Man räknar med en kraftig tillväxttakt av de
offentliga investeringarna och för att främja kommunernas investeringsvilja
skall fördelaktiga lån på 250 miljoner DM ställas till förfogande för
detta ändamål. Vidare förutses att strukturprogrammet för Ruhr/Saarområdet
kommer att innebära en ökning av de offentliga investeringarna.
De privata investeringarna förväntas öka i en något lägre takt, men tillväxten
antas tillta under loppet av 1968. Trots åtgärder för att understödja
bostadsbyggandet räknar man med en i stort sett oförändrad nivå för
detta 1968 jämfört med 1967. Ett kraftigt omslag i lagerutvecklingen torde
äga rum. Den offentliga konsumtionens tillväxt beräknas avta och den
privata konsumtionens ökning torde även 1968 bli ytterst obetydlig. Devalveringarna
och de amerikanska betalningsbalansåtgärdema väntas få en
återhållande effekt på exportutvecklingen 1968. Mot detta kommer en
förväntad konjunkturuppgång i Västtysklands viktigare avnämarländer
samt den fullständiga avvecklingen av EEC:s interntullar. Resultatet förväntas
bli en något lägre ökningstakt för exporten 1968 än 1967. Importen
beräknas öka med närmare 10 %, men trots detta skulle handelsbalansens
överskott 1968 komma att bli 14 miljarder DM och därmed endast reduceras
obetydligt i förhållande till 1967. Enligt denna av den västtyska regeringen
godtagna uppskattning av den ekonomiska utvecklingen 1968
skulle de outnyttjade kapacitetsmarginalerna inte märkbart minska. Prisoch
kostnadsökningarna kommer även i fortsättningen att bli små. Den
beräknade prisökningen på drygt 2 % beror till största delen på ökad indirekt
beskattning och höjning av vissa taxor. Som en följd härav steg
priserna med ca 1 % från december 1967 till januari 1968. I februari förblev
konsumentpriserna oförändrade. Den genomsnittliga arbetslöshetsprocenten
förväntas dock avta från 2,1 % 1967 till 1,4 % 1968. I långtidsplanen
(den s. k. medelfristiga planen) har en arbetslöshet på 0,8 % definierats
som full sysselsättning.

Bedömningarna av styrkan i de noterade uppgångstendenserna i Västtyskland
och sannolikheten för en fortsatt autonom expansion även efter
det att effekterna av de vidtagna stimulansåtgärderna avtagit, går fortfarande
starkt isär. Osäkerheten gäller inte minst om kommunerna kommer
att expandera sina investeringar i den takt som förutses. Ovisshet
råder även vad gäller styrkan i den privata investeringsbenägenheten med

>iag

[nde

150

130

180

160

140

120

200

180

160

140

120

190

170

150

130,

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

am 11:2. Orderutvecklingen inom maskinindustrin i olika länder 1965—1967

:: 1963 = 100. Månads- respektive kvartalsdata

. Totalt

Förenta staterna

Orderingång

Orderstock

Storbritannien

Orderingång

Orderstock

Hemmamarknad

Orderingång

130

Orderingång

140 - A

•\ /l

Norge

170 -

Orderingång

Orderstock

Sverige

Orderingång

Orderstock

1965

1966

1967

1965

1966

1967

: Nationell statistik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

hänsyn till det betydande outnyttjade kapacitetsutrymmet. I enlighet med
vad som närmare redogjordes för i den preliminära nationalbudgeten kommer
den totala budgeteffekten att vara mindre expansiv 1968 än den retivt
måttliga stimulanseffekt som blev slutresultatet för 1967. Gentemot
dessa överväganden kan anföras att behovet av rationaliseringsinvesteringar
är stort, trots de existerande kapacitetsmarginalerna och att ett
kraftigt omslag i lagerkonjunkturen torde äga rum efter de stora neddragningarna
1967. De tillgängliga uppgifterna för den senaste ekonomiska
utvecklingen har emellertid orsakat en viss känsla av osäkerhet om styrkan
i det nuvarande västtyska uppsvinget. Efter en mycket kraftig ökning
av den inhemska orderingången sista kvartalet 1967, där ökningen var särskilt
tydlig för investeringsvaror, inträffade i januari 1968 en markant tillbakagång.
I februari skedde en uppgång jämfört med januari varvid orderingången
kom att ligga på ungefär samma nivå som september 1966 och

1967. Industriproduktionen — som likaledes ökade fjärde kvartalet — har
t. o. in. februari i stort legat kvar på den sålunda uppnådda nivån. Det är inte
uteslutet att den 4-procentiga tillväxttakt som de västtyska myndigheterna
räknar med kommer att kräva ytterligare åtgärder för att förverkligas. Under
alla förhållanden torde ett betydande överskott i handels- och bytesbalanserna
erhållas även 1968, den stabila pris- och kostnadsutvecklingen
bestå och gapet mellan potentiell och reell tillväxt inte minska märkbart.

Frankrike

En dämpning av den totala efterfrågan började under andra halvåret
1966. Under 1967 har avmattningen fortsatt och då främst härrört från den
privata konsumtionens svaga utveckling under loppet av året. Denna låg i
stort sett kvar på den nivå som nåtts vid slutet av 1966, vilket dock innebär
en ökning med inemot 3 % 1967 jämfört med hela året 1966. Trots den
svaga efterfrågan från andra sektorer har de fasta investeringarna bibehållit
ungefär samma ökningstakt 1967 som 1966. I viss utsträckning beror
detta på en fortsatt ganska kraftig expansion av investeringarna inom
den nationaliserade industrin och på att en statsunderstödd moderniseringsplan
för järn- och stålindustrin inneburit en investeringsökning inom
denna sektor på inemot 30 %. Men även utanför denna bransch har de
privata investeringarna ökat, vilket tyder på att relativt betydande rationaliseringsinvesteringar
ägt rum. Genom att statliga åtgärder för att främja
bostadsbyggandet sattes in under 1967, ökade detta något under året efter
en svag utveckling 1966. Lagerinvesteringarna avtog 1967, bl. a. som en
förhandseffekt av den totala övergången till mervärdeskatt den 1 januari

1968. Enligt preliminära beräkningar var den totala produktionens tillväxt
drygt 4 % 1967. Industriproduktionen ökade med 2,2 %, men nådde under
sista kvartalet en årsökningstakt på ca 6 %.

Stimulansen från den externa efterfrågan var betydligt lägre 1967, då

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

exportvärdet ökade med 4,5 %, än 1966 då ökningen var 8,5 %. Den franska
exporten på Västtyskland drabbades mer än genomsnittligt av konjunkturnedgången
där och minskade med drygt 6 %. Till övriga EEC-stater ökade
exporten med drygt 9 % och till EFTA med drygt 7 %. I likhet med vad
som varit fallet i många andra västeuropeiska länder under 1967 ökade exporten
på öststaterna mycket kraftigt eller med över 17 %. Däremot stagnerade
handeln på Förenta staterna. Importens tillväxt avtog betydligt, från
15 % 1966 till 4,8 % 1967. Importen från EEC ökade med 11 %, från EFTA
med knappt 2 %, medan importen från Förenta staterna minskade något.

Den svaga utvecklingen av den privata konsumtionen sammanhänger med
utvecklingen på arbetsmarknaden. Sedan mitten av 1966 har arbetslösheten
i stort sett ökat kontinuerligt och i december 1967 var den registrerade arbetslösheten
43 % högre än samma månad ett år tidigare. Samtidigt har totala
antalet anställda avtagit under andra halvåret och arbetstiden minskat. Timlönerna
inom industrin ökade med ca 6 % både 1966 och 1967. Med hänsyn
till arbetsmarknadsläget torde det vara rimligt att anta att timförtjänsternas
stegringstakt avtagit något under 1967. Konsumentpriserna ökade med 3,4 %
från december 1966 till december 1967, vilket är eu snabbare ökning än under
samma period ett år tidigare. En stor del av prisökningarna beror emellertid
på höjningar av vissa avgifter och taxor.

Med hänsyn till det dämpade ekonomiska klimatet vidtogs ett antal ekonomisk-politiska
åtgärder i expansivt syfte under 1967. Med olika medel försökte
man stimulera både de offentliga och de privata investeringarna samt
bostadsbyggandet. Kreditpolitiken var lätt. Effekten av denna politik motverkades
emellertid till en del av att andra åtgärder med restriktiv verkan
genomfördes. Nettoeffekten under 1967 av de vidtagna åtgärderna har beräknats
bli ett tillskott till nationalprodukten på ca 0,5 %.

Socialförsäkringarnas finansieringssystem har förändrats så att avgifterna
från arbetsgivare och arbetstagare ökar och finansieringen över statsbudgeten
minskar. Reformen har beräknats innebära ett ökat avgiftsuttag från
den privata sektorn på omkring 3 miljarder francs under ett år, motsvarande
ca 0,6 % av nationalprodukten. Eftersom reformen trädde i kraft i
slutet av 1967 kommer effekten av den till största delen att bli märkbar först
under 1968. Enligt den preliminära statsbudgeten för 1968 skulle ökningstakten
både för den offentliga konsumtionen och de offentliga investeringarna
tillta något under 1968 och skatteintäkternas tillväxt avta. Men effekten
av socialförsäkringsreformen skulle mer än uppväga budgetens expansiva
verkan. Den offentliga sektorns finansieringsbehov skulle minska med 1 miljard
francs 1968 i förhållande till 1967 och enligt gjorda uppskattningar
skulle man erhålla en restriktiv nettoeffekt på ca 0,2 % av bruttonationalprodukten.

De indikatorer på det ekonomiska läget som fanns att tillgå vid början
av 1968 tydde inte på att någon märkbar omsvängning var att vänta. Indu3
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

striproduktionens ökning fortsatte, men orderutvecklingen var svag och omsättningen
av lagren långsam. Arbetsmarknadsläget visade ingen förbättring
och de amerikanska åtgärderna för att stärka betalningsbalansen väntades
få en dämpande effekt på den franska konjunkturen. Mot bakgrund av
detta, och med den uttalade önskan att närma sig den 5-procentiga tillväxttakt
för bruttonationalprodukten som satts som målsättning i den femte planen
beslöt regeringen i slutet av januari att vidta ett antal åtgärder för att
stimulera ekonomin. Den första inkomstskatteinbetalningen för 1968, som
ägde rum i februari, reducerades med 15 %. Skattebetalare med en lägre
beskattningsbar inkomst än 55 000 francs behöver inte återbetala denna tillfälliga
skattelättnad, men för högre inkomsttagare kommer denna senare att
återkrävas. Vidare trädde en 4,5-procentig höjning av familjebidragen och
en böjning av folkpensionerna, som tidigare beslutats fr. o. in. hösten 1968,
i kraft redan 1 februari. För att främja de privata investeringarna kommer
ytterligare statliga krediter för investeringsändamål att ställas till
förfogande. Den fullständiga övergången till mervärdeskatt 1 januari 1968
innebar en relativ fördyring av investeringarna 1967 i förhållande till 1968.
Företagen hade tidigare medgivits en 50-procentig kompensation för detta
men denna ersättning skall nu retroaktivt bli fullständig. Utö\er femte planens
målsättning för bostadsbyggande skall regeringen låta bygga ytterligare
10 000 billiga bostäder. Lokaliseringsstödet till de av sysselsättningskrisen
särskilt hårt drabbade områdena ökas. Tillsammans innebär dessa åtgärder
en minskning av statens intäkter pa l,6o miljarder francs och en ökning av
utgifterna på 1,77 miljarder francs. Huvudparten av dessa kostnader, eller
ca 3 miljarder francs, faller på 1968. Trots att dessa åtgärder vidlogs i ett
läge som präglades av en svagare konjunktur än vad de franska myndigheterna
tidigare hade förutsett, kan det, med hänsyn till deras sannolika
effekt, synas motiverat med en viss upprevidering av tidigare prognoser.
Fn ytterligare åtgärd som verkar i samma riktning är de i april beslutade
lättnaderna i reglerna för avbetalningsköp av bilar. Den totala produktionen
förutsätts sålunda komma att öka med ca 4,5 % (mot i preliminära
nationalbudgeten angivna 4 %). Denna ökningstakt är obetydligt lägre än
den som anges i den femte planen men torde inte avsevärt komma att
minska den lediga kapaciteten. Den höga arbetslösheten skulle därmed
komma att bestå, samtidigt som en dämpning i pris- och kostnadsstegringarna
synes sannolik. Den privata konsumtionen torde erhålla en påtaglig
stimulans och vissa tecken tyder även på att en ökning av denna
inträffat under den senaste tiden. Vidare torde bostadsbyggandet komma att
expandera något kraftigare än vad man tidigare räknat med. En oförändrad
eller något högre ökningstakt för de privata investeringarna i förhållande
till 1967 synes möjlig. En omsvängning av lagerinvesteringarna kan förutses
efter neddragningarna under 1967. Förutsägelserna om exportutvecklingen
är i nuvarande läge mycket osäkra. Man borde emellertid kunna för -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

ränta sig en relativt kraftig återhämtning av exporten på Västtyskland även
med en måttlig konjunkturuppgång i detta land. Med rådande politiska relationer
förefaller däremot expansionsmöjligheterna på Förenta staterna
små. Totalt synes en något ökad exporttillväxt möjlig. Med hänsyn till prognoserna
för den privata konsumtionen och lagerinvesteringarna kan en
kraftigare importökning än under 1967 förväntas för 1968.

Italien

Den italienska högkonjunkturen fortsatte under 1967. Bruttonationalprodukten
steg något snabbare än 1966, vilket resulterade i en uppgång med
5,9 %. Drivkraften till 1966 års expansion var i huvudsak härledd från exporten.
Under 1967 blev exportökningen som en följd av den internationella
konjunkturavmattningen dock betydligt lägre. I stället kom investeringarna
att framstå som den främsta pådrivande faktorn på produktionen. Totalt
beräknas de fasta bruttoinvesteringarna ha ökat med ca 10 %. Särskilt markerad
var maskininvesteringarnas ökning medan däremot bostadsbyggandets
expansion var moderat. Den privata konsumtionen bibehöll sin nästan 6-procentiga tillväxttakt från 1966.

Den snabba inhemska efterfrågetillväxten avspeglar sig i en importökning
på nästan 13 %. Största importstegringen såväl procentuellt som i absoluta
tal noteras för de östeuropeiska länderna. Ökningen från EEC var drygt
20 % medan EFTA-importen steg ca 10 %. För övriga europeiska länder var
importstegringen trots en betydligt lägre nivå än EFTA-importen lika stor
som denna i absoluta tal (75 miljarder lire). Anmärkningsvärt är, att importen
från Förenta staterna sjönk några procentenheter. Exportutvecklingen
försvagades främst av en vikande efterfrågan i Västtyskland. Trots
en rätt betydande ökning av exporten till Frankrike blev uppgången på EEC
härigenom mycket måttlig. Bortfallet kompenserades till en del genom en
snabb exportökning till länder som Sovjetunionen, Sydafrika, Australien och
Japan. Till Förenta staterna blev utförseln 16 % och till Storbritannien 10 %
större än 1966. Totalt uppgick exportökningen till drygt 8%. Härigenom
blev underskottet i handelsbalansen ca 620 miljarder lire, en ökning med
280 miljarder lire från 1966.

Produktionstillväxten medförde en något ökad sysselsättning. Arbetslösheten
fortsatte att sjunka ehuru långsammare än förväntat. Den var fortfarande
förhållandevis hög i slutet av 1967 (3,4 %) och borde — allrahelst
som det därtill föreligger en undersysselsättning på vissa håll — medge
en fortsatt produktionstillväxt. Inte heller den tekniska kapaciteten torde
komma att utgöra något hinder för produktionen att stiga i takt med efterfrågan.
Flaskhalsar föreligger trots den drygt 8-procentiga uppgången i industriproduktionen
1967 ännu endast i ett fåtal sektorer. Samtidigt väntas
kapaciteten komma att tillväxa i minst samma snabba takt som 1967. Från
utbudssidan sett bedöms det sålunda vara sörjt för en tillväxt av storleks -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

ordningen 5 ä 6 %. En sådan tillväxttakt skulle knappast få några nämnvärda
pådrivande effekter på pris- och kostnadsutvecklingen. Den något tilltagande
prisstegringstakten under 1967 var i stor utsträckning föranledd
av ekonomisk-politiska åtgärder samt ökande importpriser. Timförtjänsten
inom industrin har den senaste tiden stigit med en årsökningstakt om ca
5,5 %, dvs. mindre än produktivitetstillväxten. Löneglidningen synes dock
ha accelererat mot slutet av 1967.

Med nuvarande ekonomiska politik synes efterfrågetillväxten vara tillräckligt
stark för att större delen av produktionsutrymmet skulle komma
att tas i anspråk. Exportefterfrågan hör gynnas av den tilltagande aktiviteten
i Västtyskland och Frankrike. De direkta effekterna av devalveringarna
och de amerikanska betalningsbalansåtgärderna bedöms bli obetydliga.
Å andra sidan bör man räkna med vissa indirekta effekter som dock endast
marginellt kan påverka en fortsatt snabb och förhållandevis balanserad utveckling
av den italienska ekonomin under 1968.

Danmark

Bruttonationalprodukten ökade med ca 3,5 % 1967. Den offentliga sektorn
hade en expansiv verkan på den danska ekonomin under hela 1967.
Offentlig konsumtion ökade med knappt 6 %, och de offentliga investeringarna
med ca 10 %. Införandet av mervärdeskatt i juli 1967 resulterade i eu
omfördelning i tiden av den privata konsumtionen. Den ökade mycket kraftigt,
eller med mer än 7 % under första halvåret, varefter en betydande
dämpning inträffade. Helårsökningen stannade därmed vid knappt 3,5 %.
Enligt preliminära beräkningar ökade de fasta investeringarna totalt med
drygt 6 % 1967 varav en betydande del av ökningen faller på den offentliga
sektorn. Industrins investeringsnivå låg kvar på 1966 års och har snarast
visat en avtagande tendens under året. Maskininvesteringarna tycks ha stagnerat
efter första halvårets måttliga expansion. Byggnadsinvesteringarna var
totalt ca 9 % högre 1967 än 1966, varvid emellertid en del av ökningen beror
på den kalla vintern 1966. Påbörjandet av bostäder minskade 1967 till stor
del på grund av en kraftig nedgång under sista kvartalet. Denna nedgång
var delvis orsakad av ökade kreditsvårigheter. Pågående bostadsbyggande
var högt under hela 1967. Det avtog dock något under slutet av året, men
låg fortfarande över nivån för motsvarande period 1966.

Exporten utvecklades mycket svagt under första halvåret 1967 och var
endast 1,4 % högre än under motsvarande period 1966. Avmattningen i den
inhemska efterfrågan under andra halvåret 1967 motverkades till en del av
en ökande export. Totalt ökade exporten i värde med 4 % 1967. Den största
exportexpansionen föll på Sverige och Norge, medan exporten på Västtyskland
minskade med 13 %. Exporten av industrivaror, som svarar för drygt
hälften av Danmarks totala export, ökade totalt med knappt 12 % 1967
efter en expansion på 18 % under andra halvåret. Däremot minskade expor -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

ten av lantbruksprodukter under hela 1967, eller totalt med nära 5 %. Importen
ökade med 5,8 %. Importutvecklingen samvarierade med utvecklingen
av den inhemska efterfrågan och dess tillväxt avtog under andra
halvåret. Handelsbalansens underskott uppgick till 4 600 miljoner danska
kronor och var därmed omkring 500 miljoner danska kronor högre än 1966.
Bytesbalansens underskott översteg 2 miljarder danska kronor, en försvagning
med ca 650 miljoner danska kronor i förhållande till 1966.

Det avtagande resursutnyttjandet under 1967 kan avläsas bl. a. i utvecklingen
på arbetsmarknaden. Sedan andra kvartalet har arbetslösheten ökat
kontinuerligt och i december var den genomsnittliga arbetslöshetsprocenten
7,2 mot 3,9 samma månad ett år tidigare. Antalet sysselsatta arbetare inom
industrin minskade med 4,5 % 1967. Lönerna beräknas ha stigit med mellan
9 % och 10 % 1967, vilket är en något lägre ökningstakt än föregående
års på ca 12 %. Priserna har fortsatt att öka snabbt. Den genomsnittliga
prisnivån för 1967 var 7,8 % högre än den för 1966. Under loppet av 1967
steg priserna med ca 11 %.1

Den ekonomiska situationen i slutet av 1967 präglades av en svag inhemsk
efterfrågan med stigande arbetslöshet, samtidigt som problemen med
den snabba pris- och kostnadsstegringen och den svaga yttre balansen kvarstod.
När pundet devalverades, skrevs den danska kronans värde ned med
7,9 %. Genom att lönerna är indexreglerade minskas den eftersträvade kostnadsfördelen
av devalveringen. Försöken både av föregående och nuvarande
regering att minska den löneökning 1968 som skulle bli resultatet av löneavtalet
1967 misslyckades.

Med hänsyn till en förväntad snabb pris- och kostnadsstegring, en kraftig
tillväxt av den offentliga sektorn samt minskat utrymme för kapacitetstillväxt
genom den beslutade arbetstidsförkortningen från och med den 1
juni 1968 förutsåg myndigheterna att man under 1968 med oförändrad ekomisk
politik skulle få en för kraftig expansion av den inhemska efterfrågan.
Därmed bedömdes riskerna för en ytterligare försämring av betalningsbalansen
som stora. I syfte att motverka denna utveckling bär den danska
regeringen beslutat eller aviserat ett antal ekonomisk-politiska åtgärder.
Det tidigare beslutade vinststoppet har förlängts till 1 november 1968. Gällande
till samma tidpunkt har bl. a. prisstopp för tjänster införts. Det ökade
stödet till jordbruket skall ges över statsbudgeten finansierat genom direkta
skattehöjningar, i stället för genom höjning av de reglerade priserna. Därigenom
hoppas man kunna undvika en utlösning av ytterligare ett dyrtidstillägg
hösten 1968 utöver det som man nu räknar med. Mervärdeskattesatsen
höjs från 10% till 12,5 %. I förhållande till tidigare planer skall
statsutgifterna skäras ned med 600 miljoner danska kronor. De största besparingarna
faller på försvaret och på de statliga krediterna för kommuner 1

Skatteomläggningens prishöjande effekt anges till ca 5 %. Prisökningarna exklusive denna
effekt skulle då bli ca 5,5 % 1966—1967 respektive 6 % under loppet av 1967.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

nas bostadbyggande. För att främja de privata investeringarna skall lättnader
på kreditmarknaden genomföras och möjligheterna att uppta utländska
lån förbättras. Avskrivningsreglerna skall förändras.

Den offentliga sektorn beräknas expandera med 5—6 % efter de vidtagna
reduceringarna. Trots kreditmarknadsåtgärderna förväntar man sig inte
någon ökning av de privata investeringarna under 1968, bl. a. med hänsyn
till de betydande kapacitetsmarginalerna. Delvis på grund av det ansträngda
läget för bostadsbyggnadsfinansieringen synes det troligt att dämpningen av
bostadsbyggandet som inträffade under slutet av 1967 fortsätter under
1968. På grundval av gällande avtal för 1968 har den genomsnittliga timförtjänsten
beräknats öka med drygt 11 % 1968. Genom ökad direkt beskattning,
momshöjningen och arbetstidsförkortningen från 44 till 42,5 timmars
arbetsvecka fr. o. m. 1 juni 1968 kommer utrymmet för en real ökning av
den privata konsumtionen att avsevärt begränsas. Med hänsyn bl. a. till den
förväntade konjunkturuppgången i Västtyskland bör man kunna räkna med
en snabbare exportexpansion under 1968 än under 1967. Devalveringseffekten
torde emellertid bli relativt begränsad, på grund dels av industrivarornas
stora importinnehåll, dels den snabba pris- och kostnadsstegringen. Expansionen
måste till största delen ske inom industrivarusektorn, då en förbättring
av avsättningsmöjligheterna för jordbruksprodukter knappast kan förutses
under 1968. Med denna bedömning av den totala efterfrågans utveckling
torde bruttonationalproduktens tillväxt 1968 inte bli högre än ca 2 %.
Genom att det huvudsakliga tillskottet till den inhemska efterfrågan även
under 1968 torde komma att härröra från den offentliga sektorn kan importökningen
antas bli relativt måttlig. En viss förbättring av den yttre
balansen synes därmed bli möjlig. Med ett fortsatt lågt resursutnyttjande
kan arbetslösheten inte förväntas avta under första halvåret. Under andra
halvåret kan läget komma att förändras något genom den beslutade arbetstidsförkortningen.

Finland

Den finska ekonomin och den ekonomiska politiken dominerades under
1967 av de yttre balansproblemen, vilka ledde fram till devalveringen av
marken med 23,81 % den 12 oktober 1967. Trots åtgärder för att hämma
importen och främja exporten hade dessförinnan ingen fundamental förändring
av situationen kunnat åstadkommas. Den ekonomiska politiken
hade sedan 1966 successivt stramats åt, och en ytterligare skärpning ansågs
inte möjlig med hänsyn till sysselsättningsläget och den svaga produktionstillväxten.
Bruttonationalproduktens tillväxt var 2,2 % 1966 och ungefär
lika stor 1967. Industriproduktionen minskade under första halvåret 1967,
och inte förrän i november var man uppe i samma volymtal som i januari.
I förhållande till 1966 ökade industriproduktionen med 2,5 %. Den restrik -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

liva ekonomiska politiken drabbade investeringarna hårdast, och under 1967
minskade de totala fasta investeringarna med 2,5 %. Bostadsbyggandet
minskade påtagligt, eller med 4 % i volym, till stor del beroende på det
strama kreditläget. Både den privata och den offentliga konsumtionen ökade
med knappt 3 % 1967.

Exportens värdemässiga ökning 1967 var 8,6 %. I samband med devalveringen
ägde en kraftig höjning av exportpriserna rum, och volymökningen
för exporten var enligt preliminära beräkningar ungefär 5 % 1967.
Exportvärdet på både den nordiska marknaden och öststaterna har ökat
med över 20 %, medan det minskat med nära 16 % på Västtyskland. Värdet
av importen var av samma omfattning under de tre första kvartalen
1967 som under motsvarande period ett år tidigare. Under fjärde kvartalet
inträdde en markant ökning som berodde på de genom devalveringen
höjda importpriserna. Totalt för 1967 ökade importen i värde med knappt
5 %, medan importvolymen preliminärt beräknas ha minskat med ca 4 %

1967. Handelsbalansens underskott på 565 miljoner mark var ca 140 miljoner
mark lägre än 1966. Även bytesbalansen förbättrades i förhallande
till 1966. Fram t. o. in. september 1967 minskade den finska reserven av
konvertibla valutor, inklusive reservpositionen hos internationella valutafonden,
med 51 miljoner mark, trots att den »stand-by credit» på 93,8 miljoner
US dollar som erhållits av internationella valutafonden utnyttjats fullt
ut. Efter devalveringen fortsatte reserven att minska. Under årets två sista
månader var avtappningen 60 miljoner mark, räknat i den nya växelkursen.

Den restriktiva ekonomiska politiken och den låga produktionstillväxten
har resulterat i ett allvarligt sysselsättningsläge. Arbetsmarknadspolitiken
har huvudsakligen varit inriktad på en ökning av arbetslöshetsunderstöden,
medan beredskapsarbetena härigenom minskat. Arbetslösheten låg varje
månad 1967 betydligt över nivån från samma månad 1966. I december 1967
var arbetslösheten 4,5 % mot 2,0 % i december 1966. Trots den svaga efterfrågan
på arbetskraft har timförtjänsten inom industrin fortsatt att öka
snabbt, eller med drygt 8 % under 1967. Detta beror till stor del på konstruktionen
av det treåriga löneavtal för industrin som gäller till slutet av

1968, och som bl. a. innehåller en indexklausul. Någon dämpning av prisutvecklingen
har inte heller ägt rum. Från december 1966 till december
1967 ökade konsumentpriserna med 6,7 %, varav emellertid ungefär hälften
av ökningen inträffade under sista kvartalet 1967 och till betydande del torde
kunna hänföras till devalveringseffekter.

I slutet av mars 1968 ingicks ett preliminärt avtal mellan regeringen och
olika arbetsmarknads- och näringslivsorganisationer med syfte att stabilisera
pris- och kostnadsutvecklingen. Enligt ett ettårigt löneavtal för 1969
skall lönehöjningarna begränsas till den genomsnittliga produktivitetsökningen.
Indexklausulen i det gällande löneavtalet skall slopas för 1968 på
villkor att även övriga indexklausuler slopas. Handels- och industriorganisa -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

tionerna utfäster sig att iaktta återhållsamhet vid prissättningen, acceptera
priskontroll och i samarbete med staten övervaka att priskontrollens regler
efterlevs. Avtalet blev bindande i och med att ett av regeringen framlagt lagförslag
antogs av riksdagen den 9 april. Lagen omfattar reglering av priser,
hyror, vissa avgifter och löner samt ett avskaffande av systemet med
indexreglering på kredit- och hyresmarknaderna. Regeringen skall utse ett
pris- och löneråd i vilket de undertecknade organisationerna skall vara representerade.
Vidare skall regeringen vidta snabba åtgärder för att minska
arbetslösheten genom att kanalisera kapital i första hand till investeringar
som främjar den ekonomiska tillväxten och ökar arbetstillfällena. Bostadsbyggandet
skall särskilt uppmärksammas. Ökningen av de offentliga utgifterna
skall hejdas och skatterna inte höjas under 1968—1969. En kommitté skall
tillsättas för att utreda formerna för fria avtalsförhandlingar för de statsanställda.
Ett nytt avtal för jordbrukspriserna skall ha utformats till 1969/
1970. Slutligen skall regeringen vidta åtgärder för att främja den ekonomiska
planeringen och fastställa långfristiga tillväxtmål. I detta sammanhang
skall även inkomstpolitiken uppmärksammas.

Det är huvudsakligen från den externa efterfrågan man förväntar sig
någon stimulans för ekonomin under 1968.

Med hänsyn till de i april beslutade åtgärderna räknar man dock med
en viss återhämtning av investeringarna och särskilt bostadsbyggandet under
loppet av 1968.

Med en måttlig internationell konjunkturuppgång och med hänsyn till
devalveringen förefaller en ökad exporttillväxt trolig under 1968. För skogsindustrins
export är utsikterna något osäkra genom att någon överenskommelse
med skogsägarna om rotpriset i skrivande stund ännu inte nåtts. Devalveringen
torde få en dämpande effekt på importutvecklingen. En minskning
av både handels- och bytesbalansens underskott skulle därmed kunna
förväntas.

Norge

Den ekonomiska utvecklingen i Norge kännetecknades under 1967 av eu
fortsatt snabb produktionstillväxt med tendenser till övertryck inom vissa
sektorer. Efterfrågan från investeringssidan var hög, speciellt under årets
första hälft, då exempelvis maskininvesteringarna exklusive fartyg låg 15 %
över nivån ett år tidigare. Även den privata konsumtionen ökade relativt
starkt (4,5 %), medan exporten efter en snabb uppgång mellan andra halvåret
1966 och första halvåret 1967 ökade långsammare under loppet av 1967
i samband med såväl en mattare utländsk efterfrågan som en hög inhemsk.

Läget på arbetsmarknaden förblev stramt under hela 1967. Arbetslösheten
ökade visserligen från och med maj månad men det var fråga om relativt
små förändringar på en låg nivå. Vid årsskiftet uppgick arbetslösheten till

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

drygt 23 000, bortsett från närmast föregående årsskifte den lägsta arbetslösheten
sedan 1956. Antalet anställda ökade under året med 1,5 %, en ökning
som i första hand härrörde från byggnadsverksamheten men i någon
mån även från industrin. Konsumentpriserna steg under perioden december
1966—december 1967 med 4,3 % eller i samma takt som under motsvarande
period ett år tidigare. Den största delen av ökningen kom till under första
halvåret till följd av en uppjustering av matvarupriserna på grund av det nya
jordbruksavtalet. Den helautomatiska indexregleringen utlöstes härigenom
och bidrog till att lönerna inklusive den höjda arbetsgivaravgiften till socialförsäkringen
kom att öka med i genomsnitt 11 %.

Exportvärdet exklusive fartyg steg med 5,4 % mot 9,8 % under 1966. Den
avtagande ökningstakten var främst hänförlig till eu ogynnsammare utveckling
än under 1966 för fiskeprodukter, gödningsmedel och metaller. Ökningstakten
i exporten av verkstadsprodukter var däremot oförändrat hög, drygt
20 %. Länderfördelad steg exporten, i miljoner norska kronor, till övriga
nordiska länder med 190, till övriga EFTA-länder med 250 — varav Storbritannien
215 — samt till EEC-länderna med endast 60 miljoner norska kronor,
detta trots en viss ökning av exporten till Västtyskland. Importvärdet
exklusive fartyg ökade med 7,5 % mot 12 % under 1966, en lägre ökningstakt
som i huvudsak berodde på minskad råvaruimport. Av importökningen
på 1 125 miljoner norska kronor kom 460 från övriga nordiska länder,
260 från övriga EFTA-länder och 325 från EEC-länderna. Den norska handeln
med länderna utanför handelsblocken resulterade i ett litet importöverskott.

Utrikeshandeln gav till resultat ett importöverskott exklusive fartyg på
ca 5 miljarder norska kronor, en ökning med drygt 550 miljoner norska
kronor från 1966. Härtill kom en stark ökning av fartygsimporten. Underskottet
i bytesbalansen 1967 var närmare 200 miljoner norska kronor högre
än 1966 och uppgick till drygt 1,3 miljarder norska kronor. Underskottet
steg sålunda trots att man genom stängning av Suezkanalen erhöll en nettoökning
av fraktintäkterna med omkring 800 miljoner norska kronor. Genom
inflöde av långfristigt lånekapital steg dock valutareserven och uppgick vid
årsskiftet till omkring 7,5 miljarder norska kronor.

De tendenser som under 1967 och i början av 1968 uppträdde i utrikeshandeln,
i orderutvecklingen inom industrin samt i fråga om löner och
priser, pekar mot att balansproblemen kommer att kräva minst samma uppmärksamhet
i år som tidigare. Med den i detta kapitel skisserade internationella
efterfrågeutvecklingen borde den norska exporten kunna öka något
snabbare än under 1967. Prognoserna för den inhemska efterfrågan är visserligen
osäkra men det förefaller inte troligt att efterfrågetillväxten blir så
stark att exportutrymmet allvarligt begränsas. Bostadsbyggandet kommer
visserligen, inte minst genom den exceptionellt höga igångsättningen under
december 1967 att ta ökade resurser i anspråk. För investeringarna i övrigt

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1968

räknar man emellertid med en ungefär oförändrad nivå jämfört med 1967.
Den privata konsumtionens utveckling är svårskattad eftersom avtalsuppgörelser
i skrivande stund inte träffats för någon av de stora löntagargrupper,
vilkas avtal utlöper under våren. Den beslutade arbetstidsförkortningen
från 45 till 42,5 timmars arbetsvecka från halvårsskiftet begränsar dock
starkt själva lönesummetillväxten, varför en något lugnare ökningstakt för
konsumtionen bör kunna förutses. I samband med arbetstidsförkortningen
införs dock även mer flexibla bestämmelser om övertid som i nuvarande
strama arbetsmarknadsläge kan komma att verka höjande på lönesumman.
Denna bestämmelse kommer dock även att reducera det kapacitetsbortfall
som arbetstidsförkortningen innebär. Trendmässigt tillväxer kapaciteten
med 4 å 5 % per år. För 1968 beräknas denna tillväxt genom arbetstidsförkortningen
komma att bli ungefär en procentenhet lägre. Om den lediga
kapacitet, som ändock föreligger inom vissa sektorer, kan tas till vara synes
utsikterna vara goda att öka produktionen med omkring 4 %, vilket skulle
vara tillräckligt för att tillgodose den prognoserade tillväxten i den totala
efterfrågan. En sådan utveckling skulle sålunda innebära ett oförändrat
arbetsmarknadsläge och bedöms inte medföra någon mer betydande förändring
vare sig i bytes- eller betalningsbalansens underskott jämfört med 1967.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

III. Utrikeshandeln

1. Exporten

Exportutvecklingen 1967

Under inverkan av den låga ekonomiska tillväxten i Västeuropa under
1967 stannade den svenska exportens beräknade volymtillväxt exklusive
fartyg vid 4,5 % 1966—1967. Även om denna beräkning med hänsyn till vad
som nedan sägs om prisindextalen torde innebära en viss underskattning,
synes ökningstakten inte ha varit stort mer än hälften av den som uppnåddes
1965—1966. Säsongrensat sett steg exporten exklusive fartyg närmare
2 1/2 % från andra halvåret 1966 till första halvåret 1967 och stagnerade
mellan halvåren 1967. Utfallet var särskilt svagt tredje kvartalet medan
fjärde kvartalet visade förnyad tillväxt. — Inklusive fartyg beräknas exporten
ha stigit med inemot 5,5 % i volym 1966—1967.

Det volymmässiga resultatet, som torde ha inneburit konstant andel i
världsexporten, uppnåddes till sänkta priser för de flesta varugrupper. Exportprisindex
visar visserligen en uppgång på 0,8 % 1966—1967 men denna
indexökning torde i realiteten ha motsvarat en nedgång i prisnivån. Prisindexuppgången
med 6,1 % för verkstadsprodukter är troligen till större delen
ett utslag av kvalitetsförbättringar och en förskjutning från mindre till
mer förädlade produkter. Prisnivån för råvaruexporten sjönk under loppet
av 1967, men en viss stabilisering synes ha uppnåtts under fjärde kvartalet.
Den genomsnittliga prisförändringen 1966—1967 var -5 %.

De under slutet av 1967 genomförda devalveringarna torde inte i nämnvärd
grad ha påverkat den svenska exporten för helåret 1967. Tendensen till
nedgång i exporten till Finland förstärktes dock mot slutet av 1967 och värdet
av exporten november—december 1967 var drygt 17 % lägre än under
samma period 1966. Utvecklingen av exporten till Danmark under loppet av
1967 jämfört med 1966 var mindre gynnsam och under december 1967 understeg
exporten 1966 års decembervärde. Denna utveckling får främst ses
som en följd av de åtstramande åtgärder, som genomfördes innan devalveringen.
Däremot fortsatte den kraftiga expansionen av exporten till Storbritannien
även under december 1967, vilket delvis kan bero på hamnarbetarstrejker
under november. Man kan heller inte utesluta möjligheten av en
fördröjd effekt av spekulationsköp gjorda strax före devalveringen.

Den svenska exportens länderfördelning genomgick under 1967 betydande
förskjutningar. Sålunda ökade EFTA:s andel av exporten exklusive fartyg
något mer än 2 %, medan EEC:s andel sjönk drygt 3 %. Betydelsen av han -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell DI: 1. Exportutvecklingen för olika varugrupper 1966—1968

	Exportvärde, milj.	Procentuella förändringar från föregående år
	kr.
				Volym		Pris
	1966	1967	1968	1966	1967	1968	1966	1967	1968
Trävaror ............	1 444	1 510	1 415	- 4,6	11,5	- 2,5	- 0,8	- 6,2	- 4
Massa ..............	2 332	2 268	2 430	9,3	- 1,3	7,5	- 4,6	- 1,4	- 0,5
Papper..............	2 072	2 133	2 290	5,6	2,2	7	1,1	0,7	0,5
Malm ..............	1 181	1 065	1 200	- 5,3	1,9	16,5	- 1,7	- 11,5	- 3,5
Järn och stål........	1 847	2 105	2 280	11,5	15,0	8,5	- 0,5	- 0,9	0
Övriga metaller......	615	553	625	21,9	4,1	3	17,5	- 13 6	10
Verkstadsprodukter,
exkl. fartyg........	7 565	8 094	8 985	16.1	0,8	6,5	*3,0	*6,1	>4
Livsmedel............	711	731	705	- 0,6	5,3	- 0,5	0,9	- 2,4	- 2,5
Övriga varor ........	3 316	3 670	4 085	9,4	10,6	10	2,5	0,1	1
Totala exporten, exkl.
fartyg ............	21 083	22 130	24 015	9,3	4,5	7	1,2	0,5	1,5
Fartyg ..............	988	1 295	1 340	- 33 2	23,2	— 1,5	- 0,1	6,4	5
Totalt	22 071	23 425	25 355	6,3	5,3	6,5	1,1	0,8	1,5

1 Prisförändringen för verkstadsprodukter kan endast till mindre del hänföras till rena prisökningar.
Huvuddelen utgörs av statistisk missvisning genom kvalitetsförskjutningar.

Anm. 1966 års exportvärden enligt den definitiva statistiken. Samtliga uppgifter för 1968 avser
prognoser. Värdeuppgifterna är avrundade till närmaste 5- respektive 10- tal milj. kr. och
de procentuella förändringarna till närmaste hela respektive halva tal.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

delsblocken i Västeuropa kom klart till synes under 1967. Under tidigare
perioder med allmänt låg efterfrågan har man kunnat konstatera ett i förhållande
till efterfrågan intensifierat handelsutbyte industriländerna emellan.
Under 1967 begränsades i Västeuropa denna intensifiering till handeln
inom de båda blocken. Västtyskland ökade sin export till övriga EEC-marknader
med nästan 10 % mot en minskning av den svenska exporten dit med
3 %. Däremot ökade Sverige sin export till Norge, Danmark och Finland
med 10 % medan Västtysklands utförsel till dessa länder i stort sett var
oförändrad. Den västtyska importminskningen drabbade de övriga EECländerna
(-1/2 %) mindre än t. ex. Sverige (-9 1/2 %).

Den kraftigt stegrade exporten till Storbritannien, 12 1/2 % 1966—1967
mot 5 1/2 % 1965—1966, får ses som en effekt av importavgiftens borttagande
samt den slutliga tullavvecklingen för industriprodukter. Importens
andel av den brittiska förbrukningen torde ha ökat under 1967, vilket gäller
i synnerhet verkstadsprodukter, järn och stål samt papper. Det var också
på dessa områden den svenska exporten uppvisade kraftiga ökningstal.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Trävaror

Utförseln av sågade och hyvlade trävaror uppgick under 1967 till 1 186
tusen stds, en ökning med drygt 10 % jämfört med 1966. Även massavedsleveranserna
ökade betydligt och den totala volymökningen blev 11,5 %. De
under året vikande priserna för främst utskottsvaror och en ökande sydsvensk
andel i exporten resulterade i en genomsnittlig prisnivå drygt 6 %
under 1966 års.

Exporten av trävaror till Storbritannien ökade 1966—1967 med 120 tusen
stds. Då den totala brittiska importen steg med 80 tusen stds gjorde Sverige
på denna marknad en andelsvinst från 15 % till 21 %. Delvis torde detta
bero på den konkurrensfördel de sydsvenska exportörerna fått genom de
nya färjförbindelserna men huvudorsaken synes vara att de ryska säljarna
legat för högt i pris och liksom de finska producenterna haft vissa leveranssvårigheter.
Utvecklingen på övriga marknader var i stort sett gynnsam bortsett
från Västtyskland där det kraftigt minskade importbehovet resulterade
i en nedgång med 40 tusen stds för den svenska exporten. Tillgängliga importsiffror
tyder dock på att någon större andelsförlust knappast gjordes.
Den kraftiga ryska offensiven på denna marknad drabbade främst Finland
och Österrike.

Även 1968 förefaller bli ett från kvantitetssynpunkt tillfredsställande år
för trävaruexporten. Försäljningsaktiviteten under de sista månaderna 1967
hämmades delvis av den engelska devalveringen men sköt fart under början
av 1968. Försäljningsmönstret under 1967 avvek påtagligt från det normala
— affärerna gjordes till större delen på kort sikt. Man kan nu konstatera
en återgång till tidigare förhållanden vilket indikerar ett ökat förtroende
hos köparna för den kommande utvecklingen.

De hittills gjorda ryska försäljningarna till Storbritannien överstiger betydligt
exporten 1967. Man kan knappast räkna med ett ökat brittiskt
importbehov under 1968, varför en svensk andelsförlust ter sig oundviklig.
De danska och holländska importbehoven kommer troligen att minska. Tillväxttakten
i den danska ekonomin bedöms bli tämligen låg. Det förhållandet
att de holländska trävarulagren bedöms vara av den exceptionella storleksordningen
närmare en halv årsimport torde verka dämpande på inköpsaktiviteten.
Bortfallet på dessa marknader bör delvis kunna kompenseras av
en ökad export till Västtyskland och Frankrike. Totalt uppskattas den
svenska sågvaruexporten 1968 till ca 1 150 tusen stds. För hela varugruppen
beräknas en volymnedgång med 2,5 %.

Man torde kunna räkna med att trävarupriserna, som under två år varit
vikande, skall stabiliseras under 1968. Den ökade andelen försäljningar för
höstleverans tyder härpå. Visserligen skedde de första ryska utbuden efter
punddevalveringen till endast delvis uppräknade pundpriser, men i det följande
utbudet gjordes vissa höjningar. En del av nedgången i exportprisindex
de senaste åren sammanhänger med ökad sydsvensk andel. Genom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

snittspriset på sydsvenska varor är lägre än för norrlandsproduktionen.
Under de senaste åren har man också haft ett successivt försämrat kvalitetsutfall.
Dessa tendenser torde göra sig gällande även under 1968 och man
räknar med en nedgång på ca 4 % i exportprisindex.

Massa

Den amerikanska marknaden för avsalumassa minskade under 1967 med
ca 10 %. Detta kan till en del hänföras till den ökade integrationen inom
den amerikanska pappersindustrin men den huvudsakliga anledningen var
en nedgång i pappersproduktionen. Då den västeuropeiska marknaden samtidigt
visade en obetydlig tillväxt — betydande lagernedskärningar för massa
synes ha ägt rum i synnerhet i Storbritannien och Västtyskland — blev det
nordamerikanska utbudstrycket synnerligen kännbart. Priserna föll på samtliga
kvaliteter och den svenska massan torde ha fått vidkännas vissa andelsförluster.
Exportkvantiteten papperscellulosa minskade med 1,7 % under
1967 jämfört med 1966. En moderat ökning noterades för dissolving. Sammanvägt
blev volymförändringen -1,3 %.

Om 1967 var ett mindre gynnsamt år för massaexporten ter sig dock utsikterna
för 1968 bättre. Man väntar en ökning med 4 å 5 % i den amerikanska
pappersproduktionen vilket beräknas medföra en ökning av marknaden
för avsalumassa med 10 %. Den allmänna konjunkturbilden för Västeuropa
präglas av en dämpad optimism. Med tanke på att lagren på många
håll torde ligga obekvämt lågt är ytterligare lagernedskärningar under 1968
knappast troliga, utan man synes i stället kunna räkna med någon lageruppbyggnad.
Om den prognoserade ökningen av den amerikanska avsalumarknaden
kommer till stånd torde detta komma att medföra ett något
minskat nordamerikanskt tryck i Västeuropa och en viss förbättring av de
svenska andelarna bör inte vara utesluten. Problem med inkörningen av nytillkommande
produktionsenheter främst i Kanada gör det vanskligt att söka
uppskatta storleken av totala kapacitetstillskottet 1968. Det står dock klart
att produktionsbegränsningar är nödvändiga för att upprätthålla balans på
marknaden även vid relativt starkt ökande efterfrågan.

Med dessa förutsättningar torde man kunna räkna med en kraftig volymökning,
ca 7 1/2 %, av den svenska massaexporten 1968.

De under slutet av 1967 införda nettopriserna har kunnat hållas och man
räknar med att den nuvarande prisnivån skall vara normerande för 1968 års
leveranser. Om den förutsedda efterfrågeförbättringen inträffar kan man
måhända räkna med en viss åtstramning under andra halvåret. Detta torde
anses önskvärt även inom den kanadensiska massaindustrin, då denna under
det senaste året fått vidkännas en starkt försämrad lönsamhet. Den genomsnittliga
prisnivån för den svenska massaexporten under 1968 beräknas
ligga 1/2 % under 1967 års.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Papper, papp och träfiberplattor

Den svaga utvecklingen av papperskonsumtionen under 1967 på flera viktiga
exportmarknader medförde en kvantitetsmässig stagnation för exporten
av papper exklusive tidningspapper. Tidningspappersexporten minskade i
kvantitet med 1 % 1966—1967, medan utförseln av träfiberplattor ökade
med 6,6 %. För gruppen sammantaget gav detta en volymmässig uppgång
på 2,2 % 1966—1967 mot 5,6 % 1965—1966.

Huvuddelen av kvantitetsminskningen under 1967 skedde på Västtyskland,
där en minskning i pappersförbrukningen torde ha inträffat. Någon
ökning av den privata konsumtionen samt ökad förbrukning i produktionsleden
och ökad lagerhållning bör ge en inte helt obetydlig ökning i efterfrågan
på papper i Västtyskland 1968. I övriga EEC förutses efterfrågeökningen
bli densamma eller något högre än 1967. Den inhemska industrin torde
inte kunna täcka hela den väntade efterfrågeökningen varför det finns anledning
räkna med ökade möjligheter för svensk pappersexport till EEC.

Den brittiska pappersindustrin, tidigare skyddad av tullar och importavgift,
har under 1967 allvarligt känt av det ökande trycket från importerat
papper. Importens andel av pappersförbrukningen steg under 1967. Den
svenska exportkvantiteten av papper exklusive tidningspapper ökade under

1967 med 17 %. Detta innebar en ökning av den svenska andelen av den
brittiska importen. Mot bakgrund av det ekonomiska läget i Storbritannien

1968 bör man dock räkna med endast en måttlig ökning av den svenska pappersexporten
dit under loppet av 1968.

För tidningspapper och träfiberplattor har beräknats en export av ungefär
samma storlek som rekordåret 1964, vilket totalt för gruppen papper,
papp och träfiberplattor ger en volymökning 1967—1968 på 7 %. Priserna
för hela gruppen steg 1966—1967 med drygt 1/2 %. De i samband med den
brittiska devalveringen genomförda justeringarna ger effekt under 1968,
varför prisökningen 1967—1968 har beräknats till knappt 1/2 %.

Malm

Järnmalmsexporten steg med närmare 1 miljon ton från 22,5 miljoner ton
1966 till 23,4 miljoner ton 1967. Denna uppgång var inte jämnt fördelad på
huvudmarknaderna. Exporten till Västtyskland och Belgien ökade kraftigt.
I dessa länder ökade götstålsproduktionen 4 % respektive 9 % 1967 jämfört
med 1966. Ökade brittiska köp av billiga sintermalmer från bl. a. Kanada
och Sovjetunionen samt en nedgång med 1,8 % i götstålsproduktionen medförde
ett bortfall av svensk malm om ca 1,3 miljoner ton på denna marknad
jämfört med 1966.

De under hösten 1966 gjorda prissänkningarna på fosformalm samt smärre
prisjusteringar för andra kvaliteter resulterade i en nedgång i prisindex
med 11,3 %.

Den europeiska stålindustrin räknar med god efterfrågan på stål i varje

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Diagram 111:1. Volym- och prisutveckling för exporten, totalt och fördelat på varugrupper
1962—1968

Index: 1959 = 100. Säsongrensade halvårssiffror. Log. skala

--Pris

Total export

Trävaror

Massa

Total export, exkl. fartyg

160 -

Malmer och skrot

Metaller

Verkstadsprodukter, exkl. fartyg

180 ~

Papper, papp och träfiberplattor

200 -

180 -

Livsmedel

140 -

Övriga varor

I_I_I_I_I_I_!_I L

1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

fall under första halvåret 1968. Stålproducenternas malmlager är fortfarande
låga och varje höjning av stålproduktionen borde därför snabbt medföra
ökat behov av importmalm. Bakom den ökande europeiska stålproduktionen
ligger till en del betydande amerikanska stålköp på grund av en befarad
stålarbetarstrejk på sensommaren 1968. De gynnnsamma utsikterna för
den europeiska stålproduktionen torde dock försämras om en reglering av
den amerikanska stålimporten kommer till stånd.

De senaste årens prispolitik har sannolikt i betydande grad bidragit till
att försäljningarna för 1968 gav ett gott resultat. Man torde för närvarande
kunna räkna med en svensk järnmalmsexport 1968 om ca 27 1/2 miljoner
ton, vilket innebär en volymökning med 17 1/2% jämfört med 1967. Samtliga
våra stora marknader, dvs. Västtyskland, Storbritannien och Belgien
bär kraftigt ökat sina inköp. Kontraktspriserna för 1968 års leveranser av
fosformalmer ligger något lägre än 1967 års priser och för helåret torde en
nedgång på 4—5 % av det genomsnittliga tonpriset kunna förutses. För
hela malmexporten beräknas volymförändringen uppgå till + 16 1/2 % och
prisnedgången till ca 3 1/2 %.

Järn och stål

Exporten av järn och stål ökade 15 % i volym 1966—1967. Den svaga
inhemska efterfrågan på järn och stål under 1967 torde ha drivit företagen
till ökade exportansträngningar. Dessa resulterade i relativt stora andelsvinster
i importen till bl. a. de nordiska länderna, Storbritannien och Japan.
Däremot synes andelen av den västtyska importen ha fallit något från
1966. Exporten till Storbritannien ökade 50 % i värde eller närmare 100
milj. kr. Under 1966 var den brittiska marknaden skyddad av importavgiften
och tullavvecklingen var inte helt slutförd. Dessa handelshinder föll
bort i slutet av 1966, vilket gjorde de svenska järn- och stålföretagen mer
konkurrenskraftiga gentemot icke-EFTA-länder och de brittiska företagen.
Dessutom torde den i förhållande till Sverige höga prisnivån i Storbritannien
ha givit företagen goda möjligheter att sälja just på denna marknad.
Som exempel kan nämnas att exporten av armeringsjärn till Storbritannien
var fem gånger större under 1967 än under 1966.

Till grund för bedömningen av exporten 1968 ligger den av statistiska
centralbyrån i februari 1968 utförda exportenkäten för järn- och stålverk.
En förhållandevis låg order stock kan vara orsaken till en i enkäten förväntad
lägre ökningstakt 1967—1968. Systematiska underskattningar av
det andra prognoshalvåret i tidigare enkäter samt en i enkäten inte redovisad
rörorder från Sovjetunionen har motiverat en uppskjutning av enkätvärdet.
Med dessa justeringar beräknas järn- och stålexporten öka 8 1/2 %
i volym 1967—1968. Denna tillväxt bärs upp av ett väntat omslag i exporten
till EEC-länderna samt en fortsatt expansion på Nordamerika medan EFTAexporten
beräknas stagnera.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt AV 125. Bilaga 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Priserna, som föll 1966—1967 med ca 1 %, väntas enligt enkäten falla
ytterligare något under första halvåret 1968 och vända uppåt under andra
halvåret. Denna utveckling beräknas ge ett i stort sett oförändrat prisindex
1967—1968.

Övriga metaller

Volymmässigt ökade exporten av övriga metaller 4,1 % 1966—1967. Silver,
obearbetad koppar samt aluminium utfördes i större kvantiteter än
under 1966. Kopparpriset låg under 1967 genomsnittligt lägre än 1966 och
för hela gruppen noterades ett prisfall med 13,6 %.

I samband med en förbättrad västeuropeisk konjunktur kan man vänta
en ökad export av koppar- och aluminiumprodukter, främst till EEC, där
man under 1967 mötte betydande svårigheter. Däremot får man räkna med
en lägre export av obearbetad koppar — den inhemska produktionen beräknas
minska ca 10 % jämfört med 1967. För hela gruppen uppskattas volymökningen
till 3 %.

Prisutvecklingen för koppar är som vanligt vansklig att bedöma. Den
långvariga amerikanska strejken medförde ett stort produktionsbortfall.
Behovet att fylla på kopparlagren samt en viss tillväxt i konsumtionsefterfrågan
gör det troligt att priserna även under 1968 kommer att ligga relativt
högt. Uppskattningarna av exportvärdet är baserade på en Londonnotering
på koppar för prompt leverans om 525 pund per ton i genomsnitt
för 1968. Med denna förutsättning beräknas exporten av övriga metaller
1968 till ca 625 milj. kr. Varje punds avvikelse från det antagna kopparpriset
ger dock ett fel i prognosen på 1 å 2 milj. kr.

Verkstadsprodukter

Verkstadsexporten ökade 7 % i värde 1966—1967. Prisindex steg med
6 % varför den registrerade volymuppgången endast blev knappt 1 %. Ökningen
i prisindex beror till större delen på kvalitetsförbättringar. Priserna
för verkstadsexporten mäts som värde per viktenhet. I synnerhet för
elektriska maskiner och instrument torde kvalitetsförbättringar medföra
en påtaglig värdestegring per viktsenhet. Ökningen i enhetsprisindex kan
härigenom bli mycket kraftig.

Sammansättningen av verkstadsexporten till EFTA och EEC skiljer sig
delvis. Personbilar och övriga konsumtionsvaror utgör drygt 20 % av
exporten till EFTA mot endast 10 % av exporten till EEC. Under 1967 var
investeringsaktiviteten i EEC mycket svag liksom även produktionsutvecklingen.
I EFTA-länderna ökade den privata konsumtionen, dock relativt
måttligt. Bl. a. dessa faktorer ligger bakom det förhållandet att under 1967
exporten av konsumtionsvaror exklusive bilar ökade med 10 % medan utvecklingen
för investerings- och insatsvaror var betydligt svagare. Andra
bidragande faktorer i detta sammanhang är naturligtvis det genom tullavvecklingen
och importavgiftens slopande förbättrade konkurrensläget för

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

svenska produkter på EFTA-marknaderna. Exportvärdet för personbilar
ökade med 29 % 1966—1967. Huvudparten av denna ökning föll på Förenta
staterna som under 1967 tog närmare hälften av personbilsexporten. Även
i Storbritannien ökade intresset för svenska bilar starkt — exporten fördubblades
i det närmaste mellan 1966—1967.

Statistiska centralbyråns exportenkät bland verkstadsföretagen görs
fr. o. m. mars 1968 i ett nytt urval från 1966 års företagspopulation. Antalet
företag i urvalet har fördubblats. Alla företag med fler än 500 anställda
är liksom tidigare representerade. Utökningen faller till större delen på
mindre företag. Enkäten täcker nu 94,5 % av den tullregistrerade exporten
mot ca 90 % för den tidigare. Antalet svarande företag utgjorde nästan
99 % av de tillfrågade.

Enkäten visar att verkstadsföretagen hyser optimism inför 1968 särskilt
för andra halvåret. Trots en relativt låg ordertäckningsgrad förväntas exportleveranserna
öka med 12 % 1967—1968. Optimismen hänför sig främst
till EEC och Nordamerika samt till övriga översjöiska marknader. Det svaga
efterfrågeläget i Sverige och Västeuropa under 1967 tvingade förmodligen
företagen till intensifierade försäljningsansträngningar på längre bort liggande
marknader. Årets exportökning skulle i så fall kunna vara en fördröjd
effekt härav.

Investeringsaktiviteten i Västtyskland och Storbritannien väntas öka. Den
svenska verkstadsindustrins leveranskapacitet ökade ytterligare under slutet
av 1967 och våra exportleveranser bör av denna anledning obehindrat
kunna öka i takt med efterfrågan. Den svenska leveranskapaciteten är stor
och kommer förmodligen inte att försämras relativt gentemot våra konkurrentländer
under 1968. Den outnyttjade kapaciteten i verkstadsindustrin
inom EEC är dock likaledes betydande och någon väsentlig fördel av korta
leveranstider kan knappast påräknas för den svenska verkstadsindustrins
del. Dessutom kan man räkna med en relativt svag konsumtionstillväxt i
EFTA-länderna med en åtföljande dämpning av ökningstakten i konsumtionsvara
delen av verkstadsexporten. Det väntade omslaget i de svenska
personbilsförsäljningarna torde medföra en lägre ökningstakt i personbilsexporten.
Med tanke härpå synes optimismen i enkäten i överkant i förhållande
till den konjunkturbedömning som nu är aktuell. Enkätens värdeökning
om 12 % har därför justerats ned till 11 %.

Priserna beräknas av företagen stiga något 1967—1968. Att från denna
utgångspunkt bedöma den indexmässiga utvecklingen är svårt. Här har
satts + 4 %, varför volymökningen blir ca 6,5 %.

Livsmedel

Exporten av livsmedel uppgick under 1967 till 731 milj. kr. Huvudparten
därav, 603 milj. kr. utgjordes av reglerade livsmedel, främst kött och fläsk
samt spannmål.

Exporten 1968 beräknas bli av ungefär samma storlek som 1967 med

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

reservation för ett onormalt högt eller lågt skördeutfall. Nötköttsöverskottet
minskar, men detta kompenseras av att den kraftigt ökade fläskproduktionen
beräknas ge ett överskott av storleksordningen 40 tusen ton. Huvudparten
av kött- och fläskexporten, med undantag av vissa baconleveranser
till Storbritannien, går till EEC. Man har där pålagt importen från Sverige
vissa extra avgifter vilket gör det nödvändigt att sänka våra exportpriser
för att säkra avsättningen av produktionsöverskotten. Även för andra grupper,
exempelvis oljor och fetter, är prisläget svagt och den totala prisförändringen
1967—1968 för livsmedelsexporten uppskattas till -2 1/2 %.
Exportvärdet torde komma att ligga omkring 705 milj. kr.

Övriga varor

Skillnaden mellan utvecklingen under 1967 av exporten till EFTA respektive
EEC är påfallande för övriga varor. Volymtillväxten på 10 1/2 %
bars upp av en kraftig ökning av exporten till EFTA (23 %), medan exporten
till EEC minskade med 5 %.

Den utbyggda raffinaderikapaciteten inom landet medförde att exporten
av mineraloljeprodukter ökade från 93 milj. kr. till 147 milj. kr. I övrigt
utvecklades råvarudelen mindre gynnsamt såväl pris- som volymmässigt.
Färdigvarudelen steg med 10 1/2 % i volym och drygt 1 % i pris. Här kan
nämnas en ökad export av textil och konfektion.

De nu föreliggande BNP-prognoserna tyder på ett omslag i övrigvaruexporten
till EEC. Den privata konsumtionen torde inte beredas något ökat
utrymme vare sig i Danmark eller Storbritannien under 1968. Härtill kommer
den importbegränsande effekten av devalveringarna varför man får räkna
med en avsaktad ökningstakt i exporten till EFTA. Den kraftiga ökningen
av exporten av mineraloljeprodukter väntas fortsätta även under 1968.
Sammantaget beräknas övrigvaruexporten öka med 10 % i volym 1967—
1968.

Under förutsättning att råvarupriserna stabiliseras och en fortsatt stigande
trend för färdigvarudelen uppskattas prisförändringen 1967—1968
till + 1 %.

Fartyg

Leveransvärdet för nybyggda fartyg ökade med 83 milj. kr. 1966—1967.
Även second-handexporten visade en kraftig värdeökning, vilket till en del
torde bero på att man i samband med Mellersta Östernkrisen fått ut bättre
priser. Sammantaget ökade far tygsexporten med 30 % i värde 1966—1967.

Den kraftiga ökningen av orderingången till följd av Mellersta östernkrisen
har nu avtagit. Inneliggande order för andra halvåret 1969 och senare
uppgick i mars 1968 till 1 280 milj. kr. Motsvarande värde i oktober 1967
avseende 1969 och senare var 1 700 milj. kr.

Statistiska centralbyråns senaste varvsenkät anger, liksom höstenkäten,

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

en ökning av leveranserna till utländska beställare under 1968 med ca 8 %.
Den totala exporten beräknas emellertid endast öka med några procent, då
en minskning av utförseln av begagnade fartyg är att vänta.

Den fallande prisutvecklingen tidigare under 1960-talet synes nu ha vänt.
Under 1967 steg fartygspriserna med drygt 6 %. Prisökningen avsåg huvudsakligen
nybyggda bulkfartyg och begagnade tankfartyg. Utvecklingen för
1968 väntas bli i stort sett densamma till följd av en fortsatt stegring av
priserna för nybyggda bulkfartyg.

Sammanfattning

Enligt här framlagda prognoser kommer exporten exklusive fartyg att
öka med ca 7 % i volym 1967—1968 jämfört med 4,5 % 1966—1967. Genom
att fartygsexporten inte beräknas öka från den höga nivån 1967 blir volymökningen
för totala exporten något lägre, ca 6,5 % mot 5,3 % för 1967.

Industriproduktionen i Västeuropa som under 1967 utvecklades mycket
svagt, väntas under 1968 tillväxa betydligt starkare. För Västtyskland och
Storbritannien exempelvis, där man under 1967 registrerade nedgångar,
räknar man nu med närmare 5 respektive 3,5 procents ökning. Detta avspeglas
i de relativt kraftiga ökningstalen för den svenska rå- och stapelvaruexporten,
som i huvudsak avsätts på Västeuropa. Under 1967 synes
kraftiga lagernedskärningar ha ägt rum på ett flertal sektorer. Dessa väntas
nu upphöra och vändas i en viss lageruppbyggnad. Vändningen i lagercykeln
ger ett extra efterfrågetillskott utöver vad som genereras av en ökad
industriproduktion.

Konsumtionsutvecklingen inom EFTA-länderna bedöms bli svag. Exporten
av övrigvaror, som till stor del utgörs av konsumtionsvaror till dessa
länder, beräknas falla betydligt under de senaste årens trend. De under
hösten 1967 företagna devalveringarna kan också väntas vara speciellt
kännbara för denna typ av export. Även den tredjedel av verkstadsexporten
som utgörs av konsumtionsvaror kan av samma anledning komma att utvecklas
svagare än under 1967. Däremot kan man räkna med ökade leveranser
av verkstadsprodukter för investerings- och insatsändamål.

De senaste årens vikande råvarupriser bör komma att stabiliseras under
1968. I de flesta fall blir det dock en stabilisering på den nivå som rådde
under slutet av 1967, varför man får vänta fall i prisindex 1967—1968.

Totalt för hela exporten räknas med en prisökning om 1 1/2 %. Detta är
dock en osäker prognos. Prisberäkningarna för verkstadsprodukter är som
nämnts i det föregående synnerligen otillfredsställande och varken 1967
års prisökning med 6 % eller 1968 års prognos om -|-4 % torde ge en rättvisande
bild av den reala utvecklingen. Den reala innebörden av prognosen
för den totala exportens volymutveckling är snarast den att vi under 1968
väntar samma ökningstakt som 1967. Visserligen har man att räkna med
en högre tillväxttakt i industriländerna 1968, men förskjutningen i expan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

sionen från EFTA till EEC samt devalveringarna i slutet av 1967 verkar i
en för svensk export negativ riktning.

2. Importen 1967 och 19681
Importutvecklingen 1967

Den totala importen ökade med 2,5 % i volym och med ungefär lika mycket
i värde 1966—1967. Liksom 1966 var således importökningen mycket
moderat. Den var 1966 och 1967 svag även i relation till tillväxten i bruttonationalprodukten,
vilket sannolikt förklaras av dels minskade lagerinvesteringar
dels ett successivt ökat kapacitetsutrymme i den svenska industri!!.
Vissa strukturella förändringar inom landet under 1967 har medfört en
ändrad sammansättning av importen. Sålunda har utbyggnaden av den
svenska raffinaderikapaciteten medfört en omfördelning från import av konsumtionsfärdiga
petroleumprodukter till import av råolja.

Importutvecklingen för olika varugrupper framgår av tabell 2. Importen
av konsumtionsvaror ökade med drygt 6,5 % i volym — trots ca 25 % minskad
import av personbilar. Efterfrågan var under 1967 i stor utsträckning
inriktad mot andra konsumtionskapitalvaror än bilar och importen avexempelvis
TV och radio steg kraftigt. Vidare registrerades en stark tillväxt
i importen av beklädnadsvaror.

Importen av investeringsvaror ökade med 6,5 % i volym. En stor del av
denna ökning svarade importen av datamaskiner för. Denna var ovanligt
hög 1967.

Importen av konsumtionsråvaror ökade med 8 % 1967. Detta innebär ett
påtagligt omslag från minskningen 1966. Omsvängningen i importen för
denna varugrupp kan främst återföras på utvecklingen av'' importen av råvaror
och halvfabrikat till textil- och beklädnadsindustrin. Såväl strukturella
förändringar som lagercykeln och produktionsutvecklingen medverkade till
omslaget i importen för denna varugrupp mellan 1966 och 1967.

Gruppen andra industriråvaror ökade obetydligt 1967. Ej heller 1966 var
tillväxten stor (2,2 %). Nedgången i industrins lagerinvesteringar har hållit
importen av denna varugrupp nere de båda senaste åren. Utan den kraftiga
ökningen i importen av råolja till de nya raffinaderierna skulle importen av
andra industriråvaror ha fallit 1967.

Den kraftiga nedgången i bränsleimporten 1967 förklaras förutom av mild
vinter 1967 av utbyggnaden av raffinaderierna inom landet.

Importutvecklingen 1968

Nu föreliggande beräkningar över importvolymen 1968 indilcerar en väsentligt
ökad tillväxttakt. Med nu aktuella produktions- och efterfrågepro 1

Import- och bytesbalansprognoserna i detta kapitel innefattar ej effekter av ekonomisktpolitiska
åtgärder beslutade efter den 15. 4. 1968.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Tabell III: 2. Importutrecklingen för olika varugrupper 1966—19681

	Importvärde,		Procentuella förändringar från föregående år
	milj. kr.
				Volym			Pris
	1966	1967	1968	1966	1967	1968	1966	1967	1968
Konsumtionsvaror........	5 472	5 840	6 250	— 3,0	6,6	7	1,8	0,1	0
därav: textil..........	1 107	1 388	1 530	11,0	29,1	12	2,0	— 2,9	— 1,5
verkstadsproduk-
ter ............	1 606	1 471	1 685	— 19,4	— 9,4	14	1,6	1,1	0,5
Investeringsvaror........	2 816	3 051	3 230	5,3	6,5	3	3,8	1,7	2,5
Konsumtionsråvaror......	2 519	2 576	2 395	1,1	8,0	— 5	0,1	— 5,3	— 2
därav: textil..........	1 291	1 387	1 160	— 6,7	13,9	— 13	— 0,8	— 5,7	— 4
Andra industriråvaror ....	8 684	8 791	10115	2,2	0,6	13,5	3,9	0,6	1,5
därav: verkstadsproduk-
ter............	2 823	2 921	3 340	2,9	— 0,8	10	8,5	4,3	4
råolja..........	311	560	890	— 3,3	64,6	51	0,8	9,4	5,5
Byggnadsråvaror ........	744	791	830	— 4,3	5,5	4	2,8	0,8	1
Jordbruksråvaror ........	657	584	580	11,1	— 9,9	— 2	3,2	— 1,3	1
Bränslen................	2 273	2 055	2 145	14,8	— 12,2	0	-3,4	3,0	4,5
Totalt, exkl. fartyg, flyg-
plan, vapen ..........	23165	23 688	25 545	2,3	2,1	6,5	2,2	0,2	1
Fartyg, flygplan, vapen ..	539	641	630
Total import ............	23 704	24 329	26175	2,3	2,5	6,5	2,3	0,1	1
därav: verkstadsproduk-
ter ............	7 476	7 688	8 520	— 1,0	0 1	8	3,9	2,8	2,5
järn och stål....	1 229	1 112	1 270	— 2,4	— 9,8	15	— 1,6	0,3	— 0,5
textil..........	2 550	2 983	2 870	1,2	22,0	— 1	-0,2	— 4,2	— 2,5

1 Inberäknat effekter av ytterligare investeringsfondsfrisläpp har den totala importens värde
1968 i kapitel I angivits till ett ca 60 milj. kr. högre belopp än i denna tabell.

Anm. 1966'' års importvärden enligt den definitiva tullstatistiken. Samtliga uppgifter för 1968
avser prognoser. Värdeuppgifterna är avrundade till närmaste hela 5- respektive 10- tal milj. kr.
och de procentuella förändringarna till närmaste hela respektive halva tal.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

gnoser kan den volymmässiga ökningen av importen 1967—1968 förväntas
bli drygt 6,5 %.

För gruppen konsumtionsvaror förutses en ökning med drygt 7 %. En
kraftigt ökad nyförsäljning av personbilar 1968 förutses medföra en importvolymökning
av personbilar om drygt 20 %. För beklädnadsvarorna förutses
en fortsatt uppgång, dock i väsentligt lugnare takt än under 1967.

Importen av investeringsvaror beräknas öka med ca 3 % 1968 jämfört
med en ökning om 6,5 % 1967. Nedgången i ökningstakten har sin förklaring
i en ovanligt stor import av datamaskiner 1967. För 1968 beräknas datamaskinimporten
sjunka väsentligt.

Importen av konsumtionsråvaror beräknas komma att minska inte obetydligt
1968. Liksom uppgången 1967 hänför sig nedgången 1968 till textila
råvaror och halvfabrikat.

För gruppen andra industriråvaror beräknas en kraftig expansion av im -

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

porten komma till stånd 1968. Såväl ökad förbrukning som omsvängningen
i industrins lagerhållning av råvaror och halvfabrikat kan förväntas dra upp
importen väsentligt 1968.

Beträffande järn och stål beräknas kapacitetsutnyttjandet inom den svenska
stålindustrin bli så högt under 1968 att det förefaller rimligt att kalkylera
med en ökad importandel i ståltillförseln. Importen av råolja beräknas
fortsätta att stiga starkt även 1968.

Den ökade importen av råolja medför liksom 1967 ett minskat importbehov
av förädlade bränslen och denna grupp förutses ligga på ungefär oförändrad
nivå jämfört med 1967.

Av tabell 2 framgår att prisutvecklingen för det övervägande antalet av
varugrupperna varit svag under 1967. För den totala importen har noterats
en obetydlig prisökning. För flera viktiga råvaror har genomsnittspriserna
sjunkit väsentligt under det gångna året, t. ex. för varor som kaffe, olika textilfibrer,
gummi, fetter och oljor samt vissa metaller. Relativt stark prisstegring
noteras även för råolje- och bränsleimporten 1967. Denna senare prisstegring
kan huvudsakligen hänföras till stegrade transportkostnader.

Beträffande importprisutvecklingen 1968 har förutsatts en fortsatt prisstegring
om än i mindre takt för råolja, medan priserna för bränsleimporlen
synes komma att öka något mer än under 1967. Till grund för prisprognosen
för råolje- och bränsleimporten 1968 ligger bl. a. den nu kända importprisutvecklingen
för dessa två varugrupper för de två sista månaderna
1967 och januari och februari 1968. Prisutvecklingen under dessa fyra månader
har visat sig innebära en avsevärd höjning vilket inte förutsågs i den
preliminära nationalbudgeten och detta förklarar till stor del att den totala
importprisprognosen för 1968 nu bedöms stiga med 1 % eller med 0,5 %
mer än vid förra prognostillfället.

Vid bedömning av importprisutvecklingen i övrigt för 1968 har man sökt
ta hänsyn till priseffekterna av devalveringarna hos våra största handelspartners.
Priserna på importen från Storbritannien, Danmark och Finland,
vilka länder svarar för ungefär en fjärdedel av vår totalimport, har bedömts
komma att sänkas i rätt begränsad utsträckning i förhållande till devalveringarnas
storlek. Detta i kombination med den nuvarande låga kostnadsstegringstakten
i Västeuropa har förutsetts leda till en fortsatt låg stegringstakt
för importpriserna 1968. Med en total importprisstegring 1968 om 1 %
och med en kalkylerad volymmässig ökning av importen om drygt 6,5 %
skulle importvärdet öka med drygt 7,5 % 1967—1968.

3. Bytes- och betalningsbalansen

Handelsbalansen förbättrades 1967 med ca 750 milj. kr. och visar ett underskott
om ca 900 milj. kr. För 1968 förutses ett något lägre underskott.
Sjöfartsnettot visade en endast obetydlig ökning 1967. Rederiernas brutto -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

intäkter i utrikes fart steg med drygt 3 % medan deras kostnader i utlandet
ökade med nästan 7,5 %. Stegringen i bruttointäkterna blev alltså under
1967, trots den betydande uppgång som fraktindextalen kunde uppvisa efter
Sitezkanalens stängning, förhållandevis svag.

Av den totala bruttoinseglingen svarar linjefarten för ca 60 %, torrlasten
för ca 20 %, malmlasten för ca 9 % och oljelasten för ca 11 %. Uppgifterna
gäller för 1965 men fördelningen kan antas vara likartad de intilliggande
åren. Den i intäkterna dominerande linjefarten fick under andra hälften av
1967 påtaglig känning av dels negativa effekter från stängningen av kanalen
dels senare svårigheter i samband med punddevalveringen. Två svenska
linjer passerar normalt kanalen, men tvingades lägga om sina rutter som
därmed blev längre och mera kostnadskrävande. När sedan punddevalveringen
kom i november 1967 innebar detta för linjerederierna direkta förluster
i utestående fraktfordringar. Britterna med sin stora linjeflotta kom
att dominera vid de flesta linjekonferenserna vilket inverkade försvårande
för de övriga att ernå full kompensation för devalveringsförlusterna.

För 1968 ter sig utsikterna svårbedömbara. Time-chartermarknaden för
torrlastfartyg fick efter devalveringen vidkännas en påtaglig fraktnedgång
men en återhämtning tycks nu ha skett. Tankfrakterna har successivt sjunkit
under det senaste halvåret. Någon reserv i form av upplagt tonnage eller
dylikt finns inte att möta en eventuell efterfrågeökning med, varför även
små svängningar i efterfrågan ger stora utslag i fraktsatserna. Under den
gångna delen av 1968 har tankfrakterna kraftigt fluktuerat, vilket får anses
symptomatiskt för marknaden just nu. Emellertid ligger tankfraktnivån nu
mycket över den vid motsvarande lid 1967. Någon anledning till stor optimism
för 1968 finns inte varför en prognos för hela sjöfartsnettot på ca
1 800 milj. kr. kan vara rimlig.

Turismen gav för 1967 ett underskott på 920 milj. kr. De svenska luristutgifterna
belöpte sig till 1 480 milj. kr. medan de utländska turisternas utgifter
i Sverige stannade vid 560 milj. kr. En viss hamstring av dollarsedlar
och resechecker i dollar före och efter den brittiska devalveringen bidrog till
att den procentuella ökningen av den totala turistvalutaförsäljningen under
fjärde kvartalet blev dubbelt så stor som ökningen för hela året. En del av
dessa dollarvalutor kan dock ha återsålts till svenska banker redan före
årets slut och ingår i så fall i turistintäkterna. Försämringen av turistnettot
kommer troligen att fortsätta i ungefär samma takt som tidigare, vilket kan
förväntas resultera i ett underskott på ca 1 100 milj. kr. 1968. Hänsyn har
härvid tagits till att ett troligen extra stort innehav av turistvalutor hos allmänheten
vid ingången av 1968 verkar återhållande på turistnettots försämring
innevarande år.

Övriga tjänster gav ett negativt netto på knappt 500 milj. kr. 1967 eller
ungefär samma som 1966. Denna post har sedan början av 1960-talet uppvisat
en successiv försämring, som till stor del sannolikt är att hänföra till

Diag

1962

Ind(

200

160

120

200

160

120

180

140

100

200

160

120

200

160

120

farti

Iiungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

111:2. Volymutvecklingen för importen, totalt och uppdelat på användningsområden

-1968

t: 1959 = 100. Säsongrensade halvårssiffror

Investeringsvaror

Konsumtionsråvaror

200 -

Total import

Verkstadsprodukter1

Järn- och stål1

Konsumtionsvaror

J_I_L

1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968

Byggnadsråvoror

Jordbruksrävaror

Bränslen

1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968

Utgör delar av totalen oberoende av övrig gruppering. Verkstadsprodukter innefattar ej
g, flygplan och vapen.

Mor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Tabell III: 3. Bytes- och betalningsbalans 1964—1968*

Milj. kr. löpande priser

	1964	1965	1966	1967	1968 (prognos)
1. Export, fob..................	19 014	20 541	22 071	23 425	25 355
2. Import, eif ..................	- 19 946	- 22 644	- 23 704	- 24 329	- 26 175
3. Handelsbalans	- 932	- 2103	- 1633	- 904	- 820
4. Korrigering av handelsstatistiken*	177	211	171	192	275
5. Sjöfartsnetto..................	1 540	1 590	1 710	1 730	1800
6. Turistnetto ..................	- 416	- 587	- 741	- 920	- 1 100
7. Övriga tjänster, netto ........	- 206	- 323	- 543	- 492	- 625
8. Korrigeringspost ..............	225	300	375	450	525
9. Bytesbalans för varor och tjänster3	388	- 912	- 661	56	55
10. Transfereringar, netto ........	- 88	- 114	- 199	- 334	- 450
11. Bytesbalans för varor, tjänster
och transfereringar* ..........	300	- 1026	- 860	- 278	- 395
12. Kända kapitaltransaktioner ....	572	317	990	582
13. Restpost ....................	- 72	760	355	- 485
14. Bankernas utlandsställning* ....	944	51	485	- 181

1 Inberäknat effekter av ytterligare investeringsfondsfrisläpp har den totala importens värde
och bytesbalansens underskott 1968 i kapitel I angivits till ett ca 60 milj. kr. högre värde
än i denna tabell.

3 Nettot av återutförsel, återinförsel, i utlandet direktlandad fisk, import av icke-monetärt
guld samt rabatter och koncernbidrag i samband med oljeimport.

3 Bytesbalansen för varor och tjänster överensstämmer — bortsett från korrigeringspost (8) —
med saldot mellan import och export av varor och tjänster i försörjningsbalansen.

4 Överensstämmer — bortsett från korrigeringspost (8) —• med riksbankens bytesbalansbegrepp.

1 Valutareservens förändring jämte förändringar i affärsbankernas tidsposition.

Källor: Riksbanken, statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

statistisk missvisning. Den obetydliga förändringen 1966—1967 innebär ett
brott i utvecklingen. Genom en kraftig ökning i de registrerade intäkterna
från utlandet för entreprenadarbeten m. m. hejdades nämligen tillväxten i
det negativa saldot 1967. För 1968 har förutsetts en fortsatt försämring i
samma takt som före 1967.

Transfereringar gav ett negativt netto på drygt 325 milj. kr. 1967. Till sin
huvuddel avser posten statliga transfereringar till utlandet i samband med
bl. a. u-hjälpen. För 1968 förutses ett underskott på 450 milj. kr.

Korrigeringsposten har inlagts för att kompensera ett redovisningsbortfall
i posterna övriga tjänster och transfereringar. Posten kan tidigare även
anses ha innefattat någon nivåkorrigering för fel i handelsstatistiken. Denna
framstår numera som omotiverad med hänsyn till den mera fullständiga korrigering
som i särskild ordning skett av handelsstatistiken. Korrigeringsposten
har därför, jämfört med redovisningen i den preliminära nationalbudgeten
för 1968, genomgående sänkts med 200 milj. kr. per år.

I posten korrigering av handelsstatistiken inkluderas nettot av viss varu -

Kungi. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

import och -export utanför den egentliga handelsstatistiken (återutförsel, återinförsel,
i utlandet direktlandad fisk, import av icke-monetärt gu]jd) samt
rabatter och koncernbidrag i samband med oljeimport. Eftersom importpriserna
på oljor enligt handelsstatistiken hittills under 1968 legat högt i förhållande
till de priser som tagits ut på den svenska marknaden, har det
varit motiverat att räkna upp denna korrigeringspost för 1968. Rabatter och
koncernbidrag för oljor ingick tidigare (se Preliminär Nationalbudget 1968)
i kända handelskrediter m. m. Sistnämnda post innehöll ytterligare tre komponenter
nämligen varvens kreditgivning i samband med fartygsexport, beräknad
kreditgivning vid import av fartyg och flygplan samt skillnaden
mellan tullvärden och betalningar för datamaskiner. Dessa tre komponenter
redovisas nu i tabell 3 tillsammans med övriga registrerade kapitaltransaktioner
i posten kända kapitaltransaktioner. Under 1967 svarade dessa för ett
valutainflöde av ca 580 milj. kr. varav drygt hälften föll på de tre ovannämnda
posterna. Enligt senaste uppgifter balanserade varvens leveranser
och erhållna betalningar från utländska redare åren 1966 och 1967, medan
man för 1968 räknar med att leveranserna skall överstiga betalningarna med
i runt tal 280 milj. kr. Följden skulle således bli en ökad nettolångivning till
utlandet från varvens sida under 1968. För postens utveckling i övrigt under
1968 har några prognoser inte kunnat ställas.

Bytesbalansens saldo, som nu inkluderar två korrigeringsposter enligt
ovan, visade ett underskott på ca 275 milj. kr. 1967. Förbättringen gentemot
1966 uppgick till närmare 600 milj. kr. För 1968 förutses en mindre försämring
till ett underskott på ca 400 milj. kr.

Beträffande valutareservens utveckling 1967 visade denna en ökning
t. o. in. oktober månad med 747 milj. kr., nettoställningen gentemot IMF
inkluderad. I samband med oron på valutamarknaden efter devalveringarna
skedde en betydande avtappning och vid årets slut redovisades eu minskning
jämfört med 1966 på 210 milj. kr. Den snabba avtappningen av valutareserven
under årets två sista månader förklaras sannolikt till stor del av
påskyndade betalningar av utestående leverantörsskulder. Affärsbankernas
lidsposition inkluderad, slannade minskningen vid 181 milj. kr. och vi erhöll
en negativ restpost på 458 milj. kr.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

IV. Produktionen

1. Industrin

Järnmalmsbrytningen, som drogs ned kraftigt under vintern 1966—1967
steg åter redan under andra kvartalet 1967. Den höjdes sedan ytterligare
kraftigt under fjärde kvartalet, såsom framgår av nedanstående tablå över
produktionsutvecklingen 1966 och 1967 (säsongrensade, dagkorrigerade
uppgifter, 1966 = 100):

1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv.

1966 .......................... 105 102 105 88

1967 .......................... 93 106 102 112

Produktionen under 1967 som helhet kom därmed att ligga ca 2 % över
1966 års nivå. Produktionshöjningarna föranleddes av den förbättrade exportefterfrågan,
vilken för året som helhet ledde till en exportökning med
drygt 3 % (jfr avsnittet om exporten). Denna produktions- och exportutveckling
ledde emellertid till en betydande lagerökning hos producenterna
även under 1967.

Exportförsäljningarna av malm för 1968 har gått mycket bra och man
kan räkna med en ökning av exportvolymen i förhållande till 1967 med omkring
17 %. Produktionstakten hålls för närvarande hög för att man skall
få fram de kvaliteter man sålt mycket av. En ökad produktion erhålls samtidigt
av en del mindre efterfrågade kvaliteter som framkommer jämsides,
varför en del lagerökningar uppstår. Med den höga exportprognos som föreligger
torde det dock vara rimligt att för året som helhet räkna med i stort
sett oförändrad lagerhållning, vilket skulle ge utrymme för en produktionsökning
med ungefär 8 % 1967—1968.

Läget på den svenska järn- och stålmarknaden under 1967 karakteriserades
av en minskad hemmamarknadsefterfrågan jämsides med en stark expansion
av exportförsäljningarna, vilka steg med volymmässigt omkring
14 % jämfört med 1966. Den vikande hemmamarknadsefterfrågan var framför
allt hänförlig till de mycket betydande neddragningar som skett i järnoch
stållagren inom såväl verkstadsindustri som varv. Samtidigt var förbrukningen
av järn och stål inom verkstadsindustrin låg på grund av den minskade
produktionen och ökade endast obetydligt inom varven. Omkastningen
i leveranserna från hemmamarknaden till exportmarknaden ledde till att
exporten under 1967 absorberade närmare hälften av den svenska järn- och
stålproduktionen.

Efterfrågeutvecklingen jämte järnverkens egna neddragningar av järn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell IV: 1. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål, inklusive ämnen 1965—1968

Milj. kr. 1959 års producentpriser

	1965	1966	1967	1968 (prognos)
Produktion ......................	3 089	3 229	3 250	3 600
Import ..........................	1 071	986	945	1 085
Summa tillgång	4160	4 215	4195	4 685
Export..........................	1 161	1 298	1 470	1 600
Varuinsats ......................	2 950	3 071	3 070	3 215
industri ......................	2 590	2 709	2 685	2 820
byggnadsverksamhet............	360	362	385	395
Lagerförändring..................	+ 116	+ 31	- 140	+ 75
Saldopost........................	- 67	- 185	- 205	- 205
Summa användning	4160	4 215	4195	4 685

Källa: Konjunkturinstitutet.

och stållagren under 1967 ledde till att produktionen inom järn- och stålverken
endast ökade med en knapp procent jämfört med 1966. Samtidigt
skedde en tillbakagång för andra metallverk, varför den sammanlagda produktionen
under 1967 inom järn- och metallverk stannade kvar på 1966 års
nivå.

Produktionen inom järn- och stålverken drogs upp redan i slutet av 1967
och enligt den senaste konjunkturbarometern har produktionsökningen fortsatt
under första kvartalet 1968. Företagens planer för såväl andra kvartalet
som andra halvåret 1968 pekar på en accelererad ökningstakt under resten
av året. Exportorderingången förefaller ha ökat markant under första kvartalet
och för andra kvartalet förväntas en fortsatt kraftig ökning av exportorderna
jämsides med en ökad efterfrågan från hemmamarknaden.

Produktionsutvecklingen under 1968 som helhet har bedömts med hjälp
av en försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål (tabell 1). Balansen
ger för dessa produkter en produktionsökning med 11 % jämfört med
1967. Denna framkommer som ett resultat av en beräknad kraftig ökning
av den inhemska efterfrågan — omkring 12 % — jämsides med en exportvolymökning
på närmare 9 %. Den inhemska efterfrågeökningen förklaras
främst av att en stark omsvängning i lagerinvesteringarna väntas ske från
den kraftiga lagerminskningen under 1967 till en betydande lageruppbyggnad
under 1968. Dessutom beräknas förbrukningen av järn och stål inom
varv samt övrig verkstadsindustri stiga med 5 å 6 % under 1968 på grund
av den förväntade ökningen i aktiviteten inom dessa branscher. Den starka
efterfrågan på järn och stål beräknas också leda till en stor importökning
under 1968, nämligen med ca lo % i volym. För andra metallverk än järnoch
stålverk kan också en produktionsuppgång väntas under 1968, varför
även den sammanlagda produktionen för järn- och metallverk har satts till
11 %.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Läget inom varvsindustrin var svagt under första hälften av 1967 med
låg ordertillförsel och dämpad produktion. I samband med Suezkrisen i mitten
av 1967 förbättrades orderläget emellertid markant och produktionen
drogs snabbt upp. Enligt den på förbrukningen av järn och stål inom varven
baserade månadsindexen över varvsproduktionen ökade denna med knappt
2 % 1966—1967.

En kalkyl för 1968 baserad på de prognoser över export-, investerings- och
lagerutveckling vad avser fartyg som nu föreligger, pekar på en produktionsökning
med drygt 5 % jämfört med 1967.

Efter den kraftiga uppbromsningen under 1966 av den tidigare mycket
expansiva verkstadsindustrins (exkl. varv) produktionstillväxt, tycks produktionen
under 1967 snarast ha fallit tillbaka något. Statistiska centralbyråns
preliminära produktionsindex — baserad på månadsvisa sysselsättningsuppgifter
med korrigering för en kalkylerad produktiviletshöjning —
visar på en svag ökning 1966—1967 — knappt 1 %. Konjunkturinstitutet
bar emellertid bedömt utvecklingen med hjälp av en försörjningsbalans för
verkstadsprodukter. Denna indikerar en minskning av verkstadsindustrins
produktionsvolym med ca 2 % (se närmare nedan). Annan tillgänglig statistik
tyder också på att den officiella produktionsindexen har överskattat
utvecklingen. Centralbyråns nya månadsstatistik över verkstadsproduktionen,
som bygger på leveranser med korrigering för lagerförändringar, visar
sålunda en produktionsminskning med drygt 1 % i löpande priser. Beräkningar
av leveranser och förbrukning av järn och stål i verkstadsindustrin
pekar också snarast på en minskad produktion. Som eu ytterligare indikator
på en produktionsminskning kan nämnas, att elkraftsförbrukningen inom
verkstadsindustrin minskade med 1 % 1966—1967.

Orderingången till verkstadsindustrin minskade under 1967 med ca 5 %
jämfört med 1966 i antal arbetstimmar räknat enligt statistiska centralbyråns
orderstatistik. Nedgången som är ungefär lika stor som 1965—1966,
hänför sig liksom då helt till hemmamarknaden, där minskningen var 8 %.
Exportorderna ökade med ett par procent tack vara en kraftig expansion i
ordertillströmningen till elektroindustrin. Orderingången tycks ha varit svagast
under tredje kvartalet och säsongrensade data tyder närmast på att en
vändning uppåt skedde under fjärde kvartalet.

Då ovannämnda statistik mäter orderläget i antal arbetstimmar, bör man
för att få volymförändringar även ta hänsyn till produktivitetsförändringarna
inom verkstadsindustrin. Hur stor denna korrigering uppåt bör vara
är dock vanskligt att avgöra, dels på grund av att den aktuella produktivitetsökningen
inte är känd, dels på grund av att en del företag redan gjort en
grov bild av utvecklingen, men kan ge en viss belysning av de skiftande
tendenserna inom olika branscher och marknader.

Enligt den senaste konjunkturbarometern tycks en liten ökning av orderingången
åtminstone från hemmamarknaden ha skett under första kvarta -

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

Tabell IV: 2. Försörjningsbalans för verkstads produkt er, exklusive fartyg, 1965—1968

Milj. kr. 1959 års producentpriser

	1965	1966	1967	1968 (prognos)
Produktion ......................	14 696	15 488	14 980	16 200
Import..........................	5 778	5 731	5 810	6 350
Summa tillgång	20 474	21 219	20 790	22 550
Privat konsumtion................	4 045	3 731	3 705	4 050
nyinköp av bilar ..............	1 678	1 336	1 170	1 440
övrigt ........................	2 367	2 395	2 535	2 610
Investeringar i maskiner m. m.....	7 022	7 284	7 175	7 540
privata........................	4 594	4 676	4 650	4 730
offentliga......................	2 428	2 608	2 525	2 810
Lagerförändringar ................	+ 752	+ 587	— 205	+ no
Export..........................	5 116	5 939	6 240	6 805
Varuinsats ......................	3 539	3 678	3 875	4 045
industri........................	1 784	1 843	1 900	2 005
byggnadsverksamhet............	1 755	1 835	1 975	2 040
Summa användning	20 474	21219	20 790	22 550

Källa: Konjunkturinstitutet.

let 1968 jämfört med fjärde kvartalet 1967, framför allt hänförlig'' till transportmedelsindustrin.
För andra kvartalet räknar företagen i relativt stor
omfattning och främst inom elektro- och transportmedelsindustrierna med
en ökad ordertillströmning. Produktionen tycks ha ökat under första kvartalet
och företagens planer för andra kvartalet och andra halvåret 1968 pekar
mot en accelererad produktionstillväxt.

Liksom för 1967 har produktionsutvecklingen under 1968 som helhet bedömts
med hjälp av försörjningsbalansen för verkstadsprodukter (tabell 2).
Härvid skall dock nämnas att den import- och exportutveckling som presenteras
i balansen avviker från den som redovisas i avsnittet om utrikeshandeln.
Till en del beror avvikelsen på olika definitioner av begreppet verkstadsprodukter;
sålunda ingår här i såväl importen som exporten t. ex. flygplan
och vapen, vilket inte är fallet i kapitlet om utrikeshandeln. Framför
allt förklaras skillnaderna emellertid av att de import- och exportprisindices
som används i handelsstatistiken inte använts vid deflateringen i försörjningsbalansen,
eftersom dessa sannolikt överskattat prisstegringarna framför
allt vad gäller exporten under 1967. Såväl import som export har i balansen
i stället deflaterats med samma prisindex, varvid antagits att prisstegringen
1965—1966 varit 2,5 % och under perioden 1966—1968 blir 2 %
per år.

Ovannämnda balans mäter produktionen av de varor som definitionsmässigt
klassificerats som verkstadsprodukter. Den visar för 1959—1960 en
liten överskattning men för perioden 1960—1965 en systematisk underskatt -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

nin§ jämfört med statistiska centralbyråns årsberäkningar över produktionsutvecklingen
(mätt i förädlingsvärde) inom verkstadsindustrin, definierad
som de arbetsställen som huvudsakligen tillverkar verkstadsprodukter. Avvikelsen
torde emellertid i mindre utsträckning bero på denna definitionsolikhet.
Den långsammare produktionsökningen enligt balansen kan sannolikt
i första rummet hänföras till dels systematiska fel i de på nationalräkenskapen
grundade beräkningarna av komponenterna på användningssidan,
dels skillnaden i de prisdeflatorer som använts vid produktionsvolymberäkningarna
respektive vid deflatering av nationalräkenskapen.

En faktor att ta speciell hänsyn till då det gäller utvecklingen 1966—1968
är vidare den markanta olikheten 1967 och 1968 av förändringen i lager av
varor i arbetet inom verkstadsindustrin. Enligt nationalräkenskapens uppgifter
om 1967 minskade dessa lager med omkring 170 milj. kr. i 1959 års priser.
För 1968 har de däremot med hänsyn till den ökade verkstadsproduktionen
prognoserats öka med 100 milj. kr. Då förädlingsvärdet i dessa varor
måste antas vara betydligt mindre än i de övriga komponenterna i balansen,
ger dessa förändringar ett alltför starkt utslag i den genom balansen mätta
produktionsutvecklingen, således en alltför kraftig minskning 1967 och en
alltför stark ökning 1968. Denna post torde dessutom vara behäftad med
stora mätfel på grund av de speciella svårigheter som föreligger då det gäller
att mäta dessa lagerförändringar, vilket kan ha medfört att man överskattat
storleken av lagerminskningen 1967. Vidare föreligger möjligen en felperiodisering
i de militära investeringarna, så att en post av storleksordningen
80 milj. kr i 1959 års priser som lagts på 1968 i stället kanske skulle ha
legat på 1967.

Med hänsyn till vad som ovan framhållits bör den produktionsminskning
på ca 3 % som balansen ger för 1966—1967 justeras till en produktionsminskning
på omkring 2 % och balansens produktionsökning för 1968 på
närmare 8 % bör justeras ned till knappt 7 %.

Den beräknade produktionsökningen under 1968 framkommer som ett
resultat av den prognoserade starkt ökade efterfrågan på verkstadsprodukter
jämte den tidigare nämnda kraftiga omsvängningen i lagerinvesteringarna.
Sålunda beräknas exportvolymen komma att öka med 9 % •— enligt
beräkningarna i balansen var ökningen 1966—1967 5 %. Vidare har ininköpen
av konsumtionsvaror prognoserats komma att öka med 9 % efter
att ha minskat något under 1967. Ökningen hänför sig framför allt till nyinköp
av bilar, som beräknas öka med 23 %. Vidare beräknas efterfrågan
på verkstadsprodukter som insatsvaror i övriga produktionssektorer komma
att öka med omkring 5 %, och maskininvesteringar beräknas åter öka efter
att ha fallit tillbaka något under 1967.

I tabell 3 återges en försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror.
Produktionsuppgiften för 1965 är hämtad från 1965 års sågverksinventering.
Motsvarande uppgift för 1966 är reviderad sedan föregående publi5
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 125. Bilaga 1

Kungl. Maj:is proposition nr 125 år 1968

Tabell IV: 3. Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1965—1968

1 000 stds

	1965	1966	1967	1968 (prognos)
Produktion ......................	2 209	2134	2100	2 140
Import ..........................	46	35	30	35
Summa tillgång	2 255	2169	2130	2175
Export ..........................	1 134	1 075	1 190	1 155
Varuinsats ......................	1 095	1 134	1 180	1 220
industr i........................	689	713	740	770
byggnadsverksamhet............	406	421	440	450
Lagerförändring ..................	+ 120	+ 59	0	0
Saldopost........................	- 94	- 99	- 240	-200
Summa användning	2 255	2169	2130	2175

Källa: Konjunkturinstitutet.

ceringstillfälle då definitiva uppgifter för sågverksproduktionen erhållits ur
industristatistiken för 1966. Produktionen vid de sågar som omfattas av
industristatistiken har med hjälp av sågverksinventeringen uppräknats till
att omfatta totala försågningen i landet. Den så framräknade produktionen
1966 uppgick till ca 2 135 tusen stds, vilket införts i balansen. Statistiska
centralbyråns korttidsstatistik för sågverken anger 1966 en produktion på
ca 2 110 tusen stds.

Under 1967 ökade efterfrågan på trävaror kraftigt. Exportleveranserna
som minskade både under 1965 och 1966 steg under 1967 till 1 190 tusen
stds — en ökning från 1966 på ca 11 %. Samtidigt beräknas den inhemska
konsumtionen av trävaror ha ökat något mer än under 1966 främst till
följd av byggnadsverksamhetens tillväxt. Lagerhållningen vid sågverken
torde ha varit i stort sett oförändrad under året, medan en lagerreducering
torde ha skett inom förbrukarsektorerna.

Månadsstatistiken över produktionen av sågat virke visar en minskning
av försågningen 1966—1967 på ca 4 %. I statistiken ingår alla sågar med eu
årsproduktion överstigande 5 tusen stds samt ett urval av sågar med mindre
årsproduktion. Osäkerheten i produktionsskattningen i denna korttidsstatistik
är relativt stor på grund av att antalet småsågar är stort. Enligt
statistiken minskade de mindre sågarnas produktion kraftigt under andra
halvåret 1967, bl. a. till följd av att ett stort antal småsågar lades ned. De
nedlagda sågarna kan emellertid ha varit överrepresenterade i urvalet. Med
hänsyn till den ovan redovisade efterfråge- och lagerutvecklingen förefaller
det sannolikt att produktionen vid de mindre sågarna underskattats. Här
har antagits att totala produktionen 1966—1967 minskat ca 2 %.

Under 1968 beräknas efterfrågan på trävaror komma att bli ungefär oförändrad
jämfört med 1967. Exporten bedöms komma att minska med ca 35

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

tusen stds, vilket beräknas komma alt kompenseras av en obetydligt större
ökning av den, inhemska förbrukningen. Detta skulle under förutsättning
av oförändrade lager hos sågverken och i förbrukarsektorerna lämna utrymme
för eu ökning av produktionen med ca 2 %

För gruppen träindustri, exklusive sågverk, kan en produktionsökning
1966—1967 på ca 4 % beräknas ha skett — en något snabbare tillväxt än

1965—1966. Detta kan i första hand förklaras av ökad efterfrågan på snickerier
och trähus som följd av den inhemska byggnadsverksamhetens tillväxt.
För de konsumtionsinriktade branscherna (främst möbelindustrin)
har en kraftig konsumtionsökning under 1967 verkat stimulerande på produktionen.

Med hänsyn till den förväntade lägre tillväxttakten i såväl byggnadsinvesteringar
som konsumtion av branschens varor 1968 torde produktionsökningen
för gruppen träindustri, exklusive sågverk, komma att stanna vid
3 å 4 % 1967—1968. Fn summering av de ovan redovisade utvecklingstendenserna
inom träindustrins olika branscher skulle för den totala träindustrin
innebära en produktionsökning på omkring 2 % 1966—1967 och med
omkring 3 % 1967—1968.

Världsmarknaden för avsalumassa präglades under 1967 av betydande kapacitetstillskott
framför allt i Nordamerika samtidigt som efterfrågan på
massa stagnerade. Den svenska exporten av kemisk massa minskade i kvantitet
ca 1 % under 1967 jämfört med 1966 men då samtidigt hemmamarknadsleveranserna
ökade kraftigt blev totala leveranserna i stort sett oförändrade.
Tillverkningen ökade kraftigt under första halvåret men genom
driftsinskränkningarna under sommaren och mot slutet av 1967 stannade
produktionsökningen 1966—1967 i ton räknat på ca 7 %. Lagerökningen
hos producenterna kom därigenom att begränsas till ca 60 tusen ton.

Utvecklingen skiljer sig påtagligt för de olika kvaliteterna. Inom sektorn
blekt sulfat — den sektor till vilken kapacitetstillskotten framför allt hänför
sig — ökade produktionen 15 %, men då leveransökningen blev måttlig
stannade en del av produktionsökningen i producenternas lager. Produktions-
och leveransutveckling av oblekt sulfat visar en liknande bild. Såväl
produktion som leveranser av oblekt sulfit minskade kraftigt. Detta sammanhänger
med fabriksnedläggelser och en utveckling mot ökad användning
av oblekt sulfat. Vad beträffar dissolving skedde en viss återhämtning
i det under senare år starkt försämrade marknadsläget och hela den jämfört
med 1966 ökade produktionen kunde avsättas.

1968 väntas en betydande ökning av massaexporten. För prognosen och
dess förutsättningar redogörs närmare i kapitel III. Exporten av kemisk
massa beräknas öka ca 8 % i ton räknat samtidigt som hemmamarknadsleveranserna
torde komma öka något mindre än under 1967. Men även vid
denna efterfrågeökning kommer överkapaciteten i den svenska massaindustrin
att bestå under 1968. 3 å 4 veckors driftstopp är planerat i syfte att

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

anpassa produktionen efter avsättningsmöjligheterna. Med den ovan angivna
efterfrågeutvecklingen och ett antagande om någon minskning av lagren
hos producenterna under 1968 beräknas produktionen av kemisk avsalumassa
öka omkring 6 % 1967—1968 räknat i volym. Produktionen av
mekanisk avsalumassa minskade kraftigt under 1967, men på grund av kapacitetsminskningar
bl. a. i Finland har ett bättre marknadsläge successivt
inträtt för de svenska träsliperierna och produktionen väntas öka ca 11 %
1967—1968. Produktionen för hela massaindustrin beräknas därmed komma
att öka volymmässigt med ca 6 % 1967—1968.

Produktionen inom papp- och pappersindustrin uppgick under 1967 till
3,3 miljoner ton. Jämfört med 1966 innebär det en volymökning på knappt
4 %. Då hemmaleveranserna ökade endast obetydligt, samtidigt som exporten
av papper och papp stagnerade, kom en lageruppbyggnad hos producenterna
till stånd.

Utvecklingen skiljer sig för de olika pappersslagen. Inom tidningspapperssektorn,
vars kapacitet ökade kraftigt under hösten genom igångkörning av
ett par nya anläggningar, ökade produktionen ca 2 % under året, samtidigt
som både hemma- och exportleveranserna minskade. Kraftiga produktionsökningar
noterades för pappersslagen finpapper samt papp och kartong.
Tillverkningen av omslagspapper förblev oförändrad, samtidigt som exportleveranserna
minskade.

Den efterfrågeprognos för papper och papp som gjorts inom konjunkturinstitutet
indikerar en kvantitetsmässig ökning av totala leveranserna 1967
—1968 på ca 6 %. Exporten beräknas svara för större delen av leveransökningen
med en beräknad ökning på ca 7 %. Hemmaleveranserna väntas på
grundval av en bedömning av konsumtionsutvecklingen och produktionen
inom de pappersförädlande industrierna öka omkring 4 %. Denna leveransutveckling
i förening med ett antagande om en lägre lagerinvestering 1968
än under 1967 skulle medföra en produktionsökning 1967—1968 på ca 3 %.

Produktionsvolymen inom livsmedelsindustrin inklusive dryckesvaru- och
tobaksfabriker var enligt statistiska centralbyråns produktionsindex under
1967 ca 3 % högre än under 1966. Den största produktionstillväxten, 8 %,
svarade dryckesvaruindustrin för, medan tobaksfabrikernas produktion
minskade med 2 %. Inom den egentliga livsmedelsindustrin ökade produktionen
med 2 %. För 1968 torde man få räkna med en något långsammare
tillväxt — omkring 2 % — främst med hänsyn till den prognoserade lägre
ökningstakten i livsmedelskonsumtionen.

Produktionen inom textil-, beklädnads- och sömnadsindustrin ökade enligt
statistiska centralbyråns produktionsindex med 4,5 % från 1966 till
1967, varav enbart beklädnadsproduktionen beräknas ha gått upp med närmare
7 %. Denna kraftiga produktionsuppgång, står i skarp kontrast till
sysselsättningen 1967, som beräknas ha varit över 4 respektive 2,5 % lägre
än 1966. Konjunkturinstitutet har därför bedömt utvecklingen såväl 1967

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Tahell IV: 4. Industriproduktionens utveckling 1965—1968

Procentuella volymförändringar

	1966—1967	1967—1968 (prognos)
Järnmalmsgruvor ............................	2	8
Järn- och andra metallverk....................	0	11
Verkstadsindustri exkl. varv ..................	_ 2	7
Träindustri ..................................	2	3
Massaindustri ................................	6	6
Pappers- och pappindustri ....................	4	3
Livsmedelsindustri............................	3	2
Textil- och beklädnadsindustri ................	3	- 4
Övriga branscher exkl. varv ..................	5	6
Totala industrin	1,5	5,5

Källa: Konjunkturinstitutet.

som 1968 med hjälp av eu försörjningsbalans för beklädnadsvaror. Handelsstatistiken
visar för gruppen beklädnadsvaror samtidigt en importvolymtillväxt
med inte mindre än 32 % och en ökning av exporten på 17 %, vilket införts
i balansen. Enligt kalkylerna i nationalräkenskapen, skulle konsumtionsvolymen
1967 ha legat kvar på 1966 års nivå. Dessa beräkningar utgår
från en värdemässig ökning på 3 % och en prisökning av samma storleksordning.
Den på omsättningsstatistik grundade värdeökningen torde dock
genom den fortskridande strukturomvandlingen inom handeln ha underskattat
utvecklingen. Vidare torde konsumentprisindex troligtvis (genom
att den fulla effekten av den under året kraftigt ansvällande lågprisimporten
inte fått tillfälle att slå igenom) ha överskattat prisuppgången. Med hänsyn
härtill har konjunkturinstitutet korrigerat den ovan redovisade konsumtionsvolymberäkningen
och kalkylerat en med hänsyn till övriga komponenter
i balansen sannolik konsumtionsökning på 3 %. Sammanställs denna
konsumtionsökning med export- och importvolymberäkningarna enligt
ovan samt med en lagerökning, som med närmare en tredjedel överstiger
konsumtionsökningen, erhålls ett utrymme för en produktionsökning på ca
4 %. Läggs därtill den av statistiska centralbyrån uppskattade produktionsökningen
för väveri-spinnerisektorn på drygt 2 % erhålls en produktionsuppgång
1967 för textil-, beklädnads- och sömnadssektorn som helhet på
drygt 3 %.

För 1968 har kalkylerats med en konsumtionsökning av beklädnadsvaror
på ca 2,5 %. Den under 1967 kraftigt expanderande importen, varav den
s. k. lågprisimporten utgjort en väsentlig del, torde — bl. a. med hänsyn till
de sannolikt avsevärda handelslagren — komma att kraftigt dämpas under
1968. Imporlökningen har således uppskattats till 12 %. Även tillväxten av
exporten av beklädnadsvaror kan väntas bli lägre än under 1967. Bl. a. torde
devalveringarna i Danmark och Storbritannien samt den i det senare landet
skärpta inkomstpolitiken komma att begränsa avsättningsmöjligheterna. En

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell IV: 5. Försörjningsbalans för rundvirke 1965—1968

1 000 kbm, fast mått utan bark (barr- och lövträ)

	1965	1966	1967	1968 (prognos)
Produktion ......................	49 837	49 279	56 110	49 450
sågtimmer......................	19 815	19 006	18 790	18 410
massa- och boardved............	25 542	25 942	33 120	26 940
övrigt rundvirke................	4 480	4 331	4 200	4100
Import ..........................	389	373	410	370
Summa tillgång	50 226	49 652	56 520	49 820
Export ..........................	2 169	2 103	2 520	2 550
Lagerförändring ..................	-2 583	-2 048	+ 3 100	—5 100
Förbrukning......................	50 640	49 597	50 900	52 370
sågtimmer......................	19 255	18 609	18 310	18 640
massa- och boardved............	27 071	26 783	28 490	29 730
övrigt rundvirke................	4 314	4 205	4 100	4 000
Summa användning	50 226	49 652	56 520	49 820

Källa: Konjunkturinstitutet.

exportvolymökning på 10 % har dock bedömts rimlig. Det förefaller vidare
troligt att lagerförändringarna inom handeln blir relativt måttliga, medan
en viss uppgång inom industrin kan väntas. Dessa beräkningar som inrymmer
stora mått av osäkerhet skulle innebära en reducering av beklädnadsproduktionen
på ca 4,5 %. Även på väveri-spinnerisidan torde man få räkna
med en produktionsnedgång, vilken dock torde stanna vid knappt 2 %. För
textil-, beklädnads- och sömnadsindustrin totalt sett skulle detta innebära
en produktionsnedgång på inemot 4 %.

De hittills berörda branscherna svarar för drygt 80 % av den totala industriproduktionen.
För återstående industrisektorer, som i tabell 4 ingår under
benämningen övriga branscher, är produktionsutvecklingen efter 1965
till övervägande delen mycket bristfälligt belyst. Den i tabellen angivna utvecklingen
för 1967 och 1968 syftar därför endast till att ge en ungefärlig
uppskattning av produktionsförändringen inom dessa branscher sammantagna,
av vilka jord- och sten-, kemisk samt grafisk industri utgör de förädlingsvärdemässigt
tyngst vägande branscherna. Nedan berörs utvecklingen
inom de två förstnämnda av dessa branscher.

Produktionen inom jord- och stenindustrin som drogs ner under andra
halvåret 1966 ökade säsongrensat sett något under första halvåret 1967. Tillväxttakten
ökade under det följande halvåret varför produktionsökningen

1966—1967 kom att bli ca 3 %. Under 1968 beräknas produktionsökningen
med hänsyn till den prognoserade omfattningen av byggnadsverksamheten
komma att bli ca 2 %.

Produktionen inom den kemiska industrin ökade ca 10 % 1966—1967,
vilket innebär en något högre ökningstakt än ett år tidigare. Expansionen

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

under 1967 bars framför allt upp av den kraftiga utbyggnaden av oljeraffinaderierna,
men även färg- och fernissfabrikernas tillverkning ökade kraftigt
efter att ha fallit något tillbaka närmast föregående år. Under 1968 kan
man för branschen räkna med en något högre produktionstillväxt främst
till följd av ytterligare utbyggnad av oljeraffinaderierna.

Totalt för gruppen övriga branscher, dit också hänförs grafisk, pappersvaru-,
läder- och gummivaruindustri, beräknas produktionen ha ökat med
5 % 1966—1967. För 1968 torde man kunna räkna med en något större produktionsökning
för dessa branscher, ca 6 %.

Ovanstående genomgång av de olika industribranschernas utveckling under
1967 ger till resultat att den totala industriproduktionen ökade med ca

1,5 % jämfört med 1966. För 1968 förutsätter — som ovan redovisats — de i
nationalbudgetens övriga avsnitt givna prognoserna för konsumtion, investeringar,
lagerförändringar, export och import en produktionsuppgång för
industrin som helhet med omkring 5,5 %. Hur produktionsuppgången fördelar
sig på olika sektorer framgår närmare av tabell 4.

2. Skogsbruket

De konsekvenser den ovan redovisade utvecklingen inom skogsindustrierna
samt föreliggande export och lagerprognoser för rundvirke beräknas få för
skogsbruket har sammanfattats i en försörjningsbalans för rundvirke (tabell
5). Balansen har reviderats sedan föregående publiceringstillfälle med
hjälp av virkesbalansutredningens betänkande. I huvudsak består förändringarna
av nivåjustering av sågtimmerförbrukningen och förbrukningen
av övrigt rundvirke. Vidare redovisas numera sågtimmer inklusive plywoodoch
fanertimmer och i massa- och boardveden ingår även spånskiveved. Enligt
försörjningsbalansen erhålls en ökning av skogsavverkningarna på 14 %

1966— 1967. Anledningen till denna kraftiga produktionsökning är främst
att söka i de gynnsamma avverkningsförhållanden som rådde under 1967
och den optimism som präglade massaindustrin i början av 1967. De under
hösten genomförda produktionsinskränkningarna inom massaindustrin
medförde emellertid att leveranserna av massaved kom att kraftigt överstiga
förbrukningen. Den under de senare åren fortgående strukturellt betingade
nedskärningen av massavedslagren kunde därför inte genomföras
under 1967 utan massavedslagren ökade i stället omkring 3 miljoner kubikmeter.

På grund av lagerökningen under 1967 föreligger ett starkt incitament för
massaindustrin att under 1968 kraftigt minska sina råvarulager. I balansen
har kalkylerats med en lagerminskning av massaved på 4,5 miljoner kubikmeter
medan lagren av sågtimmer beräknas komma att minska ca 0,6 miljoner
kubikmeter. Vid en beräknad inhemsk förbrukningsökning på ca 3 %

1967— 1968 i förening med en oförändrad export av rundvirke indikerar balansen
en minskning av skogsavverkningarna med ca 12 %.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

3. Övriga näringsgrenar och den totala produktionen

Jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten beräknas nu av jordbruksnämnden
ha ökat med drygt 10 % i volym 1966—1967. Mellan 1967
och 1968 förutses en minskning av jordbruksproduktionen med ca 5,5 %.
Animalieproduktionen beräknas bli oförändrad jämfört med 1967 men —
jämfört med det goda skördeutfallet 1967 — beräknas nu kraftiga minskningar
för produktionen av vegetabilier, framför allt brödsäd och oljeväxter.

Elkraft produktionen beräknas av centrala driftledningen ha ökat med ca

6.5 % i volym 1966—1967. Den totala förbrukningen av kraft för prima ändamål
beräknas komma att öka med ca 7 % mellan 1967 och 1968 vilket
motsvaras av en förväntad produktionsuppgång på 4,5 %.

Utvecklingen inom byggnads- och anläggningsverksamlieten beskrivs utförligt
i kapitel VII. Det framgår där att bruttoinvesteringarna i byggnader
och anläggningar som i volym ökade med 7 % 1966—1967 nu beräknas komma
att öka med 3,5 % 1967—1968.

De förändringstal för produktionen inom olika näringsgrenar som redovisats
ovan, sammanfattas i nedanstående tablå. Produktionen av varor och
kraft skulle ha ökat med knappt 4 % mellan 1966 och 1967. Detta tal är
kraftigt påverkat av de stora skillnaderna i skördeutfall 1966 och 1967 samt
av den höga produktionsnivån inom skogsbruket det senare året. Då de
nämnda näringsgrenarna mellan 1967 och 1968 ånyo väntas komma att ge
negativa bidrag till bruttonationalprodukten och då byggnadsverksamhetens
produktionsvolym beräknas öka i väsentligt långsammare talet än 1967 kommer
den totala produktionen av varor och kraft att öka med endast mellan

3.5 och 4 % 1967—1968 trots omslaget i positiv riktning inom industrin,

Tjänstesektorernas utveckling 1966—1967 är framräknad som en restpost

mellan den totala bruttonationalproduktens utveckling, mätt från användningssidan
och ovanstående kalkyler över varuproduktionen. Med tanke på
den kraftiga tillväxten inom den offentliga sektorn 1966—1967 förefaller
det redovisade ökningstalet på knappt 2 % att ligga i underkant. Ett större
ökningstal för tjänsteproduktionen skulle kalkylmässigt ge antingen ett
lägre tal för varuproduktionen eller ett högre för bruttonationalprodukten.
För 1968 har antagits att tjänsteproduktionen kommer att öka med 3,5 %.
Den totala produktionsvolymen skulle därmed komma att öka med likaledes
3,5 å 4 %. Som framgått av kapitel I beräknas bruttonationalprodukten
mätt från användningssidan komma att öka med ca 4 %. Med tanke på osäkerheten
i produktionsberäkningarna får resultaten sägas ligga i linje med
varandra.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

	Förändring i produktionsvolym
	1966—1967	1967—1968
	procent v	mkr i 1967 års priser	procent
Jordbruk......................................	10,5	—250	— 5,5
Skogsbruk ....................................	14	—350	—12
Industri ......................................	1,5	2 300	5,5
Byggnadsverksamhet ..........................	7	400	3,5
Elkraftsproduktion ............................	6,5	200	4,5
Summa varu- och kraftproduktion ................	4	2 300	3,5
Tjänstesektorerna ..............................	2	2 300	3,5
Total produktion ..............................	3	4 600	3,5 å 4

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1968

V. Arbetsmarknaden

1. Läget på arbetsmarknaden i början av 1968

I den preliminära nationalbudgeten för 1968 visades att den svenska
arbetsmarknaden under 1967 jämfört med föregående år präglats av en
fortgående försvagning av efterfrågan på arbetskraft och en därav föranledd
ökande arbetslöshet. Under sista delen av året syntes dock en viss stabilisering
av läget ha inträtt, vilken även fortsatte i början av 1968. De
statistiska indikatorerna för februari—mars 1968 visade på en tillfällig
försvagning av utvecklingstendensen. Aprilsiffrorna ligger emellertid väl i
linje med utvecklingen fram till februari.

Efterfrågan på arbetskraft

De i detta sammanhang tidigare använda värdena för under en månad
totalt tillsatta och lediga platser redovisas inte längre av arbetsmarknadsstyrelsen,
då rutinerna för platsförmedling förändrats vid arbetsförmedlingarna.
Man är därför helt hänvisad till serien över de vid månadens mitt
obesatta platserna, som kan anses ge en viss uppfattning om efterfrågetrycket
på arbetsmarknaden.

Både under 1966 och 1967 inträffade det säsongsmässiga boltenläget först
i februari, medan detta under 1968, liksom även under åren 1962—1965,
skedde i januari. Den procentuella uppgången mellan februari och mars
1968 var dock lägre än mellan motsvarande månader något tidigare år,
medan uppgången mars—april 1968 var den hittills kraftigaste sedan den
nuvarande statistikens tillkomst (1962). Jämfört med april 1967 var antalet
obesatta platser i april 1968 2 % större och uppgick därmed till 34 170.

I diagram 1 visas för vissa näringsgrenar säsongrensade kurvor för serien
över obesatta platser t. o. m. mars 1968. Av diagrammet framgår att den på
detta sätt mätta arbetskraftsefterfrågan steg från oktober 1967 till februari
1968, medan den mellan februari och mars 1968 synes ha minskat något.
Mellan mars och april 1968 ägde åter en uppgång rum även om denna inte
nådde fullt upp till februarivärdet. Utvecklingen var dock olikartad inom
olika branscher och näringsgrenar. Sålunda steg efterfrågan inom industrin,
inom vilken metall- och verkstadsindustrin väger tyngst, redan
från september, medan ett maximum nåddes i januari. Inom träindustrin
synes den sedan andra kvartalet 1967 gynnsamma utvecklingen ha fortsatt,
medan inom textil- och sömnadsindustrin in. m. en fortgående försvagning
ägt rum. Inom byggnadsverksamheten ökade antalet obesatta

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Diagram V:l. Antal lediga platser vid månadens mitt 1966—mars 1968

Säsongrensade månadssiffror. Log. skala

6 0 000
50 000

40 000

Totalt

30 000

20 000

Industri och hantverk

10 000

Metall- och verkstadsindustri

Textil-, sömnads-, läder-, håroch
gummivaruindustri

Träindustri

!___L___I__

1966 1967 1968

40 000

30 000

Privata och offentliga tjänster

20 000

Offentliga tjänster

10 000

Varuhandel

Byggnadsverksamhet

I__L___i_

1966 1967 1968

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet.

platser i stort sett kontinuerligt från september 1967 till februari 1968,
till viss del troligen en effekt av hög igångsättning av bostadslägenheter
under andra och tredje kvartalen 1967, beslut om ökat offentligt byggande
och beslut om att få ianspråktaga medel ur investeringsfonderna. Inom
varuhandeln steg arbetskraftsefterfrågan, efter att i stort sett ha legat på
oförändrad nivå under mitten av 1967, kring årsskiftet för att därefter
åter minska. Den inom tjänsterna jämfört med övriga näringsgrenar betydligt
stabilare efterfrågan illustreras tydligt i diagrammet. En fortgående
försvagning under loppet av 1967 avlöstes från oktober 1967 till februari
1968 av en uppgång, främst att hänföra till de privata tjänsterna, då den
inte tillfredsställda efterfrågan inom de offentliga tjänsterna i stort sett
inte undergick några förändringar.

Ovanstående utvecklingstendenser kan i viss mån också belysas genom
årsvisa jämförelser mellan de icke säsongsgrensade värdena för de obesatta
platserna. Sålunda har t. ex. sedan september 1967 antalet lediga

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell Y: 1. Antal registrerade arbetslösa m. fl. 1966—1968, hela landet

Kvartalsgenomsnitt respektive månadstal

År, kvartal, månad	Registrerade lösa	arbets-	I omskolningskurser m. in.	I allmänna beredskaps-arbeten1
Antal	Förändring frånföreg. år	Antal	Förändring från föreg. år	Antal	Förändring från föreg. år
1966 I ......	42 710	13 560	19 830	2 940	5 660	- 2 200
II ....	22 540	4 730	18 900	3 050	3 580	- 920
in ....	14 860	2 840	15 630	2 660	1 600	- 840
IV ____	26 600	5 710	21 010	3 030	2 800	- 1 000
1967 I ......	46 660	3 950	24 510	4 680	5 990	330
II ____	32 310	9 770	23 650	4 750	4 110	590
III ....	25 360	10 500	18 960	3 330	1 520	- 80
IV ....	39 060	12 460	27 070	6 060	2 960	160
1968 I ......	56 620	9 960	32 970	8 460	6 950	960
1967 jan.....	48 650	9 710	21 940	3 520	4 060	- 740
febr. ..	49 240	- 4 620	25 040	4 860	5 950	- 30
mars ..	42 100	6 760	26 550	5 660	7 960	1 750
1968 jan.....	64 410	15 760	30 170	8 230	5 140	1 080
febr. ..	53 530	4 290	33 820	8 780	7 310	1 360
mars ..	51 930	9 830	34 910	8 360	8 390	430

1 Omfattar inte anvisade specialarbetare. Vid mitten av mars 1968 var totalt 6 130 specialarbetare
anställda i allmänna beredskapsarbeten och beredskapsarbeten för handikappade
jämfört med 3 950 ett år tidigare. Vid samma tillfällen var 12 740 respektive 8 030 handikappade
anställda i beredskapsarbeten.

Anm. För april 1968 anges antalet registrerade arbetslösa till 43 330.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

platser inom träindustrin varit större jämfört med motsvarande värden
föregående år, medan antalet inom textilindustrin in. m. varit lägre, med
ökande differenser, sedan oktober 1967.

Av redogörelsen ovan framgår sålunda att den totala arbetskraftsefterfrågan,
mätt på detta sätt, steg mellan senare delen av 1967 och början av
1968.

Arbetslöshet in. m.

I tabellerna 1 och 2 ges uppgifter om antalet registrerade arbetslösa, antalet
sysselsatta i beredskapsarbeten samt antalet deltagare i omskolningskurser
m. in.

Antalet arbetslösa var under första kvartalet 1968 i genomsnitt nästan
10 000 fler än under samma period 1967. För april stannade motsvarande
ökning vid drygt 4 000. De höga ökningstalen under janari och i någon mån
även mars torde delvis få tillskrivas skillnader i väderleken.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Tabe!l V: 2. Den registrerade arbetslösheten 1967 och 1968 regionalt och liran sch vis

Månadstal respektive kvartalsgenomsnitt.

	Arbetslöshetsförsäkrade		Samtliga	varav:
					arbets-	kvinnor
	Industri-	Bygg-	Skogs-	Övriga	lösa
	arbetare	nadsar-	arbetare
		betare
I. Antal registrerade arbetslösa
1968
1. Hela landet
jan.....................	14 870	24 340	2 560	13 760	64 410	10 180
febr.....................	14 280	17 520	2 120	11 850	53 530	9 710
mars....................	14 030	16 340	1 960	11 980	51 930	9 540
2. Södra och mellersta Sverige
jan.....................	10 710	16 890	340	8 450	41 830	6 450
febr.....................	10 040	11 360	210	6 980	33 500	6 140
mars....................	9 980	10 670	190	7 030	32 900	6 320
3. Värmland, Dalarna och
Norrland
jan.....................	4 160	7 450	2 220	5 310	22 580	3 730
febr.....................	4 240	6 160	1 910	4 870	20 030	3 570
mars....................	4 050	5 670	1 770	4 950	19 030	3 220
II. Förändring från motsva-
rande period 1961
1. Hela landet
jan.....................	3 430	6 300	680	4 580	15 760	1 520
febr.....................	2 100	- 1 000	530	2 300	4 290	1 270
mars....................	2 600	1 460	520	3 660	9 830	2 200
1 kv...................	2 710	2 250	580	3 520	9 960	1 660
2. Södra och mellersta Sverige
jan.....................	2 200	5 070	210	2 820	10 410	690
febr.................• •..	900	- 1 030	100	1 260	1 020	450
mars....................	1 590	1 000	90	2 160	5 690	1 370
1 kv...................	1 560	1 680	140	2 080	5 710	830
3. Värmland, Dalarna och
Norrland
jan.....................	1230	1 230	470	1 760	5 350	830
febr.....................	1 200	30	430	1 040	3 270	820
mars....................	1 010	460	430	1500	4 140	830
1 kv...................	1 150	570	440	1 440	4 250	830

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

I nedanstående tablå visas arbetslöshetsprocenten bland kassamedlemmarna
månadsvis oktober—april under de två senaste vinterhalvåren samt
motsvarande månadsmedeltal för perioden 1958—1967.

okt. nov. dec. jan. febr. mars april

1967/1968.......... 1,5 1,8 2,2 3,3 2,7 2,7 2,2

1966/1967.......... 0,9 1,3 1,7 2,5 2,5 2,2 1,9

1958/1967.......... 1,1 1,4 1,7 2,7 2,5 2,1 2,0

Intensifierade arbetsmarknadspolitiska insatser medförde, som framgår
av tabell 1, att ett ökat antal personer bereddes sysselsättning i beredskapsarbeten
eller tillfälle att deltaga i omskolningskurser. Såsom några undersökningar
utförda av arbetsmarknadsstyrelsen visat har den alldeles övervägande
delen av de arbetsmarknadsutbildade kunnat placeras i utbildningsyrket
eller angränsande yrken. Fr. o. m. januari 1968 avses uppgifter
komma att kontinuerligt införskaffas om deltagarnas näringstillhörighet
före och efter omskolningen, varigenom man skulle kunna bilda sig en
säkrare uppfattning om en del av den samhällsekonomiska vinst denna
verksamhet ger.

Antalet arbetstagare som berördes av varsel om driftsinskränkningar
uppgick under 1967 till totalt 25 000, varav inom industrin 22 000, mot
20 700 under 1966. Under januari—mars 1968 var antalet 9 500 mot 7 500
ett år tidigare. Största andelen av de berörda var sysselsatta inom metalloch
verkstadsindustri, men även andelen sysselsatta inom textil- och beklädnadsindustri
var relativt stor.

Sammanfattningsvis framgår av ovanstående avsnitt att arbetskraftsefterfrågan,
trots en viss uppgång sedan hösten 1967, varit låg under början av
1968 och att arbetslösheten därmed, trots nedgång säsongrensat sett, förblivit
relativt hög, den hittills högsta under 1960-talet.

2. Arbetsmarknaden 1968

Enligt statistiska centralbyråns stickprovsundersökningar minskade antalet
sysselsatta inom jordbruket mellan 1966 och 1967 med ca 8 % vid
marsräkningen, ca 12 % vid juniräkningen och ca 16 % vid oktoberräkningen.
Nedgången 1968 bedöms inte bli lika kraftig som mellan de båda
föregående åren. Inom skogsbruket torde antalet sysselsatta ha minskat
något mellan 1966 och 1967, trots den kraftiga avverkningsökningen. Dä,
som framgår av kapitel IV, avverkningarna mellan 1967 och 1968 väntas
minska med 12 %, torde en relativt kraftig sysselsättningsnedgång kunna
emotses.

Antalet anställda arbetare inom industrin minskade enligt statistiska
centralbyråns korttidsstatistik med 4,5 % mellan 1966 och 1967. Något kvantitativt
mått på hur tjänstemännens sysselsättning utvecklades finns inte,
men konjunkturinstitutets barometerundersökningar pekar på minskningar.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

De i kapitel IV redovisade produktionsprognoserna för industrin torde
vid en förutsatt högre produktivitetstillväxt 1968 än 1967, innebära att sysselsättningen
minskar med ett par procent mellan 1967 och 1968. Till grund
för antagandet om en ökad produktivitetstillväxt ligger bl. a. föreställningen
om alt det i utgångsläget finns en inte obetydlig outnyttjad kapacitet som
kan tas i anspråk med ringa insats av ytterligare arbetskraft och att den
höga investeringsnivån 1965 och 1966 kan väntas ge effekt i form av
ökade produktionsbidrag. Vidare kan fortsatta rationaliseringar emotses,
varigenom t. ex. de produktionsminskande effekterna av arbetstidsförkortningen
motverkas. Även om arbetstidförkortningen inte alls skulle kunna
motverkas genom sådana rationaliseringar utan tvärtom kräva en sysselsättningsökning
motsvarande arbetstidsbortfallet torde emellertid totala
antalet sysselsatta komma att minska något.

Inom byggnadsverksamheten bedöms antalet sysselsatta ha minskat något
mellan 1966 och 1967. Härtill kan ha bidragit skillnader i väderleksförhållandena
i början av de båda åren samt den olikartade investeringsutvecklingen
inom skilda områden. I kapitel VII anges investeringarna i byggnader
och anläggningar ha ökat med 7 % 1966—1967, medan ökningen 1967—1968
beräknas bli 3,5 %. Sysselsättningen mätt i timmar torde då med utgångspunkt
från uppskattningar av produktivitetstillväxten minska med någon
procent. Med ett rimligt genomslag av arbetstidsförkortningen skulle antalet
sysselsatta kunna komma att öka något.

Inom tjänstesektorerna beräknas antalet sysselsatta öka med ett par tre
procent mellan 1967 och 1968. Det är främst beträffande de offentliga tjänsterna
som fortsatta kraftiga sysselsättningsökningar väntas, om än i något
lägre takt än mellan 1966 och 1967.

Sammantagna visar de näringsgrensvisa kalkylerna att antalet sysselsatta,
utan något beaktande av arbetstidsförkortningens efterfrågeuppdrivande
effekter kommer att minska med inte fullt 0,5 % mellan 1967 och 1968. Den
mest betydande sysselsättningsökningen väntas inom kommunerna.

Den antagna sysselsättningsutvecklingen motsvaras ungefärligen av det
normalt möjliga arbetskraftstillskottet. Med utgångspunkt från föreliggande
bristfälliga kalkyler kan då läget på arbetsmarknaden bedömas komma att
inte undergå någon väsentlig förändring mellan 1967 och 1968. En utveckling
med en under loppet av året successivt tilltagande arbetskraftsefterfrågan
ligger i linje med denna bedömning. Utvecklingen torde likväl komma
att innebära en förhållandevis begränsad förändring av arbetsmarknadsläget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

VI. De enskilda konsumenternas ekonomi

1. De disponibla inkomsterna

Löner

Statistiska centralbyråns och konjunkturinstitutets preliminära beräkningar
av 1967 års totala lönesumma, dvs. summan av alla anställdas kontantlön
före skatteavdrag, visar på en ökning med nära 8 % jämfört med
1966 års lönesumma. Till denna ökning har avtalsmässiga löneökningar bidragit
med 5 3/4 procentenheter och löneglidningen med nära 13/4 procentenheter.
Nettoeffekten av sysselsättningsförändringar — vilken även
inkluderar övergång från lägre till högre betalda arbeten —- bidrar med
1/3 procentenhet. Lönesummeberäkningen för 1967 är beroende av ett flertal
svårkalkylerade förhållanden. Sysselsättning och löneglidning har som
vanligt till betydande delar måst skattas på lösa grunder. Arbetstidsförkortningen
har uttagits varierande under året vilket medfört svårigheter
vid beräkningarna.

Förutom genom avtalsmässiga löneökningar och löneglidning steg företagens
arbetskraftskostnader under 1967 även genom ökad ATP-avgift och
sjukförsäkringsavgift. För industriföretagens arbetare innebar detta en
kostnadsökning med åtminstone 11/2 %. Den avtalsmässiga löneökningen
har för denna grupp beräknats till 4 % och löneglidningen till närmare 4 %.
Mellan 1966 och 1967 skulle därmed arbetskraftskostnaderna ha ökat med
nära 9 1/2 % per timme. För tjänstemännen har mellan 1966 och 1967 även
tillkommit ökade pensionsförmåner utöver en beräknad genomsnittlig lönenivåhöjning
på omkring 6 3/4 %.

Konjunkturinstitutet räknar med att den totala lönesumman skall öka
med nära 6 3/4 % mellan 1967 och 1968. De avtalsmässiga löneökningarna
— vilka inkluderar större effekter av arbetstidsförkortningen än mellan
1966 och 1967 — har beräknats utgöra 4 3/4 procentenheter härav. Löneglidningen
har uppskattats utgöra 1 1/2 procentenhet samt nettoeffekten av
sysselsättningsförändringar 1/2 procentenhet.

Liksom 1967 tillkommer även 1968 för företagen kostnader utöver de
direkta löneökningarna genom ATP-avgiftens ökning. Den avtalsmässiga
löneökningen för industriföretagens arbetare har beräknats till drygt 3 %
och löneglidningen till 3 3/4 %. Industriföretagens kostnader väntas härigenom
öka mellan 1967 och 1968 med 7 1/4 % per timme avseende arbetarna.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Tabell VI: 1. Be enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1966—l:a halvåret 1969

Milj. kr. i löpande priser

	1966	1967	1968	1969: I	Procentuell förändring
		prel.	prog-	prog-
			nos	nos	1966-	1967-	1968: I —
					1967	1968	1969: I
1. Faktorinkomster........	79 821	85 385	90 276	46 586	7,0	5,7	5,4
Egentliga löner1 ........	66 592	71 875	76 816	39 702	7,9	6,9	5,9
Enskilda företagares in-
komster..............	6 410	6 708	6 530	3 249	4,6	- 2,7	2,1
jordbrukare ..........	2 173	2 344	1 991	947	7,9	— 15,1	- 4,2
övriga företagare......	4 237	4 364	4 539	2 302	3,0	4,0	5,0
Kapitalinkomster (netto)	1 812	1 655	1 725	904	- 8,7	4,2	4,9
Ofördelad restpost ......	5 007	5 147	5 205	2 671	2,8	1,1	3,1
2. Inkomstöverföringar till
hushåll ................	11 447	13 330	14 895	8 098	16,4	11,7	11,1
Egentliga inkomstöverför-
ingar ................	8 837	9 684	10 554	5 660	9,6	9,0	10,7
Socialförsäkringsutfall ....	2 610	3 646	4 341	2 438	39,7	19,1	12,0
3. Direkta skatter, avgifter
m.m.2..................	25 243	28 498	31 465	18 159	12,9	10,4	7,4
4. Hushållens nettoinbetal-
ning till det offentliga (3—
2) ....................	13 796	15 168	16 570	10 061	9,9	9,2	4,6
5. Utfallna privata försök-
ringar..................	1 845	2 007	2 160	1 100	8,8	7,6	7,6
6. Inbetalda privata försök-
ringspremier............	1 180	1 322	1 419	683	12,0	7,3	7,4
7. Disponibla inkomster (1 —
4 + 5-6) ..............	66 690	70 902	74 447	36 942	6,3	5,0	5,7
8. Privat konsumtion ......	62 045	66 172	69 747	35 172	6,7	5,4	5,8
9. Sparande (utöver försök-
ringssparande)..........	4 645	4 730	4 700	1 770	1,8	- 0,6	3,8

1 Häri ingår ej arbetsgivaravgifter; dessa uppgick 1966 till 4 537 milj.kr., 1967 till 5 766
milj. kr. och beräknas uppgå till 6 875 milj. kr. 1968 och 3 972 milj. kr. första halvåret
1969. Ökningen mellan första halvåren 1968 och 1969 uppgår därvid till 13,9 %.

2 Häri ingår av hushållen direkt inbetalda socialförsäkringspremier.

Den totala lönesumman har som räkneexempel antagits öka med 6 %
mellan första halvåren 1968 och 1969.

Övriga inkomster

Jordbrukarnas inkomster från jordbruket har enligt jordbruksnämndens
senaste beräkningar ökat med 14 % mellan 1966 och 1967. Denna
starka ökning förklaras främst av den goda skörden. Inkomster av skogsbruk
beräknas däremot ha uppgått till ungefär samma nivå 1967 som 1966;
jordbrukarnas sammanlagda inkomster beräknas därmed ha ökat med ca
8 % 1966—1967 (se tabell 1).

För 1968 förutses normal skörd vilket föranleder en kraftig minskning
i jordbrukarnas sammanlagda inkomster, eller ca 15 %. Jordbruksinkomster
har härvid antagits minska med 13,5 %. Även jordbrukarnas inkomster
från skogsbruk har förutsatts minska kraftigt 1967—1968.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Mellan första halvåren 1968—1969 har jordbrukarnas sammanlagda inkomster
antagits minska betydligt mindre eller med ca 4 %. Skogsinkomsterna
har antagits öka något, medan däremot inkomster från jordbruket
antagits minska relativt starkt.

Övriga enskilda företagares inkomster beräknas ha ökat med 3 % 1966—
1967. En successiv stegring i ökningstakten har räknats med för 1967—1968
och 1968: I—1969: I, eller med 4 % respektive 5 %.

Sammanlagt har enskilda företagares inkomster, i enlighet med dessa
beräkningar, förutsatts minska med knappt 3 % 1967—1968. En viss ökning
har antagits för 1968: I—1969: I (se tabell 1).

Hushållens kapitalinkomster, dvs. nettot av hushållens inkomster av
räntor och utdelningar’, beräknas ha minskat med ca 9 % 1966—1967.

Bland annat med hänsyn till diskontosänkningen i februari 1968 med en
halv procent och de tendenser som kunnat skönjas för företagens utdelningspolitik
har den i den preliminära nationalbudgeten ställda prognosen kraftigt
nedreviderats. Under första halvåret 1969 har dessa inkomster antagits
ökat något snabbare än 1968, eller med 5 % mot 4 %.

Av tabell 1 framgår att summan av faktorinkomsterna, dvs. lönerna samt
de här redovisade inkomstposterna, beräknas ha ökat med 7 % 1966—1967.

Eu starkt lägre ökningstakt för 1967—1968 (5,7 %) kan återföras på dels
en lägre löneökningstakt, dels en negativ utveckling för enskilda företagares
inkomster. För första halvåret 1969 har faktorinkomstökningen beräknats
till knappt 5,5 %.

De egentliga inkomstöverföringarna (folkpension, barnbidrag, studiebidrag
m. m.) har ökat med ca 9,5 % 1966—1967. Beräkningarna visar en
något lägre ökningstakt för 1967—1968, eller 9 %. Ökningen med knappt
11 % mellan första halvåren 1968—1969 förutsätter att den föreslagna
familjepolitiska reformen kommer till stånd i början av 1969.

Utbetalningar från socialförsäkringen beräknas ha ökat med närmare
40 % 1966—1967, vilket återspeglar den sjukförsäkringsreform som genomfördes
per den 1 januari 1967. Prognosen pekar på en stark ökning även
för 1967—1968, med 19 % och därefter en reducerad ökning med 12 %
mellan första halvåren 1968—1969.

Direkta skatter och avgifter m. m. beräknas ha ökat med omkring 13 %
1966—1967. För 1967—1968 har ökningen beräknats till ca 10,5 %. Detta
kan huvudsakligen återföras på det lägre inkomstantagandet. Vidare har
nettot av fyllnads- och kvar skatteinbetalningar och överskjutande skatteåterbäringar
1968 beräknats bli i stort sett oförändrat jämfört med 1967,
vilket också verkar återhållande på skattepostens utveckling 1967—1968.
Utvecklingen mellan första halvåren 1968—1969 har beräknats innebära
en mindre ökning med ca 7 %, vilket återspeglar det lägre löneantagandet.

Hushållens nettoinbetalningar till det offentliga beräknas öka med drygt
9 % 1967—1968 mot närmare 10 % 1966—1967. Beräkningarna pekar på eu
avsevärt mindre ökning mellan första halvåren 1968—1969.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Hushållens premieinbetalningar för privat försäkring beräknas ha ökat
med 12 % och deras inkomster från försäkringsutfall med ca 9 % 1966—
1967. För 1968 och första halvåret 1969 förutses såväl försäkringspremier
som försäkringsutfall öka i en något långsammare takt.

Disponibla inkomster

Ovan presenterade beräkningar över inkomst- och utgiftsutvecklingen för
hushållen innebär att deras disponibla inkomster ökat med 6,3 % 1966—
1967. Konsumentpriserna beräknas under samma tid ha ökat med 4 % och
den reala disponibelinkomstökningen skulle därmed ha uppgått till 2,3 %
1966—1967. För 1968 innebär beräkningarna att disponibelinkomsten ökar
procentuellt mindre än 1967 eller med endast 5 %. Realt sett beräknas hushållens
disponibla inkomster dock öka något snabbare 1967—1968 än 1966
—1967 (2,9 % mot 2,3 %). Konsumentprisnivån beräknas nämligen ligga
endast 2,1 % högre 1968 än 1967 i årsgenomsnitt. Mellan första halvåren
1968 och 1969 innebär de ytterst preliminära beräkningarna en ökning i
disponibelinkomsten med drygt 5,5 % och drygt 4 %, räknat i löpande
respektive fasta priser.

2. Konsumentpriserna
Prisutvecklingen intill 1967

Från december 1966 till december 1967 steg konsumentpriserna enligt
långtidsindex med 3,1 %. Mellan genomsnittslägena för 1966 och 1967 kan
prisnivåns uppgång beräknas till 4,2 %. För nettoprisindex stannade uppgången
under loppet av 1967 vid 2,2 %.

Prishöjningens fördelning mellan olika delar av konsumtionen kan belysas
av följande sammanställning som avser utvecklingen under loppet av
1967.

Genomsnittliga prisförändringar december 1966—december 1967

Procent

Tjänster (utom bostad)...................... 5,4

Alkohol och tobak.......................... 4,9

Bostad .................................... 4,2

Diverse varor .... 3,4

Kläder och skor............................ 1,9

Husgeråd och inventarier.................... 1,8

Livsmedel.................................. 1,5

Bränslen och drivmedel...................... 1,1 I

I de reviderade nationalbudgeterna för de senaste åren har framlagts
vissa resultat av en prisanalytisk studie avseende perioden fr. o. m. 1960.
Denna studie har nu utsträckts till att även omfatta 1967. För vart och ett
av åren har indexhöjningarna uppdelats på ett antal komponenter som —
förutom ändringar i den indirekta beskattningen —- bl. a. utvisar jordbruksprisernas,
bostadspostens och den internationella prisfaktorns kalkylmäs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell VI: 2. Konsumenlprisförändringar 1960—1967 uppdelade på komponenter samt
prisprognos för 1968

(dec.—dec.)

	1960-	1961-	1962-	1963-	1964-	1965—	1966—	1967-
	1961	1962	1963	1964	1965	1966	1967	1968
Konsumentprisnivåns procentuella
uppgång totalt................	2,2	5,0	3,4	3,8	6,2	4,7	3,1	2,2
därav hänförs till:
ändring av indirekta skatter1..	—	1,8	0,6	0,2	2,5	0,7	1,1	0,5
ändring av internationellt be-stämda priser8 ..............	0,5	-0,2	0,7	0,8	0	_	-0,2	-0,2
ändring av jordbrukspriser ....	—	0,9	0,7	0,3	0,3	--	0,1	0,2
ändring av bostadsprissättning	0,3	—	0,3	0,6	1,1	0,7	0,5	0,3
ändring av diverse taxor......	0,1	0,3	0,1	0,3	0,1	0,5	0,4	0,3
trendavvikelse i priserna på vis-sa färskvaror3 ..............	0,2	-0,1	-0,2	—	0,4	—	-0,1	0,1
restfaktor ..................	1,1	2,3	1,2	1,6	1,8	2,8	1,3	1,0

1 Härunder beaktas ej effekten av skatteförändringar avseende tidigare produktionsled (exempelvis
oms å byggnadsråvaror).

2 Beträffande beräkningen av den internationella prisfaktorn hänvisas till s. 94 — 95 i den
preliminära nationalbudgeten för 1965.

8 De färskvaror som avses är inhemska grönsaker, bär och äpplen samt fisk.

siga andelar av den inträffade prisrörelsen. Vidare beaktas särskilt taxeutvecklingen
för offentliga nyttigheter samt trendavvikelser i priserna på vissa
färskvaror. Den restfaktor som härefter kvarstår kan hänföras till från internationell
konkurrens skyddade näringsgrenar exklusive bostadsförvaltning,
offentliga nyttigheter och jordbruk.

Det framgår av tabell 2 att prisuppgången 1967 inom dessa områden
varit tämligen moderat. Kostnadsgenomslaget har sålunda varit några tiondels
procentenheter lägre än vad som erfarenhetsmässigt kunnat förväntas
med hänsyn till den för året genomsnittliga lönestegringen. Utvecklingen
1967 har dock anslutit sig till tendenserna under 1966 så till vida som varken
importpriser eller färskvarupriser bidragit till prisuppgången och jordbrukspriserna
endast i ringa grad.

Prisutsikter för 1968

Från december till mars 1968 steg konsumentprisindex 1,0 %. Prisuppgången
kan till största delen förklaras av höjda indirekta skatter samt
höjda priser på bränslen och vissa färskvaror. I övrigt har prisrörelserna
varit obetydliga. Från mars 1967 till mars 1968 har konsumentprisindex1
stigit med 2,1 %.

Vid bedömning av prisutsikterna för 1968 — eller närmare bestämt för

1 För nettoprisindex har uppgången februari 1967 - februari 1968 stannat vid 0,4 %. Den
eljest sannolika höjningen av denna index har reducerats med nära en procentenhet därigenom
att de allmänna räntebidragen avvecklats vid årsskiftet utan omedelbara återverkningar
på hyresnivån.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

hela perioden december 1967—december 1968 — har i anslutning till tidigare
beräkningar följande faktorer beaktats:

1. Lönekostnadsstegringarnas sannolika genomslag inom de från internationell
konkurrens skyddade näringsområdena.

2. Speciella prisförändringar som sker i anslutning till särskilda regler
och beslut (avser främst bostäder och jordbruksprodukter).

3. Direkta återverkningar av den internationella prisutvecklingen.

4. Tillfällighetsbetonade prisförändringar.

5. Beslutade ändringar i den indirekta beskattningen.

(1) Med utgångspunkt från avsnittet om lönerna kan arbetsgivarnas kostnad
per timme i genomsnitt för samtliga anställda överslagsvis beräknas
stiga med knappt 7 %. Under förutsättning att lönekostnadsförändringarna
under 1968 får samma genomslagsförmåga i prissättningen som antagits
vid motsvarande beräkningar de närmast föregående åren kan återverkan
härav under punkt 1 anslås till 1,3 %. Det prisbildningsområde
som inbegrips under dessa kalkyler motsvaras i tabell 2 av restfaktorn
jämte posten diverse taxor. För taxorna uppskattas priseffekten till 0,3 %
och för restfaktorn till 1,0 %.

(2) I fråga om bostadsposten räknades i den preliminära nationalbudgeten
med en prisuppgång på 4 % under loppet av 1968. Med hänsyn till
osäkerheten om räntans utveckling under början av 1968 upptogs för hyreslägenheter
ingen effekt av räntehöjningen i december 1967 i prognosen.
Däremot kvarhölls ränteeffekten på egna hem i kalkylen under hela 1968.
Med beaktande av räntesänkningen i början av 1968 kan nu väntas en prisllPP§ång
av bostadsposten på 3 % under 1968. Det motsvarar en uppgång
på 0,3 % på totalindex.

Jordbruksprisernas utveckling under 1968 påverkas av en höjning av
importavgifterna som skall ske vid halvårsskiftet. I övrigt blir prisutfallet
främst beroende av världsmarknadsprisernas förändring. En uppgång av
partiprisnivån med 2 % under loppet av 1968 förefaller tänkbar. Effekten
härav på totalindex kan uppskattas till ca 0,2 %.

(3) Vad beträffar den internationella prisutvecklingens direkta återverkningar
på konsumentpriserna har det inte funnits anledning att frångå den
bedömning som framlades i den preliminära nationalbudgeten för 1968.
Den förutsatta effekten av prisrörelser utifrån ligger alltså kvar vid —0,2 %
på totalindex. Vid denna bedömning har beaktats troliga effekter av devalveringarna
i Finland, Storbritannien och Danmark samt av de vid GATTförhandlingarna
beslutade tullsänkningarna som tar sin början 1 juli 1968.

(4) Tillfällighetsbetonade prisförändringar (avseende exempelvis grönsaker,
frukt, färsk fisk) är svåra att förutse. Med hänsyn till att en viss
prisuppgång under årets två första månader ägt rum har under 1968 räknats
med en höjning av konsumentprisnivån på 0,1 % för sådana prisrörelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

(5.) Från och med 1968 tas trafikomläggningsskatten bort, medan fordonsskatten
höjs med 50 %. Nettoeffekten av dessa åtgärder understiger
0,1 % på totalindex. Höjningen av vin- och spritskatterna har påverkat
konsumentprisnivån med drygt 0,4 %. Den sammanlagda effekten av ändrade
indirekta skatter blir därmed 0,5 % på totalindex.

Sammanfattas de olika priseffekterna under punkterna 1—5 ovan erhålls
som resultat att konsumentprisnivån under loppet av 1968 väntas stiga
med 2,2 %. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1967 och 1968 kan
den troliga förändringen anges till 2,1 %.

3. Den priv ata konsumtionen

Den privata konsumtionen ökade mellan 1966 och 1967 med 2,5 % i
volym och 6,5 % i värde, ökningen mellan åren är som framgår av diagram
1, framför allt ett resultat av att konsumtionsvolymen ökade med 4 % mellan
första halvåren 1966 och 1967. Mellan respektive andra halvår inskränkte
sig ökningen till drygt 1 %. Vid en jämförelse mellan första och andra halvåret
1967 kan man till och med iaktta en obetydlig minskning av konsumtionsvolymen
mellan halvåren säsongrensat sett, trots att reala disponibla
inkomsten ökat.

Av konsumtionens olika varugrupper ökade konsumtionen av livsmedel
och tjänster med knappt 3 % mellan 1966 och 1967. Övriga icke varaktiga
varor ökade med inte fullt 2 %. Utvecklingen för de varaktiga varorna gav
en mer splittrad bild. Således minskade konsumtionen av nya bilar volymmässigt
med 12 %, medan konsumtionen av övriga varaktiga varor ökade
med drvgt 7 % mellan ovannämnda år. Turistnettot fortsatie alt expandera
kraftigt, med ca 20 %.

Jämför man den faktiska konsumtionsutvecklingen 1967 med den beräknade
konsumtion, som erhålls från konjunkturinstitutets prognosmodell
för konsumtionen, finner man att konsumtionsnivån varit oväntat låg detta
år. Det är framför allt under andra halvåret 1967 som den faktiska konsumtionen
legat lägre än den beräknade. Enligt ovannämnda prognosmodell bestäms
konsumtionsvolymen av reala disponibla inkomsten samt förändringen
i denna. Genom att förändringstermen har negativt tecken förutsätts
konsumenterna anpassa sin konsumtion till inkomstutvecklingen med en
viss tröghet.

När man skall göra en konsumtionsprognos för 1968 är del naturligtvis
av väsentligt intresse att försöka klargöra orsakerna till den diskuterade
skillnaden mellan beräknad och faktisk konsumtion 1967. Först är det då
lämpligt att klargöra, om denna skillnad beror på brister i den statistiska
redovisningen eller på ett ändrat konsumtionsbeteende.

Det är uppenbart att det föreligger stora brister i konsumtionsstatistiken.
Stora delar av de varaktiga konsumtionsvarorna, såsom husvagnar, fritids -

Bil. 1: Reviderad, nationalbudget för år 1968

Diagram VI: 1. Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 1963—1968

Index: 1963 = 100. 1959 års priser. Säsongrensade halvårssiffror

Disponibel inkomst

Varaktiga varor

100 -

120 -

Konsumtion

Tjänster

Icke varaktiga varor

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

båtar, tvättmaskiner och frysboxar, saknas helt eller delvis i konsumtionsstatistiken.
Under de senaste åren, när bilförsäljningen minskat kraftigt, äi
det tänkbart att konsumenterna i betydande utsträckning i stället köpt andra
varaktiga konsumtionsvaror. Denna eventuellt ändrade konsuintionsinriktning
registreras emellertid inte i konsumtionsstatistiken utan uppfattas i
nationalräkenskaperna som en sparandeökning. Den konsumtion man på
detta sätt missar i konsumtionsstatistiken torde vara av storleksordningen
några 100-tal milj. kr.

Beträffande bilkonsumtionens behandling i konsumtionsstatistiken kan
det också vara lämpligt att diskutera ett par punkter. För det första bör det
påpekas, att konsumtionsstatistiken inte tar någon hänsyn till fluktuationerna
i bilhandelns lager av begagnade bilar. Dessa fluktuationer torde
under vissa år kunna överstiga 50 milj. kr. Då bilhandelns lager synes ha
minskat kraftigt under 1967, kan således denna faktor förklara en del av
skillnaden mellan faktisk och beräknad konsumtion. För det andra bör omnämnas
att nybilsför sälj ningen registreras som konsumtion vid försäljningstillfället
och inte vid betalningen. Genom att det förekommer en betydande
kredithandel på detta område, kan det uppstå stora skillnader mellan
en statistik som baseras på försäljnings- i stället för betalningstillfället.
Vid starka fluktuationer i bilförsäljningen torde denna differens kunna
uppgå till 100 milj. kr. När bilförsäljningen sjunker, underskattar således
den nuvarande statistikredovisningen konsumenternas utgifter för köp av
nya bilar.

Samtliga ovan diskuterade brister i konsumtionsstatistiken bidrar till att
den registrerade konsumtionen för 1967 blir förhållandevis låg. Det är emei -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

lertid knappast troligt att dessa statistiska brister kan förklara hela skillnaden
mellan den beräknade och faktiska konsumtionen 1967. Således kan
det finnas anledning att söka efter ytterligare förklaringsgrunder för den
diskuterade skillnaden mellan faktisk och beräknad konsumtion. En tänkbar
förklaring är, att konsumenterna framför allt under senare delen av
1967 känt så stor ovisshet inför framtiden att konsumtionen påverkats i neddragande
riktning. Denna faktor kan visserligen inte statistiskt belysas, men
förefaller trots allt relativt sannolik.

Tror man sig ha kunnat iaktta ett visst konsumtionsdämpande inflytande
från konsumenternas förväntning om framtiden 1967, är det således väsentligt,
att vid en prognos för 1968 ta hänsyn till eventuella förändringar i
dessa förväntningar. Då en viss konjunkturförbättring under loppet av 1968
förefaller sannolik, bör man kunna räkna med att ovannämnda konsumtionshämmande
faktor successivt avtar i styrka. Förutsätter man dessutom,
att bilförsäljningen kommer att återhämta sig något 1968, måste man också
justera, för att konsumtionsstatistiken överdriver konsumenternas omedelbara
utgifter för nybilsköp.

Korrigerar man den tidigare redovisade förklaringsmodellen för konsumtionen
med ovan nämnda faktorer, beräknas den totala konsumtionsvolymen
öka med drygt 3 % mellan 1967 och 1968. Konsumtionsnivån första
halvåret 1968 förutses ligga ca 2 % högre än motsvarande halvår 1967, medan
ökningstakten mellan respektive andra halvår beräknas bli drygt 4 %.

För de icke varaktiga konsumtionsvarorna kan man förutse en relativt
normal utvecklingstakt med en ökning på mellan 1 och 2,5 % för grupperna
livsmedel, tjänster och övriga icke varaktiga konsumtionsvaror. Även ökningstakten
för turistnettot beräknas vara i linje med den tidigare utvecklingen,
drygt 16 procents ökning. Däremot beräknas utvecklingen inom varugruppen
varaktiga varor kraftigt avvika från konsumtionsmönstret närmast
föregående år. För de varaktiga varorna exklusive bilar, som mellan 1966
och 1967 ökade med drygt 7 %, förutses en ökning på endast ca 3 %. I
stället beräknas konsumtionen av nya bilar återhämta sig och antalsmässigt
öka med ungefär 20 %.

Till grund för bilprognosen ligger, förutom det hänsynstagande till inkomst-
och prisutveckling som samtliga delgrupprognoser baseras på, även
överväganden om betydelsen av preferensförskjutningar hos konsumenterna,
bilbeståndets åldersfördelning samt en tillämpning av introduktionsprocessteorin.

Sannolikt har preferensförskjutningar hos konsumenterna varit en väsentlig
förklaring till den låga bilförsäljningen under de senaste åren. Både
högertrafikomläggningen och konjunkturdämpningen har troligtvis påverkat
konsumenternas attityd till bilköp i negativ riktning. Det förefaller relativt
rimligt att räkna med att högertrafikomläggningens köphämmande
effekt skall vara betydligt mer begränsad 1968. Då man dessutom räknar

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

med en konjunkturförbättring under året talar båda dessa skäl för en
minskning av konsumenternas köpmotstånd.

Genom att ombesiktningslagstiftningen för personbilar fick en försäljningsstimulerande
effekt vid dess införande, var bilbeståndets åldersfördelning
ovanligt ung i början av 1966. Under de senaste åren har emellertid
bilbeståndet väsentligt föråldrats. Även om man förutsätter, att bilarnas
genomsnittliga hållbarhet ökat genom ombesiktningslagstiftningen, bör den
inträffade föråldringen av bilbeståndet innebära en stimulans för bilförsäljningen
1968.

Enligt introduktionsprocessteorin bör nyförsäljningens relativa andel av
bilbeståndet avta ju mer biltätheten ökar. Vid en internationell jämförelse
kommer man till den slutsatsen, att det förefaller rimligt med en nybilsförsäljning
på ungefär 12 % av bilbeståndet i nuvarande utvecklingsskede,
dvs. ca 240 000 bilar. En sammanvägning av de ovan redovisade synpunkterna
på bilkonsumtionen leder emellertid fram till det resultatet, att det synes
vara förhållandevis rimligt att räkna med en något lägre antalsmässig ökning
av konsumtionen av nya bilar eller med 20 % mellan 1967 och 1968.

Tillämpar man den tidigare diskuterade prognostekniken även för eu
prognos för första halvåret 1969, kommer man till det resultatet att den
totala konsumtionsvolymen beräknas överstiga konsumtionen motsvarande
halvår 1968 med 4 %. Ökningstakten för de icke varaktiga varorna förutses
bli ca 3 %, medan de varaktiga varorna volymmässigt beräknas öka med
ungefär 9 %. Konsumtionen av nya bilar prognoseras öka några procentenheter
mer än genomsnittet för de varaktiga varorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

VII. Investeringarna
1. Investeringsutvecklingen inom olika områden1
Bostäder

Bostadsinvesteringarna inklusive underhåll ökade enligt fortfarande preliminära
beräkningar med 14 % 1966—1967. Investeringsökningarna kan
främst återföras på en utomordentligt kraftig ökning i flerfamiljshusbyggandet.
Beräkningarna anger för dessa investeringar en ökning med ca
20 % exklusive underhåll. Den mycket kraftiga uppgången för flerfamiljshusen
1967 sammanhänger helt naturligt med den höga igångsättningen under
sista månaderna 1966 och den både tidiga och höga igångsättningen
under 1967. Den ökade investeringsvolymen för 1967 beror ävenledes på
förkortningen av byggnadstiderna. Här bör dock påpekas att beräkningarna
av investeringarna i bostadshus 1967 fortfarande är mycket osäkra eftersom
de alltjämt bygger på prognoserade byggnadstider för huvudmassan lägenheter
igångsatta under 1967.

I bostadsbyggnadsprogrammet för 1987 fastställdes igångsättningsramen
preliminärt till 90 000 lägenheter. Ramen för det statsfinansierade byggandet
sattes till 84 000 lägenheter medan ramen för det icke statsbelånade bostadsbyggandet
sattes till 6 000 lägenheter. Dessa lägenhetsramar utökades
sedermera under 1967. Totalt kom det statsfinansierade bostadsbyggandet
att omfatta 86 900 lägenheter. Härvid har då inräknats 900 statsbelånade
lägenheter ur 1968 års bostadsram vilka påbörjades före årsskiftet 1967/
1968 i enlighet med det utökade beredskapsprogrammet. För det ej statsfinansierade
bostadsbyggandet innebar utvidgningarna att igångsättningsramen
för de ej statsbelånade lägenheterna totalt kom att omfatta 8 700
lägenheter. Inräknat dessa utvidgningar omfattade bostadsbyggnadsprogrammet
1967 totalt 95 600 lägenheter.

Enligt den formella igångsättningsstatistiken påbörjades emellertid 1967
ca 98 800 lägenheter dvs. 3 200 utöver programmet. Det statsfinansierade bostadsbyggandet
överskred ramen med 3 700 lägenheter, medan däremot det
privatfinansierade bostadsbyggandet underskred programmet med 500 lägenheter.
Eu stor de! av skillnaden vad gäller statsfinansierade lägenheter
förklaras av att stocken lånebeviljade men ännu ej igångsatta lägenheter i
flerfamiljshus under 1967 minskade från 4 330 vid årets början till 2 620 vid
årets slut som följd av den tidiga igångsättningen under 1967. Motsvarande

1 Investeringsprognoserna i detta kapitel innefattar ej effekter av ekonomiskt-politiska åtgärder
beslutade efter 15 april 1968.

Bil, 1: Reviderad nationalbudget för år 1968 91

Tabell VII: 1. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen 1963—1968

	Flerfamiljshus	Småhus	Totalt
	Påbörjade	Inflytt-	Pågående	Påbörjade	Inflytt-	Påbörjade	Inflytt-
		ningsfär-	vid perio-		ningsfär-		ningsfär-
		diga	dens slut		diga		diga
1963........	61 450	58 200	85 200	25 350	23 200	86 800	81 400
1964........	67 950	60 400	92 750	28 700	26 850	96 650	87 250
1965........	65 600	69 250	89 100	27 500	27 600	93 100	96 850
1966........	67 150	62 250	94 000	26 900	27 100	94 050	89 350
1967........	70 650	71 900	92 750	28 150	28 300	98 800	100 200
1968........	(67 100)	—	-	(32 000)	—	(99 100)	-
1966 1 kv...	9 550	14 800	83 850	3 050	7 150	12 600	21 950
2 kv...	11250	16 600	78 500	8 900	6 450	20 150	23 050
3 kv.. .	15 200	12 700	81000	6 800	4 900	22 000	17 600
4 kv...	31 150	18 150	94 000	8 150	8 600	39 300	26 750
1967 1 kv...	10 400	18 900	85 500	4 050	6 350	14 450	25 250
2 kv...	22 400	17 450	90 450	9 350	7 250	31 750	24 700
3 kv...	24 500	15 100	99 850	8 000	5 750	32 500	20 850
4 kv...	13 350	20 450	92 750	6 750	8 950	20 100	29 400
1968 1 kv...	(15 600)	—	—	(4 000)	—	(19 600)	—
2 kv...	(22 800)	—	—	(12 300)	—	(35 100)	—
3 kv...	(22 300)	—	—	(9 300)	—	(31 600)	—
4 kv...	(6 400)	—	—	(6 400)	—	(l2 800)	—

Anm. Samtliga Inom parentes angivna uppgifter är prognoserade.
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

uppgifter för småhus är ej kända men även för dessa torde vissa variationer
i stocken lånebeviljade men ej påbörjade lägenheter förekomma. Vidare
kan nämnas att det regelmässigt i viss utsträckning igångsätts byggen trots
att beslut om lån eller bidrag ännu ej lämnats. De byggen som på så sätt
sätts i gång i slutet av ett år »hämtas» ur det kommande årets ram. Avvikelsen
från igångsättningsramen vad gäller privatfinansierade byggen beror
sannolikt på att en del lägenheter som fått igångsättningtillstånd 1967 inte
kommit igång före årets slut. Det uppstår således av flera skäl normalt en
differens mellan ett års bostadsbyggnadsprogram och igångsättningen av
byggen enligt statistiken.

Ej heller igångsättningsstatistiken kan emellertid alltid ligga till grund
för investeringsberäkningarna utan korrektioner. Av det stora påbörjandet
under fjärde kvartalet 1966 har här antagits att 4 500 lägenheter endast
blev formellt igångsatta före den 1 januari 1967. Dessa lägenheter har i stället
antagits blivit reellt igångsatta under första kvartalet 1967. Någon motsvarande
överflyttning från fjärde kvartalet 1967 till början av 1968 har
däremot inte ansetts befogad. Investeringsberäkningen bygger alltså på en
igångsättning 1967 om sammanlagt 103 300 lägenheter.

Den preliminära byggramen för 1968 sattes 1967 till 95 000 lägenheter.
Av dessa skulle 1 000 lägenheter få igångsättas före 1967 års utgång. Av

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1968

Diagram Medianbyggnadstider i antal månader för påbörjade lägenheter 1964—-1968

Flerfamiljshus

Småhus

j Pv''

I I 1_L___L_I l_!....... !.._L_!___

1964 1965 1966 1967 1968 1964 1965 1966 1967 1968

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

dessa kom, såsom ovan nämnts, i praktiken 900 igång 1967. Den preliminära
ramen för 1968 kan därför sägas omfatta 94 100 lägenheter, varav
88 100 statsfinansierade och 6 000 icke statsfinansierade. Denna ram har
fram till mitten av april utvidgats med 4 000 lägenheter i icke statsfinansierade
hus och 1 000 platser i ålderdomshem. Ramen för 1968 skulle därmed
vara uppe i 99 100 lägenheter.

I föreliggande investeringsberäkning har antagits att detta också motsvarar
eu faktisk igångsättning av samma storlek.

De byggnadstider som föreliggande investeringskalkyler baserar sig på
redovisas i diagram 1. Diagrammet anger medianbyggnadstiden i antal månader
för påbörjade bostadsbyggen halvåren 1964—1968. Av diagrammet
framgår att byggnadstiderna är kända för lägenheter i flerfamiljshus påbörjade
1964—1965. Beträffande byggnadstiderna för flerfamiljshus påbörjade
1966 är dessa till större delen kända. Av diagrammet över småhusens
byggnadstider framgår att byggnadstiderna är kända för småhus påbörjade
1964—1966.

Medianbyggnadstiden för flerfamiljshus påbörjade första halvåret 1966
visar att en betydande sänkning av byggnadstiderna ägt rum i förhållande
till 1965. Sänkningen kan främst återföras på ett lugnare läge på arbetsmarknaden,
ökad prefabricering, den milda vintern 1966—1967 och sannolikt
också i variationer i objektstorleken. Byggnadstiderna är nu också kända
för flerfamiljshus påbörjade tredje kvartalet 1966. Dessa visar att någon
ytterligare sänkning av byggnadstiderna inte ägt rum. I stället har byggnadstiderna
ånyo förlängts. Även byggnadstiderna för de lägenheter som
hittills färdigställts av fjärde kvartalets påbörjande indikerar förlängda
byggnadstider. Med hänsyn härtill har man i investeringskalkylen antagit
för påbörjandet andra halvåret 1966 en halv månads byggnadstidsförlängning
jämfört med första halvåret 1966. För flerfamiljshus påbörjade 1967
har byggnadstiderna till större delen måst prognoseras eftersom en förhållandevis
stor andel av 1967 års igångsatta lägenheter fortfarande är pågående.
För 1968 gäller helt prognoserade byggnadstider. En successiv sänkning
av byggnadstiderna jämfört med andra halvåret 1966 har antagits för påbör -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

jandet 1967 och 1968. Byggnadstiderna har därvid satts med hänsyn till eu
sannolikt pågående utveckling mot ökad prefabricering, vilken antagits ha
en sakta nedpressande effekt på byggnadstiderna för flerfamiljshus. I byggnadstidsprognosen
har även hänsyn tagits till skiljaktigheterna i vinterväderleken
1966, 1967 och 1968.

Byggnadstiderna för småhus påbörjade 1966 är nu kända. Dessa visar att
småhusens byggnadstider jämfört med 1965 gått ned 0,3 månader, dvs. en
återgång till 1964 års byggnadstidsnivå. Härvidlag föreligger en tydlig skillnad
gentemot flerfamiljshusen. Dessa uppvisar från 1966 avsevärt kortare
byggnadstider än 1964. För påbörjandet av småhusbyggandet 1967 och 1968
har något kortare byggnadstid antagits än för 1966.

Den statistiska serie över lägenhetsytan i flerfamiljshus, på vilken investeringsberäkningarna
baseras, visade en ökning med drygt 4 % mellan 1965
och 1966 och låg kvar på denna högre nivå för lägenheter igångsatta 1967.
Statistiken över preliminära beslut om statliga lån, omfattande ca 90 % av
flerfamiljshusen, visar däremot ungefär oförändrad lägenhetsyta 1965—

1967. I den mån den senare statistiken skulle utgöra en bättre indikation
på golvytans faktiska utveckling kan således investeringsberäkningarna innebära
en viss, sannolikt dock endast relativt obetydlig, överskattning av
bostadsbyggandet 1966 och framför allt 1967. För 1968 har ungefär oförändrad
lägenhetsyta antagits för flerfamiljshusen.

Enligt nu föreliggande investeringsberäkning väntas bostadsinvesteringarna
exklusive underhåll och ombyggnadsverksamhet komma att öka med
drygt 3 % 1967—1968. För flerfamiljshus har ökningen beräknats till 1/2 %
och för småhus till 8 %. Reparationer och underhåll av bostäder beräknas
öka med 5 % 1967—1968 och ombyggnadsverksamheten med 5 1/2 %. Därmed
skulle bostadsinvesteringarna 1968 totalt sett komma att stiga med
3 1/2 %. Mellan 100 000—105 000 lägenheter väntas bli inflyttningsfärdiga

1968.

Egentlig industri

Investeringsutvecklingen inom egentlig industri kan nu bedömas med utgångspunkt
från den enkät statistiska centralbyrån genomförde i februari
1968. Resultaten från denna ger endast möjlighet till en preliminär uppskattning
av investeringarna 1967; definitiva uppgifter insamlas först i maj,
då ett större urval företag tillfrågas. Det preliminära resultatet enligt februariundersökningen
måste bedömas med större försiktighet än vanligt då
urvalet lades om 1967. Hur preliminära värden förhåller sig till definitiva
värden i det nya urvalet är ännu ej lcänt. I brist på annan princip har de
preliminära resultaten justerats med ledning av det gamla urvalets relationer
mellan preliminära värden och definitivt utfall. För exempelvis nyinvesteringar
(dvs. exkl. underhåll) har detta resulterat i att enkätvärdena för
1967 för byggnader justerats upp med närmare 5 % och för maskiner med

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Diagram VII: 2. Investeringar i bostäder och inom egentlig industri, exkl. underhålljl961—1968

Index: 1960 = 100. Säsongrensade halvårssiffror

Investeringar inom egentlig industri

Investeringar i bostäder

Totalt, inkl. underhåll

Byggnader och anläggningar,
exkl. underhåll

Flerfamiljshus

Maskiner m m, exkl. underhåll

Småhus

150 -

Underhåll, totalt

-64 -65 -66 -67 1968

1961 -62 -63

-65 -66 -67 1968

-63 -64

1961 -62

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

ca 3 %. Enligt dessa preliminära beräkningar stagnerade de totala industriinvesteringarna
inklusive underhåll mellan 1966—1967. Nyinvesteringar i
maskiner ökade inte obetydligt eller med nära 5 %, men motvägdes av minskade
nybyggnads- och underhållsinvesteringar.

Industrins nyinvesteringar steg från första till andra halvåret 1967 (diagram
2). Denna uppgång var som framgår av tabell 4, inte förutsedd i de
planer, som avgavs i februari 1967. I stället bär dessa planer justerats upp
i osedvanligt hög grad vad gäller andra halvåret 1967 och det ligger nära till
hands att här se en effekt av investeringsfondernas frisläppande. Dessa
släpptes under 1967 i två omgångar. I maj 1967 avsåg frisläppet dels nedlagda
kostnader i byggnader under fjärde kvartalet 1967 och första kvartalet
1968, dels maskiner beställda före 30 september 1967 och levererade senast
31 mars 1968. I december gjordes ett nytt fondfrisläpp avseende maskiner
beställda före 31 mars 1968 och levererade senast 30 juni. Erfarenheterna
från fondfrisläppet 1962—1963 tyder på att fondeffekten för industrins

Bil. I: Reviderad nationalbudget för år 1968

Tabell VII: 2. Verkställda respektive planerade investeringar inom industrin 1967 och 1968
enligt investeringsenkät i februari 1968

Investeringar exklusive reparationer och underhåll
Milj. kr.

	Byggnader och anlägg-	Maskiner m. m.
	ningar
	Verkställda	Planerade	Verkställda	Planerade
	1967	1968	1967	1968
Gruv- och stenbrytningsindustri.... Livsmedelsindustri, dryckes- och to-	134	167	160	141
baksindustri ...................	206	202	292	260
Beklädnadsindustri ...............	67	200	104	118
Träindustri ...................... Massa-, pappers- och pappervaruin-	206	178	218	191
dustri ........................ Kemisk industri, gummi-, petroleum-	217	175	740	733
och kolindustri ................	151	179	348	448
Jord- och stenförädlingsindustri ....	144	133	177	131
Järn-, stål- och metallverk ........ Verkstadsindustri och manufaktur-	184	159	580	482
verk ..........................	716	613	837	906
Övrig förädlingsindustri ..........	64	108	235	204
Summa egentlig industri	2 089	2114	3 691	3 614
El-, gas- och vattenverk..........	1 320	1 292	233	216
Totalt	3 409	3 406	3 924	3 830

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar och bostäder.

Källa: Statistiska centralbyrån.

byggnadsinvesteringar mycket väl kan vara så stor att det är detta som förklarar
att andra halvåret 1967 justerats upp ovanligt mycket. Uppgången
i maskininvesteringarna kan inte förklaras på samma sätt. Undersökningsresultatet
från frisläppet 1963 angav för maskiner en nettoeffekt på 53 %
av ianspråktagna fondmedel. För resterande 47 % utnyttjades fondmedel
för maskinköp, som skulle verkställts oberoende av fondfrisläppet. Tillämpning
av dessa relationer på det nu aktuella fondfrisläppet ger vid handen
att av de 29 procentenheter, som i tabell 4 utgör skillnaden mellan planer
och preliminärt utfall andra halvåret 1967, skulle fondeffekten kunna vara
av storleksordningen 5—10 procentenheter. Det förefaller således som om
upprevideringen för andra halvåret 1967 även måste tillskrivas andra faktorer.
Det är exempelvis möjligt att fondfrisläppet för byggnader haft indirekta
effekter på maskininvesteringarna. En annan möjlighet är att företagens
konjunkturförväntningar kan ha förändrats i positiv riktning under
loppet av 1967 och att detta lett till en ökad investeringsaktivitet. I så fall
är det möjligt att den faktiska konjunkturutvecklingen inte kommit att motsvara
förväntningarna och att en viss »överinvestering» ägt rum under 1967,
vilket skulle kunna få en neddragande effekt på investeringarna 1968.

Kungl. Maj :ts proposition nr 125 år 1968

Tabell VIIs 3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar
1957—1968

Investeringar exklusive reparationer och underhåll
Procentuell förändring i fasta priser

	1957- 1958	1958- 1959	1959- 1960	1960- 1961	1961 — 1962	1962- 1963	1963- 1964	1964- 1965	1965— 1966	1966— 1967	1967— 1968
Byggnader och anläggningar Planerat i februari1 samma år ......	20	19	22	21	-5	-5	-12	6	15	-12	-1
Faktiskt inträffad förändring......	17	9	18	21	-3	2	-12	7	18	— 4	(3)
Differens......	-3	-10	-4	0	2	7	0	1	3	8	(4)
Maskiner m. m. Planerat i februari1 samma år ......	25	9	17	20	4	-10	-10	11	13	- 8	-5
Faktiskt inträffad förändring......	23	5	13	19	4	-1	-6	11	9	4	(-D
Differens......	-2	-4	-4	-1	0	9	4	0	-4	12	(4)

1 Mars för planerna för 1958—1962.

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar. Utfallssiffrorna för utvecklingen 1966—
1967 är preliminära. Uppgifterna inom parentes är prognoserade värden.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Företagens planer för 1968 anges i tabellerna 2—4. I tabellerna 3 och 4
är planerna omräknade till procentuella förändringstal i fasta priser. För
byggnadsinvesteringar exklusive underhåll anger planerna en mycket kraftig
stegring första halvåret 1968 (tabell 4). Ökningen måste ses mot bakgrund
av den låga nivån första halvåret 1967; sedan planerna för första
halvåret 1968 justerats ned med det ungefärliga genomsnittet för den bakomliggande
femårsperioden visar den säsongrensade halvårsutvecldingen
på byggnadsinvesteringar av i stort sett samma omfattning första halvåret
1968 som andra halvåret 1967 (diagram 2). Den fortsatt höga nivån torde
sammanhänga med frisläppet av investeringsfonderna. Planerna för andra
halvåret har givits en uppjustering, som liksom justeringen för första halvåret
ungefärligen överensstämmer med genomsnittet för den föregående
femårsperioden. En upprevidering av den storleksordning, som inträffade
andra halvåren 1966 och 1967, har ansetts mindre sannolik. År 1966 skedde
en markant omfördelning av de planerade byggnadsinvesteringarna från
första till andra halvåret, eventuellt som en följd av den kalla vintern. År
1967 frisläpptes investeringsfonderna. Enligt den gjorda planjusteringen
skulle en nedgång i industribyggandet vara att vänta under andra halvåret
1968. På helår prognoseras byggnadsinvesteringarna öka med 3 %, en uppjustering
av planerna med 4 procentenheter (tabell 3).

Planerade maskininvesteringar (exkl. bilar, investeringar inom hantverk
och byggnadsverksamhet samt underhåll) uppvisar under perioden 1962—

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 1

-i

Tabell VII: 4. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar, halvårsvis, 1962—1968
Investeringar exklusive reparationer och underhåll
Procentuell förändring i fasta priser

	Första halvåren	Andra halvåren
	1962-	1963-	1964-	1965-	1966-	1967-	1962-	1963-	1964-	1965-	1966-	1967-
	1963	1964	1965	1966	1967	1968	1963	1964	1965	1966	1967	1968
Byggnader och anläggningar
Planerat i februari samma år......	21	- 3	6	44	20	35	- 23	- 19	6	- 6	- 36	- 28
Faktiskt inträffad förändring......	12	- 13	- 1	15	— 2	(22)	- 5	- 11	14	21	- 4	(- 11)
Differens ........................	- 9	- 10	- 7	- 29	- 22	(-13)	18	8	8	27	32	(17)
Maskiner m. m.
Planerat i februari samma år......	5	1	20	33	8	20	- 23	- 19	4	- 1	- 21	- 23
Faktiskt inträffad förändring......	- 6	- 3	7	12	- 3	(10)	3	- 7	14	6	8	(- 8)
Differens ........................	- 11	- 4	- 13	- 21	- 11	(-10)	26	12	10	7	29	( 15)

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar. Utfallssiffrorna för utvecklingen 1966—1967 är preliminära. Uppgifterna inom
parentes är prognoserade värden.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

■c

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

1967 som synes av tabell 4 för första halvåren en tämligen systematisk avvikelse
från utfallet. Föreliggande planer för första halvåret 1968 har justerats
ned något mindre än genomsnittet för de gångna fem åren, motiverat
av den pådrivande effekten från fondfrisläppet. Frisläppsperioden för maskiner
slutar 30 juni 1968. Planerna för andra halvåret 1968 har justerats
upp något mindre än genomsnittet för femårsperioden 1962—1967. De kraftiga
upprevideringarna andra halvåren 1963 och 1967 har därvid bedömts
innehålla en viss effekt av investeringsfondfrisläppen. Liksom för byggnadsinvesteringarna
innebär prognosen för maskininvesteringarna en nedgång
under andra halvåret 1968. På helår prognoseras en minskning 1968
med 1 % jämfört med 1967, vilket skulle innebära en upprevidering av nu
föreliggande planer med 4 procentenheter (tabell 3). Sedan tillägg gjorts för
de smärre poster, industrins bilinvesteringar, hantverkets samt byggnadsverksamhetens
maskininvesteringar, som i nationalräkenskaperna räknas till
egentlig industri och som alla antagits komma att öka under 1968, kan en
ökning 1967—1968 med knappt 1 % förutses för maskininvesteringarna
totalt exklusive underhåll.

Planuppgifter avseende industrins underhållsinvesteringar insamlas inte.
För byggnadsunderhåll har antagits samma nivå 1968 som 1967. Maskinunderhåll
uppvisar en viss samvariation med industriproduktionens tillväxt.
Den produktionsökning, som prognoserats för 1968, indikerar en uppgång
för maskinunderhåll med 3 %. Inklusive underhåll förutses industrins
byggnadsinvesteringar öka med 2 1/2 % och maskininvesteringarna med
1 1/2 %. Totalt skulle därmed investeringarna inom egentlig industri öka
med 1 1/2 % 1967—1968.

Utvecklingen under 1960-talet för de i investeringshänseende tyngst vägande
industribranscherna illustreras i diagram 3. Underhållsinvesteringarna
ingår härvid inte liksom inte heller bilinvesteringar, hantverkets eller
byggnadsverksamhetens investeringar. De olika branschernas planuppgifter
för 1968 har schablonmässigt justerats upp på så sätt att den gjorda korrigeringen
avseende totala industrins planer applicerats på branschernas
planuppgifter. Totalt ökade nyinvesteringarna obetydligt mellan 1966 och
1967. Verkstadsindustrins investeringar minskade, vilket motvägdes av en
uppgång för järn- och stålverk samt massa- och pappersindustri. Expansionen
inom den senare branschen väntas brytas av nedåt 1967—1968. För såväl
järn- och stålverk som verkstadsindustri förutses likaså nedgång 1968 i
investeringsaktiviteten. För industrin i övrigt väntas en investeringsökning
av sådan storleksordning att totala investeringarna skulle komma att uppvisa
en svag ökning 1967—1968.

Handel in. m.

Investeringarna inom gruppen handel, som till tre fjärdedelar utgörs av
fristående lokaler, som hotell och kontorsbyggnader, och till resterande del
av butikslokaler i bostadshus, vilka genom beräkningsmetodiken är direkt

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Diagram VII: 3. Investeringar inom egentlig industri, exkl. underhåll, totalt och uppdelat på
branscher 1961—1968

Index: 1960 = 100. 1959 års priser. Log. skala

Massa- och pappersindustri

Järn- och stålverk

Övriga branscher

Verkstadsindustri, exkl. varv

1961 -62 —63 -64 —65 -66 -67 1968 1961 -62 -63 - 64 —65 -66 -67 1968

Anm. De branschvisa prognoserna anses något osäkrare än prognosen för totala industrin.
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

sammankopplade med investeringsutvecklingen för flerfamiljshus, höll sig
i det närmaste konstanta under perioden 1984—1966 för att under 1967 öka
med knappt 3 % i volym. Detta kan synas anmärkningsvärt då den sedan
1 mars 1967 ikraftvarande investeringsavgiften avsåg att hålla nere aktiviteten
inom bl. a. denna investeringssektor. Förklaringen ligger delvis i den
höga igångsättningen under andra halvåret 1966 och de två första månaderna
1967, vilket på grund av den inom detta byggnadsområde långa byggnadstiden
bidrog att hålla investeringsnivån uppe på en hög nivå under
större delen av 1967. Dessutom ökades byggnadstakten vilket kommit till
synes i en registrerad förkortning av byggnadstiden, från ca 20 månader
1966 till ca 17 månader 1967. I konsekvens med den höga investeringsökningen
1967 inom flerfamiljshussektorn bidrog även delen butikslokaler i
bostadshus till ökningen av handelsinvesteringarna 1966—1967.

Till grund för prognosen av 1968 års igångsättning ligger länsarbetsnämndernas
påbörjandeprognos från februari 1968, vilken korrigerats för
systematisk underskattning. Med hänsyn till beslutet i början av april att
befrielse från investeringsavgift kommer att ges i ökad omfattning, har
igångsättningen under andra och tredje kvartalen här förutsatts komma
7f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 1

100

Kungi. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

att utökas med sammanlagt 300 milj. kr. utöver den korrigerade februariprognosens
förutsägelse. Med dessa antaganden skulle påbörjandet öka med
närmare 30 % 1967—1968. Den låga igångsättningen under de tre sista kvartalen
1967 får dock till följd att stocken pågående byggen 1968 blir genomsnittligt
lägre än 1967. För liela gruppen handel m. m. förutses en nedgång

1 investeringsvolymen med ca 12 % 1967—1968.

Handelsflottan

Enligt föreliggande beräkningar ökade de inhemska leveranserna av fartyg
från svenska varv till svenska redare 1966—1967 med ca 6 %. De totala
investeringarna i svenska handelsflottan minskade emellertid med 7 %.
Minskningen kan främst återföras på minskad import av nybyggda fartyg
och ökad export av begagnade fartyg.

Leveranserna från svenska varv till svenska redare 1968 synes enligt statistiska
centralbyråns senaste varvsenkät komma att minska kraftigt.
Minskningen inträffar främst under andra halvåret 1968 och totalt beräknas
den uppgå till ungefär 42 %. Denna leveransminskning från svenska varv
väntas inte uppvägas av ett ökat nettotillskott från utlandet. Rederiernas
nyinvesteringar i handelsflottan exklusive underhåll beräknas därmed komma
att minska med ca 36 %. Inklusive underhåll har investeringsminskningen
beräknats till 32 %.

Statliga investeringar

Investeringsutvecklingen för de statliga investeringarna avvek under 1967
från det utvecklingsmönster som dessa investeringar uppvisat tidigare år.
Mellan 1963—1966 karakteriserades investeringsutvecklingen inom den statliga
sektorn av en mycket måttlig stegringstakt. Den genomsnittliga ökningstakten
under perioden ifråga var inte större än 2,5 %. Under 1967
accelererade ökningstakten för de statliga affärsverkens och civila myndigheternas
investeringar medan däremot försvarsinvesteringarna skars ned
kraftigt. För affärsverk och civila myndigheter registreras en uppgång med
ca 6 1/2 % medan försvarets investeringar minskade med 14 1/2 %. Totalt
för de statliga investeringarna innebar denna utveckling en nedgång med

2 1/2 % i volym 1966—1967. På byggnadssidan registrerades en ökning med
totalt 1 1/2 % och på maskinsidan en nedgång med 5 1/2 %.

Bakom ökningen för byggnader står främst de statliga affärsverken som
ökade sina byggnadsinvesteringar med omkring 6 % 1967. Ökningstakten i
de statliga väginvesteringarna stannade vid 2 1/2 % 1966—1967. Både statliga
myndigheter och försvaret uppvisar minskade byggnadsinvesteringar
1967. Nedgången var störst för de statliga myndigheterna, som exklusive
vägar minskade ca 13 % i volym, medan volymminskningen för försvarets
del stannade vid 1 1/2 %.

Nedgången i maskininvesteringarna under 1967 sammanhänger med att
den tyngst vägande investeringsposten, de militära investeringarna, minska -

101

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

de kraftigt. Nu föreliggande beräkningar indikerar en nedgång med 16 1/2
%. Det är emellertid osannolikt att den kraftiga minskningen 1967 motsvaras
av en lika kraftig dämpning i investeringsaktiviteten — de insamlade enkätuppgifterna
baserar sig nämligen på det betalningsmässiga utfallet av
materielinköpen och inte på registrerade leveranser. Att minskningen 1967
blev större än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten förklaras
framför allt av att vissa planerade utbetalningar för andra halvåret 1967
överskjutits till första halvåret 1968. Till en del beror minskningen 1967
även på en tidigareläggning av vissa försvarsbeställningar till 1966. För övriga
statliga maskininvesteringar registreras en ökning med 13 1/2 % 1966—
1967.

Den nu aktuella investeringsprognosen indikerar att investeringarna inom
den statliga sektorn återigen kommer att öka under 1968. Investeringsuppgången
har beräknats till 8 % och fördelar sig med drygt 3 % på byggnader
och anläggningar samt 12 1/2 % på maskiner m. in. I prognosen för
de statliga maskininvesteringarna har därvid hänsyn tagits till effekterna
på investeringsplanerna för 1968 av myndigheternas beslut från i januari
och mars 1968 att tidigarelägga vissa inköp av varor som behövs för såväl
militär som civil statlig verksamhet. De tidigarelagda statliga industribeställningarna
uppgår nu till sammanlagt 150 milj. kr. varav 60 milj. kr. utgör
försvarsbeställningar.

Till en del förklarar de tidigarelagda försvarsbeställningarna den kraftiga
anticiperade uppgången i de militära maskininvesteringarna 1968. Ökningen
har beräknats till 14 1/2 %. Framför allt förklaras dock den kraftiga uppjusteringen
i dessa investeringar — jämfört med preliminära nationalbudgeten,
en uppjustering från 3 1/2 % till 14 1/2 % — av att, som ovan
nämnts, vissa planerade utbetalningar för andra halvåret 1967 överskjutits
till första halvåret 1968.

Även en annan tungt vägande investeringspost på maskinsidan, nämligen
de statliga affärsverkens maskininvesteringar, beräknas, i likhet med
föregående år, komma att öka 1968. Enligt en av statistiska centralbyrån i
februari 1968 insamlad enkät kan en volymmässig ökning på 7 1/2 % förutses.
Den förväntade ökningen hänför sig helt till televerkets investeringar i
maskiner och apparater.

Enligt samma enkät förutses de statliga affärsverkens byggnadsinvesteringar
komma att öka med 3 % 1968.

Prognosen för de statliga väginvesteringarna grundar sig vad gäller de
reguljära väginvesteringarna på uppgifter från vägverket. Dessa anger för
1968 en svag volymminskning. I väginvesteringarna ingår även en stor andel
beredskapsarbeten, vilket gör att prognosen för de statliga väginvesteringarna
blir direkt avhängig utvecklingen på arbetsmarknaden. Beredskapsarbetena
har antagits öka med ca 15 % i volym i år. Hänsyn har härvid ej tagits
till eventuella tilläggsanslag som kan komma att beviljas för denna typ av

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

beredskapsarbeten under budgetåret 1968/69. Däremot ingår de tilläggsstater
för beredskapsarbeten som fram till mitten av april framlagts. Sammantaget
med de reguljära väganslagen innebär detta att de totala väginvesteringarna
skulle komma att öka med 1 1/2 % i volym 1968.

De statliga myndigheternas byggnadsinvesteringar, exklusive vägar, beräknas
komma att öka med 10 % i volym 1968. Denna prognos får dock betraktas
som något osäker då den endast bygger på vissa myndigheters beräkningar
av medelsförbrukningen.

Investeringsprognosen för försvarets byggnadsinvesteringar indikerar för
1968 en nedgång i investeringsvolymen med 6—7 %.

Kommunala investeringar

Ökningen av de kommunala investeringarna var avsevärd 1966—1967 enligt
fortfarande preliminära beräkningar. Totalt (exkl. bostäder) var ökningen
11 %, fördelat med 11 1/2 % för byggnader och 8 % för maskiner.
Byggnadsinvesteringar exklusive underhåll vilka är helt dominerande i
kommuninvesteringarna, beräknas ha ökat med 12 1/2 %, en stegring som
kan synas anmärkningsvärd mot bakgrund av den investeringsavgift på
25 % som infördes 1 mars 1967 och som bl. a. riktade sig mot vissa delar av
det kommunala byggandet, främst förvaltningsbyggnader. Ej avgiftsbelagda
för- och följ dinvesteringar till bostadsbyggandet torde ha ökat som en följd
av det kraftigt stegrade bostadsbyggandet under 1967. Vidare torde högertrafikomläggningen
ha medfört en rad extra investeringskostnader för kommunerna
under 1967. Vidare ökade landstingens sjukhusbyggande mycket
starkt.

Enligt den enkätundersökning statistiska centralbyrån utförde i februari
1968 torde en fortsatt kommunal investeringsexpansion vara att vänta under
1968, om än i något lägre takt än under 1967. Korrigerade för systematisk
missvisning synes planerna indikera en nybyggnadsökning för borgerliga
primärkommuner med 7 1/2 % och för landsting med 17 %. Totalt (inkl.
kommunala bolag och stiftelser) beräknas byggnadsinvesteringarna inklusive
underhåll öka med 8 1/2 % 1967—1968. Maskininvesteringarna inklusive
underhåll beräknas öka med endast 1 1/2 %, och totalt (bostadsinvesteringar
oräknade) anger prognosen för de kommunala investeringarna en
ökning med 7 1/2 % 1967—1968. 2

2. Sammanfattning av investeringsprognosen för 1968

Moderat ökningstakt utmärkte investeringarna 1967 — totalt var ökningen
från 1966 inte större än 3 % enligt fortfarande preliminära beräkningar
(se tabellerna 5 och 6). ökningstakten var avsevärd för bostadsbyggande
och kommuninvesteringar medan å andra sidan statliga investeringar
minskade, främst sammanhängande med nedgång för militära investeringar.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1068

103

Tabell VII: 5. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1964—1967 samt prognos för 1968,
inklusive underhåll

	1967 i	Procentuell förändring i 1959 års priser
	milj. kr.,
	löpande	1964—	1965—	1966—	1967—
	priser	1965	1966	1967	1968
Byggnader och anläggningar
Bostäder ........................	8 806	3,5	- 0,5	14,0	3,5
Privat jordbruk, skogsbruk och fiske	720	0,0	12,5	- 6,5	3,0
Egentlig industri..................	2 622	9,5	15,0	- 5,5	2,5
Handel m. m.1....................	1 630	- 1,5	0,0	2,5	- 12,0
Statliga affärsverk................	1589	6,0	3,0	6,0	3,0
Statliga myndigheter, exkl. militära2	1 646	4,0	- 3,0	- 1,0	4,0
Militära investeringar..............	428	4,0	19,5	— 1,5	- 6,5
Kommunala investeringar, exkl. bo-
städer ........................	6 453	6,0	5,5	11,5	8,5
Övriga investeringar ..............	734	- 5,5	36,5	- 3,5	- 0,5
Summa	24 628	4,5	4,5	7,0	3,5
Maskiner m. m.
Privat jordbruk, skogsbruk och fiske	983	13,0	- 5,5	- 9,0	0,5
Egentlig industri3 ................	7 299	6,5	6,0	2,0	1,5
Statliga affärsverk................	1 086	- 1,0	2,0	8,5	7,5
Statliga myndigheter..............	2 650	1,0	7,5	- 10,5	15,0
därav: militära investeringar ....	2 191	3,0	7,0	- 16,5	14,5
Kommunala investeringar..........	1 036	- 4,0	13,0	8,0	1,5
Övriga investeringar..............	4 223	0,0	14,5	- 5,0	- 6,0
därav: handelsflottan ...........	882	- 37,5	125,0	- 7,0	- 32,0
övrig samfärdsel..........	3 048	12,5	- 5,5	- 5,0	4,5
Summa	17 277	3,0	8,0	- 2,5	2,0
Summa exkl. handelsflottan	16 395	6,0	3,5	- 2,0	4,5
Totalt
Bostäder ........................	8 806	3,5	- 0,5	14,0	3,5
Privat jordbruk, skogsbruk och fiske	1 703	8,0	1,0	- 8,0	1,5
Egentlig industri3 ................	9 921	7,0	8,5	- 0,5	1,5
Handel m. m.1....................	1 630	- 1,5	0,0	2,5	— 12,0
Statliga affärsverk................	2 675	3,0	2,5	7,0	5,0
Statliga myndigheter, exkl. militära2	2 105	1,0	- 1,0	5,5	6,5
Militära investeringar..............	2 619	3,5	8,5	- 14,5	11,5
Kommunala investeringar, exkl. bo-
städer.........................	7 489	4,5	6,5	11,0	7,5
Övriga investeringar..............	4 957	- 0,5	17,5	- 5,0	- 5,5
Summa	41905	4,0	6,0	3,0	3,0
Summa exkl. handelsflottan	41 023	5,0	4,0	3,5	4,0

* Häri innefattas bl. a. flertalet fristående kontorsbyggnader.

3 Inklusive statliga väginvesteringar.

3 Inklusive byggnadsverksamhetens maskininvesteringar.

Anm. I övriga investeringar ingår förutom privata även vissa offentliga investeringar,
nämligen investeringar i statliga kraftaktiebolag och statliga delen av SAS.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell VII: 6. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1964—1967 samt prognos för 1968 för
privat, statlig och kommunal sektor, inklusive underhåll

	1967 i milj. kr., löpande priser	Procentuell förändring i	1959 års priser
1964— 1965	1965— 1966	1966— 1967	1967— 1968
Byggnader och anläggningar
Privata
inkl. bostäder ........	11 091	- 1,0	7,5	4,0	1,0
exkl. bostäder ........	5 511	5,0	13,0	- 3,5	- 2,5
Statliga
inkl. bostäder ........	3 879	2,0	1,5	1,5	3,0
exkl. bostäder ........	3 856	2,0	1,5	1,5	3,0
Kommunala
inkl. bostäder ........	9 658	12,5	2,0	13,0	6,5
exkl. bostäder ........	6 455	6,0	5,5	11,5	8,5
Summa
inkl. bostäder	24 628	4,5	4,5	7,0	3,5
exkl. bostäder	15 822	4,5	7,0	3,5	3,5
Maskiner m. m.
Privata ................	12 095	5,0	8,0	-2,0	- 2,0
Statliga ................	4 144	0,0	5,5	- 5,5	12,5
Kommunala ............	1 038	- 4,0	13,0	8,0	1,5
Summa	17 277	3,0	8,0	-2,5	2,0
Totalt
Privata
inkl. bostäder ........	23 186	2,0	8,0	1,0	- 0,5
exkl. bostäder ........	17 606	5,0	9,5	- 2,5	- 2,0
Statliga
inkl. bostäder ........	8 023	1,0	3,5	- 2,5	8,0
exkl. bostäder ........	8 000	1,0	3,5	- 2,5	8,0
Kommunala
inkl. bostäder ........	10 696	11,0	3,0	12,5	6,0
exkl. bostäder ........	7 493	4,5	6,5	11,0	7,5
Summa
inkl. bostäder	41905	4,0	6,0	3,0	3,0
exkl. bostäder	33 099	4,0	7,5	0,5	2,5

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Industriinvesteringarna stagnerade. Halvår sutvecklingen för industrin visar
för andra halvåret 1967 en uppgång som åtminstone delvis torde ha åstadkommits
av investeringsfondernas frisläppande. Denna åtgärd förutan skulle
troligen industrins investeringar ha uppvisat en viss minskning 1966—
1967.

Bilden av moderat stegringstakt 1967 gäller endast investeringarna totalt
sett. På byggnadssidan beräknas preliminärt en avsevärd expansion ha ägt
rum — ökningstakten anges till 7 %, vilket skulle innebära en återgång till
samma höga expansionstakt som under 1963 och 1964. Att ett omslag skulle
ha skett från den lugna byggnadsutveckling, som rått under 1965 och 1966,

Dia

sek

Ind

140

100

140

100

140

100

140

100

140

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968 105

am VD: 4. Byggnads- och maskininvesteringar, inkl. underhåll, totalt och uppdelat på
rer 1960—1968

:: 1960 = 100. 1959 års priser

Byggnader och anläggningar

Totalt

Bostäder			rl

I 1

r''"''

—

Handel

Övriga privata

	r---""
	—— "	—
i T 1

Övriga kommunala

-61 -62 -63 -64 -65 -66 -67 1968

Maskiner/ m m

Totalt, inkl. handelsflottan

Totalt, exkl. handelsflottan

Industri

Övriga privata, exkl. handelsflottan

Övriga offentliga, exkl. handelsflottan

till_I_I_1_1_1_I

1960 -61 -62 -63 -64 -65 -66 -67 1963

!. I varje deldiagram är respektive total inlagd som en tunt streckad kurva.
or: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

får inte stöd av de statistiskt täckta byggmaterialleveranserna (i huvudsak
stommaterial). Dessa indikerar tvärtom fortsatt lugn byggandeökning. Inte
heller på sysselsättningssidan kan någon motsvarighet till den kalkylerade
investeringsexpansionen registreras. Risk föreligger således för att investeringsberäkningarna
kan ha kommit att till en del överdriva byggnadsutvecklingen
1966—1967.

Något så ovanligt som en minskning — 2 1/2 % nedgång — i de totala
maskininvesteringarna beräknas ha inträffat 1966—1967. De tungt vägande
investeringarna inom industrin ökade endast svagt, samtidigt som militära
maskininvesteringar kraftigt gick ned. Vissa förskjutningar i betalningarna
över till 1968 kan dock ha lett till en överdriven bild av nedskärningen av
försvarsinvesteringarna 1967. Vidare fortsatte motorfordonsinvesteringarna
att starkt minska (i posten övrig samfärdsel i tabell 5); till skillnad från
1966 berörde nedgången 1967 förutom personbilar även lastbilar.

För 1967—1968 anges som totalprognos samma ökningstakt, 3 %, som

1966— 1967. Ökningarna är lokaliserade till offentliga investeringar, såväl
statliga — genom bl. a. åter ökade militära investeringar — som kommunala,
medan industriinvesteringarna förutses öka endast svagt och handelns
investeringar minska. Bostadsbyggandet förutses öka med 3 1/2 %.

Byggnadsinvesteringarna väntas öka med totalt 3 1/2 %, en lägre ökning
än under något år hittills under 1960-talet. Prognosen förutsätter bl. a. att
årets bostadsram på närmare 100 000 lägenheter får en med hänsyn till
vintersysselsättningen önskvärd igångsättning med tyngdpunkten förlagd
till andra och tredje kvartalen och att oprioriterade byggen för sammanlagt
300 milj. kr. befrias från investeringsavgift under andra och tredje kvartalen.
Frågetecknen kring den beräknade byggnadsutvecklingen under 1967
innebär dock att utvecklingen 1967—1968 kan ha kommit att till en del
underskattas.

För totala maskininvesteringarna prognoseras en svag ökning med 2 %

1967— 1968. Maskininvesteringarna skulle därmed, efter nedgången 1967,
knappt nå upp till 1966 års nivå. Den svaga ökningen kan delvis hänföras
till att stark nedgång i handelsflottans investeringar förutses — exklusive
denna sektor beräknas maskininvesteringarna öka med 4 1/2 %.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

107

VIII. Den offentliga verksamheten

1. Allmänt

Den offentliga sektorn — staten och kommunerna — tar i anspråk en
inte oväsentlig del av bruttonationalproduktens resurser i form av varor och
tjänster för investerings- och konsumtionsändamål. I det följande görs en
uppskattning av den statliga sektorns efterfrågan på varor och prestationer
lör dessa ändamål t. o. in. 1968. En redogörelse ges också för statens totala
finanser. Den realekonomiska gruppering av statens inkomster och utgifter,
som presenteras, avser därvid de inkomst- och utgiftsposter som upptas i
den egentliga statsbudgeten. (Se dock anmärkning 3 till tabell 1.)

Härav följer att de investeringsberäkningar, som redovisas nedan, inte
omfattar den statliga sektorns totala investeringsaktivitet. En stor del av
statens investeringsutgifter, såsom de statliga bolagens investeringar, affärsverkens
underhåll och den del av affärsverkens investeringar som finansieras
med egna avskrivningsmedel, ingår nämligen inte i den nettoredovisade
statsbudgeten enligt tabell 1. För en redogörelse för de totala statliga investeringarna
hänvisas därför till kapitel VII.

Som statlig konsumtion betraktas i detta sammanhang sådana utgifter för
löner och för inköp av varor och tjänster från andra sektorer, som inte ingår
i den offentliga sektorns investeringsutgifter och som inte heller utgör
mellanled i framställning av varor och tjänster, som av staten försäljs på
marknaden.

En betydande del av statens utgifter består av transfereringar (inkomstöverföringar)
till andra sektorer. Dessa utgifter medför inte utan vidare
att reala resurser tas i anspråk. De direkta transfereringarna från staten till
främst hushåll och kommuner ger dock i betydande utsträckning omgående
upphov till en efterfrågan på varor och tjänster.

I det följande redovisas även vissa kalkyler över statens finansiella transaktioner
vilka infogats i avsnittet om kreditmarknaden.

Här behandlas endast statens finanser. En bedömning av kommunernas
ekonomiska verksamhet gjordes i den preliminära nationalbudgeten på basis
av enkätmaterial. Därefter har ytterligare en enkät företagits rörande
kommunernas investeringsplaner och beräknade utgifter för löner 1968. De
nya uppgifter som därvid framkommit har emellertid inte föranlett nåeon

förändring av de uppgifter om investerings- och konsumtionsutveckling för
kommunernas del som lämnades i den preliminära nationalbudgeten.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell VIII: 1. Statens inkomster och utgifter 1966—1968

	Kalenderår		Budgetår
	1966	1967	1968	1966/67	1967/68	1968/69
	utfall	prel. utfall	upp- skattning	utfall	prel. be-räkn.	enl. kompl. prop.
1. Inkomster..............	28 969	30 662	33 370	30 441	32 266	34 744
a. Direkta skatter ......	12 484	12 972	14 080	13 160	13 650	15 027
b. Indirekta skatter ....	14 247	15 355	16 620	14 846	16 129	17 060
c. Övrigt ..............	2 238	2 335	2 670	2 435	2 487	2 657
2. Bruttoinvesteringar......	5 140	5 003	5 740	5 084	5 578	5 588
3. Konsumtion............	7 424	7 802	8 640	7 836	8 133	8 917
4. Transfereringar ........	15 671	18 499	19 720	17 048	19 456	20 095
5. Summa (2 + 3 + 4)......	28 235	31304	34100	29 968	33 167	34 600
6. Finansiellt sparande (1—5) 7. Utlåning och rörliga	+ 734	- 642	- 730	+ 473	- 901	+ 144
krediter................	2 031	2 284	2 570	2104	2 403	2 825
8. Totala utgifter (5 + 7) . .	30 266	33 588	36 670	32 072	35 570	37 425
9. Totalsaldo (1—8)........ 10. Nettoförändringar i trans-aktionerna vid sidan av	- 1 297	- 2 926	- 3 300	- 1 631	- 3 304	- 2 681
riksstaten (utgiftsökning:-) 11. Av riksgäldskontoret redo-	+ 45	- 82		- 68	* *
visat budgetutfall........	- 1 152	-3 008		- 1 699	• *

Anm. 1. Vid omvandlingen av budgetsiffrorna för budgetåret 1968/69 till kalenderårssiffror
för 1968 måste delvis ganska approximativa metoder användas, varför en viss osäkerhet vidlåder
uppskattningen av framför allt de enskilda utgiftsposternas storlek.

Anm. 2. Tabellens uppgifter i posterna 1 t. o. m. 9 baseras på riksrevisionsverkets och finansdepartementets
data, vilka till övervägande del är kassamässiga. Vissa undantag härvidlag föreligger
dock, varför exakt överensstämmelse inte nås med riksgäldskontorets statistik rörande budgetutfallen,
redovisad i post 11. Sådan överensstämmelse nås först sedan totalsaldona i post 9
— här i form av en residualberäkning — justerats för nettoförändringarna i transaktionerna vid
sidan av riksstaten. Dessa transaktioner innefattar bl. a. av staten verkställda men vid periodskiftena
ännu icke bokförda betalningar.

Anm. 3. Den realekonomiska gruppering av statens utgifter, som anges i tabellen, överensstämmer
p. g. a. olikheter i klassificeringen av vissa utgiftsposter inte helt med den gruppering,
som redovisas i bilaga 3 till den reviderade finansplanen. En viktig avvikelse är att
konsumtionen beräknats enligt statistiska centralbyråns definition, vilket bl. a. innebär att
administrationen av socialförsäkringssystemet inräknats däri. För att] få överensstämmelse
med budgetsaldot har motsvarande post även lagts in som en negativ transferering.

2. Staten

Statsinkomsterna beräknas nu ha ökat med knappt 6 % 1966—1967 mot
ca 9 % 1965—1966. För 1968 förutses en viss återhämtning av ökningstakten,
som skulle komma att uppgå till knappt 9 %.

De direkta skatternas belopp beräknas ha ökat med ca 4 % 1966—1967
mot ca 2,5 % 1965—1966. För 1967—1968 förväntas en påtaglig stegring i
ökningstakten till ca 8,5 %. Denna utvecklingsserie avspeglar dock endast
i begränsad mån utvecklingen av beskattningsunderlaget för den direkta
beskattningen. Att ökningstakten var kraftigare 1967 än 1966 kan till viss

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968 109

del tillskrivas höjningen av folkpensionsavgifterna vid mitten av året. Höjningen
av ökningstakten till 1968 heror endast på förhållanden som har sin
grund i den ekonomiska utvecklingen under flera år tidigare. Den är nämligen
en effekt av uppbromsningen av utbetalningarna av kommunalskattemedel
samt förändringar i nettot av fyllnadsinbetalningar, inbetalningar av
kvarstående skatt och utbetalningar av överskjutande skatt.

Inkomsterna av indirekt beskattning beräknas komma att öka i ungefär
samma takt 1968 som 1967, dvs. med ca 8 %. En dämpning i ökningstakten
för inkomster från den allmänna varuskatten 1968 motverkas främst av en
ökning av inkomsterna från de skatter som belastar inköp och drift av motorfordon.
Övriga skatter som främst träffar den privata konsumtionen
väntas tillväxa med endast ett par procent 1968, dvs. i samma takt som
1967.

Statsutgifternas ökningstakt (bortsett från den statliga utlåningen) beräknas
mellan 1966 och 1967 ha uppgått till ca 11 %, dvs. något lägre än
1967. För 1968 förväntas nu ytterligare någon uppbromsning, statens utgifter
beräknas då öka med ca 9 %. De statliga konsumtionsutgifterna ökade
med endast 5 % i löpande priser 1966—1967, vilket skulle motsvara en
minskning med drygt 2 % i fasta priser. En överslagsmässig justering för
effekterna av den ändrade ansvarsfördelningen mellan stat och kommun
ger emellertid vid handen att statens konsumtionsutgifter i realiteten kan
sägas ha ökat med upp till 7 % i fasta priser mellan 1966 och 1967. För
1968 förväntas en uppgång med ca 11 % i löpande priser, vilket skulle innebära
ca 6 % i volymmässig ökning.

För en beskrivning av de statliga investeringsutgifternas utveckling hänvisas
i huvudsak till avsnitt VII. Minskningen 1967 får hänföras till utvecklingen
av de militära investeringarna, liksom ökningen till 1968 i viss mån
är en spegeleffekt därav.

Transfereringsutgifternas ökningstakt beräknas ha uppgått till ca 18 %
1966—1967. Tar man emellertid hänsyn till effekterna av överföringen från
staten till kommunerna av mentalsjukhusvården och gymnasierna kommer
man fram till att ökningen skulle inskränka sig till 12 å 13 %, bortsett från
de nämnda åtgärderna. Till 1968 förutses en uppbromsning av ökningstakten.
Den skulle komma att uppgå till ca 6,5 %. Det kan nämnas att denna
uppbromsning till mycket stor del avser transfereringar till kommuner medan
däremot transfereringar till enskilda personer beräknas komma att öka
i ungefär samma takt som 1966—1967. Det bör emellertid också påpekas
att fördelningen på kalenderår av budgetsiffrorna är gjord under ganska
stor osäkerhet — särskilt vad gäller transfereringarna.

Resultatet av ovanstående beräkningar över statens inkomster och utgifter
ger vid handen att statens finansiella sparande skulle ha försämrats med
ca 1 400 milj. kr. 1966—1967. Till 1968 väntas ytterligare någon försämring,
med ca 100 milj. kr. Resultaten för 1967 och 1968 skiljer sig ganska kraftigt
8 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

från dera som beräknades i december 1967. De största justeringarna har
gjorts på inkomstsidan, vilken räknats ner, men utgifterna har också räknats
upp i viss utsträckning.

Den statliga utlåningen beräknas nu ha ökat med ca 250 milj. kr. mellan

1966 och 1967. Till 1968 skulle den stiga med ytterligare ca 300 milj. kr.
Totalbudgetens saldo som 1967 innebar ett underskott om ca 2 900 milj. kr.
skulle därmed komma att försämras med ytterligare ca 375 milj. kr. 1968.

Försämringen av det finansiella sparandet 1967 och i viss mån 1968 framstår
främst som en följd av försvagningen på inkomstsidan. Då de ovannämnda
huvudmannaskapsförändringarna mellan stat och kommun starkt
förrycker bilden av statsutgifternas utveckling under de senaste åren bör
det i övrigt endast konstateras att de totala statsutgifterna för konsumtions-,
investerings- och transfereringsändamål 1968 nu beräknas öka något långsammare
än 1967 och endast obetydligt snabbare än inkomsterna. 1966—

1967 var utgifternas ökningstakt nästan dubbelt så hög som inkomsternas.

Det bör här inskjutas att det inte torde vara möjligt att på grundval av

enbart förändringar i totalbudgetens saldo eller i det finansiella sparandet
göra några fullständiga bedömningar av statsbudgetens verkningar på den
samhällsekonomiska balansen och inte heller av den påverkan som det ekonomiska
skeendet utanför den statliga sektorn utövar på statsbudgeten. En
fullständig analys av statsbudgetens konjunktureffekter är mycket komplicerad
och kan inte utföras i detta sammanhang. En ytterligare komplikation
är att varje uttalande om statsbudgetens konjunktureffekter i hög
grad blir beroende av vilken jämförelsenorm som väljs till den föreliggande
budgeten. Denna norm kan uppenbarligen väljas olika efter de syften man
har med sin beräkning.

I vissa försök som gjorts att mäta budgetens konjunktureffekter synes
jämförelsenormen ha varit en tänkt budget i vilken staten bestämt dels att
skattebetalarna under det undersökta året skall betala lika många kronor
i skatt som under jämförelseåret, dels att varje statsutgift under det undersökta
året skall vara lika stor som under jämförelseåret. Med denna jämförelsenorm
framstår hela budgetförändringen såsom förklarad av en viss
budgetpolitik eller snarare av att en viss speciell budgetpolitik inte har förts.
I en annan uppläggning av budgetanalysen har man emellertid sökt skilja
ut de förändringar i budgeten som är ett utslag av medveten politik (»åtgärder»)
från de förändringar i budgeten som kan förklaras såsom återverkningar
av den ekonomiska utvecklingen inom samhällsekonomin i övrigt
(s. k. »automatik»). Med denna uppdelning uppfattas sådana förändringar
på budgetens inkomstsida som automatik vilka vid ett oförändrat
skattesystem följer av skatteunderlagets utveckling, medan åtgärdsbestämda
inkomstförändringar endast tänks innefatta sådana som direkt följer av
skattesatsförändringar.

En sådan indelning kan emellertid leda till att den medvetna budgetpoli -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

likens betydelse för statsinkomsternas utveckling underskattas. Att vidmakthålla
en oförändrad skattesats inför ett stigande skatteunderlag bör
rimligen uppfattas som en medveten åtgärd lika väl som ett beslut om en
skattesatsförändring. Med denna syn på budgetpolitiken blir endast de inkomstförändringar,
som följer av en opåräknad eller oregelbunden utveckling
av skatteunderlaget, att uppfatta som utslag av (omedveten) automatik.
Det förefaller svårt eller ogörligt att på ett objektivt sätt avgränsa de
förändringar av skatteunderlaget som varit av sådan opåräknad eller oregelbunden
beskaffenhet och man har hittills i budgetanalytiska undersökningar
fått nöja sig med att endera ta fasta på effekten av budgetens förändringar
totalt sett (dvs. av automatik och åtgärder) eller också att söka
renodla effekten av skattesatsförändringar och direkta utgiftsbeslut. Följande
genomgång av budgetens inkomst- och utgiftssida ansluter närmast
till den sistnämnda linjen som medger en klarare fördelning av de beräknade
förändringarna med avseende på deras inriktning mot konsumtionsresp.
investeringsmarknaderna.

På inkomstsidan har dock — förutom direkt åtgärdsbestämda förändringar
— även medräknats den del av skatteinkomsternas stegring som följer
av progressiviteten. Detta har skett med den motiveringen att man härigenom
fångar in en del av effekten av den finanspolitik som bestått i ett
medvetet avstående från förändringar i skattesystemet. På utgiftssidan har
man — vilket också innebär en grov förenkling —- studerat förändringarna
i summan av alla budgetbelopp, grupperade på visst sätt. Det har nämligen
förutsatts att staten här har större möjligheter än på inkomstsidan att behandla
själva budgetbeloppen som finanspolitiska instrument. Staten tänks
ha möjlighet att »frysa» utgiftsnivån mellan två år, så som också på en del
anslagsområden skett i vissa fall.

För att underlätta en bedömning av de troliga konjunktureffekterna av
en planerad förändring av statsutgifterna mellan två år bör dessa grupperas
efter de olika »marknader» på vilka de kan tänkas få effekt. Resultatet av
bedömningen blir givetvis starkt beroende av vilken aggregeringsnivå man
väljer. Här har vi endast kunnat klumpa ihop statsutgifterna till 10 stora
grupper. Dessa grupper har valts efter tänkta olikheter i sina effekter på
konjunkturutvecklingen. Mottagarna av olika slags utbetalningar från staten
påverkas nämligen på olika sätt i sitt ekonomiska handlande. Några
differentierade vikter med hänsyn härtill har det dock inte varit möjligt att
tillämpa och till slut kan vi endast summera utgiftsökningarna till totala
utgiftsökningar med huvudsaklig effekt på konsumtionsmarknaden respektive
med huvudsaklig effekt på investeringsmarknaden.

I tabell 2 visas en realekonomisk gruppering av statens utgifter och inkomster
på särskilda realekonomiska kategorier. Det bör observeras att de
olika posterna i detta speciella syfte har justerats i viss utsträckning och
därför inte är identiska med motsvarande poster i tabell 1. Justeringarna

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell VIII: 2. Särskild realekonomisk gruppering av statens inkomster och utgifter 1967—1968

Milj. kr.

	1967	1968	Förändring 1967—1968
1. Inkomster			+ 3 140
Direkta skatter..............................	29 990	33 130
Indirekta skatter ............................	15 360	16 620	+ 1 260
Övriga inkomster............................	3 450	3 870	+ 420
Minusposter: Kommunalskattemedel............	- 13 560	- 15 210	+ 1 650
Övrigt ..........................	- 3 460	- 3 870	+ 410
Summa inkomster ..............................	31780	34 540	+ 2 760
2. Utgifter			+ 790
Statlig konsumtion ..........................	8 370	9 160
Konsumtionsbidrag till kommuner ............	5 350	5 450	+ 100
Konsumtionsbidrag till enskilda ..............	8 880	9 570	+ 690
Statsräntor ..................................	1 040	1 220	+ 180
Statliga investeringar ........................	6 120	6 940	+ 820
Investeringsbidrag till kommuner..............	1 000	1 200	+ 200
Investeringsbidrag till enskilda................	830	940	+ no
Investeringsbidrag till statliga bolag m. m.....	430	310	— 120
Summa utgifter ................................	32 020	34 790	+ 2 770
3. Justerat finansiellt sparande (1—2) ............	— 240	— 250	— 10
4. U-hjälp ..........! ........................	400	480	+ 80
Utlåning m. ................................	2 290	2 570	+ 280
5. Totala statsutgifter ..........................	34 700	37 840	+ 3140
6. Totalbudgetsaldo (1—5)........................	— 2 930	— 3 300	— 370

innebär bl. a. att investeringar (men inte utlåning) räknats brutto (dvs.
inklusive den del som finansieras med interna avskrivningar inom fonderna),
att statsinkomsterna redovisas brutto och att därvid även en del av
bokföringsposten »inkomster på kapitalbudgeten» inräknats i »övriga inkomster».
Eftersom vi här endast studerar budgetens verkningar på den inhemska
efterfrågeutvecklingen har för enkelhetens skull hela u-hjälpen i
denna tabell förts som en finansiell transaktion.

Det visar sig att de här använda realekonomiska grupperna i stort sett
utgör lika stora andelar av statsutgifterna 1967 som 1968. Vissa betydelsefulla
undantag finns dock. De utgifter som huvudsakligen riktar sig mot
konsumtionsmarknaderna beräknas öka med 1,6 miljarder kr. och de som
huvudsakligen riktar sig mot investeringsmarknaderna med 1,2 miljarder
kr. Om statsutgifterna hade haft exakt samma struktur som 1967 hade talen
i stället blivit 1,9 respektive 0,9 miljarder kr.

På inkomstsidan medräknas — som ovan motiverats — den ökning av
skattebeloppet som beräknas komma till stånd genom att det genomsnittliga
inkomstskatteuttaget beräknas bli högre 1968 än 1967. Detta belopp kan beräknas
uppgå till ca 1,1 miljarder kr. och tänks komma att reducera de för
privat konsumtion disponibla inkomsterna.

113

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Från inkomstskattetiteln i statsbudgeten betalas ut förskott till socialförsäkringskassorna
liksom på denna debiteras vissa socialförsäkringsavgifter.
Höjningen av vissa avgifter 1968 och läkemedelsreformen från årsskiftet
beräknas båda få en direkt effekt på 0,2 miljarder kr. 1968. Den förstnämnda
förändringen tänks få (negativ) effekt huvudsakligen på investeringsmarknaden
och den andra (positiv) effekt på konsumtionsmarknaden.

I enlighet med vad som ovan sagts räknas här inga speciella effekter för
statsinkomsternas förändring i övrigt från 1967 till 1968 bortsett från att
höjningen av skatten på sprit och vin beräknas reducera de för konsumtion
disponibla beloppen med 0,2 miljarder kr. Av statsinkomsternas totala förändring
har därmed beaktats 1,3 miljarder kr. i denna genomgång.

En summering av de här medräknade direkta effekterna med avseende
på investerings- respektive konsumtionsefterfrågan ger vid handen:

1) De för privat och offentlig investeringsefterfrågan avdelade beloppen
kan beräknas bli ca 1,0 miljarder kr. större 1968 än 1967 genom de åtgärder
som vidtagits.

2) De för privat och offentlig konsumtionsefterf rågan avdelade beloppen
kan på samma sätt beräknas bli ca 0,5 miljarder kr. större 1968 än 1967.

Hur dessa nettoförändringar faktiskt kommer att påverka investeringsoch
konsumtionsefterfrågan är dock svårt att uttala sig om. Som ovan antytts
borde olika vikter ha tilldelats utgiftsförändringarna inom de olika
grupperna liksom även de olika förändringarna på inkomstsidan. Den kunskap
som finns rörande dessa förhållanden är dock så begränsad att det är
tveksamt om ett försök skulle tillföra beskrivningen av statsbudgetens effekter
något väsentligt nytt.

Som en jämförelse till de belopp som framräknats ovan kan det nämnas
att den totala realkapitalbildningen i landet (exkl. lager) beräknas öka med
grovt taget 2 miljarder kr. 1967—1968 och den totala privata konsumtionen
med ca 3,5 miljarder kr. mätt i löpande priser. Vad gäller investeringsutgiflernas
ökning kan det vidare konstateras att större delen av ökningen avser
statens egna investeringar och endast en mindre del ökade investeringsbidrag
till kommuner. En ganska hög vikt bör alltså tilldelas dessa utgiftsökningar.
Samma slutsats kanske kan dras av det förhållandet att en stor del
av ökningarna på konsumtionssidan avser transfereringar till enskilda personer
samt direkta statliga konsumtionsökningar.

De förändringar i budgetbeloppen som här inte har diskuterats hänför sig
till de enligt ovan redovisade definitioner automatiska förändringarna på
budgetens inkomstsida. De uppgår totalt till 1,4 miljarder kr., vilka indragits
till statskassan. (Skillnaden mellan den totala förändringen på inkomstsidan
enligt tabell 2 på 2,7 miljarder kr. och de i genomgången beaktade
förändringarna på 1,3 miljarder kr.) Den totala efterfrågan beräknas alltså
komma att påverkas i negativ riktning härigenom. Någon uppdelning på

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

olika marknader eller beräkningar av i vilken utsträckning efterfrågan påverkas
har inte gjorts i detta sammanhang.

Hitintills bör genomgången ha visat att de åtgärdsspecificerade förändringarna
i budgeten har en klart expansiv inverkan på samhällsekonomin
1968 — särskilt vad gäller investeringsmarknaden — och att denna inverkan
motverkas av de icke åtgärdsspecificerade förändringarna (budgetautomatiken).
Det föreligger emellertid ett behov av att man på ett överskådligt
sätt skall kunna sammanfatta effekterna på samhällsekonomin av budgetens
totala förändringar (dvs. av såväl automatik som åtgärder). Ett sätt
på vilket detta kan ske är att man delar upp budgeteffekterna i två huvuddelar.
Som ett första moment redovisas utvecklingen av den statliga verksamheten
— dvs. av statlig konsumtion och statliga investeringar — som
ger ett mått på den efterfrågan på reala faktorer som staten direkt utövar.
Härutöver införs den grova approximationen att alla icke finansiella inoch
utbetalningar från och till statskassan i form av löneutbetalningar, varuinköp,
transfereringar samt olika former av skattemedelsindragningar
har — bortsett från teckenskillnader — likvärdiga effekter på den icke statliga
efterfrågan, dvs. i huvudsak hushållens och företagens efterfrågan.
Slutsatsen blir då att förändringen av statens utgiftsöverskott (av dess finansiella
sparande) ger en föreställning om budgetens inverkan på de icke
statliga sektorernas efterfrågan. Tekniken är dessutom lätt att tillämpa på
den sammanslagna sektor innefattande staten, kommunerna, AP-fonderna,
bostadsinvesteringarna och investeringsfonderna som utgör basen för finanspolitiken
i vidaste bemärkelse. Förändringen av den statliga och kommunala
verksamhetens samt bostadsinvesteringarnas volym ger således ett
mått på förändringen av den efterfrågan på reala faktorer som utgår från
den sammanslagna sektorn. (Se den avslutande tablån i kapitel I.) Förändringen
av sektorns finansiella sparande ger en viss föreställning om den inverkan
som finanspolitiken i vidaste bemärkelse utövar på hushållens och
företagens efterfrågan (på reala resurser).

Förändring i finansiellt sparande1

Staten ............................

Kommunerna ......................

AP-fonderna........................

Investeringsfondskonton i Riksbanken
Bostadsbyggandet ..................

Den sammanslagna sektorn, totalt 1

1965—1966	1966—1967	1967—1968
+ 700	+ 1 400	+ 100
- 900	+ 200	- 600
- 600	- 800	- 1 200
0	+ 400	0
+ 100	+ 1 200	+ 500
- 700	+ 2 400	— 1 200

1 Tecknen har satts så att förändringar som påverkar andra sektorers likviditet i positiv
riktning betecknas med plus och vice versa.

Till resultatet för 1968 bör anmärkas att den osedvanligt kraftiga ökningen
av AP-fondernas finansiella sparande till ca hälften är en följd av en
teknisk omläggning av uppbörden av arbetsgivaravgifter.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

115

IX. Kreditmarknaden

1. Utvecklingen på kreditmarknaden 1966 och 19671

Den lättare kredit- och penningpolitik som påbörjades 1966 fortsattes under
1967. En viss åtstramning vidtogs emellertid i december 1967 för att
motverka utströmningen av valutor i samband med punddevalveringen.

Statbudgetens underskott ökade en och tre kvarts miljarder kr. under
1967. Upplåningsbehovet täcktes till övervägande del med skattkammarväxlar
och kortfristiga obligationer. En stor del av de korta lånen upptogs i
affärsbankerna och bidrog därmed till att öka banksystemets likviditet. I
oktober 1967 utgavs ett sparobligationslån i syfte att binda enskilda personers
sparande på längre sikt. På lånet tecknades 225 milj. kr. mot 42o milj.
kr. för sparlånet 1966.

Kommunernas upplåning på den reguljära kreditmarknaden steg kraftigt
under fjärde kvartalet 1966 och låg på en hög nivå under 1967, som framgår
av tabell 1. Kommunernas finansiella sparande beräknas ha försvagats under
1967. Upplåningen ökade dock så kraftigt att den gav underlag för en
förbättring av likviditeten. Kommunernas likvida tillgångar steg omkring
tre kvarts miljarder kr. under 1966 och en och en kvarts miljard kr. under
1967.

Den totala kreditgivningen till bostadssektorn ökade med tre kvarts
miljarder kr. 1967. Den statliga bostadskreditgivningen sjönk, medan
bostadssektorns nettoupplåning på den organiserade kreditmarknaden
ökade med över en och en kvarts miljard kr. under 1967. Totalt steg affärsbankernas
kreditgivning till bostäder med en och en halv miljard kr. Riksbanken
medgav i början av 1967 att de bostadsfinansierande hypoteksinstituten
tills vidare skulle få sälja sina obligationer kontinuerligt för att undvika
stockningar i byggnadskreditivgivningen. En stor del av hypoteksobligationerna
övertogs av affärsbankerna. Den direkta kreditgivningen från
affärsbankerna ökade kraftigt fr. o. m. andra kvartalet 1967 och svarade
för närmare en miljard kr. av nettotillväxten i bostadssektorns upplåning
på den reguljära kreditmarknaden. Obligationsemissionerna uppgick till
mycket stora belopp under andra halvåret 1966 och första kvartalet 1967
och möjliggjorde betydande avlyft av bostadslcreditiv. Under resten av 1967
utvecklades både obligationsutgivningen och affärsbankernas direkta bostadskrediter
i jämnare takt. Obligationsmarknaden kunde därmed lämna
ökat utrymme för staten och industrin.

1 Med kreditgivning och utlåning avses i detta kapitel nettotillväxt av utestående lån;
med ökad kreditgivning avses följaktligen inte tillväxten av utestående lån utan ökningen av
denna tillväxt.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell IX: I. Kreditmaiknaden 1966 och 1967

Nettobelopp, milj. kr.

Långivare	Låntagare
	Staten	Kom- muner	Bostä- der	Närings- liv	Summa
1966 Riksbanken ......................	850 - 100 150 200 350 1250	0			1 ooo 2 650 8 300 3 700 750 12 700
Affärsbankerna..................
Övriga kreditinstitut ................	1 150 300 - 50 1350		1 700
därav: Allmänna pensionsfonden1...... Allmänheten ...................	2100	1 100
Summa	5 500	4 600
1967 Riksbanken ....................	350 1 300 500 250 850 3 000	0 200 1 450 450 50 1700
Affärsbankerna...................
Övriga kreditinstitut ............. därav: Allmänna pensionsfonden1...... Allmänheten2..................	4 300 1 650	Z UdU 3 200 1 800	9 450 4 150
Summa	6 850	5 800	1 odU 17 350

1 Exklusive återlån samt exklusive förvärv av utländska obligationer och bankers förlagsbevis.

2 Inklusive investeringsbanken.

Anm. Med näringslivet avses praktiskt taget hela den del av samhällsekonomin, som ligger
utanför staten, kommunerna, bostadssektorn och kreditinstituten.

Affärsbankernas utlåning till respektive staten, kommunerna och bostäderna omfattar inköp
av statspapper, reverslån till kommunerna och köp av kommunobligationer samt bostadsbyggnadskrediter
och köp av hypoteksobligationer. Utlåningen till näringslivet är en restpost och avser
alla andra lån och obligationsköp än de nyss nämnda.

»Övriga kreditinstitut» omfattar sparbankerna, postbanken, jordbrukskasseorganisationerna,
allmänna pensionsfonden, försäkringsbolag, riksförsäkringsverket och Sveriges Kommunalanställdas
pensionskassa. Deras kreditgivning till staten, kommunerna, bostadssektorn och näringslivet
omfattar såväl reverslån som köp av obligationer och andra värdepapper.

I uppgifterna för »allmänheten» ingår de obligationer, förlagsbevis, aktier och diverse statspapper
som försålts till andra köpare än de institutioner, som ingår i tabellens övriga långivarsektorer.
Företagens, hushållens och diverse fonders och kassors värdepappersköp redovisas således i
denna post.

Bostadsinstitutens emissioner av obligationer för finansiering av fastigheter, innehållande uteslutande
affärs- och kontorslokaler, har förts till näringslivet, deras övriga obligationer till bostadssektorn.

Tabellen innefattar endast uppgifter om kreditförmedling över den reguljära kreditmarknaden:
kommersiella krediter eller andra finansiella transaktioner mellan och inom de reala sektorerna
ingår således inte.

Tillväxten i näringslivets upplåning på den organiserade kreditmarknaden
härrörde framför allt från obligationslånen som låg på en mycket hög
nivå under andra halvåret 1966 och första halvåret 1967. Minskningen i
affärsbankernas direkta kreditgivning i slutet av 1966 bör ses i samband
med de stora obligationsemissionerna. Den direkta kreditgivningen ökade
fr. o. m. första kvartalet 1967 och visar för året som helhet ett nettotillskott
på drygt 350 milj. kr. Aktieutgivningen sjönk något under året.

Näringslivets investeringar minskade i volym under 1967. Värdemässigt

Bil. i: Reviderad nationalbudget för år 1968 117

Tabell IX: 2/Likviditetsutvecklingen inom industri och handel 1966 och 1967

	Procentuell förändring i likvida tillgångar	Förändring i kvoten utnytt-jade/beviljade checkkredi-ter (procentenheter)
	sept. 1966—	dec. 1966—	sept.	1966—	dec. 1966—
	sept. 1967	dec. 1967	sept.	1967	dec. 1967
Industri..................	11	12		3	— 5
(förändring i mkr)..............	(420)	(458)
malmbrytning och metallindustri	01,	1		21	3
mekaniska verkstäder och gjuterier	52	18	_	142	— 9
jord- och stenindustri ..........	103 "j	35		15 71	30
träindustri ...........	661	—25
massa- och pappersindustri......	—35/		11/	10
grafisk industri och pappersföräd-
hng ..........................	56	49	_	12	— 26
livsmedelsindustri ..........	54	50		13	1
textilindustri ............	39	15		16	1
beklädnads- och sömnadsindustri	0	—10		6	9
läder-, hår- och gummivaruindustri	— 8	65		14	— 27
kemisk-teknisk industri ....	20	6		2	8
kombinerade företag ..........	172	123	—	4	62
Handel	47	46		14	— 15
(förändring i mkr)...........	(280)	(302)
partihandel ..............	49	73	_	15	— 21
detaljhandel............	41	18	—	8	— 7

Anm. Uppgifterna bygger på enkätundersökningar som har utförts av statistiska centralbyrån.
Undersökningarna avser ett urval, nämligen ca 500 industriföretag och ca 300 handelsföretag
med fler än 200 respektive 100 anställda. Med likvida medel avses kassa, banktillgodohavanden
(exkl. i riksbanken spärrade investeringsfondmedel), postgirotillgodohavanden samt icke
utnyttjade checkräkningskrediter.

Not 1 och 2. Avser före septemberundersökningen 1967 gruvindustrin respektive metall- och
verkstadsindustrin.

ökade investeringarna i byggnader, anläggningar och maskiner med 350
milj. kr., medan utgifterna för lagerinvesteringarna låg en miljard kr. lägre
än 1966. Av de bokslut och förhandsbesked angående resultatet för 1967
som företagen lämnat under första kvartalet 1968 synes framgå att en förbättring
skett av rörelsevinsten 1967 jämfört med 1966 utom i en del av
skogs- och verkstadsindustrin. Vinsterna har dock i många fall inte ökat i
takt med omsättningen. Det förefaller emellertid troligt att företagssparandet
totalt sett förbättrats och finansieringsunderskottet minskat.

Tabell 2 visar för ett antal stora och medelstora företag inom industri och
handel att den likviditetsförbättring som kunde konstateras i början av
1967 har förstärkts under andra halvåret. De största tillskotten till industrins
likvida medel synes ha influtit under tredje kvartalet. Även frisläppen
av investeringsfondmedel under andra halvåret bidrog till förbättringen av
likviditeten. Samtidigt ökade affärsbankernas direkta utlåning.

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

2. Kreditmarknaden 1968

Kreditåtstramningen i slutet av 1967 ledde till att affärsbankernas faktiska
likviditetskvoter sjönk och nettoställningen gentemot riksbanken försämrades.
När valutaläget stabiliserats lättade riksbanken på åtstramningsåtgärderna
redan i februari 1968. Diskontot sänktes 1/2 % och kassakvotsbestämmelserna
upphävdes. Därigenom frigjordes drygt en halv miljard kr.
av affärsbankernas likvida medel som sedan årsskiftet 1967/1968 varit
bundna på räntelöst konto i riksbanken. Straffräntan och de skärpta likviditetskraven
bibehölls oförändrade. Den totala kreditgivningen fortsatte under
första kvartalet 1968 att växa i snabbt tempo.

Kreditmarknadsbalansen för 1968 har beräknats enligt följande. Enligt
de reviderade beräkningar av statens inkomster och utgifter som redovisas
i kapitel VIII beräknas statens finansiella sparande försvagas med ca 100
milj. kr. under 1968. Statens finansiella utgifter ökade en kvarts miljard kr.
1967 och väntas öka ytterligare med ungefär lika mycket under 1968. Upplåningsbehovet
1968 skulle därmed bli drygt en kvarts miljard kr. större
än 1967.

Eftersom kommunerna byggt upp sin likviditet under de två senaste åren
bör de ha en god betalningsberedskap för 1968. Deras utgiftsöverskott beräknas
minska under 1968, vilket också drar ner lånebehovet. Den preliminära
nationalbudgetens kalkyl på en halv miljard kr. lägre upplåning 1968
än 1967 har bibehållits.

Bostadsinvesteringarna kommer enligt nu föreliggande prognoser att öka
3 1/2 % i volym 1968 mot 14 % 1967. Den statliga bostadskreditgivningen
uppskattas öka med ett belopp som är av samma storlek som den beräknade
investeringsökningen i löpande priser. Liksom 1967 gäller en överenskommelse
med bankerna för att säkerställa byggnadskreditivgivningen för årets
bostadsbyggnadsprogram. Kreditgivningen på marknaden har i kalkylen
satts till samma belopp som 1967.

Prognoserna för näringslivets investeringar i maskiner och anläggningar
pekar på en viss utgiftsökning under 1968. Dessutom väntas en uppbyggnad
av lagren. En grov uppskattning antyder att företagssparandet kan komma
att ligga på ungefär samma nivå 1968 som 1967. Det finansiella sparandet
skulle då försvagas. Eftersom vinstutvecklingen för närvarande förefaller
ojämn och nedgången i det finansiella sparandet till betydande del kan
komma att avse företag med begränsade likvida reserver, har ökningen a^
näringslivets upplåning trots den totalt sett goda likviditeten bedömts bli
något större än utgiftsökningen.

På kreditmarknadskalkylens ulbudssida har för riksbanken och allmänheten
insatts ungefär samma siffror som utbudet 1967. Den verkliga utvecklingen
för dessa poster blir beroende av penningpolitikens utformning
under året. De övriga kreditinstitutens utbud bygger på relativt tillförlitliga

119

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Tabell IX: 3. Kreditmarknadskalkyl för 1968

Nettobelopp, milj. kr.

Efterfrågan	Utbud
Staten...........			650 5 400 11 250 5 400 1000
Kommuner .....		Affärsbankerna (restpost) ........ Övriga kreditinstitut ............ därav: Allmänna pensionsfonden .... Allmänheten.................
Bostäder .......
Näringslivet.....
	Summa 18 300	Summa	18 300

Anm. Kalkylen är ofullständig såtillvida som sektorerna »utlandet» och »bankernas interna
sparande» inte redovisas. Utvecklingen av det finansiella sparandet inom dessa sektorer beaktas
dock i princip vid beräkningen av »näringslivets» efterfrågesiffra. I skattningen av sta.
en.s "udgetunderskott ingår ett kapitaltillskott till investeringsbanken. Bankens utbud ingår
i siffran för allmänheten. Allmänna pensionsfondens fondökning beräknas inklusive återlån
och förvärv av utländska obligationer och bankernas förlagslån uppgå till 5 800 milj. kr.

prognoser. Enligt denna kalkyl skulle affärsbankernas utbud beräknat som
restpost uppgå till ca 5,5 miljarder kr. Ett utbud av denna storlek synes inte
vara oförenligt med penningmarknadsläget som det nu kan överblickas.

Det lätta kreditmarknadsläget som rådde under hela 1967 synes ännu inte
ha framkallat någon ökning av företagens investeringsbenägenhet. Det finns
inte heller anledning att förutsätta att kreditförsörjningen kommer att utgöra
någon verksam begränsningsfaktor för investeringsutvecklingen 1968.

120

Iiungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Innehåll

I. Sammanfattande översikt ..........................

II. Det internationella läget............................

1. Sammanfattande översikt ........................

2. Länderöversikter ................................

III. Utrikeshandeln ....................................

1. Exporten.......................................

2. Importen 1967 och 1968 ..........................

3. Bytes- och betalningsbalansen ....................

IV. Produktionen.....................................

1. Industrin .....................................

2. Skogsbruket ......................... • ■ • .......

3. Övriga näringsgrenar och den totala produktionen .

V. Arbetsmarknaden ................................

1. Läget på arbetsmarknaden i början av 1968 .......

2. Arbetsmarknaden 1968 .........................

VI. De enskilda konsumenternas ekonomi...............

1. De disponibla inkomsterna......................

2. Konsumentpriserna ............................

3. Den privata konsumtionen...................... VII. VIII. IX.

VII. Investeringarna...................................

1. Investeringsutvecklingen inom olika områden.....

2. Sammanfattning av investeringsprognosen för 1968

VIII. Den offentliga verksamheten.......................

1. Allmänt .......................................

2. Staten ........................................

IX. Kreditmarknaden .................................

1. Utvecklingen på kreditmarknaden 1966 och 1967 . .

2. Kreditmarknaden 1968 .........................

102

107

108

115

118

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 196S

121

Tabellförteckning

I. 1. Reviderad försörjningsbalans 1967—1968 .................. 9

2. Betalningsbalansen 1966—1968 ........................... 11

II. 1. Bruttonationalproduktens utveckling i olika länder och länder områden

1966—1968 .................................... 16

2. Konsumentpriser 1960—1967 ............................. 18

3. Timförtjänster inom industrin 1960—1967 ................ 20

III. 1. Exportutvecklingen för olika varugrupper 1966—1968 ...... 44

2. Importutvecklingen för olika varugrupper 1966—1968 ...... 55

3. Bytes- och betalningsbalans 1964—1968 .................... 59

IV. 1. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål, inklusive

ämnen 1965—1968 ...................................... 62

2. Försörjningsbalans för verkstadsprodukter, exklusive fartyg

1965—1968 ......................................•...... 64

3. Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1965—1968 66

4. Industriproduktionens utveckling 1965—1968 .............. 69

5. Försörjningsbalans för rundvirke 1965—1968 .............. 70

V. 1. Antal registrerade arbetslösa in. fl. 1966—1968, liela landet . . 76

2. Den registrerade arbetslösheten 1967 och 1968 regionalt och

branschvis.............................................. 77

VI. 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1966—l:a

halvåret 1969 ........................................... 81

2. Konsumentprisförändringar 1960—1967 uppdelade på komponenter
samt prisprognos för 1968 .......................... 84

VII. 1. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bo stadsbyggen

1963—1968 ................................; • 91

2. Verkställda respektive planerade investeringar inom industrin

1967 och 1968 enligt investeringsenkät i februari 1968 ........ 95

3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins

investeringar 1957-—1968 ................................ 96

4. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins

investeringar, halvårsvis, 1962—1968 ...................... 97

5. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1964—1967 samt prognos

för 1968, inklusive underhåll............................. 103

6. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1964—1967 samt prognos

för 1968 för privat, statlig och kommunal sektor, inklusive underhåll
................................................. 104

VIII. 1. Statens inkomster och utgifter 1966—1968 ................ 108

2. Särskild realekonomisk gruppering av statens inkomster och

utgifter 1967—1968 ...................................... 112

IX. 1. Kreditmarknaden 1966 och 1967 .......................... 116

2. Likviditetsutvecklingen inom industri och handel 1966 och 1967 117

3. Kreditmarknadskalkyl för 1968 ........................... 119

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Diagramförteckning

II. 1. Europeiska OECD:s handel 1964—1967 .................... 17

2. Orderutvecklingen inom maskinindustrin i olika länder 1965—

1967 ................................................... 31

III. 1. Volym- och prisutveckling för exporten, totalt och fördelat på

varugrupper 1962—1968 .................................. 48

2. Volymutvecklingen för importen, totalt och uppdelat på användningsområden
1962—1968 ................................ 58

V. 1. Antal lediga platser vid månadens mitt 1966—mars 1968 ...... 75

VI. 1. Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 1963

—1968 ................................................. 87

VII. 1. Medianbyggnadstider i antal månader för påbörjade lägenheter

1964—1968 ............................................. 92

2. Investeringar i bostäder och inom egentlig industri, exklusive

underhåll 1961—1968 .................................... 94

3. Investeringar inom egentlig industri, exklusive underhåll, totalt

och uppdelat på branscher 1961-—1968 ...................... 99

4. Byggnads- och maskininvesteringar, inklusive underhåll, totalt

och uppdelat på sektorer 1960—1968 ........................ 105

Bilaga 2

Avstämning av
1965 års långtidsutredning

Knngl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968
Avstämning av 1965 års långtidsutredning

Bilaga 2

AVSTÄMNING AV 1965 ÅRS LÅNGTIDSUTREDNING

1. Syfte och uppläggning

Den senaste långtidsutredningen (Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick
mot 1980, SOU 1966: 1) publicerades i början av 1966. Det har synts
lämpligt att när nu drygt två år förflutit sedan utredningen färdigställdes
göra en avstämning av dess kalkyler och bedömningar gentemot den hittills
skedda utvecklingen. Syftet har i första hand varit att söka finna om den
utvecklingsbild som utredningen skisserade fortfarande äger giltighet eller
om nya eller förändrade betingelser för den ekonomiska utvecklingen framträtt
under perioden som ställer framtidsproblemen i annan belysning än
tidigare.

Av olika skäl är en sådan avstämning svår att göra. I långtidsutredningarna
är det främst trendutvecklingen i ekonomin och de förhållanden som
påverkar denna som man söker registrera och bedöma. Någon förutsägelse
om hur konjunkturförloppet skulle kunna gestalta sig under prognosperioden
kan av naturliga skäl inte göras. Ett för ett visst förflutet år registrerat
värde på någon ekonomisk storhet är emellertid alltid påverkat av konjunkturella
förhållanden. Att kunna avskilja denna konjunkturpåverkan och
därigenom avgöra om det observerade värdet ligger i linje med gjorda förutsägelser
är givetvis mycket vanskligt. Detta gäller speciellt i detta fall när
endast drygt två år gått av den period långtidsutredningen främst avsåg och
då dessa år varit förhållandevis starkt präglade av konjunkturmässiga förhållanden.

I detta sammanhang bör framhållas att den i nationalbudgeten prognoserade
utvecklingen för 1968 medtagits i avstämningen och språkligt har därvid
även 1968 behandlats som ett förflutet år. En avstämning av detta slag
leder naturligen fram till en fråga vad utvecklingen kan resultera i för hela
den av långtidsutredningen behandlade femårsperioden. Då i den följande
framställningen vissa bedömningar gjorts av utfallet för hela prognosperioden
har vissa antaganden måst göras om utvecklingen under de år som återstår
av denna. Här skall understrykas att dessa antaganden inte inrymmer
någon faktisk bedömning av konjunkturutvecklingen.

Kalkylerna i 1965 års långtidsutredning byggde liksom fallet varit i tidi 1

Bihang till riksdagens protokoll 196S. 1 samt. Nr 125. Bilaga 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

gare utredningar i stor utsträckning på uppgifter som insamlades direkt från
företag, branschorganisationer, statliga och kommunala myndigheter etc.
Ett betydelsefullt led i denna uppgiftsinsamling utgjordes av en inventering
av föreliggande framtidsplaner för produktion, investering, sysselsättning
etc. Det har inte bedömts lämpligt och möjligt att i samband med avstämningen
av utredningskalkylen genomföra en sådan relativt omfattande
fullständig material- och uppgiftsinsamling. En förnyad inventering av planer
och förväntningar inom olika delar av den svenska ekonomin håller
emellertid på att förberedas och kommer att genomföras i samband med
nästa långtidsutredning, som planeras bli publicerad mot slutet av 1970.

Den genomgång som här gjorts har koncentrerats till vissa problem och
områden som bedömts vara av särskilt intresse, nämligen i första hand befolknings-
och arbetskraftsförändringen, produktivitetsutvecklingen, utvecklingen
inom industri och offentlig sektor samt exporttendenserna. I vissa
fall har sammanställningar och bearbetningar av särskilt insamlat material
genomförts. Uppgifter om långsiktiga planer har dock funnits tillgängliga
för delar av den offentliga sektorn. I övrigt har genomgången fått göras
utifrån annat tillgängligt informationsmaterial, främst trender och aktuella
tendenser i statistiska serier. Det underliggande materialets art behandlas
i viss mån i respektive avsnitt.

Det särskilt insamlade underliggande materialet planeras inom kort bli
publicerat i en volym i SOU. Där kommer även att något utförligare presenteras
vissa preliminära resultat från det arbete med en ekonometrisk modell
som påbörjats. Förhoppningen är att genom detta modellarbete kunna utveckla
och komplettera de metoder som använts i långtidsutredningarna och
att det därigenom skall bli möjligt att i nästa långtidsutredning kunna presentera
flera genomarbetade utvecklingsalternativ.

Av de erinringar som ovan gjorts beträffande förutsättningarna och möjligheterna
för en avstämning av långtidsutredningens kalkyler följer att den
redogörelse som här lämnas måste bli ofullständig och rapsodisk. Den kan
kanske likväl ge ett visst underlag för en vidare diskussion av de långsiktiga
utvecklingsproblemen i vår ekonomi.

Avstämningen har utförts inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk
planering. Material och undersökningar har tillhandahållits av
främst prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån, Industriens utredningsinstitut,
olika departement och myndigheter samt konjunkturinstitutet.

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

2. Huvuddragen i den ekonomiska utvecklingen 1965—1968

2.1 Tillväxttakten

Tillväxttakten i den svenska ekonomin har sedan slutet av 1965 varit ej
oväsentligt lägre än under första hälften av 1960-talet. Bruttonationalprodukten
ökade volymmässigt med 3,1 % 1966 och 2,7 % 1967. Enligt den
reviderade nationalbudgeten väntas 1968 en stegring med 4,2 %. I genomsnitt
per år 1965—1968 blir ökningen 3,3 %, vilket kan jämföras med 4,9 %
per år 1960—1965.

I den senaste långtidsutredningen presenterades ett enda kalkylmässigt
helt genomfört alternativ för den ekonomiska utvecklingen, totalt och på
delområden, medan konsekvenserna av tänkbara avvikelser från den presenterade
kalkylen diskuterades i texten. Det grundläggande antagandet i kalkylen
var att bruttonationalproduktens trendmässiga ökning 1965—1970
skulle stanna vid i genomsnitt 4,2 % per år. Nedgången från den högre tillväxttakten
1960—1965 på 4,9 % per år förklaras i huvudsak av att utredningen
förutsåg en avsaktande tillväxttakt beträffande tillgången på arbetskraft.

Under de första tre åren av långtidsutredningens kalkylperiod har således
den faktiskt realiserade produktionsökningen legat ca en procentenhet under
utredningens antagna trendvärde och närmare två procentenheter under

Tabell 1. Bruttonationalproduktens utveckling i olika länder 1955—1968

Procent per år i fasta priser

	1955—1960	1960—1965	1965—1968 delvis prognos
Belgien................................	2,5	5,1	3
Danmark..............................	4,7	5,1	2,5
Finland................................	4,0	5,4	2,5
Frankrike..............................	5,0	5,4	4,5
Italien................................	5,5	5,1	5,5
Nederländerna..........................	4,1	5,1	4
Norge.................................	3,2	5,1	4,5
Schweiz...............................	4,0	5,3	2
Storbritannien..........................	2,8	3,5	2
Sverige................................	3,4	5,0	3,5
Västtyskland...........................	5,2	4,2	2
Österrike..............................	6,3	4,9	3
Västeuropa.............................	4,7	4,8	3
Förenta staterna........................	2,2	4,8	4,5
Kanada................................	3,4	5,5	4
Japan .................................	9,6	9,6	10,5

Anm. Tabellen grundar sig på beräkningar av bruttonationalprodukten enligt OECD-definition,
vilket förklarar att ökningstalen för Sverige avviker något från dem som anges på andra håll i
bilagan.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

genomsnittsvärdet för första hälften av 1960-talet. Även om den ekonomiska
tillväxten således sjunkit markant jämfört med närmast föregående
period har den dock hållit sig kvar på ungefär den nivå som genomsnittligt
uppnåddes på 1950-talet och för fredsperioderna under den tidigare delen av
1900-talet.

Det är inte bara i Sverige som produktionen ökat långsammare under
senare år utan det har varit fallet även i flertalet övriga industriländer. 1
Västeuropa sjönk som man ser av tabell 1 genomsnittligt sett bruttonationalproduktens
årliga ökningstakt från knappt 5 % under första hälften av
1960-talet till ca il % 1965—1968, vilket innebär en avmattning i expansionstakten
som relativt nära ansluter sig till den som inträffat i vårt land.

Mellan de olika länderna har förelegat markanta skillnader i utvecklingen
liksom för samma land mellan olika här redovisade år. Avmattningen har
varit kraftigast i Västtyskland, Storbritannien och Schweiz, där bruttonationalproduktens
ökning begränsade sig till ca 2 % per år 1965—1968. Å
andra sidan bibehöll Italien och Norge ungefär den höga tillväxttakten från
1960—1965. Även i Frankrike och Nederländerna var avsaktningen relativt
moderat.

I flertalet västeuropeiska länder har expansionen efter 1965 varit inte
oväsentligt lägre än vad som förutsågs i de långsiktiga prognoser som uppgjordes
hl. a. inom OECD. Dessa prognoser avsåg den kapacitetsmässiga
utvecklingen. Vad som inträffat är att efterfrågan på varor och tjänster
ökat mindre än kapaciteten att producera. Gapet mellan potentiell tillväxtkapacitet
och utnyttjade resurser har tilltagit 1966 och 1967 i flertalet länder
i Västeuropa. Som en följd härav har arbetslösheten ökat väsentligt. Prognoserna
för 1968 tyder på en stabilisering av läget. Självklart har denna internationella
utveckling spelat en stor roll för vad som hänt i vårt land. Vi
återkommer i ett senare avsnitt till den internationella utvecklingen och
dess ekonomisk-politiska bakgrund.

2.2 Efterfrågans inriktning

År 1965, som utgjorde utgångsåret i den senaste långtidsutredningen, var
speciellt i flera avseenden och detta i högre grad än vad som stod klart då
utredningen utarbetades. Detta gäller inte minst efterfrågesituationen. Den
totala efterfrågan på varor och tjänster var högt uppdriven, delvis beroende
på en kraftig lageruppbyggnad, vilken motsvarade hela 2,1 % av bruttonationalprodukten.
Samtidigt uppstod ett betydande underskott i bytesbalansen.
När efterfrågetrycket lättade under de närmast följande åren var det
framför allt två komponenter i efterfrågan som bidrog härtill, nämligen
lagerinvesteringarna, som minskade kraftigt, och den privata konsumtionen,
som växte förhållandevis långsamt. Lageruppbyggnaden (1959 års
priser) sjönk från 2,1 miljarder kr. 1965 till 0,3 miljarder kr. 1967, vilket i

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

Tabell 2. Försörjningsbalans 1950— 1970

Volymökning i procent per år

	1950—	1960—	1965—	1965—	1966—	1967—	1965—
	1960	1965	1968 delvis prognos	1966	1967	1968 prognos	1970 enl. LU 65''
Privat konsumtion ....	2,6	4,7	2,5	1,7	2,5	3,2	3,4 4,7
Offentlig konsumtion .. Bruttoinvesteringar i	4,2	5,8	7,0	5,8	8,2	6,9
fast realkapital....... Inhemsk resursförbruk-	4,2	5,2	4,1	5,9	3,0	3,5	4,7
ning inkl. lager....... Inhemsk resursförbruk-	3,5	5,0	3,0	2,5	2,2	4,4	3,9
ning exkl. lager.......	3,3	5,0	3,7	3,6		3,9	4,0 4,2
Bruttonationalprodukt.	3,2	4,9	3,3	3,1	2,7	4,2

1 1965 års långtidsutredning.

genomsnitt per år orsakade ett efterfrågebortfall som motsvarar ca 1 % av
bruttonationalprodukten. 1968 väntas cn återgång till en mer normal lagerinvestering.
Den privata konsumtionens årliga tillväxttakt sjönk, som man
kan se av tabell 2, från den tidigare höga nivån på 4,7 % under första hälften
av 1960-talet till i genomsnitt 2,5 % 1965—1968.

Bruttoinvesteringarna i fast realkapital, som ökat med drygt 5 % per år
1960- 1965, fortsatte totalt sett att växa snabbt även 1966 (inemot 6 %),
trots en i stort sett oförändrad bostadsbyggnadsvolym. Under de därpå följande
två åren avtog emellertid ökningstakten, så att den genomsnittliga
uppgången 1965—1968 inskränkt sig till 4,1 % per år för de totala investeringarna.
Sett över hela denna period har en relativt långsam tillväxt
för de privata och statliga investeringarna delvis motvägts av en snabbare
utveckling för bostadsbyggande och kommunala investeringar. För samtliga
dessa delområden var dock ökningstakten lägre 1965—1968 än 1960_

1965.

En kontrast till övriga efterfrågekomponenter utgör den offentliga konsumtionen,
vars tillväxt accelererat. Mot en ökning i fasta priser med 5,8 %
per år 1960—1965 står en ökning med inte mindre än 7,0 % per år 1965—
1968.

Till sammantagna ger de beskrivna tendenserna det utslaget att tillväxttakten
i den totala inhemska efterfrågan för konsumtions- och investeringsändamål,
lagerförändringen inberäknad, sjönk till 3,0 % per år 1965—1968
alt jämföra med 5,0 % 1960—1965. Det var denna dämpade efterfrågetillväxt
som kom att prägla den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1965—1968.
Visserligen ökade samtidigt exporten snabbare än importen med en förbättring
av bytesbalansen som följd men detta efterfrågetillskott räckte endast
till att föra upp bruttonationalprodukten i den ovan angivna ökningstakten
på 3,3 % per år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell 3. Resursernas fördelning 1950—1970

Procent av bruttonationalprodukt i löpande priser

	1950	1960	1965	1966	1967	1968 prognos	1970 enl. LU 65
1. Privatkonsumtion .	61,9	54,7	52,6	51,8	51,1	50,2	50,0
2. Offentlig konsumtion	10,1	12,4	14,4	15,4	16,5	17,2	16,2
3. Summa konsumtion 4. Bruttoinvesteringar i	72,0	67,1	67,0	67,2	67,6	67,4	66,2
fast realkapital.....	27,0	31,1	32,0	32,5	32,4	32,2	33,0
5. Lagerförändring ....	—0,3	2,6	2,1	1,2	0,3	0,8	0,7
6. Bytesbalansens saldo 7. Summa kapitalbild-	1,2	—0,8	—1,1	—0,9	—0,3	—0,4	0,1
ning (4 + 5 + 6) 8. Bruttonationalpro-	27,9	32,9	33,0	32,8	32,4	32,6	33,8
dukt..............	.100	100	100	100	100	100	100

Den beskrivna utvecklingen har resulterat i att investeringarnas andel
av bruttonationalprodukten (investeringskvoten), som framgår av tabell 3,
stigit från 32,0 % 1965 till 32,2 % 1968. Desto kraftigare har den offentliga
konsumtionens andelshöjning från 14,4 % 1965 till 17,2 % 1968 varit. Den
privata konsumtionens andel har gått ned från 52,6 % 1965 till 50,2 %
1968.

Den privata och offentliga konsumtionens samt investeringarnas utveckling
behandlas utförligare i avsnitt 6.

För privat konsumtion understiger den realiserade årliga tillväxttakten
långtidskalkylens trendvärde med knappt en och för de totala bruttoinvesteringarna
med drygt en halv procentenhet. Den snabba expansionen för den
offentliga konsumtionen överträffar däremot utredningens kalkylvärde med
över två procentenheter.

Den faktiska förskjutningen i efterfrågestrukluren kan generellt sägas
ha gått i den riktning som långtidskalkylen indikerade — fast snabbare.
Den privata konsumtionens andel av bruttonationalprodukten (i löpande
priser) kan 1968 beräknas i det närmaste komma ner i den nivå som kalkylen
förutsatte först under 1970. Den offentliga konsumtionens andel av bruttonationalprodukten,
som 1965 utgjorde 14,4 %, uppnådde redan 1967 den
för 1970 angivna nivån. Investeringskvotens fortsatta ökning ligger däremot
i linje med långtidsutredningens kalkyl.

Jämförelsen mellan långtidsutredningens trendkalkyl och det beräknade
utfallet 1965—1968 för totalproduktion samt för konsumtion och investeringar
sammanfattas i nedanstående tablå (procentuella årliga volymförändringar)
:

Bruttonationalprodukt
Privat konsumtion . .
Offentlig konsumtion
Bruttoinvesteringar ..

1965—1968	1965—1970	Differens
utfall (a)	enl. LU 65 (b)	(a)—(b)
3,3	4,2	- 0,9
2,5	3,4	- 0,9
7,0	4,7	+ 2,3
4,1	4,7	- 0,6

Avstämning av 1965 års långtidsutredning 7

Revideringar av den statistiska bilden av 1965, som gjorts sedan långtidsutredningen
utarbetades och som främst berör lagerposten, skulle kunna tas
som utgångspunkt för en viss justering av de ursprungliga kalkylsiffrorna.
Det har dock inte ansetts motiverat att här ta ställning till dessa möjliga
justeringar. Man kan utgå från att de inte är så stora att de förrycker
jämförelsen mellan kalkyl och utfall.

2.3 Sysselsättning och arbetslöshet

Arbetsmarknaden präglades under 1965 av en betydande överefterfrågan
på arbetskraft och ett högt utnyttjande av tillgängliga arbetskraftsresurser.
Den registrerade arbetslösheten var den lägsta sedan nuvarande arbetslöshetsstatistik
infördes 1955.

Under 1966 och 1967 medförde den dämpade ekonomiska utvecklingen en
fortgående försvagning av arbetskraftsefterfrågan. Enligt föreliggande beräkningar
synes antalet årsarbetande mellan 1965 och 1968 ha minskat med
i genomsnitt 0,3 % per år. I avsnitt 3.1 uppskattas arbetskraftsutbudet
1965—1970 öka med 0,1 % per år. Den i motsatt riktning gående utvecklingen
för faktisk sysselsättning och arbetskraftsutbud har resulterat i ökad
arbetslöshet.

2.4 Bytesbalans och valutareserv

Ett betydelsefullt drag i vårt lands ekonomiska utveckling bär varit att
exporten och importen i förhållandevis hög grad varierat samstämt på både
kort och lång sikt. Därigenom har mer betydande underskott i bytesbalansen
kunnat undvikas. Tendenser till försämrad bytesbalans har ofta kunnat
överbryggas med ökad kortfristig upplåning varför valutareserven visat en
rätt stadig tillväxt under såväl 1950-talet som 1960-talet. Resultatet har blivit
ett tillfredsställande »internationellt utrymme» (eller »betalningsbalanstak»)
för den ekonomiska expansionen inom landet. Sverige har tillhört de få
industriländer som klarat sig från att komma i utrikes betalningssvårigheter.

Situationen ändrades emellertid 1965 på så sätt att ett avsevärt underskott
i bytesbalansen uppstod som en följd av kraftig importökning och förhållandevis
svag exportökning. Under de följande åren har en förbättring skett
på grund av att exporten ökat snabbare än importen. Ett visst underskott
i bytesbalansen beräknas dock kvarstå även 1968. Utvecklingen av bytesbalansens
saldo under senare år anges i nedanstående tablå (milj. kr.):

1964 1965 1966 1967 1968

prognos

+ 300 - 1 026 - 860 - 278 - 450

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

Trots del negativa saldot har valutareserven fortsatt att växa frånsett en
nedgång i samband med valutaoroligheterna under senare delen av 1967
och var i mars 1968 ca 150 milj. kr. större än i slutet av 1965. Utrikeshandelns
och de utrikes betalningarnas utveckling behandlas mera utförligt i
avsnitt 6.7.

2.5 Priser och löner

Den ovan berörda dämpningen i den inhemska ekonomiska aktiviteten har
— som framgår av tablån nedan — påverkat prisutvecklingen och till någon
del även löneutvecklingen.

Procentuella årliga ökningar

1960— 1965— 1966— 1967—

1965 1966 1967 1968

prognos

Konsumentpriser...................... 3,6 5,6 4,2 2,1

Importpriser ........................ 1,5 2,3 0,1 1,0

Exportpriser ........................ 1,3 1,1 0,8 1,5

Lönesumma.......................... 10,9 11,2 9,2 7,8

Disponibel inkomst (löpande priser) .... 8,3 8,1 6,3 5,0

Under 1966 steg konsumentpriserna snabbt. Under 1967 inträdde en klar
dämpning i ökningstakten och för 1968 förutses en ytterligare lägre stegringstakt.
En likartad utveckling företer både löner och disponibel inkomst.
— Export- och importpriserna har fortsatt att öka ungefär parallellt i samma
låga takt som tidigare.

3. Förnyad kalkyl för produktionskapacitetens tillväxt 1965—1975

Det första grundläggande ledet i långtidsutredningen bestod i en beräkning
av produktionskapacitetens möjliga ökning i framtiden för att få en
uppfattning av vilka resurser som stod till förfogande för att möta anspråken
på konsumtion och investering från olika delar av ekonomin. Det är
därför naturligt att det i denna avstämning ingått en revidering av kalkylen
för produktionskapaciteten.

De två faktorer som bestämmer produktionskapacitetens utveckling är
tillgången på arbetskraft och arbetskraftens produktivitet. — En beräkning
av arbetskraften bör här ha som syfte att visa det framtida utbudet av produktionsfaktorn
arbetskraft mätt i ett volymmått. Del i sammanhanget
lämpligaste måttet torde utgöras av antalet arbetstimmar. Produktiviteten
bör i konsekvens därmed avse produktionen per arbetstimme. Nedan redogörs
i stora drag för den sannolika utvecklingen av dessa två produktionsbestämmande
faktorer. Med hänsyn till den nära anknytning som föreligger
mellan arbetskraftsutveckling och befolkningsutveckling, kommer inledningsvis
att ges en kortfattad presentation av befolkningsutvecklingen.

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

3.1 Befolkning och arbetskraft
Befolkning

Föreliggande befolkningsprognos, som nyligen utarbetats inom statistiska
centralbyrån, innebär att Sveriges totala folkmängd, som vid slutet av 1967
uppgick till 7,9 miljoner personer, skall stiga till ca 8,1 miljoner 1970 och
ca 8,3 miljoner 1975. Den nya befolkningsprognosen avviker endast i obetydlig
utsträckning från den prognos (medelalternativet) som användes i
långtidsutredningen.

I nedanstående tablå redovisas de genomsnittliga årliga procentuella ökningarna
under perioden 1950-1975 för den totala befolkningen och för olika
åldersgrupper:

Åldersgrupp	1950—1960	1960—1965	1965—1970	1970—
0—15 år .........	............. 0,4	- 0,6	1,1	1,5
16—64 år .........	............. 0,5	0,9	0,4	0,1
65— .........	............. 2,1	2,3	2,3	2,1
	Totalt 0,7	0,7	0,8	0,7

Som framgår av tablån synes några drastiska förändringar fram till 1975
inte vara att vänta i den totala folkmängden. Ett intressant drag i utvecklingen
är emellertid de samtidigt förutsedda förskjutningarna i befolkningens
åldersstruktur, innebärande att åldersgruppen 16—64 år kommer att
omfatta en successivt allt mindre andel av den totala befolkningen. De
åldersgrupper som omfattar barn i skolåldern respektive persöner äldre än
65 år kommer däremot successivt att öka. Särskilt kraftig beräknas ökningen
bli för sistnämnda grupp. Den nya befolkningsprognosen har publicerats
i Statistiska meddelanden (Be 1968: 3).

Arbetskraft

Den ovan återgivna befolkningsprognosen ligger till grund för en beräkning
av den framtida tillgången på arbetskraft som utförts inom statistiska
centralbyrån och vilken kommer att publiceras i den planerade SOU-volymen.
Dessa beräkningar bygger vidare på vissa antaganden om förvärvsfrekvenser
inom olika köns- och åldersgrupper. För att sedan erhålla en
uppfattning om utvecklingen av antalet årsarbetande och av arbetsvolymen i
timmar har relativt schablonmässiga uppskattningar gjorts av medelarbetstiden
för olika grupper samt av arbetstidens utveckling. Dessa beräkningar
sammanfattas i tabell 4, där det framgår att totala antalet förvärvsarbetande
väntas öka med i genomsnitt 0,3 % per år mellan 1965 och 1970 och med
0,1 % per år under följande femårsperiod.

Under hela perioden 1965—1975 är det de gifta kvinnorna som beräknas
svara för hela ökningen, medan antalet män förutses bli i stort oförändrat

10 Kangl. Maj:ts proposition nr 125 år 196S

Tabell 4. Arbetskraftens förändringar 1960—1975

	1960— 1965	1965— 1970	1970— 1975
Tusental personer Antal förvärvsarbetande..................... Antal årsarbetande........................	+ 1391 + 96	+ 45 + 18	+ 26
	+ 0
Procent över hela perioden Antal förvärvsarbetande........................	+ 4,2‘ + 3,0 —1,7 + 1,3	+ 1,3	+ 0,7 + 0,1 —4,0 —3,9
Antal årsarbetande................
Arbetstid per årsarbetande...................... Arbetskraftsvolym i timmar.................	—2,8 —2,3
Procent i genomsnitt per år Antal förvärvsarbetande.................... Antal årsarbetande.....................	+ 0,8‘ + 0,6 —0,3 + 0,3	+ 0,3 in 1	+ 0,1 0 -0,7 —0,7
Arbetstid per årsarbetande..................	—0,6 —0,5
Arbetskraftsvolym i timmar..................

1 Utvecklingen 1960 1965 avviker från den av folkräkningarna redovisade då en uppskattning

gjorts av antalet medhjälpande gifta kvinnor i jordbruket 1960.

och de ej gifta kvinnorna minska. Då den kvinliga arbetskraften har kortare
arbetstid än männen blir ökningstakten för antalet årsarbetande något
lägre än för antalet förvärvsarbetande.

Mellan 1960 och 1965 ökade antalet årsarbetande med närmare 100 000.
Ökningen 1965—1970 beräknas bli endast knappt 20 000 för att upphöra
praktiskt taget helt 1970—1975. Den nu framlagda prognosen för arbetskraftens
utveckling 1965—1975 bekräftar och i någon mån accentuerar
långtidsutredningens bedömning om en markant omsvängning i arbetskraftsutvecklingen
efter 1965.

Den pågående minskningen av veckoarbetstiden till 42,5 timmar har
antagits följas av en ytterligare nedgång i veckoarbetstiden till 40 timmar
under första hälften av 1970-talet. Den genomsnittliga arbetstiden
per årsarbetande skulle därigenom minska med i genomsnitt 0,6 % per
år mellan 1965—1970 samt med 0,7 % per år mellan 1970 och 1975, och
detta ger till resultat att arbetskraftsvolymen mätt i antal arbetstimmar
minskar med 0,5 % per år 1965—1970 och 0,7 % per år 1970—1975. Under
tiden 1960—1965 beräknas arbetskraftsvolymen ha stigit med 0,3 % per
år.

3.2 Produktivitet

Som framgår av tabell 5 beräknas den genomsnittliga årliga ökningen i
produktionen per arbetstimme till 4,2 % under 1965—1968, innebärande en
en något lägre stegring än den genomsnittliga under första hälften av 1960-talet. Med hänsyn till att produktionen 1965—1968 utvecklats relativt lång -

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

Tabell 5. Produktion, sysselsättning och produktivitet 1960—1968

Procentuella förändringar per år

	1960— 1965	1965— 1966	1966— 1967	1967— 1968 prognos	1965- 1968 delvis prognos
Produktion (BNP)................	4,9	3,1	2,7	4,2	3,3
Antal årsarbetande................	0,6	- 0,4	- 0,8	0,2	- 0,3
Antal arbetstimmar ..............	0,3	- 0,4	- 1,7	- 0,7	- 0,9
BNP per sysselsatt ..............	4,3	3,5	3,5	4,0	3,6
BNP per arbetstimme ............	4,6	3,5	4,4	4,9	4,2

samt är det märkligt att produktiviteten samtidigt har kunnat hållas uppe
på så relativt hög nivå. Under 1950-talets stagnationsår — speciellt 1952 —
kunde man således konstatera en markant dämpning i den samtidiga produktivitetstillväxten.
När sedan produktionsutvecklingen vände uppåt igen
följde en kraftig stegring i produktiviteten. Detta produktivitetsmönster
torde delvis sammanhänga med att sysselsättningen inte anpassats till den
rådande produktionsnivån. Dessa cykliska svängningar i produktiviteten
mellan låg- och högkonjunkturår medförde totalt en viss produktivitetsförlust.

Ett intressant drag i utvecklingen under åren 1966—1968 är den enligt
sekretariatets kalkyler påtagliga skillnaden i produktivitetsstegring mellan
å ena sidan 1966 och å den andra 1967 och 1968, och det kan synas påkallat
att undersöka i vad mån nya tendenser gjort sig gällande, som kan tänkas
representera en framtida tillväxt eller om utvecklingen under 1967 och 1968
är av mer tillfällig karaktär.

Det är i huvudsak tre grupper av faktorer som bygger upp produktionsoch
produktivitetsförändringarna i ett lands ekonomi, nämligen dels arbetskrafts-
och kapitalinsatser, dels även en tredje grupp av faktorer som avspeglar
effekterna av förbättrad produktionsteknik och utbildning, stordriftsfördelar
och vinster i samband med förbättrad resursanvändning. Denna
senare grupp brukar sammanfattningsvis benämnas teknikfaktorn. Svårigheter
föreligger emellertid att precisera teknikfaktorns olika komponenter
i kvantitativa termer, och den analys som nedan kommer att göras av
teknikfaktorn inskränker sig endast till i vilken riktning denna kan tänkas
komma att utvecklas.

Av tabell 6 framgår att kapitalinsatsen under 1965—1968 har ökat med i
genomsnitt 5,0 % per år att jämföra med en ökning med 4,9 % under perioden
1960—1965. Samtidigt beräknas den årliga ökningen i kapitalinsatsen
per arbetstimme under 1965—1968 ha uppgått till 5,9 %. MotsA''arande siffra
för perioden 1960—1965 uppgick till 4,6 %. Självfallet inrymmer siffrorna
ett relativt stort osäkerhetsmoment, men den markanta skillnaden i ökningstakt
för kapitalinsatsen per arbetstimme mellan å ena sidan 1960—1965

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell 6. Produktion, arbets- och kapitalinsats samt deras relationer 1950 1975

Procentuella förändringar per år

	1950—	1960—	1965—	1965—	1970—	1965—	1970—
	1960	1965	1968	1970	1975	1970	1980
			delvis	rev.	rev.	enl.	enl.
			prognos	kalkyl	kalkyl	LU 65	LU 65
A. Produktion (BNP) ..	3,2	4,9	3,3	3,9	ca 4	4,2	4,4
B. Arbetsinsats Antal årsarbetande .... Årlig arbetstid per	0,2	0,6	-0,3	0,1	0	0,3	0,1
årsarbetande.........	—0,5	—0,3	—0,6	—0,6	ca —1/2	—0,6	—0,5
Antal arbetstimmar....	—0,3	0,3	—0,9	—0,5	ca —1/2	—0,3	—0,4
C. Kapitalinsats......	4,4	4,9	5,0	4,9	—	4,8	5,1
D. Arbetsproduktivitet Produktion per års-arbetande ............	3,0	4,3	3,6	3,8	ca 4	3,9	4,3
Produktion per arbets-
timme...............	3,6	4,6	4,2	4,4	ca 4 1/2	4,5	4,8
E. Kapitalets produkti-vitet
Produktion per enhet av kapitalinsats.........	—1,2	0	—1,7	—1,0	—	—0,6	—0,7
F. Kapitalintensitet Kapitalinsats per års-arbetande	4,2	4,3	5,3	4,8		4,5	5,0
Kapitalinsats per
arbetstimme	4,7	4,6	5,9	5,4	—	5,1	5,5

och å den andra 1965—1968 borde till en viss grad ha verkat pådrivande
på produktivitetstillväxten under den senare perioden. Det bör dock observeras
att den starka ökningen av kapitalinsatsen per arbetstimme influerats
av arbetstidsförkortningen.

Produktivitetsstegringen under perioden 1965—1968, speciellt under 1967,
bör också ses mot bakgrund av de samtidiga avmattnings- och åtstramningstendenserna
i ekonomin. De inom många företag beskurna vinstmarginalerna
torde ha framdrivit särskilda ansträngningar i rationaliseringshänseende
samtidigt som nedläggningen av icke räntabla (och därmed sannolikt lågproduktiva)
företag har gått i en snabbare takt än tidigare. Vidare torde
det rådande arbetsmarknadsläget med en minskad rörlighet av arbetskraften
ha bidragit till produktivitetsstegringen.

En första fråga som anmäler sig när man skall bedöma produktivitetsutvecklingen
under åren 1969 och 1970 är hur konjunkturutvecklingen kommer
att gestalta sig under dessa år. En andra fråga är i vilken utsträckningproduktivitetsutvecklingen
påverkas av konjunkturutvecklingen. Diskussionen
av dessa frågor utgår här från antagandet att en konjunkturuppgångkommer
till stånd. En ökad aktivitet i ekonomin borde i och för sig i någon

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

utsträckning verka pådrivande på produktivitetstillväxten, inen då sysselsättningen
under 1907 och 1968 synes ha väl anpassats till den rådande
produktionsnivån kan man inte räkna med att uppnå någon större »konjunktureffekt»
av den typ som erhölls under 1950-talets uppgångsår. En
viss positiv ettekt på produktivitetsutvecklingen torde man emellertid likväl
kunna räkna med, bl. a. beroende på att eu snabbare produktionstillväxt
på vissa områden automatiskt ger en viss produktivitetsstegring. Den prognoserade
något snabbare tillväxten av produktiviteten under 1960-talets två
sista år har i stort sett bedömts kunna uppnås utan någon större utvidgning
av produktionskapaciteten då det för närvarande föreligger en relativt
stor outnyttjad kapacitet i maskiner och apparater. Vidare förutses den ralionaliseringsdrive
som påbörjats under de allra senaste åren konnna att
fortsätta i minst samma takt. Den prognos som gjorts för 1969 och 1970 innebär
att takten i produktivitetstillväxten kommer att ligga något över den
nivå som uppnåddes under 1967 och 1968 innebärande att den årliga genomsnittliga
tillväxten i produktiviteten under perioden 1965—1970 kommer att
uppgå till ca 4,4 %, vilket i stort överensstämmer med långtidsutredningens
prognos.

Hur produktions- och produktivitetsutvecklingen kommer att gestalta sig
under första hälften av 1970-talet är av naturliga skäl mycket svårt att förutsäga.
Enligt beräkningarna skulle arbetsvolymen mätt i antal timmar
minska med i genomsnitt 0,7 % per år under perioden 1970—1975. En central
fråga för bedömningen av den framtida ekonomiska utvecklingen blir
således i vilken utsträckning minskningen i arbetsvolymen kan uppvägas av
att produktionen per arbetstimme växer snabbare. Detta aktualiserar då den
lika centrala frågan om vilken investeringsutveckling som erfordras för ett
realiserande av en dylik kompenserande höjning av produktiviteten. Som
redan tidigare framhållits försvårar emellertid vår bristande kunskap om
teknikfaktorns kvantitativa storlek och sammansättning en sådan bedömning.
En fortsatt snabb uppgång av denna skulle kunna medföra att en relativt
gynnsam produktivitetsstegring skulle kunna realiseras under 1970-talets första år utan några större ökningar i kapitalinsatser. Flera erfarenheter
talar dock för att åtminstone vissa former av tekniska framsteg förutsätter
en ökad investeringsaktivitet för att kunna ta sig ekonomiska uttryck.

Preliminära överslagsberäkningar har gett vid handen att en ökning av
kapitalinsatsen under 1970-talet av ungefär samma storleksordning som den
som gällt under 1960-talets senare del skulle medge en relativt hög produktivitetsstegring
under perioden fram till 1975. Produktivitetsstegringen blir
vidare avhängig av ett flertal faktorer, vars utveckling det för närvarande
inte synes möjligt att bedöma. Här har antagits att tillväxten i produktiviteten
1970—1975 kommer att ligga kvar på det årsgenomsnitt som förelåg
under 1967 och 1968, dvs. ca 4,7 %.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

3.3 Den totala produktionskapacitetens utveckling 1965—1975

Sammanfattningsvis kan konstateras att de förnyade beräkningarna över
produktionskapacitetens utveckling inte tyder på att några nya moment tillkommit
som mer väsentligt ändrar på bilden av tillväxtbetingelserna i den
svenska ekonomin. En viss mindre nedjustering i förhållande till långtidsutredningen
har dock företagits. Prognosen rörande produktivitetsstegringen
bar sänkts obetydligt från 4,5 % per år till 4,4 % per år. Den reviderade arbetskraftsprognosen
pekar på en årlig minskning av arbetskraftstillgången
i timmar räknat 1965—1970 på 0,5 % per år mot tidigare beräknat 0,3 %.
Detta ändrar kalkylen för den kapacitetsmässiga utvecklingen av produktionen
på så sätt att ökningen 1965—1970 nu kan beräknas stanna vid 3,9 %
per år jämfört med långtidsutredningens 4,2 %.

Ökningen av den faktiskt realiserade produktionen 1965—1968 — 3,3 %
per år —- synes i ej oväsentlig grad ha avvikit från den kapacitetsmässiga
tillväxten och en viss outnyttjad kapacitet både i maskiner och arbetskraft
har förelegat under denna period. Genom att utnyttja detta lediga kapacitetsutrymme
skulle under en övergångsperiod bruttonationalproduktens årliga
ökningstakt kunna stiga över genomsnittliga 3,9 % per år. Förutsätts att normalt
kapacitetsutnyttjande uppnås senast 1970 skulle ökningstakten 1968—
1970 kunna uppgå till ca 4,5 % per år.

Under första hälften av 1970-talet förutses arbetskraftsvolymen komma
att minska med i genomsnitt 0,7 % per år. Samtidigt förutsätts att det är
möjligt att upprätthålla den relativt snabba tillväxt i produktiviteten som
uppnåddes under senare år varför en årlig ökning av bruttonationalprodukten
under 1970—1975 på ca 4 % kan komma till stånd.

4. Synpunkter på tillväxtbetingelserna

Enligt vad som tidigare konstaterats har den faktiska produktionsökningen
1965—1968 varit mindre än de kapacitetsmässiga tillväxtmöjligheterna.
Förklaringen till denna avvikelse mellan den beräknade kapaciteten och den
faktiskt realiserade tillväxten i bruttonationalprodukten måste sökas i utvecklingen
av efterfrågan. Denna har i sin tur i hög grad bestämts av den
internationella utvecklingen och av inriktningen av den inhemska ekonomiska
politiken. I detta sammanhang kan inte någon mer ingående beskrivning
och analys göras av konjunkturförloppet under de senaste åren och av
de faktorer som där verkat. Ett par drag i utvecklingen som är av intresse
vid överväganden om långsiktstendenserna framöver skall dock här flyktigt
beröras.

I väsentliga avseenden har de yttre betingelserna för den svenska ekonomiska
politiken förändrats från 1965. Långtidsutredningen framhöll i sin

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

diskussion av den internationella bakgrund mot vilken utvecklingsmöjligheterna
i vår inhemska ekonomi måste bedömas att en förskjutning i olika
länders prioritering mellan skilda ekonomisk-politiska mål i riktning mot
en ökad betoning av de stabiliseringspolitiska målen kunde medföra ett kärvare
internationellt ekonomiskt klimat. Riktigheten i denna bedömning har
bekräftats av vad som under senare år skett i olika länder. Den återhållsamhet
varmed man i olika fall — även då inga direkta valutaproblem tvingat
därtill — sökt avhjälpa och motverka nedgången i konjunkturen tyder på
en ökad uppmärksamhet på stabiliseringsmålet. Denna förskjutning har bidragit
till att förlänga och fördjupa den försvagning i den internationella
konjunkturen som inträdde från 1965.

Samtidigt som dessa förändringar i de internationella förhållandena började
framträda hade en kraftig försämring av den svenska bytesbalansen —
till viss del betingad av inhemska förhållanden — inträtt under 1965. För
utformningen av den ekonomiska politiken utgjorde detta en avgörande
faktor. Ett framgångsrikt fullföljande av politiken för full sysselsättning
och snabb ekonomisk tillväxt förutsatte att balansen i utrikesbetalningarna
snabbt kunde återställas. I detta ingick då att nedbringa det tidigare starka
interna efterfrågetrycket och att nå en sådan långsiktig anpassning av prisoch
kostnadsförhållandena att det svenska näringslivets konkurenskraft
upprätthölls.

Såväl vikten av som svårigheterna hos de problem som den ekonomiska
politiken inriktats på att lösa accentuerades genom de löneöverenskommelser
som träffades våren 1966. Dessa innebar en kostnadsökning per arbetstimme
av omkring 23 % för de tre år avtalen omfattade. Detta utfall, som
kunde beräknas medföra en tendens till en relativ försvagning av vår internationella
pris- och kostnadssituation, kan från utrikesbalanssynpunkt sägas
ha understrukit nödvändigheten av den restriktiva linjen i den ekonomiska
politiken. Sett utifrån effekterna på arbetsmarknaden torde å andra sidan
de stora kostnadsstegringarna ha bidragit till att förstärka dämpningen i
efterfrågan. Jämte de mer direkta effekterna av den återhållsamma ekonomiska
politiken hade en stark omsvängning i lagerinvesteringarna samt en
dämpad efterfrågan på utlandsmarknaderna lett till en bättre balans i ekonomin.
I denna hårdare konkurrenssituation utlöste sålunda kostnadsstegringarna
bland företagen en intensifiering av rationaliseringsåtgärderna, av
nedläggningar och sammanslagningar. Den tendens att inom företagen bibehålla
arbetsstyrkan ganska oförändrad trots en minskad avsättning som man
under tidigare konjunkturförsvagningar kunnat iaktta synes under 1966
och 1967 inte ha gällt utan ersatts av en striktare anpassning av anställningarna
till det rådande produktionsläget. På dessa olika sätt har höga produktivitetsökningstal
kunnat upprätthållas. Försvarandet av ett internationellt
sett konkurrenskraftigt kostnadsläge per producerad enhet har därigenom
inom industrin resulterat i en inte oväsentligt minskad sysselsättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Den strategi som under dessa förhållanden valdes för den ekonomiska
politiken innebar att denna i sin grundinriktning skulle ge den återhållsamhet
på för importefterfrågan betydelsefulla sektorer och det utrymme
som erfordrades för en eftersträvad uppgång i exporten. För genomförandet
av en sådan politik stod då till förfogande främst sådana ekonomisk-politiska
medel för vilka snabba förändringar beträffande såväl deras insättande
som deras framkommande effekter inte kunde uppnås. Å andra sidan nödvändiggjorde
den tidsmässigt lägre flexibilitet som kännetecknar t. ex. skattepolitiken
en sådan grad av restriktivitet att ett övertryck i ekonomin inte
skulle behöva uppstå om en förändring i utlandskonjunkturerna snabbt och
med styrka skulle inträda.

I förhållande till denna återhållsamma grundinriktning kunde sedan modifieringar
i stimulerande riktning göras genom åtgärder och medel av den
styrka och den kortfristiga verkan vilken kunde vara motiverad utifrån svårigheterna
att förutse den internationella konjunkturutvecklingen.

Vid en förhållandevis stark och utdragen försvagning av utlandsefterfrugan
är det ofrånkomligt att en mot här angivna mål inriktad politik temporärt
medför ett något lägre utnyttjande av produktionsresurserna. Den i
vårt land relativt högt utvecklade arbetsmarknadspolitiken har emellertid
erbjudit möjligheter att insätta tidsmässigt begränsade sysselsättningsskapande
åtgärder i sådan omfattning, att minskningen av kapacitetsutnyttjandet
kunnat begränsas. Som i det föregående angetts skulle utvecklingen av kapaciteten,
om det varit möjligt att utnyttja den till fullo, ha kunnat medge
eu ytterligare årlig ökning av bruttonationalprodukten med omkring 1/2 %.
Jämfört med de kapacitetsreserver i flera andra länder som det under likartade
förhållanden inte varit möjligt att ta till vara framstår denna siffra som
låg.

Den av internationella konkurrens- och efterfrågeförhållanden betingade,
begränsade tillväxten i vår ekonomi åtföljdes även av en förskjutning i
resurstillskottens fördelning mellan olika användningsområden. Denna fråga
kommer senare att något ytterligare belysas men en erinran om ett par drag
i den bilden bör i detta sammanhang göras. Sålunda kan här noteras den
relativt sett låga ökning av importen som skett 1965—1968, vilket huvudsakligen
kan återföras på den tillbakahållna stegringen i privat konsumtion
och på den starka omsvängningen av lagerinvesteringarna. För exportens del
uppstod genom försvagningen på andra efterfrågeområden ett ökat utrymme
i den svenska ekonomin och trots den svagare utlandskonjunkturen och en
hårdnad prissituation kunde detta delvis genom särskilda exportansträngningar
från de svenska företagens sida utnyttjas för en relativt till produktionsutvecklingen
ganska väsentlig exportökning. På dessa sätt reducerades
underskottet i bytesbalansen — som tidigare angetts har för 1968 beräknats
ett underskott om ca 450 milj. kr. och för 1967 ett faktiskt underskott på
knappt 300 milj. kr. mot drygt 1 000 milj. kr. 1965. Beträffande den inhems -

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

ka pris- och kostnadsutvecklingen har en dämpning av stegringen kunnat
uppnås. Ökningstakten i konsumentpriserna har sålunda sjunkit från 5,3 %
1965 till prognoserat 2,1 % 1968. Som belysning av kostnadsutvecklingen
kan nämnas att löneglidningstakten var 4,5 % 1965 men blir uppskattningsvis
endast 1,5 % 1968.

Till de här berörda komponenternas fortsatta utveckling riktas i hög grad
uppmärksamheten om man vill spekulera över möjligheterna att under de
återstående åren av långtidsutredningens kalkylperiod nå en faktisk ökning
av bruttonationalprodukten som närmare ansluter sig till kapacitetsutrymmets.
Lika litet som i långtidsutredningen kan bär någon bedömning göras
av den framtida konjunkturutvecklingen, men ett par kommentarer kan fogas
till de uppskattningar av de kapacitetsmässiga förutsättningarna för
internationell tillväxt som låg till grund för långtidsutredningens exportprognoser.
Dessa uppskattningar var hämtade från olika länders egna officiella
beräkningar. De revideringar som i några fall gjorts ger inte något direkt
intryck av att man i skilda länder numer skulle bedöma tillväxtmöjligheterna
mer pessimistiskt än 1965. Den låga produktionsökningen i Västeuropa
1965—1968 skulle således återspegla en situation av outnyttjad
kapacitet vilken för övrigt synes genomsnittligt ha varit mer markerad än
i vårt land. Sett enbart till nu anförda förhållanden skulle en sådan årlig
ökning som långtidsutredningen angav för exporten kunna realiseras vid
fullt kapacitetsutnyttjande i den västeuropeiska ekonomin.

Som berörts tidigare har den väntade ökade betoningen av de stabiliseringspolitiska
målen kommit att prägla den ekonomiska politiken i flera
länder. Det finns skäl tro att denna inställning i viss mån blir bestående.
Men det bör understrykas att mot bakgrund av den situation som rått med
genom outnyttjad kapacitet låga ökningstal för produktion och med uppnådda
lägre pris- och kostnadsökningar synes politiken i flera länder inriktas
på att söka uppnå en högre tillväxt. Värderingen av de stabiliseringspolitiska
målen kan möjligen därvid ge sig till känna i en bestämd strävan
att undvika överslag i ekonomierna. Med ett sådant mindre pressat balansläge
som eftersträvas skulle förutsättningarna för en fortgående tillväxt i
takt med kapacitetsökningarna i och för sig inte försämras.

Vad beträffar frågan om vårt näringslivs möjligheter att framdeles hävda
sig på exportmarknaderna är det ytterst vanskligt att göra någon bedömning.
Gjorda jämförelser av pris- och löneökningarnas utveckling i olika
länder kan möjligen peka mot att en viss försvagning av vår konkurrensförmåga
kan ha inträtt. Ser man däremot på förändringar i kostnad per producerad
enhet varvid man sålunda tar hänsyn till skillnaden i produktivitetsutvecklingen
kan man finna stöd för att vårt näringsliv genom starka
rationaliseringar kunnat hålla sin ställning i konkurrensen. Den stora tveksamhet
varmed man måste förbinda varje antagande om att det svenska
näringslivet mer varaktigt skulle kunna uppnå stora rationaliseringsvinster

2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

jämfört med andra länder motiverar att den starka poängtering av pris- och
kostnadsfrågornas betydelse som gjordes i långtidsutredningen kvarstår med
oförminskad styrka.

5. Resursfördelning och balansproblem

Den tidigare redovisningen har gett vid handen att såväl den internationella
utvecklingen som den interna ekonomiska politiken lett till att produktionen
vuxit långsammare under perioden 1965—1968 än vad som enligt
långtidsutredningen angavs som ett genomsnitt för perioden 1965—1970.
Detta har i sin tur även medfört att de ökningstakter som angavs i utredningen
för olika resursanvändningsområden genomsnittligt sett kommit att
ligga lägre än i utredningens kalkylexempel. Såväl utvecklingen av den privata
konsumtionen som investeringarna i fast realkapital kan anföras som
exempel på detta och båda dessa användningsområden har för perioden
1965—1968 haft en utvecklingstakt per år som ligger ca en procentenhet
under den som angavs i utredningen.

Men utvecklingen 1965—1968 har även inneburit att den relativa fördelningen
på olika användningsområden kommit att avvika något från den som
angavs i utredningen: trots den lägre ökningstakten i det totala resursutrymmet
har den offentliga konsumtionen kunnat öka i en takt som med ca
två procentenheter överstiger den som angavs i utredningen. Denna ändrade
resursfördelning har bl. a. medfört ett minskat tryck på importen — importbenägenheten
för de offentliga konsumtionsutgifterna understiger ju
kraftigt den som gäller för privata konsumtionsutgifter -— och bär alltså
tillsammans med det generellt sett lägre efterfrågetrycket i ekonomin bidragit
till realiserandet av en med hänsyn till omständigheterna lämplig extern
och intern balans.

Frågan är nu om man kan räkna med att utvecklingen under de återstående
åren av 1960-talet kommer att representera en återgång till långtidsutredningens
skisserade mönster eller om bilden även under dessa återstående
år kommer att bli en annan. Vid övervägandena rörande denna frågeställning
aktualiseras emellertid flera olika problem: för det första kommer
utvecklingen att vara i hög grad beroende av i vilken takt man kommer
att tillåta kapacitetsutnyttjande! att stiga och på vilka områden efterfrågetillskotten
kommer att fördelas. För det andra är det svårt att mera precist
uttala sig om vilket investeringsbehov som kommer att göra sig gällande
fram till 1970, detta med hänsyn till både den förutsatta produktivitetsutvecklingen
fram till detta år och de krav som den fortsatta utvecklingen
under 1970-talet kommer att ställa; en ambitiös tillväxtmålsättning för denna
period kommer ju att ställa krav på realkapitalbildningen delvis redan
under 1969 och 1970.

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

Avgörande för frågan om kapacitetsntnyttjandet fram till 1970 är den
internationella utvecklingen. Om den ekonomiska politiken i de länder
som vi är beroende av genom vår export även i fortsättningen kommer att
kännetecknas av samma stramhet som hittills, kommer kravet på den externa
balansen för vart lands vidkommande att vid oförändrad målsättning
för valutareserven medföra att vi i stort sett måste bibehålla det relativa
efterfrågetrycket på ungefär samma nivå som det legat på 1967 och 1968.
Det internationella konkurrensläget ger i ett sådant fall inte utrymme för
någon nämnvärd inhemsk höjning av utnyttjandegraden. Vissa möjligheter
till en inhemsk expansionspolitik ges visserligen genom omfördelningar
av efterfrågan till områden som kännetecknas av låga importbenägenheter
t. ex. offentlig konsumtion och byggnadsinvesteringar — men ett bibehållande
av den externa balansen ställer då bestämda krav på att finanspolitiken
utformas så att den ökade inkomstbildningen inte kan tas i anspråk
för en importkrävande privat konsumtion. Om denna ogynnsamma konjunktursituation
skulle realiseras kan man alltså inte utesluta möjligheten
att den privata konsumtionens ökningstakt får hållas nere på samma låga
nivå som under perioden 1965—1968.

Skulle däremot den internationella utvecklingen medge en höjning av det
inhemska kapacitetsutnyttjandet — vissa nu aktuella tendenser låter ju antyda
en sådan möjlighet — så skulle de realiserade bruttonationalproduktökningarna
under åren fram till 1970 temporärt kunna föras upp till en
nivå som svarar mot omkring 4,5 % om året. Även en fortsatt snabb expansion
på den offentliga konsumtionens område skulle då medge att den privata
konsumtionen tilläts utveckla sig i mera gynnsam riktning och för de
återstående åren av 1960-talet uppnå ungefär den tillväxttakt som förutsattes
i långtidsutredningen. Den offentliga sektorns expansionsprogram i kombination
med behoret av att även i detta mera gynnsamma fall förbättra bytesbalansen
både med hänsyn till u-hjälpsprogrammet och det ännu kvarstående
underskottet kommer visserligen att ställa stora krav på finanspolitiken,
men dock så att vissa ytterligare ökningar av den privata konsumtionen
kan tillåtas. Möjligheterna att realisera en sådan utveckling sammanhänger
emellertid är en med fragan om näringslivets investeringsbehov.
Samtidigt som investeringsutvecklingen inom denna sektor ökat långsamt
under 1965—1968 har produktiviteten utvecklats relativt gynnsamt. Det är
dock ingalunda självklart att lika stora produktivitetsstegringar kan tas
ut under de närmaste åren utan en motsvarande höjning av kapitalinsatsen.
Enligt de örerväganden som redovisats i avsnitt 3 ovan kan man möjligen
räkna med en relativt betydande produktivitetstegring fram till 1970, vilken
i första hand skulle möjliggöras genom ett fortsatt rationaliserings- och effektiviseringsarbete
och ett fortsatt hemtagande av stordriftfördelar och
allokeringsvinster.

Risken för att man vid denna bedömning har underskattat investerings -

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

behoven bör dock beaktas. Om den av kapitalinsatsen oberoende produktivitetsutvecklingen
beräknats för högt kommer man således vid en given
investeringsutveckling att överskatta tillväxten i bruttonationalprodukten
och alltså då även utrymmet för privat konsumtion. Alternativt kan ett fullföljande
av ambitionen om en 4—4,5-procentig tillväxt i bruttonationalprodukten
för åren fram till 1970 i ett sådant läge komma att ställa anspråk
på en väsentlig ökning i kapitalbildningen, vilken då till stor del maste
komma att ske på den privata konsumtionens bekostnad.

Frågan om investeringsawägningen under perioden fram till 1970 är
dessutom intimt förbunden med målsättningen för utvecklingen nnder 1970-talets första del. Även om man skulle förutsätta att de två senaste årens
mönster med en kombination av relativt stark produktivitetsstegring och
stagnerande investeringar skulle fortsätta under ytterligare några år kan
man knappast räkna med en liknande utveckling under 1970-talet. En
bibehållen, moderat investeringsutveckling under 1960-talets senare år kan
då få som konsekvens ett försämrat utgångsläge för 1970-talets produktivitetsutveckling
och därmed också för utrymmet för såväl privat som offentlig
konsumtion. Vill man undvika att bortfallen av de »engångsvinster»
i produktiviteten som kännetecknat 1960-talets senare del leder till oproportionellt
stora investeringsbehov — eller alternativt medför oacceptabelt
låga tillväxtmöjligheter under början av 1970-talet — bör politiken under
de närmast kommande åren inriktas på ett främjande av näringslivets investeringar
och ett tillbalcahållande av konsumtionsutrymmet.

Behovet av detta accentueras i takt med ökningarna i ambitionsnivån föi
1970-talets utveckling. Vissa preliminära beräkningar, som närmare kommer
att redovisas i den kommande SOU-rapporten, låter antyda att redan en
målsättning om en 4-procentig kapacitetstillväxt fram till 1975 skulle luäia
betydande investeringsökningar redan under 1960-talets sista år, vilket
knappast kan realiseras utan motsvarande inskränkningar i utvecklingstakten
för såväl offentlig som privat konsumtion. Om målsättningen för 1970-talets första hälft exempelvis fixeras till 4,5 % per år skulle investeringsbehoven
i synnerhet under accelerationsåren kring 1970 bli utomordentligt
stora.

Kan genom en höjd investeringstakt under de närmaste åren förutsättningar
skapas för en större tillväxt längre fram minskar emellertid efter
hand tvånget att hålla tillbaka den privata konsumtionen i förhållande till
andra användningsområden. Den relativa tyngden av de anspråk på en fortsatt
stark ökning som gör sig gällande från offentlig konsumtion och bostadsbyggande
skulle därvid lättare bäras. Utvecklingen 1965—1968 har som
tidigare framhållits medfört en mycket stark omfördelning mellan det privata
och offentliga konsumtionsområdet till det senares fördel. En oförändrad
relation i tillväxttakten mellan dessa sektorer skulle vid en låg ökning
av bruttonationalprodukten under 1970-talet ställa skattepolitiken inför

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

starkt växande svårigheter. Skatteandelen i individernas inkomster skulle
i så fall få stiga avsevärt. Å andra sidan kan samtidigt konstateras att de
automatiskt framkommande utgiftsanspråken inom det statliga området
för flera år framöver är av betydande storlek och inom den kommunala
sektorn kommer den under senare år accelererade utbyggnaden av kapaciteten
inom sjuk- och socialvården att utlösas i höga ökningstal beträffande
konsumtionsutgifterna för flera år framöver. Givetvis skulle en ökad framtida
tillväxttakt göra det väsentligt lättare att lösa de spänningar som här
finns. Men även vid en snabbare tillväxt torde inte en så hög ökningstakt
som under 1965—1968 kunna upprätthållas för offentlig konsumtion. De inteckningar
i det framtida konsumtionsutrymmet som följer av den starka
antalsökningen för den icke förvärvsarbetande befolkningen och av till dessa
gjorda utfästelser medför att en viss ökning av den totala privata konsumtionen
efter hand måste få äga rum för att inte alltför svårartade löne- och
standardspänningar skall uppstå på arbetsmarknaden.

Problemet att förena en fortsatt stark ökning av den offentliga konsumtionen
med en rimlig ökning av skattetrycket framhölls redan i långtidsutredningen
och konkretiserades ytterligare i den i anslutning härtill utföida
utredningen »Finansiella långtidsperspektiv» (SOU 1967: 6). Den långsammare
resurstillväxten 1965—1968 i kombination med den accelererade tillväxten
i den offentliga konsumtionen har snarast medfört att denna problematik
ytterligare accentuerats. Den utveckling av skattetrycket under förutsättning
av en ökning för offentlig konsumtion i enlighet med långtidsutredningens
kalkyl som i »Finansiella långtidsperspektiv» angavs för året
1970 synes i stort sett ha realiserats redan 1967/68. Även vid en relativt
stark stegring av det totala resursutrymmet under 1970-talet kommer alltså
den offentliga sektorns utgiftsanspråk att ställa stora krav på den politik
som skall säkerställa den interna balansen. Mot denna bakgrund synes det
synnerligen angeläget att tillvarata alla möjligheter att förändra den hittillsvarande
relativa kostnadsutvecklingen mellan de offentliga sektorerna
och ekonomins övriga delar. Om man vill undvika att de i och för sig angelägna,
offentliga utgiftsanspråken blir eftersatta under utvecklingsförloppet
på grund av restriktioner på beskattningsområdet, måste man intensifiera
de åtgärder som vidtas med syfte att höja produktiviteten i den offentliga
tjänsteproduktionen.

Såväl i den senaste långtidsutredningen som i utredningen om de finansiella
långtidsperspektiven framhölls även att ett realiserande av de då aktuella
investeringsanspråken kunde komma att innebära en sänkt självfinansiering
för näringslivets investeringar. Mot bakgrunden av vad som
ovan framhållits om vikten av att redan inom de närmaste åren bereda ökat
utrymme för sådana investeringar, framstår denna problematik som oförändrat
aktuell. Den med hänsyn till 1970-talets utveckling nödvändiga uppgången
av investeringsaktiviteten kommer att innebära ökade krav på kre -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

ditmarknaden inte endast i kvantitativ bemärkelse utan även vad gäller
mekanismerna för utbudets anpassning till de föreliggande behoven. Det synes
därför väsentligt att denna process utformas så att den sjunkande självfinansieringen
inte verkar återhållande på möjligheterna att realisera nämnda
utveckling.

6. Utvecklingstendenser på olika delområden

Kalkylerna i 1965 års långtidsutredning byggde liksom i tidigare utredningar
på expertstudier angående den förutsedda utvecklingen inom olika
delar av ekonomin. I ett stort antal fall baserades dessa expertstudier på
uppgifter som insamlats direkt från inom olika områden verksamma företag,
myndigheter etc. Denna uppgiftsinsamling tjänade även syftet att till
en del avhjälpa den brist som består i att statistik för den sektorvisa utvecklingen
förekommer sparsamt i vårt land. Som berördes i det inledande avsnittet
har genomgången av utvecklingstendenserna i samband med den här
presenterade avstämningen koncentrerats till vissa områden som bedömts
som strategiska, nämligen i första hand arbetskraftstillgången, produktiviteten
och exporttendenserna samt bland produktionssektorerna industrin
och den offentliga sektorn. Men inte heller här har det varit fråga om någon
fullständig materialinsamling med planinventering utan bedömningarna har
gjorts utifrån annat informationsmaterial. Redovisningen för industrin och
den offentliga sektorn görs i de båda närmast följande avsnitten.

För övriga näringsgrenar har genomgången varit mer summarisk och bestått
i insamling av statistik rörande den gångna tiden samt en inventering
av existerande utredningar som belyser aktuella tendenser och mer långsiktiga
framtidsutsikter. Denna genomgång har främst tagit sikte på utvecklingen
av produktion, sysselsättning och produktivitet. De iakttagelser
som därvid kunnat göras har legat till grund för de uppgifter som redovisas
och i viss utsträckning kommenteras i avsnitt 6.3 och 6.4. övriga resultat av
genomgången har inte berörts i denna översiktliga sammanställning. Beträffande
väntade investeringsbehov, vilka spelar en strategisk roll i utvecklingsfonden,
har det inte varit möjligt att få några tolkningsbara uppgifter.

6.1 Industri

Till grund för långtidsutredningens bedömning av industrins utveckling
perioden 1965—-1970 låg den enkät till ett stort antal företag som Industriens
utredningsinstitut (IUI) utförde hösten 1964. Den gav till resultat att företagens
planer totalt skulle innebära en årlig produktionsökning på 7 % och
en årlig expor t volymökning på drygt 8 %. Med hänsyn till avsättningsmöjligheterna
på hemma- respektive utlandsmarknaden samt möjligheterna för

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

industrin att dra till sig arbetskraft och kapital antog utredningen att en
produktionsökning på ca 5 % per år skulle vara möjlig att realisera. Industrin
ansågs kunna få ett arbetskraftstillskott på ca 45 000 personer, vilket
skulle vara tillräckligt för att kompensera arbetstidsförkortningen men avsevärt
mindre än de 100 000 som företagens planer indikerade. För att förverkliga
produktionsutvecklingen beräknades en investeringstillväxt på 7 %
per år vara nödvändig.

Den bedömning som långtidsutredningen och IUI gjorde av industrins
framtida expansionsmöjligheter avsåg i första hand en femårsperiod. Däremot
gjordes naturligt nog ingen bedömning av hur tillväxttakten skulle variera
över perioden, med andra ord hänsyn hade inte tagits till konjunkturinflytelserna.
Vid en granskning i dagsläget av det angivna utvecklingsalternativet
står man inför speciellt två problem. Det ena är att enbart en del
av perioden gått till ända, det andra att de senaste åren varit präglade av
konjunkturdämpning. Att de av konjunkturnedgången påverkade åren 1965
—1967 inte ligger i linje med långtidsutredningens bild är naturligt. Frågan
är i stället hur utsikterna ser ut i ett litet längre perspektiv där konjunkturrörelserna
neutraliserats och där endast varaktiga brott i den långsiktiga
utvecklingen beaktas. Inför avstämningen av långtidsutredningen
har IUI gjort en avstämning för industrins del. En utförligare presentation
av resultaten kommer att ges i en volym i SOU-serien.

Produktionsutvecklingen

Som tidigare nämnts resulterade långtidsutredningens bedömning av företagens
planer i ett antagande om en lägre ökning av produktionsvolymen.
För enskilda branscher ställdes planerna mot de, låt vara bristfälliga, prognoser
över in- och utländsk efterfrågan man hade tillgång till. Vidare beaktades
givetvis branschens möjligheter att få kapital och arbetskraft i erforderlig
utsträckning. Resultatet av denna utvärdering framgår av tabell 7.

Den totala industriproduktionen 1965—1968 har inte följt kalkylens utvecklingstakt.
Variationerna mellan branscherna är givetvis stora. De som
expansiva bedömda kemisk industri, järn- och metallverk och verkstadsindustri
har ganska väl kunnat hålla uppe sin produktionsnivå. Dessa
branscher har stimulerats från exportsidan, verkstäder och kemisk industri
särskilt från den nordiska marknaden. Inom järn- och metallverken har
produktionen trots snabba exportökningar vuxit långsamt t. o. in. 1967 beroende
på en låg efterfrågan från de inhemska förbrukarna och stora lagernedskärningar.
För 1968 förutses emellertid eu kraftig produktionsökning.
(Beträffande exportutvecklingen se avsnitt 6.7 där denna behandlas
separat.)

Också massa-, pappers- och wallboardindustrin samt gummivaruindustrin
intog i kalkylen en plats som expansiva branscher. För dem har utvecklingen
sedan 1965 varit ogynnsam. Massa- och pappersindustrin är starkt beroende

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell 7. Industriproduktionens utveckling 1965—1970

Volymökning i procent per år

	LU:s kalkyl	Faktisk	Reviderad
	1965—1970	utveckling	kalkyl
		1965—1968	1965—1970
Gruvindustri.....................	4
Järn- och metallverk.............	7		ö 5,5
Verkstadsindustri (exkl. varv)...........	6	4,5
Varvsindustri..............	0 6
Jord- och stenindustri............	3 1	1,0
Träindustri....................	5
Massa-, pappers- och wallboardindustri............	7	2,4	4,5
Pappersvaru- och grafisk industri.............	5	3,1 3 4	5
Livsmedelsindustri.............	3
Textil- och konfektionsindustri...........	2	—1,8 3 5	—1,5
Sko- och läderindustri............	2
Gummivaruindustri...........	7	1 4
Kemisk industri................	12 5 å 5 1/2	Q ^
Hela industrin..............	3 7

av lagerrörelserna och exporten, vilka inte varit några expansiva faktorer.
Gummivaruindustrins avsättningsunderlag på bilmarknaden har sviktat,
samtidigt som importkonkurrens uppträtt för vissa varor.

Gruvor, jord- och stenindustri, träindustri, pappersvaru- och grafisk industri
samt livsmedelsindustri uppskattades få årliga produktionsökningar
på 3—6 % per år. Av dessa har endast livsmedelsindustrin utvecklats snabbare
än kalkylen angav. För jord- och stenindustrin har dämpningen på
byggnadsmarknaden spelat in. Träindustrin har mött en viss stimulans från
exportmarknaden. Trots detta har produktionsstegringen varit mycket blygsam
de senaste åren. Gruvindustrin har stött på svårigheter på utlandsmarknaden.

Varvsindustrin, textil- och konfektionsindustri!! samt sko- och läderindustrin
utgjorde de branscher vars expansionsmöjligheter bedömdes vara
minst. Av dessa har emellertid varvsindustrin ökat produktionen vilket kalkylen
förutsatte inte skulle ske. Detta kan dock hänföras till en speciell händelse,
stängningen av Suezkanalen. Vidare är att notera att de två övriga
nämnda branscherna ligger på den negativa sidan till följd av den starka
importkonkurrens de är utsatta för. Textil- och konfektionsindustrins produktion
har minskat trots exportstimulansen.

Prisutvecklingen

Redovisningen i det föregående har gällt den volymmässiga utvecklingen.
Vid den avstämning av långtidsutredningens industridel som IUI gjort detta
år, har vid kontakter med företagen från dessa särskilt poängterats att prisutvecklingen
varit svag de senaste åren.

Det är tydligt att prisförsvagningen initierats från exportsidan. Stagnatio -

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

nen har i flertalet fall inträtt tidigare på utlands- än på hemmamarknaden.
På denna senare har prisstegringen i allmänhet brutits först under 1967.
Undantag utgör järn- och metallverken, träindustrin samt i någon mån massa
och papper och textil och konfektion, där förändringen inträtt redan under
1966. Sammantaget har prispressen varit mest markant för de av utrikeshandeln
beroende branscherna som gruvor, järn- och metallverk, skogsindustri
samt textil- och beklädnadsindustri medan i en typisk hemmamarknadsindustri
som jord- och stenindustri priserna hållits uppe.

Sgsselsättnings-, produktivitets- och investeringsutvecklingen

De av industriföretagen 1964 lämnade planerna utvisade ett arbetskraftsbehov
om 125 000 personer för perioden 1963—1970. Långtidsutredningen
utgick från vad som ansågs tillräckligt för att kompensera arbetstidsförkortningen,
ca 45 000 i tillskott för åren 1965—1970. Utvecklingen hittills har
gått i den riktningen att industrin i stället minskat sin arbetsstyrka. Särskilt
gäller detta 1965-1967, som framgår av nedanstående tablå vilken visar
förändring i procent per år:

Företagens planer Faktisk utveckling

1963—1970 1963—1967 1965—1967

1,8 - 0,5 - 2,3

Minskningen av antalet anställda har i stort sett varit allmän. Inte heller
i de branscher där utsikterna att realisera planernas arbetskraftsbehov bedömdes
vara goda har någon sysselsättningsökning av planerad omfattning
kommit till stånd. De branscher som innefattades i denna bedömning var
gruvindustrin och skogsindustrin.

Detta är en till synes annorlunda bild än den långtidsutredningen gav
där arbetskraftstillgången bedömdes utgöra en flaskhals för förverkligandet
av planerna. Nu har emellertid efterfrågeutvecklingen inte varit sådan att
ett realiserande av planerna varit aktuellt. Den ekonomiska aktiviteten har
allmänt legat på en lägre nivå och arbetskraftsbehovet har därför också varit
väsentligt mindre. Vid tidigare konjunkturnedgångar under efterkrigstiden
har företagen inte alltid skurit ned sysselsättningen i takt med produktionen
utan behållit en reserv för uppgångsperioden. Detta har inte i så stor
utsträckning varit fallet denna gång. I den reviderade nationalbudgeten förutses
för 1968 en svag ökning av arbetskraften inom industrin.

Av tablån nedan framgår utvecklingen av produktiviteten per anställd;
ökningen i procent per år:

Företagens planer Faktisk utveckling

1963—1970 1963—1967 1965—1967

5,4

6,4

5,3

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Som synes har produktivitetsökningen 1963—1967 trots konjunkturdämpningen
utvecklats mera gynnsamt än planerna förutsatte, samt att den 1985
—1967 inte underskred den planerade nivån. Detta torde ha att göra med det
ändrade företagsbeteende som tidigare nämnts. Vidare observerar man att
i processindustrier som järn och stål samt massa- och pappersindustrin produktivitetens
ökning har försämrats sedan 1965.

Utgår man i stället från sysselsättningsvolymens utveckling, räknat i timmar,
kommer man till en produktivitetsökning som ligger ungefär på 5,5 %
per år. Långtidsutredningen räknade på lång sikt med ca 5 %.

De från företagen inhämtade planerna angav en investeringsnivå (inkl.
underhåll och reparationer) som 1966—1970 låg 6 % över 1964—1965 års medelnivå.
Dessa investeringars fördelning över tiden var inte preciserade.
Med hänsyn till tidigare erfarenheter av investeringsplaner och faktiskt utfall
samt till sambandet mellan kapital- och arbetsinsats å ena och produktionsresultat
å andra sidan fann sig utredningen föranlåten skriva upp investeringsvolymen
till en årlig ökning på 7 % (exkl. reparationer och underhåll).
Hittills har ökningen legat ca 1 procent lägre. Genom det svaga
efterfrågeläget har kapacitetsutvidgande utbyggnader förskjutits något
framåt i tiden medan en koncentration skett till rationaliseringsinvesteringar.

Framtidsbedömningen

Denna översikt har gett vid handen att i varje fall produktionen legat
under den prognoserade utvecklingen. Är detta en tillfällig försvagning eller
kan vi vänta en återgång till av långtidsutredningen kalkylerade trender?
Den granskning, som IUI bl. a. gjort mot bakgrund av vad företagare och
branschrepresentanter vid ett antal kontakter uttalat i fråga om framtidsbedömningar,
har lett till den revidering som återges i tabell 7. Vad först
gäller exporten har den 1965—1968 relativt väl följt prognosen. Även om
en del av denna exportökning är framtvingad av en svag hemmakonjunktur
tycks dock utsikterna goda att hålla en hög exporttillväxt även under de
närmaste åren, bl. a. med hänsyn till det sannolika lageruppbyggnadsbehovet
i avnämarländerna. Det kan särskilt sägas gälla malm, järn och stål
samt massa. Exportutvecklingen på EFTA och framför allt Norden kommer
förmodligen att bli gynnsam också i fortsättningen. Det bör särskilt stimulera
kemiska produkter, textil och konfektion samt vissa verkstadsprodukter.
Uppbyggnaden av den yttre tullmuren kring EEC motvägs i
någon mån av Kennedyrondens tullsänkningar. Slutresultatet blir att exportutvecklingen
enligt den förnyade bilden ligger ungefär i linje med långtidsutredningens
prognos.

För produktionen gäller att vissa branscher knappast kan uppnå den av
utredningen för hela perioden förutsedda tillväxten. De branscher det främst
är fråga om är järn- och metallverken, massa- och pappersindustrin samt

Avstämning av 1965 års långtidsutredning 27

beklädnadsindustrierna. För dessa kan man förmoda att även mera långsiktiga
förändringar utöver de konjunkturella har spelat in.

För 1969 och 1970 har här förutsatts att en relativt snabb produktionsökning
kommer till stånd. Den årliga tillväxttakten för hela perioden 1965—
1970 skulle då bli av storleksordningen 4 1/2 å 5 %, dvs. ca 1/2 procentenhet
under kalkylen i långtidsutredningen.

IUI:s beräkning av sysselsättningsutvecklingen bygger på vissa antaganden
om produktionsvolymen per anställd, där man bl. a. tagit hänsyn till
den starka rationaliseringsvilja som företagarna uttalat samt på det förhållandet
att produktionsvolymökningen i processindustrierna förutses gå
snabbare an under 1965—1967, vilket automatiskt ger ett tillskott till produktivitetsuppgången.
Över hela 1960-talets andra hälft minskar då antalet
anställda inom industrin med 1/2 ä 1 % per år att jämföra med långtidsutredningens
kalkyl på en ökning med 1 %. Industrins andel av den totala
sysselsättningen kommer då att sjunka ner till knappt 30 % (inkl. hantverket)
från en andel på ca 32 % 1965.

Tidigare er farenheter av sambanden mellan kapital-, sysselsättnings- och
produktionstillväxt ger vid handen att en utveckling i enlighet med den
reviderade IUI-kalkylen kräver avsevärda investeringar, betydligt större än
vad som förekommit de senaste åren.

6.2 Offentliga tjänster
Offentlig konsumtion 1965—1968

De planer och bedömningar som insamlades av långtidsutredningen pekade
på en ökning av den offentliga konsumtionen med bortåt 6 % årligen
1965—1970. Utredningen bedömde emellertid att en så stor ökning inte
kunde realiseras utan att andra områden med likaledes starka utbyggnadsbehov
måste hållas tillbaka. Enligt den avvägning som låg till grund för utredningens
kalkyl begränsades de offentliga konsumtionsutgifternas ökning
till 4,7 % per år.

Nationalräkenskapernas redovisning fram till 1967 och den reviderade
nationalbudgetens prognos för 1968 visar att den offentliga konsumtionen
i erkligheten kunnat expandera väsentligt snabbare än som förutsattes i
utredningens kalkyl och även snabbare än som angavs i myndigheternas
planer. Den genomsnittliga ökningen 1965—1968 utgör enligt nämnda källor
ca 7 % per år. De årsvisa förändringarna anges i nedanstående tablå (procentuell
volymförändring per år):

Som framgått har den kommunala konsumtionen kunnat expandera mycket
snabbt 1965 1968, medan den statliga delen visat endast en moderat

ökning. Till största delen sammanhänger denna olikhet i utvecklingsbilden
med att huvudmannaskapet för vissa verksamheter ändrats under perioden.
Sålunda fördes de tidigare statliga gymnasierna över till kommunal sektor

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

	1965—	1966—	1967—	1965—	1965—	1965—
	1966	1967	1968 pro-gnos	1968 delvis prognos	1970 enl. planer till LU 65	1970 enl. kalkyl i LU65
Statlig konsumtion .. Kommunal kon-	+ 0,9	- 2,2	+ 5,5	+ 1,4	+ 5,4	+ 4,3
sumtion.......... Summa offentlig	+ 9,3	+ 15,2	+ 7,5	+ 10,6	+ 6,2	+ 5,0
konsumtion......	+ 5,8	+ 8,2	+ 7,0	+ 7,0	+ 5,8	+ 4,7

1 juli 1966. Från 1 januari 1967 gick vidare de statliga mentalsjukhusen
över till landstingen. En överslagsberäkning visar, att om ingen överföring
hade gjorts skulle den statliga konsumtionens årliga ökning 1965—1968 ha
blivit 5 å 6 % och den kommunala konsumtionens 8 %. Effekten av dessa
överföringar kan dock inte anges exakt då man inte känner till hur utbyggnadstakten
för dessa och andra verksamheter i statlig och kommunal konsumtion
har påverkats av ändrat huvudmannaskap.

Utvecklingen inom olika delområden

Undervisning. Konsumtionsutgifterna för undervisning förutsågs i långtidsutredningen
öka med i genomsnitt ca 4 % per år fram till 1970. Enligt
nu föreliggande uppgifter synes utgifterna i stort sett ha utvecklats i öterensstämmelse
med långtidsutredningens kalkyler.

Utvecklingen av antalet elever inom grundskola och de gymnasiala skolorna
har ungefär överensstämt med den utveckling som långtidsutredningen
förutsatte. Enligt skolöverstyrelsens beräkningar väntas antalet elever i mtagningsklasser
i gymnasieskola (inkl. privatskolor) i början av 1970-talet
motsvara ca 90 % av antalet 16-aringar. Därav beräknas ca 33 % pabörja
sina studier i gymnasium, ca 22 % i fackskola och ca 35 % i yrkesskola.

Utvecklingen vid universitet och högskolor har hittills gått betydligt snabbare
än vad långtidsutredningen förutsåg. Enligt beräkningar som nyligen
gjorts av statistiska centralbyråns prognosinstitut väntas tillströmningen
till högre utbildning även i fortsättningen öka snabbare än vad som tidigare
beräknats. Med nu rådande tillströmningstendenser kommer 1970 an o talet

närvarande studerande att uppgå till över 100 000.

En av orsakerna till den kraftiga ökningen av studerande inom den högre
undervisningen kan vara att det dämpade arbetsmarknadsläget dels påverkat
de studerande att längre stanna kvar vid universitet och högskolor
och dels att fler efter studentexamen fortsätter att studera vid universiteten.
En annan orsak, som till en del kan förklara den exceptionellt höga tillströmningen
1967/1968, kan vara den fr. o. m. 1967 tillämpade nya tärnpliktslagen
för personer som uttas till officers- eller underofficersutbildning.

Trots den kraftiga tillströmningen till den högre utbildningen har driftskostnaderna
inte ökat lika snabbt utan håller sig inom vad som förut -

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

sattes i långtidsutredningen. Detta sammanhänger delvis med att de nyinskrivna
i första hand gått till utbildningslinjer med relativt låga driftskostnader,
t. ex. de samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteterna.

Hälso- och sjukvård. Den offentliga konsumtionen av hälso- och sjukvårdens
tjänster har under de senaste åren ökat i avsevärt snabbare takt
än vad som tidigare förutsetts. Av tillgängliga uppgifter att döma torde den
genomsnittliga ökningen 1965—1968 bli av storleksordningen 10 % per år.
I långtidsutredningens kalkyl angavs den årliga ökningen 1965—1970 till
ca 7 % medan de utbyggnadsplaner som under 1964 insamlats från sjukvårdens
huvudmän tydde på en ökningstakt om 8 1/2 % per år.

En liknande undersökning av utbyggnadsplanerna fram till 1970 genomfördes
1967 under benämningen RUPRO 67 (Rullande prognosundersökning
1967). Enligt där redovisade planer förutser huvudmännen en fortsatt
mycket snabb ökning av vårdresurserna.

Antalet vårdplatser i sluten vård anges komma att ligga endast obetydligt
lägre 1970 än enligt de planer som redovisades 1964 (145 700 mot
148 900). Utbyggnaden under åren 1965—1967 anges visserligen inte ha gått
fullt så snabbt som indikerats av de tidigare planerna, men eftersläpningen
skulle inhämtas genom väsentligt större platstillskott under de framförliggande
åren. Satsningen på vården av de långvarigt kroppssjuka synes för
närvarande kraftigare än enligt tidigare planer. Den övriga kroppssjukvårdens
utbyggnad har däremot gått långsammare, medan utvecklingen inom
psykiatrisk sjukvård och inom övriga grenar av sluten vård synes ske i
överensstämmelse med tidigare planer. Föreliggande uppgifter tyder på att
hälso- och sjukvårdens personal ökade med 5 å 6 % under 1966, medan det
förändrade arbetsmarknadsläget under 1967 synes ha möjliggjort en betydligt
större rekrytering. Härmed har vakanserna successivt minskat, även om
någon mera påtaglig förbättring i bristsituationen inte synes ha ägt rum.
Mot denna bakgrund bör det ifrågasättas om den av huvudmännen planerade
ökningen av antalet tjänster med över 7 000 per år under 1968, 1969
och 1970, helt kan realiseras.

Socialvård. Även inom socialvårdssektorn har den offentliga konsumtionen
ökat mycket snabbt under de gångna åren av långtidsutredningens kalkylperiod.
En genomgång av utvecklingstendenserna inom olika vårdgrenar
visar att utbyggnaden av vårdresurserna planeras fortsätta. För de kostnadsmässigt
mest betydande områdena ålderdomshem och social hemhjälp synes
utbyggnaden ske i enlighet med planerna till långtidsutredningen. Barnstugorna,
familjedaghemmen och den öppna åldringsvården synes däremot
expandera i snabbare takt än vad som tidigare beräknats.

De kommunala och statliga myndigheternas planer till långtidsutredningen
tydde på en ökning i konsumtionen av socialvårdstjänster med ca
6 1/2 % per år 1965—1970. I långtidsutredningen bedömdes det emellertid
inte realistiskt att räkna med att alla angivna planer kunde realiseras redan

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

till 1970; den årliga konsurationsökningen förutsattes bli ca 5 %. Det är tydligt
att denna ökning kommer att överträffas. Utvecklingen synes t. o. m. gå
betydligt snabbare än vad som angavs i huvudmännens tidigare planer.

Försvar. Försvarsutgifternas utveckling regleras genom av riksdagen
fastställda ramar. Att döma av utvecklingen hittills och av det förslag om
ny ekonomisk ram för det militära försvaret under fyraårsperioden 1968/69
•—1971/72, som lagts fram i proposition 1968: 110, synes långtidsutredningen
ha överskattat såväl konsumtions- som investeringsutgifternas utveckling.
Detta sammanhänger bl. a. med att i långtidsutredningens kalkyl antogs
i beräkningstekniskt syfte, att det till 1966/67 gällande försvarsbeslutet
skulle tillämpas fram till 1970.

Sammanfattande kalkyl

Den reviderade kalkylen avseende de offentliga konsumtionsutgifternas
förutsedda utveckling inom olika delområden sammanfattas i tabell 8. Osäkerheten
i beräkningarna har markerats genom att ange endast hela tal.
I kalkylen har antagits att ökningstakten under framförliggande år kommer
att dämpas något i förhållande till 1965—1968. För hela perioden 1965
—1970 ger de reviderade beräkningarna en genomsnittlig ökning av den
offentliga konsumtionen med ca 6 % per år (att jämföra med 4 1/2 % per
år enligt långtidsutredningen).

Även beträffande investeringarna har revideringen inneburit att den tidigare
kalkylen uppjusterats. Investeringarnas utvecklingsbild överensstämmer
i stort med vad som beräknats för konsumtionen, dvs. snabba stegringar-
inom vårdområdena, en utveckling inom undervisning i stort sett i
överensstämmelse med tidigare beräkningar och en svagare ökning av försvarets
investeringar-. Totalt beräknas investeringarna (exkl. underhåll)
inom offentlig tjänsteproduktion komma att öka med ca 6 % per år 1965—

1970.1 långtidsutredningen angavs motsvarande ökning till 5 %.

Kalkylerna fram till 1970 har till betydande delar kunnat byggas på planer
och bedömningar från för viss verksamhet ansvarig statlig eller kommu -

Tahell 8. Offentlig konsumtion 1965—1970, reviderad kalkyl

Procentuella förändringar per år

	1965 milj. kr. i 1964 års priser	1965— 1968 delvis prognos	1965— 1970 rev. kalkyl	1965— 1970 enl. LU 65
Undervisning...............	3 976	+ 4	+ 4	+ 4
Hälso- och sjukvård.........	3 279	+ 10	+ 9	+ 7
Socialvård.................	1 398	+ 10	+ 9	+ 5
Försvar....................	1 855	+ 2	+ 2	+ 3 1/2
Övriga områden............	4 180	+ 8	+ 7	+ 4 1/2
Totalt.....................	14 688	+ 7	+ 6	+ 4 1/2

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

nal myndighet. Utsträcks perspektivet till 1975 föreligger planmaterial endast
i begränsad omfattning och främst i form av uppgifter till långtidsbudgeten.
Beträffande undervisning erhålls dock viss vägledning i befolkningsutvecklingen
i de för undervisning aktuella åldrarna. Sålunda förutses
grundskolan öka i snabbare takt än 1965—1970 beroende på 1960-talets ökade
födelsetal. Grundskolan beräknas vara helt utbyggd t. o. in. årskurs 9
läsåret 1972/73. Gymnasieskolans elevunderlag minskar, vilket eventuellt
kan komma att något motverkas av en höjd gymnasiefrekvens. Den högre utbildningens
utveckling är svårare att överblicka. Om man antar en relativt
oförändrad gymnasiefrekvens fram till mitten av 1970-talet, och då befolkningen
i de för högre utbildning aktuella åldersgrupperna (20—24 år) minskar
framöver, förutses emellertid ökningen av antalet studerande vid universitet
och högskolor avta.

Liksom på många andra konsumtionsområden påverkas efterfrågan av
hälso- och sjukvård i hög grad av förhållandena på utbudssidan. Som
nämnts pågår en omfattande utbyggnad av antalet vårdplatser. Denna förutses
fortgå och bilda underlag för fortsatta konsumtionsstegringar under
1970-talet. Utbyggnaden av den öppna vården utanför sjukhus har å andra
sidan inte gått lika fort och torde ännu inte svara mot de på senare tid
framförda önskemålen angående en förstärkning av denna vårdform. Det
är därför sannolikt att en snabbare utbyggnad aktualiseras under 1970-talet.

Även på socialvårdens område kan man räkna med fortsatta utbyggnadsbehov.
Satsningen har på senare tid koncentrerats på de öppna vårdformerna
och man får förutsätta att denna utveckling kommer att fortsätta.

En utförligare redogörelse för utvecklingstendenserna inom det offentliga
tjänsteområdet kommer att publiceras i en kommande volym i SOU-serien.

6.3 Produktionsstrukturen

Efterfrågeutvecklingen 1965—1968, vilken i stora drag inneburit en dämpad
tillväxt och en omfördelning av resurserna mot offentlig sektor, har
fått återverkningar på olika produktionsområden. Inom samtliga näringsgrenar
med undantag av den offentliga tjänstesektorn sjönk, som framgår
av tabell 9, produktionens ökningstakt jämfört med föregående femårsperiod.

Accelerationen av de offentliga tjänsternas tillväxt är en direkt reflex av
den offentliga konsumtionens snabba utveckling. Jordbruksproduktionen
har på vanligt sätt utsatts för relativt stora kastningar år från år på grund
av växlande skördeutfall. Genomsnittsutvecklingen 1965—1968 (minskning
med 2 % per år) ligger emellertid endast obetydligt under den långsiktiga
trenden. Skogsbrukets dåliga resultat står naturligtvis i direkt samband med
skogsindustriernas läge. Industrins relativt långsamma genomsnittliga pro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell 9. Produktionen inom olika näringsgrenar 1950—1970

Procentuella volymförändringar per år

	1950—	1960—	1965—	1966—	1967—	1965—	1965—	1965—
	1960	1965	1966	1967	1968 pro- gnos	1968 delvis pro- gnos	1970 rev. kalkyl	1970 enl. LU 65
Jordbruk m. m........	—2,0	0,1	—9,0	8,3	—5,8	—2,2	—2	—1
Skogsbruk...........	2,8	2,6	—1,0	6,8	—5,0	0,1	2	2,5
Industri.............	4,6	7,5	4,2	1,4	5,6	3,7	5	5 å 5,5
Kraftverk m. m.......	6,0	8,0	3,2	6,2	4,6	4,7	5	6
Byggnadsverksamhet ..	4,4	5,8	4,2	4,7	2,7	3,9	4,5	5
Summa kraft- och varu-
produktion...........	3,6	6,1	2,9	3,0	3,7	3,2	4,5	4,5
Offentliga tjänster ....	3,3	4,4	4,2	8,5	4,7	5,8	5,5	4
Övriga tjänster.......	2,1	4,3	2,6	1,6	3,1	2,5	3	4
Summa tjänsteproduk-
tion.................	2,4	4,3	3,0	3,3	3,5	3,3	3,5	4
Totalt1 ..............	3,1	5,2	3,0	3,1	3,6	3,3	3,9	4,2

1 Siffrorna i tabellen för den totala produktionen baserar sig på en beräkning från produktionssidan
och avviker på vissa punkter från de uppgifter som baseras på bruttonationalprodukten
beräknad från användningssidan.

duktionsuppgång 1965—1968 på knappt 4 % per år förklaras främst av
den svaga utvecklingen 1967.

I samband med tabell 9 bör påpekas att statistiken är mycket dålig för en
råd sektorer. Den svaga ökningstakten inom »övriga tjänster» (handel,
samfärdsel, bostadsnyttjande etc.), trots bostadspostens höjande inverkan,
kan mycket väl vara en statistisk missvisning.

Tendenserna under resten av 1960-talet kommer naturligtvis att i hög
grad bero på konjunkturutvecklingen. Siffrorna för 1965—1970 i tabellen
har framräknats under förutsättning av en normal konjunkturuppgång under
de närmaste åren, som innebär att produktionskapaciteten utvecklas
och tas i anspråk i enlighet med vad som sagts i avsnitt 3.

Bortsett från förskjutningen mot offentlig sektor synes det tidigare förhållandevis
stabila relativa produktionsmönstret inte ha rubbats under de
senaste årens konjunktur avmattning. Sifferserien för 1965—1970 utgår från
att detta mönster står sig även under kommande år. Det innebär att näringsgrenarna
ur tillväxtsynpunkt kan schematiskt indelas i tre grupper. Industrin,
kraftsektorn, byggnadsverksamheten och bostadsnyttjandet uppvisar
en snabb produktionsökning. Varuhandeln ligger omkring genomsnittet
för ekonomin. Jordbruk, skogsbruk och privata tjänster bildar slutligen
en grupp med långsam produktionsutveckling. Så långt överensstämmer
mönstret helt med vad som antogs i långtidsutredningen. De frågetecken
som tillkommit under senare år knyter sig till samfärdseln och offentlig sek -

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

tor. Samfärdseln var tidigare placerad i grupp elt. Nytillkommen, dock ganska
osäker, statistik antyder emellertid att samfärdselsektorns långsiktiga tillväxt
i det närmaste skulle ligga vid genomsnittet för ekonomin. Den offentliga
sektorn har under senare år som nämnts expanderat snabbare än genomsnittet
och sålunda befunnit sig i den expansiva gruppen. Om delta
kommer att fortsätta avgörs genom den ekonomisk-politiska resursavvägningen.

Inom de olika näringsgrenarna har samtidigt omvandlingen av företagsstrukturen
gått vidare. Inom jordbruket och handeln synes nedläggningar
av mindre enheter ha fortsatt i ungefär samma eller för jordbrukets del
möjligen något snabbare lakt än tidigare. Inom industrin däremot har omvandlingen
gått påtagligt snabbare. Frågan är om detta enbart är en följd
av konjunkturnedgången och den skärpta ekonomiska politiken eller om
man även på lång sikt får tänka sig en omvandling i snabbare takt. Flera
skäl talar för att konjunkturdämpningen har påskyndat utvecklingen. Under
1960-talets första hälft berördes, enligt arbetsmarknadsstyrelsens varselstatistik,
ca 7 000 personer per år av driftsinskränkningar. Fr. o. m. 1965
började antalet stiga för att 1966 ligga på 20 000 och 1967 på drygt 22 000.
Enbart nedläggningarna berörde 1967 12 000 personer mot ca 3 000 å 4 000
under 1960-talets första år.

Som en följd av den uppdrivna inhemska konjunkturen var friställandena
relativt begränsade under första delen av 1960-talet. När den ekonomiska
aktiviteten dämpades torde spänningen på lönsamhetssidan ha utlösts i form
av driftsinskränkningar. Samtidigt är det troligt att den möjlighet att överblicka
kostnadsutvecklingen som treårsavtalet gav har bidragit till att påskynda
omvandlingsprocessen. Man kan hävda att speciella förhållanden
satt sin prägel på utvecklingen sedan 1965.

De branscher som har varit specielll berörda av de senaste årens omvandlingsprocess
är gruvindustrin, massa- och pappersindustrin, textil- och
konfektionsindustrin samt sko-, läder- och gummivaruindustrin. Detta är i
stort sett de branscher som i industribilagan till långtidsutredningen angavs
stå inför omstruktureringsproblem.

Andra sidor av omvandlingsprocessen är mycket ofullständigt kartlagda.
Vi saknar exempelvis en klar uppfattning om nybildningen av företag och
dess utveckling och om några nya moment kommit in i bilden i dessa avseenden.
Företagssamgåendena har ökat kraftigt fr. o. in. 1965. De tycks
också ha kommit att omfatta allt större företag.

Mot bakgrunden av de långsiktiga tendenserna i utländsk och inhemsk
efterfrågeinriktning förefaller det troligt att strukturella problem kominer
att kvarstå för olika delar av industrin. Inverkan från bl. a. den förväntade
konjunkturuppgången torde emellertid ge en något långsammare takt i omvandlingsprocessen
än vad som varit fallet de senaste åren.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

6.4 Sysselsättning och produktivitet inom olika näringsgrenar

Statistiken ger som tidigare nämnts endast bristfälligt underlag för en
kartläggning av sysselsättning och produktivitet inom olika näringsgrenar
under senare år. Tidigare har konstaterats att totala antalet sysselsatta på
den svenska arbetsmarknaden sjönk med 0,3 % 1965—1968 per år. Av de
uppgifter som står till buds synes man kunna sluta sig till att denna minskning
som närmare framgår av tabell 10 fördelat sig så mellan näringsgrenarna
att antalet sysselsatta minskat genomgående inom de varuproducerande
sektorerna och att minskningar endast till del har motvägts av ökningar
inom tjänstesektorerna, främst den offentliga sektorn.

I fråga om jordbruket lyder tillgänglig statistik på att sysselsättningen
efter 1965 har minskat inte oväsentligt snabbare än både vad långtidsutredningen
antog och vad som skedde 1960—1965. Det skulle innebära att
den lägre efterfrågan från andra sektorer inte skulle ha bromsat avgången
från jordbruket.

Samma tendens mot snabbare minskningstakt har gällt även i skogsbruket.
Rationaliseringen i förening med den svaga efterfrågan på virke har
medfört en kraftig minskning av antalet sysselsatta i skogsbruket. Speciellt
har detta gällt tillfälligt sysselsatta. Inom industrin har antalet förvärvsarbetande
minskat med i genomsnitt 1,5 % per år 1965—1968, vilket närmare
berörts i avsnitt 6.1. Även inom byggnadsverksamheten synes arbetsstyrkan
ha minskat fast långsammare.

Den relativt kraftiga ökningen för offentlig sektor står i samband med utvecklingen
inom övriga sektorer på så vis att deras dämpade efterfrågan
medfört ett lättare arbetsmarknadsläge som möjliggjort för stat och kommun
att fylla de vakanser som uppstått under åren med arbetskraftsbrist.

Tabell 10. Antal förvärvsarbetande inom olika näringsgrenar 1950—1970

Procentuella förändringar per år. Folkräkningarnas definitioner

	1950— 1960	1960— 1965	1965— 1968	1965— 1970 rev. kalkyl	1965— 1970 enl. LU 65
Jordbruk m. m.................	—4,0	—4,7	—7,8	—7,5	—6
Skogsbruk ....................	0,8	-4,2	—7,2	—5,5	—4
Industri......................	0,0	0,7	—1,5	—0,5	1
Kraftverk m. in................	1,8	—1,0	0,2	0,5	0,5
Byggnadsverksamhet........... Summa kraft- och varuproduk-	1,7	2,2	—0,3	0	2
tion..........................	—0,6	—0,4	—2,5	—1,5	0
Offentliga tjänster.............	3,4	5,1	5,0	4,5	3,5
Övriga tjänster................	1,2	1,2	0,9	1	0,5
Summa tjänsteproduktion.......	1,8	2,4	2,4	2,5	1,5
Totalt........................	0,3	0,8	—0,3	0,3	0,7

Avstämning av 1365 års långtidsutredning 35

Tabell 11. Produktionsvolymen per arbetstimme (för förvärvsarbetande) inom olika näringsgrenar

Procentuella förändringar per år

	1950—1960	1960—1965	1965—1968 delvis prognos
Jordbruk m. m........................	2,5	5,1	5,9
Skogsbruk........................	2,5	7,1	7,6
Industri...........................	4,5	7.1	6,1
Kraftverk m. m.......................	4,2	9,0	4,7
Byggnadsverksamhet..................	3,2	3,9	4,5
Summa kraft- och varuproduktion......	4,7	6,8	6,4
Offentliga tjänster1..................	0,4	—0,4	1,0
Övriga tjänster ......................	1,6	3,6	1,5
Summa tjänsteproduktion..............	i,i	2,2	1,2
Totalt........................	3,6	4,6	4,2

1 Någon beräkning i egentlig mening av vare sig produktion eller produktivitet har inte gjorts
för denna sektor. Beräkningstekniskt framkommer emellertid en viss mindre förändring av produktiviteten
vilken införts i tabellen.

I avsnitt 3 har konstaterats att den totala produktiviteten synes ha utvecklats
förhållandevis gynnsamt under avmattningsperioden 1965—1968.
Den lägre tillväxt som dock registrerats hänför sig som man kan se av tabell
11, i första hand till tjänstesektorn.

När det gäller de varuproducerandc sektorerna har produktivitetstillväxten
under perioden 1965—1968 med undantag för industrin utvecklats gynnsammare
än tidigare. Det bör dock än en gång betonas att underlaget för beräkningarna
är bräckligt. I långa stycken rör det sig om rena gissningar.

Det finns inget egentligt underlag för en kalkyl över den näringsgrensvisa
sysselsättningsutvecklingen framöver. Förutsätter man emellertid den produktionsuppgång
som skisserades i föregående avsnitt och utgår man vidare
från föreliggande produktivitetstendenser kan kanske följande försöksvisa
antydningar göras beträffande sysselsättningen under de närmaste åren.
En snabbare produktionstillväxt skulle antagligen dra med sig eu viss ökning
av den antalsmässiga sysselsättningen inom industri och byggnadsverksamhet.
Däremot skulle jord- och skogsbruket med stor sannolikhet fortsätta
att avge arbetskraft. På grund av bl. a. utnyttjandet av arbetskraftsresurserna
finns ett expansionsutrymme för tjänstesektorerna som dock inte
växer lika snabbt som genomsnittet under 1960-talet.

Under första hälften av 1970-talet förutses den totala arbetskraftstillgången
i antal räknat stagnera. Om tjänstesektorerna skall öka sysselsättningen
i enlighet med den långsiktiga tendensen måste detta balanseras av
en motsvarande absolut minskning för industrin och de andra varuproducerande
grenarna. Mot denna bakgrund förefaller det rimligt att förutsätta
en lägre ökningstakt för tjänsteområdena under 1970-talet jämfört
med 1960-talet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 är 1968

6.5 Investeringsfördelningen

Långtidsutredningen antog i sin kalkyl att de totala bruttoinvesteringarna
skulle öka med 4,7 % per år 1965—1970. Den faktiska ökningen 1965—
1968 bär som framgår av tabell 12 varit 4,1 %. Bakom denna skillnad mot
långtidsutredningen ligger främst en dämpad utveckling för underhållsinvesteringarna,
medan däremot nyinvesteringarna visar en jämfört med
långtidsutredningen endast obetydligt långsammare ökning.

I långtidsutredningens kalkyl ingick att privata sektorn och inte minst
industrin skulle få en något ökad andel av de totala investeringarna. Delvis
under inverkan av konjunkturavmattningen har i stället hittills under perioden
utvecklingen varit svag för den privata delen. Liksom under första hälften
av 1960-talet har däremot bostadsbyggandet och kommuninvesteringarna
expanderat kraftigt, 5,6 % respektive 8,2 % per år 1965—1968. Investeringarna
för produktion av offentliga tjänster, exklusive militära, vilka till

Tabell 12. Bruttoinvesteringar 1950—1970

Årlig procentuell volymförändring

	1965 milj kr.	1950— 1960	1960— 1965	1965— 1968 delvis pro- gnos	1965— 1966	1966— 1967	1967— 1968 pro- gnos	1965— 1970 enl. LU 65
A. Exkl. underhäll Jordbruk, skogsbruk o. fiske...................	951	—1,5	4,5	—4	—0,5	—11	0,5	2
Kraftverk m. m..........	1 314	6	—1,5		14,5	4,5		3
Industri o. hantverk in. in.	5 573	3,5	5	6,0	11	2	5,5	7
Egentlig industri.......	5 261	3,5	5	6,0	11	2	5,5	7
Samfärdsel..............	4 477	7,5	2		11,5	—0,5		5
Vägar och gator.......	1 577	10,5	7,5	3	2	2	4,5	5,5
Övrigt................	2 900	6,5	0		16,5	—1,5		5
Varuhandel m. m.........	1 344	16,5	10	—3,5	0	2,5	—13	4,5
Bostäder................	5 863	4	7,5	6	—2	16,5	4	5
Vatten och avlopp in. m. ..	1 059	7,5	11		0,5	19,5		4
Offentliga tjänster.......	5 072	7,5	8,5		8,5	0		5
Civila................	2 915	7,5	12,5		8	14	. .	5
Undervisning........	1 173	8,5	10,5		1,5	7,5		4
Hälso- och sjukvård ..	710	8,5	11,5		20	15		7,5
Sociala ändamål.....	257	9,5	15,5		26	27	. .	7
Förvaltning m. in. ...	775	4,5	16		1	18		3
Försvar...............	2 157	8	4,5	0	8,5	—18	13,5	4,5
Totalt, exkl. underhåll ...	25 653	5,4	5,8	4,8	6,4	4,4	3,6	5,1
H. Underhåll............	9 501	1,8	3,5	2,1	4,4	—1,2	3,2	3,4
Totala bruttoinvesteringar (A + B).................	35 154	4,3	5,2	4,1	5,9	3,0	3,5	4,7
Bostäder................	7 158	3,0	6,5	5,6	—0,3	13,9	3,6	5
Privata exkl. bostäder ....	15 022	4,6	4,5	2,2	9,7	—2,3	-0,4	5,5
Statliga exkl. bostäder ....	7 167	5,4	2,4	3,1	3,7	—2,3	8,1	4,5
Kommunala exkl. bostäder	5 807	5,5	9,6	8,2	6,4	10,9	7,5	5

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

drygt SO % är kommunala, har liksom under föregående femårsperiod visat
mycket snabb expansion efter 1965.

Det bör kanske i detta sammanhang erinras om att långtidsutredningen
för bostadsbyggandet och de offentliga investeringarna upptog en mera dämpad
utveckling än den som redovisades i planer och expertbedömningar. I
långtidsutredningen antog man att förutsättningar saknades för att dessa
investeringsbehov i sin helhet skulle kunna realiseras. De senare årens
konjunkturavmattning har emellertid bromsat upp utbyggnaden inom den
privata sektorn. Det är speciellt kommunala investeringar som fyllt detta
utrymme medan däremot de statliga uppvisar en mera återhållsam utveckling.
I fråga om de statliga investeringarna exklusive bostäder påverkas utvecklingen
1965—1968 i hög grad av materielanskaffningarna till försvaret,
för vilka ingen ökning registreras 1965—1968.

Inom de statliga affärsverken och aktiebolagen, som i tabell 12 till största
delen redovisas under rubrikerna övrig samfärdsel och krafverk m. in., har
investeringarna efter stagnationen 1966 ökat i snabb takt 1967. En fortsatt
uppgång väntas under 1968. I jämförelse med första hälften av 1960-talet är
det för dessa investeringar fråga om en ganska betydande expansion, vilket
också förutsågs i det planmaterial som ställdes till långtidsutredningens förfogande.
En viss eftersläpning i förhållande till planerna kommer dock att
föreligga fram till 1968.

De statliga väginvesteringarna har i stort sett varit oförändrade efter
1965. Här föreligger en betydande avvikelse från planerna som upptog en ökning
på ca 5 % per år 1965—1970. Till följd av en kraftig kommunal expansion
bär emellertid det totala väg- och gatubyggandet ökat med 3 % per
år 1965—1968.

Privata investeringar exklusive bostäder uppvisar en måttlig ökning 1965
—1968, i medeltal endast ca 2 % per år. Förändringarna mellan åren uppvisar
emellertid kraftiga skillnader: ökningen 1966 med närmare 10 % åtföljs
sålunda av minskade investeringar 1967 och ungefär oförändrad nivå
1968. En betydande ökning för industrin, 6 % i genomsnitt per år 1965—•
1968 (exklusive underhåll), motsvaras av svagare utveckling inom andra
områden, främst handeln och jordbruket.

6.6 Den privata konsumtionens fördelning

Den totala privata konsumtionen har som nämnts ökat med i genomsnitt
2,5 % under perioden 1965—1968. Ökningen är betydligt lägre än
vad som uppnåddes under första delen av 1960-talet, då konsumtionen i
genomsnitt steg med 4,7 %, och lägre även jämfört med långtidsutredningens
kalkyl på 3,4 % för perioden 1965—1970.

När det gäller konsumtionens fördelning på olika varugrupper gjordes i
långtidsutredningen en prognos för perioden 1964—1970. Den byggde på

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

Tabell 13. Den privata konsumtionens utveckling 1964—1970

	Konsumtions-	Procentuell volymförändring
	utgift 1967	per år
	milj. kr.
		1964—1967	1964—1970
			enl. LU:s
			lägre alt.
Livsmedel..........................	25 000	2,1	1,7
Bostad.............................	9 700	5,7	4,5
Beklädnad..........................	6 500	0,6	3,6
Hushållsutrustning...................	3 000	2,7	4,2
Resor..............................	8 300	—0,2	5,1
Rekreation..........................	6 300	4,7	4,2
Sjukvård och hygien.................	3 500	4,0	4,3
Övriga varor och tjänster.............	2 900	5,3	3,0
Total inhemsk privat konsumtion......	65 300	2,7	3,3
Plus: svenska turistutgifter i utlandet . .	1 500	14,5
Minus: utländska turistutgifter i Sverige	600	1,8
Total privat konsumtion..............	66 200	3,0

antagandet att konsumtionen skulle öka med 2,5 % i volym per capita motsvarande
en årlig ökning på 3,0 %. Prognosen anslöt sig alltså nära till
utredningens huvudkalkyl. Ett alternativ med högre ökningstakt redovisades
också.

I tabell 13 har den taktiska volymökningen inom olika varugrupper jämförts
med nämnda prognosalternativ i långtidsutredningen. Definitionerna
av varugrupperna är något olika genom att man i långtidsutredningens
prognos hade inkluderat vissa kompletteringar till nationalräkenskapernas
redovisning av privat konsumtion.

Som framgår av tabellen avviker den faktiska utvecklingen från prognosen
framför allt beträffande resekonsumtionen. Personbilarna skulle
svara för nästan hela den prognoserade ökningen om 5,1 % per år. Nybilsförsäljningen
har som bekant markant avtagit under 1966 och 1967 och
väntas även för 1968 ligga betydligt under 1965 års nivå. Denna nedgång
har ej tillfredsställande kunnat förklaras och saknar motsvarighet vid tidigare
avmattningar i konjunkturerna. Det torde ännu vara för tidigt att
avgöra om man för bilkonsumtionen står inför en helt annan långsiktig
utveckling än vad som förutsatts i gjorda långtidsprognoser. För ett mera
ingående resonemang rörande orsakerna till bilförsäljningens nedgång
hänvisas till konsumtionsavsniltet i den reviderade nationalbudgeten.

Bland övriga varugrupper har konsumtionen av beklädnad och hushållsutrustning
ökat svagare än prognosen anger. Utvecklingen för övriga varor
och tjänster är svårtolkad beroende på den mindre goda överensstämmelsen
mellan de båda beräkningarna. Den relativt stora skillnaden mellan prognos
och faktisk utveckling för gruppen kan bero på denna brist. Utveck -

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

lingsmönstret skulle emellertid om man bortser från resekonsumtionen, fortfarande
kunna sägas ha sin giltighet. Inget har framkommit som motsäger
att avvikelserna från prognosen för dessa senare varugrupper kan förklaras
utifrån konjunkturella inflytelser.

6.7 Utrikeshandeln
Exportutvecklingen 1965—1970

Exportutvecklingen på viktigare länder. I tabell 14 har exportutvecklingen1
på olika länderområden sammanfattats. Konjunkturavmattningen
i Västeuropa har medfört att ökningen av exporten dit 1966—1967 blivit
lägre än långtidsutredningens prognos för den genomsnittliga tillväxten
1965—1970. Betydande skillnader föreligger i exportutvecklingen på EECoch
EFTA-området. Förutom att detta är ett klart uttryck för skillnaden
i efterfrågeutvecklingen i de båda länderområdena, kan här spåras en omstrukturering
av handeln inom de båda handelsblocken. Det förefaller troligt
att såväl de positiva integrationseffekterna på EFTA som de negativa
på EEC inte blivit tillräckligt betonade i den prognos som gjordes för perioden.

Det mest markanta bakslaget för svensk export under perioden 1965—
1967 gäller exporten till Västtyskland. Denna utveckling hänger samman
dels med att konjunkturavmattningen där varit anmärkningsvärt stark
mellan 1966 och 1967 med ungefär oförändrad bruttonationalprodukt, in 1

Denna är baserad uteslutande på den svenska utrikeshandelsstatistiken till skillnad från
marknadsstudien i bilaga 1 till långtidsutredningen. Genomgående refereras till volymutvecklingen;
här exportvärdet deflaterat med totala exportprisindex för respektive varugrupp. Länderfördelade
prisindex föreligger inte.

Tabell 14. Total export (exkl. fartyg och vapen) till olika länderområden 1963—1970

Procentuella årliga förändringar, volymtal

	Export-	Faktisk utveckling		Prognos


	1965	1963—	1964—	1965—	1966—	1967—	1965—	1968—
	milj. kr.	1964	1965	1966	1967	1968	1970	1970
						enl.	enl.	»rest »
						RNB1	LU	enl.
								LU
EEG................	6 226	9,5	0,8	4,8	—5,8	8	6,1	12
EFTA...............	7 599	18,6	5,2	8,7	9,5	4	7,7	8
därav: Norden........	4 320	21,1	10,1	9,4	9,3	2	8,3	10,5
Västeuropa...........	14 170	13,9	3,0	7,1	2,7	6	7,0	10
USA................	1 222	7,5	15,8	22,2	12,8	9	7,4	—2,5
Industriländerna......	15 756	14,1	3,8	8,9	3,8	6,5	7,1	8,5
Resten av världen ....	3 190	4,8	1,1	14,3	7,2	8	6,1	1
Hela världen.........	18 946	12,4	3,3	9,8	4,4	7	7,0	7

1 Reviderad nationalbudget för 1968.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

dustriproduktion och privat konsumtion, dels med att de strukturella förändringarna
i exporten genom integrationen torde varit särskilt framträdande
på den västtyska marknaden. Sveriges andel av den tyska totalimporten
liar successivt minskat sedan 1964 — från 3,9 % 1964 till 3,1 %
1967 — en utveckling som knappast helt kan förklaras av konjunkturnedgången.

På övriga EEC-länder har exporten inte utvecklats lika ogynnsamt som
på Västtyskland. Dels liar konjunkturnedgången inte varit så markant i
dessa länder — i Italien har rätt högkonjunktur 1965—1967 — dels är
varusammansättningen i exporten delvis en annan. Integrationseffekterna
synes också ha gett mindre utslag i dessa länder jämfört med Västtyskland.

Nordens betydelse som avnämare för svensk export har under 1960-talet
ökat högst väsentligt och i något högre grad än vad som förutsågs i prognosen.
Till en del måste den snabba utvecklingen av handeln inom Norden
också tillskrivas integrationseffekterna av EEC- och EFTA-bildningen. Av
betydelse för skillnaden i exportutvecklingen på Norden och övriga länder
under denna begränsade period är dessutom att den snabbare växande
färdigvaruexporten utgör eu betydligt större del i exporten till Norden än
till övriga länder. Här har också skett andelsvinster för flera varugrupper.
I Finland har betalningsbalansproblemen och devalveringen 1967 fått
effekter på vår export. Denna föll med 4,5 % från att tidigare ha ökat med
10—15 % årligen eller ungefär lika snabbt som exporten till Norge och Danmark.

Storbritannien är vår största exportmarknad. Exporten dit har fluktuerat
kraftigt under perioden 1963—1967, dock med den trend på drygt 6 %,
dvs. praktiskt taget densamma som förutsattes i prognosen för 1965—1970.
Förklaringen till exportutvecklingen på Storbritannien är svår att ange;
EFTA-effekten ligger i varje fall bakom pappersexportens utveckling och
sannolikt även för järn och stål att döma av de stora andelsvinsterna i
stålimporten 1965 och 1967. Totalt sett synes dock inte Sveriges andel i
den brittiska importen ha ökat från 1964.

Den svaga exporttillväxten på Västeuropa har i viss mån kunnat kompenseras
genom hög export på andra marknader, framför allt på Förenta
staterna och öststaterna. Exportprognosen på Förenta staterna har
hittills kraftigt underskattat den faktiska utvecklingen. Exportökningen är
rätt genomgående för alla viktigare exportvarugrupper men har speciellt
gällt verkstadsprodukter (främst bilar) samt järn och stål. Exportutvecklingen
på Förenta staterna bestäms i allt väsentligt av konjunkturutvecklingen.
Den starka stegringen de två senaste åren bör emellertid också
ses i samband med kriget i Vietnam.

Exporten på varugrupper. I tabell 15 har exporten för olika varugrupper
redovisats. Den långsiktiga exportutvecklingen av massa och papper

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

Tabell 15. Export för olika varugrupper 1963—1970

Procentuella årliga förändringar, volymtal

	Export-värde 1965 milj. kr.	Faktisk utveckling			Prognos
	1963— 1967 trend	1963— 1964	1964— 1965	1965— 1966	1966— 1967	1967— 1968 enl. RNB1	1965— 1970 enl. EU	1968— 1970 »rest» enl. LU
Trävaror ......	1 526	3,0	16,3	—3,1	—4,6	12,2	—2,5	1,9	2,5
Massa........	2 237	2,7	8,6	—4,5	9,3	—1,3	7,5	4,9	4,5
Papper.......	1 941	4,4	12,0	—0,4	5,9	2,2	7	7,1	10
Malm.........	1 269	3,0	21,3	1,4	—5,4	1,9	16,5	5,4
Livsmedel.....	708	2,4	—8,5	11,6	—0,6	5,3		0	—2
Övriga råvaror.	482	8,4	6,7	9,2	8,2	9,4	12	5,1	1,5
Kemikalier ....	721	13,4	17,4	12,0	16,6	6,8	8,5	9,7	8,5
Textil, kläder ..	459	13,0	19,9	4,4	15,2	16,8	9	8,6
Metaller...... Verkstads-	2 094	12,4	14,4	9,6	14,0	12,6	7,5	7,6	2
produkter..... Övriga färdig-	6 595	8,9	12,7	5,1	15,8	1,0	6,5	8,9	10,5
varor ......... Total export exkl. fartyg,	913	10,9	10,4	9,1	12,8	11,5	9	7,7	2,5
vapen ........	18 946	7,2	12,4	3,3	9,8	4,4	7	7,0	7
Fartyg, vapen .	1 595	—1,6	—0,3	26,6	—34,6	22,7	—1,5	0	12,5
Total export ..	20 541	6,6	11,4	4,8	6,4	5,2	6,5	6,5	7

1 Reviderad nationalbudget för 1968.

kan från utbudssidan i viss mån sägas styras av en försäljningssamverkan
mellan de nordiska producenterna och/eller åtgärder rörande internationella
driftsinskränkningar föranledda av ett visst kapacitetsöverskott.
Dessa balansrubbningar mellan utbud och efterfrågan har förstärkts av
konjunkturavmattningen 1966 och 1967. Vidare kan man konstatera en
ökad integration mellan massa- och papperstillverkare, såväl inom de stora
exportländerna som inom viktiga avnämarländer, t. ex. inom EEC. Dessa
faktorer synes i stor utsträckning förklara exportutvecklingen 1965—1967.
Tendenser i exporttillväxten för skogsprodukter störs dock i betydande
utsträckning av konjunkturvariationer, i vilka framför allt lagerförändringar
får en stor genomslagskraft i enskilda års exportökningar.

Betingelserna för svensk järnmalmsexport har i vissa avseenden något
förändrats under de senaste åren. Man kan konstatera att den metallurgiska
utvecklingen i stort sett inte har gynnat användandet av fosformalm, som
ju utgör en mycket betydande del av vårt exportutbud. På kort sikt har man
mött fosformalmens minskade attraktivitet med väsentliga prisreduceringar.
Ett annat drag är de under 1960-talet fallande malmfrakterna och
öppnandet av nya rika gruvor i Afrika, Sydamerika och Australien vilket
gjort de översjöiska malmerna väsentligt konkurrenskraftigare än ti 4

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

digare. Om den för 1968 planerade exportökningen realiseras kommer dock
malmexporten 1965—1968 i nivå med utvecklingen enligt prognosen 1965—
1970.

För färdigvarugrupperna kan man konstatera att utvecklingen 1965—
1967 varit gynnsammare än den prognosen indikerade. Mot bakgrunden av
konjunkturavmattningen skulle man kunna misstänka att prognoserna är
för låga; en mer normal tillväxt borde ge en än högre tillväxt för denna
del av exporten. Till en stor del sammanhänger utvecklingen som tidigare
antytts med att vår inriktning av färdigvaruexporten varit gynnsam i förhållande
till konjunkturavmattningen i olika länder.

Mest slående i utvecklingen är de snabba ökningarna för metaller, kemikalier,
textil och kläder. Här torde man kunna tala om en betydande
marknadsutvidgning. För verkstadsprodukter har utvecklingen i stort sett
följt prognosen om man beaktar att de statistiskt beräknade kraftiga prisökningarna
även innefattar volymeffekter. Verkstadsprodukterna borde
liksom de övriga färdigvarugrupperna ha utvecklats bättre än prognoserna,
då de i stora drag bygger på samma efterfrågeprognoser.

Exportutsikterna 1968—1970. Som framgår av bifogade tabeller ligger
den totala exporten 1965—1968 ungefär i linje med prognosen för 1965—
1970. I vad mån en exporttillväxt på 6 1/2 % för perioden 1965—1970 kan
realiseras beror i hög grad på hur konjunkturutvecklingen kommer att bli.
En i stort sett »normal» efterfrågetillväxt i industriländerna kan beräknas
ge en exporttillväxt på 6—7 % per år 1968—1970. Ett uppsving i konjunkturerna
under den följande perioden torde innebära en viss återhämtning
av exporten till Västeuropa, kanske framför allt på EEC-området. Effekterna
av devalveringarna i EFTA är här svåra att förutse men bör dock innebära
en begränsning av exportexpansionen.

Till skillnad från 1965 har exporten de senaste tre åren kunnat utvecklas
tämligen fritt från högt uppdrivna resursanspråk inom den svenska
ekonomin. Så vitt man kan bedöma gynnades exporten åtminstone 1966
och 1967 av god leveransberedskap i förhållande till andra industriländer
— också i motsats till läget 1965. Mycket talar för att det interna efterfrågetrycket
och kapacitetsutnyttjandet har ett betydande inflytande på
exporten av färdigvaror på kort sikt, sannolikt större än det relativa kostnadsläget.

En fullständigare genomgång av exportutvecklingen kommer att publiceras
i den planerade SOU-volymen.

Importen

En uppföljning och revidering av långtidsutredningens importprognos
bär inte gjorts. Dock har det ansetts önskvärt söka något belysa svängningarna
i importen över de senaste konjunkturfaserna.

Ett karakteristiskt drag i importutvecklingen under 1960-talet har varit

Avstämning av 1965 års långtidsutredning 43

1960—

1961

• 1961—
1962

1962—

1963

■ 1963—
1964

1964—

1965

1965—

1966

1966-

1967

- 1967—
1968

Importökning/BNP-ökning
(Importelasticitet)......

0,1

1,7

1,4

1,5

3,2

0,8

1,0

1,5

den markerade ojämnheten i utvecklingen och variationerna i importelasticiteten
mellan olika år.

1961—1964 kan sägas representera »normala» år från importsynpunkt
med hänsyn till efterfrågetillväxten inom landet. Den kraftiga importökningen
1965 har ett direkt samband med den samtidiga stora lageruppbyggnaden.
Även om man beaktar en möjlig inverkan av icke statistiskt
belysta lager blir dock importen för hög. Sannolikt har andra faktorer inverkat,
framför allt det mycket höga kapacitetsutnyttjandet som i kombination
med det starka efterfrågetrycket tog sig uttryck i ett importläckage.
Detta kom att gälla de flesta större varugrupper, framför allt beträffande
varaktiga konsumtionsvaror (icke minst bilar) och insatsvaror
för industriproduktionen. Omsvängningen 1966 berörde också i stort sett
samma varugrupper, vilket stämmer såväl med hypotesen om lagerutvecklingens
som efterfrågetryckets inverkan. Den svaga importökningen 1967
hade delvis en annan karaktär. Konsumtionsvarorna visar en viss återhämtning,
medan importökningarna för insatsvaror till industrin ytterligare
mattas — uppenbarligen en följd av såväl lagerutvecklingen som en svag
tillväxt.

Efter de senaste årens låga importelasticitet bedöms denna bli något
sånär »normal» 1968. Omsvängningen synes bli särskilt markant för insatsvarorna,
vilka visat förhållandevis måttlig och jämn tillväxt 1964____

1967. Till importökningen bidrar också att bilimporten, som under de två
senaste åren minskat starkt, nu åter förutses öka.

Bytes- och betalningsbalansutvecklingen

Som en följd av en kraftig importökning och en förhållandevis svag
exportökning under 1965 uppstod ett betydande underskott i bytesbalansen.
Det finns mycket starka indikationer på att denna utveckling till
övervägande del var att hänföra till det starka efterfrågetryck och den kapacitetsbrist
som förelåg i den inhemska ekonomin. Under de följande åren
kom en förbättring av bytesbalansen till stånd på grund av att exporten
ökade snabbare än importen, närmare 6 % per år i volym 1965—1968 jämfört
med drygt 3,5 %. Ännu 1968 väntas dock ett underskott i bytesbalansen
(korrigerad) på 450 milj. kr. kvarstå, vilket dock inte förefaller större
än att det kan balanseras av kapitalimporten.

Bedömningen av betalningsbalansens utveckling försvåras högst väsentligt
av osäkerheten i flera poster, kanske i synnerhet beträffande posten
»övriga tjänster in. m.», som formellt uppvisar snabbt växande försämring.
Till en del utgörs denna av reella försämringar, t. ex. för turistnettot, me -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell 16. Betalningsbalansen 1964—1968

Miljoner kronor

Import...................

Export...................

Handelsbalans.............

Korr. av handelsstatistiken1 .

Sjöfartsnetto ..............

Övriga tjänster1 2 m. m., netto

Korrigeringspost...........

Bytesbalansens saldo.......

Kapitaltransaktioner3 4, netto

Restpost..................

Valutareservens förändring1 .

1964	1965	1966	1967	1968 prognos
19 946	22 644	23 704	24 329	26 233
19 014	20 541	22 071	23 425	25 355
—932	—2 103	—1 633	—904	—878
+ 177	+ 211	+ 171	+ 192	+ 275
+ 1 540	+ 1 590	+ 1 710	+ 1 730	+ 1 800
—710	—1 024	—1 483	—1 746	—2175
+ 225	+ 300	+ 375	+ 450	+ 525
+ 300	—1 026	—860	—278	—453
+ 647	+ 383	+ 851	+ 553
+ 72	+ 760	+ 355	—485
+ 1 019	+ 117	+ 346	—210

1 Inkluderar: reexport och reimport, direktlandad fisk, icke monetärt guld samt rabatter och
koncernbidrag i samband med oljehandel.

2 Omfattar turistnetto, transfereringsnetto samt övriga tjänster.

3 Statliga och privata kapitaltransaktioner, värdepappershandel, förändringar i affärsbankernas
tidsposition, varvens kreditgivning i samband med fartygsexport samt beräknade differenser
mellan betalningar och importvärden för fartyg, flygplan och datamaskiner.

4 Inkluderar transaktioner med IMF.

dan en del torde kunna tillskrivas ett redovisningsbortfall på intäktsidan;
därav förekomsten av en »korrigeringspost» vars nivå och utveckling ej kan
fastställas från något säkert underlag.

Betalningsbalansens olika poster och dessas utveckling från 1962 finns redovisade
i tabell 16.

6.8 Finansiella aspekter på den ekonomiska utvecklingen 1965—1968

Den primära kalkylen i en långtidsutredning utförs i realekononriska termer
såsom produktion, investering, konsumtion etc. Denna reala kalkyl har
emellertid i de senaste långtidsutredningarna kompletterats med en finansiell.
Man har därvid utifrån en kartläggning av aktuella förhållanden och
antaganden om en framtida utveckling sökt klargöra tendenserna på längre
sikt beträffande sparandets storlek och fördelning, finansieringsbehov och
kreditförmedling. Syftet med en sådan finansiell kalkyl är i sista hand att
pröva rimligheten hos den reala kalkylen och dessutom erhålla en viss uppfattning
om problematiken för främst finans- och kreditpolitiken.

En finansiell studie av denna typ har utförts även i samband med denna
avstämning och de därtill knutna kalkylerna för olika framtida utvecklingsalternativ.
Vissa slutsatser av denna studie har redovisats i avsnitt 5. En utförlig
redogörelse kommer att ingå i den planerade SOU-volymen. Som ett
komplement till vad som framkommit i tidigare avsnitt redovisas i det följande
några sifferserier, som belyser vissa aspekter på den finansiella utvecklingen
1965—1968.

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

Inkomslandelar och självfinansieringsgrad

Hushållens inkomster (arbetsgivaravgifterna inräknade) har enligt nationalräkenskaperna
ökat sin andel av bruttonationalprodukten oavbrutet under
den gångna tioårsperioden. Andelsökningen har dock varit mindre kraftig
efter 1964 än dessförinnan. Exklusive arbetsgivaravgifterna har inkomstandelen
varit ungefär konstant.

Hushållens inkomster av arbete i procent av bruttonationalprodukten (till
faktorpriser) har utvecklats på följande sätt 1957—1968:

Inklusive ar- Exklusive arbetsgivaravgifter
betsgivaravgifter

1957—1960 .......... 71,5 70,0

1961—1964 .......... 74,1 70,9

1965—1967 .......... 74,8 70,2

Andelsökningen för hushållen motsvaras av en relativ minskning av företagsvinsterna.
Denna vinstförsämring registreras på ett flertal olika sätt.
Avkastningen på realkapitalet har sålunda, såsom framgår av tablån nedan,
varit lägre under 1960-talet än tidigare.

Bruttovinst Bruttosparande
i % av realkapitalet

1957—1960................ 8,9 5,9

1960—1964................ 7,6 5,2

1965—1967................ 7,7 5,2

Bruttovinsten har därvid beräknats enligt nationalräkenskaperna och inkluderar
förutom avskrivningar även bolagsskatterna. I bruttosparandet ingår
inte skatter, räntor och utdelningar. Beräkningen av realkapitalet i företagssektorn,
i vilken förutom industrin ingår bl. a. handeln och jordbruket
är av naturliga skäl ganska osäker.

Företagssparandet har också minskat såväl i förhållande till bruttonationalprodukten
som i förhållande till bruttoinvesteringarna, vilket framgår
av följande tablå (som avser hela företagssektorn):

Bruttosparande Bruttoinvestering Självfinan -

		i % av bruttonationalprodukten	siering, ‘
		(a)	(b)	(a) / (b)
1957-	-1960 ......	........ 12,8	13,8	92
1961-	-1964 ......	........ 10,8	15,5	69
1965-	-1967 ......	........ 10,5	15,5	68

Totala företagssektorns självfinansieringsgrad beräknad enligt nationalräkenskaperna
kan jämföras med uppgifter för industrin enligt statistiska
centralbyråns statistik över företagens intäkter, kostnader och vinster. Materialet
tillåter inte några slutsatser beträffande självfinansieringens nivå
inom de nämnda sektorerna. Däremot torde förändringarna i tiden ha större
tillförlitlighet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967

Självfinansieringsgrad (%) inom

totala företagssektorn ...... 75 64 66 73 75 63 67

Industrin.................... 95 97 96 107 101 80

Kreditmarknadsdata

Under senare år har betydande förändringar ägt rum i kreditgivningsmönstret
på den reguljära kreditmarknaden. Nedanstående periodjämförelse
av den inhemska kreditgivningen exklusive statens upplåning visar att
förskjutningen i den reala resursallokeringen mellan 1960—1964 och 1965—
1967 mot offentliga och offentligt styrda investeringar motsvaras av fördelningen
av de finansiella resurserna.

Utlåning på kreditmarknaden
Procentuell fördelning

	1960—	1965
	1964	1967
Affärsbanker....................	32	29
Andra banker samt enskilda försäkrings-inrättningar .....................	43	37
Offentliga försäkringsinrättningar (främst AP-fonden)...................	18	29
Obligationsmarknaden................	2	-1
Aktiemarknaden ....................	5	6
	100	100

Upplåning på kreditmarknaden
Procentuell fördelning

	1960—	1965—
	1964	1967
Kommuner.	10	11
Bostäder .. .	. 45	47
Företag ...	. 45	42

100 100

Företagens kreditandel har sjunkit mellan delperioderna, trots att investeringarna
i ökad utsträckning har finansierats på marknaden. På utbudssidan
har AP-fonden blivit en allt viktigare faktor. Affärsbankerna har
under 1960-talet i betydande utsträckning omriktat sin kreditgivning från
företagen till bostadssektorn. Fördelningsmönstret 1965—1967 har därvid
kommit att likna det som rådde 1955—1959 enligt vad som framgår av nedanstående
tablå (procentuell fördelning av affärsbankernas kreditgivning).

Kommuner Bostäder Företag Summa

1955—1959.................... —2 44 58 100

1960—1964.................... 3 26 71 100

1965—1967.................... 4 40 56 100

Av intresse är också andra bankers och enskilda försäkringsinrättningars
minskande andel av bostadskreditgivningen och motsvarande ökande engagemang
i näringslivets kreditförsörjning.

Fördelningen av dessa instituts kreditgivning har utvecklats på följande
sätt (procent):

Kommuner Bostäder Företag Summa

1955—1959 .................. 10 70 20 100

1960—1964 .................. 12 64 24 100

1965—1967 .................. 18 52 30 100

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

Sektorsfördelningen av kreditinstitutens utbud torde ha påverkats av utvecklingen
på utbudssidan främst på grund av AP-fondens snabba tillväxt
och dessutom av förändringarna i den reala efterfrågestrukturen. Slutligen
kan för företagens del en förändring i upplåningsstrukturen konstateras såsom
framgår av följande periodjämförelse, som avser den procentuella fördelningen
av företagens upplåning.

1962—1964 1965—1967

Lån.................. 70 54

Obligationer .......... 20 36

Aktier................ 10 10

Summa 100 100

Den totala upplåningen på kreditmarknaden har expanderat kraftigt de
senaste åren. Upplåningen, som under åren 1960—1964 uppgick till i genomsnitt
8,2 % av bruttonationalprodukten, ökade till 13,3 % 1967. Följande
tablå visar expansionen på kreditmarknaden mätt som upplåning i procent
av bruttonationalprodukten.

Total Upplåning

upplåning exkl. statens

1960—1964 .......................... 8,2 8,1

1965 ................................ 9>2 9,5

1966 ................................ 10,5 9,5

1967 ................................ 13,3 11,0

7. Sammanfattande synpunkter

Syftet med den gjorda avstämningen av långtidsutredningen bär varit att
söka finna om den utvecklingsbild som utredningen skisserade fortfarande
äger giltighet eller om nya eller ändrade betingelser för den ekonomiska
utvecklingen framträtt under de senaste åren som ställer framtidsproblemen
i en annan belysning än tidigare. Olika skäl gör att det ännu inte är möjligt
att ge något bestämt svar på dessa frågor. Vill man med undanskjutande
av olika reservationer ändock ge omdömen om viktigare långsiktiga utvecklingsdrag
och deras förhållande till långtidsutredningens kalkyler måste dessa
med nödvändighet i stor utsträckning bli subjektiva. Det är förvisso äventyrligt
att redovisa dessa subjektiva uppfattningar. När detta ändå bär skall
göras sker det främst för att bidra till den fortgående diskussionen om de
grundläggande utvecklingsperspektiven för den svenska ekonomin.

Det första grundläggande ledet i långtidsutredningens arbete var att söka
bestämma den sannolika kapacitetstillväxten i ekonomin, dvs. den ökning av
produktionen som skulle vara möjlig att uppnå vid ett normalt kapacitetsutnyttjande.
För detta ändamål gjordes en beräkning av den framtida ar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

betskrafts- och produktivitetsutvecklingen, vilken indikerade en ökning av
produktionen på 4,2 % per år 1965—1970.

Under de tre första åren av kalkylperioden, 1966 t. o. m. 1968, har bruttonationalprodukten
ökat med i genomsnitt 3,3 % per år, vilket alltså är inemot
en procentenhet mindre än vad långtidsutredningen räknade med som
ett genomsnitt för hela perioden 1965—1970.

Det är i detta läge naturligt att fråga om avvikelsen mellan kalkyl och utfall
till någon del kan bero på att produktionskapaciteten utvecklats på
annat sätt än som utredningen beräknade. En förnyad kalkyl för produktionskapacitetens
tillväxt har därför gjorts på grundval av en analys av
utvecklingen för de år som förflutit sedan långtidsutredningen utarbetades
och vissa nya befolknings- och arbetskraftsprognoser. De nya beräkningarna
tyder inte på att några nya moment tillkommit som mer väsentligt ändrar
på den allmänna bilden. De justeringar som gjorts är av mindre omfattning
och huvudsakligen betingade av ändrat statistiskt material och vissa
förändringar i prognosmetoderna.

Produktivitetsökningen har hållits uppe i relativt hög takt även under
konjunkturavmattningen. En besvärande osäkerhet råder dock om hur man
ur prognossynpunkt skall tolka denna produktivitetsutveckling beroende
dels på svagheter i det statistiska underlaget dels på att vi här har att göra
med ett delvis nytt utvecklingsmönster för en avmattningsperiod. Långtidsutredningens
prognos rörande produktivitetsstegringen har justerats ned
obetydligt till 4,4 % per år. Den reviderande arbetskraftsprognosen pekar
på en årlig minskning av arbetskraftstillgången i timmar räknat 1965''—1970
på 0,5 % per år mot tidigare beräknat 0,3 %. Detta ändrar bilden av den
kapacitetsmässiga utvecklingen av produktionen på så sätt att ökningen
1965—1970 nu kan beräknas stanna vid 3,9 % per år jämfört med långtidsutredningens
4,2 %.

Den faktiskt realiserade ökningen av bruttonationalprodukten 1965—
1968 har som framgår av de redovisade uppgifterna understigit kapacitetstillväxten
enligt den nu reviderade kalkylen med ca en halv procentenhet
per år. Förklaringen till att kapaciteten inte till fullo kunnat utnyttjas kan
sökas i utvecklingen av den totala efterfrågan, vilken i sin tur bestämts av
den internationella konjunkturutvecklingen och den därav påverkade inriktningen
av den inhemska ekonomiska politiken.

Den internationella utvecklingen och Sveriges konkurrensläge på exportmarknaden
kommer även i framtiden alt i hög grad bestämma möjligheterna
att effektivt utnyttja det tillgängliga kapacitetsutrymmet. Det är inte
möjligt att dra några bestämda slutsatser beräffande dessa tillväxtbetinsjelser.
Dock torde den högre värdering av de stabiliseringspolitiska målen som
man kunnat iaktta i flera länder även fortsättningsvis ge sig till känna i en
viss försiktighet i den ekonomiska politiken för att undvika överslag i ekonomin.

Avstämning av 1965 års långtidsutredning 49

Nu aktuella tendenser, sådana de framgår av den reviderade nationalbudgeten,
antyder att en internationell konjunkturuppgång inletts. Består
dessa tendenser skulle förutsättningarna öka för en återgång till högre aktivitet
i den svenska ekonomin. Blir det möjligt att fullt ut utnyttja den
kapacitet som den förnyade kalkylen anger skulle bruttonationalproduktens
tillväxttakt kunna höjas till i genomsnitt ca 4,5 % per år 1968_1970. Till sammans

med den realiserade ökningen 1965—1968 på 3,3 % per år skulle
detta ge en genomsnittlig tillväxt 1965—1970 som skulle ligga nära kapacitetskalkylens
3,9 % per år.

Om denna produktionsökning blir möjlig att genomföra skulle då den
lägre produktionstillväxten 1965—1968 komma att kompenseras under de
återstående åren av långtidsutredningens kalkylperiod? Frågan är naturligtvis
omöjlig att exakt besvara, eftersom det inte går att mer precist avgöra
i vilken grad konjunktur försvagningen påverkat produktionskapaciteten.
Vad som framkommit vid avstämningen tyder dock närmast på att
kapacitetstillväxten bromsats något men ändå i så begränsad utsträckning
som någon tiondels procentenhet per år.

Att konjunkturen inte i större utsträckning kan antas ha verkat hämmande
på produktionskapaciteten och därmed den möjliga produktionsnivån
är emellertid en sak. En annan är de förluster som uppstått i och med
att kapaciteten inte kunnat utnyttjas fullt under några år och vilka ju kan
antas ha varit ganska betydande.

Det andra grundläggande ledet i långtidsutredningen var att utifrån en
inventering av planer, trendberäkningar etc. söka bedöma hur efterfrågan
kunde komma att fördela sig på olika användningsområden såsom privat
och offentlig konsumtion, investering etc. och inom dessa på olika delområden
vid en ökning av den totala efterfrågan som motsvarade kapacitetstill\äxten.
Av konjunkturförhållandena och den därmed sammanhängande politiken
har följt inte blott den nämnda skillnaden mellan kapacitets- och
realiserad produktionstillväxt utan även en förskjutning mellan nämnda
efterfrågeområden. De förhållanden som kunde bedömas vara av betydelse
för resursfördelningen som de politiska instanserna hade att ta ställningtill
diskuterades i långtidsutredningen. Därvid berördes olika alternativ av
vilka dock endast ett gavs en siffermässigt mer detaljerad utformning. I förhållande
till denna kalkyl har utvecklingen 1965—1968 inneburit att offentlig
konsumtion ökat väsentligt snabbare och privat konsumtion avsevärt
langsammare. En sådan förskjutning är till stor del en återspegling av den
ekonomiska politikens inriktning på att lösa bytesbalans- och stabiliseringsproblemen.
Även de totala investeringarna har 1965—1968 vuxit långsammare
än den kalkylerade långtidstrenden.

Frågan är om man kan räkna med att utvecklingen under de kommande
åren medför en återgång till långtidsutredningens mönster eller om bilden
även då kommer att bli en annan. I avsnittet om resursfördelning och ba -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

lansproblem har något belysts hur denna fråga utifrån de delvis ändrade
förhållandena nu kan bedömas gestalta sig. Den hittillsvarande utvecklingen
kan utan tvivel sägas ha accentuerat problemet om vilken grad av
restriktivitet gentemot privat konsumtion som i fortsättningen är möjlig
och lämplig. Vid ett ställningstagande till denna avvägning får inte endast
fortsatt höga utbyggnadskrav från offentlig sektor tas med i beräkningen
utan även att ökade behov på investeringssidan gör sig starkt påminta. Vilket
utrymme man vill ge investeringarna bestäms till väsentlig del av den
tillväxtmålsättning för kommande år som man vill uppsätta, önskar man
skapa förutsättningar för fortsatt hög tillväxttakt i ekonomin under början
av 1970-talet synes det nödvändigt att relativt snart åstadkomma snabbare
ökande investeringar. Accentueringen av awägningsproblemet kan därigenom
sägas framträda i två nivåer. Spörsmålet hur man skall väga framtida
mot nutida konsumtion ställs hårdare och samtidigt därmed skärps då också
konkurrensen mellan offentlig och privat konsumtion.

Med i awägningsdiskussionen måste också tas att resursutrymmet till inte
obetydlig del — åtminstone några tiondels procentenheter av den årliga
produktionsökningen — måste tas i anspråk för dels viss lageruppbyggnad
och dels en förbättring av bytesbalansen både med hänsyn till höjningen av
u-landsbiståndet och det ännu kvarstående underskottet.

Vad beträffar efterfrågans inriktning inom de olika användningsområdena
kan de i långtidsutredningen använda prognosmetoderna sägas innebära
en bedömning av hur efterfrågan kommer att fördela sig vid en given
ökning av nationalprodukten eller vid eu given ökning för hela användningsområdet.
Har nu den årliga tillväxten varit en annan än den antagna
förskjuts givetvis den tidpunkt som representerar slutåret i beräkningarna.
Utginge man endast från den lägre tillväxttakt 1965—1970 som under
vissa förutsättningar nu beräknas skulle detta slutår från långtidsutredningens
1970 förskjutas 1/2 ä 1 år framåt i tiden. Genom att de förhållanden
som legat bakom den lägre tillväxttakten även medfört vissa föiskjutningar
mellan användningsområden gäller denna tidsförskjutning inte
över hela fältet. För offentlig konsumtion uppnåddes det för femårsperioden
kalkylerade ökningstalet redan efter 2 å 3 år medan för privat konsumtion
slutåret kan tänkas förskjutas från 1970 till ungefär 1971. En liknande
fördröjning skulle gälla för de totala investeringarna.

Även om tidsangivelsen i beräkningarna sålunda inte slagit in kan dock
prognoserna i ett annat hänseende fortfarande ha sin giltighet. Detta skulle
då avse det mönster efter vilka förändringarna inom efterfrågeområdet

sker_t. ex. att inom privat konsumtion relationen i ökningstalen mellan

olika delområden (livsmedel, kläder etc.) överensstämmer med prognosen.
Avstämningen av långtidsutredningen tyder beträffande privat konsumtion
på att prognoserna alltjämt kan ha sin giltighet i denna mening. Bilkonsumtionens
utveckling utgör dock därvidlag ett frågetecken. Inom ramen

Avstämning av 1965 års långtidsutredning 51

för en något lägre total ökning av privat konsumtion skulle alltså det i
långtidsutredningen angivna efterfrågemönstret kunna komma att bestå.

Beträffande offentlig konsumtion är avstämningen av utvecklingsmönstret
svårare. Såväl en utbyggnad totalt sett som dess fördelning på olika användningsområden
är där bestämd av politiska beslut och prioriteringar.
Dessa beslut är emellertid i hög grad betingade av tidigare gjorda åtaganden
och av individernas efterfrågan på de tjänster för vilkas tillgodoseende
det allmänna bar ansvaret. Detta medför ett starkt inslag av automatik i
utvecklingen. Detta i förening med att det tar avsevärd tid innan en ny —-och vid prognosperiodens början okänd — reform börjar verka gör att man
inte under eu femårsperiod behöver vänta större genomslag av ändrade
prioriteringar. Man borde under dessa förhållanden ha kunnat räkna med
ett ganska stabilt utvecklingsmönster. Åren 1965—1968 har det tidigare
väntade mönstret upprätthållits så tillvida att ordningen mellan mer och
mindre expansiva områden i stort överensstämt med långtidsutredningens
kalkyl. Men ökningarna för de starkast växande områdena (sjuk- och
hälsovård, socialvård) har varit så påtagligt snabbare än beräknat att
man inte reservationslöst kan säga att utvecklingsmönstret varit oförändrat.
Ifrågavarande sektorer kan sägas ha fått huvudparten av det extra stora
tillskottet till total offentlig konsumtion. Detta kan sättas i samband med

den lättare rekryteringssituation för vårdområdena som rått 1965_1968,

och det skulle då även kunna förklara den berörda avvikelsen i utvecklingsmönstret.
Har inställer sig då osökt den frågan om en sådan avvikelse blir
bestående. Ganska troligt är väl att så inte blir fallet. Sker en uppgång
i konjunkturen återkommer nog den tidigare vakansproblematiken inom
vårdområdena. Uteslutet är inte heller att den då även accentueras till följd
av den starka utbyggnad av vårdkapaciteten som skett under senare år.

Efterfrågeutvecklingen 1965—1968, som inneburit en dämpad total tillväxt
och viss omfördelning mot offentlig sektor, har medfört en långsammare
produktionsutveckling för samtliga näringsgrenar med undantag för
den offentliga tjänstesektorn, där tillväxten accelererat. Näringsgrenarna
har påverkats i ungefär samma utsträckning, varför det relativa produktionsmönstret,
bortsett från den offentliga sektorns större vikt, i stort sett
stått sig. Det synes inte påkallat att mer väsentligt frångå det av långtidsutredningen
skisserade framtida förhållandet mellan näringsgrenarnas expansionstakt.
Ett stöd för detta ställningstagande har erhållits i den genomgång
som gjorts beträffande industrin och som tvder på att industriproduktionens
ökningstakt 1965—1970 — under förutsättning av goda
konjunkturbetingelser under återstående år — skulle kunna komma att
uPPgå till i genomsnitt ca 4 1/2 % per år, dvs. endast ca en halv procentenhet
mindre än vad som antogs i långtidsutredningen.

Sysselsättningen har påverkats relativt kraftigt av dämpningen i produktionsutvecklingen
p. g. a. att produktiviteten fortsatt att växa snabbt

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

även under avmattningsåren. En snabbare produktionstillväxt under de
närmaste åren kommer sannolikt att dra med sig ett visst behov av att
öka antalet sysselsatta inom industri och byggnadsverksamhet. På längre
sikt är det inte osannolikt att produktivitetsförhållandena gestaltar sig så
pass gynnsamt att den förutsedda produktionsökningen inom de varuproducerande
sektorerna kan genomföras samtidigt med att antalet sysselsatta
minskar något. Trots stagnerande total tillgång på arbetskraft skulle det alltså
finnas ett visst mindre utrymme för expansion inom tjänstesektorerna.

De förändringar i fråga om bransch- och företagsstruktur som kunnat
iakttas under de senaste åren har i stort sett gått i den av långtidsutredningen
förutsedda riktningen ehuru konjunkturdämpningen något accentuerat
och påskyndat processen. Det förefaller troligt att strukturella pioblem
kommer att kvarstå för olika delar av industrin även i framtiden.
Takten i omvandlingsprocessen kan emellertid i samband med en konjunkturuppgång
förmodas bli något långsammare än under senare år.

Uppföljningen av de finansiella perspektiven har inte givit anledning revidera
de tidigare bedömningarna beträffande utvecklingstendenserna i stort
och arten av de problem utvecklingen är förenad med. Vad som skett under
de senaste åren synes dock ha accentuerat problemens vikt. Den starkare
ökningen av offentlig sektor har åtföljts av en snabbare höjning av
skattekvoten och en fortsatt utbyggnad av denna sektor kommer att ställa
stora krav på den ekonomiska politiken. Finansieringsproblemen inom näringslivet
har inte heller fått någon minskad aktualitet. De kan väntas komma
alltmer i centrum för intresset genom den avgörande betydelse som investeringsutvecklingen
inom näringslivet har för den fortsatta tillväxttakten
i ekonomin. Av vital betydelse blir därvid bedömningen av i vilken utsträckning
investeringsincitamenten sammanhänger med en egenfinansiering.

Den i det tidigare lämnade redogörelsen har till stor del avsett sadana
resultat som framkommit vid avstämningen av i långtidsutredningen gjorda
prognoser, beräkningar och bedömningar. Men som ett led i ett fortgående
arbete kring långtidsproblemen och som en förberedelse för nästa långtidsutredning
har avstämningen även haft ett annat inslag. Detta har helt
allmänt bestått i att söka finna i vad mån och på vad sätt olika metoder
för framtidsbedömningarna kan förbättras, statistiskt och annat underlag
kan vidgas och göras bättre, om problem som kan bedömas vara av betydelse
för utvecklingen förbisetts eller fått en otillräcklig behandling etc.
En genomgång av dessa frågor kan inte här göras. Vad metod- och materialsidan
beträffar skulle listan på problem och brister kunna göras lång.
Likaså skulle en förteckning över problemställningar som det vid ett studium
av utvecklingsproblemen kunde vara av intresse att få mer belysta
också kunna bli ganska omfattande. Ett kort omnämnande av ett par större
sådana problemområden skall här göras.

Avstämning av 1965 års långtidsutredning

Det finns ett stort behov av långsiktsbedömningar för utvecklingen inom
olika delar av landet. I förberedelserna till senaste långtidsutredningen
gjordes försök att ta in regionala data. Det visade sig dock inte möjligt att
erhålla ett tillförlitligt eller i övrigt användbart material. Skilda ansträngningar
har sedermera gjorts och görs för att finna vägar att komplettera
långtidsutredningarna med regionala uppdelningar. Mycket betydande svårigheter
av praktisk och teoretisk art är förenade med en nedbrytning av
rikssiffror på regionala enheter. Huruvida dessa hinder kan bemästras är
högst osäkert. Alldeles klart är att svårigheterna tilltar mycket snabbt ju
finare uppdelning som eftersträvas. Att sikta mot en nedbrytning utöver
länsnivå syns sålunda inte realistiskt och mycket talar för att det även är
nödvändigt utgå från enheter större än län om det skall finnas några utsikter
att komma till användbara resultat.

Inkomstfördelningsfrågor tangerades i den senaste långtidsutredningen
i flera olika sammanhang — vid behandlingen av de finansiella aspekterna,
i samband med bostadsproblemen, pris- och avgiftsfrågor inom offentlig
sektor etc. Det stod tidigt under arbetet klart att en samlad och mer omfattande
behandling av inkomstfördelningsproblemen i den ekonomiska utvecklingen
i hög grad var önskvärd men förutsättningar saknades att fylla
detta behov. Uppföljningen av långtidsutredningen har än starkare understrukit
angelägenheten att föra in inkomstfördelningsfrågorna i långtidsstudierna.
Olika steg har även tagits för att så skall kunna ske.

Miljövårdsfrågorna kan inte i detta sammanhang förbigås. Då emellertid
en ganska nära upprepning av vad nyss sagts om inkomstfördelningsfrågorna
därvidlag skulle kunna göras torde inte mer än detta omnämnande vara
behövligt.

Vår utrikeshandel har sedan långt tillbaka årligen ökat med ett par procentenheter
mer än som gällt för nationalproduktens tillväxt. Telekommunikationernas
och trafikmedlens utveckling har starkt ökat utbytet och umgänget
med vår omvärld. I ett framtidsperspektiv framstår den ökade internationella
samhörigheten och beroendet som ett av de viktigaste inslagen
i vår ekonomis och vårt samhälles utveckling. Man kan troligen utgå från
att denna integration fortgår oavsett hur de specifika marknadsfrågorna
löses — tillspetsat kan ju sägas att dessas aktualisering och de starka strävandena
att söka finna en lösning på dem är en följd och ett uttryck för
denna integration. Dessa förhållanden gör det angeläget att alltmer beakta
de internationella aspekterna i vår ekonomi. Uppmärksamheten torde därvid
inte kunna begränsas till vissa områden eller vissa problem. Tendenserna
till en starkare internationell framtoning måste följas inom flertalet sektorer
av ekonomin — utrikeshandeln, etablering av svenska företag i utlandet
och utländska i Sverige, arbetskraftens flyttningar över gränserna, internationell
samordning av lagar, regler för socialförsäkringar etc. Det är i
utvecklingen på de olika delområdena som betingelserna, möjligheterna och
restriktionerna för den ekonomiska politiken byggs upp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Innehåll

1. Syfte och uppläggning........................................ 1

2. Huvuddragen i den ekonomiska utvecklingen 1965—1968 ........ 3

2.1 Tillväxttakten ........................................... 3

2.2 Efterfrågans inriktning................................... 4

2.3 Sysselsättning och arbetslöshet ............................ 7

2.4 Bytesbalans och valutareserv.............................. 7

2.5 Priser och löner.......................................... 8

3. Förnyad kalkyl för produktionskapacitetens tillväxt 1965—1975 ... 8

3.1 Befolkning och arbetskraft................................ 9

3.2 Produktivitet ............................................ 10

3.3 Den totala produktionskapacitetens utveckling 1965—1975 .... 14

4. Synpunkter på tillväxtbetingelserna ........................... 14

5. Resursfördelning och balansproblem........................... 18

6. Utvecklingstendenser på olika delområden...................... 22

6.1 Industri................................................. 22

6.2 Offentliga tjänster........................................ 27

6.3 Produktionsstrukturen.................................... 31

6.4 Sysselsättning och produktivitet inom olika näringsgrenar .... 34

6.5 Investeringsfördelningen .................................. 36

6.6 Den privata konsumtionens fördelning...................... 37

6.7 Utrikeshandeln .......................................... 39

6.8 Finansiella aspekter på den ekonomiska utvecklingen 1965—1968 44

7. Sammanfattande synpunkter.................................. 47

Avstämning av 1965 års långtidsutredning
Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabellförteckning

1. Bruttonationalproduktens utveckling i olika länder 1955—1968 . . 3

2. Försörjningsbalans 1950—1970 .............................. 5

3. Resursernas fördelning 1950—1970 ........................... 6

4. Arbetskraftens förändringar 1960—1975 ...................... 10

5. Produktion, sysselsättning och produktivitet 1960—1968 ........ 11

6. Produktion, arbets- och kapitalinsats samt deras relationer 1950—

1975 .................................................... 12

7. Industriproduktionens utveckling 1965—1970 .................. 24

8. Offentlig konsumtion 1965—1970, reviderad kalkyl............. 30

9. Produktionen inom olika näringsgrenar 1950—1970 ............ 32

10. Antal förvärvsarbetande inom olika näringsgrenar 1950—1970 .... 34

11. Produktionsvolymen per arbetstimme (för förvärvsarbetande)

inom olika näringsgrenar 1950—1968 ........................ 35

12. Bruttoinvesteringar 1950—1970 .............................. 36

13. Den privata konsumtionens utveckling 1964—1970 .............. 38

14. Total export (exkl. fartyg och vapen) till olika länderområden

1963—1970 .............................................. 39

15. Export för olika varugrupper 1963—1970 ...................... 41

16. Betalningsbalansen 1964—1968 .............................. 44

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680223

Bilaga 3

Långtidsbudget
för perioden 1968/69—1972/73

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968
Bil. 3: Långtidsbudget

Bilaga 3

LÅNGTIDSBUDGET
FÖR PERIODEN 1968/69 — 1972/73

1. Inledning

1.1. Långtidsbudgetens karaktär och syfte

Långtidsbudgeten är ett av medlen för planering av den statliga och statsunderstödda
sektorns utveckling på längre sikt. Den utarbetas årligen
inom finansdepartementets budgetavdelning och redovisas för riksdagen i
form av en bilaga till kompletteringspropositionen.

Långtidsbudgeten utgör på utgiftssidan en kalkyl över omfattningen av
de finansiella och reala resurser som krävs för att av statsmakterna uppställda
målsättningar skall kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias.
Detta betecknas i det följande »oförändrad ambitionsnivå». På inkomstsidan
utgör långtidsbudgeten en kalkyl över statsinkomsternas utveckling
vid nu gällande skatteregler.

Inga försök görs att förutse vilka nya beslut som kan komma att fattas
under perioden eller effekterna härav. Långtidsbudgeten är sålunda varken
en plan eller ett program för den önskvärda utvecklingen eller en prognos
för den sannolika utvecklingen. Långtidsbudgetens syfte är att ange de inteckningar
i resursutrymmet som gjorts genom redan fattade beslut och
att utgöra ett beslutsunderlag för statsmakterna. På grundval av detta kan
förslag om nya reformer eller aktiviteter bedömas och omprövningar av
redan gällande program eller aktiviteter aktualiseras.

1.2. Oförändrad ambitionsnivå

Utgångspunkten för beräkningarna av resursanspråken är oförändrad
ambitionsnivå inom de olika verksamhetsområdena. Det bör understrykas
att detta begrepp inte är liktydigt med oförändrad standard eller oförändrade
resursinsatser. På många områden har statsmakterna klart uttalat
målsättningen att standarden skall höjas under den aktuella perioden. En
sådan standardhöjning ingår då i oförändrad ambitionsnivå. I andra fall
kan efterfrågan väntas öka så att ett bibehållande av oförändrad ambitionsnivå
kräver ökade insatser av reala resurser. Nedanstående tre typfall avser

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 125. Bilaga 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

att närmare belysa innebörden av begreppet oförändrad ambitionsnivå som
det används i långtidsbudgeten.

1. I vissa fall har statsmakterna beloppsmässigt lwantifierat ambitionsnivån.
Detta gäller i allmänhet utgifter av transfereringskaraktär. De sålunda
kvantifierade programmen kan vara av olika slag:

a) För några aktiviteter föreligger målsättningar som gäller tills vidare
och som inte innefattar standardhöjningar. Detta gäller t. ex. de allmänna
barnbidragen som utgår med 900 kr. för alla barn under 16 år. Här påverkas
anslagsutvecklingen vid oförändrad ambitionsnivå endast av antaganden
om befolkningsutvecklingen.

b) För vissa verksamheter innefattar den kvantifierade målsättningen
standardhöjningar under hela eller en del av den tid som omfattas av långtidsbudgeten.
Oförändrad ambitionsnivå innebär i detta och liknande fall
att utgifterna successivt höjs i enlighet med den beslutade planen och därefter
ligger kvar på den uppnådda nivån.

c) Slutligen finns på några områden tidsbegränsade program. Ett sådant
fall är programmet för oljelagring, om vilket riksdagen fattat beslut för perioden
1963—1969. Några utgifter för de följande åren har därför inte lagts
in i långtidsbudgeten för detta ändamål.

Den här beskrivna metoden för beräkning av statsutgifterna innebär givetvis
inte ett ställningstagande till frågan om programmen bör byggas ut
resp. förlängas. I den mån det är orealistiskt att räkna med att anslagen inte
kommer att fortsätta att stiga eller att anslagen kommer att bortfalla när
programmen löper ut underskattas sålunda omfattningen av redan intecknade
resurser.

2. I andra fall har statsmakterna kvantifierat målen men inte i anslagstermer.
Sådana preciseringar återfinns beträffande produktion av offentliga
tjänster. Exempel härpå är bl. a. de studiefrekvenser för de gymnasiala
skolorna som angavs i 1964 års beslut. Ett annat exempel är bostadsbyggnadsprogrammet.
I dessa fall har i långtidsbudgeten beräknats de resurser
som bedöms nödvändiga för att uppnå de fastställda målsättningarna.
Beräkningarna måste härvid givetvis utgå från vissa antaganden om
rationalisering och produktivitet.

3. För de flesta anslag saknas av statsmakterna kvantifierade mål. I dessa
fall har oförändrad ambitionsnivå bedömts från andra och i allmänhet
mera skönsmässiga utgångspunkter.

a) En i vissa fall användbar metod är att utgå från oförändrad kvalitet
på den statliga tjänsteproduktionen som den upplevs av den enskilde konsumenten.
Detta innebär att produktionen får anpassas till förändringar i
efterfrågan. Därvid bör vid beräkningen av insatsen av resurser hänsyn tas
till antagen produktivitetsutveckling. Denna metod är i princip den som används
bl. a. för de flesta myndigheters avlönings- och omkostnadsanslag,
dvs. utgifter för statlig konsumtion. Det bör dock understrykas att stora

Bil. 3: Långtidsbudget

svårigheter föreligger att rätt bedöma efterfråge- och produktivitetsutvecklingen.
Antagandena måste göras mycket schablonartat.

b) För de statliga verksamhetsgrenar som förekommer på statsbudgetens
utgiftssida i huvudsak som investeringar, bl. a. kommunikationsverken och
vägbyggandet, föreligger svårigheter att avgöra vilken anslagsutveckling
som krävs för att anpassa produktionen till förändringar i efterfrågan. Detta
sammanhänger med att sambandet mellan produktion och investeringar
är svårt att fixera. Nya investeringar medför eu ökning av produktionsmöjligheterna
dels genom att kapaciteten ökar, dels genom att investeringarna
påverkar produktiviteten. Särskilt den senare faktorn är svår att kvantifiera.
Dessutom sker en viss produktivitetsutveckling genom organisatoriska
åtgärder m. in. även utan nyinvesteringar.

I vissa fall föreligger mätproblem av en annan typ. Det kan vara svårt
att mäta produktionsutbudet (exempelvis de tjänster som vägnätet levererar)
och således även den relativa ökningen till följd av investeringar.

För att få ett praktiskt användbart kriterium har valts att låta oförändrad
ambitionsnivå innebära att investeringarna får utvecklas i takt med
efterfråge- eller trafikökningen, trots att man inte kan beräkna hur investeringarna
påverkar produktionen.

c) Inom vissa områden saknas kontinuerlig investeringsverksamhet av
större omfattning. Däremot aktualiseras punktvis vissa större projekt utan
att dessa i och för sig innebär höjd målsättning för verksamheten. Som exempel
kan nämnas uppförandet av förvaltningsbyggnader. I den mån en utbyggnad
inte följer av fastlagda program har en allmän skälighetsbedömning
fått göras. Det ligger i sakens natur att den blivit mycket schablonmässig.
En strävan har dock varit att göra en restriktiv bedömning.

d) För vissa utgiftsområden där efterfrågan över huvud inte objektivt
kan fastställas har oförändrad ambitionsnivå, mot bakgrund av allmänna
uttalanden från statsmakterna om politikens inriktning, ansetts innebära
en framskrivning av tidigare trend. En sådan metodik har bl. a. använts
för anslagen till studiecirklar.

Som framgått stöter man på svårigheter av såväl definitionsmässig som
beräkningsmässig natur när begreppet oförändrad ambitionsnivå skall fastställas.
Härav följer alt långtidsbudgetens beräkningar måste omges med
betydande osäkerhetsmarginaler.

1.3. Beräkningsunderlag

Långtidsbudgeten omfattar endast i statsbudgeten ingående utgifter och
inkomster. Härav följer att en stor del av socialförsäkringssystemet — bl. a.
AP-fondernas inkomster och utgifter — affärsverkens driftutgifter och
andra utgifter för de statliga bolagen än tillskott av kapital inte ingår i beräkningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Grundvalen för långtidsbudgeten utgörs av långtidsbedömningar som utförts
av myndigheterna. Dessa har härvid enligt givna direktiv beträffande
den samhällsekonomiska utvecklingen i stort haft att utgå från en ökning
av bruttonationalprodukten med 4 % per år samt full sysselsättning. Den
slutliga bedömningen av vilken anslagsutveckling som följer av antagandet
om oförändrad ambitionsnivå har gjorts inom finansdepartementet efter
samråd med vederbörande fackdepartement.

Vid en diskussion av den statliga utgiftsutvecklingen under de framförliggande
budgetåren är det naturligt att göra jämförelser med utvecklingen
under tidigare år. Sådana jämförelser kan bl. a. visa i vilken mån nya tendenser
i den totala utgiftsutvecklingen eller i utvecklingen på skilda delområden
gör sig gällande.

Som jämförelsematerial kommer i det följande att användas statistiken
över budgetutfallen för budgetåren 1962/63—1966/67. För budgetåret 1967/
68 föreligger utfallsberäkningar först hösten 1968 och möjligheterna att
förutse utfallen för de enskilda anslagen är begränsade. Detta budgetår har
därför inte tagits med i kalkylerna.

Beräkningarna av den framtida utgiftsutvecklingen utgår från anslagsbeloppen
för budgetåret 1968/69 enligt 1968 års statsverksproposition med beaktande
av särpropositioner och av riksdagen fattade beslut. Beräkningarna
är i princip utförda i fasta löner och priser och avser således volymförändringar.
Vid beräkningarna i de sammanfattande avsnitten har hänsyn härutöver
tagits till vissa schablonmässigt gjorda pris- och lönestegringsantaganden.

För att uppnå jämförbarhet med den redovisade framtida utgiftsutvecklingen
är det nödvändigt att även den historiska perioden avspeglar volymutvecklingen.
Omräkningen av utgiftsserierna från löpande till fasta priser
har gjorts med hjälp av olika index. För vissa utgiftsgrupper finns direkt
användbara index. Detta gäller t. ex. de kvantitativt viktiga direkta inkomstöverföringarna.
Dessa har omräknats efter konsumentprisindex och kan
därefter sägas uttrycka det reala värde förmånerna representerar för mottagarna.
För andra grupper saknas relevanta index. Detta gäller t. ex. för
den statliga konsumtionens olika omkostnadsanslag. För dessa har använts
konsumentprisindex sedan denna rensats från varugrupper som inte är relevanta
för den statliga konsumtionen.

2. Samhällsekonomisk bakgrund

2.1. Inledning

Den totala produktionen inom landet har under de senaste åren ökat långsammare
än under första hälften av 1960-talet och än vad som förutsågs i
1965 års långtidsutredning. Enligt nationalräkenskapernas redovisning

Bil. 3: Långtidsbudget

t. o. m. år 1967 och den reviderade nationalbudgetens prognos för år 1968
beräknas den genomsnittliga årliga tillväxten i totalproduktionen åren 1965
—1968 till 3,3 %. Produktionsökningen under åren 1960—1965 var i genomsnitt
ca 5 % per år. I långtidsutredningen angavs den möjliga ökningen av
den totala produktionen under perioden 1965—1970 till 4,2 % per år. Att
tillväxttakten skulle bli lägre än under närmast föregående femårsperiod
tillskrevs en i förhållande till denna mindre gynnsam utveckling av arbetskraftstil]
gången. Den svaga produktionstillväxten under första delen av
kalkylperioden kan emellertid inte förklaras härmed utan får tillskrivas
en dämpning av efterfrågans tillväxttakt, vilken i sin tur i hög grad bestämts
av den internationella konjunkturutvecklingen och av den inhemska
ekonomiska politiken. Denna efterfrågedämpning var av naturliga skäl
inte inkalkylerad i långtidsutredningens beräkningar, som avsåg tillväxten
i ekonomins produktionskapacitet.

Vid planeringen av den statliga sektorns framtida utveckling måste dess
samband med övriga delar av samhällsekonomin beaktas. Detta samband är
dubbelriktat; dels är möjligheterna för den statliga sektorns tillväxt beroende
av den allmänna resurstillgången och framstegstakten, dels påverkar
statsutgifterna utvecklingen inom övriga delar av ekonomin. En viktig fråga
är därför om dämpningen av den ekonomiska tillväxten under de senaste
åren också inneburit att betingelserna för den framtida tillväxten i ekonomin
blivit ändrade.

Inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering har 1965
års långtidsutredning följts upp och partiellt reviderats (bil. 2 till denna
proposition). Kalkylperioden har därvid utsträckts till år 1975. Framställningen
här begränsas till en redovisning av de bedömningar som gjorts av
den framtida resursutvecklingen och produktionstillväxten.

2.2. Resursutveckling och produktionstillväxt

En av de viktigaste betingelserna för framtida produktionsökningar är
tillgången på arbetskraft. Den reviderade arbetskraftskalkylen utgår från
att den årliga ökningstakten för hela folkmängden avtar från 0,8 % under
perioden 1965—1970 till 0,7 % 1970—1975.1 prognosen har förutsatts ett årligt
invandringsöverskott på 10 000 personer. För befolkningen i arbetsför
ålder, 15—69 år, är ökningstakten lägre än för totalbefolkningen. Den uppskattas
till 0,4 % per år under perioden 1965—1970 och 0,2 % per år under
den därpå följande femårsperioden.

Med hänsyn tagen till de sannolika förändringarna i förvärvsfrekvenserna
för olika grupper samt i arbetad tid beräknas ökningen i det totala arbetskraftsutbudet
under den framförliggande perioden bli mycket begränsad.
Antalet förvärvsarbetande, som från år 1965 till år 1970 beräknas öka med
ca 45 000, förutses under nästa femårsperiod öka med endast ca 26 000. Hela

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 196S

Tabell 1. Arbetskraftens förändringar 1960—1975

Absoluta förändringar (antal personer)
Befolkning i åldrarna 15—69 år

Antal förvärvsarbetande ..........

Antal årsarbetande................

Procentuella förändringar per år
Befolkning i åldrarna 15—69 år

Antal förvärvsarbetande ..........

Antal årsarbetande................

Arbetskraftsvolym i timmar........

1960—1965	1965—1970	1970—1975
+ 243 000	+ 117 000	+ 52 000
+ 139 000	+ 45 000	+ 26 000
+ 96 000	+ 18 000	+ 5 000
+ 0,9	+ 0,4	+ 0,2
+ 0,8	+ 0,3	+ 0,1
+ 0,6	+ 0,1	± 0
+ 0,3	- 0,5	- 0,7

nettoökningen i utbudet av arbetskraft skulle under båda perioderna beslå
av gifta kvinnor. Den kvinnliga arbetskraften har emellertid kortare medelarbetstid
än männen. Om hänsyn tas härtill samt till arbetstidsförkortningen
under åren 1967—1969 blir resultatet att arbetskraftsvolymen i timmar
minskar med i genomsnitt 0,5 % per år under perioden 1965—1970.

Något beslut om fortsatt arbetstidsförkortning har inte fattats. I kalkylen
för 1970—1975 har dock antagits en ytterligare sänkning av arbetsveckan
från 42 1/2 till 40 timmar. Antagandet innebär att såväl den genomsnittliga
arbetstiden per årsarbetande som arbetskraftsvolymen i timmar skulle
minska med 0,7 % per år 1970—1975. Arbetskraftskalkylen sammanfattas i
tabell 1, i vilken även uppgifter för perioden 1960—1965 intagits.

Den andra väsentliga faktorn som bestämmer resurstillväxten är produktiviteten,
dvs. produktionen per arbetad timme. Produktivitetsökningarna i
ekonomin torde huvudsakligen kunna hänföras till ökad kapitalinsats,
bättre teknik, bättre utbildning av arbetskraften och en omfördelning av
resurser från låg- till högproduktiva näringar. Möjligheten att särhålla och
statistiskt precisera dessa faktorers betydelse är begränsad. Då det gäller
effekten av kapitalinsatsen på produktivitetens utveckling har dock vissa
beräkningar gjorts. Dessa visar på en god samvariation mellan produktivitetsutvecklingen
och de närmast föregående årens maskininvesteringar inom
näringslivet. Dessa redan på kort sikt produktiva investeringar stagnerade
under åren 1966—1968. Någon avgörande betydelse för produktivitetsutvecklingen
under återstoden av 1960-talet synes dock inte kunna tillmätas
denna investeringssvacka, bl. a. med hänsyn till att det för närvarande
föreligger en relativt stor outnyttjad kapacitet i maskiner och apparater.
Produktionsökningen per arbetad timme har på dessa grunder beräknats
till i genomsnitt 4,4 % per år 1965—1970, vilket i stort sett överensstämmer
med prognosen i långtidsutredningen. Genom bl. a. extrapolering av tidigare
utvecklingstrender inom olika sektorer har produktivitetens årliga ökningstakt
för perioden 1970—1975 beräknats till ca 4,5 %.

Sammanställs de här lämnade uppgifterna erhålls som resultat att den
totala produktionen skulle kunna stiga med 3,9 % per år 1965—1970 och

Bil. 3: Långtidsbudget

med ca 4 % per år 1970—1975. Beräkningarna sammanfattas i följande
tablå, där som jämförelse även långtidsutredningens kalkyl för 1965—1970
medtagits (procentuella förändringar per år):

	1965—1970	1965—1970	1970—1975
	enl. LU	enl. ny beräkning
arbetskraftvolym i timmar ....................	- 0,3	- 0,5	- 0,5
arbetsproduktivitet........ :..................	+ 4,5	+ 4,4	+ 4,5
totalproduktion ..............................	+ 4,2	+ 3,9	+ 4

3. Utgiftsutvecklingen

Statsutgifterna redovisas i det följande grupperade efter ändamål. Redovisningen
omfattar de totala statsutgifterna, dvs. såväl utgifterna på driftbudgeten
(exkl. avskrivningsanslagen) som investeringsanslagen på kapitalbudgeten.
Utgifterna bar indelats i elva grupper.

3.1. Totalförsvar

Anslagsgruppen domineras av utgifterna för det militära försvaret. Den i
prop. 1968: 110 föreslagna utgiftsramen för det militära försvaret under
budgetåret 1968/69 uppgår till 5 202 milj. kr. Till militära ändamål hänförs
vidare vissa utgifter utanför utgiftsramen, däribland flyttning av 11 och
Ing 1, investeringar i försvarets fabriksverk in. m., sammanlagt ca 145 milj.
kr. Utgifterna för det militära försvarets pensioner, socialförsäkringsavgifter
m. in. beräknas till ca 395 milj. kr.

Övriga utgifter inom totalförsvaret hänför sig till civilförsvaret (ca 125
milj. kr.), ekonomiskt försvar (ca 150 milj. kr.) och andra försvarsändamål
(ca 65 milj. kr.).

Utgifterna för totalförsvaret uppgår budgetåret 1968/69 till ca 16 % av
de totala statsutgifterna. Försvarets andel av de sammanlagda statliga konsumtions-
och investeringsanslagen är ca 36 %. Andelen av de statliga investeringarna
är högre, ca 43 %.

Totalförsvar

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnittlig

procentuell

förändring

1962/63—

1966/67

Anslag

1968/69

Anslagsförändring till

Procentu-

Genomsnittlig

procentuell

förändring

1969/70—

1972/73

1969/70

1970/71

1971/72

1972/73

ring

1968/69—
1969/70

+ 3,1

6 063

+ 71

+ 32

+ 140

+ 59

+ 1,2

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Tabell 2. Utvecklingen av de militära försvarsutgifterna i löpande priser 1968/69—1972/73
(Milj. kr.)

	1968/69	1969/70	1970/71	1971/72	1972/73
Basbelopp (prisläge maj 1967)........	4 747	4 795	4 843	4 983	4 983
Priskompensation................	385	414	633	883	1 120
Förbrukning av anslagsbehållningar____	62	90	90	0	0
Övriga utgifter inom militära ramen....	8	4	3	3
Utgiftsnivå..................	5 202	5 303	5 569	5 869	6 106
Utgiftsförändring från föregående bud-getår ......................		+ 101	+ 266	+ 300	+ 237

Tabell 3. Utvecklingen av de militära försvarsutgifterna i fasta priser 1968/69—1972/73
(Milj. kr.)

	1968/69	1969/70	1970/71	1971/72	1972/73
Utgiftsnivå .............	5 202	5 303 + 101 (+ 29)	5 414
Utgiftsförändring från föregående budget-år....................
varav priskompensation............		(+ 64)	(+ 77)	(+ 54)

I fråga om det militära försvaret har utgiftsförändringarna för budgetåren
1969/70—1971/72 beräknats i enlighet med den ekonomiska ram som Kungl.
Maj :t underställt riksdagen innevarande år och som bygger på förslag av
1965 års försvarsutredning. För det sista året i den period som långtidsbudgeten
avser, budgetåret 1972/73, utgår beräkningarna från den av Kungl.
Maj:t föreslagna horisontella grundplaneringsnivån. Liksom för budgetåret
1968/69 ingår i utgifterna för militära ändamål vissa utgifter utöver den
militära ramen. De nya kasernanläggningarna för I 1 och Ing 1 färdigställs
under budgetåret 1969/70, varför medelsbehovet för detta ändamål upphör
fr. o. in. 1970/71.

För att belysa utvecklingen av de ramreglerade militära försvarsutgifterna
har två alternativa beräkningar gjorts på grundval av de prisantaganden
som ligger till grund för inkomstberäkningen. Härvid har antagits att
prisregleringstalet för det militära försvaret liksom under tidigare år ökar
något snabbare än nettoprisindex.

Beträffande civilförsvaret utgår beräkningarna i långtidsbudgeten, liksom
i fråga om det militära försvaret, från förslag i prop. 1968: 110, som ansluter
till förslag av försvarsutredningen. Rambeloppen för budgetåren 1968/
69, 1969/70, 1970/71 och 1971/72 upptas således till 113, 114, 114 resp.
112 milj. kr. i prisläge maj 1967. För budgetåret 1972/73 har räknats med
det av försvarsutredningen angivna beloppet om 112 milj. kr. i prisläge
maj 1967. Till dessa belopp kommer priskompensation. För budgetåret

Bil. 3: Långtidsbudget 9

1968/69 medför prisregleringen att civilförsvarsramen blir drygt 125 milj.
kr.

Övriga icke ramreglerade totalförsvarsanslag har tagits upp med i huvudsak
oförändrade belopp under hela perioden. Beträffande gruppen ekonomiskt
försvar har dock anslagen fr. o. m. budgetåret 1970/71, då nuvarande
oljelagringsprogram upphört, räknats ned med utgifterna för detta, eller
drygt 60 milj. kr.

3.2. Utbildning och forskning

Till denna anslagsgrupp har förts statens kostnader för utbildning samt
den civila forskning som drivs i statlig regi eller med statligt stöd. Anslagsgruppen
har indelats i undergrupper varav de största är grundskolan, gymnasiala
skolor, högre utbildning och forskning samt studiesociala ändamål.
Grundskolan domineras av den nioåriga obligatoriska skolan. Till denna
undergrupp bär även förts realskolan och andra skolor under avveckling.
I gymnasiala skolor ingår yrkesskolan, fackskolan, gymnasiet och folkhögskolan.
Till högre utbildning och forskning har förts bl. a. anslagen till universiteten
och högskolorna, kommunala och statliga undervisningssjukhus
samt forskningsråden och styrelsen för teknisk utveckling. Vidare ingår i
denna undergrupp anslagen till den statliga forsknings- och utvecklingsverksamheten
på atomenergiområdet. Studiesociala ändamål omfattar det
statliga studiestödet till samtliga kategorier av studerande.

Utgiftsutvecklingen på utbildningens och forskningens område under perioden
1962/63—1966/67 är en följd av dels den ökade efterfrågan på utbildning
på alla nivåer dels den genomgripande reformverksamhet som
skett inom området.

Grundskolan kommer läsåret 1972/73 att vara utbyggd t. o. m. årskurs 9
i hela landet. Elevantalet beräknas uppvisa en svag stegring under den pe -

Utbildning och forskning

(Milj. kr., fasta priser)

	Genom-		Anslagsförändring till	Procentu-	Genom-
	snittlig						ell föränd-	snittlig
	procentu-	1968/	1969/	1970/	1971/	1972/	ring 1968/	procentu-
	ell föränd-	69	70	71	72	73	69—1969/	ell föränd-
	ring 1962/						70	ring 1968/
	63—1966/							69—1972/
	67							73
Totala utgifter........	+ 10,5	7 092	+ 283	+ 118	+ 99	+ 98	+ 3,9	+ 2.0
därav
grundskolan........	+ 1,8	2 375	+ 39	- 22	+ 36	+ 21	+ 1,6	+ 0,7
gymnasiala skolor . .	+ 16,8	1 082	+ 57	+ 14	+ 12	+ 3	+ 5,3	+ 1,9
högre utbildning och
forskning........	+ 11,7	1 629	-f 85	+ 83	+ 16	+ 42	+ 5,2	+ 3,3
studiesociala ändamål	+ 36,4	1 129	+ 82	+ 25	+ 26	+ 21	+ 7,3	+ 3,2

10 Kungl. Maj ds proposition nr 125 år 1968

riod långtidsbudgeten omfattar. Anslagsutvecklingen styrs förutom av elevantalet
av klasstorlekarna. De åtgärder som vidtagits för att höja medeltalet
för antalet elever per klass inom grundskolan till den nivå som låg till
grund för 1962 års grundskolebeslut får avsevärd effekt. Det har beräknats
att lärarbehovet 1970/71 härigenom kommer att vara ca 3 000 mindre
än vad en fortsättning av tidigare observerad trend skulle ha inneburit.
Detta betyder en sänkning av kostnadsnivån på i runt tal 100 milj. kr. enbart
på lönesidan.

Investeringsbehovet i skolbyggnader, som bl. a. påverkas av den fortsatta
inflyttningen till tätorterna, kan överslagsmässigt beräknas förbli konstant
under den framförliggande perioden.

De gymnasiala skolorna ■— gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan
fortsätter att byggas ut under perioden. Enligt de riktlinjer, som fastslogs
vid 1964 års beslut om de gymnasiala skolformerna, skall 85 % av en årskull
16-åringar intas i någon gymnasial skolform. Intagningen beräknas år
1970 ske med ca 30 % i gymnasium, ca 20 % i fackskola och 30 å 35 % i
yrkesskola.

För gymnasiets del bär den 30-procentiga intagningen i stort sett redan
uppnåtts. Fackskolan beräknas expandera starkt från 22 000 elever under
innevarande budgetår till över 40 000 vid långtidsbudgetperiodens slut. Beträffande
yrkesskolan har antagits att antalet heltidselever skall stiga från
f. n. ca 70 000 till ca 75 000.

Under våren 1967 tog statsmakterna ställning till ett program för vuxenutbildningen,
såväl den riksrekryterade vid de statliga skolorna i Norrköping
och Härnösand som den lokala vid de kommunala skolorna för vuxna,
vilka erhöll ett väsentligt förbättrat statsbidrag. Under den framförliggande
perioden beräknas antalet vuxenstuderande öka med i runt tal 5 000 per
år.

Den inom vuxenutbildningen bedrivna försöksverksamheten med undervisning
genom radio och television bör öka möjligheterna till rationaliseringar
även inom andra utbildningssektorer.

Behovet av lärare för hela skolsektorn uppgår år 1967/68 till i runt tal
83 000 heltidstjänster. Av dessa uppehålls ca 6 000 av personer utan föreskriven
lärarutbildning. Lärarbristen har under 1960-talets början ökat
eller varit konstant. Under det senaste året har dock en viss förbättring inträtt.
En fortsatt förbättring förutses med hänsyn till den ökade utbildningskapaciteten
och till olika rationaliseringsatgärder.

De anslagsberäkningar som upptagits i långtidsbudgeten avseende den
högre utbildningen har utgått från den av statsmakterna år 1965 fastställda
planen för utbyggnad av universitet och högskolor (prop. 1965: 141, SU 173,
rskr 411). Hänsyn har också tagits till vissa i planen förutsatta rationaiiseringsåtgärder
såsom tvåskiftsutbildning i vissa laborativa ämnen, ökad
användning av tekniska hjälpmedel i undervisningen m. m.

Bil. 3: Långtidsbudget

Enligt 1965 års beslut skall planeringen utgå från en ram av ca 87 000
studerande vid 1970-talets början. Om inga rationaliseringsåtgärder kommer
till stånd och nu rådande tendenser för tillströmningen fortsätter skulle
antalet studerande i stället komma att uppgå till över 100 000. Anslagsberäkningarna
förutsätter dock att sådana åtgärder genomförs under perioden.

Resurserna för den statligt finansierade forskningen anvisas på i huvudsak
två vägar. Dels ges anslag till forskningsråden, branschforskningsinstituten,
AB Atomenergi m. fl., dels innebär anvisningarna av medel till universiteten
och högskolorna en ökning av forskningsresurserna där, eftersom
en stor del av lärarna även skall bedriva forskningsverksamhet. Under
senare år har forskningens resurser ökat mycket snabbt. För den framförliggande
perioden förutses en fortsatt stark ökning.

Anslagen till studiesociala ändamål har ökat kraftigt de senaste åren.
För den kommande perioden kan man vid oförändrad ambitionsnivå räkna
med en genomsnittlig årlig ökning om 3,2 %. Utvecklingen betingas väsentligen
av ökat antal elever.

3.3. Rättsväsende

Omkring hälften av utgifterna inom gruppen avser polisväsendet, som
också svarar för ca 60 % av de inom sektorn sysselsatta. Anslagsgruppen
har väsentligt ändrat omfattning och struktur under de senaste åren. Vid
årsskiftet 1964/65 förstatligades polis-, åklagar- och exekutionsväsendet
samt rådhusrätterna. Den snabba expansionen av utgifterna under perioden
fram till 1966/67 är därför endast delvis uttryck för en reell ökning.

Till grund för beräkningen av anslagen till huvuddelen av rättsväsendet
ligger antaganden om kriminalitetens fortsatta omfattning. Härvid förut -

Rättsväsendc

(Milj. kr., fasta priser)

	Genom-	An-	Anslagsförändring till	Procentu-	Genom-
	snittlig	slag					ell föränd-	snittlig
	procentu-	1968/	1969/	1970/	1971/	1972/	ring 1968/	procentu-
	ell föränd-	69	70	71	72	73	69—1969/	ell föränd-
	ring 1962/						70	ring 1968/
	63—1966/							69—1972/
	67							73
Totala utgifter........	+ 24,9	1470	+ 52	+ 61	+ 52	+ 30	+ 3,5	+ 3.2
därav
polisväsende........		735	+ 22	+ 24	+ 41	+ 10	+ 2,9	-f 3,1
åklagarväsende ....	- 2,6	54	+ 1	+ 1	+ 1	+ 1	+ 1,1	+ 1,2
domstolar..........	+ 12,5	196	+ 10	+ 6	+ 6	+ 6	+ 5,3	+ 3,5
kriminalvård ......	+ 10,2	214	+ 6	+ 10	+ 9	+ 10	+ 2,8	-f 3,8
exekutionsväsende ..		83	+ 1	+ 1	+ 1	+ 1	+ 1,1	+ 1,0

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

sätts en viss ökning av antalet grövre brott under prognosperioden. Vidare
beräknas en stigande trafikvolym ställa ökade krav på resurser för trafikövervakning.
För att möta den ökade arbetsbelastningen inom rättsväsendet
planeras en övergång till automatisk databehandling i ett enhetligt och
samordnat informationssystem för polis- och åklagarväsendet, domstolarna
samt kriminalvården. Vidare planeras system för automatisk behandling
av fastighetsregistreringen och av ärendena vid underrätternas inskrivningsavdelningar.

Inom polisväsendet beräknas den sammanlagda ökningen av arbetsbelastningen
endast i begränsad utsträckning mötas med en utbyggnad av poliskåren.
Eu fortsatt ökning av övrig personal samt en fortsatt teknisk upprustning
— bl. a. anskaffning av specialfordon för olika ändamål samt TVövervakning
för vissa stora trafikleder — har beaktats vid beräkningen av
anslagsutvecklingen. Rationaliseringsarbetet inom polisväsendet beräknas
fortsätta i ökad takt. Den nyligen påbörjade översynen av indelningen i polisdistrikt
och av den regionala polisorganisationen väntas leda till en effektivare
polisorganisation och därigenom till ett bättre utnyttjande av tillgängliga
resurser.

På investeringssidan har medel beräknats för inlösen av polishus i ungefär
nuvarande omfattning samt en fortsatt utbyggnad av lokaler för rättsväsendet,
bl. a. i kvarteret Kronoberg i Stockholm.

Antalet grövre brottmål och antalet tvistemål har ökat under senare år
vid de allmäna domstolarna. Även antalet inskrivningsärenden vid underrätterna
har ökat kraftigt. Arbetsbördan för domstolarna kan väntas stiga
under perioden. Lagstiftningen om kommunal förköpsrätt och den nya hyreslagstiftningen
samt den tilltänkta immissionslagstiftningen kan förväntas
medföra visst merarbete för underrätterna. Å andra sidan fortsätter strävandena
att avlasta domstolarna brottmål av mindre allvarlig karaktär. Införandet
av ordningsföreläggande och den ökade möjligheten till strafföreläggande
beräknas befria domstolarna från 30 000—40 000 mål per år. Vissa
personalförstärkningar har dock ansetts erforderliga för domstolsväsendet.

Antalet brott, som kommit till polisens kännedom, har fortsatt att öka
under år 1967. Brottsbalkens påföljdssystem och utvecklingen av kriminalvården
i frihet kan däremot bidra till att minska platsbehovet vid anstalterna.
För de kommande budgetåren har planerats en fortsatt modernisering
av anstaltssystemet. Samtidigt räknar man med att kunna lägga ner
vissa äldre anstalter. Specialavdelningarna på centralanstalten Österåker
tillkommer i början av perioden. Under perioden påbörjas en eller ett par
sidoanstalter. Vidare förutsätts en modern centralanstalt om 220 platser för
ungdomar bli påbörjad. Beträffande frivården beräknas antalet övervakningsfall
stiga från 21 000 till 28 000. Med hänsyn härtill har kalkylerats
med en betydande utbyggnad av frivårdens resurser.

Bil. 3: Långtidsbudget

3.4. Folkpensioner m. m.

Helt dominerande inom gruppen är folkpensionsanslaget. Vidare ingår
här anslag till statens bidrag till sjukförsäkringen, vissa kostnader för yrkesskadeersättningar
och för den allmänna försäkringens administration.
Gruppen omfattar nästan enbart direkta transfereringar till hushållen.

Kostnaderna för folkpensioneringen har i fasta priser stigit med drygt
9 % årligen under perioden 1962/63—1966/67. Delvis är ökningen en följd
av att antalet pensionärer under perioden stigit med 130 000. Huvudsakligen
beror dock ökningen på de standardhöjningar som genomförts. Under
perioden har pensionernas realvärde ökat med drygt 4 % per år. Från den
1 juli i år uppgår folkpensionen till 5 220 kr. för ensamstående och 8 112
kr. för makar.

Under den framförliggande perioden beräknas en betydande utgiftsökning
till följd av ökat antal pensionärer. I enlighet med långtidsbudgetens
förutsättning om oförändrad ambitionsnivå har någon ytterligare standardhöjning
under perioden däremot inte inkalkylerats. Frågan om utformningen
av fortsatta förbättringar av folkpensionerna utreds av pensionsförsäkringskommittén.

Beräkningen av folkpensionsanslaget utgår från eu antagen prisstegring
med 2,7 % för åren 1968 och 1969. Detta medför en utgiftsökning på drygt
200 milj. kr. för budgetåret 1969/70. För perioden 1970/71—1972/73 omfattar
beräkningarna endast utgiftsökningar till följd av ökat antal pensionärer.
Antalet pensionärer ökar snabbare än den totala befolkningen. År
1960 utgjordes ca 12 % av befolkningen av åldersgruppen 65 år och äldre.
Denna grupp beräknas år 1975 utgöra närmare 15 % av totalbefolkningen.

Kostnaderna för statens bidrag till sjukförsäkringen har under perioden
fram t. o. m. 1966/67 ökat främst på grund av den reform av sjukförsäkringen
som genomfördes år 1963 i samband med införande av lagen om all -

Folkpensioner m. in.

(Milj. kr., fasta priser1)

	Genom-	An-	Anslagsförändring till	Procentu-	Genom-
	snittlig	slag					ell föränd-	snittlig
	procentu-	1968/	1969/	1970/	1971/	1972/	ring 1968/	procentu-
	ell föränd-	69	70	71	72	73	69—1969/	ell föränd-
	ring 1962/						70	ring 1968/
	63—1966/							69—1972/
	67							73
Totala utgifter........	+ 8,3	6 560	+ 362	+ 147	+ 155	+ 149	+ 3,5	+ 3,0
därav
folkpensioneringen ..	+ 9,1	6 024	+ 341	+ 126	+ 129	+ 123	+ 5,7	+ 2,8
sjukförsäkringen ....	+ 1,1	510	+ 20	+ 20	-f- 25	+ 25	+ 3,9	+ 4,2

1 Inräknad prisstegring 2,7 % för åren 1968 och 1969.

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1968

män försäkring. Då höjdes bl. a. grundsjukpenningen och moder skapspenningen.

Den 1 januari 1967 slopades karensdagarna och sjukpenningen höjdes
väsentligt. Från den 1 januari i år har ersättningarna för läkarvårdskostnader
höjts.

För långtidsbudgetperioden beräknas utgifterna öka till följd av befolkningsökning,
ökad andel åldringar samt ett ökat antal läkarbesök per individ.

3.5. Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik

De arbetsmarknadspolitiska insatserna kan uppdelas i ett antal huvudverksamheter:
rörlighetsfrämjande åtgärder, sysselsättningsstimulerande
åtgärder, insatser för de handikappade samt kontant stöd vid arbetslöshet.
De lokaliseringspolitiska anslagen består av lån och bidrag.

Det bör i sammanhanget framhållas att anslagen till arbetsmarknadspolitik
på grund av konjunktursvängningarna ofta uppvisar betydande skillnader
mellan beräkningar och utfall. Sålunda torde för innevarande budgetår
de verkliga utgifterna under anslagen för omskolning och beredskapsarbeten
bli ca 40 % högre än de ursprungligen beräknade beloppen.

De antaganden om konjunkturutvecklingen som ligger till grund för
långtidsbedömningen innebär en relativt snabb anpassning till ett mer
normalt konjunkturläge.

Uppgången av anslagen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder under de
gångna åren beror i hög grad på förstärkta insatser för att främja rörligheten.
Omskolningen av arbetskraft har fått en snabbt växande omfattning
och utbildningskapaciteten beräknas för budgetåret 1968/69 ge utrymme
för ca 85 000 personer, vilket är nästan dubbelt så mycket som år 1965/66.

Den strukturomvandling som det svenska näringslivet för närvarande

Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik

(Milj. kr., fasta priser)

	Genom-	An-	Anslagsförändring till	Procentu-	Genom-
	snittlig	slag					ell föränd-	snittlig
	procentu-	1968/	1969/	1970/	1971/	1972/	ring 1968/	procentu-
	ell föränd-	69	70	71	72	73	69—1969/	ell föränd-
	ring 1962/						70	ring 1968/
	63—1966/							69—1972/
	67							73
Totala utgifter........	+ 12,5	1841	+ 189	+ 2	+ 84	+ 82	+ 10,3	+ 4,5
därav
arbetsmarknadspoli-
tik..............	+ 9,6	1 501	+ 136	+ 53	+ 82	+ 80	+ 9,1	+ 5,4
lokaliseringspolitik ..	•	216	+ 50	— 55	—	—	+ 23,1	— 0,6

Bil. 3: Långtidsbudget

undergår får beräknas bli ett bestående inslag i den ekonomiska utvecklingen
även i framtiden. Inriktningen av efterfrågan mot yrkesutbildad
arbetskraft kan väntas bli förstärkt. Därför erfordras en fortsatt utbyggnad
av kapaciteten för arbetsmarknadsutbildning. Denna utbyggnad kan beräknas
bli av ungefär samma storlek som de senaste åren. Härvid har en viss
ökning av bristyrkesutbildningen inkalkylerats.

För innevarande budgetår har över tilläggsstat anvisats sammanlagt 101)
milj. kr. i avsikt att i nuvarande konjunkturläge kunna driva de allmänna
beredskapsarbetena mera intensivt och under längre tid. För budgetåret
1968/69 kvarstår verkningar av konjunktur dämpningen som beräknas medföra
behov av beredskapsarbeten i större omfattning än normalt. För budgetåret
1969/70 beräknas däremot en återgång ske till medelnivån för åren
1964—67 varefter en långsam minskning av anslaget beräknas ske under de
följande åren. Fortsatt minskning av antalet projekt med höga dagsverkskostnader
bär förutsatts bli möjlig.

De särskilda beredskapsarbetena för handikappade har uppvisat en mycket
kraftig utgiftsexpansion under de gångna åren. Denna expansion kan
beräknas fortsätta om än i långsammare takt. Framför allt är det verkningarna
av strukturförändringarna som skärper kraven på insatser för att inpassa
de handikappade i förvärvslivet.

Kontant stöd vid arbetslöshet utgick av statsmedel tidigare i huvudsak i
form av bidrag till erkända arbetslöshetskassor. De reformer som förelagts
årets riksdag (prop. 1968: 29) innebär en kraftig ökning av anslagen. Ersättningar
till kassorna utbetalas på så sätt att en ökad arbetslöshet i huvudsak
skapar anslagsbehov ett år senare. För budgetåren 1968/69 och 1969/70
förutses därför ökade utgifter. Vid beräkningarna har hänsyn tagits till en
relativt snabb nedgång av genomsnittliga antalet ersättningsdagar per
kassamedlem, från ca 4 under försäkringsåret 1967/68 till 3 under 1969/70.
Medel för omställningsbidrag kan beräknas tas i anspråk i mindre omfattning
under perioden 1969/70—1972/73 än under 1968/69.

Det program för lokaliseringspolitiken som gäller för perioden 1965/66—
1969/70 avsåg ursprungligen en sammanlagd insats om 800 milj. kr. Ökat
behov av lokaliseringslån har uppstått, bl. a. utanför stödområdet, samtidigt
som behovet av bidragsmedel sjunkit. Totalt har regeringen föreslagit en
höjning av ramen till 1 000 milj. kr., varav 250 milj. kr. bidragsmedel.

En utredning om lokaliseringspolitikens fortsatta inriktning har tillsatts.
Beräkningsmässigt har inkalkylerats en lokaliseringsram per år av samma
storlek som det utökade femårsprogram, varom regeringen framlagt förslag,
dvs. 200 milj. kr. per år.

Kungl. Maj :ts proposition nr 125 år 1968

3.6. Hälso-, sjuk- och socialvård

Denna anslagsgrupp omfattar utgifter för statliga och statsunderstödda
vårdområden. Kostnaderna för bidrag till av landstingen och storstäderna
bedriven psykiatrisk sjukvård är den tyngsta posten.

Huvudmannaskapet för den psykiatriska sjukvården fördes över från staten
till landstingen den 1 januari 1967. Staten bidrar till investerings- och
driftkostnader enligt särskilda avtal, som avser perioden 1967—1971. Dessa
avtal medförde en kraftig utgiftsökning för staten under budgetåret 1986/
67.

Enligt avtalen skall investeringsbidrag för perioden 1967—1971 utgå med
totalt 310 milj. kr., dvs. med 62 milj. kr. per år. Driftbidraget baserar sig
i princip på den genomsnittliga vårddagkostnaden vid de av staten drivna
sjukhusen året före övertagandet. För budgetåret 1968/69 beräknas driftbidraget
till 860 milj. kr. Under prognosperioden ligger bidraget räknat i
fasta priser på i stort sett oförändrad nivå eftersom bidragsunderlaget är
fixerat. Under budgetåret 1969/70 minskar dock anslagsbehovet, då ett bidragsbelopp
avseende slutreglering till storstäderna enligt gamla avtal faller
bort. Efter år 1971 har anslagen beräknats ligga kvar på samma nivå som
under avtalsperioden.

Utgifterna till kroppssjukvård och allmän hälsovård avser en rad centrala
och regionala myndigheter på detta område, statsbidrag till olika former
av hälso- och sjukvård samt en viss del av kostnaderna för undervisningssjukhusen.
Enligt beslut av riksdagen bidrar staten till uppförande av
11 500 platser för långtidssjukvården. Sedan medel för detta platsantal anvi -

Hälso-, sjuk- och socialvård

(Milj. kr., fasta priser)

	Genom-’	An-	Anslagsförändring till	Procentu-	Genom-
	snittlig	slag					ell föränd-	snittlig
	procentu-	1968/	1969/	1970/	1971/	1972/	ring 1968/	procentu-
	ell föränd-	69	70	71	72	73	69—1969/	ell föränd-
	ring 1962/						70	ring 1968/
	63—1966/							69—1972/
	67							73
Totala utgifter........	+ 10,3	2 067	+ 2	+ 34	+ H	+ 31	+ 0,0	+ 0,9
därav
psykiatrisk sjukvård
m. m.............	+ 13,6	969	— 24	- 6	— 5	—	— 2,5	- 0,9
kroppssjukvård och
allmän hälsovård..	+ 2,1	341	+ 20	+ 12	— 12	+ 5	+ 5,9	+ 1,8
nykterhetsvård ....	+ 9,8	134	+ 11	+ 6	+ 8	+ H	+ 8,2	+ 6,1
ungdomsvård ......	+ 9,2	51	+ 2	+ 1	—	+ 1	+ 3,9	+ 2,1
åldringsvård........	+ 48,1	219	— 20	+ 7	+ 7	+ 7	— 9,1	+ 0,0
hjälp åt handikap-
pade ..............	+ 9,1	128	+ 6	+ 6	+ 7	+ 3	+ 4,7	+ 4,2

Bil. 3: Långtidsbudget

sats förutsätts anslaget utgå budgetåret 1971/72. Beträffande övriga anslag
kan nämnas att utbyggnaden av karolinska sjukhuset enligt antagen generalplan
beräknas medföra ökade utgifter under perioden både för investering
och för en viss successiv personalförstärkning föranledd av utbyggnaden.

För ngkterhetsvården förutses en fortsatt stark ökning, huvudsakligen av
bidragen till kommunala nykterhetsnämnder.

Anslagen till ungdomsvården avser främst kostnaderna för de statliga
ungdomsvårdsskolorna. Under de senaste åren har ett antal skolor utrustats
med särskilda sjuk- och behandlingsavdelningar. För den kommande perioden
har räknats med en fortsatt uppdelning av de stora avdelningarna
vid ungdomsvårdsskolorna i syfte att åstadkomma en effektivare vård. Detta
innebär ökade investerings- och personalkostnader.

För åldringsvården antog 1964 års riksdag ett reformprogram. Detta omfattade,
utöver den tidigare nämnda utbyggnaden av sjukhem för långvarigt
sjuka, ökade resurser för social hemhjälp och förbättringar av åldringsbostäderna.
Genomförandet av detta program har medfört snabbt stigande utgifter.
Utgifterna för budgetåren 1969/70—1972/73 påverkas av att antalet
personer över 67 år väntas öka med närmare 100 000 under denna period.
Mot denna bakgrund har förutsatts en fortsatt ökning med ca 10 % per år
av kostnaderna för statens bidrag till kommunernas sociala hemhjälp. Det
särskilda statsbidraget till ålderdomshem har den 1 januari 1966 avlösts av
det allmänna skatteutjämningsbidraget till kommunerna. Övergångsvis fram
till 1969/70, då anslaget faller bort, utgår dock statsbidrag för redan beslutade
ålderdomshemsbyggen.

Utgifterna för förbättringslån styrs av en ram som för varje år fastställs
av riksdagen. Denna ram har för åren 1967 och 1968 höjts resp. föreslagits
höjd till 125 milj. kr. mot ursprungligen 100 milj. kr. Detta skedde för att
i konjunktur syfte påskynda förbättringsverksamheten. För prognosperioden
har en återgång till den nivå som förelåg före konjunkturpåslaget beräknats.
I enlighet härmed har anslaget beräknats ligga på en nivå om 110
milj. kr. mot beräknade 135 milj. kr. för budgetåret 1968/69.

Samhällets åtgärder för handikappade spänner över en rad olika områden.
Här redovisas endast kostnaderna för bidrag till vanföreanstalter och till
tekniska hjälpmedel. Under budgetåret 1968/69 införs nya regler för hjälpmedelsbidragen,
vilket förutses medföra en viss uppgång för den kommande
perioden.

3.7. Stöd till barnfamiljer

Utgifterna för stöd till barnfamiljer avser huvudsakligen direkta transfereringar
till hushållen i form av barnbidrag och bostadstillägg. Bidragen
till barntillsynsverksamhet svarar för en växande andel av anslagsgruppen.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Stöd till barnfamiljer

(Milj. kr., fasta priser)

	Genom-	An-	Anslagsförändring till	Procentu-	Genom-
	snittlig	slag					ell föränd-	snittlig
	procentu-	1968/	1969/	1970/	1971/	1972/	ring 1968/	procentu-
	ell föränd-	69	70	71	72	73	69—1969/	ell föränd-
	ring 1962/						70	ring 1968/
	63—1966/							69—1972/
	67							73
Totala utgifter........	t- cd''	2102	+ 209	+ 52	+ 42	+ 41	+ 9,9	+ 3,9
därav
barnbidrag m. m.....	+ 8,4	1 682	+ 21	+ 37	+ 26	+ 26	+ 1,2	+ 1,6
familj ebostadsbidrag
och bostadstillägg . .	+ 4,5	294	+ 142	—	—	—	+ 48,3	+ 10,3
barntillsyn m. m.....	+ 24,8	116	+ 46	+ 14	+ 15	+ 14	+ 39,7	+ 15,4

Vidare ingår här statens kostnader för bidragsförskott samt den del av statens
bidrag till social hemhjälp som avser hjälp till barnfamiljer.

Under perioden 1962/63—1966/67 har utgifterna för barnbidragen ökat
kraftigt. Utgiftsutvecklingen har huvudsakligen bestämts av de beslut soin
fattats om bidragshöjningar. Barnbidraget, som år 1963 var 550 kr. per barn
och år, har höjts i etapper upp till 900 kr.

Beräkningarna av barnbidragsanslaget för den framförliggande perioden
bygger — i enlighet med långtidsbudgetens antagande om oförändrad ambitionsnivå
— på gällande bidragsregler. Antalet barn under 16 år beräknas
öka med mellan 22 000 och 28 000 per år, vilket medför en anslagsökning
med 20 milj. kr. under periodens båda första år och med 25 milj. kr. under
åren 1971/72 och 1972/73.

Till anslagsgruppen barnbidrag m. in. bar också förts bidragsförskott.
Under prognosperioden bestäms utgiftsökningen för dessa av de förslag om
en familjepolitisk reform som framlagts för årets riksdag (prop. 1968: 42).
Enligt förslaget höjs bidragsförskotten med 20 %. Statens utgifter ökar härigenom
med 16 milj. kr. På grund av utbetalningsbestämmelserna påverkas
anslagsbehovet först under budgetåret 1970/71.

Den familjepolitiska reformen innebär också att ett nytt statligt bostadstillägg
införs den 1 januari 1969. Bostadstilläggen ersätter familjebostadsbidragen
och utgår med ett grundbelopp till alla barnfamiljer med lägre
inkomster. Detta grundbelopp stiger med antalet barn. Uppfylls vissa bostadsvillkor
utgår högre belopp. För familjer med låga inkomster och samtidigt
höga hyror föreslås en komplettering av det nya statliga bostadstilllägget.
Den får formen av ett kommunalt bostadstillägg med 50 % statsbidrag.
Reformkostnaden för de nya bostadstilläggen fördelas med ca 145
milj. kr. på vart och ett av budgetåren 1968/69 och 1969/70. För de följande
åren har någon utgiftsökning inte inkalkylerats.

År 1966 infördes förbättrade bidragsregler för barnstugeverksamheten för

Bil. 3: Långtidsbudget

att stimulera kommunerna till en snabbare utbyggnad av barntillsgnen för
förvärvsarbetande föräldrar. Anordningsbidraget fördubblades och ett särskilt
låneslöd infördes. Även driftbidraget förbättrades. Kommunerna planerar
nu att bygga ut daghemsservicen i mycket stor omfattning. F. n. finns
ca 25 000 platser i daghem och fritidshem. Detta innebär i stort sett en fördubbling
sedan år 1965. Under antagande av en årlig ökning med 6 000
Platser under perioden fram till budgetåret 1972/73 beräknas anslagen öka
med ca 10 milj. kr. per år i genomsnitt.

För alt stimulera kommunerna till att öka familjedaghemsverksaniheten
parallellt med utbyggnaden av barnstugorna införs den 1 januari 1969 statsbidrag
till kommunalt organiserade familjedaghem. Man räknar med att det
kommer att finnas ca 15 000 platser i utgångsläget. Härutöver beräknas ca
30 000 platser tillkomma under år 1969. Hälften av dessa platser är ett rent
nytillskott, medan den andra hälften avser platser i privata familjedaghem,
som kommunerna väntas överta. Anslagsberäkningen utgår således från
45 000 platser den 1 januari 1970. Av dessa blir omkring hälften statsbidragsberättigade.
Reformen medför ett ökat anslagsbehov för budgetåret
1969/70 med ca 25 milj. kr. Under perioden 1970/71—1972/73 beräknas antalet
platser i kommunala familjedaghem öka med ca 5 000 per år, varav
3 000 blir slatsbidragsberättigade. Detta innebär en årlig anslagsökning på
3 milj. kr.

3.8. Kommunikationer och energiförsörjning

Utöver utgifterna för vägväsendet omfattar anslagsgruppen huvudsakligen
de statliga kommunikationsverken — postverket, televerket, statens
järnvägar, luftfartsverket och sjöfartsverket — Sveriges Radio samt vattenfallsverket.

Huvuddelen av anslagsgruppens utgifter är av investeringskaraktär. Dessa
utgifter uppgår budgetåret 1968/69 till ca 2 750 milj. kr. eller 41 % av
de totala statliga investeringarna.

Vid bedömningen av den framtida utgiftsutvecklingen har hänsyn i första
band tagits till uppställda program. Detta gäller t. ex. investeringar för
Storstockholms lokaltrafik och utbyggnaden av TV 2. För flertalet områden
inom gruppen är det emellertid förenat med svårigheter att bedöma
hur utgifterna kommer att utvecklas under antagande om oförändrad ambitionsnivå.
Såsom tidigare redovisats innebär den metod som använts att
utgiftsutvecklingen i huvudsak har beräknats med utgångspunkt från den
förväntade årliga procentuella förändringen av trafiken och andra efterfrågefaktorer.

Vattenfallsverket svarar för den största delen av expansionen inom ändamålsgruppen.
Investeringsbehovet påverkas främst av efterfrågeutvecklingen
på elektrisk kraft och kravet på torrårssäkerhet. Kraftbehovet inom ver -

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

Kommunikationer och energiförsörjning

(Milj. kr., fasta priser)

	Genom-	An-	Anslagsförändring till	Procentu-	Genom-
	snittlig	slag					ell föränd-	snittlig
	procentu-	1968/	1969/	1970/	1971/	1972/	ring 1968/	procentu-
	ell föränd-	69	70	71	72	73	69—1969/	ell föränd-
	ring 1962/						70	ring 1968/
	63—1966/							69—1972/
	67							73
Totala utgifter........	■f 4,6	4 079	+ 185	+ 18	+ 26	+ 101	-f- ''Vt	+ 2,0
därav
vägväsende och väg-
trafik..............	+ 9,2	1 833	+ 42	+ 52	+ 58	+ 59	+ 2,3	-{-
kommunikationsver-
ken ..............	+ 3,6	1 441	+ 62	— 35	— 36	— 22	+ 4,3	— 0,5
energiförsörjning ....	- 9,8	491	+ 75	— 1	± o	-i- 60	+ 15,2	+ 6,2

kets område beräknas öka med 7,3 % årligen under den framförliggande
perioden. Detla nödvändiggör en stark kapacitetsutbyggnad. Investeringsökningen
avser i första hand värmekraftstationer medan investeringarna i
vattenkraftanläggningar förutses stagnera.

Vad gäller utvecklingen inom vågväsendet kommer enligt tillgängliga
prognoser trafiken att öka med ca 6 % om året. Vägbyggandet har i enlighet
med den redovisade beräkningsmetodiken — förutsatts stiga ungefär
i takt med trafikökningen. Vid beräkningarna har hänsyn tagits till förväntad
produktivitetsutveckling för vägbyggnadsarbeten. Kostnaderna för
vägunderhållet har i likhet med beräkningarna i tidigare långtidsbudgetar
förutsatts stiga med i genomsnitt 3,4 % per år. Det bör påpekas att till
denna anslagsgrupp inte hänförts utgifter för beredskapsarbeten på vägar.

Utgifterna för högertrafikreformen beräknas planenligt helt bortfalla
budgetåret 1970/71. Under budgetåret 1969/70 minskar utgifterna med
15 milj. kr. till 5 milj. kr.

Den minskning som tabellen uppvisar för kommunikationsverkens investeringar
åren 1970/71—1972/73 sammanhänger med att utgifterna för
vissa program av engångskaraktär avtar under perioden. Detta gäller bl. a.
investeringar för Storstockholms lokaltrafik, sändarnät för TV 2 och utbyggnad
av postgirohuset i Stockholm. För det första året i långtidsbudgeten
förutses dock en inte oväsentlig anslagsökning.

Televerket svarar för den största delen av denna ökning. Utgifterna för
alt bygga ut sändarnätet för TV 2 och utgifterna för färg-TV beräknas under
1969/70 öka med ca 20 milj. kr. Totalt kommer den beslutade utbyggnaden
att kosta drygt 180 milj. kr. Omfattningen av investeringarna i
teleanläggningar, som 1968/69 uppgår till 587 milj. kr., har bedömts mot
bakgrund av den väntade telefonlratikutvecklingen. Salunda föi utses en
ökning av lokalsamtalen med ca 5 % och av rikssamtalen med ca 8 %. Häiemot
svarar eu beräknad ökning av investeringarna med 2 % per år.

Bil. 3: Långtidsbudget

Postverket uppvisar en kraftig ökning av investeringarna under 1969/70
eller drygt 15 milj. kr. Detta sammanhänger huvudsakligen med den beslutade
tillbyggnaden av postgirohuset i kvarteret Blåmannen i Stockholm.
Totalt beräknas detta projekt kosta 44 milj. kr.

För luftfartsverkets del har medelsbehovet beräknats med utgångspunkt
från att den väntade efterfrågeutvecklingen kommer att nödvändiggöra betydande
investeringar. Bl. a. har behovet av medel för ny flygplats i Malmöregionen
beaktats.

I enlighet med riktlinjerna för luftfartspolitiken (prop. 1967: 55, SU 107,
rskr 267) har vidare antagits att driftbidraget till luftfartsverket avvecklas
med 2,5 milj. kr. par år.

Statens järnvägars investeringsutgifter, vilka i 1968 års statsverksproposition
upptagits till 398,5 milj. kr., beräknas öka något 1969/70 för att
därpå successivt minska. Detta sammanhänger med att de beslutade investeringarna
för Storstockholms lokaltrafik successivt avtar. Totalt beräknas
dessa investeringar uppgå till mer än 400 milj. kr. Till grund för beräkningarna
i övrigt ligger en ökning av investeringarna i takt med trafikökningen.

Ersättningen till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer
beräknas minska kontinuerligt under perioden.

3.9. Bostäder

Anslagsgruppen domineras av lånefonden för bostadsbyggande som för
budgetåret 1968/69 svarar för 1 600 milj. kr. av totalt 1 836 milj. kr. Övriga
mer betydande anslag inom gruppen är räntebidrag (150 milj. kr. år 1968/
69), statens bosättningslånefond och lånefonden för kommunala markförvärv.

Det nya system för statligt bostadsstöd som tillämpas fr. o. in. år 1968 innebär,
att räntebidragen har slopats samtidigt som räntan på de statliga
bostadslånen har höjts till en nivå som motsvarar statens egen upplåningsränta
och kostnader för låneförmedlingen. Utan kompenserande åtgärder
skulle detta innebära omedelbara och mycket betydande hyreshöjningar i
stora delar av bostadsbeståndet. I systemet ingår därför en metod för om -

Bostäder

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt-lig procentu-ell förändring
1962/63—
1966/67

Anslag

1968/69

Anslagsförändring till

Procentu-ell föränd-ring 1968/
69—1969/
70

Genomsnitt-lig procentu-ell förändring
1969/70—
1972/73

1969/70

1970/71

1971/72

1972/73

+ 10,0

1 836

+ 299

+ 179

+ 144

+ 143

+ 16,2

+ 9,1

Kungi. Maj:ts proposition nr 125 år 1068

fördelning i tiden av kapitalkostnaderna. Enligt denna metod beräknas hyrorna
i nybyggda hus till en början på grundval av samma kostnadsnivå
som tidigare. Då denna kostnadsnivå inte täcker ränta och amortering på
statslånet läggs felande belopp till lånet i form av skuldökning, s. k. räntelån.
Under de följande åren höjs de årliga betalningarna successivt så att efter
ett antal år återbetalningar av de upplånande beloppen kan påbörjas. Betalningarna
skall höjas i sådan takt att de totala statslånen slutamorteras
inom 30 år.

För bostadsproduktionen under 10-årsperioden 1965—1974 har riksdagen
uppställt målsättningen 1 miljon lägenheter. Anslagsberäkningen har baserats
på antaganden om så stor årlig förändring av igångsättningen att
detta mål skall nås. Den belastning som framkommer på anslaget ett visst
budgetår beror i huvudsak på igångsättningen två år tidigare. Igångsättningen
1967 bestämmer sålunda huvudsakligen anslagsbelastningen 1969/
70, osv.

Räntebidragen upphör att belasta budgeten fr. o. in. budgetåret 1969/70.
I stället sker en motsvarande utgiftsökning på bostadslånefonden i form av
räntelån.

Den redovisade anslagsutvecklingen under perioden återspeglar utöver
den vidgade igångsättningen huvudsakligen det ökade lånebehov som de nya
räntelånen väntas medföra och de återbetalningar som väntas ske på gamla
lån. De ökade räntebetalningar som sker bokförs som intäkter på statsbudgetens
inkomstsida.

3.10. Skatteutjämningsbidrag

Denna utgiftsgrupp består till 98 % av skatteutjämningsbidrag till kommunerna.
Dessutom ingår särskilda ersättningar till vissa städer och domkyrkor
för mistade förmåner samt anslaget till kyrkofonden.

Minskningen av skatteutjämningsbidragen, räknade i fasta priser, under
jämförelseperioden betingas av den kraftiga nivåhöjning som ägde rum till
budgetåret 1962/63, då skatteersättning till följd av 1961 års ortsavdragsreform
infördes.

Bidragssystemet är uppbyggt så, att bidrag utgår dels till kommuner där

Skatteutjämningsbidrag

(Milj. kr., lasta priser)

Genomsnitt-lig procentu-ell förändring
1962/63—
1966/67

Anslag

1968/69

Anslagsförändring till

Procentu-ell föränd-ring 1968/
69—1969/
70

Genomsnitt-lig procentu-ell förändring
1969/70—
1972/73

1969/70

1970/71

1971/72

1972/73

— 2,4

1 406

+ 102

+ 107

+ 96

+ 80

+ 7,2

+ 6,3

Bil. 3: Långtidsbudget

skatteunderlaget per invånare understiger en viss nivå som fastställs på
grundval av medelskattekraften i landet, dels till kommuner där den sammanlagda
utdebiteringen till allmän kommunalskatt överstiger medelutdebiteringen
i landet. Därutöver kan ett extra skatteutjämningsbidrag utgå
om synnerliga skäl föreligger.

Statens kostnader för skatter!tjämningsbidragen påverkas således av flera
faktorer. Av särskild betydelse är den framtida utvecklingen av skatteunderlaget
i kommunerna. Vidare påverkas bidragsbeloppen av de kommunala
utdebiteringssatserna. Det genomsnittliga skatteunderlaget (medelskattekraften)
utgjorde för år 1967 ca 84 skattekronor (8 400 kr. beskattningsbar
inkomst) per invånare och den genomsnittliga kommunala utdebiteringen
för samma år 18: 71 kr. Till grund för beräkningarna av utgiftsutvecklingen
under långtidsbudgetperioden ligger de inkomstantaganden,
för vilka redogörs i avsnitt 6, och antagandet att medelutdebiteringen i landets
kommuner höjs med 25 öre per år. Övriga faktorer som påverkar bidragsgivningen
har förutsatts vara oförändrade. Med dessa utgångspunkter
blir den genomsnittliga årliga ökningstakten under perioden drygt 6 %.

3.11. Övrigt

Under denna rubrik har sammanförts de utgifter som inte lämpligen kan
föras till någon av de tidigare behandlade anslagsgrupperna. Här återfinns
bl. a. anslagen till främjande av utvecklingen inom vissa delar av näringslivet,
teckning av aktier i statliga bolag, internationella ändamål, allmän förvaltning
och statsskuldräntor.

Inom gruppen jordbruk, skogsbruk och fiske utgör stödet till jordbruksnäringen
den största utgiftsposten. Avvecklingen av prisstöd och småbruks -

Övrigt

(Milj. kr., fasta priser)

	Genom-	An-	Anslagsförändring till	Procentu-	Genom-
	snittlig	slag					ell föränd-	snittlig
	procentu-	1968/	1969/	1970/	1971/	1972/	ring 1968/	procentu-
	ell föränd-	69	70	71	72	73	69—1969/	ell föränd-
	ring 1962/						70	ring 1968/
	63—1966/							69—1972/
	67						««[.-,''4,.nHP	73
Totala utgifter........	+ 3,7	4 220	+ 473	— 68	+ 286	+ 302	+ 11,3	+ 5,5
därav
jordbruk, skogsbruk,
fiske ..............	— 2,0	400	— 52	- 33	— 3	— 2	— 13,0	— 6,2
teckning av aktier i
statliga bolag ......		218	+ 82	— 300	—	—	+ 37,6
internationella ända-
mål ..............	+ 20,9	547	+ 131	+ 162	+ 203	+ 252	+ 23,9	+ 24,0
riksstyrelsen........	+ 11,5	353	+ 32	+ 16	— 2	—	+ 9,0	+ 3,1
statsskuldräntor ....	+ 0,0	1 180	+ 150	+ 60	+ 70	+ 30	+ 12,6	+ 5,9

Kungl. Maj: Is proposition nr 125 år 1968

stöd medför en anslagsminskning under perioden. Å andra sidan väntas under
de närmaste åren en viss utgiftsökning i samband med intensifierad rationalisering
inom jordbruket.

För anslagsgruppen teckning av aktier i statliga bolag har förutsatts att
den i årets statsverksproposition föreslagna avsättningen till Sveriges Investeringsbank
AB om 200 milj. kr. följs av en avsättning om 300 milj. kr.
budgetåret 1969/70. Därefter förutsätts anslaget falla bort. Anslaget till aktieteckning
i ett statligt utvecklingsbolag 1968/69 är av engångsnatur.

Internationella ändamål innefattar anslagen till internationellt utvecklingsbistånd
och bidrag till internationella organisationers verksamhet. Anslagsgruppen
domineras helt av biståndsanslagen.

Riktlinjer för den fortsatta svenska biståndsinsatsen i u-länderna har föreslagits
i prop. 1968: 101. Enligt denna skall de statliga anslagen till utvecklingsbistånd
öka så att de budgetåret 1974/75 uppgår till en procent av
bruttonationalprodukten till marknadspris.

De grundläggande principer för den svenska biståndsverksamheten som
gäller nu skall enligt förslaget i allt väsentligt gälla även i fortsättningen.
Ett starkt stöd till de multilaterala programmen i Förenta Nationernas och
Världsbankens regi kommer således att utgöra ett viktigt drag i svensk biståndspolitik.
För perioden 1968/69—1970/71 föreslås att utfästelser om
bidrag till multilaterala program på sammanlagt 700 milj. kr. skall lämnas.
Därvid förutsätts att ytterligare ökningar efterhand tillkommer.

I fråga om bilaterala svenska biståndsinsatser i form av utvecklingskrediter
och tekniskt bistånd förordas en fortsatt koncentration med avseende
på länder och ämnesområden. I propositionen föreslås minimianslag på
ca 1 000 milj. kr. under perioden 1968/69—1970/71 för svenska bilaterala
insatser och för ändamålsinriktade insatser som administreras av någon
internationell organisation och huvudsakligen eller helt finansieras av Sverige.

Vidare föreslås i propositionen ett garantisystem för svenska företags investeringar
i u-länder.

Preciseringen av målet för de svenska biståndsinsatsernas omfattning
1974/75 innebär inte att den kommande anslagsutvecklingen med exakthet
kan förutses, eftersom den kommer att bero på den framtida produktionsoch
prisutvecklingen. Medelsanvisningen för varje enskilt budgetår blir därtill
också avhängig av de rådande samhällsekonomiska och statsfinansiella
förutsättningarna. I propositionen anges som riktmärke en årlig ökning
med ca 25 %. Anslagen i långtidsbudgeten baseras härpå.

Utgiftsgruppen riksstyrelsen omfattar anslagen till hov- och slottsstaterna,
statsdepartementen — utom försvarsdepartementet — riksdagen och
dess verk, vissa centrala ämbetsverk samt utrikesrepresentationen. Av utgiftsökningen
faller en betydande del på investeringar i fastigheter för de''
partement och ämbetsverk.

Bil. 3: Långtidsbudget

Posten statsskuldräntor bestäms av förändringarna i statsskulden samt
räntenivån för den statliga upplåningen. För den framförliggande perioden
baseras beräkningarna på schablonmässiga antaganden om en ökning av
statsskulden med 1 miljard kr. per år och en genomsnittsränta om 5,5 %.
Den kraftiga ökningen till budgetåret 1969/70 beror på den nu beräknade
uppgången i statsskulden med ca 2,5 miljarder kr. under budgetåret 1968/
69.

3.12. Totala utgifter

I tabell 4 sammanfattas utgiftsutvecklingen för samtliga de anslagsgrupper,
som närmare behandlats i det föregående. Enligt kalkylerna skulle ökningstakten
för de totala statsutgifterna i fasta priser gå ned från 7,0 %
per år under jämförelseperioden till 3,2 % per år under den framförliggande
perioden. De beräknade utgiftsökningarna är dock mycket ojämnt fördelade
på de olika budgetåren. För budgetåret 1969/70 beräknas uppgången
till 5,6 % varefter en dämpning sker till 1,8 %, 2,7 % resp. 2,6 % för de
därpå följande budgetåren. Denna ojämna stegringstakt är till stor del att
betrakta som en konsekvens av långtidsbudgetens beräkningsteknik, vilken
bl. a. innebär att endast kostnaderna för nu gällande program beaktas. Den
relativt sett kraftiga utgiftsstegringen till budgetåret 1969/70 beror bl. a.
på att vissa program, t. ex. den föreslagna familjepolitiska reformen, får
helårseffekt på statsutgifterna under detta budgetår. Därtill kommer att
vissa effekter av prisstegringar som förutses under budgetåret 1968/69 påverkar
utgifterna även under budgetåret 1969/70. Detta gäller t. ex. folkpensionerna.
Å andra sidan påverkas statsutgifterna under de därpå följande
budgetåren av det förhållandet att vissa tidsbegränsade program upphör.

Bland de antaganden, som ligger till grund för beräkningen av statsinkomsternas
utveckling i huvudalternativet, ingår att priserna stiger med

2,7 % per år under 1968 och 1969 samt därefter med 3 % per år. Prisökningen
medför utgiftsstegringar för statsverket framför allt i de fall där utgifternas
storlek är knutna till förändringar i prisindex. Detta gäller främst
folkpensionerna och försvarskostnaderna, där prisstegringar automatiskt
medför ökade statsutgifter. Stigande priser kan också beräknas medföra
en ökning av omkostnaderna i den statliga verksamheten. Då utgiftsberäkningarna
i det föregående anger förändringarna i fasta priser har i tabell 4
lagts på de utgiftsökningar som kan beräknas uppkomma vid den tidigare
angivna prisstegringstakten. Vidare har tillagts de ökade utgifter för löner
till de statsanställda som kan antas följa under de förutsättningar rörande
förändringar i totalproduktion och priser, som långtidsbudgetens kalkyler
utgår från. Härvid har även tagits hänsyn till löneökningar för personal
inom statsunderstödd verksamhet. I utgiftsposten för löneökningar har

3 Bikang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 3

Kungl. Maj :ts proposition nr 125 år 1968

Tabell 4. Utgiftsutvecklingen 1968/69—1972/73

(Milj. kr.)

Genom-

An-

Anslagsförändring till

Procentu-

Genom-

snittlig

slag

ell föränd-

snittlig

procentu-

1968/

1969/

1970/

1971/

1972/

ring 1968 /

procentu-

ell föränd-

69—1969/

ell föränd-

ring 1962/

ring 1968/

63—1966/

69—1972/

Totalförsvar ............

+ 3,1

6 063

140

+ 1,2

Utbildning och forskning. .

+ 10,5

7 092

283

118

+ 3,9

+ 2,0

Rättsväsende............

+ 24,9

1 470

+ 3,5

+ 3,2

Folkpensioner m. m.......

+ 8,3

6 560

-i-

362

147

155

149

+ 5,5

+ 3,0

Arbetsmarknads- och lo-

kaliseringspolitik ......

+ 12,5

1 841

189

+ 10,3

+ 4,5

Hälso-, sjuk- och socialvård

+ 10,3

2 067

+ 0,0

+ 0,9

Stöd till barnfamiljer ....

+ 8,7

2 102

209

+ 9,9

+ 3,9

Kommunikationer och

energiförsörjning ......

+ 4,6

4 079

185

101

+ 4,5

+ 2,0

Bostäder................

+ 10,0

1 836

299

179

144

143

+ 16,2

+ 9,1

Skatteutjämningsbidrag ..

— 2,4

1 406

102

107

+ 7,2

+ 0,3

Övrigt..................

+ 3,7

4 220

478

—

286

302

+ 11,3

+ 5,5

Totala utgifter (fasta priser)

+ 7,0

38 736

+ 2 233

683

+ 1134

1116

+ 5,8

+ 3,2

Tillkommande utgifter:

Löneökningar m. m.......

950

400

540

570

FörsVarsutgifter (priskom-

pensation) ............

—

150

170

180

Folkpensioner (priskompen-

sation)................

210

Skatteutjämningsbidrag ..

—

Omkostnader............

Totala utgifter (löpande pri-

ser)..................

38 736

3 233

+ 1533

+ 2174

+ 2 216

+ 3,3

+ 5,4

även inlagts statens egna kostnader för den allmänna arbetsgivaravgiften.
Denna får helårseffekt budgetåret 1969/70. Detta förhållande tillsammans
med effekterna av vissa lönehöjningar för lärare inom grundskolan under
år 1968 förklarar huvuddelen av den kraftiga ökningen av utgifterna för
löneökningar under budgetåret 1969/70 jämfört med de därpå följande
budgetåren, vars siffror får anses vara en mer normal trend. Löneökningar
för affärsverkens personal liksom övriga kostnadsförändringar har ej inberäknats
då dessa förutsätts bli kompenserade genom rationaliseringar eller
taxehöjningar.

Det bör understrykas att de beräkningar av tillkommande utgifter som
redovisas till viss del är schablonmässiga och att de i tabell 4 angivna uppgifterna
i löpande priser därför inte torde ge någon fullständig bild av utgiftsförändringarna.

Bil. 3: Långtidsbudget

4. Statsutgifternas realekonomiska utveckling

4.1. Inledning

Underlag för en bedömning av den samhällsekonomiska innebörden av
den förutsedda utgiftsutvecklingen skapas dels genom en realekonomisk
gruppering av statsutgifterna dels genom en sammanställning av de förändringar
av antalet tjänster inom statlig och statsunderstödd verksamhet,
som följer av utgiftsutvecklingen.

Vid en realekonomisk analys av den statliga utgiftsutvecklingen är det i
första hand av intresse att skilja mellan å ena sidan sådana utgifter som
innebär att staten direkt efterfrågar produktionsresurser i form av varor
och tjänster och å andra sidan sådana utgifter som påverkar det samhällsekonomiska
skeendet mera indirekt genom sina effekter på de disponibla
inkomsterna inom andra sektorer inom ekonomin.

Till den först nämnda kategorin hänförs konsumtions- och investeringsutgifter.
Som konsumtionsutgifter betraktas utgifter för statlig produktion
av tjänster inom t. ex. sjuk- och socialvården, undervisningssektorn, rättsväsendet
och försvaret. Ungefär 70 % av konsumtionsutgifterna består av
löner och pensioner. Återstoden är omkostnader i den löpande verksamheten.
Till konsumtionsutgifterna har även förts utgifterna för internationell
biståndsverksamhet. Som investeringsutgifter betraktas huvuddelen av utgifterna
på kapitalbudgeten samt vissa utgifter på driftbudgeten, främst
för vägbyggande och materielinköp. Det bör understrykas, att avgränsningen
mellan konsumtion och investeringar från vissa synpunkter ibland kan
te sig missvisande. Det kan sålunda med skäl hävdas, att vissa konsumtionsutgifter,
t. ex. för utbildning, forskning och tekniskt utvecklingsarbete,
utgör produktiva investeringar.

Ett av de viktigaste instrumenten för statens inkomstomfördelande politik
är de direkta inkomstöverföringarna. Dessa syftar till att öka mottagarens
köpkraft utan motprestation och utan att denne påverkas i sitt konsumtionsval.
De viktigaste exemplen på sådana överföringar är folkpensioner, barnbidrag
och studiebidrag. Skatteutjämningsbidragen till kommunerna har
samma karaktär.

En annan form av inkomstöverföringar är de indirekta, vilka också kallas
subventioner. Även dessa kommer mottagaren tillgodo utan motprestation
men endast om denne inriktar sin efterfrågan på visst sätt. Som exempel på
subventioner kan nämnas lokaliseringsbidrag samt bidrag till byggande av
enskilda vägar. Subventioner bär från samhällsekonomisk synpunkt i betydande
utsträckning samma verkningar som om utgifterna skett för statens
egen konsumtion eller investering.

Till gruppen finansiella transaktioner hänförs utgifter för utlåning, aktieköp,
markköp m. m.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

4.2. Konsumtions- och investeringsutgifter

I tabell 5 bär statens utgifter för konsumtion och investeringar sammanförts
med statsbidrag till kommuner samt vissa ideella organisationer för
motsvarande ändamål. Denna redovisningsmetod har valts för att i möjligaste
mån eliminera effekterna på utvecklingen av de olika utgiftsgrupperna
av förändringar i huvudmannaskap mellan staten och kommunerna.
Därtill kommer att de samhällsekonomiska effekterna av utgifter inom ett
verksamhetsområde kan sägas vara desamma, vare sig staten svarar för
verksamheten eller kommunerna driver den med statsbidrag.

Utgifterna för konsumtion och investeringar, vilka representerar statens
och den statsunderstödda verksamhetens direkta efterfrågan på varor och
tjänster, utgör inemot 60 % av de totala statsutgifterna. Tillsammans beräknas
dessa utgifter stiga med i genomsnitt 2,9 % per år mot 6,6 % per år
under jämförelseperioden. Till budgetåret 1969/70 förutses en uppgång med

3,9 %. Konsumtionsutgifterna beräknas öka med 3,4 % per år i genomsnitt
under den framförliggande perioden och med 4,4 % till budgetåret 1969/70.
För enbart den statliga konsumtionen är ökningstakten ännu snabbare, eller
4,0 % resp. 4,8 %. Denna höga tillväxttakt är till betydande del beroende på
kraftiga ökningar av biståndet till de underutvecklade länderna. Dessa utgifter,
vars efterfrågeeffekter är något svårare att bestämma än de övriga
konsumtionsutgifternas, ökar med ca 25 % per år.

Tillväxttakten för investeringsutgifterna framstår som tämligen moderat
under såväl den förflutna som den framförliggande perioden. Detta hör till
en del samman med mera tillfälliga faktorer såsom en begränsning av in -

Tabell 5. Konsumtions- och investeringsutgifternas utveckling

(Milj. kr., lasta priser)

	Genomsnittlig	An- slag 1968/ 69	Anslagsförändring till	Procentu-	Genomsnittlig procentuell förändring 1968/69— 1972/73
	procentuell förändring 1962/63— 1966/67	1969/ 70	1970/ 71	1971/ 72	1972/ 73	ring 1968/ 69—1969/ 70
Konsumtionsutgifter . .	+ 8,7 + 7,7	15 072 10 287	+ 660 + 495	+ 520 + 435	+ 461 + 358	+ 546 + 469	+ 4,4 + 4,8	+ 3,4 + 4,0
Driftbidrag till kommu-	+ 11,7	4 162	+ 139	+ 70	+ 93	+ 67	+ 3,3	+ 2,1
Bidrag till ideella orga-nisationer m. m.....	+ 11,1	623	+ 26	+ 15	+ 10	+ 10	+ 4,2	+ 2,3
Investeringsutgifter ....	+ 3,6 + 2,4	7 829 6 788	+ 225 + 256	+ 111 + 108	+ 176 + 170	+ 102 + 98	+ 2,9 + 3,8	+ 1,9 + 2,3
Investeringsbidrag till	+ 12,7	1029	- 31	+ 3	+ 6	+ 4	— 3,0	- 0,5
Summa konsumtions-och investeringsutgif-	+ 6,6	22 901	+ 885	+ 631	+ 637	+ 648	+ 3,9	+ 2,9
								—

Bil. 3: Långtidsbudget

Tabell 6. Utvecklingen av inkomstöverföringar m. m.

(Milj. kr., fasta priser)

	Genomsnittlig procentuell förändring 1962/63— 1966/67	An- slag 1968/ 69	Anslagsförändring till	Procentu-	Genomsnittli g procentuell förändring 1968/69— 1972/73
	1969/ 70	1970/ 71	1971/ 72	1972/ 73	ring 1968/ 69—1969/ 70
Direkta inkomstöverfö-ringar ............	+ 7,1	10 282	+ 551	+ 271	+ 303	+ 269	+ 5,4	+ 3.2
Till enskilda..........	+ 8,9	8 881	+ 449	+ 164	+ 207	+ 189	+ 5,1	+ 2,7
Skatteutjämningsbidrag	— 2,4	1 401	+ 102	+ 107	+ 96	+ 80	+ 7,3	+ 6,3
Subventioner..........	+ 6.9	1403	- 33	— 44	+ 4	+ 13	— 2,4	— 1,0
Statsskuldräntor m. m.	+ 0,9	1219	+ 150	+ 62	+ 72	+ 31	+ 12,3	5,9
Finansiella transaktio-ner m. in...........	+ 12,7	2 930	+ 680	— 237	+ 118	+ 155	+ 23,2	+ 5,6
Utlåning ............	+ 20,4	2 895	+ 590	— 228	+ 118	+ 155	+ 20,4	+ 5,1

vesteringarna inom försvaret under budgetåret 1966/67. För den framförliggande
perioden beräknas försvarets investeringar öka med 1,3 % per år.
Det ligger vidare i sakens natur att begreppet oförändrad ambitionsnivå i
allmänhet ej innebär en uppgång i den takt varmed kapaciteten faktiskt
kommer att byggas ut på olika områden.

4.3. Övriga realgrupper

Utvecklingen av inkomstöverföringar, finansiella transaktioner in. in.
framgår av tabell 6.

Tillväxttakten för inkomstöverföringar till enskilda dämpas från 8,9 %
per år till 2,7 % per år, vilket hänger samman med principerna för utgift sberäkningarna
i långtidsbudgeten. Några standardförbättringar utöver de
redan beslutade har sålunda inte inlagts. Subventionerna beräknas minska
något främst till följd av omläggningen av jordbrukspolitiken och ändringar
i bostadsstödet.

För den statliga utlåningen förutses en snabb ökningstakt under den
kommande perioden. Denna utgiftstyp domineras av bostadslån och studielån.

5. Personalutvecklingen

Personalredovisningen omfattar i princip statlig verksamhet samt det
statsunderstödda kommunala skolväsendet. Redovisningen avser inte bara
personal som avlönas från avlöningsanslag utan även anställda som avlönas
med anslag från forskningsråden och personal sysselsatt i uppdragsverksamhet.
Statliga bolag ingår inte i redovisningen. AB Atomenergis personal
har dock inräknats, eftersom bolagets utgifter i stort sett bestrids

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

genom anslag över budgeten. Personalredovisningen avser den personalorganisation
som myndigheterna beräknas ha enligt anvisade anslag. Således
ingår även vakanta tjänster. Redovisningen sker i årstjänster.

5.1. Långtidsbudgetens personalkalkyl

Den personalutveckling som följer av redovisade utgiftsberäkningar framgår
av tabell 7. En uppdelning har skett på de ändamålsgrupper, som personalmässigt
väger tungt.

Totalt sett har ökningstakten till budgetåret 1968/69 dämpats jämfört
med den genomsnittliga förändringen under de närmast föregående budgetåren.
Detta är en fortsättning på den kraftiga uppbromsning av personalökningen
som påbörjades redan år 1967/68. Antalet tjänster beräknas under
1968/69 öka med drygt 2 700 mot genomsnittligt ca 4 750 under åren
1964/65—1967/68.

En mycket stor del av uppbromsningen till budgetåren 1967/68 och 1968/
69 i ökningstalen för den totala personalen kan hänföras till skolans område.
Här har vidtagna åtgärder för att inom ramen för gällande bestämmelser
öka den genomsnittliga klasstorleken lett till en kraftig minskning
av personaluppgången. Till uppbromsningen bidrar även rationaliseringar
inom kommunikationsväsendet. Vidare har införandet av automatisk databehandling
för bl. a. folkbokföring och skatteuppbörd verkat dämpande på
personalbehovet vid länsstyrelserna och fögderierna.

För den framförliggande perioden är den beräknade personalökningen

Tabell 7. Personalutvecklingen 1964/65—1972/73

Ändamål	Genomsnitt-lig årlig för-ändring 1964/65— 1967/68	Föränd- ring 1967/68- 1968/69	Totalt 1968/69	Real personalförändring från föregå-ende budgetår till
		1969/70	1970/71	1971/72	1972/ 73
Totalförsvar ......	- 216		354	57 972		508		215		749		247
Utbildning och forsk-ning (exkl. skol-
väsendet) ......	+ 1 151	+ 1	133	23 332	+	976	+	835	+	468	+	510
Skolväsendet......	+ 1 523	+	564	79 613	+ 1 401	+	908	+	1 022	+	898
Rättsväsendet ....	+ 507	+	835	28 567	+	470	+	376	+	374	+	364
Arbetsmarknadspo-
litilc ............	+ 372	+	336	6 355	+	185	+	185	+	185	+	175
Hälso-, sjuk- och so-
cialvård ........	+ 348	+	180	7 896	+	106	+	85	+	74	+	73
Kommunikationer
och energiförsörjn.	+ 79	—	383	16 441	—	105	—	150	_	152	_	143
Länsstyrelserna och
fögderierna......	+ 374	+	23	11514	+	100	+	100	+	100	+	100
övrigt............	+ 614	+	397	24 852	+	361	+	383	+	325	+	90
Summa	+ 4 752	+ 2 731	256 542	+ 2 986	+ 2 507	+ 1647	+ 1820

Bil. 3: Långtidsbudget 31

under de båda första budgetåren av samma storlek som ökningen till budgetåret
1968/69.

Personalen inom gruppen totalförsvar fortsätter att minska. Detta förklaras
främst av den pågående omstruktureringen inom flygvapnet. Vidare
beräknas de för riksdagen framlagda förslagen om inrättande av ett för försvaret
gemensamt materielverk och om ett nytt system för inskrivning och
redovisning av värnpliktiga medföra minskat personalbehov inom berörda
grenar av verksamheten.

Inom högre utbildning och forskning fortsätter personalökningen under
de båda första åren i ungefär samma takt som under perioden fram till budgetåret
1968/69, varefter ökningstalen går ned. Detta förklaras av utvecklingen
vid universiteten och för lärarutbildningen. Omkring år 1970 har intagningsökningen
för de filosofiska fakulteterna nått sin kulmen. Därför
har under 1971/72 och 1972/73 beräknats en lägre personalökning, som
motiveras av utbyggnadsbehovet av de spärrade fakulteterna. Den nya förlängda
utbildningen vid lärarhögskolorna medför ett ökat personalbehov
på i runt tal 300 man per år under periodens två första år.

Skolväsendet svarar för närmare hälften av ökningen i antalet tjänster
under perioden fram t. o. in. budgetåret 1972/73. Härav avser huvuddelen
lågstadiet. Fackskolan byggs ut i avsedd takt under perioden och personalbehovet
ökar hela tiden. Vidare inrättas budgetåret 1969/70 en fjärde årskurs
vid gymnasiets tekniska gren, vilket medför ett ökat behov av tjänster.

Inom rättsväsendet dämpas personalökningen något under den framförliggande
perioden men ligger fortfarande på en relativt hög nivå. Polisen
svarar för omkring 2/3 av ökningen.

Inom kommunikationsväsendet förutses fortsatta personalminskningar,
särskilt för vägunderhållet — där bl. a. försöksverksamhet med ny linjeorganisation
bedrivs — och lotsorganisationen.

Sammanfattningsvis framstår de beräknade personalökningarna under
den framförliggande perioden som avsevärt lägre än den genomsnittliga uppgången
under den förflutna jämförelseperioden. Den årliga tillväxten i antalet
tjänster dämpas från ca 4 750 till ca 2 250, vilket är ungefär samma
nedgång i ökningstakten, som registreras för den statliga konsumtionen.
Dämpningen faller i huvudsak på de två sista budgetåren i perioden. Detta
torde dels hänga samman med principerna för långstidsbudgetens utgiftsberäkningar,
dels återspegla en benägenhet att underskatta efterfrågeutvecklingen
under periodens sista år. Det bör vidare understrykas att också
metodiken för personalredovisningen medför tendenser till underskattning
av den statliga sektorns anspråk på arbetsmarknaden. Sålunda är i utgångsläget
ett betydande antal tjänster vakanta, inte minst inom försvaret. Ett
behov av resp. möjligheter att besätta dessa kan öka efterfrågan utöver kalkylerna,
som endast avser nytillkommande tjänster. Beräkningen innefattar
inte heller någon kompensation för eventuell kommande arbetstidsförkortning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

5.2. De statliga affärsverken

Med hänsyn till att de statliga affärsverkens driftutgifter inte ingår i den
sedvanliga budgetbehandlingen har i stort sett verkens egna beräkningar
infogats i långtidsbudgeten. Någon bedömning av utvecklingen har alltså i
princip inte gjorts i departementen.

De statliga affärsverken förutser fortsatta minskningar i sin efterfrågan
på personal. Detta gäller främst statens järnvägar, vattenfallsverket och
domänverket. Statens järnvägar fortsätter den rationaliseringsverksamhet
som pågått under en följd av år. Möjligheterna till personalbesparingar reduceras
dock något till följd av bl. a. ålderssammansättningen för personalen.

Både posten och televerket har en stigande trafikvolym. I syfte att minska
behovet av ny personal arbetar postverket med ett rationaliseringsprogram
som bl. a. innefattar ny sorterings- och transportorganisation samt omfattande
investeringar bl. a. för automatisk brevsortering. Härigenom beräknas
personalstyrkan kunna hållas konstant under de båda närmaste budgetåren.
Mot slutet av prognosperioden förutses dock ett ökat behov om 500 personer/år.
Genom stora investeringar, framför allt automatisering av telefontrafiken
samt andra rationaliseringsåtgärder, har personalökningen vid
televerket hittills kunnat begränsas. Under budgetåren 1968/69—1972/73
förutses dock en något snabbare ökningstakt.

Tabell 8. Personalutvecklingen vid de statliga affärsverken 1964/65—1972/73

Ändamål	Genomsnittlig årlig förändring 1QfU/fiS	Föränd-ring till 1968/69	Totalt 1968/69	Real personalförändring från före-gående budgetår till
	1967/68		1969/70	1970/71	1971/72	1972/73
Försvarets fabriks-verk ............	+ 85	4- 90	6 208	+	340	+ 50	4-	130	4- 130
Postverket ........	+ 537	± 0	37 383	±	0	+ 500	+	500	+ 500
Televerket........	+ 130	+ 293	38 060	+	355	+ 400	+	500	-f 500
Statens järnvägar ..	- 1 426	- 1 250	49 150	—	1 250	- 1 250	- 1 250	- 1 250
Luftfartsverket ....	+ 38	+ 44	1060	+	30	+ 30	+	30	+ 30
Statens vattenfalls-verk............	- 142	- 134	7 900		100	- 100		0	4- 0
Domänverket......	- 305	- 222	7 998	-	250	- 250	-	150	- 150
Summa	- 1083	- 1179	147 759	-	875	- 620	-	240	- 240

Bil. 3: Långtidsbudget

6. Inkomstutvecklingen

Totalbudgetens inkomster innefattar, förutom inkomsterna på driftbudgeten,
även avskrivningsmedel inom kapitalfonderna, övriga kapitalmedel
samt kapitalåterbetalningar.

Liksom utgiftsberäkningarna söker ange utgifternas utveckling vid oförändrad
ambitionsnivå för de statliga och statsunderstödda verksamheterna
baseras inkomstberäkningarna på de vid periodens början gällande skattereglerna.
Avgörande för statsinkomsternas förändringar vid oförändrad
ambitionsnivå blir de antaganden som görs om skatteunderlagets utveckling.
För åren 1968 och 1969 beräknas i följande kalkyl, liksom i den reviderade
imansplanen, den totala lönesumman komma att stiga med 7 % per år.
Även för de därpå följande åren antas lönesumman, med hänsyn tagen till
den beräknade tillväxten av den totala produktionen och under förutsättning
av en årlig prisstegring med 3 %, öka med 7 % per år. Denna antagna
tillväxt av lönesumman ligger till grund för beräkningarna av inkomsterna
på inkomstskattetiteln och av den allmänna arbetsgivaravgiften samt förutsätts
ge upphov till en motsvarande utveckling av förbrukningen av varor
och tjänster, som är belagda med allmän varuskatt resp. föreslagits bli belagda
med mervärdeskatt. Övriga inkomster har framskrivits trendmässigt.
De beräknade förändringarna i statsinkomsterna under angivna förutsättningar
framgår av tabell 9.

Enligt denna kalkyl ökar tillväxttakten för statsinkomsterna från ca

2,5 miljarder kr. budgetåret 1968/69 till drygt 3,3 miljarder kr. budgetåret
1969/70. Därefter ökar statsinkomsterna med drygt 3 miljarder kr. per år.

Statsinkomsternas utveckling domineras av förändringarna i inkomsterna
på inkomstskattetiteln. Dessa bestäms av nettot mellan statens bruttouppbörd
av främst preliminär A- och B- skatt och vissa utgifter, i första hand
utbetalningar av kommunalskattemedel. Detta netto beräknas öka med ca
1,1 miljard kr. under budgetåret 1968/69 och med ca 2,3 miljarder kr.
under budgetåret 1969/70. Därefter stabiliseras uppgången vid omkring 2

Tabell 9. Statsinkomsternas utveckling 1968/69—1972/73

(Milj. kr.)

	1968/69	Förändring till
		1969 /70	1970/71	1971/72	1972/73
Inkomstskatt ........	14 200	+ 2 300	+ 1 900	+ 1 900	+ 2 100
Allmän varuskatt, mer-
värdeskatt ........	7 000	- 200	+ 500	+ 500	+ 500
Övriga inkomster......	14 860	+ 1 240	+ 770	+ 660	+ 650
Summa	36 060	+ 3 340	+ 3170	+ 3 060	■f 3 2i>0

34 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

Tabell 10. Statsinkomsternas utveckling 1968/69—1972/73 vid stabila priser

{Milj. kr.)

	1968/69	Förändring till
		1969/70	1970/71	1971/72	1972/73
Inkomstskatt ........	14 200	+ 1 900	+ 700	+ 900	+ 1 600
Allmän varuskatt, mer-
värdeskatt ........	7 000	- 300	+ 300	+ 250	+ 300
Övriga inkomster......	14 860	+ 1 230	+ 720	+ 640	+ 640
Summa	36 060	+ 2 830	+ 1720	+ 1790	+ 2 540

miljarder kr. per år under de därpå följande budgetåren. Den låga ökningen
till budgetåret 1968/69 är en följd främst av vissa eftersläpande
effekter av skattereformer under åren 1966 och 1967, vilka har medfört
en förskjutning av nettot mellan kvarskatter och överskjutande skatter i
negativ riktning, samt av den kraftiga dämpningen i lönesummans tillväxttakt
från 11 % 1965—1966 till 8 % 1966—1967, vilken genom systemet
för uppbörd och utbetalning av kommunalskattemedel verkat återhållande
på inkomstskattenettots tillväxt nnder budgetåren 1967/68 och 1968/69. Efter
budgetåret 1968/69 påverkas inkomstskattetiteln inte nämnvärt av sådana
eftersläpande effekter, då skattereglerna förutsätts bli oförändrade och
då skatteunderlagets tillväxttakt antas bli oförändrad fr. o. in. år 1968.

De sammanlagda inkomsterna av den allmänna varuskatten och mervärdeskatten
beräknas minska mellan budgetåren 1968/69 och 1969/70. Detta
beror på helårseffekten av det skattebortfall som följer av övergången från
allmän varuskatt till mervärdeskatt, vilken dock inte kommer till fullt
uttryck i förändringstalet mellan dessa år eftersom den skattebelagda förbrukningen
av varor och tjänster förutsatts öka. Den allmänna arbetsgivaravgiften
får uppbördsmässigt helårseffekt under budgetåret 1969/70, vilket
bidrar väsentligt till den kraftiga ökningen av posten övriga inkomster under
detta budgetår jämfört med de därpå följande budgetåren. Bland större
inkomstposter under övriga inkomster kan vidare nämnas att inkomsterna
av bensin- och brännoljeskatten beräknas öka med 100 milj. kr. per år samt
av fordonsskatt, tobaksskatt, spritskatt och energiskatt med vardera 50
milj. kr. per år.

I jämförande syfte har en beräkning också gjorts av statsinkomsternas
sannolika utveckling under förutsättning att prisnivån förblir oförändrad
efter år 1969. Denna kalkyl redovisas i tabell 10.

Bil. 3: Långtidsbudget

7. Avslutning

Syftet med långtidsbudgeten är att i statsfinansiella och reala termer
ange konsekvenserna för de närmaste fyra budgetåren av de beslut och
åtaganden som gjorts av statsmakterna. Den anger de resurser som krävs
for att den statliga verksamheten och den av staten stödda kommunala
verksamheten skall kunna fullföljas med oförändrad målsättning. Då långtidsbudgeten
inte innehåller något försök att förutse framtida politiska beslut
med konsekvenser för statens utgifter kan den inte uppfattas som en
prognos för utvecklingen av statsbudgetens utgiftssida.

I syfte att få en grov uppfattning om de finansiella resurser som under
perioden kan stå till förfogande innehåller långtidsbudgeten också en kalkyl
över statsinkomsternas utveckling. Den bygger på vissa antaganden om
den allmänna inkomstutvecklingen i samhället och förutsätter oförändrade
skatteregler.

Den snabba volymökning av statsutgifterna, som karaktäriserade 1960-talets första hälft, bröts budgetåret 1965/66. Då skedde en uppbromsning
av utgiftsexpansionen och under de därpå följande budgetåren dämpades
ökningstakten ytterligare. Parallellt härmed har vissa skattehöjningar vidtagits.

Syftet med denna åtstramning av finanspolitiken har varit att dämpa
takten i pris- och kostnadsstegringen och att återställa balansen i våra
utrikes betalningar samt bereda utrymme för industrins investeringar och
de mest angelägna offentliga investeringarna.

Uppgifterna för den ekonomiska politiken budgetåret 1968/69 är _ en ligt

årets finansplan — att upprätthålla den dämpning som inträtt i prisoch
kostnadsstegringen samt att säkra vår internationella konkurrenskraft.
Inom ramen för en balanserad arbetsmarknad skall fullt utnyttjande av
\ åra produktiva resurser säkerställas genom en aktiv arbetsmarknads- och
lokaliseringspolitik.

Finanspolitiken inriktas därför under budgetåret 1968/69 på fortsatt
stramhet. Tillväxten av utgifterna dämpas ytterligare något i förhållande
till tidigare år.

För 1969/70 — det första året i långtidsbudgeten — finns ett relativt säkert
underlag för en bedömning av de finansiella och reala resursanspråk
som nu fattade beslut kommer att ställa. Vidare finns en uppskattning av
statsinkomsterna vid oförändrade skatteregler och en antagen tillväxt av
den totala inkomstsumman om 7 %. En sammanställning av utgifts- och
inkomstutvecklingen i löpande priser för de närmaste två budgetåren redovisas
i tabell 11.

Statsinkomsterna beräknas till budgetåret 1969/70 stiga med drygt 3,3
miljarder kr. vilket är en större ökning än den som nu beräknas för budgetåret
1968/69.

36 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

Tabell 11. Budgetsaldots utveckling 1968/69—1969/70

	1968/69	1969/70	Förändr. till
	Ny beräk-	enl. LB	1969/70 från
	ning	kalkyl	ny ber. 1968/69
	38 740	41 970	-1- 3 230
	36 060	39 400	+ 3 340
Budgetsaldo..................................	- 2 680	- 2 570	+ no

Mot denna inkomststegring står en ungefär lika kraftig tillväxt av utgifterna
enbart för att infria de åtaganden som gjorts.

Räknat i löpande priser uppgår stegringen av utgifterna till 8,3 %. Som
framgått av tabell 4 (sid. 26) svarar löneökningar och sociala kostnader för
de statsanställda för närmare 1/3 av den totala utgiftsökningen om 3,2
miljarder kr. Fyra stora utgiftsområden — folkpensioner, bostäder, utbildning
och forskning samt stöd till barnfamiljer — svarar lör ytterligare
drygt 1/3.

En beräkning av utgiftsförändringar i fasta priser för räkenskapsmassigt
icke avslutade budgetår erbjuder vissa svårigheter. En grov kalkyl ger
emellertid vid handen, att den utgiftsökning, som förutses för budgetåret
1969/70 — en volymökning med 5,8 % — skulle innebära en något snabbare
tillväxt än under de senaste budgetåren.

Det förhållandevis hårda utgiftstryck, som dessa kalkyler tyder på för
budgetåret 1969/70, kan delvis förklaras av att vissa utgiftsprogram får
anslagsmässig helårseffekt först då. Det gäller t. ex. för den familjepolitiska
reform som träder i kraft 1 januari 1969, stödet till kommunala familjedaghem
och den kraftiga uppgången av det statsfinansierade bostadsbyggandet
åren 1967 och 1968.

Den lättnad i utgiftsexpansionen — vid oförändrad ambitionsnivå — som
kalkylerna för det därpå följande budgetåret, 1970/71, tyder på är delvis
reell, delvis en följd av den teknik som kalkylerna baseras på. Denna teknik
leder till att för de tre sista åren i långtidsbudgeten avlägsnar sig den redovisade
utgiftsutvecklingen alltmer från den sannolika. Det är därför naturligt
att intresset koncentreras till budgetåret 1969/70.

Tabell 12. Utvecklingen av konsumtions- och investeringsutgifterna 1968/69—1969/70

(fasta priser)

	1969/70 milj. kr.	Förändring frå milj. kr.	n 1968/69 %
15 730 8 050 23 780	+ 660 + 230 + 890	+ 4.4 + 2,9 + 3,9

Summa

Bil. 3: Långtidsbudget

Diagram 1. Alternativ för utveckling av utgifter för konsumtion och investering hudgetåren 1968 69—

1972/73. (Årlig procentuell ökning.)

Procent

EEJ Bruttonationalprodukt

Utgifter för konsumtion och investering 1966/67—1968 69

Utgifter för konsumtion och investering 1962/63—1966,67
eu Utgifter för konsumtion och investering enligt långtidsbudgeten (LB)

En realekonomisk gruppering av utgifterna har gjorts i tabell 12. Därav
framgår att utgifterna för konsumtion och investeringar, vilka representerar
statens och den statsunderstödda verksamhetens direkta efterfrågan
på varor och tjänster, beräknas öka med 3,9 % i fasta priser från budgetåret
1968/69 till budgetåret 1969/70. Då den totala kapacitetstillväxten kan uppskattas
till ca 4 % betyder detta att redan nu gjorda åtaganden kräver att
den statliga och statsunderstödda verksamheten får ta i anspråk en oförändrad
andel av de totala resurserna.

För att i någon mån belysa det utrymme, som under långtidsbudgetperioden
kan väntas stå till buds för nya åtaganden, har diagram 1 tillkommit.
Den i långtidsbudgeten redovisade tillväxten av statens totala utgifter
för konsumtion och investering inklusive bidragen till kommunerna
för dessa ändamål sätts där i relation till tre alternativ:

1. Den genomsnittliga utgiftsökningen för konsumtion och investeringar
inklusive statens bidrag till kommunerna för dessa ändamål 1962/63—
1966/67.

2. Den genomsnittliga utgiftsökningen för konsumtion och investeringar
inklusive statens bidrag till kommunerna för dessa ändamål under perioden
1966/67—1968/69.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

3. Bruttonationalproduktens tillväxt, som förutsätts bli lika stor som det
tillgängliga kapacitetsutrymmet.

Av diagrammet framgår att enligt långtidsbudgetens kalkyler skulle staten
— efter budgetåret 1969/70 — ta i anspråk en mindre andel av de reala
resurserna för att kunna genomföra existerande program och i övrigt upprätthålla
vad som här kallats oförändrad ambitionsnivå. Av skäl som tidigare
anförts får man dock räkna med att utgiftstrycket kommer att vara
större än vad långtidsbudgeten anger.

Generellt kan sägas att en så stark stegring av de statliga konsumtionsoch
investeringsutgifterna, som skedde i genomsnitt under perioden 1962/
63—1966/67, är möjlig endast under gynnsamma yttre och inre samhällsekonomiska
betingelser. Mot slutet av perioden uppstod balansstörningar
och finanspolitiken fick stramas åt. Utgiftsexpansionen dämpades. Denna
dämpning framgår av de data som i diagrammet representeras av perioden
1966/67—1968/69.

Möjligheten att återgå till den snabba takt i utgiftsstegringen, som ägde
rum under första hälften av 1960-talet, begränsas av nedgången i den svenska
ekonomins tillväxtkapacitet och kravet på bevarad balans i våra utrikes
betalningar. Endast långtgående ekonomiskt-politiska ingripanden från
statsmakternas sida kan bereda utrymme för en expansion av statliga aktiviteter
i sådan omfattning. För en bedömning av den sannolika statliga utgiftsexpansion
för konsumtion och investering under långtidsbudgetperioden
torde därför större uppmärksamhet böra ägnas åt den ökningstakt som
i diagrammet redovisas för de senaste budgetåren.

Bil. 3: Långtidsbudget

Innehållsförteckning

1. Inledning.................................................. 1

1.1. Långtidsbudgetens karaktär och syfte .......................... 1

1.2. Oförändrad ambitionsnivå.................................... 1

1.3. Beräkningsunderlag.......................................... 3

2. Samhällsekonomisk bakgrund.................................. 4

2.1. Inledning.................................................. 4

2.2. Resursutveckling och produktionstillväxt........................ 5

3. Utgiftsutvecklingen .......................................... 7

3.1. Totalförsvar................................................ 7

3.2. Utbildning och forskning..................................... 9

3.3. Rättsväsende .............................................. 11

3.4. Folkpensioner m. m......................................... 13

3.5. Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik........................ 14

3.6. Hälso-, sjuk- och socialvård .................................. 16

3.7. Stöd till barnfamiljer........................................ 17

3.8. Kommunikationer och energiförsörjning ........................ 19

3.9. Bostäder.................................................. 21

3.10. Skatteutjämningsbidrag...................................... 22

3.11. Övrigt.................................................... 23

3.12. Totala utgifter.............................................. 25

4. Statsutgifternas realekonomiska utveckling........................ 27

4.1. Inledning.................................................. 27

4.2. Konsumtions- och investeringsutgifter.......................... 28

4.3. Övriga realgrupper.......................................... 29

5. Personalutvecklingen ......................................... 29

5.1. Långtidsbudgetens personalkalkyl.............................. 30

5.2. De statliga affärsverken...................................... 32

6. Inkomstutvecklingen.......................................... 33

7. Avslutning ................................................ 35

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968
Bil. 3: Långtidsbudget

Tabell- och diagramförteckning

Tabell 1. Arbetskraftens förändringar 1960—1975.................... 6

2. Utvecklingen av de militära försvarsutgifterna i löpande priser

1968/69—1972/73 .................................... 8

3. Utvecklingen av de militära försvarsutgifterna i fasta priser

1968/69—1972/73 .................................... 8

4. Utgiftsutvecklingen 1968/69—1972/73 .................... 26

5. Konsumtions-och investeringsutgifternas utveckling.......... 28

6. Utvecklingen av inkomstöverföringar m. m................. 29

7. Personalutvecklingen 1964/65—1972/73.................... 30

8. Personalutvecklingen vid de statliga affärsverken 1964/65—

1972/73 ............................................ 32

9. Statsinkomsternas utveckling 1968/69—1972/73 ............ 33

10. Statsinkomsternas utveckling 1968/69—1972/73 vid stabila priser 34

11. Budgetsaldots utveckling 1968/69—1969/70 ................ 36

12. Utvecklingen av konsumtions- och investeringsutgifterna

1968/69—1969/70 .................................... 36

Diagram 1. Alternativ för utveckling av utgifter för konsumtion och investering
budgetåren 1968/69—1972/73 .................. 37

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680223

Bilaga 4

Riksrevisionsverkets
approximativa beräkning
rörande utfallet av riksstaten
för budgetåret 1967/68

Kungl. Maj :ts proposition nr 125 år 1968
Bil. 4: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1967/68

Bilaga 4

RIKSREVISIONSVERKET

4.4. 1968

Till KONUNGEN

Approximativ beräkning rörande utfallet av riksstaten för budgetåret
1967/68

I enlighet med föreskrifterna i den för riksrevisionsverket gällande instruktionen
får riksrevisionsverket härmed avgiva approximativ beräkning
rörande utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1967/68. Ämbetsverket har
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga i

2 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

även utfört en beräkning av utfallet av kapitalbudgeten för samma budgetår.

Vid beräkningen av driftbudgetutfallet har hänsyn tagits till de anslag,
som före den 4 april 1968 anvisats eller enligt före angivna tidpunkt till
riksdagen avlämnade propositioner är avsedda att anvisas på tilläggsstat
till riksstaten för nu löpande budgetår. Beloppet av sålunda redan anvisade
eller äskade tilläggsstatsanslag på driftbudgeten uppgår till 462 milj. kr.
(jfr riksdagens skrivelse den 15 december 1967, nr 411, samt propositionerna
nr 2 och 105 till 1968 års riksdag).

Beräkningen -— vilken såsom närmare framgår av det följande i likhet
med motsvarande beräkningar för föregående budgetår även avser förändringen
i beloppet av behållningar på reservationsanslag — grundar sig i
huvudsak på de inom riksrevisionsverket förda bokföringsmässiga sammanställningarna
av de olika huvudförvaltningarnas månatliga kassarapporter
för budgetårets åtta första månader samt på approximativa uppgifter avseende
budgetårets fyra sista månader från bl. a. samtliga huvudförvaltningar.
Den anslagsbelastning som kan föranledas av resultatet av de pågående
löneförhandlingarna faller utom beräkningen.

Av närslutna sammanställning över beräkningen av utfallet av driftbudgetens
inkomstsida (bilaga) framgår, att driftbudgetens inkomster beräknas
understiga de i riksstaten uppförda med 1 089 milj. kr. För de inkomsttitlar,
som ingår i driftbudgetens allmänna del, den s. k. allmänna budgeten,
dvs. de inkomsttitlar som regleras mot budgetutjämningsfonden, redovisas
en nettobrist på 999 milj. kr. och för inkomsterna på de till specialbudgeterna
hörande inkomsttitlarna en nettobrist på 90 milj. kr. Inkomsterna
på titeln för skatt på inkomst och förmögenhet in. in. beräknas, på
sätt närmare framgår av ämbetsverkets skrivelse denna dag angående förnyad
inkomstberäkning för budgetåret 1968/69, komma att understiga det
i riksstaten upptagna beloppet med 600 milj. kr., medan riksstatens övriga
inkomsttitlar sammanlagt beräknas utvisa en nettobrist på 489 milj. kr.

Driftbudgetens mot budgetutjämningsfonden reglerade anslag kan, om
man bortser från uppkommande besparingar på reservationsanslag, beräknas
komma att utvisa en nettomerutgift på 273 milj. kr. De belopp, som för
de olika huvudtitlarna väntas komma att tagas i anspråk från respektive
överföras till budgetutjämningsfonden, angives i efterföljande sammanställning.

Merutgifter Besparingar

Milj. kr. Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

I. Kungl. hov- och slottsstaterna.............. — —

II. Justitiedepartementet..................... 49 —

III. Utrikesdepartementet...................... 2 —

IV. Försvarsdepartementet..................... — 71

Bil. 4: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1967/68 3

Merutgifter Besparingar

Milj. kr. Milj. kr.

V. Socialdepartementet....................... 28 _

VI. Kommunikationsdepartementet............. — 14

VII. Finansdepartementet....................... 4 _

VIII. Utbildningsdepartementet.................. 387 _

IX. Jordbruksdepartementet.................... — 8

X. Handelsdepartementet..................... — _

XI. Inrikesdepartementet...................... 208 _

XII. Civildepartementet........................ — 413

XIII. Oförutsedda utgifter....................... 1 _

XIV. Riksdagen och dess verk m. m............... 5 _

Säger 684 506

Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Riksgäldsfonden........................... 95 _

III. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförlus ter.

.................................... — _

Säger 95 —

Summa 779 506

Nettomerutgift 273

I det följande lämnas en sammanställning över de anslag, som beräknas
komma att utvisa mera betydande merutgifter eller besparingar.

Anslag Merutgifter Besparingar

Milj. kr. Milj. kr.

II. R 8 Lokala polisorganisationen: Avlöningar.... 15 —

II. F 3 Fångvårdsanstalterna: Avlöningar ...... 18 _

IV. B 3 Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. 15 —

IV. C 3 Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl. 20 —

IV. L 1 Familjebidrag........................ 14 _

IV. O 1 Reglering av prisstegringar under begränsade
anslag ........................ .— 90

IV. O 2 Täckning av beräknade merkostnader un der

förslagsanslag.................. — 140

IV. O 5 Förband med särskild budget .......... 81 —

V. B 9 Bidrag till sjukförsäkringen............ — 17

V. C 1 Allmänna barnbidrag.................. .— 13

V. C 3 Bostadsrabatter...................... — 40

V. D 1 Bidrag till social hemhjälp.............. 15 _

V. G 1 Karolinska sjukhuset: Avlöningar........ 10 _

V. H 5 Bidrag till driften av kliniker för psykiskt

sjuka m. m....................... 49 —

VI. B 3 Länsstyrelserna: Avlöningar ............ 25 _

VI. B 8 Fögderiorganisationen: Avlöningar ...... ■— 16

VI. B 12 Kostnader för länsstyrelsen i Stockholms län

m. m............................. _ 33

VI. I 4 Driftbidrag till luftfartsverket .......... — 11

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Anslag Merutgifter

Milj. kr.

VI. I 5 Ersättning till postverket för befordran av

tjänsteförsändelser.................. 11

VIII. D 12 Bidrag till driften av grundskolor in. m. .. 140

VIII. D 20 Bidrag till driften av kommunala gymnasiala
skolor ........................

VIII. D 23 Bidrag till driften av högre kommunala

skolor............................ 14

VIII. F 1 Lärarhögskolorna: Avlöningar .......... 20

VIII. G 3 Studiebidrag m. ...................... 42

IX. D 5 Särskilt stöd åt det mindre jordbruket---- —

XI. B 7 Arbetsförmedlingen: Avlöningar.......... 14

XI. B 13 Omskolning m. ...................... 127

XI. B 14 Bidrag till erkända arbetslöshetskassor.... 80

XI. C 8 Räntebidrag..........................

XI. C 9 Bidrag till viss bostadsförbättringsverksam het.

............................. 20

XII. C 1 Personalpensionsförmåner m. m......... 92

XII. D 3 Arbetsgivaravgift till den allmänna tilläggspensioneringen
....................

XII. D 4 Arbetsgivaravgift till den allmänna sjukförsäkringen
......................

XII. D 9 Täckning av beräknade merkostnader för löner
och pensioner m. m.............

Besparingar
Milj. kr.

571

Vidare må framhållas att på grund av brister på de till automobilskattemedlens
specialbudget hörande inkomsttitlarna, 90 milj. kr., och merutgifter
på anslag under specialbudgeten, 8 milj. kr., beräknas budgetutjämningsfonden
komma att påföras 98 milj. kr. över anslaget till avsättning till
statens automobilskattemedelsfond. Det enligt riksstat och tilläggsstat beräknade
överskottet på automobilskattemedlens specialbudget, 233 milj. kr.,
väntas sålunda komma att minska till 135 milj. kr.

Riksrevisionsverket har även verkställt en beräkning av utgifterna på
driftbudgetens reservationsanslag. Denna beräkning har skett på samma
sätt som beräkningen av utgifterna på driftbudgetens övriga anslag. En
sammanfattning av den beräknade förändringen i beloppet av kvarstående
behållningar på reservationsanslag lämnas i efterföljande sammanställning.

I den ordinarie riksstaten har beräknats ett saldo mellan inkomster och
utgifter (överskott) på 856 milj. kr. Motsvarande saldo enligt ovanstående
beräkningar blir i stället ett underskott av (856 — 1 089 + 280 — 273 —
452 =) 088 milj. kr. Avsättningen till budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel
kan nu beräknas till 50 milj. kr.

Resultatet av riksrevisionsverkets beräkning av utfallet av driftbudgeten
kan också, om man utgår från de totala inkomsterna och utgifterna enligt
riksstat och tilläggsstat, uttryckas på följande sätt. I riksstat och tilläggsstat
har utgifterna upptagits till sammanlagt (32 499 + 462 ==) 32 961 milj.

Bil. 4: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1967/68

Minskning (—)
resp.

ökning (+)
Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

III. Utrikesdepartementet ............................ — 10

IV. Försvarsdepartementet.............................. + 280

V. Socialdepartementet .............................. — 30

VI. Kommunikationsdepartementet.......... ............. + 20

VII. Finansdepartementet ............................... + 20

IX. Jordbruksdepartementet............................. — 20

XI. Inrikesdepartementet.............................. +110

Utgifter för statens kapitalfonder:

II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar............... — 90

Summa + 280

kr. De faktiska utgifterna beräknas nu av riksrevisionsverket komma att
uppgå till 32 954 milj. kr. Då inkomsterna beräknas till 32 266 milj. kr., kan
alltså det kassamässiga underskottet på driftbudgeten beräknas till avrundat
690 milj. kr.

Den av riksrevisionsverket verkställda beräkningen av utfallet av kapitalbudgeten
för budgetåret 1967/68 har utförts på liknande sätt som motsvarande
beräkning för driftbudgeten. Vid beräkningen har hänsyn tagits till
de anslag, som före den 4 april 1968 anvisats eller enligt före angivna tidpunkt
till riksdagen avlämnade propositioner är avsedda att anvisas på
tilläggsstat till riksstaten för nu löpande budgetår. Sammanlagda beloppet
av sålunda redan anvisade eller äskade tilläggsstatsanslag på kapitalbudgeten
uppgår till 227 milj. kr. (jfr riksdagens skrivelse den 15 december 1967,
nr 411, samt propositionerna nr 2 och 105 till 1968 års riksdag).

Anslagen till kapitalinvestering i statens kapitalfonder beräknas komma
att belastas med utgifter på sammanlagt 4 800 milj. kr., vilket understiger
det för budgetåret 1967/68 anvisade beloppet med 40 milj. kr. För finansieringen
av dessa bruttoinvesteringar beräknas komma att disponeras avskrivningsmedel
från riksstaten till ett belopp av 1 320 milj. kr. och av de
olika kapitalfondernas driftinkomster avsatta avskrivningsmedel till ett belopp
av 1 110 milj. kr. samt på fonderna tillgängliga medel i övrigt av 170
milj. kr. Det nettotillskott av kapitalmedel, som beräknas bli erforderligt
för täckning av utgifterna på kapitalbudgeten, uppgår alltså till 2 200 milj.
kr.

Riksrevisionsverkets beräkningar innebär sålunda att totalbudgetens underskott
för budgetåret 1967/68 kan beräknas till 2 890 milj. kr. exklusive
förändringar i dispositionen av rörliga krediter.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit avdelningschefen Ehnbom
och revisionsdirektören Säfström, varjämte revisionsdirektören Jårder
varit föredragande.

Underdånigst
LARS LINDMARK

INGRID JARDER

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

Beräkning rörande utfallet av driftbudgetens inkomstsida under

budgetåret 1967/68

		I riksstaten	Beräknat	Brist att	Merinkomst
		beräknat	utfall	ersättas av	att tillföras
		belopp		budgetut-	budgetut-
				jämnings-	jämnings-
	atter, avgifter, m. m.			fonden	fonden
A» Sb
			Tusental	kronor
I. Skatter:
1. Skatt på inkomst, förmögen-
het och rörelse:
a)	Skatt på inkomst och för-
	mögenhet m. in., bevillning	13 700 000	13 100 000	600 000	—
b)	Kupongskatt, bevillning ..	15 000	12 000	3 000	—
c)	Utskiftningsskatt och er-
	sättningsskatt, bevillning .	2 000	1 000	1 000	—
d)	Skogsvårdsavgifter, bevill-
	ning...................	10 200	10 200	—	—
e)	Bevillningsavgifter för sär-
	skilda förmåner och rättig-
	heter, bevillning.........	4 000	2 500	1 500	—
f)	Arvsskatt och gåvoskatt,
	bevillning...............	210 000	200 000	10 000	—
g)	Lotterivinstskatt, bevill-
	ning...................	95 000	90 000	5 000	—
h)	Stämpelskatt och stämpel-
	avgift, bevillning ........	200 000	225 000	—	25 000
2. Automobilskattemedel:
a)	Fordonsskatt, bevillning ..	940 000	900 000	—	—
b)	Bensin- och brännolje-
	skatt, bevillning.........	1 760.000	1 710 000	—	—
3. Tullar och acciser:
a)	Tullmedel, bevillning.....	950 000	950 000	—	—
b)	Allmän varuskatt, bevill-
	ning...................	6 800 000	6 550 000	250 000	—
C)	Särskilda varuskatter, be-
	villning................	365 000	395 000	—	30 000
d)	Omsättningsskatt på mo-
	torfordon, bevillning.....	350 000	300 000	50 000
e)	Regleringsavgift och accis
	på fettvaror in. m., bevill-
	ning...................	1 000	1	999	—
1)	Tobaksskatt, bevillning ...	1 500 000	1 460 000	40 0 00	—
g)	Rusdrycksförsäljningsme-
	del av partihandelsbolag,
	bevillning...............	25 000	25 000	—	—
h)	Rusdrycksförsäljningsme-
	del av detaljhandelsbolag,
	bevillning...............	50 000	50 600	—	600
i)	Skatt på sprit, bevillning ..	1 800 000	1 790 000	10 000	—
i)	Skatt på vin, bevillning ...	175 000	185 000	—	10 000
kl	Skatt på malt- och läske-
	drycker, bevillning.......	335 000	360 000	—	25 000

Bil. fn Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1967/68

	I riksstaten	Beräknat	Brist att	Merinkomst
	beräknat	utfall	ersättas av	att tillföras
	belopp		budgetut-	budgetut-
			jämnings-	jämnings-
			fonden	fonden
	Tusental kronor
]) Energiskatt, bevillning .. .	870 000	850 000	20 000
m) Särskild skatt på motor-
bränslen, bevillning.......	215 000	212 000	3 000	—
n) Investeringsavgift, bevill-
ning ..................	1 000	3 000	—	2 000
Säger för skatter	30 373 200	29 3S1 301	991 499	92 600
II. Uppbörd i statens verksamhet:
1. Expeditionsavgifter........	47 000	58 000		11 000
2. Bidrag till kostnader för polis-,
domstols- och uppbördsvä-
sendet m. m...............	210 000	216 000	—	6 000
3. Vattendomstolsavgifter ....	1 000	300	700	—
4. Inkomster vidkriminalvården	5 200	5 200	—	—
5. Inkomster vid flygtekniska
försöksanstalten...........	8 800	9 100	—	300
6. Bidrag till riksförsäkringsver-
ket och försäkringsrådet ....	4 300	4 400	—	100
7. Personalsjukpenningar m. m.	90 000	80 000	10 000	—
8. Inkomster vid centrala sjuk-
vårdsberedningen..........	20	21	—	1
9. Inkomster vid statens insti-
tut för folkhälsan..........	725	720	5	—
10. Inkomster vid statens häkte-
riologiska laboratorium.....	15 000	14 200	800	—
11. Inkomster vid statens far-
macevtiska laboratorium ...	1 500	1 500	—	—
12. Inkomster vid statens rätts-
kemiska laboratorium......	1 300	900	400	—
13. Inkomster vid karolinska
sjukhuset.................	71 000	85 000	—	14 000
14. Inkomster vid serafimerlasa-
rettet ....................	17 000	20 400	—	3 400
15. Inkomster vid Yipeholms
sjukhus m. m..............	1 400	1 350	50	—
16. Inkomster vid statens vård-
anstalter för alkoholmissbru-
kare ....................	250	500	—	250
17. Inkomster vid arbetsmedi-
cinska institutet ..........	300	300	—	—
18. Exekutionsavgifter........	8 000	7 000	1 000	—
19. Inkomstervid statens vägverk,
att lillföras automobilskatte-
medlen....................	1 400	1 600	—	—
20. Förrättningsavgifter vid sta-
tens bilinspektion, att tillföras
automob ilskattemedlen......	11 100	11 300	—	—
21. Avgifter för registrering av
motorfordon..............	18 000	14 500	3 500	—
22. Försäljning av sjökort m. m.	1 700	1 250	450	—
23. Fyr- och båkmedel........	35 000	34 300	700	—
24. Lotspenningar............	31 000	28 300	2 700	—
25. Skeppsmätningsavgifter ....	1 100	1 550	—	450

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

	I riksstaten	Beräknat	Brist att	Merinkomst
	beräknat	utfall	ersättas av	att tillföras
	belopp		budgetut-	budgetut-
			jämnings-	jämnings-
			fonden	fonden
	Tusental kronor
26. Inkomster vid Sveriges me-
teorologiska och hydrologiska institut..................	10 000	12 700		2 700
27. Bidrag till statens bränsle-
kontrollerande verksamhet .	115	525	—	410
28. Inkomster vid länsarkitekts-
organisationen............	800	550	250	—
29. Inkomster vid statens geo-
tekniska institut...........	2 500	2 450	50	—
30. Inkomst av myntning och
justering.................	20 000	16 200	3 800	—
31. Kontrollstämpelmedel......	2 300	1 920	380	—
32. Bidrag till bankinspektionen 33. Bidrag för revision av spar-	2 690	2 688	2	—
bankerna.................	725	748	—	23
34. Bidrag till försäkringsinspek-
tionen...................	2 119	2 209	—	90
35. Inkomster vid Sveriges geo-
logiska undersökning.......	1 200	940	260	—
36. Inkomster vid statens prov-
ningsanstalt..............	7 700	6 900	800	—
37. Inkomster vid statens skepps-
provningsanstalt..........	3 300	2 960	340
38. Avgifter för granskning av
biograffilm...............	255	250	5	—
39. Inkomster vid riksantikvarie-
ämbetet..................	1 577	900	677	—
40. Inkomster vid odontologiska
fakulteterna..............	1 000	1 000	—	—
41. Inkomster vid lantbruks-
nämnderna...............	3 000	2 100	900	—
42. Inkomster vid statens hingst-
depå och stuteri..........	850	810	40	—
43. Inkomster vid statens jord-
brulcsnämnd..............	650	600	50	—
44. Inkomster vid statens cen-
trala frökontrollanstalt.....	4 600	4 600	—	—
45. Avgifter för växtskyddsin-
spektion m. m.............	1 200	1 325	—	125
46. Inkomster vid statens lant-
brukskemiska laboratorium..	350	600	—	250
47. Inkomster vid statens ma-
skinprovningar............	350	480	—	130
48. Avgifter vid köttbesiktning . 49. Inkomster vid statens veteri-	7 000	7 300	—	300
närmedicinska anstalt......	2 800	3 160	—	360
50. Inkomster vid veterinärhög-
skolan...................	1 100	1 000	100	—
51. Inkomster vid lantmäterivä-
sendet...................	50 000	42 000	8 000	—
52. Inkomster vid rikets allmän-
na kartverk...............	5 200	6 200	—	1000
53. Avgifter för statskontroll av
krigsmaterieltillverkningen .	90	90	—	—

Bil. 4: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1967/68

54. Inkomster vid statens institut
för konsumentfrågor ....

55. Inkomster vid patent- och

registreringsväsendet.......

56. Avgifter för registrering i
förenings- m. fl. register ....

57. Inkomster av statens gruvegendom
.................

Säger för uppbörd i statens verksamhet III.

Diverse inkomster:

1. Bötesmedel..............

2. Totalisatormedel.........

3. Tipsmedel...............

4. Lotterimedel.............

5. Övriga diverse inkomster ..

Säger för diverse inkomster
Säger för skatter, avgifter, m. m.

B. Inkomster av statens kapitalfonder

I. Statens affärsverksfonder:

1. Försvarets fabriksverk ....

2. Postverket, bevillning ....

3. Televerket ..............

4. Statens järnvägar........

5. Luftfartsverket ..........

6. Statens vattenfallsverk ...

7. Domänverket ...........

Säger för statens affärsverksfonder

II. Riksbanksfonden...........

III. Statens allmänna fastighets fond.

......................

IV. Försvarets fastighetsfond ....

V. Statens utlåningsfonder......

VI. Fonden för låneunderstöd .. . .

VII. Fonden för statens aktier . ...

VIII. Statens pensionsfonder......

IX. Diverse kapitalfonder:

1. Fonden för kreditgivning

till utlandet.............

2. Övriga diverse kapitalfonder
.....................

Säger för diverse kapitalfonder

Säger för inkomster av statens kapitalfonder
.........................

I riksstaten beräknat belopp	Beräknat utfall	Brist att ersättas av budgetut-jämnings-fonden	Merinkomst att tillföras budgetut-jämnings-fonden
Tusental kronor
1 040	1000	40	_
30 700	28 700	2 000	—
850	850	—	—
7 000	5 500	1 500	—
755 156	756 946	39 499	40 889
60 000	80 000	_	20 000
90 000	98 000	_	8 000
135 000	136 000	—	1 000
190 000	162 000	28 000	—
75 000	100 000	—	25 000
550 000	576 000	28 000	54 000
31 678 356	30 714 247	1 061 998	187 489
10 000	10 300		300
17 000	15 000	2 000	—
215 000	215 000	—	—
119 000	19 000	100 000	—
14 500	14 000	500	—
320 000	320 000	—	—
15 000	5 000	10 000	—
no 500	598 300	112 500	300
150 000	150 000	—	—
40 363	39 000	1 363	—
74 183	73 109	1 074	—
497 422	506 000	—	8 578
14 221	17 450	—	3 229
65 000	45 800	19 200	—
79 936	80 500	—	564
8 070	8 070	—	—
37 000	34 000	3 000	—
45 070	42 070	3 000	—
1 676 695	1 552 229	137 137	12 671
33 355 051	32 266 476	1199 135	200 160

Summa

Bilaga 5

Riksrevisionsverkets
förnyade inkomstberäkning
för budgetåret 1968/69

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968
Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Bilaga 5

RIKSREVISIONSVERKET

4.4. 1968

Till KONUNGEN

Förnyad inkomstberäkning för budgetåret 1968/69

Enligt gällande instruktion åligger det riksrevisionsverket att före den 5
april till Kungl. Maj:t avlämna förslag till förnyad beräkning av statsverkets
inkomster under de större inkomsttitlarna vid nästföljande statsregle1
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 5

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

ring. För fullgörande av detta uppdrag har riksrevisionsverket från vederbörande
myndigheter infordrat nya beräkningar av inkomsterna under budgetåret
1968/69 på de större inkomsttitlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga
inkomsttitlar.

Driftbudgetens inkomster

Utvecklingen av skatteunderlaget 1967, 1968 och 1969

För beräkning av skatteunderlagets utveckling under åren 1967, 1968 och
de första månaderna 1969 gjorde riksrevisionsverket i december 1967 särskilda
kalkyler för å ena sidan fysiska personer och å andra sidan aktiebolag.

Fysiska personer

Konjunkturinstitutet bedömde i december att den totala lönesumman för
åren 1967 och 1968 skulle öka med 7,7 resp. 6,9 %. Konjunkturinstitutets
motsvarande bedömning i mars 1968 utvisar en lönesummeökning med 7,9
resp. 6,8 %.

Riksrevisionsverket antog i december att inkomst av tjänst för fysiska
personer 1967 skulle vara 8 % högre än 1966 och likaledes 8 % högre 1968
än 1967. För 1969 räknade riksrevisionsverket med en schablonmässig ökning
av 7 % jämfört med 1968. Riksrevisionsverket har i sin förnyade beräkning
inte funnit anledning till ändring av dessa antaganden annat an
beträffande 1968 för vilket år riksrevisionsverket nu räknar med en ökning
av 7 % mot tidigare 8 %. Bedömningen baseras bl. a. på skatteinflödet
t. o. in. mars 1968.

För fysiska personers inkomster av andra förvärvskällor än tjänst har
några uppgifter som skulle motivera en ändring av de av riksrevisionsvei -ket i december gjorda antagandena icke framkommit, varför riksrevisionsverket
nu räknar med samma uppgång som i december eller med sammanlagt
2,8 % för 1967 och 3,8 % för vardera 1968 och 1969.

Svenska aktiebolag

Riksrevisionsverket har liksom föregående år i form av en enkät till ett
antal större bolag, vilka tillsammans svarar för ca 70 % av samtliga bolags
taxerade inkomster, under mars månad inhämtat uppgifter om dessa bolags
uppskattning av sina till statlig inkomstskatt taxerade inkomster vid årets
taxering. Enkäten utvisar en ökning med 8 % för verksamhetsåret 1967 jämfört
med 1966 vilket innebär någon ökning i jämförelse med den enkät

Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

riksrevisionsverket företog i november 1967. Riksrevisionsverket bedömer
liksom i decemberberäkningen att samtliga bolags taxerade inkomster under
1967 har legat 5 % över 1966 års och att den årliga stegringen för 1968 och
1969 schablonmässigt kommer att uppgå till likaledes 5 %.

I det följande framlägger riksrevisionsverket resultatet av de förnyade
beräkningarna under de olika inkomsttitlarna.

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. Över denna titel redovisas utöver
uppbörden av de statsskatter, som slutgiltigt skall redovisas på titeln, även
kommunalutskylder samt vissa skatter och avgifter som uppbärs i samband
med den allmänna skatteuppbörden. I statsverkspropositionen uppfördes
de behållna inkomsterna på titeln för budgetåret 1968/69 med 14 650
milj. kr., vilket var 150 milj. kr. mindre än enligt riksrevisionsverkets förslag.
Minskningen föranleddes av ett förslag om särskilt investeringsavdrag
vid 1969 års taxering till statlig inkomstskatt. Riksdagen har sedermera
med vissa ändringar godkänt i proposition den 3 januari 1968 (nr 13)
framlagt förslag om investeringsavdrag motsvarande 10 % av kostnaden för
inventarier som anskaffats under år 1968.

Samtidigt med beräkningen för nästkommande budgetår har riksrevisionsverket
bedömt utfallet för innevarande budgetår.

Dessa beräkningar sammanfattas i följande sammanställning, varvid riks -

revisionsverkets beräkningar i	december	1967 medtagits som	jämförelse
(milj. kr.):
	1967/68		1968/69
	december-	ny berälc-	december-	ny beräk-
	beräkning	ning	beräkning	ning
Inkomster
Prel. A-skatt under terminerna	23 100	22 930	25 970	25 580
Prel. B-skatt under terminerna	4 740	4 720	4 870	4 830
Fyllnadsbetalningar av prelimi-
när skatt ................	1 100	1 200	1 200	1 100
Kvarstående skatt ..........	1 880	1 890	1 660	1 660
Socialförsäkringsavgifter från di-
rektdebiterade arbetsgivare
m. m.....................	1 660	1 670	1 920	1 940
Tillkommande skatt, sjömans-
skatt, restantier m. m.......	650	650	700	700
Summa inkomster	33 130	33 060	36 320	35 810
Utgifter
Kommunalskattemedel ......	14 420	14 420	15 670	15 690
Överskjutande skatt ........	1 930	1 950	1 900	2 000
Övriga restitutioner..........	100	100	100	100
Utbetalningar till allmänna för-
säkringskassorna m. m.....	3 130	3 100	3 450	3 460

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 5

Kiingl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

1967/68

december beräkning -

ny beräkning -

1968/69

december beräkning -

ny beräkning -

Utbetalningar till allmänna pensionsfonden
.............. 350 340 380

Omföringar .................40_40_40_

370

Summa utgifter 19 970 19 950 21 540 21 660

Inkomster utöver utgifter 13160 13 110 14 780 14 150

Avrundade belopp 13 200 13 100 14 800 14 200

Beträffande innebörden av de olika posterna i ovanstående sammanställning
hänvisas till riksrevisionsverkets decemberberäkning.

Den redovisade avvikelsen mellan den nu företagna beräkningen och de -

cemberberäkningen hänför sig för innevarande budgetår främst till att under
uppbördsterminerna erlagd preliminär A-skatt nedräknats med 170
milj. kr. på grund av det sänkta inkomstantagandet för fysiska personers
inkomst av tjänst under år 1968 och av de nu kända uppgifterna om uppbördens
storlek och fördelning i januari 1968. Fyllnadsbetalningarna av
preliminär skatt har för första halvåret 1968 uppräknats med 100 milj. kr.

För budgetåret 1968/69 har i jämförelse med decemberberäkningen preliminär
A-skatt nedräknats med 390 milj. kr. på grund av ovannämnda
sänkning av inkomstantagandet m. m. Preliminär B-skatt har nedräknats
med 40 milj. kr. och fyllnadsbetalningarna under första halvåret 1969 med
100 milj. kr. på grund av införande av ovannämnda investeringsavdrag för
maskiner. Överskjutande skatt har ökats med 100 milj. kr.

För övriga poster räknas endast med smärre förändringar jämfört med
decemberberäkningen, vilka beträffande socialförsäkringarna grundas på i
skrivelse från riksförsäkringsverket den 10 mars 1968 erhållna uppgifter.

De avsättningar till respektive återföringar från budgetutjämningsfonden
av kommunalskattemedel, som enligt den nu framlagda beräkningen bör
verkställas under budgetåren 1967/68 och 1968/69, framgår av följande
sammanställning i vilken som jämförelse medtagits motsvarande belopp vid
riksrevisionsverkets decemberberäkning (milj. kr.):

	1967/68 december-	ny beräk-	1968/69 december-	ny beräk-
	beräkning	ning	beräkning	ning
Avsättning ................	1 750	1 750	1 750	1 500
Återföring..................	1 700	1 700	1 750	1 750
Nettoavsättning (+), nettoåter-föring (-) ..............	+ 50	+ 50	± o	- 250

Med starkt understrykande av de osäkerhetsmoment, som även vid denna
tidpunkt föreligger, uppskattar riksrevisionsverket de behållna inkomsterna
på titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. in. för budgetåret 1967/68
till 13 100 milj. kr. och föreslår, att titeln i riksstaten för budgetåret 1968/69

Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 5

uppförs med 14 200 milj. kr., vilket är 450 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Arvsskatt och gåvoskatt. I statsverkspropositionen uppfördes denna titel
med 200 milj. kr. Med ledning av från länsstyrelserna erhållna uppgifter förordar
riksrevisionsverket, att titeln arvsskatt och gåvoskatt i riksstaten för
budgetåret 1968/69 uppförs med samma belopp som i statsverkspropositionen
eller 200 milj. kr.

Lotterivinstskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 95
milj. kr. I anslutning till kontrollstyrelsens förnyade beräkning i skrivelse
den 8 mars 1968 förordar riksrevisionsverket att titeln lotterivinstskatt i
riksstaten för budgetåret 1968/69 uppförs med 95 milj. kr., vilket är samma
belopp som i statsverkspropositionen.

Stämpelskatt och stämpelavgift. Inkomsterna under denna titel uppfördes
i statsverkspropositionen med 205 milj. kr. Kontrollstyrelsen och sjöfartsstyrelsen
har i sina förnyade beräkningar uppskattat inkomsterna på titeln
sammanlagt till 204 milj. kr.

Riksrevisionsverket förordar att titeln stämpelskatt och stämpelavgift i
riksstaten förbudgetåret 1968/69 uppförs med 205 milj. kr., vilket är samma
belopp som i statsverkspropositionen.

Fordonsskatt. Den debiterade fordonsskatten vid den ordinarie uppbördsterminen
i februari—mars 1968 uppgick enligt länsstyrelserna till 932 milj.
kr. Därav har 115 milj. kr. beräknats inflyta först under budgetåret 1968/69
till följd av anståndsbestämmelserna i förordning den 3 november 1967
(nr 605). Enligt denna förordning, som trädde i kraft fr. o. m. den 1 januari
1968, kan betalningsanstånd enligt särskilda regler medges intill utgången
av maj, augusti resp. november månad för skattebelopp som överstiger
1 500 kr. På grund av tidigare gällande anståndsbestämmelser beräknas å
andra sidan ca 50 milj. kr. av fordonsskatten för budgetåret 1966/67 ha inlevererats
under innevarande budgetår. Den under budgetåret 1967/68 inflytande
fordonsskatten beräknas till 900 milj. kr., vilket är 50 milj. kr.
mindre än i riksrevisionsverkets decemberberäkning.

I nedanstående tablå, vilken sammanställts med hjälp av centrala bilregistrets
antalsberäkning per den 31.12.1967 och uppgifter från länsstyrelserna
beträffande medelskatten för olika fordonsslag vid 1968 års huvuddebitering,
har fordonsskatten framräknats för budgetåret 1968/69. Som
jämförelse har medtagits motsvarande beräkning i december 1967.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

	Medelskatt per fordon enligt beräkning i	i	1968/69 Antal fordon beräkning i	enligt	Totalskatt enligt beräkning i
	dec 1967	april 1968	dec 1967	april 1968	dec 1967	april 1968
	kr.	kr.	1000-tal	1000-tal	milj. kr.	milj. kr.
Personbilar ....	240	242	2 054	2 056	493	497
Bussar........	3 587	3 467	11	12	40	42
Lastbilar......	2 738	2 832	137	134	376	379
Motorcyklar ..	57	56	33	38	2	2
Släpfordon .... Utöver huvud-debiteringen in-flytande skatt.. Summa fordons-skatt ........	498	470	102	106	51 38 1 000	50 38 1 008

Riksrevisionsverket föreslår, att titeln fordonsskatt i riksstaten för budgetåret
1968/69 uppförs med 1 000 milj. kr., eller med samma belopp som
i statsverkspropositionen.

Bensin- och brännoljeskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen
med 1 800 milj. kr. Med ledning av från kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden
erhållna uppgifter förordar riksrevisionsverket, att titeln i riksstaten
för budgetåret 1968/69 uppförs med samma belopp som i statsverkspropositionen
eller 1 800 milj. kr.

Allmän arbetsgivaravgift. I 1968 års statsverksproposition föreslogs att i
samband med övergång från allmän varuskatt till mervärdeskatt en arbetsgivaravgift
skulle införas fr. o. in. år 1969.

I proposition den 8 mars 1968 (nr 77) har Kungl. Maj :t föreslagit att
arbetsgivare skall erlägga allmän arbetsgivaravgift med 1 % på utgivna löner
eller andra ersättningar i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller
logi. Fysisk person som har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet skall
likaledes erlägga avgift med 1 % i den mån arbetsgivaren inte erlägger allmän
arbetsgivaravgift för inkomsten. Debitering och uppbörd sker i stort
sett enligt vad som gäller för avgifter till sjukförsäkring och ATP. Avgiften
skall utgå för löner m. m. som intjänas efter 31 december 1968.

Enligt propositionen, som ännu ej behandlats av riksdagen, beräknas
direktdebiterade avgifter från arbetsgivare uppgå till 720 milj. kr. under
år 1969. Häri ingår 112 milj. kr. för statsanställda, vilket belopp enligt vad
riksrevisionsverket erfarit inte kommer att till någon del tillgodoföras titeln
förrän efter utgången av budgetåret 1968/69. Egenavgifterna för år 1969
(1970 års taxering) som beräknas till 80 milj. kr. inflyter huvudsakligen
först efter utgången av år 1969.

Riksrevisionsverket förordar mot bakgrunden härav att titeln allmän

Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

arbetsgivaravgift uppförs med 300 milj. kr., vilket är 60 milj. kr. mer än i
statsverkspropositionen.

Tullmedel. I statsverkspropositionen uppfördes denna titel med 880 milj.
kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 14 mars 1968 har generaltullstyrelsen
uppskattat nettouppbörden av tullmedel under budgetåret 1968/69
till samma belopp, som angivits i decemberberäkningen, eller 880 milj. kr.
Styrelsens uppskattning har företagits på basis av importprognosen i den
preliminära nationalbudgeten för 1968. Dessutom har styrelsen utgått ifrån
tillgängliga uppgifter om importens och tulluppbördens utveckling, vilken,
vad gäller tulluppbörden under perioden november 1967—februari 1968,
visat i stort sett samma ökande tendens som styrelsen förutsatte i november
1967.

Riksrevisionsverket förordar i anslutning till generaltullstyrelsens ovannämnda
beräkning att titeln i riksstaten för budgetåret 1968/69 uppförs med
880 milj. kr., vilket är samma belopp som i statsverkspropositionen.

Allmän varuskatt. Denna titel beräknades av riksrevisionsverket i december
1967 till 7 000 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes titeln med
4 760 milj. kr. med hänsyn till en föreslagen omläggning av den nuvarande
omsättningsskatten till en mervärdeskatt fr. o. m. den 1 januari 1969. Förslaget
har ännu ej behandlats av riksdagen.

Riksrevisionsverket som förutsätter att den allmänna varuskatten avvecklas
fr. o. m. den 1 januari 1969 förordar att titeln allmän varuskatt i riksstaten
för budgetåret 1968/69 uppförs med 4 800 milj. kr. vilket är 40 milj.
kr. mer än i statsverkspropositionen.

Mervärdeskatt. I 1968 års statsverksproposition föreslogs att den nuvarande
allmänna varuskatten fr. o. m. den 1 januari 1969 skulle ersättas med
en mervärdeskatt. En ny inkomsttitel »mervärdeskatt» uppfördes i riksstatsförslaget
med 2 000 milj. kr. Förslaget har ännu ej behandlats av riksdagen.

Riksrevisionsverket förordar att titeln mervärdeskatt i riksstaten för budgetåret
1968/69 uppförs med samma belopp som i statsverkspropositionen
eller 2 000 milj. kr.

Särskilda varuskatter. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med
415 milj. kr. Generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen har i sina förnyade
beräkningar uppskattat inkomsterna till 417 milj. kr. Riksrevisionsverket
förordar att titeln särskilda varuskatter i riksstaten för budgetåret 1968/69
uppförs med 415 milj. kr., dvs. samma belopp som i statsverkspropositio -

nen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Omsättningsskatt på motorfordon. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen
med 350 milj. kr. I sin förnyade beräkning har kontrollstyrelsen
uppskattat inkomsterna på titeln till 350 milj. kr. för budgetåret 1968/69.
Riksrevisionsverket förordar, att titeln omsättningsskatt på motorfordon i
riksstaten för budgetåret 1968/69 uppförs med 350 milj. kr., vilket är samma
belopp som i statsverkspropositionen.

Tobaksskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 1 550
milj. kr. Förslag till införande av ytterligare skattegrupper för cigarretter
bär framlagts i proposition den 3 januari 1968 (nr 12), vilken godkänts av
riksdagen. I anslutning till kontrollstyrelsens förnyade beräkning föreslår
riksrevisionsverket, att titeln tobaksskatt i riksstaten för budgetåret 1968/
69 uppförs med 1 500 milj. kr., vilket är 50 milj. kr. lägre än i statsverkspropositionen.

Skatt på sprit. I december 1967 beräknades titeln skatt på sprit av riksrevisionsverket
till 1 800 milj. kr. Titeln uppfördes i statsverkspropositionen
med 1 980 milj. kr. på grund av en förutsatt höjning av skatten på sprit och
vin med 10 % fr. o. in. den 5 februari 1968. Förslag till ovannämnda skattehöjning
har framlagts i proposition den 3 januari 1968 (nr 12) och godkänts
av riksdagen. I sin förnyade beräkning har kontrollstyrelsen uppskattat
inkomsterna på titeln till 1 950 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar,
att titeln skatt på sprit i riksstaten för budgetåret 1968/69 uppförs med
1 950 milj. ler., vilket är 30 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Skatt på vin. Denna titel, som i december 1967 av riksrevisionsverket beräknades
till 185 milj. kr., uppfördes i statsverkspropositionen med 205
milj. kr. på grund av ovannämnda förslag till skattehöjning med 10 %
fr. o. in. den 5 februari 1968. I sin förnyade beräkning har kontrollstyrelsen
uppskattat inkomsterna på titeln till 205 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar,
att titeln skatt på vin i riksstaten för budgetåret 1968/69 uppförs med
205 milj. kr., vilket är samma belopp som i statsverkspropositionen.

Skatt på malt- och läskedrycker. Inkomsterna under denna titel uppfördes
i statsverkspropositionen med 350 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar
i anslutning till kontrollstyrelsens förnyade beräkning, att titeln skatt på
malt- och läskedrycker i riksstaten för budgetåret 1968/69 uppförs med 360
milj. kr., vilket är 10 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Energiskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 900 milj.
kr. I sina förnyade beräkningar har kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen
beräknat inkomsterna av energiskatt till sammanlagt 902 milj. kr. Riksrevisionsverket
förordar, att titeln energiskatt i riksstaten för budgetåret

Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 9

1968/69 uppförs med 900 milj. kr. eller med samma belopp som i statsverkspropositionen.

Särskild skatt på motorbränslen. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen
med 220 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar i anslutning till kontrollstyrelsens
förnyade beräkning, att titeln särskild skatt på motorbränslen
i riksstaten för budgetåren 1968/69 uppförs med 223 milj. kr., vilket är
3 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Personalsjukpenningar m. m. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen
med 80 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar i anslutning till riksförsäkringsverkets
förnyade beräkning, att titeln personalsjukpenningar
in. in. i riksstaten för budgetåret 1968/69 uppförs med 85 milj. kr., vilket är
5 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Bötesmedel. I statsverkspropositionen uppfördes denna titel med 75 milj.
kr. Riksrevisionsverket, som beräknar inkomsterna på titeln för innevarande
budgetår till 80 milj. kr., föreslår att titeln bötesmedel i riksstaten för
budgetåret 1968/69 uppförs med 85 milj. ler., vilket är 10 milj. kr. mer än
i statsverkspropositionen.

Totalisatormedel. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen
med 97 milj. kr. Riksrevisionsverket, som för innevarande budgetår beräknar
totalisatormedel till 98 milj. kr., förordar i anslutning till lantbruksstyrelsens
förnyade beräkning att titeln totalisatormedel i riksstaten för budgetåret
1968/69 uppförs med 100 milj. kr., vilket är 3 milj. kr. mer än i
statsverkspropositionen.

Tipsmedel. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen med
132 milj. kr. Riksrevisionsverket, som nu beräknar utfallet på titeln för
innevarande budgetår till 136 milj. kr., föreslår att titeln tipsmedel i riksstaten
för budgetåret 1968/69 uppförs med 136 milj. kr., vilket är 4 milj. kr.
mer än i statsverkspropositionen.

Lotterimedel. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen med
170 milj. kr. Riksrevisionsverket, som nu beräknar inkomsterna på titeln
för innevarande budgetår till 162 milj. kr., förordar med ledning av Svenska
penninglotteriets förnyade beräkning att titeln lotterimedel i riksstaten för
budgetåret 1968/69 uppförs med 163 milj. kr., vilket är 7 milj. kr. mindie
än i statsverkspropositionen.

Försvarets fabriksverk. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen
med 10 milj. kr. I förnyad beräkning den 14 mars 1968 har försvarets

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

fabriksverk utgått från att de centrala flygverkstäderna i Malmslätt och
Västerås kommer att överföras till fabriksverket fr. o. m. den 1 juli 1968.
I anslutning till nämnda beräkning förordar riksrevisionsverket, att titeln
försvarets fabriksverk i riksstaten för budgetåret 1968/69 uppförs med 12
milj. kr., vilket är 2 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Postverket. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 5 milj. kr.
I skrivelse den 14 mars 1968 räknar poststyrelsen med ett underskott under
nästkommande budgetår på 17 milj. kr. Poststyrelsen anför i sin skrivelse
bl. a. följande:

»För budgetåret 1968/69 räknar styrelsen nu med ett underskott på 17
milj. kr. mot ett överskott på 1 milj. kr. i höstberäkningen. Intäkterna beräknas
minska med cirka 20 och kostnaderna med cirka 2 milj. kr.

Portointäkterna har jämfört med höstberäkningen minskats med 13 milj.
kr., beroende dels på nedgången under innevarande budgetår dels på en nu
väntad något lägre ökningstakt av trafikvolymen också efter juni månad
i år.

Postverkets ersättning under budgetåret 1968/69 för skatteuppbörden,
som ingår i posten Uppdrag åt staten, har minskats med cirka 4,5 milj. kr.
i jämförelse med höstberäkningen. Med hänsyn till vad som anförts i årets
statsverksproposition (bilaga 9, sid. 77) har styrelsen nämligen nu beräknat
ersättningen under förutsättning att debetsedelsförsändelserna skall befordras
efter taxan för masskorsband. I höstberäkningen förutsattes att ersättningen
för dessa försändelser skulle beräknas efter taxan för brev enligt
av styrelsen till Finansdepartementet under hösten 1967 framlagt förslag.»

Riksrevisionsverket utgår ifrån att vad postverket sålunda anfört inte
kommer att påverka den inleverering av medel som hänför sig till 1967/68
års ej inlevererade överskottsmedel. Med hänsyn härtill föreslår riksrevisionsverket
att titeln postverket i riksstaten för budgetåret 1968/69 uppförs
med oförändrat 5 milj. kr.

Televerket. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen med
19o milj. kr. I förnyad beräkning den 20 mars 1968 har televerket uppskattat
inleveransen av överskott under nästkommande budgetår till 150 milj. kr.
Televerket anför i sin skrivelse följande:

»Vid den nu gjorda överskottsberäkningen har, liksom i beräkningen den
10 november 1967, hänsyn tagits till förutsedda lönehöjningar, som kommer
att öka kostnaderna under kalenderåret 1968.

Med ledning av nu kända index för budgetåret 1967/68 har nya beräkningar
av avsättningarna till värdeminskningskon to gjorts, varvid avsättningarna
för budgetåret 1967/68 visat sig bli 6,6 milj. kr. större än vid föregående
beräkningstillfälle. Vidare har med hänsyn till utvecklingen under
den gångna delen av innevarande budgetår vissa justeringar av kostnader
och intäkter gjorts. Det bokförda överskottet för budgetåret 1967/68 har
med hänsyn till ovanstående nu beräknats till ca 221 milj. kr. Efter avdrag
av rundradioverksamhetens överskott, vilket skall balanseras till följande

Bil. 5: Riksrevisionsverlcets inkomstberäkning

budgetår, har det överskott, som skall inlevereras till statsverket, beräknats
till ca 220 milj. kr.

För budgetåret 1968/69 har avsättningarna till värdeminskningskonto —
under förutsättning av oförändrat prisläge — nu beräknats till ett belopp
som överstiger tidigare beräkning med 2,4 milj. kr. För budgetåret 1969/70
har avsättningen till värdeminskningskonto räknats upp med 1,9 milj. kr.
Med hänsyn till utvecklingen av kostnader och intäkter innevarande budgetår
samt med hänsyn till de av Kungl. Maj :t föreslagna nedskärningarna
av investeringsmedlen för budgetåret 1968/69 och till de av Kungl. Maj :t
föreslagna höjningarna av rundradioavgifterna, har vissa justeringar gjorts
i de kostnads- och intäktsberäkningar, som i november 1967 utfördes för
budgetåren 1968/69 och 1969/70.

Avskrivningsmedlen inom televerkets fond har sålunda nu beräknats till

489.3 milj. kr. för 1967/68, 521,9 milj. kr. för 1968/69 och 562,8 milj. kr. för
1969/70.

Beträffande rundradiorörelsen må framhållas att intäkterna av ljudradiooch
TV-avgifterna innevarande budgetår visar en tendens att öka något,
varför intäkterna upptagits till ett något högre belopp än vid föregående
beräkningstillfälle. För innevarande och följande budgetår har utgifterna
för rundradiorörelsen i förhållande till beräkningen i november 1967 ändrats
i enlighet med det förslag, som av departementschefen framlagts i statsverkspropositionen.
Hänsyn har även tagits till Kungl. Maj :ts proposition
den 8.3.1968 angående färg-TV:s införande och omläggning av avgiftssystemet
för rundradioavgifter jämte i samband därmed genomförd avgiftshöjning.
De bokförda överskotten för budgetåret 1968/69 och 1969/70 har med
hänsyn till ovanstående beräknats till ca 181 milj. kr. resp. ca 283 milj. kr.
Efter korrigering med de till rundradioverksamheten hänförliga beloppen,
vilka skall balanseras till följande budgetår, har det överskott, som skall
inlevereras till statsverket, beräknats till ca 226 milj. kr. och ca 285 milj. kr.
för resp. budgetår.

Inleverans av överskottsmedel beräknas under budgetåret 1967/68 kunna
ske med ca 215 milj. kr., varav 89,7 milj. kr. utgör återstående del av överskottet
för 1966/67 och 125,3 milj. kr. del av det löpande budgetårets överskott.

Under budgetaiet 1968/69 beräknas ca 150 milj. kr. kunna inlevereras,
varav 94,7 milj. kr. utgör resterande överskott för budgetåret 1967/68 och

55.3 milj. kr. del av överskottet för budgetåret 1968/69. Det må här framhållas
att de nya avgiftssystem för ljudradio och TV, som enligt av Kungl.
Maj:t framlagt förslag skall genomföras den 1.4.1969, kommer att medföra
eu försämring av verkets likviditet, vilket i sin tur minskar möjligheterna
till inleverans av det löpande årets (1968/69) överskott om nuvarande
maximibelopp för lån på den rörliga krediten bibehålies.

Under budgetåret 1969/70 beräknas inleverans av ca 150 milj. kr. kunna
ske. Vissa utsikter till förbättring av likviditetsläget under 1969/70 föreligger,
varför en ökning av inleveranserna under nämnda budgetår bör bli
möjlig. Någon meningsfylld uppräkning av inleveranserna under 1969/70
kan emellertid inte göras f. n., eftersom kostnadsläget kan väsentligt förandras
bl. a. genom eventuella lönehöjningar den 1.1.1969 och den 1.1.1970.» I

I anslutning till televerkets ovannämnda beräkning föreslår riksrevisionsverket,
att titeln televerket i riksstaten för budgetåret 1968/69 uppförs med
150 milj. kr., vilket är 45 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Statens järnvägar. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med
108 milj. kr. Statens järnvägar har i skrivelse till riksrevisionsverket den 2o
mars 1968 nu beräknat överskottet till 30 milj. kr. Statens järnvägar anför
i sin skrivelse bl. a. följande:

»I skrivelse den 17 november 1967 lämnade SJ en prognos över beiöida
inkomster under budgetåren 1967/68—1969/70 — i det följande kallad novemberprognosen.
Sedan dess bar förutsättningarna andrats pa vissa punkt6I*.

I konjunkturinstitutets höstrapport 1967, som låg till grund för bedömningen
av trafikutvecklingen i novemberprognosen, beräknades industriproduktionens
ökning under 1968 till 6 %. Enligt den preliminära nationalbudgeten
för 1968 bedöms ökningen stanna vid 4 %. Den senaste mer pessimistiska
bedömningen av industriproduktionens ökningstakt gör det sannolikt
att gods trafiken exkl. lapplandsmalm inte kommer att få den omfattning
under 1968/69 som förutsattes i novemberprognosen. SJ raknar med
att konjunkturläget skall förbättras påtagligt under 1969/70. Den härigenom
ökade trafikefterfrågan och SJ egna försälj ningsåtgarder vantas komma
att medföra att trafikökningen mellan 1968/69 och 1969/70 blir storre
än som antagits i novemberprognosen. SJ bär i båda prognoserna försökt ta
hänsyn till alla inträdda förändringar ifråga om lastbilstrafiken inkl. hittills
fastställda längd- och viktbestämmelser. Transporterna av lapplandsmalm
kommer enligt malmföretagens senaste prognoser att oka i snabbare
takt än som tidigare angivils.

Den hittills konstaterade utvecklingen av persontrafiken tyder pa att denna
under innevarande budgetår inte kommer att få den omfattning som antogs
i novemberprognosen. Som följd härav har prognoserna för 1968/69 och

1969/70 nedjusterats. ... . .

I novemberprognosen räknades med vissa smärre taxehöjnmgar i godsoch
persontrafik utöver dem som genomfördes den 1 januari 1968. Vid en
förnyad marknadsbedömning har SJ funnit, att det vid den nedan antagna
kostnadsutvecklingen ej är förenligt med företagets långsiktiga intressen
att ytterligare höja taxenivån. I enlighet härmed har räknats med att taxenivån
per 1.1.1968 blir bestående under prognosperioden. Nuvarande fraktavtal
för lapplandsmalm går ut 31.12.1968. De nya avtalen har liksom i novemberprognosen
antagits ge samma resultat som de nuvaiande vid motsvarande
kvantiteter.

I årets statsverksproposition föreslås att ersättningen för drift av olönsamma
järnvägslinjer under budgetåret 1968/69 skall uppgå till 205 milj.
kr., dvs. 5 milj. kr. mindre än som förutsattes i novemberprognosen. För
budgetåret 1969/70 räknar SJ med en ersättning om 200 milj. kr. (se SJ
skrivelse till Kommunikationsdepartementet 20.2.1968, dnr Ea 8028/111).

Vid beräkningen av driftkostnaderna exkl. avskrivningar har liksom i
novemberprognosen antagits, att den enligt ramavtalet beräknade löne- och
pensionskostnadsnivån för 1968 blir bestående under resten av prognosperioden.
Den hittills iakttagna kostnadsutvecklingen och den reviderade
prognosen för trafikutvecklingen väntas medföra att driftkostnaderna under
1968/69 och 1969/70 vid den förutsatta kostnadsnivån blir lägre än som
angivits i novemberprognosen. Härvid har beaktats de merkostnader som
den i årets statsverksproposition föreslagna ''löneskatten’ kommer att or De

avskrivningar som belastar SJ driftresultat bär nedjusterats jämfört

Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 13

med novemberprognosen. Skillnaden beror dels på att det beräknade avskrivningsunderlaget
ändrats, dels på att biltrafikens avsättningar till delkontot
för pensionsförpliktelser slopats i samband med planerad omläggning
av redovisningen. öo

Departementschefen föreslår i 1968 års statsverksproposition, att SJ för
budgetåret 1968/69 dels skall få utnyttja högst 30 milj. kr. av tidigare avsatta
pensionsmedel, dels skall få förräntningskravet nedsatt med 19 milj
kr. Liksom i novemberprognosen har förutsatts att SJ kommer att få motsvarande
medgivanden även för 1969/70.»

Det av statens järnvägar beräknade överskottet har framkommit efter disposition
av pensionsavsättningen på 30 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar
i anslutning till statens järnvägars ovannämnda beräkning, att titeln
statens järnvägar i riksstaten för budgetåret 1968/69 uppförs med 30 milj.
ki., vilket är 78 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Luftfartsverket. Denna inkomsttitel som av riksrevisionsverket i december
1967 beräknades till 15 milj. kr., uppfördes i statsverkspropositionen
med 14,8 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar i anslutning till luftfartsverkets
förnyade beräkning den 14 mars 1968, att titeln luftfartsverket i
riksstaten för budgetåret 1968/69 uppförs med 15,1 milj. kr., vilket är 0,3
milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Statens vattenfallsverk. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen
med 335 milj. kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 15 mars
1968 har statens vattenfallsverk meddelat, att inkomsterna under nästkommande
budgetår fortfarande bör upptagas till 335 milj. kr. Riksrevisionsverket,
som för innevarande budgetår beräknar inkomsterna från statens
vattenfallsverk till 320 milj. kr., förordar att titeln statens vattenfallsverk i
riksstaten för budgetåret 1968/69 uppförs med oförändrat 335 milj. kr.

Domänverket. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 5 milj.
kr. I anslutning till domänstyrelsens skrivelse till riksrevisionsverket den
20 februari 1968 förordar riksrevisionsverket, att titeln domänverket i riksstaten
för budgetåret 1968/69 uppförs med oförändrat 5 milj. kr.

Riksbanksfonden. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med
200 milj. kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 29 februari 1968 har
fullmäktige i riksbanken meddelat, att de icke funnit anledning föreslå
ändring av detta belopp. Riksrevisionsverket föreslår i anslutning till fullmäktiges
förslag, att titeln riksbanksfonden i riksstaten för budgetåret
1968/69 uppförs med oförändrat 200 milj. kr.

Försvarets fastighetsfond. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen
med 77 593 000 kr. I enlighet med i proposition den 8 mars 1968

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

(nr 108) framlagt förslag till stat för försvarets fastighetsfond förordar
riksrevisionsverket att titeln försvarets fastighetsfond i riksstaten för budgetåret
1968/69 uppförs med 77 003 000 kr.

Fonden för kreditgivning till utlandet. Denna titel uppfördes i statst erkspropositionen
med 9,84 milj. kr. I proposition den 23 februari 1968 (nr 38)
har framlagts förslag till överenskommelse med Finland angående betalning
av vissa till Finland lämnade svenska krediter, innebärande nedskrivning
av riksgäldskontorets fordran på Finland med 100 milj. kr. samt rantebefrielse
för tiden 1 januari 1969—31 december 1973. Riksrevisionsverket
föreslår med hänvisning till i ovannämnda proposition framlagt förslag, att
titeln fonden för kreditgivning till utlandet i riksstaten för budgetåret 1968/
69 uppförs med 5,6 milj. kr., vilket är 4,2 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Kapitalbudgetens inkomster

Avskrivningsmedel inom fonden

Avskrivningsmedel inom fonden (årsavskrivningar) används för finansiering
till viss del av investeringarna på kapitalbudgeten. I statsverkspropositionen
uppfördes dessa inkomster för budgetåret 1968/69 med sammanlagt
1 224,1 milj. kr., varav 1 098,0 milj. kr. avsåg affärsverksfonderna.

Riksrevisionsverket har inhämtat upplysningar från vissa myndigheter
rörande avskrivningsmedlens utveckling för olika fonder av större betydelse.
I nedanstående sammanställning ges uppgifter om dessa avskrivningsmedels
storlek för budgetåret 1968/69 dels enligt statsverkspropositionen
1968, dels enligt myndigheternas bedömningar i mars 1968 (i milj. kr.).

Fond

Enligt 1968
års statsverksproposition -

Försvarets fabriksverk........ 8,3

Postverket.................. H>0

Televerket.................. 517,7

Statens järnvägar............ 269,0

Luftfartsverket.............. 12,0

Statens vattenfallsverk........ 280,0

Statens vägverks förrådsfond .. 48,0

Sjöfartsverket .............. 10,4

Enligt myndigheternas
skrivelser
i mars
1968

8,5

11,0

521,9

232.0
12,0

280.0
48,0
11,6

Avskrivningsmedlen under statens järnvägars fond har beräknats under
förutsättning att statens järnvägar erhåller begärt bemyndigande att omföra
högst 30 milj. kr. från delkontot för pensionsförpliktelser till slopningskonto.

Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Riksrevisionsverket har inte funnit anledning frångå myndigheternas beräkningar
i mars 1968, varför ämbetsverket föreslår att avskrivningsmedlen
inom fonderna upptas i enlighet med myndigheternas förslag.

I anslutning till vad sålunda anförts får riksrevisionsverket förorda, att
följande inkomsttitlar i riksstaten för budgetåret 1968/69 upptas med nedan
angivna i förhållande till statsverkspropositionen ändrade belopp.

Driftbudgeten Skatt på inkomst och för-	Enligt statsverks-propositionen Kronor	Enligt riksrevisions-verkets ändrings-förslag Kronor	Ökning (+) Minskning (— Kronor	-)
mögenhet m. m.......	14 650 000 000	14 200 000 000	—	450 000	000
Arbetsgivaravgift ......	240 000 000	300 000 000	+	60 000	000
Allmän varuskatt ......	4 760 000 000	4 800 000 000	+	40 000	000
Tobaksskatt ..........	1 550 000 000	1 500 000 000	—	50 000	000
Skatt på sprit ........ Skatt på malt- och läske-	1 980 000 000	1 950 000 000	—	30 000	000
drycker ............ Särskild skatt på motor-	350 000 000	360 000 000	+	10 000	000
bränslen............	220 000 000	223 000 000	+	3 000	000
Personalsjukpenningar ..	80 000 000	85 000 000	+	5 000	000
Bötesmedel............	75 000 000	85 000 000	+	10 000	000
Totalisatormedel ......	97 000 000	100 000 000	+	3 000	000
Tipsmedel ............	132 000 000	136 000 000	+	4 000	000
Lotterimedel ..........	170 000 000	163 000 000	—	7 000	000
Försvarets fabriksverk ..	10 000 000	12 000 000	+	2 000	000
Televerket............	195 000 000	150 000 000	—	45 000	000
Statens järnvägar......	108 000 000	30 000 000	—	78 000	000
Luftfartsverket........	14 800 000	15 100 000	+	300	000
Försvarets fastighetsfond Fonden för kreditgivning	77 593 000	77 003 000	—	590	000
till utlandet ........ Kapitalbudgeten Avskrivningsmedel inom fonden: Försvarets fabriksverks	[9 840 000	5 600 000		4 240	000
fond ..............	8 300 000	8 500 000	+	200	000
Televerkets fond........	517 700 000	521 900 000	+	4 200	000
Statens järnvägars fond..	269 000 000	232 000 000	—	37 000	000
Sjöfartsverkets fond ....	10 400 000	11 600 000	+	1 200	000

Den sammanlagda nettominskningen i förhållande till riksstatsförslaget
enligt statsverkspropositionen blir 558,9 milj. kr.

I samband med de förnyade beräkningarna av statsinkomsterna under
nästkommande budgetår har riksrevisionsverket även omprövat de kalkyler
över statsinkomsternas utveckling på längre sikt, som presenterades i bilaga
E till ämbetsverkets inkomstberäkning i december 1967.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

De påförda beloppen av statlig inkomstskatt, sjömansskatt, förmögenhetsskatt
och folkpensionsavgifter, vilka utgör de intäkter som slutligt redovisas
på titeln skatt på inkomst och förmögenhet in. in., kan under antagande
av en årlig ökningstakt om 7 % i skatteunderlaget vid 1971—1973 års taxeringar
beräknas uppgå till följande belopp (milj. kr.):

Taxeringsår

1968 1969 1970 1971 1972 1973

13 092 14 524 16 176 17 936 19 887 22 048

+ 1 432 + 1 652 + 1 760 + 1 951 + 2 161

På grund av uppbördstekniska förhållanden kan betydande skillnader
förekomma mellan de påförda skatterna och de kassamässiga inkomsterna
på skattetiteln under budgetåret.

I efterföljande sammanställning, i vilken även de beräknade beloppen för
budgetåret 1968/69 medtagits som jämförelse, har de beräknade intäkterna
på driftbudgeten och kapitalbudgeten under budgetåren 1969/70—1972/73
sammanställts (milj. kr.).

	1968/69	1969/70	1970/71	1971/72	1972/73
Driftbudgetens inkomster Skatt på inkomst och för-mögenhet m. m.......	14 200	16 500	18 400	20 300	22 400
övrig skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse	527	550	575	600	625
Automobilskattemedel ..	2 800	2 950	3 100	3 250	3 400
Allmän arbetsgivaravgift	300	800	900	950	1 000
Allmän varuskatt ......	4 800	—	—	—	—
Mervärdeskatt..........	2 000	6 800	7 300	7 800	8 300
Tullar och acciser i övrigt	6 859	7 095	7 340	7 585	7 830
Därav: tullmedel......	880	880	900	925	950
omsättningsskatt på motorfordon	350	400	425	450	475
tobaksskatt ....	1 500	1 550	1 600	1 650	1 700
skatt på sprit och vin........	2 155	2 210	2 265	2 320	2 375
energiskatt ....	900	950	1 000	1 050	1 100
Uppbörd i statens verk-samhet ............	744	725	735	755	765
Diverse inkomster......	559	570	580	590	600
Statens affärsverksfonder	552	600	690	700	710
Övriga kapitalfonder ....	1 175	1 380	1 455	1 530	1 605
Summa för driftbudgetens inkomster	34 516	37 970	41 075	44 060	47 235

Kapitalbudgetens inkomster
Avskrivningsmedel och övriga
kapitalmedel inom
kapitalfonderna:

Statens affärsverksfonder 1 078 1 165 1 230 1 305 1 380

Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 17

Övriga kapitalfonder ....
Övrig kapitalåterbetalning

1968/69

188

1969/70

200

1970/71

200

1971/72

200

1972/73

200

Summa för kapitalbudge-tens inkomster

1 311

1 415

1 480

1 555

1 630

Summa för totalbudgetens
inkomster

35 827

39 385

42 555

45 615

48 865

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit avdelningschefen Ehnbom
samt revisionsdirektörerna Gadd och Säfström, varjämte byrådirektören
Andrén varit föredragande.

STIG ANDRÉN

Underdånigst
LARS LINDMARK

Bilaga 6

Specifikation av
inkomsterna på driftbudgeten

för budgetåret 1968/69

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968
Bil. 6: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten

Bilaga 6

Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1968/69

A. Skatter, avgifter, m. m.

I. Skatter:

1. Skatt på inkomst, förmögenhet
och rörelse:
a) Skatt på inkomst och förmögenhet
m. m., bevillning
................. 14200 000 000

b) Kupongskatt, bevillning

c) Utskiftningsskatt och

ersättningsskatt, bevillning
.................

d) Skogsvårdsavgifter, bevillning
..............

e) Bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och
rättigheter, bevillning ..

f) Arvsskatt och gåvoskatt,

bevillning............

g) Lotterivinstskatt, bevillning
.................

h) Stämpelskatt och

stämpelavgift, bevillning
................

12 000 000

1 000 000
10 200 000

3 500 000
200 000 000
95 000 000

205 000 000 14 726 700 000

2. Automobilskattemedel:

a) Fordonsskatt, bevillning

b) Bensin- och brännolje skatt,

bevillning.......

3. Allmän arbetsgivaravgift,

bevillning..............

4. Tullar och acciser:

a) Tullmedel, bevillning ..

b) Allmän varuskatt, bevillning
..............

c) Mervärdeskatt, bevillning
..............

d) Särskilda varuskatter,

bevillning............

e) Omsättningsskatt på
motorfordon, bevillning. 1

1 000 000 000

1 800 000 000 2 800 000 000
300 000 000

880 000 000
4 800 000 000
2 200 000 000
415 000 000
350 000 000

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

f) Tobaksskatt, bevillning

g) Rusdrycksförsäljnings medel

av partihandelsbolag,
bevillning......

h) Rusdryclcsförsäljnings medel

av detalj handelsbolag,
bevillning......

i) Skatt på sprit, bevillning

j) Skatt på vin, bevillning .

k) Skatt på malt- och läskedrycker,
bevillning ....

l) Energiskatt, bevillning .

m) Särskild skatt på motorbränslen,
bevillning.. ..

n) Investeringsavgift, bevillning
.............

1 500 000 000

25 000 000

50 000 000
1 950 000 000
205 000 000

360 000 000
900 000 000

223 000 000

1 000 000 13 859 000 000 31 685 700 000

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Expeditionsavgifter ................ 67 000 000

2. Bidrag till kostnader för polis-, domstols och

uppbördsväsendet m. m............ 128 000 000

3. Vattendomstolsavgifter............... 1 000 000

4. Inkomster vid kriminalvården.......... 7 500 000

5. Inkomster vid flygtekniska försöksanstalten
................................. 8 800 000

6. Bidrag till riksförsäkringsverket och för säkringsrådet.

....................... 7 500 000

7. Personalsjukpenningar m. m........... 85 000 000

8. Inkomster vid statens institut för folkhälsan
................................. 900 000

9. Inkomster vid statens bakteriologiska laboratorium.
.......................... 13 000 000

10. Inkomster vid statens farmacevtiska laboratorium
............................ 2 300 000

11. Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium
............................ 1 300 000

12. Inkomster vid karolinska sjukhuset..... 90 000 000

13. Inkomster vid Vipeholms sjukhus m. m. 1 400 000

14. Inkomster vid statens vårdanstalter för

alkoholmissbrukare................... 400 000

15. Inkomster vid arbetsmedicinska institutet 300 000

16. Exekutionsavgifter.................. 8 000 000

17. Restavgifter ...................... 35 000 000

18. Inkomster vid statens vägverk, att tillföras
automobilskattemedlen .......... 1 600 000

19. Inkomster vid statens trafiksäkerhetsverk,

att tillföras automobilskattemedlen....... 12 000 000

20. Avgifter för registrering av motorfordon 18 000 000

21. Försäljning av sjökort m. m............ 1 950 000

22. Fyr- och båkmedel................... 37 300 000

23. Lotspenningar....................... 31 900 000

Bil. 6: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten

24. Skeppsmätningsavgifter............... 1 300 000

25. Inkomster vid Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut.............. 11 500 000

26. Bidrag till statens bränslekontrollerande

verksamhet.......................... 125 000

27. Inkomster vid statens planverk........ 2 200 000

28. Inkomster vid statens geotekniska institut 2 800 000

29. Inkomst av myntning och justering..... 13 700 000

30. Kontrollstämpelmedel................. 2 200 000

31. Bidrag till bankinspektionen........... 2 940 000

32. Bidrag för revision av sparbankerna .... 825 000

33. Bidrag till försäkringsinspektionen...... 2 160 000

34. Inkomster vid Sveriges geologiska undersökning
............................. 1 200 000

35. Inkomster vid statens provningsanstalt.. 7 000 000

36. Inkomster vid statens skeppsprovnings anstalt.

............................. 3 900 000

37. Avgifter för granskning av biograffilm.. 230 000

38. Inkomster vid riksantikvarieämbetet ... 1 600 000

39. Inkomster vid odontologiska fakulteterna 1 000 000

40. Inkomster vid lantbruksnämnderna..... 3 000 000

41. Inkomster vid statens hingstdepå och stuteri
.............................. 880 000

42. Inkomster vid statens jordbruksnämnd . 650 000

43. Inkomster vid statens centrala frökon trollanstalt.

......................... 4 700 000

44. Avgifter för växtskyddsinspektion m. m. 1 400 000

45. Inkomster vid statens lantbrukskemiska

laboratorium ........................ 600 000

46. Inkomster vid statens maskinprovningar 400 000

47. Avgifter vid köttbesiktning............ 7 300 000

48. Inkomster vid statens veterinärmedicinska
anstalt........................ 3 500 000

49. Inkomster vid veterinärhögskolan...... 1 150 000

50. Inkomster vid lantmäteriväsendet...... 60 700 000

51. Inkomster vid rikets allmänna kartverk . 6 300 000

52. Avgifter för statskontroll av krigsmateriel tillverkningen.

....................... 95 000

53. Inkomster vid statens institut för konsumentfrågor.
....................... 1 110 000

54. Inkomster vid patent- och registrerings väsendet.

........................... 35 500 000

55. Avgifter för registrering i förenings- m. fl.

56. Inkomster av statens gruvegendom..... 4 000 000 III.

747 015 000

III. Diverse inkomster:

1. Bötesmedel.......................... 85 000 000

2. Totalisatormedel..................... 100 000 000

3. Tipsmedel........................... 136 000 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

4. Lotterimedel......................... 163 000 000

5. Övriga diverse inkomster.............. 75 000 000

B. Inkomster av statens kapitalfonder

I. Statens af färsverks fonder:

1. Försvarets fabriksverk .............. 12 000 000

2. Postverket, bevillning................. 5 000 000

3. Televerket........................... 173 000 000

4. Statens järnvägar.................... 30 000 000

5. Luftfartsverket .................... 15 100 000

6. Statens vattenfallsverk................ 335 000 000

7. Domänverket........................ 5 000 000

II. Riksbanksfonden

III. Statens allmänna fastighetsfond:

1. Slottsbyggnadernas delfond...... 1 000

2. Kriminalvårdsstyrelsens o ...... 6 555 000

3. Beskickningsfastigheternas » 2 310 000

4. Karolinska sjukhusets » 2 515 000

5. Akademiska sjukhusets » 1 430 000

6. Byggnadsstyrelsens » 35 822 000

7. Generaltullstyrelsens » ...... 280 000

IV. Försvarets fastighetsfond

V. Statens utlåningsfonder:

1. Utrikesförvaltningens lånefond......... 55 000

2. Biståndsförvaltningens lånefond........ 20 000

3. Statens bosättningslånefond........... 7 700 000

4. Vattenkraftslånefonden............... 275 000

5. Luftfartslånefonden................... 3 650 000

6. Statens lånefond för den mindre skeppsfarten
............................... 1 950 000

7. Statens lånefond för universitetsstudier . 700 000

8. Allmänna studielånefonden............ 1 000 000

9. Lånefonden för inventarier i studentbostäder
............................... 1 000 000

10. Lånefonden för studentkårlokaler .... 5 000

11. Jordbrukets lagerhusfond.............. 270 000

12. Jordbrukets maskinlånefond........... 1 500 000

13. Statens sekundärlånefond för jordbrukare 33 000

14. Fonden för supplementär jordbrukskredit 7 000

15. Kraftledningslånefonden.............. 160 000

16. Egnahemslånefonden................. 2 200 000

17. Statens avdikningslånefond............ 1?700 000

18. Fiskerilånefonden..................... 1 050 000

5591000 000

32991715000

575 100 000
200 000 000

48 913 000
77 003 000

Bil. 6: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten 5

19. Lånefonden till främjande av beredning

och avsättning av fisk m. m......... 100 000

20. Skogsväglånefonden.................. 35 000

21. Lånefonden för insamling av skogsfrö ... 50 000

22. Statens hantverks- och industrilånefond . 14 000 000

23. Statens sekundärlånefond för rederinäringen
.............................. 49 000

24. Lånefonden för bostadsförsörjning för

mindre bemedlade, barnrika familjer .... 1 870 000

25. Lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden................ 30 000

26. Lånefonden för bostadsbyggande....... 600 000 000

27. Lånefonden för maskinanskaffning inom

byggnadsindustrien................... 2 000 000

28. Lånefonden för kommunala markförvärv 1 000

29. Lånefonden för allmänna samlingslokaler 1 800 000

30. Övriga utlåningsfonder .............. 20 000 643 230 000

VI. Fonden för låneunderstöd:

1. Statskontorets delfond...... 14 000 000

2. Lantbruksstyrelsens » 1 000

3. Arbetsmarknadsstyrelsens » ...... 16 500 000

4. Bostadsstyrelsens » 330 000

5. Riksbankens » 250 000

6. Riksgäldskontorets » ...... 1 270 000 32 351 000

VII. Fonden för statens aktier................. 50 000 000

VIII. Statens pensionsfonder:

1. Folkpensioneringsfonden.............. 61 000 000

2. Civila tjänstepensionsfonden........... 1 800 000

3. Militära tjänstepensionsf onden......... 200 000

4. Allmänna familj epensionsfonden........ 5 400 000

5. Statens pensionsanstalts pensionsfond ... 12 300 000

6. Pensionsfonden för vissa riksdagens verk 36 000 80 736 000

IX. Diverse kapitalfonder:

1. Fonden för kreditgivning till utlandet... 5 600 000

2. Övriga diverse kapitalfonder........... 39 300 000 44 900 000

1752233000

Summa inkomster på driftbudgeten kr. 34743948000

HARCUS »OKTR. STHLM 1968 *8023

Bilaga 7

Specifikation
av anslagsförändringar
i förhållande

till statsverkspropositionen
för budgetåret 1968/69

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968
Bil. 7: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen

Bilaga 7

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen
för budgetåret 1968/69

1 000-tal kronor

Anslagsrubrik	Beräknat belopp i stats- verks- proposi- tionen	Slutligt förslag i senare proposition eller skrivelse	Förändring Ökning (+) Minskning (—)
	Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
DRIFTBUDGETEN A. Egentliga statsutgifter 11. Justitiedepartementet Hyresnämnderna: Avlöningar, förslagsanslag...........		91	4 260	+	4 260
Omkostnader, förslagsanslag.........	—	91	1 075	+	1 075
Summa	—		5 335	+	5 335
111. Utrikesdepartementet Vissa FN-organs biståndsprogram...... Fältverksamhet, reservationsanslag..... Rekrytering och utbildning av fältperso-nal samt informationsverksamhet, re-servationsanslag ....................	258 918	101 101 101	92 460 180 000 3 650	■ +	27 074
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA): Avlöningar, förslagsanslag........... Omkostander, förslagsanslag......... Summa	258 918	101 101	7 737 2 145 285 992	+	27 074
IV. Försvarsdepartementet Arméstaben: Avlöningar, förslagsanslag...........	13 400	109	13 400
Omkostnader, förslagsanslag.........	2 470	109	2 470		_
Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag......................	450 620	109	443 000		7 620
Avlöningar m. m. till värnpliktiga, för-slagsanslag ........................	118 400	109	118 400
Övningar m. m., reservationsanslag . . .	77 000	109	77 000		_
Anskaffning av tygmateriel m. m., reserva-tionsanslag ........................	483 584	110	493 058	4-	9 474
Underhåll av tygmateriel m. m., reserva-tionsanslag ........................	82 600	109	86 000	+	3 400
Järnvägskrigsbromateriel, reservationsan-slag1 .............................	1	110	iSar j j ijiptli; —		1

1 Överfört till: Anskaffning av tygmateriel in. m.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 7

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1968

Anslagsrubrik	Beräknat belopp i stats- verks- proposi- tionen	Slutligt förslag i senare proposition eller skrivelse	Förändring Ökning (+) Minskning (—)
	Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
Marinstaben: Avlöningar, förslagsanslag...........	11 300	109	11 300
Omkostnader, förslagsanslag.........	2 100	109	2 100	—
Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag .....................	177 500	109	176 000	— 1 500
Avlöningar m. m. till värnpliktiga, för-slagsanslag ........................	22 400	109	22 400	—
Övningar m. in., reservationsanslag . . .	29 300	109	29 300	—
Anskaffning av fartygsmateriel m. m., reservationsanslag..................	247 485	no	245 550	— 1 935
Underhåll av fartyg m. m., reservations-anslag ............................	79 500	109	79 500	—
Bidrag till sjövärnslcåren, reservationsan-slag..............................	635	rskr 4	665	+ 30
Flygstaben: Avlöningar, förslagsanslag...........	14 490	109	14 490	—
Omkostnader, förslagsanslag.........	1 235	109	1 235	—
Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl., för-slagsanslag ........................	210 000	109	205 000	— 5 000
Avlöningar till värnpliktiga, förslagsan-slag..............................	17 800	109	17 800	—
Övningar m. in., reservationsanslag . . .	20 000	109	20 000	—
Anskaffning av flygmateriel m. m., reser-vationsanslag ......................	1 085 421	no	1 080 445	— 4 976
Drift och underhåll av flygmateriel m. m., reservationsanslag..................	264 000	109	280 000	+ 16 000
Försvarsstaben: Avlöningar, förslagsanslag...........	13 650	109	14 780	+ 1 130
Omkostnader, förslagsanslag.........	2 385	109	2 610	+ 225
Militärområdesstaber: Avlöningar, förslagsanslag...........	21 175	109	21 175	—
Omkostnader, förslagsanslag.........	11 800	109	11 800	—
Förband med särskild budget, förslagsan-slag..............................	1	109	1	—
Försvarets sjukvårdsstyrelse: Avlöningar, förslagsanslag...........	2 800	107	3 275	+ 475
Omkostnader, förslagsanslag.........	450	107	450	—
Försvarets materielverk: Avlöningar, förslagsanslag1..........	132 6751	107	130 000	— 2 675
Omkostnader, förslagsanslag1 2........	10 2S52	107	7 850	— 2 435
Datamaskiner m. in., reservationsan-slag3..............................	5 5253	107	8 225	+ 2 700

1 Avser anslagen Försvarets intendenturverk: Avlöningar, Arméförvaltningen: Avlöningar,
Marinförvaltningen: Avlöningar, Flygförvaltningen: Avlöningar och Försvarets förvaltningsdirektion:
Avlöningar.

2 Avser anslagen Försvarets intendenturverk: Omkostnader, Arméförvaltningen: Omkostnader,
Marinförvaltningen: Omkostnader, Flygförvaltningen: Omkostnader, och Försvarets förvaltningsdirektion:
Omkostnader.

3 Avser anslagen Marinförvaltningen: Datamaskiner m. in., Flygförvaltningen: Datamaskiner
m. m.

Bil. 7: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen 3

Anslagsrubrik	Beräknat belopp 1 stats- verks- proposi- tionen	Slutligt förslag i senare proposition eller skrivelse	Förändring Ökning ( + ) Minskning (—)
	Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
Försvarets forskningsanstalt: Forskningsverksamhet, reservationsan-slag ..............................	47 500	109	47 500
Försvarets radioanstalt: Avlöningar, förslagsanslag...........	20 525	109	20 525
Omkostnader, förslagsanslag.........	5 245	109	5 245		—
Anskaffning och underhåll av materiel, reservationsanslag..................	7 000	109	7 000
V ärnpliktsverket: Avlöningar, förslagsanslag...........	1 950J	34	2 600		650
Omkostnader, förslagsanslag.........	9505	34	2 400	+	1 450
Försvarets rationaliseringsinstitut, reser-vationsanslag ......................	2 200"	35	5 000		2 800
Ersättning till försvarets fastighetsfond: Kasernbyggnaders delfond, förslagsan-slag ..............................	191 100	108	197 665	+	6 565
Befästningars delfond, förslagsanslag ..	75 900	108	76 630	+	730
Försvarets forskningsanstalts delfond, förslagsanslag......................	4 150	108	4 320	_L	170
Vissa signalförbindelser m. in., reserva-tionsanslag ........................	21 400	no	35 000	+	13 600
Signalskyddsmateriel, reservationsanslag .	1 440	109	2 335	+	895
Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. m., reservationsanslag..................	5 440	rskr 4	5 533	+	93
Lottaorganisationen, reservationsanslag ..	2 330	rskr 4	2 391	+	61
Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig, reser-vationsanslag ......................	345	rskr 4	354	+	9
Frivilliga skytteväsendet, reservationsan-slag ..............................	2 700	rskr 4	2 709	+	9
Familjebidrag, förslagsanslag..........	67 000	109	67 000		—
Reseersättning till värnpliktiga m. fl., förslagsanslag......................	17 600	109	17 600
Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. in., förslagsanslag ...............	16 700	109	17 000	+	300
Flygtekniska försöksanstalten: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag ..	9 400’	109	10 300	+	900
Bidrag till flygteknisk forskning, reserva-tionsanslag ........................	2008	109	1 500	+	1 300
Statens civilförsvarsskolor: Avlöningar, förslagsanslag...........	5 560	109	5 660	+	100
Omkostnader, förslagsanslag.........	3 800	109	3 880	+	80
Avlöningar till civilförsvarspliktiga m. m., förslagsanslag......................	7 900	109	7 900
Vissa kostnader för civilförsvarsutbild-ning m. m., förslagsanslag...........	9 500	109	10 161	+	661

1 Avser anslaget Centrala värnpliktsbyrån: Avlöningar

5 Avser anslaget Centrala värnpliktsbyrån: Omkostnader

6 Avser anslaget Rationaliseringsförsök

7 Avser anslagen Flygtekniska försöksanstalten: Avlöningar och Omkostnader

8 Avser anslaget Flygtekniska försöksanstalten: Utrustning

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Anslagsrubrik	Beräknat belopp i stats- verks- proposi- tionen	Slutligt förslag i senare proposition eller skrivelse	Förändring Ökning ( + ) Minskning (—)
Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
Anskaffning av civilförsvarsmateriel, re-
servationsanslag....................	53 517	no	49 000	—	4 517
Bidrag till byggande av skyddsrum, reser-
vationsanslag......................	14 000	109	19 000	+	5 000
Bidrag till kommuner för anordnande av
branddammar för civilförsvarsända-
mål, reservationsanslag..............	5 000	109	4 000	—	1 000
Viss sambandsverksamhet, förslagsanslag	1 835	109	—	—	1 835
Signalskyddsmateriel för civila myndig-
heter, reservationsanslag.............	1 5001	109	600	—	900
Uppförande av en seismologi multipel-
station, reservationsanslag...........	—	49	2 262	+	2 262
Seismologiska multipelstationen, förslags-
anslag............................	—	49	400	+	400
Summa	4 215 674		4 252 749	+	37 075
V. Socialdepartementet
Folkpensioner, förslagsanslag..........	6 000 000	60	6 000 000		—
Allmänna barnbidrag, förslagsanslag----	1 615 000	42	1 615 000		—
Ersättning till postverket för utbetalning
av allmänna barnbidrag, förslagsanslag	4 000	42	3 700	—	300
Bostadstillägg för barnfamiljer m. m., för-
slagsanslag........................	300 000s	42	300 000		—
Bidrag till handikappinstitutet........		41	3 500
Bidrag till vissa hjälpmedel för handi-
kappade, förslagsanslag.............	53 000»	41	48 000	• +	100
Bidrag till De handikappades riksförbund		41	300
Bidrag till De blindas förening.........		41	1 300
Summa	7 972 000		7 971 800	—	200
VII. Finansdepartementet:
Statskontoret:
Avlöningar, förslagsanslag...........	11 341	48	11 591	+	250
Omkostnader, förslagsanslag.........	2 137	48	2 257	+	120
Viss försöksverksamhet inom statsför-
valtningen m. m., förslagsanslag......	7 000	48	7 000		—
Styrelsen för teknisk utveckling:
Förvaltningskostnader, förslagsanslag .		68	4 200
Stöd till tekniska forskningsprojekt, reser-
vationsanslag......................		68	31 000
Stöd till kollektiv teknisk forskning m. m.,
reservationsanslag..................		68	18 000
Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakade-
mien.............................		68	450
Aktieägartillskott till ett statligt utveck-
lingsbolag, reservationsanslag........		68	7 000

1 Avser anslaget Anskaffning av viss sambandsmateriel.

2 Avser anslaget Bostadsrabatter

* Avser anslaget Bidrag till hjälpmedel för handikappade m. in.

Bil. 7: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen 5

Anslagsrubrik * VIII.

Statens provningsanstalt:

Driftskostnader, förslagsanslag.......

Utrustning, reservationsanslag........

Statens skeppsprovningsanstalt:

Avlöningar, förslagsanslag...........

Omkostnader, förslagsanslag.........

Utrustning, reservationsanslag.......

Bidrag till Sveriges standardiseringskom mission.

..........................

Delegationen för atomenergifrågor, reservationsanslag
......................

Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget
Atomenergi, reservationsanslag ....
Internationellt atomenergisamarbete, förslagsanslag
........................

Drift av Ranstadsverket m. m., förslagsanslag
..............................

Multilateralt finansiellt utvecklingsbistånd,
reservationsanslag............

Bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd,
reservationsanslag..................

Summa

VIII. Utbildningsdepartementet
Rikskonsertverksamhet, reservationsanslag
..............................

Bidrag till Skansen, förslagsanslag .....

Bidrag till nykterhetsorganisationer

m. m., reservationsanslag............

Privatskolor:

Bidrag till vissa privatskolor, förslagsanslag
............................

Barnmorskeläroanstalterna:

Avlöningar, förslagsanslag...........

Omkostnader, förslagsanslag.........

Utbildning av viss sjukvårdspersonal,förslagsanslag
........................

Statens institut för högre utbildning av
sjuksköterskor:

Avlöningar, förslagsanslag...........

Omkostnader, förslagsanslag.........

Nordiska institutet för samhällsplanering,

förslagsanslag......................

Inredning och utrustning av lokaler vid
universitetet, högskolor m. m., reservationsanslag
........................

Lärarhögskolorna:

Avlöningar, förslagsanslag...........

Omkostnader, förslagsanslag ........

Materiel, böcker m. m., reservationsanslag
..............................

Beräknat belopp i stats- verks- proposi- tionen	Slutligt förslag i senare proposition eller skrivelse	Förändring Ökning ( + ) Minskning (—)
Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
	69	8 200
. 162 099	69	800	'' + 11 430
	69	3 177
	69	407
	69	400
	69	1 425
	69	370
	69	84 000
	69	3 100
	69	11 000
244 980	101	112 672	— 27 308
	101	105 000
427 557		412 049	— 15 508
6 000	45	7 350	4- 1 350
—	46	1 270	+ 1 270
2 247	rskr 128	2 297	+ 50
20 050	rskr S	20 215	+ 165
	66	1 060
	66	507
12 065	66	747	■ — 518
	66	3 437
	66	5 796
263	20	263	—
54,000	104	55 000	+ 1 000
	65	112 000
	65	6 420
	65	6 915

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Anslagsrubrik	Beräknat belopp i stats- verks- proposi- tionen	Slutligt förslag i senare proposition eller skrivelse	Förändring Ökning ( + ) Minskning (—)
Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
Folkskoleseminarierna:	126 500				[ +	7 837
Avlöningar, förslagsanslag...........		65	7 780
Omkostnader, förslagsanslag.........		65	842
Materiel, böcker in. m., reservationsanslag		65	380
Summa	221 125		232 279	+	11 154
IX. Jordbruksdepartementet
Naturvårdsforskning, reservationsanslag .	7 000*	37	7 000		—
Bidrag till avloppsreningsverk m. m., re-
servationsanslag....................	84 0001 2	37	84 000		—
Kompensation för bensinskatt till ren-
näringen..........................	—	57	100	+	100
Summa	91 000		91 100	+	100
XI. Inrikesdepartementet
Kontant stöd vid arbetslöshet, förslags-
anslag............................	175 0003	29	175 000		—
Bidrag till företagareföreningar m. fl.:
Administrationskostnader, reservations-
anslag............................	2 100	61	5 000	+	2 900
Bidrag till företagareföreningar: Ränte-
garanti, förslagsanslag..............	1	61	—	—	1
Täckande av förluster i anledning av stat-
ligt stöd till hantverks- och industri-
företag m. fl., förslagsanslag.........	5 500	61	5 500		—
Summa	182 601		185 500	+	2 899
Summa förändringar av egentliga stats-
utgifter...........................				+	67 929
B. Utgifter för statens kapitalfonder
Underskott på riksgäldsfonden ........	1 200 000	—	1 180 000	—	20 000
Avskrivning av nya kapitalinvesteringar	921 260	125	944 390	+	23 130
Summa förändringar av utgifter för sta-
tens kapitalfonder.................				-f	3 130
Snmma förändringar på driftbudgeten				+	71 059

1 Avser anslaget Naturresursforskning

2 Avser anslaget Bidrag till vatten- och avloppsanläggningar

3 Avser anslaget Bidrag till erkända arbetslöshetskassor

Bil. 7: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen 7

Anslagsrubrik	Beräknat belopp i stats- verks- proposi- tionen	Slutligt förslag i senare proposition eller skrivelse	Förändring Ökning ( + ) Minskning (—•)
	Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
KAPITALBUDGETEN Statens affärsverksfonder Försvarets fabriksverk: Byggnader och utrustning för försvarets fabriksverk........................	32 900	109	59 100	+ 26 200
Ytterligare rörelsekapital för försvarets fabriksverk........................	—	109	20 000	+ 20 000
Summa	32 900		79 100	+ 46 200
Summa utgiftsförändringar under statens affärsverksfonder.................. Statens allmänna fastighetsfond Förs vars departementet: Uppförande av förrådsbyggnader för civilförsvaret......................	5 000	109	5 000	+ 46 200
Socialdepartementet: Utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala..........................	11 000	71	11 000
Finansdepartementet: Förvärv av vissa fastigheter inom Stockholms stad m. m..............		72	50 500	+ 50 500
Uppförande av förvaltningsbyggnad i kvarteret Garnisonen i Stockholm ....	—	118	52 000	+ 52 000
Summa	—		102 500	+ 102 500
Utbildningsdepartementet: Byggnadsarbeten för vissa kulturända-mål ..............................	3 100	33	3 900	+ 800
Byggnadsarbeten vid universiteten och vissa högskolor....................	130 000	104	130 000	—
Summa	133 100		133 900	+ 800
Summa utgiftsförändringar under statens allmänna fastighetsfond............. Försvarets fastighetsfond Byggnadsarbeten för gemensamma än-damål ............................	1	109	889	+ 103 300 + 888
Yissa kostnader för fortifikationsför-valtningens förvaltningsbyggnad.....	5 600	109	5 600	_
Byggnadsarbeten för armén.........	1	109	1	—
Byggnadsarbeten för marinen.......	1	109	1	—
Byggnadsarbeten för flygvapnet.....	1	109	1	—
Nybyggnad för kasernetablissement m. m. för Svea livgarde och Svea ingen-jörsregemente.....................	38 000	109	38 000	—

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968
Bil. 7: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen

Anslagsrubrik	Beräknat belopp i stats-	Slutligt förslag i senare proposition eller skrivelse	Förändring Ökning ( + ) Minskning (•—)
	proposi- tionen	Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
Markförvärv för övningsfält m. m. . .	16 321	109	16 871	+ 550
Vissa kostnader för markförvärv..... Befästningsarbeten för gemensamma	1 500	109	1 500	—
ändamål..........................	2 103	109	2 103	—
Befästningsarbeten för armén........	13 020	109	13 020	_
Befästningsarbeten för marinen......	19 279	109	18 764	— 515
Befästningsarbeten för flygvapnet ....	1	109	1	—
Flygfälts arbeten m. m.............. Flyttning av Stockholms örlogsbas	1	109	1	—
(Muskövarvet).....................	20 700	109	20 700	—
Markförvärv för befästningar........ Byggnadsarbeten för försvarets torsk-	1	109	1	—
ningsanstalt.......................	2 657	109	2 657	—
Summa Summa utgiftsförändringar under försva-rets fastighetsfond................. Statens utlåningsfonder Utbildningsdepartementet:	119 187		120 110	+ 923 + 923
Lånefonden för studentkårlokaler .... Inrikesdepartementet: Statens hantverks- och industrilåne-	2 000	104	2 000
fond............................. Summa utgiftsförändringar under statens utlåningsfonder.................... Fonden för statens aktier Finansdepartementet: Teckning av aktier i ett statligt ut-	20 000	61	20 000	—
vecklingsbolag..................... Teckning av aktier i Kalmar Verkstads	25 000	68	18 000	— 7 000
AB............................... Teckning av aktier i ett aktiebolag för	—	51	2 406	+ 2 406
allmän förlagsverksamhet...........	—	62	7 200	+ 7 200
Summa Summa utgiftsförändringar under fonden för statens aktier.................. Summa utgiftsförändringar på kapitalbud-geten .............................	25 000		27 606	+ 2 606 + 2 606 + 153 029

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680223

Bilaga 8

Förslag

till investeringsplan
och

investeringsstater
för budgetåret 1968/69

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 196S
Bil. 8: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

Bilaga 8

Förslag till investeringsplan för budgetåret 1968/69

I. Statens affärsverksfonder:

A. Försvarets fabriksverks fond...... 70 550 000

B. Postverktes fond................ 10 599 000

C. Televerkets fond ................ 100 300 000

D. Statens järnvägars fond.......... 147 800 000

E. Luftfartsverkets fond ............ 4 800 000

F. Statens vattenfallsverks fond...... 112 000 000

G. Domänverkets fond.............. 4 060 000

II. Statens allmänna fastighetsfond......

III. Försvarets fastighetsfond............

IV. Statens utlåningsfonder ............

V. Fonden för låneunderstöd ..........

VI. Fonden för statens aktier ..........

VII. Fonden för förlag till statsverket
VIII. Diverse kapitalfonder:

A. Statens vägverks förrådsfond...... 2 100 000

B. Sjöfartsverkets fond.............. 14 050 000

C. Statens datamaskinfond .......... 6 759 000

D. Jordfonden .................... 20 000 000

E. Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap
.................. 1 704 000

Avgår kapitalåterbetalning:

Avsättning till fonden för oreglerade kapi talmedelsförluster.

..................... 1 000 000

Övrig kapitalåterbetalning.............. 44 736 000

Summa kr.

450 109 000

206 645 000
20 064 000
1 770 459 000
261 571 000
227 606 000
— 34 999 000

44 613 000
2 946 068 000

45 736 000

2 900 332 000

1 Bihang till riksdagens protokoll 196S. 1 samt. Nr 125. Bilaga 8

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Förslag till

investeringsstater för budgetåret 1968/69
I. Statens affärsverksfonder

A. Försvarets fabriksverks fond

Avskrivningsmedel		Summa investerings-
inom fonden........	8 500 000	anslag............	79 100 000
Övriga kapitalmedel ...	50 000
Investeringsbemyn-
digande............	70 550 000
	79 100 000		79 100 000

B. Postverkets fond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag

inom fonden........ 11 000 000

Övriga kapitalmedel ... 1 000

Investeringsbemyndigande.
........... 10 599 000

21 600 000

C. Televerkets fond

Avskrivningsmedel
från riksstaten......

8 000 000

Summa investerings-anslag ..............

630 900 000

inom fonden.......

Övriga kapitalmedel ..
Investeringsbemyn-digande............

521 700 000
900 000

. 100 300 000

630 900 000

D. Statens järnvägars fond

Avskrivningsmedel Inv esteringsanslag

från riksstaten...... 10 800 000

inom fonden........ 232 000 000

Övriga kapitalmedel ... 6 000 000

Investeringsbemyndigande.
........... 147 800 000

396 600 000

Bil. 8: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

E. Luftfartsverkets fond

Avskrivningsmedel

inom fonden........

Övriga kapitalmedel ...
Investeringsbemyndigande.
...........

Avskrivningsmedel

från riksstaten......

inom fonden........

Övriga kapitalmedel ...
Investeringsbemyndigande.
...........

Summa investeringsbemyndiganden
för statens
affärsverksfonder.

II.

Avskrivningsmedel

från riksstaten......

inom fonden........

Övriga kapitalmedel ...

Investeringsbemyndigande.
...........

Avskrivningsmedel

från riksstaten......

inom fonden........

Övriga kapitalmedel ...
Investeringsbemyndigande.
...........

Investeringsanslag..... 17 300 000

12 000 000
500 000

4 800 000

17 300 000 17 300 000

F. Statens vattenfallsverks fond

Investeringsanslag..... 480 000 000

83 000 000
280 000 000
5 000 000

112 000 000

480 000 000 480 000 000

G. Domänverkets fond

1 000 Summa investeringsanslag
.............. 4061 000

4060 000

4 061000 4 061 000

450 109 000

Statens allmänna fastighetsfond

Summa investerings -

140 449 000 anslag.............. 388 313 000

40419 000
800 000

206 645 000

388 313 000 388 313 000

III. Försvarets fastighetsfond

Summa investerings 76

761 000 anslag.............. 120 110 000

22 285 000
1 000 000

20 064 000

120 110 000

120 no ooo

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

	IY. Statens utlåningsfonder
	Utrikesförvaltningens lånefond
Investeringsbemyn-digande..........	100 000 Investeringsanslag .... 100 000
	Biståndsförvaltningens lånefond
Investeringsbemyn-digande..........	100 000 Investeringsanslag..... 100 000
	Statens bosättningslånefond
I nvesteringsbemyn-digande..........	17 000 000 Investeringsanslag..... 17 000 000

Statens lånefond för den mindre skeppsfarten

Investeringsbemyn-digande..........	.. 1 000 Investeringsanslag..... 1 000
	Allmänna studielånefonden
Investeringsbemyn-digande .........	90 000 000 Investeringsanslag.... 90 000 000

Studiemedelsfonden

Avskrivningsmedel
från riksstaten ...

533 000 000 Investeringsanslag.... 533 000 000

Lånefonden för inventarier i studentbostäder

Investeringsbemyn-digande..........	1 500 000 Investeringsanslag..... 1 500 000
	Lånefonden för studentkårlokaler
Avskrivningsmedel från riksstaten . ...	Investeringsanslag..... 2 000 000 1 200 000
Investeringsbemyn-digande.........	800 000

2 000 000

Bil. 8: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

Fiskerilånefonden

Avskrivningsmedel	Investeringsanslag.....	1 000 000
från riksstaten......	130 000
I nvesteringsbemyn-digande............	870 000
	1 000 000	1 000 000

Lånefonden till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m.

Avskrivningsmedel	Investeringsanslag.....	100 000
från riksstaten......	13 000
I nvesteringsb emy n-digande............	87 000
	100 000	100 000

Statens hantverks- och industrilånefond

Investeringsbemyn digande.

........... 20 000 000 Investeringsanslag..... 20 000 000

Investeringsbemyndigande.
.......

Lånefonden för bostadsbyggande

Investeringsanslag

1 600 000 000

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

Investeringsbemyn digande.

........... 10 000 000 Investeringsanslag..... 10 000 000

Lånefonden för kommunala markförvärv

Investeringsbemyn digande.

........... 30 000 000 Investeringsanslag .... 30 000 000

Lånefonden för allmänna samlingslokaler

Investeringsbemyn digande.

........... 1 000 Investeringsanslag..... 1 000

Summa investeringsbemyndiganden
för statens
utlåningsfonder .. 1 770 459 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Avskrivningsmedel

från riksstaten......

Övriga kapitalmedel ...
Investeringsbemyndigande.
...........

Investeringsbemyndigande.
.......

VII.

Övriga kapitalmedel ...
Investeringsbemyndigande.
...........

Avskrivningsmedel

inom fonden........

Övriga kapitalmedel ...
Investeringsbemyndigande.
...........

Avskrivningsmedel

inom fonden ......

Övriga kapitalmedel ..
Investeringsbemyndigande
..........

V. Fonden för låneunderstöd

Summa investerings -

91 037 000 anslag.............. 372 071 000

19463 000

261 571 000 _

372 071 000 372 071 000

VI. Fonden för statens aktier

Summa investerings 227

606 000 anslag ............ 227 606 000

Fonden för förlag till statsverket

40 000 000 Summa investerings -

anslag.............. 5 001 000

— 34 999 000 _

5 001 000 5 001 000

VIII. Diverse kapitalfonder

A. Statens vägverks förrådsfond

Investeringsanslag ..... 50 200 000

48 000 000
100 000

2 100 000

50 200 000 50 200 000

B. Sjöfartsverkets fond

Investeringsanslag .... 25 700 000

11 600 000
50 000

14 050 000

25 700 000

Bil. 8: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

C. Statens datamaskinfond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag

inom fonden ...... 3 940 000

Övriga kapitalmedel .. 1 000

Investeringsbemyndigande.
........... 6 759 000

10 700 000

Invest eringsb emy ndigande.
.......

D. Jordfonden

20 000 000 Investeringsanslag . • •

E. Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap

Avskrivningsmedel Investeringsanslag

inom fonden ...... 1 060 000

Övriga kapitalmedel .. 1 000

Investeringsbemyn digande

.......... 1 704 000

2 765 000

Summa investeringsbemgndiganden
för diverse
kapitalfonder...... 44 613 000

Summa investeringsstater

Avskrivningsmedel Summa investerings från

riksstaten...... 944 390 000 anslag...........

inom fonden........ 1 192 504 000

Övriga kapitalmedel... 73 867 000

Investeringsbemyndigande.
........... 2 946 068 000

5 156 829 000

10 700 000

20 000 000

2 765 000

5156 829 000

5 156 829 000

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680223

Bilaga 9

Förändringar i riksstatsförslaget

för budgetåret 1968/69
sedan statsverkspropositionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968
Bil. 9: Förändringar i riksstatsförslaget

Bilaga 9

FÖRÄNDRINGAR I RIKSSTATSFÖRSLAGET
FÖR BUDGETÅRET 1968/69 SEDAN
STATSVERKSPROPOSITIONEN

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 125. Bilaga 9

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Totalbudgeten för

Inkomster

	Statsverks-	Senare	Summa
	propositionen	ändringar	Milj. kr.
	Milj. kr.	Milj. kr.
A. Skatter, avgifter, m. m.:
I. Skatter........................	31 902,7	—	217,0	31 685,7
II. Uppbörd i statens verksamhet ....	738,8	+	8,2	747,0
III. Diverse inkomster ..............	549,0	+	10,0	559,0
Summa	33 190,5	—	198,8	32 991,7
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder ........	672,8	—	97,7	575,1
II. Riksbanksfonden................	200,0		—	200,0
III. Statens allmänna fastighetsfond ..	48,9		—	48,9
IV. Försvarets fastighetsfond ........	77,6	—	0,6	7/, 0
V. Statens utlåningsfonder..........	640,2	+	3,0	643,2
VI. Fonden för låneunderstöd........	32,4		—	32,4
VII. Fonden för statens aktier ........	50,0		--	50,0
VIII. Statens pensionsfonder ..........	80,7		—	80,7
IX. Diverse kapitalfonder............	49,8	—	4,9	44,9
Summa	1 852,5	—	100,3	1 752,2
C. Beräknad övrig finansiering:
I. Avskrivningar och övriga kapital-
medel inom kapitalfonderna:
Statens affärsverksfonder......	1 110,9	—	33,2	1 077,7
Övriga kapitalfonder..........	187,5	+	1,2	188,7
II. övrig kapitalåterbetalning........	44,7		—	44,7
Summa	1 343,1	—	32,0	1 311,1
Summa	36 386,0	—	331,0	36 055,0
Underskott..........................	2 148,9	+	532,0	2 680,9
Summa milj. kr.	38 534,9	+	201,0	38 735,9

Bil. 9: Förändringar i riksstatsförslaget

budgetåret 1968/69

Utgifter

		Statsverks-	Senare	Summa
		propositionen	ändringar	Milj. kr.
		Milj. kr.	Milj. kr.
Utgiftsanslag:
I.	Kungl. hov- och slottsstaterna ....	7,3		—	7,3
II.	Justitiedepartementet............	1 257,9	+	5,3	1 263,2
III.	Utrikesdepartementet............	402,3	+	27,1	429,4
IV.	Försvarsdepartementet ..........	5 330,6	+	84,2	5 414,8
V.	Socialdepartementet ............	10 662,2	—	0,2	10 662,0
VI.	Kommunikationsdepartementet....	3 838,1		—	3 838,1
VII.	Finansdepartementet ............	2 950,8	+	89,6	3 040,4
VIII.	Utbildningsdepartementet........	6 158,8	+	12,0	6170,7
IX.	Jordbruksdepartementet..........	895,6	+	0,1	895,7
X.	Handelsdepartementet ..........	223,8		—	223,8
XI.	Inrikesdepartementet............	3 742,1	+	2,9	3 745,0
XII.	Civildepartementet..............	1 802,5		—	1 802,5
XIII.	Oförutsedda utgifter ............	1,0		—	1,0
XIV.	Riksdagen och dess verk m. m.....	61,9		—	61,9
XV.	Riksgäldsfonden ................	1 200,0	—	20,0	1 180,0
	Summa	38 534,9	+ 201,0	38 735,9

Summa milj. kr. 38 534,9 -f 201,0

38 735,9

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Driftbudgeten för

Inkomster

A. Skatter, avgifter, m. m. :

I. Skatter........................

II. Uppbörd i statens verksamhet ....

III. Diverse inkomster ..............

Summa

B. Inkomster av statens kapitalfonder :

I. Statens affärsverksfonder ........

II. Riksbanksfonden................

III. Statens allmänna fastighetsfond ..

IV. Försvarets fastighetsfond ........

V. Statens utlåningsfonder..........

VI. Fonden för låneunderstöd........

VII. Fonden för statens aktier........

VIII. Statens pensionsfonder ..........

IX. Diverse kapitalfonder............

Summa

Statsverks-	Senare	Summa
propositionen	ändringar	Milj. kr.
Milj. kr.	Milj. kr.
31 902,7	_	217,0	31 685,7
738,8	+	8,2	747,0
549,0	+	10,0	559,0
33 190,5	—	198,8	32 991,7
672,8		97,7	575,1
200,0		—	200,0
48,9		—	48,9
77,6	—	0,6	77,0
640,2	+	3,0	643,2
32,4		—	32,4
50,0		—	50,0
80,7		—	80,7
49,8	—	4,9	44,9
1 852,5	—	100,3	1 752,2

Summa inkomster på driftbudgeten 35 043,0 — 299,1 34 743,9

Summa milj. kr. 35 043,0

299,1

34 743,9

Bil. 9: Förändringar i riksstatsförslaget

budgetåret 1968/69

Utgifter

	Statsverks-	Senare	Summa
	propositionen	ändringar	Milj. kr.
	Milj. kr.	Milj. kr.
A. Egentliga statsutgifter:
I. Kungl. hov- och slottsstaterna ....	7,3		—	7,3
II. Justitiedepartementet ..........	1 207,9	+	5,3	1 213,2
III. Utrikesdepartementet............	394,3	+	27,1	421,4
IV. Försvarsdepartementet..........	5 171,9	+	37,1	5 209,0
V. Socialdepartementet ............	10 549,3	—	0,2	10 549,1
VI. Kommunikationsdepartementet ..	2 731,4		—	2 731,4
VII. Finansdepartementet............	2 198,8	—	15,5	2 183,3
VIII. Utbildningsdepartementet........	5 339,2	+	11,2	5 350,4
IX. Jordbruksdepartementet ........	862,7	+	0,1	862,8
X. Handelsdepartementet ..........	156,3		—	156,3
XI. Inrikesdepartementet............	1 850,1	+	2,9	1 853,0
XII. Civildepartementet..............	1 799,0		—	1 799,0
XIII. Oförutsedda utgifter ............	1,0		—-	1,0
XIV. Riksdagen och dess verk m. in.....	61,9		—	61,9
Summa	32 331,1	+	68,0	32 399,1
B. Utgifter för statens kapitalfonder:
I. Riksgäldsfonden................ II. Avskrivning av nya kapitalinveste-	1 200,0	—	20,0	1 180,0
ringar ........................	921,3	+	23,1	944,4
III. Avskrivning av oreglerade kapital-
medelsförluster ................	1,0		—	1,0
Summa	2 122,3	+	3,1	2 125,4
Summa utgifter på driftbudgeten	34 453,4	+	71,1	34 524,5
Beräknat överskott på statsregleringen:
Överskott av inkomster ............	589,6	—	370,2	219,4

Summa milj. kr. 35 043,0

299,1

34 743,9

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Kapitalbudgeten för

Inkomster

Lånemedel

Statsverks- Senare Summa

propositionen ändringar Milj. kr.
Milj. kr. Milj. kr.

2 738,5 + 161,8 2 900,3

Summa milj. kr. 2 738,5 + 161,8

2 900,3

Bil. 9: Förändringar i riksstatsförslaget

budgetåret 1968/69

Utgifter

Statsverks- Senare Summa

propositionen ändringar Milj. kr.

	Milj. kr.	Milj. kr.
I. Statens affärsverksfonder:
Försvarets fabriksverks fond........	24,6	+	46,0	70,6
Postverkets fond..................	10,6		—	10,6
Televerkets fond..................	103,9	—	3,6	100,3
Statens järnvägars fond............	110,8	+	37,0	147,8
Luftfartsverkets fond..............	4,8		—	4,8
Statens vattenfallsverks fond........	112,0		—	112,0
Domänverkets fond................	4,1		—	4,1
II. Statens allmänna fastighetsfond........	126,5	+	80,1	206,6
III. Försvarets fastighetsfond ............	19,1	+	1,0	20,1
IV. Statens utlåningsfonder ..............	1 770,5		—	1 770,5
V. Fonden för låneunderstöd ............	261,6		—	261,6
VI. Fonden för statens aktier ............	225,0	+	2,6	227,6
VII. Fonden för förlag till statsverket ......	- 35,0		—	- 35,0
VIII. Diverse kapitalfonder:
Statens vägverks förrådsfond........	2,1		—	2,1
Sjöfartsverkets fond................	15,3	—	1,2	14,1
Statens datamaskinfond............	6,8		—	6,8
Jordfonden ......................	20,0		—	20,0
Förrådsfonden för ekonomisk försvars-
beredskap........................	1,7		—	1,7
Summa	2 784,2	+ 161,8	2 946,1
Avgår kapitalåterbetalning: Avsättning till fonden för oreglerade kapital-
medelsförluster........................	1,0		—	1,0
Övrig kapitalåterbetalning ..............	44,7		—	44,7

Summa	45,7	45,7
Summa milj. kr.	2 738,5 + 161,8	2 900,3

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 6 8 0 2 2 3

Innehållsförteckning

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968 1

Innehållsförteckning

Reviderad finansplan 1968 ....................................... 2

Den internationella utvecklingen................................ 2

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1967 ..................... 6

Konjunkturer och ekonomisk politik 1968 ........................ 8

Sysselsättningspolitiken...................................... 9

Budgetpolitiken 1967/68 och 1968/69 ......................... 12

Produktionsutveckling, resursanvändning och betalningsbalans . . 14

De ekonomiska perspektiven på längre sikt...................... 17

Långtidsbudgeten .......................................... 17

Långtidsutredningen ........................................ 20

Särskilda frågor ................................................ 28

Totalbudgetens utgiftsanslag budgetåren 1967/68 och 1968/69 ..... 28

A vskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1968/69, m.m. 29

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling.................. 32

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter.................... 33

Totalbudgetens inkomster budgetåren 1967/68 och 1968/69 samt investeringsplan
för budgetåret 1968/69 ........................... 34

Beräkning av totalbudgeten för budgetåren 1967/68 och 1968/69 .... 39

Hemställan .................................................... 4^

Tabellförteckning

L Budgetutvecklingen 1966/67—1968/69 .......................... 13

2. Reviderad försörjningsbalans för år 1968 ........................ 16

3. Bytesbalansen 1965—1968 ..................................... 10

4. Statsutgifterna budgetåret 1969/70 enligt långtidsbudgeten........ 19

5. Beräknade förändringar i anslagsbehållningarna budgetåren 1967/68

och 1968/69 .................................... 33

6. Inkomster på totalbudgeten budgetåren 1966/67—1968/69 . . 36

7. Kapitalbudgetens utgifter och finansiering budgetåret 1968/69 ____ 37

8. Totalbudgeten budgetåren 1966/67—1968/69 . ................... 38

Bilaga 1: Reviderad nationalbudget för år 1968

Bilaga 2: Avstämning av 1965 års långtidsutredning

Bilaga 3: Långtidsbudget för perioden 1968/69—1972/73

Bilaga 4: Riksrevisionsverkets approximativa beräkning rörande utfallet av
riksstaten för budgetåret 1967/68

Bilaga 5: Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret
1968/69

Bilaga 6: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret
1968/69

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1968

Bilaga 7: Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen
för budgetåret 1968/69

Bilaga 8: Förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret
1968/69

Bilaga 9: Förändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1968/69 sedan
statsverkspropositionen

MARCUS BOKTR. STHLM 1968