Kanyl. Maj.ts proposition nr 287 (Proposition 1947:287)

Kanyl. Maj.ts proposition nr 287.

Nr 287.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1947/48 till karolinska sjukhuset och seraflmerlasarettet
in. m.; given Stockholms slott den
16 maj 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Josef Weijne

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 16 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför härefter
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne följande.

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkterna
83 och 90, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, beräkna för budgetåret 1947/48

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett förslagsanslag
av 9 500 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett förslagsanslag
av 3 700 000 kronor;

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 3 200 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader ett förslagsanslag
av 1 725 000 kronor;

dels ock till Universitetssjukhus: Bidrag till pediatrisk klinik och poliklinik
i Stockholm ett förslagsanslag av 81 100 kronor.

Sedan dessa ärenden numera färdigberetts, torde jag få ånyo anmäla desamma
ävensom frågan om anordnande av medicinskt-klinisk undervisning
vid allmänna sjukhuset i Malmö.

Kungi. Maj:ts proposition nr 287:

1. Reglering av anställningsförhållandena för de
underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet m. m.

Inledning.

De underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
tillhöra väsentligen två principiellt olika kategorier, nämligen deltidsanställda
och arvodesavlönade, å ena sidan, samt heltidsanställda och lönegradsplacerade,
å andra sidan. Till den förra gruppen höra biträdande överläkare, vilkas
befattningar äro knutna till den på respektive kliniker bedrivna slutna vården,
samt biträdande läkare, vilka —: med ett par undantag för specialisttjänster
— tjänstgöra som poliklinikföreståndare och ha det omedelbara
ansvaret för poliklinikverksamheten vid sjukhusen. Den andra gruppen
underordnade läkare omfattade ursprungligen jämlikt 1937 års riksdags beslut
tre kategorier, förste, andre och tredje underläkare, placerade i lönegraderna
Ex 23, Ex 22 och Ex 15. Till denna grupp torde jämväl få räknas två
e. o. biträdande läkare i lönegraden Eo 23 vid radiumhemmet. Sedermera
vidtogs den ändringen, att tredje underläkarna genom beslut av 1940 års
riksdag uppflyttades till lönegraden Ex 18.

Alltsedan den 1 juli 1939 gälla beträffande de underordnade läkarnas vid
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet rätt att uppbära ersättning för
intyg och utlåtanden följande bestämmelser:

1. Ersättning för utfärdande av intyg eller utlåtande (läkarbetyg) beträffande
patienter, å vilka lagen 17/6 1916 om försäkring för olycksfall i arbete
äger tillämpning så ock för intyg eller utlåtande (läkarbetyg) inom annan
socialförsäkringsgren eller enligt förordningen 18/6 1927 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skall inkasseras
av vederbörande sjukhus. Sådan ersättning må dock icke uttagas av medellös
patient, som själv har att bära kostnaden för intyg eller utlåtande.

2. Biträdande läkare och underläkare, som vid karolinska sjukhuset utfärdat
intyg eller utlåtande, som i mom. 1. sägs, må av inflytande ersättning
uppbära 50 °/o för intyg eller utlåtande beträffande patienter, å vilka olycksfallsförsäkringslagen
äger tillämpning, och 90 % för annat sådant intyg eller
utlåtande.

3. Vad i mom. 2. föreskrivits skall jämväl gälla beträffande biträdande
läkare och underläkare vid serafimerlasarettet; dock att sådan läkare, vars
förordnande icke utlöper med utgången av budgetåret 1938/39, äger, så länge
han innehar sagda förordnande, uppbära 90 °/o av inflytande ersättning för
intyg eller utlåtande beträffande patienter, å vilka olycksfallsförsäkringslagen
äger tillämpning.

Kungt. Maj.ts proposition nr 287.

I skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet den 4 oktober 1945 hemställde
Sveriges yngre läkares förening på uppdrag av Sveriges läkarförbund
om förhandlingar i lönereglerande syfte. Sedan denna framställning föranlett
tillkallandet av statskommissarien B. E. Johnsson som utredningsman med
uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag rörande anställningsvillkoren
för de underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
avgavs utredning med förslag i ämnet den 26 mars 1946. Förslaget
innebar beträffande de underordnade läkarnas avlöningsförhållanden,
att underläkarna och de extra ordinarie biträdande läkarna icke vidare skulle
äga uppbära ersättning för utfärdade intyg, att de biträdande överläkarna och
biträdande läkarna med oförändrade löneförmåner skulle bibehålla den
dittillsvarande arvodesanställningen, att förste och andre underläkare skulle
sammanföras till en grupp och placeras i lönegraden Eo 24, samt att tredje
underläkarna skulle uppflyttas till lönegraden Ex 21. För de två e. o. biträdande
läkarna å radiumhemmet, två förste underläkare å neurokirurgiska
kliniken samt en biträdande läkare å röntgendiagnostiska avdelningen vid
karolinska sjukhuset föreslog utredningsmannen inrättandet av e. o. befattningar
i 26 lönegraden. Beträffande de överväganden, som 1''öregingo förslaget,
samt de skäl, som anfördes till stöd för detsamma, torde få hänvisas
till betänkandet i fråga.

Sedan förenämnda utredning underkastats remiss till vederbörliga statliga
myndigheter ävensom till Sveriges läkarförbund, upptogs spörsmålet vid anmälan
av proposition nr 273 till 1946 års riksdag. Härvid uttalade min företrädare
i ämbetet bland annat följande.

Vid bedömandet av förste och andre underläkarnas löneställning får hänsyn
tagas till åtskilliga faktorer, exempelvis den långa och kostsamma utbildningen,
längden av föregående anställning, den krävande och i allmänhet
riskfyllda tjänstgöringen, frånvaron av en begränsad arbetstid, jourtjänsten
och —- icke minst — skyldigheten att biträda vid handledningen av studerande.
Eu icke oväsentlig synpunkt är även, att ifrågavarande tjänster i allmänhet
äro s. k. passagetjänster, som icke innehavas annat än relativt kort
tid. Vidare måste tagas i beaktande den löneställning, som ansetts böra tillkomma
andra statligt anställda befattningshavare med likvärdig eller i vart
fall jämförbar utbildning, ävensom löneförhållandena vid andra, icke-statliga
kroppssjukhus. I sistnämnda hänseende får ihågkommas, att enligt gällande
löneavtal åtskilliga, sannolikt det övervägande flertalet underläkare vid de
kommunala sjukhusen och landstingssjukhusen åtnjuta icke obetydliga inkomster
av den vid lasaretten bedrivna öppna sjukvården, något som icke
är fallet beträffande underläkarna vid de statliga undervisningssjukhusen i
Stockholm, där alla vårdavgifter vid poliklinikerna tillfalla vederbörande
sjukhus.

Till nu nämnda, på frågan om underläkarnas löneställning inverkande
omständigheter kommer ytterligare en synpunkt, som vid de förda förhandlingarna
med läkarnas organisationer kommit att stå i förgrunden. Det gäller

Kungl. Maj.ts proposition nr 2<S7.

den omstridda frågan om ersättningen för vissa läkarintyg. Från statens synpunkt
har hävdats, att utfärdandet av dessa intyg måste anses ingå i vederbörande
läkares tjänsteåligganden, varför särskild ersättning icke borde utgå
för intygens utfärdande. Läkarorganisationerna å andra sidan göra gällande
en motsatt åsikt. Jag delar för egen del utredningsmannens uppfattning, all
hland tjänsteåliggandena för en i statens tjänst heltidsanställd sjukhusläkare
i princip måste inräknas även utfärdandet av ifrågavarande intyg. Godlages
denna uppfattning, framstår rätten att uppbära särskild ersättning som oförenlig
med det nuvarande statliga lönesystemet. Jag är följaktligen av principiella
skäl icke beredd att tillstyrka, att med extra ordinarie anställning
förenas rätt till intygsersättning, icke ens — på sätt i vissa remissyttranden
ifrågasatts -— i nuvarande provisoriska form.

I lönefrågan framhöll min företrädare, att han efter övervägande av på
frågans bedömande inverkande omständigheter och efter samråd med chefen
för finansdepartementet varit beredd att — om såsom utredningsmannen förordat
rätten för läkarna all uppbära ersättning för i tjänsten utfärdade intyg
slopades — godtaga en placering av samtliga dåvarande förste och andre
underläkare i lönegraden Ko 26. Emellertid uttalade departementschefen vidare
följande:

Vid förhandlingar, som jag fört med representanter för de berörda läkarorganisationerna,
ha dessa emellertid icke godtagit den av mig föreslagna
löneställningen i lönegraden Eo 26 för förste och andre underläkare, därest
rätten till intygsersättning samtidigt skulle slopas. I överensstämmelse med
läkarförbundets i det föregående återgivna uttalande, att förbundet hellre än
att acceptera ett slopande av nämnda rätt skulle kunna antaga förslaget om
eu placering i lönegraden Eo 24, ha läkarrepresentanterna inför mig framkastat
tanken på elt provisorium, innebärande arvodesanställning med full
rätt till intygsersättning (alltså icke såsom nu eu delning av ersättningsbeloppen
med sjukhusen).

En övergång till arvodesanställning skulle emellertid innebära en så allvarlig
försämring i jämförelse med nuvarande anställningsform — bland
annat skulle rätten till ålderstillägg, sjukvårdsersättning in. fl. förmåner bortfalla
— att jag i de anställdas intresse ansett mig böra undvika en sådan förändring.
Om arvodesbeloppet beräknades efter den av läkarförbundet godtagna
placeringen i lönegraden Eo 24, skulle etl accepterande av läkarrepresentanternas
erbjudande vidare för flertalet läkare innebära väsentligt minskade
inkomster jämfört med den av mig såsom lämplig betraktade löneställningen
med placering i lönegraden Eo 26 utan rätt till intygsersättning.

Vid mina ansträngningar att finna eu för såväl sjukvården som läkarna
godtagbar lösning, som vore förenlig med de principer, som för närvarande
tillämpas inom den statliga lönepolitiken, har min uppmärksamhet fästs på,
all eu placering i lönegraden Eo 26 visserligen skulle skänka läkarna eu relativt
tryggad ställning med pensionsrätt för dem och deras familjer, men att
likväl för åtskilliga underläkare, kanhända flertalet av dem, skulle finnas
kvar eu icke oberättigad anledning till missnöje med arbetsförhållandena.
Läkarrepresentanterna ha nämligen vid olika tillfällen för mig framhållit
den ofta orimliga arbetsbörda — sammanhängande med den oreglerade arbetstiden
— som ålåge många av dem. Då det uppenbarligen icke kan ligga

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

i samhällets och än mindre i de sjukas intresse att läkaren under utövandet
av sitt viktiga och krävande yrke skall pressas av en onormal arbetsbörda,
har önskvärdheten av att åstadkomma en lättnad i detta avseende för mig
börjat framstå som ett väsentligt moment i strävandena att skapa drägliga
förhållanden för underläkarna vid statens kroppssjukhus. Någon annan utväg
än en ökning av läkarpersonalen torde härvid knappast ifrågakomma.
Hur långt man med nuvarande knappa tillgång på läkare kan komma i fråga
om personalökning, vågar jag emellertid för närvarande icke hysa någon
mening om. En översyn av arbetsförhållandena vid nämnda sjukhus och en
undersökning av möjligheterna att förbättra de påtalade missförhållandena
synas emellertid påkallade. Skulle det visa sig ogörligt för närvarande att
nedbringa arbetsbördan till rimliga mått genom en personalökning, vill jag
icke bestrida, att underläkarnas lönefråga — således även frågan om intygsersättningen
-— kan komma i ett nytt läge.

Min företrädare förordade i anslutning till vad sålunda anförts ett fortsatt
provisorium, varvid emellertid dåvarande förste och andre underläkare, vilka
föreslogos sammanförda till en grupp såsom förste underläkare i lönegraden
Ex 23 — utöver det för budgetåret 1946/47 beslutade provisoriska lönetillägget
å 660 kronor — skulle få åtnjuta en provisorisk löneförstärkning av 1 500
kronor, innebärande att en förste underläkares totala löneförmåner kommo
att uppgå till i runt tal 11 645 kronor för år. Vidare föreslogs, att de dåvarande
tredje underläkarna skulle såsom andre underläkare uppflyttas till
lönegraden Ex 21, att två förste underläkare vid neurokirurgiska kliniken å
serafimerlasarettet skulle erhålla ställning som biträdande läkare med arvoden
av 14 300 kronor för år, samt att biträdande läkaren vid röntgendiagnostikavdelningen
å karolinska sjukhuset skulle såsom överläkare hänföras till
lönegraden Eo 26.

Kungl. Maj ds i enlighet med min företrädares förslag avfattade hemställan
godtogs av riksdagen (skrivelse nr 456). Riksdagen anförde tillika, att den
ifrågasatta undersökningen rörande läkarnas arbetsförhållanden snarast
borde komma till stånd, varvid även frågan om intygsersättningen i hela dess
vidd borde upptagas till bedömande. Riksdagen förklarade sig hysa den principiella
uppfattningen att, därest intygsersättningen för underläkarna vid
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet borttoges, detta rimligen torde
böra leda till vidtagande av motsvarande åtgärder beträffande samtliga läkare
vid allmänna sjukhus.

Med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande tillkallades den 17 augusti 1946
tre sakkunniga — landshövdingen G. H. Kjellman, ordförande, professorn
M. J. J. Ljungdahl och statskommissarien B. E. Johnsson —- för att biträda
med utredning och avgiva förslag angående arbets-, anställnings- och löneförhållandena
för de underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och
serafimerlasarettet.

Utredningsmännen, som under sitt arbete samrått med de medicinska hög -

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

skolornas organisationskommitté och 1945 års lönekommitté samt i enlighet
med de för utredningsmännen meddelade direktiven berett de av utredningsarbetet
berörda läkarorganisationerna tillfälle att framföra sina synpunkter,
ha med skrivelse den 23 april 1947 överlämnat betänkandet i ämnet.

Rätten till ersättning för intyg och utlåtande.

Då utredningsmännen skulle upptaga sitt arbete, hade biträdande läkare
och underläkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet uppsagt
sina anställningar till den 1 oktober 1946. De hade emellertid erbjudit sig
att kvarstanna i arbetet efter detta datum mot åtnjutande av förutvarande
löneförmåner jämte rätt till oavkortade intygsersättningar. Då det kunde befaras,
att detta sistnämnda villkor icke skulle komma att godkännas, hemställde
utredningsmännen i skrivelse till Sveriges läkarförbund den 16 september
1946, att den varslade konflikten måtte uppskjutas i avvaktan på
utredningens färdigställande. Efter diverse förhandlingar förklarade sig
läkarförbundet den 29 september 1946 icke kunna tillmötesgå de sakkunnigas
hemställan.

Då den långa tid, som krävdes för den rätt omfattande utredningens färdigställande,
tycktes vara en medverkande orsak till avslaget och frågan
om intygsersättningarna påtagligen var den springande punkten i hela problemkomplexet,
hemställde utredningsmännen redan följande dag, efter överläggning
med dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet och läkarförbundet,
om bemyndigande att i första hand till behandling upptaga frågan
om intygsersättningen samt att, därest utredningsmännen kunde komma
fram till en acceptabel lösning av denna fråga, framlägga förslag härom
oberoende av utredningen i övrigt. Det begärda bemyndigandet meddelades
den 4 oktober 1946. De sakkunnigas hemställan delgavs läkarförbundet
omedelbart efter inlämnandet och ledde till först ett provisoriskt och sedan,
den 10 oktober, ett definitivt beslut om uppskov med vidtagandet av varslade
stridsåtgärder. De berörda läkarna vidhöllo visserligen sin begäran att erhålla
avsked från sina befattningar såsom biträdande läkare och underläkare
vid sjukhusen men erbjödo sig alt såsom vikarier kvarstanna i tjänst
på oförändrade ekonomiska villkor under 6 veckor räknat från den 1 oktober
1946. Avsked meddelades av direktionen den 30 september på aftonen men
fick sålunda icke någon yttre påföljd. Sjukhusdriften fortgick i full omfattning
med samtliga underordnade läkare på sina poster.

Sedan utredningsmännen haft tillfälle att förskaffa sig en inblick i arbetsförhållandena
på karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet och närmare
övervägt frågan om intygsersättningarna, anförde utredningsmännen i skrivelse
till mig den 2 november 1946 bland annat följande.

De »intyg och utlåtanden», som ingå i ifrågavarande läkares arbetsuppgifter,
äro principiellt av tre olika slag:

Kunyl. Maj.ts proposition nr 287.

1. Uldrag ur den vid sjukhuset förda journalen, innehållande endast upplysning
om orsaken till intagningen samt om tiden därför och för utskrivning*
ävensom dödsbevis.

2. Socialförsäkringsintyg och utlåtanden avsedda som bevismedel för grundande
av medborgarens rätt att bli delaktig av vissa sociala välfärdsanordningar.

3. Intyg av varierande innebörd av mera enskild natur, såsom friskintyg
för inträde vid skolor och för ansökan om körkort, intyg för ansökan om
livförsäkring, för befrielse från luftskyddstjänst, för ledighet från arbete
m. in.

Intyg under 1 skola å tjänstens vägnar av läkaren tillhandahållas kostnadsfritt.

Intyg och utlåtanden under 2, liksom ett flertal av den naturligtvis ytterst
varierande samlingen intyg under 3, utfärdas mot viss ersättning enligt av
medicinalstyrelsen den 16 maj 1929 utfärdad taxa (Samling av författningar
och cirkulär in. m. angående medicinalväsendet Ser. A 1929 nr 47).

Ersättning för intyg under 3, som uppgivits förekomma allenast i obetydlig
omfattning, har läkaren ansetts själv äga uppbära.

Intyg eller utlåtanden under 2 äro för närvarande följande: sjukkasseintyg,
anmälningsintyg, fortsättningsintyg, slutintyg och invaliditetsintyg enligt
olycksfallsförsäkringslagen, intyg enligt lagen om yrkessjukdomar, intyg enligt
militärersättningsförordningen och intyg enligt folkpensioneringslagen. Ersättning
för dessa intyg och utlåtanden hade före år 1939 tillkommit intygsgivarna.
Vid 1939 års riksdag genomfördes sedan den alltjämt gällande
provisoriska lösningen av spörsmålet, innebärande att ersättningen för dessa
intyg inbetalas till sjukhuset, som till vederbörande läkare utbetalar 50 %
av inflytande ersättningar för intyg eller utlåtande beträffande patienter, å
vilka olycksfallsförsäkringslagen äger tillämpning, och 90 %> för annat intyg
eller utlåtande.

Vid sitt ställningstagande till frågan om intygsersättningarna vid berörda
sjukhus ha statsmakterna utgått ifrån, att de underordnade läkarna skulle
inordnas i det för statsförvaltningens befattningshavare i allmänhet tilllämpade
lönesystemet, och att det därvid vore naturligt och i överensstämmelse
med principerna för detta system, att utfärdandet av intyg betraktades
såsom en tjänsteuppgift, vilken tillsammans med sjukhusläkarens
övriga arbetsuppgifter honorerades med fastställd lön och tjänstemännen i
allmänhet tillförsäkrade andra löneförmåner.

Vid de överläggningar, som hållits med läkarnas representanter, har framgått,
att läkarna tillmäta intygsersättningarna så stor betydelse, att de bestämt
avböjt varje anställningsform, som ej innebär, att läkaren äger rätt att oavkortade
uppbära samtliga intygsersättningar med undantag av dem under 1.
Utredningsmännen ha icke kunnat komma till enighet om bärigheten av de
av läkarna anförda skälen. Då emellertid eu lönegradsplacering i ordinarie
eller extra ordinarie ställning — i enlighet med de principer, som gälla och
med stor konsekvens tillämpats vid statliga tjänstemäns eller gruppers inordnande
i det statliga lönesystemet — påtagligen icke är förenlig med ett
disponerande av intygsersättningarna på sätt som kan tillfredsställa läkarna,
ha utredningsmännen kommit till den uppfattningen, att en lösning av
rådande konflikt icke kan vinnas från annan utgångspunkt, än att läkarna
erhålla arvodesanställning, i vilket fall principiella hinder ej behöva möta

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

att de utöver arvodet uppbära ersättning för utfärdade intyg. Detta synes
också väl stämma med befattningarnas karaktär av passagetjänster, där den
förordnade stannar endast kortare tid.

Även om det kunde synas tilltalande att erbjuda de underordnade läkarna
vid statens kroppssjukhus den trygghet, som ligger i ställningen som extra
ordinarie tjänstemän, finna utredningsmännen sig därför böra förorda ett
erbjudande av arvodesanställning med rätt att oavkortad uppbära ersättning
för intyg, som utfärdas i samband med sjukvården.

En återgång i avseende på intygsersältningarna till den ordning, som gällde
före införandet av 1939 års provisorium, innebär i grund och botten, att
läkarna anställas för själva sjukvården men tillerkännas rätt att vid sidan
härav uppbära särskild ersättning för den prestation, som består i utfärdandet
av intyg och utlåtanden, vilka ha samband med tjänstens utövande, dock att
intyg under grupp 1 skola tillhöra läkarens tjänsteåligganden och utfärdas
kostnadsfritt. Då staten måste vara försäkrad om att de som anlita statens
sjukhus, där kunna erhålla vederbörliga intyg för tillgång till de sociala förmåner,
som bjudas av det allmänna, ha utredningsmännen övervägt om den
sålunda förordade anställningsformen påkallar, att utfärdandet av vederbörliga
intyg göres till ett läkarens åliggande, som han är pliktig att fylla
i samband med sjukvården mot ersättning i särskild ordning. Läkarna ha
emellertid bestämt motsatt sig införandet av bestämmelser härom men förklarat
att de, därest olägenheter skulle uppstå på grund av avsaknaden av
dylika bestämmelser, äro villiga att påtaga sig sådan skyldighet. Utredningsmännen
ha vid sådant förhållande ansett dylika bestämmelser för närvarande
obehövliga.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utredningsmännen,
att jag måtte utverka bemyndigande för utredningsmännen att fullfölja sitt
uppdrag från de i skrivelsen angivna utgångspunkterna.

Genom departementsskrivelse den 9 november 1946 förklarade jag mig
icke ha funnit skäl till erinran mot att utredningsmännen under det fortsatta
utredningsarbetet följde de angivna riktlinjerna.

Härefter förklarade sig läkarna den 14 november 1946 villiga att såsom
vikarier uppehålla sina tidigare tjänster utan ändring i gällande avlöningsvillkor
tills vidare i avvaktan på utredningens slutförande och tills proposition
i ärendet framlagts för 1947 års riksdag.

Utredningsmännen framhålla nu, att de under fullföljandet av utredningsarbetet
icke funnit anledning till ändrat ståndpunkttagande till spörsmålet
om rätten till intygsersättningar utan förorda fördenskull, att dessa ersättningar
framdeles skola lielt tillfalla läkarna.

Arbetsförhållanden in. in.

Vid den mellan utredningsmännen och de av Sveriges läkarförbund utsedda
förhandlingsdelegerade i denna fråga förda diskussionen ha lörhandlingsdelegerade
angivit de arbetsuppgifter, som enligt deras mening kunna anses

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

åvila nu ifrågavarande läkare och vilka alltså borde inrymmas inom en
arbetsdag, sålunda:

A. Rutinsjukvård.

B. Undervisning.

C. Litteraturstudier, nödvändiga för att kunna tillgodogöra kliniken senaste
rön.

D. Fortlöpande behandlingskontroll jämte bearbetning av därvid framkommet
material.

E. Vetenskaplig forskning, som åvilar sjukhusen i deras egenskap av universitetskliniker.

Läkarnas förhandlingsdelegerade ha vidare framhållit följande.

Den under E nämnda arbetsuppgiften åvilar med nödvändighet de å sjukhusen
anställda läkarna, vilket förhållande bör komma till klart uttryck i
sjukhusets instruktion.

Ehuru av skäl, som tidigare i olika sammanhang framförts från läkarpartens
sida, någon fastställd arbetstid icke kan tillämpas för läkare anställda
inom sluten vård, är det uppenbart, att man likväl måste sikta till en begränsning
av läkarnas nu alltför stora arbetsbörda. Givetvis kan det sålunda
åsyftade resultatet teoretiskt nås med olika medel, exempelvis genom att ett
väsentligt ökat antal läkare anställes vid sjukhusen. Emellertid torde även i
andra avseenden rationaliseringar böra vidtagas, som i görligaste mån avlastar
behovet av dylik välkvalificerad och därför även dyrbar arbetskraft.
För att uppnå bästa möjliga resultat äro principiellt följande förbättringar
nödvändiga:

»De olika klinikerna tillförsäkras tillräckligt antal välutbildade stenografer
och maskinskriverskor, tillräckligt antal biträden och sköterskor. Vidare
måste den maskinella utrustningen — såsom skrivmaskiner och diktafoner —
avsedd för expeditionelit bruk, väsentligen utökas och förbättras. Var och en
läkare bör tillförsäkras möjligheten att erhålla eget tjänsterum, där han kan
förvara sina handlingar och ostörd fullgöra sina arbetsuppgifter. Ytterligare
en åtgärd, som skulle kunna effektivt underlätta arbetet, vore genomförandet
av synnerligen nödvändiga förbättringar i det interna kommunikationssystemet
i syfte att nedbringa väntetider — nu ofta orimliga — i telefoner,
snabbare budsändning mellan avdelningar, effektivt sökarsystem in. in.»

I anslutning till dessa synpunkter ha förhandlingsdelegerade understrukit,
att inom den slutna vården vid sjukhusen bör finnas eu förste underläkare
för varje avdelning, och att en avdelning bör omfatta högst 25 vårdplatser.
Härjämte borde jourtjänsten ordnas på det sätt, att läkare, som fullgjort
jourtjänstgöring å sjukhuset nattetid, erhölle kompensation härför genom
ledighet under påföljande dag. Beträffande den öppna vården ha förhandlingsdelegerade
framhållit nödvändigheten av antingen en begränsning av
patientantalet eller en utökning av antalet läkarkrafter.

Utredningsmännen framhålla till en början, att de med utgångspunkt
från de för dem gällande direktiven icke ansett sig hava att fatta ställning
till standardförhöjningar eller utvidgningar av sjukhusens verksamhet. Utredningsmännen
ställde sig ingalunda avvisande mot sådana standardhöj -

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

ningar eller utvidgningar men ansåge, att frågor härom icke borde lösas med
utgångspunkt från de underordnade läkarnas arbetsbörda och sättet för dess
lättande, vilket vore utredningsmännens uppdrag, utan baseras på en allsidigare
undersökning av nuvarande brister i sjukvården, undervisningen
och forskningen samt rörande vägar och medel för dessa bristers avh jälpande.
Vad särskilt anginge spörsmålet om inrättande av ett antal befattningar som
biträdande överläkare hade utredningsmännen funnit, att man med dessa
nya tjänster delvis eller kanske framför allt avsett att avlasta överläkarnas
arbetsbörda. I vilken utsträckning det kunde vara angeläget och lämpligt
att genom anställandet av biträdande överläkare i större utsträckning än
hittills lösgöra överläkarna från själva sjukvården och allt vad till driften
och det dagliga livet å vårdavdelningarna hörde, vore emellertid en fråga,
som det icke syntes tillkomma utredningsmännen att bedöma. Hithörande
spörsmål syntes sålunda i första hand böra upptagas till övervägande av
direktionen för sjukhusen. Likaså hade utredningsmännen icke ansett sig
kunna taga ställning till den av läkarförbundets delegerade förfäktade meningen,
att det med hänsyn till sjukvården och undervisningen vore nödvändigt
med en viss relation mellan antalet biträdande överläkare och antalet
underläkare. Utredningsmännen hade ej heller blivit övertygade om att
någon nämnvärd avlastning av underläkarnas arbetsbörda, speciellt den del,
som hörde samman med ronderna, stode att vinna genom inrättande av
flera biträdande överläkartjänster. Utredningsmännen hade sålunda ansett
sig kunna överväga inrättande av biträdande överläkartjänster endast i fall,
där den sjukvård och däri ingående undervisning, som under nuvarande
förhållanden åvilade biträdande överläkare, utgjorde en alltför stor arbetsbörda.
Något sådant fall hade utredningsmännen icke påträffat.

Utredningsmännen hade således begränsat sig till att från här angivna
utgångspunkter undersöka de underordnade läkarnas nuvarande arbetsbörda
och att överväga, hur en minskning härav i förekommande fall borde kunna
genomföras. Vid sina undersökningar hade utredningsmännen funnit, att
lättnader i de underordnade läkarnas arbetsbörda vore påkallade, och att
sådana lättnader kunde vinnas genom inrättande av nya läkartjänster, genom
förstärkning av skrivbiträdespersonalen samt genom anskaffande eller utökning
av maskinell utrustning i form av skrivmaskiner och diktafoner o. d.

Utredningsmännen ha förklarat sig icke kunna i alla avseenden godtaga
delegerades uppfattning om läkarnas arbetsuppgifter och ha därvid anfört
bland annat följande.

Utredningsmännen vilja erinra, att sjukhusen i fråga enligt det för dem
gällande reglementet (SFS nr 416/1939 § 1) iiro avsedda att tjäna såsom
vårdanstalter för sjuka och såsom karolinska institutets undervisningsanstalter
för utbildande av läkare. Reglementet ger icke uttryck åt alt de
vid sjukhusen anställda läkarna ha till uppgift att i tjänsten bedriva veten -

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

skaplig forskning. Sjukhusen äro således icke forskningsanstalter med
undantag av forskningsavdelningarna vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.
Med hänsyn till sjukhusens uppgift såsom undervisningsanstalter måste emellertid
anses naturligt, att de underordnade läkarna, vilka ha att biträda vid
handledningen av de studerande, själva äro vetenskapligt verksamma. Det
vore för visso för vår läkarutbildning högst olyckligt att så betunga läkarna
vid våra undervisningssjukhus med arbete, att tid och krafter saknas för
egen vetenskaplig forskning. Å andra sidan ligger det i sakens natur, att
sådan forskning i allt väsentligt måste ligga utanför den egentliga tjänstetiden
på sjukhuset. Att reservera vissa timmar inom denna för vetenskapligt
arbete går givetvis icke, utan frågan lärer få lösas så, att vid det dagliga
arbetsmåttets bestämmande hänsyn tages till att vetenskapligt arbete också
ställer krav på läkarens tid och krafter.

Vad i övrigt beträffar de av läkarförbundets förhandlingsdelegerade uppställda
synpunkterna, synas litteraturstudier och fortlöpande behandlingskontroll
vara arbetsuppgifter, som allenast delvis kunna sägas direkt sammanhänga
med bedrivandet av rutinsjukvården och vara motiverade av
denna. De ha således icke karaktären av arbetsuppgifter, som under alla
förhållanden skola bedrivas sjävständigt. Rutinsjukvården jämte den undervisning,
som är intimt förbunden därmed, måste vara de primära och huvudsakliga
arbetsuppgifterna, vilka, i den mån omständigheterna påkalla, erhålla
sin komplettering genom studier och behandlingskontroll.

Förhandlingsdelegerades synpunkter atl på varje underläkare å klinisk
avdelning bör komma högst 25 vårdplatser kunna utredningsmännen icke
oreserverat dela. Även om det angivna antalet torde få anses normalt för
eu medicinsk klinik, kunna utredningsmännen icke acceptera eu läkare för
samma antal å t. ex. kirurgisk klinik. Å andra sidan kunna givetvis förhållandena
å specialklinik motivera en läkare även för mindre antal vårdplatser
än 25. Beaktas må att hänsyn i de speciella fallen kan behöva tagas
till vårdavdelningarnas utformning.

Utredningsmännen understryka betydelsen av, att åtgärder vidtagas för
eu rationalisering av kansliarbetet både genom anställande av mer biträdeshjälp
och genom anskaffande av tekniska hjälpmedel, t. ex. diktafoner. I
sådant syfte föreslås bland annat inrättande av följande nya biträdesbefatlningar,
nämligen vid serafimerlasarettet 1 biträdesbefattning, varå den av
1947 års riksdag beslutade befordringsgången för viss amanuens- och biträdespersonal
förutsatts skola tillämpas, vid envar av medicinska kliniken, neurokirurgiska
kliniken och röntgenavdelningen, ävensom 1 kanslibiträdes- och

1 biträdesbefattning enligt befordringsgången för klinikernas och poliklinikernas
gemensamma behov, samt vid karolinska sjukhuset 1 biträdesbefaltning
enligt befordringsgången vid medicinska kliniken och 2 sådana befattningar
vid radiumhemmet, 1 kontorsbiträdesbefattning i lönegraden Eo 4
med halvtidstjänstgöring vid kvinnokliniken, ävensom 1 kanslibiträdes- och

2 biträdesbefattningar enligt befordringsgången för klinikernas och poliklinikernas
gemensamma behov.

Vidare framhålla utredningsmännen i detta sammanhang att med den

Kanyl. Maj.ts proposition nr 287.

föreslagna lösningen av intygsfrågan biträdespersonalen givetvis icke å
tjänstetid finge anlitas för utskrivande av intyg och utlåtanden.

Vid sina beräkningar av antalet nya tjänster ha utredningsmännen ansett,
att den effektiva arbetstiden icke borde överstiga ett genomsnittligt timtal
av 27 per vecka för deltidsanställda biträdande överläkare och biträdande
läkare och omkring 42 per vecka för underläkare samt för biträdande läkarna
å neurokirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet och å radiumhemmet vid
karolinska sjukhuset. För sistnämnda läkare hade hänsyn tagits dels till att
å poliklinik tjänstgörande läkare borde ha något kortare arbetstid än klinikunderläkare,
dels ock därtill att läkare efter ansträngande jourtjänst borde
erhålla en fridag eller i varje fall lättnad i arbetet. Utredningsmännen ha
vidare utgått ifrån att i arbetstiden icke skall ingå tid för intagande av
lunch eller för utskrivandet av sådana intyg och utlåtanden, för vilka enligt
utredningsmännens förslag särskild ersättning skulle tillkomma läkaren.

Av efterföljande sammanställning framgår den ökning av antalet läkartjänster
vid de särskilda klinikerna och poliklinikerna vid serafimerlasarettet
och karolinska sjukhuset, som föreslagits å ena sidan av förhandlingsdelegerade
och å andra sidan av utredningsmännen (beträffande motiveringen
(ill de olika förslagen torde få hänvisas till betänkandet).

Avlöning s för in u n c r in. in.

Av det föreliggande betänkandet framgår, att vid de förhandlingar, som
förts med läkarförbundets delegerade, dessa framställt förslag till löneförmåner
för de underordnade läkarna vid sjukhusen med utgångspunkt från
vissa efter behovslöneprinciper uppgjorda kalkyler, beträffande vilka hänvisas
till betänkandet.

Under förhandlingarna hade till en början framförts krav på löneförmåner,
innebärande i det närmaste en fördubbling av nu utgående förmåner. Sedermera
preciserades de minimikrav läkarna funno sig böra uppställa på följande
sätt. Biträdande överläkare och biträdande läkare erhålla som deltidsanställda
15 000 kronor för år och som heltidsanställda 20 000 kronor om
året. Grundlönen för förste underläkare bestämmes till 17 000 kronor och
för andre underläkare till 15 000 kronor för år. Till arvodena förutsättas
komma tre ålderstillägg å vartdera 650 kronor efter 3, 6 och 0 års tjänstgöring,
varvid liksom vid landstingssjukhusen tillgodoräkning skall ske av
med tjänsteårsrätt förenad tjänstgöring å sjukhustjänster eller å kliniska
amanuenstjänster vid undervisningssjukhus. Ä löneförmånerna beräknas
utgå rörligt tillägg enligt samma grunder, som från och med den 1 juli 1947
skola äga tillämpning för i lönegrad placerade statliga befattningshavare.
Beträffande sociala förmåner såsom semester, sjuklön, sjukvård in. in. böra
gälla samma bestämmelser som för jämförbara lönegradsplacerade statliga
befattningshavare. Därjämte böra läkarna erhålla ersättning för resor vid
jourfall samt för tjänstetelefon, därest från statens sida kräves, att läkarna
hålla sig med sådan. Vikarie skall äga uppbära samma löneförmåner som
mera fast ansliilld läkare.

	Biträdande överläkare	Biträdande läkare	Förste underläkare	Andre underläkare
		föreslagna nya		föreslagna nya		föreslagna nya		föreslagna nya
	nu	förhand- lings- delegerade	utred- nings- männen	nu	förhand- lings- delegerade	utred- nings- männen	nu	förhand- lings- delegerade	utred- nings- männen	nu	förhand- lings- delegerade	utred- nings- männen
Serafimerlasarettet:
Medicinska kliniken.......	i	2	_	—	_	_	5	2	2	2
» polikliniken ....	—	—	—	i	_	_	3	1			_
Kirurgiska kliniken........	i	—	_	—	_	_	4	1	1	2	2	2
» polikliniken.....	—	—	—	i	_	_	1	3
Plastikkirurgiska avd.......	—	_	—	—	_	_	1		_	_	_
Neurokirurgiska klin.......	i	—	—	2	1	i	3	2	2	1	_
Neurologiska klin..........	—	1	—	—	_		4	1			_	_
» polikliniken ..	—	_	_	1	_	_	1		_	_	_
Röntgenavdelningen........	—	-	-	1	1	—	4	2	2	—	—	—
	3	3	—	6	2	i	26	12	7	5	2	2
Karolinska sjukhuset:
Medicinska kliniken.......	1	2	_	1	_	_	5	3	3	2
» polikliniken ....	—	—	—	1	_	_	3	1			_	_
Kirurgiska kliniken........	1	—	—	_	_	_	5	3	2	1	1	_
» polikliniken.....	—	—	_	1	_	_	1	1		1
Kvinnokliniken............	1	1	_	1	_	_	6
Kvinnopolikliniken ........	—	—	_	1	_	_	1	1	1	_	_
Öron-, näs- och halskliniken	1	_	_	2	_		5	2	1
Ögonkliniken .............		—	_	i	_	_.	4	i
Psykiatriska kliniken ......	—	1	—		_	_	5	3	1	_	_	_
» polikliniken ...	—	—	—	i	_	—	_	1	1	_	_	_
Radiumhemmet ...........	—	_		2	1	i	9	1	1	1
Röntgendiagnostikavdeln. ...	—	4	_				8	3	3
Gymnastikavdelningen .....	—	-	-	1	-	-		1		1	—	—
1 Därtill kommer en underlä	4 rare för	8 blodgivare	entralen, ti	12 Ilika na	1 rkosunderl	i äkare.	521	21	13	6	1

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Beträffande avvägningen av lönebeloppen för de nu ifrågavarande läkarna
ha utredningsmännen anfört följande.

I det föregående ha utredningsmännen ansett sig böra föreslå en icke
obetydlig utökning av antalet underordnade läkare vid sjukhusen i fråga
samt därjämte förordat en förstärkning av biträdespersonalen. Ett genomförande
av dessa förslag kommer att medföra en avsevärd lättnad i den
nuvarande arbetsbördan för de underordnade läkarna, vilket givetvis måste
beaktas vid lönesättningen.

Tidigare har framhållits, att sjukhusen icke äro enbart sjukvårdsanstalter
utan fungera jämväl som undervisningsanstalter för utbildande av läkare.
Härigenom komma de till sjukhusen knutna läkarna att få en dubbel uppgift,
vilket medför att synnerlig vikt måste fästas vid att sjukhusen erhålla väl
kvalificerade läkarkrafter. Efter förslag väckt inom de medicinska högskolornas
organisationskommitté ha utredningsmännen funnit sig böra överväga,
om läkarna borde erhålla särskilda undervisningsarvoden. Då emellertid
undervisningsmomentet otvivelaktigt utgör en del av de totala arbetsuppgifterna
för de underordnade läkarna vid sjukhusen och således arvodet
borde tillkomma samtliga läkare, ha bärande skäl för en dylik uppdelning
av läkarnas löneförmåner icke ansetts föreligga. Läkarnas uppgifter i undervisningens
tjänst böra givetvis beaktas vid lönesättningen, som dock bör ske
under hänsynstagande till att läkarnas totala arbetsuppgifter efter förslagens
genomförande icke beräknas bliva mera betungande än för tjänstemän i
allmänhet.

Efter avgivandet av den av statskommissarien Johnsson föregående år
gjorda utredningen om de underordnade läkarnas anställningsförhållanden
har för landstingssjukhusens del nytt avtal träffats rörande underläkarnas
löneförmåner. I detta avtal har genomförts den väsentliga ändringen, att
övergång skett till bruttolönesystem, varvid de av 1945 års lönekommittc
föreslagna och av 1946 års riksdag godtagna löneplanerna för statens tjänstemän
kommit till användning. 1 detta lönesystem ha underläkarna hänförts
till 26 lönegraden vid lasarett och 28 lönegraden vid sanatorium, vilka lönegrader
i det nuvarande statliga lönesystemet motsvara 23 respektive 25 lönegraden.
Liksom i det föregående avtalet har förutsatts, att underläkare skulle
efter särskild överenskommelse kunna deltaga i av lasarettsläkare vid sjukhuset
anordnad mottagning för öppen sjukvård, och att han härvid skall
vara berättigad till den ersättning, som för patienten erlägges, under villkor
dock att han tillämpar den taxa och till sjukhuset lämnar ersättning med
belopp, varom överenskommelse träffats den 14 maj 1945. Utöver de fasta
löneförmånerna kunna således underläkare vid dessa sjukhus komma i
åtnjutande av inkomster, till vilka motsvarighet icke förekommer vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet. Detta gäller emellertid i huvudsak
endast vid landstingslasaretten men däremot icke vid sanatorierna. Enligt
vad utredningsmännen erfarit ha underläkarna vid sanatorierna i regel ingen
eller blott blygsam inkomst av öppen vård. 1 detta förhållande ligger förklaringen
till att underläkarna vid sanatorierna placerats två lönegrader
högre än övriga underläkare vid landstingens sjukvårdsanstalter.

Vad härefter angår frågan om avvägandet av de arvoden, som böra tillkomma
läkarna i fråga, ha utredningsmännen icke ansett sig kunna grunda
sina förslag i lönefrågan på behovslönesynpunkler utan utgått från de prin -

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

ciper för lönesättning, som pläga tillämpas för andra statliga befattningshavare.
Utredningsmännen ha härvid funnit, att för den största gruppen av
de här berörda underordnade läkarna, nämligen förste underläkare, läkarnas
utbildning och kvalifikationer samt arten och omfattningen av deras arbetsuppgifter
i såväl sjukvårdens som undervisningens tjänst närmast tala för
att de erhålla en löneställning, som å ena sidan icke understiger en docentstipendiats,
men å andra sidan icke rimligen bör uppgå till eller överstiga
den för lektor gällande löneställningen (lönegrad A 27). Docentstipendierna,
som alltjämt äro oreglerade, uppgå för närvarande till 7 200 kronor för år,
vartill kommer dyrtidstillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg. De
totala förmånerna uppgå till omkring It 000 kronor för år, motsvarande
ungefär nuvarande 22 löneklassen.

Vid sina överväganden hur förste underläkarnas avlöningsförmåner böra
bestämmas inom den sålunda angivna ramen har det synts utredningsmännen
vara av intresse att taga i betraktande den löneställning, vilken vid landstingssjukhusen
tillkommer den kategori läkare, som med hänsyn till ytterligt
begränsade förtjänstmöjligheter inom öppen vård är närmast jämförbar med
ifrågavarande läkare. Utredningsmännen åsyfta förste underläkarna vid
sanatorierna, vilka såsom förut nämnts numera erhålla samma lön, som
enligt det nya statliga lönesystemet tillkommer befattningshavare i 28 (nuvarande
25) lönegraden. Goda skäl kunde således tala för att i lönehänseende
ställa ifrågavarande läkare i paritet med berörda sanatorieunderläkare. Emellertid
föreligger i vissa avseenden skillnad mellan de båda grupperna läkare.
Medan de vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet anställda underläkarna
enligt reglementet för sjukhusen icke äga utöva självständig läkarpraktik
och icke må utan direktionens medgivande vid sidan av sin tjänst
vid sjukhusen utöva annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, gäller
icke för sanatorieunderläkare liknande inskränkning i deras frihet att utöva
förvärvsverksamhet vid sidan av tjänsten, lät vara att den inkomst, sanatorieläkarna
kunna uppnå inom den öppna vården, som tidigare sagts i regel icke
torde vara stor. Vidare får icke förbises, att läkarna vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet äro verksamma inom den medicinska undervisningen,
varför en relativt hög standard hos läkarkrafterna torde vara erforderlig.
Dessa omständigheter kunna tala för att förste underläkarna vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet — även med beaktande av att de skola äga
bibehålla intygsersättningarna oavkortade — erhålla något gynnsammare
avlöningsvillkor än sanatorieunderläkarna.

Då de underordnade läkarna framdeles skola erhålla arvodesanställning,
uppstår i detta sammanhang även spörsmålet, om arvodena — i enlighet med
förhandlingsdelegerades framställning — böra kombineras med ålderstillägg
och rörliga tilläggsförmåner.

I fråga om ålderstillägg vilja utredningsmännen erinra om dem betydande
rörlighet, som karakteriserar underläkarna. Ett ständigt utbyte av underläkare
mellan statens, städernas och landstingens sjukhus äger således rum
i meriterande syfte. Vid landstingssjukhusen föreligga numera, som av det
föregående framgår, möjligheter att tillgodoräkna tidigare sjukhustjänstgöring
på annat håll, varigenom läkare med större antal tjänsteår komma i
en bättre löneställning än yngre läkare. För att även i delta avseende vinna
överensstämmelse med de för landstingens läkarpersonal gällande reglerna
vilja utredningsmännen förorda, att ålderstillägg må få utgå enligt berörda

Kungl. Mcij:ts proposition nr 287.

bestämmelser. Vid valet mellan fixt och rörligt arvode ha utredningsmännen
under nu rådande förhållanden ansett sig böra föreslå, att arvodena kombineras
med rörligt tillägg enligt de grunder, som efter den 1 juli 1947 komma
att tillämpas beträffande i lönegrad placerade statliga befattningshavare.

Från dessa utgångspunkter ha utredningsmännen förordat, att förste
underläkare vid ifrågavarande sjukhus skulle erhålla ett grundarvode av
13 600 kronor för år. Härtill skulle komma ålderslillägg, vilka syntes böra
bestämmas till vartdera 600 kronor, samt rörligt tillägg, vilket beräknats
efter 9 °/o.

Beträffande andre underläkarna ha utredningsmännen ansett i huvudsak
samma principer böra tillämpas, som förordats för förste underläkarna. De
borde således erhålla arvodesanställning men komma i åtnjutande av ålderstillägg
och rörligt tillägg. Arvodet syntes böra bestämmas i nära anslutning
till den lön, läkarna skulle ha erhållit, om de efter den 1 juli 1947 kvarstått
som extra befattningshavare. Utredningsmännen föreslå, att arvodet sättes
till 10 500 kronor.

De heltidsanställda biträdande läkarna vid radiumhemmet å karolinska
sjukhuset, vilka åtnjuta lön enligt lönegrad Eo 23 jämte 1 500 kronor, ha vid
löneregleringen föreslagits likställda med förste underläkare. För de heltidsanställda
biträdande läkarna vid neurokirurgiska kliniken å serafimerlasarettet,
vilka nu åtnjuta arvoden å 14 300 kronor för år, anse utredningsmännen
grundarvodet böra fixeras till något högre belopp än för förste
underläkare eller 15 000 kronor för år. 1 övrigt borde samma förmåner gälla.

De deltidsanställda biträdande överläkarna och biträdande läkarna åtnjuta
för närvarande med vissa undantag arvoden av 10 600 kronor respektive
9 300 kronor för år. Utredningsmännen föreslå, att berörda läkare bliva i
avlöningshänseende jämställda. 1 avvaktan på blivande reglering av sådana
arvoden, som icke för innevarande budgetår höjts i anslutning till det provisoriska
lönetillägget, förorda utredningsmännen i detta sammanhang att för
båda grupperna fastställes ett arvode av 900 kronor för månad eller 10 800
kronor för år. Härifrån borde dock undantag göras för biträdande läkarna
ä sjukhusens gymnastikavdelningar samt biträdande läkaren å kvinnopolikliniken
vid serafimerlasarettet, vilka syntes böra bibehålla nu utgående
arvoden å 6 800 kronor respektive 3 000 kronor för år.

Utredningsmännen förutsätta, att liksom hittills särskilda bestämmelser
meddelas rörande semester och andra sociala förmåner, vilka böra tillkomma
läkarna i fråga, och att detta sker i anslutning till de föreskrifter och principer,
som eller den 1 juli 1947 komma att gälla lör lönegradsplacerade
befattningshavare i statens tjänst, därvid andre underläkare borde jämställas
med extra befattningshavare samt förste underläkare, biträdande överläkare
och biträdande läkare med extra ordinarie tjänstemän.

Ilihang till riksdagens protokoll 1!H7. 1 sand. Nr "<S7. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Kostnadsberäkningar.

Utredningsmännens förslag till lönereglering avser dels två heltidsanställda
biträdande läkare å neurokirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet, vilka nu
åtnjuta arvoden å 14 300 kronor för år, dels två heltidsanställda, till lönegrad
Eo 23 hänförda biträdande läkare å radiumhemmet vid karolinska sjukhuset,
dels 22 deltidsanställda biträdande överläkare och biträdande läkare,
varav 13 med arvoden å 10 600 kronor för år och 9 med arvoden å 9 300
kronor för år, dels 79 förste underläkare i lönegrad Ex 23, och dels slutligen
11 andre underläkare i lönegrad Ex 21.

Den totala kostnadsökningen för ifrågavarande läkarpersonal har beräknats
till i runt tal 300 000 kronor. Av detta belopp torde omkring 60 % hänföra
sig till kostnadsökning på grund av den allmänna löneregleringen för
statens befattningshavare från och med den 1 juli 1947. Därtill komma kostnader
för den av utredningsmännen föreslagna personalökningen, vilken
beräknats till i runt tal 400 000 kronor.

Den sammanlagda kostnadsökningen vid ett genomförande av utredningsmännens
förslag skulle således bliva i runt tal 700 000 kronor.

Remissyttrande n.

Statskontoret har under erinran om sitt ståndpunktstagande till frågan
föregående år förklarat sig alltjämt i princip förorda, att de underordnade
läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet erhålla extra ordinarie
anställning med skyldighet för dem att i anställningen utan särskild
ersättning härför utfärda förekommande intyg. Därest emellertid statsmakterna
i nuvarande läge skulle anse sig böra tillmötesgå läkarnas krav på oavkortad
intygsersättning, lärer, framhåller statskontoret, ifrågavarande befattningshavare
böra anställas mot arvode. Med de förmåner, som enligt utredningsmännen
skulle vara förenade med arvodesanställningen — ålderstillägg
in. m. — komme emellertid denna att i realiteten vara minst lika förmånlig
som en extra anställning i statens tjänst. Statskontoret vore för sin del icke
övertygat om att fullgoda skäl förefunnes att medgiva ålderstillägg å befattningarna,
särskilt som övriga arvodestagargrupper icke tillförsäkrats dylik
förmån. Likaledes ansåge ämbetsverket de föreslagna arvodena för höga i
jämförelse med den allmänna lönenivån för statstjänstemän i allmänhet.
Statskontoret har emellertid avstått från att i sakens nuvarande läge komma
med ett preciserat yrkande om sänkning.

Härjämte har statskontoret anfört följande.

Med hänsyn till vad som förekommit vid här förda löneförhandlingar förefaller
det vara för statsmakterna i hög grad angeläget att överväga åtgärder
för att möta alltför långtgående krav i lönehänseende från yrkesmän i monopolställning,
vilka förskaffat sig sina kvalifikationer för yrkesutövningen vid
statliga universitet och skolor. Härjämte synes det vara påkallat att inom

Kungi. Maj ds proposition nr 287.

förevarande område vidiaga omedelbara åtgärder i syfte att bereda ökade
möjligheter till utbildning av läkare.

Allmänna lönenämnden har, då någon annan lösning av intygsersättningsfrågan
än den av utredningsmännen föreslagna i nuvarande läge icke syntes
genomförbar och då vidare genom en dylik anordning avlöningsförhållandena
för de av staten respektive landstingen anställda underordnade läkarna
komme att närmare ansluta sig till varandra, icke ansett sig böra påyrka
någon ändring av detta utredningsmännens förslag. Lönenämnden ville emellertid
i detta sammanhang framhålla, att det syntes vara av värde för det
allmänna, alt i fortsättningen förhandlingar om anställningsvillkoren m. m.
för läkare och liknande personalkategorier bedreves gemensamt av staten
och huvudmännen för de kommunala sjukhusen.

Beträffande anställningsformen för läkarna har det synts lönenämnden
böra övervägas att anställa dem som extra tjänstemän i enlighet med de
principer härutinnan, som 1945 års lönekommitté uppdragit i sitt betänkande
II med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m.

Utredningsmännens förslag om rätt för läkarna att för ålderstillägg tillgodoräkna
även utomstatlig anställning av visst slag har lönenämnden icke
velat motsätta sig med hänsyn till de för de underordnade läkarna speciella
förhållanden med av utbildningsskäl föranledda förflyttningar mellan olika
sjukhus.

I fråga om avvägningen av arvodesbeloppen, beträffande vilka lönenämnden
icke ansett sig böra framställa någon erinran i och för sig, har nämnden
anfört följande.

Det må erinras, att det föreslagna grundarvodet å 13 600 kronor för förste
underläkare närmast motsvarar 30 löneklassen å den nya, från och med
den 1 juli 1947 gällande dyrortsgraderade löneplanen för statstjänstemän.
Slutlönen, 15 400 kronor, uppgår i det närmaste till lönen i 33 löneklassen.
Dessa läkares lön skulle således i stort sett överensstämma med den, som
efter den 1 juli 1947 tillkommer tjänsteman i lönegrad Ca 30 (nuvarande
A 27). Denna jämförelse är emellertid missvisande, enär de i den nya löneplanen
upptagna beloppen äro nettolönebelopp, under det att de för underläkarna
föreslagna arvodena äro bruttolöner, med vilka läkarna skola själva
helt bestrida sina pensioneringskostnader. Med hänsyn härtill har lönenämnden
— även om nämnden måste hysa vissa betänkligheter mot det föreliggande
förslagets principiella uppbyggnad — icke ansett sig böra framställa
erinran mot avlöningsbeloppen i och för sig. Vad nu sagts avser närmast
förste underläkarna, men icke heller de för övriga läkare föreslagna löneförmånerna
föranleda särskild erinran från lönenämndens sida.

I särskilt yttrande har ledamoten av allmänna lönenämnden Jod Andersson
icke ansett sig kunna ansluta sig bil eu reglering av lönerna för ifrågavarande
läkare i enlighet med utredningsmännens förslag. Enligt hans uppfattning
borde samtliga lönefrågor vid serafimerlasaretlet och karolinska sjukhuset —

Kungi. Maj:ts proposition nr 287.

således även sjuksköterskornas och den lägre biträdespersonalens — bli föremål
för samtidig förhandling mellan representanter för statsverket och de
berörda personalorganisationerna och statsmakternas definitiva ställningstagande
ansta till dess att överenskommelse kunnat ernås mellan parterna.

Medicinalstyrelsen har beträffande frågan om rätten till intygsersättning
erinrat om att styrelsen i skrivelser den 29 november 1938 och den 15 april
1946 förordat en fördelning av intygsersättningen mellan de underordnade
läkarna och huvudmannen med 90% till de förra och 10% till den senare.

Med hänsyn framförallt till att tjänsterna vid undervisningssjukhusen spelade
en särskild roll för utbildning av specialister, särskilt sådana i överläkarställning,
har styrelsen funnit anledning att utöver utredningsmännens förslag,
som styrelsen funnit väl motiverat, påyrka inrättandet av ytterligare 6
förste underläkartjänster, nämligen eu vid var och en av följande avdelningar:
psykiatriska kliniken, psykiatriska polikliniken, serafimerlasarettets medicinska
poliklinik, plastik-kirurgiska avdelningen, serafimerlasarettets kirurgiska
poliklinik och manliga kirurgiska polikliniken vid karolinska sjukhuset.

Utredningsmännens förslag beträffande avlöningsförmånerna in. in. har
styrelsen funnit otillfredsställande ur såväl huvudmannens som patienternas
och läkarnas synpunkt. Styrelsen har därvid anfört i huvudsak följande.

Den förutsatta skyldigheten för läkaren att utan bistånd av sjukhuspersonal
utfärda intyg skulle innebära, att läkaren för ändamålet finge använda
dyrbar arbetstid, som måste tagas från mera kvalificerade uppgifter, även om
utfärdandet förlädes till vad som kallas läkarnas fritid. En dvlik anordning
vore ett slöseri med tid och till nackdel för huvudmannen även med hänsyn
till angelägenheten av att intygen utfärdas i så nära samband med undersökningen
som möjligt. För patienterna skulle det många gånger kunna betyda
förlängda väntetider eller extra besök.

För läkarnas del framstå de föreslagna arvodesbeloppen såsom otillfredsställande.
Ett studium av inkomstutvecklingen vid landstingens sjukhus visar
det berättigade i ett sådant omdöme. Såsom utredningsmännen framhållit,
uppbära underläkarna vid sistnämnda sjukhus (andra än sanatorieunderläkare)
avlöning enligt samma lönesystem som beträffande statens tjänstemän
föreslagits av 1945 års lönekommitté och godtagits av riksdagen, varvid
de placerats i lönegrad Ce 26 i löneplan nr 1. De åtnjuta vidare extra inkomster
från enskild praktik eller i samband med tjänstgöringen (utöver intygsersättning).
Storleken härav växlar givetvis men torde i genomsnitt icke
kunna beräknas till lägre belopp än 5 000 kronor för år. Då det måste sägas
vara ett samhällsintresse att draga goda läkarkrafter till undervisningssjukhusen,
synes det rimligt, att de där ej erhålla sämre förmåner än som tillkomma
läkare i motsvarande ställning vid landstingens sjukvårdsinrättningar.

Medicinalstyrelsen kan ej annat än beklaga det läge. som uppkommit i föreliggande
fråga, även om styrelsen med hänsyn till underläkarnas vid de statliga
sjukhusen hittillsvarande mindre förmånliga avlöningsvillkor kan förstå
detsamma. Enligt styrelsens mening borde dock frågan om intygsersättning,
som i stor utsträckning gäller från statsverket utgående medel, kunna lösas,
utan att läkarna behövde gå miste om extra ordinarie anställning, om läkar -

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

förbundet accepterade en avlöningsförstärkning med visst belopp, innefattande
bland annat ersättning för utfärdade intyg. Vid en sådan reglering av
föreliggande fråga borde vederbörande läkare äga tillgodoräkna sig tjänsteår
för den tid, varunder hittillsvarande provisorium gällt, d. v. s. från och med
den 1 oktober 1946. Då emellertid medicinalstyrelsen vid konferens med
representanter för Sveriges läkarförbund och Föreningen läkare i underordnad
ställning vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet funnit, ätten
dylik väg icke synes framkomlig, återstår endast frågan om en lämplig avvägning
av arvodets storlek.

Medicinalstyrelsen anser därvid lämpligt, att arvodesbeloppet fastställes
med utgångspunkt från inkomsterna för de beträffande sina sjukvårdande
uppgifter närmast motsvarande underläkarna i landstingens tjänst.

I detta sammanhang torde följande från läkarförbundet erhållna uppgifter
få lämnas angående medelåldern å de vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
tjänstgörande underläkarna samt medeltalet av den tid, som förflutit
från deras avläggande av medicine licentiatexamen. Förhållandena hänföra
sig till januari 1946.

Förste underläkare
Andre underläkare
Tredje underläkare

Medelålder

38 år
35

29 V2 „

Tid förfluten efter
med. lic. examen.

7—8 år
5—6 „
1—2 „

Från angivna utgångspunkter har medicinalstyrelsen framlagt ett eget
förslag beträffande läkarnas avlöningsförmåner. Enligt detta skulle för förste
underläkare begynnelsearvodet uppgå till 17 400 kronor, varav grundarvode
å 12 400 kronor, motsvarande begynnelselön enligt lönegraden Ce 26 i de
från och med den 1 juli 1947 gällande avlöningsbestämmelserna jämte rörligt
tillägg, beräknat efter 9 %, jourtjänstersättning å 2 000 kronor och ett fyllnadsbelopp
— för vinnande av åsyftad jämställdhet med läkarna vid landstingssjukhusen
— å 3 000 kronor. För andre underläkare skulle begynnelsearvodet
uppgå till 16 150 kronor, varav 11 150 kronor i grundarvode, motsvarande
begynnelselön enligt lönegraden Ce 24 jämte 9 % rörligt tillägg,
2 000 kronor i jourtjänstersättning och 3 000 kronor i fyllnadsbelopp. Därjämte
skulle ålderstillägg utgå ”enligt allmänna regler”.

Beträffande den ifrågasatta jourtjänstersättningen framhåller styrelsen, att
även efter ett genomförande av den av utredningsmännen föreslagna personalförstärkningen
en dylik ersättning måste anses skälig för vad som kunde
betecknas som arbete på obekväm arbetstid.

Medicinalstyrelsen har slutligen ifrågasatt, om icke de förut berörda olägenheterna,
som skulle följa av all intygsutfärdandet betraktades såsom läkarnas
privata uppdrag, skulle kunna förekommas genom alt vid fortsatta
förhandlingar med läkarförbundet en överenskommelse kunde nås, enligt
vilken läkarna ersatte sjukhusen för behövlig assistens vid intygens utskrivande
med viss överenskommen summa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Sveriges läkarförbund framhåller, att även efter ett genomförande av utredningsmännens
förslag de underordnade läkarnas vid statssjukhusen totala
arbetsuppgifter komme att bli avsevärt mycket mera, ja omkring dubbelt så
betungande som statstjänstemännens i allmänhet. Därvid har erinrats om att
läkarnas arbete icke kunde helt inställas sön- och helgdagar eller 1 maj,
påsk-, midsommar- och julaftnar. Det vore vidare nödvändigt att inrakna
viss tid för forskning och facklitterär fortbildning i den effektiva arbetstiden.
Läkarens dagliga arbetstid kunde på grund av tjänstens natur icke regleras
på samma sätt som för tjänstemän i allmänhet. Med hänsyn till den ofta förekommande
beredskapstjänsten i en eller annan form kunde sjukhusläkaren
ej disponera sin s. k. fritid på samma sätt som andra tjänstemän. Läkaren
vore sällan eller aldrig (frånsett semester) helt ledig. Den lättnad i jourtjänsten,
som utredningsmännen avsett med sitt förslag till personalförstärkning,
vore otillräcklig. Sålunda skulle vid serafimerlasarettets kirurgiska klinik och
poliklinik denna lättnad komma att inskränka sig till att de tre läkare, som
förut haft klinik- och operationsjour vart tredje dygn, nu finge sådan jour
vart fjärde dygn, och de fyra läkare, som förut haft poliklinikjour vart fjärde
dygn, nu finge sådan jour vart femte eller möjligen vart sjätte dygn. Förbundet
ansåge sig dock — ehuru med tvekan —- för närvarande kunna godtaga
utredningsmännens förslag i avseende å utökandet av arbetskrafterna.

Beträffande löneställningen vore förbundet berett att för närvarande godtaga,
att läkarna anställdes som arvodister med rätt till ålderstillägg, rörligt
tillägg, semester och tilltänkta sociala förmåner, liksom även de föreslagna
reglerna för tidigare tjänstgörings tillgodoräknande för ålderstilläggens erhållande.
Däremot kunde förbundet icke godtaga grundarvodes- och ålderstilläggsbeloppens
storlek utan krävde härutinnan dessa belopp så beräknade,
att en avlöning uppnåddes, som överensstämde med vad förbundets förhandlingsdelegerade
framfört som ett odiskutabelt minimum.

Förbundet framhåller, att förbundet härmed visat ett särskilt tillmötesgående,
i all synnerhet som den ökning av arbetskraften å sjukhusen, som utgjort
förutsättning för detta minimikrav, icke komme att ske i full utsträckning.

Förbundet hemställer slutligen om återupptagande av förhandlingarna för
undvikande av öppen konflikt vid statens kroppssjukhus.

Direktionen för karolinska sjukhuset har tillstyrkt utredningsmännens
olika förslag. Direktionen har ansett den förordade utökningen av antalet
läkartjänster välkommen, icke minst med hänsyn till nödvändigheten av att
vederbörande läkare skulle få ökad möjlighet att ägna sig åt det forskningsarbete,
vars främjande enligt direktionens uppfattning utgjorde en viktig uppgift
för ett undervisningssjukhus.

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 287.

Frågan om löne- och anställningsförhållandena för de underordnade läkarna
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet var förra året underställd
riksdagens prövning. Beträffande då föreliggande förslag och de överväganden,
som ledde fram till det beslutade provisoriet, hänvisar jag till den
föregående redogörelsen.

För närvarande åtnjuta förste underläkarna lön enligt lönegraden Ex 23
jämte en provisorisk löneförstärkning av 1 500 kronor, varigenom de totala
löneförmånerna, frånsett ålderstillägg, uppgå till i runt tal 11 945 kronor för
år. Andre underläkarna äro placerade i lönegraden Ex 21; de åtnjuta alltså
en begynnelselön av 9 360 kronor. Vidare gäller alltjämt det år 1939 genomförda
provisoriet med avseende å ersättningen för vissa intyg, vilket innebär,
att ersättningen inbetalas till sjukhuset, som till vederbörande läkare utbetalar
50 procent av inflytande ersättningar för intyg eller utlåtande beträffande
patienter, å vilka olycksfallsförsäkringslagen äger tillämpning, och
90 % för annat intyg eller utlåtande.

De utredningsmän, som i fjol tillkallades för att närmare utreda spörsmålen
om ifrågavarande läkares arbets-, anställnings- och avlöningsförhållanden,
ha haft att taga ställning till tre huvudfrågor, nämligen

l:o) anställningsformen och den därmed förbundna frågan om de s. k.
intygsersättningarna,

2:o) frågan om organisatoriska åtgärder för att få till stånd bättre arbetsförhållanden
samt

3:o) löneförmånernas storlek.

Spörsmålet om intygsersättningarna har hittills intagit en central plats vid
övervägandena om den lämpliga anställningsformen för underläkarna vid
ifrågavarande två statliga kroppssjukhus. Från statens sida har därvid — om
än icke samstämmigt — hävdats att, enär utfärdandet av intygen ansetts höra
ingå i vederbörandes tjänsteåligganden, rätten att uppbära särskild ersättning
för intygen vore oförenlig med en pensionsgrundande anställningsform. Läkarorganisationerna
ha å sin sida icke kunnat biträda uppfattningen om intygsutfärdandet
såsom ett tjänsteåliggande. Utredningsmännen, som enligt
givna direktiv även haft att förhandla med nyssnämnda organisationer, framhöllo
i skrivelse den 29 september 1946, att de redan i början av sitt förhandlings-
och utredningsarbete funnit, att detta icke kunde fullföljas, såvida de
icke erhöllo bemyndigande att erbjuda läkarna arvodesanställning i förening
med rätt till oavkortad intygsersättning. Såsom förut framhållits, meddelade
jag med anledning härav utredningsmännen, att jag icke funnit skäl till erinran
mot att de under det fortsatta utredningsarbetet följde av dem i nämnda
skrivelse angivna riktlinjer. I sitt nu föreliggande slutliga förslag ha utredningsmännen
vidhållit sin preliminära ståndpunkt och således förordat, att
läkarna ifråga erhålla löneställning som arvodister men med rätt till oavkortad
intygsersättning.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Med hänsyn till den stora vikt läkarna uppenbarligen fästa vid intygsfrågan
och då en lösning av denna i enlighet med föreliggande förslag synes vara en
första förutsättning för att ernå eu samförståndslösning rörande anställningsförhållandena,
har jag ansett mig böra biträda utredningsmännens ifrågavarande
förslag, vilket, såsom allmänna lönenämnden påpekat, är ägnat att
skapa närmare överensstämmelse med anställningsförhållandena för de underordnade
läkarna vid landstingssjukhusen. En konsekvens härav synes
vara, att man i varje fall för närvarande får uppgiva tanken på att bereda
läkarna en pensionsgrundande anställningsform. Jag förordar således i likhet
med utredningsmännen arvodesanställning.

Med läkarnas lönefråga sammanhänger givetvis nära spörsmålet om deras
arbetsförhållanden. Utredningsmännen, som ägnat även denna fråga sin uppmärksamhet,
ha framlagt vissa förslag i syfte att åstadkomma gynnsammare
arbetsförhållanden för läkarpersonalen. Förslagen innebära framförallt, att
ett icke ringa antal nya läkarbefattningar inrättas, att kanslipersonalen utökas
samt att tekniska hjälpmedel, såsom diktafoner in. m., skola komma
till ökad användning. Till grund för sina förslag ha utredningsmännen lagt
en granskning av läkarnas arbetstid och de göromål, som rimligen borde
rymmas inom denna. De synpunkter som därvid anlagts avvika till en del
från de av läkarförbundet framförda. Jag anser mig för egen del kunna i
huvudsak ansluta mig till utredningsmännens uppfattning i berörda hänseenden.
Jag vill därvid understryka, att i den av utredningsmännen såsom maximum
beräknade arbetstiden av genomsnittligt 27 timmar per vecka för deltidsanställda
och 42 timmar per vecka för heltidsanställda läkare principiellt icke
bör ingå tid för utskrivandet av sådana intyg och utlåtanden, för vilka särskild
ersättning skulle tillkomma läkarna. Denna principiella uppfattning får dock
givetvis icke i praktiken taga sig uttryck i osmidiga och för en förnuftig disposition
av arbetstiden hinderliga förbud, som lätt kunde skapa irritation och
medföra olägenheter för allmänheten. Jag biträder även det framlagda förslaget
om nya läkartjänster med den jämkningen, att ökningen av läkarpersonalen
vid neurokirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet torde kunna
begränsas till en förste underläkare med hänsyn till alt något avgörande icke
föreligger ifråga om inrättande vid lasarettet av en traumatologisk klinik. Jag
förordar således — i vad avser läkarpersonalen — att vid serafimerlasarettet
nyinrättas 6 förste och 2 andre underläkartjänster samt vid karolinska sjukhuset
1 biträdande läkartjänst med heltidstjänstgöring vid radiumhemmet och
13 förste underläkartjänster. Däremot är jag icke för närvarande beredd att
tillstyrka medicinalstyrelsens förslag att därutöver inrätta ytterligare 6 nya
underläkartjänster, vilket förslag främst motiverats ur andra synpunkter än
som varit vägledande för utredningsmännen.

Jag ansluter mig till utredningsmännens förslag rörande ny biträdespersonal
och tillstyrker alltså, att vid serafimerlasarettet inrättas 1 kanslibiträdes -

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

och 4 kontorsbiträdestjänster samt vid karolinska sjukhuset 1 kanslibiträdesoch
5 V2 kontorsbiträdestjänster. För kontorsbiträdestjänsterna bör den för
dylika befattningar gällande befordringsgången tillämpas. Beträffande biträdespersonalen
vill jag vidare i anslutning till vad utredningsmännen därom
anfört framhålla, att denna givetvis icke för å tjänstetid anlitas för utskrivning
av sådant intyg eller utlåtande, varför läkare uppbär särskild ersättning,
såvida därigenom uppstår hinder eller olägenheter för skötseln av tjänstegöromålen.

I likhet med utredningsmännen vill jag även framhålla betydelsen av att
tekniska hjälpmedel, såsom diklafoner, i erforderlig utsträckning anskaffas
och att överhuvud taget åtgärder vidtagas i syfte att underlätta en rationalisering
av arbetsförhållandena för sjukhuspersonalen. Jag förutsätter, att direktionen
har sin uppmärksamhet riktad härpå och vidtager lämpliga åtgärder
för att tillgodose välgrundade önskemål i detta avseende.

Beträffande storleken av de löneförmåner, som lämpligen böra tillkomma
läkarna, föreligga olika förslag från utredningsmännen, läkarförbundet och
medicinalstyrelsen. Av följande sammanställning framgår de olika förslagens
innebörd, varvid tillika såsom jämförelse angivits dels de nuvarande löneförmånerna
och dels de löneförmåner, vilka vid i övrigt oförändrade grunder
skulle komma att utgå från och med den 1 juli 1947 på grund av den allmänna
löneregleringens och arvodesregleringens inverkan, varvid jag beträffande
förste och andre underläkare förutsatt, att de nuvarande för dem tilllämpade
lönegraderna Ex 23 och Ex 21 komma att motsvaras av lönegraderna
Cg 25 och Cg 23 i den nya löneplanen.

Utredningsmännen ha vid utformandet av sitt förslag utgått från den löncställning,
motsvarande 28 lönegraden i den nya statliga löneplanen, som från
och med den 1 juli 1947 tillkommer underläkarna vid sanatorierna i enlighet
med för landstingssjukhusen träffat avtal. Det av utredningsmännen för förste
underläkarna förordade grundarvodet, 13 600 kronor, motsvarar närmast 30
löneklassen i den nya statliga löneplanen, varför dessa läkares löneförmåner
skulle i stort sett komma alt motsvara nuvarande 27 löneklassen, varvid
emellertid bör beaktas, att läkarna själva skulle få bestrida sina pensioneringskostnader.
Dessa uppskattas av läkarna till 3 600 kronor årligen för var
och en.

Såväl läkarförbundet som medicinalstyrelsen ha förordat väsentligt större
löneförmåner än utredningsmännen. Medicinalstyrelsen har utgått från de
löneförmåner, som enligt nyssnämnda avtal för landstingssjukhusen tillkomma
lasarettsunderläkarna och som motsvara löneförmånerna enligt 26
lönegraden i den nya (= 23 lönegraden i den nuvarande) löneplanen för
slatst jänstemännen. Delta belopp har emellertid ökats med sammanlagt
5 000 kronor i syfte att ersätta de extra inkomster från enskild praktik eller
i samband med tjänstgöringen (utöver intygsersättning), som ifrågavarande

	Nuvarande löneförmåner, kronor	Löneförmåner enligt nuvarande grunder per den 1 juli 1947, kronor	Utredningsmännens förslag, kronor	Läkarförbundets förslag, kronor	Medicinalstyrelsens förslag, kronor
Förste underläkare .................	11 945	13 272	14 825 (13 600 + 9 %) 3 ålderstillägg å 600	18 296 (17 000 + 9 %) 3 ålderstillägg å 650	17 400 (Arvode enl. Ce 26: 26 + 9 % + jourtjänsters. 2 000 + utfyllnadsbelopp 3 000). Ålderstillägg enl. allmänna regler.
Andre underläkare .................	9 360	10 556	11 445 (10 500 + 9 %) 3 ålderstillägg å 600	16 296 (15 000 + 9 %) 3 ålderstillägg å 650	16 150 (Arvode enl. Ce 24: 24 + 9 % + jourtjänsters. 2 000 + utfyllnadsbelopp 3 000). Ålderstillägg enl. allmänna regler.
2 heltidsanställda bitr. läkare å neuro-
kirurgiska kliniken vid serafimerl. ..	14 960	15 760	16 296 (15 000 + 9 %) 3 ålderstillägg å 600	21 296 (20 000 + 9 %) 3 ålderstillägg å 650
2 heltidsanställda bitr. läkare vid ra-
diumhemmet.....................	12 255	13 900	= förste underläkare	21 296 (20 000 + 9 %) 3 ålderstillägg å 650
Deltidsanställda bitr. överläkare och
bitr. läkare ......................	11 260 eller 9 960	11 760 eller 10 360	10 800	16 296 (15 000 + 9 %) 3 ålderstillägg å 650

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

läkare vid landstingslasaretten beräknas uppbära, och att bereda kompensation
för tjänstgöring å »obekväm arbetstid».

Vid avvägning av lönernas storlek för en viss grupp befattningshavare är
statsmakternas handlingsfrihet vid varje avvägningstillfälle med nödvändighet
begränsad till vad som bedömes rimligt och skäligt med hänsyn till för
andra medborgargrupper i statens tjänst vid nämnda tillfälle gällande löner.

I det nu aktuella fallet måste sålunda lönesättningen ske på sadant sätt, att
den icke kommer att oskäligt gynna en viss grupp akademiskt utbildade
arbetskrafter framför andra dylika i det allmännas tjänst. Å andra sidan bör
tillses, att den statliga lönesättningen icke på ett för rekryteringen ödesdigert
sätt avviker från de löner, som erbjudas av andra arbetsgivare, i detta fall
närmast landstingen. Utredningsmännens förslag synes ur dessa synpunkter
i och för sig godtagbart. Det bör i detta sammanhang framhållas, att utredningsmännen
under sitt arbete stått i fortlöpande kontakt med representanter
för regeringen och därvid under hand tillratts att söka na eu samförstandslösning
med läkarorganisationerna på basis av en erbjuden lön, icke överskjutande
den som innefattas i det slutliga utredningsförslaget.

Som nämnts, har läkarförbundet för sin del icke velat godtaga de av utredningsmännen
förordade lönerna. Med anledning av den gjorda framställningen
om förnyade förhandlingar ha den 12 maj 1947 överläggningar ägt
rum mellan representanter för nämnda förbund a ena sidan samt chefen för
finansdepartementet och mig å andra sidan. Ehuru från läkarförbundets sida
därvid helt naturligt hävdades samma uppfattning, som kommit till synes i
dess remissyttrande, framkommo dock från dess sida uttryck för en samförståndsvillighet,
som gett mig anledning hoppas, att en öppen konflikt skall
kunna undvikas. Jag har därför efter ingående överväganden och samråd
med statsrådets övriga ledamöter ansett mig böra förorda, att för riksdagen
framlägges förslag om löneförmåner för ifrågavarande grupper av läkare
som något överstiga dem, som utredningsmännen med hänsyn till de under
hand givna direktiven kunnat tillstyrka. Det förslag, jag sålunda förordar,
innebär följande.

Såsom naturlig utgångspunkt för löneavvägningen kunna tjäna löneförmånerna
för den kategori läkare vid icke-statliga kroppssjuklms, som närmast
motsvarar förste underläkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
nämligen förste underläkarna vid landstingslasaretten. Dessa
åtnjuta, såsom förut erinrats, i enlighet med för dem träffat avtal från
och med den 1 januari 1947 avlöning enligt lönegraden Ce 26 i den nya
statliga löneplanen nr 1, motsvarande i ortsgrupp V ett arvode enligt begynnelselöneklassen
av i runt tal 11 400 kronor. Därtill bör emellertid med
hänsyn till de särskilda krav, som måste ställas på läkarna vid undervisningssjukhusen
och för beredande av kompensation för de inkomster
utöver de fasta löneförmånerna, som landstingsläkarna kunna förvärva, lag -

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

gas elt visst belopp. Jag har i sådant hänseende funnit ett tillägg av 3 000
kronor skäligt. Grundarvodet skulle härigenom uppgå till (11 400 -j- 3 000 =)
14 400 kronor. Härtill bör komma rörligt tillägg, i förevarande sammanhang
beräknat efter 9 %>, samt 3 ålderstillägg efter 3, 6 respektive 9 år, å 600 kronor.
I enlighet med utredningsmännens förslag förordar jag, att för vinnande
av ålderstillägg må tillgodoräknas tidigare sjukhustjänstgöring även vid ickestatliga
sjukhus i överensstämmelse med för läkarna vid landstingssjukhusen
numera gällande regler. Begynnelselöneförmånerna skulle alltså vid nuvarande
indexläge komma att utgöra i runt tal 15 700 kronor och de slutliga
förmånerna c:a 17 500 kronor, b förhållande till utredningsmännens förslag
innebär detta en ytterligare förbättring med omkring 800 kronor. Jag vill
härtill erinra, att de förordade reglerna beträffande ålderstillägg medföra, att
flertalet förste underläkare kommer att omedelbart erhålla minst två ålderstillägg.

Motsvarande höjning bör komma även andre underläkarna och de heltidsanställda
biträdande läkarna till del. Då jag i övrigt ansluter mig till utredningsmännens
förslag beträffande dessa läkarkategorier, förordar jag alltså,
att grundarvodet för andre underläkarna bestämmes till 11 300 kronor, för
de båda heltidsanställda biträdande läkarna å neurokirurgiska kliniken vid
serafimerlasarettet till 15 800 kronor och för de heltidsanställda biträdande
läkarna vid radiumhemmet till — i likhet med för förste underläkarna —
14 400 kronor; till dessa belopp komma rörligt tillägg och ålderstillägg såsom
för underläkarna. Nuvarande två biträdande läkarbefattningar vid radiumhemmet
äro placerade i lönegraden Eo 23, d. v. s. förenade med pensionsrätt.
Jag förutsätter, att nuvarande innehavare av dessa tjänster, därest de anmäla
sig vilja kvarstå vid för dem nu gällande anställningsform, skola äga rätt
därtill, varvid de böra bli delaktiga av den allmänna löneregleringen för
statstjänstemän och bibehålla den nu utgående provisoriska löneförstärkningen
av 1 500 kronor.

Beträffande de av utredningsmännen berörda huvudgrupperna av deltidsanställda
biträdande överläkare och biträdande läkare vill jag erinra, att
dessa för innevarande budgetår åtnjuta provisoriskt arvodestillägg å 660 kronor,
varför ifrågavarande arvoden för närvarande uppgå till It 260 kronor
respektive 9 960 kronor. Utredningsmännen ha för dessa båda arvodesgrupper
föreslagit ett enhetligt arvode å 10 800 kronor. Jag har icke funnit
anledning till erinran mot att dessa grupper av läkare i avlöningshänseende
jämställas. Därvid torde emellertid arvodet i samband med den allmänna
arvodesreglering, som avses för nästa budgetår, böra bestämmas till 11 760
kronor. A detta belopp bör rörligt tillägg ej utgå, varjämte ifrågavarande
läkare icke heller synas böra komma i åtnjutande av ålderstillägg. Arvodet
för de biträdande läkarna å sjukhusens gymnastikavdelningar, nu 6 800
kronor jämte 660 kronor i provisoriskt arvodestillägg, torde böra uppräknas

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

till 7 764 kronor. Arvodet för biträdande läkaren vid serafnnerlasarettets
kvinnopoliklinik torde böra bibehållas vid oförändrat belopp, 3 000 kronor.

För av ifrågavarande reglering berörda läkarkategorier torde böra meddelas
bestämmelser rörande semester och andra sociala förmåner i anslutning
till de principer, som efter den 1 juli 1947 komma att gälla för lönegradsplacerade
befattningshavare i statens tjänst. Såsom utredningsmännen anfört
synas därvid förste underläkare, biträdande överläkare och biträdande läkare
böra likställas med extra ordinarie tjänstemän och andre underläkare med
extra tjänstemän.

Utredningsmännen ha beräknat de sammanlagda kostnaderna för sitt förslag
till i runt tal 700 000 kronor. Vid bifall till de av mig förordade jämkningarna
torde beloppet böra ökas till i runt tal 775 000 kronor. Jag återkommer
i det följande till frågan om anvisande av sålunda erforderliga
medel.

2. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska
sjukhuset: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 4 622 100 kronor. Personalförteckning
och avlöningsstat med tillhörande bestämmelser finnas införda på s. 550 ff.
i statsliggaren.

Direktionen för karolinska sjukhuset har dels i skrivelse den 3 september
1946 framlagt sina äskanden om anslag till avlöningar och omkostnader vid
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, dels i skrivelse den 19 november
1946 avgivit förslag angående ändrad löneställning för vissa befattningshavare
vid nämnda båda sjukhus. Jag kommer i det följande att vid behandlingen
av frågan om löneställningen för vissa befattningshavare vid karolinska
sjukhuset även redogöra för samma spörsmål beträffande motsvarande
befattningshavare vid serafimerlasarettet.

Vidare föreligga vissa andra framställningar, som beröra karolinska sjukhusets
avlöningsanslag.

Direktionen har i sin skrivelse den 3 september 1946 inledningsvis anfört
följande.

Under budgetåret 1947/48 kommer, såvitt nu kan bedömas, karolinska
sjukhusets drift att utökas, då den dermato-venereologiska klinik, som nu
uppföres därstädes, kan beräknas bli färdig alt tagas i bruk under senare
hälften av är 1947. I samband därmed bör sjukhusets röntgendiagnostiska
avdelning utökas med ytterligare eu sektion, ökade anslag för såväl avlö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

ningar som omkostnader komma att erfordras på grund av dessa utvidgningar.
Anslag för uppförande av ett nytt garnisonssjukhus för Stockholms
garnison har beviljats av 1946 års riksdag. Då det emellertid icke är sannolikt,
att detta sjukhus kan tagas i bruk förrän vid utgången av budgetåret
1947/48, har direktionen ansett sig böra räkna med att såväl det nuvarande
garnisonssjukhuset i Stockholm som garnisonsavdelningen vid karolinska
sjukhuset komma att användas för sitt nuvarande ändamål under hela
nämnda budgetår. I fråga om serafnnerlasarettet räknar direktionen med att
lasarettet under samma budgetår skall drivas i nuvarande omfattning.

A. Radiofysiska institutionen.

I fråga om radiofysiska institutionen har föreslagits dels anställande av
en assistent för blodkroppsräkning med ett årligt arvode av 6 000 kronor.
dels inrättande av en ny befattning som kanslibiträde i lönegraden A 7, dels
ock anställande av en preparator (A 10) och ett laboratoriebiträde (Eo 7).
Av handlingarna inhämtas följande.

Assistent för blodkroppsräkning. Jämlikt gällande instruktion
har institutionen till uppgift, bland annat, att utöva tillsyn å efterlevnaden
av lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. in. och med stöd av
densamma meddelade föreskrifter. I fråga om denna tillsynsverksamhet har
institutionens föreståndare, professorn R. Sievert anfört bland annat följande.

Vid institutionen gjorda undersökningar visa, att en blodkroppsräkning,
gjord av en tränad specialist, måste anses vara en god indikator för bestämmandet
av bestrålningsriskerna i arbetet, varför institutionens kontrollverksamhet
torde i mycket hög grad komma att baseras på dylika undersökningar.
Därest blodundersökningarna kunde utföras centralt vid institutionen och
under ledning av den specialist inom hämatologien, som institutionen har
i sin medicinske expert, skulle institutionens tillsynsverksamhet få ett synnerligen
betydelsefullt stöd i sitt arbete. Redan nu har institutionen i sådana
fall, där väsentliga bestrålningsrisker förekomma, ansett sig i stor utsträckning
böra infordra blodutstryk och låtit verkställa differentialräkning med
hjälp av forskningsmedel. Även frivillig obetald arbetskraft har hittills biträtt
i icke oväsentlig omfattning.

Denna tillfälliga organisation av arbetet har synts motiverad med hänsyn
till den osäkerhet angående resultaten, som förelegat, men med den erfarenhet,
som nu föreligger, kan detta förfarande ej längre försvaras, och arbetet
måste ingå i institutionens rutinmässiga kontrollverksamhet. Det synes därför
oundgängligen nödvändigt att vid institutionen anställes en rutinerad assistent
för blodkroppsräkning, som under den medicinske expertens ledning utför
samtliga differentialräkningar, vilka kunna beräknas komma att uppgå till
3 000—4 000 om året. Jämte tillhörande statistiska bearbetning av materialet
och den omfattande korrespondens, som kan förväntas uppstå, kommer detta
arbete med säkerhet att fordra en heltidstjänst. Till innehavaren av denna
tjänst torde böra utgå ett arvode av 6 000 kronor.

Direktionen har funnit den föreslagna assistentbefattningen erforderlig
under förutsättning att gällande föreskrifter om undersökning av personer

Kungi. Maj:ts proposition nr 287.

anställda i radiofysiskt arbete komme att ändras därhän, att blodutstryk
skulle insändas till radiofysiska institutionen för specialundersökning.

Medicinalstyrelsen har ansett det vara av vikt, att de föreslagna blodkroppsräkningarna
komma till utförande.

Statskontoret har uttalat, att pågående löneregleringsarbete torde kunna
lämna material för bedömande av den riktiga anställningsformen för ifrågavarande
assistent. Då uppgift saknades om erforderlig utbildning och kvalifikationer
för assistenten, om arbetstid och till äventyrs utgående särskild
ersättning för verkställda undersökningar kunde statskontoret icke uttala sig
om skäligheten av det föreslagna arvodet.

Kanslibiträde. Direktionen har, under hänvisning till den betydande
ökning av radiofysiska institutionens arbetsuppgifter, som inträtt under
senare år och som ställt avsevärt ökade krav såväl kvalitativt som kvantitativt
på kanslipersonalen därstädes, hemställt att nämnda personal måtte
utökas med ett kanslibiträde i lönegraden A 7.

Preparator (A 10) och laboratori e biträde (Eo 7). Medicinska
högskolornas organisationskommitté har föreslagit inrättande av dessa
befattningar. Till stöd härför anföres:

Personalen å institutionen utgöres för närvarande av — förutom professorn
— 4 laboratorer, 2 strålningsskyddsinspektörer, 2 assistenter (en i A 14
och en med arvode på 6 000 kronor), 1 instrumentmakare i A 10, 1 kanslibiträde
i A 7 samt ett tekniskt biträde i A 7. Därtill finnes ett tekniskt biträde
med arvode från jubileumsfonden och Cancerföreningen. Samtliga hjälpkrafter
absorberas emellertid så gott som helt av sjukhusets rutinverksamhet
samt av tillsynsverksamheten. För forskningen inom medicinsk radiofysik
är det av alldeles särskilt stor betydelse, att de vetenskapligt kvalificerade
tjänstemännen i sin forskning erhålla effektiva tekniska hjälpkrafter, som
avbörda dem sådant arbete, som med fördel kan utföras av dylik arbetskraft.
Behovet härav är så mycket mera framträdande, som rutinarbetet vid institutionen
under de senare åren ökat högst väsentligt och visat sig mycket hindersamt
vid fullföljandet av forskningsuppgifterna. Sålunda har det arbete, som
åligger institutionen enligt lagen om tillsyn å radiologiskt arbete in. in., blivit
mycket mera krävande för institutionens tjänstemän, än man tidigare beräknat.
Det löpande arbetet för sjukvården vid karolinska sjukhuset har
även ökat högst väsentligt, sedan 1938 med mer än 100 °/o. Det senare arbetet
tager för närvarande ett å jubileumsfondens forskningsanslag anställt tekniskt
biträde helt i anspråk, varigenom forskningen berövats det enda på
löpande årsanslag anställda biträdet.

Den vid institutionen anställde laboratorn och strålningsbiologen saknar
fast assistent. Detta har visat sig medföra allvarliga olägenheter, då arbetet
blir lidande av upprepade ombyten av de tillfälliga assistenter, som anställas
med hjälp av för särskilda undersökningar erhållna medel. Sålunda åtgå ofta
månader för att lära upp nya assistenter, så att de kunna på ett tillfreds
ställande sätt deltaga i förekommande laboratoriearbeten. I synnerhet handhavandet
av röntgen och radium samt utförandet av mättekniska arbeten
kräver en viss erfarenhet och vana, vilken icke på kort tid kan förvärvas.
Såsom biträde vid strålningsbiologiska arbeten bör sålunda en tjänst närmast
motsvarande preparator i lönegrad A 10 inrättas. Kompetensfordringarna
böra vara: Studentexamen eller motsvarande kunskaper samt specialutbild

Karicjl. Maj:ts proposition nr 287.

ning i fråga om vissa preparativa uppgifter, erhållen vid radiofysiska institutionen
under minst 3 års väl vitsordad tjänstgöring å dess strålningsbiologiska
avdelning.

B. Personalbehov vid den dermato-venereologiska kliniken.

Som i det föregående omnämnts beräknas den nya dermato-venereologiska
kliniken bli färdig att tagas i bruk under senare hälften av innevarande år.

Förslag i fråga om personalbehovet vid kliniken ha framlagts dels av
kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande, som därvid stött
sig på en av sjukhusintendenten G. Heimer verkställd beräkning, dels av
professorn S. Hellerström. Det senare förslaget innebär en betydligt större
personaluppsättning än det förra, beroende på att Hellerström beräknat inrättande
av åtskilliga befattningar huvudsakligen avsedda för forskningsändamål.

Direktionen, som huvudsakligen anslutit sig till byggnadskommitténs förslag,
har anfört följande.

Behovet av den ytterligare personal, som professor Hellerström finner vara
önskvärd utöver klinikens av byggnadskommittén beräknade personaluppsättning,
synes i första hand böra utredas av de medicinska högskolornas
organisationskommitté. I avbidan på det förslag i detta avseende, som organisationskommittén
kan komma att avge, synes byggnadskommitténs beräkningar
kunna tills vidare läggas till grund för bedömande av storleken av
den personal, som erfordras för klinikens sjukvårdsuppgifter och vars avlöningar
i följd därav böra bestridas av sjukhusets anslag. Vid dessa beräkningar
torde hava förutsatts, att den polikliniska verksamhet, som kommer
att drivas i samband med kliniken, blir av samma storleksordning som vid
S:t Görans sjukhus. Detta är emellertid ovisst, då driften av polikliniken vid
sistnämnda sjukhus lär komma att till en mindre del fortgå även efter klinikens
överflyttning till karolinska sjukhuset samt dessutom en poliklinik
för hud- och könssjuka lär komma att öppnas vid Södersjukhuset.

Enligt 5 § lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar bör
det ankomma på Solna stad att anordna poliklinik för undersökning och
behandling av könssjuka samt bestrida kostnaden för sådan poliklinik med
undantag för vad som enligt 6 § samma lag utgår av statsmedel. En sådan
poliklinik synes böra förläggas till karolinska sjukhuset, varvid kostnaderna
för poliklinikens drift böra i viss utsträckning bestridas av Solna stad. Förhandlingar
härom synas höra inledas med staden.

Nu föreliggande svårigheter att bedöma omfattningen av den polikliniska
verksamheten vid kliniken medföra en viss osäkerhet vid beräkningen av
den del av klinikens personal, som erfordras för denna verksamhet. Även i
ett annat avseende föreligger en viss osäkerhet, nämligen huruvida det antal
provsköterskor och andra sjukvårdselever, som beräknats för kliniken, skall
kunna tillhandahållas av sjuksköterskeskolorna. I den mån detta visar sig
omöjligt, måste felande elever ersättas med sköterskebiträden.

Intill dess säkrare hållpunkter för bedömande av klinikens personalbehov

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

vinnes, anser direktionen detta behov böra beräknas i enlighet med byggnadskommitténs
förslag dock med vissa ändringar. Direktionen har sålunda funnit
följande personal erforderlig.

Läkarpersonal.

Arvode

1 professor, överläkare . . kronor 1 500
1 biträdande överläkare „ 10 600

1 biträdande läkare, poliklinikföreståndare
.... „ 9 300

Lönegrad

7 förste underläkare ............ Ex 23

2 andre underläkare ........... Ex 21

Sjukvårdspersonal.

1 social kurator1 .............. Eo 11

10 sköterskor ................... A 7

20 assistentsköterskor ........... Eo 5

1 fotograf med halvtidstjänstgöring
........................ Eo 5

1 laboratoriebiträde ............ A 4

1 laboratoriebiträde ............ Eo 4

Lönegrad

2 baderskor ................... U 2

30 sjukhusbiträden (städerskor) .. U 1

14 provsköterskor

15 elever

Ekonomi personal.

1 reparatör .................... A 8

2 vaktmästare ................. Eo 5

2 sömmerskor.................. U 2

5 köks- och serveringsbiträden .. U 1

4 tvättbiträden ................. U 1

Administrations- och kontorspersonal.

1 kanslibiträde ................ Eo 7

3 konlorsbiträden .............. A 4

1 skrivbiträde ................. Eo 2

2 skrivbiträden med halvtidstjänstgöring
................. Ex 2

C. Personalbehov vid ny sektion av röntgendiagnostiska avdelningen.

I samband med öppnandet av den nya dermato-venereologiska kliniken
avses en ny sektion av röntgendiagnostiska avdelningen skola tagas i anspråk.
Personalbehovet för denna nya sektion beräknas på följande sätt:

2 förste underläkare.................. Ex 23

1 röntgensköterska ................... A 7

2 assistentsköterskor.................. Eo 5

1 fotograf ........................... A 5

1 vaktmästare ....................... Eo 5

2 fotografibiträden ................... U 2

2 sköterskebiträden .................. U 1

1 sjukhusbiträde (städerska) .......... U 1

1 elev .............................. —

D. Sjukhuset i övrigt.

Lä 1c arper s o n a I.

Förste underläkare. Genom beslut den 29 juni 1946 har Kungl.
Maj:t medgivit, att vid karolinska sjukhuset finge vara anställda högst 53

1 Avses skola 1. v. i viss utsträckning även biträda i arbetet å sjukhusets sociala hjälpbyrå.
liihang till riksdagens protokoll 7.947. / samt. Nr 287. 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

förste underläkare, varav en med halvtidstjänstgöring. Sedermera har Kungl.
Maj:t den 14 februari 1947 efter framställning av direktionen medgivit, att
vid sjukhuset finge tills vidare intill utgången av juni 1947 vara anställda
högst 53 förste underläkare, samtliga med heltidstjänstgöring. Härigenom
har ovannämnda halvtidsbefattning som förste underläkare, vilken varit
avsedd för blodgivarcentralen, utbytts mot en heltidsbefattning med tjänstgöring
dels på blodgivarcentralen och dels som narkosunderläkare.

Höjt arvode åt en konsulterande pediatriker. Sedan
år 1939 ha medel beräknats till arvode åt en konsulterande pediatriker vid
karolinska sjukhuset. Arvodesbeloppet som tidigare utgjorde 1 800 kronor
för år har från och med innevarande budgetår höjts till 4 800 kronor.
Direktionen har nu hemställt om en ytterligare höjning av arvodet till 7 500
kronor för år. Till stöd härför har anförts följande.

Enligt beslut av innevarande års riksdag har arvodet till en konsulterande
pediatriker vid karolinska sjukhusets kvinnoklinik höjts till 4 800 kronor
för år under förutsättning att konsultationsbesöken utökades från två till
fyra i veckan samt även innefattade erforderlig vård av barn, som vore
intagna på andra avdelningar vid sjukhuset än kvinnokliniken.

Det har emellertid icke lyckats att mot detta årsarvode förvärva någon
fast konsulterande pediatriker vid kliniken. Tills vidare utgår ersättning för
de konsultationsbesök, som erfordras, efter visst belopp för gång. Då det
emellertid ur sjukvårdssynpunkt icke är tillfredsställande att kliniken saknar
en fast anställd pediatriker för tillsyn av de på kliniken vårdade barnen, har
utredning verkställts om förutsättningarna härför. Det har därvid visat sig
att för detta ändamål erfordras ett årsarvode av 7 000 kronor för år vid
besök fyra gånger i veckan eller 7 500 kronor vid besök sex gånger i veckan.
Såsom förklaring till att ersättningen i det förra fallet är proportionsvis högre
än i det senare har angivits, att antalet extra besök (utan särskild ersättning)
blir högre ju färre antalet ordinarie besök är.

Vid sådant förhållande får direktionen förorda, att antalet besök av den
konsulterande pediatrikern utökas till sex gånger i veckan, vilket ur sjukvårdssynpunkt
skulle innebära en mycket stor fördel. Direktionen får därför
hemställa, att arvodet för en konsulterande pediatriker på karolinska sjukhusets
kvinnoklinik under nu angivna förutsättning höjes till 7 500 kronor
för år.

Statskontoret, som icke velat biträda förslaget om höjning av arvodet, har
under erinran att beslut fattats om inrättande av en pediatrisk klinik vid
karolinska sjukhuset anfört följande.

Efter tillkomsten av en sådan klinik lärer näppeligen vara erforderligt med
särskild konsulterande pediatriker. Intill dess torde konsultationsverksamheten
böra få ordnas på lämpligt sätt inom ramen för det av 1946 års riksdag
beviljade arvodet, eventuellt genom begränsning av konsultationsbesöken till
— såsom tidigare synes ha varit fallet — kvinnokliniken eller ock till 3 besök
i veckan. Erinras må, att arvodet för 2 besök i veckan å kvinnokliniken före
den 1 januari 1946 utgjorde 1 800 kronor för år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Förhöjd ersättning åt t. f. föreståndaren för tandpolikliniken.
Till t.f. föreståndaren för sjukhusets tandpoliklinik utgår
för närvarande ett årligt arvode av 4 500 kronor. Genom beslut den 21 juni
1946 har Kungl. Maj:t i anledning av en framställning av direktionen om förhöjning
av nämnda arvode anbefallt direktionen att verkställa en närmare
undersökning rörande arbetsförhållandena å polikliniken samt till Kungl.
Maj:t inkomma med det förslag i ämnet, vartill undersökningen måtte föranleda.
Direktionen har nu framlagt resultatet av den anbefallda undersökningen
samt i anslutning därtill föreslagit, att poliklinikens föreståndare i
likhet med de biträdande läkarna på sjukhusets kvinno-, öron- och ögonpolikliniker
och dess avdelning för fysikalisk terapi skulle erhålla ett arvode av
9 300 kronor för år. Därjämte har föreslagits, att föreståndarbefattningen
efter att hava kungjorts ledig till ansökan skulle tillsättas genom förordnande
på viss tid, högst tre år. Av direktionens framställning inhämtas följande.

Tandvården för militära poliklinikpatienter, som tidigare utgjort huvuddelen
av poliklinikens verksamhet, har under de senaste åren kraftigt minskats,
beroende på att denna vård numera i huvudsak ombesörjes vid de
militära förläggningarna. Poliklinikens verksamhet kan därför numera begränsas
till sjukhusets egna patienter, i första hand inneliggande patienter.
Antalet behandlingar för dessa patienter har i stort sett varit konstant, växlande
mellan c:a 4 500 och 5 000 behandlingar för år. Härtill komma behandlingar
för patienter, som remitteras till tandpolikliniken från sjukhusets
övriga polikliniker och som numera utgöras huvudsakligen av civila patienter.
Antalet behandlingar för civila poliklinikpatienter har under de senaste åren
undergått en tydlig ökning från 1 689 år 1944 till 2 221 år 1945 och 2 213
under de tre första kvartalen år 1946. Denna ökning, som pågått samtidigt
med att det militära poliklinikklientelet minskat, synes kunna bero på att
polikliniken i viss utsträckning utnyttjas för uppgifter, som närmast böra
ankomma på folktandvården. Någon öppen mottagning på polikliniken förekommer
visserligen icke numera, sedan den militära poliklinikvården överflyttats
därifrån, men det synes vara uppenbart, att patienter, som äro i behov
av mera kvalificerad tandvård, söka sig till sjukhusets andra polikliniker, i
första hand den kirurgiska, för alt därifrån remitteras till tandpolikliniken.
Även det förhållandet, att militära poliklinikpatienter fortfarande i viss
utsträckning behandlas på polikliniken, torde kunna hänföras till samma
omständigheter. I den mån folktandvården i Stockholms stad och angränsande
delar av Stockholms län blir utbyggd, torde poliklinikens verksamhet
minskas att avse huvudsakligen de inneliggande patienterna, men i avbidan
härå synes det vara naturligt alt ifrågavarande poliklinik med dess stora
lokaler och goda utrustning utnyttjas för eu uppgift, som eljest icke synes
vara tillräckligt tillgodosedd. Under förutsättning all behandling av poliklinikpalienler
anses böra fortgå i nuvarande omfattning, kan antalet behandlingar
på polikliniken beräknas uppgå till sammanlagt omkring 8 000 för år
motsvarande i genomsnitt omkring 26 per arbetsdag. Större delen av dessa
behandlingar torde meddelas av den på polikliniken tjänstgörande tandläkaren,
som har eu genomsnittlig arbetsdag av fem timmar. Poliklinikföreståndaren
bör dels pröva till polikliniken inkomna behandlingsremisser be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

träffande patienterna samt därvid avgöra behandlingarnas art och omfattning,
dels själv ombesörja en mindre del av behandlingarna, företrädesvis de
mera kvalificerade. Föreståndarens arbetstid torde i regel något understiga
tandläkarens, samt variera mellan fyra och fem timmar dagligen.

Ursprungligen hade avsetts att föreståndarbefattningen skulle kunna lörenas
med en lärartjänst vid tandläkarinstitutet. Med den omfattning, föreståndarens
arbete numera fått, synes en sådan förening icke kunna ske utan
men för antingen lärartjänsten eller föreståndartjänsten. Tandläkarutbildningssakkunnigas
förslag om placering av en särskild från institutets stat avlönad
laborator i tand- och käkkirurgi såsom chef för polikliniken har direktionen
icke ansett sig kunna tillstyrka med hänsyn till svårigheten att på
sjukhuset tillhandahålla de vårdplatser, som angivits vara en förutsättning
för denna anordning. Direktionen, som emellertid finner det vara önskvärt,
att samarbete i någon form äger rum mellan tandläkarinstitutet och sjukhuset,
så att den kvalificerade behandling av sjukdomar i käkar och munhåla,
som meddelas på sjukhuset, skall kunna utnyttjas för undervisningen vid institutet,
anser sig under nuvarande omständigheter böra förorda att tillfälle
må beredas elever vid institutet att bevista demonstrationer av sådana på
sjukhuset behandlade fall, som kunna ge dem ökad kännedom om nämnda
sjukdomar och om komplikationer till tandkirurgiska ingrepp, som fordra
sjukhusvård. Direktionen förutsätter därvid, att tandpoliklinikens föreståndare
skall medverka till att ett sådant samarbete kommer till stånd.

Av vad ovan anförts torde framgå, atl eu omreglering av poliklinikföreståndarens
löneställning är behövlig med hänsyn till omfattningen av de
arbetsuppgifter, som under nuvarande förhållanden böra ankomma på befattningens
innehavare. I händelse en plastikkirurgisk avdelning inrättas vid
sjukhuset, komma poliklinikföreståndarens arbetsuppgifter och kraven på
hans kvalifikationer att ytterligare ökas. Direktionen föreslår, att han i löneavseende
måtte jämställas med de biträdande läkarna på sjukhusets kvinno-,
öron- och ögonpolikliniker och dess avdelning för fysikalisk terapi och att
hans arvode således måtte höjas till 9 300 kronor för år. I samband därmed
bör bestämmelse meddelas om att befattningen, i likhet med vad fallet är
beträffande nyssnämnda biträdande läkarbefattningar, skall efter atl ha
kungjorts ledig till ansökan tillsättas genom förordnande på viss tid, högst
tre år. Särskilda kompetensbestämmelser för befattningen synas även böra
meddelas.

Statskontoret har i utlåtande över direktionens till grund för Kungl. Maj:ts
beslut den 21 juni 1946 liggande framställning ifrågasatt en retroaktiv reglering
av den t.f. poliklinikföreståndarens ersättning. Häremot har direktionen
icke något att erinra.

Statskontoret har anfört följande.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 21 juni 1946 skulle undersökning verkställas
rörande arbetsförhållandena på tandpolikliniken vid karolinska sjukhuset.
Den i detta hänseende nu lämnade redogörelsen synes icke helt tillfredsställande.
Av densamma framgår således icke, hur föreståndarens arbetstid
fördelar sig på behandlingar och andra arbetsuppgifter samt karaktären
av sistnämnda uppgifter. Någon möjlighet att bedöma hur arbetsförhållandena
böra ordnas, därest behandlingen skulle inskränkas till inneliggande
patienter, föreligger icke heller. Beaktas må ock, att direktionen icke tagit

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

ställning till frågan i vad mån en retroaktiv reglering av föreståndarnas ersättning
bör verkställas.

Såsom framgår av framställningen, torde tandpolikliniken i viss utsträckning
ha tagits i anspråk för uppgifter som närmast ankomma på folktandvården
och vilka uppgifter ansetts komma att i huvudsak bortfalla med folktandvårdens
utbyggande. Emellertid grundar sig direktionens förslag till reglering
av poliklinikföreståndarens avlöning på den förutsättningen, att behandlingen
av poliklinikpatienter skall tills vidare fortgå i nuvarande omfattning.
Härutöver har direktionen även förutsatt, att föreståndaren skall
medverka till samarbete med tandläkarinstitutet för åstadkommande av
demonstrationer vid polikliniken för institutets elever. Under dessa förutsättningar
har direktionen föreslagit, att föreståndaren i lönehänseende jämställes
med de biträdande läkarna på kvinno-, öron- och ögonpoliklinikerna.

Det undandrar sig väsentligen statskontorets bedömande, om behandlingen
på tandpolikliniken bör bedrivas i hittillsvarande omfattning och om samarbetet
med tandläkarinstitutet kan och bör ordnas på angivet sätt. I sistnämnda
hänseende torde vara av värde att erhålla del av institutets uppfattning.
Under sådana omständigheter kan statskontoret i nuvarande läge icke
göra annat uttalande, än att ämbetsverket från de av direktionen angivna
utgångspunkterna icke finner anledning till erinran mot dess förslag. Förutom
de av direktionen uppställda förutsättningarna bör dock gälla som
villkor, att föreståndaren med poliklinikarbete och demonstrationer skall ha
en effektiv tjänstgöringsskyldighet av minst 24 timmar i veckan. Tillika torde
höra föreskrivas afl föreståndaren icke skall äga uppbära särskild ersättning
i någon form under sin tjänstgöring å sjukhuset.

Då den nya befattningen bör tillsättas först från och med den 1 juli 1947,
uppstår frågan om särskild ersättning bör beredas nuvarande föreståndaren
för merarbetc å polikliniken under budgetåren 1945/46 och 1946/47. Statskontoret
vill icke motsätta sig att sådan ersättning beviljas föreståndaren,
och får för sin del föreslå, att densamma bestämmes till 3 000 kronor för vart
och ett av de båda budgetåren.

Allmänna lönenänmden, som icke ansett sig kunna biträda direktionens nu
ifrågavarande förslag men dock föreslagit en viss uppräkning av arvodet,
har anfört följande.

Den verkställda undersökningen synes icke utgöra tillräckligt underlag för
bedömande av frågan om reglering på längre sikt av poliklinikföreståndarens
anställnings- och avlöningsvillkor. Härtill kommer, att det i framställningen
berörda spörsmålet om föreståndarbefattningens eventuella förenande med
lärartjänst vid tandläkarinstitutet icke blivit föremål för slutgiltigt avgörande.
Vid nu angivna förhållanden anser sig lönenänmden icke kunna biträda direktionens
förslag i ämnet. Enligt lönenämndens förmenande är emellertid det
med befattningen förenade arvodet väl knappt tillmätt med hänsyn till omfattningen
av de arbetsgöromål, som enligt uppgift för närvarande åvila befattningshavaren.
Lönenänmden vill fördenskull icke motsätta sig, att arvodet
tills vidare — i avvaktan på eu mera definitiv reglering av befattningshavarens
ställning — uppräknas till skäligt belopp, förslagsvis 7 200 kronor
för år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Sjukvårdspersonal.

Förutom förutnämnda personalökningar föreslår direktionen följande förändringar
med avseende å sjukvårdspersonalen:

a) inrättande av en personlig ordinarie sjukskötersketjänst i lönegraden
A 7 vid ögonpolikliniken;

b) inrättande av en befattning som laboratoriesköterska i lönegraden Ex 7
vid kirurgiska kliniken;

c) överförande från extra till extra ordinarie stat av följande befattningar
vid garnisonssjukhuset:

3 sjuksköterskor (Ex 7)

1 assistentsköterska (Ex 5)

1 fotografiskt biträde (Ex 3);

d) anställande av 11 sköterskebiträden i lönegraden U 1 i stället för samma
antal sköterskeelever;

e) inrättande av en befattning som tekniskt biträde i lönegraden A 7 vid
patologiska avdelningen;

f) uppflyttning av vissa röntgenbiträden från 6 till 7 lönegraden.

Angående de sålunda föreslagna personalförändringarna inhämtas av handlingarna
bland annat följande.

Personlig sjukskötersketjänst vid ögonpolikliniken.
Direktionen har anfört följande.

överläkaren vid sjukhusets ögonklinik professor J. W. Nordenson hade
hos direktionen hemställt om inrättande av en personlig ordinarie sjuksköterskebefattning
för en på ögonpolikliniken placerad assistentsköterska med
skyldighet för henne att, då den ordinarie polikliniksköterska, som är placerad
därstädes, avgår från tjänsten, övergå till hennes tjänst. I anledning
därav hemställde direktionen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 juni 1946,
att en vakant sjuksköterskebefattning måtte få överflyttas till nämnda poliklinik
för att efter ansökan antingen besättas med ordinarie innehavare eller
uppehållas av vikarie med vikariatslön. Sedan statskontoret avgivit yttrande
i ärendet, har detsamma återförvisats till direktionen för förnyat yttrande.
I händelse ifrågavarande framställning icke kan bifallas av Kungl. Maj:t, får
direktionen — under åberopande av de särskilda arbetsuppgifter, som ankomma
på den vid ögonpolikliniken placerade assistentsköterskan, och den
omständigheten, att inkomsterna av denna poliklinik beräknas med över
30 000 kronor överstiga utgifterna för poliklinikens verksamhet, samt att
tidigare avsevärda indragningar å den ursprungliga personalstaten för denna
klinik vidtagits — hemställa, att den ifrågavarande assistentsköterskebefattningen
måtte ändras till en personlig ordinarie sjukskötersketjänst.

Laboratoriesköterska vid kirurgiska kliniken. Till
stöd för den föreslagna nya befattningen som laboratoriesköterska har åberopats
den ökning av laboratoriearbetets omfattning, som utvecklingen medfört.

E x t r a-o rdinariesättning av befattningar vid garnisonssjukhuset.
Direktionen har anfört följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

Det av 1946 års riksdag beslutade nya sjukhuset för Stockholms garnison
kan antagas hli färdigt under loppet av budgetåret 1948/49. Det nuvarande
garnisonssjukhusets användning för sjukvårdsändamål torde således komina
att fortgå endast omkring två år. Med hänsyn härtill skulle det under vanliga
förhållanden knappast föreligga anledning att nu bereda extra ordinarie anställning
för de ifrågavarande befattningarna. De exeptionella svårigheter
beträffande rekrytering av personal till sjukhusen, som nu föreligga och som
för garnisonssjukhusets del kunna göra sig särskilt starkt gällande under den
korta tid, sjukhusets verksamhet kommer att fortgå, utgör emellertid anledning
till en annan inställning till föreliggande fråga. När det nya garnisonssjukhuset
kommer att tagas i bruk, erfordras därstädes en personal, som i
storleksordning torde komma att överstiga det nuvarande garnisonssjukhusets.
Då det är sannolikt att rekryteringssvårigheter komma att föreligga
jämväl vid tidpunkten för det nya sjukhusets ibruktagande, torde det vara
eu fördel för detsamma att för fyllande av sitt personalbehov påräkna överföring
av en fast personalstam från det gamla sjukhuset. Med hänsyn härtill
synes det nuvarande sjukhusets korta återstående livslängd knappast utgöra
skäl mot den av chefläkaren föreslagna åtgärden. Vad som gör direktionen
mera tveksam i denna fråga är att det militära patientklientelet på garnisonssjukhuset
avsevärt nedgått efter krigsberedskapens upphörande och att sjukhusets
vårdplatser därför i betydande utsträckning utnyttjas för vård av civila
sjuka, huvudsakligen från Stockholms stad eller län. Då någon skyldighet
för sjukhuset att mottaga sådana sjuka icke föreligger, kan det sättas i fråga
att den vid sjukhuset meddelade vården inskränkes att endast avse militära
patienter. I så fall skulle nuvarande extra befattningshavare vid sjukhuset i
stor utsträckning bli obehövliga och kunna entledigas. Med hänsyn till nu
rådande efterfrågan på sjukhusplatser i Stockholm och dess omgivningar
synes det emellertid direktionen vara föga tillfredsställande om ett jämförelsevis
stort antal vårdplatser på garnisonssjukhuset skulle upphöra att användas
och direktionen anser sig därför icke böra tillstyrka åtgärder i detta
syfte. Direktionen vill därför förorda en framställning av chefläkaren om
extra-ordinariesättning av ett antal extra befattningar.

Statskontoret har uttalat att frågan om upptagande på extra ordinarie stat
av extra tjänstemän vore av den art, att den borde lösas i anslutning till det
av 1945 års lönekommitté bedrivna utredningsarbetet.

Sköterske b iträden i stället för sköterskeelever. Direktionen
har anfört bland annat följande.

Sophiahemmets sjuksköterskeskola har meddelat, att densamma nödgades
från och med den 1 november 1946 indraga 6 på radiumhemmet och 5 på
kvinnokliniken tjänstgörande elever. Det har hittills icke lyckats att från
andra sjuksköterskeskolor erhålla andra elever i dessas ställe. Direktionen
måste därför räkna med att anställa sköterskebiträden såsom ersättning för
dessa 11 elever. Möjligen kan sådant utbyte framdeles nödvändiggöras i
större utsträckning, men direktionen vill tills vidare inskränka sig till att
hemställa, att It sköterskebiträdesbefatlningar måtte inrättas vid sjukhuset
för att ersätta de elever, vilka icke kunna påräknas.

T c k n i s k t bil r ä de vid patologiska avdclninge n. Vid
patologiska avdelningen tjänstgör för närvarande ett tekniskt biträde med

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

ett arvode av 325 kronor utgående dels från karolinska institutets stat dels
från sjukhusets stat. Direktionen har nu föreslagit att i stället skulle inrättas
en befattning som tekniskt biträde i lönegraden A 7. Härom anför direktionen
bland annat:

De prov, som från sjukhusets olika avdelningar översändas till laboratoriet
för undersökning uppgå till ett så betydande antal att det ifrågavarande
biträdet erfordras för desammas behandling. Direktionen finner det därför
vara riktigt, att detta biträdes avlöning helt bestrides av sjukhusets anslag.
Hennes nuvarande sammanlagda lön 325 kronor för månad understiger
emellertid avsevärt vad tekniska biträden i allmänhet uppbära, och det är
för en tillfredsställande rekrytering av befattningen behövligt, att densamma
omregleras till en teknisk biträdesbefattning i sjunde lönegraden. Direktionen
får därför hemställa, alt vid karolinska sjukhuset en dylik befattning i lönegraden
A 7 måtte inrättas från och med budgetåret 1947/48.

Upp flyttning av vissa röntgenbiträden från 6 till 7
lönegraden. I fråga om röntgenbiträdena vid karolinska sjukhuset har
direktionen, som tidigare ifrågasatt dessa befattningshavares ersättande med
assistentsköterskor, för underlättande av försök i sådant avseende samt med
hänsyn till röntgenbiträdenas krävande arbetsuppgifter föreslagit en placering
i samma lönegrad som föreslagits för assistentsköterskorna, d. v. s.
7 lönegraden.

Statskontoret har avstyrkt framställningen om en uppflytlning av röntgenbiträdena
i högre lönegrad och därvid uttalat att varken de för dessa biträden
gällande kompetensvillkoren eller arten av biträdenas arbetsuppgifter synles
utgöra motiv för en ändrad lönegradsplacering.

Allmänna lönenämnden har funnit det tills vidare böra anstå med en
omprövning av röntgenbiträdenas löneställning. Lönenämnden har anfört:

Vidkommande förslaget om uppflyttning av karolinska sjukhusets röntgenbiträden
från 6 till 7 lönegraden må erinras, att 1944 års lönekommitté för
sjukvårds- och ekonomipersonal ej heller vad denna personalgrupp beträffar
funnit sig böra framlägga förslag avseende ändrad lönegradsplacering. EU
ställningstagande till nu förevarande förslag torde böra bli beroende av
frågan, huruvida röntgenbiträdena avses skola — på sätt i direktionens framställning
ifrågasatts — i fortsättningen ersättas med sköterskeutbildad personal.
Sistnämnda fråga sammanhänger i viss mån med de spörsmål, som
äro under utredning inom 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen.
Med beaktande av vad sålunda anförts anser lönenämnden, att med en omprövning
av röntgenbiträdenas löneställning bör tills vidare anstå.

E k o n o in i p e r s o n al.

Direktionen har föreslagit följande förändringar i fråga om ekonomipersonalen.

a) Överförande på extra ordinarie stat av vissa extra befattningshavare
vid garnisonssjukhuset nämligen dels under benämningen ekonomibiträde

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

en kokerska (Ex 2), dels ock fem sjukhusbiträden, två köksbiträden och ett
vaktbiträde, alla i Ex U 1;

b) inrättande av en befattning som städerska (röntgenbiträde) i lönegraden
U 1 vid garnisonssjukhuset;

c) uppflyttning i högre lönegrad av följande befattningshavare nämligen
dels vid karolinska sjukhuset 1 förste köksföreståndare (A 12) till lönegraden
A 16, 2 köksföreståndare (A 7) till lönegraden A 11, 1 köksföreståndare (A 7)
till lönegraden A 9, 1 köksföreståndare vid garnisonssjukhuset (Eo 8) till
lönegraden Eo 11, dels ock vid serafimerlasarettet 1 förste köksföreståndare
(A 11) till lönegraden A 15, 1 köksföreståndare (A 7) till lönegraden A 11,

1 köksföreståndare (Ex 7) till lönegraden Eo 9;

d) beredande av extra ordinarie anställning åt 1 maskinist (Ex 9) och en
reparatör (Ex 8).

I fråga om motiveringen till de under a) redovisade förslagen torde få
hänvisas till den redogörelse, som i det föregående lämnats för motsvarande
spörsmål beträffande sjukvårdspersonalen.

Förste köksföreståndarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
biträdes i arbetet av köksföreståndare i lönegraden A 7. Vid karolinska sjukhuset
finnas tre sådana köksföreståndare, av vilka en förestår dietköket, en
centralköket och en personalmatsalarna. Vid serafimerlasarettet finnes en
köksföreståndare, vilken förestår dielköket. Därjämte har direktionen emellertid
medgivit anställande av eu extra köksföreståndare i lönegraden Ex 7
såsom föreståndare för lasarettets personalmatsalar.

Beträffande den föreslagna uppflyttningen i högre lönegrad av förste köksföreståndarna
har direktionen erinrat om att dessa befattningshavare för
närvarande vore placerade i samma lönegrad som första föreståndarinnorna
i sjukvården samt framhållit, att deras arbetsinsatser vore av mycket stor
betydelse för en tillfredsställande och ekonomisk drift av sjukhusen. Direktionen
har vidare funnit skäl tala för en viss lönedifferentiering beträffande
köksföreståndarna och därför föreslagit eu placering av matsalsföreståndarna
i 9 lönegraden och övriga köksföreståndare i 11 lönegraden.

Förslaget om överförande på extra ordinarie stat av eu extra maskinist och
en extra reparatör har motiverats med, att ett stadigvarande behov av dessa
befattningar förelåge. Både maskinisten och reparatören vore behövliga för
att sjukhusets maskinavdelning skulle kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Statskontoret har tillstyrkt, alt köksföreståndaren i lönegraden Ex 7 vid
serafimerlasarettet beredes extra ordinarie anställning i 7 lönegraden. I övrigt
har statskontoret avstyrkt direktionens förslag angående köksföreståndarna.

Allmänna lönenämnden har — under erinran om att 1944 ars lönekommitté,
avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, icke funnit anledning alt
i sitt i fjol avgivna betänkande (SOU 1946:67) framlägga förslag om ändrad
lönegradsplacering av befattningarna såsom förste köksföreståndare och
köksföreståndare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet — vidare

Kungi. Maj:ts proposition nr 287.

uttalat, att frågan om köksföreståndarnas löneställning icke borde upptagas
separat utan under beaktande av löneläget för motsvarande befattningar vid
sinnessjukhusen, inom försvarsväsendet o. s. v. Lönenämnden har dock icke
ansett sig böra framställa erinran mot uppförande på extra ordinarie stat av
en extra köksföreståndare vid serafimerlasarettet.

Administrations- och kontorspersonal.

Personalförstärkning vid intendentsexpeditionen
m. m. Direktionen har framlagt följande förslag:

a) Inrättande av en kontoristbefaltning i lönegraden Eo 9 vid intendentsexpeditionen
samt utbyte av en extra ordinarie kanslibiträdestjänst mot en
kansliskrivarbefattning i lönegraden A 11 med placering vid direktionens
kansli;

b) anvisande av medel till avlönande av kontorsbiträde (Ex 4) vid radiumhemmets
gynekologiska avdelning och ett skrivbiträde (Ex 2) vid kirurgiska
garnisonsavdelningen.

Direktionen har till stöd för nu nämnda förslag anfört bland annat följande.

Till direktionens kansli är för närvarande knuten en kontoristbefattning
i lönegraden A 9. Innehavaren av denna befattning, som ursprungligen var
avsedd för intendentsexpeditionen, har att, jämte andra arbetsuppgifter, fullgöra
i huvudsak samma arbetsuppgifter, som tillkomma en registrator.
Antalet till kansliet inkomna ärenden uppgå i allmänhet till omkring 4 000
för år. På grund av arbetsuppgifternas betydelse och omfattning synes det
numera vara behövligt att utbyta kontoristbefattningen mot en kansliskrivartjänst.
Direktionen får således föreslå, att en kansliskrivartjänst inrättas för
direktionens kansli, att den där placerade kontoristtjänsten återflyttas till
intendentsexpeditionen och att en till denna expedition från kansliet överförd
extra ordinarie kanslibiträdesbefattning indrages. De ökade arbetsuppgifterna
dels på grund av skatteuppbördsreformen dels på grund av personalökningen
i samband med hudklinikens tillkomst göra emellertid att ytterligare en
befattningshavare erfordras för intendentsexpeditionen. Direktionen hemställer
därför om inrättande av ytterligare en kontoristbefattning i lönegraden
Eo 9.

Vad angår det extra skrivbiträdet på den kirurgiska garnisonsavdelningen
har tidigare intill tiden för den förstärkta försvarsberedskapens upphörande
den 1 juli 1945 medel för avlöning av detta biträde utgått av anslag, som
disponerats av försvarets sjukvårdsförvaltning. Då ifrågavarande biträde
därefter ansetts fortfarande vara behövligt för arbetet på avdelningen, har
direktionen medgivit, att biträdets avlöning finge från och med nämnda dag
utgå av sjukhusets anslag.

Sedan direktionen medgivit, att ett kontorsbiträde i Ex 4 med halvtidstjänstgöring
finge anställas vid radiumhemmets gynekologiska avdelning, har
avdelningens överläkare, professor J. Heyman i skrivelse till direktionen meddelat,
dels att svårigheter uppstått att finna en stadigvarande innehavare av
den av direktionen beviljade extra kontorsbiträdesbefattningen och att de täta
ombytena på befattningen, som förekommit, medfört desorganisation i av -

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

delningens kansliarbete, och dels att en utökning av avdelningens kanslipersonal
med en halvtidstjänst visat sig vara otillräcklig, varför han hemställt
att i stället ett heltidsanställt kontorsbiträde måtte tilldelas avdelningen. Då
den medgivna personalförstärkningen icke synes vara till fyllest får direktionen
hemställa, att arbetskrafterna på avdelningen måtte i stället utökas
med ett heltidsanställt extra kontorsbiträde.

Statskontoret har anfört:

Statskontoret finner icke anledning till erinran mot inrättandet av en extra
ordinarie kontoristbefattning i lönegraden Eo 9 vid karolinska sjukhuset.
Däremot anser statskontoret frågan om ändrad löneställning för ett extra
ordinarie kanslibiträde vid berörda sjukhus böra prövas i samband med
utredningen om löneställningen för den högre kanslipersonalen.

Allmänna lönenämnden har anfört följande.

I anledning av förslaget om inrättande vid direktionens kansli av en befattning
som kansliskrivare i A 11 får lönenämnden anföra, att de för befattningen
angivna arbetsuppgifterna icke synas motivera en inplacering i högre
lönegrad än A 9.

Lönenämnden vill ej framställa erinran mot att, på sätt av direktionen
föreslagits, personalen å intendentsexpeditionen vid karolinska sjukhuset utökas
med ytterligare en kontorist, placerad i Eo 9, vilken skulle ha till uppgift,
bland annat, att biträda vid upprättandet av vissa avlöningslistor.

Civil biträdespersonal vid garnisonsavdelningarna.
Cliefläkaren för karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar har hemställt,
att vid karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar utöver dit kommenderad
militär personal måtte få anställas fem kontorsbiträden i lönegraden Ex 6.
Chefläkaren har därvid anfört, att något utbyte av garnisonsavdelningarnas
värnpliktiga sjukvårds- och handräckningspersonal mot civilanställd personal
för närvarande icke borde ske. Däremot vore det önskvärt att fem värnpliktiga
skrivbiträden utbyttes mot civila kontorsbiträden. Flertalet värnpliktiga
biträden vore nämligen vid kommenderingens början okunniga i förvaltningsoch
expeditionsgöremål och kommenderingsperioderna vore för korta, för
att sjukhuset skulle kunna tillgodogöra sig de kunskaper de där erhållit.
Allvarliga, icke minst ekonomiska svårigheter uppkomme därigenom. De
nya kontorsbiträdena borde anställas som extra tjänstemän och upptagas
i lönegraden Ex 6.

Direktionen har i sina anslagsäskanden funnit en utökning av garnisonssjukhusets
civila personal vara mindre befogad och därför föreslagit, att,
utöver det militära manskap som chefläkaren förutsatt skola tjänstgöra vid
sjukhuset, ytterligare fem värnpliktiga skrivbiträden måtte kommenderas dit.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att garnisonssjukhuset för tiden efter
den 30 april 1946 tilldelats tio värnpliktiga handräckningsmän och alt någon
ytterligare tilldelning icke vore att påräkna. Försvarets civilförvaltning har
i anledning härav uttalat, alt behovet av ytterligare arbetskraft utöver

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

Departe mentschefen.

nämnda tio värnpliktiga borde tillgodoses genom anställande av civil personal,
avlönad med anslagsmedel under åttonde huvudtiteln. Sedermera har
chefläkaren beräknat behovet av civilanställda handräckningsmän till 25
samt kostnaderna härför till 113 000 kronor. Efter förnyad remiss har försvarets
civilförvaltning förklarat sig svårligen kunna ingå på någon prövning
beträffande det angivna behovet av 25 civilanställda. Mot det beräknade
beloppet syntes dock intet vara att erinra, och kostnaderna borde bestridas
från de för karolinska sjukhuset under åttonde huvudtiteln uppförda anslagen.

Statskontoret har i fråga om garnisonssjukhusets personalorganisation
funnit civilanställd personal böra komma i fråga för arbetsuppgifter i så
stor utsträckning som möjligt. Med tanke främst på den nära förestående
flyttningen av garnisonssjukhuset ansåge ämbetsverket emellertid i likhet
med direktionen för karolinska sjukhuset, att i nuvarande läge ändringar i
personalorganisationen borde undvikas. 1 den mån civil personal likväl
anställdes, borde detta företrädesvis ske i befattningar, vilka beräknades
kunna bibehållas vid det nya garnisonssjukhuset. Härvid borde beaktas, att
ersättandet av värnpliktiga med fast anställd civil personal syntes kunna
medföra en begränsning av antalet befattningshavare. Skulle civilanställd
personal placeras i lönegrad, borde givetvis de regler tillämpas, som gälla
inom förvaltningen i övrigt. Det borde således icke förekomma, att kontorsbiträden
hänfördes till 6 lönegraden. Vad slutligen anginge anslagsfrågan
ansåge statskontoret, att kostnaderna för civilanställd personal liksom hittills
borde bestridas från åttonde huvudtitelns anslag.

Å personalförteckningen för karolinska sjukhuset äro nu å ordinarie stal
uppförda 155 sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7. Av dessa böra i
enlighet med riksdagens i dess skrivelse 1947:56 anmälda beslut 1 under
tjänstebenämningen badföreståndare bibehållas i nuvarande lönegrad. Av de
återstående 154 befattningarna torde enligt från sjukhuset inhämtade uppgifter
108 böra uppflyttas till lönegraden A 8 under tjänstebenämningen översköterska.
Vad beträffar de övriga 46 befattningarna, vilka äro eller ha varit
förenade med assistentsköterske- eller därmed jämställd tjänstgöring, synes
riksdagens beslut innebära, att 30 av befattningarna, som nu äro vakanta,
böra ersättas med samma antal sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 6
och de återstående 16 föras å övergångsstat, varvid samma antal sjuksköterskebefattningar
i lönegraden A 6 bör uppföras å personalförteckningen.
Sistnämnda tjänster böra emellertid endast få tillsättas i mån av inträffande
ledighet å de å övergångsstat förda befattningarna.

Å övergångsstat äro nu uppförda 5 sjuksköterskebefattningar i lönegraden
A 7. Av dessa böra tre avföras från personalförteckningen, medan de två
övriga med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter torde böra upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

flyttas till lönegraden A 8 under benämningen översköterska. 1 detta sammanhang
vill jag framhålla, att önskemål framställts om en reglering av arbetstiden
för sjuksköterskepersonalen vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
samt garnisonssjukhusen. Jag finner det rimligt, att en dylik reglering
kommer till stånd, och förutsätter som en konsekvens härav, att övertidsersättning
skall utgå för tjänstgöring, som överstiger 192 timmar under
en period av fyra veckor.

I enlighet med riksdagens nyssnämnda beslut böra vidare följande förändringar
vidtagas i personalförteckningen:

a) befattningen som första föreståndarinna i A 12 uppflyttas till A 15;

b) tre befattningar som andra föreståndarinna i A 8 uppflyttas under benämningen
föreståndarinna till A 12;

c) fyra befattningar som barnmorska i A 7 uppflyttas till A 8;

d) en befattning som ekonomibiträde i A 1 uppflyttas till A 2.

I anslutning till regleringen av befordringsgången för viss biträdespersonal
bör en extra ordinarie kontorsbiträdestjänst i 4 lönegraden ordinariesättas.
Vidare böra ytterligare sju kontorsbiträdesbefattningar i lönegraden A 4 uppföras
å personalförteckningen. A dessa tjänster, som äro avsedda för befattningshavare,
som inneha högre extra ordinarie tjänst, bör vikariatsförordnande
icke meddelas. Tre å personalförteckningen nu uppförda skrivbiträdestjänster
i lönegraden A 2, vilka icke äro besatta med ordinarie innehavare,
torde böra avföras från nyssnämnda förteckning. I stället torde, då en av
skrivbiträdestjänsterna ej må tillsättas, förrän en å övergångsstat uppförd
ordinarie kanslibiträdestjänst kan indragas, medel böra beräknas för inrättande
av två biträdesbefattningar, å vilka den av riksdagen beslutade
befordringsgången bör tillämpas.

Kuratorerna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet äro nu placerade
i 11 lönegraden. I skrivelse den 13 maj 1947 ha civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund och svensk kuratorsförening hemställt, att
förslag om möjligt måtte föreläggas innevarande års riksdag om uppflyttning
av kuratorstjänsterna vid nyssnämnda sjukhus till 19 lönegraden i den nya
löneplanen nr 1 för befattningshavare i statens tjänst ävensom att löneställningen
för övriga statsanställda kuratorer göres till föremål för omreglering
vid nästa års riksdag. Till stöd för denna hemställan har bland annat
åberopats, att överenskommelse träffats mellan landstingens centrala lönenämnd
och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund av innebörd, att kuratorerna
vid centrallasarett och förste kuratorerna skola från och med den
1 januari 1947 placeras i 19 lönegraden och övriga kuratorer i 17 lönegraden
i nyssnämnda löneplan nr 1 för befattningshavare i statens tjänst.

.lag är icke beredd alt med anledning av nyssnämnda framställning, som
icke hunnit undergå remissbehandling i vederbörlig ordning, nu förorda
någon ändring beträffande de vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

anställda kuratorernas löneställning. Jag förutsätter emellertid, att frågan om
såväl nyssnämnda som övriga statsanställda kuratorers löneställning göres
till föremål för närmare överväganden samt att nästa års riksdag förelägges
det förslag i ämnet, vartill övervägandena kunna giva anledning.

På karolinska sjukhusets stat äro nu uppförda tre arvoden å 8 500 kronor
till en laborator vid ett vart av sjukhusets tre centrallaboratorier, det
medicinskt-kemiska, det medicinskt-fysiologiska och det medicinskt-bakteriologiska.
Såsom ett provisorium gäller, att laboratorerna åtnjuta ett årligt
arvode, provisoriskt arvodestillägg inberäknat, å 13 740 kronor, varav 1 250
kronor utgöra undervisningsarvode.

I propositionen 1946: 273 förordades inrättande vid karolinska sjukhuset
av tre ordinarie laboratorsbefattningar i lönegraden A 28 med heltidstjänstgöring,
varav en i klinisk kemi, en i klinisk fysiologi och en i klinisk bakteriologi.
De nuvarande laboratorerna ha medgivits rätt att åtaga sig enskilda
uppdrag mot ersättning till sjukhuset för begagnande av lokaler, instrument
in. m. Motsvarande medgivande ansågs icke böra lämnas innehavarna av
de föreslagna ordinarie laboratorsbefattningarna. Riksdagen (skrivelsen nr
456), som fann det tveksamt, om verkligt kvalificerade sökande stode alt få
till laboratorsbefatlningarna med den föreslagna löneställningen, ansåg övervägande
skäl tala för att det nuvarande provisoriet beträffande laboratorernas
anställningsvillkor tills vidare bibehölles i avvaktan på resultatet av den
utredning, som då bedrevs av de medicinska högskolornas organisationskommitté.

Vid anmälan tidigare i annat sammanhang av frågan om organisatoriska
åtgärder till främjande av medicinsk forskning (propositionen 1947: 272) har
jag i enlighet med förslag av de medicinska högskolornas organisationskommitté
förordat inrättande vid karolinska institutet av två med överläkararvode
å karolinska sjukhusets stat förenade laboratorsbefattningar, nämligen
en i klinisk kemi och en i klinisk fysiologi. Jag föreslog därvid, att
innehavarna av nämnda befattningar skulle såsom föreståndare för vederbörande
centrallaboratorium vid karolinska sjukhuset svara för förekommande
undersökningar för sjukvårdsändamål å sjukhuset och att de samtidigt
skulle företräda sina ämnen ur undervisnings- och forskningssynpunkt.
Beträffande deras rätt att utöva privatpraktik som överläkare uttalade jag,
att de icke syntes böra få utöva dylik i annan form än konsulterande verksamhet
på uppdrag av annan läkare.

Från och med innevarande budgetår finnes vid karolinska institutet en
professur i bakteriologi, vars innehavare avses skola förestå det bakteriologiska
centrallaboratoriet vid karolinska sjukhuset. Jag anser mig böra
lörorda, att i stället för den nuvarande arvodesbefattningen som laborator
vid nämnda laboratorium inrättas en ordinarie laboratorsbefattning i 28 lönegraden.
Beträffande befattningshavarens rätt att utöva privatpraktik torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

böra gälla vad jag i dylikt avseende föreslagit i fråga om laboratorerna i
klinisk kemi och klinisk fysiologi.

I nyssnämnda sammanhang har jag vidare tillstyrkt inrättande vid karolinska
institutet av dels en laboratorsbefattning i experimentell psykiatri,
dels ock en dylik befattning i allergilära, båda förenade med överläkararvode
å karolinska sjukhusets stat. Överläkararvodet såväl vid dessa som vid nyssnämnda
laboratorsbefattningar i klinisk kemi och klinisk fysiologi torde
böra utgöra 1 500 kronor för år.

Jag övergår nu närmast till att taga ställning till vissa under nu förevarande
avsnitt redovisade förslag.

Radiofysiska institutionen. Beträffande denna institution har föreslagits en
personalförstärkning med 1 assistent för blodkroppsräkning (arvode 6 000
kronor), 1 preparator (A 10), 1 kanslibiträde (A 7) och 1 laboratoriebiträde
(Eo 7). Den föreslagna personalförstärkningen synes vara erforderlig för att
institutionen skall kunna fullgöra på densamma ankommande göromål av
såväl rutinmässig som vetenskaplig art. Den nya kanslibiträdesbefatlningen
torde dock tills vidare böra inrättas såsom extra ordinarie. Jag tillstyrker
alltså följande personalförstärkning:

1 assistent med arvode å 6 000 kronor,

1 preparator i A 10,

1 kanslibiträde i Eo 7 samt

1 laboratoriebiträde i Eo 7.

Tjänstebenämningen vid de redan befintliga befattningarna såsom tekniskt
biträde i lönegraden A 7 torde från och med nästa budgetår böra ändras till
laboratoriebiträde.

Dermato-venereologiska kliniken. Jag har i huvudsak icke funnit anledning
till erinran mot direktionens förslag till personalstat för denna klinik. Under
ifrågavarande anslag torde dock böra beräknas medel till avlönande av en
heltidsanställd fotograf i lönegraden Eo 5 i stället för en halvtidsanställd.
Medicinska högskolornas organisationskommitté har föreslagit, att fotografen
måtte erhålla heltidsanställning, varvid hälften av hans avlöning skulle bestridas
från karolinska sjukhusets och hälften från karolinska institutets stat;
en dylik uppdelning av kostnaderna synes mindre praktisk. De föreslagna
10 sjuksköterskebefattningarna i lönegraden A 7 torde i personalförteckningen
böra upptagas såsom översköterskebefattningar i lönegraden A 8,
medan den föreslagna befattningen såsom reparatör i lönegraden A 8 med
hänsyn till pågående utredning torde böra inrättas såsom extra ordinarie
befattning i 8 lönegraden. De föreslagna nya assistentsköterskebefattningarna
i lönegraden Eo 5 torde under tjänstebenämningen sjuksköterska böra placeras
i lönegraden Eo 6. Befattningen såsom biträdande överläkare och
befattningen såsom biträdande läkare böra förenas med det av mig i det

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

föregående för dylik befattning föreslagna arvodet å 11 760 kronor. I övrigt
bär direktionens nu förevarande förslag icke givit mig anledning till särskilt
uttalande.

Röntgendiagnostiska avdelningen torde i samband med dermato-venereologiska
klinikens öppnande böra utökas med ytterligare en sektion. Mot det
beräknade personalbehovet för denna har jag icke funnit anledning till
erinran. Den föreslagna befattningen såsom röntgensköterska i lönegraden
A 7 bör å personalförteckningen uppföras såsom översköterskebefattning
i lönegraden A 8.

Läkar personal. Antalet förste underläkare vid redan befintliga sjukhusavdelningar
bör vid bifall till vad jag under nästföregående avsnitt förordat
ökas från 53 till (53 + 13 = ) 66. Härtill komma de för dermatologiska kliniken
och röntgenavdelningens nya sektion avsedda förste underläkartjänsterna,
tillhopa 9. Antalet andre underläkare, nu 6, torde icke böra
undergå annan ändring än den ökning med 2, som föranledes av dermatologiska
klinikens öppnande. Antalet biträdande läkare med heltidstjänstgöring,
nu 2, bör vid bifall till vad jag under nästföregående avsnitt tillstyrkt
utökas med 1 till 3.

Direktionens förslag om höjning av arvodet till en konsulterande pediatriker
från 4 800 kronor till 7 500 kronor i samband med utökning av antalet
regelbundna konsultationsbesök å sjukhuset till sex i veckan anser jag mig
böra tillstyrka.

Under åberopande av vad allmänna lönenämnden anfört tillstyrker jag,
att arvodet till föreståndaren vid sjukhusets tandpoliklinik höjes från 4 500
kronor till 7 200 kronor. Till den av direktionen och statskontoret berörda
frågan, huruvida särskild ersättning bör beredas den nuvarande föreståndaren
för merarbete under budgetåren 1945/47, torde ställning icke böra
lagas i förevarande sammanhang.

Övrig sjukvårdspersonal. Med anledning av direktionens förslag om inrättande
av en personlig ordinarie sjuksköterskebefattning i lönegraden A 7
för en på ögonkliniken placerad assistentsköterska, förordar jag, att en befattning
såsom assistentsköterska i lönegraden Eo 5 ersättes med en befattning
såsom översköterska i lönegraden A 8.

Laboratoriearbetets växande omfattning har nödvändiggjort anställande av
en laboratoriesköterska i lönegraden Ex 7. Då medel till befattningshavarens
avlönande icke tidigare beräknats under förevarande anslag, tager jag hänsyn
härtill vid anslagsberäkningen i det följande.

Mot direktionens förslag om beredande av extra ordinarie anställning åt
viss sjukvårdspersonal vid garnisonssjukhuset har jag icke funnit anledning
till erinran.

Direktionens förslag om förändring av eu med arvode förenad befattning

Kungi. Maj:ts proposition nr 287.

såsom tekniskt biträde till dylik befattning i lönegraden A 7 anser jag mig
i huvudsak böra tillstyrka. Den nya befattningen torde dock under benämningen
laboratoriebiträde tills vidare böra placeras i lönegraden Ko 7.

Med hänsyn till bristen på sköterskeelever torde i enlighet med direktionens
förslag medel böra beräknas till anställande av It nya sköterskebiträden
(U 1) i stället för sköterskeelever.

Förslaget om uppflyttning av de nu i 6 lönegraden placerade röntgenbiträdena
till 7 lönegraden anser jag mig icke böra förorda.

Ekonomipersonal. Direktionens förslag om beredande av extra ordinarie
anställning åt viss ekonomipersonal vid garnisonssjukhuset och om anställande
vid detta sjukhus av en städerska (röntgenbiträde) i lönegraden U 1
har icke givit mig anledning till erinran.

Under hänvisning till vad allmänna lönenämnden anfört i ämnet är jag
icke beredd att nu tillstyrka förslaget om uppflyttning i högre lönegrad av
de vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet inrättade befattningarna
såsom förste köksföreståndare och köksföreståndare. Däremot har jag i likhet
med lönenämnden icke något att erinra mot att köksföreståndaren i lönegraden
Ex 7 vid serafimerlasarettet beredes extra ordinarie löneställning.

Direktionens förslag om beredande av extra ordinarie anställning åt en
reparatör i lönegraden Ex 8 och en maskinist i lönegraden Ex 9 vid karolinska
sjukhuset har icke givit mig anledning till erinran.

Administrations- och kontorspersonal. I det föregående har jag vid behandlingen
av frågan om arbets-, anställnings- och löneförhållandena för de
underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet tillstyrkt
inrättande vid förstnämnda sjukhus av dels en kanslibiträdestjänst i
lönegraden Eo 7, dels en med halvtidstjänstgöring förenad kontorsbiträdestjänst
i lönegraden Eo 4, dels ock fem biträdesbefatlningar, å vilka den av
riksdagen beslutade befordringsgången bör tillämpas. Av sistnämnda befattningar
äro två avsedda för radiumhemmet. Med hänsyn härtill torde direktionens
i anslagsäskandena framlagda förslag om medelsanvisning för anställande
av ett kontorsbiträde i lönegraden Ex 4 vid radiumhemmets gynekologiska
avdelning icke böra föranleda någon åtgärd. Däremot torde i enlighet
med direktionens förslag medel böra beräknas för avlönande av ett
vid kirurgiska garnisonsavdelningen anställt skrivbiträde i lönegraden Ex 2.

Direktionens förslag med avseende å personalen vid direktionens kansli
och vid inlendentsexpeditionen torde nu icke böra föranleda annan åtgärd
än att medel beräknas för anställande av ytterligare en kontorist i lönegraden
Eo 9.

Civil biträdespersonal vid garnisonsavdelningarna. Efter den förstärkta
försvarsberedskapens upphörande har möjligheten alt erhålla militär sjukvårds-
och annan biträdespersonal till karolinska sjukhusets garnisonsavdelBihang
till riksdagens protokoll I9''i7. 1 samt Nr 2N7.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

ningar alltmera Inskränkts, varigenom ett ökat behov av civilanställd personal
uppstått. I ärendet har uttalats den uppfattningen, att dylik personal
borde komma ifråga för arbetsuppgifter vid garnisonssjukvården i Stockholm
i så stor utsträckning som möjligt. För egen del delar jag denna uppfattning.
Vidare anser jag i likhet med statskontoret, att kostnaderna för den
civilanställda personalen böra bestridas ur nu förevarande anslag. Den i
ärendet förebragta utredningen ger emellertid icke någon säker grundval för
bedömandet av garnisonsavdelningarnas behov av personal av nu ifrågavai’ande
slag varken med avseende på vilka typer av befattningar, som erfordras,
eller på antalet befattningar av olika slag. Därtill kommer, alt det
med hänsyn till nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden är ovisst, i
vad mån behovet av civilanställd personal överhuvud taget kan bli tillgodosett.
I rådande ovissa läge anser jag mig emellertid böra förorda, att till anställande
av civil biträdespersonal vid garnisonsavdelningarna för nästa budgetår
under vederbörlig anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal beräknas ett belopp av 100 000 kronor.

Medelsbehovet under de särskilda anslagsposterna i avlöningsstaten beräknar
jag till belopp, som framgå av det följande.

I. Radiofysiska och radiopatologiska institutionerna.

Posten 1 (avlöningar till ordinarie tjänstemän), nu 80 500 kronor, bör vid
bifall till förslaget om inrättande av en preparatorsbefattning i lönegraden
A 10 höjas med 4 000 kronor till 84 500 kronor. Den allmänna löneregleringen
föranleder en uppräkning av sistnämnda belopp med 37 200 kronor
till 121 700 kronor.

Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t),
nu 9 600 kronor, bör höjas dels med 6 000 kronor till arvode åt en assistent,
dels ock med 800 kronor på grund av ökat medelsbehov till vikariatsersättningar.
Posten bör alltså uppföras med (9 600 + 6 000 +800 =) 16 400 kronor.

Posten 3 (avlöningar till övrig icke-ordinarie personal) är nu uppförd med
31 800 kronor. Den förordade förstärkningen av personalen med ett kanslibiträde
(Ko 7) och ett laboratoriebiträde (Eo 7) föranleder en höjning av
posten med 6 600 kronor till 38 400 kronor. Regleringen av anställnings- och
avlöningsförhållandena för vård- och ekonomipersonalen samt den allmänna
löneregleringen påkallar en ytterligare höjning av anslagsposten i fråga med
21 600 till 60 000 kronor.

Posten 4 (rörligt tillägg) beräknar jag till 10 900 kronor.

Delstaten I beräknar jag således till sammanlagt (121 700 + 16 400
+ 60 000 + 10 900 =) 209 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

II. Sjukhuset i övrigt.

Posten 1 (avlöningar till ordinarie t jänstemän) är nu uppförd med 886 700
kronor. Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört torde posten, beräknat
efter nuvarande löner, böra uppräknas till 1 000 000 kronor. Den allmänna
löneregleringen föranleder en ytterligare höjning med 440 000 kronor till

1 440 000 kronor.

Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t) är nu uppförd med 234 600 kronor. Anslagsposten bör minskas med
(3 X 8 500 =) 25 500 kronor, motsvarande under densamma uppförda arvoden
till laboratorerna vid de tre centrallaboratorierna. Å andra sidan föranledes
ett ökat medelsbehov av vissa i det följande angivna skäl. Den
förordade höjningen av arvodet till föreståndaren för tandpolikliniken med

2 700 kronor till 7 200 kronor och av arvodet till en konsulterande pediatriker
med 2 700 kronor till 7 500 kronor medför en ökning med 5 400 kronor. Till
arvoden åt fem nya överläkare böra beräknas 7 500 kronor samt till arvoden
åt en ny biträdande överläkare och en ny biträdande läkare (2 X 11 760 =)
23 520 kronor. I enlighet med vad jag i det föregående förordat bör arvodet
åt den biträdande läkaren vid gymnastikavdelningen höjas från 6 800 kronor
till 7 764 kronor samt arvodena å 9 300 kronor eller 10 600 kronor åt biträdande
överläkare och biträdande läkare höjas till 11 760 kronor. På grund
härav och med hänsyn till ökat medelsbehov till vikariatsersättningar bör
posten höjas med ytterligare 27 000 kronor. Arvodesposten bör sålunda för
nästa budgetår uppföras med (234 600 — 25 500 + 5 400 + 7 500 + 23 520
+ 27 000 =) 272 520 kronor eller med i avrundat tal 272 500 kronor.

Posten 3 (avlöningar till övrig icke-ordinarie personal), nu 2 963 500 kronor,
torde, beräknat efter nuvarande löner, med hänsyn till vad jag i det föregående
anfört och föreslagit böra höjas till i runt tal 3 500 000 kronor. En ytterligare
höjning av denna post föranledes dels av den av mig i det föregående
förordade regleringen av förste och andre underläkarnas samt de heltidsanställda
biträdande läkarnas avlöningsförhållanden, dels av den avsedda regleringen
av löne- och anställningsförhållandena för viss statsanställd ickeordinarie
sjukvårds- och ekonomipersonal, dels ock av den allmänna löneregleringen.
Med hänsyn till nämnda förhållanden torde den nyss till 3 500 000
kronor beräknade icke-ordinarieposten höra höjas med 2 385 000 kronor till
5 885 000 kronor.

Posten 4 (rörligt tillägg) beräknar jag till 43.9 500 kronor.

Delstaten II beräknar jag således till (1 440 000 + 272 500 -f+
5 885 000 + 439 500 =) 8 037 000 kronor.

Avlöningsanslaget i dess helhet bör alltså uppföras med (209 000 +
8 037 000 =) 8 246 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för karolinska sjukhuset, som föranledas av
vad jag i det föregående anfört;

dels godkänna följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat;

I. Radiofysiska och radiopatologiska

institutionerna.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................. kronor 121 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t .............. » 16 400

3. Avlöning till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ...................... » 60 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 10 900

Summa kronor 209 000

II. Sjukhuset i övrigt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................. kronor 1 440 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis .... » 272 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis..................... » 5 885 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 439 500

Summa kronor 8 037 000

III. Sammanfattning.

I. Radiofysiska och radiopatologiska institutionerna
.......................... kronor 209 000

II. Sjukhuset i övrigt................... » 8 037 000

Summa kronor 8 246 000;

dels ock till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar
för budgetåret 1947/48 anvisa ett

förslagsanslag av

kronor 8 246 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

3. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska
sjukhuset: Omkostnader.

För innevarande budgetår är detta anslag uppfört med 3 350 000 kronor
och disponeras enligt omkostnadsstat, som med tillhörande bestämmelser
finnes införd på s. 557 f. i statsliggaren.

Direktionen för karolinska sjukhuset har föreslagit en höjning av anslaget
med 141 000 kronor såsom framgår av följande sammanställning:

	1945/46	1946/47	1947/48
	utgifter		beräknade	ökning eller
	i runt tal		utgifter	minskning
	kronor	kronor	kronor	kronor
1. Sjukvård m. m. åt personalen, för-
slagsvis .......................	27 200	32 000	30 200	— 1 800
2. Reseersättningar, förslagsvis ....	23 200	19 000	24 000	+ 5 000
3. Expenser:
a) Bränsle, lyse och vatten, för-
slagsvis ....................	776 800	710 000	588 000	— 122 000
b) Övriga expenser............	118 300	139 000	141 000	+ 2 000
4. Övriga utgifter:
a) Inventariers underhåll och
komplettering ..............	264 500	277 000	350 000	+ 73 000
b) Tvätt o. renhållning, förslagsvis	60 600	69 000	65 000	— 4 000
c) Kosthåll, förslagsvis.........	914 300	940 000	990 000	+ 50 000
d) Läkemedel, förslagsvis.......	483 700	419 000	515 000	+ 96 000
e) Förbrukningsartiklar m. m. för
sjukvården, förslagsvis ......	721 200	724 000	766 000	+ 42 000
f) Diverse utgifter ............	20 100	21 000	21 800	+ 800
Summa	3 409 900	3 350 000	3 491 000	+ 141 000

Direktionen har framhållit, alt de beräknade utgiftsposterna, där ej undantagsvis
särskilda skäl förelegat för annat beräkningssätt, upptagits i huvudsaklig
överensstämmelse med belastningen under det senast förflutna budgetåret,
i förekommande fall med tillägg för de ökade omkostnader, som driften
av hudkliniken och röntgenavdelningens fjärde sektion beräknades medföra.

Statskontoret har lämnat direktionens anslagsberäkningar utan erinran.

Direktionen har vid beräkningen av medelsbehovet under delposten till
bränsle m. m. utgått ifrån, att sjukhusets bränslebehov under nästa budgetår
skall helt kunna täckas med stenkol. Delta torde dock icke bli fallet, varför
eu viss uppräkning av delposten i förhållande till direktionens förslag i och
för sig torde vara motiverad. Med hänsyn till situationen på bränslemarknaden
har emellertid med Kungl. Maj:ts medgivanden vid vissa statliga
byggnader övergång till oljeeldning i sliillet för eldning med ved, koks eller
kol ägt rum i viss utsträckning och enligt vad jag inhämtat överväges sådan

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

omläggning av eldningen jämväl vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
samt vissa andra större statliga institutioner. Med nu rådande
bränslepriser kan man vid övergång till oljeeldning i de flesta fall räkna
med att en besparing å bränslekostnaderna uppkommer, som redan under
första året i stort sett täcker kostnaderna för anskaffande och installation
av oljeaggregat. Med hänsyn härtill ha sistnämnda kostnader ansetts böra
bestridas från bränsleposten under vederbörande myndighets omkostnadsanslag.
Jag anser mig sålunda i nuvarande läge böra godtaga direktionens
beräkning av medelsbehovet under delposten till bränsle m. m. Då jag jämväl
i övrigt anser mig böra godtaga direktionens anslagsberäkningar, bör ifrågavarande
anslag för nästa budgetår höjas med 141 000 kronor till 3 491 000
kronor.

I detta sammanhang må nämnas, att inkomsterna vid karolinska sjukhuset,
inklusive avgifter för kontroll å radiologiskt arbete, under budgetåret 1945/46
utgjort drygt 5 401 600 kronor. Antalet underhållsdagar för militära patienter
har uppgått till 69 231, och kostnaden härför kan beräknas till omkring
1 480 800 kronor, varav ungefär 122 500 kronor bestritts från anslag under
fjärde huvudtiteln. Om kostnaden för garnisonssjukvården avräknas från
statens nettokostnad för sjukhuset under nämnda budgetår, c:a 3 418 000
kronor, reduceras statens nettokostnad för sjukhusets övriga patienter till
i runt tal 1 937 200 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader
för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av .................................... kronor 3 491 000.

4. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:
Avlöningar.

Förevarande anslag är uppfört med 2 061 600 kronor. Avlöningsstaten för
lasarettet med tillhörande bestämmelser återfinnas på s. 559 tf. i statsliggaren.

Direktionen för karolinska sjukhuset bär i sina den 3 september 1946 dagtecknade
anslagsäskanden hemställt om en höjning av förevarande anslag
med 59 500 kronor, varav omkring 18 700 kronor betingas av redan under
budgetåret 1945/46 vidtagen förstärkning av personalen. Av handlingarna
inhämtas bland annat följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Viss under budgetåret 1 9 4 5/46 vidtagen personalförstärkning.
Direktionen har anfört följande.

I underdånig skrivelse den 23 april 1946 hemställde direktionen bland
annat om medgivande att överskrida anslagsposten för avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal för budgetåret 1945/46 vid serafimerlasarettet med
195 800 kronor, vilket av Kungl. Maj:t den 21 juni 1946 beviljades. I motiveringen
anfördes bland annat, att direktionen nödgats vidtaga personalförstärkningar
å vissa avdelningar. Dessa personalförstärkningar, i den mån de
ej medräknats i staten för innevarande budgetår, framgå av följande sammanställning: 1

sjuksköterska i Ex 7 för ämnesomsättningsundersökningar vid fysiologiska
laboratoriet,

1 assistentsköterska i Eo 5 vid kirurgiska polikliniken,

1 sjuksköterska i Ex 7 med halvtidstjänst vid kirurgiska klinikens laboratorium,

1 sköterskebiträde i U 1 vid kirurgiska polikliniken,

1 sjuksköterskeelev vid kirurgiska klinikens operationsavdelning,

1 fotografelev,

1 sjukhusbiträde i U 1 vid fysiologiska laboratoriet,

ökad tjänstgöring för en städerska vid patologiska avdelningen,

1 skrivbiträde med halvtidstjänstgöring vid bakteriologiska laboratoriet,

1 kontorsbiträde i Ex 4 med halvtidstjänstgöring vid fysiologiska laboratoriet.

Läkarpersona l.

Biträdande överläkare vid neurologiska kliniken.
Direktionen har föreslagit inrättande vid neurologiska kliniken av en befattning
såsom biträdande överläkare, förenad med ett årligt arvode av 10 600
kronor, samt därvid anfört följande.

Hos direktionen har överläkaren vid neurologiska kliniken professor Nils
Antoni hemställt om åtgärder för inrättande av en biträdande överläkarbefattning
vid kliniken. Professor Antoni har framhållit, att, ehuru antalet vårdplatser
vid kliniken endast är 83, arbetet är såväl kvalitativt som kvantitativt
mycket krävande och medför överbelastning av arbete för överläkaren. Bland
de arbetsuppgifter, som lämpligen skulle tilldelas en biträdande överläkare,
har professor Antoni särskilt framhållit de särskilda undersökningar av neurologiska
följdtillstånd vid olyckshändelser med avfattning av utlåtanden
över fallen, som utgjorde en viktig social, på speciell vetenskaplig kompetens
grundad uppgift för denna institution.

Direktionen har ansett de av professor Antoni anförda motiven tala för
inrättande av en biträdande överläkarebefallning vid neurologiska kliniken
med samma arvode, som utgår till bland andra biträdande överläkaren vid
neurokirurgiska kliniken, vilken har 82 vårdplatser, eller 10 600 kronor. Direktionen
vill i detta sammanhang nämna, att riksförsäkringsanstalten hos direktionen
gjort förfrågan, huruvida några åtgärder kunde vidtagas för nedbringande
av den långa väntetiden för intagning å denna klinik av i riksförsäkringsanstalten
försäkrade arbetare för bedömande av ersättningsfrågan vid skallskador
samt för beredande av erforderlig vård åt de skadade, som riksförsäkringsanstalten
ofta linner påkallat att dit remittera. Direktionen hyser

Kungi. Mcij:ts proposition nr 287.

förhoppning om att den nu föreslagna befattningen skall bidraga till snabbare
utredningsresultat beträffande de av riksförsäkringsanstalten påtalade sjukdomsfallen.

Statskontoret har ansett ifrågavarande förslag vara av den art, att det borde
lösas i anslutning till då pågående utredning av arbets-, anställnings- och
löneförhållanden för de underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och
serafimerlasarettet.

Övrig sjukvårdspersonal.

Ordinariesättning av en sjuksköterskebefattning.
Till fysiologiska laboratoriet är nu knuten en sjuksköterskebefattning i lönegraden
Ex 7. Befattningshavarens huvudsakliga uppgift är att utföra ämnesomsättningsundersökningar.
Vederbörande överläkare har framhållit den
stora betydelsen av alt för dessa viktiga undersökningar, som fordrade stor
noggrannhet och rutin, kunna få behålla en god arbetskraft. Direktionen har
med hänsyn härtill funnit det nödvändigt, att befattningshavaren bereddes
ordinarie anställning.

Statskontoret har lämnat ifrågavarande förslag utan erinran.

Tekniskt biträde i lönegraden A7 vid fysiologiska
laboratoriet. Direktionen har föreslagit anställande av ett tekniskt
biträde i lönegraden A 7 vid fysiologiska laboratoriet med huvudsaklig uppgift
att utföra blodgasanalyser och därvid anfört följande.

Bland nya undersökningsmetoder, som vunnit rutinmässig tillämpning, äro
blodgasanalyser. Dessa undersökningar äro av i hög grad kvalificerad art och
tillgången på kompetent arbetskraft mycket liten. Hittills ha sådana undersökningar
rekvirerats från utomstående person, som betalts per utförd undersökning
(15 kronor), men någon garanti för att kompetent person alltid står
till förfogande, ger detta icke. För att trygga utförandet av berörda undersökningar
och andra önskvärda liknande arbetsuppgifter har direktionen
funnit nödvändigt hemställa om inrättande av en befattning som tekniskt
biträde i lönegrad A 7.

Anställande av en assistentsköterska m. m. Direktionen
har hemställt, att medel måtte anvisas, dels till anställande vid röntgendiagnostiska
avdelningen av en assistentsköterska i lönegraden Eo 5 och två
sköterskebiträden i lönegraden U 1, dels ock till avlönande av ett sköterskebiträde
i sistnämnda lönegrad, vilket anställts i stället för en provsköterska.
Direktionen har anfört:

Hos direktionen har överläkaren vid röntgenavdelningen, professor E. Lysholm,
hemställt om förstärkning av sjukvårdspersonalen vid avdelningen
med en sjuksköterska och två sköterskebiträden. Beträffande behovet av
ytterligare en sjuksköterska anför professor Lysholm hurusom under senare
år tillkommit en del omfattande undersökningar, särskilt från den neuro -

Kungi. Maj:ts proposition nr 287.

kirurgiska kliniken, och dessa undersökningar utföras till stor del på svårt
sjuka och svårskötta patienter, som icke kunna lämnas utan övervakning så
länge undersökningen pågår. På grund av de speciella förhållandena på röntgenavdelningen,
där sköterskepersonalen måste beredas ledighet ett par timmar
under den ljusare delen av dagen, har det visat sig omöjligt att utföra
dessa undersökningar utan onödig väntetid för patienter och avdelningar.
Dessutom har antalet röntgenundersökningar på operationssalarna, som utföres
av röntgenavdelningens personal, ökat. På grund av att det har varit
svårt att omedelbart lösgöra en sköterska för dessa uppgifter, ha beklagliga
dröjsmål ofta inträffat.

Direktionen, som funnit den begärda förstärkningen av sjukvårdspersonalen
vid den röntgendiagnostiska avdelningen styrkt såväl genom ovan anförda
motivering som vid en jämförelse av antalet befattningshavare i förhållande
till antalet undersökningar vid lasarettet och karolinska sjukhuset,
har därför i sitt förevarande statförslag beräknat ökning med en assistentsköterska
i lönegrad Eo 5 och två sköterskebiträden i lönegrad U 1.

Bristen på sjuksköterskeelever har nödvändiggjort anställande av ytterligare
ett sköterskebiträde i lönegrad U 1, för vilket direktionen nu hemställer
om medelsanvisning.

Statskontoret har lämnat ifrågavarande förslag utan erinran.

Ändrad anställningsform för en sjukgymnast. Vid
serafimerlasarettet äro nu anställda fyra sjukgymnaster, varav en ordinarie,
en extra ordinarie och två extra, samtliga placerade i 9 lönegraden. Direktionen
har föreslagit, att en av de extra befattningarna förändras till extra
ordinarie i 9 lönegraden.

Ekonomipersonal.

Inrättande av en befattning som reparatör i lönegraden
Eo 8 i stället för en dylik befattning i lönegraden
Ex 8. Direktionen har till stöd för detta förslag anfört följande.

Direktionen hade i sin underdåniga framställning angående anslag till
avlöningar för innevarande budgetår föreslagit inrättande vid lasarettet av
ytterligare en reparatörsbefattning med placering i lönegrad Eo 8. Medel
anvisades allenast för en dylik befattning i lönegrad Ex 8. Avsikten med
framställningen var —- utom behovet av personalförstärkning vid maskinavdelningen
— att kunna befordra en hantverkare i lönegrad A 6 med mångårig
anställning som hantverkare eller däremot svarande arbete, och att till
den befattning, som på sådant sätt ledigbleve, befordra en förtjänt eldare.
Detta har nu ej kunnat ske. Förhållandena på arbetsmarknaden äro även
sådana, att föga förhoppning finnes att kunna erhålla en kompetent reparatör
för en avlöning enligt lönegrad Ex 8, det vill säga samma begynnelselön
som en ordinarie eldare. Direktionen har vid sådant förhållande ansett sig
ånyo böra hemställa om inrättande av en reparatörsbefattning i lönegrad
Eo 8.

S j u k h u s b i t r ä d e. Direktionen har hemställt, alt medel måtte anvisas
för anställande av ett sjukhusbiträde i lönegraden U 1 vid bakteriologiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

laboratoriet, varvid direktionen framhållit, att det ökade laboratoriearbetet
medförde ökat behov av sjukhusbiträden för diskning och dylikt.

Ökade löneförmåner åt kökselever. Direktionen har hemställt
om en anslagsförstärkning med 2 400 kronor för beredande av ökade
kontanta löneförmåner åt kökselever från 300 kronor jämte fritt vivre till
900 kronor jämte fritt vivre för år. Direktionen har därvid framhållit, att
det icke gällde nybörjare utan personer, som förut genomgått olika slag av
teoretisk och praktisk utbildning, vilka ämnade söka in vid skolor för utbildning
av ekonomiföreståndarinnor.

Statskontoret har lämnat sistnämnda två förslag utan erinran.

Administrations- och kontorspersonal.

Nya kontorsbiträdesbefattningar vid röntgenavdelningen.
Direktionen har föreslagit inrättande av två för röntgenavdelningen
avsedda kontorsbiträdesbefattningar, den ena i lönegraden Eo 4 och
den andra i lönegraden Ex 4. Sistnämnda befattning skulle förenas med
halvtidstjänstgöring. Till stöd för ifrågavarande förslag har direktionen anfört
följande.

Professor E. Lysholm har begärt förstärkning jämväl av kanslipersonalen
vid röntgenavdelningen och föreslagit inrättande av ytterligare en befattning
som kanslibiträde med placering i lönegrad A 7 och en befattning med
halvtidstjänstgöring. Direktionen har funnit en förstärkning av kanslipersonalen
vid denna avdelning befogad vid jämförelse med arbetsbelastningen
å motsvarande avdelning vid karolinska sjukhuset. Den föreslagna halvtidstjänsten
skulle lösgöra en jourhavande röntgensköterska från vissa registrerings-
och organisatoriska uppgifter, som det visat sig svårt för henne att
utföra vid sidan av sjukvårdsuppgifter, vilka ökats på grund av det under
senare år ökade antalet efter kl. 18 inkommande akut sjuka. Då det redan
finnes en befattning som kanslibiträde i lönegrad Eo 7 vid denna avdelning,
föreslår direktionen inrättande av två befattningar som kontorsbiträde, varav
en i lönegrad Eo 4 och en i lönegrad Ex 4, den senare med halvtidstjänstgöring.

Vissa arvodesför höjningar.

Höjt arvode åt en prästman. Å lasarettets stat är nu uppfört
ett arvode av 1 410 kronor till en prästman. Direktionen har föreslagit en
höjning av detta arvode till 1 800 kronor och därvid anfört följande.

Den vid lasarettet anställde prästmannen, vars av Kungl. Maj:t fastställda
arvode utgått oförändrat sedan staten övertog verksamheten vid lasarettet
år 1937, har hemställt om arvodesförhöjning. Direktionen har funnit sig
böra föreslå förhöjning av arvodet till 1 800 kronor, vilket arvode är lika
med det för predikantbefattning av andra klass vid statens sinnessjukhus
utgående.

liungl. Maj:ts proposition nr 287.

Höjt arvode åt en fotograf. Direktionen har beräknat en höjning
av arvodet åt en fotograf från 3 900 kronor till 4 200 kronor.

I skrivelse den 19 november 1946 har direktionen gjort framställning om
förändring av två sköterskebiträdesbefattningar i lönegraden U 1 till befattningar
såsom handräckningsbiträde i lönegraden A 2. Till stöd för detta
förslag har direktionen anfört följande.

Vid serafimerlasarettet finnas två sköterskebiträdesbefattningar, vilkas
innehavare assistera de biträdande läkarna på lasarettets öron- och ögonpolikliniker
i dessas arbete och därvid i viss grad utföra arbetsuppgifter, som
på de större poliklinikerna ankomma på sjuksköterskor. Direktionen hemställer,
att innehavarna av nämnda befattningar erhålla förhöjd löneställning,
förslagsvis såsom handräckningsbiträden i lönegraden A 2. Under åberopande
jämväl av önskvärdheten att ökade befordringsmöjligheter beredas
den lägre sjukvårdspersonalen vid lasarettet får direktionen föreslå, att antalet
handräckningsbiträden ökas med två och antalet sköterskebiträden
minskas med två.

Allmänna lönenämndcn har icke framställt erinran mot nyssnämnda
förslag.

Statskontoret har ansett, att de föreslagna befattningarna som handräckningsbiträde
borde inrättas såsom extra ordinarie befattningar.

I sistnämnda skrivelse har direktionen vidare hemställt om anvisande av
medel för anställande av ett ekonomibiträde i lönegraden U 1 i stället för
en lcökselev. Tillika har direktionen föreslagit förändring av en kontorsbiträdesbefattning
i lönegraden A 4 till kanslibiträdesbefattning i lönegraden
A 7. Till stöd för sistnämnda förslag har direktionen anfört följande.

I en av intendenten vid serafimerlasarettet avgiven promemoria har framhållits,
att det nya skatteuppbördsreglementet komme att medföra kvalitativt
ökade arbetsuppgifter på lasarettets intendentsexpedition. Direktionen får
därför hemställa om förändring av en kontorsbiträdestjänst i lönegraden A 4
till kanslibiträdestjänst i lönegraden A 7. Å innehavaren av befattningen
skulle vila arbetet med skatteredovisningen, förandet av tjänstemairikel, förgranskning
av tjänstledighetsansökningar samt förande av huvuddiarium.

Allmänna lönenämnden och statskontoret ha ansett, att spörsmålet om
ändrad löneställning för innehavaren av ifrågavarande ordinarie kontorsbiträdestjänst
borde prövas i samband med utredningen om löneställningen
för den högre kanslipersonalen.

I skrivelse den 18 mars 1947 har direktionen hemställt, att en i lönegraden
Eo 4 placerad befattning som tekniskt biträde vid serafimerlasarettets neurologiska
kliniks kliniska laboratorium måtte ersättas med en i lönegraden Ko 7
placerad befattning som tekniskt biträde. Till motivering härför har direktionen
anfört följande.

Kungi. Maj:ts proposition nr 287.

Sedan innehavaren av nyssnämnda befattning i lönegraden Eo 4 avgått
från sin tjänst, liar denna kungjorts ledig till ansökan, varvid anmält sig
endast en sökande, som, enligt vad klinikens överläkare professor N. Antoni
funnit, icke äger kompetens att fullgöra de med befattningen förenade arbetsuppgifterna.
Då tillgången på kompetenta tekniska biträden är knapp och
då de för dessa biträden avsedda tjänsterna i allmänhet äro placerade i 7 lönegraden,
äro utsikterna att för denna befattning erhålla fullgod arbetskraft
mycket ringa. För detta ändamål får det anses vara nödvändigt att befattningen
placeras i 7 lönegraden.

Vid serafimerlasarettet finnas nu sju ordinarie och nio extra ordinarie vaktmästarbefattningar
i 5 lönegraden. Civilförvaltningens personalförbund har
hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för inrättande av ytterligare 4 ordinarie
vaktmästartjänster.

De medicinska högskolornas organisationskommitté har i sitt betänkande
angående organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning —
med anledning av en av karolinska institutets lärarkollegium till kommittén
överlämnad framställning i ämnet från professorerna A. V. Kristenson och
A. J. Wallgren — förordat, att en endokrinologisk avdelning anordnas vid
serafimerlasarettet samt att på lasarettets stat för ändamålet upptages dels en
befattning såsom biträdande läkare, dels ock en sjuksköterskebefattning.
Kommittén har därvid anfört bland annat följande.

Endokrinologin eller läran om de inresekretoriska sjukdomarna har under
de senaste decennierna företett en mycket snabb utveckling. Det är för närvarande
omöjligt för invärtesspecialisten att följa varje steg i endokrinologins
snabba utveckling. Ifrågavarande forskningsområde måste vara företrätt av
sin egen representant och detta såväl ur sjukvårdens som forskningens och
undervisningens synpunkt.

Ett försök i denna riktning har tagits, då det år 1945 vid serafimerlasarettets
medicinska klinik anordnades en poliklinisk mottagning tre kvällar
varje vecka för patienter med inresekretoriska sjukdomar. En del fall, som
krävde ingående utredning, kunde även inläggas på kliniken.

Det visade sig snart, att detta provisoriska arrangemang var betydelsefullt.
Under det första arbetsåret ha över 500 patienter med mer eller mindre
komplicerade endokrina sjukdomar sökt eller remitterats till polikliniken.
I själva verket skulle patientantalet varit långt större, om man ej på grund
av utrymmesskäl, personalbrist m. m. varit nödsakad hålla detsamma nere.

Den erfarenhet man fått av försöksverksamheten har varit så god, att man
nu strävar efter att få en fastare organisation med daglig poliklinik, som har
större kapacitet, samt ett avskiljande av sex sängar på serafimerlasarettets
medicinska vårdavdelning för endokrinologiska fall.

En biträdande läkare skulle ansvara för verksamheten och även stå till
förfogande för konsultationer från karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets
övriga kliniker i vad avser endokrinologiska fall. Patientmaterialet
bör i lämplig omfattning kunna disponeras för professorns i internmedicin
undervisning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

Karolinska sjukhusets direktion har i sitt utlåtande över nyssnämnda betänkande
hemställt, att en biträdande läkarbefattning med ett arvode av
9 300 kronor och en sjukskötersketjänst i lönegraden A 7 måtte inrättas vid
serafimerlasarettet för en där anordnad endokrinologisk avdelning.

Å personalförteckningen för serafimerlasarettet äro nu å ordinarie stat
uppförda 60 befattningar såsom sjuksköterskor i lönegraden A 7. I enlighet
med riksdagens i dess skrivelse 1947: 56 anmälda beslut torde 45 av dessa
t jänster böra uppflyttas till lönegraden A 8 under benämningen översköterska.
Av de övriga 15 befattningarna äro 10 nu vakanta. Dessa torde böra avföras
ur personalförteckningen. I stället torde samma antal sjuksköterskebefattningar
i lönegraden A 6 böra uppföras å nämnda förteckning. De återstående
5 befattningarna i lönegraden A 7 torde böra föras å övergångsstat, varvid
samma antal sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 6 bör uppföras å
personalförteckningen. Dessa tjänster böra emellertid endast få tillsättas i
mån av inträffande ledighet å de å övergångsstat förda befattningarna.

Å övergångsstat är nu uppförd en befattning såsom sjuksköterska i lönegraden
A 7. Denna befattning torde med hänsyn till föreliggande särskilda
omständigheter böra uppflyttas till lönegraden A 8 under benämningen översköterska.

Enligt riksdagens nyssnämnda beslut böra vidare följande förändringar
vidtagas i personalförteckningen:

a) Befattningen som föreståndarinna i A It uppflyttas under benämningen
första föreståndarinna till A 15;

b) befattningen såsom husmoder i A 7 uppflyttas under benämningen
kontorist till A 9;

c) befattningen som snickare i A 7 uppflyttas under benämningen hantverksföreståndare
i A 8;

d) befattningen som trädgårdsmästare i A 7 uppflyttas till AJJ;

e) befattningen som tvättföreståndare i A 5 uppflyttas till A 7.

Den numera ledigblivna, å övergångsstat uppförda befattningen såsom
maskinist i lönegraden A 10 bör avföras ur personalförteckningen.

Antalet förste underläkare — nu 26, varav 8 tillika åro amanuenser
bör vid bifall till vad jag i det föregående förordat ökas med 6 till 32. Antalet
andre underläkare bör under samma förutsättning ökas med 2 till 7.

Vid anmälan tidigare i annat sammanhang av frågan om organisatoriska
åtgärder till främjande av medicinsk forskning har jag föreslagit inrättande
vid karolinska institutet av fyra med överläkararvode å serafimerlasarettets
stal förenade laboratorsbefattningar, nämligen en i klinisk ncurofysiologi,
eu i klinisk kemi, en i klinisk fysiologi och en i klinisk bakteriologi. överläkararvodet
torde vid var och eu av befattningarna böra utgöra 1 500 kronor.
Det nu under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

av Kungl. Maj:t, uppförda arvodet å 2 000 kronor till elektrokardiografiska
in. fl. undersökningar bör indragas.

I anslutning till regleringen av befordringsgången för viss biträdespersonal
böra tre extra ordinarie kontorsbiträdestjänster i 4 lönegraden ordinariesättas.
Vidare böra ytterligare två kontorsbiträdesbefattningar i lönegraden
A 4 uppföras å personalförteckningen. Å dessa tjänster, som äro avsedda
för befattningshavare, som inneha högre extra ordinarie befattningar, bör
vikariatsförordnande icke meddelas.

Jag övergår nu till att taga ställning till vissa under nu förevarande avsnitt
redovisade förslag.

Direktionens förslag om inrättande av en för neurologiska kliniken avsedd
befattning såsom biträdande överläkare anser jag mig böra tillstyrka. Befattningen
bör förenas med det av mig i det föregående för dylik med deltidstjänstgöring
förenad befattning förordade arvodet eller 11 760 kronor.

Mot direktionens förslag om förändring av den till fysiologiska laboratoriet
knutna befattningen såsom sjuksköterska i lönegraden Ex 7 till ordinarie
befattning i samma lönegrad har jag i och för sig icke funnit anledning till
erinran. Med hänsyn till riksdagens beslut om uppflyttning av sjuksköterskor,
vilka fullgöra tjänstgöring i mera självständig ställning, i lönegraden A 8
under benämningen översköterska, bör befattningen upptagas under sistnämnda
benämning i lönegraden A 8.

Jag anser mig på så sätt böra biträda direktionens förslag om anställande
av ett tekniskt biträde i lönegraden A 7 vid fysiologiska laboratoriet, att jag
i det följande beräknar medel till anställande av en dylik befattningshavare
i lönegraden Eo 7. Jag tillstyrker vidare med hänsyn till vad direktionen
anfört, att befattningen i lönegraden Eo 4 såsom tekniskt biträde vid neurologiska
klinikens kliniska laboratorium ersättes med en dylik befattning i
lönegraden Eo 7.

I enlighet med direktionens förslag beräknar jag i det följande medel till
anställande av en extra ordinarie assistentsköterska och två sköterskebiträden
vid röntgendiagnostiska avdelningen samt till avlönande av ett sköterskebiträde,
vilket anställts i stället för en provsköterska.

Mot direktionens förslag om förändring dels av en extra befattning såsom
sjukgymnast i 9 lönegraden till extra ordinarie befattning i samma lönegrad,
dels ock av en extra befattning såsom reparatör i 8 lönegraden till extra
ordinarie befattning i samma lönegrad har jag icke funnit anledning till
erinran. Jag erinrar i detta sammanhang om att jag vid behandlingen avkarolinska
sjukhusets avlöningsanslag tillstyrkt, att befattningen vid serafimerlasarettet
i lönegraden Ex 7 såsom köksföreståndare förändras till extra
ordinarie befattning i samma lönegrad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

Medel torde i enlighet med direktionens förslag böra beräknas till anställande
av ett sjukhusbiträde vid bakteriologiska laboratoriet.

Jag tillstyrker direktionens förslag om förändring av två sköterskebiträdesbefattningar
i lönegraden U 1 till befattningar såsom handräckningsbiträde
i lönegraden A 2.

Direktionens förslag om anställande av ett ekonomibiträde i lönegraden
U 1 i stället för en kökselev och om ökad medelsanvisning för beredande av
höjda kontanta löneförmåner åt kökselever anser jag mig böra tillstyrka.

I det föregående har jag vid behandlingen av frågan om arbets-, anställnings-
och löneförhållandena för de underordnade läkarna vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet tillstyrkt inrättande vid serafimerlasarettet
av dels en kanslibiträdestjänst i lönegraden Ko 7, dels ock fyra biträdesbefattningar,
å vilka den av riksdagen beslutade belordringsgången bör tilllämpas.
Av sistnämnda befattningar är en avsedd för röntgenavdelningen.
Direktionens i anslagsäskandena framställda förslag om inrättande av tvä
för röntgenavdelningen avsedda kontorsbiträdesbefattningar, varav den ena
skulle förenas med halvtidstjänstgöring, torde därigenom få anses tillgodosett.
Direktionens förslag om förändring av en till intendentsexpeditionen knuten
kontorsbiträdestjänst i lönegraden A 4 till kanslibiträdesbefattning i lönegraden
A 7 torde med hänsyn till pågående utredning icke nu böra föranleda
någon åtgärd.

Vid serafimerlasarettet finnas nu sju ordinarie och nio extra ordinarie
vaktmästarbefattningar i 5 lönegraden. Jag förordar, att fyra av de extra
ordinarie vaktmästarbefattningarna ordinariesättas.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, är nu uppfört ett arvode å 1 410 kronor till en prästman. Jag
tillstyrker direktionens förslag om höjning av detta arvode till 1 800 kronor,
motsvarande det arvode, som vid statens sinnessjukhus utgår vid predikantbefattning
av andra klass. Mot direktionens förslag om höjning av arvodet
till en fotograf från 3 900 kronor till 4 200 kronor torde anledning till erinran
ej föreligga. Höjningen belastar icke-ordinarieposten.

För förslaget om anordnande vid serafimerlasarettet av endokrinologisk
avdelning ha enligt min mening bärande skäl anförts. För förslagets realiserande
har direktionen föreslagit inrättande av en befattning såsom biträdande
läkare med ett arvode av 9 300 kronor och en sjukskötersketjänst i
lönegraden A 7. Befattningen såsom biträdande läkare bör förenas med det
av mig i det föregående för dylik befattning förordade arvodet å 11760
kronor. Sjukskötersketjänsten torde böra upptagas såsom översköterskebefattning
i lönegraden A 8.

Medelsbehovet under de särskilda anslagsposterna i avlöningsstaten beräknar
jag till belopp, som framgår av det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Denna anslagspost är nu uppförd
med 374 000 kronor. Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört torde
posten, beräknat efter oförändrade löner, böra uppräknas med 60 000 kronor
till 434 000 kronor. Den allmänna löneregleringen föranleder en ytterligare
böjning av anslagsposten i fråga med 191 000 kronor till 625 000 kronor.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj.t. Denna anslagspost
är nu uppförd med 177 600 kronor. Medel till arvode åt de två
heltidsanställda biträdande läkarna vid neurokirurgiska kliniken torde i fortsättningen
böra anvisas under anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal. Detta medför ett minskat medelsbehov under arvodesposten
med 28 600 kronor. Vidare bortfaller det nuvarande arvodet å 2 000
kronor till elektrokardiografiska m. fl. undersökningar. Å andra sidan föranledes
ett ökat medelsbehov av vissa i det följande angivna skäl. Den förordade
höjningen av arvodet till en prästman från 1 410 kronor till 1 800
kronor medför en ökning med 390 kronor. Det nu till en prosektor vid patologiska
avdelningen utgående arvodet å 9 100 kronor, å vilket för innevarande
budgetår utgår provisoriskt arvodestillägg med 660 kronor, torde
med hänsyn till arvodesregleringen böra höjas med 1 064 kronor till 10 164
kronor. Till arvoden åt fyra nya överläkare bör beräknas 6 000 kronor samt
till arvoden åt en ny biträdande överläkare och en ny biträdande läkare
(2 X 11 760 kronor =) 23 520 kronor. I enlighet med vad jag i det föregående
förordat bör arvodet, 3 000 kronor, åt den biträdande läkaren vid kvinnokliniken
utgå med oförändrat belopp, arvodet åt den biträdande läkaren vid
gymnastikavdelningen höjas från 6 800 kronor till 7 764 kronor samt arvodena
å 9 300 kronor eller 10 600 kronor åt biträdande överläkare och biträdande
läkare höjas till 11 760 kronor. På grund härav och med hänsyn
till ökat medelsbehov till vikariatsersättningar bör arvodesposten höjas med
ytterligare 20 000 kronor. Arvodesposten bör sålunda för nästa budgetår uppföras
med (177 600 — 28 600 — 2 000 + 390 + 1 064 + 23 520 + 20 000 =)
191 974 kronor eller med i avrundat tal 192 000 kronor.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Under denna anslagspost,
som nu är uppförd med 1 307 100 kronor, torde i enlighet med direktionens
förslag böra beräknas medel för viss redan under budgetåret 1945/46 vidtagen
förstärkning av lasarettets icke-ordinarie personal. Med hänsyn härtill och
till vad jag i det föregående anfört och föreslagit, bör icke-ordinarieposten,
beräknat efter nuvarande löner, höjas med 113 000 kronor till 1 420 100 kronor.
En ytterligare höjning av denna post föranledes dels av den av mig i det
föregående förordade regleringen av förste och andre underläkarnas samt
de heltidsanställda biträdande läkarnas avlöningsförhållanden, dels av regleringen
av löne- och anställningsförhållandena för viss statsanställd ickeordinarie
sjukvårds- och ekonomipersonal, dels ock av den allmänna löne -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 287.

regleringen. Med hänsyn till nämnda förhållanden torde den nyss till! 420 100
kronor beräknade icke-ordinarieposten böra höjas med 969 900 kronor till
2 390 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg beräknar jag till ISO 000 kronor.

Avlöningsanslaget bör alltså uppföras med (625 000+192 000 + 2 390 000 +
+ 180 000 =) 3 387 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med
1 325 400 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för serafimerlasarettet, som föranledas av
vad jag i det föregående anfört;

dels godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................. kronor 625 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis .... „ 192 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis .................... „ 2 390 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............. ,, 180 000

Summa kronor 3 387 000;

dels ock till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar
för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av .................................... kronor 3 387 000.

liihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 287.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Departe mentschefen.

5. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimer
lasarettet: Omkostnader.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1 650 000 kronor
och disponeras enligt omkostnadsstat, införd på s. 563 i statsliggaren.

Direktionen har föreslagit en ökning av anslaget med 72 000 kronor på
sätt framgår av följande sammanställning:

	1945/46	1946/47	1947/48
	utgifter	anslag	beräknade	ökning eller
	i runt tal		utgifter	minskning
	kronor	kronor	kronor	kronor
1. Sjukvård m. m. åt personalen, för-
slagsvis.......................	9 300	12 000	12 000	—
2. Reseersättningar, förslagsvis ....	700	500	500	—
3. Expenser:
a) Bränsle, lyse och vatten, för-
slagsvis ....................	341 900	318 000	342 000	+ 24 000
b) Övriga expenser............	47 000	45 000	49 000	+ 4 000
4. Övriga utgifter:
a) Inventariers underhåll och
komplettering ..............	207 200	220 000	182 000	— 38 000
b) Tvätt och renhållning, förslags-
vis ........................	27 800	31 500	31 500	—
c) Kosthåll, förslagsvis.........	380 300	370 000	400 000	+ 30 000
d) Läkemedel, förslagsvis.......	225 900	180 000	225 000	+ 45 000
e) Förbrukningsartiklar m. m. för
sjukvården, förslagsvis ......	278 400	266 200	273 200	+ 7 000
f) Ränta och amortering å lån hos
pensionsstyrelsen ...........	198 800	198 800	198 800	—
g) Diverse utgifter ............	6 800	8 000	8 000	—
Summa	1 724 100	1 650 000	1 722 000	+ 72 000

Statskontoret har lämnat direktionens anslagsberäkningar utan erinran.

Jag anser mig böra godtaga anslagsberäkningarna, som utmynna i ett ökat
anslagsbehov av 72 000 kronor. Förevarande anslag bör därför för nästa
budgetår höjas med nämnda belopp till 1 722 000 kronor.

I detta sammanhang må nämnas, att inkomsterna vid serafimerlasarettet
under budgetåret 1945/46 utgjorde i runt tal 2 584 000 kronor. Detta belopp
överstiger det beräknade med 184 000 kronor.

Jag torde vidare i detta sammanhang få anmäla uppkommen fråga om
dispositionen av det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42
anvisade reservationsanslaget av 273 000 kronor till Serafimerlasarettet: Vissa
om- och tillbyggnadsarbeten för anordnande av en neurokirurgisk klinik
m. m. Av nämnda anslag har ett belopp av 220 000 kronor ställts till direktionens
för karolinska sjukhuset förfogande för att disponeras för utrustning

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

av kliniken. Genom beslut den 29 juni 1945 och den 29 juni 1946 har Kungl.
Maj:t, sedan riksdagens samtycke härtill lämnats, medgivit, att ifrågavarande
anslag må disponeras även under budgetåren 1945/47. Då en mindre del av
den för neurokirurgiska kliniken avsedda utrustningen på grund av tidsförhållandena
icke beräknas kunna anskaffas före utgången av detta budgetår
föreslår jag, att riksdagens medgivande att disponera anslaget även under
budgetåret 1946/47 inhämtas.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader
för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av .................................... kronor 1 722 000;

dels ock medgiva, att vid utgången av budgetåret 1946/47
befintlig reservation å det senast för budgetåret 1941/42 anvisade
reservationsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:
Vissa om- och tillbyggnadsarbeten för anordnande
av en neurokirurgisk klinik m. in. må disponeras intill utgången
av budgetåret 1947/48.

6. Förslagsanslaget till Bidrag till pediatrisk klinik och
poliklinik i Stockholm.

Detta anslag, vilket avser det s. k. Norrtulls barnsjukhus i Stockholm, är
för innevarande år uppfört med 81 100 kronor. Bestämmelser angående anslagets
disposition finnas införda på sid. 566 i statsliggaren. Statens bidrag
regleras av ett av Kungl. Maj:t den 29 april 1932 godkänt avtal med Stockholms
stad, vilket avtal egentligen skulle upphört att gälla med utgången av
juni 1941, men vars giltighet genom särskilda överenskommelser förlängts
till den 1 januari 1948.

I samband med min anmälan i propositionen 1947:272 av karolinska institutets
avlöningsanslag har jag redogjort för ett av universitetskanslern
framlagt förslag om beredande av löneförbättring åt vissa underläkare och
amanuenser vid icke-statliga undcrvisningssjukhus i Stockholm. Avlöningen
till en av dessa amanuenser utgår från förevarande anslag. För beredande av
löneförbättring åt denne amanuens i enlighet med nämnda förslag har kanslern
beräknat en höjning av anslaget med 500 kronor. Därjämte har kanslern
föreslagit en ytterligare höjning med 100 kronor för bestridande av halva
kostnaden för semester eller semesterersättning åt en assistent. Hela den föreslagna
höjningen uppgår sålunda till 600 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Departe mentschefen.

Jag bär i det föregående tagit ställning till frågan om beredande av löneförbättring
åt vissa underordnade läkare vid de statliga undervisningssjukhusen
i Stockholm. En motsvarande löneförbättring synes böra tillerkännas förutnämnde
amanuens, vilken tjänstgör å pediatriska polikliniken å Norrtulls
sjukhus. Då löneförbättringen liksom de nuvarande löneförmånerna torde
böra lika fördelas mellan staten och Stockholms stad, beräknar jag den erforderliga
anslagshöjningen till i runt tal 3 000 kronor. Den nuvarande tredje
underläkaren å pediatriska kliniken bör samtidigt erhålla arvode såsom
andre underläkare. Härför erfordras en ytterligare höjning med 5 000 kronor.
Härvid förutsättes, att vederbörande underkasta sig de villkor för löneförbättringens
utgående, som av Kungl. Maj:t må komma att föreskrivas.

Kanslerns förslag om anvisande av 100 kronor till bestridande av halva
kostnaden för semester eller semesterersättning åt en assistent har icke givit
mig anledning till erinran, varför anslaget torde böra ytterligare höjas med
nämnda belopp.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört torde bidraget till pediatriska kliniken
för nästa budgetår böra uppföras med (81 100 + 3 000 + 5 000 +
+ 100 =) 89 200 kronor.

Såsom i det föregående nämnts äger avtalet mellan staten och Stockholms
stad rörande upprätthållandet av här ifrågavarande barnsjukhus giltighet
intill den 1 januari 1948. Den av 1943 års riksdag beslutade pediatriska kliniken
vid karolinska sjukhuset, som för närvarande är under uppförande,
lärer emellertid icke kunna tagas i bruk redan nämnda dag, varför behov
tydligen kommer att uppstå att utverka förlängd giltighetstid för avtalet. Åtgärder
torde därför böra vidtagas för erhållande av förklaring från stadens
sida, huruvida denna är villig att utsträcka giltighetstiden, förslagsvis intill
den 1 juli 1950. En sådan utsträckning av avtalstiden innebär givetvis förpliktelse
från statens sida att intill sistnämnda dag lämna bidrag till driften
av det nuvarande barnsjukhuset.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Universitetssjukhus: Bidrag till pediatrisk klinik och
poliklinik i Stockholm för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av ............................ kronor 89 200.

Kungi. Maj.ts proposition nr 287. 69

7. Anordnande av medicinskt-klinisk undervisning vid
allmänna sjukhuset i Malmö.

1. Inledning.

För att underlätta för de medicine studerandena vid universitetet i Lund
att komma i åtnjutande av praktiskt-klinisk undervisning och tjänstgöring i
ämnena medicin, kirurgi samt obstetrik och gynekologi har medicinsktklinisk
undervisning och tjänstgöring under åtskilliga år med vederbörligt
tillstånd varit förlagd till allmänna sjukhuset i Malmö. År 1934 väcktes i
medicinska fakulteten förslag om inledande av förhandlingar med Malmö
stads myndigheter för en utökning av denna utbildning i ämnena medicin
och kirurgi. Förhandlingar härom ledde dock icke till något resultat. Frågan
blev ånyo aktuell år 1945, därför att innehavarna av befattningarna såsom
överläkare i medicin och kirurgi vid sjukhuset, professorn M. Ljungdahl
respektive medicine doktorn O. Löfberg, då inom kort skulle inträda i pensionsåldern.
Förnyade förhandlingar mellan fakulteten och staden resulterade
då däri, att medicinska fakulteten och Malmö stads sjukhusdirektion
— under åberopande av vad som tidigare förevarit i frågan — i gemensam
skrivelse den 20 september 1945 hos Kungl. Maj:t hejnställde om en allsidig
utredning av frågan om samarbete mellan universitetet och allmänna sjukhuset
i Malmö i avsikt att genom utökning av den praktiskt-kliniska undervisningen
vid sjukhuset förbättra utbildningen i ämnena praktisk medicin,
kirurgi samt obstetrik och gynekologi. Efter vederbörligt bemyndigande av
Kungl. Maj:t tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 22 februari
1946 landshövdingen A. N. Thomson att såsom sakkunnig verkställa utredning
i berörda hänseenden och avgiva de förslag, vartill utredningen kunde
föranleda. Med skrivelse den 31 december 1946 har utredningsmannen avgivit
yttrande och förslag i ämnet. Utredningsmannen har under utredningen
samrått med 1945 års universitetsberedning och de medicinska högskolornas
organisationskommitté ävensom med representanter för universitetet i Lund
och för Malmö stads sjukhusdireklion.

I fråga om de skäl, som föranlett den gemensamma framställningen från
medicinska fakulteten och sjukhusdirektionen, har utredningsmannen anfört
bland annat följande.

Såsom skäl för utökning av undervisningen åberopas från fakultetens sida
huvudsakligen, att det för undervisningen och den vetenskapliga forskningen
vid universitetet vore önskvärt med tillgång till ett större kliniskt material
än det som förekomme vid Malmöhus läns landstings sjukvårdsinrättningar
i Lund, att samarbetet mellan sjukhusen i Malmö och Lund skulle underlätta
inrättande av specialavdelningar inom olika områden av ämnena medicin

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

och kirurgi samt att krav sannolikt snart skulle komma att ställas på ökad
utbildningskapacitet vid de medicinska högskolorna.

Då fakulteten hänvisar till behovet av en utökning av undervisningens
kapacitet, beröres en fråga, som behandlats i läkarutbildningssakkunnigas
betänkanden (SOU 1941:27 samt 1945:56 och 57). Enligt de sakkunnigas
uppskattning skulle antalet läkare i verksam alder behöva ökas med 1 590
från år 1942 till år 1960. Sammanfattningsvis ha de sakkunniga hävdat, alt
ingen anledning förelåge att ytterligare begränsa tillströmningen till läkarbanan
men icke heller att höja intagningssiffran, 185, till nybörjarkurserna
vid de medicinska läroanstalterna. För täckande av läkarbehovet krävdes
dock, att utbildningsanstalternas kapacitet i möjligaste mån utnyttjades, och
inom en icke alltför avlägsen framtid finge man sannolikt räkna med att
kunna utbilda flera läkare.

Sedermera har medicinalstyrelsen i utlåtande den 28 september 1946 förklarat,
att de sista årens utredningar och erfarenheter kommit styrelsen att
finna den nuvarande intagningssiffran för låg. En ökning av antalet nvintagna
studerande till minst 300 om året vore ofrånkomlig.

I de yttranden, som ligga till grund för fakultetens och sjukhusdirektionens
gemensamma framställning, ha emellertid främst framförts andra skäl för
utvidgningen av den till allmänna sjukhuset i Malmö förlagda praktisktkliniska
undervisningen än ett ökat behov av läkare, nämligen hänsyn till
den vid universitet bedrivna undervisningen och forskningen.

1 fråga om obstetrik och gynekologi tillkom denna undervisning, därför att
antalet vid kvinnokliniken i Lund tillgängliga platser för undervisning icke
motsvarade antalet medicine kandidater, som voro färdiga att börja sin
utbildning i detta ämne. Ett ganska betydande antal kandidater tvingades
på grund härav till en tids väntan på denna utbildning med ekonomiska
uppoffringar som följd. Under åren 1935—1942 anordnades varje år tre
kurser i ämnet i Lund och två i Malmö. Av 40—47 studerande i ämnet vid
universitetet hänvisades årligen 13—19 till Malmö. Utbildningen omfattade
dock endast praktisk tjänstgöring med jourtjänst och demonstrationer samt
assistenttjänstgöring. Föreläsningarna åhörde de studerande fortfarande i
Lund och examinationen förrättades av professorn i ämnet. Denne blev under
kursens gång icke i tillfälle att förvärva någon uppfattning om de tentander,
som fullgjorde sin tjänstgöring i Malmö. Den katedrala undervisningen i
ämnet anknöt ofta till det aktuella patientmaterialet. De grupper, som tjänstgjorde
i Malmö, hade emellertid ej kontakt med dessa patienter. I allmänhet
förorsakades de studerande, som hänvisades till Malmö, ekonomiska uppoffringar
jämfört med kamraterna i Lund. Samtliga omständigheter hade
under senare år två gånger föranlett, att planerad kurs i Malmö ej kunnat
hållas på grund av brist på kandidater, villiga att deltaga i denna. Hösten
1946 pågick sådan kurs. Undervisningen i medicin och kirurgi omfattade
endast viss assistenttjänstgöring.

Vidare har medicinska fakulteten i Lund för utredningsmannen framfört
följande synpunkter.

Uppdelningen av dem som studerade obstetrik och gynekologi mellan
Malmö och Lund har inneburit en förbättring och vidgning av materialunderlaget
för utbildningen. Därest undervisningen i ämnet i fortsättningen
helt skulle förläggas till Lund komme den praktiska utbildningen icke att

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

ha tillräckligt underlag. Tillgång även till patienterna vid kvinnokliniken i
Malmö är således en nödvändig förutsättning för att universitetet i fortsättningen
skall kunna utbilda hittillsvarande antal studerande i ämnet utan en
väsentlig försämring av deras praktiska övning. För att undanröja de olägenheter,
som följa med den nuvarande anordningen av undervisningen, bör
utbildningen i ämnet vid kliniken i Malmö göras fullständig och innebära
icke blott praktisk handledning utan även föreläsningsundervisning och
examination av samma lärare. Jämväl för en förbättring av undervisningen
i medicin och kirurgi har en utökning av patientmaterialet och en spridning
av de nu alltför stora kurserna på flera sjukhus visat sig nödvändig. Antalet
lärare är för litet. Genom att allmänna sjukhusets medicinska och kirurgiska
avdelningar ombildas till undervisningskliniker med chefer, som äga en tillfredsställande
vetenskaplig kapacitet, avhjälpas dessa brister. Man vinner, att
undervisningen kan bedrivas med större intensitet, och en förkortning av
utbildningstiden blir följden. Med all sannolikhet kommer utvecklingen att
medföra en allt längre gående uppdelning av ämnena kirurgi och medicin
i specialområden. Ett ökat samarbete mellan sjukhusen i Malmö och Lund
är med hänsyn härtill rationellt. Därigenom underlättas nämligen ett gemensamt
inrättande av specialavdelningar och säkerställes likväl det praktiska
underlaget för den elementära kliniska undervisningen. Samarbetet mellan
en större stab vetenskapsmän verkar också befruktande på den medicinska
forskningen.

2. Utredningsmannens förslag.

Personal.

Med hänsyn till undervisningens och den vetenskapliga forskningens krav
föreslår utredningsmannen, att vid universitetet i Lund inrättas en professur
i vartdera av ämnena medicin, kirurgi samt obstetrik och gynekologi, förenade
med överläkarbefattningar vid allmänna sjukhuset i Malmö. Utredningsmannen
anför:

Av vad som framkommit under utredningen synes mig klart framgå, att
de för utbildningen i ämnena medicin och kirurgi vid universitetsklinikerna
i Lund tillgängliga resurserna i fråga om lärarkrafter, lokaler och patientmaterial
äro alldeles otillräckliga i förhållande till antalet studerande. Till
följd härav har undervisningen icke kunnat bedrivas med den effektivitet
och giva det utbyte, som bör krävas. De otillfredsställande betingelserna för
utbildningen medföra med säkerhet försämring av dess kvalitet och förlängning
av läkarnas redan i och för sig långa utbildningstid. Det måste ur
det allmännas synpunkt anses synnerligen angeläget, att dessa missförhållanden
rättas till och utbildningsresurserna ställas i bättre relation till antalet
kursdeltagare. Endast härigenom kan större intensitet i undervisningen och
förkortning av utbildningstiden uppnås. Malmöhus läns landstings sjukvårdsinrättningar
i Lund kunna emellertid icke nämnvärt utbyggas, i vart fall ej
i den omfattning, som kräves för en nödvändig förbättring av undervisningen
i medicin och kirurgi. Den lämpligaste åtgärden, innebärande tillika en
naturlig utveckling, synes därför vara, att den undervisning i dessa båda
ämnen, som redan förekommer vid allmänna sjukhuset i Malmö, utvidgas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Förutsättningen för att en önskad intensitet i undervisningen samt en lämplig
relation mellan antalet kursdeltagare och utbildningsresurserna skall vinnas,
angives vara, att det nuvarande antalet deltagare i varje kurs skäres ned till
ungefär hälften. Utvidgningen bör därför innebära, att parallellt med undervisningen
i Lund, fullständig undervisning i de båda ämnena anordnas vid
allmänna sjukhuset i Malmö med professorer som ledare för undervisningen
och som chefer för klinikerna. En lämplig fördelning av årskullarna har
förklarats vara 25 studerande i Lund och 20 i Malmö. Att en mindre vittgående
lösning av problemet medför betydande nackdelar, visa de rådande
förhållandena beträffande undervisningen i obstetrik och gynekologi vid
allmänna sjukhuset. Jämväl för detta ämne är en uppdelning av de studerande
mellan Malmö och Lund nödvändig i fortsättningen, om ett tillfredsställande
resultat av undervisningen skall vinnas. Steget hör därför också
här tagas fullt ut och professur inrättas även vid kvinnokliniken i Malmö.

De omnämnda ogynnsamma förhållandena i samband med den nuvarande
medicinska undervisningen i Lund tala visserligen redan de tillräckligt för
den angivna utbyggnaden. Såsom skäl för denna kunna därtill åberopas
ytterligare omständigheter. Det kliniska materialet vid allmänna sjukhusets
kirurgiska och medicinska avdelningar är delvis av annan karaktär än vid
sjukvårdsinrättningarna i Lund. Genom utvidgning av undervisningen å
klinikerna i Malmö skapas möjligheter för att de studerandes praktiska
erfarenhet under utbildningstiden ökas. För en betydande del av de medicine
studerandena i Lund, sannolikt 15—20 %, ställer det sig ekonomiskt fördelaktigare
att bedriva sina studier vid sjukhuset i Malmö. Framför allt kan
dock åberopas hänsyn till den medicinska forskningen. Undervisning och
examination av stora årskurser betyder en arbetsbörda, som icke blott för
professorerna utan även för andra akademiska lärare inkräktar på möjligheterna
till ett effektivt vetenskapligt arbete. Eu lättnad i denna arbetsbörda
synes påkallad och bereder tillfälle till intensivare forskning. Samarbetet
mellan de stora sjukhusen i Malmö och Lund samt ett ökat antal vetenskapsmän,
knutna till dessa, torde också komma att verka stimulerande på forskningen
och skapa möjligheter att inrätta nya medicinska och kirurgiska
specialavdelningar.

Under förutsättning att antalet medicine studerande i ämnena medicin,
kirurgi samt obstetrik och gynekologi bibehålies vid nuvarande nivå (45—50
ur varje årskull) och dessa studerande fördelas mellan sjukhusen i Lund och
Malmö, uppskattas på grundval av organisationskommitténs principer och
förslag behovet av befattningshavare med läkarutbildning till

i obstetrik och gynekologi: en amanuens;

i medicin: två biträdande lärare och en amanuens; samt

i kirurgi: två biträdande lärare och en amanuens.

Dessutom krävas särskilda arvoden för den s. k. tångkursen i obstetrik
och gynekologi, för kurs i kliniska laborationer i medicin samt för den med
ämnet kirurgi sammanhängande undervisningen i ortopedi och i odontologi.
Till biträdande lärare avses skola anlitas underläkare å medicinska och
kirurgiska avdelningarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

Utredningsmannen föreslår vidare, att den erforderliga undervisningen i
patologi och röntgendiagnostik för de 20 medicine studerandena i Malmö
tills vidare anförtros åt läkare vid allmänna sjukhuset mot särskilt arvode
samt med biträde av en förste assistent.

Utredningsmannen föreslår slutligen att, därest för institutionerna för
medicin, kirurgi samt obstetrik och gynekologi i Lund anställas laboratoriebiträden
och kanslibiträden, dylika biiräden böra anställas även för de nu
föreslagna professurerna i Malmö.

Lokaler.

För undervisningen i obstetrik och gynekologi finnas redan erforderliga
lokaler vid kvinnokliniken i Malmö. Såväl från fakulteten och medicinska
föreningen i Lund som från överläkaren vid kliniken hk emellertid framställts
krav på att de studerande i detta ämne, som hänvisas till Malmö,
erhålla bostäder i anslutning till sjukhuset. Denna fördel ha de studerande
i Lund. Utredningsmannen föreslår därför, att tio sådana bostadsrum inredas,
lämpligen i en planerad personalbyggnad i södra delen av sjukhusområdet
utmed Flensburgsgatan.

Då föreläsningslokaler med tillhörande utrymmen för undervisningen i
medicin och kirurgi icke lämpligen kunna anordnas i någon av de befintliga
byggnaderna å sjukhusområdet, föreslår utredningsmannen, att dylika lokaler
sammanbyggas med en av sjukhusdirektionen planerad medicinsk poliklinik
öster om Pildammsvägen mitt emot Malmö sjukhem. Från föreläsningslokalerna
bör en kulvert anslutas till nuvarande kulvertsystem för transport
av patienter. Vidare föreslås, att i nu befintliga utrymmen inredas förutom
laboratorielokaler även jourrum, samlings- och skrivrum för de vid kliniken
tjänstgörande studenterna.

Kostnader.

Kostnaderna för genomförande av de föreslagna åtgärderna har utredningsmannen
sammanfattat sålunda:

För staten.

Utgifter.

Engångskostnader:

Inredning och utrustning av lokaler .................. kronor 60 000

Årliga kostnader:

Löner............................................. * 99 608

Materialanslag in. .................................. » 6 700

Hvra ............................................. * 13 650

Summa kronor 119 958

Kiirtgl. Maj:ts proposition nr 287.

För Malmö stad.

Utgifter.

Engångskostnader:

Uppförande och onrändring av lokaler ............ kronor 239 000: —

Inkomster.

Ärliga inkomster:

Inbesparade lönekostnader....................... kronor 22 977:60

Hyra .......................................... » 8 650: —

Summa kronor 31 627:60

I anslutning härtill har utredningsmannen anfört i huvudsak följande.

Engångskostnaderna kunna approximativt beräknas till 299 000 kronor,
varav 239 000 kronor för uppförande och omändring av lokaler och 60 000
kronor för lokalernas inredning och utrustning.

Den föreslagna utvidgningen av undervisningen vid allmänna sjukhuset
föranleder vidare årliga kostnader, vilka fördela sig på personal och materiel
samt underhåll och drift.

Alla sådana kostnader, som bero av den vid sjukhuset bedrivna undervisningen
och forskningen, måste det ankomma på staten att bestrida. Vidare
böra samtliga föreslagna nya befattningshavare tillerkännas samma rätt till
lön, pension, ställning och förmåner i övrigt som motsvarande befattningshavare
i Lund. Detta innebär, att de tre professorerna av staden skola erhålla
envar ett arvode såsom överläkare å 2 000 kronor om året. Liksom i Lund
bör lönen till amanuenserna och assistenten fördelas mellan staten och sjukhusets
ägare. Amanuenserna och assistenten äro nämligen lielårsanställda
men undervisning pågår endast under åtta månader av året. Malmöhus läns
landsting erlägger därför till sådana befattningshavare i Lund 2 400 kronor
av årslönen, medan staten betalar återstoden. Malmö stad bör av dessa löner
betala samma belopp som landstinget.

Lönekostnaderna för tre professorer, tre amanuenser och en assistent belöpa
sig alltså för Malmö stad till 15 600 kronor om året. I gengäld sparar
staden in de nuvarande lönerna till de tre överläkarna, sammanlagt 38 577
kronor 60 öre årligen, beräknat efter högsta ålderstillägg samt efter nu
utgående löneförmåner åt överläkaren vid kvinnokliniken och de löneförmåner,
som skulle komma att utgå till nya innehavare av befattningarna som
överläkare i medicin och kirurgi.

I fråga om statens utgifter för löner har jag följt de medicinska högskolornas
organisationskommittés betänkande. De årliga kostnaderna bliva

för lön åt 3 professorer (3 X 16 454 =) .............. kronor 49 362

för lön åt 3 kliniska amanuenser (3 X5762 =) ...... » 17 286

för lön åt en förste assistent ........................ » 5 280

för undervisningsarvode åt en biträdande lärare i kirurgi » 5 000

för undervisningsarvode åt två biträdande lärare i medicin

och en i kirurgi (3 X 4 000 =) ................... » 12 000

för undervisningsarvode för tångkurs ................ » 1 500

Iiungl. Maj.ts proposition nr 287.

för undervisningsarvode åt lärare i kliniska laborationer

i medicin ...................................... kronor 560

för undervisningsarvode åt lärare i ortopedi........... » 2 520

för undervisningsarvode åt lärare i odontologi......... » 800

för undervisningsarvode åt lärare i röntgendiagnostik . . » 3 000

för undervisningsarvode åt lärare i patologi............ »_5 000

Summa kronor 102 308

Härtill kommer eventuellt lön åt innehavare av laboratorie- och kanslibiträdestjänster.
Staten sparar in det nuvarande arvodet, 2 700 kronor om
året, för undervisningen i obstetrik och gynekologi vid sjukhuset i Malmö.

Nuvarande årsanslag till materiel m. m. för kliniker i Lund äro för
medicinska kliniken 1 200 kronor, för kirurgiska kliniken 1 500 kronor och
för obstetrisk-gynekologiska kliniken 3 000 kronor, sammanlagt alltså 5 700
kronor. Dessa anslag äro uppenbarligen knappa och ej tillräckliga för att
möjliggöra en intensiv forskning å klinikerna. Jag anser mig emellertid sakna
anledning att i denna utredning bedöma, huru stora anslagen skäligen böra
vara. Såsom anslag till materielkostnader räknar jag därför med de belopp
som för närvarande utgå till de tre klinikerna i Lund, alltså 5 700 kronor.
Därest dessa anslag ökas, böra de ökas även för klinikerna i Malmö. Till
förbrukningsmateriel vid undervisningen i övriga ämnen torde ett sammanlagt
anslag å 1 000 kronor om året vara till fyllest.

Vid överläggningar om erforderliga bestämmelser angående engångskostnaderna
för att inrätta de i Malmö för undervisningens behov föreslagna
nya lokalerna samt angående statens kostnader för årligt underhåll av de
lokaler, som föranledas av undervisningen, och för driften ha i huvudsak
två alternativa förslag diskuterats. Det ena innebär, att staten låter uppföra
eller ändra samt inreda de nya lokalerna och betalar kostnaderna härför.
Sjukhusdirektionens representanter ha för Malmö stads del gjort anspråk
på att staten vid detta alternativ jämväl helt svarar för de underhålls- och
driftkostnader, som falla på de lokaler, vilka föranletts av undervisningen.
Detta anspråk är, såsom framgår av vad jag ovan anfört, berättigat och
skäligt. Det andra alternativet innebär, att Malmö stad uppför och iordningställer
de lokaler och utrymmen, som erfordras för den föreslagna undervisningen
samt att staten därefter hyr lokalerna av staden. Såsom norm för
hyran skulle ligga stadens självkostnader. De av undervisningen föranledda
lokalerna komma att ligga ganska spridda och vara belägna inom eller fogade
till någon allmänna sjukhusets byggnad. Om det första alternativet väljes,
måste därför äganderättsfrågan och möjligheterna till eventuell framtida
ändrad disposition av lokalerna på förhand regleras, vilket delvis torde vara
vanskligt. Lokalerna utgöra tillsammans endast en obetydlig del av sjukhusets
komplex av byggnader. Även vid nämnda första alternativ måste det
därför åt sjukhusdirektionen uppdragas att sköta underhåll och drift av hela
sjukhuset. De kostnader, som skola anses falla på staten, måste sedan, efter
vissa i avtal fixerade principer, antingen beräknas år för år eller fastställas
för en längre tidsperiod. Flera system för beräkning och fördelning av
underhålls- och driftkostnader för undervisningssjukhus ha praktiserats.
De torde dock alla vara behäftade med bestämda nackdelar. Anordningen
synes vara ägnad att leda till svårigheter och tvister av olika slag. Tid och

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

uträkningen. En olämplig och irriterande inblandning i sjukhusets skötsel
och angelägenheter kan bli följden.

På grund av de olägenheter, som en reglering av dessa kostnadsfrågor
enligt det första alternativet medför, förordar jag det andra alternativet.
Sjukhusdirektionens representanter ha också samtliga förklarat sig biträda
detta förslag. Hyran bör därvid bestämmas för tidsperioder om exempelvis
fem år.

Enligt verkställda beräkningar skulle hyran, inklusive kostnader för värme,
renhållning och städning, lyse och gas ej komma att överskrida 13 650 kronor
om året, därav i grundhyra 8 650 kronor.

Professurernas tillsättande.

Utredningsmannen föreslår, att de av honom förordade tre kliniska professurerna
tillsättas i enlighet med universitetsstatuternas föreskrifter om tillsättande
av professur men med rätt för sjukhusdirektionen, att, sedan större
akademiska konsistoriet avgivit sitt yttrande och innan ärendet överlämnas
till kanslern för rikets universitet, giva förord åt någon av de till professuren
kompetenta sökandena, som placerats på de tre första förslagsrummen. Över
förslag till kallelse till professur bör direktionen äga yttra sig i samma ordning.
Därest laboratorsbefattningar, förenade med överläkartjänst, komma
att inrättas, bör motsvarande förfarande vid tillsättning av laborator tilllämpas.

I detta sammanhang har utredningsmannen anfört bland annat följande.

Vid mina överläggningar med representanterna för sjukhusdirektionen ha
dessa bestämt hävdat, att en förutsättning för genomförande av förslaget om
utvidgad undervisning vid sjukhuset vore, att direktionen bibehölles vid sin
rätt att avgiva förord vid tillsättande av överläkarbefattningarna, även sedan
dessa förenats med professur. Såsom skäl härför har framhållits, att också
professorerna i förhållande till direktionen kommo att vara överläkare och
chefer för kliniker vid sjukhuset. Direktionen önskade därför främst få
skickliga läkare till innehavare av befattningarna och hade mindre intresse
av deras förmåga såsom vetenskapsmän. Även direktionens synpunkter borde
få komma till uttryck i befordringsärendena. Representanterna för fakulteten
ha dock framfört principiella betänkligheter mot att proceduren vid tillsättning
av professur i Malmö skilde sig från proceduren vid tillsättning av professur
i Lund.

Enligt universitetsstatuterna må för befordran till akademiska lärarbefattningar
ej andra grunder avses eller åberopas än graden av ådagalagd vetenskaplig
skicklighet, därvid hänsyn skall tagas till ådagalagd skicklighet att
meddela vetenskaplig undervisning.

Härutinnan stadgas intet undantag eller tillägg för klinisk professur. Förmågan
att utöva den praktiska läkargärning, som faller inom den med sådana
professurer förenade överläkartjänsten, kommer alltså ej direkt under bedömande
vid tillsättande av professurerna. Det allmännas krav på att dessa professurer
skola innehavas av skickliga läkare torde likväl i regel ha uppfyllts.
På denna punkt är dock från sjukvårdens synpunkt principiellt sett en komplettering
av universitetsstatuterna önskvärd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

Helt allmänt torde vidare kunna sägas, att med det ansvar, som åvilar en
sjukhusdirektion, också bör följa rätt till medinflytande vid tillsättning av
chefsbefattningar vid sjukhuset. I betraktande av ovan angivna lucka i universitetsstatuternas
föreskrifter om kompetenskraven för en klinisk professur
synes detta icke minst berättigat i fråga om chefsbefattningar förenade med
professur. Särskilt som det nu är första gången akademiska lärarbefattningar
inrättas vid allmänna sjukhuset, föreligger ingen anledning att fasthålla vid
äldre bestämmelser, vilka ej längre ha stöd i den allmänna uppfattningen. De
sakliga skäl, som tala för att sjukhusdirektionen lämnas tillfälle att framföra
jämväl sjukvårdens praktiska krav vid tillsättning av överläkarna-professorerna
och därför bör tillerkännas medinflytande i utnämningsärendena,
kunna icke påverkas av den från fakultetens sida framförda betänkligheten.

Övriga frågor.

Utredningsmannen erinrar därom att Kungl. Maj:t med anledning av utredningen
medgivit, att den vakanta överläkartjänsten vid allmänna sjukhusets
kirurgiska avdelning må uppehållas å förordnande tills vidare, dock
längst till den 31 december 1948, samt att överläkaren å sjukhusets medicinska
avdelning, professorn M. Ljungdahl, som eljest skulle avgått med
pension den 1 maj 1947, må kvarstå i tjänst till den 1 maj 1948. Innehavare
av befattningen som överläkare å sjukhusets kvinnoklinik är docenten medicine
doktorn S. Genell. Utredningsmannen föreslår, att Genell med hänsyn
till sin kompetens utnämnes till professuren i obstetrik och gynekologi utan
att befattningen ledigförklaras. Genells utnämning till sagda befattning synes
utredningsmannen för övrigt vara en förutsättning för att förslaget om den
utvidgade undervisningen skall kunna genomföras nu.

Utredningsmannen anser att, därest hans förslag om utvidgad undervisning
vid allmänna sjukhuset genomföres, rättsförhållandet mellan staten och
Malmö stad bör regleras genom ett avtal. I sin utredning har utredningsmannen
intagit ett utkast till dylikt aval, vilket skulle innehålla bestämmelser
i följande hänseenden:

1. Staden upplåter avdelningar, polikliniker, laboratorier och kvinnoklinikens
föreläsningssal å allmänna sjukhuset för den föreslagna undervisningen.

2. Staden uppför nybyggnad för ytterligare en föreläsningssal jämte tillhörande
utrymmen, inrättar jourrum, samlings- och skrivrum å medicinska
och kirurgiska avdelningarna, utbygger kulvertsystemet för transport av patienter,
så att förbindelse uppnås mellan nämnda avdelningar och den nya
föreläsningssalen, samt upplåter dessa lokaler för undervisningen.

Ritningar till dessa lokaler skola godkännas av vederbörande akademiska
myndighet.

3. Staden upplåter i en personalbyggnad bostadsrum åt tio studerande.

4. Staten bekostar lösa inventarier och utrustning för de i punkterna 2 och
3 omnämnda lokalerna.

5. Staten erlägger för de under punkterna 2 och 3 angivna lokalerna samt
för kvinnoklinikens föreläsningssal hyra beräknad efter stadens självkostnad
och bestämd för en femårsperiod i sänder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

6. Befattningarna såsom överläkare i medicin, i kirurgi samt i obstetrik
och gynekologi vid allmänna sjukhuset bestridas av professorer vid universitetets
medicinska fakultet. Dessa professorer tillsättas i överensstämmelse
med gällande föreskrifter i universitetsstatuterna. Dock äger sjukhusets direktion
rätt att, sedan större akademiska konsistoriet yttrat sig och innan ärendet
överlämnas till kanslern för rikets universitet, giva förord åt någon av de
till professuren kompetenta sökandena, som uppsatts på något av de tre
första förslagsrummen. Över kallelse till professur skall direktionen höras.
Till innehavare av professuren i obstetrik och gynekologi skall utnämnas
överläkaren vid sjukhusets kvinnoklinik medicine doktorn Sune Genell.

Vid Genells inträde i pensionsåldern eller vid hans frånfälle skall Malmö
stad till den statliga pensionen tillskjuta så stort pensionsbelopp, att sammanlagda
pensionen för Genell eller hans familjemedlemmar kommer att uppgå
till vad som skulle ha utgått till dem enligt de vid Genells utnämning till
professuren gällande pensionshestämmelserna för Malmö stad.

Professorerna intaga i sin egenskap av överläkare, i den mån ej annorlunda
stadgas, samma ställning till sjukhusdirektionen som andra överläkare
vid stadens sjukhus samt äro pliktiga att efterkomma de anordningar för
klinikens drift, som direktionen äger vidtaga, ävensom att ställa sig till
efterrättelse de för stadens sjukhus gällande bestämmelser, som icke strida
mot detta avtal.

7. För undervisningen i ett vart av ämnena medicin och kirurgi anställas
två biträdande lärare och en klinisk amanuens. För undervisningen i obstetrik
och gynekologi anställes en klinisk amanuens samt för undervisningen
i patologi en förste assistent. För erforderlig undervisning i övrigt utgå särskilda
arvoden. Amanuenserna placeras i lönegrad Ex 22.

Lärare, amanuenser och assistent tillsättas i samma ordning som vid Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund.

Lärare, amanuenser, assistent och i undervisningen deltagande medicine
studerande äro pliktiga att ställa sig till efterrättelse de ordningsregler för
undervisningsverksamheten, som efter professorernas hörande och på förslag
av fakulteten fastställas av sjukhusdirektionen.

8. Staden betalar överläkararvode åt professorerna samt andel i amanuensernas
och assistentens lön efter samma principer som tillämpas av landstinget
i fråga om motsvarande befattningshavare vid sjukvårdsinrättningarna
i Lund.

9. Alla kostnader, som föranledas av undervisningen och forskningen såväl
för lön, arvode och pension som för utrustning och materiel, bestridas av
staten.

3. Remissyttranden.

över utredningsmannens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,
universitetskanslern, efter hörande av vederbörande vid Lunds universitet,
medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen samt stadsfullmäktige i Malmö.

Statskontoret, som funnit utredningsmannens förslag väl avvägt, har för sin
del intet att erinra mot detsamma.

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

Medicinska fakulteten i Land, som tillstyrkt utredningsmannens förslag,
har anfört bland annat:

De teoretiska institutionerna i Lund skulle vid ett genomförande av utredningsmannens
förslag givetvis vid behov stå till allmänna sjukhusets förfogande
för vetenskapligt samarbete. Den föreslagna lärarstaben i Malmö
räcker till en förbättrad undervisning men däremot icke till någon ökning
av antalet utbildningsplatser. Frågan om inrättande av en laboratorsbcfaltning
i patologi vid allmänna sjukhuset bör upptagas till behandling i samband
med framläggande av det definitiva förslaget om den medicinska undervisningens
ordnande. En laboratorsbefattning i röntgendiagnostik vid allmänna
sjukhuset förordas, men med befattningens inrättande kan anstå i
avvaktan på läkarutbildningssakkunnigas definitiva förslag. Det av utredningsmannen
föreslagna arvodet åt läraren i ortopedi, 2 520 kronor, är för
lågt under förutsättning att den i Malmö planerade undervisningen skall bedrivas
enligt den nuvarande studieplanen, där undervisningen i ortopedi omfattar
236 timmar årligen. Arvodet bör utgå med 7 080 kronor, beräknat efter
30 kronor för undervisningstimme. Ortopediska kliniken i Malmö måste
under alla förhållanden tilldelas en amanuens, avsedd dels som hjälp vid lärarens
undervisning, dels för att bandleda de studerande vid eftermiddagsronderna.
Ehuru den av utredningsmannen föreslagna rätten för sjukhusdirektionen
alt avge förord vid tillsättningen av de kliniska professurerna i
Malmö skulle innebära ett avsteg från den hittills gällande proceduren, ställer
sig fakulteten förstående för ett önskemål om medinflytande från direktionens
sida. Fakulteten föreslår, att sjukhusdirektionen medgives rätt till yttrande
över de i de tre första förslagsrummen uppförda sökandenas skicklighet som
läkare och förmåga att som överläkare leda arbetet på en sjukhusavdelning.

Universitetskanslern, som erinrat därom att han i utlåtande över de medicinska
högskolornas organisationskommittés betänkande i enlighet med kommitténs
förslag tillstyrkt inrättande av professur i medicin, kirurgi samt
obsietrik och gynekologi vid universitetet i Lund, förenade med överläkarbefattningar
vid Malmö allmänna sjukhus, har anfört bland annat:

Sedan frågan om anordnande av medicinskt-klinisk undervisning vid
Malmö allmänna sjukhus nu genom den föreliggande utredningen och de
över densamma avgiva yttrandena kan mera fullständigt överblickas vill jag
framhålla, att jag ytterligare stärkts i min tidigare uppfattning om ändamålsenligheten
av att ett samarbete mellan Lunds universitet och ifrågavarande
sjukhus kommer till stånd, varigenom ökat kliniskt material kan ställas till
undervisningens förfogande och undervisningens kvalitet sålunda förbättras.
Jag tillstyrker alltså, att åtgärder i huvudsaklig enighet med vad utredningsmannen
föreslagit vidtagas i syfte att realisera ett dylikt program.

Uredningsmannen har framhållit alt i fråga om engångskostnaderna för alt
inrätta de i Malmö för undervisningens behov föreslagna nya lokalerna samt
angående statens kostnader för årligt underhåll av de lokaler, som föranledas
av undervisningen, och för driften två alternativa förslag diskuterats. Det ena
innebär, alt staten låter uppföra eller ändra samt inreda de nya lokalerna
och betalar kostnaderna härför, det andra, all Malmö stad uppför och iordningställer
de lokaler och utrymmen, som erfordras för den föreslagna under -

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

visningen, samt att staten därefter förhyr lokalerna av staden. I likhet med
utredningsmannen har jag funnit övervägande skäl tala för det senare alternativet.

Emot de av utredningsmännen föreslagna bestämmelserna att ingå i ett
avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan å ena sidan och Malmö stad å andra
sidan har jag icke funnit annat att erinra, än att jag beträffande proceduren
för de nya professurernas tillsättande icke finner anledning föreligga till
någon ändring i de befordringsgrunder, som enligt universitetsstatuterna
skola gälla vid tillsättning av akademiska lärarbefattningar. Jag anser dock,
att Malmö stads sjukhusdirektion må medgivas rätt att avgiva yttrande över
det större konsistoriets i Lund förslag, varvid yttrandet emellertid synes böra
begränsas till ett bedömande av vederbörandes skicklighet som läkare och
förmåga att som överläkare leda arbetet på en sjukhusavdelning.

I likhet med medicinska fakulteten i Lund anser jag, att docenten S. Genell
— som nyligen vid konkurrens om professur förklarats kompetent och placerats
på förslagsrum framför övriga medsökande utom en — bör utan ansökan
utnämnas till innehavare av den nya professuren i obstetrik och gynekologi.

Medicinalstyrelsen, som ansett sig böra i huvudsak tillstyrka förslaget, har
vidare anfört:

Enligt i förslaget intaget utkast till avtal, avsett att reglera rättsförhållandet
mellan staten och Malmö stad, skall direktionen höras över kallelse till professur.
En dylik bestämmelse torde enligt styrelsens uppfattning vara överflödig
och allenast vara av teoretiskt intresse. — Enligt styrelsens uppfattning
är den föreslagna platsen för byggnaden lämplig för sitt ändamål. Styrelsen
har icke något att erinra beträffande de till styrelsen i ärendet remitterade
ritningarna, dock att jämlikt 9 § sjukhuslagen anläggningen givetvis icke må
påbörjas förrän medicinalstyrelsen, efter inhämtande av byggnadsstyrelsens
yttrande, godkänt till styrelsen ingivna fullständiga ritningar beträffande
densamma.

Byggnadsstyrelsen bär anfört:

Kostnaderna för de lokaler samt den utrustning och inredning, som erfordras
för undervisningen, ha i betänkandet beräknats till sammanlagt 299 000
kronor, vilka kostnader byggnadsstyrelsen med hänsyn till vad i utredningen
anförts rörande beräkningens summariska karaktär saknar underlag för att
i detalj bedöma. Styrelsen vill emellertid fästa uppmärksamheten på att för
föreläsningssal med tillhörande utrymmen för undervisningen i medicin och
kirurgi i beräkningarna upptagits ett belopp av 129 000 kronor, varvid angivits
en kostnad per m3 av 80,so kronor. Å den bifogade summariska skissen
över lokalerna är emellertid angivet en byggnadskub av 2 200 m3, vilket med
i betänkandet upptaget kubpris innebär en kostnad av c:a 177 000 kronor.

Enligt förslaget skulle erforderliga lokaler upplåtas av Malmö stad mot en
hyra beräknad efter stadens självkostnader och bestämd för en femårsperiod
i sänder, mot vilken upplåtelseform styrelsen icke har något att erinra.

Stadsfullmäktige i Malmö ha under åberopande av yttranden från stadens
sjukvårdsberedning och drätselkammare anfört bland annat:

Av utredningen framgår icke i vilken omfattning undervisningen i ortopedi

Kunyl. Mcij.ts jtroposition nr 287.

skall meddelas de studerande, som hänvisas till allmänna sjukhuset. Skall
denna undervisning meddelas i samma omfattning i Malmö som i Lund, synes
den vid allmänna sjukhuset planerade nybyggnaden för ortopediska kliniken
höra vara färdigställd, då undervisningen skall börja. En förutsättning för att
undervisning i patologi skall kunna äga rum i Malmö är att den av stadsfullmäktige
beslutade nybyggnaden för patologisk-bakteriologisk avdelning blir
färdig till den tidpunkt, då undervisningen skall börja. Beträffande erforderliga
lokaler för undervisningen förordas det av utredningsmannen angivna
andra alternativet, enligt vilket staden uppför och iordningställer lokalerna,
och staten därefter förhyr desamma. Vid uppgörande av förslag till de föreslagna
kliniska professurerna bör hänsyn tagas i lika hög grad till ådagalagd
vetenskaplig skicklighet som till vederbörandes praktiska förmåga att
leda arbetet vid en klinik. Såsom oeftergivlig förutsättning för genomförande
av förslaget om utvidgad undervisning måste uppställas kravet på att sjukvårdsberedningen
bibehålies vid sin rätt att avgiva förord vid tillsättande av
överläkarbefattningarna även sedan dessa förenats med professurer vid Lunds
universitet. Jämväl vid förslag till kallelse till professur bör sjukvårdsberedningen
äga yttra sig. Vid utnämning av professor bör sjukvårdsberedningens
förord tillerkännas avgörande betydelse för att därigenom tillförsäkra sjukhuset
den överläkare, som ur sjukvårdens synpunkt kan anses lämpligast.

Eu förutsättning för att förslaget om utvidgad undervisning i obstetrik
och gynekologi skall kunna genomföras nu synes vara att docenten S. Genell
utnämnes till förste innehavare av professuren i dessa ämnen.

I utredningsmannens kalkyl över stadens engångskostnader för uppförande
och omändring av lokaler har kostnaden »för föreläsningslokal med tillhörande
utrymmen för undervisningen i medicin och kirurgi» på grund av
något missförstånd upptagits till allenast 129 000 kronor. Denna post bör
emellertid, sedan de ursprungliga utrymmena visat sig vara för snävt tilltagna,
upptagas till 177 100 kronor. En utökning av byggnaden till 2 200 in3
har nämligen, sedan den preliminära beräkningen utförts, visat sig erforderlig.
Denna höjning av engångskostnaden för uppförande av föreläsningslokalen
medför emellertid icke någon ökning av stadens inkomster för hyra,
enär vid beräkning av det härför upptagna beloppet, 8 650 kronor, hänsyn
tagits till den högre kostnaden för anordnandet av föreläsningslokaler.

Vad i ärendet anförts har övertygat mig om att de för utbildningen i ämnena
medicin, kirurgi samt obstetrik och gynekologi vid universitetsklinikerna
i Lund tillgängliga resurserna i fråga om lärarkrafter, lokaler och patientmaterial
äro otillräckliga redan i förhållande till nuvarande antalet studerande.
Därtill kommer, att det synes nödvändigt att så snart ske kan vidtaga
åtgärder för en icke oväsentlig ökning av läkarutbildningskapaciteten vid vårt
lands högskoleorganisation. Den av utredningsmannen föreslagna utvidgningen
av den redan nu pågående undervisningen vid allmänna sjukhuset
i Malmö synes därför böra komma till stånd. Det synes angeläget all planera
erforderliga åtgärder i så god lid, all omläggningen av undervisningen kan
taga sin början budgetåret 1948/49.

Statens och Malmö stads ömsesidiga åtaganden i samband med ifrågavarande
undervisning synas, såsom i ulredningen framhållits, böra regleras i ett
Bihanrj till riksdagens protokoll 1047. 1 sand. Nr 287. 0

Departe mentschefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

avtal. Beträffande innehållet i avtalet må följande framhållas. Jag har i
likhet med utredningsmannen och remissinstanserna icke något att erinra
mot att det uppkommande lokalbehovet tillgodoses på så sätt, att staden
svarar för erforderliga byggnadsarbeten mot det att staten erlägger hyra, beräknad
efter stadens självkostnadspris och bestämd för en femårsperiod i
sänder. Det synes vidare rimligt, att staten bekostar lösa inventarier och
utrustning för de nytillkommande, i punkterna 2 och 3 av avtalsförslaget angivna
lokalerna. För att den planerade undervisningen skall kunna rationellt
bedrivas torde det vara ändamålsenligt att på universitetets stat uppföras nya
professurer, en i vartdera av de tre ämnena praktisk medicin, kirurgi samt
obstetrik och gynekologi. Beslut härom torde böra fattas nu men befattningarna
uppföras i staten först från och med den 1 juli 1948 eller den senare
tidpunkt som Kungl. Maj:t må komma att bestämma. Jag förutsätter härvid,
att överläkaren å obstetrisk-gynekologiska avdelningen vid allmänna sjukhuset
S. Genell utan ansökningsförfarande utnämnes till professor i obstetrik
och gynekologi. Professurerna i praktisk medicin och i kirurgi torde däremot
böra ledigförklaras så snart vederbörligt avtal träffats och godkänts av staden
och Kungl. Maj:t.

Beträffande ordningen för tillsättandet av ifrågavarande professurer synes
böra gälla i huvudsak samma bestämmelser som i fråga om övriga universitetsprofessurer,
dock med tillägg, att sjukhusdirektionen skall äga yttra sig
rörande i vilken ordning direktionen för sin del finner de å förslaget uppförda
sökandena böra komma i fråga till professuren. Bestämmelse härom torde
böra inflyta i avtalet.

I detta sammanhang må framhållas, att det synes böra tagas under övervägande
att ändra gällande universitetsstatuter i sådan riktning, att vid tillsättning
av professurer i kliniska ämnen vederbörlig hänsyn även må kunna
tagas till sökandes ådagalagda skicklighet att utöva läkaryrket. Det torde
böra ankomma på kanslern att efter hörande av vederbörande universitetsmyndigheter
inkomma med utredning och förslag härutinnan.

Jag är icke beredd att redan nu taga ställning till frågan om antalet biträdande
lärarkrafter, assistenter och amanuenser. Bestämmelser om antalet
dylika hjälpkrafter synas av praktiska skäl — behovet kan växla från tid
till annan — icke böra inflyta i avtalet. Bestämmelserna i punkt 8 av avtalsförslaget
synas vidare böra utformas så att staden åtager sig att svara för
Vs (V12) av lönen åt de klinikamanuenser och den assistent vid patologiska
institutionen, som må komma att tillsättas på universitetets stat. Någon ändring
av det sakliga innehållet i de föreslagna bestämmelserna åsyftas icke
härmed.

I övrigt ha de av utredningsmannen angivna avtalsbestämmelserna icke
givit mig anledning till erinran eller uttalande. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

Kungl. Maj :t att godkänna avtal med Malmö stad i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig sålunda förordade grunder.

Jag förutsätter, att kanslern i samband med avgivande av petita för Lunds
universitet för budgetåret 1948/49 inkommer med närmare preciserat förslag
till personalstat för den kliniska undervisningen i Malmö samt rörande behovet
av anslag till materiel m. m.

Mot de till 60 000 kronor beräknade kostnaderna för inredning och utrustning
av undervisningslokalerna i Malmö har jag icke funnit anledning till
erinran. Ett reservationsanslag för ändamålet torde böra anvisas redan för
nästa budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat träffa avtal med
Malmö stad om anordnande av medicinskt-klinisk undervisning
vid allmänna sjukhuset i Malmö;

dels besluta, att vid Lunds universitet skola från och med
budgetåret 1948/49 eller den senare tidpunkt, som av Kungl.
Maj:t bestämmes, inrättas en professur i praktisk medicin, en
professur i kirurgi samt en professur i obstetrik och gynekologi,
förenade med överläkar tjänster vid allmänna sjukhuset i
Malmö;

dels ock till Universitetssjukhus: Utrustning för medicinsktklinisk
undervisning vid allmänna sjukhuset i Malmö för budgetåret
1947/48 anvisa ett reservationsanslag av kronor 60 000.

8. Investeringsanslag till Inredningsarbeten för röntgendiagnostiska
avdelningen vid karolinska sjukhuset.

Riksdagen har för budgetåret 1945/46 anvisat ett investeringsanslag av
60 500 kronor till inredningsarbeten för röntgendiagnostiska avdelningen vid
karolinska sjukhuset. I skrivelse den 13 maj 1947 har direktionen för sjukhuset
under åberopande, att infordrade anbud visat, att det beviljade anslaget
icke komrne att räcka till, hemställt om anvisande av ytterligare 26 000 kronor
för nämnda ändamål. Direktionen har därvid anfört bland annat följande.

Sedan byggnadstillstånd erhållits ha anbud infordrats genom annons i
Tidning för leveranser till staten in. in. Det har därvid visat sig, att det
beviljade anslaget icke kan täcka utgifterna för inredningsarbetena. Om

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

Departe mentschefen.

lägsta avgivna anbud antagas, bliva kostnaderna i runt tal 81 500 kronor.
Därtill kominer, att samtliga anbudsgivare utom ventilationsentreprenören
reserverat sig för höjda materielpriser och arbetslöner. Den härav betingade
kostnadsökningen har beräknats till 5 000 kronor och de totala kostnaderna
kunna således beräknas till 86 500 kronor. Anledningen till det ökade medelsbehovet
är dels höjda materielpriser och arbetslöner, sedan den ursprungliga
kostnadsberäkningen gjordes år 1944, dels ändringar, som betingats av utvecklingen
på det röntgentekniska området.

Kostnaderna för ifrågavarande inredningsarbeten, vilka ursprungligen uppskattats
till 60 500 kronor, torde enligt nu föreliggande beräkningar i stället
komma att uppgå till 86 500 kronor. Den sålunda inträdda kostnadsökningen
på 26 000 kronor, vilken har sin grund dels i höjda materielpriser och arbetslöner,
dels i vissa ändringar, som betingats av utvecklingen på det röntgentekniska
området, har icke givit mig anledning till erinran. För nästa
budgetår torde därför för ändamålet böra anvisas ett investeringsanslag å
sistnämnda belopp. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Inredningsarbeten för röntgendiagnostiska avdelningen
vid karolinska sjukhuset för budgetåret 1947/48 anvisa ett
investeringsanslag av ...................... kronor 26 000.

Vad departementschefen sålunda under punkterna 1—8 hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenlen samt förordnar, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet
Åke Bruhn-Möller

Victor Pettersons Bokindustriaktiebolag, Stockholm 1947