Kangl. Maj:ts proposition nr 119 (Proposition 1952:119)

Kangl. Maj:ts proposition nr 119.

Nr 119.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1952153 till avlöningar och omkostnader vid
poliskåren i Boden; given Stockholms slott den 7
mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen äskas anslag till poliskåren i Boden med 404 500 kronor
för avlöningar och 74 700 kronor för omkostnader.

Bilhang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 119.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars

1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,
Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna 182 och 183,
upptogos anslagen till avlöningar och omkostnader vid poliskåren i Boden
med allenast preliminärt beräknade belopp, 425 000 resp. 75 600 kronor.
Jag anhåller nu att få upptaga dessa anslagsfrågor till fortsatt behandling.

I. Poliskåren i Boden: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1950/51 315 700 397 055

1951/52 (statsliggaren s. 1063) ...... 318 700

1952/53 (förslag) .................. 404 500

Yrkanden.

T. f. polischefen i Boden (skr. 25/8 1951, kompletterad genom skr. 8/9
1951) hemställer — under förutsättning av oförändrad ersättning från
Bodens stad —- att anslaget höjes med 71 885 kronor.

Länsstyrelsen i Norrbottens län (skr. 20/11 1951) föreslår vissa personalökningar
m. m.

T. f. polischefens skrivelse.

1. a) Stadsfiskalstjänsten uppflyttas från Ca 26 till Ca 29,

varvid till nuvarande stadsfiskalen utgående ersättning
om 2 700 kronor för förlorat krigsfiskalsarvode bortfaller
b) Ersättning till stadsfiskalens semestervikarie ........

2. Förhöjt arvode till biträdande hästskötaren ............

3. Förhöjt arvode till 4 extra konstaplar under genomgång av
konstapelsklassen vid statens polisskola

4. Omräkning ..........................................

ökning eller
minskning

— 261

+ 1 290

+ 514

+ 560

+ 69 782

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Länsstyrelsens skrivelse. ökning eller

u minskning

5. 3 överkonstaplar Ca 19 å ordningsavdelningen + 31 680

6. 2 kriminalkonstaplar Ca 16 å kriminalavdelningens civila

detalj .............................................. + 18 720

7. 1 kriminalöverkonstapel Ca 19 å kriminalavdelningens

främlingsdetalj, varvid viss indragning av icke-ordinarie
personal beräknas kunna ske .......................... + 8 200

8. Personliga lönetillägg såsom bidrag till uniformering . + 12 000

9. 1 kontorist Ca 13 i st. f. kontorsbiträde Ca 8 + 1 800

10. Ersättningen från Bodens stad höjes från 51 000 till 61 400

kronor .............................................. — 10 400

+ 133 885

Motiv.

1) I tidigare anslagsframställningar har stadsfiskalstjänsten föreslagits
uPPflyttad till lönegrad Ca 31. I 1951 års statsverksproposition (XI ht s.
344) anförde föredragande departementschefen, att frågan om löneställningen
borde prövas av 1949 års tjänsteförteckningskommitté. Den nuvarande
tjänsteinnehavaren torde inom kort erhålla annan tjänst. Då landsfiskalerna
numera uppflyttats till lönegraderna Ca 27 och, i några av de
största distrikten, Ca 29, bör stadsfiskalstjänsten i avbidan på tjänsteförteckningskommitténs
förslag placeras i lönegrad Ca 29.

2) Arvodet bör höjas till samma belopp, som utgår till motsvarande
befattningshavare vid statspolisen.

3) Den föreslagna uppräkningen av anslaget grundar sig på av Kungl.
Maj:t den 18 maj 1951 beslutad reglering av arvodena.

5) Det vore synnerligen önskvärt, om ständig jourtjänst av befäl kunde
anordnas vid ordningsavdelningen. En utökning med tre överkonstaplar
skulle då erfordras. Staden har f. n. icke velat bidraga därtill. Förslaget
skulle även innebära, att man i Boden ginge längre än i städer av motsvarande
storlek. Bodens egenskap av fästningsort, garnisonsort och viktigt
kommunikationscentrum inom länet synes emellertid motivera förslaget.
Staten bör därför gå före och visa övriga kommuner ett gott exempel på
polisväsendets område.

6) Den föreslagna personalförstärkningen erfordras till följd av genomförandet
av den nya rättegångsbalken, de militära målens överflyttande
på de allmänna domstolarna samt kårens verksamhet som statspolis.

7) Arbetet på främlingsdetaljen fordrar delvis kriminalpolisutbildning
men kan i övrigt utföras av personal med vanlig polisutbildning. Poliskåren
i Boden har utsatts för blockad av svenska polisförbundet bl. a. av
den anledningen, att till denna detalj måst kommenderas personal från
andra avdelningar. Befattningshavarna, som förmenat att de utfört kriminalpolisarbete,
ha yrkat på vikariatsersättningar som kriminalkonstaplar.
Detaljen skulle erhålla eu god utformning, om på densamma anställas eu
kriminalöverkonstapel, en kriminalkonstapel och en konstapel. Den sist -

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

nämnde lcunde flyttas från bevakningsavdelningen. Åtgärden innebär, att
å avdelningen inrättas en tjänst såsom kriminalöverkonstapel. En utökning
av personalens antal sker dock ej, enär å detaljen brukat tjänstgöra jämväl
icke-ordinarie personal.

8) Den viktigaste anledningen till polisförbundets blockad torde vara
statsmakternas ställning till polispersonalens uniformsfråga. Enligt 8 §
lagen om polisväsendet i riket åligger det polisdistrikt att draga försorg
om föreskriven uniformering av distriktets polispersonal. Skyldigheten torde
i regel fullgöras så, att polisdistriktet erlägger uniformsbidrag. Uniformsbidraget
har i städerna ansetts böra utgå med i allmänhet 450 kronor.
Uniformsersättning till poliskåren i Boden utgår enligt reglerna i 39 §
statens allmänna avlöningsreglemente och 28 § tilläggsbestämmelserna.
Personalen erhåller sålunda 30, i förekommande fall 50 procent på uniformernas
anskaffningsvärde. I viss utsträckning håller statsverket viss
skyddsbeklädnad. Löneförmånerna till poliskåren i Boden och polispersonalen
i allmänhet i riket äro desamma. Anledning torde saknas att nu
eller senare frångå de regler om bidrag till uniformering, som uppställts i
det statliga lönereglementet. Å andra sidan är det angeläget, att poliskåren
i Boden icke intager en sämre ekonomisk ställning än befattningshavarna
inom det kommunala polisväsendet. Frågan har betydelse även för skyddspolisen
i Kalix och den poliskår, som vid en utökning av Bodens fästningsområde
kan förväntas av statsmedel bliva inrättad i Luleå och trakten
däromkring. Med hänsyn härtill samt de konsekvenser, som kunna väntas
av 1948 års polisutrednings förslag, föreslår länsstyrelsen, att till var och
en av befattningshavarna vid poliskåren i Boden och skyddspolisen i Kalix
må utgå ett personligt lönetillägg motsvarande en löneklass. Skillnaden
mellan löneklasserna i ifrågavarande lönegrader torde ungefär motsvara
den föidust befattningshavarna göra vid jämförelse med sina kommunala
kolleger. Ersättningen bör utgå även till kriminalpolispersonalen, enär även
den i det kommunala polisväsendet åtnjuter uniformsersättning. Ett bifall
till länsstyrelsens yrkande torde medföra, att blockaden nedlägges.

9) I enlighet med vad numera gäller beträffande landsfiskalskontor, där
assistent saknas, bör inrättas en tjänst såsom kontorist i stället för den
nuvarande tjänsten som kontorsbiträde i Ca 8. Vidare bör det icke-ordinarie
skriv- och kontorsbiträdet i likhet med motsvarande personal å landsfiskalskontoren
efter hand kunna bliva ordinarie.

10) Länsstyrelsen har i enlighet med Kungl. Maj:ts uppdrag förhandlat
med Bodens stad om storleken av stadens ersättning till staten för tiden
den 1 juli 1952—den 30 juni 1957. Länsstyrelsen påyrkade vid förhandlingarna
de under punkterna 5)—7) angivna personalförstärkningarna. Stadens
företrädare avböjde kravet på att utöka ordningsavdelningen med tre överkonstaplar,
under det att de, därest Kungl. Maj :t ansåge det erforderligt
att utöka poliskåren med den begärda kriminalpolispersonalen, förklarade

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

sig vilja tillstyrka åtgärden och förelägga stadsfullmäktige förslag om viss
bidragsskyldighet därtill från stadens sida. Vidkommande bestämmandet
av stadens ersättning till staten under nästa femårsperiod åberopade stadens
företrädare den skiljedom angående ifrågavarande ersättning för tiden
den 1 juli 1947—den 30 juni 1952, som avkunnats mellan kronan och staden
den 10 december 1949, och förmenade, att de villkor, på vilka domen
byggde, icke kunde ändras på andra grunder än stadens tillväxt och den
allmänna lönenivåns utveckling, förskjutning av arbetsuppgifterna inom
poliskåren och en ändrad värdering av stadens tillhandahållande av lokaler.
Beloppet skulle enligt staden i princip beräknas med utgångspunkt från
förhållandena under de sist förflutna fem åren före träffandet av ett nytt
ersättningsavtal. En löneökning, som skedde i slutet av denna beräkningsperiod,
kunde således endast i ringa mån påverka ersättningen för de
kommande fem åren. Det vore dock mera praktiskt, att staden, om en
ökning av polispersonalen skedde, deltoge i de kostnader, som skönsmässigt
borde falla på staden, redan från och med tjänsternas inrättande. Förhandlarna
medgåvo, att en ökning av det rörliga tillägget å polispersonalens
löner skulle innebära en höjning av stadens ersättningskostnader med i
runt tal 9 500 kronor årligen eller 14 500 kronor för tiden 1 januari 1951—
30 juni 1952, då nuvarande ersättningsperiod utlöper. Sistnämnda belopp
skulle emellertid fördelas på fem år. Höjningen bleve då i runt tal 2 900
kronor. Från denna ökning måste dragas stadens ökade kostnader för
uppvärmning av lokalerna eller, efter de ökade utgifternas fördelning på
en femårsperiod, 1 500 kronor årligen. Med utgångspunkt härifrån borde
ersättningsbeloppet för den kommande femårsperioden bestämmas till
(51 000 + 2 900—1 500) 52 400 kronor, därvid hänsyn ej tagits till den
ökning av personalen, som kunde komma att ske. Finge man utgå från
nuvarande beräkningsgrunder, skulle emellertid för nästpåföljande ersättningsperiod
stadens andel i utgifterna komma att öka med i runt tal ytterligare
8 000 kronor årligen.

Stadsfullmäktige i Boden ha vid sammanträde den 10 november 1951
förklarat sig villiga att för tiden 1 juli 1952—30 juni 1957 till kronan erlägga
ett belopp av 61 400 kronor årligen under förutsättning, att Kungl.
Maj :t funne skäligt att från den 1 juli 1952 utöka poliskåren i Boden med
2 kriminalkonstaplar och 1 kriminalöverkonstapel. Skedde icke någon utökning
av poliskåren, ville staden erlägga ett årligt belopp av 52 400 kronor.
Länsstyrelsen tillstyrker godkännande av det av stadsfullmäktige framlagda
förslaget.

Yttranden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län. I det av särskilt tillkallade utredningsmän
den 7 mars 1942 avgivna förslaget till omorganisation av fästningspolisen
i Boden föreslogs landsfogdekompetens för stadsfiskalen vid den

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

föreslagna statliga poliskåren i Boden. I propositionen nr 342/1942 anförde
föredragande departementschefen, att kompetensvillkoren icke behövde slutgiltigt
avgöras i sammanhanget men att de självfallet icke borde sättas
lägre än för landsfiskalstjänsterna. Befattningen placerades i lönegrad
motsvarande den nuvarande lönegraden Ca 26. Med tjänsten förenades
uppdraget att vara krigsfiskal vid krigsrätterna i Boden. Då lcrigsrättsmålen
överflyttades till de allmänna domstolarna, bestämdes, att till dåvarande
stadsfiskalen skulle utgå ett arvode av 2 700 kronor för förlorad krigsfiskalslön.
Löneförmånerna voro tidigare av den omfattningen, att stadsfiskalstjänsten
kunde tillsättas med en person med landsfogdekompetens. På
innehavaren har därför överlåtits flertalet s. k. landsfogdemål. Detta har
varit av särskild betydelse, sedan de militära målen överflyttats på de
allmänna domstolarna. Den siste ordinarie innehavaren av tjänsten har
numera utnämnts till biträdande landsfogde i länet. Vakansvikarien kan
sålunda erhålla lön högst enligt lönegrad Ca 26. Landsfiskalerna komma
fr. o. in. årsskiftet 1952 att placeras i Ca 27 och Ca 29. Möjligheterna att
erhålla en person med landsfogdekompetens synas därför numera vara
uteslutna och att erhålla en duktig landsfiskal små. Drätselkammaren i
Boden har i skrivelse den 13 maj 1949 hemställt, att för stadsfiskalstjänsten
skulle fordras landsfogdekompetens och lönen sättas i lönegrad Ca 31. 1948
års polisutredning har förordat landsfogdekompetens för befattningen och
placering i lönegraden Ca 32. Med hänsyn till de krav, som ur olika synpunkter
måste ställas på tjänsten, synes det ofrånkomligt att man för densamma
söker erhålla en mycket skicklig landsfiskal med förmåga bl. a.
att övertaga en stor del av landsfogdemålen, även de militära, samt att
ordna och leda civilförsvaret inom civilförsvarsområdet, vilket omfattar
hela Överluleå landsfiskalsdistrikt. Ur dessa synpunkter bör tjänsten tills
vidare placeras i lönegraden Ca 29 i avvaktan på att polisutredningens
förslag kan prövas. Då tjänsten innehaves av en biträdande landsfogde,
torde några övergångssvårigheter ej behöva möta.

Statskontoret. I avvaktan på resultatet av 1949 års tjänsteförteckningskommittés
arbete bör det ånyo framförda förslaget om uppflyttning av
stadsfiskalstjänsten i högre lönegrad ej föranleda någon åtgärd. Medel
böra alltjämt beräknas till det särskilda arvode å 2 700 kronor, som f. n.
utgår till stadsfiskalen. Ersättningen till stadsfiskalens semestervikarie bör
beräknas till oförändrat belopp, 900 kronor.

De föreslagna arbetskraftsförstärkningarna vid ordningsavdelningen ocli
kriminalavdelningens civila detalj tillstyrkas endast under förutsättning
att staden påtager sig hela kostnaden för personalökningen. Inrättandet även
befattning såsom kriminalöverkonstapel vid främlingsdetaljen avstyrkes,
enär för en sådan utökning icke anförts tillräckliga skäl. Däremot synes
icke något vara att invända mot att en konstapel överflyttas från bevakningsavdelningen
till främlingsdetaljen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

I fråga om uniformsersättningen synas polismännen vid poliskåren i
Boden vara sämre ställda än de polismän, som tjänstgöra i rikets övriga
städer. Till sistnämnda befattningshavare utgår nämligen särskilt uniformsbidrag
med i allmänhet 450 kronor för år. I Stockholm utgör ersättningen
624 kronor för polisman vid motoriserad eller beriden avdelning och
408 kronor för annan polisman, vartill kommer rörligt tillägg. För polisman,
vilken kommenderats såsom statspolis, äger vederbörande stad
åtnjuta full gottgörelse av statsmedel för vad staden i beklädnadsersättning
utgiver till polismannen. Det är därför befogat, att åtgärder vidtagas för
att anpassa de statliga ersättningsgrunderna efter vad som i allmänhet
gäller för de kommunalt anställda polismännen. Ämbetsverket motsätter
sig dock, att ersättningen ges formen av ett särskilt lönetillägg, beräknat på
sätt länsstyrelsen föreslagit.

Jämlikt det mellan kronan och Bodens stad träffade avtalet angående
kronans övertagande av stadens polisväsende in. in. skall staden till kronan
årligen erlägga ett kontant belopp, sonr bestämmes med utgående från vad
staden skolat utgiva för ett efter stadens storlek avpassat eget polisväsende.
De förhandlande parterna synas ha utgått från den genom skiljedomen
den 10 december 1949 fastställda ersättningen för tiden den 1 juli
1947—den 30 juni 1952 å 51 000 kronor. Ett dylikt beräkningssätt torde
emellertid ställa sig i hög grad oförmånligt för kronan. Den gottgörelse,
som staden enligt det på basis av förhandlingarna upprättade förslaget hade
att utgiva till kronan, skulle nämligen ej på långt när motsvara de kostnader,
som staden fått vidkännas, om den haft ett eget polisväsende. För
jämförelse må nämnas, att kostnaderna under 1951 för polisväsendet i
Falköpings stad, vars invånareantal i det närmaste överensstämmer med
Bodens, belöpa sig till omkring 170 000 kronor, inberäknat pensionskostnader
men bortsett från utgifterna för radiobilar och deras utrustning. Hänsyn
synes icke heller ha tagits till de under år 1951 inträffade pris- och
lönestegringar, som komma att göra sig gällande även under den stundande
femårsperioden. Dessa höjningar avses bliva beaktade i efterhand
vid fastställandet av ersättningsbeloppet för tidsperioden den 1 juli 1957—
den 30 juni 1962. Det är dock ej rimligt, att de under senare år inträdda
utgiftsökningarna icke beaktas redan vid ersättningens bestämmande för
den kommande perioden. Ämbetsverket finner det ock naturligt, att under
löpande avtalsperiod förekommande prishöjningar regleras vid utgången
av varje särskilt år inom femårsperioden. Av handlingarna har vidare ej
kunnat utrönas, huruvida i ersättningen inräknats pensionskostnader.
Statskontoret anser sig på grund av det anförda ej kunna tillstyrka, att
avtalsförslaget godtages, utan föreslår att förhandlingar återupptagas med
stadens representanter om ytterligare ersättning från stadens sida.

Kungl. Maj. ts proposition nr 119.

Stats polisintendenten anför.

Länsstyrelsens förslag till utökning av kriminalpolispersonalen biträder
jag helt. Däremot kan jag icke biträda förslaget om anställande av ytterligare
tre ordningsöverkonstaplar. De olägenheter, vilka åberopats såsom
motiv för den föreslagna förstärkningen, synas i huvudsak kunna bemästras
genom en ändamålsenlig indelning av kårens nuvarade befäl till jourtjänst
(eventuellt i hemmet).

Stadsfiskalstjänsten ställer — bl. a. på grund av de speciella militära
förhållandena i staden — synnerligen stora krav på sin innehavare. Principiellt
bör måhända tjänsteinnehavaren besitta landsfogdekompetens.
Detta bör likväl icke hindra att, där så finnes lämpligt, å tjänsten utnämnes
därtill synnerligen skickad person med distriktsåklagarkompetens. Sistnämnda
lösning kan till och med medföra vissa fördelar. Om befattningen
tillsättes med innehavare, som besitter landsfogdekompetens, måste man
nämligen räkna med — vilket redan visat sig vara fallet — att den ordinarie
innehavaren långa tider tages i anspråk för vikariat å högre tjänst.
Ett sådant förhållande är uppenbarligen förenat med nackdelar. För att
medgiva ett riktigt personurval bör befattningen placeras i minst samma
lönegrad som biträdande landsfogde eller för närvarande 30:de lönegraden.

I den mån förbättring av personalens ställning i fråga om beklädnadsersättning
anses böra ifrågakomma, hör detta icke ske genom personliga
lönetillägg utan genom att viss ytterligare beklädnadsersättning utbetalas.
Lyckligast vore om personalen — vilket vid kårens uppsättning torde hava
varit meningen — erhåller full ersättning för beklädnaden.

Den ersättning Bodens stad har att utgiva till statsverket såsom bidrag
till kostnaderna för poliskåren skall enligt gällande avtal bestämmas -— i
form av ekonomiskt tillskott eller prestationer av annat slag — med utgångspunkt
från vad staden skolat utgiva för ett efter stadens storlek avpassat
eget polisväsende (jfr proposition 342/1942 s. 26). Såvitt jag kan
finna, har denna princip icke till fullo beaktats i skiljedomen den 10 december
1949. Det av länsstyrelsen föreslagna ersättningsbeloppet för tiden
1 juli 1952—30 juni 1957 synes i huvudsak ha beräknats med utgångspunkt
från skiljedomen. Då med hänsyn härtill ersättningsbeloppet synes mig
uppenbart oförmånligt för statsverket, föreslår jag, att ärendet i denna del
omprövas. Omprövningen bör grundas på en uppskattning av de beräknade
kostnaderna för ett för stadens eget behov avpassat polisväsende. Hänsyn
bör tagas till samtliga kostnader såsom löner, pensioneringskostnader,
ersättning till extra personal, beklädningsersättning samt olika slag av
omkostnader.

Departementschefen.

Polischefs-åklagartjänsten i Boden är f. n. en stadsfiskalstjänst. De bestämmelser,
som gälla i fråga om stadsfiskaler, äro utformade med beaktande
av att stadsfiskalerna äro kommunalt anställda. Stadsfiskalen i Boden
intager emellertid en särställning i förhållande till övriga stadsfiskaler därutinnan,
att han är statsanställd. Då vidare Bodens stad utom i åklagaroch
polischefshänseende ingår i landsfiskalsorganisationen, finner jag mig
böra förorda, att stadsfiskalstjänsten i Boden utbytes mot en landsfiskalstjänst.
Landsfiskalstjänstens lönegradsplacering torde få bedömas i sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

band med prövningen av 1949 års tjänsteförteckningskonnnittés förslag.
Kommitténs förslag i nämnda hänseende kommer att i annat sammanhang
anmälas för årets riksdag. I anslutning till inrättandet av landsfiskalstjänsten
bör stadsfiskalstjänsten, vars nuvarande innehavare är extra
ordinarie biträdande landsfogde i Norrbottens län och därför ej tjänstgör
å densamma, föras på övergångsstat och den till honom utgående ersättningen
om 2 700 kronor för förlorat krigsfiskalsarvode indragas.

Med hänsyn till vad jag nu förordat, anser jag, att för ersättning till
landsfiskalens semestervikarie bör beräknas ett belopp av 2 390 kronor mot
f. n. 900 kronor. I anledning av polischefens framställning föreslår jag
vidare, att medel beräknas för höjning av arvodet till biträdande hästskötaren
och av ersättningarna till extra konstaplar under genomgång av konstapelklassen
vid statens polisskola. Arvodets och ersättningarnas storlek
torde sedermera få fastställas av Kungl. Maj :t.

De av länsstyrelsen framlagda förslagen om viss utökning av poliskårens
personal finner jag mig f. n. icke kunna biträda. Däremot har jag intet att
erinra mot den föreslagna överflyttningen av en konstapel från bevakningsavdelningen
till främlingsdetaljen.

Länsstyrelsens förslag om personliga lönetillägg till polispersonalen såsom
bidrag till uniformering kan jag icke biträda.

Under hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört i proposition
den 28 december 1951 (nr 14) angående lönegradsplacering för viss
biträdespersonal m. in. föreslår jag, att ett kontorsbiträde i Ca 8 uppflyttas
till kontorist i Ca 13 och ett kontorsbiträde i Ce 8 till kanslibiträde i Ce 11.

Vid förhandlingar mellan civildepartementet och svenska polisförbundet
har, med hänsyn till de speciella förhållanden, som råda för poliskåren i
Boden, träffats en överenskommelse om att ett provisoriskt lönetillägg på
275 kronor om året skall utgå till personalen, räknat fr. o. m. den 1 juli
1951. överenskommelsen har ingåtts i avvaktan på att anställningsvillkoren
för Bodenpolisen upptagas till slutlig prövning inför tjänsteförteckningskommittén.
Blockaden mot nyrekryteringen vid poliskåren i Boden har i
anslutning härtill hävts av polisförbundet. Därest riksdagen icke gör någon
erinran mot den träffade överenskommelsen, som jag för min del biträder,
torde riksdagens samtycke böra utverkas att för innevarande budgetår
medgiva det överskridande av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal, som kan bli erforderligt på grund av överenskommelsen.

Vad angår frågan om ersättningen från Bodens stad för nästa femårsperiod
vill jag framhålla, att enligt av mig inhämtade uppgifter genomsnittskostnaden
för polis- och åklagarväsendet enligt fastställda utgiftsoch
inkomststater för år 1952 i sju svenska städer, vilkas folkmängd i det
närmaste överenstämmer med och endast i ett fall överstiger Bodens, uppgår
till omkring 215 000 kronor. De faktiska kostnaderna under år 1951

Kungi. Maj. ts proposition nr 119.

för polisväsendet i Falköpings stad, som är en av de nämnda sju städerna,
utgjorde enligt vad statskontoret anfört 170 000 kronor. Den av Bodens
stad erbjudna ersättningen utgör, under förutsättning av viss utökning av
antalet kriminalpolismän, 61 400 kronor för år. Härtill skulle för staden
komma vissa kostnader för hållande av lokaler m. m., vilka kostnader för
den första ersättningsperioden beräknades till 16 875 kronor. Bodens stad
skulle alltså vid godtagande av förslaget för sitt polisväsen få vidkännas
mindre än fyra tiondelar av den kostnad, som andra städer av samma storleksordning
ha att utgiva.

Vid förhandlingarna rörande ersättningen har man utgått från det belopp,
som fastställts genom skiljedomen den 10 december 1949. Till detta
belopp har lagts dels en tredjedel av kostnaden för den av länsstyrelsen
föreslagna personalförstärkningen å kriminalavdelningen, dels ock viss
andel av den för tiden den 1/1 1951—den 30/6 1952 uppkommande ökningen
av det rörliga tillägget. Då ersättningen till staten ansetts böra beräknas
efter medelkostnaden för den senast förflutna — femåriga — ersättningsperioden
har av nämnda ökning av det rörliga tillägget endast en
femtedel påförts staden såsom ökad kostnad under den instundande ersättningsperioden.
Utgifter för personalens pensionering ingå icke i ersättningsbeloppet,
liksom ej heller sådana utgifter, som bruka bestridas från
omkostnadsanslag.

Enligt avtalet mellan kronan och Bodens stad skall stadens ersättning
bestämmas med utgångspunkt från vad staden skolat utgiva för ett efter
stadens storlek avpassat eget polisväsende. Denna bestämmelse måste i och
för sig anses innebära, att vid ersättningens beräkning samtliga de kostnader
skola beaktas, vilka normalt äro förbundna med ett polisväsende i en
stad av Bodens storlek. Av bestämmelsen påkallas vidare, att man vid ersättningens
fastställande i princip utgår från de kostnader, som verkligen
kunna beräknas uppkomma under den avsedda ersättningsperioden. Med
hänsyn till de väsentligt ändrade förhållanden, som inträtt sedan ersättningen
faställdes för den första perioden, anser jag det icke längre böra
godtagas, att beräkningsgrunder tillämpas, vilka avvika från avtalets huvudbestämmelse
angående ersättningen och för kronan medföra en orimligt
hög kostnadsandel. På grund härav har jag för avsikt att föreslå Kungl.
Maj:t, att i första hand förhandlingar återupptagas med staden om ytterligare
ersättning. Förhandlingarna böra från statens sida föras med utgångspunkt
från att hänsyn skall tagas till samtliga kostnader för polisväsendet
samt att uppkommande kostnadsökningar skola på skäligt vis
fördelas mellan staten och staden. En riktig fördelning av eventuella kostnadsökningar
skulle kunna ernås exempelvis på så sätt, att kostnaderna
för varje femårsperiod vid periodens början beräknades endast preliminärt,
varefter en slutlig reglering skulle ske vid femårsperiodens slut med beak -

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

tande av samtliga de förändringar, som inträffat under tiden. En annan
utväg vore att angiva stadens andel av de totala kostnaderna för poliskåren
i ett bråktal, med tillämpning av vilket ersättningen bestämdes i
efterskott varje år.

Vid bifall till de förslag rörande personalen, vilka jag framlagt i det
föregående, skulle anslaget böra ökas med omkring 17 000 kronor för löneoch
arvodesregleringar. På grund av automatiska förändringar bör anslaget
höjas med 68 800 kronor. Totalökningen på anslaget blir alltså i runt tal
(17 000 + 68 800) 85 800 kronor.

Utgifterna under de olika anslagsposterna beräknas sålunda: avlöningar
till ordinarie tjänstemän 291 800 (+ 13 500) kronor, avlöningar till ickeordinarie
personal 58 000 (+ 6 100) kronor, rörligt tillägg 105 700 (+ 66 200)
kronor.

I avbidan på resultatet av de fortsatta förhandlingarna med Bodens stad
bör under särskilda uppbördsmedel såsom ersättning från staden räknas
med ett oförändrat belopp av 51 000 kronor.

Anslaget uppföres alltså med (291 800 + 58 000 + 105 700 — 51 000)
404 500 kronor.

På grund av förslagen bör vidare i personalförteckningen upptagas en
tjänst som landsfiskal i lönegrad, som senare kommer att fastställas, varjämte
stadsfiskalstjänsten i Ca 26 föres på övergångsstat. En kontorsbiträdesbefattning
i Ca 8 bör ersättas med en kontoristtjänst i Ca 13.

II. Poliskåren i Boden: Omkostnader.

Anslag

1950/51 63 500

1951/52 (statsliggaren s. 1065) 80 000

1952/53 (förslag) 74 700

Nettoutgift

73 664

Yrkande.

T. f. polischefen i Boden (skr. 25/8 1951) föreslår, att anslaget nedräknas
med 4 400 kronor.

1. Lyse och vatten..................

2. Övriga expenser..................

3. Inköp av hästar..................

4. Inköp och underhåll av uniformer

5. Inköp av möbler..................

6. Inköp av en bil..................

Utgifter	Anslag	Förslag	Ökning eller
1950/51	1951/52	minskning
2 132	1 000	2 100	-1 -	1 100
21 110	16 000	23 700		7 700
2 100	2 200	5 000	+	2 800
14 159	8 000	10 000	+	2 000
—	5 000	—	—	5 000
—	13 000	—	—	13 000

4 400

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

Motiv.

2) I anslutning till belastningen budgetåret 1950/51 samt med hänsyn
till höjning av städerskans arvode, prisförhöjningar och behovet av anskaffning
av vissa möbler, två skrivmaskiner och en räknemaskin beräknas
medelsbehovet för följande ändamål sålunda: renhållning och städning
5 000 kronor, skrivmaterial, blankettryck och dylikt 2 200 kronor, telegram,
telefon och annonsering 7 000 kronor, inköp och underhåll av möbler,
skriv- och räknemaskiner m. fl. inventarier 3 500 kronor, bokinköp, bindning
av böcker in. fl. ändamål, kostnader för polisutredningar, utgifter för
hundarna 6 000 kronor.

3) En häst har på grund av fång nedslaktats. Av kvarvarande hästar, 5
till antalet, är o två 7 år, en 5 år och två 3 år. Av sjuåringarna är en halt
men kan möjligen bli användbar efter nervsnittning, och har den andra .
haft fång men är nu återställd. Femåringen är ej fullt inriden och har visat
sig istadig. Treåringarna ha haft fång och äro ej inridna. Inköp av två
nya, fullt inridna hästar är nödvändigt.

4) Anslaget för budgetåret 1950/51 å 8 000 kronor överskreds med 6 159
kronor på grund av dels prishöjningar dels ock på personalens anskaffning
av pälsar, som ännu icke är avslutad.

Yttranden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har icke funnit anledning till erinran
mot t. f. polischefens förslag.

Statskontoret. Anslagsposten till sjukvård m. m., vilken post belastades
med utgifter på 1 847 kronor, bör uppräknas med 500 till 1 500 kronor.
Ämbetsverket förutsätter, att en skälig procentuell höjning av myndigheternas
expensanslag efter enhetliga grunder kommer under övervägande.
Enär delposten till övriga expenser för budgetåret 1950/51 uppräknats med
1 300 kronor bl. a. med hänsyn till ifrågasatt anskaffning av en ny skrivmaskin
och då nämnda post ursprungligen torde ha bestämts så att den
skulle lämna tillgång till dylika regelmässigt återkommande utgifter bör
någon särskild medelsanvisning för ändamålet ej ifrågakomma. Den lämnade
redogörelsen ger vid handen, att det förefintliga hästbeståndet icke
befinner sig i ett tillfredsställande skick. I första hand böra åtgärder vidtagas
för att få de nu disponibla hästarna användbara. Därest nyanskaffning
anses erforderlig, böra de möjligheter till besparingar, som stå till
buds genom inköp av militärhästar, tillvaratagas. Skulle nyinköp av hästar
ej medgivas, synes delposten till spilthyra och furage m. in. för hästar med
hänsyn till belastningen under senaste budgetåret kunna nedsättas med
förslagsvis 1 700 kronor. I betraktande av den nyanskaffning av uniformer

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

ni. in., som synes ha skett under budgetåret 1950/51, finner statskontoret
ej skäl tillstyrka en uppräkning av delposten till inköp och underhåll av
uniformer.

Departementschefen.

Anslagsposterna till sjukvård in. in., till lyse och vatten samt till övriga
expenser böra i anslutning till belastningen under budgetåret 1950/51 uppräknas
med resp. 1 000, 1 300 och 7 000 kronor. Med hänsyn till de ökade
rese- och traktamentskostnaderna bör anslagsposten till reseersättningar
uppräknas med 1 600 kronor till 11500 kronor. På grund av vad polischefen
anfört angående hästbeståndet vid kåren tillstyrker jag, att medel
anvisas till inköp av en ny häst under nästa budgetår. Kostnaden härför
beräknar jag till 2 500 (+300) kronor. För inköp och underhåll av uniformer
torde böra beräknas 9 500 (+ 1 500) kronor. Å andra sidan minskas
medelsbehovet med tillhopa 18 000 kronor i anledning av att särskilda
medelsanvisningar för inköp av möbler och av bil icke erfordras.

Vid bifall till mina förslag skulle anslaget upptagas till (80 000 + 1 000 +
1 300 + 7 000+ 1 600 + 300 + 1 500 — 18 000) 74 700(—5 300) kronor.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. medgiva, att den i avlöningsstaten för poliskåren i Boden för budgetåret
1951/52 upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
må överskridas med det belopp, som kan bli erforderligt på grund
av förutnämnda överenskommelse angående visst provisoriskt lönetillägg
till polispersonalen vid poliskåren i Boden;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för poliskåren i Boden, vilka »påkallas av vad jag i det föregående
förordat;

III. godkänna följande avlöningsstat för poliskåren i Boden, att tillämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53:

III. Hemställan.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................

291 800
58 000
105 700

Kronor 455 500;

Kiingl. Maj. ts proposition nr 119.

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning från Bodens stad ................................ 51 000

Summa förslagsanslag kronor 404 500;

IV. för budgetåret 1952/53 under elfte huvudtiteln såsom förslagsanslag
anvisa

a) till Poliskåren i Boden: Avlöningar 404 500 kronor;

b) till Poliskåren i Boden: Omkostnader 74 700 kronor;

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet.
Sven-Göran Odéen.

Iduns tr., Esselte, Sthlm 52
218128