Iiiingl. Maj:ts proposition nr 197 år 196\ (Proposition 1964:197 - höst)

Iiiingl. Maj:ts proposition nr 197 år 196\

Nr 197

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av konvention om kontinentalsockeln m. in.; given
Stockholms slott den G november 196i.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt 12 §
regeringsformen föreslå riksdagen att godkänna en den 29 april 1958 i
Geneve dagtecknad konvention om kontinentalsockeln m. m.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner en i Geneve den 29
april 1958 dagtecknad konvention om kontinentalsockeln jämte ett fakultativt
protokoll rörande obligatoriskt biläggande av tvister om tolkningen
och tillämpningen av bl. a. kontinentalsockelkonventionen. Enligt denna
konvention utövar strandstaten suveräna rättigheter över den utanför territorialgränsen
liggande kontinentalsockeln, såvitt gäller dennas utforskande
och tillgodogörandet av dess naturtillgångar.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196 b. 1 samt. A''r 197

Kunql. Maj.ts proposition nr 197 år 1964

Ltdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regentcn, Hertigen av Halland,
i statsrådet å Stockholms slott den 6 november
1964.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
ministern för utrikes ärendena fråga angående godkännande av en i Geneve
den 29 april 19o8 dagtecknad konvention om kontinentalsockeln m. in. och
anför därvid följande.

Det hävdvunna geologisk-geografiska begreppet »kontinentalsockeln» betecknar
den förhållandevis långsamt sluttande del av havsbottnen, som är
belägen mellan stranden och början av den s. k. kontinentalsluttningen, där
bottenprofilen övergår i en brantare sluttning ned mot de stora havsdjupen.
Denna övergång torde flerstädes ske på ett djup av omkring 200 meter.
Bredden på den sålunda beskrivna kontinentalsockeln är högst varierande.
På sina ställen är den endast någon kilometer bred medan den på
andra sträcker sig ett tusental kilometer ut från kusten.

Kontinentalsockeln anses rymma rika naturtillgångar, särskilt i form av
mineral, olja och naturgas. Sökandet efter fyndigheter har pågått under
många år vid vissa kuster och har här och var givit mycket lönande resultat
med påföljd att intresset för kontinentalsockeln och dess rikedomar
snabbt vuxit. Icke minst har letandet under senare år efter olja och naturgas
i Nordsjön tilldragit sig stor uppmärksamhet.

Vetenskapens och teknikens snabba utveckling under och efter andra
världskriget har ökat möjligheterna att exploatera havsbottnens naturrikedomar.
Samtidigt har insikten om nämnda tillgångars begränsning framkallat
en strävan från många staters sida att skaffa sig kontroll över dem
för att förebygga missbruk. Denna strävan har tagit sig uttryck i statliga
anspråk på viss höghetsrätt över kontinentalsockeln. I en del fall har dock
anspråken varit mera långtgående än som motiverats av nämnda syfte och
inneburit intrång i havets hävdvunna frihet både i vad gäller sjöfart och
fiske.

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1964

Den moderna utvecklingen av de folkrättsliga reglerna avseende kontinentalsockeln
kan sägas ha inletts av Förenta Staterna. I eu proklamation
den 28 september 1945 förklarade president Truman, att amerikanska staten
ansåg sig ha äganderätt till naturtillgångarna i kontinentalsockeln
utanför landets kuster samt ägde utöva kontroll och jurisdiktion över dem.
Uttryckligen angavs emellertid, att de ovanför sockeln belägna vattnen förblev
fritt hav.

Efter den amerikanska proklamationen har många andra stater unilateralt
framställt anspråk på kontinentalsockeln. Anspråken är till sin karaktär
tämligen skiftande. En typ av anspråk ansluter sig nära till 1945
års amerikanska proklamation och inskränker sig sålunda till naturtillgångarna
på havsbottnen och i dess underlag. Till denna kategori torde få
hänföras bl. a. Norges genom en kunglig resolution den 31 maj 1963 framförda
anspråk på överhöghet över kontinentalsockeln utanför Norges kust
såvitt gäller utnyttjandet och utforskandet av dess naturtillgångar. En annan
typ av anspråk, framställda av en rad latinamerikanska stater, går
längre och gäller också jurisdiktionen över vattnen över kontinentalsockeln,
det s. k. epikontinentala havet. Dessa jurisdiktionskrav avser i första hand
fisket. Kravens tyngdpunkt ligger i vissa fall på fiskerättigheterna och i
andra på rätten att vidtaga åtgärder till skydd för fiskbeståndet in. in. Att
systematiskt klart skilja dessa krav från vissa strandstaters anspråk på
särskilda fiskezoner eller på s. k. »conservation zones» utanför territorialgränsen
låter sig knappast göra. Icke heller territorialvattenbegreppet kan
hällas distinkt från det suveränitetsbegrepp som inrymmes i vissa latinamerikanska
staters anspråk i anslutning till kontinentalsockeln. Flera stater
längs Sydamerikas västkust, som nästan helt saknar geologisk kontinentalsockel
i egentlig mening, har sålunda framfört långtgående jurisdiktionskrav
avseende vattnen intill 200 sjömil från kusten.

Många av de stater, som genom ensidiga deklarationer gjort anspråk på
kontinentalsockeln, har till stöd för dessa åberopat gällande folkrätt. Häremot
har andra stater, däribland Sverige, invänt, att folkrätten tvärtom
hävdar havets frihet och att undantag som inskränker denna frihet i princip
blott kan grundas på mellanfolkliga överenskommelser.

För att söka sammanjämka de meningsskiljaktigheter, som sålunda uppstått
mellan olika stater och grupper av stater, upptog Förenta Nationernas
kommission för internationell rätt frågan om kontinentalsockeln på sitt
arbetsprogram. Efter flera års förberedelsearbeten framlade kommissionen
är 1956 förslag till konventionsbestämmelser angående kontinentalsockeln.
Förslaget behandlades vid den konferens om kodifieringen av de folkrättsliga
reglerna om havet, som med deltagande av ombud för 86 stater ägde
rum i Förenta Nationernas regi i Geneve under tiden den 24 februari—27
april 1958. Vid denna konferens antogs konventionen om kontinentalsockeln
samt ytterligare tre konventioner, nämligen konventionen om territorial -

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1964

havet och tilläggszonen, konventionen om det fria havet och konventionen
om lisket och bevarandet av de levande naturtillgångarna i det fria havet.
I anslutning till konventionerna antogs också ett fakultativt signaturprotokoll
om obligatoriskt biläggande av tvister rörande tolkningen och tillämpningen
av konventionerna.

fråga är i detta sammanhang endast om konventionen om kontinentalsockeln
och det fakultativa protokollet men nämnas kan att Sverige hittills
icke biträtt någon av de fyra konventionerna.

Kontinentalsockelkonventionen trädde i kraft den 10 juni 1964. Den har
numera biträtts av följande 24 stater:

Amerikas Förenta stater, Australien, Bulgarien, Cambodja, Colombia,
Danmark, Dominikanska Republiken, Guatemala, Haiti, Israel, Madagaskar.
Malaysia, Polen, Portugal, Rumänien, Senegal, Sovjetunionen, Storbritannien,
Sydafrika, Tjeckoslovakien, Uganda, Ukraina, Venezuela och Vitryssland.

Konventionens och det fakultativa protokollets texter på engelska och
franska jämte översättning till svenska torde såsom bilagor (Bilaga 1 och
2) få fogas vid detta protokoll.

Konventionen

I det följande skall lämnas en redogörelse för kontinentalsockelkonventionens
innehåll.

I art. 1 moment a. definieras uttrycket kontinentalsockeln, sådant detta
användes i konventionstexten. I sockeln inbegripes havsbottnen och dess underlag
i de områden under vatten, vilka gränsar till kusterna men är belägna
utanför territorialgränsen. Sockeln sträcker sig ut till ett vattendjup av 200
meter eller, därutanför, intill dess djupet omöjliggör exploatering. I artikelns
moment b. föreskrives, att konventionen även gäller motsvarande områden
kring öar.

Konventionen har således en dubbel bestämning av kontinentalsockelns
gräns mot de stora vattendjupen, primärt ett djup av 200 meter och subsidiärt
vad som brukar kallas exploateringsgränsen.

Vad Sverige beträffar ger konventionens definition till resultat att en
kontinentalsockel i konventionens mening finnes överallt utanför den
svenska territorialgränsen i de hav som omger Sverige.

Art. 2 bestämmer och begränsar strandstatens rätt med avseende på
kontinentalsockeln.

Enligt törsta stycket utövar strandstaten suveräna rättigheter över sockeln,
men blott i vad avser utforskandet och tillgodogörandet av dess
naturtillgångar.

I andra stycket understrykes rättigheternas exklusiva karaktär. Ingen
äger sålunda, i de fall där strandstaten icke själv låter utforska eller ex -

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196b 5

ploatera sockeln, bedriva sådan verksamhet eller göra gällande någon rätt
till sockeln, såvida icke strandstaten givit sin uttryckliga tillåtelse.

1 tredje stycket utsäges, att strandstatens rättigheter avseende kontinentalsockeln
ej är beroende av besittningstagande, vare sig effektivt eller
symboliskt. Icke heller erfordras någon form av viljeförklaring från strandstatens
sida.

Stycket fyra anger närmare vilka av kontinentalsockelns naturtillgångar,
som avses i konventionen. Hit räknas mineraliska och andra icke levande
tillgångar, vilka finnes antingen på själva havsbottnen eller därunder. Hit
hör också de levande organismer, som kallas sedentära, d. v. s. de organismer,
vilka på det utvecklingsstadium då de kan utnyttjas antingen är helt
orörliga på havsbottnen eller därunder eller ej kan röra sig annat än i direkt
kontakt med havsbottnen eller dess underlag.

Artikeln vilar på en kompromiss mellan staternas vitt skiljaktiga intressen
och anspråk. Den utgår å ena sidan från att det alltjämt skall slås
vakt om havets traditionella frihet, främst i vad avser sjöfart och fiske. Ä
andra sidan inför den en ny regel enligt vilken en strandstat skall ha
vissa, noga angivna rättigheter i vad gäller naturförekomsterna i kontinensockeln
utanför dess territorialvatten.

I art. 3 fastslås, att strandstatens rättigheter med avseende på kontinentalsockeln
ej får inverka på det ovanförliggande vattnets egenskap av fritt
hav. Ej heller inverkar rättigheterna på det fria luftrummet.

Art. b stadgar begränsningar i strandstatens rättigheter, avsedda att bevara
den hävdvunna friheten att nedlägga och underhålla kablar och ledningar
på havsbottnen.

Art. 5 understryker i sitt första stycke,ytterligare en gång, syftet att icke
inkräkta på havets frihet. Sålunda föreskrives, att strandstaten ej äger bedriva
verksamhet på kontinentalsockeln på ett sätt som, i vidare mån än
som kan anses berättigat, medför intrång i sjöfart, fiske eller bevarandet av
havets biologiska tillgångar. Stycket innehåller också eu principbestämmelse
till skydd för oceanografisk och annan vetenskaplig forskning på kontinentalsockeln;
eu kompletterande regel återfinnes i åttonde stycket.

Enligt andra stycket har strandstat rätt att uppföra de inrättningar som
är erforderliga för utforskandet av sockeln och tillgodogörandet av dess naturtillgångar
samt äger upprätta säkerhetszoner kring sådana inrättningar.

Tredje stycket begränsar säkerhetszonernas utsträckning till maximalt
500 meter, räknat från inrättningens yttersida. Strandstaten äger vidtaga erforderliga
åtgärder för att skydda säkerhetszon. Fartyg av varje nationalitet
måste respektera sådan zon.

I fjärde stycket fastslås att inrättning av här avsett slag, ehuru underkastad
strandstatens jurisdiktion, ej är att betrakta som eu ö och följaktligen
ej, där så eljest skulle vara fallet, har eget territorialvatten.

I femte stycket föreskrives, att inrättandet av säkerhetszon måste bringas

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1964

till andra staters kännedom. Betryggande varningsanordningar skall inrättas
och vidmakthållas. Anläggning, som nedlagts eller ej längre brukas,
måste helt demonteras.

I sjätte stycket meddelas förbud mot att anläggningar eller säker hetszoner
placeras så, att de hindrar sjöfarten i traditionellt utnyttjade farleder,
vilka är oumbärliga för den internationella sjötrafiken.

Sjunde stycket ålägger strandstaten alla de åtgärder som erfordras för
att skydda havets biologiska tillgångar mot skadliga ämnen.

Enligt det förut nämnda åttonde stycket måste strandstatens samtycke
inhämtas till varje forskningsåtgärd på kontinentalsockeln. Sådant samtycke
får dock normalt ej vägras en kvalificerad institution, som avser
bedriva uteslutande vetenskapliga undersökningar av kontinentalsockelns
fysiska eller biologiska egenskaper samt publicera resultaten av dessa.
Strandstaten har rätt att deltaga i verksamheten eller att vara representerad
därvid.

Art. 6 behandlar de viktiga frågorna om bestämmande av gräns på kontinentalsockel
på vilken två eller flera stater kan göra anspråk.

I första hand bör gräns bestämmas genom avtal mellan de berörda staterna.
Saknas avtal skall gräns, om särskilda omständigheter ej föranleda
annat, bestämmas på något av följande sätt.

Då staterna ligger mitt emot varandra, skall gränsen utgöras av mittlinjen
mellan de baslinjer från vilka de berörda staternas territorialvatten
beräknas.

Gränsar staterna i sidled till varandra, skall gränsen bestämmas med tilllämpning
av principen om lika avstånd från närmaste punkt på baslinjen
för vardera statens territorialvatten.

Slutligen gives anvisningen, att gräns som bestämts med tillämpning
av artikeln skall beskrivas med hänvisning till sjökort, geografiska kännemärken
samt fasta riktmärken på land.

Anmärkas kan att nämnda baslinjer kan utgöras antingen av de faktiska
strandlinjerna bestämda på visst sätt eller av s. k. räta baslinjer
dragna mellan längst ut mot havet belägna öar, skär eller uddar.

Art. 7 stadgar, att konventionens bestämmelser ej skall inverka på strandstatens
rätt att exploatera havsbottnens underlag genom tunnelbyggen. I sådana
fall saknar det överliggande havets djup all betydelse.

Art. 8—15 innehåller traktattekniska formföreskrifter.

I art. 8 och 9 återfinnes bestämmelser om konventionens undertecknande
och ratifikation. Tiden för undertecknande utlöpte enligt artikeln den 31
oktober 1958.

I art. 10 stadgas om anslutning till konventionen. För stater, som i likhet
med Sverige ej begagnat sin möjlighet att underteckna avtalet enligt art. 8,
blir anslutning tekniskt det sätt varpå staten kan biträda konventionen.
Anslutningsinstrument skall deponeras hos FN:s generalsekreterare.

Kurigl. Maj:ts proposition nr 197 år 196k 7

I art. 11 meddelas bestämmelser om konventionens ikraftträdande. Såsom
redan nämnts har konventionen trätt i kraft den 10 juni 1964.

För stat, som ratificerar eller ansluter sig till konventionen efter dess
ikraftträdande, träder den i kraft den trettionde dagen efter det staten deponerat
sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument.

Art. 12 tillerkänner var stat rätt att vid undertecknande eller ratifikation
av konventionen eller vid anslutning till denna göra förbehåll med avseende
på dess bestämmelser. Från denna rätts tillämpningsområde har
emellertid undantagits de grundläggande bestämmelserna i art. 1—3.

Art. 13 föreskriver, att envar fördragsslutande part när som helst äger påkalla
ändring i konventionen, sedan fem år förflutit från dagen för dess
ikraftträdande. Någon uppsägningsklausul finnes icke.

I art. Ii ålägges generalsekreteraren viss underrättelseskyldighet beträffande
undertecknande av konventionen, deposition av ratifikations- eller
anslutningsinstrument m. in.

Art. 15 slutligen föreskriver, att konventionens original, vars engelska,
franska, kinesiska, ryska och spanska texter äger lika vitsord, skall deponeras
hos FN:s generalsekreterare.

Fakultativa protokollet

Såsom förut nämnts antog 1958 års havsrättskonferens också ett fakultativt
signaturprotokoll om obligatoriskt biläggande av tvister rörande tolkningen
och tillämpningen av de fyra samtidigt antagna konventionerna avseende
de folkrättsliga reglerna om havet. Protokollet är sammanlänkat
med konventionerna på så sätt att varje stat som biträder någon av konventionerna
kan, om den så önskar, ansluta sig också till protokollet (art.
V). Sådan anslutning innebär, att staten i förhållande till varje annan stat
som biträtt protokollet ikläder sig förpliktelse att hänskjuta avgörandet av
eventuell tvist om tolkningen och tillämpningen av någon av de fyra konventionerna
till den internationella domstolen (art. I). Undantagna fråm förpliktelsen
är tvister avseende vissa bestämmelser i konventionen om fisket och
bevarandet av de levande naturtillgångarna i det fria havet, på vilka ett särskilt
i konventionen reglerat förfarande skall komma till användning (art.
II). Parterna i en tvist som faller inom protokollets tillämpningsområde är
emellertid oförhindrade att genom särskild överenskommelse hänskjuta tvisten
till en skiljedomstol i stället för den internationella domstolen (art. III).
De kan också överenskomma att först söka lösa tvisten genom ett förlikningsförfarande
(art. IV).

Departementschefen

Det har länge varit känt eller på goda vetenskapliga grunder kunnat antagas
att kontinentalsockeln kring världens landområden innehåller rika

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1964

naturtillgångar. På grund av teknikens framsteg kan dessa tillgångar numera
i stor utsträckning lokaliseras och tillgodogöras och de kan sålunda
komma att utgöra viktiga bidrag till försörjningen av världens snabbt växande
betolkning. För att så skall kunna ske måste tillgångarna brukas rationellt
och skyddas mot utplundring. Detta i sin tur kräver att klarhet skapas
i frågan om det rättsliga läget.

Utvecklingen mot ett folkrättsligt erkännande av särskilda kontinentalsockelsrättigheter
för strandstater har gått snabbt under de senaste årtiondena.
Alltjämt kan det dock möjligen ifrågasättas om några strandstatens
rättigheter kan grundas på allmänna folkrättsliga regler. Uppfattningarna
härom går isär inom doktrinen och något entydigt svar kan ej hämtas ur
statspraxis.

Sverige, som i vart tall tidigare tagit avstånd från strandstaters unilaterala
anspråk på kontinentalsockeln, synes ha goda skäl av principiell natur
att ge sin anslutning till den mellanfolkliga överenskommelse som kommit
till stånd i form av 1958 års konvention om kontinentalsockeln. Primärt
reglerar denna konvention visserligen endast förhållandet mellan konventionsparterna,
men det kan antagas att konventionen, i synnerhet om
den vinner stor anslutning, får normerande betydelse även utanför kretsen
av de kontraherande staterna. Från svensk synpunkt skulle detta vara att
löredraga framför en fortsatt utveckling som ger spelrum för strandstaters
godtycke och egenintresse.

Genom anslutning till kontinentalsockelkonventionen skulle Sverige få
en säker folkrättslig grund för framställandet av anspråk på kontinentalsockeln
och för genomförandet av svensk lagstiftning för reglering av de
frågor rörande koncessionsförfarande, jurisdiktion in. in., som aktualiseras
vid en eventuell exploatering av kontinentalsockeln eller vid forskningsverksamhet
inriktad på sockeln. Vad beträffar sådan lagstiftning vill jag
erinra om att Kungl. Maj :t denna dag bemyndigat chefen för justitiedepartementet
att tillkalla sakkunniga för att framlägga förslag därom.

Om förekomsten av naturtillgångar i den kontinentalsockel på vilken
Sverige kan göra anspråk är hittills föga känt. Enligt uttalande från sakkunnigt
håll är emellertid den geologiska strukturen sådan att fyndigheter
väl kan tänkas förekomma av exempelvis naturgas och olja. Ett visst intresse
för igångsättande av undersökningar har också gjort sig märkbart.
Detta har tagit sig uttryck i bl. a. förfrågningar angående möjligheterna att
erhålla undersökningstillstånd berörande kontinentalsockeln.

I samband med att Sverige ansluter sig till konventionen och uttryckligen
gör gällande anspråk på kontinentalsockeln kommer vissa gränsfrågor avseende
kontinentalsockeln att uppstå i förhållandet till grannstaterna vid
de vatten som omger Sveriges kuster. Utanför den svenska territorialgränsen
vidtager nämligen en kontinentalsockel i konventionens mening som
utan avbrott får anses sträcka sig till andra strandstaters territorialgräns.

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 196b

Större vattendjup än 200 meter finnes visserligen på några ställen i östersjöområdet
och Skagerack men på grund av deras belägenhet och begränsade
omfattning torde de icke kunna anses skära av kontinentalsockeln
mellan de länder vilkas intressesfärer beröres. Uppdelningen av kontinentalsockeln
mellan staterna kan förutsättas komma att ske på grundval av konventionens
regler. Danmark, Polen och Sovjetunionen har nämligen ratificerat
konventionen. Finland har vidtagit åtgärder i ratifikationssyfte och
Norge har upptagit principerna i konventionens regler i sin lagstiftning.
Konventionens primära regel är att gräns på kontinentalsockeln skall bestämmas
genom avtal. Saknas avtal gäller som subsidiär huvudregel att
uppdelningen av kontinentalsockel, som gränsar till mer än en stat, skall
ske på grund av en mittlinje mellan baslinjerna för berörda staters territorialvatten,
om staterna ligger mitt emot varandra, och efter principen om
lika avstånd från dessa baslinjer, om staterna gränsar till varandra i sidled.
Denna subsidiära huvudregel i konventionen synes på ett i princip tillfredsställande
sätt reglera avgränsningsfrågorna. Utredning kommer emellertid
att ske i syfte att klarlägga i vad mån omständigheter föreligger som enligt
svensk uppfattning bör föranleda avvikelser från denna huvudregels tilllämpning
på uppdelningen av kontinentalsockeln mellan Sverige och andra
stater.

Konventionen saknar bestämmelser om ett obligatoriskt skiljedomsförfarande
för slitande av tvister om konventionens tolkning och tillämpning. Sådana
bestämmelser hade föreslagits av kommissionen för internationell rätt
men förslaget därom samlade icke den erforderliga majoriteten vid havsrättskonferensen
i Geneve. Till följd därav ansåg sig bl. a. den svenska delegationen
icke kunna rösta för konventionen som helhet. Avsaknaden av
skiljedomsbestämmelser bör dock icke få stå i vägen för svensk anslutning
till konventionen, vars materiella innehåll kan betecknas som i huvudsak
tillfredsställande särskilt i betraktande av att det utgör en kompromiss mellan
å ena sidan stater som velat värna havens frihet även i detta sammanhang
och å andra sidan stater som velat i konventionen inskriva bestämmelser
till stöd för långtgående anspråk på såväl sockeln som vattnen däröver.

Det fakultativa protokollet om obligatoriskt biläggande av tvister ger viss
ersättning för de av Sverige och många andra stater förordade bestämmelserna
i själva konventionen om ett obligatoriskt skiljedomsförfarande för
tvisters avgörande och kan sägas kompensera avsaknaden av sådana bestämmelser
i samma utsträckning som konventionsparterna biträder protokollet.
Någon helt tillfredsställande ersättning kan protokollet emellertid
icke väntas bli. De stater som motsatte sig skiljedomsbestämmelser i konventionen,
däribland östersjöstaterna Polen och Sovjetunionen, måste
nämligen antagas ställa sig lika avvisande till det fakultativa protokollet
s°m till nämnda bestämmelser. Även om sålunda bristen i konventionen
icke kan elimineras genom det fakultativa protokollet synes Sverige böra bild
Bihang till riksdagens protokoll I9(i''i. 1 samt. Xr 7.97

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 1964

träda detta och därigenom ge stöd åt skiljedomstanken i detta sammanhang.

På grund av att det fakultativa protokollet anknutits icke blott till kontinentalsockelkonventionen
utan också till de tre andra förut nämnda konventionerna
avseende de folkrättsliga reglerna om havet kommer svensk
anslutning till protokollet i det nu aktuella sammanhanget att innebära
att Sverige blir bundet — bortsett från den eventuella reservationsmöjligheten
— enligt protokollets regler även vad gäller de tre andra konventionerna,
om och när Sverige biträder dessa. Ett sådant resultat skulle stå
i överensstämmelse med den ståndpunkt som här förordats vad gäller
kontinentalsookeln och ter sig helt godtagbart mot bakgrunden av Sveriges
traditionellt positiva inställning till grundsatsen om fredlig lösning av internationella
tvister genom deras hänskjutande till internationellt organ. En
förpliktelse enligt det fakultativa protokollet skulle för övrigt i viss utsträckning
sammanfalla med åtaganden som Sverige redan tidigare gjort, bl. a.
genom avgivandet av förklaring om den internationella domstolens obligatoriska
behörighet i rättstvister enligt den s. k. fakultativa klausulen i den
tör domstolen gällande stadgan.

Under åberopande av det anförda får jag föreslå, att konventionen den
-9 april 1958 om kontinentalsockeln och det fakultativa signaturprotokollet
samma dag rörande obligatoriskt biläggande av tvister måtte jämlikt 12 §
regeringsformen framläggas för riksdagen för godkännande, och hemställer
alltså

att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att godkänna konventionen och det fakultativa protokollet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Arnold Willén

BILAGOR

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196b

Convention on
the Continental Shelf

The States Parties to this Convention Have

agreed as follows:

Article 1

För the purpose of these articles,
the term “Continental shelf” is used
as referring (a) to the seabed and
subsoil of the submarine areas adjacent
to the coast but outside the
area of the territorial sea, to a
depth of 200 metres or, beyond
that limit, to where the depth of
the super jacent waters admits of
the exploitation of the natural resources
of the said areas; (b) to the
seabed and subsoil of similar submarine
areas adjacent to the coasts
of islands.

Article 2

1. The Coastal State exercises
over the Continental shelf sovereign
rights for the purpose of exploring
it and exploiting its natural resources.

2. The rights referred to in paragraph
1 of this article are exclusive
in the sense that if the Coastal State
does not explore the Continental
shelf or exploit its natural resources,
no one may undertake these activities,
or make a claim to the Continental
shelf, without the express
consent of the Coastal State.

3. The rights of the Coastal State
over the Continental shelf do not
depend on occupation, effective or
notional, or on any express proclamation.

4. The natural resources referred
to in these articles consist of the
mineral and other non-living resour -

Convention sur
le Plateau Continental

Les Etats parties å la présente
Convention

Sont convenus des dispositions
suivantes :

Article premier

Aux fins des presents articles,
1’expression « plateau Continental »
est utilisée pour désigner ; a) le lit
de la mer et le sous-sol des régions
sous-marines adjacentes aux cötes,
mais situées en dehors de la mer
territoriale, jusqu’å une profondeur
de 200 métres ou, au-delä de cette
limite, jusqu’au point ou la profondeur
des eaux surjacentes permet
1’exploitation des ressources naturelles
desdites régions ; b) le lit de
la mer et le sous-sol des régions
sous-marines analogues qui sont
adjacentes aux cötes des iles.

Article 2

1. L’Etat riverain excerce des
droits souverains sur le plateau
Continental aux fins de 1’exploration
de celui-ci et de 1’exploitation de ses
ressources naturelles.

2. Les droits visés au paragraphe
1 du présent article sont exclusifs
en ce sens que, si l’Etat riverain
n’explore pas le plateau Continental
ou n’exploite pas ses ressources
naturelles, nul ne peut entreprendre
de telles activités ni revendiquer de
droits sur le plateau Continental
sans le consentement exprés de 1’Etat
riverain.

3. Les droits de l’Etat riverain sur
le plateau Continental sont indépendants
de 1’occupation effective ou
fictive aussi bien que de toute proclamation
expresse.

4. Les ressources naturelles visées
dans les présents articles comprennent
les ressources minérales et au -

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 196i
Bilaga 1

(Översättning)

Konvention om
kontinentalsockeln

De stater som biträda denna konvention Ha

överenskommit som följer:

Artikel 1

I förevarande artiklar förstås med
uttrycket kontinentalsockeln a)
havsbottnen och dennas underlag
i de områden under vatten, vilka
gränsa till kusterna men äro belägna
utanför territorialvattnet intill
ett djup av 200 meter, eller, därutanför,
belägna på sådant vattendjup,
som medgiver tillgodogörande
av naturtillgångar i sagda områden;
b) havsbottnen och dennas underlag
i de områden under vatten,
vilka på motsvarande sätt gränsa
till öar.

Artikel 2

1. Strandstaten utövar suveräna
rättigheter över kontinentalsockeln
för dennas utforskande och tillgodogörandet
av dess naturtillgångar.

2. De i stycket 1. av denna artikel
avsedda rättigheterna tillkomma uteslutande
strandstaten i den meningen
att, därest denna ej utforskar
kontinentalsockeln eller tillgodogör
sig dess naturtillgångar, icke heller
annan äger utöva sådan verksamhet
eller göra gällande rättigheter till
kontinentalsockeln utan strandstatens
uttryckliga medgivande.

3. Strandstatens rättigheter avseende
kontinentalsockeln äro oberoende
av effektivt eller symboliskt
besittningstagande och av varje uttrycklig
förklaring.

4. De naturtillgångar vilka avses
i dessa artiklar omfatta mineraliska
och andra icke levande tillgångar

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196b

ees of the seabed and subsoil together
with living organisms belonging
to sedentary species, that is
to say, organisms which, åt the harvestable
stage, either are immobile
on or under the seabed or are unable
to move except in constant physical
contact with the seabed or the subsoil.

Article 3

The rights of the Coastal State
over the Continental shelf do not
affeet the legal status of the superj
acent waters as high seas, or that
of the airspace above those waters.

Article b

Subject to its right to take reasonable
measures for the exploration
of the Continental shelf and the exploitation
of its natural resources,
the coastal State may not impede
the laying or maintenance of submarine
cables or pipe lines on the
Continental shelf.

Article 5

1. The exploration of the Continental
shelf and the exploitation of
its natural resources must not result
in any unjustifiable interference
with navigation, fishing or the
conservation of the living resources
of the sea, nor result in any interference
with fundamental oceanographic
or other scientific research
carried out with the intention of
open publication.

2. Subject to the provisions of paragraphs
1 and 6 of this article, the
coastal State is entitled to construct
and maintain or operate on the Continental
shelf installations and other
devices necessary for its exploration
and the exploitation of its natural
resources, and to establish
safety zones around such installa -

tres ressources non vivantes du lit
de Ia mer et du sous-sol, ainsi que
les organismes vivants qui appartiennent
aux espéces sédentaires,
c’est-å-dire les organismes qui, au
stade ou ils peuvent étre péchés, sont
soit immobiles sur le lit de la mer
ou au-dessous de ce lit, soit incapables
de se déplacer si ce n’est en
restant constamment en contact physique
avec le lit de la mer ou le soussol.

Article 3

Les droits de 1’Etat riverain sur
le plateau Continental ne portent pas
atteinte au régime des eaux surjacentes
en tant que haute mer, ni å
celui de 1’espace aérien situé audessus
de ees eaux.

Article b

L’Etat riverain ne peut entraver
la pose ou 1’entretien de cåbles ou
de pipe-lines sous-inarins sur le plateau
Continental, réserve faite de son
droit de prendre des mesures raisonnables
pour l’exploration du plateau
Continental et 1’exploitation de ses
ressources naturelles.

Article 5

1. L’exploration du plateau Continental
et Fexploitation de ses ressources
naturelles ne doivent pas
avoir pour effet de géner d’une maniére
injustifiable la navigation, la
péche ou la conservation des ressources
biologiques de la mer, ni de
géner les recherces océanographiques
fondamentales ou les autres recherches
scientifiques effectuées avec
1’intention d’en publier les résultats.

2. Sous réserve des dispositions
des paragraphes 1 et 6 du présent
article, 1’Etat riverain a le droit de
construire et d’entretenir ou de faire
fonetionner sur le plateau Continental
les installations et autres dispositifs
nécessaires pour l’exploration
de celui-ci et Fexploitation de ses
ressources naturelles, et d’établir

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 196i

på havsbottnen och i dennas underlag
samt de levande organismer,
vilka tillhöra sedentära arter, d.v.s.
organismer, vilka, på det stadium
där de kunna bli föremål för fångst,
äro antingen orörliga på havsbottnen
eller därunder, eller äro oförmögna
till rörelse, annat än i ständig fysisk
beröring med havsbottnen eller
dennas underlag.

Artikel 3

Strandstatens rättigheter avseende
kontinentalsockeln inverka ej på
de rättsregler som gälla för det överliggande
vattnet såsom fritt hav eller
för luftrummet däröver.

Artikel i

Strandstaten äger ej hindra utläggandet
eller underhållet av kablar
eller rörledningar under vattnet
på kontinentalsockeln i vidare mån
än som följer av dess rätt att vidtaga
skäliga åtgärder för utforskandet
av sockeln samt tillgodogörandet
av dennas naturtillgångar.

Artikel 5

1. Utforskandet av kontinentalsockeln
och tillgodogörandet av dess
naturtillgångar må ej på ett oberättigat
sätt lända till intrång i sjöfarten,
i fisket eller i bevarandet av
havets biologiska tillgångar och må
ej heller lända till intrång i den
oceanografiska grundforskningen
eller annan vetenskaplig forskning,
vars resultat äro avsedda att offentliggöras.

2. Med de inskränkningar som
följa av styckena 1 och 6 av denna
artikel äger strandstaten rätt att på
kontinentalsockeln uppföra och underhålla
eller driva de anläggningar
och andra inrättningar, vilka äro
erforderliga för utforskandet av
sockeln och tillgodogörandet av dess
naturtillgångar, samt att upprätta

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1964

tions and devices and to take in
those zones measures necessary för
their protection.

3. The safety zones referred to in
paragraph 2 of this article may extend
to a distance of 500 metres
around the installations and other
devices which have been erected,
measured from each point of their
outer edge. Ships of all nationalities
must respect these safety zones.

4. Sueh installations and devices,
though under the jurisdiction of the
Coastal State, do not possess the
status of islands. They have no territorial
sea of their own, and their
presence does not affect the delimitation
of the territorial sea of the
Coastal State.

5. Due notice must be given of
the construction of any such installations,
and permanent means
for giving warning of their presence
must be maintained. Any installations
which are abandoned or
disused must be entirely removed.

6. Neither the installations or devices,
nor the safety zones around
them, may be established where interference
may be caused to the use
of recognized sea lanes essential to
international navigation.

7. The Coastal State is obliged to
undertake, in the safety zones, all
appropriate measures for the protection
of the living resources of the
sea from harmful agents.

8. The consent of the Coastal State
shall be obtained in respect of any
research concerning the Continental
shelf and undertaken there. Nevertheless
the Coastal State shall not
normally withhold its consent it''
the request is submitted by a qualified
institution with a view to purely
scientific research into the physi -

des zones de sécurité autour de ees
installations ou dispositifs et de
prendre dans ees zones les mesures
nécessaires å leur protection.

3. Les zones de sécurité visées au
paragraphe 2 du présent article peuvent
s’étendre å une distance du 500
métres autour des installations ou
autres dispositifs qui ont été ainénagés,
mesurée å partir de chaque
point de leur bord extérieur. Les navires
de toutes nationalités sont tenns
de respeeter ees zones de sécurité.

4. Ces installations ou dispositifs,
tout en étant soumis å la juridiction
de l’Etat riverain, n’ont pas le status
d’iles. Ils n’ont pas de mer territoriale
qui leur soit propre, et leur
présence n’influe pas sur la délimitation
de la mer territoriale de l’Etat
riverain.

5. Avis doit étre dument donné de
la construction de ces installations,
el 1’entretien des moyens permanents
de signalisation nécessaires
doit étre assuré. Toutes les installations
abandonnées ou ne servant
plus doivent étre complétement enlevées.

6. Ni les installations ou dispositifs,
ni les zones de sécurité établies
autour de ceux-ci ne doivent étre
situés dans des parages ou ils peuvent
géner 1’utilisation des routes
maritimes réguliéres indispensables
å la navigation internationale.

7. L’Etat riverain est tenu de
prendre dans les zones de sécurité
toutes les mesures propres å protéger
les ressources biologiques de la
mer contre les agents nuisibles.

8. Le consentement de l’Etat riverain
doit étre obtenu pour toutes
recherches touchant le plateau Continental
entreprises sur place. Toutefois,
1’Etat riverain ne refusera
normalement pas son consentement
lorsque la demande sera présentée
par une institution qualifiée, en vue
de recherches de nature purement

Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 196i

säkerhetszoner omkring sagda anläggningar
eller inrättningar och i
dessa zoner vidtaga erforderliga åtgärder
till deras skydd.

3. De säkerhetszoner, vilka avses
i stycket 2 av denna artikel må ha
en utsträckning av 500 meter, räknat
från varje punkt på yttersidan
av de anläggningar eller andra in
rättningar som uppförts. Fartyg av
varje nationalitet ha att respektera
sådana säkerhetszoner.

4. Här avsedda anläggningar och
inrättningar äro väl underkastade
strandstatens jurisdiktion men äro
ej att betrakta som öar. De ha inget
eget territorialvatten och deras förekomst
inverkar ej på avgränsningen
av strandstatens territorialvatten.

5. Inrättandet av här avsedda
anläggningar skall vederbörligen
kungöras varjämte permanenta anordningar
utvisande deras läge skola
vidmakthållas. Varje anläggning,
vilken nedlagts eller ej längre brukas,
skall helt avlägsnas.

6. Varken anläggningar, inrättningar
eller omkring sådana upprättade
säkerhetszoner må vara belägna
i farvatten, där de kunna
lända till intrång i nyttjandet av sådana
allmänna farleder, som äro
oumbärliga för den internationella
sjöfarten.

7. Strandstaten åligger att inom
säkerhetszon vidtaga alla lämpliga
åtgärder för att skydda havets biologiska
tillgångar mot skadliga ämnen.

8. Strandstatens medgivande skall
inhämtas till alla undersökningar
berörande kontinentalsockeln som
äro avsedda att bedrivas på platsen.
Dock bör strandstaten i regel icke
vägra sitt medgivande, då ansökan
göres av en kvalificerad institution
och åsyftar uteslutande vetenskapliga
undersökningar avseende konti -

Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 1964

cal or biological characteristics of
the Continental shelf, subject to the
proviso that the Coastal State shall
liave the right, if it so desires, to
participate or to be represented in
the research, and that in any event
the results shall be published.

Article 6

1. Where the same Continental
shelf is adjacent to the territories
of two or more States whose coasts
are opposite each other, the boundary
of the Continental shelf appertaining
to such States shall be determined
by agreement between them.
In the absence of agreement, and
unless another boundary line is justified
by special circumstances, the
boundary is the median line, every
point of which is equidistant from
the nearest points of the baselines
from which the breadth of the territorial
sea of each State is measured.

2. Where the same Continental
shelf is adjacent to the territories
of two adjacent States, the boundary
of the Continental shelf shall be
determined by agreement between
them. In the absence of agreement,
and unless another boundary line
is justified by special circumstances,
the boundary shall be determined
by application of the principle
of equidistance from the nearest
points of the baselines from which
the breadth of the territorial sea of
each State is measured.

3. In delimiting the boundaries of
the Continental shelf, any lines
which are drawn in accordance with
the principles set out in paragraphs
1 and 2 of this article should be defined
with reference to charts and
geographical features as they exist
åt a particular date, and reference
should be made to fixed permanent
identifiable points on the land.

scientifique concernant les caractéristiques
physiqnes ou biologiques
du plateau Continental, ä condition
que 1’Etat riverain puisse, s’il le souhaite,
participer ä ees recherches ou
s’y faire représenter, et qu’en tout
cas les résultats en soient publiés.

Article 6

1. Dans le cas ou un méme plaleau
Continental est adjacent aux
territoires de deux ou plusieurs
Etats dont les cötes se font face, la
délimitation du plateau Continental
entre ees Etats est déterminée par
accord entre ees Etats. A défaut
d’accord, et ä moms que des circonstances
spéciales ne justifient
une autre délimitation, celle-ci est
constituée par la ligne médiane dont
tons les points sont équidistants des
points les plus proches des lignes
de base å partir desquelles est mesurée
la largeur de la mer territoriale
de chacun de ees Etats.

2. Dans le cas ou un méme plateau
Continental est adjacent aux territoires
de deux Etats limitrophes, la
délimitation du plateau Continental
est déterminée par accord entre
ees Etats. A défaut d’accord, et ä
moms que des circonstances spéciales
ne justifient une autre délimitation,
celle-ci s’opére par application
du principe de 1’équidistance des
points les plus proches des lignes de
base å partir desquelles est mesurée
la largeur de la mer territoriale de
chacun de ees Etats.

3. Lors de la délimitation du plateau
Continental, toute ligne de démarcation
établie conformément aux
principes mentionnés dans les paragraphes
1 et 2 du présent article
devrait étre définie par reference aux
cartes et aux caractéristiques géographiques
existant å une date donnée,
et il devrait étre fait mention
de points de repére fixes et permanents
å terre.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196b

nentalsockelns fysiska eller biologiska
egenskaper, och förutsatt att
strandstaten, om den så önskar, äger
deltaga i undersökningsarbetet eller
låta sig därvid representera samt att,
under alla förhållanden, resultaten
därav offentliggöras.

Artikel 6

1. I de fall då samma kontinentalsockel
gränsar till två eller flera
mittemot varandra liggande staters
territorier skall sockelns gräns mellan
dessa stater bestämmas genom
avtal dem emellan. I brist på
avtal, och såvida icke särskilda omständigheter
föranleda annat, skall
gränsen utgöras av en mittlinje, på
vilken varje punkt är belägen på lika
stort avstånd från de närmaste
punkterna på de baslinjer varifrån
bredden av varje stats territorialvatten
räknas.

2. 1 de fall då samma kontinentalsockel
gränsar till två angränsande
staters territorier, skall sockelns
gräns bestämmas genom avtal mellan
staterna. I brist på avtal, och såvida
icke särskilda omständigheter
föranleda annan gränslinje, skall
gränsen bestämmas med tillämpning
av principen om lika avstånd från
de närmaste punkterna på de baslinjer
varifrån bredden av vardera
statens territorialvatten räknas.

3. Då gräns bestämmes på kontinentalsockeln,
skall envar gränslinje,
vilken fastställts i enlighet
med principerna i styckena 1 och 2
av denna artikel, beskrivas med
hänvisning till sådana sjökort och
geografiska kännemärken, vilka vid
en given tidpunkt äro för handen;
därjämte skola fasta och beständiga
riktmärken på land angivas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196i

Article 7

The provisions of these artides
shail not prejudice the right of the
Coastal State to exploit the subsoil
by means of tunnelling irrespective
of the depth of water above the subsoil.

Artide 8

This Convention shall, until 31
October 1958, be open for signature
by all States Members of the United
Nations or of any of the specialized
agencies, and by any other State
invited by the General Assembly of
the United Nations to become a Party
to the Convention.

Artide 9

This Convention is subject to ratification.
The instruments of ratification
shall be deposited with the
Secretary-General of the United Nations.

Artide 10

This Convention shall be open for
accession by any States belonging
to any of the categories mentioned
in article 8. The instruments of accession
shall be deposited with the
Secretary-General of the United Nations.

Artide 11

1. This Convention shall come into
force on the thirtieth day following
the date of deposit of the twentysecond
instrument of ratification or
accession with the Secretary-General
of the United Nations.

2. For each State ratifying or acceding
to the Convention after the
deposit of the twrenty-second instrument
of ratification or accession,
the Convention shall enter into force
on the thirtieth day after deposit by
such State of its instrument of ratification
or accession.

Artide 7

Les dispositions des présents artides
n’affectent en rien le droit de
TEtat riverain d’exploiter le soussol
en recourant au percement de
tunnels, quelle que soit la hauteur
des eaux au-dessus du sous-sol.

Artide 8

La présente Convention sera, jusqu’
au 31 octobre 1958, ouverte å la
signature de tous les Etats Membres
de 1’Organisation des Nations Unies
ou d’une institution spécialisée, ainsi
que de tout autre Etat invité par
l’Assemblée générale des Nations
Unies å devenir partie å la Convention.

Artide 9

La présente Convention sera ratifiée.
Les instruments de ratification
seront déposés auprés du Secrétaire
général de 1’Organisation des
Nations Unies.

Article 10

La présente Convention sera ouverte
å 1’adhésion de tout Etat appartenant
å l’une des catégories
mentionnées å 1’article 8. Les instruments
d’adhésion seront déposés
auprés du Secrétaire général de
1’Organisation des Nations Unies.

Artide 11

1. La présente Convention entrera
en vigueur le trentiéme jour qui
suivra la date du dépöt auprés du
Secrétaire général de 1’Organisation
des Nations Unies du vingt-deuxiéme
instrument de ratification ou d’adhésion.

2. Pour chacun des Etats qui ratifieront
la Convention ou y adhéreront
aprés le dépöt du vingt-deuxiéme
instrument de ratification ou d’adhésion,
la Convention entrera en
vigueur le trentiéme jour aprés le
dépöt par cet Etat de son instrument
de ratification ou d’adhésion.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196i
Artikel 7

Bestämmelserna i dessa artiklar
skola ej inverka på strandstatens
rätt att, oavsett vattendjupet, bruka
havsbottnens underlag genom
anläggande av tunnlar.

Artikel 8

Denna konvention skall intill den
31 oktober 1958 vara öppen för undertecknande
av envar stat, som är
medlem i Förenta Nationerna eller
i något av dess fackorgan, ävensom
varje annan stat, som inbjudes att
biträda konventionen av Förenta
Nationernas generalförsamling.

Artikel 9

Denna konvention skall ratificeras.
Ratifikationsinstrument skall
deponeras hos Förenta Nationernas
generalsekreterare.

Artikel 10

Denna konvention skall vara öppen
för anslutning av envar stat,
som tillhör någon av de i artikel 8
nämnda kategorierna. Anslutningsinstrument
skall deponeras hos Förenta
Nationernas generalsekreterare.

Artikel 11

1. Denna konvention skall träda
i kraft den trettionde dagen efter
den dag då det tjuguandra ratifikations-
eller anslutningsinstrumentet
deponerats hos Förenta Nationernas
generalsekreterare.

2, För envar stat, som ratificerar
eller ansluter sig till konventionen
efter deponerandet av det tjuguandra
ratifikations- eller anslutningsinstrumentet,
skall konventionen
träda i kraft den trettionde dagen
efter deponerandet av vederbörande
stats ratifikations- eller anslutningsinstrument.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1964

Article 12

1. Åt the time of signature, ratification
or accession, any State may
make reservations to articles of the
Convention other than to articles 1
to 3 inclusive.

2. Any Contracting State making
a reservation in accordance with
the preceding paragraph may åt any
time withdraw the reservation by a
communication to that effect adressed
to the Secretary-General of the
United Nations.

Article 13

1. Af ter the expiration of a period
of five years from the date on
which this Convention shall enter
into force, a request for the revision
of this Convention may be made åt
any time by any Contracting Party
hy means of a notification in writing
addressed to the Secretary-General
of the United Nations.

2. The General Assembly of the
United Nations shall decide upon
the steps, if any, to be taken in
respect of such request.

Article 14

The Secretary-General of the United
Nations shall inform all States
Members of the United Nations and
the other States referred to in article
8:

(a) Of signatures to this Convention
and of the deposit of instruments
of ratification or accession,
in accordance with articles 8, 9 and
1°;

(b) Of the date on which this
Convention will come into force, in
accordance with article 11;

(d) Of reservations to this Convention,
in accordance with article
12.

Article 12

1. Au moment de la signature, de
la ratification ou de 1’adhésion, tout
Etat pourra formuler des réserves
aux articles de la Convention autres
que les articles 1 å 3 inclus.

2. Tout Etat contractant ayant
formulé des réserves conformément
an paragraphe précédent pourra å
tout moment les retirer par une
communication å cet effet adressée
au Secrétaire général de 1’Organisation
des Nations Unies.

Article 13

1. Apres expiration d’une période
de cinq ans å partir de la date å
laquelle la présente Convention entrera
en vigueur, une demande de
revision de la présente Convention
peut étre formulée en tout temps,
par toute partie contractante, par
voie de notification écrite adressée
au Secrétaire général de 1’Organisation
des Nations Unies.

2. L’Assemblée générale des Nations
Unies statue sur les mesures
å prendre, le cas échéant, au sujet
de cette demande.

Article 14

Le Secrétaire général de 1’Organisation
des Nations Unies notifie å
tous les Etats Membres de 1’Organisation
des Nations Unies et aux
autres Etats visés å 1’article 8 :

a) Les signatures apposées å la
présente Convention et le dépöt des
instruments de ratification ou
d’adhésion, conformément aux articles
8, 9 et 10 ;

b) La date å laquelle la présente
Convention entrera en vigueur, conformément
å 1’article 11 ;

c) Les demandes de revision présentées
conformément å 1’article 13 ;

d) Les réserves å cette Convention
présentées conformément å 1’article
12.

Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 1964

Artikel 12

1. Vid undertecknande, ratifikation
eller anslutning äger stat göra
förbehåll beträffande andra artiklar
i konventionen än artiklarna 1—3.

2. Envar fördragsslutande stat,
vilken med tillämpning av nästföregående
stycke gjort förbehåll, äger
vid varje tidpunkt återtaga dessa
genom meddelande härom till Förenta
Nationernas generalsekreterare.

Artikel 13

1. Efter utgången av en tid av fem
år från den dag då denna konvention
träder i kraft, äger envar fördragsslutande
part när som helst
hemställa om översyn av konventionen
genom skriftlig framställning
till Förenta Nationernas generalsekreterare.

2. Förenta Nationernas generalförsamling
skall besluta om de åtgärder
vartill sådan framställning
må föranleda.

Artikel 14

Förenta Nationernas generalsekreterare
skall till alla Förenta Nationernas
medlemsstater samt övriga
stater, som avses i artikel 8, lämna
meddelande om:

a) undertecknande av konventionen
och deponering av ratifikationseller
anslutningsinstrument, jämlikt
artiklarna 8, 9 och 10;

b) den dag då konventionen jämlikt
artikel 11 träder i kraft;

c) framställning om översyn jämlikt
artikel 13;

d) förbehåll avseende konventionen
jämlikt artikel 12.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196i

Article 15

The original of this Convention,
ol which the Chinese, English,
French, Russian and Spanish texts
are equally authentic, shall be deposited
with the Secretary-General
of the United Nations, who shall
send certified copies thereof to all
States referred to in article 8.

In witness whereof the undersigned
Plenipotentiairies, being duly
authorized thereto by their respective
Governments, have signed this
Convention.

Done åt Geneva, this twentyninth
day of April one thousand nine
hundred and fifty-eight.

Article 15

L’original de la présente Convention,
dont les textes anglais, chinois,
espagnol, fran^ais et russe font
également foi, sera déposé auprés
du Secrétaire général de 1’Organisation
des Nations Unies, qui en fera
tenir copie certifiée conforme å tous
les Etats visés å 1’article 8.

En foi de quoi les plénipotentiaires
sous-signés, dument autorisés par
leurs gouvernements respectifs, ont
signé la présente Convention.

Fait å Geneve, le vingt-neuf avril
mil neuf cent cinquante-huit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196b

Artikel 15

Originalet till denna konvention,
vars engelska, franska, kinesiska,
ryska och spanska texter äga lika
vitsord, skall deponeras hos Förenta
Nationernas generalsekreterare, som
skall sända bestyrkta kopior därav
till alla stater som avses i artikel 8.

Till bekräftelse härav ha undertecknade
befullmäktigade ombud,
därtill vederbörligen bemyndigade
av sina respektive regeringar, underskrivit
denna konvention.

Som skedde i Geneve den tjugonionde
april nittonhundrafemtioåtta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 196b

Optional protocol of signature concerning

the compulsory settlement of disputes

The States Parties to this Protocol
and to any one or more of
the Conventions on the Law of the
Sea adopted by the United Nations
Conference on the Law of the Sea
held åt Geneva from 24 February
to 27 April 1958,

Expressing their wish to resort, in
all matters concerning them in
respect of any dispute arising out
of the interpretation or application
of any article of any Convention on
the Law of the Sea of 29 April
1958, to the compulsory jurisdiction
of the International Court of Justice,
unless some other form of
settlement is provided in the Convention
or has been agreed upon
by the Parties within a reasonable
period,

Have agreed as follows:

Article 1

Disputes arising out of the interpretation
or application of any Convention
on the Law of the Sea shall
lie within the compulsory jurisdiction
of the International Court
of Justice, and may accordingly be
brought before the Court by an application
made by any party to the
dispute being a Party to this Protocol.

Article II

This undertaking relätes to all the
provisions of any Convention on the
Law of the Sea except, in the Convention
on Fishing and Conservation
of the Living Resources of the High
Seas, artides 4, 5, 6, 7 and 8, to

Protocole de signature facultative concernant
le reglement obligatoire des differends

Les Etats parties au présent Protocole
et å l’une quelconque ou å
plusieurs des conventions sur le droit
de la mer adoptées par la Conférence
des Nations Unies sur le
droit de la mer, qui s’est tenue ä
Geneve du 24 février au 27 avril
1958,

Exprimant leur désir de recourir,
pour ce qui les concerne, å la juridiction
obligatoire de la Cour internationale
de Justice pour la solution
de tous différends touchant 1’interprétation
ou 1’application de tous les
artides de toutes les conventions sur
le droit de la mer en date du 29
avril 1958, å moms qu’un autre
mode de reglement n’ait été prévu
dans la convention ou n’ait été accepté
d’un commun accord par les
parties dans un délai raisonnable,

Sont convenus des dispositions
suivantes:

Article premier

Les différends relatifs å 1’interprétation
ou å l’application de toutes
les conventions sur le droit de la
mer reléveront de la compétence
obligatoire de la Cour internationale
de Justice, qui, å ce titre, pourra
étre saisie par une requéte de toute
partie au différend qui sera elleméme
partie au présent Protocole.

Article II

Le présent engagement vise l’ensemble
des dispositions de toutes les
conventions sur le droit de la mer,
å 1’exception des artides 4, 5, 6, 7 et
8 de la Convention sur la péche et
la conservation des ressources bio -

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196b

Bilaga 2

(Översättning)

Fakultativt signaturprotokoll rörande obligatoriskt
biläggande av tvister

De stater, som biträda detta protokoll
och en eller flera av de havsrättskonventioner
som antagits av
Förenta Nationernas den 24 februari—den
27 april 1958 avhållna havsrättskonferens,

ha uttryckt sin önskan att för sin
del underkasta sig den internationella
domstolens obligatoriska domsrätt
för slitandet av varje tvist rörande
tolkningen och tillämpningen
av artiklarna i någon av de den 29
april 1958 dagtecknade havsrättskonventionerna,
såframt icke annat
sätt för tvistens biläggande föreskrivits
i den berörda konventionen
eller inom skälig tid avtalats av
parterna, och

ha överenskommit som följer:

Artikel I

Tvist rörande tolkningen eller tilllämpningen
av någon av havsrättskonventionerna
faller under den internationella
domstolens obligatoriska
domsrätt och må i enlighet härmed
anhängiggöras vid domstolen
av part i tvisten som själv biträtt
detta protokoll.

Artikel II

Detta åtagande gäller havsrättskonventionernas
samtliga bestämmelser
med undantag av artiklarna
4, 5, 6, 7 och 8 i konventionen rörande
fisket och bevarandet av de
levande naturtillgångarna i det fria

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196b

which artides 9, 10, 11 and 12 of
that Convention remain applicable.

Article 111

The Parties may agree, within a
period of two months after one party
has notified its opinion to the other
that a dispute exists, to resort not
to the International Court of Justice
hut to an arbitral tribunal. After the
expiry of the said period, either
Party to this Protocol may bring
the dispute before the Court by an
application.

Artide IV

1. Within the same period of two
months, the Parties to this Protocol
may agree to adopt a conciliation
procedure before resorting to the
International Court of Justice.

2. The conciliation commission
shall make its recommendations
within five months after its appointment.
lf its recommendations are
not accepted by the parties to the
dispute within two months after
they have been delivered, either party
may bring the dispute before the
Court by an application.

Artide V

This Protocol shall remain open
for signature by all States who become
Parties to any Convention on
the Law of the Sea adopted by the
United Nations Conferencc on the
Law of the Sea and is subject to
ratification, where necessary, according
to the constitutional requireinents
of the signatory States.

Artide VI

The Secretary-General of the
United Nations shall inform all
States who become Parties to any

logiques de la haute mer, auxquels
les artides 9, 10, 11 et 12 de cette
convention demeurent applicables.

Artide III

Les parties peuvent convenir, dans
un délai de deux mois apres notification
par une partie å 1’autre qu’il
existe, å son avis, un litige, d’adopter
d’un commun accord, au lieu du
recours å la Cour internationale de
Justice, une procédure devant un
tribunal d’arbitrage. Ce délai étant
écoulé, chaque partie au présent
Protocole peut, par voie de requéte,
saisir la Cour du différend.

Artide IV

1. Les parties au présent Protocole
peuvent également convenir d’un
commun accord, dans le méme délai
de deux mois, de recourir å une procédure
de conciliation avant d’en
appeler å la Cour internationale de
Justice.

2. La Commission de conciliation
devra formuler ses recommendations
dans les cinq mois suivant sa constitution.
Si celles-ci ne sont pas acceptées
par les parties au litige dans
1’espace de deux mois aprés leur
énoncé, chaque partie sera libre de
saisir la Cour du différend par voie
de requéte.

Artide V

Le présent Protocole restera ouvert
ä la signature de tous les Etats qui
deviendront parties å l’une quelconque
des conventions sur le droit
de la mer adoptées par la Conférence
des Nations Unies sur le droit
de la mer et est, le cas échéant,
soumis å ratification, conformément
aux dispositions constitutionnelles
des Etats signataires.

Artide VI

Le Secrétaire général de l’Organisation
des Nations Unies informera
tous les Etats qui devien -

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1961

havet. På dessa förbli artiklarna 9,

10, 11 och 12 i samma konvention
tillämpliga.

Artikel III

Inom en frist av två månader efter
det part underrättat motparten
om att enligt partens uppfattning
tvist föreligger, må parterna överenskomma
om att hänskjuta tvisten
till skiljedom i stället för till den
internationella domstolen. När nämnda
frist utlöpt må endera parten
medelst ansökan anhängiggöra
tvisten vid domstolen.

Artikel IV

1. Inom samma frist av två månader
må parterna överenskomma
om att underkasta sig ett förlikningsförfarande
innan hänvändelse
sker till den internationella domstolen.

2. Förlikningskommissionen skall
framlägga sitt förslag inom fem månader
efter det att den tillsatts. Om
detta icke antages av parterna i
tvisten inom två månader efter dess
framläggande, må endera parten
medelst ansökan anhängiggöra tvisten
vid domstolen.

Artikel V

Detta protokoll skall hållas öppet
för undertecknande av alla stater
som biträda någon av de av Förenta
Nationernas havsrättskonferens antagna
havsrättskonventionerna och
skall ratificeras i de fall då detta
erfordras enligt de undertecknande
staternas konstitutionella regler.

Artikel VI

Förenta Nationernas generalsekreterare
skall underrätta alla stater
som biträda någon av havsrättskon -

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 196å

Convention on the Law of the Sea
of signatures to this Protocol and of
the deposit of instruments of ratification
in accordance with article V.

Article VII

The original of this Protocol, of
which the Chinese, English, French,
Russian and Spanish texts are
equally authentic, shall be deposited
with the Secretary-General of the
United Nations, who shall send certified
copies thereof to all States referred
to in article V.

In witness whereof the undersigned
Plenipotentiaries, being duly
authorized thereto by their respective
Governments, have signed this Protocol.

Done åt Geneva, this twenty-ninth
day of April one thousand nine
hundred and fifty-eight.

nent parties å l’une quelconque des
conventions sur le droit de la mer
des signatures apposées au présent
Protocole et du dépöt des instruments
de ratification conformément
å 1’article V.

Article VII

L’original du présent Protocole,
dont les textes chinois, anglais,
francais, russe et espagnol font
également foi, sera déposé auprés
du Secrétaire général de l’Organisations
des Nations Unies qui en adressera
des copies certifiées conformes
å tous les Etats visés å 1’article V.

En foi de quoi les plénipotentiaires
soussignés, dument autorisés par
leurs gouvernements respectifs, ont
signé le présent Protocole.

Fait å Geneve, le vingt-neuf avril
mil neuf cent cinquante-huit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1964

ventionerna om undertecknande av
detta protokoll och om deponering
av ratifikationsinstrument i enlighet
med artikel V.

Artikel VII

Originalet till detta protokoll, vars
engelska, franska, kinesiska, Tyska
och spanska texter äga lika vitsord,
skall deponeras hos Förenta Nationernas
generalsekreterare, som skall
överlämna bestyrkta avskrifter därav
till alla i artikel V angivna stater.

Till bekräftelse härav ha undertecknade
befullmäktigade ombud,
därtill vederbörligen bemyndigade
av sina respektive regeringar, underskrivit
detta protokoll.

Som skedde i Geneve den tjugonionde
april nittonhundrafemtioåtta.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640665