Frivillig miljöstyrning och miljörevision

Proposition 1994/95:101

Regeringens proposition

1994/95:101

Prop.

1994/95:101

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 27 oktober 1994

Ingvar Carlsson

Anna Lindh

(Miljö- och naturresursdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Inom europeiska unionen (EU) gäller sedan den 1 juli 1993 en förordning
om frivillig miljöstyrning och miljörevision (EEG nr 1836/93 av den 29
juni 1993). Förordningen har förts in i en bilaga till EES-avtalet. Vid ett
svenskt medlemskap i EU blir denna förordning utan extra åtgärder
tillämplig även i Sverige. I propositionen läggs fram förslag till
bestämmelser som behövs för att förordningen skall kunna tillämpas i
Sverige. Den nya lagen får namnet lag om frivillig miljöstyrning och
miljörevision.

Systemet med frivillig miljöstyrning och miljörevision har till syfte att
förbättra och utvärdera industrins miljöarbete och att tillhandahålla
offentlig information om detta arbete. I den föreslagna lagen ges
regeringen bemyndigande att utse behörigt ackrediteringsorgan och
registreringsorgan samt att meddela föreskrifter om avgifter.

Förslaget är ett led i förberedelsearbetet inför EU. Om det blir ett nej
i folkomröstningen den 13 november 1994 krävs andra lagförslag.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 101

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:101

1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3

2 Förslag till lag om frivillig miljöstyrning och miljörevi-

sion ................................... 3

3 Ärendet och dess beredning .................... 4

4 Närmare om EG:s miljöstyrnings- och miljörevisionsför-

ordning ................................. 5

5 Behovet av svensk lagstiftning ................... 7

6 Frågan om myndighetsutövning .................. 8

7 Förhållandet till tillsynsmyndigheterna.............. 9

8 Behörigt organ for registrering av anläggningar......... 10

9 Behörigt organ för ackreditering av och tillsyn över

miljökontrollanter .......................... 12

10 Information och främjande ..................... 13

11 Kostnader................................ 14

12 Ikraftträdande ............................. 15

Bilaga 16

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 42

1994

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om frivillig miljöstyrning och
miljörevision och

2. godkänner regeringens förslag om finansiering av initialkostnaderna
för registreringsorganet inklusive information.

Prop. 1994/95:101

2 Förslag till lag om frivillig miljöstyrning och
miljörevision

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till rådets
förordning (EEG) nr 1836/93 av den 29 juni 1993 om en gemenskapens
miljöstyrnings- och miljörevisionsordning1.

2 § Regeringen utser de organ som avses i artikel 6 och 18.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i artikel 11.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Rättad i Nr 247/28 s. 28, Official Journal den 5 oktober 1993

1 * Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 101

Prop. 1994/95:101

3 Ärendet och dess beredning

Inom europeiska unionen (EU) gäller sedan juli 1993 en gemensam
ordning for frivillig miljöstyrning och miljörevision. Ordningen har
inforts genom rådets förordning (EEG) nr 1836/93 av den 29 juni 1993
om frivilligt deltagande för industriföretag i gemenskapens miljöstyr-
nings- och miljörevisionsordning (med rättelse i Nr L 247/28 s. 28,
Official Journal den 5 oktober 1993). Ordningen bygger på frivilligt
deltagande från industrin och har till syfte att förbättra och utvärdera
industrins miljöarbete och att tillhandahålla offentlig information om detta
arbete.

Industriförbundet har under vintern 1993/94 haft en tillfälligt inrättad
arbetsgrupp med uppgift att till regeringen inkomma med förslag till hur
den nämnda ordningen skulle kunna anpassas till svenska förhållanden.
Arbetsgruppens arbete utmynnade i en rapport som inkom till regeringen
i april 1994. Inom Miljö- och naturresursdepartementet har därefter
utarbetats en departementspromemoria (Ds 1994:99), vilken har
remissbehandlats.

Remissyttranden har inkommit från Kommerskollegium, Statskontoret,
Riksrevisionsverket, universitetet i Lund, Närings- och teknikutveck-
lingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, Styrelsen för teknisk ackredite-
ring (SWEDAC), Patent- och registreringsverket, Standardiseringskom-
missionen i Sverige (SIS - Miljömärkningsstyrelsen), Jemkontoret,
Konsumentverket, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Hässleholms
kommun, Göteborgs kommun, Timrå kommun, Landstingsförbundet,
Naturskyddsföreningen, Sveriges Industriförbund, Lantbrukarnas
Riksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige
(LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svensk Industriförening,
Vattenfall, Föreningen Miljörevisorer i Sverige, Skogsägarnas Riksför-
bund, Svenska åkeriförbundet, Telefonaktiebolaget L M Ericsson,
Kraftverksföreningen, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut,
Civilingenjörsförbundet och Kemi & Miljö AB. En sammanställning av
remissyttrandena finns i bilaga 1.

Förordningen riktar sig till EU:s medlemsstater. Vid ett svenskt
medlemskap i EU blir förordningen gällande rätt även i Sverige. I
propositionen föreslår regeringen några kompletterande bestämmelser för
att förordningen skall kunna tillämpas i Sverige.

Förslaget om ackreditering är i och för sig av sådan art att Lagrådets
yttrande bör inhämtas. Med hänsyn till frågans beskaffenhet skulle dock
Lagrådets hörande sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte
inhämtats.

4 Närmare om EG:s miljöstyrnings- och miljö-
revisionsförordning

Prop. 1994/95:101

EG:s förordning om miljöstyrning och miljörevision syftar till att främja
en frivillig förbättring av industrins miljöarbete (artikel 1). Syftet skall
uppnås genom att företagen utarbetar och förverkligar en miljöpolicy, ett
miljöprogram och ett miljöstymingssystem för sina anläggningar.
Effekten av åtgärderna skall utvärderas regelbundet och allmänheten skall
informeras om miljöarbetet vid företagens olika anläggningar. Enligt
artikel 1.3 skall tillämpningen av gällande miljölagstiftning inte påverkas.
Förordningen omfattar i första hand industrin, men försök kan göras att
tillämpa bestämmelserna även på andra sektorer såsom handel och
distribution samt den offentliga sektorn (artikel 14). Små och medelstora
företag kan ges olika former av stöd för att kunna delta i systemet
(artikel 13).

Företag som ansluter en anläggning till systemet skall (artikel 3, 4 och
5)

- anta en miljöpolicy, som förutom att den föreskriver att alla tillämpliga
krav i miljölagstiftningen skall efterlevas också skall innebära åtaganden
om fortsatta förbättringar av verksamhetens miljöarbete

- göra en genomgång av anläggningen med den antagna miljöpolicyn som
utgångspunkt (miljöutredning)

- införa ett miljöprogram och ett miljöstymingssystem med miljöutred-
ningen som utgångspunkt

- genomföra/låta genomföra miljörevision av sin anläggning

- skriva en miljöredovisning, som bland annat skall innehålla en
beskrivning av företagets verksamheter och en utvärdering av deras
effekter vad gäller alla väsentliga miljöförhållanden

- låta en extern ackrediterad miljökontrollant granska miljöpolicyn,
miljöprogrammet, miljöstymingssystemet, miljöutrednings- eller
miljörevisionsförfarandet och miljöredovisningen för att kontrollera och
godkänna att kraven i förordningen är uppfyllda i tillämpliga delar

- skicka den godkända miljöredovisningen till ett härför utsett registre-
ringsorgan och efter registrering, på lämpligt sätt sprida innehållet i
miljöredovisningen till allmänheten.

Externa revisorer och ackrediterade miljökontrollanter får inte utan
företagsledningens tillstånd sprida någon information eller några uppgifter
som de fått del av under revisions- eller kontrollarbetet (artikel 4.7).

Anläggningar som registrerats får enligt artikel 10 använda en symbol
och en s.k. deltagarförsäkran for sina registrerade anläggningar.
Symbolen och försäkran har till syfte att förklara avsikten med systemet
och får inte användas i produktreklam eller på produkter eller deras
förpackningar. Medlemsstaterna skall inrätta eller utse organ för
registrering av anläggningar (artikel 18). Ett organ skall även inrättas
eller utses for ackreditering av oberoende miljökontrollanter och för att
utöva tillsyn över deras verksamhet (artikel 6). Organen skall vara
sammansatta på ett sådant sätt att deras oberoende och opartiskhet

garanteras. Registreringsorganet skall även ha förfaranden för att kunna roP’
beakta synpunkter från intresserade parter om registrerade anläggningar
m.m. (artikel 18).

Till ackrediteringsorgan kan medlemsstaterna antingen använda
befintliga ackrediteringsinstitutioner eller registreringsorganet eller
upprätta ett annat organ med lämplig behörighet (artikel 6.1). Ackredite-
ringen av miljökontrollanter och tillsynen över deras verksamhet skall ske
enligt kraven i bilaga 3 till förordningen. Ackrediteringsorganet skall
upprätta och uppdatera en förteckning över de miljökontrollanter som är
ackrediterade i respektive stat och överlämna denna förteckning till
kommissionen var sjätte månad (artikel 7). Kommissionen skall
offentliggöra en förteckning för hela gemenskapen i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.

Registreringsorganet skall registrera en anläggning och ge den ett
registreringsnummer när företaget har ingivit en godkänd miljöredovis-
ning och inbetalat eventuell registreringsavgift (artikel 11). Registrerings-
organet skall vaije år uppdatera förteckningen över registrerade
anläggningar. Registreringen av en anläggning kan dras in bl.a. om
registreringsorganet finner att anläggningen inte längre uppfyller alla
villkoren i förordningen. Registreringsorganet skall vaije år skicka en
uppdaterad förteckning till kommissionen (artikel 9). Kommissionen skall
vaije år offentliggöra en förteckning över samtliga registrerade an-
läggningar inom gemenskapen.

Medlemsstaterna får införa avgiftssystem för att täcka kostnaderna for
att handlägga registreringen av anläggningar, ackreditering av miljökon-
trollanter m.m. (artikel 11).

Medlemsstaterna skall med lämpliga medel se till att företagen och
allmänheten informeras om innehållet i förordningen (artikel 15).
Lämpliga rättsliga och administrativa åtgärder skall vidtas vid över-
trädelse av bestämmelserna i förordningen (artikel 16).

Kommissionen skall erkänna de standarder och förfaranden som
företagen kan nyttja som hjälpmedel för att uppfylla förordningens krav.
Uppgifter om dessa standarder och förfaranden skall offentliggöras.

Kommissionen (i vissa fall ministerrådet) beslutar enligt en särskild
procedur som är festlagd i artikel 19. Innan kommissionen fettar beslut
skall yttrande inhämtas från en kommitté. Den skall bestå av företrädare
för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som
ordförande.

Kommissionen skall inom fem år från ikraftträdandet av förordningen
se över systemet (artikel 20).

5 Behovet av svensk lagstiftning

Prop. 1994/95:101

Regeringens förslag: Genom ett svenskt medlemskap i Europeiska
unionen (EU) kommer EG:s förordning om frivillig miljöstyrning
och miljörevision automatiskt att gälla såsom svensk lag. För-
ordningen riktar sig till EU:s medlemsstater. För att förordningen
skall kunna tillämpas i Sverige bemyndigas regeringen att utse
behörigt ackrediteringsorgan och registreringsorgan och att
meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i förordningen.

Promemorians förslag: EG:s förordning om frivillig miljöstyrning och
miljörevision införlivas med svensk rätt genom att den i sin helhet
inkorporeras genom lag.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i
frågan tillstyrker eller har ingen erinran mot promemorians förslag.

Sveriges Industriförbund, Jemkontoret, SAF och Föreningen miljörevi-
sorer i Sverige har föreslagit att lagens namn bör vara "Lag om frivillig
miljöstyrning och miljörevision".

Skälen för regeringens förslag: Den aktuella förordningen (EEG nr
1836/93 av den 29 juni 1993 om frivilligt deltagande för industriföretag
i gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning) gäller inom
EU sedan den 1 juli 1993 och har förts in i en bilaga till EES-avtalet.
Vid ett svenskt medlemskap i EU blir förordningen gällande rätt i
Sverige.

Förordningen riktar sig till EU:s medlemsstater. För att förordningen
skall kunna tillämpas i Sverige behövs ett par kompletterande be-
stämmelser. För det första bör det ankomma på regeringen att utse
behöriga organ för ackreditering (och tillsyn) av miljökontrollanter samt
för registrering av godkända anläggningar i enlighet med artikel 6 och 18
(se avsnitt 8 och 9). För det andra bör det ankomma på regeringen, eller
den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om
sådana avgifter som avses i artikel 11 (se avsnitt 11).

För att understryka frivilligheten i systemet anser regeringen att lagens
namn bör vara lag om frivillig miljöstyrning och miljörevision.

Enligt artikel 10.1 får symbolen endast användas tillsammans med en
s.k. deltagarförsäkran. Vidare får enligt artikel 10.3 symbolen (och
deltagarförsäkran) inte användas i produktreklam eller på produkter eller
deras förpackningar. Enligt 2 § marknadsföringslagen (1975:1418) kan
förbud meddelas mot marknadsföringsåtgärder som strider mot god
affärssed eller som annars är otillbörliga mot konsumenter och näringsid-
kare. Marknadsdomstolens praxis har lagt fest den s.k. lagstridighetsprin-
cipen vilken huvudsakligen innebär att marknadsföringen skall vara laglig
(dvs. inte strida mot annan lag). Marknadsföringsåtgärder som innebär
överträdelse av förbuden i artikel 10 bör således kunna angripas med stöd
av marknadsföringslagen. Regeringen anser att en särskild hänvisning i
lagen inte erfordras.

1 ** Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 101

För den händelse resultatet av folkomröstningen den 13 november 1994
blir ett nej till svenskt medlemskap i EU får regeringen återkomma med
lagstiftning om inkorporering enligt gängse metod för uppfyllande av
internationella avtal.

6 Frågan om myndighetsutövning

Prop. 1994/95:101

Regeringens bedömning: Ackreditering av och tillsyn över
miljökontrollanter innefattar myndighetsutövning. Registreringsbe-
slut bör inte anses innefatta myndighetsutövning.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan
instämmer i eller har inte någon erinran mot promemorians bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: En viktig fråga i sammanhanget
är om tillämpningen av förordningen innefattar myndighetsutövning
eftersom detta har betydelse vid valet av behöriga organ. I proposition
1993/94:203: ändringar i EES-avtalet, i den del som rör miljömärkning
(s.261-262), har regeringen intagit ståndpunkten att tilldelning av EG:s
miljömärke inte kan anses innefatta myndighetsutövning. I 1971 års
förvaltningslag (1971:290) definierades myndighetsutövning som
"utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet,
skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart för-
hållande" (se även prop. 1971:30 s. 330 ff). Syftet med definitionen var
att ringa in ett område där rättssäkerhetssynpunkter gör sig särskilt starkt
gällande. För detta område blir särskilda lagregler tillämpliga, såsom om
straffrättsligt ansvar, skadeståndsansvar, formella krav på ärendehante-
ring och om tillsyn av JK och JO.

Den juridiska litteraturen och praxis tyder på en viss återhållsamhet när
det gäller vad som skall anses innefatta myndighetsutövning. Enligt
Håkan Strömberg, (Allmän förvaltningsrätt, 16:e uppl. 1992, s. 19-20),
bör till myndighetsutövning hänföras även vissa beslut som endast har
indirekta rättsverkningar gentemot den enskilde, t.ex. registreringsbeslut,
beslut om att utfärda legitimationshandlingar och beslut i samband med
obligatorisk kontrollverksamhet. Enligt Strömberg framstår som klart att
det föreligger myndighetsutövning när det är fråga om obligatorisk
kontroll eller registrering eller när beslut har åtminstone indirekta
rättsverkningar. Lena Marcusson (Offentlig förvaltning utanför myndig-
hetsområdet, 1989 s. 171-247) anför följande (s. 175). "Med officiell
provning avses det förfärande varigenom ett beslutande organ får ett
faktaunderlag för beslut om godkännande av viss produkt eller an-
läggning. Ett sådant beslut innebär myndighetsutövning, när kontrollen
är obligatorisk enligt en rättsregel: beslutet får direkt effekt i och med att
det ligger till grund för ett sanktionsfritt brukande av det godkända. Ett
beslut om att inte godkänna får också direkt effekt, eftersom det innebär
ett förbud mot att använda produkten."

Ackreditering är en obligatorisk förutsättning för att miljökontrollanten roP’ ^9
skall kunna åta sig uppdrag i enlighet med förordningen. Ett beslut om
ackreditering får därmed en direkt effekt för miljökontrollanten. I likhet
med samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan delar regeringen
bedömningen att ackreditering av och tillsyn över miljökontrollanter bör
anses innefatta myndighetsutövning.

Registrering av en anläggning (i enlighet med förordningen) - liksom
miljömärkning - skiljer sig från de i litteraturen och praxis förekomman-
de exemplen på myndighetsutövning. Grundtanken i förordningen är att
systemet bygger på frivillighet. Syftet är att främja en fortsatt förbättring
av industrins miljöarbete. Sökanden väljer att gå in i systemet och betalar
för att få vara med. Att finnas med på listan över godkända anläggningar
ger företaget goodwill och är ett säljargument, men har ingen rättsverkan
utöver detta (att en anläggning finns med på listan har exempelvis ingen
betydelse för tillsynsverksamheten). Företaget får verka och sälja sina
produkter utan att dess anläggning är registrerad.

Mot bakgrund härav delar regeringen promemorians bedömning att
registreringsbeslut enligt förordningen inte bör anses innefatta myndig-
hetsutövning.

Enligt artikel 16 skall medlemsstaterna vidta lämpliga rättsliga och
administrativa åtgärder vid överträdelse av bestämmelserna i förord-
ningen. Om överträdelser straffsanktioneras särskilt kan detta anses tala
för att registreringsbesluten ändå innebär myndighetsutövning. Skulle ett
företag obehörigen använda en deltagarförsäkran (och/eller symbolen) i
sin marknadsföring kan dock åtgärder vidtas enligt marknadsföringslagen
(1975:1418) liksom vid annan otillbörlig marknadsföring. Särskilda
straffregler krävs inte och bestämmelsen har ingen avgörande inverkan
på frågan om myndighetsutövning.

7 Förhållandet till tillsynsmyndigheterna

Regeringens bedömning: EG-förordningen bör inte kunna påverka
tillämpningen av gällande miljölagstiftning och inte heller de
skyldigheter som företagen har enligt dessa lagar. Det frivilliga
miljöstyrnings- och miljörevisionsarbetet bör inte ersätta till-
synsmyndigheternas arbete.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna delar bedömningen att det
frivilliga miljöstyrnings- och miljörevisionsarbetet inte ersätter till-
synsmyndigheternas arbete. Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV) och
Svenska kommunförbundet framhåller dock att systemet skapar förut-
sättningar för samordningsvinster och effektivisering av tillsynen.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt förordningen skall
företagets miljöpolicy bl.a. föreskriva att alla tillämpliga krav i miljölag-
stiftningen skall efterlevas (artikel 3.a). Miljökontrollanten skall bl.a.

granska att policyn uppfyller detta krav och att det vid anläggningen r0P'
byggts upp ett system som ger förutsättningar för en sådan efterlevnad
(artikel 4.5). Även registreringsorganet skall försäkra sig om att
anläggningen uppfyller villkoren i förordningen (artikel 8.1).

I detta sammanhang är det viktigt att understryka att förordningen inte
skall påverka tillämpningen av gällande miljölagstiftning och inte heller
de skyldigheter företagen har enligt dessa lagar (artikel 1.3). Av artikel
4.5 framgår vidare att den ackrediterade miljökontrollantens granskning
inte heller påverkar tillsynsmyndigheternas behörighet enligt miljölagstift-
ningen. Enligt artikel 8.4 skall registreringsorganet avslå en registrerings-
ansökan eller tills vidare dra in registreringen av en anläggning om man
från den behöriga tillsynsmyndigheten får veta att tillämpliga krav i
miljölagstiftningen har åsidosatts.

Regeringen delar bedömningen att det frivilliga miljöstyrnings- och
miljörevisionsarbetet inte ersätter tillsynsmyndigheternas arbete.

8 Behörigt organ för registrering av anläggningar

Regeringens förslag: Regeringen skall utse ett behörigt registre-
ringsorgan. Detta skall vara ett privaträttsligt partssammansatt
organ.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som uttalat sig i frågan
tillstyrker promemorians förslag.

Universitetet i Lund anser att registreringsorganets operativa funktion
i praktiken är så begränsat att behovet av ett brett partssammansatt råd
ifrågasätts. Universitetet framhåller vidare att systemet riskerar att förlora
i trovärdighet om sekretariatet skulle knytas till Sveriges Industriförbund.

Naturskyddsföreningen framhåller att man inte har goda erfarenheter
av parts samman satta organ när dessa skall administrera utvecklingspro-
cesser. Ett organ med tydliga regler som är öppet för allmän granskning
vore en bättre lösning.

Sveriges Industriförbund, Jemkontoret och Svenska arbetsgivareföre-
ningen (SAF) anser att registreringsorganet bör läggas hos Industriför-
bundet.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Landsorganisationen
i Sverige (LO) anser att regeringen bör utse en myndighet att omhänderta
registreringen.

Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) tillstyrker promemori-
ans förslag, men anser att det behöriga registreringsorganet bör ha
offentligrättslig ställning och vara knutet till ett organ som inte kan
uppfattas som partiskt. Patent- och registreringsverket, (PRV), framhåller
att registreringen i och för sig borde kunna anförtros en myndighet.

Skälen för regeringens förslag: Registreringen av anläggningar bör, roP‘
så som tidigare framhållits, inte innefatta myndighetsutövning. I direktiv
till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga
åtaganden (dir. 1994:23) framhålls bl.a. att utgångspunkten när det gäller
att pröva offentliga åtaganden skall vara att ett offentligt åtagande inte
erfordras. De bakomliggande målen för verksamheten skall tillmätas stor
betydelse vid bedömningen om det är motiverat med ett offentligt
åtagande eller ej. Förordningens övergripande syfte är att främja en
fortsatt förbättring av industrins miljöarbete. I detta ligger naturligtvis ett
offentligt intresse. Till detta kan också läggas att flertalet länder inom EG
och EES-länder för närvarande tycks ha för avsikt att utse sina miljöde-
partement eller sina nationella miljö- eller ackrediteringsmyndigheter till
registreringsorgan. Mot en sådan lösning talar emellertid att det är
frivilligt att gå in i systemet och att ett beslut att registrera en anläggning
inte har någon rättsverkan utöver detta. Huruvida graden av myndig-
hetsutövning kan komma att öka i framtiden är mycket oklart. Det
faktum att registrering av "anläggningar" hör till sådana upplysningar
som torde vara av intresse för exempelvis Patent- och registreringsver-
kets bolagsregister hindrar inte att besluten fettas av annat organ än en
myndighet.

Regeringen delar bedömningen att registreringen bör omhändertas av
ett annat organ än en myndighet.

Registreringsorganet bör, enligt förordningen, vara sammansatt på ett
sådant sätt att dess oberoende och opartiskhet garanteras. Mot att inrätta
ett nytt organ talar bl.a. kostnadsaspekten. Någon för ändamålet lämplig
svensk organisation finns dock för närvarande inte. Ett partssammansatt
organ bör därför bildas. Om stadgarna underställs regeringen för
godkännande blir regeringen en garant för att organet får den opartiskhet
och det oberoende som förutsätts.

Regeringen bör utse ordförande och vice ordförande i rådet. Registre-
ringsorganet skall i övrigt vara sammansatt av företrädare för industrin
(även små och medelstora företag), vissa berörda myndigheter samt en
ackrediterad miljökontrollant. Erfarenheterna från systemet med
miljömärkning av produkter bör beaktas.

Registreringsorganet ansvarar självständigt för samtliga beslut om
registrering och avregistrering av företag och bör ha ett mindre sekretari-
at till sin hjälp. Verksamheten bör redovisas årligen till regeringen. En
översyn av verksamheten och stadgarna bör ske efter tre år.

Det bör ankomma på regeringen att besluta i frågan om lämpligt organ.

Ett sådant bemyndigande för regeringen bör anges i lagen.

9 Behörigt organ för ackreditering av och tillsyn
över miljökontrollanter

Prop. 1994/95:101

Regeringens förslag: Regeringen skall utse behörigt ackredite-
rings- och tillsynsorgan för miljökontrollanter.

Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer med
regeringens. I promemorian görs bedömningen att Styrelsen för teknisk
ackreditering (SWEDAC) bör utses som ackrediterings- och tillsynsorgan
för miljökontrollanter.

Remissinstanserna: Remissinstanserna delar bedömningen att
SWEDAC är ett lämpligt ackrediterings- och tillsynsorgan för miljökon-
trollanter.

Universitetet i Lund understryker de ackrediterade miljökontrollanter-
nas nyckelroll i systemet och framhåller bl.a. att mycket höga krav måste
ställas på dessas erfarenhet, utbildning och kompetens.

Skälen för regeringens förslag: Den europeiska samarbetsorganisa-
tionen för ackrediteringsorgan inom certifieringsområdet (EAC), har
bildat en arbetsgrupp för att bistå kommissionen i dess strävan att stödja
samarbetet mellan medlemsstaterna för att bl.a. undvika olikheter vid
ackreditering av miljökontrollanter (artikel 6.6). Vid gruppens första
sammanträde i februari 1994 framkom att flertalet av de länder som var
representerade avsåg att utse det nationella ackrediteringsorganet att även
bli ackrediteringsorgan för miljökontrollanter.

EG-kommissionen har tillsatt en kommitté som har till uppgift att
arbeta med förordningens genomförande inom medlemsstaterna. Denna
kommitté arbetar även med att utveckla kriterier för ackreditering av
milj ökontrollante r.

SWEDAC är svenskt ackrediteringsorgan och det organ inom Sverige
som har kompetens och erfarenhet inom ackrediteringsverksamhet.
SWEDAC deltar vidare nationellt och internationellt inom olika
samverkansorgan för ackreditering.

Regeringen, som även hänvisar till resonemanget i avsnitt 6, delar
bedömningen att SWEDAC bör utses till ackrediterings- och tillsynsorgan
för miljökontrollanter.

Det bör ankomma på regeringen att besluta i frågan om lämpligt organ.
Ett sådant bemyndigande för regeringen bör anges i lagen.

Enligt 23 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll kan beslut om
ackreditering och därmed tillhörande frågor överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol (länsrätt).

10 Information och främjande

Prop. 1994/95:101

Regeringens bedömning: Information och åtgärder enligt artikel
13 som har till syfte att främja företagens deltagande bör handhas
av registreringsorganet respektive av befintliga organisationer (i
första hand de regionala utvecklingsbolagen).

Promemorians bedömning: Registreringsorganet bör ha hand om
information samt tekniska stödåtgärder till små och medelstora foretag.
Registreringsorganet bör även ta hand om frågan om förordningens
tillämpning och genomförande inom andra sektorer än industrin.

Remissinstanserna: Remissinstanserna delar bedömningen i pro-
memorian att information är av stor betydelse för att systemet skall bli
framgångsrikt. Flera remissinstanser understryker också vikten av
tekniska stödåtgärder för de små och medelstora företagen.

Statskontoret anser att informations- och stödarbetet inte bör hand-
läggas av registreringsorganet. Dess trovärdighet som behörigt organ kan
skadas om man samtidigt skall informera och ge tekniskt stöd. Stats-
kontoret framhåller att andra aktörer såsom NUTEK och Naturvårdsver-
ket kan ta hand om informationsåtgärder och tekniska stödåtgärder. Även
RRV anser att information och främjandeåtgärder kan ges av myndig-
heter bl.a. NUTEK och Naturvårdsverket. Lunds universitet understryker
vikten av att stimulera näringslivet till ett mera aktivt miljöarbete bl.a.
mot bakgrund av att godkända registreringar kan bli betydelsefulla för det
svenska näringslivets konkurrenskraft på den europeiska marknaden.
NUTEK framhåller bl.a. att de mindre företagen har betydande
svårigheter att bedriva ett rationellt miljöarbete.

Skälen för regeringens bedömning: Vaije medlemsstat skall med
lämpliga medel se till att företagen informeras om innehållet i för-
ordningen och att allmänheten informeras om systemets syfte och hur det
är tänkt att fungera (artikel 15). Medlemsstaterna skall också främja alla
företags och i synnerhet de små och medelstora företagens deltagande i
miljöstyrnings- och miljörevisionsordningen genom att organisera eller
stimulera tekniska stödåtgärder för att ge dessa företag den expertis och
den hjälp som krävs för att följa de regler, villkor och förfaranden som
anges i förordningen (artikel 13.1).

Såväl information som tekniska stödåtgärder för att främja i synnerhet
de små och medelstora företagens deltagande är frågor av utomordentlig
betydelse för att systemet skall bli framgångsrikt. Regeringen delar
bedömningen i promemorian att registreringsorganet bör ta hand om
uppgiften att informera såväl allmänheten som företagen. Regeringen kan
inte finna att denna uppgift skulle kunna skada registreringsorganets
trovärdighet.

I frågan om främjandeåtgärder delar regeringen de synpunkter som
förts fram av bl.a. Statskontoret och RRV att uppgifterna bör spridas på
flera aktörer. Regeringen avser därför att ge NUTEK i uppdrag att
utveckla en ändamålsenlig rådgivning (i första hand experthjälp för att

utforma och upprätthålla system för miljöstyrning) till framförallt de små
och medelstora företagen. Detta arbete bör ske i samråd med Statens
naturvårdsverk. Regeringen vill framhålla att de regionala utvecklings-
bolagen och deras helstatliga moderbolag i dag har ett flertal uppgifter
när det gäller att på olika sätt ge råd till småföretagen. Utvecklings-
bolagen bör kunna erbjuda sådan rådgivning som avses i artikel 13.

Enligt artikel 14 får medlemsstaterna försöksvis tillämpa bestämmelser
som motsvarar förordningens inom andra sektorer än industrin. Regering-
en avser att ge Statens naturvårdsverk i uppdrag att lämna förslag om hur
förordningens bestämmelser lämpligen anpassas för att kunna tillämpas
inom andra sektorer än industrin, såsom handel och distribution och inom
den offentliga sektorn. Detta arbete bör ske i samråd med berörda organ,
exempelvis NUTEK och trafikverken.

11 Kostnader

Prop. 1994/95:101

Regeringens förslag: Kostnaderna för ackreditering och registre-
ring bör efter ett inledningsskede täckas av avgifter, liksom
kostnaderna för information. I inledningsskedet finansieras dessa
kostnader genom omprioriteringar inom ramen för befintliga
medel. Åtgärder enligt artikel 13 som har till syfte att främja före-
tagens, i synnerhet de små och medelstora företagens, deltagande
kan finanserias inom ramen för befintliga resurser.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att kostnader för
information och stödåtgärder bör finansieras särskilt. Statskontoret och
RRV anser dock att systemet i sin helhet skall avgiftsfinansieras.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 11 får ett avgiftssystem
införas i enlighet med regler som fastställs av medlemsstaterna för att
täcka kostnaderna för att handlägga registreringen av anläggningar,
ackrediteringen av miljökontrollanter och for att främja gemenskapens
ordning.

Regeringen delar bedömningen att kostnaderna för ackreditering och
registrering bör efter ett inledningsskede täckas av avgifter liksom
kostnaderna för information. Det bör ankomma på regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sådana
avgifter som avses i artikel 11. Ett sådant bemyndigande för regeringen
bör tas in i lagen.

Kostnaderna för ackrediterings- och registreringsorganens inledande
verksamhet inklusive initialkostnaderna för informationsarbetet bör täckas
genom omprioriteringar av befintliga medel inom Miljö- och naturresurs-
departementets och Näringsdepartementets verksamhetsområden. Från
fjortonde huvudtitelns anslag A2. Bidrag till miljöarbete för budgetåret
1994/95 omfördelas högst 1 miljon kronor till vissa initialkostnder.
Åtgärder enligt artikel 13 som har till syfte att främja företagens, i

synnerhet de små och medelstora företagens, deltagande bör kunna
handhas av främst de regionala utvecklingsbolagen och kan finansieras
inom ramen för befintliga resurser.

Prop. 1994/95:101

12 Ikraftträdande

Förordningen offentliggjordes i de europeiska gemenskapernas tidning
den 10 juli 1993 och trädde ikraft (artikel 21) tre dagar senare dvs. den

13 juli 1993. Enligt artikel 18 skall behöriga organ som ansvarar för
genomförandet av de uppgifter som föreskrivs i förordningen vara
utsedda senast den 13 juli 1994. Förordningen skall böija tillämpas fullt
ut från och med den 10 april 1995.

Den svenska lagen bör träda i kraft den 1 januari 1995.

1*** Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 101

Förteckning över remissinstanserna och sammanfattning av
remissyttranden över departementspromemorian Ds 1994:99
EMAS - ett system för miljöstyrning och miljörevision

Förteckning över remissinstanser som lämnat synpunkter

Kommerskollegium, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Universitetet i
Lund, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensver-
ket, Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC), Patent- och registre-
ringsverket (PRV), Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS -
Miljömärkningsstyrelsen), Jemverket, Konsumentverket, Statens
naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Hässleholms
kommun, Göteborgs kommun, Timrå kommun, Svenska kommunförbun-
det, Landstingsförbundet, Naturskyddsföreningen, Sveriges Industriför-
bund, Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund,
Tjänstemännens Centralorganisation, (TCO) Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Industriföreningen,
Vattenfall, Föreningen Miljörevisorer i Sverige, Skogsägarnas Riksför-
bund, Svenska åkeriförbundet, Telefonaktiebolaget L M Ericsson,
Kraftverksföreningen, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut, Civil-
ingenjörsförbundet, Kemi & Miljö AB.

Remissyttranden

Allmänt

Prop. 1994/95:101

Bilaga

Statskontoret: Införandet av EMAS förefaller ligga väl i linje med den
s.k. sektorsprincipen vars innebörd är att vaije sektor i samhället har
ansvar för att lösa miljöproblem som uppstår inom den egna sektorn,
vidta åtgärder och stå för kostnaderna för dessa. Systemet underlättar för
de företag som vill arbeta aktivt med sina miljöfrågor. Det ger enligt vår
uppfattning även goda förutsättningar for effektivisering av tillsyns-
myndigheternas verksamhet. Det är alltså angeläget att införandet blir
framgångsrikt och får en god anslutning från näringslivet och affärsverk
eller motsvarande. Även tillämpning inom offentlig sektor utanför
affärsverken bör vara intressant. För detta krävs dock troligen en
utredning och en översyn för anpassning till de mångskiftande statliga
och kommunala verksamheterna.

Lunds Universitet: EG:s förordning om ett system for miljöstyrning
och miljörevision (EMAS) kan bli ett kraftfullt medel för minskad
miljöbelastning från industriell verksamheter. En förutsättning härför är
dock självfallet att många verksamheter väljer att ansluta sig till systemet.
Detta i sin tur torde vara en funktion av marknadens efterfrågan på

godkända anläggningar och i vad mån systemet bedöms trovärdigt vad
gäller att peka ut sådana. Mycket talar dock för att en godkänd miljöre-
dovisning i enlighet med EMAS-förordningens krav kan bli ett be-
tydelsefullt dokument för en verksamhet i alla kontakter med allmänhet,
kunder, långivare, försäkringsbolag och andra intressenter, som fäster
värde på att verksamheten bedrivs på ett från miljösynpunkt godtagbart
sätt. Följaktligen kan systemets implementering komma att få en inte
oväsentlig betydelse för svenskt näringslivs framtida konkurrenskraft.

Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK: NUTEK har inget
att erinra mot förslagen om hur EG:s system för miljöstyrning och
miljörevision skall inkorporeras i svensk lagstiftning och tillämpas.

Konkurrensverket: Konkurrensverket ser positivt på den harmonise-
ring av regler mellan stater som sker till följd av EES-avtalet och
EES-lagen. Harmoniseringen syftar till att få bort nationella hinder för
gränsöverskridande handel och stimulerar därigenom konkurrensen på
den svenska marknaden. Verket ställer sig därför i allt väsentligt positivt
till innehållet i promemorian.

Konsumentverket, KO: Den underliggande EG-förordningen
begränsar möjligheten för företag att i marknadsföringen använda en s.k.
deltagarförsäkran eller den aktuella symbolen. Enligt promemorian (s.ll)
är det tänkt att dessa restriktioner ska sanktioneras genom marknadsfö-
ringslagen. Inskränkningarna vad avser användningen av deltagarförsäk-
ran respektive symbol är dock av den arten att de ter sig tveksamma från
tryckfrihetsrättsliga utgångspunkter. Denna aspekt har inte alls upp-
märksammats i promemorian. Härtill kommer enligt vår mening att det
inte är klart var gränsen går mellan lovlig och förbjuden användning av
deltagarförsäkran. En precisering i lagen är nödvändig för den praktiska
tillämpningen och inte minst med hänsyn till rättssäkerheten. Skall en
koppling göras till marknadsföringslagen är det enligt vår mening
nödvändigt att det sker uttryckligt i lagen, på motsvarande sätt som i
t.ex. konsumentkreditlagen. I övrigt har vi inga kommentarer till pro-
memorians förslag.

Statens naturvårdsverk, SNV: Naturvårdsverket tillstyrker förslaget
i princip. Flera frågor kräver dock ytterligare utredning, som i vissa
avseenden redan har aviserats i promemorian. Följande behöver
ytterligare klargöras

- vilka konkreta arbetsuppgifter som skall utföras av registreringsorganets
sekretariat och hur dessa ska finansieras

- sekretariatets storlek och kompetensbehov

- vem som ska utse registreringsorganets ledamöter

- vad som ska ske med eventuella finansieringsöverskott

Koncessionsnämnden för miljöskydd, Lantbrukarnas riksförbund,
LRF, Sveriges akademikers centralorganisation, SACO samt
Skogsägarnas Riksförbund: Dessa hade inga synpunkter med anledning
av promemorian.

Hässleholms kommun: Kommunen anser att införande av ett system
för miljöstyrning och miljörevision är ett steg i rätt riktning för att öka
industrins och övriga aktuella sektorers ansvarskänsla och miljömedve-

Prop. 1994/95:101

Bilaga

tenhet i syfte att komma tillrätta med såväl de lokala som globala
miljöproblemen. Samtidigt ges allmänheten möjlighet att få information
om företagens påverkan på miljön och de insatser som görs från
företagens sida att förbättra såväl sin egen som omgivningens miljö-
situation. Miljörevision bidrager också till att företagen får skriftliga
bevis på att producerade varor tillverkats av material och i processer där
miljöaspekterna haft en avgörande betydelse vid framställningsprocessen
för den slutliga produkten. Dessutom bör miljöredovisningen ange hur
företagets avfallsprodukter och slutliga produkter efter fullbordad
livscykel kan inlemmas i naturens kretslopp. Därigenom skapar företagen
också ett säljargument för en alltmer miljömedveten kundkrets. Kommu-
nen vill särskilt betona vikten av att små och medelstora företag ges
möjlighet att få någon form av ekonomiskt stöd för att kunna deltaga i
systemet. Det är av avgörande betydelse för att få med så många företag
som möjligt, för att systemet med miljörevision och miljöstyrning skall
få avsedd effekt.

Göteborgs kommun: Strävan att främja en fortsatt förbättring av
industrins miljöarbete stämmer väl överens med de åtgärder som vidtagits
från kommunens sida i Göteborg. Sedan 1992 bedrivs miljöarbetet med
hjälp av ett miljöstymingssystem som successivt utvidgas och förbättras.
Viktiga delar i systemet är kommunens miljöpolicy, miljömål, miljörap-
porter och miljörevisioner. Den verksamhet som sker i kommunal regi
utgör dock bara en del av den totala verksamheten inom kommunens
gränser. Största delen av den industriella verksamheten i kommunen sker
utan direkt kommunal påverkan. Det är därför positivt om industrins
fortsatta förbättringar av miljöarbetet kan främjas genom frivilliga
insatser på det sätt som har föreslagits. Kommunstyrelsen har ingen
erinran mot de förslag som förs fram i departementspromemorian.

Timrå kommun: Sammanfattningsvis anser vi att miljöstyrning och
miljörevision enligt vad som anges i promemorian med bilagor är positivt
för miljöarbetet inom industrin och även den offentliga sektom. Ett
företag som frivilligt ansluter sig till systemet lyfter upp miljöfrågorna
inom företaget och det måste enbart vara till godo för miljön. Miljöarbe-
tet inom deltagande företag blir mera heltäckande och genomarbetat än
idag.---Avslutningsvis kan vi konstatera att "EMAS" ligger i linje med

vad som framkom i Miljöprojeket Sundsvall-Timrå. I två delrapporter,
nr 5 "Intem miljörevision - kommunala anläggningar" och nr 16 "Intem
miljörevision - Industrier" konstateras att miljörevision i företag kan vara
ett bra sätt att utveckla miljöarbetet i företag. Delrapporterna bifogas. Vi
tillstyrker frivilligt deltagande i "EMAS" enligt förslaget.

Svenska kommunförbundet: mot bakgrund av att miljöstyrning för
närvarande utvecklas till att bli ett viktigt konkurrensmedel för företagen,
ställer sig Kommunförbundet mycket positivt till ett system för miljöstyr-
ning och miljörevision. Styrkan i det nu förslagna systemet tigger i att
industri och miljöstörande verksamheter måste ta ett ökat sektorsansvar
med avseende på miljöeffekterna av verksamheten i fråga. EMAS-
systemet medför bl.a. att svenska företag, som ansluter sig till, sannolikt
kommer att kunna stärka sin konkurrenskraft och därmed öka sina

Prop. 1994/95:101

Bilaga

marknadsandelar, vilket i sin tur leder till goda förutsättningar för
återbetalning av de kostnader som anslutningen till systemet medför.

Landstingsförbundet: Landstingsförbundet har inget att erinra mot
promemorians innehåll. Om förslagen om miljöstyrning och miljörevision
utvidgas till att omfatta bl.a. den offentliga sektorn, dvs. bland andra
landstingen, ligger dessa i linje med hur landstingen för närvarande
arbetar eller kommer att arbeta. En nyligen genomförd enkät till
landstingen och Landstingsförbundets medlemskommuner visar att mer
än hälften av dessa har antagit miljöpolitiska program, dvs. i huvuddrag
det som avses med miljöstymingssystem. I ytterligare 7 landsting är
program under antagande under 1994 eller kommer att antas senast
årsskiftet 1994/1995. Beträffande miljörevision visar enkätresultaten att
9 landsting genomför miljörevision. Revision avses påböijas eller kan bli
aktuellt i ytterligare 6 landsting. Landstingsförbundet kan i dag inte
närmare ange om nämnda miljöpolitiska program och miljörevisioner
uppfyller de krav som EG:s förordning anger. En grund finns eller
kommer dock att finnas om förordningen från EG utvidgas till att gälla
även den offentliga sektom.

Sveriges Industriförbund, i vars yttrande Jernkontoret samt
Svenska arbetsgivareföreningen, SAF instämde: EMAS - systemet har
sina begränsningar. Det baseras på anläggningar och produktion, inte på
en modem industriell helhetssyn av produkter "från vaggan till graven".
Systemet kommer att utvecklas! Det är med stor tillfredsställelse vi
noterar flera av de klara principiella ställningstagandena i promemorian.
Vi anser dock att förslagen i praktiken bör renodlas så att rollfördel-
ningen mellan myndigheter och industri klarare framgår.---Det bör

framgå av promemorian att akronymen EMAS härrör sig från den
engelska benämningen på förordningen: "Eco Management and Audit
Scheme". Vidare bör man också i nomenklaturen i den svenska översätt-
ningen uppmärksamma och tillvarata den utveckling, som nu pågår i
ISO-arbetet beträffande miljöstymingssystem.

Tjänstemännens Centralorganisation, TCO: TCO kan i princip ställa
upp på de förslag som framförs i departementspromemorian.

Svensk Industriförening: Efter företagen genomgång finner föreningen
ej anledning att invända mot helheten i förslagat. Föreningen anser dock
att termen miljöstyrning skall bytas mot miljöledning. Detta mot
bakgrund av att miljöledning kan ge en vidare tolkning än miljöstyrning.
Dessutom får förmodas att termen ledning upplevs mer positivt än termen
styrning.

Vattenfall AB: Vattenfall ställer sig positivt till införande av ett
frivilligt miljöstymingssystem av typ EMAS.

Svenska åkeriförbundet, SA: Svenska åkeriförbundet har inga särskil-
da synpunkter på sättet för införlivandet av den aktuella EG-förordningen
svensk rätt. Förordningen avser i första hand industrin men kan för-
söksvis tillämpas på andra sektorer. Åkerinäringen tillhör tjänstesektorn
och består genomgående av mindre och mycket små företag. Frivillig-
heten i systemet understryks därför. Så har engagerat sig i utveckling av
kvalitetssäkring enligt ISO 9002 till åkeriverksamhet. Häri finns utrymme

Prop. 1994/95:101

Bilaga

även för miljöstandard. Företagen bör genom sådan kvalitetssäkring även
kunna säkerställa sitt miljöarbete.

Telefonaktiebolaget L M Ericsson: Vi tillstyrker förslaget i huvud-
sakliga delar men---begreppet miljörevision bör utgå i sammanhang

som "Miljörevision" och "Lag om miljöstyrning och miljörevision".
Miljörevision är i dag ett etablerat begrepp inom näringslivet för internt
kontrollsystem. Att nu införa en ny innebörd kommer att skapa för-
virring.

Kemi & Miljö AB: Det är bra att det införs riktlinjer för miljöstyrning
och miljörevision. Vår erfarenhet - som delas av många andra - är att
lösningen på miljöproblemen i första hand inte är av teknisk natur utan
att det handlar om att organisera miljöarbetet.---

- Det är angeläget att man i miljöpolicy och mål ställer vissa minimikrav
på produkter och verksamhet - annars kan ett företag eller organisation
uppfylla EMAS trots att man t.ex. producerar produkter som är
förkastliga ur miljösynpunkt.

- EMAS säger inget om hur industrin påverkar miljön annat än att man
åtminstone följer det egna landets lagstiftning. Vi vill därför poängtera
att EMAS kan innebära konkurrensfördelar för industrier från länder med
låga miljökrav i sin lagstiftning.

- Enligt artikel 14 är det "tillåtet" att tillämpa bestämmelserna inom den
offentliga sektorn. Enligt vår mening borde den offentliga sektorn redan
från böijan omfattas av förordningen. Sedan 1991 har många landstings-
verksamheter miljöreviderats. Dessutom har flera landsting antagit
miljöprogram, där ett miljöledningssystem grundat på EMAS har införts.
Vidare bör företag och organisationer utanför industrisektorn som enligt
artikel 14 "försöksvis” tillämpar förordningen också ha rätt till en
deltagarförsäkran.

Behovet av svensk lagstiftning

Statskontoret: Vi instämmer i bedömningen att förordningen bör
införlivas i svensk rätt genom inkorporering i sin helhet. Den föreslagna
lagen borde emellertid inte utgöra en separat lag utan inordnas på lämplig
nivå inom ramen för den kommande miljöbalkens regelverk. Nivån bör
till del påverkas av den ändringsfrekvens som kan förväntas. Bl.a. kan
följande föranleda ändringar: Vunna erfarenheter och översyn enligt
artikel 20, anpassningar till framväxande standarder enligt artikel 12,
utvidgning till andra sektorer enligt artikel 14, vidareutvecklat pro-
ducentansvar for produkter.

Patent- och registreringsverket, PRV: Det primära ändamålet med
promemorian är uppenbarligen att ge det nödvändiga beredningsunderla-
get för inkorporering i svensk rätt av EG-förordningen 1836/93. Om
förslaget, som följer ett numera etablerat mönster för införlivande av
detta slags rättsakter, är föga eller inget att säga. PRV avstår för övrigt
gärna från att diskutera i vad mån den frivilliga ordning för miljöstyrning

etc som lanseras i förordningen är ändamålsenlig. Systemet kan ju,
försiktigt uttryckt, framstå som rätt omständligt. Nu räcker det emellertid
inte att inkorporera förordningen rakt upp och ner. Den svenska
lagstiftaren måste också träffa ett självständigt val i fråga om hur syste-
met skall administreras i vårt land. Framför allt måste det bestämmas
vilka organ som här skall svara för ackreditering av miljökontrollanter
enligt artikel 6, resp, ha hand om registrering enligt artikel 8.---PRV

vill, för det fåll det ännu finns chans att påverka den svenska översätt-
ningen av EG-förordningen, reagera mot valet av ordet "revisor" som
beteteckning på en person som har sådan allroundkompetens inom
miljöområdet som anges i bilaga 2.C. Ordvalet kan inte annat än föra
tanken till den yrkesgrupp som har räkenskapsgranskning som specialitet.
Till nöds skulle här termen "miljörevisor" kunna sväljas.

Svenska Kommunförbundet:---Det kan konstateras att den lägsta

normen för miljörevision utgörs av nationellt gällande miljölagstiftning.
Då Sverige ofta har bestämmelser för anläggningar som går utöver EG:s
minimiregler inom miljöområdet, måste svenska företag och anläggningar
prestera mer än andra EG-länders företag för att få vara med i systemet
och använda kvalifikationssymbolen (enligt artikel 10). Mot denna
bakgrund är det viktigt av konkurrensskäl att överväga kostnaderna för
företagens anslutning och registrering i Sverige. Det internationella
intresset ökar från främst investerare, banker och försäkringsbolag att få
till stånd ett system för bedömning av företagens miljöprestationer och
långsiktiga överlevnad. Detta kan ses som en form av "miljörankning"
och miljösoliditetsbedömning som komplement till den ekonomiska
bedömningen. Det är därför av utomordentligt stor betydelse för de
svenska företagen att miljöstymingssystemet blir effektivt infört och
tillgängligt i Sverige fr.o.m årsskiftet. Kommunförbundet ser positivt på
en utveckling där också kommunala verksamheter, t.ex. energiverk,
avfållsbolag, vatten- och avloppsreningsverk m.fl. ansluter sig.

Naturskyddsföreningen: Det är inte självklart att en anpassning till
artikel 4.7 kräver att sekretessregler införs i lag.

Sveriges Industriförbund, i vars yttrande Jernkontoret samt Svens-
ka arbetsgivareföreningen, SAF instämde: I beskrivningen av
EMAS-systemet bör det framgå att miljöstymingssystemet är helheten.
Likaså bör det framgå att systemet baserar sig på företagets anläggningar.
Detta kan göras t.ex. genom följande beskrivning: "Företag som ansluter
sig till systemet skall anta ett miljöstymingssystem för anläggningen i
fråga. Speciellt skall företaget därvidlag..."

Miljöstyrning och miljörevision - myndighets-
utövning

Statskontoret: Vi delar bedömningarna av vad som är, resp, inte är
myndighetsutövning.

Prop. 1994/95:101

Bilaga

Riksrevisionsverket, RRV: RRV konstaterar att begreppet miljörevi-
sion fortfarande är under utveckling. En omfattande diskusion pågår, inte
minst på europeisk grund. Skillnader finns t.ex. när det gäller om
produkter ingår i systemet eller inte. Innebörden av extern revision
varierar, så också dennas relation till tillsynsmyndigheternas arbete. RRV
konstaterar också att SNV:s nuvarande policy för miljörevisioner
kommer att ses över av verket. Myndigheter ska också ha möjlighet att
ansluta sig till systemet, enl. prop. 1993/94:111 "Med sikte på en hållbar
utveckling". Enligt RRV:s uppfattning vore det värdefullt om miljörevi-
sionen kunde utformas så att denna och andra former av revision berikar
varandra.

Svenska kommunförbundet: Kommunförbundet delar de slutsatser
som redovisas i departementspromemorian om att registreringsbeslut inte
kan anses omfatta myndighetsutövning. Däremot innebär ackreditering
och tillsyn av miljökontrollasnter myndighetsutövning.

Naturskyddsföreningen: Det är klokt om det svenska regelverket
utformas så att det inte behöver ändras i grunden om graden av
myndighetsutövning i hanteringen ökar.

Sveriges Industriförbund, i vars yttrande Jernkontoret samt Svens-
ka arbetsgivareföreningen, SAF instämde: Industriförbundet delar
slutsatserna att ackreditering av och tillsyn över miljökontrollanter anses
innefatta myndighetsutövning, medan registreringsbeslut inte formellt kan
anses innefatta myndighetsutövning. Vi delar också slutsatsen att det
frivilliga miljöstyrnings- och miljörevisionsarbetet inte ersätter till-
synsmyndigheternas arbete. Däremot bör naturligtvis anläggningars
deltagande påverka innehållet i myndigheternas arbete genom att det
underlättar och förenklar tillsynsarbetet. Detta bör också medföra att
myndigheternas tillsynsavgift kraftigt reduceras för företag, med an-
läggningar anslutna till EMAS.

Civilingenjörsförbundet, CF: Sveriges Civilingenjörsförbund (CF)
anser att registreringen av anläggningar, inte bör vara en myndighets-
fråga, vilket också promemorian föreslår. Ett organ sammansatt av olika
intressenter bör bildas. Kansliresurser till detta organ måste ordnas på
sådant sätt att det inte finns risk att ett enskilt särintresse tillåts dominera.
Angående val av ledamöter till organet kan CF genom sitt kontaktnät
också lämna förslag.

Kraftverksföreningen: Kraftverksföreningen instämmer i de bedöm-
ningar som gjorts beträffande myndighetsutövning.

Förhållandet till tillsynsmyndigheterna

Statskontoret: Departementspromemorians kommentarer är här mycket
kortfattade och formella. Vi vill framhålla att ett införande av denna typ
av system skapar förutsättningar för effektivisering av tillsynen:

- Myndigheterna kan utveckla en systemtillsyn genom anpassning till den
avancerade egenkontroll som ligger inbakad i tillämpningen av miljöstyr-

Prop. 1994/95:101

Bilaga

nings- och miljörevisionsordningen.

- Tillsynsmyndigheternas insatser prioriteras i praktiken mellan olika
tillsynsobjekt på grund av knappa resurser. I och med att godkänd
registrering är en indikation på att flertalet relevanta miljöfrågor är under
god kontroll, fås med EMAS en bättre grund för prioriteringarna.

- Kraven på form och innehåll i de miljörapporter som utövare av
tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet har att årligen lämna tillsyns-
myndigheterna bör ses över. Godkänd registrering borde leda till att blott
vissa kompletterande uppgifter skulle behöva tillställas tillsynsmyndig-
heten.

- Den årliga tillsynsavgift en borde sättas ned eftersom den i princip
bygger på myndigheternas självkostnader. Detta skulle även bidra till
incitamenten för företagen att ansluta sig till EMAS.

- Så som EMAS enligt artikel 12 kan bygga på standarder, bör även
tillsynen kunna stödja sig på EMAS. I både ett företagsekonomiskt och
ett samällsekonomiskt perspektiv vore det ett slöseri att samtidigt fullt ut
bygga ut intern miljörevision, certifiering enligt standard, ackrediterad
kontroll och registrering, samt myndighetstillsyn. I stället bör för en viss
miljöfarlig verksamhet, i möjligaste mån, det ena bygga på det andra.

Att följa upp, utvärdera och ta initiativ till utveckling av detta samspel
mellan företagens miljöarbete och tillsynsmyndigheternas verksamhet bör
vara en viktig uppgift för den centrala miljömyndigheten Naturvårdsver-
ket.

Riksrevisionsverket, RRV: Riksrevisionsverket (RRV) har tidigare,
bl.a. i remissyttrande över Statens naturvårdsverks aktionsprogram Miljö
93, välkomnat en ökad användning av miljörevisioner. RRV har inga
grundläggande invändningar mot promemorians förslag till implemente-
ring av EG.s förordning om ett system för miljöstyrning och -revision.
RRV vill dock peka på några problem och hinder i samband med miljö-
tillsyn hos företag, som borde uppmärksammas vid genomförandet av
förslagen eller i det fortsatta utredningsarbetet.---Forskningsrapporten

Miljöarbete inom svensk tillverkningsindustri togs fram 1992 inom
Avdelningen for Industriell Miljöekonomi vid Lunds Universitet i
samarbete med NUTEK. Drygt 300 företags miljöarbete undersöktes. Ca
2/3 av dessa företag (mestadels små och medelstora) endera saknade helt
eget miljöarbete eller motarbetade det genom bl.a. överklaganden. De
största företagen med mer än 1 000 anställda bedrev ett utvecklat
miljöarbete med förebyggande insatser. I ca 30 % av företagen med fler
än 500 anställda har en intern miljörevision utförts. Dessa företag är
dock till antalet endast några få procent av tillverkningsindustrin.
Slutsatserna från rapporten är att det finns ett stort behov av tillsyn över
miljöskyddslagens (ML:s) efterlevnad, eftersom avvikelser från lagstift-
ning eller givna villkor förekommer hos flertalet företag. Man konstate-
rar också att småföretagare inte känner till sina skyldigheter enligt ML,
eller när det gäller miljöfarligt avfall. De känner inte heller till vilka
tillsynsmyndigheterna är, eller innebörden i ML:s begrepp "råd" eller
"föreläggande" . Enligt en undersökning från IVA samma år (Miljöan-
passad produktutveckling - en kartläggning av svensk industri, IVA-

Prop. 1994/95:101

Bilaga

rapport 394) minskar dock myndigheternas pådrivande roll successivt till
förmån för marknadens ökade miljökrav. Det är de stora företagen som
genom miljökrav på underleverantörer drar med sig de små och
mellanstora, menar IVA. Enligt rapporten tillämpar 42 % av företagen
någon form av intern miljörevision och sammantaget 66 % planerar att
göra det. RRV menar att dessa förhållanden innebär en rad problem i
tillämpningen av systemet för andra företag än de mycket stora. EMAS
bygger på ett frivilligt deltagande från företagens sida. Det kan ifrågasät-
tas om anslutningsgraden bland mindre företag skulle komma att bli
särskilt hög. En konsekvens av detta är enligt RRV:s mening att behovet
av traditionell tillsyn kvarstår i hög grad.---Enligt RRV:s mening bör

ett samlat miljöarbete innebära att även industriellt framställda produkter
blir föremål för miljömässiga bedömningar. Enligt SNV:s nuvarande
policy på området bör miljöpåverkan från produktens hela livscykel
beaktas i revisionsarbetet. En utökad frivillig egenkontroll av företagens
anläggningar skulle kunna leda till ett visst minskat behov av insatser
från tillsynsmyndigheternas sida. Enligt RRV:s mening bör i så fall en
omprioritering ske mot en ökad betoning av miljöbedömningar av
produkter från tillsynsmyndigheternas sida. Livscykelanalyser är en
möjlig metod att göra en total miljöbedömning av produkter.---RRV

har i en granskning av den statliga tillsynen inom livsmedels- och miljö-
områdena (Företags egenkontroll och myndigheters tillsyn, F 1993:7)
konstaterat åtskilliga brister. Dessa är bl.a. att många företag inte har
intresse att genomföra egenkontroll, avsaknaden av godkända kontrollpro-
gram samt otakt i utvecklingen mellan myndigheternas övervaknings-
metoder och egenkontrollens ökade användning och betydelse. Enligt
EMAS-promemorian ersätter det frivilliga miljöstyrnings- och miljörevi-
sionsarbetet inte tillsynsmyndigheternas arbete. Att ett företags anlägg-
ningar är registrerade enligt förordningen har ingen rättsverkan, och ska
i princip inte heller ha någon betydelse för tillsynsverksamheten. Däre-
mot ska registreringsorganet avslå en registreringsansökan eller tills
vidare dra in registreringen om man från tillsynsmyndighet får veta att
miljölagstiftningen åsidosatts. Enligt RRV finns risken att företag med
registrerade anläggningar bortprioriteras i tillsynsarbetet. Gränsdrag-
ningsproblem kan också uppkomma mellan extern revision och miljö-
myndigheternas tillsyn. RRV konstaterar också att vissa företag kommer
att få erlägga dubbla avgifter: till EMASsystemet och för sedvanlig
tillsyn. Eftersom externa revisorer och ackrediterade miljökontrollanter
inte får sprida information utan företagsledningens tillstånd innebär
arbetet inom det frivilliga systemet inte nödvändigtvis någon minskning
av tillsynsmyndigheternas arbete med informationsinsamling. RRV anser
också att metodutveckling bör främjas i tillsynsarbetet, t.ex. koncemvis
tillsyn, att former for kommunikation mellan tillsynsmyndigheter och
registreringsorganet bör utvecklas och att en ny avgiftspolicy bör skapas
som bl.a. innebär att rådgivning bör finansieras direkt av företagen.
Former för kommunikation mellan tillsynsmyndigheter och registrerings-
organet bör utvecklas. Dock bör enligt RRV:s mening (som också
framgår av vårt tidigare remissvar över SNV:s promemoria om policy för

Prop. 1994/95:101

Bilaga

miljörevision) miljörevisioner inte regelmässigt överlämnas till till-
synsmyndigheterna från företagen. Det finns redan ett krav på att
företagen årligen ska lämna in miljörapporter till tillsynsmyndigheterna.

Timrå kommun: I utredningen diskuteras rollfördelning mellan till-
synsmyndigheter och frivilligt miljöstyrnings- och miljörevisionsarbete.
Det är viktigt att dessa roller ej blandas samman. Därför bör tydligt
anges att miljöstyrning och miljörevision inte tar över miljötillsyns-
myndighetemas arbete.

Svenska kommunförbundet: Det är viktigt att framhålla att företagens
frivilliga miljöstyrnings- och miljörevisionsarbete inte ersätter tillsyns-
myndigheternas arbete. Företagens arbete utgör snarare en komplettering
och förenkling av myndigheternas arbete.---Svenska kommuner kan

bli "vinnare" genom att företagen i den egna kommunen tar ett mer aktivt
ansvar för det strategiska miljöarbetet, vilket därmed på sikt leder till
mer slutna och säkrare processerr (ren teknologi) och milj ovänligare
produktion - alltifrån råvaror till produkter och avfåll. Detta innebär
mindre miljöpåverkan i kommunen. Kommunens tillsynsmyndigheter får
på sikt ett förändrat och förenklat arbetssätt gentemot de företag som
anslutit sig till EMAS och vilka därmed tar ett större ansvar för miljö-
arbetet. Tillsynen kan därmed effektiviseras genom att systemtillsyn
infors, vilket förändrar inriktningen av det kommunala tillsynsarbetet.

Behörigt organ för registrering av anläggningar

Kommerskollegium: Även om systemet är frivilligt torde de flesta
företag komma att känna ett "goodwill"-tryck att genomgå miljörevision
och bli registrerade. I förslaget preciseras hur miljökontrollanter och
miljörevisorer skall tillsättas. Detta finns angivet i EG-förordningen.
Däremot preciserar förordningen inte lika klart enligt vilka kriterier
kontrollen skall ske. Eftersom det gäller att kontrollera att företagen
följer miljölagstiftningen i respektive land, kommer kriterierna att variera
mellan olika länder. Systemet kan därför innebära att en godkännande-
registrering får olika innehåll i olika länder. Ett godkännande i ett land
med sträng miljölagstiftning kräver således mer av företaget än om
anläggningen skulle legat i ett land med lägre miljökrav. Detta under-
stryker behovet av en internationell samordning av miljöreglema och
därmed möjlighet att fastställa enhetliga kriterier för vad ett miljögod-
kännande innebär. Det är kollegiets uppfattning att man från svensk sida
bör verka för detta, för att svenska företags konkurrensmöjligheter inte
skall försvåras.

Statskontoret: Förslaget till behörigt organ för registrering tillstyrkes.
Se dock våra synpunkter---beträffande lämpligheten att organet ges

vissa ytterligare uppgifter.

Lunds Universitet: Det är förvånande att departementspromemorian
synes "skjuta över målet" genom att lyfta upp frågan om vilket organ
som skall vara behörigt att registrera godkända anläggningar till den mest

Prop. 1994/95:101

Bilaga

centrala. Utan omfattande informations-, utbildnings- och rådgivningsin-
satser, riktad mot allmänhet och näringsliv generellt och mot små och
medelstora företag i synnerhet, torde organets arbetsuppgifter bli
synnerligen begränsade.---Genom att, som det antyds i promemorian,

knyta sekretariatet för det behöriga registreringsorganet till Industriför-
bundet riskerar systemet att förlora i trovärdighet redan för början.---

Bortsett från att det är svårt att omedelbart se vilken part eller intressent
som t.ex. en person "med erfarenhet från" t.ex. NUTEK representerar,
kan det konstateras att Sverige med den föreslagna konstruktionen valt
en helt annan väg än flertalet EU- och EFTA-länder. Det motiv som i
promemorian anges för den avvikande hållningen är att registreringsorga-
net, med hänvisning till förordningen, skall vara sammansatt så att dess
oberoende och opartiskhet garanteras. I många länder menar man att den
nationella miljömyndigheten, som i sin myndighetsutövning har till
uppgift att opartiskt tillvarata både allmänhetens, företagens och olika
organisationers intressen inom miljöområdet, uppfyller det nämnda
villkoret. Man har därför valt att utse miljömyndigheten till behörigt
organ och där placerat ett mindre sekretariat för att ombesörja registre-
ringen av godkända anläggningar. Mot att etablera ett helt nytt organ för
att registrera godkända anläggningar talar också att detta arbete åt-
minstone inledningsvis inte kommer att vara särskilt omfattande. Organet
utfor i övrigt inget arbete i systemet. Det egentliga godkännandet av en
anläggning utfärdas av den ackrediterade miljökontrollanten efter en
extern revision mot förordningens regler. Organet kan visserligen avslå
en registreringsansökan eller dra in en befintlig registrering, om man
finner att anläggningen inte uppfyller villkoren eller om man av den
behöriga tillsynsmyndigheten får veta att tillämpliga delar av miljölag-
stiftningen åsidosatts. Förordningen ger emellertid inga mandat till
registreringsorganet att utföra någon egen granskning för att tillförsäkra
sig om att en anläggning uppfyller villkoren, vid sidan om de gransk-
ningar som görs av extern miljörevisor, tillsynsmyndigheter och
eventuellt andra. Sålunda är registreringsorganets operativa funktion i
systemet i praktiken begränsad till registrering och viss registerhantering.
Det är svårt att se vikten av att detta arbete leds av ett brett partssam-
mansatt råd. Några fler arbetsuppgifter skulle registreringsorganet kunna
tänkas få, om det slogs samman med motsvarande behörighetsorgan för
det europeiska, och eventuellt även det nordiska, miljömärknings-
systemet. En lösning av detta slag är också vad flera medlemsländer valt.
I en utvärdering av det Nordiska miljömärkningssystemet som utförs vid
Avdelningen för industriell miljöekonomi rekommenderas det vidare att
en stiftelseform bör övervägas for den svenska miljömärkningsorganisa-
tionen. En sådan stiftelse torde också kunna beskrivas som "ett privat-
rättsligt partssammansatt organ", vilket föreslås i EMAS-promemorian.
Det skall inte uteslutas att vissa synergieffekter och andra fördelar skulle
kunna uppnås genom en ökad organisatorisk och administrativ integrering
mellan de olika miljömärkningssystemen och EMAS-systemet. En sådan
integrering vore i alla händelser till fördel om det i en framtid blir så,
vilket många förespråkar, att det i kriterierna för miljömärkning av

Prop. 1994/95:101

Bilaga

produkter obligatoriskt skulle ingå att produktionen är godkänd i enlighet
med EMAS-förordningen. Det anges i förordningens artikel 18 att det
behöriga registreringsorganet skall "ha förfaranden för att beakta
synspunkter från intresserade parter". Härmed inte sagt att alla intresse-
rade parter nödvändigtvis behöver ingå i organet. Olika intressen måste
rimligen gå att beakta utan att en stor organisatorisk överbyggnad
formellt etableras härför. Det synes också svårt att i en sådan över-
byggnad kunna tillvarata alla intressenters synpunkter, utan att den får en
alltför ohanterlig storlek. I det föreliggande förslaget saknas omedelbart
t.ex. representanter för de oberoende miljöorganisationerna. En liten
antydan om att dessa "bör" vara representerade finns dock. En alternativ
ordning för att tillförsäkra alla intressenter möjlighet till insyn och till att
aktivt kunna bidra med synpunkter som kan förstärka systemets
genomslag och trovärdighet vore att tillsätta en löst sammansatt
referensgrupp utan beslutandemandat. Denna grupp skulle då inte bara
vara ett forum för insyn, diskussion och erfarenhetsutbyte vad gäller det
behöriga registreringsorganet, utan även för behörigt organ för själva
ackrediterings- och godkännandeförfarandet. I fråga om systemets
trovärdighet är det sistnämnda av betydligt större vikt än själva registre-
ringsförfarandet.

Närings- och Teknikutvecklingsverket, NUTEK: Vad gäller organ
for registrering av anläggningar välkomnar NUTEK den valda lösningen
som innebär att ett privaträttsligt partsammansatt organ bildas. Detta
ligger i linje med den frivillighet för företagens deltagande som genom-
syrar EGs förordning.

Konkurrensverket: Konkurrensverket har inga avgörande invänd-
ningar mot vad som i promemorian föreslås beträffande behörigt organ
för ackreditering av miljökontrollanter och tillskapandet av ett särskilt
organ för frivillig registrering av anläggningar, även om registrerings-
systemet kan komma att innebära vissa risker för olikformig behandling.
Mot bakgrund av att det kommer att innebära viss goodwill och vara ett
säljargument för företag att finnas med på listan över godkända an-
läggningar, vill verket framhålla att det är angeläget att det organ som
handhar registreringen är oberoende och opartiskt, så att ansökningar om
registrering får en helt objektiv behandling. Möjligheter till överprövning
av registreringsorganets beslut bör övervägas. Konkurrensverket vill även
ftamhålla vikten av att en utvärdering av systemet sker efter någon tid.

Styrelsen för teknisk ackreditering, SWEDAC: SWEDAC tillstyrker
promemorians förslag, men anser att även det behöriga registreringsorgan
som skall utses bör ha offentligträttslig ställning. Det bör vara admini-
strativt knutet till ett organ som inte kan uppfattas som partiskt.
Förberedelserna för införandet av EMAS pågår f.n. med stor kraft såväl
inom EU som inom de enskilda EG- och EFTA-länder som omfattas av
EES-avtalet. EG-kommissionen har uppdragit åt den europeiska sam-
arbetsorganisationen för ackrediteringsorgan inom certifieringsområdet,
EAC, att, som närmast berört organ inom The European Organisation
For Testing and Certification (EOTC), utarbeta de närmare kriterier och
tolkningsdokument som behövs för att införa enhetliga regler för

Prop. 1994/95:101

Bilaga

bedömning och ackreditering av certifieringsorgan för miljörevision inom
EMAS-systemets ram. SWEDAC är djupt engagerat i detta arbete.
Systemet för miljöstyrning och miljörevision enligt EMAS avviker på ett
antal principiella punkter från vad som gäller för certifiering av företags
kvalitetssystem enligt kraven i standardserien SS ISO 9000. Detta är
olyckligt eftersom kvalitetscertifiering enligt kraven i ISO 9000 serien
alltmer betraktas som en marknadsförutsättning för såväl tillverknings-
som tjänsteproducerande företag i Europa. Stora ansträngningar görs nu
inom EAC att tillsammans med berörda intressenter i Europa överkomma
skiljaktighetema. Målsättningen måste vara att företagen skall kunna
genomgå regelbundna revisioner vilka omfattar såväl kvalitetsrevision
enligt ISO 9000 som EMAS. Detta är också i linje med EU:s grund-
läggande princip om "One Stop testing and Certification" på den inre
marknaden. Sverige har genom EES-avtalet anslutit sig till denna princip.
Nödvändigheten att upprätthålla denna grundläggande princip förstärks
ytterligare om certifiering av företagens system för kvalitetscertifiering
och miljörevision kompletteras med motsvarande ordningar inom andra
områden. Det diskuteras t.ex. i flera europeiska länder att införa
certifieringsordningar även för arbetsmiljöområdet. I Sverige skulle detta
kunna innebära att den ordning för systemtillsyn som nu införts under
Arbetarskyddsstyrelsens (ASS) ledning, på sikt skulle kunna ersättas eller
kompletteras med ett system liknande EMAS för styrning och revision av
arbetsmiljön. ASS regler för systemtillsyn bygger, liksom EMAS, i hög
grad på principerna i standarderna för kvalitetscertifiering ISO 9000. I
Holland har t.ex. registrerings- och ackrediteringsverksamhet inom
arbetsmiljösektom redan påbörjats. Från industrins och andra arbetsgiva-
res utgångspunkt är det av väsentlig betydelse såväl ekonomiskt som
funktionellt att kunna få de återkommande bedömningarna av sitt
kvalitessystem enligt ISO 9000 och tillkommande krav på yttre miljö och
arbetsmiljö etc. bedömda i ett sammanhang av ett certifieringsorgan som
genom ackreditering styrkt att det är kompetent att utföra revision inom
alla områden. I annat fåll bryts den ovannämnda principen om One Stop
Testing and Certification. Det kan förväntas att ett ev. registreringssys-
tem inom arbetsmiljöområdet också blir frivilligt. Emellertid visar
erfarenheterna från ASS verksamhet med systemtillsyn, som innebär att
arbetarskyddsverket övervakar att främst större arbetsgivare har
etablerade system för en förstärkt övervakning av arbetsmiljöfrågoma i
företaget, att man därmed också kan dra ner på traditionell tillsynsverk-
samhet hos sådana arbetsgivare. Det kan förväntas att en liknande
utveckling kommer att ske i förhållandet mellan ansvariga tillsynsmyndig-
heter för den s.k yttre miljön och de företag som är registrerade enligt
EMAS. Därmed får frågor rörande registrering och återkallande av sådan
stora konsekvenser inte bara för företagen, utan också för andra
intressenter t.ex. branschorganisationer, arbetsgivarorganisationer, de
anställdas fackliga organisationer, miljöorganisationer m.fl. Som ovan
nämnts, kan registrering av företag enligt EMAS och eventuellt
tillkommande ordningar, liksom kvalitetscertifiering inom relativt kort tid
förväntas bli ett marknadskrav också på den s.k. oreglerade sektorn, dvs.

Prop. 1994/95:101

Bilaga

varu- och tjänsteproduktion som inte omfattas av regler, t.ex. direktiv,
från EU eller nationella myndigheter. Denna sektor omfattar enligt
uppskattningar från EOTC ca 80 % av alla varor på den europeiska
marknaden. Gränsen for vad som är reglerad och oreglerad sektor
tenderar att bli alltmer flytande inom många samhällssektorer. Ett
exempel är offentlig upphandling. Ett beslut om återkallande av
registrering får sålunda mycket stora konsekvenser for det enskilda
företaget både inom de reglerande och oreglerade delarna av dess
marknad. Det bör framhållas att ackreditering är en i grunden helt
frivillig verksamhet, som etablerats för att bedöma att provnings-
certifierings- och besiktningsorgan uppfyller fastställda kompetenskrav.
Denna ordning har sedan anammats av bl.a. EU och nationella myndig-
heter för att säkerställa kompetensen också hos provnings- certifierings-
och besiktningsorgan som arbetar inom av samhället reglerade sektorer.
Systemet ingår också i det nya GATT-avtalet. Trots att ackreditering
således till huvuddelen vänder sig mot den oreglerade sektom utförs
ackreditering i de flesta länder av offentligrättsliga organ, eller "allmän-
nyttiga organ" där statsmakterna på annat sätt säkerställt besvärsord-
ningar. Detta främst pga verksamhetens stora återverkningar för berörda
intressenter. Detta talar enligt SWEDAC :s mening starkt för att även
registreringsorganet skall ha offenligrättslig ställning och att dess beslut
skall kunna överklagas till förvaltningsdomstol. Att som antydes i
promemorian ev. anknyta registreringsorganet till organ som utför
miljömärkning etc. eller som aktivt medverkar vid utfommningen av de
standarder som skall ligga till grund för verksamhetens bedrivande i
Sverige och Europa vore enligt SWEDAC :s mening olämpligt. Rege-
ringen och riksdagen har uttalat sig för (prop. 1991/92:170) öppna
system för provning och certifiering i Sverige. Certifieringsorganen
Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP) och Det Norske Veritas
har bl.a. i framställningar till Miljö- och naturresursdepartementet och
SWEDAC, pekat på att statsmakternas beslut förutsätter att det monopol
på produktcertifiering inom miljömärkning som regeringen gett SIS,
snarast upphör. I stället föreslås att miljömärkningsstyrelsen ombildas till
ett opartiskt organ som ansvarar för registrering av produkter enligt
Svanen eller kommande EU-märke, på grundval av bedömningar som
gjorts av ackrediterade produktcertifieringsorgan. SIS produktcertifiering
skulle då bli en bland flera konkurrerande certifieringsorgan. Oavsett om
så sker eller inte kan SIS certifiering AB, som är ett av SIS helägt
dotterbolag för kvalitetscertifiering enligt ISO 9000, förväntas bli en av
de större aktörerna också på marknaden för EMAS certifiering. SIS, eller
organ underställt SIS torde därför knappast uppfattas som opartiskt.
Enligt SWEDAC :s uppfattning synes det därför som mest naturligt att
registreringsorganet administrativt knyts till något organ som kan
uppfattas som helt neutralt och opartiskt. Av en sammanställning gjord
inom EAC framgår att bland de relativt få EES-länder som lättat beslut
i frågan har registreringsorganet administrativt knutits till den nationella
miljömyndigheten eller till det nationella ackrediteringsorganet. I de
senare fallen synes motivet främst ha varit att ackrediteringsorgan enligt

Prop. 1994/95:101

Bilaga

EU och gällande ISO- och CEN-standarder måste vara opartiska, och att
ackrediteringsorgan ändå kommer att bli djupt engagerade i EMAS. Av
sammanställningen framgår inte, till skillnad från vad som sägs i
departementspromemorian, att något miljömärkningsorgan skulle ha
utsetts.

Patent- och registreringsverket, PRV: När det gäller registrering av
"anläggningar" kan det sägas att sådana förhållanden typiskt sett hör till
det som är av intresse för den som vill skaffa sig en samlad bild av
tillståndet i ett företag. I det perspektivet vore det inte en främmande
tanke att uppgifterna fick registreras av PRV, vars bolagsavdelning har
ansvaret för registrering av obligatoriska uppgifter om så gott som alla
svenska aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar. PRV kunde
också vara ett naturligt instrument för spridning av miljöredovisningar
enligt artikel 3.h. PRV vill trots detta inte propsa på att få ta hand om
registrering av "anläggningar". Det ligger närmast till att läsa artikel 8
i förordningen så att registreringsmyndigheten skall företa en viss
materiell prövning. Om denna tolkning är riktig, kan det finnas anledning
att lägga registreringen någonstans där miljökompetensen är störrre än
hos PRV. PRV vill lämna öppet om den bästa lösningen är att tillskapa
ett särskilt privaträttsligt "miljörevisionsråd" for registeruppgifterna.
Verket vill bara göra den kommentaren att registreringen i och för sig
borde kunna anförtros en myndighet. Det resonemang som redovisas på
s. 12 f i promemorian, och som mynnar ut i bedömningen att den icke
obligatoriska registreringen inte kan innefatta myndighetsutövning, är
enligt PRV:s mening väl förenklat. Det system för miljöstyrning och
miljörevision som nu introduceras i Sverige bygger visserligen på frivillig
anslutning. Det kan emellertid knappast uteslutas att frivilligheten
framöver ersätts med föreskrifter om obligatoriskt deltagande. Hur som
helst är systemet i så hög grad betingat av offentligrättsliga regler att
registrering och tillsynsuppgifter rimligen från början borde kunna läggas
på något eller några statliga eller kommunala organ. Varför t.ex.
Naturvårdsverket, som i dag har tillsynsansvar, inte skulle kunna - mot
avgifter - ta hand om dessa uppgifter är svårt att se.

Standardiseringskommissionen i Sverige; SIS, Miljömärknings-
styrelsen: Ett omfattande standardiseringsarbete pågår inom ISO och
CEN beträffande bl.a. miljörevision och krav på miljörevisorer och
miljökontrollanter. Resultaten av detta standardiseringsarbete bör
utnyttjas inom EMAS-systemet så snart de är tillgängliga. Till skillnad
mot miljömärkningssystemen för produkter avser EMAS-systemet
redovisning av miljöpåverkan av olika anläggningar. Av artikel 10 i EG:s
förordning framgår att företagen inte får använda en deltagarförsäkran för
sina registrerade anläggningar i produktreklam eller på produkter Att
detta respekteras är en väsentlig förutsättning för systemens trovärdighet
och bör övervakas av det behöriga organet. Det är även viktigt att
organet får tillräckliga resurser att informera företag och allmänhet om
systemet. Inom SIS miljömärkningsverksamhet sker redan idag en frivil-
lig miljökontroll av anläggningar och produkter som delvis sammanfaller
med den kontroll som ska ske inom EMAS-systemet. SIS kvalitetssystem-

Prop. 1994/95:101

Bilaga

certifiering har även visst samband med kontrollen av miljöstymings-
system. Denna kompetens och erfarenhet inom området avser SIS utnyttja
för att erbjuda svenska foretag miljökontroll enligt EMAS. Med hänsyn
till kraven på integritet förefaller det inte lämpligt att SIS utses till
behörigt organ för registrering av anläggningar.

Statens naturvårdsverk, SNV: Om en strykning ur registret aktualise-
ras kan inte registreringsorganet avkräva den ackrediterade miljökont-
rollören en förnyad granskning. Istället måste registreringsorganet göra
en egen utredning om förhållandena. En utredning kan innebära att
begära information från företaget, uppdra åt någon att att utföra en
granskning av företaget för registreringsorganets räkning eller att göra ett
besök på företaget. Detta fordrar såväl resurser som kompetens.
Naturvårdsverket anser att det är viktigt att sekretariatets placering inte
äventyrar systemets trovärdighet. Om registreringsorganet blir privat-
rättsligt är det viktigt att dess placering blir sådan att en sammanbland-
ning av roller undviks. Erforderlig kompetens finns på t.ex. en miljö-
myndighet, men en sådan anknytning av ett sekretariat tillhörigt ett
privaträttsligt organ skulle kunna förorsaka konflikter med offentlig-
hetsprincipen. Det vore också olämpligt med tanke på att registrering-
sorganet ska vara opartiskt.---Naturvårdsverket bedömer att det finns

risk för en konflikt mellan ambitionen att hålla skretariatets storlek nere
och att tillgodose såväl resurser som kompetens för alla de uppgifter som
föreslås ligga på sekretariatet.

Svenska Kommunförbundet: Kommunförbundet föreslår att den be-

Prop. 1994/95:101

Bilaga

höriga organisationen ska kallas Miljöstymingsrådet i stället för Miljö-
revisionsrådet. Begreppet miljöstyrning är det som används i samband
med utvecklingen av internationella standarder inom området ISO 14000.
Vidare delar Kommunförbundet departementets uppfattning att registre-
ringsorganet kan ha privaträttslig status, eventuellt i form av stiftelse. I
det fall organet skulle bindas till någon myndighet, kan möjligen Patent-
och Registreringsverket (PRV) övervägas. Hur väl systemet för
miljöstyrning och miljörevision kommer att förverkligas i Sverige, har
enligt förbundet att göra med trovärdigheten hos registreringsorganet
samt kompetenskraven för miljrevisorer respektive miljökontrollanter.
Det är viktigt att såväl registreringsorganet som dess sekretariat ges en
opartisk och oberoende ställning utan bindning till någon
branschorganisation. Rådets ordförande bör tillsättas av regeringen, som
också bör godkänna rådets stadgar. Rådet bör vara sammansatt av
personer som har erfarenhet från:

-drift av processledning

- drift av verkstadsanläggning

- drift av liten och medelstor industrianläggning

- drift av kommunal anläggning

- Naturvårdsverket

- Kemikalieinspektionen

- regional tillsynsverksamhet

- lokal tillsynsverksamhet

Kommunförbundet anser att rådet bör bestå av ett begränsat antal

personer så att det kan arbeta effektivt. Därmed bör exempelvis miljö-
organisationer inte vara representerade. Däremot kan rådet självfallet
kalla in såväl myndigheter som representanter för miljöorganisationer och
andra organisationer om det skulle behövas för behandlingen i ett särskilt
ärende.

Naturskyddsföreningen: Naturskyddsföreningen har inte goda erfaren-
heter av partssammansatta organ för att administrera utvecklingsprocesser
av detta slag. Förordningens artikel 18 ställer krav på att organet skall
vara "garanterat oberoende och neutralt" och att organet "tillämpar
föreskrifterna på ett konsistent sätt". Naturskyddsföreningen anser att ett
organ med tydliga regler, öppen för allmän granskning, är en bättre
lösning.

Sveriges Industriförbund, i vars yttrande Jernkontoret samt Svens-
ka arbetsgivareföreningen, SAF instämde: Industriförbundet delar
slutsatsen att registreringen bör omhändertas av ett annat organ än en
myndighet, nämligen ett privaträttsligt organ. Detta bör emellertid - av
skäl som framgår ovan - benämnas Miljöstymingsrådet, ej Miljö-
revisionsrådet. Mot bakgrund av vad som inledningsvis anförts beträf-
fande ett industridrivet system är det naturligt att sekretariatet för Mi-
ljöstymingsrådet läggs hos Industriförbundet. En sådan lösning är helt i
förordningens anda. Det skulle också betyda mycket för förordningens
genomslag och acceptans inom industrin om adminstrationen lades på
Industriförbundet. Beträffande den viktiga frågan om trovärdigheten kan
det konstateras, att det helt ligger i industrins intresse att förordningen
admistreras med oväld och att systemet erhåller trovärdighet i samhället
i stort. Det är dock rimligt och önskvärt att regeringen är en garant för
att förutsättningar ges för organets opartiskhet och oberoende genom att
rådets stadgar underställs regeringen for godkännande. Likaså bör rådets
ordförande tillsättas av regeringen. De krav som i promemorian ställs på
rådets medlemmar delas fullt av Industriförbundet. Men dessutom måste
medlemmarna ha god kunskap om och erfarenhet av hur industriell
verksamhet tillgår. Rådets medlemmar (utom ordföranden) bör därför
tillsättas av Industriförbundet efter samråd med berörda parter. Rådet bör
inte vara för stort. Vi föreslår att rådet bör vara sammansatt av personer
som förutom industrierfarenhet har erfarenhet från

Prop. 1994/95:101

Bilaga

- drift av processanläggning

- drift av övrig industriell anläggning

- drift av liten eller medelstor industrianläggning

- drift av kommunal anläggning

- miljörevision

- arbete vid central miljömyndighet (ASS, SNV, Kemi) - arbete med
regional tillsynsverksamhet - arbete med lokal tillsynsverksamhet

(Det bör här uppmärksammas att EG:s definition och den svenska
definitionen av små och medelstora företag skiljer sig från varandra).
Rådet kan sedan om så skulle erfordras till sig adjungera personer med
annan erfarenhet.

Miljöorganisationer spelar en viktig roll i vårt samhälle. De är och
skall vara pådrivande utgående från miljöperspektivet. Deras kompetens

i managementfrågor, som EMAS-systemet främst har att hantera, är dock
begränsad. Miljöorganisationer bör därför inte ingå i Miljörevisionsrådet.
Industriförbundet delar uppfattningen att verksamheten årligen bör
redovisas till regeringen. Dessutom vill vi peka på det väsentliga att
verksamheten också regelbundet redovisas till övriga intressenter inom
miljösektom - speciellt till miljöorganisationer, miljömyndigher och
politiker.

Landsorganisationen i Sverige, LO: LO anser att registreringsarbetet
bör ligga på en myndighet. När det gäller val av registreringsorgan är
bilden mer komplicerad. Som framhålls i promemorian är det viktigt att
organet är opartiskt. Det är vidare angeläget att det efter hand också kan
verka utanför den egentliga industrisektorn. En samverkan med mot-
svarande verksamheter, som finns eller kan komma att utvecklas inom
andra områden, som kvalitets- eller arbetsmiljöområdena, bör också
säkras. Enligt LO:s uppfattning talar detta för att sekretariats- och
beslutsfunktionen for registrering läggs på en myndighet, förslagsvis
Naturvårdsverket eller alternativt Koncessionsnämnden för miljöskydd.
LO motsätter sig inte tanken på någon form av rådsorgan i anslutning till
registreringen, men menar att dess uppgift är otillräckligt belyst i
promemorian. Om ett sådant organ inrättas bör det vara allsidigt sam-
mansatt och även inkludera företrädare för de anställda. Inom EU pågår
en diskussion om bl.a. facklig medverkan i miljöstyrnings- och miljöre-
visionsarbetet, med hänvisning till den sociala dialogen, senast manifes-
terad genom Maastricht-överenskommelsen. Oavsett ett kommande
svenskt medlemskap i EU vore det anmärkningsvärt om den sociala
dialogens innebörd inte skulle äga giltighet även i Sverige. En breddning
av representationen skulle också underlätta för den syn på miljörevision
som antyds vara under utveckling. En sådan utveckling kan för övrigt
sägas vara på gång genom den i arbetsmiljölagen införda regeln om
intemkontroll. LO har i övrigt inga erinringar mot de förslag som
framförs i promemorian.

Vattenfall AB: Vattenfall tillstyrker att ett partsammansatt råd inrättas
för registrering av godkända anläggningar. Det är mycket angeläget att
rådet sammansätts på ett sådant sätt att det får en bred kontaktyta mot
industrin och att industrin i ett inledningsskede ges möjlighet att delta i
utformningen av de mer detaljerade reglerna för registrering.

Föreningen Miljörevisorer i Sverige: Miljörevisionsrådet bör kallas
Miljöstymingsrådet.

Telefonaktiebolaget L M Ericsson: Det bör eftersträvas att göra regi-
streringsorganet så litet och effektivt som möjligt. Vi ifrågasätter därför
med hänvisning till rådets tämligen begränsade arbetsuppgifter om
NUTEK, SWEDAC och miljöorganisationer behöver medverka i rådet.

Kraftverksföreningen: Kraftverksföreningen instämmer i att oberoen-
de organ behövs för registrering av anläggningar. Beträffande organet för
registrering av anläggningar menar dock Kraftverksföreningen att det
finns ett behov av att infrastrukturella näringar utöver förekommande
kommunala också är representerade. Exempel på sådana är större kraft-
producenter och de statliga trafikverken/företagen.

Prop. 1994/95:101

Bilaga

Behörigt organ för ackreditering

Prop. 1994/95:101

Bilaga

Statskontoret: Vi tillstyrker att SWEDAC utses som ackrediterings- och
tillsynsorgan för miljökontrollanter.

Lunds Universitet:---Större betydelse för EMAS-systemets tro-

värdighet och därmed existensberättigande har också frågan om ackredi-
teringen av de extemrevisorer som undersöker och eventuellt verifierar
att en verksamhet lever upp till förordningens krav. Betydelsen av
kompetens och erfarenheter bland de personer som ackrediteras för det
externa kontroll- och godkännandearbetet måste därför betonas. Då
personer med de kvalifikationer som krävs torde vara mycket sparsamt
förekommande, behövs en omfattande utbildning och träningsverksamhet.
Sammantaget understryker det sagda att utbildnings-, ackrediterings- och
certifieringsforfarandet måste underkastas långt större påverkansmöjlig-
heter samt insyn och kontroll från olika aktörer med bred erfarenhet från
miljöområdet än vad som kan utläsas av departementspromemorian. I
annat fall riskerar systemet att förlora i trovärdighet, åtminstone på sikt.
---Vad gäller systemets trovärdighet och därmed existensberättigande
på marknaden är frågan om ackrediteringen av miljökontrollanter och
deras arbete av högsta betydelse. Av lätt insedda skäl har dessa personer
en nyckelroll i systemet genom att vara den oberoende, objektiva part
som granskar och eventuellt verifierar att miljöarbetet vid en anläggning
uppfyller kraven i förordningen. Mycket högt ställda krav måste således
ställas på de ackrediterade miljökontroliantemas erfarenhet, utbildning
och kompetens, liksom på allmänhetens möjlighet till insyn samt
inflytande för olika intressenter. I departementspromemorian anges inget
om hur dessa krav skall kunna tillgodoses. I promemorian föreslås att
Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) utses som ackrediterings-
och tillsynsorgan för miljökontrollantema. Mot detta finns inget att
invända och förfarandet är också allmänt förekommande i andra EU- och
EFTA-länder. Det skall dock understrykas att SWEDAC huvudsakligen
har kompetens av ackreditering inom helt andra områden än det här
aktuella. Näraliggande är dock ackrediteringen av revisorer för certifie-
ring av kvalitetssystem enligt 9000-serien. Några krav på kompetens
inom miljöområdet föreligger här emellertid inte, av naturliga skäl. Det
skall också understrykas att kvalitetsarbete enligt 9000-standard är hårt
system- och dokumentationsorienterat utan krav på någon kontinuerlig
förbättringsprocess. Följaktligen har en extern revisor att granska om
styrsystemet är ändamålsenligt utformat för att verksamheten skall kunna
leverera varor och/eller tjänster av den kvalitet som man föresatt sig att
leverera. EMAS-förordningen skiljer sig på den här punkten genom att
peka ut den kontinuerliga förbättringen av verksamhetens miljöskydd-
sprestanda som det centrala. För en revisor som skall granska att detta
krav har uppfyllts, räcker det inte med elementära kunskaper i organisa-
tionslära och styrteori, samt en god intervjuteknik. Härtill krävs ingående
miljötekniska kunskaper för att kunna bedöma om de uppgifter som
lämnats vad gäller minskade emissioner o.dyl. är riktiga. Detta inbe-

griper rimligen att avgöra om den mätutrustning som använts är
tillförlitlig och rätt kalibrerad etc. I annat fall torde revisorn svårligen
kunna intyga att de uppgifter som återfinns i miljöredogörelsen om
uppnådda resultat av miljöarbetet är riktiga. Vid sidan av den miljötek-
niska kompetensen måste det förutsättas att en ackrediterad miljörevisor
har ingående kunskaper i miljölagstiftningen, både nationellt och inom
EG. Eftersom den fria marknaden bjuder att även miljökontrollanter fritt
får utöva sin profession, kan härtill ingående kunskaper om samtliga
medlemsländers miljöpolitik och lagstiftning vara av värde. Den enda
restriktionen i sammanhanget är att en revision i ett annat medlemsland
enligt förordningen måste förhandsanmälas till ackrediteringsorganet i det
aktuella landet. Medan gällande miljölagstiftning utgör den miniminivå,
från vilken förbättringsprocessen i de flesta fåll förväntas starta, utgör
"ett ur ekonomisk synpunkt genomförbart utnyttjande av bästa tillgängliga
teknik" den nivå till vilken man förväntas nå. För att kunna värdera
förbättringsprocessens framskridande inom denna skala, måste självfallet
vaije ackrediterad miljökontrollant besitta ingående kunskaper om vad
som är "bästa tillgängliga teknik" inom olika branscher. Vidare, för att
kunna värdera om anförda ekonomiska motiv for att inte utnyttja denna
teknik är hållbara, torde grundläggande färdigheter i företags- och
miljöekonomisk analys vara nödvändiga.

Vad gäller de ackrediterade miljörevisorema skall det också observeras
att sådana kommer att behövas även för att certifiera verksamheter mot
andra normer i EMAS-förordningens. Den brittiska standarden for
miljöledningssystem, BS 7750, har utgjort rättesnöre för många andra
nationella standarder och nu även for det arbete som pågår inom den
internationella standardiseringsorganisationen ISO med att ta fram
internationellt gångbara normer. Frågan, som departementspromemorian
inte ger något svar på, är om en miljökontrollant som ackrediterats för
att kunna godkänna företag i enlighet med förordningens krav också
automatiskt skall anses vara behörig att certifiera företag mot olika
standarder, och vice versa. Svaret är på inget sätt givet, då de angivna
miljöstandarderna i likhet med ISO 9000-seriens standarder för kvali-
tetssystem är mycket system- och dokumentationsorienterade, medan
EMAS-förordningen dessutom är teknik- och resultatorienterad. Att detta
måste ställa något olika krav på extemrevisorema i fråga är uppenbart,
men om skillnaderna är så stora att det motiverar två helt skilda
yrkeskårer kan emellertid diskuteras. Till det sagda kan det föras att de
interna miljörevisorema, som EMAS-förordningen föreskriver skall
finnas, naturligtvis bör besitta ungefär samma kompetens som de ackre-
diterade extemrevisorer som ovan diskuterats. Förordningen föreskriver
att den interna miljörevisionen av en anläggning får utföras av revisorer
som hör till företaget eller av utomstående personer eller organisationer
som handlar på företagets vägnar. Den interna miljörevisom måste dock
stå i ett oberoendeförhållande till den ackrediterade extemrevisom. Den
interna miljörevisionen skall i likhet med den externa företas i enlighet
med vedertagen revisionsmetodik och omfatta en utvärdering av an-
läggningens miljöarbete i relation till externa och interna krav. Intem och

Prop. 1994/95:101

Bilaga

extern revision, liksom offentlig redovisning, skall företas med en
frekvens om 1-3 år, beroende på verksamhetens art. Av detta förstås att
systemet, om manga företag väljer att söka ansluta sig, kommer att öka
efterfrågan på välutbildade kompetenta och erfarna miljörevisorer högst
väsentligt. Någon diskussion om hur denna efterfrågan skall kunna mötas
förs emellertid inte i departementspromemorian .

Patent- och registreringsverket, PRV: PRV har inget att erinra mot
förslaget att SWEDAC skall utses att ackreditera och utöva tillsyn över
milj ökontrollanter.

Standardiseringskommissionen i Sverige; SIS, Miljömärknings-
styrelsen: Miljömärkningsstyrelsen anser att systemet har förutsättningar
att bidra till en förbättring av industrins miljöarbete om verksamheten
sköts så att näringslivet och allmänheten får förtroende för systemet. En
förutsättning för detta är att den externa miljökontroll, som systemet
förutsätter, genomförs på ett seriöst sätt och av personal med hög
miljökompetens. Promemorians förslag att SWEDAC skulle få i uppdrag
att ackreditera miljökontrollantema är ett lämpligt steg i denna riktning.
Vidare bör de krav på kompetens, utbildning, yrkeserfarenhet etc. som
ska ställas på miljökontrollantema preciseras.

Svenska kommunförbundet: Kommunförbundet ställer sig positivt till
att Swedac utses till den myndighet som ackrediterar miljökontrollanter
och därmed får ansvaret för den nämnda myndighetsutövningen.---EG-

förordningen berör inte miljörevisoremas kompetens. Kommunförbundet
vill dock understryka att denna fråga bör behandlas i samband med att
systemet införs i Sverige, då den internationella standarden avseesnde
miljöstyrning (ISO 14000) som kommer under 1996 innehåller krav av
detta slag. Förbundet vill föreslå att Kommerskollegium, som redan idag
auktoriserar ekonomiska revisorer (med krav på 140 universitetspoäng i
ekonomi plus praktik omfattande minst fem år samt tre speciella
skriftlliga kunskapsprov år 1, år 3 respektive år 5), ges möjlighet att
också auktorisera miljörevisorer.

Tjänstemännens Centralorganisation, TCO:Beträffande ackredite-
ringsorganet kan TCO ställa sig bakom att SWEDAC får detta uppdrag.
TCO anser att registreringsorganet bör ha myndighets ställning och vara
frikopplat från enskilda intressen. Den föreslagna styrelsesamman-
sättningen bör dessutom enligt TCO breddas med representation för de
anställdas organisationer. Detta är viktigt inte minst mot bakgrund av den
betydelse som personalfrågorna (information, utbildning m.m.) har för
att de företag och anläggningar som miljöregistreras ska kunna leva upp
till ett miljömässigt effektivt produktionsförfarande. I registrerings-
förfarandet borde även arbetstagarpartens synpunkter aktivt tas hänsyn
till. På så sätt undvikes att de anställda enbart behandlas passivt, utan i
stället blir en viktig positiv resurs i företagens miljöarbete.

Landsorganisationen i Sverige, LO: LO instämmer i förslaget att utse
SWEDAC till ackrediteringsorgan.---LO konstaterar att Sverige med

EG-förordningen får en offentlig insyn i den miljörevisionsverksamhet
som utvecklats under senare år, vilket är värdefullt. LO ser det också
som naturligt att SWEDAC utses att vara ackrediterings- och tillsyns-

Prop. 1994/95:101

Bilaga

r- , ■ , Prop. 1994/95:101

organ för verksamheten. n;l K

Sveriges Industriförbund, i vars yttrande Jernkontoret samt Svens-
ka arbetsgivareföreningen, SAF instämde: Industriförbundet delar
uppfattningen att SWEDAC bör utses som ackrediterings- och tillsyn-
sorgan för miljökontrollanter.

Vattenfall AB: Vattenfall har inga invändningar mot att SWEDAC
utses som ackrediterings- och tillsynsorgan for miljökontrollanter.

Kraftverksföreningen: Kraftverksföreningen instämmer i att oberoen-
de organ behövs för ackreditering av miljökontrollanter.

Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut, SP: Miljöstyrning är till
sin karaktär, sett ur användarens synvinkel, relativt närbesläktat med
kvalitetssäkring eller kvalitetsstyrning. I båda fållen måste ledningen fetta
ett strategiskt beslut och därefter ställa resurser till förfogande för
systemets funktion. Utgångspunkten för företagets arbete är i båda fellen
en av ledningen festställd policy, och i båda fellen krävs likartade
administrativa system för att driva verksamheten. Enligt vår uppfattning
bör därför, så långt möjligt, systemet för miljöstyrning behandlas i
parallellitet med system for kvalitetssäkring enligt SS-ISO 9000 serien.
Även när det gäller revision bör systemen så långt möjligt göras paral-
lella. Det medför att certifieringsverksamheten genomförs av ackredite-
rade certifieringsorgan, och att respektive myndighet endast ställer
generella villkor på certifieringsorganen.

Civilingenjörsförbundet, CF: Behovet att ackreditera miljökontrollan-
ter är stort. CF har inget att anmärka mot att SWEDAC tilldelas denna
roll. Vi vill dock kraftigt poängtera det olyckliga i att de som i dag anser
sig vara kompetenta att utföra miljökontroll har en varierande och, enligt
vår uppfettning, ibland bristfällig bakgrund. CF anser att samtliga
miljökontrollanter bör ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning på
högskolenivå.

Kemi & Miljö AB: Vi anser att även miljörevisorema bör ackredite-
ras. Miljörevisoremas roll i EMAS är mycket central, speciellt om
kontrollanterna kommer från utlandet och därför inte har detaljkunskaper
om svensk miljölagstiftning.

Information och kostnader

Statskontoret: Förordningen avser frivilligt deltagande för industriföre-
tag i den relativt långt utformade miljöstyrnings- och miljörevisions-
ordningen som förordningen beskriver. Departementspromemorian
överväger inte närmare hur deltagandet kan komma att utvecklas eller
hur deltagandet kan stimuleras. I sistnämnda avseende läggs dock
förslaget att registreringsorganet skall informera om systemet och handha
frågan om försöksvis tillämpning av bestämmelser som motsvarar forord-
ningen inom andra sektorer än industrin. Vi instämmer i att information
och stöd är frågor av stor betydelse för att innehållet i förordningen skall
kunna omsättas till praktisk handling i större skala. Men även om inte

verksamheten torde innefatta myndighetsutövning så bör den ändå inte
handläggas av registreringsorganet. Dess trovärdighet som behörigt organ
kan skadas om organet samtidigt skall informera och stödja. Behovet av
information och stöd torde tillfredsställas genom ett flertal andra aktörer.
Rimligen bör det finnas anledning for branschorgan eller motsvarande
och konsulter på marknaden samt tillsynsmyndigheter och centrala
miljömyndigheter och sektorsmyndigheter att informera och stödja
införandet av systemet. Exempelvis har NUTEK uppgiften att särskilt
stödja mindre och medelstora företag. Naturvårdsverket skall allmänt
vara samordnande och pådrivande och speciellt även utveckla formerna
för miljötillsyn . - - - Vidare ifrågasätter vi om försök att tillämpa
bestämmelserna på offentlig sektor i första hand bör handhas av det
föreslagna registreringsorganet. Detta förefaller vara bäst skickat att
arbeta med näringslivet och affärsverken snarare än myndighetsvärlden.
Vi anser att man bör överväga att tillsätta en särskild kommitté med
uppdrag att anpassa systemet för offentlig sektor och föreslå strategi för
införandet inklusive förslag rörande behöriga organ. Detta skulle ligga
i linje med det regeringen uttalat i UNCED-propositionen rörande
myndigheternas miljöarbete (prop 1993/94:111 s 22 f). - - - Vi in-
stämmer i att kostnaderna för systemet bör täckas av avgifter. Som vi
tidigare anfört ser vi starka samband mellan denna utveckling av
miljöstyrning-miljörevision och myndigheternas miljötillsynsverksamhet.
Tillsynsavgiften bör rimligen med hänsyn till självkostnadsprincipen
kunna sättas ned för verksamheter som vunnit godkänd registrering. En
sådan ordning skulle också innebära ökade incitament för företagen att
anslutna sig till EMAS.

Riksrevisionsverket, RRV: Små och medelstora företag ska kunna ges
olika stöd för att delta i systemet (artikel 13 i EG-förordningen).
Information och stöd till dessa företag samt kostnader och finansiering
föreslås utredas ytterligare. RRV anser att dessa kostnader bör bäras av
branschen. RRV menar också att samordning i lämpliga former bör sökas
mellan EMAS-systemets organisationer och den rådgivning som främst
NUTEK, Kemikalieinspektionen och SNV riktar mot mindre företag.

Lunds Universitet: Konstateras kan att EMAS-förordningen inrymmer
ett potentiellt konsumentpolitiskt problem, om den symbol som följer
med ett godkännande t ex i marknadsföringen används på ett sådant sätt
att konsumenterna förleds tro att berörd verksamhet är "miljövänlig" i
någon objektiv mening. Med tanke på det köpintresse som miljövänligt
producerade varor tilldrar sig på marknaden, hade det varit lämpligt att
promemorian även behandlat vilka åtgärder som borde vidtagas för att
förebygga missförstånd av det nämnda slaget. I förlängningen kan sådana
missförstånd också befaras leda till en minskad tilltro till andra miljö-
märkningssystem av mera objektiv natur, t.ex. den nordiska svanen-
märkningen. Det kan dessutom noteras att förordningen i artikel 15
uttryckligen föreskriver att varje medlemsstat med lämpliga medel skall
se till att allmänheten informeras om förordningens syfte och hur den är
tänkt att fungera.

Det ovan sagda till trots kan det antas att förordningen kommer att få

Prop. 1994/95:101

Bilaga

en normbildande betydelse för vad som i framtiden kommer att karak-
täriseras som "god miljöledning". Allt talar för att miljöarbete, jämte
ekonomi och kvalitet, kommer att etableras som en naturlig parameter för
olika aktörer att värdera när det gäller att bedöma en verksamhets
slagkraft på marknaden. Följaktligen kommer ett godkännande enligt
förordningen, eller något annat certifikat som intygar att en verksamhet
lever upp till en bestämd miljöledningsstandard, att vara betydelsefulla
dokument i alla kontakter med kunder, långivare, försäkringsbolag och
andra intressenter som faster värde på att verksamheten leds på ett från
miljösynpunkt för dem godtagbart sätt. Det har redan hänt, och kommer
i ökad utsträckning att hända, att företag som inte kan uppvisa ett god-
tagbart miljöarbete går miste om viktiga affärsmöjligheter. Godkännanden
enligt förordningen kan således komma att bli mycket betydelsefulla for
det svenska näringslivets konkurrenskraft på den europeiska marknaden.
Det är mot denna bakgrund något förvånande att det i promemorian inte
diskuteras närmare kring hur näringslivet på olika sätt skulle kunna
stimuleras till att ansluta sig till systemet. Detta i synnerhet som
medlemsländerna i förordningens artikel 13 direkt uppmanas att främja
alla företags och i synnerhet de små och medelstora företagens deltagan-
de. Som jämförelse till avsaknaden av svenska initiativ i den nämnda
riktningen, kan det noteras att det i Danmark kommer att avsättas 120
miljoner danska kronor under de närmaste 5 åren för att genom infor-
mation och rådgivning mm stimulera det danska näringslivets deltagande
i förordningen. Medlen är också tänkta att användas till en kraftfull
satsning på miljöutbildning, bl.a. av de i systemet verksamma intem-
resp. extemrevisorema. Nämnda medel kommer ej att medge direkt
ekonomiskt stöd till intresserade verksamheter. Detta är emellertid
möjligt att söka från ett särskilt rådgivningsprogram, som speciellt
inriktats mot att stimulera miljöarbetet i små och medelstora företag.
Totalt är det för detta ändamål avsatt 20 miljoner danska kronor per år
under fyra år. Programmet förväntas resultera i förbättrad miljö och
arbetsmiljö i deltagande verksamheter, samtidigt som resursförbrukning
och avfallsgenerering minskar, med förbättrad produktivitet, lönsamhet
och konkurrenskraft som följd. Sammantaget kommer det således i
Danmark att avsättas ca 55 miljoner kronor årliger under de närmaste
åren för att på olika sätt hjälpa näringslivet att bedriva ett effektivt och
systematiserat miljöarbete. I den svenska promemorian ägnas mest
utrymme åt en i jämförelse ganska betydelselös frågeställning, nämligen
vilket organ som skall vara behörigt att registrera godkända anlägg-
ningar. Om inte näringslivet stimuleras till ett mera aktivt miljöarbete än
idag, är det risk att registreringsorganet, vilket det än blir, får en mycket
låg arbetsbelastning.

I ovan nämnda sammanhang bör det emellertid observeras att den
nyligen framlagda avfallsskatteutredningen föreslår inrättandet av en s.k.
resurssparkommitté. Dess uppgifter skall enligt förslaget bl.a. vara att ta
fram utbildnings- och informationsmaterial samt stödja genomförandet av
avfallsminimeringsanalyser i små och medelstora företag med hjälp av
miljörådgivare. Det konstateras i utredningen att sådana insatser med

Prop. 1994/95:101

Bilaga

fördel bör kunna läggas till grund för införandet av formaliserade och
eventuellt certifierade styrsystem för miljöarbetet, inkluderande policy,
handlingsprogram och revisioner, i enlighet med förordningens krav.

Närings- och Teknikutvecklingsverket, NUTEK: NUTEK ställer sig
välvillig till förslaget om att en person från verket ingår i registerings-
organet. I en särskild artikel i EG:s förordning föreskrivs att medlems-
staterna i synnerhet skall främja de små och medelstora företagens
deltagande. I promemorian tas inte ställning till detta utan konstaterar att
kostnader och finansiering skall utredas ytterligare. NUTEK har i olika
sammanhang konstaterat att allt större miljömässiga krav ställs på dessa
företag. Samtidigt visar NUTEK:s erfarenheter att de mindre företagen
av olika skäl i många fall har betydande svårigheter att ta till sig
kravbilden och driva ett rationellt miljöarbete. Mot denna bakgrund är
det angeläget att det aviserade utredningsarbetet, förutom kostnader och
finansiering, även tar upp mindreföretagens förutsättningar för miljöarbe-
tet och på vad sätt det kan stimuleras.

Statens naturvårdsverk: Registeringsorganet föreslås få ansvar för att
informera och stödja de små och medelstora företagen att ansluta sig till
systemet. Även detta förutsätter resurser. Finansieringen av informatio-
nen och stödet till mindre och medelstora företag ska också utredas
vidare.

Timrå kommun: Vid en studie av promemorian och dess bilagor fram-
går att det krävs ganska mycket från de företag som skall deltaga. Det
är ett stort administrativt arbete att gå igenom alla bilagor och fråge-
ställningar. Små företag kan ha svårigheter att klara den uppgiften.
Därför bör, i enlighet med vad som anges i promemorian, information
och stöd till små och medelstora företag tas fram redan från början.

Svenska kommunförbundet: I EG:s förordning nr 1836/93 av den 29
juni 1993 framhålls i artikel 13 att små och medelstora företag (upp till
500 anställda) kan ges olika former av stöd för att kunna delta i EMAS-
systemet. Kommunerna alternativt kommunförbunden i respektive län
skulle på ett effektivt sätt kunna sprida information respektive organisera
utbildning för de små och medelstora företagen - under förutsättning att
statliga medel kan ställas till förfogande för sådana informationsinsatser.
Då de stora företagen sannolikt kommer att kräva av alla sina underleve-
rantörer att de följer EMAS regler, handlar det även om konkurrenskraft
och överlevnadsförmåga för de små och medelstora företagen.

Sveriges Industriförbund, i vars yttrande Jernkontoret samt Svens-
ka arbetsgivareföreningen, SAF instämde: Industriförbundet delar de
synpunkter som framförs i promemorian beträffande information, kost-
nader och ikraftträdande. Kostnaderna för deltagande i Sverige bör vara
i paritet med kostnaderna för deltagande i övriga länder. Speciell in-
formation eller stöd till små och medelstora företag måste finansieras på
särskilt sätt.

Vattenfall AB: Vi vill understryka några viktiga faktorer för att EMAS
skall få en bredare spridning. Systemet bör utformas så enkelt för indu-
strin som möjligt för att undvika byråkrati och höga administrativa
kostnader i form av avgifter för miljökontroll och registrering. Vid val

Prop. 1994/95:101

Bilaga

av arbetssätt för registreringsorganet samt organisation till vilken det bör y°P’

knytas är det angeläget att hänsyn tas till detta. Registreringsorganet skall °
enligt EMAS registrera enskilda anläggningar. För ett företag med många
små anläggningar av likartad typ bör det enligt vår mening finnas
möjlighet att registrera dessa kollektivt for att därmed undvika en kostbar
genomgång av vaije enskild anläggning.

Kraftverksföreningen: Kraftverksföreningen instämmer i principen att
kostnader bör täckas av avgifter.

Ikraftträdande

Statskontoret: Tidpunkten styrs av EG-förordningen. Någon viss
övergångsordning behöver dock etableras för att vid senare tidpunkt
ansluta förordningen till miljöbalken då denna träder i kraft.

Lagförslag

Statskontoret: Lagförslaget bör---knytas till de i miljöbalken samlade

lagarna istället för att utgöra en separat lag. Det skulle eventuellt kunna
ske på så sätt att ytterligare någon paragraf tillfogades till det som i
lagrådsremissens utgör kapitel 18 "Tillsyn" och döpa om det till "18
Tillsyn m.m.". Paragrafen skulle bemyndiga regeringen att genom
forordning inkorporera EGs förordningar om miljöstyrnings- och
milj örevisionsordningar.

Sveriges Industriförbund, i vars yttrande Jernkontoret samt Svens-
ka arbetsgivareföreningen, SAF instämde: För att inte missupp-
fattningar skall uppstå, bör lagen benämnas "Lag om frivillig miljö-
styrning och miljörevision".

Föreningen miljörevisorer i Sverige: Lagens namn bör vara Lag om
frivillig miljöstyrning och miljörevision.

Miljö- och naturresursdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 1994

Prop. 1994/95:101

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds,
Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson

Föredragande: statsrådet Lindh

Regeringen beslutar proposition 1994/95:101 Frivillig miljöstyrning
och miljörevision.

gotab 47155, Stockholm 1994

Frivillig miljöstyrning och miljörevision

Regeringens proposition

1994/95:101

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut

2 Förslag till lag om frivillig miljöstyrning ochmiljörevision

3 Ärendet och dess beredning

4 Närmare om EG:s miljöstyrnings- och miljö-revisionsförordning

5 Behovet av svensk lagstiftning

6 Frågan om myndighetsutövning

7 Förhållandet till tillsynsmyndigheterna

8 Behörigt organ för registrering av anläggningar

9 Behörigt organ för ackreditering av och tillsynöver miljökontrollanter

10 Information och främjande

11 Kostnader

12 Ikraftträdande

Allmänt

Behovet av svensk lagstiftning

Miljöstyrning och miljörevision - myndighets-utövning

Förhållandet till tillsynsmyndigheterna

Behörigt organ för registrering av anläggningar

Behörigt organ för ackreditering

Information och kostnader

Ikraftträdande

Lagförslag

Miljö- och naturresursdepartementet

2 Förslag till lag om frivillig miljöstyrning och
miljörevision

4 Närmare om EG:s miljöstyrnings- och miljö-
revisionsförordning

9 Behörigt organ för ackreditering av och tillsyn
över miljökontrollanter

Miljöstyrning och miljörevision - myndighets-
utövning