Förstärkta kapitaltäckningsregler

Kreditkvalitetssteg

Proposition 2013/14:228

prop 2013/14 228 d2

		Prop. 2013/14:228
Innehållsförteckning
Bilaga 1	Europarlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av
	den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i
	kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och
	värdepappersföretag, om ändring av direktiv
	2002/87/EG och om upphävande av direktiv
	2006/48/EG och 2006/49/EG.................................................	2
Bilaga 2	Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv
	2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att
	utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av
	kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av
	direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
	2006/48/EG och 2006/49/EG.............................................	101
Bilaga 3	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
	575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för
	kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring
	av förordning (EU) nr 648/2012 ........................................	102
Bilaga 4	Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning
	(EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav
	för kreditinstitut och värdepappersföretag och om
	ändring av förordning (EU) nr 648/2012 ...........................	439
Bilaga 5	Sammanfattning av betänkandet (SOU 2013:65)...............	444
Bilaga 6	Utredningens lagförslag.....................................................	448
Bilaga 7	Förteckning över remissinstanserna...................................	532
Bilaga 8	Lagrådsremissens lagförslag..............................................	533
Bilaga 9	Lagrådets yttrande..............................................................	627
Bilaga 10	Parallelluppställning över genomförandet av direktiv
	2013/36/EU (kapitaltäckningsdirektivet) i svensk rätt.......	640
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 maj 2014..........		646
Rättsdatablad........................................................................................		647

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/338		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/36/EU av den 26 juni 2013

om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions sätt, särskilt artikel 53.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verk samhet i kreditinstitut (2) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (3) har ändrats avsevärt vid flera tillfällen. Många av bestäm melserna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG är tillämpliga på både kreditinstitut och värdepappersföre tag. För att öka tydligheten och se till att dessa bestäm

melser tillämpas på ett enhetligt sätt bör de samlas i nya lagstiftningsakter som ska tillämpas på både kreditinstitut och värdepappersföretag, nämligen det här direktivet och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

(1) EUT C 105, 11.4.2012, s. 1. (2) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. (3) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

575/2013 av den 26 juni 2013 (4). För att bli mer till gängliga, bör bestämmelserna i bilagorna till direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG ingå i den normativa delen av det här direktivet och av den förordningen.

(2)Detta direktiv bör bland annat innehålla bestämmelser om auktorisation att bedriva verksamhet, förvärv av kva lificerade innehav, utövande av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter till synsmyndigheterna har i hem- respektive värdmedlems staten samt bestämmelserna om startkapital och om till synen av kreditinstitut och värdepappersföretag. Detta direktivs huvudsakliga mål och syfte är att samordna nationella bestämmelser om behörigheten att utöva verk samhet i kreditinstitut och värdepappersföretag samt de ras styrningsformer och tillsynsramar. Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG innehåller även tillsyns krav för kreditinstitut och värdepappersföretag. Dessa krav bör ingå i förordning (EU) nr 575/2013, som fast ställer enhetliga och direkt tillämpliga tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, eftersom sådana krav är nära förbundna med de finansiella marknadernas funktion när det gäller en rad tillgångar som innehas av kreditinstitut och värdepappersföretag. Detta direktiv bör läsas i förening med förordning (EU) nr 575/2013 och bör, tillsammans med den förordningen, utgöra den rätts liga ram som styr bankverksamheten, tillsynsramarna och tillsynsreglerna för kreditinstitut och värdepappersföretag.

(3)De allmänna tillsynskrav som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013 kompletteras med individuella arrangemang som beslutas av de behöriga myndigheterna på grundval av deras fortlöpande tillsyn av varje enskilt kreditinstitut och värdepappersföretag. Dessa olika tillsynsarrangemang bör bland annat fastställas i detta direktiv, och de behö riga myndigheterna bör själva få bedöma vilka arrange mang som bör införas. När det gäller enskilda likviditets arrangemang bör de behöriga myndigheterna bland annat ta hänsyn till de principer som fastställs i Europeiska banktillsynskommitténs riktlinjer om likviditet (Guideli nes on Liquidity Cost Benefit Allocation) av den 27 okto ber 2010.

(4) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/339

(4)Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (1), får värdepappersföretag som är auktoriserade av de behöriga myndigheterna i hemmed lemsstaten och står under tillsyn av dessa myndigheter etablera filialer och fritt tillhandahålla tjänster i andra medlemsstater. Det direktivet innehåller sålunda bestäm melser om samordning av de regler som styr auktorisa tion av och verksamhet i värdepappersföretag. I det di rektivet fastställs dock varken de belopp som dessa före tag måste ha som startkapital eller någon gemensam ram för övervakning av de risker som företagen löper, vilket bör fastställas i det här direktivet.

(5)Detta direktiv bör utgöra det grundläggande instrumentet för fullbordandet av den inre marknaden utifrån såväl etableringsfriheten för kreditinstitut som friheten för så dana institut att tillhandahålla finansiella tjänster.

(6)En väl fungerande inre marknad kräver inte endast lags tiftning utan även ett nära och regelbundet samarbete och avsevärt starkare konvergens mellan lagstiftnings- och tillsynsmetoderna hos medlemsstaternas behöriga myndigheter.

(7)Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2) inrättades den europeiska tillsynsmyn digheten (Europeiska bankmyndigheten) (nedan kallad EBA). Detta direktiv bör beakta EBA:s roll och funktion enligt den förordningen och de förfaranden som ska följas när uppgifter tilldelas EBA.

(8)Med tanke på att EBA i och med detta direktiv och för ordning (EU) nr 575/2013 får utökade uppgifter, bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen se till att tillräckliga personella och ekonomiska resurser ställs till förfogande.

(9)Som ett första steg mot en bankunion bör en gemensam tillsynsmekanism se till att unionens politik i fråga om tillsyn över kreditinstitut genomförs på ett enhetligt och effektivt sätt, att det enhetliga regelverket för finansiella tjänster tillämpas på samma sätt med avseende på kredit institut i alla berörda medlemsstater och att kreditinsti tuten i fråga omfattas av tillsyn av högsta kvalitet, obe roende av andra hänsyn som inte rör tillsyn. En gemen sam tillsynsmekanism är grunden för de följande stegen

(1) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1. (2) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

mot en bankunion. Detta bekräftar principen att ett in förande av gemensamma mekanismer för ingripanden vid en krissituation bör föregås av gemensamma kont roller för att minska sannolikheten för att sådana meka nismer behöver användas. Europeiska rådet noterade föl jande i sina slutsatser av den 14 december 2012: ”Kom missionen kommer under 2013 att lägga fram ett förslag om en gemensam rekonstruktionsmekanism för de med lemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmeka nismen, så att medlagstiftarna kan behandla det som en prioritering och det kan antas under Europaparlamentets innevarande mandatperiod.”. I detta syfte kan integre ringen av de finansiella ramarna förstärkas ytterligare genom att det inrättas en gemensam rekonstruktions mekanism, inbegripet lämpliga och effektiva gemen samma säkerhetsarrangemang som ska säkerställa att be slut om rekonstruktion av banker fattas snabbt, opartiskt och i alla berörda parters intresse.

(10)Överföringen till Europeiska centralbanken (ECB) av till synsuppgifter för vissa medlemsstater bör vara förenlig med ramen för det europeiska system för finansiell tillsyn som inrättades 2010 och dess underliggande mål att utveckla det enhetliga regelverket och göra tillsynsmeto derna mer samstämmiga i hela unionen. ECB bör utföra sina uppgifter med förbehåll för och i överensstämmelse med relevant primärrätt och sekundärrätt i unionen, kommissionens beslut i fråga om statligt stöd, konkur rensregler och koncentrationskontroll samt det enhetliga regelverk som gäller för alla medlemsstaterna. EBA har fått i uppgift att utarbeta förslag till tekniska standarder samt att utfärda riktlinjer och rekommendationer för att säkerställa samstämmighet i tillsynen och en konsekvent tillämpning av resultaten av tillsynen inom unionen. ECB bör inte utföra dessa uppgifter, men bör ha befogenhet att anta förordningar i enlighet med artikel 132 i för draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för draget) i överensstämmelse med akter som antagits av

kommissionen på grundval av utkast framtagna av EBA, och med riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

(11)EBA:s juridiskt bindande medlingsroll är ett viktigt inslag för främjande av samordning, en enhetlig tillsyn och en samstämmig tillsynspraxis. Medling inom ramen för EBA kan inledas antingen på myndighetens eget initiativ, om detta särskilt anges, eller på begäran av en eller flera av de behöriga myndigheter i händelse av oenighet. Detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 bör utöka det antal situationer där EBA får initiera sin juridiskt bin dande medlingsroll syfte att bidra till en samstämmig tillsynspraxis. EBA hat inte någon behörighet att ta egna initiativ till medling när det gäller att utse betydande filialer och att fastställa tillsynskrav för specifika institut enligt detta direktiv. För att främja samordningen och göra tillsynspraxis mer enhetlig på dessa känsliga områ den bör de behöriga myndigheterna emellertid vid oenig het kunna använda EBA:s medling i ett tidigt skede av processen. En sådan EBA-medling i ett tidigt skede bör bidra till att hitta en lösning för oenigheten.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/340		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(12)I syfte att skydda sparmedel och för att skapa lika kon kurrensvillkor mellan kreditinstitut, bör åtgärderna för att samordna tillsynen över kreditinstitut vara tillämpliga på samtliga kreditinstitut. Skälig hänsyn bör dock tas till objektiva skillnader i fråga om institutens stadgar och till deras ändamål, såsom föreskrivs i nationell lagstift ning.

(13)För att säkerställa en välfungerande inre marknad behövs det en tillsynspraxis och tillsynsbeslut som är öppna, förutsägbara och harmoniserade, så att det går att driva affärsverksamhet och styra gränsöverskridande grupper av kreditinstitut. EBA bör därför förbättra harmonise ringen av tillsynspraxis. Tillsynsprocesser och tillsyns beslut bör inte motverka den inre marknadens funktion med avseende på fritt flöde av kapital. Tillsynskollegierna bör se till att det finns ett gemensamt och sammanhäng ande arbetsprogram liksom harmoniserade tillsynsbeslut. Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstater bör stärkas genom en högre grad av öppenhet och informationsutbyte.

(14)Åtgärderna bör därför ha en så omfattande räckvidd som möjligt och gälla alla institut vars verksamhet består av att ta emot återbetalbara medel från allmänheten, genom insättningar eller i annan form, såsom fortlöpande utgiv ning av obligationer och andra jämförbara värdepapper, samt att bevilja kredit för egen räkning. Det bör dock ges möjlighet till undantag för vissa kreditinstitut på vilka detta direktiv inte är tillämpligt. Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av nationell lagstiftning som inne håller föreskrifter om särskild, kompletterande auktorisa tion för kreditinstitut att bedriva viss verksamhet eller att genomföra vissa typer av transaktioner.

(15)Det är lämpligt att genomföra harmonisering som är nödvändig och tillräcklig för att säkra ett ömsesidigt er kännande av system för auktorisering och tillsyn, en har monisering som möjliggör ett enda tillstånd som erkänns i hela unionen, och tillämpning av principen att hem medlemsstaten utövar tillsyn.

(16)Principerna om ömsesidigt erkännande och hemlandstill syn innebär att de enskilda medlemsstaternas behöriga myndigheter inte bör bevilja auktorisation, eller bör åter

kalla auktorisationen när verksamhetsplanen, den geogra fiska spridningen av verksamheterna eller den faktiskt utövade verksamheten klart visar att ett kreditinstitut har valt rättssystemet i en viss medlemsstat i syfte att undgå de strängare standarder som gäller i en annan medlemsstat inom vars territorium det bedriver eller har för avsikt att bedriva sin huvudsakliga verksamhet. Om detta inte klart framgår, men den största delen av samtliga tillgångar hos enheter i en bankgrupp är lokali serade i en annan medlemsstat vars behöriga myndighe ter har ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn, bör ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn endast ändras med dessa behöriga myndigheters godkännande.

(17)De behöriga myndigheterna bör inte bevilja eller upprätt hålla auktorisation för ett kreditinstitut om det är sanno likt att de hindras att utöva effektiv tillsyn på grund av att institutet har nära förbindelser med andra fysiska eller juridiska personer. De kreditinstitut som redan är aukto riserade bör också visa de behöriga myndigheterna att dessa nära förbindelser uppfyller kraven.

(18)Hänvisningen till tillsynsmyndigheternas effektiva ut förande av tillsynsuppgifterna omfattar gruppbaserad till syn som bör utövas över ett kreditinstitut eller värdepap persföretag när unionsrätten föreskriver det. I sådana fall bör de myndigheter hos vilka auktorisation söks kunna avgöra vilka myndigheter som är behöriga att utöva gruppbaserad tillsyn över det kreditinstitutet eller vär depappersföretaget.

(19)Kreditinstitut som auktoriserats i en hemmedlemsstat bör ha tillstånd att inom hela unionen bedriva vissa eller samtliga verksamheter som anges i förteckningen över verksamheter som omfattas av ömsesidigt erkännande, genom etablering av filialer eller genom tillhandahållande av tjänster.

(20)Det är lämpligt att göra principen om ömsesidigt erkän nande tillämplig även på dessa verksamheter när de be drivs av finansiella institut som är dotterföretag till kre ditinstitut, förutsatt att sådana dotterföretag omfattas av den gruppbaserade tillsynen över moderföretagen och uppfyller vissa bestämda villkor.

(21)En värdmedlemsstat bör, när etableringsrätten eller frihe ten att tillhandahålla tjänster utnyttjas, kunna kräva att specifika bestämmelser i dess nationella lagar och andra författningar följs av enheter som inte är auktoriserade som kreditinstitut i hemmedlemsstaten, och med avse ende på verksamheter som inte anges i förteckningen över verksamheter som omfattas av ömsesidigt erkännan de, förutsatt att sådana föreskrifter å ena sidan inte redan omfattas av förordning (EU) nr 575/2013, står i över ensstämmelse med unionsrätten och är avsedda att skydda det allmänna bästa, och å andra sidan att de ifrågavarande enheter eller verksamheterna inte är under kastade likvärdiga bestämmelser i nationella lagar och andra författningar.

(22)Utöver förordning (EU) nr 575/2013, i vilken det fast ställs direkt tillämpliga tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, bör medlemsstaterna se till att det inte finns några hinder för att verksamhet som är föremål för ömsesidigt erkännande kan bedrivas på samma sätt som i hemmedlemsstaten, förutsatt att verksamheten inte står i strid med rättsliga bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i värdmedlemsstaten.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/341

(23)De regler som gäller för filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredjeland bör vara likartade i samtliga medlemsstater. Det är viktigt att se till att sådana regler inte är gynnsammare än dem som gäller för filialer till kreditinstitut från en annan medlemsstat. Unionen bör kunna ingå överenskommelser med tredjeländer om till lämpning av regler som tillförsäkrar sådana filialer samma behandling inom hela unionens område. Filialer till kreditinstitut som är auktoriserade i tredjeländer bör inte åtnjuta frihet att tillhandahålla tjänster eller frihet att etablera sig i andra medlemsstater än de medlemsstater där de är etablerade.

(24)Avtal bör ingås mellan unionen och tredjeländer så att den gruppbaserade tillsynen kan utövas över ett så stort geografiskt område som möjligt.

(25)Ansvaret för tillsyn av ett kreditinstituts finansiella sund het, särskilt dess gruppbaserade solvens, bör åvila hem medlemsstaten. Övervakning av unionens bankgrupper bör utövas i nära samarbete mellan de behöriga myndig heterna i hem- och värdmedlemsstaterna.

(26)Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör ha be fogenhet att från fall till fall utföra kontroller på plats och inspektioner när det gäller verksamhet i filialer till institut på deras territorium, och att kräva information från en filial om dess verksamhet liksom för statistiska ändamål, informationsändamål eller tillsynsändamål, när värdmed lemsstaten anser detta relevant med hänsyn till finans systemets stabilitet.

(27)Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör få in formation om verksamhet som bedrivs på deras territo rium. Tillsynsåtgärder bör vidtas av hemmedlemsstatens behöriga myndigheter utom om värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter har skyldighet att vidta akuta sä kerhetsåtgärder.

(28)En väl fungerande inre bankmarknad kräver inte endast rättsliga bestämmelser utan även ett nära och regelbundet samarbete och betydligt ökad samstämmighet i regle rings- och tillsynspraxis mellan medlemsstaternas behö riga myndigheter. I detta syfte bör problem rörande en skilda kreditinstitut och ömsesidigt informationsutbyte behandlas via EBA. Detta förfarande för ömsesidigt infor mationsutbyte bör inte ersätta bilateralt samarbete. Värd medlemsstaternas behöriga myndigheter bör i krissitua tioner, på eget initiativ eller på initiativ av en hemmed lemsstats behöriga myndigheter, alltid kunna kontrollera att verksamheten vid ett i värdmedlemsstaten etablerat kreditinstitut bedrivs i överensstämmelse med tillämpliga

lagar och i enlighet med principerna om sund förvalt ning, god redovisningssed och tillfredsställande intern kontroll.

(29)Det är lämpligt att tillåta utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ som genom sin verksamhet bidrar till att stärka det fi nansiella systemets stabilitet. För att kunna bevara infor mationens konfidentiella karaktär bör antalet mottagare hållas mycket begränsat.

(30)Vissa typer av beteende, som bedrägeri eller insiderhan del, riskerar att påverka det finansiella systemets stabilitet och integritet. Det är nödvändigt att fastställa under vilka förutsättningar informationsutbyte kan tillåtas i sådana fall.

(31)När det föreskrivs att informationen endast får lämnas ut med de behöriga myndigheternas uttryckliga medgivande, bör de behöriga myndigheterna kunna ställa krav på strikt efterlevnad av villkoren för ett medgivande.

(32)Utbyte av information bör tillåtas mellan de behöriga myndigheterna och centralbanker och andra organ med liknande funktion i egenskap av monetära myndigheter och, när så är nödvändigt för utövande av tillsyn och för att förebygga att institut går i konkurs och för avveckling av konkurshotade institut och i förekommande fall i kris situationer andra offentliga myndigheter och nationella

förvaltningar med ansvar för att utarbeta lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investe ringstjänster och försäkringsföretag samt offentliga myn digheter med ansvar för tillsyn över betalningssystem.

(33)För att stärka tillsynen över institut och skyddet för deras kunder bör revisorerna vara skyldiga att omgående rap portera till de behöriga myndigheterna om de vid full görandet av sitt uppdrag får kännedom om förhållanden som riskerar att allvarligt påverka ett instituts finansiella ställning eller dess förvaltnings- och redovisningsorgani sation. Av samma skäl bör medlemsstaterna också se till att denna skyldighet gäller vid alla tillfällen då en revisor upptäcker sådana omständigheter vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett företag som har nära förbindelser med ett institut. Revisorernas skyldighet att när så är lämpligt underrätta de behöriga myndigheterna om vissa förhål landen och beslut rörande ett institut som de upptäcker vid fullgörandet av sitt uppdrag hos ett icke-finansiellt företag, bör i sig inte ändra karaktären på deras uppdrag hos detta företag och inte heller det sätt på vilket de bör fullgöra sina uppgifter där.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/342		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(34)Syftet med detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 är att säkerställa en tillräcklig solvens inom instituten. Om en kris trots dessa solvenskrav inträffar är det nödvändigt att säkerställa att institut kan omstruk tureras under ordnade former, att de negativa följderna för den reella ekonomin begränsas och att man undviker att skattebetalarna måste ingripa. För detta ändamål och fram till dess att vidare samordning på unionsnivå har

skett, bör EBA i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010 göra en utvärdering av och samordna ini tiativ för planerna för återhämtning och rekonstruktion i syfte att främja konvergens på detta område. I detta syfte bör EBA i förväg fullt ut informeras om anordnandet av sådana möten om planer för återhämtning, rekonstruk tion och avveckling och bör ha rätt att delta i mötena. En del medlemsstaters myndigheter har redan infört en skyl dighet för institut och myndigheter att utarbeta planer för återhämtning, rekonstruktion och avveckling. Det är därför lämpligt att instituten är skyldiga att samarbeta med myndigheterna i detta avseende. EBA bör i förväg fullt ut informeras om sådana möten om planer för åter hämtning, rekonstruktion och avveckling och bör ha rätt att delta i sådana möten. När en plan för återhämtning, rekonstruktion och avveckling utarbetas bör EBA bidra till och aktivt delta i utvecklingen och samordningen av effektiva och enhetliga planer för återhämtning, rekon struktion och avveckling i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010. Planer som inbegriper systemviktiga insti tut bör prioriteras.

(35)För att säkerställa att skyldigheterna enligt detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 efterlevs av institut, av

de som i praktiken kontrollerar ett instituts affärsverk samhet och av medlemmarna i ett instituts lednings organ, samt för att säkerställa liknande behandling i hela unionen, bör medlemsstaterna vara skyldiga att fö reskriva administrativa sanktioner och andra administra tiva åtgärder som är effektiva, proportionella och avskräc kande. De administrativa sanktioner och andra administ rativa åtgärder som fastställs i medlemsstaterna bör upp fylla vissa grundläggande krav när det gäller mottagarna, kriterier som bör beaktas när de tillämpas, offentliggö rande, centrala befogenheter att påföra sanktioner och nivåer på administrativa sanktionsavgifter.

(36)Särskilt gäller att de behöriga myndigheterna bör få be

fogenheter att utdöma administrativa sanktionsavgifter som är tillräckligt höga för att balansera de fördelar som kan förväntas, och vara avskräckande även för större institut och deras chefer.

(37)För att säkerställa enhetlig tillämpning av administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder i alla med lemsstater, vid fastställandet av typen av administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder och nivån på de administrativa sanktionsavgifterna, bör det krävas att medlemsstaterna ser till att de behöriga myndighe terna beaktar alla relevanta omständigheter.

(38)För att se till att de administrativa sanktionerna har en avskräckande verkan, bör de som regel offentliggöras, utom under vissa väldefinierade omständigheter.

(39)För bedömningen av det goda anseendet hos ledningen och medlemmarna i ledningsorganet krävs det ett effek tivt system för utbyte av uppgifter, där EBA, med för behåll för tystnadsplikt och dataskyddskrav, bör ha rätt att ha en central databas för uppgifter om administrativa sanktioner, inbegripet eventuella överklaganden i detta avseende, som endast skulle vara tillgänglig för behöriga myndigheter. Under alla omständigheter bör uppgifter om fällande domar i brottmål utbytas i enlighet med rambeslut 2009/315/RIF (1) och beslut 2009/316/RIF (2), såsom de genomförts i nationell rätt, och med andra relevanta bestämmelser i nationell rätt.

(40)För att de behöriga myndigheterna ska kunna upptäcka eventuella överträdelser av nationella bestämmelser om

genomförande av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013, bör de ha nödvändiga befogenheter att utreda och bör inrätta effektiva mekanismer för att upp muntra rapportering av potentiella eller faktiska överträ delser. Dessa mekanismer bör inte påverka rätten till för svar för var och en som har blivit anklagad för en lag överträdelse.

(41)Detta direktiv bör föreskriva både administrativa sanktio ner och andra administrativa åtgärder för att säkerställa största möjliga handlingsutrymme till följd av en över trädelse och för att underlätta förebyggandet av nya över trädelser, oavsett om åtgärderna kvalificeras som ad ministrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva ytterligare sanktioner utöver dem som anges i detta direktiv och bör kunna föreskriva administrativa sanktionsavgifter på högre nivåer än vad som föreskrivs i detta direktiv.

(42)Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av bestäm melser om straffrättsliga påföljder i medlemsstaternas lagstiftning.

(43)Medlemsstaterna bör se till att kreditinstitut och vär depappersföretag har tillräckligt internt kapital när det gäller kvantitet, kvalitet och fördelning med hänsyn till de risker som de är eller kan bli exponerade för. Följ aktligen bör medlemsstaterna se till att kreditinstitut och värdepappersföretag har strategier och processer för att utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt och för att hålla det på en tillräckligt hög nivå.

(1) Rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om orga nisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregi stret och uppgifternas innehåll (EUT L 93, 7.4.2009, s. 23).

(2) Rådets beslut 2009/316/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kri minalregister (Ecris) i enlighet med artikel 11 i rambeslut 2009/315/RIF (EUT L 93, 7.4.2009, s. 33).

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/343

(44)De behöriga myndigheterna bör få i uppdrag att se till att instituten är väl organiserade och har tillräcklig kapitalbas med hänsyn till de risker som instituten är eller kan bli exponerade för.

(45)För att säkerställa att institut som är verksamma i flera medlemsstater inte utsätts för oproportionella krav till följd av att de behöriga myndigheterna i de enskilda medlemsstaterna fortsätter att utöva sitt ansvar rörande auktorisation och tillsyn, är det mycket viktigt att sam arbetet mellan de behöriga myndigheterna ökas västent ligt. EBA bör stödja och utveckla sådant samarbete.

(46)För att kunna garantera övergripande marknadsdisciplin inom hela unionen bör de behöriga myndigheterna of fentliggöra information om den verksamhet som bedrivs i kreditinstitut och värdepappersföretag. Denna infor mation bör vara tillräcklig för att det ska vara möjligt att jämföra de strategier som tillämpas av de olika behö riga myndigheterna i medlemsstaterna och den bör kom

plettera de krav avseende institutens offentliggörande av teknisk information som anges i förordning (EU) nr 575/2013.

(47)Gruppbaserad tillsyn över institut syftar till att skydda insättarnas och investerarnas intressen och säkerställa sta bilitet i det finansiella systemet. För att den gruppbase rade tillsynen ska kunna bli effektiv bör den därför till lämpas på alla bankgrupper, inbegripet sådana där mo derföretaget inte är kreditinstitut eller värdepappersföre tag. Medlemsstaterna bör förse de behöriga myndighe terna med de rättsliga instrument som krävs för att ge nomföra sådan tillsyn.

(48)I företagsgrupper med blandad verksamhet där moderfö retaget kontrollerar minst ett dotterföretag bör de behö riga myndigheterna ges möjlighet att bedöma den finan siella ställningen för varje kreditinstitut eller värdepap persföretag i en sådan grupp. De behöriga myndigheterna bör åtminstone ha möjlighet att från alla företag inom en grupp få in den information som behövs för att genom föra tillsynen. Samarbete bör etableras mellan myndighe ter med ansvar för tillsyn över olika finansiella sektorer när det gäller tillsyn av företagsgrupper som bedriver olika typer av finansiell verksamhet.

(49)Medlemsstaterna bör kunna vägra eller återkalla ett kre ditinstituts auktorisation om vissa strukturer i en före tagsgrupp anses vara olämpliga för bedrivande av bank rörelse på grund av att effektiv tillsyn av dessa strukturer inte är möjlig. De behöriga myndigheterna bör därför ha de befogenheter som krävs för att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitut. I syfte att trygga en

hållbar och diversifierad bankkultur inom unionen som i första hand tjänar unionsmedborgarnas intressen, bör småskalig bankverksamhet uppmuntras, såsom verksam het inom kreditföreningar (credit unions) och kooperativa banker.

(50)Unionsdimensionen bör beaktas på lämpligt sätt i de behöriga myndigheternas mandat. De behöriga myndig heterna bör därför vederbörligen beakta effekten av sina beslut inte endast på stabiliteten i det finansiella systemet inom deras medlemsstater, utan även på stabiliteten i alla andra berörda medlemsstaters finansiella system. Om inget annat föreskrivs i nationell lagstiftning bör denna princip kunna främja den finansiella stabiliteten i hela unionen men bör inte innebära att det är rättsligt bin dande för de behöriga myndigheterna att uppnå ett visst resultat.

(51)Finanskrisen visade på kopplingar mellan banksektorn och så kallade skuggbanker. Vissa skuggbanker håller ris

kerna effektivt åtskilda från banksektorn och undviker sålunda eventuell negativ påverkan på skattebetalare och system. Ökad insikt i skuggbanksverksamhet och dess kopplingar till enheter inom finanssektorn och stra mare reglering för att åstadkomma öppenhet, minska systemrisken och avskaffa olämpliga förfaranden är emel lertid nödvändigt för finanssystemets stabilitet. Genom ytterligare rapportering från institut kan en del av detta åstadkommas, men särskilda nya bestämmelser behövs också.

(52)Ökad insyn i institutens verksamhet, särskilt i fråga om gjorda vinster, skatter och andra avgifter som erlagts eller stöd som erhållits, är av största vikt för att unionsmed borgarna ska återfå förtroendet för den finansiella sek torn. Obligatorisk rapportering på det området kan där för ses som en viktig del av institutens sociala ansvar gentemot berörda parter och samhället.

(53)Brister i företagsstyrningen i ett antal institut har bidragit till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom bank sektorn, vilket har lett till enskilda instituts fallissemang och till systemproblem i medlemsstaterna och globalt. De mycket allmänna bestämmelserna om institutens styrning och det faktum att en stor del av ramarna för företags styrning inte är bindande utan väsentligen bygger på frivilliga uppförandekoder, har inte i tillräcklig grad främ jat en effektiv tillämpning av sunda metoder för företags styrning av instituten. I vissa fall har avsaknaden av ett system med effektiva kontroller och befogenhetsfördel ning inom instituten inneburit att det inte funnits någon faktisk övervakning av ledningens beslutsfattande, vilket har främjat kortsiktiga och alltför riskabla ledningsstrate gier. De behöriga myndigheternas oklara roll i övervak ningen av företagsstyrningen i institut har lett till en otillräcklig tillsyn av de interna styrningsprocessernas ef fektivitet.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/344		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(54)För att kunna ta itu med de potentiellt skadliga effekterna av dåligt utformade system för företagsstyrning på sund riskhantering, bör medlemsstaterna införa principer och standarder för att säkerställa effektiv övervakning från ledningsorganets sida, främja en sund riskkultur på alla nivåer i kreditinstitut och värdepappersföretag och göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att övervaka att de interna styrningsformerna är tillräckliga. Dessa principer och standarder bör gälla med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva prin ciper och standarder för företagsstyrning utöver dem som krävs i detta direktiv.

(55)Olika styrningsstrukturer tillämpas i medlemsstaterna. I de flesta fall tillämpas en monistisk eller dualistisk led ningsstruktur. Definitionerna i detta direktiv är tänkta att omfatta alla befintliga strukturer utan att förespråka nå gon särskild. De är endast till för upprättandet av regler som syftar till att ett visst resultat uppnås, oavsett vilken nationell bolagsrätt som gäller för ett institut i varje med lemsstat. Definitionerna bör därför inte påverka den all männa tilldelningen av befogenheter i enlighet med na tionell bolagsrätt.

(56)Ett ledningsorgan bör antas ha verkställande funktioner och tillsynsfunktioner. Ledningsorganen i de olika med lemsstaterna har olika befogenheter och strukturer. I medlemsstater där ledningsorganen har en monistisk struktur utför en enda styrelse vanligtvis lednings- och tillsynsuppgifter. I medlemsstater med ett dualistisk sy stem utförs tillsynsfunktionen av en särskild tillsynssty relse som inte har några verkställande funktioner, och den verkställande funktionen utförs av ett särskilt led ningsorgan som är ansvarigt för den dagliga ledningen av företaget. Följaktligen tilldelas de olika enheterna inom ledningsorganet separata uppgifter.

(57)Rollen för icke verkställande medlemmar i ett instituts ledningsorgan bör inbegripa att de på ett konstruktivt sätt ifrågasätter institutets strategi och därigenom bidrar till dess utveckling, granskar ledningens insatser när det gäller att uppnå överenskomna mål, förvissar sig om att den finansiella informationen är korrekt och att finansi ella kontroller och riskhanteringssystem är robusta och berättigade, granskar utformningen och genomförandet av institutens ersättningspolicy och ger objektiva syn punkter på resurser, utnämningar och uppförandenor mer.

(58)För att kunna övervaka ledningens åtgärder och beslut på ett verkningsfullt sätt bör institutens ledningsorgan av sätta tillräcklig tid för att kunna utföra sina uppgifter och för att förstå institutets verksamhet, dess viktigaste

riskexponeringar samt konsekvenser av verksamheten och riskstrategin. Att inneha ett alltför stort antal upp drag i ledningsorgan samtidigt skulle hindra en ledamot i ledningsorganet från att avsätta den tid som krävs för att utöva denna tillsynsroll. Det är därför nödvändigt att begränsa det antal uppdrag i ledningsorgan som en leda mot i ett kreditinstituts ledningsorgan får inneha sam tidigt inom olika enheter. Uppdrag i ledningsorgan i or ganisationer som inte huvudsakligen har kommersiellt syfte, till exempel ideella organisationer eller välgör enhetsorganisationer, bör dock inte beaktas vid tillämp ningen av en sådan gräns.

(59)När medlemmarna i ledningsorganet utses bör aktieä garna eller medlemmarna i ett institut överväga huruvida kandidaterna har tillräckliga kunskaper, kvalifikationer

och färdigheter för att garantera att institutet leds på ett korrekt och ansvarsfullt sätt. Dessa principer bör, när det gäller medlemmarna i ledningsorganet, utövas och påvisas genom transparenta och öppna utnämnings förfaranden.

(60)Ledningsorgans bristande övervakning av ledningsbeslut beror delvis på fenomenet grupptänkande. Detta uppstår bland annat på grund av bristande mångfald i lednings organens sammansättning. För att främja oberoende åsik ter och ett kritiskt ifrågasättande bör institutens lednings organ därför präglas av en tillräcklig mångfald vad gäller ålder, kön, geografiskt ursprung samt utbildnings- och yrkesbakgrund för att det ska gå att få fram olika slags synpunkter och erfarenheter. Balansen mellan könen är särskilt viktig för att säkra en representation som mot svarar befolkningen. Särskilt institut som ligger under tröskeln för representation av det underrepresenterade könet bör prioritera att vidta lämpliga åtgärder. Genom sin representation i ledningsorgan kan arbetstagarna också bidra med ett viktigt perspektiv och genuin kän nedom om institutens interna verksamhet, och arbets tagarrepresentation kan därför ses som ett positivt sätt att öka mångfalden. Ledningsorgan som präglas av större mångfald bör kunna övervaka ledningen mer effektivt

och därmed bidra till förbättrad risktillsyn och mot ståndskraftigare institut. Därför bör mångfald vara ett av kriterierna för ledningsorganens sammansättning. Mångfald bör också mer allmänt beaktas i instituts re kryteringspolitik. En sådan politik bör till exempel inne bära att instituten uppmuntras att välja kandidater från förslagslistor som innehåller båda könen.

(61)För att förbättra efterlevnaden av lagstiftningen och stärka företagsstyrningen bör medlemsstaterna inrätta ef fektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra rapportering till behöriga myndigheter av potentiella eller faktiska överträdelser av nationella bestämmelser som in förlivar detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013. Anställda som rapporterar om överträdelser inom sina egna institut bör åtnjuta ett fullständigt skydd.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/345

(62)En ersättningspolicy som uppmuntrar till överdrivet risk tagande kan undergräva en sund och effektiv riskhante ring i kreditinstitut och värdepappersföretag. Medlemmar i G20 åtog sig att tillämpa rådet för finansiell stabilitets (FSB) principer för god praxis och genomförandestandar der när det gäller ersättning för att komma till rätta med de potentiellt skadliga effekterna av dåligt utformade er sättningsstrukturer på en sund riskhantering och kontroll av fysiska personers riskbenägenhet. Detta direktiv har som syfte att genomföra internationella principer och standarder på unionsnivå genom att införa en uttrycklig skyldighet för kreditinstitut och värdepappersföretag att inrätta och upprätthålla en ersättningspolicy och en er sättningspraxis som är förenliga med effektiv riskhante ring för personalkategorier vars yrkesutövning har vä sentlig inverkan på kreditinstitutens och värdepappers företagens riskprofil.

(63)För att kunna säkerställa att institut följer en sund ersätt ningspolicy är det lämpligt att ange tydliga principer om företagsstyrning och strukturen för ersättningspolicy. Er sättningspolicyn bör särskilt anpassas till kreditinstitutets och värdepappersföretagets riskbenägenhet, värden och långfristiga intressen. Därför bör bedömningen av den resultatbaserade delen av ersättningen basera sig på resul tatet på lång sikt och beakta de aktuella och framtida risker som är förknippade med det resultatet.

(64)När en policy med rörliga ersättningsdelar övervägs bör en åtskillnad göras mellan fast ersättning, som omfattar utbetalningar, proportionella, regelbundna pensions

avsättningar eller förmåner (om sådana förmåner inte är kopplade till några prestandakriterier) och rörlig ersätt ning, som omfattar tilläggsutbetalningar, eller förmåner som är kopplade till prestation eller, i undantagsfall, an dra avtalsmässiga aspekter, dock inte sådana som ingår i vanliga anställningspaket (såsom sjukvård, förskoleverk samhet eller proportionella, regelbundna pensionsavsätt ningar). Både ekonomiska och andra förmåner bör om fattas.

(65)För att undvika överdrivet risktagande bör under alla omständigheter en maximal kvot mellan de fasta och rörliga delarna av den totala ersättningen fastställas. Det är i detta avseende lämpligt att institutens aktieägare, ägare och medlemmar i institut får en viss roll. Medlems staterna bör kunna fastställa striktare krav när det gäller förhållandet mellan de fasta och rörliga delarna av den totala ersättningen. För att uppmuntra användningen av aktieinstrument eller skuldinstrument som betalas enligt ett långsiktigt uppskovsförfarande som en variabel ersätt ningsdel, bör medlemsstaterna inom vissa gränser kunna

tillåta att institut tillämpar ett teoretiskt diskonto när de beräknar dessa instruments värde i syfte att tillämpa den maximala kvoten. Medlemsstaterna bör dock inte vara tvungna att sörja för en sådan facilitet och bör kunna besluta att det tillämpas en längre maximal procentsats för den totala rörliga ersättning än den som anges i detta direktiv. För att säkerställa att en harmoniserad och en hetlig metod används som garanterar likvärdiga förutsätt ningar inom hela den inre marknaden, bör EBA ge lämp lig vägledning om det tillämpliga teoretiska diskonto som ska användas.

(66)För att säkerställa att utformningen av ersättningspolicyn är en del av institutets riskhantering bör ledningsorganet anta och regelbundet se över ersättningspolicyn. Bestäm melserna i detta direktiv om ersättning bör återspegla skillnaderna mellan olika typer av institut på ett propor tionellt sätt, med hänsyn tagen till deras storlek, interna organisation samt verksamhetens karaktär, omfattning och komplexitet. Det skulle i synnerhet inte vara rimligt att kräva att vissa typer av värdepappersföretag efterlever alla dessa principer.

(67)För att skydda och främja den finansiella stabiliteten i

unionen och för att det inte ska gå att kringgå kraven i detta direktiv, bör de behöriga myndigheterna se till att principer och regler för ersättning efterlevs av instituten på gruppnivå, dvs. på grupp-, moderföretags- och dotter företagsnivå, inklusive filialer och dotterföretag som eta blerats i tredjeländer.

(68)Eftersom dåligt utformade modeller för ersättningspolicy och incitamentssystem kan medföra en oacceptabel ök ning av de risker som kreditinstitut och värdepappers företag är exponerade för, bör snabba motåtgärder och vid behov lämpliga korrigerande åtgärder vidtas. Därför är det lämpligt att se till att de behöriga myndigheterna har befogenheter att ålägga berörda institut att genom föra kvalitativa eller kvantitativa åtgärder för att hantera problem med ersättningspolicyn som har kommit fram vid tillsynen.

(69)Bestämmelserna om ersättning ska inte påverka det full ständiga utövandet av de grundläggande rättigheter som är garanterade genom artikel 153.5 i EUF-fördraget, all männa principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt, unionsrätt och nationell rätt om aktieägarnas rättigheter och deltagande och allmänna skyldigheter för det berörda institutets ledningsorgan samt i tillämpliga fall arbets marknadsparternas rätt att ingå och tillämpa kollektiv avtal i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/346		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(70)Kapitalbaskraven för kreditrisk och marknadsrisk bör en dast i den omfattning det är nödvändigt basera sig på externa kreditbetyg. Om kreditrisken är betydande bör institut därför i regel försöka tillämpa internmetoder eller internmodeller. Standardiserade metoder som bygger på externa kreditbetyg kan dock användas när kreditrisken inte är så betydande, vilket typiskt sett är fallet för mindre komplexa institut, för obetydliga exponeringar eller i fall där användningen av interna metoder skulle leda till oskälig belastning.

(71)Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG utgjorde delvis den grund på vilken övertron på externa kreditbetyg byggdes upp. Det här direktivet bör beakta slutsatserna från G20-mötet och FSB-principerna med avseende på övertron på externa kreditbetyg. Institut bör därför upp muntras att använda interna snarare än externa kreditbe tyg, även vid beräkning av lagstadgade kapitalbaskrav.

(72)Övertron på externa kreditbetyg bör minskas och alla automatiska effekter av kreditvärderingar bör stegvis av lägsnas. Institut bör därför vara skyldiga att införa egna sunda kriterier för att bevilja krediter och beslutsproces ser för kreditbeslut. Institut bör också kunna använda externa kreditbetyg som en av flera faktorer i dessa pro cesser, men kreditinstituten och värdepappersföretagen bör inte uteslutande eller mekaniskt förlita sig på dessa externa kreditbetyg.

(73)Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett ex ternt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen av en marknad som redan domineras av tre företag. EBA,

medlemsstaternas centralbanker och ECB bör, utan att göra förfarandet enklare eller mindre krävande, se till att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som ex terna kreditvärderingsinstitut för att öppna marknaden för andra företag.

(74)Mot bakgrund av de många olika strategier som tillämpas av institut som använder metoder som bygger på interna modeller är det viktigt att de behöriga myndigheterna och EBA har en klar bild av värdeintervallet för de risk vägda tillgångar och kapitalbaskrav som uppkommer för liknande exponeringar i enlighet med dessa strategier. I detta syfte bör instituten åläggas att till de behöriga myn digheterna överlämna resultaten av interna modeller till lämpade på EBA:s referensportföljer avseende ett stort antal exponeringar. På grundval av dessa uppgifter bör de behöriga myndigheterna vidta lämpliga åtgärder för att se till att likheter och skillnader i resultat för samma exponering kan motiveras med tanke på de risker som uppstår. Mer allmänt bör de behöriga myndigheterna och EBA se till att valet mellan en metod som bygger på interna modeller och en schablonmetod inte leder till

en underskattning av kapitalbaskraven. Även om kapital baskraven för operativ risk är svårare att tilldela för varje enskild exponering och det därför är lämpligt att utesluta denna riskkategori från riktmärkningsprocessen bör de behöriga myndigheterna följa med utvecklingen inom de metoder som bygger på interna modeller för operativ risk i syfte att övervaka skillnaderna i praxis och förbättra tillsynsmetoderna.

(75)Utvecklingen av relationsbaserad kreditgivning (relations hip based lending) bör uppmuntras, där information som fås genom en fortlöpande affärsrelation med kunder an vänds för att nå en högre kvalitet på ”due diligence”- granskning och riskbedömning än vad som skulle nås på basis av rent standardiserade uppgifter och ”credit scoring”.

(76)När det gäller tillsynen över likviditeten bör ansvaret ligga hos hemmedlemsstaterna så snart som detaljerade kriterier för kravet på likviditetstäckning börjar gälla. Det är därför nödvändigt att genomföra samordningen av tillsynen på detta område, så att hemlandstillsyn kan införas innan dess. För att säkerställa effektiv tillsyn bör de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemssta tens ytterligare samarbeta på området likviditet.

(77)När de likvida tillgångarna i ett institut inom en grupp i

ett stressläge täcker likviditetsbehovet i ett annat institut inom gruppen, bör de behöriga myndigheterna kunna göra undantag från kravet på likviditetstäckning och bör i stället kunna tillämpa dessa krav på gruppnivå.

(78)Åtgärder som vidtas enligt detta direktiv bör inte påverka åtgärder som vidtas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (1). Till synsåtgärderna bör inte leda till diskriminering mellan borgenärer från olika medlemsstater.

(79)Mot bakgrund av finanskrisen och de konjunkturförstär kande mekanismer som bidrog till att den uppstod och som förstärkte dess effekter, utfärdade FSB, Baselkommit tén för banktillsyn och G20 rekommendationer för att mildra de konjunkturförstärkande effekterna av den fi nansiella regleringen. I december 2010 utfärdade Basel kommittén nya globala regleringsstandarder för bank kapitalkrav (Basel III-reglerna), däribland regler som inne bär krav på upprätthållande av kapitalkonserveringsbuf fertar och kontracykliska kapitalbuffertar.

(1) EGT L 125, 5.5.2001, s. 15.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/347

(80)Det är därför lämpligt att vid sidan av övriga kapitalbas krav kräva att kreditinstitut och relevanta värdepappers företag, utöver andra kapitalbaskrav, innehar en kapital konserveringsbuffert och en kontracyklisk kapitalbuffert, för att säkra att de under perioder av ekonomisk tillväxt ackumulerar en kapitalbas som är tillräcklig för att kunna absorbera förluster under kritiska perioder. Den kont racykliska kapitalbufferten bör byggas upp när den sam manlagda tillväxten i krediter och andra tillgångsklasser med en betydande inverkan på dessa kreditinstituts och värdepappersföretags riskprofil bedöms vara förknippad med uppkomsten av en systemomfattande risk, och se dan utnyttjas under kritiska perioder.

(81)För att kunna garantera att de kontracykliska kapitalbuf fertarna verkligen återspeglar den risk som banksektorn utsätts för vid en alltför stor kredittillväxt, bör kredit instituten och värdepappersföretagen beräkna sina insti tutspecifika buffertar som det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärden som gäller i de länder där de har sina kreditexponeringar. Varje medlemsstat bör där för utse en myndighet med ansvar för att varje kvartal fastställa det kontracykliska buffertvärdet för expone ringar i den medlemsstaten. Detta buffertvärde bör beakta ökningar i kreditgivningsnivåerna och förändringar i kre ditgivningen som andel av BNP i den medlemsstaten, liksom andra variabler som är relevanta vid bedömning av risker som hotar finanssystemets stabilitet.

(82)För att främja samstämmighet på internationell nivå vid fastställandet av de kontracykliska buffertvärdena, har Baselkommittén utarbetat en metod som grundar sig på förhållandet mellan kreditgivningen och BNP. Detta bör fungera som den gemensamma utgångspunkten för de berörda nationella myndigheterna när de beslutar om buffertvärden, men den bör inte ge upphov till ett auto matiskt fastställande av buffertvärde eller vara bindande för den utsedda myndigheten. Buffertvärdet bör på ett meningsfullt sätt återspegla kreditcykeln och de risker som beror på alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten och bör ta vederbörlig hänsyn till den nationella ekono mins särdrag.

(83)Det är viktigt att rörliga ersättningar begränsas, så att det kan säkerställas att kreditinstitut och värdepappersföretag åter bygger upp sina kapitalnivåer när de bedriver verk samhet inom buffertområdet. Kreditinstitut och vär depappersföretag omfattas redan av principen att ersätt ningar och diskretionära utbetalningar av rörliga ersätt ningar till de personalkategorier vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil, måste vara hållbara med avseende på kreditinstitutets finansiella ställning. För att säkerställa att ett institut återställer sin kapitalbasnivå inom rimlig tid, är det lämpligt att anpassa beviljandet av rörliga ersättningar och diskretionära pen sionsförmåner till kreditinstitutets vinstsituation under de perioder då det kombinerade buffertkravet inte uppfylls, varvid hänsyn bör tas till institutets möjlighet att fungera bra på lång sikt.

(84)Instituten bör bemöta och kontrollera alla koncent rationsrisker genom skriftliga riktlinjer och förfaranden. Med hänsyn till beskaffenheten hos den offentliga sek torns exponering är det mer effektivt att kontrollera kon centrationsrisker än att göra en riskviktning av dessa exponeringar, med tanke på deras storlek och svårighe terna att kalibrera kapitalbaskraven. Kommissionen bör vid lämplig tidpunkt översända en rapport till Europapar lamentet och rådet om eventuella önskvärda förändringar när det gäller koncentrationsriskerna.

(85)Medlemsstaterna bör kunna kräva att vissa institut utöver en kapitalkonserveringsbuffert och en kontracyklisk ka pitalbuffert har en systemriskbuffert för att förhindra och minska långsiktiga icke-konjunkturbetingade systemrisker eller makrotillsynsrisker som inte omfattas av förordning (EU) nr 575/2013, om det finns en risk för störningar av det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och den reella ekonomin i en viss medlemsstat. Systemriskbuffertens värde bör gälla alla institut, eller för en eller flera grupper av institut, om instituten uppvisar liknande riskprofiler i sin affärsverksamhet.

(86)För att säkerställa enhetlig makrotillsyn i hela unionen, är det lämpligt att Europeiska systemrisknämnden (ESRB) utvecklar principer som skräddarsytts för unionens eko nomi och bör även vara ansvarig för övervakningen av

deras tillämpning. Detta direktiv bör inte hindra ESRB från att vidta de åtgärder som den anser nödvändiga enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotill syn av det finansiella systemet på unionsnivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (1).

(87)Medlemsstaterna bör kunna erkänna ett systemriskbuf fertvärde som har fastställs av en annan medlemsstat och tillämpa det buffertvärdet på nationellt auktoriserade institut för exponeringar i den medlemsstat som fastställt buffertvärdet. Den medlemsstat som har fastställt buffert värdet bör också kunna begära att Europeiska systemrisk

nämnden (ESRB) i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 utfärdar en rekommendation ställd till en eller flera medlemsstater som kan erkänna system riskbuffertvärdet, där de rekommenderas att göra detta. En sådan rekommendation är underställd villkoren i ar tiklarna 3.2 och 17 i den förordningen (följ rekommen dation eller förklara varför det inte görs).

(88)Medlemsstaternas beslut om kontracykliska buffertvärden bör samordnas i så stor utsträckning som möjligt. I det avseendet kan ESRB, på de behöriga eller usedda myn digheternas begäran, underlätta diskussioner mellan dessa myndigheter om fastställandet av föreslagna buffertvär den, inklusive relevanta variabler.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/348		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(89)När ett kreditinstitut eller värdepappersföretag inte helt uppfyller de kombinerade buffertkraven, bör det vara skyldigt att vidta åtgärder som garanterar att det kan återställa sin kapitalbasnivå inom rimlig tid. För att ka pital ska kunna bevaras bör det införas proportionella restriktioner på diskretionär vinstutdelning, inklusive ut delningsbetalningar och utbetalning av rörliga ersättning ar. För att kunna garantera att sådana institut eller företag har en trovärdig strategi för att återställa nivån på sin kapitalbas, bör de vara skyldiga att utarbeta och med de behöriga myndigheterna komma överens om en kapital konserveringsplan där det fastställs hur utdelningsrestrik tionerna ska tillämpas samt andra åtgärder som institutet eller företaget har för avsikt att vidta för att garantera full efterlevnad av buffertkraven.

(90)Myndigheter förväntas ålägga högre kapitalbaskrav för

globala systemviktiga institut för att kompensera för den högre risk som denna typ av institut utgör för det finansiella systemet och den effekt som deras fallis semang kan få för skattebetalarna. Om en myndighet ålägger systemriskbufferten och bufferten för globala sy stemviktiga institut är tillämplig, bör den högre av dessa tillämpas. Om systemriskbufferten endast tillämpas på nationella exponeringar, bör den vara kumulativ med bufferten för globala systemviktiga institut eller bufferten för andra systemviktiga institut som är tillämpliga i en lighet med detta direktiv.

(91)Tekniska standarder för finansiella tjänster bör garantera konsekvent harmonisering och tillräckligt skydd för in sättare, investerare och konsumenter i hela unionen. EBA är ett organ som har ytterst specialiserade expertkunska per på området, och det bör därför vara ändamålsenligt och lämpligt att det anförtros uppgiften att utarbeta för slag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som inte inbegriper policyval, vilka sedan läggs fram för kommissionen. I samband med utarbetandet av förslag till tekniska standarder bör EBA se till att det finns ef fektiva förvaltnings- och rapporteringsförfaranden.

(92)Kommissionen bör, genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med ar tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, anta EBA:s tekniska standarder för tillsyn på områdena verk samhetstillstånd och förvärv av betydande innehav i kre ditinstitut, informationsutbyte mellan behöriga myndig heter, utövande av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, tillsynssamarbete, kreditinstitutens och värdepappersföretagens ersättningspolicy och över vakning av blandade finansiella holdingbolag. Kommis sionen och EBA bör se till att dessa standarder kan till lämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i proportion till dessa instituts och deras verksamheters art, omfattning och komplexitet.

(93)Med tanke på det detaljerade innehållet i och det stora antalet tekniska standarder för tillsyn som ska antas en ligt detta direktiv bör, om kommissionen antar en tek nisk standard för tillsyn som är densamma som det för slag till teknisk standard för tillsyn som EBA har lagt fram, den period inom vilken Europaparlamentet eller rådet får invända mot en sådan standard i lämpliga fall förlängas med ytterligare en månad. Dessutom bör kom missionen sträva efter att anta tekniska standarder för tillsyn i så god tid att Europaparlamentet och rådet kan utföra hela granskningen, med beaktande av omfatt ningen av och komplexiteten hos de tekniska standar derna för tillsyn och det detaljerade innehållet i Europa parlamentets och rådets arbetsordningar, arbetsplanering och sammansättning.

(94)Kommissionen bör också, genom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, ges be fogenhet att anta tekniska standarder som utarbetats av EBA för genomförande på områdena verksamhetstillstånd och förvärv av betydande innehav i kreditinstitut, infor mationsutbyte mellan behöriga myndigheter, tillsynssam arbete, särskilda tillsynskrav och tillsynsmyndigheternas offentliggörande av information.

(95)I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionens ges genomförande befogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet

med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genom förandebefogenheter (1).

(96)I syfte att specificera kraven enligt detta direktiv, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på klargörandet av de definitioner och den terminologi som används i detta direktiv, utökandet av förteckningen över verksamheter som är föremål för ömsesidigt erkän nande och förbättrandet av informationsutbytet rörande filialer till kreditinstitut. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt för beredande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Eu ropaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(97)Hänvisningar till direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG bör anses som hänvisningar till det här di rektivet och förordning (EU) nr 575/2013.

(1) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/349

(98)Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinsti tut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett fi nansiellt konglomerat (1), Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden (2), Europaparlamen tets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (3), Europaparlamentets och rå dets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verk samhet (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alter nativa investeringsfonder (5) hänför sig till bestämmel serna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG avseende kapitalbaskraven som nu fastställs i det här direktivet och förordning (EU) nr 575/2013. Därför bör hänvisningarna i dessa direktiv till direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG anses som hänvisningar till bestämmelserna rörande kapitalbaskraven i det här direktivet och förord ning (EU) nr 575/2013.

(99)För att göra det möjligt att utarbeta tekniska standarder så att de institut som utgör del av ett finansiellt konglo merat tillämpar lämpliga beräkningsmetoder för bestäm ning av kapital som krävs på gruppnivå, bör direktiv 2002/87/EG ändras i enlighet med detta.

(100)För att den inre bankmarknaden ska kunna fungera med allt större effektivitet och för att unionsmedborgarna ska ha tillfredsställande insyn, är det nödvändigt att de behö riga myndigheterna offentliggör information om hur detta direktiv genomförs, på ett sätt som möjliggör me ningsfulla jämförelser.

(101)När det gäller tillsyn över likviditet bör det förekomma en period inom vilken medlemsstaten övergår till ett regelsystem som omfattar tillämpning av detaljerade kri terier för kravet på likviditetstäckning.

(102)För att säkerställa en stabil, smidig och successiv över gång inom instituten till nya likviditetskrav och krav på stabil finansiering på unionsnivå, bör de behöriga myn digheterna till fullo utnyttja sina tillsynsbefogenheter en ligt detta direktiv och enligt gällande nationell lagstift ning. De behöriga myndigheterna bör särskilt överväga

(1) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. (2) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.

(3) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32. (4) EUT L 267, 10.10.2009, s. 7. (5) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

behovet att tillämpa administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder, inklusive tillsynsavgifter, vars nivå i stora drag bör vara kopplad till skillnaden mellan ett instituts verkliga likviditetsposition och likviditetskra ven och kraven på stabil finansiering. När de behöriga myndigheterna gör denna bedömning bör de ta veder börlig hänsyn till förhållandena på marknaden. Sådana administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgär der bör tillämpas fram till dess att detaljerade rättsakter om likviditetskrav och krav på stabil finansiering har genomförts på unionsnivå.

(103)Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (6) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu tionerna och gemenskapsorganen behandlar personupp gifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (7) bör till fullo tillämpas på behandlingen av personuppgif ter inom ramen för det här direktivet.

(104)Eftersom målen för detta direktiv, nämligen fastställandet av bestämmelser i fråga om behörighet att utöva verk samhet i institut och tillsynen över institut, inte i till

räcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unions nivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unio nen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän digt för att uppnå dessa mål.

(105)I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens ge mensamma politiska förklaring om förklarande doku ment av den 28 september 2011 har medlemsstaterna åtagit sig att, i motiverade fall, låta anmälan av inför livandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direk tiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lags tiftaren att översändandet av sådana dokument är moti verat.

(106)Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett ett yttrande (8).

(6) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (7) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(8) EUT C 175, 19.6.2012, s. 1.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/350		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(107)Direktiv 2002/87/EG bör ändras i enlighet med detta och direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG bör upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs regler för följande:

a)Behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och vär depappersföretag (nedan gemensamt kallade institut).

b)Tillsynsbefogenheter och verktyg för de behöriga myndighe ternas tillsyn av instituten.

c)De behöriga myndigheternas tillsyn av institut på ett sätt som överensstämmer med bestämmelserna i förordning (EU) nr 575/2013.

d)Offentliggörandekrav för behöriga myndigheter inom områ det reglering och tillsyn av institut.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.Detta direktiv ska tillämpas på institut.

2.Artikel 30 ska tillämpas på lokala företag.

3.Artikel 31 ska tillämpas på företag som avses i artikel 4.1 led 2 c i förordning (EU) nr 575/2013.

4.Artikel 34 och avdelning VII kapitel 3 ska gälla för finan siella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i unionen.

5.Detta direktiv ska inte tillämpas på följande:

1)Behörighet att utöva verksamhet i värdepappersföretag i den mån detta regleras genom direktiv 2004/39/EG.

2)Centralbanker.

3)Postgiroinstitut.

4)I Belgien, Institut de Réescompte et de Garantie/Herdiscon tering- en Waarborginstituut.

5)I Danmark, Eksport Kredit Fonden, Eksport Kredit Fonden A/S, Danmarks Skibskredit A/S och KommuneKredit.

6)I Tyskland, Kreditanstalt für Wiederaufbau, företag som med stöd av Wohnungsgemeinnützigkeitsgesetz är erkända för genomförande av statlig bostadspolitik och som inte huvudsakligen bedriver bankverksamhet samt företag som i enlighet med samma lag anses som allmännyttiga bostad sföretag.

7)I Estland, hoiu-laenuühistud, som kooperativa företag som är erkända enligt hoiu-laenuühistu seadus.

8)I Irland, credit unions och friendly societies.

9) I Grekland,	(Tamio Pa
rakatathikon kai Danion).

10)I Spanien, Instituto de Crédito Oficial.

11)I Frankrike, Caisse des dépôts et consignations.

12)I Italien, Cassa depositi e prestiti.

13)I Lettland, kr jaizdevu sabiedr bas, företag som är erkända enligt kr jaizdevu sabiedr bu likums som kooperativa före tag som utför finansiella tjänster enbart för sina medlem mar.

14)I Litauen, kredito unijos förutom Centrin kredito unija.

15)I Ungern, MFB Magyar Fejlesztési Bank Zártkör en M köd Részvénytársaság och Magyar Export-Import Bank Zárt kör en M köd Részvénytársaság.

16)I Nederländerna, Nederlandse Investeringsbank voor Ont wikkelingslanden NV, NV Noordelijke Ontwikkelingsmaat schappij, NV Industriebank Limburgs Instituut voor Ont wikkeling en Financiering och Overijsselse Ontwikkelings maatschappij NV.

17)I Österrike, företag som är godkända som allmännyttiga byggnadsföretag och Österreichische Kontrollbank AG.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/351

18)I Polen, Spó dzielcze Kasy Oszcz dno ciowo – Kredytowe och Bank Gospodarstwa Krajowego.

19)I Portugal, Caixas Económicas som fanns den 1 januari 1986, med undantag av, å ena sidan, dem som blivit ak tiebolag samt, å andra sidan, Caixa Económica Montepio Geral.

20)I Slovenien, SID-Slovenska izvozna in razvojna banka, d.d. Ljubljana.

21)I Finland, Teollisen yhteistyön rahasto Oy/Fonden för in dustriellt samarbete AB och Finnvera Oyj/Finnvera Abp.

22)I Sverige, Svenska Skeppshypotekskassan.

23)I Förenade kungariket, National Savings Bank, Commonwe alth Development Finance Company Ltd, Agricultural Mort gage Corporation Ltd, Scottish Agricultural Securities Cor poration Ltd, Crown Agents for overseas governments and administrations, credit unions och municipal banks.

6. De enheter som avses i led 1 och led 3-23 i punkt 5 i denna artikel, ska behandlas som finansiella institut vid tillämp ning av artikel 34 och avdelning VII kapitel 3.

Artikel 3

Definitioner

1.I detta direktiv gäller följande definitioner:

1)kreditinstitut: kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 led 1 i förordning (EU) nr 575/2013,

2)värdepappersföretag: värdepappersföretag enligt definitio nen i artikel 4.1 led 2 i förordning (EU) nr 575/2013,

3)institut: institut enligt definitionen i artikel 4.1 led 3 i förordning (EU) nr 575/2013,

4)lokalt företag: lokalt företag enligt definitionen i artikel 4.1 led 4 i förordning (EU) nr 575/2013,

5)försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 5 i förordning (EU) nr 575/2013,

6)återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt defini tionen i artikel 4.1 led 6 i förordning (EU) nr 575/2013,

7)ledningsorgan: ett instituts organ, som utses enligt den nationella lagstiftningen och som har befogenhet att fast ställa institutets strategi, mål och allmänna inriktning och som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande och de personer som i praktiken leder institutets verksam het.

8)ledningsorgan med tillsynsfunktion: ledningsorganets i dess roll att kontrollera och övervaka ledningens beslutsfattan de.

9)verkställande ledning: de fysiska personer som utövar verk ställande funktioner vid ett institut och som är ansvariga och kan ställas till svars inför ledningsorganet för den dag liga ledningen av institutet.

10)systemrisk: en risk för störningar i det finansiella systemet som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och den reella ekonomin.

11)modellrisk: den potentiella förlust som ett institut kan åsamkas till följd av beslut som huvudsakligen kan baseras på resultat av interna modeller, på grund av fel i framtag ning, genomförande eller användning av sådana modeller.

12)originator: originator enligt definitionen i artikel 4.1 led 13 i förordning (EU) nr 575/2013,

13)medverkande institut (sponsor): medverkande institut enligt definitionen i artikel 4.1 led 14 i förordning (EU) nr 575/2013,

14)moderföretag: moderföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 15 i förordning (EU) nr 575/2013,

15)dotterföretag: dotterföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 16 i förordning (EU) nr 575/2013,

16)filial: filial enligt definitionen i artikel 4.1 led 17 i förord ning (EU) nr 575/2013,

17)anknutet företag: anknutet företag enligt definitionen i ar tikel 4.1 led 18 i förordning (EU) nr 575/2013,

18)kapitalförvaltningsbolag: kapitalförvaltningsbolag enligt de finitionen i artikel 4.1 led 19 i förordning (EU) nr 575/2013,

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/352		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

19)finansiellt holdingföretag: finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 20 i förordning (EU) nr 575/2013,

20)blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt hol dingföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 21 i för ordning (EU) nr 575/2013,

21)holdingföretag med blandad verksamhet: holdingföretag med blandad verksamhet enligt definitionen i artikel 4.1 led 22 i förordning (EU) nr 575/2013,

22)finansiellt institut: finansiellt institut enligt definitionen i artikel 4.1 led 26 i förordning (EU) nr 575/2013,

23)enhet i den finansiella sektorn: enhet i den finansiella sek torn enligt definitionen i artikel 4.1 led 27 i förordning (EU) nr 575/2013,

24)moderinstitut i en medlemsstat: moderinstitut i en med lemsstat enligt definitionen i artikel 4.1 led 28 i förordning (EU) nr 575/2013,

25)moderinstitut inom EU: moderinstitut inom EU enligt de finitionen i artikel 4.1 led 29 i förordning (EU) nr 575/2013,

26)finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat enligt definitionen i artikel 4.1 led 30 i förordning (EU) nr 575/2013,

27)finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt moderholdingföretag inom EU enligt definitionen i arti kel 4.1 led 31 i förordning (EU) nr 575/2013,

28)blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat

enligt definitionen i artikel 4.1 led 32 i förordning (EU) nr 575/2013,

29)blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett blan dat finansiellt moderholdingföretag inom EU enligt defini tionen i artikel 4.1 led 33 i förordning (EU) nr 575/2013,

30)systemviktigt institut: ett moderinstitut inom EU, ett finan siellt moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett institut som vid

fallissemang eller bristande funktion kan orsaka systemris ker,

31)central motpart: central motpart enligt definitionen i arti kel 4.1 led 34 i förordning (EU) nr 575/2013,

32)ägarintresse: ägarintresse enligt definitionen i artikel 4.1 led 35 i förordning (EU) nr 575/2013,

33)kvalificerat innehav: kvalificerat innehav enligt definitionen

iartikel 4.1 led 36 i förordning (EU) nr 575/2013,

34)kontroll: kontroll enligt definitionen i artikel 4.1 led 37 i förordning (EU) nr 575/2013,

35)nära förbindelser: nära förbindelser enligt definitionen i artikel 4.1 led 38 i förordning (EU) nr 575/2013,

36)behörig myndighet: behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1 led 40 i förordning (EU) nr 575/2013,

37)samordnande tillsynsmyndighet: samordnad tillsynsmyn dighet enligt definitionen i artikel 4.1 led 41 i förordning (EU) nr 575/2013,

38)auktorisation: auktorisation enligt definitionen i artikel 4.1 led 42 i förordning (EU) nr 575/2013,

39)hemmedlemsstat: hemmedlemsstat enligt definitionen i ar tikel 4.1 led 43 i förordning (EU) nr 575/2013,

40)värdmedlemsstat: värdmedlemsstat enligt definitionen i ar tikel 4.1 led 44 i förordning (EU) nr 575/2013,

41)ECBS-centralbanker: ECBS-centralbanker enligt definitionen

iartikel 4.1 led 45 i förordning (EU) nr 575/2013,

42)centralbanker: centralbanker enligt definitionen i artikel 4.1 led 46 i förordning (EU) nr 575/2013,

43)konsoliderad situation: konsoliderad situation enligt defini tionen i artikel 4.1 led 47 i förordning (EU) nr 575/2013,

44)på gruppnivå: på gruppnivå enligt definitionen i artikel 4.1 led 48 i förordning (EU) nr 575/2013,

45)på undergruppsnivå: på undergruppsnivå enligt definitio nen i artikel 4.1 led 49 i förordning (EU) nr 575/2013,

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/353

46)finansiella instrument: finansiella instrument enligt defini tionen i artikel 4.1 led 50 i förordning (EU) nr 575/2013,

47)kapitalbas: kapitalbas enligt definitionen i artikel 4.1 led 118 i förordning (EU) nr 575/2013,

48)operativ risk: operativ risk enligt definitionen i artikel 4.1 led 52 i förordning (EU) nr 575/2013,

49)kreditriskreducering: kreditriskreducering enligt definitio nen i artikel 4.1 led 57 i förordning (EU) nr 575/2013,

50)värdepapperisering: värdepapperisering enligt definitionen i artikel 4.1 led 61 i förordning (EU) nr 575/2013,

51)position i värdepapperisering: position i värdepapperisering

enligt definitionen i artikel 4.1 led 62 i förordning (EU) nr 575/2013,

52)specialföretag för värdepapperisering: specialföretag för vär depapperisering enligt definitionen i artikel 4.1 led 66 i förordning (EU) nr 575/2013,

53)diskretionära pensionsförmåner: diskretionära pensionsför måner enligt definitionen i artikel 4.1 led 73 i förordning (EU) nr 575/2013,

54)handelslager: handelslager enligt definitionen i artikel 4.1 led 86 i förordning (EU) nr 575/2013,

55)reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1 led 92 i förordning (EU) nr 575/2013,

56) bruttosoliditet: bruttosoliditet enligt definitionen i arti kel 4.1 led 93 i förordning (EU) nr 575/2013,

57)risk för alltför låg bruttokonsoliditet: risk för alltför låg bruttokonsoliditet enligt definitionen i artikel 4.1 led 94 i förordning (EU) nr 575/2013,

58)externt kreditvärderinginstitut: externt kreditvärderingsinsti tut enligt definitionen i artikel 4.1 led 98 i förordning (EU) nr 575/2013,

59)interna metoder: den metod som bygger på intern riskklas sificering som avses i artikel 143.1, metoden med interna modeller som avses i artikel 221, metoden för egna estimat

som avses i artikel 225, den avancerade mätmetoden som avses i artikel 312.2, metoden med interna modeller som avses i artiklarna 283 och 363 samt internmetoden som avses i artikel 259.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

2. När det i detta direktiv hänvisas till ledningsorgan och ledningsorgans lednings- och tillsynsfunktioner, enligt nationell rätt, handhas av olika organ eller olika medlemmar inom ett organ, ska medlemsstaten identifiera de ansvariga organen eller de ansvariga medlemmarna i ledningsorganet i enlighet med nationell rätt, såvida inte något annat anges i detta direktiv.

AVDELNING II

BEHÖRIGA MYNDIGHETER

Artikel 4

Behöriga myndigheter – utseende och befogenheter

1.Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter som ska utföra de funktioner och åligganden som föreskrivs i detta di rektiv och förordning (EU) nr 575/2013. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och EBA om detta och ange hur funktionerna och åliggandena har fördelats.

2.Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna övervakar institutens och, i tillämpliga fall, de finansiella hol dingföretagens och de blandade finansiella holdingföretagens verksamhet för att bedöma efterlevnaden av kraven i detta di rektiv och i förordning (EU) nr 575/2013.

3.Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtas så att de behöriga myndigheterna kan få tillgång till den infor mation som krävs för att man ska kunna bedöma om instituten och, i tillämpliga fall, de finansiella holdingföretagen och de blandade finansiella holdingföretagen uppfyller kraven i punkt

2och utreda eventuella överträdelser av dessa krav.

4.Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har den sakkunskap, de resurser, den operativa kapacitet, de befogenheter och det oberoende som krävs för att utföra de funktioner som avser tillsyn, granskning och sanktioner som

fastställs i detta direktiv och i förordning (EU) nr 575/2013.

5. Medlemsstaterna ska kräva att instituten förser hemmed lemsstatens behöriga myndigheter med all information som be hövs för en bedömning av huruvida de regler som har antagits i enlighet med detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 efterlevs. Medlemsstaterna ska också se till att det finns interna kontrollrutiner, administrativa förfaranden och redovisningsför faranden för instituten så att det vid varje tidpunkt är möjligt att kontrollera att reglerna efterlevs.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/354		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

6. Medlemsstaterna ska se till att instituten registrerar alla sina transaktioner samt dokumentsystem och dokumentproces ser som omfattas av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 på ett sådant sätt att de behöriga myndigheterna alltid kan kontrollera överensstämmelse med detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.

7.Medlemsstaterna ska se till att tillsynsfunktionerna enligt detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och alla andra funktioner inom de behöriga myndigheterna hålls åtskilda från och oberoende av rekonstruktionsfunktionerna. Medlemssta terna ska underrätta kommissionen och EBA om detta och ange hur uppgifterna fördelats mellan myndigheterna.

8.Om andra myndigheter än de behöriga myndigheterna har rekonstruktionsbefogenheter, ska medlemsstaterna se till att dessa andra myndigheter har ett nära samarbete och samråder med de behöriga myndigheterna vid utarbetandet av planer för rekonstruktion och avveckling.

Artikel 5

Samordning inom medlemsstater

Om en medlemsstat har fler än en behörig myndighet med befogenhet att utöva tillsyn över kreditinstitut, värdepappers företag och finansiella institut, ska medlemsstaten vidta nödvän diga åtgärder för att en samordning ska etableras mellan dessa myndigheter.

Artikel 6

Samarbete inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn

När de behöriga myndigheterna fullgör sina skyldigheter ska de beakta samstämmigheten i tillsynsverktyg och tillsynspraxis när de tillämpar de lagar och andra författningar som antagits enligt detta direktiv och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013. Medlemsstaterna ska därför se till att

a)behöriga myndigheter, i egenskap av parter i det europeiska systemet för finansiell tillsyn, samarbetar i en anda av för troende och med fullständig ömsesidig respekt, särskilt i arbetet med att se till att lämpliga och tillförlitliga uppgifter utväxlas mellan dem och andra parter i systemet i enlighet med principen om lojalt samarbete som fastställs i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen,

b)de behöriga myndigheterna deltar i EBA:s och, i förekom mande fall, tillsynskollegiernas verksamhet,

c)de behöriga myndigheterna gör sitt bästa för att efterleva de riktlinjer och rekommendationer som EBA utfärdar i enlighet

med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, och att svara på de varningar och rekommendationer som utfärdats av ESRB i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010,

d)de behöriga myndigheterna har ett nära samarbete med ESRB,

e)de nationella uppdrag som de behöriga myndigheterna till delas inte hindrar dem från att fullgöra sina uppgifter som medlemmar i EBA eller i förekommande fall ESRB eller en ligt detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.

Artikel 7

Tillsynens unionsdimension

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat ska vid full görandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beakta den potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets stabilitet i de övriga berörda medlemsstaterna och framför allt i krissituationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga vid den relevanta tidpunkten.

AVDELNING III

KRAV AVSEENDE BEHÖRIGHET ATT UTÖVA VERKSAMHET I

KREDITINSTITUT

KAPITEL 1

Allmänna krav avseende behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut

Artikel 8

Auktorisation

1. Medlemsstaterna ska kräva att kreditinstitut har erhållit auktorisation innan de inleder sin verksamhet. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10–14 ska medlemssta terna fastställa de villkor som ska gälla för auktorisationen och anmäla dem till EBA.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för att specificera

a)de uppgifter som ska överlämnas till de behöriga myndighe terna i samband med ansökan om auktorisation av kredit institut, inbegripet verksamhetsplanen enligt artikel 10,

b)de krav som är tillämpliga på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav enligt artikel 14, och

c)de faktorer som kan hindra den behöriga myndigheten från att utöva en effektiv tillsyn enligt artikel 14.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket a, b och c i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/355

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge nomförande när det gäller standardformulär, mallar och för faranden för överlämnande av de uppgifter som avses i punkt 2 första stycket led a.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 2 och 3 till kommissionen senast den 31 de cember 2015.

Artikel 9

Förbud för personer eller företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel

1.Medlemsstaterna ska förbjuda personer eller företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från all mänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel.

2.Punkt 1 ska inte gälla mottagande av insättningar eller andra återbetalbara medel i fall då återbetalningsskyldigheten ligger hos en medlemsstat, medlemsstatens regionala eller lokala myndigheter, offentliga internationella organ i vilka en eller flera medlemsstater ingår, eller i fall som är särskilt omfattade av nationell lagstiftning eller av unionsrätten, allt under förutsätt ning att verksamheten är underkastad regler och övervakning till skydd för insättare och investerare.

Artikel 10

Verksamhetsplan och organisationsstruktur

Medlemsstaterna ska kräva att det till varje ansökan om aukto risation fogas en verksamhetsplan i vilken den tilltänkta verk samhetsinriktningen anges och kreditinstitutets organisations struktur beskrivs.

Artikel 11

Ekonomiska behov

Medlemsstaten får inte kräva att hänsyn tas till marknadens ekonomiska behov vid prövningen av en auktorisationsansökan.

Artikel 12

Startkapital

1. Utan att det påverkar andra allmänna villkor i nationell rätt, ska de behöriga myndigheterna neka att bevilja auktorisa tion att inleda verksamhet i ett kreditinstitut när kreditinstitutet inte innehar en särskild kapitalbas eller när startkapitalet är mindre än 5 miljoner EUR.

2.Startkapitalet ska endast bestå av en eller flera av de poster som avses i artikel 26.1 a–e i förordning (EU) nr 575/2013.

3.Medlemsstaterna får besluta att kreditinstitut som inte uppfyller villkoret att ha en särskild kapitalbas men som exi sterade den 15 december 1979 får fortsätta att bedriva verk samhet. Medlemsstaterna får befria dessa företag från skyldighe ten att uppfylla villkoren enligt artikel 13.1 första stycket.

4.Medlemsstaterna får bevilja auktorisation för särskilda ka tegorier av kreditinstitut vars startkapital är mindre än det som anges i punkt 1, om följande villkor är uppfyllda:

a)Startkapitalet uppgår till minst 1 miljon EUR.

b)De berörda medlemsstaterna anmäler sina skäl för att ut nyttja denna möjlighet till kommissionen och till EBA.

Artikel 13

Praktisk ledning av affärsverksamheten och huvudkontorets belägenhet

1. De behöriga myndigheterna ska bevilja auktorisation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut endast om minst två per soner i praktiken leder verksamheten i det sökande kreditinsti tutet.

De ska neka sådan auktorisation om medlemmarna i lednings organet inte uppfyller de krav som avses i artikel 91.1.

2.Medlemsstaterna ska kräva följande:

a)Ett kreditinstitut som är en juridisk person och som enligt den nationella lagstiftningen har ett registrerat säte har sitt huvudkontor i samma medlemsstat som det registrerade sä tet.

b)Ett annat kreditinstitut än det som avses i led a har sitt huvudkontor i den medlemsstat som har auktoriserat insti tutet och i vilken kreditinstitutet i praktiken bedriver sin verksamhet.

Artikel 14

Aktieägare och medlemmar

1. De behöriga myndigheterna ska neka att bevilja auktori sation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut om inte kredit institutet har informerat dem om vilka aktieägare eller medlem mar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade innehav, och om storleken på sådana innehav eller, om det inte finns några kvalificerade innehav, om vilka de 20 största aktieägarna eller medlemmarna är.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/356		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Vid bedömningen av om kriterierna är uppfyllda för kvalificerat innehav ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angå ende upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (1) samt villkoren för sam manläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direk tivet.

Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som institut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens för valtning och avyttras inom ett år efter förvärvet.

2.De behöriga myndigheterna ska neka auktorisation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut om de med hänsyn till behovet av sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitut bedö mer att lämpligheten hos aktieägare eller medlemmar inte är tillfredsställande, särskilt om kriterierna i artikel 23.1 inte har uppfyllts. Artikel 23.2 och 23.3 och artikel 24 ska tillämpas.

3.Om det finns nära förbindelser mellan kreditinstitut och andra fysiska eller juridiska personer ska de behöriga myndig heterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

De behöriga myndigheterna ska neka auktorisation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut om ett tredjelands lagar och andra författningar som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer till vilka kreditinstitutet har nära förbindelser eller om svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

De behöriga myndigheterna ska kräva att kreditinstituten förser dem med de uppgifter som krävs för en fortlöpande övervak ning av att bestämmelserna i denna punkt efterlevs.

Artikel 15

Nekande av auktorisation

Om en behörig myndighet nekar auktorisation att inleda verk samhet i ett kreditinstitut ska den underrätta den sökande och lämna motivering till sitt beslut inom sex månader från det att ansökan mottogs eller, om ansökan var ofullständig, inom sex månader från mottagandet av all den information som krävs för beslut.

(1) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

Under alla förhållanden ska beslut att bevilja eller neka aukto risation fattas inom tolv månader från det att ansökan mottogs.

Artikel 16

Samråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater

1. Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den behöriga myndigheten samråda med behöriga myndigheter i en annan medlemsstat när kreditinstitutet

a)är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i den medlemsstaten,

b)är ett syskonföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i den medlemsstaten,

c)står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska per soner som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut auktori serat i den medlemsstaten.

2. Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den behöriga myndigheten i följande fall samråda med den behöriga myndighet som har ansvar för tillsynen över försäkringsföretag eller värdepappersföretag i den berörda medlemsstaten om kre ditinstitutet i fråga:

a)är dotterföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepap persföretag som är auktoriserat i unionen.

b)är syskonföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepap persföretag som är auktoriserat i unionen.

c)står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska per son som har ägarkontrollen över ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag som är auktoriserat i unionen.

3. De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 ska samråda med varandra särskilt när de bedömer aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenhe ten hos de medlemmar i ledningsorganet som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp. De ska förse varandra med alla sådana uppgifter om aktieägarnas lämplighet och det goda anseende och de erfarenheter hos medlemmarna i ledningsorga net som är relevanta när det gäller att bevilja auktorisation och att fortlöpande bedöma efterlevnaden av villkoren för verksam heten.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/357

Artikel 17

Filialer till kreditinstitut auktoriserade i andra medlemsstater

En värdmedlemsstat får inte kräva auktorisation eller särskilt tillskjutet kapital i fråga om filialer till kreditinstitut som är auktoriserade i andra medlemsstater. För etablering och tillsyn av sådana filialer ska bestämmelserna i artiklarna 35, 36.1–36.3, 37, 40–46, 49, 74 och 75 gälla.

Artikel 18

Återkallelse av auktorisation

Artikel 20

Anmälan om auktorisation och återkallelse av auktorisation

1.De behöriga myndigheterna ska anmäla varje auktorisa tion som beviljas enligt artikel 8 till EBA.

2.EBA ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning med namnen på alla kreditinstitut som har beviljats auktorisation.

De behöriga myndigheterna får endast återkalla en auktorisation som beviljats ett kreditinstitut om kreditinstitutet

a)inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckli gen avstår från auktorisationen eller inte har bedrivit någon verksamhet på minst sex månader, om inte den berörda medlemsstaten har infört bestämmelser om att auktorisatio nen ska upphöra att gälla i sådana fall,

b)har erhållit auktorisationen på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat sätt i strid med gällande regler,

c)inte längre uppfyller de villkor på vilka auktorisationen har beviljats,

d)inte längre uppfyller tillsynskraven i delarna tre, fyra och sex i förordning (EU) nr 575/2013, artikel 104.1 a eller arti kel 105 i detta direktiv eller inte längre kan förväntas full göra sina skyldigheter gentemot borgenärerna och särskilt, inte längre har säkerhet för kontoinnehavarnas anförtrodda medel,

e)omfattas av något annat fall där nationell rätt föreskriver att auktorisationen måste återkallas, eller

f)begår en av de överträdelser som avses i artikel 67.1.

Artikel 19

Namn på kreditinstitut

Ett kreditinstitut får i sin verksamhet, oavsett vilka regler som gäller i värdmedlemsstaten beträffande användningen av orden ”bank”, ”sparbank” eller andra banknamn, inom unionens hela område använda samma namn som institutet använder i den medlemsstat där huvudkontoret finns. Om det finns risk för förväxling får värdmedlemsstaten med tanke på förtydligande kräva att namnet åtföljs av förklarande uppgifter.

3.Den samordnande myndigheten ska förse de berörda be höriga myndigheterna och EBA med all information rörande den grupp kreditinstitut som avses i artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2, särskilt i fråga om gruppens rättsliga och organisatoriska struktur samt styrningen.

4.Den förteckning som avses i punkt 2 i denna artikel ska innehålla namnen på kreditinstitut som inte har det kapital som anges i artikel 12.1 och ska identifiera dessa kreditinstitut som sådana.

5.De behöriga myndigheterna ska anmäla varje återkallelse av auktorisation till EBA tillsammans med skälen för återkallel sen.

Artikel 21

Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda ett centralt organ

1. De behöriga myndigheterna kan bevilja undantag från kraven i artiklarna 10, 12 och 13.1 i detta direktiv för ett kreditinstitut som avses i artikel 10 i förordning (EU) nr 575/2013 i enlighet med de villkor som anges i den artikeln.

Medlemsstaterna får bibehålla och använda sig av befintlig na tionell rätt rörande tillämpningen av ett sådant undantag under förutsättning att den inte strider mot detta direktiv eller mot förordning (EU) nr 575/2013.

2. Om de behöriga myndigheterna tillämpar ett undantag som avses i punkt 1 ska artiklarna 17, 33, 34, 35, 36.1–36.3 och 39–46 i avdelning VII kapitel 2 avsnitt II och avdelning VII kapitel 4 gälla för den helhet som består av det centrala organet och de underställda instituten.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/358		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

KAPITEL 2

Kvalificerat innehav i ett kreditinstitut

Artikel 22

Anmälan och bedömning av tilltänkta förvärv

därefter begär ytterligare uppgifter för komplettering eller för tydligande, vilket de själva får besluta om, får detta inte leda till att bedömningsperioden suspenderas.

1.Medlemsstaterna ska kräva att alla fysiska eller juridiska personer, eller sådana personer som handlar i samförstånd (ne dan kallade tilltänkta förvärvare), som har fattat ett beslut om att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, varigenom andelen av röstetalet eller kapitalet kommer att överstiga 20 %, 30 % eller

50% eller så att kreditinstitutet kommer att få ställning som dotterföretag (nedan kallat tilltänkt förvärv), skriftligen före för värvet underrättar de behöriga myndigheterna för det kredit institut i vilket de avser att förvärva eller ytterligare öka ett kvalificerat innehav om storleken på det tilltänkta innehavet samt lämnar relevanta uppgifter i enlighet med artikel 23.4. Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa tröskelvärdet

30% om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel i enlighet med artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG.

2.Utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två ar betsdagar efter mottagandet ska de behöriga myndigheterna skicka ett skriftligt mottagningsbevis för en underrättelse som avses i punkt 1 eller ytterligare uppgifter som avses i punkt 3 till den tilltänkta förvärvaren.

De behöriga myndigheterna ska göra bedömningen enligt arti kel 23.1 (nedan kallad bedömningen) inom 60 arbetsdagar (ne dan kallad bedömningsperioden) från datum för det skriftliga mottagningsbeviset för underrättelsen och alla de bifogade handlingar som medlemsstaten kräver enligt förteckningen i artikel 23.4.

När de behöriga myndigheterna utfärdar det skriftliga mottag ningsbeviset ska de samtidigt underrätta den tilltänkta förvärva ren om vilken dag bedömningsperioden löper ut.

3. De behöriga myndigheterna får under bedömningsperio den vid behov, och inte senare än den femtionde arbetsdagen i bedömningsperioden, begära ytterligare uppgifter som krävs för att slutföra bedömningen. En sådan begäran ska vara skriftlig och ska klart ange vilka ytterligare uppgifter som krävs.

Bedömningsperioden ska suspenderas mellan det datum då de behöriga myndigheterna begär in uppgifter och det datum då svar tas emot från den tilltänkta förvärvaren. Suspensionen får inte överskrida 20 arbetsdagar. Om de behöriga myndigheterna

4.De behöriga myndigheterna får förlänga den suspension som avses i punkt 3 andra stycket till högst trettio dagar om den tilltänkta förvärvaren är etablerad eller omfattas av regler i ett tredjeland eller är en fysisk eller juridisk person som inte omfattas av tillsyn enligt detta direktiv eller direktiv 2009/65/EG, 2009/138/EG eller 2004/39/EG.

5.Om de behöriga myndigheterna beslutar att motsätta sig det tilltänkta förvärvet, ska de inom två arbetsdagar efter avslu tad bedömning och inom bedömningsperioden skriftligen un derrätta den tilltänkta förvärvaren om detta och ange skälen till beslutet. Om inget annat följer av nationell rätt kan en lämplig motivering av beslutet på den tilltänkta förvärvarens begäran göras tillgänglig för allmänheten. Detta ska inte hindra en med lemsstat från att ge den behöriga myndigheten befogenhet att offentliggöra informationen utan att den tilltänkta förvärvaren begär detta.

6.Om de behöriga myndigheterna inom bedömningsperio den inte skriftligen motsätter sig det tilltänkta förvärvet, ska förslaget anses vara godkänt.

7.De behöriga myndigheterna får fastställa en maximiperiod inom vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört, och förlänga denna period när det är lämpligt.

8.Medlemsstaterna får inte införa strängare krav än de som föreskrivs i detta direktiv när det gäller underrättelse till de behöriga myndigheterna eller deras godkännande av ett direkt eller indirekt förvärv av rösträtter eller kapital.

9.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge nomförande för upprättandet av gemensamma förfaranden, for mulär och mallar för samrådet mellan de relevanta behöriga myndigheterna enligt artikel 24.

EBA ska översända dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 31 december 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/359

Artikel 23

Bedömningskriterier

1. Vid bedömningen av anmälan enligt artikel 22.1 och de uppgifter som avses i artikel 22.3 ska de behöriga myndighe terna, i syfte att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det kreditinstitut som förvärvet gäller och med beaktande av den tilltänkta förvärvarens sannolika påverkan på kreditinstitutet, bedöma om den tilltänkta förvärvaren är lämplig och om det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt i enlighet med följande kriterier:

a)Den tilltänkta förvärvarens anseende.

b)Anseende, kunskaper, färdigheter och erfarenheter, i enlighet med artikel 91.1, för de medlemmar i ledningsorganet och medlemmar i den verkställande ledningen som kommer att leda kreditinstitutets verksamhet efter det tilltänkta förvärvet.

c)Den tilltänkta förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska be drivas i det kreditinstitut som förvärvet gäller.

d)Om kreditinstitutet uppfyller och i fortsättningen kommer att uppfylla tillsynskraven enligt detta direktiv och förord ning (EU) nr 575/2013 och i tillämpliga fall annan unions rätt, särskilt direktiven 2002/87/EG, och 2009/110/EG, och bland annat om den grupp som kreditinstitutet blir del av har en struktur som möjliggör effektiv tillsyn, effektivt infor mationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och fast ställande av ansvarsfördelningen mellan de behöriga myndig heterna.

e)Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd pen ningtvätt eller finansiering av terrorism enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det fi nansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (1), eller försök till detta, eller att det tilltänkta förvärvet kan öka riskerna för sådan verksamhet.

2.De behöriga myndigheterna får endast motsätta sig det tilltänkta förvärvet om det finns rimlig anledning enligt kriteri erna i punkt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den till tänkta förvärvaren är ofullständiga.

3.Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor i fråga om storleken på förvärvet av ägarandel eller tillåta sina behöriga myndigheter att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån mark nadens ekonomiska behov.

(1) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.

4.Medlemsstaterna ska offentliggöra en förteckning med de uppgifter som krävs för att göra bedömningen och som måste lämnas till de behöriga myndigheterna vid den tidpunkt för anmälan som avses i artikel 22.1. Uppgiftskraven ska vara pro portionella och anpassade till den tilltänkta förvärvarens och det tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräva uppgifter som inte är relevanta för bedömningen.

5.Utan hinder av artikel 22.2, 22.3 och 22.4 ska en behörig myndighet som har fått in anmälningar om två eller flera till tänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i ett och samma kreditinstitut behandla de tilltänkta förvärvarna på ett icke diskriminerande sätt.

Artikel 24

Samarbete mellan behöriga myndigheter

1. De berörda behöriga myndigheterna ska fullständigt sam råda med varandra vid bedömningen av om den tilltänkta för värvaren tillhör någon av följande kategorier:

a) Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller ett förvaltningsbolag enligt arti kel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG (nedan kallat fondföretagets förvaltningsbolag) som är auktoriserat i en annan medlems stat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

b)Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller fondföreta gets förvaltningsbolag som är auktoriserat i en annan med lemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

c)En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kredit institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepap persföretag eller fondföretagets förvaltningsbolag som är auktoriserat i annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

2. De behöriga myndigheterna ska utan otillbörligt dröjsmål förse varandra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter som är relevanta för bedömningen. För detta ska de behöriga myndigheterna på begäran förse varandra med alla relevanta uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upp gifter. Beslutet från den behöriga myndighet som auktoriserat det kreditinstitut som förvärvet gäller ska innehålla eventuella synpunkter eller reservationer från den behöriga myndighet som ansvarar för den tilltänkta förvärvaren.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/360		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Artikel 25

Anmälan vid avyttring

Medlemsstaterna ska kräva att varje fysisk eller juridisk person som avser att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat inne hav i ett kreditinstitut, först skriftligen underrättar de behöriga myndigheterna om avyttringen, med uppgift om det berörda innehavets storlek. En sådan fysisk eller juridisk person ska även underrätta de behöriga myndigheterna om den har fattat ett beslut om att minska sitt kvalificerade innehav så att andelen av röstetalet eller kapitalet för samtliga aktier och andelar kom mer att understiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att kredit institutets ställning som dotterföretag kommer att upphöra. Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG.

Artikel 26

Informationskrav och sanktioner

1. När ett kreditinstitut får kännedom om sådana förvärv eller avyttringar av innehav i institutets kapital som får till följd att innehaven överstiger eller faller under något av de gränsvär den som anges i artiklarna 22.1 och 25, ska det underrätta de behöriga myndigheterna om detta.

Börsnoterade kreditinstitut som är upptagna till handel på en reglerad marknad ska minst en gång om året underrätta de behöriga myndigheterna om namnen på aktieägare och med lemmar som har kvalificerade innehav samt om storleken på dessa innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som lämnats vid årsstämman eller av uppgifter som redovisats i enlighet med föreskrifter som gäller för företag som är upptagna till handel på en reglerad marknad.

2. Om det inflytande som utövas av de personer som avses i artikel 22.1 sannolikt är till skada för en sund och ansvarsfull ledning av institutet, ska medlemsstaterna kräva att de behöriga myndigheterna vidtar lämpliga åtgärder för att få ett slut på situationen. Sådana åtgärder kan bestå av förelägganden, sank tioner, om inte annat följer av artiklarna 65–72, gentemot med lemmar i ledningsorganet och den verkställande ledningen eller upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.

Motsvarande åtgärder ska vara tillämpliga på fysiska eller juri diska personer som underlåter att lämna den förhandsinfor mation som avses i artikel 22.1 och om inte annat följer av artiklarna 65–72.

Om ett innehav har förvärvats trots att de behöriga myndighe terna har motsatt sig, ska medlemsstaterna, oavsett de sanktio ner som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtterna för

sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster ska vara ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

Artikel 27

Kriterier för kvalificerade innehav

Vid bedömning av om kriterierna för kvalificerat innehav som avses i artiklarna 22, 25 och 26 är uppfyllda ska hänsyn tas till rösträtter som avses i artiklarna 9, 10 och 11 i direktiv 2004/109/EG och villkoren för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet.

När medlemsstaterna bedömer om kriterierna för ett kvalificerat innehav som avses i artikel 26 är uppfyllda, ska de inte räkna in de rösträtter eller andelar som institut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett år efter förvärvet.

AVDELNING IV

STARTKAPITAL I VÄRDEPAPPERSFÖRETAG

Artikel 28

Startkapital i värdepappersföretag

1.Startkapitalet i värdepappersföretag ska endast bestå av en eller flera av de poster som avses i artikel 26.1 a-e i förordning (EU) nr 575/2013.

2.Andra värdepappersföretag än sådana som anges i arti kel 29 ska ha ett startkapital på 730 000 EUR.

Artikel 29

Startkapital i särskilda typer av värdepappersföretag

1. Värdepappersföretag som inte handlar med finansiella in strument för egen räkning eller garanterar emissioner av finan siella instrument, men som innehar kontanter eller värdepapper för kunders räkning och som tillhandahåller en eller flera av följande tjänster ska ha ett startkapital på 125 000 EUR:

a)Mottagande och vidarebefordran av kundorder som avser finansiella instrument.

b)Fullgörande av kundorder som avser finansiella instrument.

c)Individuell portföljförvaltning av finansiella instrument.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/361

2. De behöriga myndigheterna får tillåta att ett värdepappers företag som fullgör kundorder avseende finansiella instrument innehar sådana instrument för egen räkning om följande villkor är uppfyllda:

a)Innehavet uppstår endast som en följd av att företaget inte lyckas anpassa sina inköp exakt till investerarens order.

b)Det samlade marknadsvärdet av alla sådana poster har ett tak på 15 % av företagets startkapital.

c)Företaget uppfyller de krav som fastställs i artiklarna 92–95 och del fyra i förordning (EU) nr 575/2013.

d)Innehavet är tillfälligt och provisoriskt och begränsas till den tid som behövs för att genomföra transaktionen i fråga.

3.Medlemsstaterna får minska det belopp som avses i punkt

1till 50 000 EUR om ett företag inte har auktorisation att hålla kontanter eller värdepapper för uppdragsgivarens räkning, att handla för egen räkning eller att lämna emissionsgarantier.

4.Innehav av poster av finansiella instrument utanför han delslagret i syfte att investera kapitalbasen ska inte anses vara handel för dess egen räkning förknippad med de tjänster som anges i punkt 1 eller i punkt 3.

Artikel 30

Startkapital i lokala företag

Lokala företag ska ha ett startkapital på 50 000 EUR i den mån de utnyttjar etableringsfriheten eller tillhandahåller tjänster enligt artiklarna 31 och 32 i direktiv 2004/39/EG.

Artikel 31

Täckning för företag som inte har auktorisation att hålla kunders kontanter eller värdepapper

1. Täckningen för de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c i förordning (EU) nr 575/2013 ska utformas på något av följande sätt:

a)Startkapital på 50 000 EUR.

b)En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium, eller någon annan jämförbar garanti mot skadeståndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamheten, och som uppgår till minst 1 000 000 EUR för varje skadeståndskrav och till minst 1 500 000 EUR per år för samtliga skades tåndskrav.

c)En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en form som ger ett skydd motsvarande det som anges i led a eller b.

Kommissionen ska regelbundet se över de belopp som avses i första stycket.

2. När ett sådant företag som avses i artikel 4.1 led 2 c i förordning (EU) nr 575/2013 också är registrerat enligt direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmed ling (1) ska det uppfylla kraven i artikel 4.3 i det direktivet och ha täckning enligt något av följande:

a)Startkapital på 25 000 EUR.

b)En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium, eller någon annan form av jämförbar garanti mot skades tåndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamhe ten, och som uppgår till minst 500 000 EUR för varje ska deståndskrav och till minst 750 000 EUR per år för samtliga skadeståndskrav.

c)En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en form som ger ett skydd motsvarande det som avses i led a eller b.

Artikel 32

Övergångsbestämmelser

1. Genom undantag från artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30 får medlemsstaterna fortsätta att auktorisera värdepappersföre tag och företag som omfattas av artikel 30, som existerade före den 31 december 1995 och vars kapitalbas är mindre än det startkapital som anges för dem i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30.

Kapitalbasen i sådana värdepappersföretag och företag får inte sjunka under den högsta referensnivå som beräknas efter den 23 mars 1993. Referensnivån ska vara det dagliga genomsnittet för kapitalbasens nivå beräknad under den sexmånadersperiod som föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte må nad för närmast föregående period.

2. Om kontrollen av ett värdepappersföretag eller ett företag som omfattas av punkt 1 övertas av annan fysisk eller juridisk person än den som kontrollerade företaget den 31 december 1995 eller tidigare, ska kapitalbasen i det värdepappersföretaget eller företaget uppgå minst till den nivå som fastställs i artik larna 28.2, 29.1, 29.3 och 30, utom om det gäller ett första övertagande genom arv efter den 31 december 1995, villkorat av de behöriga myndigheternas godkännande och för en period som inte överskrider tio år efter detta övertagande.

(1) EGT L 9, 15.1.2003, s. 3.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/362		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

3.Vid fusion mellan två eller flera värdepappersföretag eller företag som omfattas av artikel 30, behöver kapitalbasen i det företag som uppstår genom fusionen inte uppgå till den nivå som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30. Om den nivå som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 eller 30 inte har uppnåtts får kapitalbasen i det företag som uppstår genom fusionen emellertid inte understiga de fusionerade företagens sammanlagda kapitalbas vid tidpunkten för fusionen.

4.Kapitalbasen för värdepappersföretag och företag som om fattas av artikel 30 får inte understiga den nivå som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 eller 30 samt punkterna 1 och 3 i den här artikeln.

5.Om de behöriga myndigheterna anser det för att säkra sådana värdepappersföretags och företags solvens är nödvändigt att kraven i punkt 4 uppfylls ska punkterna 1, 2 och 3 inte gälla.

AVDELNING V

BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET ATT

TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

KAPITEL 1

Allmänna principer

Artikel 33

Kreditinstitut

Medlemsstaterna ska svara för att de verksamheter som anges i bilaga I kan bedrivas inom det egna territoriet av varje kredit institut som är auktoriserat och föremål för tillsyn av behöriga myndigheter i en annan medlemsstat, förutsatt att verksamhe terna omfattas av auktorisationen, i enlighet med artiklarna 35, 36.1, 36.2, 36.3, 39.1 och 39.2 samt artiklarna 40–46, an tingen genom etablering av en filial eller genom tillhandahål lande av tjänster.

Artikel 34

Finansiella institut

1. Medlemsstaterna ska se till att alla verksamheter som för tecknas i bilaga I får bedrivas, antingen genom etablering av en filial eller genom tillhandahållande av tjänster, inom det egna territoriet i enlighet med i artiklarna 35, 36.1, 36.2, 36.3, 39.1 och 39.2 samt artiklarna 40–46, av varje finansiellt institut från en annan medlemsstat, oavsett om detta är dotterföretag till ett kreditinstitut eller ägs gemensamt av två eller flera kreditinstitut vars stadgar eller bolagsordning tillåter sådan verksamhet och som uppfyller samtliga följande villkor:

a)Moderföretaget eller moderföretagen är auktoriserade som kreditinstitut i den medlemsstat vars lagar gäller för det finansiella institutet.

b)De ifrågavarande verksamheterna bedrivs i praktiken inom denna samma medlemsstats territorium.

c)Moderföretaget eller moderföretagen innehar 90 % eller mer av rösträtterna i det finansiella institutet.

d)Moderföretaget eller moderföretagen tillgodoser de behöriga myndigheternas krav rörande sund förvaltning av det finan siella institutet och utfäster sig att, med samtycke av den berörda hemmedlemsstatens behöriga myndigheter, solida riskt svara för det finansiella institutets åtaganden.

e)Det finansiella institutet granskas, för de verksamheter det gäller, aktivt genom gruppbaserad tillsyn av moderföretaget eller vart och ett av moderföretagen i enlighet med avdelning VII kapitel 3 i detta direktiv och del ett avdelning II kapitel 2 i förordning (EU) nr 575/2013, särskilt beträffande kapital baskraven i artikel 92 i den förordningen, för kontroll av stora exponeringar enligt del fyra i den förordningen och begränsning av innehav enligt artiklarna 89 och 90 i den förordningen.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska kontrollera att de villkor som anges i första stycket uppfylls, och förse det finansiella institutet med ett intyg om efterlevnad som ska ut göra del av den underrättelse som avses i artiklarna 35 och 39.

2.Om ett finansiellt institut som avses i punkt 1 första stycket inte längre uppfyller alla de föreskrivna villkoren ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta värdmed lemsstatens behöriga myndigheter, och den verksamhet som det finansiella institutet bedriver ska bli föremål för värdmedlems statens lagstiftning.

3.Punkterna 1 och 2 ska på samma sätt gälla för dotterfö retag till sådana finansiella institut som avses i punkt 1 första stycket.

KAPITEL 2

Rätten att etablera kreditinstitut

Artikel 35

Anmälningsplikt och samarbete mellan behöriga myndigheter

1. Ett kreditinstitut som önskar etablera en filial på en annan medlemsstats territorium ska underrätta hemmedlemsstatens be höriga myndigheter om detta.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/363

2. Medlemsstaterna ska kräva att varje kreditinstitut som önskar etablera en filial i en annan medlemsstat lämnar all nedan uppräknad information i den anmälan som avses i punkt 1:

a)Den medlemsstat på vars territorium filialen ska etableras.

b)En verksamhetsplan med bl.a. filialens tilltänkta affärsverk samhet och organisationsstruktur.

c)Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar utlämnas.

d)Namnen på de personer som ska ansvara för ledningen av filialens verksamhet.

3. Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten inte har anledning att ifrågasätta kreditinstitutets administrativa struktur eller finansiella ställning, med beaktande av de tilltänkta verksamheterna, ska de, inom tre månader från mottagande av den information som avses i punkt 2, översända den erhållna informationen till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter och underrätta det berörda kreditinstitutet.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska också lämna uppgift om storleken på och sammansättningen av kreditinstitu tets kapitalbas och summan av de kapitalbaskrav som enligt artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 gäller för kreditinsti tutet.

Genom undantag från andra stycket ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter i sådana fall som avses i artikel 34 lämna uppgift om storleken på och sammansättningen av det finansi ella institutets kapitalbas och de totala riskvägda exponerings belopp som beräknas i enlighet med i artikel 92.3 och 92.4 i förordning (EU) nr 575/2013 för det kreditinstitut som är dess moderföretag.

4. Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vägrar att översända den information som avses i punkt 2 till värdmed lemsstatens behöriga myndigheter, ska skälen för detta lämnas till det berörda kreditinstitutet inom tre månader från det att fullständig information föreligger.

En vägran att översända information eller underlåtenhet att lämna besked ska kunna prövas i domstol i hemmedlemsstaten.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet med denna artikel.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för sådan anmälan.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast den 1 ja nuari 2014.

Artikel 36

Inledande av verksamhet

1.Innan en filial till ett kreditinstitut inleder sin verksamhet ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter inom två må nader från mottagandet av den information som avses i arti kel 35 förbereda tillsyn över kreditinstitutet i enlighet med kapitel 4 och, om nödvändigt, ange på vilka villkor, motiverade med hänsyn till det allmännas bästa, verksamheten ska bedrivas

ivärdmedlemsstaten.

2.Efter det att underrättelse från värdmedlemsstatens behö riga myndigheter har mottagits eller om den i punkt 1 angivna fristen har löpt ut utan att underrättelse har mottagits från myndigheterna, får filialen etableras och inleda sin verksamhet.

3.Om det uppstår förändringar i någon av de uppgifter som har lämnats i en underrättelse enligt led b, c eller d i artikel 35.2, ska kreditinstitutet skriftligen underrätta de behöriga myndighe terna i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten minst en månad före ändringen, så att hemmedlemsstatens behöriga myndigheter kan fatta beslut avseende ansökan om att etablera en filial i en annan medlemsstat efter anmälan enligt artikel 35 och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter kan fatta beslut om villkoren för ändringen enligt punkt 1 i den här artikeln.

4.Filialer som har inlett sin verksamhet före den 1 januari 1993 och i enlighet med de bestämmelser som är i kraft i värdmedlemsstaten, ska anses ha varit föremål för det förfarande som föreskrivs i artikel 35 och i punkterna 1 och 2 i den här artikeln. Sådana filialer ska från och med den 1 januari 1993 regleras genom punkt 3 i den här artikeln samt genom artik larna 33 och 52 samt kapitel 4.

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet med denna artikel.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/364		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för sådan anmälan.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast den 1 ja nuari 2014.

Artikel 37

Information om avslag

Medlemsstaterna ska informera kommissionen och EBA om antal och typ av ärenden där överlämnande av information har vägrats enligt artiklarna 35 och 36.3.

Artikel 38

Aggregering av filialer

Samtliga driftsställen som ett kreditinstitut har etablerat i en medlemsstat medan det har sitt huvudkontor i en annan med lemsstat ska anses utgöra en enda filial.

KAPITEL 3

Utövande av friheten att tillhandahålla tjänster

Artikel 39

Anmälningsförfarande

1.Ett kreditinstitut som för första gången vill utnyttja rätten, inom ramen för fritt tillhandahållande av tjänster, att bedriva verksamhet på en annan medlemsstats territorium, ska under rätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter om vilka av de verksamheter som anges i bilaga I som kreditinstitutet avser att bedriva.

2.Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska inom en månad från mottagandet av den anmälan som avses i punkt

1översända denna till värdmedlemsstatens behöriga myndighe ter.

3.Denna artikel ska inte påverka de rättigheter som beviljats kreditinstitut som tillhandahållit tjänster före den 1 januari 1993.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet med denna artikel.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för sådan anmälan.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 4 och 5 till kommissionen senast den 1 ja nuari 2014.

KAPITEL 4

Befogenheter för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter

Artikel 40

Rapporteringskrav

Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter får kräva att alla kreditinstitut som har filialer inom deras territorium lämnar periodiska rapporter om sin verksamhet i värdmedlemsstaterna.

Sådana rapporter ska endast begäras för informationsändamål eller för statistiska ändamål, för tillämpning av artikel 51.1 eller för tillsynsändamål i enlighet med detta kapitel. De ska omfattas krav avseende tystnadsplikt som minst är likvärdiga med de som avses i artikel 53.1.

Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter får särskilt kräva information från de kreditinstitut som avses i första stycket för att ge dessa behöriga myndigheter möjlighet att bedöma huruvida en filial är betydande i enlighet med artikel 51.1.

Artikel 41

Åtgärder som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vidtar i fråga om verksamhet som bedrivs i värdmedlemsstaten

1. Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter på grund val av den information som lämnats av hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inom ramen för artikel 50, finner att ett kreditinstitut som har en filial eller tillhandahåller tjänster inom den medlemsstatens territorium uppfyller något av föl jande villkor i fråga om den verksamhet som bedrivs i värd medlemsstaten, ska de underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter:

a) Kreditinstitutet uppfyller inte de nationella bestämmelserna för införlivande av detta direktiv, eller förordning (EU) nr 575/2013.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/365

b)Det föreligger en väsentlig risk för att kreditinstitutet inte kommer att uppfylla de nationella bestämmelserna för inför livande av detta direktiv, eller förordning (EU) nr 575/2013.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska utan dröjsmål vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att det berörda kredit institutet vidtar åtgärder för att uppfylla de bestämmelserna eller vidtar åtgärder för att undvika risken för att bestämmelserna inte efterlevs. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska utan dröjsmål anmäla dessa åtgärder till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter.

2. Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter anser att hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har uppfyllt sina skyldigheter eller inte kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt punkt 1 andra stycket kan de hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. I de fall där EBA agerar i nlighet med den artikeln, ska EBA fatta beslut enligt artikel 19.3 i den förord ningen inom 24 timmar. EBA får också på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna med att nå fram till en överenskom melse i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den förord ningen.

Artikel 42

Motivering och meddelande

Varje åtgärd som vidtas med stöd av artikel 41.1, 43 eller 44 och som innebär sanktioner eller inskränkningar i rätten att tillhandahålla tjänster eller etableringsrätten ska vara väl moti verad och meddelas till det berörda kreditinstitutet.

Artikel 43

Säkerhetsåtgärder

1.Innan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter följer förfarandet i artikel 41 får de i krissituationer och i avvaktan på hemmedlemsstatens behöriga myndigheters åtgärder eller re konstruktionsåtgärder som avses i artikel 3 i direktiv 2001/24/EG, vidta säkerhetsåtgärder för att skydda mot finan siell instabilitet som allvarligt skulle hota kollektiva intressen för insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten.

2.Alla säkerhetsåtgärder enligt punkt 1 ska vara proportio nella med tanke på syftet, nämligen att skydda mot finansiell instabilitet som allvarligt skulle hota kollektiva intressen för insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten. Sådana säkerhetsåtgärder kan omfatta inställande av betalningar. De får inte leda till att kreditinstitutets borgenärer i värdmedlemsstaten ges företräde framför borgenärer i andra medlemsstater.

3.Alla säkerhetsåtgärder enligt punkt 1 ska upphöra att gälla när hemmedlemsstatens administrativa eller rättsliga myndighe ter vidtar rekonstruktionsåtgärder enligt artikel 3 i direktiv 2001/24/EG.

4.Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska avsluta sä kerhetsåtgärderna när de anser att dessa åtgärder inte längre behövs enligt artikel 41, såvida de inte har upphört gälla i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.

5.Kommissionen, EBA och de andra berörda medlemsstater nas behöriga myndigheter ska utan otillbörligt dröjsmål under rättas om de säkerhetsåtgärder som vidtagits enligt punkt 1.

Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten eller i någon annan berörd medlemsstat har invändningar mot de åtgärder som värdmedlemsstatens behöriga myndigheter har vidtagit, får de hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. I fall där EBA agerar i enlighet med den artikeln, ska EBA fatta beslut enligt artikel 19.3 i den förordningen inom 24 timmar. EBA får också på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna med att nå fram till en överenskommelse i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den förordningen.

Artikel 44

Värdmedlemsstaternas befogenheter

Värdmedlemsstaterna får, trots vad som sägs i artiklarna 40 och 41, utöva sina befogenheter enligt detta direktiv för att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller bestraffa överträdelser utförda inom deras territorium av de regler som de har antagit enligt detta direktiv eller med hänsyn till det allmännas intresse. Sådana åtgärder ska kunna inbegripa möjligheten att hindra kreditinstitut som bryter mot reglerna från att göra nya åtagan den inom värdmedlemsstatens territorium.

Artikel 45

Åtgärder efter återkallande av auktorisation

Om en auktorisation återkallas ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten utan dröjsmål underrätta de behöriga myn digheterna i värdmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten ska vidta de åtgärder som behövs för att hindra att det berörda kreditinstitutet gör nya åtaganden inom den medlemsstatens territorium och för att skydda insättarnas intressen.

Artikel 46

Marknadsföring

Inget i detta kapitel ska hindra kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat från att marknadsföra sina tjänster med anlitande av alla tillgängliga kommunikationsmedel i värdmed lemsstaten, förutsatt att detta sker i överensstämmelse med be stämmelser om reklamens form och innehåll som antagits med hänsyn till det allmännas intresse.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/366		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

AVDELNING VI

FÖRBINDELSER MED TREDJELÄNDER

Artikel 47

Anmälan avseende filialer i tredjeland och tillträdesvillkor för kreditinstitut som har dessa filialer

1.När filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredje land startar eller fortsätter att bedriva verksamhet, får medlems staterna inte tillämpa bestämmelser som medför att dessa filialer ges en förmånligare behandling än filialer till kreditinstitut med huvudkontor inom unionen.

2.De behöriga myndigheterna ska till kommissionen, EBA och europeiska bankkommittén som inrättats genom kommis sionens beslut 2004/10/EG (1) anmäla alla auktorisationer för filialer som beviljas kreditinstitut med huvudkontor i ett tredje land.

3.Unionen får sluta avtal med ett eller flera tredjeländer om tillämpning av bestämmelser som innebär att filialer till kredit institut med huvudkontor i ett tredjeland ges identisk behand ling inom unionens hela område.

Artikel 48

Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeländer om gruppbaserad tillsyn

1. Kommissionen kan på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ lägga fram förslag till rådet om att inleda förhand lingar med ett eller flera tredjeländer om möjligheterna att utöva gruppbaserad tillsyn över

a)institut vars moderföretag har huvudkontor i ett tredjeland, och

b)institut som är belägna i ett tredjeland och vars moderföre tag, antingen detta är ett institut, finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingbolag, har huvudkontor inom unionen.

2. De överenskommelser som avses i punkt 1 ska särskilt säkerställa att

a)medlemsstaternas behöriga myndigheter kan få den infor mation som behövs för gruppbaserad tillsyn över institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holding företag som är belägna inom unionen och som har dotter företag som är institut eller finansiella institut i ett tredjeland eller som innehar ägarintressen i sådana enheter,

(1) EUT L 3, 7.1.2004, s. 36.

b)tredjeländernas tillsynsmyndigheter kan få den information som behövs för tillsyn över moderföretag som har huvud kontor inom deras territorium och som har dotterföretag som är institut eller finansiella institut i ett eller flera sådana medlemsstater eller som har ägarintressen i sådana enheter, och

c)EBA kan inhämta den information som medlemsstaternas behöriga myndigheter har mottagit från nationella myndig heter i tredjeländer i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 218 i EUF- fördraget ska kommissionen med bistånd av europeiska bank kommittén granska resultatet av de i punkt 1 nämnda förhand lingarna och de omständigheter som uppstår till följd av dem.

4.EBA ska bistå kommissionen vid tillämpning av denna

artikel, i enlighet med artikel	33 i förordning (EU)
nr 1093/2010.
AVDELNING VII
TILLSYN
KAPITEL 1
Principer för tillsyn
A v s n i t t	I

H e m m e d l e m s s t a t e r n a s o c h v ä r d m e d l e m s s t a t e r n a s b e f o g e n h e t e r o c h u p p g i f t e r

Artikel 49

Behörighet för de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten

1.Ansvaret för tillsyn över ett institut, även tillsyn över verk samheter som institutet bedriver i enlighet med artiklarna 33 och 34, ska ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndig heter, utan att det påverkar de bestämmelser i detta direktiv som anger att ansvaret ligger hos värdmedlemsstatens behöriga myn digheter.

2.Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för grupp baserad tillsyn.

3.De åtgärder som värdmedlemsstaten vidtar får inte medge diskriminerande behandling eller restriktioner som grundar sig på att ett institut är auktoriserat i en annan medlemsstat.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/367

Artikel 50

Samarbete rörande tillsyn

1.De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i nära samarbete utöva tillsyn över institut som, särskilt genom filialer, bedriver verksamhet i en eller flera medlemsstater utöver den där huvudkontoret finns. Myndigheterna ska förse varandra med all sådan information rörande institutens ledning och ägan deförhållandena som kan underlätta tillsynen och granskningen av hur auktorisationsvillkoren efterlevs, och all information som kan underlätta tillsynen över dessa institut, särskilt med avse ende på likviditet, soliditet, inlåningsgaranti, begränsning av stora exponeringar, andra faktorer som kan påverka den system risk som institutet utgör samt rutiner för administration, redo visning och intern kontroll.

2.Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedel bart förse värdmedlemsstatens behöriga myndigheter med all information och alla resultat rörande tillsyn av likviditetsrisk i enlighet med del sex i förordning (EU) nr 575/2013 och av delning VII kapitel 3 i detta direktiv, rörande den verksamhet som institutet bedriver genom dess filialer, i den utsträckning som informationen och resultaten är relevant för skydd av in sättare eller investerare i värdmedlemsstaten eller dess finansiella stabilitet.

3.Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedel bart underrätta de behöriga myndigheterna i alla värdmedlems stater när det förekommer eller skäligen kan förväntas före komma likviditetsstress. Den informationen ska också omfatta uppgifter om planering och genomförande av en återhämtnings plan och alla tillsynsåtgärder som har vidtagits i det samman hanget.

4.Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska på begäran underrätta och förklara för värdmedlemsstatens behöriga myn digheter hur man har beaktat information och resultat som de senare har lämnat. Om värdmedlemsstatens behöriga myndig heter, efter att ha meddelat information och resultat, vidhåller att hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har vidtagit lämpliga åtgärder, får värdmedlemsstatens behöriga myndigheter efter att ha informerat hemmedlemsstatens behöriga myndighe ter och EBA vidta lämpliga åtgärder för att förhindra ytterligare överträdelser, för att skydda intressen för insättare, investerare och andra mottagare av tjänster eller för att skydda det finan siella systemets stabilitet.

Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter motsätter sig den åtgärd som värdmedlemsstatens behöriga myndigheter pla nerar att vidta, får de hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. I fall där EBA agerar i enlighet med den artikeln ska EBA fatta beslut inom en månad.

5. De behöriga myndigheterna får vända sig till EBA i situa tioner där en begäran om samarbete, i synnerhet när det gäller utbyte av information, har avslagits eller inte har lett till åtgär der inom rimlig tid. Utan att det påverkar tillämpningen av

artikel 258 i EUF-fördraget får EBA i sådana situationer agera i enlighet med de befogenheter som EBA tilldelas enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA får också på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna med att nå fram till en över enskommelse i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den förordningen.

6.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att specificera den information som avses i denna artikel.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för krav på informationsutbyte som kan underlätta tillsynen över instituten.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

8. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 6 och 7 till kommissionen senast den 1 ja nuari 2014.

Artikel 51

Betydande filialer

1. De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndigheten när artikel 112.1 är tillämplig eller till den behöriga myndighe ten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett institut som inte är ett värdepappersföretag som omfattas av artikel 95 i förord ning (EU) nr 575/2013 ska betraktas som betydande.

Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska be traktas som betydande, särskilt med avseende på följande:

a)Om insättningarna i filialen motsvarar en marknadsandel som överskrider 2 % i värdmedlemsstaten.

b)Den troliga effekten som inställande eller nedläggning av institutets verksamhet har på den systemrelaterade likvidite ten och på betalnings-, clearing- och avvecklingssystemen i värdmedlemsstaten.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/368		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

c)Filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom ramen för värdmedlemsstatens bank- eller finanssystem.

De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaterna och, när artikel 112.1 är tillämplig, den samordnande tillsyns myndigheten, ska göra allt som står i deras makt för att komma fram till ett gemensamt beslut om huruvida en filial ska betrak tas som betydande.

Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter mottagandet av en framställan enligt första stycket, ska de be höriga myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en ytterligare period på två månader fatta ett eget beslut om huruvida filialen är betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlems staten fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter och invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

De beslut som avses i tredje och fjärde styckena ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering och skickas till de berörda behöriga myndigheterna, och ska betrak tas som avgörande och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

Beslut om att en filial ska betraktas som betydande får inte påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe ter enligt detta direktiv.

2. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska med dela den information som avses i artikel 117.1 c och d till de behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en bety dande filial är etablerad och utföra de uppgifter som avses i artikel 112.1 c i samarbete med de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten.

Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir medveten om en krissituation som avses i artikel 114.1, ska den utan dröjsmål varna de myndigheter som avses i artiklarna 58.4 och 59.1.

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska till de behöriga myndigheterna i de värdmedlemsstater där betydande filialer är etablerade meddela resultaten av riskbedömningen av institut med sådana filialer som avses i artikel 97 och, i till lämpliga fall, artikel 113.2. De ska även meddela beslut enligt artiklarna 104 och 105 i den mån sådana bedömningar och beslut är relevanta för de filialerna.

När betydande filialer etableras ska hemmedlemsstatens behö riga myndigheter samråda med värdmedlemsstatens behöriga myndigheter om de operativa åtgärder som krävs enligt arti kel 86.11, när detta är relevant för likviditetsrisker i värdmed lemsstatens valuta.

Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har samrått med värdmedlemsstatens behöriga myndigheter eller om värd medlemsstatens behöriga myndigheter, efter ett sådant samråd, vidhåller att de operativa åtgärder som krävs enligt artikel 86.11, kan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter hänskjuta ären det till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. I det fall då artikel 116 inte är tillämplig ska de behöriga myndigheter som har tillsyn över ett institut med betydande filialer i andra medlemsstater inrätta och leda ett tillsynskolle gium för att underlätta samarbetet enligt punkt 2 i den här artikeln och enligt artikel 50. Kollegiets inrättande och funktion ska baseras på skriftliga avtal som ska utformas av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten efter samråd med berörda behöriga myndigheter. Den behöriga myndigheten i hemmed lemsstaten ska besluta vilka behöriga myndigheter som får delta i ett visst sammanträde som hålls eller en viss verksamhet som bedrivs av kollegiet.

I det beslut som den behöriga myndigheten i hemmedlemssta ten fattar ska hänsyn tas till relevansen av den tillsynsverksam het som ska planeras eller samordnas för dessa myndigheter, särskilt eventuella verkningar på det finansiella systemets sta bilitet i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 7 och de skyldigheter som avses i punkt 2 i den här artikeln.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i förväg hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att så dana sammanträden anordnas, de viktigaste frågorna som ska diskuteras och om de verksamheter som ska behandlas. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska även i god tid hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om de åt gärder som behandlats vid dessa sammanträden eller de åtgärder som genomförts.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegier nas funktionssätt.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge nomförande i syfte att fastställa tillsynskollegiernas operativa funktionssätt.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/369

6. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 4 och 5 till kommissionen senast den 31 de cember 2014.

Artikel 52

Kontroll på plats och inspektion av filialer etablerade i en annan medlemsstat

1.Om ett institut som är auktoriserat i en medlemsstat be driver verksamhet genom en filial i en annan medlemsstat, ska värdmedlemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndighe ter rätt att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter, självständigt eller genom särskilt utsedda personer, utföra kontroll på plats för att samla in sådan information som avses i artikel 50 och inspektion av sådana filialer.

2.Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, för inspektion av filialer, tillämpa något av de övriga förfaranden som avses i artikel 118.

3.Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha befo genheter att genomföra enskilda kontroller på plats och inspek tioner av den verksamhet som bedrivs av filialer på deras terri torium och att kräva information från en filial om dess verk samhet i tillsynssyfte, när de anser detta vara av relevans för det finansiella systemets stabilitet i värdmedlemsstaten. Innan de genomför sådana kontroller och inspektioner ska värdmedlems statens behöriga myndigheter samråda med hemmedlemsstatens behöriga myndigheter. Efter sådana kontroller och inspektioner ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta hem medlemsstatens behöriga myndigheter om den information som erhållits och de resultat som är relevanta för riskbedömning av institutet eller det finansiella systemets stabilitet i värdmedlems staten. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska vederbör ligen beakta denna information och dessa resultat när de fast ställer sitt program för tillsynsgranskning som avses i artikel 99, också med beaktande av det finansiella systemets stabilitet i värdmedlemsstaten.

4.Kontroller på plats och inspektioner av filialer ska genom föras i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där kont rollen eller inspektionen genomförs.

A v s n i t t I I

U t b y t e a v i n f o r m a t i o n o c h t y s t n a d s p l i k t

Artikel 53

Tystnadsplikt

1. Medlemsstaterna ska föreskriva att alla personer som ar betar eller som har arbetat för behöriga myndigheter samt re visorer och experter som är verksamma för behöriga myndig heters räkning ska vara bundna av tystnadsplikt.

Förtrolig information som sådana personer, revisorer eller ex perter erhåller i tjänsten får endast röjas i sammandrag eller i sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda kre ditinstitut, dock med förbehåll för fall som omfattas av straff rättslig lagstiftning.

Däremot, i fall då ett kreditinstitut har försatts i konkurs eller underkastats tvångslikvidation, får förtrolig information som inte berör tredje parter som deltar i försök att rädda kredit institutet, röjas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte hindra behöriga myndig heter från att utbyta uppgifter med varandra eller förmedla uppgifter till ESRB, EBA eller Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förord ning (EU) nr 1095/2010 (1) i enlighet med detta direktiv, för ordning (EU) nr 575/2013, andra direktiv som gäller för kredit institut, artikel 15 i förordning (EU) nr 1092/2010, artiklarna 31, 35 och 36 i förordning (EU) nr 1093/2010 och artiklarna 31 och 36 i förordning (EU) nr 1095/2010. Den informationen ska omfattas av punkt 1.

3. Det som sägs i punkt 1 ska inte hindra de behöriga myn digheterna från att offentliggöra resultatet av stresstest som ge nomförts enligt artikel 100 i detta direktiv eller 32 i förordning (EU) nr 1093/2010 eller från att översända resultatet av stres stesterna till EBA så att denna myndighet kan offentliggöra dessa resultat för hela unionen.

Artikel 54

Användning av förtrolig information

Behöriga myndigheter som erhåller förtrolig information enligt artikel 53 ska endast använda den i tjänsten och endast för något av följande syften:

a)För att kontrollera att villkoren för kreditinstitutens behörig het att utöva verksamhet är uppfyllda och för att underlätta gruppbaserad eller icke gruppbaserad tillsyn över sådan verk samhet, särskilt med avseende på kontroll av likviditet, sol vens, stora exponeringar och rutiner för administration, re dovisning och intern kontroll.

b)För att ålägga sanktioner.

c)Vid överklagande av den behöriga myndighetens beslut, in klusive domstolsförfarande, enligt artikel 72.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/370		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

d)Vid domstolsförfarande som har inletts enligt särskilda be stämmelser i unionsrätten, antagna med avseende på kredit institut.

Artikel 55

Samarbetsavtal

I enlighet med artikel 33 i förordning (EU) nr 1093/2010 får medlemsstaterna och EBA ingå samarbetsavtal om utbyte av uppgifter med tillsynsmyndigheter i tredjeländer eller med myn digheter eller organ i tredjeländer i enlighet med definitionen i artiklarna 56 och 57.1 i detta direktiv, förutsatt att de lämnade uppgifterna är föremål för garantier om att de uppfyller krav på tystnadsplikt är minst likvärdiga med dem som avses i arti kel 53.1 i detta direktiv. Syftet med detta utbyte av uppgifter är att låta nämnda myndigheter eller organ utföra sitt tillsyns uppdrag.

Om informationen ursprungligen kommer från en annan med lemsstat får den inte lämnas vidare utan uttryckligt medgivande från upphovsmyndigheterna, och i så fall endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.

Artikel 56

Utbyte av information mellan myndigheter

Artiklarna 53.1 och 54 ska inte utgöra hinder för utbyte av information som sker inom ramen för tillsynsuppdraget mellan behöriga myndigheter inom en medlemsstat, mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater eller mellan behöriga myn digheter och

a)myndigheter med ansvar för tillsyn över andra enheter i den finansiella sektorn samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader,

b)myndigheter eller organ med uppdrag att upprätthålla den stabiliteten i det finansiella systemet medlemsstaterna genom makrotillsynsregler,

c)myndigheter eller organ som utför rekonstruktionsverksam

het i syfte att bevara stabiliteten i det finansiella systemet,

d)avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013,

e)organ som medverkar i samband med instituts likvidation och konkurs och vid liknande förfaranden,

f)personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenska perna för institut, försäkringsföretag och finansiella institut.

Artiklarna 53.1 och 54 ska inte utgöra hinder för att lämna information till organ som förvaltar insättningsgarantisystem och system för ersättning till investerare när informationen be hövs för dessa organs verksamhet.

Den information som mottagits ska i samtliga fall omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

Artikel 57

Utbyte av information mellan översynsorgan

1. Utan hinder av artiklarna 53, 54 och 55 får medlems staterna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndig heterna och de myndigheter som ansvarar för tillsyn över

a)de organ som medverkar i samband med instituts likvidation och konkurs samt vid liknande förfaranden,

b)avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013,

c)personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenska perna för institut, försäkringsföretag och finansiella institut.

2. I de fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna kräva att minst följande villkor uppfylls:

a)Att informationen utbyts för att utföra de uppgifter som avses i punkt 1.

b)Att informationen tas emot omfattas av krav avseendetyst nadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

c)Om informationen ursprungligen kommer från en annan medlemsstat, att den inte röjs utan uttryckligt tillstånd från de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.

3. Utan hinder av artiklarna 53, 54 och 55 får medlems staterna, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan de be höriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som en ligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrätten.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/371

I sådana fall ska medlemsstaterna kräva att minst följande vill kor uppfylls:

a)Att informationen utbyts för att för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrätten.

b)Att informationen tas emot omfattas av krav avseende tyst nadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

4.Om de myndigheter och organ som avses i punkt 1 ge nomför sin uppgift för att upptäcka och utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, får en medlemsstat utsträcka den möjlighet till det informationsutbyte som avses i punkt 3 första stycket till att omfatta dessa personer enligt de villkor som anges i punkt 3 andra stycket.

5.De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om nam nen på de myndigheter eller organ som får ta emot information enligt denna artikel.

6.Vid tillämpning av punkt 4 ska de myndigheter eller or gan som avses i punkt 3 meddela de behöriga myndigheter som lämnat ut informationen namn på och exakt ansvarsområde för de personer som får tillgång till informationen.

Artikel 58

Överlämnande av information om monetära, insättarskyddsrelaterade, systemrelaterade och betalningsrelaterade aspekter

1. Ingenting som anges i detta kapitel ska utgöra hinder fören behörig myndighet att överlämna information till följande myndigheter eller organ för deras fullgörande av sina uppdrag:

a)ECBS-centralbanker och andra organ med liknande uppdrag i egenskap av monetära myndigheter, om informationen är relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade upp drag, inklusive bedrivandet av monetär politik och tillhanda hållande av likviditet i detta sammanhang, tillsyn över betal nings-, clearing- och avvecklingssystemen, samt för skyddet av det finansiella systemets stabilitet.

b)Avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013.

c)I förekommande fall, andra offentliga myndigheter som an svarar för övervakningen av betalningssystem.

d)ESRB, Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäk rings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrätta

des genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (1) och Esma, när informationen är relevant för utförandet av deras uppdrag enligt förordningarna (EU) nr 1092/2010, (EU) nr 1094/2010 eller (EU) nr 1095/2010.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att undanröja hinder för de behöriga myndigheterna att överlämna infor mation i enlighet med första stycket.

2.Ingenting i detta kapitel ska utgöra hinder för att myn digheter och organ som avses i punkt 1 till de behöriga myn digheterna vidarebefordrar sådana uppgifter som de behöriga myndigheterna kan behöva för tillämpningen av artikel 54.

3.Den information som erhålls i enlighet med punkterna 1 och 2 ska omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

4.Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de behöriga myndigheterna i en krissituation som avses i artikel 114.1 omgående skickar information till ECBS-central bankerna, om informationen är relevant för utövandet av deras lagstadgade uppgifter, inklusive bedrivandet av monetär politik och tillhandahållande av likviditet i detta sammanhang, tillsyn över betalnings-, clearing- och värdepappersavvecklingssyste men, samt för skyddet av det finansiella systemets stabilitet, liksom till ESRB om informationen är relevant för utövandet av dess lagstadgade uppdrag.

Artikel 59

Överlämnande av information till andra enheter

1. Utan hinder av artiklarna 53.1 och 54 får medlemssta terna med stöd av bestämmelser i nationell rätt tillåta att viss information lämnas ut både till andra organ inom deras natio nella förvaltningar med ansvar för lagar och andra författningar om tillsyn över institut, finansiella institut och försäkringsföre tag samt till tillsynspersonal som företräder sådana organ.

Sådant utlämnande får dock ske endast när det är nödvändigt för att utöva tillsyn och för att förebygga att institut går i konkurs och för avveckling av konkurshotade institut. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel ska personer som har tillgång till informationen vara föremål för krav på tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/372		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

I en krissituation som avses i artikel 114.1 ska medlemsstaterna tillåta att de behöriga myndigheterna lämnar relevant infor mation till de i första stycket i den här punkten angivna förvalt ningarna i alla berörda medlemsstater.

2. En medlemsstat får tillåta utlämning av viss information relaterad till tillsyn över institut till parlamentariska undersök ningskommittéer i det egna landet, till sin revisionsrätt och andra liknande enheter med ansvar för undersökningar i det egna landet, på följande villkor:

a)Att enheterna har ett klart definierat mandat enligt nationell rätt att undersöka eller granska agerandet hos myndigheter med ansvar för tillsyn av institut eller för lagar och föreskrif ter om en sådan tillsyn.

b)Att informationen är strikt nödvändig för fullgörandet av det mandat som avses i led a.

c)De personer som har tillgång till informationen är enligt nationell lagstiftning föremål för krav avseende tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

d)Informationen som ursprungligen kommer från en annan medlemsstat, att den inte röjs såvida inte uttryckligt medgi vande ges från de behöriga myndigheter som har lämnat den, och endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.

I den mån utlämnandet av information rörande tillsyn inbegri per behandling av personuppgifter ska all sådan behandling i de enheter som avses i första stycket följa tillämplig nationell rätt för införlivande av direktiv 95/46/EG.

Artikel 60

Information som erhålls vid kontroller på plats och inspektioner

Medlemsstaterna ska säkerställa att sådan information som er hållits med stöd av artiklarna 52.3, 53.2 och 56 och sådan information som erhållits vid en kontroll på plats eller inspek tion i enlighet med artikel 52.1 och 52.2 aldrig får lämnas ut enligt artikel 59 utan uttryckligt samtycke av de behöriga myn digheter som lämnat ut informationen, eller av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat i vilken en sådan kontroll på plats eller inspektion genomfördes.

Artikel 61

Utlämnande av information rörande clearing- och avvecklingstjänster

1. Ingenting i detta kapitel ska hindra de behöriga myndig heterna i en medlemsstat från att vidarebefordra information

enligt artiklarna 53, 54 och 55 till en clearingorganisation eller ett annat liknande organ som enligt nationell lagstiftning har tillstånd att tillhandahålla clearing- eller avvecklingstjänster på någon av deras nationella marknader, om de anser att detta är nödvändigt för att säkerställa att dessa organ kan fungera kor rekt vid marknadsaktörers fallissemang eller potentiella fallis semang. Information som erhålls i ett sådant sammanhang ska omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst lik värdiga med dem som avses i artikel 53.1.

2. Medlemsstaterna ska dock se till att information som mot tagits enligt artikel 53.2 inte får röjas under de omständigheter som avses i punkt 1 utan uttryckligt medgivande av de behöriga myndigheter som har lämnat den.

Artikel 62

Behandling av personuppgifter

Behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv ska genomföras i enlighet med direktiv 95/46/EG och, i före kommande fall, med förordning (EG) nr 45/2001.

A v s n i t t I I I

S k y l d i g h e t e r f ö r p e r s o n e r s o m a n s v a r a r f ö r d e n l a g e n l i g a k o n t r o l l e n a v å r s b o k s l u t

o c h s a m m a n s t ä l l d r e d o v i s n i n g

Artikel 63

Skyldigheter för personer ansvariga för den lagenliga kontrollen av årsbokslut och sammanställd redovisning

1. Medlemsstaterna ska föreskriva att varje person som är auktoriserad i enlighet med Europaparlamentets och rådets di rektiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (1) och som i ett institut utför de uppdrag som avses i artikel 51 i rådets direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag (2), artikel 37 i rådets direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning (3) eller artikel 73 i direktiv 2009/65/EG eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, minst är skyldig att omgående rapportera till de behöriga myndighe terna alla uppgifter eller beslut rörande det institutet som per sonen har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och som kan

a)utgöra en betydande överträdelse av lagar och andra författ ningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av instituts verksamhet,

b)påverka institutets löpande drift,

(1) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87. (2) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11. (3) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/373

c)leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att re servationer framställs.

Medlemsstaterna ska minst föreskriva att det också ska åligga en person som avses i första stycket att rapportera alla uppgifter eller beslut som den personen får kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag enligt första stycket i ett företag som har nära förbindelser härrörande från kontroll över det institut i vilket uppdraget utförs.

2. Om en enligt direktiv 2006/43/EG auktoriserad person i god tro förser de behöriga myndigheterna med sådana uppgifter eller beslut som avses i punkt 1 utgör detta inte en överträdelse av tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag eller annan författning och ska inte medföra något ansvar för en sådan person. Denna information ska samtidigt även lämnas till institutets lednings organ, såvida det inte finns tvingande skäl för att inte göra detta.

A v s n i t t	I V
T i l l s y n s b e f o g e n h e t e r ,	b e f o g e n h e t e r a t t
u t d ö m a s a n k t i o n e r o c h	r ä t t a t t ö v e r k l a g a

Artikel 64

Tillsynsbefogenheter och befogenheter att utdöma sanktioner

1.De behöriga myndigheterna ska ges alla tillsynsbefogenhe ter att ingripa i institutens verksamhet som de behöver för att utföra sina uppgifter, särskilt rätten att återkalla en auktorisation

ienlighet med artikel 18, de befogenheter som krävs i enlighet med artikel 102 och de befogenheter som fastställs i artiklarna

104och 105.

2. De behöriga myndigheterna ska utöva sina tillsynsbefo genheter och befogenheter att utdöma sanktioner i enlighet med detta direktiv och nationell rätt enligt följande:

a)Direkt.

b)I samarbete med andra myndigheter.

c)På eget ansvar genom delegering till sådana myndigheter.

d)Efter ansökan till de behöriga rättsliga myndigheterna.

Artikel 65

Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder

1. Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillsynsbefo genheterna för de behöriga myndigheter som avses i artikel 64

och medlemsstaternas rätt att föreskriva och ålägga straffrätts liga påföljder, fastställa regler för administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder vid överträdelser av nationella be stämmelser om genomförande av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att dessa tillämpas. Om medlemsstaterna beslutar att inte fastställa regler för administrativa sanktioner vid överträdelser som omfattas av nationell straffrätt, ska de informera kommis sionen om de relevanta straffrättsliga reglerna. De administrativa sanktionerna och de andra administrativa åtgärderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2. Om de skyldigheter som avses i punkt 1 är tillämpliga på institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella hol dingföretag, ska medlemsstaterna, vid överträdelser av nationella bestämmelser om införlivande av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013, se till att sanktioner även kan tillämpas på ledamöter i ledningsorganet och andra fysiska personer som enligt nationell lagstiftning är ansvariga för överträdelsen, om inte annat följer av de villkor som föreskrivs i nationell rätt.

3. De behöriga myndigheterna ska ha alla de informations insamlings- och undersökningsbefogenheter som de behöver för att utöva sina funktioner. Utan att det påverkar andra relevanta bestämmelser i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 ska detta omfatta följande:

a)Befogenheten att ålägga följande fysiska eller juridiska perso ner att lämna all information som krävs för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter, däribland uppgifter ska lämnas vid återkommande tillfällen och i an givna format för tillsynsändamål och därtill hörande statis tiska ändamål:

i)De institut som är etablerade i den berörda medlems staten.

ii)De finansiella holdingföretag som är etablerade i den berörda medlemsstaten.

iii)De blandade finansiella holdingföretag som är etablerade i den berörda medlemsstaten.

iv)De holdingföretag med blandad verksamhet som är eta blerade i den berörda medlemsstaten.

v)Personer vid de enheter som avses i leden i–iv.

vi)Tredje parter till vilka enheterna i leden i–iv har gett i uppdrag att utföra operativa uppgifter eller operativ verk samhet.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/374		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

b)Befogenheten att genomföra alla nödvändiga utredningar av alla personer som avses i leden a i–vi och som är etablerade eller belägna i den berörda medlemsstaten, om detta är nöd vändigt för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter, bland annat

i)rätten att begära inlämning av dokument,

ii)att granska räkenskaperna och affärshandlingarna för de personer som avses i leden a i–vi och att ta kopior av eller utdrag ur de räkenskaperna och affärshandlingarna,

iii)att erhålla skriftliga eller muntliga förklaringar från de personer som avses i leden a i–iv eller deras företrädare eller personal, och

iv)att höra alla personer som går med på att höras i syfte att samla in uppgifter som rör föremålet för en utred ning.

c)Befogenheten att, på de övriga villkor som anges i unions rätten, genomföra alla nödvändiga kontroller i företagsloka ler som tillhör de juridiska personer som avses i leden a i–vi och alla andra företag som omfattas av gruppbaserad tillsyn, om en behörig myndighet är samordnande tillsynsmyndig het, förutsatt att de berörda nationella behöriga myndighe terna har anmälts i förväg. Om en kontroll enligt nationell rätt kräver tillstånd från en rättslig myndighet ska det ansö kas om ett sådant tillstånd.

Artikel 66

Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder för överträdelser av auktoriseringskrav och krav för förvärv av kvalificerade innehav

1. Medlemsstaterna ska se till att det i nationella lagar och andra författningar föreskrivs administrativa sanktioner och an dra administrativa åtgärder för åtminstone följande:

a)Drivande av rörelse vars verksamhet omfattar att från all mänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara me del från allmänheten utan att vara ett kreditinstitut, i strid med artikel 9.

b)Inledande av verksamhet som kreditinstitut utan auktorisa tion, i strid med artikel 9.

c)Förvärv, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett

kreditinstitut eller ytterligare ökning, direkt eller indirekt, av ett sådant kvalificerat innehav i ett kreditinstitut som leder till att andelen rösträtter eller andelen kapitalinnehav når eller överskrider de tröskelvärden som avses i artikel 22.1

eller så att kreditinstitutet blir ett dotterföretag utan att skriftligen underrätta de behöriga myndigheterna för det kre ditinstitut där förvärv eller ökning av kvalificerat innehav planeras, under bedömningsperioden eller trots att behöriga myndigheter har motsatt sig detta, i strid med artikel 22.1.

d)Avyttring, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett kreditinstitut eller minskning av kvalificerat innehav så att andelen av rösträtterna eller kapitalinnehavet understiger de tröskelvärden som avses i artikel 25 eller så att kreditinsti tutet upphör att vara dess dotterföretag, utan att de behöriga myndigheterna skriftligen underrättats.

2. Medlemsstaterna ska se till att de administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall som avses i punkt 1 inbegriper minst följande:

a)Ett offentligt utlåtande med uppgift om vilken fysisk person eller vilket institut, finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som bär ansvaret och om överträ delsens karaktär.

b)Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den fysiska eller juridiska personen upphör med sitt agerande och inte upp repar detta.

c)I fråga om en juridisk person, administrativa sanktionsavgif ter på upp till 10 % av företagets totala årliga nettoomsätt ning, inbegripet bruttointäkter i form av ränteintäkter och liknande intäkter, intäkter från aktier och andra värdepapper med rörlig eller fast avkastning och provisionsintäkter i en lighet med artikel 316 i förordning (EU) nr 575/2013 under det föregående räkenskapsåret.

d)I fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta den 17 juli 2013.

e)Administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger be loppet för den fördel som erhållits genom överträdelsen, i fall där denna fördel kan fastställas.

f)Förbud att utöva rösträtten för den eller de aktieägare som är ansvariga för de överträdelser som avses i punkt 1.

I fall där det företag som avses i led c första stycket är ett dotterföretag till ett moderföretag, ska den relevanta bruttoin täkten vara den bruttointäkt som följer av de konsoliderade räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående räkenskapsåret

				Prop. 2013/14:228
				Bilaga 1
27.6.2013			Europeiska unionens officiella tidning	L 176/375
27.6.2013	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 176/375

		Artikel 67	j) Ett institut underlåter vid upprepade tillfällen eller syste
			matiskt att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i

Övriga bestämmelser	förordning (EU) nr 575/2013.

1. Denna artikel ska tillämpas under minst någon av följande omständigheter:

a)Ett institut har fått auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt.

b)Ett institut som har fått kännedom om förvärv eller avytt ringar av innehav i institutets kapital som leder till att in nehaven överstiger eller faller under ett av de tröskelvärden som avses i artikel 22.1 eller 25 underlåter att underrätta de behöriga myndigheterna om detta, i strid med artikel 26.1 första stycket.

c)Ett institut som är börsnoterat på en reglerad marknad enligt hänvisningen i den lista som Esma ska offentliggöra i enlighet med artikel 47 i direktiv 2004/39/EG underlåter att minst årligen underrätta de behöriga myndigheterna om namnen på aktieägare och medlemmar som har kvalifice rade innehav samt storleken på sådana innehav, i strid med artikel 26.1 andra stycket i det här direktivet.

d)Ett institut har inte inrättat företagsstyrning enligt kraven från de behöriga myndigheterna i enlighet med de nationella bestämmelser som införlivar artikel 74.

e)Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor mation om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla ka pitalbaskraven enligt artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 i strid med artikel 99.1 i den förordningen.

f)Ett institut underlåter att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till de behöriga myndigheterna när det gäller data som avses i artikel 101 i förordning (EU) nr 575/2013.

g)Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor mation om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

h)Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor mation om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i förordning (EU) nr 575/2013.

i)Ett institut underlåter att lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor mation om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

k)Ett institut utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna i artikel 395 i förordning (EU) nr 575/2013.

l)Ett institut är exponerat för kreditrisken i en värdepapperi seringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i förordning (EU) nr 575/2013.

m)Ett institut underlåter att lämna information eller lämnar

ofullständig eller felaktig information i strid med arti kel 431.1, 431.2 och 431.3 eller artikel 451.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

n)Ett institut gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas i strid med artikel 141 i detta direktiv eller i fall där artikel 28, 51 eller 63 i för ordning (EU) nr 575/2013 förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen.

o)Ett institut har befunnits ansvarigt för en allvarlig överträ delse av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktiv 2005/60/EG.

p)Ett institut har tillåtit en eller flera personer som inte upp fyller kraven i artikel 91 att bli eller kvarstå som ledamöter i ledningsorganet.

2.Medlemsstaterna ska se till att de administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall som anges i punkt 1 åtminstone inbegriper följande:

b)Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den ansvariga fysiska eller juridiska personen upphör med sitt agerande och inte upprepar detta.

c)I fråga om ett institut, återkallelse av institutets auktorisation enligt artikel 18.

d)Tillfälligt förbud, om inte annat följer av artikel 65.2, för en ledamot i institutets ledningsorgan eller annan fysisk person som hålls ansvarig att utöva uppdrag i institut.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/376		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

e)I fråga om en juridisk person, administrativa sanktionsavgif ter på upp till 10 % av företagets totala årliga nettoomsätt ning. inbegripet bruttointäkter i form av ränteintäkter och liknande intäkter, intäkter från aktier och andra värdepapper med rörlig eller fast avkastning och provisionsintäkter i en lighet med artikel 316 i förordning (EU) nr 575/2013 under det föregående räkenskapsåret.

f)I fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta den 17 juli 2013.

g)Administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger be loppet för den vinst som erhållits eller de förluster som undvikits genom överträdelsen, i fall där dessa kan fastställas.

I fall där ett företag som avses i första stycket led e är ett dotterföretag till ett moderföretag, ska de relevanta bruttointäk terna vara de bruttointäkter som följer av de konsoliderade räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående räkenskapsåret.

Artikel 68

Offentliggörande av administrativa sanktioner

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna utan otillbörligt dröjsmål på sin officiella webbplats åtminstone offentliggör varje administrativ sanktion som inte kan överkla gas och som har ålagts till följd av överträdelse av de nationella bestämmelser som har antagits för att genomföra detta direktiv eller förordning (EU) nr 575/2013 inbegripet information om överträdelsens typ och art och identiteten på den fysiska eller juridiska person som sanktionen gäller, efter det att den perso nen har underrättats om dessa sanktioner.

Om medlemsstaterna tillåter offentliggörande av sanktioner som kan överklagas ska de behöriga myndigheterna utan otillbörligt dröjsmål på sin officiella webbplats också offentliggöra infor mation om överklagandets status, och om resultatet av detta.

2. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra sanktionerna anonymt i enlighet med nationell rätt, under någon av följande omständigheter:

a)Om sanktionen har ålagts en fysisk person och, efter en obligatorisk förhandsbedömning, ett offentliggörande av per sonuppgifter befinns vara oproportionellt.

b)Om ett offentliggörande skulle utgöra ett hot mot de finan siella marknadernas stabilitet eller äventyra en pågående brottsutredning.

c)Om ett offentliggörande, i den mån detta kan fastställas, skulle orsaka de berörda instituten eller fysiska personerna oproportionell skada.

Om det är troligt att de omständigheter som avses i första stycket kommer att upphöra inom en rimlig tidsperiod, får offentliggörande enligt punkt 1 skjutas upp under en sådan tidsperiod.

3.De behöriga myndigheterna ska säkerställa att uppgifter som offentliggörs enligt punkt 1 eller 2 ligger kvar på deras officiella webbplats i minst fem år. Personuppgifter ska endast ligga kvar på de behöriga myndigheternas officiella webbplats under den tidsperiod som är nödvändig i överensstämmelse med tillämpliga regler om uppgiftsskydd.

4.Senast den 18 juli 2015 ska EBA lägga fram en rapport för kommissionen om medlemsstaternas offentliggörande av sanktioner på anonym grund enligt punkt 2 och, särskilt om det har funnits betydande skillnader mellan medlemsstaterna i detta avseende. Dessutom ska EBA lägga fram en rapport för kommissionen om alla betydande skillnader i varaktigheten av offentliggörandet av sanktioner enligt nationell rätt.

Artikel 69

Informationsutbyte om sanktioner och EBA:s upprätthållande av en central databas

1.De behöriga myndigheterna ska, om inte annat följer av de krav avseende tystnadsplikt som avses i artikel 53.1, infor mera EBA om alla administrativa sanktioner, inbegripet alla permanenta förbud, som införts genom artiklarna 65, 66 och 67, inbegripet eventuella överklaganden av dessa, och om resul tatet av detta. EBA ska upprätthålla en central databas över administrativa sanktioner som rapporterats till bankmyndighe ten endast för informationsutbyte mellan de behöriga myndig heterna. Databasen ska vara tillgänglig endast för behöriga myn digheter och ska uppdateras på grundval av uppgifter som läm nats av de behöriga myndigheterna.

2.När en behörig myndighet bedömer gott anseende enligt artiklarna 13.1, 16.3, 91.1 och 121 ska den konsultera EBA:s databas över administrativa sanktioner. Om det inträffar en statusförändring eller om ett överklagande bifalls ska EBA ra dera eller uppdatera relevanta uppgifter i databasen på begäran av de behöriga myndigheterna.

3.De behöriga myndigheterna ska i enlighet med nationell rätt kontrollera huruvida det finns en uppgift om fällande dom i den berörda personens kriminalregister. Information ska utbytas för dessa ändamål i enlighet med beslut 2009/316/RIF och rambeslut 2009/315/RIF såsom dessa har genomförts i nationell rätt.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/377

4. EBA ska skapa en webbplats med länkar till varje enskild behörig myndighets offentliggörande av administrativa sanktio ner enligt artikel 68 och ange den tidsperiod under vilken varje medlemsstat offentliggör administrativa sanktioner.

Artikel 70

Effektiv tillämpning av sanktioner och de behöriga myndigheternas utövande av befogenheter att utdöma sanktioner

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna, när de fastställer typen av administrativa sanktioner eller andra ad ministrativa åtgärder och nivån på administrativa sanktions avgifter, beaktar alla relevanta omständigheter, bland annat föl jande, där så är lämpligt:

a)Överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet.

b)Graden av ansvar hos den fysiska eller juridiska person som gjort sig skyldig till överträdelsen.

c)Den finansiella ställningen för den fysiska eller juridiska per son som gjort sig skyldig till överträdelsen, som den indike ras genom exempelvis en juridisk persons totala omsättning eller en fysisk persons årsinkomst.

d)Omfattningen av de vinster som erhållits eller av förluster som undvikits av den fysiska eller juridiska person som har gjort sig skyldig till överträdelsen, i den mån de kan bestäm mas.

e)Förluster för tredje parter orsakade av överträdelsen, i den mån de kan fastställas.

f)Viljan hos den fysiska eller juridiska person som har gjort sig skyldig till överträdelsen att samarbeta med den behöriga myndigheten.

g)Tidigare överträdelser av den fysiska eller juridiska person som har gjort sig skyldig till överträdelsen.

h)Överträdelsens eventuella konsekvenser för det finansiella systemet.

Artikel 71

Rapportering av överträdelser

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna etablerar effektiva och tillförlitliga mekanismer för att upp muntra rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser av nationella bestämmelser om införlivande av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 till de behöriga myndighe terna.

2. Bland de mekanismer som avses i punkt 1 ska minst följande ingå:

a)Särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om över trädelser och uppföljning av dem.

b)Lämpligt skydd för anställda i institut som rapporterar om överträdelser begångna inom institutet mot åtminstone re pressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling.

c)Skydd av personuppgifter både för den person som rappor terar överträdelser och den fysiska person som påstås vara ansvarig för en överträdelse, i enlighet med direktiv 95/46/EG.

d)Tydliga regler som under alla omständigheter ser till att konfidentialiteten för den person som rapporterar om över trädelser begångna inom institutet garanteras, såvida inte

offentliggörande i enlighet med nationell lagstiftning krävs i samband med ytterligare utredningar eller efterföljande rättsliga förfaranden.

3. Medlemsstaterna ska kräva att instituten har inrättat lämp liga rutiner för att deras anställda ska kunna rapportera om överträdelser internt genom en särskild, oberoende och själv ständig kanal.

En sådan kanal får även tillhandahållas genom förfaranden som föreskrivs av arbetsmarknadens parter. Samma skydd som avses i punkt 2 b, c och d ska gälla.

Artikel 72

Rätt att överklaga

Medlemsstaterna ska se till att de beslut och åtgärder som vidtas för att följa lagar och andra författningar som har antagits i enlighet med detta direktiv eller förordning (EU) nr 575/2013 kan överklagas. Medlemsstaterna ska också se till att det går att överklaga underlåtenhet att fatta ett beslut inom sex månader från inlämnandet av en auktorisationsansökan som innehåller alla de uppgifter som krävs enligt av nationella bestämmelser om genomförande av detta direktiv.

KAPITEL 2

Granskningsprocesser

A v s n i t t I

I n t e r n p r o c e s s f ö r b e d ö m n i n g a v k a p i t a l b e h o v

Artikel 73

Internt kapital

Instituten ska ha infört sunda, effektiva och heltäckande strate gier och processer för att fortlöpande värdera och upprätthålla internt kapital som till belopp, slag och fördelning enligt deras uppfattning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som de är eller kan bli exponerade för.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/378		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Dessa strategier och processer ska regelbundet ses över internt så att det kan säkerställas att de fortsätter att vara heltäckande och stå i proportion till arten och omfattningen av det berörda institutets verksamhet samt dess komplexitet.

A v s n i t t I I

S t y r f o r m e r , p r o c e s s e r o c h r u t i n e r i i n s t i t u t

U n d e r a v s n i t t 1

A l l m ä n n a p r i n c i p e r

Artikel 74

Planer för intern styrning, återhämtning, rekonstruktion

1.Instituten ska ha en robust företagsstyrning, i vilket ingår en tydlig organisationsstruktur med väldefinierade, genomlysta och konsekventa ansvarskedjor, effektiva processer för att iden tifiera, hantera, övervaka och rapportera risker som institutet är eller kan bli exponerat för, tillfredsställande metoder för intern kontroll, inklusive sunda administrations- och redovisningsruti ner, samt ersättningspolicy och ersättningspraxis som är för enliga med och främjar sund och effektiv riskhantering.

2.De styrformer, processer och metoder som avses i punkt 1 ska vara heltäckande och stå i proportion till karaktären, om fattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i af färsmodellen och institutets verksamhet. De tekniska kriterier som fastställs i artiklarna 76–95 ska beaktas.

3.EBA ska utfärda riktlinjer för de styrformer, processer och metoder som avses i punkt 1, i enlighet med punkt 2.

4.De behöriga myndigheterna ska se till att det upprättas planer för återhämtning för återställande av ett instituts finan siella ställning, efter en kraftig försämring, samt planer för re konstruktion och avveckling. I enlighet med proportionalitets principen får kraven på ett institut att utarbeta, upprätthålla och uppdatera planer för återhämtning och på en rekonstruktions myndighet att, efter samråd med den behöriga myndigheten, utarbeta planer för rekonstruktion och avveckling sänkas om de behöriga myndigheterna, efter att ha hört det nationella makrotillsynsorganet, anser att ett specifikt instituts fallis semang, bland annat på grund av dess storlek, affärsmodell eller dess grad av sammanlänkning med andra institut eller med det finansiella systemet i allmänhet, inte kommer att påverka de finansiella marknaderna, andra institut eller finansieringsvill koren negativt.

Instituten ska nära samarbeta med rekonstruktionsmyndigheter och ska i enlighet med proportionalitetsprincipen tillhandahålla dem all information som krävs för att förbereda och utarbeta genomförbara planer för rekonstruktion av instituten, där det läggs fram olika alternativ till en rekonstruktion under ordnade former i samband med fallissemang.

I enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 1093/2010 ska EBA bidra till och delta i utvecklingen och samordningen av effektiva och konsekventa planer för återhämtning, rekonstruk tion och avveckling.

EBA ska i detta sammanhang informeras om, och ska ha rätt att delta i, möten om utvecklingen och samordningen av planer för återhämtning, rekonstruktion och avveckling. När sådana möten eller sådan verksamhet äger rum ska EBA i förväg fullt ut infor meras om anordnandet av sådana möten, om de huvudfrågor som ska diskuteras och om den verksamhet ska beaktas.

Artikel 75

Tillsyn över ersättningspolicy

1.De behöriga myndigheterna ska samla in den information som offentliggjorts i enlighet med de kriterier för offentliggö rande som fastställs i artikel 450.1 g, h och i i förordning (EU) nr 575/2013 och ska använda den för att jämföra ersättnings trender och ersättningspraxis. De behöriga myndigheterna ska lämna denna information till EBA.

2.EBA ska utfärda riktlinjer för sund ersättningspolicy som är i överensstämmelse med principerna i artiklarna 92–95. Riktlinjerna ska beakta principerna om sund ersättningspolicy enligt kommissionens rekommendation 2009/384/EG av den

30april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjänstesek torn (1).

Esma ska i nära samarbete med EBA utarbeta riktlinjer om ersättningspolicy för personalkategorier som deltar i tillhanda hållandet av investeringstjänster och investeringsverksamhet i den mening som avses i artikel 4.1.2 i direktiv 2004/39/EG.

EBA ska använda informationen som den mottagit från behö riga myndigheter i enlighet med punkt 1 som riktmärke för ersättningstrender och praxis på unionsnivå.

3. De behöriga myndigheterna ska samla in information om antalet fysiska personer vid varje institut som erhåller en ersätt ning på minst 1 miljon EUR per räkenskapsår, och deras arbets uppgifter, vilket affärsområde det rör sig om samt ersättningens beståndsdelar såsom lön, rörlig ersättning, långsiktiga förmåner och pensionsavsättningar. Denna information ska överlämnas till EBA som ska offentliggöra den i ett gemensamt rappor teringsformat uppdelat efter hemmedlemsstat. EBA kan utarbeta riktlinjer för att underlätta tillämpningen av denna punkt och säkerställa enhetligheten hos den information som samlas in.

(1) EUT L 120, 15.5.2009, s. 22.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/379

U n d e r a v s n i t t 2

T e k n i s k a k r i t e r i e r f ö r o r g a n i s a t i o n o c h r i s k h a n t e r i n g

Artikel 76

Riskhantering

4. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet i sin till synsfunktion och riskkommittén, om en sådan har inrättats, har tillräcklig tillgång till information om institutets risksituation och, om så krävs och är lämpligt, till riskhanteringsfunktionen och till extern expertis.

1.Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet godkänner och regelbundet ser över strategier och riktlinjer för att ta på sig, hantera, övervaka och reducera de risker som instituten är eller kan bli exponerade för, bl.a. de risker som är en följd av det makroekonomiska klimat i vilket de verkar i förhållande till konjunkturcykelns olika faser.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att ledningsorganet ägnar tillräcklig tid till beaktande av riskfrågor. Ledningsorganet ska aktivt delta i och se till att tillräckliga resurser avsätts för han teringen av alla de väsentliga risker som omfattas av detta di

rektiv och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 samt i värderingen av tillgångar och användningen av externa kreditbetyg och interna modeller för dessa risker. Institutet ska upprätta rapporteringsvägar till ledningsorganet som täcker alla väsentliga risker och strategier för riskhantering samt ändringar av dessa.

3. Medlemsstaterna ska se till att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet inrättar en riskkommitté som ska bestå av ledamöter i ledningsorganet som inte innehar någon verkställande funktion vid det berörda institutet. Riskkommit téns medlemmar ska ha lämpliga kunskaper och färdigheter samt lämplig sakkunskap för att till fullo förstå och kunna övervaka institutets riskstrategi och riskaptit.

Riskkommittén ska fungera som rådgivare för ledningsorganet när det gäller institutets samlade nuvarande och framtida risk aptit och riskstrategi och bistå ledningsorganet i dess övervak ning av den verkställande ledningens genomförande av strate gin. Ledningsorganet ska behålla det övergripande riskansvaret.

Riskkommittén ska se till att priset på skulder och tillgångar som erbjuds kunderna till fullo beaktar institutens affärsmodell och riskstrategi. Om priserna inte korrekt återspeglar riskerna i enlighet med affärsmodellen och riskstrategin ska riskkommit tén förelägga ledningsorganet en åtgärdsplan.

De behöriga myndigheterna får tillåta att ett institut som inte betraktas som betydande enligt första stycket kombinerar risk kommittén med den revisionskommitté som avses i artikel 41 i direktiv 2006/43/EG. Medlemmarna i en kombinerad kommitté ska ha de kunskaper, de färdigheter och den sakkunskap som krävs för både riskkommittén och revisionskommittén.

Ledningsorganet i sin tillsynsfunktion och riskkommittén, om en sådan har inrättats, ska fastställa arten, mängden, formatet och frekvensen när det gäller den riskinformation som det eller den ska få ta emot. För att bistå vid upprättandet av en sund ersättningspolitik och ersättningspraxis ska riskkommittén, utan att det påverkar ersättningskommitténs uppgifter, undersöka huruvida incitamenten i ersättningssystemet tar hänsyn till risk, kapital, likviditet samt sannolikhet och tidpunkt för resultat.

5. Medlemsstaterna ska, i enlighet med rimlighetskravet i artikel 7.2 i kommissionens direktiv 2006/73/EG (1), se till att instituten har en riskhanterings funktion som är oberoende av de operativa funktionerna och som har tillräcklig auktoritet och ställning samt tillräckliga resurser och möjligheter att vända sig direkt till ledningsorganet.

Medlemsstaterna ska se till att riskhanteringsfunktionen ser till att alla betydande risker identifieras, mäts och blir korrekt rap porterade. De ska se till att riskhanteringsfunktionen aktivt del tar i utarbetandet av institutets riskstrategi och i alla betydande riskhanteringsbeslut och att den kan lämna en fullständig syn på alla slags risker som gäller för institutet.

Medlemsstaterna ska vid behov se till att riskhanteringsfunktio nen kan rapportera direkt till ledningsorganet i dess tillsyns funktion, oberoende av den verkställande ledningen, och när så är lämpligt ta upp problem och varna ledningsorganet i situationer med särskild riskutveckling som påverkar eller kan komma att påverka institutet, utan att detta inverkar på led ningsorganets ansvar, både i dess tillsynsfunktion och/eller led ningsfunktion, i enlighet med detta direktiv och Europaparla mentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013.

Den som leder riskhanteringsfunktionen ska vara en oberoende högre chef med särskilt ansvar för riskhanteringsfunktionen. Om institutet har en verksamhet vars art, omfattning och kom plexitet inte motiverar att det finns en speciellt utsedd person, kan en annan högre befattningshavare inom institutet sköta uppdraget, förutsatt att det inte förekommer intressekonflikter.

(1) Kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksam heten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26).

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/380		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Den som leder riskhanteringsfunktionen ska inte kunna avsättas utan att ledningsorganet i dess tillsynsfunktion godkänner detta och ska vid behov kunna vända sig direkt till ledningsorganet i dess tillsynsfunktion.

Tillämpningen av detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av direktiv 2006/73/EG på värdepappersföretag.

Artikel 77

Interna metoder för beräkning av kapitalbaskraven

1.De behöriga myndigheterna ska uppmuntra institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verk samhetens art, omfattning och komplexitet att bygga upp intern kapacitet för kreditriskbedömning och öka användningen av den internmetod som används för beräkning av kapitalbaskra ven för kreditrisk när exponeringar är betydande i absoluta termer och de samtidigt har ett stort antal betydande motparter. Denna artikel ska inte påverka uppfyllandet av kriterierna i del 3 avdelning I kapitel 3 avsnitt 1 i förordning (EU) nr 575/2013.

2.De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos institutens verksamhet, övervaka att de inte uteslutande eller slentrianmässigt förlitar sig på externa kreditbetyg vid bedömningen av en enhets eller ett finansiellt instruments kreditvärdighet.

3.De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av deras storlek och interna organisation samt arten, omfattningen och komplexiteten hos ett instituts verksamhet, uppmuntra dem att bygga upp specifik intern kapacitet för riskbedömning och öka användningen av de interna modeller som används för beräk ning av kapitalbaskraven för specifik risk för skuldinstrument i handelslagret, tillsammans med interna modeller för beräkning av kapitalbaskraven för fallissemangs- och migrationsrisker när deras exponeringar för specifika risker är betydande i absoluta termer och de har ett stort antal betydande positioner i skuld instrument från olika emittenter.

Denna artikel ska inte påverka uppfyllandet av kriterierna i del tre avdelning IV kapitel 5 avsnitten 1–5 i förordning (EU) nr 575/2013.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att ytterligare definiera vad som avses med ”när expone ringar mot specifik risk är betydande i absoluta termer” i punkt

3första stycket samt tröskelvärdena för stort antal betydande motparter eller nettopositioner i skuldinstrument från olika emittenter.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 78

Tillsynsmyndigheternas riktmärkning av interna metoder för beräkning av kapitalbaskraven

1.De behöriga myndigheterna ska se till att institut som till låts använda interna metoder för beräkning av riskvägda expo neringsbelopp eller kapitalbaskrav med undantag av operativ risk, rapporterar resultaten av beräkningen av sina interna me toder för sina exponeringar eller positioner som ingår i referens portföljerna. Instituten ska med lämpliga intervaller och minst en gång om året tillhandahålla de behöriga myndigheterna re sultaten av beräkningarna, tillsammans med en förklaring avse ende de metoder som de bygger på.

2.De behöriga myndigheterna ska se till att instituten till handahåller de behöriga myndigheterna och EBA resultaten av de beräkningar som avses i punkt 1 i enlighet med den mall som EBA har tagit fram i överensstämmelse med punkt 8. Om de behöriga myndigheterna väljer att utveckla specifika portföl jer ska de göra detta i samråd med EBA och se till att instituten rapporterar resultaten av beräkningarna separat från resultaten av beräkningarna för EBA-portföljerna.

3.De behöriga myndigheterna ska på grundval av den infor mation som instituten tillhandahållit enligt punkt 1 övervaka de olika beräkningar av riskvägda exponeringsbelopp eller i före kommande fall kapitalbaskrav, med undantag av operativ risk, för exponeringar eller transaktioner i referensportföljen som gjorts i enlighet med dessa instituts interna metoder. De behö riga myndigheterna ska minst en gång om året göra en bedöm ning av dessa metoders kvalitet, med särskild hänsyn till följan de:

a)De metoder som uppvisar betydande skillnader i kapitalbas kraven för samma exponering.

b)De metoder där det finns särskilt stora eller små skillnader, och också om det föreligger betydande och systematiska underskattningar av kapitalbaskraven.

EBA ska ta fram en rapport för att bistå de behöriga myndig heterna vid bedömningen av de interna metodernas kvalitet på grundval av den information som avses i punkt 2.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/381

4.Om vissa institut avviker mycket från majoriteten eller om det råder minimal enhetlighet i metoderna som leder till stora variationer i resultaten, ska de behöriga myndigheterna under söka orsakerna till detta och vidta korrigerande åtgärder, om det klart kan fastställas att ett instituts metoder leder till en under skattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas skillnader

iexponeringarnas eller positionernas underliggande risker.

5.De behöriga myndigheterna ska se till att deras beslut om lämpligheten av de korrigerande åtgärderna enligt punkt 4 re spekterar principen att sådana åtgärder måste upprätthålla må len i en intern metod och därför inte

a)leder till en standardisering eller prioriterade metoder,

b)skapar felaktiga incitament, eller

c)ger upphov till flockbeteende.

6.EBA får utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet

med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om den anser att sådana behövs på basis av de uppgifter och bedömningar som avses i punkterna 2 och 3 i den här artikeln för att för bättra tillsynsmetoderna eller institutens praxis när det gäller interna metoder.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

a)förfaranden för utbyte av bedömningar i enlighet med punkt 3 mellan de behöriga myndigheterna och med EBA,

b)standarder för de behöriga myndigheternas bedömningar en ligt punkt 3.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

8. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge nomförande för att ange

a)den mall, de definitioner och de it-lösningarna som ska till lämpas i unionen för den rapportering som avses i punkt 2,

b)den referensportfölj eller de referensportföljer som avses i punkt 1.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

9. Kommissionen ska senast den 1 april 2015 och efter samråd med EBA lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om hur riktmärkningen av de interna metoderna fungerar, inbegripet deras tillämpningsområde. Vid behov ska rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 79

Kreditrisk och motpartsrisk

De behöriga myndigheterna ska säkerställa att

a)kreditgivningen är baserad på sunda och väldefinierade kri terier och att processen för att godkänna, ändra, förnya och återfinansiera krediter är klart fastställd,

b)instituten har interna metoder som gör att de kan bedöma kreditrisken för exponeringar för enskilda gäldenärer, säker heter och värdepapperiseringspositioner såväl som kreditris ken på portföljnivå; De interna metoderna får framför allt inte uteslutande eller slentrianmässigt utgå från externa kre ditbetyg; I fall där kapitalbaskraven baserar sig på värdering som görs av ett externt kreditvärderingsinstitut eller baserar sig på det faktum att en exponering inte har värderats, ska detta inte innebära att instituten inte behöver beakta annan relevant information för att fastställa tilldelningen av internt kapital,

c)den löpande förvaltningen och övervakningen av de olika kreditriskbärande portföljerna och exponeringarna för insti tutet, inklusive för identifiering och hantering av pro blemkrediter och genomförande av behövliga värderegle ringar och avsättningar, bedrivs genom effektiva system,

d)kreditportföljerna har en lämplig diversifiering med hänsyn till kreditinstitutets målmarknader och övergripande kredit strategi.

Artikel 80

Kvarstående risk

De behöriga myndigheterna ska se till att risken för att kredit institutets godkända kreditriskreducerande tekniker visar sig vara mindre effektiva än förväntat åtgärdas och kontrolleras genom bland annat skriftliga riktlinjer och förfaranden.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/382		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Artikel 81

Koncentrationsrisk

De behöriga myndigheterna ska se till att koncentrationsrisker som uppstår till följd av exponering mot varje motpart, inklu sive centrala motparter, grupper av motparter med inbördes anknytning och motparter inom samma ekonomiska sektor, geografiska region eller samma verksamhet eller råvara samt till lämpning av metoder för kreditriskreducering, särskilt inklusive risker i samband med stora indirekta kreditexponeringar såsom en enda emittent av säkerheter, åtgärdas och kontrolleras, in klusive genom skriftliga riktlinjer och förfaranden.

Artikel 82

Värdepapperiseringsrisk

1.De behöriga myndigheterna ska se till att risker som upp kommer till följd av värdepapperiseringstransaktioner där kredit instituten är investerare, originator eller medverkande institut, inbegripet anseenderisker som kan uppstå i förbindelse med komplexa strukturer och produkter, utvärderas och åtgärdas genom lämpliga strategier och förfaranden för att säkerställa att transaktionens ekonomiska innehåll avspeglas fullständigt i riskbedömningen och ledningens beslut.

2.De behöriga myndigheterna ska se till att likviditetsplaner för att åtgärda effekterna av både planerad och förtida amorte ring finns vid de kreditinstitut som genomför rullande vär depapperisering med bestämmelser om förtida amortering.

Artikel 83

Marknadsrisk

1.De behöriga myndigheterna ska se till att riktlinjer och

processer införs för identifiering, mätning och hantering av alla väsentliga källor till och effekter av marknadsrisker.

2.När en kort position förfaller före en lång position ska de behöriga myndigheterna se till att instituten också vidtar åtgär der mot risken för likviditetsbrist.

3.Det interna kapitalet ska vara tillräckligt för betydande marknadsrisker som inte är föremål för ett kapitalbaskrav.

Institut som vid beräkning av kapitalbaskraven för positionsrisk enligt del tre avdelning IV kapitel 2 i förordning (EU) nr 575/2013 har nettat sina positioner i en eller flera av de aktie slag som utgör en aktieindextermin mot en eller flera positioner i aktieindexterminen eller andra aktieindexprodukter, ska ha till räckligt internt kapital för att täcka basrisken för förluster or sakade av att terminernas eller andra produkters värde inte varierar på precis samma sätt som de ingående aktierna, och instituten ska också ha sådant tillräckligt internt kapital när de har motstående positioner i aktieindexterminer som inte är identiska med avseende på förfallotidpunkt eller sammansätt ning eller bådadera.

När institut använder behandlingen enligt artikel 345 i förord ning (EU) nr 575/2013 ska de se till att de har tillräckligt internt kapital mot risken för förluster som finns mellan tid punkten för det ursprungliga åtagandet och följande arbetsdag.

Artikel 84

Ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret

De behöriga myndigheterna ska se till att instituten inför system för identifiering, värdering och hantering av risker från poten tiella ändringar av räntesatser som påverkar institutets verksam het utanför handelslagret.

Artikel 85

Operativ risk

1.De behöriga myndigheterna ska se till att instituten till lämpar riktlinjer och processer för att utvärdera och hantera exponeringen för operativa risker, även fråga om modellrisk och för att täcka extrema händelser med stor inverkan på in stitutets verksamhet. Instituten ska ange vad som utgör operativ risk vid tillämpningen av dessa riktlinjer och processer.

2.De behöriga myndigheterna ska se till att det finns bered skaps- och affärskontinuitetsplaner för att säkerställa ett kredit instituts förmåga att fortlöpande bedriva sin verksamhet och begränsa förlusterna vid en allvarlig störning i verksamheten.

Artikel 86

Likviditetsrisk

1.De behöriga myndigheterna ska se till att det finns robusta strategier, riktlinjer, processer och system för identifiering, mät ning, hantering och övervakning av likviditetsrisker över lämp liga tidsspann, inklusive intradag, för att säkerställa att instituten håller likviditetsbuffertar på adekvat nivå. Dessa strategier, riktlinjer, processer och system ska anpassas efter olika affärs områden, valutor, filialer och juridiska personer och de ska omfatta adekvata mekanismer för allokering av likviditetskost nader, vinster och risker.

2.De strategier, riktlinjer, processer och system som avses i punkt 1 ska vara proportionella i förhållande till institutets komplexitet, riskprofil och verksamhet och den risktolerans som fastställts av ledningsorganet, och återspegla institutets be tydelse i varje medlemsstat där det bedriver verksamhet. Insti tuten ska underrätta samtliga berörda affärsområden om risk toleransen.

3.De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos deras verksamhet, se till att instituten har likviditetsriskprofiler som är förenliga med och inte går utöver vad som krävs för ett välfungerande och robust system.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/383

De behöriga myndigheterna ska övervaka utvecklingen när det gäller likviditetsriskprofiler, till exempel produktdesign och vo lymer, riskhantering, finansieringspolitik och finansieringskon centration.

De behöriga myndigheterna ska vidta effektiva åtgärder om den utveckling som avses i andra stycket kan leda till instabilitet inom enskilda institut eller hela systemet.

De behöriga myndigheterna ska informera EBA om alla åtgärder som vidtagits i enlighet med tredje stycket.

EBA ska, när det är lämpligt, utfärda rekommendationer i en lighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

4.De behöriga myndigheterna ska se till att instituten tar fram metoder för identifiering, mätning, hantering och övervak ning av finansieringspositioner. Dessa metoder ska omfatta nu varande och förväntade väsentliga kassaflöden i och från till gångar, skulder och poster utanför balansräkningen inklusive ansvarsförbindelser och den eventuella effekten på anseenderis ken.

5.De behöriga myndigheterna ska se till att instituten skiljer mellan tillgångar som är pantsatta och icke-pantsatta tillgångar som är ständigt tillgängliga, framför allt i krissituationer. De ska också se till att instituten tar hänsyn till den juridiska person där tillgångarna ligger, det land där tillgångarna enligt lag är regi strerade antingen i ett register eller på ett konto samt deras

godtagbarhet, och de ska övervaka hur tillgångarna snabbt kan mobiliseras.

6.De behöriga myndigheterna ska se till att instituten också beaktar de befintliga juridiska, tillsynsmässiga och operativa be gränsningarna för potentiella överföringar av likviditet och icke- pantsatta tillgångar mellan olika enheter, såväl inom som utom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

7.De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak tar olika verktyg för likviditetsriskreducering, inbegripet system med gränsvärden och likviditetsbuffertar för att kunna motstå ett brett urval olika stresshändelser, och en tillräckligt diversi fierad finansieringsstruktur och tillgång till finansieringskällor. Dessa arrangemang ska granskas regelbundet.

8.De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak tar alternativa scenarier för likviditetspositioner och riskreduce ring och ser över de antaganden som ligger bakom beslut gäl lande finansieringspositionen åtminstone en gång om året. I dessa syften ska alternativa scenarier särskilt beakta poster utan för balansräkningen och andra ansvarsförbindelser, inklusive

sådana som avser specialföretag för värdepapperisering eller an dra specialföretag som avses i förordning (EU) nr 575/2013, gentemot vilka institutet agerar som medverkande institut eller tillhandahåller ett väsentligt likviditetsstöd.

9.De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak tar den potentiella effekten av institutspecifika, marknadsomfat tande och kombinerade alternativa scenarier. Olika tidsperioder och olika grader av stressförhållanden ska beaktas.

10.De behöriga myndigheterna ska se till att instituten ju sterar sina strategier, interna riktlinjer och gränsvärden för lik viditetsrisker och utarbetar effektiva krisplaner med beaktande av resultatet av de alternativa scenarier som avses i punkt 8.

11.De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har likviditetsåterställningsplaner med tillbörliga strategier och lämpliga genomförandeåtgärder som kan sättas in vid eventuella likviditetsbortfall, även för filialer som är etablerade i en annan medlemsstat. De behöriga myndigheterna ska se till att dessa planer testas av instituten åtminstone en gång om året, upp dateras på grundval av resultatet av de alternativa scenarier som avses i punkt 8 och rapporteras till och godkänns av den verk ställande ledningen så att motsvarande justeringar kan göras av interna riktlinjer och processer. Instituten ska vidta de nödvän diga operativa åtgärderna på förhand för att säkerställa att pla nerna för återhämning av likviditet kan genomföras omedelbart. För kreditinstitut ska sådana operativa steg inbegripa innehav av säkerheter som är omedelbart tillgängliga för centralbanksfinan siering. I detta ingår att vid behov hålla säkerheter i en annan medlemsstats valuta eller valutan i ett tredjeland som kredit institutet har exponering mot och, när det är operativt nödvän digt, inom en värdmedlemsstats territorium eller ett tredjelands territorium vars valuta institutet har exponering mot.

Artikel 87

Risk för alltför låg bruttosoliditet

1.De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har riktlinjer och processer för identifiering, hantering och övervak ning av risken för alltför låg bruttosoliditet. Som mått för att bedöma om det föreligger en alltför låg bruttosoliditet ska bland annat användas den bruttosoliditet som fastställts i enlighet med artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013 och obalanser mel lan tillgångar och skulder.

2.De behöriga myndigheterna ska se till att instituten han terar risken för en alltför låg bruttosoliditet genom försiktighets tänkande där tillbörlig hänsyn tas till potentiella ökningar av risken för alltför låg bruttosoliditet orsakad av minskningar av institutets kapitalbas genom förväntade eller inträffade förluster, beroende på de tillämpliga redovisningsreglerna. För detta ska instituten kunna klara av en rad olika stresshändelser som rör risken för alltför låg bruttosoliditet.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/384		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

U n d e r a v s n i t t 3

S t y r n i n g

Artikel 88

Styrningsformer

mångfald och erfarenhet som finns i ledningsorganet och utarbeta en beskrivning av de uppgifter som den lediga pos ten innefattar och den kompetens som krävs samt bedöma den förväntade tidsinsatsen,

1. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet definierar, övervakar och är ansvarigt för genomförandet av de styrnings former som ska säkerställa en effektiv och ansvarsfull ledning av ett institut, i vilket ingår åtskillnad av arbetsuppgifter inom organisationen och förebyggande av intressekonflikter.

Dessa styrningsformer ska vara förenliga med följande principer:

a)Ledningsorganet måste ha det övergripande ansvaret för in stitutet och godkänna och övervaka genomförandet av insti tutets strategiska mål, riskstrategi och interna styrning.

b)Ledningsorganet måste säkerställa integriteten hos systemen för redovisning och finansiell rapportering, inbegripet finan siella och operativa kontroller, efterlevnad av lagstiftningen och relevanta standarder.

c)Ledningsorganet måste övervaka processerna för infor mationsgivning och kommunikation.

d)Ledningsorganet måste ansvara för en effektiv övervakning av den verkställande ledningen.

e)Ordföranden i ledningsorganet i sin tillsynsfunktion avseende ett institut, får inte samtidigt vara verkställande direktör i samma institut, om inte detta har motiverats av institutet och godkänts av de behöriga myndigheterna.

Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet övervakar och periodiskt utvärderar effektiviteten hos institutets styrnings system och vidtar lämpliga åtgärder för att ta itu med eventuella brister.

2. Medlemsstaterna ska se till att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet inrättar en nomineringskommitté som består av ledamöter i ledningsorganet som inte innehar någon verkställande funktion vid det berörda institutet.

Nomineringskommittén ska

a)hitta och för godkännande av ledningsorganet eller bolags stämman rekommendera kandidater för lediga platser i led ningsorganet, bedöma den samlade kompetens, kunskap,

Därutöver ska nomineringskommittén besluta om målet för representation av det underrepresenterade könet i lednings organet och utarbeta en policy för hur antalet personer med det underrepresenterade könet i ledningsorganet kan ökas så att målet uppnås; Målet, policyn och dess genomförande ska offentliggöras i enlighet med artikel 435.2 c i förordning (EU) nr 575/2013,

b)regelbundet och minst en gång per år utvärdera lednings organets storlek, sammansättning och prestation och ge led ningsorganet rekommendationer till ändringar,

c)regelbundet och minst en gång per år utvärdera kunskaper, färdigheter och erfarenheter hos enskilda ledamöter i led ningsorganet och hos ledningsorganet som helhet, och rap portera detta till ledningsorganet,

d)regelbundet granska ledningsorganets policy för val och ut nämning till den verkställande ledningen och lämna rekom mendationer till ledningsorganet.

I sitt arbete ska nomineringskommittén i största möjliga ut sträckning och fortlöpande beakta behovet av att se till att led ningsorganets beslutsfattande inte domineras av en person eller en liten grupp personer på ett sätt som kan skada institutets övergripande intressen.

Nomineringskommittén ska ha rätt att använda alla slags resur ser som den bedömer vara lämpliga, inklusive extern rådgivning, och ska få lämplig finansiering för detta ändamål.

När ledningsorganet enligt nationell rätt inte har behörighet att välja och utnämna sina ledamöter, ska denna punkt inte vara tillämplig.

Artikel 89

Rapportering per land

1. Från och med den 1 januari 2015 ska medlemsstaterna kräva att varje institut årligen, för varje medlemsstat och tredje land där det är etablerat, och för räkenskapsåret offentliggör följande information på gruppnivå:

a) Namn, verksamhetens art och geografiskt område.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/385

b)Omsättning.

c)Antal anställda i heltidsekvivalenter.

d)Resultat före skatt.

e)Skatt på resultatet.

f)Statliga subventioner.

2.Utan hinder av punkt 1 ska medlemsstaterna kräva att instituten för första gången den 1 juli 2014 offentliggör den information som avses i punkt 1 a, b och c.

3.Senast den 1 juli 2014 ska alla globala systemviktiga institut som godkänts inom unionen, som fastställts internatio nellt, överlämna den information som avses i punkt 1 d, e och f till kommissionen på konfidentiell basis. Kommissionen ska, efter samråd med EBA, Eiopa och Esma, beroende på vad som är lämpligt, göra en allmän bedömning av potentiella ne gativa ekonomiska effekter av offentliggörandet av denna typ av information, inklusive påverkan på konkurrenskraften, investe ringar, kreditmöjligheter och det finansiella systemets stabilitet. Kommissionen ska överlämna sin rapport till Europaparlamen tet och rådet senast den 31 december 2014.

Om kommissionens rapport påvisar större negativa effekter ska kommissionen överväga att lägga fram lämpliga lagstiftnings förlag om en ändring av kraven på offentliggörande enligt punkt 1 och får, i enlighet med artikel 145 h, besluta att ge uppskov med dessa krav. Kommissionen ska se över om det är nödvändigt att förlänga detta uppskov varje år.

4.Den information som avses i punkt 1 ska granskas i enlighet med direktiv 2006/43/EG och ska om möjligt offent liggöras som en bilaga till årsredovisningen eller i tillämpliga fall till de konsoliderade räkenskaperna för den berörda institutio nen.

5.I den mån framtida lagstiftningsakter i unionen om krav på offentliggörande som går utöver vad som anges i denna artikel, ska denna artikel inte längre vara tillämplig och ska i enlighet därmed utgå.

Artikel 90

Artikel 91

Ledningsorganet

1.Ledamöter i ledningsorganet ska alltid ha ett tillräckligt gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenhet för att kunna utföra sina plikter. Ledningsorganets övergripande sammansättning ska på ett adekvat sätt avspegla tillräckligt breda erfarenheter. Ledamöter i ledningsorganet ska i synnerhet uppfylla de krav som anges i punkterna 2-8.

2.Samtliga ledamöter i ledningsorganet ska avsätta tillräcklig tid för att kunna utföra sina uppdrag i institutet.

3.Det antal uppdrag i ledningsorgan som en ledamot får inneha samtidigt ska vara avhängigt av omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet. Om personen inte respresenterar med lemsstaten, får ledamöterna i ett ledningsorgan vid ett institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får ledamöterna

idess ledningsorgan senast från och med den 1 juli 2014 endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag i led ningsorgan samtidigt

a)ett uppdrag i ledningsorgan med verkställande funktioner och två uppdrag i ledningsorgan utan verkställande funktio ner,

b)fyra uppdrag i ledningsorgan utan verkställande funktioner.

4. Vid tillämpningen av punkt 3 ska följande ska räknas som ett enda uppdrag i ledningsorgan:

a)uppdrag i ledningsorgan med eller utan verkställande funk tioner inom samma koncern,

b)uppdrag i ledningsorgan med eller utan verkställande funk tioner i

i)institut som omfattas av samma institutionella skyddsord ning, förutsatt att villkoren i artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013 är uppfyllda, eller

ii)företag (inklusive icke-finansiella enheter) där institutet har ett kvalificerat innehav.

5. Uppdrag i ledningsorgan i organisationer som inte huvud sakligen har kommersiellt syfte ska inte beaktas vid tillämp ningen av punkt 3.

Offentliggörande av avkastning på tillgångar

Instituten ska i sin årsrapport bland nyckelindikatorerna offent liggöra sin avkastning på tillgångar, uträknad som nettovinsten dividerad med den totala balansräkningen.

6. De behöriga myndigheterna får ge en ledamot i lednings organet tillåtelse att inneha ytterligare ett uppdrag i ett lednings organ utan verkställande funktioner. De behöriga myndighe terna ska regelbundet informera EBA om sådana tillstånd.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/386		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

7.Ledningsorganet ska ha tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att kunna förstå institutets verksamhet in klusive de främsta riskerna.

8.Varje ledamot i ledningsorganet ska agera med ärlighet, integritet och självständigt tänkande, för att vid behov effektivt kunna bedöma och ifrågasätta den verkställande ledningens be slut och effektivt kontrollera och övervaka ledningens besluts fattande.

9.Instituten ska avsätta tillräckligt med personalresurser och finansiella resurser för att introducera och utbilda ledamöter i ledningsorganet.

10.Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna ska kräva att instituten och deras respektive nomineringskommittéer beaktar en bred uppsättning egenskaper och kunskaper vid ut nämning av ledamöter till sina ledningsorgan och därför inför en policy som främjar mångfald i ledningsorganet.

11.De behöriga myndigheterna ska samla in den infor mation som offentliggjorts i enlighet med artikel 435.2 c i förordning (EU) nr 575/2013 som referenspunkt för att jämföra metoderna för diversifiering. De behöriga myndigheterna ska lämna denna information till EBA. EBA ska använda den infor mationen som referenspunkt för att jämföra metoderna för diversifiering på unionsnivå.

12.EBA ska utfärda riktlinjer om följande:

a)Begreppet tillräcklig tid som en ledamot i ledningsorganet ska avsätta för att kunna utföra sina uppgifter, i förhållande till omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfatt ningen och komplexiteten hos institutets verksamhet.

b)Begreppet tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter i ledningsorganet som helhet, som avses i punkt 7.

c)Begreppen ärlighet, integritet och oberoende tänkande, i en lighet med vilka en ledamot i ledningsorganet ska agera, som avses i punkt 8.

d)Begreppet tillräckliga personalresurser och finansiella resurser för att introducera och utbilda ledningsorganets ledamöter, som avses i punkt 9.

e)Begreppet diversifiering som ska beaktas vid val av ledamö terna i ledningsorganet, som avses i punkt 10.

EBA ska utfärda dessa riktlinjer senast den 31 december 2015.

13. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av bestäm melser om arbetstagarrepresentation i ledningsorganen enligt nationell rätt.

Artikel 92

Ersättningspolicy

1.De behöriga myndigheterna ska säkerställa att punkt 2 i denna artikel och artiklarna 93, 94 och 95 tillämpas för institut på grupp-, moderföretags- och dotterföretagsnivå, inklusive så dana som är etablerade i finansiella offshore-centrum.

2.De behöriga myndigheterna ska se till att instituten, när de fastställer och tillämpar sin totala ersättningspolicy, inklusive löner och diskretionära pensionsförmåner för olika personalka tegorier, inbegripet den verkställande ledningen, risktagare, per sonal som utövar kontrollfunktioner och alla anställda vars totala ersättning medför att de kommer i samma ersättnings klass som den verkställande ledningen och risktagare vars yrkes utövning har väsentlig inverkan på institutens riskprofil, iakttar följande principer på ett sätt och i den omfattning som är lämpligt med hänsyn till deras storlek, interna organisation, verksamhetens art, omfattning och komplexitet:

a)Ersättningspolicyn är förenlig med och främjar en sund och effektiv riskhantering, och ger inte incitament till risktagande som går utöver institutets tolererade risknivå.

b)Ersättningspolicyn står i överensstämmelse med institutets affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen och innehåller åtgärder för att undvika intressekonflikter.

c)Institutets ledningsorgan i sin tillsynsfunktion antar och ser regelbundet över de allmänna principerna för ersättningspoli cyn och ansvarar för övervakningen av dess tillämpning.

d)Genomförandet av ersättningspolicyn blir minst en gång om året föremål för en central och oberoende intern översyn av överensstämmelsen med de riktlinjer och metoder för ersätt ning som ledningsorganet i sin tillsynsfunktion har antagit.

e)Personal som utövar kontrollfunktioner är oberoende i för hållande till de affärsenheter de övervakar, har lämplig befo genhet och får ersättning i förhållande till uppnåendet av de mål som är kopplade till deras funktion, oberoende av re sultatet i de affärsområden de kontrollerar.

f)Ersättningen till högre befattningshavare som ansvarar för riskhantering och efterlevnad av lagstiftning övervakas direkt av den ersättningskommitté som avses i artikel 95 eller, om en sådan kommitté inte har inrättats, av ledningsorganet i sin tillsynsfunktion.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/387

g)Ersättningspolicyn, med beaktande av nationella system för lönebildning, innebär en tydlig åtskillnad mellan kriterierna för fastställande av

i)fast grundlön, som i första hand bör återspegla relevant yrkeserfarenhet och organisatoriskt ansvar enligt vad som anges i den anställdas arbetsbeskrivning som en del av anställningsavtalet, och

ii)rörlig ersättning, som bör återspegla en hållbar och risk justerad prestation samt prestation utöver det som krävs för att uppfylla kraven i den anställdas arbetsbeskrivning som en del av anställningsavtalet.

Artikel 93

Institut som åtnjuter statligt stöd

För institut som åtnjuter exceptionellt statligt stöd ska följande principer gälla utöver dem som anges i artikel 92.2:

a)Rörlig ersättning är strikt begränsad till en procentandel av nettointäkterna när denna är oförenlig med upprätthållandet av en sund kapitalbas och det statliga stödets upphörande inom rimlig tid.

b)De behöriga myndigheterna kräver att instituten omformar ersättningsstrukturen på ett sätt som är förenligt med sund riskhantering och långsiktig tillväxt, och bland annat, när det är lämpligt, fastställer begränsningar för ersättningen till le damöter i institutets ledningsorgan.

c)Ingen rörlig ersättning betalas ut till ledamöter i institutets ledningsorgan om det inte är motiverat.

Artikel 94

Ersättningens rörliga delar

1. För ersättningens rörliga delar ska följande principer gälla utöver och på samma villkor som dem som anges i artikel 92.2:

a)Om ersättningen är prestationsbaserad ska totalbeloppet ba seras på en kombination av en resultatbedömning av indi viden och den berörda affärsenheten och institutets totala resultat, och när individuella resultat bedöms ska både fi nansiella och icke-finansiella kriterier beaktas.

b)Resultatbedömningen ska göras i ett flerårigt perspektiv för att säkerställa att bedömningsprocessen baseras på långsik tiga resultat och att den faktiska utbetalningen av de

resultatbaserade delarna av ersättningen fördelas över en tidsperiod som beaktar kreditinstitutets underliggande kon junkturcykel och affärsrisker.

c)Den totala rörliga ersättningen får inte begränsa institutets förmåga att stärka sin kapitalbas.

d)Garanterad rörlig ersättning är inte förenlig med sund risk hantering eller principen om prestationslön, och ska inte utgöra en del av framtida ersättningssystem.

e)Garanterad rörlig ersättning ska utgöra undantag, får endast förekomma i samband med nyanställning och om institutet har en sund och stark kapitalbas samt vara begränsad till det första anställningsåret.

f)Fasta och rörliga delar av den totala ersättningen ska vara lämpligt avvägda och de fasta delarna ska stå för en till räckligt stor del av den totala ersättningen för att det ska vara möjligt att genomföra en fullt flexibel policy med rör liga ersättningsdelarna, inklusive möjligheten att inga rörliga ersättningsdelar betalas ut.

g)Instituten ska fastställa lämpliga kvoter mellan fasta och rörliga delar av den totala ersättningen, varvid följande prin ciper ska gälla:

i)Den rörliga delen ska inte överstiga 100 % av den fasta delen av den totala ersättningen för varje enskild person. Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal procent sats.

ii)Medlemsstaterna får tillåta att aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar godkänner en högre maximal nivå för kvoten mellan de fasta och rörliga delarna av ersättningen, förutsatt att den rörliga delens totala nivå inte överstiger 200 % av den fasta delen av den totala ersättningen för varje enskild person. Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal procentsats.

Ett eventuellt godkännande av en högre kvot i enlighet med första stycket i denna punkt ska ske i enlighet med följande förförande:

—Aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar ska fatta beslut efter en detaljerad rekommendation från institutet, där det motiverar skälen till och om fattningen av det begärda godkännandet, inklusive hur många anställa som påverkas, deras arbetsupp gifter och förväntade effekter på kravet om upprätt hållande av en sund kapitalbas.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/388		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

—Aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar ska fatta beslut med en majoritet på minst 66 %,

förutsatt att minst 50 % av aktierna eller motsva rande ägarintressen representeras, eller om så inte är fallet, med en majoritet på 75 % av de represen terade ägarintressena.

—Institutet ska underrätta alla aktieägare eller institu tets alla ägare eller medlemmar om att det kommer att begära ett godkännande enligt första stycket i

denna punkt och ska då fastställa en rimlig frist för detta.

—Institutet ska utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten om rekommendationen till dess aktieä gare eller ägare eller medlemmar, inklusive den fö reslagna högre maximala kvoten och skälen för det ta, och ska kunna visa den behöriga myndigheterna att den föreslagna högre kvoten inte står i strid med institutets skyldigheter enligt detta direktiv och för ordning (EU) nr 575/2013, särskilt med hänsyn till institutets skyldigheter i fråga om kapitalkrav.

—Institutet ska utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten om de beslut som fattats av dess ak tieägare eller ägare eller medlemmar, inklusive god kända, högre maximala kvoter i enlighet med första stycket i denna punkt, och de behöriga myndighe terna ska använda de inhämtade informationen för att jämföra institutens praxis på detta område. De behöriga myndigheterna ska lämna denna infor mation till EBA som ska offentliggöra den i ett ge mensamt rapporteringsformat uppdelat efter hem medlemsstat. EBA kan utarbeta riktlinjer för att un derlätta tillämpningen av denna strecksats och säker ställa enhetligheten hos den information som samlas in.

—Personal som direkt berörs av de högre maximala nivåerna på rörliga ersättningar enligt denna punkt får i tillämpliga fall inte – varken direkt eller indirekt

– utöva den rösträtt som de eventuellt har som aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar.

iii)Medlemmarna får tillåta att det diskonto som avses i

andra stycket i denna punkt tillämpas upp till högst 25 % av den totala rörliga ersättningen, förutsatt att den betalas i instrument som skjuts upp under minst fem år. Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal procentsats.

EBA ska senast den 31 mars 2014 utarbeta och offent liggöra riktlinjer för det tillämpliga teoretiska diskontot,

med beaktande av alla relevanta faktorer, däribland in flationstakt och inflationsrisk, vilket omfattar uppskovs periodens längd. I EBA:s riktlinjer för diskontot ska det särskilt beaktas hur man stimulerar användningen av instrument som skjuts upp i minst fem år.

h)Betalningar vid förtida uppsägning av ett avtal ska stå i relation till prestationerna under tidsperioden och ska inte premiera misslyckanden eller försummelser.

i)Ersättningspaket relaterade till ersättning eller inlösen av tidigare anställningskontrakt måste stämma överens med institutets långsiktiga intressen, inbegripet arrangemang för kvarhållande, uppskov, resultat och återkrav.

j)I den metod för resultatbedömning som används för att beräkna rörliga ersättningsdelar eller pooler av rörliga ersätt ningsdelar ska det ingå en korrigeringsmekanism för alla typer av nuvarande och framtida risker, och hänsyn ska tas till kostnaden för det kapital och den likviditet som krävs.

k)Vid fördelningen av de rörliga ersättningsdelarna inom in stitutet ska hänsyn också tas till alla typer av nuvarande och framtida risker.

l)En betydande del, dock under alla omständigheter minst 50 % av all rörlig ersättning, ska bestå av en avvägning av följande:

i)Aktier eller motsvarande ägarintressen, beroende på det berörda institutets rättsliga struktur, instrument som är kopplade till institutets aktier eller andra likvärdiga icke- kontanta instrument för institut som inte är börsnotera de.

ii)När det är möjligt, andra instrument enligt artikel 52 eller 63 i förordning (EU) nr 575/2013 eller andra in strument som fullt ut kan omvandlas till kärnprimärka pitalinstrument eller skrivas ned, och som i varje enskilt fall på ett tillbörligt sätt återspeglar institutets kreditkva litet på löpande basis och är avsedda att användas till rörliga ersättningar.

De instrument som avses i denna punkt ska omfattas av en lämplig policy för uppskjuten utbetalning som är utformad så att den knyter incitament till institutets långsiktiga intres sen. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter får sätta begränsningar för typen och utformningen av dessa instrument eller förbjuda vissa instrument om så anses vara lämpligt. Denna punkt ska tillämpas på både den del av den rörliga ersättningsdelen som skjutits upp i enlighet med led m och den del av den rörliga ersättningsdelen som inte skjutits upp.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/389

m)En betydande del, dock under alla omständigheter minst 40 % av den rörliga ersättningsdelen ska skjutas upp för en tidsperiod som omfattar minst tre till fem år och är korrekt anpassad till affärsverksamhetens art, dess risker och den berörda personalens verksamhet.

Ersättning som betalas enligt ett uppskovsförfarande ska inte erhållas snabbare än den som betalas på jämnt fördelad (pro rata). För en rörlig ersättningsdel på ett särskilt högt belopp ska minst 60 % av beloppet skjutas upp. Uppskovs periodens längd ska fastställas i enlighet med konjunktur cykeln, affärsverksamhetens art, dess risker och den berörda personalens verksamhet.

n)Den rörliga ersättningen, inbegripet den uppskjutna delen, ska endast betalas eller erhållas om den är hållbar enligt den finansiella ställningen för institutet som helhet och motive rad med utgångspunkt från institutets, affärsenhetens och den berörda personens resultat.

Utan att det påverkar tillämpningen av allmänna principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt ska den totala rörliga er sättningen i allmänhet avsevärt minskas när institutets fi nansiella resultat är svagt eller negativt, med beaktande av både nuvarande ersättning och minskningar av utbetalning arna av belopp som tidigare intjänats, inbegripet genom malus- och återkravsförfaranden.

Upp till 100 % av den totala rörliga ersättningen ska om fattas av malus- och återkravsförfaranden. Instituten ska fastställa särskilda kriterier för tillämpningen av malus och återkrav. Sådana kriterier ska särskilt omfatta situationer där personalen

i)deltog i eller var ansvarig för ett handlande som ledde till betydande förluster för företaget,

ii)inte uppfyllde lämpliga standarder för duglighet och lämplighet.

o)Pensionspolicyn ska överensstämma med institutets affärs strategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen.

Om den anställda lämnar institutet före pensionen ska de diskretionära pensionsförmånerna finnas kvar hos institutet under en period på fem år i form av instrument enligt led l. För en anställd som går i pension ska de diskretionära pensionsförmånerna betalas ut till den anställda i form av instrument enligt led l efter att ha hållits inne under en period på fem år.

p)De anställda ska vara skyldiga att förbinda sig att inte an vända personliga risksäkringsstrategier eller försäkringar som är kopplade till ersättning och ansvar för att urholka de riskanpassningseffekter som ingår i deras ersättnings system.

q)Rörlig ersättning ska inte betalas genom instrument eller metoder som gör det enklare att kringgå detta direktiv eller förordning (EU) nr 575/2013.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn när det gäller att specificera de instrumentklasser som uppfyller villkoren enligt punkt 1 led l ii och när det gäller kvalitativa och lämpliga kvantitativa kriterier för att fastställa personalkategorier vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutens risk profil i enlighet med artikel 92.2.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 mars 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik larna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 95

Ersättningskommitté

1.De behöriga myndigheterna ska se till att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksam hetens art, omfattning och komplexitet inrättar en ersättnings kommitté. Ersättningskommittén ska inrättas på ett sätt som gör det möjligt för den att göra en kompetent och oberoende bedömning av ersättningspolicy och ersättningspraxis och de incitament som skapats för hantering av risker, kapital och lik viditet.

2.De behöriga myndigheterna ska se till att ersättningskom mittén ansvarar för förberedelserna inför beslut om ersättning, inbegripet beslut som får konsekvenser för det berörda institu tets risker och riskhantering och som ska fattas av lednings organet. Ordföranden och ledamöterna i ersättningskommittén ska vara ledamöter i ledningsorganet som inte är anställda i det berörda institutet. Om arbetstagarna enligt nationell rätt måste vara representerade i ledningsorganet ska ersättningskommittén innehålla en eller flera arbetstagarrepresentanter. När sådana beslut förbereds ska ersättningskommittén ta hänsyn till de långsiktiga intressen som gäller för institutets aktieägare, inve sterare och övriga intressenter.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/390		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Artikel 96

Upprätthållande av en webbplats över institutets styrning och ersättningspolicy

Instituten som upprätthåller en webbplats ska där förklara hur de uppfyller kraven i artiklarna 88–95.

A v s n i t t I I I

Ö v e r s y n s - o c h u t v ä r d e r i n g s p r o c e s s

Artikel 97

Översyn och utvärdering

1. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av de tekniska kriterier som anges i artikel 98, granska de styrformer, strategier, processer och rutiner som instituten har infört för att följa detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och ut värdera

a)risker som instituten är eller kan komma att bli exponerade för, inbegripet risker som påvisats vid stresstester, med be aktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos ett kreditinstituts verksamhet,

b)risker som ett institut medför för det finansiella systemet med beaktande av identifieringen och mätningen av system

risker enligt artikel 23 i förordning (EU) nr 1093/2010 eller, i förekommande fall, ESRB:s rekommendationer, och

c)Risker som påvisats vid stresstester, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos kreditinstitutets verk samhet.

2.Den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska

omfatta alla kraven i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.

3.På grundval av den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska de behöriga myndigheterna fastställa om de styr former, strategier, processer och rutiner som instituten infört för att följa detta direktiv och den kapitalbas och likviditet de för fogar över är tillräckliga för att säkerställa en sund hantering och täckning av de risker som de är exponerade för.

4.De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta och hur ingående översyn och utvärdering enligt punkt 1 ska genomfö ras med beaktande av storleken, systemviktigheten, arten, om fattningen och komplexiteten hos verksamheten i berört institut, och ska i samband med detta beakta proportionalitetsprincipen. Översyn och utvärdering ska göras minst en gång årligen för

institut som omfattas av de program för tillsynsgranskning som avses i artikel 99.2.

5. Medlemsstaterna ska, när en utvärdering visar att ett in stitut kan orsaka systemrisk, i enlighet med artikel 23 i förord ning (EU) nr 1093/2010, se till att de behöriga myndigheterna utan dröjsmål underrättar EBA om resultaten av denna.

Artikel 98

Tekniska kriterier för översyn och utvärdering

1. Utöver kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker ska de behöriga myndigheternas översyn och utvärdering enligt artikel 97 omfatta åtminstone följande:

a)Resultaten av det stresstest som genomförts i enlighet med artikel 177 i förordning (EU) nr 575/2013 av institut som tillämpar en internmetod.

b)Institutens exponering för och hantering av koncentrations risker, inklusive deras efterlevnad av kraven i del fyra i för ordning (EU) nr 575/2013 och artikel 81 i detta direktiv.

c)Stabilitet, lämplighet och tillämpningssätt i fråga om de riktlinjer och förfaranden som instituten genomför för han tering av kvarstående risk i samband med tillämpning av erkända metoder för reducering av kreditrisk.

d)Uppgifter om i vilken utsträckning ett instituts kapitalbas avseende tillgångar som det har värdepapperiserat är lämplig med hänsyn till transaktionens ekonomiska substans, inklu sive den grad av risköverföring som uppnåtts.

e)Institutens exponering för samt mätning och hantering av likviditetsrisk, inklusive utveckling av metoder för analys av alternativa scenarier, hantering av riskreducerande åtgärder (framför allt nivå, sammansättning och kvalitet på likviditets buffertar) och effektiva beredskapsplaner.

f)Effekterna av diversifiering och hur sådana effekter beaktas inom ramen för riskmätningssystemet.

g)Resultaten från stresstest som genomförts av institut med användning av en intern modell för beräkning av kapitalbas kraven med tanke på marknadsrisken enligt del tre avdelning IV kapitel 5 i förordning (EU) nr 575/2013.

h)Det geografiska området för institutets exponeringar.

i)Institutets affärsmodell.

j)Bedömningen av systemrisker i enlighet med kriterierna i artikel 97.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/391

2.Vid tillämpning av punkt 1 e ska de behöriga myndighe terna regelbundet utföra en heltäckande utvärdering av institu tens totala likviditetsriskhantering och främja utvecklingen av sunda interna metoder. När sådan översyn utförs ska de behö riga myndigheterna beakta den roll som instituten spelar på de finansiella marknaderna. De behöriga myndigheterna i en viss medlemsstat ska också ta vederbörlig hänsyn till den potentiella effekten av sina beslut på det finansiella systemets stabilitet i alla övriga berörda medlemsstater.

3.De behöriga myndigheterna ska övervaka huruvida ett institut har tillhandahållit implicit stöd till en värdepapperise ring. Om ett institut har tillhandahållit implicit stöd vid mer än ett tillfälle ska den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgär der som svar på den ökade förväntningen om att det kommer att tillhandahålla framtida stöd till sina värdepapperiseringar och därvid inte lyckas att uppnå någon väsentlig risköverföring.

4.Vid det fastställande som ska göras enligt artikel 97.3 i detta direktiv ska de behöriga myndigheterna bedöma om de värderingsjusteringar som gjorts avseende positioner eller port

följer i handelslagret	enligt	artikel		105 i	förordning	(EU)
nr 575/2013 gör det möjligt för			institutet att under normala
marknadsförhållanden	inom	kort	tid	avyttra	eller säkra	sina

positioner utan att drabbas av väsentliga förluster.

5.De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska omfatta institutens exponering för ränterisker i samband med andra verksamheter än handel. Det ska krävas att åtgärder vidtas åtminstone beträffande institut vars ekonomiska värde minskar med mer än motsvarande 20 % av deras kapitalbas till följd av en plötslig och oväntad förändring av räntenivåerna med 200 räntepunkter eller sådan förändring som definieras i EBA:s riktlinjer.

6.De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska inbegripa institutens exponering för risken för en alltför låg bruttosoliditet, som avspeglas i indikatorerna för en alltför låg bruttosoliditet, inklusive den bruttosoliditet som fastställs i en lighet med artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013. Vid fastställande av om institut har en lämplig bruttosoliditet och lämpliga styrformer, strategier, processer och rutiner för att hantera risken för en alltför låg bruttosoliditet, ska de behöriga myndigheterna beakta institutens affärsmodell.

7.De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska inbegripa institutens företagsstyrning, företagskultur och före tagsvärden och den förmåga som ledamöterna i ledningsorganet har att utföra sitt uppdrag. När de behöriga myndigheterna genomför den översynen och utvärderingen ska de åtminstone ha tillgång till dagordningar och andra dokument från lednings organets och kommittéernas möten samt resultaten från interna eller externa utvärderingar av ledningsorganets funktion.

Artikel 99

Program för tillsynsgranskning

1. De behöriga myndigheterna ska minst en gång om året anta ett program för tillsynsgranskning för de institut som de övervakar. Dessa program ska beakta den översyns- och utvär deringsprocess som görs enligt artikel 97. Följande ska ingå:

a)Angivelse av hur de behöriga myndigheterna avser att ge nomföra sitt uppdrag och fördela sina resurser.

b)Angivelse av vilka institut som ska bli föremål för skärp tillsyn och de åtgärder för sådan tillsyn som anges i punkt 3.

c)En plan för inspektioner i de lokaler som används av ett institut, inklusive filialer och dotterföretag som etablerats i

andra medlemsstater i enlighet med artiklarna 52, 119 och 122.

2. Programmen för tillsynsgranskning ska omfatta följande institut:

a)Institut för vilka resultaten från det stresstest som avses i artikel 98.1 a och g och artikel 100 eller resultatet från översyns- och utvärderingsprocessen enligt artikel 97 tyder på betydande risker för den fortlöpande ekonomiska sund heten eller tyder på bristande efterlevnad av nationella be stämmelser om införlivande av detta direktiv och av förord ning (EU) nr 575/2013.

b)Institut som utgör en systemrisk för det finansiella systemet.

c)Alla andra institut som de behöriga myndigheterna bedömer vara i behov av ett sådant program.

3. När det enligt artikel 97 bedöms vara lämpligt ska särskilt följande åtgärder vidtas:

a)Ökning av antalet eller frekvensen av inspektioner på plats vid institutet.

b)Permanent representant från de behöriga myndigheterna vid institutet.

c)Tilläggsrapporter eller frekventare rapporter från institutet.

d)Extra eller oftare förekommande översyn av institutets opera tiva eller strategiska planer eller affärsplaner.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/392		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

e)Tematiska granskningar för övervakning av specifika risker som sannolikt uppstår.

4. Det faktum att den behöriga myndigheten i hemmedlems staten antar ett program för tillsynsgranskning i hemmedlems staten ska inte hindra de behöriga myndigheterna i värdmed lemsstaten från att utföra enskilda kontroller på plats och in spektioner av den verksamhet som bedrivs av filialer på deras territorium i enlighet med artikel 52.3.

Artikel 100

Stresstest inom ramen för tillsynen

1.De behöriga myndigheterna ska när så är lämpligt, dock minst en gång om året, genomföra stresstest på institut som de utövar tillsyn över, för att underlätta den översyns- och utvär deringsprocess som görs enligt artikel 97.

2.EBA ska utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i för ordning (EU) nr 1093/2010 för att säkerställa att de behöriga myndigheterna använder gemensamma metoder för att genom föra årliga stresstest inom ramen för tillsynen.

Artikel 101

Löpande översyn av tillstånd att använda interna metoder

1.De behöriga myndigheterna ska med jämna mellanrum och minst vart tredje år granska institutens efterlevnad när det gäller kraven på metoder som kräver tillstånd från de behöriga myndigheterna innan sådana metoder används för att beräkna kapitalbaskraven i enlighet med del tre i förordning (EU) nr 575/2013. De ska särskilt uppmärksamma ändringar i ett in stituts affärsverksamhet och genomförandet av sådana metoder på nya produkter. Om betydande brister i risktäckningen upp dagas i ett instituts interna metoder måste de behöriga myndig heterna se till att dessa åtgärdas eller vidta nödvändiga åtgärder för att minska följderna av dem, till exempel genom att införa högre multiplikationsfaktorer eller införa kapitaltillägg, eller vidta andra lämpliga, effektiva åtgärder.

2.De behöriga myndigheterna ska särskilt göra en översyn och utvärdering av att institutet använder väl utvecklade och aktuella tekniker och förfaranden i samband med dessa meto der.

3.Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer upprepade överskridanden enligt vad som avses i artikel 366 i förordning (EU) nr 575/2013, vilket tyder på att modellen inte, eller inte längre, är tillräckligt exakt, ska de behöriga myndig heterna återkalla tillståndet att använda den interna modellen eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att modellen snarast förbättras.

4.Om ett institut har fått tillstånd att använda en metod som kräver tillstånd från de behöriga myndigheterna innan så

dana metoder används för att beräkna kapitalbaskraven i enlig het med del tre i förordning (EU) nr 575/2013, men som inte längre uppfyller kraven för användning av metoden, ska de behöriga myndigheterna kräva att institutet antingen visar de behöriga myndigheterna att följderna av den bristande efterlev naden är oväsentliga när så är tillämpligt i enlighet med för ordning (EU) nr 575/2013 eller lägger fram en plan för att i god tid på nytt uppnå överensstämmelse med kraven och anger en tidsfrist för genomförandet av planen. De behöriga myndig heterna ska kräva förbättringar av planen om det är osannolikt att den leder till full efterlevnad eller om tidsfristen är olämplig. Om det är osannolikt att institutet på nytt kan uppnå överens stämmelse inom en lämplig tidsfrist och, i tillämpliga fall, inte på ett tillfredsställande sätt har påvisat att följderna av den bristande efterlevnaden är oväsentliga ska tillståndet att använda modellen återkallas eller begränsas till områden där efterlevnad har uppnått eller områden där efterlevnad kan uppnås inom en lämplig tidsfrist.

5. I syfte att främja enhetlig sundhet i de interna metoderna i unionen ska EBA analysera dessa metoder i instituten, inklusive om definitionen på fallissemang tillämpas på ett enhetligt sätt och hur dessa institut hanterar liknande risker eller exponering ar.

EBA ska utarbeta riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 och dessa ska innehålla riktmärken på grundval av denna analys.

De behöriga myndigheterna ska beakta denna analys och dessa riktmärken i sin granskning av tillstånd som de beviljar institu ten för användning av interna metoder.

A v s n i t t I V

T i l l s y n s å t g ä r d e r o c h t i l l s y n s b e f o g e n h e t e r

Artikel 102

Tillsynsåtgärder

1. De behöriga myndigheterna ska kräva att ett institut i ett tidigt skede vidtar nödvändiga åtgärder för att ta itu med rele vanta problem i följande fall:

a)Institutet uppfyller inte kraven i detta direktiv eller förord ning (EU) nr 575/2013.

b)De behöriga myndigheterna har bevis för att institutet san nolikt kommer att bryta mot kraven i detta direktiv eller förordning (EU) nr 575/2013 inom de följande tolv må naderna.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska de behöriga myndighe terna bland annat ha de befogenheter som avses i artikel 104.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/393

Artikel 103

Tillämpning av tillsynsåtgärder på institut med likartade riskprofiler

1. Där de behöriga myndigheterna enligt artikel 97 slår fast att institut med likartade riskprofiler, såsom likartade affärs modeller eller likartat geografiskt område för exponeringar, är eller kan bli exponerade för liknande risker eller utgöra liknande risker för det finansiella systemet, kan de tillämpa översyns- och utvärderingsprocessen i artikel 97 för dessa institut på ett likar tat eller identiskt sätt. I detta syfte ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna har de rättsliga befogenheter som krävs för att ålägga krav i enlighet med detta direktiv och för ordning (EU) nr 575/2013 på dessa institut på ett likartat eller identiskt sätt, särskilt tillsynsbefogenheter enligt artiklarna 104, 105 och 106.

De typer av institut som avses i första stycket kan särskilt fast ställas i enlighet med de kriterier som avses i artikel 98.1 j.

2. De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA när de tillämpar punkt 1. EBA ska övervaka tillsynsmetoderna och utfärda riktlinjer för specificering av hur liknande risker bör bedömas samt av hur enhetlig tillämpning av punkt 1 i hela unionen kan säkerställas. Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 104

Tillsynsbefogenheter

1. Vid tillämpning av artiklarna 97, 98.4, 101.4, 102 och 103 och av förordning (EU) nr 575/2013 ska de behöriga myndigheterna åtminstone ha befogenhet att

a)kräva att institut har en kapitalbas som överstiger de krav som anges i kapitel 4 i denna avdelning och i förordning (EU) nr 575/2013 avseende riskelement och risker som inte täcks av artikel 1 i den förordningen,

b)kräva en förstärkning av de styrformer, processer, rutiner och strategier som genomförs i enlighet med artiklarna 73 och 74,

c)kräva att institut lägger fram en plan för att det på nytt ska gå att uppnå överensstämmelse med tillsynskraven i detta direktiv och i förordning (EU) nr 575/2013 och fastställer en tidsfrist för dess genomförande, inbegripet förbättringar av planens omfattning och tidsfrist,

d)kräva att institut i samband med kapitalbaskraven tillämpar en särskild reserveringspolitik eller behandlar tillgångar på särskilt sätt,

e)begränsa instituts verksamhet, transaktioner eller nätverk el ler kräva avyttring av verksamheter som innebär överdrivna risker för institutets sundhet,

f)kräva reduktion av den inneboende risken i institutens verk samheter, produkter och system,

g)kräva att institut begränsar den rörliga ersättningen till en procentandel av nettointäkterna när denna är oförenlig med upprätthållandet av en sund kapitalbas,

h)kräva att institut använder nettovinster för att stärka kapital basen,

i)begränsa eller förbjuda utdelningar eller räntebetalningar från ett institut till aktieägare, medlemmar eller innehavare av primärkapitaltillskott där förbudet inte innebär ett fallis semang från institutets sida,

j)kräva extra eller mer frekvent rapportering, inklusive rappor ter om kapital- och likviditetspositioner,

k)ålägga särskilda likviditetskrav, inbegripet begränsningar för löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder,

l)kräva ytterligare redovisning.

2.De extra kapitalbaskraven i punkt 1 a ska åläggas av de behöriga myndigheterna i åtminstone när

a)ett institut uppfyller inte kraven i artiklarna 73 och 74 i detta direktiv eller i artikel 393 i förordning (EU) nr 575/2013,

b)risker eller riskelement täcks inte av kapitalbaskraven i kapi tel 4 i denna avdelning eller i förordning (EU) nr 575/2013,

c)det är inte troligt att enbart tillämpning av andra administ rativa åtgärder inom rimlig tid ger tillräcklig förbättring av styrformer, processer, rutiner och strategier,

d)den översyn som avses i artikel 98.4 eller 101.4 visar att ett bristande uppfyllande av kraven för tillämpningen av respek tive metod sannolikt kommer att leda till otillräckliga ka pitalbaskrav,

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/394		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

e)det är sannolikt att riskerna kommer att underskattas trots att de tillämpliga kraven i detta direktiv och i förordning (EU) nr 575/2013 är uppfyllda,

f)ett institut meddelar i enlighet med artikel 377.5 i förord ning (EU) nr 575/2013 den behöriga myndigheten att de stresstestresultat som avses i den artikeln väsentligen över stiger dess kapitalbaskrav för korrelationshandelsportföljen.

3. Vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen på grundval av den översyn och utvärdering som genomförs i enlighet med avsnitt III ska de behöriga myndigheterna bedöma om ett kapitalbaskrav utöver kapitalbaskravet måste åläggas för att täcka risker som ett institut är eller kan bli exponerat för, med beaktande av följande:

a)Kvantitativa och kvalitativa aspekter av ett instituts process för bedömning som avses i artikel 73.

b)Ett instituts styrformer, processer och rutiner som avses i artikel 74.

c)Resultatet av den översyn och utvärdering som genomförts i enlighet med artikel 97 eller 101.

d)Bedömningen av systemrisker.

Artikel 105

Specifika likviditetskrav

I syfte att fastställa lämplig nivå på likviditetskraven med ut gångspunkt i den översyn och utvärdering som genomförts enligt avsnitt III ska de behöriga myndigheterna avgöra huruvida det är nödvändigt att införa specifika likviditetskrav för att täcka risker som ett institut är eller kan bli exponerat för, med beak tande av följande:

a)Institutets särskilda affärsmodell.

b)Institutets styrformer, processer och rutiner som avses i av snitt II, särskilt artikel 86.

c)Resultaten av den översyn och utvärdering som genomförts i enlighet med artikel 97.

d)Systemrelaterade likviditetsrisker som hotar de finansiella marknaderna i den berörda medlemsstaten.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 67 bör de behö riga myndigheterna särskilt överväga om det finns ett behov av att tillämpa administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder, inklusive tillsynsavgifter, på en nivå som i stort är

kopplad till skillnaden mellan ett instituts faktiska likviditets position och alla krav på likviditet och stabil finansiering som fastställs på nationell nivå eller unionsnivå.

Artikel 106

Särskilda krav på offentliggörande

1. Medlemsstaterna ska ge de behöriga myndigheterna befo genheter att kräva att instituten

a)offentliggör den information som avses i del åtta i förord ning (EU) nr 575/2013 mer än en gång per år och sätter tidsfrister för offentliggörandet,

b)använder specifika medier och platser för offentliggörande av annan information än årsredovisningen.

2. Medlemsstaterna ska ge de behöriga myndigheterna befo genhet att kräva att moderföretagen årligen offentliggör, i full ständig form eller i form av hänvisningar till likvärdig infor mation, en beskrivning av deras rättsliga struktur samt lednings- och organisationsstruktur för den grupp institut som avses i artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2.

Artikel 107

Enhetligheten i översyns-, utvärderings- och tillsynsåtgärderna

1. De behöriga myndigheterna ska informera EBA om föl jande:

a)Hur deras översyns- och utvärderingsprocess enligt artikel 97 fungerar.

b)Den metod som används som grund för beslut enligt arti kel 98, 100, 101, 102, 104 och 105 om den process som avses i led a.

EBA ska bedöma de behöriga myndigheternas information i syfte att utveckla enhetlighet i översyns- och utvärderingspro cessen. EBA får begära att de behöriga myndigheterna lämnar ytterligare information för att fullgöra sin bedömning, på pro portionell basis i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010.

2. EBA ska årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om graden av konvergens i medlemsstaternas tillämpning av detta kapitel.

För att öka konvergensgraden ska EBA genomföra inbördes utvärderingar enligt artikel 30 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/395

3. EBA ska utfärda riktlinjer till de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 i syfte att ytterligare, på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till in stitutens storlek, struktur och interna organisation samt verk samhetens art, omfattning och komplexitet, specificera de ge mensamma förfarandena och metoderna för den översyns- och utvärderingsprocess som avses i punkt 1 i denna artikel och i artikel 97 och för den bedömning av organisation och risk hantering som avses i artiklarna 76–87, särskilt med avseende på koncentrationsrisker i enlighet med kraven i artikel 81.

A v s n i t t V

T i l l ä m p n i n g s n i v å

Artikel 108

Intern process för bedömning av kapitalbehov

1. De behöriga myndigheterna ska kräva att varje institut som varken är ett dotterföretag i den medlemsstat där det auk toriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag och varje institut som inte ingår i den konsolidering som avses i artikel 19 i förordning (EU) nr 575/2013 individuellt ska uppfylla kraven i artikel 73 i detta direktiv.

De behöriga myndigheterna får göra undantag från kraven i artikel 73 i detta direktiv med avseende på ett kreditinstitut i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 575/2013.

Om de behöriga myndigheterna avstår från att tillämpa kapital baskraven på gruppnivå enligt artikel 15 i förordning (EU) nr 575/2013 ska kraven i artikel 73 i detta direktiv gälla på individuell nivå.

2.De behöriga myndigheterna ska kräva att moderinstitut i en medlemsstat, i den utsträckning och på det sätt som före skrivs i del ett avdelning II kapitel 2 avsnitten 2 och 3 i för ordning (EU) nr 575/2013, uppfyller skyldigheterna i artikel 73

idetta direktiv på gruppnivå.

3.De behöriga myndigheterna ska kräva att institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat, i den utsträck ning och på det sätt som föreskrivs i del ett avdelning II kapitel

2avsnitten 2 och 3 i förordning (EU) nr 575/2013, uppfyller skyldigheterna i artikel 73 i detta direktiv på grundval av den konsoliderade situationen för det finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget.

Om fler än ett kreditinstitut kontrolleras av ett finansiellt mo derholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag i

en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på de institut som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111.

4. De behöriga myndigheterna ska kräva att dotterinstitut tillämpar kraven i artikel 73 på undergruppsnivå, om sådana institut, eller deras moderföretag, när detta är ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, har ett finansiellt institut eller ett kapitalförvaltningsbolag enligt defini tionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.

Artikel 109

Institutens styrformer, processer och rutiner

1.De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten upp fyller skyldigheterna i avsnitt II i detta kapitel på individuell nivå, om inte de behöriga myndigheterna använder det undan tag som anges i artikel 7 i förordning (EU) nr 575/2013.

2.De behöriga myndigheterna ska kräva att moder- och dotterföretag som omfattas av detta direktiv uppfyller kraven i avsnitt II i detta kapitel på gruppnivå eller undergruppsnivå för att säkerställa att deras styrformer, processer och rutiner i av snitt II i detta kapitel är enhetliga och väl integrerade och att alla data och upplysningar som är av betydelse för tillsynen kan tas fram. De ska särskilt se till att moderföretag och dotterfö retag som omfattas av detta direktiv inför sådana styrformer, processer och rutiner i sina dotterföretag som inte omfattas av detta direktiv. Dessa styrformer, processer och rutiner ska också vara enhetliga och väl integrerade, och dotterföretagen ska också kunna ta fram alla data och upplysningar som är av betydelse för tillsynen.

3.Skyldigheter enligt avsnitt II i detta kapitel rörande dot terföretag som i sig inte omfattas av detta direktiv ska inte gälla om moder institutet inom EU eller institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU kan påvisa för de be höriga myndigheterna att tillämpning av avsnitt II strider mot lagen i det tredjeland där dotterföretaget är etablerat.

Artikel 110

Översyn och utvärdering samt tillsynsåtgärder

1. De behöriga myndigheterna ska tillämpa den översyns- och utvärderingsprocess som anges i avsnitt III i detta kapitel och de tillsynsåtgärder som anges i avsnitt IV i detta kapitel i enlighet med den tillämpningsnivå som gäller för kraven i del ett, avdelning II i förordning (EU) nr 575/2013.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/396		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

2. Om de behöriga myndigheterna beslutar att frångå grupp baserad tillämpning av kapitalbaskraven enligt artikel 15 i för ordning (EU) nr 575/2013 ska kraven i artikel 97 i detta di rektiv gälla för tillsynen av värdepappersföretag på individuell nivå.

KAPITEL 3

Gruppbaserad tillsyn

A v s n i t t I

P r i n c i p e r f ö r g r u p p b a s e r a d t i l l s y n

Artikel 111

Utnämning av samordnande tillsynsmyndighet

1.Om moderföretaget är ett moderinstitut i en medlemsstat eller ett moderinstitut inom EU ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som har beviljat moderfö retaget auktorisation.

2.Om moderföretaget till ett institut är ett finansiellt mo derholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföre tag i en medlemsstat eller ett finansiellt moderholdingföretag

inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som beviljade auktorisationen.

3. Om institut som beviljats auktorisation i två eller flera medlemsstater har samma finansiella moderholdingföretag, samma blandade finansiella moderholdingföretag i en medlems stat, samma finansiella moderholdingföretag inom EU eller samma blandade finansiella moderholdingföretag inom EU, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndig heterna i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget etablerades.

Om institut som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater som moderföretag har mer än ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i olika med lemsstater och det finns ett kreditinstitut i var och en av dessa medlemsstater, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av den behöriga myndigheten för det kreditinstitut som har den största totala balansomslutningen.

4. Om mer än ett institut som är auktoriserat inom unionen har samma finansiella holdingföretag eller samma blandade fi nansiella holdingföretag som moderföretag, och inget av dessa institut har auktoriserats i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av den behöriga myndighet som har auktoriserat det institut som har den största totala balansomslutningen, och detta institut ska vid tillämpningen av detta direktiv betraktas som det institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU.

5.I särskilda fall får de behöriga myndigheterna i samförs tånd bortse från kriterierna i punkterna 3 och 4, om det skulle vara olämpligt att tillämpa dem med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna, och i stället utse en annan behörig myndighet för att utöva den gruppbaserade tillsynen. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna, innan de fattar sitt beslut, ge moder institutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom EU, det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EU eller det institut som har den största totala balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, tillfälle att yttra sig om beslutet.

6.De behöriga myndigheterna ska underrätta kommissionen och EBA om alla överenskommelser inom ramen för punkt 5.

Artikel 112

Den samordnande tillsynsmyndighetens samordning av tillsynen

1. Utöver de skyldigheter som föreskrivs i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 ska den samordnande tillsyns myndigheten utföra följande uppgifter:

a)Samordning när det gäller att samla in och sprida relevant information på löpande basis och i krissituationer.

b)Planering och samordning av tillsynsverksamheterna på lö pande basis, inklusive de verksamheter som avses i avdelning VII kapitel 3, i samarbete med berörda behöriga myndighe ter.

c)Planering och samordning av tillsynsverksamheten i sam arbete med de berörda behöriga myndigheterna och vid be hov med ECBS-centralbankerna, som en förberedelse inför och under krissituationer, inklusive negativ utveckling i in stitut eller på finansiella marknader, om möjligt med använd ning av befintliga informationskanaler för underlättande av krishantering.

2. Om den samordnande tillsynsmyndigheten underlåter att utföra de uppgifter som avses i punkt 1, eller om de behöriga myndigheterna inte samarbetar med den samordnande tillsyns myndigheten i den omfattning som krävs för de uppgifter som avses i punkt 1, kan någon av de berörda behöriga myndighe terna hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

EBA får också i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den förordningen på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna vid oenighet om samordningen av tillsynsverksamheten enligt denna artikel.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/397

3. Den planering och samordning av tillsynsverksamheten som avses i punkt 1 c i denna artikel inbegriper de undantags åtgärder som anges i artikel 117.1 d och 117.4 b, förberedelse av gemensamma utvärderingar, genomförande av krisplaner och information till allmänheten.

Artikel 113

Gemensamma beslut om tillsynskrav för specifika institut

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten och de behöriga myndigheterna med ansvar för tillsyn av dotterföretag till ett moderföretag inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat ska göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut om följande:

a)Tillämpning av artiklarna 73 och 97 för att avgöra om den konsoliderade nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig med hänsyn till gruppens finansiella ställning och riskprofil och den kapitalbasnivå som krävs för att tillämpa artikel 104.1 a på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet.

b)Åtgärder för att hantera eventuella viktiga frågor och väsent liga resultat av likviditetstillsynen, inbegripet frågor om huru vida organisationen och riskhanteringen är tillfredsställande enligt artikel 86 och frågor om behovet av likviditetskrav för specifika institut enligt artikel 105 i detta direktiv.

2.De gemensamma beslut som avses i punkt 1 ska

a)för tillämpning av punkt 1 a fattas senast fyra månader efter det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en rapport som innehåller en riskbedömning av gruppen insti tut i enlighet med artiklarna 73 och 97 och 104.1 a till övriga relevanta behöriga myndigheter,

b)för tillämpning av punkt 1 b fattas senast en månad efter att det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en

rapport som innehåller en bedömning av likviditetsriskpro filen för gruppen institut i enlighet med artiklarna 86 och 105.

I de gemensamma besluten ska även vederbörlig hänsyn tas till relevanta behöriga myndigheters bedömning av risken hos dot terföretag i enlighet med artiklarna 73 och 97.

De gemensamma besluten ska redovisas i dokument som inne håller en fullständig motivering och skickas till moderinstitutet

inom EU av den samordnande tillsynsmyndigheten. Vid oenig het ska den samordnande tillsynsmyndigheten på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med EBA. Den samordnande tillsynsmyndigheten får också samråda med EBA på eget initiativ.

3. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett sådant gemensamt beslut inom den tidsperiod som anges i punkt 2 ska den samordnande tillsynsmyndigheten fatta ett beslut om till lämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a och 105 på gruppen som helhet efter att ha tagit vederbörlig hänsyn till relevanta behöriga myndigheters riskbedömning av dotterföreta gen. Om någon av de berörda behöriga myndigheterna i slutet av de tidsperioder som anges i punkt 2 har hänskjutit ärendet till EBA enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska den samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och fatta sitt beslut i enlighet med EBA:s beslut. Den tidsperiod som avses i punkt 2 ska anses utgöra förlikningsskedet i den mening som avses i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ären det får inte hänskjutas till EBA efter det att fyramånadersperio den eller, i tillämpliga fall, perioden på en månad har löpt ut eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.

Beslutet om tillämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a och 105 ska fattas individuellt eller på undergruppsnivå av de be höriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderkreditinstitut inom EU, ett finansiellt moderhol dingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholding företag inom EU, med vederbörligt beaktande av synpunkter och reservationer som har uttryckts av den samordnande till synsmyndigheten. Om någon av de berörda behöriga myndig heterna i slutet av någon av de tidsperioder som avses i punkt 2 har hänskjutit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i för ordning (EU) nr 1093/2010, ska de behöriga myndigheterna skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som EBA får fatta i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta ett beslut i enlighet med EBA:s beslut. De tidsperioder som anges i punkt 2 ska anses utgöra förlikningsskedet i den mening som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att tids perioden på fyra månader eller, i tillämpliga fall, perioden på en månad har löpt ut eller efter att ett gemensamt beslut har fattats.

Besluten ska redovisas i ett dokument som innehåller en full ständig motivering och ta hänsyn till övriga behöriga myndig heters riskbedömningar, synpunkter och reservationer som har uttryckts under den tidsperiod som avses i punkt 2. Den sam ordnande tillsynsmyndigheten ska skicka dokumentet till alla berörda behöriga myndigheter och till moderinstitutet inom EU.

Om EBA har tillfrågats ska samtliga behöriga myndigheter be akta dess råd och förklara alla betydande avvikelser från sådana råd.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/398		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

4. De gemensamma beslut som avses i punkt 1 och varje beslut som fattas av de berörda myndigheterna i avsaknad av ett gemensamt beslut enligt punkt 3 ska erkännas som avgörande och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de berörda med lemsstaterna.

De gemensamma beslut som avses i punkt 1 och varje beslut som fattas av de berörda myndigheterna i avsaknad av ett ge mensamt beslut enligt punkt 3 ska uppdateras årligen eller, i undantagsfall, om en behörig myndighet som ansvarar för till synen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU, ett finan siellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU gör en skriftlig och fullständigt motiverad framställan hos den samordnande tillsynsmyndighe ten om uppdatering av beslutet genom tillämpningen av artik larna 104.1 a och 105. I det sistnämnda fallet kan uppdate ringen tas upp på bilateral basis mellan den samordnande till synsmyndigheten och den behöriga myndighet som gör fram ställan.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge nomförande för att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för den gemensamma beslutsprocess som avses i denna artikel, med beaktande av tillämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a och 105 i syfte att underlätta gemensamma beslut.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 114

Informationskrav i krissituationer

1. Om det uppstår en krissituation, inklusive en sådan situa tion som beskrivs i artikel 18 i förordning (EU) nr 1093/2010 eller en situation med en negativ utveckling på marknaderna, som kan äventyra likviditeten på marknaderna och stabiliteten hos det finansiella systemet i någon av de medlemsstater där enheter ur en grupp har auktoriserats eller där betydande filialer enligt artikel 51 har inrättats, ska den samordnande tillsyns myndigheten enligt kapitel 1 avsnitt 2 och, i tillämpliga fall, artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, snarast möjligt underrätta EBA och de myndigheter som avses i artiklarna 58.4 och 59 och lämna alla uppgifter som är avgörande för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa skyldigheter ska gälla för alla behöriga myndigheter.

Om en ECBS-centralbank blir medveten om en situation som beskrivs i första stycket, ska den så snart det är praktiskt möjligt underrätta EBA och de behöriga myndigheter som avses i ar tikel 112.

Om möjligt ska den behöriga myndigheten och den myndighet som avses i artikel 58.4 använda befintliga informationskanaler.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska, då den har behov av uppgifter som redan lämnats till en annan behörig myndighet, alltid när så är möjligt vända sig till den myndig heten för att undvika dubbel rapportering till de olika myndig heter som medverkar i tillsynen.

Artikel 115

Ordning för samordning och samarbete

1. För att skapa goda förutsättningar för att upprätta en effektiv tillsyn ska den samordnande tillsynsmyndigheten och de övriga behöriga myndigheterna skriftligen ha fastställt ord ningar för samordning och samarbete.

Inom ramen för dessa ordningar får ytterligare uppgifter över låtas på den samordnande tillsynsmyndigheten, och det kan fastställas förfaranden för beslutsprocessen och samarbetet med andra behöriga myndigheter.

2. De behöriga myndigheter som auktoriserat ett dotterföre tag vars moderföretag är ett institut, får genom bilaterala avtal i enlighet med artikel 28 i förordning (EU) nr 1093/2010 dele gera ansvaret för tillsynen till de behöriga myndigheter som beviljat moderföretaget auktorisation och utövar tillsyn av detta, så att dessa myndigheter ikläder sig ansvar för tillsynen över dotterföretaget i enlighet med detta direktiv. EBA ska hållas underrättat om förekomsten av sådana avtal och om deras in nehåll. EBA ska vidarebefordra sådan information till de behö riga myndigheterna i övriga medlemsstater och till europeiska bankkommittén.

Artikel 116

Tillsynskollegier

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska inrätta tillsyn skollegier för att underlätta utförandet av de uppgifter som avses i artiklarna 112 och 113 och 114.1 och, med beaktande av de krav på konfidentialitet som avses i punkt 2 i den här artikeln och av unionsrätten, tillse att samordning och sam arbete vid behov sker med tillsynsmyndigheter i tredjeländer.

EBA ska bidra till att främja och övervaka effektivitet, ändamåls enlighet och konsekvens i arbetet i de tillsynskollegier som avses i denna artikel i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA ska i detta syfte delta i lämplig ut sträckning EBA och ska för detta ändamål betraktas som en behörig myndighet.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/399

Tillsynskollegierna ska tillhandahålla ett ramverk för den sam ordnande tillsynsmyndigheten, EBA och övriga behöriga myn digheter för utförandet av följande uppgifter:

a)Utbyta information sinsemellan och med EBA i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1093/2010.

b)Enas om en frivillig fördelning av uppgifter och frivillig de legering av ansvarsområden, där så är lämpligt.

c)Fastställa de program för tillsynsgranskning som avses i ar tikel 99, på grundval av en riskbedömning av gruppen i enlighet med artikel 97.

d)Öka tillsynens effektivitet genom att avlägsna onödiga dubb leringar av tillsynskraven, bland annat i samband med de

förfrågningar om uppgifter som avses i artiklarna 114 och 117.3.

e)Konsekvent tillämpa tillsynskraven enligt detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 i samtliga enheter inom en grupp av institut, utan att det påverkar de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom unionsrätten.

f)Tillämpa artikel 112.1 c med beaktande av arbetet i andra forum som kan komma att inrättas på detta område.

2.De behöriga myndigheter som deltar i tillsynskollegierna och EBA ska ha ett nära samarbete. Kraven på konfidentialitet enligt kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv samt artiklarna 54 och

58i direktiv 2004/39/EG får inte förhindra att de behöriga myndigheterna utbyter konfidentiell information inom tillsyn skollegier. Tillsynskollegiers inrättande och funktion ska inte påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe ter enligt det här direktivet och förordning (EU) nr 575/2013.

3.Tillsynskollegiers inrättande och funktion ska baseras på sådana skriftliga avtal som avses i artikel 115 och som den samordnande tillsynsmyndigheten utarbetar efter samråd med de berörda behöriga myndigheterna.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegier nas funktion.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge nomförande i syfte att fastställa tillsynskollegiernas operativa funktionssätt.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 december 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6.De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av dotterföretagen till ett moder institut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt mo derholdingföretag inom EU och de behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat där betydande filialer enligt artikel 51 har in rättats, ECBS-centralbanker i tillämpliga fall och tredjeländers tillsynsmyndigheter när det är motiverat och om det finns krav på konfidentialitet som enligt samtliga behöriga myndig heter ska anses vara likvärdiga med kraven i kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och, i tillämpliga fall, artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, kan delta i tillsynskollegierna.

7.Den samordnande tillsynsmyndigheten ska leda kollegiets sammanträden och besluta vilka behöriga myndigheter som får delta i ett visst kollegiesammanträde eller en viss aktivitet. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade i förväg om att sådana sammanträden anordnas, om de huvudfrågor som ska diskuteras och om de aktiviteter som kommer att tas upp. Den samordnande tillsyns myndigheten ska även i tid ge alla kollegieledamöter full infor mation om de åtgärder som behandlats vid dessa möten eller de åtgärder som genomförts.

8.Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska ta hän syn till relevansen av den tillsynsverksamhet som ska planeras eller samordnas för dessa myndigheter, särskilt den potentiella effekten enligt artikel 7 för det finansiella systemets stabilitet i

de berörda medlemsstaterna och skyldigheterna enligt arti kel 51.2.

9. Med förbehåll för de krav på konfidentialitet som avses i kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och, i tillämpliga fall, artik larna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, ska den samordnande tillsynsmyndigheten informera EBA om verksamheten i tillsyn skollegiet, bland annat i krissituationer, och vidarebefordra all information som är särskilt relevant till EBA för att uppnå samstämmighet i tillsynen.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/400		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Vid oenighet mellan de behöriga myndigheterna om tillsynskol legiernas funktion kan någon av de berörda behöriga myndig heterna hänskjuta frågan till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

EBA får också i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den förordningen på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna vid oenighet om tillsynskollegiernas funktion enligt den här artikeln.

Artikel 117

Samarbetsskyldigheter

1. De behöriga myndigheterna ska ha ett nära samarbete med varandra. De ska ömsesidigt tillhandahålla alla upplys ningar som är väsentliga eller relevanta för övriga myndigheter när de utför sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv och för ordning (EU) nr 575/2013. Härvid ska de behöriga myndighe terna på begäran överlämna alla relevanta upplysningar och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upplysningar.

De behöriga myndigheterna ska samarbeta med EBA vid till lämpning av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013, i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

De behöriga myndigheterna ska förse EBA med all information som EBA behöver för att fullgöra sitt uppdrag enligt detta

direktiv, förordning (EU)		nr 575/2013	och	förordning	(EU)
nr 1093/2010,	i enlighet	med artikel	35 i	förordning	(EU)
nr 1093/2010.

Upplysningar som avses i första stycket ska betraktas som vä sentliga om de i sak kan tänkas påverka en bedömning av den finansiella sundheten i ett institut eller ett finansiellt institut i en annan medlemsstat.

Samordnande tillsynsmyndigheter för moder institut inom EU och institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EU ska särskilt förse de behöriga myndigheter i andra medlems stater som utövar tillsyn över dotterföretag till dessa moderfö retag med alla relevant upplysningar. När man fastställer hur omfattande de relevanta upplysningarna ska vara, ska hänsyn tas till dotterföretagens betydelse inom det finansiella systemet i respektive medlemsstat.

De väsentliga upplysningar som avses i första stycket ska sär skilt omfatta följande:

a)En beskrivning av gruppens rättsliga struktur och styrnings struktur, inbegripet organisationsstrukturen, som ska omfatta alla reglerade enheter, icke reglerade enheter, icke reglerade dotterföretag och betydande filialer som ingår i gruppen, moderföretagen enligt artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2

samt de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över de reglerade enheterna i gruppen.

b)Förfaranden för att inhämta upplysningar från de institut som ingår i en grupp samt för kontroll av dessa upplysning ar.

c)Negativ utveckling i institut eller andra enheter inom en grupp som kan få allvarliga följder för instituten.

d)Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de be höriga myndigheterna genomfört i enlighet med detta direk tiv, däribland åläggande av ett specifikt kapitalbaskrav enligt artikel 104 och av begränsningar i användningen av intern mätningsmetoder för beräkning av kapitalbaskraven enligt artikel 312.2 i förordning (EU) nr 575/2013.

2. De behöriga myndigheterna får vända sig till EBA i föl jande situationer:

a)En behörig myndighet inte har lämnat väsentlig information.

b)En begäran om samarbete, i synnerhet när det gäller utbyte av relevanta uppgifter, har avslagits eller har inte lett till åtgärder inom rimlig tid.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i EUF-för draget får EBA agera i enlighet med sina befogenheter enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

EBA får också på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna med att utveckla en samstämmig samarbetspraxis i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den förordningen.

3.De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över institut som kontrolleras av ett moder institut inom EU ska alltid när det är möjligt vända sig till den samordnande tillsyns myndigheten när de behöver upplysningar som den samord nande tillsynsmyndigheten redan kan ha tillgång till när det gäller genomförandet av de metoder och strategier som fastställs

idetta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.

4.De behöriga myndigheterna ska innan de fattar beslut samråda om följande frågor, i den utsträckning som besluten är av betydelse för andra behöriga myndigheters tillsynsuppdrag:

a)Sådana förändringar av ägar-, organisations- eller lednings strukturen i kreditinstitut inom en grupp som kräver de behöriga myndigheternas godkännande eller tillstånd.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/401

b)Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de be höriga myndigheterna har genomfört, inbegripet åläggande av ett särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 104 och av be gränsningar i användningen av internmätningsmetoder för beräkning av kapitalbaskravet enligt artikel 312.2 i förord ning (EU) nr 575/2013

I frågor som avses i led b ska den samordnande tillsynsmyn digheten alltid rådfrågas.

En behörig myndighet får dock besluta att inte rådfråga andra behöriga myndigheter i brådskande fall eller i fall där samrådet kan äventyra verkan av dess beslut. I sådana fall ska den behö riga myndigheten utan dröjsmål underrätta de övriga behöriga myndigheterna efter att ha fattat sitt beslut.

Artikel 118

Kontroll av information rörande enheter i andra medlemsstater

Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vid tillämp ning av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 i ett särskilt fall vill kontrollera uppgifter om ett institut, ett finansi ellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag, ett fi nansiellt institut, ett anknutet företag, ett holdingföretag med blandad verksamhet, ett dotterföretag som avses i artikel 125 eller ett dotterföretag som avses i artikel 119.3 och institutet eller företaget är beläget i en annan medlemsstat, ska de begära att de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten ge nomför denna kontroll. De myndigheter som mottar en sådan begäran ska inom ramen för sina befogenheter agera, antingen genom att själva utföra kontrollen eller genom att tillåta att de myndigheter som begärt kontrollen utför den, eller genom att tillåta en revisor eller expert utför den. Om den behöriga myn dighet som har lämnat begäran inte själv genomför kontrollen får denna myndighet om den så önskar delta i den.

A v s n i t t I I

F i n a n s i e l l a h o l d i n g f ö r e t a g , b l a n d a d e f i n a n s i e l l a h o l d i n g f ö r e t a g o c h h o l d i n g f ö r e t a g m e d b l a n d a d v e r k s a m h e t

Artikel 119

Inkluderande av holdingföretag i gruppbaserad tillsyn

1.Medlemsstaterna ska när det är lämpligt besluta om de åtgärder som behövs för att finansiella holdingföretag och blan dade finansiella holdingföretag ska omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn.

2.Om ett dotterföretag som är ett institut är undantaget från reglerna om gruppbaserad tillsyn i något av de fall som avses i artikel 19 i förordning (EU) nr 575/2013, får de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där dotterföretaget är beläget begära information från moderföretaget som kan underlätta till synen över det dotterföretaget.

3. Medlemsstaterna ska göra det möjligt för de behöriga myndigheter som har ansvaret för den gruppbaserade tillsynen att begära sådan information som avses i artikel 122 från dot terföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som inte omfattas av be stämmelserna om gruppbaserad tillsyn. I ett sådant fall ska för farandena för att förmedla och kontrollera information enligt den artikeln gälla.

Artikel 120

Tillsyn av blandade finansiella holdingföretag

1.När ett blandat finansiellt holdingföretag är föremål för motsvarande bestämmelser enligt detta direktiv och direktiv 2002/87/EG, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan den samordnande tillsynsmyndigheten efter samråd med andra be höriga myndigheter med ansvar för tillsyn av dotterföretag en dast tillämpa direktiv 2002/87/EG på det blandade finansiella holdingföretaget.

2.När ett blandat finansiellt holdingföretag är föremål för motsvarande bestämmelser i detta direktiv och direktiv 2009/138/EG, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan den samordnande tillsynsmyndigheten, i samförstånd med grupptillsynsmyndigheter för försäkringssektorn, på det blan dade finansiella holdingföretaget tillämpa endast bestämmel serna i det här direktivet avseende den mest betydande finansi ella sektorn enligt definitionen i artikel 3.2 i direktiv 2002/87/EG.

3.Den samordnande tillsynsmyndigheten ska underrätta EBA och Eiopa om de beslut som fattats enligt punkterna 1 och 2.

4.EBA, Eiopa och Esma ska, genom den gemensamma kom

mitté som avses i artikel 54 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, ut arbeta riktlinjer för konvergerande tillsynspraxis och ska inom tre år från det att dessa riktlinjer antas utarbeta förslag till tekniska standarder i samma syfte.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik larna 10–14 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.

Artikel 121

Ledningens kvalifikationer

Medlemsstaterna ska kräva att medlemmarna i ett finansiellt holdingföretags eller ett blandat finansiellt holdingföretags led ningsorgan har tillräckligt gott anseende och tillräckliga kun skaper, färdigheter och erfarenheter i enlighet med artikel 91.1 för att kunna fullgöra sina åligganden, med beaktande av det finansiella holdingbolagets eller det blandade finansiella holding företagets särskilda roll.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/402		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Artikel 122

Begäran om information och inspektioner

1.I avvaktan på att konsolideringsmetoderna samordnas yt terligare ska medlemsstaterna föreskriva att de behöriga myn digheter som ansvarar för auktorisation och tillsyn av ett eller flera institut vars moderföretag är ett holdingföretag med blan dad verksamhet ska kräva att moderföretaget och dotterföreta gen lämnar sådan information som kan vara av betydelse för tillsynen av dotterföretag som är institut; de behöriga myndig heterna kan inhämta informationen antingen direkt från moder företaget och dotterföretagen eller via dotterföretag som är in stitut.

2.Medlemsstaterna ska fastställa att deras behöriga myndig heter, antingen själva eller genom externa granskare, kan företa inspektion på plats för att kontrollera de uppgifter som lämnats av holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterfö retag. Om ett holdingföretag med blandad verksamhet eller ett av dess dotterföretag är ett försäkringsföretag får också förfaran det i artikel 125 användas. Om ett holdingföretag med blandad verksamhet eller ett av dess dotterföretag är beläget i en annan medlemsstat än ett dotterföretag som är ett institut ska kontroll på plats av uppgifter genomföras i enlighet med förfarandet i artikel 118.

Artikel 123

Tillsyn

1.Utan att det påverkar tillämpningen av del fyra i förord ning (EU) nr 575/2013 ska medlemsstaterna i fall där moder företaget till ett eller flera institut är ett holdingföretag med blandad verksamhet se till att de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av dessa institut utövar allmän tillsyn av transaktioner mellan institutet och holdingföretaget med blan dad verksamhet och dess dotterföretag.

2.De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten följer adekvata processer för riskhantering och rutiner för intern kont roll, inbegripet sunda rapporterings- och redovisningsförfaran den, för att på ett lämpligt sätt identifiera, mäta, övervaka och kontrollera transaktionerna med institutens moderholdingföre tag med blandad verksamhet och dess dotterföretag. De behö riga myndigheterna ska kräva att instituten rapporterar varje annan betydande transaktion med dessa enheter utom den transaktion som avses i artikel 394 i förordning (EU) nr 575/2013. Dessa förfaranden och betydande transaktioner ska övervakas av de behöriga myndigheterna.

Artikel 124

Utbyte av information

1. Medlemsstaterna ska att se till att det inte finns några rättsliga hinder för utbyte av information mellan företag som

omfattas av den gruppbaserade tillsynen, holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag samt dotterföretag som avses i artikel 119.3 när det gäller information som är av betydelse för tillsyn i enlighet med artikel 110 och kapitel 3.

2. När ett moderföretag har ett dotterinstitut i en annan medlemsstat ska de behöriga myndigheterna i de berörda med lemsstaterna utbyta information som är av betydelse för att möjliggöra eller underlätta gruppbaserad tillsyn.

Om de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där moder företaget är beläget inte själva utövar gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111, kan de anmodas av de behöriga myndigheter som ansvarar för sådan tillsyn att av moderföretaget begära infor mation som är av betydelse för den gruppbaserade tillsynen och att överföra informationen till myndigheterna i fråga.

3. Medlemsstaterna ska tillåta sina behöriga myndigheter att utbyta sådan information som anges i punkt 2, varvid ska gälla att inhämtande av eller förfogande över information avseende finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, finansiella institut eller anknutna företag inte ska innebära att de behöriga myndigheterna har någon skyldighet att utöva till syn över dessa enskilda institut eller företag.

På liknande sätt ska medlemsstaterna tillåta sina behöriga myn digheter att utbyta sådan information som anges i artikel 122, varvid ska gälla att inhämtande av eller förfogande över infor mation inte ska innebära att de behöriga myndigheterna har någon skyldighet att utöva tillsyn över holdingföretag med blan dad verksamhet och deras dotterföretag som inte är kreditinsti tut eller sådana dotterföretag som avses i artikel 119.3.

Artikel 125

Samarbete

1. Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, blandat fi nansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet kontrollerar ett eller flera dotterföretag som är för säkringsföretag eller andra företag som tillhandahåller investe ringstjänster som kräver auktorisation, ska det finnas ett nära samarbete mellan de behöriga myndigheterna och de myndig heter som bemyndigats att utöva den offentliga tillsynen över försäkringsföretag eller över andra företag som tillhandahåller investeringstjänster. Utan att det påverkar respektive myndighets ansvar ska dessa myndigheter förse varandra med all infor mation som är ägnade att underlätta deras uppdrag och tillåta tillsyn av verksamheten och den finansiella ställningen i de företag som de övervakar.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/403

2.Den information som erhålls inom ramen för gruppbase rad tillsyn och särskilt allt sådant informationsutbyte mellan behöriga myndigheter som föreskrivs i detta direktiv ska omfat tas av krav avseende tystnadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1 i detta direktiv för kreditinstitut eller direktiv 2004/39/EG för värdepappersföretag.

3.De behöriga myndigheter som ansvarar för gruppbaserad tillsyn ska upprätta förteckningar över sådana finansiella hol dingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som avses

iartikel 11 i förordning (EU) nr 575/2013. Dessa förteckningar ska överlämnas till de behöriga myndigheterna i andra med lemsstater, till EBA och till kommissionen.

Artikel 126

Sanktioner

Enligt kapitel 1 avsnitt IV i den här avdelningen ska medlems staterna se till att administrativa sanktioner eller andra administ rativa åtgärder som syftar till att stoppa konstaterade överträ delser eller avlägsna orsakerna till dem kan vidtas mot finansi ella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och hol dingföretag med blandad verksamhet eller mot deras ledning för överträdelser av lagar och andra författningar som antagits för införlivandet av det här kapitlet.

Artikel 127

Bedömning av om tredjeländers gruppbaserade tillsyn är likvärdig

1. Om ett institut vars moderföretag är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföre tag med huvudkontor i ett tredjeland inte är föremål för grupp baserad tillsyn enligt artikel 111, ska de behöriga myndighe terna bedöma huruvida institutet är föremål för en sådan grupp baserad tillsyn av en tillsynsmyndighet i ett tredjeland som är likvärdig med den tillsyn som styrs av de principer som anges i detta direktiv och kraven i del ett avdelning II kapitel 2 i för ordning (EU) nr 575/2013.

Bedömningen ska utföras av den behöriga myndighet som skulle vara ansvarig för den gruppbaserade tillsynen om punkt 3 hade varit tillämplig, på begäran av moderföretaget eller av någon av de reglerade enheter som auktoriserats i unionen eller på eget initiativ. Denna behöriga myndighet ska samråda med de andra berörda behöriga myndigheterna.

2. Kommissionen får begära att europeiska bankkommittén ger allmän vägledning om huruvida det är sannolikt att de system för gruppbaserad tillsyn som tillämpas av behöriga till synsmyndigheter i ett tredjeland kommer att uppfylla de mål för gruppbaserad tillsyn som fastställs i detta kapitel, när det gäller institut vars moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland. Europeiska bankkommittén ska fortsätta att se över all sådan vägledning och beakta varje förändring i de system för grupp baserad tillsyn som tillämpas av sådana behöriga myndigheter.

EBA ska bistå kommissionen och europeiska bankkommittén med utförandet av dessa uppgifter, vilket också inbegriper be dömning av huruvida vägledningen bör uppdateras.

Den behöriga myndighet som utför den bedömning som avses i punkt 1 första stycket ska beakta all sådan vägledning. För detta ändamål ska den behöriga myndigheten samråda med EBA in nan den fattar beslut.

3. I avsaknad av sådan likvärdig tillsyn ska medlemsstaterna tillämpa detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 i till lämpliga delar även på institutet eller tillåta att deras behöriga myndigheter använder andra lämpliga tillsynsmetoder som upp fyller målen för gruppbaserad tillsyn av institut.

Den behöriga myndighet som skulle vara ansvarig för grupp baserad tillsyn ska efter samråd med andra berörda behöriga myndigheter godkänna dessa tillsynstekniker.

De behöriga myndigheterna kan särskilt kräva att det inrättas ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföre tag med huvudkontor inom unionen, och tillämpa bestämmel serna om gruppbaserad tillsyn på det finansiella holdingföreta gets ställning på gruppnivå eller på ställningen på gruppnivå för instituten i det blandade finansiella holdingföretaget.

Tillsynsteknikerna ska utformas så att de uppfyller de mål för gruppbaserad tillsyn som fastställs i detta kapitel och ska anmä las till de andra berörda behöriga myndigheterna, EBA och kommissionen.

KAPITEL 4

Kapitalbuffertar

A v s n i t t I

B u f f e r t a r

Artikel 128

Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

1)kapitalkonserveringsbuffert: den kapitalbas som ett institut måste upprätthålla i enlighet med artikel 129,

2)institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert: den kapitalbas som ett institut måste upprätthålla i enlighet med artikel 130,

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/404		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

3)buffert för globala systemviktiga institut: den kapitalbas som måste upprätthållas i enlighet med artikel 131.4.

4)buffert för andra systemviktiga institut: den kapitalbas som kan upprätthållas i enlighet med artikel 131.5.

5)systemriskbuffert: den kapitalbas som ett institut måste eller kan bli tvungen att upprätthålla i enlighet med artikel 133.

6)kombinerat buffertkrav: det totala kärnprimärkapital som krävs för att uppfylla kravet om en kapitalkonserveringsbuf fert utökat, i tillämpliga fall, med följande:

a)En institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert.

b)Buffert för globala systemviktiga institut.

c)Buffert för andra systemviktiga institut.

d)En systemriskbuffert.

7)kontracykliskt buffertvärde: det värde som instituten måste tillämpa för att beräkna sin institutspecifika kontracykliska kapitalbuffert och som fastställs i enlighet med artikel 136 eller artikel 137 eller av en behörig myndighet i ett tredje land, beroende på situationen,

8)nationellt auktoriserat institut: ett institut som har auktori serats i medlemsstaten och för vilket en särskilt utsedd myn dighet är ansvarig för att fastställa det kontracykliska buffert värdet,

9)buffertriktvärde: ett referensbuffertvärde beräknat i enlighet med de principer som anges i artikel 135.1.

Detta kapitel ska inte gälla för värdepappersföretag som inte auktoriserats för tillhandahållande av de investeringstjänster som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

Artikel 129

Krav på att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert

1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten utöver det kärnprimärkapital som upprätthålls för uppfyllande av kapital baskravet i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 också upprätthåller en kapitalkonserveringsbuffert i kärnprimärkapital motsvarande 2,5 % av institutets totala risk vägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med arti kel 92.3 i den förordningen på individuell nivå och på grupp

nivå, beroende på vad som är tillämpligt enligt del ett avdelning

IIi den förordningen.

2.Med avvikelse från punkt 1 får en medlemsstat undanta små och medelstora värdepappersföretag från kraven i den punkten, om inte ett sådant undantag utgör ett hot mot sta biliteten i de finansiella systemet i den medlemsstaten.

Beslutet om tillämpning av ett sådant undantag ska vara full ständigt motiverat och innehålla en förklaring till varför undan taget inte hotar stabiliteten i det finansiella systemet i den med lemsstaten och en exakt definition av de små och medelstora värdepappersföretag som omfattas av undantaget.

Medlemsstater som beslutar att tillämpa ett sådan undantag ska meddela detta till kommissionen, ESRB, EBA och de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

3.Vid tillämpning av punkt 2 ska medlemsstaten utse den myndighet som ansvarar för tillämpningen av denna artikel. Den myndigheten ska vara den behöriga eller den utsedda myn digheten.

4.Vid tillämpning av punkt 2 ska värdepappersföretag kate goriseras som stora eller medelstora i enlighet med kommissio nens rekommendation 2003/261/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora före tag (1).

5.Instituten ska inte använda kärnprimärkapital som upp rätthålls för uppfyllande av kraven i punkt 1 i den här artikeln

isyfte att uppfylla krav i enlighet med artikel 104.

6.Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner

ienlighet med artikel 141.2 och 141.3.

Artikel 130

Krav på att upprätthålla en institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert

1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten upprätthåller en institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert motsvarande institu tets totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, och multi pliceras med det viktade genomsnittet av de kontracykliska buf fertvärden som beräknas i enlighet med artikel 140 i detta direktiv på individuell nivå och på gruppnivå, beroende på vad som är tillämpligt enligt del ett avdelning II i den förord ningen.

(1) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/405

2. Med avvikelse från punkt 1 får en medlemsstat undanta små och medelstora värdepappersföretag från kraven i den punkten, om inte ett sådant undantag hotar stabiliteten i det finansiella systemet i den medlemsstaten.

Den medlemsstat som beslutar att tillämpa ett sådan undantag ska meddela detta till kommissionen, ESRB, EBA och de behö riga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

3.Vid tillämpning av punkt 2 ska medlemsstaterna utse den myndighet som ansvarar för tillämpningen av denna artikel. Den myndigheten ska vara den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten.

4.Vid tillämpning av punkt 2 ska värdepappersföretag kate goriseras som stora och medelstora i enlighet med rekommen dation 2003/261/EG.

5.Instituten ska uppfylla kravet i punkt 1 med kärnprimär kapital som inte får vara en del av sådant kärnprimärkapital som upprätthålls för uppfyllande av kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, kravet på upp rätthållande av en kapitalkonserveringsbuffert i enlighet med artikel 129 i detta direktiv eller något annat krav i artikel 104

idetta direktiv.

6.Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner enligt artikel 141.2 och 141.3.

Artikel 131

Globala och andra systemviktiga institut

1. Myndigheterna ska utse den myndighet som ansvarar för att på gruppnivå identifiera globala systemviktiga institut, och, på individuell nivå, gruppnivå eller undergruppsnivå, beroende på vad som är tillämpligt, andra systemviktiga institut som är auktoriserade inom deras jurisdiktion. Den myndigheten ska vara den behöriga eller den utsedda myndigheten. Medlemssta terna får utse fler än en myndighet. De globala systemviktiga instituten ska vara ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt moderhol dingföretag inom EU eller ett institut. De globala systemviktiga instituten får inte vara ett institut som är ett dotterföretag till ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag

inom EU. De andra systemviktiga företagen ska vara ett moder institut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett institut.

2. Metoden för identifiering av globala systemviktiga institut ska bygga på följande kategorier:

a)Gruppens storlek.

b)Graden av gruppens sammanlänkning med det finansiella systemet.

c)Möjligheten att ersätta de tjänster eller den finansiella infra struktur som gruppen tillhandahåller.

d)Gruppens komplexitet.

e)Gruppens gränsöverskridande verksamhet, inklusive gräns överskridande verksamhet mellan medlemsstater och mellan en medlemsstat och ett tredjeland.

Varje kategori ska ha samma viktning och bestå av kvantifier bara indikatorer.

Metoden ska innebära att varje bedömd enhet som avses i punkt 1 ges ett totalt poängtal, som gör det möjligt att fastställa om enheten är ett globalt systemviktigt institut och placera in det i en underkategori enligt punkt 9.

3. Andra systemviktiga institut ska identifieras i enlighet med punkt 1. Systemviktigheten ska bedömas på grundval av åtmin stone ett av följande kriterier:

a)Storlek.

b)Betydelsen för unionens eller den relevanta medlemsstatens ekonomi.

c)Betydelsen av dess gränsöverskridande verksamhet.

d)Graden av institutets eller gruppens sammanlänkning med det finansiella systemet.

EBA ska senast den 1 januari 2015, efter samråd med ESRB, offentliggöra riktlinjer för de kriterier som ska fastställa vill koren för tillämpning av denna punkt i samband med bedöm ningen av andra systemviktiga institut. I dessa riktlinjer ska de internationella ramarna för nationella systemviktiga institut samt unionens särdrag och nationella särdrag beaktas.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/406		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

4.Alla globala systemviktiga institut ska på gruppnivå ha en buffert för globala systemviktiga institut som motsvarar den underkategori där det globala systemviktiga institutet har place rats. Bufferten ska bestå av och komplettera kärnprimärkapitalet.

5.Den behöriga eller den utsedda myndigheten får på grupp nivå, undergruppsnivå eller individuell nivå kräva att varje annat systemviktigt institut har en buffert för andra systemviktiga institut på upp till 2 % av det totala riskvägda exponerings beloppet beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, med beaktande av kriterierna för identifie ring av det andra systemviktiga institutet. Den bufferten ska bestå av och komplettera kärnprimärkapitalet.

6.När den behöriga eller den utsedda myndigheten kräver att en riskbuffert för andra systemviktiga institut upprätthålls ska den iaktta följande:

a)Bufferten för andra systemviktiga institut får inte medföra oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens funktion.

b)Den behöriga eller den utsedda myndigheten måste se över bufferten för andra systemviktiga institut åtminstone varje år.

7. Innan en buffert för andra systemviktiga institut fastställs eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda myndigheter i berörda medlemsstater en månad innan det be slut som avses i punkt 5 offentliggörs. Den anmälan ska inne hålla detaljerade upplysningar om:

a)De bakomliggande skälen till varför det anses att bufferten för andra systemviktiga institut sannolikt är tillräckligt effek tiv och proportionell för att kunna minska risken.

b)En bedömning av de positiva eller negativa effekter som bufferten för andra systemviktiga institut sannolikt får på den inre marknaden, på grundval av information som med lemsstaterna har tillgång till.

c)Det buffertvärde för andra systemviktiga institut som med lemsstaten vill kräva.

8. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 133 och punkt 5 i denna artikel, och om det andra systemviktiga insti tutet är ett dotterföretag till antingen ett globalt systemviktigt institut eller ett annat systemviktigt institut som är ett moder institut inom EU och på gruppnivå omfattas av en buffert för

andra systemviktiga institut, ska den buffert som tillämpas på individuell nivå eller undergruppsnivå för det andra systemvik tiga institutet inte överstiga den högre av följande två värden:

a)1 % av det riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

b)Det buffertvärde för globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut som tillämpas för gruppen på grupp nivå.

9.Globala systemviktiga institutet ska delas in i minst fem underkategorier. Den undre gränsen och gränserna mellan de olika underkategorierna bestäms av det med identifieringsmeto den fastställa poängtalet. Gränsvärdena mellan närliggande un derkategorier ska tydligt anges och ska följa principen om en konstant linjär ökning av systembetydelse mellan varje under kategori som innebär en linjär ökning av kravet på ytterligare primärkapital, med undantag av den högsta underkategorin. Vid tillämpning av denna punkt avses med systembetydelse den inverkan som ett globalt systemviktigt institut i kris skulle få på den globala finansiella marknaden. Den lägsta underkatego rin ska ha en buffert för globala systemviktiga institut på 1 % av det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och den buffert som har tilldelats varje underkategori ska stiga i gradienter om 0,5 % av det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 upp till och med den fjärde underkategorin. Den högsta underkate gorin avseende buffert för globala systemviktiga institut ska omfattas av en buffert på 3,5 % av det totala riskvägda expo neringsbeloppet enligt artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

10.Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och

9får den behöriga eller den utsedda myndigheten vid utövandet av sund tillsynsbedömning

a)flytta ett globalt systemviktigt institut från en lägre till en högre underkategori,

b)placera en enhet som avses i punkt 1 med ett totalt poängtal som är lägre än gränsvärdet för den lägsta underkategorin i den underkategorin eller en högre underkategori, och där med fastställa att enheten är ett globalt systemviktigt institut.

11.Om den behöriga eller den utsedda myndigheten fattar ett beslut i enlighet med punkt 10 b ska den underrätta EBA om detta och ange en motivering.

12.Den behöriga eller den utsedda myndigheten ska med dela kommissionen, ESRB och EBA namnen på de globala sy stemviktiga instituten och andra systemviktiga institut och de underkategorier där de globala systemviktiga instituten har pla cerats, och ska offentliggöra namnen på de systemviktiga insti tuten. De behöriga eller utsedda myndigheterna ska offentlig göra i vilken underkategori som det globala systemviktiga in stitutet har placerats.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/407

Den behöriga eller den utsedda myndigheten ska varje år se över identifieringen av globala och andra systemviktiga institut och de globala systemviktiga institutens placering i respektive underkategori och meddela resultatet till det berörda systemvik tiga institutet, kommissionen, ESRB och EBA och offentliggöra en uppdaterad förteckning över identifierade systemviktiga in stitut samt offentliggöra i vilken underkategori som varje iden tifierat globalt systemviktigt institut har placerats.

13.De systemviktiga instituten ska inte använda kärnprimär kapital som upprätthålls för uppfyllande av kraven i punkterna

4och 5 i syfte att uppfylla eventuella krav i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, artiklarna 129 och

130i detta direktiv och eventuella krav som uppstår i enlighet med artiklarna 102 och 104 i detta direktiv.

14.Om en grupp på gruppnivå omfattas av följande, ska det högre av de båda buffertarna gälla:

a)En buffert för globala systemviktiga institut och en buffert för andra systemviktiga institut.

b)En buffert för globala systemviktiga institut, en buffert för andra systemviktiga institut och en systemriskbuffert i enlig het med artikel 133.

Om ett institut, på individuell nivå eller undergruppsnivå om fattas av en buffert för andra systemviktiga institut och en systemriskbuffert i enlighet med artikel 133,ska den högre av de båda gälla.

15.När systemriskbuffert gäller för alla exponeringar i den medlemsstat som fastställer den bufferten för att hantera makro tillsynsrisken i den medlemsstaten, men inte på exponeringar utanför medlemsstaten, ska denna systemriskbuffert, trots vad som sägs i punkt 14, vara kumulativt med de buffertar för andra systemviktiga institut eller globala systemviktiga institut som gäller i enlighet med denna artikel.

16.När punkt 14 är tillämplig och ett institut ingår i en grupp av globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut, ska detta aldrig innebära att institutet på individuell nivå omfattas av ett kombinerat buffertkrav som är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska kapitalbufferten och det högre av antingen bufferten för andra systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäller på individuell nivå.

17.När punkt 15 är tillämplig och ett institut ingår i en grupp av globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut, ska detta aldrig innebära att institutet på individuell nivå omfattas av ett kombinerat buffertkrav som är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska

kapitalbufferten och summan av den buffert för andra system viktiga institut och den systemriskbuffert som gäller på indi viduell nivå.

18. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till syn för att, vid tillämpningen av denna artikel, specificera den metod enligt vilken den behöriga eller den utsedda myndigheten ska identifiera ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt holding företag inom EU eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom EU som ett globalt systemviktigt institut och specificera meto den för fastställande av underkategorier och placeringen av glo bala systemviktiga institut i underkategorier på grundval av deras systembetydelse och med beaktande av eventuella inter nationellt överenskomna standarder.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar der för tillsyn som avses i första och andra styckena i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 132

Rapportering

1.Kommissionen ska senast den 31 december 2015 på grundval av den internationella utvecklingen och EBA:s yttrande förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om möjlig heten att utvidga reglerna för globala systemviktiga institut till ytterligare typer av institut inom unionen, om så är lämpligt åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

2.Kommissionen ska senast den 31 december 2016, efter samråd med ESRB och EBA, förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om huruvida bestämmelserna om globala sy stemviktiga institut i artikel 131 bör ändras, om så är lämpligt åtföljd av ett lagstiftningsförslag. I ett sådant förslag ska man vederbörligen beakta den internationella utvecklingen på regle ringsområdet och vid behov se över processen för placering av institutspecifika buffertar för andra systemviktiga institut inom en grupp, med beaktande av eventuella negativa effekter på genomförandet av den organisatoriska åtskillnaden inom med lemsstaterna.

Artikel 133

Krav på att upprätthålla en systemriskbuffert

1. Varje medlemsstat får införa en systemriskbuffert i kärnprimärkapital för den finansiella sektorn eller för en eller flera delar av denna sektor för att förhindra och minska lång siktiga strukturella systemrisker eller makrotillsynsrisker som inte omfattas av förordning (EU) nr 575/2013, som innebär en sådan risk för störningar av det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet och den reella ekonomin i en viss medlemsstat.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/408		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

2.Vid tillämpning av punkt 1 ska medlemsstaten utse den myndighet som ska ansvara för att fastställa systemriskbufferten och identifiera vilka de grupper av institut på vilka den är till lämplig. Denna myndighet ska vara den behöriga eller den ut sedda myndigheten.

3.Vid tillämpning av punkt 1 kan det krävas att institut, utöver det kärnprimärkapital som upprätthålls för uppfyllandet av kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 också upprätthåller en systemriskbuffert i kärnpri märkapital på minst 1 % som bygger på exponeringen som omfattas av en systemriskbuffert i enlighet med punkt 8 i denna artikel på individuell nivå, gruppnivå eller undergruppsnivå i enlighet med del ett avdelning II i den förordningen. Den be rörda behöriga eller utsedda myndigheten får kräva att institutet upprätthåller systemriskbufferten på såväl individuella nivå som på gruppnivå.

4.Instituten ska inte använda kärnprimärkapital som upp rätthålls för uppfyllande av kraven i punkt 3 i syfte att uppfylla

eventuella krav i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, artiklarna 129 och 130 i detta direktiv och even tuella krav som uppstår i enlighet med artiklarna 102 och 104 i detta direktiv. Om en grupp har identifierats som ett system viktigt institut som omfattas av en buffert för globala system viktiga institut eller en buffert för andra systemviktiga institut på gruppnivå i enlighet med artikel 131 också omfattas av en systemriskbuffert på gruppnivå i enlighet med denna artikel ska den högre av buffertarna gälla. Om ett institut på individuell nivå eller undergruppsnivå omfattas av en buffert för andra systemviktiga institut i enlighet med artikel 131 och en system riskbuffert i enlighet med denna artikel ska den högre av de båda gälla.

5.När en systemriskbuffert gäller alla exponeringar i den medlemsstat som fastställer den bufferten för att hantera makro tillsynsrisken i den medlemsstaten, men inte på exponeringar utanför medlemsstaten, ska denna systemriskbuffert, trots vad som sägs i punkt 4, vara kumulativt med de buffertar för andra systemviktiga institut eller globala systemviktiga institut som gäller i enlighet med artikel 131.

6.När punkt 4 är tillämplig och ett institut ingår i en grupp eller i en undergrupp där det ingår ett globalt systemviktigt institut eller andra systemviktiga institut, ska det institutet inte, på individuell nivå, anses omfattas av ett kombinerat buffertkrav som är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska kapitalbufferten och den högre av bufferten för andra systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäl ler för det på individuell nivå.

7.Om punkt 5 gäller och ett institut ingår i en grupp eller i en undergrupp där det ingår ett globalt systemviktigt institut eller andra systemviktiga institut ska det institutet inte, på indi viduell nivå, anses omfattas av ett kombinerat buffertkrav som

är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kont racykliska kapitalbufferten och summan av den buffert för andra systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäller för det på individuell nivå.

8.En systemriskbuffert får gälla exponeringar i den med lemsstat där den bufferten fastställs och får också gälla expone ringar i tredjeländer. En systemriskbuffert får också gälla expo neringar i andra medlemsstater om inte annat följer av punk terna 15 och 18.

9.En systemriskbuffert ska gälla alla institut, eller en eller flera delar av dessa institut, för vilka myndigheterna i den be rörda medlemsstaten är behöriga i enlighet med detta direktiv, och ska fastställas genom gradvisa eller tilltagande justeringar i steg om 0,5 procentenheter. Olika krav får införas för olika delar av sektorn.

10.När den behöriga eller den utsedda myndigheten kräver att en riskbuffert för andra systemviktiga institut upprätthålls ska den iaktta följande:

a)En buffert för andra systemviktiga institut får inte medföra oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens funktion.

b)Den behöriga eller den utsedda myndigheten måste se över bufferten för andra systemviktiga institut åtminstone varje år.

11.Innan ett systemriskbuffertvärde på upp till 3 % fastställs eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda myndigheter i de berörda medlemsstaterna en månad innan det beslut som avses i punkt 16 offentliggörs. Om bufferten gäller exponeringar i tredjeländer ska den behöriga eller den utsedda myndigheten också underrätta de tillsynsmyndigheterna i dessa tredjeländer. Den anmälan ska innehålla detaljerade upplys ningar om

a)systemrisken eller makrotillsynsrisken i medlemsstaten i frå ga,

b)orsakerna till att systemrisker eller makrotillsynsrisker hotar stabiliteten i det finansiella systemet på nationell nivå som motiverar systemriskbuffertvärdet,

c)de bakomliggande skälen till varför det anses att systemrisk bufferten sannolikt är tillräckligt effektiv och proportionell för att minska risken,

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/409

d)en bedömning av systemriskbuffertens sannolika positiva el ler negativa effekter på den inre marknaden, på grundval av information som medlemsstaterna har tillgång till,

e)motiveringen till varför inga av de befintliga åtgärderna i detta direktiv eller i förordning (EU) nr 575/2013, med undantag av artikel 458 och 459 i den förordningen, eller i detta direktiv var för sig eller i kombination skulle vara tillräckliga för att hantera den konstaterade makrotillsyns- eller systemrisken med beaktande av dessa åtgärders relativa effektivitet,

f)det systemriskbuffertvärde som medlemsstaterna vill kräva.

12. Innan ett systemriskbuffertvärde på över 3 % fastställs eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda myndigheter i de berörda medlemsstaterna. Om bufferten gäller exponeringar i tredjeländer ska den behöriga eller den utsedda myndigheten också underrätta tillsynsmyndigheterna i dessa tredjeländer. Dem anmälan ska innehålla detaljerade upplys ningar om

a)systemrisken eller makrotillsynsrisken i medlemsstaten i frå ga,

b)orsakerna till att systemrisker eller makrotillsynsrisker hotar stabiliteten i det finansiella systemet på nationell nivå som motiverar systemriskbuffertvärdet,

c)de bakomliggande skälen till varför det anses att systemrisk bufferten sannolikt är tillräckligt effektiv och proportionell för att minska risken,

d)en bedömning av systemriskbuffertens sannolika positiva el ler negativa effekter på den inre marknaden, på grundval av information medlemsstaterna har tillgång till,

e)motiveringen till varför inga av de befintliga åtgärderna i detta direktiv eller i förordning (EU) nr 575/2013, med undantag av artikel 458 och 459 i den förordningen, var för sig eller i kombination skulle vara tillräckliga för att hantera den konstaterade makrotillsyns- eller systemrisken med beaktande av dessa åtgärders relativa effektivitet,

f)det systemriskbuffertvärde som medlemsstaterna vill kräva.

13.Den behöriga eller den utsedda myndigheten får från och med den 1 januari 2015, och i överensstämmelse med förfaran det i punkt 11, fastställa eller ändra ett systemriskbuffertvärde

som gäller exponeringar i den medlemsstaten och också kan gälla exponeringar i tredjeländer på upp till 5 %. När ett system riskbuffertvärde på mer än 5 % fastställs eller ändras ska för farandena i punkt 12 följas.

14. När systemriskbuffertvärdet fastställs till mellan 3 % och 5 % i enlighet med punkt 13, ska den behöriga eller den ut sedda myndigheten i den medlemsstat där den bufferten fast ställts alltid underrätta kommissionen om detta och invänta kommissionens yttrande innan åtgärderna i fråga antas.

När kommissionens yttrande är negativt ska den behöriga eller den utsedda myndigheten i den medlemsstat där bufferten fast ställts rätta sig efter det yttrandet eller förklara varför den inte gör det.

När en del av finanssektorn är ett dotterföretag vars moderfö retag är etablerat i en annan medlemsstat ska den behöriga eller den utsedda myndigheten anmäla detta till myndigheterna i de medlemsstaterna, kommissionen och ESRB. Inom en månad från anmälan ska kommissionen och ESRB utfärda en rekom mendation om de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna punkt. Om myndigheterna är av en annan åsikt, eller om såväl kommissionen som ESRB har avgett ett negativt yttrande, får den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten hän skjuta frågan till EBA och begära bistånd i enlighet med arti kel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. Beslutet att fastställa bufferten för dessa exponeringar ska vila till dess att EBA har fattat ett beslut.

15. Inom en månad från den anmälan som avses i punkt 12 ska ESRB avge ett yttrande till kommissionen om huruvida systemriskbufferten bedöms vara lämpligt. EBA får också avge ett yttrande till kommissionen angående bufferten i enlighet med artikel 34.1 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Inom två månader från anmälan ska kommissionen, med beak tande av ESRB:s och EBA:s bedömning, om detta är lämpligt, och om den är övertygad om systemriskbufferten inte medför några oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och utgör eller skapar hinder för en välfungerande inre marknad, anta en genomförandeakt som ger den behöriga eller den utsedda myndigheten befogenhet att anta den föreslagna åtgärden.

16. Varje behörig eller utsedd myndighet ska offentliggöra fastställandet av systemriskbufferten på lämplig webbplats. Till kännagivandet ska åtminstone innehålla följande information:

a) Systemriskbuffertvärdet.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/410		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

b)De institut på vilka systemriskbufferten tillämpas.

c)En motivering tillsystemriskbufferten.

d)Det datum då instituten måste börja tillämpa den fastställda eller ändrade systemriskbufferten.

e)Namnen på de länder där exponeringar i dessa länder er känns i systemriskbufferten.

Om det offentliggörande som avses i led c skulle kunna även tyra stabiliteten i det finansiella systemet ska information enligt led c inte anges i tillkännagivandet.

17. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner enligt artikel 141.2 och 141.3.

Om tillämpningen av dessa utdelningsrestriktioner leder till en otillfredsställande förstärkning av institutets kärnprimärkapital mot bakgrund av den relevanta systemrisken, får de behöriga myndigheterna vidta ytterligare åtgärder i enlighet med arti kel 64.

18. Efter den anmälan som avses i punkt 11 får medlems staterna tillämpa bufferten på alla exponeringar. Om en behörig eller en utsedd myndighet beslutar att fastställa en buffert på upp till 3 % på grundval av exponeringar i andra medlemsstater ska samma buffert fastställas för alla exponeringar inom unio nen.

Artikel 134

Erkännande av ett systemriskbuffertvärde

1.Andra medlemsstater får erkänna ett systemriskbuffert värde som fastställts i enlighet med artikel 133 och får tillämpa det buffertvärdet för nationellt auktoriserade institut för expo neringar i den medlemsstat som fastställt det buffertvärdet.

2.Om en medlemsstat erkänner systemriskbuffertvärdet för nationellt auktoriserade institut ska den medlemsstaten under rätta kommissionen, ESRB, EBA och den medlemsstat som fast ställer detta systemriskbuffertvärde.

3.Vid beslut om erkännande av ett systemriskbuffertvärde ska medlemsstaten beakta den information som framlagts av den medlemsstat som fastställt buffertvärdet i enlighet med ar tikel 133.11, 133.12 eller 133.13.

4.Den medlemsstat som fastställt ett systemriskbuffertvärde i enlighet med artikel 133 får uppmana ESRB att utfärda en

rekommendation som avses i artikel 16 i förordningen (EU) nr 1092/2010 till en eller flera medlemsstater som kan erkänna systemriskbuffertvärdet.

A v s n i t t I I

F a s t s t ä l l a n d e o c h b e r ä k n i n g a v k o n t r a c y k l i s k a k a p i t a l b u f f e r t a r

Artikel 135

ESRB:s riktlinjer för fastställandet av kontracykliska buffertvärden

1. ESRB får genom rekommendationer i enlighet med arti kel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 ge riktlinjer för hur myndigheter som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med artikel 136.1 ska fastställa kontracykliska buffertvärden, dä ribland följande:

a)Principer som ska vägleda utsedda myndigheter när dessa ska bedöma vilket kontracykliskt buffertvärde som är lämpligt och som garanterar att myndigheterna tillämpar en sund strategi avseende relevanta makroekonomiska cykler och främjar ett sunt och konsekvent beslutsfattande i alla med lemsstater.

b)Allmänna riktlinjer för

i)mätning och beräkning av hur kreditgivning som andel av bruttonationalprodukten (BNP) avviker från den lång siktiga utvecklingstrenden,

ii) beräkning av buffertriktvärden i enlighet med arti kel 136.2.

c)Vägledning om variabler som anger uppkomsten av en sy stemomfattande risk relaterad till perioder med alltför stor kredittillväxt i ett finansiellt system, särskilt den relevanta kreditgivningsnivån som andel av BNP och dess avvikelse från den långsiktiga utvecklingstrenden, och om andra rele vanta faktorer, däribland behandlingen av ekonomisk utveck ling inom enskilda sektorer av ekonomin som kan vara upp lysande för de utsedda myndigheterna när de ska fastställa det lämpliga kontracykliska buffertvärdet i enlighet med ar tikel 136.

d)Vägledning om variabler, inbegripet kvalitativa kriterier, som visar att bufferten bör upprätthållas, minskas eller frigöras helt.

2.När ESRB utfärdar en rekommendation i enlighet med punkt 1 ska nämnden beakta skillnaderna mellan medlemssta terna och framför allt särdragen hos medlemsstater med små och öppna ekonomier.

3.När ESRB har utfärdat en rekommendation enligt punkt 1 ska nämnden se över den och, om nödvändigt, uppdatera den mot bakgrund av erfarenheterna från fastställandet av buffertar enligt detta direktiv eller av utvecklingen inom internationellt överenskommen praxis.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/411

Artikel 136

Fastställande av kontracykliska buffertvärden

1.Varje medlemsstat ska utse en offentlig myndighet eller ett offentligt organ (nedan kallad utsedd myndighet) som ska an svara för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet för den medlemsstaten.

2.Varje utsedd myndighet ska för varje kvartal beräkna ett buffertriktvärde som ska fungera som referensvärde vid myndig hetens bedömningar i syfte att fastställa det kontracykliska buf fertvärdet i enlighet med punkt 3. Buffertriktvärdet ska på ett relevant sätt återspegla kreditcykeln och risker som beror på en alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten och beakta den natio nella ekonomins särdrag. Det ska baseras på avvikelsen från den långsiktiga utvecklingstrenden för kreditgivning som andel av BNP, med beaktande av bland annat

a)en indikator på ökningen av kreditgivningsnivåerna inom denna jurisdiktion och särskilt en indikator på förändringar när det gäller kreditgivningen som andel av BNP i den med lemsstaten, och

b)alla gällande ESRB-riktlinjer i enlighet med artikel 135.1 b.

3. Varje utsedd myndighet ska på kvartalsbasis bedöma och fastställa lämpliga kontracykliska buffertvärden för sin medlems stat, och ska därvid beakta

a)det buffertriktvärde som beräknats i enlighet med punkt 2 och

b)alla gällande ESRB-riktlinjer i enlighet med artikel 135.1 a, c och d och alla rekommendationer som ESRB utfärdat om fastställande av ett buffertvärde,

c)övriga variabler som den utsedda myndigheten anser rele vanta för hanteringen av cykliska systemrisker.

4.Det kontracykliska buffertvärdet, uttryckt som procentan del av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 för institut som har kreditexponeringar i den medlemsstaten, ska ligga mellan 0 % och 2,5 % och kalibreras i steg om 0,25 pro centenheter eller multipler av 0,25 procentenheter. När så är motiverat på grund av vad som anges i punkt 3 får en utsedd myndighet fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som är högre än 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 för tillämpningen av artikel 140.2 i detta direktiv.

5.När en utsedd myndighet fastställer ett kontracykliskt buf fertvärde över noll för första gången eller när en utsedd myn dighet därefter höjer det gällande kontracykliska buffertvärdet,

ska den också fastställa den dag från och med vilken instituten måste tillämpa den höjda bufferten vid beräkningen av sin in stitutspecifika kontracykliska kapitalbuffert. Den dagen ska inte infalla mer än 12 månader efter den dag då det höjda buffert värdet anmäldes i enlighet med punkt 7. Om dagen infaller mindre än 12 månader efter det att det höjda buffertvärdet anmälts, måste denna kortare tidsfrist för tillämpningen vara motiverad av exceptionella omständigheter.

6.Om en utsedd myndighet sänker det gällande kontracyk liska buffertvärdet ska den, oavsett om värdet sänks till noll eller inte, även fastställa en preliminär period under vilken ingen buffertökning väntas. Den preliminära perioden ska dock inte vara bindande för den utsedda myndigheten.

7.Varje utsedd myndighet ska offentliggöra det kvartalsvis fastställda kontracykliska buffertvärdet på sin webbplats. Anmä lan ska åtminstone innehålla följande information:

a)Det gällande kontracykliska buffertvärdet.

b)Den aktuella kredittillväxtnivån som andel av BNP och dess avvikelse från den långsiktiga utvecklingstrenden.

c)Det buffertriktvärde som beräknats i enlighet med punkt 2.

d)De bakomliggande skälen till det buffertvärdet.

e)Vid en höjning av buffertvärdet, den dag från och med vilken instituten måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapital buffert.

f)När den dag som avses i led e infaller mindre än 12 månader från dagen för anmälan enligt denna punkt, en hänvisning till de exceptionella omständigheter som motiverar en kor tare tidsfrist för tillämpningen.

g)Vid en sänkning av buffertvärdet, den preliminära tidsperiod under vilken ingen höjning av buffertvärdet väntas tillsam mans med en motivering avseende denna period.

De utsedda myndigheterna ska vidta alla rimliga åtgärder för att tidsmässigt samordna anmälan.

De utsedda myndigheterna ska anmäla varje kvartalsvis faststäl lande av det kontracykliska buffertvärdet samt den information som anges i leden a–g till ESRB. ESRB ska offentliggöra alla anmälda buffertvärden och tillhörande information på sin webbplats.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/412		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Artikel 137

Godkännande av kontracykliska buffertvärden över 2,5 %

1.När en utsedd myndighet, i enlighet med artikel 136.4, eller en berörd tredjelandsmyndighet har fastställt ett kontracyk liskt buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, kan de andra utsedda myndighe terna godkänna det buffertvärdet för de nationellt auktoriserade institutens beräkning av sina institutspecifika kontracykliska ka pitalbuffertar.

2.När en utsedd myndighet i enlighet med punkt 1 i denna artikel godkänner ett buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, i enlighet med punkt 1 denna artikel, ska den offentliggöra godkännandet på sin webbplats. Anmälan ska åtminstone innehålla följande information:

a)Det gällande kontracykliska buffertvärdet.

b)De medlemsstater eller tredjeländer som ska tillämpa det.

c)Vid en höjning av buffertvärdet, den dag från och med vilken de institut som är auktoriserade i den utsedda myn dighetens medlemsstat måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska ka pitalbuffert.

d)När den dag som avses i led c infaller mindre än 12 månader från dagen för anmälan enligt denna punkt, en hänvisning till de exceptionella omständigheter som motiverar denna kortare tidsfrist för tillämpningen.

Artikel 138

ESRB:s rekommendation om tredjeländers kontracykliska buffertvärden

ESRB får, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010, utfärda en rekommendation till de utsedda myn digheterna om det lämpliga kontracykliska buffertvärdet för ex poneringar i det tredjelandet om

a)inget kontracykliskt buffertvärde har fastställts och offent liggjorts av den berörda tredjelandsmyndigheten för ett tred jeland (nedan kallad berörd tredjelandsmyndighet) där en eller flera unionsinstitut har kreditexponeringar,

b)ESRB anser att ett kontracykliskt buffertvärde som för ett tredjeland har fastställts och offentliggjorts av den berörda tredjelandsmyndigheten är otillräckligt för att på ett tillfreds ställande sätt skydda unionsinstituten från risker i samband

med en alltför stor kredittillväxt i det landet, eller en utsedd myndighet meddelar ESRB att den anser buffertvärdet vara otillräckligt för att uppfylla detta syfte.

Artikel 139

Utsedda myndigheters beslut om tredjeländers kontracykliska buffertvärden

1.Denna artikel ska tillämpas oavsett om ESRB har utfärdat en rekommendation för utsedda myndigheter som avses i arti kel 138.

2.Under de omständigheter som avses i artikel 138 a kan de utsedda myndigheterna fastställa det kontracykliska buffertvärde som nationellt auktoriserade institut måste tillämpa vid beräk ningen av sina institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar.

3.När ett kontracykliskt buffertvärde för ett tredjeland har fastställts och offentliggjorts av en berörd tredjelandsmyndighet, kan en utsedd myndighet fastställa ett annat buffertvärde för det tredjelandet för de nationellt auktoriserade institutens beräkning av sina institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar, om dessa skäligen anser att det buffertvärde som fastställts av den berörda tredjelandsmyndigheten är otillräckligt för att på ett tillfredsställande sätt skydda dem mot risker i samband med en alltför stor kredittillväxt i det landet.

När en utsedd myndighet utövar befogenheten enligt första stycket ska den inte fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som understiger den nivå som fastställts av den berörda tredje landsmyndigheten förutsatt att buffertvärdet överstiger 2,5 %, uttryckt i procent av det totala riskexponerade beloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 i institut som har kreditexponeringar i det tredjelan det.

För att garantera enhetlighet vid fastställandet av buffertvärden för tredjeländer kan ESRB ge rekommendationer på detta om råde.

4. När en utsedd myndighet fastställer ett kontracykliskt buf fertvärde för ett tredjeland i enlighet med punkt 2 eller 3 och detta värde höjer det redan gällande kontracykliska buffertvär det, ska den utsedda myndigheten fastställa den dag från och med vilken de nationellt auktoriserade instituten måste tillämpa det buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kont racykliska kapitalbuffert. Den dagen får inte infalla mer än 12 månader efter den dag då buffertvärdet anmäls i enlighet med punkt 5. Om den dagen infaller mindre än 12 månader efter det att buffertvärdet anmälts, ska denna kortare tidsfrist för tillämp ningen vara motiverad på grund av exceptionella omständighe ter.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/413

5. Utsedda myndigheter ska offentliggöra varje fastställande av ett kontracykliskt buffertvärde för ett tredjeland i enlighet med punkt 2 eller 3 på sina webbplatser, och ska bifoga föl jande information:

a)Det kontracykliska buffertvärdet och det tredjeland för vilket det gäller.

b)De bakomliggande skälen till det buffertvärdet.

c)Om buffertvärdet har fastställts över noll för första gången eller vid höjning av buffertvärdet, den dag från och med vilken instituten måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapital buffert.

d)När den dag som avses i led c infaller mindre än 12 månader från dagen för offentliggörandet av fastställandet enligt denna punkt, en hänvisning till de exceptionella omständig heter som motiverar denna kortare tidsfrist för tillämpning en.

Artikel 140

Beräkning av institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertvärden

1. Det institutspecifika kontracykliska buffertvärdet ska bestå av det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärden som gäller i de jurisdiktioner där institutets berörda kreditexpo neringar finns, eller som gäller vid tillämpningen av denna ar tikel i enlighet med artikel 139.2 eller 139.3.

Medlemsstaterna ska kräva att instituten, när de beräknar det viktade genomsnitt som avses i första stycket, på varje tillämp ligt kontracykliskt buffertvärde tillämpar de av sina samman lagda kapitalbaskrav för kreditrisk, fastställda i enlighet med del tre avdelningarna II och III i förordning (EU) nr 575/2013, som rör de berörda kreditexponeringarna på territoriet i fråga, dividerat med de sammanlagda kapitalbaskrav för kreditrisk som rör samtliga av deras berörda kreditexponeringar.

2. Om en utsedd myndighet, i enlighet med artikel 136.4, fastställer ett kontracykliskt buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, ska medlemsstaterna se till att de nedan angivna buffertvärdena till lämpas på berörda kreditexponeringar i den utsedda myndighe tens medlemsstat (nedan kallad medlemsstat A) vid den beräk ning som krävs enligt punkt 1 samt, om relevant, vid beräk ningen av andelen gruppbaserat kapital för institutet i fråga:

a)Nationellt auktoriserade institut ska tillämpa det buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponerings beloppet.

b)Institut som är auktoriserade i en annan medlemsstat ska tillämpa ett kontracykliskt buffertvärde på 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet om den utsedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats inte har godkänt buffertvärdet över 2,5 % i enlighet med artikel 137.1.

c)Institut som är auktoriserade i en annan medlemsstat ska tillämpa det kontracykliska buffertvärde som fastställts av den utsedda myndigheten i medlemsstat A om den utsedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats har godkänt det buffertvärdet i enlighet med artikel 137.

3.Om det kontracykliska buffertvärde som av en berörd

tredjelandsmyndighet fastställts för ett tredjeland överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, ska medlemsstaterna se till att de nedan angivna buffertvärdena till lämpas på berörda kreditexponeringar i det tredjelandet vid den beräkning som krävs enligt punkt 1 samt, om relevant, vid beräkningen av andelen gruppbaserat kapital för institutet i fråga:

a)Institut ska tillämpa ett kontracykliskt buffertvärde på 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet om den utsedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats inte har godkänt ett buffertvärde över 2,5 % i enlighet med ar tikel 137.1.

b)Institut ska tillämpa det kontracykliska buffertvärde som fast ställts av den berörda tredjelandsmyndigheten om den ut sedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktorise rats har godkänt det buffertvärdet i enlighet med artikel 137.

4. Berörda kreditexponeringar ska innefatta alla andra expo neringsklasser än dem som anges i artikel 112 a-f i förordning (EU) nr 575/2013 och som regleras av följande:

a)Kapitalbaskraven för kreditrisk enligt del tre avdelning II i den förordningen.

b)Om exponeringen ingår i handelslagret, kapitalbaskraven för specifik risk enligt del tre avdelning IV kapitel 2 i den för ordningen eller tillkommande fallissemangs- och migrations risker enligt del tre avdelning IV kapitel 5 i den förordning en.

c)När exponeringen är en värdepapperisering, kapitalbaskraven enligt del tre avdelning II kapitel 5 i den förordningen.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/414		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

5.Institut ska ange en berörd kreditexponerings geografiska område i enlighet med tekniska standarder för tillsyn som an tagits i enlighet med punkt 7.

6.För den beräkning som krävs enligt punkt 1 ska följande

gälla:

a)Ett kontracykliskt buffertvärde för en medlemsstat ska till lämpas från och med den dag som anges i den information som offentliggörs enligt artikel 136.7 e eller 137.2 c om syftet med det beslutet är att höja buffertvärdet.

b)Om inte annat följer av led c, ska ett kontracykliskt buffert värde tillämpas 12 månader efter den dag då ändringen av buffertvärdet anmäldes av den berörda tredjelandsmyndighe ten, oavsett om den myndigheten kräver att institut etable rade i det tredjelandet ska tillämpa ändringen inom en kor tare period, om syftet med det beslutet är att höja buffert värdet.

c)Om den utsedda myndigheten i institutets hemmedlemsstat fastställer det kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland i enlighet med artikel 139.2 eller 139.3 eller godkänner det kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland i enlighet med artikel 137, ska det buffertvärdet tillämpas från och med den dag som anges i den information som offentliggörs enligt artikel 139.5 c eller artikel 137.2 c om syftet med det beslutet är att höja buffertvärdet.

d)Ett kontracykliskt buffertvärde ska tillämpas omedelbart om syftet med beslutet är att sänka buffertvärdet.

Vid tillämpning av led b ska en ändring av det kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland anses ha anmälts den dag då det offentliggörs av den berörda tredjelandsmyndigheten i enlighet med gällande nationella regler.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar metoden för angivelse av de berörda kredit exponeringarnas geografiska område enligt punkt 5.

EBA ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder för till syn till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen ska delegeras befogenheter att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

A v s n i t t I I I

K a p i t a l b e v a r a n d e å t g ä r d e r

Artikel 141

Utdelningsrestriktioner

1.Medlemsstaterna ska förbjuda institut som uppfyller det kombinerade buffertkravet att göra utdelningar kopplade till kärnprimärkapitalet i en utsträckning som skulle minska deras kärnprimärkapital till en nivå där det kombinerade buffertkravet inte längre är uppfyllt.

2.Medlemsstaterna ska kräva att institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet beräknar sitt högsta utdelnings bara belopp i enlighet med punkt 4 och anmäler detta till den behöriga myndigheten.

Vid tillämpning av första stycket ska medlemsstaterna förbjuda varje sådant institut att vidta någon av nedanstående åtgärder utan att först ha beräknat sitt högsta utdelningsbara belopp:

a)Göra en utdelning kopplad till kärnprimärkapital.

b)Skapa en skyldighet att betala ut rörlig ersättning eller dis kretionära pensionsförmåner eller betala ut rörlig ersättning om skyldigheten att betala skapades vid en tidpunkt då in stitutet inte uppfyllde de kombinerade buffertkraven.

c)Göra utbetalningar avseende primärkapitaltillskott.

3.Så länge ett institut inte uppfyller eller så länge det över skrider sitt kombinerade buffertkrav ska medlemsstaterna för bjuda det att göra utdelningar som överstiger det högsta utdel ningsbara belopp som beräknats i enlighet med punkt 4 genom någon av de åtgärder som anges i punkt 2 a, b och c.

4.Medlemsstaterna ska kräva att instituten beräknar det högsta utdelningsbara beloppet genom att multiplicera den summa som beräknats enligt punkt 5 med den faktor som fastställs i enlighet med punkt 6. Det högsta utdelningsbara beloppet ska minskas genom någon av de åtgärder som anges

ipunkt 2 andra stycket led a, b eller c.

5.Den summa som ska multipliceras i enlighet med punkt 4 ska bestå av

a)delårsöverskott som inte inräknats i kärnprimärkapitalet en ligt artikel 26.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som har genererats efter det senaste beslutet om vinstutdelning eller någon av de åtgärder som avses punkt 2 andra stycket led a, b eller c i den här artikeln

plus

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/415

b)årsöverskott som inte inräknats i kärnprimärkapitalet enligt artikel 26.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som har genererats efter det senaste beslutet om vinstutdelning eller någon av de åtgärder som avses punkt 2 andra stycket led a, b eller c i den här artikeln

minus

c)belopp som skulle ha erlagts i form av skatt om utdelning inte hade skett på de poster som anges under leden a och b i denna punkt.

6.Faktorn ska bestämmas enligt följande:

a)När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, ligger inom det kombinerade buffertkravets första (dvs. lägs ta) kvartil, ska faktorn vara 0.

b)När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, ligger inom det kombinerade buffertkravets andra kvartil, ska faktorn vara 0,2.

c)När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, ligger inom det kombinerade buffertkravets tredje kvartil, ska faktorn vara 0,4.

Undre gräns i kvartilen ¼	Kombinerat buffertkrav		Qn ð– 1Þ
		4
Övre gräns i kvartilen	¼	Kombinerat buffertkrav	Qn

		4

där ”Qn” anger ordningstalet för den berörda kvartilen.

7. De restriktioner som införs genom denna artikel ska en dast tillämpas på betalningar som leder till en minskning av kärnprimärkapitalet eller en vinstminskning, och endast i fall där ett inställande av betalning eller en utebliven betalning inte innebär fallissemang eller utgör ett villkor för att inleda det insolvensförfarande som är tillämpligt för institutet.

8. När ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkra vet och har för avsikt att ge utdelning på utdelningsbar vinst eller vidta en åtgärd enligt punkt 2 andra stycket led a, b och c ska den underrätta den behöriga myndigheten och lämna föl jande information:

a)Det kapital som innehas av institutet, indelat enligt följande:

i)Kärnprimärkapital.

ii)Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål.

iii)Supplementärt kapital.

b)Beloppet för institutets delårs- och årsöverskott.

c)Det högsta utdelningsbara beloppet beräknat i enlighet med punkt 4.

d)Det belopp utdelningsbar vinst som institutet har för avsikt att fördela mellan följande:

d)När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, ligger inom det kombinerade buffertkravets första (dvs. högs ta) kvartil, ska faktorn vara 0,6.

De undre och övre gränserna i varje kvartil i det kombinerade buffertkravet ska beräknas enligt följande:

i)Utdelningsbetalningar.

ii)Inlösen.

iii)Utbetalningar avseende primärkapitalstillskott

iv)Utbetalning av rörlig ersättning eller diskretionära pen sionsförmåner, oavsett om det sker genom att en ny skyldighet att betala skapas eller det rör sig om en be talning enligt en skyldighet att betala som uppstått vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde sina kombinerade buffertkrav.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/416		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

9.Instituten ska vidta åtgärder för att se till att beloppet för utdelningsbar vinst och det högsta utdelningsbara beloppet be räknas på ett riktigt sätt, och ska på begäran kunna styrka riktigheten för den behöriga myndigheten.

10.Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska en utdelning kopplad till kärnprimärkapital omfatta följande:

a)En utbetalning i form av kontant utdelning.

b)En utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapitalinstrument som avses i artikel 26.1 a i förordning (EU) nr 575/2013.

c)Inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapitalinstrument som avses i artikel 26.1 a i den förord ningen.

d)Återbetalning av belopp som utbetalats med anknytning till kapitalinstrument som avses artikel 26.1 a i den förordning en.

e)En utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i den förordningen.

Artikel 142

Kapitalkonserveringsplan

1. När ett institut inte uppfyller sitt kombinerade buffertkrav ska det utarbeta en kapitalkonserveringsplan och lägga fram den för den behöriga myndigheten senast fem arbetsdagar efter den dag då det konstaterade att det inte uppfyllde kravet, om inte den behöriga myndigheten beviljar en längre frist upp till tio dagar.

De behöriga myndigheterna ska endast bevilja sådana tillstånd med utgångspunkt från den enskilda situationen för ett kredit institut och med beaktande av omfattningen av och komplex iteten i kreditinstitutets verksamhet.

2.Kapitalkonserveringsplanen ska omfatta följande:

a)Estimat av inkomster och utgifter och en prognos för balans räkningen.

b)Åtgärder för att öka institutets kapitalrelation.

c)En plan och tidsram för att öka kapitalbasen med målet att uppfylla det kombinerade buffertkravet fullt ut.

d)All övrig information som den behöriga myndigheten anser nödvändig för att göra den utvärdering som krävs enligt punkt 3.

3.Den behöriga myndigheten ska utvärdera kapitalkonserve ringsplanen och ska endast godkänna planen om den anser att det är sannolikt att planen, om den genomförs, kommer att leda till att kapital bevaras eller mobiliseras i tillräcklig grad för att institutet ska kunna uppfylla sitt kombinerade buffertkrav inom en tid som den behöriga myndigheten anser lämplig.

4.Om den behöriga myndigheten inte godkänner kapital konserveringsplanen i enlighet med punkt 3 ska den vidta nå gon av, eller båda, följande åtgärder:

a)Kräva att institutet ökar sin kapitalbas till angivna nivåer inom specificerade perioder.

b)Utöva sina befogenheter enligt artikel 102 i syfte att införa strängare restriktioner för utdelning än vad som krävs enligt artikel 141.

AVDELNING VIII

OFFENTLIGGÖRANDE AV DE BEHÖRIGA MYNDIGHETERNA

Artikel 143

Allmänna krav på offentliggörande

1. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra upplysningar om följande:

a)Texterna till de lagar och andra författningar samt den all männa vägledning som antas i deras medlemsstater på om rådet reglering av institut.

b)Hur de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom unionsrätten har utnyttjats.

c)De allmänna kriterier och metoder som de använder för den översyn och utvärdering som avses i artikel 97.

d)Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i avdelning VII kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och artik larna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, aggregerade statis tiska data om centrala aspekter av hur tillsynsregelverket till lämpas i varje medlemsstat, inklusive antalet och karaktären för de tillsynsåtgärder som har vidtagits enligt artikel 102.1 a och de administrativa sanktioner som har vidtagits i enlighet med artikel 65.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/417

2.De upplysningar som offentliggörs i enlighet med punkt 1 ska vara tillräckliga för att göra det möjligt att på ett menings fullt sätt jämföra de tillvägagångssätt som de behöriga myndig heterna i de olika medlemsstaterna har valt. Upplysningarna ska offentliggöras i ett gemensamt format och uppdateras regelbun det. Upplysningarna ska vara tillgängliga på en och samma webbplats.

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge nomförande i syfte att fastställa format, struktur, innehållsför teckningar och årligt datum för offentliggörande för informatio nen i punkt 1.

EBA ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 144

Särskilda krav på offentliggörande

1. Vid tillämpning av del fem i förordning (EU) nr 575/2013 ska de behöriga myndigheterna offentliggöra följande infor mation:

a)De allmänna kriterier och metoder som har antagits för att granska efterlevnaden av artiklarna 405–409 i förordning (EU) nr 575/2013.

b)Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i avdelning VII kapitel 1 avsnitt II, en sammanfattande be skrivning av resultatet av tillsynen och en beskrivning på årsbasis av de åtgärder som föreskrivits för bristande efter levnad av artiklarna 405-409 i förordning (EU) nr 575/2013.

2.Den behöriga myndighet i en medlemsstat som utnyttjar

den valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i förordning (EU) nr 575/2013 ska offentliggöra följande uppgifter:

a)De kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för en snabb överföring av medel ur kapitalbasen eller återbetalning av skulder.

b)Antalet moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och antalet sådana moderinstitut som har dotterföretag i ett tredjeland.

c)På aggregerad nivå i medlemsstaten:

i)För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i förordning (EU) nr 575/2013, den totala kapitalbas på gruppnivå som innehas av i dotterföretag i ett tredjeland.

ii)För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i den förordningen, den procentandel av den totala kapitalbasen på grupp nivå som motsvarar den kapitalbas som innehas av dot terföretag i ett tredjeland.

iii)För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 76.3 i den förordningen, den procentandel av den totala kapitalbas som enligt artikel 92 i den förordningen krävs på gruppnivå och som motsvarar den kapitalbas som innehas av dotterfö retag i ett tredjeland.

3. Den behöriga myndighet som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013 ska offentliggöra samtliga nedanstående uppgifter:

b)Antalet moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och antalet sådana moderinstitut som har dotterföretag i ett tredjeland.

c)På aggregerad nivå i medlemsstaten:

i)För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den totala kapitalbas som innehas av dotterföretag i ett tred jeland.

ii)För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den procentandel av den totala kapitalbasen som motsvarar kapitalbas som hålls i dotterföretag i ett tredjeland.

iii)För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den procentandel av den totala kapitalbas som krävs enligt artikel 92 i den förordningen och som motsvarar den kapitalbas som innehas av dotterföretag i ett tredjeland.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/418		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

AVDELNING IX

DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEAKTER

Artikel 145

Delegerade akter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 148 i fördraget när det gäller följande:

a)Förtydligande av definitionerna i artiklarna 3 och 128 för att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv.

b)Förtydligande av definitionerna i artiklarna 3 och 128 för att vid tillämpningen av detta direktiv beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna.

c)Anpassning av terminologin och formuleringen av definitio nerna i artikel 3 till framtida rättsakter om institut och därmed sammanhängande frågor.

d)Översyn av de belopp som avses i artikel 31.1 för att beakta förändringarna i det europeiska konsumentprisindex som offentliggörs av Eurostat, i linje och parallellt med de anpass ningar som görs enligt artikel 4.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG.

Artikel 146

Genomförandeakter

Följande åtgärder ska antas som genomförandeakter i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 147.2:

a)Tekniska anpassningar av förteckningen i artikel 2.

b)Ändringar av storleken på startkapital som anges i artikel 12 och avdelning IV i syfte att beakta utvecklingen på det eko nomiska och monetära området.

Artikel 147

Europeiska bankkommittén

1.För antagandet av genomförandeakter ska kommissionen biträdas av europeiska bankkommittén. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i artikel 3.2 i för ordning (EU) nr 182/2011.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 148

Utövande av delegeringen

e)Utvidgning av innehållet i den förteckning som avses i ar tiklarna 33 och 34 och som finns i bilaga I, eller anpass ningar av förteckningens terminologi till utvecklingen på de finansiella marknaderna.

f)Områden inom vilka behöriga myndigheter måste utbyta den information som förtecknas i artikel 50.

g)Anpassningar av bestämmelserna i artiklarna 76–88 och 98 för att beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna, särskilt i fråga om nya finansiella produkter, eller utveck lingen av redovisningsstandarder eller krav som tar hänsyn till unionsrätten, eller med tanke på ökad samstämmighet i tillsynspraxis.

h)Uppskov med det krav på offentliggörande som anges i

artikel 89.3 andra stycket när den kommissionsrapport som lämnas enligt artikel 89.2 första stycket påvisar större negativa effekter.

i)Justeringar av kriterierna i artikel 23.1 med hänsyn till den framtida utvecklingen och i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv.

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i

artikel 145 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den 17 juli 2013.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artikel 145 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogen het som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens offi ciella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft.

4.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.En delegerad akt som antas enligt artikel 145 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Eu ropaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden har

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/419

underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period kan förlängas med tre månader på Europaparla mentets eller rådets initiativ.

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förord ning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.”

Artikel 149

Invändningar mot tekniska standarder för tillsyn

Om kommissionen i enlighet med detta direktiv antar en tek nisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för tillsyn som EBA överlämnat, ska den period under vilken Europaparlamentet och rådet kan invända mot denna standard vara en månad från delgivningsdagen. På Euro paparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med en månad. Genom undantag från artikel 13.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1093/2010 ska den period under vilken Europaparlamentet eller rådet kan invända mot den tekniska standarden för tillsyn vid behov förlängas med ytterligare en månad.

AVDELNING X

ÄNDRINGAR AV DIREKTIV 2002/87/EG

Artikel 150

Ändringar av direktiv 2002/87/EG

Artikel 21a i direktiv 2002/87/EG ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 2 ska led a utgå.

b)Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. För att säkerställa konsekvent tillämpning av de beräk ningsmetoder som anges i bilaga I del II till detta direktiv, jämförd med artikel 49.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och artikel 228.1 i direktiv 2009/138/EG, men utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 6.4 i det här direktivet ska ESA-myndigheterna genom den gemensamma kommit tén utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på artikel 6.2 i det här direktivet.

ESA-myndigheterna ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast fem månader innan den tillämpningsdag som avses i artikel 309.1 i direk tiv 2009/138/EG.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standar der för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med

AVDELNING XI

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL 1

Övergångsbestämmelser om tillsyn av institut som utövar etableringsfrihet och friheten att tillhandahålla tjänster

Artikel 151

Tillämpningsområde

1.Bestämmelserna i detta kapitel ska gälla i stället för artik larna 40, 41, 43, 49, 50 och 51 fram till det datum då kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med en delege rad akt som antas enligt artikel 460 i förordning (EU) nr 575/2013.

2.För att säkerställa att infasningen av arrangemangen för tillsyn av likviditet är helt anpassad till utvecklingen av enhetliga likviditetsbestämmelser ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 145 som senare lägger det datum som avses i punkt 1 med upp till två år, om enhetliga likviditetsbestämmelser ännu inte har införts i unionen på grund av att internationella standarder för tillsyn av likvidi tetsrisk ännu inte har antagits det datum som avses i punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 152

Rapporteringskrav

Värdmedlemsstaten får för statistiska ändamål kräva att alla kreditinstitut som har filialer inom dess territorium lämnar pe riodiska rapporter om sin verksamhet i värdmedlemsstaten till de behöriga myndigheterna i dessa värdmedlemsstater.

När värdmedlemsstaten fullgör sina skyldigheter enligt arti kel 156 i detta direktiv får den kräva att filialer till kreditinstitut från andra medlemsstater lämnar samma information som de för det ändamålet kräver av nationella kreditinstitut.

Artikel 153

Åtgärder som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vidtar i fråga om verksamhet som bedrivs i värdmedlemsstaten

1. Om en värdmedlemsstats behöriga myndigheter finner att ett kreditinstitut som har en filial eller som tillhandahåller tjäns ter inom värdmedlemsstatens territorium inte efterlever de rätts liga bestämmelser som antagits i den medlemsstaten enligt detta direktiv som ger befogenheter till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter, ska dessa myndigheter kräva att kreditinstitutet vidtar rättelse.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/420		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

2.Om det berörda kreditinstitutet underlåter att vidta erfor derliga åtgärder för rättelse ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndig heter.

3.Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska snarast vidta alla erforderliga åtgärder för att kreditinstitutet ska rätta till situationen. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska underrättas om vilka åtgärder som vidtas.

4.Om kreditinstitutet, trots åtgärder som har vidtagits av hemmedlemsstaten eller på grund av att dessa åtgärder visar sig otillräckliga eller inte föreskrivs i medlemsstaten i fråga, fortsätter att överträda de i värdmedlemsstaten gällande rättsliga bestämmelser som avses i punkt 1, får värdmedlemsstaten efter att ha underrättat hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller bestraffa vidare överträdelser och, i den mån det är nödvändigt, förhindra att kreditinstitutet i fråga gör nya transaktioner inom landets terri torium. Medlemsstaterna ska se till att det kan delges sådana handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot kredit institut inom deras territorier.

Artikel 154

Säkerhetsåtgärder

Innan åtgärder vidtas enligt förfarandet i artikel 153 får värd medlemsstatens behöriga myndigheter i brådskande fall interi mistiskt vidta de åtgärder som är nödvändiga till skydd för intressena för insättare, investerare och andra mottagare av tjänster. Kommissionen och de andra berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska snarast möjligt underrättas om så dana åtgärder.

Kommissionen får, efter att ha hört berörda medlemsstaters behöriga myndigheter, besluta att den ifrågavarande medlems staten ska ändra eller återkalla sådana åtgärder.

Artikel 155

Ansvar

stabilitet i alla övriga berörda medlemsstater och framför allt i krissituationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga vid den relevanta tidpunkten.

Artikel 156

Tillsyn av likviditetsrisk

Fram till dess att vidare harmonisering har skett ska värdmed lemsstaternas behöriga myndigheter, i samarbete med hemmed lemsstaternas behöriga myndigheter, utöva tillsyn över likvidi tetsrisker i filialer till kreditinstitut.

Utan att det påverkar de åtgärder som krävs för förstärkning av Europeiska monetära systemet ska värdmedlemsstaterna ha full ständigt ansvar för åtgärderna inom ramen för sin penningpoli tik.

Sådana åtgärder får inte innefatta diskriminerande behandling eller restriktioner gentemot kreditinstitut som är auktoriserade i en annan medlemsstat.

Artikel 157

Samarbete rörande tillsyn

När institut bedriver verksamhet i en eller flera medlemsstater utöver den där huvudkontoret finns, särskilt genom en filial, ska medlemsstaternas behöriga myndigheter utöva tillsyn av dessa i nära samarbete med varandra. Myndigheterna ska förse varandra med all den information rörande institutens ledning och ägan deförhållanden som kan underlätta såväl tillsynen som bedöm ningen av om auktorisationsvillkoren iakttas, och all infor mation som kan underlätta övervakningen av sådana institut, särskilt med avseende på likviditet, solvens, inlåningsgaranti, begränsning av stora exponeringar samt rutiner för administra tion, redovisning och intern kontroll.

Artikel 158

Betydande filialer

1.Ansvaret för tillsyn av ett institut, inklusive tillsyn av verk samheter som bedrivs i enlighet med artiklarna 33 och 34, ska ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter, i den mån befogenheter för värdmedlemsstaternas behöriga myndig heter inte följer av bestämmelserna i detta direktiv.

2.Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för grupp baserad tillsyn i enlighet med detta direktiv.

3.De behöriga myndigheterna i en viss medlemsstat ska vid utövandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beakta den potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets

1.De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndigheten, när artikel 112.1 är tillämplig, eller till den behöriga myndig heten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett annat institut än ett värdepappersföretag som omfattas av artikel 95 i förord ning (EU) nr 575/2013 ska betraktas som betydande.

2.Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska betraktas som betydande, särskilt med avseende på följande:

a)Insättningarna i filialen motsvarar en marknadsandel som överskrider 2 % i värdmedlemsstaten.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/421

b)Den troliga effekt som ett inställande eller en nedläggning av institutets verksamhet har på den systemrelaterade likvidite ten och på betalnings-, clearing- och avvecklingssystemen i värdmedlemsstaten.

c)Filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom ramen för värdmedlemsstatens banksystem eller finansiella system.

De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten, och den samordnande tillsynsmyndigheten när artikel 112.1 är till lämplig, ska göra allt som står i deras makt för att komma fram till ett gemensamt beslut om att en filial ska betraktas som betydande.

Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter mottagandet av en begäran enligt första stycket, ska de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en ytterligare period på två månader fatta ett eget beslut om huruvida filialen är betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter och invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

De beslut som avses i andra och tredje styckena ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering, ska skickas till de berörda behöriga myndigheterna, och ska erkän nas som avgörande och tillämpas av de berörda medlemsstater nas behöriga myndigheter.

Beslut om att en filial ska betraktas som betydande får inte påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe ter enligt detta direktiv.

3.De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska med dela den information som avses i artikel 117.1 c och d till de behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en bety dande filial är etablerad och utföra de uppgifter som avses i artikel 112.1 c i samarbete med de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten.

4.Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir med veten om en krissituation i ett kreditinstitut som avses i arti kel 114.1, ska den så snart det är praktiskt möjligt varna de myndigheter som avses i artiklarna 58.4 och 59.1.

5.Om artikel 116 inte är tillämplig ska de behöriga myn digheter som utövar tillsyn över ett institut med betydande filialer i andra medlemsstater inrätta och leda ett tillsynskolle gium för att underlätta ett gemensamt beslut om att en filial ska

betraktas som betydande enligt punkt 2 i den här artikeln och artikel 60. Kollegiets inrättande och funktion ska baseras på skriftliga avtal som utformas av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten efter samråd med berörda behöriga myndig heter. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska be sluta vilka behöriga myndigheter som får delta i ett visst sam manträde eller en viss verksamhet som bedrivs av kollegiet.

6.När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten fattar sitt beslut ska den ta hänsyn till relevansen av den tillsynsverk samhet som ska planeras eller samordnas för dessa myndighe ter, särskilt den eventuella inverkan på det finansiella systemets stabilitet i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 155.3 och de skyldigheter som avses i punkt 2 i denna artikel.

7.Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i för väg hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att sådana sammanträden anordnas, om de viktigaste frågor som ska diskuteras och om de verksamheter som ska behandlas. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska även i god tid hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om de åt gärder som behandlats vid dessa sammanträden eller de åtgärder som genomförts.

Artikel 159

Kontroller på plats

1.Om ett institut, auktoriserat i en hemmedlemsstat, driver verksamhet genom filial i en annan medlemsstat ska värdmed lemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndigheter rätt att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga myndig heter, självständigt eller genom en mellanhand, utföra kontroll på plats för att samla in sådan information som avses i arti kel 50.

2.Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, av seende sådana kontroller på plats av filialer, tillämpa något av de övriga förfaranden som anges i artikel 118.

3.Punkterna 1 och 2 ska inte utgöra hinder för värdmed lemsstatens behöriga myndigheter att när de fullgör sitt tillsyns ansvar enligt detta direktiv utföra kontroller på plats av filialer etablerade på det egna territoriet.

KAPITEL 2

Övergångsbestämmelser för kapitalbuffertar

Artikel 160

Övergångsbestämmelser för kapitalbuffertar

1. Genom denna artikel ändras kraven i artiklarna 129 och 130 under en övergångsperiod som löper mellan den 1 januari 2016 och den 31 december 2018.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/422		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

2. För perioden 1 januari 2016–31 december 2016 gäller följande:

a)Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital motsvarande 0,625 % av institutets totala riskvägda expone ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

b)Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara högst 0,625 % av institutets totala riskvägda exponerings belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

sådan kortare övergångsperiod ska den informera de berörda parterna, däribland kommissionen, ESRB, EBA och det relevanta tillsynskollegiet om detta. En sådan kortare övergångsperioden får erkännas av andra medlemsstater. Om en annan medlems stat erkänner en sådan kortare övergångsperiod ska den under rätta kommissionen, ESRB, EBA och det relevanta tillsynskolle giet om detta.

7. När en medlemsstat tillämpar en kortare övergångsperiod för den kontracykliska kapitalbufferten ska den kortare perioden endast tillämpas för beräkning av en institutspecifik kontracyk lisk kapitalbuffert av institut som är auktoriserade i den med lemsstat för vilken den utsedda myndigheten är ansvarig.

3. För perioden 1 januari 2017–31 december 2017 gäller följande:

a)Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital motsvarande 1,25 % av institutets totala riskvägda expone ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

b)Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara högst 1,25 % av institutets totala riskvägda exponerings belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

4. För perioden 1 januari 2018–31 december 2018 gäller följande:

a)Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital motsvarande 1,875 % av institutets totala riskvägda expone ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

b)Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara högst 1,875 % av institutets totala riskvägda exponerings belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

5.Kravet på en kapitalkonserveringsplan och utdelnings restriktionerna enligt artiklarna 141 och 142 ska gälla under övergångsperioden 1 januari 2016–31 december 2018 när in stitut inte uppfyller de kombinerade buffertkraven med beak tande av kraven i punkterna 2–4 i den här artikeln.

6.Medlemsstaterna kan fastställa en kortare övergångsperiod än den som anges i punkterna 1-4 och därigenom tillämpa kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbuf ferten den 31 december 2013. När en medlemsstat fastställer en

KAPITEL 3

Slutbestämmelser

Artikel 161

Översyn och rapport

1.Kommissionen ska regelbundet se över genomförandet av detta direktiv i syfte att säkerställa att genomförandet av direk tivet inte leder till uppenbar diskriminering mellan institut på grundval av deras rättsliga struktur eller ägarmodell.

2.Efter en översyn ska kommissionen, i nära samarbete med EBA, senast den 30 juni 2016 översända en rapport till Euro paparlamentet och rådet, om så är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag om bestämmelserna om ersättning i detta

direktiv och förordning (EU) nr 575/2013, efter en översyn av dessa, med beaktande av internationell utveckling, och därvid ta särskild hänsyn till

a)deras effektivitet, genomförande och tillämpning, inbegripet identifiering av eventuella luckor till följd av proportionali tetsprincipens tillämpning på dessa bestämmelser,

b)den inverkan som ett iakttagande av principen i artikel 94.1 g har när det gäller

i)konkurrenskraften och stabiliteten i det finansiella syste met, och

ii)den personal som faktiskt och fysiskt arbetar vid dotter företag som etablerats utanför EES av moderinstitut som etablerats inom EES.

Vid denna översyn ska det särskilt övervägas huruvida principen i artikel 94.1 g bör fortsätta att tillämpas på den personal som omfattas av led b ii första stycket.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/423

3.Från och med 2014 ska EBA, i samarbete med Eiopa och Esma, två gånger om året offentliggöra en rapport om i vilken utsträckning medlemsstaternas lagstiftning hänvisar till externa kreditbetyg i tillsynssyfte och om de åtgärder som medlems staterna vidtar för att minska sådana hänvisningar. Dessa rap porter ska beskriva hur de behöriga myndigheterna uppfyller sina skyldigheter enligt artiklarna 77.1, 77.3 och 79 b. Dessa rapporter ska även innehålla en beskrivning av tillsynens sam stämmighetsgrad i detta hänseende.

4.Senast den 31 december 2014 ska kommissionen se över och rapportera om tillämpningen av artiklarna 108 och 109 och ska lägga fram den rapporten för Europaparlamentet och rådet, om så är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsför slag.

5.Senast den 31 december 2016 ska kommissionen se över och rapportera om tillämpningen av artikel 91.11, inklusive lämpligheten hos riktmärkningen av metoderna för diversifie ring, med beaktande av all relevant utveckling på unionsnivå och internationell nivå, och ska lägga fram den rapporten för Europaparlamentet och rådet, om så är lämpligt, ett lagstift ningsförslag.

6.Senast den 31 december 2015 ska kommissionen rådfråga ESRB, EBA, Eiopa, Esma och andra relevanta parter om hur effektiva bestämmelserna om utbyte av information i detta di rektiv är, både under normala förhållanden och under stress perioder.

7.EBA ska senast den 31 december 2015 se över och lämna en rapport till kommissionen om tillämpningen av detta direk tiv och förordning (EU) nr 575/2013 om unionens och med lemsstaternas samarbete med tredjeländer. Den rapporten ska identifiera på vilka områden samarbetet och informationsutbytet behöver förbättras ytterligare. EBA ska offentliggöra rapporten på sin hemsida.

8.EBA ska, efter att ha erhållit mandat av kommissionen, undersöka om enheter inom den finansiella sektorn som med delat att de utför sin verksamhet i enlighet med islamiska bank principer i tillräcklig utsträckning omfattas av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013. Kommissionen ska se över EBA:s rapport och, om så är lämpligt, överlämna ett lagstiftningsför slag till Europaparlamentet och rådet.

9.EBA ska senast den 1 juli 2014 rapportera till kommis sionen om kreditinstitutens användning av och fördelarna med ECBS-centralbankernas långfristiga refinansieringstransaktioner

och liknande stödåtgärder avseende centralbanksfinansiering. På grundval av den rapporten och efter samråd med ECB ska kommissionen senast den 31 december 2014 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om användningen av och fördelarna med dessa refinansieringstransaktioner och stöd åtgärder avseende finansiering för kreditinstitut som är auktori serade i unionen, om så är lämpligt åtföljd av ett lagstiftnings förslag om användningen av sådana refinansieringstransaktioner och stödåtgärder avseende finansiering.

Artikel 162

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nöd vändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 31 december 2013.

Medlemsstaterna ska till kommissionen och EBA överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. När de dokument som åtföljer medlemsstaternas anmälan av sina införlivandeåtgärder inte är tillräckliga för att det till fullo ska gå att bedöma om införlivandebestämmelserna överens stämmer med vissa bestämmelser i detta direktiv, får kommis sionen på begäran från EBA i syfte att fullgöra sina uppgifter enligt förordning (EU) nr 1093/2010 eller på eget initiativ be gära att medlemsstaterna lämnar mer detaljerad information om införlivandet och genomförandet av de bestämmelserna och detta direktiv.

2.Genom undantag från punkt 1 ska avdelning VII kapitel 4 tillämpas från och med den 1 januari 2016.

3.De bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 94.1 g ska ålägga instituten att tillämpa principerna i dessa bestämmelser på ersättning för till handahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett

om de grundar sig på avtal som ingåtts före eller efter den 31 december 2013

4.När medlemsstaterna antar de bestämmelser som avses i punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentlig görs. De ska också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv som upphävts genom detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfär da.

5.Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska arti kel 131 tillämpas från och med den 1 januari 2016. Medlems staterna ska tillämpa artikel 131.4 från och med den 1 januari 2016 på följande sätt:

a)25 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2016.

b)50 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2017.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/424	SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

c) 75 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som			Artikel 164
fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2018.			Ikraftträdande
			Ikraftträdande

d)100 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2019.

6. Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska arti kel 133 tillämpas från den 31 december 2013.

Artikel 163

Upphävande

Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG ska upphöra att gälla den 1 januari 2014.

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvis ningar till det här direktivet och förordning (EU) nr 575/2013 och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II till detta direktiv och bilaga IV till förordning (EU) nr 575/2013.

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 165

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 26 juni 2013.

På Europaparlamentets vägnar	På rådets vägnar
M. SCHULZ	A. SHATTER
Ordförande	Ordförande

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/425

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM ÄR FÖREMÅL FÖR ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE

1.Mottagande av insättningar och andra återbetalningspliktiga medel.

2.Utlåning, omfattande bland annat konsumentkrediter, kreditavtal som rör fast egendom, factoring, med eller utan regress och finansiering av handelskrediter (inklusive ”forfeiting”).

3.Finansiell leasing.

4.Betaltjänster enligt definitionen i artikel 4.3 i direktiv 2007/64/EG.

5.Utställande och administration av andra betalningsmedel (t.ex. resecheckar och postväxlar) såvida inte sådan verk samhet omfattas av punkt 4.

6.Borgensförbindelser och garantier.

7.Handel för egen eller kunders räkning med något av följande:

a)penningmarknadsinstrument (checkar, växlar, insättningsbevis etc.),

b)utländsk valuta,

c)finansiella terminer och optioner,

d)valuta- och ränteinstrument,

e)överlåtbara värdepapper.

8.Medverkan i värdepappersemissioner och tillhandahållande av tjänster i samband därmed.

9.Rådgivning till företag angående kapitalstruktur, industriell strategi och liknande angelägenheter samt tjänster knutna till fusioner och företagsförvärv.

10.Penningmarknadsmäkling.

11.Portföljförvaltning och rådgivning.

12.Förvaring och förvaltning av värdepapper.

13.Kreditupplysningstjänster.

14.Bankfackstjänster.

15.Utgivning av elektroniska pengar.

De tjänster och verksamheter som anges i avsnitten A och B i bilaga I till direktiv 2004/39/EG som avses i avsnitt C i bilaga I till det direktivet, omfattas av ömsesidigt erkännande i enlighet med det här direktivet.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/426		SV		Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

				BILAGA II
				JÄMFÖRELSETABELL

			Detta Direktiv	Direktiv 2006/48/EG	Direktiv 2006/49/EG

	Artikel 1			Artikel 1.1
	Artikel 2.1
	Artikel 2.2
	Artikel 2.3
	Artikel 2.4			Artikel 1.2
	Artikel 2.5			Artikel 2
	Artikel 2.6			Artikel 1.3
	Artikel 3			Artikel 4
	Artikel 3.1, led 53			Artikel 4, led 49
	Artikel 4.1
	Artikel 4.2
	Artikel 4.3
	Artikel 4.4
	Artikel 4.5				Artikel 35.1
	Artikel 4.6
	Artikel 4.7
	Artikel 4.8
	Artikel 5			Artikel 128
	Artikel 6			Artikel 42b.1
	Artikel 7			Artikel 40.3
	Artikel 8.1			Artikel 6.1
	Artikel 8.2			Artikel 6.2
	Artikel 8.3			Artikel 6.3
	Artikel 8.4
	Artikel 9			Artikel 5
	Artikel 10			Artikel 7
	Artikel 11			Artikel 8
	Artikel 12.1			Artikel 9.1, första stycket
	Artikel 12.2			Artikel 9.1, andra stycket
	Artikel 12.3			Artikel 9.1, tredje stycket
	Artikel 12.4			Artikel 9.2
	Artikel 13.1			Artikel 11.1
	Artikel 13.2			Artikel 11.2
	Artikel 14.1			Artikel 12.1

						Prop. 2013/14:228
						Bilaga 1
27.6.2013					Europeiska unionens officiella tidning		L 176/427
27.6.2013			SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 176/427


				Detta Direktiv	Direktiv 2006/48/EG	Direktiv 2006/49/EG

	Artikel 14.2				Artikel 12.2
	Artikel 14.3				Artikel 12.3
	Artikel 15				Artikel 13
	Artikel 16.1				Artikel 15.1
	Artikel 16.2				Artikel 15.2
	Artikel 16.3				Artikel 15.3
	Artikel 17				Artikel 16
	Artikel 18				Artikel 17.1
	Artikel 19				Artikel 18
	Artikel 20.1				Artikel 14
	Artikel 20.2				Artikel 14
	Artikel 20.3
	Artikel 20.5				Artikel 17.2
	Artikel 21				Artikel 3
		Artikel 22.1			Artikel 19.1
		Artikel 22.2			Artikel 19.2
		Artikel 22.3			Artikel 19.3
		Artikel 22.4			Artikel 19.4
		Artikel 22.5			Artikel 19.5
		Artikel 22.6			Artikel 19.6
		Artikel 22.7			Artikel 19.7
		Artikel 22.8			Artikel 19.8
		Artikel 22.9			Artikel 19.9
		Artikel 23.1			Artikel 19a.1
		Artikel 23.2			Artikel 19a.2
		Artikel 23.3			Artikel 19a.3
		Artikel 23.4			Artikel 19a.4
		Artikel 23.5			Artikel 19a.5
		Artikel 24.1			Artikel 19b.1
		Artikel 24.2			Artikel 19b.2
		Artikel 25			Artikel 20
		Artikel 26.1			Artikel 21.1
		Artikel 26.2			Artikel 21.2
		Artikel 27			Artikel 21.3
		Artikel 28.1				Artikel 4
		Artikel 28.2				Artikel 9
		Artikel 29.1				Artikel 5.1

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/428		SV		Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013


			Detta Direktiv	Direktiv 2006/48/EG	Direktiv 2006/49/EG

	Artikel 29.2				Artikel 5.2
	Artikel 29.3				Artikel 5.3
	Artikel 29.4				Artikel 5.2
	Artikel 30				Artikel 6
	Artikel 31.1				Artikel 7
	Artikel 31.2				Artikel 8
	Artikel 32.1				Artikel 10.1
	Artikel 32.2				Artikel 10.2
	Artikel 32.3				Artikel 10.3
	Artikel 32.4				Artikel 10.4
	Artikel 32.5				Artikel 10.5
	Artikel 33			Artikel 23
	Artikel 34.1			Artikel 24.1
	Artikel 34.2			Artikel 24.2
	Artikel 34.3			Artikel 24.3
	Artikel 35.1			Artikel 25.1
	Artikel 35.2			Artikel 25.2
	Artikel 35.3			Artikel 25.3
	Artikel 35.4			Artikel 25.4
	Artikel 35.5			Artikel 25.5
	Artikel 35.6			Artikel 25.5
	Artikel 35.7			Artikel 25.5
	Artikel 36.1			Artikel 26.1
	Artikel 36.2			Artikel 26.2
	Artikel 36.3			Artikel 26.3
	Artikel 36.4			Artikel 26.4
	Artikel 36.5			Artikel 26.5
	Artikel 36.6			Artikel 26.5
	Artikel 36.7			Artikel 26.5
	Artikel 37			Artikel 36
	Artikel 38			Artikel 27
	Artikel 39.1			Artikel 28.1
	Artikel 39.2			Artikel 28.2
	Artikel 39.3			Artikel 28.3
	Artikel 39.4			Artikel 28.4

						Prop. 2013/14:228
						Bilaga 1
27.6.2013					Europeiska unionens officiella tidning		L 176/429
27.6.2013			SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 176/429


				Detta Direktiv	Direktiv 2006/48/EG	Direktiv 2006/49/EG

	Artikel 39.5				Artikel 28.4
	Artikel 39.6				Artikel 28.4
	Artikel 40, första stycket				Artikel 29, första stycket
	Artikel 40, andra stycket
	Artikel 40, tredje stycket
	Artikel 41.1				Artikel 30.1 och 2
	Artikel 41.2
	Artikel 42				Artikel 32
	Artikel 43.1				Artikel 33, första stycket
		Artikel 43.2
		Artikel 43.3
		Artikel 43.4
		Artikel 43.5
		Artikel 44			Artikels 31 och 34
		Artikel 45			Artikel 35
		Artikel 46			Artikel 37
		Artikel 47.1			Artikel 38.1
		Artikel 47.2			Artikel 38.2
		Artikel 47.3			Artikel 38.3
		Artikel 48.1			Artikel 39.1
		Artikel 48.2			Artikel 39.2
		Artikel 48.3			Artikel 39.3
		Artikel 48.4			Artikel 39.4
		Artikel 49.1			Artikel 40.1
		Artikel 49.2			Artikel 40.2
		Artikel 49.3			Artikel 41, tredje stycket
		Artikel 50.1			Artikel 42, första stycket
		Artikel 50.2
		Artikel 50.3
		Artikel 50.4
		Artikel 50.5			Artikel 42, andra stycket
		Artikel 50.6			Artikel 42, tredje och sjätte styckena
		Artikel 50.7			Artikel 42, fjärde och sjunde styckena
		Artikel 50.8			Artikel 42, femte stycket
		Artikel 51.1			Artikel 42a.1
		Artikel 51.2			Artikel 42a.2
		Artikel 51.3			Artikel 42a.3

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/430		SV		Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013


			Detta Direktiv	Direktiv 2006/48/EG	Direktiv 2006/49/EG

	Artikel 51.4			Artikel 42a.3
	Artikel 51.5			Artikel 42a.3
	Artikel 51.6
	Artikel 52.1			Artikel 43.1
	Artikel 52.2			Artikel 43.2
	Artikel 52.3
	Artikel 52.4
	Artikel 53.1			Artikel 44.1
	Artikel 53.2			Artikel 44.2
	Artikel 53.3
	Artikel 54			Artikel 45
	Artikel 55			Artikel 46
	Artikel 56			Artikel 47
	Artikel 57.1			Artikel 48.1, första stycket
	Artikel 57.2			Artikel 48.1, andra stycket
	Artikel 57.3			Artikel 48.2, första och andra styckena
	Artikel 57.4			Artikel 48.2, tredje stycket
	Artikel 57.5			Artikel 48.2, femte stycket
	Artikel 57.6			Artikel 48.2, fjärde stycket
	Artikel 58			Artikel 49, första stycket
	Artikel 58.2			Artikel 49, andra stycket
	Artikel 58.3			Artikel 49, fjärde stycket
	Artikel 58.4			Artikel 49, femte stycket
	Artikel 59.1			Artikel 50
	Artikel 59.2
	Artikel 60			Artikel 51
	Artikel 61.1			Artikel 52, första stycket
	Artikel 61.2			Artikel 52, andra stycket
	Artikel 62
	Artikel 63.1			Artikel 53.1
	Artikel 63.2			Artikel 53.2
	Artikel 64
	Artikel 65
	Artikel 66
	Artikel 67
	Artikel 68
	Artikel 69

						Prop. 2013/14:228
						Bilaga 1
27.6.2013					Europeiska unionens officiella tidning		L 176/431
27.6.2013			SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 176/431


				Detta Direktiv	Direktiv 2006/48/EG	Direktiv 2006/49/EG

	Artikel 70
	Artikel 71
	Artikel 72				Artikel 55
	Artikel 73				Artikel 123
	Artikel 74.1				Artikel 22.1
	Artikel 74.2				Artikel 22.2
	Artikel 74.3				Artikel 22.6
	Artikel 74.4
	Artikel 75.1				Artikel 22.3
	Artikel 75.2				Artikel 22.4
	Artikel 75.3				Artikel 22.5
	Artikel 76.1				Bilaga V, punkt 2
		Artikel 76.2
		Artikel 76.3
		Artikel 76.4
		Artikel 76.5
		Artikel 77
		Artikel 78
		Artikel 79			Bilaga V, punkterna 3, 4 och 5
		Artikel 80			Bilaga V, punkt 6
		Artikel 81			Bilaga V, punkt 7
		Artikel 82.1			Bilaga V, punkt 8
		Artikel 82.2			Bilaga V, punkt 9
		Artikel 83.1			Bilaga V, punkt 10
		Artikel 83.2				Bilaga IV, punkt 5
		Artikel 83.3				Bilaga I, punkterna 38 och 41
		Artikel 84			Bilaga V, punkt 11
		Artikel 85.1			Bilaga V, punkt 12
		Artikel 85.2			Bilaga V, punkt 13
		Artikel 86.1			Bilaga V, punkt 14
		Artikel 86.2			Bilaga V, punkt 14a
		Artikel 86.3
		Artikel 86.4			Bilaga V, punkt 15
		Artikel 86.5			Bilaga V, punkt 16
		Artikel 86.6			Bilaga V, punkt 17
		Artikel 86.7			Bilaga V, punkt 18
		Artikel 86.8			Bilaga V, punkt 19

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/432		SV		Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013


			Detta Direktiv	Direktiv 2006/48/EG	Direktiv 2006/49/EG

	Artikel 86.9			Bilaga V, punkt 20
	Artikel 86.10			Bilaga V, punkt 21
	Artikel 86.11			Bilaga V, punkt 22
	Artikel 87
	Artikel 88.1			Bilaga V, punkt 1
	Artikel 88.2
	Artikel 89
	Artikel 90
	Artikel 91
	Artikel 92.1			Bilaga V, punkt 23 andra stycket
	Artikel 92.2, inledningen			Bilaga V, punkt 23, inledningen
	Artikel 92.2 a			Bilaga V, punkt 23 a
	Artikel 92.2 b			Bilaga V, punkt 23 b
	Artikel 92.2 c			Bilaga V, punkt 23 c
	Artikel 92.2 d			Bilaga V, punkt 23 d
	Artikel 92.2 e			Bilaga V, punkt 23 e
	Artikel 92.2 f			Bilaga V, punkt 23 f
	Artikel 92.2 g
	Artikel 93			Bilaga V, punkt 23 k
	Artikel 94.1 a			Bilaga V, punkt 23 g
	Artikel 94.1 b			Bilaga V, punkt 23 h
	Artikel 94.1 c			Bilaga V, punkt 23 i
	Artikel 94.1 d
	Artikel 94.1 e			Bilaga V, punkt 23 j
	Artikel 94.1 f			Bilaga V, punkt 23 l
	Artikel 94.1 g
	Artikel 94.1 h			Bilaga V, punkt 23 m
	Artikel 94.1 i
	Artikel 94.1 j			Bilaga V, punkt 23 n
	Artikel 94.1 k			Bilaga V, punkt 23 n
	Artikel 94.1 l			Bilaga V, punkt 23 o
	Artikel 94.1 m			Bilaga V, punkt 23 p
	Artikel 94.1 n			Bilaga V, punkt 23 q
	Artikel 94.1 o			Bilaga V, punkt 23 r
	Artikel 94.1 p			Bilaga V, punkt 23 s
	Artikel 94.1 q			Bilaga V, punkt 23 t

						Prop. 2013/14:228
						Bilaga 1
27.6.2013					Europeiska unionens officiella tidning		L 176/433
27.6.2013			SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 176/433


				Detta Direktiv	Direktiv 2006/48/EG	Direktiv 2006/49/EG

	Artikel 94.2				Artikel 150.3 b
	Artikel 95				Bilaga V, punkt 24
		Artikel 96
		Artikel 97.1			Artikel 124.1
		Artikel 97.2			Artikel 124.2
		Artikel 97.3			Artikel 124.3
		Artikel 97.4			Artikel 124.4
		Artikel 98.1			Bilaga XI, punkt 1
		Artikel 98.2			Bilaga XI, punkt 1a
		Artikel 98.3			Bilaga XI, punkt 2
		Artikel 98.4			Bilaga XI, punkt 3
		Artikel 98.5			Artikel 124.5
		Artikel 98.6
		Artikel 98.7
		Artikel 99
		Artikel 100
		Artikel 101
		Artikel 102.1			Artikel 136.1
		Artikel 102.2
		Artikel 103
		Artikel 104			Artikel 136
		Artikel 105
		Artikel 106.1			Artikel 149
		Artikel 106.2
		Artikel 107
		Artikel 108.1, första stycket			Artikel 68.2
		Artikel 108.1, andra stycket			Artikel 3
		Artikel 108.1, tredje stycket
		Artikel 108.2			Artikel 71.1
		Artikel 108.3			Artikel 71.2
		Artikel 108.4			Artikel 73.2
		Artikel 109.1			Artikel 68.1
		Artikel 109.2			Artikel 73.3
		Artikel 109.3
		Artikel 110.1			Artikel 124.2
		Artikel 110.2			Artikel 23
		Artikel 111.1			Artikel 125.1	Artikel 2

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/434		SV		Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013


			Detta Direktiv	Direktiv 2006/48/EG	Direktiv 2006/49/EG

	Artikel 111.2			Artikel 125.2	Artikel 2
	Artikel 111.3			Artikel 126.1
	Artikel 111.4			Artikel 126.2
	Artikel 111.5			Artikel 126.3
	Artikel 111.6			Artikel 126.4
	Artikel 112.1			Artikel 129.1, första stycket
	Artikel 112.2			Artikel 129.1, andra stycket
	Artikel 112.3			Artikel 129.1, tredje stycket
	Artikel 113.1 a			Artikel 129.3, första stycket
	Artikel 113.1 b
	Artikel 113.2 a, första stycket			Artikel 129.3, andra stycket
	Artikel 113.2 b, första stycket
	Artikel 113.2, andra stycket			Artikel 129.3, andra stycket
	Artikel 113.3, tredje stycket			Artikel 129.3, tredje stycket
	Artikel 113.3			Artikel 129.3, fjärde till sjunde styc
				kena
	Artikel 113.4			Artikel 129.3, åtta och nionde stycke
				na
	Artikel 113.5			Artikel 129.3, tionde och elfte stycke
				na
	Artikel 114			Artikel 130
	Artikel 115			Artikel 131
	Artikel 116.1			Artikel 131a.1, första, andra och tredje
				styckena
	Artikel 116.2			Artikel 131a.1, fjärde stycket
	Artikel 116.3			Artikel 131a.2, första stycket
	Artikel 116.4			Artikel 131a.2, andra och tredje styc
				kena
	Artikel 116.5			Artikel 131a.2, fjärde och femte styc
				kena
	Artikel 116.6			Artikel 131a.2, sjätte stycket
	Artikel 116.7			Artikel 131a.2, sjunde stycket
	Artikel 116.8			Artikel 131a.2, åttonde stycket
	Artikel 116.9			Artikel 131a.2, nionde stycket
	Artikel 117.1			Artikel 132.1, första och sjätte stycke
				na
	Artikel 117.2			Artikel 132.1, sjunde och åtta styckena
	Artikel 117.3			Artikel 132.2
	Artikel 117.4			Artikel 132.3
	Artikel 118			Artikel 141

						Prop. 2013/14:228
						Bilaga 1
27.6.2013					Europeiska unionens officiella tidning		L 176/435
27.6.2013			SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 176/435


				Detta Direktiv	Direktiv 2006/48/EG	Direktiv 2006/49/EG

	Artikel 119.1				Artikel 127.1
	Artikel 119.2				Artikel 127.2
	Artikel 119.3				Artikel 127.3
	Artikel 120				Artikel 72a
		Artikel 121			Artikel 135
		Artikel 122			Artikel 137
		Artikel 123.1			Artikel 138.1
		Artikel 123.2			Artikel 138.2, första stycket
		Artikel 124			Artikel 139
		Artikel 125			Artikel 140	Artikel 2
		Artikel 126			Artikel 142
		Artikel 127			Artikel 143
		Artikel 128
		Artikel 129
		Artikel 130
		Artikel 131
		Artikel 132
		Artikel 133
		Artikel 134
		Artikel 135
		Artikel 136
		Artikel 137
		Artikel 138
		Artikel 139
		Artikel 140
		Artikel 141
		Artikel 142
		Artikel 143			Artikel 144
		Artikel 144.1			Artikel 122a.9
		Artikel 144.2			Artikel 69.4
		Artikel 144.3			Artikel 70.4
		Artikel 145			Artikel 150.1
		Artikel 146			Artikel 150.1a
		Artikel 147.1			Artikel 151.1
		Artikel 147.2			Artikel 151.2
		Artikel 148.1			Artikel 151a.3

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

L 176/436		SV		Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013


			Detta Direktiv	Direktiv 2006/48/EG	Direktiv 2006/49/EG

	Artikel 148.2			Artikel 151a.1
	Artikel 148.3			Artikel 151b
	Artikel 148.4			Artikel 151a.2
	Artikel 148.5			Artikel 151c
	Artikel 149
	Artikel 150
	Artikel 151
	Artikel 152			Artikel 29
	Artikel 153			Artikel 30
	Artikel 154			Artikel 33
	Artikel 155			Artikel 40
	Artikel 156			Artikel 41
	Artikel 157			Artikel 42
	Artikel 158			Artikel 42a
	Artikel 159			Artikel 43
	Artikel 160
	Artikel 161.1			Artikel 156, sjätte stycket
	Artikel 161.2			Artikel 156, fjärde stycket
	Artikel 161.3
	Artikel 161.4
	Artikel 161.5
	Artikel 161.6
	Artikel 161.7
	Artikel 161.8
	Artikel 161.9
	Artikel 162.1
	Artikel 162.2
	Artikel 162.3
	Artikel 162.4			Artikel 157.1, tredje stycket
	Artikel 162.5
	Artikel 162.6
	Artikel 163			Artikel 158
	Artikel 164			Artikel 159
	Artikel 165			Artikel 160
	Bilaga I			Bilaga I

100

Prop. 2013/14:228

Bilaga 2

2.8.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 208/73

Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG

(Europeiska unionens officiella tidning L 176 av den 27 juni 2013)

På sidan 423, artikel 162.1 andra stycket, ska det

i stället för: ”Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 31 december 2013.” vara: ”Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2014.”

På sidan 423, artikel 162.3, ska det

i stället för: ”[…] för tillhandahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett om de grundar sig på avtal som ingåtts före eller efter den 31 december 2013.”

vara: ”[…] för tillhandahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett om de grundar sig på avtal som ingåtts före eller efter den 1 januari 2014.”

På sidan 424, artikel 162.6, ska det

i stället för: ”Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska artikel 133 tillämpas från den 31 december 2013.”

vara: ”Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska artikel 133 tillämpas från den 1 januari 2014.”

101

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/1

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013

om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions sätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttran de (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

kvantitet och kvalitet i banksystemet så snart den ekono miska återhämtningen är säkrad. I den deklarationen uppmanar man också till införande av ett komplette rande icke-riskbaserat mått för att begränsa uppbygg naden av hävstångseffekter i banksystemet, samt till att ramar för starkare likviditetsbuffertar ska tas fram. Som svar på detta enades i september 2009 gruppen av cen tralbankschefer och tillsynschefer (GHOS) om ett antal åtgärder för att stärka regleringen av banksektorn. Dessa åtgärder fick stöd av G20-ledarna vid toppmötet i Pitts burgh den 24-25 september 2009 och fastställdes i detalj i december 2009. I juli och september 2010 utfärdade GHOS ytterligare två meddelanden om utformning och kalibrering av dessa nya åtgärder. I december 2010 of fentliggjorde Baselkommittén för banktillsyn de slutliga åtgärderna, som går under benämningen Basel III-regel verket.

(2)Högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, med Jacques de Larosière som ordförande (nedan kallad de Larosière- gruppen), uppmanade unionen att utarbeta en mer har moniserad reglering av finansmarknaden. När det gäller hur den framtida tillsynen ska utformas i Europa beto nade Europeiska rådet den 18 och 19 juni 2009 behovet av att utarbeta ett enhetligt europeiskt regelverk som kan tillämpas på alla kreditinstitut och värdepappersföretag på den inre marknaden.

(3)I enlighet med vad som anges i de Larosière-gruppens rapport av den 25 februari 2009 (nedan kallad de Laro sière-rapporten) bör en medlemsstat få anta strängare nationella tillsynsåtgärder som landet anses behöva för att garantera finansiell stabilitet under förutsättning att den inre marknadens principer och de överenskomna grundläggande minimistandarderna respekteras.

(1)I G20-deklarationen av den 2 april 2009 om stärkandet

av det finansiella systemet uppmanas till internationellt enhetliga ansträngningar för att nå ökad öppenhet, an svarighet och reglering genom att förbättra kapitalets

(1) EUT C 105, 11.4.2012, s. 1. (2) EUT C 68, 6.3.2012, s. 39.

(4)Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verk samhet i kreditinstitut (3), och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om

(3) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

102

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/2		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (1) har flera gånger genomgått betydande förändringar. Många av bestämmelserna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG är tillämpliga på såväl kreditinstitut som värdepappersföretag. För att öka tydligheten och se till att dessa bestämmelser tillämåpas på ett enhetligt sätt bör de samlas i nya lagstiftningsakter som ska tillämpas på både kreditinstitut och värdepappersföretag, nämligen denna förordning och Europaparlamentets och rådets di rektiv 2013/36/EU (2). För att bli mer tillgängliga, bör bestämmelserna i bilagorna till direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG ingå i den normativa delen av direktiv 2013/36/EU och denna förordning.

(5)Tillsammans bör denna förordning och direktiv 2013/36/EU utgöra den rättsliga ramen för behörigheten att utöva verksamhet, tillsynsramen och tillsynsreglerna för kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan gemen samt kallade institut). Denna förordning bör därför läsas tillsammans med det direktivet.

(6)Direktiv 2013/36/EU grundar sig på artikel 53.1 i för draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för draget) och bör bland annat innehålla bestämmelser om behörighet att utöva verksamhet i institut samt styrelse former och tillsynsramen i samband med detta, t.ex. be stämmelser om verksamhetstillstånd, förvärv av kvalifice rade innehav, utövande av etableringsfriheten och frihe ten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter de be höriga myndigheterna har i hem- respektive värdmed lemsstaten i detta avseende samt bestämmelser om start kapital och tillsyn av institut.

(7)I denna förordning bör bland annat anges tillsynskrav för institut som direkt rör bank- och finanssektorns verk samhet och är till för att garantera finansiell stabilitet hos aktörerna på dessa marknader och en hög skydds nivå för investerare och insättare. Denna förordning syf tar till att på ett avgörande sätt bidra till en smidigt fungerande inre marknad och bör därför grundas på be stämmelserna i artikel 114 i EUF-fördraget, tolkade i enlighet med domstolens fasta rättspraxis.

(8)Även om man genom direktiven 2006/48/EG och

2006/49/EG i viss utsträckning har harmoniserat med lemsstaternas tillsynsbestämmelser innehåller dessa ett

(1) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

(2) Se sidan 338 i detta nummer av EUT.

stort antal alternativ och möjligheter för medlemsstaterna att införa striktare regler än de som föreskrivs i dessa direktiv. Detta leder till skillnader i nationell lagstiftning som kan hindra i synnerhet gränsöverskridande tillhan dahållande av tjänster och etableringsfrihet och därmed skapa hinder för en smidigt fungerande inre marknad.

(9)Av rättssäkerhetsskäl och på grund av behovet av lika villkor inom unionen är det mycket viktigt att det finns en samlad uppsättning bestämmelser för alla marknads aktörer, för att den inre marknaden ska fungera väl. För att undvika snedvridningar av marknaden och regelar bitrage bör maximal harmonisering därför garanteras ge nom minimitillsynskrav. Av den anledningen är de över gångsperioder som föreskrivs i denna förordning avgö rande för ett smidigt genomförande av denna förordning och för att osäkerhet för marknaderna ska kunna undvi kas.

(10)Med beaktande av det arbete som genomförandegruppen för Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Basel kommittén) utför när det gäller att övervaka och se över medlemsstaternas genomförande av Basel III-regelverket för kapitalkrav, bör kommissionen fortlöpande tillhanda hålla uppdaterade rapporter, åtminstone varje gång som Baselkommittén offentliggör en framstegsrapport om ge nomförandet av Basel III och om genomförandet och det nationella antagandet av Basel III-regelverket i andra vik tiga jurisdiktioner, inbegripet en bedömning av huruvida andra länders lagstiftning och regelverk stämmer överens med internationella minimistandarder i syfte att fastställa skillnader som kan ge upphov till tvivel om huruvida det råder lika villkor.

(11)För att avlägsna handelshindren och snedvridningen av konkurrensen beroende på skilda nationella regelverk, samt för att förhindra uppkomsten av framtida liknande handelshinder och snedvriden konkurrens, är det därför nödvändigt att anta en förordning som fastställer enhet liga regler som ska tillämpas i alla medlemsstater.

(12)Genom att utforma tillsynskrav i form av en förordning skulle man säkerställa att kraven direkt kommer att bli direkt tillämpliga. Detta skulle också garantera lika för utsättningar då det förhindrar att olika nationella krav införs som ett resultat av införlivandet av ett direktiv. Denna förordning skulle medföra att alla institut som enligt förordningen definieras som sådana följer samma regler i hela unionen, vilket även skulle stärka förtroendet för institutens stabilitet, särskilt i kristider. En förordning skulle också göra regelverket enklare och minska kost naderna för att efterleva detta, särskilt för institut som bedriver gränsöverskridande verksamhet samt bidra till att eliminera konkurrenssnedvridningar. Mot bakgrund av särdragen i de nationella fastighetsmarknaderna som kännetecknas av skillnader i ekonomisk utveckling och specifika rättsliga olikheter mellan medlemsstater, regio ner eller lokala områden, bör de behöriga myndigheterna kunna fastslå högre riskvikter eller tillämpa strängare kri terier på vissa områden, grundat på tidigare erfarenheter av fallissemang och förväntad marknadsutveckling för exponeringar som är säkrade genom panträtt i fast egen dom.

103

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/3

(13)På de områden som inte omfattas av denna förordning, till exempel dynamiska avsättningar, bestämmelser om nationella ordningar för säkerställda obligationer som inte är relaterade till behandlingen av säkerställda obliga tioner enligt de regler som fastställs i denna förordning samt förvärv och innehav av andelar i både den finansi ella och den icke-finansiella sektorn för ändamål som inte är relaterade till de tillsynskrav som anges i denna förordning, bör de behöriga myndigheterna eller med lemsstaterna kunna få införa nationella bestämmelser, under förutsättning att de är förenliga med denna för ordning.

(14)De viktigaste rekommendationerna som förordas i de Larosière-rapporten och som senare har införts i unionen var inrättandet av ett enhetligt regelverk och en europeisk ram för makrotillsyn, varvid båda syftade till att i kom bination med varandra säkerställa finansiell stabilitet. Ge nom det enhetliga regelverket sörjer man för en solid och enhetlig rättslig ram som främjar den inre marknadens funktion och förhindrar möjligheterna till regelarbitrage. På den inre marknaden för finansiella tjänster kan emel lertid makrotillsynsriskerna skilja sig åt på flera olika sätt med en rad nationella särdrag, vilket innebär att man kan urskilja variationer i exempelvis banksektorns struktur och storlek i förhållande till ekonomin som helhet och kreditcykeln.

(15)I denna förordning och direktiv 2013/36/EU har man inlemmat flera verktyg för att förebygga och reducera makrotillsynsrisker och systemrisker, varigenom man sör jer för flexibilitet och samtidigt säkerställer att använd ningen av dessa verktyg är underkastad lämplig kontroll så att de inte skadar den inre marknadens funktion men så att användningen av dessa verktyg är transparent och enhetlig.

(16)Utöver de buffertverktyg mot systemrisker som ingår i direktiv 2013/36/EU, i fall där makrotillsynsrisker eller systemrisker berör en medlemsstat, bör de behöriga eller utsedda myndigheterna i den berörda medlemsstaten ha möjlighet att möta dessa risker med vissa specifika na tionella makrotillsynsåtgärder när detta ses som mer ef fektivt för att hantera risken. Europeiska systemrisknämn den (ESRB), som inrättades genom Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 no vember 2010 (1) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu ropeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 (2) bör ha möjlighet att yttra sig om huruvida villkoren för sådana nationella makrotillsynsåtgärder är uppfyllda och det bör

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1. (2) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

finnas en unionsmekanism som kan förhindra att natio nella åtgärder fullföljs om det finns mycket starka bevis för att relevanta villkor inte är uppfyllda. Även om en hetliga mikrotillsynsregler för institut fastställs genom denna förordning bibehåller medlemsstaterna sin ledande roll i fråga om makrotillsyn på grund av sin expertis och sitt befintliga ansvar när det gäller finansiell stabilitet. I det särskilda fallet, eftersom ett beslut om att anta natio nella makrotillsynsåtgärder inbegriper vissa bedömningar avseende risker som i sista hand kan påverka den makro ekonomiska situationen, de offentliga finanserna och budgetläget i den berörda medlemsstaten, är det nödvän digt att rådet tilldelas befogenhet att, i enlighet med ar tikel 291 i EUF-fördaget på förslag av kommissionen, avslå de nationella makrotillsynsåtgärder som föreslagits.

(17)När kommissionen har förelagt rådet ett förslag om att avslå nationella mikrotillsynsåtgärder bör rådet utan dröjsmål behandla det förslaget och fatta beslut om huru vida de nationella åtgärderna ska avslås eller inte. En omröstning kan genomföras i enlighet med rådets arbets ordning (3) på begäran av en medlemsstat eller kommis sionen. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget bör rådet motivera sitt beslut avseende uppfyllandet av de villkor för rådets ingripande som anges i denna förord ning. Med tanke på betydelsen av makrotillsynsrisker och systemrisker för finansmarknaden i den berörda medlem staten och följaktligen även behovet av ett snabbt ingri pande, är det viktigt att tidsfristen för ett sådant råds beslut fastställs till en månad. Om rådet, efter en grundlig behandling av kommissionens förslag om att avslå den föreslagna nationella åtgärden, kommer fram till att de villkor för avslag av nationella åtgärder som fastställts i denna förordning inte har uppfyllts, bör det alltid ange sina skäl på ett klart och tydligt sätt.

(18)Fram till dess att likviditetskraven har harmoniserats un der 2015 och bruttosoliditeten har harmoniserats under 2018 bör medlemsstaterna kunna tillämpa dessa åtgärder så som de finner lämpligt, vilket inbegriper åtgärder som reducerar makrotillsynsrisker eller systemrisker i en viss medlemsstat.

(19)Det bör vara möjligt att tillämpa buffertar mot system risker eller individuella åtgärder som vidtas av medlems staterna för att möta systemrisker rörande dessa med lemsstater, på banksektorn i allmänhet eller på en eller flera delar inom sektorn, dvs. delar av institut som upp visar liknande riskprofiler i sin affärsverksamhet, eller på exponeringar mot en eller flera inhemska ekonomiska eller geografiska sektorer inom banksektorn.

(3) Rådets beslut 2009/937/EU av den 1 december 2009 om antagande av rådets arbetsordning (EUT L 325, 11.12.2009, s. 35).

104

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/4		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(20)Om två eller fler av medlemsstaternas utsedda myndig heter konstaterar att det förekommer samma föränd ringar i intensiteten inom en systemrisk eller en makro tillsynsrisk och att detta utgör en risk för den finansiella stabiliteten på nationell nivå i var och en av dessa med lemsstater och de utsedda myndigheterna anser att den bättre kan mötas med nationella åtgärder, kan medlems staterna lämna in en gemensam anmälan om detta till rådet, kommissionen, ESRB och EBA. Vid anmälan till rådet, kommissionen, ESRB och EBA bör medlemssta terna lägga fram relevanta belägg, inbegripet en motive ring av den gemensamma anmälan.

(21)Kommissionen bör dessutom bemyndigas att anta en delegerad akt om en tillfällig höjning av kapitalbaskrav nivån, krav för stora exponeringar och för offentliggöran de. Sådana bestämmelser bör tillämpas under ett år om inte Europaparlamentet eller rådet inom två månader har invänt mot den delegerade akten. Kommissionen bör ange skälen för tillämpningen av ett sådant förfarande. Kommissionen bör endast bemyndigas att införa striktare tillsynskrav för exponeringar som uppkommer genom marknadsutvecklingen inom unionen eller utanför unio nen och som påverkar alla medlemsstater.

(22)Det är motiverat att se över makrotillsynsreglerna för att kommissionen bland annat ska kunna bedöma om verk tygen för makrotillsyn i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU är verksamma, effektiva och genomblickba ra, om man bör föreslå nya instrument, om täckningen och de tänkbara graderna av överlappning av verktygen för makrotillsyn mot liknande risker i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU är lämpliga och hur interna tionellt överenskomna standarder för systemviktiga insti tut samspelar meddenna förordning eller i direktiv 2013/36/EU.

(23)Om medlemsstaterna antar allmänna riktlinjer, i synner het på områden där man inväntar kommissionens anta gande av förslag till tekniska standarder, bör dessa riktlin jer varken stå i motsättning till unionsrätten eller under minera dess tillämpning.

(24)Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att i förekommande fall införa motsvarande krav på företag som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde.

(25)De allmänna tillsynskrav som fastställs i denna förord ning kompletteras av individuella arrangemang som fast ställs av de behöriga myndigheterna på grundval av re sultaten från den fortlöpande tillsynen av enskilda insti

tut. Omfattningen av sådana tillsynsarrangemang bör bland annat fastställas i direktiv 2013/36/EUeftersom de behöriga myndigheterna själva bör få besluta vilka arrangemang man vill införa.

(26)Denna förordning bör inte inverka på de behöriga myn digheternas möjlighet att införa särskilda krav i enlighet med den tillsyns- och utvärderingsprocess som fastställs i direktiv 2013/36/EU, som bör vara särskilt anpassade till institut specifika riskprofil.

(27)Förordning (EU) nr 1093/2010 syftar till att förbättra kvaliteten och enhetligheten i den nationella tillsynen och stärka kontrollen av gränsöverskridande företags grupper.

(28)Med hänsyn till utökningen av uppgifter för EBA enligt denna förordning och direktiv 2013/36/EU, bör Europa parlamentet, rådet och kommissionen se till att tillräck liga personalresurser och finansiella medel ställs till för fogande.

(29)Enligt förordning (EU) nr 1093/2010 ska EBA vara verk sam inom tillämpningsområdet för direktiv 2006/48/EG och direktiv 2006/49/EG. EBA ska också agera inom verksamhetsområdet institut när det gäller frågor som inte direkt omfattas av dessa direktiv, förutsatt att det krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa direktiv tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt. Denna förordning ska ta hänsyn till EBA:s roll och funktion och underlätta EBA:s utövande av sina befogenheter enligt förordning (EU) nr 1093/2010.

(30)Efter observationsperioden och det fullständiga genom förandet av likviditetstäckningskravet i denna förordning bör kommissionen bedöma huruvida beviljande av initia tivrätt till EBA för att intervenera med bindande medling vad beträffar uppnående av gemensamma beslut från de behöriga myndigheterna i enlighet med artiklarna 20 och 21 i denna förordning skulle underlätta det faktiska bil dandet av och den faktiska verksamheten inom enskilda likviditetsundergrupper samt fastställande av huruvida

kriterierna för en särskild behandling inom en grupp för gränsöverskridande institut är uppfyllda. Därför bör kommissionen vid den tidpunkten som ett inslag i en av de återkommande rapporterna om EBA:s verksamhet en ligt artikel 81 i förordning (EU) nr 1093/2010 särskilt undersöka behovet av att bevilja EBA sådana befogenhe ter och ta med resultatet av denna undersökning i sin rapport, som i tillämpliga fall bör åtföljas av lämpliga förslag.

105

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/5

(31)I de Larosière-rapporten angavs det att mikrotillsyn inte kan garantera finansiell stabilitet på ett effektivt sätt om inte utvecklingen på makronivå beaktas, medan makro tillsyn inte är meningsfull om den inte på något sätt kan påverka tillsynen på mikronivå. Ett nära samarbete mel lan EBA och ESRB är en grundförutsättning för att ESRB till fullo ska kunna fungera och dess varningar och re kommendationer följas upp på ett effektivt sätt. I synner het bör EBA ha möjlighet att till ESRB överlämna all relevant information som samlats in av de behöriga myn digheterna i enlighet med rapporteringsskyldigheterna i denna förordning.

(32)Med tanke på den senaste finansiella krisens förödande effekter är förordningens övergripande mål att upp muntra ekonomiskt nyttig bankverksamhet som tjänar allmänintresset och avskräcka från ohållbar finansiell spe kulation utan verkligt mervärde. Detta förutsätter en övergripande reform av det sätt på vilket besparingar används till produktiva investeringar. För att garantera en hållbar och diversifierad bankmiljö i unionen bör de behöriga myndigheterna ha befogenhet att införa högre kapitalkrav för systemviktiga institut som på grund av sin affärsverksamhet skulle kunna utgöra ett hot mot den globala ekonomin.

(33)Det behövs enhetliga finansiella krav på institut som innehar kontanter eller värdepapper som tillhör deras kunder för att se till att spararna ges likvärdigt skydd och för att skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan jäm förbara grupper av institut.

(34)Eftersom institut konkurrerar direkt på den inre mark naden bör kraven på övervakning vara likvärdiga i hela unionen, med beaktande av institutens olika riskprofiler.

(35)Närhelst det inom ramen för tillsyn är nödvändigt att fastställa den konsoliderade kapitalbasen för en företags grupp bestående av institut, bör beräkningen utföras i enlighet med denna förordning.

(36)Enligt denna förordning tillämpas kapitalbaskraven på individuell nivå och på gruppnivå om inte de behöriga myndigheterna finner det lämpligt att inte tillämpa tillsyn på individuell nivå. Enskild, gruppbaserad och gränsöver skridande gruppbaserad tillsyn är värdefulla instrument för att utöva kontroll över institut.

(37)För att säkerställa att institut inom en grupp är tillräckligt solventa är det väsentligt att kapitalkraven tillämpas ut ifrån gruppens konsoliderade situation. För att vidare sä kerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad inom grup pen och, om så krävs, kan utnyttjas för att skydda spar medel bör kapitalkraven tillämpas på de enskilda institu ten inom en grupp, såvida inte detta mål kan uppnås effektivt på annat sätt.

(38)De minoritetsintressen från förmedlande finansiella hol dingföretag som omfattas av kraven i denna förordning på delgruppsnivå får också, inom tillämpliga gränser vara medräkningsbara i gruppens kärnprimärkapital på grupp nivå eftersom ett förmedlande finansiellt holdingföretags kärnprimärkapital hänförbart till minoritetsintressen och den del av samma kapital som är hänförbar till moder företaget båda pari passu stöder sina dotterföretags för luster, om sådana uppkommer.

(39)De närmare redovisningsmetoder som ska användas vid beräkning av kapitalbasen och vid bedömningen av dess tillräcklighet med hänsyn till ett instituts riskexponering och av koncentrationen av exponeringar bör stå i över ensstämmelse med bestämmelserna i rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra fi nansiella institut (1), som i vissa avseenden anpassar be stämmelserna i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den

13 juni 1983 om sammanställd redovisning (2) eller Eu ropaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (3), beroende på vilken av dessa rättsakter som reglerar institutens redovis ning enligt nationell lagstiftning.

(40)För att lämplig solvens ska kunna säkerställas är det viktigt att fastställa kapitalkrav där tillgångar och poster utanför balansräkningen vägs efter graden av risk.

(41)Den 26 juni 2004 antog Baselkommittén för banktillsyn ett ramavtal om internationell konvergens avseende ka pitalmätning och kapitalstandarder (Basel II-regelverket). De bestämmelser i direktiv 2006/48/EG och direktiv 2006/49/EG som införlivas i denna förordning motsvarar bestämmelserna i Basel II-regelverket. I och med att de kompletterande delarna i Basel III-regelverket också inför livas, kommer denna förordning att motsvara bestämmel serna i Basel II- och Basel III-regelverken.

(1) EGT L 372, 31.12.1986, s. 1. (2) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. (3) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

106

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/6		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(42)Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som finns mellan institut i unionen genom att erbjuda alter nativa metoder för beräkning av kapitalkrav för kredit risker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande komplexitetsgrad. Användningen av extern kreditvär dering och av institutens egna estimat av enskilda kredit riskparametrar ökar väsentligt kreditriskbestämmelsernas riskkänslighet och sundhet i stabilitetsavseende. Institut bör uppmuntras till att övergå till mer riskkänsliga me toder. I samband med upprättande av de estimat som behövs för att tillämpa kreditriskmetoderna i denna för ordning bör instituten förstärka sina metoder för mät ning och hantering av kreditrisker för att göra sådana metoder tillgängliga för fastställande av föreskrivna ka pitalbaskrav som återspeglar arten och omfattningen av enskilda instituts metoder samt deras komplexitet. Data behandling i samband med tillkomst och hantering av exponeringar mot kunder bör i detta sammanhang anses omfatta utveckling och validering av system för hantering och mätning av kreditrisker. Detta ligger inte bara i in stitutens legitima intressen utan avspeglar också syftet med denna förordning, nämligen att utnyttja bättre me toder för mätning och hantering av kreditrisker och också utnyttja dem för föreskrivna kapitalbaskrav. Oaktat

ovan sagda kräver mer riskkänsliga metoder avsevärd sakkunskap och betydande resurser samt statistik av god kvalitet och tillräcklig omfattning. Instituten bör där för uppfylla höga normer innan de tillämpar sådana me toder för föreskrivna kapitalbaskrav. Mot bakgrund av det pågående arbetet med att säkerställa lämpliga säkerhets mekanismer i interna modeller, bör kommissionen ut arbeta en rapport om möjligheten att utvidga Basel I- golvet och, om så krävs, tillsammans med ett lagstift ningsförslag.

(43)Kapitalkraven bör stå i proportion till de risker som ska täckas. Särskilt bör den minskning av risknivåer som beror på innehav av ett stort antal exponeringar som var för sig är relativt små återspeglas i kapitalkraven.

(44)Små och medelstora företag utgör en av pelarna i unio nens ekonomi sett till deras grundläggande betydelse när det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och erbjuda sys selsättning. Återhämtningen och den framtida tillväxten i unionens ekonomi beror i stor utsträckning på tillgäng ligheten till kapital och finansiering för små och medels tora företag som är etablerade inom unionen för att dessa ska kunna genomföra nödvändiga investeringar för att tillägna sig ny teknik och utrustning som kan stärka deras konkurrenskraft. Den begränsade mängden alternativa finansieringskällor har gjort små och medels tora företag som är etablerade inom unionen än mer känsliga för bankkrisens effekter. Därför är det viktigt att fylla det existerande likviditetsgapet för små och me delstora företag och säkerställa ett tillräckligt flöde av bankkrediter till dessa företag under nuvarande förhållan den. Kapitalkraven för exponering mot små och medels tora företag bör minskas genom tillämpning av en stöd faktor motsvarande 0,7619 för att kreditinstituten ska kunna öka utlåningen till små och medelstora företag. För att uppnå detta mål bör kreditinstituten faktiskt

utnyttja den kapitallättnad som följer av stödfaktorns till lämpning uteslutande för att kunna tillhandahålla ett till räckligt kreditflöde till små och mellanstora företag som är etablerade inom unionen. Behöriga myndigheter bör regelbundet övervaka kreditinstitutens totala antal expo neringar mot små och medelstora företag och den totala mängden kapitalavdrag.

(45)I linje med Baselkommittén för banktillsyns beslut och med stöd av GHOS den 10 januari 2011, ska samtliga primärkapitaltillskott och supplementärkapitaltillskott i ett institut kunna skrivas ner fullständigt och permanent eller helt omvandlas till kärnprimärkapital vid den tid punkt då institutet inte längre är livskraftigt. Lagstiftning som är nödvändig för att säkerställa att kapitalbasinstru ment omfattas av mekanismen för absorbering av ytter ligare förluster bör införlivas i unionsrätten som en del av de krav som avser återhämtning och rekonstruktion av institut. Om den unionsrätt som styr kravet på att kapitalinstrument fullständigt och permanent bör kunna skrivas ner till noll eller omvandlas till kärnprimärkapital tillskott om ett institut inte längre anses livskraftigt ännu inte har antagits den 31 december 2015 bör kommis sionen se över och rapportera om frågan huruvida en sådan bestämmelse bör införas i denna förordning och, mot bakgrund av den översynen, lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.

(46)Bestämmelserna i denna förordning står i överensstäm melse med proportionalitetsprincipen och tar särskilt hänsyn till mångfalden av olika institut när det gäller verksamhetens storlek och omfattning samt verksamhets område. Överensstämmelsen med proportionalitetsprinci pen innebär också att enklast möjliga kreditvärderings

förfarande, även inom ramen för intern riskklassificering ("internmetoden"), erkänns för exponeringar mot hushåll. Medlemsstaterna bör se till att kraven i denna förordning tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten och omfattningen av de risker som är förenade med ett in stituts affärsmodell och verksamhet samt komplexiteten i dessa risker. Kommissionen bör se till att delegerade ak ter och genomförandeakter, tekniska standarder för till syn och tekniska standarder för genomförande är för enliga med proportionalitetsprincipen, för att garantera att förordningen tillämpas på ett proportionerligt sätt.

EBA bör därför se till att alla tekniska standarder för tillsyn och genomförande utformas på ett sådant sätt att proportionalitetsprincipen beaktas och upprätthålls.

(47)De behöriga myndigheterna bör i tillräcklig grad upp märksamma fall där de misstänker att information be traktats som företagsintern eller konfidentiell i syfte att undvika offentliggörande av sådan information. Trots att ett institut får välja att inte offentliggöra information eftersom informationen betraktas som företagsintern eller konfidentiell innebär det faktum att informationen be traktas som företagsintern eller konfidentiell inte att an svarsskyldigheten bör upphöra om det skulle visa sig att det uteblivna offentliggörandet har haft en betydande inverkan.

107

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/7

(48)Denna förordnings "utvecklingsbara karaktär" gör det möjligt för institut att välja mellan tre metoder för kredit risker med varierande komplexitet. För att i synnerhet små institut ska kunna välja den riskkänsligare internme toden bör de relevanta bestämmelserna tolkas så att ex poneringsklasserna innefattar alla exponeringar som di rekt eller indirekt likställs med dem i denna förordning. Som allmän regel gäller att de behöriga myndigheterna inte bör göra någon åtskillnad mellan de tre metoderna när det gäller tillsynsprocessen, dvs. institut som utnyttjar schablonmetoden ska inte bli föremål för strängare tillsyn enbart av den anledningen.

(49)Tekniker för kreditriskreducering bör erkännas i ökad utsträckning och omfattas av ett regelverk som säkerstäl ler att solvensen inte undergrävs av att åtgärder felaktigt erkänns som riskreducerande. I möjligaste mån bör sä kerheter som normalt används av banker i de olika med lemsstaterna för att minska kreditrisken erkännas enligt schablonmetoden och även enligt de andra metoderna.

(50)För att säkerställa att kapitalkraven för institut i tillräcklig utsträckning beaktar risker och riskreducering i samband med institutens verksamheter och investeringar inom vär depapperisering är det nödvändigt att införa bestämmel ser om en riskkänslig och stabilitetsmässigt sund behand ling av sådana verksamheter och investeringar. I detta syfte krävs det en tydlig och övergripande definition av värdepapperisering som omfattar varje transaktion eller program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i trancher. En exponering som skapar en direkt betalnings skyldighet för en transaktion eller ett program som an vänds för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar bör inte betraktas som en exponering mot en värdepap perisering, även om transaktionen eller programmet har betalningsskyldigheter av varierande senioritet.

(51)Utöver tillsyn för att garantera finansiell stabilitet behövs mekanismer för att stärka och utveckla en effektiv tillsyn och förebygga potentiella bubblor för att säkra en opti mal kapitalallokering mot bakgrund av de makroekono miska utmaningarna och målen, i synnerhet med tanke på långsiktiga investeringar i den reella ekonomin.

(52)Operativa risker är en betydande kategori av risker som institut ställs inför och som måste täckas av kapitalbasen. Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som finns mellan olika institut i unionen genom att erbjuda alternativa metoder för beräkning av kapitalkrav för ope rativa risker med olika nivåer av riskkänslighet och va rierande komplexitetsgrad. Institut bör ges lämpliga inci tament för att övergå till mer riskkänsliga metoder. Mot bakgrund av att teknikerna för mätning och hantering av operativa risker är under utveckling bör bestämmelserna fortlöpande ses över och uppdateras när så är lämpligt, inbegripet i fråga om kraven på olika affärsområden och

godkännande av tekniker för riskreducering. I detta sam manhang bör särskild uppmärksamhet ägnas möjligheten att beakta försäkring inom ramen för de enkla metoderna för att beräkna kapitalkrav för operativa risker.

(53)Övervakning och kontroll av ett instituts exponeringar bör ingå som en integrerad del av tillsynen över institu tet. Därför kan en alltför stor koncentration av expone ringar mot en enskild kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning medföra en oacceptabelt hög för lustrisk. Denna situation kan anses äventyra ett instituts solvens.

(54)När man fastställer förekomsten av en grupp av kunder med inbördes anknytning och därmed exponeringar som utgör en gemensam risk, är det även viktigt att ta hänsyn till risker som uppkommer genom en gemensam källa till viktig finansiering som tillhandahålls av institutet självt, dess finansiella grupp eller parter med inbördes anknyt ningar.

(55)Även om det är önskvärt att basera beräkningen av ex poneringsbeloppet på det värde som anges för att be stämma kapitalbaskraven, är det lämpligt att anta regler för övervakning av stora exponeringar utan att tillämpa riskvikter eller risknivåer. De metoder för kreditriskredu cering som tillämpas i solvenssystemet har dessutom ut formats utifrån antagandet att kreditrisken är väl diversi fierad. När det gäller stora exponeringar i samband med koncentration till ett enda namn är kreditrisken inte väl diversifierad. Effekterna av sådana tekniker bör därför omfattas av tillsynsregler. Det är därför nödvändigt att se till att man får en effektiv återvinning av kreditrisk skyddet vid stora exponeringar.

(56)Eftersom en förlust som uppkommer på grund av en exponering mot ett institut kan vara lika allvarlig som

en förlust på grund av någon annan exponering, bör sådana exponeringar behandlas och rapporteras på samma sätt som vilka andra exponeringar som helst. En alternativ kvantitativ begränsning har införts för att mildra den oproportionerliga inverkan som ett sådant förfaringssätt har på mindre institut. Dessutom undantas mycket kortfristiga exponeringar avseende penningöver föring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clea ring, avveckling och förvaringstjänster för kunder, så att finansmarknaderna och deras infrastruktur ska kunna fungera smidigare. Dessa tjänster omfattar till exempel clearing och avveckling av kontanttransaktioner samt an nan verksamhet för att underlätta avveckling. De relate rade exponeringarna inbegriper exponeringar som ett kreditinstitut eventuellt inte kan förutse och därför inte till fullo kontrollera, bland annat saldon på interbank konton till följd av kundbetalningar, inbegripet kredite rade och debiterade avgifter och räntor, och andra betal ningar för kundservice, samt ställda eller erhållna säker heter.

108

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/8		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(57)Det är viktigt att intressena hos de företag som omfor mar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (originatorer eller medverkande institut) och de företag som investerar i dessa värdepapper eller in strument (investerare) sammanfaller. För att uppnå detta bör originatorn eller det medverkande institutet behålla en väsentlig intresseandel i de underliggande tillgångarna. Det är därför viktigt för originatorerna eller de medver kande instituten att bibehålla en exponering mot risken för lånen i fråga. Mer generellt bör värdepapperiserings transaktioner inte struktureras så att en tillämpning av bibehållandekraven undviks, särskilt genom avgifter eller premier eller båda. Ett sådant bibehållande av riskexpo neringen bör tillämpas i alla situationer där den ekono miska substansen i en värdepapperisering kan tillämpas, oavsett vilka rättsliga strukturer eller instrument som an vänds för att uppnå denna ekonomiska substans. Särskilt i de fall kreditrisken överförs genom värdepapperisering bör investerare fatta sina beslut först efter att ha gjort en noggrann genomgång, för vilken de behöver adekvat in formation om värdepapperiseringarna.

(58)I denna förordning föreskrivs också att behållningskravet inte ska tillämpas mer än en gång. För en given vär depapperisering räcker det att antingen originatorn, det medverkande institutet eller den ursprunglige långivaren omfattas av kravet. Om värdepapperiseringstransaktioner inbegriper andra värdepapperiseringar som underliggande exponeringar, bör på motsvarande sätt behållningskravet endast tillämpas på den värdepapperisering som omfattas av investeringen. Förvärvade fordringar bör inte omfattas av behållningskravet, om de hänför sig till företagsverk samhet där de överlåts eller säljs till diskonterat värde för att finansiera sådan verksamhet. De behöriga myndighe terna bör tillämpa riskvikten avseende bristande efterlev nad av kraven på tillbörlig aktsamhet och riskhanterings skyldigheter i samband med värdepapperiseringar vid större överträdelser av riktlinjer och förfaranden som är relevanta för analysen av de underliggande riskerna. Kommissionen bör också studera huruvida undvikandet av en upprepad tillämpning av behållningskravet skulle kunna leda till praxis för att undgå detta krav och huru vida värdepapperiseringsregler tillämpas på ett effektivt sätt av de behöriga myndigheterna.

(59)Tillbörlig aktsamhet bör tillämpas för korrekt bedömning av de risker som hänför sig till värdepapperiseringsexpo neringar både inom och utanför handelslagret. Dessutom bör kraven på tillbörlig aktsamhet vara proportionerliga. Förfaranden för tillbörlig aktsamhet bör bidra till att bygga upp ett större förtroende mellan originatorer, med verkande institut och investerare. Det är därför önskvärt att relevanta uppgifter om förfaranden för tillbörlig akt samhet redovisas korrekt.

(60)När ett institut exponerar sig mot sitt moderföretag eller mot andra dotterföretag till moderföretaget, är särskild försiktighet påkallad. Sådana exponeringar för institut

bör handhas på ett helt självständigt sätt i enlighet med principerna om sund förvaltning, utan hänsyn till några andra omständigheter. Detta är särskilt viktigt vid stora exponeringar och i fall som inte enbart rör administra tion eller vanliga transaktioner inom gruppen. De behö riga myndigheterna bör fästa särskild uppmärksamhet vid sådana exponeringar inom en grupp. Sådana standarder behöver dock inte tillämpas, om moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett kreditinstitut eller om övriga dotterföretag är antingen kreditinstitut eller finan siella institut eller anknutna företag, under förutsättning att samtliga dessa företag omfattas av tillsynen av kredit institutet på gruppnivå.

(61)Med tanke på att bestämmelserna om kapitalkrav är risk känsliga, är det önskvärt att fortlöpande kontrollera om de har väsentliga effekter på konjunkturcykeln. Kommis sionen bör med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) synpunkter rapportera om dessa aspekter till Eu ropaparlamentet och rådet.

(62)Kapitalkraven för råvaruhandlare, inbegripet handlare som i dag är undantagna från kraven i Europaparlamen tets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (1), bör ses över.

(63)Liberaliseringen av marknaderna för gas och elektricitet är ett i både ekonomiskt och politiskt avseende viktigt mål för unionen. Med tanke på detta bör de kapitalkrav och andra tillsynsregler som tillämpas på företag som är verksamma på dessa marknader vara proportionerliga och inte i onödan göra det svårare att uppnå liberalise ring. Detta mål bör man särskilt ha i åtanke vid över syner av denna förordning.

(64)Institut som placerar i återvärdepapperiseringar bör utöva tillbörlig aktsamhet även beträffande underliggande vär depapperiseringar och exponeringar som inte är vär depapperiseringar vilka är underliggande instrument för de förra. Institut bör bedöma om exponeringar i sam band med program för tillgångsbaserade certifikat utgör återvärdepapperiseringsexponeringar, inbegripet expone ringar i samband med program genom vilka man för värvar högt rangordnade trancher av separata grupper av hela lån, där inget av dessa lån, är en värdepapperise ringsexponering eller återvärdepapperiseringsexponering och där förstaförlustskyddet för varje investering tillhan dahålls av säljaren av lånen. I den sistnämnda situationen

(1) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

109

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/9

bör i allmänhet en gruppspecifik likviditetsfacilitet inte betraktas som en återvärdepapperiseringsexponering, ef tersom den utgör en tranch i en enskild tillgångsgrupp (dvs. den tillämpliga gruppen av hela lån) som inte in nehåller några värdepapperiseringsexponeringar. Däremot skulle en kreditförstärkning för hela programmet som endast täcker en del av förlusterna utöver det av säljaren tillhandahållna skyddet i de olika grupperna i allmänhet utgöra en uppdelning på trancher av risken när det gäller en grupp av flera tillgångar som innehåller minst en värdepapperiseringsexponering och skulle därför vara en återvärdepapperiseringsexponering. Om ett sådant pro gram emellertid helt finansierar sig självt med en enda kategori företagscertifikat och om antingen kreditförs tärkningen för hela programmet inte är en återvärdepap perisering eller företagscertifikatet till fullo stöds av det medverkande institutet, vilket gör att investeraren i före tagscertifikatet blir reellt exponerad för det medverkande företagets fallissemangsrisk i stället för de underliggande grupperna eller de underliggande tillgångarna, bör emel lertid detta företagscertifikat i allmänhet inte betraktas som en återvärdepapperiseringsexponering.

(65)Bestämmelserna om försiktig värdering av handelslagret bör tillämpas på alla instrument som tas upp till verkligt värde, såväl i handelslagret som i övrig verksamhet, för institut. Det bör klargöras att skillnaden i absolut värde bör dras från av kapitalbasen, om en försiktig värdering skulle leda till redovisning av ett lägre värde än vad som faktiskt bokförts.

(66)Institut bör kunna välja att antingen tillämpa ett kapital krav på eller att från kärnprimärkapital dra av sådana värdepapperiseringspositioner som enligt denna förord ning ges en riskvikt på 1 250 %, oberoende av om po sitionerna ligger i eller utanför handelslagret.

(67)Originatorer eller medverkande institut bör inte kunna kringgå förbudet mot implicit stöd genom att utnyttja sina handelslager för sådant stöd.

(68)Utan att det påverkar de offentliggöranden som uttryck ligen krävs genom denna förordning bör syftet med in formationskraven vara att ge marknadsaktörerna korrekt och fullständig information om de enskilda institutens riskprofiler. Det bör därför kunna krävas att institut of fentliggör ytterligare information som inte uttryckligen nämns i denna förordning, om ett sådant offentliggö rande behövs för att uppfylla nämnda syfte. De behöriga myndigheterna bör samtidigt i tillräcklig grad uppmärk samma fall där de misstänker att information betraktas som företagsintern eller konfidentiell av ett institut i syfte att undvika offentliggörande av sådan information

(69)Om det i en extern kreditvärdering av en värdepapperi seringsposition tas hänsyn till effekten av ett kreditskydd som det investerande institutet självt tillhandahåller, bör institutet inte få utnyttja den lägre riskvikt som följer av detta skydd. Värdepapperiseringspositionen bör inte dras av från kapitalet, om det finns andra sätt att fastställa en riskvikt som överensstämmer med den faktiska risk som är förenad med positionen utan att det kreditskyddet beaktas.

(70)Med tanke på de dåliga resultat som interna modeller nyligen uppvisat vad gäller beräkning av kapitalkrav för marknadsrisker, bör standarderna skärpas. Framför allt bör förmågan att fånga upp risk kompletteras i fråga om kreditrisker i handelslagret. Dessutom bör det i be räkningen av kapitalkraven även ingå en komponent som täcker stressituationer för att skärpa kapitalkraven med tanke på försämrade marknadsförhållanden och för att minska risken för konjunkturförstärkande effekter. Insti tut bör också genomföra omvända stresstester för att utröna vilka scenarier som skulle kunna hota deras livs kraft, såvida de inte kan visa att ett sådant test är onö digt. Mot bakgrund av de särskilda svårigheter som nyli gen framkommit när det gäller att behandla värdepappe riseringspositioner med metoder som bygger på interna modeller, bör erkännandet av institutens modeller för värdepapperiseringsrisker för att beräkna kapitalkrav i handelslagret begränsas och ett standardiserat kapitalkrav gälla för dessa värdepapperiseringar, om inte annat före skrivs.

(71)I denna förordning fastställs begränsade undantag för viss korrelationshandel där ett institut av sin tillsynsmyndig het kan tillåtas beräkna ett samlat riskkapitalkrav med beaktande av strikta krav. I sådana fall bör institutet åläggas att för denna handel åsätta ett kapitalkrav som är lika med det högre av det kapitalkrav som beräknats enligt denna internt utvecklade metod och 8 % av ka pitalkravet för den specifika risken enligt schablonmeto den. Institutet bör inte ha skyldighet att låta dessa expo neringar omfattas av kapitalkravet vid ytterligare risk men de bör tas med i både VaR-värden (value-at-risk) och stressjusterade VaR-värden.

(72)Med tanke på arten och omfattningen av de oväntade

förluster som drabbade institut under den finansiella och ekonomiska krisen, är det nödvändigt att ytterligare förbättra kvalitet och harmonisering av den kapitalbas som krävs av institut. Detta bör innefatta införande av en ny definition av de viktigaste delarna av det kapital som finns tillgängligt för täckning av oväntade förluster när dessa inträffar, utveckling av definitionen av hybrid kapital och enhetliga försiktighetsjusteringar av kapitalba sen. Det är också nödvändigt att höja nivån på kapital basen betydligt, med nya kapitalrelationer inriktade på de

110

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/10		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

viktigaste delarna av kapitalbasen som finns tillgängliga för att täcka förluster när de uppkommer. Det förväntas att institut vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad uppfyller kapitalkraven för de viktigaste delarna av kapitalet endast med sådana aktier som upp fyller en rad strikta kriterier för kärnkapitalinstrument och institutets redovisade reserver. För att i tillräcklig utsträckning ta hänsyn till de olika rättsliga former enligt vilka institut i unionen är verksamma bör de strikta kri terierna för kärnkapitalinstrument garantera att kärnka pitalinstrument för institut vilkas aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad är av högsta kvalitet. Detta bör inte hindra institut från att, för aktier som har differentierad rösträtt eller saknar rösträtt, betala en ut delning som är flera gånger större än den som betalas för aktier som har relativt sett större rösträtt, förutsatt att de strikta kriterierna för kärnprimärkapitaltillskott uppfylls oberoende av rösträtten, inklusive de kriterier som rör betalningsflexibilitet, och förutsatt att, om utdelning be talas, den ska betalas på alla aktier som givits ut av det berörda institutet.

(73)Handelsfinansieringsexponeringar är sinsemellan olika i sitt slag, men har bland annat det gemensamt att de är av lågt värde, har kort löptid och har en identifierbar finansieringskälla för återbetalning. De är baserade på varu- och tjänsterörelser som stöder den reella ekonomin och i de flesta fall hjälper små företag i deras dagliga behov, och därigenom skapar ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen. In- och utflöden matchar för det mesta varandra, och därför är likviditetsrisken begränsad.

(74)Det är lämpligt att EBA upprätthåller en uppdaterad för teckning över de olika former av kapitainstrument som i varje medlemsstat räknas som kärnprimärkapitaltillskott. EBA bör från denna förteckning avföra icke-statliga stöd instrument utgivna efter ikraftträdandet av denna förord ning som inte uppfyller de kriterier som anges i denna förordning och offentliggöra sådant avförande. Om in strument som av EBA har avförts från förteckningen åtnjuter fortsatt erkännande också efter EBA:s offentlig

görande, bör EBA till fullo utöva sina befogenheter, sär skilt de som tilldelats EBA genom artikel 17 i förordning (EU) nr 1093/2010 om överträdelser av unionsrätten. Det bör erinras om att en trestegsmekanism tillämpas för en reaktion som står i proportion till allvaret i fall av felaktig eller otillräcklig tillämpning av unionsrätten, genom vilken EBA, som ett första steg, har befogenhet att göra utredningar om det påstås att nationella myn digheter i utövandet av tillsyn tillämpat skyldigheter en ligt unionsrätten felaktigt eller ofullständigt, och därefter utfärda en rekommendation. Som ett andra steg, om den behöriga nationella myndigheten inte följer rekommen dationen, har kommissionen befogenhet att avge ett for mellt yttrande med beaktande av EBA:s rekommendation, med en anmodan till den behöriga myndigheten att vidta de åtgärder som krävs för att uppfylla bestämmelserna i unionsrätten. Om i exceptionella fall den behöriga myn digheten i fråga ihållande underlåter att agera, har EBA, som ett tredje steg, befogenhet att, som en sista utväg, anta beslut riktade till enskilda finansiella institut. Det bör också erinras om att kommissionen enligt artikel 258 i EUF-fördraget, om den anser att en medlemsstat har

underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen, har befogenhet att föra ärendet vidare till Europeiska unio nens domstol.

(75)Denna förordning bör inte påverka de behöriga myndig heternas möjlighet att bibehålla processer för förhands godkännande av avtal som reglerar primärkapitaltillskott och supplementärkapital. I dessa fall bör sådana kapital instrument endast tas med bland institutets övriga pri märkapital för kapitaltäckningsändamål eller supplemen tärkapital när de med framgång gått igenom dessa pro cesser för godkännande.

(76)För att stärka marknadsdisciplinen och öka den finansi ella stabiliteten måste mer detaljerade krav på upplys ningar om det lagstadgade kapitalets form och art samt om försiktighetsjusteringar införas, för att säkerställa att investerare och insättare får tillräcklig information om institutens solvens.

(77)De behöriga myndigheterna måste dessutom ha känned om, minst i form av en sammanfattning, om institutens repor, värdepapperslån och alla former av panträttsarran gemang. Sådan information bör meddelas de behöriga

myndigheterna. För att förstärka marknadsdisciplinen bör det finnas mer detaljerade krav på upplysningar om repor och säkrad finansiering.

(78)Den nya definitionen av kapital och lagstadgade kapital krav bör införas på ett sätt som tar hänsyn till att det finns olika startpunkter och förhållanden i olika länder och att de initiala olikheterna kommer att minska under övergångsperioden. För att säkra lämplig kontinuitet i kapitalbasens nivå kommer de instrument som gavs ut inom ramen för en återkapitaliseringsåtgärd enligt reg lerna om statligt stöd, före den dag då denna förordning började tillämpas, att bibehållas under hela övergångs perioden. Utnyttjandet av statligt stöd bör undvikas så långt det är möjligt i framtiden. I den utsträckning som statligt stöd visar sig vara nödvändigt i vissa situationer bör denna förordning tillhandahålla en ram för hante ringen av sådana situationer. Framför allt bör det i denna förordning anges hur kapitalbasinstrument som givits ut inom ramen för en rekapitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd bör hanteras. Möjligheten för institut att dra nytta av sådan behandling bör vara föremål för strikta villkor. I den mån sådan behandling ger möjlighet till avvikelser från de nya kriterierna för kapitalbasinstru mentens kvalitet bör dessa avvikelser dessutom begränsas så långt det är möjligt. Behandlingen för befintliga ka pitalinstrument som givits ut inom ramen för en reka pitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd bör tydligt göra åtskillnad görs mellan de kapitalinstrument som uppfyller kraven i denna förordning och de kapital instrument som inte gör det. Lämpliga övergångsbestäm melser avseende det senare fallet bör därför fastställas i denna förordning.

111

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/11

(79)Enligt direktiv 2006/48/EG måste kreditinstituten den 31 december 2011 ha en kapitalbas som minst motsva rar ett angivet minimibelopp. Med tanke på de fortsatta effekterna av finanskrisen inom banksektorn och de för längda övergångsbestämmelserna för kapitalkrav som an tagits av Baselkommittén för banktillsyn, är det lämpligt att åter införa en nedre gräns under en begränsad tid tills tillräckliga kapitalbasbelopp har etablerats i enlighet med de övergångsbestämmelser för kapitalbasen som anges i denna förordning, vilka kommer att införas stegvis mel lan tidpunkten för denna förordnings tillämpning och 2019.

(80)För företagsgrupper med en väsentlig bank- eller vär depappersverksamhet och försäkringsverksamhet finns specifika regler i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappers

företag i ett finansiellt konglomerat (1) för att åtgärda sådant "dubbelt utnyttjande av poster i kapitalbasen". Direktiv 2002/87/EG grundas på internationellt överens komna principer för riskhantering i olika sektorer. Denna förordning förstärker hur dessa regler för dessa finansiella konglomerat ska tillämpas på bank- och investerings grupper och garanterar en fast och enhetlig tillämpning av dem. Eventuella ytterligare förändringar som blir nöd vändiga kommer att åtgärdas vid översynen av direktiv 2002/87/EG, som förväntas 2015.

(81)Finanskrisen visade tydligt att institut gravt underestime rat nivån på motpartsrisken kopplad till OTC-derivat. G 20 uppmanade därför i september 2009 till att fler OTC- derivat skulle clearas genom en central motpart. De be gärde också att sådana OTC-derivat som inte kunde clea ras centralt skulle omfattas av högre kapitalbaskrav för att korrekt återspegla de högre risker som är förbundna med dessa derivat.

(82)Efter dessa krav från G 20 gjorde Baselkommittén för banktillsyn, som en del av Basel III-regelverket, stora för ändringar av reglerna för motpartsrisker. Basel III-regel verket förväntas innebära stora ökningar av kapitalbas kraven för transaktioner för finansiering av instituts OTC-derivat och värdepapper och starka incitament för institut att använda centrala motparter. Basel III-regelver ket förväntas också ge ytterligare incitament till stärkt riskhantering för motpartsriskexponeringar och översyn av det gällande systemet för behandling av motpartsrisk exponeringar mot centrala motparter.

(83)Instituten bör ha en ytterligare kapitalbas på grund av risken för kreditvärdighetsjustering i samband med OTC- derivat. Instituten bör också tillämpa en högre korrela

(1) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.

tionsfaktor vid beräkning av kraven på kapitalbas för motpartsriskexponeringar i samband med OTC-derivat och värdepappersfinansierade transaktioner mot vissa fi nansiella institut. Institut bör också vara skyldiga att vä sentligt förbättra mätning och hantering av motpartsris ker genom att på ett bättre sätt åtgärda korrelationsrisker, högt skuldsatta motparter och säkerheter, åtföljt av mot svarande förstärkningar inom utfallstester och stresstester.

(84)Handelsexponeringar mot centrala motparter gynnas van ligen av den multilaterala nettnings- och förlustdelnings mekanism som de centrala motparterna tillämpar. De innebär därför en mycket låg motpartsrisk och bör om fattas av mycket låga kapitalbaskrav. Samtidigt bör detta krav vara positivt för att se till att institut följer upp och övervakar sina exponeringar mot centrala motparter som en del av god riskhantering och för att avspegla att inte heller handelsexponeringar mot centrala motparter är riskfria.

(85)En obeståndsfond hos en central motpart är en meka nism som möjliggör delning (ömsesidighet) av förlusterna bland medlemmarna i den centrala motparten. Den an vänds när de förluster som den centrala motparten ådrar sig då en clearingmedlem fallerar överstiger de marginal säkerheter och bidrag till obeståndsfonden från denna clearingmedlem och alla andra åtgärder som den centrala motparten kan ta till, innan den använder de övriga clearingmedlemmarnas bidrag till obeståndsfonden. Ris ken för förluster vid exponeringar som härrör från bidrag till obeståndsfonden är därför högre än förlustrisken vid handelsexponeringar. Denna typ av exponeringar bör därför omfattas av högre kapitalbaskrav.

(86)Det "hypotetiska kapital" som innehas av en central mot part bör vara en nödvändig variabel för att bestämma kapitalbaskravet för en clearingmedlems exponeringar med hjälp av dennes bidrag till den centrala motpartens obeståndsfond. Det bör inte tolkas som någonting annat. Det bör i synnerhet inte tolkas som det kapital som en central motpart enligt sin behöriga myndighet måste in neha.

(87)Översynen av behandlingen av motpartsrisk, i synnerhet införandet av högre kapitalbaskrav för bilaterala derivat kontrakt för att avspegla den högre risk som sådana kontrakt innebär för det finansiella systemet, utgör en integrerad del av kommissionens försök att garantera effektiva, säkra och sunda derivatmarknader. Denna för ordning kompletterar därför Europaparlamentets och rå dets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregis ter (2).

(2) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.

112

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/12		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(88)Kommissionen bör se över de relevanta undantagen för stora exponeringar senast den 31 december 2015. I av vaktan på resultatet av den översynen bör medlemssta terna även fortsättningsvis tillåtas besluta om undantag för vissa stora exponeringar från dessa regler under en tillräckligt lång övergångsperiod. Med utgångspunkt i det arbete som har utförts inom ramen för utarbetandet av och förhandlingarna om Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kre ditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora ex poneringar, tillsynsrutiner och krishantering (1) och med hänsyn till den internationella utvecklingen och unions utvecklingen i dessa frågor bör kommissionen se över huruvida dessa undantag även i fortsättningen bör till lämpas skönsmässigt eller på ett mer allmänt sätt och om huruvida de risker som är förbundna med dessa expone ringar hanteras genom andra verkningsfulla medel enligt denna förordning.

(89)För att säkerställa att undantag för exponeringar av be höriga myndigheter inte permanent äventyrar konsekven sen hos de enhetliga regler som fastställs genom denna förordning bör de behöriga myndigheterna, efter en över gångsperiod och i avsaknad av resultat av den översynen, rådfråga EBA om huruvida det är lämpligt att fortsätta att utnyttja möjligheten att undanta vissa exponeringar eller inte.

(90)Åren före den finansiella krisen kännetecknades av en kraftig ökning av institutens exponeringar i förhållande till den egna kapitalbasen (bruttosoliditet). Under den finansiella krisen tvingades institut på grund av förluster och bristande finansiering att på kort tid kraftigt stärka sin bruttosoliditet. Detta förstärkte den nedåtgående pres sen på tillgångspriserna och orsakade ytterligare förluster för institut, vilket i sin tur ledde till ytterligare minskning av deras kapitalbas. Slutresultatet av denna negativa spiral var en minskad tillgång till krediter i den reella ekonomin och en djupare och längre kris.

(91)Riskbaserade kapitalbaskrav är av största vikt för att sä kerställa tillräcklig kapitalbas för täckning av oväntade förluster. Krisen visade emellertid också att enbart dessa krav inte räcker för att förhindra att institut tar alltför stora och ohållbara bruttosoliditetsrisker.

(92)I september 2009 beslutade G 20-ledarna att det skulle tas fram internationella regler för att förhindra alltför låg bruttosolidet. Därför stödde de införandet av belånings grad som ett kompletterande mått i Basel II-regelverket.

(1) EUT L 302, 17.11.2009, s. 97.

(93)I december 2010 offentliggjorde Baselkommittén för banktillsyn riktlinjer som fastställer metoden för att be räkna bruttosoliditeten. Enligt dessa regler ska det finnas en observationsperiod från och med den 1 januari 2013 till den 1 januari 2017 under vilken bruttosoliditeten, dess komponenter och dess verkan i förhållande till det riskbaserade kravet kommer att övervakas. På grundval av resultaten från denna observationsperiod avser Basel kommittén för banktillsyn att göra eventuella slutjuste ringar av definitionen och kalibreringen av bruttosolidi teten under första halvåret 2017, med avsikten att övergå till ett bindande krav den 1 januari 2018 efter lämplig översyn och kalibrering. Enligt Baselkommitténs riktlinjer ska kraven på upplysning om bruttosoliditeten och dess komponenteter tillämpas från och med den 1 januari 2015.

(94)Bruttosoliditet är ett nytt reglerings- och övervaknings instrument för unionen. I enlighet med internationella överenskommelser ska den först införas som en extra faktor, som kan tillämpas på enskilda institut efter beslut av tillsynsmyndigheterna. Genom att instituten måste lämna rapporter möjliggörs lämplig översyn och kalibre ring, med sikte på en bindande åtgärd 2018.

(95)Vid granskningen av hur bruttosoliditeten påverkar olika affärsmodeller bör särskild uppmärksamhet ägnas sådana modeller som anses innebära låg risk, t.ex. lån säker ställda med panträtt och specialutlåning till regionala el ler lokala självstyrelseorgan eller offentliga organ. EBA bör, på grundval av de uppgifter som mottagits och de tillsynsresultat som erhållits under en observationsperiod,

isamarbete med behöriga myndigheter utarbeta en klas sificering av affärsmodeller och risker. Med utgångspunkt

ien lämplig analys där också historiska uppgifter och stresscenarier tas i beaktande bör en bedömning göras av vilka bruttosoliditetsnivåer som är lämpliga för att återhämtningsförmågan i respektive affärsmodell ska ga ranteras, samt av frågan om huruvida dessa nivåer bör fastställas som tröskelvärden eller som intervaller Efter observationsperioden och kalibreringen av respektive bruttosoliditetsnivåer, samt på grundval av bedömningen, bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt över bruttosoliditeten, som inbegriper medelvärden och stan dardavvikelser. Efter att ha antagit bruttosoliditetskravet bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt, som inbegriper medelvärden och standardavvikelser, över bruttosoliditeten i förhållande till de fastställda kategori erna av institut.

(96)Institut bör som en del av den interna bedömningen av kapitaltäckningen följa upp bruttosoliditetsnivån och för

ändringar samt bruttosoliditetsrisken. Denna uppföljning bör ingå i tillsynsförfarandet. I synnerhet efter det att kraven avseende bruttosoliditeten har trätt i kraft bör de behöriga myndigheterna övervaka utvecklingen i före tagsmodellen och motsvarande riskprofil för att säker ställa att klassificeringen av institut är aktuell och korrekt.

113

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/13

(97)Goda företagsstyrningsstrukturer, transparens och offent liggörande är avgörande för en sund ersättningspolitik. Institut bör, för att säkerställa att deras ersättningsstruk turer och de risker de är förenade med i tillfredsställande grad kan överblickas av marknaden, offentliggöra detal jerade uppgifter om sin ersättningspolicy och ersättnings praxis och, av sekretesskäl, sammanlagda belopp för de medarbetare vilkas tjänsteutövande väsentligt kan påverka institutets riskprofil. Denna information bör göras till gänglig för alla intressenter. Dessa särskilda krav bör inte påverka tillämpningen av mer allmänna krav på offentliggörande rörande den ersättningspolicy som är tillämplig horisontellt i alla sektorer. Dessutom bör med lemsstaterna tillåtas kräva att institut lämnar mer detal jerad information om ersättningar.

(98)Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett ex ternt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen av en marknad som redan domineras av tre centrala företag. EBA och ESCB:s centralbanker bör utan att

göra förfarandet enklare eller mindre krävande se till att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som ex terna kreditvärderingsinstitut för att på detta sätt öppna marknaden för andra företag.

(99)Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (1) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapens insti tutioner och organ behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (2) ska vara fullt tillämpliga på behandlingen av personuppgifter inom ra men för den här förordningen.

(100)Institut bör ha en diversifierad buffert av likvida tillgångar som de kan använda för att täcka likviditetsbehoven vid kortvariga likviditetsproblem. Eftersom det inte är möjligt att på förhand veta med säkerhet vilka specifika tillgångar inom varje klass av tillgångar som i efterhand kan bli föremål för chocker, är det lämpligt att främja en diver sifierad och högkvalitativ likviditetsbuffert bestående av

olika kategorier av tillgångar. En koncentration av till gångar och alltför stor tilltro till likviditeten på mark naden skapar systemrisker för finanssektorn och bör

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (2) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

undvikas. Under en första observationsperiod bör därför en bred uppsättning kvalitetstillgångar beaktas och an vändas för utvecklingen av en definition av ett likviditets täckningskrav. När en enhetlig definition av likvida till gångar fastställs bör åtminstone statsobligationer och sä kerställda obligationer som handlas på transparenta marknader med en fortlöpande omsättning förväntas bli bedömda som tillgångar med extremt hög likviditet och kreditkvalitet. Lämpligen borde också tillgångar som sva rar mot artikel 416.1 a–c ingå i bufferten utan begräns ningar. När institut använder likviditetsreserven bör de göra upp en plan för hur deras innehav av de likvida tillgångarna ska återställas och de behöriga myndighe terna bör kontrollera att planen är tillräcklig och att den genomförs.

(101)Reserven av likvida tillgångar bör vara tillgänglig närhelst det behövs för att täcka utflödet av likvida medel. Vid kortvariga likviditetsproblem bör behovet av likvida me del beräknas på ett standardiserat sätt för att garantera enhetliga standarder för sundhet och jämlika konkurrens villkor för alla. Man bör garantera att en sådan standar diserad beräkning inte får några oavsiktliga konsekvenser för finansmarknaderna, kreditgivningen och den ekono miska tillväxten och även ta hänsyn till olika affärs- och investeringsmodeller och finansiella förutsättningar hos institut inom hela unionen. Kravet på likviditetstäckning bör därför omfattas av en observationsperiod. På grund val av de gjorda observationerna bör kommissionen med stöd av EBA:s rapporter ges befogenhet att anta en dele gerad akt för ett införande vid lämplig tidpunkt av de taljerade och harmoniserade krav på likviditetstäckning för unionen. För att säkerställa global harmonisering på området likviditetsreglering bör eventuella delegerade ak ter om införande av ett krav på likviditetstäckning vara jämförbara med kravet på likviditetstäckning i enlighet med det slutliga internationella regelverket för mätning av, standarder för och övervakning av likviditetsrisk som utarbetats av Baselkommittén, med beaktande av unio nens särdrag och nationella särdrag.

(102)I detta syfte bör EBA under observationsperioden se över och bedöma bl.a. lämpligheten av en tröskel på 60 % för likvida tillgångar på nivå 1, ett tak på 75 % av inflöden till utflöden och en infasning av likviditetstäckningskravet från 60 % från och med den 1 januari 2015 som stegvis ökas till 100 %. EBA bör vid bedömningen och rappor teringen om de enhetliga definitionerna av reserven av likvida tillgångar beakta den definition av likvida till gångar av hög kvalitet som Baselkommittén för banktill syn formulerat som utgångspunkt för sin analys, med beaktande av unionens särdrag och nationella särdrag. Medan EBA bör identifiera de valutor där institut etable rade inom unionen behov av likvida tillgångar överstiger tillgången till sådana likvida tillgångar i de valutorna bör EBA också årligen undersöka huruvida undantag, inbegri pet de undantag som fastställs i denna förordning, bör

tillämpas. Därtill bör EBA årligen bedöma huruvida när det gäller något sådant undantag samt undantag som redan fastställs i denna förordning ytterligare villkor bör kopplas till deras användning av institut etablerade inom unionen eller de befintliga villkoren bör ses över. EBA bör lägga fram resultaten av analysen i en årlig rapport till Europeiska kommissionen.

114

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/14		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(103)För att öka effektiviteten och minska de administrativa bördorna bör EBA upprätta en enhetlig ram för rappor tering på grundval av en harmoniserad uppsättning stan darder för likviditetskrav som bör tillämpas i hela unio nen. I detta syfte bör EBA utarbeta enhetliga rappor teringsformat och it-lösningar i vilka bestämmelserna i denna förordning och direktiv 2013/36/EU beaktas. In stituten bör fortsätta att uppfylla sina nationella rappor teringskrav fram till den tidpunkt då likviditetskraven börjar gälla fullt ut.

(104)EBA bör, i samarbete med ESRB, utfärda riktlinjer om principerna för användningen av den likvida reserven i en stressituation.

(105)Det bör inte tas för givet att institut kommer att få lik viditetsstöd från andra institut inom samma grupp när de får problem med att uppfylla sina betalningsskyldigheter. Under vissa strikta villkor och med alla berörda behöriga myndigheters enskilda samtycke, bör de behöriga myn digheterna dock kunna avstå från att tillämpa likviditets kravet på enskilda institut och i stället tillämpa ett grupp baserat krav på dessa institut, så att de ges möjlighet att hantera sin likviditet centralt på grupp- eller under gruppsnivå.

(106)Om inget undantag beviljas, bör på motsvarande sätt likviditetsflöden mellan två institut som tillhör samma grupp och är föremål för gruppbaserad tillsyn, när lik viditetkravet blir en bindande åtgärd, endast ges förmån liga in- och utflödesnivåer i de fall där alla nödvändiga skyddsåtgärder vidtagits. Sådan specifik förmånsbehand ling bör definieras snävt och förutsätta att ett antal stränga och objektiva villkor uppfylls. Den specifika be handling som ska tillämpas på ett visst flöde inom en grupp bör uppnås genom användning av objektiva krite rier och parametrar för att fastställa specifika in- och utflödesnivåer mellan institutet och motparten. På grund val av de gjorda observationerna bör kommissionen, med stöd av EBA:s rapport i tillämpliga fall och som en del av den delegerade akt som den antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet, ges befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa dessa specifika behandlingar inom gruppen samt den metod och de objektiva kriterier som de är kopplade till samt gemensamma beslutsmetoder för bedömningen av dessa kriterier.

(107)Obligationer som getts ut av National Asset Management Agency (NAMA) i Irland är särskilt viktiga för de ir

ländska bankernas återhämtning och denna utgivning har fått förhandsgodkännande från medlemsstaterna och har godkänts som statligt stöd av EU-kommissionen som en stödåtgärd för att avlägsna problemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning. Utgivningenn av dessa obligationer, som är en övergångsåtgärd understödd av kommissionen och ECB, är en integrerad del av omstruk tureringen av det irländska banksystemet. Dessa obliga tioner garanteras av irländska staten och är godtagbara

säkerheter hos monetära myndigheter. Kommissionen bör ta upp specifika mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler på omsättningsbara tillgångar som har givits ut eller garanteras av enheter som har beviljats unionsgodkännande av statsstöd, som en del av den de legerade akt som den antar i enlighet med denna för ordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet. I detta hänseende bör kommissionen beakta den omstän digheten att institut som beräknar likviditetskraven i en lighet med denna förordning bör tillåtas att inkludera NAMA:s prioriterade obligationer som tillgångar av ex tremt hög likviditets- och kreditkvalitet fram till decem ber 2019.

(108)På motsvarande sätt är obligationer som givits ut av Spanish Asset Management Company särskilt viktiga för de spanska bankernas återhämtning och ingår i en över gångsåtgärd understödd av kommissionen och ECB som en integrerad del av omstruktureringen av det spanska banksystemet. Eftersom utgivningen av dessa obligationer ingår i det samförståndsavtal om villkoren för finanspoli tiken som undertecknades av kommissionen och de spanska myndigheterna den 23 juli 2012, och över föringen av tillgångar kräver godkännande av kommis sionen som en statlig stödåtgärd för att avlägsna pro blemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning, och i den utsträckning dessa obligationer garanteras av den spanska staten och är godtagbara säkerheter hos monetära myndigheter, bör kommissionen ta upp speci fika mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler på omsättningsbara tillgångar som har givits ut eller ga ranteras av enheter som har beviljats unionsgodkännande av statsstöd, som en del av den delegerade akt som den antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet. I detta hänseende bör kommis sionen beakta den omständigheten attt institut som be räknar likviditetskraven i enlighet med denna förordning bör tillåtas att inkludera Spanish Asset Management Companys prioriterade obligationer som tillgångar av ex tremt hög likviditets- och kreditkvalitet åtminstone fram till december 2023.

(109)På grundval av de rapporter som EBA är skyldiga att lämna in och vid utarbetandet av förslaget till delegerad akt om likviditetskrav bör kommissionen också avgöra om prioriterade obligationer som givits ut av juridiska personer motsvarande NAMA i Irland eller Spanish Asset Management Company, som tillkommit i samma syfte och är särskilt viktiga för bankernas återhämtning i nå gon annan medlemsstat, ska beviljas samma behandling, i den utsträckning de garanteras av staten i den berörda medlemsstaten och är godtagbara säkerheter hos mone tära myndigheter.

(110)Vid utarbetandet av förslagen till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa metoder för mätning av ytterligare utflöde bör EBA överväga om en historisk tillbakablic kande schablonmetod ska användas för sådan mätning.

115

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/15

(111)I avvaktan på införandet av den stabila nettofinansie ringskvoten som en bindande minimistandard bör insti

tutionerna iaktta en allmänna finansieringsskyldighet. Den allmänna finansieringsskyldigheten bör inte vara ett kvotkrav. Om, i avvaktan på införandet av den stabila nettofinansieringskvoten, en stabil finansieringskvot in förs som en minimistandard genom en nationell bestäm melse bör institutionerna rätta sig efter denna minimi standard.

(112)Förutom de kortsiktiga likviditetsbehoven bör institut också anta finansieringsmodeller som är stabila över längre tid. I december 2010 beslutade Baselkommittén för banktillsyn att nettofinansieringskvoten ska övergå till minimistandard den 1 januari 2018 och att Basel kommittén ska införa strikta rapporteringsprocesser för att övervaka kvoten under en övergångsperiod och fort sätta att granska hur dessa standarder påverkar finans marknaderna, kreditgivningen och den ekonomiska till

växten och vid behov åtgärda oavsiktliga konsekvenser. Baselkommittén för banktillsyn beslutade därför att net tofinansieringskvoten kommer att vara föremål för en observationsperiod och omfattas av en översynsklausul. I detta sammanhang bör EBA göra en bedömning av hur kravet på stabil finansiering ska utformas, med utgångs punkt i de rapporter som krävs enligt denna förordning. På grundval av denna utvärdering bör kommissionen lägga fram rapporter för Europaparlamentet och rådet, tillsammans med lämpliga förslag, för införande av ett sådant krav senast 2018.

(113)Brister i företagsstyrningen har i många institut bidragit till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom bank sektorn, vilket har lett till enskilda kreditinstituts fallis semang och systemproblem.

(114)För att underlätta kontrollen av institutens företagsstyr ningspraxis och förbättra marknadsdisciplinen, bör insti tut offentliggöra sina arrangemang för företagsstyrning. Ledningsorganet bör godkänna och offentliggöra ett ut talande, där den försäkrar allmänheten att dessa arrange mang är adekvata och ändamålsenliga.

(115)För att kunna ta hänsyn till att instituten uppvisar många olika affärsmodeller på den inre marknaden bör vissa långsiktiga strukturkrav, såsom den stabila nettofinansie ringskvoten och bruttosoliditeten, undersökas noggrant, i syfte att främja mångfalden av sunda bankstrukturer som redan har varit och bör fortsätta att vara till gagn för unionens ekonomi.

(116)För att finansiella tjänster ska kunna tillhandahållas kon tinuerligt till hushåll och företag är en struktur för stabil finansiering nödvändig. Långsiktiga finansieringsflöden i bankbaserade finanssystem i många medlemsstater kan generellt sett ha andra särdrag än de som finns på andra internationella marknader. Dessutom kan specifika finan sieringsstrukturer ha utvecklats i medlemsstaterna för att

skapa stabil finansiering för långsiktiga investeringar, in begripet decentraliserade bankstrukturer för att kanalisera likviditet eller specialiserade hypoteksbaserade värdepap per som handlas på höglikvida marknader eller är upp skattade investeringar för långsiktiga investerare. Dessa strukturella faktorer måste omsorgsfullt beaktas. I detta syfte är det mycket viktigt att EBA och ESRB, efter det att de internationella standarderna färdigställts, och på grundval av den rapportering som krävs i denna förord ning, utvärderar hur stabila finansieringskrav bör utfor mas för att fullt ut ta hänsyn till de många olika finan sieringsstrukturer som finns på bankmarknaden i unio nen.

(117)För att garantera ökande konvergens mellan kapitalbasen och de försiktighetsjusteringar som tillämpas på definitio nen av kapitalbas inom hela unionen och på definitionen av kapitalbas enligt denna förordning under en över gångsperiod, bör de kapitalbaskrav som anges i denna förordning införas stegvis. Det är av största vikt att denna infasning sker i överensstämmelse med de senaste förs tärkningar av kapitalbaskravet som införts av medlems staterna och den definition av kapitalbas som gäller i medlemsstaterna. Av detta skäl bör de behöriga myndig heterna under övergångsperioden, inom angivna övre och nedre gränsvärden, fastställa hur snabbt det lagstad gade kapitalbaskravet och försiktighetsjusteringarna enligt denna förordning ska införas.

(118)För att underlätta en smidig övergång från de diverge rande försiktighetsjusteringar som i dag tillämpas i med lemsstaterna till de försiktighetsjusteringar som föreskrivs i denna förordning, bör de behöriga myndigheterna un der en övergångsperiod kunna fortsätta kräva att institu ten i begränsad omfattning gör sådana försiktighetsjuste ringar av kapitalbasen som avviker från denna förord ning.

(119)För att garantera att det finns tillräcklig tid för instituten att uppfylla de nya lagstadgade nivåerna för och defini tionerna av kapitalbas, bör vissa kapitalinstrument som inte uppfyller den definition av kapitalbas som fastställs i denna förordning fasas ut mellan den 1 januari 2013 och den 31 december 2021. Vissa kapitaltillskott från staten bör dessutom fullt ut godkännas som kapitalbas under en begränsad period. Dessutom bör överkursfonder relate rade till poster som var kvalificerade som kapitalbas en ligt nationella införlivandeåtgärder för direktiv 2006/48/EG under vissa förhållanden vara kvalificerade som kärnprimärkapital.

(120)För att garantera en ökande konvergens mot enhetliga upplysningsregler för institut för att ge marknadsaktö rerna korrekt och heltäckande information om enskilda instituts riskprofil, bör kraven på att lämna upplysningar införas stegvis.

116

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/16		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(121)För att ta hänsyn utvecklingen på marknaden och erfa renheterna från tillämpningen av denna förordning bör kommissionen vara skyldig att avge rapporter till Euro paparlamentet och rådet, i lämpliga fall med lagstiftnings förslag, om de möjliga effekterna på konjunkturcykeln av kapitalkrav, kapitalbaskrav vid exponeringar i form av säkerställda obligationer, stora exponeringar, likviditets krav, bruttosoliditet, exponeringar mot överförda kredit risker, motpartsrisker och ursprungligt åtagandemetoden, hushållsexponeringar, definitionen av godtagbart kapital och på tillämpningsnivån för denna förordning.

(122)Huvudsyftet med den rättsliga ramen för kreditinstitut bör vara att säkerställa att de tjänster som är absolut nödvändiga för den reella ekonomin fungerar samtidigt som de moraliska riskerna begränsas. En strukturell upp delning mellan banktjänster till privatpersoner och mindre företag och investmentbanktjänster inom en bankgrupp kan vara ett av de viktigaste redskapen för att främja detta mål. Ingen bestämmelse i det nuvarande regelverket bör därför hindra åtgärder genom vilka en sådan uppdelning införs. Kommissionen bör uppmanas att analysera frågan om en strukturell uppdelning i unio nen och lägga fram en rapport, i lämpliga fall med ett lagstiftningsförslag, för Europaparlamentet och rådet.

(123)Likaså bör medlemsstaterna i syfte att skydda insättare och bevara den finansiella stabiliteten också tillåtas att anta strukturåtgärder som kräver att kreditinstitut som har tillstånd i den medlemsstaten minskar sina expone ringar mot olika juridiska personer beroende på verksam heten, oberoende av var verksamheten utövas. Eftersom sådana åtgärder kan få negativa konsekvenser genom att splittra den inre marknaden bör de godkännas endast på strikta villkor i avvaktan på ikraftträdandet av ett kom mande rättsakter där sådana åtgärder uttryckligen harmo niseras.

(124)För att specificera de krav som anges i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att göra tekniska anpassningar av denna förordning för att förtydliga definitionerna i syfte att säkerställa en en hetlig tillämpning av denna förordning eller ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna, att anpassa termino login och definitionerna till senare relevanta akter, att anpassa bestämmelserna om kapitalbas i denna förord ning för att ta hänsyn till utvecklingen av redovisnings standarderna eller unionslagsrätten eller med tanke på

ökad samstämmighet i tillsynspraxis, att utöka förteck ningarna över exponeringsklasser för schablonmetoden eller internmetoden i syfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna, att anpassa vissa belopp som är re levanta för dessa exponeringsklasser i syfte att beakta inflationseffekter, att anpassa förteckningen över och klassificeringen av poster utanför balansräkningen, att anpassa specifika bestämmelser och tekniska kriterier av seende behandlingen av motpartsrisker, schablonmetoden och internmetoden, reducering av kreditrisker, värdepap perisering, operativa risker, marknadsrisker, likviditet, bruttosoliditet och information i syfte att ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna eller utvecklingen av redovisningsstandarder eller unionsrätten eller med tanke på samstämmighet i tillsynspraxis och riskmätning och hänsyn till resultatet av översynen av diverse frågor kopplade till tillämpningsområdet för direktiv 2004/39/EG.

(125)Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör också delegeras till kommissionen när det gäller att föreskriva en tidsbegränsad minskning av kapitalbasnivåer eller riskvikter som anges i denna för ordning för att ta hänsyn till särskilda omständigheter, förtydliga undantaget för vissa exponeringar från tillämp ningen av denna förordnings bestämmelser om stora ex poneringar, ange belopp som ska gälla vid beräkning av kapitalkrav för handelslagret för att ta hänsyn till utveck lingen inom ekonomin och penningpolitiken, anpassa kategorierna av värdepappersföretag som kan komma i fråga för vissa undantag från föreskrivna kapitalbasnivåer

isyfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna, förtydliga kravet att värdepappersföretag bör ha en ka pitalbas som motsvarar en fjärdedel av de fasta omkost naderna under föregående år i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning, fastställa från vilka delar av kapitalbasen som avdrag för ett instituts innehav av instrument i relevanta enheter ska göras, in föra ytterligare övergångsbestämmelser för hur försäk ringstekniska vinster och förluster ska behandlas vid mät ning av institutens förmånsbestämda pensionsfondskul der. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under det förberedande arbetet, även på expertnivå. Kommissionen bör, när den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds till Europaparlamentet och rådet samtidigt och

igod tid.

(126)I enlighet med förklaring nr 39 till artikel 290 i EUF- fördraget, bör kommissionen, i enlighet med sin fasta praxis, fortsätta att samråda med av medlemsstaterna utsedda experter vid utarbetandet av utkast till delegerade akter på området finansiella tjänster.

(127)Tekniska standarder för finansiella tjänster bör säkerställa harmonisering, enhetliga villkor och adekvat skydd för

117

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/17

insättare, investerare och konsumenter inom hela EU. Eftersom EBA har högt specialiserad kompetens, är det lämpligt och ändamålsenligt att EBA anförtros uppgiften att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som inte inbegriper politiska avgöranden, för överlämnande till kommissionen. I samband med ut arbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn bör EBA se till att det finns effektiva förfaranden för administration och rapportering. Rapporteringsformaten bör stå i proportion till arten, omfattningen och kom plexiteten av institutens verksamhet.

(128)Kommissionen bör anta EBA:s förslag till tekniska stan darder för tillsyn inom områdena ömsesidiga bolag, koo perativa sammanslutningar, sparbanker eller liknande, vissa kapitalbasinstrument, försiktighetsjusteringar, avdrag från kapitalbasen, ytterligare kapitalbasinstrument, mino ritetsintressen, tjänster med anknytning till bankverksam het, behandling av kreditriskjusteringar, sannolikhet för fallissemang, förlust vid fallissemang, metoder för risk viktning av tillgångar, samstämmighet i tillsynspraxis, lik viditet och övergångsarrangemang för kapitalbasen ge

nom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF- fördraget och artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Det är av särskild betydelse att kommis sionen genomför lämpliga samråd under sitt förbere dande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen och EBA bör se till att dessa standarder och krav kan tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i proportion till dessa institut och deras verksamheter i fråga om deras art, omfattning och komplexitet.

(129)Genomförandet av vissa delegerade akter som föreskrivs i denna förordning, till exempel delegerade akter avseende likviditetstäckningskravet, kan eventuellt ha en betydande effekt på institut som varit föremål för tillsyn och på den reella ekonomin. Kommissionen bör se till att Europapar lamentet och rådet alltid får tillräcklig information om den relevanta utvecklingen på internationell nivå och om de rådande idéerna inom kommissionen redan före of fentliggörandet av delegerade akter.

(130)Kommissionen bör också bemyndigas att anta tekniska standarder som utvecklats av EBA avseende konsolide ring, gemensamma beslut, rapportering, informationsläm nande, exponeringar säkrade genom panträtter, risk bedömning, metoder för riskviktning av tillgångar, risk vikter och specificering av vissa exponeringar, behandling av optioner och warranter, positioner i aktieinstrument och valutatransaktioner, användning av interna modeller, bruttosoliditet och poster utanför balansräkningen, ge

nom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

(131)Med hänsyn till särdragen hos och antalet tekniska stan darder för tillsyn som ska antas enligt denna förordning,

om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för tillsyn som EBA överlämnat, bör den period under vilken Europaparlamentet och rådet får göra invändningar mot en teknisk standard för tillsyn förlängas ytterligare med en månad om det är lämpligt. Dessutom bör kommis sionen eftersträva att anta tekniska standarder för tillsyn i god tid, så att Europaparlamentet och rådet kan använda hela granskningen, med hänsyn till omfattningen av och komplexiteten hos tekniska standarder för tillsyn samt särdragen hos Europaparlamentets och rådets arbetsord ningar, tidsplaner för arbetet och sammansättning.

(132)Föra att säkerställa en hög grad av öppenhet bör EBA inleda samråd om de förslag till tekniska standarder som avses i denna förordning. EBA och kommissionen bör så snart som möjligt börja utarbeta sina rapporter om lik viditetskrav och bruttosoliditet, i enlighet med denna för ordning.

(133)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genom förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl lande av allmänna regler och principer för medlemssta ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge nomförandebefogenheter (1).

(134)I enlighet med artikel 345 i EUF-fördraget enligt vilken fördragen inte i något hänseende ska ingripa i medlems staternas egendomsordning, ska denna förordning varken favorisera eller diskriminera de typer av egendomsord ningar som omfattas av denna förordning.

(135)Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett ett yttrande (2).

(136)Förordning (EU) nr 648/2012 bär ändras i enlighet med detta.

(1) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (2) EUT C 175, 19.6.2012, s. 1.

118

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/18		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE

DEL ETT

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs enhetliga regler för allmänna till synskrav som institut som omfattas av Direktiv 2013/36/EU ska uppfylla med avseende på följande punkter:

Artikel 4

Definitioner

1.I denna förordning gäller följande definitioner:

(1)kreditinstitut: ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetal bara medel och att bevilja krediter för egen räkning.

(2)värdepappersföretag: en person enligt definitionen i led 1 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG och som omfattas av de krav som åläggs genom det direktivet, med un dantag av

a)Kapitalbaskrav rörande fullkomligt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av kreditrisk, marknadsrisk, operativ risk och avvecklingsrisk.

b)Krav på begränsning av stora exponeringar.

c)Efter att den delegerade akt som avses i artikel 460 har trätt i kraft, likviditetskrav som rör fullständigt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av likviditetsrisken.

d)Rapporteringskrav i fråga om leden a, b och c och brutto soliditet.

e)Krav på offentliggörande.

Denna förordning reglerar inte offentliggörandekrav för behö riga myndigheter inom området reglering och tillsyn av institut, vilka anges i Direktiv 2013/36/EU.

Artikel 2

Tillsynsbefogenheter

För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska de behöriga myndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som fastställs i Direktiv 2013/36/EU.

Artikel 3

Institutens tillämpning av striktare krav

Denna förordning ska inte hindra institut från att hålla en ka pitalbas och komponenter i kapitalbasen som överstiger kraven i denna förordning, eller tillämpa åtgärder som är striktare.

a)kreditinstitut,

b)lokala företag,

c)företag som inte har tillstånd att tillhandahålla sådana sidotjänster som avses i bilaga I avsnitt B punkt 1 i direktiv 2004/39EG som tillhandahåller endast en eller flera av de investeringstjänster eller den investe ringsverksamhet som avses i punkterna 1, 2, 4 och 5 i avsnitt A i bilaga I till det direktivet, som inte får inneha kontanter eller värdepapper som tillhör före tagets kunder och som därför aldrig får stå i skuld gentemot dessa.

(3)institut: ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag.

(4)lokalt företag: företag som handlar för egen räkning på marknader för finansiella terminer eller optioner eller andra derivatinstrument och på kontantmarknader en bart i syfte att säkra positioner på derivatmarknader, eller som handlar för andra medlemmars räkning på de marknaderna och som är garanterade av clearingmed lemmar på samma marknader, där ansvaret för att säker ställa efterlevnaden av de avtal som ingås av sådana företag bärs av clearingmedlemmar på samma mark nader.

(5)försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen

iartikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upp tagande och utövande av försäkrings- och återförsäk ringsverksamhet (Solvens II) (1).

(6)återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt defi nitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG.

(1) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

119

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/19

(7)företag för kollektiva investeringar eller fond: ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper en ligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara vär depapper (fondföretag) (1), inbegripet, om inget annat föreskrivs, enheter i tredjeland med liknande verksamhet vilka är underkastade tillsyn enligt unionsrätten eller enligt lagstiftningen i ett tredjeland vilket tillämpar till syns- och regleringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i unionen, en alternativ investeringsfond (AIF) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamen tets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder (2), eller en icke EU-baserad AIF-fond enligt definitionen i arti kel 4.1 aa i det direktivet.

(8)offentliga organ: ett icke-kommersiellt administrativt or gan som är ansvarigt inför nationella regeringar eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller myndigheter som utövar samma ansvar som del statliga och lokala självstyrelseorgan, eller ett icke-kom mersiellt företag som ägs av eller som har etablerats och stöds av nationella regeringareller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter som har uttryckliga garantiordningar, vilket kan omfatta självstyrande organ reglerade av lag som står under offentlig tillsyn.

(9)ledningsorgan: ledningsorgan enligt definitionen i led 7 i artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(10)verkställande ledningen: verkställande ledning enligt de finitionen i led 9 i artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(11)systemrisk: systemrisk enligt definitionen i led 10 i ar tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(12)modellrisk: modellrisk enligt definitionen i led 11 i ar tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(13)originator: en enhet som

a)själv eller via anknutna enheter, direkt eller indirekt, var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäl denären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till grund för den exponering som värdepapperiseras, eller

b)förvärvar tredje parts exponeringar för sin egen räk ning och därefter värdepapperiserar dem.

(1) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32. (2) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

(14)medverkande institut (sponsor): ett institut, annat än det institut som är originator, som upprättar och förvaltar ett program för tillgångssäkrade företagscertifikat eller annat värdepapperiseringsprogram som förvärvar expo neringar från tredje part.

(15)moderföretag:

a)Ett moderföretag i den mening som avses i artiklarna

1och 2 i direktiv 83/349/EEG.

b)Vid tillämpning av avdelning VII kapitlen 3 och 4 avsnitt II samt avdelning VIII i direktiv 2013/36/EU och del fem i den här förordningen är ett moderfö retag ett företag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag som utövar ett faktiskt bestämmande inflytande över ett annat företag.

(16)dotterföretag:

a)Ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och

2i direktiv 83/349/EEG.

b)Ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag över vilka ett moderföretag utövar ett faktiskt bestämmande infly tande.

Alla dotterföretag till dotterföretag ska också anses vara dotterföretag till det moderföretag som är överordnat dessa företag.

(17)filial: ett driftställe som utgör en rättsligt beroende del av ett institut och som självständigt utför alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i in stitut.

(18)anknutet företag: ett företag vars huvudsakliga verksam het består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhan dahålla datatjänster eller bedriva liknande verksamhet som har samband med ett eller flera instituts huvud sakliga verksamhet.

(19)kapitalförvaltningsbolag: ett kapitalförvaltningsbolag en ligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG och en förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt de finitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU, inbegri pet, om inget annat föreskrivs, enheter i tredjeländer med liknande verksamhet vilka är underkastade lagstift ningen i ett tredjeland som tillämpar tillsyns- och regle ringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i unionen.

120

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/20		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(20)finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dot terföretag uteslutande eller huvudsakligen är institut eller finansiella institut, varvid minst ett av dotterföretagen ska vara ett institut, och som inte är ett blandat finan siellt holdingföretag.

(21)blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt hol dingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG.

(22)holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföre tag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett institut eller ett blandat finansiellt holdingföretag och som har minst ett institut bland sina dotterföretag.

(23)försäkringsföretag i tredjeland: försäkringsföretag i tred jeland enligt definitionen i artikel 13.3 i direktiv 2009/138/EG.

(24)återförsäkringsföretag i tredjeland: återförsäkringsföretag

itredjeland enligt definitionen i artikel 13.6 i direktiv 2009/138/EG.

(25)erkända värdepappersföretag i tredjeland: ett företag som uppfyller samtliga följande villkor:

a)Om det hade upprättats inom unionen, skulle det omfattas av definitionen av värdepappersföretag.

b)Det har auktoriserats i ett tredjeland.

c)Det omfattas av och uppfyller tillsynsregler som en ligt de behöriga myndigheternas uppfattning är minst lika stränga som de som fastställts i denna förordning eller i Direktiv 2013/36/EU.

(26)finansiellt institut: ett företag som inte är ett institut men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 och 15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, inbegripet ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holding företag och ett betalningsinstitut i den mening som av ses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjäns ter på den inre marknaden (1) samt ett kapitalförvalt ningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingföretag och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet enligt definitionen i artikel 212.1 g i direktiv 2009/138/EG.

(1) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.

(27)enhet i den finansiella sektorn: något av följande:

a)Ett institut.

b)Ett finansiellt institut.

c)Ett anknutet företag som ingår i den konsoliderade finansiella situationen för ett institut.

d)Ett försäkringsföretag.

e)Ett försäkringsföretag i tredje land.

f)Ett återförsäkringsföretag.

g)Ett återförsäkringsföretag i tredje land.

h)Ett försäkringsholdingföretag.

i)Ett holdingföretag med blandad verksamhet.

j)Ett försäkringsholdingföretag med blandad verksam het enligt definitionen i artikel 212.1 g i direktiv 2009/138/EG.

k)Ett bolag som är undantaget från tillämpningsområ det för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 i det direktivet.

l)ett företag i tredjeland vars huvudsakliga verksamhet är jämförbar med någon av de enheter som avses i leden a–k ovan.

(28)moderinstitut i en medlemsstat: ett institut i en med lemsstat som har ett institut eller ett finansiellt institut som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett sådant institut eller finansiellt institut, och som inte självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auk toriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

(29)moderinstitut inom EU: ett moderinstitut i en medlems stat som inte självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auktoriserats i en medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

(30)finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett fi nansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföre tag till ett institut som auktoriserats i samma medlems stat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma med lemsstat.

121

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/21

(31)finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i nå gon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holding företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

(32)blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlems stat: ett blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföre tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

(33)blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

(34)central motpart: en central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012.

(35)ägarintresse: ett ägarintresse i den mening som avses i artikel 17 första meningen i rådets fjärde direktiv

78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag (1) eller direkt eller indirekt ägande av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

(36)kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller samtliga röster eller möjliggör ett väsent ligt inflytande över ledningen av detta företag.

(37)kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt, definitionen i artikel 1 i direktiv

83/349/EEG, eller redovisningsstandarder som ett insti tut måste följa enligt förordning (EG) nr 1606/2002, eller en liknande koppling mellan någon fysisk eller juri disk person och ett företag.

(38)nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade på något av följande sätt:

a)Ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

b)Kontroll.

(1) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

c)Att båda eller alla dessa personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till samma tredje part.

(39)grupp av kunder med inbördes anknytning: endera av följande:

a)Två eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte annat visas, utgör en helhet ur risksynpunkt därför att någon av dem utövar direkt eller indirekt kontroll över den eller de andra.

b)Två eller flera fysiska eller juridiska personer som inte står i sådant kontrollförhållande som beskrivs i led a men som bör betraktas som en helhet ur risksyn punkt på grund av inbördes anknytning, vilken med för att om en av dem drabbas av ekonomiska pro blem, framförallt finansierings- eller återbetalnings problem, drabbas sannolikt även den eller alla de andra av finansierings- eller återbetalningsproblem.

Trots vad som sägs i led a och b, om en nationell regering har direkt kontroll över eller direkt anknytning till mer än en fysisk eller juridisk person, får gruppe ringen bestående av den nationella regeringen och alla de fysiska eller juridiska personer som direkt eller in direkt kontrolleras av den enligt led a, eller har anknyt ning till den enligt led b, anses som att den inte utgör en grupp av kunder med inbördes anknytning. Huruvida det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknyt ning bestående av den nationella regeringen och andra fysiska eller juridiska personer kan i stället bedömas separat för var och en av de personer som direkt kont rolleras av den enligt led a, eller har direkt anknytning till den enligt led b, och alla de fysiska och juridiska personer som kontrolleras av denna person enligt led a eller har anknytning till denna person enligt led b, inklusive den nationella regeringen. Samma princip till lämpas för delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter på vilka artikel 115.2 är tillämplig.

(40)behörig myndighet: en offentlig myndighet eller eller ett offentligt organ som officiellt har erkänts i nationell lagstiftning och som enligt nationell lagstiftning har be fogenhet att utöva tillsyn över institut som en del av tillsynssystemet i den berörda medlemsstaten.

(41)samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av mo derinstitut inom EU och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag i EU.

122

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/22		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(42)auktorisation: ett myndighetstillstånd i någon form som innebär en rätt att bedriva affärsverksamhet.

(43)hemmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut har beviljats auktorisation.

(44)värdmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut har en filial eller där det tillhandahåller tjänster.

(45)ECBS-centralbanker: nationella centralbanker som ingår i Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska centralbanken (ECB).

(46)centralbanker: ECBS-centralbanker och tredjeländers cen tralbanker.

(47)konsoliderad situation: den situation som blir resultatet av att kraven i del ett, avdelning II kapitel 2 i denna förordning tillämpas på ett institut på samma sätt som om det institutet, tillsammans med ett eller flera andra enheter, utgjorde ett enda institut.

(48)på gruppnivå: på grundval av den konsoliderade situa tionen.

(49)på undergruppsnivå: på grundval av den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, det finansiella holding företaget eller blandade finansiella holdingföretaget ex klusive en undergrupp av enheter eller på grundval av den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, finan siellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföre tag som inte är det yttersta moderinstitutet, finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföreta get.

(50)finansiella instrument: endera av följande:

a)Varje avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part, samtidigt som en annan part ådrar sig en finansiell skuld eller utfärdar ett ägarandelsbevis.

b)Ett instrument som avses i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

c)Derivatinstrument.

d)Primärt finansiellt instrument.

e)Kontantinstrument.

De instrument som avses i leden a, b och c är finansiella instrument endast om deras värde är beroende av priset

på ett underliggande finansiellt instrument eller på nå gon annan underliggande faktor, en räntesats eller ett index.

(51)startkapital: det belopp och den typ av kapitalbas som anges i artikel 12 i direktiv 2013/36/EU för kreditinsti tut och i avdelning IV i det direktivet för värdepappers företag.

(52)operativ risk: risken för förluster till följd av ej ända målsenliga eller fallerade processer, människor, system eller yttre händelser, inbegripet legala risker.

(53)utspädningsrisk: risken för att ett fordringsbelopp mins kar på grund av krediteringar, kontant eller i annan form, till gäldenären.

(54)sannolikhet för fallissemang ("probability of default", PD): sannolikheten för en motparts fallissemang under en ettårsperiod.

(55)förlust vid fallissemang ("loss given default", LGD): kvo ten av förlusten på en exponering till följd av en mot parts fallissemang och det utestående beloppet vid tiden för fallissemanget.

(56)konverteringsfaktor: kvoten av det för närvarande out nyttjade beloppet av ett åtagande som kan komma att utnyttjas och som därför skulle vara utestående i hän delse av fallissemang och det för närvarande outnyttjade beloppet av åtagandet, varvid åtagandets storlek ska fast ställas genom den aviserade limiten såvida inte den icke aviserade limiten är högre.

(57)kreditriskreducering: en teknik som används av ett in stitut för att minska den kreditrisk som är förenad med en eller flera exponeringar som detta institut kontinuer ligt innehar.

(58)betalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett instituts expo nering härrör från en rätt för institutet att, i händelse av en motparts fallissemang eller om andra särskilt angivna kredithändelser som rör motparten inträffar, likvidera, få överlåtna, förvärva eller återta vissa tillgångar eller be lopp eller att minska beloppet för exponeringen till eller ersätta det med det belopp som motsvarar skillnaden mellan beloppet för exponeringen och beloppet för en fordran på institutet.

123

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/23

(59)obetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreduce ring, där minskningen av kreditrisken för ett instituts exponering följer av tredje redosmans skyldighet att be tala ett belopp i händelse av en låntagares fallissemang eller om andra särskilt angivna kredithändelser inträffar.

(60)kontantliknande instrument: ett insättningsbevis, inklu sive obligationer, säkerställda obligationer eller andra icke-efterställda instrument, som har givits ut av institu tet, för vilket institutet redan erhållit full betalning och vilket ska villkorslöst återbetalas av institutet till det nominella värdet.

(61)värdepapperisering: en transaktion eller ett program vari genom den kreditrisk som är förenad med en expone ring eller en grupp exponeringar delas upp i trancher, och som har båda följande egenskaper:

a)Betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av expone ringen eller gruppen av exponeringar.

b)Prioriteringen av trancherna avgör hur förluster för delas under den tid transaktionen eller programmet pågår.

(62)position i värdepapperisering: exponering mot en vär depapperisering.

(63)återvärdepapperisering: värdepapperisering i vilken den risk som är förenad med en underliggande grupp av exponeringar delas upp i trancher och minst en av de underliggande exponeringarna är en värdepapperise ringsposition.

(64)återvärdepapperiseringsposition: exponering mot en åter värdepapperisering.

(65)kreditförstärkning: ett avtalsmässigt arrangemang, ge nom vilket kreditkvaliteten hos en position i en vär depapperisering förbättras i förhållande till om ingen förstärkning hade tillhandahållits, däribland även den förstärkning som ges genom lägre prioriterade trancher

ivärdepapperiseringen, och andra slag av kreditrisk skydd.

(66)specialföretag för värdepapperisering: ett aktiebolag eller en annan enhet än ett institut, som inrättats för att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktio ner, och vars verksamhet inte går utöver vad som krävs

för att genomföra denna uppgift, vars struktur är utfor mad för att avskilja specialföretagets förpliktelser från de förpliktelser det institut som är originator har, och där de personer som har vinstintresse i företaget har obe gränsad rätt att pantsätta eller omsätta dessa intressen.

(67)tranch: genom avtal fastställt segment av den kreditrisk som är förenad med en eller flera exponeringar, varvid en position i segmentet medför större eller mindre risk för kreditförlust än en position på samma belopp i varje annat sådant segment, utan beaktande av kreditriskskydd som ges av tredje man direkt till innehavarna av posi tioner i segmentet eller i andra segment.

(68)marknadsvärdering: värdering av positionerna mot lätt tillgängliga avräkningskurser från oberoende källor, in begripet börskurser, skärmpriser eller noteringar från flera oberoende och ansedda mäklare.

(69)modellvärdering: varje typ av värdering som måste jäm föras med, extrapoleras från eller på annat sätt beräknas utifrån ett eller flera indata från marknaden.

(70)oberoende priskontroll: en process där marknadspriser eller modellvärdering bedöms regelbundet avseende kor rekthet och oberoende.

(71)godtagbart kapital: summan av

a)primärkapital enligt artikel 25, och

b)supplementärt kapital enligt artikel 71 som är lika med eller understiger en tredjedel av primärkapitalet.

(72)erkänd börs: en börs som uppfyller samtliga följande villkor:

a)Den är en reglerad marknad.

b)Den har ett clearingförfarande genom vilket kontrakt angivna i bilaga II är föremål för dagliga marginalsä kerhetskrav som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning ger ett lämpligt skydd.

(73)diskretionära pensionsförmåner: extra pensionsförmåner som ett institut på individuell nivå beviljar en anställd som en del av dennes rörliga ersättning och som inte omfattar ackumulerade förmåner som en anställd tjänat in enligt villkoren i företagets pensionssystem.

124

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/24		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(74)pantlånevärde: värdet av fast egendom som det har fast ställts genom en försiktig bedömning av möjligheterna till en framtida försäljning av fastigheten genom att be akta långsiktigt hållbara aspekter på fastigheten, normala och lokala marknadsvillkor, nuvarande användning och annan lämplig användning av fastigheten.

(75)bostadsfastighet: en bostad som innehas av ägaren eller bostadsrättshavaren, inbegripet rätten att bo i en lägen het i bostadsrättsföreningar i Sverige.

(76)marknadsvärde: innebär när det gäller fast egendom det beräknade värde till vilket en villig säljare skulle sälja fastigheten till en i förhållande till honom oberoende köpare på värderingsdagen efter lämplig marknadsföring där båda parterna har agerat med insikt, försiktighet och utan tvång.

(77)tillämpliga redovisningsregler: de redovisningsstandarder

som institutet måste följa enligt förordning (EG) nr 1606/2002 eller direktiv 86/635/EEG.

(78)ettårig fallissemangskvot: kvoten mellan antalet fallis semang som inträffat under en period som inleds ett år före dagen T och antalet gäldenärer som åsatts denna exponeringsklass ett år före denna dag.

(79)spekulativ finansiering av fast egendom: varje lån som upptas med tanke på förvärv av, exploatering av eller byggnation på mark i samband med fast egendom, eller av eller i samband med sådan egendom, med avsikten att sälja egendomen med vinst.

(80)handelsfinansiering: finansiering, inbegripet garantier, i samband med utbyte av varor och tjänster med hjälp av finansiella produkter med fast kortfristig löptid, i all mänhet mindre än ett år, utan automatisk förlängning.

(81)statsstödda exportkrediter: lån eller krediter för finansie ring av export av varor och tjänster för vilka ett statligt exportkreditorgan tillhandahåller garantier, försäkring el ler direktfinansiering.

(82)repa och omvänd repa: avtal enligt vilket ett institut eller dess motpart överlåter värdepapper eller råvaror eller garanterade rättigheter som avser endera av följande:

a)Äganderätt till värdepapper eller råvaror om garantin har utfärdats av en erkänd börs som innehar rätten till värdepapperen eller råvarorna och avtalet inte ger

institutet möjlighet att överlåta eller pantsätta ett en skilt värdepapper eller en enskild råvara till mer än en motpart vid varje tidpunkt och har förpliktat sig att återköpa dem.

b)Värdepapper eller råvaror av motsvarande slag till ett fastställt pris och vid en tidpunkt i framtiden som är

fastställd eller ska fastställas av den som överlåter instrumentet. Avtalet är en repa för det institut som säljer värdepapperen eller råvarorna och en om vänd repa för det institut som köper dem.

(83)repa: varje transaktion som regleras av ett avtal som omfattas av en repa eller en omvänd repa.

(84)enkel repa: en repotransaktion omfattande en endatill gång eller liknande okomplicerad tillgång i motsats till en korg av tillgångar.

(85)positioner som innehas i avsikt att bedriva handel: en dera av följande:

a)Egna positioner och positioner som härrör från verk samhet för kunders räkning och som marknads garant.

b)Positioner avsedda för försäljning på kort sikt.

c)Positioner med avsikt att dra nytta av faktiska eller förväntade kortsiktiga skillnader mellan inköps- och försäljningspris eller andra pris- eller räntevariationer.

(86)handelslager: alla positioner i finansiella instrument och råvaror som innehas av ett institut, antingen i avsikt att bedriva handel eller för att säkra positioner som innehas

iavsikt att bedriva handel.

(87)multilateral handelsplattform: multilateral handelsplatt form enligt definitionen i artikel 4.15 i direktiv 2004/39/EG.

(88)kvalificerad central motpart: en central motpart som an tingen har auktoriserats i enlighet med artikel 14 i för ordning (EU) nr 648/2012 eller godkänts i enlighet med artikel 25 i den förordningen.

(89)obeståndsfond: en fond som inrättats av en central mot

part i enlighet med artikel 42 i förordning	(EU)
nr 648/2012 och används i enlighet med artikel	45 i
den förordningen.

125

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/25

(90)förfinansierat bidrag till en central motparts obestånds fond: ett bidrag till en central motparts obeståndsfond som betalats in av ett institut.

(91)marknadsexponering: nuvarande exponering, inbegripet en variationsmarginal som ska betalas till en clearing medlem men som denne ännu inte mottagit, och en potentiell framtida exponering av en clearingmedlem el ler en kund mot en central motpart i samband med sådana kontrakt och transaktioner som förtecknas i ar tikel 295.1 a-e samt initial säkerhetsmarginal.

(92)reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.14 i direktiv 2004/39/EG.

(93)bruttosoliditet: den relativa storleken av ett instituts till gångar, förbindelser utanför balansräkningen och an svarsförbindelser att betala eller leverera eller ställa sä kerheter, inbegripet skyldigheter som härrör från motta gen finansiering, gjorda åtaganden, derivat eller repor, men med uteslutande av skyldigheter som endast kan genomdrivas i händelse av institutets likvidation, ställt i förhållande till institutets kapitalbas.

(94)risk för alltför låg bruttokonsoliditet: den risk som beror på ett instituts sårbarhet på grund av dess bruttosoliditet eller eventuella bruttosoliditet och som kan kräva opla nerade korrigeringar av dess affärsplan, däribland en

framtvingad	utförsäljning av tillgångar som	kan leda
till förluster	eller värderingskorrigeringar för	de kvarva

rande tillgångarna.

(95)kreditriskjustering: det belopp som har avsatts som spe cifik och allmän kreditförlustreserv för kreditrisker och har redovisats i institutets finansiella rapporter i enlighet med tillämpliga redovisningsregler.

(96)intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker komponentriskdelen mellan ett handelslager och en po sition utanför handelslagret eller av en grupp av positio ner.

(97)referensförpliktelse: en förpliktelse som används för att fastställa kontantvärdet på avvecklingen av kreditderiva tet.

(98)externt kreditvärderinginstitut: ett kreditvärderingsinsti tut som är registrerat eller certifierat i enlighet med

Europaparlamentets och	rådets förordning (EG)
nr 1060/2009 av den 16	september 2009 om kredit

värderingsinstitut (1) eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av förordning (EU) nr 1060/2009.

(1) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

(99)utsett kreditvärderinginstitut: ett externt kreditvärdering institut som har utsetts av ett institut.

(100)ackumulerat annat totalresultat: har samma betydelse som i den internationella redovisningsstandarden IAS 1 som tillämpas enligt förordning (EG) nr 1606/2002.

(101)primärkapital: har den innebörd som avses i artikel 88 i direktiv 2009/138/EG.

(102)försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapitalposter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som primärkapital till hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.1 i det direktivet.

(103)övriga försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapital poster i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som till hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.1 i det direktivet, och inräknande av dessa poster begränsas av de delegerade akter som antagits i enlighet med artikel 99 i det direktivet.

(104)försäkringsposter i supplementärkapitalet: kapitalbaspos ter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som till hörande nivå 2 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.2 i det direktivet.

(105)försäkringsposter i den utvidgade kapitalbasen (tier 3): kapitalbasposter i företag som omfattas av kraven i di rektiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som tillhörande nivå 3 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.3 i det direktivet.

(106)uppskjutna skattefordringar: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

(107)uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet: uppskjutna skattefordringar vars framtida värde kan realiseras endast om institutet uppvisar be skattningsbar vinst i framtiden.

(108)uppskjutna skatteskulder: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

(109)förmånsbestämda pensionsplaner: tillgångarna i en för månsbestämd pensionsfond eller pensionsplan, beroende på vad som är tillämpligt, beräknade efter avdrag av summan av förpliktelserna i samma fond eller plan.

126

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/26		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

(110)utdelningar: betalning av utdelning eller ränta i någon form.

(111)finansiellt företag: har den innebörd som anges i arti kel 13.25 b och d i direktiv 2009/138/EG.

(112)reserveringar för allmänna risker i bankrörelse: har den innebörd som anges i artikel 38 i direktiv 86/635/EEG.

(113)goodwill: har den innebörd som anges i tillämpliga re dovisningsramar.

(114)indirekt innehav: en exponering som ett institut har mot en förmedlande enhet som i sin tur är exponerad mot kapitalinstrument utgivna av en enhet i den finansiella sektorn, som innebär att institutet, i den händelse de kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finan siella sektorn varaktigt skulle skrivas av, skulle åsamkas en förlust till följd härav som inte på något betydande sätt skiljer sig från den förlust som institutet skulle åsamkas vid ett direkt innehav av de kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finansiella sektorn.

(115)immateriella tillgångar: har den innebörd som anges i tillämplig redovisningsram och inbegriper goodwill.

(116)övriga kapitalinstrument: kapitalinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn och som inte räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument eller försäkringspos ter i primärkapitalet, övriga försäkringsposter i primärka pitalet, försäkringsposter i supplementärkapitalet eller i den utvidgade kapitalbasen (tier 3).

(117)övriga reserver: reserver med den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar, om vilka upplysningar måste lämnas enligt denna tillämpliga redovisningsstan dard, utom sådana belopp som redan ingår i ackumule rat annat totalresultat eller balanserade vinstmedel.

(118)kapitalbas: summan primärkapital och supplementärka pital.

(119)kapitalbasinstrument: kapitalinstrument som givits ut av institutet och som räknas som kärnprimärkapitalinstru ment, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital instrument.

(120)minoritetsintresse: det kärnprimärkapitalbelopp inom ett dotterföretag till ett institut som kan hänföras till andra

fysiska eller juridiska personer än de som ingår i institu tets konsolidering i stabilitetssyfte.

(121)vinst: har den innebörd som anges i tillämpliga redovis ningsramar.

(122)korsvist ägande: ett instituts innehav av kapitalbasinstru ment eller övriga kapitalinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn om dessa enheter också äger kapitalbasinstrument som givits ut av institutet.

(123)balanserade vinstmedel: balanserad vinst och förlust från föregående räkenskapsår i enlighet med tillämpliga redo visningsramar.

(124)överkursfond: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

(125)temporära skillnader: har den innebörd som anges i till lämpliga redovisningsramar.

(126)syntetiskt innehav: en investering som ett institut gör i ett finansiellt instrument vars värde är direkt kopplat till värdet av de kapitalinstrument som ges ut av en enhet i den finansiella sektorn.

(127)ömsesidigt garantisystem: ett system som uppfyller samtliga följande villkor:

a)Instituten omfattas av samma institutionella skydds system som det vilket avses i artikel 113.7.

b)Instituten är helt och hållet konsoliderade, i enlighet med artikel 1.1 b, c, d eller 1.2 i direktiv 83/349/EEG och via grupptillsyn omfattas av tillsynen av ett in stitut som är moderinstitut i en medlemsstat, i enlig het med del ett avdelning II kapitel 2 i denna för ordning, och omfattas även av kapitalbaskrav.

c)Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen är etablerade i samma medlemsstat och är underkas tade auktorisation och tillsyn av samma behöriga myndighet.

d)Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat skydds system som skyddar dessa institut och särskilt sörjer för deras likviditet och solvens för att vid behov undvika konkurs.

127

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/27

e)Det finns system som garanterar omedelbar tillgång till finansiella resurser i form av kapital och likviditet om så krävs enligt det avtalsgrundade eller lagstad gade skyddssystem som avses i led d.

f)Den behöriga myndigheten övervakar regelbundet huruvida de system som avses i leden d och e är adekvata.

g)Ett dotterföretags minimifrist för att frivilligt lämna skyddssystemet är tio år.

h)Den behöriga myndigheten har befogenhet att för hindra att ett dotterföretag frivilligt lämnar skydds systemet.

(128) utdelningsbara medel: vinsten vid slutet av föregående räkenskapsår plus balanserad vinst och reserver som får användas för det ändamålet före utdelning till inne havare av kapitalbasinstrument minus balanserad förlust, vinst som inte är utdelningsbar i enlighet med bestäm melser i lagstiftningen eller institutets bolagsordning och summor som placerats i icke utdelningsbara reserver i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller institu tets stadgar, eftersom dessa förluster och reserver ska fastställas på grundval av institutets enskilda redovisning och inte på grundval av den sammanställda redovisning en.

2.När det i denna förordning hänvisas till fast egendom eller bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter eller panträtt i sådan egendom, inbegrips andelar i finländska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finländska lagen om bostadsaktie bolag av år 1991 eller senare antagen lagstiftning med mot svarande innehåll. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndig heter får tillåta att aktier som utgör ett likvärdigt indirekt in nehav av fast egendom behandlas som direkt innehav av fast egendom under förutsättning att ett sådant indirekt innehav särskilt regleras i den berörda medlemsstatens nationella lags tiftning och att, när de är intecknade som säkerhet, fordrings ägare ges ett likvärdigt skydd.

3.Handelsfinansiering som avses i led 80 i punkt 1 är van ligtvis obekräftad och det krävs en tillfredsställande styrkande transaktionsdokumentation för varje begäran om kreditutnytt jande; finansieringen kan nekas vid tvivel i fråga om kreditvär digheten eller den styrkande transaktionsdokumentationen. Återbetalning av exponeringar mot handelsfinansiering sker vanligtvis oberoende av låntagaren; medel kommer i stället från kontanter som mottagits av importörer eller som kommer från försäljningen av de underliggande varorna.

Artikel 5

Särskilda definitioner med avseende på kapitalkrav för kreditrisker

Vid tillämpningen av del tre avdelning II gäller följande defini tioner:

(1)exponering: en tillgång eller post utanför balansräkningen.

(2)förlust: ekonomisk förlust, inbegripet väsentliga diskon teringseffekter och väsentliga direkta eller indirekta kost nader vid inkassering av instrumentet.

(3)förväntad förlust ("expected loss", EL): kvoten av det be lopp som förväntas gå förlorat på en exponering till följd av möjligt fallissemang hos en motpart eller utspädning under en ettårsperiod och det utestående beloppet vid tiden för fallissemanget.

AVDELNING II

KRAVENS TILLÄMPNINGSNIVÅ

KAPITEL 1

Tillämpning av kraven på individuell nivå

Artikel 6

Allmänna principer

1.Instituten ska uppfylla kraven i delarna två–fem och åtta på individuell nivå.

2.Varje institut som antingen är ett dotterföretag i den med lemsstat där det auktoriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag och varje institut som ingår i konsolideringen enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i artiklarna 89, 90 och–91 på individuell nivå.

3.Varje institut som antingen är ett moderföretag eller ett dotterföretag och varje institut som ingår i konsolideringen

enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i del åtta på individuell nivå.

4.Kreditinstitut och värdepappersföretag som auktoriserats att tillhandahålla de investeringstjänster och den investerings verksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i del sex på indi viduell nivå. I avvaktan på kommissionens rapport i enlighet med artikel 508.3 får behöriga myndigheter undanta värdepap persföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföre tagens verksamhet samt dess komplexitetsgrad.

5.Instituten, utom värdepappersföretag enligt artiklarna 95.1 och 96.1 samt institut för vilka behöriga myndigheter begärt undantag enligt artikel 7.1 eller 7.3, ska uppfylla kraven i del sju på individuell nivå.

128

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/28		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Artikel 7

Undantag från tillämpningen av tillsynskrav på individuell nivå

1. Behöriga myndigheter får välja att inte tillämpa artikel 6.1 på ett dotterföretag till ett institut, om både dotterföretaget och institutet omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda medlemsstaten, dotterföretaget omfattas av den gruppbaserade tillsynen över det institut som är dess moderföretag och samt liga följande villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att ka pitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotter företag:

a)Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder.

b)Moderföretaget uppfyller behöriga myndigheters krav på sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att, med samtycke av den behöriga myndigheten, svara för dot terföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget en dast försumbara risker.

c)Moderföretagets förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risker omfattar även dotterföretaget.

d)Moderföretaget innehar mer än 50 % av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföre tagets ledningsorgan.

2.De behöriga myndigheterna får utnyttja den möjlighet som anges i punkt 1 om moderföretaget är ett finansiellt hol dingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat som institutet, under förutsätt ning att det omfattas av samma tillsyn som institut och särskilt av de standarder som fastställs i artikel 11.1.

3.De behöriga myndigheterna får avstå från att tillämpa artikel 6.1 på ett moderinstitut i en medlemsstat om institutet omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda medlems staten och av den gruppbaserade tillsynen, och alla följande villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:

a)Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att snabbt överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till moderinstitutet i en medlemsstat.

b)De förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risk som är av betydelse för gruppbaserad tillsyn omfattar moderinstitutet i en medlemsstat.

Den behöriga myndighet som tillämpar denna punkt ska under rätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater.

Artikel 8

Undantag från tillämpningen av likviditetskrav på individuell nivå

1. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess dotterföretag inom unionen och utöva tillsyn över dem som en enda likviditetsundergrupp så länge de uppfyller samtliga föl jande villkor:

a)Moderinstitutet uppfyller på gruppnivå eller dotterinstitutet uppfyller på undergruppsnivå kraven i del sex.

b)Moderinstitutet övervakar på gruppnivå eller dotterinstitutet övervakar på undergruppsnivå och utövar kontinuerlig tillsyn över likviditetspositionerna i alla institut i den grupp eller undergrupp för vilken man tillämpar undantaget och sörjer för en tillräcklig likviditetsnivå för alla dessa institut.

c)Instituten har ingått avtal, som av de behöriga myndighe terna bedöms som tillfredsställande, som medger fri över föring av medel dem emellan, i syfte att kunna uppfylla enskilda och gemensamma skyldigheter när de uppkommer.

d)Det finns inte några rådande eller förutsebara praktiska eller

rättsliga hinder mot att de avtal som åsyftas i led c uppfylls.

Kommissionen ska senast den 1 januari 2014 rapportera till Europaparlamentet och rådet om eventuella rättsliga hinder som skulle kunna omöjliggöra tillämpningen av led c i första stycket, och uppmanas att senast den 31 december 2015, i förekommande fall, lägga fram ett lagförslag för att eliminera dessa hinder.

2. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess dotterföretag, om samtliga institut i likviditetsundergruppen är auktoriserade i samma medlemsstat och om villkoren i punkt 1 är uppfyllda.

129

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/29

3. Om instituten i likviditetsundergruppen har auktoriserats i flera medlemsstater, ska punkt 1 tillämpas först efter att det förfarande som anges i artikel 21 har genomförts och endast på de institut vars behöriga myndigheter är eniga om följande delar:

a)Bedömningen av huruvida institutets organisation och dess behandling av likviditetsrisker uppfyller kraven i artikel 86 i direktiv 2013/36/EU och att detta är fallet för hela den enskilda likviditetsundergruppen.

b)Fördelningen av belopp, lokalisering och ägandeskap för de nödvändiga likvida tillgångarna inom den enskilda likviditets undergruppen.

c)Fastställander av de lägsta belopp för de likvida tillgångar som måste innehas av de institut för vilka undantaget för del sex ska utnyttjas.

d)Behovet av striktare parametrar än dem som anges i del sex.

e)Ett oinskränkt och fullständigt informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna,

f)Full insikt i konsekvenserna av ett sådant undantag.

4. De behöriga myndigheterna får också tillämpa punkterna 1, 2 och 3 på institut som ingår i samma institutionella skydds system som avses i artikel 113.7 b, under förutsättning att de uppfyller samtliga krav i artikel 113.7, och på andra institut som har en sådan relation med varandra som avses i arti kel 113.6, under förutsättning att de uppfyller samtliga krav i den artikeln. De behöriga myndigheterna ska i detta fall besluta att ett av de institut som omfattas av undantaget uppfyller del sex, grundat på den konsoliderade situationen för samtliga in stitut i den enskilda likviditetsundergruppen.

5. Om ett undantag har beviljats i enlighet med punkt 1 eller punkt 2, får de behöriga myndigheterna också tillämpa arti kel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på en enskild likviditetsundergrupp och avstå från att tillämpa artikel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på individuell nivå.

Artikel 9

Individuell konsolideringsmetod

1. Om inte annat föreskrivs i punkterna 2 och 3 i denna artikel och i artikel 144.3 i direktiv 2013/36/EU får de behöriga myndigheterna genom beslut i varje enskilt fall tillåta att ett moderinstitut i sin beräkning av kravet i artikel 6.1 medräknar dotterföretag som uppfyller kraven i artikel 7.1 c och 7.1 d och vilkas väsentliga exponeringar eller skulder avser detta moder institut.

2.Förfarandet i punkt 1 ska endast vara tillåtet om moder institutet på ett tillfredsställande sätt kan påvisa för de behöriga myndigheterna att det föreligger omständigheter och förfaran den, däribland även rättsliga förfaranden, som gör att det inte finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att dotterföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala förfallna skulder till mo derföretaget.

3.Om en behörig myndighet utnyttjar den valmöjlighet som anges i punkt 1 ska den regelbundet, dock minst en gång per år, informera de behöriga myndigheterna i alla övriga medlemssta ter om användningen av punkt 1 och om de omständigheter och förfaranden som avses i punkt 2. Om dotterföretaget är beläget i tredjeland ska de behöriga myndigheterna även lämna samma information till de behöriga myndigheterna i detta tred jeland.

Artikel 10

Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda ett centralt organ

1. De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell lagstiftning, helt eller delvis bevilja undantag från kraven i de larna två till åtta för ett eller flera kreditinstitut i samma med lemsstat som permanent underställts ett centralt organ som övervakar dem och som är etablerat i samma medlemsstat, om följande villkor är uppfyllda:

a)För åtaganden som gjorts av det centrala organet och dess underställda institut gäller antingen solidariskt ansvar eller också garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av det centrala organet.

b)Solvens och likviditet för det centrala organet och alla dess underställda institut övervakas som en helhet grundat på den sammanställda redovisningen från dessa institut.

c)Det centrala organets ledning är bemyndigad att utfärda in struktioner till ledningen för varje underställt institut.

Medlemsstaterna får bibehålla och använda befintlig nationell lagstiftning avseende tillämpningen av det undantag som avses i första stycket förutsatt att den inte strider mot denna förord ning och direktiv 2013/36/EU.

2. Om de behöriga myndigheterna är övertygade om att de villkor som fastställs i punkt 1 är uppfyllda, och om det centrala organets skuldförbindelser eller åtaganden garanteras fullt ut av de underställda instituten, får de behöriga myndigheterna bevilja undantag från delarna två till åtta för det centrala organet på individuell nivå.

130

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/30		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

KAPITEL 2

Konsolidering under tillsyn

A v s n i t t 1

T i l l ä m p n i n g a v k r a v p å g r u p p n i v å

Artikel 11

Allmänna förfaranden

1.Moderinstitut i en medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som anges i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna två till fyra och sju, på grundval av institu tens konsoliderade situation. De moderföretag och dotterföretag till dessa som omfattas av denna förordning ska inrätta en lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontroll mekanismer för att säkerställa att de data som krävs för kon solidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. De ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför sådana arrangemang, processer och ruti ner som garanterar en korrekt konsolidering.

2.Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding företag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som anges

iartikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna två–fyra och sju, på grundval av det finansiella holdingföretagets eller det blandande finansiella holdingföretagets konsoliderade situation.

Om fler än ett institut kontrolleras av ett finansiellt moderhol dingföretag eller av ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på det in stitut som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU.

3.Moderinstitut inom EU och institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU och institut som kontrolleras av ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU ska uppfylla kraven i del sex, på grundval av moderinstitu tets, det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansi ella holdingföretagets konsoliderade situation, om gruppen om fattar ett eller flera kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserade att tillhandahålla de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som avses i punkterna 3 och 6 i avsnitt A bilaga I till direktiv 2004/39/EG. I avvaktan på kom missionens rapport i enlighet med artikel 508.2, och om grup pen endast består av värdepappersföretag, får behöriga myndig heter undanta värdepappersföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex på gruppnivå med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföretagens verksamhet samt dess komplexitetsgrad.

4.Om artikel 10 tillämpas, ska det centrala organ som avses

iden artikeln uppfylla kraven i del två till åtta på grundval av den konsoliderade situationen i den helhet som utgörs av det centrala organet tillsammans med dess underställda institut.

5. Utöver de krav som anges i punkt 1–4, och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i denna förord ning och direktiv 2013/36/EU, får de behöriga myndigheterna, om det är motiverat av tillsynsskäl på grund av de särskilda omständigheterna kring risken eller institutets kapitalstruktur eller om medlemsstaterna antar nationell lagstiftning som kräver en strukturell uppdelning av verksamheterna inom en bank grupp, kräva att de strukturellt uppdelade instituten fullgör de skyldigheter som föreskrivs i del två till fyra och del sex till åtta i denna förordning samt i avdelning VII i direktiv 2013/36/EU på undergruppsnivå.

Tillämpningen av den metod som avses i första stycket ska inte påverka en effektiv tillsyn på gruppnivå och får inte medföra oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och den får inte heller utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens sätt att fungera.

Artikel 12

Finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som har både ett dotterkreditinstitut och ett dottervärdepappersföretag

Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag har minst ett kreditinstitut och ett värdepappers företag som dotterföretag, ska de krav som ska tillämpas på grundval av det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansiella holdingföretaget konsoliderade situation tillämpas på kreditinstitutet.

Artikel 13

Tillämpning av upplysningskrav på gruppnivå

1. Varje moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av sin konsoliderade situation.

Betydande dotterföretag till moderinstitut inom EU samt dotter företag som har väsentlig betydelse för sin lokala marknad ska offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna 437, 438, 440, 442, 450, 451 och 453, individuellt eller på undergruppsnivå.

2. Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding företag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföre tag inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansiella hol dingföretagets konsoliderade situation.

131

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/31

Betydande dotterföretag till finansiella moderholdingföretag inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EU samt dotterföretag som har väsentlig betydelse för sin lokala marknad ska offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna 437, 438, 440, 442, 450, 451 och 453, individuellt eller på undergruppsnivå.

3.Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas, helt eller delvis, på moderinstitut inom EU, institut som kontrolleras av ett finan siellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU, om de ingår i likvärdig infor mation på gruppnivå som lämnas från ett moderföretag som är etablerat i tredjeland.

4.Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del åtta på grundval av det cen trala organets konsoliderade situation. Artikel 18.1 ska tillämpas på det centrala organet och de underställda instituten ska be handlas som dotterföretag till det centrala organet.

Artikel 15

Undantag från tillämpning av kapitalbaskrav på gruppnivå för grupper av värdepappersföretag

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten får genom beslut i varje enskilt fall avstå från att tillämpa del tre i denna förord ning och avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU på gruppnivå, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)Alla värdepappersföretag inom EU i gruppen använder den alternativa metoden för att beräkna totalt riskvägt expone ringsbelopp enligt artikel 95.2.

b)Alla värdepappersföretag i gruppen omfattas av kategorierna i artiklarna 95.1 och 96.1.

c)Vart och ett av värdepappersföretagen inom EU i gruppen uppfyller kraven i artikel 95 på individuell nivå och drar samtidigt av ifrån sitt kärnprimärkapital alla ansvarsförbin delser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag och anknutna företag, vilka annars skulle ingå i den sammanställda redovisningen.

Artikel 14

Tillämpning av kraven i del fem på gruppnivå

1.Moderföretag och deras dotterföretag som omfattas av denna förordning ska uppfylla kraven i del fem på grupp- eller undergruppsnivå för att säkerställa att de arrangemang, proces ser och rutiner som ingår i kraven är enhetliga och väl integre rade och att alla data och upplysningar som är av betydelse för tillsynen kan tas fram. Företagen ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför sådana arrangemang, processer och rutiner som garanterar att dessa bestämmelser efterlevs.

2.Institut ska tillämpa en ytterligare riskvikt i enlighet med artikel 407 vid tillämpningen av artikel 92 på grupp- eller undergruppsnivå, om kraven i artikel 405 eller 406 inte upp fylls av en enhet etablerad i tredjeland som ingår i gruppen i enlighet med artikel 18 om överträdelsen är betydande ställd i relation till gruppens samlade riskprofil.

3.Skyldigheter som inträder enligt del fem som rör dotter företag som inte själva omfattas av denna förordning ska inte gälla om ett moderinstitut inom EU eller ett institut som kont rolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU kan visa för de behöriga myndigheterna att tillämpning av del fem är olaglig enligt lagstiftningen i det tredjeland där dotterföretaget är eta blerat.

d)Varje finansiellt holdingföretag som i en medlemsstat är fi nansiellt moderholdingföretag till ett värdepappersföretag som tillhör gruppen innehar minst lika mycket kapital, vilket här anges som summan av de poster som avses i artiklarna 26.1, 51.1 och 62.1 som behövs för att täcka summan av följande:

i)Summan av det fulla bokförda värdet av innehav, efter ställda fordringar och instrument som avses i artiklarna 36.1 h och i, 56.1 c och d, samt 66.1 c och d, i vär depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i den sammanställda redovisningen.

ii)Totalsumman av ansvarsförbindelser till förmån för vär depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i den sammanställda redovisningen.

e)Gruppen innehåller inga kreditinstitut.

Om kriterierna i det första stycket är uppfyllda ska varje vär depappersföretag inom EU ha system för att övervaka och kont rollera kapital- och finansieringskällorna för alla finansiella hol dingföretag, värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalför valtningsbolag samt anknutna företag inom nivågruppen.

132

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/32		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

2. De behöriga myndigheterna får också tillämpa undantaget om de finansiella holdingföretagen har en lägre kapitalbas än det belopp som beräknats enligt punkt 1 d, men inte lägre än summan av de kapitalbaskrav som på individuell nivå krävs av värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag och företag som tillhandahåller anknutna tjänster, som annars skulle omfattas av koncernredovisningen, och den totala sum man av ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt anknutna före tag som annars skulle omfattas av den sammanställda redovis ningen. Vid tillämpningen av denna punkt är kapitalbaskravet för värdepappersföretag i tredjeland, finansiella institut, kapital förvaltningsbolag och anknutna företag.

Artikel 16

Undantag från tillämpningen av kraven avseende bruttosoliditetsgraden på gruppnivå för grupper av värdepappersföretag

När alla enheter i en grupp av värdepappersföretag, inbegripet moderenheten, är värdepappersföretag som är undantagna från tillämpningen av kraven i del sju på individuell nivå enligt artikel 6.5. får modervärdepappersföretaget besluta att inte till lämpa kraven i del sju på gruppnivå.

Artikel 17

Tillsyn av värdepappersföretag som undantagits från kapitalbaskraven på gruppnivå

1.Värdepappersföretag i en grupp som har beviljats ett så dant undantag som anges i artikel 15 ska underrätta de behö riga myndigheterna om sådana risker som skulle kunna under gräva deras ekonomiska ställning, inbegripet sådana som sam manhänger med sammansättningen av och källorna till deras kapital och finansiering.

2.Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från skyldighe ten att utöva gruppbaserad tillsyn enligt artikel 15, ska de vidta andra lämpliga åtgärder för att övervaka riskerna, i synnerhet stora exponeringar, för gruppen som helhet, inklusive alla före tag som inte är belägna i en medlemsstat.

3.Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från kapitalbas kraven på gruppnivå, som anges i artikel 15, ska kraven i del åtta tillämpas på individuell nivå.

A v s n i t t 2

M e t o d e r f ö r k o n s o l i d e r a d t i l l s y n

Artikel 18

Metoder för konsoliderad tillsyn

1.De institut som måste uppfylla kraven i avsnitt 1 på grundval av deras konsoliderade situation ska genomföra en fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut som är dotterföretag, eller i relevanta fall dotterföretag till samma finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag. Punkterna 2–8 i denna artikel ska inte tillämpas när del sex tillämpas på grundval av ett instituts kon soliderade situation.

2.De behöriga myndigheterna får emellertid genom beslut i varje enskilt fall medge att en proportionell konsolidering görs grundad på den kapitalandel som moderföretaget innehar i dot terföretaget. Proportionell konsolidering får endast medges då samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Moderföretagets ansvar är begränsat till den del av kapitalet som moderföretaget innehar i dotterföretaget med tanke på övriga aktieägares eller medlemmars ansvar.

b)Övriga aktieägares eller medlemmars solvens är tillfredsstäl lande.

c)Övriga aktieägares och medlemmars ansvar har klart fast ställts på ett rättsligt bindande sätt.

3.Om företagen har en sådan förbindelse med varandra som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG ska de behöriga myndigheterna avgöra hur konsolideringen ska ske.

4.Den samordnande tillsynsmyndigheten ska kräva propor tionell konsolidering enligt den andel av kapitalet som innehas av institut och finansiella institut som leds av ett företag som ingår i konsolideringen, jämte ett eller flera företag som inte ingår i konsolideringen, när dessa företags ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som de innehar.

5.Om det finns andra ägarintressen eller andra former av kapitalbindningar än de som anges i punkterna 1 och 2, ska de behöriga myndigheterna avgöra om och hur konsolideringen ska ske. De får tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden an vänds. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

133

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/33

6. De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur kon solidering ska ske i följande fall:

a)När de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut ut övar ett väsentligt inflytande över ett eller flera institut eller finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse eller andra kapitalbindningar till dessa institut.

b)När två eller flera kreditinstitut eller finansiella institut har samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmel ser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.

De behöriga myndigheterna får särskilt medge eller kräva att den metod som föreskrivs i artikel 12 i direktiv 83/349/EEG ska användas. Tillämpning av den metoden ska dock inte inne bära att företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor enligt vilka konsolidering ska ske i de fall som avses i punkterna 2–6 i denna artikel.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2016.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

8. När gruppbaserad tillsyn ska utövas i enlighet med arti kel 111 i direktiv 2013/36/EU ska anknutna företag och ka pitalförvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG ingå i konsolideringen i de fall och i enlighet med de metoder som anges i denna artikel.

A v s n i t t 3
T i l l ä m p n i n g s o m r å d e	f ö r	k o n s o l i d e r a d
t i l l s y n

Artikel 19

Enheter som inte omfattas av tillämpningsområdet för konsoliderad tillsyn

1. Ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag vilket är ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse behöver inte ingå i konsolideringen, om den totala summan av tillgångar och poster utanför balansräkningen

för det berörda företaget är mindre än det lägsta av följande två belopp:

a)10 miljoner EUR.

b)1 % av totalsumman av tillgångar och poster utanför balans räkningen i moderföretaget eller det företag som har ägar intresse.

2. De behöriga myndigheter som enligt artikel 111 i direktiv 2013/36/EU har till uppgift att utöva gruppbaserad tillsyn får i varje enskilt fall besluta att undanta ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutat företag från den gruppbaserade till synen när institutet eller företaget är ett dotterföretag eller ett företag i vilket ägarintresse innehas, i följande fall:

a)Om företaget i fråga är beläget i ett tredjeland där rättsliga hinder föreligger för överföring av nödvändig information.

b)Om företaget i fråga är av försumbar betydelse när det gäller syftet med att övervaka kreditinstitut.

c)Om de behöriga myndigheter som har ansvar för den grupp baserade tillsynen bedömer att konsolidering av den finansi ella ställningen i företaget i fråga skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med att övervaka kredit institut.

3.Om, i de fall som avses i punkt 1 och punkt 2 b, flera företag var för sig uppfyller de kriterier som där anges ska de ändå omfattas av konsolideringen om de tillsammans är av icke oväsentlig betydelse med hänsyn till det angivna syftet.

Artikel 20

Gemensamma beslut om tillsynskrav

1. De behöriga myndigheterna ska arbeta tillsammans i full ständigt samråd

a)när det gäller ansökningar om sådana tillstånd som avses i artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2 och 363, vilka inlämnas av ett moderinstitut inom EU och dess dotterföre tag eller gemensamt av dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU, för att besluta om det be gärda tillståndet bör beviljas eller inte samt eventuella villkor och bestämmelser som ska gälla för tillståndet,

134

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/34		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

b)för att fastställa om kriterierna är uppfyllda för en särskild behandling inom en grupp enligt artiklarna 422.9 och 425.5 och EBA:s tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna 422.10 och 425.6.

Ansökningarna ska endast inges till den samordnande tillsyns myndigheten.

Den ansökan som avses i artikel 312.2 ska innehålla en be skrivning av den metod som används för att fördela operativt riskkapital mellan de olika enheterna i gruppen. I ansökan ska anges om och hur diversifieringseffekter är avsedda att beaktas i riskmätningssystemet.

2. De behöriga myndigheterna ska göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut inom sex månader när det gäller

a)ansökan som avses i punkt 1 a,

b)bedömningen av kriterierna och fastställandet av den sär skilda behandling som anges i punkt 1 b.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas till den sökande av den behöriga myndighet som avses i punkt 1.

3. Den period som avses i punkt 2 ska inledas vid följande tidpunkt:

a)Den dag då den samordnande tillsynsmyndigheten mottar den fullständiga ansökan som avses i punkt 1 a. Den sam ordnande tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidarebe fordra den fullständiga ansökan till de övriga behöriga myn digheterna.

b)Den dag då de behöriga myndigheterna mottar en rapport som utarbetats av den samordnande tillsynsmyndigheten med en analys av åtagandena inom gruppen.

4. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen samt beslut inom sex månader ska den samordnande tillsyns myndigheten fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 a. Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska inte be gränsa de behöriga myndigheternas befogenheter enligt arti kel 105 i direktiv 2013/36/EU.

Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en full ständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmå nadersperioden beaktas.

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska översända beslutet till moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföre taget inom EU eller till det blandade finansiella moderholding företaget inom EU samt till övriga behöriga myndigheter.

Om någon av de berörda behöriga myndigheterna har hänskju tit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut i fråga om punkt 1 a i den här artikeln och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

5. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen samt beslut inom sex månader ska den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterföretaget på individuell nivå fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 b.

Beslutet ska översändas till den samordnande tillsynsmyndighe ten som ska underrätta moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom EU eller det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EU.

Om den samordnande tillsynsmyndigheten har hänskjutit ären det till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den behöriga myndighet som är ansvarig för tillsynen av dotterfö retaget på individuell nivå skjuta upp sitt beslut i fråga om punkt 1 b i den här artikeln och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

135

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/35

6.Om ett moderinstitut inom EU och dess dotterföretag,

dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU samtliga använder en internmätningsmetod som anges i artikel 312.2 eller en internmetod som anges i artikel 143, ska de behöriga myndigheterna tillåta att kvalifikationskriteri erna i artiklarna 321 och 322 eller del tre avdelning II kapitel 3 avsnitt 6 uppfylls av moderföretaget och dess dotterföretag tillsammans, på ett sätt som följer gruppens struktur, riskhan teringssystem, processer och metoder.

7.De beslut som avses i punkterna 2, 4 och 5 ska betraktas som slutgiltiga och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

8.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge nomförande för att specificera det gemensamma beslut som avses i punkt 1 a vad gäller ansökningarna om sådana tillstånd som avses i artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2, och 363, för att underlätta gemensamma beslut.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 december 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 21

Gemensamma beslut om tillämpningsnivån för likviditetskrav

1. Efter ansökan från ett moderinstitut inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finan siellt moderholdingföretag inom EU eller ett undergruppsdotter företag till ett moderinstitut inom EU eller till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU ska den samordnande tillsyns myndigheten och de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU i en medlemsstat göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut om huruvida de villkor som anges i artikel 8.1 a–d är uppfyllda och som identifierar en enda likviditetsundergrupp för tillämp ning av artikel 8.

Det gemensamma beslutet ska fattas inom sex månader efter att den samordnande tillsynsmyndigheten lämnat in en rapport som identifierar enskilda likviditetsundergrupper på grundval

av de kriterier som fastställs i artikel 8. Om inget beslut kan fattas inom sexmånadersperioden ska den samordnande tillsyns myndigheten samråda med EBA på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheter som berörs. Den samordnande tillsynsmyndigheten får samråda med EBA på eget initiativ.

Det gemensamma beslutet kan också innebära begränsningar för lokalisering och ägandeskap för likvida tillgångar och kräva att likvida tillgångar till ett visst minimibelopp innehas av in stitut som är undantagna från tillämpningen av del sex.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas av den samordnande tillsynsmyndigheten till moderinstitutet för likviditetsundergruppen.

2. Om inget gemensamt beslut kan fattas inom sex månader ska respektive behörig myndighet med ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut.

Endera av de behöriga myndigheterna får emellertid under sex månadersperioden till EBA hänskjuta frågan om huruvida vill koren i artikel 8.1 a–d är uppfyllda. I det fallet får EBA genom föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre månaders medling ska respektive behörig myndighet som har ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut med beaktande av förhållandet mellan nytta och risk i den medlems stat där moderinstitutet har sitt säte och förhållandet mellan nytta och risk i den medlemsstat där dotterföretaget har sitt säte. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmå nadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fat tats.

Det gemensamma beslut som avses i punkt 1 och de beslut som avses i andra stycket i denna punkt, ska vara bindande.

3. Varje berörd behörig myndighet får också om den mot sätter sig beslutet under sexmånadersperioden samråda med EBA om villkoren i artikel 8.3 a–d. I det fallet får EBA genom föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre månaders medling ska respektive behörig myndighet som har ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut.

Artikel 22

Undergruppskonsolidering av företag i tredjeländer

Dotterinstitut ska tillämpa kraven i artiklarna 89–91 samt i delarna tre och fem på undergruppsbasis, om sådana institut,

136

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/36		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

eller deras moderföretag om det är ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, har ett institut eller ett finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.

Artikel 23

KAPITEL 2

Kärnprimärkapital

A v s n i t t 1

K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r o c h - i n s t r u m e n t

Artikel 26

Kärnprimärkapitalposter

1. Kärnprimärkapitalposterna i ett institut utgörs av

Företag i tredjeländer

Vid tillämpning av gruppbaserad tillsyn enligt detta kapitel ska begreppen värdepappersföretag, kreditinstitut, finansiellt institut och institut även tillämpas på företag som etablerats i tredje länder om dessa, ifall de varit etablerade i unionen, skulle upp fylla definitionerna av dessa termer i artikel 4.

Artikel 24

Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen

1. Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräk ningen ska utföras i enlighet med den tillämpliga redovisnings ramen.

a) kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren i arti kel 28, eller i tillämpliga fall artikel 29, är uppfyllda,

b)överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led a,

c)balanserade vinstmedel,

d)ackumulerat annat totalresultat,

e)övriga reserver,

f)reserveringar för allmänna bankrisker.

De poster som avses i c-f ska enbart erkännas som kärnprimär kapital, om de är tillgängliga för institutet för obegränsad och omedelbar användning för att täcka risker eller förluster så snart som dessa uppkommer.

2. Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna kräva att institut utför värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen samt fastställandet av kapitalbasen i enlighet med internationella redovisningsstandarder enligt för ordning (EG) nr 1606/2002.

DEL TVÅ

KAPITALBAS

AVDELNING I

KAPITALBASKATEGORIER

KAPITEL 1

Primärkapital

Artikel 25

Primärkapital

Ett instituts primärkapital består av summan av kärnprimärka pital och övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 c får instituten inräkna del års- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet innan stämmobeslut föreligger som fastställer årets slutliga resultat, dock endast med förhandstillstånd från behörig myndighet. Den behöriga myn digheten ska bevilja tillstånd, om följande villkor är uppfyllda:

a)Överskottet har verifierats av personer som har en obero ende ställning gentemot institutet och som är revisionsansva riga för institutet i fråga.

b)Den behöriga myndigheten finner det styrkt att institutet har gjort avdrag för förutsebara kostnader och utdelningar från detta överskott.

Kontrollen av institutets delårs- eller årsöverskott ska på ett nöjaktigt sätt visa att detta överskott har värderats i enlighet med principerna i tillämpliga redovisningsramar.

3. De behöriga myndigheterna ska bedöma huruvida utgivna kärnprimärkapitalinstrument uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29. I fråga om emis sioner som görs efter den 31 december 2014 får instituten klassificera kapitalinstrument som kärnprimärkapitalinstrument endast om tillstånd beviljas av de behöriga myndigheterna, som får rådgöra med EBA.

137

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/37

I fråga om kapitalinstrument, med undantag för statligt stöd, som av den behöriga myndigheten anses vara godtagbara för klassificering som kärnprimärkapitalinstrument, men för vilka det enligt EBA är mycket komplicerat att fastställa om kriteri erna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är uppfyllda, ska de behöriga myndigheterna ge sin motivering till EBA.

EBA ska på grundval av information från varje behörig myn dighet upprätta, uppdatera och offentliggöra en förteckning över samtliga former av kapitalinstrument i varje medlemsstat som räknas som kärnprimärkapitalinstrument. EBA ska för första gången upprätta denna förteckning och offentliggöra den senast den 1 februari 2015.

EBA får, efter en sådan granskningprocess som föreskrivs i artikel 80 och, om man finner starka belägg för att dessa in strument inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29, besluta att från förteckningen avföra kapitalinstrument utan statligt stöd som ges ut efter den 31 de cember 2014 och tillkännagöra detta.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att specificera innebörden av "förutsebara" vid bedöm ningen av om förutsebara kostnader och utdelningar har dragits av.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

iv)ett liknande institut, eller

v)ett kreditinstitut som i sin helhet ägs av ett av de institut som avses i leden i–iii och som enligt relevant behörig myndighet har rätt att tillämpa bestämmelserna i denna artikel, förutsatt att, och så länge som, 100 % av de utgivna stamaktierna i kreditinstitutet direkt eller indirekt innehas av ett institut som avses i dessa led.

b)Villkoren i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är uppfyllda.

De ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar och spar banker som enligt nationell lagstiftning erkänts som sådana före den 31 december 2012 ska fortsätta att klassificeras som sådana vid tillämpningen av denna del förutsatt att de fortsätter att uppfylla de villkor som varit avgörande för detta erkännande.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera villkoren enligt vilka de behöriga myndighe terna ska fastställa att ett företag som erkänns enligt tillämplig nationell lagstiftning är ett ömsesidigt bolag, en kooperativ sam manslutning, en sparbank eller liknande institut vid tillämp ningen av denna del.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 27

Kapitalinstrument i ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar, sparbanker eller liknande institut i kärnprimärkapitalposter

1. Kärnprimärkapitalposter ska innefatta alla kapitalinstru ment som ges ut av ett institut i enlighet med dess stadgar under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)Institutet är av en typ som fastställs i tillämplig nationell lagstiftning och som de behöriga myndigheterna vid tillämp ningen av denna del i varje enskilt fall anser är

i)ett ömsesidigt bolag,

ii)en kooperativ sammanslutning,

iii)en sparbank,

Artikel 28

Kärnprimärkapitalinstrument

1. Kapitalinstrument ska endast räknas som kärnprimärka pitalinstrument om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Instrumenten har givits ut direkt av institutet efter godkän nande av institutets ägare eller, om så är tillåtet enligt till lämplig nationell lagstiftning, institutets ledningsorgan.

b)Instrumenten är till fullo betalda och förvärvet finansieras inte direkt eller indirekt av institutet.

c)Instrumenten uppfyller samtliga följande villkor när det gäl ler deras klassificering:

i)De räknas som kapital enligt artikel 22 i direktiv 86/635/EEG.

138

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/38		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

ii)De räknas som eget kapital enligt tillämpliga redovis ningsramar.

iii)De räknas som eget kapital vid bedömning av insolvens i balansräkningen, i de fall detta är tillämpligt enligt nationell obeståndslagstiftning.

d)Instrumenten redovisas klart och åtskilt i balansräkningen i institutets finansiella rapporter.

e)Instrumenten är eviga.

f)Instrumentens kapitalbelopp får inte sänkas eller återbetalas, utom i något av följande fall:

i)Institutet går i likvidation.

ii)Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis kretionära åtgärder för att minska kapitalet, efter att in stitutet erhållit förhandstillstånd från behörig myndighet i enlighet med artikel 77.

g)De bestämmelser som reglerar instrumenten tyder inte ut tryckligen eller underförstått på att instrumentens kapitalbe lopp skulle eller skulle kunna sänkas eller återbetalas utom i fall av institutets likvidation, och institutet har inte före eller vid utgivningen på annat sätt lämnat sådana uppgifter, utom när det gäller de instrument som avses i artikel 27 om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får vägra att lösa in dessa.

h)Instrumenten uppfyller följande villkor i fråga om utdelning:

i)Det finns ingen preferensutdelningsbehandling när det gäller ordningsföljden för betalningarna av utdelning, inte heller avseende andra kärnprimärkapitalinstrument, och de villkor som gäller för instrumenten ger inga preferensrätter till betalning av utdelning.

ii)Utdelning till innehavare av instrumenten får endast betalas ut från utdelningsbara medel.

iii)De villkor som gäller för instrumenten omfattar inte någon cap eller annan restriktion för det maximala belopp som får delas ut, utom när det gäller de instru ment som avses i artikel 27.

iv)Utdelningsbeloppet grundas inte på det belopp som instrumenten förvärvades för vid utgivningen, utom när det gäller de instrument som avses i artikel 27.

v)De villkor som gäller för instrumenten innefattar inte någon skyldighet för institutet att lämna utdelning till innehavarna och institutet har inte heller på andra grun der någon sådan skyldighet.

vi)Om institutet inte lämnar någon utdelning innebär detta inte fallissemang från institutets sida.

vii)Inställd utdelning medför inte några begränsningar för institutet.

i)I jämförelse med alla kapitalinstrument som ges ut av in stitutet absorberar instrumenten den främsta och proportio nellt sett största delen av förlusterna när de inträffar, och varje instrument absorberar förluster i samma omfattning som alla andra kärnprimärkapitalinstrument.

j)Instrumenten prioriteras efter alla andra fordringar i hän delse av insolvens eller likvidation av institutet.

k)Instrumenten ger innehavarna en fordran på institutets res terande tillgångar, vilken, i händelse av likvidation och efter betalning av alla prioriterade fordringar, står i proportion till summan av de utgivna instrumenten, inte är fast och inte omfattas av någon cap, utom när det gäller de kapitalinstru ment som avses i artikel 27.

l)Instrumenten är utan säkerhet eller föremål för en garanti som ökar förmånsrätten vilken lämnats av

i)institutet eller dess dotterföretag,

ii)institutets moderföretag eller dotterföretag,

iii)det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö retag,

iv)holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot terföretag,

v)det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot terföretag, eller

vi)ett företag som har nära förbindelser till de enheter som avses i leden i–v.

m)Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens eller likvidation.

139

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/39

Det villkor som anges i första stycket led j ska anses vara upp fyllt oavsett om instrumenten i kraft av artikel 484.3 räknas som primärkapital- eller supplementärkapitaltillskott, förutsatt att de är likställda.

2. Villkoren i punkt 1 i ska anses vara uppfyllda oaktat en permanent nedskrivning av kapitalbeloppet för primärkapital- eller supplementärkapitaltillskott.

Villkoret i punkt 1 f ska anses vara uppfyllt oaktat minskningen av instrumentets kapitalbelopp inom ramen för ett rekonstruk tionsförfarande eller som en följd av en nedskrivning av kapital instrument på begäran av den rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet.

Villkoret i punkt 1 g ska anses vara uppfyllt oaktat de bestäm melser som reglerar kapitalinstrumentet som explicit eller im plicit anger att instrumentets kapitalbelopp ska eller får minskas inom ramen för ett rekonstruktionsförfarande eller som en följd av en nedskrivning av kapitalinstrument på begäran av den rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet.

3.Villkoret i punkt 1 h iii ska anses vara uppfyllt oavsett om instrumentet betalar en flerfaldig utdelning, förutsatt att sådan flerfaldig utdelning inte resulterar i utbetalningar som leder till en illa avvägd broms på egna medel.

4.Vid tillämpningen av punkt 1 h i ska differentierad utdel ning endast återspegla differentierad rösträtt. I detta avseende ska högre utdelning endast gälla kärnprimärkapitalinstrument med färre eller inga rösträtter.

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

a)tillämplig form och art för indirekt finansiering av kapital basinstrument,

b)om och när flerfaldiga utdelningar skulle utgöra en illa av vägd broms på egna medel,

c)innebörden av preferensutdelningar.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 29

Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara institut

1.Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag, koo perativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara institut ska endast räknas som kärnprimärkapitalinstrument om vill koren i artikel 28, med de ändringar som följer av tillämp ningen av denna artikel, är uppfyllda.

2.Följande villkor ska vara uppfyllda när det gäller inlösen av kapitalinstrumenten:

a)Institutet ska kunna vägra att lösa in instrumenten, utom när detta är förbjudet enligt tillämplig nationell lagstiftning.

b)Om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får vägra att lösa in instrumenten ska de regler som gäller för instrumenten möjliggöra för institutet att begränsa inlösen.

c)Vägran att lösa in instrumenten, eller begränsning av inlösen av instrumenten när så är tillämpligt, utgör inte fallissemang från institutets sida.

3.Kapitalinstrumenten får endast omfatta en cap eller be gränsning av maximibeloppet för utdelningar om denna cap eller begränsning anges i tillämplig nationell lagstiftning eller i institutets bolagsordning.

4.Om kapitalinstrumenten ger innehavaren rätt till institu tets reserver i händelse av insolvens eller likvidation som är begränsad till instrumentens nominella värde, ska denna be gränsning i samma omfattning gälla innehavare av alla övriga kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av detta institut.

Villkoret i första stycket ska inte påverka möjligheten för ett ömsesidigt bolag, en kooperativ sammanslutning, en sparbank eller liknande institut att som kärnprimärinstrument godkänna instrument som inte ger innehavaren rösträtt och som uppfyller samtliga följande villkor:

a)Den fordran som innehavarna av instrumenten utan rösträtt har vid institutets insolvens eller likvidation står i proportion till den andel av det totala antalet kärnprimärkapitalinstru ment som instrumenten utan rösträtt utgör.

b)Instrumenten är i övrigt kvalificerade som kärnprimärkapital instrument.

140

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/40		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

5.Om kapitalinstrumenten ger innehavarna en fordran på institutets tillgångar vid insolvens eller likvidation som är fast eller omfattas av en cap, ska denna begränsning i samma om fattning gälla alla innehavare av alla övriga kärnprimärkapital instrument som utgivits av detta institut.

6.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de begränsningar av inlösen som krävs om det enligt tillämplig nationell lagstiftning inte är tillåtet för in stitutet att vägra lösa in kapitalbasinstrument.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 30

Konsekvenser av att villkoren för kärnprimärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren för ett kärnprimärkapitalinstrument i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 inte längre är uppfyllda, gäller att

a)instrumentet omedelbart upphör att räknas som ett kärnpri märkapitalinstrument

b)överkursfonder som rör instrumentet omedelbart upphör att räknas som kärnprimärkapitalposter.

Artikel 31

Kapitalinstrument som tecknats av offentliga myndigheter i krissituationer

1. I krissituationer får behöriga myndigheter tillåta att institut som kärnprimärkapital inbegriper kapitalinstrument som åtmin stone uppfyller villkoren i artikel 28.1 b–e om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Kapitalinstrumenten utfärdades efter den 1 januari 2014.

b)Kapitalinstrumenten betraktas som statligt stöd av kommis sionen.

c)Kapitalinstrumenten är utfärdade inom ramen för rekapitali seringsåtgärder i enlighet med då gällande regler för statligt stöd.

d)Kapitalinstrumenten är fulltecknade och innehas av staten eller en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt organ.

e)Kapitalinstrumenten kan absorbera förluster.

f)Med undantag för de kapitalinstrument som avses i artikel 27 ger kapitalinstrumenten vid likvidation innehavarna en ford ran på institutets resterande tillgångar efter betalning av alla prioriterade fordringar.

g)De utgör en lämplig utträdesmekanism för staten eller i till lämpliga fall en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt organ.

h)Den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd och har offentliggjort sitt beslut tillsammans med en motivering av det beslutet.

2. EBA ska, efter en motiverad begäran från och i samarbete med den berörda behöriga myndigheten, betrakta de kapital instrument som avses i punkt 1 såsom likställda med kärnpri märkapitalinstrument vid tillämpningen av denna förordning.

A v s n i t t 2

F ö r s i k t i g h e t s m a r g i n a l e r

Artikel 32

Värdepapperiserade tillgångar

1. Ett institut ska från sina kapitalbasposter undanta alla ökningar av det egna kapitalet enligt tillämpliga redovisnings ramar som härrör från värdepapperiserade tillgångar, inklusive följande:

a)En ökning som hör till framtida marginalintäkter som är ett resultat av institutets vinst vid försäljning.

b)Om institutet är originator för en värdepapperisering, netto vinsten från den kapitalisering av framtida inkomster från de värdepapperiserade tillgångarna som ger kreditförstärkning till positionerna i värdepapperiseringen.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera begreppet vinst vid försäljning som anges i punkt 1 a.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

141

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/41

Artikel 33

Säkring av kassaflöden och förändringar av värdet av egna skuldförbindelser

1.Instituten ska i sin kapitalbas inte inräkna följande poster:

a)Den del av reserverna för verkligt värde som härrör från vinster eller förluster på säkring av kassaflöden av finansiella instrument som inte värderas till verkligt värde, inbegripet förväntade kassaflöden.

b)Vinster eller förluster på egna skuldförbindelser som värderas till verkligt värde och som beror på ändringar av institutets egen kreditstatus.

c)Alla vinster och förluster i verkligt värde som härrör från institutets egen kreditrisk avseende derivatskulder.

2.Instituten ska vid tillämpningen av punkt 1 c inte räkna av vinster och förluster i verkligt värde som härrör från institu tets egen kreditrisk mot sådana vinster och förluster som härrör från motpartsrisk.

3.Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 b får institut inkludera summan av vinster och förluster på de egna skulderna i kapitalbasen om samtliga följande villkor är upp fyllda:

a)Skulderna har formen av sådana obligationer som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG.

b)Förändringarna i värdet av institutets tillgångar och skulder beror på samma förändringar i institutets egen kreditvärdig het.

c)Det finns ett nära samband mellan värdet av de obligationer som avses i led a och värdet av institutets tillgångar.

d)Det är möjligt att lösa in hypotekslånen genom att köpa tillbaka de obligationer som finansierat hypotekslånen till marknadsvärde eller nominellt värde.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera vad som utgör dessa nära samband mellan värdet av obligationerna och värdet av tillgångarna, enligt vad som avses i punkt 3 c.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 34

Ytterligare värdejusteringar

Vid beräkning av kapitalbasen ska instituten tillämpa kraven i artikel 105 på samtliga sina tillgångar som är bokförda till verkligt värde och ska från kärnprimärkapitalet dra det ytterli gare belopp som är nödvändigt för värdejustering.

Artikel 35

Orealiserade vinster och förluster som tas upp till verkligt värde

Med undantag av de poster som avses i artikel 33 ska instituten inte göra några justeringar för att från kapitalbasen undanta sådana orealiserade vinster eller förluster på tillgångar eller skul der som bokförts till verkligt värde.

A v s n i t t 3

A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l , u n d a n t a g o c h a l t e r n a t i v

U n d e r a v s n i t t 1

A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 36

Avdrag från poster i kärnprimärkapital

1. Instituten ska från kärnprimärkapitalposterna dra av föl jande:

a)Förluster för innevarande räkenskapsår.

b)Immateriella tillgångar.

c)Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet.

d)Negativa belopp från beräkningen av förväntade förluster i enlighet med artiklarna 158 och 159, om institutet beräknar riskvägd

exponering med hjälp av internmetoden.

e)De förmånsbestämda pensionsfondstillgångarna i institutets balansräkning.

f)Institutets indirekta och syntetiska innehav av egna kärnpri märkapitalinstrument, inklusive egna kärnprimärkapital instrument som institutet har en faktisk eller villkorad för pliktelse att köpa enligt befintlig kontraktsförpliktelse.

142

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/42		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

g)Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu tets kapitalbas.

h)Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet inte har något väsentligt innehav i dessa enheter.

i)Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

j)Den summa som måste dras av från övrigt primärkapital i enlighet med artikel 56, som överstiger institutets övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål.

k)Exponeringsbeloppet för följande poster som uppfyller kra

ven för 1 250 % riskvikt, om institutet drar av detta expo neringsbelopp från beloppet för kärnprimärkapitalposter som ett alternativ till att tillämpa en riskvikt på 1 250 %:

i)Kvalificerade innehav i företag utanför den finansiella sektorn.

ii)Värdepapperiseringspositioner, i enlighet med artiklarna 243.1 b, 244.1 b och 258.

iii)Transaktioner utan samtidig prestation, i enlighet med artikel 379.3.

iv)Positioner i en korg för vilka ett institut inte kan fast ställa riskvikten enligt internmetoden, i enlighet med ar tikel 153.8.

v)Aktieexponeringar enligt en internmetod, i enlighet med artikel 155.4.

l)Varje skattepålaga som rör kärnprimärkapitalposter som kan förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt sätt justerar summan för kärnprimärkapitalposter i den mån sådana skattepålagor minskar den summa upp till vilken dessa poster får användas för att täcka risker eller förluster.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera tillämpningen av de avdrag som avses i punkt

1 a, c, e, f, h, i och 1 i den här artikeln och därmed samman hängande avdrag som avses i artiklarna 56 a, c, d och f samt 66 a, c och d.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de typer av kapitalinstrument i finansiella institut och, i samråd med Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu ropeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 (1), försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland samt företag som är un dantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 i det direktivet som ska dras av från följande poster i kapitalbasen:

a)Kärnprimärkapitalposter.

b)Övrigt primärkapital.

c)Supplementärkapitalposter.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 37

Avdrag av immateriella tillgångar

Instituten ska fastställa beloppet för avdrag av immateriella till gångar på följande sätt:

a)Det belopp som ska dras av ska minskas med summan av tillhörande uppskjutna skatteskulder som skulle utsläckas om de immateriella tillgångarna skrevs ned eller togs bort från balansräkningen enligt tillämpliga redovisningsramar.

b)Det belopp som ska dras av ska innefatta goodwill som inräknats i värderingen av institutets väsentliga innehav.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

143

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/43

Artikel 38

Avdrag av uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet

1.Instituten ska fastställa det belopp för uppskjutna skatte fordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som måste dras av i enlighet med denna artikel.

2.Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero ende av framtida lönsamhet ska beräknas utan att reduceras med summan av institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, utom då villkoren i punkt 3 är uppfyllda.

3.Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero ende av framtida lönsamhet får minskas med summan av in stitutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, under förutsätt ning att följande villkor är uppfyllda:

a)Enheten har laglig rätt enligt tillämplig nationell lagstiftning att kvitta dessa skattefordringar mot aktuella skatteskulder.

b)De uppskjutna skattefordringarna och de uppskjutna skattes kulderna hänför sig till skatter debiterade av samma skatte myndighet och avseende samma skattesubjekt.

4.Institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder som an vänds i enlighet med punkt 3 får inte inkludera uppskjutna skatteskulder som minskar den summa av immateriella till gångar eller förmånsbestämda pensionsplaner som måste dras av.

5.Beloppet för tillhörande uppskjutna skatteskulder enligt punkt 4 ska fördelas på

a)uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader som inte dras av i enlighet med artikel 48.1,

b)alla övriga uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet.

Instituten ska fördela de tillhörande uppskjutna skatteskulderna proportionellt i enlighet med andelen uppskjutna skatteford ringar som är beroende av framtida lönsamhet, som avses i leden a och b.

Artikel 39

För stora skatteinbetalningar, skatteförluster som förts till tidigar år och uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet

1. Följande poster ska inte dras av från kapitalbasen och ska inte omfattas av en riskvikt enligt kapitel 2 eller 3 i del tre avdelning II:

a)För stora skatteinbetalningar för innevarande år.

b)Innevarande års skatteförluster som förts till tidigare år, vil ket ger upphov till en fordran på en nationell regering, ett delstatligt självstyrelseorgan eller en lokal skattemyndighet.

2. Uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet ska vara begränsade till uppskjutna skatte fordringar som härrör från temporära skillnader, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)De ersätts utan dröjsmål automatiskt och tvingande av en skattekredit om institutet inrapporterar en förlust när institu tets årsredovisning fastställs formellt eller om institutet drab bas av likvidering eller insolvens.

b)Ett institut ska enligt tillämplig nationell lagstiftning kunna kvitta en skattekredit enligt led a mot en skatteskuld för institutet eller för ett annat företag som i skattehänseende ingår i samma konsolidering som institutet enligt den lags tiftningen eller för ett annat företag som är föremål för gruppbaserad tillsyn i enlighet med kapitel 2 i del ett avdel ning II.

c)Om skattkrediterna enligt led b överstiger skatteskulderna enligt samma led ska överskottet ofördröjligen ersättas med en direkt fordran ställd till den nationella regeringen i den medlemsstat vars jurisdiktion institutet tillhör.

Instituten ska tillämpa en riskvikt på 100 % på de uppskjutna skattefordringarna om villkoren i leden a, b och c är uppfyllda.

Artikel 40

Avdrag av negativa belopp från beräkningen av förväntade förlustbelopp

Det belopp som ska dras av i enlighet med artikel 36.1 d ska inte reduceras genom en ökning av uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet, eller någon annan ytterligare skatteeffekt, som skulle kunna inträffa om avsättning arna skulle öka till samma nivå som förväntade förluster som avses i avdelning I kapitel 3 avsnitt 3.

Artikel 41

Avdrag av förmånsbestämda pensionsplaner

1. Vid tillämpning av artikel 36.1 e ska summan av förmåns bestämda pensionsplaner som ska dras av reduceras med

a) summan av alla tillhörande uppskjutna skatteskulder som skulle kunna utsläckas om tillgångarna skrevs ned eller togs bort ur balansräkningen enligt tillämpliga redovisnings ramar,

144

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/44		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

b)summan av de tillgångar i den förmånsbestämda pensions planen som institutet har obegränsad rätt att utnyttja, under förutsättning att den behöriga myndigheten på förhand har gett tillstånd till detta. De tillgångar som används för att minska det belopp som ska dras av ska åsättas en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de kriterier enligt vilka en behörig myndighet ska tillåta ett institut att minska tillgångsbeloppet i den för månsbestämda pensionsplanen på det sätt som anges i punkt 1 b.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 42

Avdrag av innehav i egna kärnprimärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 36.1 f ska instituten beräkna innehav i egna kärnprimärkapitalinstrument grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

a)Instituten får beräkna summan av innehav av egna kärnpri märkapitalinstrument grundat på nettobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

i)De långa och korta positionerna har samma underlig gande exponering och de korta positionerna inte innebär någon motpartsrisk.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna innehas an tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b)Instituten ska bestämma det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepap per, genom att beräkna den underliggande exponeringen mot egna kärnprimärkapitalinstrument som ingår i indexen.

c)Instituten får "netta" bruttovärdet av långa positioner i egna kärnprimärkapitalinstrument som härrör från innehav av in

dexvärdepapper mot korta positioner i egna kärnprimärka pitalinstrument som härrör från korta positioner i underlig gande index, inbegripet i de fall de korta positionerna inne bär en motpartsrisk, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:

i)De långa och de korta positionerna ingår i samma un derliggande index.

ii)Såväl de långa som de korta positionerna innehas an tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 43

Väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

När det gäller avdrag, ska ett institut anses ha ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn om något av föl jande villkor är uppfyllt:

a)Institutet äger mer än 10 % av de kärnprimärkapitalinstru ment som har givits ut av enheten.

b)Institutet har nära förbindelser med enheten och äger kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av enheten.

c)Institutet äger kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av enheten och enheten ingår inte i konsolideringen som följer av del ett avdelning II kapitel 2, men ingår i den samman ställda redovisning som lämnas av institutet vid finansiell rapportering enligt tillämpliga redovisningsramar.

Artikel 44

Avdrag av innehav i kärnprimärkapitalinstrument hos enheter i den finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som anges i artikel 36.1 g–i, i enlighet med följande:

a)Innehav av kärnprimärkapitalinstrument och andra kapital instrument i enheter i den finansiella sektorn ska beräknas på grundval av bruttobeloppen för långa positioner.

b)Försäkringsposter i primärkapitalet ska behandlas som inne hav av kärnprimärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

145

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/45

Artikel 45

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 36.1 h och i, i enlighet med följande bestämmelser:

a)Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

i)De korta positionernas löptid motsvarar de långa positio nernas löptid eller har en återstående löptid på minst ett år.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna innehas an tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b)De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen mot kapital instrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Artikel 46

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i det fall ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

1. Vid tillämpning av artikel 36.1 h ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräk ningen i led b i denna punkt:

a)Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär kapitaltillskott samt supplementärkapitalinstrument i enheter

iden finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsent ligt innehav överstiger 10 % av det totala beloppet för insti tutets kärnprimärkapitalposter beräknat efter tillämpning av följande på kärnprimärkapitalposterna:

i)Artiklarna 32–35.

ii)Avdragen i enlighet med artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive det belopp som ska dras av för uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet

och som uppstår ur temporära skillnader.

iii)Artiklarna 44 och 45.

b)Beloppet för institutets direkta, indirekta och syntetiska in nehav av kärnprimärkapitalinstrument i de enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, in direkta och syntetiska innehav av kapitalbasinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt

1a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3.Det belopp som ska dras av i enlighet med punkt 1 ska fördelas mellan alla kärnprimärkapitalinstrument som innehas. Instituten ska fastställa andelen innehav av kärnprimärkapital instrument som ska dras av i enlighet med punkt 1 genom att multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med den andel som anges i led b i denna punkt:

a)Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

b)Andelen av den totala summan av institutets direkta, in

direkta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstru ment i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav, representerat av varje kärnprimärkapitalinstrument som innehas.

4.Summan av de innehav som avses i artikel 36.1 h och som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5.Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a med summan i led b:

a)Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt punkt 4.

146

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/46		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

b)Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som anges i led ii.

i)Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.

ii)Den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav.

Artikel 47

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

Vid tillämpningen av artikel 36.1 i ska i det belopp som ska dras av från kärnprimärkapitalposterna inte inräknas emissions garantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar och beloppet ska fastställas i enlighet med artiklarna 44 och 45 samt underavsnitt 2.

U n d e r a v s n i t t 2

U n d a n t a g f r å n o c h a l t e r n a t i v t i l l a v d r a g f r å n K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r

Artikel 48

Tröskelvärden för undantag från avdrag från kärnprimärkapitalposter

1. Vid avdrag enligt artikel 36.1 c och i ska instituten inte behöva dra av sådana belopp i de poster som förtecknas i leden a och b i denna punktsom sammantaget uppgår till högst det tröskelbelopp som avses i punkt 2:

a)Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader, och tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimär kapitalposter, beräknade med tillämpning av

i)artiklarna 32–35,

ii)artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader.

b)om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn, ska institutets direkta, indirekta och syn

tetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i dessa enhe ter som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärka pitalposter, beräknas med tillämpning av

i)artiklarna 32–35,

ii)artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader.

2.Vid tillämpning av punkt 1 ska tröskelbeloppet motsvara den summa som avses i led a i denna punkt multiplicerat med det procenttal som avses i led b i denna punkt.

a)Restvärdet för posterna i kärnprimärkapitalet, efter det att de justeringar och avdrag som avses i artiklarna 32–36 har till lämpats fullt ut och utan tillämpning av de tröskelvärden för undantag som anges i den här artikeln.

b)17,65 %.

3.Vid tillämpning av punkt 1 ska institutet fastställa andelen uppskjutna skattefordringar i det totala beloppet av poster som inte behöver dras av genom att dividera summan i led a i denna punkt med summan i led b i denna punkt:

a)Andelen uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och och som härrör från temporära skill nader och tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter.

b)Summan av följande:

i)Det belopp som avses i a.

ii)Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn där institutet har ett väsentligt innehav, vilket uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapital poster.

Andelen väsentliga investeringar i det totala beloppet i poster som inte behöver dras av ska vara lika med ett minus den andel som avses i första stycket.

4. Beloppet i de poster som inte dras av i enlighet med punkt 1 ska åsättas en riskvikt på 250 %.

147

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/47

Artikel 49

Krav gällande avdrag då konsolidering, extra tillsyn eller institutionella skyddssystem tillämpas

1. Om de behöriga myndigheterna kräver eller tillåter att instituten tillämpar metod 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG vid beräkning av den egna kapitalbasen på indi viduell nivå, på delgruppsnivå och på gruppnivå får de behöriga myndigheterna tillåta instituten att inte dra av innehav av ka pitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn i vilken moderinstitutet, det finansiella moderholdingföretaget eller det blandade finansiella moderholdingföretaget eller institutet har ett väsentligt innehav, förutsatt att följande villkor i leden a–e i denna punkt är uppfyllda:

a)Enheten i den finansiella sektorn är ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag.

b)Försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget eller försäk ringsholdingföretaget omfattas av samma extra tillsyn enligt direktiv 2002/87/EG som det moderinstitut, det finansiella moderholdingföretag eller det blandade finansiella moderhol dingföretag eller institut som har innehavet.

c)Institutet har fått de behöriga myndigheternas tillstånd i för väg.

d)De behöriga myndigheterna har, innan de beviljar det till stånd som avses i led c och under en längre fortlöpande period, försäkrat sig om att graden av samordnad förvalt ning, riskhantering och intern kontroll avseende de enheter som ska ingå i konsolideringen enligt metod 1, 2 eller 3 är tillräcklig.

e)Innehaven i enheten tillhör något av följande:

i)Moderinstitutet.

ii)Det finansiella moderholdingföretaget.

iii)Det blandade finansiella moderholdingföretaget.

iv)Institutet.

v)Ett dotterföretag till någon av de enheter som avses i leden i–iv vilket omfattas av konsolidering enligt del I avdelning II kapitel 2.

Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.

2. Vid beräkning av den egna kapitalbasen på individuell nivå och på delgruppsnivå får institut som omfattas av gruppbaserad

tillsyn enligt del ett avdelning II kapitel 2 inte dra av innehav av kapitalbasinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn som avser gruppbaserad tillsyn, om inte de behöriga myndigheterna av specifika skäl, särskilt för strukturell separe ring av bankverksamhet och planering för rekonstruktion och avveckling, fastställer att dessa avdrag krävs.

Tillämpningen av det tillvägagångssätt som avses i första stycket får inte medföra oproportionerligt negativa effekter för hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet eller skapa ett hinder för den inre mark nadens sätt att fungera.

3. De behöriga myndigheterna får vid beräkning av kapital basen på individuell nivå eller på delgruppsnivå tillåta instituten att inte dra av innehav av kapitalbasinstrument i följande fall:

a)Om ett institut har ett innehav i ett annat institut och vill koren i leden i–v är uppfyllda.

i)Instituten omfattas av samma institutionella skydds system som avses i artikel 113.7.

ii)De behöriga myndigheterna har gett sitt medgivande i enlighet med artikel 113.7.

iii)Villkoren i artikel 113.7 är uppfyllda.

iv)Det inom ramen för det institutionella skyddssystemet

upprättas en sammanställd balansräkning enligt arti kel 113.7 e eller, om en sådan sammanställd redovisning inte behöver upprättas, en utvidgad aggregerad beräk ning, som av de behöriga myndigheterna bedöms som tillfredsställande och som är likvärdig med bestämmel serna i direktiv 86/635/EEG, som i vissa avseenden an passar bestämmelserna i direktiv 83/349/EEG eller för ordning (EG) nr 1606/2002, som reglerar den samman ställda redovisningen för grupper av kreditinstitut. En extern revisor ska verifiera att denna utvidgade aggrege rade beräkning är likvärdig, och särskilt att en flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för be räkning av kapitalbasen liksom att ett otillbörligt ska pande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institu tionella skyddssystemet inte tagits med i beräkningen. Den sammanställda balansräkningen eller den utvidgade aggregerade beräkningen ska rapporteras till de behöriga myndigheterna minst lika ofta som vad som anges i artikel 99.

148

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/48		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

v)De institut som ingår i ett institutionellt skyddssystem uppfyller tillsammans på gruppnivå eller utvidgad aggre gerad nivå kraven i artikel 92 och rapporterar om efter levnaden av dessa krav i enlighet med artikel 99. Inom ramen för ett institutionellt skyddssystem krävs det inte att avdrag görs för ränta som betalats ut till medlemmar av en kooperativ sammanslutning eller till juridiska en heter som inte är medlemmar av den institutionella skyddssystemet, förutsatt att en flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapital basen liksom att ett otillbörligt skapande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institutionella skyddssyste met och minoritetsaktieägaren inte tas med i beräkning en.

b)Ett regionalt kreditinstitut har ett innehav i sitt centrala eller ett annat regionalt kreditinstitut och villkoren som fastställs i led a i–v är uppfyllda.

4.Innehav för vilket avdrag inte görs i enlighet med punk terna 1, 2 eller 3 ska räknas som exponeringar och ska åsättas en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

5.Om ett institut tillämpar metod 1 eller 2 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG ska institutet offentliggöra det finansiella konglomeratets extra kapitalbaskrav och kapitalrelation som be

räknats i enlighet med artikel 6 och bilaga I i det direktivet.

6. För tillämpningen av denna artikel ska EBA, Eiopa och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers och marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättats genom Europapar lamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 (1) Esma genom den gemensamma kom mittén, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera villkoren för tillämpning av de beräkningsmetoder som anges i bilaga I, del II i direktiv 2002/87/EG avseende de alternativ till avdrag som avses i punkt 1 i denna artikel.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

A v s n i t t 4

K ä r n p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 50

Kärnprimärkapital

Ett instituts kärnprimärkapital ska utgöras av kärnprimärkapital poster efter tillämpning av de justeringar som anges i artiklarna 32–35, avdragen i artikel 36 och undantagen och alternativen i artiklarna 48, 49 och 79.

KAPITEL 3

Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

A v s n i t t 1

Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l o c h p r i m ä r k a p i t a l t i l l s k o t t

Artikel 51

Övrigt primärkapital

Övrigt primärkapital ska utgöras av

a)kapitalinstrument, om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda,

b)överkursfonder relaterade till instrumenten i led a.

Instrument som omfattas av punkt a ska inte räknas som kärnprimärkapitalposter eller supplementärkapitalposter.

Artikel 52

Primärkapitaltillskott

1. Kapitalinstrument ska endast räknas som primärkapitaltill skott, om följande villkor är uppfyllda:

a)Instrumenten är utgivna och fullt betalda.

b)Instrumenten har inte förvärvats av

i)institutet eller dess dotterföretag, eller

ii)ett företag i vilket institutet har ett ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.

c)Förvärvet av instrumenten har inte direkt eller indirekt fi nansierats av institutet.

d)Instrumenten prioriteras lägre än supplementärkapitalinstru ment i händelse av institutets insolvens.

149

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/49

e)Instrumenten är utan säkerhet och omfattas inte av någon garanti som ökar förmånsrätten för

i)institutet eller dess dotterföretag,

ii)institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

iii)det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö retag,

iv)det finansiella holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dotterföretag,

v)det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot terföretag,

vi)varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i led i-v.

f)Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens eller likvidation.

g)Instrumenten är eviga och i de bestämmelser som gäller

instrumenten finns inget incitament för institutet att lösa in dem.

h)Om de bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller en eller flera köpoptioner, kan utgivaren ensam fatta beslut om köp.

i)Instrumenten kan endast lösas in eller återköpas om vill koren i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter utgivningsdatum, utom då villkoren i artikel 78.4 är upp fyllda.

j)De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte ut tryckligt eller underförstått att instrumenten skulle eller skulle kunna lösas in eller återköpas och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation, utom i följande fall:

i)Efter det att institutet går i likvidation.

ii)Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis kretionära åtgärder för att minska primärkapitaltillskott beloppet, om institutet har fått förhandstillstånd från den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 77.

k)Institutet anger inte, varken uttryckligen eller underförstått, att den behöriga myndigheten skulle godkänna en begäran om inlösen eller återköp av instrumenten.

l)Utdelningen från instrumenten uppfyller följande villkor:

i)Den betalas ut från utdelningsbara medel.

ii)Utdelningens storlek ändras inte beroende på kreditvär digheten hos institutet eller dess moderföretag.

iii)De bestämmelser som reglerar instrumenten ger institu tet full bestämmanderätt att när som helst ställa in be talning av utdelning på instrumentet för obegränsad tid och på icke-kumulativ grund, och institutet får utan begränsning använda sådana inställda betalningsmedel för att uppfylla sina skyldigheter när de förfaller.

iv)Inställd utdelning innebär inte ett fallissemang från in stitutets sida.

v)Inställd utdelning medför inte några begränsningar för institutet.

m)Instrumenten bidrar inte till att fastställa att institutets skul der överstiger dess tillgångar, om ett sådant fastställande utgör ett test av insolvensen enligt tillämplig nationell lags tiftning.

n)De bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att in strumentens kapitalbelopp permanent eller tillfälligt skrivs ned eller omvandlas till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse skulle inträffa.

o)De bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller inget som skulle kunna hindra att institutet rekapitaliseras.

p)Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut, ska båda följande villkor vara uppfyllda:

i)Instrumenten ges ut av en enhet inom gruppen i enlighet med del ett avdelning II kapitel 2.

ii)Avkastningen är omedelbart tillgänglig för detta institut utan begränsning och i en form som uppfyller villkoren i denna punkt.

150

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/50		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Det villkor som anges i punkt 1 d i första stycket ska anses vara uppfyllt oavsett om instrumenten räknas som primärkapital el ler supplementärkapital enligt artikel 484.3, under förutsättning att dessa likställs.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

a)form och art för incitament till inlösen,

b)arten av eventuell uppskrivning av ett primärkapitaltillskotts kapitalbelopp efter en tillfällig nedskrivning av dess kapital belopp,

c)förfaranden och tidpunkter för att

i)fastställa att en utlösande händelse har inträffat,

instrument inte ska göras, om ingen utdelning görs på dessa primärkapitaltillskott.

c)En skyldighet att ersätta betalning av ränta eller utdelning med någon annan form av utbetalning. Institutet ska inte för övrigt omfattas av någon sådan skyldighet.

Artikel 54

Nedskrivning eller konvertering av primärkapitaltillskott

1. Vid tillämpning av artikel 52.1 n ska följande bestämmel ser gälla för primärkapitaltillskott:

a)En utlösande händelse inträffar när kärnprimärkapitalrelatio nen i ett institut som avses i artikel 92.1 a är lägre än endera av följande:

i)5,125 %;

ii)skriva upp ett primärkapitaltillskotts kapitalbelopp efter en tillfällig nedskrivning av dess kapitalbelopp,

d)egenskaper hos instrumenten som skulle kunna hindra in stitutets rekapitalisering,

e)användning av specialföretag för indirekt utgivning av ka pitalbasinstrument.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 53

Restriktioner avseende inställda utdelningar på primärkapitaltillskott och egenskaper som skulle kunna hindra institutets rekapitalisering

Vid tillämpning av artikel 52.1 punkt 1 v och o ska de be stämmelser som reglerar primärkapitaltillskott i synnerhet inte innehålla följande:

a)Ett krav på att utdelning på instrumenten ska göras om en utdelning sker på ett instrument som givits ut av institutet och prioriteras till samma nivå eller lägre än ett primärka pitaltillskott, inklusive ett kärnprimärkapitalinstrument.

b)Ett krav på att betalning av utdelning på kärnprimärkapital instrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital

ii)En nivå högre än 5,125 % när detta fastställts av institutet och anges i de bestämmelser som reglerar instrumentet.

b)Instituten får i de bestämmelser som reglerar instrumentet ange en eller flera utlösande händelser utöver den som avses i led a.

c)Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att dessa ska konverteras till kärnprimärkapitalinstrument vid en utlösande händelse ska i dessa bestämmelser specifikt anges antingen

i)en konverteringsfaktor och ett gränsvärde för det belopp som får konverteras, eller

ii)ett intervall inom vilket instrumenten kommer att kon verteras till kärnprimärkapitalinstrument.

d)Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att instrumentens kapitalbelopp skrivs ned vid en utlösande händelse ska denna nedskrivning minska samtliga följande belopp:

i)Den fordran som innehavaren av instrumentet har vid insolvens eller likvidation av institutet.

ii)Det belopp som måste betalas i händelse av inlösen eller återköp av instrumentet.

iii)De utdelningar som gjorts på instrumentet.

151

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/51

2.Nedskrivning eller konvertering av ett primärkapitaltill skott ska enligt tillämpliga redovisningsregler generera poster som är kvalificerade som kärnprimärkapitalposter.

3.Beloppet för de primärkapitaltillskott som godkänns som övrigt primärkapital ska vara begränsat till minimibeloppet för de kärnprimärkapitalposter som skulle genereras om primärka pitaltillskottens kapitalbelopp fullständigt skulle skrivas ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

4.Det totala beloppet för de primärkapitaltillskott som måste skrivas ned eller konverteras om en utlösande händelse skulle inträffa får inte vara lägre än det lägsta av följande:

a)Det belopp som krävs för att fullständigt återställa institutets kärnprimärkapitalkvot till 5,125 %.

b)Instrumentets fullständiga kapitalbelopp.

5. När en utlösande händelse inträffar ska instituten göra följande:

a)Omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna.

b)Underrätta innehavarna av primärkapitaltillskotten.

c)Utan dröjsmål, dock senast inom en månad, skriva ned in strumentens kapitalbelopp eller konvertera instrumenten till kärnprimärkapitalinstrument i enlighet med kraven i denna artikel.

6.Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver terar till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse skulle inträffa ska säkerställa att dess aktiekapital vid alla tid punkter räcker för att alla sådana konvertibla primärkapitaltill skott ska kunna konverteras till aktier om en utlösande händelse inträffar. Alla tillstånd som krävs ska ha inhämtats den dag då sådana konvertibla primärkapitaltillskott ges ut. Institutet ska vid alla tidpunkter ha inhämtat de förhandstillstånd som krävs för att ge ut de kärnprimärkapitalinstrument till vilka primärka pitaltillskotten skulle konverteras om en utlösande händelse in träffar.

7.Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver terar till kärnprimärkapital om en utlösande händelse skulle inträffa ska säkerställa att det inte finns några förfarandemässiga hinder för konverteringen i dess bolagsordning eller stadgar eller bestämmelser i avtal.

Artikel 55

Konsekvenser av att villkoren för primärkapitaltillskott inte längre är uppfyllda

Om de villkor för primärkapitaltillskott som anges i artikel 52.1 inte längre är uppfyllda, gäller att

a)instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett primärkapitaltillskott,

b)den del av överkursfonden som rör instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som övrigt primärkapital.

A v s n i t t 2

A v d r a g f r å n ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 56

Avdrag från övrigt primärkapital

Instituten ska från övrigt primärkapital dra av följande:

a)Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri märkapitaltillskott, inbegripet egna primärkapitaltillskott som institutet skulle kunna vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

b)Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital tillskott i enheter i den finansiella sektorn med vilka institu tet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndig heten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institutets kapitalbas.

c)Tillämplig summa för direkta, indirekta och syntetiska inne hav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sek torn, fastställd i enlighet med artikel 60, om institutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

d)Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri märkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undan taget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar.

e)Summan av de poster som måste dras av från supplemen tärkapitalet i enlighet med artikel 66 och som överstiger institutets supplementärkapital.

152

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/52		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

f)Varje skattepålaga som rör övrigt primärkapital som kan förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt sätt justerar summan för övrigt primärkapital, i den utsträck ning sådana skattepålagor minskar den summa upp till vil ken dessa poster får tillämpas för att täcka risker eller för luster.

Artikel 57

Avdrag av innehav av egna primärkapitaltillskott

Vid tillämpning av artikel 56 a ska instituten beräkna innehav av egna primärkapitaltillskott grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

a)Instituten får beräkna summan av innehav av egna primärka pitaltillskott grundat på nettobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

i)De långa och korta positionerna har samma underlig gande exponering och de korta positionerna inte innebär någon motpartsrisk.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna innehas i han delslagret eller båda innehas utanför handelslagret.

b)Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di rekta, indirekta eller syntetiska innehav av indexvärdepapper, genom att beräkna den underliggande exponeringen mot egna primärkapitaltillskott i dessa index.

c)Instituten får "netta" bruttovärdet av långa positioner i egna primärkapitaltillskott som härrör från innehav av indexvär depapper mot korta positioner i egna primärkapitaltillskott som härrör från korta positioner i underliggande index, in begriper i de fall de korta positionerna innebär en motparts risk, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyll da:

i)De långa och korta positionerna ingår i samma underlig gande index.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna innehas an tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 58

Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 56 b, c och d, i enlighet med följande:

a)Innehavet av primärkapitaltillskott ska beräknas på grundval av bruttovärdet av långa positioner.

b)Vid avdrag av försäkringsposter i övrigt primärkapital ska dessa behandlas som innehav av primärkapitaltillskott.

Artikel 59

Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn

Instituten ska göra de avdrag som krävs i artikel 56 c och d, i enlighet med följande:

a)Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital tillskott i enheter i den finansiella sektorn får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda föl jande villkor är uppfyllda:

i)Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för de långa positionerna eller har en återstående löptid på minst ett år.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna innehas an tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 60

Avdrag av innehav primärkapitaltillskott när ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

1. Vid tillämpning av artikel 56 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

a)Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn överstiger 10 % av institutets kärnpri märkapitalposter beräknat genom tillämpning av

i)artiklarna 32–35,

153

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/53

ii)artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,

iii)artiklarna 44 och 45.

b)Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne hav av primärkapitaltillskott i de enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt

1a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3.Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla primärkapitaltillskott som innehas. Den summa som ska dras av från varje primärkapitaltillskott enligt punkt 1 ska beräknas genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med andelen i led b i denna punkt:

a)Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

b)Den summ som anges i led i delad med den summ som anges i led ii:

i)Det totala summan primärkapitaltillskott.

ii)Den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsent ligt innehav.

4.Summan av de innehav som avses i artikel 56 c och som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii, får inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre av delning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5.Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a med summan i led b:

a)Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt punkt 4.

b)Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som anges i led ii.

i)Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.

A v s n i t t 3

Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l f ö r K a p i t a l t ä c k n i n g s ä n d a m å l

Artikel 61

Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

Ett instituts övriga primärkapital för kapitaltäckningsändamål ska utgöras av övrigt primärkapital efter avdrag för de poster som avses i artikel 56 och efter tillämpning av artikel 79.

KAPITEL 4

Supplementärkapital

A v s n i t t 1

S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r o c h - I n s t r u m e n t

Artikel 62

Supplementärkapitalposter

Supplementärkapitalposter ska utgöras av

a)kapitalinstrument och efterställda lån, under förutsättning att villkoren i artikel 63 är uppfyllda,

b)överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led a,

c)generella kreditriskjusteringar och bruttoberäknade skatte effekter på upp till 1,25 % av beloppen för riskvägd expo nering beräknade i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2, om institutet beräknar beloppen för riskvägd exponering i enlighet med avdelning II kapitel 2,

d)positiva belopp, brutto exklusive skatteffekter, som är resul tatet av beräkningen i artiklarna 158 och 159, på upp till 0,6 % av beloppen för riskvägd exponering beräknade i en lighet med del tre avdelning II kapitel 3, om institutet be räknar beloppen för riskvägd exponering i enlighet med av delning II kapitel 3.

154

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/54		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Poster som omfattas av led a ska inte räknas som kärnprimärka pitalposter eller övrigt primärkapital.

Artikel 63

Supplementärkapitalinstrument

Kapitalinstrument och efterställda lån ska endast räknas som supplementärkapitalinstrument om följande villkor är uppfyllda:

a)Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, och fullt betalda.

b)Instrumenten har inte förvärvats eller de efterställda lånen

har inte beviljats, beroende på vad som är tillämpligt, av

i)institutet eller dess dotterföretag, eller

ii)ett företag i vilket institutet har ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i företaget.

c)Förvärvet av instrumenten eller beviljandet av de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, har inte direkt eller indirekt finansierats av institutet.

d)Fordran på instrumentens kapitalbelopp enligt de bestäm melser som reglerar instrumenten eller fordran på de efter ställda lånens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar de efterställda lånen, beroende på vad som är till lämpligt, är helt efterställd alla fordringar från prioriterade fordringsägare.

e)Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, är utan säkerhet eller föremål för en garanti som ökar förmånsrätten, vilken lämnats av

i)institutet eller dess dotterföretag,

ii)institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

iii)det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö retag,

iv)holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot terföretag,

v)det blandade finansiella holdingföretaget eller dess dot terföretag,

vi)varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i led i-v.

f)Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, omfattas inte av några arrangemang som på något annat sätt ökar förmånsrätten för fordring arna på instrumenten respektive de efterställda lånen.

g)Instrumentens eller de efterställda lånens, beroende på vad som är tillämpligt, ursprungliga löptid är minst fem år.

h)I de bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, finns inget incitament för institutet att lösa in eller återbetala kapital beloppen, beroende på vad som är tillämpligt, innan de löper ut.

i)Om instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, omfattar en eller flera köpoptioner eller optioner om återbetalning i förväg, beroende på vad som är tillämpligt, beslutar utgivaren eller gäldenären, bero ende på vad som är tillämpligt, ensam om när dessa ska utnyttjas.

j)Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, kan endast lösas in eller återköpas eller återbetalas i förväg, om villkoren i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter utgivnings- eller upptagandedatum, beroende på vad som är tillämpligt, utom då villkoren i artikel 78.4 är uppfyllda.

k)De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, anger inte uttryckligen eller underförstått att instrumenten eller de ef terställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, skulle eller skulle kunna lösas in, återköpas eller återbetalas i för väg, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom vid institutets insolvens eller likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.

l)De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, ger inte innehavaren eller långivaren, beroende på vad som är till lämpligt, rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetal ningar av ränta eller kapital, annat än vid institutets insol vens eller likvidation.

m)Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, från instrumenten eller de efterställda lånen, be roende på vad som är tillämpligt, ändras inte beroende på kreditvärdigheten hos institutet eller dess moderföretag.

n)Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut eller om de efterställda lånen inte har upptagits direkt av ett institut, beroende på vad som är tillämpligt, ska båda av följande villkor vara uppfyllda:

i)Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, av en enhet som ingår i gruppen i enlighet med del ett avdel ning II kapitel 2.

155

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/55

ii)Avkastningen är omedelbart tillgänglig för institutet utan begränsning i en form som uppfyller villkoren i denna punkt.

Artikel 64

Avskrivning av supplementärkapitalinstrument

I vilken omfattning supplementärkapitalinstrument räknas som supplementärkapitalposter under de sista fem åren av instru mentens löptid beräknas genom att resultatet av beräkningen i led a multipliceras med summan i led b enligt följande:

a)Instrumentens eller de efterställda lånens nominella belopp den första dagen av den sista femårsperioden av den avtal senliga löptiden, delat med antal kalenderdagar i den perio den.

b)Antalet återstående kalenderdagar av instrumentens eller de efterställda lånens återstående avtalsenliga löptid.

Artikel 65

Konsekvenser av att villkoren för supplementärkapital instrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren i artikel 63 för ett supplementärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda gäller att

a)instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett supplementärkapitalinstrument,

b)överkursfonder som rör instrumentet omedelbart ska upp höra att räknas som supplementärkapitalposter.

A v s n i t t 2

A v d r a g f r å n S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r

Artikel 66

Avdrag från supplementärkapitalposter

Följande avdrag ska göras från supplementärkapitalposter:

a)Ett instituts direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna supplementärkapitalinstrument, inbegripet egna supplemen tärkapitalinstrument som ett institut kan vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

b)Direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga

myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu tets kapitalbas.

c)Tillämplig summa, fastställd i enlighet med artikel 70, för direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om insti tutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

d)Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av sup plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek torn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undantaget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i färre än fem arbetsdagar.

Artikel 67

Avdrag för innehav i egna supplementärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 66 a ska instituten beräkna innehav grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

a)Instituten får beräkna summan av innehav grundat på net tobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

i)De långa och korta positionerna har samma underlig gande exponering och de korta positionerna innebär inte någon motpartsrisk.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b)Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna supplementärkapitalinstrument i dessa index.

c)Instituten får "netta" bruttovärdet av långa positioner i egna supplementärkapitalinstrument som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna supplementär kapitalinstrument som härrör från korta positioner i under liggande index, inbegriper i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

i)De långa och korta positionerna har samma underlig gande index.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

156

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/56		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Artikel 68

Avdrag för innehav i supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 66 b, c och d, i enlighet med följande bestämmelser:

a)Innehavet av supplementärkapitalinstrument ska beräknas på grundval av bruttovärdet av långa positioner.

b)Innehavet av försäkringsposter i supplementärkapitalet och i den utvidgade kapitalbasen (tier 3) ska behandlas som inne hav av supplementärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

Artikel 69

Avdrag av innehav av supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 63 c och d, i enlighet med följande:

a)Direkta, indirekta och syntetiska innehav i supplementärka pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

i)Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för de långa positionerna eller har en återstående löptid på minst ett år.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna innehas an tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b)Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper, genom att gå igenom den underliggande exponeringen mot kapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Artikel 70

Avdrag av supplementärkapitalinstrument när ett institut inte har ett väsentligt innehav i en relevant enhet

1. Vid tillämpning av artikel 66 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

i)artiklarna 32–35,

ii)artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive den summa som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,

iii)artiklarna 44 och 45,

b)Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne

hav av supplementärkapitalinstrument i de enheter i den finansiella sektorn, delat med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimär kapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärka pitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt

1a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3.Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla supplementärkapitalinstrument som innehas. Institu ten ska fastställa den andel av innehavet supplementärkapital instrument som ska dra av genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med andelen i led b i denn punkt:

a)Den totala summan för det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

b)Den summa som anges i led i delad med den summa som anges i led ii.

i)Den totala summan för supplementärkapitalinstrument.

ii)Den totala summan av direkta, indirekta och syntetiska innehav av de supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav.

4.Summan av de innehav som avses i artikel 66.1 c och som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

157

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/57

5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a med summan i led b:

a)Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt punkt 4.

b)Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som anges i led ii.

i)Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.

A v s n i t t 3

S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l

Artikel 71

Supplementärkapital

Ett instituts supplementärkapital ska utgöras av institutets sup plementärkapitalposter efter de avdrag som anges i artikel 66 och efter tillämpning av artikel 79.

KAPITEL 5

Kapitalbas

Artikel 72

Kapitalbas

Ett instituts kapitalbas ska utgöras av summan av primärkapital och supplementärkapital.

KAPITEL 6

Allmänna krav

Artikel 73

Utdelning på kapitalbasinstrument

1. Kapitalinstrument för vilka ett institut har ensamrätt att besluta att betala utdelning i annan form än kontanter eller ett kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimär kapitalisntrument, primärkapitaltillskott och supplementärka pitalinstrument om inte institutet har fått förhandstillstånd av de behöriga myndigheterna.

2. De behöriga myndigheterna ska bevilja det tillstånd som avses i punkt 1 endast om de anser att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Institutets förmåga att inställa betalningarna enligt instru mentet skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

b)Instrumentets förmåga att absorbera förluster skulle inte på verkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

c)Kapitalinstrumentets kvalitet skulle inte på annat sätt mins kas genom den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller genom den form i vilken utdelningen kan ske.

3.Kapitalinstrument för vilka en annan juridisk person än det institut som ger ut dem har rätt att besluta eller kräva att betalning av utdelning på instrumentet ska göras i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument.

4.Instituten får använda ett brett marknadsindex som en av baserna för att fastställa utdelningsnivån för primärkapitaltill skott och supplementärkapitalinstrument.

5.Punkt 4 ska inte tillämpas när institutet är en referens enhet i detta breda marknadsindex utom när båda följande vill kor är uppfyllda:

a)Institutet anser att rörelserna i detta breda marknadsindex inte har någon betydande korrelation med kreditvärdigheten för institutet, dess moderinstitut eller finansiella moderhol dingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag eller moderholdingföretag med blandad verksamhet.

b)Den behöriga myndigheten har inte kommit fram till en annan bedömning än den som anges i led a.

6.Instituten ska rapportera och offentliggöra de breda mark nadsindex som deras kapitalinstrument är beroende av.

7.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa de villkor enligt vilka index ska anses kunna betraktas som breda marknadsindex enligt punkt 4.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

158

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/58		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artikel 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 74

Innehav av kapitalinstrument som givits ut av reglerade enheter i den finansiella sektorn som inte räknas som lagstadgat kapital

Instituten ska inte dra av några delar av direkta, indirekta eller syntetiska innehav i kapitalbasen i kapitalinstrument som givits ut av en reglerad enhet i den finansiella sektorn som inte räknas som lagstadgat kapital hos den enheten. Instituten ska tillämpa riskvikter för sådana innehav i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 75

Avdrags- och löptidskrav för korta positioner

Löptidskraven för korta positioner enligt artiklarna 45 a, 59 a och 69 a ska anses vara uppfyllda för positioner när följande villkor är uppfyllda:

a)Institutet har kontraktsenlig rätt att vid ett bestämt framtida datum till den motpart som tillhandahåller risksäkringen sälja den långa position som säkras.

b)Motparten som tillhandahåller institutet säkringen är kont raktsenligt förpliktad att vid detta bestämda framtida datum köpa den långa position som avses i led a av institutet.

d)De behöriga myndigheterna bedömer tillräckligheten hos de kontrollprocesser som avses i led c åtminstone en gång om året och är övertygade om att de fortfarande är lämpliga.

2.När den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd, får ett institut använda en konservativ skattning av institutets underliggande exponering mot kapitalinstrument som är inklu derade i index som alternativ till att ett institut beräknar sin exponering mot de poster som anges i led a eller led b eller båda:

a)Egna kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument som är inkluderade i index.

b)Kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och sup plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek torn och är inkluderade i index.

3.De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det tillstånd som avses i punkt 2, om de finner det styrkt att det skulle vara operativt betungande för institutet att övervaka den underlig gande exponeringen mot de poster som anges i led a eller led b

ipunkt 2 eller båda, beroende på vad som är tillämpligt.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

a)när en skattning som används som alternativ till att beräkna den underliggande exponering som avses i punkt 2 är till räckligt försiktig,

	Artikel 76	b) innebörden av operativt betungande vid tillämpning av
	Artikel 76	punkt 3.
		punkt 3.
	Indexinnehav av kapitalinstrument

1. Vid tillämpning av artiklarna 42 a, 45 a, 57 a, 59 a, 67 a och 69 a får instituten reducera summan av en lång position i ett kapitalinstrument med den del av indexet som utgörs av samma underliggande exponering som säkras, under förutsätt ning att följande villkor är uppfyllda:

a)Såväl den långa säkrade positionen som den korta positionen i ett index som används för att säkra den långa positionen finns i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

b)De positioner som avses i led a har sitt verkliga värde på institutets balansräkning.

c)Den korta position som avses i led a uppfyller kraven för en effektiv säkring enligt institutets interna kontrollprocesser.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 77

Villkor för reducering av kapitalbasen

Ett institut ska inhämta förhandstillstånd från den behöriga myndigheten för att

a)minska, inlösa eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av institutet på ett enligt den nationella lags tiftningen tillåtet sätt, och/eller

159

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/59

b)verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av primär kapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är tillämpligt, före den avtalsenliga löptidens utgång.

Artikel 78

Tillstånd från tillsynsmyndighet för att reducera kapitalbasen

1. Den behöriga myndigheten ska lämna tillstånd för ett institut att minska, återköpa, köpa eller lösa in kärnprimärka pitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital instrument om något av följande villkor är uppfyllt:

a)Institutet ersätter de instrument som avses i artikel 77 med kapitalbasinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till vill kor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, tidigare än eller samtidigt med den åtgärd som anges i artikel 77.

b)Institutet har för den behöriga myndigheten på ett tillfreds ställande sätt visat att institutets kapitalbas efter den aktuella åtgärden skulle överskrida de krav som fastställs i artikel 92.1 i denna förordning och det kombinerade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU med en marginal som den behöriga myndigheten anser vara nödvän dig på grundval av artikel 104.3 i direktiv 2013/36/EU.

2.När de behöriga myndigheterna enligt punkt 1 a bedömer hållbarheten hos ersättningsinstrumenten för institutets in komstkapacitet ska de beakta den utsträckning i vilken dessa ersättande kapitalinstrument skulle vara dyrare för institutet än de instrument de skulle ersätta.

3.Om ett institut vidtar en åtgärd som avses i artikel 77 a och det enligt tillämplig nationell lagstiftning är förbjudet att vägra att lösa in sådana kärnprimärkapitalinstrument som avses

iartikel 27, får den behöriga myndigheten göra undantag från de villkor som fastställs i punkt 1 i denna artikel, under för utsättning att den behöriga myndigheten kräver att institutet på lämpligt sätt begränsar inlösen av sådana instrument.

4.De behöriga myndigheterna får tillåta institut att lösa in primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument tidi gare än fem år efter utgivningsdatum endast om villkoren i punkt 1 och i leden a och b i denna punkt är uppfyllda:

a)Det har skett en ändring i den rättsliga klassificeringen av instrumenten som troligen leder till att de utesluts från det egna kapitalet eller omklassificeras som en form av eget kapital av lägre kvalitet och båda följande villkor är upp fyllda:

i)Den behöriga myndigheten anser att en sådan förändring är tillräckligt säker.

ii)Institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för de be höriga myndigheterna att den rättsliga omklassificeringen av dessa instrument inte rimligen kunde förutses vid tid punkten för utgivningen.

b)Det har skett en förändring i den tillämpliga skattemässiga behandlingen av dessa instrument och institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för de behöriga myndigheterna att denna är väsentlig och inte rimligen kunde förutses vid tid punkten för utgivningen.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

a)innebörden av hållbar när det avser institutets inkomstkapa citet,

b)lämpliga grunder för den begränsning av inlösen som avses i punkt 3,

c)processen och datakraven för institutets ansökan om tillstånd från den behöriga myndigheten att genomföra en av åtgär derna i artikel 77, inbegripet den process som ska tillämpas vid inlösen av aktier som har givits ut till medlemmar i kooperativa sammanslutningar samt tidsfristen för att be handla en sådan ansökan.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 79

Tillfälligt undantag från avdrag från kapitalbasen

1.Om ett institut tillfälligt innehar kapitalinstrument eller har beviljat efterställda lån, i tillämpliga fall, som räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supple mentärkapitalinstrument i en enhet i den finansiella sektorn och den behöriga myndigheten bedömer att dessa innehav syftar till att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda enheten, får den behöriga myndigheten bevilja ett tillfälligt undantag från bestämmelserna om avdrag som annars skulle gälla för dessa instrument.

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera begreppet tillfälligt vid tillämpning av punkt 1 och de villkor enligt vilka en behörig myndighet får göra be dömningen att dessa tillfälliga innehav är avsedda som finansi ellt bistånd för att rekonstruera och rädda en relevant enhet.

160

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/60		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 80

Fortlöpande granskning av kapitalbasens kvalitet

1. EBA ska övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som har givits ut av instituten i unionen, och ska omedelbart med dela kommissionen om man finner starka belägg för att instru menten inte uppfyller kriterierna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29.

De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och på begäran av EBA överlämna all information om nya utgivna kapitalinstru ment som EBA bedömer vara relevant för att EBA ska kunna övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som har givits ut av instituten i unionen.

2.Ett meddelande ska omfatta följande:

a)En detaljerad förklaring av den upptäckta bristens art och omfattning.

b)Teknisk rådgivning om vilka åtgärder som EBA anser är nödvändiga från kommissionens sida.

c)Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av institutens solvens.

3. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen om alla större förändringar av definitionen av kapitalbas som EBA anser krävs på grund av något av följande:

a)Relevant utveckling av marknadsnormer eller marknadsprax is.

b)Förändringar av relevanta rättsliga normer eller bokförings standarder.

c)Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av institutens solvens.

4. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen se nast den 1 januari 2014 avseende möjlig behandling av orea liserade vinster värderade till verkligt värde, förutom att utan justering låta dem ingå i kärnprimärkapitalet. Sådana rekom mendationer ska beakta relevant utveckling inom internationella redovisningsstandarder och i internationella avtal om tillsyns standarder för banker.

AVDELNING II

MINORITETSINTRESSEN OCH PRIMÄRKAPITALTILLSKOTT OCH SUPPLEMENTÄRKAPITALINSTRUMENT UTGIVNA AV DOTTERFÖRETAG

Artikel 81

Minoritetsintressen som får inräknas i konsoliderat kärnprimärkapital

1. Minoritetsintressen ska bestå av summan av kärnprimär kapitalinstrumenten, överkursfonder relaterade till dessa instru ment, balanserade vinstmedel och andra reserver för ett dotter företag om följande villkor är uppfyllda:

a)Dotterföretaget är endera av följande:

i)Ett institut.

ii)Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om fattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.

b)Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

c)Kärnprimärkapitalposterna, som avses i den inledande me ningen i denna punkt, ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2 eller dessa per soner har en fordran på dessa poster, beroende på vad som är tillämpligt.

2. Minoritetsintressen som direkt eller indirekt finansieras genom ett specialföretag eller på annat sätt av institutets mo derföretag eller dess dotterföretag ska inte räknas som konsoli derat kärnprimärkapital.

Artikel 82

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings ändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalifice rande kapitalbas

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas ska utgöras av minoritetsintressen, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är till lämpligt, samt relaterade balanserade vinstmedel och överkurs fonder, för ett dotterförtag för vilket följande villkor är upp fyllda:

a)Dotterföretaget är endera av följande:

i)Ett institut.

ii)Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om fattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.

b)Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

161

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/61

c)Instrumenten ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 83

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings ändamål och supplementärkapital utgivet av ett specialfö retag

1. Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och sup plementärkapital som givits ut av ett specialföretag samt relate rad överkursfonder ska endast räknas som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital eller supplementärkapital eller kvalificerande kapitalbas, beroende på vad som är tillämpligt, om följande villkor är uppfyllda:

a)Specialföretaget som ger ut dessa instrument ingår utan för behåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

b)Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings ändamål om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda.

c)Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast som kvalificerande supplementärkapital om villkoren i arti kel 63 är uppfyllda.

d)Den enda tillgången i specialföretaget är dess innehav i ka pitalbasen i moderföretaget eller ett därtill hörande dotterfö retag som fullt ut ingår i konsolideringen enligt del ett av delning II kapitel 2, vilken följer de relevanta villkoren som fastställs i artikel 52.1 eller 63, beroende på vad som är till lämpligt.

Om den behöriga myndigheten anser att de andra tillgångarna i ett specialföretag än dess innehav i kapitalbasen i moderföreta get eller ett därtill hörande dotterföretag som fullt ut ingår i konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2 är minimala och obetydliga för en sådan enhet, får den behöriga myndighe ten göra undantag från villkoret i led d i första stycket.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de typer av tillgångar som kan hänföra sig till driften av specialföretagen samt begreppen minimala och obe tydliga i punkt 1 andra stycket.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Artikel 84

Minoritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnpri märkapitalet

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags mi noritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnprimärka pitalet genom att från detta företags minoritetsintressen dra resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b:

a)Dotterföretagets kärnprimärkapital minus det lägsta av föl jande:

i)Det belopp för kärnprimärkapitalet i dotterföretaget som behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 a, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det sär skilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärka pital.

ii)Det belopp för konsoliderat kärnprimärkapital som rör detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att

uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 a, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, de särskilda kapital baskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definieras i arti kel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärkapital.

b)Minoritetsintressena i dotterföretaget uttryckta som en pro centandel av samtliga kärnprimärkapitalinstrument i det fö retaget plus relaterad överkursfonder, balanserade vinstmedel och andra reserver.

2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras på delgruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant beslut får minoritetsintresset i dotterföretaget inte ingå i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

162

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/62		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

3.Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska minoritets intresset inom de dotterföretag som undantaget gäller inte be traktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende på vad som är tillämpligt.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera den beräkning på delgruppsnivå som krävs enligt punkt 2 i denna artikel, artiklarna 85 och 87.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. De behöriga myndigheterna får välja att inte tillämpa denna artikel på ett finansiellt moderholdingföretag som upp fyller samtliga följande villkor:

a)Dess huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar.

b)Det omfattas av gruppbaserad tillsyn.

c)Det konsoliderar ett dotterinstitut där det endast har ett minoritetsägande på grund av att det kontrolleras genom en förbindelse enligt artikel 1 i direktiv 83/349/EEG.

d)Mer än 90 % av det konsoliderade kärnprimärkapitalet här rör från det dotterinstitut som avses i led c, beräknat på undergruppsnivå.

Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren i första stycket efter den 31 december 2014 dagen för denna förordnings ikraftträdande blir ett blandat finansiellt moderhol dingföretag, får de behöriga myndigheterna bevilja det finansi ella moderholdingföretaget det undantag som avses i första stycket, under förutsättning att det uppfyller villkoren i det stycket.

6. Om kreditinstitut som är varaktigt knutna till ett nätverk i ett centralt organ och institut som har inrättats inom ramen för ett institutionellt skyddssystem som omfattas av villkoren i ar tikel 113.7 har inrättat motgarantiordningar där det varken finns några rådande eller förutsägbara väsentliga, praktiska eller rättsliga hinder för att medel från kapitalbasen utöver reglerings kraven ska kunna överföras från motparten till kreditinstitutet,

ska dessa institut inte omfattas av bestämmelserna om avdrag i den här artikeln, och de får fullt ut betrakta andra minoritets intressen som uppstår inom ramen för ett system för motga rantier.

Artikel 85

Kvalificerande primärkapitalinstrument som ingår det konsoliderade primärkapitalet

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kva lificerande primärkapital som ingår i den konsoliderade kapital basen, genom att från detta företags kapitalbas dra resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b:

a) Dotterföretagets primärkapital minus det lägre av följande:

i)Det belopp för primärkapitalet i dotterföretaget som be hövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 b, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, de sär skilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån dessa krav ska uppfyllas av primärkapital.

ii)Det belopp för konsoliderat primärkapital som rör detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 b, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombine rade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån dessa krav ska uppfyllas av primärkapital.

b)Kvalificerande primärkapital i dotterföretaget uttryckt som en procentandel av samtliga primärkapitalinstrument i det före taget plus relaterad överkursfonder, balanserade vinstmedel och andra reserver.

2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras del gruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant beslut får det kvalificerade primärkapitalet i dotterföretag inte ingå i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

163

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/63

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kärnprimär kapitalinstrument inom de dotterföretag som undantaget gäller inte betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 86

Kvalificerande primärkapital som ingår det konsoliderade övriga primärkapitalet för kapitaltäckningsändamål

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6 ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalifice rande primärkapital som ingår i det konsoliderade övriga pri märkapitalet för kapitaltäckningsändamål, genom att från det kvalificerande primärkapitalet i det företaget som ingår i det konsoliderade primärkapitalet dra de minoritetsintressen för det företaget som ingår i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

Artikel 87

Kvalificerande kapitalbas som ingår i konsoliderad kapitalbas

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kva lificerande kapitalbas som ingår i den konsoliderade kapitalba sen, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas dra resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b:

a)Dotterföretagets kapitalbas minus det lägre av följande:

i)Det belopp för kapitalbas i dotterföretaget som behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 c, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer.

ii)Det belopp för kapitalbas som rör detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 c, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buf fertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer.

b)Kvalificerande kapitalbas i företaget, uttryckt som procentan del av samtliga kapitalbasinstrument i dotterföretaget som ingår i kärnprimärkapitalposter, övrigt primärkapital och

supplementärkapitalposter samt relaterad överkursfonder, ba lanserade vinstmedel och andra reserver.

2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras del gruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant beslut får den kvalificerade kapitalbasen i dotterföretaget inte ingå i den konsoliderade kapitalbasen.

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kapitalbas instrument inom de dotterföretag som undantaget gäller inte betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, bero ende på vad som är tillämpligt.

Artikel 88

Kvalificerande kapitalbasinstrument som ingår det konsoliderade supplementärkapitalet

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6 ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalifice rande kapitalbas som ingår i det konsoliderade supplementärka pitalet, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas som ingår i den konsoliderade kapitalbasen dra det kvalifice rande primärkapitalet för det företaget som ingår i det konsoli derade primärkapitalet.

AVDELNING III

KVALIFICERANDE INNEHAV UTANFÖR DEN FINANSIELLA

SEKTORN

Artikel 89

Riskviktning och förbud mot kvalificerande innehav utanför den finansiella sektorn

1. Ett kvalificerande innehav vars belopp överstiger 15 % av institutets godtagbara kapital, i ett företag som inte är något av de följande, ska omfattas av de bestämmelser som fastställs i punkt 3:

a)En enhet i den finansiella sektorn.

b)Ett företag som inte är en enhet i den finansiella sektorn och som bedriver verksamhet som den behöriga myndigheten bedömer

i)vara en verksamhet som har direkt samband med bank verksamhet,

ii)tillhandahålla till bankverksamhet anknutna tjänster, eller

164

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/64		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

iii)vara leasing, factoring, förvaltning av värdepappersfon der, databehandling eller annan jämförbar verksamhet.

2.Totalsumman av de kvalificerande innehav ett institut har

iandra företag än de som avses i punkt 1 a och 1 b som

överstiger 60 % av det godtagbara kapitalet, ska omfattas av de bestämmelser som fastställs i punkt 3.

3. De behöriga myndigheterna ska tillämpa kraven i led a eller b på institutens kvalificerande innehav enligt punkterna 1 och 2:

a)Vid beräkning av kapitalkravet i enlighet med del tre ska instituten tillämpa en riskvikt på 1 250 % på det större av följande:

i)Den summa av kvalificerande innehav som avses i punkt 1 som överstiger 15 % av det godtagbara kapitalet.

ii)Den totala summan av kvalificerande innehav som avses i punkt 2 och överstiger 60 % av institutets godtagbara kapital.

b)De behöriga myndigheterna ska förbjuda instituten att ha sådana kvalificerande innehav som avses i punkterna 1 och 2 om summorna överstiger den procentandel för godtagbart kapital som fastställts i dessa punkter.

De behöriga myndigheterna ska offentliggöra om de väljer a eller b.

4. För tillämpningen av punkt 1 b ska EBA utfärda riktlinjer där följande begrepp specificeras:

a)Verksamheter som har direkt samband med bankverksamhet.

b)Verksamheter knutna till bankverksamhet.

c)Liknande verksamheter.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 90

Alternativ till 1 250 % riskvikt

Som alternativ till att tillämpa 1 250 % riskvikt på de summor som överstiger gränsvärdena i artikel 89.1 och 89.2, får insti tuten dra av dessa summor från kärnprimärkapitalposterna i enlighet med artikel 36.1 k.

Artikel 91

Undantag

1. Aktier i andra företag än de som avses i artikel 89.1 a och b ska inte medräknas vid beräkningen av gränsvärden för

godtagbart kapital i enlighet med den artikeln, om något av följande villkor är uppfyllt:

a)Aktierna innehas tillfälligt under en finansiell biståndsinsats enligt artikel 79.

b)Innehavet av aktierna är en garanterad position som innehas i fem eller färre arbetsdagar.

c)Aktierna innehas i institutets namn och för andras räkning.

2. Aktier och andelar som inte utgör finansiella anläggnings tillgångar som avse i artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG ska inte ingå i den beräkning som beskrivs i artikel 89.

DEL TRE

KAPITALKRAV

AVDELNING I

ALLMÄNNA KRAV, VÄRDERING OCH RAPPORTERING

KAPITEL 1

Krav på kapitalbasens storlek

A v s n i t t 1

K a p i t a l b a s k r a v f ö r I n s t i t u t

Artikel 92

Kapitalbaskrav

1. Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 ska institu ten vid varje tidpunkt uppfylla följande kapitalbaskrav:

a)En kärnprimärkapitalrelation på 4,5 %.

b)En primärkapitalrelation på 6 %.

c)En total kapitalrelation på 8 %.

2. Instituten ska beräkna sina kapitalrelationer på följande sätt:

a)Kärnprimärkapitalrelationen är institutets kärnprimärkapital uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda expo neringsbeloppet.

b)Primärkapitalrelationen är institutets primärkapital uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponerings beloppet.

165

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/65

c)den totala kapitalrelationen är institutets kapitalbas uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponerings beloppet.

3. Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas som sum man av led a–f i denna punkt med hänsyn tagen till bestäm melserna i punkt 4:

a)Den riskvägda exponeringen för kreditrisker och utspäd ningsrisker, beräknad enligt avdelning II och artikel 379, när det gäller all affärsverksamhet i ett institut, undantaget beloppen för riskviktad exponering från institutets handels lager.

b)Kapitalbaskraven, fastställda i enlighet med avdelning IV i denna del eller del fyra, beroende på vad som är tillämpligt, för ett instituts handelslager, för

i)positionsrisker,

ii)stora exponeringar som överskrider gränsvärdena i artik larna 384–390, i den utsträckning institutet får överskrida dessa gränsvärden.

c)Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning IV eller V med undantag av artikel 379, beroende på vad som är tillämpligt, för

i)valutarisker,

ii)avvecklingsrisker,

iii)råvarurisker.

d)Kapitalbaskraven beräknade i enlighet med avdelning VI för risker i samband med kreditvärdighetsjustering av OTC-deri vat som inte är kreditderivat som minskar de riskvägda ex poneringsbeloppen för kreditrisker.

e)Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning III för operativa risker.

f)De riskvägda exponeringsbeloppen fastställda i enlighet med avdelning II avseende motpartsrisker som uppkommer från institutets verksamhet i handelslagret för följande slag av transaktioner och avtal:

i)kontrakt som förtecknas i bilaga II och kreditderivat.

ii)Repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktio ner baserade på värdepapper eller råvaror.

iii)Marginalutlåning baserad på värdepapper eller råvaror.

iv)Transaktioner med långfristig avveckling.

4.Följande bestämmelser ska gälla vid beräkning av det to tala exponeringsbelopp som avses i punkt 3:

a)Kapitalbaskraven som avses i punkt 3 c, d och e ska inklu dera samtliga krav som uppkommer genom institutets affärs verksamhet.

b)Institutet ska multiplicera kapitalbaskraven i punkt 3 b–e med 12,5.

Artikel 93

Krav på startkapital för en pågående verksamhet

1.Ett instituts kapitalbas får inte understiga beloppet för det startkapital som krävdes då institutet auktoriserades.

2.Kreditinstitut som redan bedrev verksamhet den 1 januari 1993 vilkas totala kapitalbas inte når upp till det startkapital som krävdes kan tillåtas att fortsätta att driva sin verksamhet. I detta fall får institutens totala kapitalbas inte tillåtas understiga den högsta nivå som uppnåtts efter den 22 december 1989.

3.Auktoriserade värdepappersföretag och företag som om fattades av artikel 6 i rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinsti tut (1) vilka grundades före den 31 december 1995 och vilkas totala kapitalbas inte uppnår det startkapital som krävs får fort sätta med sin verksamhet. Sådana företags eller värdepappers företags kapitalbas får inte sjunka under den högsta referensnivå som beräknas efter dagen för anmälan enligt direktiv 93/6/EEG. Denna referensnivå utgörs av det dagliga genomsnittet av nivån på kapitalbasen beräknad under den sexmånadersperiod som föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte månad för närmast föregående period.

4.Om ägarkontrollen över ett sådant institut som avses i punkt 2 eller 3 övertas av en annan fysisk eller juridisk person än den som tidigare hade ägarkontroll över institutet, ska in stitutets totala kapitalbas uppgå till lägst den nivå som krävs för startkapital.

(1) EGT L 141, 11.6.1993, s. 1.

166

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/66		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

5.Om det sker en fusion mellan två eller flera institut som avses i punkt 2 eller 3, ska institutets totala kapitalbas efter fusionen inte understiga den totala kapitalbasen för de fusione rade instituten vid tiden för fusionen, så länge kravet på start kapital inte har uppnåtts.

6.Om de behöriga myndigheterna anser det nödvändigt att säkra ett instituts solvens så att kraven under punkt 1 uppfylls ska bestämmelserna i punkterna 2–5 inte gälla.

Artikel 94

Undantag för mindre verksamhet i handelslagret

1. Instituten får ersätta kapitalkravet i artikel 92.3 b med ett kapitalkrav som beräknas i enlighet med led a i den punkten när det gäller verksamhet i handelslagret, under förutsättning att storleken på denna verksamhet i handelslagret inom eller utan för balansräkningen uppfyller båda följande villkor:

a)Verksamheten understiger i normala fall 5 % av de totala tillgångarna och 15 miljoner EUR.

b)Verksamheten överskrider aldrig 6 % av de totala tillgångarna och 20 miljoner EUR.

2. När verksamhetens storlek inom och utom balansräk ningen beräknas ska institut tillämpa följande:

a)Skuldinstrument värderas till marknadspris eller nominellt värde, aktier till marknadspris och derivatinstrument till no minellt värde eller marknadsvärde för underliggande instru ment.

b)Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med det absoluta värdet av korta posisioner.

3. Om ett institut inte uppfyller villkoren i punkt 1 b ska det omedelbart meddela den behöriga myndigheten. Om den behö riga myndigheten efter bedömning fastställer och meddelar in stitutet att kravet i punkt 1 a inte har uppfyllts, ska institutet inte längre använda punkt 1 från och med nästföljande rappor teringsdatum.

A v s n i t t 2

K a p i t a l b a s k r a v f ö r v ä r d e p a p p e r s f ö r e t a g m e d b e g r ä n s a d a u k t o r i s a t i o n a t t t i l l h a n d a h å l l a v ä r d e p a p p e r s t j ä n s t e r

Artikel 95

Kapitalbaskrav för värdepappersföretag med begränsad auktorisation att tillhandahålla värdepapperstjänster

1. Vid tillämpning av artikel 92.3 ska värdepappersföretag som inte är auktoriserade att tillhandahålla de värdepappers tjänster och verksamheter som anges i avsnitt A punkterna 3

och 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG använda den beräkning av totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2.

2.De värdepappersföretag som anges i punkt 1 i denna

artikel och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den inve steringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska beräkna totalt riskvägt exponeringsbelopp till det högre av följande belopp:

a)Summan av de poster som anges i artikel 92.3 a–d och f efter tillämpning av artikel 92.4.

b)12,5 multiplicerat med det belopp som anges i artikel 97.

De företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhanda håller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksam het som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i artikel 92.1 och 92.2 baserat på det totala riskvägda exponeringsbelopp som avses i första stycket.

De behöriga myndigheterna får fastställa kapitalbaskraven för de företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG som de kapitalbaskrav som skulle vara bindande för dessa företag enligt de nationella införlivandeåtgärder som den 31 december 2013 är i kraft för direktiven 2006/49/EG och 2006/48/EG.

3. De värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av alla övriga bestämmelser avseende operativ risk som anges i avdelning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 96

Kapitalbaskrav för värdepappersföretag som innehar ett startkapital i enlighet med bestämmelserna i artikel 28.2 i direktiv 2013/36/EU

1. Vid tillämpning av artikel 92.3 ska följande kategorier av värdepappersföretag som har ett startkapital i enlighet med ar tikel 28.2 i direktiv 2013/36/EU använda den beräkning av totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2 i den här artikeln:

a)Värdepappersföretag som handlar för egen räkning endast i syfte att utföra en order för en kunds räkning eller att få tillträde till system för clearing och avveckling eller en er känd börs när de uppträder som agent eller utför en kun dorder.

167

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/67

b)Värdepappersföretag som uppfyller samtliga följande villkor, nämligen sådana

i)som inte innehar klienters pengar eller värdepapper,

ii)som enbart handlar för egen räkning,

iii)som inte har några externa kunder,

iv)för vilkas transaktioner ansvaret för genomförandet och avräkningen ligger hos ett clearinginstitut och garanteras av samma clearinginstitut.

2.För de värdepappersföretag som avses i punkt 1 ska det totala riskvägda exponeringsbeloppet beräknas som summan av

a)artikel 92.3 a–d och f efter tillämpning av artikel 92.4,

b)det belopp som anges i artikel 97 multiplicerat med 12,5.

3.Värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av alla övriga bestämmelser avseende operativa risker som anges i av delning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 97

Kapitalbas baserad på fasta omkostnader

1.I enlighet med artiklarna 95 och 96 ska ett värdepappers företag och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investe ringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG inneha ett godtagbart kapital som motsvarar minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under det föregående året.

2.Om värdepappersföretagets verksamhet ändrats sedan det föregående året på ett sätt som den behöriga myndigheten be dömer vara omfattande, får den behöriga myndigheten justera kravet i punkt 1.

3.Om ett värdepappersföretag inte har avslutat verksamhe ten för ett år, räknat från den dag då verksamheten inleddes, ska värdepappersföretagets godtagbara kapital motsvara minst en fjärdedel av de fasta omkostnader som anges i verksamhetspla nen, utom då den behöriga myndigheten kräver att verksam hetsplanen justeras.

4.EBA ska i samråd med Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att mer i detalj specificera

a)beräkningen av kravet på godtagbart kapital motsvarande minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under det föregående året,

b)villkoren för att den behöriga myndigheten ska justera kravet att inneha godtagbart kapital motsvarande minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna från det föregående året,

c)beräkningen av förväntade fasta omkostnader om ett vär depappersföretag inte har avslutat verksamheten för ett år.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 mars 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 98

Kapitalbas för värdepappersföretag på gruppnivå

1.Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 95.1 ingår

ien grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut, ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat tillämpa artikel 92 på gruppnivå enligt följande:

a)Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet med artikel 95.2.

b)Kapitalbas ska beräknas på grundval av den konsoliderade situationen för modervärdepappersföretaget eller för det fi nansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella hol dingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt.

2.Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 96.1 ingår

ien grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut, ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat och ett vär depappersföretag som kontrolleras av ett finansiellt holdingföre tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag tillämpa artikel 92 på gruppnivå enligt följande:

a)Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet med artikel 96.2.

b)Dess kapitalbas beräknas på grundval av den konsoliderade situationen för modervärdepappersföretaget eller för det fi nansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella hol dingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt, och i överensstämmelse med del ett kapitel 2.

168

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/68		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

KAPITEL 2

Beräknings- och rapporteringskrav

Artikel 99

Rapportering av kapitalbaskrav och finansiell information

1.Instituten ska minst en gång per halvår lämna in rapporter till de behöriga myndigheterna om de uppgifter som krävs i artikel 92.

2.De institut som omfattas av artikel 4 i förordning (EG)

nr 1606/2002 och andra kreditinstitut än de som avses i arti kel 4 i den förordningen som utarbetar sin sammanställda re dovisning i överensstämmelse med internationella redovisnings standarder som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 6.2 i den förordningen ska också rapportera finansiell information.

3.De behöriga myndigheterna får kräva att de kreditinstitut som tillämpar internationella redovisningsstandarder i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 för att rapportera kapital basen på gruppnivå enligt artikel 24.2 i den här förordningen också ska rapportera den finansiella information som avses i punkt 2 i den här artikeln.

4.Den finansiella information som avses i punkt 2 och i punkt 3 första stycket ska rapporteras i den mån det behövs för att det ska gå att få en övergripande bild av riskprofilen för institutets verksamhet och av de systemrisker som instituten innebär för finanssektorn eller den reella ekonomin i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge nomförande för att specificera enhetliga format, intervall och datum för rapporteringen, definitioner och vilka it-lösningar som ska tillämpas inom unionen för den rapportering som avses i punkterna 1-4.

Rapporteringskraven ska stå i proportion till arten, omfatt ningen och komplexiteten av institutens verksamhet.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlig het med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. Om en behörig myndighet anser att den finansiella infor mation som avses i punkt 2 krävs för att det ska gå att få en övergripande bild av riskprofilen för institutens verksamhet och

av de systemrisker som instituten innebär för finanssektorn eller den reella ekonomin för andra institut än de som avses i punk terna 2 och 3, och som omfattas av redovisningsregler som bygger på direktiv 86/635/EEG, ska de behöriga myndigheterna samråda med EBA om en utvidgning av kraven på rapportering av finansiell information på gruppnivå till dessa institut, under förutsättning att de inte redan lämnar en sådan rapportering.

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genom förande för att specificera de format som instituten ska använda, och genom vilka de behöriga myndigheterna får utvidga kraven på rapportering i enlighet med första stycket.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015 inom.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder genomförande som avses i andra stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. Om den behöriga myndigheten anser att information som inte omfattas av den tekniska standard för genomförande som avses i punkt 5 är nödvändig för de syften som anges i punkt 4, ska den underrätta EBA och ESRB om den ytterligare infor mation som den anser behöva ingå i den tekniska standarden för genomförande i punkt 5.

Artikel 100

Ytterligare rapporteringskrav

Instituten ska till de behöriga myndigheterna rapportera nivån, åtminstone på aggregerad nivå, på repor, värdepapperslån och alla former av inteckning av tillgångar.

EBA ska ta med denna information i de tekniska standarder för genomförande om rapportering som avses i artikel 99.5.

Artikel 101

Specifika rapporteringsskyldigheter

1. Instituten ska varje halvår rapportera följande uppgifter till de behöriga myndigheterna för varje nationell fastighetsmarknad mot vilken de är exponerade:

a)Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter, upp till det lägre av det intecknade beloppet och 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlighet med artikel 124.2.

169

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/69

b)Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter upp till den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad genom bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1.

c)Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter begränsat till den del som behandlas som fullt ut säkrad genom bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1.

d)Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till det lägre av det intecknade beloppet och 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlig het med artikel 124.2.

e)Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad genom kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 124.1.

f)Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av kommersiella

fastigheter begränsat till den del som behandlas som fullt ut säkrad genom kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 124.1.

2.De uppgifter som avses i punkt 1 ska rapporteras till den behöriga myndigheten i det relevanta institutets hemmedlems stat. Om ett institut har en filial i en annan medlemsstat, ska de uppgifter som rör denna filial även rapporteras till de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten. Uppgifterna ska rappor teras separat för varje fastighetsmarknad inom unionen mot vilken det relevanta institutet är exponerat.

3.De behöriga myndigheterna ska årligen på aggregerad nivå offentliggöra de uppgifter som anges i punkt 1 a-f, tillsammans med historiska uppgifter om sådana finns. En behörig myndig het ska på begäran från en annan behörig myndighet i en annan medlemsstat eller på begäran från EBA till denna behöriga myn dighet eller till EBA översända mer detaljerade uppgifter om bostadsmarknaden eller den kommersiella fastighetsmarknaden

iden medlemsstaten.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge nomförande i syfte att specificera följande:

a)enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rap portering samt it-lösningar enligt punkt 1,

b)enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rap portering samt it-lösningar för de aggregerade uppgifter som avses i punkt 2.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standar der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 3

Handelslager

Artikel 102

Krav som gäller handelslagret

1.Positioner i handelslagret ska antingen vara utan inskränk ningar av möjligheten att handla i dem eller ska kunna säkras.

2.Avsikt att bedriva handel ska styrkas på grundval av de strategier, riktlinjer och processer som institutet satt upp för att hantera positionen eller portföljen i enlighet med artikel 103.

3.Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och kontroller för att hantera handelslagret i enlighet med artiklarna

104och 105.

4.Instituten får inkludera interna säkringar i beräkningen av kapitalkraven för positionsrisker under förutsättning de innehas

isyfte att bedriva handel och att kraven i artiklarna 103–106 är uppfyllda.

Artikel 103

Förvaltning av handelslagret

När institutet förvaltar sina positioner eller grupper av positio ner i handelslagret ska det uppfylla samtliga följande krav:

a)Institutet ska ha en tydligt dokumenterad handelsstrategi för positionen/instrumentet eller portföljerna, som godkänts av personer i ledande befattning och som anger förväntad in nehavsperiod.

b)Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för den aktiva förvaltningen av de positioner som ingåtts genom ett handlarbord. Dessa riktlinjer och processer ska innefatta följande:

i)Vilka positioner som får ingås genom vilket handlarbord.

170

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/70		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

ii)Fastställande av positionslimiter och övervakning av de ras lämplighet.

iii)Handlare är fria att ingå och förvalta positioner inom överenskomna ramar och enligt den godkända strategin.

iv)Positionsrapportering till personer i ledande befattning ingår som en integrerad del i institutets riskhanterings process.

v)Positioner övervakas aktivt med avseende på marknads informationskällor och en bedömning görs av möjlighe ten att sälja eller säkra positionen eller dess komponent risker, inklusive en kvalitets- och tillgänglighetsbedöm ning av marknadsdata som utnyttjas i värderingsproces sen, marknadsomsättningen och storleken på de positio ner som det handlas med på marknaden.

vi)Aktiva åtgärder och kontroller på bedrägeribekämpnings området.

c)Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för övervakning av positionerna gentemot institutets handels strategi, däribland övervakning av omsättning och positioner för vilka den ursprungligen tilltänkta innehavsperioden har överskridits.

Artikel 104

Införande i handelslagret

1.Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer och processer för att avgöra vilka positioner som ska ingå i handelslagret för beräkning av kapitalkraven, i enlighet med kraven i artikel 102 och definitionen av handelslager i artikel 4.1 led 86, med be aktande av institutets förmåga och praxis när det gäller risk hantering. Institutet ska ha en fullständig dokumentation över hur dessa riktlinjer och processer efterlevs och ska regelbundet genomföra internrevision i detta avseende.

2.Instituten ska ha klart definierade riktlinjer och processer för den övergripande förvaltningen av handelslagret. Dessa riktlinjer och processer ska minst innefatta

a)vilka verksamheter som av institutet anses vara handel och utgöra en del av handelslagret för kapitalbaskravsändamål,

b)i vilken omfattning en position kan marknadsvärderas dag ligen med hänvisning till en aktiv, likvid tvåvägsmarknad,

c)för positioner som är modellvärderade, i vilken omfattning institutet kan

i)identifiera alla väsentliga risker som positionen medför,

ii)säkra positionens alla väsentliga risker med instrument för vilka en aktiv, likvid tvåvägsmarknad existerar, och

iii)erhålla pålitliga uppskattningar av de viktigaste antagan dena och nyckelparametrarna som använts i modellen,

d)i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, göra värderingar för positionen som kan valideras externt på ett konsekvent sätt,

e)i vilken omfattning rättsliga restriktioner eller andra drifts krav skulle hindra institutets möjligheter att genomföra en avveckling eller säkring av positionen på kort sikt,

f)i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, aktivt hantera riskerna med positionen inom sin handelsverksam het,

g)i vilken omfattning institutet kan överföra risker eller posi tioner genom att registrera dem utanför eller i handelslagret och kriterierna för sådana överföringar.

Artikel 105

Krav på försiktig värdering

1.Alla positioner i handelslagret ska omfattas av de standar der för försiktig värdering som anges i denna artikel. Instituten ska i synnerhet se till att en försiktig värdering av positionerna i handelslagret har en skälig nivå av tillförlitlighet med hänsyn till positionernas dynamiska karaktär, kraven på god tillsyn och kapitalkravens funktion och syfte avseende positioner i handels lagret.

2.Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och kontroller som är tillräckliga för att ge försiktiga och tillförlitliga värderingsbedömningar. Dessa system och kontroller ska minst omfatta följande delar:

a)Skriftliga riktlinjer och processer för värderingsprocessen, inklusive klart definierat ansvar för de olika områden som ingår i värderingen, marknadsinformationskällor och översyn av deras lämplighet, riktlinjer för användning av icke-obser verbara indata som ger uttryck för institutets antaganden om vilka faktorer marknadsaktörerna skulle beakta vid prissätt ning av positionen, hur ofta den oberoende värderingen ska ske, tidpunkt för slutkurser, processer för värderingsjuste ringar, verifikationsprocesser vid månadsslut och vid enskilda tillfällen.

b)Rapporteringsvägarna för den avdelning som är ansvarig för värderingsprocessen ska vara tydliga och oberoende av af färsavdelningen.

171

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/71

Rapporteringsvägen ska sluta hos ledningsorganet.

3.Instituten ska omvärdera positionerna i handelslagret minst en gång dagligen.

4.Instituten ska alltid när så är möjligt marknadsvärdera sina positioner, även när man tillämpar kapitalkravsreglerna på han delslagret.

5.Vid marknadsvärdering ska institutet använda den mer försiktiga sidan av köp- och sälj-kurserna såvida institutet inte kan slutavräkna till mittkurs. Om instituten tillämpar detta un dantag ska de var sjätte månad informera sina behöriga myn digheter om de berörda positionerna och lägga fram bevis för att de kan slutavräkna till mittkurs.

6.När marknadsvärdering inte är möjlig ska instituten ge nomföra en försiktig modellvärdering av sina positioner och portföljer, även vid beräkning av kapitalbaskraven för positio nerna i handelslagret.

7.Instituten ska uppfylla följande krav vid modellvärdering:

a)Den högsta ledningen ska känna till för vilka delar av han delslagret eller andra positioner som redovisas till verkligt värde en modellvärdering görs, och förstå betydelsen av den påtagliga osäkerhet som detta leder till för verksamhe tens risk/resultatrapportering.

b)Marknadsinformation ska i möjligaste mån inhämtas från samma källa som marknadspriserna, och frekventa bedöm ningar ska göras av marknadsvärdets lämplighet för den sär skilda position som värderas och av modellens parametrar.

c)I möjligaste mån ska sådana värderingsmetoder användas som är allmänt vedertagna på marknaden för olika finansi ella instrument eller råvaror.

d)Om modellen utvecklas av institutet ska den baseras på lämpliga antaganden som har bedömts och kritiskt granskats av parter som har lämpliga kvalifikationer och som står oberoende från utvecklingsprocessen.

e)Det ska finnas formella processer för ändringskontroller. En säkerhetskopia av modellen ska bevaras och med jämna mellanrum användas för att kontrollera värderingarna.

f)De riskhanteringsansvariga ska vara medvetna om modeller nas svagheter och om hur dessa bäst återspeglas i värderings resultaten.

g)Institutens modeller ska regelbundet granskas i syfte att kontrollera resultatets pålitlighet, vilket ska innefatta en be dömning av om gjorda antaganden fortfarande är lämpliga, analys av resultaträkningseffekter kontra riskfaktorer och

jämförelse mellan faktiska slutavräkningsvärden och modell resultat.

I fråga om led d ska modellen utvecklas eller godkännas obe roende av handlarbordet och den ska prövas genom oberoende tester, inbegripet validering av de matematiska grunderna, de gjorda antagandena och dataprogrammeringen.

8.Instituten ska genomföra oberoende priskontroller utöver den dagliga marknadsvärderingen eller modellvärderingen. Veri fiering av marknadspriser och indata för modellen ska göras av en person eller enhet som är fristående från personer eller enheter som drar fördel av handelslagret, minst en gång per månad eller oftare, beroende på marknadens eller handelsverk samhetens art. Om inga oberoende prissättningskällor finns eller om källorna är mer subjektiva kan det vara lämpligt med för siktighetsåtgärder som t.ex. prisjusteringar.

9.Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att bedöma behovet av prisjusteringar.

10.Instituten ska göra en formell bedömning av följande prisjusteringar: ej intjänade räntemarginaler, slutavräkningskost nader för öppna positioner, operativa risker, marknadsprisosä kerhet, kostnader vid förtida avslut, investerings- och finansie ringskostnader, framtida administrativa kostnader och – där detta är relevant - modellrisk.

11.Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att beräkna justeringar av den löpande värderingen av mindre lik vida positioner, vilka särskilt kan uppkomma på grund av mark nadsstörningar eller institutsbetingade förhållanden som t.ex. koncentrerade positioner och/eller positioner för vilka den ur sprungligen tilltänkta innehavsperioden har överskridits. Institu ten ska, när så är nödvändigt, göra sådana justeringar utöver eventuella ändringar av positionens värde som gjorts för den finansiella rapporteringen och utforma dessa så att de avspeglar positionens bristande likviditet. Vid dessa processer ska institu ten beakta flera olika faktorer för att avgöra om en prisjustering är nödvändig för mindre likvida positioner. Dessa faktorer in nefattar

a)hur lång tid det skulle ta att säkra positionen eller riskerna inom positionen,

b)köp- och säljmarginalernas volatilitet och genomsnittliga spread,

c)tillgången till marknadsnoteringar (marknadsgaranternas an tal och identitet) och handelsvolymernas volatilitet och ge nomsnitt, inklusive handelsvolymer då marknaderna är ut satta för stress,

172

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/72		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

d)marknadskoncentrationer,

e)hur lång tid man har innehaft positionen,

f)i vilken omfattning modellvärdering använts vid värderingen,

g)effekten av andra modellrisker.

12. Om instituten använder värderingar av tredje part eller modellvärderingar, ska de överväga om en prisjustering ska göras eller ej. Instituten ska dessutom överväga behovet av att göra justeringar för mindre likvida positioner och regelbundet undersöka om de fortsatt är ändamålsenliga. Instituten ska också uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar som avser ovissheten hos de parametrar som används för modellerna.

e) Den ska noga övervakas.

Övervakningen ska garanteras genom ändamålsenliga processer.

2.Kraven i punkt 1 gäller utan att det påverkar tillämp ningen av kraven som gäller säkrade positioner utanför handels lagret.

3.Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 gäller att om ett institut säkrar en kreditriskexponering utanför handelslagret el ler en motpartsriskexponering med ett kreditderivat som bok förts i dess handelslager, genom intern säkring, ska expone ringen utanför handelslagret eller motpartsriskexponeringen inte anses vara säkrad när det gäller beräkning av de riskvägda exponeringsbeloppen, såvida inte institutet från en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditriskskydd förvärvar ett mot

13.När det gäller komplexa produkter, inbegripet värdepap svarande kreditderivat som uppfyller kraven på ofinansierat kre

periseringsexponeringar och kreditderivat på n:te förfall ska in stituten uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar för att avspegla dels den modellrisk som är förenad med användning av eventuellt oriktiga värderingsmetoder och dels den modellrisk som är förenad med användning av icke-observerbara (och eventuellt oriktiga) kalibreringsparametrar i värderingsmodellen.

14. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till syn för att fastställa de villkor enligt vilka kraven i artikel 105 ska tillämpas enligt punkt 1 i den här artikeln.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

ditriskskydd i handelslagret. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 299.2 h i ska varken den interna eller den externa kreditderivatsäkringen tas upp i handelslagret vid beräkning av kapitalkrav, om ett sådant kreditriskskydd förvärvats av tredje man och godkänns som säkring av en exponering utanför han delslagret när det gäller beräkning av kapitalkravet.

AVDELNING II

KAPITALKRAV FÖR KREDITRISKER

KAPITEL 1

Allmänna principer

Artikel 107

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 106

Interna säkringar

1.En intern säkring ska särskilt uppfylla följande krav:

a)Den ska inte i första hand vara avsedd att undgå eller minska kapitalbaskraven.

b)Den ska dokumenteras korrekt och underkastas särskilda interna processer för godkännande och revision.

Kreditriskmetoder

1.Instituten ska antingen använda den schablonmetod som föreskrivs i kapitel 2 eller, om de behöriga myndigheterna ger

sitt godkännande i enlighet med artikel 143, den metod baserad på intern riskklassificering ("internmetoden") som föreskrivs i kapitel 3 vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.3 a och f.

2.För handelsexponeringar och för bidrag till obeståndsfon den för en central motpart ska instituten tillämpa den behand ling som anges i kapitel 6 avsnitt 9 för att beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen enligt artikel 92.3 a och f. För alla andra typer av exponeringar mot en central motpart ska instituten behandla exponeringarna på följande sätt:

c)Den ska behandlas enligt marknadsmässiga villkor.

d)Den marknadsrisk som uppkommer genom den interna säk ringen ska hanteras dynamiskt i handelslagret inom de till låtna limiterna.

a)För andra typer av exponeringar mot en kvalificerad central motpart, som exponeringar mot ett institut.

b)För andra typer av exponeringar mot en icke kvalificerad central motpart som exponeringar mot ett företag.

173

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/73

3.Vid tillämpning av denna förordning ska exponeringar mot värdepappersföretag i tredjeland och exponeringar mot kreditinstitut i tredjeland och exponeringar mot clearingorgani sationer och börser i tredjeland behandlas som exponeringar mot ett institut endast om tredjelandet tillämpar tillsyns- och regleringskrav på den enheten som minst motsvarar de krav som tillämpas i unionen.

4.Vid tillämpning av punkt 3 får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten till den 1 januari 2014 fortsätta att behandla expo neringar mot de enheter som avses i punkt 3 som exponeringar mot institut, under förutsättning de relevanta behöriga myndig heterna före den 1 januari 2013 har bedömt att det berörda tredjelandet är lämpligt för denna metod.

Artikel 108

Användning av kreditriskreduceringsteknik enligt schablonmetoden och internmetoden

1.När det gäller en exponering för vilken ett institut till lämpar schablonmetoden enligt kapitel 2 eller internmetoden enligt kapitel 3 men utan att använda sina egna estimat av LGD-värden (loss given default) och konverteringsfaktorer enligt artikel 151, får institutet använda kreditriskreducering i enlighet med kapitel 4 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp vid tillämpning av artikel 92.3 a och f eller, om relevant, förväntade förlustbelopp vid den beräkning som avses i artikel 36.1 d och artikel 62 c.

2.När det gäller en exponering för vilken institutet tillämpar internmetoden genom att använda sina egna estimat av LGD- värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 151, får institutet använda kreditriskreducering i enlighet med kapitel 3.

Artikel 109

Behandling av värdepapperiserade exponeringar enligt schablonmetoden och internmetoden

1.Om ett institut använder schablonmetoden enligt kapitel 2 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för den expone ringsklass som de värdepapperiserade exponeringarna tillhör enligt artikel 112, ska institutet beräkna riskvägda exponerings belopp för en värdepapperiseringsposition i enlighet med artik larna 245, 246 och 251–258. Institut som använder schablon metoden får också använda internmetoden om detta tillåts en ligt artikel 259.3.

2.Om ett institut använder internmetoden enligt kapitel 3 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för den expone ringsklass som de värdepapperiserade exponeringarna tillhör enligt artikel 147, ska institutet beräkna riskvägt exponerings belopp i enlighet med artiklarna 245, 246 och 259–266.

Med undantag av internmetoden, i de fall den endast används för en del av de värdepapperiserade exponeringar som ligger bakom en värdepapperisering, ska institutet använda den metod som gäller för den övervägande delen av de värdepapperiserade exponeringar som ligger bakom denna värdepapperisering.

Artikel 110

Behandling av kreditriskjusteringar

1.Institut som tillämpar schablonmetoden ska behandla all männa kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 62 c.

2.Institut som tillämpar internmetoden ska behandla all männa kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 159, artikel 62 d samt artikel 36.1 d.

Vid tillämpning av denna artikel och kapitlen 2 och 3 ska all männa och specifika kreditriskjusteringar inte omfatta reserve ringar för allmänna risker i bankrörelse.

3. Institut som använder internmetoden och tillämpar scha blonmetoden för en del av sina exponeringar på gruppnivå eller individuell nivå, i enlighet med artiklarna 148 och 150, ska fastställa hur stor del av den allmänna kreditriskjusteringen som ska ske enligt schablonmetoden för behandling av all männa kreditriskjusteringar respektive internmetoden för be handling av allmänna kreditriskjusteringar, enligt följande:

a) När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar internmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts allmänna kreditriskjusteringar följa den behandling som anges i punkt 2.

b)När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar schablonmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts all männa kreditriskjusteringar följa den behandling som anges i punkt 1.

c)Resterande kreditriskjusteringar ska fördelas proportionellt efter den andel riskvägda exponeringsbelopp som ska be handlas enligt schablonmetoden respektive internmetoden.

174

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/74		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar beräkningen av specifika och allmänna kredit riskjusteringar i enlighet med tillämpliga redovisningsregler, för följande:

a)Exponeringsvärde enligt den schablonmetod som avses i ar tikel 111;

b)Exponeringsvärde enligt den internmetod som avses i artik larna 166–168.

c)Behandling av förväntade förlustbelopp enligt artikel 159.

d)Exponeringsvärde för beräkning av de riskvägda expone ringsbelopp för värdepapperiseringspositioner som avses i artiklarna 246 och 266.

e)Fastställande av fallissemang enligt artikel 178.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 2

Schablonmetoden

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a p r i n c i p e r

Artikel 111

Exponeringsvärde

1. Exponeringsvärdet för en tillgångspost ska vara dess redo visade värde efter tillämpning av specifika kreditriskjusteringar, ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 110 samt andra reduceringar av kapitalbasen som är hänförliga till tillgångsposten. Exponeringsvärdet för en post utanför balans räkningen som ingår i förteckningen i bilaga I ska utgöra föl jande procentandel av dess nominella värde efter reducering av specifika kreditriskjusteringar:

a)100 % om det är en högriskpost.

b)50 % om det är en medelriskpost.

c)20 % om det är en medel-/lågriskpost.

d)0 % om det är en lågriskpost.

De poster utanför balansräkningen som avses i första stycket, andra meningen, ska indelas i riskkategorier enligt bilaga I.

Om ett institut använder den fullständiga metod för finansiella säkerheter som anges i artikel 223 ska exponeringsvärdet för värdepapper eller råvaror som sålts, ställts som säkerhet eller lånats ut inom ramen för en repa eller värdepappers- eller rå varulån, samt marginallån, ökas med lämplig volatilitetsjustering för sådana värdepapper eller råvaror i enlighet med artiklarna 223–225.

2.Det exponeringsvärde för ett derivatinstrument som ingår

iförteckningen i bilaga II ska fastställas i enlighet med kapitel 6, varvid effekterna av avtal om novation och andra nettningsöver enskommelser ska beaktas vid tillämpningen av dessa metoder i enlighet med kapitel 6. Exponeringsvärdet för repor, värdepap pers- eller råvarulån, långfristiga transaktioner och marginallån kan fastställas antingen i enlighet med kapitel 6 eller kapitel 4.

3.Om en exponering är föremål för förfinansierat kreditrisk skydd får det tillämpliga exponeringsvärdet för denna post änd ras i enlighet med kapitel 4.

Artikel 112

Exponeringsklasser

Varje exponering ska hänföras till någon av följande expone ringsklasser:

a)Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker.

b)Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter.

c)Exponeringar mot offentliga organ.

d)Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker.

e)Exponeringar mot internationella organisationer.

f)Exponeringar mot institut.

g)Exponeringar mot företag.

h)Exponeringar mot hushåll.

i)Exponeringar säkrade genom panträtt i fastigheter.

j)Fallerande exponeringar.

175

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/75

k)Exponeringar som är förenade med särskilt hög risk.

l)Exponeringar i form av säkerställda obligationer.

m)Poster som avser positioner i värdepapperisering.

n)Exponeringar mot institut och företag med ett kortfristigt kreditbetyg.

o)Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar (fond).

p)Aktieexponeringar.

q)Övriga poster.

Artikel 113

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

1.För att beräkna riskvägda exponeringsbelopp ska riskvikter tillämpas på alla exponeringar, undantaget de som räknats av från kapitalbasen, i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 2. Tillämpning av riskvikter ska bygga på den exponeringsklass som exponeringen hänförs till och, i den omfattning som anges

iavsnitt 2, dess kreditkvalitet. Kreditkvaliteten får fastställas genom hänvisning till kreditbedömningar gjorda av externa kre ditvärderingsinstitut, eller kreditbedömningar gjorda av export kreditorgan i enlighet med avsnitt 3.

2.Vid riskvägning enligt punkt 1 ska exponeringsvärdet mul tipliceras med den riskvikt som anges i, eller som fastställts enligt, avsnitt 2.

3.Om en exponering är föremål för kreditriskskydd får den tillämpliga riskvikten för denna post ändras i enlighet med kapitel 4.

4.Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepappe riseringar ska beräknas i enlighet med kapitel 5.

5.Exponeringar för vilka det inte finns någon beräkning i avsnitt 2 ska åsättas en riskvikt på 100 %.

6.Med undantag för exponeringar som ger upphov till kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäcknings ändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter för

handsgodkännande från de behöriga myndigheterna, besluta att inte tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på institutets exponeringar mot en motpart som är dess moderföretag, dot terföretag, syskonföretag eller företag som står i ett sådant sam band som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG. De behö

riga myndigheterna får bevilja godkännande om följande villkor är uppfyllda:

a)Motparten är ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ett finansiellt institut, ett kapitalförvaltningsbolag eller ett företag som tillhandahål ler anknutna tjänster och omfattas av tillfredsställande till synskrav.

b)Motparten ingår utan förbehåll i samma konsolidering som institutet.

c)Samma processer för riskbedömning, riskmätning och kont roll gäller för motparten som för institutet.

d)Motparten är etablerad i samma medlemsstat som institutet.

e)Det finns inga rådande eller förutsedda väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att motparten snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till institutet.

Om institutet i enlighet med denna punkt får tillstånd att inte tillämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.

7. Med undantag för exponeringar som ger upphov till kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäcknings ändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter för handstillstånd från de behöriga myndigheterna, besluta att inte tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på motparter med vilka institutet har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat insti tutionellt skyddssystem som skyddar dessa institut och särskilt säkerställer deras likviditet och solvens för att vid behov und vika konkurs. De behöriga myndigheterna får bevilja godkän nande om följande villkor är uppfyllda:

a)De krav som anges i punkt 6 a, d och e är uppfyllda.

b)Ordningen är sådan att det institutionella skyddssystemet från lätt tillgängliga medel kan ge det stöd som krävs enligt dess åtagande.

c)Det institutionella skyddssystemet förfogar över lämpliga och enhetligt fastställda system för övervakning och klassificering av risker, som ger en fullständig översikt över risksituationen för samtliga enskilda medlemmar och för det institutionella skyddssystemet som helhet, och motsvarande möjligheter till inflytande. Dessa system ska på lämpligt sätt följa expone ringar som fallerat i enlighet med artikel 178.1.

176

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/76		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

d)I det institutionella skyddssystemet genomförs egna risk bedömningar vars resultat vidarebefordras till de enskilda medlemmarna.

e)Det institutionella skyddssystemet ska en gång per år upp rätta och offentliggöra en konsoliderad rapport som omfattar en balansräkning, en vinst- och förlustredovisning, en läges rapport och en riskrapport för det institutionella skydds systemet som helhet, eller en rapport som omfattar en ag gregerad balansräkning, en aggregerad vinst- och förlustre dovisning, en lägesrapport och en riskrapport för det insti tutionella skyddssystemet som helhet.

f)Medlemmarna i det institutionella skyddssystemet är skyldiga att minst 24 månader i förväg anmäla om de önskar lämna det institutionella skyddssystemet.

g)Flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapitalbasen (nedan kallat dubbel användning) liksom varje otillbörligt skapande av kapitalbas mellan med lemmarna av det institutionella skyddssystemet ska elimine ras.

h)Det institutionella skyddssystemet ska grundas på medlem skap av många kreditinstitut med en i huvudsak homogen affärsprofil.

i)De relevanta behöriga myndigheterna ska med jämna mel lanrum godkänna och övervaka att de system som avses i leden c och d är tillräckliga.

Om institutet i enlighet med denna punkt beslutar att inte till lämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.

A v s n i t t 2

R i s k v i k t e r

Artikel 114

Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker

1.Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker ska åsättas en riskvikt på 100 % om inte punkterna 2–7 till lämpas.

2.Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvär deringsinstitut ska åsättas en riskvikt enligt tabell 1 som mot svarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitu tet i enlighet med artikel 136.

Tabell 1

3.Exponeringar mot ECB ska åsättas riskvikten 0 %.

4.Exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar och centralbanker som är uttryckta och finansierade i den na tionella regeringens och centralbankens nationella valuta ska åsättas riskvikten 0 %.

5.Till och med den 31 december 2017 ska samma riskvikt åsättas sådana exponeringar mot medlemsstaters nationella re geringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en medlemsstats nationella valuta som skulle tillämpas på sådana exponeringar som uttrycks och finansieras i den egna nationella valutan.

6.För exponeringar som anges i punkt 5 gäller följande:

a)År 2018 ska de beräknade riskvägda exponeringsbeloppen vara 20 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i enlighet med artikel 114.2.

b)År 2019 ska de beräknade riskvägda exponeringsbeloppen vara 50 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i enlighet med artikel 114.2.

c)Från och med 2020 ska de beräknade riskvägda expone ringsbeloppen vara 100 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i enlighet med artikel 114.2.

7. Om de behöriga myndigheterna i ett tredjeland, som till lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, åsätter en riskvikt som är lägre än den som anges i punkterna 1–2 för exponeringar mot den egna nationella regeringen eller centralbanken som är uttryckta och finansierade i den nationella valutan får instituten ge sådana exponeringar samma riskvikt.

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod som anges i denna punkt för exponeringar mot den nationella regeringen eller centralbanken i tredjelandet, om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

177

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/77

Artikel 115

Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter

1.Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter ska riskviktas som exponeringar mot institut om de inte behandlas som exponeringar mot nationella rege ringar enligt punkterna 2 eller 4 eller åsätts en riskvikt i enlighet med punkt 5. Den förmånsbehandling för kortfristiga expone ringar som anges i artiklarna 119.2 och 120.2 ska inte till lämpas.

2.Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter ska behandlas på samma sätt som expone

ringar mot den nationella regering inom vars territorium de är belägna om det inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av de delstatliga eller lokala själv styrelseorganens eller myndigheternas särskilda beskattningsrätt, och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang.

EBA ska upprätthålla en offentligt tillgänglig databas över alla delstatliga och lokala myndigheter självstyrelseorgan inom unio nen som de berörda behöriga myndigheterna behandlar som exponeringar mot de nationella regeringarna.

3.Exponeringar mot kyrkor eller religiösa samfund som har inrättats som juridiska personer enligt offentlig lagstiftning och som har laglig rätt att uppbära skatt ska behandlas som expo neringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myn digheter. I detta fall ska punkt 2 ska inte tillämpas, och vid tillämpning av artikel 150.1 a ska tillåtelse att tillämpa scha blonmetoden inte uteslutas.

4.Om behöriga myndigheter i tredjeland, som enligt sin nationella rättsordning tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, be handlar exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelse

organ eller myndigheter på samma sätt som exponeringar mot den egna nationella regeringen, och det inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av de delstatliga eller lokala självstyrelseorganens eller myndighe ternas särskilda beskattningsrätt och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang, får instituten åsätta samma riskvikt för exponeringar mot så dana delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter.

metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de rele vanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

5. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter i medlemsstaterna som inte avses i punkterna 2–4 och som är uttryckta och finansierade i den nationella valutan ska åsättas en riskvikt på 20 %.

Artikel 116

Exponeringar mot offentliga organ

1. Exponeringar mot offentliga organ för vilka det inte finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med det kreditkvalitetssteg som exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion som det offentliga organet tillhör åsätts enligt tabell 2 nedan:

Tabell 2

För exponeringar mot offentliga organ som är etablerade i stater utan kreditvärdering för den nationella regeringen ska riskvikten vara 100 %.

2.Exponeringar mot offentliga organ för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska be handlas i enlighet med artikel 120. Den förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i artiklarna 119.2 och 120.2 ska inte tillämpas på dessa organ.

3.Exponeringar mot offentliga organ med en ursprunglig löptid på högst tre månader ska åsättas riskvikten 20 %.

4.Under exceptionella omständigheter får exponeringar mot offentliga organ behandlas på samma sätt som exponeringar mot den nationella regeringen, delstatliga eller lokala självstyrel seorgan eller myndigheter inom vars jurisdiktion de är belägna, om det enligt de behöriga myndigheterna i den berörda juris diktionen inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa ex poneringar på grund av att det finns en lämplig garanti från den nationella regeringen eller det delstatliga eller lokala självstyrel seorganet eller myndigheten.

5.Om de behöriga myndigheterna inom ett tredjelands juris diktion, som tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, behandlar expo neringar mot offentliga organ i enlighet med punkt 1 eller 2, får instituten ge exponeringar mot sådana offentliga organ samma riskvikt. I annat fall ska instituten tillämpa en riskvikt på 100 %.

178

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/78		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de rele vanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

Artikel 117

Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker

1. Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte ingår i punkt 2 ska behandlas som exponeringar mot in stitut. Den förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i artiklarna 119.2, 120.2 och 121.3 ska inte tillämpas.

Inter-American Investment Corporation, Svartahavsområdets handels- och utvecklingsbank, Centralamerikanska banken för ekonomisk integration och den latinamerikanska utvecklings banken CAF ska betraktas som multilaterala utvecklingsbanker.

2. Exponeringar mot följande multilaterala utvecklingsbanker ska åsättas riskvikten 0 %.

a)Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling (Världsbanken).

b)Internationella finansieringsbolaget (IFC).

c)Interamerikanska utvecklingsbanken.

d)Asiatiska utvecklingsbanken.

e)Afrikanska utvecklingsbanken.

f)Europarådets utvecklingsbank.

g)Nordiska investeringsbanken.

h)Karibiska utvecklingsbanken.

i)Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

j)Europeiska investeringsbanken.

k)Europeiska investeringsfonden.

l)Organisationen för multilaterala investeringsgarantier.

m)Internationella finansieringsfaciliteten för immunisering.

n)Muslimska utvecklingsbanken.

3. Den andel av kapitalet i Europeiska investeringsfonden som tecknats men inte betalts ska åsättas riskvikten 20 %.

Artikel 118

Exponeringar mot internationella organisationer

Exponeringar mot följande internationella organisationer ska åsättas riskvikten 0 %:

a)Unionen.

b)Internationella valutafonden.

c)Banken för internationell betalningsutjämning (BIS).

d)Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten.

e)Europeiska stabilitetsmekanismen.

f)Ett internationellt finansiellt institut som etablerats av två eller fler medlemsstater, med syfte att få fram finansiering och tillhandahålla finansiellt stöd till medlemmar som drab bas eller hotas av allvarliga finansiella problem.

Artikel 119

Exponeringar mot institut

1. Exponeringar mot institut för vilka det finns en kreditvär dering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en risk vikt i enlighet med artikel 120. Exponeringar mot institut för vilka det inte finns någon kreditvärdering från ett utsett kredit värderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med arti kel 121.

2.Exponeringar mot institut med en återstående löptid på högst tre månader som är uttryckta och finansierade i låntaga rens nationella valuta ska åsättas en riskvikt som är ett steg mindre förmånlig än den förmånliga riskvikt som enligt arti kel 114.4–114.7 ges till exponeringar mot den nationella rege ringen i den jurisdiktion institutet tillhör.

3.Inga exponeringar med en återstående löptid på högst tre månader som är uttryckta och finansierade i låntagarens natio nella valuta ska ges en lägre riskvikt än 20 %.

179

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/79

4. Exponering mot ett institut i form av minimireserver som institutet måste inneha enligt ECB eller en medlemsstats central bank, får åsättas samma riskvikt som exponeringar mot veder börande medlemsstats centralbank förutsatt att

a)reserverna innehas i enlighet med Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (1) eller i enlighet med nationella krav som i alla viktigare hänseenden är likvärdiga med den förordningen,

b)vid konkurs eller insolvens för det institut där reserverna förvaras, reserverna till fullo återbetalas i tid till institutet och inte disponeras för att reglera andra av institutets åta ganden.

5. Exponeringar mot finansiella institut som auktoriserats och övervakas av behöriga myndigheter och omfattas av till synskrav som i fråga om soliditet är jämförbara med dem som tillämpas för institut ska behandlas som exponeringar mot in stitut.

Artikel 120

Exponeringar mot kreditvärderade institut

1. Exponeringar mot institut med en återstående löptid på mer än tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlig het med tabell 3 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 3

2. Exponeringar mot ett institut med en återstående löptid på upp till tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlig het med tabell 4 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 4

3. Sambandet mellan behandlingen av kortfristiga kreditvär deringar enligt artikel 131 och den allmänna förmånsbehand ling för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2 ska vara som följer:

(1) EUT L 250, 2.10.2003, s. 10.

a)Om det inte finns någon kortfristig värdering av expone ringen ska den allmänna förmånsbehandlingen för kortfris tiga exponeringar som anges i punkt 2 tillämpas på alla exponeringar mot institut med upp till tre månaders åter stående löptid.

b)Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen leder till tillämpning av en mer förmånlig eller identisk risk vikt än den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar, som anges i punkt 2, ska den kortfristiga vär deringen endast användas för den specifika exponeringen. Övriga kortfristiga exponeringar ska följa den allmänna för månsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2.

c)Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen leder till en mindre förmånlig riskvikt än den allmänna för månsbehandlingen för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2, ska inte den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar tillämpas och alla kortfristiga ford ringar som inte är kreditvärderade ska åsättas samma riskvikt som den som tillämpas genom den specifika kortfristiga värderingen.

Artikel 121

Exponeringar mot institut utan kreditvärdering

1. Exponeringar mot institut för vilka det inte finns en kre ditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med de kreditkvalitetssteg som exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion institutet tillhör åsätts i enlighet med tabell 5:

Tabell 5

Kreditkvalitetssteg	1	2	3	4	5	6
för nationell	1	2	3	4	5	6
regering

Riskvikt för expo	20 %	50 %	100 %	100 %	100 %	150 %
nering

2.För exponeringar mot institut utan kreditvärdering som är etablerade i stater där den nationella regeringen inte är kredit värderad ska riskvikten vara 100 %.

3.För exponeringar mot institut utan kreditvärdering med en ursprunglig effektiv löptid på högst tre månader ska riskvikten vara 20 %.

180

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/80		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

4. Trots vad som sägs i punkterna 2 och 3 om handelsfinan sieringsexponeringar – som avses i artikel 162.3 andra stycket led b – mot institut utan kreditvärdering, ska riskvikten vara 50 % och när den återstående löptiden för dessa handelsfinan sieringsexponeringar mot institut utan kreditvärdering är tre månader eller mindre ska riskvikten vara 20 %.

Artikel 122

Exponeringar mot företag

1. Exponeringar för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 6 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 6

2. Exponeringar för vilka ingen sådan kreditvärdering finns tillgänglig ska åsättas riskvikten 100 % eller riskvikten för ex poneringar mot den egna nationella regeringen i den jurisdik tion företaget tillhör, varvid det högsta värdet ska ges.

Artikel 123

Hushållsexponeringar

Exponeringar som uppfyller följande kriterier ska åsättas risk vikten 75 %.

a)Exponeringen ska gälla antingen fysisk person/fysiska perso ner eller ett litet eller medelstort företag.

b)Exponeringen ska omfatta ett betydande antal exponeringar med liknande egenskaper, så att riskerna i samband med sådan utlåning minskas väsentligt.

c)Det totala skuldbeloppet till institutet och moder- och sys konföretag, inklusive eventuella fallerande exponeringar, för den kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäldenärer, men exklusive exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter som har hän förts till den exponeringsklass som avses i artikel 112 i, får inte enligt institutets kännedom överstiga 1 miljon EUR. Institutet ska vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta.

Värdepapper får inte hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Exponeringar som inte uppfyller de kriterier som avses i första stycket a-c ska inte hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Nuvärdet av minimileasingbetalningar från hushåll får hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Artikel 124

Exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom

1. En exponering eller någon del av en exponering som är fullt ut säkrad genom panträtt i fast egendom ska åsättas risk vikten 100 % om villkoren i artiklarna 125 och 126 inte är uppfyllda, förutom för den del av exponeringen som hänförs till en annan exponeringsklass. Den del av exponeringen som över skrider fastighetens pantvärde ska åsättas den riskvikt som är tillämplig på den berörda motpartens exponeringar utan säker het.

Den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad av fast egendom ska inte vara högre än det intecknade beloppet av marknadsvärdet eller, i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller an dra föreskrifter, pantlånevärdet för den aktuella fastigheten.

2.	På	grundval av de uppgifter som samlas in enligt arti
kel 101		och eventuella andra relevanta indikatorer, ska de be

höriga myndigheterna regelbundet, dock minst en gång per år, göra en bedömning av om riskvikten på 35 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter enligt arti kel 125 och riskvikten på 50 % för exponeringar säkrade ge nom kommersiella fastigheter enligt artikel 126 inom deras territorium är korrekt baserade på

a)erfarenheterna av förluster avseende exponeringar som är säkrade genom fast egendom,

b)den framtida utvecklingen på marknaden för fast egendom.

De behöriga myndigheterna kan i lämpliga fall åsätta en högre riskvikt eller striktare kriterier än de som fastställs i artiklarna 125.2 och 126.2, grundat på bedömningar av den finansiella stabiliteten.

För exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfas tigheter ska den behöriga myndigheten åsätta en riskvikt med en procentsats från 35 % till och med 150 %.

För exponeringar som är säkrade genom kommersiella fastighe ter ska den behöriga myndigheten åsätta en riskvikt med en procentsats från 50 % till och med 150 %.

181

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/81

Inom dessa intervall ska den högre riskvikten åsättas på grund val av erfarenheter av förluster och med hänsyn till förväntad marknadsutveckling och överväganden om finansiell stabilitet. När det av bedömningen framgår att riskvikterna enligt artik larna 125.2 och 126.2 inte återspeglar de faktiska riskerna i förhållande till ett eller flera fastighetssegment för sådana expo neringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfas tigheter eller i kommersiella fastigheter som är belägna i en eller flera delar av territoriet ska de behöriga myndigheterna för dessa fastighetssegment av exponeringar åsätta en högre riskvikt som motsvarar de faktiska riskerna.

De behöriga myndigheterna ska samråda med EBA om juste ringar av de tillämpade riskvikterna och kriterierna, som kom mer att beräknas i enlighet med kriterierna i denna punkt i överensstämmelse med vad som specificeras i de tekniska stan darder för tillsyn som avses i punkt 4 i denna artikel. EBA ska offentliggöra de riskvikter och kriterier som de behöriga myn digheterna fastställer för de exponeringar som avses i artiklarna 125, 126 och 199.

3.När de behöriga myndigheterna åsätter en högre riskvikt eller striktare kriterier, ska instituten få en övergångsperiod på 6 månader för att tillämpa de nya riskvikterna.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

a)de strikta kriterier för beräkning av pantlånevärdet som avses i punkt 1,

b)de villkor som avses i punkt 2 och som de behöriga myn

digheterna ska ta hänsyn till när de åsätter högre riskvikter, i synnerhet begreppet "bedömningar av den finansiella stabili teten".

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de riskvikter och kriterier som har fastställts av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat avseende exponeringar som säkrats genom panträtt i kommersiella fastigheter och bostadsfastigheter som är belägna i den medlemsstaten.

Artikel 125

Exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighet

1. Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i en lighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut säk rade genom panträtt i bostadsfastighet behandlas på följande sätt:

a)Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt ut säkrad genom panträtt i bostadsfastighet, som är eller ska bli bebodd eller uthyrd av ägaren eller den verklige ägaren när det gäller privata investeringsföretag, ska åsättas riskvik ten 35 %.

b)Exponeringar mot en hyresgäst som avser transaktioner med fastighetsleasing i fråga om bostadsfastighet där institutet är uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa, ska åsättas risk vikten 35 % förutsatt att institutets exponering är fullt ut säkrad genom ägande av fastigheten.

2. Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en exponering som fullt ut säkrad i den mening som avses i punkt 1 endast om följande villkor är uppfyllda:

a)Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fast ställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makro ekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och låntagarens utförande av sina förpliktelser.

b)Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den underliggande fastighetens eller det underliggande projektets resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att åter betala skulden från andra källor och återbetalningen av kre diten ska därför inte i väsentlig grad vara beroende av betal ningsflöden som härrör från den underliggande fastighet som ställts som säkerhet. För dessa andra källor ska institu ten fastställa maximala lån/inkomstkvoter som en del av sin utlåningspolicy och införskaffa lämpliga intyg om tillräcklig inkomst vid beviljande av lån.

c)Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är uppfyllda.

d)Om inte annat fastställs i artikel 124.2, den del av lånet som åsatts riskvikten 35 % överstiger inte 80 % av fastighetens marknadsvärde, eller 80 % av pantlånevärdet för fastigheten i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för be dömning av pantlånevärdet genom lagar eller andra före skrifter.

182

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/82		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone ringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighe ter som är belägna inom en medlemsstats territorium, om den behöriga myndigheten i den medlemsstaten har visat belägg för att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för bo stadsfastigheter finns inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger följande gränsvärden:

a)Förluster från utlåning med säkerhet i form av bostadsfas tigheter upp till 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pant lånevärdet om inte annat beslutats enligt artikel 124.2, över stiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter under ett givet år.

b)De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lå nen där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter under ett givet år.

4. Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt 2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda ett påföljande år.

Artikel 126

Exponeringar som fullt ut är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter

1. Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i en lighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut säk rade genom panträtt i kommersiella fastigheter behandlas som följer:

a)Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt ut säkrad genom panträtter i kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter får åsättas riskvikten 50 %.

b)Exponeringar som avser transaktioner med fastighetsleasing av kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter där institutet är uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa får ges riskvikten 50 % förutsatt att institutets exponering är fullt ut säkrad genom ägande av fastigheten.

2. Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en exponering som fullt ut säkrad i den mening som avses i punkt 1 endast om följande villkor är uppfyllda:

c)Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är uppfyllda.

d)Om inte annat fastställts i artikel 124.2 ska 50 % riskvikt åsättas den del av lånet som inte överstiger 50 % av fas

tighetens marknadsvärde eller 60 % av pantlånevärdet, om inte annat fastställts i artikel 124.2 i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för bedömning av pantlåne värdet genom lagar eller andra föreskrifter.

3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone ringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter som är belägna inom en medlemsstats territorium, om den behöriga myndigheten i den medlemsstaten har kunnat visa att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för kommersiella fastigheter finns inom detta territorium med för lustnivåer som inte överstiger följande gränsvärden:

a)Förluster från utlåning där säkerhet ställts genom kommersi ella fastigheter upp till 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av pantlånevärdet, om inte annat beslutats enligt artikel 124.2 överstiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter.

b)De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter överskrider inte 0,5 % av utestående lån där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter.

183

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 176/83

		Artikel 127	3.	Vid bedömning av om andra exponeringar än de som tas
	Fallerande exponeringar		upp	i punkt 2 är förknippade med särskilt höga	risker ska
	Fallerande exponeringar		instituten ta hänsyn till följande egenskaper:
			instituten ta hänsyn till följande egenskaper:

1. Den osäkrade andelen av en post där gäldenären har fal lerat i enlighet med artikel 178 eller, vid hushållsexponeringar, den osäkrade delen av en kreditfacilitet som har fallerat i enlig het med artikel 178, ska åsättas riskvikten

a)150 %, om specifika kreditriskjusteringar understiger 20 % av den del av exponeringen som är utan säkerhet om dessa specifika kreditriskjusteringar inte tillämpades,

b) 100 %, om specifika kreditriskjusteringar inte understiger 20 % av den del av exponeringen som är utan säkerhet om dessa specifika kreditriskjusteringar inte tillämpades.

2.För fastställande av den säkrade andelen av den förfallna posten ska sådana säkerheter och garantier beaktas som är godkända för kreditriskreducerande ändamål enligt kapitel 4.

3.Det exponeringsvärde som återstår efter specifika kredit riskjusteringar av exponeringar som fullt ut är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter i enlighet med artikel 125 ska åsät tas riskvikten 100 % om fallissemang i enlighet med artikel 178 har inträffat.

4.Det exponeringsvärde som återstår efter specifika kredit riskjusteringar av exponeringar som fullt ut är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 126 ska åsättas riskvikten 100 % om fallissemang i enlighet med artikel 178 har inträffat.

Artikel 128

Poster förknippade med särskilt hög risk

1.Instituten ska åsätta 150 % riskvikt för exponeringar med särskilt hög risk, även exponeringar i form av aktier eller an delar i fonder, när så är lämpligt.

2.Exponeringar med särskilt hög risk ska omfatta följande exponeringar:

a)Investeringar i riskkapitalföretag.

b)Investeringar i alternativa investeringsfonder enligt artikel 4.1 a i direktiv 2011/61/EU, utom sådana där fondens mandat inte ger utrymme för en lägre bruttosoliditet än den som krävs enligt artikel 51.3 i direktiv 2009/65/EG.

c)Investeringar i riskkapital.

d)Spekulativ finansiering av fast egendom.

a)Det finns en hög risk för förlust på grund av fallissemang från gäldenärens sida.

b)Det är omöjligt att göra en adekvat bedömning av om ex poneringen omfattas av led a.

EBA ska utfärda riktlinjer som specificerar vilka typer av expo neringar som är förknippade med särskilt hög risk och under vilka omständigheter.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 129

Exponeringar i form av säkerställda obligationer

1. För att vara kvalificerade för förmånsbehandling enligt punkterna 4 och 5 ska obligationer avse sådana obligationer som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG (säkerställda obligationer) som uppfyller kraven i punkt 7 och är säkrade genom någon av följande tillgångar:

a)Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar, ECBS-centralbanker, offentliga organ, regionala regeringar el ler lokala myndigheter i unionen.

b)Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar i tredjeländer, centralbanker i tredjeländer, multilaterala ut vecklingsbanker, internationella organisationer som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel, samt exponeringar mot eller garanterade av offentliga organ i tredjeländer, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter i tredjeländer som getts riskvikt som expone ringar mot institut eller nationella regeringar och centralban ker i enlighet med artikel 115.1, 115.2, 116.1, 116.2 eller 116.4 och som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel, samt exponeringar enligt detta led som minst uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 2 i enlighet med detta kapitel, förutsatt att de inte överstiger 20 % av det nominella beloppet för de emitterande institutens utes tående säkerställda obligationer.

c)Exponeringar mot institut som uppfyller kraven för kredit kvalitetssteg 1 enligt detta kapitel. Den totala exponeringen av detta slag får inte överstiga 15 % av det nominella belop pet för det emitterande institutets utestående säkerställda obligationer. Exponeringar mot institut i EU med en löptid av högst 100 dagar ska inte omfattas av kraven för steg 1, men dessa institut ska minst uppfylla kraven för kreditkva litetssteg 2 i detta kapitel.

184

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/84		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

d)Lån mot säkerhet i

i)bostadsfastighet upp till det lägsta nominella beloppet av panträtterna kombinerade med eventuella panträtter med bättre rätt och 80 % av värdet av de intecknade fastighe terna, eller

sfastigheter. Om sådana bättre rangordnade andelar an vänds som säkerhet ska den särskilda offentliga tillsyn för att skydda obligationsinnehavare, som fastställs i arti kel 52.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG garantera att de underliggande tillgångarna för sådana andelar, ständigt under den tid som de ingår i de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa, till åt minstone 90 % består av panträtt i bostadsfastigheter till sammans med eventuella panträtter med bättre rätt upp till det lägsta nominella belopp som förfaller enligt ande larna, det nominella beloppet av panträtterna och 80 % av värdet av de intecknade fastigheterna, att andelarna uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta ka pitel och att sådana andelar inte överskrider 10 % av det nominella beloppet av de utestående värdepappren.

e)Bostadslån som fullt ut garanteras av en godtagbar tillhan dahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 och som upp fyller kraven för minst kreditkvalitetssteg 2 enligt detta ka pitel, då den andel av varje lån som används för att uppfylla kravet i denna punkt för att säkra den säkerställda obligatio nen inte utgör mer än 80 % av värdet på den motsvarande bostadsfastigheten i Frankrike, och då en lån/inkomstkvot motsvarar högst 33 % när lånet har beviljats. Det ska inte finnas någon panträtt i bostadsfastigheten när lånet beviljas, och för lån som beviljas från och med den 1 januari 2014 ska låntagaren genom avtal förbinda sig att inte ge sådana panträtter utan samtycke från det kreditinstitut som beviljade lånet. Lån/inkomstkvoten motsvarar den del av låntagarens bruttoinkomst som täcker återbetalningen av lånet, inklusive ränta. Tillhandahållaren av kreditriskskydd ska vara antingen ett finansiellt institut som auktoriserats och övervakas av behöriga myndigheter och omfattas av tillsynskrav som i fråga om soliditet är jämförbara med dem som tillämpas för institut, eller ett institut eller ett försäkringsföretag. Till handahållaren av kreditriskskydd ska inrätta en ömsesidig garantifond eller ett liknande skydd för försäkringsföretag för att absorbera kreditriskförluster, vars kalibrering ska ses över regelbundet av de behöriga myndigheterna. Såväl kredit institutet som tillhandahållaren av kreditriskskydd ska göra en bedömning av låntagarens kreditvärdighet.

f)Lån mot säkerhet i

i)kommersiella fastigheter upp till det lägsta nominella be loppet av panträtterna kombinerade med eventuella tidi gare panträtter med bättre rätt och 60 % av värdet av de intecknade fastigheterna, eller

ii)bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för vär depapperisering som omfattas av lagstiftningen i en med lemsstat om värdepapperisering av exponeringar i kom mersiella fastigheter. Om sådana bättre rangordnade an delar används som säkerhet ska den särskilda offentliga tillsyn för att skydda obligationsinnehavare, som fastställs i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG, garantera att de underliggande tillgångarna för sådana andelar, ständigt under den tid som de ingår i de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa, till åtminstone 90 % består av pan trätt i kommersiella fastigheter tillsammans med eventu ella panträtter med bättre rätt upp till det lägsta nomi nella belopp som förfaller enligt andelarna, det nominella beloppet av panträtterna och 60 % av värdet av de inteck nade fastigheterna, att andelarna uppfyller kraven för kre ditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel och att sådana an delar inte överskrider 10 % av det nominella beloppet av de utestående värdepappren.

Lån mot säkerhet i kommersiella fastigheter är godtagbara om belåningsgraden på 60 % överskrids upp till maximalt 70 %, om värdet av de totala tillgångar som ställts som säkerhet för de säkerställda obligationerna överstiger det no minella utestående beloppet på den säkerställda obligationen med minst 10 % och obligationsinnehavarnas fordran upp fyller de krav på rättslig förutsebarhet som anges i kapitel 4. Obligationsinnehavarnas fordran ska prioriteras före alla an dra fordringar på den ställda säkerheten.

g)Lån mot säkerhet i fartyg (panträtt i fartyg) upp till högst skillnaden mellan 60 % av värdet av det intecknade fartyget och värdet på eventuella tidigare panträtter i fartyg.

Vid tillämpningen av första stycket leden c, d ii och f ii ska exponeringar som uppstår på grund av överföring och förvalt ning av gäldenärernas betalningar av, eller behållning efter lik vidation för, lån mot säkerhet i bättre rangordnade andelar av intecknade fastigheter eller skuldebrev inte tas med i beräk ningen av de gränser som avses i dessa led.

De behöriga myndigheterna får, efter samråd med EBA, delvis avstå från att tillämpa första stycket led c och tillåta kreditkva litetssteg 2 för upp till 10 % av den totala exponeringen för det nominella beloppet av det emitterande institutets utestående täckta obligationer, under förutsättning att man kan påvisa be tydande potentiella koncentrationsproblem i de berörda med lemsstaterna på grund av att kravet för kreditkvalitetssteg 1 som avses i det ledet tillämpas.

2. De situationer som avses i punkt 1 a–f ska även innefatta säkerheter som av lagstiftningen begränsas till att uteslutande skydda obligationsinnehavare mot förluster.

185

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/85

3.När det gäller fast egendom som ställs som säkerhet för säkerställda obligationer ska instituten uppfylla kraven i arti kel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1.

4.Säkerställda obligationer för vilka det finns en kreditvär dering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en risk vikt i enlighet med tabell 6a som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med arti kel 136.

Tabell 6a

5. Säkerställda obligationer för vilka det inte finns någon kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt på grundval av den riskvikt som åsatts icke efter ställda exponeringar utan säkerhet mot det institut som givit ut dem. Följande samband mellan riskvikterna ska gälla:

a)Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 20 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 10 %.

b)Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 50 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 20 %.

c)Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 100 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 50 %.

d)Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 150 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 100 %.

6.Säkerställda obligationer som givits ut före den 31 decem ber 2007 omfattas inte av kraven i punkterna 1 och 3. Den förmånsbehandling som anges i punkterna 4 och 5 kan till lämpas på dessa tills de löper ut.

7.Exponeringar i form av säkerställda obligationer är kvali ficerade för förmånsbehandling, förutsatt att det institut som investerar i den säkerställda obligationen kan styrka för de be höriga myndigheterna att

a)det får portföljinformation om åtminstone

i)värdet på de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa och utestående säkerställda obligationer,

ii)den geografiska fördelningen och typen av säkerställda tillgångar, lånets storlek, ränta och valutarisker,

iii)de säkerställda tillgångarnas och säkerställda obligationer nas löptidsstruktur, och

iv)procentandelen lån som är obetalda mer än 90 dagar efter förfallodagen,

b)emittenten åtminstone varje halvår gör den information som avses i led a tillgänglig för institutet.

Artikel 130

Poster som utgör positioner i värdepapperisering

Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperise ring ska fastställas enligt kapitel 5.

Artikel 131

Exponeringar mot institut och företag med kortfristig kreditvärdering

Exponeringar mot institut och mot företag för vilka det finns en kortfristig kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 7, som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 7

Artikel 132

Exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

1.Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar (nedan kallade fonder) ska åsättas risk vikten 100 % om inte institutet använder kreditvärderingsmeto den i punkt 2, eller gör en genomgång enligt punkt 4, eller använder metoden för genomsnittlig riskvikt i punkt 5 om vill koren i punkt 3 är uppfyllda.

2.Exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvär deringsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 8 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvär deringsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 8

3. Instituten får fastställa riskvikten för en fond i enlighet med punkterna 4 och 5, om följande kriterier är uppfyllda:

a)Fonden förvaltas av ett företag som står under tillsyn i en medlemsstat eller, om det avser en fond i tredjeland, om följande villkor är uppfyllda:

186

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/86		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

i)Fonden förvaltas av ett företag som omfattas av tillsyn som anses motsvara de krav som anges i unionsrätten.

ii)Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna är tillräck ligt säkerställt.

b)Fondens prospekt eller motsvarande dokument innefattar

i)de tillgångskategorier som fonden har tillstånd att inve stera i

ii)om investeringsbegränsningar tillämpas, gränsvärdena i fråga och metoderna för att beräkna dem.

c)Fondens verksamhet ska rapporteras minst en gång per år för att möjliggöra bedömning av tillgångar och skulder, in komster och verksamhet under rapporteringsperioden.

Vid tillämpning av led a får kommissionen, genom genomföran deakter och efter det granskningsförfarande som avses i arti kel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod som anges i denna punkt med avseende på exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder från ett tredjeland, om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

4.Om institutet känner till fondens underliggande expone ringar kan det gå igenom dessa underliggande exponeringar för att beräkna en genomsnittlig riskvikt för exponeringarna i form av andelar eller aktier i fonder med hjälp av de metoder som anges i detta kapitel. Om en underliggande exponering för fon den i sig själv är en exponering i form av andelar i en annan fond som uppfyller kriterierna i punkt 3, får institutet göra en genomgång av den andra fondens underliggande exponeringar.

5.Om institutet inte känner till fondens underliggande ex poneringar, får det beräkna en genomsnittlig riskvikt för dess exponeringar i form av en andel eller aktie i fonden i enlighet med de metoder som beskrivs i detta kapitel, under antagandet att fonden först investerar i exponeringsklasserna med de högsta kapitalkraven till dess att den maximala gräns som företagets regler medger för denna kategori är uppnådd, och att det där efter fortsätter att i fallande ordning investera i de efterföljande exponeringsklasserna till dess att den maximala totala investe ringsgränsen är nådd.

Instituten får förlita sig på följande tredje parter vid beräkning och rapportering av riskvikt för fonden, i enlighet med meto derna i punkterna 4 och 5:

a)Fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlånings institut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller finansiella institut.

b)Fondens förvaltningsbolag, om fondföretaget inte omfattas av led a och förutsatt att fondens förvaltningsbolag uppfyller kriterierna i punkt 3 a.

En extern revisor ska bekräfta att den beräkning som anges i första stycket är korrekt.

Artikel 133

Aktieexponeringar

1. Följande exponeringar ska klassificeras som aktieexpone ringar:

a)Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.

b)Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partner skap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska substans är likartade med de exponeringar som avses i led a.

2.Aktieexponeringar ska åsättas riskvikten 100 % om de inte måste dras av i enlighet med del två, åsättas riskvikten 250 % i enlighet med artikel 48.4, åsättas riskvikten 1 250 % i enlighet med artikel 89.3 eller behandlas som högriskposter i enlighet med artikel 128.

3.Investeringar i aktier eller andra instrument som kan räk nas in i kapitalbasen utgivna av institut ska klassificeras som aktiefordringar, om de inte dras av från kapitalbasen eller åsätts riskvikten 250 % i enlighet med artikel 48.4 eller behandlas om högriskposter i enlighet med artikel 128.

Artikel 134

Övriga poster

1. Materiella anläggningstillgångar i den mening som avses i artikel 4.10 i direktiv 86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.

187

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/87

2. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter för vilka ett institut inte kan fastställa någon motpart enligt direktiv 86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.

A v s n i t t 3

G o d k ä n n a n d e o c h i n d e l n i n g a v k r e d i t r i s k v ä r d e r i n g

U n d e r a v s n i t t 1

3.Kontanta poster som håller på att uppbäras ska åsättas riskvikten 20 %. Kassabehållning och likvärdiga poster ska åsät tas 0 % riskvikt.

4.Omyntat guld som förvaras i egna valv eller på tilldelad plats ska åsättas riskvikten 0 % i den utsträckning som institutet har förpliktelser i motsvarande form.

5.I fråga om avtal om försäljning och återköp och om rena terminsköp ska den riskvikt åsättas som hänför sig till tillgång arna i fråga och inte de som gäller för motparten.

6.Om ett institut ger kreditriskskydd för ett antal expone ringar på villkor att det n:te fallissemanget bland exponering arna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska av sluta kontraktet ska den riskvikt åsättas som föreskrivs i kapitel 5, förutsatt att produkten har en extern kreditvärdering från ett externt kreditvärderingsinstitut. Om produkten inte har någon kreditvärdering från ett externt kreditvärderingsinstitut ska risk vikten för exponeringarna i korgen summeras, exklusive n-1- exponeringar, upp till maximalt 1 250 % och multipliceras med det nominella skyddsbeloppet som ges genom kreditderivatet för att bestämma det riskvägda tillgångsbeloppet. De n-1-expo neringar som ska undantas från summeringen ska fastställas på basis av att de ska innefatta de exponeringar som ger upphov till ett lägre riskvägt exponeringsbelopp än det som gäller för någon av de exponeringar som räknats in i summeringen.

7.Vid leasingavtal ska exponeringsvärdet motsvara nuvärdet av minimileasingbetalningarna. Med minimihyresbetalningar av ses de betalningar under hyrestiden som hyrestagaren förpliktas, eller kan förpliktas, att göra samt alla förmånliga köpoptioner som man skäligen kan anta kommer att utnyttjas. Annan part än hyrestagaren kan avkrävas betalning av restvärdet av uthyrda fastigheter och om den betalningsförpliktelsen uppfyller vill koren i artikel 201 när det gäller skyddstillhandahållarnas lämp lighet och även kraven för godkännande av andra slags garantier enligt artiklarna 213–215, kan den betalningsförpliktelsen tas i beaktande som ofinansierat kreditriskskydd enligt kapitel 4.

Dessa exponeringar ska hänföras till relevant exponeringsklass i enlighet med artikel 112. Om exponeringen är ett restvärde av uthyrda tillgångar ska de riskvägda exponeringsbeloppen beräk nas enligt följande: 1/t × 100 % × restvärdet, där t är det största av 1 och närmast antalet hela år som återstår av hyrestiden.

G o d k ä n n a n d e a v e x t e r n a k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t

Artikel 135

Användning av kreditvärderingar från externa kreditvärderingsinstitut

1.En extern kreditvärdering får endast användas för att fast ställa riskvikten för en exponering enligt detta kapitel om den har utförts av ett externt kreditvärderingsinstitut eller stöds av ett externt kreditvärderingsinstitut i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009.

2.EBA ska offentliggöra förteckningen över externa kredit värderingsinstitut i enlighet med artiklarna 2.4 och 18.3 i för ordning (EG) nr 1060/2009 på sin webbplats.

U n d e r a v s n i t t 2

I n d e l n i n g a v e x t e r n a k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t s k r e d i t v ä r d e r i n g a r

Artikel 136

Indelning av externa kreditvärderingsinstituts kreditvär deringar

1. EBA, Eiopa och Esma ska, genom den gemensamma kom mitté, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande som för alla externa kreditvärderingsinstitut specificerar vilket av kreditkvalitetsstegen i avsnitt 2 som kreditvärderingarna från ett externt kreditvärderingsinstitut tillhör (indelning, eller "mapp ning"). Dessa bestämningar ska vara objektiva och konsekventa.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014 och ska även när så krävs överlämna omarbetade förslag till tekniska standarder för genomförande.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095.

2. Vid indelningen av kreditvärderingarna ska EBA, Eiopa och Esma uppfylla följande krav:

a)För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks ge nom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta kvantitativa faktorer såsom den långfristiga andelen fallis semang när det gäller alla poster som getts samma kredit värdering. När det gäller nyligen etablerade externa kredit värderingsinstitut och sådana som endast hunnit registrera ett fåtal uppgifter om fallissemang ska EBA, Eiopa och Esma begära att det externa kreditvärderingsinstitutet upp skattar den långfristiga andelen fallissemang för alla poster som fått samma kreditvärdering.

188

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/88		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

b)För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks ge nom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta kvalitativa faktorer såsom den emittentgrupp som det ex terna kreditvärderingsinstitutet täcker, den kreditbetygsskala

som kreditvärderingsinstitutet tillämpar, varje kreditvär derings innebörd och kreditvärderingsinstitutets definition av fallissemang.

c)EBA, Eiopa och Esma ska jämföra andelen fallissemang för varje kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvärderings institut och ställa den i förhållande till ett referensvärde som bygger på den andel fallissemang som andra externa kredit värderingsinstitut registrerat för en emittentpopulation som anses ligga på en likvärdig kreditrisknivå.

d)Om andelen fallissemang när det gäller ett enskilt kreditvär deringsinstituts kreditvärdering är väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet ska EBA, Eiopa och Esma placera kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg på ett steg i kreditkva litetsskalan som innebär högre risk.

e)När EBA, Eiopa och Esma har höjt den tilldelade riskvikten för en viss kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvär deringsinstitut och andelen fallissemang när det gäller det aktuella kreditbetyget från detta kreditvärderingsinstitut inte längre är väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet, får EBA, Eiopa och Esma åter placera kreditvärderingsinstitu tets kreditbetyg på det ursprungliga steget i kreditkvalitets skalan.

3. EBA, Eiopa och Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande som specificerar de kvantitativa faktorerna i punkt 2 a, de kvalitativa faktorerna i punkt 2 b och referensvärdet i punkt 2 c.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014.

	U n d e r a v s n i t t 3
A n v ä n d n i n g	a v	k r e d i t v ä r d e r i n g a r	f r å n
	e x p o r t k r e d i t o r g a n

Artikel 137

Användning av kreditvärderingar från exportkreditorgan

1. Vid tillämpning av artikel 114 får institut använda kredit värderingar som utförts av ett exportkreditorgan som detta in stitut har utsett, om något av följande villkor är uppfyllt:

a)Värderingen uttrycker en konsensusklassificering från export kreditorgan som godkänt OECD:s "överenskommelse om riktlinjer för statsstödda exportkrediter".

b)Exportkreditorganet offentliggör sina kreditvärderingar, an vänder OECD:s överenskomna metod och kreditvärderingen är bunden till en av de åtta minimipremierna för exportför säkring som fastställts i OECD:s metod. Ett institut får åter kalla sin utnämning av ett exportkreditorgan. Ett institut ska

motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att det underliggande syftet med återkallelsen är att sänka ka pitalkraven.

2. Exponeringar för vilka en kreditvärdering från ett export kreditorgans har godkänts för användning vid riskviktning ska åsättas en riskvikt enligt tabell 9.

Tabell 9

Mini
mi-
premie
för ex	0	1	2	3	4	5	6	7
port-
försäk
ring

Risk	0 %	0 %	20 %	50 %	100 %	100 %	100 %	150 %
vikt

	A v s n i t t 4
A n v ä n d n i n g a v k r e d i t v ä r d e r i n g a r		f r å n
e x t e r n t	k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t	f ö r
	f a s t s t ä l l a n d e a v r i s k v i k t e r

Artikel 138

Allmänna krav

Ett institut får utse ett eller flera externa kreditvärderingsinstitut för att fastställa den riskvikt som ska åsättas tillgångsposter och poster utanför balansräkningen. Ett institut får återkalla sin ut nämning av ett externt kreditvärderingsinstitut. Ett institut ska motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att det underliggande syftet med återkallelsen är att sänka kapitalkra ven. Kreditvärderingar får inte användas selektivt. Ett institut ska använda sig av kreditvärderingar som kreditvärderingsinstitut har utfärdat på begäran. Det får dock använda sig av kredit värderingar som kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget initiativ, om EBA har bekräftat att kreditvärderingar som ett externt kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget initiativ kva litetsmässigt inte skiljer sig från kreditvärderingar som detta externa kreditvärderingsinstitut har utfärdat på begäran. EBA ska vägra eller återkalla denna bekräftelse i synnerhet då det externa kreditvärderingsinstitutet har använt sig av en kreditvär dering utfärdad på eget initiativ för att utöva påtryckningar på den kreditvärderade enheten att lägga en order om en kredit värdering eller andra tjänster. Vid användning av kreditvär deringar ska instituten uppfylla följande krav:

a)Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från ett externt kreditvärderingsinstitut för en viss kategori av poster ska konsekvent använda dessa kreditvärderingar för alla exponeringar som tillhör denna kategori.

b)Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från ett externt kreditvärderingsinstitut ska använda dem fortlö pande och konsekvent.

189

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/89

c)Ett institut ska endast använda kreditvärderingar från externa kreditvärderingsinstitut där alla belopp som utgör skuld till institutet beaktas, dvs. både kapital- och räntebelopp.

d)Om det bara finns en kreditvärdering tillgänglig från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut för en post ska den kreditvärderingen användas för att fastställa riskvikten för den posten.

e)Om det finns två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda externa kreditvärderingsinstitut och de ger två olika riskvikter för en post ska den högre riskvikten tillämpas.

f)Om det finns fler än två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda externa kreditvärderingsinstitut för en post ska de två värderingar som ger lägst riskvikt beaktas. Om de två lägsta riskvikterna skiljer sig åt ska den högre av dessa åsät tas. Om de två lägsta riskvikterna är desamma ska den risk vikten åsättas.

Artikel 139

Kreditvärderingar av emittenter och emissioner

1.Om det finns en kreditvärdering för ett särskilt emissions program eller en särskild facilitet som posten som utgör expo neringen tillhör, ska denna kreditvärdering användas för att fastställa den riskvikt som ska åsättas denna post.

2.Om det inte finns någon direkt tillämplig kreditvärdering för en viss post, men däremot en kreditvärdering för ett särskilt emissionsprogram eller en särskild facilitet som posten som utgör exponeringen inte tillhör, eller om det finns en allmän kreditvärdering för emittenten, ska den kreditvärderingen använ das i endera av följande fall:

a)Kreditvärderingen medför en högre riskvikt än vad som an nars hade varit fallet och den berörda exponeringen i alla avseenden likställs med eller är efterställd detta särskilda emissionsprogram eller denna särskilda facilitet eller till ic ke-efterställda exponeringar av emittenten, i tillämpliga fall.

b)Kreditvärderingen medför en lägre riskvikt och den berörda exponeringen i alla avseenden likställs med eller är icke-efter ställd detta särskilda emissionsprogram eller denna särskilda facilitet eller till icke-efterställda exponeringar av emittenten, i tillämpliga fall.

I alla övriga fall ska exponeringen betraktas som ej kreditvär derad.

3.Punkterna 1 och 2 ska inte hindra tillämpningen av ar tikel 129.

4.Kreditvärderingar för emittenter inom en företagsgrupp får inte användas som kreditvärdering för en annan emittent inom samma företagsgrupp.

Artikel 140

Långfristiga och kortfristiga kreditvärderingar

1.Kortfristiga kreditvärderingar får endast användas för kort fristiga tillgångar och poster utanför balansräkningen som utgör exponeringar mot institut och företag.

2.En kortfristig kreditvärdering ska bara tillämpas på den post som den avser och ska inte användas för att härleda risk vikt för andra poster, utom i följande fall:

a)Om en facilitet med kortfristig kreditvärdering åsätts risk vikten 150 % ska alla exponeringar utan kreditvärdering och utan säkerhet mot den gäldenären, oberoende av om de är kortfristiga eller långfristiga, också åsättas 150 % risk vikt.

b)Om en kortfristig kreditvärderad facilitet åsätts 50 % riskvikt ska ingen kortfristig exponering utan kreditvärdering åsättas en riskvikt som är lägre än 100 %.

Artikel 141

Poster i nationell och utländsk valuta

En kreditvärdering som avser en post som är tecknad i gälde närens nationella valuta får inte användas för att härleda riskvikt för en annan exponering mot samma gäldenär som är tecknad i utländsk valuta.

Om en exponering uppstår genom ett kreditinstituts deltagande i ett lån som har getts av en multilateral utvecklingsbank vars status som prioriterad borgenär är erkänd på marknaden får kreditvärderingen av posten i gäldenärens nationella valuta an vändas för att fastställa riskvikten.

KAPITEL 3

Internmetoden

A v s n i t t 1

T i l l s t å n d f r å n b e h ö r i g a m y n d i g h e t e r a t t a n v ä n d a i n t e r n m e t o d e n

Artikel 142

Definitioner

1.I detta kapitel gäller följande definitioner:

1.riskklassificeringssystem: alla metoder, processer, kontroller samt datainsamlings- och it-system som ligger till grund för värdering av kreditrisk, tilldelning av riskklasser och kvan tifiering av fallissemangs- och förlustsestimat för en viss typ av exponering.

190

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/90		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

2.typ av exponering: en grupp av exponeringar som förvaltas på likartat sätt och som innehåller en viss typ av faciliteter och begränsas till en enda enhet eller en enda undergrupp av enheter inom en grupp förutsatt att samma typ av expone ringar förvaltas på annat sätt i andra enheter i gruppen.

3.affärsenhet: alla olika organisatoriska eller juridiska enheter, affärsområden eller geografiska lokaliseringar.

4.stor enhet i den finansiella sektorn: varje enhet i den finan siella sektorn, utöver de som avses i artikel 4.1 led 27 j, som uppfyller följande villkor:

a)dess totala tillgångar, beräknade på individuell nivå eller på gruppnivå, är större eller lika med tröskelvärdet på 70 miljarder EUR, där den senaste reviderade årsredovis ningen eller sammanställda redovisningen ska användas för att bestämma storleken på tillgångarna, och

b)den eller ett av dess dotterföretag omfattas av tillsyns reglering inom unionen eller lagstiftningen i ett tredjeland som tillämpar reglerings- och tillsynskrav som är åtmin stone likvärdiga med de som tillämpas i unionen.

5.oreglerad finansiell enhet: varje annan enhet som inte är en reglerad enhet i den finansiella sektorn men som såsom sin huvudsakliga verksamhet utför en eller flera av de verksam heter som anges i bilaga I till direktiv 2013/36/EU eller i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

6.motpartsriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem,

iskalan för riskklassning av motparter, till vilken motparten hänförs på grundval av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken PD-skattningar (sannolikhet för fallissemang) härleds.

7.produktriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem för produktrisker till vilken exponeringar hänförs på grund val av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken egna estimat av LGD-värden (förlust vid fallissemang) här leds.

8.serviceföretag: en enhet som dagligen förvaltar en grupp av förvärvade fordringar eller de underliggande kreditexpone ringarna.

2.Vid tillämpning av punkt 1 led 4 b i denna artikel får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det gransk ningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod för tredjeland som anges i denna punkt om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

Artikel 143

Tillstånd att använda internmetoden

1.Om de villkor som anges i detta kapitel är uppfyllda ska den behöriga myndigheten tillåta institut att beräkna sina risk vägda exponeringsbelopp genom att använda den metod som bygger på intern riskklassificering (nedan kallad internmetoden).

2.Förhandstillstånd att använda internmetoden, inklusive

egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer, ska krävas för alla exponeringsklasser och alla riskklassificerings system och interna modeller för aktieexponeringar och alla me toder för skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer som används.

3. Instituten ska erhålla förhandstillstånd av de behöriga myndigheterna för

a)väsentliga förändringar av tillämpningsområdet för ett risk klassificeringssystem eller en intern modell för aktieexpone ringar som institutet har fått tillstånd att använda,

b)väsentliga förändringar av ett riskklassificeringssystem eller en intern modell för aktieexponeringar som institutet har fått tillstånd att använda.

Tillämpningsområdet för ett riskklassificeringssystem ska om fatta varje relevant typ av exponering som detta riskklassifice ringssystem har utvecklats för.

4.Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna om alla förändringar av riskklassificeringssystem och interna modeller för aktieexponeringar.

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar villkoren för bedömning av väsentligheten hos användningen av det befintliga riskklassificeringssystemet för andra ytterligare exponeringar som inte redan omfattas av risk klassificeringssystemet och förändringar i riskklassificeringssyste men eller de interna modellerna för aktieexponeringar enligt internmetoden.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

191

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/91

Artikel 144

Behöriga myndigheters bedömning av ansökan om användande av internmetoden

1. Den behöriga myndigheten ska i enlighet med artikel 143 bevilja tillstånd för ett institut att använda internmetoden och egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer en dast om den behöriga myndigheten är övertygad om att kraven i detta kapitel är uppfyllda, i synnerhet kraven i avsnitt 6, och att institutets system för hantering och klassificering av kredit riskexponeringar är sunda och genomförda med integritet, och särskilt att institutet på ett för den behöriga myndigheten till fredsställande sätt visat att följande standarder är uppfyllda:

a)Institutets riskklassificeringssystem ger förutsättningar för en ändamålsenlig bedömning av gäldenärens och transaktionens egenskaper, en ändamålsenlig riskdifferentiering samt kor rekta och konsekventa kvantitativa riskskattningar.

b)De interna riskklassificeringar och skattningar av sannolikhe ten för fallissemang och förluster som används vid beräkning av kapitalbaskraven och därmed sammanhängande system och processer spelar en central roll för institutets riskhante ring och beslutsfattande samt för dess funktioner för god kännande av krediter, intern kapitalallokering och företags styrning.

c)Institutet har en enhet för kontroll av kreditrisker som an svarar för dess riskklassificeringssystem och som har en till fredsställande grad av oberoende och frihet från otillbörlig påverkan.

d)Institutet samlar in och lagrar alla relevanta uppgifter som ger effektivt stöd för dess processer för mätning och hante ring av kreditrisker.

e)Institutet dokumenterar sina riskklassificeringssystem och motiven för deras utformning samt validerar dessa system.

f)Institutet har validerat varje riskklassificeringssystem och varje intern modell för aktieexponeringar under en lämplig tidsperiod innan tillstånd ges att använda riskklassificerings systemet eller den interna modellen för aktieexponeringar. Institutet har under denna tid utvärderat om riskklassifice ringssystemet eller den interna modellen för aktieexpone ringar lämpar sig för tillämpningsområdena för riskklassifi ceringssystemet eller för den interna modellen för aktieexpo neringar och gjort nödvändiga förändringar av dessa riskklas sificeringssystem eller interna modeller för aktieexponering till följd av utvärderingen.

g)Institutet har med hjälp av internmetoden beräknat kapital baskraven utifrån sina skattningar av riskparametrar och kan överlämna den rapport som krävs i artikel 99.

h)Institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje expo nering inom tillämpningsområdet för ett riskklassificerings system till en riskklass inom detta riskklassificeringssystem; institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje expo nering inom tillämpningsområdet för en modell för aktie exponeringar till denna interna modell.

Kravet att använda internmetoden, inklusive egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer, gäller även när ett insti tut har infört ett riskklassificeringssystem, eller en modell som används i ett riskklassificeringssystem, som de köpt från tredje part.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera bedömningsmetodiken som de behöriga myn digheterna ska använda när de bedömer huruvida ett institut uppfyller kraven när det gäller att använda internmetoden.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Befogenhet delegeras till kommissionen att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 145

Tidigare erfarenheter av användning av internmetoden

1.Ett institut som ansöker om att få använda internmetoden ska, för exponeringsklasserna i fråga, ha använt riskklassifice ringssystem som i stort uppfyller kraven i avsnitt 6 för sin interna riskmätning och riskhantering under minst tre år innan det kan förklaras kvalificerat att tillämpa internmetoden.

2.Ett institut som ansöker om att få använda egna skatt ningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt styrka att det har genomfört och tillämpat egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer på ett sätt som i stort överensstäm mer med de krav för användning av egna skattningar av dessa parametrar som anges i avsnitt 6 under minst tre år, innan det kan förklaras kvalificerat att använda egna skattningar av LGD- värden och konverteringsfaktorer.

3.Om institutet utökar användningen av internmetoden efter det första tillståndet ska det finnas tillräcklig erfarenhet i insti tutet för att kraven i punkterna 1 och 2 avseende de tillkom mande exponeringarna ska uppfyllas. Om användningen av risk klassificeringssystemen utökas till exponeringar som på ett be tydande sätt skiljer sig från dem som redan omfattas, så att de

192

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/92		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

befintliga erfarenheterna inte rimligen kan antas vara tillräckliga för att uppfylla kraven i dessa bestämmelser för de tillkom mande exponeringarna, ska punkterna 1 och 2 tillämpas separat för de tillkommande exponeringarna.

Artikel 146

Åtgärder som ska vidtas då kraven i detta kapitel inte längre är uppfyllda

Om ett institut inte längre uppfyller kraven i detta kapitel ska det underrätta den behöriga myndigheten och göra endera av följande:

a)Redovisa en plan som den behöriga myndigheten finner till fredsställande för hur det inom skälig tid åter ska kunna uppfylla kraven och genomföra denna plan inom en tid som det kommer överens om med den behöriga myndighe ten.

b)På ett tillfredsställande sätt kunna visa för den behöriga myndigheten att effekten av den bristande efterlevnaden är oväsentlig.

Artikel 147

Metod för att hänföra exponeringar till exponeringsklasser

1.De metoder som institutet använder vid fördelningen av exponeringar på de olika exponeringsklasserna ska vara lämp liga för ändamålet och tillämpas konsekvent.

2.Varje exponering ska hänföras till någon av följande ex poneringsklasser:

a)Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker.

b)Exponeringar mot institut.

c)Exponeringar mot företag.

d)Exponeringar mot hushåll.

e)Aktieexponeringar.

f)Poster som representerar positioner i värdepapperisering.

g)Övriga motpartslösa tillgångar.

3. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings klass som anges i punkt 2 a:

a)Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller offentliga organ som ska behandlas som exponeringar mot nationella regeringar enligt artiklarna 115 och 116.

b)Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker enligt ar tikel 117.2.

c)Exponeringar mot internationella organisationer som får 0 % riskvikt enligt artikel 118.

4. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings klass som anges i punkt 2 b:

a)Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter som inte ska behandlas som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med artikel 115.2 och 115.4.

b)Exponeringar mot offentliga organ som inte ska behandlas som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med artikel 116.4.

c)Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte får 0 % riskvikt enligt artikel 117.

d)Exponeringar mot finansiella institut som behandlas som exponeringar mot institut i enlighet med artikel 119.5.

5. För att kunna hänföras till klassen för hushållsexpone ringar enligt punkt 2 d ska exponeringarna uppfylla följande kriterier:

a)De ska gälla en av följande:

i)Exponeringar mot en eller flera fysiska personer.

ii)Exponeringar mot små eller medelstora företag, i det fallet under förutsättning att det totala beloppet för skulden till institutet samt moderföretag och syskonföretag, inklusive eventuellt förfallna exponeringar, för den kund eller den grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäl denär men exklusive exponeringar mot säkerhet i bostad sfastighet, enligt institutets kännedom, inte överstiger 1 miljon EUR, vilket institutet ska ha vidtagit rimliga åtgär der för att förvissa sig om.

b)Institutet ska i sin riskhantering behandla dem på ett kon sekvent och likartat sätt.

c)De ska inte förvaltas individuellt på ett sätt som är likadant som behandlingen av klassen för företagsexponeringar.

d)De ska i samtliga fall ingå i en betydande grupp av expone ringar som förvaltas på likartat sätt.

Förutom de exponeringar som anges i första stycket ska nu värdet av minimihyresbetalningar från hushåll ingå i klassen för hushållsexponeringar.

193

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/93

6. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings klass som anges i punkt 2 e:

a)Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.

b)Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partner skap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska substans är likartade med de exponeringar som avses i led a.

7.Varje fordran som inte hänförs till någon av de expone ringsklasser som anges i punkt 2 a, b, d, e och f ska hänföras till klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c.

8.Inom klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c ska instituten separat som specialutlåning särskilja exponeringar med följande egenskaper:

a)Exponeringen är mot en enhet som bildats särskilt för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar eller utgörs av en ekonomiskt jämförbar exponering.

b)Avtalsbestämmelserna ger utlånaren en väsentlig grad av kontroll över tillgångarna och den inkomst dessa ger upphov till.

c)Den huvudsakliga finansieringskällan för återbetalningen av lånet är den inkomst som de finansierade tillgångarna ger upphov till och inte den generella betalningskapaciteten i ett kommersiellt företag med mer omfattande verksamhet.

9.Restvärdet av leasade tillgångar ska hänföras till den ex poneringsklass som anges i punkt 2 g om restvärdet inte redan ingår i den hyresexponering som fastställs i artikel 166.4.

10.Den exponering som följer av utfärdande av skydd enligt ett till en korg knutet kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget ska hänföras till den exponeringsklass enligt punkt 2 till vilken exponeringarna i korgen skulle hänföras, utom om de enskilda exponeringarna i korgen skulle hänföras till olika exponeringsklasser; i det fallet ska exponeringen hän föras till klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c.

Förutsatt att de behöriga myndigheterna på förhand godkänner detta, får genomförandet ske stegvis per exponeringsklass enligt artikel 147 inom samma affärsenhet, inom olika affärsenheter i samma företagsgrupp eller för användning av egna skattningar av LGD-värden eller konverteringsfaktorer för beräkning av risk vikter för exponeringar mot företag, institut, nationella rege ringar och centralbanker.

När det gäller den klass för hushållsexponeringar som avses i artikel 147.5, får genomförandet ske stegvis per undergrupp av exponeringar som motsvarar de olika korrelationerna i arti kel 154.

2.De behöriga myndigheterna ska fastställa den tidsperiod under vilken ett institut och varje moderföretag och dess dot terföretag ska tillämpa internmetoden på alla exponeringar. Tidsperioden ska vara den som de behöriga myndigheterna an ser vara lämplig med tanke på arten och omfattningen av in stitutens eller moderföretagens och dotterföretagens verksamhet samt antalet riskklassificeringssystem som ska tillämpas och deras art.

3.Instituten ska tillämpa internmetoden enligt de villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna. Dessa villkor ska utformas så att de säkerställer att den flexibilitet som erbjuds genom punkt 1 inte utnyttjas selektivt i syfte att uppnå minsk ningar av kapitalbaskraven för de exponeringsklasser eller affärs enheter som ännu inte omfattas av internmetoden eller vid användningen av egna skattningar av LGD och konverterings faktorer.

4.Institut som har börjat tillämpa internmetoden först efter den 1 januari 2013 eller som fram till denna tidpunkt av de behöriga myndigheterna ålades att vara i stånd att beräkna sina kapitalbaskrav enligt schablonmetoden får under genomföran deperioden fortsätta att beräkna kapitalbaskraven för alla expo neringar enligt schablonmetoden till dess att de behöriga myn digheterna har meddelat dem att de är tillfreds med att genom förandet av internmetoden med rimlig säkerhet kommer att slutföras.

Artikel 148

Villkor för tillämpning av internmetoden per exponeringsklass och inom olika affärsenheter

1. Institut samt eventuella moderföretag och dotterföretag ska tillämpa internmetoden på alla exponeringar, om de inte har fått godkännande från sina behöriga myndigheter att per manent använda schablonmetoden i enlighet med artikel 150.

5. Varje institut som får tillämpa internmetoden på någon exponeringsklass ska också tillämpa internmetoden på aktie exponeringsklassen enligt artikel 147.2 e, förutom i de fall då institutet får tillämpa schablonmetoden på aktieexponeringar enligt artikel 150 och på exponeringsklassen övriga motparts lösa tillgångar enligt artikel 147.2 g.

194

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/94		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger hur de behöriga myndigheterna ska fastställa hur och när det stegvisa införandet av internmetoden per exponerings klass enligt punkt 3 är lämpligt.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 149

Villkor för att återgå till användning av mindre avancerade metoder

1. Ett institut som tillämpar internmetoden på en viss expo neringsklass eller exponeringstyp får inte sluta att tillämpa den metoden och i stället använda schablonmetoden för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp, om inte följande villkor är uppfyllda:

a)Institutet har visat de behöriga myndigheterna att använd ningen av schablonmetoden inte syftar till att sänka institu tets kapitalbaskrav, att detta är nödvändigt med tanke på arten och komplexiteten hos institutets sammanlagda expo neringar av denna typ och att det inte kommer att ha en väsentlig negativ inverkan på institutets solvens eller förmåga till effektiv riskhantering.

b)Institutet har fått förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna.

2. Institut som enligt artikel 151.9 har fått tillstånd att an vända egna skattningar av LGD och konverteringsfaktorer får inte återgå till att använda de LGD-värden och konverterings faktorer som avses i artikel 151.8, om inte följande villkor är uppfyllda:

a)Institutet har visat de behöriga myndigheterna att använd ningen av LGD och konverteringsfaktorer enligt artikel 151.8 på en viss exponeringsklass eller exponeringstyp inte syftar till att sänka institutets kapitalbaskrav, att detta är nödvän digt med tanke på arten och komplexiteten hos institutets sammanlagda exponeringar av denna typ och att det inte kommer att ha en väsentlig negativ inverkan på institutets solvens eller förmåga till effektiv riskhantering.

b)Institutet har fått förhandsgodkännande från den behöriga myndigheten.

3. Tillämpningen av punkterna 1 och 2 är beroende av de villkor som har fastställts av de behöriga myndigheterna för införandet av internmetoden i enlighet med artikel 148 och det tillstånd för permanent partiell användning som avses i artikel 150.

Artikel 150

Villkor för permanent partiell användning

1. Om de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande får institut som har tillstånd att använda internmetoden för beräk ning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbe lopp för en eller flera exponeringsklasser tillämpa schablonme toden på följande exponeringar:

a)Den exponeringsklass som anges i artikel 147.2 a, om an talet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt betungande att kräva att institutet skulle införa ett riskklas sificeringssystem för dessa motparter.

b)Den exponeringsklass som anges i artikel 147.2 b, om an talet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt betungande att kräva att institutet skulle införa ett riskklas sificeringssystem för dessa motparter.

c)Exponeringar i icke väsentliga affärsenheter samt expone ringsklasser eller exponeringstyper som med hänsyn till sin storlek och den riskprofil de företer är av mindre betydelse.

d)Exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar, centralbanker och delstatliga och lokala självstyrelseorgan, myndigheter samt administrativa organ och offentliga organ, förutsatt att

i)det inte finns någon skillnad mellan riskerna vid expone ringar mot den nationella regeringen och centralbanken och vid de övriga nämnda exponeringarna på grund av riktade offentliga åtgärder, och att

ii)exponeringarna mot den nationella regeringen och cen tralbanken åsätts 0 % riskvikt enligt artikel 114.2, 114.4 eller 114.5.

e)Ett instituts exponeringar mot en motpart som är dess mo derföretag, dotterföretag eller dotterföretag till dess moder företag, förutsatt att motparten är ett institut eller ett finan siellt holdingföretag, blandat finansiellt holdingföretag, finan siellt institut, kapitalförvaltningsbolag eller ett företag som tillhandahåller anknutna tjänster som omfattas av tillfreds ställande tillsynskrav eller ett företag med en anknytning som omfattas av artikel 12.1 i rådets direktiv 83/349/EEG.

195

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

27.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 176/95

f)Exponeringar mellan institut vilka uppfyller de krav som anges i artikel 113.7.

g)Aktieexponeringar mot juridiska personer vilkas kreditåta ganden åsätts 0 % riskvikt enligt kapitel 2, inbegripet offent ligt stödda enheter på vilka riskvikten 0 kan tillämpas.

h)Aktieexponeringar som uppstår inom ramen för lagstift ningsprogram för främjande av särskilda sektorer av närings livet som i betydande grad subventionerar institutets investe ring och som är förenade med någon form av offentlig till syn och begränsningar av investeringarna i värdepapper, var vid detta undantag från internmetoden endast får tillämpas på exponeringar på högst totalt 10 % av kapitalbasen.

i)De exponeringar som anges i artikel 119.4 och uppfyller villkoren i den artikeln.

j)De statliga och statligt återförsäkrade garantier som avses i artikel 215.2.

De behöriga myndigheterna ska tillåta tillämpning av schablon metoden för de aktieexponeringar enligt leden g och h i första stycket som har godkänts för denna behandling i andra med lemsstater. EBA ska på sin webbplats offentliggöra och regel bundet uppdatera en förteckning över de exponeringar som avses i dessa punkter som ska behandlas enligt schablonmeto den.

2.Vid tillämpningen av punkt 1 ska ett instituts expone ringsklass avseende aktier inte betraktas som mindre betydande om det sammanlagda värdet av exponeringarna, med undantag av sådana exponeringar i värdepapper som gjorts inom ramen för lagstiftningsprogram enligt punkt 1 g, genomsnittligt under det föregående året överstiger 10 % av institutets kapital. Om dessa exponeringar till antalet uppgår till mindre än 10 enskilda innehav, ska tröskelvärdet i stället vara 5 % av institutets kapital.

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att fastställa tillämpningsvillkor för punkt 1 a, b och c.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4. EBA ska 2018 utfärda riktlinjer för tillämpningen av punkt 1 d med rekommendationer om gränsvärden uttryckta i procent av den totala balansräkningen och eller riskvägda tillgångar som ska beräknas enligt schablonmetoden.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2012.

		A v s n i t t 2
B e r ä k n i n g	a v	r i s k v ä g d a	e x p o n e r i n g s
		b e l o p p
		U n d e r a v s n i t t 1

B e h a n d l i n g p e r e x p o n e r i n g s k l a s s

Artikel 151

Behandling per exponeringsklass

1.De riskvägda exponeringsbeloppen för kreditrisker som ingår i någon av de exponeringsklasser som anges i artikel 147.2 a–e och g ska, såvida de inte dras från kapitalbasen, beräknas i enlighet med underavsnitt 2, förutom när exponeringarna dras av från kärnprimärkapital, övrigt primärkapital eller supplemen tärkapital.

2.De riskvägda exponeringsbeloppen för utspädningsrisk av seende förvärvade fordringar ska beräknas i enlighet med arti kel 157. När ett institut har full regressrätt avseende förvärvade fordringar gentemot säljaren för fallissemangsrisken och utspäd

ningsrisken ska bestämmelserna i artikel 152 och i arti kel 158.1–158.4 inte tillämpas på de förvärvade fordringarna. Exponeringen får i stället behandlas som en exponering med säkerhet.

3.Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk och utspädningsrisk ska bygga på de relevanta parametrar som gäller för exponeringen i fråga. Dessa ska omfatta PD (sanno likhet för fallissemang), LGD, löptid (nedan kallad M) och ex poneringsvärde för exponeringen. PD och LGD kan tas upp separat eller tillsammans i enlighet med avsnitt 4.

4.Instituten ska utföra beräkningen av de riskvägda expone

ringsbeloppen för alla exponeringar som tillhör exponerings klassen "aktieexponeringar" enligt artikel 147.2 e i enlighet med artikel 155. Instituten får tillämpa de metoder som fast ställs i artikel 155.3 och 155.4, om de har fått förhandsgod kännande av de behöriga myndigheterna. De behöriga myndig heterna ska tillåta ett institut att tillämpa internmetoden enligt artikel 150.4, förutsatt att institutet uppfyller de krav som anges

iavsnitt 6 underavsnitt 4.

5.Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk

isamband med exponeringar för specialutlåning får göras enligt artikel 153.5.

6.För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 a–d ska instituten tillhandahålla egna PD- skattningar i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.

196

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

L 176/96		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.6.2013

7.För exponeringar som tillhör den exponeringsklass som avses i artikel 147.2 d ska instituten tillhandahålla egna skatt ningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.

8.För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 a–c ska instituten tillämpa de LGD-värden som anges i artikel 161.1 och de konverteringsfaktorer som anges i artikel 166.8 a–d, om de inte fått tillstånd att använda sina egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer för dessa exponeringsklasser i enlighet med punkt 9.

9.De behöriga myndigheterna får för alla exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 a–c tillåta att instituten använder egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.

10.De riskvägda exponeringsbeloppen för värdepapperise rade exponeringar och för exponeringar som tillhör den expo neringsklass som avses i artikel 147.2 f ska beräknas i enlighet med kapitel 5.

Artikel 152

Behandling av exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

1. Om exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder uppfyller de kriterier som anges i artikel 132.3 och institutet har kännedom om samtliga eller en del av fondens underlig gande exponeringar, ska institutet