Film- och videoavtalet och statens stöd till filmkulturell verksamhet

Proposition 1992/93:10

Regeringens proposition
1992/93:10

Film- och videoavtalet och statens stöd till
filmkulturell verksamhet

Prop.

1992/93:10

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Chefen för Kulturdepartementet har varit föredragande vid regeringssamman-
trädet.

Stockholm den 1 oktober 1992

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Birgit Friggebo

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det statliga filmstödet utgår genom dels film- och videoavtalet dels statens di-
rekta stöd till filmkulturell verksamhet. Med anledning av att det nu gällande
film- och videoavtalet löper ut i december 1992 har förhandlingar förts mellan
staten, film- och videobranschen samt TV-företagen Sveriges Television AB
och Nordisk Television AB. Förhandlingarna ledde fram till att parterna den 3
september 1992 kunde enas om ett nytt avtal.

Till skillnad från tidigare avtal behandlar det nu träffade avtalet endast stöd
till svensk filmproduktion. Stödet till den filmkulturella verksamheten övertas
helt av staten och regleras utanför avtalets ramar.

Stöd till svensk filmproduktion kommer att utgå genom dels ett förhands-
stöd dels ett efterhandsstöd. Förhandsstödet skall fördelas av ett antal konsu-
lenter medan efterhandsstödet skall utgå i proportion till hur många besökare
filmen erhåller.

Det statliga stödet till filmkulturell verksamhet skall, tills vidare, i stort be-
drivas som tidigare. Den nya styrelsen för Filminstitutet uppmanas dock att se
över verksamheten för att återkomma till regeringen med förslag på vilka
verksamheter som i framtiden bör ingå i det filmkulturella uppdraget

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 10

Film- och videoavtalet och statens stöd till
filmkulturell verksamhet

Prop. 1992/93: 10

1 Ärendet och dess beredning

1.1 Inledning

När 1982 års film- och videoavtal löpte ut i juni 1991 valde partema att, efter
vissa korrigeringar, förlänga avtalet med 18 månader. Med anledning av detta
tillsatte dåvarande chefen för utbildningsdepartementet i mars 1991 en sär-
skild utredare, landshövdingen Jan Rydh, som fick i uppdrag att se över det
statliga filmstödet och komma med förslag till en framtida utformning. I upp-
draget ingick att belysa behovet av ett statligt ansvarstagande inom filmområ-
det, att redovisa och analysera det befintliga filmstödets effektivitet och ratio-
nalitet samt att lämna förslag till alternativa modeller för en framtida utform-
ning av ett statligt filmstöd inom ramen för oförändrade statliga ekonomiska
insatser.

Den särskilde utredaren avlämnade i december 1991 betänkandet (SOU
1991:105) Filmproduktion och filmkulturell verksamhet. En sammanfattning
av utredningens överväganden och förslag redovisas i bilaga 1. Betänkandet
har remissbehandlats.

I utredningen slås fast att staten även fortsättningsvis bör anslå medel för
stöd till svensk filmproduktion. Utredaren menar att ett statligt filmstöd
garanterar en viss omfattning på den nationella filmproduktionen, vilket anses
nödvändigt för att man på sikt ska kunna upprätthålla en svensk filmtradition
samt kunna behålla yrkeskunniga personer i branschen. En avveckling av det
statliga filmstödet skulle, enligt utredaren, innebära att Sverige, som enda
land i Europa, inte skulle få en nationell filmproduktion stödd av statliga me-
del. I utredningen redovisas två alternativa förslag för ett framtida statligt
filmstöd, vilka kortfattat presenteras nedan.

1.2 Filmutredningen

Utredningens förstahandsalternativ

Utredningens förstahandsalternativ förutsätter att ett nytt film- och videoavtal
kan träffas och att Sveriges Television och Nordisk Television därvid inträder
som nya parter. Sveriges Television AB föreslås bidra med 20 miljoner kro-
nor och Nordisk Television AB med 10 miljoner kronor. För Sveriges
Television innebär detta en fördubbling av bidraget jämfört med i dag.
Förslaget bygger vidare på att en upphovsrättsligt grundad avgift införs på
tomkassetter. Avgiften för videokassetter föreslås bli 18 kr. Avsikten med
avgiften är att kompensera upphovsmännen för den privatkopiering som, en-
ligt utredaren, äger rum i allt större omfattning och innebär stora ekonomiska

förluster för upphovsmännen. Den föreslagna avgiften på videokassetter för- Prop. 1992/93: 10
väntas enligt utredaren inbringa 158 miljoner kronor. Utredaren bedömer att
60% av de insamlade medlen (63 miljoner kronor) kan fördelas direkt till
upphovsmännen och 40% indirekt till dessa genom att de tillförs
Filminstitutet, där de skall användas för att stödja produktion av svensk film.

Avsättningen av medel till Filminstitutet bör enligt utredaren ske genom en
frivillig överenskommelse mellan de upphovsrättsliga organisationerna.

I förstahandsaltemativet föreslår utredningen vidare en delad finansiering
av institutets olika verksamheter. De rent filmkulturella aktiviteterna, såsom
arkivering, dokumentering, stöd till barn- och ungdomsvisning m.m. föreslås
finansieras med enbart statliga medel medan produktionsstödet samt biograf-
och branschstödet föreslås finansieras med de intäkter som avtalet genererar.
Utredaren föreslår att Filminstitutet skall erbjuda staten de filmkulturella tjän-
sterna och att det i princip skall stå staten fritt att acceptera eller förkasta för-
slagen. Enligt utredarens beräkningar skulle kostnaden för denna filmkultu-
rella verksamhet vara lika stor som det totala statliga stöd som i dag utgår till
Filminstitutets olika verksamheter.

Utredningens andrahandsalternativ

Utredningens andrahandsalternativ, som berörs mycket kortfattat av utreda-
ren, innebär att biobiljetter och visningsrätter på film beläggs med mervärdes-
skatt. Detta innebär, enligt utredaren, att grunden för ett nytt film- och vide-
oavtal med medverkan från film- och videobranschema inte längre finns, vil-
ket leder till att filmstödet i sin helhet måste finansieras av staten.

Då det nuvarande avtalet innebär att både film- och videobranschen avsät-
ter medel till filmstödet har vissa av de befintliga stödformerna karaktären av
branschstöd till både film- och videobranschen. I det moms-finansierade al-
ternativet har de branschrelaterade stöden tagits bort, antalet stödformer sku-
rits ned och endast sådana stödformer som har befunnits kulturpolitiskt
angelägna inkluderats.

1.3 Remissynpunkter

Bland remissinstanserna kan man urskilja en skiljelinje mellan de statliga
myndigheter, som beretts tillfälle att yttra sig, och film- och visningsorgani-
sationema. Bland de senare har förslaget om en tomkassettavgift bemötts
mycket positivt medan flertalet av de statliga myndigheterna är kritiska till en
sådan avgift. Dessa hävdar att en tomkassettavgift i princip skulle innebära ett
återinförande av den kassettskatt som riksdagen beslutat avskaffa per den 31
december 1992.

TV-bolagen och videobranschen anser att de av utredningen föreslagna
avgifterna till Filminstitutet är för höga och menar att deras behållning av
avtalet är för litet. Båda dessa parter deklarerar dock att man är intresserade av
att delta i kommande förhandlingar om ett nytt avtal.

Flertalet av remissinstanserna har inte kommenterat utredningens andra- Prop. 1992/93: 10
handsaltemativ med en momsbeläggning av biografbiljetter. Riksskatteverket
är den enda instans som förordar detta alternativ.

Sveriges Television och ett fåtal andra instanser önskar emellertid få effek-
terna av en momsbeläggning noggrannare utredd och anser att utredaren har
ägnat detta alternativ alltför begränsad uppmärksamhet

En sammanställning av remissyttrandena presenteras i bilaga 2.

1.4 Regeringskansliets beredning av frågan

Under regeringskansliets beredning av filmutredningens förslag om en upp-
hovsrättslig avgift, alternativt införande av moms på biografbiljetter, befanns
att inget av dessa förslag var lämpliga.

Momsförslaget ansågs leda till allt för höga biljettpriser och dessutom
hämma verksamheten för de mindre biograferna ute i landet. Den upphovs-
rättsliga avgiften kunde befaras inte ligga i linje med de internationella åtagan-
den på upphovsrättens område som Sverige gjort. Bl.a. ansågs förfarandet
med att låta en del av kollektivt insamlade upphovsrättsliga avgifter avsättas
till stöd för svensk film kunna vara diskriminerande mot utländska upphovs-
män och därmed strida mot Bemkonventionen.

Då inget av de båda alternativen i filmutredningen befunnits lämpliga ansåg
regeringen att vi under vissa förutsättningar skulle kunna tillskjuta det belopp
(63 miljoner kronor) som den särskilde utredaren hade räknat med skulle in-
komma från de upphovsrättsliga avgifterna.

Parterna i filmavtalet samt TV-företagen Sveriges Television AB och
Nordisk Television AB inbjöds därefter till förhandlingar om ett nytt film-
och videoavtal.

1.5 Ett nytt film- och videoavtal

Den 11 augusti 1992 inleddes förhandlingar mellan staten, filmbranschen, vi-
deobranschen samt TV-företagen Sveriges Television AB och Nordisk
Television AB om ett nytt film- och videoavtal.

Parterna enades den 3 september 1992 om ett nytt film- och videoavtal.
Avtalets innehåll presenteras närmare under avsnitt 5 nedan. Avtalet i sin hel-
het bifogas som bilaga 3.

2 Historik och bakgrund

2.1 Besöks- och biografutvecklingen

Under 1930- och 1940-talet var filmen det dominerande publiknöjet i
Sverige. Antalet svenska spelfilmspremiärer varierade mellan 20 och 40 per
år. Det totala antalet biografer uppgick vid 1940-talets slut till ca 2500.
Tillförlitlig statistik över biografbesöken i hela riket finns inte för tiden före
1956. Detta år gjordes emellertid nära 80 miljoner biobesök i Sverige

Televisionens genombrott från mitten av 1950-talet innebar att biograffil-
mens dominans vad gäller distribution av rörliga bilder bröts. Antalet biobe-
sök minskade hastigt, till 40 miljoner år 1963 och till drygt 20 miljoner tio år
senare. Budgetåret 1990/91 uppgick det totala antalet biobesök i Sverige till
15,7 miljoner. De minskande besökssiffrorna har fått till följd att många bio-
grafer lagts ned. År 1963 fanns det nära 2200 biografer i Sverige, år 1991
hade siffran sjunkit till 920 biografer med 1 160 biografsalonger. Även den
svenska spelfilmsproduktionen sjönk kraftigt under början av 1960-talet men
har därefter hållit sig runt en nivå på 20 premiärer per år. Figur 1 nedan visar
utvecklingen av antalet biografbesök i Sverige sedan år 1955. Pilarna visar
hur introduktionen och utvecklingen av TV-mediet påverkat antalet biobesök.

Prop. 1992/93: 10

Det sjunkande besöksantalet har drabbat svensk och utländsk film lika
hårt. Det bör understrykas att den kraftiga nedgången av antalet biobesökare
har drabbat samtliga västeuropeiska länder; i flertalet länder har nedgången
varit kraftigare än i Sverige.

Som framgår av figur 1 kan man härleda den tidiga nedgången av antalet Prop. 1992/93:10
biografbesökare till televisionens införande. Konkurrensen från TV-utbudet
har i Sverige varit tämligen konstant under 1980-talet. En normal vecka har
Sveriges Television sänt ungefär 5 spelfilmer. Under de senaste åren har
emellertid denna konkurrens skärpts betydligt i och med att allt fler hushåll
fått tillgång till både reklam- och betalfinansierade TV-kanaler. Under våren
1992 hade de fyra svenska kanalerna ett sammanlagt utbud på ca 30 filmer
per vecka, lägger man därtill de olika betal-TV kanalerna kommer man upp i
över 100 filmer per vecka. Denna kraftiga utbudsökning har emellertid inte
ökat TV-tittandet mer än marginellt. I stället har TV-publiken fördelats över
fler kanaler än tidigare. Jämfört med introduktionen av TV2 och video har
påverkan på antalet biografbesökare också varit tämligen måttlig. Det finns
emellertid fog för att tro att de senaste två årens minskning av antalet biobe-
sök delvis kan härledas från den ökade tillgängligheten till reklam- och betal-
finansierade kanaler.

2.2 Tillkomsten av film- och videoavtalet

Före år 1951 förekom inga statliga bidrag till svensk filmproduktion. I stället
var biografverksamheten belagd med nöjesskatt. Under större delen av 1950-
talet uppgick skattesatsen till nära 40% av biljettpriset. De stödformer som ut-
vecklades under 1950- och 1960-talet hade formen av återbäring av erlagd
nöjesskatt till svenska filmer. Stödet hade delvis en inriktning som skulle
främja produktion av kvalitetsfilmer.

Det kraftigt sjunkande besöksantalet och den minskade filmproduktionen
under slutet av 1950-talet ledde till krav på en ändrad filmpolitik. En åtgärd i
den riktningen var att biografnöjesskatten sänktes till 25% fr.o.m. år 1960.

År 1963 träffades det första filmavtalet mellan staten och filmbranschen
vilket i grunden ändrade förutsättningarna för svensk filmproduktion. Avtalet
innebar att den 25-procentiga nöjesskatten avskaffades samt att biografer med
mer än fem föreställningar i veckan skulle erlägga 10 % av bruttobiljettintäk-
tema till den genom avtalet bildade stiftelsen Svenska Filminstitutet.
Stiftelsens ändamål var bl.a. att främja den svenska filmproduktionen, att
sprida kunskap om filmen samt att bevara filmer och material av filmhistoriskt
intresse.

Avgiftsintäkterna fördelades till olika ändamål enligt procentsatser som an-
gavs i filmavtalet. Huvudprincipen var att 65 % av intäkterna skulle användas
för produktionsstöd i olika former och återstoden för övriga ändamål.

1963 års filmavtal ändrades vid några tillfällen under 1970-talet Den vik-
tigaste ändringen var att Filminstitutet fick särskilda resurser för att bedriva en
egen produktion av film.

År 1982 omförhandlades filmavtalet vilket ledde till att videobranschen
kom in som ny avtalspart; avtalets benämning är sedan dess film- och vide-
oavtalet. Videobranschen accepterade att betala en avgift till Filminstitutet för
varje hyr- respektive köpkassett som var i omlopp.

Staten tillät i gengäld videobranschen att reducera kassettskatten med de
belopp som man betalade in till Filminstitutet. Kassettavgiften är för närva-
rande 40 kr per hyrkassett och 15 kr per köpkassett.

En av de bärande idéerna med film- och videoavtalet är att alla filmer via
biobiljettavgiften och videoavgiften ska medverka till att finansiera produktion
av svensk film och att man härigenom skall få ett brett och kvalificerat utbud
av svenska filmer. Biljettavgiften och videoavgiften förväntas för budgetåret
1991/92 inbringa 75 respektive 33 miljoner kronor.

Sveriges Television har aldrig tidigare varit part i film- och videoavtalet
men har sedan 1975 haft ett separat avtal med Filminstitutet som inneburit att
bolaget lämnat ett årligt bidrag på ca 10 miljoner kronor, i 1991 års penning-
värde, till institutet. Detta har ansetts rimligt med tanke på att det ligger i tele-
visionens intresse att det vidmakthålls en levande filmkultur i landet.

Från och med år 1973 har staten bidragit med direkt stöd till Filminstitutet
För budgetåret 1991/92 uppgår statens sammanlagda stöd till 62 miljoner
kronor, varav ungefär hälften går till film- och videoavtalets ändamål och
hälften till filmkulturell verksamhet.

Filminstitutets externa intäkter har under de senaste fyra åren minskat med
50 miljoner kronor i fast penningvärde vilket motsvarar en 20 % nedgång av
intäkterna från 1988. Minskningen beror främst på videomarknadens tillba-
kagång och de minskade videoavgifter som detta inneburit för institutet.

Prop. 1992/93: 10

3 Nuläge

3.1 Filminstitutets verksamhet

Filminstitutet har sedan sin tillkomst haft en central roll i svensk filmpolitik.
Institutets huvudsakliga verksamhet består i att stödja produktion av svensk
film genom att förmedla produktionsstöd. Denna del av verksamheten står i
dag för knappt 60% av institutets totala kostnader.

Huvuddelen av institutets stödinsatser för filmproduktion utgår som stöd
till externa filmproducenter. Institutet medverkar också som medfinansiär till
filmprojekt samt bedriver viss egen produktion av kort- och dokumentärfilm.

Den resterande delen av Filminstitutets verksamhet utgörs dels av biograf-
och branschstöd dels av s.k. filmkulturella aktiviteter. Biografstödet innefat-
tar stöd till upprustning av biografer på landsorten samt stöd till s.k. paral-
lelldistribution. Det senare innebär att extra kopior bekostas av Filminstitutet
och distribueras till biografer på mindre och medelstora orter parallellt med att
filmen visas på premiärbiografema i storstäderna. Den filmkulturella verk-
samheten består bl.a av en omfattande dokumentations- och arkivverksamhet,
stöd till import och visning av barn- och kvalitetsfilm samt utgivning av tid-
skifter och andra publikationer. Filminstitutet bedriver också ett viktigt arbete
för att sprida kännedom om svensk film utomlands.

Filminstitutet var från början tänkt att fylla en rent stödjande funktion. Den
viktigaste uppgiften skulle vara att fördela bidrag till externa filmproducenter.
Med tiden har emellertid institutets roll som finansiär och egen filmproducent

Med tiden har emellertid institutets roll som finansiär och egen filmproducent Prop. 1992/93: 10
blivit allt viktigare. Förskjutningen i rollfördelningen mellan institutet och
filmproducenterna bör ses mot bakgrund av att det numera endast finns några
få filmproduktionsföretag som kan satsa det riskkapital som behövs i filmpro-
jekt.

Med hjälp av det produktionsstöd som Filminstitutet fördelar till svensk
film har i Sverige kunnat produceras både långfilmer och kortfilmer som
vunnit stort internationellt erkännande och fått mottaga en mängd priser vid
internationella filmfestivaler.

Det har emellertid förekommit kritik mot fördelningen av produktionsstö-
det. Fördelningssystemet med nämnder som fördelar stödet har liknats vid ett
kollegialt kösystem där filmare med jämna mellanrum kunnat dela ut stöd till
varandra.

3.2 Svensk filmproduktion

Under den senaste tjugå års perioden har Sverige producerat mellan femton
och tjugo biograffilmer per år. En svensk långfilm kostar i dag mellan tio och
femton miljoner kronor att producera och behöver runt 600 000 besökare för
att producenten skall få igen sin insats. Under de senaste två åren har endast
fyra svenska filmer - Jönssonligan, Macken, Den ofrivillige golfaren och
Änglagård - kommit upp i sådana publiksiffror. Flertalet svenska filmer har
publiksiffror mellan 5 000 och 100 000 besökare och skulle således inte
kunna produceras utan stöd från Filminstitutet.

Antalet biografbesökare på de svenska filmerna är mycket ojämnt förde-
lade. Ett fåtal filmer, oftast komedier, står för huvuddelen av den totala pu-
bliksiffran.

Figur 2 nedan visar hur publiken var fördelad på de sexton svenska filmer
som hade premiär under spelåret 1990/91, vilket väl representerar hur fördel-
ningen har sett ut under de senast tio åren. Figuren visar att den samlade publi-
kandelen för de fjorton minst populära filmerna var något över 15 procent
medan de två resterande filmerna stod för drygt 80 procent av det totala be-
söksantalet.

Figur 2. Publik-koncentrationen för svensk film 1990/91

3.3 Förutsättningarna för ett nytt filmavtal

Film- och videoavtalets konstruktion, där kommersiella aktörer tillsammans
med staten tar ett gemensamt ansvar för ett kulturområde är unik såväl inom
som utanför Sverige. Avtalet har inneburit att större bidrag har kunnat kanali-
seras till Filminstitutet än vad som varit möjligt med enbart kulturpolitiskt
motiverade statliga anslag. För film- och videobranschen har avtalet inneburit
att man kunnat sprida riskerna för kommersiellt osäkra projekt på flera parter
vilket gynnat en bred produktion av svensk film.

Avtalets parter har under större delen av avtalsperioden varit nöjda med
denna överenskommelse. Under senare år har dock avtalets avgiftsnivåer
ifrågasatts av flera parter.

Biografbranschen har anfört att den breddade momsen slagit hårt mot den
integrerade film- och biografindustrin i och med att man inte har någon utgå-
ende moms. Krav har därför framförts om en sänkt biografavgift, förslagsvis
runt sju procent. Videobranschen har konstaterat att kassettskatten tas bort
den 1 januari 1993 och att möjligheten till skattereduktion för de avgifter man
betalar till Filminstitutet inte längre utgör ett incitament för branschen att med-
verka i avtalet. Dessutom har man framhållit att den sjunkande lönsamheten
inom branschen gjort det svårare att motivera branschens aktörer att delta i
avtalet. Det har också ifrågasatts vilken egentlig nytta branschen har av att
vara part i avtalet

Sveriges Television och Nordisk Television har, liksom videobranschen,
ifrågasatt vilken nytta bolagen har av Filminstitutets verksamhet. Bolagen har
deklarerat att de avgiftsnivåer som den särskilde utredaren föreslagit är oac-
ceptabelt höga för TV-bolagen. Nordisk Television har vidare framhållit det
faktum att bolaget befinner sig i ett uppbyggnadsskede och långt ifrån har

samma relativa kapacitet som Sveriges Television vilket gör att man inte anser Prop. 1992/93: 10
sig kunna delta annat än i mycket begränsad omfattning.

4 Utgångspunkter för regeringens förslag

Den svenska filmpolitiken syftar till att inom vårt begränsade språkområde
uppehålla en filmproduktion av en sådan omfattning att vi kan behålla en egen
filmidentitet. Förekomsten av ett brett svensk filmutbud har under senare år
blivit än viktigare som ett komplement till det massiva utbud av utländsk film
som erbjuds allmänheten genom de växande antalet TV-kanaler och genom en
utbyggd videodistribution. De filmpolitiska åtgärderna syftar också till att
främja en aktiv filmkultur samt bevara och levandegöra det svenska filmkultu-
rella arvet

Regeringen delar filmutredningens uppfattning om nödvändigheten av ett
intäktstillskott till Filminstitutet. Institutets intäkter har under en följd av år
minskat samtidigt som kostnadsökningen för filmproduktion överstigit den
allmänna prisutvecklingen, främst beroende på den breddade momsen som
slagit hårt mot filmbranschen. De minskade intäkterna har lett till en nedgång
av filmproduktionen i Sverige och till en mindre filmkulturell verksamhet vil-
ket sammantaget försämrat det allmänna filmklimatet i landet

Sveriges har som ett litet land relativt begränsade resurser inom det audio-
visuella området. Med tanke på de höga kostnader som ofta är förknippade
med projekt inom detta område har det varit regeringens inriktning att ett nytt
film- och videoavtal bör träffas för att därigenom stimulera till samverkan
mellan de svenska audiovisuella aktörerna. En sådan samverkan torde öka
möjligheten för Sverige att kunna producera ett stort och intressant utbud av
inhemsk film. Det har vidare varit regeringens förhoppning att ett nytt avtal
ska underlätta för de filmer som produceras att nå en stor publik genom att
dessa bereds möjlighet till distribution inom såväl biografledet som genom
uthyrning och försäljning av videogram samt genom TV-visning.

När regeringen inledde förhandlingar med parterna om ett nytt film- och
videoavtal deklarerades att den under vissa förutsättningar var beredd att för-
dubbla det statliga bidraget till filmavtalet och samtidigt ta hela ansvaret för
institutets filmkulturella verksamhet. Förutsättningarna för denna statliga för-
stärkning var att de andra partema sammantaget skulle kvarstå med sina insat-
ser samt att det nya filmavtalet kunde få en sådan utformning att det stimulerar
till en svensk filmproduktion som vänder sig till en bredare publik än vad
som hittills varit fallet och dessutom främjar en visning av de producerade
filmerna på såväl biograf och video som TV.

Filmavtalets konstruktion, med ett beroende till film- och videobranscher-
nas omsättning gör att Filminstitutets intäkter har varierat över tiden.
Regeringen anser det inte skäligt att institutets filmkulturella verksamhet be-
drivs under sådana instabila finansiella premisser. Vi anser det därför lämpli-
gare att den filmkulturella verksamheten behandlas utanför avtalet och att sta-
ten tar hela det finansiella ansvaret för denna verksamhet

5 Det nya filmavtalet m.m.

5.1 Statens stöd till svensk filmproduktion

Regeringens förslag: Staten lämnar ett årligt bidrag om 61,5 miljo-
ner kronor till stöd för svensk filmproduktion m.m. Bidraget skall räk-
nas upp enligt de regler som gäller för statlig bidragsverksamhet.

Utredningens förslag: Filmutredningen föreslår att ett nytt filmavtal
tecknas och att Sveriges Television och Nordisk Television därvid inträder
som nya avtalsparter. Utredningen föreslår vidare att en upphovsrättslig av-
gift införs på tomkassetter och att intäkterna från denna avgift, uppskatt-
ningsvis 63 miljoner kronor, tillförs filmavtalet. Utredningen menar att det är
nödvändigt med en finansiell förstärkning av avtalet för att det fortsättnings-
vis skall vara attraktivt för övriga parter att delta.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till ett nytt
filmavtal. Flertalet instanser anser emellertid att staten bör öka sin andel i
avtalet och därmed ta ett större filmpolitiskt ansvar.

Skälen till regeringens förslag: Utifrån de förutsättningar som re-
dogjorts för ovan anser regeringen att det är nödvändigt med ett kraftigt fi-
nansiellt tillskott till avtalet för att därmed bibehålla intresset hos de övriga
parterna för att delta. Vi föreslår därför att staten fördubblar sitt bidrag för
stöd till svensk filmproduktion m.m. genom att årligen bidra med 61,5 mil-
joner kronor till film- och videoavtalets ändamål. Sveriges Television AB och
Nordisk Television AB, som bidrar till stöd för svensk filmproduktion ge-
nom i avtalet fastställda belopp, har accepterat att deras bidrag årligen räknas
upp med ett index. Staten bör göra motsvarande åtagande. Regeringen anser
därför att statens bidrag för stöd till svensk filmproduktion skall räknas upp
enligt de regler som gäller för statlig bidragsverksamhet. Vi återkommer till
anslagsberäkningen för tiden den 1 januari - den 31 juni 1993 i avsnitt 7.

Nedan redogörs översiktligt för övriga delar av film- och videoavtalets in-
nehåll.

5.2 Övrig finansiering och ändamålen i det nya filmavtalet

Det nya avtalet behandlar finansieringen av Filminstitutets stöd till svensk
filmproduktion samt visst stöd till biograf- och branschfrämjande verksamhe-
ter. Institutets filmkulturella verksamhet berörs inte i avtalet utan kommer att
finansieras helt av staten utanför avtalets ramar.

För filmbranschen innebär avtalet att den tio-procentiga biografavgiften
kvarstår och att man sammantaget kommer att bidra med ca 75 miljoner kro-
nor per år. För videobranschen sänks avgifterna för köp- respektive hyrvide-
ogram från 15 respektive 40 kr till 5 respektive 30 kr. Fr.o.m. den 1 januari
1994 ändras avgifterna för köp- respektive hyrvideogram till 2,50 respektive

Prop. 1992/93:10

32,5 kr. Totalt kommer videobranschens årliga bidrag, förutsatt oförändrad Prop. 1992/93: 10
omsättning, att uppgå ull 25 miljoner kronor.

Avtalet innebär vidare att TV-företagen Sveriges Television AB och
Nordisk Television AB ingår som nya avtalsparter. Företagen bidrar med to-
talt 20 miljoner kronor, vilket är en fördubbling jämfört med det avtal som
Sveriges Television i dag har med Filminstitutet. Nordisk Television bidrar
med 5 miljoner kronor och Sveriges Television ökar sitt bidrag från 10 till 15
miljoner kronor. Förutom ett årligt bidrag till institutet har TV-företagen ga-
ranterat att årligen avsätta 22,5 miljoner kronor för samproduktioner, medfi-
nansiering och köp av visningsrätter för film som erhåller stöd genom avtalet

Sammantaget kommer det nya filmavtalet att generera uppskattningsvis
190 miljoner kronor för verksamhetsåret 1993/94. Hur mycket som avtalet
därefter kommer att inbringa till institutet beror dels på hur film- och video-
branschen utvecklas dels på hur mycket produktionsstöd som återbetalas till
Filminstitutet. De medel som tillförs Filminstitutet genom det nya avtalet skall
fördelas till fyra ändamål enligt nedan:

1. 4 % skall användas för stöd till biograf- och videoverksamhet på
mindre och medelstora orter.

2. 3 % skall användas för stöd till samarbete mellan film- och

videobranschen samt Sveriges Television AB och Nordisk Television

AB.

3. Styrelsen skall avsätta ett belopp för institutets internationella
samarbete - i dag 9 miljoner kronor

4. De medel som kvarstår sedan kostnaderna för punkt 1 - 3 täckts, skall
användas för stöd till svensk filmproduktion (produktionsstöd).

5.3 Fördelning av produktionsstödet

Stödet till svensk filmproduktion fördelas på två stödformer - ett förhands-
stöd och ett efterhandsstöd. Stiftelsens styrelse har helhetsansvaret för att
stöd utgår till såväl lång- som kortfilm samt för att behovet av dokumentär-
film och film riktad till barn och ungdom tillgodoses.

Styrelsen skall också ansvara för att filmer som erhåller stöd från institutet
och som ges ut som videogram görs tillgängliga på gängse kommersiella vill-
kor för alla medlemmar i de branschorganisationer som är parter i avtalet.

Förhandsstödet

Enligt avtalet skall 75 % av det tillgängliga produktionsstödet avsättas till för-
handsstöd. Stödet får täcka högst 70 % av en films produktionskostnad, dock
inte utgå med mer än 8 miljoner kronor per film. Avser stödet en kortfilm får
stödandelen överstiga 70 % av produktionskostnaden men stödet får då inte
utgå med mer än 1 miljoner kronor per film. De maximala belopp som kan
utgå per film får årligen justeras av stiftelsens styrelse.

Förhandsstöd får endast utgå till sökande som kan visa upp en ambitiös Prop. 1992/93: 10
plan för spridning och visning i olika visningsformer.

Förhandsstödet är återbetalningspliktigt Återbetalningen skall påbörjas när
filmen har haft över 110 000 biografbesökare. Av de producentintäkter som
härrör från biografbesök därutöver till dess att producenterna återfått sina in-
satser skall till Filminstitutet betalas ett belopp som motsvarar ersättningen för
en producentinsats som uppgår till 50 % procent av stödbeloppet. För intäkter
från biografbesök därutöver skall till stiftelsen återbetalas normal producen-
tandel till dess att stödet är återbetalt. Avräkning av förhandsstödets återbe-
talning skall ske tolv månader efter att filmen har haft biografpremiär.

Fördelning av förhandsstödet

Beslut om förhandsstöd fattas av styrelsen efter förslag från ett antal, av sty-
relsen utnämnda, konsulenter. Konsulenterna skall ges en ekonomisk ram
inom vilken de skall ha en stor personlig frihet att rekommendera stöd till
olika filmprojekt. Om styrelsen inte vill stödja ett projekt som rekommende-
rats av en konsulent skall detta särskilt motiveras. De projekt som konsulen-
terna kan stödja kan vara såväl produktion av film som stöd för olika former
av utvecklingsarbete inför en filmproduktion.

Ansvarsfördelningen mellan konsulenterna skall vara sådan att den främjar
en effektiv användning av tillgängliga produktionsstödsmedel men också ger
de sökande en möjlighet att presentera samma projekt för flera konsulenter.

Kostnaden för eventuell administrativ eller konstnärlig assistans som en
konsulent kan anse sig behöva skall rymmas inom den ekonomiska ram kon-
sulenten tilldelats.

Efterhandsstödet

Enligt avtalet skall 25 % av de medel som är tillgängliga för produktionsstöd
avsättas till efterhandsstöd. Efterhandsstöd skall utgå med 4 miljoner kronor
till filmer som haft 30 000 biografbesökare. Stödet ökar sedan successivt i
proportion till antalet besökare till maximalt 8 miljoner kronor vid 110 000
biografbesökare. Har en film erhållit förhandsstöd kan filmen endast få efter-
handsstöd om filmen därigenom kan få ett högre stödbelopp. Stödet skall då
utgå som mellanskillnaden mellan förhandsstödet och efterhandsstödet.
Efterhandsstödet är inte återbetalningspliktigt

5.4 Avtalets allmänna bestämmelser

Det nya filmavtalet skall gälla från den 1 januari 1993 till den 31 december
1998. Var part kan påkalla förhandlingar om förändringar i avtalet sedan avta-
let varit i kraft i två år. Samtliga parter måste emellertid vara överens om en
eventuell förändring för att den skall kunna genomföras.

Staten utser stiftelsens styrelse. Till ledamöter skall väljas personer med Prop. 1992/93: 10
integritet och som sammantaget representerar den kunskap och erfarenhet
som är relevant för stiftelsens verksamhet

5.5. Bildandet av en stiftelse

Regeringens förslag: Parterna i gällande filmavtal och TV-företa-
gen bildar en stiftelse, Stiftelsen Svenska Filminstitutet. Staten anslår
till stiftelsen - förutom bidraget enligt det nya filmavtalet - den egen-
dom som staten äger genom konsortiet Filminstitutet

Skälen för regeringens förslag: Under beredningen av frågan om ett
nytt filmavtal har Filminstitutets juridiska status granskats inom regerings-
kansliet. Detta har skett bl. a. mot bakgrund av att det inom justitiedeparte-
mentet pågår ett arbete med en ny lag om stiftelser. I samband härmed har
framkommit att det kan ifrågasättas om Filminstitutet rättsligt sett är en stif-
telse.

Filminstitutet bildades år 1963 genom ett avtal mellan staten och film-
branschen. Ett nytt filmavtal träffades år 1982, vilket förlängdes 1990. I de
senare avtalen var, som ovan nämnts, även videobranschen avtalspart.
Avtalen har reglerat Filminstitutets finansiering, men även dess ändamål och
organisation. Ändamålet har angetts på olika sätt i avtalen. Enligt filmavtalen
skall, om ett nytt avtal inte träffas, Filminstitutet träda i likvidation om staten
bestämmer det och vid en likvidation skall egendomen tillskiftas staten att an-
vändas för institutets allmänna ändamål.

Det finns inte ännu någon allmän lagstiftning om stiftelser i Sverige.
Därför saknas en legaldefinition av begreppet stiftelse i svensk rätt. Det när-
maste man kommer en sådan är den definition av begreppet som finns i lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser. Enligt tillsynslagen föreligger en stif-
telse om "någon anslagit egendom att såsom självständig förmögenhet fortva-
rande tjäna ett bestämt ändamål”. Det innebär att det krävs två olika rättshand-
lingar för uppkomsten av en stiftelse i tillsynslagens mening: ett stiftelseför-
ordnande och en förmögenhetsdisposition som sker i enlighet med förord-
nandet.

De ovan nämnda filmavtalen innehåller inte något åtagande från avtalspar-
ternas sida att skjuta till egendom till den avsedda stiftelsen. Avgifter till
Filminstitutet har enligt det första filmavtalet betalats av anordnare av biograf-
föreställningar och enligt de senare avtalen även av de som hyr ut eller säljer
videogram. Dessa har inte varit parter i de olika filmavtalen. Det har i stället
varit bl.a. branschorganisationer för dem som betalar avgifter. De andra or-
gansationer som varit avtalsparter har inte skjutit till någon egendom. Inte
heller staten har genom avtalen åtagit sig att skjuta till medel till Filminstitutet.
Mot bakgrund härav torde Filminstitutet inte vara att betrakta som en stiftelse

utan snarare som ett konsortium av sådant slag som rättsligt sett är ett enkelt Prop. 1992/93:10
bolag.

Ett enkelt bolag är inte en juridisk person. Om ett enkelt bolag vid ingå-
ende av avtal använder en benämning varmed bolagsmännen samfällt beteck-
nas och det i denna benämning ingår ordet 'stiftelse" svarar de bolagsmän
med vilkas vetskap och vilja det har skett enligt 4 kap. 6 § lagen (1980:1102)
om handelsbolag och enkla bolag solidariskt för förbindelser gentemot den
som varken insåg eller borde ha insett att benämningen avsåg ett enkelt bolag.
Detta innebär att samtliga nuvarande delägare i konsortiet Filminstitutet, dvs.
filmavtalets parter enligt det nu gällande filmavtalet, juridiskt sett ansvarar för
institutets skulder och andra förbindelser.

Filminstitutets verksamhet bör bedrivas av en juridisk person. Stiftelsen
framstår som den mest ändamålsenliga organisationsformen. Därför har sta-
ten och övriga parter i det nya filmavtalet träffat ett principavtal om att bilda en
stiftelse, se bilaga 4. Enligt avtalet skall stiftelsen bildas av det nu gällande
filmavtalets parter och TV-företagen Sveriges Television AB och Nordisk
Television AB. De förstnämnda anslår till stiftelsen de tillgångar som finns i
konsortiet Filminstitutet. Staten anslår dessutom, liksom TV-företagen, medel
till stiftelsen enligt det nya filmavtalet

Enligt avtalet skall stiftelsens syfte vara att främja värdefull svensk film-
produktion, spridning och visning av värdefull film och bevarandet av filmer
och material av film- och kulturhistoriskt intresse samt att verka för interna-
tionellt samarbete i dessa avseenden. Avtalet innebär vidare att stiftelsen - un-
der förutsättning av erforderliga samtycken - skall överta ansvaret för de för-
bindelser som konsortiet Filminstitutet ingått.

Avtalet är träffat bl.a. under förbehåll av riksdagens godkännande. Först
när erforderliga godkännanden av avtalet föreligger kan stiftelsebildningen
komma till stånd. Detta sker bl.a. genom att avtalsparterna upprättar ett stiftel-
seförordnande i vilket ytterligare preciseras stiftelsens organisation och verk-
samhet.

6 Stöd till den filmkulturella verksamheten

Regeringens bedömning: Utformningen av filminstitutets filmkul-
turella verksamhet bör i framtiden vara ett resultat av de uppdrag som
regeringen lämnar åt Filminstitutet inom det filmkulturella området.

Utredningens förslag: Filmutredningen föreslår att Filminstitutets
filmkulturella verksamhet särskiljs från filmavtalet och att verksamheten i
stället finansieras genom att staten upphandlar de filmkulturella tjänster som
man anser värdefulla. Utredaren anser att ett sådant förslag skulle skapa en
bättre ansvarsfördelning mellan parterna och dessutom lägga en grund för en
effektivare styrning av institutet.

Filmutredningen konstaterar att man inte har haft möjlighet att, inom de Prop. 1992/93: 10
givna tidsramarna, göra en djupare organisatorisk och ekonomisk utvärdering
av Filminstitutets filmkulturella verksamhet utan har istället valt att kommen-
tera vissa delar av verksamheten. Utredarens allmänna uppfattning är dock att
det finns möjlighet att bedriva Filminstitutets verksamheten på ett mer ratio-
nellt sätt och att den nya styrelsen därför bör se över den nuvarande organisa-
tionen.

Remissinstanserna: Den övervägande delen av remissinstanserna är
positiva till att staten tar över ansvaret för Filminstitutets filmkulturella verk-
samhet Man menar att detta skulle tydliggöra ansvarsfördelning mellan avtal-
sparterna och staten. Filminstitutet självt avvisar emellertid tanken på en delad
finansiering och menar att staten och branschen bör ta ett delat ansvar för så-
väl filmproduktion som den filmkulturella verksamheten.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen instämmer i stort i
de argument för ett statligt ensamansvar som anförts av utredningen och ett
stort antal remissinstanser. Vi vill särskilt poängtera vikten av att det filmkul-
turella området, liksom andra jämförbara verksamheter, garanteras en konti-
nuitet och en säkrare intäktsutveckling än vad ett inordnande under ett mark-
nadsberoende avtalsförhållande medger.

Regeringen anser att stödet till den filmkulturella verksamheten bör för-
stärkas vilket framkommer i nedanstående avsnitt. Vi återkommer i avsnitt 7
till anslagsberäkningen för tiden 1 januari - 30 juni 1993, alltså det inneva-
rande budgetåret.

Vi vill i detta sammanhang översiktligt ta upp frågan om hur det statliga
filmkulturella ansvaret bör definieras och utvecklas.

Den verksamhet inom Filminstitutet som utgör grunden för detta ansvar
har byggts upp och utvecklats under snart tre decennier. Utvecklingen har
skett inom två olika finansieringsmiljöer; dels inom ramen för ett avtal, dels
genom tillförsel av specialdestinerade statliga medel. De verksamheter som
har byggts upp inom ramen för avtalet har inte bara bestämts av staten, utan
hänsyn har också tagits till branschernas särskilda önskemål.

Dessa verksamheter skall nu samordnas och bör i detta sammanhang bli
föremål för en samlad översyn vars slutresultat bör bli en precisering av det
statliga filmkulturella ansvaret. Innan en sådan översyn har gjorts vill rege-
ringen inte definiera det filmkulturella uppdrag vi har för avsikt att ge åt
Filminstitutet

De riktlinjer som i det följande anges för Filminstitutets filmkulturella upp-
drag under perioden den 1 januari 1993 - den 30 juni 1994 är därför allmänt!
hållna och bör senare preciseras! Regeringen har för avsikt att ge styrelsen
uppdraget att i en fördjupad anslagsframställning inför budgetåret 1994/95

utvärdera den nuvarande verksamheten och mot bakgrund av en sådan analys
lämna förslag till hur en framtida verksamhet skall definieras, utformas och

finansieras.

Nedan redovisas tre utgångspunkter som vi anser bör ligga till grund för
en sådan analys. Dessa utgångspunkter bör även kunna ligga till grund för
styrelsens val av inriktning under perioden fram till den 1 juli 1994.

A. Verksamhetens inriktning bör bestämmas av vad som från statlig film-
politisk utgångspunkt är motiverat Som vi tidigare har anfört är en betydande
del av den nuvarande verksamheten framvuxen inom ramen för avtalet och
därvid bl.a. definierad utifrån branschintressen. I detta sammanhang bör
också noteras att vissa verksamheter tangerar och ibland går in på områden
som ansvarsmässigt hör hemma hos andra statliga myndigheter. Vi tänker
därvid bl.a. på den verksamhet som bedrivs inom Arkivet för Ljud och Bild
samt Stockholms universitet.

I samtliga nu anförda fall är det viktigt att styrelsen anger vilka verksamhe-
ter som kan anses ligga utanför statens kulturpolitiska ansvar. Det bör emel-
lertid vara möjligt för Filminstitutet att även i en framtid bedriva verksamheter
som inte är direkt hänförbara till ett sådant ansvar under förutsättning att mot-
svarande finansiella resurser tillförs utifrån.

B. Vidare bör frågan om verksamheter som redan nu bedrivs av
Filminstitutet, men som inte uttryckligen motsvarar ett uppdrag, vare sig
inom avtalets ram eller via statens filmkulturella uppdragsgivning tas upp. Vi
tänker därvid bl.a. på ateljéverksamhet, viss filmlaboratorieverksamhet samt
biografverksamhet. Styrelsen bör analysera om sådan verksamhet är kultur-
politiskt motiverad och fortsättningsvis skall bedrivas inom institutets ram.
Om styrelsen kommer fram till att sådana verksamheter även fortsättningsvis
bör ligga under institutets ansvar, bör detta ekonomiskt vara klart separerat
från övrig verksamhet och kravet bör vara att varje område skall täcka sina
egna kostnader. För fastighetsförvaltningen bör liknande principer gälla.

C. Avslutningsvis bör tas upp problem som sammanhänger med att
Filminstitutet bedriver egen verksamhet på filmens område och fördelar bi-
drag till aktörer inom olika delar av filmsektom samt att detta ibland har inne-
burit intressekollisioner. Som en huvudregel bör gälla att Filminstitutet inte
bör ägna sig åt aktiviteter som branschen eller organisationer på filmens om-
råde kan göra. Om detta av särskilda skäl blir nödvändigt - vi tänker främst
på import av barnfilm - bör institutet sträva efter en situation där den egna
aktiviteten inte gynnas framför aktörer som konkurrerar med institutet.

I de följande avsnitten presenterar regeringen kortfattat Filminstitutets och
Konstnärsnämndens filmkulturella verksamhetsområden. Områden samman-
faller med de anslagsposter som regeringen förutsätter utgår från anslaget
Stöd till filmkulturell verksamhet.

6.1 Arkivverksamhet

Regeringens forslag: Staten tar över ansvaret för finansieringen av
Filminstitutets arkivverksamhet.

Utredningens förslag: Utredaren har berört denna verksamhet endast
genom att konstaterar att arkivering av rörliga bilder i dag sker på två ställen,

Prop. 1992/93: 10

2 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 10

dels på Filminstitutet dels på Arkivet för Ljud och Bild (ALB). Utredningen Prop. 1992/93:10
anser att den nya styrelsen bör se över institutets arkivverksamhet för att klar-
göra om ett närmare samarbete med ALB skulle kunna effektivisera verksam-
heten.

Remissinstanserna: ALB väljer att inte i detalj kommentera utredarens
förslag utan avvaktar resultatet av pliktleveransutredningen som beräknas
vara klar under hösten.

Filminstitutet konstaterar att ALB inte arkiverar någon film på filmbas utan
endast film överförd till videoband enligt pliktexemplarslagen. Filminstitutet
påpekar att dess arkivverksamhet, till skillnad från ALB:s, huvudsakligen
syftar till att bevara filmen i sin originalversion för att därmed kunna åter-
skapa en autentisk visningssituation på biograf.

Skälen för regeringens förslag: Filmarkivets huvuduppgift är att be-
vara det svenska filmarvet åt eftervärlden. Förutom ett rent filmhistoriskt in-
tresse speglar filmen miljöer, samhällsliv och värderingar från en gången tid
som är av stort historiskt intresse. Filmarkivet bygger sin verksamhet på dels
arkivering och dels restaurering av äldre filmer. Arkivet innehåller i dag över
13 000 titlar och mottar årligen mellan 200 till 400 nya filmer för deposition.
Under året har totalt 2 500 tidar lånats ut. Användare av arkivet är främst for-
skare från institutionen för teater- och filmvetenskap vid Stockholms uni-
versitet och Dramatiska Institutet samt Filminstitutets egen cinemateks-
verksamhet.

Restaurering av äldre filmer är nödvändig då dessa är gjorda på en nitrat-
bas som är både självförstörande och dessutom mycket brandfarlig.

Som en naturlig del av arkivverksamheten finns Filminstitutets egen film-
klubb - Cinemateket. Hälften av Cinematekets utbud under det gångna året
utgjordes av filmer från arkivet som på detta sätt gjorts tillgängliga för en
större allmänhet. Cinemateket visar också annan modem och klassisk film
som inte når de svenska biograferna via den normala distributionen.
Cinemateket har filialer i både Göteborg och Malmö och totalt 10 000 med-
lemmar. Under 1991/92 hade man 60 000 besökare fördelade på 1 200 före-
ställningar.

Som komplement till såväl filmarkivet som cinemateksverksamheten finns
inom institutet en väl utbyggd dokumentationsavdelning. Avdelningen inbe-
griper ett bibliotek, ett bild- och affischarkiv samt ett klipparkiv. Biblioteket
är huvudbibliotek för filmlitteratur i Sverige och omfattar 36 000 böcker och
1 200 tidskrifter samt manuskript och textlistor till 9 000 svenska och utländ-
ska filmer.

Institutets arkivverksamhet inkluderar även ett videotek som svarar för ar-
kivering av videofilmer samt ansvarar för den allmänna videobevakningen.

Regeringen anser att det är av stor vikt att den film och det filmmaterial
som produceras i landet kan bevaras åt eftervärlden. Ett bidrag på 9 miljoner
kronor bör utgå för tiden den 1 januari - den 30 juni 1993 till den verksamhet
som beskrivits ovan. En sådan bidragsstorlek innebär på halvårsbasis en för-
stärkning på 0,75 miljoner kronor vilket garanterar att verksamheten kan
fortleva och utvecklas på ett gynnsamt sätt.

Regeringen finner att vissa delar av Filminstitutets arkivverksamhet ligger Prop. 1992/93:10
mycket nära det arbete som ALB utför. Den nya styrelsen bör därför få i upp-
drag att se över verksamheten för att klargöra om denna verksamhet på ett ef-
fektivt sätt kan samordnas med den som ALB bedriver.

6.2 Publikationer och information

Regeringens förslag: Staten tar över ansvaret för finansieringen av
Filminstitutets publikations- och informationsverksamhet

Utredningens förslag: Utredaren har inom detta område endast kom-
menterat den internationella verksamheten. Han anser att stora delar av
Filminstitutets internationella verksamhet har sin motsvarighet i Svenska
Institutet och menar att det föreligger en risk för dubbelarbete.

Remissinstanserna: Filminstitutet hävdar att det finns en klar uppdel-
ning av arbetsinsatser mellan Svenska Institutet och Filminstitutet.
Filminstitutet svarar för försäljning och presentation av filmer vid de större
festivalerna medan Svenska Institutet ansvarar för övrig representation.

Skälen för regeringens förslag: Filminstitutets informations- och
förlagsavdelning har det övergripande ansvaret för att sprida kunskap om
institutets verksamhet såväl externt som internt inom branschen. Utöver detta
bedriver avdelningen en mindre förlagsverksamhet där den varje år utger
Filmårsboken samt har en kontinuerlig utgivning av uppslagsverket Svensk
Filmografi.

Avdelningen Teknisk information och utveckling har ansvar för att stödja
och sprida kunskap om den tekniska utvecklingen inom video-, TV-, och fil-
mområdet. Verksamheten bedrivs främst genom utgivning av tidningen TM
med fem nummer om året samt genom ett årligen återkommande seminarium
som behandlar de senaste nyheterna inom det tekniska medieområdet.

Tidskriften Chaplin utkommer med 6 nummer per år och är med sin upp-
jaga på drygt 5 000 exemplar per år Nordens största filmtidning.

Utlandsavdelningen representerar Sverige vid internationella festivaler och
andra filmmanifestationer. Avdelningen har dels ansvaret för att sprida infor-
mation om svensk film och dess aktörer, dels för att sälja rättigheter för
svensk film. Avdelningen samarbetar vid vissa tillfällen med Svenska
Institutet

Regeringen anser att Filminstitutets publiceringsverksamhet samt dess na-
tionella och internationella verksamhet vad det gäller att sprida kunskap om
svensk film bör, under tiden fram till den fördjupade anslagsframställningen,
bedrivas i en omfattning som motsvarar det som i dag gäller för verksamhe-
ten. Det innebär att ett bidrag på 4,25 miljoner kronor bör utgå till verksamhe-
ten för tiden 1 januari till 30 juni 1993. Filminstitutet har i årets anslagsfram-
ställning begärt 500 000 kr för täckande av de kostnader som kommer att

uppstå vid firandet av filmens 100-års jubileum. Regeringen anser att de Prop. 1992/93: 10
eventuella merkostnader som kan uppstå på grund av detta firande bör täckas
inom ramen för den befintliga verksamheten.

Regeringen vill avslutningsvis betona att vad som ovan nämnts under av-

snitt 6 punkt A särskilt bör beaktas inom denna verksamhet

6.3 Verksamhet riktad till barn och ungdom

Regeringens förslag: Staten tar över ansvaret för finansieringen av
Filminstitutets verksamhet riktad till barn och ungdom.

Utredningen har inte särskilt behandlat detta område.

Skälen för regeringens förslag: Filminstitutets verksamhet riktad till
barn och ungdom kan uppdelas på en extern och en intern del. Inom den ex-
terna delen fördelas stöd till verksamheter som bedrivs utanför Filminstitutets
regi medan den interna verksamheten bedrivs av institutet självt

Inom den externa delen bedriver Filminstitutet sedan ett par år tillbaka
stödprogram som syftar till att dels stimulera tillkomsten och driften av regio-
nala medieverkstäder för barn och ungdom, dels utvidga det lokala utbudet av
film genom att stödja en omfattande bam- och skolbioverksamhet.

Visningsstöd och repertoarbreddningsstöd är andra former av extemt stöd
som utgår från avdelningen. Visningsstödet går i stor utsträckning till organi-
sationer som själva har filmverksamhet riktad till bam och ungdom medan re-
pertoarbreddningsstödet kan sökas direkt av den lokale biografägaren som
stöd till satsningar på värdefull film.

För att främja ett stort utbud av film riktad till bam och ungdom stödjer
institutet externa rättighetsinnehavare för att dessa under en längre tid än vad
som annars skulle varit kommersiellt försvarbart skall kunna behålla sina rät-
tigheter. På detta sätt upprätthåller man ett basbestånd av filmklassiker för
bam och ungdom i landet.

Institutet bedriver en omfattande egen filmpedagogisk verksamhet riktad
till bam och ungdom. Verksamheten består dels av en uppsökande verk-sam-
het, dels av produktion av filmpedagogiskt material samt utgivning av tid-
ningen "Tusen och en film". Tidningen är en filmpedagogisk tidskrift för
bam och ungdom som distribueras till fasta prenumeranter samt via externa
visningsorganisationer. Tidningen har en prenumererad upplaga på 2 600
exemplar.

Filminstitutet bedriver vidare en egen import av barnfilm som ett led i sin
strävan att bredda utbudet av bam- och ungdomsfilm i Sverige.

Intresset för film bland bam och ungdom är i dag större än det någonsin
varit tidigare. Utbudet av film för dessa grupper har också ökat i och med de
reklam- och betalfinansierade TV-kanalemas stora utbud av film.

Det är regeringens uppfattning att barn och ungdomar bör beredas möjlig- Prop. 1992/93: 10
het att, dels ta del av ett brett utbud av svensk och utländsk film, dels själva
ges möjlighet att prova på att producera film.

Regeringen anser att Filminstitutets verksamhet inom detta område bör ha
samma omfattning som den hittills haft, vilket innebär att den bör erhålla ett
bidrag på 11 miljoner kronor för tiden 1 januari - 30 juni 1993. Vi vill under-
stryka att det naturliga engagemanget hos bam och ungdomar skall utgöra
grunden för dessa insatser.

Storstadsregionerna erbjuder i dag ett relativt sett stort utbud av film- och
videoaktiviteter. Det är därför av vikt att en stor del av tillgängliga medel an-
vänds till externa stödinsatser för bam och ungdom ute i landet

Regeringen anser att minst 9 miljoner kronor av bidraget som utgår till
verksamhet för bam och ungdom bör avsättas för stöd till externa verksamhe-
ter.

6.4 Främjande av spridning och visning av värdefull film

Regeringens förslag: Staten tar över ansvaret för finansieringen av
Filminstitutets verksamhet för främjande av spridning och visning av
värdefull film.

Utredarens förslag: Inom detta område har utredaren endast berört
Filminstitutets importverksamhet av film. Utredaren konstaterar att
Filminstitutet bedriver egen import av film samtidigt som man stödjer externa
importörer av film och därmed konkurrerar med sina egna bidragsmottagare.
Utredningen anser inte att institutet skall importera film utan att man i stället
skall inrikta sig på att stimulera andra fria importörer att utveckla sin verk-
samhet.

Remissinstanserna: Filminstitutet, Filmstudiorörelsen och Svenska
Teaterförbundet motsätter sig utredningens förslag om att avveckla institutets
filmimportverksamhet. Instanserna menar att institutets verksamhet inte kon-
kurrerar med andra importörers verksamhet utan i stället kompletterar dessa.

OFF, Göteborgs Filmfestival, Folkets Bio, FilmCentrum, Föreningen för
animerad film, Sveriges Filmuthyrareförening m.fl. anser att institutets im-
port av vuxenfilm bör avvecklas och att de medel som går till denna verksam-
het i stället skall kanaliseras som stöd till fria importörer av kvalitetsfilm.

Folkets Bio och Filmuthyrareföreningen, som båda representerar externa
filmimportörer, anser dessutom att institutets importverksamhet inte bedrivs
på konkurrensneutrala villkor.

Skälen för regeringens förslag: Liksom verksamheten riktad till
bam och ungdom kan denna verksamhet också indelas i en intem och en ex-
tern del.

De externa stöd som utgår från avdelningen är import- och lanseringsstöd,
visningsstöd samt repertoarbreddningsstöd. Samtliga dessa externa stödpro-

gram har presenterats under föregående avsnitt och har samma form och syfte
här frånsett att de här avser vuxenfilm. Utöver dessa stöd finns inom denna
del ett stöd till återkommande kortfilmsmanifestationer.

Filminstitutet bedriver ett omfattande eget regionalt filmutvecklingsarbete
för att stödja filmens roll i det lokala kulturlivet. Arbetet är rikstäckande och
syftar till att stärka samspelet mellan biografer, föreningar och kommuner och
till att hitta metoder för att öka publiken på biograferna samt att bredda utbu-
det av film.

För att bredda utbudet av film bedriver institutet också en egen distribu-
tionsverksamhet för såväl lång- som kortfilm. Verksamheten bedrivs på så
sätt att man köper in rättigheter för nyproducerade filmer, dels övertar rättig-
heter för äldre filmer när andra distributörer på kommersiella villkor inte är
villiga att förlänga rättigheterna. Verksamheten har lett till att institutet har
kunnat bygga upp en bank av filmer som man kan erbjuda biografer, skolor
och institutioner att hyra.

Främjandet av visning och spridning av värdefull film utgör en central del i
Filminstitutets filmkulturella verksamhet. Regeringen anser att verksamheten
bör fortsätta i samma omfattning som tidigare, vilket innebär att den bör er-
hålla ett bidrag på 6 miljoner kronor för tiden den 1 januari - den 30 juni
1993.

Filminstitutet begär i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 en
förstärkning på 2,5 miljoner kronor för införandet av ett nytt stödprogram för
att stödja uppkomsten av regionala filmverkstäder ute i landet. Regeringen
anser inte att det i dagsläget finns en tillräckligt genomarbetad behovsanalys
för att införa ett sådant nytt stödprogram.

Filminstitutet har tidigare bedrivit en egen import av vuxenfilm. Denna im-
portverksamhet är exempel på sådan verksamhet som bedrivs såväl av institu-
tet som av andra externa aktörer. Som framgår under avsnitt 6 punkt C anser
regeringen att Filminstitutet inte skall bedriva sådana verksamheter som be-
drivs eller kan bedrivas av andra visningsorganisationer eller företag. Vad
gäller institutets filmimport har denna problematik accentuerats genom att
flera fria filmimportörer hävdar att Filminstitutets verksamhet har bedrivits på
ett sätt som inte ansetts vara konkurrensneutralt gentemot övriga importörer.

Mot bakgrund av vad som framkommit ovan anser regeringen att
Filminstitutets importverksamhet av vuxenfilm bör avvecklas. Det medel som
härigenom frigörs bör i stället förstärka stödet till externa filmimportörer.

Sammantaget bör Filminstitutets avsätta minst 2 miljoner kronor för im-
port- och lanseringsstöd för tiden 1 januari till 30 juni 1993, vilket innebär en
kraftig förstärkning av stödet jämfört med dess nuvarande omfattning. Övrig
extern verksamhet bör bedrivas i samma omfattning som tidigare.

Prop. 1992/93: 10

6.5 Styrelse och ledning

Prop. 1992/93: 10

Regeringens forslag: Staten lämnar bidrag till finansieringen av
Filminstitutets ledning och styrelse motsvarande den del av institutets
totala verksamhet som avser det filmkulturella uppdraget.

Skälen till regeringens förslag: Den dagliga ledningen för institutet
sköts av en verkställande direktör. Till sin hjälp har denne en vice verkstäl-
lande direktör som också fungerar som administrativ chef för verksamheten.
Institutets ledning utses av dess styrelse.

Som rådgivande organ har institutets ledning och styrelse förvaltningsrådet
som består av representanter för olika intressegrupper inom film, TV, och vi-
deobranschen.

I avvaktan på den fördjupade anslagsframställningen inför budgetåret
1994/95 beräknar regeringen att 2 miljoner kronor bör utgå till ledning och
styrelse vad gäller den filmkulturella verksamheten.

6.6 Administrativ service

Regeringens förslag: Staten lämnar bidrag till finansieringen av
Filminstitutets administrativa service motsvarande den del av institutets
totala verksamhet som avser det filmkulturella uppdraget.

Skälen till regeringens förslag: Verksamheten innefattar en perso-
nal- och en ekonomiavdelning som bedriver normala för sådana avdelningar
förekommande arbetsuppgifter.

Till verksamheten hör också reception, vaktmästeri, transport och
Filmhusets egna biografer. Kostnaderna för dessa avdelningar belastar dock
inte denna verksamhet utan fördelas ut på institutets övriga verksamheter.

Regeringen anser att institutets administrativa service i stort bör ha samma
omfattning som tidigare. Till verksamheten bör därför utgå ett bidrag på
785 000 kronor för tiden 1 januari - 30 juni 1993. Regeringen utgår vidare
ifrån att verksamheten tillskjuts medel från de områden som nedan presenteras
under avsnitt 6.7. Regeringen bedömer att den administrativa servicen på detta
sätt kan tillskjutas ytterligare 1,75 miljoner kronor för tiden den 1 januari - den
30 juni 1993.

Inför kommande verksamhetsår bör den nya styrelsen se över institutets
administrativa service för att klargöra hur verksamheten bör utformas för att
bäst tjäna sitt syfte.

6.7 Affärsdrivande verksamheter m.m.

Prop. 1992/93: 10

Inom Filminstitutet finns det ett antal verksamheter som bedrivs under näst
intill kommersiella villkor. Dessa verksamheter är filmhusateljéerna,
Rotebrolaboratoriet, fastighetsavdelningen samt institutets externa biografer i
Stockholm, Göteborg och Malmö.

Gemensamt för dessa verksamheter är att de får betydande intäkter från
privatkunder, företag eller institutioner som nyttjar deras tjänster.
Sammantaget beräknas dessa verksamheter ge en vinst med 3,5 miljoner kro-
nor för verksamhetsåret 1993/94. Som berörts ovan anser regeringen att
dessa medel bör tillföras avdelningen för administrativ service.

Filmhusateljéema är sedan år 1991 ett dotterbolag som ägs till fullo av
Filminstitutet. Verksamheten är förlagd till Filmhuset där man bedriver ut-
hyrning av ateljéer, teknisk utrustning samt biträder med ateljépersonal.
Verksamheten bedrivs på fullt kommersiella villkor.

Rotebrolaboratoriet renoverar skadad film men bedriver också en verk-
samhet som syftar till att förebygga skador och slitage på filmer. Vidare er-
bjuder man muséer och andra institutioner reprofotografering.

Filminstitutets fastighetsavdelning är den avdelning inom institutet som ger
störst överskott, ca 4,5 miljoner kronor per år. Överskottet beror på det fak-
tum att man hyr ut nästan halva Filmhuset till andra verksamheter; största hy-
resgästen är Dramatiska Institutet. Filminstitutet har meddelat att avgiften för
tomträttsavgälden kommer att höjas med ca 2,5 miljoner kronor och att man
som kompensation för detta har för avsikt att kräva höjda anslag.

Regeringen anser att en eventuell höjning av tomträttsavgälden skall, lik-
som alla icke förväntade merkostnader, bemötas med allmänna besparingar av
institutets verksamhet inom ramen för de prioriteringar som satts upp.

Filminstitutets externa biografverksamhet i Stockholm, Göteborg och
Malmö har delvis tillkommit som ett led i den egna distributions-verksamhe-
ten. Genom att vara både distributör och biografägare kan institutet garantera
visning av filmer man köpt in. En annan orsak till institutets biografverksam-
heten är att man inte äger visningsrättighetema till alla de äldre filmer som
man har i sitt arkiv. Dessa filmer kan därför endast visas för slutna sällskap i
egna biografer.

6.8 Bidrag till konstnärsnämndens filmstöd

Regeringens bedömning: Staten bibehåller ansvaret för finansie-
ringen av Konstnärsnämndens stöd till kortfilmsproduktion m.m.

Utredarens förslag: Filmutredningen anser att staten stöd till filmpro-
duktion utnyttjas bäst om det koncentreras till Filminstitutet och menar därför
att det statliga stödet till konstnärsnämndens kortfilmsstöd bör avvecklas.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är övervägande positiva till ett Prop. 1992/93: 10
fortsatt statligt bidrag till Konstnärsnämndens stöd till kortfilmsproduktion.

Skälen for regeringens bedömning: Konstnärsnämndens filmstöd
är ett projektstöd som främst inriktas mot stöd för produktion av kortfilm.
Under hösten 1992 fördelades stödet på 19 olika projekt.

Konstnärsnämnden konstaterar i sin anslagsframställning för budgetåret
1993/94 att efterfrågan på filmstödet vida överstiger dess storlek och begär
därför en förstärkning av stödet med 2,1 miljoner kronor

Regeringen anser det värdefullt att det finns en miljö utanför Filminstitutet
till vilken filmare kan vända sig för att söka stöd för sina kortfilmsprojekt. Vi
anser därför att det statliga stödet till Konstnärsnämnden bör kvarstå i samma
omfattning som hittills varit fallet. Medel för för verksamheten vad avser för-
sta halvåret 1993 finns budgeterade under anslaget Filmstöd.

7 Anslagsfrågor

Regeringen förslag: Anslaget till Filmstöd ersätts fr.o.m.
nästa budgetår av två nya anslag, Stöd till svensk filmproduktion m.m.
samt Stöd till filmkulturell verksamhet. För dessa ändamål under tiden
1 januari till 30 juni 1993 anslås två mot-
svarande anslag på tilläggsbudget om 30 750 000 kr respektive
16 035 000 kr.

Skälen för regeringens förslag: I statsbudgeten för budgetåret
1992/93 finns under elfte huvudtitelns uppfört ett reservationsanslag,
Filmstöd, på 65 513 000 kr. Då det nya filmavtalet väsentligen förändrar det
statliga filmstödets utformning bör stödet i fortsättningen, dvs. från och med
nästa statsbudget, delas upp på två olika anslag, kallade Stöd till svensk film-
produktion m.m. samt Stöd till filmkulturell verksamhet.

I avvaktan på ett nytt film- och videoavtal har utbetalningar från det nuva-
rande anslaget skett endast för perioden den 1 juli - den 31 december 1992.
Anslaget har därvid belastats med sammanlagt 33 399 000 kr för de olika
stödformerna varför det nu återstår 32 114 000 kr att disponera under resten
av budgetåret 1992/93. Ändamålet med vissa anslagsposter under anslaget
kommer att finnas kvar i det nya bidragssystemet. Detta gäller anslagspos-
terna Främjande och spridning av värdefull film, Filmkulturella insatser för
bam och ungdom samt Bidrag till projekt på filmområdet, den sistnämnda
posten disponeras av Konstnärsnämnden. De ifrågavarande anslagsposterna
bör därför kunna användas för sådana ändamål under resten av innevarande
budgetår. Även om ändamålet för anslagsposterna tre och fem kvarstår, avser
posterna delvis andra verksamheter för resterande del av budgetåret, vilket
förklarar skillnaden i anslagsposternas storlek mellan första och andra delen
av budgetåret.

För övriga delar av det nya filmstödet finns däremot inte direkta motsva- Prop. 1992/93: 10
righeter på det nuvarande anslaget Filmstöd. Därför bör medel för dessa tas
upp på de två nya anslag som fr.o.m. nästa budgetår skall inrymma hela
filmstödet. På det sättet kommer eventuella anslagsbehållningar att direkt flyta
in i på rätt anslag vid det kommande budgetårsskiftet.

Medelsbehovet för budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanställ-
ning. Det är att märka att anslaget Filmstöd kommer att belastas med endast
51 513 000 kr under innevarande budgetår och att det följaktligen uppkom-
mer en besparing på 14 000 000 kr i förhållande till det belopp med vilket det
anslaget finns uppfört i statsbudgeten. Denna besparing bör dras ifrån be-
gärda anslagsbelopp på tilläggsbudget när merkostnaden för det nya filmavta-
let under innevarande budgetår räknas fram.

Budgetåret 1992/93

	1992 juli-december	1993 januari-juni Regeringens förslag
Bidrag frän anslaget Filmstöd
1. Bidrag till Filmfonden	15 080 000	-
2. Produktionsgarantier till svensk kortfilm	1 828 000	-
3. Främjande och spridning av värdefull film	5 538 000	6000 000
4. Bidrag till filmkulturella ändamål	3 586 000	-
5. Filmkulturella insatser for bam och ungdom	3 653 000	11 000 000
6. Stöd till biografer	2 600 000	-
7. Bidrag till projekt på filmområdet.	1 114 000	1 114 000
Beräknade bidrag frän anslaget Stöd till svensk
filmproduktion m.m.
Statsbidrag till film- och videoavtalet		30 750 000
Beräknade bidrag frän anslaget Stöd till film-
kulturell verksamhet
Arkivverksamhet		9 000 000
Publikationer och information		4 250 000
Styrelse och ledning		2000 000
Administrativ service		785 000
Summa	33 399 000	64 899 000

Det nya filmavtalet leder till en helårskostnad för staten på 129 798 000 kr,
vilket innebär en ökning med 63 000 000 kr i förhållande till det tidigare.
Regeringen återkommer i 1993 års budgetproposition när det gäller medels-
behovet för budgetåret 1993/94.

8 Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de ekonomiska förpliktelser som följer av det nya film- och
videoavtalet (avsnitt 5.1)

2. bemyndigar regeringen att medverka vid bildandet av stiftelsen
Svenska Filminstitutet i enlighet med särskilt avtal (avsnitt 5.5).

3. godkänner att staten övertar ansvaret för finansieringen av olika
filmkulturella verksamheter hos Filminstitutet (avsnitt 6.1- 6.4).

4. godkänner grunderna för bidragsgivning till finansieringen av
Filminstitutets styrelse och ledning samt administrativa service
(avsnitt 6.5 och 6.6).

5. till Stöd till svensk filmproduktion m.m. på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag på 30 750 000 kr (avsnitt 7).

6. till Stöd till filmkulturell verksamhet på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag på 16 035 000 kr (avsnitt 7).

Prop. 1992/93:10

Utredningens sammanfattning av betänkandet
filmproduktion och filmkulturell verksamhet i
Sverige (SOU 1991:105)

I utredningens direktiv ingår det att jag skall belysa behovet av ett stadigt an-
svarstagande inom filmområdet, samt att redovisa alternativa modeller för
framtida kulturpolitiska insatser. Dessutom ingår det i uppdraget att analysera
det nuvarande filmstödet och att belysa förutsättningarna för ett nytt film- och
videoavtal.

1 Utgångspunkter för arbetet

Jag har arbetat med följande utgångspunkter i samband med utredningens ge-
nomförande.

Svensk film har finansieringsproblem

Svensk film har finansieringsproblem genom att intäkterna till Filminstitutet
minskar. Detta har inneburit att jag har sökt efter nya och stabila intäktskällor
för institutet.

Effektiviteten i stödsystemet har ifrågasatts

Allt fler hävdar att konstruktionen av nuvarande stödsystem varken stimulerar
produktionen av kvalitetsfilm eller ger något stöd för att utveckla en lönsam
filmindustri.

Filminstitutets organisation har ifrågasatts

Filminstitutets verksamhet innefattar ett stort antal områden. Institutet delar
både ut stöd till filmproduktion och är själv involverad som finansiär och
producent. Institutet lämnar stöd för import av utländsk film till Sverige, men
uppträder också själv som importör. Institutet ansvarar också för hela den
s.k.filmkulturella verksamheten.

Det har inte varit möjligt att värdera effektiviteten i Filminstitutets verk-
samhet på den korta tid som stått till mitt förfogande. En viktig del i mina
förslag är dock att jag anser att Filminstitutets verksamhet tydligare bör upp-
delas, så att frågor som berör stödet till filmproduktion hanteras tydligt avskilt
från de filmkulturella frågorna. Jag anser vidare att styrelsen skall få ett tydli-
gare ansvar för hela verksamheten.

Genom de förslag till finansiering som lämnas kommer styrelse och led-
ning att ges bättre förutsättningar att också bedöma effektiviteten i verksamhe-
ten. Jag förutsätter att den styrelse som utses är beredd att ta detta större an-

svar.

Prop. 1992/93:10

Bilaga 1

Krav på kvalitet förutsätter en lönsam svensk Filmindustri Prop. 1992/93: 10

Bilaga 1

Den svenska filmpolitiken syftar till att stimulera produktion och distribution
av värdefull svensk film. Detta antas av en del stå i motsats till att den film
som produceras också skall vara kommersiellt lönsam. Jag anser att det sven-
ska stödet för svensk filmproduktion också i fortsättningen skall baseras på
önskemål om att stödet skall stimulera produktion av konstnärligt värdefull
film. Samtidigt står det fullständigt klart att inget stödsystem ensamt kan ga-
rantera att det i framtiden ges möjligheter för svensk filmproduktion. Ett
stödsystem måste också stimulera till produktion och marknadsföring av fil-
mer som drar en sådan publik att rimlig lönsamhet kan uppnås i branschen.
Först då skapas förutsättningar för en långsiktig uthållig svensk filmproduk-
tion.

Nuvarande ägarstruktur är oförändrad

Det har inte legat inom ramen för utredningen att analysera den svenska bio-
grafstrukturen bl.a. med avseende på ägarstrukturen och konkurrensförhål-
landena, varför jag har arbetat med förutsättningen att biografstrukturen är
oförändrad. Det är dock värt att påpeka att de båda stora biografkedjoma sva-
rar för ca 70 % av marknaden om man räknar antalet biografbesökare.

2 Sammanfattning av utredningens förslag

Ett nytt filmavtal bör och kan träffas

Jag har haft i uppdrag att föra formella förhandlingar med olika parter. Efter
omfattande samtal och överläggningar anser jag att det finns förutsättningar
för ett nytt film- och videoavtal, samt att det finns förutsättningar för en stabil
finansiering av Filminstitutets verksamhet. Utan ett samarbetsavtal mellan
staten och branschens parter finns det små förutsättningar för en svensk film-
produktion. Ett sådant alternativ har jag bedömt vara vare sig önskvärt eller
realistiskt. Sverige skulle då riskera att inom Europa vara det enda land som
inte hade en egen filmproduktion. I kapitel 7 beskriver jag möjligheten för att
staten tar över ansvaret för finansieringen av Filminstitutet Ett sådant alterna-
tiv är ekonomiskt genomförbart med de förutsättningar jag redovisar. Jag
förutsätter dock att mitt förstahandsalternativ kan genomföras.

Nya finansieringskällor

Jag föreslår att upphovsrättslagen ändras, så att det utgår en ersättning till
upphovsmännen för den hemkopiering som sker. Ersättningen till upphovs-
männen bör ske genom en upphovsrättslig avgift på oinspelade video- och
ljudkassetter. Avgiften föreslås bli arton kronor per videokassett och två kro-
nor per ljudkassett. Det ligger inte inom ramen för mitt utredningsuppdrag att

självständigt utreda den upphovsrättsliga lagstiftningen. Mitt förslag till än-
dring av upphovsrättslagen läggs fram under förutsättning att upphovsmän-
nen är beredda att avsätta en del av sin ersättning till Filminstitutet. Det ligger
i upphovsmännens egna intressen att stödja den svenska filmproduktionen.
Efter överläggningar med de upphovsrättsliga organisationerna bedömer jag
att minst 40 % av den upphovsrättsligt grundade ersättningen för videokasset-
ter kan avsättas till Filminstitutet

De nuvarande avtalsparterna förutsätts lämna bidrag i samma omfattning
som nu.

Förslaget innebär vidare att Sveriges Television AB och Nordisk
Television AB blir nya avtalsparter och att de deltager på lika villkor. Ett rim-
ligt årligt bidrag från Sveriges Television AB är 20 miljoner kronor och från
Nordisk Television AB 10 miljoner kronor Tillskottet från den upphovsrätts-
liga avgiften och från televisionsföretagen på sammanlagt ca 93 miljoner kro-
nor innebär att institutet får en ny långsiktig finansieringsgrund, som är ett
villkor för att den svenska filmproduktionen skall få en tillräcklig omfattning.

Ett nytt stödsystem

Jag föreslår att det införs ett nytt stödsystem för den svenska filmen. Mitt
förslag innebär att det kommer att finnas ett förhandsstöd och ett efterhands-
stöd och att de i kronor räknat blir lika stora.

Förhandsstöd

Förhandsstödet består av stöd för spelfilm och ett särskilt stöd för kortfilm. I
förhandsstödet för spelfilm ingår både stöd för traditionell spelfilm och s.k.
dokumentärfilm. Också stödet till kortfilm inrymmer stöd till alla slags kort-
filmer inkl, dokumentära kortfilmer. På samma sätt ingår i dessa stödformer
stöd till filmer för bam och ungdom. Jag förutsätter att Filminstitutets styrelse
särskilt bevakar att filmer för bam och ungdom utvecklas och produceras.

För spelfilm gäller att förhandsstödet kan utgå med högst 80 % av pro-
duktionskostnaden och vara högst 10 miljoner kronor. Jag förutsätter att
samma krav på kvalitet som hittills har uppställts skall gälla och att därför be-
greppet "värdefull" spelfilm kan kvarstå.

Innan förhandsstödets ram skall det avsättas resurser för distribution och
marknadsföring. En riktpunkt för filmens distribution bör vara att den kan ha
premiär på åtminstone tio platser samtidigt

Totalt beräknas förhandsstödet kunna uppgå till 85 miljoner kronor per år,
varav 26 miljoner kronor utgör stöd till svensk kortfilm.

Efterhandsstöd

Efterhandsstödet för spelfilm beräknas uppgå till 85 miljoner kronor och varje
film kan få ett maximalt stöd på 8 miljoner kronor. En förutsättning för att
efterhandsstöd skall utgå är att filmen har fått en biografpublik på minst 30

Prop. 1992/93:10

Bilaga 1

000 betalande besökare. Har den publiksiffran uppnåtts utgår ett stöd på 4 Prop. 1992/93: 10
milj.kr. för att successivt öka till 8 miljoner kronor när publiksiffran är 110 Bilaga 1
000 betalande besökare.

Övriga stödformer

Branschstödet ökar och i synnerhet ökar biografstödet. Biografstödet kom-
pletteras med ett stöd som innebär att biograferna får ett stöd i relation till sin
publik. Förslaget innebär att också de biografer som inte betalar någon avgift
till Filminstitutet får ett visst stöd för sin verksamhet. Summan av dessa stö-
dinsatser innebär att det ekonomiska stödet till den svenska filmen ökar kraf-
tigt. I nuläget kan stödet beräknas till ca 92 milj.kr., vilket skall jämföras med
mitt förslag att stödet skall vara ca 170 milj.kr. En sådan ökning ger erforder-
liga ekonomiska resurser för en framgångsrik svensk filmproduktion.

Ökat ansvar för stiftelsens styrelse

Stiftelsens styrelse får ökat ansvar och ökad självständighet. Enligt min upp-
fattning är detta en viktig förutsättning för att styrelse och ledning skall kunna
ta ansvar för helheten och därmed också för effektiviteten både ifråga om
filmstödet och institutets egen verksamhet. Styrelsen bör därför få en mer
självständig sammansättning. Detta innebär bl.a. att styrelsen inte skall ha en
sammansättning där avtalets parter är representerade.

För den konstnärliga bedömningen av filmer som skall få förhandsstöd
skall institutet ha anställda konsulenter. Konsulenterna skall ha tidsbegrän-
sade anställningar på högst tre år.

Staten finansierar den filmkulturella verksamheten

I mitt förslag till nytt film- och videoavtal föreslår jag att genom avtalet finan-
sieras enbart produktion av film, samt visst branschstöd och ett visst bio-
grafstöd. Det innebär att det inte avsätts några medel för den filmkulturella
verksamheten och att staten inte lämnar några bidrag till avtalets ändamål.
Staten svarar i stället helt för den filmkulturella verksamheten. Jag räknar med
att staten bibehåller sitt totala ekonomiska stöd och att det stödet avsätts för
filmkulturella ändamål. Stödet är för budgetåret 1991/92 64 299 000 kr och
det ger erforderligt utrymme för en filmkulturell verksamhet. Genom en än-
drad ansvarsfördelning finns det icke oväsentliga rationaliseringsmöjligheter,
varför den totala filmkulturella verksamheten bör kunna öka. Filminstitutet
bör t.ex. inte skaffa sig ytterligare egna biografer och bör inte heller bedriva
en egen importverksamhet av film. Jag förutsätter att statens beställning av
innehållet i den filmkulturella verksamheten blir målstyrd och långsiktig. Det
bör inte ankomma på staten att föreskriva medlen för Filminstitutet t.ex. i
form av antal tjänster m.m.

Ett helt statligt finansierat alternativ

Visar det sig inte möjligt att få till stånd ett nytt film- och videoavtal föreslår
jag att finansieringen av verksamheten i sin helhet blir ett statligt ansvar. I ett
statligt alternativ utgår jag ifrån att verksamheten skall ha samma omfattning,
som jag skissat i avtalsaltemativet Jag föreslår att staten finansierar ett sådant
alternativ genom att biografbiljetter beläggs med mervärdesskatt och att den
särskilda skatten på videokassetter bibehålls.

Prop. 1992/93: 10

Bilaga 1

Sammanställning av remissytranden över
betänkandet filmproduktion och filmkulturell
verksamhet i Sverige (SOU 1991:105)

Prop. 1992/93:10

Bilaga 2

1 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksskatteverket,
Generaltullstyrelsen, Kabelnämnden, Arkivet för ljud och bild, Kommers-
kollegiet, Konsumentverket, Statens Pris- och konkurrensverk, Juridiska fa-
kulteten vid Stockholms universitet, Konstnärsnämnden, Riksföreningen
Våra Gårdar, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Sveriges biografä-
garförbund, Sveriges Filmuthyrareförening, Föreningen Sveriges Filmprodu-
center, Svenska Videodistributörers Förening, Videohandelns samarbetsor-
ganisation, Videouthyramas samarbetsorganisation, Sveriges Television,
Nordisk Television AB, TV 1000, Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Göteborg
filmfestival, Riksföreningen Folkets Bio, Filmcentrum, Sveriges Förenade
Filmstudios, Sveriges förenade barn- och ungdomsfilmstudios, Bygde-
gårdamas Riksförbund, Copyswede, Svenska Tonsättares Internationella
Musikbyrå (STIM), Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation
(SAMI), Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd
(KLYS), Svenska gruppen av The International Federation of Producers of
Phonograms and Videograms (IFPI), Svenska Teaterförbundet, Sveriges
Dramatikerförbund, Svenska Kvinnors Filmförbund, Oberoende Filmares
Förbund (OFF), Grossistförbundet Svensk Handel och Sveriges Köp-
mannaförbund.

Härutöver har skrivelser som berör utredningen inkommit från Unga
Örnars Riksförbund, Olympia film. Svenska Institutet, Radiobranschens
samarbetsråd, Göta film, Filmpool Nord, Föreningen för animerad film,
Visningsnämnden samt en grupp välkända filmare, Roy Andersson, Agneta
Elers-Jarleman, Stefan Jarl, Stig Larsson, Jan Lindqvist, Christina Olofson,
Suzanne Osten, Göran du Rées, Jan Troell, Bo Widerberg (nedan benämnda
Roy Andersson m.fl.)

Radiobranschens samarbetsråd och Grossistförbundet Svensk Handel in-
stämmer i det yttrande som lämnats av Svenska Magnetband Institutet

Copyswede, STIM, SAMI, KLYS och IFPI har lämnat ett gemensamt ytt-
rande i frågan om upphovsrättslig avgift på tomkassetter. Till yttrandet har bi-
fogats ett avtal mellan Copyswede, IFPI och Föreningen Sveriges Film-pro-
ducenter rörande fördelningen av de avgifter som skulle inkomma om utred-
ningens förslag om upphovsrättsliga avgifter genomfördes.

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 10

2 Inledning

Allmänt om remissvaren

Prop. 1992/93: 10

Bilaga 2

Av de 52 remissinstanser som beretts möjlighet att yttra sig över filmutred-
ningens slutbetänkande har 40 instanser inkommit med yttranden. Härutöver
har 9 spontana skrivelser inkommit med anledning av utredningen.

Förslaget om en upphovsrättslig avgift på tomkassetter samt de föreslagna
förändringarna vad gäller fördelningen av produktionsstödet är de frågor som
generellt upptagit den största delen av remissinstansernas svar.

De statliga myndigheterna har främst inriktat sig på problematiken runt
den föreslagna upphovsrättsliga avgiften medan film- och visnings organisa-
tionerna också lagt stor vikt vid de övriga finansiella och filmkulturella frå-
gorna. Många av avtalsparterna hänvisar till de kommande förhandlingarna
och har därför valt att vara mycket kortfattade i sina remissvar.

Utredningen får av flera film- och visningsorganisationer lovord för sin
beskrivning av kort- och dokumentärfilmens betydelse inom svensk film.
Samma instanser är samtidigt kritiska till utredningens avsaknad av en ge-
nomgripande analys av problemen inom svensk film i dag. Den konstruktion
som föreslås i utredningen anses i allt för hög utsträckning påminna om den
nuvarande modellen. Vissa filmare och visningsorganisationer hävdar att ut-
redningen i många stycken inte följt sina direktiv och därför till viss del bör
kompletteras, framförallt anser man att problemen inom distributionssidan
måste belysas mer ingående.

Videobranschens remissinstanser är kritiska till att utredningen inte på ett
tydligare sätt speglar det ståndpunkter som man deklarerat vid underhands-
kontakter med utredaren.

Sammanfattning av remissinstansernas reaktioner

Förslaget om en tomkassettavgift bemöts positivt av de flesta remissinstan-
serna. Flertalet statliga myndigheter är dock kritiska till avgiften. Dessa häv-
dar att förslaget i princip handlar om att återinföra kassettskatten, vilket man
inte anser att det finns skäl att göra.

Vad det gäller den övriga finansieringen av filmstödet anser huvuddelen av
film- och visningsorganisationerna att staten kraftigt bör höja sitt anslag.
Flertalet av dessa remissinstanser jämför filmstödet med det mångdubbelt
större teaterstödet. 90 miljoner kronor nämns av många som en rimlig nivå
för det direkta statliga stödet. Vidare anser dessa instanser att staten på ett
tydligare sätt än i dag bör ta ett helhetsansvar för såväl filmproduktionen som
för den filmkulturella verksamheten. På detta sätt hoppas man att filmstödet i
framtiden ska bli mindre beroende av film- och videoavtalet än det är i dag.

TV-bolagen och videoorganisationema tycker alla att de föreslagna avgif-
terna till Filminstitutet är för höga och menar att deras behållning av avtalet är
för litet. Samtliga deklarerar emellertid att de är intresserade av att delta i de
kommande förhandlingarna om ett nytt avtal.

Riksskatteverket är den enda remissinstans som förordar utredningens an-
dra alternativ, med mervärdesskatt på biobiljetter. SVT, Folkets Bio och
Sveriges Filmuthyrareförening anser att alternativet är värt att närmare utreda
och är kritiska till att utredaren ägnat detta så lite tid.

De flesta film- och visningsorganisationerna kan tänka sig ett system med
för- och efterhandsstöd. Flertalet vill dock att efterhandsstödet ska vara relate-
rat till någon form av kvalitetskrav samt att även besökare vid slutna före-
ställningar ska inräknas i besöksantalet. I linje med detta anser man att även
biografstödet skall vara förenat med ett krav på att visa kvalitetsfilm.

Utredningens förslag att Konstnärsnämndens kortfilmsstöd ska dras in
och att stödet istället ska koncentreras till Filminstitutet möts av kraftig kritik
från såväl Konstnärsnämnden och fria filmare som av Filminstitutet. Man
betonar vikten av det finns flera "adresser" att söka stöd hos för att därigenom
garantera ett mångskiftande utbud av kortfilmer.

Förslaget om att dela upp Filminstitutet i en produktionsdel och en del för
de filmkulturella aktiviteterna där staten endast finansierar den senare kritise-
ras kraftigt av Filminstitutet självt. Man betonar vikten att staten tar sin del av
ansvaret inom båda dessa områden. Oberoende av strukturen hos verksamhe-
ten anser institutet att dess styrelse ska ha ett helhetsansvar för den totala
verksamheten. Utanför institutet är man emellertid positiv till en tudelning av
dess verksamhet. Många av film- och visningsorganisationerna anser att det
skulle leda till en klarare ansvarsfördelning och dessutom menar man att en
statlig finansiering av filmkulturen skulle garantera ett jämnare inkomstflöde
till denna verksamhet. Även SPK förordar en delning av verksamheten.

Utredningens förslag om att knyta Visningsnämnden närmare Filminsti-
tutet stöds endast av Visningsnämnden och institutet självt. Alla mottagare av
Visningsnämndens stöd förordar en så självständig visningsnämnd som möj-
ligt, helst helt utan koppling till Filminstitutet

Endast ett fåtal instanser har kommenterat utredningens förslag om konsu-
lenter för fördelning av förhandsstödet. Filminstitutet, OFF, Svenska
Kvinnors Filmförbund, Sveriges Filmuthyrareförening, Svenska Teaterför-
bundet, SVT och KLYS uttalar sig dock alla för någon form av konsulentsys-
tem.

Samtliga filmimportörer utanför Filminstitutet är positiva till utredningens
förslag om att lägga ner importverksamheten vid institutet som man anser är
både ineffektiv och skapar en ojämn konkurrenssituation. Filminstitutet och
filmstudiorörelsen vill att importverksamheten fortlever som i dag.

Prop. 1992/93: 10

Bilaga 2

Disposition Prop. 1992/93:10

Bilaga 2

För att på ett överskådligt sätt kunna presentera remissinstansernas reaktioner
på utredningen har denna sammanställning indelats i tre olika avsnitt:

1. Finansiering av filmstödet

2. De olika stödinsatsernas storlek och form

3. SFI:s struktur och funktion

Punkt ett indelas i två huvudområden. I första delen presenteras reaktio-
nerna på förslaget om en tomkassettavgift och i den andra reaktionerna på
förslagen om bibehållna biograf- och videoavgifter samt TV-kanalernas bi-
drag. Här behandlas också remissinstansernas kommentarer till det statliga
stödets utformning och storlek.

Under punkt två presenteras remissinstansernas reaktioner på utred-
ningens förslag om vad som ska stödjas, hur stort stödet skall vara samt un-
der vilka förutsättningar de olika stödåtgärderna skall utgå.

Under punkt tre behandlas slutligen alla reaktioner som har att göra
med utredningens förslag om en uppdelning av Filminstitutets verksamhet i
en produktionsdel och en filmkulturell del samt övriga förslag som berör
Filminstitutets organisation och funktion.

3 Finansiering av filmstödet

3.1 Upphovsrättsavgifter

Utredningen föreslår i sitt förstahandsalternativ att en upphovsrättslig
avgift införs på oinspelade video- och ljudband. Man anser att det är rimligt
att rättighetsinnehavama kompenseras för det ökade utnyttjande av deras verk
som privatkopiering innebär. Avgiften föreslås bli 18 kronor för videokasset-
ter och två kronor för audiokassetter. Förslaget läggs fram under förutsätt-
ning att upphovsmännen är beredda att frivilligt avstå en del av de medel som
flyter in. Efter överläggningar med de upphovsrättsliga organisationerna be-
dömer utredaren att minst 40% av den upphovsrättsligt grundade ersättningen
för videokassetter kan avsättas till Filminstitutet

Positiva till utredningens förslag

Copyswede, KLYS, STIM, SAMI, IFPI, Filminstitutet, Sveriges Förenade
Filmstudios, Föreningen för animerad film, Bygdegårdarnas Riksförbund,
Sveriges Förenade Filmstudios, Riksföreningen Våra Gårdar, Folkets
Husföreningarnas Riksorganisation, Föreningen Sveriges Filmproducenter,
Sveriges Filmuthyrareförening, Sveriges Videodistributörers Förening,
Videohandelns samarbetsorganisation, Videouthyramas samarbetsorganisa-
tion och Konstnärsnämnden stöder utredningens förslag om upphovsrättsliga
avgifter på tomkassetter. Filminstitutet ser positivt på det faktum att det slutits

en frivillig överenskommelse mellan Copyswede, IFPI och Föreningen Prop. 1992/93: 10
Sveriges Filmproducenter som innebär att 40% av de influtna avgifterna ska Bilaga 2
avsättas för främjandet av produktion av ny svenska film. Konstnärsnämnden
påpekar i sitt remissvar att om det befinns önskvärt att återföra en del av
medlen till rättsinnehavama i form av konstnärsbidrag så är nämnden beredd
att ansvara för en sådan fördelning

Upphovsmannaorganisationerna Copyswede, KLYS, STIM, SAMI och
IFPI stöder utredningens förslag om en upphovsrättslig avgift i alla dess de-
lar. Organisationerna framhåller att ensamrätten att framställa exemplar av
skyddade verk är ett grundläggande element i upphovsrätten och en garanti
för att rättsinnehavama ska kunna få en rimlig ersättning för gjorda investe-
ringar. Man hävdar att de inskränkningar som gjorts i 11§ upphovsrättslagen
mot denna ensamrätt, och som möjliggör för privatpersoner att framställa ex-
emplar av skyddade verk, i dag har fått en helt annan betydelse än de hade när
de tillkom. Organisationerna anser vidare att den privatkopiering på ljud- och
videoband som den nya tekniken tillåter nu vållar upphovsmännen sådan
skada att lagstiftning måste till för att skydda dem. Man noterar dessutom att
utredningens avgiftsförslag ligger helt i linje med de regler som redan finns i
ett flertal europeiska länder och att det därför inte finns någon anledning att
invänta eventuellt kommande EG-direktiv.

Organisationerna konstaterar också att införandet av denna form av
kassetttersättning ger många svenska upphovsmän och utövande konstnärer
chansen att komma i åtnjutande av motsvarade rätt till ersättning i andra
länder.

Upphovsmannaorganisationerna bifogar till sitt gemensamma yttrande ett
avtal mellan Copyswede, IFPI och Föreningen Sveriges Filmproducenter rö-
rande inkassering och fördelning av en upphovsrättslig avgift på oinspelade
band, kassetter. Avtalet, som utgår ifrån att den föreslagna avgiften införs,
berör endast fördelningen av videokassettavgifter; fördelningen av inkomna
medel för audiokassetter kommer att regleras vid en senare tidpunkt. Parterna
har i avtalet överenskommit om att de medel som inkommer från den före-
slagna videokassettavgiften skall fördelas enligt nedan, efter det att inkasse-
ringskostnadema erlagts:

33% till Föreningen Sveriges Filmproducenter för alla filmproducenters

egna samt förvärvade rättigheter.

67% till Copyswede och IFPI för övriga rättigheter

De två parterna ovan har vidare överenskommit om att var och en av sin
andel avsätter medel som motsvarar 20% av det totalt insamlade beloppet till
stöd för produktion av svensk film. Medlen ska användas "på sätt parterna
senare överenskommer om med berörda myndigheter och/eller organisatio-
ner".

Överenskommelsen innebär emellertid att denna fördelning endast ska
gälla under förutsättning att avgiften för vidoavgifter blir minst 18 kr per kas-
sett. Avtalet gäller till utgången av år 1995 och förlängs därefter med ett år i
taget såvida inte någon part säger upp det.

OFF, Svenska kvinnors Filmförbund, Svenska Teaterförbundet, Sveriges
Dramatikerförbund, FilmCentrum och Roy Andersson m.fl. stöder utred-
ningens förslag under det villkoret att filmare och filmarbetare ingår som par-
ter i det nya avtalet då man anser att dessa grupper, genom den nya finansie-
ringskonstruktionen, bidrar till en väsentlig del av filmstödet. Kan dessa
grupper inte bli nya parter i avtalet anser Svenska Kvinnors Filmförbund att
upphovsrättsmedlen tillförs en fond där upphovsmännen får ett avgörande
inflytande över användandet av medlen. OFF och Svenska Teaterförbundet
instämmer i övrigt i de upphovsrättsliga organisationernas remisssvar i denna
fråga.

Sveriges videodistributörers förening anser att även videodistributörer li-
der skada av privatkopiering då dessa innehar mångfaldigande- och sprid-
ningsrättighetema till filmerna. Därför menar man att en del av de inkomna
avgifterna även borde kunna tillfalla videodistributörema.

SVT motsätter sig inte idén att införa en upphovsrättslig avgift på oinspe-
lade kassetter. Vid ett eventuellt införande av en upphovsrättslig avgift förut-
sätter man dock att även SVT har rätt till ersättning för de program till vilka
SVT har rätttighetema. De praktiska problemen inför en sådan fördelning
bör, enligt företaget, lösas med aktiv medverkan från SVT.

Föreningen Sveriges Filmproducenter anför i sitt remissvar att det statliga
ansvaret inom filmområdet inte får stå och falla med att rättighetsinnehavama
avstår från en intäkt som borde tillkomma dem oavhängigt av hur den statliga
filmpolitiken utformas.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet har inget att invända mot
utredningens förslag om en upphovsrättslig avgift.

Kommerskollegiet tar inte ställning för eller emot de i utredningen presen-
terade förslagen. Istället inriktar man sig på att undersöka huruvida det före-
slagna filmstödet är förenligt med Sveriges internationella åtaganden ifråga
om offentliga stödåtgärder. Vad gäller problematiken kring det upp-hovs-
rättsliga frågorna hänvisar kollegiet till de förslag inom det immaterialrättsliga
området som nyligen lagts fram inom GATT-förhandlingarna. Enligt
Kommerskollegiet strider inte filmutredningens förslag om en upphovsrättslig
avgift mot dessa förslag. Kollegiet noterar vidare att särskilda bestämmelser
för att främja kulturella frågor inom en snar framtid kommer att införas i
Romfördraget i och med fördraget om den europeiska unionen. Dessa be-
stämmelser kommer att innebära att det ges större möjlighet att, inom ramen
för Romfördraget, ge statligt stöd till kulturella ändamål.

Negativa till utredningens förslag

Generaltullstyrelsen avstyrker utredningens förslag om en upphovsrättslig
avgift. Man konstaterar i sitt remissvar att kontrollnivån för den typ av avgift
som utredningen föreslår är låg både vad gäller fysisk kontroll vid gränsen
och efterkontroll hos importören. Vidare påpekar man att vid ett eventuellt
svenskt medlemskap i EG kommer den fysiska kontrollen att begränsas till
handeln med icke EG-länder vilket kan skapa ett stort inflöde av kassetter från

Prop. 1992/93:10

Bilaga 2

EG-länder utan motsvarande avgift. Styrelsen anser att den föreslagna avgif-
ten, liksom den tidigare kassettskatten, kommer att leda till "administrativt
krångel och onödig byråkrati" som man inte anser står i proportion till skat-
teuppbördens ringa storlek.

Skulle tullverket emellertid åläggas en kontrollfunktion vid ett införande av
en upphovsrättslig avgift anser man att medverkan vid importtillfället skulle
vara den bästa lösningen.

Kammarrätten i Stockholm hävdar att den upphovsrättsliga avgift som fö-
reslås av filmutredningen är en ny form av den avskaffade kassettskatten.
Samtidigt anser man emellertid att avgiften inte uppfyller regeringsformens
krav på en skatt och att förslaget därför inte kan ligga till grund för lagstift-
ning.

Vidare hävdar Kammarrätten att den föreslagna avgiften inte kan definieras
som upphovsrättslig då konsumenterna som betalar avgiften varken nyttjar ett
upphovsrättsligt skyddat verk eller har träffat något avtal med upphovsmän-
nen.

Kammarrätten anser att om finansiering av filmstödet ska ske med hjälp av
upphovsrättsliga avgifter krävs betydligt mera djupgående analyser med erfo-
derlig medverkan från såväl upphovsrättslig som skatterättslig expertis.

Konsumentverket anser att en övervägande del av inköpen av tomkassetter
görs för att konsumenten av någon anledning vill tidsförskjuta sitt tittande. Ett
sådant tidsförskjutet tittande anser verket inte kunna ligga till grund för en
upphovsrättslig avgift och därför avstyrks utredningens förslag. En upphovs-
rättslig avgift på tomkassetter skulle enligt Konsumentverket särskilt drabba
grupper som gamla, döva och personer med andra handikapp för vilka möj-
ligheten att kopiera program har stor betydelse.

Sveriges köpmannaförbund framhåller att förbundet generellt verkar för en
enhetlig skattesats för varor och tjänster. Förbundet anser att filmutredning-
ens förslag om upphovsrättsliga avgifter på tomkassetter innebär att ett diffe-
rentierat avgiftssystem bibehålls vilket skulle strida mot de intentioner riksda-
gen hade när man beslutade att avskaffa kassettskatten. Förbundet avvisar
därför utredningen förslag.

Ett införande av upphovsrättsliga avgifter skulle, enligt Köpmanna-
förbundet, leda till flera negativa konsekvenser i form av höjda konsument-
priser, ökad inflation samt ökad gränshandel bl.a genom postorderförsäljning
över gränserna. Detta menar man skulle kunna slå hårt mot svensk detaljhan-
del och i förlängningen också kunna försämra landets ekonomiska utveck-
ling. Förbundet anser vidare att det är nödvändigt att först göra en noggran-
nare genomgång av Filminstitutets verksamhet och se över vilka interna ratio-
naliseringsmöjligheter som finns innan beslut tas om att tillföra verksamheten
mera pengar.

Svenska Magnetband Institutet hävdar att den föreslagna upphovsrättsliga
avgiften är ett sätt att föra vidare den tidigare kassettskatten men under nytt
namn. Institutet anser att detta tydligt framgår om man beaktar följande delar
av förslaget:

Prop. 1992/93: 10

Bilaga 2

- Om inte upphovsmännen "frivilligt" slussar vidare en stor del av
denna avgift till filmstödet kommer ändringen i upphovsrätts-
lagstiftningen inte att genomföras.

- Regeringen bestämmer ensidigt avgiftens storlek uppenbarligen utan
någon som helst koppling till eventuell verklig skada.
Avgiftsreglerna börjar gälla i samma ögonblick som skatten upphör.

- Avgiften är större än skatten.

- Samtidigt som skatten avvecklas upphör staten med vissa tidigare
kulturstöd till upphovsmännen med motiveringen att de nu får
inkomster via upphovsrättsavgiften.

Utredningen betraktar slutligen alternativet att behålla skatten och inte
införa upphovsrättsavgift som fullt acceptabelt.

Institutet påminner om att Riksdagen beslutat avskaffa kassettskatten men
konstaterar utifrån genomgången av punkterna ovan att utredningens förslag i
praktiken innebär att skatten istället höjs, vilket man inte kan acceptera.

Institutet hävdar vidare att införandet av en tomkassettavgift skulle strida
mot både internationella konventioner och tanken om skydd för privatsfärens
användande av offentliga verk, så som den uttrycks i 11§ upphovsrättslagen.
Man hävdar dessutom att erfarenheten visar att införandet av en så pass stor
avgift eller skatt som utredningen föresiagit leder till en omfattande smuggling
som omöjliggör en normal distributionsverksamhet, vilket i sin tur skulle
nedbringa det totalt insamlade beloppet.

Skulle en avgift trots allt införas hänvisar institutet till den europeiska ni-
vån på mellan 3 till 5 kr och konstaterar att utredningens föreslagna avgift lig-
ger mellan tre och nio gånger över denna nivå. Man noterar också att utreda-
ren själv redovisat att videoavgiften utomlands normalt är ca 1,5 gånger större
än avgiften för audiokassetter. Skulle detta appliceras på den av utredningen
föreslagna avgiften på audiokassetter skulle videoavgiften hamna på 3 kr

Om en upphovsrättslig avgift på den föreslagna nivån införs skulle, enligt
institutet, avgiftsbelastningen för kassettbranschen till filmstödet bli 50% vil-
ket man anser bör jämföras med att filmbranschen betalar 10%, video-
branschen också ca 10% och slutligen TV-bolagen mindre än 1 % av sin om-
sättning.

Grossistförbundet Svensk handel och Radiobranschens samarbetsråd in-
stämmer i de åsikter som framförts av Svenska Magnetband institutet

Prop. 1992/93:10

Bilaga 2

3.2 Övrig finansiering av filmstödet

TV-bolagens bidrag

Utredningen föreslår i sitt förstahandsalternativ att Sveriges Television
skall öka sitt bidrag till Filminstitutet från 10 miljoner kronor till 20 miljoner
kronor. I linje med detta föreslås Nordisk Television bidraga med 10 miljoner
kronor till institutet. Utredaren anser inte att det finns praktiska möjligheter att
avgiftsbelägga kabel- eller satellitsändningar i Sverige.

Remissinstanserna: Folkets Husföreningarnas Riksorganisation,
Bygdegårdarnas Riksförbund, Riksföreningen Våra Gårdar och
Konsumentverket är positiva till utredningens förslag om TV-bolagens bidrag
till Filminstitutet

OFF, Svenska Teaterförbundet och Götafilm anser att televisionen i ett litet
land som Sverige måste öppna sig än mer för externa producenter och filmare
än vad den gör i dag och föreslår därför att TV-bolagen skall stödja filmen
mer än vad utredningen föreslagit. OFF och Götafilm förutsätter också att
Sveriges Television även i framtiden kommer att avsätta minst 10 miljoner
kronor för samproduktioner och anser att Nordisk Television på motsvarande
sätt borde avsätta 5 miljoner kronor.

OFF, Filminstitutet, Visningsnämnden, Konsumentverket, Riksför-
eningen Våra Gårdar och Videouthyramas samarbetsorganisation är positiva
till förslaget att TV-bolagen blir nya avtalsparter.

Svenska Kvinnors Filmförbund, Föreningen för animerad film, Konsu-
mentverket, Svenska Teaterförbundet, OFF och Videouthyramas Samarbets-
organisation förespråkar avgifter på sändningar via kabel och satellit. Teater-
förbundet anser att en speciell fond bör skapas med hjälp av stödet från SVT
och andra TV-bolag för samverkan mellan filmen och televisionen. Medlen
bör fördelas med hjälp av producenter från både Filminstitutet och TV- områ-
det. OFF hävdar att TV3, Nordic, Filmnet, TV1000 och andra kabelbolag i
dag kan visa svensk film "hutlöst billigt". Man är övertygad om det går att
finna praktiska möjligheter att få ersättning från dessa bolag.

Sveriges Television avvisar såväl den föreslagna konstruktionen som be-
loppet som utredningen föreslår att bolaget ska betala till Filminstitutet. SVT
anser att det måste finnas ett klarare samband mellan det stöd man ger
Filminstitutet och den nytta som stödet i förlängningen kan ge televisionen.
SVT vill inte utesluta att man kan ingå som part i ett kommande film- och vi-
deoavtal men betonar att avtalet har varit och bör förbli en frivillig överens-
kommelse mellan de ingående parterna och att en eventuell medverkan från
televisionen måste bygga på företagets egna överväganden av vad som gagnar
programverksamheten och ytterst den svenska TV-publiken. Den enligt
Sveriges Television bästa modellen för företagets samverkan med andra in-
tressenter inom filmbranschen är förhandlingar projekt för projekt.

Ett sådant förfarande anser man skulle kunna kombineras med ett årligt åta-
gande på en viss ekonomisk nivå om samarbete av olika former.

SVT anser att utredaren i allt för liten omfattning redogjort för det stora
stöd som televisionen redan i dag kanaliserar till filmen genom produktion av
en lång rad stora filmprojekt. Sammantaget hävdar man att SVT står för en
större andel av verksamheten inom svenskt filmskapande än någon annan en-
skild part.

Nordisk Television medger i sitt remissyttrande att man i sitt avtal med
staten accepterat att medverka i svensk filmproduktion på ett sätt som motsva-
rar vad som gäller för var och en av kanalerna i Sveriges Television. Detta
anser man emellertid inte betyda att man i kronor räknat ska betala lika mycket
som kanalerna inom SVT. Man anser att hänsyn måste tas till verksamheter-

Prop. 1992/93:10

Bilaga 2

nas ekonomiska omfattning samt till det faktum att Nordisk Television för
närvarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede. TV-bolaget accepterar inte
den i utredningens föreslagna nivån för bidrag till Filminstitutet. Man vill inte
i sitt remissvar gå in på vad man tycker är en rimlig nivå utan hänvisar till de
förhandlingar som kommer att äga rum under våren.

Liksom Sveriges Television vill även Nordisk Television framhålla att man
redan i dag i hög utsträckning medverkar till att upprätthålla och utveckla
kompetensen inom filmskapandet i Sverige

Biograf- och videoavgifterna

Utredningen föreslår att den tioprocentiga biografavgiften samt avgifterna
på hyr- och köpvideogram förblir oförändrade.

Remissinstanserna: Sveriges Biografägarförbund anser att biografnä-
ringen måste kompenseras för den kostnadsökning som den breddade mom-
sen förorsakat om man ska kunna acceptera en bibehållen biografavgift till
Filminstitutet. I linje med detta anser Föreningen Sveriges Filmproducenter
att Mervärdesskatteutredningens förslag från 1987 om kvalificerat undantag
från skatteplikt för rätt till biograffilm och videogram bör genomföras. Även
Sveriges Filmuthyrareförening konstaterar att breddningen av mervärdesskat-
ten ökat kostnaderna och att detta krympt utrymmet väsentligt mellan alterna-
tiven SFI-avgift kontra mervärdesskatt. Föreningen vill påminna om att dessa
kostnadshöjningar även indirekt påverkar distributören genom att filmhy-
resskalor, och därmed också ersättningen som filmuthyraren erhåller, pressas
nedåt. Man utgår ifrån att denna fråga kommer att inta en central roll i de
kommande förhandlingarna.

Svenska Videodistributörers förening och Videohandelns samarbetsorga-
nisation deklarerar i sina remissvar att man tycker de föreslagna avgiftsnivå-
erna för hyr- och köpvideogram är för höga. Samtliga videoorganisationer
kräver att det ska råda en neutral avgifts- och skattesituation mellan olika dis-
tributionsformer för rörliga bilder. I dag hävdar man att videobranschen be-
lastas med 25% av sin omsättning medan biografnäringen och TV belastas
med 9% respektive 0,2% av sin omsättningen.

Sveriges Videodistributörers förening och Videouthyramas samarbets-
kommitté kräver att avgifterna för köpvideogram helt ska tas bort för att däri-
genom uppnå konkurrensneutralitet gentemot försäljare (främst postorder-
försäljning) baserade i utlandet. I motsats till detta anser Videohandelns sam-
arbetsorganisation att samma avgiftsnivå bör gälla för hyr- och köpvideogram
för att inte missgynna hyrmarknaden.

Prop. 1992/93: 10

Bilaga 2

Det statliga filmstödet

I utredningens direktiv anges att utredarens förslag skall finansieras
inom ramen för det nuvarande statliga filmstödet.

Remissinstanserna: Götafilm , OFF, Bygdegårdarnas Riksförbund,
Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Svenska Teaterförbundet,

Folkets Bio och Sveriges Förenade Filmstudios anser att det statliga filmstö-
det är oacceptabelt lågt och därför måste ökas. Götafilm, OFF och Folkets
Husföreningama ställer sig alla frågande till varför filmen erhåller så mycket
mindre stöd än teatern trots att filmen som konstform vänder sig till en bre-
dare publik än teatern.

Svenska Teaterförbundet anser att staten bör öka sitt filmstöd med minst
en tredjedel av vad det är i dag. Förbundet betonar också att det statliga
filmstödet inte bara är en ekonomisk fråga som löses genom någon form av
"industristöd" utan att filmpolitiken måste utgå från de allmänna mål för den
statliga kulturpolitiken som riksdagen beslutat om.

Teaterförbundet menar att staten måste ta ett tydligare ansvar för att säker-
ställa svensk filmkonst och att den statliga filmpolitiken inte får stå och falla
med film- och videoavtalet. Sveriges Dramatikerförbund stöder i denna fråga
de åsikter som framförts av Svenska Teaterförbundet.

Folkets Bio och Sveriges Förenade Filmstudios anser att staten bör öka sitt
stöd till de filmkulturella delarna med lika mycket som utredningen föreslår att
produktionssidan ska förstärkas dvs. med ca 85%. Skulle inte detta gå att ge-
nomföra på lång sikt föreslår man att vissa av de delar som i utredningens
förslag åvilar på staten förs över till att finansieras av filmavtalet

Filminstitutet anser att staten, för att skapa förutsättningar för ett sexårigt
avtal, bör utfästa sig att som ett minimum bidra med nuvarande anslags-be-
lopp utökat med de förslag institutet framfört i anslutning till sitt remissvar.

Prop. 1992/93:10

Bilaga 2

3.3 Ett statligt finansieringsalternativ - med momsbelagda
biobiljetter

Utredningen föreslår i sitt andrahandsalternativ att staten tar ett helhetsan-
svar för filmstödet om det inte är möjligt att få fram ett nytt film- och videoav-
tal. Filminstitutet föreslås även i detta alternativ kvarstå med i huvud-sak
samma uppgifter som i dag. Finansieringen av institutet skulle ske dels ge-
nom att momsbelägga biobiljetter vilket beräknas inbringa 110 miljoner kro-
nor dels genom att skatten på videoband kvarstår vilket skulle inbringa 130
miljoner kronor.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte kommente-
rat utredningens andra alternativ med momsbelagda biobiljetter.
Riksskatteverket, som strävar efter att undantagen för mervärdesskatt ska
vara så få som möjligt är den enda instans som förordat detta alternativ.

SVT, Folkets Bio och Svenska Filmuthyrareföreningen anser emellertid att
alternativet är värt att närmare utreda och är kritiska till att utredaren ägnat
detta så lite tid.

Filminstitutet, OFF, Grossistförbundet Svensk Handel, Svenska Köp-
mannaförbundet samt Våra Gårdar anser att momsaltemativet bör undvikas.
Filminstitutet anser att det vore mycket olycklig med ett helstatligt Filminstitut
där film-, video-, och TV-bransch inte på ett naturligt sätt kan medverka i

institutet. Man menar att det är just denna samverkan mellan de olika aktö-
rerna som gör institutet unikt

Svenska Kvinnors Filmförbund och Roy Andersson m.fl. berör inte ut-
redningens andra alternativ men presenterar istället ett eget alternativ. Man an-
ser att den nuvarande ordningen med ett avtal mellan olika aktörer med an-
knytning till filmbranschen i många stycken har spelat ut sin roll. Roy
Andersson m.fl. menar att det är dags för nödvändig förnyelse och visioner
inom svensk film och "inte ett lappverk som bygger på ett filmavtal som
överlevt sig själv”!"

Både Roy Andersson m.fl. och Svenska Kvinnors Filmförbund anser att
staten i stället borde upprätta en filmlag i linje med vad som redan finns i
Danmark och Frankrike. Roy Andersson m.fl. anser att en sådan lag klart bör
definiera vad som är konststöd och vad som industristöd.

Folkets Bio, Göteborgs filmfestival, Roy Andersson m.fl., Bygde-
gårdarnas Riksförbund och Sveriges Förenade Filmstudios anser att utred-
ningens alternativ är för få och allt för lika den nuvarande situationen samt att
vissa områden - främst problemen inom distributionen av film - är undermå-
ligt behandlade. De kräver därför att en ny utredning genomförs eller att den
nuvarande kompletteras.

Prop. 1992/93:10

Bilaga 2

4 De olika stödinsatsernas storlek och form

För- och efterhandsstöd

Utredningen föreslår att stödet till spelfilmen ska delas upp på ett för- och
ett efterhandsstöd. Förhandsstödet föreslås utgöra 40% och efterhandsstödet
60% av det totala spelfilmsstödet. Förhandsstödet är främst tänkt att rikta sig
till debutanter och till konstnärlig film som inte kan antas kunna finansieras på
marknadens villkor. Efterhandsstödet skall utgå i förhållande till hur höga
publiksiffror en film erhåller.

Remissinstanserna: Sveriges Filmuthyrareförening och

Riksföreningen Våra Gårdar stöder förslaget om införandet av ett för- och
efterhandsstöd. Våra Gårdar är positivt till kopplingen mellan publikrespons
och erhållande av stöd. Liksom flera andra instanser anser man dock att efter-
handsstödets krav på 30 000 besökare bör sänkas för att fler filmer därege-
nom skall kunna få del av stödet.

Filminstitutet och Visningsnämnden är i stort positiva till utredningens
förslag om ett för- och efterhandsstöd. Institutet tror dock att utredaren något
har överskattat de effekter som ett efterhandsstöd kan komma att få på svensk
film. Man konstaterar dessutom att om utredningens regler för efterhandsstöd
hade gällt under de senaste två åren hade 50% av medlen aldrig kunnat delats
ut i brist på filmer som uppfyllt kriterierna. Ett sätt att motverka detta skulle,
enligt institutet, vara att höja den övre gränsen för efterhandsstödet från 8 till
10 miljoner kronor. Visningsnämnden anser att minst en tredjedel av resur-
serna inom förhandsstödet skall avse produktion av bam- och ungdomsfilm.

Man betonar också vikten av att även publik vid slutna visningar ska inräknas
vid bedömning av efterhandsstöd.

OFF, Svenska Kvinnors Filmförbund, Föreningen för animerad film, Roy
Andersson m.fl., Folkets Bio, FilmCentrum, KLYS, och Svenska Teater-
förbundet avvisar förslaget om efterhandsstöd i den form som utredningen
presenterar. Ska det finnas ett efterhandsstöd anser dessa instanser att detta på
något sätt måste vara relaterat till en kvalitetsfaktor samt att även publik vid
slutna föreställningar bör inräknas.

OFF är, liksom Filminstitutet, mycket tveksamt till om ett efterhandsstöd
skulle leda till att bättre och framförallt mer publikvänliga filmer produceras.
Tvärtom ser man inom OFF en risk för produktion av ett stort antal filmer
med mycket låg kvalitet OFF föreslår att kortfilmsstödet först fördelas för sig
och att resterande belopp därefter fördelas så att förhandsstödet erhåller 60%
och efterhandsstödet 40% av det totala spelfilmsstödet. Av förhandsstödet
anser man att 20% bör underställas någon form av kvalitetskrav. Vidare fö-
reslår man att det av efterhandsstödet avsätts dels 5 miljoner kronor till de
producenter som varje år producerar de bästa svenska filmerna dels - som
experiment - 5 miljoner kronor till ett kvalitetsbaserat lanseringsstöd.

Folkets Bio skriver om efterhandsstödet att "denna form av samhällsstödd
bidragskapitalism förefaller oss vara en bisarr idé". Folkets Bio nämner 5 000
besökare som en tänkbar undre gräns för att erhålla efterhandsstöd. Svenska
Kvinnors Filmförbund anser att förhandsstödet anser bör vara så pass stort
att en film kan fullfinansieras enbart med hjälp av detta stöd. En rimlig för-
delning mellan de olika stöden anser man vara 30% till efterhandsstöd och
70% till förhandsstöd. Föreningen för animerad film vill att publiken på
slutna visningar bedöms likvärdiga med publiken på offentliga visningar.
Teaterförbundet föreslår att efterhandsstödet utgår till producenten med ett
visst fast belopp per biljett. Dessutom anser man att stödet bör differentieras
så att producenten ur detta stöd kan erhålla stöd både för manusarbete och an-
dra produktionsförberedelser samt för distributionsstöd. Förbundet anser vi-
dare att en del av efterhandsstödet borde kopplas till krav på nyproduktion.
Vad gäller förhandsstödet anser man att en del av detta bör avsättas till en sär-
skild fond med inriktning på produktion av konstnärligt eller samhälligt vär-
defull film samt för bam- och ungdomsfilm samt dokumentärfilm. Sveriges
Dramatikerförbund stöder i denna fråga Teaterförbundet.

Kortfilmsstödet

Utredaren föreslår att kortfilmsstödet höjs kraftigt men att det helt
koncentreras till Filminstitutet vilket således innebär att Konstnärsnämndens
kortfilmsstöd läggs ned.

Remissinstanserna: Filminstitutet konstaterar att utredningens förslag
om kortfilmsstödet ligger i linje med stödets storlek för fyra år sedan och
tycker därför att det är felaktigt av utredaren att tala om någon större ökning
av stödet. Institutet förutsätter att den nu gällande normen om att 50% av

Prop. 1992/93:10

Bilaga 2

kortfilmsstödet ska gå till barnfilm kommer att gälla även i framtiden.
Visningsnämnden anser att det i det nya avtalet bör skapas garantier för att en
viss del av kortfilmsstödet går till produktion av bam- och ungdomsfilm.

OFF, Folkets Bio, Svenska Kvinnors Filmförbund, Föreningen för ani-
merad film, Bygdegårdarnas Riksförbund och Unga Ömar är i stora stycken
positiva till utredarens förslag om kortfilmsstödets storlek. Man vill dock gå
ännu längre än utredaren och avsätta 15% (30 miljoner kronor) av filmfon-
dens medel till kortfilm. Liksom Filminstitutet anser dessa instanser det inte
vara relevant att jämföra storleken på det nu föreslagna stödet med de senaste
årens mycket låga nivå. Unga Ömar anser att en del av kortfilmsstödet bör
avsättas för distributionsfrämjande åtgärder. Svenska Kvinnors Filmförbund
anser att tre kortfilmsproducenter bör tillsättas samt att distributionen för
kortfilm bör förbättras, eventuellt genom att kortfilmsbiografer inrättas i stor-
städerna.

Konstnärsnämnden avstyrker bestämt att de medel som nämnden nu dis-
ponerar tillförs Filminstitutet. Nämnden betonar att dess medel ger möjlighet
för filmare att pröva filmskapandet som ett rent konstnärligt uttrycksmedel,
och detta utan ett absolut krav på en färdig slutprodukt.

Även Filminstitutet, OFF och Svenska Kvinnors Filmförbund är mycket
kritiska till förslaget att det bara ska finnas möjlighet att söka kortfilmsstöd
"på en adress" inom institutet, istället för som i dag hos C-nämnden,
A-ändamålen och hos Konstnärsnämnden. Man förespråkar, liksom Konst-
närsnämnden, tvärtom en bibehållen eller utvidgad struktur av "sökadresser"
för att på så sätt garantera en pluralistisk kortfilmsproduktion.

OFF, Svenska Kvinnors Filmförbund, Föreningen för animerad film,
KLYS och Svenska Teaterförbundet anser inte bara att Konstnärsnämndens
stöd bör kvarstå utan också att det bör fördubblas.

Riksföreningen Våra Gårdar efterlyser ett kortfilmsstöd som kan stödja en
återetablering av förfilmstraditionen på landets biografer.

Svenska Teaterforbundet, Föreningen för animerad film och Olympia film
anser att Filminstitutets produktion av animerad film, kort- och barnfilm
måste få fortleva.

Sveriges Filmuthyrarförening anser det vara av större vikt att ge nuvarande
kortfilmsproduktion bättre visningsmöjligheter än att stimulera till en ökad
produktion. Även FilmCentrum och Folkets Husföreningarnas Riksorganisa-
tion efterlyser ett ökat stöd för distribution av kortfilmer i Sverige. Film-
centrum nämner Statens Filmcentral i Danmark som ett exempel på hur man
på ett bra sätt kan distribuera kortfilm.

Svenska Kvinnors Filmförbund och Föreningen för animerad film anser
det viktigt att filmverkstaden på Skeppsholmen får utökade resurser.

Prop. 1992/93: 10

Bilaga 2

Biografstödet och distributionsproblematiken

Utredaren föreslår att biografstödet får kraftigt utökade resurser. Ungefär
hälften av stödet skall, enligt förslaget, betalas ut i förhållande till biografens
publiksiffror medan den andra hälften skall gå till upprustning av biografer.

Remissinstanserna: Bygdegårdarnas Riksförbund, Riksföreningen
Våra gårdar, Sveriges Förenade Filmstudios, Sveriges Biografägar Förbund
och Sveriges Filmuthyrareförening stöder i stort utredningens förslag om
biografstöd. Filmstudiorörelsen befarar emellertid att en allt för stor del av
stödet kommer att tillfalla de större biograferna vilket man inte tycker är för-
enligt med den kulturpolitik som förespråkas i utredningen.

OFF, Svenska Kvinnors Filmförbund, Filmpool Nord, Roy Andersson
m.fl., Visningsnämnden, Föreningen för animerad film och Folkets bio är
posititiva till ett ökat stöd för upprustning av biografer men avvisar tanken på
att den andra delen av biografstödet ensidigt skulle vara relaterat till antalet
biobesökare. Istället anser man att en större del av stödet bör användas för att
stödja visning av kvalitetsfilm eller andra filmkulturella aktiviteter på biogra-
ferna.

OFF menar att det inte finns någon anledning att stödja redan lönsamma
biografer och Roy Andersson m.fl. är rädda för att den s.k. "Åsa-Nisse ef-
fekten" ska återuppstå, dvs. att landsortsbiografema enbart väljer att visa
breda publikfilmer för att därigenom komma i åtnjutande av biografstödet.

Föreningen för animerad film kan tänka sig ett publikrelaterat biografstöd
om man också räknar in publiken vid slutna visningar.

FilmCentrum finner det ytterst viktigt att, som utredningen påpekar, fi-
nansieringen av filmproduktion även innefattar marknadsföring och fram-
ställning av erforderligt antal kopior.

Filminstitutet, Visningsnämnden och OFF anser att det finns anledning att
ta ett helhetsgrepp på de olika stöden till landets biografer. Filminstitutet är
berett att själva svara för en sådan översyn och efter samråd med branschen
besluta om de närmare formerna för ett framtida biografstöd.

Göteborg filmfestival anser a*t man omedelbart bör tillsätta en utredning
för att analysera problematiken inom svensk filmdistribution. Man anser
emellertid att utredningen bör göras av personer utanför Filminstitutet

Branschstödet

Utredaren föreslår att branschstödet ska finnas kvar och att det höjs från
4,5 till 6 miljoner kronor.

Remissinstanserna: Filminstitutet, OFF, Sveriges Videodistributörers
Förening, Videouthyramas samarbetsorganisation och Sveriges
Filmuthyrareförening tillstyrker utredningens förslag om fortsatt branschstöd.
OFF hoppas att FoU-stödet skall återuppstå inom ramen för det utökade
branschstödet. Sveriges Videodistributörers Förening anser det vara av stor
vikt att ett branschstöd utgår. Enligt föreningen anser flertalet av dess med-
lemmar att detta är den enda omedelbara nyttan de har av att bidra ekonomiskt

Prop. 1992/93: 10

Bilaga 2

i ett film- och videoavtal. Videouthyramas Samarbetsorganisation anser att Prop. 1992/93: 10
branschstödet bör höjas samt att fördelningen av stödet mellan film- och vi- Bilaga 2
deobranschen bör regleras i avtalet.

Regionalt filmstöd

Utredningen föreslår inga särskilda åtgärder för att främja regional film-
verksamhet.

Remissinstanserna: Göta film och Filmpool Nord är mycket kritiska
till att utredningen inte alls tar upp problemet med den stora centreringen av
filmproduktion till Stockholmsområdet

Götafilm, Filmpool Nord, OFF och FilmCentrum anser att filmbranschens
koncentration till Stockholm är allt för stor. Dessutom anser man att denna
särställning förstärks av Kanal l:s uttalade vilja att placera sina pengar inom
Stockholmsområdet. Götafilm hänvisar till Europarådets värdering av den
svenska kulturpolitiken där man anmärker på just den regionala snedför-del-
ningen.

Filmpool Nord menar att svensk films framtid bygger på att filmare i hela
landet har likvärdiga möjligheter att producera alla typer av film.

Dessa instanser kräver att större stöd riktas till åtgärder för att stödja och
utveckla en regional filmproduktion i Sverige. FilmCentrum menar att lokala
film- och videoverkstäder är ett utmärkt sätt att främja såväl produktion som
distribution av kort-, dokumentär och barnfilm ute i landet

Övriga stödåtgärder

OFF och Göta film anser att mindre producenter ska ha möjlighet att söka
projektstöd som inte skall behöva vara knutet till en speciell film. Detta för att
stärka de mindre producenternas möjlighet att kunna lägga resurser på manus-
arbete och andra produktionsförberedelser.

Remissinstanserna: OFF, Svenska Kvinnors Filmförbund och
FilmCentrum önskar att mer kraft kunde läggas ned på att försöka sälja och
lansera svensk oberoende film i utlandet, inkluderande både kort- och lång-
film.

Svenska Kvinnors Filmförbund konstaterar att det i dag finns endast 9%
kvinnliga producenter i Sverige och anser, med bakgrund av detta, att ett sär-
skilt stöd bör riktas till åtgärder som främjar en ökning av antalet kvinnliga
producenter i landet

Visningsnämnden, Bygdegårdarnas Riksförbund, Sveriges Förenade
Filmstudios och Folkets Bio betonar vikten av att visningsorganisationerna
erhåller ett ökat stöd. Visningsnämnden anser att minst 11 miljoner kr bör gå
till visningsstödet. Nämnden understryker också vikten av att svenskproduce-
rad film erhåller särskilt stöd för marknadsföring och lansering.

Videouthyramas Samarbetsorganisation anser att videostödet bör höjas.

Visningsnämnden och Sveriges Förenade Filmstudios efterlyser åtgärder Prop. 1992/93: 10
som förhindrar att fraktkostnaderna för film inte stiger i och med att Bilaga 2
Biografägarförbundets avtal med SJ/posten går ut den 1 juli 1992.

5 SFI:s struktur och funktion

Uppdelning av SFI i en produktionsdel och
en filmkulturell del

Utredningen föreslår en förenklad ändamålsparagraf för Filminstitutet
vilket innebär att institutets verksamhet delas upp i en del som i huvudsak ska
"främja värdefull svensk filmproduktion" och en del som ska ansvara för de
filmkulturella aktiviteterna. Den produktionsinriktade delen föreslås finansie-
ras genom det nya film- och videoavtalet medan den filmkulturella delen ska
finansieras genom att staten "upphandlar" filmkulturella tjänster av institutet
Utredaren anser att att förslaget skapar en bättre ansvarsfördelning mellan
parterna och dessutom lägger en grund för en effektivare styrning av institu-
tet.

Remissinstanserna: Filminstitutet, Sveriges Förenade Filmstudios och
Visningsnämnden är starkt negativa till en uppdelning av Filminstitutets verk-
samhet enligt ut-redarens förslag. Filminstitutet anser det synnerligen angelä-
get att behålla uppläggningen där parterna gemensamt finansierar och ansva-
rar för institutets totala verksamhet. Framförallt betonar man vikten av att
staten tar sin del av ansvaret inom båda dessa områden. Oavsett av vilken
uppdelningen av verksamheterna som slutligen fastställs anser institutet att
dess styrelse bör ges mandat att ansvara för Filminstitutets totala verksamhet.

Föreningen för animerad film, Unga Örnars Riksförbund, Våra Gårdar,
Folkets Husföreningamas Riksorganisation, Sveriges Filmuthyrareförening,
KLYS och Folkets Bio stöder utredningens förslag om att de filmkulturella
delarna helt ska finansieras av staten. Folkets Bio välkomnar en delning av
Filminstitutet i en produktionsinriktad del och en filmkulturell del som man
tror kan leda till en tydligare ansvarsfördelning mellan stat och bransch.
Folkets Bio menar vidare att det inte finns någon rimlig anledning att ge
branschen inflytande över ett verksamhetsområde, som redan i dag till stor
del är statsbidragsfinansierat Våra gårdar menar dock att det finns "gråzoner"
där stat och bransch bör ta på sig ett ömsesidigt ekonomiskt ansvar.

Svenska Teaterförbundet anser det lämpligt att tydligare skilja på de medel
som går till filmproduktion och de som går till filmkulturell verksamhet.
Däremot anser förbundet inte att det av detta följer att den filmkulturella verk-
samheten inte skall regleras i ett nytt filmavtal. Förbundet anser att all form av
statligt filmstöd ska utgå från en i lag fastlagd filmpolitik.

Sveriges Television vill inte kommentera institutets interna organisation.

Man anser emellertid att det finns goda skäl för staten att tydligare klargör
vilka områden stödet över statsbudgeten avser samt vilken omfattning verk-
samheten bör ha.

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 10

Statens pris- och konkurrensverk har från konkurrenssynpunkt inget att
erinra mot en delning av Filminstitutet. Tvärtom anser man att en sådan tu-
delning skulle ge både en klarare ansvarsfördelning och enklare regler jämfört
med nuläget

Folkets Bio motsätter sig bestämt utredarens tanke om att Filminstitutet
dels själv skall utföra filmkulturella uppdrag åt staten dels lägga ut vissa upp-
drag till andra organisationer. Som filmkulturell underleverantör till Film-
institutet skulle alla fristående organisationer enligt Folkets Bio få små möj-
ligheter att hävda sig mot institutets egen organisation, hur kompetent eller ef-
fektiv man än är.

Visningsnämnden

Utredaren föreslår att Visningsnämnden i framtiden sorterar direkt under
Filminstitutets styrelse och att nämndens ledamöter därför också utses direkt
av institutets styrelse i stället för, som i dag, av regeringen.

Remissinstanserna: Filminstitutet, Visningsnämnden och Göteborg
filmfestival ställer sig positiva till utredarens förslag. Filminstitutet anser att
förslaget ligger i linje med den önskan man har om att öka styrelsens infly-
tande över den totala verksamheten.

Filmcentrum, Folkets Bio, Folkets Husföreningamas Riksorganisation,
Bygdegårdarnas Riksförbund, Svenska Kvinnors Filmförbund, Unga Örnars
Riksförbund och Svenska Teaterförbundet anser att visningsnämnden ska
vara helt obunden av Filminstitutet så som tanken var när nämnden skapades.
Folkets Bio går så långt att man förordar en nämnd som fördelar samtliga
medel som staten stöder filmen med, inklusive de till Filminstitutet. Folkets
Bio, Biografägarförbundet och Våra Gårdar anser vidare att Filminstitutet ge-
nerellt i allt för liten omfattning utnyttjar de kunskaper och erfarenheter som
finns hos oberoende aktörer utanför institutet. Svenska Teaterförbundet anser
att Visningsnämndens roll ska regleras i film- och videoavtalet och att dess fi-
nansiering bör prövas i särskilda förhandlingar tillsammans med mottagarna
av nämndens stöd.

Prop. 1992/93: 10

Bilaga 2

Konsulenter

Utredningen föreslår att ett antal konsulenter anställs vid Filminstitutet
för att ansvara för den konstnärliga bedömningen av filmprojekt och därmed
också fördelningen av förhandsstödet.

Remissinstanserna: Filminstitutet anser förslaget med konstnärligt an-
svariga konsulenter intressant och värt att prova. Man betonar dock vikten av
att det måste finnas produktionskunnig personal att tillgå inom institutet i de
fall konsulenterna inte tidigare har erfarenhet av filmproduktion. Dessutom
anser man att produktionskompetens inom institutet är viktig för att kunna
bistå marknadens fria producenter.

OFF, Svenska Kvinnors Filmförbund, Svenska Filmuthyrarföreningen,
Svenska Teaterförbundet, Sveriges Dramatikerförbund, SVT och KLYS utta-
lar sig alla positivt till någon form av konsulentsystem. Vad gäller fördel-
ningen av stödet till kortfilm anser OFF emellertid att hälften av medlen bör
fördelas av en kortfilmsgrupp om tre personer. Svenska Kvinnors
Filmförbund förutsätter att jämstäldhetslagen från 1992 följs vid tillsättandet
av konsulenter. Folkets Bio hänvisar i denna fråga till de remissvar som läm-
nats av OFF.

Filminstitutets importverksamhet

Utredningen föreslår att Filminstitutets import av kvalitetsfilm bör av-
vecklas då man anser att den konkurrerar med de fria importörer som erhåller
importstöd från institutet. Utredaren anser det lämpligare att allt stöd för im-
port av kvalitetsfilm till Sverige kanaliseras genom Visningsnämndens im-
portstöd.

Remissinstanserna: Filminstitutet, Sveriges Förenade Filmstudios,
Sveriges Förenade Bam- och Ungdomsfilmstudios, Svenska Teaterförbundet
och Visningsnämnden motsätter sig utredarens förslag. De anser inte att insti-
tutets verksamhet konkurrerar med de fria importörerna utan tvärt om kom-
pletterar dessa. Filminstitutet anser att det är Visningsavdelningens verksam-
het som ger kontinuitet och stabilitet åt importen av smal kvalitetsfilm i
Sverige. Man betonar vidare att avdelningen under årens lopp byggt upp en
filmbank som i dag innehåller ca 1 200 filmer vilka distribueras till Bio
Kontrast, Filmstudiorörelsen m.fl. Skulle importverksamheten läggas ned
hävdar man att denna filmbank på sikt skulle tappa sin attraktionskraft efter-
som inga nya filmer då skulle komma in. Sveriges Förenade Barn- och
Ungdomsfilmstudios är medveten om att det i dag finns ett antal fria importö-
rer av kvalitetsfilm för vuxna men menar att dessa inte under överskådlig tid
kan nå upp till den volym och kapacitet som Filminstitutet i dag besitter. Vad
gäller import av bam- och ungdomsfilmer menar samtliga ovan nämnda in-
stanser att denna är än viktigare än vuxenimporten att behålla inom institutet
då det inom detta område inte finns någon annan större importör. Med hän-
visning till utvecklingen i Danmark där Filminstitutet, utan framgång, försökt
locka fler att importera kvalitetsfilm anser man det osannolikt att nya importö-
rer skulle uppstå om institutet lade ner sin importverksamhet och i stället
skulle "lägga ut beställningar". Visningsnämnden anser att institutets import-
stöd bör vara lägst 4 miljoner kronor och dess lanseringsstöd lägst 4 miljoner
kronor Även Sveriges Förenade Filmstudios förespråkar en ökad anslagstill-
delning till lanserings- och importstöden.

OFF, Bygdegårdarnas Riksförbund, Föreningen för animerad film och
Göteborg filmfestival anser att institutets import av bam- och ungdomsfilm
bör bibehållas då det inom detta området finns allt för få fristående aktörer.
Vad gäller institutets import av kvalitetsfilm för vuxna anser man att den
skulle kunna upphöra förutsatt att Visningsavdelningens medel för import

Prop. 1992/93:10

Bilaga 2

överförs till Visningsnämnden så att medlen kan kanaliseras ut till de fria im-
portörerna. Man vill emellertid understryka att den filmbank som byggts upp
inom institutet på något sätt bör få fortleva och utvecklas även om import-
verksamheten läggs ned.

Folkets Bio och Sveriges Filmuthyrareföreningen är positiva till att
Filminstitutets importverksamhet läggs ned. Folkets Bio "instämmer till fullo"
i utredningens förslag om att institutets importverksamhet bör läggas ned.
Folkets Bio anför att "Medan Filminstitutets visningsavdelning tillåts gå med
miljontals kronor i förlust varje år utan att dess effektivitet blivit föremål för
utomståendes granskning, måste en förening som Folket Bio anhålla om im-
portstöd för varje film, med utförliga motivering för varför just denna titel bör
importeras, med månaders fördröjning under tiden ärendet behandlas och
med krav på att i efterhand redovisa utfallet och när vi lyckas särskilt bra och
filmen gett vinst, återbetala stödet". Folkets Bio anser det självklart att im-
portverksamheten även i fortsättningen behöver stöd och anser därför att vis-
ningsavdelningens resurser borde omfördelas till visningsnämndens import-
och lanseringsstöd. Sveriges Filmuthyrareförening menar att om importverk-
samhet vid Filminstitutet skall fortsätta så måste det ske under konkurrens-
neutrala former i förhållande till övriga importörer.

Förvaltningsrådet och SFI:s styrelse

Utredaren föreslår att Filminstitutets styrelseledamöter utnämns utifrån
professionell kompetens och erfarenhet inom filmområdet och inte som i dag
utifrån partstillhörighet. Styrelsen föreslås få ett större ansvar för verksam-
heten vilket gör att utredaren inte anser att det finns något behov av ett för-
valtningsråd.

Remissinstanserna: Svenska Teaterförbundet och Sveriges
Dramatikerförbund stöder ut-redningens förslag om att avveckla förvaltnings-
rådet.

Filminstitutet anser att Förvaltningsrådet fungerat bra som informations-
kanal mellan institutet och film- och videobranschen. Huruvida förvaltnings-
rådet skall kvarstå eller inte anser man blir något parterna får diskutera i de
kommande förhandlingarna. Institutet anser emellertid, liksom Riksförening-
en Våra Gårdar, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Svenska
Teaterförbundet och Sveriges Biografögarförbund, det angeläget att det även i
framtiden finns ett organ som garanterar en löpande dialog med branschens
olika intressenter.

OFF, Videouthyramas Samarbetsorganisation och Folkets Bio motsätter
sig utredningens förslag. OFF anser att ett effektiviserat förvaltningsråd kan
få en viktig roll att spela i tid då styrelsen för institutet i mindre utsträckning
representerar avtalets parter. Folkets Bio konstaterar att institutets ledning re-
dan i dag kritiseras "för en viss maktfullkomlighet". Om ett nytt avtal kommer
att ge stiftelsens ledning och dess styrelse än mer ansvar anser man att det är
av mycket stor vikt att stiftelsen verksamhet kontinuerligt utvärderas och

Prop. 1992/93: 10

Bilaga 2

granskas av andra än institutet själva. Videouthyramas Samarbetsorganisation Prop. 1992/93: 10
anser att en nära samverkan mellan institutet och film- och videobranschen är Bilaga 2
nödvändigt, även i framtiden, bl.a. för att främja filmproduktion och filmkul-
turell verksamhet i Sverige.

Filminstitutet och Svenska Teaterförbundet stöder utredningens förslag att
styrelsens ledamöter ska tillsättas utifrån kompetens och erfarenhet inom rele-
vanta områden istället för att vara partsrepresentanter. Teaterförbundet menar
att det är viktigt att styrelsen härvidlag består av personer som lägger störst
vikt vid konstnärliga och filmpolitiska frågor.

1993 års finansieringsavtal för Filminstitutet

Parterna

1. svenska staten,

2. Sveriges Biografägareförbund, Folkets Husföreningarnas Riksorga-
nisation, Riksföreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a.
och Föreningen Sveriges Filmproducenter, nedan kallade filmbranschen,

3. Sveriges Videodistributörers Förening (SVF), VideoHandelns Sam-
arbetsorganisation (VHS) och VIDSAM-Videouthyramas Samarbetsorgani-
sation (VIDSAM), nedan kallade videobranschen och

4. Sveriges Television AB och Nordisk Television AB, nedan kallade TV-
företagen,

har träffat följande avtal.

Avtalet är från statens sida träffat under förbehåll av regeringens godkän-
nande.

Inledande bestämmelser

1 §

Detta avtal avser finansieringen av Stiftelsen Svenska Filminstitutets stöd till
svensk filmproduktion och de andra ändamål som anges i avtalet

2 §

Reglerna för stöd till svensk filmproduktion bör utformas så att de främjar en
rationell och effektiv produktion och distribution av svensk film och medför
en sund användning av stödmedlen.

3 §

Med långfilm avses i detta avtal film som har en visningstid motsvarande
minst 2000 meter i 35 mm format (eller motsvarande i andra format) och är
avsedd för normal biografpremiär med normal biografexploatering. Undantag
från regeln om visningstid får medges av styrelsen när det gäller barnfilm.

Med film avses i detta avtal även videogram i alla de fall där det är prak-
tiskt lämpligt och motiverat

4 §

En film anses som svensk under förutsättning att filmen har en svensk produ-
cent och att den svenska insatsen av artistiska medarbetare är av påtaglig be-
tydelse.

Med svensk producent avses en person som är bosatt här i landet, ett bo-
lag, ett utländskt företags filial eller en annan juridisk person som är registre-
rad här i landet

En film som inte har en svensk producent är ändå att anse som svensk un-
der förutsättning att dels den svenska kapitalinsatsen uppgår till tjugo procent
av produktionskostnaden och dels den svenska insatsen av artistiska medar-
betare är av påtaglig betydelse.

5 §

De medel som stiftelsen erhåller för att utföra uppdrag åt staten inom det film-
kulturella området är inte att anse som influtna medel enligt detta avtal.

Prop. 1992/93:10

Bilaga 3

Om biografavgifter

6 §

Biografägare eller den som eljest anordnar biografföreställning (nedan kallad
biografägare) skall till stiftelsen betala en avgift, motsvarande tio procent av
bruttobiljettintäkten vid föreställningen. Med sådan intäkt avses bruttoinkomst
enligt de av Filmägamas Kontrollbyrå Aktiebolag fastställda allmänna be-
stämmelserna vid filmleveranser. Filmhyra skall inte utgå på den del av intäk-
ten som utgör avgiften. Det är i detta sammanhang utan betydelse för av-
giftsplikten om film visas med hjälp av videoteknik i stället för med traditio-
nell teknik.

7 §

Avgift skall inte utgå för biografföreställning på sådant fast visningsställe, där
det enligt det register som förs av Kontrollbyrån ges högst fem föreställningar
i veckan utöver bammatinéer.

Med bammatiné avses föreställning som riktar sig till bam och som börjar
senast klockan 17.

Om biografföreställningar har anordnats i syfte att kringgå bestämmelserna
om avgiftsplikt, får styrelsen besluta att avgiftsplikt föreligger. Innan styrel-
sen beslutar i sådant ärende skall styrelsen höra biografägaren och dennes or-
ganisation.

Styrelsen får medge befrielse från avgift för biografföreställning, där film-
och biografhyra avstås och där biljett-intäkterna anslås till välgörande ända-
mål.

För visning av film, som på sätt gällde före den 1 juli 1963, förklarats vara
ägnad att tjäna vetenskapligt ändamål eller upplysnings-, undervisnings- eller
uppfostringssyfte, skall avgift inte utgå.

8 §

Biografägaren skall redovisa och betala in avgifterna direkt till stiftelsen.
Antalet redovisningsperioder skall vara minst sex om året. Regler härom skall
fast-ställas av stiftelsen efter samråd med filmbranschen.

Redovisning skall ske på formulär, som fastställs av Kontrollbyrån. För
redovisning och inbetalning av avgiftsmedlen skall i övrigt tillämpas de av
Kontrollbyrån fastställda allmänna bestämmelserna vid filmleveranser. I
dessa bestämmelser skall stadgas, att underlåtenhet att betala avgift likställs
med underlåtenhet att betala filmhyra.

Biografägaren är skyldig att låta stiftelsen genom kontrollant granska hans
räkenskaper såvitt gäller avgiftsredovisning.

9 §

Från berörda biografägare skall snarast genom Kontrollbyråns försorg inför-
skaffas och till stiftelsen överlämnas förbindelse att betala avgift enligt detta
avtal och att i övrigt följa bestämmelserna i avtalet. Förbindelsen skall ha den
lydelse som framgår av bilaga 1.

Biografägare som underlåter att avge sådan förbindelse skall avstängas
från filmleverans. Om avstängning inte sker, trots begäran om det, svarar
filmuthyraren mot stiftelsen för de avgifter som belöper på en föreställning
där det visas en film som hyrts ut av honom.

Prop. 1992/93:10

Bilaga 3

Om videoavgifter

10 §

Den som bedriver yrkesmässig verksamhet för uthyrning av videogram
(videogramuthyrare) skall betala vissa avgifter till stiftelsen. Avgifterna utgår
för de videogram som utges genom att föras i handeln för uthyrning direkt till
kunder för enskilt bruk. Avgiften utgör under 1993 för varje videogram som
innehåller en långfilm trettio kronor och därefter trettiotvå kronor femtio öre.
För varje videogram som innehåller en kortfilm utgör avgiften arton kronor.
För videogram som innehåller flera långfilmer utgår avgift för vatje långfilm.
Avgift såsom för långfilm utgår för videogram som innehåller flera kortfilmer
med en sammanlagd visningstid motsvarande en eller flera långfilmer.

Med uthyrning jämställs andra förfaranden där det klart framgår att det är
fråga om uthyrning, såsom försäljning med rätt för köparen att återlämna vi-
deogrammet mot att han återfår del av köpeskillingen.

Den som bedriver yrkesmässig verksamhet för utgivning av videogram för
försäljning skall betala vissa avgifter till stiftelsen. Har utgivaren inte betalat
avgiften skall den betalas av den som säljer videogrammet. Avgifterna utgår
för de videogram som innehåller långfilm och som utges genom att föras i
handeln för försäljning direkt till kunder för enskilt bruk. Avgiften utgör för
varje videogram under 1993 fem kronor och därefter två kronor femtio öre.

11 §

Om verksamheten har anordnats i syfte att kringgå bestämmelserna om av-
giftsplikt får styrelsen besluta att avgiftsplikt föreligger. Innan styrelsen be-
slutar i sådant ärende skall den höra den berörde och videobranschen.

12 §

Avgifterna skall redovisas särskilt och betalas in till stiftelsen enligt regler
som fastställs av stiftelsen efter samråd med videobranschen.

För redovisning och inbetalning av avgiftsmedlen skall i övrigt tillämpas
av Kontrollbyrån fastställda regler.

Den avgiftspliktige är skyldig att låta stiftelsen genom kontrollant granska
hans räkenskaper såvitt gäller avgifts-redovisningen och hans innehav av av-
giftspliktiga videogram.

Kostnaderna för avgiftsuppbörden och kontrollverksamheten skall betalas
av stiftelsen.

13§

Från berörda videogramuthyrare och andra avgiftspliktiga skall snarast ge-
nom videobranschens försorg införskaffas och till stiftelsen överlämnas för-
bindelse att betala avgift enligt gällande film- och videoavtal och att i övrigt
följa bestämmelserna i avtalet. Förbindelsen skall ha den lydelse som framgår
av bilaga 2.

Som förutsättning för leverans av videogram till videogramuthyrare skall
gälla att uthyraren avgett sådan förbindelse till stiftelsen.

För leveranserna av videogram skall vidare gälla dels att underlåtenhet av
videogramuthyraren att betala avgift till stiftelsen likställs med underlåtenhet
att betala för levererade videogram, dels att underlåtenheten medför att uthyra-
ren skall avstängas från vidare leveranser.

Prop. 1992/93: 10

Bilaga 3

Om TV-företagens bidrag

14§

Sveriges Television AB skall månatligen lämna ett bidrag till stiftelsen som
motsvarar 15 miljoner kronor per kalenderår. Därutöver garanterar bolaget att
i genomsnitt minst 15 miljoner kronor årligen används för samproduktion,
medfinansiering och köp av visningsrätter vad gäller film som erhåller stöd
genom detta avtal.

Nordisk Television AB skall månatligen lämna ett bidrag till stiftelsen som
motsvarar 5 miljoner kronor per kalenderår. Därutöver garanterar bolaget att
använda för 1993 5 miljoner kronor, för 1994 7,5 miljoner kronor och däref-
ter i genomsnitt minst 10 miljoner kronor årligen för samproduktion, medfi-
nansiering och köp av visningsrätter vad gäller film som erhåller stöd genom
detta avtal.

Bidragen och garantibeloppen från TV-företagen skall den 1 juli varje år
justeras genom en jämförelse med kompensations-index för Sveriges
Television AB den

1 april samma år och indexet för januari 1993.

Om statens bidrag

15 §

Staten skall - under förutsättning att riksdagen fattar erforderliga beslut -
lämna ett årligt bidrag till stiftelsen med 61,5 miljoner kronor Staten har för
avsikt att uppräkna bidraget enligt de regler som gäller för statliga bidragsan-
slag.

Om användningen av stiftelsens medel

16 §

De medel som tillförs stiftelsen enligt detta avtal skall användas till följande
ändamål:

1. Stöd till biograf- och videoverksamhet på mindre och medelstora orter.

2 Stöd till samarbete mellan film- och videobranschema samt TV-företa-
gen.

3. Avgifter m.m. till internationellt samarbete.

4. Produktionsstöd till svensk film.

17§

Stiftelsen skall varje räkenskapsår lämna stöd till biograf- och videoverksam-
het på mindre och medelstora orter. Av under verksamhetsåret influtna medel
skall fyra procent användas för sådant stöd. Styrelsen skall fördela medlen till
stöd för upprustning av biografer, parallelldistribution av kopior av aktuella
filmer, samt andra aktiviteter som stimulerar spridning av värdefull film för
såväl biografvisning som på videogram.

18 §

Stiftelsen skall vaije räkenskapsår lämna stöd till samarbete mellan film- och
videobranschema samt TV-företagen.

Av under verksamhetsåret influtna medel skall tre procent användas till
detta stöd. Stödet skall fördelas av film- och videobranschens samarbets-
kommitté till filmbranschen, videobranschen och TV-företagen och utgå i
proportion till deras respektive bidrag till stiftelsen. Stödet skall användas till

Prop. 1992/93:10

Bilaga 3

5 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 10

bl.a. spridning av värdefulla videogram och filmer, ut-bildning och forsk-
ning, åtgärder mot olovlig hantering av film samt aktiviteter för att öka all-
mänhetens intresse för film i alla spridningsformer.

19 §

De medel som under räkenskapsåret influtit till stiftelsen skall, efter det att
stiftelsens kostnader för förvaltning (inklusive kostnaden för förvaltningsrå-
det) samt kostnaderna för punkterna 1-3 under 16 § täckts, användas för stöd
till svensk lång- och kortfilmsproduktion (produktionsstöd). Med kostnader
för förvaltning avses inte kostnader som är direkt hänförliga till den del av
stiftelsens verksamhet som inte regleras i detta avtal eller till konsulenternas
verksamhet.

20 §

Av de medel som enligt 19 § är tillgängliga för produktionsstöd skall sjuttio-
fem procent användas till förhandsstöd under året eller senare. Stödet får
täcka högst sjuttio procent av en films produktionskostnad, dock inte utgå
med mer än 8 miljoner kronor per film. Beloppet får årligen justeras av sty-
relsen.

Stöd till kortfilm får, om styrelsen anser det skäligt, täcka större andel av
produktionskostnaden, men då högst utgå med 1 miljoner kronor per film.
Beloppet får årligen justeras av styrelsen.

Stöd kan endast utgå till producenter som kan redovisa en ambitiös plan
för filmens spridning i olika visningsformer, varvid skall beaktas om visning
förutsätts ske i de i avtalet medverkande TV-företagens kanaler.

Produktionsstöd som utgår som förhandsstöd skall vara återbetalnings-
pliktigt enligt de riktlinjer som anges i bilaga 3.

Medel avsedda för förhandsstöd får också användas för utarbetande av
underlag för filmproduktionsprojekt.

21 §

Av de medel som är tillgängliga för produktionsstöd skall tjugofem procent
användas för efterhandsstöd Ull långfilm.

Stödet får uppgå till högst 8 miljoner kronor per film.

För att efterhandsstöd skall kunna utgå till en film skall den inom ett år ef-
ter biografpremiären ha setts av minst 30.000 betalande biografbesökare.

När filmen har uppnått detta besöksantal utgår ett stöd på 4 miljoner kro-
nor Stödet ökar sedan successivt i proportion till antalet besökare till maximalt
8 miljoner kronor vid 110.000 besökare inom ett år från premiären.

Film som erhåller bidrag enligt 20 § kan endast få stöd enligt 21 § om fil-
men därigenom kan få ett högre stödbelopp. Stödet skall då utgå som mellan-
skillnaden mellan bidraget enligt 20 § och 21 §.

Om fordringarna på efterhandsstöd överstiger de tillgängliga medlen och
annan finansiering inte kan ordnas, får styrelsen avvända medel som annars
skulle använts för förhandsstöd, för att täcka bristen. Sådana medel skall, så
snart det är möjligt, åter anvisas till förhandsstödet

22 §

Filmer som erhåller produktionsstöd enligt 20 och 21 §§ skall, när de ges ut
som videogram för uthyrning eller försäljning, göras tillgängliga på gängse
kommersiella villkor för alla medlemmar i branschorganisationer, represente-
rande videodetaljister, som är parter i detta avtal.

Prop. 1992/93: 10

Bilaga 3

23 § Prop. 1992/93:10

Styrelsen skall ansvara för att tillgodose behovet av värdefull svensk filmpro- Bilaga 3
duktion genom att stöd ges till såväl långfilm som kortfilm. Styrelsen skall
också beakta behovet av dokumentärfilm och film riktad till bam och ung-
dom. Styrelsen skall vidare tillse att stödet ger yngre och nya filmskapare
möjlighet att utveckla sina färdigheter, främst genom stöd till kortfilm. Härvid
kan undantag medges från kravet på plan för visning och spridning

Om konsulenterna

24 §

För bedömningen av vilka filmprojekt som ska erhålla förhandsstöd skall sty-
relsen anlita konsulenter. Styrelsen bör i regel följa konsulenternas bedöm-
ning. Om styrelsen inte beviljar stöd till en film som rekommenderats av en
konsulent skall detta särskilt motiveras.

Styrelsen ansvarar för konsulenternas arbetsfördelning. Fördelningen bör
vara sådan att den möjliggör en effektiv hantering av förhandsstödet men
också ger de sökande möjlighet att presentera samma projekt för flera konsu-
lenter.

25 §

Konsulenterna skall ha ett tidsbegränsat uppdrag.

26 §

Konsulenterna skall varje verksamhetsår av styrelsen ges en ekonomisk ram
inom vilken de till styrelsen kan rekommendera produktionsstöd för filmpro-
duktion och stöd för utarbetande av underlag för filmproduktionsprojekt. Vad
gäller det sistnämnda stödet bör styrelsen fastställa ett belopp under vilket
konsulenterna, utan styrelsens tillstånd, kan fördela stöd.

De medel motsvarande den angivna ramen som inte använts under året
skall, om styrelsen inte finner en annan ordning lämpligare, till lika delar öka
vaije konsulents ram för påföljande år.

Medel som återbetalas till stiftelsen skall öka ramen för den konsulent som
rekommenderat projektet Om konsulenten i fråga avslutat sitt uppdrag beslu-
tar styrelsen om fördelning av medlen.

Den administrationskostnad som belöper på varje konsulent skall belasta
respektive konsulents ekonomiska ram. Storleken av denna administrations-
kostnad skall klart framgå av stiftelsens verksamhetsberättelse.

Om förvaltningsrådet

27 §

Förvaltningsrådet är ett rådgivande organ till styrelsen.

Rådet består av trettio till fyrtio ledamöter som för en tid av mellan ett och
tre år utses av film- och videobranschemas, TV-företagens och filmskaparnas
och andra av stiftelsens verksamhet berörda organisationer.

28 §

Styrelsen utväljer, i samråd med film- och videobranschema samt TV-företa-
gen, senast i mars varje år de organisationer som skall få möjlighet att utse le-
damöter i förvaltningsrådet.

29 § Prop. 1992/93:10

Den som är ledamot i förvaltningsrådet får inte samtidigt vara verkställande Bilaga 3
direktör i stiftelsen eller ledamot i styrelsen.

30 §

Förvaltningsrådet utser inom sig ordförande, vice ordförande och det eller de
utskott som behövs.

31 §

Särskilt viktiga ärenden får avgöras av styrelsen endast efter förvaltningsrå-
dets hörande. Styrelsen får vidare inhämta rådets synpunter i andra ärenden
av större betydelse.

Rådet granskar stiftelsens verksamhetsberättelse och avger snarast efter
granskningen utlåtande däröver till regeringen.

32 §

Förvaltningsrådet sammanträder på kallelse av styrelsen.

Rådet sammanträder när styrelsen eller minst sex ledamöter i rådet begär
det. Sammanträde skall alltid hållas dels inom två veckor efter det stiftelsens
verksamhetsberättelse färdigställts, dels så snart förslag till budget för stiftel-
sens verksamhet föreligger.

Vid rådets sammanträden skall styrelsen närvara. Till sammanträdena kan
kallas de anställda hos stiftelsen som rådet önskar höra.

33 §

Närmare bestämmelser om förvaltningsrådets verksamhet - såsom om beslut-
förhet, kallelser till sammanträden och protokoll - skall antas av styrelsen ef-
ter hörande av rådet.

Om efterlevnaden av avtalet

34 §

Filmbranschen och videobranschen förbinder sig att verka för att detta avtal
efterlevs. Organisationer som är bundna av avtalet är pliktiga att söka förmå
sina medlemmar att följa avtalets bestämmelser.

Atagande av staten

35 §

Regeringen skall till ledamöter av stiftelsens styrelse utse personer med inte-
gritet och som sammantaget representerar den kunskap och erfarenhet som är
relevant för stiftelsens verksamhet.

Avslutande bestämmelser

36 §

Staten får säga upp avtalet till omedelbart upphörande, om annan avtalspart
bryter mot avtalet

Organisation inom filmbranschen får säga upp avtalet till omedelbart upp-
hörande, om nöjesskatt för biografföreställningar återinförs eller om annan
skatt av väsentligen samma karaktär och effekt införs eller om mervärdesskatt

införs på filmvisning. Detsamma gäller, om rätten att göra avdrag för biogra-
favgiften vid beräkning av nettointäkten av rörelse vid taxering för inkomst
begränsas eller avskaffas.

Organisation inom videobranschen får säga upp avtalet till omedelbart
upphörande, om rätten att göra avdrag för videoavgiften vid beräkningen av
nettointäkten av rörelse vid taxering för inkomst begränsas eller avskaffas.
Detsamma skall gälla om kassettskatten på inspelade videokassetband återin-
förs.

Sveriges Television AB får säga upp avtalet till omedelbart upphörande,
om väsentlig förändring sker beträffande finansiering, kanalstruktur eller
uppdrag för bolaget av det av riksdagen 1992 fattade beslutet om bl.a. bola-
gets verksamhet och av det avtal som staten och bolaget på grund av riks-
dagsbeslutet kommer att ingå.

Nordisk Television AB får säga upp avtalet till omedelbart upphörande,
om Sveriges Television AB eller annat programföretag som ensamt eller i
samverkan med andra bedriver rikstäckande TV-sändningar får tillstånd att
över marknätet sända reklam mot vederlag. Detsamma skall gälla om Nordisk
Televison AB förlorar sitt tillstånd att här i landet sända televisionsprogram i
rundradiosändning.

37 §

Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1993 och skall gälla till och med den 31
december 1998.

Uppsägning av avtalet skall ske senast ett år före avtalstidens utgång. Vid
utebliven uppsägning förlängs avtalet med tre år åt gången.

Sedan avtalet varit i kraft i två år, får varje part påkalla överläggningar med
övriga parter om villkoren i detta avtal.

38 §

Om avtalet upphör att gälla vid avtalstidens utgång, skall de avgifter som re-
dovisas för åren 1997 och 1998 användas enligt bestämmelserna i avtalet,

om parterna inte kommer överens om annat

Avgifter, som erlagts i förskott och som avser videogram vilka förs i han-
deln för uthyrning eller för videogram som avses för försäljning efter det att
avtalet upphört att gälla, skall återbetalas av stiftelsen.

39 §

Tvist om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal eller om rättsförhållan-
den som har sin grund i avtalet skall avgöras genom skiljedom enligt lag.

Prop. 1992/93: 10

Bilaga 3

Detta avtal har upprättats i elva likatydande exemplar av vilka staten tagit
ett, filmbranschen fem, videobranschen tre och TV-företagen två.

Prop. 1992/93:10

Bilaga 3

Stockholm den 3 september 1992

För staten
Birgit Friggebo

För Sveriges Biografägareförbund

Per Tengblad

För Föreningen

Filmproducenter

Klas Olofsson

Sveriges

1/

För Folkets Husföreningarnas
Riksorganisation (/

Göran Persson

För Riksföreningen Våra Gårdar
Ragnar Rundlöf V

För Sveriges Filmuthyrareförening

u.p.a. 1/

Harry Hultén Bernt Larsson

Sveriges Television AB

Sam Nilsson

För Sveriges Videodistributörers
Förening

Anders Wiklund Lars Gustafsson

För V ideoHande1ns

Samarbetsorganisation

Tom Wiel

För VIDSAM-Videouthyrarnas

Samarbetsorganisation

Sten Grener

Nordisk Television AB

Björn Nordstrand

Mot ovanstående avtal har
Filmägamas Kontrollbyrå Aktiebolag
intet att erinra

Björn Gregfelt

Förbindelse; biografavgift

Prop. 1992/93: 10

Bilaga 3.1

Undertecknad anordnare av biografföreställning/biografägare, som har tagit
del av gällande film- och videoavtal och de särskilda regler som förutsätts i
avtalets 8 §, åtar sig härigenom gentemot stiftelsen att under den tid avtalet är
i kraft betala in avgift enligt avtalet och låta stiftelsen genom av denna utsedd
kontrollant granska räkenskaperna såvitt gäller avgiftsredovisningen, att i öv-
rigt följa avtalets bestämmelser samt att godtaga att underlåtenhet att betala
avgift likställs med underlåtenhet att betala filmhyra.

Förbindelse; videoavgifter

Prop. 1992/93:10

Bilaga 3.2

Undertecknad, som tagit del av gällande film- och videoavtal och de särskilda
regler som förutsätts i avtalets 12 §, åtar sig härigenom gentemot stiftelsen att
under den tid avtalet är i kraft betala avgift enligt avtalet och låta stiftelsen ge-
nom av denna utsedd kontrollant granska räkenskaperna såvitt gäller avgifts-
redovisningen och innehavet, uthyrningen samt försäljningen av avgiftsplik-
tiga videogram, att i övrigt följa avtalets bestämmelser samt att godta att un-
derlåtenhet att betala avgift likställs med underlåtenhet att betala för leverarade
videogram.

Återbetalning av förhandsstödet

Prop. 1992/93:10

Bilaga 3.3

Återbetalning av förhandsstödet skall påbörjas när filmen har haft över
110.000 biografbesökare.

Av de producentintäkter som härrör från biografbesök därutöver till dess
producenterna fått tillbaka sina insatser, skall till stiftelsen betalas den del av
intäkterna som motsvarar ersättningen för en producentinsats som uppgår till
femtio procent av stödbeloppet.

För intäkter från biografbesök därutöver skall till stiftelsen betalas den del
som motsvarar ersättning för en producentinsats som uppgår till hundra pro-
cent av utbetalat stödbelopp, till dess att hela stödet är återbetalt. Slut-
avräkning skall ske tolv månader efter biografpremiären.

Protokollsanteckningar

Prop. 1992/93:10

Bilaga 3.4

till 10 §

Parterna har utgått från att royalty och annan upphovsrättslig ersättning ej
skall beräknas på avgifterna.

till 13 §

Partema utgår ifrån att det är förenligt med den näringsrättsliga lagstift-
ningen att leverantören av videogram avstänger videouthyraren från leverans
av videogram om uthyraren underlåter att betala avgift till stiftelsen.

till 16 §

Staten förutsätter att stiftelsen fortsätter samarbetet inom Nordiska Film-
och TV-fonden, Eurimages samt åtar sig de svenska samordningsinsatserna i
anslutning till Media-95 programmet

till 37 §

Partema är överens om att vid sådan förhandling som avses i tredje stycket
särskilt skall beaktas väsentlig teknisk utveckling och andra omständigheter
som starkt förändrar marknaden för videobranschen.

AVTAL

Svenska staten, Sveriges Biografägareförbund, Folkets Husföreningamas
Riksorganisation, Riksföreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrare-
föreningen.p.a., Föreningen Sveriges Filmproducenter, Sveriges Videodistri-
butörers Förening, VideoHandelns Samarbetsorganisation och VIDSAM-
Videouthyramas Samarbetsorganisation i fortsättningen kallade intressenter-
na, samt Sveriges Television AB och Nordisk Television AV, i fortsättningen
kallande TV-företagen, har denna dag träffat ett principavtal med följande
innehåll.

Avtalet är från statens sida träffas under förbehåll av att riksdagen fattar er-
forderliga beslut och av regeringens godkännande.

1 §

Intressenterna och TV-företagen skall vara stiftare till en stiftelse med namnet
"Stiftelsen Svenska Filminstitutet".

Stiftelsen skall bildas senast den 31 december 1992.

2 §

Stiftelsens syfte skall vara att främja värdefull svensk filmproduktion, sprid-
ning och visning av värdefull film och bevarandet av filmer och material av
film- och kulturhistoriskt intresse samt att verka för internationellt samarbete i
dessa avseenden.

3 §

Intressenterna skall till stiftelsen överlåta den egendom som de äger genom
konsortiet Stiftelsen Svenska Filminstitutet. Stiftelsen skall överta ansvaret
för konsortiets samtliga förbindelser och för dess anställda. Därutöver skall
stiftelsen erhålla medel enligt det finansieringsavtal som intressenterna och
TV-företagen träffat, se bilaga.

4 §

Stiftelsens angelägenheter skall handhas av en styrelse med fem till sju leda-
möter, utsedda av regeringen. Styrelsen skall biträdas av en verkställande di-
rektör.

Prop. 1992/93:10

Bilaga 4

Kulturdepartementet

Prop. 1992/93: 10

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992

Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,

Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Unckel,

P. Westerberg, Ask

Statsrådet Friggebo anmäler fråga om filmstöd

Regeringen beslutar att genom propositionen lämna förslag till riksdagen om
filmstöd i enlighet med bilaga till detta protokoll.

Ur protokollet:

Gunnel Strinde

Innehållsförteckning ProP- 1992/93:10

Propositionens huvudsakliga innehåll........................................................... 1

Regeringens proposition...........................................................................2

1 Ärendet och dess beredning..............................................2

1.1 Inledning................................................................................2

1.2 Filmutredningen........................................................................2

Utredningens förstahandsalternativ..................................................2

Utredningens andrahandsalternativ..................................................3

1.3 Remissynpunkter.......................................................................3

1.4 Regeringskansliets beredning av frågan.............................................4

1.5 Ett nytt film- och videoavtal...........................................................4

2 Historik och bakgrund....................................................5

2.1 Besöks- och biografutvecklingen....................................................5

2.2 Tillkomsten av film- och videoavtalet................................................6

3 Nuläge......................................................................7

3.1 Filminstitutets verksamhet............................................................7

3.2 Svensk filmproduktion................................................................8

3.3 Förutsättningarna för ett nytt filmavtal...............................................9

4 Utgångspunkter för regeringens förslag................................10

5 Det nya filmavtalet m.m.................................................11

5.1 Statens stöd till svensk filmproduktion.............................................11

5.2 Övrig finansiering och ändamålen i det nya filmavtalet...........................11

5.3 Fördelning av produktionsstödet....................................................12

Förhandsstödet........................................................................12

Efterhandsstödet.......................................................................13

5.4 Avtalets allmänna bestämmelser.....................................................13

5.5 Bildandet av en ny stiftelse...........................................................14

6 Stöd till filmkulturella verksamheten...................................15

6.1 Arkivverksamhet......................................................................17

6.2 Publikationer och information.......................................................19

6.3 Verksamhet riktad till barn och ungdom............................................20

6.4 Främjande av spridning och visning av värdefull film............................21

6.5 Styrelse och ledning..................................................................23

6.6 Administrativ service.................................................................23

6.7 Affärsdrivande verksamheter m.m..................................................24

6.8 Bidrag till konstnärsnämndens filmstöd............................................24

7 Anslagsfrågor ............................................................25

8 Ärendet till riksdagen....................................................27

Bilaga 1 Sammanfattning av filmutredningen

Bilaga 2 Remissammanställning

Bilaga 3 Finansieringsavtalet

Bilaga 4 Intentionsavtal för stiftelseförordnandet

Utdrag ur regeringsprotokollet 1992-10-01

gotab 42050, Stockholm 1992

Film- och videoavtalet och statens stöd till filmkulturell verksamhet

Regeringens proposition1992/93:10

Film- och videoavtalet och statens stöd tillfilmkulturell verksamhet

Prop.

1992/93:10

Propositionens huvudsakliga innehåll

Film- och videoavtalet och statens stöd tillfilmkulturell verksamhet

1 Ärendet och dess beredning

1.1 Inledning

1.2 Filmutredningen

1.3 Remissynpunkter

1.4 Regeringskansliets beredning av frågan

1.5 Ett nytt film- och videoavtal

2 Historik och bakgrund

2.1 Besöks- och biografutvecklingen

2.2 Tillkomsten av film- och videoavtalet

3 Nuläge

3.1 Filminstitutets verksamhet

3.2 Svensk filmproduktion

3.3 Förutsättningarna för ett nytt filmavtal

4 Utgångspunkter för regeringens förslag

5 Det nya filmavtalet m.m.

5.1 Statens stöd till svensk filmproduktion

5.2 Övrig finansiering och ändamålen i det nya filmavtalet

5.3 Fördelning av produktionsstödet

5.4 Avtalets allmänna bestämmelser

5.5. Bildandet av en stiftelse

6 Stöd till den filmkulturella verksamheten

6.1 Arkivverksamhet

6.2 Publikationer och information

6.3 Verksamhet riktad till barn och ungdom

6.4 Främjande av spridning och visning av värdefull film

6.5 Styrelse och ledning

6.6 Administrativ service

6.7 Affärsdrivande verksamheter m.m.

6.8 Bidrag till konstnärsnämndens filmstöd

7 Anslagsfrågor

8 Ärendet till riksdagen

Utredningens sammanfattning av betänkandetfilmproduktion och filmkulturell verksamhet iSverige (SOU 1991:105)

1 Utgångspunkter för arbetet

2 Sammanfattning av utredningens förslag

Sammanställning av remissytranden överbetänkandet filmproduktion och filmkulturellverksamhet i Sverige (SOU 1991:105)

1 Remissinstanserna

2 Inledning

Allmänt om remissvaren

Sammanfattning av remissinstansernas reaktioner

3 Finansiering av filmstödet

3.1 Upphovsrättsavgifter

3.2 Övrig finansiering av filmstödet

3.3 Ett statligt finansieringsalternativ - med momsbelagdabiobiljetter

4 De olika stödinsatsernas storlek och form

För- och efterhandsstöd

Kortfilmsstödet

Biografstödet och distributionsproblematiken

Branschstödet

Regionalt filmstöd

Övriga stödåtgärder

5 SFI:s struktur och funktion

Uppdelning av SFI i en produktionsdel ochen filmkulturell del

Visningsnämnden

Konsulenter

Filminstitutets importverksamhet

Förvaltningsrådet och SFI:s styrelse

1993 års finansieringsavtal för Filminstitutet

1/

Förbindelse; biografavgift

Förbindelse; videoavgifter

Återbetalning av förhandsstödet

Protokollsanteckningar

AVTAL

Kulturdepartementet

Regeringens proposition
1992/93:10

Film- och videoavtalet och statens stöd till
filmkulturell verksamhet

Film- och videoavtalet och statens stöd till
filmkulturell verksamhet

Utredningens sammanfattning av betänkandet
filmproduktion och filmkulturell verksamhet i
Sverige (SOU 1991:105)

Sammanställning av remissytranden över
betänkandet filmproduktion och filmkulturell
verksamhet i Sverige (SOU 1991:105)

3.3 Ett statligt finansieringsalternativ - med momsbelagda
biobiljetter

Uppdelning av SFI i en produktionsdel och
en filmkulturell del