En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.

Proposition 1993/94:214

Regeringens proposition

1993/94:214

En ny organisation for lantmäteri- och
fastighetsdataverksamhet m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 mars 1994

Bengt V&sterberg

Görel Thurdin

(Miljö- och naturresursdepartementet)

Prop.

1993/94:214

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny organisation for fastighets-
bildning, fastighetsregistrering, fastighetsdataverksamhet samt produk-
tion av kartor och annan landskapsinformation m.m. Förslaget innebär
att Centralnämnden for fastighetsdata och Lantmäteriverket förs sam-
man till en ny central myndighet. Överlantmätar-, festighetsbildnings-
och fastighetsregistermyndigheter sammanförs till nya lantmäterimyn-
digheter med länen som verksamhetsområden och bl.a. vidgade samord-
ningsuppgifter på landskapsinformationsområdet. Fastighetsregistrering-
en avvecklas som fristående funktion.

En begränsad bolagisering genomförs nu. En stor del av den upp-
dragsverksamhet och produktion som ligger kvar inom myndigheterna
skiljs organisatoriskt från övriga myndighetsuppgifter. Målet är att
ytterligare verksamhet skall avskiljas och bolagiseras eller privatiseras.

Riktlinjer läggs fest för myndighetsutövningen inom festighetsbild-
ningsverksamheten. Frågan om huvudmannaskap förutsätts bli föremål
för fortsatt beredning. Något förslag om ändrad organisation for in-
skrivningsverksamheten läggs inte fram nu.

1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 214

Innehållsförteckning

Prop. 1993/94:214

1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3

2 Ärendet och dess beredning .................... 3

3 Nuvarande verksamhet och organisation............. 3

4 Reforminriktning enligt utredningsdirektiven .......... 4

4.1 Behov av en samlad översyn................ 4

4.2 Mål för översynen ...................... 6

5 Utredarens förslag i stort ...................... 7

6 Regeringens ställningstagande i stort ............... 8

7 Fastighetsbildning........................... 9

7.1 Fortsatt handläggning .................... 9

7.2 Principiella riktlinjer..................... 10

8 Fastighetsregistrering......................... 20

9 Inskrivningsverksamhet ....................... 22

10 Organisationsfrågor.......................... 23

10.1 Mål for omorganisationen.................. 23

10.2 Samband mellan fastighetsfrågor och landskapsin-
formation ............................ 24

10.3 Verksamhetsformer för produktions- och uppdrags-
verksamhet ........................... 26

10.4 Myndighetsorganisation................... 30

11 Genomförandefrågor......................... 36

Bilaga 1 Utredningens sammanfattning av betänkandet Kart- och

fastighetsverksamhet i myndighet och bolag (SOU
1993:99)

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner den av regeringen förordade nya organisationen för
lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.

Prop. 1993/94:214

2 Ärendet och dess beredning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade statsrådet Thurdin i
februari 1993 en särskild utredare med uppgift att lämna förslag om en
ny organisation för fastighetsbildning, fåstighetsregistrering, fastighets-
dataverksamhet samt produktion av kartor och annan landskapsinforma-
tion m.m. Utredaren skulle även överväga om inskrivningsverksamheten
bör integreras med denna organisation.

Utredningen, som antagit namnet Lantmäteri- och inskrivningsutred-
ningen, har i principbetänkandet Kart- och fastighetsverksamhet i
myndighet och bolag (SOU 1993:99) redovisat principöverväganden och
en huvudstruktur samt en genomförandeplan. Utredningens samman-
fattning av betänkandet finns i bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i Miljö- och naturresursdepartementet (dnr M93/3847/7).

Utredarens arbete fortsätter i ett andra steg, i vilket han skall under-
söka förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan land- och sjökarte-
verksamhetema samt behandla frågor om bl.a. författningsändringar och
finansieringslösningar. Uppdraget skall slutredovisas före den 1 juni
1994.

3 Nuvarande verksamhet och organisation

Den nuvarande lantmäteriorganisationen grundar sig bl.a. på ett riks-
dagsbeslut år 1970 (prop. 1970:188, bet. 1970:SU208, rskr. 1970:423).
Verksamheten är till större delen statlig men också kommunal.

Det statliga lantmäteriets huvudsakliga myndighetsuppgifter är att
svara för fastighetsbildning, fåstighetsregistrering och framställning av
allmänna kartor och annan landskapsinformation. Lantmäteriet bedriver
också uppdragsverksamhet i form av fastighetsvärdering, kartproduk-
tion, flygfotografering, mätningar m.m. Verksamheten omsatte bud-
getåret 1992/93 totalt ca 1 270 miljoner kronor.

Det statliga lantmäteriet omfattar Statens lantmäteriverk, en överlant-
mätarmyndighet och en fastighetsregistermyndighet i vaije län samt 81
fåstighetsbildningsmyndigheter. Totalt sysselsattes den 1 juli 1993 ca
3 100 personer, varav ca 900 vid Lantmäteriverket i Gävle.

I 41 kommuner finns kommunala fåstighetsbildningsmyndigheter.
Dessa myndigheter är s.k. specialenheter för frågor som gäller tätbe-

1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 214

byggeisens utveckling. Inom 29 av dessa kommuner finns också kom- Prop. 1993/94:214
munala fåstighetsregistermyndigheter.

Till lantmäteriverksamhet brukar också räknas kommunal verksamhet
med mätning, beräkning och kartläggning (s.k. MBK-verksamhet) som
utförs utan samband med fastighetsbildningen. Denna verksamhet är av
stor omfattning.

Inskrivning av lagfarter och inteckningar m.m. sker vid inskrivnings-
myndigheter som är knutna till domstolsväsendet. Vaije tingsrätt, med
några få undantag, har en inskrivningsmyndighet. Det finns 93 inskriv-
ningsmyndigheter. Under ytterligare drygt ett år sker registreringen för
vissa delar av landet i fåstighetsbok eller tomträttsbok. Böckerna
innehåller för vaije fastighet uppgifter om lagfaren ägare, förvärvsda-
tum, areal, inteckningar m.m. Vid tingsrätterna arbetar ca 3 500 perso-
ner, varav drygt 350 är sysselsatta inom inskrivningsverksamheten.

Genom den pågående fastighetsdatareformen införs ett nytt, ADB-
baserat fåstighetsdatasystem. Systemet ersätter såväl jord- och stads-
registren hos fastighetsregistermyndighetema som de manuella fastig-
hets- och tomträttsböckema hos inskrivningsmyndigheterna. Fastighets-
datasystemet kommer att omfatta hela landet år 1995.

Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) har huvudansvaret för
genomförandet av fåstighetsdatareformen. Arbetet bedrivs i samverkan
med främst Domstolsverket och Lantmäteriverket, vilka är centralmyn-
digheter för inskrivnings- respektive fastighetsregistermyndighetema.
Verksamheten vid Centralnämnden för fastighetsdata är i huvudsak
lokaliserad till Gävle och sysselsätter ca 200 personer. Även kommu-
nerna har en viktig roll i fastighetsdatasystemets uppbyggnad, bl.a. när
det gäller dess plan- och adressregister.

4 Reforminriktning enligt utredningsdirektiven

4.1 Behov av en samlad översyn

Den nuvarande organisationen på lantmäteriområdet är från början av
1970-talet. Då förstatligades i princip fastighetsbildningen och fastig-
hetsregistreringen. Ett 40-tal större kommuner bedömdes dock kunna
svara för fastighetsbildningen genom specialenheter för tätbebyggel-
seutveckling. Detsamma gällde ett 30-tal kommuner beträffande fastig-
hetsregistreringen. En sammanslagning av dåvarande Lantmäteristyrel-
sen och Rikets allmänna kartverk (prop. 1973:1 bil. 14, bet. 1973:CU3,
rskr. 1973:36) gjordes 1974.

Någon större förändring av organisationen har därefter inte skett med
undantag av att det statliga lantmäteriet övertog den stadigt bedrivna
fastighetsregisterverksamheten från länsstyrelserna den 1 juli 1990
(prop. 1988/89:154, bet. 1989/90:BoU4, bet. 1989/90:BoU9, rskr.
1989/90:89). Dessutom har Centralnämnden för fastighetsdata succes-
sivt utvecklats som central myndighet för fåstighetsdataverksamheten i
takt med fastighetsdatasystemets tillväxt och ökade användning.

Inskrivningsverksamheten fick sin nuvarande organisation i böijan av Prop. 1993/94:214
1970-talet. Verksamheten var även dessförinnan knuten till domstolarna.

Redan då diskuterades om en annan organisation vid sidan av domstols-
väsendet skulle kunna ta hand om inskrivningsverksamheten. Ställnings-
tagandet blev emellertid att inskrivningsväsendet också i fortsättningen
borde vara knutet till domstolarna (prop. 1970:20 del Bis. 494f.). Det
uteslöts dock inte att organisationsfrågan senare kunde prövas på nytt.

I departementspromemorian Domstolarna i framtiden - en idéskiss (Ds
1989:2) diskuterades inskrivningsverksamhetens framtida hemvist. Det
konstaterades att minst två skäl talade mot att förändra huvudmannaska-
pet för verksamheten. För det första ansågs att ett slutförande av fastig-
hetsdatareformen bäst säkerställdes med nuvarande organisation. För det
andra fanns, ansågs det, ingen myndighet som organisatoriskt och kom-
petensmässigt var mogen att omedelbart ta över inskrivningsärendena.
Domstolsutredningen har i sitt betänkande Domstolarna inför 2000-talet
(SOU 1991:106) tagit upp frågan och uttalat att det fortsatta arbetet på
detta område nu bör bedrivas med utgångspunkt i att inskrivningsväsen-
det på sikt skiljs från domstolsväsendet. Utredningen fann emellertid att
tiden ännu inte var mogen för ett slutgiltigt ställningstagande i frågan.

Lantmäteri-, fastighetsdata- och inskrivningsverksamheterna omfattar
tre chefsmyndigheter och 292 regionala och lokala myndigheter.
Organisationen såväl på central, regional som lokal nivå upplevs där-
med som splittrad och oklar samt svår att överblicka och förstå. Gräns-
dragningen inom framför allt lantmäteriverksamheten är i många fall
otydlig mellan myndighets- och uppdragsverksamhet.

Det delade huvudmannaskapet, dvs. uppgiftsfördelningen mellan stat
och kommun, för fastighetsbildnings- och fåstighetsregistrerings-
verksamhet är enligt direktiven en kompromisslösning. Den leder ibland
till konflikter samt till att utveckling och förändring sker långsammare
än vad som är önskvärt. Vissa delar av verksamheten präglas av kost-
nads- och finansieringsproblem.

Den tekniska utvecklingen har inneburit och innebär framöver att
möjligheter fortlöpande öppnas till effektivisering och rationalisering.
Detta leder bl.a. till nya tillämpningar med åtföljande möjlighet till
kvalitetshöjning. Denna utveckling leder även till krav på differentiering
och specialisering. Det är angeläget att dessa möjligheter tas till vara.
Det innebär att ett väl strukturerat och sammanhållet förändringsarbete
bör komma till stånd. Myndighetsorganisationen är inte i alla avseenden
sådan att förnyelsearbetet påskyndas.

Kraven på opartiskhet inom lantmäterisektom har fått en ökad aktuali-
tet under de senaste åren i såväl statlig som kommunal verksamhet. Det
statliga lantmäteriets uppdragsverksamhet har ökat både beträffande
volym och produktsortiment. Det är numera inte ovanligt att lokala
kontor har omkring hälften av verksamheten baserad på uppdrag. Det
förhållandet att det statliga lantmäteriet på uppdrag gör utredningar
m.m. som sedan kan åberopas av en part vid en förrättning har upp-
märksammats vid den nyligen gjorda översynen av fåstighetsbildnings-
lagen (prop. 1991/92:127 s. 49). Detta förhållande har också påpekats 5

av Lantbrukarnas Riksförbund.

Den statliga lantmäteriorganisationen håller i regel isär de skilda
verksamheterna på ett bra sätt. Förhållandet att klienten ena stunden får
tjänster utförda på kommersiella grunder och i andra sammanhang
möter samma organisation som beslutande myndighet inger dock be-
tänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt.

En liknande problematik är aktuell även i kommuner med kommunal
fåstighetsbildningsmyndighet. Kommunala fåstighetsbildningsmyndig-
heter handlägger förrättningar där kommunen är sakägare eller på annat
sätt är intressent. Dessa frågor utgör också en anledning till att en ny
lösning bör prövas för fastighetsbildningen i kommunerna.

Det är angeläget att kostnaderna sänks för att tillgodose behovet av
mark for bebyggelse, infrastruktur och andra angelägna ändamål. Detta
gäller inte minst inför genomförandet av satsningar på vägar, järnvägar
m.m. under de närmaste åren. Det är angeläget för alla parter att för-
farandet är effektivt, dvs. kännetecknas av kvalitet, snabbhet, enkelhet,
rättssäkerhet och låga kostnader. Detta förutsätter bl.a. ett förrättnings-
förfarande som präglas av opartiskhet och hög kompetens. Nuvarande
förhållanden och utveckling riskerar emellertid att leda till att förfaran-
det förlorar förtroende och ersätts med mera komplicerade och kostsam-
ma avtals- eller domstolsprocedurer.

Prop. 1993/94:214

4.2 Mål for översynen

I direktiven anges följande mål för översynen.

Det övergripande målet bör vara att i ett samhällsekonomiskt perspek-
tiv utforma en organisation som främjar effektiv fastighetsmarknad och
rationell markanvändning samt god försörjning med kartor och annan
landskapsinformation.

Organisationen skall präglas av kvalitet, effektivitet och kompetens.
Ansvarsroller skall vara klara. Organisationen skall vara utformad så att
den underlättar fortlöpande rationalisering och utveckling. De totala
kostnaderna skall minskas.

Den nya organisationen skall vara logiskt och konsekvent uppbyggd.
Den skall vara enkel och tydlig. Den skall så långt som möjligt vara
enhetlig över hela landet. För myndighetsutövning skall ett delat huvud-
mannaskap undvikas.

En decentraliserad och marknadsanpassad organisation skall eftersträ-
vas. Den skall präglas av kundnärhet och god service. Organisationen
bör bestå av få nivåer.

Myndighetsutövning skall i princip skiljas från uppdragsverksamhet.
Översynen skall främja rättssäkerhet i myndighetsutövningen samt lägga
grund för ökad konkurrens inom övrig verksamhet.

5 Utredarens förslag i stort

I principbetänkandet föreslås att närmare 300 myndigheter förs samman
till ett kart- och fastighetsverk samt 24 regionala myndigheter för kartor
och fastigheter. Dessutom föreslås att ett bolag bildas för uppdragsverk-
samhet och produktion. Den nya organisationen föreslås träda i kraft
den 1 juli 1995.

De regionala myndigheterna för kartor och fastigheter föreslås ansvara
för regionalt och lokalt bedrivna myndighetsuppgifter för fastighets-
bildning, fåstighetsregistrering, inskrivning, överlantmätarfunktioner
samt för verksamhet med kartor och annan landskapsinformation.
Myndigheterna avses få en i förhållande till dagens lantmäteriorgani-
sation förstärkt juridisk kompetens. De föreslås också få en förstärkt
roll som samordnare vad gäller landskapsinformation. De skall, enligt
utredaren, kunna bedriva verksamhet vid lokala kontor.

Ett nytt verk, Kart- och fastighetsverket, föreslås bli central myndig-
het för verksamhetsområdet och for de regionala myndigheterna. Detta
medför att verksamhet vid Statens lantmäteriverk, Centralnämnden för
fastighetsdata och viss mindre del av Domstolsverket samlas i en
organisation. Verket föreslås lokaliseras till Gävle.

Ett bolag, Svenskt Lantmäteri AB, föreslås överta den nuvarande
uppdragsverksamheten samt huvuddelen av produktionen av allmänna
kartor och vissa förrättningsförberedelser. Verksamheten förutsätts bl.a.
omfatta anslagsfinansierad produktion och uppdragsproduktion inom
landskapsinformationsområdet, fastighetsekonomisk och fåstighetsrättslig
verksamhet samt lokal mätning, beräkning och kartläggning. Bolaget
föreslås få sitt huvudkontor i Gävle. Produktionen kommer emellertid
att i stor utsträckning vara förlagd lokalt och regionalt. Staten blir
ensam ägare.

I stora drag innebär förslaget att utvecklingsverksamheten och de
produktionsresurser som finns i dag, framför allt inom det statliga
lantmäteriet, fördelas mellan de nya myndigheterna och bolaget.
Tjänsteexporten föreslås även i fortsättningen bedrivas i ett separat
försäljningsbolag, Swedesurvey AB, som är knutet till myndigheten.

De positiva effekterna är enligt utredaren bl.a. bättre möjligheter till
styrning, förstärkning av rättssäkerheten, ökad konkurrens och offent-
liga kostnadsminskningar. Genomförandet medför kostnader av en-
gångs- eller övergångskaraktär som exempelvis flyttning och utbildning.

Förslaget har utformats med utgångspunkten att tillgång till lokalt
förankrad lantmäteri- och inskrivningsservice skall tryggas på huvud-
delen av de platser där verksamheten finns representerad i dag. Syssel-
sättningseffekterna bedöms av utredaren bli förhållandevis begränsade.
Totalt rör det sig enligt utredaren om en reducering med ca 10 procent
av personalen under loppet av flera år.

Prop. 1993/94:214

1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 214

6 Regeringens ställningstagande i stort

Prop. 1993/94:214

Regeringens förslag: Arbetet med att förändra organisationen för
lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten inleds. Centralnämnden
för fastighetsdata och Lantmäteriverket förs samman till en ny
central myndighet. Överlantmätar-, fastighetsbildnings- och fastig-
hetsregistermyndigheter sammanförs till nya lantmäterimyndigheter
med länen som verksamhetsområden och bl.a. vidgade samord-
ningsuppgifter på landskapsinformationsområdet. Fastighetsregistre-
ringen avvecklas som fristående funktion. En begränsad
bolagisering genomförs nu. En stor del av uppdragsverksamheten
och produktionen ligger kvar inom myndigheterna men hålls or-
ganisatoriskt åtskilda från övriga myndighetsuppgifter. Målet är att
ytterligare verksamhet skall avskiljas och bolagiseras eller privati-
seras.

Riktlinjer läggs fast för myndighetsutövningen i första hand
inom fastighetsbildningsverksamheten. Frågan om huvudmannaskap
förutsätts bli föremål for fortsatt beredning. Något förslag om
ändrad organisation for inskrivningsverksamheten läggs inte fram
nu.

Utredarens förslag: Utredaren har föreslagit en ny organisation inom
fastighets- och kartområdet, innefattande även inskrivningsväsendet.
Omorganisationen innefattar en långtgående bolagisering av verksam-
heter som nu bedrivs av myndigheter, förändringar i fastighetsbild-
ningens verksamhetsformer och organisation samt en avveckling av de
särskilda fastighetsregistermyndighetema.

Remissinstanserna: Det finns en stark uppslutning bakom utredarens
förslag om renodling av myndighetsrollen och om en förenklad organi-
sation. Avvecklingen av fastighetsregistermyndighetema tillstyrks lik-
som förslagen om en förstärkt samordning av kart- och registerverksam-
het, inte minst på regional nivå.

Majoriteten av remissinstanserna är däremot negativ till förslagen
beträffande fastighetsbildningsverksamheten och till en ändring av in-
skrivningsverksamhetens organisatoriska hemvist.

Skälen för regeringens förslag: Utredaren konstaterar - mot bakgrund
av att flera forändringsförslag inom området aktualiserats under ganska
lång tid utan att leda till genomförande - att tiden nu inte bara är mogen
utan den rätta for att företa önskvärda förändringar i organisationsstruk-
turen. Även om - som framgår av vissa delar av det följande - en så
långtgående förändring som den utredaren har föreslagit inte bör
genomföras nu i ett steg, bedömer regeringen det angeläget att vissa
grundläggande förändringar kommer till stånd.

Regeringen har tagit fasta på den breda enighet som finns i grund-
läggande frågor om myndighetsrollen och om vikten av en väl fungeran-
de fastighetsbildning samt en tillfredsställande försöijning med informa-
tion om fastigheter, byggnader och om landskapet i form av register,

kartor och databaser. Detta anknyter till den utgångspunkt i direktiven Prop. 1993/94:214
som utvecklats i utredningsbetänkandet, nämligen att de aktuella verk-
samheterna utgör en viktig del av samhällets grundläggande infrastruk-
tur.

Regeringen ansluter sig till utredningens uppfattning att en väl funge-
rande och samlad organisation for denna infrastruktur är av grundläg-
gande - och växande - samhällsekonomisk betydelse. De konkreta orga-
nisationsförslag som läggs fram präglas av denna grundsyn. Förslagen
innebär en förenkling i förhållande till dagens myndighetsstruktur och
medför goda rationaliseringsmöjligheter.

Utredaren har understrukit att hans förslag har utgått från en helhets-
syn på området. Detta synsätt har understrukits av många remissinstan-
ser och blir angeläget att vidmakthålla även med den handlingslinje som
regeringen nu förordar. Som utredningen framhållit bör delfrågorna inte
bedömas snävt och i ett kortsiktigt perspektiv. En dynamisk syn på
överordnade samband och längre utvecklingsperspektiv bör prägla över-
väganden om organisationsförändringar m.m. Detta bör bl.a. kunna
ligga till grund för en lokalt förankrad verksamhet.

Ett sådant samlat grepp över området kräver att riktlinjer läggs fast
gemensamt for de organisatoriska förändringar som föreslås nu och för
förändringar som bör göras först senare. Dessa riktlinjer bör vara så
stabila och långsiktiga som möjligt. De bör därför enligt regeringens
mening få en parlamentarisk förankring genom behandling i riksdagen.

7 Fastighetsbildning

7.1 Fortsatt handläggning

Regeringens bedömning: Frågan om huvudmannaskapet för fas-
tighetsbildningen m.m. bör bli föremål för ytterligare beredning.
Principiella riktlinjer anges för detta.

Utredarens förslag: Utredaren har lagt fram förslag om ett enhetligt
statligt huvudmannaskap kombinerat med ett administrativt förfarande
för fastighetsbildning inom detaljplan. De kommunala fastighetsbild-
ningsmyndighetema avskaffas.

Remissinstanserna: Ett 75-tal remissinstanser är kritiska mot införan-
det av ett administrativt förfarande. Dit hör de större kommunerna. Ett
30-tal instanser, framför allt en del mellanstora kommuner med egen
mätningsorganisation, ser positivt på förslaget.

Skälen för regeringens bedömning: Ett ställningstagande till utredarens
förslag om fastighetsbildningen berör flera var för sig komplicerade
frågor: synen på s.k. förrättningsförberedelser, det föreslagna admini-
strativa förfarandet för viss fastighetsbildning samt frågan om statligt
eller kommunalt huvudmannaskap. Det finns också ett nära samband

med de kostnads- och finansieringsfrågor som utredningen fortsätter att Prop. 1993/94:214
arbeta med under den nu pågående andra etappen av utredningsarbetet.

Enligt regeringens mening bör frågorna om fastighetsbildning, huvud-
mannaskap m.m. bli föremål för bl.a. fortsatt beredning i samråd med
företrädare för Svenska kommunförbundet och berörda centrala myndig-
heter. Regeringen lägger därför nu fram principiella riktlinjer för det
fortsatta arbetet med dessa frågor.

7.2 Principiella riktlinjer

Regeringens förslag: Rättssäkerheten bör utgöra grunden för en
reformerad organisation. Den myndighet som handhar fastighets-
bildning bör så långt möjligt vara obunden av andra statliga eller
kommunala intressen. Fastighetsbildningen bör i sin helhet betrak-
tas som myndighetsutövning. Vissa förrättningsmoment, främst av
kart- och mätningsteknisk art, bör emellertid kunna utföras av
kommunala mätningsorgan eller upphandlas i konkurrens.

Något administrativt förfarande med den utformning utredaren
föreslagit bör inte komma i fråga, men alla möjligheter till
rationaliseringar och förenklingar bör tas tillvara. Fastighetsbild-
ningsorganisationen bör vara decentraliserad.

Utredarens förslag: Utredaren betonar vikten av att festighetsbild-
ningslagstiftningen tillämpas på ett så rättsenligt, aktivt, opartiskt och
effektivt sätt som möjligt.

Utredaren föreslår att sådana delar av förrättningsförferandet som
enligt hans mening inte avser myndighetsutövning - under konkurrens -
bör kunna utföras av berörd kommun, av en fristående uppdragsorgani-
sation eller på konsultbasis.

Utredaren föreslår att förrättningsförfarandet i enkla och okomplicera-
de fall ersätts med ett administrativt förfarande. Syftet med förfarandet
är bl.a. att förenkla det festighetsrättsliga genomförandet och hålla
samman plan- och byggprocessen på ett rationellt sätt.

Remissinstanserna: Många remissinstanser har tagit fasta på utredarens
synpunkter om rättssäkerheten. Många kommuner hävdar emellertid att
frågorna om obundenhet har tillmätts för stor vikt. Kritiska synpunkter
förs fram i första hand när det gäller utredarens syn på förrättningsför-
beredelser och förslaget om ett administrativt förfarande.

Skälen för regeringens förslag: Det är uppenbart att förutsättningarna
för festighetsbildningsverksamheten präglas av splittring och osäkerhet.
Det är därför en grundläggande uppgift att lägga fest de principer och
riktlinjer som bör gälla i dessa frågor. Detta bör vara en bas för strate-
gier och handlingslinjer i såväl kortare som längre perspektiv.

Prop. 1993/94:214

Bakgrund och huvudproblem

Svensk fastighetsbildning har flera unika drag vid en jämförelse med
fastighetsbildningen i de flesta andra länder. Förfarandet skiljer sig
också från domstolsprocessen och från typiska administrativa förfaran-
den. Förfarandet, så som det utformades i 1972 års fåstighetsbildnings-
lag (1970:988), medger en långt gående anpassning av handläggningen
efter vad som behövs i det enskilda ärendet. Lagen erbjuder smidiga
och rationella instrument för att genomföra planer och projekt av
intresse ur allmän eller enskild synvinkel.

Fastighetsbildning görs som en officiell förrättning med stöd av en
enhetlig lagstiftning, utan åtskillnad mellan stad och landsbygd, och av
ett enda slag av myndighet - fastighetsbildningsmyndigheten. Fastighets-
bildning sker till helt övervägande del på initiativ av fastighetsägare.

Fastighetsbildningslagen åtföljdes under 1970-talet av anläggnings-
lagen (1973:1149) och ledningsrättslagen (1973:1144) med samma
förfåranderegler. Sammantaget tillskapades därigenom ett lagkomplex -
senare utvecklat ytterligare - med effektiva genomförandeinstrument och
ökade möjligheter att förrättningsvägen lösa sådana mera komplicerade
frågor som tidigare inte kunnat klaras på ett tillfredsställande sätt eller
hade krävt ett omständligare förfärande.

Erfarenheterna från tillämpningen av fästighetsbildningslagstiftningen
är goda. De nya genomförandeinstrumenten har efter hand kommit till
allt större användning och har, bl.a. på grund av sin smidighet, i be-
tydande utsträckning kommit att komplettera eller ersätta andra proce-
durer när det gäller att genomföra projekt samt detaljplaner och fastig-
hetsplaner enligt plan- och bygglagen. Inte minst kommunerna har
använt sig av förrättningar för att få tillgång till mark i samband med
exploatering. Opartiska utredningar genomförs inom förrättningens ram.
Vid andra förfaranden görs ofta flera partsutredningar som måste ställas
mot varandra. Förhandlingen mellan parter kan underlättas om den,
som i en förrättning, sker under opartisk ledning. Det kan således kon-
stateras att förrättningsformen är rationell och innebär att samhällets
kostnader för att hantera frågor om markåtkomst är låga.

Förrättningsformens fördelar kan trots detta motverkas av att förrätt-
ningskostnadema upplevs som höga. Uppfattningen kan förstärkas i
markåtkomstfällen av att parterna bortser från kostnaderna för att utreda
och förhandla själva.

Ett uttalat problem på fästighetsbildningsområdet är fördelningen
mellan statligt och kommunalt huvudmannaskap. Denna fråga har under
en lång följd av år präglats av intressemotsättningar och låsningar med
negativ inverkan även på andra delar av lantmäteri- och kartverksam-
heten.

Staten har ett grundläggande ansvar för fastighetsbildningen och för en
säker och enhetlig registrering av fastigheter. Detta innefattar att svara
för att de rådande systemen för redovisningen av fastighetsindelningen
och andra rättsförhållanden som är knutna till den fasta egendomen ger
den självklara demokratiska rätten till en tillräcklig trygghet i besittning

och disposition av egendomen. Utifrån detta ställs höga krav på kompe- Prop. 1993/94:214
tens hos den personal som verkar inom fastighetsbildning och fåstighets-
registrering, i synnerhet med avseende på beslutsfattandet. Fastighets-
bildning och fåstighetsregistrering har hittills, under vissa förutsättning-
ar, kunnat överlämnas till en kommun som så önskat.

Från kommunalt håll har i olika sammanhang hävdats att den berörda
kommunen borde få ett starkare inflytande på frågan om huvudmanna-
skap för fastighetsbildning inom kommunen än som nu varit fellet. Man
har därvid hänvisat bl.a. till principen om kommunalt självstyre och till
behov av att inordna fastighetsbildningen i den kommunalt styrda plan-
och byggprocessen.

Åtskilliga kommuner har i sina remissvar framfört att vaije kommun
borde få avgöra om fastighetsbildning inom kommunen skall bedrivas
under statligt eller kommunalt huvudmannaskap. Svenska kommunför-
bundet och ett flertal enskilda kommuner har också framfört att kom-
muner bör kunna få samverka om fastighetsbildning och även ges frihet
att välja att upphandla fastighetsbildning. Det hävdas att en sådan ord-
ning skulle främja en effektiv konkurrens. I en tidigare framställning till
regeringen från Svenska kommunförbundet har den reservationen läm-
nats att rättssäkerhetsaspekter, bl.a. avseende opartiskhet, saklighet och
tillförlitlighet, inte får sättas på undantag.

Det rör sig här alltså om en avvägning mellan överordnade statliga
intressen, där rättssäkerheten är en viktig utgångspunkt, och kommuner-
nas önskemål om bästa möjliga samordning av plan- och byggproces-
sen. Spänningarna är naturliga i brytningen mellan administrativ och
judiciell hantering av frågorna.

Det finns inga enkla lösningar på problemen. Det finns sannolikt inte
heller några enhetliga lösningar, bl.a. beroende på de stora skillnaderna
i bebyggelse- och kommunstruktur. Utredningsarbetet och remissbe-
handlingen har bekräftat dessa slutsatser. Problemen i umgänget mellan
stat och kommun bör dock inte överdrivas. I de flesta fallen fungerar
samarbetet bra.

Inte desto mindre är det angeläget att lösa dessa problem, bl.a. för att
de i vissa sammanhang belastar verksamheten. Det är viktigt med ett
konstruktivt samarbete mellan stat och kommun i gemensamma upp-
gifter på fastighets- och landskapsinformationsområdet. Det gäller bl.a.
vid ajourhållningen av kartor och register samt vid gemensamma in-
satser på det geodetiska området, inkl, utnyttjandet av satellitteknik.
Ömsesidig tillgång till information blir allt viktigare.

Som har framgått av det föregående bör frågan om kommunalt huvud-
mannaskap för fastighetsbildning och fåstighetsregistrering bli föremål
för fortsatt beredning. I det följande läggs fram förslag till riktlinjer för
arbetet.

Rättssäkerhet och obundenhet i myndighetsutövningen

Fastighetsindelningen är ett underlag för äganderätten till fest egendom
och de rättsliga befogenheterna att utnyttja marken. Den är därmed 12

också en av grundstenarna i marknadshushållningen och vårt de mo-

kratiska samhällssystem. Den utgör även en grund för samhällsplane- Prop. 1993/94:214
ringen och miljöarbetet och det sakägar- och medborgarinflytande som
lagstiftningssystemet bygger på.

Rättssäkerheten är en given utgångspunkt för myndighetsutövning och
för organisatoriska åtgärder som rör denna. Myndighetsutövningen är
omgärdad av bestämmelser och rutiner som skall garantera rättssäkerhet
och obundenhet. Medborgarnas förtroende for myndigheterna är - som
en komponent i rättssäkerheten - en förutsättning för effektiv myndig-
hetsutövning. Hur en myndighet uppträder inom och vid sidan av myn-
dighetsutövningen har stor betydelse för detta förtroende.

Den organisation som byggdes upp på 1970-talet på grundval av den
nya fåstighetsbildningslagen har enligt regeringens bedömning i hög
grad motsvarat kraven på en god rättssäkerhet. En viss tendens till
successivt minskad uppmärksamhet på rättssäkerhetsaspektema kan
emellertid noteras. Det förhållandet att det statliga lantmäteriet i ökande
utsträckning kommit att på uppdrag göra utredningar och värderingsut-
låtanden som sedan kan åberopas av part vid en förrättning är ett
exempel på detta, vilket har uppmärksammats bl.a. vid en nyligen gjord
översyn av fastighetsbildningslagen och nu även påpekats vid remissbe-
handlingen. Förändringar under de senaste åren i den kommunala orga-
nisationen har i några fall lett till att den kommunala fastighetsbild-
ningsmyndigheten inordnats under samma kommunala nämnd som är
organ för markexploatering och fastighetsförvaltning. Sådana föränd-
ringar kan föranleda tvivel om en strikt hållning.

I förrättningar som handläggs av kommunala fastighetsbildningsmyn-
digheter förekommer också att kommunen är sakägare eller på annat
sätt intressent. Kommunal handläggning kan därvid te sig svårbegriplig
i vart fall för den sakägare som i en sådan förrättning har ett intresse
som står mot kommunens. Ovannämnda förändringar i den kommunala
organisationen medför ökade risker för sådana partsförhållanden. För-
hållandet torde också ha bidragit till att förrättningsformen inte kommit
att utnyttjas så aktivt när det gäller förhandlingar och värdering inom
förrättningens ram som skulle kunna vara fallet vid ett oberoende
huvudmannaskap.

Med anledning av vad som sägs i utredningsdirektiven och utredning-
en om rättssäkerheten i myndighetsutövningen har i yttranden från
många kommuner, som är huvudmän för fastighetsbildning, hävdats att
frågan om bindning till kommunen som part är helt oproblematisk.

Regeringen kan inte instämma i detta. Även om de ovan nämnda
förhållandena inte tar sig så direkta uttryck att jäv åberopas i enskilda
ärenden, bör grunderna för kritiken i fråga om myndigheternas obun-
denhet undanröjas. Därigenom främjas både myndighetsutövningen och
den uppdragsservice som efterfrågas inom lantmäteriområdet. Rätts-
säkerhetsaspektema bör hållas ständigt aktuella som en given utgångs-
punkt för verksamheten. I detta perspektiv kan det inte undvikas att det
ovan redovisade, massivt framförda, kommunala synsättet inger vissa
betänkligheter.

Förrättningsförfarandet

Utredningen och ett stort antal remissinstanser har uppehållit sig vid
förrättningsförfarandets användbarhet för aktiv fastighetsbildning och
for plangenomförande inom tätorterna. Det råder stor enighet om att
man bör värna om förrättningsförfarandet och dess integritet och om att
en utveckling mot nya tillämpningar bör eftersträvas. Flera remiss-
instanser understryker hur viktigt det är att den karaktär av judiciellt
förfarande bibehålls som all fastighetsbildning har alltsedan fastighets-
bildningslagen tillkomst år 1972. Utredaren har lämnat ett förslag till ett
nytt s.k. administrativt förfarande för fastighetsbildning. Den föreslagna
ordningen innebär att all fastighetsbildning inte längre skall genomföras
genom ett enhetligt förfarande. Från kommunalt håll har i olika sam-
manhang hävdats att fastighetsbildningen är ett av flera i huvudsak
tekniska inslag i plan- och byggprocessen och att den judiciella utgångs-
punkten bör ges en mindre tyngd. Därmed ifrågasätts om nuvarande
principer i fastighetsbildningslagstiftningen skall bestå eller om de i
något avseende bör ändras.

Förslaget om ett administrativt förfarande tar sikte på ett helt nytt
förfarande för fastighetsbildning, avsett att tillämpas huvudsakligen
inom planlagda områden. Till ansvarig myndighet föreslås kommunens
myndighet för frågor enligt plan- och bygglagen (1987:10). Statlig
fastighetsmyndighet förutsätts sköta all övrig fastighetsbildning, dock
med upphandling av en stor del av förrättningsarbetet. De kommunala
fastighetsbildningsmyndighetema föreslås bli avvecklade.

Utredarens förslag i dessa delar har granskats ingående av remiss-
instanserna. De har fått ett blandat mottagande. I många remissvar har
förslaget om administrativt förfarande avstyrkts som principiellt felaktigt
och inte ägnat att förenkla utan snarare komplicera plan- och byggpro-
cessen. Vidare påpekas att antalet myndigheter och konsulter som kan
komma att arbeta med fastighetsbildning blir mycket stort, vilket skulle
strida mot de i direktiven angivna målen om en enkel och tydlig organi-
sation. I många andra svar har förslagen tillstyrkts, ofta med motive-
ringar om kommunalt självbestämmande och synen på fastighetsbild-
ningen som en tekniskt betonad del i plan- och byggprocessen. Frågan
om administrativt förfarande har kopplats nära ihop med huvudmanna-
skap sfrågan, särskilt i yttranden från kommuner.

Regeringen anser att önskemål om en viss organisationsform inte bör
få styra lagstiftningens utformning på så grundläggande punkter som det
är fråga om i utredningsförslaget om administrativt förfarande. Önsk-
värda förenklingar bör kunna åstadkommas med betydligt mindre in-
grepp i regelsystemet. Denna fråga bör därför beredas ytterligare.

Några remissorgan har föreslagit att länsstyrelsen i stället för den
föreslagna regionala kart- och fastighetsmyndigheten bör svara för bl.a.
fastighetsbildning. Detta tillsammans med utredningsförslaget om kom-
munal nämnd som lämpligt organ för viss fastighetsbildning aktualiserar
frågan om planmyndighetemas roll i fastighetsbildningen.

Prop. 1993/94:214

Plan- och bygglagen och festighetsbildningslagstiftningen har vissa
samband med varandra men är också klart skilda åt till sina karaktärer.
Plan- och bygglagen innehåller bestämmelser som från allmän synpunkt
och grannelagssynpunkt reglerar hur mark får användas och bebyggas.
Genom planer eller bygglov anges inom vilken ram mark får nyttjas
bl.a. för bebyggelse. Planer kan också ligga till grund for inlösen av
mark for allmänna och enskilda ändamål.

Mark och rättigheter inom gällande plan kan lösas på frivillig grund
men också tvångsvis. I ingetdera fallet kan en sådan åtgärd genomföras
med fastighetsbildande verkan enbart med tillämpning av plan- och
bygglagen. Det festighetsrättsliga plangenomförandet, såsom bildande
och förändring av fastigheter, beslutas av festighetsbildningsmyndighet
eller, i vissa fall, domstol. Dessa organ festställer också ersättning till
fastighetsägare for inlösen och intrång.

I likhet med vad några remissinstanser, däribland Falu tingsrätt, Tek-
niska högskolan i Stockholm, Sveriges advokatsamfund och Halmstads
kommun, påpekat om myndigheternas olika roller anser regeringen att
den nuvarande rollfördelningen mellan planmyndigheter och festighets-
bildningsmyndigheter bör bestå. Länsstyrelser och kommunala myndig-
heter har att vid fastighetsbildning företräda allmänna intressen. Det är
viktigt att denna roll utövas effektivt. Det är också viktigt att festighets-
bildningsmyndighetens avvägning mellan olika intressen i förrättningar-
na kan göras opartiskt och obundet. Planmyndighetemas och festighets-
bildningsmyndighetemas roller kan inte förenas i en och samma myn-
dighet. Det är därför olämpligt att länsstyrelse eller kommunal nämnd
vid sidan av sina uppgifter som företrädare för allmänintressena också
beslutar om fastighetsbildning.

Sammanfattningsvis anser regeringen att de förhållanden under vilka
lagstiftningen ursprungligen förutsattes verka inte har förändrats på
något avgörande sätt. Grundsynen på fastighetsbildningen som ett in-
strument med väsentliga drag av judiciellt förfarande som hanteras av
oberoende myndighet bör ligga fest. Tillämpningen av förfarandet bör
dock kunna varieras på så sätt att man t.ex. tar hänsyn till att en stor
mängd ärenden är av enkel beskaffenhet. Det torde finnas goda möjlig-
heter att effektivisera och förbilliga fastighetsbildningen.

Regeringen anser det nödvändigt att förrättningsverksamheten håller
en hög kvalitet för att bl.a. trygga rättssäkerheten. Förrättningslant-
mätama bör for att upprätthålla den kompetens som krävs i rättsligt och
tekniskt hänseende vara sysselsatta praktiskt taget uteslutande med
denna verksamhet. Oavsett kommunalt eller statligt huvudmannaskap
torde man kunna konstatera att många förrättningslantmätare inte kom-
mit att ägna sig åt förrättningsverksamhet i den omfettning som avsågs
med 1970-talets lantmäterireformer, utan till en stor del också åt andra
i och för sig angelägna uppgifter med anknytning till samhäll sbyggan-
det. De organisationsförslag som regeringen återkommer till i det föl-
jande siktar bl.a. till att underlätta en renodling av de statliga myndig-
heternas uppgifter.

Prop. 1993/94:214

!*•* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 214

Utläggning och upphandling av förrättningsarbete

Prop. 1993/94:214

Lantmäteri- och inskrivningsutredningen har föreslagit att delar av
förrättningsarbetet skall upphandlas under konkurrens. Förslaget innebär
t.o.m. att det läggs hinder mot att en myndighet själv utför sådant arbe-
te. Därigenom skulle möjligheter skapas för konkurrens och en totalt
sett kostnadseffektivare verksamhet.

Förslaget har föranlett en hel del kommentarer och kritik under
remissbehandlingen. Flera remissinstanser hävdar tvärt emot utredaren
att hela förrättningsarbetet måste betraktas som myndighetsutövning.
Lantmäteriverket och kommuner med egen festighetsbildningsmyndighet
menar att det inte är lämpligt att generellt skilja ut någon del av för-
rättningsarbetet att utföras fristående från övriga delar. Många anser att
myndigheten själv måste få avgöra om så kan ske utifrån förhållandena
i det enskilda ärendet. Huvudsakligen kart- och mätningstekniska
moment anses i vissa fell kunna utföras relativt fristående från förrätt-
ningsarbetet i övrigt.

Andra, däribland vissa kommuner, företag och organ som bevakar
konkurrensaspekter, hävdar att stora delar av arbetet i förrättningarna
bör kunna konkurrensutsättas. Från kommunalt håll anser man att
vinster kan göras genom att förrättningsarbete läggs ut på kommunala
mätningskontor. Företrädare för markägarintressen, bl.a. Skogsindustri-
erna, menar att fÖrrättningsarbeten bör kunna utföras av sakägarna
själva om erforderlig kompetens finns och att sakägarna också bör ha
möjlighet att helt eller delvis svara för upphandling av förrättningsarbete
efter godkännande av den ansvariga myndigheten.

Förrättningarnas uppbyggnad och det fektiska sambandet mellan olika
arbetsmoment inom och utom förrättningarna är enligt regeringens
mening avgörande för möjligheterna och lämpligheten av att lägga
någon del av förrättningsarbetet på annan än myndighetens egen perso-
nal. Enligt festighetsbildningslagen skall festighetsbildningsmyndigheten
bl.a. utreda förutsättningarna för fastighetsbildningen och ombesörja de
göromål av teknisk art och de värderingar som behövs för att genom-
föra förrättningen. I detta ingår t.ex. att utföra mätning och utstakning,
framställa fÖrrättningskarta och upprätta teknisk och festighetsrättslig
beskrivning. I normalfallet utfor myndigheten i dag dessa uppgifter med
egen personal.

Sedan början av 1970-talet har kommuner, som inte har egen festig-
hetsbildningsmyndighet men ändå inom kommunen har tätortsområden
av större omfettning, fått möjlighet att genom sina egna mätningskontor
medverka i huvudsakligen kart- och mätningstekniska arbeten i förrätt-
ningar hos statlig festighetsbildningsmyndighet. Motivet är att det är
rationellt att samordna dessa arbeten med annan kommunalteknisk mät-
ningsverksamhet som också sköts av det kommunala mätningskontoret.
Medverkan sker på grundval av avtal mellan Lantmäteriverket och
berörd kommun. Sådana avtal finns för ett sjuttiotal kommuner. Av-
talskonstruktionen innebär att den kommunalt anställda personal som på
detta sätt medverkar vid förrättningar betraktas som inhyrd till myndig-

heten for uppgiften och därigenom utfor arbetet under samma betingel-
ser som myndighetens egen personal. Bl.a. har förrättningslantmätaren
den reella ledningen av arbetet. Erfarenheterna av detta förfarande är
övervägande positiva.

Regeringen anser att en förrättning enligt fåstighetsbildningslagstift-
ningen till alla delar bör anses utgöra myndighetsutövning. Myndighet
som handhar fastighetsbildning måste ha ett formellt och reellt ansvar
för fåstighetsbildningsärendet i dess helhet och därmed avgöra i vilka
ärenden och förrättningsmoment annan än myndighetens egen personal
skall anlitas. Vem som utför beredningsmoment i förrättningarna bör
avgöras utifrån ett flertal, delvis motstridande aspekter. Myndigheten
skall även fortsättningsvis kunna genomföra hela förrättningsarbetet.
Det bör dock vara möjligt att upphandla vissa moment i konkurrens.

Kart- och mätningstekniska moment går ofta lättast att skilja ut. I de
s.k. stadsmätningsfallen förstärks argumenten för en utläggning om
nyttan av att samordna mätningen for fastighetsbildningen med kom-
munalteknisk mätning kan tillgodoräknas.

Av flera skäl, bl.a. rättssäkerhetsskäl, är det oftast mindre lämpligt att
avskilja bl.a. fåstighetsutredning, andelstalsberäkning och upprättande
av fastighetsrättslig beskrivning. Förrättningsbeslut är direkt olämpliga
att lägga på en entreprenör. Oavsett den allmänna lämpligheten i att
lägga ut vissa slag av moment i en förrättning måste också beaktas att
förrättningsarbetet som helhet blir utfört i rätt tid och så rationellt som
möjligt. Extra kostnader för specifikationer och kontroller i samband
med entreprenader torde vara ofrånkomliga och måste givetvis vägas
mot den vinst som kan erhållas genom konkurrensutsättning. Vid upp-
handling av förrättningsarbete bör uppmärksammas att många förrätt-
ningsmoment också har ett tekniskt samband med den efterföljande
registreringen.

I det fortsatta beredningsarbetet bör beaktas att många kommuner har
väl utvecklade system för kart- och mätningsverksamheten och en egen
organisation lämpad för att medverka i huvudsakligen kart- och mät-
ningstekniska uppgifter i förrättningar. Under förutsättning att förrätt-
ningsverksamheten därigenom kan bedrivas effektivt och till låga kost-
nader bör kommuner kunna få medverka i huvudsakligen kart- och
mätningstekniska moment i festighetsbildningsförrättningar inom tätorts-
områden. Många remissinstanser har på ett övertygande sätt pekat på de
vinster som kan ligga i den ovan beskrivna tekniska samordningen.

Sakägarnas önskemål att själva ta fram underlag som behövs i för-
rättningen har inte närmare berörts i utredningen. Dagens regelsystem
torde inte hindra att så sker i viss utsträckning. Däremot är taxekon-
struktionen inte alltigenom sådan att sakägarna vinner på att vara aktiva
på detta sätt. Att material läggs fram av sakägarna fråntar inte myndig-
heten ansvaret för beslutsunderlaget i förrättningen, varken till omfatt-
ning eller kvalitet. Av detta och andra skäl är det inte säkert att det
sammantaget leder till kostnadsbesparingar om sakägarna själva ombe-
sörjer vissa delar av förrättningsarbetet. Det bör dock i det fortsatta
beredningsarbetet, grundat också på utredningens analyser i dess andra
etapp, vara möjligt att ytterligare överväga frågan.

Prop. 1993/94:214

Förenkling och rationalisering

För att uppnå den samordning av fastighetsbildningen med plan- och
byggprocessen som eftersträvas torde utredningsförslaget om ett admini-
strativt förfarande, enligt vad som nyss anförts, vara väl långtgående.
Av många remissvar att döma leder det inte heller med säkerhet till en
rationalisering av processen eller eljest en högre effektivitet. Från flera
håll har tvärtom hävdats att ett administrativt förfarande enligt utred-
ningsförslaget skulle medföra försämringar och en mera svåröverskådlig
ordning för medborgarna. Lantmäteriverket, som också avstyrker ut-
redningens förslag i denna del, föreslår att det i stället undersöks om
man kan få de eftersträvade effekterna genom att införa en ny plan-
bilaga till detaljplanen benämnd fåstighetsbildningsbeskrivning.

De grunder för fåstighetsbildningslagstiftningen som refererats i det
föregående har nu gällt i mer än 20 år. Plan- och bygglagen är av
betydligt senare datum. Ett närmare studium av bakgrunden till och
konstruktionen av den förstnämnda lagstiftningen ger vid handen att
dess grunder fortfarande är hållbara och reglerna i allt väsentligt effekti-
va. Alla möjligheter till rationaliseringar och förenklingar bör dock tas
tillvara. Rationaliseringsmöjligheterna bör övervägas även utifrån andra
utgångspunkter än frågan om inordnande av fastighetsbildningen i plan-
och byggprocessen. De fortsatta övervägandena om rationaliseringar
och förenklingar, bl.a. ur ett kommunalt perspektiv, bör avse samord-
nad fastighetsbildning och fåstighetsregistrering och ta sikte på både
lagstiftning och organisation. I utredningens betänkande, remissmate-
rialet och tidigare utredningar och framställningar till regeringen finns
flera förslag att bearbeta. De fortsatta övervägandena påverkas också av
utredningens alltjämt pågående arbete, bl.a. beträffande finansierings-
frågor.

Behov av lokal service

Det är av stor vikt att medborgarna kan tillhandahållas grundläggande
samhällsservice samlat och så nära sina bostadsorter som möjligt. Detta
gäller i synnerhet då det behövs ett personligt sammanträffande med den
som utför servicen. Inom fastighets- och kartområdet bör närhetskravet
framför allt gälla fastighetsbildningen. Därutöver är det viktigt att med-
borgarna har nära tillgång till sakkunskap för upplysningar, bl.a. om
rådande fåstighetsförhållanden och om de möjligheter att klarlägga och
förändra fastighetsindelningen som inryms i lagstiftningen. I remissvar
från kommuner som upphandlar tekniska tjänster har vidare framhållits
att en nära tillgång till en löpande kart- och mätningsservice har en stor
betydelse. Särskilt för de här nämnda ändamålen bör det finnas en
myndighetsorganisation som verkar lokalt. Den bör medge en utspridd
lokalisering av kontor utan att möjligheterna att bedriva en totalt sett
rationell verksamhet går förlorad. Därigenom upprätthålls också en
lokalkännedom som är av stor betydelse för en effektiv myndighetsverk-
samhet.

Prop. 1993/94:214

Utifrån denna syn och det önskvärda i att trygga en stabilitet i den nu Prop. 1993/94:214
berörda verksamheten kommer regeringen till en annan slutsats än
utredaren när det gäller fördelningen av uppgifter lokalt mellan myndig-
heterna och andra aktörer. Myndigheterna bör alltså lokalt kunna utföra
den övervägande delen av förrättningsarbetet jämte festighetsregistre-
ringen och därutöver svara för annan service som på ett naturligt sätt
kan kopplas till detta arbete.

Huvudmannaskap

I det föregående har lagts fest vissa principiella utgångspunkter som bör
gälla i olika delfrågor och därmed också för den fortsatta hanteringen av
frågan om huvudmannaskapet. Överhuvudtaget torde det fortsatta be-
redningsarbetet få präglas av en festhet i principiella frågor kombinerad
med praktisk syn på organisationslösningar. I vissa delar, t.ex. när det
gäller teknisk medverkan i förrättningsarbetet, har redovisats möjlig-
heter till olika lösningar för att tillgodose tekniska samordningsbehov.

I direktiven till utredningen skisseras ett alternativ som tar festa på att
det av kommuner framförda önskemålet om samordning i planprocessen
i huvudsak gör sig gällande inom det tekniska området. Alternativet
innebär i korthet att kommunerna skulle ges ökade möjligheter att delta
i de tekniska momenten i förrättningsarbetet medan den judiciella in-
satsen kunde samlas hos den statliga festighetsbildningsmyndigheten.
Partsproblematiken i kommunerna skulle då upphöra utan att de grund-
läggande kommunala samordningsbehoven eftersätts. Kommunerna
skulle också med en sådan lösning friare kunna organisera den tekniska
lantmäteriverksamheten i sin organisation.

I utredningen och remissmaterialet har det pekats på vissa handlings-
linjer som skulle kunna komma i fråga vid avvägningen mellan stat och
kommun vad gäller det lokala ansvaret för fastighetsbildningen. Det bör
noteras att fastighetsbildning for tätortsutveckling och övrig fastighets-
bildning har skilda förutsättningar. Det finns ett - ofta även från kom-
munalt håll uttalat - förespråkande för att statliga organ med specialist-
kompetens skall svara för fastighetsbildning i samband med stora in-
frastrukturinvesteringar och vid åtgärder för landsbygdsutveckling.

En tanke som ingick i utredarens förslag om ett administrativt för-
farande var att ärenden där kommun utgör part skulle överlämnas till
statlig myndighet. En sådan överlämnandemöjlighet föreslås bl.a. av
många kommuner som en mera generell lösning på denna partsproble-
matik.

En linje som har övervägts av utredaren och som aktualiserats i många
yttranden är möjligheten till överlämnande av ärenden från statlig myn-
dighet till kommunal tjänsteman. Även om en sådan möjlighet sannolikt
i stor utsträckning skulle vara förknippad med samma slag av problem
som kännetecknar dagens situation i relationen mellan stat och kommun,
bör denna möjlighet inte uteslutas redan nu. Nu nämnda uppslag pekar
mot möjligheten till en viss specialisering och differentiering av upp-
gifterna mellan stat och kommun. Mot detta talar den i många remiss- 19

yttranden framförda synpunkten att territoriell uppdelning mellan statligt

och kommunalt ansvar är att föredra framför en uppdelning där två
myndigheter uppträder inom samma område.

Huruvida endast en kommuns hela område eller också del av kommun
skall kunna utgöra verksamhetsområde för kommunal fastighetsbildning
- om sådan visar sig möjlig och lämplig - tillhör de praktiska frågor
som bör belysas vid de fortsatta övervägandena. Även här finns olika
synpunkter att hämta ur remissvaren.

Som redan sagts krävs att en myndighet som svarar för fastighets-
bildning har personal med hög kompetens. Den ansvariga myndigheten
bör ha ett arbetsunderlag med avseende på fastighetsbildning som är
tillräckligt stort för att upprätthålla en effektiv förrättningsverksamhet.
De principer i detta hänseende som lades fest av riksdagen år 1971 bör
gälla även i fortsättningen. Sålunda bör vaije myndighet åtminstone ha
underlag för en förrättningslantmätare med de kvalifikationer som där-
vid angavs, jämte tillgång till ersättare. Det måste också finnas garan-
tier för myndighetens oberoende ställning.

Som riksdagen lade fest vid 1970-talets omorganisation av lantmäteri-
verksamheten bör enligt regeringens mening också fortsättningsvis gälla
att huvudmannaskap för fastighetsbildning inte kan utövas av flera
kommuner i samverkan. Syftet att åstadkomma en förbättrad samverkan
i plan- och byggprocessen skulle inte främjas av en sådan ordning.

8 Fåstighetsregistrering

Regeringens förslag: De särskilda fastighetsregistermyndighetema
avvecklas. Fastighetsregistreringen skall utföras av den myndighet
som handlägger fastighetsbildningen. Uppgifter om planer och
bestämmelser i fastighetsregistret bör i princip registreras av de
beslutande myndigheterna.

Utredarens förslag: Sammanfaller med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissutfallet ger ett starkt stöd för förslaget att
fastighetsbildning och fåstighetsregistrering skall utföras av samma
myndighet. Det pekas dock bl.a. på att fåstighetsregistrering bör göras
samlat för ett och samma geografiska område, att registrering av andra
uppgifter än de som härstammar från fastighetsbildningen bör kunna
göras av andra än myndigheten och att arkiven bör hållas samlade.

Skälen för regeringens förslag: Fastighetsregistret förs av särskilda
festighetsregistermyndigheter, som kan vara statliga eller kommunala.
Registret, som under hösten 1995 kommer att vara helt ADB-baserat,
innehåller uppgifter om den officiella fastighetsindelningen, gällande
detaljplaner, andra markanvändningsreglerande bestämmelser, fastig-
heters adresser m.m. Till fastighetsregistret hör registerkartan, som
utvisar bl.a. fastighetsindelningen och planområdenas utsträckning.
Registerinformationen om fastighetsindelningen utgör tillsammans med

Prop. 1993/94:214

kartor och handlingar i förrättningsarkiven den legala beskrivningen av Prop. 1993/94:214
fastigheterna i fråga om beteckningar, omfattning, läge m.m. Fastig-
hetsregistrering är slutfasen i fastighetsbildningen, som inte är fullbor-
dad förrän registrering har skett. Fastigheterna är enheter för inskriv-
ning.

Länet är verksamhetsområde för den statliga fastighetsregistermyndig-
heten. I 29 kommuner finns kommunal fastighetsregistermyndighet med
hela kommunen eller del därav som verksamhetsområde. I dessa samt
ytterligare 12 kommuner finns också kommunal fastighetsbildningsmyn-
dighet. Registrering av planer och andra markanvändningsreglerande
bestämmelser kan utföras av annan än fastighetsregistermyndigheten.

Registerverksamheten undergår en snabb teknisk utveckling som syftar
till att förbilliga såväl fastighetsbildningen som fastighetsregistreringen
och få till stånd bättre möjligheter till spridning av information från
registren. En utvecklingslinje är att datatekniskt koppla samman fastig-
hetsbildning och fåstighetsregistrering. Vidare pågår utveckling och ett
stegvis genomförande av en digital registerkarta. Även lagrings- och
spridningsmetoder för arkiven, bl.a. med hjälp av datatekniken, är
under utveckling. Sammantaget kommer de berörda tekniska systemen,
fullt genomförda, att medföra betydande besparingar. Det dröjer dock
några år innan besparingarna kan tas ut.

Utredarens förslag om att sammanföra fastighetsbildning och fastig-
hetsregistrering samt det positiva remissutfallet bör enligt regeringens
uppfattning leda till snara konkreta åtgärder. Besparingar kan göras,
inte bara genom teknikutvecklingen, utan också genom att en enda
myndighet behöver sätta sig in i fastighetsbildningsärendena. Vidare
uppstår tidsbesparingar och en ordning som även i andra avseenden
medför förbättringar för sakägarna.

Frågor om förfarandet vid fastighetsbildning, huvudmannaskap m.m.
bör som redovisats tidigare beredas ytterligare. Därför är det inte möj-
ligt att redan nu till alla delar avgöra hur sammanföringen bör fullföljas
organisatoriskt. Ett säkert system för registrering av fastighetsbildnings-
beslut förutsätter emellertid att en klart angiven myndighet har ansvaret
för registerinnehållet inom ett visst geografiskt område. Om två myn-
digheter kan komma att utföra fastighetsbildning inom området innebär
detta att speciella rutiner måste övervägas. De tänkbara alternativ som
kan komma att tas upp i den fortsatta beredningen torde inte medföra att
fastighetsbildning och fåstighetsregistrering behöver utföras av olika
myndigheter annat än i ett begränsat antal ärenden. De särskilda fastig-
hetsregistermyndighetema bör kunna avskaffas och fastighetsbildning
med åtföljande registrering utföras av en och samma myndighet. För-
slaget att de särskilda fastighetsregistermyndighetema skall avvecklas
medför behov av att ändra vissa regler, t.ex. bestämmelsen i 15 kap.
10 § fastighetsbildningslagen om befogenhet att söka rättelse hos fastig-
hetsdomstolen.

För andra delar av registreringen än de som är ett utflöde av fastig-
hetsbildningen, t.ex. registreringen av planer, markanvändningsregle-
rande bestämmelser och adresser för fastigheterna, bör även andra 21

organ kunna svara. Detta utgår från en princip om registrering vid

källan som nu bör slås fest. Den innebär att information lämpligast Prop. 1993/94:214
registreras av den som skapar informationen. Därigenom undviks dub-
belarbete som kan följa av en överföring av informationen till registret
i flera led. Om den information som skall registreras är ett utflöde av
myndighetsutövning bör myndigheten ha ansvaret för registreringen
även om informationen till grund för denna ursprungligen uppkommer

t.ex. hos en anlitad entreprenör.

Även om andra myndigheter, t.ex. kommunal myndighet eller läns-
styrelse, kan anförtros registrering av uppgifter om planer m.m. bör
den myndighet som har ansvaret for festighetsregistreringen ha ett
yttersta ansvar för att uppgifterna blir registrerade. Detta innebär att
myndigheten utför registrering som inte överlåtits åt annan. En sådan
ordning garanterar exempelvis att den starkt efterfrågade planinforma-
tionen blir heltäckande och aktuell.

Sammanförandet av festighetsbildningsmyndighet och festighetsregi-
stermyndighet till en myndighet bör göras så snart som möjligt, även
om de fulla rationaliseringseffekterna därav inte uppkommer förrän om
några år. Vissa arkivfrågor m.m. behöver övervägas. Lämplig tidpunkt
för förändringen av myndighetsstrukturen är den 1 juli 1995. Formerna
för festighetsregistermyndighetemas avveckling och fastighetsregister-
funktionens inordnande i fastighetsbildningen m.m. får övervägas när-
mare när utredaren redovisat arbetet i etapp två. Efter ytterligare be-
redning avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till
erforderliga lagändringar m.m.

9 Inskrivningsverksamhet

Regeringens bedömning: Regeringen anser att inskrivningsverk-
samheten på sikt bör föras samman med fastighetsbildningen och
festighetsregistreringen. Något förslag om ändrad organisation
läggs dock inte fram nu.

Utredarens förslag: Utredaren förordar att inskrivningsverksamheten
integreras i en ny samlad festighetsmyndighet.

Remissinstanserna: Ett 6O-tal instanser, främst domstolar och kom-
muner, anser det omotiverat med en integrering av inskrivningsverk-
samheten i den nya organisationen. De framhåller att verksamheten
fungerar väl i dag och att utredaren inte har visat på ett sådant sakligt
samband mellan inskrivning, fåstighetsregistrering och fastighetsbildning
att en sammanslagning kan motiveras.

I remissmaterialet återspeglas också en osäkerhet om den föreslagna
nya festighetsmyndighetens kapacitet for att - i vaije fell så snabbt som
föreslagits - ta över verksamheten med bibehållen kvalitet och säkerhet.

Å andra sidan tillstyrker ett 25-tal remissinstanser, däribland även sex
domstolar, en överflyttning av inskrivningsverksamheten. I vissa yttran-

den anläggs ett något längre tidsperspektiv på frågan om inskrivnings- Prop. 1993/94:214
verksamhetens organisatoriska hemvist. Det gäller i yttranden från bl.a.

Domstolsverket, Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge,
Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Helsingborgs tingsrätt,
Länsrätten i Södermanlands län, Kammarkollegiet, Sveriges domareför-
bund och Sveriges lantmätareförening. Dessa instanser ansluter sig i
regel till att någon omorganisation inte bör ske nu men att inskrivningen
har ett nära samband med övrig här berörd fastighetsverksamhet, vilket
bör komma till uttryck i en organisationsförändring senare när vissa
angivna förutsättningar föreligger.

Skälen för regeringens bedömning: Inskrivningsmyndigheterna är
självständiga myndigheter som är knutna till tingsrätterna. Deras verk-
samhet utgör en grundförutsättning för ett fungerande kreditväsende
inom flera sektorer av samhället. De fungerar på ett bra sätt. Regering-
en anser att övervägande skäl talar för att inte nu besluta om ett över-
förande av inskrivningsverksamheten från tingsrätterna till de lokala
lantmäterimyndigheterna. Bl.a. bör pågående arbeten med förändringar,
t.ex. på panträttsområdet, först ha kommit längre. Då erhålls en tyd-
ligare bild av myndigheternas framtida arbetssituation.

I princip ligger emellertid regeringens grundsyn fast, nämligen att
domstolarnas uppgifter så långt som möjligt bör renodlas till dömande
verksamhet. Vid ett framtida avskiljande av inskrivningsverksamheten
bör det - i enlighet också med bedömningen i många remissyttranden -
vara naturligt att föra samman den med övrig här berörd fastighetsverk-
samhet. Detta skulle bl.a. innebära möjligheter att även vid en fortsatt
rationalisering av verksamheten med inskrivning och panthantering
kunna bibehålla en lokal förankring av verksamheten. Regeringen avser
att uppmärksamt följa organisationsfrågan.

10 Organisationsfrågor

10.1 Mål för omorganisationen

Regeringens bedömning: De mål som har lagts fast i utrednings-
direktiven för en ny organisation för lantmäteri- och fastighets-
dataverksamheten m.m. bör i huvudsak gälla. Dessa mål har redo-
visats i avsnitt 4.2.

Regeringen lägger särskild vikt vid en decentraliserad verksam-
het.

Utredarens bedömning: Utredaren har anslutit sig till och närmare
konkretiserat de i direktiven angivna målen.

Remissinstanserna: Har i huvudsak inte haft några erinringar mot
formuleringen av målen för den statliga organisationen.

Skälen för regeringens bedömning: Det råder stor uppslutning kring
de mål som bör gälla för den statliga organisationen och dess verksam-

het. Regeringen finner nu endast anledning att understryka att det fort-
satta arbetet bör ta sikte på att ansvar och befogenheter förs längre ut i
organisationen än för närvarande. Utvecklingsverksamheten bör i ökad
utsträckning ta sikte på enkla lösningar för lokal tillämpning och pro-
duktion. Kostnaderna för styrning och administration bör minskas.

Sambandet mellan landskapsinformation och fastighetsfrågor utgör en
viktig grund för organisationsförslaget. Sambandet utvecklas i det föl-
jande.

De organisationsförslag som regeringen lägger fram i det följande är
av principkaraktär. Detta betingas bl.a. av att relativt stora avsteg gjorts
från det remissbehandlade utredningsförslaget, som för övrigt också
förutsatte omfattande kompletterande förberedelser inför ett slutligt
genomförande. Det av Lantmäteriverket i remissyttrandet framförda
organisationsförslaget, som regeringen delvis tagit fasta på, utgör en
principskiss vars konsekvenser inte kunnat belysas i detalj vare sig från
verkets sida eller under propositionsarbetet. Regeringen återkommer
med förslag om genomförandeåtgärder och tidplan i avsnitt 11.

10.2 Samband mellan fastighetsfrågor och landskapsinforma-
tion

Regeringens bedömning: Det finns så starka och växande samband
mellan fastighetsfrågor och landskapsinformation, att de bör ligga
till grund för en så väl sammanhållen organisation som möjligt på
alla nivåer.

Utredarens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Bara få remissinstanser har anlagt principiella
synpunkter på denna fråga och i stället mera direkt diskuterat organisa-
toriska samband. Lantmäteriverket har föreslagit att den digitala regis-
terkartan bör betraktas som en del av ett utvidgat fastighetsdatasystem.
Centralnämnden för fastighetsdata har tvärtom framhållit att det inte
finns särdeles starka samband mellan verksamheter som rör fastighets-
respektive landskapsinformation.

Skälen för regeringens bedömning: Övervägandena om sambanden
mellan landskapsinformation och fastighetsfrågor - som bör avse ett
vidare spektrum än enbart fastighetsinformation - bör utgöra grund för
förslagen om verksamheternas framtida organisation. Vad som först kan
konstateras är att erfarenheterna från sammanslagningen år 1974 av
lantmäteri- och kartverksamhetema är goda. På denna punkt ger ut-
rednings- och remissmaterialet enligt regeringens bedömning en entydig
bild av att sambandet bör bevaras.

De största fördelarna av sammanslagningen torde ha uppstått inom
mätning, beräkning och kartläggning (MBK) i anslutning till fastighets-
bildning m.m. genom det teknikkunnande som tillfördes den gemensam-
ma organisationen från kartsidan och genom den gemensamma hante-

Prop. 1993/94:214

ringen av fastighetsredovisningen. De vid sammanslagningen förutsatta Prop. 1993/94:214
integrationsfördelama för kartverksamheten har förverkligats relativt
långsamt och blivit mera uppenbara först i och med övergången till
digitala system och uppbyggnad av geografiska databaser.

På grundval av det föreliggande utrednings- och remissmaterialet
bedömer regeringen att sambanden mellan landskapsinformation och
fastighetsfrågor på lokal nivå är så väl dokumenterade att de bör ligga
till grund för en så väl sammanhållen organisation som möjligt. Rege-
ringen anser vidare att den föreslagna funktionen som samordnare av
regional och lokal kartverksamhet är angelägen. Samverkan med läns-
styrelsen och kommunerna blir därvid viktig. En lokal medverkan vid
bl.a. ajourhållning av databaser med grundläggande landskapsinforma-
tion bör eftersträvas.

En viktig frågeställning när det gäller hur sambandet mellan land-
skapsinformation och fastighetsfrågor skall komma till organisatoriskt
uttryck berör sambanden mellan å ena sidan Centralnämnden för fastig-
hetsdata och fastighetsdatasystemet samt å den andra sidan lantmäteri-
myndigheterna och deras verksamhet.

Kopplingarna mellan fastighetsdatasystemet och Lantmäteriets befatt-
ning med fastighetsfrågor, och då främst fastighetsbildning och fastig-
hetsregistrering, är uppenbara och självklara. Kopplingarna mellan
fastighetsdatasystemet och kart- och landskapsinformationssystemet
inom lantmäteriet är knutna till sambanden mellan fastighetsregister-
karta, byggnadsredovisning och den ekonomiska kartan eller motsvaran-
de databaser. Dessa samband blir successivt mera påtagliga genom
uppbyggnaden av byggnadsregister och övergången till digital fastighets-
registerkarta.

Som utredaren slagit fast kommer det att utvecklas en ökad använd-
ning av landskapsinformation och av attribut knutna till fastighetsbe-
ståndet i samband med ökad användning av geografiska informations-
system (GIS). Nya och snabbt växande användningsområden finns inom
många samhällssektorer och inte minst inom miljövården. Den elektro-
niska infrastrukturen byggs snabbt ut. Det tillämpningsområde som nu
berörts bedöms vara ett påtagligt tillväxtområde inom informationstek-
nologin.

Alla de centralt bedrivna verksamheterna har kontakter med verksam-
heterna regionalt och lokalt. Dessa kontakter kommer att öka i och med
tillkomsten av den nya lokala organisationen.

Sammanfattningsvis anser regeringen att fastighets- och byggnadsin-
formationen spelar en så grundläggande roll inom landskapsinforma-
tionsområdet att det både centralt och lokalt bör finnas ett samlat utbud
av informationen, ett gemensamt uppträdande mot avnämarna och en
väl samordnad utvecklingsverksamhet. En informationsstrategi för hela
området har efterlysts bl.a. i Riksrevisionsverkets remissyttrande.

10.3 Verksamhetsformer för produktions- och uppdragsverk-
samhet

Regeringens förslag: Uppdrag som kan skada förtroendet för myn-
dighetsutövningen eller som redan nu av andra skäl bör bolagi-
seras, avskiljs från myndigheterna eller privatiseras. Det gäller
kartografisk uppdragsverksamhet, fristående förlagsverksamhet och
fastighetsekonomisk uppdragsverksamhet. Övrig uppdragsverksam-
het och produktionen av databaser och allmänna kartor m.m.
behålls tills vidare inom myndigheten, men hålls ekonomiskt och
organisatoriskt åtskilda från övrig myndighetsverksamhet. Produk-
tion for allmän kartläggning m.m. bör i ökande utsträckning upp-
handlas i konkurrens.

Utredarens förslag: Nuvarande uppdragsverksamhet samt förrättnings-
förberedelser föreslås överföras till ett eller flera statliga uppdragsbolag.
Detta skulle innebära bolagisering av bl.a. fastighetsekonomisk verk-
samhet, fastighetsrättslig service och fastighetsinformation. Vidare
skulle till uppdragsbolaget föras all uppdragsverksamhet inom kartfram-
ställning, bl.a. mätning, flygfotografering, datatjänster och program-
varor samt den regionala och lokala verksamheten med bl.a. stommät-
ning, små- och storskaliga baskartor, ajourhållning, kartdatabaser,
digitalisering, industrimätning och andra tjänster inom det s.k. MBK-
området.

Produktionen av allmänna kartor bör ske genom en blandning av
upphandlade tjänster och produktion med egna resurser. Utredaren
bedömer att upphandling då kommer att omfatta i storleksordningen 70
procent av produktionen inom statsuppdraget. Vissa restriktioner före-
slås, betingade av fÖrsvarsintressen.

Remissinstanserna: Av de instanser som direkt kommenterat frågan är
ett 80-tal instanser positiva och ett tiotal instanser negativa till att skilja
på myndighets- och uppdragsverksamhet. Flera instanser påtalar särskilt
lantmäteriets uppdragsverksamhet inom det fastighetsekonomiska om-
rådet som förtroendeskadlig för myndighetsutövningen.

En mängd synpunkter ges på hur snittet skall läggas mellan myndighet
och bolag. Det redovisas farhågor för att förutsättningar inte längre
kommer att finnas för en decentraliserad organisation. Flera instanser
påtalar att uppdragsverksamheten har behandlats relativt summariskt i
utredningen och att marknadsförutsättningarna för bolaget inte har
belysts tillräckligt. Riksrevisionsverket pekar på flera punkter där för-
slaget bör analyseras ytterligare. Statskontoret ifrågasätter om all upp-
dragsverksamhet har tillräcklig aflarsmognad för en bolagisering.

Lantmäteriverket och Lantmäteriets civilingenjörsförening föreslår att
uppdragsverksamheten organiseras i aflarsverksliknande former. Det
skulle innebära att verksamheten organiseras i en myndighetsdivision
och en affärsdivision/produktionsdel. Sveriges lantmätareförening anser

Prop. 1993/94:214

att bolaget inledningsvis bör hållas samman i en koncern med resultat- Prop. 1993/94:214
enheter för olika verksamhetsgrenar.

Skälen för regeringens förslag: Regering och riksdag har ( prop.
1990/91:100 bil.l, bet. 1990/9l:FiU20, rskr. 1990/91:132, prop.
1991/92:100 bil.l, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128, rskr.
1991/92:129 och prop. 1992/93:100 bil.l, bet. 1992/93:FiU10, bet.
1992/93:FiU31, rskr. 1992/93:451) lagt fest övergripande riktlinjer för
formerna för statlig konkurrensutsatt verksamhet och för privatisering
av sådan verksamhet. Enligt dessa bör konkurrensutsatt verksamhet, om
inte särskilda skäl talar för detta, ej bedrivas i myndighetsform och i
normalfallet ej av staten. I sammanhanget har också lagts fest kriterier
som bör gälla vid bedömningen av när en affärsverksamhet skall anses
aktuell för ombildning till aktiebolagsform.

Det råder bland remissinstanserna mycket stor uppslutning kring
tanken att en klar organisatorisk uppdelning bör ske inom lantmäteriets
verksamhetsområde mellan myndighetsuppgifter och uppdragsverksam-
het. Däremot ifrågasätts i stor utsträckning den lösning som utredaren,
i linje med de givna direktiven, har stannat för.

Synen på uppdelningen hänger samman med den i avsnitt 7.2 behand-
lade frågan om synen på s.k. förrättningsförberedelser, som tillsammans
med uppdrag från statliga, kommunala och enskilda beställare främst
har betydelse för hur en uppdelning kan göras i den lokala verksam-
heten. Styrande för en organisatorisk uppdelning blir också - framför
allt på det centrala planet - synen på hur uppdraget från staten att pro-
ducera allmänna kartor och motsvarande databaser, det s.k. statsupp-
draget, skall delas.

Utredningens huvudlinje har varit att i båda dessa huvudfrågor lägga
tyngdpunkten i en bolagsverksamhet och att därigenom bl.a. skapa
förutsättningar för en lokal förgrening av denna.

Remissinstansernas invändningar ger - också utöver vad som gäller
förrättningsförberedelser - uttryck för en annan syn än utredaren vad
gäller myndigheternas tillgänglighet lokalt samt vissa i huvudsak lokalt
utförda uppdrag. För att en decentraliserad lantmäteriorganisation skall
kunna bibehållas, menar flera remissinstanser, bl.a. Lantmäteriverket
och vissa kommuner, att myndigheten lokalt bör få utföra uppdrag som
inte är förtroendeskadliga och som ligger nära myndighetens verksamhet
i övrigt.

Vad gäller den i huvudsak centralt bedrivna produktionen av allmänna
kartor och databaser uttrycks stor tveksamhet till en så snabb och
genomgripande bolagisering som utredningen har föreslagit. Bl.a. har
Riksrevisionsverket och Statskontoret framfört att man bör gå stegvis
till väga och noga undersöka under vilka omständigheter bolagisering
lämpligast genomförs. Flera remissinstanser uttrycker ferhågor för att
den påböijade utvecklingen mot användning av digital teknik på vissa
områden riskerar att stoppas upp om en bolagisering inte genomförs på
ett balanserat sätt.

Enligt regeringens mening har utredaren och remissbehandlingen visat
att det på fastighets- och landskapsinformationsområdet är befogat att 27

skilja uppdragsverksamhet från myndighetsutövning och annan verksam-

het som även i fortsättningen bör ligga under en myndighet. I princip Prop. 1993/94:214
och i på sikt ökande utsträckning torde bolagsformen vara den lämpli-
gaste för den uppdragsverksamhet som över huvud taget skall bedrivas
i statlig regi.

Det finns emellertid enligt regeringens bedömning hållbara invänd-
ningar mot viktiga element i utredningens analys och mot de organisato-
riska slutsatserna. Det föreliggande beslutsunderlaget räcker inte för ett
ställningstagande nu till en mer omfattande bolagisering. Regeringens
sammanfattande bedömning är att förslaget om en långtgående bolagise-
ring inte kan föras vidare så snabbt i ett steg samt med den omfattning
och inriktning som utredningsförslaget innebär.

Regeringen har därvid tagit festa på vissa remissinstansers oro för att
en långtgående och snabb förändring skulle kunna innebära störningar
eller avbrott i övergången från traditionell teknik med s.k. analoga
kartor till databasteknik. Det pågår en snabb övergång till digitala
system på alla områden. Olägenheterna skulle kunna bli stora inom en
rad områden där man är starkt beroende av en snabb övergång till
databasteknik.

Att verksamheten befinner sig mitt i denna omvandling innebär också
att oklarheter föreligger om dess framtida inriktning och utformning.
Det gäller t.ex. hur system för ajourhållning av databaser skall byggas
upp, hur samordningen mellan stat och kommun skall organiseras och
vilka uppgifter som kan utföras regionalt eller lokalt. Fullföljande av en
snabb och långtgående bolagisering skulle aktualisera ett ställningstagan-
de till sambandet mellan bolagets verksamhet och myndighetsverksam-
heten lokalt och regionalt innan det finns adekvat underlag. Med pro-
duktionen av allmänt kartmaterial kvar inom myndigheten finns förut-
sättningar för utveckling av en regional och lokal medverkan i denna
verksamhet på ett sätt som inte skulle vara möjligt vid en bolagisering.
Detta kan avse såväl produktion, ajourhållning, lagring och distribution
inom statsuppdraget som drifts- och distributionsuppgifter inom festig-
hetsdatasystemet.

För Lantmäteriverket är övergången till digitala system knuten framför
allt till uppbyggnaden av databaser för innehållet i de allmänna kartorna
och av system för digitala festighetsregisterkartor samt till utnyttjandet
av satellitteknik för mätning och därmed förbättrade förutsättningar för
utbyggnad och kvalitetshöjning av de geodetiska riksnäten m.m.

Fastighetsdatasystemet utgör redan genom sina basregister med
koordinatangivelser en hörnsten i ADB-tillämpningar med rumslig
anknytning. Pågående utveckling är bl.a. knuten till uppbyggnaden av
ett basregister över byggnader. Överväganden pågår om eventuella
register över bostadsrättslägenheter eller över lägenheter generellt. En
annan utveckling som har anknytning till det nu anförda är de successi-
va förenklings- och utvecklingsåtgärderna inom panthanteringen.

Regeringen har stannat för en modifierad linje i bolagiseringsfrågan.
Den innebär utbrytning av uppgifter vilka kan vara förtroendeskadande
för myndighetsutövningen eller som redan nu av andra skäl bör bolagi-
seras. Det primära syftet nu blir att skilja bort sådana funktioner från 28

myndigheten. Kravet på att upprätthålla en decentraliserad struktur

riktas främst mot myndighetens verksamhet, såväl den anslags- som Prop. 1993/94:214
avgiftsfinansierade. Den förordade handlingslinjen lämnar möjligheten
öppen för en fortsatt överföring av uppgifter till statlig bolagsform, till
privat verksamhet eller för avveckling. I de fall osäkerhet råder om i
vilken mån verksamheter är mogna för ett avskiljande bör de tills
vidare, i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag, behållas inom myndig-
heten, men ges en tydligare åtskillnad i förhållande till myndighetsverk-
samheten i övrigt än för närvarande.

De verksamheter som nu bör föras över från myndighetsform till
bolagsform är enligt regeringens bedömning den fåstighetsekonomiska
uppdragsverksamheten - som redan nu möjligen kan privatiseras - samt
kartografisk uppdragsverksamhet och fristående förlagsverksamhet.
Skälet för en ändring beträffande den fastighetsekonomiska verksam-
heten är att den medför risk för rubbat förtroende för myndighetsut-
övningen.

För kart- och förlagsverksamheten är utgångspunkten att dessa verk-
samheter inte bör bedrivas med koppling till myndigheten på ett sätt
som kan innebära ett snedvridande av konkurrensförutsättningarna. Det
gäller verksamheten vid Lantmäteriverkets organisationsenhet Kart-
centrum - med undantag för förlaget av allmänna kartor - samt annan
motsvarande kartproduktion inom den nuvarande lantmäteriorgani-
sationen. Verksamheten vid Kartcentrum bedömdes mogen för bolagise-
ring redan vid Riksrevisionsverkets analys av frågan hösten 1992.

Bolagsformen innebär alltså att dessa verksamheter skall verka i kon-
kurrens på samma villkor som gäller för andra aktörer på marknaden.
En annan förutsättning för detta är att alla aktörer skall ha tillgång till
grundläggande allmänt kartmaterial på lika villkor. Frågor om kostnader
m.m. för att utnyttja materialet övervägs för närvarande i den pågående
andra etappen av utredningsarbetet.

De verksamheter som regeringen nu föreslår skall bolagiseras omsätter
ca 90 miljoner kronor per år och sysselsätter ca 120 årsarbetskrafter.

Den föreslagna bolagiseringen bör, som redan antytts, kompletteras
med en klarare uppdelning inom myndigheten mellan å ena sidan myn-
dighetsutövning och därmed närbesläktade myndighetsuppgifter och å
andra sidan kvarvarande verksamhet av produktions- eller uppdragska-
raktär. En utgångspunkt för detta ges i ett förslag till uppdelning i en
myndighetsdivision och en affärsdivision som Lantmäteriverket presen-
terat i sitt remissyttrande.

Samtidigt som man inte bör förhasta sig och riskera olämpliga bolagi-
seringar, som kan bli svåra att korrigera, måste man fortlöpande vara
uppmärksam på att inte nya funktioner utvecklas och förblir en del av
myndighetsverksamheten även när de passerat den gräns då en bolagise-
ring eller privatisering borde ha skett. I ansvaret för t.ex. fastighets-
dataverksamheten eller annan databasuppbyggnad ingår naturligtvis att
medverka i utvecklingen av nya tillämpningar hos systemens nyttjare.
Men man bör uppmärksamt pröva vilken roll myndigheterna skall ha
när sådana tillämpningar har nått en tillräcklig mognad och - om de
visar sig vara livskraftiga - bör kunna bedrivas utan myndighetsmedver- 29

kan. Med ett sådant arbetssätt tillvaratas den även i internationell jäm-

förelse framstående kompetens som Centralnämnden för fastighetsdata
och Lantmäteriverket har inom fastighets- och landskapsinformations-
området. Samtidigt främjas den angelägna informationstekniska utveck-
lingen i samhället. Det nu beskrivna synsättet står i överensstämmelse
med EU:s riktlinjer om samverkan mellan privat och offentlig sektor på
informationsmarknaden.

Regeringens avsikt är att den ytterligare avskiljning av verksamhet
från myndigheterna och bolagisering som bör komma i fråga baseras
bl.a. på erfarenheter från den nu föreslagna reformen. Den ytterligare
avskiljningen och bolagiseringen bör dessutom ske samlat vid ett tillfälle
för att undvika osäkerhet och störningar i verksamheterna över en
längre period.

Utförarorganisationen bör samtidigt utsättas för konkurrens även i
fråga om det s.k. statsuppdraget. Upphandling av tjänster för den all-
männa kartläggningen m.m. bör därför så långt möjligt ske genom
anbudsförfarande. Med undantag för de produktionsuppgifter som av
säkerhetsskäl eller av andra orsaker bör förbehållas utförarorgani-
sationen i myndigheten, bör beställningar successivt läggas ut på anbud.
Regeringen avser att följa upp effekterna av anbudsförfarandet.

10.4 Myndighetsorganisation

Regeringens förslag: En ny central myndighet bör bildas bestående
av Centralnämnden för fastighetsdata och delar av Lantmäteriver-
ket. En ny lokal organisation som hålls ihop länsvis bör införas.
Organisationens uppgifter bör vara både myndighets- och upp-
dragsverksamhet, vilka dock skall hållas väl isär.

Utredarens förslag: Överensstämmer i stor utsträckning med rege-
ringens förslag. Utredaren har dock utgått från att även inskrivnings-
verksamheten omfettas av reformen och från en mer omfettande bolagi-
sering.

Remissinstanserna: Ett stort antal instanser tillstyrker förslaget till
central organisation. Det gäller exempelvis Svea hovrätt, Överbefäl-
havaren, Postverket, Riksskatteverket, Riksantikvarieämbetet och
Statens historiska muséer, Statens lantmäteriverk, Telia AB och Lant-
mäteriets civilingenjörsförening. Ett tiotal instanser framför invänd-
ningar mot att inordna Centralnämnden för fastighetsdata i en ny central
myndighet. Sådana synpunkter kommer bl.a. från Domstolsverket,
Statens bostadskreditnämnd, Centralnämnden för fastighetsdata, Svenska
bankföreningen och Svenska kommunaltekniska föreningen. En hel del
synpunkter ges på namnfrågan varvid påpekas att ordet lantmäteri bör
förbehållas myndigheten. Några instanser tar upp vikten av att Lant-
mäteriverkets kartråds arbete kan fortsätta.

Centralnämnden för fastighetsdata och Domstolsverket anför att om
utvecklingsverksamheten vid nämnden inordnas i en ny teknikintensiv

Prop. 1993/94:214

kart- och festighetsmyndighet kan inte bortses från risken att pågående Prop. 1993/94:214
och förväntat utvecklingsarbete avseende inskrivningsverksamheten
under överskådlig tid blir lidande varför mycket talar för att ett inlem-
mande av Centralnämnden för fastighetsdata i en ny organisation bör
anstå.

Lantmäteriverket föreslår en sammanhållen organisation for kart- och
fastighetsverksamheten. Organisationen bör enligt verket vara en myn-
dighet som skall ledas och organiseras i affärsverksliknande former.
Detta innebär att det bildas två divisioner, en myndighetsdivision och en
afiärsdivision, som skall vara strikt åtskilda såväl ekonomiskt som
stymingsmässigt.

Det finns stöd bland remissinstanserna for att inrätta en statlig regional
myndighet. Flera remissinstanser ser positivt på att myndigheten får ett
samordningsansvar inom landskapsinformationsområdet.

Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av bl.a. vad som sagts
i avsnitt 10.2 tar regeringen först upp frågan om bildande av en ny
central myndighet. Därefter behandlas myndighetsorganisationen och
fördelningen av arbetsuppgifter m.m.

En ny central myndighet

Regeringen konstaterar att en majoritet av remissinstanserna tillstyrker
eller lämnar förslaget om en sammanslagning av Centralnämnden för
fastighetsdata och Lantmäteriverket utan erinran, varvid dock bör note-
ras att det remissbehandlade förslaget innefattade även inskrivnings-
verksamheten och delar av Domstolsverket. Ett grundläggande skäl for
regeringens ställningstagande har redovisats tidigare, nämligen sam-
bandet mellan fastighets- och landskapsinformation. Detta kommer
exempelvis till uttryck i att arbete pågår vid de båda verken för att
koppla ihop fastighetsdatasystemet med digitala data om fastighetsgrän-
ser m.m. Arbetet underlättas om det sker i en och samma organisation.
Arbete har vidare sedan lång tid tillbaka pågått i syfte att använda fas-
tighetsdatasystemet som ytterligare stöd för förrättningsverksamheten.
Arbetet har blivit försenat och har försvårats av olika datatekniska
systemlösningar m.m. inom de båda myndigheterna. Även detta talar
for en gemensam organisation. Över huvud taget är det viktigt att
genom en gemensam utvecklingsverksamhet lägga grunden för ett lång-
siktigt strategiskt agerande.

Centralnämnden för fastighetsdata saknar lokal och regional organisa-
tion, något som erhålls genom en sammanslagning med lantmäteriet.
Det innebär förutsättningar för ytterligare ökat utnyttjande av fåstighets-
datasystemets information och tjänster. Möjligheterna att öka samverkan
med kommunerna i syfte att komplettera registren ökar också. Samman-
läggning till en myndighet innebär även vissa besparingar till följd av
gemensam administration m.m.

Skäl som anförts mot en sammanläggning är att fastighetsdatareformen
och kompletteringsarbeten till denna ännu pågår. Exempelvis har kom-
plettering med byggnadsidentiteter påbörjats. Utvecklingsinsatser kom- 31

mer sannolikt att pågå mer eller mindre kontinuerligt. Regeringen anser

därför inte att de invändningar som rests mot tidpunkten för en reform Prop. 1993/94:214
är tillräckligt starka.

Det ligger både för berörda verksamheter och för avnämarna ett värde
i att så snart som möjligt veta vilka organisatoriska förutsättningar som
kommer att gälla. Det gäller särskilt inom ett område som detta där val
av ambitionsnivå, informations- och systemstruktur m.m. - och därmed
sammanhängande val av samarbetspartner i uppbyggandet av system och
information - får mycket långsiktiga verkningar bl.a. i ekonomiskt
hänseende. Flera av de skäl som i remissvar anförts mot en samman-
slagning har huvudsakligen tidsbegränsad betydelse. De påtalade olägen-
heterna kan mildras betydligt genom att de beaktas när detalj organisa-
tionen läggs fest.

En ny centralmyndighet bör alltså inrättas, bestående av Centralnämn-
den för fastighetsdata och merparten av Lantmäteriverket. Det har visat
sig svårt att lösa namnfrågan för den nya myndigheten på ett sätt som
beskriver hela verksamheten. Det av utredningen föreslagna namnet,
Kart- och fastighetsverket, bör t.ex. inte komma i fråga på grund av
förväxlingsrisken med Statens fastighetsverk. Vidare kan ifrågasättas om
kortsiktiga överväganden i samband med en sammanläggning bör få
motivera att man överger det traditionsbundna och väl etablerade lant-
mäteribegreppet, som väl skulle täcka det nya verksamhetsområdet och
som alla inom verksamhetsområdet bör kunna känna samhörighet med.
Regeringen förordar därför att den nya centrala myndigheten benämns
Lantmäteriverket.

Som utredaren har pekat på har inskrivningsverksamhetens utveckling,
alltsedan festighetsdatareformen böljade förberedas, varit nästan helt
knuten till att inskrivningsregistret utgör en integrerad del av festighets-
datasystemet. I dominerande omfattning är det Centralnämnden för
fastighetsdata som, utan att formellt vara central myndighet för inskriv-
ningsmyndigheterna, har svarat för initiativ, utredning och genomföran-
de av de väsentliga förändringarna inom inskrivningsregisterverksam-
heten under en lång tid. Detta fektum upplevs uppenbarligen av remiss-
instanserna som ett naturligt förhållande. Regeringen har ingen annan
uppfettning men vill understryka inskrivningsmyndigheternas självstän-
diga ställning i förhållande till såväl Domstolsverket som andra myndig-
heter. Regeringen har också anledning att betona att det - när inskriv-
ningsmyndigheterna tills vidare ligger kvar vid tingsrätterna - är av
största vikt att den verksamhet, som nu bedrivs inom Centralnämnden
for fastighetsdata med sikte på inskrivningsverksamheten, vidmakthålls
av den nya myndigheten och att den nuvarande goda servicenivån bibe-
hålls. Regeringen utgår också från att den nya myndigheten i samverkan
med bl.a. Domstolsverket skall - som sker just nu i t.ex. de dynamiska
förändringarna inom panträttens område - fortsätta att driva utveck-
lingen av festighetsdatasystemet framåt till gagn för inskrivningsväsen-
det och dess avnämare i samhället.

Huvudstruktur för myndighetsorganisationen

Den verksamhet som inte bör bedrivas i bolagsform utgör merparten av
de nuvarande myndigheternas uppgifter. Den bör även i fortsättningen
bedrivas i myndighetsform. De berörda uppgifterna har dock vissa
inbördes olikheter som bör påverka hur de organiseras och styrs mera i
detalj.

En stor del utgör myndighetsutövning, t.ex. fastighetsbildningen. Nära
besläktad med myndighetsutövning är vissa andra myndighetsuppgifter,
t.ex. fastighetsregistreringen samt de centrala myndighetsuppgifterna
såsom förvaltningen av fastighetsdatasystemet, handhavandet av stats-
uppdraget for allmän kartförsörjning och tillsynen över de myndigheter
som svarar för fastighetsbildning och fastighetsregistrering. De nya
myndigheterna skall också ha en aktiv roll vid utvecklingen av lant-
mäteriområdet i stort. Till detta hör att bedriva såväl utveckling och
rådgivning som samordning och standardisering.

Som tidigare nämnts bör viss lokalt utförd uppdragsverksamhet av
karaktären myndighetsservice kunna bedrivas jämte myndighetsutöv-
ningen. Exempel på detta är att göra husutsättning, upprätta fastighets-
plan och nybyggnadskarta, utföra läge skontroll, ajourhålla primärkarta,
göra fastighetsutredningar och fastighetsägarförteckningar samt lämna
viss annan fastighetsrättslig service. Regeringen avser att i instruktion
för myndigheterna avgränsa denna verksamhet så noggrant att förut-
sättningarna blir klarlagda bl.a. för olika aktörer på marknaden.

Myndighetsutövningen och närbesläktade myndighetsuppgifter samt
den nyssnämnda lokalt bedrivna uppdragsverksamheten bör renodlas
och i huvudsak även i fortsättningen bedrivas lokalt, sammanhållen
inom en statlig myndighet med ett län som verksamhetsområde. Myn-
digheten bör benämnas lantmäterimyndigheten. Nuvarande fastighets-
bildnings-, fastighetsregister- och överlantmätarmyndigheter bör av-
vecklas. Arbetsuppgifterna finns dock, som framgått av det tidigare
anförda, i princip kvar.

Andra uppgifter har karaktären av kontinuerlig produktion eller större
utvecklings- och genomförandeprojekt. Exempel på sådana uppgifter är
att utföra flygfotografering och produktion avseende geodetiska riksnät,
databaser och allmänna kartor. Sådana uppgifter bör organiseras i en
separat utförarorganisation inom den centrala myndigheten men kan
också i vissa fall vara lämpliga för anbudsupphandling. Sådan verksam-
het bedrivs i dag till större delen i Gävle men utförs även på ett tiotal
andra platser. Det är angeläget att vidmakthålla och vidareutveckla en
på detta sätt spridd produktion inom olika delar av landet.

Uppdragsverksamhet avseende flygfotografering, framställning av
storskaliga kartor m.m. bör organiseras tillsammans med dessa produk-
tionsuppgifter. Stora delar av denna uppdragsverksamhet utgörs av lokal
produktion t.ex. stommätning och flygsignalering. Andra delar, t.ex.
flygfotografering och fotogrammetrisk bearbetning, kan inte ha motsva-
rande spridning. Det är emellertid viktigt att även mera specialiserade
funktioner har lokala marknadskontakter. Genom att denna uppdrags-

Prop. 1993/94:214

verksamhet organiseras helt fristående från den lokala myndighetsorga- Prop. 1993/94:214
nisationen bör dess konkurrensneutralitet inte kunna ifrågasättas.

Den lokala myndlghetsorganisationens uppgifter och organisation

Den lokala myndighetsorganisationen bör sammanfattningsvis ha följan-
de huvudsakliga uppgifter:

- Fastighetsbildning och fåstighetsregistrering

- Regional samordning och rådgivning inom mätnings- och kartområdet
samt medverkan i ajourhållning av allmänt kartmaterial m.m. enligt
uppdrag från centralmyndighetens beställarefunktion

- Viss närmare reglerad service på uppdragsbasis.

Verksamheten förutsätts liksom för närvarande bedrivas i decentralise-
rad form och med en utspridd lokalisering av kontor. Regeringen förut-
sätter att den länsvisa sammanhållningen går att förena med en med-
veten delegering av ansvar och befogenheter till de lokala kontoren.

En delvis ny uppgift avseende regional samordning och rådgivning i
fråga om mätning och grundläggande landskapsinformation har före-
slagits av utredaren och vunnit gillande av många remissinstanser.
Regeringen anser att organisationen även i detta avseende bör spela en
aktiv roll gentemot kommuner, andra organisationer och enskilda. Syftet
bör vara att stärka användarinflytandet och möjliggöra ett ökat utbyte av
information mellan olika producenter, främja användandet av gemen-
samma standarder och normer samt finna lämpliga rutiner for ajour-
hållning av grundläggande landskapsinformation. Organisationen skall
verka for att lokalt producerade databaser i ökad utsträckning kan an-
vändas för produktion av det allmänna kartmaterialet och motsvarande
digitala databaser. Organisationen skall också, som utredningen före-
slagit, ha en rådgivningsverksamhet inom området.

Enligt regeringens mening är utredningens förslag på denna punkt
ägnat att effektivisera framställningen och användningen av grundläg-
gande landskapsinformation. Det bör därför genomföras. Utrymme för
de resurser som krävs för detta bör kunna skapas bl.a. genom utnyttjan-
de av effektiviseringsvinster som organisationsförändringen möjliggör.

I syfte att underlätta åtkomsten och nyttjandet av landskapsinformation
från olika producenter i länet bör lantmäterimyndigheten i länet och
länsstyrelsen samverka. Länsstyrelsen har ett ansvar for att bygga upp
och till kommunerna förmedla kunskaper och geografisk information.
Denna roll är således näraliggande lantmäterimyndighetens. Länsstyrel-
sen har dessutom en ställning i länet som samordnare av intressen av
skilda slag. En samverkan bör därför vara ägnad att främja en effektiv
verksamhet.

Centralmyndighetens uppgifter och organisation

Centralmyndighetsuppgiftema bör vara i huvudsak följande:

- Tillsyn och ledning av övriga lantmäterimyndigheters verksamhet

- Tillsyn över mätningsverksamheten

- Samordning av grundläggande verksamhet avseende fåstighetsinforma- Prop. 1993/94:214
tion och landskapsinformation

- Ansvar för statsuppdraget rörande kartförsörjning, innefattande bl.a.
beställarefunktion samt ansvar för förvaltning av databaser för grund-
läggande geografisk information och förlaget av allmänna kartor.

- Ansvar för fåstighetsdatasystemet

- Ansvar för förberedelsearbete for fastighetstaxering

- Ortnamnsverksamhet

- Utveckling inom fastighets- och landskapsinformationsområdena

- Uppgifter inom totalförsvaret, bl.a. beredskapsplanering och prövning
av tillstånd att upprätta geografiska databaser.

Inom den nya centralmyndigheten bör, förutom dessa uppgifter, finnas
de produktionsuppgifter som beskrivits tidigare. Vidare bör även finnas
storskalig kartproduktion samt viss specialiserad uppdragsproduktion,
t.ex. inom flygfotografering och geodesi, där de samhällsekonomiska
integrationsfördelama av en samlad produktion är mycket påtagliga
samtidigt som ett tillräckligt utbud av kvalificerade tjänster över hela
landet måste tryggas. Produktions- och uppdragsverksamheterna bör
organiseras avskilda från övriga myndighetsuppgifter. Verksamheten
bör - med beaktande av affärsmässiga förutsättningar - bedrivas inom
ett över landet förgrenat nät av produktionsställen. Mellan myndighets-
och produktionsdelarna bör i tillämpliga delar råda en relation av karak-
tären beställare - utförare.

Ekonomiska effekter m.m.

En översiktlig beräkning av de ekonomiska effekterna av regeringens
förslag visar att de långsiktiga besparingarna som följd av organisations-
förändringar och därmed sammanhängande teknikutveckling totalt upp-
går till omkring 50 miljoner kronor per år. De största besparingarna
ligger inom samordningen på fåstighetsområdet. Även de administrativa
rationaliseringarna och samordningsvinsterna med avseende på utrust-
ning och ADB-teknik bedöms uppgå till betydande belopp.

Eftersom de nyss berörda tekniska utvecklingsinsatserna ännu pågår
och omsättningen därav i den praktiska verksamheten inte påbötjats i
alla avseenden får besparingarna inte omedelbart full effekt. Denna
torde uppnås inom fyra - fem år. Okad ambitionsnivå i vissa avseenden
samt omställnings- och utvecklingskostnader i samband med organisa-
tionförändringen medverkar också till att en positiv nettoeffekt uppstår
först efter några år. En stor del av besparingarna kommer att avse
fastighetsbildning - inklusive fåstighetsregistrering - dvs. till största
delen intäktsfinansierad verksamhet.

Vad som sagts om förutsättningarna att göra rationaliseringsvinster
innebär att därmed sammanhängande personalminskningar kommer att
fördelas över en längre tidsperiod. Pågående verksamhetsutveckling i
kombination med de möjligheter som omorganisationen öppnar bör
också kunna ge underlag för både nya arbetstillfällen och mera utveck-

lade arbetsuppgifter. Sammantaget bör de personalreduktioner som Prop. 1993/94:214
kommer i fråga kunna ske inom ramen för en naturlig avgång.

11 Genomförandefrågor

Regeringens förslag: Den nya organisationen föreslås träda i kraft
den 1 juli 1995. Regeringen avser att återkomma med närmare
förslag som behövs for organisationsförändringarna till nästa riks-
möte. Det gäller bl.a. författnings- och finansieringsfrågor samt
återstående frågor om fastighetsbildningen. Regeringen avser också
att återkomma med närmare förslag angående bolagsbildning.

Utredarens förslag: Utredaren föreslår att den nya organisationen
träder i kraft den 1 juli 1995.

Remissinstanserna: Tidpunkten för en ny organisation tillstyrks eller
lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser
förordar dock att tidpunkten senareläggs.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens avsikt är att en ny organi-
sation skall kunna träda i kraft den 1 juli 1995. Denna tidpunkt är den
tidigast tänkbara. Därmed begränsas så långt möjligt tiden av påfrest-
ningar och osäkerhet för de av förändringarna närmast berörda organi-
sationerna. Regeringens bedömning är att tidplanen är realistisk, särskilt
med hänsyn till att inskrivningsverksamheten nu lämnas utanför.

Utredarens arbete fortsätter ytterligare en tid. Han skall före den 1
juni 1994 lämna förslag om bl.a. förfåttningsffågor och finansieringslös-
ningar. Regeringen avser att bereda dessa förslag snarast därefter.

Regeringen avser att tillsätta en eller flera organisationskommittéer för
att förbereda omorganisationen. Regeringen kommer också att bereda de
olika uppskjutna frågorna om fastighetsbildning vidare. Det gäller bl.a.
frågan om huvudmannaskapet.

Utredningens sammanfattning av betänkandet (SOU 1993:99)
Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag

Enligt utredningens direktiv har jag att lämna forslag om en ny organi-
sation för fastighetsbildning, fåstighetsregistrering, fastighetsdataverk-
samhet samt produktion av kartor och annan landskapsinformation m.m.
samt att överväga om inskrivningsverksamheten bör integreras i denna
organisation. Mitt arbete skall enligt direktiven vara uppdelat i två steg
varvid det första skall behandla principöverväganden och en huvud-
struktur samt en genomförandeplan m.m. Detta första steg redovisas i
föreliggande principbetänkande Kart- och fastighetsverksamhet i myn-
dighet och bolag. I ett andra steg som jag har att redovisa före den 1
juni 1994 skall jag behandla frågor om bl.a. författningsändringar och
finansieringslösningar. Jag avser att i det sammanhanget också ta upp
frågan om förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan bl.a. land-
och sjökarteverksamhetema.

* * *

De berörda verksamheterna utgör en viktig del av samhällets grundläg-
gande infrastruktur. Staten har ett övergripande ansvar för denna infra-
struktur. Satsningar på lätt tillgängliga grundläggande och korrekta data
är lika angelägna som insatser för den fysiska infrastrukturen i form av
t.ex. vägar och järnvägar. De bidrar till att effektiviteten höjs i grund-
läggande register- och informationssystem samt till snabbare och bättre
funktioner i många verksamheter. En väl fungerande och samlad organi-
sation för denna infrastruktur utgör en förutsättning för ett samhällseko-
nomiskt utnyttjande av denna resurs. Mina förslag, som ligger i linje
härmed, utgår från en helhetssyn över hela verksamhetsområdet.

En sådan helhetssyn innebär att vaije delfråga inte enbart bör bedö-
mas för sig och i ett statiskt perspektiv med risk för överbetoning av
fördelarna med dagens system samt av svårigheter och problem vid
övergången till ett nytt. I stället bör en dynamisk syn på överordnade
samband och långsiktiga utvecklingsperspektiv ligga till grund för den
framtida organisationen.

De verksamheter som jag har att studera har varit föremål for ett
flertal undersökningar och utredningar redan tidigare. De förslag som
lämnats i organisationshänseende har emellertid enbart i begränsad ut-
sträckning blivit genomförda. Vissa förslag har inte kommit till genom-
förande beroende på att tiden inte bedömts vara "mogen" eller att vissa
bestämda förutsättningar i övrigt inte varit for handen.

Jag konstaterar att tiden nu inte bara är mogen utan den rätta för att
företa önskvärda förändringar i den nuvarande organisationsstrukturen.
Jag vill till och med påstå att det i viss utsträckning är frågan om ett
"nu eller aldrig". Om ett genomförande av de föreslagna strukturföränd-
ringarna inte sker nu och i samlad form torde det inte bli möjligt att på
relativt lång tid aktualisera liknande åtgärder på nytt.

Prop. 1993/94:214

Bilaga 1

En central fråga som jag har haft att pröva berör verksamhetsavgräns-
ningen i en ny myndighetsorganisation. Jag har kommit till den slutsat-
sen att från de nuvarande myndigheterna bör skiljas dels upp-
dragsverksamhet, dels sådan anslagsfinansierad produktion som lämpli-
gen kan utföras av ett uppdragsbolag.

Gränsdragningsproblematiken har studerats ingående. Detta gäller
framfor allt produktionen av allmänna kartor där beaktandet av bl.a.
säkerhets- och beredskapsaspekter, kompetensfrågor samt möjligheterna
att bibehålla såväl nuvarande samverkansfördelar som en lokalt föran-
krad lantmäteriorganisation utgjort viktiga förutsättningar för mina
ställningstaganden. I den produktion som bör skiljas bort från myndig-
hetsuppgifterna finns i princip två huvudtyper, nämligen vissa förrätt-
ningsförberedelser och merparten av produktionen av allmänna kartor
m.m. Produktion och uppdragsverksamhet bör samlas i ett av staten ägt
uppdragsbolag, som har att konkurrera med andra aktörer på markna-
den.

♦ * *

En utgångspunkt för mitt arbete har varit att söka möjligheter till för-
enklingar. Ett viktigt förslag i det avseendet är vad som kommit att
kallas det administrativa förfarandet vid fastighetsbildning. En förut-
sättning för att förfarandet skall tillämpas är att tvistigheter mellan
sakägare inte föreligger. Förfarandet, som innebär att kommunal PBL-
myndighet får fatta vissa beslut som berör fastighetsindelningen, före-
slås tillämpas inom sådana områden där markanvändningen tidigare
blivit prövad och fastlagd, dvs. inom detaljplanelagda områden. Det är
inom just sådana områden som den starka kopplingen finns till den plan-
och byggprocess som kommunerna har ansvaret för. Genom att knyta
fastighetsbildningen inom sådana områden till det kommunala verksam-
hetsfältet ökar bl.a. kommunernas valfrihet och onödigt dubbelarbete
kan undvikas. Samtidigt skapas förutsättningar för konkurrens i utföran-
det.

För Stockholm, Göteborg och Malmö föreslår jag, eftersom den
dominerande delen av dessa kommuner är detaljplanelagda, att det
administrativa förfarandet skall kunna tillämpas över kommunernas hela
yta.

Det administrativa förfarandet är i första hand ett sätt att förenkla.
Samtidigt kan införandet av ett administrativt förfarande anses utgöra en
rimlig avvägning i frågan om huvudmannaskapet for fastighetsbildning-
en. Mitt förslag innebär således att staten blir huvudman för fastighets-
bildningen, men att kommunen genom tillämpandet av ett administrativt
förfarande skall svara för det fastighetsrättsliga genomförandet inom
områden med detaljplan. Förutsättningar för att utveckla det effektiva
och rationella s.k. aktiva förrättningsförfarandet vid mera komplicerade
förrättningar bibehålls genom den föreslagna avgränsningen.

Prop. 1993/94:214

Bilaga 1

Jag föreslår att de kommunala fåstighetsbildningsmyndighetema läggs
ned.

» • *

Fastighetsregistreringen bör integreras i fastighetsbildningen. Jag anser
att detta är en naturlig utveckling. Genom utarbetande av ett ADB-
baserat handläggningssystem för fastighetsbildningen som inrymmer
automatiska kopplingar mot fåstighetsdatasystemet finns det stora vinster
att göra.

Jag anser också att verksamheten i de nuvarande överlantmätarmyn-
dighetema bör integreras i en ny myndighetsorganisation samtidigt som
vissa funktioner bör avlastas myndigheten, bl.a. uppgiften att bevaka
statens möjlighet att överklaga en lantmäteriförrättning. Rollen som
samordnare inom landskapinformationsområdet framhävs och kompetens
i detta avseende tillförs den nya myndigheten.

* * •

Beträffande inskrivningsverksamheten är min bedömning att den bör
föras från domstolarna till fastighetsområdet. Renodlingen av dom-
stolarnas verksamhet samt översynen av organisationen inom det tradi-
tionella lantmäteriområdet bör resultera i uppbyggnaden av en ny slag-
kraftig organisation för fastighetsfrågor och landskapsinformation och
denna nya organisation bör inkludera inskrivningsverksamheten. En
sådan ny organisation förses med den kvalificerade juridiska kompetens
som krävs inom inskrivningsområdet samtidigt som fastighetsverksam-
heten i övrigt erhåller en sådan förstärkning inom detta område som det
under utredningens gång framkommit behov av.

♦ * *

Mitt förslag är således att nuvarande lokala och regionala myndigheter
inom verksamhetsområdet - fastighetsbildnings-, lastighetsregister-,
inskrivnings- och överlantmätarmyndigheter - avvecklas. I stället skapas
nya regionala myndigheter, i huvudsak knutna till länen. Dessa får inte
bedriva uppdragsverksamhet och skall vad beträffar sin produktion
handla upp vissa förrättningsförberedelser. De skall, i de fåll så befinns
vara ändamålsenligt, kunna bedriva verksamhet vid lokala kontor. I ett
medelstort län kommer myndigheten att ha en personalstyrka som upp-
går till i storleksordningen 50 personer. Jag föreslår att den nya myn-
digheten benämns Myndigheten för kartor och fastigheter (MKF) för
respektive län. Totalt bedömer jag att i storleksordningen 1 200 perso-
ner kommer att vara verksamma vid de regionala myndigheterna.

♦ * *

Mitt förslag vad avser den centrala myndighetsorganisationen är att
Centralnämnden för fastighetsdata och Statens lantmäteriverk avvecklas

Prop. 1993/94:214

Bilaga 1

och att en ny central myndighet med ansvar för bl.a. ledning och tillsyn Prop. 1993/94:214
av den regionalt bedrivna verksamheten tillskapas. Till denna myndighet Bilaga 1
fors också det ansvar som Domstolsverket har för inskrivningsväsendet.

Mitt ställningstagande i denna fråga bygger bl.a. på ingående studier av
sambanden mellan de verksamheter och den framtida utvecklingen inom
de verksamhetsområden som de nuvarande centralmyndighetena an-
svarar för.

Myndigheten får enligt mitt förslag inte bedriva uppdragsverksamhet
och skall handla upp i storleksordningen 70 procent av produktionen av
allmänna kartor. Antalet årsarbetskrafter inom den nya centralmyndig-
heten bedöms uppgå till i storleksordningen 500. Den nya myndigheten
benämns Kart- och fastighetsverket (KFV) och skall vara lokaliserad i
Gävle.

♦ * *

Uppdragsbolaget, Svenskt Lantmäteri AB (SLAB), kommer att organi-
seras som en koncern och få en mångfacetterad verksamhet, bl.a. be-
stående av lokal mätning, beräkning och kartframställning, fåstighets-
rättslig service, fastighetsekonomisk verksamhet, den nuvarande upp-
dragsverksamhet som bedrivs inom de centrala myndigheterna samt
produktion av vissa förrättningsförberedelser och allmänna kartor. Ge-
nom kombinationen av traditionell, centralt bedriven uppdragsverksam-
het och produktion av allmänna kartor skapas förutsättningar för att på
ett optimalt sätt tillvarata de samverkansfördelar som finns mellan verk-
samhetsområdena samtidigt som myndighetens kompetensförsörjning
tryggas.

En stor del av SLAB:s verksamhet är knuten till Gävle där det också
bör ha sitt säte. Tyngdpunkten i verksamheten kommer dock att vara
inriktad mot en regional och lokal marknad. Genom den ovan nämnda
kombinationen av traditionell uppdragsverksamhet och produktion av
vissa förrättningsförberedelser skapas förutsättningar för bibehållandet
av en lokalt förankrad lantmäteriservice. Antalet verksamma i bola-
get/koncemen bedöms uppgå till i storleksordningen 1 300 personer.

Jag föreslår att KartCentrum ingår i koncernen. Distributionen av
allmänna kartor upphandlas, under konkurrens, av den centrala myn-
digheten.

Swedesurvey AB är främst inriktat på att sälja svenskt myndighets-
kunnande på området och knyts därför till den centrala myndigheten.

♦ ♦ *

För genomförandet av mina förslag föreslår jag bildandet av tre orga-
nisationskommittéer med uppgift att leda arbetet vad avser myndigheter-
nas bildande, bolagets bildande respektive avvecklingen av befintliga
myndigheter.

Det kommer att uppstå en viss minskning av antalet arbetstillfällen

vid bildandet av de nya myndigheterna och bolaget samt till följd av att 40

det kommunala ansvaret för fastighetsbildningen förändras. Enligt en

mycket preliminär bedömning uppgår minskningen till omkring tio
procent, dvs. i storleksordningen 300 arbetstillfällen, varav en del följer
av den tekniska utvecklingen snarare än av mina förslag.

Det bör bl.a. ankomma på organisationskommittéerna att så långt
som möjligt begränsa de negativa effekterna härav. Fackliga represen-
tanter för de anställda bör ingå i organisationskommittéerna eller i
referensgrupper knutna till dessa.

« * *

Dagens myndighetsstruktur är splittrad. Den inrymmer totalt drygt 290
myndigheter med olika relationer och kopplingar till varandra. Mitt
förslag innebär att dessa myndigheter ersätts med 24 regionala myndig-
heter och en centralmyndighet i Gävle. Myndigheternas dubbla roller
upphör vilket bl.a. medför en förstärkning av rättssäkerheten samtidigt
som förslaget leder till ökad konkurrens. Förslaget leder vidare till ökad
service, valfrihet och ökat inflytande.

Förslagen har också positiva ekonomiska konsekvenser. De hänför
sig bl.a. till rationaliseringar inom det administrativa området och upp-
komsten av nya verksamhetssamband. Genom att integrera fastighets-
registreringen i fastighetsbildningen och införa ett handläggningssystem
som medger automatiska uppdateringar i fastighetsdatasystemet uppkom-
mer betydande rationaliseringseffekter. Även upphandlingsförfarandet
och det administrativa förfarandet i fastighetsbildningen medför positiva
ekonomiska effekter.

Ett genomförande medför vissa engångs- och vissa omställningskost-
nader till följd av avveckling av lokaler, flyttning samt behov av utbild-
ningsinsatser m.m. Dessa kostnader måste ägnas särskild uppmärksam-
het i samband med genomförandet av förslaget.

Jag anser att redan de positiva effekterna vad avser möjligheter till
styrning, rättssäkerhet och service samt de ekonomiska konsekvenserna
motiverar ett genomförande av förslagen. De potentiellt största effek-
terna ligger emellertid i de möjligheter de skapar inför framtiden när
det gäller samordnad verksamhet, utveckling och lagstiftning, tillvara-
tagande av ny teknik, tillhandahållande av information m.m. Betydande
samhällsekonomiska vinster står härvid att vinna.

Mitt förslag är att de organisatoriska förändringarna genomförs vid
halvårsskiftet 1995.

Prop. 1993/94:214

Bilaga 1

Prop. 1993/94:214
Förteckning över remissinstanser Bilaga 2

Efter remiss har yttranden inkommit från Domstolsverket, Svea hovrätt,
Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Uppsala
tingsrätt, Falu tingsrätt, Mora tingsrätt, Norrköpings tingsrätt, Marie-
stads tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Härnösands
tingsrätt, Luleå tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Söder-
manlands län, Länsrätten i Malmöhus län, Datainspektionen, Styrelsen
för internationell utveckling, Beredningen för internationellt tekniskt-
ekonomiskt samarbete, Överbefälhavaren, Fortifikationsförvaltningen,
Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Postverket,
Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut, Luftfartsverket, Statskontoret, Statens fastighets-
verk, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket,
Boverket, Statens bostadskreditnämnd, Tekniska högskolan i Stockholm,
Universitetet i Lund, Högskolan i Luleå, Statens jordbruksverk, Skogs-
styrelsen, Fiskeriverket, Glesbygdsmyndigheten, Riksarkivet, Språk-
och folkminnesinstitutet, Riksantikvarieämbetet och statens historiska
muséer, Konkurrensverket, Statens råd för byggnadsforskning, Sveriges
geologiska undersökning, Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Östergöt-
lands län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Västmanlands
län, Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län,
Länsstyrelsen i Norrbottens län, Regionberedningen (C 1992:06),
Statens naturvårdsverk, Statens lantmäteriverk, Centralnämnden för
fastighetsdata, Utredningen om översyn av plan- och bygglagen m.m.
(M 1992:03), Botkyrka kommun, Stockholms kommun, Katrineholms
kommun, Linköpings kommun, Nässjö kommun, Nybro kommun, Osby
kommun, Malmö kommun, Kungsbacka kommun, Göteborgs kommun,
Strömstads kommun, Lysekils kommun, Torsby kommun, Hällefors
kommun, Västerås kommun, Köpings kommun, Gävle kommun, Hofors
kommun, Ljusdals kommun, Nordmalings kommun, Vilhelmina kom-
mun, Kiruna kommun, Piteå kommun, Domän AB, Rymdbolaget, Telia
AB, Vattenfall AB, Byggentreprenörerna, Fastighetsmäklarförbundet,
Finansbolagens förening, Föreningen för samhällsplanering, Karttek-
nikernas intresseförening, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksför-
bund, Landsorganisationen i Sverige, Skogsindustrierna, Svenska
bankföreningen, Svenska kommunaltekniska föreningen, Svenska kom-
munförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers central-
organisation, Sveriges domareförbund, Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges försäkringsförbund, Sveriges kart- och mätningstekniska
förening, Sveriges lantmätareförening, Teknikkonsultema, Tjänstemän-
nens centralorganisation, Utvecklingsrådet för landskapsinformation och
Villaägarnas riksförbund.

Yttrande har dessutom kommit in från Sollefteå tingsrätt, Eslövs
tingsrätt, Kommunförbundet i Kristianstads län, Sparbanken Sverige
AB, Administrativa personalen vid Sollefteå tingsrätt, Personalen vid
Norrtälje läntmäteridistrikt, Mjölby tingsrätt, Sollefteå kommun, Hel-
singborgs kommun, Mölndals kommun, Vallentuna kommun, Svegs

tingsrätt, Personalen vid Stockholms östra lantmäteridistrikt, Norr-
köpings kommun, Leksands lantmäteridistrikt, Gällivare kommun,
Skellefteå kommun, Umeå kommun, Arjeplogs kommun, Vännäs kom-
mun, Eskilstuna kommun, Lunds kommun, Borlänge kommun, Solna
Kommun, Kristianstads kommun, Hudiksvalls kommuns mätningskon-
tor, Hallsbergs tingsrätt, Sölvesborgs kommun, Karlstads kommun,
Sorsele kommun, Ludvika tingsrätt, NAB ekonomisk förening, Täby
kommun, Leksands tingsrätt, Jokkmokks kommun, Örebro kommun,
Skövde kommun, Arvidsjaurs kommun, Bjuvs kommun, Ronneby kom-
mun, Hedemora tingsrätt, Värnamo tingsrätt, Lindesbergs tingsrätt,
Huddinge kommun, Härjedalens kommun, Kalmar kommun, Kristine-
hamns kommun, Strömsunds kommun, Ömsköldsviks kommun, Lant-
mäteriets civilingenjörsförening, Swedesurvey AB, Tyresö kommun,
MBK Teknik AB Karlstad, Institutet för fåstighetsrättslig forskning vid
Uppsala universitet, Dalarnas kommunförbund, Alvesta kommun, Jön-
köpings kommun, Lindesbergs kommun, Mora kommun, Vänersborgs
kommun, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Nyköpings tingsrätt, Nacka
kommun, VAB arkitekter och ingenjörer, Kommunförbundet Väster-
norrland, Peter Brynte, Nätverket "Norrskensflammorna", ST-lantmäte-
ri, Dorotea kommun, Älvdalens kommun, Bodens kommun, Stats-
tjänstemannaförbundet, Överkalix kommun, Lidingö kommun, Härryda
kommun, Änge kommun, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i
Västemorrlands län, ST- Fastighetsdata och SACO-föreningen vid
Centralnämnden för fastighetsdata, Karlshamns kommun, Kalix kom-
mun, Sandvikens kommun, Älvsbyns kommun, Liber Kartor, Upplands
Väsby, kommun, Falköpings kommun, Borgholms kommun, Väners-
borgs tingsrätt, Gotlands kommun, Sveriges kommunaltjänstemanna-
förbund, Norrtälje tingsrätt, Karlstads tingsrätt, Ljungby kommun, Orsa
kommun, Borlänge kommun, Varbergs kommun, Simrishamns kom-
mun, Motala tingsrätt, Personalen vid Sollefteå tingsrätt, Swedmap AB,
T-kartor Sverige AB, Hässleholms tingsrätt, Klippans tingsrätt, ST-
Domstol, Statstjänstemannaförbundet avdelning 202, Halmstads kom-
mun, Länsstyrelsen i Gotlands län, Sundsvalls kommun, Åsele kommun
och Kungälvs kommun.

Prop. 1993/94:214

Bilaga 2

Miljö- och naturresursdepartementet

Prop. 1993/94:214

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1994

Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden
Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Thurdin,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Unckel,
P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Thurdin

Regeringen beslutar proposition 1993/94:214 En ny organisation for
lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.

gotab 46331, Stockholm 1994

En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.

Regeringens proposition

1993/94:214

En ny organisation for lantmäteri- ochfastighetsdataverksamhet m.m.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut

2 Ärendet och dess beredning

3 Nuvarande verksamhet och organisation

4 Reforminriktning enligt utredningsdirektiven

4.1 Behov av en samlad översyn

4.2 Mål for översynen

5 Utredarens förslag i stort

6 Regeringens ställningstagande i stort

7 Fastighetsbildning

7.1 Fortsatt handläggning

7.2 Principiella riktlinjer

8 Fåstighetsregistrering

9 Inskrivningsverksamhet

10 Organisationsfrågor

10.1 Mål för omorganisationen

10.2 Samband mellan fastighetsfrågor och landskapsinforma-tion

10.3 Verksamhetsformer för produktions- och uppdragsverk-samhet

10.4 Myndighetsorganisation

11 Genomförandefrågor

Utredningens sammanfattning av betänkandet (SOU 1993:99)Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag

Prop. 1993/94:214Förteckning över remissinstanser Bilaga 2

Miljö- och naturresursdepartementet

En ny organisation for lantmäteri- och
fastighetsdataverksamhet m.m.

10.2 Samband mellan fastighetsfrågor och landskapsinforma-
tion

10.3 Verksamhetsformer för produktions- och uppdragsverk-
samhet

Utredningens sammanfattning av betänkandet (SOU 1993:99)
Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag

Prop. 1993/94:214
Förteckning över remissinstanser Bilaga 2