Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

En ny kommunallag

Proposition 2016/17:171

En ny kommunallag

Regeringens proposition 2016/17:171

En ny kommunallag

Prop.

 

2016/17:171

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 6 april 2017

Stefan Löfven

Ardalan Shekarabi

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag om en ny kommunallag. Ett stabilt ramverk för kommuner och landsting är en nödvändig förutsättning för att hantera den kommunala sektorns framtida utmaningar. Ramverket ska ge goda förutsättningar för den lokala demokratin och bidra till ett fungerande samspel mellan förtroendevalda och tjänstemän. Ramverket bör också ge medlemmar och samhället i övrigt en möjlighet att följa och granska aktiviteten i kommuner och landsting. För att möjliggöra insyn och uppföljning krävs att ramverket präglas av tydlighet och en klar ansvarsfördelning. Förslaget till ny kommunallag har en delvis ny struktur, ett enhetligt språk och en enhetlig begreppsbildning. Utformningen är anpassad till behovet av framtida förändringar.

Den nya lagen innehåller förslag om att fullmäktige ska få en möjlighet att bestämma att styrelsen ska kunna fatta beslut om särskilt angivna förhållanden som rör andra nämnders verksamhet, dock inte sådana som rör myndighetsutövning mot enskild eller tillämpningen av lag. Det tydliggörs också att kommuner och landsting kan besluta att ge kommunal- och landstingsråd möjlighet att vara t.ex. föräldralediga.

I den nya lagen föreslås att rollfördelningen mellan de anställda och de förtroendevalda ska tydliggöras. Varje kommun och landsting ska ha en tjänsteman som har den ledande ställningen bland de anställda. Denne ska benämnas direktör eller ha en annan benämning som kommunen eller landstinget väljer. Direktörens roll ska fastställas av styrelsen i en instruktion. All beslutanderätt i den nya lagen ska, i likhet med nuvarande lag, utgå från de förtroendevalda. Reglerna för anmälan av delegationsbeslut ska förenklas genom att nämnderna själva ska få

1

Prop. 2016/17:171 besluta vilka beslut som ska anmälas. Beslut som inte anmäls men som är överklagbara ska tillkännages på den kommunala anslagstavlan. Det föreslås att den kommunala anslagstavlan i fortsättningen ska vara webbaserad. Detta för med sig ett antal följdändringar, bl.a. föreslås att lagen (1970:462) om vissa anslag på kommuns anslagstavla upphävs och att fullmäktiges sammanträden inte längre måste annonseras i ortstidningen.

För att åstadkomma en oberoende beredning och markera behovet av resurser till revisionen införs ett krav på att revisorernas budget ska beredas av fullmäktiges presidium. Vidare föreslås i lagen en stärkt roll för de sakkunniga revisionsbiträdena, som får rätt att uttala sig i fullmäktige när revisionsberättelsen behandlas.

Prövningsgrunderna för laglighetsprövning förtydligas i den nya lagen. För att undvika att beslut som upphävts av domstol inte kan rättas i efterhand, t.ex. på grund av civilrättslig bundenhet, ska det i lagen förtydligas att kommunala beslut som inte kan rättas som huvudregel inte får verkställas innan de fått laga kraft.

Till följd av den nya lagen föreslås ett stort antal följdändringar i andra lagar. Lagen och följdändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018.

2

Innehållsförteckning

Prop. 2016/17:171

1

Förslag till riksdagsbeslut ..............................................................

12

2

Lagtext

...........................................................................................

14

 

2.1 .................................................

Förslag till kommunallag

14

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1944:475) om

 

arbetslöshetsnämnd .........................................................

59

2.3

Förslag till lag om ändring i föräldrabalken ....................

60

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan

menighets utdebitering av skatt, m.m..............................

61

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om

 

allmänna förvaltningsdomstolar ......................................

62

2.6

Förslag till lag om ändring i

 

 

förvaltningsprocesslagen (1971:291) ..............................

65

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1978:234) om

nämnder för vissa trafikfrågor .........................................

66

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och

landsting ..........................................................................

67

2.9Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen

(1985:125) .......................................................................

75

2.10Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen

(1986:223) .......................................................................

76

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om

 

stöd och service till vissa funktionshindrade...................

77

2.12

Förslag till lag om ändring i ordningslagen

 

 

(1993:1617) .....................................................................

78

2.13Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200) .......................................................................

79

2.14Förslag till lag om ändring i lagen (1994:692) om

kommunala folkomröstningar .........................................

80

2.15Förslag till lag om ändring i lagen (1997:614) om

 

kommunal redovisning ....................................................

81

2.16

Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) .............

82

2.17

Förslag till lag om ändring i miljöbalken ........................

83

2.18Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1656) om

patientnämndsverksamhet m.m. ......................................

85

2.19Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) .......................................................................

86

2.20Förslag till lag om ändring i lagen (2002:34) om

samverkansorgan i länen .................................................

88

2.21Förslag till lag om ändring i lagen (2003:192) om

 

gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet .......

89

2.22

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:778) om

 

 

skydd mot olyckor ...........................................................

90

2.23Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1210) om

finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser .............

91

3

Prop. 2016/17:171

2.24

Förslag till lag om ändring i naturgaslagen

 

 

 

(2005:403) ........................................................................

96

 

2.25

Förslag till lag om ändring i vallagen (2005:837) ............

97

 

2.26

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:412) om

 

 

 

allmänna vattentjänster...................................................

100

 

2.27

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:544) om

 

 

 

kommuners och landstings åtgärder inför och vid

 

 

 

extraordinära händelser i fredstid och höjd

 

 

 

beredskap........................................................................

101

 

2.28

Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen

 

 

 

(2006:804) ......................................................................

102

 

2.29

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:805) om

 

 

 

foder och animaliska biprodukter...................................

103

 

2.30

Förslag till lag om ändring i fjärrvärmelagen

 

 

 

(2008:263) ......................................................................

104

 

2.31

Förslag till lag om ändring i lagen (2008:962) om

 

 

 

valfrihetssystem..............................................................

105

 

2.32

Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om

 

 

 

vissa kommunala befogenheter ......................................

106

 

2.33

Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424) om

 

 

 

kontroll av skyddade beteckningar på

 

 

 

jordbruksprodukter och livsmedel..................................

109

 

2.34

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:294) om

 

 

 

säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i

 

 

 

kommuner och landsting ................................................

110

 

2.35

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:630) om

 

 

 

regionalt utvecklingsansvar i vissa län ...........................

111

 

2.36

Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) ........

112

 

2.37

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:879) om

 

 

 

allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag.................

115

 

2.38

Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen

 

 

 

(2010:900) ......................................................................

116

 

2.39

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om

 

 

 

brandfarliga och explosiva varor....................................

119

 

2.40

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om

 

 

 

kollektivtrafik.................................................................

120

 

2.41

Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1029) om

 

 

 

upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ............

121

 

2.42

Förslag till lag om ändring i lagen (2012:880) med

 

 

 

instruktion för Valprövningsnämnden............................

122

 

2.43

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:311) om

 

 

 

valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk

 

 

 

identifiering ....................................................................

123

 

2.44

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:363) om

 

 

 

kontroll av ekologisk produktion ...................................

124

 

2.45

Förslag till lag om ändring i bibliotekslagen

 

 

 

(2013:801) ......................................................................

125

 

2.46

Förslag till lag om ändring i lagen (2014:799) om

 

 

 

sprängämnesprekursorer.................................................

126

 

2.47

Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1145) om

 

4

 

offentlig upphandling .....................................................

127

2.48

Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1146) om

Prop. 2016/17:171

 

upphandling inom försörjningssektorerna .....................

129

2.49Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1147) om

upphandling av koncessioner ........................................

131

2.50Förslag till lag om ändring i hälso- och

 

sjukvårdslagen (2017:30) ..............................................

134

2.51

Förslag till lag om ändring i museilagen (2017:000).....

135

2.52Förslag till lag om ändring i lagen (2017:000) om

 

studiestartsstöd ..............................................................

136

3 Ärendet och dess beredning .........................................................

137

4 En ny kommunallag .....................................................................

138

4.1

Bakgrund

.......................................................................

138

 

4.1.1

Den kommunala sektorns framväxt och

 

 

........................................................

reglering

138

 

4.1.2 ..................................

1991 års kommunallag

139

 

4.1.3 ..........

Reformer av nuvarande kommunallag

139

 

4.1.4 ..................................

Omvärldsförändringar

141

4.2

Behovet av ....................................................en reform

141

4.3En ny kommunallag med tydligare och modernare

struktur ..........................................................................

144

5 De kommunala befogenheterna....................................................

146

5.1Kommunallagens reglering av de kommunala

befogenheterna ..............................................................

146

5.2Utökade möjligheter till generell avtalssamverkan

 

bör utredas .....................................................................

147

5.3

EU-rätten och kommunallagen......................................

150

6 Organisation.................................................................................

 

155

6.1

Den kommunala organisationen ....................................

155

 

6.1.1

Vilka är de kommunala organen? .................

155

 

6.1.2

Fullmäktiges uppgifter..................................

155

 

6.1.3

Nämndernas uppgifter ..................................

156

 

6.1.4

Styrelsens särskilda uppgifter.......................

156

 

6.1.5

Organisationsfrihet .......................................

156

6.2Bättre förutsättningar att styra kommunal

verksamhet ....................................................................

158

6.2.1

Styrelsen får en stärkt ställning i

 

 

förhållande till de övriga nämnderna...........

158

6.2.2Bestämmelserna om underställd nämnd

utmönstras ....................................................

164

6.3Tydligare rättsliga förutsättningar för en beställar–

utförarorganisation ........................................................

165

6.3.1Möjligheten att använda en beställar–

 

 

utförarorganisation ska klargöras .................

165

 

6.3.2

Verksamhet utan anslag i budgeten ..............

166

 

6.3.3

Fördelning av ansvar ....................................

167

6.4

Försöksverksamhet med majoritetsstyre .......................

168

6.5

Uppföljning av verksamhet ...........................................

170

6.6

Kommunalförbunds förbundsordningar ........................

173

5

Prop. 2016/17:171

6

7

De förtroendevalda

........................................................................

175

 

7.1

Villkoren för förtroendevalda.........................................

175

 

 

7.1.1

Enhetliga regler för kommunalråd,

 

 

 

 

landstingsråd, borgarråd och

 

 

 

...............................................

oppositionsråd

175

 

 

7.1.2

Villkoren för kommunal - och

 

 

 

..................................................

landstingsråd

180

 

 

7.1.3

Förändrad tidpunkt för vissa

 

 

 

....................

förtroendeuppdrags upphörande

184

 

7.2

Val och nomineringsfrågor.............................................

185

 

 

7.2.1

Tidigare tillträde av förtroendevalda efter

 

 

 

 

omval, förnyad sammanräkning eller

 

 

 

.........................................................

extra val

185

 

 

7.2.2 ...................

Minsta antal ersättare i styrelsen

186

 

 

7.2.3

Andra än förtroendevalda ska få väljas till

 

 

 

.......................................

en nämndberedning

187

 

 

7.2.4

Rekrytering till kommunala

 

 

 

...............................................

bolagsstyrelser

188

 

7.3

Minskad särreglering......................................................

189

 

 

7.3.1

Minsta antal fullmäktigeledamöter i

 

 

 

..........................

befolkningsstora kommuner

189

 

 

7.3.2

Särregleringen för Stockholms läns

 

 

 

.....................................

landsting ska tas bort

190

8

De anställda...................................................................................

 

191

 

8.1

Rollfördelning .....mellan förtroendevalda och anställda

191

 

8.2

Direktören ......................................................................

192

 

 

8.2.1 ...............................

Grundläggande uppgifter

192

 

 

8.2.2 ..............................

Instruktion för direktören

196

 

 

8.2.3 ...........

Underlag till beslut och verkställighet

199

 

8.3

Förvaltningschefer..........................................................

201

 

8.4

Krav och rättigheter ..............................för de anställda

203

 

 

8.4.1 .................

Krav på saklighet och opartiskhet

203

 

 

8.4.2 ................

Anteckning om avvikande mening

204

9 Delegation av nämndernas .....................................beslutanderätt

205

9.1De förtroendevaldas beslutanderätt och

 

delegeringsmöjligheter ...................................................

205

 

9.1.1

Anställdas beslutanderätt...............................

206

9.2

Förändrad reglering om delegation ................................

209

 

9.2.1

Anmälningsskyldighet för

 

 

 

delegationsbeslut och för beslut som

 

 

 

fattas med stöd av vidaredelegation...............

209

 

9.2.2

Delegering till nämndernas presidier.............

213

 

9.2.3

Delegering till annan än anställd ...................

216

10 En webbaserad anslagstavla..........................................................

217

10.1

Den kommunala anslagstavlan.......................................

217

10.2

En webbaserad anslagstavla ...........................................

218

 

10.2.1

Den fysiska anslagstavlan ska ersättas ..........

218

 

10.2.2

Anslagstavlans innehåll.................................

221

 

10.2.3

Annat som får finnas på anslagstavlan ..........

225

 

 

10.2.4

Anslagstavlans utformning ...........................

226

 

 

10.2.5

En utökad serviceskyldighet.........................

228

 

10.3

Angränsande lagändringar.............................................

229

 

 

10.3.1

Fullmäktiges ledamöter ska kallas till

 

 

 

 

sammanträde.................................................

229

 

 

10.3.2

Inget krav på kungörelse i ortstidning ..........

230

 

 

10.3.3

Bevis om anslagsdag ska inte längre

 

 

 

 

regleras .........................................................

231

 

 

10.3.4

Insyn i årsredovisningen och i

 

 

 

 

budgetförslaget .............................................

232

 

 

10.3.5

Tillkännagivande av budgetsammanträde

 

 

 

 

i kommunalförbund ......................................

233

 

 

10.3.6

Lagen om vissa anslag på kommuns

 

 

 

 

anslagstavla ska upphävas ............................

233

 

 

10.3.7

Lagen om ändringar i Sveriges indelning i

 

 

 

 

kommuner och landsting ska ändras.............

234

 

 

10.3.8

Lagen om finansiell samordning av

 

 

 

 

rehabiliteringsinsatser ska ändras .................

235

 

 

10.3.9

Plan- och bygglagen ska ändras....................

236

 

10.4

Ansvar, säkerhet och genomförande .............................

237

11

Kommunal revision......................................................................

239

 

11.1

Revisionens uppdrag .....................................................

239

 

11.2

En oberoende kommunal revision .................................

240

 

 

11.2.1

Revisionen ska vara kommunal och styrd

 

 

 

 

av förtroendevalda ........................................

240

 

11.3

Revisorernas resurser ....................................................

241

 

11.4

De sakkunnigas ställning...............................................

244

 

 

11.4.1

Yttranderätt för de sakkunniga .....................

244

 

 

11.4.2

Upplysningsrätt för de sakkunniga ...............

245

 

11.5

Val av ordförande och valbarhet för revisorerna...........

246

 

 

11.5.1

Val av revisionens ordförande......................

246

 

 

11.5.2

Revisorer ska inte kunna utses till

 

 

 

 

ledamöter i fullmäktige................................

247

 

11.6

Processen i fullmäktige..................................................

248

 

11.7

Uttalande om ansvarsfrihet............................................

249

 

11.8

Fyllnadsval och begreppet årsbokslut............................

250

12

Medlemskap och laglighetsprövning ...........................................

251

 

12.1

Regler om laglighetsprövning ska finnas kvar ..............

251

 

12.2

Medlemskap i kommuner och landsting........................

254

 

 

12.2.1

Medlemskapskretsen i kommuner och

 

 

 

 

landsting bör inte utökas...............................

254

 

 

12.2.2

Medlemskap för vissa unionsmedborgare ....

256

 

12.3

Vilka beslut ska kunna laglighetsprövas?......................

258

 

 

12.3.1

Överklagbarheten av kommunala beslut

 

 

 

 

bör inte förändras..........................................

258

 

 

12.3.2

Begränsningar avseende vissa

 

 

 

 

budgetbeslut..................................................

259

 

12.4

Prövningsgrunderna.......................................................

261

 

 

12.4.1

Prövningsgrunderna ska förtydligas .............

261

 

12.5

Handläggningen i domstol.............................................

264

Prop. 2016/17:171

7

Prop. 2016/17:171 13

Verkställighet................................................................................

 

266

 

13.1

Bakgrund ........................................................................

 

266

 

13.2

Reglerna om verkställighet ska skärpas .........................

268

14

Lagtekniska överväganden............................................................

272

 

14.1

Närmare om den nya kommunallagens struktur.............

272

 

14.2

Terminologin i lagen ......................................................

277

 

14.3

Följdändringar till följd av förslaget om ny

 

 

 

kommunallag..................................................................

282

15

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................................

283

 

15.1

Förslaget till ny kommunallag........................................

283

 

15.2

Förslag till övriga lagändringar ......................................

285

16

Konsekvenser................................................................................

 

286

 

16.1

Konsekvenser för kommuner och landsting ...................

286

 

 

16.1.1

En ny kommunallag och den kommunala

 

 

 

 

självstyrelsen .................................................

286

 

 

16.1.2

Organisation och styrning..............................

286

 

 

16.1.3

Förtroendevalda.............................................

287

 

 

16.1.4

De anställda ...................................................

287

 

 

16.1.5

Delegation .....................................................

288

 

 

16.1.6

Kommunala anslagstavlan.............................

289

 

 

16.1.7

Revisionen.....................................................

291

 

 

16.1.8

Laglighetsprövning........................................

292

 

 

16.1.9

Verkställighet av kommunala beslut .............

292

 

16.2

Övriga konsekvenser ......................................................

293

 

 

16.2.1

Konsekvenser för enskilda ............................

293

 

 

16.2.2

Konsekvenser för staten ................................

293

 

 

16.2.3

Konsekvenser för företagen...........................

293

 

 

16.2.4

Konsekvenser för jämställdheten...................

294

 

 

16.2.5

Övriga konsekvenser .....................................

294

17

Författningskommentar.................................................................

295

 

17.1

Förslaget till kommunallag.............................................

295

 

17.2

Förslaget till lag om ändring i lagen (1944:475) om

 

 

 

arbetslöshetsnämnd ........................................................

448

 

17.3

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken ................

448

 

17.4

Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med

 

 

 

särskilda bestämmelser om kommuns och annan

 

 

 

menighets utdebitering av skatt, m.m.............................

449

 

17.5

Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om

 

 

 

allmänna förvaltningsdomstolar .....................................

449

 

17.6

Förslaget till lag om ändring i

 

 

 

förvaltningsprocesslagen (1971:291) .............................

451

 

17.7

Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:234) om

 

 

 

nämnder för vissa trafikfrågor........................................

451

 

17.8

Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:411) om

 

 

 

ändring i Sveriges indelning i kommuner och

 

 

 

landsting .........................................................................

 

452

 

17.9

Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen

 

 

 

(1985:125) ......................................................................

456

8

 

 

 

 

17.10

Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen

Prop. 2016/17:171

 

(1986:223) .....................................................................

457

17.11Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade.................

457

17.12Förslaget till lag om ändring i ordningslagen

(1993:1617) ...................................................................

458

17.13Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200) .....................................................................

458

17.14Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:692) om

kommunala folkomröstningar .......................................

459

17.15Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:614) om

 

kommunal redovisning ..................................................

459

17.16

Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857) ........

460

17.17

Förslaget till lag om ändring i miljöbalken....................

460

17.18Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1656) om

patientnämndsverksamhet m.m. ....................................

461

17.19Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) .....................................................................

462

17.20Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:34) om

samverkansorgan i länen ...............................................

463

17.21Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:192) om

gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet .....

463

17.22Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:778) om

skydd mot olyckor .........................................................

463

17.23Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1210) om

 

finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser ...........

464

17.24

Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen

 

 

(2005:403) .....................................................................

467

17.25

Förslaget till lag om ändring i vallagen (2005:837) ......

467

17.26Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:412) om

allmänna vattentjänster..................................................

469

17.27Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd

beredskap.......................................................................

470

17.28Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen

(2006:804) .....................................................................

470

17.29Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:805) om

foder och animaliska biprodukter..................................

471

17.30Förslaget till lag om ändring i fjärrvärmelagen

(2008:263) .....................................................................

471

17.31Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:962) om

valfrihetssystem.............................................................

472

17.32Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:47) om

vissa kommunala befogenheter .....................................

472

17.33Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:1424) om

kontroll av skyddade beteckningar på

 

jordbruksprodukter och livsmedel .................................

474

17.34Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:294) om

säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i

 

 

kommuner och landsting ...............................................

474

9

Prop. 2016/17:171

17.35

Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:630) om

 

 

 

regionalt utvecklingsansvar i vissa län ...........................

475

 

17.36

Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800)......

475

 

17.37

Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:879) om

 

 

 

allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag.................

477

 

17.38

Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen

 

 

 

(2010:900) ......................................................................

477

 

17.39

Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1011) om

 

 

 

brandfarliga och explosiva varor....................................

479

 

17.40

Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1065) om

 

 

 

kollektivtrafik.................................................................

479

 

17.41

Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1029) om

 

 

 

upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ............

480

 

17.42

Förslaget till lag om ändring i lagen (2012:880) med

 

 

 

instruktion för Valprövningsnämnden............................

480

 

17.43

Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:311) om

 

 

 

valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk

 

 

 

identifiering ....................................................................

480

 

17.44

Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:363) om

 

 

 

kontroll av ekologisk produktion ...................................

481

 

17.45

Förslaget till lag om ändring i bibliotekslagen

 

 

 

(2013:801) ......................................................................

481

 

17.46

Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:799) om

 

 

 

sprängämnesprekursorer.................................................

482

 

17.47

Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1145) om

 

 

 

offentlig upphandling .....................................................

482

 

17.48

Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1146) om

 

 

 

upphandling inom försörjningssektorerna......................

484

 

17.49

Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1147) om

 

 

 

upphandling av koncessioner .........................................

485

 

17.50

Förslaget till lag om ändring i hälso- och

 

 

 

sjukvårdslagen (2017:30) ...............................................

486

 

17.51

Förslaget till lag om ändring i museilagen

 

 

 

(2017:000) ......................................................................

487

 

17.52

Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:000) om

 

 

 

studiestartsstöd ...............................................................

487

 

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet

 

 

 

En kommunallag för framtiden (SOU 2015:24).............

488

 

Bilaga 2

Författningsförslagen i SOU 2015:24 ............................

493

 

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanser (SOU 2015:24) .........

568

 

Bilaga 4

Sammanfattning av betänkandet

 

 

 

Låt fler forma framtiden! (SOU 2016:5) i nu

 

 

 

relevanta delar ................................................................

571

 

Bilaga 5

Författningsförslagen i SOU 2016:5 i nu relevanta

 

 

 

delar................................................................................

574

 

Bilaga 6

Förteckning över remissinstanser (SOU 2016:5) ...........

575

10

 

 

 

Bilaga 7

Jämförelsetabell mellan kommunallagen (1991:900)

Prop. 2016/17:171

 

och förslaget till kommunallag......................................

578

Bilaga 8

Jämförelsetabell mellan förslaget till kommunallag

 

 

och kommunallagen (1991:900)....................................

588

Bilaga 9

Lagrådsremissens lagförslag .........................................

598

Bilaga 10

Lagrådets yttrande .........................................................

722

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 2017.........

734

11

Prop. 2016/17:171 1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.kommunallag

2.lag om ändring i lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd

3.lag om ändring i föräldrabalken

4.lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

5.lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings- domstolar

6.lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

7.lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor

8.lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting

9.lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

10.lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)

11.lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

12.lag om ändring i ordningslagen (1993:1617)

13.lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

14.lag om ändring i lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar

15.lag om ändring i lagen (1997:614) om kommunal redovisning

16.lag om ändring i ellagen (1997:857)

17.lag om ändring i miljöbalken

18.lag om ändring i lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet

m.m.

19.lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

20.lag om ändring i lag (2002:34) om samverkansorgan i länen

21.lag om ändring i lag (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet

22.lag om ändring i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor

23.lag om ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser

24.lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)

25.lag om ändring i vallagen (2005:837)

26.lag om ändring i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster

27.lag om ändring i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap

28.lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)

29.lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter

30.lag om ändring i fjärrvärmelagen (2008:263)

31.lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem

32.lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter

33.lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

12

34.lag om ändring i lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid Prop. 2016/17:171 offentliga sammanträden i kommuner och landsting

35.lag om ändring i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i

vissa län

36.lag om ändring i skollagen (2010:800)

37.lag om ändring i lagen (2010:879) om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag

38.lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)

39.lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva

varor

40.lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik

41.lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

42.lag om ändring i lagen (2012:880) med instruktion för Valprövningsnämnden

43.lag om ändring i lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering

44.lag om ändring i lagen (2013:262) om kontroll av ekologisk produktion

45.lag om ändring i bibliotekslagen (2013:801)

46.lag om ändring i lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer

47.lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling

48.lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna

49.lag om ändring i lagen om (2016:1147) om upphandling av koncessioner

50.lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)

51.lag om ändring i museilagen (2017:000)

52.lag om ändring i lagen (2017:000) om studiestartsstöd

13

Prop. 2016/17:171 2

Lagtext

2.1Förslag till kommunallag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Grunderna för den kommunala verksamheten

Kommuner och landsting

1 § Sverige är indelat i kommuner och landsting. Varje landsting omfattar ett län, om inte något annat är särskilt beslutat.

2 § Kommuner och landsting sköter på demokratins och den kommunala självstyrelsens grund de angelägenheter som anges i denna lag eller annan författning.

Rätt att ta ut skatt och meddela föreskrifter

3 § Bestämmelser om att kommuner och landsting har rätt att ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter och att meddela föreskrifter finns i regeringsformen.

Röstberättigade medlemmar utser valda församlingar

4 § Beslutanderätten i kommuner och landsting utövas av valda för- samlingar (fullmäktige) som utses av röstberättigade medlemmar i allmänna val.

Beslut kan också fattas av andra kommunala organ i enlighet med vad

 

som anges i denna lag eller annan författning.

 

Medlemskap

 

5 § Medlem av en kommun är den som är folkbokförd i kommunen, äger

 

fast egendom i kommunen eller ska betala kommunalskatt där.

 

Medlem av en kommun är också en medborgare i någon av Europeiska

 

unionens medlemsstater (unionsmedborgare) som är bosatt i kommunen

 

men som, enligt 5 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481), inte

 

ska folkbokföras där.

 

6 § Medlem av ett landsting är den som är medlem av en kommun inom

 

landstinget.

 

Rösträtt

 

7 § Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige har

 

den som är folkbokförd i kommunen, senast på valdagen fyller 18 år och

 

1. är svensk medborgare eller annan unionsmedborgare,

 

2. är medborgare i Island eller Norge, eller

 

3. varit folkbokförd i Sverige tre år i följd före valdagen.

 

Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige har

14

också en sådan unionsmedborgare som avses i 5 § andra stycket.

Prop. 2016/17:171

8 § Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i landstingsfullmäktige har den som är röstberättigad vid val av ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige i en kommun inom landstinget.

9 § Frågor om rösträtt enligt 7 och 8 §§ avgörs på grundval av en röstlängd som upprättas före valet.

Ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting

10 § Bestämmelser om indelningsändringar finns i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting.

2 kap. Kommunala angelägenheter

Allmänna befogenheter och lokaliseringsprincipen

1 § Kommuner och landsting får själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar.

Uppgifter som andra ska ha hand om

2 § Kommuner och landsting får inte ha hand om sådana angelägenheter som enbart staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan ska ha hand om.

Likställighetsprincipen

3 § Kommuner och landsting ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.

Förbud mot beslut med tillbakaverkande kraft

4 § Kommuner och landsting får inte fatta beslut med tillbakaverkande kraft till nackdel för medlemmarna. Sådana beslut får dock fattas om det finns synnerliga skäl för det.

Rätt att ta ut avgifter

5 § Kommuner och landsting får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. För tjänster eller nyttigheter som de är skyldiga att tillhandahålla får dock avgifter endast tas ut om det följer av lag eller annan författning.

Självkostnadsprincipen

6 § Kommuner och landsting får inte ta ut högre avgifter än som motsvarar kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som de till- handahåller.

15

Prop. 2016/17:171 Kommunal näringsverksamhet

7 § Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och syftar till att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna.

Stöd till andra näringsverksamheter

8 § Kommuner och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget.

Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas endast om det finns synnerliga skäl för det.

Särskilda befogenheter

9 § Bestämmelser om kommunernas och landstingens angelägenheter finns även i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter och i annan lag eller annan författning.

3 kap. Kommunernas och landstingens organisation och verksamhetsformer

Fullmäktige

1 § I varje kommun och i varje landsting finns det en beslutande församling, ett fullmäktige.

Fullmäktigeberedningar

2 § Fullmäktige får inrätta fullmäktigeberedningar för beredning av ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden som ska avgöras av fullmäktige.

Styrelsen och övriga nämnder

3 § Fullmäktige ska tillsätta en styrelse.

4 § Fullmäktige ska tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra kommunens eller landstingets uppgifter enligt lag eller annan författning och för övrig verksamhet.

Utskott och nämndberedningar

5 § Fullmäktige får bestämma att en nämnd ska ha ett eller flera utskott. Om fullmäktige inte har bestämt något om utskott, får nämnden själv

bestämma att utskott ska finnas.

En nämnd får tillsätta de nämndberedningar som behövs.

Partssammansatta organ och självförvaltningsorgan

6 § Kommuner och landsting får inrätta partssammansatta organ som inom en nämnds verksamhetsområde ska svara för beredning, förvaltning och verkställighet av de ärenden som fullmäktige har bestämt.

16

7 § Kommuner och landsting får besluta att en nämnd får uppdra åt ett Prop. 2016/17:171 självförvaltningsorgan under nämnden att helt eller delvis sköta driften

av en viss anläggning eller en viss institution.

Kommunalförbund

8 § Kommuner och landsting får bilda kommunalförbund och lämna över skötseln av kommunala angelägenheter till sådana förbund.

Gemensam nämnd

9 § Kommuner och landsting får besluta att en nämnd ska vara gemensam med en annan kommun eller ett annat landsting.

Revisorer

10 § Kommuner och landsting ska utse revisorer för granskning av den kommunala verksamheten.

Kommunala bolag, stiftelser och föreningar

11 § Kommuner och landsting får, med de begränsningar som framgår av lag, överlämna skötseln av kommunala angelägenheter till kommunala bolag, stiftelser och föreningar.

Privata utförare

12 § Kommuner och landsting får, med de begränsningar som framgår av lag, överlämna skötseln av kommunala angelägenheter till privata utförare.

Bestämmelser om krig eller krigsfara och extraordinära händelser i fredstid

13 § Bestämmelser om den kommunala organisationen under krig eller krigsfara finns i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.

Bestämmelser om kommuners och landstings organisation och befogenheter vid extraordinära händelser i fredstid finns i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.

Bestämmelser om beteckningen regionfullmäktige och region- styrelsen

14 § Bestämmelser om att vissa landsting samt Gotlands kommun får beteckna fullmäktige och styrelsen som regionfullmäktige och regionstyrelsen finns i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län.

17

Prop. 2016/17:171 4 kap. Förtroendevalda

Definition av förtroendevalda

1 § Med förtroendevalda avses i denna lag ledamöter och ersättare i fullmäktige, nämnder och fullmäktigeberedningar, de som fullgör förtroendeuppdrag som anges i 2 § första stycket samt revisorer.

Med förtroendevalda avses också ledamöter och ersättare i den beslutande församlingen, förbundsstyrelsen eller någon annan nämnd, de beslutande församlingarnas beredningar samt revisorer i ett kommunalförbund.

Kommunal- och landstingsråd

2 § Den som inom kommunen eller landstinget fullgör ett förtroendeuppdrag på heltid eller betydande del av heltid ska ha benämningen kommunalråd, borgarråd, landstingsråd, oppositionsråd eller en annan benämning som fullmäktige bestämmer.

En sådan förtroendevald får tidigast väljas av fullmäktige vid första sammanträdet efter det att val av fullmäktige har hållits i hela landet.

Valbarhet

3 § Ledamöter och ersättare i fullmäktige väljs bland dem som har rösträtt enligt 1 kap. 7 och 8 §§.

Vid valen av ledamöter och ersättare i nämnderna är, oberoende av vad som framgår av röstlängden, den valbar som vid tidpunkten för sådant val uppfyller de villkor som uppställs i 1 kap. 7 och 8 §§. Detsamma gäller vid valen av fullmäktigeberedningar och förtroendevalda som anges i 2 § första stycket samt vid val av revisorer.

4 § Den som är vald till ledamot eller ersättare i fullmäktige är inte valbar som revisor inom den kommunen eller det landstinget.

Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller landstinget är inte valbar som revisor för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigheten. Detsamma gäller make, sambo, förälder, barn, syskon eller andra närstående till den redovisningsskyldige.

5 § Den som är vald till revisor är inom den kommunen eller det landstinget inte valbar som

1.ledamot eller ersättare i fullmäktige, i en nämnd eller en fullmäktigeberedning, eller

2.ledamot eller ersättare i en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2–6 §§.

 

Uppdragets upphörande

 

6 § Fullmäktige ska befria en förtroendevald från uppdraget när den

 

förtroendevalde önskar avgå, om det inte finns särskilda skäl mot det.

 

7 § Om en förtroendevald upphör att vara valbar upphör uppdraget

 

genast. För en förtroendevald som valts av fullmäktige upphör uppdraget

18

vid nästa fullmäktigesammanträde om inte fullmäktige, efter ansökan,

beslutar att den förtroendevalde får ha kvar sitt uppdrag under återstoden Prop. 2016/17:171 av mandattiden.

8 § Uppdragen för de förtroendevalda som har valts av fullmäktige upphör om

1.valet till fullmäktige har upphävts och omval har hållits,

2.rättelse har skett genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen mellan partierna har ändrats, eller

3.extra val till fullmäktige har hållits.

När omvalet, sammanräkningen eller extra valet har avslutats, ska fullmäktige hålla nytt val av förtroendevalda för återstoden av mandattiden.

Uppdragen ska upphöra två månader efter det att omvalet, sammanräkningen eller extra valet har avslutats. Fullmäktige får dock besluta att de förtroendevalda som valts enligt andra stycket ska tillträda vid en tidigare tidpunkt. Uppdragen för de förtroendevalda enligt första stycket upphör då samtidigt.

9 § Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som har valts av fullmäktige, om den förtroendevalde

1.har vägrats ansvarsfrihet, eller

2.har dömts för ett brott på vilket fängelse i lägst två år kan följa och domen har fått laga kraft.

10 § Fullmäktige får återkalla uppdragen för samtliga förtroendevalda i en nämnd eller för samtliga förtroendevalda som anges i 2 § första stycket

1.när den politiska majoriteten i nämnden inte längre är densamma som i fullmäktige, eller

2.vid förändringar i nämndorganisationen.

Förtroendeuppdragen upphör att gälla när val av nya ledamöter och ersättare har hållits eller när en ny nämndorganisation träder i kraft.

Ledighet från anställning

11 § Förtroendevalda har rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för att de ska kunna fullgöra sina uppdrag. Ledigheten ska omfatta tid för

1.möten i kommunala organ,

2.andra möten som är nödvändiga för uppdragen,

3.resor till och från mötena, och

4.behövlig dygnsvila omedelbart före eller efter mötena.

Rätten till ledighet ska gälla även av fullmäktige utsedda styrelseledamöter, styrelsesuppleanter och lekmannarevisorer eller motsvarande andra revisorer och deras suppleanter i sådana juridiska personer som avses i 10 kap. 2–6 §§.

Förmåner

12 § Förtroendevalda har rätt till skälig ersättning för de arbetsinkomster

och ekonomiska förmåner som de förlorar när de fullgör sina uppdrag.

19

Prop. 2016/17:171

13 § Förtroendevalda med funktionsnedsättning har rätt till skälig ersättning för resekostnader som uppkommer när de fullgör sina uppdrag.

14 § Förtroendevalda med barn som har behov av tillsyn har rätt till skälig ersättning för kostnader för barntillsyn som uppkommer när de fullgör sina uppdrag.

15 § Fullmäktige ska besluta om riktlinjer för ersättning enligt 12–14 §§.

16 § Fullmäktige får besluta att förtroendevalda i skälig omfattning ska få

1.ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget utöver vad som följer av 13 och 14 §§,

2.arvode för det arbete som är förenat med uppdraget,

3.pension, och

4.andra ekonomiska förmåner.

Om fullmäktige beslutar att arvode ska betalas, ska arvodet be- stämmas till lika belopp för lika uppdrag.

17 § Bestämmelserna i 12–14 §§ och 16 § andra stycket gäller inte förtroendevalda som anges i 2 § första stycket.

18 § Fullmäktige får besluta att en sådan förtroendevald som anges i 2 § första stycket för sina uppdrag ska få ekonomiska och andra förmåner som svarar mot de löne- och anställningsvillkor som gäller för dem som är anställda hos kommunen eller landstinget.

Fullmäktige får bestämma hur ersättare ska utses för förtroendevalda som beviljas ledighet till följd av bestämmelsen i första stycket.

Initiativrätt

19 § Varje ledamot i fullmäktige får väcka motioner samt ställa interpellationer och frågor enligt 5 kap. 59–64 §§.

20 § Varje ledamot i en nämnd får väcka ärenden i nämnden.

21 § Varje revisor får väcka ärenden i en nämnd eller i en fullmäktigeberedning om ärendet rör granskningen av verksamheten i nämnden eller beredningen.

Ersättare

22 § När ersättare tjänstgör har de samma rättigheter som ledamöter.

Förtroendevalda med funktionsnedsättning

23 § Kommuner och landsting ska verka för att förtroendevalda med funktionsnedsättning kan delta i handläggningen av ärenden på samma villkor som andra förtroendevalda.

20

Omröstning och beslut

24 § Varje ledamot i fullmäktige eller i en nämnd har en röst.

25 § En ledamot i fullmäktige eller i en nämnd har rätt att avstå från att delta i en omröstning eller i ett beslut.

Ordföranden är dock alltid skyldig att rösta, när det behövs för att ärendet ska kunna avgöras.

26 § En ledamot i en nämnd som deltar i handläggningen av ett ärende ska delta i avgörandet av ärendet, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Detta innebär ingen skyldighet att rösta för fler än ett förslag.

Reservation

27 § En förtroendevald som har deltagit i avgörandet av ett ärende får reservera sig mot beslutet. Reservationen ska anmälas innan sammanträdet avslutas.

Närvarorätt

28 § Fullmäktige får besluta att en förtroendevald som inte är ledamot eller ersättare i en viss nämnd ska få närvara vid nämndens sammanträden och delta i överläggningar men inte i besluten.

Beslutet får även innefatta att den förtroendevalde ska ha rätt att få sin mening antecknad i protokollet.

Partistöd

29 § Kommuner och landsting får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd till politiska partier för att stärka deras ställning i den kommunala demokratin (partistöd).

Partistöd får ges till de politiska partier som är representerade i fullmäktige och som är juridiska personer. Ett parti är representerat om det har fått mandat i fullmäktige för vilket en vald ledamot är fastställd enligt 14 kap. vallagen (2005:837).

Partistöd får ges också till ett parti som har upphört att vara representerat i fullmäktige, dock endast under ett år efter det att representationen upphörde.

30 § Fullmäktige ska besluta om partistödets omfattning och formerna för det. Stödet får inte utformas så att det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett parti. Fullmäktige får besluta att endast mandat för vilket en vald ledamot är fastställd enligt 14 kap. vallagen (2005:837) ska beaktas vid fördelningen av partistödet.

31 § Beslut om partistöd ska innehålla ett krav på att mottagaren av partistödet årligen ska lämna en skriftlig redovisning som visar att partistödet har använts för det ändamål som anges i 29 § första stycket.

Redovisningen ska avse perioden 1 januari–31 december och ges in till fullmäktige senast sex månader efter redovisningsperiodens utgång. En

Prop. 2016/17:171

21

Prop. 2016/17:171 av mottagaren utsedd särskild granskare ska granska om redovisningen ger en rättvisande bild av hur mottagaren har använt partistödet. Granskarens rapport över granskningen ska bifogas redovisningen.

Fullmäktige får besluta att stöd inte ska betalas till ett parti som inte lämnar redovisning och granskningsrapport enligt första och andra styckena.

32 § Beslut om att betala ut partistöd ska fattas av fullmäktige minst en gång per år.

Politiska sekreterare

33 § Kommuner och landsting får anställa politiska sekreterare för att biträda de förtroendevalda i det politiska arbetet.

Politiska sekreterare får inte anställas för längre tid än till utgången av det år då val av fullmäktige ska hållas nästa gång i hela landet.

Bestämmelserna i lagen (1982:80) om anställningsskydd ska inte tillämpas för politiska sekreterare.

34 § En politisk sekreterare har rätt till den ledighet från sin anställning som behövs för tjänstgöringen.

5 kap. Fullmäktige

Fullmäktiges uppgifter

1 § Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen eller landstinget, främst

1.mål och riktlinjer för verksamheten,

2.budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor,

3.nämndernas organisation och verksamhetsformer,

4.val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar,

5.val av revisorer,

6.grunderna för ekonomiska förmåner till förtroendevalda,

7.årsredovisning och ansvarsfrihet,

8.folkomröstning i kommunen eller landstinget, och

9.extra val till fullmäktige.

Fullmäktige beslutar också i andra ärenden som anges i denna lag eller i andra författningar.

2 § Fullmäktige får uppdra åt en nämnd att i fullmäktiges ställe besluta i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ärenden som anges i 1 § första stycket eller som enligt lag eller annan författning ska avgöras av fullmäktige får dock inte delegeras till nämnderna.

3 § Fullmäktige ska för varje mandatperiod anta ett program med mål och riktlinjer för sådana kommunala angelägenheter som utförs av privata utförare.

I programmet ska det också anges hur fullmäktiges mål och riktlinjer ska följas upp och hur allmänhetens insyn ska tillgodoses.

22

4 § I samband med att budgeten fastställs eller anslag annars beviljas får fullmäktige uppdra åt en nämnd att genomföra en viss verksamhet inom ramen för de riktlinjer om verksamheten som fullmäktige har fastställt, om inte något annat följer av lag eller annan författning.

Antalet ledamöter och ersättare

5 § Fullmäktige bestämmer hur många ledamöter som fullmäktige ska ha.

Antalet ska bestämmas till ett udda tal och till minst

1.21 i kommuner med högst 8 000 röstberättigade,

2.31 i kommuner med över 8 000 röstberättigade och i landsting med högst 140 000 röstberättigade,

3.41 i kommuner med över 16 000 röstberättigade,

4.51 i kommuner med över 24 000 röstberättigade och i landsting med över 140 000 röstberättigade,

5.61 i kommuner med över 36 000 röstberättigade,

6.71 i landsting med över 200 000 röstberättigade, och

7.101 i kommuner med över 600 000 röstberättigade och i landsting med över 300 000 röstberättigade.

6 § Vid tillämpningen av 5 § ska antalet röstberättigade beräknas på grundval av uppgifterna i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet den 1 mars året före valåret.

7 § Om fullmäktige beslutar att antalet ledamöter i fullmäktige ska ändras, ska beslutet tillämpas först när val av fullmäktige hålls nästa gång i hela landet. Beslutet ska fattas före utgången av februari månad valåret. Länsstyrelsen ska genast underrättas om beslutet.

8 § För ledamöter i fullmäktige ska det finnas ersättare.

Fullmäktige bestämmer hur många ersättarna ska vara. Antalet ska utgöra en viss andel, dock högst hälften, av det antal platser som varje parti får i fullmäktige. Beslutet ska fattas före utgången av februari månad valåret. Länsstyrelsen ska genast underrättas om beslutet.

Ordinarie val

9 § Ledamöterna och ersättarna i fullmäktige ska väljas för fyra år räknat från och med den 15 oktober valåret.

Om Valprövningsnämnden har beslutat om omval enligt 14 kap. 27 § vallagen (2005:837), ska dock mandattiden förlängas till dess omvalet har avslutats.

Extra val

10 § Fullmäktige får besluta om extra val till fullmäktige mellan ordinarie val. Extra val ska hållas om minst två tredjedelar av de närvarande ledamöterna röstar för det. Ett beslut om extra val får dock inte fattas förrän sex månader har gått från det nyvalda fullmäktiges första sammanträde.

Prop. 2016/17:171

23

Prop. 2016/17:171

24

Ordförande och vice ordförande (fullmäktiges presidium)

11 § Fullmäktige väljer bland sina ledamöter en ordförande och en eller flera vice ordförande som tillsammans utgör fullmäktiges presidium. Fullmäktige bestämmer tiden för uppdragen.

Tidpunkt för sammanträdena

12 § Fullmäktige bestämmer när ordinarie sammanträden ska hållas. Sammanträde ska hållas också om styrelsen eller minst en tredjedel av

fullmäktiges ledamöter begär det eller om ordföranden anser att det behövs.

Hur sammanträdena tillkännages

13 § Ordföranden ska tillkännage tid och plats för varje sammanträde med fullmäktige och uppgifter om de ärenden som ska behandlas.

Fullmäktiges sammanträden ska tillkännages på kommunens eller landstingets anslagstavla minst en vecka före sammanträdesdagen.

14 § Om ett ärende är så brådskande att det inte hinner tillkännages enligt 13 §, ska uppgift om ärendet tillkännages på anslagstavlan senast vardagen närmast före sammanträdesdagen.

Kallelse till sammanträde

15 § Varje ledamot och ersättare ska kallas till sammanträde minst en vecka före sammanträdesdagen. Kallelsen ska innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet och om de ärenden som ska behandlas.

Information om sådana ärenden som tillkännagetts enligt 14 § ska lämnas till varje ledamot och ersättare så att den kan antas nå dem senast vardagen närmast före sammanträdesdagen.

Deltagande på distans

16 § Ledamöter får delta i fullmäktiges sammanträden på distans om fullmäktige har beslutat det. Deltagandet ska i sådant fall ske genom ljud- och bildöverföring i realtid samt på ett sådant sätt att samtliga deltagare kan se och höra varandra och delta på lika villkor.

En ledamot som deltar på distans ska anses vara närvarande vid fullmäktiges sammanträde.

Ersättarnas tjänstgöring

17 § Om en ledamot är förhindrad att inställa sig till ett sammanträde eller att fortsätta delta i ett sammanträde, ska en ersättare tjänstgöra i ledamotens ställe.

18 § Ersättarna ska tjänstgöra enligt den ordning som är bestämd mellan dem. En ersättare som har börjat tjänstgöra har dock alltid företräde oberoende av turordningen. En ersättare som avbryter tjänstgöringen på grund av jäv i ett ärende får åter tjänstgöra, sedan ärendet har handlagts.

19 § En ledamot som inställer sig under ett pågående sammanträde eller till ett fortsatt sammanträde har rätt att tjänstgöra även om en ersättare har trätt in i ledamotens ställe.

20 § En ledamot som har avbrutit tjänstgöringen vid ett sammanträde på grund av något annat hinder än jäv får därefter under samma dag inte tjänstgöra vid sammanträdet.

21 § I kommunfullmäktige har ersättare från samma valkrets som ledamoten företräde till tjänstgöring.

Om samtliga ersättare för en ledamot i kommunfullmäktige är förhindrade att inställa sig eller att fortsätta delta i ett sammanträde, ska i ledamotens ställe den ersättare inträda som enligt den bestämda ordningen står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den första platsen för partiet i valkretsen. Om en sådan ersättare inte kan tjänstgöra, ska den ersättare inträda som står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den andra platsen för partiet i valkretsen och så vidare efter samma grund.

Om partiets samtliga ersättare i valkretsen är förhindrade att inställa sig eller att fortsätta delta i ett sammanträde, ska den ersättare inträda som har utsetts för partiet i någon annan valkrets efter den grund som anges i första och andra stycket. Den ersättare som har utsetts i den valkrets där partiets röstetal är högst har då företräde.

Ärenden i fullmäktige

22 § Ärenden i fullmäktige får väckas av

1.en nämnd,

2.en ledamot genom motion,

3.en revisor, om ärendet gäller förvaltning som har samband med revisionsuppdraget eller om ärendet gäller granskningen,

4.en fullmäktigeberedning, om fullmäktige har beslutat det, eller

5.styrelsen i en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2–6 §§, om fullmäktige har beslutat det för särskilda fall.

Ärenden i fullmäktige får även väckas genom medborgarförslag och folkinitiativ enligt 8 kap. 1 och 2 §§.

23 § Fullmäktige ska besluta i ärenden som avses i 22 §.

Fullmäktige får dock överlåta till styrelsen eller en annan nämnd att besluta i ett ärende som har väckts genom medborgarförslag, utom i de fall som anges i 1 §.

Ansvarsfrihet och anmärkning

24 § Fullmäktige ska vid ett sammanträde före utgången av juni månad året efter det år som revisionen avser, besluta om ansvarsfrihet ska beviljas eller vägras. Beslutet ska motiveras om det inte är uppenbart obehövligt.

Om revisorerna enligt 12 kap. 13 § riktat anmärkning mot en nämnd eller en fullmäktigeberedning eller mot enskilda förtroendevalda i sådana organ, ska fullmäktige besluta om även fullmäktige ska rikta

Prop. 2016/17:171

25

Prop. 2016/17:171 anmärkningen. Fullmäktige får rikta anmärkning även om revisorerna inte gjort det. Beslut om anmärkning ska motiveras.

25 § Om ansvarsfrihet vägras, får fullmäktige besluta att skadeståndstalan ska väckas.

Talan som inte grundas på brott ska väckas inom ett år från det att beslutet om vägrad ansvarsfrihet fattades.

Bestämmelser om att fullmäktige får återkalla uppdraget vid vägrad ansvarsfrihet finns i 4 kap. 9 §.

Hur ärendena bereds

26 § Innan ett ärende avgörs av fullmäktige, ska det ha beretts antingen av en nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör eller av en fullmäktigeberedning.

27 § Om ett ärende har beretts bara av en fullmäktigeberedning, ska en nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör alltid ges tillfälle att yttra sig.

28 § Styrelsen ska alltid ges tillfälle att yttra sig i ett ärende som har beretts av en annan nämnd eller av en fullmäktigeberedning.

Styrelsen ska lägga fram förslag till beslut i ett ärende, om inte någon annan nämnd eller en fullmäktigeberedning har gjort det.

29 § Fullmäktige får hålla val utan föregående beredning.

Ett ärende som avser avsägelse från ett uppdrag som förtroendevald behöver inte heller beredas.

30 § De år val av fullmäktige har hållits i hela landet får nyvalda fullmäktige besluta att ändra mandattiden för en nämnd eller att ändra antalet ledamöter eller ersättare i en nämnd utan föregående beredning.

31 § Fullmäktige får besluta om extra val till fullmäktige utan föregående beredning.

32 § Fullmäktige får behandla revisionsberättelsen utan föregående beredning. Fullmäktige ska dock från de ansvariga hämta in förklaring över

1.anmärkning som framställts i revisionsberättelsen, och

2.revisorernas uttalande att ansvarsfrihet inte tillstyrks.

Revisorerna och deras sakkunniga ska alltid ges tillfälle att yttra sig vid fullmäktiges behandling av revisionsberättelsen.

Om en förtroendevald har vägrats ansvarsfrihet, får fullmäktige också utan ytterligare beredning besluta att den förtroendevaldes uppdrag ska återkallas enligt 4 kap. 9 §.

33 § Ett brådskande ärende får avgöras trots att ärendet inte har beretts, om samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet.

26

34 § Fullmäktiges beslut att enligt 23 § andra stycket överlåta till Prop. 2016/17:171 styrelsen eller en annan nämnd att besluta i ett ärende som har väckts

genom medborgarförslag får fattas utan föregående beredning.

35 § En motion eller ett medborgarförslag ska om möjligt beredas på sådant sätt att fullmäktige kan fatta beslut inom ett år från det att motionen eller medborgarförslaget väcktes.

Om beredningen inte kan avslutas inom denna tid, ska detta och vad som har kommit fram vid beredningen anmälas till fullmäktige inom samma tid. Fullmäktige får då avskriva motionen eller medborgarförslaget från vidare handläggning.

36 § Fullmäktige får besluta att det, som ett led i beredningen av ett ärende som fullmäktige ska handlägga, ska hämtas in synpunkter från medlemmarna.

Detta kan ske genom folkomröstning, opinionsundersökning eller något liknande förfarande. Vid opinionsundersökning eller liknande förfarande får valnämnden i kommunen anlitas, om nämndens verksamhet i övrigt inte hindras av det.

Ska synpunkter hämtas in genom en folkomröstning får fullmäktige besluta att röstlängd och röstkort ska framställas för omröstningen enligt 5 kap. vallagen (2005:837).

37 § Har ett folkinitiativ väckts enligt 8 kap. 2 § ska fullmäktige besluta att folkomröstning ska hållas, om

1.den fråga som initiativet avser är sådan att fullmäktige kan besluta om den, och

2.inte minst två tredjedelar av de närvarande ledamöterna röstar mot förslaget.

Vid sådan folkomröstning ska 36 § tredje stycket tillämpas.

38 § Kommunen har rätt att få ersättning för de kostnader som föranleds av att ett landsting anlitar valnämnden.

Rätt och skyldighet för andra än ledamöterna att medverka

39 § En förtroendevald som anges i 4 kap. 2 § första stycket och som inte är ledamot i fullmäktige har rätt att närvara vid fullmäktiges sammanträden. Sådan förtroendevald får delta i överläggningar och framställa förslag men inte delta i besluten.

40 § Fullmäktige får bestämma att också andra än ledamöter och de som anges i 39 § ska ha rätt att delta i överläggningar men inte i besluten.

41 § Ordföranden och vice ordföranden i en nämnd, revisorerna och de anställda i kommunen eller landstinget är skyldiga att lämna upplysningar vid fullmäktiges sammanträden, om fullmäktige begär det och om det inte finns något hinder mot det på grund av sekretess.

27

Prop. 2016/17:171 Offentlighet och ordning vid fullmäktiges sammanträden

42 § Fullmäktiges sammanträden är offentliga.

Fullmäktige får dock besluta att överläggningen i ett visst ärende ska hållas inom stängda dörrar. Ersättarna får närvara vid en sådan överläggning, även när de inte tjänstgör.

43 § Ordföranden leder fullmäktiges sammanträden och ansvarar för ordningen vid sammanträdena.

Ordföranden får visa ut den som uppträder störande och inte rättar sig efter tillsägelse.

Offentlighet vid fullmäktigeberednings sammanträden

44 § En fullmäktigeberednings sammanträden ska hållas inom stängda dörrar. En sådan beredning får dock besluta att dess sammanträden ska vara offentliga, om fullmäktige har medgett det.

Beslutsförhet

45 § Fullmäktige får handlägga ett ärende bara om mer än hälften av ledamöterna är närvarande. Fullmäktige får dock bestämma att interpellationer och frågor får besvaras även om färre ledamöter är närvarande.

46 § Om en ledamot enligt 47 eller 48 § är jävig i ett ärende, får fullmäktige handlägga ärendet, även om antalet deltagande på grund av jävet inte uppgår till det antal som föreskrivs i 45 §.

Jäv

47 § En ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som personligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, förälder, barn eller syskon eller någon annan närstående.

I fråga om jäv för ledamöter ska 6 kap. 30 § andra och tredje styckena tillämpas. Vid fullmäktiges beslut i fråga om jäv gäller 6 kap. 32 §. Vad som sägs om nämnd i dessa bestämmelser ska i stället gälla fullmäktige.

48 § Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller landstinget får inte delta i

1.val av revisor för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigheten, eller

2.handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för verksamheten. Detsamma gäller make, sambo, förälder, barn, syskon eller någon

annan närstående till den redovisningsskyldige.

49 § Enskilda

förtroendevalda

mot vilka anmärkning kan riktas enligt

12 kap. 13 §

får, trots vad

som anges i 48 §, delta i fullmäktiges

överläggningar, när revisionsberättelsen över den verksamhet som de har ansvaret för behandlas.

28

Ordföranden och vice ordföranden i en nämnd får också delta i Prop. 2016/17:171 fullmäktiges överläggning när verksamhet inom den egna nämnden

behandlas.

Första och andra styckena gäller även om de förtroendevalda inte är ledamöter i fullmäktige.

Bordläggning och återremiss

50 § Ett ärende ska bordläggas eller återremitteras, om det begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. Enkel majoritet krävs dock om ärendet tidigare bordlagts eller återremitterats på begäran av en minoritet.

För bordläggning eller återremiss i fråga om val krävs enkel majoritet. Ett ärende om extra val ska dock alltid bordläggas första gången det tas upp till behandling.

Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. Vid flera motiveringar får ordföranden pröva vilken motivering som biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna.

51 § Ett bordlagt ärende ska behandlas på fullmäktiges nästa sam- manträde, om fullmäktige inte beslutar något annat.

Hur ärendena avgörs

52 § Ordföranden ska se till att bara sådana ärenden avgörs som har tillkännagetts enligt 13 eller 14 §.

Ett brådskande ärende får dock avgöras om samtliga närvarande ledamöter beslutar det.

53 § När överläggningen har avslutats, lägger ordföranden fram förslag till beslut.

Förslagen ska utformas så, att de kan besvaras med ja eller nej. Ordföranden redovisar därefter sin uppfattning om vad som har

beslutats och bekräftar beslutet med ett klubbslag, om inte omröstning begärs.

54 § Om omröstning begärs, ska den ske öppet utom i ärenden som avser val eller anställning av personal.

55 § Utgången bestäms genom enkel majoritet, om inte något annat anges i denna lag eller annan författning.

56 § Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

I ärenden som avser val eller anställning av personal fattas beslutet dock genom lottning.

57 § Ordföranden ska vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om ordföranden anser att förslaget innebär att ett nytt ärende väcks.

Ordföranden får vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om

ordföranden anser att förslaget skulle leda till ett beslut som strider mot

29

Prop. 2016/17:171 lag eller annan författning. Fullmäktige får dock besluta att förslaget ändå ska läggas fram.

Proportionella val

58 § Om det begärs av det antal väljande som anges i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt ska följande val vara proportionella:

1.val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar,

2.val av revisorer som avses i 12 kap. 4 och 5 §§,

3.val av ledamöter och suppleanter i styrelsen för aktiebolag,

4.val av ledamöter och suppleanter i styrelsen för ekonomiska föreningar eller stiftelser, och

5.val av revisorer, revisorssuppleanter och lekmannarevisorer som ska granska styrelsens förvaltning i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser.

Första stycket 1 ska inte gälla vid val till en nämnd som avses i 6 kap. 2 § 2, om två tredjedelar av de närvarande ledamöterna i fullmäktige vid inrättandet av nämnden har röstat för att ledamöter i nämnden ska väljas på någon annan grund än partipolitisk.

Interpellationer

59 § Interpellationer får ställas av ledamöterna och riktas till ord- föranden i en nämnd eller en fullmäktigeberedning samt till de förtroendevalda i övrigt som fullmäktige bestämmer.

Fullmäktige får besluta att interpellationer får ställas endast till sådan förtroendevald som anges i 4 kap. 2 § första stycket.

60 § Interpellationerna ska ha ett bestämt innehåll och vara försedda med motivering.

61 § Interpellationer ska avse ämnen som hör till fullmäktiges, en nämnds eller en fullmäktigeberednings handläggning. De får dock inte avse ärenden som rör myndighetsutövning mot någon enskild.

Interpellationer bör ställas endast i angelägenheter av större intresse för kommunen eller landstinget.

62 § Fullmäktige beslutar utan föregående överläggning om en interpellation får ställas.

63 § Fullmäktige får besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige utsedd ledamot i styrelsen för en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2–6 §§ eller till ordföranden i styrelsen eller annan nämnd i ett kommunalförbund som kommunen eller landstinget är medlem i.

Frågor

64 § För att hämta in upplysningar får ledamöterna ställa frågor. Bestämmelserna i 59 §, 61 § första stycket, 62 och 63 §§ ska då tillämpas.

30

En fråga ska ha ett bestämt innehåll. Den får vara försedd med en kort inledande förklaring.

När en fråga besvaras, får bara den som ställer frågan och den som svarar delta i överläggningen.

Protokollet

65 § Vid sammanträden ska protokoll föras på ordförandens ansvar.

66 § Protokollet ska redovisa vilka ledamöter och ersättare som har tjänstgjort och vilka ärenden som har handlagts.

67 § Protokollet ska för varje ärende redovisa

1.vilka förslag och yrkanden som har lagts fram och inte tagits tillbaka,

2.i vilken ordning ordföranden har lagt fram förslag till beslut,

3.genomförda omröstningar och resultaten av dem,

4.vilka beslut som har fattats,

5.vilka ledamöter som har deltagit i besluten och hur de har röstat vid öppna omröstningar, och

6.vilka reservationer som har anmälts mot besluten.

68 § I protokollet ska det anges vilka interpellationer och frågor som har ställts och vilka som har besvarats.

69 § Ett protokoll ska justeras senast fjorton dagar efter sammanträdet på det sätt som fullmäktige har bestämt.

70 § Bestämmelser om att justering av protokollet ska tillkännages på anslagstavlan finns i 8 kap. 12 §.

Arbetsordningen

71 § Fullmäktige ska anta en arbetsordning av vilken det ska framgå vad som i övrigt ska gälla för fullmäktiges sammanträden och handläggningen av ärenden.

72 § I arbetsordningen ska regleras

1.antalet ledamöter i fullmäktige,

2.när sammanträden ska hållas,

3.anmälan av hinder att delta i sammanträden,

4.inkallande av ersättare och deras tjänstgöring,

5.vem som ska föra ordet tills ordförande utsetts,

6.rätten att delta i fullmäktiges överläggningar,

7.förfarandet vid omröstningar,

8.handläggningen av motioner, interpellationer och frågor,

9.formerna för justeringen av protokollet, och

10.fullmäktigepresidiets arbetsuppgifter.

Om fullmäktige med stöd av 8 kap. 1 § har beslutat att medborgarförslag får väckas, ska arbetsordningen reglera hur sådana förslag ska handläggas.

Prop. 2016/17:171

31

Prop. 2016/17:171 Om fullmäktige har beslutat att ledamöter får delta i fullmäktiges sammanträden på distans, ska arbetsordningen reglera i vilken utsträckning sådant deltagande får ske.

6 kap. Styrelsen och övriga nämnder

Uppgifter

1 § Styrelsen ska leda och samordna förvaltningen av kommunens eller landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga nämnders och eventuella gemensamma nämnders verksamhet.

Styrelsen ska också ha uppsikt över kommunal verksamhet som bedrivs i sådana juridiska personer som avses i 10 kap. 2–6 §§ och sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget är medlem i.

2 § Fullmäktige ska, om inte något annat anges i lag eller annan författning, bestämma nämndernas verksamhetsområden och inbördes förhållanden. Fullmäktige får besluta

1.att en nämnd ska ha hand om en eller flera verksamheter i hela kommunen eller landstinget,

2.att en nämnd ska ha hand om en eller flera verksamheter för en del av kommunen eller landstinget,

3.att en nämnd ska ha hand om verksamheten vid en eller flera anläggningar, och

4.att en nämnd ska tillhandahålla tjänster åt en annan nämnd.

3 § Nämnderna beslutar i frågor som rör förvaltningen och i frågor som de enligt lag eller annan författning ska ha hand om.

Nämnderna beslutar också i frågor som fullmäktige har delegerat till dem.

4 § Nämnderna bereder fullmäktiges ärenden och ansvarar för att fullmäktiges beslut verkställs.

5 § Nämnderna ska redovisa till fullmäktige hur de har fullgjort sådana uppdrag som fullmäktige har lämnat till dem med stöd av 5 kap. 2 och 4 §§.

Fullmäktige ska besluta om omfattningen av redovisningen och formerna för den.

6 § Nämnderna ska var och en inom sitt område se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de bestämmelser i lag eller annan författning som gäller för verksamheten.

De ska också se till att den interna kontrollen är tillräcklig och att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt.

Detsamma gäller när skötseln av en kommunal angelägenhet med stöd av 10 kap. 1 § har lämnats över till någon annan.

32

7 § En nämnd får inte bestämma om rättigheter eller skyldigheter för kommunen eller landstinget i ärenden där nämnden företräder kommunen eller landstinget som part.

En nämnd får inte heller utöva i lag eller annan författning föreskriven tillsyn över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver.

Särskilt om styrelsens uppgifter

8 § Fullmäktige får besluta att styrelsen får fatta beslut om särskilt angivna förhållanden som rör andra nämnders verksamhet. Styrelsen får dock inte ges rätt att fatta beslut som rör andra nämnders myndighetsutövning, tillämpningen av lag eller ärenden som i övrigt rör enskilda.

9 § Styrelsen ska i årliga beslut för varje sådant aktiebolag som avses i 10 kap. 2 § pröva om den verksamhet som bolaget har bedrivit under föregående kalenderår har varit förenlig med det fastställda kommunala ändamålet och utförts inom ramen för de kommunala befogenheterna. Om styrelsen finner att så inte är fallet, ska den lämna förslag till fullmäktige om nödvändiga åtgärder.

10 § Styrelsen ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de krav som anges i 10 kap. 3–5 §§ är uppfyllda i fråga om sådana aktiebolag som avses i de bestämmelserna.

11 § Styrelsen ska följa de frågor som kan inverka på kommunens eller landstingets utveckling och ekonomiska ställning.

Styrelsen ska också hos fullmäktige, övriga nämnder och andra myndigheter göra de framställningar som behövs.

12 § Styrelsen får från övriga nämnder, beredningar och anställda i kommunen eller landstinget begära in de yttranden och upplysningar som behövs för att styrelsen ska kunna fullgöra sina uppgifter.

13 § Styrelsen ska särskilt

1.bereda eller yttra sig i ärenden som ska handläggas av fullmäktige, med de begränsningar som framgår av 5 kap. 29–33 §§,

2.ha hand om den ekonomiska förvaltningen,

3.verkställa fullmäktiges beslut, och

4.i övrigt fullgöra de uppdrag som fullmäktige har lämnat över till styrelsen.

14 § Fullmäktige får besluta att en annan nämnd än styrelsen helt eller delvis ska ha hand om förvaltningen och verkställigheten i fråga om egendom samt verkställigheten av fullmäktiges beslut. Fullmäktige får också besluta att en annan nämnd helt eller delvis ska ha hand om sin egen medelsförvaltning.

15 § Styrelsen får själv eller genom ombud företräda kommunen eller landstinget i alla mål och ärenden, om inte någon annan ska göra det på grund av lag eller annan författning eller beslut av fullmäktige.

Prop. 2016/17:171

33

Prop. 2016/17:171 Detta gäller också mål där någon har begärt laglighetsprövning av fullmäktiges beslut, om inte fullmäktige beslutar att själv företräda kommunen eller landstinget i målet.

Ledamöter och ersättare

16 § Ledamöter och ersättare i en nämnd väljs av fullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer. I styrelsen ska antalet ledamöter och antalet ersättare vara minst fem.

Om ersättarna inte väljs proportionellt, ska fullmäktige bestämma i vilken ordning de ska tjänstgöra.

17 § Fullmäktige ska besluta om ersättarnas tjänstgöring i nämnderna. Ersättarna ska underrättas om tid och plats för sammanträdena. Även

ersättare som inte tjänstgör får närvara vid sammanträdena.

Fullmäktige ska besluta i vilken utsträckning ersättarna ska ha rätt att delta i överläggningar och få sin mening antecknad i protokollet.

Mandattider

18 § Ledamöterna och ersättarna i styrelsen väljs för fyra år, räknat från och med den 1 januari året efter det år då val av fullmäktige har hållits i hela landet.

Fullmäktige får dock bestämma att styrelsens mandattid ska räknas från och med det fullmäktigesammanträde då valet hålls intill det sammanträde då val av styrelse hålls nästa gång. I ett sådant fall ska nyvalda fullmäktige välja styrelsen vid fullmäktiges första sammanträde.

19 § Fullmäktige bestämmer mandattiderna för andra nämnder än styrelsen.

20 § Om en ledamot avgår under mandattiden, ska fyllnadsval hållas. Om ledamoten har utsetts vid ett proportionellt val, inträder i stället en

ersättare i enlighet med den ordning som har bestämts för ersättarnas tjänstgöring.

Om fullmäktige har återkallat uppdragen för de förtroendevalda enligt 4 kap. 10 §, ska val av nya ledamöter och ersättare hållas.

Ordförande och vice ordförande (nämndens presidium)

21 § Fullmäktige ska bland nämndens ledamöter välja en ordförande och en eller två vice ordförande. Dessa utgör tillsammans nämndens presidium. Fullmäktige bestämmer tiden för uppdragen.

Om den politiska majoriteten i fullmäktige har förändrats på ett sådant sätt att det parti som nämndens ordförande företräder inte längre ingår i den politiska majoriteten, får fullmäktige välja ett nytt presidium.

22 § Fullmäktige bestämmer vem som ska fullgöra ordförandens uppgifter när varken ordföranden eller en vice ordförande kan tjänstgöra.

34

Tidpunkt för sammanträden

23 § Nämnderna bestämmer tid och plats för sina sammanträden. Sammanträden ska hållas också om minst en tredjedel av nämndens

ledamöter begär det eller om ordföranden anser att det behövs.

Deltagande på distans

24 § Fullmäktige ska besluta i vilken utsträckning ledamöter får delta i en nämnds sammanträden på distans. Deltagande på distans ska ske på det sätt som anges i 5 kap. 16 §.

En ledamot som deltar på distans ska anses vara närvarande vid nämndens sammanträde.

Offentlighet och närvarorätt vid nämndsammanträden

25 § En nämnds sammanträden ska hållas inom stängda dörrar. Nämnden får dock besluta att dess sammanträden ska vara offentliga, om fullmäktige har medgett det.

Om fullmäktige har medgett det, får nämnden besluta att den eller de som har väckt ett ärende genom medborgarförslag får närvara när nämnden behandlar ärendet och delta i överläggningar men inte i besluten.

En nämnds sammanträden ska dock alltid hållas inom stängda dörrar i ärenden

1.som avser myndighetsutövning, eller

2.i vilka det förekommer uppgifter som omfattas av sekretess hos nämnden.

26 § En nämnd får kalla en ledamot eller en ersättare i fullmäktige, en annan nämnd eller beredning, en revisor, en anställd hos kommunen eller landstinget eller en särskild sakkunnig att närvara vid ett sammanträde med nämnden för att lämna upplysningar.

Den som har kallats till ett sammanträde får, om nämnden beslutar det, delta i överläggningarna men inte i besluten.

Beslutsförhet

27 § En nämnd får handlägga ärenden endast om fler än hälften av ledamöterna är närvarande.

Jäv

28 § En förtroendevald är jävig, om

1.saken angår honom eller henne själv eller hans eller hennes make, sambo, förälder, barn eller syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för den förtroendevalde själv eller någon närstående,

2.han eller hon eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång,

3.ärendet rör tillsyn över sådan kommunal verksamhet som han eller

hon själv är knuten till,

Prop. 2016/17:171

35

Prop. 2016/17:171 4. han eller hon har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i saken, eller

5. det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans eller hennes opartiskhet i ärendet.

29 § Om det är uppenbart att frågan om opartiskhet saknar betydelse, ska nämnden bortse från jäv.

30 § En förtroendevald som är jävig i ett ärende hos en nämnd får inte delta eller närvara vid handläggningen av ärendet. Den förtroendevalde får dock vidta åtgärder som inte någon annan kan utföra utan att handläggningen försenas avsevärt.

Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom eller henne ska självmant uppge det.

Har det uppkommit en fråga om jäv mot en förtroendevald och har någon annan inte trätt i dennes ställe, ska nämnden snarast besluta i jävsfrågan. Den som jävet gäller får delta i prövningen av jävsfrågan endast om nämnden annars inte är beslutsför och någon annan inte kan tillkallas utan olägligt uppskov.

31 § Om ett ärende hos en nämnd berör ett aktiebolag där kommunen eller landstinget äger minst hälften av aktierna eller en stiftelse där kommunen eller landstinget utser minst hälften av styrelseledamöterna, ska den som handlägger ärendet inte anses jävig enligt 28 § 2 eller 5 enbart på grund av att han eller hon är ställföreträdare för bolaget eller stiftelsen eller på något annat sätt är knuten dit. Detta gäller inte när en nämnd handlägger ärenden som avser myndighetsutövning mot enskilda.

Den som handlägger ett ärende hos en nämnd ska inte heller anses jävig enligt 28 § 5 enbart på grund av att han eller hon tidigare har deltagit i handläggningen av ärendet hos en annan nämnd.

32 § Ett beslut om jäv får överklagas endast i samband med överklagande av det beslut genom vilket nämnden avgör ärendet.

Hur ärendena avgörs

33

§ I fråga om förfarandet när en nämnd fattar beslut ska 5 kap. 53–

56

§§ tillämpas.

För bordläggning av ett ärende i en nämnd krävs det enkel majoritet.

34 § Ett ärende som väckts genom medborgarförslag ska om möjligt handläggas så att ärendet kan avgöras inom ett år från det att det väcktes i fullmäktige.

En nämnd som handlägger sådana ärenden ska minst en gång om året informera fullmäktige om de beslut som fattats i ärendena. Nämnden ska även informera om de ärenden som inte har avgjorts inom den tid som anges i första stycket.

Protokollet

35 § Vid ett sammanträde ska protokoll föras.

36

I fråga om hur protokollet ska föras, protokollets innehåll, justering av Prop. 2016/17:171 protokollet och hur justeringen ska tillkännages ska 5 kap. 65–67 och

69 §§ och 8 kap. 12 § tillämpas.

Delgivning

36 § Delgivning med en nämnd sker med ordföranden eller med den som enligt ett reglemente eller ett särskilt beslut är behörig att ta emot delgivningar.

Delegering av ärenden

37 § En nämnd får uppdra åt presidiet, ett utskott, en ledamot eller ersättare att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. En nämnd får även uppdra åt en anställd att besluta enligt 7 kap. 5–8 §§.

38 § Beslutanderätten får inte delegeras när det gäller

1.ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet,

2.framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har överklagats,

3.ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt,

4.ärenden som väckts genom medborgarförslag och som lämnats över till nämnden, eller

5.ärenden som enligt lag eller annan författning inte får delegeras.

39 § En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.

Anmälan av beslut

40 § Nämnden ska besluta i vilken utsträckning beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 37 § ska anmälas till den. Beslut som inte anmäls ska protokollföras särskilt, om beslutet får överklagas enligt bestämmelserna i 13 kap.

Sådana beslut som avses i 39 § ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Utskott

41 § En nämnds beslutanderätt får enligt 37 § delegeras till ett utskott. Ett utskott kan också ha till uppgift att bereda nämndens ärenden.

42 § En nämnd ska välja utskott bland ledamöterna och ersättarna i nämnden. Bestämmelserna i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt ska då tillämpas.

37

Prop. 2016/17:171 Val till nämndberedningar

43 § Nämnden får till nämndberedning välja även andra än förtroende- valda.

Reglementen

44 § Fullmäktige ska anta reglementen om nämndernas verksamhet och arbetsformer.

7 kap. Anställda

Direktören

1 § Styrelsen ska utse en direktör. Direktören ska ha den ledande ställningen bland de anställda och vara chef för den förvaltning som finns under styrelsen.

 

Styrelsen får besluta att direktören ska ha en annan benämning.

 

2 § Styrelsen ska i en instruktion fastställa hur direktören ska leda

 

förvaltningen under styrelsen. Instruktionen ska också fastställa

 

direktörens övriga uppgifter.

 

Valbarhetshinder för anställda

 

3 § Direktören är inte valbar till förtroendeuppdrag i kommunen,

 

landstinget eller kommunalförbund som kommunen eller landstinget är

 

medlem i.

 

Den som är chef för en förvaltning som hör till en nämnds

 

verksamhetsområde får inte väljas till ledamot eller ersättare i nämnden.

 

Jäv

 

4 § I fråga om jäv för de anställda ska bestämmelserna i 6 kap. 28–32 §§

 

tillämpas.

 

Delegering av ärenden

 

5 § En nämnd får uppdra åt en anställd hos kommunen eller landstinget

 

att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av

 

ärenden, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 38 §.

 

6 § Om en nämnd med stöd av 5 § uppdrar åt en förvaltningschef inom

 

nämndens verksamhetsområde att fatta beslut, får nämnden överlåta åt

 

förvaltningschefen att i sin tur uppdra åt en annan anställd inom

 

kommunen eller landstinget att fatta beslutet.

 

7 § Om en nämnd med stöd av 5 § uppdrar åt en anställd att besluta på

 

nämndens vägnar, får nämnden ställa upp villkor som innebär att

 

brukarna av nämndens tjänster ska ges tillfälle att lägga fram förslag eller

 

att yttra sig, innan beslutet fattas.

 

Nämnden får också bestämma att en anställd får fatta beslut endast om

38

företrädare för brukarna har tillstyrkt beslutet.

 

Anmälan av beslut

8 § Nämnden ska besluta om i vilken utsträckning beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 5 och 6 §§ ska anmälas till den. Beslut som inte anmäls ska protokollföras särskilt, om beslutet får överklagas enligt bestämmelserna i 13 kap.

Skyldighet att lämna upplysningar

9 § Bestämmelser om de anställdas skyldighet att lämna upplysningar vid fullmäktiges sammanträden och till revisorerna finns i 5 kap. 41 § och 12 kap. 9 § första stycket.

Personalföreträdare

10 § Företrädare för de anställda (personalföreträdare) utses särskilt för varje nämnd bland de anställda, i första hand bland dem som är anställda inom nämndens verksamhetsområde.

Högst tre personalföreträdare och en ersättare för var och en av dem får finnas för varje nämnd.

11 § Personalföreträdarna utses av den eller de lokala arbetstagar- organisationer som kommunen eller landstinget har kollektivavtal med.

12 § Personalföreträdare får, i den omfattning som anges i 13–16 §§, närvara vid sammanträden med andra nämnder än styrelsen.

Närvarorätt saknas dock vid revisorernas sammanträden, i patientnämnder, valnämnder och överförmyndarnämnder.

13 § Personalföreträdarna har rätt att närvara vid en nämnds behandling av ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller landstinget som arbetsgivare och dess anställda. Nämnden får i enskilda fall besluta att personalföreträdarna får närvara även vid behandlingen av andra ärenden.

14 § Personalföreträdarna har inte rätt att närvara vid handläggning av

1.ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild, såvida inte ärendet rör en obestämd krets av enskilda,

2.förhandlingar med en arbetstagarorganisation,

3.uppsägningar av kollektivavtal,

4.arbetskonflikter,

5.rättstvister mellan kommunen eller landstinget och en arbetstagarorganisation, eller

6.ärenden som avser beställning eller upphandling av varor och tjänster.

15 § Personalföreträdarna har rätt att delta i nämndens överläggningar men inte i besluten.

16 § Med iakttagande av bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är en nämnd skyldig att lämna personalföreträdarna de upplysningar som behövs för deras verksamhet.

Prop. 2016/17:171

39

Prop. 2016/17:171

40

17 § I fråga om jäv för personalföreträdare i nämnden ska bestämmelserna i 6 kap. 28–32 §§ tillämpas.

Personalföreträdaren ska dock inte anses jävig enligt 6 kap. 28 § 5 enbart på grund av att han eller hon

1.är förtroendeman eller funktionär hos en arbetstagarorganisation som har intressen att bevaka i ärendet, eller

2.har företrätt organisationen som förtroendeman eller funktionär i en sådan förhandling i ärendet som har ägt rum enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

18 § Personalföreträdarna ska kallas till sammanträden på samma sätt som gäller för ledamöterna i nämnden. Ersättarna ska endast kallas när de ska tjänstgöra som personalföreträdare.

19 § Beslut som fattas vid ett sammanträde som personalföreträdarna har tillträde till blir inte ogiltiga på grund av att personalföreträdarna eller någon av dem inte har kallats till sammanträdet.

Partssammansatta organ

20 § Fullmäktige får inrätta partssammansatta organ för sådana ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller landstinget som arbetsgivare och dess anställda eller, i fråga om en gemensam nämnd, förhållandet mellan de samverkande kommunerna eller landstingen som arbetsgivare och deras anställda. Detta gäller dock inte om något annat följer av lag eller annan författning.

De partssammansatta organen ska inom en nämnds verksamhets- område svara för beredning, förvaltning och verkställighet av de ärenden som fullmäktige har bestämt enligt första stycket.

21 § Fullmäktige ska fastställa ett partssammansatt organs uppgifter, sammansättning, mandattid och verksamhetsformer i ett reglemente.

22 § Partssammansatta organ får inte avgöra frågor som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet.

De får inte heller avgöra ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild.

23 § Ett partssammansatt organ ska bestå av företrädare för dels kommunen eller landstinget, dels de anställda.

Kommunens eller landstingets företrädare väljs av fullmäktige eller, om fullmäktige bestämmer det, av en nämnd.

De anställdas företrädare utses av den eller de lokala arbetstagarorganisationer som kommunen eller landstinget har slutit kollektivavtal med om partssammansatta organ.

24 § För partssammansatta organ ska följande bestämmelser tillämpas:

1.4 kap. 27 § om reservation,

2.6 kap. 28–32 §§ om jäv, och

3. 5 kap. 65–67 och 69 §§ och 8 kap. 12 § om hur protokollet ska föras, Prop. 2016/17:171 protokollets innehåll, justering av protokollet och hur justeringen ska

tillkännages.

25 § En nämnd inom vars verksamhetsområde ett partssammansatt organ har tillsatts får återkalla uppdrag som har lämnats över till organet, om det finns synnerliga skäl för det.

8 kap. Delaktighet och insyn

Medborgarförslag

1 § Den som är folkbokförd i kommunen eller i en kommun inom landstinget får, om fullmäktige har beslutat det, väcka ärenden i fullmäktige (medborgarförslag). Detsamma gäller unionsmedborgare som avses i 1 kap. 5 § andra stycket.

Folkinitiativ

2 § Ärende om att hålla folkomröstning i en viss fråga får i fullmäktige väckas av minst tio procent av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna enligt lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar (folkinitiativ). Initiativet ska vara skriftligt, ange den aktuella frågan samt innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, uppgifter om när namnteckningarna gjorts, namnförtydliganden, personnummer och uppgift om deras adresser.

Vid beräkningen av antalet initiativtagare ska endast de räknas med som har skrivit under initiativet under den sexmånadersperiod som föregått inlämnandet.

Brukarinflytande

3 § Nämnderna ska verka för att samråd sker med dem som brukar deras tjänster.

Självförvaltningsorgan

4 § Fullmäktige får besluta att en nämnd får uppdra åt ett självförvaltningsorgan under nämnden att helt eller delvis sköta driften av en viss anläggning eller en viss institution, om inte något annat följer av lag eller annan författning. Fullmäktige får i ett sådant fall även besluta att nämnden får uppdra åt självförvaltningsorganet att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda eller som i övrigt avses i 6 kap. 38 § får dock inte delegeras till ett självförvaltningsorgan.

5 § Nämnden ska fastställa självförvaltningsorganets uppgifter, sammansättning, arbetsformer och mandattid.

De beslut som självförvaltningsorganet fattar med stöd av uppdrag enligt 4 § ska anmälas till nämnden på det sätt som nämnden bestämmer.

41

Prop. 2016/17:171 6 § Ett självförvaltningsorgan ska bestå av företrädare för dem som brukar anläggningen eller institutionen och de anställda där. Företrädarna för sådana brukare ska vara fler än dem som företräder de anställda.

Nämnden väljer på förslag av brukarna de ledamöter och ersättare som ska företräda brukarna och på förslag av de anställda dem som ska företräda de anställda.

7 § De ledamöter och ersättare som företräder brukarna har rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för uppdraget och de ekonomiska förmåner som fullmäktige bestämt för de förtroendevalda.

8 § En nämnd får helt eller delvis återkalla ett uppdrag som har getts till ett självförvaltningsorgan eller en enskild ledamot, om det finns särskilda skäl för det.

Anslagstavlan

9 § Varje kommun och landsting ska på sin webbplats ha en an- slagstavla. Anslagstavlan ska vara lättillgänglig och kunna särskiljas från övrigt innehåll på webbplatsen.

Kommuner och landsting ska i sina lokaler eller på annan plats ge allmänheten möjlighet att ta del av innehållet på anslagstavlan.

10 § Anslagstavlan ska innehålla

1.tillkännagivanden om fullmäktiges sammanträden,

2.tillkännagivanden av justerade protokoll,

3.tillkännagivanden av delegationsbeslut som inte ska anmälas till en nämnd,

4.justerade protokoll i den utsträckning kommunen eller landstinget bestämmer och det inte strider mot lag eller annan författning, och

5.upplysningar om hur beslut kan överklagas enligt 13 kap. Anslagstavlan ska även innehålla kungörelser, tillkännagivanden eller

annan information som med stöd av lag eller annan författning ska meddelas på anslagstavlan.

När en handling, som anslagits med stöd av andra stycket, varit anslagen under föreskriven tid ska den som begärt åtgärden få ett bevis om det.

11 § Anslagstavlan får utöver det som anges i 10 § endast innehålla tillkännagivanden om styrelsens och övriga nämnders sammanträden samt beslutsunderlag inför fullmäktiges, styrelsens och övriga nämnders sammanträden.

Tillkännagivande av protokoll

12 § Senast andra dagen efter det att protokollet har justerats ska justeringen tillkännages på anslagstavlan. Av tillkännagivandet ska det framgå var protokollet finns tillgängligt samt vilken dag det har tillkännagetts. Tillkännagivandet får inte tas bort från anslagstavlan före överklagandetidens utgång enligt 13 kap. 5 § första stycket.

42

Kommunala föreskrifter

Prop. 2016/17:171

13 § Kommunala föreskrifter ska kungöras genom att det på kommunens eller landstingets anslagstavla tillkännages att protokollet för de beslutade föreskrifterna har justerats.

Gällande kommunala föreskrifter ska finnas tillgängliga för all- mänheten på kommunens eller landstingets webbplats. De ska där vara samlade i kommunens eller landstingets författningssamling eller på något annat sätt. Innehållet i samlingen ska framgå av ett register eller någon annan förteckning på webbplatsen.

Första och andra styckena gäller inte om

1.det i lag eller annan författning anges att föreskrifterna ska kungöras eller göras tillgängliga på något annat sätt, eller

2.föreskrifterna på grund av sekretess inte får lämnas ut till var och en.

Insyn i budgeten

14 § Styrelsens förslag till budget ska hållas tillgängligt för allmänheten på kommunens eller landstingets webbplats från och med tillkännagivandet av det sammanträde med fullmäktige då budgeten ska fastställas.

Insyn i årsredovisningen

15 § Årsredovisningen ska hållas tillgänglig för allmänheten på kommunens eller landstingets webbplats från och med tillkännagivandet av det sammanträde med fullmäktige då årsredovisningen ska godkännas.

16 § Fullmäktige får bestämma att allmänheten får ställa frågor om årsredovisningen vid ett sammanträde med fullmäktige.

Insyn i privata utförares verksamhet

17 § Bestämmelser om allmänhetens insyn i verksamhet som genom avtal lämnas över från en kommun, ett landsting eller ett helägt kommunalt bolag till en privat utförare finns i 10 kap. 3 och 9 §§.

Information till enskilda

18 § När enskilda kan välja mellan olika utförare av en nämnds tjänster ska nämnden lämna information om samtliga utförare, om inte annat framgår av lag eller annan författning.

Sådan information ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig.

9 kap. Kommunal samverkan

Kommunalförbund

Bildande av kommunalförbund

1 § Ett kommunalförbund enligt 3 kap. 8 § bildas genom att förbundsmedlemmarnas fullmäktige antar en förbundsordning.

43

Prop. 2016/17:171

44

Förbundsmedlemmarna kan också i förbundsordningen ange en senare tidpunkt vid vilken kommunalförbundet ska bildas.

Bestämmelser som ska tillämpas för kommunalförbund

2 § Om inget annat anges eller följer av bestämmelserna om kommuner och landsting i denna lag, tillämpas dessa även för kommunalförbund.

När ett kommunalförbund har hand om en angelägenhet som det finns bestämmelser om i en särskild författning, ska den författningens bestämmelser om kommuner eller landsting tillämpas för förbundet.

Om det i någon annan författning finns särskilda bestämmelser om kommunalförbund för ett visst ändamål, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag.

Beslutande församling, förbundsstyrelse och övriga organ

3 § I ett kommunalförbund ska det som beslutande församling finnas ett förbundsfullmäktige eller en förbundsdirektion.

Ledamöter och ersättare i den beslutande församlingen väljs av förbundsmedlemmarnas fullmäktige enligt vad som anges i förbundsordningen.

Varje förbundsmedlem ska vara representerad i den beslutande församlingen med minst en ledamot och en ersättare. Antalet ersättare ska vara lika många som antalet ledamöter.

4 § Den beslutande församlingen väljs för fyra år, om inte en kortare mandattid anges i förbundsordningen.

Mandattiden räknas från och med den 1 januari året efter det år då val av fullmäktige har hållits i hela landet, om inte annat anges i förbundsordningen.

5 § Den beslutande församlingen ska tillsätta en förbundsstyrelse. Om ett förbund är organiserat med förbundsdirektion, ska direktionen också vara förbundsstyrelse.

Den beslutande församlingen ska tillsätta de organ som utöver förbundsstyrelsen behövs för att fullgöra kommunalförbundets uppgifter.

Förbundsordningen

6 § Förbundsordningen ska ange

1.kommunalförbundets namn och den ort där förbundet ska ha sitt säte samt förbundets medlemmar och ändamål,

2.förbundets organisation, organens uppgifter och inbördes förhållanden samt om interimsorgan får inrättas och om förbundsstyrelsen ska få vara ställföreträdare för förbundsfullmäktige,

3.antalet ledamöter och ersättare i den beslutande församlingen och hur förbundsmedlemmarna ska vara representerade samt mandattiden i de fall som anges i 4 §,

4.antalet revisorer och deras mandattid,

5.i fråga om förbund med förbundsdirektion, på vilket sätt som revisorer ska utses,

6. om en förbundsmedlem ska ha rätt att väcka ärenden i den beslutande församlingen,

7. om det för beslut ska krävas kvalificerad majoritet i den beslutande Prop. 2016/17:171 församlingen och för vilka ärenden detta ska gälla,

8.om en förtroendevald hos en förbundsmedlem som inte är ledamot i den beslutande församlingen ska ha rätt att delta vid sammanträden enligt 5 kap. 40 §,

9.om en förtroendevald hos en förbundsmedlem som inte är ledamot eller ersättare i förbundsstyrelsen eller någon annan nämnd ska ha sådan närvarorätt som anges i 4 kap. 28 §,

10.på vilken webbplats förbundets anslagstavla ska finnas,

11.förbundsmedlemmarnas andelar i förbundets tillgångar och skulder och fördelningen av förbundets kostnader mellan medlemmarna,

12.förbundsmedlemmarnas styrning av och insyn i förbundets ekonomi och verksamhet,

13.riktlinjer om förbundets budgetprocess,

14.om allmänheten ska ha rätt att ställa frågor om årsredovisningen vid ett sammanträde och i så fall förutsättningarna för detta,

15.förfarandet vid en förbundsmedlems utträde ur förbundet,

16.förutsättningarna för och förfarandet vid förbundets likvidation och upplösning samt grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar när förbundet upplöses,

17.ordningen för att lösa tvister mellan förbundet och dess medlemmar, och

18.ordningen för att bestämma ekonomiska förmåner till ledamöterna och ersättarna i den beslutande församlingen samt, i fråga om förbund med förbundsdirektion, till revisorerna.

Ledamöter och ersättare

7 § En förbundsmedlem får till ledamot eller ersättare i den beslutande församlingen välja endast den som är ledamot eller ersättare i förbundsmedlemmens fullmäktige.

Ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen och andra nämnder samt revisorer väljs bland dem som har rösträtt vid val till någon av förbundsmedlemmarnas fullmäktige.

Proportionella val

8 § Om det begärs av det antal väljande som anges i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt ska val av ledamöter och ersättare i den beslutande församlingen samt revisorer vara proportionella.

Om inte något annat följer av förbundsordningen ska det som sägs i första stycket tillämpas när den beslutande församlingen väljer ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen, andra nämnder och de beslutande organens beredningar samt revisorer.

Budgetprocessen

9 § Det som sägs om budgetprocessen i 11 kap. 8 och 10 §§ gäller inte kommunalförbund.

10 § I kommunalförbund med förbundsdirektion ska det sammanträde vid vilket budgeten fastställs vara offentligt. Sammanträdet ska

45

Prop. 2016/17:171

46

tillkännages på kommunalförbundets anslagstavla minst en vecka före sammanträdesdagen.

Förbundsmedlemmarnas ekonomiska ansvar

11 § Om ett kommunalförbund saknar tillgångar för att betala en skuld, är förbundsmedlemmarna skyldiga att fylla bristen. Varje medlem ska skjuta till så stor del av bristen som svarar mot medlemmens andel i skulden efter de grunder som anges i förbundsordningen.

Revision

12 § Det som sägs om val av revisorer i 12 kap. 4 och 5 §§ gäller inte för kommunalförbund.

I kommunalförbund med förbundsfullmäktige väljs revisorer av förbundsfullmäktige. I kommunalförbund med förbundsdirektion väljs revisorer enligt vad som anges i förbundsordningen.

13 § I kommunalförbund med förbundsdirektion ska revisorerna lämna en revisionsberättelse till var och en av förbundsmedlemmarnas fullmäktige. Det som sägs om fullmäktige i 5 kap. 24, 25, 32 och 49 §§ ska för sådana förbund gälla förbundsmedlemmarnas fullmäktige.

14 § Om en förbundsdirektion tillsatt en eller flera nämnder, ska revisorerna lämna en särskild revisionsberättelse som avser nämndernas verksamhet till förbundsdirektionen.

Direktionen prövar om ansvarsfrihet ska beviljas eller inte för de nämnder som den tillsätter.

15 § Revisorer i ett kommunalförbund är skyldiga att på begäran lämna upplysningar till de förtroendevalda revisorerna i varje kommun eller landsting som är medlem i kommunalförbundet. Skyldigheten gäller upplysningar om

1.kommunalförbundets angelägenheter, och

2.sådana juridiska personer som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och till vilka kommunalförbundet enligt 10 kap. 2–6 §§ lämnat över skötseln av en kommunal angelägenhet.

Folkomröstning

16 § Kommunalförbund får inte anordna folkomröstning eller anlita valnämnden i en kommun som är förbundsmedlem.

Anslagstavlan

17 § Det som anges om fullmäktige och styrelsen i bestämmelserna om anslagstavlan i 8 kap. 9–11 §§ ska i stället avse förbundsfullmäktige, förbundsdirektion och förbundsstyrelsen.

Utträde

18 § En förbundsmedlem har rätt att utträda ur ett kommunalförbund. Uppsägningstiden ska vara tre år, om inte en kortare tid anges i

förbundsordningen.

Gemensam nämnd

Tillsättande av gemensam nämnd

19 § Fullmäktige får besluta att en nämnd ska vara gemensam med en annan kommun eller ett annat landsting.

20 § En gemensam nämnd tillsätts i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen och ingår i denna kommuns eller detta landstings organisation.

Uppgifter

21 § Kommuner och landsting får genom en gemensam nämnd fullgöra uppgifter enligt 3 kap. 4 §.

En gemensam nämnd får fullgöra uppgifter för vilka det enligt lag eller annan författning ska finnas en eller flera nämnder i varje kommun eller landsting. Uppgifter som kommun- eller landstingsstyrelsen har vid höjd beredskap enligt lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap får dock inte fullgöras av en gemensam nämnd.

22 § En gemensam nämnds uppgifter ska närmare preciseras i en överenskommelse mellan de berörda kommunerna och landstingen.

Bestämmelser som ska tillämpas för gemensam nämnd

23 § Det som gäller för en nämnd enligt denna lag ska, om inget annat sägs, även tillämpas för en gemensam nämnd.

Ledamöter och ersättare

24 § Ledamöter och ersättare väljs av fullmäktige i de samverkande kommunerna och landstingen. Var och en av de samverkande kommunerna och landstingen ska vara representerade i den gemensamma nämnden med minst en ledamot och en ersättare. Antalet ersättare ska vara lika många som antalet ledamöter.

Ekonomiska förmåner

25 § Förtroendevalda i en gemensam nämnd har rätt till ersättning av den kommun eller det landsting som har valt dem.

Budget

26 § Budgeten upprättas av den kommun eller det landsting som har tillsatt nämnden. Budgeten ska upprättas efter samråd med de övriga samverkande kommunerna och landstingen.

Rätt till upplysningar

27 § Fullmäktige i en kommun eller ett landsting som bildat en gemensam nämnd har rätt att begära upplysningar från nämnden. Ordföranden och vice ordföranden i nämnden samt de anställda i de samverkande kommunerna och landstingen är skyldiga att lämna

Prop. 2016/17:171

47

Prop. 2016/17:171 upplysningar vid fullmäktiges sammanträden, om det inte finns något hinder mot det på grund av sekretess.

Närvarorätt för personalföreträdare

28 § Företrädare för anställda i kommuner eller landsting som samverkar i en gemensam nämnd får i den omfattning som anges i 7 kap. 13–16 §§ närvara vid sammanträden med den gemensamma nämnden.

Interpellationer och frågor

29 § Ledamöter i fullmäktige i kommuner eller landsting som bildat en gemensam nämnd får ställa interpellationer om nämndens handläggning. För att hämta in upplysningar får ledamöterna ställa frågor. Interpellationer och frågor ska riktas till nämndens ordförande.

Delegering av ärenden

30 § En gemensam nämnd får, utöver vad som anges i 7 kap. 5 §, även under samma förutsättningar uppdra åt en anställd i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen att besluta på nämndens vägnar.

31 § Om en gemensam nämnd med stöd av 7 kap. 5 § uppdrar åt en förvaltningschef inom nämndens verksamhetsområde att fatta beslut, får nämnden överlåta åt förvaltningschefen att i sin tur uppdra åt en annan anställd inom kommunen eller landstinget eller i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen att fatta beslutet.

Tillkännagivande av protokoll

32 § Justeringen av en gemensam nämnds protokoll ska tillkännages på var och en av de samverkande kommunernas och landstingens anslagstavlor.

Reglemente

33 § Reglementet för en gemensam nämnd ska antas av fullmäktige i var och en av de samverkande kommunerna eller landstingen.

Revision

34 § En gemensam nämnd ska granskas av revisorerna i var och en av de samverkande kommunerna eller landstingen.

Ansvarsfrihet och anmärkning

35 § Fråga om ansvarsfrihet och om anmärkning för en gemensam nämnd ska prövas av fullmäktige i var och en av de samverkande kommunerna eller landstingen.

Gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet

36 § Särskilda bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.

48

10 kap. Överlämnande av kommunala angelägenheter

Överlämnande

1 § Fullmäktige i kommuner eller landsting får, om det inte i lag eller annan författning anges att angelägenheten ska bedrivas av en kommunal nämnd, besluta att lämna över skötseln av en kommunal angelägenhet till en juridisk person eller en enskild individ.

Om skötseln av angelägenheten innefattar myndighetsutövning, får den lämnas över endast om det finns stöd för det i lag.

Kommunala bolag

Definitioner

2 § Med ett helägt kommunalt bolag avses ett aktiebolag där kommunen eller landstinget direkt eller indirekt innehar samtliga aktier.

Med ett delägt kommunalt bolag avses ett aktiebolag eller handelsbolag där kommunen eller landstinget bestämmer tillsammans med någon annan.

Överlämnande till helägda bolag

3 § Om en kommun eller ett landsting med stöd av 1 § lämnar över skötseln av en kommunal angelägenhet till ett helägt kommunalt bolag, ska fullmäktige

1.fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,

2.se till att det fastställda kommunala ändamålet och de kommunala befogenheterna som utgör ram för verksamheten anges i bolagsordningen,

3.utse samtliga styrelseledamöter,

4.se till att det anges i bolagsordningen att fullmäktige får ta ställning till sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt innan de fattas,

5.utse minst en lekmannarevisor, och

6.se till att bolaget ger allmänheten insyn i den verksamhet som genom avtal lämnas över till privata utförare.

Överlämnande till delägda bolag

4 § Innan skötseln av en kommunal angelägenhet lämnas över till ett delägt kommunalt bolag, ska fullmäktige se till att bolaget blir bundet av de villkor som avses i 3 § i en omfattning som är rimlig med hänsyn till andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i övrigt.

I delägda kommunala bolag som inte omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), ska fullmäktige verka för att allmänheten ska ha rätt att ta del av handlingar hos bolaget enligt de grunder som gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen.

Lekmannarevisorer

5 § Till lekmannarevisor i hel- eller delägda kommunala bolag ska fullmäktige utse någon av de revisorer som valts enligt 12 kap. 4 §.

Prop. 2016/17:171

49

Prop. 2016/17:171

50

Kommunala stiftelser och föreningar

6 § Det som anges i 3 § 1–4 och 6 gäller också när kommunen ensam eller landstinget ensamt bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet. Fullmäktige ska även utse minst en revisor i en sådan stiftelse. Till revisor i stiftelsen ska fullmäktige utse någon av de revisorer som valts enligt 12 kap. 4 §.

Det som anges i 4 § gäller också en förening där kommunen eller landstinget bestämmer tillsammans med någon annan och en stiftelse som kommunen eller landstinget bildar tillsammans med någon annan för en kommunal angelägenhet.

Det som anges i 3 § om bolagsordningen ska vid tillämpningen av första och andra styckena i stället avse stadgarna i en förening och stiftelseförordnandet eller stiftelseurkunden i en stiftelse.

Privata utförare

7 § Med en privat utförare avses en juridisk person eller en enskild individ som har hand om skötseln av en kommunal angelägenhet enligt 1 §. Med en privat utförare avses inte ett hel- eller delägt kommunalt bolag och inte heller en sådan stiftelse eller förening som avses i 6 §.

8 § När skötseln av en kommunal angelägenhet genom avtal har lämnats över till en privat utförare, ska kommunen eller landstinget kontrollera och följa upp verksamheten.

9 § Om en kommun eller ett landsting sluter avtal med en privat utförare, ska kommunen eller landstinget genom avtalet tillförsäkra sig information som gör det möjligt att ge allmänheten insyn i den verksamhet som lämnas över.

11 kap. Ekonomisk förvaltning

Mål för den ekonomiska förvaltningen

1 § Kommuner och landsting ska ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verksamhet som bedrivs genom sådana juridiska personer som avses i 10 kap. 2–6 §§. Fullmäktige ska besluta om riktlinjer för god ekonomisk hushållning för kommunen eller landstinget. Om kommunen eller landstinget har en sådan resultatutjämningsreserv som avses i 14 §, ska riktlinjerna även omfatta hanteringen av den.

Medelsförvaltningen

2 § Kommuner och landsting ska förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses.

3 § Fullmäktige ska besluta om riktlinjer för medelsförvaltningen.

4 § Fullmäktige ska utöver vad som följer av 3 § besluta om riktlinjer för förvaltningen av medel avsatta för pensionsförpliktelser. I riktlinjerna ska det anges hur medlen ska förvaltas. Tillåten risk vid placering av medlen

ska då fastställas. Det ska också anges hur uppföljning och kontroll av Prop. 2016/17:171 förvaltningen ska ske.

Budgetens innehåll

5 § Kommuner och landsting ska varje år upprätta en budget för nästa kalenderår (budgetår).

Budgeten ska upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Undantag från andra stycket får göras

1.i den utsträckning som medel från en resultatutjämningsreserv tas i anspråk enligt 14 §, eller

2.om det finns synnerliga skäl.

6 § I budgeten ska skattesatsen och anslagen anges. Av budgeten ska det vidare framgå hur verksamheten ska finansieras och hur den ekonomiska ställningen beräknas vara vid budgetårets slut. De finansiella mål som är av betydelse för en god ekonomisk hushållning ska anges.

Budgeten ska även innehålla en plan för verksamheten under budgetåret. I planen ska det anges mål och riktlinjer som är av betydelse för en god ekonomisk hushållning.

Budgeten ska också innehålla en plan för ekonomin för en period av tre år. Budgetåret ska då alltid vara periodens första år. Planen ska innehålla sådana finansiella mål som anges i första stycket.

7 § Fullmäktige får besluta att inte anvisa några medel till en nämnd.

Budgetprocessen

8 § Förslag till budget ska upprättas av styrelsen före oktober månads utgång. Förslag till budget för revisorernas verksamhet ska upprättas av fullmäktiges presidium senast vid samma tidpunkt.

Om det finns särskilda skäl för det, får budgetförslaget upprättas i november månad. I så fall ska styrelsen före oktober månads utgång föreslå skattesatsen för den kommunalskatt eller landstingsskatt som ingår i den preliminära inkomstskatten under det följande året.

9 § Styrelsen bestämmer när övriga nämnder senast ska lämna in sina särskilda budgetförslag till styrelsen.

10 § Budgeten fastställs av fullmäktige före november månads utgång. De år då val av fullmäktige har hållits i hela landet ska budgeten

fastställas av nyvalda fullmäktige.

11 § Om budgeten på grund av särskilda skäl inte kan fastställas före november månads utgång, ska fullmäktige ändå fastställa skattesatsen och, i förekommande fall, avgiftssatsen för begravningsavgiften enligt 9 kap. begravningslagen (1990:1144) inom denna tid.

Budgeten ska därefter fastställas före december månads utgång. Fullmäktige får då fastställa en annan skatte- eller avgiftssats än den som har bestämts tidigare.

51

Prop. 2016/17:171

52

Reglering av balanskravsresultat

12 § Om balanskravsresultatet enligt 4 kap. 3 a § lagen (1997:614) om kommunal redovisning för ett visst räkenskapsår är negativt, ska det regleras under de närmast följande tre åren.

Fullmäktige ska anta en åtgärdsplan för hur regleringen ska ske. Beslut om reglering ska fattas senast i budgeten det tredje året efter det

år då det negativa balanskravsresultatet uppkom.

13 § Fullmäktige får besluta att en reglering av ett negativt balanskravsresultat inte ska göras om det finns synnerliga skäl.

Resultatutjämningsreserver

14 § Kommuner och landsting får till en resultatutjämningsreserv reservera medel som får användas för att utjämna intäkter över en konjunkturcykel.

Reservering får göras med högst ett belopp som motsvarar det lägsta av antingen den del av årets resultat eller den del av årets resultat efter balanskravsjusteringar enligt 4 kap. 3 a § lagen (1997:614) om kommunal redovisning, som överstiger

1.en procent av summan av skatteintäkter samt generella statsbidrag och kommunalekonomisk utjämning, eller

2.två procent av summan av skatteintäkter samt generella statsbidrag och kommunalekonomisk utjämning, om kommunen eller landstinget har ett negativt eget kapital, inklusive ansvarsförbindelsen för pensionsförpliktelser.

Utgiftsbeslut under budgetåret

15 § Om fullmäktige beslutar om en utgift under löpande budgetår, ska beslutet också innefatta en anvisning om hur utgiften ska finansieras.

Delårsrapport

16 § Fullmäktige ska behandla minst en delårsrapport som upprättats enligt 9 kap. 1 § lagen (1997:614) om kommunal redovisning.

Räkenskaper

17 § Styrelsen och övriga nämnder ska fortlöpande föra räkenskaper över de medel som de förvaltar.

18 § Styrelsen bestämmer när övriga nämnder senast ska redovisa sin medelsförvaltning under föregående budgetår till styrelsen.

Årsredovisning

19 § När styrelsen har fått övriga nämnders redovisningar, ska den upprätta en årsredovisning.

20 § Årsredovisningen ska lämnas över till fullmäktige och revisorerna Prop. 2016/17:171 snarast möjligt och senast den 15 april året efter det år som

redovisningen avser.

21 § Årsredovisningen ska godkännas av fullmäktige. Det ska ske innan fullmäktige beslutar om ansvarsfrihet enligt 5 kap. 24 §.

Förbud mot pantsättning

22 § Kommuner och landsting får inte upplåta panträtt i sin egendom till säkerhet för en fordran.

Vid förvärv av egendom får de dock överta betalningsansvaret för lån som tidigare har tagits upp mot säkerhet av panträtt i egendomen.

Underrättelse om skattesats

23 § Bestämmelser om skyldighet för styrelsen att underrätta vissa myndigheter om skattesatsen och om avgiftssatsen för begravningsavgiften finns i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Bestämmelser om kommunal redovisning

24 § Bestämmelser om bokföring och årsredovisning finns i lagen (1997:614) om kommunal redovisning.

12 kap. Revision

Revisorernas uppgifter

1 § Revisorerna granskar årligen i den omfattning som följer av god revisionssed all verksamhet som bedrivs inom nämndernas eller fullmäktigeberedningarnas verksamhetsområden. De granskar på samma sätt, genom de revisorer eller lekmannarevisorer som utsetts i juridiska personer enligt 10 kap. 2–6 §§, även verksamheten i de juridiska personerna.

Revisorerna prövar om verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och

 

från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är

 

rättvisande och om den interna kontrollen som görs inom nämnderna är

 

tillräcklig.

 

Om revisorerna i sin granskning finner att det föreligger misstanke om

 

att brott av förmögenhetsrättslig karaktär förövats eller om att allmän

 

förvaltningsdomstols avgörande åsidosatts, ska de anmäla förhållandet

 

till berörd nämnd. Om nämnden efter en sådan anmälan inte vidtar

 

åtgärder utan oskäligt dröjsmål, är revisorerna skyldiga att rapportera det

 

till fullmäktige. Revisorerna får dock avstå från att anmäla misstanke om

 

brott till fullmäktige om nämnden funnit att det inte föreligger en sådan

 

misstanke.

 

2 § Revisorerna ska bedöma om resultaten i den delårsrapport som enligt

 

11 kap. 16 § ska behandlas av fullmäktige och årsredovisningen är

53

 

Prop. 2016/17:171 förenliga med de mål fullmäktige beslutat. Revisorernas skriftliga bedömning ska lämnas till fullmäktige inför behandlingen av delårsrapporten och årsredovisningen.

3 § Revisorernas granskning omfattar inte ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild i andra fall än

1.när handläggningen av sådana ärenden har vållat kommunen eller landstinget ekonomisk förlust,

2.när granskningen gäller hur nämnderna verkställer egna gynnande beslut enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade och socialtjänstlagen (2001:453),

3.när granskningen gäller hur nämnderna verkställer avgöranden av allmänna förvaltningsdomstolar, eller

4.när granskningen sker från allmänna synpunkter.

Val av revisorer

4 § Under de år då val av fullmäktige har hållits i hela landet ska nyvalda fullmäktige välja revisorer för granskning av verksamheten under de fyra följande åren.

5 § Vid en samlad revision av hela verksamheten ska minst fem revisorer väljas.

Vid en särskild revision för granskning av en viss eller vissa nämnders verksamhet ska minst fem revisorer väljas för varje nämnd eller grupp av nämnder.

6 § Om en revisor avgår under mandattiden får fullmäktige hålla fyllnadsval för återstoden av denna tid.

Revisorernas ställning

7 § Varje revisor fullgör sitt uppdrag självständigt.

Sakkunnigt biträde

8 § Revisorerna ska i sin granskning biträdas av sakkunniga som de själva väljer och anlitar i den omfattning som behövs för att fullgöra granskningen enligt god revisionssed.

Lekmannarevisorer som utses med stöd av 10 kap. 3 och 4 §§ ska i sin granskning biträdas av sakkunniga som de själva väljer och anlitar i den omfattning som behövs för att fullgöra uppdraget enligt god sed vid detta slag av granskning.

De sakkunniga ska ha den insikt och erfarenhet av kommunal verksamhet som fordras för att kunna fullgöra uppdraget.

Revisorernas rätt till information

9 § Nämnderna, fullmäktigeberedningarna, de enskilda ledamöterna och ersättarna i dessa, samt de anställda är skyldiga att lämna revisorerna de upplysningar som behövs för revisionsarbetet.

54

De ska också ge revisorerna tillfälle att när som helst inventera de Prop. 2016/17:171 tillgångar som nämnderna eller fullmäktigeberedningarna har hand om

och ta del av de räkenskaper och andra handlingar som berör deras verksamhet.

Revisorernas förvaltning

10 § Revisorerna svarar själva för den förvaltning som har samband med revisionsuppdraget, om inte fullmäktige bestämmer något annat.

11 § De beslut som revisorerna fattar om sin förvaltning och om jäv ska tas upp i protokoll.

Bestämmelserna i 5 kap. 65–67 och 69 §§ och 8 kap. 12 § om hur protokollet ska föras, protokollets innehåll, justering av protokollet och hur justeringen ska tillkännages, ska tillämpas också på revisorernas protokoll.

Revisionsberättelse

12 § Revisorerna ska varje år till fullmäktige lämna en berättelse med redogörelse för resultatet av den revision som avser verksamheten under det föregående budgetåret. De sakkunnigas rapporter ska bifogas revisionsberättelsen.

Granskningsrapport enligt 10 kap. 5 § aktiebolagslagen (2005:551) som har lämnats för ett aktiebolag som avses i 10 kap. 2 § ska också bifogas revisionsberättelsen.

Revisionsberättelsen för sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget ingår i ska också bifogas revisorernas berättelse utom i det fall som avses i 9 kap. 13 §. Vidare ska revisionsberättelsen för aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening och stiftelse till vilken kommunen eller landstinget lämnat över skötseln av en kommunal angelägenhet enligt 10 kap. 2–6 §§ bifogas revisionsberättelsen.

13 § Anmärkningar får riktas mot

1.nämnder och fullmäktigeberedningar, och

2.de enskilda förtroendevalda i sådana organ.

Anledningen till anmärkningen ska anges i revisionsberättelsen. Revisionsberättelsen ska också innehålla ett särskilt uttalande om

huruvida ansvarsfrihet tillstyrks eller inte.

Jäv

14 § I fråga om jäv för en revisor ska bestämmelserna i 6 kap. 28 § om jäv tillämpas.

15 § Från jäv ska bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse.

16 § En revisor som är jävig i ett ärende får inte delta eller närvara vid behandlingen av ärendet. Revisorn får dock vidta åtgärder som inte någon annan kan utföra utan att behandlingen försenas avsevärt.

55

Prop. 2016/17:171 En revisor som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom eller henne ska självmant uppge det.

Har det uppkommit en fråga om jäv mot någon av revisorerna ska de gemensamt och snarast besluta i jävsfrågan. Den som jävet gäller får delta i prövningen av jävsfrågan endast om revisorerna annars inte är beslutsföra och någon annan inte kan tillkallas utan olägligt uppskov.

17 § Ett beslut om jäv får överklagas endast i samband med överklagande av det beslut genom vilket ärendet avgörs.

Revisionsreglemente

18 § Fullmäktige får anta ett reglemente om revisionen.

13 kap. Laglighetsprövning

Vem som får överklaga

1 § Varje medlem av en kommun eller ett landsting har rätt att få lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom att överklaga beslutet till förvaltningsrätten.

Lagligheten av en gemensam nämnds beslut får överklagas på samma sätt av varje medlem av de samverkande kommunerna och landstingen.

Lagligheten av ett kommunalförbunds beslut får överklagas på samma sätt av varje medlem av de kommuner eller landsting som ingår i kommunalförbundet samt av förbundsmedlemmarna.

Vilka beslut som får överklagas 2 § Följande beslut får överklagas:

1.beslut av fullmäktige eller den beslutande församlingen i ett kommunalförbund,

2.beslut av en nämnd eller ett partssammansatt organ, om beslutet inte är av rent förberedande eller rent verkställande art,

3.beslut av förbundsstyrelsen eller en annan nämnd eller ett partssammansatt organ i ett kommunalförbund, om beslutet inte är av rent förberedande eller rent verkställande art, och

4.sådana beslut av revisorerna som avses i 12 kap. 11 §.

3 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte om det i lag eller annan författning finns särskilda bestämmelser om överklagande.

Hur besluten överklagas

4 § Ett beslut överklagas skriftligt.

I överklagandet ska klaganden ange vilket beslut som överklagas och de omständigheter som överklagandet grundas på.

Överklagandet ska ges in till förvaltningsrätten.

56

Tiden för överklagande

Prop. 2016/17:171

5 § Överklagandet ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre

 

veckor från den dag då det tillkännagavs på kommunens, landstingets

 

eller kommunalförbundets anslagstavla att protokollet över beslutet

 

justerats. Tiden för överklagande av en gemensam nämnds beslut räknas

 

från det att tillkännagivandet skett på anslagstavlorna i samtliga

 

samverkande kommuner och landsting.

 

Tillkännagivandet av protokollsjusteringen måste finnas på an-

 

slagstavlan under hela överklagandetiden för att tiden ska löpa ut.

 

6 § Om överklagandet före överklagandetidens utgång har kommit in till

 

kommunen, landstinget eller kommunalförbundet i stället för till

 

förvaltningsrätten, ska överklagandet ändå prövas. Detsamma gäller när

 

överklagandet av en gemensam nämnds beslut kommit in till någon av de

 

samverkande kommunerna eller landstingen.

 

Grunder för upphävande av besluten

 

7 § Vid prövningen av överklagandet får domstolen inte beakta andra

 

omständigheter än sådana som klaganden har hänvisat till före

 

överklagandetidens utgång.

 

8 § Ett överklagat beslut ska upphävas, om

1.det inte har kommit till på lagligt sätt,

2.beslutet rör något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget,

3.det organ som har fattat beslutet inte har haft rätt att göra det, eller

4.beslutet annars strider mot lag eller annan författning.

Första stycket 3 och 4 gäller inte beslut enligt 11 kap. 5 § andra och tredje styckena samt 12 och 13 §§ och beslut om att använda medel från en resultatutjämningsreserv enligt 14 §.

Domstolen får inte ersätta det överklagade beslutet med något annat beslut.

9 § Om ett fel har saknat betydelse för ärendets utgång, behöver beslutet inte upphävas. Detsamma gäller om beslutet har förlorat sin betydelse till följd av senare inträffade förhållanden.

Handläggningen i domstol

10 § Vid tillämpningen av förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska kommunen, landstinget, den gemensamma nämnden eller kommunalförbundet anses som part.

11 § Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får inte gälla sådana brister som består i att det i överklagandet inte anges de omständigheter som överklagandet grundas på.

Bestämmelsen i 29 § förvaltningsprocesslagen om rätt att utan yrkande besluta till det bättre för enskild ska inte tillämpas.

57

Prop. 2016/17:171 12 § Bestämmelser om hur förvaltningsrättens beslut överklagas finns i förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

13 § Om förvaltningsrättens eller kammarrättens beslut har gått klaganden emot, får endast klaganden överklaga beslutet.

Om förvaltningsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att det verkställs, får domstolens beslut överklagas av kommunen eller landstinget och av deras medlemmar.

Om förvaltningsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut av ett kommunalförbund eller en gemensam nämnd eller förbjudit att det verkställs, får domstolens beslut överklagas av förbundet eller av nämnden, liksom av varje kommun och landsting som är medlem i förbundet eller samverkar i nämnden och av deras medlemmar.

När beslut får verkställas

14 § Ett beslut som kan överklagas enligt detta kapitel får verkställas innan det fått laga kraft om inte särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till om verkställigheten av beslutet kommer att kunna rättas.

Rättelse av verkställda beslut

15 § Om ett beslut har upphävts genom ett avgörande som fått laga kraft och om beslutet redan har verkställts, ska det organ som har fattat beslutet se till att verkställigheten av det rättas i den utsträckning som det är möjligt. Ett beslut om rättelse ska meddelas utan oskäligt dröjsmål.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Bestämmelserna i 4 kap. 5 § 1 om att en revisor inte är valbar till ledamot eller ersättare i fullmäktige och bestämmelserna i 6 kap. 16 § första stycket om antalet ersättare i styrelsen tillämpas första gången efter det att det första ordinarie valet efter ikraftträdandet har hållits i landet.

3.Genom lagen upphävs

a)kommunallagen (1991:900), och

b)lagen (1970:462) om vissa anslag på kommuns anslagstavla.

4.Den upphävda kommunallagen gäller fortfarande för överklagande av beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.

5.Fram till dess att det första ordinarie valet efter ikraftträdandet har hållits i landet gäller den upphävda kommunallagen i fråga om

a) sådana underställda nämnder som fullmäktige beslutat om före ikraftträdandet, och

b) bestämmelserna om att fullmäktige får föreskriva att en lokal nämnd inte får väcka ärenden i fullmäktige.

58

2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (1944:475)

Prop. 2016/17:171

 

om arbetslöshetsnämnd

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd1

ska ha följande lydelse.

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

5 §2

 

 

 

För en särskild arbetslöshets-

För en särskild arbetslöshets-

nämnd gäller vad som är före-

nämnd gäller vad som är före-

skrivet

om

nämnder

i

skrivet

om

nämnder

i

kommunallagen (1991:900).

 

kommunallagen (2017:000).

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1Lagen omtryckt 1977:208.

2Senaste lydelse 1991:1689.

59

Prop. 2016/17:171 2.3

Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 15 och 16 §§ föräldrabalken1 ska ha

följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

19 kap.

 

 

15 §

I fråga om ersättning, arvode, pension och andra ekonomiska förmåner till överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och ersättare tillämpas före- skrifterna i 4 kap. 12–15 §§ kommunallagen (1991:900).

I fråga om ersättning, arvode, pension och andra ekonomiska förmåner till överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och ersättare tillämpas före- skrifterna i 4 kap. 12–18 §§ kommunallagen (2017:000).

Vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900) gäller, med de avvikelser som följer av detta kapitel, också överförmyndar- nämnd och i tillämpliga delar överförmyndare.

Kommuner får besluta att de skall ha en gemensam överför- myndarnämnd. Föreskrifter om en gemensam nämnd i kommunal- lagen gäller också en gemensam överförmyndarnämnd.

16 §2

Vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (2017:000) gäller, med de avvikelser som följer av detta kapitel, också överförmyndar- nämnd och i tillämpliga delar överförmyndare.

Kommuner får besluta att de ska ha en gemensam överförmyndar- nämnd. Föreskrifter om en gemensam nämnd i kommunal- lagen gäller också en gemensam överförmyndarnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1

Balken omtryckt 1995:974.

2

Senaste lydelse 2006:557.

60

 

2.4

Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) Prop. 2016/17:171

 

med särskilda bestämmelser om kommuns och

 

annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 §2

Skattesatsen för kommuns uttag av kommunal inkomstskatt och landstings uttag av landstingsskatt samt avgiftssatsen för uttag av begravningsavgift enligt 9 kap. begravningslagen (1990:1144) ska bestämmas i förhållande till de av Skatteverket beräknade sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) det år skatte- och avgiftssatserna ska fastställas. Motsvarande gäller vid bestämmande av avgiftssatsen för ett trossamfunds uttag av avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund.

Om

enligt

8 kap.

9 § andra

Om

enligt

11 kap.

11 § andra

stycket

 

kommunallagen

stycket

 

kommunallagen

(1991:900) någon annan skatte-

(2017:000) någon annan skatte-

eller avgiftssats slutligt fastställts

eller avgiftssats slutligt fastställts

än den som har bestämts tidigare,

än den som har bestämts tidigare,

ska den nya skatte- eller

ska den nya skatte- eller

avgiftssatsen

om

möjligt

avgiftssatsen

om

möjligt

bestämmas med hänsyn till de

bestämmas med hänsyn till de

sammanlagda

beskattningsbara

sammanlagda

beskattningsbara

förvärvsinkomsterna i besluten om

förvärvsinkomsterna i besluten om

slutlig

skatt

enligt

56 kap. 2 §

slutlig

skatt

enligt

56 kap. 2 §

skatteförfarandelagen det år skatte-

skatteförfarandelagen det år skatte-

eller avgiftssatsen ska fastställas.

eller avgiftssatsen ska fastställas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1Lagen omtryckt 1973:473.

2Senaste lydelse 2011:1300.

61

Prop. 2016/17:171 2.5

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289)

 

om allmänna förvaltningsdomstolar

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 11, 12, 13 a och 17 a §§ lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar1 ska ha följande lydelse.

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

11 §2

 

 

 

 

En kammarrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är

presidenten eller en lagman.

 

 

 

 

 

 

Bestämmelser

om

särskild

Bestämmelser

om

särskild

sammansättning av

kammarrätten

sammansättning av

kammarrätten

vid behandling av vissa mål finns i

vid behandling av vissa mål finns i

fastighetstaxeringslagen

 

 

fastighetstaxeringslagen

 

 

(1979:1152), lagen (2003:389) om

(1979:1152), lagen (2003:389) om

elektronisk

kommunikation

och

elektronisk

kommunikation

och

lagen

(2010:1882)

 

om

lagen

(2010:1882)

 

om

åldersgränser för film som ska

åldersgränser för film som ska

visas offentligt. Bestämmelser om

visas offentligt. Bestämmelser om

särskild

sammansättning

vid

särskild

sammansättning

vid

behandling

av

mål

 

om

behandling

av

mål

 

om

laglighetsprövning

enligt

10 kap.

laglighetsprövning

enligt

13 kap.

kommunallagen (1991:900) finns i

kommunallagen (2017:000) finns i

13 a §.

 

 

 

 

13 a §.

 

 

 

 

Lydelse enligt prop. 2016/17:174

Föreslagen lydelse

 

 

 

12 §

En kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra lagfarna ledamöter får inte ingå i rätten.

När det är särskilt föreskrivet att nämndemän ska ingå i rätten, är en kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får inte ingå i rätten.

Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför.

En kammarrätt är domför utan nämndemän

1.vid prövning av överklagande av beslut som inte innebär att målet avgörs,

2.vid förordnande om saken i avvaktan på målets avgörande och vid annan åtgärd som endast avser målets beredande, och

3.vid beslut genom vilket domstolen skiljer sig från målet utan att detta har prövats i sak.

Om ett mål som avses i andra stycket handläggs gemensamt med ett annat mål, får nämndemän delta vid handläggningen även av det senare målet.

1

Lagen omtryckt 1981:1323.

2

Senaste lydelse 2013:85.

62

 

Bestämmelser om domförhet vid

Bestämmelser om domförhet vid Prop. 2016/17:171

behandling av vissa mål finns i

behandling av vissa mål finns i

fastighetstaxeringslagen

 

 

fastighetstaxeringslagen

 

(1979:1152), lagen (2003:389) om

(1979:1152), lagen (2003:389) om

elektronisk

kommunikation

 

och

elektronisk

kommunikation

och

lagen (2010:1882) om ålders-

lagen (2010:1882) om ålders-

gränser för film som ska visas

gränser för film som ska visas

offentligt.

Bestämmelser

 

om

offentligt.

Bestämmelser

om

domförhet vid behandling av mål

domförhet vid behandling av mål

om

laglighetsprövning

enligt

om

laglighetsprövning

enligt

10 kap.

kommunallagen

13 kap.

kommunallagen

(1991:900) finns i 13 a §.

 

 

(2017:000) finns i 13 a §.

 

Vid

behandling av frågor

om

prövningstillstånd är kammarrätten

domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet. Detsamma gäller vid behandling av andra frågor i mål där prövningstillstånd krävs för prövning av ett överklagande, om frågorna behandlas före eller i samband med frågan om prövningstillstånd. Vid behandling av en fråga om avvisning av ett överklagande på grund av att det har kommit in för sent är kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är kammarrätten domför med en lagfaren ledamot.

Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren ledamot i kammarrätten eller, om de inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna ledamöter, av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän förvaltningsdomstol, en allmän domstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta.

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

13 a §3

 

 

 

 

 

En

kammarrätt

ska

vid

En

kammarrätt

ska

vid

behandling

av

 

mål

om

behandling

av

 

mål

om

laglighetsprövning

enligt 10 kap.

laglighetsprövning

enligt 13 kap.

kommunallagen (1991:900) bestå

kommunallagen (2017:000) bestå

av tre lagfarna ledamöter och två

av tre lagfarna ledamöter och två

sådana

särskilda

ledamöter

som

sådana

särskilda

ledamöter

som

anges i 13 b §.

 

 

 

 

anges i 13 b §.

 

 

 

 

Om en av de särskilda ledamöterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför om tre av de kvarvarande ledamöterna är ense om slutet.

En kammarrätt är domför utan de särskilda ledamöterna i sådana fall som anges i 12 § fjärde stycket samt vid prövning av mål som är av enkel beskaffenhet.

3 Senaste lydelse 2013:85.

63

Prop. 2016/17:171

 

17 a §4

 

 

 

Förvaltningsrätten

ska

vid

Förvaltningsrätten

ska

vid

behandling av mål enligt 10 kap.

behandling

av

mål

om

kommunallagen (1991:900) bestå

laglighetsprövning

enligt 13 kap.

av en lagfaren ledamot och två

kommunallagen (2017:000) bestå

sådana särskilda ledamöter

som

av en lagfaren ledamot och två

anges i 17 b §.

 

 

sådana särskilda ledamöter

som

 

 

 

anges i 17 b §.

 

 

 

Förvaltningsrätten är dock domför utan de särskilda ledamöterna i sådana fall som anges i 18 § första och andra stycket samt fjärde stycket 1.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål om laglighets- prövning enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900).

4 Senaste lydelse 2009:773.

64

2.6

Förslag till lag om ändring i

Prop. 2016/17:171

 

förvaltningsprocesslagen (1971:291)

 

Härigenom föreskrivs att 37 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska

 

ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

I mål, vari prövningstillstånd kräves, får omständighet eller bevis, som klaganden åberopar först i Högsta förvaltnings- domstolen, beaktas endast om det föreligger särskilda skäl.

Föreskrifter om hinder mot att beakta eller anföra nya omständigheter i vissa mål finns i 10 kap. 10 § kommunallagen (1991:900).

37 §1

I mål där prövningstillstånd krävs får omständighet eller bevis, som klaganden åberopar först i Högsta förvaltningsdomstolen, beaktas endast om det finns särskilda skäl.

Föreskrifter om hinder mot att beakta nya omständigheter i vissa mål finns i 13 kap. 7 § kommunallagen (2017:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1 Senaste lydelse 2010:1400.

65

Prop. 2016/17:171 2.7

Förslag till lag om ändring i lagen (1978:234)

 

om nämnder för vissa trafikfrågor

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1978:234) om nämnder för vissa

trafikfrågor1 ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I den utsträckning som regeringen med stöd av 2 § lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer har överlåtit åt en kommun att meddela föreskrifter som avses i 1 § första stycket 8 nämnda lag, skall denna uppgift inom kommunen fullgöras av en eller flera nämnder. För en sådan nämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900).

I den omfattning som regeringen har bemyndigat kommuner att pröva frågor om undantag från föreskrifter enligt första stycket eller om parkeringstillstånd på grund av sådana föreskrifter skall även denna uppgift fullgöras av nämnden.

1 §2

I den utsträckning som regeringen med stöd av 2 § lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer har överlåtit åt en kommun att meddela föreskrifter som avses i 1 § första stycket 8 nämnda lag, ska denna uppgift inom kommunen fullgöras av en eller flera nämnder. För en sådan nämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (2017:000).

I den omfattning som regeringen har bemyndigat kommuner att pröva frågor om undantag från föreskrifter enligt första stycket eller om parkeringstillstånd på grund av sådana föreskrifter ska även denna uppgift fullgöras av nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:1675.

2 Senaste lydelse 1991:1675.

66

2.8

Förslag till lag om ändring i lagen (1979:411) Prop. 2016/17:171

 

om ändringar i Sveriges indelning i kommuner

 

och landsting

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 19 §, 2 kap. 1 §, 3 kap. 8, 12, 15–18, 22, 24, 26, 27, 29, 31, 34, 36, 37 och 40 §§ lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

1 kap.

 

 

 

 

 

 

 

19 §2

 

 

 

Beslut, som under tiden mellan

Beslut, som under tiden mellan

beslutet

om

indelningsändring

beslutet

om

indelningsändring

eller,

om indelningsdelegerade

eller, om indelningsdelegerade ska

skall utses, valet av delegerade och

utses, valet av delegerade och

ändringens ikraftträdande fattas av

ändringens ikraftträdande fattas av

kommunfullmäktige,

kommun-

kommunfullmäktige,

kommun-

styrelsen eller en annan kommunal

styrelsen eller en annan kommunal

nämnd,

överklagas

enligt

nämnd,

överklagas

enligt

bestämmelserna

i

10 kap.

bestämmelserna

i

13 kap.

kommunallagen (1991:900).

kommunallagen (2017:000).

Ett beslut får överklagas, förutom av medlemmar av kommunen, också av andra kommuner som berörs av indelningsändringen och av medlemmar av en sådan kommun.

Om förvaltningsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att det verkställs, får domstolens beslut överklagas också av andra kommuner som berörs av indelningsändringen och medlemmar av

en sådan kommun.

 

Lydelse enligt SFS 2016:740

Föreslagen lydelse

 

2 kap.

Regeringen får besluta om ändring i rikets indelning i landsting, om det inte finns hinder mot en motsvarande ändring i länsindelningen. Bestämmelser om sambandet mellan landstings- indelningen och länsindelningen finns i 1 kap. 2 § kommunallagen (1991:900). En ändring i landstingsindelningen får dock ske endast om ändringen kan antas

1 §

Regeringen får besluta om ändring i rikets indelning i landsting, om det inte finns hinder mot en motsvarande ändring i länsindelningen. Bestämmelser om sambandet mellan landstings- indelningen och länsindelningen finns i 1 kap. 1 § kommunallagen (2017:000). En ändring i landstingsindelningen får dock ske endast om ändringen kan antas

1Lagen omtryckt 1998:198.

2Senaste lydelse 2009:791.

67

Prop. 2016/17:171 medföra bestående fördel för

ett

medföra bestående fördel för ett

landsting eller en del av ett

landsting eller en del av ett

landsting eller andra fördelar från

landsting eller andra fördelar från

allmän synpunkt. Regeringen

får

allmän synpunkt. Regeringen

får

meddela

de

föreskrifter

som

meddela

de

föreskrifter

som

behövs

 

för

 

ändringens

behövs

 

för

 

ändringens

genomförande.

 

 

 

 

genomförande.

 

 

 

 

Kammarkollegiet får dock besluta om en indelningsändring som bör

ske med anledning av en sådan ändring i den kommunala indelningen

som avses i 1 kap. 3 §.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8 §

 

 

 

 

 

 

Om en indelningsdelegerad eller en ersättare upphör att vara valbar,

upphör också uppdraget genast.

 

I fråga om de indelnings-

I fråga om de indelnings-

delegerade

och

deras ersättare

delegerade

och

deras ersättare

tillämpas i övrigt bestämmelserna i

tillämpas i övrigt bestämmelserna i

4 kap. kommunallagen (1991:900)

4 kap. kommunallagen (2017:000)

om

 

 

 

 

 

 

om

 

 

 

 

 

 

1. upphörande av uppdrag i 9 §

1. upphörande av uppdrag i 6 §

och 10 § 2,

 

 

 

 

 

 

och 9 § 2,

 

 

 

 

 

 

2. ledighet från anställning i 11 §

2. ledighet från anställning i 11 §

första stycket,

 

 

 

 

19

första stycket,

 

 

 

 

24

3. omröstning

och

beslut

i

3. omröstning

och

beslut

i

och 20 §§, och

 

 

 

 

och 25 §§, och

 

 

 

 

4. reservation i 22 §.

 

 

 

4. reservation i 27 §.

 

 

 

Det som där sägs om en

Det som där sägs om en

förtroendevald

eller

ledamot

i

förtroendevald

eller

ledamot

i

fullmäktige ska då i stället gälla en

fullmäktige ska då i stället gälla en

indelningsdelegerad

eller

 

en

indelningsdelegerad

eller

 

en

ersättare. Det som sägs om

ersättare. Det som sägs om

fullmäktige

i

4 kap.

 

9 §

fullmäktige

i

4 kap.

 

6 §

kommunallagen ska då i stället

kommunallagen ska då i stället

gälla indelningsdelegerade.

 

 

gälla indelningsdelegerade.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12 §

 

 

 

 

 

 

Om inte något annat följer av lag eller annan författning får ansvaret för beredning, förvaltning och verkställighet inom ett utskotts verksamhetsområde lämnas över till partssammansatta organ. Detta gäller dock endast ärenden som avser förhållandet mellan kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen som arbetsgivare och dess

anställda.

 

 

 

 

 

 

 

Bestämmelserna i 7 kap. 2–7 §§

Bestämmelserna

i 7 kap.

20–

kommunallagen

(1991:900)

25 §§ kommunallagen (2017:000)

tillämpas

i

fråga

om

tillämpas

i

fråga

om

partsammansatta

organ. Det

som

partsammansatta organ. Det

som

där sägs om fullmäktige och

där sägs om fullmäktige och

nämnd ska då i stället gälla

nämnd ska då i stället gälla

indelningsdelegerade och utskott.

indelningsdelegerade och utskott.

68

 

 

 

 

15 §

 

 

Prop. 2016/17:171

Indelningsdelegerade får uppdra åt ett utskott att besluta i ett visst

ärende eller en viss grupp av ärenden.

 

 

 

Första

stycket

gäller

inte

Första

stycket

gäller

inte

ärenden

som anges

i 3 kap.

9 §

ärenden

som anges

i 5 kap.

1 §

kommunallagen (1991:900) och

kommunallagen (2017:000) och

inte heller ärenden som enligt lag

inte heller ärenden som enligt lag

eller annan författning ska avgöras

eller annan författning ska avgöras

av fullmäktige.

 

 

av fullmäktige.

 

 

16 §

Indelningsdelegerade får bestämma att ett utskott i sin tur får uppdra åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd hos ändringsberörda kommuner och landsting att besluta på utskottets vägnar.

Första stycket gäller inte sådana

Första stycket gäller inte sådana

ärenden som anges i 6 kap. 34 §

ärenden som anges i 6 kap. 38 §

kommunallagen (1991:900).

kommunallagen (2017:000).

17 §

Indelningsdelegerade samt ledamöter i ett fullmäktige som har utsett indelningsdelegerade får ställa interpellationer och frågor till

1.ordföranden i ett utskott, och

2.ordföranden i en nämnd eller beredning i ändringsberörda kommuner och landsting.

Indelningsdelegerade

får

 

även

Indelningsdelegerade

får

även

 

besluta att ordföranden i en nämnd

besluta att ordföranden i en nämnd

 

får överlåta besvarandet av en

får överlåta besvarandet av en

 

interpellation eller fråga till någon

interpellation eller fråga till någon

 

som har utsetts av fullmäktige för

som har utsetts av fullmäktige för

 

ändringsberörda

kommuner

och

ändringsberörda

kommuner

och

 

landsting och som är ledamot i

landsting och som är ledamot i

 

styrelsen för en sådan juridisk

styrelsen för en sådan juridisk

 

person

som

avses

i 3 kap.

16 a–

person som avses i 10 kap. 2–6 §§

 

18 b §§

 

kommunallagen

kommunallagen (2017:000) eller

 

(1991:900) eller till ordföranden i

till ordföranden i styrelsen eller

 

styrelsen eller annan nämnd i ett

annan

 

nämnd

 

i

ett

 

kommunalförbund

som

ändrings-

kommunalförbund

som

ändrings-

 

berörda kommuner

och

landsting

berörda kommuner

och

landsting

 

är medlemmar i.

 

 

 

 

är medlemmar i.

 

 

 

 

 

I

fråga

 

om

indelnings-

18 §

 

 

 

 

 

 

 

 

I

fråga

 

om

indelnings-

 

delegerades

arbetsformer i

övrigt

delegerades

arbetsformer i övrigt

 

tillämpas

bestämmelserna

i

tillämpas

bestämmelserna

i

 

kommunallagen (1991:900) om

kommunallagen (2017:000) om

 

1. ordförande

 

och

 

 

vice

1. ordförande

 

och

vice

 

ordförande i 5 kap. 6 §,

 

 

 

ordförande i 5 kap. 11 §,

 

 

 

2. hur sammanträden

kungörs i

2. tillkännagivande

om

och

 

5 kap. 8–11 §§,

 

 

 

 

 

kallelse till sammanträden i 5 kap.

 

3. ersättare

i

4 kap. 18 §

första

13–15 §§,

 

 

 

 

 

 

stycket och 5 kap. 12–15 §§,

 

 

3. ersättare i

4 kap.

22 §

och

69

Vid tillämpningen av 5 kap. 22 § första stycket, 26, 28 och 49 §§ kommunallagen ska dock det som där sägs om nämnd även gälla utskott.

Prop. 2016/17:171

4. beslutförhet

i

5 kap. 18

och

5 kap. 17–20 §§,

 

 

 

 

19 §§,

 

 

 

4. beslutsförhet i 5 kap. 45

och

 

5. jäv i 5 kap. 20 och 20 a §§,

46 §§,

 

 

 

 

6. rätt och skyldighet för utom-

5. jäv i 5 kap. 47 och 48 §§,

 

 

stående att medverka i 5 kap. 21 §

6. rätt och skyldighet för andra

 

och 22 § första stycket,

 

än ledamöterna

att

medverka i

 

7. hur ärenden bereds i 5 kap.

5 kap. 40 och 41 §§,

 

 

 

26, 28, 29 och 32 §§,

 

7. hur ärenden

bereds i 5 kap.

 

8. bordläggning och återremiss i

26, 28, 29 och 33 §§,

 

 

 

5 kap. 36 och 37 §§,

 

8. bordläggning och återremiss i

 

9. offentlighet och ordning vid

5 kap. 50 och 51 §§,

 

 

 

sammanträdena

i 5 kap. 38

och

9. offentlighet

och

ordning

vid

 

39 §§,

 

 

 

sammanträdena

i 5 kap. 42

och

 

10. hur ärendena avgörs i 5 kap.

43 §§,

 

 

 

 

40–45 §§,

 

 

 

10. hur ärendena avgörs i 5 kap.

 

11. interpellationer i 5 kap. 49–

52–57 §§,

 

 

 

 

51 §§,

5 kap. 54–56 §§,

11. interpellationer

i 5 kap. 59–

 

12. frågor i

62 §§,

 

 

 

 

dock inte till den del det i 54 §

12. frågor i 5 kap.

64 §, dock

 

hänvisas till 53 §, och

57–

inte till den del det i 64 § hänvisas

 

13. protokollet

i

5 kap.

till 63 §, och

 

 

 

 

62 §§.

 

 

 

13. protokollet i 5 kap. 65–69 §§

 

 

 

 

 

och 8 kap. 12 §.

 

 

 

Då ska det som där sägs om

1.fullmäktige i stället gälla indelningsdelegerade,

2.en ledamot i fullmäktige i stället gälla en indelningsdelegerad,

3.styrelsen i stället gälla arbetsutskottet,

4.nämnd eller fullmäktigeberedning i stället gälla utskott, och

5. kommunens eller landstingets

5. kommunens eller landstingets

anslagstavla i 5 kap. 9 och 62 §§

anslagstavla i 5 kap. 13 §

andra

kommunallagen avse anslagstavlan

stycket

och

8 kap.

12 §

i ändringsberörda kommuner och

kommunallagen avse anslagstavlan

landsting.

i ändringsberörda

kommuner och

 

landsting.

 

 

 

Vid tillämpningen av 5 kap. 26, 28, 41 och 61 §§ kommunallagen ska dock det som där sägs om nämnd även gälla utskott.

22 §

Valbar som ledamot eller ersättare i utskott är den som vid tidpunkten för ett sådant val

1.är indelningsdelegerad eller ersättare för indelningsdelegerad, eller

2.har rösträtt vid val av fullmäktige i kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen.

 

I fråga om valbarhet i övrigt

I fråga om valbarhet i övrigt

 

tillämpas

bestämmelserna

om

tillämpas

bestämmelserna

om

 

valbarhetshinder i

4 kap. 6 §

och

valbarhetshinder

i 7 kap. 3 §

och

 

6 a §

tredje

stycket 1

4 kap.

5 § 1

kommunallagen

70

kommunallagen (1991:900).

Det

(2017:000). Det som där sägs om

som där sägs om nämnd ska då i

nämnd ska då i stället gälla utskott. Prop. 2016/17:171

stället gälla utskott.

 

 

 

 

 

 

 

24 §

För ledamöter

och ersättare

För ledamöter och ersättare

tillämpas

bestämmelserna

om

tillämpas bestämmelserna om

uppdragets upphörande i 4 kap. 8

uppdragets upphörande i 4 kap. 6

och

9 §§

och

10 § 2

och 7 §§ och 9 § 2 kommunallagen

kommunallagen (1991:900).

 

(2017:000).

Då ska det som där sägs om

 

1.fullmäktige i stället gälla indelningsdelegerade,

2.nämnd i stället gälla utskott, och

3.en förtroendevald i stället gälla en ledamot eller en ersättare i utskott.

 

26 §

Ledamöter och ersättare i utskott

Ledamöter och ersättare i utskott

har rätt till ledighet från

har rätt till ledighet från

anställning i den utsträckning som

anställning i den utsträckning som

följer av 4 kap. 11 § första stycket

följer av 4 kap. 11 § första stycket

kommunallagen (1991:900).

kommunallagen (2017:000).

Arbetsutskottet ska upprätta förslag till budget för kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen. I fråga om tidsfrister tillämpas 8 kap. 6 och 7 §§ kommunallagen (1991:900).

27 §

Arbetsutskottet ska upprätta förslag till budget för kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen. I fråga om tidsfrister tillämpas 11 kap. 8 och 9 §§ kommunallagen (2017:000).

I fråga om utskott i övrigt

29 §

 

 

 

 

 

 

I fråga om utskott i övrigt

tillämpas

bestämmelserna

i

tillämpas

bestämmelserna

i

kommunallagen (1991:900) om

kommunallagen (2017:000) om

1. omröstning,

 

beslut

och

1. omröstning,

 

beslut

 

och

reservation i 4 kap. 19–22 §§,

 

reservation i 4 kap. 24–27 §§,

 

2. ersättarnas

tjänstgöring

och

2. ersättarnas

tjänstgöring

och

rätt att närvara vid sammanträden i

rätt att närvara vid sammanträden i

6 kap. 10 och 11 §§,

 

 

6 kap. 17 §,

 

 

 

 

 

3.

ordförande

och

vice

3. ordförande

 

och

 

vice

ordförande i 6 kap. 15 och 16 §§,

ordförande i 6 kap. 21 och 22 §§,

4. tidpunkt för sammanträdena i

4. tidpunkt

för

sammanträden i

6 kap. 18 §,

 

 

 

 

6 kap. 23 §,

 

 

 

 

 

5. närvarorätt

för utomstående i

5. offentlighet

och

närvarorätt i

6 kap. 19 § och 19 a § första och

6 kap.

25 §

första

och

tredje

tredje styckena,

 

 

 

styckena och 26 §,

 

 

 

6. beslutförhet i 6 kap. 23 §,

 

6. beslutsförhet i 6 kap. 27 §,

7. jäv i 6 kap. 24–27 §§,

 

7. jäv i 6 kap. 28–32 §§,

i 6 kap.

8. hur ärendena avgörs i 6 kap.

8. hur

ärendena avgörs

28 och 29 §§,

 

 

 

 

33 §,

 

 

 

 

 

 

9. protokollet i 6 kap. 30 § första

9. protokollet i 6 kap. 35 §,

71

Prop. 2016/17:171 och andra styckena,

 

10. delgivning i 6 kap. 31 §, och

10. delgivning i 6 kap. 36 §, och

11. närvarorätt för personal-

11. personalföreträdare i 7 kap.

företrädare i 7 kap. 8–17 §§.

10–19 §§.

Då ska det som där sägs om

 

1.fullmäktige i stället gälla indelningsdelegerade,

2.styrelsen i stället gälla arbetsutskottet,

3.nämnd i stället gälla utskott,

4.en ledamot eller en ersättare i fullmäktige i stället gälla en indelningsdelegerad eller en ersättare,

5.förtroendevald i stället gälla ledamot i utskott, och

6.anslagstavla avse anslagstavlan i ändringsberörda kommuner och landsting.

 

 

 

 

31 §

 

 

 

I fråga om förvaltning av de

I fråga om förvaltning av de

medel

som

tillhandahålls

medel

som

 

tillhandahålls

indelningsdelegerade

 

tillämpas

indelningsdelegerade

tillämpas

bestämmelserna

i

8 kap.

bestämmelserna i kommunallagen

kommunallagen (1991:900) om

(2017:000) om

 

 

1. mål

för den

ekonomiska

1. mål

för

den

ekonomiska

förvaltningen i 1 § första stycket,

förvaltningen i

11 kap. 1 § första

 

 

 

 

meningen,

 

 

 

2. medelsförvaltningen

i 2 och

2. medelsförvaltningen i 11 kap.

3 §§,

 

 

 

2 och 3 §§,

 

 

 

3. avgifter i 3 b och 3 c §§,

3. avgifter i 2 kap. 5 och 6 §§,

4. utgiftsbeslut under budgetåret

4. utgiftsbeslut under budgetåret

i 12 §, och

 

 

 

i 11 kap. 15 §, och

 

5. räkenskapsföring

och

5. räkenskaper

och

redovisning i 14–16 §§.

 

årsredovisning i 11 kap. 17–19 §§

Då ska det som där sägs om

och 24 §.

 

 

 

 

 

 

 

1.fullmäktige i stället gälla indelningsdelegerade,

2.styrelsen i stället gälla arbetsutskottet, och

3.nämnd i stället gälla utskott.

 

 

 

 

 

34 §

 

 

 

 

 

Valbar som revisor är den som vid tidpunkten för ett sådant val har

 

rösträtt vid val av fullmäktige i kommunen eller landstinget enligt den

 

nya indelningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Den som är indelningsdelegerad

Den som är indelningsdelegerad

 

eller ersättare för delegerad är inte

eller ersättare för delegerad är inte

 

valbar som revisor. I övrigt

valbar som revisor. I övrigt

 

tillämpas

bestämmelserna

om

tillämpas

bestämmelserna

om

 

valbarhetshinder i 4 kap.

6 §

och

valbarhetshinder

i 7 kap.

3 §

och

 

6 a §

andra

stycket

4 kap.

4 §

andra

stycket

 

kommunallagen (1991:900).

 

kommunallagen (2017:000).

 

 

 

 

 

 

36 §

 

 

 

 

 

I fråga om revisorerna tillämpas

I fråga om revisorerna tillämpas

72

bestämmelserna i kommunallagen

bestämmelserna i kommunallagen

(1991:900) om

 

 

(2017:000) om

 

Prop. 2016/17:171

1. uppdragets

upphörande

i

1. uppdragets

upphörande

i

4 kap. 8 och 9 §§ och 10 § 2,

 

4 kap. 6 och 7 §§ och 9 § 2,

 

2. ledighet från anställning

i

2. ledighet från

anställning

i

4 kap. 11 § första stycket,

 

4 kap. 11 § första stycket,

 

3. jäv i 9 kap. 4–6 §§,

 

3. jäv i 12 kap. 14–17 §§,

 

4. revisorernas ställning i 9 kap.

4. revisorernas

ställning

i

7 §,

 

 

12 kap. 7 §,

 

 

5. sakkunnigt

biträde i 9 kap.

5. sakkunnigt biträde i 12 kap.

8 §,

 

 

8 §,

 

 

6. revisorernas uppgifter i 9 kap.

6. revisorernas

uppgifter

i

9 och 10 §§,

 

 

12 kap. 1 och 3 §§,

 

 

7. revisorernas

rätt

till

7. revisorernas

rätt

till

upplysningar i 9 kap. 12 §, och

 

information i 12 kap. 9 §, och

 

8. revisorernas

förvaltning

i

8. revisorernas

förvaltning

i

9 kap. 14 och 15 §§.

 

12 kap. 10 och 11 §§.

 

Då ska det som där sägs om

 

 

 

 

1.fullmäktige i stället gälla indelningsdelegerade,

2.nämnd i stället gälla utskott, och

3.förtroendevald i stället gälla revisor.

37 §

Revisorerna ska det år indelningsändringen träder i kraft till fullmäktige i kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen lämna en berättelse med redogörelse för resultatet av revisionen av utskottens verksamhet.

De sakkunnigas rapporter ska lämnas tillsammans med

revisionsberättelsen.

 

 

 

 

 

 

 

I fråga

om

 

anmärkningar

I fråga

om

anmärkningar

tillämpas

9 kap.

17 §

tillämpas

12 kap.

13 §

kommunallagen (1991:900). Det

kommunallagen (2017:000). Det

som där sägs om nämnder och

som där sägs om nämnder och

förtroendevalda ska då i stället

förtroendevalda ska då i stället

gälla utskott och ledamöter och

gälla utskott och ledamöter och

ersättare i utskott.

 

 

 

ersättare i utskott.

 

 

 

 

 

 

 

 

40 §

 

 

 

 

I fråga om överklagande gäller

I fråga om överklagande gäller

bestämmelserna

i

10

kap.

bestämmelserna

i

13 kap.

kommunallagen (1991:900) om

kommunallagen (2017:00) om

 

1. tillämpningsområde i 3 §,

 

 

 

 

 

 

2. hur besluten

överklagas

i 4

2. hur besluten överklagas i 4 §,

och 5 §§,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3. klagotid i 6 och 7 §§,

 

3. tiden för överklagande i 5 och

4. grunder

för

laglighets-

6 §§,

för upphävande

av

4. grunder

prövning i 8–10 §§,

 

 

besluten i 7–9 §§,

 

 

 

5. processuella

frågor i

11–

5. handläggningen

i

domstol

i

14 §§,

 

 

 

 

10–13 §§,

 

 

 

 

6. förutsättningar

 

för

6. när beslut får

verkställas

i

verkställighet i 14 a §, och

 

14 §, och

 

 

 

73

Prop. 2016/17:171

7. rättelse av verkställighet i 15 §.

 

 

 

 

 

 

 

Det

som

i 10 kap.

14 §

andra

Det

som

i 13 kap.

13 §

andra

 

stycket

kommunallagen sägs om

stycket

kommunallagen sägs om

 

rätten

att

överklaga

domstolens

rätten

att

överklaga

domstolens

 

beslut

 

ska

även

gälla

beslut

 

ska

även

gälla

 

ändringsberörda

kommuner

och

ändringsberörda

kommuner

och

 

landsting samt deras medlemmar.

landsting samt deras medlemmar.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.

74

2.9

Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen

Prop. 2016/17:171

 

(1985:125)

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 11 § tandvårdslagen (1985:125) ska ha

 

följande lydelse.

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

11 §1

 

 

 

Ledningen

av folktandvården

Ledningen

 

av folktandvården

 

skall utövas av en eller flera

ska utövas av en eller flera

 

nämnder. För en sådan nämnd

nämnder. För en sådan nämnd

 

gäller vad som är föreskrivet om

gäller vad som är föreskrivet om

 

nämnder

i

kommunallagen

nämnder

i

kommunallagen

 

(1991:900).

Särskilda

(2017:000).

 

Särskilda

 

bestämmelser

om gemensam

bestämmelser

om gemensam

 

nämnd finns i lagen (2003:192)

nämnd finns i lagen (2003:192)

 

om gemensam nämnd inom vård-

om gemensam nämnd inom vård-

 

och omsorgsområdet.

och omsorgsområdet.

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1 Senaste lydelse 2003:195.

75

Prop. 2016/17:171 2.10

Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen

 

(1986:223)

 

Härigenom föreskrivs att 31 § förvaltningslagen (1986:223)1 ska ha

följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 13–30 §§ gäller inte sådana ärenden hos myndigheter i kommuner och landsting där besluten kan överklagas enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900). Bestämmelserna gäller inte heller ärenden hos samordningsförbund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser.

31 §2

Bestämmelserna i 13–30 §§ gäller inte sådana ärenden hos myndigheter i kommuner och landsting där besluten kan överklagas enligt 13 kap. kommunallagen (2017:000). Bestämmelserna gäller inte heller ärenden hos samordningsförbund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1

Lagen omtryckt 2003:246.

2

Senaste lydelse 2005:330.

76

 

2.11

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387)

Prop. 2016/17:171

 

om stöd och service till vissa funktionshindrade

 

Härigenom föreskrivs att 28 f och

28 g §§ lagen (1993:387) om stöd

 

och service till vissa funktionshindrade ska ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

28 f §1

 

 

 

En nämnd som avses i 22 § ska

En nämnd som avses i 22 § ska

 

till Inspektionen för vård och

till Inspektionen för vård och

 

omsorg och till de revisorer som

omsorg och till de revisorer som

 

avses i 3 kap. 8 § kommunallagen

avses i 3 kap. 10 § kommunallagen

 

(1991:900)

rapportera

alla

(2017:000)

rapportera

alla

 

gynnande nämndbeslut enligt 9 §

gynnande nämndbeslut enligt 9 §

 

som inte har verkställts inom tre

som inte har verkställts inom tre

 

månader från dagen för beslutet.

månader från dagen för beslutet.

 

För varje beslut ska nämnden ange

För varje beslut ska nämnden ange

 

tidpunkten för beslutet och vilken

tidpunkten för beslutet och vilken

 

typ av insats beslutet gäller samt

typ av insats beslutet gäller samt

 

kortfattat

uppge skälen

för

kortfattat

uppge skälen

för

 

dröjsmålet.

 

 

dröjsmålet.

 

 

 

Nämnden ska vidare dels till Inspektionen för vård och omsorg, dels

 

till revisorerna rapportera alla gynnande nämndbeslut enligt 9 § som inte

 

har verkställts på nytt inom tre månader från den dag då verkställigheten

 

avbröts. För varje beslut ska nämnden ange tidpunkten för beslutet och

 

vilken typ av insats beslutet gäller samt kortfattat uppge skälen för

 

dröjsmålet.

 

 

 

 

 

 

Rapportering enligt denna paragraf ska ske en gång per kvartal.

 

 

 

 

28 g §2

 

 

 

En nämnd som avses i 22 § ska

En nämnd som avses i 22 § ska

 

till Inspektionen för vård och

till Inspektionen för vård och

 

omsorg och till de revisorer som

omsorg och till de revisorer som

 

avses i 3 kap. 8 § kommunallagen

avses i 3 kap. 10 § kommunallagen

 

(1991:900) anmäla när nämnden

(2017:000) anmäla när nämnden

 

har verkställt ett gynnande beslut

har verkställt ett gynnande beslut

 

som enligt 28 f § har rapporterats

som enligt 28 f § har rapporterats

 

som ej verkställt. Datum för

som ej verkställt. Datum för

 

verkställigheten ska då anges.

 

verkställigheten ska då anges.

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1Senaste lydelse 2012:940.

2Senaste lydelse 2012:940.

77

Prop. 2016/17:171 2.12

Förslag till lag om ändring i ordningslagen

 

(1993:1617)

 

Härigenom föreskrivs att

3 kap. 16 och 26 §§ ordningslagen

(1993:1617) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

3 kap.

 

 

16 §1

Beslut enligt 14 § gäller för viss tid eller tills vidare. Beslutet ska innehålla de villkor som Polismyndigheten har meddelat enligt 14 § andra stycket och de villkor som kommunen har ställt upp med stöd av 15 §. Beslut i fråga om mark som inte står under kommunens förvaltning ska också innehålla en upplysning om att medgivande av markägare eller

nyttjanderättshavare kan behövas.

 

 

 

Om kommunen har yttrat sig

Om kommunen har yttrat sig

enligt 2 § ska beslutet innehålla en

enligt 2 § ska beslutet innehålla en

upplysning

om

möjligheten att

upplysning

om

möjligheten att

överklaga

kommunens beslut

överklaga

kommunens beslut

enligt 10 kap.

kommunallagen

enligt 13 kap.

kommunallagen

(1991:900).

 

 

(2017:000).

 

 

 

 

 

26 §2

 

 

Polismyndighetens beslut enligt detta kapitel eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av detta kapitel får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Dock får Polismyndighetens beslut att avslå en ansökan om att få ta i anspråk offentlig plats inte överklagas, om beslutet föranleds av ett avstyrkande från kommunen enligt 2 § första stycket.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

 

I fråga om överklagande av

I fråga om överklagande av

kommunens beslut i fall som avses

kommunens beslut i fall som avses

i 1 kap. 2 § eller i 2 § eller någon

i 1 kap. 2 § eller i 2 § eller någon

av 8–10 §§ i detta kapitel gäller

av 8–10 §§ i detta kapitel gäller

bestämmelserna

i

10 kap.

bestämmelserna

i

13 kap.

kommunallagen (1991:900).

kommunallagen (2017:000).

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.

1

Senaste lydelse 2014:590.

2

Senaste lydelse 2005:68.

78

 

2.13

Förslag till lag om ändring i

Prop. 2016/17:171

 

mervärdesskattelagen (1994:200)

 

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 16 § mervärdesskattelagen (1994:200)1

 

ska ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

1 kap.

 

Med staten avses inte de statliga affärsverken. Med kommun förstås kommun och landsting enligt kommunallagen (1991:900).

16 §

Med staten avses inte de statliga affärsverken. Med kommun förstås kommun och landsting enligt kommunallagen (2017:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1 Lagen omtryckt 2000:500.

79

Prop. 2016/17:171 2.14

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:692)

 

om kommunala folkomröstningar

 

 

Härigenom föreskrivs att 1, 5 och 13 §§ lagen (1994:692) om

kommunala folkomröstningar ska ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

1 §

 

 

 

Denna

lag

gäller

för

Denna

lag

gäller

för

folkomröstning som avses i folkomröstning som avses i

kommunallagen (1991:900).

 

kommunallagen (2017:000).

 

5 § 1

Rösträtt vid folkomröstning i en kommun har den som är folkbokförd i kommunen, senast på dagen för folkomröstningen fyller 18 år och

1.är medborgare i Sverige eller i någon annan av Europeiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare),

2.är medborgare i Island eller Norge, eller

3. för det fall de är andra utlänningar, har varit folkbokförda i Sverige tre år i följd före dagen för folkomröstningen.

3. varit folkbokförd i Sverige tre år i följd före dagen för folkomröstningen.

Rösträtt vid folkomröstning i en kommun har också en sådan

unionsmedborgare som

avses i

1 kap.

5 §

andra

stycket

kommunallagen (2017:000).

Rösträtt vid folkomröstning i ett landsting har den som har rösträtt vid folkomröstning i en kommun inom landstinget.

Valnämndens beslut med anledning av en folkomröstning i ett landsting får på begäran av en medlem av det landstinget överklagas genom laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900).

13 §2

Valnämndens beslut med anledning av en folkomröstning i ett landsting får på begäran av en medlem av det landstinget överklagas genom laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:000).

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2002:250.

2 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2002:250.

80

2.15

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:614)

Prop. 2016/17:171

 

om kommunal redovisning

 

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 och 5 §§ lagen (1997:614) om

 

kommunal redovisning ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

4kap.

4 §1

Om balanskravsresultatet

enligt

Om balanskravsresultatet enligt

3 a § för ett visst räkenskapsår är

3 a § för ett visst räkenskapsår är

negativt,

ska

det

i

negativt,

ska

det

i

förvaltningsberättelsen för det året

förvaltningsberättelsen för det året

anges när och på vilket sätt man

anges när och på vilket sätt man

avser att göra den i

8 kap.

5 a §

avser att göra den i 11 kap. 12 §

kommunallagen

(1991:900)

kommunallagen

(2017:000)

föreskrivna

regleringen av det

föreskrivna

regleringen av

det

negativa balanskravsresultatet.

negativa balanskravsresultatet.

 

Om fullmäktige har beslutat att

Om fullmäktige har beslutat att

en sådan reglering inte ska ske, ska

en sådan reglering inte ska ske, ska

upplysning

lämnas

om

detta.

upplysning lämnas om detta. Då

Därvid ska skälen till beslutet

ska skälen till beslutet anges.

 

anges.

 

 

 

 

 

 

 

Upplysning ska också lämnas om hur tidigare räkenskapsårs negativa balanskravsresultat har reglerats och om det balanskravsresultat som återstår att reglera.

Förvaltningsberättelsen ska innehålla en utvärdering av om målen och riktlinjerna enligt 8 kap. 5 § andra stycket kommunallagen (1991:900) har uppnåtts och följts.

Förvaltningsberättelsen ska även innehålla en utvärdering av kommunens eller landstingets ekonomiska ställning.

5 §2

Förvaltningsberättelsen ska innehålla en utvärdering av om målen och riktlinjerna enligt

11 kap. 6 § första och andra styckena kommunallagen (2017:000) har uppnåtts och följts.

Förvaltningsberättelsen ska även innehålla en utvärdering av kommunens eller landstingets ekonomiska ställning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1Senaste lydelse 2012:799.

2Senaste lydelse 2012:799.

81

Prop. 2016/17:171 2.16

Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 och 2 §§ ellagen (1997:857) ska ha

följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

7 kap.

En sådan juridisk person som avses i 3 kap. 16 a–18 b §§ kommunallagen (1991:900) får, trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, utanför kommunens område bedriva

1 §1

En sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2–6 §§ kommunallagen (2017:000) får, trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, utanför kommunens område bedriva

1.produktion av och handel med el samt därmed sammanhängande verksamhet, eller

2.nätverksamhet i geografisk närhet till företagets nätverksamhet inom kommunen i syfte att uppnå en ändamålsenlig nätverksamhet.

Om en sådan juridisk person som avses i 3 kap. 16 a–18 b §§ kommunallagen (1991:900) bedriver sådan verksamhet som avses i 1 § 1, ska verksamheten drivas på affärsmässig grund och redovisas särskilt.

2 §2

Om en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2–6 §§ kommunallagen (2017:000) bedriver sådan verksamhet som avses i 1 § 1, ska verksamheten drivas på affärsmässig grund och redovisas särskilt.

Denna lag träder i kraft 1 januari 2018.

1

Senaste lydelse 2014:576.

2

Senaste lydelse 2014:576.

82

 

2.17

Förslag till lag om ändring i miljöbalken

 

Prop. 2016/17:171

Härigenom föreskrivs att 26 kap. 4 och 7 §§ miljöbalken ska ha

följande lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

26 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 §1

 

 

 

 

 

 

 

 

Har

en

 

kommun

gjort

Har

en

 

kommun

 

gjort

framställning

om

överlåtelse av

framställning

om

överlåtelse av

tillsynen enligt 3 § och finner den

tillsynen enligt 3 § och finner den

tillsynsmyndighet

som

avses

där

tillsynsmyndighet

som

avses

där

att tillsynen inte bör överlåtas i

att tillsynen inte bör överlåtas i

enlighet med framställningen, skall

enlighet med framställningen, ska

tillsynsmyndigheten

med

eget

tillsynsmyndigheten

med

 

eget

yttrande överlämna

ärendet

till

yttrande överlämna

ärendet

till

regeringen för

avgörande,

om

regeringen

för

avgörande,

om

kommunen begär det.

 

 

 

kommunen begär det.

 

 

 

 

Tillsynsmyndigheten

 

får

Tillsynsmyndigheten

 

 

får

återkalla överlåtelsen av tillsyn till

återkalla överlåtelsen av tillsyn till

en kommun. Tillsynsmyndigheten

en kommun. Tillsynsmyndigheten

skall

återkalla

överlåtelsen

om

ska

återkalla

överlåtelsen

om

kommunen

 

ändrar

 

sin

kommunen

 

 

ändrar

 

sin

nämndorganisation

att

den

nämndorganisation

att

den

strider mot 3 kap. 5 § andra stycket

strider mot 6 kap. 7 § andra stycket

kommunallagen (1991:900). Har

kommunallagen (2017:000). Har

regeringen beslutat om överlåtelse,

regeringen beslutat om överlåtelse,

skall

regeringen

besluta

om

ska

regeringen

besluta

 

om

återkallelse.

 

 

 

 

 

 

återkallelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7 §

 

 

 

 

 

 

 

 

En kommun får träffa avtal med

En kommun får träffa avtal med

en annan kommun om att

en annan kommun om att de

tillsynsuppgifter

som

kommunen

tillsynsuppgifter som

kommunen

har enligt denna balk skall skötas

har enligt denna balk helt eller

helt eller delvis av den andra

delvis ska utföras av den andra

kommunen. Kommunen

får

dock

kommunen.

Genom

ett

sådant

inte

överlåta

 

befogenheten

att

avtal

får

 

en

 

kommun

meddela beslut i ärendet.

 

tillhandahålla tjänster åt en annan

 

 

 

 

 

 

 

 

kommun. Rätten att besluta i ett

 

 

 

 

 

 

 

 

ärende får dock inte överlåtas till

 

 

 

 

 

 

 

 

en annan kommun.

 

 

 

 

Kommunen

 

får

också

efter

Kommunen

får

också

 

efter

överenskommelse

med

en annan

överenskommelse

med

en

annan

kommun uppdra åt anställda i den

kommun uppdra åt anställda i den

kommunen

att

besluta

kommunen

 

att

 

besluta

1 Senaste lydelse 2003:518.

83

Prop. 2016/17:171 kommunens

vägnar

i ett visst

ärende eller en grupp av ärenden,

dock

inte i

de

fall

som avses i

6 kap.

34

§

kommunallagen

(1991:900). Föreskrifterna i 6 kap. 24–27 och 35 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd skall tillämpas på den som fattar sådana beslut.

kommunens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 38 § kommunallagen (2017:000). Föreskrifterna i 6 kap. 28–32 och 40 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd ska tillämpas på den som fattar sådana beslut.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.

84

2.18

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1656) Prop. 2016/17:171

 

om patientnämndsverksamhet m.m.

Härigenom föreskrivs

att 1 § lagen (1998:1656) om

patientnämndsverksamhet m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

I varje landsting och kommun ska det finnas en eller flera nämnder med uppgift att stödja och hjälpa patienter inom

1.den hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) som bedrivs av landsting eller enligt avtal med landsting,

2.den hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen som bedrivs av kommuner eller enligt avtal med kommuner och den allmänna omvårdnad enligt socialtjänstlagen (2001:453) som ges i samband med sådan hälso- och sjukvård, och

3.den tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125) som bedrivs eller helt eller delvis finansieras av landsting.

För sådana nämnder gäller vad

För sådana nämnder gäller vad

som

är

föreskrivet

i

som

är

föreskrivet

i

kommunallagen (1991:900).

 

kommunallagen (2017:000).

 

Särskilda bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

85

Prop. 2016/17:171 2.19

Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

 

(2001:453)

 

 

 

 

 

 

 

 

Härigenom

föreskrivs

att

10 kap.

1 § och

16 kap.

6 f

och

6 g §§

socialtjänstlagen (2001:453) ska ha följande lydelse.

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

10 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 §

 

 

 

 

 

För en socialnämnd gäller vad

För en socialnämnd gäller vad

som är föreskrivet om nämnder i

som är föreskrivet om nämnder i

kommunallagen (1991:900).

 

kommunallagen (2017:000).

 

 

 

 

 

 

16 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6 f §1

 

 

 

 

 

Socialnämnden

ska

till

Socialnämnden

ska

till

Inspektionen för vård och omsorg

Inspektionen för vård och omsorg

och till de revisorer som avses i

och till de revisorer som avses i

3 kap.

8 §

 

kommunallagen

3 kap.

10 §

 

kommunallagen

(1991:900)

rapportera

alla

(2017:000)

rapportera

alla

gynnande

nämndbeslut

enligt

gynnande

nämndbeslut

enligt

4 kap. 1 § som inte har verkställts

4 kap. 1 § som inte har verkställts

inom tre månader från dagen för

inom tre månader från dagen för

beslutet. För varje beslut ska

beslutet. För varje beslut ska

nämnden

ange

tidpunkten

för

nämnden

ange

tidpunkten för

beslutet och vilken typ av bistånd

beslutet och vilken typ av bistånd

beslutet

gäller

samt

kortfattat

beslutet

gäller

 

samt

kortfattat

uppge skälen för dröjsmålet.

 

uppge skälen för dröjsmålet.

 

Socialnämnden ska vidare dels till Inspektionen för vård och omsorg, dels till revisorerna rapportera alla gynnande nämndbeslut enligt 4 kap. 1 § som inte har verkställts på nytt inom tre månader från den dag då verkställigheten avbröts. För varje beslut ska nämnden ange tidpunkten för beslutet och vilken typ av bistånd beslutet gäller samt kortfattat uppge skälen för dröjsmålet.

Rapportering enligt denna paragraf ska ske en gång per kvartal.

 

 

 

 

6 g §2

 

 

 

Socialnämnden

ska

till

Socialnämnden

ska

till

Inspektionen för vård och omsorg

Inspektionen för vård och omsorg

och till de revisorer som avses i

och till de revisorer som avses i

3 kap.

8 §

kommunallagen

3 kap.

10 §

kommunallagen

(1991:900) anmäla när nämnden

(2017:000) anmäla när nämnden

har verkställt ett gynnande beslut

har verkställt ett gynnande beslut

som enligt 6 f §

har rapporterats

som enligt 6 f §

har rapporterats

som ej verkställt. Datum för

som ej verkställt. Datum för

verkställigheten ska då anges.

 

verkställigheten ska då anges.

 

1

Senaste lydelse 2012:944.

2

Senaste lydelse 2012:944.

86

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Prop. 2016/17:171

87

Prop. 2016/17:171 2.20

Förslag till lag om ändring i lagen (2002:34)

 

om samverkansorgan i länen

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2002:34) om samverkansorgan i

länen ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §1 Ett samverkansorgan har till uppgift att

1.utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling som kommuner och landsting avser att genomföra i samarbete med andra parter,

2.samordna insatser för genomförandet av strategin,

3. trots 2 kap. 8 § andra stycket kommunallagen (1991:900) besluta om användningen av vissa statliga medel för regionalt tillväxtarbete,

3. trots 2 kap. 8 § andra stycket kommunallagen (2017:000) besluta om användningen av vissa statliga medel för regionalt tillväxtarbete,

4.upprätta och fastställa länsplaner för regional transportinfrastruktur,

och

5.följa upp, låta utvärdera och årligen till regeringen redovisa resultaten av det regionala tillväxtarbetet.

Denna lag ska träda i kraft den 1 januari 2018.

1 Senaste lydelse 2010:632.

88

2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:192) Prop. 2016/17:171 om gemensam nämnd inom vård- och

omsorgsområdet

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

För en gemensam nämnd gäller i övrigt bestämmelserna i kommunallagen (1991:900) om gemensam nämnd.

Föreslagen lydelse

3 §

För en gemensam nämnd gäller i övrigt bestämmelserna i kommunallagen (2017:000) om gemensam nämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

89

Prop. 2016/17:171 2.22

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:778)

 

om skydd mot olyckor

 

 

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 12 § lagen (2003:778) om skydd mot

olyckor ska ha följande lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

3 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12 §1

 

 

 

 

 

 

En kommun får träffa avtal med

En kommun får träffa avtal med

en annan kommun om att de

en annan kommun om att de

uppgifter

kommunen

har enligt

uppgifter

som

kommunen

har

denna lag helt eller delvis skall

enligt denna lag helt eller delvis

utföras av den andra kommunen.

ska utföras av den andra

Genom ett sådant avtal får en

kommunen.

Genom

ett

sådant

kommun

tillhandahålla tjänster åt

avtal får en kommun tillhandahålla

en annan kommun.

 

tjänster åt en annan kommun.

 

En kommun får även efter

En kommun får även efter

överenskommelse med en annan

överenskommelse

med en

annan

kommun uppdra åt en anställd i

kommun uppdra åt en anställd i

den andra kommunen att besluta

den andra kommunen att besluta

på kommunens vägnar i ett visst

på kommunens vägnar i ett visst

ärende eller en viss grupp av

ärende eller en viss grupp av

ärenden, dock inte i sådana

ärenden, dock inte i sådana

ärenden

som avses i

6 kap. 34 §

ärenden

som

avses i

6 kap.

38 §

kommunallagen

(1991:900).

kommunallagen

 

(2017:000).

Bestämmelserna i 6 kap. 24–27 §§

Bestämmelserna i 6 kap. 28–32 §§

och 35 § kommunallagen om jäv

och 40 § kommunallagen om jäv

och anmälan av beslut till nämnd

och anmälan av beslut till nämnd

skall tillämpas på den som fattar

ska tillämpas på den som fattar

sådana beslut.

 

sådana beslut.

 

 

 

 

 

Av kommunallagen följer att kommuner kan ha en gemensam organisation för uppgifter enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

90

2.23

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1210) Prop. 2016/17:171

 

om finansiell samordning av

 

rehabiliteringsinsatser

Härigenom föreskrivs att 9, 14, 16, 19, 21, 25, 26 och 28 §§ lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser ska ha

följande lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

9 §1

 

 

 

 

 

 

 

Förbundsordningen skall ange

Förbundsordningen ska ange

1. samordningsförbundets

namn

1. samordningsförbundets namn

och den ort där förbundet skall ha

och den ort där förbundet ska ha

sitt

säte,

förbundets

medlemmar

sitt

säte,

förbundets

medlemmar

och ändamål,

 

 

 

 

 

och ändamål,

 

 

 

 

 

2. förbundets organisation,

 

3. antalet ledamöter och ersättare

3. antalet ledamöter och ersättare

i

styrelsen

och

 

hur

i

styrelsen

och

hur

förbundsmedlemmarna skall

vara

förbundsmedlemmarna

ska

vara

representerade

samt

mandattiden

representerade

samt

mandattiden

om den skall vara kortare än fyra

om den ska vara kortare än fyra år,

år,

 

 

 

 

 

 

 

4. de uppgifter förbundet ska få

4. de uppgifter förbundet skall få

fullgöra

enligt

7 §

och

den

fullgöra

enligt 7 §

 

och

den

beslutanderätt

 

förbundet

enligt

beslutanderätt

förbundet enligt

samma bestämmelse skall ha,

 

samma bestämmelse ska ha,

ska

5. om en förbundsmedlem skall

5. om

en

förbundsmedlem

ha rätt att väcka ärenden i

ha rätt att väcka ärenden i

styrelsen,

 

 

 

 

 

 

styrelsen,

 

 

 

 

 

6. om det för beslut skall krävas

6. om det för beslut ska krävas

kvalificerad majoritet

i

styrelsen

kvalificerad

majoritet

i

styrelsen

och för vilka ärenden detta skall

och för vilka ärenden detta ska

gälla,

 

 

 

 

 

 

gälla,

 

 

 

 

 

 

7. var

förbundets

kungörelser

7. var

förbundets

 

tillkänna-

och andra tillkännagivanden skall

givanden ska anslås,

 

 

 

anslås,

 

 

 

 

 

 

8. förbundsmedlemmarnas

 

8. förbundsmedlemmarnas

 

 

andelar i förbundets tillgångar och

andelar i förbundets tillgångar och

skulder

och

 

fördelningen av

skulder

och

fördelningen

av

förbundets

kostnader

mellan

förbundets

kostnader

mellan

medlemmarna,

allt i

förhållande

medlemmarna,

allt i

förhållande

till de andelar som medlemmarna

till de andelar som medlemmarna

skall bidra med enligt 5 §,

 

 

ska bidra med enligt 5 §,

 

 

9.eventuella begränsningar av förbundets rätt enligt 21 § till skuldsättning genom sedvanliga krediter,

10.förbundsmedlemmarnas styrning av och insyn i förbundets ekonomi och verksamhet,

1 Senaste lydelse 2007:1017.

91

Prop. 2016/17:171

11. föreskrifter om förbundets budgetprocess,

 

 

12. mandattiden för revisorer som utses enligt 25 §,

 

 

13. i fråga om förbund med en

13. i fråga om förbund med en

 

eller

flera gemensamma revisorer

eller flera gemensamma

revisorer

 

för kommuner och landsting, på

för kommuner och landsting, på

 

vilket sätt de gemensamma

vilket sätt de gemensamma

 

revisorerna skall utses och vilken

revisorerna ska utses och vilken av

 

av

förbundsmedlemmarna som

förbundsmedlemmarna

som ska

 

skall utse dem,

utse dem,

 

14.förfarandet vid en förbundsmedlems utträde ur förbundet,

15.förutsättningarna för och förfarandet vid förbundets likvidation och upplösning samt grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar när förbundet upplöses,

16.ordningen för att lösa tvister mellan förbundet och dess medlemmar,

17.ordningen för att bestämma ekonomiska förmåner till ledamöterna och ersättarna i styrelsen samt till revisorerna, och

18.vad förbundsmedlemmarna i övrigt anser nödvändigt för att ordna de ekonomiska förhållandena mellan förbundet och dess medlemmar samt förbundets förhållanden i fråga om ekonomi och förvaltning.

Om det under ett år då val av fullmäktige har ägt rum i hela landet utses ledamöter och ersättare enligt 12 § första stycket skall detta i fråga om kommun och landsting göras av de nyvalda fullmäktige.

När

ledamöter

och ersättare

utses

enligt

första

stycket

skall

4 kap.

7 §

kommunallagen

(1991:900)

tillämpas

motsvarande sätt.

 

 

14 §2

Om det under ett år då val av fullmäktige har hållits i hela landet utses ledamöter och ersättare enligt 12 § första stycket ska detta i fråga om kommun och landsting göras av de nyvalda fullmäktige.

När

ledamöter

och ersättare

utses

enligt

första

stycket

ska

4 kap.

8 §

kommunallagen

(2017:000)

tillämpas

motsvarande sätt.

 

 

Bestämmelserna

i 4 kap. 8–

10 §§ samt 11 §

första stycket

kommunallagen (1991:900) om upphörande av uppdrag och rätt till ledighet skall tillämpas på motsvarande sätt för ledamöter och ersättare i styrelsen. Det förhållandet att en ledamots eller ersättares mandattid i kommun eller landstingsfullmäktige har löpt

16 §3

Bestämmelserna i 4 kap. 6, 7 och 9 §§ samt 11 § första stycket kommunallagen (2017:000) om upphörande av uppdrag och rätt till ledighet ska tillämpas på motsvarande sätt för ledamöter och ersättare i styrelsen. Det förhållandet att en ledamots eller ersättares mandattid i kommun- eller landstingsfullmäktige har löpt

2 Senaste lydelse 2004:793.

3 Senaste lydelse 2007:411.

92

ut medför inte att uppdraget

som

ut medför inte att uppdraget som Prop. 2016/17:171

ledamot

eller

ersättare

i

ledamot

eller

ersättare

i

samordningsförbundets

styrelse

samordningsförbundets

styrelse

upphör.

 

 

 

 

upphör.

 

 

 

 

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen får återkalla uppdraget för en ledamot eller ersättare som Försäkringskassan respektive Arbetsförmedlingen har utsett, om hans eller hennes anställning vid Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen har upphört.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

19 §

 

 

 

 

Beträffande

 

 

styrelsens

Beträffande

 

styrelsens

verksamhet skall 4 kap. 17, 19, 20

verksamhet

ska

3 kap. 5 § första

och 22 §§ samt 6 kap. 10, 11, 18,

och andra styckena, 4 kap. 20, 21,

20 och 23–31 §§ kommunallagen

24, 25 och 27 §§ samt 6 kap. 17,

(1991:900)

 

tillämpas

 

23 och 27–36 §§ kommunallagen

motsvarande sätt. Vad som där

(2017:000)

 

tillämpas

föreskrivs om förtroendevald skall

motsvarande sätt. Vad som där

gälla ledamot och ersättare i

föreskrivs om förtroendevald

ska

styrelsen och vad som föreskrivs

gälla ledamot och ersättare i

om fullmäktige eller nämnd skall

styrelsen och vad som föreskrivs

gälla

styrelsen.

Justering

av

om fullmäktige eller nämnd ska

styrelsens

 

protokoll

 

skall

gälla styrelsen.

Justering

av

tillkännages

anslagstavlan

hos

styrelsens

protokoll

ska

varje kommun och landsting som

tillkännages

anslagstavlan

hos

är medlem i samordnings-

varje kommun och landsting som

förbundet. Vidare skall i fråga om

är medlem i samordnings-

sammanträde för fastställande av

förbundet. Det

sammanträde

vid

budget

bestämmelserna i

8 kap.

vilket budgeten fastställs ska vara

22 § kommunallagen gälla.

 

 

offentligt.

Sammanträdet

ska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tillkännages i enlighet med vad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

som anges i förbundsordningen.

Bestämmelserna

i

8 kap.

1–

21 §

 

 

 

14 §

Bestämmelserna

i 8 kap.

3 a §§,

4 §

första

och

tredje

samt 11 kap. 1–4 §§, 5 § första och

styckena,

5, 10,

12

och

13 §§

andra styckena, 6, 15 och 22 §§

kommunallagen (1991:900) skall

kommunallagen (2017:000) ska

tillämpas på motsvarande sätt i

tillämpas på motsvarande sätt i

fråga om ekonomisk förvaltning i

fråga om ekonomisk förvaltning i

ett samordningsförbund. Vad som

ett samordningsförbund. Vad som

där föreskrivs om kommun eller

där föreskrivs om kommun eller

landsting skall gälla för ett

landsting ska gälla för ett

samordningsförbund och vad som

samordningsförbund och vad som

föreskrivs

för

fullmäktige

och

föreskrivs

för

fullmäktige

och

styrelse

 

 

skall

 

gälla

 

för

styrelse

ska

 

gälla

för

förbundsstyrelsen.

 

 

 

 

förbundsstyrelsen.

 

 

93

Prop. 2016/17:171 Ett samordningsförbund får inte ingå borgen. Förbundet får inte heller sätta sig i skuld i annat fall än när det gäller sedvanliga krediter för verksamheten.

 

 

 

 

 

 

25 §4

 

 

 

 

 

 

 

Ett

samordningsförbunds

Ett

 

samordningsförbunds

räkenskaper

och

årsredovisning

räkenskaper

och

 

årsredovisning

samt

styrelsens förvaltning

ska

samt

styrelsens

förvaltning

ska

granskas av en revisor för varje

granskas av en revisor för varje

förbundsmedlems

räkning.

För

förbundsmedlems

 

räkning.

För

Försäkringskassan

och

Arbets-

Försäkringskassan

 

och

Arbets-

förmedlingen

ska Försäkrings-

förmedlingen

 

ska

Försäkrings-

kassan utse en gemensam revisor.

kassan utse en gemensam revisor.

Revisorer ska såvitt avser kommun

Revisorer ska när det gäller

och landsting utses av kommun-

kommun och landsting utses av

och

landstingsfullmäktige.

När

kommun-

och

landstings-

kommun-

och

landstings-

fullmäktige. När kommun- och

fullmäktige utser

revisorer

ska

landstingsfullmäktige

 

utser

14 § denna lag samt 4 kap. 5 § och

revisorer ska 14 § denna lag samt

6 §

första–tredje

styckena

4 kap.

3 § och

4 §

andra

stycket

kommunallagen

(1991:900)

samt

7 kap.

3 §

kommunallagen

tillämpas på

motsvarande

sätt.

(2017:000)

 

tillämpas

 

Kommuner

och

landsting

kan

motsvarande sätt. Kommuner och

träffa

överenskommelse

om

att

landsting kan träffa överens-

utse en eller flera gemensamma

kommelse om att utse en eller flera

revisorer. När en eller flera

gemensamma

revisorer.

När en

gemensamma

revisorer

utses

ska

eller flera gemensamma revisorer

4 kap.

23 a §

andra

stycket

utses ska 9 kap. 7 § andra stycket

kommunallagen

tillämpas

kommunallagen

 

tillämpas

motsvarande sätt

 

 

 

motsvarande sätt.

 

 

 

 

För granskning av ett nybildat förbund ska revisor utses senast när

förbundet bildas och avse tiden från tidpunkten för utseendet till dess

nästa mandattid för revisorer börjar.

 

 

 

 

 

 

 

Arvoden till samtliga revisorer ska betalas av samordningsförbundet,

om inte annat anges i förbundsordningen. Om förbundsmedlemmarna enligt förbundsordningen ska betala arvode till revisorerna, ska i stället Försäkringskassan betala arvodet till den för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gemensamma revisorn.

 

 

 

 

4–

26 §5

 

i 12 kap. 1–3

Bestämmelserna

i

9 kap.

Bestämmelserna

17 §§ kommunallagen (1991:900)

och 7–17 §§

kommunallagen

tillämpas på motsvarande sätt vid

(2017:000)

tillämpas

revision

enligt

denna

lag.

motsvarande

sätt

vid

revision

Bestämmelserna

i

9 kap.

18 §

enligt denna lag. Bestämmelserna i

kommunallagen

tillämpas

12 kap. 18 §

kommunallagen

4

Senaste lydelse 2010:350.

5

Senaste lydelse 2007:411.

94

 

motsvarande sätt vid revision

tillämpas på motsvarande sätt vid

enligt denna lag som utförs av

revision enligt denna lag som

revisorer utsedda av kommun- och

utförs av revisorer utsedda av

landstingsfullmäktige.

kommun-

och

landstingsfull-

 

mäktige.

 

 

Justering av revisorernas protokoll tillkännages på anslagstavlan hos varje kommun och landsting som är medlem i samordningsförbundet.

Revisionsberättelse skall lämnas

Revisionsberättelse

ska

lämnas

till

styrelsen, förbundsmedlem-

till

styrelsen,

förbundsmedlem-

marna och Arbetsförmedlingen.

marna och Arbetsförmedlingen.

Förbundsmedlemmarna

skall

var

Förbundsmedlemmarna ska var för

för sig pröva frågan om styrelsen

sig pröva om styrelsen ska beviljas

skall beviljas ansvarsfrihet och om

ansvarsfrihet

och

om

skadeståndstalan skall väckas.

 

skadeståndstalan ska väckas.

 

 

 

 

 

28 §

 

 

 

 

Ett samordningsförbunds beslut

Ett

samordningsförbunds beslut

får, med motsvarande tillämpning

får, med motsvarande tillämpning

av

bestämmelserna

om

av

bestämmelserna

om

laglighetsprövning

i

10 kap.

laglighetsprövning

i

13 kap.

kommunallagen

 

(1991:900)

kommunallagen

 

(2017:000)

överklagas av den som är medlem

överklagas av den som är medlem

i en kommun eller i ett landsting,

i en kommun eller i ett landsting,

som ingår i förbundet.

 

 

 

som ingår i förbundet.

 

 

Beslut varigenom allmän förvaltningsdomstol har upphävt ett samordningsförbunds beslut eller förbjudit att det verkställs får överklagas endast av förbundet och av den som är medlem i en kommun eller ett landsting som är förbundsmedlem.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.

Prop. 2016/17:171

95

Prop. 2016/17:171 2.24

Förslag till lag om ändring i naturgaslagen

 

(2005:403)

 

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 och 2 §§ naturgaslagen (2005:403)

ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

5 kap.

En sådan juridisk person som avses i 3 kap. 16 a–18 b §§ kommunallagen (1991:900) får, trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, utanför kommunens område bedriva

1 §1

En sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2–6 §§ kommunallagen (2017:000) får, trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, utanför kommunens område bedriva

1.handel med naturgas samt därmed sammanhängande verksamhet,

eller

2.överföring av naturgas i geografisk närhet till företagets överföringsverksamhet inom kommunen i syfte att uppnå en ändamålsenlig överföringsverksamhet.

Om en sådan juridisk person som avses i 3 kap. 16 a–18 b §§ kommunallagen (1991:900) bedriver handel med naturgas samt därmed sammanhängande verksamhet, ska verksamheten drivas på affärsmässig grund och redovisas särskilt. Om företaget även bedriver sådan verksamhet som avses i 7 kap. 1 § 1 ellagen (1997:857), får företaget redovisa de berörda verksamheterna tillsammans.

2 §2

Om en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2–6 §§ kommunallagen (2017:000) bedriver handel med naturgas samt därmed sammanhängande verksamhet, ska verksamheten drivas på affärsmässig grund och redovisas särskilt. Om företaget även bedriver sådan verksamhet som avses i 7 kap. 1 § 1 ellagen (1997:857), får företaget redovisa de berörda verksamheterna tillsammans.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1

Senaste lydelse 2014:578.

2

Senaste lydelse 2014:578.

96

 

2.25

Förslag till lag om ändring i vallagen

Prop. 2016/17:171

 

(2005:837)

 

 

Härigenom föreskrivs att

1 kap. 1 och 3 §§, 5 kap. 2 a §

och

14 kap. 16 § vallagen (2005:837) ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

1 kap.

 

 

 

1 §

 

I denna lag finns bestämmelser om genomförande av val till riksdagen, landstings- och kommunfullmäktige samt Europaparlamentet.

Vissa

grundläggande

Vissa

grundläggande

bestämmelser om val finns i

bestämmelser om val finns i

regeringsformen

och

regeringsformen

och

kommunallagen (1991:900).

kommunallagen (2017:000).

Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande. AVDELNING I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER 1 kap. - Inledande bestämmelser

2 kap. - Partier och kandidater

3 kap. - Valmyndigheter m.m.

4 kap. - Valkretsar och valdistrikt m.m.

5 kap. - Röstlängder och röstkort

6 kap. - Valsedlar och kuvert

AVDELNING II. GENOMFÖRANDE AV VAL 7 kap. - Allmänna bestämmelser om röstning

8 kap. - Allmänna bestämmelser om röstmottagning

9 kap. - Röstmottagning i vallokal

10 kap. - Röstmottagning i röstningslokal AVDELNING III. RÄKNING AV RÖSTER 11 kap. - Preliminär rösträkning i vallokal 12 kap. - Valnämndens rösträkning

13 kap. - Slutlig rösträkning

AVDELNING IV. FÖRDELNING AV MANDAT 14 kap. - Fördelning av mandat

AVDELNING V. AVSLUTANDE BESTÄMMELSER 15 kap. - Överklagande

3 §1

Ordinarie val till riksdagen och ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige ska hållas samma dag. Valdag ska vara den andra söndagen i september. Val till Europaparlamentet ska hållas i juni vart femte år. Om Europeiska unionens råd i ett särskilt fall beslutar det, ska valet i stället hållas i april, maj eller juli valåret.

Vid omval till riksdagen bestämmer regeringen vilken dag som ska vara valdag. Vid omval till landstings- och kommunfullmäktige bestämmer den centrala valmyndigheten, efter samråd med länsstyrelsen, vilken dag som ska vara valdag.

1 Senaste lydelse 2013:1159.

97

Prop. 2016/17:171

Vid extra val enligt 3 kap. 11 § regeringsformen bestämmer regeringen

 

vilken dag som ska vara valdag.

 

 

 

 

 

 

Vid extra val enligt 6 kap. 5 § regeringsformen bestämmer riksdagens

 

talman, efter samråd med den centrala valmyndigheten, vilken dag som

 

ska vara valdag.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid extra val enligt 5 kap. 5 a §

Vid extra val enligt 5 kap. 10 §

 

kommunallagen

(1991:900)

kommunallagen

(2017:000)

 

bestämmer

landstings-

eller

bestämmer

landstings-

eller

 

kommunfullmäktige, efter samråd

kommunfullmäktige, efter samråd

 

med den centrala valmyndigheten

med den centrala valmyndigheten

 

och länsstyrelsen, vilken dag som

och länsstyrelsen, vilken dag som

 

ska vara valdag.

 

 

ska vara valdag.

 

 

 

 

 

 

 

5 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 a §2

 

 

 

 

 

Vid val till kommunfullmäktige

Vid val till kommunfullmäktige

 

och landstingsfullmäktige ska

och

landstingsfullmäktige ska

 

unionsmedborgare som

enligt

unionsmedborgare som

enligt

 

4 kap.

2 §

andra

stycket

1 kap.

7 §

andra

stycket

 

kommunallagen (1991:900) har

kommunallagen (2017:000) har

 

rösträtt tas upp i röstlängd om de

rösträtt tas upp i röstlängd om de

 

skriftligen senast 30 dagar före

skriftligen senast 30 dagar före

 

valdagen

 

hos

den

centrala

valdagen

hos

den

centrala

 

valmyndigheten

 

 

valmyndigheten

 

 

1.anmäler att de vill bli upptagna i röstlängden, och

2.anger sin nationalitet, sin adress i Sverige samt sin födelsetid eller i förekommande fall sitt personnummer.

Väljare som har tagits upp i röstlängd enligt denna paragraf står kvar där tills de stryks från den på egen begäran eller villkoren för rösträtt inte längre är uppfyllda.

14 kap.

 

16 §

Ersättare i kommunfullmäktige utses i första hand på grundval av

ordningen mellan kandidaterna som framkommer vid beräkningen av

deras personliga röstetal enligt 9 §.

 

I andra hand utses ersättare

I andra hand utses ersättare

genom en beräkning inom det parti

genom en beräkning inom det parti

för vilket han eller hon har blivit

för vilket han eller hon har blivit

vald. Vid varje beräkning tas

vald. Vid varje beräkning tas

hänsyn bara till de valsedlar som

hänsyn bara till de valsedlar som

upptar ledamotens namn och som

upptar ledamotens namn och som

därför gällde för detta namn, när

därför gällde för detta namn, när

det fick plats i ordningen. Varje

det fick plats i ordningen. Varje

valsedel gäller som en hel röst.

valsedel gäller som en hel röst.

Röstvärdet skall tillgodoräknas det

Röstvärdet ska tillgodoräknas det

namn som står främst på sedeln av

namn som står främst på sedeln av

2

Senaste lydelse 2013:1159.

98

 

dem som inte blivit utsedda till

dem som inte blivit utsedda

till Prop. 2016/17:171

ledamot. Den som får högsta

ledamot. Den som får högsta

röstetalet är utsedd till ersättare för

röstetalet är utsedd till ersättare för

den

ledamot

som

beräkningen

den

ledamot

som

beräkningen

avser.

 

 

 

 

 

avser.

 

 

 

 

 

 

Om det antal ersättare som har

Om det antal ersättare som har

utsetts är mindre än det antal som

utsetts är mindre än det antal som

kommunfullmäktige

har

bestämt

kommunfullmäktige

har

bestämt

enligt

5 kap.

4 §

andra

stycket

enligt

5 kap.

8 §

andra

stycket

kommunallagen (1991:900) och

kommunallagen (2017:000) och

samma ersättare har utsetts för tre

samma ersättare har utsetts för tre

eller

flera

ledamöter,

utses

eller

flera

ledamöter,

utses

ytterligare en ersättare för var och

ytterligare en ersättare för var och

en av dessa ledamöter. Då skall

en av dessa ledamöter. Då ska

även namnet på en kandidat som

även namnet på en kandidat som

genom valet blivit utsedd till

genom valet blivit utsedd till

ersättare för den ledamot som

ersättare för den ledamot som

beräkningen

avser

anses som

beräkningen

avser

anses

som

obefintligt. I övrigt görs på det sätt

obefintligt. I övrigt görs på det sätt

som anges i första och andra

som anges i första och andra

stycket.

 

 

 

 

stycket.

 

 

 

 

 

Om antalet ersättare fortfarande

Om antalet ersättare fortfarande

är mindre än det antal som

är mindre än det antal som

kommunfullmäktige

har

bestämt

kommunfullmäktige

har

bestämt

enligt

5 kap.

4 §

andra

stycket

enligt

5 kap.

8 §

andra

stycket

kommunallagen

och

samma

kommunallagen

och

samma

ersättare har utsetts för fem eller

ersättare har utsetts för fem eller

flera

ledamöter,

utses ytterligare

flera

ledamöter,

utses ytterligare

en ersättare för var och en av dessa

en ersättare för var och en av dessa

ledamöter.

 

 

 

 

ledamöter.

 

 

 

 

 

Därefter görs på motsvarande sätt successivt ytterligare beräkningar för de ledamöter vilkas ersättare har utsetts för sju eller flera ledamöter, nio eller flera ledamöter, och så vidare, så länge antalet ersättare är mindre än det antal som kommunfullmäktige har bestämt.

Om

andelen ersättare av de

Om

andelen ersättare av de

platser som ett parti fått utgör ett

platser som ett parti fått utgör ett

brutet

tal, skall detta avrundas till

brutet

tal, ska detta avrundas till

närmast högre hela tal.

närmast högre hela tal

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

99

Prop. 2016/17:171 2.26

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:412)

 

om allmänna vattentjänster

Härigenom föreskrivs att 57 § och rubriken närmast före 57 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

Undantag från

2 kap.

1 § Undantag från 2 kap. 1 §

kommunallagen (1991:900)

kommunallagen (2017:000)

Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, får en kommun sköta driften av en allmän va-anläggning i andra kommuner, om driften sker på affärsmässiga grunder och ekonomiskt redovisas skilt från annan verksamhet.

57 §

Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (2017:000) om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, får en kommun sköta driften av en allmän va-anläggning i andra kommuner, om driften sker på affärsmässiga grunder och ekonomiskt redovisas skilt från annan verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

100

2.27

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:544)

Prop. 2016/17:171

 

om kommuners och landstings åtgärder inför

 

 

och vid extraordinära händelser i fredstid och

 

 

höjd beredskap

 

 

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § lagen (2006:544) om kommuners

 

och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid

 

och höjd beredskap ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

2 kap.

 

I kommuner och landsting skall det finnas en nämnd för att fullgöra uppgifter under extraordinära händelser i fredstid (krisledningsnämnd). Närmare bestämmelser om krislednings- nämnden finns i detta kapitel. I övrigt tillämpas kommunallagens (1991:900) bestämmelser.

2 §

I kommuner och landsting ska det finnas en nämnd för att fullgöra uppgifter under extraordinära händelser i fredstid (krisledningsnämnd). Närmare bestämmelser om krislednings- nämnden finns i detta kapitel. I övrigt tillämpas kommunallagens (2017:000) bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

101

Prop. 2016/17:171 2.28

Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen

 

(2006:804)

Härigenom föreskrivs att 14 § livsmedelslagen (2006:804) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att kontrolluppgifter som kommunen har enligt denna lag skall skötas helt eller delvis av den andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta befogenheten att meddela beslut i ett ärende.

En kommun får också efter överenskommelse med en annan kommun uppdra åt anställda i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden,

dock

inte i

de

fall som avses i

6 kap.

34

§

kommunallagen

(1991:900). Föreskrifterna i 6 kap. 24–27 och 35 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd skall tillämpas på den som fattar sådana beslut.

Föreslagen lydelse

14 §

En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att de uppgifter i offentlig kontroll som kommunen har enligt denna lag helt eller delvis ska utföras av den andra kommunen. Genom ett sådant avtal får en kommun tillhandahålla tjänster åt en annan kommun. Rätten att besluta i ett ärende får dock inte överlåtas till en annan kommun.

En kommun får också efter överenskommelse med en annan kommun uppdra åt anställda i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 38 § kommunallagen (2017:000). Föreskrifterna i 6 kap. 28–32 och 40 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd ska tillämpas på den som fattar sådana beslut.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.

102

2.29

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:805)

Prop. 2016/17:171

 

om foder och animaliska biprodukter

 

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att kontrolluppgifter som kommuner har enligt denna lag skall skötas helt eller delvis av den andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta befogenheten att meddela beslut i ett ärende.

En kommun får också efter överenskommelse med en annan kommun uppdra åt anställda i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden,

dock

inte i

de

fall som avses i

6 kap.

34

§

kommunallagen

(1991:900). Föreskrifterna i 6 kap. 24–27 och 35 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd skall tillämpas på den som fattar sådana beslut.

Föreslagen lydelse

15 §

En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att de uppgifter i offentlig kontroll som kommunen har enligt denna lag helt eller delvis ska utföras av den andra kommunen. Genom ett sådant avtal får en kommun tillhandahålla tjänster åt en annan kommun. Rätten att besluta i ett ärende får dock inte överlåtas till en annan kommun.

En kommun får också efter överenskommelse med en annan kommun uppdra åt anställda i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 38 § kommunallagen (2017:000). Föreskrifterna i 6 kap. 28–32 och 40 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd ska tillämpas på den som fattar sådana beslut.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller för överklagande av beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.

103

Prop. 2016/17:171 2.30

Förslag till lag om ändring i fjärrvärmelagen

 

(2008:263)

 

Härigenom föreskrivs att 38 och 39 §§ fjärrvärmelagen (2008:263) ska

ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om en sådan juridisk person som avses i 3 kap. 16 a–18 b §§ kommunallagen (1991:900) bedriver fjärrvärmeverksamhet, ska verksamheten bedrivas på affärsmässig grund.

Lydelse enligt SFS 2017:197

Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, får en sådan juridisk person som avses i 3 kap. 16 a–18 b §§ samma lag bedriva fjärrvärmeverksamhet utanför kommunen, om det görs i geografisk närhet till fjärrvärme- verksamheten inom kommunen och i syfte att uppnå en ändamåls- enlig fjärrvärmeverksamhet.

38 §1

Om en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2–6 §§ kommunallagen (2017:000) bedriver fjärrvärmeverksamhet, ska verksamheten bedrivas på affärsmässig grund.

Föreslagen lydelse

39 §

Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (2017:000) om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, får en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2–6 §§ samma lag bedriva fjärrvärmeverksamhet utanför kommunen, om det görs i geografisk närhet till fjärrvärme- verksamheten inom kommunen och i syfte att uppnå en ändamåls- enlig fjärrvärmeverksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1 Senaste lydelse 2014:577.

104

2.31

Förslag till lag om ändring i lagen (2008:962)

Prop. 2016/17:171

 

om valfrihetssystem

 

Härigenom föreskrivs

att 10 kap. 4 § lagen (2008:962) om

 

valfrihetssystem ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

10 kap.

 

 

 

4 §

 

Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).

Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 13 kap. kommunallagen (2017:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

105

Prop. 2016/17:171 2.32

Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47)

 

om vissa kommunala befogenheter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1–3 §§ och 6 kap. 4–5 och 7 §§ lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

1 kap.

 

 

 

 

 

1 §

 

 

Denna

lag

innehåller

Denna

lag

innehåller

bestämmelser som ger kommuner

bestämmelser som ger kommuner

och landsting ökade befogenheter i

och landsting ökade befogenheter i

förhållande till vad som gäller

förhållande till vad som gäller

enligt kommunallagen (1991:900).

enligt kommunallagen (2017:000).

Lydelse enligt SFS 2017:180

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

2 §1

 

 

Det krav på anknytning till

Det krav på anknytning till

kommunens

eller

landstingets

kommunens

eller

landstingets

område eller dess medlemmar som

område eller dess medlemmar som

avses i 2 kap. 1 § kommunallagen

avses i 2 kap. 1 § kommunallagen

(1991:900) gäller inte vid

(2017:000) gäller inte vid

tillämpning

av

följande

tillämpning

av

följande

bestämmelser i denna lag:

bestämmelser i denna lag:

–2 kap. 3 § om medfinansiering av vissa projekt,

–2 kap. 4 § om bistånd till utländska studerande,

–2 kap. 10 § om kompensation till enskilda inom socialtjänsten,

–3 kap. 2 § om sjuktransporter,

–3 kap. 3 § om kollektivtrafik,

–3 kap. 7 § om samhällsorientering,

–4 kap. 1 § om turism, och

–5 kap. om tjänsteexport och internationellt bistånd.

Vid tillämpningen av 2 kap. 1 § om bidrag till byggande av väg och järnväg som staten ansvarar för, till byggande av järnväg som ett landsting ansvarar för och till anläggande av statlig farled krävs särskilda

skäl för undantag från kravet på anknytning.

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

3 §2

 

 

Trots

bestämmelserna i

2 kap.

Trots bestämmelserna i 2 kap. 6

7 §

och

8 kap.

3 c §

och

7 §§

kommunallagen

kommunallagen (1991:900) ska

(2017:000) ska verksamheten

verksamheten

bedrivas

bedrivas på affärsmässiga grunder

1

Senaste lydelse 2013:820.

2

Senaste lydelse 2012:417.

106

 

affärsmässiga

grunder

vid

vid tillämpning av följande Prop. 2016/17:171

tillämpning

av

följande

bestämmelser i denna lag:

bestämmelser i denna lag:

 

 

–3 kap. 2 § om sjuktransporter,

–3 kap. 3 § om kollektivtrafik,

–3 kap. 6 § om lokaler,

–3 kap. 7 § om samhällsorientering, och

–5 kap. 1 och 2 §§ om tjänsteexport.

6 kap.

4 §3

En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. Detta gäller när nämnden anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader genom en inköpscentral enligt 7 kap. 12 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller 7 kap. 7 § lagen (2016:1146) om upphandling

inom försörjningssektorerna.

 

 

 

Uppdrag enligt första stycket får

Uppdrag enligt första stycket får

inte lämnas i de fall som avses i

inte lämnas i de fall som avses i

6 kap.

34 §

kommunallagen

6 kap.

38 §

kommunallagen

(1991:900).

 

(2017:000).

 

 

 

4 a §4

 

 

En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering uppdra åt myndigheten att besluta på nämndens

vägnar i ärenden enligt den lagen.

 

 

 

 

 

Uppdrag enligt första stycket får

Uppdrag enligt första stycket får

inte lämnas i de fall som avses i

inte lämnas i de fall som avses i

6 kap.

34 §

kommunallagen

6 kap.

38 §

kommunallagen

(1991:900).

 

(2017:000).

 

 

 

 

 

i 6 kap. 33 §

5 §5

 

 

 

37 §,

Föreskrifterna

Föreskrifterna

i

6 kap.

kommunallagen (1991:900) om

7 kap.

5 § och

9 kap.

30 §

uppdrag att besluta på nämndens

kommunallagen (2017:000) om

vägnar tillämpas på ärenden enligt

uppdrag att besluta på nämndens

4 § första stycket och 4 a § första

vägnar tillämpas på ärenden enligt

stycket.

 

 

4 § första stycket och 4 a § första

 

 

 

stycket.

 

 

 

 

 

 

 

7 §6

 

 

 

 

Föreskrifterna i 6 kap. 24–27 §§

Föreskrifterna i 6 kap. 28–32 §§

3Senaste lydelse 2016:1154.

4Senaste lydelse 2013:313.

5Senaste lydelse 2013:313.

6Senaste lydelse 2013:313.

107

Prop. 2016/17:171 kommunallagen

(1991:900) om

jäv tillämpas på anställda i

inköpscentraler

som fattar beslut

på en nämnds vägnar. Detsamma ska gälla den som hos den myndighet som har fått ett uppdrag enligt 4 a § fattar beslut på en nämnds vägnar.

kommunallagen (2017:000) om jäv tillämpas på anställda i inköpscentraler som fattar beslut på en nämnds vägnar. Detsamma ska gälla den som hos den myndighet som har fått ett uppdrag enligt 4 a § fattar beslut på en nämnds vägnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

108

2.33

Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424) Prop. 2016/17:171

 

om kontroll av skyddade beteckningar på

 

jordbruksprodukter och livsmedel

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

En kommun får komma överens med en annan kommun om att de kontrolluppgifter som kommunen har enligt denna lag ska skötas helt eller delvis av den andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta befogenhet att meddela beslut i ett ärende till en annan kommun.

En kommun får efter överenskommelse med en annan kommun uppdra åt anställda i den kommunen att besluta på den först nämnda kommunens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden enligt denna lag, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900). Föreskrifterna i 6 kap. 24–27 och 35 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd ska tillämpas på den som fattar sådana beslut.

Föreslagen lydelse

8 §

En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att de uppgifter i offentlig kontroll som kommunen har enligt denna lag helt eller delvis ska utföras av den andra kommunen. Genom ett sådant avtal får en kommun tillhandahålla tjänster åt en annan kommun. Rätten att besluta i ett ärende får dock inte överlåtas till en annan kommun.

En kommun får efter överenskommelse med en annan kommun uppdra åt anställda i den kommunen att besluta på den först nämnda kommunens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden enligt denna lag, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 38 § kommunallagen (2017:000). Föreskrifterna i 6 kap. 28–32 och 40 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd ska tillämpas på den som fattar sådana beslut.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid överklagande av beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.

109

Prop. 2016/17:171 2.34

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:294)

 

om säkerhetskontroll vid offentliga

 

sammanträden i kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Säkerhetskontroll får genom- föras vid inpassering till eller i lokaler som disponeras för ett sammanträde som i enlighet med regleringen i kommunallagen (1991:900) är offentligt, om det finns anledning att befara att det vid sammanträdet kan komma att förövas brott som innebär en allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom.

Föreslagen lydelse

1 §

Säkerhetskontroll får genom- föras vid inpassering till eller i lokaler som disponeras för ett sammanträde som i enlighet med regleringen i kommunallagen (2017:000) är offentligt, om det finns anledning att befara att det vid sammanträdet kan komma att förövas brott som innebär en allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

110

2.35

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:630)

Prop. 2016/17:171

 

om regionalt utvecklingsansvar i vissa län

 

Härigenom föreskrivs

att 5 §

lagen

(2010:630)

om

regionalt

 

utvecklingsansvar i vissa län ska ha följande lydelse.

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

5 §

 

 

 

 

De landsting som avses i denna lag ska

 

 

 

 

1. utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling och samordna

 

insatser för genomförandet av strategin,

 

 

 

 

2. trots 2 kap. 8 § andra stycket

2. trots 2 kap. 8 § andra stycket

 

kommunallagen

(1991:900)

kommunallagen

(2017:000)

 

besluta om användningen av vissa

besluta om användningen av vissa

 

statliga

medel

för

regionalt

statliga

medel

för

regionalt

 

tillväxtarbete, och

 

 

tillväxtarbete, och

 

 

 

3. följa upp, låta utvärdera och årligen till regeringen redovisa

 

resultaten av det regionala tillväxtarbetet.

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

111

Prop. 2016/17:171 2.36

Förslag till lag om ändring i skollagen

 

 

(2010:800)

 

 

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 och 3 §§, 4 kap. 15 §, 23 kap 1 §,

28 kap.

18 § och

29 kap. 19 § skollagen (2010:800) ska

ha följande

lydelse.

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

2 kap.

 

 

 

 

2 §1

 

Kommuner är huvudmän för förskola, förskoleklass, grundskola,

grundsärskola,

gymnasieskola,

gymnasiesärskola,

kommunal

vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och fritidshem, om inte

annat följer av 4 §.

 

 

 

I varje kommun ska det finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra kommunens uppgifter enligt denna lag. Om kommunens uppgifter fullgörs av flera nämnder ska varje sådan nämnd, i den utsträckning det begärs, lämna de uppgifter som behövs för att administrera fördelningen av platser i förskola och i sådan verksamhet som avses i 25 kap. till de

övriga nämnderna.

 

 

 

 

 

 

 

För en sådan nämnd som avses i

För en sådan nämnd som avses i

andra stycket gäller det som är

andra stycket gäller det som är

föreskrivet

om

nämnder

i

föreskrivet

om

nämnder

i

kommunallagen (1991:900).

 

 

kommunallagen (2017:000).

 

 

 

 

 

 

3 §

 

 

 

 

Ett landsting får vara huvudman för gymnasieskola, gymnasiesärskola,

kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna i den

utsträckning som anges i denna lag.

 

 

 

 

 

I ett landsting som är huvudman för sådana skolformer som anges i

första stycket ska det finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra

landstingets uppgifter enligt denna lag.

 

 

 

 

För en sådan nämnd som avses i

För en sådan nämnd som avses i

andra stycket gäller det som är

andra stycket gäller det som är

föreskrivet

om

nämnder

i

föreskrivet

om

nämnder

i

kommunallagen (1991:900).

 

 

kommunallagen (2017:000).

 

 

 

 

 

4 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

15 §

 

 

 

 

En kommun eller ett landsting

En kommun eller ett landsting

får inrätta lokala styrelser inom

får inrätta lokala styrelser inom

den del av skolväsendet som

den del av skolväsendet som

kommunen

eller

landstinget

är

kommunen

eller

landstinget

är

huvudman

 

för

enligt

huvudman

 

för

enligt

bestämmelserna

om

själv-

bestämmelserna

om

själv-

förvaltningsorgan

i 7 kap.

 

18-

förvaltningsorgan

i 8 kap.

4–8 §§

1

Senaste lydelse 2015:482.

112

 

22 §§ kommunallagen (1991:900)

kommunallagen (2017:000)

om Prop. 2016/17:171

om inte annat följer av denna lag.

inte annat följer av denna lag.

 

23 kap.

1 §2

En kommun, ett landsting eller en enskild huvudman får enligt bestämmelserna i detta kapitel med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal om att någon annan än kommunen, landstinget eller den enskilde huvudmannen utför uppgifter inom utbildning eller annan verksamhet

enligt denna lag (entreprenad).

 

 

 

Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 §

Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 §

kommunallagen (1991:900) om

kommunallagen (2017:000) om

anknytning

till kommunens

eller

anknytning

till kommunens

eller

landstingets

område eller

deras

landstingets

område eller

deras

medlemmar får en kommun eller

medlemmar får en kommun eller

ett landsting genom ett avtal enligt

ett landsting genom ett avtal enligt

första stycket utföra uppgifter åt en

första stycket utföra uppgifter åt en

annan

huvudman

inom

annan

huvudman

inom

skolväsendet.

 

skolväsendet.

 

De bestämmelser som finns för en utbildning eller en annan verksamhet enligt denna lag ska med de undantag som anges i detta

kapitel gälla även vid entreprenad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

28 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18 §

 

 

 

 

Andra beslut enligt denna lag än

Andra beslut enligt denna lag än

som anges i detta kapitel får

som anges i detta kapitel får

överklagas bara om överklagande

överklagas bara om överklagande

får

ske

enligt

10 kap.

får

ske

enligt

13 kap.

kommunallagen (1991:900). Ett

kommunallagen (2017:000). Ett

beslut i fråga om antagning till

beslut i fråga om antagning till

utbildning

får

dock

inte

utbildning

får

dock

inte

överklagas.

 

 

 

överklagas.

 

 

 

Beslut av Skolväsendets överklagandenämnd med anledning av ett överklagande dit får inte överklagas.

29 kap.

Kommunen ska informera vårdnadshavare och elever om utbildning i förskolor, förskoleklasser, grundskolor, grundsärskolor, fritidshem, gymnasieskolor och gymnasie- särskolor och om sådan pedagogisk verksamhet som avses

19 §3

Kommunen ska informera vårdnadshavare och elever om utbildning i förskolor, förskoleklasser, grundskolor, grundsärskolor, fritidshem, gymnasieskolor och gymnasie- särskolor och om sådan pedagogisk verksamhet som avses

2Senaste lydelse 2016:761.

3Senaste lydelse 2014:903.

113

Prop. 2016/17:171 i 25 kap. och som erbjuds i eller av

i 25 kap. och som erbjuds i eller av

kommunen. Kommunen ska också

kommunen. Kommunen ska också

informera om sådana riks-

informera om sådana riks-

rekryterande

utbildningar

som

rekryterande

utbildningar

som

avses i

16 kap. 45 §

och

19 kap.

avses

i 16 kap. 45 §

och

19 kap.

37 §

och

om

motsvarande

37 §

och

om

motsvarande

utbildningar vid fristående skolor.

utbildningar vid fristående skolor.

Informationen ska utformas enligt

Informationen ska utformas enligt

6 kap.

8

a § andra

stycket

8 kap.

18 §

andra

stycket

kommunallagen (1991:900).

 

kommunallagen (2017:000).

 

Kommunen ska även informera om möjligheten för enskilda att

bedriva förskola, fritidshem eller sådan pedagogisk verksamhet som

avses i

25 kap. med

bidrag

från

hemkommunen

enligt

8 kap.

21 §,

14 kap. 15 § samt 25 kap. 11 och 15 §§.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.

114

2.37 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:879) Prop. 2016/17:171 om allmännyttiga kommunala

bostadsaktiebolag

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2010:879) om allmännyttiga

kommunala bostadsaktiebolag ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

2 §

 

Ett

allmännyttigt kommunalt

Ett allmännyttigt

kommunalt

bostadsaktiebolag

ska

bedriva

bostadsaktiebolag ska bedriva

verksamheten enligt affärsmässiga

verksamheten enligt affärsmässiga

principer trots

2 kap.

7 § och

principer trots 2 kap.

6 och 7 §§

8 kap.

3 c §

kommunallagen

kommunallagen (2017:000).

(1991:900).

Första stycket hindrar inte att det lämnas sådant stöd till ett allmännyttigt kommunalt bostadsaktiebolag som

1.har godkänts av Europeiska kommissionen, eller

2.har lämnats enligt sådana förordningar som Europeiska kommissionen beslutat enligt artikel 108.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eller

3.har lämnats enligt villkor för stöd som har fastställts av Europeiska kommissionen och som anses förenligt med den gemensamma marknaden samt är undantaget från kravet på anmälan i artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

115

Prop. 2016/17:171 2.38

Förslag till lag om ändring i plan- och

 

bygglagen (2010:900)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 19 §, 7 kap. 3 och 9 §§, 12 kap. 5 och 6 §§ och 13 kap. 1 § plan- och bygglagen (2010:900) ska ha följande

lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

5 kap.

 

 

 

 

 

 

 

19 §1

 

 

 

 

En underrättelse enligt 18 § ska

En underrättelse enligt 18 § ska

anslås på kommunens anslagstavla

anslås

kommunens

och

göras

tillgänglig

anslagstavla. Av underrättelsen ska

kommunens

webbplats.

Av

det framgå

 

 

 

underrättelsen ska det framgå

 

1.

vilket

område

detaljplanen

1.

vilket område detaljplanen

avser,

 

 

 

avser,

 

 

 

 

2. om förslaget avviker från

2. om förslaget avviker från

översiktsplanen,

 

 

översiktsplanen,

 

 

3. var förslaget finns tillgängligt

3. var förslaget finns tillgängligt

för granskning och hur lång

för granskning och hur lång

granskningstiden är,

 

granskningstiden är,

 

 

4. att den som vill lämna

4. att den som vill lämna

synpunkter på förslaget ska göra

synpunkter på förslaget ska göra

det under granskningstiden,

 

det under granskningstiden,

 

5. till vem synpunkter på

5. till vem synpunkter på

förslaget ska lämnas, och

 

förslaget ska lämnas, och

 

6. att den som inte senast under

6. att den som inte senast under

granskningstiden har lämnat någon

granskningstiden har lämnat någon

skriftlig synpunkt på förslaget kan

skriftlig synpunkt på förslaget kan

förlora rätten att överklaga beslut

förlora rätten att överklaga beslut

att anta planen.

 

 

att anta planen.

 

 

 

 

 

7 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

3 §

 

 

 

 

I frågor som inte särskilt regleras

I frågor som inte särskilt regleras

i detta kapitel ska bestämmelserna

i detta kapitel ska bestämmelserna

om

kommunalförbund

i

om

kommunalförbund

i

kommunallagen

(1991:900)

kommunallagen

(2017:000)

tillämpas på regionplaneförbund.

tillämpas på regionplaneförbund.

 

9 §

En regionplan ska antas, ändras och upphävas av fullmäktige i det kommunalförbund eller regionplaneförbund som är regionplaneorgan.

Regionplaneorganet ska se till att

1 Senaste lydelse 2014:900.

116

1. ett beslut om att anta, ändra

1. ett beslut om att anta, ändra Prop. 2016/17:171

eller

upphäva en regionplan

eller

upphäva

en

regionplan

tillkännages genom att justeringen

tillkännages genom att justeringen

av protokollet med beslutet anslås

av

protokollet

med

beslutet

på den

plats som avses i 3 kap.

tillkännages

förbundets

28 § 10

kommunallagen

anslagstavla,

 

 

(1991:900),

2. ett meddelande om tillkännagivandet och ett protokollsutdrag med beslutet sänds till de kommuner och länsstyrelser som berörs av planen

och till regeringen senast dagen efter tillkännagivandet, och

 

3. planen

 

sänds

till

3. planen

 

sänds

till

länsstyrelserna inom regionen och

länsstyrelserna inom regionen och

Boverket, när beslutet har vunnit

Boverket, när beslutet har fått laga

laga kraft.

 

 

 

kraft.

 

 

 

 

 

 

12 kap.

 

 

 

 

 

 

 

5 §

 

 

 

Bestämmelserna

 

i

Bestämmelserna

 

i

kommunallagen (1991:900) om

kommunallagen (2017:000) om

nämnder

ska

gälla

för

nämnder

ska

gälla

för

byggnadsnämnden.

 

byggnadsnämnden.

 

Lydelse

enligt

prop.

2016/17:151

 

 

Ett

delegationsuppdrag

enligt

6 kap.

33 §

kommunallagen

(1991:900) får, utöver det som

följer

av

6 kap.

34 §

kommunallagen,

inte

omfatta

befogenhet att

 

 

Föreslagen lydelse

6 §

Ett delegationsuppdrag enligt 6 kap. 37 §, 7 kap. 5 § och 9 kap. 30 § kommunallagen (2017:000) får, utöver det som följer av 6 kap. 38 § kommunallagen, inte omfatta befogenhet att

1.avgöra ärenden som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt,

2.i andra fall än som avses i 11 kap. 30–32 §§ och 33 § 1 besluta förelägganden eller förbud som förenas med vite,

3.besluta förelägganden som förenas med en upplysning om att den åtgärd som föreläggandet avser kan komma att utföras genom byggnadsnämndens försorg på bekostnad av den som föreläggandet riktas mot, eller

4.avgöra frågor om byggsanktionsavgift enligt 11 kap.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 kap.

Följande beslut enligt denna lag får överklagas i den ordning som

1 §2

Följande beslut enligt denna lag får överklagas i den ordning som

2 Senaste lydelse 2014:900.

117

Prop. 2016/17:171 gäller för laglighetsprövning enligt

gäller för laglighetsprövning enligt

10 kap.

kommunallagen

13 kap.

kommunallagen

(1991:900):

 

(2017:000):

 

1.kommunfullmäktiges beslut om översiktsplan,

2.kommunfullmäktiges beslut om uppdrag åt byggnadsnämnden att anta, ändra eller upphäva detaljplaner eller områdesbestämmelser,

3.kommunfullmäktiges beslut om uppdrag åt byggnadsnämnden att fatta beslut om skyldighet för fastighetsägare att betala kostnader för gator och andra allmänna platser eller att fatta beslut om villkoren för sådan betalning,

4.kommunfullmäktiges eller byggnadsnämndens beslut att inte anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser,

5.kommunfullmäktiges eller byggnadsnämndens beslut om grunderna för skyldighet att betala kostnader för gator och andra allmänna platser och om generella villkor för sådan betalning,

6.kommunfullmäktiges beslut om taxa i ärenden hos byggnadsnämnden,

7.ett kommunalförbunds eller regionplaneförbunds fullmäktiges beslut om regionplan, och

8.kommunens beslut om riktlinjer för exploateringsavtal.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.

118

2.39

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) Prop. 2016/17:171

 

om brandfarliga och explosiva varor

Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §1

En kommuns uppgifter enligt denna lag ska fullgöras av en eller flera nämnder.

En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att de uppgifter som kommunen har enligt denna lag helt eller delvis ska utföras av den andra kommunen. Genom ett sådant avtal får en kommun tillhandahålla

tjänster åt en annan kommun.

En kommun får även efter

En kommun får även efter

överenskommelse

med

en

annan

överenskommelse

med en

annan

kommun uppdra åt en anställd i

kommun uppdra åt en anställd i

den andra kommunen att besluta

den andra kommunen att besluta

på kommunens vägnar i ett visst

på kommunens vägnar i ett visst

ärende eller en viss grupp av

ärende eller en viss grupp av

ärenden, dock inte sådana ärenden

ärenden, dock inte sådana ärenden

som

avses

i

6 kap.

34 §

som avses

i

6 kap.

38 §

kommunallagen

(1991:900).

kommunallagen

 

(2017:000).

Bestämmelserna i 6 kap. 24–27 §§

Bestämmelserna

i

6 kap.

28–32

och 35 § kommunallagen om jäv

och 40 §§ kommunallagen om jäv

och anmälan av beslut till nämnd

och anmälan av beslut till nämnd

ska tillämpas på den som fattar

ska tillämpas på den som fattar

sådana beslut.

 

 

 

 

sådana beslut.

 

 

 

Av

kommunallagen

följer att

 

 

 

 

kommuner kan ha en gemensam

 

 

 

 

organisation

för

uppgifter

enligt

 

 

 

 

denna lag.

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1 Ändringen innebär bl.a. att fjärde stycket tas bort.

119

Prop. 2016/17:171 2.40

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065)

 

om kollektivtrafik

Härigenom föreskrivs

att 2 kap. 3 § lagen (2010:1065) om

kollektivtrafik ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

2 kap.

I fråga om gemensam nämnd gäller vad som föreskrivs i kommunallagen (1991:900). Detsamma gäller i fråga om kommunalförbund om inte annat följer av 4–7 §§.

3 §

I fråga om gemensam nämnd gäller vad som föreskrivs i kommunallagen (2017:000). Detsamma gäller i fråga om kommunalförbund om inte annat följer av 4–7 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

120

2.41

Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1029) Prop. 2016/17:171

 

om upphandling på försvars- och

 

säkerhetsområdet

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 19 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

16 kap.

Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).

19 §

Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 13 kap. kommunallagen (2017:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

121

Prop. 2016/17:171 2.42

Förslag till lag om ändring i lagen (2012:880)

 

med instruktion för Valprövningsnämnden

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2012:880) med instruktion för

Valprövningsnämnden ska ha följande lydelse.

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

1 §

 

 

 

Bestämmelser

 

om

Val-

Bestämmelser

 

om

Val-

prövningsnämndens

 

uppgifter

prövningsnämndens

 

uppgifter

finns i regeringsformen, riks-

finns i regeringsformen, riks-

dagsordningen,

folkomröstnings-

dagsordningen,

folkomröstnings-

lagen (1979:369),

 

kommunal-

lagen (1979:369),

kommunal-

lagen (1991:900), sametingslagen

lagen (2017:000), sametingslagen

(1992:1433)

och

 

vallagen

(1992:1433)

och

 

vallagen

(2005:837).

 

 

 

(2005:837).

 

 

 

Nämnden är en myndighet under riksdagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

122

2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:311) Prop. 2016/17:171 om valfrihetssystem i fråga om tjänster för

elektronisk identifiering

Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).

21 §

Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 13 kap. kommunallagen (2017:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

123

Prop. 2016/17:171 2.44

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:363)

 

om kontroll av ekologisk produktion

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

En kommun får ingå en överenskommelse med en annan kommun om att kontrolluppgifter som kommunen har enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska utföras av den andra kommunen. Rätten att besluta i ett ärende får dock inte överlåtas till en annan kommun.

En kommun får efter överenskommelse med en annan kommun uppdra åt anställda i den andra kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden. Detta gäller dock inte i sådana fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900). Föreskrifterna i 6 kap. 24–27 och 35 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till en nämnd ska tillämpas på den som fattar sådana beslut.

Föreslagen lydelse

6 §

En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att de uppgifter i offentlig kontroll som kommunen har enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen helt eller delvis ska utföras av den andra kommunen. Genom ett sådant avtal får en kommun tillhandahålla tjänster åt en annan kommun. Rätten att besluta i ett ärende får dock inte överlåtas till en annan kommun.

En kommun får efter överenskommelse med en annan kommun uppdra åt anställda i den andra kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Detta gäller dock inte i sådana fall som avses i 6 kap. 38 § kommunallagen (2017:000). Föreskrifterna i 6 kap. 28–32 och 40 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till en nämnd ska tillämpas på den som fattar sådana beslut.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid överklagande av beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.

124

2.45Förslag till lag om ändring i bibliotekslagen (2013:801)

Härigenom föreskrivs att 16 § bibliotekslagen (2013:801) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

16 §

 

 

 

Bestämmelsen i

2 kap. 1 §

Bestämmelsen i

2 kap. 1 §

kommunallagen (1991:900) om

kommunallagen (2017:000) om

anknytning

till

kommunens

anknytning

till

kommunens

område

eller

dess

medlemmar

område

eller

dess

medlemmar

hindrar inte att folk- eller

hindrar inte att folk- eller

skolbibliotek

avgiftsfritt ställer

skolbibliotek

avgiftsfritt ställer

litteratur till förfogande för ett

litteratur till förfogande för ett

bibliotek

i

det

allmänna

bibliotek

i

det

allmänna

biblioteksväsendet som är beläget

biblioteksväsendet som är beläget

utanför kommungränsen.

utanför kommungränsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Prop. 2016/17:171

125

Prop. 2016/17:171 2.46

Förslag till lag om ändring i lagen (2014:799)

 

om sprängämnesprekursorer

Härigenom föreskrivs att

9 § lagen (2014:799) om

sprängämnesprekursorer ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att de uppgifter som kommunen har enligt denna lag helt eller delvis ska utföras av den andra kommunen.

En kommun får efter överenskommelse med en annan kommun även uppdra åt en anställd i den andra kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte sådana ärenden som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900). Bestämmelserna i 6 kap. 24–27 §§ och 35 § kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd ska tillämpas på den som prövar sådana ärenden.

9 §

En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att de uppgifter som kommunen har enligt denna lag helt eller delvis ska utföras av den andra kommunen. Genom ett sådant avtal får en kommun tillhandahålla tjänster åt en annan kommun.

En kommun får efter överenskommelse med en annan kommun även uppdra åt en anställd i den andra kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte sådana ärenden som avses i 6 kap. 38 § kommunallagen (2017:000). Bestämmelserna i 6 kap. 28–32 och 40 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd ska tillämpas på den som prövar sådana ärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.

126

2.47

Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1145) Prop. 2016/17:171

 

om offentlig upphandling

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 11, 12, 14 och 15 §§ och 20 kap. 19 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

3 kap.

Denna lag gäller inte när den upphandlande myndighetens motpart är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om upphandlingen är en intern upphandling enligt 12–16 §§.

11 §

Denna lag gäller inte när den upphandlande myndighetens motpart är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (2017:000), om upphandlingen är en intern upphandling enligt 12–16 §§.

12 §

En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om

1.den upphandlande myndigheten utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning,

2.motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för myndighetens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheten utövar kontroll över, och

3.det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.

En upphandlande myndighet ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.

En upphandlande myndighet ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (2017:000) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.

14 §

En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om

1.den upphandlande myndigheten står under en kontroll av motparten som motsvarar den som motparten utövar över sin egen förvaltning,

2.myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för den kontrollerande motpartens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande motparten utövar kontroll över, och

3.det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.

En motpart

ska anses utöva

En motpart

ska anses utöva

 

sådan kontroll

som avses i första

sådan kontroll

som avses i första

127

 

 

 

 

Prop. 2016/17:171 stycket 1,

om

den

har

ett

avgörande

inflytande

över

den

upphandlande

myndighetens

strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av motparten.

stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (2017:000) som själv kontrolleras på samma sätt av motparten.

15 §

En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om

1.den upphandlande myndigheten står under en kontroll som motsvarar den som den kontrollerande personen utövar över sin egen förvaltning och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll över motparten,

2.myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för den kontrollerande personens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och

3.det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.

Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens och motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.

Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens och motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (2017:000) som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.

 

 

 

 

20 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

19 §

 

 

 

 

Ett beslut som denna lag är

Ett beslut som denna lag är

tillämplig på får inte överklagas

tillämplig på får inte överklagas

med

stöd

av

10

kap.

med

stöd

av

13

kap.

kommunallagen (1991:900).

 

kommunallagen (2017:000).

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

128

2.48

Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1146) Prop. 2016/17:171

 

om upphandling inom försörjningssektorerna

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 11, 12, 14 och 15 §§ och 20 kap. 19 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna ska ha

följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

3 kap.

Denna lag gäller inte när den upphandlande myndighetens motpart är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om upphandlingen är en intern upphandling enligt 12–16 §§.

11 §

Denna lag gäller inte när den upphandlande myndighetens motpart är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (2017:000), om upphandlingen är en intern upphandling enligt 12–16 §§.

12 §

En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om

1.den upphandlande myndigheten utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning,

2.motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för myndighetens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheten utövar kontroll över, och

3.det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.

En upphandlande myndighet ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.

En upphandlande myndighet ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (2017:000) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.

14 §

En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om

1.den upphandlande myndigheten står under en kontroll av motparten som motsvarar den som motparten utövar över sin egen förvaltning,

2.myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för den kontrollerande motpartens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande motparten utövar kontroll över, och

3.det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.

En motpart ska anses utöva

En motpart ska anses utöva

129

 

 

Prop. 2016/17:171 sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av motparten.

sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (2017:000) som själv kontrolleras på samma sätt av motparten.

15 §

En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om

1.den upphandlande myndigheten står under en kontroll som motsvarar den som den kontrollerande personen utövar över sin egen förvaltning och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll över motparten,

2.myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för den kontrollerande personens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och

3.det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.

Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens och motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.

Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens och motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (2017:000) som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.

 

 

 

 

20 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

19 §

 

 

 

 

Ett beslut som denna lag är

Ett beslut som denna lag är

tillämplig på får inte överklagas

tillämplig på får inte överklagas

med

stöd

av

10

kap.

med

stöd

av

13

kap.

kommunallagen (1991:900).

 

kommunallagen (2017:000).

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

130

2.49

Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1147) Prop. 2016/17:171

 

om upphandling av koncessioner

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 13, 14, 16 och 17 §§ och 16 kap. 19 § lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner ska ha följande

lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

3 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

13 §

 

 

 

 

Denna lag gäller inte när den

Denna lag gäller inte när den

upphandlande

 

myndighetens

upphandlande

myndighetens

motpart eller motparten till en

motpart eller motparten till en

sådan

upphandlande enhet

som

sådan

upphandlande

enhet

som

avses i 1 kap. 20 § första stycket 1

avses i 1 kap. 20 § första stycket 1

är en juridisk person eller en

är en juridisk person eller en

gemensam

nämnd

enligt

gemensam

nämnd

enligt

kommunallagen (1991:900), om

kommunallagen (2017:000), om

koncessionen är att anse som en

koncessionen är att anse som en

intern

upphandling

enligt

14–

intern

upphandling

enligt

14–

18 §§.

 

 

 

 

18 §§.

 

 

 

 

Med upphandlande enhet avses i 14–18 §§ endast sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1.

14 §

En koncession ska anses vara en intern upphandling, om

1.den upphandlande myndigheten eller enheten utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheten eller enheten utövar över sin egen förvaltning,

2.motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 18 §, för myndighetens eller enhetens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 13 § och som myndigheten eller enheten utövar kontroll över, och

3.det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.

En upphandlande myndighet eller enhet ska anses utöva sådan kontroll enligt första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten eller enheten.

En upphandlande myndighet eller enhet ska anses utöva sådan kontroll enligt första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (2017:000) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten eller enheten.

16 §

En koncession ska anses vara en intern upphandling, om

131

Prop. 2016/17:171 1. den upphandlande myndigheten eller enheten står under en kontroll av motparten som motsvarar den som motparten utövar över sin egen förvaltning,

2.myndigheten eller enheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 18 §, för den kontrollerande motpartens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 13 § och som den kontrollerande motparten utövar kontroll över, och

3.det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.

En motpart ska anses utöva

En motpart ska anses utöva

sådan kontroll som avses i första

sådan kontroll som avses i första

stycket 1,

om

den

har

ett

stycket 1,

om

den

har

ett

avgörande

inflytande

över

den

avgörande

inflytande

över

den

upphandlande

myndighetens

eller

upphandlande

myndighetens

eller

enhetens

 

strategiska

mål

och

enhetens

 

strategiska

mål

och

viktiga

beslut.

Kontrollen

kan

viktiga

beslut.

Kontrollen

kan

också utövas av en annan juridisk

också utövas av en annan juridisk

person

eller

gemensam nämnd

person

eller

gemensam nämnd

enligt kommunallagen (1991:900)

enligt kommunallagen (2017:000)

som själv kontrolleras på samma

som själv kontrolleras på samma

sätt av motparten.

 

 

 

sätt av motparten.

 

 

 

17 §

En koncession ska anses vara en intern upphandling, om

1.den upphandlande myndigheten eller enheten står under en kontroll som motsvarar den som den kontrollerande personen utövar över sin egen förvaltning och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll över motparten,

2.myndigheten eller enheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 18 §, för den kontrollerande personens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 13 § och som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och

3.det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.

Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens eller enhetens och motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.

Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens eller enhetens och motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (2017:000) som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.

 

 

 

 

 

16 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

19 §

 

 

 

 

 

Ett

beslut

som

denna

lag är

Ett

beslut

som

denna

lag är

 

tillämplig på

får inte överklagas

tillämplig på

får inte överklagas

132

med

stöd

av

10

kap.

med

stöd

av

13

kap.

kommunallagen (1991:900). kommunallagen (2017:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Prop. 2016/17:171

133

Prop. 2016/17:171 2.50

Förslag till lag om ändring i hälso- och

 

sjukvårdslagen (2017:30)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

1 §

Ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten i lands- tinget ska utövas av en eller flera nämnder. För en sådan nämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900). Bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.

Ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten i lands- tinget ska utövas av en eller flera nämnder. För en sådan nämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (2017:000). Bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

134

2.51

Förslag till lag om ändring i museilagen

Prop. 2016/17:171

 

(2017:000)

 

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 12 § museilagen (2017:000) ska ha följande

lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

Lydelse enligt prop. 2016/17:116

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

12 §

 

 

 

 

12 § Bestämmelsen i 2 kap. 1 §

Bestämmelsen i

2 kap. 1 §

kommunallagen (1991:900) om

kommunallagen (2017:000) om

anknytning

till

kommunens

anknytning

till

kommunens

område

eller

dess

medlemmar

område

eller

dess

medlemmar

hindrar inte att ett kommunalt

hindrar inte att kommunala museer

museum avgiftsfritt ställer föremål

avgiftsfritt ställer föremål ur sina

ur sina samlingar till förfogande

samlingar till förfogande för ett

för ett museum i det allmänna

museum

i

det

 

allmänna

museiväsendet

som

är beläget

museiväsendet

som

är

beläget

utanför kommungränsen.

utanför kommungränsen

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

135

Prop. 2016/17:171 2.52

Förslag till lag om ändring i lagen (2017:000)

 

om studiestartsstöd

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (2017:000) om studiestartsstöd ska

ha följande lydelse

 

 

 

 

 

 

Lydelse enligt prop. 2016/17:158

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

30 §

 

 

 

I fråga om överklagande av en

I fråga om överklagande av en

kommuns beslut enligt 27 § finns

kommuns beslut enligt 27 § finns

bestämmelser

i

10

kap.

bestämmelser

i

13

kap.

kommunallagen

(1991:900)

om

kommunallagen

(2017:000)

om

laglighetsprövning.

 

 

laglighetsprövning.

 

 

Centrala studiestödsnämndens beslut i ärenden om studiestartsstöd får överklagas till Överklagandenämnden för studiestöd. Centrala studie- stödsnämndens beslut ska gälla omedelbart, om inte Centrala studie- stödsnämnden bestämmer något annat. Om ett beslut överklagas, kan överklagandenämnden besluta att det tills vidare inte ska gälla.

Överklagandenämndens beslut med anledning av ett överklagande dit får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

136

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2016/17:171

Regeringen beslutade den 11 oktober 2012 (dir. 2012:105) att uppdra åt en särskild utredare att föreslå en modernisering av kommunallagen (1991:900), förkortad KL. Regeringen beslutade den 14 november 2013 om tilläggsdirektiv för utredaren (dir. 2013:100). Utredningen antog namnet Utredningen om en kommunallag för framtiden (Fi 2012:07). Utredningen lämnade den 28 juni 2013 ett delbetänkande, Privata utförare – kontroll och insyn (SOU 2013:53). Delbetänkandet har lett till ändringar i kommunallagen (prop. 2013/14:118).

Utredningen överlämnade den 23 mars 2015 sitt slutbetänkande, En kommunallag för framtiden, SOU 2015:24. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i Finansdepartementet (Fi2015/01581/OFA/K).

Regeringen beslutade den 17 juli 2014 (dir 2014:111) att uppdra åt en särskild utredare att utarbeta förslag till åtgärder för att öka och bredda engagemanget inom den representativa demokratin och att stärka individens möjligheter till delaktighet i och inflytande över det politiska beslutsfattandet mellan de allmänna valen. Utredningen antog namnet 2014 års Demokratiutredning – Delaktighet och jämlikt inflytande (Ju 2014:19). Den 15 januari 2016 överlämnade utredningen betänkandet, Låt fler forma framtiden (SOU 2016:5). En sammanfattning av betänkandet i relevanta delar finns i bilaga 4. Betänkandets lagförslag i relevanta delar finns i bilaga 5. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En remissammanställning finns tillgänglig i Kulturdepartementet (dnr Ku2016/00088/D).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 16 februari 2017 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Regeringen har följt Lagrådets förslag och beaktat Lagrådets synpunkter förutom när det gäller behovet av hänvisningar till bestämmelserna om tillkännagivande i protokoll i kapitlet om fullmäktige och till bestämmelserna om delegation till anställda i kapitlet om styrelsen och övriga nämnder. Lagrådets förslag och synpunkter behandlas i avsnitt 4.3, 14.1 och 14.2 samt i författningskommentaren.

Regeringen beslutade den 16 mars 2017 propositionen Studiestartsstöd

– ett nytt rekryterande studiestöd (prop. 2016/17:158), där en ny lag om studiestartsstöd föreslås träda i kraft den 2 juli 2017. I den föreslagna lagen finns en hänvisning till kommunallagen. I denna proposition behandlas därför, utöver förslagen i lagrådsremissen, ett förslag till följdändring i den föreslagna lagen om studiestartsstöd.

I förhållande till lagrådsremissen har dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

137

Prop. 2016/17:171 4

En ny kommunallag

4.1

Bakgrund

4.1.1Den kommunala sektorns framväxt och reglering

Kommuner och landsting är territoriellt avgränsade politiska organisationer som genom lokal demokrati och självstyrelse sköter angelägenheter som är av allmänt intresse eller som riksdagen i lag ålagt dem att sköta. Beslutanderätten i kommuner och landsting ska utövas av valda församlingar. En inskränkning i den kommunala självstyrelsen bör inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den. Kommuner och landsting har rätt att ta ut skatt för skötseln av sina angelägenheter. Medlemskap i kommuner och landsting är obligatoriskt och inträder automatiskt när de i lag angivna förutsättningarna är uppfyllda.

Kommuner och landsting är en central del av det svenska sam- hällssystemet. Många centrala välfärdsuppgifter utförs av kommuner och landsting. De kommunala utgifterna motsvarade 23 procent av BNP 2015. Den kommunalt finansierade sysselsättningen, dvs. personer sysselsatta i kommuner, landsting och i de delar av näringslivet som finansieras av kommunsektorn, utgör en fjärdedel av det totala antalet sysselsatta i Sverige. I ett internationellt perspektiv utmärker sig Sverige genom att många uppgifter, som i andra länder utförs av staten eller i privat regi, utförs av kommuner och landsting.

De moderna svenska kommunerna kan sägas ha tillkommit genom 1862 års kommunalförordningar. I och med dessa blev kommunerna självständiga juridiska personer och landstingen tillkom som ny organisation vid sidan av städer och landskommunerna. En principiell nyhet i 1862 års kommunalförordningar var att det i lagstiftningen angavs att kommuner och landsting har allmänna befogenheter. Så länge en uppgift kunde anses vara av allmänt intresse var den tillåten att utföra. Genom domstolspraxis har det därefter utvecklats gränser kring de kommunala befogenheterna.

Kommunerna var vid denna tidpunkt små. Strukturen utgick från den kyrkliga sockenstrukturen vilket gjorde att antalet kommuner var stort. Framför allt ute i landet sköttes de kommunala uppgifterna helt av de förtroendevalda utan några anställda.

Från 1952 genomfördes den första större sammanläggningsreformen där antalet kommuner minskade från 2 498 till 1 037. På detta sätt blev städer och landskommuner mer lika. Mot denna bakgrund tillkom 1953 en gemensam kommunallag för städer och landskommuner.

Utbyggnaden av välfärdsstaten och särskilt beslutet om att införa en nioårig grundskola gjorde att det uppkom ett behov av ytterligare kommunindelningsreformer under 1960-talet. För att kunna hantera de nya uppgifterna behövde kommunerna slås samman till större enheter. Utgångspunkten var att en kommun skulle ha minst 8 000 invånare. Reformen ledde till att antalet kommuner minskade till som lägst 274, år 1974. Antalet har därefter ökat något genom delningar och uppgår för

närvarande till 290.

138

4.1.2

1991 års kommunallag

Prop. 2016/17:171

Kommunallagen (1991:900), förkortad KL, trädde i kraft den 1 januari 1992. Utgångspunkterna vid införandet av den nuvarande kommunallagen var att de förtroendevalda skulle få bättre arbetsvillkor och bättre möjligheter att styra. Medborgarna skulle garanteras goda möjligheter till inflytande och insyn. Kommuner och landsting skulle få ökad organisationsfrihet och ges förutsättningar för att göra verksamheten effektivare. Kommunallagen skulle också ge besked om vilka principer som låg till grund för den kommunala verksamheten och de grundläggande spelreglerna.

Nuvarande kommunallag är uppdelad i tio kapitel och reglerar ett antal olika sakområden. Det finns i lagen en reglering av de allmänna kommunala befogenheterna. Kommuner och landsting får utföra sådana uppgifter som ligger i medlemmarnas allmänna intresse, inom ramen för vissa generella principer och en omfattande rättspraxis. I lagen regleras vidare grunderna för den kommunala organisationen. Kommuner och landsting måste bl.a. ha ett fullmäktige, en styrelse och revisorer. Hur beslutsfattande ska gå till regleras genom bestämmelser om bl.a. jäv och omröstning. Det finns i lagen också viss reglering av den ekonomiska förvaltningen, bl.a. att budgeten som huvudregel ska vara balanserad.

I kommunallagen finns vidare bestämmelser om de förtroendevaldas rättigheter och skyldigheter, t.ex. finns regler om förtroendevaldas rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst. Vissa former av medborgerligt deltagande, exempelvis folkomröstningar, regleras också.

Slutligen finns regler om revision och domstolskontroll genom laglighetsprövning.

4.1.3Reformer av nuvarande kommunallag

Många förändringar

Kommunallagen har varit föremål för ett stort antal partiella reformer sedan den trädde i kraft. Totalt har lagen ändrats vid närmare 50 tillfällen sedan sin tillkomst. Vissa ändringar är dock av mer redaktionell karaktär. Mera substantiella förändringar kan grupperas i följande områden.

Kommunaldemokratiska frågor

Tre stora översyner har gjorts i syfte att stärka demokratin. Efter förslag i propositionen Lokal demokrati (prop. 1993/94:188) infördes bl.a. möjligheten för allmänheten att genom folkinitiativ väcka frågan om kommunala folkomröstningar. Med anledning av propositionen Demokrati för det nya seklet (prop. 2001/02:80) infördes bl.a. regler om medborgarförslag och ökade möjligheter till brukarinflytande. Den senaste större reformen som har genomförts har inneburit ändrade regler om det kommunala partistödet och möjligheter att delta i möten per distans (prop. 2013/14:5).

Kommunaldemokratiska frågor har även aktualiserats inom ramen för den stora grundlagsöversyn som gjordes under mandatperioden 2006–2010. En möjlighet för tio procent av de röstberättigade kommunmedlemmarna

139

Prop. 2016/17:171 att väcka ett ärende om en kommunal folkomröstning, infördes från 2010 (prop. 2009/10:80).

De kommunala befogenheterna

Vissa förtydliganden av de kommunala befogenheterna gjordes under 1990-talet genom att bl.a. den kommunala avgiftsmakten skrevs in i kommunallagen (prop. 1993/94:188). En större översyn gjordes av Kommunala kompetensutredningen (SOU 2007:72). Översynen resulterade i att kommuner och landsting gavs större möjlighet att medfinansiera statlig verksamhet och utvidgade möjligheter att delta i vissa EU-initierade program. I en särskild lag, lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter, samlades olika lagar som utvidgat de kommunala befogenheterna i olika avseenden.

Den kommunala ekonomin

Frågan om krav på kommuner och landsting att ha en ekonomi i balans har stått i fokus vid översynen av den kommunala ekonomin. I 1977 års kommunallag fanns ett krav på att den kommunala ekonomin skulle vara i balans. Detta krav slopades i 1991 års kommunallag och ersattes med ett allmänt krav på att ha en god ekonomisk hushållning. Ett krav på att ha en budget där intäkterna överstiger kostnaderna infördes (prop. 1996/97:52 och 1996/97:150). Detta krav har därefter förtydligats och försetts med olika former av undantag (prop. 2003/04:105 och prop. 2011/12:172). En särskild kommunal redovisningslag, lagen (1997:614) om kommunal redovisning har också trätt i kraft.

Kommunal samverkan

En stor översyn av möjligheterna att samverka gjordes i mitten av 1990- talet (prop. 1996/97:105). Genom denna reform skapades bl.a. institutet gemensam nämnd. Kommunalförbundsreglerna förenklades och bestämmelserna om kommunalförbund togs också in i kommunallagen. Frågan om samverkan har därefter utretts vid flera tillfällen utan att det resulterat i några lagändringar (SOU 2007:72 och SOU 2012:30).

Revisionen

Den kommunala revisionen har varit föremål för ett återkommande reformarbete. I slutet av 1990-talet infördes bl.a. krav på att revisorerna ska biträdas av sakkunniga (prop. 1998/99:66). År 2006 infördes vidare bl.a. krav på att fullmäktige ska motivera sitt förslag till beslut i ansvarsfrihetsfrågan (prop. 2005/06:55). År 2011 infördes ett valbarhetshinder för revisorer, vilket innebar att fullmäktigeledamöter inte kunde väljas till revisorer (prop. 2009/10:46). Revisorernas uppgifter har vidgats genom uttryckliga krav på att de ska vara lekmannarevisorer i kommunala företag och att de ska revidera delårsbokslut (prop. 1998/99:66 resp. prop. 2003/04:105).

140

4.1.4

Omvärldsförändringar

Prop. 2016/17:171

Sedan den nuvarande kommunallagen trädde i kraft 1992 har samhället genomgått stora förändringar. Urbaniseringen har fortsatt liksom digitaliseringen och därmed beroendet av tillgång till bredband. Utvecklingen mot ett allt mer fragmenterat partisystem har fortgått. Globaliseringen och EU-medlemskapet påverkar allt mer den kommunala verksamheten.

Omvärldsförändringar och ideologiska ställningstaganden har motiverat kommuner och landsting att i allt större utsträckning experimentera med och reformera sina organisationer (se SOU 2015:24 bilaga 4 s. 947– 1019). Reformarbetet har inneburit att mål- och resultatstyrning tillämpas i allt större utsträckning, som ett alternativ till den traditionella detaljstyrningen av den kommunala verksamheten. Ett led i detta har varit att använda olika former av en s.k. beställar- och utförarorganisation. Mål- och resultatstyrningen har gett upphov till en mer aktiv uppföljning av resul- tatet och produktiviteten i verksamheten. Ett exempel är de öppna jämförelser som görs på hälso- och sjukvårdens område.

Ytterligare en förändring som skett är att de privata utförarna har ökat kraftigt i antal. Att nya aktörer kommer in på verksamhetsområden där kommuner och landsting tidigare agerat ensamma, påverkar bl.a. formerna för den demokratiska kontrollen över verksamheten.

Det svenska EU-medlemskapet har påverkat kommuner och landsting i stor utsträckning. De flesta kommunala verksamhetsområden berörs av EU:s regelverk. Tydligast är påverkan inom statsstöds- och upphandlingsområdena. Kravet på att kunna hantera även EU-rättsliga bedömningar ställer kommunerna och landstingen inför nya krav.

Kommunal samverkan har blivit allt vanligare och utvecklingen går mot att kommuner och landsting lägger allt större kraft på att samverka och agera samfällt.

Ett av syftena med den nuvarande kommunallagen var att ge kom- muner och landsting stor frihet att utforma sin interna organisation efter behov. Denna möjlighet har utnyttjats och det finns därför en stor organisatorisk variation mellan olika kommuner och landsting.

4.2 Behovet av en reform

Regeringens bedömning: Det finns behov av en ny kommunallag.

 

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller

 

har inga invändningar mot utredningens bedömning.

 

Skellefteå kommun anför att nuvarande kommunallag har funnits under

 

många år och det finns ett behov av en modernisering.

 

Många remissinstanser ifrågasätter dock behovet av en ny

 

kommunallag. Uppsala universitet anför att det kan ifrågasättas om den

 

lagtekniska och rättssystematiska översyn som görs är befogad eller ens

 

önskvärd. Örebro universitet anför att den nuvarande kommunallagen i

 

mångt och mycket fungerat tämligen bra. Ett stort antal kommuner

141

 

Prop. 2016/17:171 däribland Eskilstuna, Göteborgs och Lunds kommuner samt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anför att förslaget skapar fler svårigheter än det löser. Eftersom de materiella ändringarna som föreslås är tämligen begränsade kan de mycket väl rymmas i nuvarande struktur, det är också mer kostnadseffektivt för alla berörda.

Skälen för regeringens bedömning

Kommuner och landsting utövar offentlig makt

Som anförs ovan utgör kommuner och landsting en central del av det svenska samhällssystemet. Många centrala välfärdsuppgifter utförs av kommuner och landsting. Detta innebär också att kommuner och landsting är viktiga innehavare av offentlig makt i Sverige. I 1 kap. 1 och 2 §§ regeringsformen anges grunderna för utövandet av offentlig makt i Sverige. Av dessa bestämmelser framgår bl.a. att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet samt att det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Ett tydligt och modernt ramverk

De omvärldsförändringar som skisserats ovan innebär att kommuner och landsting står inför ett antal stora utmaningar. För att möta dessa bedriver regeringen ett reformarbete. Regeringen har bl.a. tillsatt en parlamentarisk kommitté som ska föreslå åtgärder för att stärka kommunernas kapacitet att fullgöra sina uppgifter och hantera sina utmaningar (dir 2017:13). Kommittén ska utifrån kommunernas vari- erande förutsättningar dels identifiera och analysera de utmaningar som väntas ha särskilt stor påverkan på deras förmåga att klara av sina uppgifter, dels analysera i vilken utsträckning som kommunal samverkan, kommunsammanläggningar, förändrade uppgifter, en asymmetrisk ansvarsfördelning och andra tänkbara åtgärder kan bidra till att stärka kommunernas förmåga att möta samhällsutvecklingen. Kommittén ska mot bakgrund av denna analys föreslå vilka åtgärder som bör vidtas och hur en genomförandeprocess kan utformas.

Regeringen har även, inom ramen för den s.k. tillitsreformen, påbörjat ett strategiskt arbete med den samlade statliga styrningen av kommuner och landsting. Syftet med reformen är att gå från hög detaljreglering till en mer tillitsbaserad styrning där medarbetarnas kunskaper och kompetens bättre tas tillvara och mer tid kan ägnas åt kärnverksamheten i stället för tungrodd administration till följd av en omfattande kontrollapparat. En delegation har tillsatts med uppdrag att genomföra projekt i kommunerna för att främja idé- och verksamhetsutveckling och att identifiera hinder för en sådan utveckling (Tillitsdelegationen, Fi 2016:03). Delegationen kommer bl.a. att kartlägga vilka krav som regelverken för styrning, kontroll, redovisning och uppföljning ställer på kommuner i dag och hur de tillämpas, samt verka för att åstadkomma en effektivare, mer tillitsbaserad och mindre administrativt belastande styrning.

142

Regeringen anser, utöver dessa åtgärder, att ett stabilt ramverk för sektorn är en nödvändig förutsättning för att hantera kommunernas och landstingens utmaningar. Ett sådant ramverk bör ge goda förutsättningar för den lokala politiska nivån och former för ett fungerande samspel mellan förtroendevalda och tjänstemän. Ramverket bör också ge medlemmar och samhället i övrigt en möjlighet att följa och granska aktiviteten i kommuner och landsting. För att möjliggöra sådan uppföljning krävs att ramverket präglas av tydlighet och en klar ansvarsfördelning.

Andra viktiga komponenter för ett stabilt ramverk är en god ekonomistyrning. I Regeringskansliet pågår för närvarande beredningen av betänkandet En ändamålsenlig kommunal redovisning (SOU 2016:24) som innehåller förslag på en ny lag om kommunal bokföring och redovisning. Förslaget syftar till en mer rättvisande redovisning, ökad insyn och en ökad jämförbarhet. Utöver detta har regeringen beslutat om en översyn av kostnadsdelen i det kommunala utjämningssystemet (dir. 2016:91).

Utformningen av den nuvarande kommunallagen

Utredningen har haft till uppdrag att göra en lagteknisk översyn av kommunallagen. Utredningen bedömer att den nuvarande kommunallagens struktur med tio kapitel är alltför begränsad för att kunna utvecklas ytterligare. Genom utredningens förslag tillförs än fler bestämmelser. Att föra in dem i den nuvarande strukturen innebär att lagen blir mer svårtillgänglig. Mot bakgrund av behovet av att modernisera lagstiftningen och med hänsyn till behovet av de nya kapitel som föreslås, anser utredningen att en helt ny lag bör antas.

En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot utredningens förslag till ny kommunallag. Ett antal av remissinstanserna, ett stort antal kommuner, SKL och flera universitet, ifrågasätter emellertid behovet av en ny kommunallag. Den huvudsakliga invändningen är att de materiella förändringarna i utredningens förslag inte motiverar en ny lag utan i stället kan inrymmas i den befintliga lagens struktur.

Regeringen kan inledningsvis konstatera att 1991 års kommunallag varit i kraft i över 25 år. Under dessa år har såväl omvärlden som den kommunala verksamheten genomgått stora förändringar. Detta gäller också kommunallagen som reviderats nästan ett femtiotal gånger. Lagen har, såsom flera remissinstanser framför, fungerat väl och dess struktur har med tiden kommit att bli väl inarbetad för de som kommer i regelbunden kontakt med den. Regeringens förslag till ny kommunallag är också av samma anledning baserad på strukturen i den nuvarande kommunallagen.

Det ska dock framhållas att den systematik som gällde när lagen infördes inte i alla delar kunnat upprätthållas. Lagen innehåller t.ex. ett stort antal ”a och b paragrafer” till följd av det stora antalet revideringar. Regeringen delar utredningens bedömning att alla bestämmelser som tillkommit under åren inte nödvändigtvis fått den mest ändamålsenliga placeringen. Detta gäller t.ex. reglerna om samverkan i gemensam nämnd och kommunalförbund och formerna för överlämnande av

Prop. 2016/17:171

143

Prop. 2016/17:171 kommunal verksamhet till kommunala bolag och privata utförare. Följden av detta är att kommunallagen i dag har en systematik som gör att det är svårt överblicka var vissa regler återfinns, t.ex. reglerna som styr medlemmarnas möjligheter att delta i det kommunala beslutsfattandet. Kommunallagen är en lag med en bred mottagarkrets vilket innebär att det är viktigt att den är lättillgänglig både vad avser systematik och språk.

Även språket i den nuvarande kommunallagen har enligt regeringens mening vissa brister. Detta beror delvis på den tid som förflutit sedan lagen skrevs, men är också en följd av det stora antalet ändringar som gjorts. Lagen har därför ett språk som i vissa delar inte uppfyller dagens krav på lättförståelighet och utöver detta en begreppsbildning som inte är enhetlig.

Flera remissinstanser, bl.a. Göteborgs kommun, anför att de förändringar som utredningens förslag innehåller kan inrymmas i den befintliga strukturen. Enligt regeringens uppfattning skulle emellertid en sådan lösning ytterligare försämra lagens tillgänglighet. Lagens bristande systematik gör att det inte är ändamålsenligt att föra in de materiella förändringar som föreslås i denna proposition i den befintliga kommunallagen.

Sammantaget anser regeringen att den nuvarande kommunalagen inte motsvarar de krav på överskådlighet och tillgänglighet som måste ställas på en sådan central reglering. Regeringen anser således, i likhet med bl.a. Skellefteå kommun, att det finns behov av en modernisering av kommunallagen. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att kommunallagen behöver ersättas för att kommuner och landsting ska få ett tydligare och mer ändamålsenligt ramverk som är bättre anpassat för deras framtida utmaningar.

 

4.3

En ny kommunallag med tydligare

 

 

och modernare struktur

 

 

 

Regeringens förslag: En ny kommunallag ska ersätta den nuvarande

 

lagen.

 

 

 

 

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller

 

har inga invändningar mot utredningens förslag.

 

IVO anser att den lagtekniska översynen har lett till resultatet att den

 

föreslagna lagen är lätt att hitta i. Borlänge kommun anför att en lag som

 

kommunallagen används av såväl tjänstemän, politiker och

 

kommunmedborgare. Då kan det inte krävas att alla dessa människor har

 

en juridisk skolning är det extra värdefullt och viktigt med en lagstiftning

 

som är klar, tydlig och precis. De nu föreslagna ändringarna bidrar till

 

detta och är således av godo. Gagnefs kommun anför att förslagen får

 

anses ligga i linje med hur tillämpningen av kommunallagen utvecklats

 

under senare år. Vadstena kommun välkomnar utredningens förslag och

 

vill särskilt uppmärksamma det positiva med att lagförslaget lagtekniskt

144

har utformats ur ett medborgarperspektiv.

Lunds universitet anför att en helt ändrad disposition med omnumrering av paragraferna gör hänvisningar till äldre bestämmelser i praxis, kommuners arbetsordningar m.m. och juridisk litteratur mer svårtillgängliga. Även ett stort antal kommuner däribland Eskilstuna, Göteborgs och Lunds kommuner samt SKL anför att förarbeten och praxis blir mer svårtillgängliga för dem som inte är jurister. Ett antal kommuner, däribland Tanums kommun, anför att förändringen har inneburit att ett flertal bör-regler ändras till ska-regler vilket inte är motiverat.

Skälen för regeringens förslag: Utredningen anför att det finns delar och uppbyggnad i den nuvarande lagen som inte återspeglar den utveckling som skett sedan ikraftträdandet 1992. Utredningen föreslår därför att tre nya kapitel ska föras in i den nya kommunallagen.

Regeringen delar Borlänge kommuns bedömning att utredningens förslag till ny lag innebär ett klart, tydligt och precist ramverk för kommuner och landsting. Såsom IVO anför är också utredningens förslag mer lättillgängligt än den nuvarande kommunallagen enligt regeringens mening. Regeringen föreslår därför en ny lag som i huvudsak följer den systematik och språkliga utformning som utredningen föreslagit. Den nya kommunallagen föreslås få en delvis ny struktur, med ett enhetligt utformat språk och med en enhetlig begreppsbildning. Regeringen återvänder till frågan om lagens systematik i avsnitt 14. Den nya lagen är vidare utformad för att skapa utrymme för att framtida reformer på ett bättre sätt ska kunna rymmas i systematiken. Ett exempel på en sådan framtida revision är regeringens beslut att utreda frågan om generell avtalssamverkan, se avsnitt 5.2.

Flera remissinstanser anför att en ny lag försvårar kopplingen till äldre rättspraxis och förarbeten. Det bör här framhållas att regeringens förslag innehåller författningskommentarer till samtliga föreslagna paragrafer i den nya lagen. Detta innebär enligt regeringens mening en klar förbättring av tillgängligheten till förarbeten jämfört med dagens situation där specialmotiveringar och författningskommentarer kan behöva sökas bland över femtio olika propositioner. Denna förbättring torde särskilt underlätta för de som inte är jurister eller i övrigt väl förtrogna med den nuvarande kommunallagen.

Regeringens förslag bygger till stor del på den nuvarande kommunallagen och avseende de flesta av de grundläggande bestämmelserna är någon ändring av rättsläget inte avsedd med den nya lagen. Äldre avgöranden och förarbeten kommer därför fortsatt att ha en stor inverkan på hur den nya lagen ska tolkas. Regeringen instämmer därför i att en ny lag med en ny struktur för med sig nackdelar när det gäller tillgängligheten av äldre rättskällor. Detta kan dock inte ensamt utgöra ett hinder mot en ny lag, särskilt med beaktande av den nuvarande kommunallagens brister. Det kan även anmärkas att samma situation uppkom även vid införandet av den nuvarande kommunallagen. För att underlätta för tillämpare att tillgodogöra sig äldre rättskällor innehåller författningskommentarerna i regeringens förslag hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nuvarande kommunallagen i den mån sådana finns (se även jämförelsestabellerna i bilaga 7 och 8). Författningskommentaren har vidare i enlighet med Lagrådets synpunkter kompletterats med hänvisningar till förarbetena till sådana

Prop. 2016/17:171

145

Prop. 2016/17:171 motsvarande bestämmelser i den nuvarande kommunallagen för att ytterligare underlätta tillämpningen av lagen.

Tanums kommun anför att regeringens förslag innebär att regleringen i lagen på flera ställen ändras från bör till ska. Regeringen anser i denna del att regler av målsättningskaraktär ska användas med försiktighet och regler som riskerar att få en oklar innebörd helt måste undvikas. Lagregler utformade som s.k. ”bör-regler” ska därför undvikas. Regeringens utgångspunkt har därför varit att lagen tydligt ska markera mellan regler med en styrande innebörd och regler som innebär frivilliga möjligheter för kommuner och landsting.

 

5

De kommunala befogenheterna

 

5.1

Kommunallagens reglering av de kommunala

 

 

befogenheterna

 

 

 

Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att ändra regleringen av

 

de kommunala befogenheterna i den nya kommunallagen.

 

 

 

Utredningens bedömning: Utredningen bedömer att det inte ligger

 

inom utredningens uppdrag att föreslå någon förändring av den

 

kommunala kompetensen på näringslivsområdet på grund av EU-rätten.

 

Remissinstanserna: Ett relativt stort antal kommuner samt Sveriges

 

Kommuner och Landsting (SKL) anser att det är angeläget att den

 

kommunala kompetensen på näringslivsområdet på grund av EU-rätten

 

utreds. Om ett stöd är förenligt med unionsrätten, anser dessa instanser

 

att åtgärden eller stödet också borde vara kompetensenligt och tillåtet

 

enligt kommunallagen. De framhåller också att det finns ett generellt

 

behov av att utveckla och tydliggöra den kommunala kompetensen i

 

förhållande till andra offentliga aktörer för att kunna möta kommunernas

 

framtidsutmaningar. Kungsbacka och Uddevalla kommuner anser vidare

 

att den kommunala kompetensen inte bör försvåra kommuners

 

deltagande i EU:s ekonomiska program, t.ex. strukturfonder. Linköpings,

 

Ljungby, Mölndals och Strängnäs kommuner anför att EU-rätten tillåter

 

stöd till innovationer vilket inte kommunallagen gör, trots den för

 

samhället uppenbara vinsten med framgångsrika innovationer. Ett antal

 

kommuner däribland Arvidsjaurs och Älvdalens kommuner anser att

 

frågan om en utvidgning av kommunernas kompetens bör utredas. Skåne

 

läns landsting förordar att frågan om den kommunala

 

beslutskompetensen bör analyseras.

 

Skälen för regeringens bedömning: EU-rätten gör ingen skillnad

 

mellan att ge stöd till verksamhet som bedrivs i egen regi eller att ge stöd

 

till näringsverksamhet som bedrivs av enskild. EU-rätten medger därmed

 

större möjligheter att lämna stöd till det privata näringslivet än vad

 

kommunallagen medger.

 

Av remissvaren framgår att det finns ett intresse för utökade

146

befogenheter bland framför allt kommuner, inte minst när det gäller

 

 

näringslivsfrågor och frågor med koppling till sådant stöd som kan Prop. 2016/17:171 lämnas enligt EU-rätten.

Som utredningen anför har det inte ingått i utredningens uppdrag att överväga förändringar i de kommunala befogenheterna. Regeringen anser att det faktum att en åtgärd kan vara tillåten ur ett EU-rättsligt perspektiv är en nödvändig förutsättning för ett utvidgande av de kommunala befogenheterna eftersom en förändring annars skulle vara otillåten. Det är dock inte ensamt en tillräcklig förutsättning för att utöka de kommunala befogenheterna. För att en utvidgning ska kunna motiveras krävs enligt regeringens mening vägande skäl för att nya eller utökade befogenheter utifrån svenska förhållanden kan anses nödvändiga. Sådana överväganden torde regelmässigt kräva en djupare analys av den aktuella sektorn. Regeringen har t.ex. i bredbandsstrategin (N2016/08008/D) aviserat avsikten att ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att utreda ett undantag av lokaliseringsprincipen med avseende på utbyggnad av bredband. Regeringen anser för närvarande att det, vad avser näringslivsområdet, inte framkommit skäl för att särskilt utreda frågan om utökade kommunala befogenheter. Enligt regeringens mening finns det inte heller skäl att särskilt överväga om de allmänna befogenheterna som regleras i kommunallagen ska förändras. Kommuner och landstings särskilda befogenheter regleras i huvudsak inte i kommunallagen som är en ramlag. Regeringen anser att denna ordning bör gälla även fortsättningsvis. Det finns därför inte heller skäl att överväga några ytterligare utökade särskilda befogenheter inom ramen för detta lagstiftningsärende.

5.2

Utökade möjligheter till generell

 

 

avtalssamverkan bör utredas

 

 

 

Regeringens bedömning: Frågan om utökade möjligheter till

 

avtalssamverkan bör utredas inom ramen för arbetet i den

 

parlamentariska kommitté som ska utarbeta en strategi för att stärka

 

kommunernas kapacitet att fullgöra sina uppgifter och hantera sina

 

utmaningar.

 

 

 

Utredningens bedömning: Överensstämmer inte med regeringens.

 

Utredningen bedömer att upphandlingsreglernas tillämpning vid olika

 

former av kommunal samverkan är en fråga som får hanteras inom

 

upphandlingslagstiftningen. Utredningen konstaterar att kommuner och

 

landsting också har möjligheter att avtalssamverka inom ramen för den

 

kommunala kompetensen.

 

Remissinstanserna: Ett stort antal kommuner, däribland Gnosjö, Kils,

 

Luleå, Södertälje, Täby, och Västerås kommuner samt SKL, anför att

 

kommuner och landsting behöver rättsligt stabila förutsättningar för

 

avtalssamverkan. För att klara av specialistfunktioner behövs flexibla

 

samarbetslösningar mellan parterna, i synnerhet för mindre kommuner.

 

Flera kommuner, däribland Färgelanda kommun, anför vidare att i en

 

liten kommun är behovet av att kunna samverka stort och att det saknas

 

förslag

om enkel avtalssamverkan. Botkyrka, Burlövs och Dals-Eds

147

Prop. 2016/17:171

kommuner anser att upphandlingsreglerna och kommunallagens

 

kompetensregler kan förhindra ett effektivt samarbete. Gislaveds och

 

Jönköpings kommuner anför att det saknas en djupare analys av

 

konsekvenserna av ökad digitalisering för kommunallagen.

 

Helsingborgs, Laholms och Vilhelmina kommuner anför att det finns

 

behov av enklare avtalssamverkan som är i samklang med de nya

 

upphandlingsdirektiven och EU-domstolens praxis. Karlstads kommun

 

anför att utrymmet för avtalsmässig samverkan bör vara lika stort som

 

möjligheten att samverka inom exempelvis en formaliserad nämnd.

 

Sjöbo, Simrishamn, Tomelilla och Ystads kommuner anför att de i dag har

 

en avtalssamverkan avseende serveringstillstånd för alkoholhaltiga

 

drycker. Denna samverkan hade enkelt kunnat förenklas om det hade

 

varit möjligt att delegera beslutanderätt till tjänstemännen som är

 

anställda av en av de samverkande kommunerna. Kommundirektörernas

 

förening anför att det finns stora behov när det gäller mellankommunalt

 

samarbete.

 

Skälen för regeringens förslag: Det finns både offentligrättsliga och

 

privaträttsliga former för kommunal samverkan i en särskild

 

organisation. De offentligrättsliga formerna är kommunalförbund och

 

gemensam nämnd. Privaträttsliga former är företag, stiftelser och

 

föreningar. Samverkan kan även ske i mer informella konstellationer,

 

t.ex. nätverk.

 

Kommunal samverkan förekommer inom en rad verksamhetsområden.

 

Samverkan är mindre vanligt inom det som kan kallas den kommunala

 

kärnverksamheten, såsom skola, äldreomsorg, handikappomsorg och

 

individ- och familjeomsorg. Det brukar bland annat förklaras med att de i

 

hög grad berör produktion av individuella tjänster som konsumeras i

 

samma ögonblick som de produceras och därmed är mycket lokala till sin

 

karaktär. En annan förklaring kan vara att dessa tjänster utgör kärnan i

 

välfärdsuppdraget och därmed är så pass viktiga för kommunpolitikerna

 

att de vill ha fullständig egen kontroll över verksamheten, utan att

 

behöva anpassa sig till eller kompromissa med någon samverkanspartner

 

(Statskontorets rapport Kommunal avtalssamverkan [2016:23], s. 20).

 

Kommunallagen saknar uttryckliga regler om avtal som

 

samverkansform. Samverkan genom avtal innebär att kommuner och

 

landsting agerar i eget namn och inom den egna organisationen. Denna

 

möjlighet begränsas dock av reglerna om de kommunala befogenheterna,

 

främst av lokaliseringsprincipen, som innebär att kommuner och

 

landsting endast har befogenhet att handha uppgifter som har anknytning

 

till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar (2 kap.

 

1 § KL). Även krav på upphandling kan utgöra hinder för sådan

 

samverkan. Om det framgår av lag att en särskild uppgift ska hanteras av

 

kommunens egna organ får uppgiften inte överlåtas till en annan

 

kommun utan särskilt lagstöd. Ett exempel där sådant stöd finns är 2 kap.

 

5 § socialtjänstlagen (2001:435). Vidare krävs enligt 11 kap. 6 §

 

regeringsformen särskilt lagstöd för samverkan kring uppgifter som

 

innefattar myndighetsutövning. Exempel på sådant lagstöd finns när det

 

gäller tillsyn enligt 9 kap. 6 § alkohollagen (2010:1622) och 19 c §

 

tobakslagen (1993:581).

 

Frågan om generell avtalssamverkan har övervägts dels av Kommunala

148

kompetensutredningen, dels av Kommittén för förstärkning av den

kommunala demokratins funktionssätt (SOU 2007:72 resp. 2012:30). Vid behandlingen av det senare betänkandet anförde regeringen vid övervägandet om en generell bestämmelse om interkommunala avtal att nackdelarna övervägde fördelarna (prop. 2013/14:5 s. 68). Vidare ansåg regeringen att det inte var lämpligt att utreda frågan om en generell avtalsrätt att delegera myndighetsutövning till anställda i andra kommuner eller landsting. Ett ställningstagande kring tillsättandet av en sådan utredning borde enligt regeringens mening avvakta den pågående kommunallagsutredningen och förhandlingarna av det EU-rättsliga upphandlingsregelverket (prop. 2013/14:5 s. 68).

Regeringen har gett Statskontoret i uppdrag att analysera behovet av ytterligare samverkan genom ingående av avtal inom kommunsektorn. Uppdraget redovisas i rapporten Kommunal avtalssamverkan (2016:23). I rapporten anför Statskontoret att behovet av avtalssamverkan är särskilt stort när det gäller specialisttjänster inom områden där kommunen har myndighetsutövande uppgifter, möjligheter till gemensam administration samt möjligheter att samverka avseende frågor om it och digitalisering. Statskontoret anför vidare att en generell rätt till avtalssamverkan skulle vara positivt för kommunsektorn samt att det kan finnas skäl för regeringen att på nytt analysera frågan om det vore möjligt och lämpligt att införa en generell rätt till avtalssamverkan. Statskontoret anser att det finns skäl att i andra hand pröva om det i kommunallagen bör införas en regel som tillåter avtalssamverkan mellan och extern delegation till olika kommuner och landsting i ärenden som avser myndighetssamverkan.

Den 26 februari 2014 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (LOU-direktivet). Samma dag antogs även Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (LUF- direktivet) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU om tilldelning av koncessioner (LUK-direktivet). Till följd av direktiven har tre nya upphandlingslagar trätt i kraft den 1 januari 2017, lagen (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU), lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna (LUF) och lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner (LUK).

I LOU, LUF och LUK ingår bl.a. bestämmelser om undantag från upphandlingsreglerna, vid samarbeten mellan upphandlande myndigheter (s.k. Hamburg-samarbeten). Dessa undantag bygger på EU-domstolens praxis. I LOU och LUF finns vidare bestämmelser om att inköpscentraler ska få möjlighet att bedriva grossistverksamhet. Regeringen har gett Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att analysera undantagen från upphandlingsreglerna vid samarbeten mellan upphandlande myndigheter och enheter avseende möjligheterna till avtalssamverkan samt analysera möjligheten för inköpscentraler att bedriva grossistverksamhet. Upphandlingsmyndigheten ska vid sin analys utgå ifrån behoven hos kommuner och landsting. Uppdraget redovisades till regeringen den 16 mars 2017.

Samverkan genom avtal är ett sätt att med en liten administrativ överbyggnad kunna samla resurser vilket framhålls av många av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Denna fråga rör centrala

Prop. 2016/17:171

149

Prop. 2016/17:171 kommunala principer såsom lokaliseringsprincipen och väcker frågor om upphandling och transparens. Ett införande av en utökad och generell möjlighet kräver således nya överväganden. Mot bakgrund av de utökade möjligheterna till samverkan som de nya upphandlingslagarna innebär, och efterfrågan på utökade möjligheter till avtalssamverkan bland kommuner och landsting, anser regeringen att möjligheterna att utvidga och förenkla avtalssamverkan bör utredas. Regeringen har gett en parlamentarisk kommitté i uppdrag att föreslå åtgärder för att stärka kommunernas kapacitet (se avsnitt 4.2). Kommittén har bl.a. fått i uppdrag utreda möjligheterna att utvidga och förenkla möjligheterna till avtalssamverkan. Denna del av uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober 2017.

5.3EU-rätten och kommunallagen

Regeringens bedömning: Kommunallagen bör inte kompletteras med hänvisningar eller upplysningsbestämmelser avseende EU-rättens påverkan på de kommunala befogenheterna. Det finns inte heller skäl att införa en målsättningsbestämmelse om konkurrensneutralitet i kommunallagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen föreslår, till skillnad från regeringen, att det i kommunallagen ska införas en bestämmelse om att kommunernas och landstingens möjligheter att utöva sina befogenheter kan begränsas av reglerna om statsstöd i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Utredningen föreslår vidare att det ska införas en bestämmelse om att kommuner och landsting inom sina befogenheter får tillhandahålla tjänster av allmänt intresse enligt EUF-fördraget. Slutligen föreslår utredningen att det i kommunallagen ska föras in ett målsättningsstadgande om att kommuner och landsting ska verka för att uppträda konkurrensneutralt när de agerar på en marknad, om inte annat följer av lag eller annan författning.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller framför inga invändningar mot utredningens bedömning och förslag.

Borlänge och Haninge kommuner ser värdet av ett förtydligande kring hur regelverken förhåller sig till varandra. SKL anför att EU:s regelverk står för sig självt och att det därför kan ifrågasättas om det är relevant att i kommunallagen klargöra att EU:s statsstödsregler kan begränsa den kommunala kompetensen. SKL har dock förståelse för det pedagogiska i att detta sakförhållande särskilt påpekas. Botkyrka och Göteborgs kommuner anför att förtydligandet om statligt stöd inte tillför något i sak och att kommunen ändå är bunden av dessa regler. Kommunerna anser att denna typ av hänvisningar tynger lagstiftningen och ökar på ett onödigt sätt dess omfattning.

SmåKom välkomnar att staten designerar tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (SGEI), då främst små kommuner inte själva har resurser till att i varje enskilt fall göra dessa bedömningar.

150

Konkurrensverket anför att hänvisningen till reglerna om tjänster av Prop. 2016/17:171 allmänt ekonomiskt intresse i själva verket är en hänvisning till en undantagsbestämmelse. Det leder till uppenbara risker för övertolkning.

Malmö kommun anför att förslaget inte innebär ett förtydligande eller att tillämpningen underlättas bl.a. eftersom det saknas en EU-rättslig definition av begreppet tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

Förvaltningsrätten i Uppsala anför att det finns behov av att förtydliga begreppet ”konkurrensneutralitet” i den kommunalrättsliga kontexten. Företagarna är positiva till förslaget men vill betona att den föreslagna målsättningsbestämmelsen blir svår att utvärdera. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter behovet av ett målsättningsstadgande om konkurrensneutralitet och anför att det är tveksamt att införa denna typ av målsättningsstadgande om det inte får någon rättslig effekt. Det kan leda till oklarheter, vilket inte gagnar den tydlighet man vill uppnå med en ny kommunallag. Haninge och Lidingö kommuner samt SKL anför att konkurrensintresset är ett av många intressen som ska balanseras i det lokala beslutsfattandet. Att framhålla ett intresse framför andra kan bli styrande på ett olyckligt vis. Stockholms universitet anför att det föreslagna målsättningsstadgandet inte kan anses tillföra något nytt. Ett flertal kommuner, bl.a. Stockholms och Göteborgs kommuner, anför att kraven på kommunen i konkurrenshänseende får anses täckt genom redan befintlig lagstiftning och att värdet av reglering därför kan ifrågasättas.

Skälen för regeringens bedömning

Allmän hänvisning till EU-rätten

Utredningen har funnit att EU-rättens påverkan på kommuner och landsting är omfattande på många områden, men att regleringen i kommunallagen endast berörs i begränsad omfattning. Utredningen har därför bedömt att en allmän hänvisning om att lagens bestämmelser kan påverkas av EU-rätten eller att kommuner och landsting har att följa EU- rätten inte bör föras in i kommunallagen. I likhet med majoriteten av remissinstanserna, som inte har haft några invändningar mot denna bedömning, instämmer regeringen i utredningens slutsats. Någon allmän hänvisning till EU-rätten ska därför inte föras in i kommunallagen.

Upplysningsbestämmelse om statsstöd

Utrymmet för kommuner och landsting att ge stöd till enskild näringsverksamhet begränsas av både kommunallagen och EU-rättsliga regler om statsstöd. Den kommunalrättsliga regleringen sätter gränserna för vad kommunerna och landstingen över huvud taget får göra. Utgångspunkten för vad som är tillåtet för dem att engagera sig i är allmänintresset. Verksamheten ska syfta till att tillhandahålla allmännyttiga verksamheter eller tjänster till medlemmarna (2 kap. 1 § KL). På näringslivets område har denna allmänna kompetens preciserats genom att det i kommunallagen görs en åtskillnad mellan utrymmet för kommunerna att själva bedriva näringsverksamhet och förutsättningarna för dem att stödja näringslivet (2 kap. 7 och 8 §§ KL). I

lagen görs således en organisatorisk uppdelning mellan det kommunala,

151

Prop. 2016/17:171

152

en s.k. sedvanlig kommunal affärsverksamhet, och (det egentliga) näringslivet. Kommuners utrymme för engagemang på näringslivets område är av undantagskaraktär. Detta gäller särskilt individuellt inriktat stöd som bara får lämnas om det finns synnerliga skäl för det.

Den EU-rättsliga regleringen om statsstöd finns i artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget. Av huvudregeln i artikel 107.1 framgår att om inte annat föreskrivs i fördragen, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Någon motsvarighet till uppdelningen i kommunallagen mellan näringsverksamhet i kommunal regi och det egentliga näringslivet finns inte enligt EU-rätten. Vid tillämpningen av statsstödsreglerna kan en kommunal verksamhet, även i egen regi, betraktas som ett företag. Det är enligt dessa regler i princip tillräckligt att offentliga medel fördelas på ett sätt som snedvrider konkurrensen och påverkar handeln mellan medlemsstaterna för att ett stöd ska anses ha getts. Det innebär dock inte att alla stöd är otillåtna. Det finns i flera avseenden utrymme att ge stöd utan att det står i strid med EU-rätten (för närmare redogörelse av EU-rättens statsstödsregler i förhållande till de kommunala befogenheterna, se SOU 2015:24 s. 381–389). Bestämmelser om återkrav av olagliga statsstöd finns i lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler.

Utredningen har bedömt att EUF-fördragets bestämmelser om statsstöd kan påverka den kommunala kompetensen. Utredningen föreslår därför att en upplysningsbestämmelse ska införas i kommunallagen om att utrymmet för kommuner och landsting att utöva sina befogenheter kan begränsas av reglerna om statsstöd. Borlänge och Haninge kommuner ser värdet av ett förtydligande kring hur regelverken förhåller sig till varandra. Andra remissinstanser, bland andra Botkyrka och Göteborgs kommuner samt SKL, anser dock att den föreslagna regleringen kan ifrågasättas eftersom EU:s regelverk redan är bindande för kommunerna.

Regeringen delar utredningens bedömning att kommunernas och landstingens kompetens kan påverkas av EU-rättsliga bestämmelser om statsstöd. Som påpekats av vissa remissinstanser är det EU-rättsliga regelverket om statsstöd dock redan bindande för kommuner och landsting. En bestämmelse som endast anger att kommuner och landsting ska förhålla sig till denna reglering är därför enligt regeringens mening inte nödvändig. Regeringen anser vidare att det är viktigt att inte i onödan tynga kommunallagen med upplysningsbestämmelser. Mot den bakgrunden bör den föreslagna bestämmelsen inte föras in i kommunallagen.

Upplysningsbestämmelse om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse

Kommuner och landsting får enligt nationell lagstiftning ha hand om angelägenheter av allmänt intresse, förutsatt att angelägenheterna har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar och inte heller ska handhas av någon annan (2 kap. 1 § KL).

Enligt den EU-rättsliga regleringen har medlemsstaterna genom artiklarna 14 och 106.2 i EUF-fördraget ett visst utrymme att lämna stöd,

som annars inte skulle vara möjligt, när unionen, medlemsstaterna och företag fullgör sina uppgifter i form av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, under förutsättning att det kan ske utan att komma i konflikt med EU:s konkurrens- och statsstödsregler. Kommuner och landsting anses vara en del av medlemsstaten (se mål C 248/84, Tyskland mot kommissionen, REG 1987 4013, s. 4036–4043, i fråga om statsstöd). Någon EU-rättslig definition av begreppet tjänster av allmänt ekonomiskt intresse finns inte och medlemsstaterna har ett stort utrymme att avgöra vad som är en sådan tjänst.

Utredningen har bedömt att kommunerna och landstingen själva torde kunna avgöra vad som utgör en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse och att de inom sin allmänna kompetens har rätt att i enskilda fall anförtro någon en sådan tjänst. Utredningen har vidare bedömt att det finns ett behov av att klargöra förutsättningarna för kommuner och landsting att använda sig av dessa regler och föreslår att detta förhållande ska tydliggöras i kommunallagen genom en upplysningsbestämmelse som anger att kommuner och landsting, inom sina befogenheter, får tillhandahålla tjänster av allmänt intresse enligt EUF-fördraget.

SmåKom välkomnar att staten designerar tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, då främst små kommuner inte själva har resurser att i varje enskilt fall göra dessa bedömningar. Vissa remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket, lyfter fram att det finns en risk för övertolkning av den föreslagna bestämmelsen.

Regeringen delar utredningens bedömning att kommuner och landsting, i avsaknad av en EU-rättslig eller nationell definition, har möjlighet att bedöma när en ekonomisk tjänst är av allmänt ekonomiskt intresse och att de även i enskilda fall kan anförtro någon en sådan tjänst. Detta gäller dock redan enligt EU-rätten. Regleringen om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kan vidare betraktas som ett undantag från de principer som annars gäller inom EU-rätten. I likhet med Konkurrensverket anser regeringen att det kan vara problematiskt att lämna en allmän hänvisning till reglering av undantagskaraktär. Regeringen anser vidare, i likhet med Malmö kommun, att det kan ifrågasättas om den föreslagna bestämmelsen innebär ett förtydligande, eftersom det inte finns någon klar EU-rättslig definition av begreppet tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att hänvisningen inte bör föras in i kommunallagen.

Målsättningsbestämmelse om konkurrensneutralitet

EU:s konkurrensrättsliga reglering syftar till att inom den inre marknaden förebygga att konkurrensen snedvrids mellan företag. Regleringen avser t.ex. att förhindra konkurrensbegränsande samarbeten mellan företag och missbruk av ett eller flera företags dominerande ställning. Prövning kan även ske av företagskoncentrationer.

På nationell nivå finns regler i konkurrenslagen (2008:579) där frågor om bl.a. konkurrensbegränsande samarbeten och missbruk av dominerande ställning regleras. Dessa regler gäller oavsett om samhandeln inom EU påverkas. I konkurrenslagen regleras även möjligheten att förbjuda konkurrensbegränsande förfaranden i offentlig säljverksamhet och att helt förbjuda sådan kommunal säljverksamhet

Prop. 2016/17:171

153

Prop. 2016/17:171 som inte omfattas av de kommunala befogenheterna, något som saknar motsvarighet inom EU:s regelverk.

Kommuner och landsting har under lång tid bedrivit verksamhet av kommersiell karaktär på mer eller mindre konkurrensutsatta marknader. Med rollen som marknadsaktör följer en skyldighet att tillämpa vissa regelverk som inte gäller för övrig offentlig verksamhet, dvs. sådan som inte är ekonomisk. Det handlar sammantaget främst om reglerna om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet, upphandlingsrätten, statsstödsreglerna, reglerna om missbruk av dominerande ställning, reglerna om konkurrensbegränsande avtal och övriga bestämmelser i konkurrenslagen.

I vissa fall har det införts krav på att offentlig verksamhet som kommuner och landsting ägnar sig åt ska bedrivas på affärsmässiga villkor. Kravet på affärsmässighet innebär bl.a. att självkostnadsprincipen i kommunallagen (8 kap. 3 c § KL) inte ska tillämpas. Självkostnadsprincipen innebär att kommuner och landsting inte får ta ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som de tillhandahåller.

Utredningen gör bedömningen att det, på grund av bl.a. EU-rättens statsstödsregler och upphandlingsregler, finns skäl att införa en bestämmelse av målsättningskaraktär i kommunallagen om att kommuner och landsting, när de agerar på en marknad, ska verka för att uppträda konkurrensneutralt. Detta ska gälla om inte annat följer av lag eller annan författning.

Flertalet remissinstanser är positivt inställda till den föreslagna målsättningsbestämmelsen. Såväl bland de remissinstanser som tillstyrker utredningens förslag, t.ex. SKL och Lidingö kommun, som bland de remissinstanser som avstyrker förslaget, t.ex. Stockholms universitet, Lunds, Stockholms, Täby och Göteborgs kommuner ifrågasätts dock värdet och betydelsen av den föreslagna bestämmelsen. Linköpings kommun anser att det som står i annan lagstiftning får anses känt av kommunerna och landstingen. Det behöver inte upprepas i kommunallagen. Regeringen instämmer i att detta är relevanta invändningar. Så som utredningen har konstaterat finns det redan regler som innebär krav på ett neutralt förhållningssätt till näringslivet, varför ytterligare reglering inte bör behövas. Regeringen anser vidare, som även framhållits av Kammarrätten i Stockholm, att det kan framstå som tveksamt att införa denna typ av målsättningsstadgande om det inte får någon rättslig effekt. Målsättningsbestämmelsen kan leda till oklarheter då den inte är rättsligt bindande. Mot den bakgrunden och med beaktande av att bestämmelsen i onödan kan tynga lagstiftningen anser regeringen att den inte ska införas i kommunallagen.

154

6

Organisation

Prop. 2016/17:171

6.1Den kommunala organisationen

6.1.1Vilka är de kommunala organen?

Kommunallagen innehåller bestämmelser om kommunernas och landstingens politiska organ och uppgiftsfördelningen mellan dem. I varje kommun och landsting finns en beslutande politisk församling, benämnd fullmäktige, som är det främsta beslutande organet. Därutöver finns ett antal politiskt tillsatta organ – styrelsen och övriga nämnder – vilka har hand om kommunens eller landstingets förvaltnings- och verkställighetsuppgifter men som även har vissa beslutsfunktioner. Dessa organ bereder ärenden som ska avgöras av fullmäktige, men de har också till uppgift att verkställa fullmäktiges beslut. Härutöver har nämnderna egen beslutanderätt i sådana frågor som rör förvaltningen eller som de enligt lag eller annan författning ska ha hand om. De beslutar även i frågor som fullmäktige har delegerat till dem att avgöra.

I kommunallagens mening menas med begreppet nämnd såväl styrelsen som övriga nämnder. Vissa bestämmelser gäller dock enbart för styrelsen (se t.ex. 6 kap.1–4 §§ KL).

6.1.2Fullmäktiges uppgifter

Fullmäktige är det högsta beslutande organet, som fattar beslut av mer grundläggande natur eller av mer generell räckvidd. Det handlar främst om beslut där det politiska momentet är avgörande (prop. 1973:90 s. 231). I kommunallagen uttrycks detta på så sätt, att fullmäktige be- slutar i alla ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt (3 kap. 9 § KL). Exempel på sådana fullmäktigeärenden är mål och riktlinjer för verksamheten, budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor, nämndernas organisation och verksamhetsformer och val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar samt revisorer. Fullmäktige beslutar även i andra frågor som anges i kommunallagen eller i andra författningar.

Fullmäktige har möjlighet att delegera sin beslutanderätt till en nämnd (3 kap. 10 § KL). Delegationen kan gälla ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt får inte delegeras. Om det anges i en författning att fullmäktige har en viss uppgift, får inte heller den uppgiften delegeras. Det finns dock inte någon tydlig gräns mellan fullmäktiges exklusiva beslutanderätt och den del av beslutanderätten som är möjlig att delegera till nämnderna.

155

Prop. 2016/17:171 6.1.3

Nämndernas uppgifter

De grundläggande bestämmelserna om nämndernas beslutanderätt finns i 3 kap. 13 § KL. Nämnderna har en viss självständig beslutanderätt och beslutar i frågor som rör förvaltningen.

Nämnderna ska också besluta i frågor som ankommer på dem enligt lag eller annan författning, t.ex. socialtjänstlagen (2001:453) och plan- och bygglagen (2010:900). Det handlar ofta om myndighetsutövning, som t.ex. beviljande av försörjningsstöd eller bygglov.

Det är förbjudet för fullmäktige att bestämma hur en nämnd i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot enskild (12 kap. 2 § regeringsformen). Fullmäktige får t.ex. inte påverka hur en kommunal nämnd beslutar i ett ärende rörande bygglov. Givetvis kan fullmäktige inte heller besluta i nämndens ställe i ett sådant ärende.

Nämnderna fungerar därutöver som beredningsorgan åt fullmäktige och ansvarar även för att fullmäktiges beslut verkställs (3 kap. 14 § KL).

Slutligen beslutar nämnderna i frågor som fullmäktige har delegerat till dem (3 kap. 13 § andra stycket KL). Det kan t.ex. gälla upptagande av lån eller avyttring av fastigheter. Nämnderna ska inför fullmäktige redovisa hur de har fullgjort sina uppdrag (3 kap. 15 § KL).

Föreskrifter om nämndernas verksamhet och arbetsformer ska framgå av de reglementen som fullmäktige har utfärdat (6 kap. 32 § KL).

6.1.4Styrelsens särskilda uppgifter

Styrelsen är kommunens eller landstingets ledande förvaltningsorgan. Till styrelsens mera övergripande uppgifter hör att leda och samordna förvaltningen av kommunens eller landstingets angelägenheter och ha uppsikt över den verksamhet som bedrivs av övriga nämnder, kommunalförbund och kommunala företag (6 kap. 1 § KL). Styrelsen ska även följa frågor av betydelse för kommunens eller landstingets utveckling och ekonomiska ställning samt göra framställningar hos fullmäktige m.fl. om det behövs (6 kap. 2 § KL).

Styrelsen kan lämna råd, anvisningar och förslag till åtgärder till nämnderna. Följs inte dessa får styrelsen begära att fullmäktige vidtar åtgärder. Däremot ligger det inte inom styrelsens befogenheter att i en annan nämnds ställe besluta att en viss åtgärd ska vidtas eller att besluta att något som en annan nämnd redan har beslutat inte får verkställas.

6.1.5Organisationsfrihet

Kommunerna och landstingen har getts en betydande frihet att utifrån lokala behov och förutsättningar själva bestämma hur nämndverksamheten ska organiseras. Fullmäktige ska tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra kommunens eller landstingets uppgifter enligt särskilda författningar och för verksamheten i övrigt (3 kap. 3 § KL).

156

Fullmäktige beslutar om nämndernas verksamhetsområden och

Prop. 2016/17:171

inbördes förhållanden (3 kap. 4 § första stycket KL). Det handlar om att

 

bestämma vilka uppgifter nämnderna ska ha och om de ska verka på central eller lokal nivå. En nämnd kan ha hand om flera verksamheter i hela kommunen eller landstinget. En nämnd kan även ha hand om en eller flera verksamheter för en del av kommunen eller landstinget. På detta sätt öppnas en möjlighet att tillsätta s.k. kommundelsnämnder eller distriktsnämnder. En nämnd kan även få ansvaret för verksamheten vid en eller flera anläggningar, t.ex. skolor eller sjukhus. Fullmäktige kan besluta att en nämnd ska vara gemensam med en annan kommun eller ett landsting (3 kap. 4 § 1–5 KL).

Vissa inskränkningar har gjorts i friheten för kommunerna och landstingen att bestämma sin egen organisation. Kommunerna och landstingen är skyldiga att inrätta ett fullmäktige och en styrelse (3 kap. 1 och 2 §§ KL). De är också skyldiga att välja revisorer för gransking av sin verksamhet (9 kap. 1 § KL).

Det finns därutöver ett antal obligatoriska nämnder. I varje kommun ska det finnas en valnämnd. Överförmyndarverksamhet är en annan obligatorisk verksamhet. Den kan bedrivas antingen med överförmyndare eller i överförmyndarnämnd. Det är möjligt för kommuner att tillsammans inrätta en gemensam överförmyndarnämnd. En ordning med överförmyndarnämnd har ansetts vara att föredra framför en enskild överförmyndare (se prop. 2007/08:150 s. 57). Vidare ska det i varje kommun och landsting finnas en eller flera s.k. patientnämnder. Det finns även krav på att det ska finnas en s.k. krisledningsnämnd för att fullgöra uppgifter under extraordinära händelser som medför allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner. Fullmäktige kan besluta att kommun- eller landstingsstyrelsen ska utgöra krisledningsnämnd.

Rätten att fritt organisera nämndverksamheten har även på annat sätt begränsats. En nämnd får inte bestämma om rättigheter och skyldigheter för kommunen eller landstinget i ärenden där nämnden företräder kommunen eller landstinget som part (3 kap. 5 § första stycket KL). Det innebär att en nämnd inte kan uppträda som sökande, t.ex. i ett ärende om bygglov, och därefter besluta i ärendet.

En nämnd får inte heller utöva författningsreglerad tillsyn över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver (3 kap. 5 § andra stycket KL). Den kommunala nämnd som har tillsyn över miljöfarlig verksamhet kan inte samtidigt ansvara för t.ex. driften av kommunens reningsverk eller sopförbränningsanläggningar.

Fullmäktige kan även besluta att en nämnd ska vara underställd en annan nämnd (3 kap. 4 § 4 KL).

157

Prop. 2016/17:171 6.2

Bättre förutsättningar att styra kommunal

 

verksamhet

6.2.1

Styrelsen får en stärkt ställning i förhållande

 

till de övriga nämnderna

Regeringens förslag: Fullmäktige ska få besluta att styrelsen ska kunna fatta beslut om särskilt angivna förhållanden som rör andra nämnders verksamhet. Styrelsen får dock inte ges en rätt att fatta beslut som rör andra nämnders myndighetsutövning, tillämpningen av lag eller ärenden som i övrigt rör enskilda.

 

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.

 

Utredningen föreslår dock inte att det uttryckligen ska framgå att

 

styrelsen inte får ges rätt att besluta om ärende som innebär

 

tillämpningen av lag.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna

 

tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget.

 

Socialstyrelsen anser att det behöver preciseras i förarbetena vilka

 

frågor som rör nämndernas verksamhet som styrelsen kan få fatta beslut

 

om. Valmyndigheten anför att styrelsen inte kan ges rätt att besluta

 

avseende valnämndens valadministrativa uppdrag att planera och

 

genomföra val och folkomröstningar. Borlänge kommun anför att

 

begränsningen avseende andra nämnders myndighetsutövning måste

 

anses vara absolut och nödvändig. Dals-Eds kommun anför att i de fall

 

styrelsen fattar beslut rörande en viss nämnd, och som då styrelsen är

 

ansvarig för, bör beslutet vara så avgränsat så att inte handlingsutrymmet

 

för nämnden påverkas i övrigt. Göteborgs kommun anför att de

 

eventuella oklarheter i ansvarsfrågan som skulle kunna uppstå bör

 

fullmäktige kunna minimera genom att noga tänka igenom vilken typ av

 

beslut som kommunstyrelsen ska få lov att fatta. Uppstår oklarheter får

 

fullmäktige ytterst klargöra vem som är ansvarig för fattade beslut.

 

Hallstahammars kommun ser en vinst i att frågor där nämnderna har

 

olika synpunkter kan lösas utan att delegationer återkallas. Ett antal

 

kommuner, däribland Laholms kommun, samt Jönköpings, Stockholms

 

och Värmlands läns landsting, anför att det är viktigt att fullmäktiges

 

beslut om styrelsens befogenheter är tydligt och precist, för att minimera

 

gränsdragningsproblematik när det gäller revisionsansvar och mandat i

 

förhållande till de andra nämnderna. Järfälla, Munkedals och

 

Sölvesborgs kommuner anför att det bör övervägas om förslaget borde

 

avgränsas på ett tydligare sätt. Kalmar kommun tillstyrker förslaget under

 

förutsättning att det inte är tvingande för kommunerna. Flera kommuner

 

och landsting, däribland Linköpings kommun samt Sveriges Kommuner

 

och Landsting (SKL), anför att det behöver klargöras i propositionen hur

 

förslaget påverkar styrelsens revisionsansvar. Flera landsting däribland

 

Värmlands läns landsting anför att det bör tydliggöras att det inte handlar

 

om en generell beslutanderätt och att nämndernas verksamhetsansvar inte

 

minskar. Östergötlands läns landsting önskar ytterligare belysning av

 

ansvarsfördelningen då beslut fattas i en annan instans än den som har

158

det ekonomiska mandatet.

Justitieombudsmannen (JO) har förståelse för behovet men är trots det

Prop. 2016/17:171

tveksam till förslaget. Det är inte svårt att föreställa sig att en

 

kommunstyrelse med den föreslagna befogenheten skulle kunna fatta

 

beslut som direkt eller indirekt tvingar en nämnd att utföra

 

myndighetsutövning på visst sätt eller med en viss inriktning. En

 

befogenhet för kommunstyrelsen att fatta bindande beslut som rör en

 

annan nämnds verksamhet får inte utformas på ett sådant sätt att

 

förvaltningens självständighet

i realiteten

inskränks i

strid

med

 

12 kap. 2 § regeringsformen.

Kammarrätten

i Stockholm

anser

att

 

utredningens synsätt att nämnderna inte ska vara underordnade styrelsen

 

och att de behåller sitt verksamhetsansvar inte går att förena med

 

förslaget om att styrelsen får rätt att fatta bindande beslut för nämnderna.

 

Förvaltningsrätten i Linköping anför att förslaget kan medföra att

 

styrelsen fattar ett beslut som i praktiken tvingar nämnden att agera på ett

 

visst sätt trots att det är frågan om myndighetsutövning. Ale kommun

 

anför att förslaget är onödigt och kan förorsaka oren styrning, oklarhet i

 

ansvarsfrågan och minskad engagemangslust i nämnder. Degerfors

 

kommun anför att förslaget kan bidra till en maktkoncentration och vara

 

negativt för demokratin. Lunds kommun anför att det är oklart vad

 

förslaget egentligen kommer att innebära eftersom det saknas bra

 

exempel på när det kan användas. Ovanåkers kommun anför att förslaget

 

ger kommunens folkvalda församling mindre möjlighet att ytterst styra

 

kommunen. Stockholms kommun anför att det kan vara förknippat med

 

svårigheter att precisera vilka ärenden, som inte rör myndighetsutövning

 

eller enskilda, som på föreslaget sätt får beslutas av kommunstyrelsen.

 

Säffle och Öckerö kommuner anför att ansvarsutkrävandet och

 

revisionsarbetet försvåras då besluten är svårare att hänföra till ansvarig

 

instans. Västra Götalands läns landsting vill påtala att det finns en risk

 

att det kan uppstå oklarheter om vem som bär ansvaret för nämndernas

 

verksamhet och att det är en god ordning att fullmäktige alltid fattar

 

beslut som rör nämndernas verksamhet.

 

 

 

 

Skälen för regeringens förslag

 

 

 

 

 

Det finns ett behov av att stärka styrelsens ställning

 

 

 

Styrelsen har redan i dag en särställning bland nämnderna genom att den

 

förutsätts ha en ledande och samordnande roll. Detta kommer till uttryck

 

genom styrelsens särskilda uppgifter i beredningsprocessen, inte minst

 

när det gäller budgetbehandlingen. Det är även styrelsen som har en

 

allmän behörighet att föra kommunens eller landstingets talan i mål och

 

ärenden som har överklagats till domstol. Med styrelsens ledande

 

ställning följer även att den har till uppgift att skaffa sig överblick över

 

hela den kommunala förvaltningen. Styrelsen ska ha uppsikt över övriga

 

nämnders verksamhet. Denna uppsikt kan dock inte leda till några

 

konkreta åtgärder annat än att göra påpekanden, lämna råd och

 

anvisningar. Om det är nödvändigt får styrelsen i stället föreslå att

 

fullmäktige i sin egenskap av högsta beslutande organ ska agera.

 

 

 

Utredningen har genomfört intervjuer med företrädare för kommuner

 

och landsting där det framförts att styrelsens relativt svaga ställning

 

ibland upplevs som ett problem. Av utredningens enkät framgår också att

 

39 respektive 45 procent av de svarande kommunerna och landstingen

159

Prop. 2016/17:171 ansåg att det fanns ett behov av att kunna ge styrelsen ytterligare rättsliga befogenheter. För att möjliggöra tydligare styrning och ordning har många kommuner minskat antalet nämnder och koncentrerat stora delar av verksamheten till styrelsen. Det tycks även förekomma att styrelsen informellt ges en starkare ställning än den egentligen har, sett ur ett strikt kommunalrättsligt perspektiv. Utredningen har även funnit exempel på att styrelsen har getts en rätt att fatta beslut som övriga nämnder måste rätta sig efter. Styrelsen har gjorts överordnad vissa andra nämnder och har getts i uppdrag att styra, utveckla och samordna hela förvaltningen och utöva kontroll över övriga nämnders verksamhet. Det juridiska stödet för detta sätt att organisera verksamheten har angetts vara bestämmelsen i 3 kap. 4 § 4 KL om att en nämnd kan vara underställd en annan nämnd. Såsom utredningen angett är det tveksamt vilket utrymme den aktuella bestämmelsen ger i detta hänseende.

Det finns en relativt utbredd uppfattning bland kommuner och landsting att styrelsens rättsliga ställning behöver förstärkas. Enligt regeringens mening kan utvecklingen av organisationsmodeller där den största delen av verksamheten koncentrerats till styrelsen vara ett tecken på ett sådant behov. Denna organisationsmodell är möjlig att ha och för med sig såväl nackdelar och fördelar. Mot bakgrund av kommuners och landstings organisationsfrihet har regeringen inte någon invändning mot denna utveckling som sådan. Det får dock enligt regeringens mening anses vara olyckligt om frågan om styrelsens möjlighet att styra verksamheten får en stor påverkan i valet av organisationsmodell. Utredningen har vidare funnit tecken på att bristen på rättsliga befogenheter kompenseras antingen genom informell styrning eller genom att styrelsen gjorts överordnad vissa nämnder. Informell styrning skapar problem till följd av bestämmelsen om förvaltningsmyndigheters självständighet i 12 kap. 2 § regeringsformen, detta kan exemplifieras av t.ex. JO 2009/10 s. 384 och JO 2014/15 s. 667 som JO i sitt remissvar hänvisat till. Även bortsett från denna problematik är informell styrning problematiskt utifrån ett medborgarperspektiv eftersom medlemmarnas insyn och granskning av den kommunala organisationen försvåras. Informell styrning försvårar även revisionsarbetet.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det behöver finnas möjligheter för kommuner och landsting att stärka styrelsens rättsliga ställning i förhållande till de övriga nämnderna. Styrelsen ska därför ges lagliga möjligheter att inom tydliga ramar påverka andra nämnders verksamhet. En sådan ordning ger ökade möjligheter att styra verksamheten i kommunen eller landstinget. Styrelsens samordnande roll stärks och förutsättningarna för att anlägga ett helhetsperspektiv på hela den kommunala verksamheten ökar. Förslaget innebär endast en möjlighet för fullmäktige att ge styrelsen utökade befogenheter. Förändringen innebär således endast en utökning av kommuners och landstings möjligheter att fritt organisera sig och är som Kalmar kommun påpekar inte någon tvingande reglering. Kommuner och landsting som bedömer att det inte är lämpligt att ge styrelsen sådana befogenheter kan följaktligen avstå att besluta om detta. Av remissvaren framgår att ett stort antal kommuner och landsting efterfrågar en sådan möjlighet. Regeringen anser därför sammanfattningsvis att fullmäktige ska ges

160

möjlighet att besluta att styrelsen ska kunna fatta beslut som rör andra Prop. 2016/17:171 nämnders verksamhet.

Styrelsen ska kunna fatta beslut om särskilt angivna förhållanden som rör andra nämnders verksamhet…

Den beslutanderätt för styrelsen som regeringen föreslår ska gälla vissa, av fullmäktige, särskilt angivna förhållanden. Såsom bl.a. Värmlands läns landsting poängterar rör det sig alltså inte om en generell beslut- anderätt. Fullmäktige ska exempelvis kunna ange att styrelsen ska kunna fatta övergripande ekonomiska beslut såsom ett generellt anställningsstopp. Det kan även bli aktuellt att tilldela styrelsen en överordnad roll, med en möjlighet att fatta för nämnderna bindande beslut på personal-, säkerhets- och miljöområdena. Det kan på dessa områden finnas ett stort värde för den strategiska styrningen av kommuners eller landstings arbetsgivarroll eller interna miljöarbete att styrelsen kan ges en mer styrande roll. Ett annat exempel på en situation när beslutanderätten ska kunna användas är när två nämnder är oense i något hänseende. Styrelsen ska då kunna fatta det avgörande beslutet i frågan. Det kan t.ex. bli aktuellt i en s.k. beställar–utförarorganisation (se nedan under avsnitt 6.3). Andra områden där styrelsen kan ges beslutanderätt kan vara övergripande frågor såsom kommunens agerande på sociala medier eller etiska riktlinjer.

... men får inte ges inflytande över nämndernas myndighetsutövning eller tillämpning av lag

I regeringsformen har förvaltningsmyndigheterna, såväl de statliga som

 

de kommunala, tillförsäkrats en självständighet när ett beslut utgör

 

myndighetsutövning eller innebär tillämpning av lag. Ingen myndighet,

 

inte heller kommun- eller landstingsfullmäktige, får bestämma hur en

 

förvaltningsmyndighet ska besluta i ett ärende som rör

 

myndighetsutövning

eller

tillämpning

av

lag

(12 kap.

 

2 § regeringsformen). I en kommun eller ett landsting utgör varje nämnd

 

och även styrelsen en egen myndighet. Det är därför inte möjligt att ge

 

styrelsen befogenhet att fatta beslut som rör andra nämnders myn-

 

dighetsutövning eller tillämpningen av lag. Regeringen föreslår att dessa

 

begränsningar ska framgå av i lagtexten. Såsom Valmyndigheten anför,

 

finns också vissa uppgifter som genom lag uppdras åt en särskild nämnd.

 

Styrelsen kan därför t.ex. inte ges rätt att besluta avseende valnämndens

 

valadministrativa uppdrag att planera och genomföra val och

 

folkomröstningar. Detta gäller även andra uppgifter som enligt lag ska

 

utföras eller beslutas av en i lag utpekad nämnd. Styrelsen kan t.ex. inte

 

heller ges möjlighet att fatta beslut som enligt lag ska beslutas av

 

socialnämnden. Detta innebär inte något hinder mot att styrelsen av

 

fullmäktige utses att fullgöra t.ex. socialnämndens uppgifter i

 

kommunen.

 

 

 

 

 

 

Begreppet myndighetsutövning är komplicerat och mångfacetterat. Några

 

riktmärken finns dock. Det ska vara fråga om en utövning av en

 

befogenhet att bestämma om vissa förhållanden. Denna befogenhet ska

 

grunda sig på den offentligrättsliga lagstiftningen. Däremot avses inte

 

befogenheter, som härrör från

avtal och som alltså

ytterst

baseras på

161

 

 

 

 

 

 

Prop. 2016/17:171 civilrättsliga regler. Den offentligrättsligt grundade befogenheten ska vidare utövas i förhållande till enskild. Det ska slutligen röra sig om bindande beslut som är uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. Typiska utslag av myndighetsutövning är beslut, varigenom den enskilde åläggs att göra, tåla eller underlåta något. Även ett gynnande beslut kan utgöra resultat av myndighetsutövning, om den enskilde för att uppnå den önskade förmånen är tvungen att vända sig till en myndighet och myndighetens tillämpning av offentligrättsliga regler blir avgörande för utgången (prop. 1971:30 del 2 s. 331).

JO anför att förslaget innebär en risk för att en kommunstyrelse med den föreslagna befogenheten skulle kunna fatta beslut som direkt eller indirekt tvingar en nämnd att utföra myndighetsutövning på visst sätt eller med en viss inriktning. En befogenhet för kommunstyrelsen att fatta bindande beslut som rör en annan nämnds verksamhet får, enligt JO, inte utformas på ett sådant sätt att förvaltningens självständighet i realiteten inskränks i strid med 12 kap. 2 § regeringsformen. Regeringen delar JO:s bedömning att det är centralt att förslagets utformning inte ger uttryck för att nämndernas grundlagsskyddade självständighet får inskränkas. Enligt regeringens mening kommer fullmäktiges beslut att kunna kontrolleras på flera sätt. Fullmäktiges ordförande ska inte ta upp förslag med följden att en nämnds självständighet direkt skulle påverkas till beslut. Skulle ett sådant beslut ändå fattas, kan det prövas i domstol genom laglighetsprövning. Om styrelsen fattar beslut med en sådan direkt påverkan på nämndens myndighetsutövning eller tillämpning av lag kan även det beslutet laglighetsprövas. Frågan om indirekt påverkan på nämndernas myndighetsutövning mot enskild och tillämpningen av lag är mer svårbedömd. Klart är dock att direktiv som indirekt anvisar hur ett enskilt ärende ska avgöras inte får ges. Förbudet hindrar dock inte kommunernas beslutande organ att vid beviljande av anslag uppställa villkor som anknyter till konkreta fall (prop. 1973:90 s. 398). Fullmäktige har alltså redan i dag en indirekt påverkan på nämndernas myndighetsutövning genom budgetprocessen som får anses förenlig med regeringsformen. Det är även tänkbart att styrelsen, inom ramen för sitt uppföljningsansvar, i någon mån indirekt kan påverka nämndernas ärendehantering utan att detta innebär att styrelsen bestämt utgången av ett enskilt ärende i strid med 12 kap. 2 § regeringsformen. Även om nämnderna är självständiga i det avseende som regleras av 12 kap. 2 § regeringsformen ingår de fortfarande i den kommunala organisationen och interagerar med fullmäktige och styrelse. Frågor om indirekt påverkan måste därför tolkas utifrån specifika fall. Detta är en uppgift för JO och förvaltningsdomstolarna. Regeringens förslag innebär att fullmäktige tydliggör vilka befogenheter styrelsen kan och ska ges i den enskilda kommunen eller landstinget. Detta bör i sin tur bidra till att tydliggöra vilken typ av påverkan som inte är tillåten. Genom förslaget kommer ansvarsfördelningen och omfattningen av styrelsens befogenheter att göras tydligare, vilket torde minska risken för en sådan informell styrning som kan utgöra direkt eller indirekt påverkan på nämndernas självständighet.

162

Alla beslut som rör enskilda ska undantas

I rättspraxis finns det exempel på beslut som gynnar en enskild, t.ex. beviljandet av en förmån, men som ändå inte har ansetts utgöra myndighetsutövning. Beslutet har då inte grundats på offentligrättsliga regler (se t.ex. NJA 1988 s. 26). Regeringen instämmer i utredningens bedömning att även sådana ärenden där nämnderna fattar beslut som rör enskilda, men som ändå inte utgör myndighetsutövning eller tillämpning av lag, ska undantas från styrelsens beslutsbefogenheter. Syftet med regeringens förslag är att ge ökade möjligheter att styra verksamheten strategiskt och stärka styrelsens samordnande roll. Mot denna bakgrund är det enligt regeringens mening inte motiverat att beslut som riktar sig till en enskild, men som inte utgör myndighetsutövning, ska kunna omfattas av styrelsens utökade beslutsmöjligheter.

Utformningen av fullmäktiges beslut och frågor om ansvar

Som flera remissinstanser är inne på ställer förslaget stora krav på att fullmäktige utformar sina beslut på sådant sätt att det tydligt klargörs vilka förhållanden som styrelsen ska ges befogenhet att besluta om. Detta gäller naturligtvis främst för att se till att beslutet utformas i enlighet med regeringsformen men är också viktigt för den egna organisationen och för medlemmarnas möjlighet att följa och granska verksamheten. I likhet med Göteborgs kommun anser regeringen att väl övervägda och väl avgränsade beslut av fullmäktige minimerar risken för oklarheter i ansvarsfördelningen.

Flera remissinstanser, däribland SKL, anför att det bör förtydligas hur styrelsens revisionsansvar påverkas. De kommunala revisorerna rapporterar till fullmäktige. För det fall att en styrelse getts särskilda befogenheter så omfattar revisionen av styrelsens arbete dessa ansvarsområden likväl som styrelsens övriga ansvar. Revisionens granskning kan således avse såväl styrelsens agerande som att den inte agerat. Eftersom det är fullmäktige som behandlar revisionsberättelsen så kommer det åligga fullmäktige att följa upp och eventuellt korrigera beslutet om styrelsens befogenheter, t.ex. utifrån revisorernas synpunkter. Denna ordning ger enligt regeringens mening förutsättningar för att eventuella oklarheter i frågor om ansvar kan uppmärksammas och hanteras inom ramen för fullmäktiges arbete. Fullmäktige är det högsta beslutande organet i en kommun eller ett landsting och ytterst ansvarig för hur verksamheten organiseras. De frågor som behandlas i fullmäktige är föremål för politisk debatt och bevakning. Detta ger därför medlemmarna goda möjligheter att uppmärksamma eventuella problem som uppstår på grund av den av fullmäktige beslutade organisationen.

Nämnderna har ansvar för sin verksamhet

Nämnderna ska var och en inom sina områden se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten. De ska också se till att den interna kontrollen är tillräcklig samt att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt (6 kap. 7 § KL).

Förslaget ändrar inte på det förhållandet att nämnderna är ansvariga för sin verksamhet. Att styrelsen av fullmäktige ges en viss

Prop. 2016/17:171

163

Prop. 2016/17:171 beslutsbefogenhet som rör de övriga nämndernas verksamhet innebär inte att nämnderna blir underordnade styrelsen. Styrelsens beslutsbefogenheter sträcker sig bara så långt som fullmäktige har bestämt. Om styrelsen fattar ett beslut som rör en viss nämnd, blir styrelsen ansvarig för det beslutet. Beslut som fattas av styrelsen enligt de befogenheter den fått av fullmäktige skiljer sig inte från andra styrelsebeslut och kan således laglighetsprövas. Nämnden behåller dock sitt verksamhetsansvar för de uppgifter som fullmäktige lagt på nämnden. Kammarrätten i Stockholm anför att detta synsätt är oförenligt med att styrelsen kan fatta bindande beslut för nämnderna. Regeringen vill dock framhålla att fullmäktige, som är överordnat styrelsen och övriga nämnder, kommer att vara det organ som anger inom vilka områden som en nämnd kan bindas av styrelsens beslut. Styrelsens beslutsrätt kan inte heller utsträckas på sådant sätt att det leder till att en nämnd blir underordnad styrelsen. Beslut som riktar sig till enskilda och som rör tillämpning av lag är undantagna. Begränsningen att styrelsens befogenhet ska inriktas till särskilt angivna förhållanden innebär vidare att fullmäktige inte kan besluta att en nämnd ska underställa styrelsen sina beslut. Innebörden av regeringens förslag är i stället att fullmäktige får en möjlighet att begränsa en nämnds ansvarsområde genom att besluta att styrelsen i stället ska vara ansvarig för vissa särskilt angivna förhållanden. På detta sätt blir nämnderna inte underordnade styrelsen och är även fortsatt ansvariga för sin verksamhet.

6.2.2Bestämmelserna om underställd nämnd utmönstras

Utredningens förslag: Fullmäktige ska inte längre kunna besluta att en nämnd ska vara underställd en annan nämnd.

Fullmäktige ska inte längre kunna föreskriva att en lokal nämnd inte får väcka ärenden i fullmäktige.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ett absolut flertal av remissinstanserna tillstyrker

eller har inga invändningar mot förslaget.

Borlänge kommun och SKL anför att behovet av underställda nämnder inte längre borde föreligga i och med utredningens förslag om att styrelsen ska ges möjlighet att besluta över andra nämnder.

Eksjö kommun anför att förslaget innebär en inskränkning i organisationsfriheten. Lunds kommun anför att skälen som framförts för att ta bort möjligheten är svaga. Västra Götalands läns landsting anför att landstinget har två kommittéer som är underställda regionstyrelsen. Landstinget ifrågasätter utredningens bedömning att bestämmelsen torde sakna betydelse med hänvisning till styrelsens rätt att fatta beslut som rör andra nämnders verksamhet. Behovet av att ha underställda nämnder kan finnas ändå.

164

Skälen för regeringens förslag Prop. 2016/17:171

Fullmäktige kan besluta att en nämnd ska vara underställd en annan nämnd (3 kap. 4 § 4 KL). Fullmäktige får vidare föreskriva att en lokal nämnd eller en nämnd som är underställd en annan nämnd inte får väcka ärenden i fullmäktige (5 kap. 24 § KL).

Såsom utredningen har anfört är rättsläget angående den aktuella bestämmelsen oklart. Någon klargörande praxis finns inte och någon vägledning finns inte heller att hämta från förarbeten. Regeringen anser att det inte är förenligt med lagens systematik att en överställd nämnd ska kunna ha större befogenheter gentemot en underställd nämnd än den

befogenhet styrelsen har vid sin uppsikt över

övriga

nämnder enligt

6 kap. 1 § KL. Bestämmelsens ordalydelse ger

dock

inte uttryck för

några begränsningar av det slaget. Regeringen bedömer att en bestämmelse som kan tolkas som att en överställd nämnd kan ges större befogenheter än styrelsen inte kan accepteras av rättssäkerhetsskäl. Mot denna bakgrund och då bestämmelsen inte heller synes tillämpas i någon större utsträckning bör bestämmelsen inte föras över till en ny kommunallag.

Regeringen delar vidare utredningens bedömning att det saknas skäl att ge fullmäktige en möjlighet att förbjuda lokala nämnder att väcka ärenden i fullmäktige. Enligt regeringens mening bör lokala nämnder ha samma rätt att väcka ärenden som andra typer av nämnder. Inte heller denna bestämmelse ska därför föras över till en ny kommunallag.

6.3Tydligare rättsliga förutsättningar för en beställar–utförarorganisation

6.3.1Möjligheten att använda en beställar– utförarorganisation ska klargöras

Regeringens förslag: Fullmäktige ska få besluta att en nämnd ska tillhandahålla tjänster åt en annan nämnd.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna

tillstyrker eller har inga invändningar mot utredningens förslag. Botkyrka kommun anför att i och med att verksamheten rör sig över

interna myndighetsgränser uppstår ibland svåra problem för kommunerna att hantera. Göteborgs kommun anför att för att underlätta för kommunerna att ha en organisation med beställar- och utförarnämnder bör lagstiftaren införa ett tydligt undantag i offentlighets- och sekretesslagen som möjliggör för kommunerna att lämna sekretessbelagda uppgifter mellan två nämnder inom samma kommun när den enskilde motsätter sig detta, om det görs i syfte att verkställa en insats. Danderyds kommun anför att den nuvarande regleringen knappast är ett problem men det förtydligande som förslaget innebär välkomnas. Eslövs och Haninge kommuner samt SKL anför att det är tveksamt om

165

Prop. 2016/17:171 det faktiskt finns ett praktiskt lagstiftningsbehov. Utpekande av vissa organisationsmodeller blir lätt otidsenligt.

Borås kommun anför att kommunallagen redan ger förutsättningar och att systemet är väl utvecklat. Detaljreglering av den kommunala verksamheten bör principiellt undvikas.

Skälen för regeringens förslag: Vid införandet av den nuvarande kommunallagen uttalade regeringen, angående hur fullmäktige ska bestämma nämndernas verksamhetsområden, att reglerna medger att uppgifterna fördelas så att en eller flera nämnder svarar för produktionen av vissa tjänster åt andra nämnder och att s.k. utförar- och beställarnämnder inrättas. Det går även att ha ett system för intern debitering (prop. 1990/91:117 s. 155).

Utredningen har anfört att det är en brist att det inte tydligt framgår av kommunallagen att det är möjligt att fördela nämndernas uppgifter på så sätt att vissa nämnder beställer tjänster och att andra nämnder svarar för att tillhandahålla tjänsterna i fråga. Det är visserligen redan möjligt och står inte i strid med regelverket att tillämpa en beställar–utförarmodell, men av tydlighetsskäl bör ett tillägg göras. Ett antal remissinstanser däribland SKL anför att behovet av lagstiftning kan ifrågasättas. Regeringen instämmer inte i denna bedömning utan ansluter sig till utredningens bedömning att det bör klargöras i lagen att fullmäktige får besluta att en nämnd ska tillhandahålla tjänster åt en annan nämnd. Visserligen finns det i nuvarande kommunallag inte några hinder mot denna organisation. I likhet med Danderyds kommun anser dock regeringen att ett förtydligande är motiverat.

Botkyrka kommun anför att i och med att verksamheten rör sig över interna myndighetsgränser uppstår ibland svåra problem för kommunerna att hantera. En liknande frågeställning väcker Göteborgs kommun som anför att det bör införas ett tydligt undantag i offentlighets- och sekretesslagen som möjliggör för kommunerna att lämna sekretessbelagda uppgifter mellan två nämnder inom samma kommun, när den enskilde motsätter sig detta, om det görs i syfte att verkställa en insats. Regeringen har förståelse för att sådana problem kan uppstå. Regeringen anser dock att det saknas förutsättningar att inom ramen för detta lagstiftningsärende närmare överväga några förändringar av offentlighets- och sekretesslagstiftningen.

6.3.2Verksamhet utan anslag i budgeten

Regeringens förslag: Fullmäktige ska få besluta att en nämnd inte ska anvisas några medel.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Den kommunala budgeten ska innehålla en plan för verksamheten och ekonomin under verksamhetsåret (8 kap. 5 § KL). I planen ska, förutom skattesatsen, anslagen anges. Av planen ska det även framgå hur utgifterna ska finansieras och hur den ekonomiska ställningen beräknas vara vid budgetårets slut.

166

Nämnderna ger in ett budgetförslag till styrelsen för kommande år som Prop. 2016/17:171 sedan fullmäktige tar ställning till. Budgeten fastställs av fullmäktige

(8 kap. 8 § KL). Budgeten ska vara en bruttobudget, vilket innebär att samtliga inkomster och utgifter inom nämndverksamheterna ska tas upp i budgeten. Fullmäktige får dock anvisa nettoanslag till nämnderna (prop. 1990/91:117 s. 212.).

I en beställar–utförarorganisation får utförarnämnden inte något anslag från fullmäktige, utan den får ersättning från beställarnämnden. Eftersom fullmäktige får besluta om nettoanslag till en nämnd kan anslaget alltså beslutas vara noll kronor. Det är således möjligt att ha en beställar– utförarorganisation och ändå följa kommunallagens regler om ekonomisk förvaltning. Detta till trots instämmer regeringen i utredningens bedömning att det är en brist att regelverket inte ger klarare uttryck för att detta är möjligt.

Eftersom en utförarnämnd får medel från en eller flera nämnder, föreslår regeringen att det i kommunallagen ska anges att fullmäktige får besluta om att inte anvisa en sådan nämnd några medel.

6.3.3Fördelning av ansvar

Regeringens bedömning: Det är inte lämpligt att i kommunallagen klargöra ansvarsfördelningen mellan en beställarnämnd och en utförarnämnd, utan denna bör få fastställas från fall till fall.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Tillstyrker eller har inga invändningar mot

 

förslaget. Socialstyrelsen delar utredningens bedömning att det är viktigt

 

att kommunerna och landstingen i en beställar- och utförarorganisation

 

utformar sina reglementen m.m. på ett sådant sätt att det tydligt framgår

 

vad som är de olika nämndernas uppgifter och ansvarsområden.

 

Skälen för regeringens bedömning: Kommunallagen vilar på

 

principen att varje nämnd är ansvarig för den verksamhet som den har

 

hand om (6 kap. 7 § KL). Utgångspunkten i kommunallagen är inte att

 

ansvaret för utförande och beställning ska vara åtskilda. I de kommuner

 

och landsting som infört en beställar–utförarorganisation, finns ofta en

 

utförarnämnd och en beställarnämnd. Ur kommunalrättslig synvinkel

 

måste det tydligt framgå vilket ansvar som vilar på utförarnämnden

 

respektive beställarnämnden. Någon nämnd måste alltid ha det yttersta

 

ansvaret för själva utförandet.

 

I en kommun eller i ett landsting är det fullmäktige som bestämmer

 

nämndernas verksamhetsområden och inbördes förhållanden. Om

 

fullmäktige väljer att tilldela ett antal nämnder olika uppgifter, blir varje

 

nämnd ansvarig för hur den fullgör sina uppgifter. Det kan t.ex. handla

 

om att beställa och tillhandahålla vissa tjänster. Hur det ser ut varierar

 

från kommun till kommun och från landsting till landsting.

 

Regeringen bedömer i likhet med utredningen att det inte är lämpligt

 

att i kommunallagen klargöra den exakta ansvarsfördelningen mellan en

 

beställarnämnd och en utförarnämnd, utan denna får fastställas från fall

 

till fall. Såsom såväl utredningen som Socialstyrelsen anför vill

 

regeringen understryka vikten av att kommuner och landsting utformar

167

Prop. 2016/17:171 sina reglementen m.m. på ett sådant sätt att det tydligt framgår vad som är de olika nämndernas uppgifter och ansvarsområden. Fullmäktige antar nämndernas reglementen och beslutar om grunderna för den kommunala organisationen. Det är därför främst en uppgift för fullmäktige att klargöra ansvarsfördelningen.

I en beställar–utförarorganisation finns ett behov av en möjlighet att

internt i kommunen kunna avgöra tvister som uppstår, t.ex. mellan en

beställarnämnd och utförarnämnd. I avsnitt 6.1.1 har regeringen

föreslagit att fullmäktige ska få besluta att styrelsen ges en rätt att fatta

beslut som rör övriga nämnders verksamhet. Styrelsen ska t.ex. kunna

fälla avgörandet när två nämnder tvistar. På så vis skapas en rättslig

reglering som löser det beskrivna problemet. Regeringen bedömer att

någon

ytterligare

reglering

för

att

möjliggöra

beställar–

utförarorganisationer inte behövs.

 

6.4

Försöksverksamhet med majoritetsstyre

 

 

 

Regeringens bedömning: Det finns inget behov av att genomföra en

 

försöksverksamhet med majoritetsstyre.

 

 

 

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens

 

bedömning. Utredningen föreslår en lag som möjliggör en

 

försöksverksamhet med majoritetsstyre under mandatperioden 2018–

 

2022. Fullmäktiges beslut om en försöksverksamhet ska fattas av en

 

kvalificerad majoritet senast den 31 december 2017. Om systemet införs

 

ska fullmäktige i ett särskilt reglemente ange hur oppositionen ska ges

 

insyn i styrelsens arbete och administrativt stöd i övrigt.

 

Remissinstanserna: Remisutfallet över förslaget är blandat. En knapp

 

majoritet tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget.

 

Ett antal kommuner och landsting, däribland Bodens kommun,

 

Jönköpings och Östergötlands läns landsting, samt SKL anför att

 

försöksperioden på en mandatperiod är alltför kort och därför bör omfatta

 

två mandatperioder. SKL anför vidare att ett viktigt villkor för

 

försöksverksamhet är att oppositionen får samma resurser proportionellt i

 

förhållande till sin storlek som majoriteten. Lysekils kommun anför att det

 

är viktigt att skapa utökade möjligheter att utveckla den politiska

 

styrningen och kommunala demokratin i framtidens kommuner.

 

Trelleborgs och Vellinge kommuner anför att utredningen saknar

 

konkreta förslag på hur oppositionens insyn ska garanteras. Älvdalens

 

kommun anför att det inte är lämpligt med majoritetsstyre för Älvdalens

 

kommun och andra kommuner där nämnderna är avskaffade och endast

 

styrelsen ansvarar för alla förvaltningars verksamhet.

 

Ett stort antal kommuner och landsting anför att förslaget innebär en

 

mycket stor principiell förändring och att det saknar demokratiska eller

 

ekonomiska fördelar. Flera kommuner, däribland Jönköpings kommun,

 

anser det viktigt att oppositionen ges tillgång till de politiska

 

beslutsprocesserna. Ett antal kommuner, däribland Helsingborgs

 

kommun, anser att det är märkligt att den övriga organisationen ska vara

168

representativ förutom styrelsen. Eskilstuna kommun anför att många

 

 

viktiga och ansvarsfulla ärenden beslutas av kommunstyrelsen som enda eller sista beslutsinstans. Gävle kommun anför att kommunen utfört ett utredningsarbete kring frågan. Kommunen anser att förslaget innebär nackdelar i form av minskad insyn och påverkan och kan motverka samförstånd och breda lösningar över partigränser. Järfälla kommun anför att det kan finnas en utökad risk för konflikter mellan styrelsen och övriga nämnder om den politiska sammansättningen skiljer sig alltför mycket åt. Kalix och Solna kommuner anför att det mest närliggande sättet att slå vakt om oppositionens arbetsförutsättningar är minoritetsrepresentation i kommunstyrelsen. Kalmar kommun och

Blekinge läns landsting anför att den enkät bland kommunstyrelseordföranden som genomförts av utredningen indikerar ett svagt stöd för förslaget. Nässjö kommun anför att utredningen hänvisar till vad majoritetsföreträdare tycker om majoritetsstyre medan däremot inställningen hos oppositionsföreträdare helt saknas i utredningen. Sundbybergs kommun anför att fullmäktiges vitalitet och hur tydligt det politiska majoritetsansvaret är sannolikt beror på det allmänna politiska läget, hur majoriteten formeras och på partiernas agerande.

Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har kunnat konstatera att omkring 20 procent av kommunstyrelseordförandena respektive 25 procent av ordförandena i landstingsstyrelserna är intresserade av försöksverksamhet med majoritetsstyre i kommun- och landstingsstyrelser. Intresset var störst i större städer och förortskommuner till storstäderna. Utredningen anför att ett system med majoritetsstyre i dessa kommuner kunde berika den politiska debatten i fullmäktige och bidra till att tydliggöra de politiska skiljelinjerna. Detta synsätt antogs även av Kommittén för förstärkning av den kommunala demokratins funktionssätt som menade att majoritetsstyre sannolikt fungerar bäst i kommuner och landsting där skiljelinjerna är påtagliga och där det förs en ideologisk debatt mellan partierna. Detta förhållande stämmer troligen i högre grad in på fullmäktige i storstäder och större kommuner samt för landstingen (SOU 2012:30).

Såsom utredningen anfört kan det faktum att en viss procent av ordförandena svarat ja på frågan inte tas till intäkt för att alla dessa kommuner och landsting har ett intresse av att delta i en försöksverksamhet. Som Nässjö kommun anför säger undersökningen till exempel ingenting om oppositionens inställning till att genomföra ett försök. Regeringen kan av remissvaren konstatera att inga kommuner eller landsting i sina remissvar på utredningen uttalat ett konkret intresse att själva genomföra ett försök. En orsak till detta kan, såsom bl.a. Östergötlands läns landsting anför, vara utredningens förslag att försöket ska vara under en mandatperiod. Remissvaren kan således inte rimligen tas som bevis för att intresse för att genomföra försök helt saknas men talar ändå enligt regeringens mening för att intresset är betydligt mindre än vad utredningens undersökning pekat på.

Oavsett frågan om intresset av att genomföra försök är utredningens förslag förknippat med en rad problem. Såsom flera remissinstanser anför för förslaget med sig svårigheter med att garantera oppositionens insyn och arbetsförutsättningar. Järfälla kommun anför att det kan finnas en utökad risk för konflikter mellan styrelsen och övriga nämnder om

Prop. 2016/17:171

169

Prop. 2016/17:171 den politiska sammansättningen i styrelsen och de övriga nämnderna skiljer sig alltför mycket åt. Regeringen instämmer i detta och vill tillägga att utredningens förslag inte innebär något renodlat majoritetsstyre eftersom förslaget endast berör styrelsen.

Enligt regeringens mening är den avgörande invändningen mot förslaget att det är oklart på vilket sätt det skulle kunna vitalisera den kommunala demokratin. I likhet med vad flera kommuner anför anser regeringen inte att utredningen visat på vilket sätt debatten i fullmäktige skulle berikas av förslaget. Såsom Sundbybergs kommun anför torde fullmäktiges vitalitet sannolikt bero på det allmänna politiska läget, hur majoriteten formeras och på partiernas agerande. Förslaget har sålunda enligt regeringens mening oklara fördelar och klara tillämpningsproblem. Vidare innebär förslaget inte heller ett renodlat försök med majoritetsstyre. Utöver detta förefaller det saknas konkret intresse av att genomföra försök. Mot denna bakgrund anser regeringen att det saknas anledning att föreslå någon försökslagstiftning.

6.5Uppföljning av verksamhet

Regeringens bedömning: Verksamhet som bedrivs av kommuner och landsting i egen regi bör följas upp på liknande sätt som den verksam- het som bedrivs av privata utförare.

Utredningens förslag om att fullmäktige för varje mandatperiod ska anta ett program med mål och riktlinjer för skötseln av sådan verksamhet som bedrivs av kommunen eller landstinget och som skulle kunna överlåtas till privata utförare bör inte genomföras.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att skyldigheten för fullmäktige att anta ett särskilt program med mål och riktlinjer för verksamhet som bedrivs av privata utförare även ska omfatta verksamhet som bedrivs i egen regi. Fullmäktige ska varje mandatperiod anta ett sådant program. Endast sådan verksamhet som skulle kunna överlåtas till privata utförare omfattas av programmet.

Remissinstanserna: En majoritet av instanserna tillstyrker eller har inget att invända mot utredningens förslag.

Såväl instanser som förhållit sig negativt som positivt till bestämmelsen har uttalat sig om tillämpningsområdet av bestämmelsen. Ett stort antal kommuner och landsting däribland Uppsala läns landsting anför att det behövs ett förtydligande om och avgränsning av vilka verksamheter programmet ska omfatta. Ett antal kommuner, däribland Bjuvs kommun, vill poängtera att det redan i dag finns en otydlighet kring grundregleringen som infördes i delbetänkandet. Fler kommuner, däribland Sala kommun, samt SKL anför att programskyldigheten bör avgränsas till de frågor som är viktiga från politisk synpunkt. Det är också angeläget att det i propositionen klargörs hur den uppföljningsskyldighet programmet avser förhåller sig till nämndernas ansvar för den interna kontrollen.

170

Stockholms universitet hade gärna sett ytterligare överväganden Prop. 2016/17:171 avseende hur skillnaderna konkret kan påverka styrningen och

uppföljningen av verksamhet i egen regi samt förhållandet mellan fullmäktiges riktlinjer och nämndernas ansvar för kontroll och uppföljning. Borlänge kommun anför att det finns ett betydande värde i att verksamheter som drivs i kommunal regi och verksamheter som bedrivs av privata utförare, i den omfattning det är möjligt, hanteras på ett likvärdigt sätt. Vadstena kommun anför att lagförslaget bör kompletteras med en skrivelse som innebär att kommunal verksamhet ska utvärderas utifrån likvärdiga kriterier oavsett regi. Västerås kommun anför att det bör noteras att det kan vara svårt att tillämpa denna likvärdighetsprincip i praktiken då förutsättningarna för styrning och uppföljning ser olika ut för privata och kommunala verksamheter. Visita anför att motsvarande program borde vara en självklarhet för kommunala och landstingsägda bolag som driver verksamhet i konkurrens med det privata näringslivet.

Flera kommuner och landsting, däribland Stockholms läns landsting, anför att förslaget innebär ytterligare administration på ett område som redan är reglerat, eftersom kommuner och landsting redan har ett uppföljningsansvar för all verksamhet. Borås och Svedala kommuner anser att förslaget kommer att medföra slöseri med kommunens resurser. Degerfors och Karlskoga kommuner anför att den administrativa bördan för små kommuner utan privata utförare blir orimligt stor. Gotlands kommun anför att förslaget är en överflödig reglering av en detaljfråga.

Skälen för regeringens bedömning

Uppföljningen av kommuners och landstings verksamhet

En privat utförare är en privat aktör utan något kommunalt ägande, som har hand om vården av en kommunal angelägenhet enligt 3 kap. 16 § KL. En privat utförare kan vara en enskild individ, men kan också vara en juridisk person t.ex. ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell förening eller en stiftelse. En privat utförare har slutit ett avtal med kommun eller landsting enligt 3 kap. 16 § KL avseende vården av en kommunal angelägenhet. Därför är t.ex. en enskild som driver en fristående skola inte en privat utförare, eftersom huvudmän för fristående skolor får godkännande att vara huvudmän av Skolinspektionen. Fullmäktige ska för varje mandatperiod anta ett program med mål och riktlinjer för sådana kommunala angelägenheter som utförs av privata utförare. I programmet ska det också anges hur fullmäktiges mål och riktlinjer samt övriga föreskrifter på området ska följas upp och hur allmänhetens insyn ska tillgodoses (3 kap. 19 b § KL). Vid införandet av bestämmelsen uttalade regeringen följande.

”...medborgarna har rätt att förutsätta att kommuner och landsting bedriver ett aktivt uppföljningsarbete inte bara av privata utförare utan också av verksamhet i egen regi. Det finns även av konkurrensskäl anledning att inte ställa upp andra mål eller tillämpa andra metoder för uppföljning av verksamhet som bedrivs i egen regi. Det bör i denna del betonas att kommuner och landsting redan med nuvarande lagstiftning

har goda möjligheter att utöva kontroll och uppföljning inom

171

Prop. 2016/17:171 verksamhet som bedrivs i egen regi. Såsom Konkurrensverket anför har kommuner och landsting till exempel full insyn i sådan verksamhet. Det faller sig dock naturligt att även kontroll- och uppföljningsarbetet inom verksamhet som bedrivs i egen regi utvecklas på ett liknande sätt som det som gäller för privata utförare. Om det exempelvis görs oannonserade besök hos privata utförare bör sådana besök även genomföras i den verksamhet som bedrivs i egen regi.” (prop. 2013/14:118 s. 54.).

Regeringen anser att det inte finns anledning att anlägga något nytt synsätt vid införandet av en ny kommunallag. Såsom Västerås kommun framhåller ser förutsättningarna för styrning och uppföljning olika ut för privata och kommunala verksamheter. Med beaktande av detta har kommuners och landstings medlemmar rätt att förvänta sig att det ska finnas fungerande rutiner för uppföljning, oavsett om det rör sig om verksamhet som bedrivs i egen regi eller om verksamheten utförs av privata utförare. Verksamheten bör så långt möjligt behandlas på ett likvärdigt sätt.

Utökning av programmet med mål och riktlinjer

Kommuners och landstings nämnder ska inom sitt område se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten. Detta gäller även när vården av en kommunal angelägenhet med stöd av kommunallagen har lämnats över till någon annan. Såsom bl.a. Stockholms läns landsting anför har kommuner och landsting således redan i dag ett uppföljningsansvar för all verksamhet. Vid införandet av programmet för strategisk uppföljning av privata utförare betonade regeringen att bakgrunden till förslaget inte enbart syftade till att betona betydelsen av ett strategiskt arbetssätt av uppföljning och kontroll utan även att koppla detta arbete med frågan om allmänhetens insyn. Dessa frågor hör avseende privata utförare, genom utformningen av förfrågningsunderlag och avtal, nära samman på ett sätt som inte gäller för den kommunala verksamheten som bedrivs i egen regi. Av denna anledning föreslog regeringen att fullmäktige skulle åläggas att ta fram ett särskilt program för privata utförare (prop. 2013/14:118 s. 51 f.). Regeringen uttalade vidare att det av denna anledning inte var lämpligt att låta de föreslagna programmen i sin helhet omfatta verksamhet som bedrivs i egen regi.

Såsom flera remissinstanser framfört innebär införandet av administrativa krav av det slaget som nu är i fråga både vissa kostnader och ett ingrepp i kommuners och landstings egen styrning. Sådana regleringar bör därför enligt regeringen svara mot ett uttalat behov för att kunna motiveras. Enligt regeringens mening är den nuvarande regleringen tydlig både vad gäller kommuners och landstings ansvar och den ansvariga nämndens ansvar. Som Degerfors kommun anför framstår det också som obefogat att ålägga kommuner som inte använder sig av privata utförare att ta fram program. Regeringen anser därför att det inte är motiverat att införa ett formellt krav på ett program för mål och riktlinjer för all verksamhet.

172

Regeringen vill avslutningsvis betona att det faktum att förslaget inte Prop. 2016/17:171 ska genomföras inte innebär något hinder för kommuner och landsting att

använda programmet för mål och riktlinjer som ett redskap för styrningen även av verksamhet i egen regi, t.ex. vad avser uppföljning. Detta bör dock enligt regeringens mening överlåtas till den enskilda kommunen eller landstinget.

Delegation av fullmäktiges beslut om program

Utredningen har föreslagit att det i kommunallagen ska förtydligas att programmet med mål och riktlinjer måste beslutas av fullmäktige och inte kan delegeras till en nämnd. Enligt regeringens mening framgår detta klart redan genom nuvarande reglering. Det finns därför inte skäl att föreslå ett sådant förtydligande.

6.6Kommunalförbunds förbundsordningar

Regeringens förslag: Kraven på vad ett kommunalförbunds förbundsordning ska innehålla ska ändras genom att

det inte längre ska finnas ett krav på att den ska ange vilken av förbundsmedlemmarna som ska utse revisorer i kommunalförbund med förbundsdirektion,

den ska ange på vilken webbplats förbundets anslagstavla ska finnas, och

den ska ange om allmänheten ska ha rätt att ställa frågor om årsredovisningen vid ett sammanträde och i så fall förutsättningarna för detta.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte

särskilt över utredningens förslag.

Simrishamn och Sjöbo kommuner tillstyrker förslagen gällande utseende av revisorer och att det ska anges på vilken webbplats förbundets anslagstavla ska finnas. Fagersta, Avesta, Norberg, Hedemora och Skinnskatteberg kommuner uppger att det inte finns skäl till ändring på det sätt utredningen föreslår när det gäller reglerna avseende val av revisorer. Köpings kommun avstyrker förslaget och anför att det inte föreligger något behov av ändringar.

Skälen för regeringens förslag

Utseende av revisorer i kommunalförbund med förbundsdirektion

Ett kommunalförbunds förbundsordning ska, i fråga om förbund med förbundsdirektion, ange på vilket sätt och vilken av förbundsmedlemmarna som ska utse revisorer (3 kap. 28 § 5 KL). I praktiken utses revisorerna dock inte av en förbundsmedlem, utan av flera eller alla förbundsmedlemmar tillsammans. Utredningen anser att detta bör återspeglas i lagtexten och föreslår därför att kravet på att det även ska anges vilken av förbundsmedlemmarna som ska utse

173

Prop. 2016/17:171 revisorerna ska tas bort och ersättas med att det i förbundsordningen ska anges på vilket sätt revisorerna ska utses

Regeringen anser i likhet med utredningen att det av tydlighetsskäl inte är lämpligt att ha en bestämmelse som kan tolkas som att endast en förbundsmedlem ska utse revisorerna. Regeringen vill dock framhålla att en sådan ordning kommer att vara möjlig även i fortsättningen. Genom ändringen kommer det att vara upp till kommunalförbunden själva att bestämma vilken eller vilka av medlemmarna som ska utse revisorerna. Regeringen föreslår därför att det i kommunallagen endast ska regleras att det i förbundsordningen anges på vilket sätt revisorer utses i kommunalförbund med förbundsdirektion.

Anslagstavlan

Enligt nu gällande reglering ska en förbundsordning ange var förbundets kungörelser och andra tillkännagivanden ska anslås (3 kap. 28 § 10 KL). Med anledning av förslaget om en webbaserad anslagstavla bör förbundsordningen i stället ange på vilken webbplats förbundets anslagstavla ska finnas, se avsnitt 10.

Allmänhetens frågor om årsredovisningen

Förbundsmedlemmar får i förbundsordningen meddela föreskrifter om de frågor om årsredovisningen som allmänheten kan ställa vid ett sammanträde med fullmäktige (8 kap. 21 § KL). Utredningen föreslår en mindre ändring av denna bestämmelse genom att det ska anges om allmänheten ska ha rätt att ställa frågor om årsredovisningen vid ett sammanträde och i så fall förutsättningarna för detta. Regeringen anser att det är befogat att det i förbundsordningen även ska anges under vilka förutsättningar frågor kring årsredovisningen ska kunna ställas. Detta bidrar till ökad förutsebarhet och likabehandling. Regeringen föreslår därför att det i förbundsordningen även ska anges om allmänheten ska ha rätt att ställa frågor om årsredovisningen vid ett sammanträde och i så fall förutsättningarna för detta.

174

7

De förtroendevalda

Prop. 2016/17:171

7.1Villkoren för förtroendevalda

7.1.1Enhetliga regler för kommunalråd, landstingsråd, borgarråd och oppositionsråd

Regeringens förslag: Till förtroendevalda ska även räknas de som inom kommunen eller landstinget fullgör ett förtroendeuppdrag på heltid eller betydande del av heltid. En sådan förtroendevald ska uppfylla de villkor för valbarhet som gäller för andra förtroendevalda som utses av fullmäktige.

En förtroendevald som fullgör sitt uppdrag på heltid eller betydande del av heltid ska benämnas kommunalråd, borgarråd, landstingsråd oppositionsråd, eller ha någon annan benämning som fullmäktige bestämmer.

Kommunalråd, borgarråd, landstingsråd och oppositionsråd får tidigast väljas av fullmäktige vid första sammanträdet efter det att val av fullmäktige har hållits i hela landet. Kommunal- och landstingsråd som inte är ledamöter i fullmäktige ska ha rätt att närvara vid fullmäktiges sammanträde. De får delta i överläggningar och framställa förslag men inte delta i besluten.

Uppdragen för samtliga kommunal- och landstingsråd ska kunna återkallas, oavsett om de innehar några andra förtroendeuppdrag, på grund av förändrade majoritetsförhållanden eller en förändrad nämndorganisation.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår att kommunalråd m.fl., som inte är ledamot i fullmäktige, ska vara skyldig att närvara vid fullmäktiges sammanträden. Utredningen föreslår vidare att endast Stockholms kommun ska få bestämma att interpellationer endast får ställas till vissa förtroendevalda.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslagen.

Stockholms kommun anför att det för kommunen är angeläget att ha möjligheten att fortsätta arbeta med en borgarrådsberedning och borgarråd som lagstiftningen ser ut i dag. I dag är borgarrådsberedningen ett särskilt beredningsorgan under styrelsen som har stöd i särreglerna i kommunallagen. Utredningens förslag ger Stockholms kommun rätt att välja borgarråd såsom tidigare. Bestämmelsen i 4 kap. 29 § KL om att fullmäktige får meddela närmare föreskrifter om borgarråden bör finnas kvar, men med det språkligt korrektare begreppet reglemente. Nuvarande bestämmelser i kommunallagen ger enligt kommunens uppfattning inte uttryckligt stöd för att meddela reglemente för borgarrådsberedningen och borgarråden. Kommunen anför att kommunfullmäktiges rätt enligt 5 kap. 52 § KL att besluta att interpellationer får ställas till bara vissa av borgarråden bör komma till uttryck i lagtexten. Som förslaget utformats är det inte tydligt att nuvarande arbetssätt, med rätt att ställa interpellationer till vissa borgarråd, kan bibehållas.

175

Prop. 2016/17:171 Tingsryds kommun anför att rätten för förtroendevalda som inte är ledamöter i fullmäktige att ställa förslag samt yttra sig kan omfattas av bestämmelsen om att fullmäktige får bestämma att andra än ledamöter ska ha rätt att delta i överläggningar men inte beslut. Då det inte finns något som tyder på att Stockholms kommun kommer att förändra nuvarande arbetssätt kan detta regleras via arbetsordningen. Motala kommun anför att frågan om ett kommunalråd som inte är fullmäktigeledamot ska vara tvungen att närvara vid fullmäktiges sammanträden inte behöver lagregleras utan bestämmas av varje kommun. Värmdö kommun avstyrker förslaget i den del som avser närvaroplikt för kommunalråd och anför att rätten att framställa förslag vid fullmäktiges sammanträden bör vara förbehållen ledamöterna.

Skälen för regeringens förslag

Utgångspunkter för en minskad särreglering

Enligt nu gällande reglering får Stockholms kommun ha borgarråd som får väljas när som helst under mandatperioden och vars mandattid är fyra år (4 kap. 24 § KL). Kommunallagens allmänna bestämmelser om förtroendeuppdragens upphörande vid t.ex. omval, om valbarhet och om förtroendeuppdragets upphörande i 5, 7 och 8–10 a §§ KL tillämpas på borgarråden (4 kap. 25 och 26 §§ KL). Fullmäktige får ge borgarråden ekonomiska och andra förmåner i deras uppdrag som svarar mot de löne- och anställningsvillkor som gäller för kommunens anställda (4 kap. 27 § KL). Även om borgarråd inte är ledamöter av fullmäktige ska de närvara vid fullmäktiges sammanträden med rätt att föra fram förslag och delta i överläggningen, men inte i besluten (4 kap. 28 § KL). Fullmäktige får meddela närmare föreskrifter om borgarråden (4 kap. 29 § KL). Detta har Stockholms kommun gjort i form av Reglemente för borgarrådsberedningen och borgarråden (Kommunal författningssamling för Stockholm 2014:18). Vidare kan fullmäktige besluta att interpellationer bara får ställas till borgarråden eller vissa av dem (5 kap. 52 § andra stycket KL).

Regeringens utgångspunkt är att det inte är önskvärt med särregleringar av den typen som gäller för borgarråden i Stockholms kommun i en ny kommunallag. Dessa bör därför inte föras över i den nya kommunallagen. I likhet med utredningen och Stockholms kommun anser regeringen dock att kommunen bör få fortsätta att arbeta med en borgarrådsberedning och borgarråd på samma sätt som i dag. Den önskvärda lagtekniska förändringen, att kommunallagen blir mer generellt tillämplig, kan inte motivera att Stockholms kommuns organisation på något avgörande sätt ska förändras.

Valbarhetsregler för kommunal- och landstingsråd

Utredningen föreslår att det i lagen ska anges att kommunalråd, borgarråd, landstingsråd och oppositionsråd, i likhet med borgarråd, inte behöver vara förtroendevalda när de utses till sitt uppdrag. Detta innebär att flera av lagens regler kommer att bli direkt tillämpliga på borgarråden. Utredningen föreslår vidare att flera regler som endast

176

gäller borgarråden i Stockholms kommun i stället ska göras generellt tillämpliga.

Regeringen anser att den särreglering som finns i nuvarande kommunallag helt kan tas bort, utan att Stockholms kommun behöver förändra sitt arbetssätt på något betydande sätt. Regeringen föreslår därför att det i lagtexten förtydligas att för valbarhet till ett förtroendeuppdrag som fullgörs på heltid eller betydande del av heltid krävs att personen ska ha fyllt 18 år och vara folkbokförd i kommunen eller landstinget vid valtillfället. Detta innebär att något krav på att den som utses ska vara ledamot av fullmäktige inte ställs. Det finns därmed en möjlighet för kommuner och landsting att utse kommunalråd, borgarråd, landstingsråd och oppositionsråd (i det följande kommunal- och landstingsråd), utan att de innehar något annat förtroendeuppdrag. Regeringen föreslår vidare att det av lagtexten ska framgå att den som fullgör ett sådant förtroendeuppdrag är förtroendevald, även om denne inte innehar något annat förtroendeuppdrag.

Benämningen borgarråd

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att benämningen borgarråd ska finnas kvar, men att denna benämning också ska kunna användas av andra kommuner och landsting. Därför föreslår regeringen att det i bestämmelsen om förtroendevalda som fullgör sitt uppdrag på heltid eller betydande del av heltid ska klargöras att en sådan även kan ha benämningen borgarråd. Detta innebär att den särskilda bestämmelsen i 4 kap. 24 § första stycket KL, som anger att Stockholms kommun får ha borgarråd, inte behöver föras in i en ny kommunallag.

Val av kommunal- och landstingsråd vid första sammanträdet efter fullmäktigevalet

Det anges i 4 kap. 24 § andra stycket KL att borgarråd väljs av fullmäktige vid första sammanträdet efter det att val av fullmäktige har ägt rum i hela landet. Bestämmelsen ger Stockholms kommun möjlighet att vid första fullmäktigesammanträdet efter valet utse borgarråd, medan ledamöter och ersättare i nämnderna utses vid ett senare fullmäktigesammanträde.

Regeringen bedömer att det även i andra kommuner och landsting kan finnas behov av att kommunal- och landstingsråd så fort som möjligt kan inleda sina uppdrag och anser därför att alla kommuner och landsting ska kunna tillämpa en sådan möjlighet. Det bör betonas att detta är frivilligt. De kommuner och landsting som vill behålla nuvarande tillvägagångssätt kan göra det. Regeringen föreslår således en möjlighet för kommuner och landsting att välja kommunal- och landstingsråd vid det första sammanträdet under valår, utan att övriga ledamöter och ersättare i nämnderna samtidigt behöver utses.

Fullmäktiges sammanträden

Det framgår av 4 kap. 28 § KL att borgarråd ska närvara vid fullmäktiges sammanträden. De får vidare delta i överläggningarna och framställa förslag men inte delta i besluten. Enligt utredningens mening bör bestämmelserna angående borgarråden i denna del finnas kvar i en ny

Prop. 2016/17:171

177

Prop. 2016/17:171 kommunallag, men tillämpas generellt för kommunal- och landstingsråd som inte har plats i fullmäktige. Det bör också anges att sådana förtroendevalda får framställa förslag men inte delta i besluten.

Tingsryd och Motala kommuner anför att denna fråga inte behöver regleras i lagen. Enligt regeringens mening behöver emellertid rätten att närvara och lägga fram förslag för kommunal- och landstingsråd som inte har plats i fullmäktige regleras i lag. I likhet med Värmdö kommun anser regeringen dock att en reglering som innebär en skyldighet att närvara är alltför långtgående. Regeringen föreslår därför att det i lagen ska klargöras att kommunal- och landstingsråd som inte har plats i fullmäktige har rätt att närvara vid fullmäktiges sammanträden.

Reglemente för kommunalråd, landstingsråd eller borgarråd

Av 4 kap. 29 § KL framgår att fullmäktige får meddela närmare föreskrifter om borgarråden. Utredningen anför att det som fullmäktige vill bestämma särskilt om borgarråd kan göras i arbetsordning och reglemente och att bestämmelsen i 4 kap. 29 § KL därför inte behöver finnas kvar. Stockholms kommun invänder mot denna bedömning och anför att bestämmelsen bör finnas kvar men med den språkligt mer korrekta benämningen reglemente. Regeringen anser i likhet med Stockholms kommun att det kan finnas skäl för fullmäktige att vilja reglera arbetsformerna för kommunal- och landstingsråd i ett särskilt reglemente. Regeringen delar emellertid utredningens bedömning att kommuner och landsting har möjlighet att anta ett sådant reglemente utan att någon uttrycklig regel om det i kommunallagen. Det finns därför inte något behov av en sådan regel enligt regeringens mening.

Uppdragens upphörande

I 4 kap. 10 a § KL anges att fullmäktige får återkalla uppdragen för samtliga förtroendevalda i en nämnd, om den politiska majoriteten i nämnden inte längre är densamma som i fullmäktige. Syftet är att underlätta majoritetsskiften under mandatperioden. I sådant fall måste återkallelsen avse samtliga ledamöter. Fullmäktige får också återkalla uppdragen vid förändringar i nämndorganisationen. Den nuvarande hänvisningen till denna bestämmelse i 4 kap. 26 § KL innebär att borgarråd kan entledigas mot sin vilja under löpande period på motsvarande sätt som förtroendevalda i nämnderna i andra kommuner. Återkallelsen ska i sådant fall omfatta samtliga borgarråd och inte bara det borgarråd som sitter i nämnden. Utredningen bedömer att denna bestämmelse kan utgå.

Med utredningens förslag framgår det emellertid inte av lagen att kommunal- och landstingsråd som inte innehar några andra förtroendeuppdrag kan entledigas på grund av förändrade majoritetsförhållanden eller en förändrad nämndorganisation. Regeringen anser att om förutsättningarna för att återkalla alla uppdrag i en nämnd är uppfyllda bör också uppdragen för samtliga kommunal- och landstingsråd kunna återkallas, oavsett om de innehar några andra förtroendeuppdrag. Regeringen föreslår därför ett tillägg med sådant innehåll i bestämmelsen om återkallande av samtliga uppdrag i en nämnd

178

på grund av förändrade majoritetsförhållanden eller en förändrad Prop. 2016/17:171 nämndorganisation.

Interpellationer

Enligt 5 kap. 52 § andra stycket KL får fullmäktige besluta att inter- pellationer får ställas bara till borgarråden eller vissa av dem. Regeringen anser, till skillnad från utredningen, att även denna bestämmelse bör göras generellt tillämplig för kommuner och landsting. Regeringen föreslår därför att fullmäktige får bestämma att interpellationer får ställas endast till kommunal- och landstingsråd.

Bestämmelser som kan utmönstras

Borgarråd väljs för fyra år och kan i övrigt väljas när som helst under valperioden. Valet avser då den återstående delen av mandatperioden (4 kap. 24 § andra och tredje styckena KL). Detta kan bli aktuellt om uppdraget upphör under perioden. Som utredningen anför avviker inte detta från vad som rent faktiskt gäller för kommunalråd eller landstingsråd. Regeringen anser mot bakgrund av detta att dessa bestämmelser är obehövliga och därför inte bör föras över till en ny kommunallag.

Om det begärs ska varje borgarråd väljas särskilt (4 kap. 24 § fjärde stycket KL). Vid kontakt med Stockholms kommun har utredningen erfarit att bestämmelsen inte tillämpas längre. Med hänsyn till detta delar regeringen utredningens bedömning att bestämmelsen ska utmönstras.

Av 4 kap. 25 § KL framgår att vad som sägs i 4 kap. 7 § KL, om hur omval eller förnyad sammanräkning som innebär ändrad mandatfördelning mellan partierna i fullmäktige inverkar på uppdragen för förtroendevalda, gäller också borgarrådens uppdrag. Enligt borgarrådsbestämmelserna är bestämmelserna om extra val inte tillämpliga på borgarråd. Enligt 4 kap. 26 § KL ska de allmänna reglerna om valbarhet och förtroendeuppdragets upphörande i 4 kap. 5 och 8– 10 a §§ KL tillämpas på borgarråden.

Eftersom borgarråden enligt regeringens förslag omfattas av kommunallagens definition av förtroendevalda är bestämmelserna om förtroendeuppdragens upphörande vid omval, extra val eller vid rättelse genom förnyad sammanräkning direkt tillämpliga även för dem. Detsamma gäller reglerna om valbarhet, valbarhetens upphörande och återkallande av uppdrag. Regeringen anser därför att dessa bestämmelser är obehövliga och inte ska föras över till en ny kommunallag, med undantag för vad som föreslås ovan avseende återkallelse av uppdrag på grund av förändrade majoritetsförhållanden eller en förändrad nämndorganisation.

179

Prop. 2016/17:171 7.1.2

Villkoren för kommunal- och landstingsråd

Regeringens förslag: Kommuner och landsting ska få bevilja kommunalråd, borgarråd, landstingsråd och oppositionsråd ekonomiska och andra förmåner i deras uppdrag, som svarar mot de löne- och anställningsvillkor som gäller för kommunens eller landstingets anställda.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens. Utredningen föreslår att endast Stockholms kommun ska få bevilja förmåner som svarar mot de löne- och anställningsvillkor som gäller för kommunens anställda.

Remissinstanserna: Endast två remissinstanser yttrar sig över utredningens förslag i denna del. Falkenbergs och Vännäs kommuner förordar att regleringen gällande borgarråds förmåner på lika villkor som anställda även ska gälla övriga kommuner samt alla förtroendevalda som har ett uppdrag som motsvarar en betydande del av en helhetstjänst.

2014 års demokratiutrednings förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår en bestämmelse om att fullmäktige får besluta att en förtroendevald som fullgör sitt uppdrag på heltid eller betydande del av heltid ska få vara ledig från sitt uppdrag under en tidsbegränsad period för att vara föräldraledig. Detsamma gäller sådan förtroendevald som på grund av sjukdom har nedsatt arbetsförmåga.

Remissinstanserna: En tydlig majoritet tillstyrker eller har inga synpunkter på demokratiutredningens förslag.

Flera remissinstanser, däribland Trelleborgs kommun och Kronobergs läns landsting, är positiva till att formerna för hur detta ska fungera i praktiken överlämnas åt respektive fullmäktige att besluta om. Tierps kommun anser att det behöver övervägas vad det innebär att ha ett förtroendeuppdrag och om det verkligen ska eller kan likställas med ett arbete. Mölndals och Stenungsunds kommuner efterfrågar tydliga tillämpningsinstruktioner om t.ex. längden på ledigheten, ekonomiska förmåner och kopplingen till föräldra- och sjukpenning samt gällande frågan om ersättare. Södermanlands läns landsting ser ett behov av att tydliggöra vad som menas med betydande del av heltid. Vännäs och Ystads kommuner anser att möjligheten till föräldra- respektive sjukledighet inte ska begränsas till ett år. Linköpings och Falkenbergs kommuner anser att en tidsbegränsning på ett år är rimlig. Staffanstorps kommun anser att ledighet bör tillåtas i maximalt sex månader eftersom förtroendeuppdrag kräver närvaro för att inte förlora förankringen i partiorganisationen och i den kommunala organisationen. Några kommuner och Södermanlands läns landsting framför att det finns ett behov av att tydliggöra vad som gäller för fritidspolitiker som är föräldralediga eller sjukskrivna men vill fortsätta med sitt uppdrag. Falu kommun anser att ledigheter också ska ges till övriga förtroendevalda för att inte förstärka skillnader i behandling mellan olika förtroendevalda. Staffanstorps kommun anser inte att deltidsledighet ska vara tillåten eftersom den typen av uppdrag inte har begränsade arbetstider eller semester. Tyresö kommun anser inte att ledamoten ska få behålla sitt

arvode under samma tid som ledigheten är beviljad och att rätten till

180

tjänstledighet bör undersökas vilket även bör inkludera fritidspolitiker. Prop. 2016/17:171 Sveriges Kvinnolobby framför att förtroendevalda bör beviljas

föräldrapenning enligt samma nivåer som arbetstagare. Skellefteå kommun menar att det är viktigt att ersättning till förtroendevalda i samband med sjukdom, föräldraledighet m.m. samordnas med socialförsäkringssystemet. Länsstyrelsen i Västra Götalands län framför att handlingen att utse nya ledamöter och ersättare i fullmäktige vanligtvis görs av länsstyrelserna och inte av kommunfullmäktige. Eskilstuna kommun anför att en viktig del av förslaget är att det preciseras hur ersättare ska utses under ledigheten/frånvaron.

Ett antal kommuner, däribland Malmö kommun, samt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) avstyrker förslaget och anför att det borde vara en rättighet att vara föräldraledig eller sjukskriven utan att fullmäktige ska godkänna detta. Jämtlands läns landsting saknar bärande skäl till varför inte förtroendevalda borde omfattas av de allmänna reglerna om ersättning vid föräldraledighet och nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Halmstads kommun framför att om det inte är tvingande att acceptera ledigheter kan ekonomiska faktorer övervägas vid bedömningen, vilket öppnar upp för en godtycklighet och motverkar nationell likvärdighet.

Skälen för regeringens förslag

Möjlighet till ledighet

En förtroendevald som fullgör sitt uppdrag på heltid eller betydande del av heltid ska ha benämningen kommunalråd, landstingsråd eller oppositionsråd eller en annan benämning som fullmäktige bestämmer (4 kap. 1 § tredje stycket KL). Ett exempel på en annan benämning som används är regionråd. Dessa kan tillerkännas arvoden för det arbete som är förenat med uppdraget, kostnadsersättningar, pension och andra ekonomiska förmåner (4 kap. 14 § KL). Det är upp till kommuner och landsting att besluta om att införa hel- eller deltidsarvoden, vilka uppdrag som ska arvoderas och vilka nivåer som gäller.

En ordning för att hantera föräldra- och sjukledighet för kommunalråd, landstingsråd eller oppositionsråd, i det följande kommunal- och landstingsråd, finns enligt 2014 års demokratiutredning (demokratiutredningen) i nära hälften av kommunerna. Demokratiutredningen anför att i ett modernt samhälle bör såväl unga som äldre kvinnor och män ha möjlighet att engagera sig på heltid eller deltid i lokalpolitiken. För att få en bred politisk representation i kommuner och landsting krävs att samhället kan erbjuda de förtroendevalda sådana villkor att det blir attraktivt för alla att åta sig även mer omfattande uppdrag i politiken. En viktig del i att kunna erbjuda sådana villkor är en ordning som möjliggör för kommunal- och landstingsråd att vara föräldraledig eller sjukskriven, och därefter kunna återgå till sitt förtroendeuppdrag. Mot denna bakgrund föreslår demokratiutredningen att fullmäktige ska få bevilja ledighet för förtroendevalda som fullgör sitt uppdrag på heltid eller betydande del av heltid, för att vara föräldraledig eller om den förtroendevalde på grund av sjukdom har nedsatt arbetsförmåga.

181

Prop. 2016/17:171

Remissinstanserna har uttalat ett tydligt stöd för demokratiutredningens

 

förslag. De instanser som avstyrker förslaget gör detta utifrån synsättet

 

att det bör vara en rättighet att vara föräldraledig eller sjukskriven och att

 

fullmäktiges godkännanden inte ska behövas. Jämtlands läns landsting

 

anser i stället att förtroendevalda borde omfattas av de generella reglerna

 

om föräldraledighet och nedsatt arbetsförmåga. Tierps kommun uttalar att

 

det behöver övervägas vad det innebär att ha ett förtroendeuppdrag och

 

om det verkligen ska eller kan likställas med ett arbete. Eskilstuna

 

kommun anför att det är viktigt att det preciseras hur ersättare ska utses.

 

Regeringen anser inledningsvis att en ordning för att möjliggöra för ett

 

kommunal- och landstingsråd att vara föräldraledig eller sjukskriven är

 

viktig för att underlätta en bred representation och goda villkor för de

 

förtroendevalda. Att vara förtroendevald varken kan eller bör dock

 

jämställas med att inneha en anställning, enligt regeringens mening.

 

Detta innebär att kommunal- och landstingsråd inte i lag ska ges sådana

 

rättigheter till ledighet som gäller för anställda. Det finns inte heller skäl

 

att inordna regleringen för ledighet för förtroendevalda i

 

socialförsäkringssystemet, enligt regeringens mening. Regeringen anser

 

vidare att en reglering, i likhet med vad som tidigare gällt för regleringen

 

av kommunal- och landstingsråd, ska ge ett stort utrymme för lokal

 

anpassning.

 

Fullmäktige i Stockholms kommun får ge borgarråden ekonomiska och

 

andra förmåner i deras uppdrag, som svarar mot de löne- och

 

anställningsvillkor som gäller för kommunens anställda (4 kap. 27 § KL).

 

Med stöd av denna bestämmelse har borgarråden möjlighet att genom

 

fullmäktiges beslut få förmåner som motsvarar anställdas villkor om

 

föräldraledighet, sjuklön vid sjukdom och tjänstledighet. Mot bakgrund

 

av att regleringen av kommunal- och landstingsråd fortsatt ska ge stort

 

utrymme för lokal anpassning anser regeringen, i likhet Falkenbergs och

 

Vännäs kommuner, att denna bestämmelse, med ett tillägg, bör göras

 

allmänt tillämplig. Kommuner och landsting kommer då ha möjlighet att

 

ge kommunal- och landstingsråd ledigheter som motsvarar vad som

 

gäller för kommunens anställda. Detta innebär inte att uppdragen som

 

kommunal- och landstingsråd i sig ska jämställas med en anställning. Att

 

förmånerna svarar mot vad som gäller för de anställda innebär inte heller

 

något krav på att kommunal- och landstingsråds villkor ska

 

överensstämma med någon utpekad anställd eller grupp av anställda.

 

Regeringens förslag innebär att varje kommun och landsting får

 

möjlighet att utforma ett system som är lokalt anpassat, utan att någon

 

omfattande reglering i kommunallagen krävs.

 

Eftersom frågan om ledighet ska behandlas av kommunerna och

 

landstingen själva så finns det inte skäl att i lag uppställa några krav på

 

vilka krav som ska ställas för att ledighet ska kunna beviljas. Detta får

 

regleras i t.ex. ett reglemente för kommunal- och landstingsråd eller

 

annat styrdokument. Det ankommer vidare på fullmäktige att avgöra

 

vilket organ eller vilka organ som ska behandla och besluta om ledighet.

 

Även frågan om vilka förmåner som ska utgå under ledigheten får

 

regleras i reglemente eller något annat styrdokument.

 

Den ledighet som kommuner och landsting kan bevilja är från uppdrag

 

som kommunal- och landstingsråd. Det är dock viktigt att påpeka att

182

ledigheten inte kan avse en förtroendevalds plats i fullmäktige.

Regeringens förslag innebär alltså inte att någon annan än länsstyrelserna ska utse ledamöter och ersättare i fullmäktige.

Flera remissinstanser har framfört åsikter om hur lång ledighet som ska vara möjlig att bevilja. Regeringen anser att det framstår som orimligt att ledighet beviljas för längre tid än vad som återstår av den innevarande mandattiden. Regeringen kan också instämma i vad demokrati- utredningen anför om att dessa förtroendeuppdrag är speciella till sin karaktär och kräver förankring i den kommunala organisationen, i partiet samt bland kommun- eller landstingsmedlemmarna. Denna förankring riskerar att gå förlorad vid en för lång ledighet vilket talar för att kommuner och landsting inför någon form av tidsgräns av eventuella möjligheter till ledighet.

Flera remissinstanser framför, med anledning av demokrati- utredningens förslag, att möjlighet till ledighet från uppdraget bör införas även för fritidspolitiker. Regeringen, som konstaterar att denna fråga inte övervägts av utredningen, anser dock att detta inte bör behandlas inom ramen för detta lagstiftningsprojekt.

Ersättare för den som är ledig

De generella reglerna om ersättares tjänstgöring syftar inte till att reglera en ordning där en ersättare ska träda in under en längre tids frånvaro. Kommunal- och landstingsråd innehar ofta uppdrag som ordförande eller en vice ordförande i styrelse och nämnder. Mot denna bakgrund anser regeringen att det finns ett behov av att aktivt kunna utse en ersättare när en sådan förtroendevald är ledig. Regeringen anser därför att kommuner och landsting ska fastställa en särskild ordning för att utse ersättare för lediga kommunal- och landstingsråd. Ersättaren tjänstgör till utgången av den ledighetsperiod som beviljats den förtroendevalde som ska ersättas. Ersättaren övertar under ledighetsperioden fullt ut de funktioner som den som är ledig innehar. Detta innebär dock inte att ersättaren kan överta en eventuell plats i fullmäktige. Ersättaren ska anses vara förtroendevald i kommunlagens mening och omfattas av samma regler som övriga förtroendevalda, t.ex. vad gäller valbarhet.

Regeringen anser att det bör ankomma på fullmäktige att bestämma hur en ersättare för en ledig förtroendevald ska utses i den enskilda kommunen eller landstinget. Detta kan exempelvis ske genom att ersättare väljs av fullmäktige eller att det överlåts till styrelsen eller annan nämnd att utse ersättaren. Det är även tänkbart att t.ex. styrelsen utser ersättare vid kortare ledigheter medan en ersättare som ska tjänstgöra under en längre tid i stället utses av fullmäktige. Beslut om att utse en ersättare åt en ledig förtroendevald omfattas inte av möjligheten för minoriteten att kräva att lagen (1992:339) om proportionellt valsätt ska tillämpas. Ett beslut om att utse en ersättare åt en ledig förtroendevald förutsätter vidare att den förtroendevalde avser att återta sin plats vid ledighetens slut och är således inte att betrakta som ett fyllnadsval. Skulle en ledig förtroendevald avgå eller uppdraget av annan anledning upphöra, upphör också ersättarens uppdrag. Den förtroendevaldes uppdrag får då i stället tillsättas enligt nuvarande ordning. Om en ledighet beviljats och någon ersättare inte direkt kan utses får en ersättare enligt ordinarie regler om ersättares tjänstgöring

Prop. 2016/17:171

183

Prop. 2016/17:171 träda in tillfälligt till dess att en ersättare kan utses i enlighet med vad fullmäktige bestämt.

7.1.3Förändrad tidpunkt för vissa förtroendeuppdrags upphörande

Regeringens förslag: Uppdragen för förtroendevald som utsetts av fullmäktige men som inte längre är valbar ska upphöra vid nästa fullmäktigesammanträde.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritetet av remissinstanserna

framför inte några synpunkter på förslaget. Luleå kommun föreslår att bestämmelsen i stället utformas så att uppdraget inte upphör om fullmäktige, i stället för att utse en ny förtroendevald, beslutar att den förtroendevalda får ha kvar sitt uppdrag. Vindelns kommun anför att i mindre kommuner är det ofta lång tid mellan fullmäktiges sammanträden vilket gör att nyval i vissa fall kan dröja. Flera kommuner, däribland Köpings kommun, anför att tväremot förslaget behöver nuvarande regler tydliggöras för att förenkla tillämpningen. Bräcke, Ovanåker och Strömsunds kommuner avstyrker förslaget eftersom vederbörande då inte längre är kommunmedlem.

Skälen för regeringens förslag: Om en förtroendevald som väljs av fullmäktige upphör att vara valbar, t.ex. genom att den förtroendevalde folkbokförs i en annan kommun, upphör uppdraget omedelbart. Fullmäktige får dock besluta att en sådan förtroendevald får stanna kvar på sina uppdrag under återstoden av mandattiden (4 kap. 8 § KL). Denna bestämmelse är endast tillämplig på sådana förtroendevalda som utses av fullmäktige och inte på fullmäktigeledamöter.

Ett beslut om att få kvarstå vid sitt uppdrag förutsätter att den enskilde själv begär det. Bestämmelsen innebär ingen rättighet för den förtroendevalde. Syftet med bestämmelsen är att den som under en begränsad period är bosatt och folkbokförd på annan ort, exempelvis för studier, ska kunna ges möjlighet att behålla sina uppdrag under återstoden av mandatperioden. Bestämmelsen avser inte den situationen att den förtroendevalde inte är valbar på grund av omständighet i 4 kap. 6 § KL. Det är fullmäktige som, utifrån en helhetsbedömning, avgör om den förtroendevalde ska få behålla sina uppdrag. I denna bedömning bör vägas in om den förtroendevalde avser att flytta tillbaka till hemkommunen när studier eller motsvarande slutförts. Vidare bör övervägas om den förtroendevalde har för avsikt, och reella möjligheter, att delta i sammanträdena i det organ i vilken den förtroendevalda behåller sitt uppdrag (prop. 2001/02:80 s. 138).

Möjligheten för fullmäktige att besluta att en förtroendevald, som valts av fullmäktige, ska få behålla sitt förtroendeuppdrag trots flytt har betydelse för unga och framför allt till dem som studerar på annan ort. Många gånger återvänder dessa personer efter en kortare tid till sin hemkommun och bestämmelsen i 4 kap. 8 § KL har till syfte att

möjliggöra för dem att behålla sina förtroendeuppdrag under återstoden av

184

mandatperioden. När det gäller studier på annan ort kan dock ett besked Prop. 2016/17:171 om antagning till en utbildning komma kort tid före studierna börjar och

ofta under sommaren. När nästa fullmäktigesammanträde hålls händer det därför att de förtroendevalda redan flyttat till studieorten och blivit folkbokförda där och därför inte längre uppfyller valbarhetsvillkoren. Det innebär att de, enligt 4 kap. 8 § KL, redan förlorat sitt förtroendeuppdrag. Vid en sådan situation har fullmäktige i praktiken inte haft möjlighet att behandla deras begäran om att de ska få behålla sitt förtroendeuppdrag.

Regeringen delar utredningens bedömning att en förtroendevald ska hinna få sin begäran om att få behålla sitt förtroendeuppdrag behandlad av fullmäktige innan uppdraget upphör. Såsom Vindelns kommun anför kan det, särskilt i mindre kommuner, vara lång tid mellan fullmäktiges sammanträden. För att undvika att en begäran om att få behålla sitt förtroendeuppdrag inte kan behandlas ska uppdraget därför i stället upphöra om inte fullmäktige vid nästa fullmäktigesammanträde beslutar att den förtroendevalde får ha kvar sitt uppdrag under återstoden av mandattiden. Luleå kommun föreslår att bestämmelsen utformas så att uppdraget inte upphör om fullmäktige, i stället för att utse en ny förtroendevald, beslutar att den förtroendevalda får ha kvar sitt uppdrag. Regeringen anser dock att det måste finnas en i lag angiven tidpunkt för när uppdrag ska upphöra på grund av att valbarhetskriterierna inte längre är uppfyllda.

Regeringens förslag innebär att förtroendevalda som utsetts av fullmäktige och som inte längre uppfyller valbarhetskriteriet har kvar sina förtroendeuppdrag fram till nästa fullmäktigesammanträde. De kan därför delta i handläggningen och fatta beslut, i vart fall fram till denna tidpunkt. För det fall den förtroendevalde inte ansökt om att få kvarstå vid sina uppdrag får dennes frånvaro under denna period hanteras via de ordinarie reglerna om ersättare. Även dessa förtroendevalda kommer dock att formellt ha kvar sina uppdrag fram till nästa fullmäktigesammanträde.

7.2Val och nomineringsfrågor

7.2.1Tidigare tillträde av förtroendevalda efter omval, förnyad sammanräkning eller extra val

Regeringens förslag: Fullmäktige ska få besluta att förtroendevalda kan tillträda tidigare än två månader efter ett omval, förnyad sammanräkning eller extra val.

Förtroendevalda vars uppdrag upphör till följd av omvalet, sammanräkningen eller extra valet, ska frånträda sina uppdrag vid den tidpunkt då de nyvalda förtroendevalda tillträder sina uppdrag.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna har inga

 

synpunkter på utredningens förslag. Ett antal kommuner, däribland

 

Hedemora kommun, tillstyrker förslaget och anser att ett snabbt

 

valgenomslag är av stor betydelse.

185

 

Prop. 2016/17:171 Skälen för regeringens förslag: Om ett val till fullmäktige har upphävts och omval har ägt rum eller om rättelse har skett genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen mellan partierna har ändrats, upphör uppdragen för de förtroendevalda som har valts av fullmäktige två månader efter det att omvalet eller sammanräkningen har avslutats. Detsamma gäller om extra val till fullmäktige har hållits. När omvalet, sammanräkningen eller extra valet har avslutats, ska fullmäktige förrätta nytt val av förtroendevalda för återstoden av mandattiden (4 kap. 7 § KL). Syftet med paragrafen är att en eventuell ändring av majoritetsförhållandena i fullmäktige vid omval eller rättelse ska få genomslag också på nämndsidan. Bestämmelserna i paragrafen avser alla förtroendevalda, även revisorerna.

Nuvarande reglering innebär att byte av förtroendevalda i ovanstående situationer först kan ske två månader efter ett omval, förnyad sammanräkning eller extra val. Utredningen har bedömt att tidpunkten för förtroendeuppdragets upphörande och tillträde i ovanstående situationer behöver bli mer flexibel. Utredningen föreslår därför att fullmäktige ska få möjlighet att besluta att de förtroendevalda som väljs efter det att ett omval, en förnyad sammanräkning eller ett extra val har avslutats kan tillträda vid en tidigare tidpunkt och att de förtroendevalda som innehar uppdragen ska lämna sina uppdrag samtidigt.

Regeringen anser, i likhet med utredningen och bl.a. Hedemora kommun, att det kan finnas situationer där det är lämpligt med ett snabbare valgenomslag än två månader från det att ett omval, extra val eller ny sammanräkning har avslutats. En ökad flexibilitet avseende tiden för upphörande av förtroendeuppdrag och tillträde för nya förtroendevalda är därmed motiverad. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det dock är viktigt att ange en sluttid för när uppdragen ska avslutas och att den sluttiden fortsatt ska vara två månader. Regeringen föreslår därför att fullmäktige ska ges möjlighet att besluta att en ny kommunstyrelse eller nämnd ska kunna påbörja sitt uppdrag tidigare än två månader efter omvalets, sammanräkningens eller extra valets avslutande och att de frånträdande förtroendevaldas uppdrag i sådant fall ska upphöra vid samma tidpunkt.

7.2.2Minsta antal ersättare i styrelsen

Regeringens förslag: Ersättarna i styrelsen ska vara minst fem.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna

tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det.

Helsingborgs kommun anför att en sådan bestämmelse ingriper onödigt mycket i hur kommunen väljer att forma sin organisation. Simrishamns, Sjöbo och Tomelilla kommuner anför att varje kommun själv ska kunna avgöra behovet av antalet ersättare. Värmdö kommun anför att lokala förhållanden kan variera och att en lagreglering inte behövs.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande reglering får antalet ledamöter i styrelsen inte vara mindre än fem och det anges att

186

antalet ersättare i styrelsen bör vara lika stort som antalet ledamöter Prop. 2016/17:171 (6 kap. 9 § KL).

Utredningen har bedömt att bestämmelsen om antalet ersättare i styrelsen har en sådan betydelse att det inte är lämpligt att den endast utgör en rekommendation. Utredningen har därför föreslagit att ett krav om minst fem ersättare i styrelsen ska införas i kommunallagen.

Ur ett demokratiperspektiv är det viktigt att det finns tillräckligt många ersättare i styrelsen. Regeringen instämmer med utredningen i att det därför är lämpligt att lagstifta om ett minsta antal ersättare i styrelsen. Regeringen anser, i likhet med de kommuner som lämnat synpunkter på förslaget, att en reglering i detta avseende dock inte får vara för ingripande. Kommuner och landsting måste ges en viss frihet att anpassa antalet ersättare till lokala förhållanden. Den rekommendation som nu gäller innebär att ersättarna ska vara lika många som antalet styrelseledamöter. En bestämmelse om ett minsta antal om fem ersättare framstår därför som väl avvägd. Härigenom införs ett minimikrav, men ingenting hindrar att fler ersättare ändå väljs om kommunen eller landstinget så önskar. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att ett krav om minst fem ersättare i styrelsen ska införas i kommunallagen.

7.2.3Andra än förtroendevalda ska få väljas till en nämndberedning

Regeringens förslag: Det ska förtydligas att en nämnd även får välja andra än förtroendevalda till en nämndberedning.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal av remissinstanserna yttrar sig

särskilt över förslaget.

Flera kommuner, däribland Skinnskattebergs kommun, avstyrker förslaget och anför att behovet av olika synpunkter vid beredning av en fråga kan behandlas på annat sätt än vid tillsättningen av beredningen. Köpings kommun avstyrker förslaget och anser att det är olyckligt att sammanblanda olika roller i en nämndberedning. Tingsryds kommun anför att förslaget är hedervärt men inte särskilt motiverat eller nödvändigt.

Skälen för regeringens förslag: En nämnd får tillsätta de nämndberedningar som behövs (6 kap. 21 § andra stycket KL). Vem som får väljas till en nämndberedning är inte närmare angivet i lagen. Av förarbetena framgår dock att avsikten varit att en nämndberedning kan bestå av både förtroendevalda och anställda (prop. 2001/02:80 s. 95). Utredningen har bedömt att denna möjlighet uttryckligen bör framgå av kommunallagen och föreslår därför att en bestämmelse med denna innebörd ska föras in i lagen.

Regeringen instämmer med utredningen i att möjligheten att kunna tillsätta även andra än förtroendevalda i en nämndberedning bör framgå av lagen. Den föreslagna bestämmelsen medför inte någon ändring i vad som redan nu gäller. Det stora flertalet remissinstanser har inga synpunkter på förslaget, vilket tyder på att det inte heller har uppfattas

187

Prop. 2016/17:171 som någon förändring i sak. Regeringen vill framhålla att det fortfarande endast rör sig om en möjlighet för de kommuner eller landsting som så önskar. Om en kommun eller landsting av principiella eller praktiska skäl anser att ledamöterna i en nämndberedning enbart ska bestå av förtroendevalda kan detta alltjämt avgöras lokalt. Regeringen föreslår därför att en bestämmelse med den innebörden att en nämnd även får välja andra än förtroendevalda till en nämndberedning ska föras in i kommunallagen.

7.2.4Rekrytering till kommunala bolagsstyrelser

Regeringens bedömning: Förfarandet för utnämning av styrelse- ledamöter i kommunala aktiebolag bör inte förändras.

 

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens

 

bedömning. Utredningen föreslår att fullmäktige ska få besluta att

 

minoriteten av ledamöterna i en styrelse i ett kommunalt aktiebolag ska

 

utses utan att lagen (1992:339) om proportionellt valsätt ska tillämpas.

 

Fullmäktige ska i sådant fall anta riktlinjer för hur dessa ledamöter ska

 

utses.

 

 

 

 

 

 

 

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker förslaget

 

eller har inte några invändningar mot det.

 

 

 

Eskilstuna kommun anser att det är viktigt för kommuner att kunna

 

tillföra specifik kompetens och erfarenhet till kommunala

 

bolagsstyrelser. SmåKom ser det som positivt att styrelser kan

 

professionaliseras då det kan leda till effektivare förvaltning och bättre

 

resultat. Tingsryds kommun anför att de kommunala bolagens uppgifter

 

blir allt mer komplexa och att högre krav på affärsmässighet ställs i

 

verksamheterna, vilket ökar även behovet av särskild branschkunskap i

 

bolagsstyrelserna.

 

 

 

 

 

Flera kommuner och landsting anför att något behov av lagstiftning

 

inte föreligger. Dalarnas, Kalmar och Örebro läns landsting samt SKL

 

anför att förslaget utgör ett oproportionerligt ingrepp i den fria

 

nomineringsrätten. Ett antal kommuner däribland Lindesbergs kommun

 

anför att förslaget i praktiken medför ett minskat inflytande för de mindre

 

partierna, vilket är negativt ur ett demokratiskt perspektiv. Alingsås,

 

Lerums och Tjörns kommuner anför att kommunala bolag bedriver

 

kommunal verksamhet och därför bör styras på ett sätt som motsvarar en

 

kommunal nämnd. Ett antal remissinstanser, däribland Nacka kommun

 

och Jämtlands läns landsting, anför att styrelserna ska vara företrädare

 

för ägarna, vilket gör det naturligt att ledamöterna i normalfallet utses på

 

partipolitiska grunder. Bräcke och Kalix kommuner anför att förslaget

 

innebär

en

försämring

av

den

kommunala

demokratin.

 

Återvinningsindustrierna ser en risk med att externa styrelseledamöter i

 

kommunala bolag med direkttilldelade avfallstjänster kan uppfatta att

 

deras roll är att bidra till att bolaget ska växa på den konkurrensutsatta

 

verksamhetsavfallsmarknaden.

 

 

 

 

 

Skälen för regeringens bedömning: Enligt 5 kap. 46 § KL ska, under

 

de förutsättningar som anges i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt

188

valsätt, bl.a. val av ledamöter och suppleanter i styrelsen för aktiebolag

vara proportionella. Utredningen har bedömt att det finns ett behov av att Prop. 2016/17:171 lättare kunna utse ledamöter med en specifik kompetens till styrelsen i

kommunala aktiebolag. Utredningen har därför föreslagit att kravet på att tillämpa lagen om proportionellt valsätt ska begränsas till majoriteten av de ordinarie ledamöterna i ett aktiebolags styrelse.

Kommunala bolag ansvarar för omfattande och centrala verksamheter i många kommuner och landsting. Det är därför väsentligt att kommuner och landsting har en väl fungerande ägarstyrning av sina bolag. Eftersom bolagen utför kommunal verksamhet är det också, som flera remissinstanser anför, ur en demokratisk synvinkel viktigt att förtroendevalda har ett avgörande inflytande över bolagen. Det är enligt nuvarande ordning möjligt att utse ledamöter med annan bakgrund än partipolitisk, men detta förutsätter att det finns en bred konsensus. Den enkät som utredningen genomfört visar, enligt regeringens mening, inte på att det finns några stora problem i praktiken med det nuvarande nominerings- och valförfarandet till de kommunala bolagen. Det kan därför ifrågasättas om det finns ett behov av att ändra nuvarande ordning. Denna invändning framförs också av flera remissinstanser. Utredningens förslag innebär ett ingrepp i nomineringsrätten och riskerar att minska representationen för mindre partier, vilket även anförs av bl.a. SKL och Lindesbergs kommun. Mot den bakgrunden och eftersom behovet av en förändring enligt regeringens mening inte kan anses vara så stort att ett ingrepp i självstyrelsen är påkallat anser regeringen att förfarandet för utnämning av styrelseledamöter i ett kommunalt aktiebolag inte bör förändras.

7.3Minskad särreglering

7.3.1Minsta antal fullmäktigeledamöter i befolkningsstora kommuner

Regeringens förslag: I kommuner med över 600 000 röstberättigade ska antalet fullmäktigeledamöter bestämmas till minst 101.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt över

 

förslaget.

 

Skälen för regeringens förslag: Av 5 kap. 1 § KL följer att i

 

Stockholms kommun och i landsting med över 300 000 röstberättigade

 

invånare ska antalet ledamöter i fullmäktige bestämmas till minst 101.

 

Regeringen anser att kommunallagen ska vara en ramlag. Det bör mot

 

denna bakgrund inte finnas särregler för Stockholms kommun i lagen.

 

Bestämmelsen om minsta antal fullmäktigeledamöter bör därför göras

 

kommunneutral samtidigt som kravet på minsta antal ledamöter i

 

Stockholms kommunfullmäktige inte ska ändras. Regeringen föreslår

 

därför att det i lagen ska anges att antalet ledamöter i fullmäktige i

 

kommuner med över 600 000 röstberättigade ska bestämmas till minst

 

101. I nuläget kommer bestämmelsen dock i praktiken endast att reglera

 

vad som gäller för Stockholms kommun.

189

 

Prop. 2016/17:171 7.3.2

Särregleringen för Stockholms läns landsting ska

 

tas bort

Regeringens förslag: Bestämmelsen om att Stockholms läns landsting får ha hand om sådana angelägenheter inom en del av landstinget som kommunerna där egentligen ska sköta, ska slopas.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Endast Stockholms läns landsting yttrar sig särskilt över förslaget. Landstinget avstyrker förslaget om slopad särreglering eftersom det inte helt kan uteslutas att det fortfarande finns ett behov av bestämmelsen i vissa situationer.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande reglering får Stockholms läns landsting ha hand om sådana angelägenheter inom en del av landstinget som kommunerna där egentligen ska sköta, om det finns ett betydande behov av samverkan och detta inte kan tillgodoses på något annat sätt (2 kap. 6 § KL). Bestämmelsen har sitt ursprung i den numera upphävda lagen (1969:215) med särskilda bestämmelser om Stockholms läns landsting, där det fanns vissa särregler för Stockholms läns landstingskommun som föranletts av de särskilda förhållandena i Stockholmsregionen. Den utvidgade befogenheten hade sin grund i att flera angelägenheter som sköttes på kommunnivå i Stockholm hade lyfts upp på den regionala nivån, t.ex. kollektivtrafiken, planeringen för vattenförsörjningen och avlopp samt bostadsförsörjningen. Genom tillkomsten av 1977 års kommunallag fördes den lagen tillsammans med fyra andra ihop till en lag. Den aktuella bestämmelsen fördes sedan vidare till nuvarande kommunallag utan ändring i sak. Regeringen anförde vid införandet av nuvarande kommunallag att det var inte var uteslutet att bestämmelsen i framtiden kunde komma att ha betydelse på olika områden där det krävs regionala insatser, inte minst med hänsyn till den allmänna utvecklingen i storstadsregionerna (prop. 1990/91:117

s.30).

De områden som paragrafen avsåg att täcka har successivt kommit att

regleras i speciallagstiftning och bestämmelsen används inte i dag. För det fall det senare skulle uppstå ett behov av att i storstadsregioner kunna lyfta uppgifter från kommunnivå till ett landsting bör en sådan reglering ske efter ett särskilt övervägande. Mot den bakgrunden anser regeringen att något behov av den aktuella särbestämmelsen för Stockholms läns landsting inte längre finns. Det är därför inte motiverat att bestämmelsen tas in i den nya kommunallagen.

190

8

De anställda

Prop. 2016/17:171

8.1Rollfördelning mellan förtroendevalda och anställda

Regeringens bedömning: Rollfördelningen mellan de förtroende- valda och de anställda bör synliggöras i kommunallagen.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna uttalar sig om

utredningens bedömning. Synpunkter som tangerar utredningens bedömning framförs dock avseende utredningens förslag om att införa ett eget kapitel för anställda i kommunallagen.

Upplands-Bro kommun är positiv till att det tillförs ett särskilt kapitel om kommunens anställda och anser att det är mycket positivt att förhållandet mellan förtroendevalda och tjänstemän tydliggörs.

Haninge och Ronneby kommuner samt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anför att i förhållande till medborgarna är de förtroendevalda och de anställda en helhet. Det är därför en viktig strukturfråga att hålla samman politisk och professionell organisation i ett kapitel. Därmed undviks också behovet av att dubblera jävsreglerna som gäller både de förtroendevalda och de anställda.

Skälen för regeringens bedömning: Det yttersta ansvaret för den kommunala verksamheten ligger på de förtroendevalda. Anställda kan dock komma att delta i beredningen av ärenden eller i verkställigheten av beslut och därigenom få inflytande över de beslut som de förtroendevalda fattar. Dessutom kan de anställda få delegation av en nämnd eller förvaltningschef att fatta beslut i vissa ärenden.

Av regeringsformen framgår att alla som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 § RF). Detta omfattar både förtroendevalda och anställda i kommuner och landsting.

Vidare finns det ett antal regler om hur en kommunal förvaltning ska organiseras och vilken roll de anställda har när de biträder de för- troendevalda att verkställa deras beslut. Det finns jävsregler som gäller både förtroendevalda och anställda (6 kap. 24–27 §§ KL). Det finns även en skyldighet för de anställda att lämna upplysningar vid fullmäktiges sammanträden (5 kap. 22 § KL). Den som är anställd hos en kommun eller ett landsting för att ha den ledande ställningen bland personalen är inte valbar (4 kap. 6 § första stycket KL). Den som är chef för en förvaltning som hör till en nämnds verksamhetsområde får inte väljas till ledamot eller ersättare i nämnden (4 kap. 6 § andra stycket KL). Övriga anställda inom en förvaltning är dock valbara, också till den nämnd under vilken de lyder.

Av förarbetena till kommunallagen framgår att intentionen varit att minska den politiska detaljstyrningen till förmån för en mer övergripande ram- och målstyrning med större ansvar till anställda att stå för genomförandet av beslutade åtgärder (prop. 1990/91:117 s. 88 f.).

191

Prop. 2016/17:171 I en politisk organisation är det de förtroendevalda som fattar de strategiska och övergripande besluten, vilket hänger samman med att det yttersta ansvaret också vilar på den politiska ledningen. De förtroendevalda har att utgå från medlemmarnas perspektiv och att se till helheten för kommunen eller landstinget. Detta utgör en viktig utgångspunkt, de förtroendevalda ska även fortsättningsvis ha ansvaret för den kommunala verksamheten och dess styrning. I det ingår att kunna styra hur tjänstemannaorganisationen ska se ut och vilka uppgifter den ska ha.

För att de förtroendevalda ska kunna få genomslag för sina politiska beslut krävs dock en fungerande förvaltning med anställda som kan samverka med den politiska nivån. För att styrningen, ledningen och den representativa demokratin ska fungera krävs alltså en ömsesidig förståelse mellan den politiska organisationen och förvaltningen. De förtroendevaldas drivkraft är att få genomslag för sin politik som bygger på förtroendet från väljarna. I de anställdas roll ligger att ta professionell hänsyn till befintliga regelverk och övriga sakomständigheter när de ska bereda och verkställa de politiska besluten.

Sedan en lång tid tillbaka har den kommunala verksamheten med den traditionella lekmannaförvaltningen kompletterats av en stor organisation av anställda som sköter den löpande förvaltningen och verkställer nämndernas beslut. Denna utveckling återspeglas dock inte i den grundläggande reglering som styr den kommunala verksamheten, dvs. kommunallagen. Utredningen har identifierat detta som en brist, vilket även regeringen kan instämma i.

Bland andra SKL anför att de förtroendevalda och de anställda, genom kommunallagens struktur, bör utgöra en helhet i förhållande till medborgarna. Genom att synliggöra rollfördelningen mellan de förtroendevalda och de anställda i den nya kommunallagen, anser regeringen dock att olika ansvars- och uppgiftsförhållanden inom den kommunala organisationen förtydligas, vilket i sin tur förstärker transparensen för kommun- och landstingsmedlemmarna. Detta är viktigt, dels för att stärka förutsättningarna för kommuner och landsting att skapa effektiva och tydliga organisationer, dels ur ett medborgarperspektiv. Detta är också viktigt ur demokratisk synvinkel och för att stärka insynen för den politiska minoriteten.

8.2Direktören

8.2.1Grundläggande uppgifter

Regeringens förslag: Styrelsen ska utse en direktör. Direktören ska ha den ledande ställningen bland de anställda och vara chef för den förvaltning som finns under styrelsen. Styrelsen får besluta att direktören ska ha en annan benämning.

192

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna

tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Älmhults kommun anser att det är positivt med en tydlig uppgiftsfördelning mellan de förtroendevalda och direktören. Eksjö kommun delar utredningens bedömning att alltför stor otydlighet i en informell uppgiftsfördelning kan leda till otillräcklig transparens i organisationen. Södertälje kommun anför att även om kommunerna måste ha största möjliga frihet att själva organisera sin förvaltning, är det bra att ramverket för den högsta kommunala tjänstemannaledningen är likartat. Lunds universitet anför att det kan vara så att benämningen kommundirektör och liknande redan används med något annorlunda innebörd, risken för begreppsförvirring bör beaktas. Jusek anför att det behöver framgå vad som är innebörden av förslaget och hur det ansvar som direktören har förhåller sig till det politiska ansvaret och till ansvaret hos en enskild tjänsteman när det t.ex. gäller att tillämpa en rättsregel i ett enskilt fall. Solna kommun vill påpeka att styrelsen mycket väl kan organisera sin verksamhet i flera olika förvaltningar. Det bör därför tydliggöras att direktören är kommunens ledande tjänsteman med uppgifter tilldelade av styrelsen. Ekerö och Haninge kommuner samt SKL anför att det är viktigt att det i förarbetena framgår att regeln inte syftar till att begränsa friheten att i övrigt forma en förvaltningsorganisation utifrån de lokala förhållandena. Hällefors kommun anför att i lagen skriva in en titel på direktören ter sig som en orimlig detaljreglering, även om en annan benämning kan användas.

Stockholms universitet menar att förslaget framstår som en onödig detaljreglering. Ett flertal kommuner och landsting anför att förslaget går allt för långt i sin detaljstyrning och stänger möjligheten för kommunerna att själva besluta om sin inre organisation, t.ex. om delat ledarskap eller om vilken funktion som ska vara förvaltningschef för kommunstyrelseförvaltningen, om flera förvaltningar ska lyda under styrelsen m.m. Eslövs och Söderköpings kommuner framför synpunkter om att förslaget riskerar att befästa kommundirektörens operativa roll, i stället för den mer strategiska rollen som många eftersträvar. Öckerö kommun anför att det hade varit önskvärt att än tydligare lyfta skillnaderna mellan politik och förvaltning än att bara skapa en instruktion för direktören. Jämtlands läns landsting anser att det behöver klargöras vilken skillnad det är mellan direktören och förvaltningschef för annan nämnds verksamhet.

Skälen för regeringens förslag

Den anställde med ledande ställning

Tjänstemannaorganisationen ser olika ut i olika kommuner och landsting. I de flesta kommuner och landsting finns det dock en anställd som formellt är den ledande tjänstemannen i förvaltningen, ofta kallad för kommundirektör, kommunchef, stadsdirektör, landstingsdirektör eller regiondirektör. Men det finns några kommuner som har en annan organisation.

Prop. 2016/17:171

193

Prop. 2016/17:171

194

Den enda regleringen i kommunallagen som tar sikte på den ledande tjänstemannen är en bestämmelse om valbarhetshinder som innebär att den som är anställd hos en kommun eller ett landsting för att ha den ledande ställningen bland personalen inte är valbar (4 kap. 6 § första stycket KL).

Kommunallagen uppställer inget krav på att personen med den ledande ställningen bland personalen ska benämnas på visst sätt. En kommundirektör i en kommun kan alltså ha samma arbetsuppgifter och ansvar som en kanslichef i en annan kommun. Vem som har befogenhet att bl.a. anställa kommun- och landstingsdirektör varierar mellan kommunerna och landstingen. I en del kommuner och landsting är det styrelsen som helhet som beslutar om anställning, lön och uppsägning för direktören. I andra är detta en uppgift som delegerats till ett av styrelsens utskott. I ytterligare andra har frågan om uppsägning och lön delegerats till styrelsens ordförande.

Kommunallagen reglerar inte arbetsuppgifter och ansvar för kommunens eller landstingets ledande tjänsteman. Villkoren kan se olika ut i olika kommuner och landsting.

Samarbetet mellan förtroendevalda och tjänstemän

Samarbetet mellan de förtroendevalda och förvaltningen är viktigt för att den kommunala verksamheten ska kunna fungera på ett rättssäkert och effektivt sätt samt ge genomslag för politiska beslut. För detta krävs en professionell ledning och styrning på den högsta nivån i kommuner och landsting. Tjänstemannen med den ledande ställningen bland personalen utgör i detta avseende en länk mellan de förtroendevalda och förvaltningen.

Trots den stora betydelsen som en direktör har för den kommunala verksamheten är förhållandet mellan den politiska ledningen och den ledande tjänstemannen inte reglerat i kommunallagen. Utredningen har visat på att det finns en hög omsättning av kommundirektörer i kommuner och landsting vilket delvis kan kopplas till samarbetsproblem med politiker eller andra tjänstemän. Detta kan i sin tur tänkas bero på oklarheter i rollfördelning vilket leder till konflikter som kan medföra att den ledande tjänstemannen får sluta. Mot denna bakgrund anser regeringen att kommunallagen bör kompletteras i detta avseende.

Avsaknad av reglering kan i och för sig ses som en fördel i den meningen att lagstiftningen inte begränsar utrymmet för lokala lösningar. Flera remissinstanser, framför allt flera kommuner och landsting, avstyrker förslaget med motiveringen att förslaget går allt för långt i sin detaljstyrning och innebär begränsningar för den interna organisationsfriheten. Trots att förslaget innebär en inskränkning av den kommunala organisationsfriheten anser regeringen att en reglering är motiverad. I likhet med bl.a. IVO och Älmhults kommun anser regeringen att det är viktigt med en tydlig uppgiftsfördelning. Detta kan väntas leda till ett bra fungerande samarbete mellan de förtroendevalda och direktören, vilket i sin tur kan bidra till förbättringar av den kommunala verksamheten. Förslaget innebär däremot inte att något politiskt ansvar ska läggas på den ledande tjänstemannen, utan det ansvaret ska endast de förtroendevalda ha.

Eksjö kommun anför att alltför stor otydlighet i en informell uppgiftsfördelning kan leda till otillräcklig transparens i organisationen. Regeringen instämmer i detta. En informell uppgiftsfördelning är inte transparent, framför allt inte för de som finns utanför organisationen. Därmed är det, även ur ett medborgarperspektiv, viktigt att det tydligt framgår vad som ingår i det politiska ledarskapet respektive vad den ledande tjänstemannen har för uppdrag. De förtroendevalda, de anställda, medlemmarna och allmänheten ska kunna förstå vem som utför de olika uppgifterna.

Direktörens ställning

Regeringen föreslår att det införs en bestämmelse om att styrelsen ska utse en direktör som har den ledande ställningen bland de anställda och som är chef för förvaltningen under styrelsen. Styrelsen får besluta att direktören ska ha en annan benämning än direktör.

Solna kommun anser att det bör tydliggöras att direktören är kommunens ledande tjänsteman, med uppgifter tilldelade av styrelsen. Enligt regeringens förslag är det styrelsen som utser direktören, vilket innebär att uppgiften att definiera direktörens roll också vilar på de förtroendevalda i styrelsen. Det är de som bestämmer vilka uppgifter som ska åläggas direktören och ramarna för dessa uppgifter. Den föreslagna bestämmelsen tydliggör direktörens grundläggande uppgift att ha den ledande ställningen bland de anställda samt vara chef för den förvaltning som finns under styrelsen. Att ha den ledande ställningen bland de anställda innebär att direktören inte kan underordnas någon annan anställd. Detta innebär emellertid inte något krav på att direktören ska vara chef för de övriga förvaltningscheferna. Med förvaltning under styrelsen avses den tjänstemannaorganisation som enligt fullmäktiges reglemente, instruktioner eller styrelsens beslut lyder under styrelsen.

Lunds universitet, Jusek och Jämtlands läns landsting anser att omfattningen och gränserna för direktörens uppgifter behöver förtydligas ytterligare. Utöver att definiera direktörens grundläggande uppgifter anser dock regeringen att det, precis som i dagsläget, bör vara upp till varje kommun eller landsting att besluta vad som ska innefattas i den ledande tjänstemannens roll och vilka uppgifter denne ska utföra. Ytterligare detaljreglering vore enligt regeringens uppfattning inte lämplig med hänsyn till den kommunala självstyrelsen.

Bland andra Ekerö och Haninge kommuner samt SKL, som är positivt inställda till förslaget, anför att det är viktigt att det i förarbetena framgår att regeln inte syftar till att begränsa friheten att i övrigt forma en förvaltningsorganisation utifrån de lokala förhållandena. Detta är inte heller avsikten med regeringens förslag. Förslaget utgör inte något hinder mot att kommuner och landsting även i fortsättningen kan bestämma hur dess organisation med nämnder och förvaltningar ska se ut. I det inbegrips att bestämma om direktören ska vara chef för de andra förvaltningscheferna.

Vidare är ett flertal kommuner och landsting negativa till förslaget då de anser att det stänger möjligheten för kommunerna att själva besluta om sin inre organisation, t.ex. om delat ledarskap, vilken funktion som ska vara förvaltningschef för kommunstyrelseförvaltningen, eller om

Prop. 2016/17:171

195

Prop. 2016/17:171 flera förvaltningar ska lyda under styrelsen osv. Så som flera remissinstanser framför innebär förslaget en viss inskränkning av kommunernas och landstingens organisationsfrihet. Kommuner och landsting kan t.ex. inte längre tillsätta flera högre tjänstemän som delar på uppdraget att ha det formella chefskapet över förvaltningen under styrelsen. Med hänsyn till vikten av transparens i den kommunala förvaltningen anser regeringen att detta utgör en nödvändig inskränkning av kommunernas och landstingens organisationsfrihet. Det bör vara tydligt för alla, inom och utanför den kommunala förvaltningen, vem som har den ledande ställningen och de ledande arbetsuppgifterna. Finns det endast en anställd som har den ledande ställningen bland de anställda undanröjer detta eventuella oklarheter.

Eslövs och Söderköpings kommuner framför synpunkter om att förslaget riskerar att befästa kommundirektörens operativa roll, i stället för den mer strategiska rollen som många eftersträvar. Förslaget förhindrar dock inte att direktören ges uppdrag av strategisk natur. För att förhindra att direktören får en alltför stor arbetsbörda kan t.ex. en biträdande chef utses, beslutanderätten i vissa ärenden kan delegeras till andra anställda och styrelsen kan också överlåta åt direktören att i sin tur besluta om vidaredelegation till en annan anställd. Vidare uppställs ingen begränsning när det kommer till att utse fler chefer under direktören inom förvaltningen under styrelsen.

Oavsett vilken organisation kommunen eller landstinget väljer ska direktören vara chef över styrelsens förvaltning. I detta inbegrips att ansvara för att förvaltningen bedrivs i enlighet med gällande lagar och föreskrifter. Direktören har som chef för förvaltningen även ansvaret för personalen och budget m.m. inom förvaltningen.

Bland andra Hällefors kommun anför att det ter sig som en orimlig detaljreglering att i lagen skriva in en titel på direktören, även om en annan benämning kan användas. Eftersom det framgår av förslaget att det står styrelsen fritt att besluta att direktören ska ha en annan benämning än direktör anser regeringen inte att detta utgör en alltför detaljerad reglering. Av lagtekniska skäl är det vidare viktigt att hitta en benämning som fungerar väl i lagtexten. I övrigt bör det noteras att det viktiga i sammanhanget inte är vilken benämning som väljs, utan att direktörens roll i förhållande till de förtroendevalda och uppgifter i övrigt förtydligas för ett förbättrat samarbete och en mer transparent kommunal organisation.

 

8.2.2

Instruktion för direktören

 

 

 

Regeringens förslag: Styrelsen ska i en instruktion fastställa hur

 

direktören ska leda förvaltningen under styrelsen. Instruktionen ska

 

också fastställa direktörens övriga uppgifter.

 

 

 

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna

 

tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget.

 

Ett antal kommuner och landsting anser att det räcker med att det

196

framgår att det ska finnas en instruktion för direktören och att det är

styrelsen som ska fastställa den. Detaljerna om vad instruktionen ska

Prop. 2016/17:171

omfatta måste kommunen själv få bestämma. Borlänge kommun anför att

 

en instruktion för den ledande tjänstemannen bör kunna öka tydligheten

 

och transparensen mellan politik och förvaltning. Burlövs och

 

Sundbybergs kommuner framhåller vikten av att bestämmelsen inte blir

 

mer specifik genom kommande lagstiftning. Upplands-Bro kommun

 

anför att det borde finnas tydlighet i vad som ska finnas med i en

 

instruktion. Blekinge läns landsting anför att det finns en otydlighet i hur

 

instruktionen är tänkt att förhålla sig till delegationsordningen. Jusek

 

anser att det bör anges att den nya instruktionen ska vara godtagen av den

 

direktör som har att arbeta efter den.

 

 

 

Falkenbergs kommun tillstyrker förslaget att kommundirektören ska ha

 

en fastställd instruktion. Kommunen avstyrker dock specifikationer på

 

vad denna instruktion ska innehålla. Kalmar kommun anser att

 

kommundirektörens roll och uppgifter kan hanteras av respektive

 

kommun i uppdragsbeskrivning eller liknande. Landskrona och

 

Lindesbergs kommuner anser att innehållet i instruktionen inte bör

 

detaljregleras i lag utan lämnas till styrelsen att bestämma.

 

 

Därutöver anför Gotlands kommun, angående förslaget om direktörens

 

ställning, att det behövs en explicit lagreglering om vad som ligger i

 

ordförandeuppdraget. Huddinge kommun anför att stadganden som

 

betonar den viktiga roll som kommunstyrelsens ordförande innehar

 

ytterligare kan tydliggöra ansvarsfördelningen och markera ordförandens

 

ställning som kommunens i praktiken främsta företrädare.

 

 

Skälen för regeringens förslag

 

 

 

 

Instruktion för direktören

 

 

 

 

Mot bakgrund av den problematik som beskrivits ovan med en stor

 

omsättning

av

direktörer,

otydlig

uppgiftsfördelning

och

 

samarbetsproblem föreslår regeringen att styrelsen i varje kommun och

 

landsting i en instruktion ska fastställa hur direktören ska leda

 

förvaltningen under styrelsen. I instruktionen ska också direktörens

 

övriga uppgifter fastställas. Ambitionen är att arbetet med upprättandet

 

av instruktionen ska leda till en dialog och en diskussion om

 

uppgiftsfördelningen mellan de förtroendevalda och direktören. Kalmar

 

kommun anser inte att styrelsen behöver fastställa en särskild instruktion

 

för direktören, dennes roll och uppgifter kan i stället hanteras av

 

respektive kommun i uppdragsbeskrivning eller liknande.

 

 

Regeringens syfte med att föreslå ett krav på att styrelsen fastställer en

 

instruktion för direktören är att detta ska bidra till att skapa ett bra

 

samspel mellan de förtroendevalda och direktören. En tydlig fördelning

 

av uppgifter innebär normalt en bättre samverkan. Finns det en

 

instruktion för en sådan fördelning och ett sådant samspel, finns det

 

också förutsättningar för ett fungerande samarbete. Vid en eventuell

 

konflikt kan det vara en fördel att kunna luta sig mot vad som har

 

reglerats i en instruktion. Instruktionen kan alltså utgöra en trygghet för

 

både de förtroendevalda och direktören i deras samarbete. Utan ett

 

lagstadgat krav på att styrelsen ska fastställa en sådan instruktion är det

 

inte säkert att detta tankesätt får genomslag i alla kommuner och

 

landsting.

 

 

 

 

 

197

Prop. 2016/17:171

198

Flera remissinstanser ser positivt på förslaget, bl.a. Borlänge kommun anför att en instruktion för den ledande tjänstemannen bör kunna öka tydligheten och transparensen mellan politik och förvaltning. Vissa remissinstanser, bl.a. Örebro läns landsting, anser dock att det räcker med att det framgår att det ska finnas en instruktion för direktören och att det är styrelsen som ska fastställa den. Detaljerna om vad instruktionen ska omfatta måste kommunen själv få bestämma.

I instruktionen ska fastställas hur direktören ska leda förvaltningen under styrelsen. Det är då t.ex. lämpligt att det i instruktionen framgår inom vilka ramar direktören anställer personal vid sin förvaltning samt har medarbetar- och lönesamtal med dem. En fråga som också kan beröras i en instruktion är om direktören ska vara chef för de andra förvaltningscheferna. Oavsett hur organisationen ser ut kan det vara lämpligt att i instruktionen förtydliga direktörens uppdrag och arbetsuppgifter i relation till de andra förvaltningscheferna. Annat som kan regleras i instruktionen är frågan om vem som ska hålla i interna och externa kontakter samt i vilka frågor.

Upplands-Bro kommun anför att det borde finnas tydlighet i vad som ska finnas med i en instruktion. Med hänsyn till behovet av lokal anpassning anser regeringen dock att det inte finns skäl att närmare reglera instruktionens innehåll. Värt att notera är dock att det har gjorts flera ansatser att ta fram stöd och normer för direktörens arbete där vägledning och inspiration kan hämtas. Ett exempel är den checklista för kommundirektörens ansvar, befogenheter och arbetsuppgifter som Kommundirektörsföreningen i Sverige har tagit fram.

Jusek anför att det bör införas ett krav på när en instruktion ska fastställas av styrelsen samt att instruktionen bör vara godtagen av direktören. Regeringen anser dock att en sådan detaljreglering inte är nödvändig. I kravet på att anta en instruktion ingår att detta också sker inom rimlig tid. Då det är styrelsen som har att besluta om instruktionen och i denna ange vilka uppgifter som direktören ska ha, anser regeringen inte heller att det är lämpligt att direktören ska godta instruktionen. Det torde dock inte ligga i vare sig styrelsens eller direktörens intresse att inleda eller fortsätta ett samarbete, om en instruktion fastställs som direktören i fråga inte anser sig kunna arbeta utifrån.

Instruktionens roll i förhållande till beslutad delegationsordning

Det förekommer att styrelsen i en delegationsordning anger i vilka ärenden som direktören har beslutanderätt. Det kan tänkas att instruk- tionen för direktören kan komma att innehålla ärenden som gränsar till sådant som anges i en delegationsordning, t.ex. att direktören ska delta i förhandlingar med en annan part som avslutas med att denne kan fatta beslut om avtal.

Blekinge läns landsting anför bl.a. att det finns en otydlighet i hur instruktionen är tänkt att förhålla sig till delegationsordningen. Regeringen anser att det är svårt att på förhand uttala sig om hur delegationsordning och instruktion förhåller sig till varandra då innehållet i instruktionen inte föreslås regleras närmare i sak. Bortsett från den grupp av ärenden som enligt kommunallagen undantas från möjligheten till delegering (6 kap. 34 § KL), är inte heller innehållet i en

delegationsordning föremål för närmare reglering. I fall där ärenden i Prop. 2016/17:171 delegationsordningen och instruktionen tangerar varandra kan det dock

vara lämpligt att styrelsen i instruktionen både tar upp delegationen och de övriga arbetsuppgifterna.

Ordförandes roll i styrelsen

Alla förtroendevalda bär, oberoende av sysselsättningsgrad, ytterst det politiska ansvaret för verksamheten. Ordförande har dock genom bestämmelser i kommunallagen givits en viss särställning i förhållande till de övriga ledamöterna. Vidare definieras ordföranderollen ytterligare genom bl.a. reglementen, delegationsordningar och andra styrdokument. Därtill vilar i praktiken ett stort politiskt ansvar på styrelsens ordförande, bl.a. genom att denne normalt kan ägna hela sin tid åt uppdraget och arvoderas för detta. Detta förhållande återspeglas dock inte i nuvarande kommunallag. Utredningen för därför ett resonemang om det, utöver förslaget om en reglering av direktörens roll, kan finnas anledning att överväga att i kommunallagen närmare reglera ordförandens roll.

Gotlands kommun anför att det behövs en explicit lagreglering om vad som ligger i ordförandeuppdraget. Vidare anför Huddinge kommun att bestämmelser som betonar den viktiga roll som kommunstyrelsens ordförande innehar ytterligare kan tydliggöra ansvarsfördelningen och markera ordförandens ställning som kommunens i praktiken främsta företrädare.

Eftersom de politiska förutsättningarna och den politiska organisationen ser olika ut i landets kommuner och landsting anser utredningen dock att det inte är lämpligt att t.ex. föreslå ett obligatoriskt krav på styrelsen att besluta om en uppdragsbeskrivning för ordförande. Regeringen anser att detta utgör ett väl avvägt ställningstagande. I den mån kommuner och landsting anser att styrelsens ordförandes roll bör definieras närmare finns inga hinder mot att besluta om en uppdragsbeskrivning för styrelsens ordförande.

8.2.3Underlag till beslut och verkställighet

Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon tvingande lagstiftning om att direktören ska ansvara för underlag till beslut i samtliga ärenden i styrelsen och svara för att styrelsens beslut verkställs.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att direktören ska ansvara för att det finns ett underlag till beslut i samtliga ärenden som styrelsen ska behandla och svara för att styrelsens beslut verkställs.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller framför inga invändningar mot förslaget.

Ett flertal kommuner och landsting, Skaraborgs kommunalförbund och SKL anför att direktörens ansvar för förvaltningens arbete med beredningsunderlag inte får kunna läsas så att det inskränker styrelsens

utrymme att av egen kraft lägga fram underlag till beslut. Skaraborgs

199

Prop. 2016/17:171 kommunalförbund anför vidare att det också bör framgå att direktören inte ansvarar för exempelvis inkomna ärenden från andra myndigheter

 

m.m., som inte har sitt ursprung inom kommunstyrelsens egen

 

förvaltning. Vidare anför bl.a. Kungsbacka, Stockholms och Sölvesborgs

 

kommuner att det föreligger behov att ytterligare diskutera och belysa

 

direktörens verkställighetsansvar i relation till revisionsansvaret, då detta

 

är viktigt för fullmäktiges behandling samt beslut rörande att bevilja

 

ansvarsfrihet för styrelsen.

 

Burlövs kommun anser att även förvaltningscheferna bör kunna ges ett

 

sådant ansvar. Emmaboda kommun anser att det är tveksamt om ansvaret

 

för verkställighet helt ska lämnas till kommundirektören. Flens kommun

 

anför att förslaget väcker frågan om beredningsansvaret har någon

 

påverkan på prövningen i laglighetsprövningsmål. Örebro läns landsting

 

anför att förslaget är på en nivå som är alltför detaljerad.

 

Arboga kommun anser att beredningsansvaret bör kunna formaliseras

 

genom styrelsens försorg och finnas med i instruktionen. Eskilstuna

 

kommun anser att den föreslagna lydelsen ger vid handen att ansvaret

 

flyttas ifrån kommunstyrelsen och plötsligen åvilar direktören. Köpings

 

kommun anför att det är viktigt att det klargörs att det är politiken som

 

bär det yttersta ansvaret för beredning och beslut. Knivsta kommun ställer

 

frågan vad som händer när styrelsen har fattat ett beslut som t.ex. inte är

 

genomförbart. Laholms kommun anför att förslaget innebär ett

 

beredningstvång i styrelsen men inte i övriga nämnder. Mora kommun

 

anför att ur ett revisionsperspektiv är styrelsen ansvarig för sina beslut.

 

Söderköpings kommun anför att förslaget är en orimlig inskränkning av

 

det kommunala självstyret och de förtroendevaldas roll. Upplands-Bro

 

kommun anför att en lämpligare väg borde vara att tydliggöra att det är

 

kommunstyrelsen som ska ha det yttersta ansvaret för beredningen.

 

Skälen för regeringens bedömning: Utredningen föreslår att

 

direktören ska ansvara för att det finns ett underlag till beslut i samtliga

 

ärenden som styrelsen ska behandla. Enligt förslaget skulle direktören

 

ansvara för att underlagen till beslut i styrelsen är tillfredsställande

 

beredda och utredda. Förslaget är inte avsett att innebära någon

 

förändring i ansvarsfördelning för de beslut som fattas i styrelsen. Det är

 

alltjämt de förtroendevalda i styrelse och nämnder som ansvarar för de

 

beslut som fattas.

 

Ett flertal remissinstanser, såväl instanser som förhållit sig negativa

 

som positiva till förslaget, har uttalat sig om omfattningen av

 

beredningsansvaret. Flera kommuner och landsting samt SKL anför att

 

direktörens ansvar för förvaltningens arbete med beredningsunderlag inte

 

får kunna läsas så att det inskränker styrelsens utrymme att av egen kraft

 

lägga fram underlag till beslut. Invändningar mot förslaget har vidare

 

framförts utifrån att det är alltför detaljerat, bl.a. Söderköpings kommun

 

anser att som beslutsfattare inte kunna avgöra vilka underlag som krävs

 

för att fatta beslut innebär en orimlig inskränkning av den kommunala

 

självstyrelsen och de förtroendevaldas roll. Laholms och Flens

 

kommuner har i sina remissvar ställt frågan om förslaget innefattar ett

 

särskilt beredningstvång för beslut som beslutas av styrelsen och hur det i

 

sådant fall bör hanteras vid en eventuell laglighetsprövning. Arboga

 

kommun anser att beredningsansvaret bör kunna formaliseras genom

200

styrelsens försorg och finnas med i instruktionen.

Regeringen anser, i likhet med bl.a. SKL, att styrelsen ska ha en Prop. 2016/17:171 möjlighet att lägga fram förslag med ett eget underlag till beslut. Ett

naturligt exempel på ett sådant ärende kan vara en fråga om att entlediga direktören. Mot denna bakgrund anser regeringen att det inte är lämpligt med ett lagstadgat krav på att direktören ska ansvara för underlag i samtliga ärenden. Då det även utöver svårigheterna med en heltäckande skyldighet för direktören kan finnas behov av lokal anpassning av frågan om ansvar för underlag anser regeringen, i likhet med Arboga kommun, att kommuner och landsting själva kan reglera frågan i direktörens instruktion. Denna bedömning gäller även för andra förvaltningschefer inom den kommunala förvaltningen, till skillnad från vad Burlövs kommun anför.

Även avseende frågan om ansvar för verkställighet av styrelsens beslut anser regeringen att det kan finnas behov av lokal anpassning utifrån kommuners och landstings olika organisationsmodeller. Regeringen anser därför att även denna fråga får regleras i direktörens instruktion.

8.3Förvaltningschefer

Regeringens bedömning: Förvaltningschefernas roll och uppgifter bör inte regleras närmare. Det bör inte gå att vidaredelegera beslutanderätt i flera led och inte heller bör någon annan än en förvaltningschef kunna vidaredelegera beslutanderätt.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna

tillstyrker eller har inga invändningar mot bedömningen.

Helsingborgs kommun anför att det ytterligare bör övervägas om förvaltningschefernas roll ska regleras på liknande sätt som direktörens. Flera kommuner samt Kommundirektörernas förening och SKL anser att det finns ett stort behov av att ge fler chefer än förvaltningschefen möjlighet att kunna vidaredelegera beslutanderätt. Med tydliga och säkra rutiner för återrapportering bör det vara nämnden som avgör hur och i vilken mån vidaredelegation ska kunna användas. Linköpings, Mölndals och Sunne kommuner samt Kalmar läns landsting ifrågasätter utredningens slutsats att det inte behövs ökade möjligheter till vidaredelegation. Färgelanda kommun anser att kommunen själv ska få avgöra till vilka befattningar och i vilken omfattning vidaredelegation ska tillåtas. Det bör dock fortsatt inte vara tillåtet med vidaredelegation i mer än ett led. Motala kommun anför att en tydlig vidaredelegation i flera led inte motverkar utredningens argument om transparens. Vänersborgs kommun anför att t.ex. vid arbetsmiljöansvar är delegation i flera led välfungerande. Det bör vara upp till varje kommun att fullfölja sitt ansvar och hålla koll på delegeringskedjan. Östergötlands läns landsting avstyrker att det inte ska vara möjligt att vidaredelegera beslut i flera led och att endast förvaltningschef ska kunna vidaredelegera beslutanderätt.

201

Prop. 2016/17:171

202

Skälen för regeringens bedömning

Förvaltningschefernas roll och uppgifter

Förvaltningschefernas roll är, liksom direktörens, sparsamt reglerad i kommunallagen. I kommunallagen framgår t.ex. inte vilka som ska utses till förvaltningschefer eller hur förvaltningarna ska organiseras. En förvaltningschef kan t.ex. arbeta för flera olika nämnder. Dock finns regler om s.k. valbarhetshinder för förvaltningschefer. Den som är chef för en förvaltning som hör till en nämnds verksamhetsområde får inte väljas till ledamot eller ersättare i nämnden (4 kap. 6 § KL andra stycket). Förvaltningscheferna kan emellertid ansvara för stora förvaltningar med mycket resurser.

Helsingborgs kommun anför att det ytterligare bör övervägas om förvaltningschefernas roll ska regleras. Regeringen anser dock att en reglering riskerar att begränsa kommunernas och landstingens handlingsutrymme och olika lokala lösningar. Eftersom förvaltningschefernas roll och uppgifter inte klart framgår av kommunallagen har kommuner och landsting en viss frihet att själva bestämma om detta. Mot den bakgrunden föreslår regeringen inte någon närmare reglering av förvaltningschefernas roll och uppgifter.

Instruktion för förvaltningschefer?

Utredningen har inte föreslagit att övriga nämnder förutom styrelsen ska besluta om en instruktion för sina förvaltningschefer. Regeringen instämmer i utredningens bedömning om att detta inte är nödvändigt. Det förtjänar dock att framhållas att det inte föreligger något hinder mot att nämnderna beslutar om en sådan om de skulle finna detta lämpligt. Även mellan nämnder och dess förvaltningschefer är det viktigt med en tydlig uppgiftsfördelning och ett gott samarbetsklimat.

Vidaredelegation av beslutanderätt

Det är inte ovanligt att många olika typer av beslutsfattande delegeras till förvaltningschefer. De kan i sin tur också ges rätt att vidaredelegera beslutanderätt (6 kap. 37 § KL). Bestämmelserna i kommunallagen avseende vidaredelegation medger dock inte att beslutanderätt vidaredelegeras i flera led. Detta motiveras i förarbetena till kommunallagen bl.a. utifrån att rätten att vidaredelegera måste utnyttjas på ett sådant sätt att nämnden alltid har vetskap om vem som har rätt att fatta beslut. Det är viktigt för att nämnden ska kunna utöva sin kontroll av verksamheten och återkalla ett sådant uppdrag om behov av detta skulle uppkomma (prop. 1990/91:117 s. 205).

De remissinstanser, bl.a. ett flertal kommuner, Östergötlands läns landsting, SKL och Kommundirektörernas förening som uttalar sig angående utredningens bedömning avseende förvaltningschefernas roll berör företrädesvis frågan om vidaredelegation i flera led. Detta tyder på att det tycks finnas ett stort praktiskt behov av vidaredelegation. Ett system med vidaredelegation i flera led skulle dock kunna bli oöverblickbart för nämnderna, som ytterst är ansvariga för verksamheten. Därför anser regeringen att det inte bör gå att vidaredelegera

beslutanderätt i flera led. Inte heller bör annan än en förvaltningschef Prop. 2016/17:171 kunna vidaredelegera beslutanderätt.

8.4Krav och rättigheter för de anställda

8.4.1Krav på saklighet och opartiskhet

Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att införa en hänvisning till bestämmelsen i regeringsformen om skyldigheten för den som utför offentliga förvaltningsuppgifter att iaktta saklighet och opartiskhet eller till bestämmelserna om bisysslor i lagen om offentlig anställning.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att hänvisningar till regeringsformens bestämmelser om saklighet och opartiskhet och till bestämmelserna om bisysslor i lagen om offentlig anställning ska införas.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget.

Borlänge kommun anför att ett tydliggörande kan bidra till allmänhetens förtroende för offentlig förvaltning. Tingsryds kommun anför att bestämmelsen kan vara värdefull ur ett pedagogiskt perspektiv.

Uppsala universitet anför att grundlagen ändå gäller och läsaren kan fråga sig varför en kommunallag i så fall inte också hänvisar till andra delar av konstitutionen, som t.ex. offentlighetsprincipen. Beträffande den föreslagna bestämmelsen ökar osäkerheten genom att den hänvisar till skyldigheten för alla som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter att iaktta saklighet och opartiskhet. Stadgandet i regeringsformen – 1 kap. 9 § – innefattar emellertid också att likheten inför lagen ska beaktas. Tanken är förstås inte att man motsatsvis ska dra slutsatsen att detta inte gäller i kommunal förvaltning, men att den delen av stadgandet klippts bort är ändå konfunderande. Även flera kommuner och Örebro läns landsting ifrågasätter behovet av att hänvisa till regeringsformen, då denna reglering redan gäller. Enköpings kommun anför att det finns andra och bättre lämpade sätt att informera medborgarna om grundläggande rättsprinciper. Gnesta kommun anför att kommunallagen inte ska betungas med denna typ av markeringar. Linköpings kommun bedömer att förslaget kan verka vilseledande för allmänheten. Strängnäs kommun skulle hellre se, om någon hänvisning alls ska göras, en generell hänvisning till regeringsformen och dess principer.

Skälen för regeringens bedömning

Krav på saklighet och opartiskhet

Av regeringsformen framgår att förvaltningsuppgifter kan överlämnas åt kommuner (12 kap. 4 § RF). I regeringsformen finns vidare ett principstadgande rörande de krav på likabehandling och objektivitet som ställs på den som inom den offentliga förvaltningen fullgör

förvaltningsuppgifter. Alla som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter

203

Prop. 2016/17:171 ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 § RF). Bestämmelsen gör ingen skillnad på anställda eller förtroendevalda.

Några remissinstanser ställer sig frågande till behovet av den föreslagna hänvisningen då den kan leda till missförstånd avseende tillämpning och graden av betydelse av lagar till vilka hänvisning inte görs. Därtill tynger denna typ av hänvisningar lagstiftningen. Regeringen instämmer i att en hänvisning till regeringsformen i denna del framstår som onödig. Vidare instämmer regeringen i det som Uppsala universitet framför om tveksamheter i utformningen i den föreslagna hänvisningen. Regeringen föreslår därför inte någon sådan hänvisning.

Förtroendeskadliga bisysslor

I lagen (1994:260) om offentlig anställning, förkortad LOA, finns bestämmelser om förtroendeskadliga bisysslor. Bestämmelserna gäller sedan länge för statsanställda. Sedan 2001 gäller de också för arbetstagare hos kommuner, landsting och kommunalförbund (2 § LOA).

En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annans arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende (7 § LOA). Bestämmelserna har, enligt förarbetena, till syfte att upprätthålla allmänhetens förtroende för myndighetens opartiskhet och ska tillgodose det allmänna intresset av saklighet och opartiskhet i utövandet av offentlig verksamhet. I lagen finns också en informationsskyldighet för arbetsgivaren, en upplysningsplikt för arbetstagaren samt en skyldighet för myndigheten att genom ett särskilt beslut förhindra det som är förtroendeskadligt (7 a–

7c §§ LOA).

Regeringen anser, i likhet med vad som ovan anförs om hänvisning till

regeringsformens bestämmelser om saklighet och opartiskhet, att det inte finns skäl att inför en hänvisning till bestämmelserna i LOA om förtroendeskadliga bisysslor.

8.4.2Anteckning om avvikande mening

Regeringens bedömning: Det saknas skäl att införa möjligheter i kommunallagen för anställda hos kommuner och landsting att i beslut eller protokoll få en avvikande mening antecknad.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Utredningens bedömning kommenteras av bland

andra Eksjö kommun som anför att det redan i dag finns möjlighet att använda tjänsteskrivelser som en självständig produkt och på så vis tydliggöra den fullständiga processen från tjänstemannanivå till beslut. Uddevalla kommun anser att det bör övervägas att införa en möjlighet för anställda att anteckna en avvikande mening, i form av utvecklade tjänsteskrivelser, såsom självständiga produkter. Upplands-Bro kommun anför att om handläggningen så tydligt ska präglas av saklighet och

opartiskhet att det dessutom ska förtydligas i kommunallagen, innebär

204

detta enligt kommunen att tjänsteskrivelserna inte kan ändras genom Prop. 2016/17:171 politiska beslut.

Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har övervägt om möjligheten för anställda hos kommuner eller landsting att få en avvikande mening antecknad bör utökas. Enligt förvaltningslagen (1986:223) har föredragande och andra tjänstemän som är med om den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet rätt att få en avvikande mening antecknad. De aktuella bestämmelserna gäller dock inte sådana ärenden hos myndigheter i kommuner och landsting där besluten kan överklagas genom laglighetsprövning.

Förtroendevalda har möjlighet att reservera sig mot i princip alla beslut. Rätten är begränsad endast på så sätt att ledamoten måste ha deltagit i avgörandet av ärendet för att kunna reservera sig (4 kap. 22 § KL).

Regeringen anser att en utökad möjlighet att få en avvikande mening antecknad inte är nödvändig. Så som Eksjö kommun anför, finns redan i dag möjlighet att använda tjänsteskrivelser som en självständig produkt och på så vis tydliggöra den fullständiga processen från tjänstemannanivå till beslut. Regeringen anser därför inte att möjligheterna för anställda hos kommun och landsting att kunna få en avvikande mening antecknad bör utökas.

9

Delegation av nämndernas beslutanderätt

 

9.1

De förtroendevaldas beslutanderätt och

 

 

delegeringsmöjligheter

 

Kommunallagen bygger på principen att de förtroendevalda fattar beslut

 

kollektivt och även har ett kollektivt verksamhetsansvar. De

 

förtroendevalda ska därmed ha det yttersta ansvaret för den kommunala

 

förvaltningen och är de som styr förvaltningen. Det innebär ett ansvar för

 

de förtroendevalda från beredning av ärendet till beslut och för

 

genomförande av beslutet.

 

I kommunallagen finns bestämmelser som reglerar möjligheten till

 

delegering av nämndernas beslutanderätt. En nämnd får uppdra åt ett

 

utskott, åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd hos kommunen

 

eller landstinget att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en

 

viss grupp av ärenden (6 kap. 33 § KL). En gemensam nämnd får också

 

under samma förutsättningar uppdra åt en anställd i någon av de

 

samverkande kommunerna eller landstingen att besluta på nämndens

 

vägnar (6 kap. 33 § andra stycket KL).

 

Delegering innebär att befogenheten att fatta beslut överlämnas. Det

 

delegerade beslutet fattas sedan på nämndens vägnar. Det är således

 

uppgifter som delegeras och inte ansvaret som sådant. Delegaten har

 

emellertid det fulla ansvaret för handläggning och beslutsfattande i de

 

ärenden som delegationen omfattar. Det innebär att delegaten tar det fulla

 

ansvaret för det konkreta beslutet och att den delegerande inte får gå in i

 

ett beslut som har fattats till följd av delegationen. Den delegerande har

205

Prop. 2016/17:171 däremot kvar sitt övergripande ansvar för sakområdet och kan ta tillbaka delegationen, också för ett enstaka ärende, och kan följa delegatens hantering av sitt uppdrag genom återrapportering. Det är således nämnden och dess politiker som avgör frågan om eventuell delegering ska ske under förutsättning att det kan ske inom de ramar som lagen tillåter.

När nämnden delegerar sin beslutanderätt ska den klart ange vilken beslutanderätt som delegeras och till vem beslutanderätten överlåts. Nämnden kan inte besluta om en s.k. blandad delegering, dvs. till anställd och förtroendevald i förening.

När ett beslut fattats med stöd av delegation ska det anmälas till nämnden, som bestämmer i vilken ordning detta ska ske (6 kap. 35 § KL). Alla delegationsbeslut ska anmälas, oavsett om beslutet kan överklagas genom laglighetsprövning eller genom förvaltningsrättsligt överklagande. Anmälan är viktig för att kunna beräkna överklagandetiden för laglighetsprövning.

Det finns vissa ärenden i vilka beslutanderätten inte får delegeras (6 kap. 34 § KL). En nämnd har möjlighet att uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas. Sådana beslut ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde (6 kap. 36 § KL).

Utöver bestämmelserna om delegering finns bestämmelser om vidaredelegation, som också gäller för gemensam nämnd. Om en nämnd eller en gemensam nämnd, med stöd av 6 kap. 33 § KL, uppdrar åt en förvaltningschef inom nämndens verksamhetsområde att fatta beslut, får nämnden överlåta åt förvaltningschefen att i sin tur uppdra åt en annan anställd inom kommunen eller landstinget eller i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen att besluta i stället. Sådana beslut ska anmälas till förvaltningschefen (6 kap. 37 § KL).

Delegering kan i princip inte ske till någon utanför den kommunala organisationen. Det innebär t.ex. att en anställd på ett bemanningsföretag som under viss tid arbetar inom kommunen eller landstinget inte kan få delegation av nämnden. Det har emellertid öppnats vissa möjligheter att delegera åt en anställd i en annan kommun att besluta på den uppdragsgivande kommunens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden inom t.ex. områdena miljö- och livsmedelsskydd.

9.1.1Anställdas beslutanderätt

Regeringens bedömning: De anställda bör inte ha någon i kommunallagen fastslagen beslutanderätt, utan de anställdas be- slutanderätt bör även fortsättningsvis utgå från nämnderna.

 

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna

 

tillstyrker eller framför inga invändningar mot förslaget.

 

Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg (IVO) anser att

 

det bör göras en översyn av de anställdas beslutanderätt. Detta bör dock

 

utredas inom ramen för en särskild översyn av speciallagstiftningarna,

206

t.ex. den kommande översynen av socialtjänstlagen. Järfälla kommun

hade gärna sett att utredningen hade föreslagit en justering av gränsen

Prop. 2016/17:171

mellan ren verkställighet och beslut i kommunallagens mening. Laholms

 

kommun anser att denna princip bör gälla all kommunal verksamhet.

 

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att utredningens

 

bedömning är väl avvägd.

 

Dalarnas läns landsting anser att gränsområdet som skiljer

 

verkställighet från beslutsfattande är svårt och att det hade varit ett stöd

 

för kommuner och landsting om vissa kategorier av beslut tydligt hade

 

hänförts till verkställighetsområdet. Akademikerförbundet SSR anser att

 

det är angeläget att stärka mandatet för socialsekreterare och

 

biståndshandläggare inom äldreomsorg och personlig assistans att kunna

 

fatta självständiga beslut i individärenden.

 

Skälen för regeringens bedömning

 

Ren verkställighet och delegering

 

Den kommunala verksamheten är omfattande och komplex. De

 

förtroendevalda har därför inte möjlighet att själva fatta alla beslut, utan i

 

praktiken är det de anställda som fattar en stor del av de kommunala

 

besluten. I kommunallagen finns, till skillnad från i viss

 

speciallagstiftning, inga bestämmelser som ger de anställda någon

 

självständig beslutanderätt. Av praxis följer dock att de har rätt att fatta

 

sådana beslut som är av rent förberedande eller rent verkställande art.

 

En mycket stor del av vad de anställda gör i kommuner och landsting

 

är s.k. faktiskt handlande. Detta är den typen av uppgifter som inte kan

 

ses som någon form av ärendehandläggning, t.ex. när en lärare håller en

 

lektion. Denna typ av uppgifter ankommer automatiskt på de anställda utan

 

att nämnderna behöver fatta någon form av beslut. När det däremot

 

handlar om ärendehandläggning, dvs. när de anställda ska utföra sådan

 

handläggning som ska mynna ut i någon form av beslut så måste detta

 

delegeras till anställda om det inte rör ärenden av rent förberedande och

 

verkställande karaktär.

 

Kännetecknande för ett beslut är bl.a. att det föreligger alternativa

 

lösningar och att beslutsfattaren måste göra vissa överväganden eller

 

bedömningar. För att något ska anses utgöra ren verkställighet får det

 

alltså inte finnas utrymme för självständiga bedömningar. Vid införandet

 

av kommunallagen uttalade regeringen att om det finns klara

 

målsättningar för verksamheten är det mycket som talar för att många

 

vardagliga åtgärder inom förvaltningen som i dag rättsligt sett är att anse

 

som beslut kan hänföras till ren verkställighet även om de innefattar ett

 

visst mått av självständigt ställningstagande och inte bara är ett rent

 

mekaniskt verkställande av beslut (prop. 1990/91:117 s. 204).

 

Var den exakta gränsen går mellan beslut som kräver delegering och

 

sådana åtgärder som anses vara ren verkställighet är således inte

 

självklart. Denna gränsdragning har betydelse för möjligheten att

 

överklaga beslutet genom laglighetsprövning. Nämndbeslut av rent

 

förberedande eller rent verkställande art får inte överklagas

 

(10 kap. 2 § KL).

 

Utredningen anför att en utveckling är att många kommuner och

 

landsting betraktar fler åtgärder än tidigare som ren verkställighet. Detta

 

leder till att de anställda tillåtits fatta fler beslut utan delegation eller krav

207

Prop. 2016/17:171

208

på återrapportering till nämnd. Detta sker dels för att avgränsningen mellan beslut och ren verkställighet inte anses helt klar, dels av effektivitetsskäl.

Dalarnas läns landsting anser att gränsområdet som skiljer verkställighet från beslutsfattande är svårt och att det hade varit ett stöd för kommuner och landsting om vissa kategorier av beslut tydligt hade hänförts till verkställighetsområdet. Regeringen har förståelse för att denna gränsdragning i vissa fall kan utgöra ett osäkerhetsmoment. Med hänsyn till den mängd och variation av beslut som dagligen fattas ute i kommuner och landsting är det dock inte möjligt att på ett uttömmande sätt göra en sådan uppdelning som efterlyses. Bedömningen av vad som utgör ett beslut av rent verkställande art ska tolkas restriktivt så att möjligheterna till att överklaga besluten inte begränsas genom den praktiska tillämpningen (se t.ex. RÅ 2011 ref. 7 och RÅ 2006 ref. 78). Justitieombudsmannen (JO) har i flera fall (se t.ex. JO 2004/05 s. 353 och JO 2012/13 s. 430) uttalat kritik mot att vissa anställningsbeslut som fattats på delegation, inte anmälts till styrelse respektive nämnd och att överklagandetiden därmed inte börjat löpa.

Det finns enligt regeringens mening en intressekonflikt mellan demokrati och rättssäkerhet å ena sidan och effektivitet och professionalitet å andra sidan, när det kommer till de anställdas beslutsfattande. Denna gäller oavsett om det handlar om ren verkställighet eller det delegeringsbara området. Denna intressekonflikt, tillsammans med den stora variationen av kommunala beslut, utgör en utmaning i tillämpningen av dessa regler. Enligt regeringens mening skulle dessa svårigheter dock kvarstå även om gränsen mellan ren verkställighet och beslut i kommunallagens mening justerades såsom Järfälla kommun efterlyser. Sammanfattningsvis anser regeringen att det inte framkommit några skäl för att förändra regleringen avseende kommunala beslut och ärenden av rent förberedande eller verkställande karaktär.

De anställda bör inte ges en självständig beslutanderätt

Utredningen har mot bakgrund av den ovan beskrivna problematiken övervägt om det i kommunallagen bör införas en egen beslutanderätt för anställda i kommuner och landsting. Ett argument för en sådan reglering är att det kan leda till ett minskat intresse för att klassificera beslut som rent verkställande åtgärder och en mer enhetlig tillämpning, något som i sin tur bör kunna stärka rättssäkerheten. En ändrad ordning skulle också kunna underlätta för den kommunala verksamheten, eftersom nämnderna inte längre i delegationsordningarna skulle behöva täcka in alla typer av beslut.

Den nuvarande ordningen med en delegerad beslutanderätt som utgår direkt från nämnderna är tydlig. Laholms kommun anför att detta är en principiellt viktig utgångspunkt för en politiskt styrd organisation. Regeringen instämmer i detta och anser att en ändrad ordning riskerar att göra beslutskedjan och ansvarsförhållandena otydligare. Det är inte heller givet att en självständig beslutanderätt skulle underlätta ute i den kommunala verksamheten. Nämnderna skulle fortfarande behöva ta ställning till vilka anställda som har rätt att fatta vilka beslut. Dessutom

kan det förutses att även en reglering av vilka beslut som ankommer på Prop. 2016/17:171 nämnden respektive de anställda att fatta skulle kunna ge upphov till tillämpningssvårigheter. Det råder dock inte något tvivel om att den

nuvarande ordningen kan vara administrativt krävande för kommuner och landsting. Enligt regeringens mening kan detta dock till viss del avhjälpas genom att regleringen runt anmälningsskyldighet för delegationsbeslut förändras (se nedan under avsnitt 9.2). Regeringen delar därför utredningens bedömning om att det inte bör införas någon reglering av de anställdas beslutanderätt i kommunallagen.

9.2Förändrad reglering om delegation

9.2.1Anmälningsskyldighet för delegationsbeslut och för beslut som fattas med stöd av vidaredelegation

Regeringens förslag: Nämnden ska besluta om i vilken utsträckning beslut som har fattats med stöd av delegation ska anmälas till den. Detta gäller dock inte delegerade brådskande beslut.

Nämnden ska även besluta om i vilken utsträckning beslut som har fattats efter vidaredelegation ska anmälas till den.

Beslut som inte anmäls ska protokollföras särskilt, om beslutet får överklagas genom laglighetsprövning.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna

 

tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget.

 

Ale kommun föreslår att det ska räcka med att delegationsbeslut som

 

inte anmäls förtecknas. Flera kommuner, däribland Linköpings och

 

Malmö kommuner anför att förslaget bäddar för effektivitet i kommunal

 

förvaltning. Ett moment av onödig administration tas bort. Förslaget

 

innebär en förenkling och bidrar till ökad frihet för kommunerna att

 

organisera sin verksamhet. Bengtsfors kommun anser att det behöver

 

förtydligas i lagen vem som ska justera protokollen, särskilt med tanke

 

på att det fortfarande är nämndens ansvar. Botkyrka kommun anför att

 

förslaget ger en önskvärd möjlighet till valfrihet för vissa grupper av

 

beslut, även om det kan innebära ytterligare administration. Lidingö

 

kommun efterlyser ytterligare möjligheter till delegation. Uddevalla

 

kommun anför att förslaget kan innebära ett mer omfattande arbete med

 

att få fram en lista för publicering på digital anslagstavla.

 

Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter fördelen med förslaget som

 

leder till fler protokoll att hålla reda på för kommunmedlemmarna.

 

Förslaget begränsar vidare nämndens möjlighet att utöva sin tillsyn över

 

förvaltningens verksamhet. Kammarrätten i Stockholm anför att en

 

konsekvens av förslaget är att den politiska majoriteten i nämnderna

 

kommer kunna fatta beslut om vilka delegationsbeslut som inte behöver

 

anmälas. Följden riskerar att bli att delegationsbeslut som inte anmäls

 

inte kommer att kunna granskas av den politiska minoriteten. Det är

 

vidare inte alltid självklart vilka beslut som kan bli föremål för

 

laglighetsprövning och det kan vara svårt för en enskild tjänsteman att

209

 

Prop. 2016/17:171 göra en sådan bedömning. Kammarrätten framhåller att Lagrådet tidigare avstyrkt en sådan ändring som nu föreslås. Förvaltningsrätten i Växjö anför att alla beslut i kommunallagen bör behandlas på samma sätt ur rättsäkerhetssynpunkt. Förslaget innebär även en viss risk för ökad handläggning hos domstolarna. Om förslaget ska genomföras bör de beslut som ska undantas från anmälningsplikten uttryckligen anges i lagen. Hallstahammars kommun ser ett behov av ökade administrativa resurser i och med att föreslagen ordning medför dubbelarbete. Ljungby kommun att det ur medborgarperspektiv finns en risk att det blir mer förvirrande om delegationsbeslut kan meddelas på olika sätt. Bedömningen av vad som ska anmälas till respektive nämnd kan komma att skilja sig mycket åt i olika kommuner, vilket är olyckligt ur rättssäkerhetssynpunkt. Sala kommun anför att det är nämnden som är ytterst ansvarig för verksamheten. Det är därför angeläget att nämnden kan ha full insyn i de beslut som fattas på delegation. Solna kommun anför att förslaget inte förenklar processen. Skillnaderna mellan beslut och verkställighet bör i stället tydliggöras. Stockholms kommun anför att dagens anmälningsbestämmelser av delegationsbeslut fyller de krav som kan ställas på rättssäkerhet och effektivitet. Det finns därför ingen anledning till förändring. Tingsryds kommun anför att en ordning där nämnden inte meddelas samtliga beslut som fattats för dess räkning starkt bör ifrågasättas.

Skälen för regeringens förslag

Förändrad anmälningsskyldighet för delegationsbeslut

Såsom berörts ovan i avsnitt 9.1 innebär nuvarande ordning med anmälningsskyldighet för alla delegationsbeslut en administrativ börda för nämnderna. Detta gäller särskilt beslut av mer rutinartad karaktär som nämnden normalt inte har anledning att följa särskilt. Det kan därför ifrågasättas om alla beslut som fattas på delegation behöver anmälas till nämnden. Flera remissinstanser, bl.a. Linköpings och Malmö kommuner, anför att en sådan ordning bör underlätta för kommuner och landsting och bädda för ökad effektivitet och ökad frihet för kommuner och landsting att organisera sin verksamhet.

Regeringen föreslår därför att nämnderna ska besluta om i vilken utsträckning beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 6 kap. 33 § KL ska anmälas till dem. Beslut som inte anmäls ska protokollföras särskilt, om beslutet får överklagas genom laglighetsprövning. Sådana beslut ska tillkännages på den kommunala anslagstavlan. Regeringens förslag gäller inte bara de beslut som de anställda fattar på delegation utan även delegationsbeslut av bl.a. utskott och enskilda förtroendevalda. Det gäller även beslut som överklagas enligt bestämmelser i special- lagstiftning, under förutsättning att de kan delegeras. Kommuner och landsting får alltså en ökad frihet att organisera sin verksamhet. Nämnderna kommer dock fortfarande att vara ansvariga för delegaternas beslut. Därmed instämmer regeringen också i utredningens bedömning att förslagen i denna del inte medför ett behov av att ge de anställda något eget revisionsansvar eftersom det är nämnderna som bestämmer vilka beslut som ska anmälas till dem.

210

Som Kammarrätten i Stockholm anför avstyrkte Lagrådet ett liknande förslag vid införandet av den nuvarande kommunallagen. Lagrådet uttalade bl.a. att förslaget, särskilt för en enskild som vill få lagligheten av ett beslut prövad, kan medföra svårigheter att bevaka ett ärende på ett sådant sätt att inte överklagandetiden går förlorad. Från rättssäkerhetssynpunkt fann Lagrådet därför att en obligatorisk anmälningsskyldighet var att föredra.

Regeringen föreslår i avsnitt 10 att den kommunala anslagstavlan fortsättningsvis ska finnas på kommuner och landstings webbplats. Regeringen bedömer att förslaget om en webbaserad anslagstavla avsevärt kommer att öka tillgängligheten till anslagstavlan. Denna förbättrade tillgänglighet innebär också en förbättrad rättssäkerhet eftersom det på ett betydande sätt underlättar för medlemmarna att ta del av anslagstavlans innehåll. Några remissinstanser, bl.a. Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Stockholm samt Ljungby och Stockholms kommuner anför att förslaget riskerar försämra insynen i delegationsärenden och medför en ökad svårighet för medlemmar att bevaka ett ärende på ett sådant sätt att överklagandetiden inte går förlorad. Regeringen anser dock att övergången till en webbaserad anslagstavla och en ordning där delegationsbeslut som kan överklagas genom laglighetsprövning tillkännages på den innebär att det kommer att vara betydligt lättare för medlemmarna att bevaka dessa beslut än enligt dagens ordning. Detta innebär därför snarare en förstärkt rättsäkerhet. Det bör också påpekas att delegationsbeslut som inte anmäls och delegationsbeslut som anmäls kommer att tillkännages på samma ställe. De olika delegationsbesluten kommer därför inte behandlas olika utifrån en rättsäkerhetssynpunkt.

Även med nuvarande anslagstavlor krävs en viss bevakning eftersom den enskilde inte på förhand vet när det ska tillkännages att protokollet över nämndens beslut justerats. Precis som i dag kommer det alltså att krävas en viss regelbunden bevakning med den skillnaden att denna bevakning får förutsättas vara betydligt enklare att åstadkomma. Dock anser regeringen att detta inte, vilket Lidingö kommun efterlyser, kan motivera att ytterligare möjligheter till delegation införs. Regleringen av vilka beslut som inte kan delegeras styrs inte endast av möjligheten att följa besluten. Eftersom all beslutanderätt utgår från de förtroendevalda finns regler om att vissa beslut också ska beslutas av nämnden.

Kammarrätten i Stockholm anför att det inte alltid är självklart vilka beslut som kan bli föremål för laglighetsprövning och att det kan vara svårt för en enskild tjänsteman att göra en sådan bedömning. Regeringen instämmer i att detta inte alltid är en lätt bedömning. Det får dock förutsättas att det sedan tidigare finns goda rutiner och tillräcklig kompetens för sådana bedömningar, vilka görs i stor omfattning redan i dag av kommuner och landsting. Vidare ligger det i kommunens eller landstingets eget intresse att beslut som kan laglighetsprövas inte löper med s.k. evig överklagandetid på grund av underlåtenhet att anslå dessa på den kommunala anslagstavlan. En naturlig följd av detta är att kommuner och landsting, om det råder tveksamhet kring vissa beslut, protokollför dessa som en försiktighetsåtgärd.

Kammarrätten i Göteborg anför att förslaget begränsar nämndens möjlighet att utöva tillsyn över förvaltningens verksamhet. Även Sala

Prop. 2016/17:171

211

Prop. 2016/17:171 och Tingsryds kommuner reser frågetecken kring nämndens möjlighet till insyn. Eftersom de förtroendevalda fortfarande har möjlighet att besluta om vilka typer av beslut som ska anmälas till nämnden, t.ex. om nämnden anser sig ha ett särskilt intresse av vissa typer av beslut, anser regeringen att förslaget inte äventyrar de förtroendevaldas insyn. Det bör dock noteras, vilket Kammarrätten i Stockholm också påpekar, att den politiska majoriteten i en nämnd kommer att kunna fatta beslut om vilka delegationsbeslut som inte behöver anmälas. Regeringen anser dock inte att en sådan situation skulle påverka minoritetens insyn. Även de förtroendevalda kommer att på ett enkelt sätt kunna följa delegationsbeslut som inte anmäls via den kommunala anslagstavlan. Detta innebär att om en konflikt uppstår om att en viss kategori beslut inte längre ska anmälas så har minoriteten ändå möjlighet att enkelt följa dessa beslut.

Protokollets utformning

Hur protokollen ska utformas och vad de ska innehålla bör vara upp till varje kommun och landsting att bestämma. Protokollen kan innehålla allt från fullständiga beslut med motivering och andra uppgifter till enbart en förteckning över att beslut har fattats i vissa ärenden.

Bengtsfors kommun anser att det behöver förtydligas i lagen vem som ska justera protokollen. Regeringens förslag innebär inte några formkrav på hur protokoll över delegationsbeslut som inte anmäls ska utformas. Regeringen anser, mot bakgrund av att förslaget är avsett som en administrativ förenkling, inte heller att det är motiverat i att lag ställa några sådana krav. Det är upp till den enskilda kommunen och landstinget att bestämma hur protokollen över besluten ska utformas och justeras. Kravet på att beslut ska protokollföras och tillkännages innebär endast ett krav på att det dokumenteras att ett beslut fattats och att detta sedan tillkännages på anslagstavlan. Enligt regeringens mening kan en rimlig ordning vara att beslutsprotokollet justeras genom att i det någon form signeras av beslutsfattaren.

Eftersom protokollen ska tillkännages på den kommunala anslags- tavlan måste hänsyn tas till bl.a. bestämmelser om personuppgifter och sekretess i personuppgiftslagen (1998:204), och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Protokollens utformning kan därför komma att se olika ut beroende på typen av beslut. Av rättssäkerhetsskäl är det viktigt att besluten kan identifieras (se även avsnitt 10.2.2). Grundläggande uppgifter som möjliggör det måste därför finnas med i tillkännagivandet. Bedömningarna om vad som kan tillkännages utan att strida mot bestämmelser om personuppgiftsskydd och sekretess måste göras i varje enskilt fall.

Bland andra Botkyrka, Hallstahammars, Solna och Uddevalla kommuner anför att förslaget kan medföra ytterligare administration. Frågan om administrationen runt delegationsbesluten är en omständighet för nämnden att ta ställning till vid bedömningen av om vissa beslut inte ska behöva anmälas till den utan endast tillkännages på anslagstavlan.

212

Beslut som fattas med stöd av vidaredelegation

En nämnd får besluta att en förvaltningschef, som fått delegation enligt 6 kap. 33 § KL, ges rätt att vidaredelegera beslutanderätten till en annan anställd inom kommunen. Ett beslut som fattats med stöd av vidaredelegation ska anmälas till förvaltningschefen (6 kap. 37 § KL). Någon lagstadgad skyldighet för delegaten eller förvaltningschefen att vidareanmäla beslutet till nämnden föreligger inte, men nämnden kan ställa sådana krav som villkor för vidaredelegering.

Regeringen anser att samma regler om återrapportering till nämnd bör gälla, oavsett om det är fråga om delegation eller vidaredelegation. Regeringen föreslår därför att nämnderna även ska besluta om i vilken utsträckning beslut som har fattats med stöd av vidaredelegation ska anmälas till dem. Även sådana beslut som inte anmäls ska protokollföras särskilt, om beslutet får överklagas genom laglighetsprövning.

Förslaget innebär att det enligt regeringens uppfattning inte längre behövs någon lagstadgad återrapporteringsskyldighet till förvaltningschefen för beslut som fattats med stöd av vidaredelegation. Det står dock nämnden fritt att bestämma att återrapportering, i stället för att ske till nämnden, ska ske till förvaltningschef. Nämnden kan också bestämma att återrapportering ska ske till både nämnden och förvaltningschefen. Alternativt kan nämnden besluta att överlämna till förvaltningschefen att besluta om vilken återrapportering som ska ske till denne.

Enligt nuvarande reglering omfattar bestämmelsen om vidaredelegation samverkan i gemensam nämnd vilket innebär att en förvaltningschef kan uppdra åt en anställd i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen att fatta beslut. Regeringens förslag gäller även för beslut som fattats efter vidaredelegation inom en gemensam nämnd. Om det är en uppgift för förvaltningschefen eller för delegaten att anmäla sådana beslut till nämnden får respektive nämnd bestämma. Nämnden ska, i likhet med vad som föreslås ovan, ha möjlighet att besluta om omfattningen av återrapporteringen.

Beslut som fortsatt alltid ska anmälas till nämnd

En nämnd har möjlighet att uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas. Regeringen anser att sådana beslut även fortsättningsvis alltid ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde. Inte heller ärenden som delegeras till s.k. självförvaltningsorgan omfattas av förslaget.

9.2.2Delegering till nämndernas presidier

Utredningens förslag: Det ska i kommunallagen införas en möjlighet för nämnderna att delegera beslutanderätt till sina presidier.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna tillstyrker

eller har inga invändningar mot förslaget.

Prop. 2016/17:171

213

Prop. 2016/17:171

IVO anför att det från rättssäkerhetssynpunkt är viktigt med en

 

tillräckligt tydlig avgränsning av de ärenden och grupper av ärenden som

 

kan delegeras. Flera kommuner däribland Fagersta kommun, anser att det

 

behövs ett klarläggande om vad skillnaden blir mellan ett presidium och

 

ett utskott. Botkyrka kommun anför att det bör tydliggöras i lagen hur

 

beslutsrätten ska utövas. I fråga om presidierna saknas en tydlig reglering

 

i förhållandet till att det likt utskott är fråga om ett kollektivt

 

beslutsfattande. Eskilstuna kommun anser att

förslaget ger

 

beslutsfattandet en ökad politisk konsensus, särskilt om delegationsrätt

 

till presidium medges i ärenden som är av brådskande karaktär.

 

Göteborgs kommun anser att det bör tydliggöras vad som ska gälla vid

 

lika röstetal. Huddinge kommun anser att om nämnderna ska kunna

 

delegera beslutanderätt till presidierna bör fullmäktige även reglera

 

frågor kring presidiets sammanträden. Fullmäktige måste även utse en

 

ordförande för presidiet. Värmlands, Västernorrlands och Kronobergs

 

läns landsting anför att det är viktigt med tydlighet i vilka uppgifter som

 

kan delegeras och även viktigt att tydliggöra ansvarsfrågan.

 

Danderyds kommun anför att det är tveksamt om förslaget fyller någon

 

funktion. Ska beslutanderätt införas är det viktigt att detta uttrycks precist

 

för att inte riskera att kortsluta arbetsutskottets beredande roll. Degerfors

 

kommun anför att förslaget kan öka maktkoncentrationen till de som

 

sitter i presidierna och leda till att ärenden som annars skulle ha

 

behandlats av hela nämnden i stället bara beslutas av några få personer.

 

Gävle kommun anför att i de fall situationen är sådan i en kommun att

 

presidiet anförtros sådana uppgifter att de även bör kunna fatta beslut,

 

kan detta lösas genom att göra presidiet till ett utskott. Ljungby kommun

 

anför att om beslutanderätten hamnar hos ett presidium i stället för hos

 

ett utskott är det färre som är delaktiga i beslutet vilket kan innebära en

 

försvagning av den lokala demokratin. Upplands-Bro kommun ser inte

 

något behov av att tillföra delegeringsrätt till presidierna. Uppsala läns

 

landsting har svårt att se vilken typ av beslut det skulle kunna vara fråga

 

om och ser också att problem skulle kunna uppstå i förhållandet till

 

inrättade arbetsutskott och delegation av beslut till dessa. För brådskande

 

ärenden finns redan 6 kap. 36 § KL att tillgå.

 

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande bestämmelser om

 

delegation finns det inte någon möjlighet att delegera beslutanderätten till

 

nämndernas presidier. Nämndernas presidier regleras i 6 kap. 15 § KL. I

 

första stycket anges bl.a. att fullmäktige bland nämndens ledamöter ska

 

välja en ordförande och en eller två vice ordförande som tillsammans

 

utgör nämndens presidium. Motsvarande regler finns för fullmäktige

 

(5 kap. 6 § KL). Dessa regler infördes samtidigt i

kommunallagen.

 

Fullmäktiges presidium är ett kommunalrättsligt organ och kan i sin

 

egenskap av presidium ges särskilda uppgifter (prop. 2013/14:5 s. 22 f.).

 

När det gällde förslaget att definiera även nämndernas presidium i 6 kap.

 

15 § KL hänvisade regeringen till förslaget om fullmäktiges presidium

 

och uttalade att det förslaget motiverades av behovet av att kunna ge

 

fullmäktiges presidium särskilda uppgifter för att vitalisera fullmäktiges

 

arbete. För nämndernas del var det behovet inte lika framträdande. För

 

enhetlighetens skull ansåg regeringen dock att det även när det gäller

 

nämnderna skulle anges att ordföranden tillsammans med vice

214

ordförandena utgör nämndens presidium (prop. 2013/14:5 s. 53).

Nämndens presidium är ett kommunalrättsligt organ och därför finns också anledning att överväga att ge samma möjligheter att delegera be- slutanderätt till detta som till andra organ. I likhet med vad Eskilstuna kommun anför, anser regeringen att det på nämndnivå kan finnas frågor som lämpar sig väl för ett beslutsfattande där man strävar efter politisk konsensus. Regeringen föreslår därför att det i kommunallagen införs en möjlighet att delegera beslutanderätt till nämndernas presidium. Bestämmelserna om återrapportering till nämnderna ska gälla även för presidierna. Delegation till nämndens presidium kommer inte att skilja sig från andra former av delegation, vare sig när det gäller vilka typer av beslut som kan delegeras eller när det gäller ansvarsfördelningen. Det är därför upp till den enskilda nämnden att avgöra om några, och i så fall vilka, beslut som ska delegeras. Med tanke på presidiets sammansättning kan några exempel ändå ges. Det kan t.ex. handla om sådana beslut där nämnden redan är överens i stora drag om det sakliga innehållet och där beslutet endast är en formalitet. Det kan också gälla både brådskande och icke-brådskande ärenden där nämnden redan har fattat ett inriktningsbeslut. Ett annat exempel är känsliga socialtjänstärenden där man vill hålla kretsen av de inblandade liten. Enkla myndighetsbeslut och beslut om tillstånd är andra exempel på sådant som skulle kunna delegeras till ett presidium.

Degerfors och Ljungby kommuner ifrågasätter förslaget utifrån att maktkoncentrationen till de som sitter i presidierna ökas på bekostnad av nämndernas övriga ledamöter. Eftersom förslaget inte innebär någon skyldighet kan detta dock undvikas genom att kommuner och landsting, om de anser det olämpligt, väljer att inte utnyttja den föreslagna möjligheten till delegation.

Danderyds och Gävle kommuner samt Uppsala läns landsting anför att det är tveksamt om förslaget fyller någon funktion eftersom presidiet i stället kan göras till ett utskott. Enligt utredningen delegeras beslutanderätt redan i dag till nämndpresidier i form av utskott. Därför anser regeringen att förslaget fyller en funktion genom att underlätta för kommuner och landsting. Nämnderna kommer inte längre behöva göra presidierna till utskott för att på så sätt kunna delegera beslutanderätt till dem. Fagersta kommun anser att det behövs ett klarläggande om vad skillnaden blir mellan ett presidium och ett utskott. Både utskott och presidier är i kommunallagens mening kommunala organ. Enligt regeringens förslag kommer det att bli möjligt att anförtro uppgifter både till presidiet och till utskott. Organen uppvisar därför likheter med den skillnaden att det redan av lagen framgår vilka som utgör en nämnds presidium. I övrigt kommer skillnaden mellan eventuella utskott och presidiet till största del avgöras av organisationen av arbetet i den enskilda nämnden.

Ytterligare en aspekt som bör belysas är att beslutsfattandet i presidierna kan bli problematiskt. Både Botkyrka och Göteborgs kommuner efterfrågar förtydliganden i detta avseende. I kommunallagen finns inga regler om hur ett presidium eller ett utskott ska fatta beslut. Vid lika röstetal i fullmäktige har ordförande utslagsröst (5 kap. 44 § KL). Denna bestämmelse är även tillämplig när en nämnd fattar beslut (6 kap. 28 § KL). I ett JO-uttalande (JO 1985/86 s. 278) som rörde en situation med lika röstetal i ett utskott, gav JO uttryck för att ordför-

Prop. 2016/17:171

215

Prop. 2016/17:171 andens röst skulle vara utslagsgivande och rekommenderade kom- munfullmäktige att i reglemente för utskott fastställa beslutsförhetsregler.

I linje med detta uttalande anser regeringen att det finns skäl för fullmäktige att besluta om beslutsförhetsregler även för presidier. JO:s beslut torde ge uttryck för en generell princip om att vid lika röstetal har ordförande utslagsrösten, även vid delegation till presidier. Huddinge kommun anser att fullmäktige därutöver bör reglera frågor kring presidiets sammanträde samt utse en ordförande för presidiet. I den mån en viss fråga faller inom ramen för den kommunala organisationsfriheten är kommuner och landsting oförhindrade att reglera sådant internt. Av lagen framgår dock att nämndens ordförande är ordförande för presidiet.

9.2.3Delegering till annan än anställd

Regeringens bedömning: Möjligheterna att enligt kommunallagen delegera beslutanderätt i kommuner och landsting bör inte utökas till någon utanför den kommunala organisationen.

 

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller

 

har inga invändningar mot utredningens bedömning.

 

 

Härnösands kommun anser att delegering av beslutanderätt till någon

 

utanför den kommunala organisationen skulle kunna innebära problem ur

 

såväl rättssäkerhetssynpunkt som när det gäller möjligheter att tillämpa

 

viktiga bestämmelser kring exempelvis sekretess, tjänstefel och jäv.

 

SKL ifrågasätter bedömningen. Att kunna utnyttja uppdragstagare kan

 

många gånger vara helt avgörande för att klara tillfälliga arbetstoppar.

 

Frågan bör därför utredas vidare. Lidingö, Linköpings och Töreboda

 

kommuner anför att möjligheten att delegera till anställda i andra

 

kommuner eller landsting bör övervägas. I dag finns många exempel på

 

samverkande kommuner som deltidsanställer varandras personal korsvis

 

för att kunna delegera beslutanderätt. En sådan ordning framstår som

 

mycket otymplig och omodern. Tjörns och Vänersborgs kommuner

 

efterfrågar en fördjupad utredning om möjligheten att delegera annan

 

beslutsrätt än sådan som avser myndighetsutövning. Botkyrka kommun

 

anser att det kan finnas behov av att i begränsad omfattning och tid

 

möjliggöra en delegering till särskilt utsedda uppdragstagare. Detta bör

 

möjliggöras genom särskilda nämndbeslut. Vaxholms kommun anför att

 

det sedan tidigare finns en möjlighet till extern delegering av

 

beslutanderätt till anställda i inköpscentraler. Det bör även införas en

 

möjlighet till extern delegation av beslutanderätt i kommunallagen.

 

Värmlands läns landsting anser att det i vissa fall finns ett behov av att

 

kunna delegera beslutanderätt till annan utanför organisationen, särskilt

 

inom området för offentlig upphandling. Näringslivets regelnämnd anser

 

att denna fråga inte utretts tillräckligt och att fler alternativ bör

 

övervägas.

 

 

 

 

 

Skälen för regeringens bedömning: Enligt kommunallagen får

 

delegering ske till utskott, ledamot eller ersättare samt anställd hos

 

kommunen eller

landstinget

(6 kap. 33 §

KL).

Delegering av

216

beslutanderätt kan

alltså inte

ske till någon

utanför

den kommunala

organisationen. Dock finns vissa möjligheter att delegera åt en anställd i Prop. 2016/17:171 en annan kommun att besluta på den uppdragsgivande kommunens

vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden inom bl.a. områdena miljö- och hälsoskydd. Vidare finns det i speciallagstiftning exempel på när beslutanderätt och myndighetsutövning kan lämnas över till privata utförare.

Utredningen gör bedömningen, vilken också Härnösands kommun instämmer i, att det ur rättssäkerhetssynvinkel skulle vara mycket problematiskt att tillåta delegering av beslutanderätt till annan än förtroendevald eller anställd, särskilt när det gäller ärenden som avser myndighetsutövning. Utredningen bedömer att viktiga bestämmelser om sekretess, tjänstefel, jäv m.m. inte skulle vara tillämpliga på de uppdragstagare som kommuner och landsting anlitar.

Av de remissinstanser, i huvudsak kommuner och landsting, som är negativt inställda till utredningens bedömning, anser många att det finns ett stort praktiskt behov av att kunna delegera beslutanderätt externt, t.ex. då bemanningsföretag anlitas.

I regeringsformen framgår att förvaltningsuppgifter kan överlämnas bl.a. åt enskilda individer, men att ett överlämnande av uppgifter som innefattar myndighetsutövning endast får göras med stöd av lag (12 kap. 4 § andra stycket). Att i en ramlag som kommunallagen generellt ge lagstöd för ett sådant överlämnande av uppgifter kräver djupare överväganden. Mot bakgrund av de principiella rättsäkerhetsproblem som är förknippade med delegation till uppdragstagare bedömer regeringen att det för närvarande inte finns skäl att inleda någon utredning av denna fråga. Inom ramen för utredningen om större möjligheter till avtalssamverkan (se avsnitt 5.2) kan dock frågan om möjligheter till delegation till anställd i annan kommun eller landsting komma att ingå.

10 En webbaserad anslagstavla

10.1 Den kommunala anslagstavlan

Kommunallagen förutsätter att det i varje kommun, landsting och

 

kommunalförbund finns en officiell anslagstavla (3 kap. 30 §, 5 kap. 9 §,

 

5 kap. 62 §, 6 kap. 30 § och 10 kap. 6 § KL). Några uttryckliga regler om

 

anslagstavlans utformning finns inte men det anses att anslagstavlan ska

 

placeras på lämplig plats som t.ex. i entrén till kommunens eller

 

landstingets centrala förvaltning. Förutom att anslagstavlan används för

 

anslag om att protokoll från sammanträden har justerats, används den

 

bl.a. för kungöranden av kommande sammanträden. Utöver

 

bestämmelser i speciallagstiftning som plan- och bygglagen (2010:900),

 

förkortad PBL, finns närmare reglering om användningen av

 

anslagstavlan i lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos

 

myndighet m.m. Även lagen (1970:462) om vissa anslag på kommuns

 

anslagstavla innehåller generella bestämmelser som rör den kommunala

 

anslagstavlan. Av den framgår att det åligger kommunen att anslå

217

 

Prop. 2016/17:171 handling på anslagstavlan om myndighet eller enskild på grund av lag eller annan författning får påkalla det (1 §). Sedan handlingen varit anslagen under föreskriven tid, ska den som påkallat åtgärden få ett bevis om det (4 §).

Kommunala beslut anses gällande från den tidpunkten då protokollet över beslutet har justerats. Av allmänna rättsgrundsatser anses dock följa att normbeslut inte har bindande verkan mot enskilda, dvs. är verkställbara, innan de har kungjorts (offentliggjorts). Den grundläggande formen för offentliggörande av kommunala beslut är tillkännagivandet på kommunens eller landstingets anslagstavla att protokollet över beslutet har justerats. Från den tidpunkten börjar tiden för rätten att överklaga beslut som fattats vid sammanträdet att löpa, som vid laglighetsprövning är tre veckor (10 kap. 6 § KL).

Den information som ges på den kommunala anslagstavlan är ensidig från kommunen, landstinget eller kommunalförbundet. Syftet är inte att kommunmedlemmarna eller andra ska kunna anslå något på tavlan. För att någon annan ska kunna få tillgång till anslagstavlan krävs särskild reglering.

10.2En webbaserad anslagstavla

10.2.1Den fysiska anslagstavlan ska ersättas

Regeringens förslag: Den fysiska kommunala anslagstavlan ska ersättas med en anslagstavla på varje kommuns, landstings och kommunalförbunds webbplats.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna

tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Flera kommuner däribland Degerfors kommun anför att de kommuner som önskar ska tillåtas att också ha kvar den traditionella anslagstavlan. Förvaltningsrätten i Linköping anför att en fråga som inte berörts är vad som gäller för kommunala appar till smarta telefoner. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt ett antal kommuner har anfört att det inte kan uteslutas att regleringen kunnat göras på ett annat sätt för att nå teknikneutralitet. Kungsbacka och Täby kommuner anför att det bör övervägas om begreppet anslagstavla även fortsatt ska användas. Ljusnarsbergs kommun anför att utredningen inte beaktat den ökade arbetsbördan och merkostnaden som detaljregleringen av den digitala anslagstavlan medför. SKL anser att frågan om hur material från anslagstavlan bevaras och frågor om den praktiska hanteringen av register- och integritetsaspekter bör följas upp. Upplands-Bro kommun anför att kommunernas anslagstavlor mycket väl skulle kunna lämpa sig för gemensam publicering. Det kan även finnas ett nationellt intresse av en gemensam kommunal anslagstavla för alla Sveriges kommuner.

Bland de instanser som uttryckt sig negativt över förslaget finns Nykvarns kommun som anför att förslaget kan minska administrationen

men också försämra tillgängligheten för en del medborgare, t.ex. äldre

218

och nyanlända. Tidaholms kommun anför att det i framtiden kan bli

Prop. 2016/17:171

problematiskt att utpeka ett enskilt digitalt medium. Vindelns och Vännäs

 

kommuner anför att varje kommun själv bör få avgöra om anslagstavlan

 

ska finnas på webbplatsen eller i fysiskt format. Pensionärernas

 

riksorganisation, (PRO) anser att den elektroniska anslagstavlan ska vara

 

ett komplement till den befintliga kommunala anslagstavlan.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Den fysiska anslagstavlan bör ersättas med en digital lösning

 

Utredningen anser det finns starka skäl som talar för att en webbaserad

 

anslagstavla innebär så många fördelar i förhållande till en fysisk att en

 

övergång bör ske till en webbaserad anslagstavla. Enligt utredningen

 

skulle en sådan förändring öka tillgängligheten och rättssäkerheten. De

 

nackdelar som avsaknaden av en fysisk anslagstavla innebär bör vägas

 

upp främst genom en utökad serviceskyldighet. Sammantaget finner

 

utredningen att en webbaserad anslagstavla bättre kan uppfylla kraven på

 

en anslagstavla än vad en fysisk kan göra.

 

I likhet med majoriteten av remissinstanserna delar regeringen

 

utredningens uppfattning att en digitalt publicerad information

 

sammantaget framstår som lämpligare än den nuvarande ordningen med

 

en fysisk anslagstavla. Att tillgången till informationen förbättras

 

avsevärt talar starkt för denna lösning. Det finns personer som inte har

 

egen tillgång till dator eller smart telefon. Regeringen instämmer i

 

utredningens bedömning att även dessa personers tillgång till information

 

kommer att förbättras genom att personer i deras närhet kommer att ha

 

bättre tillgång till den digitalt publicerade informationen. Det är vidare

 

värt att beakta att 25 procent av befolkningen har längre än en mil till sin

 

kommunala anslagstavla och drygt 75 procent har längre än en mil till

 

sitt landstings anslagstavla. Dagens situation innebär därmed att många

 

invånare får sägas ha en relativt begränsad tillgång till anslagstavlan.

 

Även om tillgängligheten till information genom en webbaserad

 

lösning kommer att öka för de allra flesta kommer det fortsatt under lång

 

tid finnas personer som är i behov av andra informationskanaler än

 

internet för att tillgodogöra sig den information som anslagstavlan ska

 

ge. Regeringen föreslår därför en utökad serviceskyldighet för

 

kommunerna när det gäller att förmedla den information som

 

tillkännages på anslagstavlan (se nedan under 10.2.5).

 

Regeringens förslag innebär att den fysiska anslagstavlan ska ersättas

 

med en webbaserad anslagstavla. Ett alternativ hade varit att införa en

 

ordning där tillkännagivanden görs på två sätt samtidigt, dvs. att både en

 

fysisk och en digital anslagstavla samtidigt fullgör den rättsliga

 

funktionen av anslagstavla. Regeringen anser att ett sådant system skapar

 

risk för oklarheter t.ex. genom att uppgifter skiljer sig åt avseende

 

innehåll eller utseende mellan den webbaserade och den fysiska

 

anslagstavlan eller att tillkännagivandena anslås eller tas bort vid olika

 

tider. En sådan lösning bör därför undvikas. Regeringen anser att det i

 

kommunallagen ska regleras till vilken anslagstavla de formella

 

uppgifterna runt olika tillkännagivanden är kopplade och att det för varje

 

kommun, landsting och kommunallförbund endast ska finnas en sådan

 

anslagstavla. Den föreslagna serviceskyldigheten innebär också att det

219

Prop. 2016/17:171

220

inte kan anses finnas ett behov av ett system med två parallella anslagstavlor.

En webbaserad anslagstavla

Digital informationsspridning från kommuner och landsting till sina medlemmar kan ske på olika sätt och i olika digitala kanaler som t.ex. genom e-post, sociala medier eller olika appar. Det mest utbredda och etablerade kanalvalet för informationsspridning är genom de egna webbplatserna. I likhet med utredningen anser regeringen därför att en digital lösning som ersättare för den fysiska anslagstavlan bör utgå från kommunens, landstingets eller, i förekommande fall, kommunalförbundets webbplats. Flera remissinstanser, däribland SKL, har anfört att utredningens förslag inte är teknikneutralt. En anslutande fråga är den som Förvaltningsrätten i Linköping framfört om vad som gäller för användningen av appar. Regeringen instämmer i att lagstiftningen om möjligt bör göras teknikneutral. Det aktuella förslaget handlar dock specifikt om att lagstadga om ett teknikskifte från att på en fysisk plats att tillkännage information till att göra det digitalt. Förslaget är i denna mening inte teknikneutralt. Regeringens förslag bygger på slutsatsen att en digitalt baserad anslagstavla sammantaget är att föredra. När det sedan gäller att fastslå att det är på webbplatsen som anslagstavlan ska finnas gör regeringen följande överväganden. Även om det är riskabelt att spekulera i framtida teknik- och kanalutveckling framstår det enligt regeringens mening som rimligt att anta att internet fortsatt kommer att vara det grundläggande forumet för digital kommunikation. En offentlig webbplats är tillgänglig för alla som har tillgång till internet och adekvat mjukvara. Såsom utredningen konstaterat så har dessutom alla kommuner och landsting i dag en webbplats, vilket innebär att en grundläggande infrastruktur för detta redan finns. Detta innebär inget hinder mot att göra anslagstavlans information tillgänglig på annat sätt, t.ex. genom en app. Sådana kompletterande serviceåtgärder kan dock inte ersätta den lagstadgade skyldigheten att inrätta en webbaserad anslagstavla.

Upplands-Bro kommun har anfört att kommunernas anslagstavlor mycket väl skulle kunna lämpa sig för gemensam publicering. Enligt regeringens mening finns det dock fördelar med kravet på att anslagstavlan ska finnas på den enskilda kommunens eller landstingets webbplats. En sådan placering betonar medlemmens koppling till den egna kommunen eller landstinget och kan på sådant sätt också tydliggöra betydelsen av den lokala demokratin. Regeringen anser därför att en obligatorisk och gemensam nationell anslagstavla inte vore en lämplig plattform för kommuner och landstings tillkännagivanden. Anslagstavlans formella funktion och de rättsföljder som är kopplade till denna innebär som anförts ovan att placeringen av den digitala anslagstavlan bör regleras i lag. Detta innebär att en lösning där kommuner och landsting frivilligt samarbetar om en nationell plattform för tillkännagivanden inte kan accepteras eftersom ett sådant system riskerar att bli alltför svåröverskådligt.

Flera remissinstanser har uttryckt att den fysiska anslagstavlan bör få användas även fortsättningsvis eller att den enskilda kommunen själv bör

få avgöra vilken anslagstavla som ska användas. Regeringen vill i detta Prop. 2016/17:171 sammanhang framhålla att förslaget inte innebär något förbud mot att

sätta upp anslag på befintliga eller framtida fysiska anslagstavlor. Ett sådant förfarande kan tvärtom vara ett sätt att fullgöra den av regeringen föreslagna serviceskyldigheten, som är ägnad att öka tillgängligheten till information från den webbaserade anslagstavlan för medlemmar som inte kan tillgodogöra sig denna (se nedan under 10.2.5). Såsom anförts ovan så anser regeringen dock att rättssäkerhetskäl starkt talar för att det i kommunallagen måste regleras till vilken anslagstavla de formella uppgifterna runt olika tillkännagivanden är kopplade och att det för varje kommun, landsting och kommunallförbund endast kan finnas en sådan anslagstavla. Därför är en ordning med två parallellt gällande anslagstavlor eller där det överlåts till enskilda kommuner och landsting att själva avgöra vilken som ska användas inte lämplig, enligt regeringens mening.

Benämningen anslagstavla

Kungsbacka och Täby kommuner ifrågasätter att benämningen anslagstavla även fortsatt ska användas. Regeringen bedömer dock att anslagstavla är ett ändamålsenligt begrepp, även för en webbaserad funktion. Såsom konstaterats ska den webbaserade anslagstavlan vara enkelt tillgänglig och särskiljbar från den övriga webbplatsen. Detta innebär enligt regeringens mening att funktionen måste ges ett från den övriga webbplatsen särskiljande och lagstadgat namn. Eftersom funktionen även fortsättningsvis främst är avsedd för att tillkännage ensidig information avsedd till medlemmarna som ett kollektiv anser regeringen att det befintliga namnet anslagstavla även fortsatt är den lämpligaste benämningen.

10.2.2Anslagstavlans innehåll

Regeringens förslag: Anslagstavlan ska innehålla

tillkännagivanden om fullmäktiges sammanträden,

tillkännagivanden av justerade protokoll,

tillkännagivanden av delegationsbeslut som inte ska anmälas till en nämnd,

justerade protokoll i den utsträckning kommunen eller landstinget bestämmer och det inte strider mot lag eller annan författning, och

upplysningar om hur beslut kan överklagas.

Anslagstavlan ska även innehålla kungörelser, tillkännagivanden eller annan information som med stöd av lag eller annan författning ska meddelas på anslagstavlan. När en sådan handling varit anslagen under den föreskrivna tiden ska den som påkallat åtgärden få ett bevis om det från kommunen, landstinget eller kommunalförbundet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrker

 

eller invänder inte mot förslaget. Justitieombudsmannen (JO) framhåller

 

vikten av att beslut som fattats med stöd av delegation läggs ut på

221

 

Prop. 2016/17:171 anslagstavlan på ett sådant sätt att beslutet går att identifiera, givetvis med beaktande av de sekretesshänsyn som måste tas, och med beaktande av de övriga överväganden som måste göras vid en publicering på internet. Förvaltningsrätten i Härnösand anför att det finns ett behov av att utreda möjligheten att ersätta även det nuvarande förfarandet med kungörelsedelgivning av upphävda beslut och verkställighetsförbud i domstol med tillkännagivande på den digitala anslagstavlan i den berörda kommunen eller landstinget. Halmstads kommun anser att tillkännagivanden av delegationsbeslut som inte ska anmälas till nämnd, inte ska anslås på digitala anslagstavlan med tanke på personuppgiftslagen (1998:204). Eslövs och Lunds kommuner föreslår att den s.k. preklusionsfristen ska framgå på anslagstavlan.

Skälen för regeringens förslag

Den webbaserade anslagstavlan ska innehålla mer information än den nuvarande

En webbaserad anslagstavla möjliggör att ytterligare information kan ges än vad en fysisk anslagstavla ger utrymme för. Detta ger möjligheter till mer lättillgänglig information till medlemmarna. Regeringen föreslår mot denna bakgrund en viss utökning av vilken information som ska anslås på anslagstavlan. Vidare föreslår regeringen att viss ytterligare information ska få anslås (se nedan under 10.2.3).

Anslagstavlans formella funktion medför, enligt regeringens mening, att möjligheten till ytterligare information bör användas med försiktighet. Ska ytterligare information ges, ska denna vara av samma karaktär som den som tidigare getts på anslagstavlan. Därför bör det främst vara fråga om ensidig information som är riktad till medlemmarna som kollektiv. Andra typer av information eller tjänster som byggs upp digitalt ska inte få finnas på den webbaserade anslagstavlan.

Frågan om det på grund av den webbaserade anslagstavlan, såsom

Förvaltningsrätten i Härnösand anför, finns skäl att förändra delgivningsförfarandet i laglighetsprövningsmål enligt kommunallagen ryms inte inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Tillkännagivanden om fullmäktiges sammanträden ska ske på den webbaserade anslagstavlan

Hittills gäller att kungörelse om varje sammanträde i fullmäktige ska anslås på kommunens eller landstingets anslagstavla minst en vecka före sammanträdesdagen. Kungörelsen ska innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet och de ärenden som ska behandlas. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att kungörelse i detta sammanhang ska ersättas med tillkännagivande. Det ska därför tillkännages på den webbaserade anslagstavlan när fullmäktiges sammanträden ska ske. I övrigt ska tillkännagivandet innehålla samma information som enligt den nu gällande regleringen.

Utöver kungörelse på anslagstavlan ska enligt gällande regler även en kungörelse lämnas till varje ledamot och ersättare. Regeringen anser att detta utgör en kallelse som riktar sig direkt till ledamöterna. Regleringen av detta ska således inte finnas i anslutning till regleringen av den

222

kommunala anslagstavlan, utan i stället tillsammans med reglerna för fullmäktige (se avsnitt 10.3.1).

Protokollsjusteringar över fattade beslut ska tillkännages på den webbaserade anslagstavlan

Det som enligt nuvarande regler ska tillkännages på den kommunala anslagstavlan är främst meddelanden om att kommunala beslutsprotokoll har justerats. Dessa meddelanden ska enligt regeringens förslag i stället tillkännages på den webbaserade anslagstavlan. Som tidigare gäller detta alla beslut som kan överklagas genom laglighetsprövning, dvs. beslut av fullmäktige, nämnder och de som i övrigt kan fatta överklagbara beslut.

Beslutsprotokoll för delegationsbeslut som inte ska anmälas

Regeringen föreslår i avsnitt 9 att nämnderna själva ska kunna besluta om att fattade delegationsbeslut ska anmälas till nämnden. Enligt förslaget ska beslut som inte anmäls protokollföras särskilt om beslutet får överklagas genom laglighetsprövning. För att dessa beslut ska komma till medlemmarnas kännedom och kunna överklagas ska det på anslagstavlan tillkännages att sådana beslut har fattats. Regeringens förslag innebär inte några formkrav på hur sådana protokoll ska utformas. Mot denna bakgrund anser regeringen att kommuner och landsting också ska bestämma hur tillkännagivandet ska ske. Det kan göras t.ex. genom att anslå protokoll där beslutet framgår eller protokoll där det framgår vilka delegationsbeslut som fattats. Regeringen instämmer i det som JO har anfört om att det är mycket viktigt att tillkännagivandet sker på sådant sätt att beslutet går att identifiera. Utformningen av tillkännagivandena måste dock ske i enlighet med reglerna om offentlighet- och sekretess och skydd för personuppgifter.

Beslutsprotokoll från sammanträden

Regeringen är, i likhet med utredningen, positiv till att protokoll över fullmäktige och nämnders beslut finns tillgängliga på internet. Utredningen har också kunnat konstatera att detta redan sker i relativt stor omfattning. All information i protokollen kan dock inte läggas ut på internet. Hänsynen till framför allt enskilda individer sätter gränser för det. Bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagstiftningen sätter, redan vid en fysisk hantering, gränser för vilka uppgifter som kan lämnas ut och påverkar utformningen av kommunala beslutsprotokoll. Vanligtvis tas känsliga uppgifter inte in utan står främst att läsa i beslutsunderlagen. Vid en webbpublicering måste även en granskning enligt personuppgiftslagen göras. Den sätter också gränser för vilken information som kan lämnas ut på internet. I likhet med utredningen anser regeringen därför att det inte är lämpligt att införa några tvingande regler om att publicera protokoll över fullmäktiges och nämndernas sammanträden. För det fall en kommun eller landsting bestämmer sig för att publicera protokollen anser regeringen att denna typ av information har en naturlig plats på anslagstavlan. Regeringen föreslår därför att dessa protokoll, om de publiceras, ska finnas på den webbaserade anslagstavlan. Publicering får dock inte ske om det inte är möjligt enligt lag eller annan författning, främst till följd av bestämmelser om sekretess

Prop. 2016/17:171

223

Prop. 2016/17:171 och skydd för personuppgifter. Förslaget gör det möjligt att, genom anslagstavlornas tillkännagivanden om att beslut har fattats i ett visst ärende, direkt eller genom en länk komma till beslutets innehåll.

Information om hur man överklagar

Anvisningar om hur man överklagar finns enligt nuvarande bestämmelser för förvaltningsbeslut (21 § andra stycket förvaltningslagen [1986:223]) och för domar i förvaltningsdomstolarna (31 § andra stycket förvaltningsprocesslagen [1971:291]). Regeringen anser att det vore värdefullt med sådana anvisningar även för kommunala beslut som kan överklagas genom laglighetsprövning. Beslut enligt kommunallagen skiljer sig emellertid från förvaltningsbeslut. Redan viljeyttringar och uttalanden utan rättsföljder kan anses utgöra beslut enligt kommunallagen. Detta innebär att ett system liknande det som finns för förvaltningsbeslut, där en hänvisning kopplas till varje överklagbart beslut, inte rimligen kan skapas för sådana kommunala beslut.

Regeringen föreslår i stället att det på den webbaserade anslagstavlan ska skapas en permanent och allmän upplysning om hur man överklagar beslut enligt kommunallagen. Kommuner och landsting får själva bestämma om den närmare utformningen och placeringen av denna information. Enligt regeringens mening ligger dock i kravet på att ge upplysning om hur man överklagar att de lagkrav för överklagande som finns i kommunallagen klart ska framgå. I detta ligger även information om den s.k. preklusionsfristen. Så som utredningen framfört kan Domstolsverkets överklagandehänvisningar tjäna som vägledning vid utformningen. Det finns vidare inget som hindrar att kommuner och landsting, genom t.ex. SKL, tar fram en gemensam form för hur en sådan upplysning ska lämnas. Regeringen anser mot bakgrund av att en stor del av innehållet på anslagstavlan berör kommunala beslut att det är lämpligt att en sådan hänvisning lämnas på den webbaserade anslagstavlan.

Beslut om antagande av kommunala föreskrifter

Kommunala föreskrifter kungörs genom att det på kommunens eller landstingets anslagstavla tillkännages att protokollet för de beslutade föreskrifterna har justerats. Utöver det ska de gällande föreskrifterna som huvudregel finnas tillgängliga på kommunens eller landstingets webbplats, samlade i kommunens eller landstingets författningssamling eller på något annat sätt. Regleringen innebär att det är de fysiska protokollen som utgör de rättsligt bindande föreskrifterna. Det som samlas på webbplatsen utgör endast information för att ge bättre tillgång till föreskrifterna.

Tillkännagivandet av att kommunala föreskrifter beslutats kommer enligt regeringens förslag i fortsättningen att ske på den webbaserade anslagstavlan. Detta förändrar inte att det är beslutet om att anta föreskrifterna som fastslår det rättsligt bindande innehållet i dem. Regeringens förslag påverkar inte heller skyldigheten att tillgängliggöra föreskrifterna på kommunens eller landstingets webbplats samlade i en författningssamling eller på annat sätt. Själva författningarna ska även

224

fortsatt hållas tillgängliga på något annat ställe på kommunens eller Prop. 2016/17:171 landstingets webbplats och inte på den webbaserade anslagstavlan.

Tillkännagivanden enligt speciallagstiftning

Utöver de tillkännagivanden som ska ske enligt kommunallagen finns bestämmelser i speciallagstiftning om att kungöra, tillkännage eller ge annan information genom anslagstavlan. Den typen av information ska även fortsättningsvis kunna tillkännages genom de kommunala anslagstavlorna.

Regeringen anser, i likhet med utredningen, att den föreslagna regleringen av anslagstavlan ger utrymme för fortsatt tillämpning av bestämmelser i andra författningar som är utformade med en fysisk anslagstavla som utgångspunkt. Sådana författningar kan därför fortsättningsvis tillämpas även med den föreslagna webbaserade anslagstavlan. Ska något anslås på den kommunala anslagstavlan enligt sådana författningar kommer det fortsättningsvis att ske på den webbaserade anslagstavlan, med den utökade serviceskyldighet som följer av den föreslagna regleringen. När en sådan handling varit anslagen under den föreskrivna tiden ska den som påkallat åtgärden få ett bevis om det från kommunen, landstinget eller kommunalförbundet. I kommande översyner av dessa författningar kommer regeringen att överväga behovet av att anpassa dessa avseende den nya kommunalagens terminologi och i förekommande fall även överväga behovet av annonsering i ortstidning.

10.2.3Annat som får finnas på anslagstavlan

Regeringens förslag: Meddelande om sammanträde med en styrelse eller en annan nämnd ska få tillkännages på anslagstavlan. Detsamma ska gälla beslutsunderlag inför fullmäktiges, styrelsens och nämndernas sammanträden.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot

förslaget.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Ytterligare information ska få finnas på anslagstavlan

 

Anslagstavlans funktion är i grunden att tillkännage viss i lagtext angiven

 

information. För att bevara anslagstavlans tydlighet och tillgänglighet bör

 

utrymmet för att publicera ytterligare information på anslagstavlan vara

 

begränsat. Regeringen anser dock att det finns behov av ett utrymme att

 

på anslagstavla tillkännage annan information. Detta utrymme ska vara

 

lagreglerat för att upprätthålla anslagstavlans grundläggande funktion.

 

Meddelanden om sammanträden

 

Utöver tillkännagivanden om fullmäktiges sammanträden, som redan ska

 

tillkännages på anslagstavlan, bör information om kommande styrelse-

225

 

Prop. 2016/17:171 eller nämndsammanträden kunna läggas ut på anslagstavlan. För det fall kommunen, landstinget eller kommunalförbundet önskar sprida information om när och var ett sådant sammanträde ska hållas är det rimligt att denna information finns på anslagstavlan där även information om fullmäktiges sammanträden tillkännages. I likhet med utredningen bedömer regeringen att detta bör vara särskilt påkallat om en styrelse eller nämnd håller ett offentligt sammanträde. Sådan information ska därför kunna ges på anslagstavlan.

Beslutsunderlag

Såsom utredningen anför kan det ur ett demokratiskt perspektiv finnas fördelar med att beslutsunderlag inför fullmäktige-, styrelse- och nämndsammanträden görs tillgängliga på internet. Regeringen anser att det bör vara upp till varje kommun, landsting och kommunalförbund att avgöra i vilken utsträckning detta är lämpligt. Vid denna bedömning ska förutom lämpligheten även prövas om uppgifterna kan publiceras mot bakgrund av reglerna om offentlighet och sekretess samt skydd för personuppgifter. För det fall beslutsunderlagen ska tillkännages är det enligt regeringens mening rimligt att det kan göras tillsammans med tillkännagivandet av det sammanträde där ärendet ska behandlas.

10.2.4Anslagstavlans utformning

Regeringens förslag: Anslagstavlan ska vara lättillgänglig och kunna särskiljas från övrigt innehåll på kommunens, landstingets eller kommunalförbundets webbplats.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller framför

inga invändningar mot förslaget. Myndigheten för delaktighet anför att det bör föras in krav i lagtexten på att anslagstavlan ska vara tillgänglig utifrån gällande lagar och rekommendationer. Förvaltningsrätten i Linköping anför att det som utredningen har framhållit om att kravet på att anslagstavlan ska ”vara lättillgänglig” innebär att den bör kunna nås direkt från startsidan på kommunens eller landstingets webbplats, bör uttryckas i lagtexten. Förvaltningsrätten anför vidare att det kan uppkomma problem med att avgöra vad som är kommunens eller landstingets webbplats. Synskadades Riksförbund anser att anslagstavlan bör utformas med hänsyn till krav på tillgänglighet för målgruppen synskadade medborgare. Alla hemsidor måste utformas enligt de internationella riktlinjer som finns.

Skälen för regeringens förslag

Krav på anslagstavlans utformning

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det är viktigt att innehållet på den webbaserade anslagstavlan ska kunna särskiljas från övrigt innehåll på kommunens, landstingets eller kommunalförbundets

webbplats. På grund av de rättsföljder som är kopplade till ett

226

tillkännagivande på anslagstavlan är det centralt att det klart framgår vad som är anslagstavla och att den är tydligt skild från övrigt innehåll på webbplatsen. Detta kan ske genom rubriksättning eller genom utformningen av gränssnittet gentemot användarna i övrigt. Användarna ska genom anslagstavlan kunna tillgodogöra sig den information som anslås där utan att själva behöva göra ytterligare sökningar. Det hindrar inte att informationen i sig kan vara placerad på skilda platser som användarna direkt länkas till. Den bakomliggande strukturen för informationen saknar därför betydelse. Det är anslagstavlan som den syns för användarna som ska vara lättillgänglig och kunna särskiljas från övrigt innehåll på webbplatsen.

Av såväl rättsäkerhets- som tillgänglighetsskäl är det vidare viktigt att anslagstavlan är lättillgänglig. Anslagstavlan kan med fördel placeras direkt på webbplatsens startsida. Om anslagstavlan inte placeras på startsidan bör det redan där framgå hur man går vidare till anslagstavlan. Regeringen anser till skillnad från Förvaltningsrätten i Linköping inte att det i lag bör anges exakt på vilket sätt anslagstavlan ska kunna nås. Som både regeringen och utredningen framhållit kan flertalet lösningar vara tänkbara inom ramen för kravet på en lättillgänglig anslagstavla. Det föreslagna kravet på lättillgänglighet ger kommuner, landsting och kommunalförbund möjlighet att anpassa utformningen av anslagstavlan utifrån sina egna webbplatser. Regeringen bedömer vidare att frågan om vad som är kommunens eller landstingets webbplats, för det fall den uppkommer, får hanteras av rättstillämpningen

Särskilt om kommunalförbund

Regeringens förslag innebär att kommunalförbund ska ha en egen anslagstavla på internet. För de kommunalförbund som redan har egna självständiga webbplatser gäller motsvarande krav för dem som gäller för kommunernas och landstingens anslagstavlor. Det finns emellertid inget som hindrar att kommunalförbund i stället för en självständig webbplats använder sig av en av förbundsmedlemmarnas webbplatser. I sådant fall ska kommunalförbundets anslagstavla kunna särskiljas från såväl förbundsmedlemmens webbplats som förbundsmedlemmens egen anslagstavla. Av rättssäkerhetsskäl ska förbundet endast ha en anslagstavla eftersom informationen inte får återges självständigt på flera webbplatser. Ett sådant system skulle innebära en risk för att uppgifterna inte kommer att överensstämma med varandra. Det finns dock inget som hindrar att det skapas länkar från varje förbundsmedlems webbplats till den webbplats där kommunalförbundet har sin anslagstavla, oavsett var denna har placerats.

Anpassning utöver bestämmelsens krav

Såsom utredningen angett är det lämpligt att kommunen, landstinget eller kommunalförbundet överväger i vilken utsträckning deras medlemmar har särskilda behov som bör påverka utformningen av anslagstavlan. Det kan bl.a. handla om att beakta invånarnas språkliga och kulturella bakgrund liksom personers funktionsnedsättningar. Till detta kommer de krav på tillgänglighetsanpassning som följer av speciallagstiftning. Regeringen anser dock att det, i likhet med den nuvarande regleringen

Prop. 2016/17:171

227

Prop. 2016/17:171 om anslagstavlan, inte finns skäl att införa några särskilda krav på tillgänglighetsanpassning för den webbaserade anslagstavlan. Regeringen vill vidare betona att frånvaron av sådan anpassning inte påverkar bedömningen av om ett tillkännagivande på anslagstavlan har skett i enlighet med kommunallagens bestämmelser.

Regeringen delar inte Myndigheten för delaktighets åsikt att det ska specificeras att anslagstavlan ska vara tillgänglig utifrån gällande lagar då ett sådant krav framstår som överflödigt. Lagstiftningen ger, enligt regeringens mening, utrymme för att beakta tillgänglighetsaspekter för personer med särskilda behov och för minoritetsgrupper bland den lokala befolkningen.

10.2.5En utökad serviceskyldighet

Regeringens förslag: Kommuner, landsting och kommunalförbund ska i sina lokaler eller på annan plats ge allmänheten möjlighet att ta del av innehållet på anslagstavlan.

 

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

 

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna

 

tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Fagersta, Avesta,

 

Hedemora, Norberg och Skinnskattebergs kommuner förutsätter att

 

skyldigheten inte är mer långtgående än att erbjuda tillgång till en digital

 

skärm eller motsvarande i entrén där informationen anslås. Göteborgs

 

kommun anför att förvaltningslagens och tryckfrihetsförordningens

 

gällande reglering är fullt tillräcklig och att någon utökning av

 

serviceskyldigheten inte är nödvändig samt att terminaler för att läsa

 

tavlan bör uppställas på fler ställen än i kommunhuset. Ljusnarsbergs

 

kommun anför att möjligheten att ta del av innehållet på anslagstavlan

 

bör kunna tillgodoses genom att den fysiska anslagstavlan kompletterar

 

den webbaserade och möjligheten att begära ut information och

 

handlingar. Vindelns och Vännäs kommuner anför att lagtexten kan

 

tolkas så att kommunen ska ge denna möjlighet i samtliga av sina lokaler.

 

Sveriges ungdomsråd anser att den utökade servicen inte täcker upp de

 

funktioner som en fysisk anslagstavla fyller.

Elöverkänsligas

 

Riksförbund anser att det är nödvändigt att personer kan få utskrifter med

 

den information som publicerats på internet.

 

 

 

Skälen för regeringens förslag: Införandet av en webbaserad

 

anslagstavla innebär en väsentligt större spridning av den information

 

som hittills lämnats på den fysiska anslagstavlan. Denna spridning

 

innebär också generellt sett att medlemmarnas tillgång till informationen

 

ökar. Såsom utredningen konstaterat, och som också framhållits av flera

 

remissinstanser, kan det dock finnas kategorier av medlemmar för vilka

 

tillgänglighet med endast en webbaserad anslagstavla i stället minskar.

 

För att säkerställa en fortsatt tillgång till information för sådana

 

medlemmar instämmer regeringen i utredningens bedömning att en

 

utökad serviceskyldighet bör införas. Regeringen delar inte Göteborgs

 

kommuns uppfattning att regleringen i förvaltningslagen

och

 

tryckfrihetsförordningen

är

tillräcklig.

Kommuner,

landsting

och

228

kommunallförbund ska

vara

skyldiga att

på ett eller

annat sätt

hålla

materialet från anslagstavlan tillgängligt på ett mer aktivt och direkt sätt Prop. 2016/17:171 än vad som gäller för allmänna handlingar i övrigt. Såsom utredningen

angett kan detta ske genom att dataterminaler tillhandahålls eller genom tillgång till utskrifter. Regeringen vill i denna del påpeka att det inte finns några hinder mot att tillhandhålla sådana möjligheter på fler eller andra ställen än i kommunhuset. Regleringen innebär dock inte något krav på att tillhandhålla dessa möjligheter i samtliga lokaler, lagens krav kan uppfyllas genom att möjligheten ges på ett ställe. Som anförts tidigare innebär förslaget inte heller något förbud mot att fortsatt använda fysiska anslagstavlor för uppfyllande av serviceskyldigheten. Anslag på sådana tavlor kan dock inte ersätta tillkännagivande på den webbaserade anslagstavlan utan är endast en service till medlemmarna.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att ytterligare reglering av tillvägagångssättet för att uppfylla serviceskyldigheten inte bör införas.

10.3Angränsande lagändringar

10.3.1Fullmäktiges ledamöter ska kallas till sammanträde

Regeringens förslag: Kravet på att inför sammanträden lämna kungörelse till varje fullmäktigeledamot och ersättare ska ersättas med ett krav på att dessa ska kallas till sammanträde.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

Utredningen föreslår att ledamöter och ersättare ska kallas på lämpligt

 

sätt.

 

Remissinstanserna: Tillstyrker eller har inget att invända mot

 

förslaget. Lunds universitet anför att kravet på att ledamöter och ersättare

 

ska kallas till sammanträde ”på lämpligt sätt” framstår som överflödigt.

 

Lämpligheten får anses ligga i att något visst förfarande uppfyller krav på

 

att utgöra en kallelse.

 

Skälen för regeringens förslag: I anslutning till den nuvarande regeln

 

i 5 kap. 9 § KL om att kungörelse av fullmäktiges sammanträde ska

 

anslås finns en bestämmelse som anger att kungörelsen också ska lämnas

 

till varje ledamot och ersättare. På grund av att dessa tillkännagivanden

 

enligt regeringens förslag kommer att ske via anslagstavlorna på

 

webbplatserna bör denna regel ändras. I enlighet med vad utredningen

 

anfört anser regeringen vidare att begreppet kungörelse bara ska

 

användas när det avser ett allmänt tillkännagivande av information (se

 

vidare avsnitt 14). Att lämna information om fullmäktiges sammanträde

 

till enskilda ledamöter och ersättare är i stället fråga om en kallelse.

 

Skyldigheten att lämna en kungörelse ska därför ersättas med en

 

skyldighet att kalla ledamöterna till sammanträde.

 

Lunds universitet har anfört att regleringen att kallelsen ska ske på

 

”lämpligt sätt” framstår som överflödig. Kravet att överlämna

 

kungörelsen på ett lämpligt sätt infördes i samband med nuvarande

 

kommunallag. Innan dess gällde att kungörelsen skulle skickas med post.

229

 

Prop. 2016/17:171 Såsom Lunds universitet anför får dock i kravet på att ledamöter och ersättare ska kallas anses ligga att kallelsen når ledamöterna och ersättarna på lämpligt sätt. Kallelse kan t.ex. ske skriftligen, via e-post eller via en annan teknisk lösning som kommunen eller landstinget bestämmer. Att kallelsen ska ske på lämpligt sätt behöver därför inte framgå av lagtexten.

10.3.2Inget krav på kungörelse i ortstidning

Regeringens förslag: Skyldigheterna att i ortstidning kungöra fullmäktiges sammanträden och tillkännage justering av landstingens beslutsprotokoll ska upphöra.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna

tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget.

Alvesta kommun anför att tillräcklig spridning av informationen kan uppnås via den webbaserade anslagstavlan. Hagfors kommun anser att en tydlig digitaliserad anslagstavla på ett tillfredställande sätt kommer kunna ersätta annonser i ortstidningen. Knivsta kommun anför att förslaget innebär en besparing för kommunen, då de tidningar som krävs för att annonseringen ska vara lagenlig är större tidningar med höga annonskostnader. Gävle kommun avstyrker förslaget och anför att det är viktigt att kännedom om kommunfullmäktiges arbete sprids till en bred allmänhet på många olika sätt – inte bara genom tidningar – men att tidningar är fortfarande en viktig kanal. Näringslivets Regelnämnd skulle vilja se en djupare analys av vilken förmåga tidningsbranschen har att hantera ett intäktsbortfall från slopandet av kravet på kallelse i dagstidning.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag om en webbaserad kommunal anslagstavla innebär en väsentligt större spridning av den information som hittills lämnats på den fysiska anslagstavlan. Mot denna bakgrund anser regeringen att det inte längre är påkallat att ålägga kommuner, landsting och kommunalförbund att publicera information i dagstidningar på det sätt som tidigare gällt. Såsom utredningen har angett utgör slopandet av detta krav inget hinder mot att informera medlemmarna via ortstidningar. I likhet med utredningen anser regeringen dock att valet av informationskanal, utöver den webbaserade anslagstavlan, ska överlämnas till kommunerna, landstingen och kommunalförbunden själva. Det står därför kommuner och landsting som, i likhet med Gävle kommun, anser att tidningar är en viktig kanal för informationsspridning fritt att fortsätta att annonsera som tidigare.

Näringslivets regelnämnd har efterfrågat en djupare analys av tidningsbranschens förmåga att hantera ett intäktsbortfall. Regeringen vill i denna del anföra att den slopade skyldigheten i sig inte med nödvändighet kommer innebära ett intäktsbortfall. Eftersom det i fortsättningen kommer att vara frivilligt att använda sig av ortstidningen

230

är det dock rimligt att tro att en del kommuner, landsting och Prop. 2016/17:171 kommunalförbund kommer att upphöra med detta.

Bakgrunden till kravet på annonsering var att informationen till medlemmarna skulle vara så tillgänglig som möjligt. Såsom tidigare angetts anser regeringen att det aktuella förslaget kommer att göra information betydligt mer tillgänglig än i dagsläget. Det framstår mot denna bedömning som oproportionerligt ingripande att också ställa krav på annonsering i ortstidningen. Frågan om vilka krav som ska ställas på kommuner, landstings och kommunallförbunds informationsspridning måste i huvudsak avgöras av medlemmarnas behov av information. De eventuella negativa konsekvenserna som detta kan ha för tidningsbranschen kan inte medföra någon annan bedömning.

10.3.3

Bevis om anslagsdag ska inte längre regleras

 

 

 

Regeringens förslag: Regeln om att bevis om anslagsdagen ska

 

tecknas på protokollet eller utfärdas särskilt ska tas bort.

 

 

 

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Tillstyrker i huvudsak eller har inget att invända

 

mot förslaget. Justitieombudsmannen (JO) har förståelse för

 

utredningens uppfattning om anslagsdagen och instämmer i utredningens

 

bedömning att frågan i många fall troligen är självreglerande för

 

kommunerna. Samtidigt är det här fråga om formerna för när ett beslut

 

kan underställas en domstolsprövning, vilket i sin tur påverkar när ett

 

beslut bör verkställas. Rättssäkerhetsskäl talar därför enligt JO för att ha

 

kvar ett lagreglerat krav på bevis om anslagsdagen. Förvaltningsrätten i

 

Uppsala anser att lagstiftaren bör lösa frågan om kortare avbrott ska

 

påverka överklagandetiden genom lagstiftning. Eftersom det finns en

 

absolut regel som säger att beslutet ska vara anslaget under hela

 

överklagandetiden bör det i lagen finnas en ventil för kortare avbrott av

 

tekniska skäl. Det kan däremot överlämnas åt praxis att avgöra vad som

 

är ett kortare avbrott. Hagfors kommun anför att om kommunerna och

 

även de enskilda förvaltningarna själva ska säkerställa hur bevis på

 

tillkännagivande har skett kan detta skapa otydliga rutiner och skilja sig

 

kommuner emellan, vilket kan skapa förvirring och minska

 

transparensen. Vindelns och Vännäs kommuner önskar ett förtydligande

 

avseende hur anslagstiden ska förhålla sig till lagen (1930:173) om

 

beräkning av lagstadgad tid.

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande 5 kap. 62 § andra

 

stycket KL ska bevis om anslagsdagen tecknas på protokollet eller

 

utfärdas särskilt. Utredningen har bedömt att ett sådant förfarande

 

visserligen kan fungera i en elektronisk miljö eftersom protokollen i

 

praktiken fortsatt i huvudsak kommer att vara fysiska oavsett om de

 

publiceras på webben eller inte. Det förekommer även att

 

protokollsjustering sker elektroniskt, vilket godtagits i domstol. Vid en

 

övergång till en webblösning av anslagstavlan har utredningen anfört att

 

regeln framstår som otidsenlig och alltför inriktad på en fysisk hantering.

 

Vidare anförs att frågan är självreglerande eftersom varje kommun och

231

 

 

Prop. 2016/17:171 landsting ansvarar för att det i efterhand går att säkerställa att protokollen tillkännagetts på anslagstavlan under hela överklagandetiden. Det bör framhållas att förändringen av var besluten ska tillkännages inte påverkar frågan om överklagandetiden eller dess beräkning.

JO anför att rättssäkerhetsskäl, mot bakgrund av att frågan avgör när ett beslut kan underställas domstolsprövning, talar för att ha kvar ett lagreglerat krav på bevis om anslagsdagen. Såsom JO anför är det naturligtvis av stor vikt att reglerna kring när ett beslut kan underställas domstolsprövning är klart definierade. Enligt regeringens mening är regleringen kring detta dock klar, det är reglerat när tillkännagivandet av ett protokoll ska anslås och att det ska sitta uppe under hela överklagandetiden. Såsom utredningen anför är rättsföljden av att en kommun, landsting eller kommunalförbund inte kan visa att så skett att överklagandetiden inte kan anses ha löpt ut. Det råder ur denna aspekt inte några oklarheter om vad som gäller för när ett beslut kan prövas av domstol. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det i och med en övergång till ett mer digitalt förfarande inte framstår som motiverat att reglera på vilket sätt det ska visas vilken dag tillkännagivandet publicerats på anslagstavlan. Det finns redan enligt gällande reglering olika sätt att göra detta på och det ligger, som ovan nämnts, i det beslutande organets intresse att ha en godtagbar ordning för detta. Detta gäller särskilt med tanke på regeringens förslag om ny reglering om verkställande av beslut som inte vunnit laga kraft (se avsnitt 13). Säkerställandet kan ske t.ex. genom notering på protokollet, loggar om webbpublicering eller att särskilda bevis utfärdas om när tillkännagivandena funnits på webbplatsen. Bedömningen av vad som ska krävas för att visa att anslag skett under överklagandetiden bör på samma sätt som i dag överlåtas till domstolarna.

Regeringen bedömer vidare, till skillnad från Förvaltningsrätten i Uppsala, att det inte är motiverat att i lagen föreskriva ett undantag från kravet att ett beslut ska vara anslaget under hela överklagandetiden. Även med gällande reglering förekommer sådana avbrott t.ex. i form av att anslagstavlan placeras inomhus och således inte är tillgänglig utanför lokalens öppettider. De bedömningssituationer som kan uppstå bör enligt regeringens uppfattning överlåtas åt rättstillämpningen att hantera.

10.3.4Insyn i årsredovisningen och i budgetförslaget

Regeringens förslag: Årsredovisning och förslag till budget ska hållas tillgängliga för allmänheten på kommunernas, landstingens eller kommunalförbundens webbplatser.

 

Utredningens förslag: överensstämmer med regeringens.

 

 

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna uttalar sig särskilt om

 

förslaget.

 

 

Skälen för regeringens förslag: Styrelsens förslag till budget ska

 

hållas tillgängligt för allmänheten från och med kungörandet av det

 

fullmäktigesammanträde då budgeten ska fastställas Den plats där

 

förslaget hålls tillgängligt ska anges i kungörelsen (8 kap. 10 §

KL).

232

Årsredovisningen ska hållas tillgänglig för allmänheten från och

med

kungörandet av det sammanträde då årsredovisningen ska godkännas. Prop. 2016/17:171 Den plats där årsredovisningen hålls tillgänglig ska anges i kungörelsen

(8 kap. 19 § KL). Dessa bestämmelser gäller också kommunalförbund (3 kap. 21 § KL).

Regeringen föreslår att fullmäktiges sammanträden ska tillkännages på anslagstavlan. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att de skyldigheter som gäller för insyn i årsredovisningen och förslaget till budget ska fullgöras genom att informationen görs tillgänglig genom kommunernas eller landstingens webbplatser. Kommunalförbunds årsredovisning och förslag till budget ska finnas på förbundets webbplats, om de har någon sådan, eller i vart fall på någon av förbundsmedlemmarnas webbplatser.

10.3.5Tillkännagivande av budgetsammanträde i kommunalförbund

Regeringens förslag: I kommunalförbund med förbundsdirektion ska det sammanträde vid vilket budgeten fastställs tillkännages på kommunalförbundets anslagstavla minst en vecka före samman- trädesdagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag om webbaserade

anslagstavlor för kommuner, landsting och kommunalförbund innebär att offentliga sammanträden kommer att tillkännages på webbplatsen. I konskevens med detta bör regeln om kungörelse av sammanträden i förbundsordningen därför utmönstras. Tillkännagivandet ska i stället ske på den webbaserade anslagstavlan. Fullmäktiges sammanträden ska tillkännages senast en vecka före sammanträdesdagen. Detsamma bör gälla för budgetsammanträden i kommunalförbund med förbundsdirektion.

10.3.6Lagen om vissa anslag på kommuns anslagstavla ska upphävas

Regeringens förslag: Lagen om vissa anslag på kommuns anslagstavla ska upphävas.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget.

 

Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningens

 

bedömning att lagen (1970:462) om vissa anslag på kommuns

 

anslagstavla, i och med det aktuella förslaget, kommer att bli obsolet och

 

därför ska upphävas. De ovan i avsnitt 10.2 föreslagna bestämmelserna

 

om att anslagstavlan ska användas för ytterligare kungörelser,

 

tillkännagivanden eller annan information som med stöd av lag eller

233

 

Prop. 2016/17:171 annan författning ska meddelas på anslagstavlan, samt att kommunen, landstinget eller kommunalförbundet i sådant fall ska utfärda ett bevis om anslag är tillräckliga för att tillgodose de krav som lagen om vissa anslag på en kommuns anslagstavla ställer. Lagen ska därför upphävas.

10.3.7Lagen om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting ska ändras

Regeringens förslag: Lagen om Sveriges indelning i kommuner och landsting ska ändras ska ändras med anledning av förslaget om införandet av en webbaserad anslagstavla. Tillkännagivanden om sammanträden ska ske på de kommunala anslagstavlorna. Ledamöterna ska kallas till sammanträdena.

Regeringens bedömning: Tillkännagivanden bör fortfarande ske på anslagstavlorna i varje kommun som har valt indelningsdelegerade.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget och bedömningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting ska regeringen om en ny kommun eller ett nytt landsting bildas eller om ändringen annars är av sådan omfattning att kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen inte bör företrädas av det gamla fullmäktige, bestämma att kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen ska företrädas av s.k. indelningsdelegerade. I samma lag finns bestämmelser om dessa indelningsdelegerade.

Regeringens förslag om en webbaserad anslagstavla innebär en rad förändringar. Detta innebär att ändringar ska göras även för indelningsdelegerade. Något lagkrav på att kommunala indelnings- delegerade ska ha en egen webbaserad anslagstavla finns inte. De utgör visserligen ett beslutande organ i kommunalrättslig mening men de företräder under en övergångsperiod en eller flera kommuner eller landsting som har egna anslagstavlor. Dessa webbaserade anslagstavlor bör även användas för tillkännagivanden som sker för de kommunala indelningsdelegerade. Det innebär emellertid att samma tillkännagivanden kommer att ske på flera anslagstavlor. Såsom utredningen anför medför detta en risk för att dessa inte kommer att vara identiska eller tillkännages under lika lång tid. De risker detta skapar finns även med de nuvarande bestämmelserna och får enligt regeringens mening accepteras mot bakgrund av den tillfälliga karaktären av indelningsdelegerade. En reglering som innebär att de indelningsdelegerade skulle ha en egen anslagstavla framstår som onödigt administrativt betungande och riskerar också att minska tillgängligheten av deras tillkännagivanden. Tillkännagivandena ska därför fortsatt ske genom anslagstavlorna i varje kommun eller landsting som har valt indelningsdelegerade.

234

I likhet med vad som föreslås för fullmäktige bör kravet på att de Prop. 2016/17:171 indelningsdelegerade inför sammanträden ska få en kungörelse till varje

ersättas med ett krav på att dessa ska kallas till sammanträde (se ovan under 10.3.1).

10.3.8Lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser ska ändras

Regeringens förslag: Lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser ska anpassas till förslaget till ny kommunallag.

Regeringens bedömning: Ordningen för samordningsförbund för finansiell samordning av rehabiliteringsinsatsers tillkännagivanden bör inte förändras.

Utredningens

förslag: Överensstämmer endast delvis med

 

regeringens. Utredningen föreslår, till skillnad från regeringen, att

 

samordningsförbunden ska ha en egen webbaserad anslagstavla.

 

 

Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning: För samordning av

 

rehabiliteringsinsatser får Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen

 

tillsammans med kommuner och landsting bilda samordningsförbund

 

enligt

lagen

(2003:1210)

om

finansiell

samordning

av

 

rehabiliteringsinsatser. Ett samordningsförbund kan i vissa avseende

 

liknas vid ett kommunalförbund. Det ska bl.a. ha en förbundsordning

 

(9 §) och tillämpa ett antal av bestämmelserna i kommunallagen,

 

däribland 10 kap. KL om överklagande av förbundets beslut (28 §). Vidare

 

ska, i enlighet

med

8 kap.

22 §

KL, det sammanträde då budgeten

 

fastställs vara offentligt och kungöras (19 §). Justeringen av styrelsens

 

protokoll ska tillkännages på anslagstavlan hos varje kommun och

 

landsting

som

är

medlem

i

förbundet

(19 §).

Detsamma gäller

 

revisorernas protokoll (25 §). Det finns i dag inte något krav på att

 

samordningsförbunden ska ha någon egen fysisk anslagstavla,

 

tillkännagivanden sker i stället genom anslag på deltagande kommuners

 

och landstings anslagstavlor.

 

 

 

 

 

 

 

Regeringens förslag om en övergång till webbaserade anslagstavlor för

 

kommuner, landsting och kommunalförbund innebär att samordnings-

 

förbunden med en i övrigt oförändrad reglering är hänvisade till att

 

använda sig av de webbaserade anslagstavlorna som kommer att finnas

 

hos de samverkande kommunerna eller landstingen för sina

 

tillkännagivanden. Utredningen föreslår att även samordningsförbunden

 

ska ha egna anslagstavlor.

 

 

 

 

 

 

 

Regleringen av samordningsförbunden liknar till vissa delar den som

 

finns för kommunalförbund. På grund av samordningsförbundens

 

särskilda karaktär av samverkansorgan för samverkan mellan kommunal

 

och statlig nivå finns det dock skäl att göra en självständig bedömning av

 

hur samordningsförbunds tillkännagivanden ska göras. Vidare bör det

 

framhållas att samordningsförbund inte får besluta i frågor om förmåner

 

eller rättigheter för enskilda eller vidta åtgärder i övrigt som innefattar

 

myndighetsutövning

eller tillhandahållande

av tjänster avsedda

för

235

Prop. 2016/17:171 enskilda (7 §). Regeringen anser därför att det, inom ramen för detta lagstiftningsärende, inte finns skäl att föreslå att samordningsförbunden ska ha en egen anslagstavla. Den förändrade begreppsanvändningen i den föreslagna kommunallagen (se avsnitt 14.3) samt kravet på att kommunallförbund ska ha en egen anslagstavla innebär emellertid att lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser måste anpassas. Det innebär att begreppsbildningen i lagen ska anpassas till den föreslagna kommunallagen. Vidare ska det i lagen uttryckligen anges att det styrelsesammanträde vid vilket budgeten fastställs ska vara offentligt och tillkännages i enlighet med vad som angetts i förbundsordningen. Tillkännagivandet av justering av styrelsen och revisorernas protokoll ska dock fortsatt ske på, den webbaserade, anslagstavlan hos varje kommun och landsting som är medlem i samordningsförbundet.

10.3.9Plan- och bygglagen ska ändras

Regeringens förslag: Bestämmelserna i plan- och bygglagen om tillkännagivande av beslut om att anta, ändra eller upphäva en regionplan ska ändras så att det ska ske på en webbaserad anslagstavla. Lagen ska vidare anpassas till förslaget till ny kommunallag.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Av 7 kap. 9 § PBL följer att justeringen av protokollet med ett beslut om att anta, ändra eller upphäva en regionplan tillkännages genom att justeringen av protokollet med beslutet anslås på den plats som bestämts i förbundsordningen för regionplaneorganet. Kommuners, landstings och kommunalförbunds tillkännagivanden ska enligt regeringens förslag ske på en webbaserad anslagstavla. Som följd av detta ska tillkännagivanden av beslutet för regionplaneorgan ske på motsvarande sätt.

För de regionplaneorgan som är kommunalförbund kommer detta ske enligt vad som föreslås generellt för kommunalförbund, dvs. på den webbplats där kommunalförbundets anslagstavla finns. Även regionplaneorgan som inte är kommunalförbund (regionplaneförbund) omfattas av detta krav eftersom bestämmelser om kommunalförbund enligt 7 kap. 3 § PBL ska tillämpas på regionplaneförbund. De behöver dock på motsvarande sätt som föreslås för kommunalförbunden inte ha en egen webbplats utan anslagstavlan kan placeras på någon av förbundets medlemmars webbplatser.

Enligt 5 kap. 19 § PBL ska kommuner anslå underrättelser om samråd avseende planförslag på anslagstavlan och göra det tillgängligt på sin webbplats. Mot bakgrund av regeringens förslag kommer underrättelsen om samråd att bli tillgänglig på webbplatsen redan genom att den anslås på anslagstavlan. Med anledning av detta behöver lagtexten justeras.

236

10.4

Ansvar, säkerhet och genomförande

Prop. 2016/17:171

Regeringens bedömning: Ansvaret för informationen på anslagstavlan och driften av den bör vila på kommunen, landstinget eller kommunalförbundet.

De föreslagna reglerna om anslagstavlan behöver inte kompletteras med några regler för den praktiska hanteringen av den.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Tillstyrker eller har inget att invända mot

bedömningen. Kronobergs läns landsting anser att det bör belysas vad kommunernas och landstingens skyldigheter är när tekniska problem uppstår och anslagstavlan av olika skäl inte går att nå digitalt. Hur lång driftstörning är acceptabel utan att en reservrutin måste sättas in, t.ex. genom information i pappersform.

Skälen för regeringens bedömning

Ansvaret för innehållet på anslagstavlan

Kommuner, landsting och kommunalförbund har redan webbplatser som de själva ansvarar för. I stor utsträckning finns det innehåll som är avsett att finnas på de kommunala anslagstavlorna redan på deras webbplatser. Ansvaret för det ska fortsatt kvarstå hos dem. Informationen på anslagstavlorna är ensidig från kommunernas, landstingens och kommunalförbundens sida. Undantaget från detta är information som enligt speciallagstiftning ska publiceras på anslagstavlan och som härrör från någon annan. I sådant fall ansvarar den vars information ska tillkännages på anslagstavlan för informationen medan kommunen eller landstinget ansvarar för att informationen anslås och är uppe under föreskriven tid.

När det gäller frågor om sekretess och ansvar för personuppgifter är det varje myndighet, dvs. styrelser och nämnder, som har det övergripande ansvaret för att verksamheten bedrivs i enlighet med regleringen om sekretess och personuppgifter. Mot bakgrund av den fria kommunala nämndorganisationen är det enligt regeringens mening inte lämpligt att i lag reglera hur kommuner och landsting internt ska organisera hanteringen av anslagstavlan. Såsom utredningen noterat bör det redan finnas rutiner för att hantera sådana frågor eftersom så gott som alla kommuner och landsting redan publicerar beslut på sina webbplatser.

It-säkerheten för anslagstavlan

Den typ av information som finns på den kommunala anslagstavlan är i huvudsak information om kommande sammanträden och uppgifter om fattade beslut. Informationen kan anses återspegla sakuppgifter och underlag som finns tillgängliga på annat sätt. Eventuell åverkan och manipulering av den webbaserade anslagstavlan kan därför främst störa informationslämnandet och beslutsprocessen men inte själva beslutsfattandet i sig. Regeringen anser mot denna bakgrund att en webbaserad anslagstavla inte skapar några större risker avseende möjligheten till manipulering. Några särskilda krav på de befintliga It-

237

Prop. 2016/17:171 system som ska hantera den webbaserade anslagstavlan behöver därför inte ställas.

Utöver frågan om manipulation behöver det säkerställas att informationen som lämnas på anslagstavlan finns tillgänglig under den tid som den är aktuell. För sammanträdena är det fråga om tiden framtill de hålls, och för besluten den tid som de kan överklagas. Regeringen bedömer att även denna fråga bör överlåtas till de enskilda kommunerna och landstingen att hantera.

Driftsäkerhet

En anslutande fråga är den om driftsäkerhet och vilka följder ett driftavbrott ska bedömas ha. Kronobergs läns landsting anför att det bör belysas vilka kommunernas och landstingens skyldigheter är när tekniska problem uppstår och anslagstavlan av olika skäl inte går att nå digitalt.

Vid införandet av kungörandet av kommunala föreskrifter på de kommunala webbplatserna bedömde regeringen att kortare avbrott till följd av tekniska problem eller planerad service var godtagbara eller ofrånkomliga begränsningar i tillgängligheten (prop. 2011/12:149 s. 30). Regeringen anser att detta synsätt bör anläggas även när det gäller anslagstavlan. Det bör också framhållas att anslagstavlans tillgänglighet, även med sådana avbrott, kommer att vara betydligt större med en webbaserad anslagstavla. Det är tänkbart att avbrott varar hela vardagar eller möjligen ännu längre tid. Det får dock förutsättas att kommuner och landsting inom ramen för sitt it-säkerhetsarbete har rutiner för att undvika och hantera sådana situationer. Såsom utredningen påpekar kan dock även i dagsläget tillgången till anslagstavlan, under löpande överklagandetid, variera med hela vardagar på grund av mellankommande extra helgdagar. Regeringen anser därför att det inte finns skäl att föreslå krav på någon reservrutin för att tillhandahålla anslagstavlans funktion på annat sätt. I detta sammanhang bör även den utökade serviceskyldigheten som regeringen föreslår nämnas. Serviceskyldigheten innebär en möjlighet för medlemmarna att få tillgång till material som annars finns på anslagstavlan. Såsom anförts ovan anser regeringen att de bedömningssituationer som kan uppstå på grund av längre driftsstörningar bör överlåtas åt rättstillämpningen att hantera. Kravet på en webbaserade anslagstavla innebär dock, enligt regeringens mening, att det kan finnas behov av reservrutiner hos kommuner och landsting för att säkerställa att den webbaserade anslagstavlan, inom en rimlig tid, kan hållas tillgänglig även för det fall kommunens eller landstingets webbplats i övrigt drabbas av långvariga störningar.

238

11 Kommunal revision

11.1Revisionens uppdrag

Revisionen är fullmäktiges organ för att granska den kommunala verksamheten. För varje mandatperiod ska fullmäktige utse minst fem revisorer (9 kap. 1 och 2 §§ KL).

Revisorerna ska årligen granska all verksamhet som bedrivs inom nämndernas verksamhetsområden. Revisorernas granskningsuppgift omfattar all den verksamhet, undantaget i princip myndighetsutövning mot enskild, som bedrivs inom nämndernas verksamhetsområden i den omfattning som följer av god revisionssed (9 kap. 9 och 10 §§ KL). De ska pröva om verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är rättvisande och om den interna kontrollen som görs inom nämnderna är tillräcklig.

Revisorerna ska varje år lämna en revisionsberättelse till fullmäktige med en redogörelse för resultatet av den revision som avser verksamheten under föregående budgetår (9 kap. 16 § första stycket). Berättelsen ska innehålla ett uttalande om huruvida ansvarsfrihet för de förtroendevalda i styrelsen, nämnder och fullmäktigeberedningar tillstyrks eller inte. De har också en möjlighet att rikta en motiverad anmärkning mot nämnder, fullmäktigeberedningar eller enskilda förtroendevalda (9 kap. 17 § KL). Det är sedan fullmäktige som prövar frågan om ansvarsfrihet (4 kap. 10 § KL). Varje revisor fullgör sitt uppdrag självständigt och kan därför anföra en egen mening i revisionsberättelsen eller avge en egen revisionsberättelse (9 kap. 7 § KL).

Revisorerna ska i sin granskning biträdas av sakkunniga som de själva väljer och anlitar i den omfattning som behövs för att fullgöra granskningen enligt god revisionssed. De sakkunniga ska ha den insikt och erfarenhet av kommunal verksamhet som krävs för att fullgöra uppdraget (9 kap. 8 § KL). De sakkunnigas rapporter ska fogas till revisionsberättelsen (9 kap. 16 § KL).

Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller landstinget är inte valbar till revisor för verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigheten. Detsamma gäller om någon närstående är redovisningsskyldig i verksamheten. En revisor kan inte heller bli vald till ledamot eller ersättare i en nämnd, styrelse, fullmäktigeberedning eller ett kommunalt företag (4 kap. 6 a § KL). De jävsregler som gäller för förtroendevalda enligt 6 kap. 25 § KL gäller även för revisorerna (9 kap. 4 §).

Nämnderna och de enskilda ledamöterna och ersättarna är liksom de anställda skyldiga att lämna revisorerna de upplysningar de behöver. Revisorerna har också rätt att inventera de tillgångar som nämnderna har hand om och ta del av de räkenskaper och andra handlingar som berör nämndens verksamhet (9 kap. 12 § KL).

I ett helägt kommunalt bolag finns en lekmannarevisor som utses av fullmäktige. Lekmannarevisorn ska utses bland kommunens eller landstingets revisorer (3 kap. 17 och 18 a §§ KL). Lekmannarevisorn ska

Prop. 2016/17:171

239

Prop. 2016/17:171 i en granskningsrapport uttala sig om bolagets verksamhet skötts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och om bolagets interna kontroll varit tillräcklig. Lekmannarevisorn ska även uttala sig om andra förhållanden som lekmannarevisorn granskat efter bolagsstämmans anvisningar. Granskningsrapporten ställs till stämman. Den ska även fogas till revisionsberättelsen som kommunen eller landstingets revisorer avger till fullmäktige (3 kap. 17 § och 9 kap. 16 § KL). Dessutom kan det finnas en av bolaget utsedd auktoriserad revisor, enligt aktiebolagslagen, vid sidan av den lekmannarevisor som ska utses av fullmäktige.

11.2En oberoende kommunal revision

11.2.1Revisionen ska vara kommunal och styrd av förtroendevalda

Regeringens bedömning: Systemet med att de förtroendevalda revisorerna har ansvar för både förvaltnings- och redovisningsrevision bör behållas. Oberoendet och professionaliteten bör stärkas ytterligare inom ramen för nuvarande ordning.

 

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna har inte

 

några invändningar mot att behålla nuvarande system.

 

Riksrevisionen anser att internationellt erkända standarder som ställer

 

krav på oberoende, kompetens och kvalitetssäkring inte kan tillförsäkras

 

genom förslagen i betänkandet. I utredningens uppdrag ingick inte att

 

överväga huvudmannaskapet för den kommunala revisionen. Mot

 

bakgrund av detta anser Riksrevisionen att den kommunala revisionens

 

organisering behöver utredas ytterligare. Utredningen bör innefatta

 

frågan om det ska ställas krav på yrkesrevisorer för hela eller delar av

 

revisionen och överväganden om annat huvudmannaskap för revisionen.

 

Statskontoret anser att argumentationen för att behålla nuvarande

 

ansvarsfördelning inte är övertygande. Statskontoret avstyrker samtliga

 

förslag i sin nuvarande form eftersom en alternativ modell inte i

 

tillräcklig utsträckning har utretts. Uppsala universitet konstaterar att

 

frågan om den kommunala revisionens oberoende tenderar att

 

återkomma. Från den synpunkten är det en brist att det inte gått att få

 

fram mer bärkraftiga argument för den nuvarande ordningen. Örebro

 

universitet beklagar att utredningen inte föreslagit en professionalisering,

 

syftande till ökad kompetens och stärkt oberoende, av denna viktiga

 

verksamhet. Handikappförbunden anser inte att utredningens förslag är

 

tillräckliga för att säkerställa rättssäkerhet samt att kommuner lever upp

 

till konventioner om mänskliga rättigheter och föreslår att en oberoende

 

revision av kommuner utreds. Jusek är negativa till att behålla dagens

 

system. Regeringen bör tillsätta en särskild utredning med uppdrag att ta

 

fram en modell för en oberoende och professionell kommunal revision.

 

Centrum för kommunstrategiska studier (CKS) anför att ett tillägg

240

behöver göras till bestämmelserna i kommunallagen om att budgeten ska

 

upprättas i enlighet med lagen om kommunal redovisning. Föreningen Prop. 2016/17:171 auktoriserade revisorer (FAR) anser att det, för att stärka förtroendet för

den kommunala revisionen, krävs att den sakkunnige yrkesrevisorn ansvarar för redovisningsrevisionen. En ömsesidig upplysningsskyldighet mellan den förtroendevalda revisorn och yrkesrevisorn skulle behöva lagstadgas. För en hög och jämn kvalitet på redovisningsrevisionen förutsätts att yrkesrevisorn ges fulla ansvaret för redovisningsrevisionen med dess risk- och väsentlighetsanalys samt granskning och uttalanden. Av detta följer även att yrkesrevisorn bör rapportera direkt till fullmäktige.

Skälen för regeringens bedömning: Den kommunala revisionen har varit föremål för flera reformer de senaste decennierna. Många åtgärder har vidtagits för att stärka oberoendet och professionaliteten. I utredningens uppdrag har inte ingått att utreda nytt huvudmannaskap för den kommunala revisionen. Utredningens uppdrag har varit att utreda om revisionens oberoende och professionalitet kan stärkas ytterligare. Vissa remissinstanser, däribland Riksrevisionen och Statskontoret, efterfrågar utredning kring alternativa modeller och huvudmannaskap för revisionen. Någon sådan utredning har dock inte omfattats av utredningens uppdrag.

Regeringen vill påpeka att det finns många argument som talar för att behålla nuvarande ordning. All verksamhet i kommuner bygger på nämndmodellen där förtroendevalda är ansvariga. Inom en sådan modell är det inte anmärkningsvärt att även fullmäktiges kontroll genom revision bedrivs på motsvarande sätt. Ett avskaffande av systemet med förtroendevalda revisorer skulle innebära en förändring av kommunernas organisationsmodell och ett ingrepp i det kommunala självstyret. Den kommunala förvaltningsrevisionen är till sin karaktär politisk och de som granskas är till stor del förtroendevalda. Granskningen ska därför ledas av förtroendevalda. De förtroendevalda revisorerna har stor kompetens om hur kommunen eller landstinget är organiserat och om lokala förhållanden. Det kan ifrågasättas om en helt yrkesmässig revision kan upprätthålla motsvarande kunskap. Om revisionen t.ex. ska upphandlas kan upparbetad kompetens förloras varje gång en ny upphandling görs. Långsiktigheten i revisionsarbetet blir då lidande. Det bör också uppmärksammas att den politiska minoritetens insyn i revisionen med en sådan modell riskerar att försvinna. Vidare anser regeringen att nuvarande system i allt väsentligt får anses fungera väl.

De förslag som utredningen nu har lagt fram syftar till ökad kompetens och stärkt oberoende för revisionen. Regeringen bedömer att många av utredningens förslag svarar väl mot ändamålet, ett ökat oberoende och professionalisering av den kommunala revisionen.

11.3Revisorernas resurser

Regeringens förslag: Fullmäktiges presidium ska upprätta förslaget till budget för revisorerna.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

241

 

Prop. 2016/17:171

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller

 

har inga invändningar mot förslaget.

 

Många remissinstanser anser att bestämmelsen bör göras fakultativ.

 

Flera kommuner och landsting anför att om förslaget införs så är det inte

 

möjligt för ledamöterna i fullmäktiges presidium att sitta i ett organ som

 

revisorerna ska granska. Bland andra Haninge, Lidingö, Sala och Täby

 

kommuner samt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att det

 

kan finnas skäl att pröva en mjukare reglering, vilket skulle minimera

 

ingreppet i nomineringsrätten. Ett alternativ skulle kunna vara att fastslå

 

att ansvaret för beredning av revisorernas budget ska vila på fullmäktige

 

genom den gruppering fullmäktige utpekar.

 

Borås kommun och STAREV anser att revisorernas resurser är en viktig

 

förutsättning för att kunna genomföra revisionsuppdraget och anger att

 

förslaget fastslår nuvarande praxis. Göteborgs kommun anför att presidiet

 

också bör ges ett särskilt uppdrag att utöva uppsiktsplikt över

 

revisorernas verksamhet. Höganäs kommun bifaller förslaget under

 

förutsättning att ett krav införs på att förslag till revisionens budget ska

 

upprättas senast före det att kommunstyrelsen behandlar förslag till

 

kommunens samlade budget. Malung-Sälens kommun anför att

 

kopplingen mellan fullmäktige och revisionen tydliggörs än mer om

 

revisionen fastställer en revisionsplan för året, efter hörande med

 

fullmäktiges presidium.

 

Riksrevisionen anser att andra sätt att tillförsäkra tillräckliga resurser

 

för en professionell revision av kommunal verksamhet borde ha belysts

 

bättre, såsom lagreglering av miniminivåer för revisionen. Hallsbergs

 

kommun anför att förslaget kan leda till bristande samordning med övriga

 

budgeten. Solna och Ronneby kommuner anför att kommunstyrelsen

 

fortsatt måste vara den instans som slutgiltigt bereder hela budgetärendet

 

till kommunfullmäktige. Budgetförslaget kan således inte helt frikopplas

 

från de av revisorerna granskade organen. Svedala kommun anför att

 

revisionen, precis som alla andra politiska organ, ska ha möjlighet att

 

själva lägga fram ett förslag till budget. Upplands-Bro kommun anser att

 

det är oklart om kommunfullmäktiges presidium kan fungera som

 

beredande organ, i dag har presidiet inte den rollen i några andra större

 

frågor. FAR anser att budgeten för verksamhetsrevisionen ska upprättas

 

av fullmäktiges presidium i samråd med de förtroendevalda revisorerna.

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande reglering ansvarar

 

styrelsen för att upprätta förslag till budget (8 kap. 6 § KL) inom ramen

 

för vilken även anslaget till revisionen bestäms. I syfte att stärka

 

revisionens oberoende gentemot de granskade organen och för att se till

 

att frågan om budget till revisionen får en allsidig prövning har

 

utredningen föreslagit att fullmäktiges presidium ska upprätta förslag till

 

revisionens budget.

 

Regeringen anser, likhet med Borås kommun och STAREV, att om en

 

god revision ska kunna ske utifrån alla de aspekter som god kommunal

 

revisionssed kräver, måste tillfredsställande resurser anslås. Utan

 

tillräckliga resurser kan det ifrågasättas att det finns förutsättningar för

 

att en professionell och oberoende revision ska kunna utföras.

 

Riksrevisionen har i sitt remissvar föreslagit att en miniminivå för

 

budgeten till revisorerna bör regleras. Regeringen anser dock att det

242

saknas grund att slå fast någon miniminivå för vad som utgör en god

revision. Till följd av lokala förhållanden kan kommuners och landstings behov vara mycket olika i detta avseende. En sådan reglering framstår därför enligt regeringens mening inte som lämplig.

Frågan om att beredningen av budgeten till revisionen får en oberoende behandling är av principiell betydelse. En oberoende behandling är en förutsättning för att tillräckliga medel anslås till revisionen. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det inte är lämpligt att ett organ som ska granskas av revisionen upprättar förslag till budget för revisionen.

Utredningen har föreslagit att fullmäktiges presidium ska upprätta förslag till budget för revisionen. Utredningen har bedömt att en sådan ordning skulle kunna öka oberoendet när frågan om budget för revisionen behandlas. Av utredningen, och av många remissvar, framgår att det i många kommuner och landsting redan är fullmäktiges presidium som upprättar förslaget till budget för revisionen, eftersom det av kommunerna och landstingen själva inte anses vara lämpligt att budgeten till revisionen upprättas av styrelsen. Mot bakgrund av att revisorerna agerar på uppdrag av fullmäktige framstår det även enligt regeringens mening som lämpligt att fullmäktiges presidium upprättar förslaget till budget för dem. Eftersom presidiet är ett eget kommunalrättsligt organ ser regeringen, i motsats till Upplands-Bro kommun, inga hinder mot att det tilldelas denna uppgift.

Solna och Ronneby kommuner påpekar att det fortsatt är styrelsen som slutgiltigt måste bereda hela budgetärendet som sen läggs fram till fullmäktige. Styrelsens beredning av budgetärendet, i den del det avser revisionens budget, innebär till följd av förslaget dock inte annat än att det budgetförslag som upprättats av fullmäktiges presidium läggs till den övriga budgeten. Något faktiskt inflytande över denna del av budgeten kommer styrelsen därför inte att ha. Eftersom budgeten till revisorerna alltjämt kommer att vara en del av hela budgetärendet delar regeringen inte heller Höganäs kommuns farhåga om att det kan uppstå en bristande samordning med den övriga budgeten.

Vissa remissinstanser, däribland Haninge och Lidingö kommuner samt SKL, anser att bestämmelsen bör göras fakultativ för att minska ingreppet i nomineringsrätten. Regeringen anser dock att det är av principiell betydelse att frågan om budget för revisionen får en oberoende behandling. Det är därför inte lämpligt att göra bestämmelsen fakultativ och en viss inskränkning av den kommunala självstyrelsen är därmed nödvändig i detta fall. Förslaget innebär enligt regeringens mening en väsentlig förbättring avseende frågan om oberoende jämfört med nu gällande reglering. Eftersom förslaget till revisionens budget redan i dag upprättas av fullmäktiges presidium i en majoritet av alla kommuner och landsting, måste denna ordning även ses som praktiskt fungerande. För att behålla revisionens oberoende är det dock enligt regeringens mening inte lämpligt att, som Göteborgs kommun föreslår, ge presidiet i uppdrag att utöva uppsikt över revisorernas verksamhet, eller att, som Malung- Sälens kommun anför, koppla revisionen till fullmäktiges presidium genom att involvera presidiet i revisorernas revisionsplan. Med beaktande av att revisionen agerar på uppdrag av fullmäktige, är det inte heller aktuellt att revisorerna själva lägger fram förslag till budget, som Svedala kommun och FAR har föreslagit. Revisorernas uppfattning om

Prop. 2016/17:171

243

Prop. 2016/17:171 resursbehovet får i stället beaktas inom ramen för presidiets beredning av ärendet.

I syfte att öka oberoendet när frågan om revisionens budget behandlas föreslår regeringen därför att förslaget om budget till revisionen ska upprättas av fullmäktiges presidium.

11.4De sakkunnigas ställning

11.4.1Yttranderätt för de sakkunniga

Regeringens förslag: De sakkunniga ska alltid ges tillfälle att yttra sig när fullmäktige behandlar revisionsberättelsen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller

har inga invändningar mot förslaget. Enköpings kommun anför att förslaget kan effektivisera beslutsfattandet, stärka kommunfullmäktiges möjligheter att fatta beslut på rätta grunder och även underlätta för medborgare att förstå diskussionen i kommunfullmäktige. Strängnäs kommun anför att det kan finnas anledning att se över om gruppen med yttranderätt ska utökas. Upplands Väsby kommun anför att det är ett bra förslag eftersom de sakkunniga själva måste anses vara de som bäst kan förklara sina iakttagelser och slutsatser.

Flera kommuner anser att frågan bör överlåtas till kommunfullmäktige. Ett flertal kommuner och landsting, SKL och STAREV anför att det redan i dag finns en möjlighet för fullmäktige och revisorerna att bereda de sakkunniga tillfälle att yttra sig i samband med att revisionsberättelsen ska behandlas. Kungsbacka, Solna och Stockholms kommuner anför att de nuvarande bestämmelserna i kommunallagen om de sakkunnigas möjligheter att yttra sig är tillräckliga. Sjöbo kommun och Kronobergs läns landsting anför att revisorerna bör avgöra om de sakkunniga ska yttra sig. Laholms kommun anför att det endast bör ankomma på revisorerna att kommunicera med sin uppdragsgivare om underlaget för ansvarsprövningen. Ett antal kommuner anser att fullmäktige är en arena för de förtroendevalda och att det inte finns anledning att ge kretsen sakkunniga rättigheter som inte kommunens anställda har. SKL anför att de sakkunniga ofta utgörs av en upphandlad revisionsfirma och att en lagstadgad rätt för en upphandlad entreprenör att yttra sig i fullmäktige är uppenbart olämpligt. Höganäs kommun anför att det måste framgå att de sakkunniga endast får ge sakupplysningar och inte i någon form delta i debatten av ärendet. Karlstads och Laholms kommuner samt Föreningen Sveriges Kommunala Yrkesrevisorer (SKYREV) anför att förslaget riskerar att skapa en osäkerhet om revisorernas uppdrag och den rollfördelning som gäller mellan revisorer och deras sakkunniga.

Skälen för regeringens förslag: Revisorerna ska alltid beredas tillfälle att yttra sig när fullmäktige behandlar revisionsberättelsen (5 kap. 31 § KL). De sakkunnigas rapporter ska bifogas revisorernas rapporter (9 kap. 16 § KL). Detta kan vara ett mycket omfattande material för fullmäktige

att ta del av. Som Upplands Väsby kommun har påpekat är det de

244

sakkunniga själva som bäst kan förklara sina synpunkter. Regeringen Prop. 2016/17:171 anser därför att de sakkunniga ska kunna delta vid fullmäktiges

sammanträde och förklara de iakttagelser och slutsatser de kommit fram till. Detta kan vara av värde ur fullmäktiges perspektiv och även för de medborgare som följer diskussionen i fullmäktige, vilket Enköpings kommun påpekar. För att ytterligare förstärka revisionens oberoende är det vidare viktigt att stärka de sakkunnigas ställning. Mot denna bakgrund anser regeringen, i motsats till vad vissa remissinstanser anför, att de sakkunnigas möjlighet att yttra sig inte ska vara beroende av fullmäktiges beslut. En ordning där revisorerna får avgöra om de sakkunniga ska yttra sig är enligt regeringens mening inte heller lämplig. Om någon utöver de förtroendevalda ska ges yttranderätt i fullmäktige bör det regleras i lag. Vissa av instanserna anger att bestämmelsen är obehövlig eftersom revisorerna kan förmedla de sakkunnigas synpunkter. Regeringen delar dock inte denna uppfattning. Det kan inte enbart ankomma på revisorerna att förklara de sakkunnigas iakttagelser. I likhet med vad som gäller för revisorerna ska den föreslagna bestämmelsen ge de sakkunniga en rätt, men inte någon skyldighet att yttra sig.

Vissa remissinstanser har varit negativa till förslaget på den grunden att kommunfullmäktige ska vara en arena för förtroendevalda. Detta är enligt regeringens mening inte ett argument som i sig kan tala emot bestämmelsen. De sakkunnigas medverkan gäller endast vid de sammanträden då revisionsberättelsen behandlas och har även till syfte att underlätta fullmäktiges beslutsfattande. Då det endast rör sig om en rätt att yttra sig anser regeringen att det inte heller, som Höganäs kommun föreslagit, behöver framgå av bestämmelsen att de sakkunniga inte ska delta i debatten av ärendet. Att de sakkunniga kan utgöras av en upphandlad revisionsfirma ser regeringen, i motsats till SKL, inte som något hinder mot att de yttrar sig när det gäller de egna rapporterna. Eftersom rapporterna ska fogas till revisionsberättelsen kan detta stärka fullmäktiges beslutsunderlag. Regeringen instämmer inte i Karlstads och Laholms kommuners synpunkter att förslaget kan leda till otydlighet i fråga om ansvarsfördelningen mellan de förtroendevalda revisorerna och sakkunniga, eftersom ansvarsfördelningen inte förändras genom förslaget och alltjämt är tydligt reglerad.

11.4.2Upplysningsrätt för de sakkunniga

Regeringens bedömning: De sakkunniga bör inte ges en självständig rätt att inhämta upplysningar från nämnder och fullmäktigeberedningar.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens

 

bedömning. Utredningen föreslår att de sakkunniga ska ges en

 

självständig rätt att inhämta upplysningar

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna

 

tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget.

 

Hällefors kommun anför att det fortsatt bör vara de förtroendevalda

 

revisorerna som ska ha rätt till upplysningar. Malung-Sälens kommun

 

anför att förslaget innebär en förskjutning mot en ökad

245

Prop. 2016/17:171 professionalisering av revisionen. Säffle kommun anför att förslaget ger en i lag grundad särställning till det sakkunniga biträdet. Någon motsvarande rättighet finns inte för andra tjänstemän eller uppdragstagare.

Skälen för regeringens bedömning: Nämnderna, fullmäktige- beredningarna, de enskilda ledamöterna och ersättarna i dessa, samt de anställda är skyldiga att lämna revisorerna de upplysningar som behövs för revisionsarbetet (9 kap. 12 och 13 §§ KL). I praktiken är det dock ofta de sakkunniga som utför det konkreta granskningsarbetet.

Utredningens förslag motiveras av effektivitetsskäl. Regeringen anser dock att det, vare sig av utredningens betänkande eller av remissvaren, framkommer något egentligt praktiskt behov av förslaget. Regeringen anser mot denna bakgrund att det inte finns skäl att införa den reglering som utredningen föreslår.

11.5Val av ordförande och valbarhet för revisorerna

11.5.1Val av revisionens ordförande

Regeringens bedömning: Det bör inte regleras i kommunallagen hur ordföranden bland revisorerna ska utses.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att en ordförande, om en sådan väljs, ska väljas från den politiska minoriteten.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Justitieombudsmannen (JO), Södermanlands läns landsting och ett flertal kommuner noterar att det i kommunallagen inte finns någon juridiskt definierad politisk minoritet. Jokkmokks kommun anför att kommunen redan i dag tillämpar detta system. Salems och Svalövs kommuner anför att den politiska oppositionen är en tydligare benämning.

Ett flertal kommuner och landsting, SKL och STAREV anför att regleringen ger sken av att valet av ordförande för revisorerna har en partipolitisk koppling, vilket inte är fallet. Ytterligare ett antal kommuner och landsting anför att begreppet minoritet är mycket svårdefinierat i dag och att förslaget begränsar det kommunala självstyret. De ifrågasätter även behovet av en tvingande lagstiftning. SKL och ett antal kommuner anför att förslaget är ett ingrepp i den fria nomineringsrätten. Den omständigheten att många kommuner redan i dag utser ordförande i revisionen ur minoriteten är i sig inte ett tillräckligt skäl för att införa en tvingande lagregel. Falkenbergs kommun avstyrker förslaget med hänvisning till att det redan i dag är fullt möjligt att välja ordförande ur minoriteten. SKYREV är tveksamma till att i lag reglera val av ordförande. En reglering skulle förhindra att fullmäktige kan välja den bäst lämpade, oavsett partitillhörighet.

Skälen för regeringens bedömning: Varje revisor fullgör sitt uppdrag självständigt (9 kap. 7 § KL). Någon bestämmelse om att en ordförande

ska utses bland revisorerna finns inte, men ofta utses ändå en ordförande

246

bland revisorerna för att bl.a. samordna verksamheten och vara Prop. 2016/17:171 ordförande när revisorerna samfällt fattar beslut i förvaltningsärenden.

Utredningen har betonat att syftet med den föreslagna bestämmelsen är att markera revisionens objektiva oberoende och stärka tilltron till den lokala demokratin. Det anges även att en stor majoritet av kommuner och landsting själva anser att det är symboliskt viktigt att utse en ordförande bland minoriteten.

Frågan om en ordförande ska väljas från den politiska minoriteten har tidigare berörts i propositionen ”Stärkt revision och ansvarsprövning i kommuner och landsting” Regeringen anförde då att det rent faktiskt saknade betydelse om majoriteten eller minoriteten innehar ordförandeposten i revisionen eftersom samtliga revisorer har att agera självständigt i sitt granskningsuppdrag. Med hänsyn till att oberoende, objektivitet och opartiskhet ska känneteckna revisorernas uppdrag var valet av ordförande i revisionen, enligt regeringen, egentligen enbart en fråga om kompetens och lämplighet. Samtidigt pekade regeringen på att det kan lokalt uppfattas vara av symboliskt värde att välja en ordförande för revisionen från oppositionen. Å andra sidan menade regeringen att en sådan markering kan uppfattas som att uppdraget som ordförande har en partipolitisk koppling, vilket inte skulle vara fallet. Mot denna bakgrund avstod regeringen från att föreslå någon reglering (prop. 2005/06:55 s. 36 f.).

Många remissinstanser anför att en reglering felaktigt kan ge sken av att valet av ordförande har en partipolitisk koppling. Eftersom revisorerna har att agera självständigt i sitt granskningsuppdrag har det dock en begränsad faktiskt betydelse om ordförandeposten innehas av majoriteten eller minoriteten. Regeringen ser det som problematiskt att begreppen minoritet och majoritet inte har någon klar definition, vilket även ett antal remissinstanser framhåller. I avsaknad av tydliga definitioner kan den föreslagna bestämmelsen vålla oklarheter och vara svårtillämpad. Vissa remissinstanser har anfört att en reglering skulle vara ett ingrepp i den fria nomineringsrätten och utgöra en inskränkning i det kommunala självstyret. Regeringen instämmer i att den föreslagna regleringen även kan vara problematisk utifrån dessa aspekter. Regeringen anser därför att övervägande skäl talar mot en reglering och att utredningens förslag om att ordförande för revisionen ska väljas från den politiska minoriteten därför inte bör genomföras.

11.5.2Revisorer ska inte kunna utses till ledamöter i fullmäktige

Regeringens förslag: Revisorer ska inte vara valbara som ledamot eller ersättare i fullmäktige.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrker

eller har inga invändningar mot förslaget. Lunds universitet föreslår att bestämmelsen utformas så att den som blir vald som ledamot eller ersättare i fullmäktige förlorar sitt revisorsuppdrag. Eskilstuna och

247

Prop. 2016/17:171 Kungsörs kommuner samt Skåne läns landsting anser att det bör finnas undantag genom att en revisor som blir vald till fullmäktige ska kunna sitta kvar och slutföra revisionsarbetet från föregående mandatperiod. Eslövs och Lunds kommuner anför att det är oklart hur förslaget ska tillämpas under pågående mandatperioder då det är länsstyrelsen som, efter förnyad röstsammanräkning, beslutar om nya ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige. Falkenbergs kommun anser att uppdraget som revisor i stället borde upphöra vid nästa fullmäktigesammanträde om den förtroendevalde inte själv meddelat att denne avsäger sig uppdraget som ledamot eller ersättare i fullmäktige. Motala, Ydre och Ödeshögs kommuner påpekar att förslaget innebär att en revisor, vars mandatperiod går in några månader på följande mandatperiod, får en hel mandatperiods karens innan denne kan väljas till ett annat uppdrag. Östergötlands läns landsting och SKL anför att förslaget kan påverka förutsättningarna att rekrytera revisorer.

Skälen för regeringens förslag: Den som är vald till ledamot eller ersättare i fullmäktige är inte valbar som revisor (4 kap. 6 a § KL). Syftet med bestämmelsen är att stärka oberoendet i den kommunala revisionen. Av bestämmelsen framgår dock inte vad som gäller vid det omvända förhållandet, att en person först väljs till revisor och därefter, under mandatperioden, utses till ledamot eller ersättare i fullmäktige. Enligt regeringens mening gör sig kravet på oberoende lika starkt gällande i denna situation, vilket talar för att valbarhetshindren bör förtydligas.

De remissinstanser som haft invändningar mot förslaget har fört fram att det bör finnas möjligheter till undantag, bl.a. för att en revisor ska kunna slutföra revisionsarbetet från föregående mandatperiod. Det har även anförts att det är oklart hur bestämmelsen ska tillämpas. Regeringen vill betona att syftet med bestämmelsen är att stärka revisionens oberoende. Ett undantag skulle kunna försvaga oberoendet. Regeringens förslag innebär att en revisor inte är valbar till fullmäktige och således inte kan utses till ledamot eller ersättare i fullmäktige. Detta gäller under hela den tid som revisorn fullgör sitt uppdrag, dvs. under de fyra följande åren från att revisorerna utsetts av fullmäktige. Regeringen anser därför inte att förslaget kan anses vara oklart eller svårtillämpat.

Östergötlands läns landsting och SKL har tagit upp att förslaget kan påverka förutsättningarna att rekrytera revisorer. Regeringen anser dock att denna invändning inte i sig kan tala mot en reglering som syftar till att stärka oberoendet hos revisionen.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen därför att valbarhetshindren ska förtydligas genom en bestämmelse som anger att en revisor inte ska kunna väljas till ledamot eller ersättare i fullmäktige.

11.6Processen i fullmäktige

Regeringens förslag: Godkännande av årsredovisningen ska ske innan fullmäktige tar ställning till frågan om ansvarsfrihet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

248

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna Prop. 2016/17:171 tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Ett antal kommuner

och SKL anför att regeln inte bör vara tvingande. Kungsbacka och Lidingö kommuner anför dock att det är positivt att årsredovisningen behandlas före ansvarsfrågan. Mönsterås kommun anför att det vore märkligt om fullmäktige först vägrade ansvarsfrihet och sedan godkände årsredovisningen, varför regeln bör vara tvingande.

Upplands Väsby kommun anför att syftet med förslaget är gott men att kommunerna bör ha en möjlighet att själva välja ordningen på ärendena. Vännäs kommun ser att förslaget medför en risk för att årsredovisningen godkänns och att ansvarsfrihet sedan inte beviljas. SKYREV anför att nuvarande reglering, sett ur ett revisionsperspektiv, är den naturliga ordningen.

Skälen för regeringens förslag: Årsredovisningen ska godkännas av fullmäktige, men det bör inte ske innan fullmäktige beslutat om ansvarsfrihet ska beviljas eller vägras (8 kap. 18 § KL). Denna ordning innebär att fullmäktige först kan vägra ansvarsfrihet och därefter godkänna den årsredovisning varpå kritiken vilar, eller att ansvarsfrihet först beviljas men att årsredovisningen därefter inte godkänns på grunder som i sig kan vara ett skäl att vägra ansvarsfrihet.

En övervägande majoritet av remissinstanserna har varit positivt inställda till utredningens förslag om att årsredovisningen ska behandlas före frågan om ansvarsfrihet. De instanser som haft synpunkter har främst angett att det bör vara upp till kommunerna att själva bestämma i vilken ordning frågorna ska behandlas.

Regeringen anser att nuvarande ordning kan ifrågasättas. I likhet med utredningen anser regeringen att det är lämpligt att fullmäktige först tar ställning till om de delar revisorernas kritik mot årsredovisningen och därefter till om kritiken bör föranleda anmärkning eller vägrad ansvarsfrihet. Regeringen delar inte Vännäs kommuns farhåga med den föreslagna bestämmelsen, det måste i princip vara uteslutet för fullmäktige att först godkänna årsredovisningen för att sedan vägra ansvarsfrihet på grunder som är hänförliga till densamma. Regeringen delar inte heller SKYREV:s uppfattning att den nuvarande ordningen är den mest naturliga.

Eftersom den föreslagna bestämmelsen är av stor praktisk betydelse anser regeringen inte att det är lämpligt att göra den fakultativ, som vissa remissinstanser har föreslagit. Det bör inte heller finnas behov av lokal anpassning i en sådan fråga. Regeringen föreslår därför att det ska slås fast att årsredovisningen ska godkännas innan fullmäktige tar ställning till frågan om ansvarsfrihet.

11.7Uttalande om ansvarsfrihet

Regeringens bedömning: Revisorerna bör fortsätta att uttala sig om ansvarsfrihet ska lämnas eller inte.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

249

Prop. 2016/17:171 Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser uttalar sig särskilt om utredningens bedömning. Riksrevisionen anser att uttalandet om ansvarsfrihet bör tas bort då det varken är nödvändigt eller lämpligt. Riksrevisionen påpekar vidare att någon prövning av ansvarsfrihet inte görs inom staten. FAR anser att det, för att det inte ska råda någon tveksamhet om vad yrkesrevisorn baserar sitt uttalande på, krävs att denne gjort en full redovisningsrevision. FAR menar vidare att begreppet ansvarsfrihet behöver förtydligas för att uttalandet ska bli meningsfullt.

Skälen för regeringens bedömning: Av kommunallagen framgår att revisorerna i sin revisionsberättelse kan lämna anmärkning och att de ska uttala sig i frågan om ansvarsfrihet ska lämnas eller inte. Det är enligt regeringens mening rimligt att revisorerna, som innehar djupgående kunskap om aktuella sakförhållanden, ger fullmäktige ett fullständigt underlag till beslut som även inkluderar en bedömning i frågan om ansvarsfrihet ska tillstyrkas eller inte. Regeringen instämmer inte i vad FAR anför om att begreppet ansvarsfrihet i sig behöver förtydligas för att uttalandet ska bli meningsfullt. Nuvarande ordning fungerar enligt regeringens mening tillfredsställande och fyller en nödvändig funktion trots att det, som Riksrevisionen pekat på, saknas fastställda rekvisit för hur bedömningen ska göras. Det finns därför enligt regeringens bedömning inte skäl att förändra nuvarande ordning.

 

11.8

Fyllnadsval och begreppet årsbokslut

 

 

 

Regeringens förslag: Inskränkningarna i möjligheterna till fyllnadsval

 

av revisorer ska tas bort.

 

Begreppet årsbokslut i kommunallagen ska ersättas med begreppet

 

årsredovisning.

 

 

 

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.

 

Utredningen föreslår att bestämmelsen om fyllnadsval av revisorer kan

 

tas bort.

 

 

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna uttalar sig särskilt om

 

utredningens förslag.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Fyllnadsval av revisorer

 

Om en revisor, som utsetts på annat sätt än med proportionellt valsätt, avgår

 

under mandatperioden får fyllnadsval göras (9 kap. 3 § KL). Om valet skett

 

proportionellt ska inte något fyllnadsval ske utan en ersättare blir i stället

 

ordinarie. I dag utses inte längre ersättare för revisorer varför fyllnadsval

 

alltid kommer bli nödvändigt. Regeringen föreslår därför att

 

bestämmelsen om fyllnadsval för revisorer ska ändras på så sätt att

 

inskränkningen i möjligheten till fyllnadsval ska tas bort.

 

Begreppet årsbokslut ersätts med begreppet årsredovisning

 

Revisorerna ska uttala sig om årsbokslutet (9 kap. 9 a § KL). Vad som

250

avses med begreppet årsbokslut anges dock inte närmare i förarbetena till

bestämmelsen. Utredningen anför att det kan hävdas att begreppet Prop. 2016/17:171 årsbokslut avser siffrorna medan årsredovisning omfattar mer, dvs. såväl

en förvaltningsberättelse som de finansiella rapporterna. Det är i förvaltningsberättelsen som bl.a. mål följs upp.

I skriften God revisionssed i kommuner och landsting, i vilken SKL dokumenterar god revisionssed, anges att med begreppet bokslut avses årsredovisningen. I kommunal praxis förefaller alltså likhetstecken dragits mellan årsbokslut och årsredovisning. Revisorer uttalar sig redan i dag om årsredovisningen. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att begreppet årsbokslutet i kommunallagen ska ersättas med begreppet årsredovisning.

12 Medlemskap och laglighetsprövning

12.1Regler om laglighetsprövning ska finnas kvar

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om laglighetsprövning bör finnas kvar i huvudsak oförändrade i den nya kommunallagen.

Kopplingen mellan medlemskap i en kommun eller i ett landsting och rätten att överklaga kommunala beslut bör behållas.

Enskild som inte är medlem men som berörs av ett beslut bör inte ges talerätt.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna tillstyrker

eller har inget att invända mot utredningens bedömning.

Kammarrätten i Göteborg anser inte att överklagande är mer lättförståeligt än ansökan om laglighetsprövning. Prövningen har tydliga likheter med rättsprövning – som anhängiggörs genom ansökan hos domstol. Det finns alltså en klar begreppsmässig förebild i detta avseende. Kammarrätten i Stockholm anför att begreppet överklagande tydliggör att laglighetsprövningen handlar om insyn och granskning för medlemmarna. Lunds universitet anför att laglighetsprövning i vissa fall kan vara det enda till buds stående rättsmedlet för att uppfylla EU-rättens eller Europakonventionens krav på prövning i domstol. Det kan då uppstå svårigheter om den berörde enskilde inte är kommunmedlem. Konkurrenskommissionen anser att avseende kommunala stödbeslut bör möjligheten till laglighetsprövning även omfatta andra företag som berörs av beslutet. Elöverkänsligas Riksförbund anser att det måste finnas talerätt även för enskild som inte är medlem men som berörs av ett beslut.

Skälen för regeringens bedömning

Laglighetsprövning

Kommunala beslut kan överklagas antingen genom laglighetsprövning

eller genom förvaltningsrättsligt överklagande. Föreskrifterna om

251

Prop. 2016/17:171

252

laglighetsprövning gäller enligt 10 kap. 3 § KL inte om det i lag eller annan författning finns särskilda föreskrifter om överklagande.

Uppdelningen mellan dessa överklagandemöjligheter kan generellt beskrivas så att beslut fattade enbart med stöd av kommunallagen överklagas genom laglighetsprövning. Beslut fattade med stöd av speciallagstiftning överklagas däremot oftast genom förvaltningsrättsligt överklagande. Speciallagstiftningen, t.ex. socialtjänstlagen (2001:453), innehåller ofta föreskrifter om överklagande, vilket då utesluter laglighetsprövning. Förvaltningsrättsligt överklagande är det normala när beslut rör enskildas rättigheter och skyldigheter, t.ex. ekonomiskt bistånd eller bygglov. Beslut av fullmäktige överklagas som regel genom laglighetsprövning medan beslut av styrelsen och övriga nämnder kan överklagas antingen genom laglighetsprövning eller genom förvaltningsrättsligt överklagande. Laglighetsprövning är ett rättsmedel som syftar till att ge medlemmarna möjlighet att kontrollera att den kommunala självstyrelsen utövas på ett rättsenligt sätt. Kännetecknande för laglighetsprövning är att besluten endast kan prövas mot de punkter som anges i kommunallagen och att prövningen är begränsad till lagligheten av ett beslut. Om överklagandet bifalls får beslutet enbart upphävas men inte ersättas med ett nytt beslut.

Laglighetsprövningen ska i huvudsak inte förändras

Laglighetsprövningsinstitutet värnar om den lokala demokratin och den kommunala självstyrelsen. Grundtanken är att alla medlemmar i en kommun eller ett landsting är delaktiga i hur de kommunala angelägenheterna sköts och att de därmed har ett berättigat intresse av att få till stånd en laglighetskontroll av besluten. Den som inte tillhör den kommunala gemenskapen har inte heller någon rätt att begära en rättslig prövning av det kommunala beslutet. Utredningen har anfört att laglighetsprövningen i huvudsak fungerar väl i praktiken och att bestämmelserna i allt väsentligt är ändamålsenligt utformade. Remissinstanserna har i allt väsentligt instämt eller inte invänt mot denna utgångspunkt.

Regeringen delar utredningens slutsats att någon större omstöpning av laglighetsprövningsinstitutet inte är motiverad. Rätten att påkalla laglighetsprövning ska fortfarande vara förbehållen medlemmarna och utgöra en möjlighet att få till stånd en laglighets- men inte en lämplighetsprövning av de kommunala beslut som kan överklagas genom laglighetsprövning.

Kammarrätten i Göteborg anför att begreppet överklagande bör ersättas med ansökan om laglighetsprövning i lagtexten. Kammarrätten anför att begreppet överklagande inte är mer lättförståeligt än ansökan och att en begreppsmässig förebild finns i institutet rättsprövning. Regeringen har förståelse för denna synpunkt. Rättsprövning och laglighetsprövning har som kammarrätten anfört klara likheter. Enligt regeringens mening så finns det dock ur ett medborgarperspektiv inte några fördelar med att byta ut begreppet överklagande. Den nuvarande begreppsbildningen får också anses vara väl etablerad. Regeringen anser därför, i likhet med Kammarrätten i Stockholm, att begreppet överklagande även fortsatt ska användas.

Talerätt

Det är endast kommun- och landstingsmedlemmar som har rätt att få lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom att överklaga till förvaltningsrätten (10 kap. 1 § KL). Även lagligheten av en gemensam nämnds beslut eller ett kommunalförbunds beslut får överklagas av varje medlem i de samverkande kommunerna eller landstingen, respektive varje medlem i de kommuner eller landsting som ingår i kommunalförbundet samt av förbundsmedlemmarna själva.

Bara den som har varit klagande i förvaltningsrätten eller kammarrätten kan överklaga domstolarnas beslut, om det gått denne emot (10 kap. 14 § första stycket KL). Har däremot förvaltningsrätten eller kammarrätten upphävt beslutet eller förordnat om verkställighetsförbud (inhibition) får domstolens beslut överklagas av kommunen eller landstinget och av deras medlemmar samt, i fråga om beslut av en gemensam nämnd, av nämnden och medlemmarna i de samverkande kommunerna och landstingen (10 kap. 14 § andra stycket KL). Har förvaltningsrätten eller kammarrätten undanröjt ett beslut av ett kommunalförbund eller förbjudit att det verkställs, kan domstolens beslut överklagas av förbundet, av varje kommun och landsting som är medlem i förbundet och av deras medlemmar (10 kap. 14 § tredje stycket KL).

Kopplingen mellan talerätt och medlemskap

Endast den som är medlem i kommunen eller landstinget får således överklaga kommunala beslut genom laglighetsprövning. Laglighetsprövningen anses vara en slags medborgartalan med syfte att se till att den kommunala självstyrelsen utövas på ett rättsenligt sätt. Bestämmelsen om rätten att genom laglighetsprövning föra talan mot ett kommunalt beslut är alltså nära kopplat till medlemskapet. Medlemmens delaktighet i den kommunala verksamheten är av politisk och ekonomisk art och tar sig uttryck bl.a. genom den kommunala rösträtten och den allmänna kommunalskatten. Grundtanken är således att alla medlemmar i en kommun eller ett landsting är delaktiga i hur de kommunala angelägenheterna sköts och att de därmed har ett berättigat intresse av att få till stånd en laglighetskontroll av de kommunala besluten. Medlemskapet i en kommun eller ett landsting fyller också andra funktioner än att reglera vilka som får överklaga kommunala beslut enligt 10 kap. KL. Flera av de kommunalrättsliga grundprinciperna anknyter t.ex. till medlemskapet, bl.a. lokaliseringsprincipen, 2 kap. 1 § KL, och likställighetsprincipen, 2 kap. 2 § KL. Regeringen anser mot denna bakgrund att kopplingen mellan medlemskapet och rätten att överklaga kommunala besluten genom laglighetsprövning ska behållas.

Talerätt för andra än medlemmar

Laglighetsprövningen är i stora delar utformad som ett instrument för medborgarkontroll och är därför till sin utformning mindre väl lämpad som medel för en enskild att hävda sin rätt gentemot kommunen eller landstinget. Domstolen gör endast en laglighetsprövning av beslutet och ingen lämplighetsbedömning vilket oftast är vad den enskilde efterfrågar när beslutet berör denne. Dessutom kan domstolen inte ersätta det överklagade beslutet utan endast upphäva det.

Prop. 2016/17:171

253

Prop. 2016/17:171 På sådana områden där enskilda har ett behov av att hävda individuella rättigheter är den enskilde generellt sett tillförsäkrad en rätt att överklaga genom förvaltningsrättsligt överklagande. Regeringen anser att detta också fortsatt ska vara utgångspunkten när enskilda specifikt berörs av kommunala beslut. Regeringen bedömer därför att det inte finns skäl att utöka rätten att överklaga kommunala beslut genom laglighetsprövning vare sig till enskilda som inte är medlemmar eller till juridiska personer såsom Elöverkänsligas Riksförbund respektive Konkurrenskommissionen anför. Lunds universitet anför att laglighetsprövning i vissa fall kan vara det enda till buds stående rättsmedlet för att uppfylla EU-rättens eller Europakonventionens krav på prövning i domstol. Det kan då uppstå svårigheter om den berörde enskilde inte är kommunmedlem. Regeringen delar inte den bedömningen. Den rätt till domstolsprövning som kan följa av Europakonventionen och den primära unionsrätten gäller med företräde framför både lag och förordning. Kretsen som får överklaga kommuners och landstings beslut genom laglighetsprövning ska därför inte utökas heller på den grunden.

12.2Medlemskap i kommuner och landsting

12.2.1Medlemskapskretsen i kommuner och landsting bör inte utökas

Regeringens bedömning: Medlemskap i kommuner och landsting bör inte ges till fler juridiska personer.

 

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens

 

bedömning. Utredningen föreslår att juridiska personer som bedriver

 

näringsverksamhet från fast driftställe i en kommun eller i ett landsting

 

ska vara medlem i den kommunen eller landstinget. Vidare föreslår

 

utredningen att en ideell förening ska vara medlem i kommun och i

 

landsting, om föreningens styrelse har säte i kommunen eller i

 

landstinget eller om föreningen bedriver verksamhet där.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna avstyrker

 

förslaget eller framför kritiska synpunkter på det.

 

Konkurrensverket anför att förslaget möjliggör bättre kontroll av

 

efterlevnaden av kommunallagens regler om framför allt kommunal

 

näringsverksamhet och stöd till privat näringsverksamhet. Huddinge

 

kommun anför att en enskild person som inte är folkbokförd i en

 

kommun men som bedriver näringsverksamhet från fast driftställe i

 

kommunen skulle kunna vara lika berörd av kommunala beslut. Öckerö

 

kommun anför att förslaget inte kan förväntas öka bördan på kommunen i

 

någon betydande omfattning.

 

Kammarrätten i Göteborg anför att bedömningen av om någon är

 

kommunmedlem bör vara enkel och förutsägbar. Vidare kommer

 

prövningen i domstol att behöva utgå från sakomständigheter som inte

 

normalt återfinns i ett laglighetsprövningsmål utan kräver att domstolen

 

tar in handlingar från klaganden. Kammarrätten i Stockholm anser inte

254

att konsekvenserna av en utvidgning av talerätten på så sätt som

 

föreslagits har belysts tillräckligt väl. Vad avser talerätt för ideella Prop. 2016/17:171 föreningar kan frågor om huruvida föreningen bedriver verksamhet i en

kommun bli svårbedömda. Vidare gör kammarrätten bedömningen att det är mycket troligt att förslaget leder till att överklagandena kommer att bli betydligt mer komplexa än det genomsnittliga laglighetsprövningsmålet och att det även finns en risk att laglighetsprövningen kommer att användas för att förhala kommunala processer. Förvaltningsrätterna i Uppsala och Härnösand anför att förslagen för med sig en rad tillämpningsproblem. Förvaltningsrätten i Växjö anför att juridiska personer och föreningar inte i samma utsträckning som fysiska personer är berörda av beslut som kan laglighetsprövas. De kan därför inte anses ha samma intresse som fysiska personer av att få kommunala beslut prövade. Domstolsverket anför att det, särskilt när det gäller ideella föreningar, kan komma att uppstå gränsdragningsfrågor. Uppsala universitet anför det krävs en tydligare motivering för att jämställa ekonomiska partsintressen – som det här ofta torde bli fråga om – med andra medlemmar i den demokratiska gemenskap en kommun utgör.

En mycket stor andel av kommunerna och landstingen motsätter sig förslaget. Som argument anförs främst att förslaget förändrar laglighetsprövningens ursprungliga funktion som medborgartalan för att i stället bli mer av en funktion för partsintressen samt att mängden överklaganden riskerar att öka och beslutsprocesserna därmed försvåras och försenas. Andra ofta framförda invändningar är att förslaget får konsekvenser för tillämpligheten av likställighetsprincipen och andra rättigheter knutna till medlemskapet samt att makt eller kontrollmakt riskerar att skjutas över från medborgarna till stora organisationer som får möjlighet att driva sina egna frågor. Sölvesborgs och Trelleborgs kommuner anför att det bör noteras att det finns politiska föreningar som är ideella och om sådana föreningar ska kunna agera på arenan för laglighetsprövningar urholkar det de vägar som politiska beslut ska eller bör kunna angripas på av t.ex. oppositionen. Motala och Ängelholm kommuner anför att den traditionsenliga kopplingen mellan fastighetsinnehav och kommunmedlemskap har ifrågasatts tidigare och borde omprövas.

Skälen för regeringens bedömning

Medlemskap i kommun och landsting

Medlem av en kommun är den som är folkbokförd eller äger fast egendom i kommunen, eller den som ska betala kommunalskatt där. Medlem av ett landsting är den som är medlem av en kommun inom landstinget (1 kap. 4 § KL). Det innebär att förutom fysiska personer kan även juridiska personer, staten och kommunerna vara medlemmar, dock endast genom fastighetsinnehav. Genom fastighetsinnehav kan t.ex. en kommun vara medlem i ett landsting till vilket den inte hör. Det är också t.ex. genom fastighetsinnehav möjligt att vara medlem i flera kommuner samtidigt. Dödsbon, vilka är juridiska personer, beskattas under en tid enligt regler som gäller för fysiska personer. Det innebär att de kan bli kommunalt beskattade och således under denna tid är medlemmar.

255

Prop. 2016/17:171 Medlemskapet bör inte utvidgas

Utredningens förslag innebär en utvidgning av medlemskretsen. Flera remissinstanser däribland Kammarrätterna i Göteborg och Stockholm anför att förslaget riskerar att leda till tillämpningssvårigheter. Regeringen delar denna bedömning. Bedömningen av vem som är medlem i en kommun eller landsting bör enligt regeringens mening vara enkel och förutsägbar. Konsekvenserna av ett utökat medlemskap i enlighet med utredningens förslag framstår vidare som oklara både gällande effekten på de kommunala beslutsprocesserna men också avseende vilken betydelse utökningen av medlemskretsen i övrigt skulle kunna få. Regeringen anser mot bakgrund dels av remisskritiken, dels mot bakgrund av de överväganden om laglighetsprövningssystemet i stort som angavs ovan under avsnitt 12.1 att medlemskretsen för kommuner och landsting inte ska utökas med fler juridiska personer.

Regeringen delar den problembild som belyses i utredningen och som anförts av vissa remissinstanser. Det kan av flera skäl vara önskvärt att ett företag som bedriver näringsverksamhet från ett fast driftställe i en kommun eller ett landsting ska kunna få ett kommunalt beslut som berör företaget i fråga prövat på samma sätt som jämförbara företag som är fastighetsägare och därmed också medlemmar i kommunen. Detta då nuvarande ordning leder till att i övrigt jämförbara företag får olika överprövningsmöjligheter beroende på om de är fastighetsägare i kommunen eller inte. Regeringen kan dock konstatera att den lagtekniska lösning som utredningen föreslår inte är praktiskt framkomlig. Frågan kan därmed inte avgöras i detta sammanhang.

Utredningen har bedömt att fastighetsägare även fortsatt ska vara medlemmar i kommuner och landsting och regeringen anser, till skillnad från Motala och Ängelholms kommuner, inte att det finns skäl att ompröva detta.

12.2.2Medlemskap för vissa unionsmedborgare

Regeringens förslag: Utländska unionsmedborgare som innehar chefsbefattningar vid vissa internationella organ i Sverige och deras familjemedlemmar som enligt folkbokföringslagen inte ska folkbokföras, ska vara medlemmar i den kommun och det landsting där de är bosatta.

Om fullmäktige beslutat att medborgarförslag ska kunna väckas, ska även sådana unionsmedborgare få lämna medborgarförslag.

Sådana unionsmedborgare ska också kunna delta i kommunala folkomröstningar.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrker

förslaget eller har inga invändningar mot det.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) anser att det av tydlighetsskäl kan vara lämpligt att i kommunallagen direkt ange vilka som är medlemmar av en kommun. Huddinge kommun anser att det bör regleras

vilka krav som den som inte är folkbordförd i kommunen ska uppfylla

256

för att ges talerätt, t.ex. om det är rimligt att ställa krav på att personen under en längre tid ska ha varit stadigvarande bosatt i kommunen. Täby kommun anför att det måste stå klart vem som omfattas så att inte kommunen blir tvungen att göra egna utredningar om vem som ska folkbokföras och inte. Flera kommuner däribland Norbergs kommun anser inte att det kommunala medlemskapet frivilligt ska vidgas mer än vad som tvunget följer av EU-medlemskapet. SmåKom – De små kommunernas nätverk (Småkom) avstyrker förslaget att unionsmedlemmar ska kunna delta i folkomröstningar.

Skälen för regeringens förslag

Enligt svensk rätt krävdes tidigare folkbokföring för att rösträtt skulle föreligga och för att någon skulle vara valbar till kommun- och landstingsfullmäktige. Detta krav gällde både medborgare i Sverige eller i någon annan stat i eller utanför EU. I januari 2014 gjordes emellertid ändringar i vallagen (2005:837) och i 4 kap. 2 § KL. Detta föranleddes av att det i artikel 22.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs att alla unionsmedborgare på lika villkor ska kunna utöva rätten att rösta och vara valbara inte bara i val till Europaparlamentet utan också i kommunala val i den medlemsstat där de är bosatta, oavsett om de är medborgare i den staten eller inte. Ändringarna i 4 kap. 2 § KL innebar att rösträtten i kommunalval även omfattar en unionsmedborgare som är bosatt i kommunen men som inte ska folkbokföras till följd av att unionsmedborgaren tillerkänns immunitet och privilegier som diplomatiska företrädare. Den som har rösträtt i en kommun har också rösträtt i landstinget och är också valbar till kommun- och landstingsfullmäktige (4 kap. 3 § KL och 4 kap. 5 § KL).

Ändringarna i kommunallagens reglering innebär således att en unionsmedborgare som är bosatt i kommunen men som, enligt 5 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481), inte ska folkbokföras där kan rösta och väljas utan att vara medlem i kommunen. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att sådana personer ska vara medlemmar i den kommun och landsting där de är bosatta. Såsom utredningen anfört lämnar de internationella organ vars anställda kan beröras av det aktuella undantaget uppgifter om sina anställda och dessas adresser till Utrikesdepartementet. Regeringen anser av denna anledning att det inte bör föreligga några tillämpningsproblem med att fastställa var en sådan unionsmedborgare är bosatt. Att såsom Huddinge kommun anfört ställa krav på bosättningens längd skulle enligt regeringens bedömning inte vara förenligt med EU-rätten. IVO anför att det är önskvärt att det redan i kommunallagen ska framgå vem som har rösträtt. Regeringen vill i denna del framhålla om att folkbokföringen har en central betydelse för rösträtten, inte bara för denna mycket sällsynta kategori. Eftersom det inte vore ändamålsenligt att föra in folkbokföringsreglerna i kommunallagen anser regeringen att en hänvisning i enlighet med förslaget är den lämpligaste lösningen. Det kommer att vara domstolarnas uppgift att pröva frågor om medlemskap för en unionsmedborgare som inte är folkbokförd men bosatt i kommunen eller landstinget. Enligt uppgift från Utrikesdepartementet fanns under hösten 2016 fem personer (tre personer

Prop. 2016/17:171

257

Prop. 2016/17:171 med diplomatisk ställning och två medföljande familjemedlemmar) som berörs av förslaget. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att varken eventuella tillämpningsproblem eller konsekvenserna av förslaget bör överdrivas.

En unionsmedborgare ska kunna lämna medborgarförslag

Genom förslaget att nyss nämnda unionsmedborgare ska vara medlem kommer en sådan enligt nuvarande 5 kap. 23 § andra stycket KL att kunna delta i ett folkinitiativ eftersom det initieras av tio procent av de röstberättigade medlemmarna. För att kunna lämna medborgarförslag enligt 5 kap. 23 § första stycket KL krävs dock folkbokföring i kom- munen eller inom landstinget. Regeringen anser att det är rimligt att de unionsmedborgare som enligt regeringens förslag blir medlemmar även ska kunna lämna medborgarförslag. Reglerna i kommunallagen bör därför medge det.

Lagen om kommunala folkomröstningar ska ändras

Av 5 § lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar framgår vilka kommunmedlemmar som har rösträtt vid en folkomröstning i kommunen. Rösträtt har den som är folkbokförd i kommunen och senast på dagen för folkomröstningen fyller 18 år och som dessutom uppfyller något av följande kriterier. En kommunmedlem ska antingen vara svensk medborgare, annan unionsmedborgare, medborgare i Island eller Norge, eller ha varit folkbokförd i Sverige tre år i följd före dagen för folkomröstningen. Rösträtt vid folkomröstning i ett landsting har vidare den som har rösträtt vid folkomröstning i en kommun inom landstinget.

Med hänsyn till att regeringen föreslår att en sådan unionsmedborgare som enligt 4 kap. 2 § KL redan kan rösta och vara valbar i de kommunala valen utan att vara folkbokförd ska vara medlem i kommun och landsting ska denne även kunna delta i en kommunal folkomröstning i den kommun eller det landsting som denne är bosatt i.

12.3Vilka beslut ska kunna laglighetsprövas?

12.3.1Överklagbarheten av kommunala beslut bör inte förändras

Regeringens bedömning: Regleringen kring vilka kommunala beslut som kan överklagas genom laglighetsprövning bör inte förändras.

Beslut fattade av kommunala företag bör inte gå att överklaga genom laglighetsprövning.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet instämmer i eller har

inga invändningar mot förslaget. Helsingborgs kommun anför att beslut som avser löpande förvaltningsfrågor inte bör omfattas av rätten till laglighetsprövning. Återvinningsindustrierna anser att laglighetsprövning

bör införas även för beslut fattade av kommunala bolag.

258

Skälen för regeringens bedömning

Kretsen av överklagbara beslut ska inte förändras

Talan kan föras mot beslut av fullmäktige eller den beslutande församlingen i ett kommunalförbund, av en nämnd, av ett parts- sammansatt organ eller av revisorerna i fråga om deras förvaltning (10 kap. 2 § KL). Nämndernas och revisorernas beslut i jävsfrågor kan dock enligt 6 kap. 24 § och 9 kap. 5 § KL endast överklagas i samband med överklagande av det beslut genom vilket ärendet avgörs. Även be- slut av förbundsstyrelsen, en annan nämnd eller ett partssammansatt organ i ett kommunalförbund kan överklagas. Beslut av kommunala företag eller privata utförare kan inte överklagas genom laglighetsprövning. Beslut av rent förberedande eller verkställande art kan inte heller överklagas.

Utredningen har bedömt att regleringen kring vilka beslut som kan överklagas inte ska förändras. Denna bedömning inbegriper också undantaget att beslut av rent förberedande eller rent verkställande art inte är överklagbara ska behållas. Utredningen har gjort en genomgång av praxis avseende denna fråga (SOU 2015:24 s. 251–257). Utredningens slutsats är att praxis är tydlig kring vad som är ett beslut av rent verkställande art samt att avgränsningen när det gäller rent förberedande beslut är väl avvägd.

Helsingborgs kommun anför att beslut som avser löpande förvaltningsfrågor inte bör omfattas av rätten till laglighetsprövning. Ett undantag i enlighet med vad Helsingborgs kommun anför skulle träffa ett stort antal kommunala beslut. Medlemmarna har, enligt regeringens mening, ett berättigat intresse att kunna utöva en medborgarkontroll även över dessa beslut genom laglighetsprövning. En sådan begränsning av de överklagbara besluten är därför ur ett medborgarperspektiv inte lämplig och någon sådan inskränkning föreslås därför inte.

Återvinningsindustrierna anför att även de kommunala bolagen bör omfattas av laglighetsprövning. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att ett system med laglighetsprövning av kommunala bolags beslut är svårt att förena med den associationsrättsliga lagstiftningen. Regeringen vill vidare i denna del påpeka att de kommunala beslut som fattas angående de kommunala bolagen kan överklagas.

12.3.2Begränsningar avseende vissa budgetbeslut

Regeringens bedömning: Begränsningen i vilka prövningsgrunder som kan tillämpas vid laglighetsprövning för vissa budgetbeslut bör behållas.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att begränsningen i vilka prövningsgrunder som kan tillämpas vid laglighetsprövning för vissa budgetbeslut ska tas bort.

Remissinstanserna: Remissutfallet över förslaget är blandat. En knapp majoritet avstyrker förslaget.

Prop. 2016/17:171

259

Prop. 2016/17:171

Kammarrätten

i Stockholm

ser

positivt på

möjligheterna att

de

 

föreslagna begränsningarna tas bort. Däremot efterlyser kammarrätten

 

ytterligare analys av konsekvenserna av en prövning där en domstol

 

kommer fram till att kommunen inte ägt att åberopa synnerliga skäl för

 

att inte hålla budgeten i balans.

 

 

 

 

 

 

Kammarrätten i Göteborg anser att de skäl som utredningen anför i

 

denna del är inte helt övertygande. Förvaltningsrätten i Linköping anser

 

att det inte har kommit fram tillräckliga skäl för att ta bort

 

begränsningen. Risken är stor att den utvidgade överklaganderätten

 

kommer att missbrukas och användas för att förhala budgetprocessen.

 

Förvaltningsrätten i Uppsala anför att det finns anledning att närmare

 

analysera direkta och indirekta konsekvenser av upphävda budgetbeslut i

 

det fortsatta lagstiftningsarbetet. Förvaltningsrätten i Växjö anför att

 

prövningen av om synnerliga skäl föreligger är av politisk och

 

ekonomisk karaktär.

 

 

 

 

 

 

En stor majoritet av kommunerna och landstingen avstyrker förslaget.

 

Som argument mot förslaget anförs främst att dessa beslut inte är

 

lämpade för domstolsprövning eftersom det handlar om politiska

 

ställningstaganden. Vidare anförs att förslaget kan medföra negativa

 

konsekvenser

genom

fördröjning

av

besluts-

och

 

verkställighetsprocesser. Andra vanliga argument som framförs är att de

 

skäl som i tidigare förarbeten anförts mot laglighetsprövning av dessa

 

beslut fortfarande är gällande samt att en konsekvens av förslaget är att

 

en kommun eller ett landsting skulle kunna riskera att under en lång tid

 

helt stå utan budget. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anför att

 

förslaget är olämpligt från en kommunaldemokratisk utgångspunkt.

 

 

Skälen för regeringens bedömning: Fullmäktiges budgetbeslut kan

 

som huvudregel bli föremål för en fullständig laglighetsprövning. De

 

budgetbeslut som har undantagits från en fullständig laglighetsprövning

 

anges i 10 kap. 8 § andra stycket KL. I bestämmelsen anges ett antal

 

kommunala budgetbeslut som undantas prövning enligt tredje och fjärde

 

punkterna. Domstol kan däremot pröva om ett sådant beslut har

 

tillkommit i laga ordning (första punkten) eller om det avser en

 

angelägenhet för kommunen eller landstinget (andra punkten). Det är

 

fråga om beslut att åberopa synnerliga skäl för att inte balansera

 

budgeten

(8 kap.

4 § tredje

och

fjärde

styckena KL), beslut

om

 

ianspråktagande av resultatutjämningsreserver (8 kap. 3 d § tredje stycket

 

KL) samt beslut om reglering av ett negativt balanskravsresultat (8 kap.

 

5 a och

5 b §§ KL). Dessa ska i stället

prövas

inom ramen för

det

 

politiska systemet (prop. 1996/97:52, prop. 2003/04:105 och prop.

 

2011/12:172). Enligt uttalanden i praxis kan inte heller bestämmelserna i

 

8 kap. 1 och 2 §§ KL om god ekonomisk hushållning och god avkastning

 

ligga till grund för domstolsprövning (RÅ 2000 ref. 1).

 

 

Vid införandet av den nuvarande regleringen uttalade regeringen

 

följande. Enligt regeringens bedömning är prövningen om det föreligger

 

synnerliga skäl mycket politisk till sin karaktär. I likhet med vad

 

majoriteten av remissinstanserna påpekat anser regeringen att det även

 

fortsättningsvis bör vara en uppgift för det politiska systemet att pröva

 

frågan om avsteg från principen om en ekonomi i balans vid

 

bokslutsregleringen. Denna bedömning ändras inte av det förhållandet att

260

ytterligare omständigheter bedöms utgöra grund för att inte reglera ett

negativt resultat. I praxis har det förekommit att ett beslut att upprätta en Prop. 2016/17:171 budget som inte varit i balans har överklagats. Enligt regeringen utgör

även budgetbeslut exempel på beslut som bör prövas inom ramen för det politiska systemet. Detta är också i konsekvens med att beslut rörande bokslutsreglering av uppkomna underskott inte föreslås bli föremål för laglighetsprövning (prop. 2003/04:105 s. 23 f.).

Regeringen anser att det synsätt som regeringen gav uttryck för i ovan citerade proposition i huvudsak fortfarande äger giltighet. Såsom flera remissinstanser anför skapar utredningens förslag dessutom risker för praktiska problem för kommuners och landstings hantering av budgetprocessen som kan komma att leda till störningar i verksamheten. Såsom Förvaltningsrätten i Växjö anför är prövningen i de undantagna bestämmelserna av politisk och ekonomisk karaktär. Det finns därför en risk att frågor som ytterst rör den ekonomiska politiken i ökad grad görs till en domstolsfråga. Enligt regeringens mening är en ökad politisering av laglighetsprövningsinstitutet, och i förlängningen de allmänna förvaltningsdomstolarna, inte önskvärd. Mot denna bakgrund anser regeringen att det inte framkommit tillräckliga skäl för att genomföra utredningens förslag i denna del.

12.4Prövningsgrunderna

12.4.1Prövningsgrunderna ska förtydligas

Regeringens förslag: Nuvarande prövningsgrunder ska behållas men förtydligas och redigeras språkligt.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår att den första prövningsgrunden ska formuleras som att beslutet ska upphävas om det ”inte kommit till på rätt sätt”.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remisinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget.

Kammarrätten i Göteborg är tveksam till vad utredningen anför om att begreppet ”inte tillkommit i laga ordning” är vilseledande eftersom det antyder att det måste vara en bestämmelse i en lag som har överträtts. Det kan i sammanhanget noteras att utredningen inte ser några problem med att behålla termen ”laglighetsprövning”. Kammarrätten i Stockholm anför att det, enligt kammarrättens uppfattning, i princip inte finns någon skillnad mellan den första och tredje grunden i förslaget. Det kan i stället vara till fördel att den tidigare lydelsen av den tredje grunden finns kvar för att tydligare särskilja grunderna. Lunds universitet anför att utredningen borde ha övervägt i vart fall ett förtydligande av prövningsgrunderna avseende att EU-rättsliga regler i sig kan åberopas i laglighetsprövningsmål. Ljusnarsbergs kommun motsätter sig att begreppet ”i laga ordning” byts ut mot ”på rätt sätt”. Begreppet ”på rätt sätt” är för diffust och ger utrymme för tolkningar. Stockholms kommun avstyrker föreslaget om ändring av första punkten. Den språkliga ändringen kan uppfattas som vilseledande. Utredningens synsätt skulle

dessutom bl.a. kunna innebära att domstolarna i sin prövning enligt

261

Prop. 2016/17:171 denna punkt ska pröva ett besluts laglighet i förhållande till av fullmäktige antagna styrdokument, såsom program med mål och riktlinjer. Konkurrenskommissionen anser att det ska anges att laglighetsprövning även ska kunna ske på den grunden att beslutet strider mot EUF-fördragets bestämmelser om statligt stöd och den anslutande svenska lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler.

Skälen för regeringens förslag

Nuvarande prövningsgrunder ska behållas men omformuleras

Laglighetsprövning kan bara ske på de särskilda grunder som är angivna i 10 kap. 8 § KL. Ett överklagat beslut ska enligt första stycket upphävas om

det inte har tillkommit i laga ordning,

beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget,

det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller

beslutet strider mot lag eller annan författning.

I 10 kap. 8 § tredje stycket KL anges att något annat beslut inte får sättas i det överklagade beslutets ställe. Om överklagandet bifalls kan det bara leda till att det överklagade beslutet helt eller delvis upphävs. Om ett fel har saknat betydelse för ärendets utgång behöver dock beslutet, enligt 10 kap. 9 § KL, inte upphävas. I 10 kap. 9 § KL anges vidare att beslutet inte behöver upphävas om det har kommit att förlora sin betydelse till följd av senare inträffade förhållanden.

Utredningen har bedömt att de nuvarande prövningsgrunderna är till- räckliga för att medlemmarna ska kunna kontrollera att den kommunala självstyrelsen utövas på ett rättsenligt sätt. Regeringen delar denna bedömning och anser därmed att de nuvarande prövningsgrunderna ska behållas. Konkurrenskommissionen har anfört att det bör införas en prövningsgrund specifikt kopplad till EUF-fördragets bestämmelser om statligt stöd och anslutande svensk lagstiftning. Regeringen anser dock att prövningsgrunderna för laglighetsprövning fortsatt ska vara generellt utformade och att det saknas anledning att framhålla någon särskild lagstiftning bland prövningsgrunderna. Mot denna bakgrund saknas det vidare skäl att förtydliga att EU-rättsliga regler kan åberopas i laglighetsprövningsmål.

Eftersom de nuvarande prövningsgrunderna fungerar väl så bör de behållas och regeringen ser inte några skäl att föreslå vare sig att någon grund ska tas bort eller läggas till. Det finns dock skäl att förtydliga och

 

språkligt uppdatera de olika prövningsgrunderna.

 

”Inte kommit till på lagligt sätt”

 

Utredningen har föreslagit att den första prövningsgrunden ska

 

formuleras så att beslut ska upphävas om beslutet inte kommit till på rätt

 

sätt i stället för om det, enligt nuvarande lydelse, inte tillkommit i laga

262

ordning. Som stöd för detta har utredningen bl.a. anfört att förändringen

 

syftar till att modernisera språket och förtydliga vad som avses med prövningsgrunden. Kammarrätten i Göteborg anför att det är tveksamt om det nuvarande begreppet ”laga ordning” kan ge intrycket av att det endast är bestämmelser i lag som inte får överträdas enligt denna prövningsgrund. Stockholms kommun anför att den språkliga ändringen kan uppfattas som vilseledande och att domstolarna i sin prövning enligt denna punkt inte kan pröva lagligheten i förhållande till av fullmäktige antagna styrdokument. Regeringen delar utredningens uppfattning att regler som rör tillkomsten av beslut och som beslutas med stöd av kommunallagen kan läggas till grund för ett upphävande av beslut på denna grund. Det framstår dock enligt regeringens mening, som mindre troligt att formaliaregler av denna typ anges i programmet med mål och riktlinjer. Sådana krav bör snarare hittas i arbetsordning, instruktion eller reglemente. Regeringens uppfattning är därför att bestämmelsens nuvarande utformning kan riskera att vara vilseledande.

Regeringen anser även att begreppet ”laga ordning” får anses ålderdomligt och därmed försvåra förståelsen för regleringens innebörd. Detta gäller enligt regeringens mening inte på samma sätt begreppet laglighetsprövning, som enligt regeringens mening är väl inarbetat. Regeringen föreslår därför att begreppet laga ordning ska bytas ut. Det av utredningen föreslagna uttrycket ”på rätt sätt” är dock enligt regeringens mening för oprecist. Regeringen föreslår därför att den första prövningsgrunden i stället ska lyda så att ett överklagat beslut ska kunna upphävas om beslutet ”inte har kommit till på lagligt sätt”.

”Beslutet rör något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget”

Innebörden av den andra prövningsgrunden är att kommuner och landsting inte ska fatta beslut om sådant som inte är kommunala angelägenheter. Regeringen anser att formuleringen ”hänför sig till” kan framstå som språkligt ålderdomlig och att detta kan försvåra förståelsen. Regeringen föreslår därför att bestämmelsen ska formuleras så att ett överklagat beslut ska kunna upphävas om beslutet rör något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget.

”Det organ som har fattat beslutet inte har haft rätt att göra det”

Den tredje prövningsgrunden tar sikte på att rätt organ i en kommun eller ett landsting fattat beslutet. Utredningen föreslår att ett överklagat beslut ska upphävas om ”det organ som har fattat beslutet inte har haft rätt att göra det”. Kammarrätten i Stockholm anför att det kan vara en fördel att den tidigare lydelsen av den tredje grunden finns kvar för att tydligare särskilja grunderna 1 och 3. Regeringens förslag om en annan utformning av den första prövningsgrunden innebär enligt regeringens mening att denna inte på samma sätt kan sammanblandas med den föreslagna utformningen av den tredje prövningsgrunden. Dessutom anser regeringen att det vore olyckligt att i detta sammanhang fortsätta att använda begreppet ”befogenhet” eftersom detta begrepp i kommunallagen i övrigt används i betydelsen av vad kommuner och landsting som sådana har befogenhet att göra. Regeringen föreslår därför att bestämmelsen ska formuleras så att ett överklagat beslut ska kunna

Prop. 2016/17:171

263

Prop. 2016/17:171 upphävas om det organ som har fattat beslutet inte har haft rätt att göra det.

”Beslutet annars strider mot lag eller annan författning”

Den fjärde prövningsgrunden tar sikte på om ett beslut strider mot lag eller annan författning på något annat sätt än i de tre första prövningsgrunderna. Regeringen föreslår att detta ska förtydligas genom att ledet ”annars” läggs till den nuvarande lydelsen. Syftet med ändringen är endast att förtydliga att prövningsgrunden blir tillämplig när någon av de övriga tre punkterna inte är det. På så sätt kan en överlappning mellan punkterna och den eventuella osäkerhet detta kan föra med sig undvikas.

12.5Handläggningen i domstol

Regeringens bedömning: Nuvarande regler för handläggningen i domstol bör behållas.

 

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

 

 

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer med eller har

 

inga invändningar mot förslaget.

 

 

 

 

Kammarrätten i Göteborg anser att utredningen noggrannare borde ha

 

prövat frågan om användandet av särskilda ledamöter i kammarrätt.

 

Lunds universitet anför att det bör övervägas om den oerhört strikta

 

åberopsbördan och preklusionsfristen för klaganden verkligen är

 

ändamålsenlig i alla situationer. Vidare saknas enligt universitetet helt

 

överväganden kring frågor om bevisbörda och beviskrav i

 

laglighetsprövningsmål. När det slutligen gäller förhållandet till

 

förvaltningsöverklagande anser universitetet att regleringen av

 

förutsättningarna

för

överklagande

i

förvaltningslagen

och

 

kommunallagen bör samordnas exempelvis genom en hänvisning till

 

förvaltningslagen. Näringslivets Regelnämnd vill uppmärksamma att

 

tidsgränserna för när en fullödig talan måste presenteras har betydelse för

 

laglighetsprövningens användbarhet.

 

 

 

 

Skälen för regeringens bedömning: Ett beslut ska enligt 10 kap. 4 §

 

KL överklagas skriftligt. I sitt klagomål ska klaganden ange vilket beslut

 

som överklagas och de omständigheter som klaganden stöder sitt

 

överklagande på. Överklagandet ska ges in till förvaltningsrätten (10 kap.

 

5 § KL) som ska pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid.

 

 

Överklagandet ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor

 

räknat från den dag då det tillkännagavs på kommunens, landstingets

 

eller kommunalförbundets anslagstavla att protokollet över beslutet

 

justerats (10 kap. 6 § KL). Vid prövningen av överklagandet får inte

 

beaktas andra omständigheter än sådana som klaganden har hänvisat till

 

före klagotidens utgång (10 kap. 10 § KL), den s.k. preklusionsfristen.

 

 

Om en ansökan eller ett överklagande innehåller en sådan brist att

 

handlingen inte kan läggas till grund för prövning i sak, ska rätten enligt

 

5 § förvaltningsprocesslagen (1971:291),

 

förkortad FPL, förelägga

 

sökanden eller klaganden att inom viss tid avhjälpa bristen vid påföljd att

264

dennes talan annars avvisas. Denna bestämmelse är tillämplig även när det

gäller mål om laglighetsprövning, dock med ett viktigt undantag. Ett föreläggande enligt 5 § FPL får enligt 10 kap. 12 § KL inte gälla sådana brister i skrivelsen med överklagandet som består i att denne inte anger den eller de omständigheter på vilka klaganden stöder sitt överklagande. Föreskriften i 29 § FPL om rätt att utan yrkande besluta till det bättre för enskild ska vidare enligt 10 kap. 12 § KL inte tillämpas.

Det är i stor utsträckning klaganden själv som bestämmer ramen för processen i mål om laglighetsprövning. Laglighetsprövningen utgör en form av allmän medborgarkontroll och syftar till att medlemmarna ska kunna kontrollera att den kommunala självstyrelsen utövas på ett rättsenligt sätt. Utgångspunkten torde också vara att domstolens utredningsansvar är förhållandevis begränsat i mål om laglighetsprövning.

Utredningen har sammantaget bedömt att nuvarande bestämmelser om överklagandeprocessen i stort är ändamålsenliga och bör behållas. Det saknas enligt utredningens mening anledning att ändra det sätt på vilket ett kommunalt beslut ska överklagas eller de överklagandefrister som gäller.

Utredningen har bedömt att särskilda ledamöter även fortsatt bör användas i laglighetsprövningsmål. Kammarrätten i Göteborg anför att användandet av särskilda ledamöter i kammarrätt borde ha prövats noggrannare. Regeringen anser dock inte att det framkommit skäl för att, inom ramen för arbetet med en ny kommunallag, föreslå några nya regler för sammansättningen i kammarrätterna. Lunds universitet anför att bör det övervägas om den oerhört strikta åberopsbördan och preklusionsfristen för klaganden verkligen är ändamålsenlig i alla situationer. Även Näringslivets Regelnämnd har uppmärksammat frågan om tidsgränser. När det gäller frågorna om handläggningen i domstol, får en avvägning göras mellan intresset av förutsebarhet och effektivitet och de enskildas intresse av processuella regler som underlättar ett överklagande. Regeringen anser att denna avvägning bör göras med utfallet att intresset för förutsebarhet och effektivitet väger tyngre och att tidsfristerna och regleringen kring handläggningen i domstol inte bör förändras. Det bör också framhållas att även om laglighetsprövning är en möjlighet för medlemmarna att anföra en slags medborgartalan finns det även ett medborgerligt intresse av effektivitet och förutsebarhet i den kommunala organisationen. Regeringen ansluter sig alltså sammanfattningsvis till utredningens bedömning och anser inte att några förändringar avseende handläggningen av laglighetsprövningsmål i domstol bör genomföras.

Prop. 2016/17:171

265

Prop. 2016/17:171 13

Verkställighet

13.1Bakgrund

Verkställighet och rättelse av kommunala beslut

Verkställighet av kommunala beslut

Ett kommunalt beslut anses i princip verkställbart så snart protokollet över beslutet har justerats. Ett beslut som kan överklagas enligt bestämmelserna i 10 kap. KL får verkställas innan det har vunnit laga kraft om inte särskilda skäl talar emot det (10 kap. 14 a § KL). Vid införandet av bestämmelsen uttalades i förarbetena att regleringen innebär att omedelbar verkställighet i princip får ske men att beslut om sådan verkställighet bör föregås av en individuell bedömning av skälen för och emot. Det kan å ena sidan ha stor ekonomisk eller rättslig betydelse för kommunen eller landstinget att beslutet verkställs skyndsamt. Effektivitetshänsyn väger tungt vid bedömningen. Å andra sidan kan en för tidig verkställighet få till följd att kommun- eller landstingsmedlemmarnas rätt att få lagligheten i ett beslut prövad blir illusorisk. Verkställigheten kan ju innebära att en rättelse av beslutet blir faktiskt eller juridiskt omöjlig, t.ex. när en byggnad rivs eller egendom säljs. Kommunen eller landstinget har naturligtvis en viss handlingsfrihet också när ett beslut överklagats. Vid s.k. okynnesbesvär och när beslutet utan tvekan är lagenligt bör det kunna verkställas trots överklagandet. Om det finns en realistisk möjlighet att det överklagade beslutet kan komma att upphävas bör omedelbar verkställighet i regel inte ske. Särskild försiktighet är påkallad om avgörandet medför allvarliga ingrepp i den enskildes rättssfär (prop. 2001/02:122 s. 28 f.).

Efter överklagande kan en domstol, med stöd av 28 § förvaltnings- processlagen (1971:291), förordna att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla (inhibition). Ett sådant beslut kan ändras både av den beslutande domstolen och av nästa instans efter överklagande. Vid domstolarnas prövning av ett yrkande om inhibition ska en preliminär bedömning göras av utgången i målet. Inhibition ska bara ske om starka skäl talar för att beslutet är olagligt och om ett verkställighetsförbud kan förhindra att allmänt eller enskilt intresse skadas. Det kan t.ex. gälla när det skulle vara svårt eller omöjligt att låta en verkställighet av det överklagade beslutet återgå om beslutet upphävdes (RÅ 1986 ref. 7).

Rättelse av kommunala beslut

 

 

 

 

Om ett beslut har upphävts genom ett avgörande som har vunnit laga

kraft och om beslutet redan har verkställts, ska det organ som har fattat

beslutet se till att verkställigheten rättas i den utsträckning som det är

möjligt. Ett beslut om rättelse ska meddelas utan oskäligt dröjsmål

(10 kap.

15 §

KL).

Detta

reglerades

första

gången

i

1977 års kommunallag. Av förarbetena till bestämmelsen framgick

att

med rättelse kan avses att rättshandlingar återgår samt verksamhet och

egendomsinnehav avvecklas. Kostnader eller förluster ska i princip inte

 

hindra återgång annat än om det skulle te sig orimligt. Det kommunala

266

organet har frihet att välja metod och tidsplan för återgång även om det

 

ska ske utan onödigt dröjsmål (prop. 1975/76:187 s. 559 f.). Det torde ha förutsatts att rättelse skulle framgå av ett beslut. I många fall kom detta att dröja. Lagregleringen skärptes därför 2002 genom tillkomsten av kravet på skyndsamt beslut. Regeringen konstaterade att civilrättslig bundenhet kan föreligga trots att ett beslut har upphävts. Detta problem fick dock lösas från fall till fall (prop. 2001/02:122 s. 18 f.).

Sanktioner mot utebliven rättelse

Någon reglering om sanktioner mot utebliven rättelse av kommunala beslut finns inte i kommunallagen. I samband med att bestämmelsen om verkställighet fördes in i 10 kap. 14 a § KL och rättelsebestämmelsen i 10 kap. 15 § KL kompletterades infördes dock i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, och i socialtjänstlagen (2001:453) bestämmelser om särskild avgift. Bestämmelserna innebär bl.a. att en kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid tillhandahåller en insats eller ett bistånd som någon är berättigad till enligt en domstols avgörande, ska åläggas att betala en särskild avgift (prop. 2001/02:122 s. 18 f.).

Utebliven rättelse

Riksdagen har uttalat att det behövs en översyn i syfte att åstadkomma en ordning som så långt som möjligt förhindrar att ett beslut verkställs innan det fått laga kraft, i de fall det finns en risk för återgång av ett beslut som för med sig en civilrättslig bundenhet. Denna översyn bör också omfatta frågan om sanktioner vid utebliven rättelse av upphävda beslut (bet. 2010/11:KU24 s. 31).

Riksdagens tillkännagivande grundar sig bl.a. på Justitie- ombudsmannens (JO) kritik i två ärenden mot kommuner som verkställt beslut utan att närmare överväga om det förelåg skäl att invänta att de fått laga kraft eller att verka för att frågan om rättelse togs upp efter att besluten upphävts (JO 2010/11 s. 568 I och II).

Med anledning av riksdagens tillkännagivande gav regeringen ett uppdrag till Statskontoret. Uppdraget bestod i att undersöka i vad mån kommuner och landsting inte rättar verkställda beslut som upphävts av domstol vid laglighetsprövning. I de fall rättelse inte hade skett skulle Statskontoret undersöka skälen för detta. Statskontoret redovisade sitt uppdrag i rapporten Verkställighet och rättelse av kommunala beslut (2012:6). Undersökningen avsåg samtliga 6 421 laglighetsprövningsmål som under perioden den 1 september 2006–30 juni 2011 hade prövats i första instans. Under den perioden upphävdes 423 beslut, varav 401 i kommuner och 22 i landsting. Bland dessa beslut hade de flesta redan verkställts innan de fått laga kraft. Samtidigt visade undersökningen att kommuner och landsting i de allra flesta fall rättat de beslut som undanröjts av domstol. Av de 401 undanröjda besluten från kommunerna hade 320 verkställts innan de vann laga kraft. Av dessa hade 44 beslut inte rättats. För landstingens del hade 17 av de 22 undanröjda besluten verkställts innan laga kraft men endast två hade inte rättats. Den vanligaste situationen då ett undanröjt beslut inte hade rättats av en kommun var när en obehörig lärare anställts för ett vikariat i strid med skollagen (16 av 44 fall). Den näst vanligaste orsaken till att ett undanröjt

Prop. 2016/17:171

267

Prop. 2016/17:171 beslut inte hade rättats var att kommunen hade ingått ett civilrättsligt avtal med någon näringsidkare och det inte varit möjligt för kommunen att komma ur avtalet (12 av 44 fall). Inte sällan gällde avtalet stora ekonomiska belopp. Tio av fallen rörde formella fel i beslutsprocessen. Bland de beslut som verkställts fanns bara i några enstaka ärenden dokumentation att en individuell bedömning av verkställigheten hade gjorts. Däremot redogjordes i många av de kompletterande svaren till Statskontoret från kommunerna grunder för varför beslutet hade verkställts innan det hade fått laga kraft.

 

13.2

Reglerna om verkställighet ska skärpas

 

 

 

Regeringens förslag: Reglerna om verkställighet av beslut ska

 

skärpas. Att ett beslut inte kan rättas ska vara ett skäl för att beslutet

 

inte ska få verkställas förrän det fått laga kraft.

 

 

 

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller

 

har inget att invända mot utredningens bedömning.

 

Justitieombudsmannen (JO) delar inte utredningens uppfattning att den

 

kommunala självstyrelsen utgör ett hinder mot en ordning med någon

 

form av sanktion i de fall en kommun underlåter att rätta verkställigheten

 

av ett beslut som upphävts av en domstol. Det är enligt JO:s mening

 

önskvärt att saken utreds ytterligare. Om förslaget genomförs bör

 

bestämmelsen kompletteras med ett krav på dokumentation av de

 

överväganden som kommunen gör om beslutet ska verkställas före eller

 

efter det fått laga kraft. Kammarrätten i Göteborg anser att uttrycket laga

 

kraft bör undvikas och vill hänvisa till vad Förvaltningslagsutredningen

 

anfört om just det begreppet (SOU 2010:29 s. 542). Förvaltningsrätten i

 

Linköping anser att det är tveksamt om förslaget innebär någon reell

 

skillnad jämfört med gällande ordning. Hagfors kommun anser att det

 

finns starka demokratiargument för förslaget. Karlstads kommun vill

 

framhålla att tiden från det att beslut fattats till dess att överklagandetiden

 

löper ut och beslut kan verkställas generellt sett blir betydligt längre vid

 

delegeringsbeslut. Gävleborgs läns landsting anför att även om det inte

 

är önskvärt med ett system med sanktioner finns det en risk att den nya

 

regleringen inte får önskvärd effekt. Skåne läns landsting anför att kravet

 

för att ett beslut ”inte kan rättas” måste sättas högt, dvs. det ska verkligen

 

handla om helt oåterkalleliga beslut. Västernorrlands läns landsting

 

anför att eftersom skyldigheten att vänta med verkställighet inte är

 

ovillkorlig finns en inbyggd säkerhetsventil för att kunna förhindra

 

överklaganden enbart i syfte att störa verksamheten. Svenskt Näringsliv

 

och Almega anför att förslaget inte avhjälper problemen med att det inte

 

finns några sanktioner mot utebliven rättelse av kommunala beslut.

 

Sveriges Kommuner och Landsting ställer sig bakom utredningens

 

överväganden kring vikten av respekt för domstolarnas avgöranden. I

 

sammanhanget vill förbundet dock lyfta fram att det av Statskontorets

 

genomgång av laglighetsprövningar också klart framgår att renodlat

268

domstolstrots är utomordentligt sällsynt. Det finns många beslut som

 

 

fattas hos kommuner och landsting som har intern karaktär och där ett dröjsmål kan vara ett allvarligt hinder i verksamheten. En sådan beslutstyp gäller exempelvis tillfälliga anställningar.

Flera kommuner, däribland Ängelholms kommun, anför att förslaget ytterligare kan förlänga tider för genomförande av olika åtgärder och bidra till att fler överklaganden som görs enbart i syfte att förhindra verkställighet. Ett antal kommuner samt SmåKom – De små kommunernas nätverk (Småkom) anser att kommunerna själva bör ha omdömet att bedöma om verkställighet kan ske omgående eller om laga kraft måste inväntas. Fem kommuner, däribland Helsingborgs kommun, anser att det är fel att införa en skärpning som kan få långtgående negativa konsekvenser för kommuner när beteendet som skärpningen har för avsikt att förhindra är så ytterst sällan förekommande. Kommunen anför vidare att förslaget kan innebära att en kommun får avvakta i två år med att erbjuda en tilltänkt arbetstagare ett aktuellt arbete. Stockholms kommun anför att bestämmelsen inte kan anses motiverad med hänsyn till dagens bestämmelser och kommunernas tillämpning av dessa. Tingsryds kommun anför att det sannolikt rör sig om en handfull beslut som kan komma att omfattas av förslaget och ställer sig frågande till om en sådan uppstramning är nödvändig. Vingåkers kommun anför att förslaget kan innebära hinder i kommunernas affärsförhållanden. Värmdö kommun anför att möjligheten att begära inhibition bör vara ett tillräckligt skydd mot att beslut som kan komma att upphävas verkställs.

Södermanlands och Västmanlands läns landsting anför att förslaget kan hämma effektiviteten i kommuner och landsting och att det finns en möjlighet att vid överklagande yrka inhibition. Konkurrenskommissionen förordar att bestämmelserna ändras så att verkställighet av ett icke- lagakraftvunnet beslut endast får ske om särskilda skäl talar för det.

Skälen för regeringens förslag: De två JO-ärenden som riksdagen pekat på var sådana där rättelse bedömts inte kunnat ske. En sådan situation innebär att möjligheten till laglighetsprövning i praktiken blir illusorisk genom att verkställigheten av ett upphävt beslut inte går att rätta. Uppkomsten av sådana situationer riskerar att urholka respekten för rättssystemet. Den översyn som regeringen låtit Statskontoret genomföra talar för att problemet är ovanligt. Statskontorets genomgång visar därutöver att problemen minskat under de år som Statskontorets granskning avsåg. I rapporten klargörs dock att antalet konstaterade fall är så litet att det är svårt att dra den typen av slutsatser. Oavsett detta anser regeringen, mot bakgrund av det allvarliga i uppkomsten av dessa situationer, att det är påkallat med en skärpning av reglerna. Regeringen instämmer därför inte i det som anförts av exempelvis Stockholms kommun om bristande behov av lagstiftning. Enligt regeringens mening bör en skärpning ta sikte på att förhindra att denna typ av situationer över huvud taget uppstår. Det är emellertid viktigt att en ny reglering inte får till effekt att den kommunala beslutsprocessen försvåras eller försenas på ett sätt som inte står i proportion till detta ovanligt förekommande om än allvarliga problem.

Rättelsereglerna i kommunallagen tar sikte på de fall där rättelse är möjlig att göra. Däremot saknas bestämmelser över huvud taget för de fall där rättelse inte är möjlig. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att regleringen avseende rättelse är tydlig och inte ger mycket

Prop. 2016/17:171

269

Prop. 2016/17:171 utrymme för skärpning, eftersom rättelse ska ske i den utsträckning det är möjligt. Statskontorets rapport talar också för att kommuner och

 

landsting i den situation då rättelse ska ske normalt gör det som är möjligt

 

att göra. Såsom angivits ovan anser regeringen att en skärpt reglering i

 

stället bör ta sikte på att förhindra att beslut som inte kan rättas verkställs.

 

Regeringen anser inte heller att en reglering som tar sikte på giltigheten av

 

civilrättsliga avtal eller införandet av någon form av avtalsspärr bör

 

övervägas. Detta eftersom en sådan reglering, vad gäller ogiltighet av

 

civilrättsliga avtal, skulle innebära betydande rättsliga och faktiska

 

problem. Regeringen bedömer vidare att regler om en avtalsspärr skulle

 

innebära att de kommunala beslutsprocesserna försvårades på ett orimligt

 

sätt. I stället bör därför reglerna om när ett beslut som inte kan rättas får

 

verkställas skärpas.

 

Regeringen anser att en rimlig utgångspunkt är att beslut som inte kan

 

rättas om de upphävs av domstol inte ska verkställas. I likhet med

 

utredningen anser regeringen dock att ett kategoriskt förbud mot

 

verkställighet av sådana beslut inte kan motiveras. En sådan ordning

 

riskerar att försvåra de kommunala beslutsprocesserna på ett alltför

 

ingripande sätt. I stället bör förhållandet att ett beslut inte kan rättas

 

lyftas fram särskilt i lagstiftningen som en av de omständigheter som ska

 

beaktas vid bedömningen om ett beslut ska få verkställas före det fått

 

laga kraft. Flera omständigheter ska dock beaktas vid bedömningen (se

 

prop. 2001/02:122 s. 28 f.). Frågan om rättelse av ett beslut är möjlig

 

eller inte ska enligt regeringens förslag alltid utgöra en del av den

 

bedömning som görs när kommuner och landsting tar ställning till om

 

beslut ska verkställas före eller efter att det fått laga kraft. Såsom Skåne

 

läns landsting anför tar regleringen sikte på fall där det över huvud taget

 

inte går att rätta verkställigheten, exempelvis byggnader som rivs eller

 

avtal utan möjlighet till återgång. Det faktum att det kan bli kostsamt

 

eller krångligt för kommunen eller landstinget att rätta det upphävda

 

beslutet betyder inte att det inte går att rätta. För det fall att kostnaderna

 

för att rätta ett beslut framstår som orimliga bör detta dock tala för att

 

beslutet inte ska verkställas förrän det fått laga kraft.

 

Flera remissinstanser, däribland Ängelholms och Helsingborgs kommuner,

 

uttrycker att förslaget riskerar att fördröja beslutsprocesserna. Regeringen

 

delar inte den bedömningen. I likhet med utredningen bedömer regeringen

 

att förändringen ger tydliga incitament för kommuner och landsting att

 

t.ex. se över hur de utformar sina avtal. Civilrättsliga avtal kan utformas

 

så att det faktiskt går att rätta om beslutet som det vilar på upphävs.

 

Regeln skapar incitament för att i förväg ta hänsyn till problematiken

 

med verkställighet och för det fall en snabb verkställighet önskas

 

möjliggöra återgång av den. Vingåkers kommun anför att förslaget kan

 

hindra kommunernas affärsförhållanden. Regeringen anser emellertid att

 

det faktum att frågan om verkställighet beaktas vid utformandet av

 

avtalen skapar en möjlighet att tydligt reglera vad som gäller redan vid

 

avtalsslutet och att förslaget därför inte bör påverka kommuners och

 

landstings affärsförhållanden negativt.

 

Det kommer även fortsättningsvis finnas fall när verkställighet måste

 

ske skyndsamt även av beslut som inte kan rättas. En aspekt som talar för

 

verkställighet trots att beslutet inte fått laga kraft är att beslutet annars

270

skulle sakna verkan. Det kan t.ex. handla om tillfälliga anställningar som

inte kan vänta eller att en fastighet som kommunen eller landstinget vill förvärva säljs på exekutiv auktion. Om det finns skäl för att ändå verkställa ett beslut som inte kan rättas trots att det inte fått laga kraft och de är sådana att de väger tyngre än skälen som talar för att vänta med verkställigheten, ska beslutet därför kunna verkställas tidigare. Helsingborgs kommun anser att förslaget innebär att kommunen inte kan erbjuda en presumtiv anställd ett arbete. Det bör i det sammanhanget betonas att en förutsättning för att detta problem aktualiseras är att ett beslut om anställning överklagas genom laglighetsprövning. För det fall detta sker har kommunen eller landstinget att göra en bedömning av om beslutet ska verkställas eller inte. Om det inte står klart att beslutet är lagenligt kan det bli aktuellt att avvakta verkställighet av beslutet.

JO anför att det är önskvärt att frågan om sanktioner utreds ytterligare och att förslaget bör kompletteras med ett krav på dokumentation av de överväganden som kommunen gör om beslutet ska verkställas före eller efter att det fått laga kraft. Regeringen bedömer i likhet med utredningen att förslaget innebär en skärpning av regelverket som är proportionerlig mot det allvarliga men ovanliga problemet. Regeringen avser att följa frågans utveckling och för det fall det framkommer att det fortsatt förekommer upphävda beslut som inte rättas, eller som inte kan rättas, är regeringen beredd att överväga ytterligare skärpningar, såsom t.ex. sanktioner. Avseende dokumentation anser regeringen att det faktum att lagen tydligt reglerar att frågan om rättelse är möjlig eller inte ska beaktas gör att det är naturligt att det av beslut och eller beslutsunderlag i dessa frågor framgår vilka överväganden som kommunen eller landstinget gjort. Det får också anses ligga i kommunen eller landstingets intresse att tillse att sådan dokumentation finns. Regeringen anser dock för närvarande att det inte är nödvändigt med ett lagreglerat dokumentationskrav.

Kammarrätten i Göteborg anser att begreppet laga kraft bör undvikas. Regeringen instämmer i att juridiskt komplicerade begrepp som laga kraft bör användas med viss försiktighet. Begreppet är dock vanligt förekommande i lagstiftning och ger, såvitt har framkommit, inte upphov till några egentliga tolkningssvårigheter. Med anledning av detta och med beaktande av vikten av en tydlig reglering på området utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv, anser regeringen att begreppet laga kraft fortsatt ska användas i kommunallagen.

Prop. 2016/17:171

271

Prop. 2016/17:171 14

Lagtekniska överväganden

14.1

Närmare om den nya kommunallagens struktur

Regeringens förslag: I den nya kommunallagen ska det finnas särskilda kapitel som ska handla om de anställda, delaktighet och insyn, kommunal samverkan och överlämnande av kommunala angelägenheter. Lagen ska inte innehålla något kapitel om medbestämmandeformer.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår att kapitlet delaktighet och insyn ska benämnas medborgarna och innehålla bestämmelser om medlemskap och rösträtt som enligt regeringens förslag återfinns i det första kapitlet om grunderna för den kommunala verksamheten.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utredningens förslag till struktur utan invändningar.

Kammarrätten i Göteborg anför att det ter sig något egenartat att introducera medlemmarna först i 8 kap. – till och med efter de anställda. Medborgarskap regleras inte i kommunallagen och rubriksättningen bör inte ge sken av något annat. Förvaltningsrätten i Linköping anför att bestämmelserna i 3 kap. borde innehålla hänvisningar till de kapitel som reglerar respektive område. Vidare bör det exempelvis framgå av den föreslagna 6 kap. 37 § att en nämnd även kan uppdra åt en anställd att besluta på nämndens vägnar, även om detta framgår av 7 kap. 5 §. Halmstads kommun anför att kapitelindelningen borde ha annan ordningsföljd, t.ex. bör kapitlet om medborgarna komma först och kommunal samverkan efter organisation och verksamhetsformer. Huddinge kommun anser att förslagen om ett stärkt medborgarperspektiv, att föra in ett särskilt kapitel om de anställda samt en modernisering av lagens terminologi och begrepp utgör positiva inslag i kommunallagen. Hällefors kommun anför att den nya indelningen sannolikt leder till att lagen blir överskådligare för medborgarna och den som är ovan att använda sig av lagen. Karlstads kommun anför att det är viktigt att den lösning som väljs måste innehålla endera en dubblering av vissa regler om t.ex. jäv eller tydliga referenser och korshänvisningar. Stockholms kommun föreslår att skrivningen i 7 kap. 3 §, med hänsyn till ambitionen om att samtliga bestämmelser som rör de anställda ska återfinnas där, kompletteras så att det klart framgår att anställd som är redovisningsskyldig inte är valbar som revisor för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigheten. Värmlands läns landsting anser att förslagen om att bestämmelserna för de anställda ska finnas i eget fristående kapitel och att bestämmelserna om partistöd flyttas till kapitlet om förtroendevalda bör analyseras vidare.

Förvaltningsrätten i Uppsala anför att det bör övervägas om inte bestämmelserna om medlemskap i kommun och landsting ska placeras i ett särskilt kapitel med titeln ”medlemskap i kommun och landsting” medan flertalet övriga bestämmelser i förslaget till åttonde kapitlet placeras i ett särskilt kapitel vars titel närmare beskriver reglernas syften,

272

t.ex. ”insyn och inflytande”. Förvaltningsrätten anför vidare att resultatet

Prop. 2016/17:171

av en sådan justering är att begreppet ”medborgarna” kan tas bort som

 

titel. Lunds universitet anför att kommunernas uppgifter enligt förslaget

 

är uppsplittrade på flera kapitel. Exempelvis framgår utrymmet för

 

kommunalt partistöd av 4 kap. 30 §. Med tanke på syftet att göra lagen

 

lättillgänglig kan det övervägas om det är möjligt att samla

 

kommunernas uppgifter i ett kapitel, eller att där hänvisa till senare

 

bestämmelser i lagen. Universitetet anser att tredje kapitlet med fördel

 

kan föras in i andra kapitel. Eskilstuna, Gnesta och Vännäs kommuner

 

anför att medborgarkapitlet bör flyttas upp och komma före kapitlet om

 

de förtroendevalda. Eskilstuna kommun anför att kapitlet om

 

laglighetsprövning borde komma i direkt anslutning till fullmäktige,

 

styrelsen och övriga nämnder. Flera kommuner, däribland Göteborgs och

 

Tanums kommuner, anför att i slutet av varje kapitel hänvisa till andra

 

lagar som kan vara relevanta lätt kan uppfattas som att hänvisningarna

 

skulle vara uttömmande. Ängelholms kommun anför att kapitlen om

 

kommunal samverkan och överlämnande av kommunala angelägenheter

 

bör placeras intill kapitlet om kommunernas organisation och

 

verksamhetsformer.

 

Helsingborgs och Hudiksvalls kommuner anför att den nya strukturen

 

bland annat medför att bestämmelser om till exempel jäv och anmälan till

 

nämnd återfinns i flera kapitel. Motala kommun anför att utformningen

 

gör att lagen tyngs av många paragrafhänvisningar. Sollentuna kommun

 

anför att varken rätten till partistöd eller politiska sekreterare i formell

 

mening rör de enskilda förtroendevalda. Nacka kommun anför att

 

bestämmelserna om jäv och delegering bör samlas på ett ställe och inte

 

delas upp i perspektiven förtroendevalda och anställda. Örebro läns

 

landsting anför att genom att ett helt nytt kapitel skapas för de anställda

 

så klyvs den kommunala organisationen vilket kan ifrågasättas. Att skapa

 

ett särskilt kapitel för kommunal samverkan framstår som onödigt med

 

tanke på att inga egentliga nya möjligheter till kommunala

 

samverkansformer föreslås i utredningen.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Kapitelstrukturen

 

Utredningens förslag innebär i förhållande till nuvarande kommunallag att

 

det ska föras in särskilda kapitel som ska handla om de anställda,

 

medborgarna, kommunal samverkan och överlämnande av kommunala

 

angelägenheter. Det särskilda kapitlet om medbestämmandeformer utgår

 

däremot och dessa bestämmelser förs till andra kapitel.

 

Ett antal remissinstanser har synpunkter på den föreslagna strukturen

 

Kammarrätten i Göteborg och ett antal kommuner anser att kapitlet om

 

medborgarna bör placeras tidigare i lagen. Kammarrätten anför vidare att

 

medborgarskap inte regleras i kommunallagen och rubriksättningen inte

 

bör ge sken av något annat. Förvaltningsrätten i Uppsala anför att det

 

bör övervägas om inte bestämmelserna om medlemskap i kommun och

 

landsting ska placeras i ett särskilt kapitel och att det föreslagna åttonde

 

kapitlet efter det kan ges ett annat namn.

 

Regeringen instämmer i det som Kammarrätten i Göteborg och

 

Förvaltingsrätten i Uppsala anför om lämpligheten av rubriknamnet

273

Prop. 2016/17:171 medborgarna. Medborgarskapet regleras som kammarrätten anför inte i kommunallagen och rubriken kan därför uppfattas som missvisande.

 

Regeringen delar vidare Förvaltingsrätten i Uppsalas bedömning att

 

kapitlet kan ges en mer specifik rubrik om reglerna om medlemskap och

 

rösträtt placeras någon annanstans. I likhet med flera kommuner anser

 

regeringen att det är lämpligt att tidigt i lagen uppmärksamma

 

medlemmarnas centrala roll i den lokala demokratin. Regeringen föreslår

 

därför att bestämmelserna om medlemskap ska placeras i lagens första

 

kapitel om grunderna för den kommunala verksamheten. Det åttonde

 

kapitlet som efter denna förändring innehåller regler om delaktighet i det

 

kommunala beslutsfattandet och frågor om insyn ska i stället ha rubriken

 

”Delaktighet och insyn”

 

Värmlands och Örebro läns landsting ifrågasätter det föreslagna

 

kapitlet om de anställda och Örebro läns landsting anför vidare att de

 

förtroendevalda och anställda bör ses som en helhet. Därtill anför flera

 

instanser att den nya strukturen bland annat medför att bestämmelser om

 

till exempel jäv och anmälan till nämnd återfinns i flera kapitel.

 

Regeringen vill betona att varje organisation i någon mån naturligtvis

 

bör utgöra en helhet. En uppdelning av en lag i flera kapitel innebär

 

enligt regeringens mening inte något hinder mot en sådan helhetsyn.

 

Vidare anser regeringen inte att den kommunala organisationen förlorar

 

på att det i lagen görs skillnad mellan de förtroendevalda och de anställda

 

eller att de anställdas roll i de kommunala verksamheterna lyfts fram.

 

När det sedan kommer till reglerna om jäv och anmälan till nämnd så har

 

regeringen förståelse för de invändningar som framförs. Regleringen om

 

jäv är dock redan i dag placerad efter de olika organen, dvs. alla lagens

 

regler om jäv är inte samlade. Regeringens förslag innebär visserligen att

 

frågan om jäv regleras på ett ytterligare ställe men det får anses vara en

 

naturlig konsekvens av lagens systematik. Således behandlas jäv i

 

fullmäktige i fullmäktigekapitlet, revisorernas jäv i revisionskapitlet, jäv

 

för förtroendevalda i nämnder i kapitlet om styrelsen och övriga nämnder

 

och jäv för de anställda i kapitlet om de anställda. Lagrådet anför att en

 

hänvisning till bestämmelserna om nämnders möjlighet att delegera

 

beslutanderätt till anställda inte är nödvändig i kapitlet om styrelsen och

 

övriga nämnder. Regeringen anser att frågan om delegation kan ses både

 

som en organisatorisk fråga för nämnden och som en fråga om

 

beslutsmöjligheter som kan ges en anställd. Det är därför lämpligt att

 

möjligheten att delegera synliggörs i kapitlet om styrelsen och övriga

 

nämnder genom en hänvisning till kapitlet om de anställda. Regeringen

 

anser vidare att det behöver finnas hänvisningar till bestämmelserna om

 

hur justeringen av protokoll ska tillkännages i de kapitel som reglerar de

 

olika organen inklusive för fullmäktige.

 

Flera instanser anser att reglerna om partistöd och reglerna om

 

politiska sekreterare är felplacerade i kapitlet om de förtroendevalda.

 

Regeringen anser i denna del att dessa regler inte motiverar något eget

 

kapitel. Visserligen går partistöd ut till partierna som sådana och

 

politiska sekreterare är formellt anställda men båda frågorna har en mer

 

naturlig koppling till de förtroendevalda, organiseringen av dem och den

 

lokala demokratin än till lagens andra kapitel enligt regeringens mening.

 

Regeringen delar vidare inte Lunds universitets bedömning att

274

kommunernas uppgifter bör samlas i ett kapitel. Som regeringen anfört så

är partistödet en fråga om kommuners och landstings funktion som demokratisk arena och det finns därför en systematisk vinst med den föreslagna placeringen. Kommuners och landstings uppgifter återfinns dessutom till en mycket stor del i speciallagstiftning.

Örebro läns landsting anför att ett kapitel om kommunal samverkan framstår som onödigt med tanke på att inga egentliga nya möjligheter till kommunala samverkansformer föreslås i utredningen. Regeringen delar inte den bedömningen. Bestämmelserna om gemensam nämnd och kommunalförbund i nuvarande kommunallag är svåröverskådliga eftersom de är utspridda på olika ställen i kommunallagen. Syftet med att samla dem i ett kapitel är att göra bestämmelserna mer lättillgängliga. Det finns också anledning att tydligare lyfta fram dem som en viktig del av den kommunala verksamheten. Regeringen har också för avsikt att utveckla de kommunala samverkansformerna, se avsnitt 5.1.2.

Halmstads kommun anför att kommunal samverkan bör komma efter organisation och verksamhetsformer. Överlämnande av kommunala angelägenheter bör komma efter kommunala angelägenheter. Eskilstuna kommun anför att kapitlet om laglighetsprövning borde komma i direkt anslutning till fullmäktige, styrelsen och övriga nämnder. Ängelholms kommun anför att kapitlena om kommunal samverkan och överlämnande av kommunala angelägenheter handlar om organisationsfrågor och bör placeras intill kapitel 3 om kommunernas organisation och verksamhetsformer.

Regeringen har i avsnitt 4.3 gjort bedömningen att den nuvarande kommunalagen ska ersättas med en ny. Regeringen anser dock att den nya lagen, såsom i utredningens förslag till struktur, i grunden bör bygga på kapitelstrukturen i den nuvarande lagen. Det går att anlägga flera perspektiv på i vilken ordningsföljd de olika kapitlen bör struktureras. Den av regeringen föreslagna ordningen innebär en viss kontinuitet jämfört med nuvarande lag samtidigt som de förändringar som de nya kapitlen innebär lägger en god grund för ett stabilt ramverk präglat av tydlighet och en klar ansvarsfördelning och med utrymme för framtida förändringar.

Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår regeringen att strukturen i den nya kommunallagen ska vara följande:

1 kap. Grunderna för den kommunala verksamheten och lagens innehåll 2 kap. Kommunala angelägenheter

3 kap. Kommunernas och landstingens organisation och verksamhetsformer

4 kap. Förtroendevalda

5 kap. Fullmäktige

6 kap. Styrelsen och övriga nämnder

7 kap. Anställda

8 kap. Delaktighet och insyn

9 kap. Kommunal samverkan

10 kap. Överlämnande av kommunala angelägenheter

11 kap. Ekonomisk förvaltning

12 kap. Revision

13 kap. Laglighetsprövning

Prop. 2016/17:171

275

Prop. 2016/17:171

276

En enhetlig struktur i varje kapitel

Utredningen föreslår att huvudregeln i de olika kapitlen ska vara att organens uppgifter först anges och att det därefter regleras hur de tillsätts. Vidare bedömer utredningen att kapitlen om fullmäktige respektive nämnderna bör ges en enhetlig struktur.

Regeringen instämmer i denna bedömning och anser att utredningens förslag i denna del innebär en enhetligare och mer lättillgänglig systematik i lagen.

Hänvisningar till annan lagstiftning

Utredningens förslag innebär att alla hänvisningsbestämmelser till annan lagstiftning samlas i slutet av varje kapitel under rubriken ”Hänvisning till annan lagstiftning” förutom i 5 kap. Fullmäktige. Detta har gjorts för att göra lagen mer tillgänglig ur ett medborgarperspektiv.

Flera kommuner, däribland Göteborgs och Tanums kommuner, anför att denna lagstiftningsteknik kan bli vilseledande. Det kan lätt uppfattas som att hänvisningarna skulle vara uttömmande.

Regeringen bedömer bl.a. i avsnitt 5 och 8 att flertalet av hänvisningarna till annan lagstiftning som utredningen föreslår inte bör föras in i den nya kommunallagen. Ytterligare några hänvisningar utgår i enlighet med Lagrådets synpunkter. En kommunallag helt utan hänvisningar skulle dock, enligt regeringens mening, göra regleringen mer svårförståelig och otillgänglig för personer utan kunskaper på området. Regeringen delar därför utredningens bedömning att det även fortsatt måste finnas hänvisningar till annan lagstiftning i kommunallagen, framför allt utifrån ett medborgarperspektiv. Regeringen anser dock i likhet med Lagrådet att det inte behövs någon innehållsförteckning i lagen.

Hänvisningarna utgör inte materiella regler och kan därför placeras sist i kapitlen för att kunna justeras vid behov. Det finns som regeringen anför ovan också systematiska vinster med att ha en liknande struktur i lagens kapitel. Med hänsyn till lagens systematik anser regeringen därför, även med beaktande av vad Lagrådet anför om sambandet med kapitlets första paragraf, att hänvisningen till lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting i första kapitlet ska vara placerad sist i kapitlet. Regeringen anser dock i likhet med utredningen att denna struktur inte är lämplig för kapitlet om fullmäktige.

Avseende risken att hänvisningarna blir vilseledande så kan regeringen delvis instämma i vad bl.a. Tanums kommun anför. Enligt regeringens mening kan den av utredningen föreslagna gemensamma rubriken ”Hänvisning till annan lagstiftning” ge intrycket att de hänvisningar som ges i varje kapitel är uttömande. Regeringen bedömer därför att de bestämmelser som innehåller hänvisningar till annan lagstiftning ska ges en rubrik som korresponderar med den enskilda hänvisningen för att markera att de hänvisningar som görs inte är uttömande.

14.2

Terminologin i lagen

Prop. 2016/17:171

Regeringens förslag: Terminologin i den nya kommunallagen ska justeras i förhållande till den nuvarande.

Begreppen anslå och behörighet ska utgå. Vissa begrepp ska moderniseras, främst ska

funktionshinder ersättas med funktionsnedsättning,

förrätta och äga rum ersättas med hålla,

han ersättas med könsneutralare begrepp,

vunnit laga kraft ersättas med fått laga kraft, och

vård ersättas med skötsel.

Begreppen föreskrifter, lag eller annan författning och kungöra ska användas mer stringent. Det gäller även begrepp som uttrycker lagens personkretsar, bl.a. ska nyttjarna ersättas med brukarna.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En majoritet av remisinstanserna yttrar sig inte

specifikt över utredningens förslag i denna del. Socialstyrelsen har inget att erinra mot utredningens förslag att begreppet brukare ska användas i stället för nyttjare av en verksamhet. Enligt Socialstyrelsens mening är begreppet brukare nära förknippat med vård och omsorg och inte med den kommunala verksamheten generellt. Kungsbacka kommun avstyrker att begreppet brukare används. Detta begrepp håller på att arbetas bort och anses av många ha en negativ klang. Pensionärernas riksorganisation (PRO) är kritiska till en fortsatt användning av begreppet "brukare".

Lunds universitet ifrågasätter utredningens uppfattning att det inte finns någon rättslig möjlighet att kalla hela landstinget för region. Skåne läns landsting förordar att det ska finnas regioner också i lagtexten.

Hammarö, Norrköpings, Umeå och Åmåls kommuner anser att de mer genusneutrala begreppen ”hen”, ”hens” och ”henom” bör användas i nu aktuell lagtext särskilt med hänsyn till att syftet med utredningen är att skapa en kommunallag för framtiden. Falkenbergs kommun anser att även make eller maka ska förtydligas i jävsreglerna precis som hans eller hennes förtydligas i övrig lagtext. Gotlands kommun delar inte utredningens bedömning att reglementen inte är föreskrifter i regeringsformens ordning utan att de endast är bindande för kommunen internt. Växjö kommun föreslår att ”funktionsvariation” eller ”olika funktionsuppsättning” ersätter begreppet funktionsnedsättning.

Skälen för regeringens förslag

Språkliga och redaktionella uppdateringar

Ett stort antal paragrafer i den nya lagen motsvarar bestämmelser i nuvarande kommunallag. För att lagen ska vara lättläst föreslås ett stort antal språkliga och redaktionella ändringar. Eftersom terminologin i nuvarande kommunallag brister i systematik på flera punkter när det gäller begreppsbildning och enhetlighet bör begreppsbildningen till viss del justeras i den nya lagen. Dessa förändringar är att betrakta som språkliga förändringar

277

Prop. 2016/17:171

278

avsedda för att se till att lagens begreppsbildning är konsekvent och enhetlig. Någon förändring i innebörd är således inte avsedd.

Befogenheter

I den nya lagen ska begreppet ”befogenheter” enligt regeringens förslag användas för att beskriva vad kommuner och landsting får befatta sig med, dvs. de yttre gränserna för deras kompetens. Däremot ska begreppet inte användas för att beskriva fördelningen av ansvar mellan de olika kommunala organen (se också avsnitt 12.4.1).

Behörighet

Begreppet ”behörighet” förekommer endast i 3 kap. 3 c § KL. Enligt den ska en gemensam nämnds behörighet och befogenhet närmare preciseras i en överenskommelse mellan de berörda kommunerna och landstingen. Regeringen bedömer i likhet med utredingen att begreppet är mindre lämpligt att använda särskilt med tanke på den fortsatta användningen av begreppet befogenhet. Bestämmelsen om att en gemensam nämnds uppgifter ska preciseras i en överenskommelse kan i en ny kommunallag formuleras på annat sätt.

Vården av kommunala angelägenheter

Begreppet ”vården” av en kommunal angelägenhet förekommer främst vad gäller överlämnade av kommunala angelägenheter till exempelvis kommunala företag. Att kommunerna och landstingen ska ”vårda sina angelägenheter” har förekommit åtminstone sedan 1862 års kommunalförordningar. I 14 kap. regeringsformen om kommunerna används orden ”sköter” och ”skötseln” i sammanhanget. Ordet ”vård” i bemärkelsen vård av angelägenheter i kommunallagen ska mot den bakgrunden ersättas med ”skötsel”.

Invånare

Begreppet ”invånare” används endast på ett ställe i kommunallagen och det gäller val till fullmäktige enligt 5 kap. 1 § KL där det anges att antalet ”röstberättigade invånare” styr hur många ledamöter fullmäktige minst måste ha. Enligt utredningens mening räcker det där att på samma sätt som i 5 kap. 2 § KL använda begreppet ”röstberättigade” för att avgränsa den personkretsen. Begreppet ”invånare” saknar definition i lagen och tillför ingenting ur rättslig synvinkel. Begreppet kan därför utgå.

Brukare

Enligt 6 kap. 8 § KL ska nämnderna bl.a. verka för att samråd sker med dem som utnyttjar deras tjänster. Om en nämnd har delegerat beslutanderätten till en anställd får nämnden, enligt 6 kap. 38 § KL, uppställa villkor som innebär att de som utnyttjar nämndens tjänster ska ges tillfälle att lägga fram förslag eller att yttra sig innan beslutet fattas. Nämnden får också föreskriva att en anställd får fatta beslut endast om företrädare för dem som utnyttjar nämndens tjänster har tillstyrkt beslutet. Socialstyrelsen anför att ordet brukare är nära förknippat med vård och omsorg och inte med den kommunala verksamheten generellt.

Kungsbacka kommun och PRO anser att begreppet har en negativ klang. Prop. 2016/17:171 Begreppet ”brukare” är väletablerat som benämning på dem som

använder sig av offentliga tjänster. Det rör sig således inte uteslutande om gruppen äldre utan används som en kollektiv benämning på alla enskilda som använder en offentlig tjänst. Såsom Socialstyrelsen anför är begreppet flitigt använt inom vård och omsorg men detta behöver enligt regeringens mening i sig inte innebära att begreppet är olämpligt. Den definition som begreppet getts i Socialstyrelsens termbank avviker inte från den betydelse som begreppet har i kommunallagen på ett sådant sätt att oklarheter uppstår. Regeringen har förståelse för att begreppet brukare av enskilda kan uppfattas negativt. I kommunallagen behövs dock enligt regeringens mening ett begrepp för att kunna benämna de medlemmar och andra som använder sig av en nämnds verksamhet. Ett sådant begrepp kommer med nödvändighet att behöva vara allmänt hållet. Regeringen vill också framhålla att begreppet endast avser personer som brukar en offentlig tjänst och därför måste anses vara språkligt neutralt. Regeringen föreslår därför att begreppet ”brukare” genomgående ska användas när man på detta sätt adresserar gruppen nyttjare av en verksamhet.

Föreskrift

I kommunallagen nämns att fullmäktige ska besluta om ”föreskrifter” på flera ställen. Fullmäktige ska, t.ex. enligt 5 kap. 63 § KL, i en arbets- ordning bl.a. meddela de närmare ”föreskrifter” som behövs för hand- läggning av fullmäktiges tjänstgöring. Det är inte enbart fullmäktige utan också ibland förbundsfullmäktige i ett kommunalförbund som ska anta föreskrifter. I 3 kap. 28 § 13 KL anges att förbundsfullmäktige ska anta föreskrifter om förbundets budgetprocess.

Enligt 8 kap. 1 § regeringsformen beslutas föreskrifter av riksdagen genom lag och av regeringen genom förordningar. Föreskrifter kan också efter bemyndigande av riksdag och regering beslutas av en kommun. Riks- dagen kan direkt till en kommun delegera rätten att besluta om föreskrifter som rör avgifter eller skatt som syftar till att reglera trafikförhållandena i en kommun enligt 8 kap. 9 § regeringsformen. I andra fall kan riksdagen inte direkt bemyndiga en kommun att utfärda föreskrifter. Enligt 8 kap. 10 § KL måste riksdagen då bemyndiga regeringen rätten att delegera föreskriftsrätt till kommun.

Utredningen bedömer att de interna föreskrifter som en kommun meddelar med stöd av bestämmelserna i kommunallagen inte är att betrakta som föreskrifter i 8 kap. regeringsformens mening. De områden som kommuner och landsting ska utfärda föreskrifter om enligt kommunallagen rör enligt utredningen enbart förhållanden som ska styra den egna organisationen och förvaltningen i olika avseenden. Det är inte regler som är avsedda att vara styrande för enskilda. Det rör sig om olika former av riktlinjer som fullmäktige måste besluta om för att den kommunala förvaltningen ska fungera. Till skillnad från föreskrifter meddelade med stöd av regeringsformen kan de inte vara bindande för någon annan än kommunen själv.

279

Prop. 2016/17:171 Gotlands kommun delar inte utredningens bedömning i denna del. Lagrådet anför att den terminologiska frågan i denna del bör övervägas och belysas ytterligare.

Regeringen anser, i likhet med Lagrådet, att det är viktigt att kommunallagens begreppsanvändning är precis. För att undvika missförstånd ska begreppen ”föreskrift” och ”bestämmelser” därför reserveras för de situationer när det handlar om föreskrifter som delegerats på det sätt som anges i regeringsformen. Begreppet föreskrifter ska i lagen därför endast användas för att hänvisa till kommuners rätt att i vissa fall meddela föreskrifter enligt regeringsformen och för att reglera hur sådana föreskrifter ska kungöras och samlas. Om det i lagen ska hänvisas till andra författningar i något annat sammanhang används lag eller annan författning (se nedan). Det som utredningen benämnt interna föreskrifter utgör regler som kommunen eller landstinget självt antar med stöd av kommunallagen. Sådan reglering är bindande för de kommunala organen men inte för någon annan. För att beskriva sådan reglering ska ”reglemente” användas när det avser fullmäktiges reglering av kommunala organ som nämnderna och revisorerna. Reglemente kan även avse reglering som fullmäktige antar om t.ex. kommunal- och landstingsråds arbetsformer och villkor eller om formerna för partistöd. När ett organ beslutar själv används begreppet ”arbetsordning”. När det gäller instruktioner för hur verksamheten ska bedrivas i olika avseenden används begreppet riktlinje eller program. När det gäller reglering av enskilda befattningar används begreppet instruktion.

I konsekvens med att begreppet föreskrift ska användas mer enhetligt ska även begreppet ”föreskriva” inte användas i den nya kommunallagen.

Användning av persongenus

I nuvarande kommunallag används begreppet ”han” som persongenus för att beteckna någon som kan bli jävig eller kan överklaga, 6 kap. 24 och 25 §§ KL, 9 kap. 4 och 5 §§ KL och 10 kap. 4 § KL. ”Hon”, ”henne” och ”hennes” förekommer inte alls i kommunallagen. Denna begreppsbildning bör förändras. Hammarö, Norrköpings, Umeå och Åmåls kommuner anser att de mer genusneutrala begreppen ”hen”, ”hens” och ”henom” i sådana fall bör användas.

Regeringen instämmer dock i utredningens bedömning att bestämmelserna i stället ska kompletteras med ”hon”, ”henne” eller ”hennes”. Regeringen anser vidare, till skillnad från Falkenbergs kommun, att ett angivande av både make och maka i jävsreglerna inte skulle innebära ett förtydligande. Snarare skulle en sådan förändring göra bestämmelsen mer svårtillgänglig enligt regeringens mening.

Anslå

Regeringen föreslår att den fysiska kommunala anslagstavlan ska ersättas med en webbaserad anslagstavla. Begreppet ”anslå” som i dag används är inte anpassat till en virtuell miljö och bör därför utgå.

280

Kungöra

Begreppet ”kungöra” är ett begrepp som innebär att något görs känt eller tillkännages för en bredare allmänhet. Begreppet kan dock uppfattas som svårbegripligt. Regeringen föreslår därför i avsnitt 10 att begreppet i allmänhet kan bytas ut mot tillkännage och när det gäller att lämna kungörelse till förtroendevalda mot kallelse. Ordet ”kungöra” ska dock fortfarande användas i fråga om kungörande av kommunala föreskrifter. I 8 kap. 19 § regeringsformen och i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar används begreppet kungörande. På motsvarande sätt ska ordet ”kungöra” i kommunallagen enbart avse tillkännagivande av kommunala föreskrifter.

Funktionshinder

I nuvarande kommunallag används begreppet funktionshinder. I diskrimineringslagen är uttrycket ”funktionshinder” sedan den 1 januari 2015 ersatt med ”funktionsnedsättning”. Det uttrycket används i huvudsak numera av berörda intresseorganisationer och det är också det ord som används i den svenska översättningen av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, liksom i Socialstyrelsens termbank med rekommenderade begrepp och termer. Regeringen anser mot denna bakgrund att begreppet funktionsnedsättning ska användas i den nya lagen.

Förrätta val

Begreppet ”förrätta” förekommer i samband med olika val av för- troendevalda eller andra uppdrag, t.ex. upphörande av förtroende- uppdrag. I vallagen används begreppet ”hålla” i stället för ”förrätta” och ”röstmottagare” i stället för ”valförrättare”. Regeringen föreslår därför att begreppet ”förrätta” genomgående i kommunallagen byts ut mot begreppet ”hålla” som är mer lättläst och lättförståeligt och dessutom förekommer i vallagen. Regeringen föreslår vidare att ”val har ägt rum” ska ersättas med ”val har hållits”.

Hänvisning till lag eller annan författning

I kommunallagen hänvisas till andra lagar på olika sätt, bl.a. ”i denna lag eller i särskilda föreskrifter” (1 kap. 1 § KL), ”lag eller annan författning” (3 kap. 5 § KL), ”någon annan författning” (3 kap. 22 § KL). Regeringen instämmer i utredningens bedömning att hänvisningar av denna typ i den nya lagen som huvudregel ska ersättas med begreppet ”lag eller annan författning”.

Laga kraft

I den nuvarande kommunallagen används uttrycket ”vunnit laga kraft”. I senare lagstiftning som bl.a. miljöbalken, vallagen, utlänningslagen (2005:716) och skatteförfarandelagen (2011:1244) används begreppet ”fått laga kraft”. Regeringen föreslår därför att ”fått laga kraft” i stället ska användas i den nya lagen.

Prop. 2016/17:171

281

Prop. 2016/17:171 Sekretess

I kommunallagen hänvisas till sekretessregler på varierande sätt. I vissa fall hänvisas till specifika bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), t.ex. i 3 kap. 16 och 18 §§ KL, eller allmänt till den lagen bl.a. i 3 kap. 30 §, 6 kap. 19 a § och 7 kap. 12 § KL. I andra fall används uttrycket ”sekretess enligt lag” (5 kap. 22 § KL). Regeringen delar utredningens bedömning att uttrycket ”sekretess” är tillräckligt för att markera att det finns bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen som måste beaktas. Regeringen föreslår således att begreppet ”sekretess” ska användas i den nya kommunallagen. Regeringen föreslår dock en annan utformning av 7 kap. 14 § i den nya lagen då den bestämmelsen inte endast avser sekretessbestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen utan också övriga bestämmelser i den lagen.

 

14.3

Följdändringar till följd av förslaget om ny

 

 

kommunallag

 

 

 

Regeringens förslag: Ett stort antal lagar ska ändras till följd av

 

förslaget till ny kommunallag.

 

 

 

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt om utredningens förslag.

 

Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag till ny

 

kommunallag innebär att de lagar som hänvisar till nuvarande

 

kommunallag (1991:900) måste ändras. Det rör sig om ett stort antal

 

lagar. Vilka lagar och vilka ändringar som föreslås framgår av avsnitt 2

 

samt avsnitt 17. I huvudsak innebär dessa följdändringar att ett antal

 

hänvisningar till kommunallagen ska förändras. Dessa kan delas upp i

 

lagar som endast hänvisar till hela kommunallagen och sådana som

 

hänvisar till en eller flera specifika bestämmelser. Utöver dessa ändringar

 

som får ses som rena följdändringar finns några hänvisningar som enligt

 

regeringens mening kräver närmare överväganden.

 

I de lagar där det i dag hänvisas till den allmänna kommunala

 

kompetensen och lokaliseringsprincipen enligt 2 kap. 1 § KL bedömer

 

regeringen i likhet med utredningen att det räcker att hänvisa till 2 kap.

 

1 § i regeringens förslag där lokaliseringsprincipens krav på anknytning

 

till medlemmarna och kommunen återfinns.

 

Regeringen delar vidare utredningens bedömning att de lagar som

 

möjliggör samarbete mellan kommuner för tillsyn på vissa områden och

 

som hänvisar till kommunallagens delegationsbestämmelser ska göras

 

enhetligare. Enligt regeringens mening ska dock begreppet

 

”kontrolluppgifter”, som förekommer i några av dessa lagar ersättas med

 

”uppgifter i offentlig kontroll.

 

Utöver dessa förändringar behöver några lagar ändras i sak som en

 

konsekvens av regeringens förslag till ny kommunallag. Det rör sig om

 

lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar, se avsnitt 12.2.2,

 

lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och

282

landsting, se avsnitt 10.3.7 och plan- och bygglagen (2010:900), se

 

 

avsnitt 10.3.9. Även lagen (2003:1210) om finansiell samordning av Prop. 2016/17:171 rehabiliteringsinsatser ska till viss del anpassas till den nya

kommunallagen, se avsnitt 10.3.8.

15Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

15.1

Förslaget till ny kommunallag

 

 

 

Regeringens förslag: Den nya kommunallagen ska träda i kraft den

 

1 januari 2018. Bestämmelserna om att en revisor inte är valbar som

 

ledamot eller ersättare i fullmäktige och om att antalet ersättare i

 

styrelsen ska vara minst fem ska tillämpas första gången efter det att

 

det första ordinarie valet efter ikraftträdandet har hållits i landet.

 

Bestämmelserna i nuvarande kommunallag om sådana underställda

 

nämnder som fullmäktige beslutat om före ikraftträdandet och

 

bestämmelserna om att en lokal nämnd inte får väcka ärenden i

 

fullmäktige ska gälla fram till dess det första ordinarie valet efter

 

ikraftträdandet har hållits i landet.

 

Nuvarande kommunallag ska fortfarande gälla för överklagande av

 

beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.

 

Genom lagen upphävs kommunallagen (1991:900) och lagen

 

(1970:462) om vissa anslag på kommuns anslagstavla.

 

 

 

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

Utredningen föreslår, till skillnad från regeringen, att det ska införas en

 

övergångsbestämmelse om att tillkännagivanden som gjorts på den

 

fysiska anslagstavlan ska finnas kvar på denna under en

 

övergångsperiod.

 

Remissinstanserna Ett fåtal instanser yttrar sig över frågan om

 

ikraftträdande och övergångsbestämmelser. Haninge, Skellefteå och

 

Solna kommuner samt SKL är positiva till utredningens förslag om

 

ikraftträdande. Upplands-Bro kommun anför bl. a att förslaget innebär en

 

mycket kort startsträcka efter beslut fram till införande, vilket kommer

 

att ställa särskilda krav på kommunernas organisationer att anpassa sig

 

efter den nya lagstiftningen.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Ikraftträdande

 

Vid bedömningen av när en ny kommunallag ska träda i kraft bör beaktas

 

att den reglerar styrningen av kommuner och landsting och därför har en

 

stor påverkan på många stora organisationer. Hänsyn måste därför tas till

 

att kommuner och landsting behöver tid för att förbereda sig inför

 

ikraftträdandet. Det behövs bl.a. tid för utbildning om den nya

 

regleringen och förberedande administrativa åtgärder. Kommuner och

283

 

 

Prop. 2016/17:171

284

landsting kommer vidare att behöva se över sina rutiner och styrande dokument. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att de flesta regelförändringarna inte behöver invänta en ny mandatperiod eftersom bestämmelserna om förtroendevalda och regler kopplade till val i huvudsak inte ändras. Det är även bättre att lagen träder i kraft under en pågående mandatperiod så att kommuners och landstings arbete i övrigt kan fortgå när förändringarna sker. Vidare bedömer regeringen att budgetåret bör vara obrutet. Det är därför lämpligt att ikraftträdandet sker den 1 januari 2018. Till skillnad från vad Upplands-Bros kommun anför anser regeringen att den föreslagna tidsperioden fram till ikraftträdande innebär att kommuner och landsting får tillräckligt med tid för förberedelser och administrativa åtgärder.

Vissa bestämmelser ska tillämpas först vid en ny mandatperiod

Bestämmelsen om att en revisor i kommunen eller landstinget inte är valbar som ledamot eller ersättare i fullmäktige och inte heller genom under mandatperioden kan utses till ersättare eller ledamot i fullmäktige bör träda i kraft först vid en ny mandatperiod, efter ordinarie val till fullmäktige. Även bestämmelsen om att ersättarna i styrelsen ska vara minst fem, bör träda i kraft i samband med ordinarie val till fullmäktige. Skälet till att dessa bestämmelser ska tillämpas först efter att ordinarie val har hållits är att regeringen bedömer att det saknas anledning att ändra villkoren för fullmäktiges och styrelsens arbete under pågående mandatperiod.

Övergångsbestämmelser

Utgångspunkten är att berörda verksamheter ska fortgå utan faktiska förändringar till följd av lagens ikraftträdande. Beslut som fattats och åtgärder som vidtagits enligt nu gällande lag ska därför gälla även enligt den nya lagen. Regeringen instämmer mot den bakgrunden i utredningens bedömning att några särskilda övergångsbestämmelser inte är nödvändiga i dessa situationer. Det finns dock ett behov av övergångsbestämmelser i vissa situationer, särskilt när den nya lagen innebär en saklig skillnad mot vad som hittills gällt.

Möjligheten för fullmäktige att besluta att en nämnd ska vara underställd en annan nämnd ska tas bort. För att undvika behov av organisatoriska förändringar under pågående mandatperiod bör kommuner och landsting som har underställda nämnder eller som redan har beslutat om detta dock kunna fortsätta ha underställda nämnder tills val har hållits. Fullmäktiges möjlighet att begränsa lokal eller underställd nämnds rätt att väcka ärenden i fullmäktige ska även tas bort. Redan fattade beslut om att begränsa dessa nämnders rätt att väcka ärenden bör dock även gälla tills det att val hållits. I dessa situationer finns därför behov av övergångsbestämmelser.

Enligt regeringens förslag utvidgas medlemskretsen till att även omfatta sådan unionsmedborgare som är bosatt i kommunen eller landstinget, men enligt folkbokföringslagen (1991:481) inte ska folkbokföras där. Dessa medlemmar kommer bl.a. ges rätten att överklaga beslut som tillkännages enligt den nya lagen. För denna situation och för andra situationer som rör överklaganden av beslut som

har tillkännagetts före ikraftträdandet finns det ett behov av Prop. 2016/17:171 övergångsbestämmelser.

Tillkännagivanden som är anslagna på den fysiska anslagstavlan har redan tillkännagetts där. Till skillnad från utredningen bedömer regeringen att befintliga anslag på den fysiska anslagstavlan vid ikraftträdandet ska flyttas över till den webbaserade anslagstavlan, där de ska finnas tills överklagandetiden har gått ut. Detta eftersom den webbaserade anslagstavlan faktiskt ersätter den fysiska anslagstavlan och för att undvika problematiken kring att under en övergångsperiod ha dubbla anslagstavlor (se avsnitt 10). Inga övergångsbestämmelser bedöms därför vara nödvändiga i denna situation.

15.2Förslag till övriga lagändringar

Regeringens förslag: Ändringarna i lagen om kommunala folkomröstningar, lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser, plan- och bygglagen och övriga följdändringar i andra författningar ska träda i kraft den 1 januari 2018.

I de författningar som innehåller hänvisningar till bestämmelserna om överklagande genom laglighetsprövning ska en övergångsbestämmelse tas in som föreskriver att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för överklagande av beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga remissinstanser yttrar sig specifikt över

förslaget till ikraftträdande och övergångsbestämmelser till följdändringar i övriga lagar.

Skälen för regeringens förslag: De föreslagna ändringarna i lagen om kommunala folkomröstningar, lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser, plan- och bygglagen och övriga ändringar i andra författningar utgör följdändringar och måste därför träda i kraft samtidigt som den nya kommunallagen träder i kraft, dvs. den 1 januari 2018.

För de författningar som innehåller hänvisningar till bestämmelserna om överklagande genom laglighetsprövning ska en övergångsbestämmelse tas in som anger att äldre bestämmelser gäller för överklagande av beslut som tillkännagetts före ikraftträdandet. I lagen om allmänna förvaltningsdomstolar (1971:289) ska en övergångsbestämmelse tas in som föreskriver att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för mål om laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900). Några ytterligare övergångsbestämmelser bedöms inte behövas.

285

Prop. 2016/17:171 16

Konsekvenser

16.1Konsekvenser för kommuner och landsting

16.1.1En ny kommunallag och den kommunala självstyrelsen

Kommunallagen reglerar kommunernas och landstingens angelägenheter och grundläggande befogenheter. I lagen finns bestämmelser om bl.a. kommuners och landstings organisation och beslutsfattande. Lagen utgör genom dessa regler grunden för förverkligandet av den kommunala självstyrelsen enligt regeringsformen. I detta avseende utgör kommunallagen, enligt regeringens mening, inte någon inskränkning i den kommunala självstyrelsen utan får snarare anses utgöra en nödvändig grund för utövandet av självstyrelsen. Regeringen bedömer mot den bakgrunden att de delar av förslaget till ny lag som inte innebär någon förändring mot nuvarande reglering inte innebär någon inskränkning av självstyrelsen enligt 14 kap. 3 §.

Vissa av regeringens förslag innebär förändringar mot vad som hittills har gällt när det gäller kommuners och landstings organisation, beslutsfattande och arbetssätt. Många av förslagen är frivilliga och innebär därför en ökad handlingsfrihet för kommuner och landsting. Vissa förslag är dock av tvingande natur.

Såsom flera remissinstanser, däribland Kiruna kommun, anför innebär införandet av en helt ny lag administrativa kostnader genom uppdatering av styrdokument m.m. för kommuner och landsting. Regeringen bedömer att dessa kostnader är av engångskaraktär. Mot bakgrund av att de grundläggande organisatoriska regleringarna i lagen dessutom inte ändras bör uppdateringarna också i många fall kunna inskränkas till rena hänvisningsändringar. De administrativa kostaderna bör därför bli marginella.

16.1.2Organisation och styrning

Regeringen föreslår att fullmäktige ska få besluta att styrelsen ska kunna fatta beslut om särskilt angivna förhållanden som rör andra nämnders verksamhet. Kommuner och landsting är inte skyldiga att utnyttja denna möjlighet och därmed innebär förslaget inte heller någon inskränkning i det kommunala självstyret.

Syftet med förslaget är att möjliggöra för en förbättrad styrning och samordning av den kommunala verksamheten. Detta kan på sikt leda till ökad effektivitet och lägre kostnader.

Förslaget att bestämmelserna om underställd nämnd ska utmönstras innebär inga ekonomiska eller andra konsekvenser.

Förslagen som syftar till att klargöra att en beställar–utförarorganisation är möjlig innebär inga ekonomiska eller andra konsekvenser för kommunerna och landstingen. Det är redan möjligt att ha en beställar– utförarorganisation.

286

Förslagen om förändringar i förbundsordningarna för kommunal- Prop. 2016/17:171 förbund innebär inga ekonomiska eller andra konsekvenser för

kommunerna, landstingen eller kommunalförbunden.

16.1.3Förtroendevalda

Villkoren för förtroendevalda

Förslaget om att en förtroendevald som fullgör sitt förtroendeuppdrag på hel- eller deltid ska kunna beviljas förmåner som motsvarar vad som gäller för anställda innebär inga konsekvenser för det kommunala självstyret eftersom förslaget inte är tvingande. Förslaget kan medföra marginellt ökade kostnader för kommuner och landsting som väljer att införa nya förmåner i form av t.ex. möjlighet till föräldraledighet.

Förslaget om att uppdragen för en förtroendevald som utsetts av fullmäktige och som inte längre är valbar ska upphöra vid nästa fullmäktigesammanträde kan leda till att unga politiker fullföljer sina politiska uppdrag i högre grad. Detta är viktigt eftersom en temporär flytt för en ung person riskerar att avbryta dennes politiska arbete. Förslaget ändrar tidpunkten för när förtroendeuppdrag upphör men innebär inte något ingrepp i den kommunala självstyrelsen enligt regeringens mening eftersom frågan även i dag regleras i lag.

Övriga förslag om de förtroendevalda

Regeringens förslag om att antalet ersättare i en styrelse ska vara minst fem innebär ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Eftersom många kommuner och landsting redan i dag har minst fem ersättare så är ingreppet i det kommunala självstyret i många kommuner och landsting dock att betrakta som litet. Ur ett demokratiperspektiv är det viktigt att det i lagen är angivet ett minimiantal även för ersättare i styrelsen. Det innebär att ingreppet i den kommunala självstyrelsen får anses nödvändigt.

Det förslag som medför att fullmäktige i alla kommuner och landsting får möjlighet att välja kommunal- och landstingsråd m.fl. vid första sammanträdet efter det att val av fullmäktige har ägt rum i hela landet kan medföra möjlighet till ett effektivare maktskifte då de heltidsengagerade förtroendevalda kan påbörja sitt uppdrag tidigare än i dag. Slopandet avsärregleringen för Stockholms kommun genom att bestämmelserna görs generellt tillämpliga och frivilliga för alla kommuner och landsting bedöms i övrigt inte medföra några kostnads- eller andra konsekvenser.

Förslaget att införa en möjlighet att välja andra än förtroendevalda till nämndberedningar ger inte upphov till några kostnader eller andra konsekvenser enligt regeringens bedömning.

16.1.4

De anställda

 

Direktören

 

Regeringens förslag innebär en reglering av att det ska finnas en direktör

 

som är den högste beslutande tjänstemannen och chef över den

 

förvaltning

som lyder under styrelsen. Vidare ska styrelsen anta en

287

Prop. 2016/17:171 instruktion för denne. Ljusnarsbergs kommun anser att förslaget innebär en detaljreglering som utgör ett ingrepp i det kommunala självstyret och att det även ger upphov till ökade administrativa kostnader.

Regeringen bedömer att förslaget innebär större transparens i den kommunala verksamheten. Det blir tydligare både externt och internt hur uppgiftsfördelningen ser ut mellan styrelsen och direktören samt även mellan direktören och övrig förvaltning. Transparens är också ett viktigt verktyg mot korruption och annan brottslighet inom förvaltningen och genom att klarlägga olika ansvars- och uppgiftsförhållanden ökar transparensen inom kommun och landsting. Detta motiverar att ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen görs på detta område. Regeringens förslag utgör en övergripande reglering av att det ska finnas en direktör samt att styrelsen ska anta en instruktion för denne. I övrigt är det fortsatt upp till kommuner och landsting att utforma sin organisation och bestämma vad som ska ingå i instruktionen. Detta innebär att den för den kommunala självstyrelsen minst ingripande åtgärden har valts.

Regeringen bedömer, till skillnad från Ljusnarsbergs kommun, att förslagen beträffande direktören inte innebär några ökade kostnader för kommuner och landsting. En tänkbar konsekvens av förslagen är att omsättningen på direktörer i kommuner och landsting minskar som ett resultat av tydligare förutsättningar för uppdraget. En minskad omsättning på direktörer skulle innebära minskade kostnader för bl.a. rekrytering och introduktion av en ny direktör. Om uppdragen med anledning av detta blir mer attraktiva torde det också bli lättare att rekrytera personer med lämplig kompetens.

16.1.5Delegation

Regeringens förslag om att nämnderna själva får bestämma i vilken utsträckning delegationsbeslut ska återrapporteras innebär inte något ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Förslaget ger kommuner och landsting en större frihet att själva bestämma över sin verksamhet. Hallstahammars kommun ser behov av ökade administrativa resurser i och med att föreslagen ordning medför dubbelarbete. Regeringen instämmer i att för de nämnder som väljer att utnyttja möjligheten att besluta att delegationsbeslut inte behöver återrapporteras kan detta innebära en mycket marginell kostnadsökning. Inledningsvis kommer nämnderna att behöva ta ställning till hur de beslut som inte behöver anmälas till nämnderna och som får överklagas genom laglighetsprövning ska protokollföras. Hur detta ska ske kan tänkas variera beroende på vilka typer av beslut det är fråga om. Om en kommun eller en enskild nämnd bedömer att dessa kostnader är sådana att de talar emot att vissa beslut inte ska återrapporteras innehåller förslaget inte några krav på att så sker. Regeringen bedömer dock, i likhet med t.ex. Linköpings och Malmö kommuner, att förslaget i stället bör innebära en administrativ förenkling som kan medföra lägre kostnader. Förslaget bedöms i övrigt inte få några ekonomiska konsekvenser.

Möjligheten för nämnderna att delegera beslutanderätt till sina presidier innebär i sig inga ekonomiska eller andra konsekvenser. För det

288

fall nämnderna väljer att utnyttja denna möjlighet kan det leda till en Prop. 2016/17:171 effektivare verksamhet och därmed kostnadsbesparingar.

16.1.6 Kommunala anslagstavlan

En webbaserad anslagstavla

 

Regeringens förslag innebär att de kommunala anslagstavlorna ska finnas

 

på kommunernas, landstingens och kommunalförbundens webbplatser.

 

Som en komplettering till det och som en service till dem som inte har

 

tillgång till internet ska en ökad serviceskyldighet införas som innebär att

 

tillgång till innehållet på anslagstavlorna ska ges på något ställe i de

 

kommunala lokalerna. Som en följd av dessa förslag slopas kravet på

 

kungörelser i ortstidning av fullmäktiges sammanträden. Utöver detta

 

föranleder regeringens förslag ett antal mindre förändringar.

 

Regeringens förslag innebär att de kommunala anslagstavlorna ska

 

finnas på kommunernas, landstingens och kommunalförbundens

 

webbplatser. Malmö kommun anför att förslaget sammantaget kommer

 

att innebära ett merarbete för kommunen, särskilt i uppbyggnadsfasen

 

men att kommunen rimligen får tåla detta arbete. Hallstahammars

 

kommun delar i stort utredningens bedömning om vikten av digitaliserade

 

rutiner i kommunen men upplever dock att utredningens förslag ”kostar”

 

extra resurser för administration genom den lagstiftning som finns

 

angående publicering av personuppgifter etc. Jönköpings kommun anför

 

att förslaget kommer att medföra väsentligt förbättrad tillgänglighet för

 

allmänheten, men även minska kommunernas och landstingens

 

pappershantering och i förlängningen även innebära en

 

kostnadsbesparing.

 

Med en webbaserad anslagstavla på internet kommer fler att på ett

 

enkelt och avgiftsfritt sätt kunna följa det kommunala beslutsfattandet.

 

Det medför att transparensen i den kommunala verksamheten ökar. Den

 

offentliga servicen förbättras genom ökad tillgänglighet, särskilt för dem

 

som i dag har långt till kommunens eller landstingets lokaler och

 

anslagstavlor eller har svårt att ta sig hemifrån. Förslagen innebär därför

 

förbättringar både för demokratin och för rättssäkerheten. För

 

kommunerna och landstingen innebär förslagen att handläggningen av

 

ärenden förenklas och att kunskapsöverföring underlättas. Alla kommuner

 

och landsting har egna webbplatser. Det finns också sedan införandet av

 

kravet på kungörande av kommunala föreskrifter genom kommunernas och

 

landstingens webbplatser redan ett implicit krav på detta i lagstiftningen.

 

Sedan tidigare finns också en tvingande lagstiftning om kommunala

 

anslagstavlor. Mot denna bakgrund anser regeringen att den föreslagna

 

regleringen utgör en mycket begränsade inskränkning i det kommunala

 

självstyret. Regeringen bedömer att förslagets effekter tydligt överväger

 

denna mycket begränsade inskränkning.

 

Eftersom alla kommuner och landsting redan har webbplatser skapar

 

regeringens förslag inte några kostnader för att skapa dessa. Däremot kan

 

kravet om att anslagstavlan ska vara särskiljbar som Malmö kommun

 

anför ge upphov till vissa kostnader, i alla fall initialt. Regeringens förslag

 

på särskiljbarhet är teknikneutralt såtillvida att det avgörande är att

 

anslagstavlan grafiskt är särskiljbar från den övriga webbplatsen. Vilka

289

 

Prop. 2016/17:171 kostnader som skapandet av anslagstavlan innebär kommer därför skilja sig åt mellan varje enskild kommun och landsting. Regeringen bedömer dock att några påtagliga kostnader inte kommer att uppstå med anledning av förslaget. Såsom Jönköpings kommun anför kommer förslaget att medföra väsentligt förbättrad tillgänglighet för allmänheten och även minska kommunernas och landstingens pappershantering, vilket i förlängningen även kan innebära en kostnadsbesparing. Som Malmö kommun anför får den initiala kostnaden därför accepteras. Regeringen delar inte Hallstahammars kommuns bedömning att förslaget ger upphov till mer administration rörande publicering av personuppgifter m.m.

I likhet med utredningen bedömer regeringen att förslaget inte heller för kommunalförbundens del kommer ge upphov till annat än initiala kostnader och vissa besparingar på längre sikt.

Utökad serviceskyldighet

Den utökade serviceskyldigheten innebär att kommuner och landsting måste se till att allmänheten kan ta del av innehållet på den webbaserade anslagstavlan i deras lokaler. Denna skyldighet innebär ett nytt åliggande för kommuner och landsting och utgör därmed en inskränkning av självstyrelsen. Kommuner och landsting har dock redan i dag skyldigheter enligt tryckfrihetsförordningen och förvaltningslagen (1986:223) som anknyter till den föreslagna serviceskyldigheten. Med anledning av detta kan det nya åliggandet inte likställas med en reglering av ett område som tidigare varit oreglerat för kommuner och landsting. Den föreslagna regleringen lämnar vidare ett stort utrymme för kommuner och landsting att själva utforma hur serviceskyldigheten ska fullgöras. Förslaget har därför utformats på ett sätt som innebär att ingreppet i självstyrelsen minimeras. Intresset av att medlemmar som inte har tillgång till anslagstavlan ändå kan tillgodogöra sig den information som finns där innebär att det är nödvändigt med det ingrepp i självstyrelsen som förslaget innebär.

Fullgörandet av serviceskyldigheten kan medföra vissa kostnader. Storleken på kostnaderna är dock beroende av vilken nivå av service som kommunen eller landstinget väljer och vilka informationskanaler som de redan använder sig av. Kravet på en utökad serviceskyldighet innebär inte att det krävs en viss teknisk utrustning. Den kan fullgöras t.ex. genom att dataterminaler tillhandahålls, genom tillgång till utskrifter eller genom fysiska anslag. Med anledning av detta är det svårt att göra någon uppskattning av kostnaderna för fullgörandet av serviceskyldigheten. Mot bakgrund av den skyldighet att tillhandahålla offentliga handlingar som redan finns bedömer regeringen att förslaget endast medför marginella kostnader.

Angränsande lagändringar

En övergång till tillkännagivanden på en webbplats i stället för bl.a. krav på publiceringar i ortstidning kan innebära kostnadsbesparingar för kommuner och landsting. De annonser som de i dag är skyldiga att publicera kan i stället ges via webbplatserna eller begränsas till

upplysningar om att information om sammanträden etc. finns tillgänglig

290

på kommunens eller landstingets webbplats. Utredningen har uppskattat Prop. 2016/17:171 annonskostnaderna för samtliga kommuner till 23 miljoner kronor och

för samtliga landsting till drygt 6 miljoner kronor under 2013.

Att skyldigheten att lämna en kungörelse till ledamöterna ersätts med en skyldighet att kalla dem innebär en förenkling av sättet att informera ledamöterna om kommande sammanträden utan att rättssäkerheten minskar. Detta är ekonomiskt effektivare och bättre för det kommunala självstyret. Det gäller även det slopade kravet på att bevis om anslagsdagen ska tecknas på beslutsprotokollen eller utfärdas särskilt.

Kravet på att kallelse till budgetsammanträde i kommunalförbund med förbundsdirektion ska ske en vecka i förväg är en mindre men motiverad inskränkning av det kommunala självstyret som inte torde medföra några kostnader.

Att årsredovisningar och förslag till budget ska hållas tillgängliga för allmänheten elektroniskt kan tänkas stärka den lokala demokratin genom att det bidrar till ökad kunskap om den kommunala organisationen och därmed ett ökat förtroende för den. Mot denna bakgrund får förslaget anses nödvändigt trots att det innebär ett visserligen mycket litet ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Regeringen bedömer att förslaget inte ger upphov till några merkostnader.

Upphävandet av lagen om vissa anslag på kommuns anslagstavla torde inte medföra några andra konsekvenser än en minskad regelmängd för den kommunala sektorn eftersom lagen inte tillämpas.

Ändringarna i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting med bl.a. slopat krav på annonsering i ortstidning medför begränsade konsekvenser då den lagen ytterst sällan tillämpas. De ändringar som föreslås i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser medför inga materiella förändringar för samordningsförbunden.

16.1.7Revisionen

Förslagen om revisionen kan ses som ett mindre ingrepp i den kommunala självstyrelsen, särskilt förslagen om att revisionens budget ska upprättas av fullmäktigepresidiet och att de sakkunniga ska ha rätt att yttra sig på fullmäktiges sammanträden. Regeringen anser att förslagen utgör de för den kommunala självstyrelsen minst ingripande åtgärderna som kan vidtas för att uppnå syftet att stärka revisionens oberoende och kvalitet. Alternativa förslag på detta område skulle innebära ett betydligt större ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Regeringen anser därför att de föreslagna åtgärderna är nödvändiga för att stärka revisionens oberoende och kvalitet.

Kravet på att förslag till revisionens budget ska upprättas av fullmäktigepresidiet bedöms inte i sig medföra några kostnader. Förslaget att de sakkunniga ska ha rätt att yttra sig på fullmäktiges sammanträden kan tänkas medföra en mycket begränsad kostnad. Förslagen bedöms i övrigt inte ha några kostnadskonsekvenser.

291

Prop. 2016/17:171 16.1.8

Laglighetsprövning

Regeringens förslag innebär att den nuvarande ordningen för hur systemet med laglighetsprövning i allt väsentligt behålls. Detta innebär att regeringens förslag i denna del i huvudsak inte kan anses medföra några konsekvenser för självstyrelsen eller några kostnader.

Regeringens förslag om att det på anslagstavlan ska finnas upplys- ningar om hur man överklagar beslut enligt kommunallagen syftar till att underlätta för enskilda att överklaga kommunala beslut. Förslaget kan inledningsvis medföra vissa administrativa kostnader för kommuner och landsting, även om många redan har information om detta på sina webbplatser. Förslaget i sig kan medföra en mindre ökning av antalet överklaganden, vilket i sin tur kan medföra vissa administrativa kostnader för kommuner och landsting.

16.1.9Verkställighet av kommunala beslut

Regeringen föreslår att reglerna om verkställighet av kommunala beslut ska förändras på det sättet att det faktum att ett beslut inte kan rättas ska vara ett skäl för att beslutet inte ska få verkställas förrän det fått laga kraft. Stockholms kommun anför att de skärpta reglerna om verkställighet kommer att få en för kommunerna och landstingen påtaglig kostnadspåverkan och därmed negativa effekter som inte, såsom utredningen gör, kan betecknas som ”mycket begränsade”. Ängelholms och Örkelljunga kommun anför att förslaget begränsar kommunernas självstyre.

Regeringen bedömer att förslaget är det av de tillgängliga alternativen som ger önskvärd effekt och innebär det minsta ingreppet i den kommunala självstyrelsen. Förslaget innebär att frågan om en eventuell rättelse av verkställighet ska övervägas redan i samband med att ställning tas till frågan om verkställighet av beslutet. Regleringen är därför utformad så att den ska träffa just de fall som bedömts problematiska, dvs. beslut som verkställts i förväg men där verkställigheten inte kan rättas. Såsom Ängelholm och Örkelljunga kommun anför så utgör förslaget ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Regeringen bedömer dock att förslaget ger kommuner och landsting tillräckligt utrymme att verkställa beslut som rätteligen och efter aktivt övervägande bör verkställas före laga kraft. Mot denna bakgrund anser regeringen att ingreppet får anses vara begränsat. Sett till det starka medborgerliga intresset av att förhindra situationen att ett kommunalt beslut upphävts av domstol men inte kan rättas anser regeringen vidare att detta ingrepp i självstyrelsen får anses vara nödvändigt.

Konsekvenserna med en ny reglering som innebär att kommuner och landsting måste avvakta laga kraft innan de kan verkställa dessa beslut är förstås avhängig av vad besluten avser och vilka verkställighetsåtgärder som följer av besluten. Att avvakta verkställighet kan medföra kostnader för en kommun eller ett landsting. Mot bakgrund av det fortsatt stora utrymmet för lokala bedömningar och det, baserat på vad som framkommit av Statskontorets rapport 2012:6, relativt begränsade antal fall där

verkställighet bör avvaktas anser regeringen dock, till skillnad från

292

Stockholms kommun, att kostnaderna som kan uppkomma får anses vara Prop. 2016/17:171 mycket begränsade.

16.2Övriga konsekvenser

16.2.1Konsekvenser för enskilda

Regeringen bedömer att framför allt förslagen om en instruktion för direktören, en webbaserad anslagstavla och tillhörande konsekvens- ändringar kommer att innebära ökad transparens i kommuner och landsting. Detta innebär i sin tur att det kommer att bli lättare för medlemmar och övriga enskilda att följa den kommunala beslutsgången och informera sig om vad som händer i kommuner och landsting. Detta kan i sin tur stärka den lokala demokratin.

Den nya kommunallagen har getts en ny mer överblickbar struktur och ett mer enhetligt och lättillgängligt språk. Detta kommer att underlätta för allmänheten att ta till sig lagens bestämmelser.

16.2.2Konsekvenser för staten

Förslaget till ny kommunallag med tillhörande följdändringar ger enligt regeringens bedömning huvudsakligen inte upphov till några konsekvenser för staten.

Förslaget om att information om hur man överklagar beslut genom laglighetsprövning ska finnas på den webbaserade anslagstavlan kan medföra en mindre ökning av antalet överklaganden, vilket i sin tur kan medföra ökade kostnader för domstolarna. Regeringen bedömer att denna eventuella ökning kan hanteras inom ramarna för nuvarande anslag.

16.2.3 Konsekvenser för företagen

Regelrådet anför att det hade varit önskvärt om utredningen i sin

 

konsekvensutredning hade redovisat ett resonemang om berörda företag,

 

även för de förslag som indirekt påverkar företagen. Regelrådet kan

 

konstatera att utredningen inte redogör för om särskilda hänsyn tagits till

 

små företag vid reglernas utformning.

 

Regeringen bedömer att förslaget till ny kommunallag med tillhörande

 

följdändringar i huvudsak inte ger upphov till några nya konsekvenser

 

för företagen, eller för små företags arbetsförutsättningar,

 

konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags.

 

Däremot kvarstår dagens skillnad i talerätt avseende överprövning av

 

kommunala beslut mellan de företag som är fastighetsägare och därmed

 

medlemmar i kommunen och de som enbart bedriver näringsverksamhet

 

från ett fast driftställe i kommunen.

 

De kostnadsbesparingar som kommuner och landsting kommer att

 

kunna göra till följd av slopandet av annonseringskravet i ortstidningar

 

för viss information motsvaras av förlorade annonsintäkter för dags-

 

pressen. Utredningen har uppskattat ett totalt inkomstbortfall på

 

sammanlagt 29 miljoner kronor för de s.k. betalda dagstidningarna

293

 

Prop. 2016/17:171 baserat på en uppskatting av 2013 års annonseringskostnader för kommuner och landsting. Den slopade skyldigheten innebär inte med nödvändighet att detta intäktsbortfall kommer att inträffa. Eftersom det i fortsättningen kommer att vara frivilligt att använda sig av ortstidningen är det dock rimligt att tro att en del kommuner, landsting och kommunalförbund kommer att upphöra med detta. Regeringen anser att frågan om vilka krav som ska ställas på kommuner, landstings och kommunallförbunds informationsspridning i huvudsak måste avgöras av medlemmarnas behov av information. De eventuella negativa konsekvenserna som detta kan ha för tidningsbranschen kan inte medföra någon annan bedömning.

16.2.4Konsekvenser för jämställdheten

Förslaget till ny kommunallag med tillhörande följdändringar ger enligt regeringens bedömning huvudsakligen inte upphov till några negativa konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män. Några av förslagen kan dock innebära en positiv utveckling.

Förslaget om att fullmäktige får besluta att en förtroendevald som fullgör sitt förtroendeuppdrag på heltid- eller betydande del av heltid för sina uppdrag ska få förmåner som svarar mot de anställdas löne- eller anställningsvillkor innebär en möjlighet att bevilja ledighet t.ex. på grund av föräldraledighet eller nedsatt arbetsförmåga. Om fullmäktige väljer att utnyttja denna möjlighet kan det medföra att sådana uppdrag blir än mer attraktiva och att det även blir lättare att rekrytera unga kvinnor och män och kvinnor generellt till förtroendeuppdragen. Förslaget bör därför kunna ha positiva följder för jämställdheten bland de förtroendevalda.

Förslaget att uppdragen för förtroendevalda som valts av fullmäktige och inte längre är valbara ska upphöra först vid nästa fullmäktigesammanträde kan främja möjligheterna för framför allt unga, som är mer flyttbara, att fortsätta delta i lokalpolitiken. Eftersom det i dag är en högre andel kvinnor än män som lämnar politiken på grund av flytt kan förslaget också ha positiva konsekvenser för jämställdheten.

16.2.5Övriga konsekvenser

Förslagen innebär inte några konsekvenser av betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

294

17

Författningskommentar

Prop. 2016/17:171

17.1Förslaget till kommunallag

1 kap. Grunderna för den kommunala verksamheten

I inledningskapitlet regleras frågor om den kommunala indelningen och att kommuner och landsting sköter kommunala angelägenheter på demokratins och den kommunala självstyrelsens grund. Vidare regleras här medlemskap och rösträtt.

Kommuner och landsting

1 § Sverige är indelat i kommuner och landsting. Varje landsting omfattar ett län, om inte något annat är särskilt beslutat.

I paragrafen regleras att Sverige är uppdelat i kommuner och landsting. Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 kap. 1 § första stycket samt 2 § KL (prop. 1990/91:117 s. 146 f.).

I 1 kap. 7 § regeringsformen anges att i riket finns kommuner på lokal och regional nivå. Första meningen i paragrafen anger att dessa kommuner ska benämnas kommuner respektive landsting. En kommun eller ett landsting är en offentligrättslig juridisk person och begreppen avser såväl denna juridiska person som dess territorium. Av andra meningen framgår att varje landsting omfattar ett län, om inte något annat är särskilt beslutat. Förändringar av indelningen i kommuner och landsting sker genom särskilda beslut av regering och riksdag. Den nu- varande länsindelningen framgår – åtminstone indirekt – av regeringens tillkännagivande om länens indelning i kommuner (SFS 2007:229). Till- kännagivandet är inte normgivande utan anger endast hur Sveriges länsindelning ser ut vid en viss tidpunkt (prop. 2005/06:24 s. 5).

2 § Kommuner och landsting sköter på demokratins och den kommunala självstyrelsens grund de angelägenheter som anges i denna lag eller annan författning.

I paragrafen regleras att kommuner och landstings verksamhet bedrivs på demokratins och den kommunala självstyrelsens grund och att de angelägenheter som ska skötas anges i kommunallagen eller annan författning. Paragrafen motsvarar 1 kap. 1 § andra stycket KL (prop. 1990/91:117 s. 146 och prop. 2001/02:80 s. 135 f.).

Principen om kommunal självstyrelse framgår av 14 kap. 2 § regeringsformen, se även prop. 2009/10:80 s. 201. Principen om kommunal självstyrelse avser hela den kommunala verksamheten, dvs. både den verksamhet som omfattas av kommunallagen och den som regleras av annan lagstiftning. Den kommunala självstyrelsen kan sägas vara en förutsättning för den kommunala demokratin. Kommunal demokrati förutsätter att det finns ett stort utrymme för kommuner och landsting att själva bl.a. utforma den politiska dagordningen. Demokratin är den viktigaste värdegrunden för kommunal självstyrelse. Grundidén

295

Prop. 2016/17:171 bakom den kommunala självstyrelsen är en styrelse av folket, genom folket och för folket på den kommunala nivån.

I 1 kap. 1 och 2 §§ regeringsformen anges grunderna för utövandet av offentlig makt i Sverige.

Rätt att ta ut skatt och meddela föreskrifter

3 § Bestämmelser om att kommuner och landsting har rätt att ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter och att meddela föreskrifter finns i regeringsformen.

I paragrafen finns hänvisningar till bestämmelser i regeringsformen. Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 kap. 5 § KL (prop. 1990/91:117 s. 151). Övervägandena finns i avsnitt 14.2. Paragrafen har placerats i enlighet med Lagrådets förslag. De bestämmelser som avses är 8 kap. 2, 3, 9 och 10 §§ samt 14 kap. 4 § regeringsformen.

Röstberättigade medlemmar utser valda församlingar

4 § Beslutanderätten i kommuner och landsting utövas av valda församlingar (fullmäktige) som utses av röstberättigade medlemmar i allmänna val.

Beslut kan också fattas av andra kommunala organ i enlighet med vad som anges i denna lag eller annan författning.

I paragrafen markeras att kommuner och landsting är demokratiskt styrda organ. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Bestämmelsen är utformad med 14 kap. 1 § regeringsformen som förebild. Med vald församling enligt första stycket avses kommun- respektive landstingsfullmäktige. Med beslutanderätt avses beslut av mera grundläggande natur eller av mera generell räckvidd. Att kommu- nala organ som exempelvis nämnder kan fatta andra typer av beslut framgår av andra stycket. Bestämmelsen reglerar inte kompetensfördelning mellan de kommunala organen.

Medlemskap

5 § Medlem av en kommun är den som är folkbokförd i kommunen, äger fast egendom i kommunen eller ska betala kommunalskatt där.

Medlem av en kommun är också en medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare) som är bosatt i kommunen men som, enligt 5 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481), inte ska folkbokföras där.

I paragrafen regleras vem som är medlem i en kommun. Paragrafens första stycke motsvarar 1 kap. 4 § KL (prop. 1990/91:117 s. 147 och prop. 2010/11:166 s. 238). Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Paragrafens första stycke anger att medlemskap i en kommun kan grundas på tre sätt, genom folkbokföring, innehav av fast egendom eller skyldighet att betala kommunalskatt. Bestämmelsen innebär att det är möjligt att vara medlem i fler än en kommun. Bestämmelser om vem som ska folkbokföras i en kommun finns i folkbokföringslagen (1991:481). Regleringen om att äganderätt till fast egendom grundar

296

kommunmedlemskap innebär att också juridiska personer kan vara Prop. 2016/17:171 medlemmar av en kommun. Detta inkluderar staten, landsting eller andra

kommuner. Om flera personer, fysiska eller juridiska, gemensamt äger en fastighet, är de samtliga medlemmar av den kommun där fastigheten är belägen. Bestämmelser om vem som ska betala kommunalskatt finns i inkomstskattelagen (1999:1229).

Enligt andra stycket ska sådana medborgare i andra EU-länder som är bosatta här i landet men som, på grund av att de åtnjuter full diplomatisk immunitet, enligt 5 § andra stycket folkbokföringslagen inte ska folkbokföras här i landet, ska vara medlem av kommunen. De utländska unionsmedborgare som bestämmelsen avser är sådana personer som innehar chefsbefattningar vid vissa internationella organ i Sverige och deras familjemedlemmar. Utsänd personal från andra EU-länder verksamma vid ambassader och karriärkonsulat i Sverige omfattas inte av 5 § andra stycket folkbokföringslagen och kan därför inte bli medlemmar med stöd av denna bestämmelse.

Medlemskapet behöver inte fastställas genom något särskilt beslut utan inträder automatiskt om någon av omständigheterna i paragrafen är uppfyllda. Med medlemskapet följer t.ex. enligt 2 kap. 3 § en rätt till likabehandling och ett förbud för kommuner och landsting att fatta retroaktiva beslut till nackdel för medlemmarna enligt 2 kap. 4 §. Vidare har medlemmar i enlighet med 13 kap. rätt att överklaga kommunala beslut och kan enligt 8 kap. 1 § ges rätt att lämna medborgarförslag.

6 § Medlem av ett landsting är den som är medlem av en kommun inom landstinget.

I paragrafen regleras vem som är medlem i ett landsting. Paragrafen motsvarar 1 kap. 4 § andra stycket KL (prop. 1990/91:117 s. 147). Av paragrafen följer att de som är medlemmar i en kommun vars område ingår i ett landstings område även är medlemmar i det landstinget.

Rösträtt

7 § Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige har den som är folkbokförd i kommunen, senast på valdagen fyller 18 år och

1.är svensk medborgare eller annan unionsmedborgare,

2.är medborgare i Island eller Norge, eller

3.varit folkbokförd i Sverige tre år i följd före valdagen.

Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige har också en sådan unionsmedborgare som avses 5 § andra stycket.

Paragrafen reglerar vem som har rösträtt vid val av ledamöter och

ersättare i kommunfullmäktige.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 2 § KL

(prop. 1990/91:117 s. 165, prop.

1996/97:70 s. 252 och prop.

2013/14:37 s. 34). Fler bestämmelser om val finns