Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet

Proposition 2009/10:165

Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet

Regeringens proposition 2009/10:165

Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och

Prop.

trygghet

2009/10:165

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 18 mars 2010

Fredrik Reinfeldt

Jan Björklund

(Utbildningsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller ett förslag till ny skollag. Utgångspunkten för förslaget till ny skollag är en tydlig och enkel struktur, som i så stor ut- sträckning som möjligt är gemensam för alla skol- och verksamhets- former och alla huvudmän. Förskolan blir en egen skolform och de fri- stående skolorna och förskolorna blir en del av skolväsendet.

I skollagens inledande kapitel finns övergripande mål för utbildningen och bestämmelser om lika tillgång till utbildning och alla elevers rätt till likvärdig utbildning. Det anges att utbildning inom skolväsendet anord- nas av det allmänna och av enskilda. I det inledande kapitlet definieras också vissa centrala begrepp som elev, fristående förskola och skola, skolenhet, undervisning och utbildning. Här läggs vidare värdegrunden för skolväsendet fast. Utbildningen vid en skolenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell, medan en fristående förskola eller skola kan ha en konfessionell inriktning, där deltagande i de konfessio- nella inslagen ska vara frivilligt. Läroplanerna ska gälla för alla förskolor och skolor, oavsett huvudman. Genom en tydlig koppling till barn- konventionen klargörs att barnets bästa ska vara utgångspunkt i all utbildning.

I lagens andra kapitel som behandlar huvudmän och ansvarsfördelning fastläggs och förtydligas ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna. Regler finns om godkännande av fristående skolor, för- skolor, förskoleklasser och fritidshem. Rektorns pedagogiska lednings- ansvar förstärks. Förskolan ska ledas av en förskolechef. Det finns också regler om vem som får anställas och användas för undervisningen i skol- väsendet.

1

En samlad elevhälsa införs med förebyggande och hälsofrämjande syfte. För elevhälsans medicinska, psykosociala, psykologiska och specialpedagogiska insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skol- sköterska, psykolog och kurator.

I lagens tredje kapitel finns bestämmelser om elevernas utveckling mot målen. Alla elever ska ges den ledning och den stimulans som de be- höver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att utifrån sina för- utsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Regleringen av processen som leder till beslut om särskilt stöd och ett åtgärdsprogram blir tydligare. Ett beslut om att upprätta eller inte upprätta ett åtgärdsprogram ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Regler för kvalitetsarbete och inflytande samlas i ett gemensamt fjärde kapitel i skollagen. Huvudmän, skolor och förskolor ska bedriva ett sys- tematiskt kvalitetsarbete. Kravet på kommunal skolplan och kvalitets- redovisning avskaffas. Vid varje skolenhet ska det bedrivas ett systema- tiskt arbete med barnens, elevernas och vårdnadshavarnas inflytande. Rektorn och förskolechefen ansvarar för att det finns ett eller flera forum för samråd. Bestämmelser införs också om att en kommun eller ett landsting får inrätta lokala styrelser inom den del av skolväsendet som kommunen eller landstinget är huvudman för.

I kapitel fem om trygghet och studiero finns bestämmelser om skolans arbetsmiljö och disciplinära åtgärder m.m. Rektor och lärare får möjlig- het att vidta tillfälliga åtgärder för att värna alla elevers trygghet och studiero. En elev i grundskolan ska kunna avstängas från undervisningen under kortare tid. Föremål som används för att störa undervisningen eller som kan utgöra en fara för säkerheten i skolan får omhändertas.

Åtgärder mot kränkande behandling regleras i lagens sjätte kapitel. Bestämmelser om skolplikt samlas i sjunde kapitlet. Om en elev upp-

nått målen innan skolplikten upphör, upphör skolplikten tidigare. För den elev som inte gått ut högsta årskursen, när skolplikten upphör, förlängs skolplikten ett år. Reglerna om befrielse från obligatoriska inslag i undervisningen utformas väsentligt mer restriktivt än i dag. För att be- tona att befrielse endast ska komma i fråga i undantagsfall, ska befrielse bara kunna medges när det finns synnerliga skäl. Regler om information vid frånvaro införs. Om en elev utan giltigt skäl uteblir från utbildningen ska rektorn enligt huvudregeln samma dag se till att vårdnadshavaren underrättas.

Förskolan regleras i det första skolformskapitlet (8 kap.). Liksom för andra skolformer där enskilda kan vara huvudmän finns i kapitlet regler både avseende offentliga och enskilda huvudmän. Kommunen beslutar om godkännande av en fristående förskola och ansvarar för tillsynen. Reglerna för förskoleklassen (9 kap.) kvarstår men de organisatoriska bestämmelserna för förskoleklassen samordnas i större utsträckning med de bestämmelser som gäller för grundskolan. Bestämmelser om moders- målsstöd i förskolan och förskoleklassen förs in i lag. Statens skolin- spektion ska i fortsättningen godkänna alla förskoleklasser med enskild huvudman.

Grundskolan regleras i det tionde kapitlet. Timplanen och kursplanerna ska gälla både offentliga och fristående grundskolor. Det införs ett be- myndigande som ger regeringen eller den myndighet som regeringen

Prop. 2009/10:165

2

bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter som innebär undantag från skyldigheten att tillämpa timplanen. Ett bemyndigande införs vidare om att utfärda föreskrifter om att antagningsprov ska kunna användas för urval till utbildningar som kräver speciella färdigheter från och med årskurs 7 och i vissa undantagsfall från och med årskurs 4. Kommunen ska i undantagsfall, oberoende av elevens och vårdnadshavarens inställ- ning kunna flytta en elev permanent till en annan skolenhet om det är nödvändigt för övriga elevers trygghet och studiero. Reglerna om skol- skjuts är i allt väsentligt oförändrade jämfört med nuvarande skollag men kommunen får skyldighet att erbjuda skolskjuts i vissa ytterligare fall om det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för kommunen. De övergripande bestämmelserna om modersmålsunder- visning flyttas från förordning till lag.

Särskolan delas upp i två skolformer, grundsärskolan och gymnasiesär- skolan (11, 18 och 19 kap.). Träningsskolan finns kvar som inriktning inom grundsärskolan. Elever med autism eller autismliknande tillstånd ska tillhöra personkretsen för särskolan endast om de också har en ut- vecklingsstörning eller om de har ett betydande och bestående begåv- ningsmässig funktionsnedsättning på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. För att betona vikten av en noggrann utredning inför beslut om mottagande i särskolan införs en bestämmelse som slår fast att utredning inför beslut om mottagande ska omfatta en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning.

Bestämmelserna för specialskolan (12 kap.) och sameskolan (13 kap.) överensstämmer så långt som möjligt med bestämmelserna för övriga obligatoriska skolformer.

Fritidshemmet kompletterar utbildningen i förskoleklass, de obliga- toriska skolformerna och de särskilda utbildningsformer där skolplikten kan fullgöras och regleras i ett eget kapitel i skollagen (14 kap.).

Bestämmelserna för gymnasieskolan har, avseende regelverket om nationella program (15 och 16 kap.), utformats i enlighet med förslagen i propositionen Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan (prop. 2008/09:199) som riksdagen beslutade om hösten 2009 (bet. 2009/10:UbU3, rskr. 2009/10:8). Bestämmelser om introduktions- program (17 kap.) som ska ersätta dagens individuella program samt nya behörighetsregler till gymnasieskolans yrkesprogram, har utformats i enlighet med förslagen i departementspromemorian Särskilda program och behörighet till yrkesprogram (dnr U2009/5552/G). Vidare har vissa bestämmelser om bl.a. modersmålsundervisning flyttats från förordning till lag. Avseende gymnasiesärskolan (18-19 kap.) införs bl.a. regler om ansökan, individuella studieplaner och utvecklingssamtal. Vidare införs en skyldighet att närvara i undervisningen och en rätt för elever som har särskilda skäl med hänsyn till sina personliga förhållanden att få mottas i en annan kommuns gymnasiesärskola.

De tre skolformerna inom vuxenutbildningen regleras i var sitt kapitel (20–22 kap.). Vuxenutbildning för utvecklingsstörda byter namn till särskild utbildning för vuxna. Samma regler för personkretsen gäller som för grundsärskolan och gymnasiesärskolan. Svenskundervisning för in- vandrare byter namn till utbildning i svenska för invandrare. Förkort- ningarna komvux, särvux och sfi utmönstras ur skollagen. För varje elev i kommunal vuxenutbildning, liksom i särskild utbildning för vuxna och i

Prop. 2009/10:165

3

utbildning i svenska för invandrare, ska det finnas en individuell studie- plan. En rätt till kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå införs för vissa elever. I övrigt innehåller kapitlen som rör vuxenutbildningen få materiella förändringar.

Dagens regler om entreprenad och samverkan förtydligas och sammanförs i 23 kap. skollagen. En möjlighet för fristående gymna- sieskolor att lägga ut delar av utbildningen på entreprenad införs.

I 24 kap. regleras ett antal särskilda utbildningsformer som t.ex. inter- nationella skolor, utbildning vid särskilda ungdomshem, och särskild undervisning bl.a. på sjukhus. Kapitlet innehåller även bestämmelser om skolpliktens fullgörande på annat sätt. Villkoren för ett medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt skärps genom att det ska krävas synnerliga skäl. Bestämmelser om pedagogisk omsorg, som kan erbjudas i stället för förskola eller fritidshem, öppen förskola, öppen fritidsverk- samhet och omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds samlas i ett eget kapitel i skollagen under beteckningen annan pedago- gisk verksamhet (25 kap.). Hemkommunen ska sträva efter att tillhanda- hålla omsorg under den tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds, om föräldrarna inte själva kan ordna omsorgen.

I 26 kap. om tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppfölj- ning och utvärdering ges Statens skolinspektion ett tydligt lagstöd för sin verksamhet. Gemensamma bestämmelser om tillsynsmyndigheternas befogenheter vid tillsyn införs i lag. Nya sanktioner mot både enskilda och offentliga huvudmän, t.ex. i form av vite, införs. Ansvaret för statlig utvärdering och kvalitetsgranskning slås också fast i lagen. Verksam- heten vid Skolväsendets överklagandenämnd regleras i ett kapitel (27 kap.) och regler om muntlig förhandling vid nämnden införs. Be- stämmelser om överklagande samlas i 28 kap. lagen. Vissa beslut som i dag endast kan överklagas i den ordning som gäller för laglighetspröv- ning enligt kommunallagen ska kunna överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol enligt allmänna förvaltningsrättsliga regler, bl.a. över- klagande av beslut i fråga om skolskjuts, åtgärdsprogram och en kommuns beslut i fråga om ekonomiskt stöd till inackordering. Nya överklagandemöjligheter införs när det gäller bl.a. beslut om avstängning av elev i de obligatoriska skolformerna, nekad skolplacering på grund av betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter samt beslut om resor i specialskolan och sameskolan.

I ett avslutande kapitel (29 kap.) i skollagen samlas vissa övriga be- stämmelser, bl.a. om vilka barn och ungdomar som ska ha rätt till utbild- ning enligt lagen även om de inte är bosatta i landet. Därutöver finns i kapitlet t.ex. regler om tystnadsplikt och talerätt. En ny bestämmelse införs om skyldigheten för fristående skolor att överlämna vissa betygs- handlingar till lägeskommunen.

Propositionen innehåller också ett förslag till en lag om införande av skollagen, där ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till skollagen samlas. Den nya skollagen ska träda i kraft den 1 augusti 2010. Lagen ska tillämpas på utbildning och annan verksamhet från och med den 1 juli 2011. När det gäller vuxenutbildning ska lagen dock tillämpas på utbildning från och med den 1 juli 2012. Härutöver finns förslag till änd- ringar i annan lagstiftning.

Prop. 2009/10:165

4

Innehållsförteckning

Prop. 2009/10:165

Del 1

 

 

1

Förslag till riksdagsbeslut ..............................................................

17

2

Lagtext

...........................................................................................

18

 

2.1 ...........................................................

Förslag till skollag

18

 

2.2 ..

Förslag till lag om införande av skollagen (2010:000)

159

 

2.3 ..................

Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

165

 

2.4 ............

Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen

167

2.5Förslag till lag om ändring i semesterlagen

(1977:480) .....................................................................

168

2.6Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen

(1977:1160) ...................................................................

169

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1986:163) om rätt

 

till ledighet för svenskundervisning för invandrare.......

171

2.8

Förslag till lag om ändring i arbetsrättslig

 

 

beredskapslag (1987:1262)............................................

173

2.9Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1109) om

uppdragsutbildning i vissa fall.......................................

174

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1110) om

kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor .. 175

2.11Förslag till lag om ändring i sametingslagen

(1992:1433) ...................................................................

176

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning.......................................................

177

2.13Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200) .....................................................................

178

2.14Förslag till lag om ändring i bibliotekslagen

(1996:1596) ...................................................................

179

2.15Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om

belastningsregister.........................................................

180

2.16Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) ...................................................................

181

2.17Förslag till lag om ändring i studiestödslagen

(1999:1395) ...................................................................

183

2.18Förslag till lag om ändring i lagen (2004:543) om

samtjänst vid medborgarkontor .....................................

184

2.19Förslag till lag om ändring i lagen (2004:773) om

kommunalekonomisk utjämning ...................................

185

2.20Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om

yrkesförarkompetens .....................................................

186

2.21Förslag till lag om ändring i lagen (2008:307) om

kommunalt vårdnadsbidrag ...........................................

187

2.22Förslag till lag om ändring i diskrimineringslagen

(2008:567) .....................................................................

189

2.23Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) .............................................

191

2.24Förslag till lag om ändring i lagen (2009:724) om

nationella minoriteter och minoritetsspråk ....................

196

5

 

 

2.25

Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken ....197

2.26Förslag till lag om ändring i lagen (2010:000) om

 

 

etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare........

199

 

2.27

Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:000) ........

200

3

Ärendet och dess beredning..........................................................

201

4

Principiella utgångspunkter ..........................................................

203

 

4.1

Kunskap, valfrihet och trygghet.....................................

203

 

4.2

Utgångspunkter för en ny skollag ..................................

206

 

 

4.2.1

En tydlig och modern skollag........................

206

5

Inledande bestämmelser................................................................

210

 

5.1

Den nya skollagens uppbyggnad....................................

210

5.2Ett enhetligt och gemensamt skolväsende för alla

 

skolformer......................................................................

211

 

5.2.1

Skolformer och annan utbildning

 

 

 

i skollagen .....................................................

211

5.3

Definitioner....................................................................

214

 

5.3.1

Definitioner av centrala begrepp i

 

 

 

utbildningen ..................................................

214

 

5.3.2

Organisatoriska eller ekonomiska

 

 

 

svårigheter.....................................................

219

5.4

Övergripande mål...........................................................

219

 

5.4.1

Syftet med utbildningen inom

 

 

 

skolväsendet..................................................

219

 

5.4.2

Utbildningens utformning .............................

222

5.5Förskolor, skolor och fritidshem med konfessionell

 

inriktning

........................................................................

224

5.6

Lika tillgång till utbildning och likvärdig utbildning.....

228

5.7

Särskild hänsyn ...................................till barnets bästa

229

5.8

Läroplan .........................................................................

 

231

6 Huvudmän och ansvarsfördelning ................................................

233

6.1

Skolhuvudmän ................och ansvaret för utbildningen

233

 

6.1.1 ..........

Kommunalt ägande i fristående skolor

235

 

6.1.2

Regleringen av den kommunala skolplanen

 

 

........................................................

avskaffas

237

6.2

Reglering ............av utbildning med enskild huvudman

238

 

6.2.1 ......................

Skolor med enskild huvudman

238

 

6.2.2

Godkännande av huvudmän för fristående

 

 

...........................................................

skolor

241

 

6.2.3 .....

Borttagande av kravet på minst 20 elever

242

 

6.2.4 ............................

Verksamhetens omfattning

243

 

6.2.5

Förskolor och vissa fritidshem med

 

 

.........................................

enskild huvudman

244

6.3

Ansvarsfördelning ............................inom utbildningen

246

 

6.3.1

Ledningen av skolan, förskolan och

 

 

................................................

fritidshemmet

249

 

6.3.2

Rektorns och förskolechefens

 

 

 

ledningsansvar för den pedagogiska

 

 

................................................

verksamheten

252

6.4

Behörighetsregler .........för rektorer och förskolechefer

255

Prop. 2009/10:165

6

6.5

Ansvaret för undervisningen .........................................

260

 

6.5.1

Vilka som huvudmännen får använda för

 

 

 

undervisning i skolväsendet..........................

260

 

6.5.2

Lärare och förskollärare med utländsk

 

 

 

utbildning......................................................

264

 

6.5.3

Lärare i vissa tvåspråkiga skolor ..................

266

 

6.5.4

Undantagsregler............................................

267

 

6.5.5

Anställning av lärare och förskollärare.........

270

 

6.5.6

Lektorer och lärare och förskollärare med

 

 

 

forskarutbildning ..........................................

272

6.6

Elevhälsan .....................................................................

274

6.7

Studie- och yrkesvägledning .........................................

278

6.8

Registerkontroll.............................................................

280

6.9

Kompetensutveckling....................................................

281

6.10

Lokaler, utrustning och skolbibliotek............................

283

7 Barns och elevers utveckling mot målen......................................

284

7.1Barnens och elevernas lärande och personliga

 

utveckling......................................................................

284

7.2

Särskilt stöd...................................................................

285

7.3Åtgärdsprogrammet är det centrala dokumentet i

 

 

processen

.......................................................................

289

 

 

7.3.1

Särskild undervisningsgrupp och anpassad

 

 

 

.....................................................

studiegång

291

 

7.4

Information ...............................om elevens utveckling

294

 

 

7.4.1

Utvecklingssamtal, individuella

 

 

 

 

utvecklingsplaner och skriftlig information.. 294

 

 

7.4.2 ................

Allmänna bestämmelser om betyg

295

 

 

7.4.3

Undantag från betygsbestämmelserna för

 

 

 

..................................

vissa fristående skolor

297

 

7.5

Åtgärder för .....................rättvisa och likvärdiga betyg

297

 

 

7.5.1

Rektorns ansvar för betygssättningen

 

 

 

.....................................................

förtydligas

299

 

 

7.5.2

Information om grunderna för

 

 

 

...........................................

betygssättningen

299

 

 

7.5.3

Ändring av uppenbart oriktiga betyg och

 

 

 

 

rättelse av skrivfel och liknande

 

 

 

...................................................

förbiseende

300

 

 

7.5.4 .......................................................

Prövning

301

8

Kvalitet och inflytande.................................................................

302

 

8.1

Systematiskt ..........................................kvalitetsarbete

302

 

 

8.1.1

Krav på dokumentation – men kravet på

 

 

 

......................

kvalitetsredovisning avskaffas

304

 

 

8.1.2 .............

Kvalitetsarbete på huvudmannanivå

306

 

 

8.1.3 .......................

Kvalitetsarbete på enhetsnivå

307

 

 

8.1.4 ......................................

Klagomålshantering

309

 

8.2

Inflytande .............för barn, elever och vårdnadshavare

310

 

 

8.2.1 .................

Barnens och elevernas inflytande

310

 

 

8.2.2 ........................

Vårdnadshavarnas inflytande

312

 

 

8.2.3 .........................................

Forum för samråd

313

 

8.3

Lokala styrelser .............................................................

317

Prop. 2009/10:165

7

9

Trygghet och studiero...................................................................

319

Prop. 2009/10:165

 

9.1

Skolans arbetsmiljö........................................................

319

 

 

9.2

Allmänna befogenheter för rektor och lärare .................

321

 

 

9.3

Disciplinära och andra särskilda åtgärder ......................

324

 

 

 

9.3.1

Avstängning ..................................................

326

 

 

9.4

Proportionalitetsprincip och dokumentation ..................

330

 

10

Åtgärder mot kränkande behandling.............................................

330

 

10.1Huvudprinciperna i dagens skollag om åtgärder mot kränkande behandling bör gälla även i den nya

 

 

skollagen

........................................................................

330

 

10.2

Anmälningsplikt för personal.........................................

332

11 Skolplikt och rätt till ....................................................utbildning

333

 

11.1

Skolplikt .....................................och rätt till utbildning

333

 

11.2

Skolpliktens ................................................upphörande

335

 

 

11.2.1

Skolpliktens upphörande generellt och när

 

 

 

.........................

målen uppnåtts dessförinnan

335

 

 

11.2.2 ...........

Skolpliktens upphörande ett år senare

336

 

 

11.2.3

Rätt att slutföra utbildningen i två år när

 

 

 

........................................

skolplikten upphört

338

 

11.3

Deltagande ..................................................i utbildning

339

 

11.4

Ansvar för .................................att skolplikten fullgörs

341

12

Förskolan ......................................................................................

 

343

 

12.1

Förskolans .................pedagogiska uppdrag bör stärkas

343

 

12.2

Förskolans .............................................................syfte

344

 

12.3

Barngrupper ............................................och god miljö

345

 

12.4

Erbjudande ..................................................av förskola

347

 

12.5

Särskilt stöd ......................................till barn i förskola

349

 

12.6

Modersmål .....................................................................

350

 

12.7

Fortlöpande .....................samtal och utvecklingssamtal

352

 

12.8

Hemkommunens .................................................ansvar

353

 

12.9

Mottagande ....................i en annan kommuns förskola

354

 

12.10

Mottagande ...............................i en fristående förskola

356

13

Förskoleklassen ............................................................................

 

357

13.1Huvudprinciperna för förskoleklassen i dagens

 

skollag bör gälla även i den nya skollagen.....................

357

13.2

Förskoleklassens syfte....................................................

358

13.3

Erbjudande och omfattning av förskoleklass .................

358

13.4

Avgifter..........................................................................

359

13.5

Modersmål .....................................................................

360

13.6

Utvecklingssamtal i förskoleklassen ..............................

361

13.7

Hemkommunens ansvar.................................................

362

13.8

Mottagande i en annan kommuns förskoleklass.............

363

13.9

Placering vid skolenhet med offentlig huvudman..........

364

13.10

Mottagande i en fristående förskoleklass.......................

365

14 Grundskolan..................................................................................

366

14.1Huvudprinciperna för grundskolan i dagens skollag

 

bör gälla även i den nya skollagen .................................

366

14.2

Grundskolans syfte.........................................................

366

8

14.3

Utbildningens omfattning och innehåll – ämnen och

Prop. 2009/10:165

 

timplan...........................................................................

 

367

14.4

Tester och prov vid antagning .......................................

370

14.5

Avgifter .........................................................................

 

372

14.6

Bestämmelser om betyg i grundskolan..........................

375

 

14.6.1

Betygssättning innan ett ämne har avslutats. 376

 

14.6.2

Skriftlig bedömning vid underkänt betyg .....

377

14.7Mottagande och placering vid skolenhet med

 

offentlig huvudman .......................................................

377

14.8

Skolskjuts ......................................................................

380

14.9

Mottagande i en fristående grundskola..........................

381

14.10

Insyn..............................................................................

383

15 Grundsärskolan ............................................................................

385

15.1Huvudprinciperna för dagens obligatoriska särskola

 

bör gälla även i den nya skollagen.................................

385

15.2

Grundsärskolans syfte ...................................................

385

15.3

Namnändring.................................................................

386

15.4

Målgruppen ...................................................................

387

15.5

Utredning inför mottagande i grundsärskolan ...............

388

15.6

Rätt för vårdnadshavare att välja skolform....................

388

15.7

Ämnen och ämnesområden ...........................................

390

15.8

Mottagande i en annan kommuns grundsärskola...........

391

15.9

Placering vid en skolenhet med offentlig huvudman.....

392

15.10Utbildningens omfattning och rätt att slutföra

utbildningen...................................................................

394

16 Specialskolan ...............................................................................

395

16.1Huvudprinciperna för specialskolan i dagens skollag

 

bör gälla även i den nya skollagen.................................

395

16.2

Specialskolans syfte ......................................................

396

16.3

Utredning inför mottagande i specialskolan..................

396

16.4

Huvudman för utbildningen ..........................................

397

16.5Förskola, förskoleklass, fritidshem och öppen

fritidsverksamhet vid specialskolor...............................

398

17 Sameskolan ..................................................................................

399

17.1Huvudprinciperna för sameskolan i dagens skollag

 

bör gälla även i den nya skollagen.................................

399

17.2

Sameskolans syfte .........................................................

400

17.3

Huvudman för utbildningen ..........................................

400

17.4Förskola, förskoleklass, fritidshem och öppen

fritidsverksamhet vid sameskolor..................................

401

18 Fritidshemmet ..............................................................................

402

18.1Huvudprinciperna för fritidshemmet i dagens skollag

 

bör gälla även i den nya skollagen.................................

402

18.2

Fritidshemmet i eget kapitel ..........................................

403

18.3

Fritidshemmets syfte .....................................................

404

18.4

Elevgrupperna och miljön .............................................

405

18.5

Erbjudande av fritidshem ..............................................

406

18.6

Huvudmannens respektive hemkommunens ansvar......

408

9

19 Allmänna bestämmelser om gymnasieskolan...............................

409

19.1Huvudprinciperna för gymnasieskolan i dagens

 

skollag bör gälla även i den nya skollagen.....................

410

19.2

Gymnasieskolans syfte...................................................

411

19.3Information om utbildning på nationella program och

 

introduktionsprogram.....................................................

412

19.4

Elevers närvaro och information om frånvaro ...............

413

19.5

Avgifter..........................................................................

414

19.6

Modersmålsundervisning...............................................

416

19.7Bestämmelser om betyg, prövning och

utvecklingssamtal i gymnasieskolan ..............................

417

19.7.1

Betyg ...........................................................

417

19.7.2

Etappbetyg ....................................................

417

19.7.3

Prövning........................................................

418

19.7.4

Utvecklingssamtal.........................................

418

19.8Utbildning anpassad för elever med vissa

 

funktionsnedsättningar...................................................

418

19.9

Mottagande i en fristående gymnasieskola ....................

419

19.10

Insyn...............................................................................

420

20 Utbildning på nationella program i gymnasieskolan ....................

421

20.1Huvudprinciperna för utbildning på nationella

 

program i gymnasieskolan i dagens skollag bör gälla

 

 

även i den nya skollagen ................................................

422

20.2

Ämnesplaner ..................................................................

422

20.3

Individuell studieplan.....................................................

423

20.4

Behörighet till gymnasieskolans yrkesprogram .............

423

21 Introduktionsprogram i gymnasieskolan.......................................

426

21.1Utgångspunkter för introduktionsprogram i

 

gymnasieskolan..............................................................

426

21.2

Introduktionsprogram.....................................................

428

21.3

Preparandutbildning.......................................................

429

 

21.3.1

Preparandutbildning för tillträde till

 

 

 

nationellt program .........................................

429

 

21.3.2

Utbildningens innehåll ..................................

431

 

21.3.3

Elever som gått preparandutbildning utan

 

 

 

att uppnå behörighet till önskat program.......

433

 

21.3.4

Fristående gymnasieskolor får anordna

 

 

 

preparandutbildning ......................................

433

21.4

Programinriktat individuellt val .....................................

434

 

21.4.1

Sökbar utbildning med särskilda

 

 

 

förkunskapskrav inriktat mot ett

 

 

 

yrkesprogram ................................................

434

 

21.4.2

Urval ...........................................................

437

 

21.4.3

Utbildningens innehåll ..................................

438

 

21.4.4

Fristående gymnasieskolor får anordna

 

 

 

programinriktat individuellt val ....................

438

21.5

Yrkesintroduktion ..........................................................

439

 

21.5.1

Yrkesinriktad utbildning för etablering på

 

 

 

arbetsmarknaden eller vidare studier.............

439

 

21.5.2

Urval till yrkesintroduktion...........................

441

Prop. 2009/10:165

10

 

21.5.3

Utbildningens innehåll..................................

442

 

21.5.4

Fristående gymnasieskolor får anordna

 

 

 

yrkesintroduktion..........................................

443

21.6

Individuellt alternativ ....................................................

444

 

21.6.1

En individualiserad utbildning för fortsatta

 

 

 

studier eller arbete ........................................

444

 

21.6.2

Utbildningens innehåll..................................

445

 

21.6.3

Fristående gymnasieskolor får anordna

 

 

 

individuellt alternativ....................................

446

21.7

Språkintroduktion..........................................................

446

 

21.7.1

Språkintroduktion för en snabbare

 

 

 

inkludering....................................................

446

 

21.7.2

Utbildningens innehåll..................................

447

 

21.7.3

Fristående gymnasieskolor får anordna

 

 

 

språkintroduktion..........................................

449

21.8Krav på synnerliga skäl för behöriga elevers deltagande i yrkesintroduktion och individuellt

alternativ........................................................................

449

21.9Vissa gemensamma bestämmelser för

introduktionsprogrammen .............................................

452

21.9.1

Erbjudande om utbildning ............................

452

21.9.2

Mottagande- och ersättningsfrågor...............

453

21.9.3

Utbildningens omfattning, plan för

 

 

utbildningen samt individuell studieplan......

455

21.9.4

Dokumentation .............................................

456

22 Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan..........................

457

22.1Huvudprinciperna för gymnasiesärskolan i dagens

 

skollag bör gälla även i den nya skollagen ....................

457

22.2

Gymnasiesärskolans syfte .............................................

458

22.3

Målgruppen ...................................................................

459

22.4

Ansökan.........................................................................

459

22.5

Mottagande i gymnasiesärskolan...................................

460

22.6

Antagning......................................................................

461

22.7

Information till hemkommunen.....................................

462

22.8

Modersmålsundervisning ..............................................

462

22.9Individuella studieplaner och utvecklingssamtal i

gymnasiesärskolan.........................................................

462

22.10 Bestämmelser om betyg i gymnasiesärskolan ...............

463

23 Utbildning på program i gymnasiesärskolan................................

464

23.1Huvudprinciperna för utbildning på gymnasiesärskolans program ska gälla även i den nya

 

skollagen

........................................................................

464

23.2

Gymnasiesärskolans nationella program .......................

465

 

23.2.1

Urval av nationella program .........................

465

23.3

Specialutformade ............................................program

466

23.4

Beslut om .......................vilket program en elev ska gå

466

23.5

Ämnen, ämnesblock .............och verksamhetsområden

467

23.6Möjlighet att läsa ämnen enligt gymnasieskolans

 

ämnesplaner...................................................................

467

23.7

Individuella program .....................................................

468

Prop. 2009/10:165

11

23.7.1Alla huvudmän ges möjlighet att anordna

 

individuella program .....................................

468

23.7.2

Syftet med individuella program...................

469

23.7.3Yrkes- och verksamhetsträning på det

individuella programmet ...............................

469

23.8Erbjudande om utbildning på specialutformade eller

 

individuella program......................................................

470

23.9

Mottagande i en annan kommuns gymnasiesärskola .....

470

23.10

Fullföljande av utbildning..............................................

471

23.11

Skolskjuts.......................................................................

471

23.12

Mottagande i en fristående gymnasiesärskola................

472

24 Kommunal vuxenutbildning .........................................................

473

24.1Huvudprinciperna för kommunal vuxenutbildning i

 

dagens skollag bör gälla även i den nya skollagen.........

473

24.2

Benämningen av skolformen..........................................

473

24.3

Övergripande mål...........................................................

474

24.4

Samverkan mellan skolformer .......................................

475

24.5

Kommuners skyldighet och syfte med utbildningen......

476

24.6

Kurser och gymnasiepoäng............................................

477

24.7

Individuella studieplaner................................................

478

24.8

Rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå...........

480

24.9Ansökan och mottagande till utbildning på

 

grundläggande nivå........................................................

481

24.10

Rätt att delta i utbildning på gymnasial nivå..................

482

24.11

Behörighet till utbildning på gymnasial nivå .................

484

24.12Utbildning på gymnasial nivå i annan kommun än

 

hemkommunen...............................................................

486

24.13

Antagning.......................................................................

487

24.14

Betyg och intyg ..............................................................

488

24.15

Prövning.........................................................................

489

24.16

Validering ......................................................................

491

24.17

Ansökningsavgifter ........................................................

493

24.18

Interkommunal ersättning på gymnasial nivå ................

494

25 Särskild utbildning för vuxna .......................................................

495

25.1Huvudprinciperna för vuxenutbildning för

 

utvecklingsstörda i dagens skollag bör gälla även i

 

 

den nya skollagen...........................................................

495

25.2

Namnändring..................................................................

495

25.3

Målgruppen....................................................................

496

25.4

Övergripande mål...........................................................

496

25.5

Samverkan mellan skolformer .......................................

497

25.6

Kommuners skyldighet ..................................................

497

25.7

Behörighet till utbildning på gymnasial nivå .................

498

25.8

Antagning.......................................................................

499

25.9Bestämmelser om individuella studieplaner, betyg,

intyg och validering .......................................................

499

25.9.1

Individuella studieplaner...............................

499

25.9.2

Betyg och intyg .............................................

499

25.9.3

Validering......................................................

500

Prop. 2009/10:165

12

26 Utbildning i svenska för invandrare.............................................

500 Prop. 2009/10:165

26.1Huvudprinciperna för svenskundervisning för invandrare i dagens skollag bör gälla även i den nya

 

skollagen........................................................................

500

26.2

Namnändring.................................................................

501

26.3

Övergripande mål..........................................................

502

26.4

Kommuners skyldighet..................................................

503

26.5

Disciplinära åtgärder .....................................................

505

26.6Bestämmelser om individuella studieplaner, betyg,

 

intyg, prövning och validering.......................................

506

 

26.6.1

Individuella studieplaner ..............................

506

 

26.6.2

Betyg och intyg .............................................

506

 

26.6.3

Prövning och validering ................................

506

27 Entreprenad och samverkan .........................................................

507

27.1

Inledning

........................................................................

507

27.2

Uppgifter som inte är hänförliga till undervisningen.....

509

27.3

Entreprenader ....................................i gymnasieskolan

510

27.4Entreprenader inom vuxenutbildning som tillhör det

offentliga skolväsendet..................................................

512

27.5Entreprenadmöjligheter för enskilda huvudmän när det

 

gäller modersmålsundervisning.....................................

512

27.6

Dispens..........................................................................

 

513

27.7

Bestämmelser för utbildning på entreprenad.................

513

 

27.7.1

Myndighetsutövning.....................................

513

 

27.7.2

Krav på lärares utbildning och kompetens ...

515

27.8

Ansvar för medicinska insatser......................................

515

27.9

Avtal mellan stat och kommun......................................

516

28 Särskilda utbildningsformer.........................................................

516

28.1

Inledning........................................................................

 

516

28.2

Internationella skolor.....................................................

517

28.3

Utbildning vid särskilda ungdomshem..........................

518

28.4

Utbildning för intagna i kriminalvårdsanstalt................

519

28.5Utbildning vid folkhögskola som motsvarar utbildning

 

i svenska för invandrare.................................................

520

28.6

Särskild undervisning m.m............................................

520

28.7

Annat sätt för att fullgöra skolplikten............................

523

28.8

Gemensamma bestämmelser om bemyndigande...........

524

29 Annan pedagogisk verksamhet ....................................................

525

29.1Huvudprinciperna för vissa pedagogiska verksamheter

 

i dagens skollag bör ligga fast .......................................

525

29.2

Pedagogisk omsorg........................................................

526

29.3

Öppen förskola ..............................................................

528

29.4

Öppen fritidsverksamhet ...............................................

529

29.5Omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte

 

erbjuds

...........................................................................

530

29.6

Övergripande .............................krav på verksamheten

533

 

29.6.1 .............................................

Utgångspunkter

533

29.6.2Kvalitet, uppföljning och utvärdering av

verksamheten................................................

534

 

13

 

29.6.3

Avgifter och bidrag .......................................

535

30 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning

 

och utvärdering.....................................................................................

 

538

30.1

Inledning ........................................................................

 

538

 

30.1.1

Dagens reglering av tillsynsansvaret.............

538

30.2

Tillsynsbegreppet ska definieras i skollagen..................

539

30.2.1Ansvaret för tillsyn ska regleras i skollagen..540

 

30.3

Befogenheter vid tillsyn .................................................

543

 

 

30.3.1

Förebyggande åtgärder ..................................

544

 

30.4

Ingripanden vid tillsyn ...................................................

545

 

 

30.4.1

Föreläggande .................................................

547

 

 

30.4.2

Anmärkning ..................................................

548

 

 

30.4.3

Avstående från ingripande ............................

548

 

 

30.4.4

Vite ...........................................................

549

 

 

30.4.5

Statliga åtgärder för rättelse ..........................

550

 

 

30.4.6

Återkallelse ...................................................

552

 

 

30.4.7

Tillfälligt verksamhetsförbud ........................

554

 

30.5

Statlig kvalitetsgranskning.............................................

555

 

30.6

Ansvaret för nationell uppföljning och utvärdering.......

557

 

30.7

Vissa bestämmelser om uppgiftsskyldighet ...................

558

31

Skolväsendets överklagandenämnd ..............................................

559

 

31.1

Inledning

........................................................................

559

 

31.2

Nämndens sammansättning............................................

560

 

31.3

Bestämmelser ..........................om muntlig förhandling

562

32

Överklagande................................................................................

 

563

 

32.1

Bestämmelsernas ..........................struktur och innehåll

563

 

32.2

Överklagande ..............hos allmän förvaltningsdomstol

566

 

 

32.2.1

Beslut av Statens skolinspektion eller

 

 

 

............................................

Statens skolverk

566

 

 

32.2.2

Beslut av en kommun, ett landsting eller en

 

 

 

.........................................

enskild huvudman

569

 

 

32.2.3

Beslut av Specialpedagogiska

 

 

 

.....

skolmyndigheten eller Sameskolstyrelsen

574

 

 

32.2.4 ........................................

Beslut av en rektor

575

32.3Överklagande hos Skolväsendets överklagandenämnd..577 32.3.1 Beslut av en kommun, ett landsting eller

 

 

en enskild huvudman .....................................

577

 

32.3.2

Beslut av Specialpedagogiska

 

 

 

skolmyndigheten eller Sameskolstyrelsen .....

583

 

32.3.3

Beslut av en rektor ........................................

584

32.4

Övriga bestämmelser om överklagande .........................

586

32.5

Överklagandeförbud.......................................................

587

33 Övriga bestämmelser ....................................................................

588

33.1

Inledning

........................................................................

588

33.2

Bosättning ......................................................................

589

33.3

Vissa definitioner ...........................................................

595

33.4Kommunens informationsansvar för ungdomar

 

under 20 år .....................................................................

596

33.5

Bestämmelser om handläggning ....................................

598

Prop. 2009/10:165

14

 

33.6

Talerätt

..........................................................................

599

Prop. 2009/10:165

 

33.7

Samverkan och anmälan till socialnämnden..................

600

 

 

33.8

Tystnadsplikt .................................................................

601

 

 

33.9

Riksinternatskolor .........................................................

602

 

 

33.10

International ....................................Baccalaureate (IB)

603

 

 

33.11

Överlämnande ..............................av betygshandlingar

604

 

 

33.12

Övriga bemyndiganden .................................................

607

 

34

Hävande av riksdagsbindningar ...................................................

609

 

35

Ikraftträdande- och ................................övergångsbestämmelser

609

 

36

Ändringar i annan .....................................................lagstiftning

612

 

 

36.1

Offentlighets ..................................- och sekretesslagen

612

 

 

 

36.1.1

Sekretess inom elevhälsa och annan

 

 

 

 

.............................

elevstödjande verksamhet

612

 

 

 

36.1.2 ...............

En sekretessbrytande bestämmelse

613

 

 

36.2

Bibliotekslagen..............................................................

616

 

 

36.3

Arbetsmiljölagen ...........................................................

616

 

37

Ekonomiska och ..........................................andra konsekvenser

617

 

37.1Tydligare bestämmelser om vem som får anställas

 

och användas för undervisningen ..................................

617

37.2

Kompletterande kurser ..................................................

618

37.3

Lektorer .........................................................................

618

37.4

Specificering av yrkeskategorier i elevhälsan ...............

619

37.5

Tillgång till skolbibliotek ..............................................

619

37.6

Systematiskt kvalitetsarbete ..........................................

620

37.7

Avgiftsfri förskoleklass .................................................

620

37.8

Modersmålsstöd i förskoleklass.....................................

620

37.9

Ämnet teknik införs i grundsärskolan ...........................

621

37.10

Utredning inför mottagande i grundsärskolan ...............

621

37.11

Skolpliktens upphörande ett år senare...........................

621

37.12

Utvecklingssamtal .........................................................

622

37.13Rätt att i vissa fall gå utbildning i annan kommun

än i hemkommunen. ......................................................

623

37.14 Utökade möjligheter att överklaga beslut......................

623

37.15Introduktionsprogram och behörighet till

 

yrkesprogram i gymnasieskolan ....................................

625

37.16

Individuella studieplaner ...............................................

628

37.17Ingen ansökningsavgift vid ansökan till kommunal

 

vuxenutbildning på gymnasial nivå...............................

628

Del 2 Författningskommentar och Bilagor

 

38 Författningskommentar................................................................

631

38.1

Förslaget till skollag ......................................................

631

38.2Förslaget till lag om införande av skollagen

(2010:000) .....................................................................

937

38.3Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) .............................................

948

38.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:000) om

 

etableringsinsatser för nyanlända invandrare ................

952

 

38.5

Övriga förslag till lagändringar .....................................

952

15

Bilaga 1 – Lagförslag i departementspromemorian Den nya

 

skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet

 

(Ds 2009:25).......................................................................

953

Bilaga 2 – Förteckning över remissinstanser avseende

 

departementspromemorian Den nya skollagen – för

 

kunskap, valfrihet och trygghet (Ds 2009:25) ..................

1067

Bilaga 3 – Lagförslag i promemorian Förslag till lag om införande

 

av skollagen m.m. (U2009/5601/S)..................................

1070

Bilaga 4 – Förteckning över remissinstanser avseende

 

promemorian Förslag till införande av skollagen m.m.

 

(U2099/5601/S) ................................................................

1083

Bilaga 5 – Lagförslag i betänkandet Legitimation och skärpta

 

behörighetsregler (SOU 2008:52).....................................

1084

Bilaga 6 – Förteckning över remissinstanser avseende betänkandet

 

Legitimation och skärpta behörighetsregler

 

(SOU 2008:52) .................................................................

1101

Bilaga 7 – Utdrag ur förslag till förordning om ändring i

 

grundskoleförordningen (1994:1194) i promemorian

 

En ny betygsskala (Ds 2008:13).......................................

1103

Bilaga 8 – Förteckning över remissinstanser avseende promemorian

 

En ny betygsskala (Ds 2008:13).......................................

1104

Bilaga 9 – Lagförslag i betänkandet Mer om fristående skolor och

 

enskild förskoleverksamhet (SOU 2008:122)...................

1105

Bilaga 10 – Förteckning över remissinstanser avseende betänkandet Mer om fristående skolor och enskild förskoleverksamhet

 

(SOU 2008:122) ...............................................................

1111

Bilaga 11 – Utdrag ur förslag till lag om ändring i skollagen

 

 

(1985:1100) i betänkandet Framtidsvägen – en

 

 

reformerad gymnasieskola (SOU 2008:27) ......................

1112

Bilaga 12 – Förteckning över remissinstanser avseende betänkandet

 

 

Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola (SOU

 

 

2008:27)............................................................................

1113

Bilaga 13

– Sammanfattning av promemorian Särskilda program

 

 

och behörighet till yrkesprogram (U2009/5552/G) ..........

1117

Bilaga 14

– Lagförslag i promemorian Särskilda program och

 

 

behörighet till yrkesprogram (U2009/5552/G) .................

1119

Bilaga 15

– Förteckning över remissinstanser avseende

 

 

promemorian Särskilda program och behörighet till

 

 

yrkesprogram (U2009/5552/G) ........................................

1133

Bilaga 16 – Schema över introduktionsprogram ................................

1134

Bilaga 17

– Förslag till lagtext i lagrådsremiss (U2009/7188/S)........

1135

Bilaga 18 – Lagrådets yttrande...........................................................

1298

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 2010.....

1347

Rättsdatablad ......................................................................................

1348

Prop. 2009/10:165

16

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2009/10:165

Regeringen föreslår att riksdagen dels antar regeringens förslag till

1.skollag,

2.lag om införande av skollagen (2010:000),

3.lag om ändring i föräldrabalken,

4.lag om ändring i riksdagsordningen,

5.lag om ändring i semesterlagen (1977:480),

6.lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

7.lag om ändring i lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svensk- undervisning för invandrare,

8.lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262),

9.lag om ändring i lagen (1991:1109) om uppdragsutbildning i vissa

fall,

10.lag om ändring i lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor,

11.lag om ändring i sametingslagen (1992:1433),

12.lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,

13.lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

14.lag om ändring i bibliotekslagen (1996:1596),

15.lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister,

16.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

17.lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395),

18.lag om ändring i lagen (2004:543) om samtjänst vid medborgar- kontor,

19.lag om ändring i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning,

20.lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens,

21.lag om ändring i lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag,

22.lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567),

23.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

24.lag om ändring i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk,

25.lag om ändring i socialförsäkringsbalken,

26.lag om ändring i lagen (2010:000) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare,

27.lag om ändring i skollagen (2010:000),

dels godkänner vad regeringen föreslår om

28. hävande av riksdagsbindningar (avsnitt 34).

17

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till skollag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap.

Inledande bestämmelser

Skolväsendet

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om skolväsendet. Utbildning inom skolväsendet anordnas av det allmänna och av enskilda enligt 2 kap. 2–6 §§.

Skolväsendet omfattar skolformerna

–förskola,

–förskoleklass,

–grundskola,

–grundsärskola,

–specialskola,

–sameskola,

–gymnasieskola,

–gymnasiesärskola,

–kommunal vuxenutbildning,

–särskild utbildning för vuxna, och

–utbildning i svenska för invandrare.

I skolväsendet ingår också fritidshem som kompletterar utbildningen i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan och vissa särskilda utbildningsformer.

Vissa särskilda utbildningsformer och annan pedagogisk verksamhet

2 § I denna lag finns även bestämmelser om vissa särskilda utbildnings- former och annan pedagogisk verksamhet som bedrivs i stället för ut- bildning inom skolväsendet. För sådan verksamhet gäller gemensamma bestämmelser i denna lag endast om det anges särskilt.

Definitioner

3 § I denna lag avses med

–elev: den som deltar i utbildning enligt denna lag med undantag för barn i förskolan,

–fristående fritidshem: sådant fritidshem som bedrivs av en enskild och som avses i 2 kap. 7 § andra stycket,

–fristående förskola: förskoleenhet vid vilken en enskild bedriver ut- bildning i form av förskola,

–fristående skola: skolenhet vid vilken en enskild bedriver utbildning

inom skolväsendet i form av förskoleklass, grundskola, grundsärskola,

Prop. 2009/10:165

18

gymnasieskola, gymnasiesärskola eller sådant fritidshem som avses i Prop. 2009/10:165 2 kap. 7 § första stycket,

–förskoleenhet: av huvudman för förskola organiserad enhet som om- fattar verksamhet i en eller flera förskolebyggnader som ligger nära var- andra och till enheten knuten verksamhet som inte bedrivs i någon för- skolebyggnad,

–skolenhet: av huvudman för annan skolform än förskola organiserad enhet som omfattar verksamhet i en eller flera skolbyggnader som ligger nära varandra och till enheten knuten verksamhet som inte bedrivs i någon skolbyggnad,

–undervisning: sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhäm- tande och utvecklande av kunskaper och värden, och

–utbildning: den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål.

Syftet med utbildningen inom skolväsendet

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbild- ningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättig- heterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn

 

och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som

 

möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elever-

 

nas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

 

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja

 

barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa,

 

kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

 

Utformningen av utbildningen

 

5 § Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande

 

demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människo-

 

livets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika

 

värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.

 

Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga

 

rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

 

Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

 

6 § Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig

 

huvudman ska vara icke-konfessionell.

 

7 § Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och

 

fristående fritidshem ska vara icke-konfessionell.

 

Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående förskolor och fri-

 

stående fritidshem får ha en konfessionell inriktning. Deltagandet i

 

konfessionella inslag ska vara frivilligt.

19

 

Lika tillgång till utbildning

Prop. 2009/10:165

8 § Alla ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekono-

 

miska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet om inte

 

annat följer av särskilda bestämmelser i denna lag.

 

I diskrimineringslagen (2008:567) finns bestämmelser som har till

 

ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättig-

 

heter och möjligheter inom utbildningsområdet oavsett kön,

 

könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller

 

annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.

 

Likvärdig utbildning

 

9 § Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skol-

 

form och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.

 

Särskild hänsyn till barnets bästa

 

10 § I all utbildning och annan verksamhet enligt denna lag som rör

 

barn ska barnets bästa vara utgångspunkt. Med barn avses varje

 

människa under 18 år.

 

Barnets inställning ska så långt det är möjligt klarläggas. Barn ska ha

 

möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller

 

henne. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets

 

ålder och mognad.

 

Läroplan

 

11 § För varje skolform och för fritidshemmet ska gälla en läroplan

 

som utgår från bestämmelserna i denna lag. Läroplanen ska ange utbild-

 

ningens värdegrund och uppdrag. Den ska också ange mål och riktlinjer

 

för utbildningen.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

 

föreskrifter om läroplaner.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för en

 

viss skolform eller för fritidshemmet meddela föreskrifter om utbild-

 

ningens värdegrund och uppdrag samt om mål och riktlinjer för utbild-

 

ningen på annat sätt än genom en läroplan.

 

Lagens innehåll

 

12 § Lagen innehåller 29 kapitel. Dessa är

 

– inledande bestämmelser (1 kap.),

 

– huvudmän och ansvarsfördelning (2 kap.),

 

– barns och elevers utveckling mot målen (3 kap.),

 

– kvalitet och inflytande (4 kap.),

 

– trygghet och studiero (5 kap.),

 

– åtgärder mot kränkande behandling (6 kap.),

 

– skolplikt och rätt till utbildning (7 kap.),

 

– förskolan (8 kap.),

20

 

– förskoleklassen (9 kap.),

Prop. 2009/10:165

–grundskolan (10 kap.),

–grundsärskolan (11 kap.),

–specialskolan (12 kap.),

–sameskolan (13 kap.),

–fritidshemmet (14 kap.),

–gymnasieskolan (15–17 kap.),

–gymnasiesärskolan (18 och 19 kap.),

–kommunal vuxenutbildning (20 kap.),

–särskild utbildning för vuxna (21 kap.),

–utbildning i svenska för invandrare (22 kap.),

–entreprenad och samverkan (23 kap.),

–särskilda utbildningsformer (24 kap.),

–annan pedagogisk verksamhet (25 kap.),

–tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och ut- värdering (26 kap.),

–Skolväsendets överklagandenämnd (27 kap.),

–överklagande (28 kap.), och

–övriga bestämmelser (29 kap.).

2 kap.

Huvudmän och ansvarsfördelning

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–huvudmän inom skolväsendet (2–8 §§),

–ledningen av utbildningen (9–12 §§),

–lärare och förskollärare (13–24 §§),

–elevhälsa (25–28 §§),

–studie- och yrkesvägledning (29 och 30 §§),

–registerkontroll av personal (31–33 §§),

–kompetensutveckling (34 §), och

–lokaler och utrustning och tillgång till skolbibliotek (35 och 36 §§).

Huvudmän inom skolväsendet

Kommuner

2 § Kommuner är huvudmän för förskola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxen- utbildning, särskild utbildning för vuxna, utbildning i svenska för invand- rare och fritidshem, om inte annat följer av 4 §.

I varje kommun ska det finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra kommunens uppgifter enligt denna lag. Om kommunens uppgifter full- görs av flera nämnder ska varje sådan nämnd, i den utsträckning det begärs, lämna de uppgifter som behövs för att administrera fördelningen av platser i förskola och i sådan verksamhet som avses i 25 kap. till de övriga nämnderna.

För en sådan nämnd som avses i andra stycket gäller det som är före- skrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900).

21

Landsting Prop. 2009/10:165

3 § Ett landsting får vara huvudman för gymnasieskola, gymnasie- särskola, kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna i den utsträckning som anges i denna lag.

I ett landsting som är huvudman för sådana skolformer som anges i första stycket ska det finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra landstingets uppgifter enligt denna lag.

För en sådan nämnd som avses i andra stycket gäller det som är före- skrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900).

Staten

4 § Staten är huvudman för specialskolan och sameskolan samt för- skoleklass och fritidshem vid en skolenhet med specialskola eller same- skola.

Enskilda

5 § Enskilda får efter ansökan godkännas som huvudmän för förskola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesär- skola och fritidshem.

Godkännande ska lämnas om den enskilde har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen och utbildningen inte innebär påtagliga negativa följder på lång sikt för eleverna eller för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna i den kommun där utbild- ningen ska bedrivas. Om godkännandet avser gymnasieskola eller gymnasiesärskola ska följderna i närliggande kommuner för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna också beaktas. Avser god- kännandet förskoleklass, grundskola eller grundsärskola krävs därutöver att elevunderlaget är tillräckligt för att verksamheten ska kunna bedrivas långsiktigt.

Ett godkännande ska avse viss utbildning vid en viss skolenhet eller förskoleenhet.

6 § För att ett bolag eller en förening, där en kommun eller ett landsting äger aktier eller andelar eller på annat sätt har ett rättsligt inflytande över verksamheten, ska godkännas som huvudman enligt 5 § gäller utöver vad som föreskrivs där att

1.bestämmanderätten inte tillkommer enbart en eller flera kommuner eller landsting eller juridiska personer där en kommun eller ett landsting genom ägande eller på annat sätt har ett rättsligt bestämmande inflytande,

2.samverkan mellan en kommun eller ett landsting och en enskild är nödvändig för att verksamheten ska komma till stånd, och

3.det finns särskilda skäl med hänsyn till utbildningens innehåll eller utformning.

7 § Statens skolinspektion handlägger ärenden om godkännande av enskild som huvudman för

– förskoleklass,

22

– grundskola,

–grundsärskola,

–gymnasieskola,

–gymnasiesärskola, eller

–fritidshem som anordnas vid en skolenhet med förskoleklass, grund- skola eller grundsärskola.

Övriga ärenden om godkännande av enskild som huvudman enligt 5 § handläggs av den kommun där utbildningen ska bedrivas.

Huvudmannens ansvar för utbildningen

8 § Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de bestämmelser för utbildningen som kan finnas i andra författningar.

Ledningen av utbildningen

Rektor och förskolechef

9 § Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor. Det pedagogiska arbetet vid en förskoleenhet ska ledas och samordnas av en förskolechef. Dessa ska särskilt verka för att utbild- ningen utvecklas.

Rektorn och förskolechefen ska benämnas på detta sätt. Dessa benäm- ningar ska förbehållas den som har en anställning som rektor eller för- skolechef.

En ställföreträdare får utses för en rektor eller en förskolechef.

10 § Rektorn och förskolechefen beslutar om sin enhets inre organisa- tion och fattar i övrigt de beslut och har det ansvar som framgår av sär- skilda föreskrifter i denna lag eller andra författningar.

Rektorn och förskolechefen får uppdra åt en anställd eller en upp- dragstagare vid förskole- eller skolenheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter och besluta i frågor som avses i första stycket, om inte annat anges.

Behörighetskrav för rektor och förskolechef

11 § Som rektor eller förskolechef får bara den anställas som genom utbildning och erfarenhet har pedagogisk insikt.

Befattningsutbildning för rektorer

12 § Varje huvudman ska se till att rektorerna går en särskild befatt- ningsutbildning eller en utbildning som kan jämställas med denna. Ut- bildningen ska påbörjas snarast möjligt efter det att rektorn har tillträtt sin anställning och vara genomförd inom fyra år efter tillträdesdagen.

Skyldigheten för en huvudman enligt första stycket gäller inte i fråga om rektorer som

Prop. 2009/10:165

23

– tidigare gått befattningsutbildningen eller en äldre statlig rektorsut- Prop. 2009/10:165 bildning,

–genom annan utbildning eller yrkeserfarenhet har förvärvat kunskaper som av en högskola som anordnar befattningsutbildning har jämställts med sådan utbildning, eller

–den 15 mars 2010 är verksamma som rektorer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utbildning enligt första stycket.

Lärare och förskollärare

Vilka som huvudmännen får använda för undervisning i skolväsendet

13 § Huvudmännen ska för undervisning använda lärare eller förskol- lärare som har en utbildning som är avsedd för den undervisning som läraren eller förskolläraren ska bedriva.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken utbildning som krävs för att få bedriva viss undervisning i skolväsendet.

14 § Utöver lärare eller förskollärare som avses i 13 § får det i under- visningen i fritidshemmet och förskolan finnas annan personal med sådan utbildning eller erfarenhet att elevernas eller barnens utveckling och lärande främjas.

15 § Den som har en utländsk lärar- eller förskollärarutbildning kan få ett behörighetsbevis av Högskoleverket. Ett sådant bevis ger den behö- righet att undervisa i skolväsendet som framgår av beviset.

Behörighetsbevis ska utfärdas om den utländska utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar sådan utbildning som avses i 13 §.

Den som har ett annat modersmål än svenska, danska, färöiska, isländska eller norska kan få ett behörighetsbevis endast om han eller hon har de kunskaper i svenska som behövs.

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om villkoren för ett sådant behörighets- bevis som avses i 15 §.

17 § Huvudmän som anordnar annan undervisning än språkundervis- ning på ett främmande språk får trots 13 § första stycket för denna undervisning använda en lärare som inte har utbildning som avses i 13 § eller behörighetsbevis enligt 15 §. Detta gäller bara om han eller hon

1.har en utländsk lärarutbildning som motsvarar svensk lärarexamen,

och

2.har kompetens att undervisa på det främmande språket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vilka språk som avses.

18 § Om det inte finns någon att tillgå inom huvudmannens organisa-

 

tion som har den utbildning som krävs enligt 13 § eller ett behörighets-

24

bevis enligt 15 § eller det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till Prop. 2009/10:165 eleverna eller barnen, får huvudmannen använda en annan person för att

bedriva undervisningen. En sådan person ska

1.vara lämplig att bedriva undervisningen, och

2.i så stor utsträckning som möjligt ha en utbildning som motsvarar den utbildning som krävs för undervisningen.

En person som avses i första stycket får användas för att bedriva undervisning under högst ett år i sänder. Detta gäller dock inte om undervisningen avser

1.modersmål, eller

2.yrkesämne i gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxen- utbildning på gymnasial nivå eller särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå.

19 § Om en person som avses i 18 § ska användas för att bedriva undervisning under längre tid än sex månader, ska huvudmannen först fatta beslut om detta.

Anställning av lärare och förskollärare

20 § Endast den som uppfyller följande kriterier får anställas som lärare eller förskollärare i skolväsendet utan tidsbegränsning:

1.har någon typ av lärarexamen eller förskollärarexamen enligt före- skrifter som har meddelats med stöd av högskolelagen (1992:1434) eller motsvarande äldre utbildning, eller

2.har fått ett behörighetsbevis enligt 15 §.

Den som inte uppfyller kraven i första stycket får dock anställas som lärare i skolväsendet utan tidsbegränsning, om han eller hon ska under- visa i modersmål eller i ett yrkesämne i gymnasieskolan, gymnasiesär- skolan, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå eller särskild ut- bildning för vuxna på gymnasial nivå. Detta gäller bara, om

1.det saknas sökande som har utbildning som är avsedd för undervis- ning i modersmålet eller yrkesämnet,

2.den sökande har tillräcklig kompetens i modersmålet eller yrkes- ämnet, och

3.det finns skäl att anta att den sökande är lämpad att bedriva under- visningen.

Även den som ska bedriva undervisning enligt 17 § och som inte upp- fyller kraven i första stycket får anställas som lärare i skolväsendet utan tidsbegränsning.

21 § I fråga om tidsbegränsning av en anställning som lärare eller för- skollärare i skolväsendet gäller utöver bestämmelserna i lagen (1982:80) om anställningsskydd att den som ska användas för att bedriva undervis- ning enligt 18 § får anställas för högst ett år i sänder.

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från 20 § första stycket för anställning vid fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning.

25

23 § Varje huvudman ska sträva efter att för undervisningen anställa lärare och förskollärare som har forskarutbildning.

Lektor

24 § En lärare ska i skolväsendet benämnas lektor om han eller hon har

1.avlagt minst licentiatexamen inom ett ämne som helt eller i huvud- sak motsvarar ett undervisningsämne eller som avser ämnesdidaktik eller har avlagt motsvarande utländsk examen, och

2.under minst fyra års tjänstgöring som lärare har visat pedagogisk skicklighet.

En förskollärare ska i skolväsendet benämnas lektor om han eller hon har

1.avlagt minst licentiatexamen inom ett område som omfattas av för- skolans uppdrag eller har avlagt motsvarande utländsk examen, och

2.under minst fyra års tjänstgöring som förskollärare har visat pedago- gisk skicklighet.

Benämningen lektor ska förbehållas lärare som avses i första stycket och förskollärare som avses i andra stycket.

Elevhälsa

Elevhälsans omfattning

25 § För eleverna i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, sameskolan, specialskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska det finnas elevhälsa. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildning- ens mål ska stödjas.

För medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses.

26 § En huvudman för kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare får för sina elever anordna sådan elevhälsa som avses i 25 §.

Hälsobesök

27 § Varje elev i grundskolan, grundsärskolan och specialskolan ska erbjudas minst tre hälsobesök som innefattar allmänna hälsokontroller. Varje elev i sameskolan ska erbjudas minst två hälsobesök som innefattar allmänna hälsokontroller. Hälsobesöken ska vara jämnt fördelade under skoltiden. Eleven ska dessutom mellan hälsobesöken erbjudas under- sökning av syn och hörsel och andra begränsade hälsokontroller.

Det första hälsobesöket får göras under utbildningen i förskoleklassen i stället för under utbildningen i en sådan skolform som avses i första stycket.

Prop. 2009/10:165

26

Varje elev i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska erbjudas minst Prop. 2009/10:165 ett hälsobesök som innefattar en allmän hälsokontroll.

Enkla sjukvårdsinsatser

28 § Elever som avses i 27 § får vid behov anlita elevhälsan för enkla sjukvårdsinsatser.

Studie- och yrkesvägledning

Tillgång

29 § Elever i alla skolformer utom förskolan och förskoleklassen ska ha tillgång till personal med sådan kompetens att deras behov av vägled- ning inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan till- godoses. Även den som avser att påbörja en utbildning ska ha tillgång till vägledning.

Behörighet

30 § För att få anställas utan tidsbegränsning för studie- och yrkesväg- ledning ska den sökande ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet.

Den som inte uppfyller kravet enligt första stycket får anställas för studie- och yrkesvägledning för högst ett år i sänder.

Registerkontroll av personal

Skyldighet att lämna registerutdrag

31 § Den som erbjuds en anställning inom förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och same- skolan samt inom annan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. ska till den som erbjuder anställningen lämna ett utdrag ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Utdraget ska vara högst ett år gammalt. Den som inte har lämnat registerutdrag får inte anställas. Regeringen meddelar föreskrifter om innehållet i registerut- draget.

Registerutdrag som avses i första stycket ska lämnas även av den som

1.erbjuds eller tilldelas arbete inom sådan verksamhet som avses i första stycket under omständigheter liknande dem som förekommer i ett anställningsförhållande inom verksamheten, om det sker genom uppdrag, anställning hos någon som ingått avtal med den som bedriver verksam- heten eller anställning inom annan kommunal verksamhet,

2.under utbildning till en lärar- eller förskollärarexamen enligt hög- skolelagen (1992:1434) eller yrkesutbildning inom kommunal vuxenut- bildning tilldelas plats för verksamhetsförlagd del av utbildningen inom sådan verksamhet som avses i första stycket, eller

3.genom deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program tilldelas plats för arbetspraktik eller annan programinsats inom sådan verksamhet som avses i första stycket.

27

Registerutdraget ska i de fall som avses i andra stycket lämnas till den Prop. 2009/10:165 inom verksamheten som beslutar om att anlita eller ta emot någon på ett

sådant sätt som avses där. Den som inte har lämnat ett sådant registerut- drag får inte anlitas eller tas emot i verksamheten.

Undantag från skyldigheten att lämna registerutdrag

32 § Den som inom ett år erbjuds en förnyad anställning hos samma arbetsgivare eller en förnyad möjlighet att på ett sådant sätt som avses i 31 § andra stycket delta i verksamheten får anställas, anlitas eller tas emot utan att han eller hon lämnat ett registerutdrag.

Återlämnande av registerutdrag

33 § På begäran av den som har lämnat ett registerutdrag ska det åter- lämnas i original.

Kompetensutveckling

34 § Huvudmannen ska se till att personalen vid förskole- och skolen- heterna ges möjligheter till kompetensutveckling.

Huvudmannen ska se till att förskollärare, lärare och annan personal vid förskole- och skolenheterna har nödvändiga insikter i de föreskrifter som gäller för skolväsendet.

Lokaler och utrustning och tillgång till skolbibliotek

35 § För utbildningen ska de lokaler och den utrustning finnas som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas.

36 § Eleverna i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, same- skolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska ha tillgång till skol- bibliotek.

3 kap. Barns och elevers utveckling mot målen Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– tillämpningsområde (2 §),

– barnens och elevernas lärande och personliga utveckling (3 §),

– information om barnets och elevens utveckling (4–5 §§),

– särskilt stöd (6–12 §§), och

– allmänna bestämmelser om betyg (13–21 §§).

Tillämpningsområde

 

2 § Om inte något annat anges gäller bestämmelserna i detta kapitel

 

samtliga skolformer och fritidshemmet.

28

 

Barnens och elevernas lärande och personliga utveckling

Prop. 2009/10:165

3 § Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de

 

behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina

 

egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt

 

utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska

 

uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin

 

kunskapsutveckling.

 

Information om barnets och elevens utveckling

 

4 § Eleven och elevens vårdnadshavare och vårdnadshavare för ett barn

 

i förskolan ska fortlöpande informeras om elevens eller barnets utveck-

 

ling.

 

5 § Bestämmelsen i 4 § om information gäller inte i kommunal vuxen-

 

utbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för

 

invandrare.

 

Särskilt stöd

 

6 § Bestämmelserna om särskilt stöd i 7–12 §§ gäller inte i förskolan,

 

kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning

 

i svenska för invandrare.

 

7 § Särskilt stöd får ges i stället för den undervisning eleven annars

 

skulle ha deltagit i eller som komplement till denna. Det särskilda stödet

 

ska ges inom den elevgrupp som eleven tillhör om inte annat följer av

 

denna lag eller annan författning.

 

Utredning

 

8 § Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett

 

nationellt prov, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev

 

eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan

 

befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska

 

uppnås, ska detta anmälas till rektorn. Rektorn ska se till att elevens

 

behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska

 

även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.

 

Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt.

 

Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han

 

eller hon ges sådant stöd.

 

Åtgärdsprogram

 

9 § Ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt

 

stöd. Av programmet ska det framgå vilka behoven är, hur de ska till-

 

godoses och hur åtgärderna ska följas upp och utvärderas. Eleven och

 

elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när ett åtgärds-

 

program utarbetas.

29

 

Åtgärdsprogrammet beslutas av rektorn. Om beslutet innebär att sär- Prop. 2009/10:165 skilt stöd ska ges i en annan elevgrupp eller enskilt enligt 11 § eller i

form av anpassad studiegång enligt 12 § får rektorn inte överlåta sin beslutanderätt till någon annan.

Om en utredning enligt 8 § visar att eleven inte behöver särskilt stöd, ska rektorn eller den som rektorn har överlåtit beslutanderätten till i stället besluta att ett åtgärdsprogram inte ska utarbetas.

Utformningen av det särskilda stödet i vissa skolformer

10 § För en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska det särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.

Särskild undervisningsgrupp eller enskild undervisning

11 § Om det finns särskilda skäl, får ett beslut enligt 9 § för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan innebära att särskilt stöd ska ges enskilt eller i en annan undervisningsgrupp (särskild undervisningsgrupp) än den som eleven normalt hör till.

Anpassad studiegång

12 § Om det särskilda stödet för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan inte i rimlig grad kan anpassas efter elevens behov och förutsättningar, får ett beslut enligt 7 § innebära av- vikelser från den timplan samt de ämnen och mål som annars gäller för utbildningen (anpassad studiegång).

Rektorn ansvarar för att en elev med anpassad studiegång får en ut- bildning som så långt det är möjligt är likvärdig med övrig utbildning i den aktuella skolformen.

Allmänna bestämmelser om betyg

Skolformer där betyg ges

13 § I grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare ska betyg sättas i den utsträckning och form som följer av denna lag eller annan författning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från första stycket för fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning.

Rektorns ansvar

14 § Rektorn ska se till att betyg sätts i enlighet med denna lag och andra författningar.

30

Information om grunderna för betygssättningen

Prop. 2009/10:165

15 § Eleverna ska informeras om de grunder som tillämpas vid betygs-

 

sättningen.

 

Beslut om betyg

 

16 § Betyg ska beslutas av den eller de lärare som ansvarar för under-

 

visningen vid den tidpunkt då betyg ska sättas. Om ett betyg är beroende

 

av två eller flera lärares bedömning och dessa inte kan enas, ska betyget

 

beslutas av rektorn.

 

Information om skälen för betyget

 

17 § Den som har beslutat betyget ska på begäran upplysa eleven och

 

elevens vårdnadshavare om skälen för betyget.

 

Utfärdande av betyg

 

18 § Betyg ska utfärdas skriftligt.

 

Rättelse av skrivfel och liknande förbiseende

 

19 § Ett betyg som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av ett

 

skrivfel eller liknande förbiseende får rättas av rektorn. Innan rättelse

 

görs ska rektorn ge eleven och elevens vårdnadshavare tillfälle att yttra

 

sig, om det inte är obehövligt. Vid rättelse ska ett nytt skriftligt betyg

 

utfärdas och den oriktiga betygshandlingen om möjligt förstöras.

 

Ändring av uppenbart oriktiga betyg

 

20 § Finner den eller de som har fattat ett beslut om betyg att beslutet

 

är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon

 

annan anledning, ska denne eller dessa ändra beslutet, om det kan ske

 

snabbt och enkelt. En sådan ändring får inte innebära att betyget sänks.

 

Ändring enligt första stycket ska göras av rektorn om

 

1.den som har fattat det ursprungliga beslutet inte längre är anställd av huvudmannen eller är förhindrad på grund av något annat liknande skäl,

2.det ursprungliga beslutet har fattats av flera personer och någon eller några av dem inte längre är anställda av huvudmannen eller är förhind- rade på grund av något annat liknande skäl, eller

3.det ursprungliga beslutet har fattats av flera personer och dessa inte kan enas.

Prövning för betyg

21 § För den som vill genomgå prövning för betyg finns särskilda be- stämmelser i denna lag.

31

Regeringen får trots bestämmelser i denna lag om avgiftsfrihet Prop. 2009/10:165 meddela föreskrifter om skyldighet för den som vill genomgå prövning

för betyg att betala en avgift som tillfaller huvudmannen.

4 kap. Kvalitet och inflytande Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–systematiskt kvalitetsarbete (2–8 §§), och

–inflytande och samråd (9–17 §§).

Systematiskt kvalitetsarbete

Nationell nivå

2 § I 26 kap. finns bestämmelser om tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning av skolväsendet och andra utbildningar.

Huvudmannanivå

3 § Varje huvudman inom skolväsendet ska på huvudmannanivå systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbild- ningen.

Enhetsnivå

4 § Sådan planering, uppföljning och utveckling av utbildningen som anges i 3 § ska genomföras även på förskole- och skolenhetsnivå.

Kvalitetsarbetet på enhetsnivå ska genomföras under medverkan av lärare, förskollärare, övrig personal och elever. Barn i förskolan, deras vårdnadshavare och elevernas vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta i arbetet.

Rektorn och förskolechefen ansvarar för att kvalitetsarbete vid enheten genomförs enligt första och andra styckena.

Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet

5 § Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet enligt 3 och 4 §§ ska vara att de mål som finns för utbildningen i denna lag och i andra föreskrifter (nationella mål) uppfylls.

Dokumentation

6 § Det systematiska kvalitetsarbetet enligt 3 och 4 §§ ska dokumen- teras.

32

Åtgärder

Prop. 2009/10:165

7 § Om det vid uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt

 

kommer fram att det finns brister i verksamheten, ska huvudmannen se

 

till att nödvändiga åtgärder vidtas.

 

Rutiner för klagomål

 

8 § Huvudmannen ska ha skriftliga rutiner för att ta emot och utreda

 

klagomål mot utbildningen. Information om rutinerna ska lämnas på

 

lämpligt sätt.

 

Inflytande och samråd

 

Allmänt om barnens och elevernas inflytande

 

9 § Barn och elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fort-

 

löpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbild-

 

ningen och hållas informerade i frågor som rör dem.

 

Informationen och formerna för barnens och elevernas inflytande ska

 

anpassas efter deras ålder och mognad. Eleverna ska alltid ha möjlighet

 

att ta initiativ till frågor som ska behandlas inom ramen för deras infly-

 

tande över utbildningen. Elevernas och deras sammanslutningars arbete

 

med inflytandefrågor ska även i övrigt stödjas och underlättas.

 

I 6 kap. 17 och 18 §§ arbetsmiljölagen (1977:1160) finns bestämmelser

 

om elevskyddsombud.

 

Elevernas arbete med frågor av gemensamt intresse

 

10 § Elevföreträdare och övriga elever ska ges tillfälle att under skoltid

 

behandla frågor av gemensamt intresse.

 

Ledighet och kompensation för elevföreträdare

 

11 § Av 6 kap. 18 § arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att en elev som

 

har utsetts till elevskyddsombud ska få den ledighet från skolarbetet som

 

behövs för uppdraget. Detsamma ska gälla en elev som har utsetts till

 

elevrådsrepresentant eller som har annat uppdrag att företräda andra

 

elever i frågor om utbildningen.

 

Elevskyddsombud, elevrådsrepresentant och andra elevföreträdare ska

 

erbjudas kompensation för den undervisning som de går miste om på

 

grund av uppdraget.

 

Allmänt om vårdnadshavares inflytande över utbildningen i vissa

 

skolformer och i fritidshemmet

 

12 § Vårdnadshavare för barn i förskolan och för elever i förskole-

 

klassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan och

 

fritidshemmet ska erbjudas möjlighet till inflytande över utbildningen.

 

 

33

Forum för samråd Prop. 2009/10:165

13 § Vid varje förskole- och skolenhet ska det finnas ett eller flera forum för samråd med barnen, eleverna och de vårdnadshavare som avses i 12 §. Där ska sådana frågor behandlas som är viktiga för enhetens verksamhet och som kan ha betydelse för barnen, eleverna och vårdnads- havarna.

Inom ramen för ett eller flera sådana forum som avses i första stycket ska barnen, eleverna och vårdnadshavarna informeras om förslag till beslut i sådana frågor som ska behandlas där och ges tillfälle att komma med synpunkter innan beslut fattas.

Rektorn och förskolechefen ansvarar för att det finns forum för samråd enligt första stycket och för att informations- och samrådsskyldigheten enligt andra stycket fullgörs.

Planering och information

14 § Den närmare utformningen av inflytandet ska anges i samband med den planering av verksamheten som föreskrivs i 4 §.

Barnen, eleverna och vårdnadshavarna ska informeras om vad som gäller i fråga om inflytande och samråd. De ska också informeras om huvuddragen i de bestämmelser som gäller för utbildningen. Rektorn eller förskolechefen ansvarar för att sådan information lämnas.

Lokala styrelser

15 § En kommun eller ett landsting får inrätta lokala styrelser inom den del av skolväsendet som kommunen eller landstinget är huvudman för enligt bestämmelserna om självförvaltningsorgan i 7 kap. 18–22 §§ kommunallagen (1991:900) om inte annat följer av denna lag.

16 § I en lokal styrelse för en förskoleenhet eller en skolenhet med grundskola eller grundsärskola ska företrädare för barnens eller elevernas vårdnadshavare och företrädare för de anställda ingå som ledamöter. I en lokal styrelse för en skolenhet med gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller utbild- ning i svenska för invandrare ska företrädare för eleverna och företrädare för de anställda ingå som ledamöter. Företrädarna för eleverna eller vårdnadshavarna får inte vara fler än övriga ledamöter.

17 § Rektorn eller förskolechefen får uppdra åt den lokala styrelsen att besluta i frågor som rektorn eller förskolechefen enligt 2 kap. 10 § får uppdra åt en anställd eller en uppdragstagare att besluta i. Rektorn eller förskolechefen får dock inte uppdra åt den lokala styrelsen att besluta i frågor som rör enskilda barn eller elever.

34

5 kap.

Trygghet och studiero

Prop. 2009/10:165

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–tillämpningsområde (2 §),

–arbetsmiljö (3 och 4 §§),

–ordningsregler (5 §),

–disciplinära och andra särskilda åtgärder (6–23 §§), och

–dokumentation (24 §).

Tillämpningsområde

2 § Om inte annat anges i respektive paragraf gäller bestämmelserna i detta kapitel alla skolformer utom förskolan. Bestämmelserna i 1–6 och 22–24 §§ gäller också för fritidshemmet.

Arbetsmiljö

3 § Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever till- försäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.

4 § I arbetsmiljölagen (1977:1160) finns bestämmelser om kraven på en god arbetsmiljö.

I vissa frågor som rör arbetsmiljön finns bestämmelser även i denna lag.

Ordningsregler

5 § Ordningsregler ska finnas för varje skolenhet. De ska utarbetas under medverkan av eleverna och följas upp på varje skolenhet.

Rektorn beslutar om ordningsregler.

Denna paragraf gäller inte för kommunal vuxenutbildning, särskild ut- bildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare.

Disciplinära och andra särskilda åtgärder

Allmänna befogenheter för rektor och lärare

6 § Rektorn eller en lärare får vidta de omedelbara och tillfälliga åt- gärder som är befogade för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs ordningsstörande uppträdande.

Enligt de förutsättningar som följer av 7–23 §§ får det beslutas om ut- visning, kvarsittning, tillfällig omplacering, tillfällig placering vid en annan skolenhet, avstängning och omhändertagande av föremål.

En åtgärd enligt första eller andra stycket får vidtas endast om den står i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter.

35

Utvisning ur undervisningslokalen

Prop. 2009/10:165

7 § I grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymna- sieskolan och gymnasiesärskolan får en lärare visa ut en elev från under- visningslokalen för högst återstoden av ett undervisningspass, om

1.eleven stör undervisningen eller på annat sätt uppträder olämpligt,

och

2.eleven inte har ändrat sitt uppförande efter uppmaning från läraren.

Kvarsittning

8 § Under samma förutsättningar som i 7 § får en lärare eller rektor i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasie- skolan eller gymnasiesärskolan besluta att en elev ska stanna kvar i skolan under uppsikt högst en timme efter att skoldagens undervisning har avslutats eller infinna sig i skolan högst en timme innan undervis- ningen börjar.

Utredning

9 § Om en elev i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan vid upprepade tillfällen stört ordningen eller uppträtt olämpligt eller om eleven gjort sig skyldig till en allvarligare förseelse, ska rektorn se till att saken utreds. Samråd ska ske med elevens vårdnadshavare.

Om förutsättningarna för en utredning om särskilt stöd enligt 3 kap. 8 § är uppfyllda ska även en sådan utredning inledas.

10 § Med utgångspunkt i vad som har framkommit vid en utredning enligt 9 § första stycket ska rektorn se till att åtgärder genomförs för att få eleven att ändra sitt beteende.

Skriftlig varning

11 § Efter en utredning enligt 9 § första stycket får rektorn besluta att tilldela eleven en skriftlig varning. En sådan varning ska innehålla infor- mation om vilka åtgärder som kan komma att vidtas om eleven inte ändrar sitt beteende.

Elevens vårdnadshavare ska informeras om rektorns beslut.

Tillfällig omplacering

12 § I förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan får rektorn besluta att en elev ska följa undervisningen i en annan undervisningsgrupp än

den eleven annars hör till eller undervisas på annan plats inom samma

 

skolenhet om åtgärderna som gjorts efter en sådan utredning som avses i

 

9 § första stycket inte varit tillräckliga eller om det annars är nödvändigt

 

för att tillförsäkra de andra eleverna trygghet och studiero.

 

Elevens vårdnadshavare ska informeras om rektorns beslut.

36

 

Endast om det finns synnerliga skäl får en åtgärd som rektorn vidtagit Prop. 2009/10:165 med stöd av första stycket gälla under längre tid än två veckor. Åtgärden

får dock inte gälla för en längre tid än fyra veckor.

Tillfällig placering vid en annan skolenhet

13 § Om åtgärder enligt 12 § inte är tillräckligt ingripande eller på grund av andra omständigheter inte är möjliga att genomföra, får rektorn besluta att en elev tillfälligt ska följa undervisningen vid en annan skol- enhet.

Beslutet om en sådan tillfällig placering fattas gemensamt med rektorn vid den mottagande skolenheten. Elevens vårdnadshavare ska informeras om beslutet innan placeringen genomförs.

Endast om det finns synnerliga skäl får en åtgärd som rektorn vidtagit med stöd av första stycket gälla under längre tid än två veckor. Åtgärden får dock inte gälla för en längre tid än fyra veckor.

Avstängning i vissa obligatoriska skolformer

14 § I grundskolan, specialskolan och sameskolan får rektorn besluta att stänga av en elev helt eller delvis om

1.det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero,

2.syftet med åtgärder enligt 7, 8 och 11 §§ inte uppnåtts eller det finns andra särskilda skäl med hänsyn till elevens beteende, och

3.eleven erbjuds kompensation för den undervisning som han eller hon går miste om på grund av avstängningen.

Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta beslut enligt första stycket.

Ett beslut om avstängning gäller omedelbart om inte annat beslutas.

Avstängningstid i vissa obligatoriska skolformer

15 § Ett beslut enligt 14 § får innebära avstängning endast under den tid som behövs för en skyndsam utredning av vilka andra åtgärder som kan behövas.

En elev får inte stängas av för en längre tidsperiod än en vecka och inte heller vid fler tillfällen än två gånger per kalenderhalvår.

Inhämtande av yttrande och information till berörda

16 § Innan rektorn beslutar om avstängning enligt 14 § ska eleven och elevens vårdnadshavare beredas tillfälle att yttra sig.

Rektorn ska informera huvudmannen när han eller hon har fattat ett be- slut om avstängning. Om eleven är under 18 år ska även socialnämnden informeras om beslutet.

37

Avstängning i de frivilliga skolformerna

Prop. 2009/10:165

17 § I gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbild- ning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invand- rare får huvudmannen besluta att helt eller delvis stänga av en elev om

1.eleven med otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt försöker vilseleda vid bedömningen av elevens måluppfyllelse och kunskaper,

2.eleven stör eller hindrar utbildningens bedrivande,

3.eleven utsätter någon annan elev eller av utbildningen berörd person för kränkande behandling, eller

4.elevens uppförande på annat sätt inverkar negativt på övriga elevers trygghet och studiero.

Huvudmannen får besluta att ett beslut om avstängning ska gälla omedelbart.

Om det kan antas att någon av förutsättningarna för avstängning enligt första stycket 2–4 är uppfyllda och beslutet är nödvändigt med hänsyn till elevernas trygghet och studiero, får rektorn besluta om omedelbar av- stängning.

Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta beslut enligt tredje stycket.

Avstängningstid i de frivilliga skolformerna

18 § Beslut enligt 17 § får inte avse avstängning under längre tid än två veckor under ett kalenderhalvår, om inte annat följer av andra stycket.

Avstängningen får förlängas om syftet med en kortare avstängningstid inte har uppnåtts eller om det av någon annan anledning bedöms som nödvändigt med hänsyn till elevens uppträdande. Ett beslut om avstäng- ning enligt 17 § får dock inte avse längre tid än återstoden av pågående kalenderhalvår och tre ytterligare kalenderhalvår.

Rektorns beslut om omedelbar avstängning enligt 17 § tredje stycket gäller till dess huvudmannen har prövat saken och får inte avse längre tid än en vecka. Om huvudmannens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till andra personers säkerhet, får beslutet förlängas med ytterligare en vecka.

Avstängning från viss utbildning med praktiska inslag

19 § Huvudmannen får besluta att helt eller delvis stänga av en elev från en viss utbildning i gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare, om

1.det i utbildningen ingår praktik eller delar av utbildningen är arbets- platsförlagd, och

2.det är uppenbart olämpligt att eleven deltar i den praktiska tjänst- göringen.

Huvudmannen får besluta att ett beslut om avstängning ska gälla omedelbart.

Om det kan antas att förutsättningarna för avstängning enligt första stycket är uppfyllda och det är nödvändigt på grund av brådskande omständigheter, får rektorn besluta om omedelbar avstängning.

38

Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta beslut enligt tredje Prop. 2009/10:165 stycket.

Avstängningstid från viss utbildning med praktiska inslag

20 § Ett beslut om avstängning enligt 19 § ska avse viss tid eller gälla utan tidsbegränsning.

Rektorns beslut om omedelbar avstängning enligt 19 § tredje stycket gäller till dess att huvudmannen har prövat saken och får inte avse längre tid än en vecka. Om huvudmannens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till andra personers säkerhet, får beslutet om omedelbar avstängning förlängas med ytterligare en vecka.

Inhämtande av yttrande

21 § Innan huvudmannen eller rektorn beslutar om avstängning enligt 17 eller 19 § ska eleven och elevens vårdnadshavare beredas tillfälle att yttra sig.

Innan huvudmannen fattar beslut ska, om eleven är under 18 år, samråd även ske med socialnämnden.

Rektorn ska informera huvudmannen när han eller hon har fattat ett sådant beslut som avses i 17 § tredje stycket och 19 § tredje stycket. Om eleven är under 18 år ska även socialnämnden informeras om beslutet.

Omhändertagande av föremål

22 § Rektorn eller en lärare får från en elev omhänderta föremål som används på ett sätt som är störande för utbildningen eller som kan utgöra en fara för säkerheten i denna.

Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta beslut enligt första stycket.

Denna paragraf gäller inte för kommunal vuxenutbildning, särskild ut- bildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare.

23 § Ett föremål som har omhändertagits enligt 22 § ska återlämnas till eleven senast vid den tidpunkt skoldagen är slut för eleven. Om eleven vid upprepade tillfällen tagit med sig föremål som omfattas av 22 § eller om det med hänsyn till föremålets beskaffenhet finns särskild anledning att inte återlämna det, behöver dock inte föremålet lämnas tillbaka förrän elevens vårdnadshavare har informerats om omhändertagandet. Ett om- händertagande får inte bestå längre än till och med fjärde dagen efter verkställandet av omhändertagandet.

Om ett föremål som har omhändertagits enligt 22 § kan antas bli för- verkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken, 6 § narkotikastrafflagen (1968:64), 5 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, 5 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, 9 kap. 5 § vapenlagen (1996:67) eller 5 § lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, ska rektorn eller den som rektorn har bestämt skyndsamt anmäla omhändertagandet till polismyndigheten. Omhänder-

39

tagandet får i dessa fall bestå tills frågan om föremålet ska tas i beslag har prövats.

Dokumentation

24 § Om en åtgärd vidtagits enligt 7, 8, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22 eller 23 §, ska den dokumenteras skriftligt av den som genom- fört åtgärden. Om åtgärden rör omhändertagande av föremål enligt 22 §, gäller denna skyldighet endast om föremålet inte återlämnats efter lek- tionens slut.

6 kap.

Åtgärder mot kränkande behandling

Ändamål och tillämpningsområde

1 § Detta kapitel har till ändamål att motverka kränkande behandling av barn och elever.

Bestämmelserna tillämpas på utbildning och annan verksamhet enligt denna lag.

Diskriminering

2 § Bestämmelser om förbud m.m. mot diskriminering i samband med verksamhet enligt denna lag finns i diskrimineringslagen (2008:567).

Definitioner

3 § I detta kapitel avses med

–elev: utöver vad som anges i 1 kap. 3 § den som söker annan utbild- ning än förskola enligt denna lag,

–barn: den som deltar i eller söker plats i förskolan eller annan peda- gogisk verksamhet enligt 25 kap.,

–personal: anställda och uppdragstagare i verksamhet enligt denna lag, och

–kränkande behandling: ett uppträdande som utan att vara diskrimine- ring enligt diskrimineringslagen (2008:567) kränker ett barns eller en elevs värdighet.

Tvingande bestämmelser

4 § Avtalsvillkor som inskränker rättigheter eller skyldigheter enligt detta kapitel är utan verkan.

Ansvar för personalen

5 § Huvudmannen ansvarar för att personalen fullgör de skyldigheter som anges i detta kapitel, när den handlar i tjänsten eller inom ramen för uppdraget.

Prop. 2009/10:165

40

Aktiva åtgärder

Prop. 2009/10:165

Målinriktat arbete

6 § Huvudmannen ska se till att det inom ramen för varje särskild verk- samhet bedrivs ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behand- ling av barn och elever. Närmare föreskrifter om detta finns i 7 och 8 §§.

Skyldighet att förebygga och förhindra kränkande behandling

7 § Huvudmannen ska se till att det genomförs åtgärder för att före- bygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling.

Plan mot kränkande behandling

8 § Huvudmannen ska se till att det varje år upprättas en plan med en översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever. Planen ska innehålla en redo- görelse för vilka av dessa åtgärder som avses att påbörjas eller genom- föras under det kommande året. En redogörelse för hur de planerade åtgärderna har genomförts ska tas in i efterföljande års plan.

Förbud mot kränkande behandling

9 § Huvudmannen eller personalen får inte utsätta ett barn eller en elev för kränkande behandling.

Skyldighet att anmäla, utreda och vidta åtgärder mot kränkande behandling

10 § En lärare, förskollärare eller annan personal som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till förskolechefen eller rektorn. En förskolechef eller rektor som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till huvudmannen. Huvudmannen är skyldig att skyndsamt utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden.

Första stycket första och andra meningarna ska tillämpas på mot- svarande sätt om ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier på sätt som avses i diskrimine- ringslagen (2008:567).

För verksamhet som avses i 25 kap. och för fritidshem som inte är in- tegrerade med en skolenhet eller förskoleenhet gäller första och andra styckena för den personal som huvudmannen utser.

41

Förbud mot repressalier

Prop. 2009/10:165

11 § Huvudmannen eller personalen får inte utsätta ett barn eller en

 

elev för repressalier på grund av att barnet eller eleven medverkat i en

 

utredning enligt detta kapitel eller anmält eller påtalat att någon handlat i

 

strid med bestämmelserna i kapitlet.

 

Skadestånd

 

12 § Om huvudmannen eller personalen åsidosätter sina skyldigheter

 

enligt 7, 8, 9, 10 eller 11 § ska huvudmannen dels betala skadestånd till

 

barnet eller eleven för den kränkning som detta innebär, dels ersätta

 

annan skada som har orsakats av åsidosättandet. Skadestånd för kränk-

 

ning i andra fall än vid repressalier lämnas dock inte, om kränkningen är

 

ringa.

 

Om det finns särskilda skäl, kan skadeståndet för kränkning sättas ned

 

eller helt falla bort.

 

Rättegången

 

13 § Mål om skadestånd enligt detta kapitel ska handläggas enligt be-

 

stämmelserna i rättegångsbalken om rättegången i tvistemål när förlik-

 

ning om saken är tillåten.

 

I sådana mål kan det dock förordnas att vardera parten ska bära sin

 

rättegångskostnad, om den part som har förlorat målet hade skälig anled-

 

ning att få tvisten prövad.

 

Bevisbörda

 

14 § Om ett barn eller en elev som anser sig ha blivit utsatt för

 

kränkande behandling enligt 9 § eller repressalier enligt 11 §, visar om-

 

ständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit utsatt

 

för sådan behandling, är det huvudmannen för verksamheten som ska

 

visa att kränkande behandling eller repressalier inte har förekommit.

 

Rätt att föra talan

 

15 § I en tvist om skadestånd enligt detta kapitel får Statens skolin-

 

spektion som part föra talan för ett barn eller en elev som medger det.

 

När Skolinspektionen för sådan talan får myndigheten i samma rättegång

 

också föra annan talan för barnet eller eleven om han eller hon medger

 

det. För barn under 16 år krävs vårdnadshavares medgivande.

 

Bestämmelserna i rättegångsbalken om part ska gälla även den för

 

vilken Skolinspektionen för talan enligt detta kapitel när det gäller jävs-

 

förhållande, pågående rättegång, personlig inställelse samt förhör under

 

sanningsförsäkran och andra frågor som rör bevisningen.

 

När ett barn eller en elev för talan enligt detta kapitel får Skolinspek-

 

tionen inte väcka talan för barnet eller eleven om samma sak.

 

 

42

16 § Rättens avgörande i ett mål där Statens skolinspektion för talan för ett barn eller en elev får överklagas av barnet eller eleven, om det får överklagas av myndigheten.

När rättens avgörande i ett mål som avses i första stycket har vunnit laga kraft, får saken inte prövas på nytt på talan av vare sig barnet eller eleven eller Skolinspektionen.

7 kap.

Skolplikt och rätt till utbildning

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–vilka som omfattas av skolplikt (2 §),

–rätten till utbildning (3 §),

–hur skolplikten fullgörs (4–9 §§),

–när skolplikten inträder (10 §),

–tidigare skolstart (11 §),

–när skolplikten upphör och rätten att därefter slutföra skolgången (12–16 §§),

–deltagande i utbildning (17–19 §§), och

–ansvar för att skolplikten fullgörs (20–23 §§).

Vilka som omfattas av skolplikt

2 § Barn som är bosatta i Sverige har skolplikt enligt föreskrifterna i detta kapitel.

Skolplikt gäller dock inte barn som varaktigt vistas utomlands eller vars förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet ska gå i skola.

Skolplikt gäller inte heller barn som avses i 29 kap. 2 § andra stycket. Dessa barn har dock samma rätt till utbildning som skolpliktiga barn.

Rätten till utbildning

3 § I 2 kap. 21 § regeringsformen föreskrivs att alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten har rätt att kostnadsfritt erhålla grund- läggande utbildning i allmän skola.

Av 2 § tredje stycket samt 11 och 15 §§ följer även en viss rätt till ut- bildning utöver skolplikten.

Hur skolplikten fullgörs

Grundskolan

4 § Skolplikt ska fullgöras i grundskolan om inte förhållandena är så- dana som avses i 5 eller 6 § eller skolplikten fullgörs i sameskolan enligt 7 § eller på annat sätt enligt bestämmelserna i 24 kap.

Prop. 2009/10:165

43

Grundsärskolan

Prop. 2009/10:165

5 § Barn som bedöms inte kunna nå upp till grundskolans kunskaps-

 

krav därför att de har en utvecklingsstörning, ska tas emot i grundsär-

 

skolan.

 

Frågan om mottagande i grundsärskolan prövas av barnets hem-

 

kommun. Ett beslut om mottagande i grundsärskolan ska föregås av en

 

utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och

 

social bedömning. Samråd med barnets vårdnadshavare ska ske när

 

utredningen genomförs.

 

Om barnets vårdnadshavare inte lämnar sitt medgivande till att barnet

 

tas emot i grundsärskolan, ska barnet fullgöra sin skolplikt enligt vad

 

som gäller i övrigt enligt denna lag. Ett barn får dock tas emot i grund-

 

särskolan utan sin vårdnadshavares medgivande, om det finns synnerliga

 

skäl med hänsyn till barnets bästa.

 

Specialskolan

 

6 § Barn som på grund av sin funktionsnedsättning eller andra särskilda

 

skäl inte kan gå i grundskolan eller grundsärskolan ska tas emot i special-

 

skolan om de

 

1. är synskadade och har ytterligare funktionsnedsättning,

 

2. är döva eller hörselskadade, eller

 

3. har en grav språkstörning.

 

Frågan om mottagande i specialskolan prövas av Specialpedagogiska

 

skolmyndigheten. Ett beslut om mottagande i specialskolan ska föregås

 

av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och

 

social bedömning. Samråd med barnets vårdnadshavare ska ske när ut-

 

redningen genomförs.

 

Sameskolan

 

7 § Barn till samer får fullgöra sin skolplikt i sameskolan i stället för i

 

årskurs 1–6 i grundskolan. Även andra barn får fullgöra den delen av sin

 

skolplikt i sameskolan, om det finns särskilda skäl.

 

Frågan om ett barn ska få fullgöra sin skolplikt i sameskolan prövas av

 

Sameskolstyrelsen.

 

Mottagande på försök

 

8 § Den som är elev i grundskolan, grundsärskolan eller specialskolan

 

kan på försök under högst sex månader tas emot som elev i en annan av

 

dessa skolformer, om de huvudmän som berörs är överens om detta och

 

elevens vårdnadshavare medger det.

 

Integrerade elever

 

9 § En elev i grundskolan kan få sin utbildning inom grundsärskolan

 

(integrerad elev), om de huvudmän som berörs är överens om detta och

 

elevens vårdnadshavare medger det. En elev i grundsärskolan kan under

44

 

samma förutsättningar få sin utbildning inom grundskolan eller same- Prop. 2009/10:165 skolan.

För en elev som på detta sätt får sin utbildning inom en annan skolform gäller de bestämmelser som avser den ursprungliga skolformen. Rektorn för den skolenhet där eleven får sin undervisning får dock besluta om de undantag från dessa bestämmelser som krävs med hänsyn till undervis- ningens uppläggning.

När skolplikten inträder

10 § Skolplikten inträder höstterminen det kalenderår då barnet fyller sju år.

Om det finns särskilda skäl får barnet börja fullgöra sin skolplikt först höstterminen det kalenderår då barnet fyller åtta år.

Frågan om uppskjuten skolplikt prövas av hemkommunen efter be- gäran av barnets vårdnadshavare.

Tidigare skolstart

11 § Om ett barns vårdnadshavare begär det hos hemkommunen, ska barnet redan höstterminen det kalenderår då barnet fyller sex år jämställas med skolpliktiga barn i fråga om rätten att börja skolan.

När skolplikten upphör och rätten att därefter slutföra skolgången

Skolpliktens upphörande

12 § Om inte annat följer av 13 eller 14 § upphör skolplikten vid ut- gången av vårterminen det nionde året eller, om eleven går i special- skolan, det tionde året efter det att eleven börjat fullgöra skolplikten.

Senare upphörande

13 § För den elev som inte gått ut högsta årskursen när skolplikten annars skulle ha upphört enligt 12 §, upphör skolplikten i stället ett år senare, dock senast när eleven fyller 18 år.

Frågan om skolpliktens förlängning enligt första stycket prövas av hemkommunen. För en elev som går i specialskolan prövas dock frågan av Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Tidigare upphörande

14 § Om eleven före den tidpunkt som framgår av 12 eller 13 § uppnår de kunskapskrav som minst ska uppnås för den skolform där eleven full- gör sin skolplikt, upphör skolplikten.

Frågan om skolpliktens upphörande enligt första stycket prövas av hemkommunen. För en elev som går i specialskolan prövas frågan av Specialpedagogiska skolmyndigheten.

45

Rätt att slutföra skolgången

Prop. 2009/10:165

15 § En elev i grundskolan, grundsärskolan eller specialskolan har rätt

 

att slutföra den högsta årskursen, även om skolplikten upphör dessför-

 

innan.

 

En elev i grundskolan, grundsärskolan eller specialskolan har också

 

rätt att efter skolpliktens upphörande slutföra utbildningen under ytter-

 

ligare två år, om eleven inte har nått upp till de kunskapskrav som minst

 

ska uppnås för respektive skolform. En elev i grundsärskolan har under

 

denna tid rätt till minst 800 timmars undervisning utöver den i 11 kap.

 

7 § första stycket garanterade undervisningstiden, om eleven inte dess-

 

förinnan uppnått kunskapskraven.

 

En elev som har tagits emot i specialskolan enligt 6 § första stycket 1

 

och som på grund av sina funktionsnedsättningar inte kan få tillfreds-

 

ställande förhållanden i gymnasiesärskolan eller gymnasieskolan, får

 

efter det att skolplikten har upphört och i mån av plats genomgå ytter-

 

ligare utbildning i specialskolan till och med vårterminen det kalenderår

 

eleven fyller 21 år, om eleven inte bedöms ha förmåga att fullfölja ut-

 

bildningen enligt andra stycket.

 

16 § Frågan om rätt att slutföra skolgången enligt 15 § prövas av hem-

 

kommunen. För en elev som går i specialskolan prövas dock frågan av

 

Specialpedagogiska skolmyndigheten.

 

Deltagande i utbildning

 

Närvaro

 

17 § En elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och same-

 

skolan ska delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda

 

utbildningen, om eleven inte har giltigt skäl att utebli.

 

Den obligatoriska verksamheten får omfatta högst 190 dagar per läsår

 

och åtta timmar eller, i de två lägsta årskurserna, sex timmar per dag.

 

Sådan verksamhet får inte förläggas till lördagar, söndagar eller andra

 

helgdagar.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

 

meddela föreskrifter om avvikelser från andra stycket för elever i grund-

 

särskolan och specialskolan.

 

Om en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller same-

 

skolan utan giltigt skäl uteblir från den obligatoriska verksamheten, ska

 

rektorn se till att elevens vårdnadshavare samma dag informeras om att

 

eleven har varit frånvarande. Om det finns särskilda skäl behöver elevens

 

vårdnadshavare inte informeras samma dag.

 

Ledighet

 

18 § En elev i en skolform som avses i 17 § får beviljas kortare ledig-

 

het för enskilda angelägenheter. Om det finns synnerliga skäl får längre

 

ledighet beviljas.

 

Rektorn beslutar om ledighet. Rektorn får inte uppdra åt någon annan

 

att fatta beslut om ledighet som avser längre tid än tio dagar.

46

 

Befrielse Prop. 2009/10:165

19 § En elev i en skolform som avses i 17 § får på begäran av elevens vårdnadshavare befrias från skyldighet att delta i obligatoriska inslag i undervisningen om det finns synnerliga skäl. Ett sådant beslut får endast avse enstaka tillfällen under ett läsår.

Rektorn beslutar om befrielse. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta sådana beslut.

Ansvar för att skolplikten fullgörs

Vårdnadshavares ansvar

20 § Den som har vårdnaden om ett skolpliktigt barn ska se till att barnet fullgör sin skolplikt.

Hemkommunens ansvar

21 § Hemkommunen ska se till att skolpliktiga barn som inte går i dess grundskola eller grundsärskola på något annat sätt får föreskriven utbild- ning.

Huvudmannens ansvar

22 § Kommunen ska se till att eleverna i dess grundskola och grundsär- skola fullgör sin skolgång. Huvudmannen för specialskolan och huvud- mannen för sameskolan ska se till att elever i utbildning under deras ledning fullgör sin skolgång.

När en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en fristående skola eller utan giltig orsak är frånvarande i betydande utsträckning från obliga- toriska inslag, ska huvudmannen snarast lämna uppgift om detta till hemkommunen.

Föreläggande och vite

23 § Om en skolpliktig elev inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad denne är skyldig att göra för att så ska ske, får hemkommunen förelägga elevens vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter. För en elev i specialskolan eller i sameskolan är det i stället huvudmannen för respektive skolform som får förelägga elevens vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter.

Ett föreläggande enligt första stycket får förenas med vite.

Ett beslut om föreläggande gäller omedelbart om inte annat beslutas.

8 kap. Förskolan Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

– allmänna bestämmelser (2–11 §§),

47

– bestämmelser om förskola med offentlig huvudman (12–17 §§), och Prop. 2009/10:165

– bestämmelser om fristående förskola (18–24 §§).

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet.

Förskolan ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och förbereda barnen för fortsatt utbildning.

Erbjudande av förskola

3 § Barn som är bosatta i Sverige och som inte har börjat i förskole- klassen eller i någon utbildning för fullgörande av skolplikten ska er- bjudas förskola enligt vad som anges i 4–7 §§. Förskola behöver dock inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger.

4 § Barn ska från och med höstterminen det år barnet fyller tre år er- bjudas förskola under minst 525 timmar om året, om inte annat följer av 5–7 §§.

5 § Barn ska från och med ett års ålder erbjudas förskola i den omfatt- ning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt.

6 § Barn, vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga enligt föräld-

raledighetslagen (1995:584) för vård av annat barn, ska från och med ett

års

ålder erbjudas

förskola

under

minst tre timmar per dag eller

15 timmar i veckan.

 

 

 

7 § Barn ska även i andra fall än som avses i 5 och 6 §§ erbjudas för-

skola, om de av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i

sin utveckling i form av förskola.

 

Barngrupperna och miljön

 

 

8 §

Huvudmannen

ska se

till att

barngrupperna har en lämplig

sammansättning och storlek och att barnen även i övrigt erbjuds en god

miljö.

 

 

 

Särskilt stöd

 

9 § Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd

 

i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver.

48

 

Om det genom uppgifter från förskolans personal, ett barn eller ett Prop. 2009/10:165 barns vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att ett barn är i

behov av särskilt stöd, ska förskolechefen se till att barnet ges sådant stöd. Barnets vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta vid utform- ningen av de särskilda stödinsatserna.

Modersmål

10 § Förskolan ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.

Fortlöpande samtal och utvecklingssamtal

11 § Personalen ska föra fortlöpande samtal med barnets vårdnads- havare om barnets utveckling. Minst en gång varje år ska personalen och barnets vårdnadshavare därutöver genomföra ett samtal om barnets ut- veckling och lärande (utvecklingssamtal). Förskollärare har det över- gripande ansvaret för utvecklingssamtalet.

Förskola med offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

12 § Hemkommunen ansvarar för att utbildning i förskola kommer till stånd för alla barn i kommunen som ska erbjudas förskola och vars vård- nadshavare önskar det.

Hemkommunen får fullgöra sina skyldigheter genom att erbjuda barnet motsvarande utbildning i fristående förskola.

Om det finns särskilda skäl, får hemkommunen komma överens med en annan kommun om att denna i sin förskola ska ta emot barn vars ut- bildning hemkommunen ansvarar för.

Mottagande i en annan kommun

13 § Ett barn har rätt att bli mottaget i förskola med offentlig huvud- man i en annan kommun än hemkommunen, om barnet med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens förskola. Innan kommunen fattar beslut om att ta emot ett sådant barn ska den inhämta yttrande från barnets hemkommun.

Efter önskemål av barnets vårdnadshavare får en kommun även i annat fall i sin förskola ta emot ett barn från en annan kommun.

Erbjudande av plats

14 § När vårdnadshavare har anmält önskemål om förskola med offentlig huvudman ska kommunen erbjuda barnet förskola inom fyra månader.

49

Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl har behov av särskilt Prop. 2009/10:165 stöd i sin utveckling i form av förskola ska skyndsamt erbjudas förskola.

Placering vid en förskoleenhet

15 § Ett barn ska erbjudas plats vid en förskoleenhet så nära barnets eget hem som möjligt. Skälig hänsyn ska tas till barnets vårdnadshavares önskemål.

Avgifter

16 § En kommun får ta ut avgift för plats i förskola som den anordnar. Avgifterna ska vara skäliga.

Från och med höstterminen det år barnet fyller tre år får avgiften avse bara den del av verksamheten som överstiger 525 timmar om året.

För barn som erbjudits förskola enligt 7 § får avgiften avse bara den del av verksamheten som överstiger 15 timmar i veckan.

Interkommunal ersättning

17 § En kommun som i sin förskola har ett barn från en annan kommun ska ersättas för sina kostnader för barnets utbildning av barnets hem- kommun, om mottagandet grundar sig på 13 § första stycket.

Även i de fall som avses i 13 § andra stycket ska hemkommunen betala ersättning till den mottagande kommunen. Om kommunerna i ett sådant fall inte kommer överens om något annat, ska ersättningen bestämmas med hänsyn till kommunens åtagande och barnets behov efter samma grunder som hemkommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen förskola. Har ett barn ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver hemkommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Fristående förskola

Mottagande

18 § Varje fristående förskola ska vara öppen för alla barn som ska erbjudas förskola, om inte den kommun där förskoleenheten är belägen medger undantag med hänsyn till verksamhetens särskilda karaktär.

Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbildning åt ett barn, om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för barnet enligt 23 § andra stycket.

Urval

19 § Om det inte finns plats för alla sökande till en förskoleenhet, ska urvalet göras på de grunder som den kommun där förskoleenheten är belägen godkänner.

50

Avgifter

Prop. 2009/10:165

20 § Avgifter som huvudmannen för en fristående förskola tar ut får

 

inte vara oskäligt höga.

 

Från och med höstterminen det år barnet fyller tre år får avgiften avse

 

bara den del av verksamheten som överstiger 525 timmar om året.

 

För barn som ska erbjudas förskola enligt 7 § får avgiften avse bara

 

den del av verksamheten som överstiger 15 timmar i veckan.

 

Bidrag från hemkommunen

 

21 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje barn

 

vid förskoleenheten.

 

Bidraget består av ett grundbelopp enligt 22 § och i vissa fall ett

 

tilläggsbelopp enligt 23 §.

 

22 § Grundbeloppet ska avse ersättning för

1.omsorg och pedagogisk verksamhet,

2.pedagogiskt material och utrustning,

3.måltider,

4.administration,

5.mervärdesskatt, och

6.lokalkostnader.

Grundbeloppet ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen förskola.

23 § Tilläggsbelopp ska lämnas för barn som har ett omfattande behov av särskilt stöd.

Hemkommunen är inte skyldig att betala tilläggsbelopp för ett barn i behov av särskilt stöd, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

24 § Bidragsskyldigheten enligt 21 § gäller bara i den omfattning som barnet ska erbjudas förskola enligt 4–7 §§.

9 kap.

Förskoleklassen

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser (2–11 §§),

–bestämmelser om förskoleklass med offentlig huvudman (12–16 §§),

och

–bestämmelser om fristående förskoleklass (17–22 §§).

51

Allmänna bestämmelser

Prop. 2009/10:165

Utbildningens syfte

2 § Förskoleklassen ska stimulera elevers utveckling och lärande och förbereda dem för fortsatt utbildning. Utbildningen ska utgå från en hel- hetssyn på eleven och elevens behov.

Förskoleklassen ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap.

Läsår och terminer

3 § Utbildningen i förskoleklassen ska bedrivas under ett läsår, som består av en hösttermin och en vårtermin.

Erbjudande och information om utbildningen

4 § Förskoleklassen är avsedd för barn som ännu inte har börjat någon utbildning för fullgörande av skolplikten.

Hemkommunen ska informera vårdnadshavarna om förskoleklassen och syftet med denna samt verka för att barnen deltar i den.

5 § Barn som är bosatta i Sverige ska erbjudas förskoleklass från och med höstterminen det år de fyller sex år. Barn får tas emot tidigare.

Tester och prov

6 § Tester och prov får inte utgöra villkor för antagning eller urval till eller inom en skolenhet. Tester och prov får inte heller utgöra villkor för fortsatt utbildning vid en skolenhet eller i den elevgrupp som eleven tillhör.

Omfattning

7 § Förskoleklassen ska omfatta minst 525 timmar under ett läsår.

Avgifter

8 § Utbildningen ska vara avgiftsfri.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

9 § Trots 8 § får det förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.

I samband med skolresor och liknande aktiviteter får det, trots övriga bestämmelser i denna lag, i enstaka fall under ett läsår förekomma kost- nader som ersätts av vårdnadshavare på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska vara öppna för alla elever. Ersättningen får inte överstiga huvud- mannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.

52

Modersmål Prop. 2009/10:165

10 § Förskoleklassen ska medverka till att elever med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.

Utvecklingssamtal

11 § Minst en gång varje läsår ska läraren, eleven och elevens vård- nadshavare ha ett utvecklingssamtal om elevens utveckling och lärande.

Förskoleklass med offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

12 § Hemkommunen ansvarar för att utbildning i förskoleklass kommer till stånd för alla barn i kommunen som önskar sådan utbildning. Av 2 kap. 4 § framgår att staten är huvudman för förskoleklass vid en skolenhet med specialskola eller sameskola.

Skyldigheten enligt första stycket ska fullgöras genom att kommunen anordnar förskoleklass i den omfattning som krävs för att bereda utbild- ning för samtliga i kommunen som är berörda.

Om det finns särskilda skäl, får hemkommunen komma överens med en annan kommun om att denna i sin förskoleklass ska ta emot barn vars utbildning hemkommunen ansvarar för.

Mottagande i en annan kommun

13 § Ett barn har rätt att bli mottaget i förskoleklass med offentlig huvudman i en annan kommun än den som ska svara för barnets utbild- ning, om barnet med hänsyn till sina personliga förhållanden har sär- skilda skäl att få gå i den kommunens förskoleklass. Innan kommunen fattar beslut om att för visst läsår ta emot ett sådant barn, ska den inhämta yttrande från barnets hemkommun.

Efter önskemål av barnets vårdnadshavare får en kommun även i annat fall i sin förskoleklass ta emot ett barn från en annan kommun.

14 § En elev som har tagits emot i en kommuns förskoleklass ett visst läsår har rätt att gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till grund för mottagandet ändras under läsåret.

Placering vid en skolenhet

15 § En elev ska placeras vid den av kommunens skolenheter där elevens vårdnadshavare önskar att eleven ska gå. Om den önskade placeringen skulle medföra att en annan elevs berättigade krav på placering vid en skolenhet nära hemmet åsidosätts, ska dock kommunen placera eleven vid en annan skolenhet.

53

Kommunen får annars frångå elevens vårdnadshavares önskemål Prop. 2009/10:165 endast om den önskade placeringen skulle medföra att betydande organi-

satoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Interkommunal ersättning

16 § En kommun som i sin förskoleklass har en elev från en annan kommun ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av elevens hemkommun, om elevens skolgång grundar sig på 13 § första stycket.

Även i de fall som avses i 13 § andra stycket ska hemkommunen betala

 

ersättning till den mottagande kommunen. Om kommunerna i ett sådant

 

fall inte kommer överens om annat, ska ersättningen bestämmas med

 

hänsyn till kommunens åtagande och elevens behov efter samma grunder

 

som hemkommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen

 

förskoleklass. Har en elev ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver

 

hemkommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande

 

organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

 

Fristående förskoleklass

 

Mottagande

 

17 § Varje fristående förskoleklass ska vara öppen för alla elever som

 

ska erbjudas utbildning i förskoleklassen. Utbildningen får dock be-

 

gränsas till att avse elever som är i behov av särskilt stöd för sin utveck-

 

ling.

 

Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbildning åt en

 

elev, om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven

 

enligt 21 § andra stycket.

 

Urval

 

18 § Om det inte finns plats för alla sökande till en skolenhet med för-

 

skoleklass, ska urvalet göras på de grunder som Statens skolinspektion

 

godkänner.

 

Bidrag från hemkommunen

 

19 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev

 

vid skolenheten.

 

Bidraget består av ett grundbelopp enligt 20 § och i vissa fall ett

 

tilläggsbelopp enligt 21 §.

 

20 § Grundbeloppet ska avse ersättning för

 

1. undervisning,

 

2. lärverktyg,

 

3. elevhälsa,

 

4. måltider,

 

5. administration,

 

6. mervärdesskatt, och

54

 

7. lokalkostnader.

Grundbeloppet ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen förskoleklass.

21 § Tilläggsbelopp ska lämnas för elever som har ett omfattande be- hov av särskilt stöd.

Hemkommunen är inte skyldig att betala tilläggsbelopp för en elev i behov av särskilt stöd, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Insyn

22 § Den kommun där den fristående skolan är belägen har rätt till insyn i verksamheten.

10 kap. Grundskolan Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser (2–13 §§),

–bestämmelser om betyg (14–23 §§),

–bestämmelser om grundskola med offentlig huvudman (24–34 §§),

och

–bestämmelser om fristående grundskola (35–41 §§).

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Grundskolan ska ge eleverna kunskaper och värden och utveckla elevernas förmåga att tillägna sig dessa.

Utbildningen ska utformas så att den bidrar till personlig utveckling samt förbereder eleverna för aktiva livsval och ligger till grund för fort- satt utbildning.

Utbildningen ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och ge en god grund för ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Årskurser, läsår och terminer

3 § Grundskolan ska ha nio årskurser. Utbildningen i varje årskurs ska bedrivas under ett läsår, som består av en hösttermin och en vårtermin.

Regeringen får meddela föreskrifter om läsårets längd och om när läs- året ska börja och sluta.

Ämnen

4 § Undervisningen ska omfatta följande ämnen:

–bild,

–engelska,

Prop. 2009/10:165

55

– hem- och konsumentkunskap,

Prop. 2009/10:165

–idrott och hälsa,

–matematik,

–musik,

–naturorienterande ämnen: biologi, fysik och kemi,

–samhällsorienterande ämnen: geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap,

–slöjd,

–svenska eller svenska som andraspråk, och

–teknik.

Härutöver ska det som ämnen finnas språkval och, för elever som ska erbjudas modersmålsundervisning, modersmål.

Vidare ska det finnas elevens val och skolans val. Undervisningen i elevens val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen. Skolans val får omfatta ett lokalt tillval, om Statens skolverk har godkänt en plan för undervisningen.

Undervisningstid

5

§ Den totala undervisningstiden för varje elev ska vara minst

6

665 timmar.

 

Ytterligare bestämmelser om fördelning av undervisningstiden (tim-

plan) finns i bilaga 1.

Bemyndiganden

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.undervisningstid utöver vad som följer av 5 §,

2.avvikelser från 4 § och från timplanen för fristående skolor med sär- skild pedagogisk inriktning och för särskilda utbildningar,

3.andra begränsade avvikelser från 4 § och från timplanen utöver vad som följer av 3 kap. 12 § (anpassad studiegång) eller 7 kap. 9 § andra stycket (integrerad undervisning), om det finns särskilda skäl, och

4.undantag från skyldigheten att tillämpa timplanen.

Modersmålsundervisning

7 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk om

1.språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2.eleven har grundläggande kunskaper i språket. Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska erbjudas

även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om modersmålsundervisning. Sådana föreskrifter får innebära att modersmålsundervisning ska erbjudas i ett språk bara om ett visst antal elever önskar sådan undervisning i det språket.

56

Kursplaner

Prop. 2009/10:165

8 § För varje ämne ska en kursplan gälla.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

 

föreskrifter om kursplaner.

 

Tester och prov

 

9 § Tester och prov får inte utgöra villkor för antagning eller urval till

 

eller inom en skolenhet. Tester och prov får inte heller utgöra villkor för

 

fortsatt utbildning vid en skolenhet eller i den elevgrupp som eleven

 

tillhör.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

 

meddela föreskrifter som innebär undantag från första stycket för utbild-

 

ning från och med årskurs 7 och, om det finns särskilda skäl, även för

 

utbildning från och med årskurs 4. Sådana föreskrifter får innebära att

 

bestämmelsen i 30 § första stycket om en annan elevs berättigade krav på

 

placering vid en skolenhet nära hemmet åsidosätts.

 

Avgifter

 

10 § Utbildningen ska vara avgiftsfri.

 

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg

 

som behövs för en tidsenlig utbildning samt erbjudas näringsriktiga

 

skolmåltider.

 

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

 

11 § Trots 10 § får det förekomma enstaka inslag som kan medföra en

 

obetydlig kostnad för eleverna.

 

I samband med skolresor och liknande aktiviteter får det, trots övriga

 

bestämmelser i denna lag, i enstaka fall under ett läsår förekomma kost-

 

nader som ersätts av vårdnadshavare på frivillig väg. Sådana aktiviteter

 

ska vara öppna för alla elever. Ersättningen får inte överstiga huvud-

 

mannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.

 

Utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan

 

12 § Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vård-

 

nadshavare ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling

 

och sociala utveckling bäst kan stödjas. Informationen vid utvecklings-

 

samtalet ska grunda sig på en utvärdering av elevens utveckling i för-

 

hållande till läroplanen.

 

Utvecklingssamtal ska i vissa fall resultera i ett sådant åtgärdsprogram

 

som avses i 3 kap. 9 §.

 

13 § Vid utvecklingssamtalet ska läraren i en skriftlig individuell ut-

 

vecklingsplan

 

1. ge omdömen om elevens kunskapsutveckling i förhållande till

 

kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i, och

 

 

57

2. sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen.

Den individuella utvecklingsplanen får även innehålla omdömen om elevens utveckling i övrigt inom ramen för läroplanen, om rektorn be- slutar det. Överenskommelser mellan läraren, eleven och elevens vård- nadshavare vid utvecklingssamtalet ska alltid dokumenteras i utveck- lingsplanen. Rektorn beslutar om utformningen av sådan skriftlig infor- mation som ges i utvecklingsplanen.

Skriftlig information om elevens skolgång får ges även vid andra till- fällen än vid ett utvecklingssamtal.

Betyg

Tillämpliga bestämmelser

14 § Allmänna

bestämmelser om betyg och betygssättning finns i

3 kap. 13–21 §§.

 

Betygssättning

15 § Betyg ska sättas i grundskolans ämnen.

16 § Betyg ska sättas

1.i slutet av varje termin i årskurs 8 och i slutet av höstterminen i årskurs 9 i ämnen som inte har avslutats, och

2.när ett ämne har avslutats.

17 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D, E eller F användas. Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D eller E. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E. Betyg för icke godkänt resultat betecknas med F.

18 § Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper i ett ämne på grund av elevens frånvaro, ska betyg inte sättas i ämnet.

Betyg innan ett ämne har avslutats

19 § När betyg sätts innan ett ämne har avslutats, ska betygssättningen bygga på en bedömning av de kunskaper som eleven inhämtat i ämnet till och med den aktuella terminen. Vid bedömningen ska elevens kunskaper ställas i relation till de kunskaper en elev ska ha uppnått vid betygstill- fället i förhållande till kunskapskraven i årskurs 9.

Betyg när ett ämne har avslutats

20 § När betyg sätts efter det att ett ämne har avslutats ska betyget bestämmas med hjälp av bestämda kunskapskrav.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kunskapskrav.

Prop. 2009/10:165

58

21 § Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen enligt Prop. 2009/10:165 19 och 20 §§ bortses från enstaka delar av de kunskapskrav som eleven

ska ha uppnått i slutet av årskurs 9. Med särskilda skäl avses funktions- nedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst kunskapskrav.

22 § I fall där ett icke godkänt betyg sätts i ett avslutat ämne ska en skriftlig bedömning av elevens kunskapsutveckling i ämnet ges. Av be- dömningen får också de stödåtgärder som har vidtagits framgå. Bedöm- ningen ska undertecknas av läraren.

Om det enligt 18 § inte kan sättas betyg i ett avslutat ämne, får de stöd- åtgärder som har vidtagits framgå av beslutet.

Prövning

23 § Den som vill ha betyg från grundskolan har rätt att genomgå prövning för betyg. Denna kan avse hela utbildningen i grundskolan eller ett eller flera ämnen som ingår i utbildningen. Detta gäller även den som tidigare har fått betyg i ett avslutat ämne eller slutbetyg från grundskolan.

Bestämmelserna om betygssättning i detta kapitel och i 3 kap. ska i tillämpliga delar gälla i fråga om prövningen.

Grundskola med offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

24 § Hemkommunen ansvarar för att utbildning i grundskolan kommer till stånd för alla som enligt denna lag har rätt att gå i grundskolan och som inte fullgör sin skolgång på annat sätt.

Skyldigheten enligt första stycket ska fullgöras genom att hem- kommunen anordnar grundskola i den omfattning som krävs för att bereda utbildning för alla i kommunen som är berörda.

Om det finns särskilda skäl, får hemkommunen komma överens med en annan kommun om att denna i sin grundskola ska ta emot elever vars grundskoleutbildning hemkommunen ansvarar för.

Mottagande i en annan kommun

25 § En elev har rätt att bli mottagen i en grundskola som anordnas av en annan kommun än den som ska svara för elevens utbildning, om eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens grundskola. Innan kommunen fattar beslut om att för ett visst läsår ta emot en sådan elev ska den inhämta yttrande från elevens hemkommun.

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att kommuner får anordna särskild utbildning i sin grundskola. Föreskrifterna får innebära att elever från hela landet i

mån av plats ska tas emot på utbildningen.

59

27 § En kommun får även i andra fall än som avses i 24 § tredje Prop. 2009/10:165 stycket, 25 eller 26 § ta emot en elev från en annan kommun i sin grund-

skola efter önskemål av elevens vårdnadshavare.

28 § En elev som har tagits emot i en kommuns grundskola ett visst läsår har rätt att gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till grund för mottagandet ändras under läsåret.

Om det för eleven återstår endast en årskurs, har eleven också rätt att gå kvar sista årskursen.

Kommunens organisation av sin grundskola

29 § Varje kommun är skyldig att vid utformningen av sin grundskola beakta vad som är ändamålsenligt från kommunikationssynpunkt för eleverna.

Varje kommun ska organisera sin grundskola så att ingen elev på grund av skolgången behöver bo utanför det egna hemmet. Avsteg härifrån får dock göras om förhållandena är så speciella att det framstår som orimligt att kommunen måste anordna skolgång på sådant sätt att eleven kan bo kvar i hemmet under skolgången. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid elevens ålder.

En elev i grundskola med offentlig huvudman som till följd av sin skolgång måste bo utanför det egna hemmet har rätt till tillfredsställande förhållanden. Hemkommunen ska svara för detta utan extra kostnader för eleven. Hemkommunens skyldighet omfattar dock inte elever som med stöd av 25–27 §§ går i en annan kommuns grundskola eller elever som väljer att gå i en annan skolenhet i hemkommunen än den där de annars skulle ha placerats.

Placering vid en skolenhet

30 § En elev ska placeras vid den av kommunens skolenheter där elevens vårdnadshavare önskar att eleven ska gå. Om den önskade placeringen skulle medföra att en annan elevs berättigade krav på placering vid en skolenhet nära hemmet åsidosätts, ska dock kommunen placera eleven vid en annan skolenhet inom sin grundskola.

Kommunen får annars frångå elevens vårdnadshavares önskemål endast om

1.den önskade placeringen skulle medföra betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för kommunen, eller

2.det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero.

Beslut enligt andra stycket 2 gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

31 § Den som har blivit placerad vid en viss skolenhet har rätt att gå kvar där om inte något annat följer av 30 § andra stycket. Detsamma ska gälla den som har tagits emot i förskoleklassen och som ska fortsätta sin utbildning i grundskolan vid samma skolenhet.

60

Skolskjuts i hemkommunen

Prop. 2009/10:165

32 § Elever i grundskola med offentlig huvudman har rätt till kostnads-

 

fri skolskjuts från en plats i anslutning till elevens hem till den plats där

 

utbildningen bedrivs och tillbaka, om sådan skjuts behövs med hänsyn

 

till färdvägens längd, trafikförhållanden, elevens funktionsnedsättning

 

eller någon annan särskild omständighet.

 

Denna rätt gäller dock inte elever som väljer att gå i en annan skol-

 

enhet än den där kommunen annars skulle ha placerat dem eller som går i

 

en annan kommuns grundskola med stöd av 25–27 §§. I de fall då det

 

kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter ska

 

kommunen även anordna skolskjuts i dessa fall.

 

Elevens hemkommun ska ombesörja att skolskjuts anordnas.

 

Skolskjuts i en annan kommun än hemkommunen

 

33 § En elev som med stöd av 25 § går i en annan kommuns grund-

 

skola och som på grund av skolgången måste övernatta i den kommunen

 

har rätt till skolskjuts mellan den tillfälliga bostaden och den plats där

 

utbildningen bedrivs under samma förutsättningar som gäller för elever

 

som är hemmahörande i kommunen.

 

Den kommun som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts

 

anordnas enligt första stycket. Kommunens kostnader för detta ska er-

 

sättas av elevens hemkommun.

 

Interkommunal ersättning

 

34 § En kommun som i sin grundskola har en elev från en annan

 

kommun ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av elevens

 

hemkommun, om elevens skolgång i kommunen grundar sig på 24,

 

25 eller 26 §.

 

Även i de fall som avses i 27 § ska hemkommunen betala ersättning till

 

den mottagande kommunen. Om kommunerna i ett sådant fall inte

 

kommer överens om annat, ska ersättningen bestämmas med hänsyn till

 

kommunens åtagande och elevens behov efter samma grunder som hem-

 

kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till de egna grund-

 

skolorna. Har en elev ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver

 

hemkommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande

 

organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

 

Fristående grundskola

 

Mottagande

 

35 § Varje fristående grundskola ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i grundskolan. Utbildningen får dock begränsas till att avse

1.vissa årskurser,

2.elever som är i behov av särskilt stöd, och

3.vissa elever som utbildningen är speciellt anpassad för.

61

Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbildning åt en Prop. 2009/10:165 elev om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven

enligt 39 § andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana speciellt anpassade utbildningar som avses i första stycket 3.

Urval

36 § Om det inte finns plats för alla sökande, ska urvalet göras på de grunder som Statens skolinspektion godkänner, om inte annat följer av föreskrifter som meddelats med stöd av 9 § andra stycket eller annars avser sådana utbildningar som avses i 6 § 2.

Bidrag från hemkommunen

37 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev vid skolenheten.

Bidraget består av ett grundbelopp enligt 38 § och i vissa fall ett tilläggsbelopp enligt 39 §.

38 § Grundbeloppet ska avse ersättning för

1.undervisning,

2.lärverktyg,

3.elevhälsa,

4.måltider,

5.administration,

6.mervärdesskatt, och

7.lokalkostnader.

Grundbeloppet ska bestämmas efter samma grunder som hem- kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till den egna grund- skolan.

39 § Tilläggsbelopp ska lämnas för elever som har ett omfattande be- hov av särskilt stöd eller ska erbjudas modersmålsundervisning.

Hemkommunen är inte skyldig att betala tilläggsbelopp för en elev i behov av särskilt stöd, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Skolskjuts

40 § Hemkommunen ska anordna skolskjuts för elever som går i en fristående grundskola inom kommunen under samma förutsättningar som enligt 32 § andra stycket andra meningen gäller för elever som valt en annan skolenhet än den där kommunen annars skulle ha placerat dem.

62

Insyn Prop. 2009/10:165

41 § Den kommun där den fristående skolan är belägen har rätt till insyn i verksamheten.

11 kap. Grundsärskolan Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser (2–17 §§),

–bestämmelser om betyg (18–23 §§),

– bestämmelser om grundsärskola med offentlig huvudman (24– 33 §§), och

– bestämmelser om fristående grundsärskola (34–40 §§).

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Grundsärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en utbild- ning som är anpassad till varje elevs förutsättningar och som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i grundskolan. Utbildningen ska ligga till grund för fortsatt utbildning och i övrigt så långt det är möjligt mot- svara vad som anges för grundskolan i 10 kap. 2 §.

Av 29 kap. 8 § följer att det som sägs i denna lag om elever med ut- vecklingsstörning också ska gälla vissa andra barn, ungdomar och vuxna.

Träningsskolan

3 § Inom grundsärskolan finns en särskild inriktning som benämns träningsskola. Träningsskolan är avsedd för elever som inte kan tillgodo- göra sig hela eller delar av utbildningen i ämnen.

Årskurser, läsår och terminer

4 § Grundsärskolan ska ha nio årskurser. Utbildningen i varje årskurs ska bedrivas under ett läsår, som består av en hösttermin och en vår- termin.

Regeringen får meddela föreskrifter om läsårets längd och om när läs- året ska börja och sluta.

Ämnen och ämnesområden

5 § Grundsärskolan omfattar utbildning i ämnen eller inom ämnes- områden, eller en kombination av dessa. Utbildning inom ämnesområden är avsedd för elever som inte kan tillgodogöra sig hela eller delar av utbildningen i ämnen. Utbildningen kan också omfatta ämnen enligt grundskolans kursplaner.

63

6 § Undervisningen ska omfatta följande ämnen eller ämnesområden.

Prop. 2009/10:165

Ämnen:

 

– bild,

 

– engelska,

 

– hem- och konsumentkunskap,

 

– idrott och hälsa,

 

– matematik,

 

– musik,

 

– naturorienterande ämnen,

 

– samhällsorienterande ämnen,

 

– slöjd,

 

– svenska eller svenska som andraspråk, och

 

– teknik.

 

Ämnesområden:

 

– estetisk verksamhet,

 

– kommunikation,

 

– motorik,

 

– vardagsaktiviteter, och

– verklighetsuppfattning.

Utöver de ämnen och ämnesområden som anges i första stycket ska det som ämne finnas modersmål för de elever som ska erbjudas moders- målsundervisning.

Vidare ska det finnas elevens val och skolans val. Undervisningen i elevens val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen eller ämnesområden.

Undervisningstid

7 § Den totala undervisningstiden för varje elev i grundsärskolan ska vara minst 6 665 timmar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fördelning av undervisningstiden (timplan).

8 § Huvudmannen för utbildningen avgör om en elev som tas emot i grundsärskolan huvudsakligen ska läsa ämnen eller ämnesområden. Rektorn får besluta att en elev ska läsa en kombination av ämnen och ämnesområden samt ämnen enligt grundskolans kursplaner, om eleven har förutsättningar för det.

Samråd med elevens vårdnadshavare ska ske innan beslut fattas.

Bemyndiganden

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. undervisningstid utöver vad som följer av 7 §,

2. avvikelser från 6 § och från timplanen utöver vad som följer av 3 kap. 12 § (anpassad studiegång) eller 7 kap. 9 § andra stycket (integre- rad undervisning), om det behövs med hänsyn till elevernas förmåga, och

3. andra begränsade avvikelser från 6 § och från timplanen.

64

Modersmålsundervisning

Prop. 2009/10:165

10 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk om

1.språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2.eleven har grundläggande kunskaper i språket. Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska erbjudas

även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om modersmålsundervisning. Sådana föreskrifter får innebära att modersmålsundervisning ska erbjudas i ett språk bara om ett visst antal elever önskar sådan undervisning i det språket.

Kursplaner

11 § För varje ämne och ämnesområde ska gälla en kursplan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

föreskrifter om kursplaner.

Tester och prov

12 § Tester och prov får inte utgöra villkor för antagning eller urval till eller inom en skolenhet. Tester och prov får inte heller utgöra villkor för fortsatt utbildning vid en skolenhet eller i den elevgrupp som eleven tillhör.

Avgifter

13 § Utbildningen ska vara avgiftsfri.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning samt erbjudas näringsriktiga skolmåltider.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

14 § Trots 13 § får det förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.

I samband med skolresor och liknande aktiviteter får det, trots övriga bestämmelser i denna lag, i enstaka fall under ett läsår förekomma kost- nader som ersätts av vårdnadshavare på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska vara öppna för alla elever. Ersättningen får inte överstiga huvud- mannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.

Utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan

15 § Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vård- nadshavare ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas. Informationen vid utvecklings- samtalet ska grunda sig på en utvärdering av elevens utveckling i för- hållande till läroplanen.

65

Utvecklingssamtal ska i vissa fall resultera i ett sådant åtgärdsprogram Prop. 2009/10:165 som avses i 3 kap. 9 §.

16 § Vid utvecklingssamtalet ska läraren i en skriftlig individuell ut- vecklingsplan

1.ge omdömen om elevens kunskapsutveckling i förhållande till kun- skapskraven i de ämnen eller ämnesområden som eleven får undervis- ning i, och

2.sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kun- skapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen.

Den individuella utvecklingsplanen får även innehålla omdömen om elevens utveckling i övrigt inom ramen för läroplanen, om rektorn be- slutar det. Överenskommelser mellan läraren, eleven och elevens vård- nadshavare vid utvecklingssamtalet ska alltid dokumenteras i utveck- lingsplanen. Rektorn beslutar om utformningen av sådan skriftlig infor- mation som ges i utvecklingsplanen.

Skriftlig information om elevens skolgång får ges även vid andra till- fällen än vid ett utvecklingssamtal.

Intyg och studieomdöme

17 § Eleverna ska efter avslutad grundsärskola få intyg om den utbild- ning de gått igenom.

Om en elev eller elevens vårdnadshavare begär det, ska intyget kompletteras med ett allmänt studieomdöme. Studieomdömet ska avse elevens möjlighet att bedriva studier.

Intyget ska undertecknas av läraren.

Betyg

Tillämpliga bestämmelser

18 § Allmänna

bestämmelser om betyg och betygssättning finns i

3 kap. 13–21 §§.

 

Betygssättning

19 § Om en elev eller elevens vårdnadshavare begär det, ska betyg sättas i grundsärskolans ämnen

1.i slutet av varje termin i årskurs 8 och i slutet av höstterminen i årskurs 9, och

2.när ett ämne har avslutats.

20 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D eller E an- vändas. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E.

För den elev som inte uppnår kraven för betyget E, ska betyg inte sättas i ämnet.

66

21 §

Om en elev i grundsärskolan har läst ett ämne enligt grundskolans

Prop. 2009/10:165

kursplaner och eleven eller elevens vårdnadshavare begär att betyg ska

sättas

i ämnet, ska de bestämmelser som gäller för betygssättning i

 

grundskolan tillämpas.

Betyg innan ett ämne har avslutats

22 § När betyg sätts innan ett ämne har avslutats, ska betygssättningen bygga på en bedömning av de kunskaper som eleven inhämtat i ämnet till och med den aktuella terminen. Vid bedömningen ska elevens kunskaper ställas i relation till de kunskaper en elev ska ha uppnått vid betygstill- fället i förhållande till kunskapskraven i årskurs 9.

Betyg när ett ämne har avslutats

23 § När betyg sätts efter det att ett ämne har avslutats ska betyget be- stämmas med hjälp av bestämda kunskapskrav.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kunskapskrav.

Grundsärskola med offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

24 § Hemkommunen ansvarar för att utbildning i grundsärskolan kommer till stånd för alla som enligt denna lag har rätt att gå i grundsär- skolan och inte fullgör sin skolgång på annat sätt.

Skyldigheten enligt första stycket ska fullgöras genom att hem- kommunen

1.anordnar grundsärskola i den omfattning som krävs för att bereda utbildning för alla i kommunen som är berörda, eller

2.kommer överens med en annan kommun att den i sin grundsärskola ska ta emot de elever som hemkommunen ansvarar för.

Mottagande i en annan kommun

25 § En elev har rätt att bli mottagen i en grundsärskola som anordnas av en annan kommun än den som ska svara för elevens utbildning, om eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens grundsärskola. Innan kommunen fattar beslut om att för ett visst läsår ta emot en sådan elev, ska den inhämta yttrande från elevens hemkommun.

26 § En kommun får även i andra fall än som avses i 24 § andra stycket 2 eller 25 § ta emot en elev från en annan kommun i sin grundsärskola efter önskemål av elevens vårdnadshavare.

27 § En elev som har tagits emot i en kommuns grundsärskola ett visst

 

läsår har rätt att gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till

 

grund för mottagandet ändras under läsåret.

67

 

Om det för eleven återstår endast en årskurs har eleven också rätt att gå Prop. 2009/10:165 kvar sista årskursen.

Kommunens organisation av sin grundsärskola

28 § Varje kommun är skyldig att vid utformningen av sin grundsär- skola beakta vad som är ändamålsenligt från kommunikationssynpunkt för eleverna.

Varje kommun ska så långt det är möjligt organisera sin grundsärskola så att ingen elev på grund av skolgången behöver bo utanför det egna hemmet.

I lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade finns det föreskrifter om stöd och service i form av boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

Placering vid en skolenhet

29 § En elev ska placeras vid den av kommunens skolenheter där elevens vårdnadshavare önskar att eleven ska gå. Om den önskade placeringen skulle medföra att en annan elevs berättigade krav på placering vid en skolenhet nära hemmet åsidosätts, ska dock kommunen placera eleven vid en annan skolenhet inom sin grundsärskola.

Kommunen får annars frångå elevens vårdnadshavares önskemål endast om

1.den önskade placeringen skulle medföra betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för kommunen, eller

2.det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero.

Beslut enligt andra stycket 2 gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

30 § Den som har blivit placerad vid en viss skolenhet har rätt att gå kvar där om inte något annat följer av 29 § andra stycket. Detsamma ska gälla den som har tagits emot vid en skolenhet med förskoleklass och som ska fortsätta sin utbildning i grundsärskolan vid samma skolenhet.

Skolskjuts i hemkommunen

31 § Elever i grundsärskola med offentlig huvudman har rätt till kost- nadsfri skolskjuts från en plats i anslutning till elevens hem till den plats där utbildningen bedrivs och tillbaka, om sådan skjuts behövs med hän- syn till färdvägens längd, trafikförhållanden, elevens funktionsnedsätt- ning eller någon annan särskild omständighet.

Denna rätt gäller dock inte elever som väljer att gå i en annan skol- enhet än den där kommunen annars skulle ha placerat dem eller som går i en annan kommuns grundsärskola med stöd av 25 eller 26 §§. I de fall då det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter ska kommunen även anordna skolskjuts i dessa fall.

Elevens hemkommun ska ombesörja att skolskjuts anordnas.

68

Skolskjuts i en annan kommun än hemkommunen

Prop. 2009/10:165

32 § En elev som med stöd av 25 § går i en annan kommuns grundsär-

 

skola och som på grund av skolgången måste övernatta i den kommunen

 

har rätt till skolskjuts mellan den tillfälliga bostaden och den plats där

 

utbildningen bedrivs under samma förutsättningar som gäller för elever

 

som är hemmahörande i kommunen.

 

Den kommun som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts

 

anordnas enligt första stycket. Kommunens kostnader för detta ska er-

 

sättas av elevens hemkommun.

 

Interkommunal ersättning

 

33 § En kommun som i sin grundsärskola har en elev från en annan

 

kommun ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av elevens

 

hemkommun, om elevens skolgång i kommunen grundar sig på 24 §

 

andra stycket 2 eller 25 §.

 

Även i de fall som avses i 26 § ska hemkommunen betala ersättning till

 

den mottagande kommunen. Om kommunerna i ett sådant fall inte

 

kommer överens om annat, ska ersättningen bestämmas med hänsyn till

 

kommunens åtagande och elevens behov efter samma grunder som hem-

 

kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till de egna grundsär-

 

skolorna. Har en elev ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver

 

hemkommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande

 

organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

 

Fristående grundsärskola

 

Mottagande

 

34 § Varje fristående grundsärskola ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i grundsärskolan. Utbildningen får dock begränsas till att avse

1.vissa årskurser,

2.elever som är i behov av särskilt stöd, och

3.vissa elever som utbildningen är speciellt anpassad för. Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbildning åt en

elev, om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven enligt 38 § andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana speciellt anpassade utbildningar som avses i första stycket 3.

Urval

35 § Om det inte finns plats för alla sökande, ska urvalet göras på grunder som Statens skolinspektion godkänner.

69

Bidrag från hemkommunen

Prop. 2009/10:165

36 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev

 

vid skolenheten.

 

Bidraget består av ett grundbelopp enligt 37 § och i vissa fall ett

 

tilläggsbelopp enligt 38 §.

 

37 § Grundbeloppet ska avse ersättning för

1.undervisning,

2.lärverktyg,

3.elevhälsa,

4.måltider,

5.administration,

6.mervärdesskatt, och

7.lokalkostnader.

Grundbeloppet ska bestämmas efter samma grunder som hem- kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till den egna grundsär- skolan.

38 § Tilläggsbelopp ska lämnas för elever som har ett omfattande be- hov av särskilt stöd eller ska erbjudas modersmålsundervisning.

Hemkommunen är inte skyldig att betala tilläggsbelopp för en elev i behov av särskilt stöd, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Skolskjuts

39 § Hemkommunen ska anordna skolskjuts för elever som går i en fristående grundsärskola inom kommunen under samma förutsättningar som enligt 31 § andra stycket andra meningen gäller för elever som valt en annan skolenhet än den där kommunen annars skulle ha placerat dem.

Insyn

40 § Den kommun där den fristående skolan är belägen har rätt till insyn i verksamheten.

12 kap. Specialskolan Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser (2–13 §§),

–bestämmelser om betyg (14–23 §§), och

–bestämmelser om huvudmannens skyldigheter i särskilda fall (24– 26 §§).

70

Allmänna bestämmelser

Prop. 2009/10:165

Utbildningens syfte

2 § Specialskolan ska ge de barn och ungdomar som avses i 7 kap. 6 § en utbildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar och som så långt det är möjligt motsvarar den utbildning som ges i grundskolan. Utbildningen ska ligga till grund för fortsatt utbildning.

Årskurser, läsår och terminer

3 § Specialskolan ska ha tio årskurser. Utbildningen i varje årskurs ska bedrivas under ett läsår, som består av en hösttermin och en vårtermin.

Ämnen

4 § Undervisningen ska omfatta följande ämnen:

–bild,

–engelska,

–hem- och konsumentkunskap,

–idrott och hälsa,

–matematik,

–naturorienterande ämnen: biologi, fysik och kemi,

–rörelse och drama eller musik,

–samhällsorienterande ämnen: geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap,

–slöjd,

–svenska eller svenska som andraspråk,

–teckenspråk, och

–teknik.

För hörande elever gäller att ämnet musik ersätter ämnet rörelse och drama. För elever som tagits emot enligt 7 kap. 6 § första stycket 1 gäller att ämnet svenska ersätter ämnet teckenspråk.

Härutöver ska det som ämnen finnas språkval och, för de elever som ska erbjudas modersmålsundervisning, modersmål.

Vidare ska det finnas elevens val och skolans val. Undervisningen i elevens val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen.

Undervisningstid

5 § Den totala undervisningstiden för varje elev i specialskolan ska vara minst 7 845 timmar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om fördelning av undervisningstiden (timplan).

Bemyndiganden

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om

71

1. undervisningstid utöver vad som följer av 5 §,

2.begränsade avvikelser från 4 § utöver vad som följer av 3 kap. 12 § (anpassad studiegång), om det finns särskilda skäl, och

3.avvikelser för elever med utvecklingsstörning från den ämnesindel- ning som anges i 4 §.

Modersmålsundervisning

7 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk om

1.språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2.eleven har grundläggande kunskaper i språket. Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska erbjudas

även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

föreskrifter om modersmålsundervisning. Sådana föreskrifter får inne- bära att modersmålsundervisning ska erbjudas i ett språk bara om ett visst antal elever önskar sådan undervisning i det språket.

Kursplaner

8 § För varje ämne ska gälla en kursplan.

För elever med utvecklingsstörning får grundsärskolans kursplaner till- lämpas om elevens vårdnadshavare lämnar sitt samtycke. Om elevens vårdnadshavare inte lämnar sitt samtycke ska eleven läsa enligt special- skolans kursplaner. Grundsärskolans kursplaner får dock tillämpas för en elev utan elevens vårdnadshavares samtycke om det finns synnerliga skäl med hänsyn till elevens bästa. I den utsträckning som grundsärskolans kursplaner inte kan användas får särskilda kursplaner upprättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kursplaner.

Tester och prov

9 § Tester och prov får inte utgöra villkor för antagning eller urval till eller inom en skolenhet. Tester och prov får inte heller utgöra villkor för fortsatt utbildning vid en skolenhet eller i den elevgrupp som eleven tillhör.

Avgifter

10 § Utbildningen ska vara avgiftsfri.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning samt erbjudas näringsriktiga skolmåltider.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

11 § Trots 10 § får det förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.

Prop. 2009/10:165

72

I samband med skolresor och liknande aktiviteter får det, trots övriga Prop. 2009/10:165 bestämmelser i denna lag, i enstaka fall under ett läsår förekomma kost-

nader som ersätts av vårdnadshavare på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska vara öppna för alla elever. Ersättningen får inte överstiga huvud- mannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.

Utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan

12 § Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vård- nadshavare ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas. Informationen vid utvecklings- samtalet ska grunda sig på en utvärdering av elevens utveckling i för- hållande till läroplanen.

Utvecklingssamtal ska i vissa fall resultera i ett sådant åtgärdsprogram som avses i 3 kap. 9 §.

13 § Vid utvecklingssamtalet ska läraren i en skriftlig individuell ut- vecklingsplan

1.ge omdömen om elevens kunskapsutveckling i förhållande till kun- skapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i, och

2.sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kun- skapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen.

Den individuella utvecklingsplanen får även innehålla omdömen om elevens utveckling i övrigt inom ramen för läroplanen, om rektorn be- slutar det. Överenskommelser mellan läraren, eleven och elevens vård- nadshavare vid utvecklingssamtalet ska alltid dokumenteras i utveck- lingsplanen. Rektorn beslutar om utformningen av sådan skriftlig infor- mation som ges i utvecklingsplanen.

Skriftlig information om elevens skolgång får ges även vid andra till- fällen än vid ett utvecklingssamtal.

Betyg

Tillämpliga bestämmelser

14 §

Allmänna

bestämmelser

om betyg och betygssättning

finns i

3 kap. 13–21 §§.

 

 

 

För

elever som läser enligt

specialskolans kursplaner gäller

utöver

3 kap. bestämmelserna om betygssättning i 15–22 §§.

För elever som läser enligt grundsärskolans kursplaner gäller utöver 3 kap. bestämmelserna om intyg, studieomdöme och betyg i 11 kap. 17– 23 §§. Betyg innan ett ämne har avslutats ska dock sättas vid de tid- punkter som anges i 16 § 1.

Betygssättning

15 § Betyg ska sättas i specialskolans ämnen.

73

16 § Betyg ska sättas

Prop. 2009/10:165

1.i slutet av varje termin i årskurs 9 och i slutet av höstterminen i årskurs 10 i ämnen som inte har avslutats, och

2.när ett ämne har avslutats.

17 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D, E eller F användas. Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D eller E. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E. Betyg för icke godkänt resultat betecknas med F.

18 § Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper i ett ämne på grund av elevens frånvaro, ska betyg inte sättas i ämnet.

Betyg innan ett ämne har avslutats

19 § När betyg sätts innan ett ämne har avslutats, ska betygssättningen bygga på en bedömning av de kunskaper som eleven inhämtat i ämnet till och med den aktuella terminen. Vid bedömningen ska elevens kunskaper ställas i relation till de kunskaper en elev ska ha uppnått vid betygstill- fället i förhållande till kunskapskraven i årskurs 10.

Betyg när ett ämne har avslutats

20 § När betyg sätts efter det att ett ämne har avslutats ska betyget bestämmas med hjälp av bestämda kunskapskrav.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kunskapskrav.

21 § Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen enligt 19 och 20 §§ bortses från enstaka delar av kunskapskrav som eleven ska ha uppnått i slutet av årskurs 10. Med särskilda skäl avses funktionsned- sättning, utöver de som anges i 7 kap. 6 §, eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst kunskapskrav.

22 § I fall där ett icke godkänt betyg sätts i ett avslutat ämne ska en skriftlig bedömning av elevens kunskapsutveckling i ämnet ges. Av be- dömningen får också de stödåtgärder som har vidtagits framgå. Bedöm- ningen ska undertecknas av läraren.

Om det enligt 18 § inte kan sättas betyg i ett avslutat ämne, får de stöd-

åtgärder som har vidtagits framgå av beslutet.

 

Prövning

 

23 § Den som vill ha betyg från specialskolan har rätt att genomgå

 

prövning för betyg. Denna kan avse hela utbildningen i specialskolan

 

eller ett eller flera ämnen som ingår i utbildningen. Detta gäller även den

 

som tidigare har fått betyg i ett avslutat ämne eller slutbetyg från

 

specialskolan.

74

Bestämmelserna om betygssättning i detta kapitel och i 3 kap. ska i tillämpliga delar gälla i fråga om prövningen.

Huvudmannens skyldigheter i särskilda fall

Ersättning från elevens hemkommun

24 § Hemkommunen ska betala ersättning till staten för vissa kostnader för den som är elev i specialskolan eller i förskoleklass eller fritidshem vid en skolenhet inom specialskolan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättningens storlek.

Resor och boende

25 § En elev i specialskolan har rätt till de resor som krävs för utbild- ningen. Staten ska stå för kostnaderna.

En elev i specialskolan som till följd av skolgången måste bo utanför det egna hemmet har rätt till tillfredsställande förhållanden. Staten ska svara för detta utan extra kostnader för eleven.

Skolenheter

26 § Utbildningen i specialskolan ska anordnas av Specialpedagogiska skolmyndigheten och bedrivas vid flera skolenheter.

13 kap. Sameskolan Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser (2–14 §§), och

–bestämmelser om huvudmannens skyldigheter i särskilda fall (15– 17 §§).

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Sameskolan ska ge en utbildning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen i årskurserna 1–6 i grundskolan.

Årskurser, läsår och terminer

3 § Sameskolan ska ha sex årskurser. Utbildningen i varje årskurs ska bedrivas under ett läsår, som består av en hösttermin och en vårtermin.

Prop. 2009/10:165

75

Ämnen

Prop. 2009/10:165

4 § Undervisningen ska omfatta följande ämnen:

–bild,

–engelska,

–hem- och konsumentkunskap,

–idrott och hälsa,

–matematik,

–musik,

–naturorienterande ämnen: biologi, fysik och kemi,

–samhällsorienterande ämnen: geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap,

–samiska,

–slöjd,

–svenska eller svenska som andraspråk, och

–teknik.

Härutöver ska det som ämnen finnas språkval och, för elever som ska erbjudas modersmålsundervisning, modersmål.

Vidare ska det finnas elevens val och skolans val. Undervisningen i elevens val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen.

Undervisningstid

5

§ Den totala undervisningstiden för varje elev ska vara minst

4

200 timmar.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

föreskrifter om fördelning av undervisningstiden (timplan).

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.undervisningstid utöver vad som följer av 5 §, och

2.begränsade avvikelser från 4 § och från timplanen utöver vad som följer av 3 kap. 11 § (anpassad studiegång), om det finns särskilda skäl.

Modersmålsundervisning

7 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk om

1.språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2.eleven har grundläggande kunskaper i språket. Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska erbjudas

även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

föreskrifter om modersmålsundervisning. Sådana föreskrifter får inne- bära att modersmålsundervisning ska erbjudas i ett språk bara om ett visst antal elever önskar sådan undervisning i det språket.

76

Kursplaner

Prop. 2009/10:165

8 § För varje ämne ska en kursplan gälla.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

 

föreskrifter om kursplaner.

 

Tester och prov

 

9 § Tester och prov får inte utgöra villkor för antagning eller urval till

 

eller inom en skolenhet. Tester och prov får inte heller utgöra villkor för

 

fortsatt utbildning vid en skolenhet eller i den elevgrupp som eleven

 

tillhör.

 

Avgifter

 

10 § Utbildningen ska vara avgiftsfri.

 

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg

 

som behövs för en tidsenlig utbildning samt erbjudas näringsriktiga

 

skolmåltider.

 

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

 

11 § Trots 10 § får det förekomma enstaka inslag som kan medföra en

 

obetydlig kostnad för eleverna.

 

I samband med skolresor och liknande aktiviteter får det, trots övriga

 

bestämmelser i denna lag, i enstaka fall under ett läsår förekomma kost-

 

nader som ersätts av vårdnadshavare på frivillig väg. Sådana aktiviteter

 

ska vara öppna för alla elever. Ersättningen får inte överstiga huvud-

 

mannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.

 

Utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan

 

12 § Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vård-

 

nadshavare ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling

 

och sociala utveckling bäst kan stödjas. Informationen vid utvecklings-

 

samtalet ska grunda sig på en utvärdering av elevens utveckling i för-

 

hållande till läroplanen.

 

Utvecklingssamtal ska i vissa fall resultera i ett sådant åtgärdsprogram

 

som avses i 3 kap. 9 §.

 

13 § Vid utvecklingssamtalet ska läraren i en skriftlig individuell ut-

 

vecklingsplan

 

1. ge omdömen om elevens kunskapsutveckling i förhållande till

 

kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i, och

 

2. sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå

 

kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen

 

för läroplanen.

 

Den individuella utvecklingsplanen får även innehålla omdömen om

 

elevens utveckling i övrigt inom ramen för läroplanen, om rektorn be-

 

slutar det. Överenskommelser mellan läraren, eleven och elevens vård-

 

nadshavare vid utvecklingssamtalet ska alltid dokumenteras i utveck-

77

 

lingsplanen. Rektorn beslutar om utformningen av sådan skriftlig infor- mation som ges i utvecklingsplanen.

Skriftlig information om elevens skolgång får ges även vid andra till- fällen än vid ett utvecklingssamtal.

Intyg vid avgång

14 § När en elev avgår från en sameskola ska intyg om avgången ut- färdas.

Intyget ska innehålla uppgifter om

1.den årskurs från vilken eleven avgått,

2.tiden för avgången,

3.de ämnen som eleven undervisats i, och

4.det antal undervisningstimmar som eleven erbjudits. Intyget ska undertecknas av rektorn.

Huvudmannens skyldigheter i särskilda fall

Ersättning från elevens hemkommun

15 § Hemkommunen ska betala ersättning till staten för vissa kostnader för den som är elev i sameskolan eller i förskoleklass eller fritidshem vid en skolenhet inom sameskolan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättningens storlek.

Resor och boende

16 § En elev i sameskolan har rätt till de resor som krävs för utbild- ningen. Staten ska stå för kostnaderna.

En elev i sameskolan som till följd av skolgången måste bo utanför det egna hemmet har rätt till tillfredsställande förhållanden. Staten ska svara för detta utan extra kostnader för eleven.

Skolenheter

17 § Utbildning i sameskolan ska anordnas av Sameskolstyrelsen och bedrivas vid flera skolenheter.

14 kap. Fritidshemmet Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser (2–10 §§),

–bestämmelser om fritidshem med offentlig huvudman (11–14 §§),

och

–bestämmelser om fritidshem med enskild huvudman (15–19 §§).

Prop. 2009/10:165

78

Allmänna bestämmelser

Prop. 2009/10:165

Utbildningens syfte

2 § Fritidshemmet kompletterar utbildningen i förskoleklassen, grund- skolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan och särskilda utbild- ningsformer som skolplikt kan fullgöras i. Fritidshemmet ska stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid och rekreation. Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov.

Fritidshemmet ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap.

Erbjudande av utbildning

3 § Varje kommun ska erbjuda utbildning i fritidshem för elever i kommunens förskoleklass, grundskola och grundsärskola. Staten ska erbjuda utbildning i fritidshem för elever i specialskola och sameskola.

Hemkommunen ska erbjuda utbildning i fritidshem för elever som går i en fristående skola i de fall huvudmannen inte erbjuder sådan utbildning.

4 § Utbildning i fritidshem ska erbjudas så snart det framkommit att eleven har behov av en sådan plats.

Omfattning

5 § En elev i någon av de skolformer som anges i 3 § ska erbjudas utbildning i fritidshemmet i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller om eleven har ett eget be- hov på grund av familjens situation i övrigt.

6 § Elever ska även i andra fall än som avses i 5 § erbjudas utbildning i fritidshem, om de av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av sådan utbildning.

7 § Fritidshem ska erbjudas till och med vårterminen det år då eleven fyller 13 år. Från och med höstterminen det år då eleven fyller 10 år får öppen fritidsverksamhet erbjudas i stället för fritidshem, om eleven inte på grund av fysiska, psykiska eller andra skäl är i behov av sådant sär- skilt stöd i sin utveckling som endast kan erbjudas i fritidshem.

Bestämmelser om öppen fritidsverksamhet finns i 25 kap.

8 § Fritidshem ska erbjudas eleverna den del av dagen då eleverna inte går i någon av de skolformer som anges i 3 § och under lov. Fritidshem behöver inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger.

Elevgrupperna och miljön

9 § Huvudmannen ska se till att elevgrupperna har en lämplig samman- sättning och storlek och att eleverna även i övrigt erbjuds en god miljö.

79

Placering vid en skolenhet

Prop. 2009/10:165

10 § En elev i förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola

 

eller sameskola ska erbjudas utbildning i fritidshem vid eller så nära som

 

möjligt den skolenhet där eleven får utbildning.

 

Fritidshem med offentlig huvudman

 

Hemkommunens ansvar

 

11 § Hemkommunen svarar för att en elev som ska erbjudas fritidshem

 

enligt bestämmelserna i detta kapitel och går i en sådan särskild utbild-

 

ningsform som avses i 24 kap. erbjuds fritidshem. I dessa fall ska be-

 

stämmelserna i 4–10 §§ tillämpas.

 

Avgifter

 

12 § En kommun får ta ut avgift för utbildning i fritidshem som den

 

anordnar.

 

Avgifterna ska vara skäliga.

 

Avgifter vid skolenhet med specialskola och sameskola

 

13 § Avgifter som staten tar ut för utbildning i fritidshem vid en skol-

 

enhet med specialskola eller sameskola ska bestämmas efter samma

 

grunder som kommunen där fritidshemmet är beläget tillämpar i sina

 

fritidshem.

 

Interkommunal ersättning

 

14 § En kommun som i sitt fritidshem har en elev från en annan

 

kommun ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning i fritids-

 

hemmet av elevens hemkommun, om elevens skolgång i den mottagande

 

kommunens förskoleklass, grundskola eller grundsärskola grundar sig på

 

9 kap. 13 § första stycket, 10 kap. 24, 25 eller 26 § eller 11 kap. 24 §

 

andra stycket 2 eller 25 §.

 

Även i andra fall då en kommun i sitt fritidshem har en elev från en

 

annan kommun ska hemkommunen betala ersättning till den mottagande

 

kommunen. Om kommunerna i ett sådant fall inte kommer överens om

 

annat, ska ersättningen bestämmas med hänsyn till kommunens åtagande

 

och elevens behov efter samma grunder som hemkommunen tillämpar

 

vid fördelning av resurser till sina egna fritidshem. Har en elev ett om-

 

fattande behov av särskilt stöd, behöver hemkommunen inte lämna

 

bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller

 

ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

 

Ersättningen enligt första eller andra stycket ska i förekommande fall

 

minskas med belopp som huvudmannen tar ut enligt 12 §.

 

 

80

Fritidshem med enskild huvudman

Bidrag från hemkommunen

15 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev vid skolenheten.

Bidraget består av ett grundbelopp enligt 16 § och i vissa fall ett tilläggsbelopp enligt 17 §.

16 § Grundbeloppet ska avse ersättning för

1.omsorg och pedagogisk verksamhet,

2.pedagogiskt material och utrustning,

3.måltider,

4.administration,

5.mervärdesskatt, och

6.lokalkostnader.

Grundbeloppet ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sina egna fritidshem.

17 § Tilläggsbelopp ska lämnas för elever som har ett omfattande be- hov av särskilt stöd.

Hemkommunen är inte skyldig att betala tilläggsbelopp för en elev i behov av särskilt stöd, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Insyn

18 § Den kommun där en fristående skola som anordnar fritidshem är belägen har rätt till insyn i verksamheten.

Avgifter

19 § Avgifter som en enskild huvudman för ett fritidshem tar ut får inte vara oskäligt höga.

15 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasieskolan Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser (2–20 §§),

–bestämmelser om betyg (21–29 §§),

–bestämmelser om gymnasieskola med offentlig huvudman (30–32

§§),

–bestämmelser om fristående gymnasieskola (33 och 34 §§), och

–bestämmelser om Rh-anpassad utbildning (35–40 §§).

Prop. 2009/10:165

81

Allmänna bestämmelser

Prop. 2009/10:165

Utbildningens syfte

2 § Gymnasieskolan ska ge en god grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Utbildningen ska utformas så att den främjar social gemenskap och ut- vecklar elevernas förmåga att självständigt och tillsammans med andra tillägna sig, fördjupa och tillämpa kunskaper.

Utbildningen i gymnasieskolan ska i huvudsak bygga på de kunskaper eleverna fått i grundskolan eller i motsvarande utbildning.

3 § Utbildningen i gymnasieskolan ska utgöra en bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen till arbetslivet och en bas för rekrytering till högskolesektorn.

Samverkan

4 § Huvudmannen för gymnasieskolan ska samverka med samhället i övrigt.

Målgrupp

5 § Gymnasieskolan ska vara öppen endast för ungdomar som avslutat sin grundskoleutbildning eller motsvarande utbildning och som påbörjar sin gymnasieutbildning under tiden till och med det första kalenderhalv- året det år de fyller 20 år eller, i fall som avses i 36 §, 21 år.

I 17 kap. 16 § andra stycket finns bestämmelser om utbildning i gymnasieskolan för vissa elever från grundsärskolan.

Bestämmelserna om gymnasieskolan gäller bara för ungdomar som är bosatta i landet. I 29 kap. 2–5 §§ finns ytterligare föreskrifter om bosätt- ning och rätten till utbildning.

6 § Ungdomar som har gått igenom en utbildning på ett nationellt program eller likvärdig utbildning eller har avlagt International Baccalaureate (IB) är inte längre behöriga för gymnasieskolan.

De olika utbildningarna

7 § Utbildningen i gymnasieskolan består av nationella program som är yrkesprogram eller högskoleförberedande program.

I gymnasieskolan finns också utbildning i form av introduktions- program.

Närmare bestämmelser om de nationella programmen finns i 16 kap. och om introduktionsprogrammen i 17 kap.

8 § Varje kommun ska informera om de nationella programmen och om möjligheterna att få utbildning på introduktionsprogram.

82

Utbildning anpassad för elever med vissa funktionsnedsättningar

Prop. 2009/10:165

9 §

För ungdomar med ett svårt rörelsehinder får de kommuner som

 

regeringen beslutar anordna speciellt anpassad utbildning (gymnasie-

 

skola med Rh-anpassad utbildning) i sin gymnasieskola. För dessa ut-

 

bildningar gäller särskilda bestämmelser i 35–40 §§. Regeringen får

 

meddela ytterligare föreskrifter om sådan utbildning.

 

Regeringen får meddela föreskrifter om utbildning i gymnasieskolan

 

för elever som är döva, hörselskadade eller dövblinda eller har en språk-

 

störning.

 

Föreskrifter enligt första och andra styckena får innebära undantag från

 

vad som annars gäller för utbildning i gymnasieskolan.

 

Läsår och terminer

 

10 § Utbildningen ska bedrivas under läsår, som omfattar en hösttermin

 

och en vårtermin.

 

Regeringen får meddela föreskrifter om läsårets längd och om när läs-

 

året ska börja och sluta.

 

Utbildningens förläggning

 

11 § Utbildningen i gymnasieskolan ska, med undantag för gymnasial

 

lärlingsutbildning som avses i 16 kap. 11 §, i huvudsak vara skolförlagd.

 

Även introduktionsprogrammen programinriktat individuellt val, yrkes-

 

introduktion och individuellt alternativ får utformas så att de inte är i

 

huvudsak skolförlagda.

 

Antagning

 

12 § Huvudmannen ansvarar för antagningen till de olika utbildningar

 

som anordnas av huvudmannen.

 

I 38 § finns särskilda bestämmelser om antagning till Rh-anpassad ut-

 

bildning.

 

13 §

Regeringen meddelar föreskrifter om urval bland mottagna

 

sökande.

14 § Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå.

Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasieskola an- ordnad av kommuner, landsting och enskilda huvudmän.

Information till hemkommunen

15 § När en elev börjar eller slutar vid en gymnasieskola med annan huvudman än hemkommunen, ska huvudmannen snarast meddela detta till hemkommunen.

83

Elevers närvaro och information om frånvaro

Prop. 2009/10:165

16 § En elev i gymnasieskolan ska delta i den verksamhet som anord-

 

nas för att ge den avsedda utbildningen, om eleven inte har giltigt skäl att

 

utebli.

 

Om en elev i gymnasieskolan utan giltigt skäl uteblir från den verk-

 

samhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, ska rektorn se

 

till att elevens vårdnadshavare samma dag informeras om att eleven har

 

varit frånvarande. Om det finns särskilda skäl behöver elevens vårdnads-

 

havare inte informeras samma dag.

 

Avgifter

 

17 § Utbildningen i gymnasieskolan ska vara avgiftsfri.

 

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg

 

som behövs för en tidsenlig utbildning. Huvudmannen får dock besluta

 

att eleverna ska hålla sig med enstaka egna hjälpmedel.

 

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

 

18 § Trots 17 § får det förekomma enstaka inslag som kan medföra en

 

obetydlig kostnad för eleverna.

 

I samband med skolresor och liknande aktiviteter får det, trots övriga

 

bestämmelser i denna lag, i enstaka fall under ett läsår förekomma kost-

 

nader som ersätts av eleven eller dennes vårdnadshavare på frivillig väg.

 

Sådana aktiviteter ska vara öppna för alla elever. Ersättningen får inte

 

överstiga huvudmannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.

 

Modersmålsundervisning

 

19 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än

 

svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk om

 

1. språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

 

2. eleven har goda kunskaper i språket.

 

Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska erbjudas

 

även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

 

meddela föreskrifter om modersmålsundervisning. Sådana föreskrifter får

 

innebära att modersmålsundervisning ska erbjudas i ett språk bara om ett

 

visst antal elever önskar sådan undervisning i det språket.

 

Utvecklingssamtal

 

20 § Minst en gång varje termin ska rektorn se till att eleven ges en

 

samlad information om elevens kunskapsutveckling och studiesituation

 

(utvecklingssamtal).

 

En elevs vårdnadshavare ska få sådan information som avses i första

 

stycket.

 

 

84

Betyg

Prop. 2009/10:165

Tillämpliga bestämmelser

 

21 § Allmänna bestämmelser om betyg och betygssättning

finns i

3 kap. 13–21 §§.

 

Betygssättning

22 § Betyg ska sättas på varje avslutad kurs och efter genomfört gymnasiearbete samt vid utbildning på introduktionsprogram även i grundskolans ämnen.

Regeringen får meddela föreskrifter om hur betygssättningen ska gå till. Föreskrifterna får innebära undantag från bestämmelsen i 3 kap. 15 § om vem som beslutar om betyg.

23 § Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D eller E. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E.

Betyg för icke godkänt resultat betecknas med F.

24 § Som betyg på en kurs ska någon av beteckningarna A, B, C, D, E eller F användas. Betyg ska bestämmas med hjälp av de kunskapskrav som har föreskrivits för en kurs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kunskapskrav.

25 § Som betyg på gymnasiearbetet ska någon av beteckningarna E eller F användas. Om en elev har nått målen för gymnasiearbetet i examensmålen ska betyget E användas. I annat fall ska betyget F an- vändas.

26 § Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen bortses från enstaka delar av kunskapskraven. Med särskilda skäl avses funk- tionsnedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst kunskapskrav. De kunskapskrav som rör säkerhet och de som hänvisar till lagar, förordningar eller myndigheters föreskrifter ska dock alltid uppfyllas.

27 § Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper på grund av elevens frånvaro, ska betyg inte sättas.

Prövning

28 § Den som vill ha betyg från gymnasieskolan har rätt att genomgå prövning.

Regeringen får meddela föreskrifter om prövning. Sådana föreskrifter får innebära inskränkning av rätten till prövning.

85

29 § Regeringen meddelar föreskrifter om möjlighet för rektor att i Prop. 2009/10:165 vissa fall ge betyg utan prövning till en elev som inte följt undervis-

ningen.

Gymnasieskola med offentlig huvudman

Kommunens ansvar

30 § Varje kommun ansvarar för att ungdomarna i kommunen erbjuds gymnasieutbildning av god kvalitet.

Kommunen kan erbjuda utbildning som den själv anordnar eller ut- bildning som anordnas av en annan kommun eller ett landsting enligt samverkansavtal med kommunen eller landstinget. Kommuner som har ingått ett samverkansavtal bildar ett samverkansområde för utbildningen.

Vilka utbildningar som erbjuds och antalet platser på dessa ska så långt det är möjligt anpassas med hänsyn till ungdomarnas önskemål.

Utbildning anordnad av landsting

31 § Ett landsting får anordna utbildningar på sådana nationella program som avser naturbruk och omvårdnad.

Efter överenskommelse med en kommun får landstinget anordna ut- bildning även på andra nationella program

Av 17 kap. 17 och 18 §§ följer vilken utbildning på introduktions- program som får anordnas av ett landsting.

Stöd till inackordering

32 § Hemkommunen ska lämna ekonomiskt stöd till elever i en gymna- sieskola med offentlig huvudman som behöver inackordering på grund av skolgången. Denna skyldighet gäller dock inte

1.elever som har tagits emot i andra hand till ett nationellt program enligt 16 kap. 47 §,

2.elever på Rh-anpassad utbildning, eller

3.utlandssvenska elever som får studiehjälp i form av inackorderings- tillägg enligt studiestödslagen (1999:1395).

Skyldigheten gäller till och med första kalenderhalvåret det år eleven fyller 20 år.

Stödet ska avse boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. Det ska ges kontant eller på annat sätt som ska framgå av be- slutet om stöd. Om stödet ges kontant, ska det lämnas med lägst 1/30 av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad som eleven bor inackorderad. Beloppet får avrundas till närmast lägre hela tiotal kronor.

86

Fristående gymnasieskola

Prop. 2009/10:165

Mottagande

33 § Varje huvudman för en fristående gymnasieskola ska ta emot alla ungdomar som har rätt till den sökta utbildningen i gymnasieskolan.

När det gäller utbildningar som inte utformas för en grupp elever och yrkesintroduktion som utformas för en grupp elever finns särskilda regler om när huvudmannen för en fristående skola är skyldig att ta emot ung- domar som uppfyller behörighetskraven för utbildningen i 17 kap. 29 §. I övrigt är en huvudman för en fristående skola inte skyldig att ta emot ungdomar till sådan utbildning.

Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbildning åt en elev, om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven enligt 16 kap. 54 § andra stycket eller 17 kap. 34 § andra stycket.

Insyn

34 § Den kommun där den fristående skolan är belägen har rätt till insyn i verksamheten.

Rh-anpassad utbildning

Målgrupp

35 § I detta kapitel avses med ett svårt rörelsehinder ett rörelsehinder som ensamt eller i kombination med en annan funktionsnedsättning med- för att en ungdom

1.för att kunna följa ett program i gymnasieskolan behöver tillgång till en skola med Rh-anpassad utbildning, och

2.har behov av habilitering och i vissa fall av boende i elevhem och omvårdnad i boendet.

Rätt till utbildning

36 § Ungdomar som har ett svårt rörelsehinder har rätt att få utbildning vid en gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning om de

1.har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande,

2.kan påbörja utbildningen senast under det första kalenderhalvåret det år de fyller 21 år, och

3. uppfyller de övriga behörighetsvillkor som följer av 16 kap. 29– 34 §§, när det gäller nationella program.

Första stycket 1 gäller inte utbildning i form av ett introduktions- program. För att ha rätt till sådan utbildning krävs att grundskoleutbild- ning eller motsvarande har avslutats.

Riksrekrytering

37 § En gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning ska ta emot sökande från hela landet till den speciellt anpassade utbildningen.

87

Beslut om antagning och rätt till utbildning

38 § Frågor om antagning till Rh-anpassad utbildning vid vissa gymna- sieskolor och andra frågor om rätt till sådan utbildning prövas av en särskild nämnd.

Avgifter

39 § Avgifter får inte tas ut för insatser för omvårdnad i boendet eller habilitering som tillhandahålls av staten, en kommun eller ett landsting i anslutning till en gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för kost och logi.

Interkommunal ersättning

40 § Hemkommunen ska betala ersättning för kostnader för boende och omvårdnad i boendet för elever på Rh-anpassad utbildning. Hem- landstinget eller, i förekommande fall hemkommunen, ska betala ersätt- ning för kostnader för habilitering. Ersättningarna ska betalas till den huvudman som enligt avtal med staten svarar för verksamheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättningar enligt första stycket.

16 kap. Utbildning på nationella program i gymnasieskolan Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–utbildningarnas utformning och innehåll (2–25 §§),

–gymnasieexamen (26–28 §§),

–behörighet, ansökan, mottagande och fullföljande av utbildningen (29–41 §§),

–utbildning på nationella program vid en gymnasieskola med offentlig huvudman (42–51 §§), och

–utbildning på nationella program vid en fristående gymnasieskola (52–55 §§).

Utbildningarnas utformning och innehåll

Yrkesprogram och högskoleförberedande program

2 § Av 15 kap. 7 § framgår att de nationella programmen är yrkes- program eller högskoleförberedande program.

3 § Yrkesprogrammen ska utgöra grund för yrkesverksamhet och fort- satt yrkesutbildning.

Alla elever på yrkesprogram ska inom ramen för sin gymnasieutbild- ning ges möjlighet att uppnå grundläggande behörighet till högskoleut- bildning som påbörjas på grundnivå.

Prop. 2009/10:165

88

4 § De högskoleförberedande programmen ska utgöra grund för fortsatt Prop. 2009/10:165 utbildning på högskolenivå.

De nationella programmen

5 § Vilka de nationella programmen är framgår av bilaga 2.

Examensmål

6 § För varje nationellt program ska det finnas examensmål som inne- håller mål för programmet.

Nationella inriktningar och särskilda varianter

7 § Inom de nationella programmen får det finnas inriktningar och särskilda varianter, som börjar det första, andra eller tredje läsåret.

8 § Inriktningarna är nationella.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka nationella inriktningar som ska finnas.

9 § Frågan om en särskild variant ska godkännas ska prövas av Statens skolverk.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om nationella inriktningar och särskilda varianter.

Gymnasial lärlingsutbildning

11 § Inom yrkesprogrammen får det finnas gymnasial lärlingsutbild- ning, som börjar det första, andra eller tredje läsåret.

Gymnasial lärlingsutbildning ska i huvudsak vara förlagd till en eller flera arbetsplatser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om gymnasial lärlingsutbildning.

Erbjudande av viss utbildning

12 § När en huvudman erbjuder utbildning på ett nationellt program får huvudmannen också låta erbjudandet omfatta att eleven senare ska antas till en nationell inriktning, en särskild variant eller gymnasial lärlings- utbildning inom programmet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att ett sådant erbjudande ska ges inom vissa program.

89

Avvikelser från ett nationellt programs innehåll Prop. 2009/10:165

13 § Statens skolverk får besluta om avvikelser från struktur, innehåll och examensmål för utbildningar på nationella program.

Beslut enligt första stycket som avser en utbildning som anordnas av en offentlig huvudman fattas i samband med beslut om riksrekrytering enligt 45 §.

Beslut enligt första stycket som avser en utbildning som anordnas av en enskild huvudman fattas efter en prövning som motsvarar prövningen av riksrekryterande utbildningar enligt 45 §.

Regeringen får meddela föreskrifter om villkor för beslut enligt tredje stycket.

14 § Om det finns särskilda skäl, får huvudmannen besluta att en elevs utbildning på ett nationellt program till sitt innehåll får avvika från vad som annars gäller för programmet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana avvikelser som avses i första stycket.

Utbildningens längd

15 § De nationella programmen är avsedda att genomgås på tre läsår. Huvudmannen får besluta att utbildningen får fördelas på längre tid än

tre läsår.

Om huvudmannen har fått tillstånd till det av Statens skolverk, får denne besluta att en utbildning får fördelas på kortare tid än tre läsår.

Utbildningens förläggning och arbetsplatsförlagt lärande

16 § Av 15 kap. 11 § framgår att utbildningen på nationella program i huvudsak ska vara skolförlagd om inte annat följer av bestämmelserna om gymnasial lärlingsutbildning i 11 §.

Ett yrkesprogram ska innehålla arbetsplatsförlagt lärande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om minsta omfattning av det arbetsplatsförlagda lärandet för att ett yrkesprogram ska få anordnas samt om undantag från 15 kap. 11 §.

Utbildningens omfattning och garanterad undervisningstid

17 § Utbildningen på nationella program ska bedrivas som heltids- studier.

18 § Elever på yrkesprogrammen har rätt till minst 2 430 undervis- ningstimmar om 60 minuter och elever på högskoleförberedande program har rätt till minst 2 180 undervisningstimmar om 60 minuter (garanterad undervisningstid).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avvikelser från den garanterade undervisnings-

tiden.

90

19 § Omfattningen av studierna på nationella program anges i gymna- Prop. 2009/10:165 siepoäng.

20 § Utbildningens omfattning framgår av en poängplan i bilaga 3. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela ytterligare föreskrifter om poängplanen.

Ämnen, gymnasiearbete och kurser

21 § För varje ämne ska det finnas en ämnesplan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ämnesplaner.

22 § I utbildningen ska det ingå ett gymnasiearbete.

23 § Utbildningen inom varje ämne ges i form av en eller flera kurser. För varje kurs ska det anges hur många gymnasiepoäng som kursen

omfattar.

24 § Har en elev efter avslutad kurs eller genomfört gymnasiearbete fått lägst betyget E, är huvudmannen inte skyldig att erbjuda ytterligare utbildning av samma slag, om inte annat följer av föreskrifter meddelade med stöd av andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som krävs för att få påbörja en kurs och att få gå om en kurs.

Individuell studieplan

25 § För varje elev ska det upprättas en individuell studieplan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

föreskrifter om den individuella studieplanen.

Gymnasieexamen

26 § Utbildningen på yrkesprogram syftar till en yrkesexamen och ut- bildningen på högskoleförberedande program syftar till en högskole- förberedande examen. Båda dessa examina kallas gymnasieexamen.

För elever som har betyg från en utbildning som omfattar minst 2 500 gymnasiepoäng på ett nationellt program ska gymnasieexamen utfärdas, om villkoren i 27 eller 28 § är uppfyllda.

Yrkesexamen

27 § Yrkesexamen ska utfärdas om en elev som avses i 26 § har god- kända betyg på en utbildning som omfattar minst 2 250 gymnasiepoäng och som innefattar

91

1. en eller flera kurser i svenska eller svenska som andraspråk, Prop. 2009/10:165 engelska och matematik om sammanlagt 100 gymnasiepoäng i varje

ämne, och

2. gymnasiearbetet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vilka kurser i de ämnen som anges i första stycket 1 som ska vara godkända och om andra kurser som ska ingå i de godkända betygen för respektive yrkesprogram.

Högskoleförberedande examen

28 § Högskoleförberedande examen ska utfärdas om en elev som avses i 26 § har godkända betyg på utbildning som omfattar minst 2 250 gymnasiepoäng och som innefattar en eller flera kurser i

1. svenska eller svenska som andraspråk om sammanlagt

300gymnasiepoäng,

2.engelska om sammanlagt 200 gymnasiepoäng, och

3.matematik om sammanlagt 100 gymnasiepoäng. Gymnasiearbetet ska ingå i de godkända betygen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

föreskrifter om vilka kurser i de ämnen som anges i första stycket som ska vara godkända.

Behörighet, ansökan, mottagande och fullföljande av utbildningen

Behörighet

29 § För de nationella programmen gäller, utöver vad som föreskrivs i 15 kap. 5 §, de ytterligare behörighetskrav i fråga om godkända betyg från grundskolan eller motsvarande utbildning som följer av 30–34 §§.

30 § För behörighet till ett yrkesprogram krävs godkända betyg i svenska, engelska och matematik och i minst fem andra ämnen.

31 § För behörighet till ett högskoleförberedande program krävs god- kända betyg i svenska, engelska, matematik och i minst nio andra ämnen.

32 § En sökande till ett nationellt program som saknar godkänt betyg i engelska men uppfyller övriga behörighetskrav ska ändå anses behörig om den sökande

1.på grund av speciella personliga förhållanden inte har haft möjlighet att delta i undervisning i engelska under en betydande del av sin tid i grundskolan eller motsvarande utbildning, och

2.bedöms ha förutsättningar att klara studierna på det sökta programmet.

33 § En sökande som på annat sätt än genom grundskolestudier har förvärvat likvärdiga kunskaper i ett ämne ska vid tillämpningen av be- hörighetsreglerna anses ha godkänt betyg i ämnet. Vidare ska godkänt

92

betyg i svenska som andraspråk likställas med godkänt betyg i svenska Prop. 2009/10:165 vid tillämpningen av behörighetsreglerna.

34 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att särskilda förkunskapskrav ska gälla för vissa utbildningar.

Ansökan

35 § En ansökan till ett nationellt program eller till en sådan nationell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning som börjar första läsåret ska ges in till den sökandes hemkommun. Avser ansökan mer än en utbildning ska den sökande ange i vilken ordning han eller hon önskar komma i fråga.

Om ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvudman, ska ansökan omedelbart sändas vidare till denne.

Beslut om behörighet och mottagande

36 § Huvudmannen för den sökta utbildningen prövar om en sökande är behörig och om den sökande ska tas emot.

Rätten att fullfölja utbildningen

37 § En elev som har påbörjat en utbildning på ett nationellt program, en nationell inriktning eller en särskild variant har rätt att hos huvud- mannen eller, om huvudmannen är offentlig, inom samverkansområdet fullfölja sin utbildning på det påbörjade programmet eller den aktuella inriktningen eller varianten.

Första stycket gäller även om de förhållanden som låg till grund för mottagandet ändras under studietiden.

38 § Vad som sägs i 37 § gäller på motsvarande sätt den elev som har påbörjat gymnasial lärlingsutbildning.

Om lämplig arbetsplatsförlagd utbildning inte längre kan anordnas, ska eleven i stället erbjudas att fullfölja sin utbildning genom skolförlagd utbildning på det aktuella programmet. Om inte heller detta är möjligt, ska erbjudandet avse att fullfölja utbildningen på ett annat yrkesprogram.

39 § Om huvudmannens erbjudande av ett nationellt program om- fattade att eleven senare ska antas till en nationell inriktning, en särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning enligt 12 §, har den elev som påbörjat programmet rätt att fullfölja utbildningen på den nationella in- riktningen, den särskilda varianten respektive som gymnasial lärlingsut- bildning enligt 37 och 38 §§.

40 § Rätten att fullfölja utbildningen enligt 37–39 §§ gäller också efter ett studieuppehåll på högst ett läsår för studier utomlands.

93

Någon rätt att fullfölja utbildningen enligt första stycket finns dock Prop. 2009/10:165 inte, om det erbjudande som avses i 12 § när det lämnades förenades med

ett uttryckligt förbehåll att det inte gäller vid studieuppehåll.

41 § I 49 § finns ytterligare bestämmelser om rätten för en elev i en skola med offentlig huvudman att fullfölja sin utbildning när eleven flyttar till en annan kommun.

Utbildning på nationella program vid en gymnasieskola med offentlig huvudman

Skyldighet att erbjuda utbildning

42 § Hemkommunen ansvarar för att alla behöriga ungdomar i kommunen erbjuds utbildning på nationella program.

Erbjudandet ska omfatta ett allsidigt urval av nationella program och nationella inriktningar.

Mottagande i första hand

43 § Av de behöriga sökande till ett nationellt program eller till en sådan nationell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlingsutbild- ning som börjar första läsåret ska huvudmannen i första hand ta emot dem som är hemmahörande i kommunen eller inom samverkansområdet för utbildningen.

44 § Utöver vad som följer av 43 § ska de som är behöriga sökande tas emot i första hand om de sökt till

1.sådan utbildning som avses i 43 § och med hänsyn till sina person- liga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den gymnasieskola dit de har sökt,

2.ett nationellt program eller till en nationell inriktning som börjar det första läsåret och är hemmahörande i en kommun som inte erbjuder den sökta utbildningen,

3.gymnasial lärlingsutbildning som börjar det första läsåret och är hemmahörande i en kommun som inte erbjuder någon utbildning på det aktuella programmet,

4.ett nationellt program och åberopat att huvudmannen inom det sökta programmet anordnar en nationell inriktning som börjar senare än första läsåret och som hemkommunen inte erbjuder,

5.ett yrkesprogram som saknar nationella inriktningar och åberopat att huvudmannen anordnar programmet i huvudsak skolförlagt och som hemkommunen inte erbjuder, eller

6.en utbildning som det har fattats beslut om riksrekrytering för enligt 45 §.

94

Riksrekryterande utbildning

Prop. 2009/10:165

45 § Statens skolverk får för nationella program besluta att det till en

 

viss utbildning i första hand ska tas emot sökande från hela landet (riks-

 

rekrytering).

 

Regeringen får meddela föreskrifter om villkor för att en viss utbild-

 

ning ska kunna bli riksrekryterande.

 

46 § Beslut om riksrekrytering ska ange under vilken tid beslutet ska

 

gälla och hur många platser utbildningen får omfatta.

 

Mottagande i andra hand

 

47 § Andra behöriga sökande än de som ska tas emot i första hand

 

enligt 43 och 44 §§ får tas emot i andra hand till platser som återstår

 

sedan alla de som ska tas emot i första hand har antagits till utbildningen.

 

Yttrande från hemkommunen

 

48 § Innan en kommun eller ett landsting tar emot en sökande som inte

 

är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen

 

ska yttrande inhämtas från den sökandes hemkommun. Yttrande behöver

 

dock inte inhämtas, om det med hänsyn till tidigare avgivet yttrande eller

 

av andra skäl är onödigt.

 

Rätt att fullfölja utbildningen för en elev som flyttar

 

49 § En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell

 

inriktning och som därefter flyttar från kommunen eller samverkansom-

 

rådet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade

 

programmet eller den påbörjade inriktningen, om den nya hem-

 

kommunen erbjuder sådan utbildning.

 

Erbjuder den nya hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har

 

eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun

 

eller ett landsting som anordnar utbildningen.

 

Interkommunal ersättning

 

50 § En kommun som på ett nationellt program har antagit en elev som

 

inte är hemmahörande i kommunen eller i samverkansområdet för ut-

 

bildningen ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av

 

dennes hemkommun (interkommunal ersättning).

 

Första stycket gäller även ett landsting som på ett nationellt program

 

har antagit en elev som inte är hemmahörande i samverkansområdet för

 

utbildningen.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

 

meddela föreskrifter om interkommunal ersättning.

 

51 § Om inte den anordnande huvudmannen och elevens hemkommun

 

kommer överens om annat, och annat inte heller följer av andra och

95

 

tredje styckena, ska den interkommunala ersättningen motsvara anord- Prop. 2009/10:165 narens självkostnad.

När eleven har tagits emot i andra hand enligt 47 §, ska ersättningen högst uppgå till den kostnad som hemkommunen själv har för motsva- rande utbildning. Är anordnarens kostnad lägre, ska hemkommunen i stället ersätta den lägre kostnaden.

När det är fråga om riksrekryterande utbildning eller särskilda varianter inom de nationella programmen, ska hemkommunen betala det belopp som har beslutats i varje särskilt fall av Statens skolverk.

Utbildning på nationella program vid en fristående gymnasieskola

Bidrag från hemkommunen

52 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev på ett nationellt program vid skolenheten som hemkommunen, enligt 42 §, var skyldig att erbjuda utbildning på nationella program vid den tidpunkt när utbildningen påbörjades.

Bidraget består av ett grundbelopp enligt 53 § och i vissa fall ett tilläggsbelopp enligt 54 §.

53 § Grundbeloppet ska avse ersättning för

1.undervisning,

2.lärverktyg,

3.elevhälsa,

4.måltider,

5.administration,

6.mervärdesskatt, och

7.lokalkostnader.

54 § Tilläggsbelopp ska lämnas för elever som har ett omfattande be- hov av särskilt stöd eller ska erbjudas modersmålsundervisning.

Hemkommunen är inte skyldig att betala tilläggsbelopp för en elev i behov av särskilt stöd, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

55 § För utbildning på sådana nationella program och nationella inrikt- ningar som hemkommunen erbjuder, ska grundbeloppet bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till det programmet eller den inriktningen.

För utbildning på särskilda varianter och för sådan utbildning som av- ses i 13 § tredje stycket ska hemkommunen betala det grundbelopp som har beslutats i varje särskilt fall av Statens skolverk.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om det grundbelopp som hemkommunen ska betala, om eleven, i andra fall än som avses i andra stycket, har antagits till en utbildning som kommunen inte erbjuder.

96

17 kap. Utbildning på introduktionsprogram i gymnasieskolan

Prop. 2009/10:165

Kapitlets innehåll

 

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser (2–15 §§),

–bestämmelser om utbildning på introduktionsprogram vid en gymna- sieskola med offentlig huvudman (16–27 §§), och

–bestämmelser om utbildning på introduktionsprogram vid en fristå- ende gymnasieskola (28–36 §§).

Allmänna bestämmelser

De olika introduktionsprogrammen

2 § Introduktionsprogrammen är

–preparandutbildning,

–programinriktat individuellt val,

–yrkesintroduktion,

–individuellt alternativ, och

–språkintroduktion.

Utbildningens syfte

3 § Utöver vad som gäller för all gymnasieutbildning enligt 15 kap. 2 § är syftet med

–preparandutbildning att elever som fullföljt årskurs 9 i grundskolan utan att ha uppnått behörighet till ett visst nationellt program ska uppnå sådan behörighet,

–programinriktat individuellt val att elever ska få en utbildning som är inriktad mot ett nationellt yrkesprogram och att de så snart som möj- ligt ska kunna antas till det programmet,

–yrkesintroduktion att elever ska få en yrkesinriktad utbildning som underlättar för dem att etablera sig på arbetsmarknaden eller som leder till studier på ett yrkesprogram,

–individuellt alternativ att elever ska gå vidare till yrkesintroduktion, annan fortsatt utbildning eller till arbetsmarknaden, och

–språkintroduktion att ge invandrarungdomar som nyligen anlänt till Sverige en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket, vilken möj- liggör för dem att gå vidare i gymnasieskolan eller till annan utbildning.

Utbildningens utformning

4 § Programinriktat individuellt val ska utformas för en grupp elever. Yrkesintroduktion får utformas för en grupp elever eller för en enskild

elev.

Övriga introduktionsprogram ska utformas för en enskild elev.

97

Utbildningens omfattning

Prop. 2009/10:165

5 § Preparandutbildning ska pågå högst ett år.

 

Om huvudmannen för utbildningen finner att det finns synnerliga skäl,

 

får preparandutbildningen förlängas till två år.

 

6 § Utbildningen på introduktionsprogram ska bedrivas i en omfattning

 

som motsvarar heltidsstudier. Utbildningens omfattning får dock

 

minskas, om en elev begär det och huvudmannen finner att det är för-

 

enligt med syftet med elevens utbildning.

 

Plan för utbildningen och individuell studieplan

 

7 § Utbildningen på ett introduktionsprogram ska följa en plan för

 

utbildningen som beslutas av huvudmannen.

 

För varje elev ska det upprättas en individuell studieplan.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

 

föreskrifter om den individuella studieplanen.

 

Behörighet

 

8 § Utöver de gemensamma behörighetsvillkoren för gymnasieskolan i

 

15 kap. 5 och 6 §§ gäller 9–12 §§ för de olika introduktionsprogrammen.

 

9 § Preparandutbildning står öppen för ungdomar som saknar de god-

 

kända betyg som krävs för behörighet till alla nationella program enligt

 

16 kap. 30 och 31 §.

 

10 § Programinriktat individuellt val står öppet för ungdomar som inte har alla de godkända betyg som krävs för behörighet till ett yrkesprogram enligt 16 kap. 30 §, men från grundskolan har godkända betyg i svenska eller svenska som andraspråk och

–i engelska eller matematik samt i minst fyra andra ämnen, eller

–i engelska och matematik samt i minst tre andra ämnen.

11 § Yrkesintroduktion och individuellt alternativ står öppna för ung- domar som inte har de godkända betyg som krävs för behörighet till ett yrkesprogram enligt 16 kap. 30 §. De står dock inte öppna för ungdomar som ska erbjudas språkintroduktion.

Om huvudmannen för utbildningen finner att det finns synnerliga skäl, får ungdomar som uppfyller behörighetskraven för ett yrkesprogram tas emot till yrkesintroduktion eller individuellt alternativ.

12 § Språkintroduktion står öppen för ungdomar som nyligen har an- länt till Sverige och som inte har de godkända betyg som krävs för behö- righet till ett yrkesprogram enligt 16 kap. 30 § och som behöver en ut- bildning med tyngdpunkt i det svenska språket för att gå vidare i gymna- sieskolan eller till annan utbildning.

98

Ansökan

Prop. 2009/10:165

13 § En ansökan till programinriktat individuellt val eller till yrkesin-

 

troduktion som har utformats för en grupp elever ska ges in till den

 

sökandes hemkommun.

 

Om ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvudman,

 

ska ansökan omedelbart sändas vidare till denne.

 

Beslut om behörighet och mottagande

 

14 § Den huvudman som anordnar utbildningen prövar om en sökande

 

till programinriktat individuellt val eller till yrkesintroduktion som har

 

utformats för en grupp elever är behörig och om den sökande ska tas

 

emot.

 

Rätten att fullfölja utbildningen

 

15 § En elev som har påbörjat ett introduktionsprogram har rätt att

 

fullfölja utbildningen hos huvudmannen enligt den plan för utbildningen,

 

enligt 7 § första stycket, som gällde när utbildningen inleddes.

 

Om eleven har medgett att planen ändras, har eleven rätt att fullfölja

 

utbildningen enligt den ändrade planen.

 

Rätten att fullfölja utbildningen gäller även efter ett studieuppehåll på

 

högst ett år för studier utomlands.

 

Utbildning på introduktionsprogram vid en gymnasieskola med

 

offentlig huvudman

 

Skyldighet att erbjuda utbildning

 

16 § Hemkommunen ansvarar för att alla behöriga ungdomar i hem-

 

kommunen erbjuds preparandutbildning, yrkesintroduktion, individuellt

 

alternativ och språkintroduktion.

 

Utöver vad som följer av första stycket ansvarar hemkommunen för att

 

elever från grundsärskolan erbjuds yrkesintroduktion och individuellt

 

alternativ, om de önskar sådan utbildning och kommunen bedömer att de

 

har förutsättningar att klara utbildningen.

 

Anordnande av programinriktat individuellt val

 

17 § En kommun eller ett landsting som anordnar ett yrkesprogram får

 

anordna programinriktat individuellt val som är inriktat mot yrkes-

 

programmet.

 

Utbildning anordnad av landsting

 

18 § Ett landsting får, utöver vad som följer av 17 §, efter överens-

 

kommelse med en kommun anordna yrkesintroduktion och individuellt

 

alternativ.

 

 

99

Mottagande till utbildningar som utformats för en grupp elever

Prop. 2009/10:165

19 § En kommun eller ett landsting som anordnar programinriktat indi-

 

viduellt val eller yrkesintroduktion som har utformats för en grupp elever

 

ska ta emot alla de behöriga sökande till utbildningen som hör hemma i

 

kommunen eller samverkansområdet för utbildningen.

 

Om det finns platser över på utbildningen, sedan alla sökande som ska

 

tas emot enligt första stycket har antagits, får kommunen eller landstinget

 

ta emot andra behöriga sökande till utbildningen.

 

Riksrekryterande utbildning

 

20 § Statens skolverk får för programinriktat individuellt val besluta att

 

utbildningen ska stå öppen för sökande från hela landet (riksrekrytering).

 

Beslut om riksrekrytering ska ange under vilken tid beslutet ska gälla

 

och hur många platser utbildningen får omfatta.

 

Mottagande till utbildningar som inte utformats för en grupp elever

 

21 § En kommun som anordnar preparandutbildning, yrkesintroduktion

 

som inte har utformats för en grupp elever, individuellt alternativ eller

 

språkintroduktion får ta emot ungdomar som uppfyller behörighetsvill-

 

koren för respektive utbildning även om de inte kommer från kommunen.

 

Även ett landsting som anordnar yrkesintroduktion, som inte har ut-

 

formats för en grupp elever eller individuellt alternativ, får ta emot behö-

 

riga ungdomar till utbildningen oberoende av vilken kommun de kommer

 

från.

 

Interkommunal ersättning

 

22 § En kommun som på preparandutbildning har tagit emot en elev

 

som inte är hemmahörande i kommunen, ska ersättas för sina kostnader

 

för elevens utbildning av dennes hemkommun (interkommunal ersätt-

 

ning).

 

Om inte den anordnande kommunen och elevens hemkommun

 

kommer överens om annat, ska den interkommunala ersättningen uppgå

 

till den kostnad som hemkommunen själv har för preparandutbildning.

 

23 § En kommun som på programinriktat individuellt val har antagit en

 

elev som inte är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet

 

för utbildningen, ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av

 

dennes hemkommun (interkommunal ersättning).

 

Första stycket gäller även ett landsting som på programinriktat indivi-

 

duellt val antagit en elev som inte är hemmahörande i samverkansom-

 

rådet för utbildningen.

 

Om inte den anordnande huvudmannen och hemkommunen kommer

 

överens om annat, ska den interkommunala ersättningen beräknas enligt

 

24–27 §§.

 

 

100

24 § Den interkommunala ersättningen vid programinriktat individuellt Prop. 2009/10:165 val består av

1.ersättning för den del av utbildningen som motsvarar det yrkes- program som det programinriktade individuella valet är inriktat mot, och

2.ersättning för den del av utbildningen som avser det stöd som eleven behöver för att uppnå behörighet för yrkesprogrammet. Ersättning enligt denna punkt ska utgå under högst ett år.

25 § Om hemkommunen inte erbjuder det aktuella yrkesprogrammet, ska ersättningen enligt 24 § 1 motsvara anordnarens självkostnad.

Om hemkommunen erbjuder det aktuella yrkesprogrammet, ska ersätt- ningen enligt 24 § 1 högst uppgå till den kostnad som hemkommunen själv har för motsvarande utbildning. Är anordnarens kostnad lägre, ska ersättningen i stället uppgå till den lägre kostnaden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den ersättning som avses i 24 § 2.

26 § När det är fråga om riksrekryterande utbildning enligt 20 §, ska hemkommunen betala det belopp som har beslutats i varje särskilt fall av Statens skolverk.

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om interkommunal ersättning.

Utbildning på introduktionsprogram vid en fristående gymnasieskola

Anordnande av utbildning

28 § En fristående gymnasieskola som anordnar ett nationellt program får anordna preparandutbildning, individuellt alternativ och språkin- troduktion.

En fristående gymnasieskola som anordnar ett yrkesprogram får an- ordna programinriktat individuellt val som är inriktat mot yrkes- programmet samt yrkesintroduktion.

Mottagande

29 § Huvudmannen för en fristående gymnasieskola är skyldig att ta emot en elev till yrkesintroduktion, individuellt alternativ och språkin- troduktion bara om huvudmannen och elevens hemkommun har kommit överens om det bidrag som kommunen ska betala till huvudmannen för utbildningen.

30 § Av 15 kap. 33 § framgår när huvudmannen för en fristående skola som anordnar programinriktat individuellt val är skyldig att ta emot be- höriga sökande till utbildningen.

Vad som gäller för urval bland mottagna sökande och antagning till ut- bildningen följer av 15 kap. 12–14 §§.

101

Bidrag från hemkommunen för preparandutbildning

Prop. 2009/10:165

31 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev

 

på preparandutbildning vid skolenheten som var behörig för utbildningen

 

vid den tidpunkt när denna påbörjades.

 

Bidraget består av ett grundbelopp enligt 32 och 33 §§ och i vissa fall

 

ett tilläggsbelopp enligt 34 §.

 

32 § Grundbeloppet ska avse ersättning för

1.undervisning,

2.lärverktyg,

3.elevhälsa,

4.måltider,

5.administration,

6.mervärdesskatt, och

7.lokalkostnader.

33 § Grundbeloppet ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till den preparandutbild- ning som kommunen erbjuder.

34 § Tilläggsbelopp ska lämnas för elever som har ett omfattande be- hov av särskilt stöd eller ska erbjudas modersmålsundervisning.

Hemkommunen är inte skyldig att betala tilläggsbelopp för en elev i behov av särskilt stöd, om betydande ekonomiska eller organisatoriska svårigheter uppstår för kommunen.

Bidrag från hemkommunen för programinriktat individuellt val

35 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev på programinriktat individuellt val vid skolenheten som var behörig för utbildningen vid den tidpunkt när denna påbörjades.

Bidraget består av

1.bidrag för den del av utbildningen som motsvarar det yrkesprogram som det programinriktade individuella valet är inriktat mot, och

2.bidrag för den del av utbildningen som avser det stöd som eleven behöver för att uppnå behörighet för yrkesprogrammet. Bidrag enligt denna punkt ska utgå under högst ett år.

36 § Bidrag enligt 35 § andra stycket 1 beräknas på samma sätt som bidraget beräknas för det nationella programmet enligt 16 kap. 52–55 §§.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den ersättning som avses i 35 § andra stycket 2.

18 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

 

Kapitlets innehåll

 

1 § I detta kapitel finns

 

– allmänna bestämmelser (2–16 §§),

 

– bestämmelser om betyg (17–20 §§), och

102

– bestämmelser om interkommunal ersättning och bidrag till enskild Prop. 2009/10:165 huvudman (21 §).

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Gymnasiesärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en ut- bildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar och som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i gymnasieskolan.

Utbildningen i gymnasiesärskolan ska i huvudsak bygga på de kun- skaper eleverna fått i grundsärskolan eller motsvarande skolform.

Av 29 kap. 8 § följer att det som sägs i denna lag om elever med ut- vecklingsstörning ska gälla också för vissa andra barn och ungdomar.

Målgrupp

3 § Utbildningen i gymnasiesärskolan vänder sig till ungdomar vars skolplikt har upphört och som har gått i grundsärskolan eller som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de har en utvecklingsstörning.

Program

4 § Utbildningen omfattar nationella program, specialutformade program och individuella program. Närmare bestämmelser om program finns i 19 kap.

Läsår och terminer

5 § Utbildningen ska bedrivas under läsår, som omfattar en hösttermin och en vårtermin.

Utbildningen i gymnasiesärskolan är avsedd att genomgås på fyra läsår. Huvudmannen får besluta att utbildningen får fördelas på längre tid.

Regeringen får meddela föreskrifter om läsårets längd och när läsåret ska börja och sluta och om huvudmannens befogenheter enligt andra stycket.

Kurser

6 § Utbildningen inom varje ämne och ämnesområde ges i form av en eller flera kurser. För varje kurs ska det finnas en kursplan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kurser och kursplaner.

Ansökan

7 § Den som ansöker om en plats i gymnasiesärskolan ska ge in sin

ansökan till hemkommunen. Om ansökan avser en utbildning som an-

103

ordnas av en annan huvudman, ska ansökan omedelbart sändas vidare till Prop. 2009/10:165 denne.

Mottagande och antagning

8 § En elev som har gått ut grundsärskolan har alltid rätt att tas emot i gymnasiesärskolan.

I annat fall ska frågan om en elev tillhör målgruppen för gymnasiesär- skolan prövas av elevens hemkommun. Ett sådant beslut ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Samråd med eleven och elevens vårdnadshavare ska ske när utredningen genomförs.

De ungdomar som tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan har rätt att bli mottagna i gymnasiesärskola med offentlig huvudman om utbild- ningen påbörjas under tiden till och med det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år.

9 § Huvudmannen prövar frågor om antagning av en elev som ska tas emot i gymnasiesärskolan.

Huvudmannen ska efter samråd med eleven och elevens vårdnads- havare avgöra om en elev i gymnasiesärskolan ska gå på

1.ett nationellt program,

2.ett specialutformat program, eller

3.ett individuellt program.

Utbildning på ett individuellt program ska erbjudas elever som inte kan följa ett nationellt eller specialutformat program.

Information till hemkommunen

10 § När en elev börjar eller slutar vid en gymnasiesärskola med annan huvudman än hemkommunen, ska huvudmannen snarast meddela detta till hemkommunen.

Elevers närvaro och information om frånvaro

11 § En elev i gymnasiesärskolan ska delta i den verksamhet som an- ordnas för att ge den avsedda utbildningen, om eleven inte har giltigt skäl att utebli.

Om en elev i gymnasiesärskolan utan giltigt skäl uteblir från den verk- samhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, ska rektorn se till att elevens vårdnadshavare samma dag informeras om att eleven har varit frånvarande. Om det finns särskilda skäl behöver elevens vårdnads- havare inte informeras samma dag.

Avgifter

12 § Utbildningen i gymnasiesärskolan ska vara avgiftsfri.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg

som behövs för en tidsenlig utbildning.

104

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

Prop. 2009/10:165

13 § Trots 12 § får det förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.

I samband med skolresor och liknande aktiviteter får det, trots övriga bestämmelser i denna lag, i enstaka fall under ett läsår förekomma kost- nader som ersätts av eleven eller dennes vårdnadshavare på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska vara öppna för alla elever. Ersättningen får inte överstiga huvudmannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.

Modersmålsundervisning

14 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk om

1.språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2.eleven har goda kunskaper i språket.

Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska erbjudas även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om modersmålsundervisning. Sådana föreskrifter får innebära att modersmålsundervisning ska erbjudas i ett språk bara om ett visst antal elever önskar sådan undervisning i det språket.

Individuell studieplan

15 § För varje elev ska det finnas en individuell studieplan. Den ska innehålla uppgifter om det program som eleven går på. De val av kurser som eleven gjort ska också anges. Vidare ska det av planen framgå eventuella överenskommelser och om det finns behov av särskilt stöd för att eleven ska nå målen med utbildningen. Elevens synpunkter ska in- hämtas och beaktas vid utformandet av den individuella studieplanen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om den individuella studieplanen.

Utvecklingssamtal

16 § Minst en gång varje termin ska rektorn se till att eleven ges en samlad information om elevens kunskapsutveckling och studiesituation (utvecklingssamtal). Utvecklingssamtalet ska genomföras med elevens individuella studieplan som grund.

En elevs vårdnadshavare ska få sådan information som avses i första stycket.

Betyg

Tillämpliga bestämmelser

17 § Allmänna

bestämmelser om betyg och betygssättning finns i

3 kap. 13–21 §§.

 

105

Betygssättning

Prop. 2009/10:165

18 § Betyg ska sättas på varje avslutad kurs. Betyg ska dock inte sättas

 

på verksamhetsträning.

 

Om en elev har läst en kurs enligt gymnasieskolans ämnesplan ska be-

 

tyg sättas i enlighet med de bestämmelser som gäller för betygssättning i

 

gymnasieskolan. I övriga fall gäller 19 och 20 §§.

 

19 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D eller E an-

 

vändas. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E.

 

För den elev som inte uppnår kraven för betyget E ska ett intyg ut-

 

färdas om att eleven deltagit i kursen. Intyget utfärdas av rektorn.

 

20 § Betyg ska grundas på en bedömning av elevens kunskaper i för-

 

hållande till bestämda kunskapskrav.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

 

föreskrifter om kunskapskrav.

 

Interkommunal ersättning och bidrag till enskild huvudman

 

21 § Bestämmelser om interkommunal ersättning finns i 19 kap. 22 §.

 

Bestämmelser om bidrag från en elevs hemkommun till enskild

 

huvudman finns i 19 kap. 25 §.

 

19 kap. Utbildning på program i gymnasiesärskolan

 

Kapitlets innehåll

 

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om program (2–11 §§),

–bestämmelser om utbildning på program vid en gymnasiesärskola med offentlig huvudman (12–22 §§), och

–bestämmelser om utbildning på program vid en fristående gymnasie- särskola (23–29 §§).

Allmänna bestämmelser om program

Nationella program

2 § De nationella programmen i gymnasiesärskolan är

–estetiska programmet,

–fordonsprogrammet,

–handels- och administrationsprogrammet,

–hantverksprogrammet,

–hotell- och restaurangprogrammet,

–industriprogrammet,

–medieprogrammet, och

–naturbruksprogrammet.

För varje nationellt program ska det finnas programmål.

106

3 § Undervisningen på de nationella programmen ska omfatta följande Prop. 2009/10:165 ämnen:

–svenska eller svenska som andraspråk,

–engelska,

–matematik,

–samhällskunskap,

–religionskunskap,

–naturkunskap,

–idrott och hälsa, och

–estetisk verksamhet.

Dessutom ska det, för elever som ska erbjudas modersmålsundervis- ning, som ämne finnas modersmål. På estetiska programmet ska det finnas estetiska ämnen som ämnesblock och på övriga program yrkes- ämnen. Det ska också finnas individuellt val och lokalt tillägg.

Den totala undervisningstiden ska vara minst 3 600 timmar. I timplaner finns riktvärden för undervisningens omfattning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om riktvärden för undervisningstiden för ämnen och ämnesblock på nationella program.

Specialutformade program

4 § Ett specialutformat program ska i fråga om utbildningens nivå motsvara ett nationellt program. Det kan utformas individuellt för en elev eller gemensamt för en grupp elever.

Huvudmannen ska fastställa en plan för varje specialutformat program. Om programmet är avsett för en grupp elever, ska huvudmannen även fastställa programmål.

Bestämmelserna i 3 § ska även tillämpas på undervisningen på special- utformade program.

Beslut om program

5 § Rektorn beslutar, efter samråd med eleven och elevens vårdnads- havare, vilket nationellt eller specialutformat program som en elev ska gå på. En elev som har tagits emot på ett nationellt eller ett specialutformat program får, om rektorn bedömer att eleven kan klara av det, läsa kurser enligt gymnasieskolans ämnesplaner.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om urval bland mottagna sökande.

Individuella program

6 § Ett individuellt program ska ge eleven yrkesträning eller verksam- hetsträning eller på annat sätt möta elevens speciella utbildningsbehov. Programmet kan även syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt program eller ett specialutformat program.

Huvudmannen avgör om en elev som tas emot på ett individuellt program ske ges yrkesträning eller verksamhetsträning.

107

7 § Om eleven får yrkesträning ska, såvida rektorn bedömer att eleven Prop. 2009/10:165 kan klara av det, utbildningen omfatta ämnena svenska, svenska som

andraspråk, matematik, samhällsorientering, idrott och hälsa och estetisk verksamhet samt yrkesträning och praktik.

Rektorn får besluta att en elev ska läsa en kombination av ämnen och sådana verksamhetsområden som anges i 8 §, om eleven har förutsätt- ningar för det.

8 § Om eleven får verksamhetsträning ska, såvida rektorn bedömer att eleven kan klara av det, utbildningen omfatta verksamhetsområdena kommunikation och socialt samspel, verklighetsuppfattning och om- världskunskap, estetisk verksamhet, idrott och hälsa samt vardagsaktivi- teter. Praktik får också förekomma om rektorn bedömer att det är till nytta för eleven.

Rektorn får besluta att en elev ska läsa en kombination av verksam- hetsområden och sådana ämnen som anges i 7 §, om eleven har förutsätt- ningar för det.

9 § För de elever på det individuella programmet som ska erbjudas modersmålsundervisning ska modersmål finnas som ämne.

Bemyndiganden

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.undervisningstid utöver vad som följer av 3 §,

2.undervisningen på individuella program för elever som enligt rektors beslut med stöd av 7 och 8 §§ får läsa en kombination av ämnen och verksamhetsområden,

3.avvikelser från 3 § första och andra styckena och timplanerna, om det behövs med hänsyn till elevernas förmåga, samt

4.andra begränsade avvikelser från 3 § första och andra styckena och timplanerna.

Fullföljande av utbildning

11 § Elever som har påbörjat utbildningen i gymnasiesärskolan senast under det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år får, utom i det fall som avses i 23 § andra stycket, fullfölja utbildningen hos huvudmannen under fyra läsår. Detta gäller även om de förhållanden som låg till grund för mottagandet ändras under studietiden.

Det som sägs i första stycket om rätt att fullfölja utbildningen gäller även i den nya hemkommunen, om eleven flyttar till en annan kommun under studietiden.

108

Utbildning på program vid en gymnasiesärskola med offentlig

Prop. 2009/10:165

huvudman

 

Hemkommunens ansvar

 

12 § För var och en som enligt denna lag har rätt att gå i gymnasiesär-

 

skolan ska hemkommunen svara för att sådan utbildning kommer till

 

stånd.

 

Denna skyldighet ska fullgöras genom att hemkommunen anordnar

 

gymnasiesärskola i den omfattning som krävs för att bereda utbildning åt

 

alla i kommunen som har rätt till sådan utbildning. Hemkommunen får

 

även komma överens med en annan kommun eller med ett landsting om

 

att någon av dessa i en skolenhet med gymnasiesärskola ska ta emot

 

elever vars gymnasiesärskoleutbildning hemkommunen ansvarar för.

 

Mottagande i en annan kommun

 

13 § En elev har rätt att bli mottagen i en gymnasiesärskola som anord-

 

nas av en annan kommun än hemkommunen, om eleven med hänsyn till

 

sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens

 

gymnasiesärskola. Innan kommunen fattar beslut om att ta emot en sådan

 

elev ska den inhämta yttrande från elevens hemkommun.

 

14 § En kommun får även i andra fall än som avses i 13 § ta emot en

 

elev från en annan kommun i sin gymnasiesärskola efter önskemål av

 

elevens vårdnadshavare.

 

Landsting

 

15 § Efter överenskommelse med en kommun får ett landsting vara

 

huvudman för utbildning på nationella, specialutformade och indivi-

 

duella program.

 

Erbjudande om utbildning på nationella program

 

16 § Varje kommun ska erbjuda de elever som ska gå på ett nationellt

 

program ett urval av olika program. Kommunen ska sträva efter att ur-

 

valet ska vara allsidigt.

 

Antalet platser på de olika programmen ska anpassas med hänsyn till

 

elevernas önskemål.

 

Ett sådant erbjudande ska avse utbildning som anordnas inom

 

kommunen eller i en annan kommun eller ett landsting i enlighet med

 

samverkansavtal.

 

Erbjudande om utbildning på specialutformade och individuella program

 

17 § Varje kommun ska erbjuda ett specialutformat program eller ett

 

individuellt program till de elever som ska gå på ett sådant program.

 

Detsamma gäller den elev som har tagits emot på ett nationellt program

 

men har avbrutit studierna.

109

 

Ett sådant erbjudande ska avse utbildning som anordnas inom Prop. 2009/10:165 kommunen eller i en annan kommun eller ett landsting i enlighet med

samverkansavtal.

Kommunens organisation av sin gymnasiesärskola

18 § Varje kommun ska vid utformningen av gymnasiesärskolan be- akta vad som för eleverna är ändamålsenligt från kommunikationssyn- punkt.

Varje kommun som anordnar gymnasiesärskola ska så långt det är möjligt organisera gymnasiesärskolan så att ingen elev på grund av skol- gången behöver bo utanför det egna hemmet.

I lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade finns föreskrifter om stöd och service i form av boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utan- för föräldrahemmet.

Placering vid en skolenhet

19 § En elev ska placeras vid den av kommunens skolenheter där eleven önskar gå eller elevens vårdnadshavare önskar att eleven ska gå. Om den önskade placeringen skulle medföra att en annan elevs berätti- gade krav på placering vid en skolenhet nära hemmet åsidosätts ska dock kommunen frångå önskemålet och placera eleven vid en annan skolenhet inom sin gymnasiesärskola.

Kommunen får frångå ett önskemål och placera eleven vid en annan skolenhet inom sin gymnasiesärskola, om den önskade placeringen skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter upp- står för kommunen.

Den som har blivit placerad vid en viss skolenhet ska få gå kvar där om inte något annat följer av andra stycket.

Skolskjuts i hemkommunen

20 § Elever i gymnasiesärskola med offentlig huvudman har rätt till kostnadsfri skolskjuts från en plats i anslutning till elevens hem till den plats där utbildningen bedrivs och tillbaka, om sådan skjuts behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållanden, elevens funktionsned- sättning eller någon annan särskild omständighet.

Denna rätt gäller dock inte elever som väljer att gå i en annan skolen- het än den där kommunen annars skulle ha placerat dem eller som går i en annan kommuns gymnasiesärskola med stöd av 13 eller 14 §§. I de fall då det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter ska kommunen även anordna skolskjuts i dessa fall.

Elevens hemkommun eller det landsting som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts anordnas enligt första stycket.

110

Skolskjuts i en annan kommun än hemkommunen

Prop. 2009/10:165

21 § En elev som med stöd av 13 § går i en annan kommuns gymnasie-

 

särskola och som på grund av skolgången måste övernatta i den

 

kommunen har rätt till skolskjuts mellan den tillfälliga bostaden och den

 

plats där utbildningen bedrivs under samma förutsättningar som gäller

 

för elever som är hemmahörande i kommunen.

 

Den kommun som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts

 

anordnas enligt första stycket. Kommunens kostnader för detta ska er-

 

sättas av elevens hemkommun.

 

Interkommunal ersättning

 

22 § Hemkommunen ska i sådana fall som avses i 13 § betala ersätt-

 

ning för kostnaderna för elevens utbildning till den kommun som har

 

tagit emot eleven.

 

Även i de fall som avses i 14 § ska hemkommunen betala ersättning till

 

den mottagande kommunen. Om kommunerna i ett sådant fall inte

 

kommer överens om annat, får regeringen eller den myndighet som

 

regeringen bestämmer, efter ansökan från någon av de berörda kommu-

 

nerna, besluta vilket belopp som hemkommunen ska betala till den

 

kommun som har tagit emot eleven.

 

En kommuns skyldighet att betala ersättning enligt första eller andra

 

stycket gäller endast för sådana elever vars hemkommuner var skyldiga

 

att erbjuda utbildning i gymnasiesärskolan vid den tidpunkt då utbild-

 

ningen påbörjades.

 

Utbildning på program vid en fristående gymnasiesärskola

 

Mottagande

 

23 § Varje fristående skola med gymnasiesärskola ska vara öppen för

 

alla elever som har rätt till utbildning i en gymnasiesärskola med offent-

 

lig huvudman.

 

Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbildning åt en

 

elev om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven

 

enligt 27 § andra stycket.

 

Urval

 

24 § Om det inte finns plats för alla sökande till en fristående skola

 

med gymnasiesärskola, ska urvalet göras på grunder som Statens skolin-

 

spektion godkänner.

 

Bidrag från hemkommunen

 

25 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev

 

vid skolenheten.

 

Bidraget består av ett grundbelopp enligt 26 § och i vissa fall ett

 

tilläggsbelopp enligt 27 §.

111

 

26 § Grundbeloppet ska avse ersättning för

1.undervisning,

2.lärverktyg,

3.elevhälsa,

4.måltider,

5.administration,

6.mervärdesskatt, och

7.lokalkostnader.

Grundbeloppet ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till utbildning i gymnasiesärskola som kommunen erbjuder.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om det grundbelopp som hemkommunen ska betala, om kommunen inte erbjuder utbildning i gymnasiesärskolan.

27 § Tilläggsbelopp ska lämnas för elever som har ett omfattande be- hov av särskilt stöd eller ska erbjudas modersmålsundervisning.

Hemkommunen är inte skyldig att betala tilläggsbelopp för en elev som är i behov av särskilt stöd, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Skolskjuts

28 § Hemkommunen ska anordna skolskjuts för elever som går i fristå- ende gymnasiesärskola inom kommunen under samma förutsättningar som enligt 20 § andra stycket andra meningen gäller för elever som valt en annan skolenhet än den där kommunen annars skulle ha placerat dem.

Insyn

29 § Den kommun där den fristående skolan är belägen har rätt till insyn i verksamheten.

20 kap. Kommunal vuxenutbildning Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser (2–9 §§),

–bestämmelser om kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå (10–15 §§),

–bestämmelser om kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå (16–23 §§),

–bestämmelser om betyg (24–31 §§),

–bestämmelser om validering (32 och 33 §§), och

–bestämmelser om intyg (34 och 35 §§).

Prop. 2009/10:165

112

Allmänna bestämmelser

Prop. 2009/10:165

Övergripande mål

2 § Målet för den kommunala vuxenutbildningen är att vuxna ska stödjas och stimuleras i sitt lärande. De ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet samt att främja sin personliga utveckling.

Utgångspunkten för utbildningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar.

De som fått minst utbildning ska prioriteras.

Utbildningens nivåer

3 § Kommunerna ska tillhandahålla kommunal vuxenutbildning. Utbildningen ska tillhandahållas på grundläggande nivå och gymnasial

nivå.

Utbildningens syfte

4 § Utbildning på grundläggande nivå syftar till att ge vuxna sådana kunskaper som de behöver för att delta i samhälls- och arbetslivet. Den syftar också till att möjliggöra fortsatta studier.

Utbildning på gymnasial nivå syftar till att ge vuxna kunskaper på en nivå som motsvarar den som utbildningen i gymnasieskolan ska ge.

Kurser och gymnasiepoäng

5 § Utbildningen bedrivs i form av kurser och på gymnasial nivå även i form av ett gymnasiearbete.

På gymnasial nivå betecknas kursernas och gymnasiearbetets omfatt- ning med gymnasiepoäng.

6 § För varje kurs ska det finnas en kursplan när det gäller utbildning på grundläggande nivå och en ämnesplan när det gäller utbildning på gymnasial nivå.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kursplaner, ämnesplaner och gymnasiepoäng. Sådana föreskrifter får innebära att kursplaner eller ämnesplaner inte ska finnas eller att gymnasiepoäng inte ska beräknas för vissa kurser.

Avgifter

7 § Utbildningen ska vara avgiftsfri, om inte något annat följer av denna lag eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 21 §. Det får dock förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.

Huvudmannen får bestämma att böcker och andra lärverktyg, som varje elev har för eget bruk och får behålla som sin egendom, ska an-

skaffas av eleverna själva eller erbjudas mot avgifter som högst mot-

113

svarar huvudmannens anskaffningskostnader. Lärverktyg som används i Prop. 2009/10:165 utbildningen ska i övrigt tillhandahållas utan kostnad för eleverna.

Avgifter får inte tas ut i samband med ansökan om plats.

Individuella studieplaner

8 § För varje elev ska det finnas en individuell studieplan. Planen ska innehålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål och planerad om- fattning av studierna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om den individuella studieplanen.

Rätt att fullfölja utbildningen

9 § Den som har antagits till en kurs har rätt att fullfölja kursen. Huvudmannen får dock besluta att utbildningen på kursen ska upphöra,

om eleven saknar förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller annars inte gör tillfredsställande framsteg.

Den vars utbildning på grundläggande nivå har upphört enligt andra stycket ska på nytt beredas sådan utbildning, om det finns särskilda skäl för det. Den vars utbildning på gymnasial nivå har upphört enligt andra stycket får på nytt beredas sådan utbildning, om det finns särskilda skäl för det.

Utbildningen får avbrytas även enligt bestämmelserna i 5 kap. 17– 20 §§.

Kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå

Kommunens ansvar

10 § Hemkommunen ansvarar för att de som enligt 11 § har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå och önskar det, också får delta i sådan utbildning.

Varje kommun ska aktivt verka för att nå de vuxna i kommunen som har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå och för att motivera dem att delta i sådan utbildning.

Rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå

11 § En vuxen har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå från och med andra kalenderhalvåret det år då han eller hon fyller 20 år, om han eller hon

1.är bosatt i landet,

2.saknar sådana kunskaper som normalt uppnås i grundskolan, och

3.har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Den som har rätt att delta i utbildning enligt första stycket har rätt att delta i sådan utbildning även i en annan kommun än hemkommunen, om utbildningen tillhandahålls där.

114

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får Prop. 2009/10:165 meddela föreskrifter om att rätt enligt första stycket ska inträda tidigare

än vad som anges där.

Första och andra styckena gäller inte intagna i kriminalvårdsanstalt. Av 24 kap. 10 § framgår att Kriminalvården ansvarar för deras utbildning.

Utbildning på ett annat språk än svenska

12 § Om en elev i utbildning på grundläggande nivå har bristfälliga kunskaper i svenska språket, får utbildningen tillhandahållas på elevens modersmål eller något annat språk som eleven behärskar. Sådan utbild- ning ska kompletteras med undervisning eller träning i svenska språket.

Ansökan och mottagande

13 § En ansökan om att delta i utbildning på grundläggande nivå ska ges in till den sökandes hemkommun. En sökande ska tas emot till ut- bildningen, om de villkor som anges i 11 § är uppfyllda.

14 § Om en ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvudman, ska hemkommunen skyndsamt sända ansökan vidare till den huvudmannen. Till ansökan ska ett yttrande fogas där hemkommunen redovisar sin bedömning av om den sökande uppfyller de villkor som anges i 11 §.

Den huvudman som anordnar en utbildning beslutar om den sökande ska tas emot till utbildningen. Den andra huvudmannen får ta emot den sökande, även om hemkommunen har bedömt att den sökande inte har rätt att delta i utbildningen.

Interkommunal ersättning

15 § En kommun, som i sin utbildning på grundläggande nivå har en elev som kommer från en annan kommun, ska få ersättning för sina kost- nader för den elevens utbildning från elevens hemkommun. Detta gäller endast om hemkommunen har bedömt eller, efter överklagande av ett beslut enligt 14 § andra stycket, beslut har meddelats att eleven har rätt att delta i utbildningen.

Kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå

Huvudmannens ansvar

16 § Varje kommun ska erbjuda utbildning på gymnasial nivå. Hem- kommunen ansvarar för att de som enligt 19 § har rätt att delta i en ut- bildning och önskar delta i den, också får det. Kommunerna ska sträva efter att därutöver erbjuda utbildning som svarar mot efterfrågan och behov.

115

17 § Varje kommun ska informera om möjligheterna till utbildning på Prop. 2009/10:165 gymnasial nivå och aktivt verka för att vuxna i kommunen deltar i sådan

utbildning.

18 § Ett landsting får tillhandahålla utbildning på gymnasial nivå inom områdena naturbruk och omvårdnad. Efter överenskommelse med en kommun får landstinget tillhandahålla utbildning på gymnasial nivå även inom andra områden.

Rätt att delta i utbildning på gymnasial nivå

19 § En vuxen som är behörig att delta i utbildning på gymnasial nivå enligt 20 § och som har en examen från ett yrkesprogram i gymnasie- skolan enligt 16 kap. 27 § men inte uppnått grundläggande behörighet till högskolestudier har rätt att delta i utbildning på gymnasial nivå i syfte att uppnå en sådan behörighet.

Den som har rätt att delta i utbildning på gymnasial nivå enligt första stycket har rätt att delta i sådan utbildning i en annan kommun än sin hemkommun eller ett landsting om utbildningen finns där och inte er- bjuds av hemkommunen. I ett sådant fall är hemkommunen skyldig att ersätta den mottagande kommunens kostnader. Bestämmelserna i 15 kap. 32 § ska tillämpas när det gäller ungdomar till och med första kalender- halvåret det år de fyller 20 år.

Behörighet till utbildning på gymnasial nivå

20 § En vuxen är behörig att delta i utbildning på gymnasial nivå från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år, om han eller hon

1.är bosatt i landet,

2.saknar sådana kunskaper som utbildningen syftar till att ge,

3.har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen, och

4.i övrigt uppfyller föreskrivna villkor.

Behörig är också den som är yngre än vad som anges i första stycket, men har slutfört utbildning på ett nationellt program i gymnasieskolan eller likvärdig utbildning och uppfyller övriga behörighetsvillkor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om behörighetsvillkor. Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om att behörighet enligt första stycket ska inträda tidigare än vad som anges där.

Första och andra styckena gäller inte intagna i kriminalvårdsanstalt. Av 24 kap. 10 § framgår att Kriminalvården ansvarar för deras utbildning.

Ansökan

 

21 § En ansökan om att delta i utbildning på gymnasial nivå ska ges in

 

till den sökandes hemkommun.

 

Om ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvudman

 

ska hemkommunen skyndsamt sända ansökan vidare till den huvud-

 

mannen. Till ansökan ska fogas ett yttrande av vilket det framgår om

116

hemkommunen åtar sig att svara för kostnaderna för den sökandes ut- Prop. 2009/10:165 bildning. Ett yttrande behövs inte om det är onödigt med hänsyn till en

tidigare överenskommelse.

Åtagande att svara för kostnaderna ska alltid lämnas om den sökande

 

med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få delta

 

i utbildning hos en annan huvudman. Ett åtagande gäller även om den

 

sökande därefter byter hemkommun.

 

Mottagande

 

22 § Den huvudman som anordnar utbildning på gymnasial nivå be-

 

slutar om den sökande ska tas emot till utbildningen.

 

Hemkommunen ska ta emot en sökande om de behörighetsvillkor som

 

anges i 20 § är uppfyllda.

 

En kommun ska ta emot en behörig sökande från en annan kommun

 

och ett landsting ska ta emot en behörig sökande, om hemkommunen har

 

åtagit sig eller, efter överklagande enligt 28 kap. 12 §, ska åta sig att

 

svara för kostnaderna för den sökandes utbildning.

 

Antagning

 

23 § Den huvudman som anordnar utbildning på gymnasial nivå be-

 

slutar om en sökande ska antas till utbildningen. Detta gäller inte en

 

sökande som avses i 19 §.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

 

föreskrifter om urval bland mottagna sökande.

 

Betyg

 

Tillämpliga bestämmelser

 

24 § Allmänna bestämmelser om betyg och betygssättning finns i

 

3 kap. 13–21 §§.

 

Betygssättning

 

25 § Betyg ska sättas på varje avslutad kurs och efter genomfört

 

gymnasiearbete.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

 

meddela ytterligare föreskrifter om betygssättning och om gymnasie-

 

arbetet i övrigt. Sådana föreskrifter får innebära att betyg inte ska sättas

 

på vissa kurser.

 

26 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D, E eller F

 

användas. Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D och E.

 

Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E. Betyg för icke

 

godkänt resultat betecknas med F.

 

27 § Betyg på kurser i utbildning på grundläggande nivå ska grundas

 

på en bedömning av elevens kunskaper i förhållande till såväl uppställda

117

 

kunskapsmål i kursplaner som betygskriterier. Betyg på kurser i utbild- Prop. 2009/10:165 ning på gymnasial nivå ska grundas på en bedömning av elevens kun-

skaper i förhållande till såväl uppställda kunskapsmål i ämnesplaner som kunskapskrav.

Betygskriterier ska finnas för varje kurs i utbildning på grundläggande

 

nivå där betyg ska sättas. Kunskapskrav ska finnas för varje kurs i

 

utbildning på gymnasial nivå där betyg ska sättas.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

 

föreskrifter om betygskriterier och kunskapskrav.

 

28 § Om det finns särskilda skäl, får det vid betygssättningen bortses

 

från enstaka betygskriterier eller kunskapskrav eller från enstaka delar av

 

sådana kriterier eller krav. Med särskilda skäl avses funktionsnedsättning

 

eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur

 

och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna uppfylla kraven

 

för ett visst kriterium eller nå ett visst kunskapskrav. De kriterier eller

 

krav som rör säkerhet och de som hänvisar till lagar, förordningar eller

 

myndigheters föreskrifter ska dock alltid uppfyllas.

 

29 § Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper i en

 

kurs på grund av elevens bristande deltagande, ska betyg inte sättas på

 

kursen.

 

Prövning

 

30 § Den som är bosatt i landet och vill ha betyg från kommunal

 

vuxenutbildning ska ha möjlighet att genomgå prövning i alla kurser som

 

det sätts betyg på och i gymnasiearbete. Detta gäller även den som tidi-

 

gare har fått betyg på kursen eller gymnasiearbetet. Den som är elev i

 

gymnasieskolan får dock inte genomgå prövning i en kurs eller ett

 

gymnasiearbete, om eleven har fått minst betyget E på kursen eller

 

gymnasiearbetet.

 

Prövning får göras bara hos en huvudman som anordnar den aktuella

 

kursen eller, när det gäller gymnasiearbete, utbildning inom det kun-

 

skapsområde som gymnasiearbetet avser.

 

Med prövning i en kurs avses en bedömning av kunskaper i förhållande

 

till såväl uppställda kunskapsmål i kursplaner eller ämnesplaner som

 

betygskriterier respektive kunskapskrav.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

 

ytterligare föreskrifter om prövning.

 

31 § Prövningen ska göras av en eller flera lärare. Om prövningen

 

genomförs av två eller flera lärare och dessa inte kan enas om ett betyg

 

ska betyget sättas av rektorn.

 

Validering

 

32 § En elev i kommunal vuxenutbildning kan få sina kunskaper och

 

sin kompetens validerade. Med validering avses en process som innebär

 

en strukturerad bedömning, värdering och dokumentation samt ett er-

118

 

kännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats.

Rektorn ska verka för att valideringen sker i enlighet med lag och andra författningar.

33 § Den som får sina kunskaper och sin kompetens bedömda vid en validering ska ha möjlighet att få dessa dokumenterade skriftligt. Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även en slutförd validering.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om validering.

Intyg

34 § Den som genomgått en kurs i kommunal vuxenutbildning och vill få sina kunskaper dokumenterade på annat sätt än genom betyg ska få ett intyg.

Huvudmannen ansvarar för att eleverna informeras om möjligheten att få ett intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att intyg alltid ska utfärdas efter vissa kurser.

35 § Rektorn utfärdar intyg.

Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även för intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om intyg.

21 kap. Särskild utbildning för vuxna Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser (2–9 §§),

–bestämmelser om särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå (10–12 §§),

–bestämmelser om särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå (13–16 §§),

–bestämmelser om betyg (17–20 §§),

–bestämmelser om validering (21 och 22 §§), och

–bestämmelser om intyg (23 och 24 §§).

Allmänna bestämmelser

Övergripande mål

2 § Målet för den särskilda utbildningen för vuxna är att vuxna med utvecklingsstörning ska stödjas och stimuleras i sitt lärande. De ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att stärka

Prop. 2009/10:165

119

sin ställning i arbets- och samhällslivet samt att främja sin personliga Prop. 2009/10:165 utveckling.

Utgångspunkten för utbildningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar.

De som fått minst utbildning ska prioriteras.

Av 29 kap. 8 § följer att det som i denna lag sägs om personer med ut- vecklingsstörning ska gälla också för vissa andra vuxna.

Utbildningens nivåer

3 § Kommunerna ska tillhandahålla särskild utbildning för vuxna. Utbildningen ska tillhandahållas på grundläggande nivå och gymnasial

nivå.

Utbildningens syfte

4 § Utbildning på grundläggande nivå syftar till att ge vuxna kunskaper på en nivå som motsvarar den som utbildningen i grundsärskolan ska ge.

Utbildning på gymnasial nivå syftar till att ge vuxna kunskaper på en nivå som motsvarar den som utbildningen på nationella eller specialut- formade program i gymnasiesärskolan ska ge.

Kurser

5 § Utbildningen bedrivs i form av kurser. För varje kurs ska det finnas en kursplan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kursplaner.

Avgifter

6 § Utbildningen ska vara avgiftsfri. Det får dock förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.

Huvudmannen får bestämma att böcker och andra lärverktyg, som varje elev har för eget bruk och får behålla som sin egendom, ska an- skaffas av eleverna själva eller erbjudas mot avgifter som högst mot- svarar huvudmannens anskaffningskostnader. Lärverktyg som används i utbildningen ska i övrigt tillhandahållas utan kostnad för eleverna.

Avgifter får inte tas ut i samband med ansökan om plats.

Ansökan, mottagande och antagning

7 § En ansökan om att delta i utbildning ska ges in till den sökandes hemkommun.

Om ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvudman, ska hemkommunen skyndsamt sända ansökan vidare till den huvud- mannen. Till ansökan ska fogas ett yttrande av vilket det framgår om hemkommunen åtar sig att svara för kostnaderna för den sökandes ut-

120

bildning. Ett sådant yttrande behövs inte om det är onödigt med hänsyn Prop. 2009/10:165 till tidigare överenskommelse.

Den huvudman som anordnar en utbildning beslutar om den sökande

 

ska tas emot till utbildningen. En huvudman är skyldig att till sin utbild-

 

ning ta emot sökande som kommer från andra kommuner, om hem-

 

kommunerna har åtagit sig att svara för kostnaderna för deras utbildning.

 

Den huvudman som anordnar en utbildning på gymnasial nivå beslutar

 

om en sökande ska antas till utbildningen.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

 

föreskrifter om urval bland mottagna sökande till utbildning på gymna-

 

sial nivå.

 

Individuella studieplaner

 

8 § För varje elev ska det finnas en individuell studieplan. Planen ska

 

innehålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål och planerad om-

 

fattning av studierna.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

 

föreskrifter om den individuella studieplanen.

 

Rätt att fullfölja utbildningen

 

9 § Den som har antagits till en kurs har rätt att fullfölja kursen.

 

Huvudmannen får dock besluta att utbildningen på kursen ska upphöra

 

om eleven saknar förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller

 

annars inte gör tillfredsställande framsteg.

 

Den vars utbildning på grundläggande nivå har upphört enligt andra

 

stycket ska på nytt beredas sådan utbildning, om det finns särskilda skäl

 

för det. Den vars utbildning på gymnasial nivå har upphört enligt andra

 

stycket får på nytt beredas sådan utbildning, om det finns särskilda skäl

 

för det.

 

Utbildningen får avbrytas även enligt bestämmelserna i 5 kap. 17–

 

20 §§.

 

Särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå

 

Kommunens ansvar

 

10 § Hemkommunen ansvarar för att de som enligt 11 § har rätt att

 

delta i utbildning på grundläggande nivå och önskar det, också får delta i

 

sådan utbildning.

 

Varje kommun ska aktivt verka för att nå de vuxna i kommunen som

 

har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå och för att motivera

 

dem att delta i sådan utbildning.

 

Rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå

 

11 § En vuxen med utvecklingsstörning har rätt att delta i utbildning på

 

grundläggande nivå från och med andra kalenderhalvåret det år han eller

 

hon fyller 20 år, om han eller hon

121

 

1. är bosatt i landet,

2.saknar sådana kunskaper som utbildningen i grundsärskolan syftar till att ge, och

3.har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Första stycket gäller inte intagna i kriminalvårdsanstalt. Av 24 kap. 10 § framgår att Kriminalvården ansvarar för deras utbildning.

Utbildning på ett annat språk än svenska

12 § Om en elev i utbildning på grundläggande nivå har bristfälliga kunskaper i svenska språket, får utbildningen tillhandahållas på elevens modersmål eller något annat språk som eleven behärskar. Sådan utbild- ning ska kompletteras med undervisning eller träning i svenska språket.

Särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå

Huvudmannens ansvar

13 § Varje kommun ska erbjuda utbildning på gymnasial nivå. Kommunerna ska sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot efterfrågan och behov.

14 § Varje kommun ska informera om möjligheterna till utbildning på gymnasial nivå och aktivt verka för att de vuxna i kommunen som är behöriga deltar i sådan utbildning.

15 § Ett landsting får efter överenskommelse med en kommun till- handahålla utbildning på gymnasial nivå.

Behörighet till utbildning på gymnasial nivå

16 § En vuxen med utvecklingsstörning är behörig att delta i utbildning på gymnasial nivå från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år, om han eller hon

1.är bosatt i landet,

2.saknar sådana kunskaper som utbildningen syftar till att ge,

3.har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen, och

4.i övrigt uppfyller föreskrivna villkor.

Behörig är också den som är yngre än vad som anges i första stycket, men har slutfört utbildning i gymnasiesärskolan eller likvärdig utbildning och uppfyller övriga behörighetsvillkor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om behörighetsvillkor.

Första och andra styckena gäller inte intagna i kriminalvårdsanstalt. Av 24 kap. 10 § framgår att Kriminalvården ansvarar för deras utbildning.

Prop. 2009/10:165

122

Betyg

Prop. 2009/10:165

Tillämpliga bestämmelser

 

17 § Allmänna bestämmelser om betyg och betygssättning finns i

 

3 kap. 13–21 §§.

 

Betygssättning

 

18 § Betyg ska sättas på varje avslutad kurs, dock inte på kurser som

 

motsvarar träningsskolan inom grundsärskolan.

 

Inom den del av särskild utbildning för vuxna som motsvarar tränings-

 

skolan ska, i stället för betyg, ett intyg om att eleven har deltagit i kursen

 

utfärdas efter avslutad kurs.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

 

meddela ytterligare föreskrifter om betygssättning. Sådana föreskrifter

 

får innebära att betyg inte ska sättas på vissa kurser.

 

19 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D eller E an-

 

vändas. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E. För den

 

elev som inte uppnår betyget E utfärdas ett intyg om att eleven har del-

 

tagit i kursen.

 

20 § Betyg ska grundas på en bedömning av elevens kunskaper i för-

 

hållande till såväl uppställda kunskapsmål i kursplaner som betygskri-

 

terier.

 

Betygskriterier ska finnas för varje kurs där betyg ska sättas.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

 

föreskrifter om betygskriterier.

 

Validering

 

21 § En elev i särskild utbildning för vuxna kan få sina kunskaper och

 

sin kompetens validerade. Med validering avses en process som innebär

 

en strukturerad bedömning, värdering och dokumentation samt ett er-

 

kännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende

 

av hur de förvärvats.

 

Rektorn ska verka för att valideringen sker i enlighet med lag och

 

andra författningar.

 

22 § Den som får sina kunskaper och sin kompetens bedömda vid en

 

validering ska ha möjlighet att få dessa dokumenterade skriftligt. Vad

 

som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller

 

även en slutförd validering.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

 

ytterligare föreskrifter om validering.

 

Intyg

 

23 § Den som genomgått en kurs i särskild utbildning för vuxna och

 

vill få sina kunskaper dokumenterade på annat sätt än genom betyg ska

123

få ett intyg. I 18 § andra stycket och 19 § finns bestämmelser om att Prop. 2009/10:165 intyg ska utfärdas i vissa andra fall.

Huvudmannen ansvarar för att eleverna informeras om möjligheten att få ett intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att intyg alltid ska utfärdas efter vissa kurser.

24 § Rektorn utfärdar intyg.

Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även för intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om intyg.

22 kap. Utbildning i svenska för invandrare Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser (2–17 §§),

–bestämmelser om betyg (18–25 §§),

–bestämmelser om validering (26 och 27 §§), och

–bestämmelser om intyg (28 och 29 §§).

Allmänna bestämmelser

Övergripande mål

2 § Målet för utbildning i svenska för invandrare är att vuxna invand- rare ska stödjas och stimuleras i sitt lärande. De ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet samt att främja sin personliga utveckling.

Utgångspunkten för utbildningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar.

Utbildningens syfte

3 § Utbildningen syftar till att ge vuxna invandrare grundläggande kunskaper i svenska språket.

Utbildningen syftar också till att ge vuxna invandrare som saknar grundläggande läs- och skrivfärdigheter möjlighet att förvärva sådana färdigheter. Läs- och skrivinlärningen får ske på elevens modersmål eller något annat språk som eleven behärskar.

Kurser

4 § Utbildningen bedrivs i form av kurser. För varje kurs ska det finnas en kursplan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kursplaner.

124

Avgifter

Prop. 2009/10:165

5 § Utbildningen ska vara avgiftsfri, om inte något annat följer av

 

denna lag eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap.

 

21 §. Det får dock förekomma enstaka inslag som kan medföra en

 

obetydlig kostnad för eleverna.

 

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg

 

som behövs för en tidsenlig utbildning. Huvudmannen får dock besluta

 

att eleverna ska hålla sig med enstaka egna lärverktyg.

 

Utbildningens omfattning

 

6 § Utbildningen ska i genomsnitt under en fyraveckorsperiod omfatta

 

minst 15 timmars undervisning i veckan. Undervisningens omfattning får

 

dock minskas om eleven begär det och huvudmannen finner att det är

 

förenligt med utbildningens syfte.

 

Samverkan med arbetslivet

 

7 § Huvudmannen ska i samarbete med Arbetsförmedlingen verka för

 

att eleven ges möjligheter att öva det svenska språket i arbetslivet och att

 

utbildning i svenska för invandrare kan kombineras med andra aktiviteter

 

som

 

– arbetslivsorientering,

 

– validering,

 

– praktik, eller

 

– annan utbildning.

 

Huvudmannen ska också verka för att utbildning i svenska för invand-

 

rare kan bedrivas under tid för vilken eleven får ersättning från sjukför-

 

säkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för att ut-

 

bildningen kan kombineras med aktiviteter som erbjuds inom hälso- och

 

sjukvården.

 

8 § Utbildningen ska kunna kombineras med förvärvsarbete.

 

9 § Huvudmannen ska samråda med den berörda arbetsgivaren och den

 

lokala arbetstagarorganisationen som arbetsgivaren är bunden till genom

 

kollektivavtal om en arbetstagares deltagande i utbildningen och utbild-

 

ningens förläggning.

 

Individuella studieplaner

 

10 § För varje elev ska det finnas en individuell studieplan. Planen ska

 

innehålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål och planerad om-

 

fattning av studierna.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

 

föreskrifter om den individuella studieplanen.

 

 

125

Kommunens ansvar

Prop. 2009/10:165

11 § Hemkommunen är skyldig att se till att utbildning i svenska för

 

invandrare erbjuds dem som enligt 13 § har rätt att delta i utbildningen.

 

Utbildningen ska finnas tillgänglig så snart som möjligt efter det att en

 

rätt till utbildning i svenska för invandrare inträtt. Om det inte finns sär-

 

skilda skäl ska utbildningen kunna påbörjas inom tre månader.

 

12 § Varje kommun ska aktivt verka för att nå dem i kommunen som

 

har rätt till utbildningen och för att motivera dem att delta i utbildningen.

 

Rätt att delta

 

13 § En person har rätt att delta i utbildning i svenska för invandrare

 

från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 16 år, om

 

han eller hon

 

1.är bosatt i landet, och

2.saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som ut- bildningen syftar till att ge.

En finländsk medborgare som stadigvarande arbetar i kommunen men är bosatt i Finland nära gränsen till Sverige och saknar sådana grund- läggande kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge, har från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 16 år också rätt att delta i utbildning i svenska för invandrare.

14 § Den som har sådana kunskaper i det danska eller norska språket att grundläggande svenskundervisning inte kan anses nödvändig har inte rätt att delta i utbildningen.

Mottagande

15 § Huvudmannen beslutar om en person ska tas emot till utbild- ningen.

Rätt att fullfölja utbildningen

16 § Den som har antagits till en kurs har rätt att fullfölja kursen. Huvudmannen får dock besluta att utbildningen på kursen ska upphöra,

om eleven saknar förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller annars inte gör tillfredsställande framsteg.

Utbildningen får avbrytas även enligt bestämmelserna i 5 kap. 17– 20 §§.

17 § Den för vilken utbildningen har upphört enligt 16 § andra stycket eller som frivilligt avbrutit utbildningen ska på nytt beredas sådan utbild- ning om det finns särskilda skäl för det.

126

Betyg

Prop. 2009/10:165

Tillämpliga bestämmelser

 

18 § Allmänna bestämmelser om betyg och betygssättning

finns i

3 kap. 13–21 §§.

 

Betygssättning

19 § Betyg ska sättas på varje avslutad kurs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om betygssättning.

20 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D, E eller F användas. Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D eller E. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E. Betyg för icke godkänt resultat betecknas med F.

21 § Betyg ska grundas på en bedömning av elevens kunskaper i för- hållande till såväl uppställda kunskapsmål i kursplaner som betygskri- terier.

Betygskriterier ska finnas för varje kurs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om betygskriterier.

22 § Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen bortses från enstaka betygskriterier eller från enstaka delar av betygskriterier. Med särskilda skäl avses funktionsnedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna uppfylla kraven för ett visst krite- rium. De kriterier som rör säkerhet och de som hänvisar till lagar, förord- ningar eller myndigheters föreskrifter ska dock alltid uppfyllas.

23 § Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper i en kurs på grund av elevens bristande deltagande, ska betyg inte sättas på kursen.

Prövning

24 § Den som är bosatt i landet och vill ha betyg från utbildning i svenska för invandrare ska ha möjlighet att genomgå prövning. Detta gäller även den som tidigare har fått betyg på kursen.

Prövning får göras endast hos en huvudman som anordnar den aktuella kursen.

Med prövning avses en bedömning av kunskaper i förhållande till såväl uppställda kunskapsmål i kursplaner som betygskriterier.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om prövning.

127

25 § Prövningen ska göras av en eller flera lärare. Om prövningen genomförs av två eller flera lärare och dessa inte kan enas om ett betyg ska betyget sättas av rektorn.

Validering

26 § En elev i utbildning i svenska för invandrare kan få sina kun- skaper och sin kompetens validerade. Med validering avses en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering och dokumentation samt ett erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats.

Rektorn ska verka för att valideringen sker i enlighet med lag och andra författningar.

27 § Den som får sina kunskaper och sin kompetens bedömda vid en validering ska ha möjlighet att få dessa dokumenterade skriftligt. Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även en slutförd validering.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om validering.

Intyg

28 § Den som genomgått en kurs i utbildning i svenska för invandrare och vill få sina kunskaper dokumenterade på annat sätt än genom betyg ska få ett intyg.

Huvudmannen ansvarar för att eleverna informeras om möjligheten att få ett intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att intyg alltid ska utfärdas efter viss utbildning.

29 § Rektorn utfärdar intyg.

Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även för intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om intyg.

23 kap. Entreprenad och samverkan Entreprenad

1 § Kommuner, landsting och enskilda huvudmän får enligt be- stämmelserna i detta kapitel med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal med en enskild fysisk eller juridisk person om att utföra uppgifter inom utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag (entreprenad).

De bestämmelser som finns för en utbildning eller en annan verksam- het enligt denna lag ska med de undantag som anges i detta kapitel gälla även vid entreprenad.

Prop. 2009/10:165

128

2 § Inom förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet, kommunal vuxen- utbildning, särskild utbildning för vuxna, utbildning i svenska för invand- rare eller sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. får uppgifter överlämnas på entreprenad.

3 § Inom grundskolan, grundsärskolan, gymnasieskolan och gymnasie- särskolan får uppgifter som inte är hänförliga till undervisningen över- lämnas på entreprenad.

4 § Inom gymnasieskolan får uppgifter som avser undervisning i karaktärsämnen som har en yrkesinriktad eller estetisk profil överlämnas på entreprenad.

Inom grundskolan, grundsärskolan, gymnasieskolan och gymnasiesär- skolan får en enskild huvudman överlämna uppgifter som avser moders- målsundervisning på entreprenad.

5 § Om det finns särskilda skäl får regeringen efter ansökan av en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman i andra fall än som anges i 2 och 4 §§ medge att kommunen, landstinget eller den enskilde huvudmannen får överlämna åt någon annan att bedriva undervisning inom skolväsendet på entreprenad.

6 § Om en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman över- lämnar uppgiften att bedriva undervisning på entreprenad, får kommunen, landstinget eller den enskilde huvudmannen överlämna den myndighetsutövning som hör till en lärares undervisningsuppgift.

Kommunen eller landstinget får när det gäller kommunal vuxenutbild- ning och särskild utbildning för vuxna överlämna även den myndighets- utövning som hör till rektorns uppgifter. Kommunen får också överlämna sådan myndighetsutövning när det gäller utbildning i svenska för invand- rare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om begränsningar när det gäller överlämnande av rektorsuppgifter som innefattar myndighetsutövning.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om entreprenader enligt 2 § och om så- dan undervisning på entreprenad som avses i 4 och 5 §§.

Samverkan

8 § En kommun får sluta avtal med en annan kommun om att denna ska ta över ansvaret för kommunens uppgifter inom förskolan, fritids- hemmet, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna, utbildning i svenska för invandrare eller sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap.

En kommun får också sluta avtal med ett landsting om att detta ska ta över ansvaret för kommunens uppgifter inom kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna.

Prop. 2009/10:165

129

9 § En kommun får som huvudman överlåta ansvaret för sådana medicinska insatser som anges i 2 kap. 25–28 §§ till ett landsting, om kommunen och landstinget är överens om detta. På samma sätt får ett landsting överlåta ansvaret till en kommun.

Staten eller en enskild får som huvudman överlåta ansvaret för de medicinska insatser som anges i 2 kap. 25–28 §§ till en kommun eller ett landsting, om huvudmannen och kommunen eller landstinget är överens om detta.

10 § Staten får som huvudman för sameskolan, efter avtal med en kommun, ta över ansvaret för kommunens uppgifter inom förskolan.

24 kap. Särskilda utbildningsformer Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–internationella skolor (2–7 §§),

–utbildning vid särskilda ungdomshem (8 och 9 §§),

–utbildning för intagna i kriminalvårdsanstalt (10 §),

–utbildning vid folkhögskola som motsvarar utbildning i svenska för invandrare (11–15 §§),

–utbildning för barn och elever som vårdas på sjukhus eller annan motsvarande institution (16–19 §§),

–utbildning i hemmet eller på annan lämplig plats (20–22 §§),

–annat sätt att fullgöra skolplikten (23–25 §§), och

–bemyndiganden (26 §).

Internationella skolor

Grundskolenivå

2 § Den som har skolplikt och som för endast en kortare tid är bosatt i Sverige eller har andra särskilda skäl att få utbildning i en internationell skola på grundskolenivå får fullgöra sin skolplikt i en godkänd sådan skola. Detta gäller dock inte sådana barn som avses i 7 kap. 5 och 6 §§. Statens skolinspektion prövar frågor om godkännande av internationella skolor på grundskolenivå.

Med internationell skola på grundskolenivå avses en skola med enskild huvudman som har en annan internationell inriktning än den som får finnas i grundskolan. För godkännande krävs att skolans utbildning som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Utbildningen ska för- medla kunskaper och färdigheter som underlättar fortsatt skolgång utomlands. Undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden ska ges i den omfattning som de elever som är bosatta i Sverige för kortare tid behöver.

Regeringen får besluta att en internationell skola på grundskolenivå får ta emot andra barn än sådana som avses i första stycket för att de ska fullgöra skolplikten vid skolan.

Prop. 2009/10:165

130

3 § Huvudmannen för en godkänd internationell skola på grundskole- Prop. 2009/10:165 nivå ska av Statens skolinspektion förklaras berättigad till sådant bidrag

som avses i 4 § om

1.utbildningen följer ett annat lands läroplan och kursplaner eller en internationell läroplan och internationella kursplaner med anpassning till svenska förhållanden i den utsträckning som är rimlig,

2.utbildningens allmänna mål och värdegrund inte strider mot de all- männa mål och den värdegrund som gäller för utbildning inom det svenska skolväsendet,

3.elever som har svårigheter i skolarbetet erbjuds särskilt stöd,

4.eleverna erbjuds sådan elevhälsa som avser medicinska insatser som ska erbjudas inom grundskolan,

5.elevavgiften är skälig med hänsyn till rimliga kostnader för verk- samheten, bidrag och omständigheterna i övrigt,

6.skolan är öppen för alla elever som avses i 4 §, med undantag för så- dana elever som det skulle medföra betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter att ta emot för skolan,

7.urvalet, om det inte finns platser till alla behöriga sökande, görs på grunder som Skolinspektionen godkänner,

8.vårdnadshavare och elever ges tydlig information om den interna- tionella skolans innehåll och inriktning mot fortsatta studier utomlands och om vad utbildning vid en internationell skola kan innebära vid fort- satt skolgång i det svenska skolväsendet, och

9.skolan följer övriga bestämmelser i denna lag och i andra före- skrifter som avser internationella skolor på grundskolenivå.

Skolinspektionen ska i beslutet om rätt till bidrag ange det högsta antal elever som är folkbokförda i Sverige som omfattas av huvudmannens bidragsrätt.

4 § Elevens hemkommun ska lämna bidrag till huvudmannen för en godkänd internationell skola för en elev som enligt 2 § får fullgöra sin skolplikt där, om eleven är folkbokförd i Sverige eller kommunen får särskilt statsbidrag för eleven.

Bidraget ska lämnas från och med höstterminen det år eleven fyller sex år och bestämmas med hänsyn till skolans åtagande och elevens behov efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till de egna grundskolorna. Har en elev ett omfattande behov av särskilt stöd, är kommunen inte skyldig att lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur kommunens bidrag ska bestämmas i stället för det som anges i andra stycket, om statsbidrag lämnas till kommunen för en elev som har tagits emot i en internationell skola på grundskole- nivå.

Om inte kommunen och skolan har kommit överens om något annat, ska bidraget beräknas för ett bidragsår i sänder. Varje bidragsår börjar den 1 januari.

131

Gymnasienivå

Prop. 2009/10:165

5 § Om en internationell skola erbjuder gymnasial utbildning som har en annan internationell inriktning än den som får finnas i gymnasieskolan eller om skolan anordnar utbildning som leder fram till International Baccalaureate (internationell skola på gymnasienivå), ska Statens skolin- spektion förklara huvudmannen berättigad till sådant bidrag som avses i 6 § om

1.utbildningen följer ett annat lands läroplan och kursplaner eller en internationell läroplan och internationella kursplaner med anpassning till svenska förhållanden i den utsträckning som är rimlig,

2.utbildningen som helhet är likvärdig med utbildningen i gymnasie- skolan,

3.utbildningens allmänna mål och värdegrund inte strider mot de all- männa mål och den värdegrund som gäller för utbildning inom det svenska skolväsendet,

4.utbildningen förmedlar kunskaper som underlättar fortsatta studier utomlands,

5.undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden ges i den omfattning som behövs för de elever som under kortare tid är bosatta

iSverige,

6.elever som avses i 6 § första stycket som har svårigheter i skol- arbetet erbjuds särskilt stöd,

7.elever som avses i 6 § första stycket erbjuds sådan elevhälsa som av- ser medicinska insatser som ska erbjudas elever i gymnasieskolan,

8.elevavgiften för elever som avses i 6 § första stycket är skälig med hänsyn till rimliga kostnader för verksamheten, bidrag och omständig- heterna i övrigt,

9.skolan är öppen för alla elever som avses i 6 § första stycket, med undantag för sådana elever som det skulle medföra betydande organisa- toriska eller ekonomiska svårigheter att ta emot för skolan,

10.urvalet, om det inte finns platser till alla behöriga sökande, görs på grunder som Skolinspektionen godkänner,

11.sådana elever som avses i 6 § första stycket och deras vårdnads- havare ges tydlig information om skolans innehåll och inriktning mot fortsatta studier utomlands och om vad utbildning vid en internationell skola på gymnasienivå kan innebära vid fortsatt utbildning i Sverige, och

12.skolan följer övriga bestämmelser i denna lag och i andra före- skrifter som avser internationella skolor på gymnasienivå.

Skolinspektionen ska, för annan utbildning än sådan som leder fram till International Baccalaureate, i beslutet om rätt till bidrag ange vilket nationellt program utbildningen ska jämställas med i bidragshänseende. I beslutet ska Skolinspektionen även ange det högsta antal elever som är folkbokförda i Sverige som omfattas av huvudmannens bidragsrätt.

6 § Elevens hemkommun ska lämna bidrag till huvudmannen för den internationella skolan för en elev som genomgår sådan utbildning som avses i 5 § om

1. eleven är folkbokförd i Sverige eller kommunen får särskilt stats- bidrag för eleven,

132

2. eleven antingen för en kortare tid är bosatt i Sverige eller har andra Prop. 2009/10:165 särskilda skäl att få utbildning i en internationell skola på gymnasienivå,

och

3. hemkommunen var skyldig att erbjuda eleven gymnasieutbildning vid den tidpunkt då utbildningen började.

Bidraget enligt första stycket ska uppgå till det belopp som hem- kommunen och den internationella skolan kommer överens om. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilket belopp som elevernas hemkommuner ska betala enligt första stycket om dessa och huvudmannen för den internationella skolan inte kommer överens om beloppet.

För en elev som har ett omfattande behov av särskilt stöd ska kommunen, utöver vad som följer av andra stycket, lämna ett extra bidrag. Bidraget ska motsvara huvudmannens kostnader för det extra stödet under förutsättning att motsvarande kostnader skulle ha upp- kommit om eleven gått i en av kommunen erbjuden gymnasieutbildning. Kommunen behöver dock inte lämna extra bidrag om betydande organi- satoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur kommunens bidrag ska bestämmas i stället för det som anges i andra och tredje styckena, om statsbidrag lämnas till kommunen för en elev som har tagits emot i en internationell skola på gymnasienivå.

Om inte kommunen och huvudmannen har kommit överens om något annat, ska bidraget beräknas för ett bidragsår i sänder. Varje bidragsår börjar den 1 januari.

Insyn

7 § Den kommun där den internationella skolan är belägen har rätt till insyn i skolans verksamhet.

Utbildning vid särskilda ungdomshem

Utbildning för skolpliktiga

8 § Under vistelse i ett sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilt ungdomshem) ska skolpliktiga barn, som inte lämpligen kan fullgöra sin skolplikt på annat sätt, fullgöra den genom att delta i utbildning vid hemmet.

Utbildningen ska anordnas genom försorg av huvudmannen för hemmet. Den ska med nödvändiga avvikelser motsvara utbildningen i grundskolan eller i förekommande fall grundsärskolan eller special- skolan.

Utbildning för icke skolpliktiga

9 § Den som inte längre är skolpliktig och vistas i ett hem som avses i 8 § första stycket och som inte lämpligen kan fullgöra skolgång på annat

sätt ska genom huvudmannens försorg ges möjlighet att delta i

133

kompletterande utbildning på grundskolenivå eller motsvarande eller i Prop. 2009/10:165 utbildning som motsvarar sådan utbildning som erbjuds i gymnasie-

skolan eller gymnasiesärskolan.

Utbildning för intagna i kriminalvårdsanstalt

10 § För intagna i kriminalvårdsanstalt får det anordnas utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna samt utbildning i svenska för invandrare. För sådan utbildning ansvarar Kriminalvården.

Utbildning vid folkhögskola som motsvarar utbildning i svenska för invandrare

11 § Den som enligt 22 kap. 13 § har rätt att delta i utbildning i svenska för invandrare har rätt att i stället delta i en folkhögskolas utbildning som motsvarar utbildning i svenska för invandrare, om

1.folkhögskolan enligt sådana föreskrifter som har meddelats med stöd av 29 kap. 24 § har getts rätt att sätta betyg, anordna prövning samt ut- färda betyg och intyg, och

2.folkhögskolan har förklarat sig ha för avsikt att ta emot den sökande till utbildningen.

12 § Vad som sägs i 22 kap. 2–10, 13, 14, 16 och 17 §§ om utbildning i svenska för invandrare gäller också en folkhögskolas motsvarande ut- bildning som en person är behörig att delta i enligt 14 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

 

meddela föreskrifter om att även andra bestämmelser i lagen ska gälla för

 

sådan utbildning.

 

13 § Den som vill delta i en folkhögskolas utbildning som motsvarar

 

utbildning i svenska för invandrare enligt bestämmelserna i detta kapitel

 

ska anmäla detta till sin hemkommun.

 

14 § Kommunen ska i samband med ett beslut om mottagande enligt

 

22 kap. 15 § förklara eleven behörig att delta i utbildning i folkhögskola

 

som motsvarar utbildning i svenska för invandrare om

 

1. de villkor som anges i 11 § är uppfyllda, och

 

2. anmälan har lämnats enligt 13 §.

 

15 § En folkhögskola som till sin utbildning i svenska för invandrare

 

har antagit en elev som har förklarats behörig att delta i utbildningen

 

enligt 14 §, har rätt till ersättning för kostnaden för elevens utbildning

 

från elevens hemkommun.

 

Ersättningen ska bestämmas med hänsyn till folkhögskolans åtagande

 

och elevens behov och på samma grunder som kommunen tillämpar vid

 

fördelning av resurser till sin egen utbildning i svenska för invandrare.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

 

meddela föreskrifter om ersättningens storlek och under vilken tid som

 

ersättning får lämnas.

134

 

Utbildning för barn och elever som vårdas på sjukhus eller annan

Prop. 2009/10:165

motsvarande institution

 

Utbildning som motsvarar förskola, förskoleklass och fritidshem

 

16 § Om ett barn vårdas på sjukhus eller någon annan institution, ska

 

huvudmannen för institutionen svara för att barnet får tillfälle att delta i

 

utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den som erbjuds i för-

 

skola, förskoleklass eller fritidshem.

 

Särskild undervisning

 

17 § För sådana elever i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan,

 

sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan som på grund av

 

sjukdom eller liknande skäl under en längre tid inte kan delta i vanligt

 

skolarbete och som vårdas på sjukhus eller en motsvarande institution

 

ska särskild undervisning anordnas på sjukhuset eller institutionen. Sådan

 

undervisning ska så långt det är möjligt motsvara den undervisning som

 

eleven inte kan delta i.

 

18 § Särskild undervisning enligt 17 § ska inte ges en elev om den

 

läkare som ansvarar för elevens vård avråder från det.

 

Huvudman

 

19 § Särskild undervisning enligt 17 § anordnas av den kommun där

 

institutionen är belägen. Sådan undervisning ska stå öppen även för dem

 

som fullgör skolplikt utanför skolväsendet.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

 

meddela föreskrifter om vad som ska gälla i stället för första stycket i de

 

fall där institutionen är belägen i två eller flera kommuner.

 

Utbildning i hemmet eller på annan lämplig plats

 

Särskild undervisning

 

20 § För sådana elever som avses i 17 § men som inte vårdas på sjuk-

 

hus eller en motsvarande institution ska särskild undervisning anordnas i

 

hemmet eller på annan lämplig plats. Sådan undervisning ska så långt det

 

är möjligt motsvara den undervisning som eleven inte kan delta i.

 

21 § Särskild undervisning enligt 20 § ska inte ges en elev om den

 

läkare som ansvarar för elevens vård avråder från det. Särskild undervis-

 

ning får ges i hemmet endast om eleven eller elevens vårdnadshavare

 

samtycker.

 

Huvudman

 

22 § Särskild undervisning enligt 20 § anordnas av den som är huvud-

 

man för den utbildning som eleven annars deltar i.

 

 

135

Annat sätt att fullgöra skolplikten

Prop. 2009/10:165

Förutsättningar för medgivande

23 § Ett skolpliktigt barn får medges rätt att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag. Medgivande ska lämnas om

1.verksamheten framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt föreskrifter i denna lag,

2.behovet av insyn i verksamheten kan tillgodoses, och

3.det finns synnerliga skäl.

24 § Medgivande enligt 23 § får lämnas för upp till ett år i sänder. Under dess giltighetstid ska det prövas hur verksamheten utfaller. Med- givandet ska återkallas, om det kan antas att förutsättningarna enligt 23 § inte längre finns.

Ett beslut om återkallelse av ett medgivande gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

25 § Frågor enligt 23 och 24 §§ prövas av barnets hemkommun eller, om barnet har sådan funktionsnedsättning som enligt 7 kap. 6 § kan vara grund för att fullgöra skolplikten i specialskolan, av Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Bemyndigande

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utbildning som avses i detta kapitel.

25 kap. Annan pedagogisk verksamhet Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem (2 §),

–öppen förskola (3 §),

–öppen fritidsverksamhet (4 §),

–omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds (5 §),

–övergripande krav på verksamheten (6–9 §§), och

–bidrag (10–16 §§).

Pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem

 

2 § Kommunen ska sträva efter att i stället för förskola eller fritidshem

 

erbjuda ett barn pedagogisk omsorg om barnets vårdnadshavare önskar

 

det. Kommunen ska ta skälig hänsyn till vårdnadshavarnas önskemål om

 

verksamhetsform.

 

Sådan omsorg som avses i första stycket ska genom pedagogisk verk-

 

samhet stimulera barns utveckling och lärande.

 

Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i

 

sin utveckling ska ges den omsorg som deras speciella behov kräver.

136

Verksamheten ska utformas så att den förbereder barnen för fortsatt Prop. 2009/10:165 lärande.

Öppen förskola

3 § En kommun får anordna öppen förskola som komplement till för- skola och pedagogisk omsorg.

Den öppna förskolan ska erbjuda barn en pedagogisk verksamhet i samarbete med de till barnen medföljande vuxna samtidigt som de vuxna ges möjlighet till social gemenskap.

Öppen fritidsverksamhet

4 § Enligt 14 kap. 7 § får en huvudman under vissa förutsättningar erbjuda öppen fritidsverksamhet i stället för fritidshem.

Den öppna fritidsverksamheten ska genom pedagogisk verksamhet komplettera utbildningen i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan och andra särskilda utbildningsformer i vilka skolplikt kan fullgöras. Verksamheten ska erbjuda barnen möjlighet till utveckling och lärande samt en meningsfull fritid och rekreation.

Omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds

5 § Kommunen ska sträva efter att erbjuda omsorg för barn under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrars förvärvsarbete och familjens situation i övrigt.

Övergripande krav på verksamheten

Utgångspunkter

6 § Sådan verksamhet som avses i 2–5 §§ ska utformas med respekt för barnets rättigheter och i överensstämmelse med grundläggande demo- kratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Den ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

Var och en som verkar inom sådan verksamhet ska främja de mänsk- liga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behand- ling. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov samt utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap.

Kvalitetskrav

7 § Sådan verksamhet som avses i 2–5 §§ ska bedrivas i ändamåls- enliga lokaler i grupper med en lämplig sammansättning och storlek. För bedrivande av verksamheten ska det finnas personal med sådan utbild-

137

ning eller erfarenhet att barnets behov av omsorg och en god pedagogisk Prop. 2009/10:165 verksamhet kan tillgodoses.

Uppföljning och utvärdering

8 § En kommun ska systematiskt följa upp och utvärdera sådan verk- samhet som avses i 2–5 §§.

Om det vid uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i sådan verksamhet som avses i 2–5 §§ ska kommunen se till att nödvändiga åtgärder vidtas.

Kommunen ska ha skriftliga rutiner för att ta emot och utreda klagomål mot verksamheten. Information om rutinerna ska lämnas på lämpligt sätt.

Avgifter

9 § För plats i sådan pedagogisk omsorg som avses i 2 § och som er- bjuds i stället för förskola eller fritidshem samt för sådan omsorg som avses i 5 § får avgifter tas ut på det sätt som anges i 8 kap. 16 § första stycket respektive 14 kap. 12 §.

Bidrag

Pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem

10 § Den kommun där en enskild bedriver sådan pedagogisk omsorg som avses i 2 § ska efter ansökan besluta att huvudmannen har rätt till bidrag om

1.huvudmannen har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för motsvarande offentlig verksamhet,

2.verksamheten inte innebär påtagliga negativa följder för kommunens motsvarande verksamhet,

3.verksamheten är öppen för alla barn som en kommun ska sträva efter att erbjuda motsvarande verksamhet, med undantag för barn som hem- kommunen har beslutat att inte lämna bidrag för enligt 13 § andra stycket, och

4.avgifterna inte är oskäligt höga.

Kommunen får besluta att en huvudman har rätt till bidrag trots att villkoret i första stycket 3 inte är uppfyllt, om det finns skäl med hänsyn till verksamhetens särskilda karaktär.

11 § Hemkommunen ska lämna bidrag till en huvudman som har rätt till bidrag enligt 10 § för varje barn som tas emot. Bidraget består av ett grundbelopp enligt 12 § och i vissa fall ett tilläggsbelopp enligt 13 §.

Hemkommunen är inte skyldig att lämna bidrag till fler än två huvud- män för samma barn eller till mer än en huvudman för pedagogisk om- sorg för ett barn som också går i förskola. Om barnet tagits emot i två enskilda verksamheter, eller i en kommunal och en enskild verksamhet, är kommunen inte skyldig att lämna ett samlat bidragsbelopp som är högre än om barnet tagits emot i endast en kommunal verksamhet. Hem-

138

kommunen ska bestämma hur bidraget ska fördelas mellan huvudmännen Prop. 2009/10:165 för verksamheterna.

När barn tas emot i enskild pedagogisk omsorg där deras vårdnads- havare arbetar får kommunen inte lämna bidrag för fler barn till vård- nadshavaren än det antal barn till andra som har tagits emot.

12 § Grundbeloppet ska avse ersättning för

1.omsorg och pedagogisk verksamhet,

2.pedagogiskt material och utrustning,

3.måltider,

4.administration,

5.mervärdesskatt, och

6.lokalkostnader.

Grundbeloppet ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen pedagogiska omsorg. Om kommunen inte tillhandahåller pedagogisk omsorg ska bidraget bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till den enskilda verk- samhetens innehåll och omfattning.

13 § Tilläggsbelopp ska lämnas för barn som har ett omfattande behov av särskilt stöd.

Hemkommunen är inte skyldig att lämna tilläggsbelopp för ett barn i

 

behov av särskilt stöd, om betydande organisatoriska eller ekonomiska

 

svårigheter uppstår för kommunen.

 

14 § Hemkommunen är bara skyldig att lämna bidrag i den omfattning

 

som den är skyldig att erbjuda förskola enligt 8 kap. respektive fritids-

 

hem enligt 14 kap.

 

Öppen fritidsverksamhet

 

15 § Om en enskild som har godkänts som huvudman för fritidshem i

 

stället erbjuder öppen fritidsverksamhet till en elev, ska bidrag lämnas av

 

hemkommunen, om kommunen där verksamheten är belägen har tillför-

 

säkrats insyn i verksamheten, verksamheten uppfyller de krav som anges

 

i 6 och 7 §§ och avgifterna inte är oskäligt höga.

 

Bidraget ska bestämmas med hänsyn till huvudmannens åtagande och

 

elevens behov efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördel-

 

ning av resurser till egen motsvarande verksamhet. Om en elev har ett

 

omfattande behov av särskilt stöd, behöver kommunen inte lämna bidrag

 

för det särskilda stödet om betydande organisatoriska eller ekonomiska

 

svårigheter uppstår för kommunen.

 

Övriga verksamheter

 

16 § En kommun får även lämna bidrag till verksamhet som avses i 3–

 

5 §§ och som bedrivs av enskild huvudman, om kommunen har tillför-

 

säkrats insyn i verksamheten, verksamheten uppfyller de krav som anges

 

i 6 och 7 §§ och avgifterna inte är oskäligt höga. Sådant bidrag bör be-

 

stämmas på det sätt som anges i 12 § andra stycket.

139

 

26 kap. Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–tillsyn (2–9 §§),

–ingripanden vid tillsyn (10–18 §§),

–statlig kvalitetsgranskning (19–23 §§), och

–nationell uppföljning och utvärdering (24–27 §§).

Tillsyn

Definition av tillsyn

2 § Med tillsyn avses i denna lag en självständig granskning som har till syfte att kontrollera om den verksamhet som granskas uppfyller de krav som följer av lagar och andra föreskrifter. I tillsynen ingår att fatta de beslut om åtgärder som kan behövas för att den huvudman som be- driver verksamheten ska rätta fel som upptäckts vid granskningen.

Tillsynens omfattning

3 § Statens skolinspektion har tillsyn över

1.skolväsendet, särskilda utbildningsformer och annan pedagogisk verksamhet enligt denna lag,

2.utbildning som avses i 29 kap. 17 §,

3. hur en kommun uppfyller sina skyldigheter enligt 7 kap. 21 och 22 §§, 24 kap. 23 och 24 §§ samt 29 kap. 9 §, och

4. hur en kommun uppfyller sitt tillsynsansvar enligt 4 §.

Första stycket gäller inte om tillsynen är en särskild uppgift för en annan tillsynsmyndighet.

4 § En kommun har tillsyn över

1.förskola och fritidshem vars huvudman kommunen har godkänt en- ligt 2 kap. 7 § andra stycket, och

2.pedagogisk omsorg vars huvudman kommunen har förklarat ha rätt till bidrag enligt 25 kap. 10 §.

Kommunens tillsyn enligt första stycket omfattar inte tillsyn över att bestämmelserna i 6 kap. följs.

5 § Socialstyrelsen har tillsyn över elevhemsboende vid Rh-anpassad utbildning, specialskolan och viss utbildning för elever med utvecklings- störning som bedrivs enligt avtal med staten.

Tillträde till lokaler och andra utrymmen

6 § En tillsynsmyndighet har för sin tillsyn rätt att på plats granska sådan verksamhet som står under dess tillsyn. Tillsynsmyndigheten har i den omfattning det behövs för tillsynen rätt att få tillträde till de byggna- der, lokaler och andra utrymmen som används i verksamheten.

Prop. 2009/10:165

140

Uppgiftsskyldighet Prop. 2009/10:165

7 § Den vars verksamhet står under tillsyn enligt denna lag är skyldig att på tillsynsmyndighetens begäran lämna upplysningar samt tillhanda- hålla handlingar och annat material som behövs för tillsynen.

Regeringen får meddela föreskrifter om att även någon annan som kan lämna upplysningar eller innehar handlingar och annat material som avser den granskade verksamheten och behövs för tillsynen ska vara skyldig att på tillsynsmyndighetens begäran lämna upplysningar, hand- lingar och annat material.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar, handlingar och annat mate- rial som ska lämnas.

8 § Tillsynsmyndigheten får förelägga den som är uppgiftsskyldig enligt 7 § första stycket eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 7 § andra stycket att fullgöra sin skyldighet.

Förebyggande åtgärder

9 § Tillsynsmyndigheten ska inom ramen för sin tillsyn lämna råd och vägledning.

Ingripanden vid tillsyn

Föreläggande

10 § En tillsynsmyndighet får förelägga en huvudman som enligt denna lag står under dess tillsyn att fullgöra sina skyldigheter, om verksamheten inte uppfyller de krav som följer av de föreskrifter som gäller för verk- samheten eller, i fråga om enskild huvudman, de villkor som gäller för godkännandet eller beslutet om rätt till bidrag. Ett beslut om före- läggande gäller omedelbart.

Ett föreläggande ska ange de åtgärder som tillsynsmyndigheten anser nödvändiga för att avhjälpa de påtalade bristerna.

Anmärkning

11 § En tillsynsmyndighet får i stället för att meddela ett föreläggande tilldela en huvudman som enligt denna lag står under dess tillsyn en anmärkning vid mindre allvarliga överträdelser av vad som gäller för verksamheten.

Avstående från ingripande

12 § En tillsynsmyndighet får avstå från att ingripa om

1.överträdelsen är ringa,

2.den vars verksamhet granskas vidtar nödvändig rättelse, eller

3.det i övrigt med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl mot ett ingripande.

141

Återkallelse

Prop. 2009/10:165

13 § En tillsynsmyndighet får återkalla ett godkännande eller ett beslut om rätt till bidrag som myndigheten har meddelat enligt denna lag om

1.ett föreläggande enligt 10 § inte har följts, och

2.missförhållandet är allvarligt.

14 § Ett godkännande av en enskild som huvudman inom skolväsendet får återkallas om den enskilde inte längre uppfyller förutsättningarna för godkännande enligt 2 kap. 6 §.

15 § Återkallelse enligt 13 § får beslutas även om rättelse har skett vid prövningstillfället, om det kan befaras att det på nytt kommer att uppstå sådana missförhållanden som utgör grund för återkallelse.

16 § Tillsynsmyndigheten får besluta att ett beslut om återkallelse ska gälla trots att det inte har vunnit laga kraft.

Statliga åtgärder för rättelse

17 § Statens skolinspektion får när det gäller en verksamhet som be- drivs av en kommun eller ett landsting besluta att staten på kommunens eller landstingets bekostnad ska vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse, om kommunen eller landstinget

1.inte har följt ett föreläggande enligt 10 §, och

2.grovt eller under längre tid åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Har staten haft kostnader för en åtgärd som vidtagits med stöd av denna paragraf, får denna kostnad kvittas mot belopp som staten annars skulle ha betalt ut till kommunen eller landstinget.

Tillfälligt verksamhetsförbud

18 § Om det är sannolikt att ett beslut om återkallelse enligt 13 § eller ett beslut om statliga åtgärder för rättelse enligt 17 § kommer att fattas, och beslutet inte kan avvaktas med hänsyn till allvarlig risk för barnens eller elevernas hälsa eller säkerhet eller av någon annan särskild anled- ning, får tillsynsmyndigheten förbjuda huvudmannen att tills vidare, helt eller delvis, driva verksamheten vidare.

Beslut enligt första stycket gäller omedelbart, om inte annat beslutas och får gälla i högst sex månader.

Statlig kvalitetsgranskning

Uppdrag

19 § Statens skolinspektion ska granska kvaliteten i sådan utbildning och annan verksamhet som står under dess tillsyn eller under tillsyn av en kommun enligt detta kapitel.

142

Inriktningen

20 § Granskningen ska avse den granskade utbildningens eller verk- samhetens kvalitet i förhållande till mål och andra riktlinjer.

Tillträde till lokaler och andra utrymmen

21 § Statens skolinspektion har för kvalitetsgranskningen rätt att på plats granska sådan verksamhet som ska granskas. Skolinspektionen har i den omfattning det behövs för kvalitetsgranskningen rätt till tillträde till de byggnader, lokaler och andra utrymmen som används i verksamheten.

Uppgiftsskyldighet

22 § Den vars verksamhet granskas ska på begäran av Statens skolin- spektion lämna de upplysningar och tillhandahålla de handlingar och övrigt material som behövs för granskningen.

Regeringen får meddela föreskrifter om att även någon annan som kan lämna upplysningar eller innehar handlingar och annat material som avser den granskade verksamheten och behövs för granskningen ska vara skyldig att på begäran av Skolinspektionen lämna upplysningar, handlingar och annat material.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar, handlingar och annat material som ska lämnas.

23 § Statens skolinspektion får förelägga den som är uppgiftsskyldig enligt 22 § första stycket eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 22 § andra stycket att fullgöra sin skyldighet.

Nationell uppföljning och utvärdering

Uppdrag

24 § Statens skolverk ska på nationell nivå följa upp och utvärdera

1.skolväsendet,

2.övriga utbildningar och verksamheter som står under Statens skolin- spektions tillsyn enligt denna lag, och

3.annan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. som anordnas av en enskild.

Uppgiftsskyldighet

25 § En huvudman för utbildning eller annan verksamhet som är före- mål för nationell uppföljning och utvärdering ska till Statens skolverk lämna sådana uppgifter om verksamheten och sådan verksamhetsredo- visning som behövs för uppföljningen och utvärderingen.

Regeringen får meddela föreskrifter om att även någon annan som kan lämna upplysningar eller innehar handlingar och annat material som avser verksamheten och behövs för uppföljningen och utvärderingen ska

Prop. 2009/10:165

143

vara skyldig att på begäran av Skolverket lämna uppgifter om verk- Prop. 2009/10:165 samheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter och vilken verksamhetsredovis- ning som ska lämnas.

26 § Statens skolverk får förelägga den som är uppgiftsskyldig enligt 25 § första stycket eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 25 § andra stycket att fullgöra sin skyldighet.

Vite

27 § Ett föreläggande enligt detta kapitel får förenas med vite.

Om det finns anledning att anta att en person som är föremål för före- läggandet har begått en gärning som kan föranleda straff eller en straff- liknande sanktion, får han eller hon inte föreläggas vid vite att medverka i en utredning som har samband med den gärningen.

27 kap. Skolväsendets överklagandenämnd Inledande bestämmelse

1 § För prövning av överklaganden av vissa beslut på skolväsendets område ska det finnas en särskild nämnd, Skolväsendets överklagande- nämnd.

Sammansättning

2 § Nämnden ska bestå av en ordförande och fem andra ledamöter, av vilka en ska vara ersättare för ordföranden. Ordföranden och ersättaren för ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare. Övriga leda- möter ska ha särskild sakkunskap både vad gäller barns och elevers för- hållanden och behov och vad gäller skolverksamheten i övrigt.

Det ska finnas högst två ersättare för de övriga ledamöterna.

3 § Ledamöterna i nämnden och deras ersättare utses av regeringen för en period om minst tre år.

Muntlig förhandling

4 § Nämnden ska hålla muntlig förhandling om en enskild part begär det, förhandlingen inte är obehövlig och inte särskilda skäl talar mot det.

Till muntlig förhandling ska den som är part kallas. Att en part uteblir från en muntlig förhandling hindrar inte att nämnden handlägger och avgör ärendet.

5 § Muntlig förhandling enligt 4 § ska vara offentlig.

Om det kan antas att det vid en förhandling kommer att lämnas någon uppgift för vilken gäller sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen

144

(2009:400) får ordföranden vid förhandlingen besluta att förhandlingen ska hållas inom stängda dörrar.

6 § En kallelse till muntlig förhandling ska innehålla en upplysning om betydelsen enligt 4 § andra stycket av att en part uteblir från förhand- lingen.

En enskild part som inställt sig till muntlig förhandling får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om nämnden finner att parten skäligen bör ersättas för sin inställelse. Nämn- den får bevilja förskott på ersättningen. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om ersättning och förskott.

28 kap. Överklagande Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–överklagande hos allmän förvaltningsdomstol (2–11 §§),

–överklagande hos Skolväsendets överklagandenämnd (12–17 §§),

och

–överklagandeförbud (18 §).

Överklagande hos allmän förvaltningsdomstol

Beslut av Statens skolinspektion

2 § Beslut av Statens skolinspektion får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol i fråga om

1.godkännande enligt 2 kap. 5 § eller 24 kap. 2 § eller återkallelse av sådant godkännande enligt 26 kap. 13 eller 14 §,

2.rätt till bidrag enligt 24 kap. 3 eller 5 § eller återkallelse av sådan rätt enligt 26 kap. 13–15 §§,

3.statliga åtgärder för rättelse enligt 26 kap. 17 §,

4.tillfälligt verksamhetsförbud enligt 26 kap. 18 §, eller

5.vitesföreläggande enligt 26 kap. 27 §.

Beslut av Statens skolverk

3 § Beslut av Statens skolverk får överklagas hos allmän förvaltnings- domstol i fråga om vitesföreläggande enligt 26 kap. 27 §.

Beslut av Högskoleverket

4 § Beslut av Högskoleverket får överklagas hos allmän förvaltnings- domstol i fråga om utfärdande av behörighetsbevis enligt 2 kap. 15 §.

Beslut av en kommun eller ett landsting

5 § Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i fråga om

Prop. 2009/10:165

145

1. godkännande enligt 2 kap. 5 § eller återkallelse av sådant god- Prop. 2009/10:165 kännande enligt 26 kap. 13 eller 14 §,

2.bidrag enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 31 eller 35 § eller 19 kap. 25 §,

3.avstängning enligt 5 kap. 17 eller 19 §,

4.föreläggande för vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter enligt 7 kap. 23 §,

5.skolskjuts enligt 10 kap. 32 § första stycket, 10 kap. 33 § första stycket, 11 kap. 31 § första stycket, 11 kap. 32 § första stycket, 19 kap. 20 § första stycket eller 19 kap. 21 § första stycket,

6.ekonomiskt stöd till inackordering enligt 15 kap. 32 §,

7.medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt eller återkallelse av sådant medgivande enligt 24 kap. 23 eller 24 §,

8.rätt till bidrag enligt 25 kap. 10 eller 15 § eller återkallelse av sådan rätt enligt 26 kap. 13 §,

9.bidrag enligt 25 kap. 11 §,

10.tillfälligt verksamhetsförbud enligt 26 kap. 18 §, eller

11.vitesföreläggande enligt 26 kap. 27 §.

Beslut av en enskild huvudman

6 § Beslut av en enskild huvudman får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol i fråga om avstängning enligt 5 kap. 17 eller 19 §. Den enskilde huvudmannen ska vara den enskildes motpart.

Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten

7 § Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i fråga om

1.föreläggande för vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter enligt 7 kap. 23 §,

2.kostnadsfria resor enligt 12 kap. 25 § första stycket, eller

3.medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt eller återkallelse av sådant medgivande enligt 24 kap. 23 eller 24 §.

Beslut av Sameskolstyrelsen

8 § Beslut av Sameskolstyrelsen får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol i fråga om

1.föreläggande för vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter enligt 7 kap. 23 §, eller

2.kostnadsfria resor enligt 13 kap. 16 § första stycket.

Beslut av en rektor

9 § Beslut av en rektor får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i fråga om

1. avstängning av en elev enligt 5 kap. 14 §, 17 § tredje stycket eller

19 § tredje stycket, och

146

2. befrielse från skyldighet att delta i obligatoriska inslag i undervis- Prop. 2009/10:165 ningen enligt 7 kap. 19 §.

Om det överklagade beslutet har fattats av en rektor i en fristående skola ska den enskilde huvudmannen vara den enskildes motpart.

Prövningstillstånd

10 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av beslut enligt 2–9 §§.

Motpart i vissa fall

11 § När en kommun överklagar ett beslut om godkännande av enskild som huvudman för utbildning enligt 2 kap. 5 § är förutom den enskilde även Statens skolinspektion motpart till kommunen hos allmän förvalt- ningsdomstol.

Överklagande hos Skolväsendets överklagandenämnd

Beslut av en kommun eller ett landsting

12 § Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos Skol- väsendets överklagandenämnd i fråga om

1.barns mottagande i grundsärskolan enligt 7 kap. 5 §,

2.uppskjuten skolplikt enligt 7 kap. 10 § andra stycket,

3.skolpliktens förlängning enligt 7 kap. 13 § eller skolpliktens upp- hörande enligt 7 kap. 14 §,

4. mottagande av en elev från en annan kommun enligt 9 kap. 13 §, 10 kap. 25 § eller 11 kap. 25 §,

5.åtgärder enligt 10 kap. 29 § tredje stycket för en elev som inte bor hemma,

6.placering vid en annan skolenhet än den vårdnadshavare önskar en- ligt 9 kap. 15 § andra stycket, 10 kap. 30 § andra stycket, 11 kap. 29 § andra stycket eller 19 kap. 19 § andra stycket,

7.behörighet eller mottagande i första hand enligt 16 kap. 36 § eller mottagande enligt 17 kap. 14 § när det gäller en utbildning i gymnasie- skolan som utformats för en grupp elever,

8.tillhörighet till målgruppen för gymnasiesärskolan enligt 18 kap. 8 § andra stycket,

9.mottagande till kommunal vuxenutbildning enligt 20 kap. 13 §, 14 §

andra stycket eller 22 §, till särskild utbildning för vuxna enligt 21 kap.

 

7 § tredje stycket eller till utbildning i svenska för invandrare enligt

 

22 kap. 15 §,

 

10. upphörande av utbildningen för en elev i kommunal vuxenutbild-

 

ning enligt 20 kap. 9 § andra stycket, i särskild utbildning för vuxna

 

enligt 21 kap. 9 § andra stycket eller i utbildning i svenska för invandrare

 

enligt 22 kap. 16 § andra stycket,

 

11. att på nytt bereda kommunal vuxenutbildning enligt 20 kap. 9 §

 

tredje stycket, särskild utbildning för vuxna enligt 21 kap. 9 § tredje

 

stycket eller utbildning i svenska för invandrare enligt 22 kap. 17 §,

147

 

12. åtagande om interkommunal ersättning enligt 20 kap. 21 § tredje Prop. 2009/10:165 stycket, eller

13. rätt till utbildning eller annan verksamhet för någon som avses i 29 kap. 2 § andra stycket 3.

Beslut som avses i första stycket 1, 4 och 7–12 får överklagas endast av barnet, eleven eller den sökande.

Beslut av en enskild huvudman

13 § Beslut av en enskild huvudman får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd i fråga om

1.behörighet och mottagande enligt 16 kap. 36 § eller mottagande en- ligt 17 kap. 14 § när det gäller en utbildning i gymnasieskolan som ut- formats för en grupp elever, eller

2.rätt till utbildning eller annan verksamhet för någon som avses i 29 kap. 2 § andra stycket 3.

Beslut som avses i första stycket 1 får överklagas endast av den sökande.

Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten

14 § Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd i fråga om

1.barns mottagande i specialskolan enligt 7 kap. 6 §,

2.skolpliktens förlängning enligt 7 kap. 13 § eller skolpliktens upp- hörande enligt 7 kap. 14 §,

3.åtgärder enligt 12 kap. 25 § andra stycket för en elev som inte bor hemma, eller

4.rätt till utbildning för någon som avses i 29 kap. 2 § andra stycket 3. Beslut som avses i första stycket 1 får överklagas endast av barnet.

Beslut av Sameskolstyrelsen

15 § Beslut av Sameskolstyrelsen får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd i fråga om

1.barns mottagande i sameskolan enligt 7 kap. 7 §,

2.åtgärder enligt 13 kap. 16 § andra stycket för en elev som inte bor hemma, eller

3.rätt till utbildning för någon som avses i 29 kap. 2 § andra stycket 3. Beslut som avses i första stycket 1 får överklagas endast av barnet.

Beslut av en rektor

16 § Beslut av en rektor får överklagas hos Skolväsendets överklagan- denämnd i fråga om

1. åtgärdsprogram enligt 3 kap. 9 §,

2. särskilt stöd i en särskild undervisningsgrupp eller enskilt enligt 3 kap. 11 §, eller

3. anpassad studiegång enligt 3 kap. 12 §.

148

Vid prövning av ett överklagande enligt första stycket 1 ska nämnden Prop. 2009/10:165 antingen fastställa eller upphäva det överklagade beslutet. Om det över-

klagade beslutet upphävs ska ärendet, om det behövs, visas åter till rektorn för ny prövning.

Beslut av den nämnd som avses i 15 kap. 38 §

17 § Beslut av den nämnd som avses i 15 kap. 38 § i fråga som avses i samma paragraf får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Beslutet får överklagas endast av den som har begärt utbildningen. Ett beslut om placering vid en viss skolenhet får dock inte överklagas.

Överklagandeförbud

18 § Andra beslut enligt denna lag än som anges i detta kapitel får överklagas bara om överklagande får ske enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900). Ett beslut i fråga om antagning till utbildning får dock inte överklagas.

Beslut av Skolväsendets överklagandenämnd med anledning av ett överklagande dit får inte överklagas.

29 kap. Övriga bestämmelser Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–bosättning (2–5 §§),

–hemkommun och hemlandsting (6 §),

–utlandssvenska elever (7 §),

–personer med begåvningsmässig funktionsnedsättning (8 §),

–information om icke skolpliktiga ungdomar (9 §),

–handläggning (10 och 11 §§),

–talerätt (12 §),

–samverkan och anmälan till socialnämnden (13 §),

–tystnadsplikt (14 §),

–riksinternatskolor (15 och 16 §§),

–International Baccalaureate (17 §),

–överlämnande av betygshandlingar (18 §),

–informationsskyldighet (19 §), och

–övriga bemyndiganden (20–29 §§).

Bosättning

2 § Med bosatt i landet avses i denna lag den som ska vara folkbokförd här enligt folkbokföringslagen (1991:481).

Som bosatt i landet ska vid tillämpningen av denna lag anses även den som inte är folkbokförd här men som

1. omfattas av 1 § första eller tredje stycket lagen (1994:137) om mot- tagande av asylsökande m.fl.,

149

2.vistas här med stöd av tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. Prop. 2009/10:165 15 § utlänningslagen (2005:716),

3.har rätt till utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag till

följd av EU-rätten, avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiz, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, eller 4. är familjemedlem till en person som tillhör en främmande makts be- skickning eller lönade konsulat eller dess betjäning eller som avses i 4 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall och som inte

omfattas av 3.

Begränsningar i rätten till utbildning för dem som avses i andra stycket följer av 3 §.

3 § De personer som avses i 2 § andra stycket 1 och 2 har rätt till ut- bildning i gymnasieskola och gymnasiesärskola endast om de har på- börjat utbildningen innan de fyllt 18 år. De har inte rätt till utbildning i kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller utbild- ning i svenska för invandrare.

De personer som avses i 2 § andra stycket 4 har endast rätt till utbild- ning i grundskola, grundsärskola, specialskola och sameskola.

4 § En person som avses 2 § andra stycket 1 ska anses som bosatt i Sverige även om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats. Detta gäller fram till dess att personen lämnar Sverige under förutsätt- ning att han eller hon inte håller sig undan så att ett sådant beslut inte kan verkställas.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om deltagande i verksamhet enligt denna lag för personer som inte anses som bosatta i Sverige eller som inte har rätt till utbildning enligt 3 §.

Hemkommun och hemlandsting

6 § Med en persons hemkommun avses i denna lag den kommun som personen är folkbokförd i.

För den som är bosatt i landet utan att vara folkbokförd här avses med hemkommun den kommun som han eller hon stadigvarande vistas i eller, om han eller hon saknar stadigvarande vistelseort, den kommun som han eller hon för tillfället uppehåller sig i. Detsamma gäller den som är kvar- skriven i en kommun enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481).

Med hemlandsting avses det landsting som hemkommunen hör till.

Utlandssvenska elever

7 § Med utlandssvensk elev avses i denna lag en elev vars vårdnads- havare stadigvarande vistas i utlandet och av vilka minst en är svensk medborgare.

150

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får Prop. 2009/10:165 meddela föreskrifter om att också annan ska anses som utlandssvensk

elev.

Personer med begåvningsmässig funktionsnedsättning

8 § Det som i denna lag sägs om personer med utvecklingsstörning gäller även dem som har fått en betydande och bestående begåvnings- mässig funktionsnedsättning på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.

Personer med autism eller autismliknande tillstånd ska vid tillämp- ningen av denna lag jämställas med personer med utvecklingsstörning endast om de också har en utvecklingsstörning eller ett sådan funktions- nedsättning som avses i första stycket.

I lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade finns bestämmelser om vissa andra särskilda insatser än utbildning.

Information om icke skolpliktiga ungdomar

9 § En hemkommun ska löpande hålla sig informerad om hur de ung- domar i kommunen som fullgjort sin skolplikt men som inte fyllt 20 år är sysselsatta i syfte att kunna erbjuda dem lämpliga individuella åtgärder.

Kommunens skyldighet enligt första stycket omfattar inte de ungdomar som genomför eller har fullföljt utbildning på nationella program i gymnasieskola, nationella eller specialutformade program i gymnasiesär- skola eller motsvarande utbildning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den behandling av personuppgifter som är nöd- vändig för att kommunen ska kunna genomföra sin skyldighet enligt första stycket.

Handläggning

10 § I ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild enligt denna lag hos en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223) tillämpas:

–14 § första stycket om en parts rätt att meddela sig muntligen,

–15 § om anteckning av uppgifter,

–16 och 17 §§ om en parts rätt att få del av uppgifter,

–20 § om motivering av beslut,

–21 § om underrättelse av beslut, och

–26 § om rättelse av skrivfel eller liknande.

I sådana ärenden hos en enskild huvudman ska också 11 och 12 §§ för- valtningslagen tillämpas.

Bestämmelserna i 16 och 17 §§ förvaltningslagen gäller dock inte upp- gifter som rör någon annan sökande i ett ärende om plats i utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag.

Det som sägs i denna paragraf gäller inte vid betygssättning.

151

11 § I ärenden där beslut får överklagas enligt 28 kap. ska utöver vad som följer av 10 § också 23–25 och 30 §§ förvaltningslagen (1986:223) tillämpas.

Talerätt

12 § Den som har fyllt 16 år har rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag.

Denna rätt gäller också ansökan till gymnasieskolan, gymnasiesär- skolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller utbildning i svenska för invandrare och överklagande av beslut i fråga om sådan utbildning även om den sökande eller den klagande inte har uppnått 16 års ålder.

Samverkan och anmälan till socialnämnden

13 § Huvudmannen för verksamhet som avses i denna lag och den som är anställd i sådan verksamhet, ska på socialnämndens initiativ i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med sam- hällsorgan, organisationer och andra som berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäller de begränsningar som följer av 14 § och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).

Tystnadsplikt

14 § Den som är eller har varit verksam i enskilt bedriven förskola, enskilt bedrivet fritidshem eller enskilt bedriven förskoleklass eller inom sådan enskilt bedriven verksamhet som avses i 25 kap., får inte obe- hörigen röja vad han eller hon därvid har fått veta om enskildas person- liga förhållanden.

Den som är eller har varit verksam inom annan enskilt bedriven verk- samhet enligt denna lag än som avses i första stycket får inte obehörigen röja vad han eller hon i sådan elevhälsoverksamhet som avser psyko- logisk, psykosocial eller specialpedagogisk insats eller i särskild elev- stödjande verksamhet i övrigt har fått veta om någons personliga för- hållanden. Han eller hon får inte heller obehörigen röja uppgifter i ett ärende om tillrättaförande av en elev eller om skiljande av en elev från vidare studier.

För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Riksinternatskolor

15 § Efter ansökan från en kommun eller en enskild som har godkänts som huvudman för fristående skola med grundskola eller gymnasieskola

Prop. 2009/10:165

152

och som bedriver utbildning vid en internatskola, får regeringen besluta att ge internatskolan ställning av riksinternatskola.

En riksinternatskola ska ha till uppgift att anordna grundskola och gymnasieskola eller endera av dessa skolformer, för i första hand ut- landssvenska elever.

Regeringen får medge att huvudmannen för en riksinternatskola vid sidan av gymnasieskolan anordnar utbildning som leder fram till Inter- national Baccalaureate.

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om utbildningen vid riksinternatskolor. Regeringens föreskrifter får avvika från bestämmelser i denna lag.

International Baccalaureate

17 § En elevs hemkommun är skyldig att betala ersättning för kost- nader för elevens utbildning till anordnare av utbildning som leder fram till International Baccalaureate (IB). Skyldigheten gäller dock endast utbildning för sådana elever som hemkommunen var skyldig att erbjuda gymnasieutbildning vid den tidpunkt då IB-utbildningen påbörjades och endast om utbildningsanordnarens avgifter till International Baccalaureate Office betalas av staten.

Om parterna inte kommer överens om annat ska ersättning betalas med ett belopp som Statens skolverk beslutar.

För internationella skolor som motsvarar gymnasieskolan finns sär- skilda bestämmelser om bidrag för IB-utbildning.

Överlämnande av betygshandlingar

18 § Huvudmannen för en fristående skola där betyg sätts ska lämna över elevernas slutbetyg eller de betygsdokument som eleven får efter fullföljd gymnasieutbildning till den kommun där skolan är belägen.

Informationsskyldighet

19 § Kommunen ska informera vårdnadshavarna om förskola, fritids- hem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. som kommunen anordnar eller vars huvudman kommunen har godkänt eller förklarat berättigad till bidrag. Informationen ska även avse möjligheten för enskilda att bedriva förskola, fritidshem eller sådan pedagogisk verk- samhet som avses i 25 kap. med bidrag från hemkommunen enligt 8 kap. 21 §, 14 kap. 15 § samt 25 kap. 11 och 15 §§.

Övriga bemyndiganden

20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att ledamöter eller andra företrädare i organ för samverkan eller annan liknande verksamhet inom skolväsendet utses och entledigas av enskilda.

Prop. 2009/10:165

153

21 § Regeringen får meddela föreskrifter om möjlighet att låta enskilda och andra svara för enstaka inslag i verksamhet med offentlig huvudman inom skolväsendet.

När det gäller utbildning i form av ett introduktionsprogram inom gymnasieskolan och ett individuellt program inom gymnasiesärskolan får regeringen meddela föreskrifter om att enskilda och andra får anordna mer av utbildningen än som följer av första stycket.

För medverkan av någon annan än en huvudman inom skolväsendet får föreskrifter som meddelats enligt första och andra styckena avvika från bestämmelserna i 2 kap. 15–22 och 30 §§ och 34 § första stycket.

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om möjligheter att inom skolväsendet bedriva ut- bildning, som bygger på samverkan mellan olika skolformer inom skol- väsendet eller mellan en sådan skolform och någon annan utbildnings- form. I sådana föreskrifter får undantag göras från organisatoriska be- stämmelser i denna lag.

23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om försöksverksamhet inom skolväsendet. I sådana föreskrifter får undantag göras från organisatoriska bestämmelser i denna lag.

Undantag får göras även från andra bestämmelser i denna lag för att möjliggöra en försöksverksamhet med sådan utbildning i gymnasieskolan som inte utgörs av utbildning på nationella program eller introduktions- program.

24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, utöver vad som i övrigt följer av denna lag, meddela föreskrifter om

1.att enskilda får sätta betyg, anordna prövning samt utfärda betyg och intyg enligt de bestämmelser som gäller för skolväsendet,

2.att en myndighet i enskilda fall får besluta i sådana frågor som avses

i1, och

3. ytterligare villkor för att enskilda i sådana fall som avses i 1 och 2 ska få sätta betyg, anordna prövning samt utfärda betyg och intyg.

25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en enskild huvudman att lämna uppgifter om kommande verksamhet och ekonomisk redovisning över verksamheten.

26 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om bestämmandet av det bidrag som kommunerna enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 31 §, 19 kap. 25 § och 25 kap. 11 § är skyldiga att lämna till fristående förskolor, fristående skolor och enskilt bedriven pedagogisk omsorg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunen att lämna uppgifter om verksamheten som behövs för beslut om bidrag till fristående för- skolor och fristående skolor samt hur bidrag till en fristående förskola eller fristående skola eller annan enskild verksamhet har beräknats.

Prop. 2009/10:165

154

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får Prop. 2009/10:165 meddela föreskrifter om det belopp som kommunen ska betala i stället

för vad som anges i 8 kap. 21–23 §§, 9 kap. 19–21 §§, 10 kap. 37–39 §§, 11 kap. 36–38 §§, 16 kap. 52–55 §§, 17 kap. 31–34 §§ och 19 kap. 25– 27 §§, när bidraget avser en elev som ges utbildning till följd av 2 och 3 §§ eller med stöd av föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 §.

28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att delta i nationella prov.

29 § Vid extraordinära händelser i fredstid som har betydande inverkan på möjligheterna att under viss tid erbjuda utbildning eller annan verk- samhet enligt denna lag, får regeringen meddela de föreskrifter som be- hövs för att tillförsäkra barn och elever den utbildning och annan verk- samhet de har rätt till enligt denna lag. I sådana föreskrifter får undantag göras från bestämmelser om utbildningens utformning, omfattning och förläggning. Föreskrifterna ska vara tidsbegränsade.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2010:000) om införande av skollagen (2010:000).

155

Bilaga 1 Prop. 2009/10:165

Timplan för grundskolan

Undervisningstid i timmar om 60 minuter för ämnen och ämnes- grupper totalt

Ämnen

 

Bild

230

Hem- och konsumentkunskap

118

Idrott och hälsa

500

Musik

230

Slöjd

330

Svenska eller svenska som andraspråk

1 490

Engelska

480

Matematik

900

Geografi

885

Historia

 

Religionskunskap

 

Samhällskunskap

 

Biologi

800

Fysik

 

Kemi

 

Teknik

 

Språkval

320

Elevens val

382

Totalt garanterat antal timmar

6 665

Därav skolans val

600

Vid skolans val får antalet timmar i timplanen för ett ämne eller en ämnesgrupp minskas med högst 20 procent.

156

Bilaga 2 Prop. 2009/10:165

Nationella program

Yrkesprogram

Barn- och fritidsprogrammet

Bygg- och anläggningsprogrammet

El- och energiprogrammet

Fordons- och transportprogrammet

Handels- och administrationsprogrammet

Hantverksprogrammet

Hotell- och turismprogrammet

Industritekniska programmet

Naturbruksprogrammet

Restaurang- och livsmedelsprogrammet

VVS- och fastighetsprogrammet

Vård- och omsorgsprogrammet

Högskoleförberedande program

Ekonomiprogrammet

Estetiska programmet

Humanistiska programmet

Naturvetenskapsprogrammet

Samhällsvetenskapsprogrammet

Teknikprogrammet

157

Bilaga 3 Prop. 2009/10:165

Poängplan för nationella program i gymnasieskolan

Ämne Gymnasiepoäng


De ämnen som, i minst nedan angiven omfattning, ska ingå i de nationella programmen (gymnasiegemensamma ämnen).

Yrkesprogram

 

Svenska eller svenska

 

som andraspråk

100

Engelska

100

Matematik

100

Idrott och hälsa

100

Historia

50

Samhällskunskap

50

Religionskunskap

50

Naturkunskap

50

Högskoleförberedande program

 

Svenska eller svenska

 

som andraspråk

300

Engelska

200

Matematik

100/200/300*

Idrott och hälsa

100

Historia

50/100/200**

Samhällskunskap

100/200***

Religionskunskap

50

Naturkunskap

100****

Ämnen genom vilket programmet får sin karaktär

Yrkesprogram

1 600

Högskoleförberedande program

950/1 050/1 100*****

Individuellt val

200

Gymnasiearbete

100


Summa gymnasiepoäng

2 500

*Estetiska och humanistiska programmen 100, ekonomi- och samhälls- vetenskapsprogrammen 200 samt naturvetenskaps- och teknik- programmen 300.

**Teknikprogrammet 50, ekonomi-, samhällsvetenskaps- och natur-

vetenskapsprogrammen

100 samt

estetiska

och

humanistiska

programmen 200.

 

 

 

 

***Ekonomiprogrammet 200 och övriga program 100.

 

****På naturvetenskapsprogrammet ersätts naturkunskap med karaktärs-

ämnena biologi, fysik och kemi och på teknikprogrammet med karak-

tärsämnena fysik och kemi.

 

 

 

 

*****Ekonomiprogrammet 950, teknikprogrammet 1 100 samt estetiska,

humanistiska, samhällsvetenskaps-

och naturvetenskapsprogrammen

1 050

 

 

 

158

 

 

 

 

2.2Förslag till lag om införande av skollagen (2010:000)

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Skollagen (2010:000) och denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.

Lagarna ska tillämpas på utbildning och annan verksamhet från och med den 1 juli 2011, om inte annat följer av denna lag.

2 § Genom denna lag upphävs

1.skollagen (1985:1100),

2.lagen (1985:1101) om införande av skollagen (1985:1100),

3.lagen (1986:343) med bemyndigande att meddela föreskrifter om kommuners och landstingskommuners medverkan i utbildning,

4.lagen (1993:802) om entreprenadförhållanden i skolan,

5.lagen (1995:1249) om försöksverksamhet med ökat föräldrainfly- tande över utvecklingsstörda barns skolgång, och

6.lagen (2000:873) om registerkontroll av personal inom förskoleverk- samhet, skola och skolbarnsomsorg.

De upphävda lagarna ska fortsätta att gälla för utbildning och annan verksamhet till utgången av juni 2011, om inte annat följer av denna lag.

3 § I denna lag avses med

–1985 års skollag: skollagen (1985:1100),

–den nya skollagen: skollagen (2010:000).

Andra termer och uttryck som används i denna lag har samma bety- delse som i den nya skollagen.

Förskolan

4 § Ett godkännande av en förskola enligt 2 a kap. 13 § i 1985 års skollag som gäller vid utgången av juni 2011 ska anses som ett god- kännande som huvudman för förskola enligt 2 kap. 5 § i den nya skol- lagen, om huvudmannen har förklarats berättigad till bidrag enligt 2 a kap. 17 § i 1985 års skollag. I annat fall ska godkännandet upphöra att gälla den 1 juli 2011.

Fritidshemmet

5 § Ett godkännande av ett fritidshem enligt 2 a kap. 13 § i 1985 års skollag som gäller vid utgången av juni 2011 ska anses som ett god- kännande som huvudman för fritidshem enligt 2 kap. 5 § i den nya skol- lagen, om huvudmannen har förklarats berättigad till bidrag enligt 2 a kap. 17 § i 1985 års skollag. I annat fall ska godkännandet upphöra att gälla den 1 juli 2011.

Prop. 2009/10:165

159

Annan pedagogisk verksamhet Prop. 2009/10:165

6 § Ett beslut om rätt till bidrag för en huvudman för pedagogisk om- sorg enligt 2 a kap. 17 § i 1985 års skollag som gäller vid utgången av juni 2011, ska anses som ett beslut om rätt till bidrag för huvudmannen enligt 25 kap. 10 § i den nya skollagen.

Förskoleklassen

7 § Ett godkännande av utbildning som motsvarar förskoleklassen enligt 2 b kap. 6 och 7 §§ i 1985 års skollag som gäller vid utgången av juni 2011 ska anses som ett godkännande som huvudman för förskole- klass enligt 2 kap. 5 § i den nya skollagen, om bidrag lämnas enligt 2 b kap. 10 eller 10 a § i 1985 års skollag. I annat fall ska godkännandet upphöra att gälla den 1 juli 2011.

Grundskolan och grundsärskolan

Äldre godkännanden

8 § Ett godkännande av en fristående skola som motsvarar grundskolan eller särskolan enligt 9 kap. 2 § i 1985 års skollag som gäller vid ut- gången av juni 2011 ska anses som ett godkännande som huvudman för grundskola eller grundsärskola enligt 2 kap. 5 § i den nya skollagen, om skolan har förklarats berättigad till bidrag enligt 9 kap. 6 eller 6 a § i 1985 års skollag. I annat fall ska godkännandet upphöra att gälla den 1 juli 2011.

Betyg

9 § För elever i grundskolan ska 10 kap. 14–22 §§ i den nya skollagen inte tillämpas i årskurs 9 under läsåret 2011/12.

10 § För elever i grundsärskolan ska 11 kap. 18–23 §§ i den nya skol- lagen inte tillämpas i årskurs 9 under läsåret 2011/12.

Specialskolan

Viss äldre utbildning

11 § Utbildning för elever med synskada eller talskada som avses i punkterna 2 och 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1999:886) om ändring i skollagen (1985:1100) ska anordnas till dess att eleverna har avslutat den. Detsamma ska gälla utbildning i sär- skilda klasser och utbildning efter skolpliktens upphörande enligt punk- terna 7 och 8 i samma övergångsbestämmelser.

Har elever före den 1 juli 2008 tagits emot för att fullgöra utbildning som avses i punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2008:403) om ändring i skollagen (1985:1100) ska utbildningen anordnas till dess att eleverna har avslutat den.

160

12 § För elever i specialskolan ska 12 kap. 14–22 §§ i den nya skol- Prop. 2009/10:165 lagen inte tillämpas i årskurs 10 under läsåret 2011/12.

Gymnasieskolan och gymnasiesärskolan

Utbildning som har påbörjats före den 1 juli 2011

13 § För utbildning i gymnasieskolan som påbörjas före den 1 juli 2011 ska bestämmelserna i 1985 års skollag i dess lydelse före den 1 mars 2010 fortsätta att tillämpas, om inte annat följer av föreskrifter som med- delats med stöd av 19 §.

14 § För utbildning i gymnasiesärskolan som påbörjas före den 1 juli 2011 ska bestämmelserna i 1985 års skollag fortsätta att gälla, om inte annat följer av föreskrifter som meddelats med stöd av 20 §.

Äldre förklaringar om rätt till bidrag

15 § En förklaring om rätt till bidrag enligt 9 kap. 8 § i 1985 års skollag i dess lydelse före den 1 mars 2010, som gäller vid utgången av juni 2011, ska upphöra att gälla senast den 1 juli 2013. Äldre bestämmelser ska fortsätta att gälla för sådana förklaringar om rätt till bidrag.

16 § En förklaring om rätt till bidrag enligt 9 kap. 8 § i 1985 års skollag i dess lydelse från och med den 1 mars 2010, som gäller vid utgången av juni 2011, ska anses som ett godkännande som huvudman för gymnasie- skola enligt 2 kap. 5 § i den nya skollagen.

Det som sägs i första stycket gäller även en förklaring om rätt till bidrag, som meddelats efter en förenklad prövning enligt punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2009:1038) om ändring i skollagen (1985:1100), och som gäller vid utgången av juni 2011.

17 § En förklaring om rätt till bidrag enligt 9 kap. 8 b § i 1985 års skollag, som gäller vid utgången av juni 2011, ska anses som ett god- kännande som huvudman för gymnasiesärskola enligt 2 kap. 5 § i den nya skollagen.

Bemyndiganden

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att 18 kap. 19–20 §§ i den nya skollagen ska tillämpas för elever i gymnasiesärskolan från och med en senare tidpunkt än den 1 juli 2011.

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om i vilka fall och på vilket sätt elever i gymnasie- skolan som påbörjat sin utbildning före den 1 juli 2011 och som fullföljer denna senare än tre år från det att den påbörjades, ska fullfölja utbild-

161

ningen enligt de bestämmelser som gäller för utbildning som påbörjas Prop. 2009/10:165 efter utgången av juni 2011.

20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om i vilka fall och på vilket sätt elever i gymnasie- särskolan som påbörjat sin utbildning före den 1 juli 2011 och som full- följer denna senare än fyra år från det att den påbörjades, ska fullfölja utbildningen enligt de bestämmelser som gäller för utbildning som på- börjas efter utgången av juni 2011.

Riksrekrytering

21 § Beslut som har fattats med stöd av 5 kap. 35 § i 1985 års skollag i dess lydelse från och med den 1 mars 2010, och som avser tid efter ut- gången av juni 2011, ska för den återstående tiden fortsätta att gälla som beslut enligt 16 kap. 45 § i den nya skollagen.

Kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare

22 § Den nya skollagen och denna lag ska tillämpas på kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare från och med den 1 juli 2012. De i 2 § första stycket 1– 4 angivna lagarna ska fortsätta att gälla för utbildning inom kommunal vuxenutbildning, vuxenutbildning för utvecklingsstörda och svensk- undervisning för invandrare till utgången av juni 2012.

För kurser och projektarbete i kommunal vuxenutbildning, vuxenut- bildning för utvecklingsstörda och svenskundervisning för invandrare som påbörjats före den 1 juli 2012 ska bestämmelserna i 1985 års skollag fortsätta att gälla.

23 § Varje kommun ska aktivt verka för att en nyanländ som omfattas av lagen (2010:000) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invand- rare kan påbörja svenskundervisning för invandrare inom en månad från det att den nyanlände anmält sig till en kurs i svenskundervisning för invandrare hos kommunen. Denna paragraf träder i kraft den 1 december 2010 och upphör att gälla vid utgången av juni 2012.

Landsting som huvudman

Grundsärskola och gymnasiesärskola

24 § Trots bestämmelserna om huvudmän i den nya skollagen får ett landsting vara huvudman för grundsärskola och gymnasiesärskola vid Dammsdalskolan i Vingåkers kommun.

Socialstyrelsen har tillsyn över elevhemsboende vid sådan utbildning som avses i första stycket.

162

Gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning

Prop. 2009/10:165

25 § Trots bestämmelserna om huvudmän i den nya skollagen får ett landsting vara huvudman för gymnasieskola eller kommunal vuxenut- bildning inom andra områden än naturbruk eller omvårdnad om utbild- ningen

1.bedrevs före den 1 juli 1991 och har bedrivits sedan dess, och

2.under hela tiden har stått öppen för sökande från hela landet och för- blir det.

Tillämpliga bestämmelser

26 § Ett landsting som bedriver utbildning med stöd av 24 eller 25 § ska tillämpa de bestämmelser i den nya skollagen och denna lag som gäller för en offentlig huvudman för utbildning i den aktuella skolfor- men. Landstinget ska för utbildning i grundsärskola även tillämpa 7 kap. 22 § i den nya skollagen på samma sätt som en enskild huvudman.

Bemyndigande

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om landstingets befattning med sådan utbildning som avses i 24 och 25 §§.

Riksinternatskola

28 § Ett beslut att ge en internatskola ställning som riksinternatskola enligt 10 kap. 1 § i 1985 års skollag ska, om det gäller vid utgången av juni 2011, fortsätta att gälla som ett beslut enligt 29 kap. 14 § i den nya skollagen. En enskild som bedriver utbildning vid en riksinternatskola ska därvid anses godkänd som huvudman för den eller de skolformer som anordnas vid riksinternatskolan.

Internationell skola

29 § Ett godkännande av en internationell skola enligt 9 kap. 5 § i 1985 års skollag ska, om det gäller vid utgången av juni 2011, fortsätta att gälla som ett godkännande enligt 24 kap. 2 § i den nya skollagen.

En förklaring om rätt till bidrag enligt 9 kap. 7 a eller 8 d § i 1985 års skollag ska, om den gäller vid utgången av juni 2011, fortsätta att gälla som en förklaring om rätt till bidrag enligt 24 kap. 3 § respektive 5 § i den nya skollagen.

Giltigheten av vissa godkännanden

30 § Ett beslut som med stöd av 4, 5, 7, 8, 16, 17 eller 29 § ska anses som ett godkännande enligt 2 kap. 5 § i den nya skollagen får inte åter- kallas före den 1 juli 2012 på grund av att villkoren enligt 2 kap. 6 § i den nya skollagen inte är uppfyllda.

163

Skolväsendets överklagandenämnd

Prop. 2009/10:165

31 § Ett beslut att utse ordförande eller vice ordförande i Skolväsendets

 

överklagandenämnd ska, om det avser tid efter utgången av juni 2011,

 

fortsätta att gälla trots 27 kap. 2 § i den nya skollagen.

 

Den som med stöd av första stycket är ordförande eller vice ordförande

 

i Skolväsendets överklagandenämnd efter utgången av juni 2011, får

 

utses på nytt till ordförande eller ersättare för ordföranden trots 27 kap.

 

2 § i den nya skollagen.

 

Äldre medgivanden att anordna prövning och utfärda betyg

 

32 § Beslut om medgivande att anordna prövning och utfärda betyg

 

som har fattats med stöd av 15 kap. 8 § i 1985 års skollag ska, om be-

 

slutet gäller vid utgången av juni 2011, fortsätta att gälla som ett beslut

 

fattat enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 29 kap. 24 § i den

 

nya skollagen, dock längst till och med utgången av juni 2016.

 

Lärare och förskollärare

 

33 § I fråga om lärare eller förskollärare som saknar utbildning för att

 

bedriva undervisning i skolväsendet enligt 2 kap. 13 eller 15 § i den nya

 

skollagen och som har ingått avtal om anställning som lärare, förskol-

 

lärare eller fritidspedagog före den 1 juli 2011 ska under tiden för an-

 

ställningen 2 kap. 3 § första och andra styckena eller 2 a kap. 3 § andra

 

stycket i 1985 års skollag gälla i stället för 2 kap. 13, 17 och 18 §§ i den

 

nya skollagen, dock längst till utgången av juni 2015.

 

Första stycket gäller inte lärare som uppfyller kraven i 2 kap. 17 § i den

 

nya skollagen och som före den 1 juli 2011 har ingått avtal om anställ-

 

ning som lärare för att bedriva sådan undervisning som avses i samma

 

paragraf.

 

164

2.3

Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Prop. 2009/10:165

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 11 § föräldrabalken1 ska ha följande

 

lydelse.

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

16 kap.

11 §2

När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde överstigande ett prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, ska den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.

Vad som nu sagts om skyldighet att betala till bank eller kreditmark- nadsföretag ska även gälla

1.försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den omyndige har rätt till,

2.pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om in- dividuellt pensionssparande,

3.Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brotts- skadelagen (1978:413),

4. huvudman vid utbetalning av

4. huvudman vid utbetalning av

skadestånd enligt 14 a kap. 12 §

skadestånd enligt 6 kap. 12 §

skollagen (1985:1100), samt

skollagen (2010:000), och

5. myndighet som betalar ut ersättning med anledning av skadestånds- anspråk mot staten.

Om betalningen avser en periodisk förmån, gäller skyldigheten att betala till bank eller kreditmarknadsföretag endast när den första utbetal- ningen görs.

När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som om- besörjer utbetalningen genast göra anmälan till förmyndaren och över- förmyndaren. En sådan anmälan ska också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger i första stycket nämnt belopp eller med villkor om att värde- handlingarna ska stå under särskild överförmyndarkontroll.

Bestämmelserna i första–fjärde styckena gäller inte vid utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra–fjärde styckena gäller inte heller om utbetalning görs från försäkring som har tagits inom ramen för en rörelse.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid betalning eller ut- givande av värdehandlingar till någon för vilken det har förordnats god man med uppgift att förvalta egendom eller för vilken det har förordnats förvaltare.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

1Balken omtryckt 1995:974.

2Senaste lydelse 2008:910.

165

2. När det gäller huvudmans utbetalning av skadestånd som hänför sig till kommunal vuxenutbildning, vuxenutbildning för utvecklingsstörda och svenskundervisning för invandrare gäller 16 kap. 11 § i dess äldre lydelse till utgången av juni 2012.

Prop. 2009/10:165

166

2.4

Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen

Prop. 2009/10:165

Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelserna 4.6.9 och 4.6.11 till

riksdagsordningen1 ska ha följande lydelse.

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

4 kap.

 

 

 

 

 

skall

 

4.6.9

 

ska

 

Socialutskottet

bereda

Socialutskottet

bereda

ärenden om

 

 

ärenden om

 

 

 

1. omsorger

om barn

och

1. omsorger

om

barn

och

ungdom utom förskoleverksamhet

ungdom utom förskola, fritidshem

och skolbarnsomsorg,

 

och sådan pedagogisk verksamhet

 

 

 

 

som avses i

25 kap. skollagen

 

 

 

 

(2010:000),

 

 

 

2.omsorg om äldre och handikappade,

3.åtgärder mot missbruk och andra socialtjänstfrågor,

4.alkoholpolitiska åtgärder,

5.hälso- och sjukvård samt

6.sociala ärenden i övrigt.

Ärenden om anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg bereds av socialutskottet.

 

 

 

4.6.11

 

 

 

 

Utbildningsutskottet

 

skall

Utbildningsutskottet

ska bereda

bereda ärenden om

 

 

ärenden om

 

 

 

 

1. förskoleverksamhet

och

skol-

1. utbildning

och annan

verk-

barnsomsorg,

 

 

samhet

enligt

skollagen

 

 

 

 

(2010:000),

 

 

 

 

2. skolväsendet,

 

 

2. högre

utbildning

och

forsk-

 

 

 

 

ning samt

 

 

 

 

3. högre

utbildning och

forsk-

3. studiestöd.

 

 

 

ning samt

 

 

 

 

 

 

 

 

4. studiestöd.

 

 

 

 

 

 

 

Ärenden

om anslag

inom utgiftsområdena

15 Studiestöd

och

16 Utbildning och universitetsforskning bereds av utbildningsutskottet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kommunal vuxenutbild- ning, vuxenutbildning för utvecklingsstörda och svenskundervisning för invandrare till utgången av juni 2012.

1 Riksdagsordningen omtryckt 2007:726.

167

2.5

Förslag till lag om ändring i semesterlagen

Prop. 2009/10:165

 

(1977:480)

 

 

Härigenom föreskrivs att 17 b §

semesterlagen (1977:480)

ska ha

följande lydelse.

 

 

Lydelse enligt SFS 2009:1439

Föreslagen lydelse

 

17 b §1

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande när det gäller 1. ledighet med anledning av risk för överförande av smitta,

a) om arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, och

b) om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar,

2. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger

45dagar,

3.ledighet för utbildning som till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor eller för ersättningsbe- rättigande teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), om från- varon under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar och ledigheten inte ger rätt till semesterlön enligt någon annan lag,

4.ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller repetitionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 60 dagar, eller

5. ledighet

enligt

lagen

5. ledighet

enligt

lagen

(1986:163) om rätt till ledighet för

(1986:163) om rätt till ledighet för

svenskundervisning för

invand-

utbildning i svenska för invand-

rare.

 

 

rare.

 

 

I en frånvaroperiod enligt första stycket räknas in även dagar när arbetstagaren inte skulle ha utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

1 Anmärkning: Lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare har föreslagits upphävas i lagrådsremissen En enklare ledighetslagstiftning.

168

2.6

Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen

Prop. 2009/10:165

 

(1977:1160)

 

 

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § och 6 kap. 17 § arbetsmiljölagen

 

(1977:1160)1 ska ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1kap.

3 §2

Vid tillämpning av 2–4 och 7–9 kap. ska med arbetstagare likställas

1. den som genomgår utbild-

1. den som genomgår utbild-

ning,

ning, med undantag för barn i för-

 

skolan och elever i fritidshemmet,

2.den som under vård i anstalt utför anvisat arbete,

3.den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och annan som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller som deltar i frivillig utbildning för verksamhet inom totalförsvaret.

De som avses i första stycket 1 och 2 ska likställas med arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§. I fråga om dem som genom- går utbildning finns dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 6 a, 8, 15, 17 och 18 §§, 7 kap. 13 och 14 §§ samt 9 kap. 3 §.

I fall som avses i första och andra styckena ska det som i lagen sägs om arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet utförs.

6kap.

17 §3

De som genomgår utbildning ska av huvudmannen för utbildningen ges tillfälle att medverka i arbetsmiljöarbetet på arbetsstället, om det är rimligt med hänsyn till utbildningens art och utbildningsperiodens längd.

Omfattningen och utformningen av elevernas deltagande i skolans arbetsmiljöarbete ska anpassas efter deras ålder, mognad och förutsätt- ningar i övrigt när det gäller

1. elever i förskoleklass och i lägre årskurs än årskurs 7 i grundskolan,

specialskolan och i motsvarande utbildningar samt i sameskolan,

 

2. elever i den obligatoriska sär-

2. elever

i

grundsärskolan,

skolan, gymnasiesärskolan

och

gymnasiesärskolan

och

mot-

motsvarande utbildningar, och

 

svarande utbildningar, och

 

3. elever i vuxenutbildning

för

3. elever i särskild utbildning för

utvecklingsstörda.

 

vuxna.

 

 

 

 

Elever i grundskolans årskurs 7–9, specialskolans årskurs 7–10 och gymnasieskolan samt motsvarande utbildningar företräds i arbetsmiljö-

arbetet av elevskyddsombud.

 

De som genomgår eftergym-

De som genomgår efter-

nasial utbildning och annan ut-

gymnasial utbildning och annan

1Lagen omtryckt 1991:677.

2Senaste lydelse 2009:870.

3Senaste lydelse 2009:870.

169

bildning för vuxna än vuxenutbild- ning för utvecklingsstörda före- träds i arbetsmiljöarbetet av stude- randeskyddsombud. Ett studeran- deskyddsombud ska vara minst 18 år.

utbildning för

vuxna

än

särskild Prop. 2009/10:165

utbildning för vuxna företräds i

arbetsmiljöarbetet av

studerande-

skyddsombud.

Ett

studerande-

skyddsombud

ska

vara

minst

18 år.

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för vuxenutbildning för ut- vecklingsstörda till utgången av juni 2012.

170

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare1 samt 1 och 3 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Lag om rätt till ledighet för

Lag om rätt till ledighet för

svenskundervisning för

utbildning i svenska för

invandrare

invandrare

 

1 §2

En arbetstagare, som har

En arbetstagare, som har

antagits till svenskundervisning för

antagits till utbildning i svenska

invandrare (sfi) enligt 13 kap.

för invandrare enligt 22 kap. skol-

skollagen (1985:1100), har rätt att

lagen (2010:000), har rätt att vara

vara ledig från sin anställning för

ledig från sin anställning för att

att delta i undervisningen enligt

delta i undervisningen enligt be-

bestämmelserna i denna lag.

stämmelserna i denna lag.

Tid under vilken en arbetstagare är ledig enligt denna lag räknas som arbetad tid vid tillämpning av andra författningar.

3 §3

Har överenskommelse träffats om svenskundervisning på arbets- tid vid ett sådant samråd som avses i 13 kap. 5 § skollagen (1985:1100), har en arbetstagare som vill delta i undervisningen rätt till erforderlig ledighet för att göra detta.

Träffas inte överenskommelse enligt första stycket, har en arbets- tagare rätt till ledighet för att delta i sfi dels i form av hel ledighet i samband med heltidsstudier, dels i form av förkortning av arbetstiden till hälften av den för arbetsplatsen normala arbetstiden i samband med deltidsstudier. En arbetstagare vars arbetstid är mindre än hälften

Har överenskommelse träffats om utbildning i svenska för in- vandrare på arbetstid vid ett så- dant samråd som avses i 22 kap. 9 § skollagen (2010:000), har en arbetstagare som vill delta i ut- bildningen rätt till den ledighet som behövs för att göra detta.

Träffas inte överenskommelse enligt första stycket, har en arbets- tagare rätt till ledighet för att delta i utbildning i svenska för invand- rare dels i form av hel ledighet i samband med heltidsstudier, dels i form av förkortning av arbetstiden till hälften av den för arbetsplatsen normala arbetstiden i samband med deltidsstudier. En arbetstagare

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:1112.

Anmärkning: Lagen har föreslagits upphävas i lagrådsremissen En enklare ledighetslagstiftning.

2Senaste lydelse 1991:1112.

3Senaste lydelse 1991:1112.

Prop. 2009/10:165

171

av den för arbetsplatsen normala arbetstiden har dock rätt till hel ledighet i samband med deltids- studier.

Rätt till ledighet i den omfatt- ning som följer av andra stycket har även en arbetstagare som del- tar i undervisningen på tid som inte är arbetstagarens arbetstid. I ett sådant fall skall vid förkortning av arbetstiden hela ledigheten förläggas antingen till arbets- dagens början eller slut i enlighet med arbetstagarens önskemål.

vars arbetstid är mindre än hälften Prop. 2009/10:165 av den för arbetsplatsen normala

arbetstiden har dock rätt till hel ledighet i samband med deltids- studier.

Rätt till ledighet i den omfatt- ning som följer av andra stycket har även en arbetstagare som del- tar i utbildningen på tid som inte är arbetstagarens arbetstid. I ett sådant fall ska vid förkortning av arbetstiden hela ledigheten för- läggas antingen till arbetsdagens början eller slut i enlighet med arbetstagarens önskemål.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

172

2.8Förslag till lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262)

Härigenom föreskrivs att 6 § arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §1

När denna lag skall tillämpas, gäller inte lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning, lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa före- ningsuppdrag i skolan och lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invand- rare.

När denna lag ska tillämpas, gäller inte lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning, lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa före- ningsuppdrag i skolan och lagen (1986:163) om rätt till ledighet för utbildning i svenska för invand- rare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

1 Senaste lydelse 1991:1115.

Anmärkning: Lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare har föreslagits upphävas i lagrådsremissen En enklare ledighetslagstiftning.

Prop. 2009/10:165

173

2.9Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1109) om uppdragsutbildning i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1991:1109) om uppdrags- utbildning i vissa fall ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Kommuner och landstings- kommuner får bedriva uppdrags- utbildning som i fråga om art och nivå motsvarar den verksamhet kommunen eller landstings- kommunen får bedriva inom det offentliga skolväsendet. Uppdrags- utbildningen får dock inte mot- svara ett helt nationellt program i gymnasieskolan.

Deltagare i sådan uppdragsut- bildning som motsvarar utbildning inom det offentliga skolväsendet eller i kommunal högskoleutbild- ning inom vårdområdet får ges betyg eller annat kompetensbevis enligt bestämmelserna för sådan utbildning under de förutsättningar som anges i föreskrifter som meddelas av regeringen.

Även i andra frågor som rör för- hållandet till det offentliga skol- väsendet eller högskoleutbildning meddelas föreskrifter av regeringen.

Kommuner och landsting får bedriva uppdragsutbildning som i fråga om art och nivå motsvarar den verksamhet kommunen eller landstinget får bedriva inom skol- väsendet. Uppdragsutbildningen får dock inte motsvara ett helt nationellt program i gymnasie- skolan.

4 §

Deltagare i sådan uppdragsut- bildning som motsvarar utbildning inom skolväsendet eller i kommunal högskoleutbildning inom vårdområdet får ges betyg eller annat kompetensbevis enligt bestämmelserna för sådan utbild- ning under de förutsättningar som anges i föreskrifter som meddelas av regeringen.

Även i andra frågor som rör för- hållandet till skolväsendet eller högskoleutbildning meddelas föreskrifter av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

Prop. 2009/10:165

174

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

För en elev som har rätt till studiehjälp enligt studiestödslagen (1999:1395), skall den kommun som enligt 1 kap. 15 § skollagen (1985:1100) är elevens hem- kommun, ansvara för elevens kostnader för dagliga resor mellan bostaden och skolan. Ansvaret gäller för sådana resor där färd- vägen är minst sex kilometer. Stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt sätt enligt kommunens bestämmande. Om stödet ges kontant är kommunen inte skyldig att utge högre ersätt- ning än vad som motsvarar 1/30 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad som eleven har kostnader för resor mellan bostaden och skolan.

För en elev som har rätt till studiehjälp enligt studiestödslagen (1999:1395), ska den kommun som enligt 29 kap. 6 § skollagen (2010:000) är elevens hem- kommun, ansvara för elevens kostnader för dagliga resor mellan bostaden och skolan. Ansvaret gäller för sådana resor där färd- vägen är minst sex kilometer. Stödet ska ges kontant eller på annat lämpligt sätt enligt kommunens bestämmande. Om stödet ges kontant är kommunen inte skyldig att ge högre ersättning än vad som motsvarar 1/30 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad som eleven har kostnader för resor mellan bostaden och skolan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

1 Senaste lydelse 1999:1403.

Prop. 2009/10:165

175

2.11

Förslag till lag om ändring i sametingslagen

Prop. 2009/10:165

 

(1992:1433)

 

 

 

 

Härigenom

föreskrivs

att

2 kap. 1 och 7 §§ sametingslagen

 

(1992:1433) ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

2 kap.

 

 

 

 

 

 

 

1 §1

 

Sametinget ska verka för en levande samisk kultur och ta initiativ till

 

verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till Same-

 

tingets uppgifter hör särskilt att

 

 

 

1. besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur Same-

 

fonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra

 

medel som ställs till samernas gemensamma förfogande,

 

2. utse den

styrelse

för

same-

2. utse ledamöterna i Sameskol-

 

skolan

som

avses i

8 kap.

6 §

styrelsen,

 

skollagen (1985:1100),

3.fastställa mål för och leda det samiska språkarbetet,

4.medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov be- aktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten,

5.informera om samiska förhållanden, och

6.utföra de övriga uppgifter som ankommer på Sametinget enligt lag eller annan författning.

7 §

Sametinget samt dess styrelses och nämnders beslut får överklagas endast om det finns särskilda föreskrifter om det

Bestämmelser om överklagande

Bestämmelser om överklagande

av

Sameskolstyrelsens

beslut

av Sameskolstyrelsens beslut finns

meddelas med stöd av skollagen

i skollagen (2010:000).

(1985:1100).

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

1 Senaste lydelse 2009:725.

176

Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare för verksamhet inom företagshälsovård eller elev- hälsa som avser medicinska in- satser enligt 2 kap. 25 § skollagen (2010:000).

2.12

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om

Prop. 2009/10:165

 

läkarvårdsersättning

 

 

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1993:1651) om läkarvårds-

 

ersättning ska ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

9 §1

Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är anställd i något landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig och vikarierar för en annan läkare.

Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare för verksamhet inom företagshälsovård eller skol- hälsovård.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

1 Senaste lydelse 2009:79.

177

2.13

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

Prop. 2009/10:165

 

(1994:200)

 

 

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 8 § mervärdesskattelagen (1994:200)1

 

ska ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

3 kap.

8 §2

Från skatteplikt undantas omsättning av tjänster som utgör

1.grundskole-, gymnasieskole- eller högskoleutbildning, om utbild- ningen anordnas av det allmänna eller en av det allmänna för utbild- ningen erkänd utbildningsanordnare, och

2.utbildning som berättigar studerande till studiestöd enligt studie- stödslagen (1999:1395) eller till

a) statsbidrag som administreras av Specialpedagogiska skolmyndig- heten för

– kortare studier om funktionshinder,

– kortare studier på grundskole- eller gymnasienivå som är särskilt anpassade för personer med funktionshinder, och

– studier inom vuxenutbild-

– studier inom särskild utbild-

ningen för utvecklingsstörda, eller

ning för vuxna, eller

b) statsbidrag som administreras av Sametinget för kortare studier i alfabetisering i samiska.

Undantaget från skatteplikt enligt första stycket omfattar även omsätt- ning av varor och tjänster som omsätts som ett led i utbildningen.

Utbildning som tillhandahålls av utbildare mot ersättning från en upp- dragsgivare som själv utser de personer som ska utbildas (uppdragsut- bildning) omfattas av undantaget endast om utbildningen ingår i en av uppdragsgivaren bedriven egen utbildning enligt första stycket.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för bidrag som har beslutats före ikraftträdandet.

1Lagen omtryckt 2000:500.

2Senaste lydelse 2008:226.

178

2.14Förslag till lag om ändring i bibliotekslagen (1996:1596)

Härigenom föreskrivs att 5 § bibliotekslagen (1996:1596)1 ska ha

följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

5 §

Inom grundskolan och gymna- sieskolan skall det finnas lämpligt fördelade skolbibliotek för att stimulera skolelevernas intresse för läsning och litteratur samt för att tillgodose deras behov av material för utbildningen.

I 2 kap. 36 § skollagen (2010:000) finns bestämmelser om skolbibliotek.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

1 Lagen omtryckt 1998:1249.

Prop. 2009/10:165

179

2.15

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om

Prop. 2009/10:165

 

belastningsregister

 

 

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1998:620) om belastningsregister

 

ska ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

9 §1

 

En enskild har rätt att på

En enskild har rätt att på

 

begäran skriftligen få ta del av

begäran skriftligen få ta del av

 

samtliga uppgifter ur registret om

samtliga uppgifter ur registret om

 

sig själv. Sådana uppgifter skall på

sig själv. Sådana uppgifter ska på

 

begäran lämnas ut utan avgift en

begäran lämnas ut utan avgift en

 

gång per kalenderår.

gång per kalenderår.

 

En enskild som behöver ett registerutdrag om sig själv har rätt att få

 

ett begränsat utdrag ur registret

 

 

1. för att kunna ta till vara sin rätt i ett främmande land eller få till-

 

stånd att resa in, bosätta sig eller arbeta där,

 

2. enligt

bestämmelser i lagen

3. enligt bestämmelser i skol-

 

(2000:873) om registerkontroll av

lagen (2010:000),

 

personal

inom förskoleverksam-

 

 

het, skola och skolbarnsomsorg,

 

 

3.enligt bestämmelser i lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,

eller

4.enligt bestämmelser i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn.

Regeringen, eller i fråga om andra stycket punkterna 1–3 den myndighet regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett sådant utdrag skall innehålla.

En begäran om uppgifter ur registret skall vara skriftlig och undertecknad av den sökande.

Regeringen, eller i fråga om andra stycket 1–3 den myndighet regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett sådant utdrag ska innehålla.

En begäran om uppgifter ur registret ska vara skriftlig och undertecknad av den sökande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

1 Senaste lydelse 2007:172.

Anmärkning: En ändring i 9 § har också föreslagits i lagrådsremissen Personlig assistans m.m. – åtgärder för ökad kvalitet och trygghet.

180

2.16

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

Prop. 2009/10:165

 

(1999:1229)

 

 

Härigenom föreskrivs att 11 kap.

21 och 34 §§ inkomstskattelagen

 

(1999:1229)1 ska ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

11 kap.

 

 

21 §

 

Ersättningar och förmåner till utomlands stationerad personal vid en

 

statlig myndighet ska inte tas upp, om ersättningen eller förmånen är

 

föranledd av stationeringen och avser

 

 

1. bostad på stationeringsorten,

 

 

2. avgift för barns deltagande i

2. avgift för barns deltagande i

 

förskoleverksamhet, skolbarnsom-

förskola, fritidshem eller sådan

 

sorg eller liknande och avgift för

pedagogisk verksamhet som avses

 

barnets måltider där, dock endast

i 25 kap. skollagen (2010:000)

 

till den del avgiften överstiger den

eller liknande och avgift för

 

avgift som normalt tillämpas för

barnets måltider där, dock endast

 

sådan verksamhet i Sverige,

till den del avgiften överstiger den

 

 

 

avgift som normalt tillämpas för

 

 

 

sådan verksamhet i Sverige,

 

3.avgift för barns skolgång i grundskola, gymnasieskola eller lik- nande och avgift för barnets skolmåltider,

4.egna och familjemedlemmars resor till och från stationeringsorten, dock högst fyra resor per person och kalenderår,

5.medföljandetillägg för make, maka eller sambo, som på grund av stationeringen går miste om egen förvärvsinkomst, till den del tillägget inte överstiger en tolftedel av tre och ett halvt prisbasbelopp per månad, och

6.merkostnadstillägg till den del det inte överstiger ett belopp som motsvarar den normala ökningen av levnadskostnaderna för den an- ställde och för medföljande familjemedlemmar när det gäller livsmedel, transporter och andra merkostnader på stationeringsorten.

Ersättningar för ökade levnadskostnader eller för skolavgifter för barn och förmån av bostad från Styrelsen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) ska inte tas upp av sådana forskare vid SIPRI som

– är utländska medborgare,

– är kontraktsanställda på bestämd tid, och

– vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatta i Sverige.

34 §2

Följande ersättningar i samband med studier ska tas upp: 1. utbildningsbidrag för doktorander, och

1Lagen omtryckt 2008:803.

2Anmärkning: En ändring i 11 kap. 34 § har också föreslagits i lagrådsremissen Nationell sfi-bonus.

181

2. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF).

Studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) ska inte tas upp. Detta gäller också

1. statsbidrag som administreras av Specialpedagogiska skolmyndig- heten för

–kortare studier om funktionshinder,

–kortare studier på grundskole- eller gymnasienivå som är särskilt anpassade för personer med funktionshinder, och

– studier inom vuxenutbild-

– studier inom särskild utbild-

ningen för utvecklingsstörda, eller

ning för vuxna, eller

2. statsbidrag som administreras av Sametinget för kortare studier i alfabetisering i samiska.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011 i fråga om 11 kap. 21 § och i övrigt den 1 juli 2012.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för bidrag som har beslutats före ikraftträdandet.

Prop. 2009/10:165

182

2.17

Förslag till lag om ändring i studiestödslagen

Prop. 2009/10:165

 

(1999:1395)

 

 

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 25 § studiestödslagen (1999:1395) ska

 

ha följande lydelse.

 

 

Lydelse enligt prop. 2009/10:60

Föreslagen lydelse

 

3 kap.

25 §

Studiemedel får inte lämnas eller tas emot för den tid för vilken det lämnas

1.studiehjälp enligt 2 kap.,

2.aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning för att delta i ett arbets- marknadspolitiskt program,

3.utbildningsbidrag för doktorander,

4.sjukersättning, aktivitetsersättning eller rehabiliteringsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5.statsbidrag som administreras av Specialpedagogiska skolmyndig- heten för

– kortare studier om funktionshinder,

– kortare studier på grundskole- eller gymnasienivå som är särskilt anpassade för personer med funktionshinder, och

– studier inom vuxenutbild-

studier inom särskild utbildning

ningen för utvecklingsstörda,

för vuxna,

6.statsbidrag som administreras av Sametinget för kortare studier i alfabetisering i samiska, eller

7.ersättning enligt lagen (2010:000) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.

Studiemedel får inte lämnas för den tid då den studerande tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fullgör utbildning till reserv- eller yrkesofficer.

Studiemedel får inte lämnas för högskoleutbildning på forskarnivå om den studerande är eller har varit anställd som doktorand eller har eller har haft utbildningsbidrag för doktorander.

Studiemedel får inte lämnas för den tid då den studerande beviljats studiestöd eller motsvarande studiefinansiering från ett annat land. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken utländsk studiefinansiering som ska omfattas av detta stycke.

Regeringen får meddela föreskrifter om avvikelser från första stycket.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för bidrag som har beslutats före ikraftträdandet.

183

2.18

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:543) om

Prop. 2009/10:165

 

samtjänst vid medborgarkontor

 

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2004:543) om samtjänst vid med-

 

borgarkontor ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

8 §1

 

Förvaltningsuppgifter, som en kommun eller ett landsting ansvarar för

 

och som innefattar myndighetsutövning, får omfattas av ett samtjänst-

 

avtal endast i sådana fall som anges i andra stycket.

 

En arbets- eller uppdragstagare som omfattas av ett särskilt avtal en-

 

ligt 5 § får i den kommunala myndighetens namn

 

1. ta emot ansökningar om plats

1. ta emot ansökningar om plats

 

och, med undantag för barn som

och, med undantag för barn som

 

behöver

särskilt

stöd

enligt

behöver särskilt stöd enligt 8 kap.

 

2 a kap.

9 §

skollagen

7 § och 14 kap. 6 § skollagen

 

(1985:1100), fördela platser och

(2010:1100), fördela platser och

 

lämna erbjudanden om plats för

lämna erbjudanden om plats för

 

barn i

förskoleverksamhet

och

barn och elever i förskola, fritids-

 

skolbarnsomsorg

enligt 2 a kap.

hem och sådan pedagogisk verk-

 

skollagen,

 

 

samhet som avses i 25 kap. samma

 

 

 

 

 

lag,

 

2.lämna ekonomiskt stöd till inackordering för elever i gymnasie- skolan och kommunal vuxenutbildning enligt skollagen,

3.ge tillstånd till att inrätta annat slag av toalett än vattentoalett enligt en kommunal föreskrift, eller

4.bevilja parkeringstillstånd för rörelsehindrade.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kommunal vuxenutbild- ning till utgången av juni 2012.

1 Senaste lydelse 2009:314.

184

2.19

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:773) om

Prop. 2009/10:165

 

kommunalekonomisk utjämning

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2004:773) om kommunal-

ekonomisk utjämning ska ha följande lydelse.

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

8 §1

 

 

 

För varje kommun beräknas standardkostnaden för

 

 

1. förskoleverksamhet och skol-

1. förskola,

fritidshem

och

så-

barnomsorg,

dan pedagogisk verksamhet

som

 

 

avses i

25 kap.

skollagen

 

 

(2010:000),

 

 

 

2.förskoleklass och grundskola,

3.gymnasieskola,

4.individ- och familjeomsorg,

5.barn och ungdomar med utländsk bakgrund,

6.äldreomsorg,

7.befolkningsförändringar,

8.bebyggelsestruktur, och

9.löner.

För varje landsting beräknas standardkostnaden för

1.hälso- och sjukvård,

2.befolkningsförändringar, och

3.löner.

En standardkostnad beräknas också för kollektivtrafik. Kostnaden fördelas mellan kommuner och landsting enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

1 Senaste lydelse 2007:655.

185

2.20Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § lagen (2007:1157) om yrkesförar- kompetens ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8kap.

3 §

Gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning eller fristående skola med motsvarande utbildning, där eleven går en nationell kurs som har varit föremål för samråd mellan de myndigheter som regeringen bestämmer, är inte skyldig att ha tillstånd.

Gymnasieskola eller kommunal vuxenutbildning, där eleven går en nationell kurs som har varit före- mål för samråd mellan de myndig- heter som regeringen bestämmer, är inte skyldig att ha tillstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

Prop. 2009/10:165

186

2.21

Förslag till lag om ändring i lagen (2008:307) om

Prop. 2009/10:165

 

kommunalt vårdnadsbidrag

 

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 8, 9 och 14 §§ lagen (2008:307) om

 

kommunalt vårdnadsbidrag ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

2 §1

 

Med förskoleverksamhet avses i denna lag förskola och pedagogisk omsorg enligt 2 a kap. skollagen

(1985:1100).

Med förskola avses i denna lag förskola enligt skollagen

(2010:000). Med förskola jämställs i denna lag pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola och sådan omsorg som enligt 25 kap. 5 § skollagen er- bjuds i stället för förskola.

3 §2

En kommun får lämna vårdnadsbidrag för ett barn som har fyllt ett men inte tre år under förutsättning att barnet

1. är folkbokfört i kommunen, och

2. inte har en plats i förskole-

2. inte har en plats i förskola

verksamhet som avser heltid.

som avser heltid.

Vårdnadsbidrag får dock tidigast lämnas efter det att föräldrapenning med anledning av barnets födelse enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring har lämnats för sammanlagt 250 hela dagar, inklusive sådan tid som avses i 4 kap. 9 a § nämnda lag. Därvid ska föräldra- penningen ha lämnats med belopp motsvarande förälderns sjukpenning eller med belopp enligt grundnivån.

Vid adoption ska tidpunkten då föräldern fick barnet i sin vård anses som tidpunkten för barnets födelse vid bestämmande av den övre ålders- gräns på tre år som anges i första stycket. Därvid får vårdnadsbidrag lämnas för högst två år och för barn som inte har fyllt fem år. Vad som nu sagts gäller inte vid adoption av andra makens barn eller adoptivbarn eller av eget barn.

8 §

En kommun som har beslutat att införa vårdnadsbidrag får lämna detta både som helt vårdnadsbidrag och som reducerat vårdnadsbidrag.

Helt vårdnadsbidrag

är bidrag

Helt vårdnadsbidrag är bidrag

för ett barn som inte har plats i

för ett barn som inte har plats i

förskoleverksamhet.

Reducerat

förskola. Reducerat vårdnads-

vårdnadsbidrag är bidrag för ett

bidrag är bidrag för ett barn som

barn som har plats på deltid i för-

har plats på deltid i förskola.

skoleverksamhet.

 

 

1Senaste lydelse 2009:340.

2Senaste lydelse 2009:551.

187

9 §

Helt vårdnadsbidrag får per barn högst uppgå till 3 000 kronor per

kalendermånad.

 

Reducerat vårdnadsbidrag får

Reducerat vårdnadsbidrag får

bestämmas till en eller flera nivåer

bestämmas till en eller flera nivåer

där nivån på bidraget svarar mot

där nivån på bidraget svarar mot

ett visst antal timmar i förskole-

ett visst antal timmar i förskola.

verksamhet.

 

Helt respektive reducerat vårdnadsbidrag får differentieras när vård- nadsbidrag lämnas för fler än ett barn i samma hushåll.

 

14 §

Denna lag inskränker inte de

Denna lag inskränker inte de

skyldigheter som en kommun har

skyldigheter som en kommun har

enligt skollagen (1985:1100).

enligt skollagen (2010:000).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

Prop. 2009/10:165

188

2.22Förslag till lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 och 6 §§ samt 3 kap. 14 § diskrimi- neringslagen (2008:567) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap.

5 §

Den som bedriver verksamhet

Den som bedriver verksamhet

som avses i skollagen (1985:1100)

som avses i skollagen (2010:000)

eller annan utbildningsverksamhet

eller annan utbildningsverksamhet

(utbildningsanordnare) får inte dis-

(utbildningsanordnare) får inte dis-

kriminera något barn eller någon

kriminera något barn eller någon

elev, student eller studerande som

elev, student eller studerande som

deltar i eller söker till verksam-

deltar i eller söker till verksam-

heten. Anställda och uppdrags-

heten. Anställda och uppdrags-

tagare i verksamheten ska lik-

tagare i verksamheten ska lik-

ställas med utbildningsanordnaren

ställas med utbildningsanordnaren

när de handlar inom ramen för

när de handlar inom ramen för

anställningen eller uppdraget.

anställningen eller uppdraget.

Diskrimineringsförbudet gäller även i det fall en utbildningsanordnare genom skäliga åtgärder i fråga om lokalernas tillgänglighet och använd- barhet kan se till att en person med funktionshinder, som söker eller har antagits till utbildning enligt högskolelagen (1992:1434) eller till utbild- ning som kan leda fram till en examen enligt lagen (1993:792) om till- stånd att utfärda vissa examina, kommer i en jämförbar situation med

personer utan sådant funktionshinder.

 

Förbudet i 5 § hindrar inte

 

6 §

 

 

1. åtgärder som

är ett led i

1. åtgärder som

är ett

led i

strävanden att främja jämställdhet

strävanden att främja jämställdhet

mellan kvinnor och män vid till-

mellan kvinnor och män vid till-

träde till annan utbildning än

träde till annan utbildning än så-

sådan som avses i skollagen

dan som avses i skollagen

(1985:1100),

 

 

(2010:000),

 

2. tillämpning av

bestämmelser

2. tillämpning av

bestämmelser

som tar hänsyn till ålder i fråga om

som tar hänsyn till ålder i fråga om

förskoleverksamhet

eller

skol-

utbildning i förskolan, förskole-

barnsomsorg, utbildning i försko-

klassen, grundskolan, grundsär-

leklass, i det obligatoriska skol-

skolan, sameskolan, specialskolan

väsendet eller i en fristående skola

eller fritidshemmet, eller sådan

som motsvarar grundskolan, sär-

pedagogisk verksamhet som avses

skolan eller specialskolan, eller

i 25 kap. skollagen, eller

3. särbehandling på grund av ålder, om den har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet.

Förbudet hindrar inte heller att en folkhögskola eller ett studieförbund vidtar åtgärder som är ett led i strävanden att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfatt- ning.

Prop. 2009/10:165

189

3kap.

14 §

En

utbildningsanordnare

som

En

utbildningsanordnare

som

bedriver utbildning

eller

annan

bedriver

utbildning

eller annan

verksamhet

enligt

skollagen

verksamhet

enligt

skollagen

(1985:1100),

utbildning

enligt

(2010:000), utbildning enligt hög-

högskolelagen

(1992:1434)

eller

skolelagen (1992:1434) eller ut-

utbildning som kan leda fram till

bildning som kan leda fram till en

en examen enligt lagen (1993:792)

examen

enligt

lagen (1993:792)

om tillstånd att utfärda vissa

om tillstånd att utfärda vissa

examina ska inom ramen för

examina ska inom ramen för

denna

verksamhet

bedriva ett

denna

 

verksamhet

bedriva

ett

målinriktat arbete för att aktivt

målinriktat arbete för att aktivt

främja lika rättigheter och möjlig-

främja lika rättigheter och möjlig-

heter för de barn, elever eller

heter för de barn, elever eller

studenter som deltar i eller söker

studenter som deltar i eller söker

till verksamheten,

oavsett

kön,

till verksamheten,

oavsett

kön,

etnisk

tillhörighet, religion

eller

etnisk

tillhörighet, religion

eller

annan

trosuppfattning, funktions-

annan

trosuppfattning, funktions-

hinder eller sexuell läggning.

 

hinder eller sexuell läggning.

 

Närmare föreskrifter om utbildningsanordnarens skyldigheter finns i 15 och 16 §§.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kommunal vuxenutbild- ning, vuxenutbildning för utvecklingsstörda och svenskundervisning för invandrare till utgången av juni 2012.

Prop. 2009/10:165

190

2.23Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

dels att rubriken närmast efter 23 kap. 1 § ska utgå,

dels att 23 kap. 1–3 och 5 §§, 33 kap. 1 § och 36 kap. 4 § samt rubrikerna närmast före 23 kap. 1–3 och 5 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 25 kap. 13 a §, samt närmast före 23 kap. 1 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

23 kap.

 

 

 

Förskoleverksamhet

 

Utbildningsverksamhet m.m.

 

 

Förskola och viss annan pedago-

 

 

gisk verksamhet

 

 

 

1 §

 

 

 

Sekretess gäller i förskoleverk-

Sekretess gäller i förskola och

samhet för uppgift om en enskilds

sådan pedagogisk verksamhet som

personliga förhållanden, om

det

avses

i

25 kap.

skollagen

inte står klart att uppgiften kan

(2010:000) som kompletterar eller

röjas utan att den enskilde eller

erbjuds i stället för förskola för

någon närstående till denne lider

uppgift om en enskilds personliga

men.

 

förhållanden, om det inte står klart

 

 

att uppgiften kan röjas utan att den

 

 

enskilde eller någon närstående till

 

 

denne lider men.

 

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Utbildningsverksamhet för

barn

Förskoleklass, grundskola, grund-

och ungdomar

 

särskola, specialskola, sameskola,

 

 

gymnasieskola och

gymnasiesär-

 

 

skola

 

 

 

 

 

2 §

 

 

 

Sekretess gäller i förskole- klassen, grundskolan, gymnasie- skolan, särskolan, specialskolan och sameskolan samt i en kommunal riksinternatskola för uppgift som hänför sig till psyko- logisk undersökning eller behand- ling och för uppgift om en enskilds personliga förhållanden hos psykolog eller kurator, om det inte står klart att uppgiften kan röjas

Sekretess gäller i förskole- klassen, grundskolan, grundsär- skolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesär- skolan för uppgift om en enskilds personliga förhållanden i sådan elevhälsa som avser psykologisk, psykosocial eller specialpedagog- isk insats, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till

Prop. 2009/10:165

191

utan att den enskilde eller någon

denne lider men.

Prop. 2009/10:165

närstående till denne lider men.

Sekretess gäller på det område

Sekretess gäller på det område

som anges i första stycket dels i

som anges i första stycket dels i

skolans elevvårdande verksamhet i

särskild elevstödjande verksamhet

övrigt för uppgift om en enskilds

i övrigt för uppgift om en enskilds

personliga förhållanden, dels för

personliga förhållanden, dels för

uppgift som hänför sig till ärende

uppgift som hänför sig till ärende

om tillrättaförande av en elev eller

om tillrättaförande av en elev eller

om skiljande av en elev från vidare

om skiljande av en elev från vidare

studier. Sekretessen gäller dock

studier. Sekretessen

gäller dock

endast om det kan antas att den

endast om det kan antas att den

enskilde eller någon närstående till

enskilde eller någon närstående till

denne lider men om uppgiften röjs.

denne lider men om uppgiften röjs.

Sekretessen gäller inte beslut i

Sekretessen gäller inte beslut i

ärende.

ärende.

 

Sekretess gäller på det område som anges i första stycket i andra fall än som avses i första och andra styckena för uppgift om en enskilds identitet, adress och andra liknande uppgifter om en enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Annan utbildningsverksamhet

Sekretess gäller i annan utbild- ningsverksamhet än sådan som anges i 2 § för uppgift som hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om en enskilds personliga för- hållanden hos psykolog, kurator eller syofunktionär, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men.

Sekretess gäller i elevvårdande verksamhet i övrigt inom arbets- marknadsutbildningen, den kommunala vuxenutbildningen, vuxenutbildningen för utvecklings- störda, svenskundervisningen för invandrare (sfi) och folkhögskolan för uppgift om en enskilds person- liga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs.

Fritidshem och viss annan peda- gogisk verksamhet

3 §

Sekretess gäller i fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:000) som erbjuds i stället för fritidshem för uppgift om en enskilds personliga förhållanden i sådan särskild elevstödjande verk- samhet som avser psykologisk, psykosocial eller specialpeda- gogisk insats, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men.

192

Sekretess gäller i annan utbild-

Sekretess gäller i övrigt på det

ningsverksamhet

än sådan som

område som anges i första stycket

anges i 2 § i annat fall än som

för annan uppgift om en enskilds

avses i första stycket och hos

personliga förhållanden, om det

Verket för högskoleservice i verk-

kan antas att den enskilde eller

samhet som avser biträde vid

någon närstående till denne lider

antagning av studenter för uppgift

men om uppgiften röjs.

om en enskilds

identitet, adress

 

och andra liknande uppgifter om en enskilds personliga förhållan- den, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Skolbarnsomsorg

Annan utbildningsverksamhet

 

5 §

Sekretess gäller i skolbarns- omsorgen för uppgift som hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om en enskilds personliga förhåll- anden hos psykolog eller kurator, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men.

Sekretess gäller i samma verk- samhet för annan uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller i annan utbild- ningsverksamhet än sådan som anges i 1–3 §§ för uppgift som hänför sig till psykologisk under- sökning eller behandling och för uppgift om en enskilds personliga förhållanden hos psykolog, kurator eller hos studie- och yrkesvägled- ningen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Sekretess gäller i elevvårdande verksamhet i övrigt inom arbetsmarknadsutbildningen, den kommunala vuxenutbild- ningen, den särskilda utbildningen för vuxna, utbildningen i svenska för invandrare och folkhögskolan för uppgift om en enskilds person- liga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller i annan utbild- ningsverksamhet än sådan som anges i 1–3 §§ i annat fall än som avses i första stycket och hos Verket för högskoleservice i verk- samhet som avser biträde vid antagning av studenter för uppgift om en enskilds identitet, adress

Prop. 2009/10:165

193

och andra liknande uppgifter om Prop. 2009/10:165 en enskilds personliga förhållan-

den, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

25 kap.

13 a §

Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att en uppgift om en enskild lämnas från sådan elevhälsa som avser medicinsk insats till annan elevhälsa eller särskild elev- stödjande verksamhet i övrigt inom samma myndighet, om det krävs att uppgiften lämnas för att en elev ska få nödvändigt stöd.

33 kap.

1 §1

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekono- miska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon när- stående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer hos

1.Diskrimineringsombudsmannen i ärende enligt diskriminerings- lagen (2008:567) samt i annat ärende som rör rådgivning åt en enskild,

2.Nämnden mot diskriminering i ärende enligt diskrimineringslagen,

eller

3. Statens

skolinspektion

i

3. Statens

skolinspektion

i

ärende enligt

14 a kap. skollagen

ärende enligt

6 kap. skollagen

(1985:1100).

 

 

(2010:000).

 

 

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

36 kap.

4 §2

Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i

1.mål om kollektivavtal, och

2.mål om tillämpningen av

–lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,

–lagen (1982:80) om anställningsskydd,

1Anmärkning: En ändring i 33 kap. 1 § har också föreslagits i lagrådsremissen En enklare ledighetslagstiftning.

2Anmärkning: En ändring i 36 kap. 4 § har också föreslagits i lagrådsremissen En enklare ledighetslagstiftning.

194

– 14 a kap. 7–12 §§ skollagen

– 6 kap. 7–12 §§ skollagen Prop. 2009/10:165

(1985:1100),

(2010:000),

–31–33 §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning,

–4–11 §§ lagen (1994:261) om fullmaktsanställning,

–3–7 §§ lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltids- arbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning, eller

–2 och 5 kap. diskrimineringslagen (2008:567).

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kommunal vuxenutbild- ning, vuxenutbildning för utvecklingsstörda och svenskundervisning för invandrare till utgången av juni 2012.

195

2.24Förslag till lag om ändring i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk

Härigenom föreskrivs att 1 och 17 §§ samt rubriken närmast före 17 § lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

1 §

 

 

 

Denna lag innehåller be-

Denna

lag

 

innehåller

stämmelser om nationella minori-

bestämmelser om nationella mino-

teter, nationella

minoritetsspråk,

riteter, nationella

minoritetsspråk,

förvaltningsområden och rätten att

förvaltningsområden och rätten att

använda minoritetsspråk hos för-

använda minoritetsspråk hos för-

valtningsmyndigheter

och dom-

valtningsmyndigheter

och dom-

stolar samt bestämmelser om vissa

stolar samt bestämmelser om vissa

skyldigheter

inom

förskoleverk-

skyldigheter inom förskola, sådan

samhet och

äldreomsorg. Lagen

pedagogisk verksamhet som avses

innehåller också bestämmelser om

i 25 kap.

skollagen

(2010:000)

uppföljning

av

tillämpningen av

som kompletterar eller erbjuds i

lagen.

 

 

 

stället för förskola och äldreom-

 

 

 

 

sorg. Lagen innehåller också be-

 

 

 

 

stämmelser

om

uppföljning av

 

 

 

 

tillämpningen av lagen.

 

Finska, meänkieli och samiska i

Finska, meänkieli och samiska i

förskoleverksamhet

och

förskola, viss annan

pedagogisk

äldreomsorg

 

 

verksamhet och äldreomsorg

När en kommun i ett förvalt- ningsärende erbjuder plats i för- skoleverksamhet enligt 2 a kap. 1 och 7 §§ skollagen (1985:1100), ska kommunen erbjuda barn vars vårdnadshavare begär det plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska.

17 §

När en kommun i ett förvalt- ningsärende erbjuder plats i för- skola eller sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:000) som kompletterar eller erbjuds i stället för förskola, ska kommunen er- bjuda barn vars vårdnadshavare begär det plats i sådan verksamhet där hela eller delar av verksam- heten bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

Prop. 2009/10:165

196

2. besök i barnets skola, eller 3. besök i barnets förskola eller fritidshem eller i sådan peda- gogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:000) och som barnet deltar i.

2.25Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 7 §, 13 kap. 26 och 27 §§ och 15 kap. 5 § samt rubriken närmast före 12 kap. 7 § socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

12 kap.

 

 

 

Förskoleverksamhet

Förskola

och

viss

annan

 

pedagogisk verksamhet

 

 

7 §

 

 

 

En förälder som besöker för- skoleverksamhet där barnet deltar har rätt till föräldrapenning i sam- band med besöket.

En förälder som besöker barnets förskola eller sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:000), som kompletterar eller erbjuds i stället för förskola och som barnet deltar i har rätt till föräldrapenning i sam- band med besöket.

13 kap.

26 §

En förälder till ett barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har även rätt till tillfällig för- äldrapenning för kontaktdagar från barnets födelse till dess att det fyller 16 år. Detta gäller endast om föräldern avstår från förvärvsarbete i sam- band med

1. deltagande i föräldrautbildning,

2. besök i barnets skola,

3. besök i förskoleverksamhet som barnet deltar i, eller

4. besök i skolbarnsomsorg som barnet deltar i.

27 §

En förälder till ett barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har rätt till tillfällig föräldra- penning för vård av barnet från det att barnet fyllt 16 år till dess att det fyller 21 år. Rätt till tillfällig föräldrapenning föreligger dock endast om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1.

Om barnet efter att ha fyllt 21 år

Om barnet efter att ha fyllt 21 år

går i

sådan skola som avses i

går i sådan

skola

som avses i

5 kap.

28 § eller 6 kap.

7 § skol-

15 kap.

36 §

eller

18 kap. 8 §

lagen

(1985:1100) har

föräldern

skollagen (2010:000) har föräldern

rätt till tillfällig föräldrapenning

rätt till

tillfällig föräldrapenning

Prop. 2009/10:165

197

för vård av barnet till och med vårterminen det år då barnet fyller 23 år.

för vård av barnet till och med Prop. 2009/10:165 vårterminen det år då barnet fyller

23 år.

15 kap.

5 §

Förlängt barnbidrag lämnas med 1 050 kronor i månaden från och med

kvartalet efter den tid som anges i 4 § för ett barn som går i

 

1. grundskolan

eller

mot-

1. grundskolan,

sameskolan,

svarande utbildning i sameskolan,

eller internationell

skola på

en riksinternatskola eller en sådan

grundskolenivå, eller

 

fristående skola som avses i 9 kap.

 

 

1 eller 5 § skollagen (1985:1100),

 

 

eller

 

 

 

 

2. särskolan eller specialskolan

2. grundsärskolan

eller special-

eller motsvarande utbildning i en

skolan.

 

fristående skola

som är

stats-

 

 

understödd eller står under statlig tillsyn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

198

2.26

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:000) om

Prop. 2009/10:165

 

etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare

 

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2010:000) om etableringsinsatser

 

för vissa nyanlända invandrare ska ha följande lydelse.

 

Lydelse enligt prop. 2009/10:60

Föreslagen lydelse

 

 

 

7 §

 

Etableringsplanen ska utformas tillsammans med den nyanlände och i

 

samverkan med berörda kommuner, myndigheter, företag och organisa-

 

tioner.

 

 

 

Planen ska omfatta högst 24 månader och minst innehålla

 

1. svenskundervisning för in-

1. utbildning i svenska för in-

 

vandrare för den som har rätt att

vandrare eller motsvarande ut-

 

delta i sådan utbildning enligt

bildning för den som har rätt att

 

skollagen (1985:1100),

delta i sådan utbildning enligt

 

 

 

skollagen (2010:000),

 

2.samhällsorientering, och

3.aktiviteter för att underlätta och påskynda den nyanländes etable- ring i arbetslivet.

1.Denna lag träder i kraft den 2 december 2010.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande till utgången av juni 2012.

3.Svenskundervisning för invandrare ska även anses omfatta mot- svarande utbildning enligt 13 kap. skollagen (1985:1100).

199

2.27

Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:000)

Prop. 2009/10:165

Härigenom föreskrivs att 22 kap. 11 § skollagen (2010:000) ska ha

 

följande lydelse.

 

 

Lydelse enligt lagförslag 2.1

Föreslagen lydelse

 

22 kap.

11 §

Hemkommunen är skyldig att se till att utbildning i svenska för invand- rare erbjuds dem som enligt 13 § har rätt att delta i utbildningen.

Utbildningen ska finnas tillgänglig så snart som möjligt efter det att en rätt till utbildning i svenska för invandrare inträtt. Om det inte finns sär- skilda skäl ska utbildningen kunna påbörjas inom tre månader.

Varje kommun ska aktivt verka för att en nyanländ som omfattas av lagen (2010:000) om etableringsinsatser för vissa ny- anlända invandrare kan påbörja utbildningen inom en månad från det att den nyanlände anmält sig till utbildning i svenska för in- vandrare hos kommunen.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2010 och ska tillämpas på ut- bildning från och med den 1 juli 2012.

200

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2009/10:165

I december 2002 överlämnade den parlamentariska utredningen Skol- lagskommittén sitt betänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121). En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet, Skollags- beredningen (U 2006:E), fick den 7 november 2006 i uppdrag att ta fram ett förslag till en ny skollag. Arbetsgruppen redovisade den 15 juni 2009 sitt uppdrag i promemorian Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och kvalitet (Ds 2009:25). Promemorians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna finns i bilaga 2. Remissyttrandena och en sammanställning av dem finns tillgängliga hos Utbildningsdepartementet (dnr U2009/4294/S och U2009/4049/S). Vidare har det inom Utbildningsdepartementet upp- rättats en promemoria med förslag till lag om införande av skollagen och till ändringar i viss annan lagstiftning, bl.a. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Dessa lagförslag finns i bilaga 3. Prome- morian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga hos Utbildnings- departementet (dnr U2009/5601/S).

Den 23 mars 2006 gavs en särskild utredare i uppdrag att bedöma be- hovet av ett system med auktorisation av lärare. Utredningen, som antog namnet Lärarutredningen – om behörighet och auktorisation, över- lämnade i maj 2008 betänkandet Legitimation och skärpta behörighets- regler (SOU 2008:52). Betänkandets lagförslag i de delar som behandlas i denna proposition finns i bilaga 5. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissyttrandena och en sammanställning av dem finns tillgängliga hos Utbildnings- departementet (dnr U2008/3915/S).

En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet, Betygsberedningen (U 2007:A) fick den 14 mars 2007 i uppdrag att utreda en ny betygsskala. Arbetsgruppen redovisade den 13 februari 2008 sitt uppdrag i prome- morian En ny betygsskala (Ds 2008:13). Promemorians författningsför- slag i de delar som behandlas i denna proposition finns i bilaga 7. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna finns i bilaga 8. Remissyttrandena och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Utbildningsdepartementet (dnr U2008/1012/S).

Regeringen bemyndigade den 22 mars 2007 det ansvariga statsrådet att ge en särskild utredare i uppdrag att utreda vissa frågor om fristående skolor samt enskild förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Utred- ningen, som antog namnet Utredningen om villkoren för fristående skolor, överlämnade i december 2008 sitt slutbetänkande Mer om fristå- ende skolor och enskild förskoleverksamhet (SOU 2008:122). Betänkan- dets lagförslag i relevanta delar finns i bilaga 9. Betänkandet har remiss- behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 10. Remissyttrandena och en sammanställning av dem finns tillgängliga hos Utbildningsdepartementet (dnr U2008/8318/G). Regeringen har denna dag beslutat om propositionen Bidragsvillkor för fristående verksamheter

(prop. 2009/10:157), som behandlar vissa av förslagen i betänkandet. Regeringen bemyndigade den 1 februari 2007 det ansvariga statsrådet

att ge en särskild utredare i uppdrag att bl.a. föreslå en framtida struktur

201

för gymnasieskolans studievägar. Utredningen, som antog namnet Gymnasieutredningen, överlämnade den 31 mars 2008 sitt betänkande

Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola (SOU 2008:27). Be- tänkandets lagförslag i relevanta delar finns i bilaga 11. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 12. Remissyttrandena och en sammanställning av dem finns tillgängliga hos Utbildningsdepartementet (dnr U2008/2521/G). Regeringen be- slutade den 13 maj 2009 om propositionen Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan ( prop. 2008/09:199), som bl.a. innehåller nya regler i skollagen (1985:1100) om gymnasieskolans nationella program. Riks- dagen har beslutat i enlighet med förslagen (bet. 2009/10 UbU3, rskr. 2009/10:8).

Den 29 september 2009 remitterades en inom Utbildningsdeparte- mentet upprättad departementspromemoria, Särskilda program och be- hörighet till yrkesprogram (dnr U2009/5552/G). En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 13. Promemorians lagförslag finns i bilaga 14. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 15. Remissyttrandena och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Utbildningsdepartementet (dnr U2009/5552/G).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 10 december 2009 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 17. Lagrådets yttrande finns i bilaga 18.

Lagrådets synpunkter är till övervägande delen av redaktionell och språklig natur. Vissa av Lagrådets synpunkter behandlas och bemöts i avsnitt 4.2.1, 5.3.2, 5.5, 14.10, 19.10, 30.4.6, 32.2.3, 33.12, 35, 36.1.2 och i avsnitt 38.5. Lagrådets synpunkter i övrigt behandlas i författnings- kommentaren.

Förslagen som utarbetats med anledning av promemorian Särskilda program och behörighet till yrkesprogram (dnr U2009/5552/G) har in- arbetats i propositionen om ny skollag efter Lagrådets granskning. Dessa förslag har bedömts inte ha sådant innehåll att de ska granskas av Lag- rådet.

Efter Lagrådets granskning har även i denna proposition inarbetats för- slagen i regeringens proposition Bidragsvillkor för fristående verksam- heter (prop. 2009/10:157). Förslagen i den propositionen har granskats av Lagrådet.

Därutöver har vissa redaktionella och språkliga ändringar gjorts i jämförelse med lagrådsremissen som en följd av en sådan genomgång och överarbetning av lagförslagen och författningskommentaren som Lagrådet förordat.

Efter Lagrådets granskning har slutligen ett antal lagförslag tillkommit där ändringar gjorts av redaktionella skäl, se avsnitt 2.3–2.5, 2.8, 2.10, 2.11, 2.13, 2.15–2.19, 2.23 (såvitt avser 33 kap. 1 § och 36 kap. 4 §), 2.24, 2.26 och 2.27. Dessa förslag är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande saknar betydelse. Yttrande av Lagrådet har därför inte inhämtats.

Prop. 2009/10:165

202

4

Principiella utgångspunkter

Prop. 2009/10:165

4.1Kunskap, valfrihet och trygghet

Regeringen lämnar härmed ett förslag till en ny skollag, som ska utgöra basen för kunskap, valfrihet och trygghet i alla de skolformer och andra verksamheter som omfattas av den nya lagen. Lagen är anpassad till och moderniserad för att passa i ett mål- och resultatstyrt skolväsende där kunskapsuppdraget står i fokus. Den speglar på ett tydligt sätt den an- svarsfördelning som råder mellan staten och huvudmännen, liksom de olika uppgifter som beslutsfattare och verksamma ska ha i ett decentrali- serat system.

Kommuner och andra huvudmän har ett uttalat ansvar för utbildning- ens kvalitet och likvärdighet. Alla huvudmän måste således erbjuda ut- bildning av sådan kvalitet att barn, ungdomar och vuxna får likvärdiga förutsättningar för att nå utbildningens mål. Alla barn och elever ska få möjlighet att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsätt- ningar. Också de elever som lätt når målen ska ges ledning och stimulans att nå längre i sin kunskapsutveckling. En genomgående ambition i för- slaget till ny skollag är att stärka kvaliteten, likvärdigheten och valfri- heten i de utbildningar och övriga verksamheter som regleras i lagen.

Några av de mer omfattande förändringarna jämfört med dagens lagstift- ning är:

•Kommunala och fristående skolor ska i så stor utsträckning som möj- ligt ha en gemensam reglering.

•Alla skolformer ska i så stor utsträckning som möjligt ha en gemen- sam reglering i de fall där det är lämpligt

•Tydligare regler ska införas om vad som krävs för att lärare och för- skollärare ska få anställas och användas för undervisningen.

•En gymnasieskola med högre krav och högre kvalitet införs fullt ut.

•Förskolan ska bli en egen skolform vilket förtydligar dess roll som det första steget i utbildningssystemet.

•Det ska, genom en tydlig koppling till FN:s konvention om barnets rättigheter, klargöras att barnets bästa ska vara utgångspunkten i all utbildning.

•Rättssäkerheten för elever och vårdnadshavare ska stärkas genom att betydligt fler beslut än i dag kommer att kunna överklagas, bl.a. be- slut om upprättande av åtgärdsprogram och beslut om skolplacering.

•Statens skolinspektions möjligheter att bedriva en tydlig och effektiv tillsyn ska förbättras genom ett tydligt lagstöd för tillsynen samt ytterligare sanktionsmöjligheter.

Andra viktiga förändringar avser:

 

• Tydligare lagfäst värdegrund för alla skolformer.

 

Behörighetskrav för förskolechefer.

 

Möjlighet till dispens från timplanen i grundskolan.

203

 

 

• Möjlighet att inrätta lokala styrelser.

Prop. 2009/10:165

•Krav på tillgång till skolbibliotek.

•Krav på att elevhälsan ska omfatta skolläkare, sjuksköterska, psykolog och kurator.

•Borttagande av kraven på kvalitetsredovisning och kommunal skol- plan till förmån för nya bestämmelser om systematiskt kvalitets- arbete.

•Modersmålsstöd och modersmålsundervisning regleras i lag.

•Möjlighet att få befrielse från obligatorisk undervisning begränsas kraftigt.

•Befogenheter för rektor och lärare att vidta åtgärder för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero.

•Nya behörighetsregler för gymnasieskolans yrkesprogram.

•Nya studievägar för elever som är obehöriga till nationella program inom gymnasieskolan.

•Skärpta regler om utredning inför beslut om mottagande i grundsär- skolan och gymnasiesärskolan.

Utvecklingen på skolområdet

Decentralisering och förstärkt målstyrning

Den skollag som nu gäller, skollagen (1985:100), trädde i kraft den 1 juli 1986. Den var resultatet av en främst författningsteknisk och språklig översyn av den dåvarande skollagen från 1962, skollagen (1962:319).

Lagen har ändrats i olika avseenden vid mer än ett sjuttiotal tillfällen sedan 1986. Under tiden har skolväsendet reformerats och en omfattande decentralisering av ansvaret för skolan har genomförts. Den tidigare regelstyrningen av skolväsendet har i de flesta avseenden ersatts av mål- och resultatstyrning. Även skolformsförordningarna har genomgått om- fattande revideringar.

Det är självklart att en nära tjugofem år gammal skollag, även om den successivt uppdaterats, inte fullt ut speglar det styrsystem som nu verkat i skolan i över femton års tid. År 1991 genomfördes den s.k. kommunali- seringen, vilket var en reform i flera olika steg. I regeringens proposition Ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18) lades riktlinjerna för ansvarsför- delningen mellan stat och kommun fast. Där angavs att riksdag och regering lägger fast mål och ramar samt står för en omfattande uppfölj- ning och utvärdering av utbildningens resultat samt för tillsyn. Kommu- nerna och enskilda huvudmän ansvarar för driften av verksamheten, anställer personal och fördelar resurser, följer upp och utvärderar resul- taten och åtgärdar eventuella brister. Skolledare och lärare svarar för den pedagogiska och organisatoriska planeringen på skolenhetsnivå och för genomförandet och uppföljningen av undervisningen.

204

Integration mellan förskola, förskoleklass, grundskola och fritidshem

Prop. 2009/10:165

Förskolan följer sedan 1998 en egen läroplan (Lpfö 98). Fritidshemmet

 

ska enligt propositionen Läroplan för det obligatoriska skolväsendet,

 

förskoleklassen och fritidshemmet, som antagits av riksdagen, (prop.

 

1997/98:94, bet. 1997/98:UbU18, rskr. 1997/98:272) tillämpa läroplanen

 

Lpo 94. De kapitel i 1985 års skollag som reglerar förskoleverksamhet

 

och skolbarnsomsorg passar dock mindre väl för de förhållanden som nu

 

råder. Kapitlen flyttades utan större bearbetning över till skollagen från

 

den då gällande socialtjänstlagen (1980:620) i samband med att förskole-

 

verksamheten och skolbarnsomsorgen överfördes till Utbildnings-

 

departementets ansvarsområde.

 

Integreringen av förskolan i den nya skollagen visar att förskolan intar

 

platsen som det första steget i utbildningssystemet. Regeringens förslag

 

till en samordnad och i många stycken gemensam skollag innebär dock

 

inte att olika skolformers och pedagogiska verksamheters särart ska

 

suddas ut.

 

I den nya skollagen finns inledande kapitel med i huvudsak gemen-

 

samma bestämmelser för all utbildning enligt lagen, där strävan har varit

 

att anpassa regelverket till alla åldrar och skolformer utan att skolfor-

 

mernas och verksamheternas särart går förlorad. Därefter följer särskilda

 

kapitel med riktade bestämmelser för var och en av alla skolformer samt

 

fritidshemmet. I dessa kapitel är merparten av reglerna gemensamma

 

oavsett vem som är huvudman men det finns även regler som riktar sig

 

specifikt till offentliga eller enskilda huvudmän. Förslaget avser att skapa

 

en sammanhållen skollag för utbildning för barn, ungdomar och vuxna.

 

Utgångspunkterna för regeringens förslag är i dessa delar dels principen

 

om det livslånga lärandet, dels de olika skolformernas och verksamheter-

 

nas särart.

 

Framväxten av fristående förskolor och skolor

 

Antalet förskolor med enskild huvudman ökar varje år och kommunal

 

och enskild verksamhet kompletterar varandra i kommunerna på ett väl

 

fungerande sätt. Från och med den 1 juli 2006 gäller s.k. etableringsfrihet

 

för förskolor med enskild huvudman. Kommunerna är skyldiga att god-

 

känna enskilda förskolor och fritidshem som uppfyller vissa kvalitets-

 

krav. Om verksamheten är godkänd och öppen för alla barn, ska kommu-

 

nen också lämna bidrag till verksamheten. För varje barn ska bidrag

 

lämnas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av

 

resurser till de egna förskolorna. På detta sätt skapas en säkrare ekono-

 

misk grund för förskolor med enskild huvudman.

 

Ökningen av antalet skolor med enskilda huvudmän (fristående skolor)

 

har varit mycket markant från 1990-talet och framåt. I propositionen

 

Valfrihet och fristående skolor (prop. 1991/92:95, bet. 1991/92:UbU22,

 

rskr. 1991/92:346) var utgångspunkten att barn och föräldrar i största

 

möjliga utsträckning fritt skulle få välja skola, såväl inom det kommu-

 

nala skolväsendet som bland fristående skolor. Större valfrihet och större

 

utrymme för en skolas profil skulle skapa ett större engagemang för

 

skolan och bättre incitament för kostnadseffektivitet. Ett system infördes

 

som innebär att även de fristående skolorna finansieras av det allmänna,

205

samtidigt som de inte har rätt att ta ut avgifter. Bestämmelserna varierar Prop. 2009/10:165 något mellan olika skolformer. Utgångspunkten är dock att elevens

hemkommun betalar ett bidrag till den fristående skolan, som beräknas efter samma principer som kommunen använder vid fördelning av resur- ser till de egna skolorna.

Ungefär nio procent av eleverna på grundskolenivå och cirka tjugo procent av eleverna på gymnasienivå finns i dag i fristående skolor. Fri- stående skolor är således en självklar och betydelsefull del av det svenska skolväsendet. För kvalitet, likvärdighet och rättssäkerhet är det därför viktigt att skyldigheterna och villkoren för skolor med offentlig och med enskild huvudman är gemensamma i så stor utsträckning som möjligt. Fristående skolor bidrar till både ökad pedagogisk mångfald samt större valfrihet och självfallet ska den pedagogiska profilen hos de fristående skolor som fått godkännande för en sådan särskild profil respekteras. Eleverna ska ha tillgång till välutbildade lärare, få rätt till stöd om de får svårigheter i skolsituationen och garanteras en saklig och allsidig under- visning oberoende av vem som är huvudman för skolan. De i huvudsak gemensamma bestämmelserna för skolor med offentliga och enskilda huvudmän i denna skollag lägger på så sätt grunden för ett likvärdigt skolväsende.

Riksdagen har antagit regeringens förslag till ändringar i skollagens bestämmelser om bidrag till och godkännande av enskild förskoleverk- samhet och enskild skolbarnsomsorg, se propositionen Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar (prop. 2008/09:115, bet. 2008/09:UbU11, rskr. 2008/09:220). Genom en utvidgad bidragsskyldig- het skapas ett system med en ”barnomsorgspeng”, dvs. ett bidrag som följer barnet till den verksamhetsform som föräldrarna väljer. Därmed skapas förutsättningar för framväxten av fler enskilda alternativ även inom andra verksamheter än förskola, t.ex. familjedaghem och fler- familjssystem.

4.2Utgångspunkter för en ny skollag

4.2.1En tydlig och modern skollag

I direktiven till Skollagskommittén (dir. 1999:15) utvecklades motiven för behovet av en ny skollag. Delar av dessa utgångspunkter har varit vägledande även för regeringens arbete. Lagstiftningens struktur är i behov av en översyn för att åstadkomma logik i uppbyggnaden. Skol- lagen behöver moderniseras genom att förenklas och förtydligas samt bättre anpassas till ett målstyrt skolväsende och till den ansvarsfördelning som råder mellan stat och kommun. Målstyrningen ska förtydligas och det kommunala ansvaret för utbildningens kvalitet och likvärdighet ska göras ännu tydligare. En utgångspunkt i arbetet har emellertid också varit att ansvarsfördelningen såväl mellan stat och kommun som mellan be- slutsfattare och pedagogisk profession ska ligga fast. En självklar ut- gångspunkt för regeringens arbete har varit inriktningen på åtgärder som ska stärka kunskapsuppdraget för att fler elever ska nå målen. I en ny skollag ska enligt regeringen skolans kunskapsuppdrag samt kvalitet,

206

likvärdighet och valfrihet från förskola till och med vuxenutbildning betonas.

En bärande princip i förslaget till en ny skollag är att alla verksamhets- och skolformer ska ha en i så stor utsträckning som möjligt gemensam reglering där detta är lämpligt, oavsett om huvudmannen är en kommun, ett landsting, staten eller en enskild. Förskolan utgör det första steget i utbildningssystemet och ska därför ingå i skolväsendet som en egen skolform. En annan genomgående princip är att elevernas rätt till trygg- het och studiero i utbildningen ska öka. Den utbildning som i dag inryms i det offentliga skolväsendet för vuxna ska också fortsättningsvis utgöra en del av skolväsendet och ska i det sammanhanget ges de förutsättningar som krävs med anledning av vuxenutbildningens uppdrag och särart.

En viktig byggsten i det svenska skolväsendet är de internationella åtagandena om mänskliga rättigheter som Sverige som stat har gjort. Det handlar bl.a. om bestämmelser om icke-diskriminering, rättigheter för personer med funktionsnedsättning och bestämmelser om barnets bästa. I flera av dessa överenskommelser regleras också rätten till utbildning. Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har envar rätt till kostnadsfri undervisning på de grundläggande stadierna. Rätten till utbildning garanteras också i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, i FN:s konvention om barnets rättig- heter samt Europakonventionens första tilläggsprotokoll. Även Europa- rådets konventioner om nationella minoriteter innehåller stadganden om utbildning. Utbildning är således en mänsklig rättighet som Sverige ska tillgodose genom skolväsendet.

Skolans värdegrund, så som den uttrycks i dagens styrdokument, bygger bl.a. på de internationella överenskommelserna men det behöver tydligare framgå att skolans värdegrund baseras på de mänskliga rättig- heterna. Bestämmelserna och principerna i de internationella överens- kommelserna måste genomsyra hela utbildningen.

Regeringens förslag ansluter sig i många avseenden till de förslag som Skollagskommittén lade fram i sitt betänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121). I vissa fall har dock dagens lagstiftning ansetts vara ett bättre alternativ. Det finns också delar i förslaget där det under arbetets gång har kommit fram ytterligare underlag genom fortsatt utredning och där det fattats beslut om ändringar i regelverket, t.ex. avse- ende utbildning i gymnasieskolan, frågor om vem som får anställas och användas för undervisningen, bestämmelser om befattningsutbildning för rektorer, den nya betygsskalan, utformningen av och innehållet i läro- och kursplaner samt villkoren för fristående skolor. Förhållandet är det- samma i fråga om regelverket för internationella skolor, införandet av betygsliknande skriftliga omdömen samt utvidgning av målgruppen för specialskolan.

När det gäller de delar av skolväsendet som berör vuxna ansluter sig förslaget i många avseenden till de förslag som arbetats fram inom dåva- rande Utbildnings- och kulturdepartementet och som presenterades i departementspromemorian, Vuxenutbildningslag (Ds 2005:33).

Att alla elever ska ges bättre förutsättningar att nå målen i alla ämnen synliggörs bl.a. i avsnittet om elevernas utveckling mot målen, där både rätten till stöd och tydlig information om elevens resultat är centrala utgångspunkter för regeringens förslag.

Prop. 2009/10:165

207

På vissa ställen där det har bedömts som relevant har regeringen be- Prop. 2009/10:165 aktat de synpunkter som kom fram redan vid remissbehandlingen av Skollagskommitténs förslag och förslaget till vuxenutbildningslag samt i

remissomgången med anledning av det utkast till lagrådsremiss om en ny skollag som dåvarande Utbildnings- och kulturdepartementet sände ut sommaren 2005.

Den nya skollagen kommer att utgöra en ny struktur för de komplette-

 

ringar och förändringar som blir resultatet av det pågående reformarbetet

 

inom hela förskole- och skolområdet.

 

Avreglering och omreglering

 

En önskvärd effekt av ökad målstyrning är minskad detaljreglering och

 

ökad frihet för skolor och huvudmän att organisera sin verksamhet. Detta

 

är också en av utgångspunkterna för regeringens förslag till ny skollag.

 

Exempel på avreglering är att kraven på kommunal skolplan och kvali-

 

tetsredovisning avskaffas. En konsekvens av regeringens förslag är att ett

 

antal bestämmelser flyttas från förordning till lag. Även om lagstift-

 

ningen härigenom blir mer omfattande så är inte ambitionen att öka den

 

totala regelmassan eftersom förordningsregleringen sannolikt kommer

 

minska i motsvarande omfattning. Det finns även skäl att anta att den

 

förordningsöversyn som blir en konsekvens av skollagsförslaget kommer

 

leda till ytterligare avreglering på förordningsnivå.

 

I kapitlet om huvudmän och ansvarsfördelning (2 kap.) slås det fast att

 

rektorn och förskolechefen beslutar om sin enhets inre organisation samt

 

i övrigt fattar de beslut och har det ansvar som framgår av särskilda före-

 

skrifter i lagen och andra författningar. Denna generella bestämmelse bör

 

enligt regeringens uppfattning medföra en omfattande utrensning av

 

detaljparagrafer i förordningarna, t.ex. om schema, gruppindelning etc.

 

I vissa avseenden kan den föreslagna regleringen förefalla mer detalje-

 

rad än dagens, t.ex. reglerna om åtgärdsprogram. Avsikten är i detta fall

 

att göra lagen tydligare och mer rättssäker för elever och vårdnadshavare.

 

Effekten kan även här bli en minskad detaljstyrning på förordningsnivå.

 

Genomgående har regeringen strävat efter gemensam, tydlig och enkel

 

reglering. Regeringen vill också framhålla att huvudmän och skolor får

 

utökade befogenheter att fatta de beslut som är nödvändiga i vissa situa-

 

tioner, t.ex. när det gäller disciplinära åtgärder.

 

Bemyndiganden och upplysningar om föreskrifter i annan författning än

 

lag

 

Ett inslag i förslaget till ny skollag är att bestämmelser som i dag finns i

 

förordning i stället ska finnas i lagen. Regleringen i den nya skollagen

 

kan naturligtvis inte göras helt uttömmande. Vid sidan av lagen kommer

 

det att behövas föreskrifter som meddelas av regeringen i förordning,

 

eller av statliga förvaltningsmyndigheter med stöd av bemyndiganden

 

från regeringen. I den mån sådana föreskrifter gäller åligganden för en-

 

skilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska

 

förhållanden får de bara meddelas efter bemyndigande i lag (8 kap. 3 och

 

7 §§ regeringsformen). Detsamma gäller föreskrifter om grunderna för

208

 

kommunernas organisation och verksamhetsformer och om befogenheter eller åligganden för kommunerna (8 kap. 5 och 7 §§ regeringsformen). Regeringen får dock utan bemyndigande meddela verkställighetsföre- skrifter som kompletterar lagstiftningen (8 kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen). Därutöver får regeringen enligt 8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen genom förordning meddela föreskrifter som inte enligt grundlag ska beslutas av riksdagen. Denna föreskriftsrätt brukar benämnas regeringens restkompetens. Regeringen får enligt 8 kap. 13 § tredje stycket regeringsformen överlåta åt en förvaltningsmyndighet att meddela såväl verkställighetsföreskrifter som föreskrifter inom ramen för restkompetensen. För sådan vidaredelegation på lagområdet krävs medgivande av riksdagen (8 kap. 11 § regeringsformen).

Lagrådet har lämnat såväl övergripande synpunkter på utformningen av bemyndiganden som synpunkter på enskilda bestämmelser. En av Lagrådets övergripande synpunkter gäller att olika bemyndiganden har utformats på olika sätt. Regeringen har övervägt hur bemyndigandena har formulerats i de avseenden Lagrådet har pekat på, och gjort vissa justeringar där det ansetts påkallat. Enligt regeringens mening kan dock sådana skillnader i uttryckssätt som Lagrådet har påtalat vara motiverade. Regeringen har t.ex. i vissa fall bedömt att vidaredelegation från regeringen till förvaltningsmyndighet inte bör vara möjlig med hänsyn till innehållet i de föreskrifter som avses meddelas. Lagrådet har även påtalat att bemyndigandet i 29 kap. 19 § första stycket i lagrådsremissens förslag till skollag, som motsvarar 15 kap. 1 § första stycket skollagen (1985:1100), är så generellt utformat att det täcker också en del av de bemyndiganden som finns i andra delar av den föreslagna skollagen. Mot bakgrund av Lagrådets synpunkter anser regeringen att ett så generellt utformat bemyndigande inte är nödvändigt, och i stället där det behövs kan ersättas med bemyndiganden med mer begränsad innebörd (se avsnitt 33.12).

Lagrådet har ifrågasatt utformningen av de bestämmelser som syftar till att upplysa om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan komma att meddela verkställighetsföreskrifter eller föreskrifter inom ramen för restkompetensen. Enligt Lagrådet ligger det rent språkligt närmast till hands att uppfatta uttryckssättet ”meddelar föreskrifter” som ett åläggande för regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne. Regeringen konstaterar dock att denna formulering har använts i lagar under ett antal år för att upplysa om att det i annan författning kan finnas verkställighetsföreskrifter eller föreskrifter som meddelas inom ramen för regeringens restkompetens. Med hänsyn till vikten av konsekvens i de uttryckssätt som används i lagstiftning finner regeringen inte skäl att nu avvika från det uttryckssätt som hittills använts.

När det gäller förekomsten av sådana upplysningsbestämmelser och hur dessa närmare ska avgränsas vill regeringen understryka att de kan ha olika funktion. De kan ha som enda funktion att upplysa om att det kan finnas verkställighetsföreskrifter i annan författning. Bestämmelserna påverkar då inte regeringens möjlighet att meddela föreskrifter med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen, oavsett hur bestämmelsen har avgränsats. De kan också ha en annan funktion. I de fall riksdagen stiftar lag på området för regeringens restkompetens, kan det finnas ett behov

Prop. 2009/10:165

209

av att klargöra att det finns kvar ett utrymme för föreskrifter som Prop. 2009/10:165 meddelas med stöd av restkompetensen. En bestämmelse om att

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar vissa föreskrifter i anslutning till en lagbestämmelse som i och för sig ligger inom ramen för regeringens restkompetens, fyller då en materiell funktion, om lagbestämmelsen annars skulle kunna uppfattas som en uttömmande reglering. En sådan bestämmelse begränsar därmed också hur regeringen får utnyttja sin restkompetens.

Lagrådets synpunkter i övrigt kommenteras närmare i författnings- kommentaren till aktuella paragrafer.

5 Inledande bestämmelser

5.1Den nya skollagens uppbyggnad

Regeringens förslag: Den nya skollagen ska innehålla bestämmelser om skolväsendet för barn, ungdomar och vuxna som anordnas av det allmänna eller av enskilda. Begreppet skolväsendet ska omfatta skol- formerna förskola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, special- skola, sameskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare. Begreppet ska även omfatta kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare.

Dessutom ska i begreppet skolväsendet ingå fritidshem som kompletterar utbildningen i förskoleklassen, grundskolan, grundsär- skolan, specialskolan, sameskolan och vissa särskilda utbildnings- former.

I lagen ska det även finnas bestämmelser om särskilda utbildnings- former och annan pedagogisk verksamhet,

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Av de remissinstanser som uttalat sig om den övergripande strukturen hos den nya skollagen är samtliga positiva. En- ligt Kammarrätten i Stockholm kommer en till övervägande del gemen- sam reglering för olika skolformer och huvudmän att underlätta tolk- ningen och tillämpningen av bestämmelserna, en uppfattning som Statens skolverk delar. Statens skolinspektion konstaterar att lagen innebär att tillsynsmyndighetens arbete kommer att bli enklare. Att ett antal be- stämmelser flyttas från förordning till lag välkomnas av bl.a. Lärarnas

Riksförbund, Malmö kommun och Svenska skolledarförbundet.

Några remissinstanser anmärker på detaljer i den nya skollagens struktur. Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län och Svea hovrätt framhåller att de paragrafer som redogör för lagens innehåll och innehåller definitioner bör inleda lagen. Diskrimineringsombuds- mannen, Skolverket och Skolinspektionen anser att kapitlet om åtgärder mot kränkande behandling bör placeras i anslutning till kapitlet om

210

trygghet och studiero, något som skulle tydliggöra kopplingarna mellan Prop. 2009/10:165 dessa områden.

Skälen för regeringens förslag: Den nya skollagen inleds med ett antal kapitel som i huvudsak innehåller gemensamma bestämmelser för alla aktuella skolformer samt för fritidshemmet. Därefter följer ett kapitel med gemensamma bestämmelser om trygghet och studiero för alla skol- former med undantag för förskolan. I likhet med vad vissa remissinstan- ser ansett, har regeringen funnit skäl att placera kapitlet om åtgärder mot kränkande behandling, som gäller all utbildning och verksamhet i skol- lagen, i anslutning till kapitlet om trygghet och studiero. Regeringen har också beaktat synpunkten från domstolarna om dispositionen av kapitel 1 och flyttat fram de paragrafer som redogör för lagens innehåll och inne- håller definitioner.

Bestämmelser som enbart rör en specifik skolform finns i särskilda kapitel för förskolan, förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare samt för fritidshemmet, som är ett komplement till vissa skolformer. Därefter följer ett kapitel om utbildning på entre- prenad och samverkan samt kapitel om särskilda utbildningsformer respektive annan pedagogisk verksamhet. De avslutande kapitlen inne- håller gemensamma bestämmelser om tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering, Skolväsendets överklagande- nämnd, överklagande och till sist övriga bestämmelser. Där inget annat anges gäller bestämmelserna de skolformer som är aktuella samt fritids- hemmet, oavsett om huvudmannen är offentlig eller enskild.

När det gäller utbildning för vuxna som har kommuner och landsting som huvudmän, är den i regeringens förslag en del av skolväsendet och omfattas av samma bärande principer som resten av skolväsendet, dvs. en anpassning till ett målstyrt system och till den ansvarsfördelning som råder mellan stat och kommun. Det uppdrag som utbildningen för vuxna har och perspektivet livslångt lärande kräver dock en anpassning av regelverket till dessa förhållanden. En annan utgångspunkt ska vara att verksamheten inom den utbildning för vuxna där kommunerna är huvudmän i stora delar ska vara likvärdig med den som erbjuds i ungdomsskolan. En anpassning till vuxnas behov, önskemål och förut- sättningar har varit en viktig utgångspunkt för den nya skollagen.

När det gäller nuvarande vuxenutbildning för utvecklingsstörda och svenskundervisning för invandrare föreslås namnändringar till ”särskild utbildning för vuxna” respektive ”utbildning i svenska för invandrare”.

5.2Ett enhetligt och gemensamt skolväsende för alla skolformer

5.2.1

Skolformer och annan utbildning i skollagen

 

 

 

Regeringens förslag: Förskolan ska bilda en egen skolform. Dagens

 

särskola ska delas upp i två skolformer, grundsärskolan och gymna-

 

siesärskolan.

211

 

 

Fritidshemmet ska komplettera utbildningen i förskoleklass, grund- skola och motsvarande skolformer.

Vissa särskilda utbildningsformer och annan pedagogisk verksamhet utanför skolväsendet ska regleras i två egna kapitel.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, bl.a. Stockholms univer- sitet, Högskolan i Gävle, Malmö, Skellefteå och Norrköpings kommuner, Lärarförbundet och BRIS (Barnens rätt i samhället), ställer sig huvud- sakligen bakom förslaget. Statens skolverk och Sveriges Kommuner och Landsting lyfter särskilt fram att förskolan blir en egen skolform och menar att detta ger en tydlig signal om att förskolan är det första steget i utbildningssystemet. Endast Älvsbyns kommun avstyrker att förskolan

bildar en egen skolform.

Skälen för regeringens förslag

Förskolan och fritidshemmet integreras i skollagen

Att förskolans bestämmelser nu integreras med övriga skolformer i en gemensam skollag är resultatet av en långvarig integrationsprocess som har pågått under de senaste tjugo åren. Överflyttningen av bl.a. förskolan och fritidshemmet från det sociala området till utbildningsområdet i den statliga administrationen startade redan 1996, när förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen fördes över från Socialdepartementets ansvars- område till Utbildningsdepartementets. I kommunerna hade denna integ- ration redan pågått under lång tid, bl.a. genom att kommunerna hade organiserat frågor om barnomsorg och skola i gemensamma nämnder och förvaltningar, ofta med gemensamt ledningsansvar.

Flera utredningar, bl.a. Barnomsorg- och skolakommittén (BOSK) i slutbetänkandet Att erövra omvärlden (SOU 1997:157), har förespråkat en gemensam lag för förskolan och skolan. I propositionen Kvalitet i förskolan (prop. 2004/05:11) gjordes också bedömningen att förskolan bör bilda en egen skolform. Syftet med att göra förskolan till en egen skolform är framför allt att ytterligare betona att förskolan har ett peda- gogiskt uppdrag och därmed är en del av skolväsendet. Avsikten är dock inte att ändra förskolans uppdrag där omsorg och lärande bildar en hel- het.

Fritidshem

I dagens skollag ingår fritidshem, familjedaghem för skolbarn och öppen fritidsverksamhet i begreppet skolbarnsomsorg. Fritidshemmet föreslås nu ingå i skolväsendet och utgöra en för eleverna frivillig verksamhet som kompletterar utbildningen i förskoleklassen, grundskolan och mot- svarande skolformer. Fritidshemmet ska erbjuda eleverna en meningsfull fritid samt stimulera deras utveckling och lärande. För att skapa över- skådlighet i lagen och undvika upprepningar i varje skolformskapitel föreslår regeringen att alla bestämmelser om fritidshemmet samlas i ett särskilt kapitel. Detta ska dock inte uppfattas som ett hinder för att sam-

Prop. 2009/10:165

212

verkan och integration mellan fritidshem och skola kan fortsätta att ut- Prop. 2009/10:165 vecklas. Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet ska gälla även för

fritidshemmet. Likaså ska vissa gemensamma bestämmelser i skollagen gälla även fritidshemmet.

Bestämmelser om pedagogisk omsorg (t.ex. familjedaghem) och öppen

fritidsverksamhet behandlas i kapitel 25 Annan pedagogisk verksamhet.

 

Särskolan delas upp i två skolformer – grundsärskolan och

 

gymnasiesärskolan

 

Särskolan består i dag av den obligatoriska särskolan (grundsärskolan

 

och träningsskolan) och gymnasiesärskolan. Regeringen konstaterar att

 

det i såväl författningar som i den praktiska verksamheten ibland råder en

 

oklarhet om begreppet särskola. Särskola används ofta som synonym för

 

den obligatoriska särskolan. Genom att regeringen föreslår att den obli-

 

gatoriska särskolan (som dessutom föreslås byta namn till grundsär-

 

skolan) och gymnasiesärskolan blir separata skolformer med skilda

 

kapitel i skollagen skapas en ökad tydlighet beträffande vilka regler som

 

gäller för respektive verksamhet. Träningsskolan föreslås kvarstå som en

 

inriktning inom grundsärskolan. Möjligheten för enskilda elever att läsa

 

ämnen respektive ämnesområden enligt båda inriktningarna föreslås öka.

 

Utbildningen för elever med utvecklingsstörning utreddes av den s.k.

 

Carlbeckkommittén, som i oktober 2004 överlämnade sitt slutbetänkande

 

För oss tillsammans – Om utbildning och utvecklingsstörning (SOU

 

2004:98). Utgångspunkterna för kommitténs förslag var att kvaliteten i

 

utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning

 

måste öka, liksom integrationen mellan dessa och övriga elever.

 

Carlbeckkommittén lämnade bl.a. förslag om hur den obligatoriska

 

särskolan, gymnasiesärskolan och utbildning för vuxna med utvecklings-

 

störning bör regleras. Regeringen lämnade i mars 2006 en skrivelse till

 

riksdagen om utbildningen för elever med utvecklingsstörning, Kvalitet

 

och samverkan – om utbildning för barn, unga och vuxna med utveck-

 

lingsstörning (skr. 2005/06:151). Där gjordes bl.a. bedömningen att sär-

 

skolan och vuxenutbildningen för elever som behöver anpassade

 

kunskapsmål ska kvarstå men att samverkan med andra skolformer be-

 

höver förstärkas.

 

Riksdagens beslut om en ny gymnasieskola med anledning av

 

regeringens proposition Högre krav och kvalitet i den nya gymnasie-

 

skolan (prop. 2008/09:199, bet. 2009/10 UbU3, rskr. 2009/10:8) om-

 

fattade inte gymnasiesärskolan. Regeringen har därför tillsatt en utredare

 

med uppgift att se över gymnasiesärskolan och bl.a. anpassa den till

 

gymnasieskolans nya struktur (dir. 2009:84 och dir. 2010:27). Utredaren

 

har genom tilläggsdirektiv (dir. 2010:84) fått utökat och förlängt

 

uppdrag. Senast den 15 januari 2011 ska utredaren lämna sina förslag.

 

Vissa särskilda utbildningsformer och annan pedagogisk verksamhet

 

Uttrycket skolform är välkänt och vedertaget. Regeringen anser att skol-

 

form är en lämplig term för utbildningar inom skolväsendet, bl.a. för att

 

särskilja dessa från vissa andra särskilda utbildningsformer och annan

213

 

pedagogisk verksamhet som t.ex. inte har en egen läroplan. Exempel på Prop. 2009/10:165 sådana utbildningsformer och annan pedagogisk verksamhet som inte

ingår i skolväsendet är internationella skolor, sjukhusundervisning, ut- bildning vid särskilda ungdomshem och öppen förskola.

5.3Definitioner

5.3.1

Definitioner av centrala begrepp i utbildningen

 

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: Begreppen elev, fristående fritidshem, fristå-

 

 

 

ende förskola, fristående skola, förskoleenhet, skolenhet, undervis-

 

 

 

ning och utbildning ska definieras på detta sätt i den nya skollagen.

 

 

 

– Elev: den som deltar i utbildning enligt denna lag med undantag

 

 

 

för barn i förskolan.

 

 

 

– Fristående fritidshem: sådant fritidshem som bedrivs av en en-

 

 

 

skild huvudman som inte anordnas vid en skolenhet med förskole-

 

 

 

klass, grundskola eller grundsärskola.

 

 

 

– Fristående förskola: en förskoleenhet vid vilken en enskild be-

 

 

 

driver utbildning i form av förskola.

 

 

 

– Fristående skola: skolenhet vid vilken en enskild bedriver utbild-

 

 

 

ning inom skolväsendet i form av förskoleklass, grundskola, grund-

 

 

 

särskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola eller sådant fritidshem

 

 

 

som anordnas vid en skolenhet med förskoleklass, grundskola eller

 

 

 

grundsärskola.

 

 

 

– Förskoleenhet: av huvudman för förskola organiserad enhet som

 

 

 

omfattar verksamhet i en eller flera förskolebyggnader som ligger

 

 

 

nära varandra och till enheten knuten verksamhet som inte bedrivs i

 

 

 

någon förskolebyggnad.

 

 

 

– Skolenhet: av huvudman för annan skolform än förskola organi-

 

 

 

serad enhet som omfattar verksamhet i en eller flera skolbyggnader

 

 

 

som ligger nära varandra och till enheten knuten verksamhet som inte

 

 

 

bedrivs i någon skolbyggnad.

 

 

 

– Undervisning: sådana målstyrda processer som under ledning av

 

 

 

lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom in-

 

 

 

hämtande och utvecklande av kunskaper och värden.

 

 

 

– Utbildning: den verksamhet inom vilken undervisning sker ut-

 

 

 

ifrån bestämda mål.

 

 

 

 

 

 

 

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-

 

ens förslag.

 

 

Remissinstanserna: Lärarnas Riksförbund (LR) välkomnar definitio-

 

nen av begreppet elev, då den överensstämmer med vedertaget språk-

 

bruk. Barnombudsmannen är dock tveksam till att begreppet även inne-

 

fattar barn i fritidshemmet, eftersom det inte är en skolform. Enligt

 

Kriminalvården och Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige

 

(SIOS) bör deltagare i vuxenutbildning inte benämnas elever. För dessa

 

bör enligt Kriminalvården i stället begreppet vuxna definieras och an-

 

vändas, medan SIOS förordar begreppet student. Älvsbyns kommun,

 

Riksförbundet Kristen Fostran och Svenska Kommunalarbetareförbundet

214

 

 

 

 

(Kommunal) tillstyrker särskilt att elevbegreppet inte omfattar barn i Prop. 2009/10:165 förskolan.

Införandet av begreppet fristående förskola stöds av Friskolornas

 

riksförbund, som menar att det ger enhetlighet åt de fristående verksam-

 

heterna. Kunskapsskolan i Sverige AB stödjer ett fortsatt användande av

 

begreppet fristående skola.

 

Friskolornas riksförbund påpekar att det för fristående skolor kan upp-

 

stå tveksamheter om vad som är en skola respektive skolenhet och att det

 

kan få konsekvenser för tillståndsgivningen. Även Ulricehamns kommun

 

menar att definitionerna skolenhet och förskoleenhet är något svår-

 

tolkade.

 

Att undervisningsbegreppet även ska omfatta barn i förskolan får stöd

 

av bl.a. Högskolan i Kalmar, Stockholms kommun och Lärarförbundet.

 

Waldorfskolefederationen ställer sig tveksam till detta, eftersom det kan

 

bidra till att förstärka synen på förskolans uppdrag som ett skoluppdrag.

 

LR förordar, mot bakgrund av att förskolans uppdrag, förutom utbildning

 

även innefattar omsorg, att begreppet pedagogisk verksamhet används

 

för förskolan.

 

När det gäller begreppen undervisning och utbildning förekommer viss

 

kritik mot att gränsdragningen är otydlig. Denna kritik framförs bl.a. av

 

Umeå kommun, Karlstads universitet, Friskolornas riksförbund och

 

Sveriges Elevråds Centralorganisation. Statens skolverk avstyrker den

 

föreslagna definitionen av utbildning och föreslår att bestämningen

 

”utifrån bestämda mål” ska strykas, eftersom de bestämda målen redan

 

ingår i definitionen av undervisning. LR föreslår att det i definitionen av

 

undervisning tydligt hänvisas till läroplaner och kursplaner.

 

Vidare anför Lärarförbundet och LR att även begreppen lärare och för-

 

skollärare ska definieras.

 

Skälen för regeringens förslag

 

En genomgående ambition i regeringens förslag är att en gemensam

 

terminologi i så stor utsträckning som möjligt ska användas i de gemen-

 

samma bestämmelserna för alla skolformer. Fördelarna med en sådan

 

ordning är uppenbara. Samtidigt är det viktigt att varje skolforms särart

 

tas tillvara och inte anpassas till ett gemensamt regelverk på ett sådant

 

sätt att skolformens uppdrag blir otydligt eller förvanskas. Regeringen

 

föreslår att det i den nya skollagen tas in en bestämmelse med för skol-

 

väsendet gemensamma definitioner. Begreppen lärare och förskollärare

 

återfinns inte bland dessa definitioner, så som Lärarförbundet och

 

Lärarnas Riksförbund föreslagit, men begreppen avgränsas genom be-

 

stämmelserna om vilka som får används och anställas som lärare i avsnitt

 

6.6.

 

Elev

 

Skollagskommittén föreslog att elev ska användas i alla skolformer.

 

Många instanser ställde sig emellertid i remissbehandlingen negativa till

 

att förskolan från skolan övertar en terminologi som upplevs som verk-

 

samhetsfrämmande. Regeringens förslag är därför att begreppet elev inte

215

 

ska omfatta barn i förskolan. I stället används ordet barn genomgående.

Prop. 2009/10:165

För vuxenutbildningens del bedöms begreppet elev kunna fungera i en

 

gemensam lagstiftning.

 

Fristående förskola respektive fritidshem

 

En förskola som inte drivs av kommunen utan av enskild huvudman, ska

 

benämnas fristående förskola i analogi med terminologin på skolom-

 

rådet. Regeringen föreslår dock ingen förändring av bestämmelserna om

 

godkännande eller tillsyn av fristående förskolor, utan det är fortfarande

 

kommunen som ska ansvara för detta. Ett fritidshem som drivs av en

 

enskild huvudman och som inte anordnas vid en skolenhet med förskole-

 

klass, grundskola eller grundsärskola ska benämnas fristående fritidshem.

 

Fristående skola

 

Regeringen föreslår att dagens benämning fristående skola för en skol-

 

enhet med enskild huvudman behålls.

 

En fristående skola är en skolenhet vid vilken en enskild bedriver ut-

 

bildning inom skolväsendet i form av grundskola, grundsärskola, gymna-

 

sieskola, gymnasiesärskola eller sådan förskoleklass eller fritidshem som

 

anordnas vid en skolenhet med förskoleklass, grundskola eller grundsär-

 

skola i den nya skollagen. En fristående skola ska godkännas av Statens

 

skolinspektion. En fristående förskoleklass som inte är anknuten till en

 

grundskola eller grundsärskola ska också godkännas av Statens skolin-

 

spektion.

 

Det finns anledning att betona att de fristående skolorna och för-

 

skolorna i den nya skollagen ingår som en integrerad del i respektive

 

skolform och inte längre kan sägas vara fristående från resten av skol-

 

väsendet. Detta visar sig dock främst genom att de flesta bestämmelserna

 

i lagen föreslås omfatta alla skolformer och fritidshemmet oavsett

 

huvudman utan att detta markeras särskilt. Även läroplaner och övriga

 

styrdokument ska i fortsättningen rikta sig till både offentliga och en-

 

skilda huvudmän utan att detta särskilt behöver anges.

 

Förskoleenhet och skolenhet

 

Regeringen föreslår att förskoleenhet och skolenhet ska stå för en av

 

huvudmannen organiserad enhet som omfattar verksamheten i en

 

byggnad eller i flera närliggande byggnader och till enheten knuten verk-

 

samhet som inte bedrivs i någon byggnad. Uttrycket används t.ex. i sam-

 

band med godkännande av utbildning med enskild huvudman samt i

 

samband med val av skola och mottagande i en vald skola. Av definitio-

 

nen följer att en skolenhet även omfattar verksamhet som ibland bedrivs

 

t.ex. på en arbetsplats eller i vissa fall på distans. Däremot är inte en

 

enhet automatiskt synonym med rektorns ansvarsområde eller andra

 

organisatoriska indelningar som bestämts av huvudmannen. En rektors

 

ansvarsområde kan således omfatta en eller flera förskole- eller skolen-

 

heter. En definition av vilken specifik skolenhet som avses är nödvändig,

 

t.ex. när man diskuterar en elevs rätt att gå i den skolenhet som ligger

216

närmast hemmet eller när någon väljer att söka till en utbildning med enskild huvudman. Definitionen skolenhet omfattar också verksamheten i fritidshem. Förskoleenhet syftar dock på en enhet med enbart förskola.

Vissa remissinstanser har framhållit att det finns en otydlighet i be- greppen förskoleenhet och skolenhet. Regeringen instämmer i att defini- tionen inte är uttömmande men menar ändå att det är viktigt att i lagen definiera dessa begrepp.

I den nya skollagen avses med begreppet skola en skolenhet om inte annat anges. Ibland kan dock en mer vidsträckt och abstrakt betydelse förekomma i motivtexten, t.ex. skolans uppdrag.

Undervisning

Någon definition av undervisning finns inte i 1985 års skollag. Regeringen anser att det är angeläget att begreppet undervisning definie- ras på ett sådant sätt att alla skolformer kan omfattas. I förskolans läro- plan talas i dag inte om undervisning. I stället beskrivs den process som syftar till ”utveckling och lärande”. Begreppet undervisning ska enligt regeringens uppfattning ges en definition som är anpassad för såväl för- skola och fritidshem som skola och vuxenutbildning.

Termen undervisning är central i de författningar som reglerar skolan. Även i avtalssammanhang har definitionen av vad som är undervisning och annat arbete i skolan haft stor betydelse. Begreppet undervisning har fått en särskild värdeladdning, när det förknippats med en viss form av undervisningsmetod, t.ex. katederundervisning. Den syn på kunskapsin- hämtning och undervisning som funnits i läroplanerna från 1980 och framåt är dock mycket bredare och utgår från att människor är aktiva och själva strävar efter att lära sig. Detta innebär varierande arbetssätt med inslag av både förmedlande och undersökande undervisningsmetodik. I de nu gällande läroplanerna förs ett resonemang om fyra olika kunskaps- former som alla ställer krav på olika former av undervisning: fakta, färdighet, förståelse och förtrogenhet.

Definitionen av undervisning måste vara relevant för alla skolformer. Det är centralt i den kunskapssyn som genomsyrar skolans samtliga styr- dokument att undervisningen syftar till att eleverna ska inhämta samt utveckla både kunskaper och värden. Värdena ska utgå från skolans vär- degrund som vilar på grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna.

Undervisning blir med regeringens förslag ett nytt begrepp i förskolan och fritidshemmet. Det är därför viktigt att klargöra att undervisnings- begreppet ska ges en vid tolkning i dessa verksamheter. I förskolan bildar omsorg, utveckling och lärande en helhet i undervisningen. Det är för- skollärares och annan personals uppgift att följa, stimulera och utmana barnens utveckling och lärande. Motsvarande resonemang är även rele- vant för den pedagogik som används i fritidshemmet. Att förskolan och fritidshemmet omfattas av begreppet undervisning förändrar inte verk- samhetens uppdrag och innebär inget ifrågasättande av den pedagogik som används där. Användandet av begreppet undervisning i dessa verk- samhetsformer syftar således inte på något sätt till att förändra verksam- heterna eller arbetssätten.

Prop. 2009/10:165

217

Även i vuxenutbildningen och till viss del i gymnasieskolan har be- greppet en vid betydelse. Vid t.ex. arbetsplatsförlagt lärande eller vid distansutbildning kan lärarrollen mer vara inriktad mot handledning och mentorskap än i de skolförlagda delarna av ungdomsskolan, samtidigt som undervisningsbegreppet i andra utbildningsmodeller innebär en mer traditionell lärarroll.

För att definitionen ska kunna omfatta alla skolformer föreslår regeringen följande definition av undervisning: sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till ut- veckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden.

Undervisningsbegreppet har också betydelse för regleringen av den personal som finns för undervisning i förskola och fritidshem respektive skola. Det finns anledning att markera att undervisning ska ske under ledning av lärare eller förskollärare. Av avsnitt 6.6 framgår att all under- visning, även i förskola och fritidshem, ska ledas av förskollärare respektive lärare. Dessutom kan det även finnas annan personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens utveckling och lärande främjas. Barnskötarna är en viktig personalgrupp i förskolan och fritids- hemmen och de kommer även i framtiden att ha en stor betydelse för verksamheten och utgör ett betydelsefullt komplement till förskollärarna och lärarna.

Utbildning

Begreppet utbildning är i nu gällande skollag i första hand en samlings- beteckning för olika verksamhetsformer i skolan. Även i den nya skol- lagen finns behov av en övergripande term som beskriver all den verk- samhet som omfattas av de övergripande målen i skolförfattningarna. Denna term bör vara utbildning, vilket därmed blir ett vidare begrepp än undervisning och även kan omfatta annan verksamhet än undervisning i den inre och yttre miljön, t.ex. på skolgården och i matsalen eller organi- serat lärande förlagt till en arbetsplats. Utbildning kan dessutom omfatta annan verksamhet som äger rum t.ex. vid lägerskolor, utflykter eller olika former av praktik eller annan verksamhetsförlagd verksamhet. I för- skolan har utbildningsbegreppet ett brett pedagogiskt perspektiv där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. I det vidare begreppet utbildning omfattas också de frivilliga konfessionella inslag i verksam- heten som förskolor och skolor med enskild huvudman kan ha. Begreppet är således centralt för lagstiftningen.

Begreppet kommer i den nya skollagen att omfatta hela skolväsendet och vissa särskilda utbildningsformer.

Ordet utbildning behöver emellertid även kunna användas i en annan betydelse i lagtexten. Det gäller t.ex. i bestämmelser som föreskriver krav för att få anställning som rektor eller lärare, dvs. vilken utbildnings- bakgrund eller kvalifikationer som krävs. Detta behöver inte innebära någon risk för oklarhet eller missförstånd, eftersom det av sammanhanget framgår i vilken betydelse begreppet används.

Ett antal remissinstanser har framfört att det finns otydligheter i gräns- dragningen mellan begreppen undervisning och utbildning. Regeringen

Prop. 2009/10:165

218

är medveten om svårigheten att i lag exakt definiera och särskilja be- Prop. 2009/10:165 greppen. Ambitionen har varit att så långt som möjligt försöka beskriva

vad begreppen innebär och hur de förhåller sig till varandra. Även om en exakt gränsdragning inte går att göra anser regeringen att värdet av att begreppen definieras i lag motiverar att de föreslagna lydelserna behålls.

5.3.2Organisatoriska eller ekonomiska svårigheter

I den nya skollagen såväl som i 1985 års skollag förekommer uttrycket ”betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter” på ett antal ställen. Uttrycket används för att ange i vilka situationer en elevs möjlig- het att välja skola direkt eller indirekt begränsas, t.ex. genom att en kommun kan frångå ett önskemål om placering eller genom att elevens hemkommun inte är skyldig att ersätta huvudmannen för den skola där eleven vill gå för kostnaden för särskilt stöd på grund av att eleven har ett omfattande stödbehov.

Lagrådet har ställt sig frågande till att ordet ”svårigheter” i de aktuella fallen på ett adekvat sätt beskriver vilka organisatoriska problem eller ekonomiska kostnader som ska uppstå för att en kommun inte ska behöva bidra till en elevs särskilda stöd.

Regeringen instämmer med Lagrådet i att uttrycket i och för sig kan anses mindre adekvat från rent språklig synpunkt. Uttrycket ”betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter” är emellertid ett i skollag- stiftningen etablerat begrepp som använts under lång tid utan att några tillämpningsproblem uppmärksammats. Det är svårt att förutse hur till- lämpningen skulle påverkas av en ändrad terminologi, om denna inte är tillräckligt övervägd. Regeringen anser därför att uttrycket ”betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter” bör användas även i den nya skollagen.

5.4Övergripande mål

5.4.1Syftet med utbildningen inom skolväsendet

Regeringens förslag: Utbildningen inom skolväsendet ska syfta till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demo- kratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Utbild- ningen ska också syfta till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

219

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Friskolornas riksförbund, Stockholms och Umeå universitet, Socialstyrelsen och Sveriges skolledarförbund ställer sig alla positiva till förslaget. Diskrimineringsombudsmannen välkomnar att det införts tydliga hänvisningar till mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar.

Ett antal remissinstanser, bl.a. Högskolan på Gotland, Svenska Unescorådet, Göteborgs kommun och Världsnaturfonden WWF, riktar kritik mot att en formulering liknande den nuvarande skollagens ”respekt för vår gemensamma miljö” saknas i den nya skollagens portalparagraf. Svenska Unescorådet anför Sveriges höga ambitioner inom området hållbar utveckling och klimat, både internationellt och nationellt, samt de överenskommelser om utbildning för hållbar utveckling som ingåtts som skäl för att begreppet hållbar utveckling införs i skollagen.

Landsorganisationen i Sverige (LO) menar att syftesparagrafen är allt- för vag och att det redan i denna paragraf bör slås fast att alla ska nå de grundläggande mål och krav som finns. Sveriges Elevråds Centralorga- nisation (SECO) ifrågasätter kopplingen mellan personlig utveckling och utbildning.

Skälen för regeringens förslag

Bestämmelsen om syftet med utbildningen ersätter 1 kap. 2 § i 1985 års skollag som allmänt har gått under benämningen skollagens portalparagraf när det gäller utbildning för barn och ungdomar. I bestämmelsen om syftet med utbildningen finns de viktigaste fundamenten för skolverksamheten fastlagda, såsom lika tillgång till utbildning, likvärdighet, utbildningens syfte och värdegrund. Dessa övergripande syften har betydelse både för den enskilda individens utveckling och för samhällsutvecklingen. De är förhållandevis allmänt formulerade och avser vid sidan av symbolvärdet främst att tjäna som grundval för tolkningen av andra mer konkret utformade bestämmelser. Portalparagrafen kompletteras också av bestämmelser om syfte för respektive skolform, för fritidshemmet och för vissa andra utbildningsformer och verksamheter. Grundläggande mål för utbildningen utvecklas och kompletteras också i läroplanerna. Flera remissinstanser riktar kritik mot att det saknas en formulering om respekten för vår gemensamma miljö bland de övergripande målen. Regeringen vill framhålla att avsikten med portalparagrafen i skollagen inte är att lägga fast utbildningens kunskapsmål.

Regeringen anser att utbildningens övergripande syfte och grund- läggande värderingar ska fastställas i skollagen. Skolans kunskapsupp- drag är visserligen det viktigaste bland de övergripande målen och en självklar utgångspunkt för hela detta lagförslag, men regeringen anser ändå att den typen av mål bäst beskrivs i läroplanerna samt i kurs- och ämnesplanerna. Där kan de pedagogiska grunderna för verksamheten i förskola, skola och vuxenutbildning bättre förklaras och utvecklas. Vad gäller t.ex. miljö anger läroplanerna att miljöperspektivet ska vara ett av de övergripande perspektiven i all undervisning. Skolans undervisning

Prop. 2009/10:165

220

ska belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan Prop. 2009/10:165 anpassas för att skapa hållbar utveckling.

Mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar

Regeringen föreslår att det i portalparagrafen görs ett tillägg om de mänskliga rättigheterna och ett förtydligande om att utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

Att förmedla och förankra de mänskliga rättigheterna och grund-

 

läggande demokratiska värderingar innebär att det måste finnas kunskap

 

om vad dessa värderingar och rättigheter innebär och hur de kan förverk-

 

ligas.

 

Sverige har internationella förpliktelser när det gäller de mänskliga

 

rättigheterna som bör vara vägledande för och genomsyra hela skol-

 

väsendet. I första hand ligger ansvaret för att de mänskliga rättigheterna

 

respekteras och tillgodoses på varje stats regering men även de statliga

 

och kommunala förvaltningarna har ett ansvar. Detta innebär att den

 

svenska skollagstiftningen och verksamheten inom skolväsendet ska

 

överensstämma med Sveriges förpliktelser enligt dessa överenskommel-

 

ser. Tillägget om de mänskliga rättigheterna som nämns i bestämmelsen

 

betonar detta.

 

Skolväsendets gemensamma mål kompletteras av särskilda syftes-

 

paragrafer i de olika skolformskapitlen. Där återfinns t.ex. de syften som

 

avser att utbildningen i gymnasieskolan ska ge en god grund för delta-

 

gande i samhälls- och arbetslivet. Merparten av de gemensamma målen

 

gäller även för övriga verksamheter enligt skollagen.

 

För vuxenutbildningens olika skolformer föreslås specifika gemen-

 

samma övergripande mål och syften som utgår från det beslut riksdagen

 

fattade i maj 2001 (prop. 2000/01:72) om mål och strategier för hela

 

området vuxnas lärande. Dessa mål och syften betonar det breda uppdrag

 

som vuxenutbildningen har och den särart den ska uppvisa.

 

Barns och elevers olika behov och förutsättningar

 

I förskolans och skolans uppdrag ligger att alla barn och elever ska ges

 

bästa möjliga förutsättningar att utifrån sina behov och förutsättningar

 

utvecklas så långt som möjligt i enlighet med utbildningens mål. I detta

 

ligger att skolan har ett kompensatoriskt uppdrag beträffande de barn och

 

elever som har sämre förutsättningar. Förskolan och skolan ska också ge

 

varje flicka och pojke lika möjlighet att utveckla sin fulla potential som

 

människa. Dessa är viktiga aspekter som bör tillföras förskolans och

 

skolans övergripande mål.

 

I den nya skollagen uttrycks detta med orden att i utbildningen ska

 

hänsyn tas till barns och elevers olika behov, där strävan ska vara att

 

uppväga skillnader i deras förutsättningar samt att varje barn och elev ska

 

ges stöd och stimulans så att de kan utvecklas så långt som möjligt. Av-

 

sikten är att uppmärksamma det ansvar huvudmän och profession har för

 

att vid resursfördelning, organisation och val av metoder och arbetssätt

221

 

anpassa verksamheten till barns och elevers skilda förutsättningar och

Prop. 2009/10:165

behov.

 

 

 

 

 

Förutom formuleringen i syftesparagrafen finns också på andra ställen i

 

den nya skollagen bestämmelser som ger uttryck för samma synsätt. En

 

sådan är bestämmelsen om utbildningens likvärdighet där det anges att

 

utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform

 

och i fritidshemmet, varhelst i landet den anordnas. Dessutom finns be-

 

stämmelser som klart anger att barn och elever som är i behov av stöd

 

också har rätt till detta.

 

 

 

 

Därutöver föreslår regeringen att kunskapsbegreppet ges en bred inne-

 

börd så att utbildningen också ska främja barns och elevers allsidiga

 

personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvars-

 

kännande individer och medborgare. Sådan allsidig personlig utveckling

 

kan bl.a. handla om utvecklande av den kreativa förmågan, lusten att

 

skapa, förmågan att ta initiativ och omsätta idéer till handling. Dessa

 

förmågor och färdigheter är centrala för att utveckla ett entreprenöriellt

 

förhållningssätt. Det övergripande målet för utbildningen stödjer strävan

 

att entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela utbildnings-

 

systemet.

 

 

 

 

5.4.2

Utbildningens utformning

 

 

 

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: Utbildningen ska utformas i överensstämmelse

 

 

 

med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga

 

 

 

rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och

 

 

 

integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet

 

 

 

mellan människor.

 

 

 

 

Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga

 

 

 

rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behand-

 

 

 

ling.

 

 

 

 

 

Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfaren-

 

 

 

het.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak

med

 

regeringens förslag.

 

 

 

 

Remissinstanserna: Förslaget stöds av bl.a. Statens skolverk, Hög-

 

skolan i Kalmar och Södertälje kommun. Riksföreningen Kristen Fostran

 

ser positivt på att alla former av kränkande behandling ska motverkas.

 

Delegationen för jämställdhet i skolan (U 2008:08) har inga invänd-

 

ningar mot förslaget, men anser att motivuttalanden om jämställdhet bör

 

utvecklas. Diskrimineringsombudsmannen har heller inga invändningar

 

mot förslaget som sådant, men anser att hänvisningen till kristen tradition

 

i författningskommentaren är olycklig och bör strykas. I detta instämmer

 

Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige (Ju 2006:02).

 

 

 

 

Liksom Stockholms universitet och Sveriges Elevråds Centralorgani-

 

sation (SECO) är Högskolan i Kalmar positiv till att utbildningen ska

 

vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, men påpekar att

 

frågan om hur det ska få genomslag i det dagliga arbetet förblir obesva-

 

rad. Lärarförbundet hävdar att även begreppet konstnärlig grund

bör

222

användas i skollagen, en synpunkt som delas av Waldorfskolefedera- Prop. 2009/10:165 tionen

Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO) anser att bestämmel-

 

sens två första stycken inte fyller någon funktion, eftersom det som

 

åsyftas där kan uppnås med hänvisningar till annan lagstiftning och till

 

internationella konventioner.

 

Skälen för regeringens förslag

 

I dagens reglering finns två områden uppräknade som särskilt ska be-

 

aktas av den som verkar inom skolan; att främja jämställdhet mellan

 

könen samt att aktivt motverka alla former av kränkande behandling

 

såsom mobbning och rasistiska beteenden. I kapitel 6 återfinns be-

 

stämmelser om åtgärder mot kränkande behandling.

 

Regeringen anser dock att en mer omfattande uppräkning av olika for-

 

mer av kränkande behandling är svår att göra helt uttömmande. En upp-

 

räkning kan leda till osäkerhet om andra beteenden är kränkande eller

 

inte.

 

Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande

 

demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna. Det innebär att

 

utbildningen i sig och de som verkar inom den aktivt och medvetet ska

 

förmedla till barnen och eleverna vårt samhälles gemensamma värde-

 

ringar så som demokrati och mänskliga rättigheter och stimulera barnen

 

och eleverna att förverkliga värderingarna. Detta ska också komma till

 

uttryck i praktisk och vardaglig handling. Enligt Lpo 94 sker detta genom

 

individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvars-

 

tagande i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradi-

 

tion och västerländsk humanism. Häri ingår också att utbildningen ska

 

syfta till att förverkliga barnets specifika rättigheter enligt barnkonven-

 

tionen, bl.a. respekt för barnets kulturella identitet och språk.

 

Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet

 

I 1985 års skollag finns ingen bestämmelse med denna innebörd. I hög-

 

skolelagen (1992:1434) finns dock en bestämmelse om att utbildningen

 

ska vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund och på beprövad erfaren-

 

het. Innebörden av begreppet vetenskaplig grund finns utvecklad i

 

förarbetena till högskolelagen. Däremot finns ingen motsvarande analys

 

av begreppet konstnärlig grund.

 

Regeringen anser att de krav som ställs på skolan att ge eleverna förut-

 

sättningar att erövra kunskaper blir alltmer omfattande och att det är

 

nödvändigt att ta ställning i etiska frågor inom alla kunskapsområden.

 

Informationsteknikens utveckling ger snart sagt obegränsad tillgång till

 

information men denna måste ordnas, granskas, värderas och omvandlas

 

till kunskaper. Att ta ställning i politiska och moraliska frågor kräver

 

också en god kunskapsgrund.

 

De nationella styrdokumenten ger läraren utrymme att välja innehåll

 

och metoder för att nå målen. Detta kräver ett vetenskapligt förhållnings-

 

sätt i bemärkelsen att kritiskt granska, att pröva och att sätta enskilda

 

faktakunskaper i ett sammanhang. Arbetet i skolan med att välja innehåll

223

 

och metod och att värdera resultatet ska därför präglas av ett vetenskap- Prop. 2009/10:165 ligt förhållningssätt och kunskaper som grundar sig på relevant forskning

och beprövad erfarenhet.

Utbildningen, och de läroplaner och kursplaner som styr den, vilar självklart på forskningsbaserad grund och beprövad erfarenhet. Detta bör markeras i lagen. Regeringen föreslår formuleringen att utbildningen ska ”vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”. Både utbildning- ens innehåll och den pedagogik som används omfattas av bestämmelsen. Formuleringen tydliggör också lärares ansvar att bedriva en undervisning som vilar på vetenskaplig grund.

Regeringen anser däremot inte att formuleringen från högskolelagen avseende begreppet konstnärlig grund bör användas i skollagen. I hög- skolan används detta begrepp för att täcka in utbildningar som inte främst vilar på vetenskaplig grund, nämligen konstnärliga utbildningar med fokus på konstnärlig produktion, t.ex. musik-, konst- eller teaterutbild- ningar. De skäl som finns för att i skollagen införa skrivningar om att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund gäller inte i samma utsträck- ning för begreppet konstnärlig grund. Estetisk och konstnärlig verksam- het är en viktig del av förskolans och skolans uppdrag. I många ämnen är elevens eget skapande i bild, text och form centrala moment i undervis- ningen. I läroplaner och kursplaner är dessa dimensioner väl företrädda.

I skolarbetet ska de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas. Förmågan till eget skapande till- hör det som eleverna ska tillägna sig. Ett antal av skolans ämnen vilar således till en del på vad som kan betecknas som konstnärlig grund. Som angetts ovan anser regeringen dock att detta inte behöver anges i skol- lagen. Beträffande formuleringen om att utbildningen ska ”vila på veten- skaplig grund och beprövad erfarenhet”, så gäller den, som ovan redo- visats, utbildningen i vid mening och utgör en del av grunden för verk- samheternas styrdokument.

5.5Förskolor, skolor och fritidshem med konfessionell inriktning

Regeringens förslag: Utbildningen vid en skolenhet eller förskole- enhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.

Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fri- stående fritidshem ska vara icke-konfessionell.

Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska dock få ha en konfessionell inriktning. Del- tagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Förslaget får stöd av Landsorganisationen i Sverige (LO), Södertörns högskola, BRIS (Barnens rätt i samhället), Sveriges förenade studentkårer samt Lärarförbundet som menar att för- slaget innebär ett välkommet förtydligande. Statens skolverk tillstyrker

också förslaget, men bedömer att tillämpningen och tolkningen av be-

224

stämmelsen kommer att bli svår mot bakgrund av den oklara gränsdrag- ningen mellan utbildning och undervisning. Framför allt kan problem uppstå inom förskolan där undervisning och utbildning sammanfaller mer än inom skolan, något som också framförs av Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO). Diskrimineringsombudsmannen har inga invändningar mot förslaget, men konstaterar att det i dag förekommer inslag i förskolor och skolor med offentlig huvudman som kan uppfattas som konfessionella och efterlyser därför ett förtydligande av vad det innebär att utbildningen är icke-konfessionell. Malmö kommun och Historielärarnas förening efterfrågar ett förtydligande om att alla konfessionella inslag i utbildningen måste ligga utanför skoltid. Söder- tälje kommun är av uppfattningen att en förändring av utbildningsbe- greppet skulle förenkla bestämmelsens tillämpning. Friskolornas riksför- bund anser att dagens bestämmelser fungerar väl och väl uttrycker vad den konfessionella inriktningen får omfatta.

Barnombudsmannen ställer sig positiv till den huvudsakliga inne- börden i förslaget, men menar att bestämmelserna bör gälla lika oavsett huvudman, något som också framförs av Täby kommun.

Riksförbundet Kristen Fostran anser att utbildningen vid skolor och förskolor med offentlig huvudman ska kunna ha konfessionella inslag som exempelvis skolavslutning i kyrka eller krishantering i samverkan med kyrkan. Vidare anser föreningen att så länge undervisningen i fristå- ende skolor och förskolor är allsidig, bör den kunna ha konfessionella inslag. Kristna Friskolerådet menar att bestämmelsen om att undervis- ningen vid fristående skolor ska vara icke-konfessionell inte uppfyller Europakonventionens krav. Dessutom framhålls att innebörden i be- greppet konfessionell gör att det i de flesta ämnen inte går att bedriva icke-konfessionell undervisning över huvud taget.

Lärarnas Riksförbund och Piteå kommun avvisar förslaget och menar att all utbildning, oavsett huvudman, ska vara icke-konfessionell. SECO och Karlstads universitet är också kritiska och menar att möjligheten till konfessionella inslag i utbildningen är svårförenlig med dess vetenskap- liga grund. Enligt SECO bör det tydliggöras att konfessionella inslag i skolan, med stöd i religions- och föreningsfriheten, inte kan utgöra en del av utbildningen.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår att utbildning som bedrivs av offentlig huvudman alltid ska vara icke-konfessionell. Förslaget motsvarar i princip dagens bestämmelser. Att undervisningen ska vara icke-konfessionell i en skola med offentlig huvudman framgår redan i dag av läroplanerna. Undervisning finns däremot inte definierat i dagens skollag eller läroplaner. I den nya skollagen definieras undervis- ning som ”målstyrda processer som under ledning av lärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”. Regeringen anser mot den bakgrunden att det i detta sammanhang i stället finns anledning att använda termen utbildning, som är ett vidare begrepp än undervisning och även kan omfatta annan verk- samhet än undervisning i den inre och yttre miljön, t.ex. på skolgården och i matsalen. Utbildning kan även omfatta annan verksamhet t.ex. vid lägerskolor, utflykter, studiebesök eller studieresor.

Undervisningen vid en fristående skola eller förskola ska även den vara icke-konfessionell. Utbildningen i övrigt får dock ha en konfessionell

Prop. 2009/10:165

225

inriktning. Bestämmelser om möjligheten för friskolor att ha en konfessionell inriktning finns i dag i 9 kap. 2 och 8 §§ skollagen.

Enligt 2 kap. 23 § regeringsformen får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Enligt artikel 2 första meningen i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen får ingen förvägras rätten till undervisning. Enligt andra meningen ska staten vid utövandet av den verksamhet den kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrar- nas religiösa eller filosofiska övertygelse. Av artikel 2 följer i princip en rätt att inrätta privata skolor, men staten kan ställa krav på undervisning- ens standard och innehåll och på lärarnas kompetens. Syftet med kravet på att undervisning som anordnas av enskilda inom skolväsendet ska vara icke-konfessionell är att säkerställa en sådan objektiv, kritisk och pluralistisk undervisning som artikel 2 i första tilläggsprotokollet garan- terar. Enligt regeringens bedömning är den föreslagna bestämmelsen förenlig med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen.

Regeringen anser att det finns en grundläggande skillnad mellan att gå i en offentlig skola och att välja en skola med konfessionell inriktning. Att välja en skola med sådan inriktning är frivilligt. Därmed ska det i en skola med konfessionell inriktning vara möjligt att under skoldagen ge utrymme för konfessionell verksamhet.

I en skola med konfessionell inriktning kan det enligt regeringens upp- fattning finnas utrymme för att inom ramen för utbildningen anordna andakter, bönestunder eller annan form av religionsutövning, t.ex. för- djupning i den egna trosläran som konfirmationsläsning. Inget hindrar heller att det kan finnas inslag av religiösa symboler eller dylikt i inred- ningen. Om konfessionella inslag förekommer i utbildningen ska del- tagande vara frivilligt för barnet eller eleven. För barn i förskolan och underåriga elever i övriga skolformer utövas bestämmanderätten i deras personliga angelägenheter enligt föräldrabalken av deras vårdnadshavare. Vårdnadshavarna ska dock enligt föräldrabalken ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål i takt med stigande ålder och utveck- ling. Det kan vara lämpligt att ett beslut om elevens deltagande i konfessionella inslag sker vid terminsstarten. Ett sådant ställningstagande kan naturligtvis omprövas och vårdnadshavaren meddelar då att eleven fortsättningsvis inte ska delta. En fristående skola ska på samma sätt som enligt dagens lagstiftning vara öppen för alla elever och deltagande i konfessionella inslag kan därför inte göras till ett villkor för mottagande eller fortsatt skolgång. Hur frågan om frivillighet närmare ska lösas hos varje huvudman måste hanteras lokalt på ett praktiskt fungerande sätt utifrån de behov och förutsättningar som gäller i den aktuella verksam- heten. Det kan många gånger vara naturligt att alla elever närvarar vid de konfessionella inslagen utan att alla aktivt deltar. Det kan till exempel handla om att alla elever är närvarande under en tackbön före skolmål- tiden eller vid en bön som avslutar en morgonsamling men att de som inte vill väljer att avstå från deltagande i bönen. Möjligheten att ha konfessionella inslag innebär att den konfessionella verksamheten får ges utrymme under skoldagen. Enligt regeringens uppfattning finns det ingen

Prop. 2009/10:165

226

motsättning mellan möjligheten till konfessionella inslag och kravet på att dessa inslag ska vara frivilliga. De konfessionella inslagen ska alltid erbjudas med respekt för elevernas integritet.

Dessutom ska det liksom i dag vara möjligt att inom ramen för elevens val eller skolans val i grundskolan och motsvarande skolformer eller inom det individuella valet i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan erbjuda undervisning i religionskunskap, historia eller samhällskunskap som innebär en fördjupning i kristendom, islam, judendom etc., t.ex. i form av bibel- eller koranstudier. Sådan undervisning måste dock ske på ett sådant sätt att undervisningen fortfarande är icke-konfessionell, dvs. den ska vila på vetenskaplig grund och vara saklig och allsidig. Det inne- bär bl.a. att det i själva undervisningen inte får förekomma några som helst inslag av utövande bekännelsekaraktär.

De grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättig- heter som utgör utgångspunkten för skolans värdegrund måste utan in- skränkningar omfattas även av skolor med konfessionell inriktning. Undervisningen ska bedrivas under iakttagande av läroplanernas krav på saklighet och allsidighet, öppenhet för skilda uppfattningar, tolerans samt möjligheter till personliga ställningstaganden. Den omständigheten att en skola erbjuder vissa konfessionella inslag får således inte inkräkta på sakligheten och allsidigheten i undervisningen. Lagrådet har anfört att uttrycken ”icke-konfessionell”, ”konfessionell inriktning” och ”konfessionella inslag” är av så avgörande betydelse för förståelsen av lagtexten att de bör definieras i lagen. Regeringen anser emellertid att det handlar om väl etablerade begrepp som sedan länge funnits i 1985 års skollag och läroplaner utan att vara definierade och utan att det skapat några större problem. Regeringen vill även i sammanhanget peka på de uttalanden om möjlig tillämpning av de regler där begreppen ingår som görs i denna proposition. Det saknas därför skäl att nu definiera dem.

Regeringen vill också i detta sammanhang poängtera att bestämmel- serna om konfessionella inslag riktar sig till huvudmännen för utbild- ningen. De innebär därför inget hinder för att t.ex. elever i kommunala skolor anordnar rastaktiviteter som har konfessionella inslag. Utrymmet för sådana aktiviteter får därför på samma sätt som idag avgöras utifrån allmänna regler om yttrandefrihet m.m.

Motsvarande krav på saklighet och allsidighet gäller för förskolor och fritidshem som har en konfessionell inriktning. I förskolan omfattar undervisningsbegreppet ett brett pedagogiskt perspektiv där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Det innebär att gränsdragningen mellan undervisning och utbildning inte är lika tydlig. Regeringen be- dömer ändå att det inom det vidare begreppet utbildning finns utrymme för konfessionella inslag i verksamheten. Det kan exempelvis röra sig om bordsbön, högläsning av religiösa berättelser eller kyrkobesök. De konfessionella inslagen ska liksom i fristående skolor vara frivilliga för barnen. Ett barns vårdnadshavare ska därför ha möjlighet att välja om barnet ska delta eller inte vid sådana konfessionella inslag. Av förslaget till bestämmelser om hänsyn till barnets bästa följer att barnet ska ha möjlighet att uttrycka sina åsikter i denna typ av frågor och att åsikterna ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

I den ansökan om godkännande att bedriva förskola som lämnas till kommunen bör huvudmannen ange sin avsikt att ha en konfessionell

Prop. 2009/10:165

227

inriktning. För fristående grundskolor, grundsärskolor, gymnasieskolor Prop. 2009/10:165 och gymnasiesärskolor bör detta anges i ansökan om godkännande till

Statens skolinspektion. Det kan finnas anledning för regeringen att i förordning meddela närmare bestämmelser om detta.

5.6Lika tillgång till utbildning och likvärdig utbildning

Regeringens förslag: Alla ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet om inte annat följer av särskilda bestämmelser i den nya skollagen. Det ska i bestämmelsen om detta finnas en hänvisning till diskrimineringslagen (2008:567) som gäller för verksamhet enligt den nya skollagen.

Utbildningen ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fri- tidshemmet oavsett var i landet den anordnas.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Förslaget stöds av bl.a. Statens skolverk, Lunds, Umeå och Stockholms universitet samt Barnombudsmannen. Lands- organisationen i Sverige (LO) instämmer också i förslaget och betonar särskilt statens ansvar att följa upp den nationella likvärdigheten. LO är också av uppfattningen att likvärdigheten inte innebär att utbildningen ska vara likformig eller likadan, en uppfattning som delas av Friskolor- nas riksförbund och Kunskapsskolan. Enligt Lärarnas Riksförbund är dock formuleringarna alltför vaga. Staten bör slå fast en kvalitativ standard för all utbildning inom det offentliga skolväsendet.

Specialpedagogiska skolmyndigheten anser att för att garantera elever med funktionsnedsättning en likvärdig utbildning, bör även begreppet tillgänglighet skrivas in i lagtexten.

Skälen för regeringens förslag: En av de viktigaste uppgifterna för skolväsendet är att förmedla och förankra de grundläggande demokra- tiska värderingar och de mänskliga rättigheter som vårt samhälle vilar på. Detta gäller bl.a. principerna om likvärdig utbildning, de övergripande mål som utbildningen ska genomsyras av och de demokratiska värde- ringar och mänskliga rättigheter som alla, som finns i verksamheten, ska arbeta för. Regeringen anser därför att vissa grundläggande mål, som i dag främst finns i läroplanerna, bör föras till den nya skollagen.

Rätten till lika tillgång till utbildning är en grundbult i det svenska skolsystemet. Motsvarande bestämmelse om lika tillgång och likvärdig utbildning finns även i den nuvarande skollagen. Av uppenbara skäl kan dock inte begreppet lika tillgång ha samma innebörd när det gäller ut- bildning i förskola, fritidshem, samtliga program i gymnasieskolan eller samtliga kurser i vuxenutbildningen. För förskola och fritidshem gäller särskilda kriterier för att bli erbjuden en plats och avgifter får dessutom tas ut där enligt särskilda bestämmelser. Särskilda kriterier för antagning gör att utbildningar i gymnasieskolan och vuxenutbildningen inte är tillgängliga för alla på samma villkor. Utbildningarna i särskolan, specialskolan och sameskolan är avsedda för vissa kategorier av elever.

228

Av dessa skäl finns därför en inskränkning genom hänvisningen till Prop. 2009/10:165 andra särskilda bestämmelser i lagen.

Lika tillgång till utbildning i förskoleklassen, grundskolan och gymna- sieskolan ska liksom i dag gälla oavsett geografisk hemvist, sociala och ekonomiska förhållanden, kön och övriga diskrimineringsgrunder, dvs. etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. Av främst lagtekniska skäl anser regeringen emellertid att det inte är nödvändigt att räkna upp dessa i lagtexten.

Regeringen föreslår också att det ska finnas en direkt hänvisning till diskrimineringslagen (2008:567) som gäller för verksamhet enligt skol- lagen.

Rätten till likvärdig utbildning är också angiven i 1985 års skollag. An- svaret för en likvärdig utbildning över hela landet bärs gemensamt av stat och skolhuvudman. Principen är också en utgångspunkt för den statliga tillsynen. Rättssäkerheten är en fundamental aspekt av likvärdigheten. Det ska vara tydligt var ansvar och beslutsbefogenheter ligger. I vissa fall kan rättsäkerheten värnas och stärkas genom att beslut kan överklagas genom s.k. förvaltningsbesvär.

Utgångspunkten beträffande likvärdighet beskrevs redan i den s.k. an- svarspropositionen (prop. 1990/91:18). Likvärdighet betyder inte likfor- mighet eller att alla elever ska få lika mycket resurser. Likvärdighet upp- rätthålls av mål i skollag och läroplaner, betygskriterier, bestämmelser om minsta garanterad undervisningstid, ämnen, lärarbehörighet, särskilt stöd, överklagande samt tillsyn och kvalitetsgranskning. Likvärdighet innebär här att de fastställda målen kan nås på olika sätt beroende på lokala behov och förutsättningar. Kvaliteten i verksamheten ska dock ha lika hög nivå oavsett var i landet verksamheten bedrivs.

5.7Särskild hänsyn till barnets bästa

Regeringens förslag: I all utbildning och annan verksamhet enligt den nya skollagen som rör barn ska barnets bästa vara utgångspunkt. Med barn ska avses varje människa under 18 år.

Barnets inställning ska så långt som möjligt klarläggas. Barn ska ha möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller henne. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: En överväldigande majoritet av remissinstan- serna, däribland Barnombudsmannen (BO), Specialpedagogiska skol- myndigheten, Ungdomsstyrelsen, Stockholms och Umeå universitet, Hög- skolan i Kalmar, Diskrimineringsombudsmannen, Riksförbundet Kristen Fostran, Gotlands, Norrköpings och Stockholms kommuner samt Lärar- förbundet, instämmer i förslaget. Fördelen med att placera bestämmelser om barnets bästa i en portalparagraf är, enligt BO, att det blir tydligt att all verksamhet inom skolväsendet ska genomsyras av denna princip. Lunds universitet har inget att invända mot att en bestämmelse med

229

denna innebörd införs i lagen, men uppmärksammar att den s.k. princi- pen om barnets bästa uttrycks på olika sätt i olika regelverk. Detta riske- rar att försvåra tillämpningen av begreppet barnets bästa. Enligt BO finns det en risk för att skrivningen om att barnets inställning ska så långt som möjligt klarläggas kan komma att innebära en begränsning i barnets rätt att komma till tals.

Friskolornas riksförbund ställer sig bakom förslaget, men påpekar att barnets åsikt ibland kan stå i strid med vad som ryms i det ansvar vuxna enligt barnkonventionen har att skydda barnet. Även Internationella Engelska Skolan AB framhåller att barnkonventionen lägger ett tydligt ansvar på vuxna att skydda barnet och att principen inte får innebära att vuxna inte ska få ingripa på ett tydligt sätt mot elever som kränker andra elever eller skadar den trygga miljön i skolan.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag i detta avseende innebär en nyhet och tar sin utgångspunkt i artikel 3 om barnets bästa i främsta rummet och artikel 12 om barnets rätt att komma till tals och bli hörd i FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. Barn- konventionen innehåller såväl medborgerliga och politiska rättigheter som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och omfattar alla barn upp till 18 år. Konventionen är inriktad på individen och artiklarna handlar om barnets rätt att få sina grundläggande rättigheter och behov tillgodosedda.

Artikel 3 i barnkonventionen anger att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska barnets bästa komma i främsta rummet. Barnets bästa förutsätter att en bedömning görs av vilka konsekvenser ett visst beslut eller en åtgärd får för det enskilda barnet eller för en grupp av barn. Vid en sådan bedöm- ning, eller barnkonsekvensanalys, ska barnets bästa väga tungt i för- hållande till andra avvägningar. Grundläggande för att bedöma barnets bästa är att inhämta och beakta barnets åsikter. Enligt artikel 12 har barnet rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller henne, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Artiklarna 3 och 12, tillsammans med artikel 2 om icke-diskriminering och artikel 6 om rätt till liv och utveckling, utgör de grundläggande principerna i konventionen och ska relateras till övriga rättigheter i konventionen, bl.a. rätten till utbildning, rätten till tanke- och religionsfrihet och rätten till skydd mot våld och övergrepp.

För att kunna bedöma barnets bästa krävs att ett barnperspektiv anläggs inför alla beslut eller åtgärder som rör barn. Barnets bästa som utgångs- punkt i all utbildning innebär att utbildningen ska vara utformad för att ge barnet bästa möjliga förutsättningar för hans eller hennes personliga utveckling. Det innebär också att det i utbildningen ska beaktas de övriga rättigheter som är relevanta i sammanhanget såsom varje barns rätt till inflytande och delaktighet, barnets rätt till respekt för sin personliga integritet och att barnet inte ska diskrimineras utan ges likvärdiga möj- ligheter till bästa möjliga utveckling utifrån barnets egna förutsättningar. Utbildningen ska således utformas i överensstämmelse med barnets rättigheter så som de finns uttryckta i barnkonventionen.

Grundläggande för att kunna ta hänsyn till barnets bästa är att barnet får komma till tals och fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör

Prop. 2009/10:165

230

honom eller henne. Denna rätt gäller oavsett barnets ålder eller mognad. Prop. 2009/10:165 Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes

ålder eller mognad.

Bestämmelsen om hänsyn till barnets bästa utgör en av portalpara- graferna i den nya skollagen och ska således tillämpas i relation till rele- vanta bestämmelser i skollagen, däribland bestämmelserna som rör åt- gärder för att säkerställa trygghet och studiero i skolan och åtgärder kopplade till kvalitet och inflytande i skolan. Med begreppet barn avses i barnkonventionen personer under 18 år. Det är viktigt att barnkonven- tionens anda genomsyrar all lagstiftning som rör barn och ungdomar. Skollagen omfattar alla barn och elever, dvs. även myndiga ungdomar som finns t.ex. i gymnasieskolan. Regeringen anser dock att man i just denna bestämmelse kan använda det språkbruk som används i barnkon- ventionen. Bestämmelsen träffar all verksamhet enligt den nya skollagen och gäller alla barn, oavsett ålder, mognad eller andra förutsättningar.

5.8

Läroplan

 

 

 

Regeringens förslag: För varje skolform och för fritidshemmet ska en

 

läroplan gälla som utgår från bestämmelserna i den nya skollagen.

 

Läroplanen ska ange utbildningens värdegrund och uppdrag. Läro-

 

planen ska också ange mål och riktlinjer för utbildningen.

 

Regeringen ska få meddela föreskrifter om läroplaner. Regeringen

 

eller den myndighet som regeringen bestämmer ska för en viss skol-

 

form eller för fritidshemmet få meddela föreskrifter om utbildningens

 

värdegrund och uppdrag samt om mål och riktlinjer för utbildningen

 

på annat sätt än genom en läroplan.

 

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: Att läroplanerna ska gälla samtliga skolformer

 

oavsett huvudman stöds av en stor majoritet av de instanser som yttrat

 

sig över förslaget, bl.a. Statens skolverk, Statens skolinspektion, Lärarnas

 

Riksförbund, Barnombudsmannen, Malmö kommun och Lärarförbundet.

 

Av dessa avvisar dock i stort sett samtliga möjligheten att meddela före-

 

skrifter om att det inte ska finnas en läroplan. Skolverket betonar att

 

Waldorfskolornas alternativa läroplan inte bör benämnas läroplan och

 

endast ska kunna användas som en uttolkning av hur den nationella läro-

 

planen ska tillämpas.

 

Friskolornas riksförbund anser att en enskild skolhuvudman även i

 

fortsättningen ska kunna använda en egen läroplan, om den godkänts av

 

Skolinspektionen. Waldorfskolefederationen betonar att föreskrifterna

 

om undantag ska utarbetas i samarbete med waldorfrörelsen för att den

 

pedagogiska profilen ska kunna behållas.

 

Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag har ingen mot-

 

svarighet i nuvarande lagstiftning. Skälet till att en bestämmelse behövs

 

är att läroplanerna enligt detta förslag ska gälla alla huvudmän. I dag

 

finns bestämmelser om läroplanerna i respektive skolformsförordning

 

och gäller bara för offentliga huvudmän. För de fristående skolorna anger

 

skollagen i dag att dessa ska svara mot de allmänna mål och den värde-

231

 

 

grund som gäller för utbildning inom det offentliga skolväsendet. Att läroplaner ska gälla för utbildning med enskild huvudman innebär inga väsentliga förändringar i förhållande till vad som gäller i dag. Den natio- nella läroplanen som anges i skollagen är bindande för alla huvudmän och kan ej ersättas av lokala läroplaner eller andra styrdokument. Det finns dock inget hinder för att en skola kan tillämpa kompletterande styrdokument så länge verksamheten bedrivs inom ramen för läroplanen.

I läroplanen finns värdegrund och uppdrag, mål och riktlinjer, normer och värden, den rådande synen på kunskaper, ansvar och inflytande m.m. som ingen huvudman rimligtvis kan ställa sig vid sidan av. Därutöver kan en förskola eller skola enligt ovan ha egna policydokument eller arbetsplaner som vidgar, preciserar eller konkretiserar skolans inriktning eller arbetssätt utan att strida mot läroplanerna. På detta sätt kan t.ex. fristående skolor med alternativ pedagogisk inriktning även i fortsätt- ningen utöver de nationella läroplanerna och kursplanerna ha egna styr- dokument för undervisning och andra inslag i utbildningen. Dessa doku- ment ska ses som komplement och kan i den enskilda skolan fungera parallellt med den befintliga nationella läroplanen. Viktigt att påpeka är att till exempel Waldorfskolornas alternativa läroplan som Skolverket bedömt uppfylla motsvarande krav som den nationella läroplanen även fortsättningsvis kan användas i verksamheten tillsammans med den nationella läroplanen.

En annan del av regeringens förslag är att läroplanen föreslås gälla även för fritidshem. I dag finns i förordningen om läroplan för förskole- klassen, det obligatoriska skolväsendet och fritidshemmet (Lpo 94) en skillnad mellan det obligatoriska skolväsendet och förskoleklassen å ena sidan, där läroplanen ska gälla, och fritidshemmet å andra sidan, där läroplanen ska tillämpas. I propositionen om Läroplan för det obligato- riska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet m.m. (prop. 1997/98:94) motiverade regeringen skillnaden i uttryckssätt med att läroplanen skrevs med utgångspunkt i skolans verksamhet. Dessutom hade betydligt färre elever plats i fritidshem vid denna tidpunkt, cirka 50 procent jämfört med cirka 80 procent i dag, och regeringen ansåg att verksamheten i fritidshemmet inte kunde betraktas som en förutsättning för att målen skulle nås. Däremot ansåg regeringen att fritidshemmet skulle ses som ett komplement till skolan, vilket kunde bidra till att målen nås. Beslutet blev att fritidshemmet skulle tillämpa läroplanen, med särskild inriktning på värdegrundsarbete och genom att använda ett laborativt och utforskande arbetssätt.

Regeringen föreslår att läroplanen för respektive skolform även ska gälla för fritidshemmet, vilket ytterligare markerar samhörigheten mellan skola och fritidshem. Detta är av värde att framhålla även om begrepps- bytet saknar rättslig innebörd.

Läroplanen är vid sidan av skollagen det viktigaste styrdokumentet för verksamheten i förskola, skola, vuxenutbildning och fritidshem. Läro- planen och de värderingar som uttrycks där ska omfattas av alla och vara hållbara över tiden. Regeringen fastställer därför läroplaner i enlighet med principer som beslutats av riksdagen. I de propositioner som ligger till grund för de nu gällande läroplanerna finns vissa gemensamma principer för läroplanernas uppbyggnad och innehåll. Dessa proposi- tioner är En ny läroplan för grundskolan och ett nytt betygssystem för

Prop. 2009/10:165

232

grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan Prop. 2009/10:165 (prop. 1992/93:220), Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasie-

skolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux (prop. 1992/93:250), Läroplan för förskolan (prop. 1997/98:93) och Läroplan för det obliga- toriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet m.m. (prop. 1997/98:94). Riksdagen har fattat beslut med anledning av regeringens förslag i propositionen Tydligare mål och kunskapskrav – Nya läroplaner för skolan (prop. 2008/09:87, bet. 2008/09:UbU9, rskr. 2008/09:18). Riksdagens beslut innebär bl.a. att det för var och en av skolformerna grundskolan, obligatoriska särskolan, specialskolan och sameskolan ska finnas en läroplan som ska innehålla övergripande mål och riktlinjer samt respektive skolforms kursplaner. Regeringen bedömer att den bestämmelse om läroplaner som regeringen föreslår i den nya skollagen är väl förenlig med riksdagsbeslutet.

Andra principer kan vara specifika för respektive skolform. De principer, som gäller alla skolformer och som riksdagen ställt sig bakom berör värdegrund, uppdrag, mål och riktlinjer. Regeringen föreslår därför att dessa principer förs in i en gemensam bestämmelse i den nya skol- lagen. På så sätt kan dessa principer vara vägledande när läroplanerna ska revideras. Om riksdagen beslutar enligt detta förslag upphävs också övriga riksdagsbindningar. Avsikten är att den närmare författnings- tekniska lösningen för en viss skolforms läroplan ska kunna anpassas till skolformens behov och förutsättningar.

För vuxenutbildningens del gäller läroplanen för de frivilliga skol- formerna (Lpf 94) i sin helhet för kommunal vuxenutbildning och vuxen- utbildning för utvecklingsstörda (i regeringens förslag särskild utbildning för vuxna). När det gäller svenskundervisning för invandrare (sfi, i regeringens förslag utbildning i svenska för invandrare) ska den vila på de grundläggande värden som finns i Lpf 94. Det är lämpligt att frågan om läroplanens ställning i utbildning i svenska för invandrare övervägs vid en läroplansöversyn. I avvaktan på en sådan översyn föreslås att regeringen ska få meddela föreskrifter om att det för en viss skolform inte ska finnas en läroplan.

6 Huvudmän och ansvarsfördelning

6.1Skolhuvudmän och ansvaret för utbildningen

Regeringens förslag: Huvudmän för utbildningen inom den del av skolväsendet som riktar sig till barn och ungdomar ska vara kommu- ner, landsting, staten och enskilda. För utbildning som riktar sig till vuxna ska kommuner och landsting få vara huvudmän. Staten ska vara huvudman för förskoleklass och fritidshem vid en skolenhet med specialskola eller sameskola. I varje kommun ska det finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra kommunens uppgifter enligt den nya skollagen. Motsvarande ska gälla i fråga om landstingets uppgifter när landstinget är huvudman.

233

Huvudmannen ska ansvara för att utbildningen genomförs i enlig- het med bestämmelserna i den nya skollagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de bestämmelser för utbildningen som kan finnas i andra författningar.

Regeringens bedömning: Enskilda bör inte kunna vara huvudmän för specialskola.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har särskilt kommenterat detta förslag. Specialpedagogiska skolmyndigheten, Unga hörselskadade, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn och

Sveriges dövas riksförbund instämmer i att specialskolan enbart ska kunna ha staten som huvudman. Detta avvisas däremot av Friskolornas riksförbund, Svenskt Näringsliv och Barnombudsmannen som anser att enskilda förutom att kunna vara huvudman för specialskola även ska kunna vara huvudman för sameskola.

Enligt Länsrätten i Stockholms län bör det anges huruvida en kommun är skyldig att vara huvudman för en viss form av verksamhet, eller om den kan låta all verksamhet drivas av enskild huvudman.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringen anser att de principer som gäller i dag för vilka som kan vara huvudmän för ut- bildning inom skolväsendet för barn och ungdomar i huvudsak ska ligga fast. Skollagskommittén föreslog att enskilda ska kunna godkännas som huvudmän även för specialskola och sameskola med motiveringen att alla skolformer, så långt som möjligt, ska behandlas lika. Det finns dock skäl som talar emot kommitténs förslag. Specialskolan har en specialist- kompetens och särskilt avpassade hjälpmedel som elevernas hem- kommuner i allmänhet inte har möjlighet att tillhandahålla på egen hand. Både specialskolan och sameskolan är skolformer med specifika särdrag, där ett statligt huvudmannaskap hittills har ansetts motiverat. Det rör sig om undantagsregleringar och utgör därför skäl för att avvika från principen om lika reglering för alla skolformer.

Frågan om enskild som huvudman för sameskola kommer dock att övervägas ytterligare. När det gäller specialskolan ställer sig saken annorlunda. Förslaget om att även enskild ska kunna vara huvudman för specialskolan är inte närmare utrett och behovet av flera aktörer, ekonomiska konsekvenser, konsekvenser för kvaliteten etc. är inte belyst. Det finns i dag en teoretisk möjlighet att anordna fristående specialskolor och regeringens förslag innebär således en inskränkning i denna del. Eftersom det inte finns och aldrig har funnits några fristående specialskolor kan man dock bortse från detta. Det saknas även underlag för ett sådant förslag, t.ex. när det gäller hur bidragssystemet skulle utformas. Skäl att ändra regelverket saknas således.

När det gäller vuxenutbildning är en utgångspunkt för samhällets sats- ningar att den enskildes önskemål och behov ska vara styrande. Ett större utbud av anordnare innebär större möjligheter för den vuxne att få den utbildning han eller hon eftersträvar. Möjligheten för kommunerna att lägga ut utbildning på entreprenad är viktig i det sammanhanget. Regeringen har i propositionen Svenskundervisning för invandrare i folkhögskola (prop. 2009/10:68) lämnat förslag om ett utökat över-

Prop. 2009/10:165

234

lämnande av myndighetsutövning vid entreprenad. Förslagen beskrivs Prop. 2009/10:165 närmare i avsnitt 27. Det lärande som sker inom ramen för andra politik-

områden och personalutbildning som uppfyller vissa krav bör emellertid också kunna tillgodoräknas den enskilde inom ramen för de formella systemen.

Nuvarande regler om sådana kommunala nämnder som ska fullgöra uppgifter enligt skollagen och huvudmannens ansvar för utbildningen ska ligga fast.

6.1.1Kommunalt ägande i fristående skolor

Regeringens förslag: Kommuner och landsting ska få äga aktier eller andelar eller på annat sätt ha ett rättsligt inflytande i huvudmannen för en fristående skola. För detta ska det krävas

1.att bestämmanderätten i den fristående skolan inte enbart till- kommer kommunen eller landstinget,

2.att samverkan mellan kommunen eller landstinget och en enskild är en förutsättning för att verksamheten ska komma till stånd, och

3.att det med hänsyn till utbildningens innehåll och utformning finns särskilda skäl för att tillåta kommunen eller landstinget att vara delaktig.

Förutsättningarna för en kommuns eller ett landstings delaktighet i en fristående skola ska prövas i samband med ansökan om god- kännande. För befintliga fristående skolor med kommunalt ägarinslag ska vissa övergångsregler gälla.

Ett godkännande av en enskild som huvudman inom skolväsendet ska få återkallas om den enskilde inte längre uppfyller förutsätt- ningarna för godkännandet i fråga om ägandet.

Utredarens förslag i SOU 2008:122: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet är positiva till en reglering av kommuners möjlighet att ha ett inflytande i en fristående skola, däribland Statens Skolinspektion, Göteborgs, Malmö, Karlstads, Linköpings m.fl. kommuner, Svenskt Näringsliv, Friskolornas riksför- bund, Lärarförbundet och Landsorganisationen i Sverige (LO).

Sveriges Kommuner och Landsting och Kommunalförbundet i Västra Götalandsregionen avstyrker förslaget med motiveringen att kommu- nerna själva ska kunna bestämma hur de vill organisera skolväsendet och att saken inte bör regleras närmare.

Statskontoret, Statens skolverk, Lunds kommun samt Svenska Montes- soriförbundet anför att det kan uppstå motstridiga intressen om en kommun äger en fristående skola, t.ex. kan en kommun vid ett över- klagande av ett bidragsbelopp bli motpart till sig själv. Stockholms kommun, Sveriges skolledarförbund och Svenska Kommunalarbetareför- bundet (Kommunal) menar att det inte finns behov av ytterligare drifts- former.

Konkurrensverket anför att ett samarbete mellan en kommun och en fristående skola kan komma att ses som ett stöd till näringsidkaren vilket

235

strider mot kommunallagen. Verket menar även att upphandlingsregler- nas tillämpning bör utredas.

Få remissinstanser har kommenterat utredarens förslag till övergångs- bestämmelser. Södertälje kommun stödjer förslaget medan Statens skolinspektion, av rättssäkerhetsskäl, föreslår att utredarens föreslagna övergångsbestämmelse kompletteras med att en huvudman för befintlig verksamhet får ansöka hos Statens skolinspektion om att få fortsätta och att beslutet ska kunna överklagas. Göteborgs kommun, Utbildnings- gruppen inom Göteborgsregionens kommunalförbund och Styrelsen för Göteborgsregionens Internationella skola AB menar att man inte kan införa en retroaktiv lagstiftning och att befintliga tillstånd, givna av an- svarig myndighet, ska få löpa vidare.

Skälen för regeringens förslag: Det är i dag möjligt att bilda s.k. ”kommunala friskolor” genom att styrelsen för en kommunal skola får status som egen nämnd i kommunen. Därigenom kan skolor ges större frihet att själva utforma sin verksamhet vilket i sin tur kan ge positiva effekter för kvaliteten i verksamheten. I likhet med utredaren anser regeringen att det därutöver finns behov av en möjlighet för kommuner att även kunna vara delaktiga i fristående skolor för att höja utbildnings- kvaliteten och skapa utbildningar som annars inte skulle ha kunnat er- bjudas eleverna. Med tillägg till utredarens förslag anser regeringen att det även ska finnas en möjlighet för landsting att utöva inflytande i fristå- ende skolor, på samma sätt som för primärkommuner.

Det finns flera skäl till att det kan finnas behov av kommunalt infly- tande i en fristående skola. För det första kan kommunens eller landstingets delaktighet vara en förutsättning för att en särskild skolverk- samhet ska komma till stånd. Det ska emellertid inte finnas någon möj- lighet för fristående skolor att ha en ägarsammansättning som helt består av en eller flera kommuner. För sådan samverkan finns andra former, vilket bl.a. Sveriges skolledarförbund påpekat. Det ska alltså vara fråga om en samverkan mellan en kommun eller ett landsting och privata in- tressen som möjliggör att en viss utbildning kan genomföras. En sådan samverkan mellan kommunala och privata intressen kan avse en utbild- ning som till sitt innehåll och utformning höjer kvaliteten och utbudet på utbildning i kommunen eller regionen. Kommunalt delägande bör alltså bara tillåtas för utbildningar som saknar motsvarighet i utbildningsut- budet i kommunen eller regionen.

Bland annat Statens skolverk har pekat på att oklarheter och mot- stridiga intressen kan bli följden av att kommuner äger fristående skolor. Regeringen anser att möjligheten till kommunalt ägande ska begränsas till att omfatta sådana utbildningar som annars inte skulle ha kommit till stånd och att det ska finnas särskilda skäl med hänsyn till utbildningens innehåll och utformning. Att, som några remissinstanser föreslår, inte reglera frågan om kommunalt ägande är enligt regeringen inte aktuellt bl.a. av det skälet att kommunal verksamhet omfattas av reglerna för offentlig upphandling, något fristående skolor såsom enskilda juridiska personer inte gör.

Det finns i dag ett fåtal godkända fristående skolor på gymnasienivå som genom bolag helt eller delvis ägs av en kommun, ett kommunalför- bund eller ett landsting. Utredaren bedömer att skolorna i huvudsak upp- fyller de kriterier som ställs upp för att skolorna ska kunna godkännas.

Prop. 2009/10:165

236

Regeringen menar att det är rimligt att huvudmännen för befintlig verk- Prop. 2009/10:165 samhet som påverkas av ett genomförande av förslaget under en över-

gångstid ges möjlighet att utforma sin organisation och verksamhet så att de lever upp till de nya kraven. Befintliga godkännanden och rätt till bidrag ska fortsätta att gälla enligt 1985 års skollag. Enligt övergångsbe- stämmelserna – se avsnitt 35 – ska de föreslagna reglerna i 2 kap. 6 § inte tillämpas förrän den 1 juli 2012. Det ger huvudmännen för befintliga fristående skolor med kommunalt ägande tid att anpassa verksamheten till de nya kraven, i den mån det behövs. Om Statens skolinspektion efter den 1 juli 2012 finner att en fristående skola inte uppfyller kriterierna för att få bedriva verksamheten, och därför fattar beslut om att återkalla godkännandet, kan beslutet enligt gällande regler överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Skolinspektionens önskan, att beslut som innebär att en fristående skola som inte uppfyller skollagens krav inte får fortsätta av rättssäkerhetsskäl ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol, är således uppfylld.

Enligt regeringens bedömning är det mest ändamålsenligt med en samlad reglering i skollagen av förutsättningarna för kommunalt in- flytande i fristående skolor. Därför föreslås att vad som anförts i detta avsnitt kommer till uttryck i en helt ny paragraf.

En regel om att ett godkännande av en enskild som huvudman inom skolväsendet ska få återkallas om den enskilde inte längre uppfyller för- utsättningarna för godkännandet i fråga om ägandet.

6.1.2Regleringen av den kommunala skolplanen avskaffas

Regeringens bedömning: Det bör inte längre finnas ett krav på att det i alla kommuner ska finnas en av kommunfullmäktige antagen skolplan.

När skolformsförordningarna revideras bör regleringen av den lokala arbetsplanen utgå.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm-

 

ning.

 

Remissinstanserna: Förslaget stöds av de flesta remissinstanser som

 

valt att yttra sig över förslaget, bl.a. Statskontoret, Högskolan i Gävle,

 

Landsorganisationen i Sverige (LO) och Lärarförbundet. Sveriges skol-

 

ledarförbund, som också stödjer förslaget, konstaterar att ett slopat krav

 

på kommunal skolplan sannolikt innebär att fokuseringen på nationella

 

mål och styrdokument ökar.

 

Endast Borlänge kommun avstyrker förslaget, med hänvisning till att

 

den kommunala skolplanen inneburit ett starkt engagemang från politiker

 

och avnämare.

 

Skälen för regeringens bedömning: I dag finns ett krav på att det i

 

alla kommuner ska finnas en av kommunfullmäktige antagen skolplan

 

som visar hur kommunens skolväsende ska gestaltas och utvecklas. Av

 

planen ska särskilt framgå de åtgärder som kommunen avser vidta för att

 

uppnå de nationella målen för skolan. Kommunen ska kontinuerligt följa

 

upp och utvärdera skolplanen.

237

 

Regleringen av den kommunala skolplanen infördes genom riksdagens Prop. 2009/10:165 beslut med anledning av den s.k. ansvarspropositionen (prop.

1990/91:18). Den kommunala skolplanen har emellertid haft en diffus ställning i förhållande till målen i skollagen, läroplanerna, kursplanerna och de lokala arbetsplanerna.

I skrivelsen Utbildning för kunskap och jämlikhet (skr. 2001/02:188) framförde regeringen att det skulle underlätta kvalitetsarbetet och tydlig- göra ansvarsfördelningen mellan stat och kommun om staten koncentre- rar sina föreskrifter kring ett dokument, kvalitetsredovisningen. I avsnitt 8.1 Systematiskt kvalitetsarbete argumenterar regeringen för att kommuner och andra huvudmän ska bedriva ett systematiskt kvalitets- arbete som ska dokumenteras, även om kravet på ett specifikt dokument som heter kvalitetsredovisning föreslås utgå.

Att en kommun ska planera sin verksamhet framgår av kommunal- lagen. I ett målstyrt system bör frågor om hur denna process går till och hur planeringsdokumentet ska se ut ankomma på den lokala nivån. För- skola, skola och vuxenutbildning skiljer sig dessutom från många andra kommunala verksamheter genom att det finns tydliga och detaljrika nationella styrdokument. Målen i dessa dokument behöver inte upprepas i en kommunal plan. Kravet på en kommunal skolplan bör därmed inte föras in i den nya skollagen. Den kommun som ändå vill ha ett lokalt planeringsinstrument kan naturligtvis fortsätta sitt arbete som hittills. Många kommuner har goda erfarenheter av den process som lett fram till ett beslut om en skolplan och som har engagerat beslutsfattare, personal, föräldrar och elever på ett sätt som kan tas till vara även i fortsättningen.

Den lokala arbetsplanen regleras i dag i skolformsförordningarna för grundskolan, sameskolan, specialskolan, den obligatoriska särskolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och särvux. Även detta dokument har en diffus ställning i förhållande till läroplaner, kursplaner och lokal pedagogisk planering. Skolan har dessutom krav på sig att utarbeta en likabehandlingsplan och ordningsregler, som till vissa delar kan över- lappa arbetet med en lokal arbetsplan. Vid den revidering av skolforms- förordningarna, som blir en naturlig följd av att den nya skollagen införs, blir det därför aktuellt att utmönstra även den särskilda regleringen av den lokala arbetsplanen.

6.2Reglering av utbildning med enskild huvudman

6.2.1Skolor med enskild huvudman

Regeringens bedömning: Regleringen av all offentligt finansierad verksamhet inom skolväsendet för barn och ungdomar och vuxna bör i princip vara gemensam, oavsett huvudmannaskap. Lika villkor bör gälla.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Regelrådet (N 2008:05) avstyrker förslaget till ny

skollag på den huvudsakliga grunden att den konsekvensutredning som

238

upprättats inte tillräckligt tydligt tar upp de ekonomiska konsekvenserna för fristående skolor.

Att regleringen för all verksamhet i princip blir gemensam oavsett huvudman får stöd av samtliga övriga remissinstanser som yttrat sig över förslaget. Även Friskolornas riksförbund stödjer en gemensam reglering men menar att detaljnivån är alltför omfattande. Möjligheterna till undantag bör enligt förbundet anges direkt i lagen, i stället för i förord- ning.

När det gäller godkännande av enskild som huvudman instämmer Statens skolverk i att villkoren ska omfatta huvudmannens förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen, men de bör också omfatta huvudmannens förutsättningar att långsiktigt bedriva verksam- heten. Statens skolinspektion betonar vidare vikten av att prövningen ska kunna omfatta redovisning av budget och elevprognoser.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har tidigare markerat att de fristående skolorna är en del av det totala utbildningsutbudet och därmed även av den nationella skolpolitiken samt att offentliga och fri- stående skolor tillsammans utgör skolväsendet för barn och ungdomar (se prop. 2001/02:35 Fristående skolor s. 29). Samhället har ansvar för att alla barn och ungdomar får en likvärdig utbildning oavsett huvudman. Eleverna har rätt till en likvärdig utbildning av god kvalitet i alla skolor. Fristående skolor har rätt till offentliga bidrag och får inte ta ut avgifter. Successivt har också regleringen av de fristående skolorna samordnats med de offentliga när det gäller t.ex. lärare, skolledning, kvalitetsarbete, åtgärdsprogram och avgiftsfrihet. Det är därför också rimligt att samma regelsystem i så stor utsträckning som möjligt ska gälla för alla skolor. Målet med en för alla huvudmän gemensam reglering ska också nås genom att de offentliga huvudmännen får möjlighet att använda sig av det friutrymme som de fristående skolorna har. Den nya skollagen inne- bär en renodling av målstyrningen. De skolor som i dag benämns fristå- ende skolor görs till en del av motsvarande skolform i skolväsendet för barn och ungdomar, vilket medför att den separata regleringen av fristå- ende skolor som funnits i 9 kap. i 1985 års skollag upphör.

Riksdagen har genom riksdagsskrivelserna 2004/05:204 och 2005/06:240 för regeringen tillkännagett sin mening om lika villkor för skolor oavsett driftform. Utredningen om villkoren för fristående skolor (dir. 2007:33 och 2007:164), som tillsattes bl.a. med anledning av riks- dagens tillkännagivanden, lämnade i sitt delbetänkande Bidrag på lika villkor (SOU 2008:8) och i slutbetänkandet Mer om fristående skolor och enskild förskoleverksamhet (SOU 2008:122) förslag till lagändringar i syfte att offentliga och fristående skolor ska kunna bedriva verksamhet på lika villkor. Förslagen i delbetänkandet har till följd av propositionen Offentliga bidrag på lika villkor (prop. 2008/09:171) antagits av riks- dagen (bet. 2008/09:UbU13, rskr. 2008/09:280) och förslagen i slutbe- tänkandet har behandlats i propositionen Bidragsvillkor för fristående verksamheter (prop. 2009/10:157) och inarbetats i förslaget till ny skollag.

Fristående skolor är i dag en självklar del av det svenska skolväsendet och lika villkor ska gälla för kommunala och fristående skolor. Genom de förslag i prop. 2008/09:171 som antagits av riksdagen och förslagen i prop. 2009/10:157 och nya skollagen kommer fristående skolor att få

Prop. 2009/10:165

239

avsevärt stärkta förutsättningar att existera på lika villkor. Det är regeringens uppfattning att detta kommer att förbättra skolväsendet och stimulera till ökad konkurrens mellan olika huvudmän. Genom de nya reglerna om bidrag till fristående skolor som beslutas med anledning av förslagen i prop. 2008/09:171 säkerställs också att fristående skolor blir ekonomiskt kompenserade för de utökade krav på verksamheten som principen om gemensam reglering oavsett huvudman innebär för fristående skolor. Utbildningen i fristående skolor ska i fortsättningen inte bara väsentligen svara mot utan även vara likvärdig med den som ges i det offentliga skolväsendet. Som huvudregel ska alla skolor arbeta i enlighet med mål och riktlinjer i läroplan och kursplaner, vilket de flesta fristående skolor redan gör. För att samtidigt bevara ett utrymme för frihet och nytänkande föreslår regeringen också att det blir möjligt att i förordning medge vissa undantag från vad som annars gäller enligt lagen. Regeringen ser inget skäl till att, såsom Friskolornas riksförbund föreslår, göra sådana undantag direkt i skollagen. Genom detta lagförslag värnas det friutrymme som finns för Waldorfskolor och andra skolor med särskild pedagogisk inriktning.

I lagens inledande och avslutande delar finns allmänna föreskrifter som gäller alla skolformer och fritidshemmet och därmed även inkluderar fristående förskolor och skolor. Exempelvis gäller detta bestämmelser om övergripande mål, läroplan, rektor, förskolechef, lärare, förskollärare samt kvalitetsarbete. I varje skolformskapitel finns allmänna bestämmel- ser som gäller utbildning med såväl offentlig som enskild huvudman. Exempel på sådana bestämmelser är undervisningens totala omfattning i timmar i grundskolan, garanterad undervisningstid i gymnasieskolan, kurs- och ämnesplaner samt avgiftsfri utbildning.

Även om regleringen i princip ska vara densamma oavsett huvudman, måste det finnas vissa bestämmelser som är specifika för skolor med offentlig huvudman, liksom vissa bestämmelser som är specifika för fristående skolor, t.ex. att fristående skolor ska vara öppna för alla och regler om kommunala bidrag. Godkännande av enskild som huvudman för grundskola, grundsärskola och förskoleklass ska lämnas om huvud- mannen bedöms ha förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen. I det kravet måste anses ligga att t.ex. budget och andra planeringsdokument ger vid handen att verksamheten i praktiken har förutsättningar att följa föreskrifterna. såväl vid inrättandet som på sikt. Detsamma ska gälla fritidshem som kompletterar utbildningen och an- ordnas vid en skolenhet med någon av de nämnda skolformerna.

Riksdagen har tillkännagett sin mening för regeringen när det gäller sista dag för besked om etableringstillstånd (rskr. 2004/05:204). Riks- dagen anför att huvudmannen för en fristående skola bör få besked i god tid innan läsåret startar och innan ansökningstiden går ut för nästa ansök- ningsomgång. Även besked om avslag i rimlig tid är viktigt för de fristå- ende skolornas möjligheter att överklaga beslutet. Regeringen anser att tidpunkten för när en ansökan ska vara inlämnad till Statens skolinspek- tion bör regleras i förordning i stället för i lag. Det ger bl.a. möjligheter att bestämma tidpunkten med hänsyn till mängden ansökningar. Tid- punkten för när en ansökan ska vara inlämnad till Skolinspektionen har också betydelse för myndighetens möjligheter att lämna besked om etableringstillstånd före en bestämd tidpunkt i enlighet med riksdagens

Prop. 2009/10:165

240

tillkännagivande. Regeringen har i propositionen Bidragsvillkor för fri- Prop. 2009/10:165 stående verksamheter (prop. 2009/10:157) bedömt att sista dag för an-

sökan till Skolinspektionen om godkännande och rätt till bidrag för en fristående skola, förskola och andra enskilda verksamheter bör tidigare- läggas till den 1 februari kalenderåret innan verksamheten ska starta. Regleringen av ansökningstiden bör flyttas till förordning. Där bör också, enligt regeringens bedömning, en bestämmelse införas om att Skolin- spektionen om möjligt ska fatta beslut i tillståndsfrågan före den 1 oktober samma år.

6.2.2Godkännande av huvudmän för fristående skolor

Regeringens förslag: Statens skolinspektion ska pröva ansökningar om godkännande av enskild som huvudman för grundskola, grund- särskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola samt förskoleklass – både när det gäller sådana förskoleklasser som anordnas vid en skolenhet med grundskola eller grundsärskola och sådana som är anknutna till exempelvis en förskola.

Skolinspektionen ska även pröva ansökningar om godkännande av en enskild som huvudman för fritidshem som anordnas vid en skol- enhet med förskoleklass, grundskola eller grundsärskola.

Ett godkännande ska också medföra rätt till offentliga bidrag.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över

 

detta förslag. Friskolornas riksförbund och Internationella Engelska

 

Skolan i Sverige AB anser att det nuvarande prövningsförfarandet bör

 

förändras. Fristående skolhuvudmän bör godkännas genom ett separat

 

auktorisationsförfarande utan koppling till någon specifik etablering. Ett

 

tydligt auktorisationskrav skulle garantera en högre kvalitet hos skol-

 

huvudmän.

 

Skälen för regeringens förslag: Arbetsgruppens förslag om god-

 

kännande innebär att reglerna för godkännande och rätt till bidrag blir

 

desamma för fristående gymnasieskolor och fristående gymnasiesär-

 

skolor som för fristående skolor på grundskolenivå. I likhet med arbets-

 

gruppen anser regeringen att det är lämpligt att förenkla regelverket för

 

myndighetens prövning. Därför föreslår regeringen att ett godkännande

 

av en fristående skola med förskoleklass, fritidshem, grundskola, grund-

 

särskola, gymnasie- eller gymnasiesärskola ska medföra en rätt till bidrag

 

från elevens hemkommun. Enligt nuvarande bestämmelser får utbild-

 

ningen inte innebära påtagliga negativa följder för den del av skolväsen-

 

det som anordnas av det allmänna. Utredningen om villkoren för fristå-

 

ende skolor har i sitt slutbetänkande (SOU 2008:122) lämnat förslag om

 

att Statens skolinspektions prövning ska avse om den sökta utbildningen

 

innebär påtagligt negativa följder på lång sikt för eleverna och skolvä-

 

sendet i övrigt. Regeringen delar utredarens uppfattning att skollagens

 

(1985:1100) lydelse i denna del bör ändras så att det framgår att Skolin-

 

spektionen vid sin prövning också ska utgå från ett elevperspektiv och

 

göra en helhetsbedömning. Regeringen har därför i propositionen Bi-

241

 

dragsvillkor för fristående verksamheter (prop. 2009/10:157) föreslagit Prop. 2009/10:165 att Skolinspektionen i sin prövning ska beakta om den fristående skolans

verksamhet kommer att innebära påtagliga negativa följder på lång sikt för eleverna och skolväsendet i den kommun där skolan är belägen. För gymnasieskolans del ska denna prövning även omfatta de långsiktiga följderna för närliggande kommuner.

Förskoleklassen organiseras i de flesta fall tillsammans med en grund- skola eller grundsärskola. Därför är det naturligt att det är Skolinspek- tionen som prövar ansökan. Regeringen föreslår att Skolinspektionen ska pröva och godkänna ansökningar även i de fåtal fall som en enskild huvudman vill öppna en förskoleklass som en separat verksamhet eller t.ex. i anslutning till en förskola.

De senaste årens utveckling har medfört att cirka 80 procent av eleverna i åldrarna 6–9 år nu finns i fritidshem och verksamheten integre- ras alltmer med skolarbetet. Regeringen föreslår att läroplanen för den obligatoriska skolan även ska gälla för fritidshemmet, vilket ytterligare markerar samhörigheten mellan skola och fritidshem (se 1 kap. 11 §). Av bestämmelserna om fritidshem följer att vid ett godkännande av en fristående skola med förskoleklass, grundskola och grundsärskola ska även fritidshemsverksamheten prövas i de fall där verksamheten ska bedrivas av den enskilde huvudmannen.

6.2.3Borttagande av kravet på minst 20 elever

Regeringens förslag: Kravet i nuvarande skollag på att en fristående grundskola ska ha minst 20 elever ska i den nya skollagen ersättas av ett krav på att en fristående skola ska ha ett tillräckligt elevunderlag för att långsiktigt kunna bedriva sin verksamhet.

Utredarens förslag i SOU 2008:122: Överensstämmer med

 

regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: Positiva till att avskaffa det kvantitativa kravet på

 

minst 20 elever är bl.a. Länsrätten i Stockholms län, Barnombuds-

 

mannen, Konkurrensverket, Statens skolinspektion och Statens skolverk.

 

Även Sveriges Kommuner och Landsting, tolv kommuner inklusive

 

Halmstads, Jönköpings, Linköpings och Täby kommuner, Svenskt

 

Näringsliv, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Lärarför-

 

bundet stödjer förslaget.

 

Totalt nio kommuner, däribland Göteborgs, Lunds, Norrköpings,

 

Skövde och Stockholms kommuner, samt Lärarnas Riksförbund och

 

Svenska Kommunalarbetareförbundet (Kommunal) föreslår att 20-elevs-

 

gränsen ska behållas kompletterad med en möjlighet för Skolinspektio-

 

nen att medge undantag av särskilda skäl.

 

Domstolsverket konstaterar att utredarens förslag kan komma att med-

 

föra fler och komplexare rättsliga prövningar som bör beaktas vid

 

resurstilldelningen till domstolar.

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande bestämmelser ska

 

en fristående skola som motsvarar grundskolan eller särskolan ha minst

 

20 elever för att godkännas, om det inte finns särskilda skäl för ett lägre

 

elevantal. I förarbetena (prop. 1995/96:200 s. 40) till denna bestämmelse

242

anges att ”Skolverket bör få möjlighet att medge undantag från denna Prop. 2009/10:165 regel då det finns särskilda skäl, t.ex. för att i lägre årskurser möjliggöra

skolgång inom rimligt avstånd från elevernas hem i glesbygd och för skolor av typen behandlingshem/terapiskola. Vidare kan ett särskilt skäl vara att en nystartad skola behöver en viss tid för uppbyggnad.” Vissa remissinstanser har föreslagit att gränsen vid 20 elever behålls med möjlighet till undantag. Regeringen menar dock att det är inte givet att det finns en kritisk gräns vid just 20 elever för att bedriva skolverksamhet av hög kvalitet. Det viktiga är att eleverna ges möjlighet till flexibla studiegrupper och till social fostran i olika grupperingar. Alla ansökningar ska prövas likvärdigt utifrån kvalitetskraven, oberoende av den ansökande skolans storlek. Det exakta elevantalet bör således inte vara avgörande för om en huvudman ska ges tillstånd.

I dag finns inte någon nedre gräns för antalet elever för skolor med offentlig huvudman eller för fristående skolor på gymnasial nivå. Kravet på minst 20 elever för fristående skolor på grundskolenivå kan utifrån dessa utgångspunkter inte anses vara förenligt med den grundläggande uppfattningen att det bör råda lika villkor för offentliga och fristående skolor. Samtidigt måste hänsyn tas till att kraven för godkännande av fristående skolor syftar till att säkerställa att de utbildningar som god- känns har god kvalitet. Kravet på att en grundskola ska ha minst 20 elever är en del av kvalitetskravet, inte minst har det betydelse för skolans förutsättningar att bedriva sin verksamhet, särskilt på lite längre sikt. Den nuvarande regleringen ger också litet utrymme för att ta hänsyn till tillfälliga variationer i elevantalet. Samtidigt förekommer det att undantag medges på grund av att särskilda skäl anses föreligga. Detta ger utrymme för tolkningar och kan i viss mån anses tala mot ett krav på minsta antal elever. Skollagen ställer inte heller krav av detta slag på statliga eller kommunala skolor när bedömningar av utbildningskvalite- ten görs.

Regeringen delar utredarens bedömning att kravet på ett minsta antal elever i fristående skolor kan slopas, men att elevantalet fortfarande ska vara en väsentlig faktor för att bedöma en fristående skolas förutsätt- ningar att kunna bedriva en långsiktig skolverksamhet av hög kvalitet. På samma sätt som tidigare ska det fortfarande vara möjligt att få ett god- kännande för en fristående skola som bedrivs för ett fåtal elever i anslut- ning till ett s.k. HVB-hem eller motsvarande.

6.2.4Verksamhetens omfattning

Regeringens förslag: Statens skolinspektions godkännande av en fri- stående skola ska avse viss angiven utbildning vid en viss skolenhet.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Kunskapsskolan i Sverige AB och Internationella Engelska Skolan i Sverige AB är kritiska mot skrivningarna om att fristå- ende skolor ska kunna nekas tillstånd om etableringen medför påtagliga negativa konsekvenser för den del av skolväsendet som anordnas av det

243

allmänna. Enligt Kunskapsskolan rimmar detta illa med principen att lika Prop. 2009/10:165 villkor ska råda mellan offentliga och enskilda huvudmän.

Skellefteå kommun anser att godkännande av fristående skolor bör avse ett bestämt antal platser för att inte ytterligare försvåra kommunens planering.

Skälen för regeringens förslag: I dag innebär ett godkännande och en förklaring om rätt till bidrag för en fristående skola som motsvarar grundskolan att en viss huvudman får rätt att bedriva undervisning som omfattar vissa årskurser i en bestämd kommun. En förklaring om rätt till bidrag för en fristående gymnasieskola medför rätt till bidrag för en eller flera angivna utbildningar i en bestämd kommun. Dagens skollag inne- håller bestämmelser om att bidragsrätten kan återkallas om verksamheten förändras i sådan utsträckning att det innebär påtagliga negativa följder för skolväsendet i den kommun där den fristående skolan är belägen. För fristående skolor på gymnasial nivå finns motsvarande bestämmelse. Följderna kan då även avse skolväsendet i närliggande kommuner.

Skollagskommittén föreslog att godkännande även skulle avse vilken omfattning som verksamheten skulle ha. Förslaget motiverades bl.a. med att det kan vara en fördel för huvudmannen för en ny fristående skola att redan från starten veta vad som är ”tillåten” omfattning när skolan plane- ras vara fullt utbyggd. Det kan emellertid konstateras att det aldrig har in- träffat att en skola fått sin rätt till bidrag återkallad på denna grund. Vidare skulle en sådan ordning medföra svårigheter för de fristående skolorna genom att huvudmannen i samband med sin ansökan om god- kännande skulle tvingas att uppskatta verksamhetens omfattning när den är fullt utbyggd, vilket av naturliga skäl måste bli mycket osäkert. Enligt regeringens uppfattning strider det också mot den grundläggande synen på fristående skolor som ett positivt och självklart inslag i skolväsendet, att de ska kunna drabbas av sanktioner på grund av att de är framgångs- rika. Regeringen har dock i propositionen Bidragsvillkor för fristående verksamheter (prop. 2009/10:157) lämnat förslag om ett tillägg så att Skolinspektionens prövning ska avse om den sökta utbildningen innebär påtagliga negativa följder på lång sikt för eleverna och skolväsendet i den kommun där skolan är belägen. Skillnaden är att det i dessa fall handlar om en icke etablerad verksamhet. Regeringen föreslår att Skolinspektio- nens godkännande av en fristående skola i fortsättningen uttryckligen ska avse en viss angiven utbildning vid en viss skolenhet.

6.2.5Förskolor och vissa fritidshem med enskild huvudman

Regeringens förslag: Godkännande av en enskild som huvudman för förskola ska lämnas om huvudmannen bedöms ha förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen. Ärenden om god- kännande ska prövas av den kommun där verksamheten ska bedrivas. Beslutet ska avse en viss förskoleenhet.

Kommunen ska också godkänna en enskild som huvudman för fri- tidshem som inte anordnas vid en skolenhet med förskoleklass, grund- eller grundsärskola. Beslutet ska avse en viss enhet.

244

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Lärarförbundet, Malmö kommun och Barnom- budsmannen är eniga om att prövningen bör ske på samma sätt som för fristående skolor och utföras av Statens skolinspektion. Friskolornas riksförbund påpekar att lagtexten kring godkännandet ska förtydligas, bland annat mot bakgrund av att kommunerna i dag ofta ställer egna krav för godkännande som inte är reglerade i lag. Täby kommun framhåller att alla fritidshem med enskild huvudman bör godkännas av samma instans.

Skälen för regeringens förslag

Förskola

Förskolor med kommunal och enskild huvudman har ett gemensamt uppdrag att tillgodose barns och föräldrars behov. Som en del av det samhälleliga utbildningsuppdraget ska enskilda huvudmän för förskolan bidra till barns utveckling och lärande. En grundläggande princip är där- för att lika ekonomiska förutsättningar i form av bidrag och avgifter ska råda i förskolan, oavsett huvudman.

Regeringen anser att förskolan, i likhet med skolan, ska ha en gemen- sam reglering, oavsett vem som är huvudman. Föräldrar och barn har rätt att kräva en kvalitativt god och likvärdig verksamhet i såväl den kommunalt som enskilt bedrivna förskolan. Särskilt viktigt är detta efter- som förskolan blir en egen skolform inom skolväsendet. Kommunen ska vid prövningen av om en förskola med enskild huvudman ska godkännas bedöma om denne har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen, bl.a. förskolans möjligheter att arbeta efter skollagens regler om verksamheten samt läroplanens mål och riktlinjer. Kommunens tillsyn av den enskilda verksamheten ska därför omfatta i vilken mån föreskrifterna för verksamheten följs. Eventuella kommunala mål kan dock inte ingå i tillsynen om de går utöver den nationella regleringen.

Regeringen föreslår att kommunen ska pröva godkännande av förskola med enskild huvudman, på samma sätt som i dag. Antalet förskolor med enskild huvudman ökar varje år och kommunal och enskild verksamhet kompletterar varandra i kommunerna på ett väl fungerande sätt. Det ska därför, liksom i dag, vara kommunen som själv beslutar om godkännande av en fristående förskola. Förskolor med enskild huvudman ska enligt regeringens förslag benämnas fristående förskolor, analogt med termi- nologin på skolområdet.

Sedan den 1 juli 2006 gäller s.k. etableringsfrihet för förskolor med en- skild huvudman. Kommunerna är skyldiga att godkänna enskilda för- skolor och fritidshem som uppfyller vissa kvalitetskrav. Kommunen ska också, om godkännande finns och verksamheten är öppen för alla barn, lämna bidrag till verksamheten. För varje barn ska bidrag lämnas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till de egna förskolorna. På detta sätt skapas en säkrare ekonomisk grund för förskolor med enskild huvudman.

Enskilda verksamheter som utgör alternativ till förskola och fritidshem regleras i den nya skollagen i kapitel 25 Annan pedagogisk verksamhet. Genom ändringar i 1985 års skollag, som trädde i kraft den 1 juli 2009,

Prop. 2009/10:165

245

skapades ett system med en ”barnomsorgspeng”, dvs. ett bidrag som Prop. 2009/10:165 följer barnet till den verksamhetsform som föräldrarna väljer.

Vissa fritidshem med enskild huvudman

Regeringen föreslår att enskilda även i framtiden ska kunna godkännas som huvudmän för sådana fritidshem, som utgör komplement till för- skoleklass och grund- och särskola, och att frågan om godkännande ska prövas av den kommun där utbildningen ska bedrivas. Då dessa fritids- hem utgör ett mycket begränsat antal är det lämpligt att kommunen be- slutar om godkännande och har tillsyn över dem. Kommunernas in- flytande över vilka fritidshem som etableras i kommunen ska inte be- gränsas.

6.3

Ansvarsfördelning inom utbildningen

 

 

 

 

 

 

Regeringens bedömning: Principerna för ansvarsfördelningen

 

 

 

mellan stat och skolhuvudman liksom mellan huvudman och rektor

 

 

 

bör ligga fast.

 

 

 

 

 

 

 

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm-

 

ning.

 

 

 

 

Remissinstanserna: Statens skolinspektion tillstyrker att ansvarsför-

 

delningen mellan rektor och huvudman ligger fast, men tydliggörs. Även

 

Sveriges skolledarförbund, Barnens rätt i samhället (BRIS) samt Åre

 

kommun stödjer förslaget i denna del. Friskolornas riksförbund och Kun-

 

skapsskolan i Sverige AB välkomnar att samma principer ska gälla för

 

fristående huvudmän, men påpekar att det även med detta förslag finns

 

fara för att en konflikt mellan skolhuvudman och rektor kan innebära att

 

huvudmannens tillstånd äventyras.

 

 

Enligt Sveriges Kommuner och Landsting bör uppdraget i sin helhet

 

riktas till huvudmännen, vilka sedan ska delegera ansvar till rektor. Detta

 

är enligt organisationen nödvändigt för rättssäkerheten och för att rekto-

 

rerna ska ha en rimlig arbetsmiljö.

 

Skälen för regeringens bedömning

 

Ansvarsfördelningen inom utbildningen i dag

 

Huvudmannen har ett övergripande ansvar för utbildningen. Den som är

 

huvudman för en del av skolväsendet ansvarar för att utbildningen

 

genomförs i enlighet med bestämmelserna i lag och föreskrifter som har

 

meddelats med stöd av skollagen och bestämmelser för utbildningen i

 

annan författning.

 

 

I avsnittet om systematiskt kvalitetsarbete preciserar regeringen

 

huvudmannens ansvar för att systematiskt planera, följa upp och utveckla

 

sin verksamhet.

 

 

Av 2 kap. 2 § i 1985 års skollag framgår att det ska finnas rektorer för

 

ledningen

av utbildningen i skolorna i det offentliga skolväsendet.

246

 

 

 

 

Rektorn fattar självständiga beslut inom vissa områden, främst vid myndighetsutövning men också andra beslut, t.ex. inriktningen av skolans val i grundskolan samt reducerat och utökat program i gymnasie- skolan. Regleringen av rektorns befogenheter finns i skollagen, i förord- ningar och läroplaner. Regeringen föreslår i avsnitt 6.4.1 att även led- ningen för förskolan ska regleras i skollagen och att den ansvariga leda- ren ska kallas förskolechef.

Rektorn har ansvaret för skolans resultat och har inom givna ramar ett särskilt ansvar för t.ex. vissa ämnesövergripande kunskapsområden och skolans internationella kontakter. Rektorn beslutar dessutom enligt för- ordningar bl.a. om vissa avvikelser från grundskolans timplaner, sam- verkansformer, inskrivning, klasser och grupper, schema, särskilda stöd- insatser, elevers rätt till viss undervisning och valmöjligheter, byte av kurser och möjligheten att gå om samt bestämmelser om utökat eller reducerat program och vissa disciplinära åtgärder i gymnasieskolan. Ett exempel från vuxenutbildningen är beslut om inrättandet av individuella kurser.

Lärarna svarar för att tillsammans med eleverna planera, genomföra och utvärdera undervisningen. Betygssättning är exempel på ett område, där lärarnas uppgifter innefattar myndighetsutövning.

Regeringen anser att de grundläggande principerna för ansvarsfördel- ningen, som lades fast i regeringens proposition Ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18), ska ligga fast. Det gemensamma uppdraget är att skapa en förskola, skola och utbildning för vuxna av god kvalitet, där målen uppfylls och där lärandet känns meningsfullt, stimulerande och tryggt. Dessa principer gäller oavsett om huvudmannen är staten, en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman. Det gemensamma ansvaret för stat och huvudman och för huvudman och profession be- höver förtydligas och stärkas.

Oförändrad men tydligare ansvarsfördelning

Principerna för ansvarsfördelningen kommer också att gälla för fristå- ende förskolor och skolor. Rektorns och förskolechefens ledningsansvar för den pedagogiska verksamheten blir tydligare i den nya skollagen. Ansvarsfördelningen mellan den politiska och den professionella nivån i kommunen eller mellan styrelse och personal i en verksamhet som drivs av en enskild huvudman beskrivs i tydliga men generella termer, som kommer att ge ett stort lokalt handlingsutrymme. Detaljregler i förord- ningar och läroplaner kommer med nödvändighet att behöva ses över, och eventuellt tas bort i samband med att den nya skollagen träder i kraft.

Målstyrningen bör enligt regeringens mening förstärkas, men den får aldrig drivas så långt att likvärdigheten urholkas och inte heller så att elevernas rättssäkerhet äventyras. Kvalitet, likvärdighet och rättssäkerhet måste värnas i alla beslut, främst de som gäller myndighetsutövning mot enskilda och som i dag fattas på ett likartat sätt genom regler riktade till rektorn. Det finns goda skäl för att den nuvarande ansvarsfördelningen ska behållas när det gäller regleringen av vissa av rektorns uppgifter i skollagen. Ett sådant skäl är att frågor av pedagogisk karaktär bör förbe- hållas rektor och förskolechef.

Prop. 2009/10:165

247

I regeringens förslag har alla beslut om särskilt stöd samlats hos rektorn respektive förskolechefen. Även beslut i grundskolan om särskild undervisningsgrupp och anpassad studiegång, som i dag fattas av styrelsen, ska enligt detta förslag fattas av rektorn. Pedagogiska frågor som undervisning, bedömning, betygssättning och val av stödåtgärder ska särskiljas från det som beslutas av nämnd eller styrelse.

För att tillgodose kraven på kvalitet, likvärdighet och rättssäkerhet bör det också, som tidigare nämnts, vara tydligt vem som fattar beslut som rör enskilda barn eller elever. Detta kan inte tillåtas variera mellan olika kommuner eller andra skolhuvudmän. En invändning mot dagens be- stämmelser har varit att det inte är rättssäkert att rektorn fattar vissa be- slut som inte går att överklaga. Regeringen föreslår därför att vissa be- slut, som i dag inte är överklagbara, ska kunna överklagas.

Decentraliseringen av beslut enligt principerna i ansvarspropositionen (prop. 1990/91:18) bör inte bara behållas utan också utvecklas. Huvud- mannen har det övergripande ansvaret för utbildningen, medan rektorn och förskolechefen får ett fortsatt tydligt ansvar för förskolans och skolans utveckling och inre organisation.

När det gäller offentliga skolor är ansvaret i kommunen enligt nuvarande skollag delat mellan nämnden och rektorn. Nämnden har ansvar för övergripande planering, resursfördelning och personalförsörjning. Rektorn har ansvar för att tillsammans med personalen genomföra arbetet och utveckla verksamheten.

När det gäller det systematiska kvalitetsarbetet föreslår regeringen att kravet på kvalitetsredovisning ska tas bort. I stället ska huvudmannen planera, följa upp och utveckla sin verksamhet på det sätt huvudmannen finner lämpligast. Kvalitetsarbetet ska dock alltid dokumenteras. Huvudmannen får inte förhålla sig passiv om den genom uppföljning och utvärdering upptäcker brister i verksamheten, utan måste vidta de åtgärder som behövs.

Av föregående resonemang framgår att rektorn och förskolechefen alltid fattar sina beslut om verksamheten inom de organisatoriska och ekonomiska ramar som huvudmannen beslutat om. Eftersom allt ytterst utgår från huvudmannens beslut kan huvudmannen emellertid aldrig avhända sig det övergripande ansvaret.

Den nya skollagens bestämmelser förutsätter således att huvudmannen anställer en rektor eller förskolechef som har kunskaper om skolans styrning och kan företräda huvudmannen på ett tillfredsställande sätt. Det delade ansvaret förutsätter en kontinuerlig dialog mellan huvudmannen och rektorn eller förskolechefen med uppföljning, utvärdering och rapportering av beslut; både de beslut som fattats med stöd av lag och de som rektor eller förskolechef fattar på delegation.

Huvudmannen måste ge sina rektorer och förskolechefer utbildning och stöd för att de ska kunna fatta välgrundade beslut och med självför- troende kunna hävda eventuella obekväma beslut. För att säkerställa att rektorerna får de kunskaper som behövs har regeringen beslutat om en befattningsutbildning som bl.a. omfattar utbildning i myndighetsutövning och skoljuridik.

Skulle Statens skolinspektion, som ansvarig tillsynsmyndighet, finna brister riktas kritiken alltid mot huvudmannen som ytterst ansvarig för verksamheten.

Prop. 2009/10:165

248

Förhållandet mellan huvudman och rektor eller förskolechef

Prop. 2009/10:165

 

Alla förslag i den nya skollagen som gäller rektorns eller

 

förskolechefens ansvar är oftast redan i dag delegerade till dessa. Därmed

 

kommer förslaget i praktiken inte att förändra balansen mellan nämnd

 

eller styrelse och rektor eller förskolechef.

 

 

Det är emellertid huvudmannen som beslutar om verksamhetens

 

budget vilket innebär att det kan uppstå situationer där det blir fråga om

 

resursfördelning och prioritering.

 

 

Med tanke på rättssäkerheten för elever och barn vill regeringen betona

 

att det är viktigt att det finns förutsättningar att följa skollagens

 

bestämmelser i sin helhet.

 

6.3.1

Ledningen av skolan, förskolan och fritidshemmet

 

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska

 

 

 

ledas och samordnas av en rektor. Det pedagogiska arbetet vid en för-

 

 

 

skoleenhet ska ledas och samordnas av en förskolechef. Dessa ska

 

 

 

särskilt verka för att utbildningen utvecklas. Rektorn och förskole-

 

 

 

chefen ska benämnas på detta sätt. Dessa benämningar ska förbe-

 

 

 

hållas den som har en anställning som rektor eller förskolechef. En

 

 

 

ställföreträdare ska få utses för en rektor eller en förskolechef.

 

 

 

 

 

 

 

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens för-

 

slag, utom i fråga om ställföreträdare.

 

 

Remissinstanserna: Statens skolinspektion tillstyrker att det tydligt

 

regleras att det i lagen utpekade ansvaret ska ligga på en person som

 

benämns rektor. Skolinspektionen, liksom Statens skolverk, framhåller

 

med tanke på elevernas rättssäkerhet vikten av att det också tydligt fram-

 

går att en elev bara kan ha en rektor. Sveriges skolledarförbund har inga

 

principiella invändningar mot skrivningen, men poängterar att om en

 

rektor ska kunna klara av sitt uppdrag kan dennes ansvarsområde inte

 

göras alltför stort. Enligt förbundet bör det även i fortsättningen vara

 

möjligt att ha flera rektorer på en och samma skola, en uppfattning som

 

delas av Friskolornas riksförbund som menar att detta är förenligt med

 

att det för varje enskild elev tydligt framgår vem som är elevens rektor.

 

Även Umeå kommun påpekar att ansvaret som rektorsuppdraget innebär

 

omöjligen kan läggas på en enda person när det gäller de allra största

 

skolenheterna.

 

 

Svea hovrätt uppmärksammar att anställningskravet förhindrar att en

 

ställföreträdare kan utses att fullgöra rektorns eller förskolechefens upp-

 

gifter i dennes frånvaro. Då många beslut, bl.a. av akut karaktär, inte ska

 

kunna delegeras borde det enligt hovrätten övervägas om möjligheten till

 

ställföreträdarskap ska införas i lagen.

 

 

Ett antal remissinstanser, bl.a. Lärarförbundet, Haninge, Hörby,

 

Skellefteå och Motala kommuner samt Sveriges skolledarförbund, är av

 

uppfattningen att även förskolan ska ledas av en rektor. Eftersom för-

 

skolan blir en egen skolform bör den, enligt Sveriges skolledarförbund,

 

också ledas av en rektor. Alla chefer som ansvarar för läroplansstyrd

 

verksamhet bör benämnas rektorer. Lärarnas Riksförbund välkomnar

249

däremot att det görs en tydlig skillnad mellan rektor och förskolechef. Prop. 2009/10:165 Friskolornas riksförbund, Åre kommun samt Sveriges Kommuner och

Landsting (SKL) avstyrker att befattningen förskolechef införs i lagstift- ningen. Eftersom förskolechefen inte har några uppgifter av rättsäker- hetskaraktär behöver, enligt Åre kommun och SKL, dennes ansvar inte regleras i lag.

Skälen för regeringens förslag

 

Ledningen av skolan och förskolan

 

Det är av yttersta vikt att det i skollagen tydligt slås fast vem som har

 

ledningsansvaret för de verksamheter som regleras i skollag, läroplaner

 

och övriga författningar. För skolans del ska ledningsansvaret åvila en

 

rektor. Huvudmannen ska ha fortsatt frihet att organisera verksamheten

 

på det sätt som bäst passar de lokala förutsättningarna. Begreppet skol-

 

enhet är därför inte nödvändigtvis synonymt med rektorns ansvarsom-

 

råde eller andra organisatoriska indelningar som skolhuvudmannen be-

 

slutar om. En skola är ofta detsamma som en skolenhet, men behöver

 

inte nödvändigtvis vara det. I t.ex. glesbygdskommuner kan det många

 

gånger vara naturligt att en rektor har ansvar för flera skolenheter. Det

 

väsentliga är att ledningen av den enskilda skolan klart åvilar en rektor.

 

Det ska vara tydligt för skolans personal, elever och elevernas föräldrar,

 

vem som har ansvaret för ledningen och samordningen av det pedago-

 

giska arbetet, liksom för verksamhetens inre organisation och vad detta

 

ansvar innebär. En elev ska aldrig kunna ha mer än en rektor.

 

För förskolan och fritidshemmet finns i den nu gällande skollagen

 

ingen reglering av ansvarig ledning eller vem som fattar beslut. För dessa

 

verksamheter gäller kommunallagens regler. Barnomsorg- och skola-

 

kommittén (BOSK) föreslog att förskolans och fritidshemmets ledning

 

borde regleras på samma sätt som ledningen för den kommunala skolan

 

(SOU 1997:157). Motivet för en sådan reglering var att garantera den

 

samordning som enligt BOSK var nödvändig för en integration och hel-

 

hetssyn på barns växande och lärande. Vid tillkomsten av läroplanen för

 

förskolan år 1998 (Lpfö 98) infördes dock ingen särskild reglering av

 

förskolans ledning. Regeringen menade då att det åligger kommunen att

 

avgöra hur ledningen av förskolan ska utformas. I läroplanen för för-

 

skolan behandlas således i dag inte rektorns eller förskolechefens ansvar.

 

I såväl Skollagskommitténs betänkande (SOU 2002:121) som i propo-

 

sitionen Kvalitet i förskolan (prop. 2004/05:11, s. 35-36) anges när det

 

gäller förskolans ledning att eftersom förskola och skola ofta ingår i

 

samma förvaltningsorganisation, är det rimligt att också ha gemensam

 

reglering och ge samma förutsättningar för alla chefer i organisationen.

 

För att befästa förskolans ställning som en del av utbildningssystemet

 

och för att förstärka dess kvalitet och likvärdighet föreslår regeringen att

 

det ansvar som åvilar ledningen för förskolan regleras i skollagen. Verk-

 

samheten i en förskola ska ledas av en förskolechef. Liksom i skolan ska

 

det vara tydligt även för förskolans personal, barn och barnens föräldrar

 

vem som har ansvaret för ledningen och samordningen av det pedago-

 

giska arbetet liksom för den inre organisationen. Alternativet hade varit

 

att låta förskolan som enda skolform sakna reglering av ledningsfunk-

250

tionen. Trots invändningar från en rad remissinstanser anser regeringen att den som innehar ledningsansvaret i förskolan ska benämnas förskole- chef. Härmed framhålls den särart som verksamheten i förskolan även framöver kommer att ha jämfört med verksamheten i skolan.

I de fall där förskolan är integrerad eller samorganiserad med annan verksamhet finns inget hinder för att rektor tillika är förskolechef. För- slaget innebär ingen reglering av hur ledningen närmare ska organiseras, utan detta är huvudmannens ansvar. Det är viktigt att det för skolan respektive förskolan finns ansvariga ledare som benämns rektor respek- tive förskolechef och som omfattas av skollagens bestämmelser om an- svar och befogenheter, även om dessa befattningar i vissa fall kan upp- rätthållas av samma person. Den föreslagna bestämmelsen är därför ut- formad så att verksamheten i en skola ska ledas av en rektor och verk- samheten i en förskola av en förskolechef.

Enligt regeringens uppfattning är förslaget att även förskolans ledning ska regleras i skollagen väl i linje med den allmänna utvecklingen i kommunerna och synen på förskolan som en integrerad del av utbild- ningssystemet. Kommunen beslutar även fortsättningsvis om lednings- organisationen. Regeringen anser inte att regleringen strider mot den kommunala självstyrelsen, även om den innebär en tydligare statlig styr- ning av ledningsorganisationen inom förskolan än i dag.

Benämningarna rektor och förskolechef

Regeringen anser att regleringen av ledningsansvaret i kommunala och fristående skolor, och i kommunala och fristående förskolor, ska vara densamma. Med stöd av en undantagsbestämmelse i förordningen (1996:1206) om fristående skolor och viss enskild verksamhet inom skolområdet har i dag vissa fristående skolor ett delat ledningsansvar. Regeringen menar dock att det inte får råda någon oklarhet om vem som har det övergripande ansvar som regleras i skollagen, läroplanerna och övriga författningar. Ledningsansvaret får därför inte delas av flera. Genom regeringens förslag att rektorn får delegera enskilda lednings- uppgifter och beslutanderätt i vissa frågor får rektorer respektive förskolechefer i såväl kommunala som fristående skolor respektive förskolor dock vidgade möjligheter att delegera den dagliga pedagogiska ledningen och samordningen. Detta möjliggör en omfattande frihet vid utformningen av den inre organisationen i skolor och förskolor. Regeringens förslag innebär mot denna bakgrund att ledningsansvaret för verksamheten i en kommunal eller fristående skola, respektive i en kommunal eller fristående förskola, tydligt ska åvila en rektor respektive en förskolechef. Då ledningen är gemensam för förskola och skola åvilar ansvaret en rektor tillika förskolechef.

Ett tydligt reglerat ledningsansvar innebär också att det måste vara helt klart för alla berörda vem som har ansvaret för de beslut som enligt skollagen ska fattas av rektorn, förskolechefen eller av den som be- slutanderätten med stöd av lagen har överlåtits till. Regeringen föreslår därför att den som har anställts för att leda verksamheten i en skola respektive förskola ska benämnas rektor respektive förskolechef och inte något annat. Detta betyder att benämningar som exempelvis gymnasie-

Prop. 2009/10:165

251

chef, grundskolechef etc. inte får användas som beteckning på den som Prop. 2009/10:165 upprätthåller funktionen som rektor respektive förskolechef i skollagens

mening. Om det tilläts, skulle det bidra till att skapa oklarhet om vilken befattningshavare som egentligen har det ansvar som framgår av skol- lagen. Andra benämningar kan dock givetvis användas för andra typer av befattningar. Av samma skäl ska, enligt regeringens mening, benämning- en rektor respektive förskolechef vara förbehållen den person som har en anställning som rektor eller förskolechef i skollagens mening. Detta innebär att någon annan än den som är anställd för att leda verksamheten, inte får benämnas rektor respektive förskolechef.

I enlighet med framförda remissynpunkter föreslår regeringen att det införs en möjlighet att utse en ställföreträdare för rektorn eller förskole- chefen för att göra det möjligt för någon annan att fullgöra rektorns eller förskolechefens uppgifter när denne är frånvarande.

Ledningen av fritidshemmet

De allra flesta fritidshem är integrerade med en grundskola och lednings- ansvaret för fritidshemmet åvilar därvid rektor. För ledningen av de för- hållandevis få fritidshem som inte är integrerade med en grund- eller grundsärskola eller eventuellt en förskola, föreslås ingen ytterligare reglering i nya skollagen oavsett om dessa fritidshem har kommunal eller enskild huvudman.

Enligt Skolverkets statistik fanns det i landet 2007 knappt 300 fritids- hem av totalt cirka 4 400 som inte är integrerade i en grund- eller grund- särskola, vilket motsvarar cirka två procent av det totala antalet elever i fritidshem. Det rör sig i många fall om små enheter i vissa kommuner. Det saknas uppgifter om huruvida ett fritidshem är integrerat med en förskola, men detta bedöms vara ytterst ovanligt. Om det skulle före- komma, kommer den ansvarige ledaren att vara förskolechefen.

Regeringen vill framhålla att det faktum att ledningsansvaret för fri- tidshem som inte är integrerade i en grund- eller grundsärskola (eller eventuellt en förskola) inte föreslås regleras i denna lag, inte innebär någon förändring jämfört med i dag för berörda elever och berörd personal. De omfattas fortfarande av kommunallagens bestämmelser och övrig lagstiftning, exempelvis bestämmelserna om förbud mot diskrimi- nering och annan kränkande behandling av barn och elever.

6.3.2Rektorns och förskolechefens ledningsansvar för den pedagogiska verksamheten

Regeringens förslag: Rektorn respektive förskolechefen ska besluta om sin enhets inre organisation och i övrigt fatta de beslut och ha det ansvar som framgår av särskilda föreskrifter i skollagen eller andra författningar.

Rektorn och förskolechefen ska få uppdra åt en anställd eller en uppdragstagare vid förskole- respektive skolenheten som har tillräck- lig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter

252

och besluta i frågor som ankommer på rektor och förskolechef om annat inte anges.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Lärarförbundet tillstyrker förslaget och menar att möjligheterna till delegation kan innebära en förstärkt ledningsfunktion för verksamheten. Sveriges skolledarförbund ställer sig också positivt till förslaget och framhåller rektorns och förskolechefen möjlighet att besluta om sin enhets inre organisation som en viktig förutsättning för rektor att klara av sitt uppdrag. Statens skolverk tillstyrker förslaget att ta bort möjligheten för fristående skolor att ha flera personer som utövar led- ningen av utbildningen. Detta kritiseras dock av Waldorfskolefedera-

tionen som menar att tidigare undantag för waldorfskolor bör kvarstå. Statens skolinspektion framhåller att rektorns och förskolechefens upp-

gifter är vidare än att leda och samordna det pedagogiska arbetet och menar därför att rektorns och förskolechefens ansvar för studiemiljön bör förtydligas.

Skälen för regeringens förslag

Ansvaret för den inre organisationen

En generell bestämmelse införs i skollagen om att rektorn och förskole- chefen genom sin ledning och samordning av det pedagogiska arbetet beslutar om enhetens inre organisation och fattar de beslut som framgår av särskilda föreskrifter i skollag eller andra författningar. I detta inne- fattas ansvar för och beslut om övergripande organisation av det pedago- giska arbetet, arbetet med barn och elever i behov av särskilt stöd, formerna för samarbete mellan förskolan, skolan och hemmen, för- skolans och skolans kontakter med föräldrar, arbetslivet och det om- givande samhället, kompetensutveckling av personalen etc.

Den föreslagna generella bestämmelsen om rektorns och förskole- chefens befogenheter kommer att medföra avreglering och omreglering, inte bara i lagen utan också i de förordningar och läroplaner där rektorns ansvar är särskilt reglerat. I läroplanen för förskolan (Lpfö 98) är som nämnts inte ledningens ansvar reglerat, då läroplanen riktar sig till ”alla som arbetar i förskolan” respektive ”arbetslaget”. En översyn av läro- planen för förskolan pågår inom Regeringskansliet i syfte att anpassa den till den nya regleringen av förskolechefens ansvar i skollagen.

Det är naturligt att även vissa bestämmelser på förordningsnivå kan utgå i samband med den föreslagna avregleringen, eftersom aktuella befogenheter kan anses ingå i rektorns ansvar för den inre organisatio- nen. Den uppräkning som finns av rektorns uppgifter i läroplanerna för grundskolan (Lpo 94) och de frivilliga skolformerna (Lpf 94) behöver också ses över. Vissa av de nuvarande förordningsbestämmelserna, t.ex. om särskilt stöd och betyg (se kapitel 7 Barns och elevers utveckling mot målen), har i regeringens förslag flyttats från förordning till den nya skol- lagen, och får därmed en mer generell karaktär, samtidigt som dessa områden ur rättssäkerhetssynpunkt bedömts som så viktiga att de bör regleras i lag.

Prop. 2009/10:165

253

Rektorns ansvar för verksamhetens pedagogiska utveckling och inre organisation blir också tydligare och i vissa avseenden mindre detaljstyrt än i dag.

Rektorn och förskolechefen ska i övrigt fatta de beslut som framgår av särskilda föreskrifter i den nya lagen eller andra författningar, t.ex. arbete för att förebygga, upptäcka och åtgärda alla typer av kränkande behandling i förskolan och skolan, eller de beslut i skolan som rör enskilda elever och innebär myndighetsutövning, t.ex. om ledighet. Hit hör också det systematiska kvalitetsarbetet på förskole- och skolenhetsnivå, formerna för barn- och elevinflytande och föräldramed- verkan samt utarbetande av lokala ordningsregler tillsammans med elever, personal och vårdnadshavare.

Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag en större frihet att organisera och driva verksamheten enligt lokala förutsättningar och be- hov. Rektorn och förskolechefen har ansvar för personalens olika ansvarsområden, övergripande tidsplanering etc. Möjligheten att delegera vissa beslut från rektorn och förskolechefen till en annan anställd eller uppdragstagare, som har tillräcklig kompetens och erfarenhet, innebär också att decentraliseringen kan ta ytterligare ett steg.

Rektor vid fristående skolor och förskolechef vid fristående förskolor

Bestämmelser om ledningen för fristående skolor finns inte i 1985 års skollag utan i förordningen (1996:1206) om fristående skolor och viss enskild verksamhet inom skolområdet (1 kap. 4 §, 1 a kap. 4 § och 2 kap. 4 §). Ledningen av förskolor med kommunal huvudman är inte heller reglerad i 1985 års skollag, och för ledningen av fristående förskolor finns ingen reglering alls. Regeringen föreslår att bestämmelserna om skolans och förskolans ledning i denna lag även ska avse fristående skolor och fristående förskolor. Enligt regeringens uppfattning bidrar detta förslag till ökad tydlighet och rättssäkerhet för alla barn, elever och vårdnadshavare.

Skollagskommittén lät oberoende experter göra en bedömning av vilka konsekvenserna blir, om samma bestämmelser om rektorns ansvar införs i fristående skolor som i de kommunala (PM Rektor i enskilda skolor, Meyer-Riberdahl 2002). Enligt experternas bedömning bör det som anses som myndighetsutövning i den offentliga skolan också anses som myndighetsutövning i en fristående skola, under förutsättning att verk- samheten grundas på samma eller likartade författningsbestämmelser. En reglering av rektorns pedagogiska ansvar i en fristående skola, av den typ och omfattning som finns i dag i läroplan och skolförfattningar, är enligt experterna möjlig inom den associationsrättsliga lagstiftningen och stiftelselagen utan särreglering. Den kan dock påverka den faktiska an- svarsfördelningen inom en skola.

I förordningen (1996:1206) om fristående skolor och viss enskild verk- samhet inom skolområdet anges att om det finns särskilda skäl med hän- syn till skolans pedagogiska inriktning, får ledningen av utbildningen utövas av flera personer. Detta prövas i dag av Statens skolinspektion i samband med godkännandet eller i samband med att Skolinspektionen lämnar förklaring om rätt till bidrag. Denna bestämmelse infördes 1996

Prop. 2009/10:165

254

efter förslag från Waldorfskolefederationen och Sveriges Fristående Prop. 2009/10:165 Waldorfskolors Föräldraförening (prop. 1995/96:200, s. 37). I sin då-

varande roll som tillsynsmyndighet har Statens skolverk under åren 2003–2006 riktat kritik mot ett antal Waldorfskolor avseende otydlighet i ansvarsfördelningen när det gäller ledningsfrågor. Skolverket menade att det kan skapa problem, främst för föräldrar och elever men även i viss mån för personalen, om det är oklart vem som har ansvar och till vem man kan framföra kritiska synpunkter.

Regeringen anser att regleringen av ledningsansvaret i samtliga fristå- ende skolor ska vara densamma som för rektorer i offentliga skolor. Det måste stå fullständigt klart, oavsett vem som är huvudman för verksam- heten, vem som har det övergripande ansvar som regleras i skollagen och övriga författningar. Genom förslaget att rektor får delegera enskilda ledningsuppgifter och beslutanderätt i vissa frågor får även fristående skolor, t.ex. Waldorfskolor, vidgade möjligheter att delegera den dagliga pedagogiska ledningen och samordningen. Den nämnda undantagsbe- stämmelsen i förordningen om fristående skolor bör därför inte överföras till den nya skollagen.

6.4Behörighetsregler för rektorer och förskolechefer

Regeringens förslag: Som rektor och förskolechef ska bara den få anställas som genom utbildning och erfarenhet har pedagogisk insikt.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Barnombudsmannen tillstyrker förslaget och framhåller samtidigt att rektorn bör ha specialpedagogisk insikt eftersom den ska fatta beslut i frågor om åtgärdsprogram och särskilt stöd. Stock- holms universitet välkomnar att en behörighetsbestämmelse införs för förskolechefen. Barnens rätt i samhället (BRIS) tillstyrker förslaget, men framhåller att det bör ställas krav på att rektor och förskolechef även har goda ledaregenskaper. Betydelsen av ledaregenskaper betonas också av

Riksförbundet Kristen Fostran.

Lärarnas Riksförbund avstyrker förslaget med motiveringen att det ut- över pedagogisk insikt bör krävas att rektor har en utbildning på minst samma akademiska nivå som sin personal. Internationella Engelska Skolan i Sverige AB kritiserar i stället behörighetskravet för att det omöj- liggör att personer med andra ledarerfarenheter kan få anställning som rektor.

Skälen för regeringens förslag

Nuvarande behörighetsregler

Dagens behörighetsregel för rektorer finns i 2 kap. 2 § skollagen, där det anges att ”som rektor får bara den anställas som genom utbildning och erfarenhet har förvärvat pedagogisk insikt”. Bestämmelsen infördes den 1 januari 1991. När rektorerna var statligt anställda fanns behörighetsbe-

stämmelser i 1971 års skolförordning för grund- och gymnasieskolan.

255

För grundskolan gällde t.ex. att den som var behörig till ordinarie eller extra ordinarie tjänst som lärare vid skolform som ingick i rektorns arbetsområde också var behörig till ordinarie tjänst som rektor eller studierektor. Endast om det förelåg synnerliga skäl kunde behörighets- regeln frångås.

När nuvarande skollagsbestämmelse infördes 1991 angavs i förarbe- tena (prop. 1990/91:18) en rad motiv till att staten även fortsättningsvis borde föreskriva hur skolledningen ska organiseras i kommunerna, däribland att det ska finnas en rektor och att ”det är rimligt att för denna ansvariga skolledare ställa upp tydliga behörighetsvillkor”. I propositio- nen sades vidare att ”befattningshavaren ska ha en med tanke på upp- gifterna lämplig kompetens” och att, med den mycket viktiga roll som rektor kommer att få även i framtiden såväl för utbildningens kvalitet som för rättssäkerheten, det är ”angeläget att till rektorer utses personer som har goda förutsättningar att klara dessa uppgifter”. Staten har alltså, även sedan arbetsgivaransvaret för skolans personal togs över av kommunerna, ansett det vara befogat att ställa krav på behörighet och lämplig kompetens för rektorer.

Nuvarande behörighetskrav för rektorer motiverades i prop. 1990/91:18 med att skolledningen har en avgörande betydelse för verk- samhetsutvecklingen i skolan och att rektorn även ska ha ansvar för skolans fostrande roll. Likaså ska rektorn fatta viktiga beslut som direkt berör enskilda elever, exempelvis disciplinära åtgärder, ledigheter, särskilda stödinsatser, betygssättning etc. Ansvaret, sades det i proposi- tionen, förutsätter därför att rektorn har en allsidig pedagogisk insikt.

En sådan allsidig pedagogisk insikt kan dock, enligt propositionen, förvärvas på olika sätt som alla inrymmer såväl utbildning som praktisk erfarenhet. Det underströks att det inte nödvändigtvis måste röra sig om grundläggande lärarutbildning eller praktik som lärare, ”även om detta självfallet i de allra flesta fall kommer att vara det aktuella” (prop. 1990/91 s. 36). Detta innebär att det inte, till skillnad mot vad som gällde tidigare, i 1985 års skollag uppställs några formella krav på viss utbild- ning eller särskild sorts erfarenhet för att ha uppnått den pedagogiska insikt som krävs för att en person ska vara behörig att anställas som rektor.

Rektorers utbildnings- och yrkesbakgrund

Enligt den statistik som regeringen haft tillgång till har den övervägande delen av landets rektorer, nio av tio, lärarbakgrund i form av lärarutbild- ning och/eller arbete som lärare. Enligt Sveriges officiella statistik som Statens skolverk ansvarar för har en majoritet av landets rektorer ”peda- gogisk högskoleexamen”, definierad som lärarexamen, vilket också kan betyda examen för undervisning och annan pedagogisk verksamhet i förskola och fritidshem. Läsåret 2005/06 var andelen 89 procent och läsåret 2006/07 87,7 procent. En kartläggning från dåvarande Myndig- heten för skolutveckling av skolledares yrkes- och utbildningsbakgrund våren 2003 visade på likartade siffror: 88 procent av de verksamma rektorerna hade lärarbakgrund innan de tillträdde sin rektorstjänst, 62 procent inom skolan, 19 procent som chefer inom förskolan och 5

Prop. 2009/10:165

256

procent som förskollärare eller fritidspedagog. Även Skolverkets nationella utvärdering av grundskolan från 2003, som dock enbart avsåg årskurs 9, visade att de allra flesta av rektorerna i urvalet, 93 procent, hade en lärarutbildning i botten. En nästan lika stor andel arbetade som lärare innan de blev rektorer.

Behörighetsbestämmelsen kvarstår

Det bör understrykas att behörighetsbestämmelsen i nuvarande skollag är utformad så att kraven på utbildning respektive erfarenhet inte är alterna- tiva. Båda kraven måste alltså vara uppfyllda, dvs. den pedagogiska in- sikten måste ha förvärvats både genom utbildning och erfarenhet. I Skol- verkets kvalitetsgranskningsnämnds nationella kvalitetsgranskning 1998 av rektor som styrfunktion i en decentraliserad skolorganisation (Skol- verkets rapport nr 160) angav exempelvis verket att man iakttagit fall där rektorer med otillräcklig kompetens och ledarerfarenhet anställts. Skol- verket har i sin lägesbedömning för 2006 även framhållit behovet av att nytillträdda rektorer får en särskild rektorsutbildning för att de ska klara sina uppdrag.

Att rektorn har en allsidig pedagogisk insikt är enligt regeringen av av- görande betydelse för hennes eller hans möjligheter att leda skolans ut- veckling så att de nationella målen kan nås. Likaså ska rektorn fatta viktiga beslut som direkt berör enskilda elever. Den grundläggande bestämmelsen om pedagogisk insikt förvärvad genom utbildning och erfarenhet bör därför även fortsättningsvis finnas kvar i skollagen.

Regeringen har vidare, med utgångspunkt i departementspromemorian

Tydligare ledarskap i skolan och förskolan – Förslag till ny rektorsut- bildning (Ds 2007:34), gjort bedömningen att rektorn, för att fungera väl som ledare av skolans pedagogiska verksamhet, bör ha en stabil och likvärdig utbildningsmässig grund att stå på. Därför har regeringen be- slutat om en särskild reglerad befattningsutbildning (förordningen [2008:643] om befattningsutbildning för rektorer och annan personal med motsvarande ledningsfunktion i skola, förskola och fritidshem). Regeringen har också genom en ändring i nu gällande skollag beslutat om en obligatorisk befattningsutbildning för nyanställda rektorer (prop. 2009/10:27). Bestämmelsen trädde i kraft den 15 mars 2010. Bestämmelsen innebär att skolhuvudmän ska vara skyldiga att se till att nyanställda rektorer går en särskild befattningsutbildning eller en utbildning som kan jämställas med denna. Utbildningen ska påbörjas snarast möjligt efter det att rektorn har tillträtt sin anställning och vara genomförd inom fyra år efter tillträdesdagen. Den befattningsutbildning som regleras i nyss nämnda förordning om befattningsutbildning för rektorer och annan personal med motsvarande ledningsfunktion i skola, förskola och fritidshem bör vara den utbildning som avses i den aktuella bestämmelsen. Motsvarande bestämmelse föreslås även införas i den nya skollagen.

Rektorn och annan personal med motsvarande ledningsfunktion i förskola och fritidshem ska enligt den nämnda förordningen få sådana kunskaper att de kan ansvara för en rättssäker och likvärdig utbildning för alla barn och elever. Rektorerna och motsvarande ska även ha sådana

Prop. 2009/10:165

257

kunskaper att de kan skapa förutsättningar för måluppfyllelse och Prop. 2009/10:165 ansvara för att verksamheten som helhet utvecklas.

Utbildningen motsvarar 30 högskolepoäng och består av kurserna

 

skoljuridik och myndighetsutövning, mål- och resultatstyrning samt

 

skolledarskap. Det är således en kvalificerad akademisk utbildning som

 

anordnas för landets rektorer och annan personal med motsvarande led-

 

ningsfunktion. Utbildningen ska ha ett innehåll som är vetenskapligt

 

förankrat samtidigt som det ska svara mot rektorns uppdrag enligt de

 

nationella styrdokumenten. Det har redan tidigare funnits statliga

 

rektorsutbildningar, men utvärderingar har visat att utbildningarna inte

 

har varit likvärdiga över landet och att det har saknats väsentliga inslag

 

inom ovan nämnda områden.

 

Trots de brister som uppmärksammats ovan i förhållande till den nu-

 

varande bestämmelsen om behörighet för att anställas som rektor be-

 

dömer regeringen att bestämmelsen kan kvarstå oförändrad. Skälet till

 

detta är att det enligt regeringens uppfattning måste finnas viss flexibili-

 

tet när skolhuvudmannen ska bedöma vem som är lämpligast att anställa

 

som rektor vid en skolenhet, eftersom det är skolhuvudmannen som ut-

 

ifrån lokala förhållanden avgör hur en skola ska organiseras. Regeringen

 

vill emellertid poängtera vikten av att bestämmelsen följs så som är av-

 

sett. Dessutom har regeringen vidtagit åtgärder som syftar till att landets

 

samtliga rektorer ska få en särskild kompetens för sitt uppdrag.

 

Även förskolechefer bör omfattas av behörighetskraven

 

Regeringen har föreslagit att det ansvar som åvilar ledningen för

 

förskolan regleras i skollagen, i syfte att befästa förskolans ställning som

 

en del av utbildningssystemet samt för att förstärka dess kvalitet och

 

likvärdighet. Vid förskoleenheter ska det därför finnas en ansvarig ledare

 

som benämns förskolechef. Eftersom förskolans ledning och förskole-

 

chefens ansvar i framtiden föreslås utgöra en del av denna lags reglering,

 

är det naturligt att de behörighetskrav som avser rektorer också på mot-

 

svarande sätt omfattar förskolechefer.

 

Regeringen föreslår därför att som förskolechef ska bara den få

 

anställas som genom erfarenhet och utbildning har förvärvat pedagogisk

 

insikt.

 

Behörighetskrav för rektorer vid fristående skolor och för förskolechefer

 

vid fristående förskolor

 

Före 2001 fanns inte några formella behörighetskrav för rektorer för

 

fristående skolor. I prop. 1991/92:95 om valfrihet och fristående skolor

 

angavs som en generell intention att ”ambitionen bör också vara att

 

undvika ett system som innebär en sådan detaljreglering av de fristående

 

skolornas verksamhet och arbetsmetoder att de riskerar sin särart. En av

 

tillgångarna med de fristående skolorna är just deras möjlighet att pröva

 

nya arbetsformer, att engagera föräldrar och att använda andra pedago-

 

giska metoder”.

 

Genom en ändring i förordningen (1996:1206) om fristående skolor

 

och viss enskild verksamhet inom skolområdet blev de fristående sko-

258

 

lorna fr.o.m. 2001 skyldiga att uppfylla samma krav på rektorns bak- grund som offentliga skolor. Nuvarande bestämmelse om krav på att rektorn i såväl offentliga som fristående skolor måste ha pedagogisk insikt förvärvad genom utbildning och erfarenhet är således en viktig markering av rektorns ansvar för den pedagogiska verksamheten, oavsett om verksamheten bedrivs i offentlig eller enskild regi.

Enligt en enkätundersökning redovisad av Utredningen om skolans ledningsstruktur finns en påtaglig skillnad mellan kommunala skolor och fristående skolor när det gäller rekrytering av rektorer (Skolans lednings- struktur – Om styrning och ledning i skolan, SOU 2004:116). I utred- ningens undersökning hade en fjärdedel (26 procent) av alla kommunalt anställda rektorer erfarenhet av ledarskap i andra verksamheter, medan motsvarande andel för fristående skolor var över hälften (58 procent). Utredningen drog slutsatsen att fristående skolor gärna hämtar sina rektorer från andra verksamheter än skolan. Det bör dock noteras att utredningens undersökning inte redovisar i vad mån rektorerna hade pedagogisk utbildning. Det kan vara så att en rektor med ledarerfarenhet från andra verksamheter än skolan ändå har en utbildning och erfarenhet som lett till erforderlig pedagogisk insikt.

Regeringen föreslår att regleringen av rektorer vid fristående skolor respektive förskolechefer vid fristående förskolor ska vara densamma som för rektorer och förskolechefer i offentliga skolor eller förskolor. Regeringens uppfattning är att detta också bör gälla kraven på behörighet för att anställas som rektor respektive förskolechef. Av den nya skollagen bör således framgå att för såväl offentliga som fristående skolor ska kravet för att få anställas som rektor vara att man har pedagogisk insikt förvärvad genom utbildning och erfarenhet.

Regeringens förslag innebär att även förskolechefer för fristående för- skolor ska ha pedagogisk insikt förvärvad genom utbildning och erfaren- het för att få anställas.

Det är alltså betydligt vanligare att rektorer för fristående skolor har en yrkesbakgrund inom andra sektorer än skolsektorn än vad rektorer inom det offentliga skolväsendet har. Regeringen vill å ena sidan understryka att också personer med annan yrkesbakgrund än lärare kan ha skaffat sig pedagogisk insikt genom utbildning och erfarenhet på andra områden. I likhet med vad som gäller för rektorer och förskolechefer hos kommunala huvudmän vill regeringen å andra sidan även peka på vikten av att kravet på pedagogisk insikt genom utbildning och erfarenhet följs även i fristående skolor och förskolor. Det är också viktigt att rektorer och förskolechefer i fristående skolor och förskolor går den särskilt reglerade befattningsutbildning som beskrivits ovan. Bestämmelser om en obligatorisk utbildning för nytillträdda rektorer gäller alla rektorer, oavsett huvudman.

Prop. 2009/10:165

259

6.5

Ansvaret för undervisningen

Prop. 2009/10:165

6.5.1Vilka som huvudmännen får använda för undervisning i skolväsendet

Regeringens förslag: Huvudmännen ska för undervisning använda lärare eller förskollärare som har en utbildning som är avsedd för den undervisning som läraren eller förskolläraren ska bedriva.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilken utbildning som krävs för att få bedriva viss undervisning i skolväsendet.

Utöver lärare eller förskollärare ska det i undervisningen i fritids- hemmet och förskolan få finnas annan personal med sådan utbildning eller erfarenhet att elevernas eller barnens utveckling och lärande främjas.

Regeringens bedömning: Lärare och förskollärare bör genom kompletterande kurser få möjlighet att bredda sin kompetens för att få undervisa i ytterligare verksamheter, skolformer, årskurser eller ämnen.

Utredarens förslag i SOU 2008:52: Överensstämmer delvis med

 

regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: Drygt hälften av remissinstanserna är positiva till

 

tydligare och skärpta regler för vilka lärare som får anställas och an-

 

vändas för undervisningen.

 

Lärarnas Riksförbund ställer sig bakom införandet av tydligare och

 

skärpta behörighetsregler i enlighet med utredarens förslag. Även Statens

 

skolinspektion stödjer förslagen och menar att dessa kan öka kvaliteten

 

och likvärdigheten i skolan. Skärpta behörighetsregler får också stöd av

 

en majoritet av lärosätena, bl.a. Umeå, Karlstads och Växjö universitet

 

samt Mälardalens högskola. Dessutom stöds förslagen av Statistiska

 

Centralbyrån, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Myndigheten för

 

handikappolitisk samordning (HANDISAM) och Föräldraalliansen

 

Sverige. Osby kommun bedömer att förslagen kan underlätta kommuner-

 

nas planering och rekrytering inom skolområdet. Förslaget stöds också

 

av Sollentuna och Nynäshamns kommuner, där den sistnämnda dock

 

menar att kostnaderna behöver ses över ytterligare.

 

Lärarförbundet instämmer i behovet av tydligare behörighetsregler,

 

men avvisar utredarens förslag som alltför snäva. Förslagen kan leda till

 

ett organisatoriskt kaos i skolan och även försvåra möjligheten att upp-

 

rätthålla en likvärdig skola. Stockholms universitet anser också att för-

 

slaget är för snävt och varnar för att lärare anpassade till ett sådant

 

system har låg anställningsbarhet. Även ett antal kommuner, bl.a. Gisla-

 

veds, Göteborgs och Malmö, är kritiska till förslagen. Kommunerna

 

menar att förslagen innebär ett alltför omfattande ingrepp i det

 

kommunala självstyret och att bristen på personer med rätt behörighet

 

inte avhjälps genom skärpta behörighetskrav. Dessutom anser bland

 

andra Ragunda kommun att glesbygdskommuner riskerar att drabbas

 

särskilt hårt. Högskoleverket avvisar också förslagen och anser att

 

förslagen innebär ett detaljstyrt system som speglar dagens strukturer och

 

aktuella kunskaper, men försvårar förändring och utveckling i yrkeslivet.

 

Svenskt Näringsliv påpekar att statistiskt säkerställda samband mellan

260

 

formell behörighet och resultat saknas, men att det däremot finns sam-

Prop. 2009/10:165

band mellan erfarenhet och resultat. Förslagen motverkar, enligt Svenskt

 

Näringsliv, ambitionen att knyta skolans innehåll närmare arbetslivet och

 

det övriga samhället.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning

 

Bestämmelserna behöver skärpas

 

Läraren är den enskilt viktigaste faktorn för elevernas resultat. Studier

 

visar att lärares ämneskompetens och didaktiska kompetens är avgörande

 

för att eleverna ska nå goda resultat. Regeringen anser därför att det är

 

problematiskt att en stor del av undervisningen i det svenska skolväsen-

 

det bedrivs av personer som saknar utbildning för den undervisning de

 

bedriver, helt eller delvis. Den officiella statistiken för läsåret 2008/09

 

för samtliga skolformer visar att 82 procent av lärarna hade pedagogisk

 

högskoleutbildning. Trots detta var 88 procent anställda utan tidsbe-

 

gränsning. Detta kan jämföras med läsåret 1998/99 då 85 procent hade

 

pedagogisk högskoleutbildning och 80 procent var anställda utan tidsbe-

 

gränsning. Statistiken visar inte om de lärare som har pedagogisk hög-

 

skoleexamen har en examen som motsvarar den undervisning de faktiskt

 

bedriver.

 

Statskontoret (2007) redovisade i Lärares utbildning och undervisning

 

i skolan att 65 procent av undervisningen i grundskolan läsåret 2006/07

 

bedrevs av lärare som hade svensk lärarexamen både med inriktning mot

 

skolformen och årskursen. Motsvarande siffra för gymnasieskolan var 48

 

procent. I särskolan och specialskolan var andelen lärare med utbildning

 

för årskurs och skolform ännu lägre. Inom vuxenutbildningen var siffran

 

cirka 55 procent, utom i särvux där endast 38 procent av lärarna hade

 

adekvat utbildning. Mot bakgrund av att nuvarande regler om vem som

 

får användas för undervisningen endast anger att en lärare ska ha en

 

utbildning avsedd för den undervisning som läraren i huvudsak ska be-

 

driva får viss reservation göras för hur Statskontoret valt att kategorisera

 

lärarna.

 

Av såväl nationella som internationella mätningar av prov och betygs-

 

resultat framgår att elevernas resultat har sjunkit över tid. Som exempel

 

kan nämnas att endast två av tre elever i gymnasieskolan våren 2008

 

lyckades slutföra studierna inom tre år med grundläggande behörighet för

 

högskolestudier. I internationella studier som PISA och TIMSS har

 

Sverige hamnat allt längre ned i resultatlistan. Detta är naturligtvis inte

 

tillfredsställande. Regeringen anser att varenda elev i den svenska skolan

 

har rätt att få undervisning av väl kvalificerade lärare så att eleven ges

 

goda förutsättningar att nå de nationella målen i varje ämne.

 

Den utveckling som skett, både när det gäller lärares kompetens och

 

elevernas resultat, visar att det behövs åtgärder, i form av skärpta regler

 

om vem som får användas för undervisningen, för att säkerställa att lärare

 

och förskollärare har utbildning för de skolformer, årskurser och ämnen

 

de faktiskt undervisar i. Det kan emellertid även vara så att personer som

 

har en lärarexamen, men saknar utbildning för en del av den undervis-

 

ning de bedriver eller helt saknar en lärarexamen, genom många års

 

arbete och erfarenhet har tillskansat sig kunskaper som helt eller delvis

261

kan jämställas med en lärarutbildning avsedd för den undervisning de ska Prop. 2009/10:165 bedriva. Regeringen avser därför att se över frågan om det ska vara möj-

ligt att validera sådan lärarerfarenhet.

Krav på lärare för att få användas för undervisningen

Dagens regelverk är otydligt när det gäller vilken utbildning som krävs för att en lärare ska få användas för viss undervisning. Riksrevisionen visade i rapporten Rätt utbildning för undervisningen (RiR 2005:19) att det finns ett tolkningsutrymme som har öppnat för skillnader i regel- tillämpningen mellan landets kommuner och skolor, vilket inte är önsk- värt och inte heller borgar för likvärdighet mellan skolor. Statens skol- verk (2009) drog samma slutsats i rapporten Vad påverkar resultaten i svensk grundskola.

Regeringen bedömer att det finns behov av att skärpa bestämmelserna om vem huvudmannen får använda för undervisningen. Det ska därför krävas en utbildning som är avsedd för den undervisning läraren ska bedriva. Ambitionen ska vara att eleverna alltid undervisas av lärare som har en utbildning för den undervisning som de bedriver. Reglerna kan emellertid inte vara alltför snäva, eftersom det, som flera remissinstanser anfört, skulle bli problematiskt för huvudmännen när de ska organisera sin verksamhet. Det får heller inte bli ett system som försvårar förändring och utveckling, vilket Högskoleverket påpekat. Regeringen avser därför att överväga hur det kan skapas en viss flexibilitet när det gäller utbild- ning för att undervisa i olika årskurser och ämnen.

Utredaren föreslog att det även, som huvudregel, ska krävas legitima- tion för att få användas för undervisningen för både lärare och förskol- lärare. Frågan om legitimation bereds för närvarande inom Regerings- kansliet.

Specifik kompetens för olika skolformer, verksamheter, årskurser och ämnen

Utöver de generella lärarkompetenserna bedömer regeringen att lärare också ska ha en specifik kompetens för olika skolformer, verksamheter, årskurser och ämnen. Det är nödvändigt eftersom barn, ungdomar och vuxna i olika åldrar och på olika utbildningsnivåer kräver olika slag av undervisning. För att utbildningen och undervisningen ska hålla hög kvalitet ska huvudmännen använda lärares kompetens på rätt sätt i undervisningen. Rektorn och förskolechefen, som leder och samordnar det pedagogiska arbetet inom sitt verksamhetsområde, har ansvar för att planera verksamheten på ett sådant sätt att lärare och förskollärare används för sådan undervisning som läraren eller förskolläraren har ut- bildning för.

Utöver utbildade lärare kan det finnas annan personal som deltar i skolarbetet, som t.ex. elevassistenter. Dessa kan, som ytterligare vuxna i undervisningssituationen, bidra till att skapa trygghet för eleverna och på olika sätt medverka i genomförandet av undervisningen. Regeringen vill dock poängtera att resurspersoner som inte har en utbildning för den

262

aktuella undervisningen inte heller ska vara de som ansvarar för under- visningen.

För att ansvara för undervisningen i fritidshemmet bör det krävas högskoleutbildning avsedd för arbete i fritidshem. Utöver lärare med denna inriktning kan även annan personal arbeta i fritidshemmet. Det kan vara lärare med annan inriktning eller barnskötare och fritidsledare som bidrar med sin kompetens till att erbjuda eleverna en meningsfull fritid samt till att stimulera deras utveckling och lärande.

För att ansvara för undervisningen i förskolan bör det krävas en för- skollärarexamen. Utöver förskollärare kan även annan personal arbeta i förskolan. Det kan vara personal med annan utbildning och erfarenhet, t.ex. barnskötare, som bidrar med sin kompetens till barnens omsorg, utveckling och lärande. Barnskötare är en viktig personalgrupp i för- skolan och de kommer även i framtiden att komplettera förskolläraren och ha betydelse för förskolornas verksamhet. Även bild-, drama- och musikpedagoger samt personer med samma modersmål som barn med annat modersmål än svenska kan tillföra särskild kompetens.

Ett utmärkande drag för förskolan är arbetslaget som samarbetsform för personalen. Alla i arbetslaget ska stimulera barnens utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg, oavsett om arbetslaget består av enbart förskollärare eller av både förskollärare och barnskötare. I förskolan bildar omsorg, utveckling och lärande en helhet. Undervis- ning är ett nytt begrepp i förskolan och ska här ges en vid betydelse för förskollärarnas uppdrag att följa, stimulera och utmana barnens utveck- ling och lärande. Begreppet undervisning och hur det används när det gäller förskolan utvecklas ytterligare i avsnitt 5.3. Undervisning ska ske under ledning av förskollärare. Det innebär att förskollärare ska leda de målstyrda processerna så att läroplanens mål och intentioner uppfylls. Förskollärare ska ansvara för det pedagogiska innehållet och att det mål- inriktade arbetet främjar varje barns utveckling och lärande. Förskollära- ren har därmed ett särskilt ansvar i den verksamhet som personalen genomför gemensamt. För att vara kvalificerad för att ansvara för under- visningen i förskolan krävs att förskollärarna har en specifik utbildning inriktad mot att undervisa yngre barn. Motsvarande resonemang är rele- vant även för fritidshemmet där lärare som har en utbildning med inrikt- ning mot arbete i fritidshem ska leda undervisningen, dvs. de målstyrda processerna. Regeringen anser att förskollärare såväl som lärare med inriktning mot fritidshem med detta får tydliga identiteter.

Det är huvudmannens ansvar att se till att det finns förskollärare respektive lärare med inriktning mot arbete i fritidshem som ansvarar för undervisningen i sådan omfattning att de nationella målen kan uppfyllas.

Regeringen avser att i förordning ange regler om vilka utbildningar som ska krävas för att få användas till att undervisa i olika skolformer, verksamheter, årskurser eller ämnen. Undantag från dessa krav ska bara få göras under vissa villkor.

Kompletterande kurser

Utredaren föreslog att det ska finnas ”bryggor” mellan olika årskurser i skolsystemet så att lärare som studerat ytterligare kurser utöver det som

Prop. 2009/10:165

263

krävs för examen kan få undervisa i fler årskurser. Lärare i grundskolans Prop. 2009/10:165 senare årskurser och i gymnasieskolan ska enligt regeringens uppfattning

också kunna studera för att få undervisa i ytterligare ett eller flera ämnen än de som ingick i deras lärarexamen.

Regeringen menar att lärare och förskollärare genom att läsa kompletterande kurser vid universitet och högskolor bör kunna bredda sin kompetens och därigenom kunna användas för undervisning i t.ex. ytterligare årskurser eller ämnen. Hur dessa kurser ska utformas bör inte regleras i detalj, men regeringen avser att i förordning närmare reglera frågan om hur kompletterande kurser kan medföra att lärares och för- skollärares undervisningsområde kan breddas.

Kompletterande kurser kan även hjälpa huvudmännen att t.ex. låta en skicklig lärare vidareutbilda sig för att denne ska kunna användas inom nya områden. Genom att bidra eller uppmuntra till en lärares vidareut- veckling kan en huvudman inom ramen för huvudregeln om vem som får användas för undervisningen i förlängningen behålla en väl kvalificerad lärare även om det inte längre finns tjänsteunderlag som överensstämmer med lärarens examen.

6.5.2Lärare och förskollärare med utländsk utbildning

Regeringens förslag: Den som har en utländsk lärar- eller förskollärar- utbildning ska kunna få ett behörighetsbevis av Högskoleverket. Ett sådant bevis ska ge den behörighet att undervisa i skolväsendet som framgår av beviset.

Behörighetsbevis ska utfärdas om den utländska utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar en svensk utbild- ning avsedd för den undervisning som läraren eller förskolläraren ska bedriva.

Den som har ett annat modersmål än svenska, danska, färöiska, isländska eller norska ska kunna få ett behörighetsbevis endast om han eller hon har de kunskaper i svenska som behövs.

Utredarens förslag i SOU 2008:52: Överensstämmer delvis med

 

regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har berört frågan om

 

lärare med utländsk behörighet.

 

Statens skolverk anser att lärare bör kunna ansöka om legitimation

 

direkt till verket, som i sin tur inhämtar yttrande från Högskoleverket.

 

Högskoleverket anser att det är oklart vilken status deras bedömning

 

kommer att ha. Arbetsförmedlingen betonar vikten av att underlätta för

 

personer med utländsk lärarutbildning att utöva sitt yrke i Sverige och

 

anser att det inte får bli onödig byråkrati om flera myndigheter ska vara

 

inblandade.

 

Skälen för regeringens förslag: Läraryrket är ett så kallat reglerat

 

yrke i Sverige. Även förskolläraryrket kommer med de nu föreslagna

 

reglerna att bli ett reglerat yrke. För medborgare i en medlemsstat i EU,

 

liksom för medborgare inom EES, som vill utöva ett yrke som är reglerat

 

i en annan medlemsstat gäller Europaparlamentets och rådets direktiv

 

2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifika-

264

tioner. Enligt direktivet är den mottagande medlemsstaten i vilken yrket är reglerat skyldig att ta hänsyn till de kvalifikationer som medborgaren har förvärvat i en annan medlemsstat (ursprungsmedlemsstaten) och att bedöma om dessa motsvarar de kvalifikationer som den kräver. Om medborgarens utbildning är minst ett år kortare än den som krävs i den mottagande medlemsstaten eller om innehållet i utbildningen väsentligen avviker från det innehåll som krävs i den mottagande medlemsstaten, får denna medlemsstat kräva kompensationsåtgärder av medborgaren. Kompensationsåtgärd får även krävas om det i den mottagande medlems- staten reglerade yrket omfattar en eller flera reglerade yrkesaktiviteter, som inte ingår i motsvarande yrke i medborgarens ursprungsmedlemsstat och denna skillnad motsvaras av en särskild utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten. Dessutom krävs att innehållet i denna utbild- ning väsentligen avviker från det innehåll som omfattas av medborgarens kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer. Med kompensa- tionsåtgärd avses att medborgaren slutför en s.k. anpassningsperiod eller genomgår ett s.k. lämplighetsprov.

Sverige är en del av EU och vårt land värnar om att det ska vara både möjligt och enkelt att röra sig mellan medlemsstaterna för att utöva ett yrke eller studera. Under Sveriges ordförandeskapet i EU hösten 2009 togs initiativ till diskussioner om vikten av att ha väl kvalificerade lärare som också ges möjlighet till fortsatt utveckling av sin professionalism. I detta sammanhang framhölls samarbetet mellan medlemsstaterna och arbetet med frågan om mobilitet stod i fokus. Det gäller lärarutbildning, kompetensutveckling för lärare och möjligheterna att utöva sitt yrke i ett annat land. Regeringen vill betona vikten av att både lärare och förskollärare, till skillnad från utredaren som inte lade något förslag om förskollärarna, ges möjlighet att utöva sitt yrke i ett annat land. Även lärare som kommer från tredje land, dvs. ett land utanför EU eller EES har möjlighet att få sina kvalifikationer erkända i Sverige.

Högskoleverket har lång erfarenhet av att bedöma utländska högskole- utbildningar. Förutom behörighetsbevis för läraryrket utfärdar verket sedan länge så kallade utlåtanden som kortfattat anger vilken svensk examen en utländsk examen motsvarar. Frågorna är komplexa, vilket innebär att det ställs höga krav på kompetens för att bedöma utbildningar från olika delar av världen. Regeringen anser att Högskoleverket för närvarande ska fortsätta att göra dessa bedömningar och utfärda behörig- hetsbevis, även om kraven på lärares behörighet förändras.

När det gäller förskolläraryrket, som inte har varit reglerat tidigare, är det samma typ av bedömningar som måste göras, varför det är lämpligt att samma myndighet även handlägger ärenden som rör förskollärare från andra länder och deras behörighet. För den som har ett annat modersmål än svenska ska liksom tidigare gälla att behörighetsbevis utfärdas endast om hon eller han har de kunskaper i svenska som behövs.

Prop. 2009/10:165

265

6.5.3

Lärare i vissa tvåspråkiga skolor

Prop. 2009/10:165

Regeringens förslag: Huvudmän som anordnar annan undervisning än språkundervisning på ett främmande språk ska för denna undervisning få använda en lärare som inte har sådan utbildning som avses enligt huvud- reglerna om vem som ska användas för undervisningen.

Detta ska bara gälla om han eller hon har en utländsk lärarutbildning som motsvarar svensk lärarexamen och läraren har kompetens att under- visa på det främmande språket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vilka språk som avses.

Utredarens förslag i SOU 2008:52: I utredningen redovisas inget för- slag som motsvarar regeringens förslag.

Remissinstanserna: Internationella Engelska skolan i Sverige AB anför att skolans grundidé är att svenska ungdomar ska lära sig behärska världsspråket engelska. Vidare framförs att utredningens förslag om att alla lärare ska ha svensk lärarutbildning är helt oacceptabelt. Engelska skolan pekar på att cirka hälften av deras lärare har en lärarexamen från annat land än Sverige. Till detta kopplas att eleverna har nått mycket goda resultat på nationella prov. Engelska skolan menar att det behövs vida undantag för friskolor att rekrytera lärare som motsvarar kravpro- filen.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att alla lärare ska ha utbildning och kompetens för den undervisning de bedriver, oavsett om de undervisar i offentliga eller fristående skolor. Huvudregeln ska vara att lärare har en svensk lärarexamen eller en utländsk lärarexamen som ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet lett till att läraren har fått ett behörighetsbevis.

En del skolor med språklig inriktning, t.ex. sådana som omfattas av förordningen (2003:459) om försöksverksamhet med engelskspråkig undervisning i grundskolan, ställer emellertid i praktiken andra krav på lärare och lärares utbildning. I remissyttrandet från Internationella Engelska Skolan i Sverige AB betonas vikten av lärares kompetens i det aktuella språket och kunskap om engelskspråkiga länder och deras kultu- rer.

Så vitt regeringen erfar värnar dessa skolor om att lärare ska vara väl kvalificerade och man strävar efter att hålla hög kvalitet på undervis- ningen. Det är också viktigt att uppmuntra till internationalisering och till att svenska elever får möjlighet till undervisning på främmande språk och om andra länders kultur i vidare mening än att studera något av ämnena engelska, franska, tyska eller spanska inom ramen för den ordi- narie undervisningen.

Regeringen bedömer därför att det finns skäl att göra undantag för skolor med språklig inriktning när det gäller vilka lärare som får använ- das för undervisningen. Det måste emellertid alltid krävas att lärare har en lärarutbildning. Regeringen föreslår att huvudmannen får använda en lärare med utländsk lärarutbildning. Utbildningen ska motsvara en svensk lärarutbildning. Denna bedömning ska göras av huvudmannen. Givetvis bör huvudmannen så långt möjligt använda en lärare som har en

266

utbildning som motsvarar en svensk lärarutbildning som är inriktad mot Prop. 2009/10:165 den undervisning läraren ska bedriva.

Läraren kan nyligen ha kommit från ett annat land, vilket kan innebära

 

att denne har ett annat modersmål än svenska och behöver lära sig be-

 

härska det svenska språket. Regeringen vill poängtera att det är av största

 

vikt att lärare i svenska skolor, även om skolorna har en språklig inrikt-

 

ning, lär sig det svenska språket så snart som möjligt. Det är nödvändigt

 

dels för att läraren ska kunna tillskansa sig den kunskap som behövs om

 

de styrdokument som gäller för det svenska skolväsendet, dels för att

 

läraren fullt ut ska kunna stödja eleverna i deras lärande.

 

6.5.4

Undantagsregler

 

 

 

Regeringens förslag: Om det inte finns någon att tillgå inom huvud-

 

mannens organisation som har den utbildning som krävs enligt huvud-

 

reglerna om vem som ska användas för undervisningen eller det finns

 

något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna eller barnen, ska

 

huvudmannen få använda en annan person för att bedriva undervis-

 

ningen. En sådan person ska vara lämplig att bedriva undervisningen och

 

i så stor utsträckning som möjligt ha en utbildning som motsvarar den

 

utbildning som krävs för undervisningen.

 

En person som inte har en utbildning som är avsedd för undervisningen

 

ska få användas för att bedriva undervisningen under högst ett år i

 

sänder. Detta ska dock inte gälla om undervisningen avser modersmål

 

eller om undervisningen avser yrkesämne i gymnasieskola, gymnasiesär-

 

skola, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå eller särskild ut-

 

bildning för vuxna på gymnasial nivå.

 

Om en person som inte har en utbildning avsedd för viss undervisning

 

ska användas för undervisningen för längre tid än sex månader, ska

 

huvudmannen först fatta beslut om detta.

 

Utredarens förslag i SOU 2008:52: Överensstämmer delvis med

 

regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: De remissinstanser som berört frågan om undan-

 

tag från behörighetsreglerna stödjer förslaget. Lärarförbundet och

 

Sveriges Kommuner och Landsting anser dock att måste finnas möjlighet

 

till individuell prövning och menar att rektorn ska fatta beslut i frågan,

 

inte huvudmannen.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Nödvändigt med undantagsregler

 

Liksom utredaren bedömer regeringen att det är nödvändigt att en

 

huvudman i vissa fall tillåts göra undantag från skyldigheten att använda

 

lärare och förskollärare som har en utbildning som är avsedd för den

 

utbildning som de ska bedriva. Undantagen ska gälla i förhållande till de

 

krav som ställs på utbildning för undervisning i respektive skolform,

 

verksamhet, årskurs och ämne. Det är en grannlaga uppgift för rektorn

 

och förskolechefen att organisera lärarnas och förskollärarnas arbete så

267

 

 

att alla elever och barn erbjuds undervisning av lärare och förskollärare med rätt utbildning. Det kan finnas organisatoriska skäl som gör att all undervisning inte kan bedrivas av lärare och förskollärare med utbildning för den aktuella undervisningen. Det kan t.ex. handla om hastiga sväng- ningar i söktryck och elevkullarnas storlek, tjänstledigheter, förändringar i efterfrågan på viss undervisning eller ett ökat behov av särskilt stöd.

Elever i de obligatoriska skolformerna har skolplikt och kan inte ställas i kö för att få undervisning i något ämne på grund av att det fattas lärare med rätt utbildning. Elever och barn i frivilliga skolformer bör rimligen också ha rätt till sådan undervisning som ges i anslutning till den skolpliktiga delen.

För att en undantagssituation ska anses föreligga ska det som huvud- princip antingen saknas lärare respektive förskollärare som har en utbild- ning avsedd för den undervisning de ska bedriva eller finnas särskilt skäl med hänsyn till eleverna eller barnen. Utredaren föreslog att det i stället för särskilt skäl skulle krävas synnerligt skäl med hänsyn till eleverna. Av motiven till utredarens förslag framgår att avsikten är att skärpa nuva- rande krav och markera avsikten med kraven. Utredarens formulering innebär emellertid att huvudmannen i mindre uträckning än för närva- rande skulle kunna använda sig av bestämmelsen, eftersom synnerligt skäl innebär att kraven blir ännu högre ställda för att få använda en lärare som inte har erforderlig utbildning för den aktuella undervisningen, om en lärare med rätt utbildning behöver bytas ut. Man skulle alltså kunna komma i lägen där än mer olämpliga lärare måste användas för undervis- ningen än enligt dagens bestämmelser. Det skulle således medföra en försämring för eleverna eller barnen. Regeringen anser därför att det, liksom i dag, ska krävas ett särskilt skäl för att göra undantag för att få ta bort en utbildad lärare från undervisningen Ett exempel på en undantags- situation kan vara t.ex. missbruksproblem.

Om det inte finns någon tillgänglig inom huvudmannens organisation som har rätt utbildning för att bedriva viss undervisning får huvudman- nen använda en annan person för att bedriva denna undervisning. Huvudmannen ska då fatta ett tidsbegränsat beslut om att en annan person får bedriva den aktuella undervisningen. Det kan handla om allt- ifrån att en utbildad lärare behöver undervisa några få timmar i ett ämne som han eller hon inte är utbildad för till att en person på heltid under- visar utan att ha en utbildning för undervisningen. I många fall kommer det sannolikt att vara mest ändamålsenligt att huvudmannen använder sig av utbildade lärare som finns inom huvudmannens organisation, men som saknar utbildning i det aktuella ämnet eller för de aktuella års- kurserna. Det kan även finnas andra begränsningar, t.ex. i en lärares eller förskollärares anställningsavtal, som gör att en lärare inte kan flyttas inom organisationen även om denne tjänstgör hos en viss huvudman. Det kan exempelvis handla om en huvudman som har verksamhet i olika delar av landet.

Något krav på att huvudmannen måste ha gjort stora ansträngningar för att rekrytera lärare eller förskollärare som har en utbildning avsedd för att bedriva viss undervisning bör inte ställas, även om det självfallet är önskvärt att huvudmannen gör sådana ansträngningar. För att få använda en annan lärare eller förskollärare i den befintliga organisationen, i enlig- het med undantagsregeln, bör det vara tillräckligt att det i huvudmannens

Prop. 2009/10:165

268

organisation inte finns någon lärare eller förskollärare med rätt utbildning tillgänglig. Handlar det om nyrekrytering bör huvudmannen naturligtvis så långt möjligt anställa lärare och förskollärare med en utbildning av- sedd för den undervisning läraren eller förskolläraren ska bedriva.

Oaktat vad regeringen anfört i detta avsnitt ska emellertid utgångs- punkten vara att undervisningen bedrivs av lärare eller förskollärare med en utbildning inriktad mot denna undervisning. I förskolan är det därutöver, liksom i dag, lämpligt att även annan personal med erforderlig utbildning och erfarenhet, t.ex. barnskötare, bidrar med sin kompetens i det dagliga arbetet.

Undantagen ska gälla i förhållande till de krav som ställs på utbildning för undervisning i respektive skolform, verksamhet, årskurs och ämne. Som ovan angetts är det övergripande syftet med de nya reglerna om anställning av lärare att så långt som möjligt säkerställa att elever får undervisning av lärare som har en utbildning för den undervisning de bedriver. Vid tillämpningen av undantagsbestämmelserna är det därför viktigt att huvudmännen beaktar vad sådana undantag innebär för under- visningen inom skolans organisation i stort.

Beslut om undantag för längre tid än sex månader

Utredaren föreslog att styrelsen för skolan ska fatta beslut om undantag från regeln om användning av lärare som inte är kortvariga. Med kort- variga avsågs enligt utredaren några dagar eller veckor. Regeringen anser att detta är en orimligt kort tid med tanke på såväl handläggnings- processen som organiseringen av skolverksamheten hos en huvudman. Regeringen föreslår i stället att huvudmannen ska fatta beslut om undan- tag som varar längre tid än sex månader. Det bör dock påpekas att det är fullt möjligt för huvudmannen att delegera det praktiska utförandet t.ex. till rektorn. En person som inte är utbildad för uppgiften ska, i enlighet med utredarens förslag, få användas för högst ett år i sänder. Om huvud- mannen har en lärare anställd som endast till en del av sin tjänst saknar erforderlig utbildning ska beslutet endast omfatta denna undervisning.

Syftet med särskilda beslut av huvudmannen om undantag från regeln om användning av lärare efter viss tid är att andelen undervisning som bedrivs av lärare som saknar rätt utbildning för denna undervisning ska minska. Alla elever och barn har rätt till undervisning av god kvalitet och undervisningen ska därför, som ovan nämnts, i första hand skötas av lärare och förskollärare som har en utbildning för den undervisning de bedriver. Regeringen bedömer att det behövs ett system där det går att följa upp och kartlägga hur stor del av undervisningen som under en längre tid bedrivs av lärare och förskollärare som inte har en utbildning som står i överensstämmelse med den undervisning de bedriver. Det ska därför av undantagsbeslutet framgå för vilken undervisning som läraren eller förskolläraren ska användas.

När det gäller lärare i modersmål och yrkeslärare i gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå eller särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå gör regeringen en annan bedömning. Skälet till detta är att sådana lärare med utbildning för undervisningen inte finns att tillgå i den omfattning som behövs. Av den

Prop. 2009/10:165

269

officiella statistiken om lärare för läsåret 2008/09 framgår att minst en av Prop. 2009/10:165 tre lärare som undervisar i yrkesämnen inte har pedagogisk högskoleut-

bildning. Statistiken över lärare i modersmål för läsåret 2008/09 visar att drygt 50 procent av de personer som undervisar i modersmål inte hade en utbildning avsedd för den undervisning de bedrev. Om inte undantaget snarare ska bli en regel bör dessa lärarkategorier få användas för längre tid än ett år. Förslaget innebär att lärare i modersmål och yrkesämnen som inte har utbildning för den undervisning de ska bedriva också ska få anställas utan tidsbegränsning.

Några remissinstanser är kritiska till att det skulle krävas beslut om undantag på huvudmannanivå. Regeringen anser däremot att det finns skäl att strama upp möjligheten att frångå bestämmelsen om vilka lärare som får användas för undervisningen. Utredaren pekar på ett antal rätts- fall som visar att nuvarande undantagsregel kommit att användas av skolhuvudmän även om skälen inte varit särskilt starka. Detta är inte acceptabelt och inte rätt mot eleverna som har rätt att få undervisning av kompetenta och väl kvalificerade lärare. Samma synsätt bör gälla för barnen i förskolan, där barn och föräldrar ska kunna utgå från att huvud- männen anstränger sig för att se till att det i första hand är utbildade för- skollärare som ansvarar för att ge barnen möjligheter till utveckling och lärande.

6.5.5Anställning av lärare och förskollärare

Regeringens förslag: Endast den som har någon typ av lärarexamen, förskollärarexamen eller motsvarande äldre utbildning och den som har fått ett behörighetsbevis ska få anställas som lärare eller förskollärare i skolväsendet utan tidsbegränsning.

Den som inte uppfyller dessa krav ska dock få anställas som lärare i skolväsendet utan tidsbegränsning om han eller hon ska undervisa i modersmål eller i ett yrkesämne i gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå eller särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå. Detta ska gälla bara om det saknas sökande som har en utbildning avsedd för undervisning i modersmålet respektive yrkesämnet, den sökande har tillräcklig kompetens i modersmålet eller yrkesämnet, och det finns skäl att anta att den sökande är lämpad att bedriva undervisningen.

Vidare ska den som inte uppfyller kraven få anställas som lärare i skolväsendet utan tidsbegränsning för att bedriva undervisning på ett främmande språk i vissa tvåspråkiga skolor.

I fråga om tidsbegränsning av en anställning som lärare eller förskol- lärare i skolväsendet ska utöver bestämmelserna i lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla att den som ska användas för att bedriva under- visning får anställas för högst ett år i sänder.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om undantag för anställning vid fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning.

Utredarens förslag i SOU 2008:52: Överensstämmer delvis med

 

regeringens förslag.

270

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte specifikt berört Prop. 2009/10:165 frågan om anställning av lärare. Landsorganisationen i Sverige (LO)

framhåller att ansvaret att anställa behöriga lärare kan tydliggöras genom skarpa skrivningar om behörighet.

Internationella Engelska skolan i Sverige AB betonar att fristående skolor med t.ex. språklig profil måste ha rätt att anställa lärare som har en lärarutbildning från ett annat land än Sverige.

Skälen för regeringens förslag

Vem får anställas utan respektive med tidsbegränsning?

Bestämmelsen om anställning innebär att lärare och förskollärare som har någon typ av lärarexamen, förskollärarexamen eller äldre motsvarande utbildning får anställas i skolväsendet utan tidsbegränsning. Vad som gäller för att lärare och förskollärare i nästa steg ska få användas för undervisningen har beskrivits tidigare. Det är viktigt att tydliggöra att en lärare eller förskollärare får anställas utan tidsbegränsning om de har någon typ lärar- eller förskollärarexamen, även om deras utbildning inte korresponderar med den undervisning anställningen avser. Huvudmannen ska självfallet sträva efter att anställa lärare eller förskollärare som har en utbildning för den undervisning anställningen avser, men huvudmannen får använda en lärare eller förskollärare för undervisning som denne inte har utbildning för om det saknas lärare eller förskollärare med rätt utbildning eller om det finns särskilda skäl. Personer som inte har examen för att undervisa i det svenska skolväsendet ska inte kunna anställas för mer än ett år i sänder.

I några avseenden gör regeringen emellertid en annan bedömning. Det gäller dels yrkeslärare i gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå eller särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå, dels lärare i modersmål och dels lärare som anställs i vissa tvåspråkiga skolor. Dessa avsteg från huvudprincipen utvecklas nedan.

Personer utan svensk lärarexamen eller behörighetsbevis

Det råder stor lärarbrist i yrkesämnen och många elever undervisas av lärare som inte har tillräcklig utbildning och kompetens. Samma sak gäller lärare i modersmål. Detta är inte tillfredsställande, och det skulle vara önskvärt att alla hade adekvat utbildning. Det är dock inte heller bra om det ställs upp krav som i praktiken är omöjliga att följa. Därför före- slår regeringen att det undantagsvis ska vara möjligt att anställa personer som yrkeslärare och lärare i modersmål utan tidsbegränsning, även om de inte har en lärarexamen. Regeringen vill poängtera att sådana personer måste ha erforderliga kunskaper i yrkesämnet respektive modersmålet. Huvudmannen ska ha gjort stora ansträngningar för att finna en utbildad lärare och möjligheten ska användas med restriktivitet.

När det gäller lärare i vissa tvåspråkiga skolor görs bedömningen att skolor med en språklig profil kan ha behov av att anställa lärare som själva kommer från andra länder och behärskar ett annat språk än

271

svenska. Därför ska det vara möjligt att anställa sådana lärare utan tids- Prop. 2009/10:165 begränsning. Läraren ska dock ha en lärarexamen och den bör så långt

möjligt motsvara en svensk lärarutbildning med inriktning mot den undervisning läraren ska bedriva. Regeringen anser att det ska vara huvudmannen som avgör om läraren kan anställas. Det bör observeras att en sådan anställning inte innebär att läraren får ett behörighetsbevis. Ett sådant utfärdas alltid av Högskoleverket, efter ansökan från läraren.

Enligt förordningen (1996:1206) om fristående skolor och viss enskild verksamhet inom skolområdet behöver Waldorfskolor inte tillämpa be- stämmelserna om behörighet för anställning utan tidsbegränsning som lärare. Regeringen anser att det även i fortsättningen bör finnas möjlighet till undantag för utbildning vid en skolenhet med speciell pedagogisk inriktning. Detta kan mer i detalj regleras i förordning.

Förtydliganden om personal i förskolan och fritidshemmet

När det gäller förskolan bör det nämnas särskilt att det utöver förskol- lärare är naturligt att det även finns annan personal som är anställd utan tidsbegränsning för arbete i barngrupperna. Det kan t.ex. vara barn- skötare, bild-, musik- och dramapedagoger eller personer med något särskilt modersmål. Det är huvudmannens ansvar att avgöra vilken personal utöver förskollärare som ska anställas i förskolan. På liknande sätt kan också annan personal än lärare med en utbildning som är inriktad mot arbete i fritidshem anställas utan tidsbegränsning i fritidshemmet. Regeringen anser att det även i fortsättningen kommer att behövas olika kompetenser i förskolan och fritidshemmet. Hur arbetet närmare fördelas avgörs bäst av förskolechefen eller rektorn, dvs. den som har ledningsan- svaret för verksamheten.

6.5.6Lektorer och lärare och förskollärare med forskarutbildning

Regeringens förslag: En lärare ska i skolväsendet benämnas lektor om han eller hon har avlagt minst licentiatexamen inom ett ämne som helt eller i huvudsak motsvarar ett undervisningsämne eller som avser ämnesdidaktik eller har avlagt motsvarande utländsk examen och om han eller hon under minst fyra års tjänstgöring som lärare har visat pedagogisk skicklighet. En förskollärare ska benämnas lektor om han eller hon har avlagt minst licentiatexamen inom ett område som omfattas av förskolans uppdrag eller har avlagt motsvarande utländsk examen och under minst fyra års tjänstgöring som förskollärare har visat pedagogisk skicklighet. Benämningen lektor ska förbehållas lärare och förskollärare som har dessa kvalifikationer.

Varje huvudman ska sträva efter att för undervisningen anställa lärare och förskollärare som har forskarutbildning.

Utredarens förslag i SOU 2008:52: Överensstämmer delvis med regeringens förslag.

272

Remissinstanserna: Utredarens förslag om karriärvägar får brett stöd bland remissinstanserna, däribland kan nämnas Lärarnas Riksförbund, Lunds universitet, Mittuniversitetet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Högskoleverket samt flertalet kommuner som lämnat syn- punkter på förslaget. Merparten av remissinstanserna, bl.a. Lärarför- bundet, TCO och ett stort antal lärosäten, t.ex. Göteborgs, Stockholms och Umeå universitet samt Högskolan i Kalmar, anser att lektorer behövs i samtliga verksamhets- och skolformer och inte bara i gymnasieskolan.

Flera remissinstanser, bl.a. Sveriges Kommuner och Landsting och Friskolornas Riksförbund, påpekar särskilt att en titel i sig inte kan inne- bära att läraren automatiskt erhåller en särskild tjänst.

Malmö kommun anser att kostnaderna för kommunerna måste analyse- ras ytterligare och Uppvidinge kommun befarar att förslaget kan bli kost- nadskrävande.

Skälen för regeringens förslag

Benämningen lektor

Regeringen föreslår att lärare och förskollärare ska ges möjlighet till en karriär som leder till benämningen lektor. Kraven för att erhålla titeln lektor föreslås, i enlighet med utredarens förslag, regleras i skollagen.

Regeringen ansluter sig till de remissinstanser som anser att möjlig- heten att få titeln lektor inte enbart bör gälla lärare i ämnen med i huvud- sak teoretisk inriktning i gymnasieskolan. Regeringen anser, liksom flera remissinstanser, exempelvis Lärarförbundet och ett antal lärosäten, att det är viktigt med forskarutbildade lärare och förskollärare på alla nivåer och menar att lektorer behövs i hela skolsystemet. Det är meriteringen, inte var i skolväsendet man tjänstgör, som ska avgöra vilken titel läraren eller förskolläraren ska kunna få.

Till skillnad från utredaren bedömer regeringen att det ska krävas såväl akademisk som pedagogisk meritering för att kunna få benämningen lektor.

Dagens bestämmelse i skollagen (1985:1100) om att varje kommun och landsting ska sträva efter att anställa lärare som har en forskarutbild- ning i gymnasieskolan eller i kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå bör ändras så att den omfattar hela skolväsendet. Bestämmelsen bör också omfatta såväl fristående som offentliga huvudmän, analogt med flertalet övriga bestämmelser i den nya skollagen. Regeringen vill betona värdet av forskarutbildade lärare på alla nivåer i skolsystemet. I de tidi- gare årskurserna i grundskolan kan det handla mer om fördjupad ämnes- didaktisk kompetens som kan bidra till att exempelvis utveckla metoder och arbetssätt, medan det i senare årskurser och i gymnasieskolan kan handla mer om ämnesdjup och ämnesdidaktik.

Syftet med lektorer är, som exemplifieras i utredningen, att dessa ska kunna bidra till att eleverna i skolan uppnår bättre resultat. Dessutom bedömer regeringen att lektorer i förskolan kan bidra till att verksamhe- ten kan utvecklas med utgångspunkt i bl.a. aktuell forskning så att barnens möjligheter till utveckling och lärande blir så optimala som möj- ligt.

Prop. 2009/10:165

273

Det är självfallet rektorn eller förskolchefen som inom ramen för sitt Prop. 2009/10:165 uppdrag avgör vilka arbetsuppgifter som ska ingå i en lektors tjänst-

göring. Det är emellertid rimligt att tänka sig att lektorernas fördjupade kompetens används för särskilda syften och att de t.ex. ges möjlighet att arbeta med skolutveckling i syfte att öka elevernas måluppfyllelse. Lektorer bör även användas för att utarbeta riktlinjer och svara för kvalitetssäkring när det gäller bedömningar av prov, gymnasiearbeten etc.

Krav för att få benämnas lektor

Utredaren föreslår, liksom utredaren av lärarutbildningen (SOU 2008:109), att det ska krävas en doktorsexamen för att kunna anställas som lektor. Det är eftersträvansvärt att lektorer har en doktorsexamen och regeringen välkomnar om fler sådana kan anställas i skolväsendet.

Regeringen bedömer emellertid att det är orealistiskt att tänka sig att lärare eller förskollärare avlägger doktorsexamen, som kräver minst fyra års studier, i den omfattning som är önskvärd för att det i förlängningen ska ge något avtryck i skolorna och förskolorna. Det är mer troligt att ett antal lärare och förskollärare väljer att studera vidare under ett par års tid, vilket kan leda till en licentiatexamen. Under denna tid hinner lärarna få fördjupning i ett undervisningsämne eller i ämnesdidaktik. Förskol- lärarna kan fördjupa sig i ett område inom förskolans uppdrag. Genom forskarutbildningen får båda kategorierna dessutom en utbildning som leder till ett ökat vetenskapligt förhållningssätt och kritiskt tänkande. Detta bedömer regeringen som tillräckligt i förhållande till vad som krävs för de skolformer där lektorerna ska tjänstgöra. Förutom en aka- demisk meritering bör läraren och förskolläraren enligt regeringens upp- fattning också ha en pedagogisk meritering. Regeringen anser att det ska krävas några års erfarenhet av undervisning, där läraren respektive för- skolläraren har visat god pedagogisk skicklighet, tillsammans med aka- demiska, fördjupade studier för att läraren ska kunna få titeln lektor. Detta föreslog utredaren för det han kallade särskilt kvalificerade lärare. Regeringen menar dock att den pedagogiska meriteringen är lika viktig för lektorer.

Vem som ska anses kvalificerad för att få titeln lektor får avgöras av huvudmannen. Eftersom lektor föreslås vara en titel som bygger på att en lärare eller förskollärare har uppvisat pedagogisk skicklighet och i övrigt på dokumenterade akademiska studier finns det i dagsläget inga tungt vägande skäl för att detta skulle administreras av Statens skolverk.

6.6Elevhälsan

Regeringens förslag: Det ska finnas elevhälsa för eleverna i för- skoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, sameskolan, special- skolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Elevhälsan ska om- fatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälso-

främjande. Elevernas utveckling mot målen ska stödjas.

274

För elevhälsans medicinska, psykologiska och psykosociala insat- ser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses. Hittillsvarande bestämmelser om hälsokontroll ska få en motsvarighet i den nya skollagen, men begreppet hälsokontroll ska ersättas av begreppet hälsobesök.

En huvudman för kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare ska få anordna elevhälsa för eleverna.

Regeringens bedömning: Möjligheten till tvångsvis hälsounder- sökning bör inte finnas kvar.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser, bl.a. Socialsty- relsen, Statens skolverk, Barnombudsmannen (BO) och Lärarförbundet tillstyrker förslaget om en samlad elevhälsa. Skolläkarföreningen och Riksföreningen för skolsköterskor är också positiva till en tydlig beskriv- ning av elevhälsan, men menar att skolhälsovården bör beskrivas som en egen verksamhetsdel av elevhälsan, eftersom den även regleras av patientdatalagen samt hälso- och sjukvårdslagen och står under Social-

styrelsens tillsyn.

När det gäller specificeringen av ytterligare yrkeskategorier utöver skolläkare och skolsköterska är meningarna delade. Den stöds av bl.a.

Ungdomsstyrelsen, Delegationen för jämställdhet i skolan (U 2008:08) och BRIS (Barnens rätt i samhället). BRIS, liksom Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO), Lärarnas Riksförbund och Akademiker- förbundet SSR, anser också att skrivningarna ska förtydligas när det gäller tillgång. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Friskolornas riksförbund och Kunskapsskolan i Sverige AB avvisar att ytterligare kategorier specificeras. Däremot kan det, enligt SKL, föreskrivas vilka kompetenser som krävs. Det är då viktigt att staten tar ett ansvar för att tillräcklig kompetens finns tillgänglig, särskilt i glesbygd, något som också framhålls av Friskolornas riksförbund och Åre kommun. I likhet med Täby och Malmö kommuner samt BO förutser de även att förslaget kommer att leda till ökade kostnader för huvudmännen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

En samlad elevhälsa

Regeringen föreslår bestämmelser om en samlad elevhälsa inom försko- leklassen, de obligatoriska skolformerna, gymnasieskolan och gymnasie- särskolan. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykoso- ciala och specialpedagogiska insatser. För elevhälsans medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skol- läkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas till- gång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av special- pedagogiska insatser kan tillgodoses. Den personal som finns för elev- hälsans insatser ska ha adekvat utbildning, som svarar mot elevernas

Prop. 2009/10:165

275

behov av insatser. Remissinstanserna har haft delade meningar om in- förandet av ytterligare yrkeskategorier inom elevhälsan. Regeringen anser dock att det är viktigt att adekvat kompetens finns att tillgå.

Skollagskommittén hänvisade till de överväganden som gjordes i propositionen Hälsa, lärande och trygghet (prop. 2001/02:14, 2001/02:UBU6, rskr. 2001/02:183). I propositionen gjordes bedöm- ningen att det i en samlad elevhälsa bör ingå skolhälsovård, elevvård och specialpedagogiska insatser. Skolan har ett ansvar för att skapa en god lärandemiljö för elevernas kunskapsutveckling och personliga utveckling. En annan utgångspunkt är att lärande och hälsa på många sätt påverkas av samma generella faktorer. Arbete med elevhälsa bör i stor utsträckning vara förebyggande och ha en hälsofrämjande inriktning.

Arbete med elevhälsa förutsätter vidare en hög grad av samverkan mellan elevhälsans personal och övriga personalgrupper samt att det finns kompetens att tillgå för detta arbete. Det är också angeläget att samverkan sker med övrig hälso- och sjukvård samt med socialtjänsten. I det individuellt inriktade arbetet har elevhälsan ett särskilt ansvar för att undanröja hinder för varje enskild elevs lärande och utveckling. De mer generellt inriktade uppgifterna, där elevhälsans medverkan är viktig, rör elevernas arbetsmiljö, skolans värdegrund som t.ex. arbetet mot kränkande behandling och undervisningen om tobak, alkohol och andra droger och övrig livsstilsrelaterad ohälsa, jämställdhet samt sex- och samlevnadsundervisning m.m. Elevhälsan har ett särskilt ansvar för att bevaka att skolan bidrar till att skapa goda och trygga uppväxtvillkor.

Flera remissinstanser ansåg i sina remissvar på Skollagskommitténs betänkande att orden hälsa eller hälsofrämjande bör föras in i bestämmel- sen i linje med ambitionen att motverka ohälsa. Regeringen föreslår där- för att elevhälsan främst ska vara förebyggande och hälsofrämjande. Detta ligger väl i linje med det hälsofrämjande arbete som bedrivs i många skolor, och de insatser som tidigare initierats, bl.a. i samband med satsningar på ökad fysisk aktivitet i skolan.

Bestämmelserna i nu gällande skollag om tvångsvisa undersökningar inom skolhälsovården i vissa fall och särskilda undersökningar föran- ledda av elevers funktionsnedsättning bör tas bort. Dels täcks behovet av obligatoriska undersökningar in av annan hälso- och sjukvårdslagstift- ning, bl.a. om smittskydd, dels finns i dag inget direkt behov av någon av dessa former av undersökningar. I stället för dagens hälsokontroll bör det modernare och bättre begreppet hälsobesök användas i den nya lagen. Ordet hälsobesök förmedlar bättre syftena bakom elevhälsan, dvs. att vara förebyggande och hälsofrämjande. I grundskolan, grundsärskolan, och specialskolan ska huvudmannen erbjuda varje elev minst tre hälso- besök som innefattar allmänna hälsokontroller. I sameskolan ska minst två hälsobesök erbjudas av huvudmannen.

I dag ska skolhälsovård anordnas för eleverna i förskoleklassen, grund- skolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan. Elev- hälsan ska enligt bedömningen i den tidigare nämnda elevhälsoproposi- tionen omfatta skolhälsovårdens och elevvårdens verksamhet samt den samordnande specialpedagogiska kompetensen. För elevhälsans verk- samhet bör finnas utbildad personal som svarar mot elevernas behov av stödinsatser. Syftet med förslaget var främst att skapa förutsättningar för arbetssätt baserade på ökad samverkan mellan den särskilda elevvården,

Prop. 2009/10:165

276

skolhälsovården och det samordnade ansvaret för specialpedagogiska insatser.

I dagens grundskoleförordning (1994:1194) anges att det för behand- ling av elevvårdsfrågor ska finnas en elevvårdskonferens för rektorns arbetsområde. Där ska som ledamöter ingå rektorn, företrädare för elev- vården och berörd klassföreståndare eller motsvarande samt annan berörd personal. Regeringen anser nu att regleringen av elevvårdskonferens kan upphöra, eftersom det föreslås att det införs en tydlig utredningsskyldig- het när en elev är i behov av särskilt stöd. Elevens rätt till särskilt stöd och processen i samband med upprättandet av åtgärdsprogram kommen- teras i avsnitt 7 Barns och elevers utveckling mot målen. Begreppet elev- vård kan därmed utmönstras ur skolförfattningarna.

Till skillnad från förslagen i elevhälsopropositionen och mot det som gäller i dag föreslog Skollagskommittén att förskolan ska omfattas av de icke medicinska delarna inom elevhälsan. Med hänsyn till bl.a. barna- vårdscentralernas (BVC) ansvar för barn i förskoleåldern anser regeringen emellertid att det inte är lämpligt eller nödvändigt att ålägga huvudmannen ett ansvar för att anordna elevhälsa i förskolan.

Personal i elevhälsan

Flera remissinstanser har i den tidigare beredningen av förslaget till ny skollag ansett att det i skollagen bör skrivas in vilka yrkeskategorier som ska ingå i elevhälsan. Regeringen instämmer i remissinstansernas be- dömning och delar även uppfattningen att regleringen av skolsköterskan ska finnas kvar. Huvudmannen får emellertid som tidigare organisera tillgången på skolsköterskekompetens på det sätt som passar de lokala förutsättningarna. Elevhälsans fokus ska inte vara hälso- eller sjuk- vårdande insatser i snäv bemärkelse utan förebyggande och hälso- främjande insatser i ett bredare perspektiv, även om det också ska vara möjligt för eleverna att få hjälp med enklare sjukvårdsinsatser. För att det hälsofrämjande arbetet ska fungera så bra som möjligt är det värdefullt om skolsköterskan även har folkhälsovetenskaplig kompetens.

Regeringen har valt att i förslaget även specificera ytterligare två sär- skilda yrkeskategorier som ska ingå i elevhälsan, psykolog och kurator. Enligt regeringens uppfattning kan hänvisningen till medicinsk, psykolo- gisk och psykosocial kompetens knappast syfta på några andra personal- kategorier.

Ett skäl till att regeringen föreslår en uppräkning av berörda personal- kategorier är att elevhälsan förutsätter tillgång till en kompetens som är tillräcklig för att eleverna ska få det stöd de behöver. I regleringen av kompetens ligger också ett krav på att den personal som avses ska ha adekvat utbildning. Detta gör att även om kommuner och andra huvud- män organiserar sin elevhälsa på många olika sätt, t.ex. genom anställ- ningar direkt på skolan, i olika resurscenter eller genom att en fristående skola köper tjänster från olika huvudmän, tillhör den personal som ska möta eleverna med mycket få undantag någon av de nämnda yrkes- grupperna.

Regeringen anser att det behövs ett förtydligande av vilka olika delar som ingår i begreppet elevhälsa. Att det skrivs fram att det ska finnas

Prop. 2009/10:165

277

tillgång till yrkeskategorierna psykolog och kurator hindrar dock inte att Prop. 2009/10:165 kommuner och andra huvudmän liksom tidigare kan inrikta och organi-

sera sin elevhälsa efter lokala behov och förutsättningar.

Elevhälsans mål är att skapa en så positiv lärandesituation som möjligt för eleven. Personal med specialpedagogisk kompetens kan utifrån de uppgifter som finns om elevens hälsa, sociala situation etc. bedöma och planera hur elevens problem bäst ska mötas i undervisningen. Syftet med en samlad elevhälsa är bl.a. att den ska resultera i beslut om specialpeda- gogiska åtgärder för eleven. Tillgång till specialpedagogisk kompetens behöver dock inte enbart syfta på personer med specialpedagogutbild- ning. Det kan också innefatta t.ex. speciallärare eller en skolledare med särskilt ansvar för specialpedagogiska insatser på skolan.

6.7Studie- och yrkesvägledning

Regeringens förslag: Alla elever i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan samt kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare ska ha tillgång till personal med sådan kompetens att elevers behov av vägledning och information inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses.

Regeringens bedömning: I de fall huvudmannen väljer att inrätta särskilda tjänster för studie- och yrkesvägledning bör nuvarande be- stämmelser om krav på utbildning för att få anställas utan tidsbegräns- ning gälla.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Att krav på tillgång till studie- och yrkesvägled- ning införs får ett brett stöd bland remissinstanserna, däribland Stock- holms universitet, Delegationen för jämställdhet i skolan (U 2008:08), Hörby och Malmö kommuner samt Landsorganisationen i Sverige (LO). Några av dessa, bl.a. Barnombudsmannen, Lärarförbundet och Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO), anser att det också ska ställas behörighetskrav på studie- och yrkesvägledarna. Enligt Friskolornas riksförbund bör det vara upp till huvudmannen att avgöra hur kravet ska tillgodoses. Även Malmö kommun anser att krav på kompetens är till- räckligt. För att alla elever ska få likvärdig tillgång till studie- och yrkes- vägledning menar Lärarnas Riksförbund att det bör framgå att det i hem- kommunens bidrag till fristående skolor ingår en del avsedd för studie- och yrkesvägledning.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I läroplanerna (Lpo 94 och Lpf 94) finns både riktlinjer för alla som arbetar i skolan och särskilda riktlinjer för studie- och yrkesvägledare eller den personal som fullgör motsvarande uppgifter. Detta speglar att både lärare, skolledare och särskilt utbildade studie- och yrkesvägledningsfunktionärer har ett gemensamt ansvar, men delvis olika roller, när det gäller information och vägledning till eleverna om framtida studier och arbetsliv. En förutsätt-

278

ning för att eleverna ska kunna utnyttja den stora frihet och de möjlig- heter till egna val som erbjuds är att de får en adekvat information om utbildningsutbud och valmöjligheter, såväl utifrån sina intressen och förutsättningar som i förhållande till arbetsmarknadens behov. Elevernas behov av vägledning kommer säkerligen inte att bli mindre i framtiden än i dag. Sammantaget talar detta för någon form av reglering av studie- och yrkesvägledning även i den nya skollagen.

Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag i propositio- nen Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan (prop. 2008/09:199, bet. 2009/10 UbU3, rskr. 2009/10:8). I propositionen fanns bl.a. förslag om tillgång till kompetens för studie- och yrkesvägledning som motsvarar förslaget i denna proposition. Regeringen anser att det i alla skolformer utom förskolan och förskoleklassen ska finnas sådan kompetens.

Inom vuxenutbildningen har vägledningen en dubbel funktion, dels att vägleda personer som redan befinner sig i studier, dels att vägleda pre- sumtiva deltagare. Vägledning och information är i dessa sammanhang viktiga för att den enskilde ska kunna få den utbildning som hon eller han har behov av eller önskemål om. Det är viktigt att det ingår information om studiestödssystemets uppbyggnad och villkor i vägledningen. Många kommuner har i dag valt att placera vägledningsfunktionen för vuxna centralt, i ett lärcentrum eller i infotek etc. Inte sällan består vägled- ningen för vuxna av en första insats i form av validering, dvs. en första uppskattning av vilka kunskaper den vuxne redan har förvärvat t.ex. i yrkesliv eller studier.

I dag finns inget krav på att det ska finnas särskild personal för studie- och yrkesvägledning i skolorna. Däremot innehåller dagens skollag en bestämmelse som säger att den som anställs utan tidsbegränsning för studie- och yrkesvägledning i det offentliga skolväsendet ska ha en ut- bildning avsedd för sådan verksamhet. Av samma bestämmelse framgår att den som inte uppfyller anställningskraven får anställas för högst ett år i sänder.

Regeringens bedömning är som nämnts att en reglering i första hand bör inriktas på tillgången till kompetens. Ordvalet ”ska ha tillgång till” innebär däremot inte att studie- och yrkesvägledningskompetensen nöd- vändigtvis behöver finnas inom den egna skolenheten. Många fristående skolor köper t.ex. in vägledningstjänster. Ett krav på att studie- och yrkesvägledningskompetens ska finnas innebär dock en tydlig markering av huvudmannens ansvar för att eleverna får tillgång till studie- och yrkesvägledning, samtidigt som organisationen även fortsättningsvis är en lokal fråga.

I de fall huvudmannen väljer att inrätta särskilda befattningar för studie- och yrkesvägledning anser regeringen emellertid att dagens krav på viss utbildning för att få anställas utan tidsbegränsning ska fortsätta att gälla.

Prop. 2009/10:165

279

6.8Registerkontroll

Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen (2000:873) om regis- terkontroll av personal inom förskoleverksamhet, skola och skol- barnsomsorg ska föras in i skollagen.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser kommenterar detta för- slag. Det får stöd av Högskolan i Kalmar, Barnombudsmannen (BO), Sameskolstyrelsen och Riksförbundet FUB, som dock påpekar att kontrollen bör följas upp åtminstone vartannat år. Umeå universitet stödjer också förslaget, men menar att bestämmelserna är en ineffektiv metod att komma åt kärnproblemet och att det borde åligga rektor och förskolechef att ha kontinuerlig uppsikt och ta ansvar för verksamheten

på detta område.

Stockholms kommun anser att det bör tydliggöras att dagbarnvårdare i familjedaghem inklusive andra vuxna boende på familjedaghemmets adress ska vara skyldiga att lämna registerutdrag. Detsamma gäller mot- svarande personer i annan pedagogisk verksamhet. Enligt Skellefteå kommun är det viktigt att personliga assistenter är goda förebilder och de bör därför också vara skyldiga att lämna registerutdrag. Också BO anser att personliga assistenter ska vara skyldiga att lämna registerutdrag.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (2000:873) om registerkontroll av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg trädde i kraft den 1 januari 2001. Enligt lagen ska den som erbjuds en anställ- ning inom förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, förskoleklassen eller skolverksamhet för skolpliktiga barn, som anordnas av det allmänna eller av en enskild fysisk eller juridisk person, lämna ett utdrag ur polisens belastningsregister till den som erbjuder anställningen. Den som inte lämnar registerutdrag får inte anställas. Utdraget ska vara högst ett år gammalt. Det ska i förekommande fall innehålla anteckning om mord, dråp, grov misshandel, människorov och grovt rån samt sexualbrott och barnpornografibrott. Det är inte någon förutsättning för anställning att anteckningar i registret saknas. Arbetsgivaren avgör själv om en arbets- sökande med anteckning i registerutdraget ändå kan anställas.

I propositionen Utvidgad registerkontroll inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg (prop. 2007/08:28), föreslog regeringen en utvidgning av registerkontrollen. Den registerkontroll som enligt lag ska göras av personer som erbjuds anställning inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg utvidgas till att omfatta ytterligare person- kategorier. Riksdagen beslutade i februari 2008 enligt regeringens för- slag. Lagändringen trädde i kraft den 1 april 2008. Den innebär att regis- terkontroll även ska göras av den som genom anställning hos någon som ingått avtal med den som bedriver berörd verksamhet, genom uppdrag eller genom anställning inom en annan kommunal förvaltning än den som ansvarar för de berörda verksamheterna, erbjuds eller tilldelas arbete inom en sådan verksamhet under omständigheter liknande dem som förekommer i ett anställningsförhållande inom verksamheten. Därutöver ska lärarstudenter och vuxenstuderande som erbjuds att utföra verksam- hetsförlagd utbildning inom sådan verksamhet omfattas, liksom den som

Prop. 2009/10:165

280

genom deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program erbjuds att där Prop. 2009/10:165 utföra arbetspraktik eller någon annan programinsats.

Vissa remissinstanser har påtalat behovet av att bl.a. dagbarnvårdare i familjedaghem med enskild huvudman omfattas av reglerna om register- kontroll. När det gäller annan pedagogisk verksamhet kan det antas att det i det stora flertalet verksamheter inte kommer att arbeta någon annan personal än den eller de som själva driver verksamheten eller som är företrädare för den juridiska person som är huvudman. Dessa omfattas inte av lagen om registerkontroll. Detta innebär dock inte att dessa personer är undantagna från lämplighetsprövning. Ett villkor för rätt till bidrag till sådan verksamhet är nämligen att huvudmannen har förutsätt- ningar att följa de föreskrifter som gäller för motsvarande offentlig verk- samhet, se 25 kap. Annan pedagogisk verksamhet i förslaget. I detta ligger ett krav på personlig lämplighet hos den som förestår verksamheten samt att det i lämplighetsprövningen bör ingå en s.k. vandelsprövning av personerna bakom ansökan (prop. 2008/09:115).

Regeringens bedömning är att övriga vuxna som vistas i de berörda verksamheterna, t.ex. elevers personliga assistenter, färdtjänstchaufförer och busschaufförer i linjetrafik, föräldrar som vistas i verksamheter där deras barn deltar samt familjemedlemmar till dagbarnvårdare i familje- daghem, inte bör omfattas.

6.9

Kompetensutveckling

 

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: Huvudmannen ska se till att personalen vid

 

 

 

förskole- och skolenheterna ges möjligheter till kompetensutveckling.

 

 

 

Huvudmannen ska se till att förskollärare, lärare och annan personal

 

 

 

vid förskole- och skolenheterna har nödvändiga insikter i de före-

 

 

 

skrifter som gäller för skolväsendet.

 

 

 

 

 

 

 

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens för-

 

slag.

 

 

 

 

Remissinstanserna: Statens skolverk ställer sig positivt till förslaget,

 

men kritiserar, i likhet med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), att

 

begreppet fortbildning föreslås ersätta begreppet kompetensutveckling i

 

författningstexten. Enligt SKL är begreppet kompetensutveckling bredare

 

och etablerat i praxis. SKL anser också att skrivningarna avseende

 

huvudmannens ansvar bör förtydligas. Lärarnas Riksförbund kräver

 

skarpare formuleringar som tydliggör vilka krav som ställs på lärares och

 

övrig personals kompetensutveckling. Stockholms universitet och

 

Skellefteå kommun betonar vikten av att all personal ges möjlighet att ta

 

ansvar för och vara delaktiga i utformandet av utvecklingen.

 

 

Skälen för regeringens förslag: I nu gällande skollag finns en be-

 

stämmelse (2 kap. 7 §) om att varje kommun och landsting ska se till att

 

kompetensutveckling anordnas för den personal som har hand om utbild-

 

ningen. Kommuner och landsting ska också vinnlägga sig om en plane-

 

ring av personalens kompetensutveckling. Bestämmelsen tillkom efter

 

förslag i prop. 1999/2000:135 om en förnyad lärarutbildning och ersatte

 

tidigare reglering i grundskole- och gymnasieförordningarna som inne-

281

 

 

 

 

höll begreppet fortbildning och att huvudmännens ansvar för att denna skulle ha en viss årlig omfattning (högst fem studiedagar).

Regeringen anser att bestämmelsen i första stycket i 7 § bör omformu- leras till att huvudmannen ska se till att personalen vid förskole- och skolenheterna ges möjlighet till kompetensutveckling. Den föreslagna ändringen avser att tydliggöra att huvudmannen ska ge förutsättningar, bl.a. ekonomiskt och tidsmässigt, för kompetensutveckling. Det närmare innehållet i kompetensutvecklingen är emellertid enligt regeringens upp- fattning främst en fråga för de professionella i förskolan och skolan att besluta om. Detta speglar bättre den ordning som råder i dag och som kommer till uttryck i den reglering av kompetensutveckling som finns inom ramen för gällande avtal på lärarområdet.

Kompetensutveckling ska bygga på en kontinuerlig analys av behoven i förskolan och skolan och hos den enskilde förskolläraren eller läraren. Om det hos huvudmannen finns lärare utan föreskriven utbildning bör huvudmannen beakta de möjligheter som finns för den personen att på- börja en utbildning som leder till en lärarexamen, t.ex. genom att delta i sådana lärarutbildningar där studier på halvtid och tjänstgöring som lärare på halvtid kombineras.

Flera remissinstanser har ställt sig tveksamma till förslaget från arbets- gruppen att byta ut begreppet kompetensutveckling mot fortbildning. Regeringen har av dessa och andra skäl låtit begreppet kompetensut- veckling kvarstå.

I dagens bestämmelser (2 kap. 7 a § skollagen) anges också att varje kommun och landsting ska se till att lärare, förskollärare och fritids- pedagoger som undervisar har nödvändiga insikter i de föreskrifter, som gäller för skolväsendet, särskilt i de föreskrifter som anger målen för utbildningen. Bestämmelsen tillkom efter förslag i prop. 1998/99:110, mot bakgrund av EG-direktiv om ömsesidigt erkännande av examina för olika yrkesgrupper. Såvida innehållet i den utländska utbildningen inte väsentligt avviker från innehållet i utbildningen i det mottagande landet finns ingen möjlighet att kräva att den sökande ska genomgå en kurs eller ett särskilt kunskapsprov som villkor för erkännande av ett examens- eller kompetensbevis. Därför kan det inte ställas något krav på att den sökande ska prövas vad avser kunskaper i nationella författningar. Detta har sin grund i förbudet att diskriminera någon på grund av nationalitet. Det är dock rimligt och nödvändigt att den som arbetar som lärare i svensk förskola och skola är väl förtrogen med i första hand skollag, skolformsförordningar, läroplaner och kursplaner för den svenska skolan, och att en bestämmelse om detta finns i skollagen.

Regeringen menar därför att denna bestämmelse bör överföras till den nya skollagen. Bestämmelsen avser först och främst personer som an- ställs vid förskole- och skolenheterna för att undervisa men som saknar föreskriven lärarutbildning. Det är rimligt att anta att det, även med skärpta bestämmelser om vem som får anställas och användas för under- visningen, under överskådlig tid framöver kommer att finnas sådana personer. Även om bestämmelsen ursprungligen i första hand avser personer med utländsk bakgrund utan svensk lärarutbildning menar regeringen att bestämmelsen är allmänt tillämplig på personer utan före- skriven svensk lärarutbildning, oavsett om de har svensk eller utländsk bakgrund.

Prop. 2009/10:165

282

Bestämmelsen bör även i lämplig utsträckning, och till skillnad från Prop. 2009/10:165 dagens skollag, omfatta annan personal vid förskole- och skolenheterna

än den som undervisar. Det är rimligt att all personal i verksamheter som omfattas av skollagen och skolförordningarna har kännedom om de regler som styr verksamheten och att det är huvudmannens ansvar att se till att så är fallet. Sådana föreskrifter kan bl.a. röra förskolans och skolans värdegrund. Att bestämmelsen uttrycker ett krav på nödvändiga insikter ger utrymme för att kännedomen om de föreskrifter, som gäller för skolväsendet, kan tillåtas variera beroende på om det är undervisande personal eller annan personal.

Bestämmelserna om kompetensutveckling m.m. omfattar i den nya skollagen såväl offentliga som enskilda huvudmän, alla skolformer och fritidshemmet.

6.10

Lokaler, utrustning och skolbibliotek

 

 

 

Regeringens förslag: För utbildningen ska de lokaler och den utrust-

 

ning finnas som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna

 

uppfyllas. I skollagen ska det finnas en bestämmelse om att eleverna i

 

grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasie-

 

skolan och gymnasiesärskolan ska ha tillgång till skolbibliotek.

 

 

 

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: Enligt Myndigheten för handikappolitisk samord-

ning (HANDISAM) och Riksförbundet FUB bör bestämmelsen om

lokaler och utrustning kompletteras med skrivningar om fysisk tillgäng-

lighet. Barnombudsmannen påpekar att också rätten till en god utemiljö

bör regleras i skollagen.

 

Att eleverna ska ges tillgång till skolbibliotek får stöd av ett stort antal

remissinstanser, bl.a. Statens skolverk, Nationella Skolbiblioteksgruppen,

Talboks- och punktskriftsbiblioteket, Stockholms och Örebro universitet

och

Lärarförbundet. Dock påpekar t.ex. Sameskolstyrelsen, BRIS

(Barnens rätt i samhället) och Umeå universitet att det är otydligt vad

 

som ryms i begreppet skolbibliotek. Svensk biblioteksförening föreslår att

 

Skolverkets definition av skolbibliotek skrivs in i bestämmelsen. I likhet

 

med Lärarnas Riksförbund menar också föreningen att skolbibliotekari-

 

ens kompetens bör regleras.

 

Friskolornas riksförbund, Kunskapsskolan i Sverige AB, Vittra AB och

 

Täby kommun menar att bestämmelsen i stället ska utformas som att alla

 

elever ska ha tillgång till bibliotek.

 

Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår att en generell

 

bestämmelse om lokaler och utrustning införs i denna lag. Bestämmelsen

 

innebär bl.a. att det för utbildningen ska finnas ändamålsenliga lokaler

 

och den utrustning som behövs utifrån elevers varierande behov avse-

 

ende kommunikation, information och informationsteknik så att syftet

 

med utbildningen ska kunna uppfyllas. Bestämmelsen blir tillämplig i

 

alla skolformer och för fritidshemmet och för alla huvudmän. Dessutom

 

föreslår regeringen att det i skollagen införs en bestämmelse med inne-

 

börden att eleverna i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, same-

283

 

skolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska ha tillgång till skol- Prop. 2009/10:165 bibliotek. Vissa remissinstanser har uttryckt att det är otydligt vad som

ryms i begreppet skolbibliotek. Med skolbibliotek brukar vanligtvis avses en gemensam och ordnad resurs av medier och information som ställs till elevernas och lärarnas förfogande och som ingår i skolans pedagogiska verksamhet med uppgift att stödja elevernas lärande. Regeringen anser att skolbiblioteken spelar en så viktig roll för att stimulera elevernas intresse för läsning och litteratur samt för att tillgodose deras behov av material för utbildningen att det är motiverat med en egen bestämmelse i skollagen. Regeringen anser dessutom att det är självklart att även elever i grundsärskolan, specialskolan och sameskolan i motsats till dagens reglering omfattas av bestämmelsen. Som en följd av regeringens förslag i övrigt omfattas även fristående huvudmän av förslaget.

Enligt regeringens uppfattning har de allra flesta skolor i samtliga skol- former redan i dag tillgång till skolbibliotek på ett eller annat sätt. Till- gången till skolbibliotek måste kunna anordnas på olika sätt beroende på de lokala förhållandena vid varje skola. En liten skola på landsbygden kan ha behov av andra lösningar än en stor skola i en stor stad. Därför måste anordnandet av skolbibliotek kunna se olika ut utifrån varje skolas eller elevernas olika behov och förutsättningar. Regeringen föreslår så- ledes att eleverna ska ha tillgång till skolbibliotek men att organiseringen av skolbiblioteksverksamheten ska vara flexibel. Regeringens förslag bör beaktas vid den kommande översynen av bibliotekslagen.

7 Barns och elevers utveckling mot målen

7.1Barnens och elevernas lärande och personliga utveckling

Regeringens förslag: Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser som yttrat sig över förslaget instämmer i huvudsak med regeringens förslag. Det råder dock delade meningar angående elever som lätt når kunskapskraven. Enligt Statens skolverk och Stockholms universitet kan formuleringen om dessa elever lätt misstolkas som att man särskilt ska satsa på de starka eleverna, och den bör därför tas bort eller göras om. Formuleringen får dock stöd av bl.a. Högskolan i Kalmar, Friskolornas riksförbund och Sameskolstyrelsen. Barnombudsmannen pekar på att formuleringen är i linje med Barnkonventionens artikel 29. Ungdomsstyrelsen anser att

skolans ansvar för att alla elever når målen bör betonas tydligare.

284

Skälen för regeringens förslag: Alla barn och elever ska ges den led- Prop. 2009/10:165 ning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga ut-

veckling för att utifrån sina behov och förutsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Utgångspunkten för att alla elever ska få möjlighet att nå målen för utbildningen är att särskilt stöd ges till de elever som av olika anledningar har svårt att nå målen för utbildningen. För grundskolan innebär förslaget att eleven ska ges sär- skilt stöd på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås för grund- skolan. Detsamma gäller för sameskolan och specialskolan. I grundsär- skolan ska eleven i likhet med elever i grundskolan ges möjlighet att nå de nationella målen för utbildningen. Elevens resultat ska dock relateras till de individuellt uppställda målen. Även barn i förskolan och elever i fritidshemmet ska ges den ledning och stimulans som behövs för deras optimala utveckling utifrån de nationella målen för verksamheten.

Det är också viktigt att påpeka att förslaget till bestämmelse innebär att alla elever, även de som utvecklas snabbt, har rätt att få stimulans och utmaningar i skolarbetet. Även elever som lätt når kunskapskraven eller har speciella talanger har rätt att få en individanpassad undervisning och uppmuntran att nå ännu längre i sin kunskapsutveckling. Vid resursför- delningen måste hänsyn tas till detta.

Riksdagen har fattat beslut om riktlinjer för nya läroplaner och kurs- planer och föreskrifter om kunskapskrav för de obligatoriska skol- formerna med anledning av regeringens proposition 2008/09:87 Tyd- ligare mål och kunskapskrav — nya läroplaner för skolan (bet. 2008/09:UbU, rskr. 2008/09:189). Beslutet innebär en genomgripande förändring av kursplanernas struktur med bl.a. en målnivå och ett centralt kunskapsinnehåll samt kunskapskrav för godtagbara kunskaper för årskurs 3 och 6 och kunskapskrav för tre av de godkända betygsstegen i årskurs 9. Begreppen ”mål som minst ska uppnås” och ”betygskriterier” ersätts av begreppet ”kunskapskrav”. Regeringen har anpassat de förslag som avser de obligatoriska skolformerna till vad som följer av riksdagens beslut.

7.2

Särskilt stöd

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: Om det inom ramen för undervisningen eller

 

 

genom resultatet på ett nationellt prov, genom uppgifter från lärare,

 

 

övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på

 

 

annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att

 

 

nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till

 

 

rektorn. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skynd-

 

 

samt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven

 

 

uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Samråd ska ske med

 

 

elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt. Om en utredning

 

 

visar att en elev är i behov av särskilt stöd ska han eller hon ges

 

 

sådant stöd. För elever i grundskolan, grundsärskolan, sameskolan

 

 

och specialskolan ska det särskilda stödet ges på det sätt och i den

 

 

omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de

 

 

kunskapskrav som minst ska uppnås.

285

Bestämmelserna om särskilt stöd ska inte gälla förskolan eller de olika skolformer som riktar sig till vuxna.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Förslaget stöds i huvudsak av samtliga remissin- stanser som valt att yttra sig över förslaget, bl.a. Statens skolverk, Social- styrelsen, Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO), Umeå univer- sitet och Diskrimineringsombudsmannen. Specialpedagogiska skol- myndigheten (SPSM) och Barnombudsmannen vänder sig dock mot skrivningen om att en elev ska ha rätt att erhålla stöd för att nå de kun- skapskrav som minst ska uppnås. Enligt SPSM kan detta tolkas som att elever bara har rätt till särskilt stöd för att uppnå godkänt. Umeå kommun framhåller att formerna för rektorns utredningsskyldighet bör klargöras. Friskolornas riksförbund föreslår att lagen utformas så att skolans ut- formning av stödåtgärder korrelerar med att kommunen tilldelar ett tillräckligt stort tilläggsbelopp, och påpekar att förvaltningsdomstolars handläggning av ett överklagande av beslut om tilläggsbelopp kan dra ut på tiden.

Enligt SPSM, Lärarnas Riksförbund, Synskadades riksförbund (SRF), Sveriges dövas riksförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO) och

Folkbildningsrådet bör bestämmelserna även gälla de skolformer som riktar sig till vuxna. SRF, Malmö och Borlänge kommuner samt BRIS (Barnens rätt i samhället) menar att bestämmelserna också ska gälla i förskolan. Enligt BRIS bör stödet sättas in så tidigt som möjligt.

Skälen för regeringens förslag

Utformningen av det särskilda stödet i vissa skolformer

Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att utifrån sina behov och förutsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Förutsättningen för att alla elever ska få möjlighet att nå målen för utbildningen är att särskilt stöd ges till de elever som av olika anled- ningar har svårt att nå målen för utbildningen. För grundskolan innebär förslaget att eleven ska ges särskilt stöd på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås i grundskolan. Detsamma gäller även för sameskolan och specialskolan. I grundsärskolan ska eleven i likhet med elever i grundskolan ges möjlighet att nå de nationella målen för utbildningen. Elevens resultat ska dock relateras till individuellt uppställda mål. Av föreslagna bestämmelser framgår att bl.a. lärare är skyldiga att anmäla till rektor om det kan befaras att en elev inte kommer att nå kunskapskraven. Grund för en sådan bedömning kan vara uppnådda resultat inom ramen för undervisning, resultat på nationella prov i ämnen där nationella prov ges eller uppgifter från andra lärare, övrig skolpersonal, elev eller elevs vårdnadshavare. Att sådana bedömningar skyndsamt förs vidare till rektor är avgörande för att rektor ska kunna initiera en utredning om en elevs behov av särskilt stöd.

Prop. 2009/10:165

286

Bestämmelserna ska inte gälla för förskolan, eftersom målen där inte avser individuella barns prestationer utan verksamhetens kvalitetsut- veckling. Vilken typ av utredning som behövs för ett barn i förskolan respektive en elev i skolan skiljer sig dessutom åt. Särskilda bestämmel- ser om barn i behov av särskilt stöd i förskolan finns i 8 kap. Förskolan.

Förskoleklassen och fritidshemmet har inga egna mål men följer läro- planen för de obligatoriska skolformerna och arbetar därmed mot samma mål. Eleverna kan behöva stöd i förskoleklassen eller fritidshemmet för att förebygga svårigheter för eleven att uppnå skolans mål. Därför före- slås att bestämmelserna om särskilt stöd i 3 kap. även ska gälla för för- skoleklassen och fritidshemmet.

Enligt gymnasieförordningen (1992:394) ska en elev få stödundervis- ning om det kan befaras att eleven inte kommer att nå de kunskapsmål som anges i kursplanerna eller om eleven av andra skäl behöver särskilt stöd. För gymnasiesärskolan gäller enligt förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan att stödundervisning ska anordnas under en begränsad tid för elever som har behov av extra stöd i skolarbetet. Regeringen före- slår att bestämmelserna om särskilt stöd i denna lag också ska gälla för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.

Inom vuxenutbildningen är regleringen om stöd mer begränsad. För komvux, sfi och särvux finns det viss reglering om stöd i förordningarna om respektive skolform och i läroplanen. I skollagen anges att undervis- ningen för en elev inom komvux, sfi och särvux kan upphöra om han eller hon inte gör tillfredsställande framsteg. Sådana beslut om upp- hörande av undervisningen kan överklagas till Skolväsendets överkla- gandenämnd. Det är framför allt ärenden inom sfi och grundläggande vuxenutbildning som överklagas till nämnden. Erfarenheten visar att nämnden i sin bedömning tar hänsyn till om eleven har fått särskilt stöd innan beslutet om undervisningens upphörande fattats. Möjligheten för vuxna att nå de utbildningsmål som har satts upp är givetvis också bero- ende av de insatser som görs inom vägledningsområdet. En väl funge- rande vägledning innebär att de utbildningsval som den vuxne gör bygger på en realistisk bedömning av de förutsättningar som hon eller han har för studierna. Att införa ett lagstadgat krav på att tillhandahålla särskilt stöd i vuxenutbildningen är enligt regeringens bedömning inte aktuellt för närvarande.

Många elever stöter någon gång under sin skoltid på svårigheter och behöver under en kortare tid särskilda stödåtgärder. Andra elever behöver stöd kontinuerligt under hela skoltiden på grund av sjukdom, sociala förhållanden, funktionsnedsättning eller svårigheter att tillgodogöra sig undervisningen av andra orsaker. I vissa fall kan en elev uppvisa svårig- heter i skolsituationen, som inte omedelbart behöver innebära risk för att målen inte kommer att uppnås, men som skolan befarar kan leda till större problem på sikt om inte situationen utreds.

Det finns ingen definition av begreppet ”behov av särskilt stöd” i lagen. Det är heller inte möjligt att i lagtext närmare definiera vilka förut- sättningar som ska finnas för att stöd ska ges i skolarbetet. Bestämmel- serna måste därför bli allmänt hållna och knytas till ett ansvar för skolan att utreda elevens stödbehov. Det är viktigt att skolan inte väntar för länge med att utreda en elevs eventuella behov av särskilt stöd. Utred- ningen ska göras i samråd med den berörda eleven och med beaktande av

Prop. 2009/10:165

287

bestämmelsen om särskild hänsyn till barnets bästa. Om denna utredning Prop. 2009/10:165 visar att eleven är i behov av särskilt stöd för att kunna nå målen ska

sådant stöd ges.

I sammanhanget kan nämnas att regeringen i budgetpropositionen för 2010 (prop. 2009/10:1, utg.omr. 16, s. 49) har angett sin avsikt att ge en särskild utredare i uppdrag att utreda förutsättningarna för att införa en anmälningsplikt om missförhållanden i skolan, motsvarande den s.k. Lex Sarah inom äldreomsorgen.

Kommuners ersättning till fristående skolor

Kommuners ersättning till fristående skolor ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till den egna skolan. Därutöver ska kommunen lämna bidrag (tilläggsbelopp) för elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd eller ska erbjudas modersmålsundervisning. En fristående skola är inte skyldig att ta emot en elev om tilläggsbelopp inte beviljas. Genom ändringen av den nuva- rande skollagen med anledning av propositionen Offentliga bidrag på lika villkor (prop. 2008/09:171, bet. 2008/09:4b413, rskr. 2008/09:280) kan en fristående skola om denna inte anser att ett beviljat tilläggsbelopp är tillräckligt överklaga beslutet genom förvaltningsbesvär. Någon ändring av denna nyinförda reglering föreslås inte.

Uppföljningen av elevernas resultat i bl.a. grundskolan

För att höja kvaliteten och underlätta uppföljningen av elevernas resultat i grundskolan och motsvarande skolformer har regeringen infört mål att uppnå i årskurs 3 i svenska eller svenska som andraspråk och matematik. Som stöd för bedömningen av om eleverna uppnått målen har Statens skolverk utarbetat nationella prov i dessa ämnen. De nationella ämnes- proven i årskurs 5 har också blivit obligatoriska. Riksdagens beslut med anledning av propositionen Tydligare mål och kunskapskrav — nya läro- planer för skolan (prop. 2008/09:87) innebär bl.a. att utöver de obligatoriska nationella ämnesproven i årskurs 3 och 9 ska ämnesprov i svenska, svenska som andraspråk, matematik och engelska användas i slutet av årskurs 6 (bet. 2008/09:UbU9, rskr. 2008/09:189). Regeringens avsikt är att ämnesproven i årskurs 5 ska användas fram till dess att nationella ämnesprov i årskurs 6 i grundskolan och sameskolan samt för årskurs 7 i specialskolan, finns utarbetade och kan användas. Mot bakgrund av riksdagens beslut utgår regeringen från att resultaten på de nationella ämnesproven i årskurs 3 och sedermera årskurs 6 blir viktiga hållpunkter för bedömningen av elevernas stödbehov i de ämnen där nationella prov anordnas. En utredning om stödbehov ska därför alltid inledas i de fall där resultaten på de nationella ämnesprov som ges före årskurs 9 ger anledning till oro. I övriga ämnen är det viktigt att den undervisande läraren inom ramen för undervisningen skaffar sig sådan kunskap om en elevs kunskapsutveckling i förhållande till kunskaps- kraven för ämnet att läraren kan bedöma om dessa kommer att nås. En elev som bedöms ha långt kvar innan kunskapskraven uppnås behöver

288

sannolikt insatser i form av särskilt stöd. Läraren är ansvarig för att sådan Prop. 2009/10:165 information förs vidare till rektor.

Regeringens förslag om att samla bestämmelserna om särskilt stöd i ett särskilt kapitel i skollagen innebär att nuvarande bestämmelser i respek- tive skolformskapitel och anslutande förordningar med detaljerade orga- nisatoriska och administrativa regler behöver ses över.

7.3Åtgärdsprogrammet är det centrala dokumentet i processen

Regeringens förslag: Ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Av programmet ska det framgå vilka be- hoven är, hur de ska tillgodoses samt hur åtgärderna ska följas upp och utvärderas. Eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när ett åtgärdsprogram utarbetas.

Åtgärdsprogrammet ska beslutas av rektorn. Om beslutet innebär att särskilt stöd ska ges i en annan elevgrupp eller enskilt eller i form av anpassad studiegång ska rektorn inte få överlåta sin beslutanderätt till någon annan.

Om en utredning visar att eleven inte behöver särskilt stöd, ska rektorn eller den som rektorn har överlåtit beslutanderätten till i stället besluta att ett åtgärdsprogram inte ska utarbetas.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering- ens förslag.

Remissinstanserna: Förslaget välkomnas av ett antal remissinstanser, bl.a. Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO), Myndigheten för handikappolitisk samordning (HANDISAM) och Barnombudsmannen. Sveriges skolledarförbund instämmer i förslaget och påpekar att det innebär en anpassning till den rådande verkligheten i många skolor. Kun- skapsskolan och Lärarförbundet ser positivt på att rektorns ansvar för åtgärdsprogrammet tydliggörs. Landsorganisationen i Sverige (LO) menar att regleringen av åtgärdsprogram i lag är viktig av rättssäkerhets- skäl. Socialstyrelsen ställer sig också bakom förslaget, men menar att skrivningen alltför ensidigt fokuserar på måluppfyllelse. I stället borde samverkan med andra aktörer såsom socialtjänsten tydliggöras ytter- ligare.

Lärarnas Riksförbund avvisar att rektor ska kunna delegera beslut om åtgärdsprogram, då det i praktiken kan leda till att det skapas en otydlig- het i ansvarsfördelningen mellan lärare och rektorer.

Skälen för regeringens förslag: Att särskilt stöd för att nå målen ska ges är centralt i skollagstiftningen. Det är elevens behov av stöd som ska vara vägledande för besluten. För rektorn är därför varje beslut om en stödåtgärd något som måste föregås av noggranna pedagogiska över- väganden, samtidigt som det också finns ekonomiska realiteter att beakta. Av den anledningen föreslår regeringen relativt detaljerade bestämmelser för den process som ska leda fram till beslut om särskilda stödåtgärder eller till ett beslut om att stöd inte ska sättas in. Processen kan beskrivas i

fem steg: att uppmärksamma, utreda, dokumentera, åtgärda samt följa

289

upp och utvärdera. Principerna ska vara vägledande genom hela systemet från förskoleklassen till och med avslutad gymnasieutbildning.

De nya bestämmelser som regeringen föreslår tydliggör ansvaret för att tidigt upptäcka elever i behov av särskilt stöd. Rektor har alltid det yttersta ansvaret för att åtgärdsprogram upprättas, så snart det fram- kommit att eleven behöver särskilt stöd. Bestämmelserna ställer krav på att det finns rutiner för hur personalen ska rapportera till rektor när det blir aktuellt att bedöma om en elev är i behov av särskilt stöd. Utveck- lingssamtal kan vara en start till ett åtgärdsprogram. I nuvarande skolformsförordningar har särskilt angetts att utvecklingssamtal i vissa fall ska resultera i ett åtgärdsprogram.

För de obligatoriska skolformerna kommer som tidigare nämnts av- stämningen i samband med de nationella proven att bli viktiga tillfällen när behov av stödåtgärder bedöms.

Alla elever i de obligatoriska skolformerna ska enligt regeringens för- slag ha en individuell utvecklingsplan som stöd för utvecklingen mot målen. Ett åtgärdsprogram avser däremot endast en elev som är i behov av särskilt stöd eller på annat sätt uppvisar svårigheter i sin studiesitua- tion. Syftet med att ställa krav på upprättandet av ett åtgärdsprogram är att det ska finnas ett dokument för planering och utvärdering av elevens utbildning, så att förutsättningarna för elevens fortsatta lärande blir de bästa. För en elev i behov av särskilt stöd är åtgärdsprogrammet ett nöd- vändigt pedagogiskt instrument för planering och samarbete mellan lärare, annan personal t.ex. i elevhälsan, eleven och i förekommande fall vårdnadshavare samt för uppföljning och utvärdering av stödåtgärderna. Arbetet med åtgärdsprogrammet ska utgå från elevens behov, elevens styrkor och svårigheter och en analys av vilka hinder och möjligheter som finns i elevens omgivning. Elevens och hennes eller hans vårdnads- havares syn på skolsituationen och förslag till tänkbara lösningar ska också vägas in. Programmet ska omfatta elevens hela skolsituation. Om eleven vistas i fritidshem kan programmet även omfatta åtgärder under vistelsen där. Det är således viktigt att lägga fokus på elevens hela studiemiljö och inte på den enskilda elevens svårigheter.

Åtgärderna ska vara av både kortsiktig och långsiktig karaktär. De ska relatera till målen i läroplanerna och uppställda kunskapskrav och vara möjliga att följa upp och utvärdera. Det bör också framgå vem som är ansvarig för att stödinsatserna genomförs, följs upp och utvärderas. Regeringen anser att krav på åtgärdsprogram ska regleras i denna lag, eftersom rättssäkerheten ställer särskilda krav på åtgärdsprogrammet.

Arbetet med elever i behov av särskilt stöd är en viktig strategisk och ekonomisk fråga, som rör hela den pedagogiska verksamhetens utform- ning och som rektorn ytterst är ansvarig för. Samtidigt kan ett beslut om särskilt stöd medföra inskränkningar och förändringar för eleven. För att understryka vikten av att det fattas korrekta beslut om åtgärdsprogram föreslår regeringen en föreskrift i den nya skollagen om att rektorn be- slutar om innehållet i åtgärdsprogrammet.

Det kan finnas behov av att kunna delegera beslut om åtgärdsprogram. Vissa för eleverna mindre ingripande insatser bör kunna beslutas av t.ex. en lärare efter det att rektor gett denne i uppdrag att utföra denna uppgift. Detta innebär inte att rektorn avhänder sig det övergripande ansvaret för att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver. Rektorn an-

Prop. 2009/10:165

290

svarar för att en utredning genomförs, även om någon annan utses att Prop. 2009/10:165 genomföra utredningen.

I vissa fall kan en utredning göras snabbt och enkelt, medan det i andra fall kan behövas en mer omfattande utredning. Någon tidsgräns för hur lång tid utredningen får ta kan därför inte anges. Huvudprincipen måste dock vara att det ska ske skyndsamt, så att eleven får det stöd hon eller han behöver så fort som möjligt. Givetvis är det också nödvändigt att eleven och elevens vårdnadshavare ges möjlighet att medverka i utred- ningen samt att deras synpunkter och förslag vägs in när beslut fattas. Åtgärdsprogrammet ska tas fram med beaktande av bestämmelsen om särskild hänsyn till barnets bästa som finns i kapitel 1 Inledande bestäm- melser. Vidare är det naturligt att den lärare som närmast har ansvar för elevens undervisning och annan berörd personal medverkar i utred- ningen.

Under utredningen ska samråd ske med personal från elevhälsan, om det inte anses uppenbart obehövligt. Elevhälsan har i sin nya roll ett vidare ansvar för förebyggande och hälsofrämjande arbete. Beroende på det enskilda fallet varierar dock behovet av samarbete t.ex. med den medicinska delen av elevhälsan. Det är väsentligt att det finns lokalt utformade rutiner för rektorns samråd med elevhälsopersonalen. I vissa fall kan det även vara nödvändigt att samarbeta med andra verksamheter, t.ex. socialtjänsten, verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) eller barn- och ungdomspsy- kiatrin (BUP). Givetvis måste kontakter under utredningen ske med beaktande av gällande sekretessbestämmelser. Om rektorn efter utred- ningen konstaterar att det inte föreligger något behov av att upprätta ett åtgärdsprogram ska även detta formellt beslutas och dokumenteras. Detta är viktigt eftersom regeringen föreslår att beslut om åtgärdsprogram och därmed också beslut om att inte utarbeta ett åtgärdsprogram ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Med regeringens förslag till reglering kan bestämmelserna om elev- vårdskonferens utgå ur skolformsförordningarna.

7.3.1Särskild undervisningsgrupp och anpassad studiegång

Regeringens förslag: Ett beslut om att särskilt stöd i de obligatoriska skolformerna ska ges enskilt, i en särskild undervisningsgrupp eller genom anpassad studiegång, ska fattas av rektor. Rektorn ska inte få överlåta sin beslutanderätt till någon annan.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Sveriges skolledarförbund och Skolväsendets överklagandenämnd tillstyrker att beslut i dessa frågor fattas av rektor. Tidigare ordning har medfört att processer försenats på grund av formella fel, något som enligt nämnden nu kan undvikas. Även Statens skolverk instämmer i förslaget, men förordar att det också regleras under vilka former en elev får skiljas från den ordinarie undervisningen. Täby kommun anser att ett beslut om anpassad studiegång ska tidsbegränsas

291

och omprövas efter varje termin. Annars finns risk att eleven aldrig kan

Prop. 2009/10:165

återgå till normal studiegång.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Särskild undervisningsgrupp

 

Det särskilda stödet utgör ett inslag i utbildningen som eleven är skyldig

 

att delta i. Stödinsatsen ska i första hand ges i den gemenskap eller

 

gruppering där eleven vanligtvis ingår. Stödet ska dock liksom i dag –

 

om det finns särskilda skäl – även kunna ges i en annan miljö, där det

 

finns bättre förutsättningar för eleven att kunna tillgodogöra sig det. I dag

 

beslutas placering av en skolpliktig elev i särskild undervisningsgrupp av

 

styrelsen för utbildningen. Beslutet får överklagas hos Skolväsendets

 

överklagandenämnd.

 

Särskilt stöd får som tidigare nämnts ges i stället för den undervisning

 

eleven annars skulle ha deltagit i eller som komplement till denna. Sär-

 

skild undervisningsgrupp kan betyda undervisning i en annan gruppering

 

inom skolenheten eller undervisning i andra lokaler med annan personal,

 

ibland i ett s.k. skoldaghem. Det är dock inte frågan om särskild under-

 

visningsgrupp när en elev byter skolenhet. I sådana fall ska bestämmel-

 

serna om placering av elev vid skolenhet tillämpas.

 

Regeringen föreslår att begreppet särskild undervisningsgrupp ska

 

finnas kvar som eget begrepp i skolformskapitlen i lagtexten. De sär-

 

skilda skäl som kan åberopas för ett sådant beslut är kopplade till möjlig-

 

heten att skapa bättre förutsättningar att pedagogiskt hantera elevens

 

stödbehov. Förutom inlärningsproblematik kan det handla om olika

 

funktionsnedsättningar, språkproblem, beteendestörningar m.m. som kan

 

ligga till grund för bedömningen att elevens behov bättre kan tillgodoses

 

i en annan undervisningsgrupp än den ordinarie. När det gäller placering

 

i ett s.k. skoldaghem eller resurscenter bottnar detta ofta i en komplicerad

 

social situation och eleven kan ha behov även av annat stöd än det rent

 

pedagogiska.

 

Åtgärden att placera en elev i en särskild undervisningsgrupp ska enligt

 

regeringens uppfattning vara ett särskilt beslut, som fattas av rektorn i

 

samband med ett beslut om åtgärdsprogram. Rektorn är den som har an-

 

svar för elevens stödinsatser och det är därför naturligt att det är rektorn

 

som har att fatta beslut i dessa fall. Beslutsbefogenheten ska inte kunna

 

delegeras vidare av rektorn.

 

Innan beslut om särskilt stöd genom enskild undervisning eller i sär-

 

skild undervisningsgrupp fattas ska samråd ske med eleven och elevens

 

vårdnadshavare. I sammanhanget kan erinras om bestämmelsen om sär-

 

skild hänsyn till barnets bästa. Dokumentation och uppföljning ska ske

 

på samma sätt som när det gäller andra stödåtgärder.

 

Statens skolverk har i sin tidigare roll som tillsynsmyndighet riktat

 

kritik mot hur en del kommuner har använt möjligheten att inrätta

 

särskilda undervisningsgrupper som en utväg, när det handlar om

 

utagerande elever eller elever med svår social problematik, utan att andra

 

stödmöjligheter inom den ordinarie gruppen har prövats i tillräcklig

 

utsträckning. Vissa kommuner har också fått kritik för att det saknas

 

formella beslut om placering och att elevens vårdnadshavare inte har

292

blivit informerade om hur beslutet kan överklagas. Det är vanligt att det brister i uppföljning och utvärdering av åtgärderna och att det är oklart hur länge det förväntas att eleven ska vistas i den särskilda undervisningsgruppen. Skolverket har även i vissa fall kritiserat innehållet i den undervisning som eleverna har erbjudits liksom kompetensen hos personalen. Samtidigt anser Skolverket att det finns situationer då särskild undervisningsgrupp är den enda fungerande lösningen både för eleven och för den ordinarie gruppen.

Regeringen anser att det är viktigt att skolor i det obligatoriska skol- väsendet har en möjlighet att använda särskilda undervisningsgrupper som åtgärd för elever i behov av särskilt stöd, under förutsättning att det kan ske på ett rättssäkert sätt för eleven och elevens vårdnadshavare. Placering i en särskild undervisningsgrupp ska ses som en lösning när alternativet att låta eleven gå kvar i den ordinarie undervisningsgruppen har prövats. Placeringen ska föranledas av elevens behov och en bedöm- ning att dessa bäst kan tillgodoses i en särskild undervisningsgrupp. Placeringen ska regelbundet omprövas. Skolan måste upplysa om möj- ligheten att överklaga samt noggrant dokumentera vilka beslut som fattats i samband med placeringen. Uppföljning och utvärdering av de insatta åtgärderna ska ske med viss regelbundenhet och i samråd med eleven och elevens vårdnadshavare, vilket självklart gäller alla elever som ges någon form av särskilt stöd.

Beslut om placering i särskild undervisningsgrupp ska även i fortsätt- ningen kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Anpassad studiegång

I dag gäller att om det särskilda stödet för en skolpliktig elev inte i rimlig grad kan anpassas efter elevens behov och förutsättningar får styrelsen, efter att ha hört elevvårdskonferensen, besluta om avvikelser från den timplan och undervisningstid samt de ämnen och de mål som annars gäller för utbildningen. Möjligheten till s.k. anpassad studiegång ska enligt regeringens förslag finnas kvar och regleras i en särskild bestäm- melse i denna lag. Regeringen föreslår dessutom att beslut om anpassad studiegång liksom övriga beslut om särskilt stöd i fortsättningen tas av rektor. Det är i skolan, hos den pedagogiska personalen, som kunskapen finns om de förutsättningar och behov som ligger till grund för alla beslut om särskilt stöd. Beslutet om anpassad studiegång ska givetvis föregås av noggranna överväganden, eftersom det kan innebära att eleven lämnar grundskolan utan fullständig utbildning. Elev och vårdnadshavare måste därför få information om vad ett beslut om anpassad studiegång kan innebära för elevens möjligheter att studera vidare och deras synpunkter ska inhämtas och beaktas i bedömningen. I avsnitt 11 Skolplikt och mot- svarande rätt till utbildning föreslår regeringen att skolplikten ska för- längas ytterligare ett år för en elev som inte gått ut grundskolans högsta årskurs när skolplikten normalt skulle ha upphört. I det sammanhanget kommenteras också möjligheten att kombinera den förlängda skolplikten med anpassad studiegång.

Beslut om anpassad studiegång ska kunna överklagas till Skolväsen- dets överklagandenämnd. På samma sätt som gäller för beslut om

Prop. 2009/10:165

293

placering i särskild undervisningsgrupp ska rektorn inte kunna delegera Prop. 2009/10:165 beslut om anpassad studiegång.

7.4Information om elevens utveckling

7.4.1Utvecklingssamtal, individuella utvecklingsplaner och skriftlig information

Regeringens förslag: Allmänna bestämmelser om utvecklingssamtal samt om individuella utvecklingsplaner och skriftlig information ska finnas i de olika skolformskapitlen i den nya skollagen.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Barnombudsmannen (BO) menar att rätten till ut- vecklingssamtal och individuella utvecklingssamtal för alla elever stärker utbildningens likvärdighet, och tillstyrker därför förslaget. Även Örebro universitet ställer sig bakom förslaget. När det gäller utformandet av skriftlig information betonar BO vikten av att ett betygsliknande om- döme kompletteras med förklarande information, då det annars kan för- lora sin utvecklande funktion. Landsorganisationen i Sverige (LO) är inne på samma linje och anser att Skolinspektionen bör uppmärksamma om skolor använder sig av alltför ensidiga och trubbiga instrument i dialogen med elev och hem. Borlänge kommun anser att rektor inte ska besluta om utformningen av den skriftliga informationen. Den bör i

stället vara föremål för ett politiskt beslut.

Skälen för regeringens förslag

Utvecklingssamtal

Eleven och elevens vårdnadshavare ska fortlöpande informeras om elevens utveckling. Utvecklingssamtalet är en viktig utgångspunkt för information och samtal mellan skola och hem om elevens utveckling mot målen. Informationen vid utvecklingssamtalet bör grunda sig på en ut- värdering av elevens utveckling i relation till målen i läroplanerna och uppställda kunskapskrav. Utifrån ett väl genomfört utvecklingssamtal följer sedan de andra formerna av kontakt och dokumentation för respek- tive skolform, t.ex. individuella utvecklingsplaner för de obligatoriska skolformerna och andra former av skriftlig information, t.ex. åtgärdsprogram. Bestämmelser kommer enligt detta förslag att finnas både i respektive skolformskapitel och i skolformsförordningarna.

Statens skolverk har vid olika tillfällen framfört att de obligatoriska skolformerna borde regleras på samma sätt som gymnasieskolan där rektor föreslås vara den som ser till att utvecklingssamtal kommer till stånd. Det finns dock skäl att ha en annorlunda reglering i gymnasie- skolan, där organisationen är sådan att det kan vara otydligt vilken av elevens lärare som har ansvaret för utvecklingssamtalet. I de obligato- riska skolformerna är detta för det mesta självklart, särskilt i de tidigare årskurserna.

294

För gymnasiesärskolan finns i dag inga bestämmelser om utvecklings- Prop. 2009/10:165 samtal. Eftersom elever i gymnasiesärskolan har samma behov som

elever i gymnasieskolan att minst en gång per termin få en samlad infor- mation om sin kunskapsutveckling och studiesituation omfattar regering- ens förslag även gymnasiesärskolan.

Förslaget innebär även att samtliga fristående skolor nu kommer att omfattas av kravet på utvecklingssamtal. Av i dag gällande bestämmelser framgår att en fristående skola som fått medgivande att sätta betyg ska tillämpa bestämmelserna i 7 kap. grundskoleförordningen respektive 7 kap. särskoleförordningen. Dessa skolor omfattas alltså redan i dag av bestämmelserna om utvecklingssamtal. Fristående skolor motsvarande gymnasieskolan som utfärdar betyg enligt bestämmelserna för gymnasie- skolan omfattas dock inte av dagens bestämmelse om utvecklingssamtal.

Individuella utvecklingsplaner och skriftlig information

I grundskolan och motsvarande skolformer ska elever och deras vård- nadshavare ges skriftlig information om elevens skolgång genom att individuella utvecklingsplaner upprättas i anslutning till utvecklings- samtalet. Bestämmelserna finns i dag i grundskoleförordningen (1994:1194), särskoleförordningen (1995:206), specialskoleförordningen (1995:401) och sameskolförordningen (1995:205). Regeringen föreslår nu att bestämmelserna flyttas från förordning till lag och tas in i respek- tive skolformskapitel. Regleringen kommer att omfatta både offentliga och enskilda huvudmän.

Den individuella utvecklingsplanen ska inte enbart vara framåt- syftande. Den ska även innehålla omdömen om elevens kunskapsutveck- ling i de ämnen som eleven får undervisning i. Utformningen av sådana omdömen bestäms lokalt på den enskilda skolan. Något förbud mot att skriftlig information om elevens skolgång ges karaktären av betyg finns inte. Rektorn beslutar om den närmare utformningen. Planen får också innehålla annan information om elevens skolgång om rektorn beslutar detta.

Utvecklingssamtalet är ett trepartssamtal mellan läraren, eleven och elevens vårdnadshavare som bör ge ömsesidig information och leda fram till ömsesidiga åtaganden om det ansvar som parterna har för att eleven ska nå målen. Sådana överenskommelser mellan parterna ska dokumen- teras i utvecklingsplanen. Detta ska ses som en bekräftelse på och ett ansvarskontrakt om vad som överenskommits.

7.4.2Allmänna bestämmelser om betyg

Regeringens förslag: De allmänna bestämmelserna om betyg ska finnas i skollagen i stället för på förordningsnivå.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över för-

 

slaget. Det stöds i huvudsak av Umeå och Örebro universitet, Ekerö

 

kommun samt Riksförbundet Kristen Fostran. Diskrimineringsombuds-

295

 

mannen anser att en skrivning om att eleverna ska bedömas utifrån Prop. 2009/10:165 objektiva och sakliga kriterier bör föras in i lag eller motivtext.

Skälen för regeringens förslag

Regeringen föreslår att de allmänna bestämmelserna om betyg ska finnas i lag i stället för i förordning. Vid de flesta förändringar av betygssy- stemet har regeringen på grund av frågornas stora principiella betydelse valt att underställa riksdagen förslagen i en proposition. Riksdagen har ett legitimt intresse av att få behandla dessa frågor, som är av stor bety- delse för elevernas rättssäkerhet och val av studieväg, och ibland kan ha stor betydelse för elevens framtid. Regeringen behöver därför i de flesta fall vända sig till riksdagen med förslag till ändringar i betygssystemet, även om de bestämmelser som berörs finns i en förordning. Det framstår mot denna bakgrund som naturligt att allmänna bestämmelser om betyg flyttas från skolformsförordningarna till den nya skollagen.

I avsnitt 33 Övriga bestämmelser kommenteras det föreslagna

 

bemyndigandet som innebär att regeringen får utfärda bestämmelser om

 

att fristående skolor ska skicka in elevernas slutbetyg till lägeskommunen

 

för arkivering.

 

En ny betygsskala

 

Riksdagen har fattat beslut om en ny betygsskala för de skolformer inom

 

det offentliga skolväsendet där betyg sätts (prop. 2008/09:66. bet.

 

2008/09:UbU5, rskr. 2008/09:169). Beslutet innebär följande. När betyg

 

sätts inom det offentliga skolväsendet ska en betygsskala med betygs-

 

stegen A, B, C, D, E och F användas. Betygsstegen A–E betecknar god-

 

kända resultat och F betecknar icke godkänt resultat. Om underlag för

 

bedömning av en elevs kunskaper saknas på grund av elevens frånvaro,

 

ska betyg inte ges. Detta ska markeras med ett horisontellt streck i be-

 

tygskatalogen. Betyget F och streckmarkering när betyg inte kan sättas

 

ska dock inte användas i skolformer för elever som har en utvecklings-

 

störning. Riksdagen har också ställt sig bekom regeringens bedömning

 

att införandet av den nya betygsskalan förutsätter nya kursplaner och

 

kunskapskrav. Regeringen utgår från att detta arbete kommer att vara

 

slutfört och den nya betygsskalan kommer att kunna börja tillämpas

 

samtidigt med att den nya skollagen kan träda i kraft. I regeringens för-

 

slag har bestämmelserna om betygssteg och betygsbeteckningar utfor-

 

mats i enlighet med riksdagens beslut om den nya betygsskalan. En

 

konsekvens av den ställning som de fristående skolorna ges i regeringens

 

i förslag blir att betygsregleringen kommer att bli direkt tillämplig på all

 

utbildning i de skolformer där betyg sätts, oavsett om den har offentlig

 

eller enskild huvudman.

 

Regeringen avser dessutom att införa betyg i årskurs 6 i grundskolan

 

och motsvarande skolformer. Utbildningsdepartementet tillsatte den 16

 

november 2009 en arbetsgrupp som skulle lämna förslag till de författ-

 

ningsändringar som krävs för att betyg ska kunna införas från och med

 

årskurs 6 (U2009/6672/SAM). Frågan bereds för närvarande inom

 

Regeringskansliet.

296

 

7.4.3

Undantag från betygsbestämmelserna för vissa fristående Prop. 2009/10:165

 

skolor

Regeringens förslag: Fristående skolor med särskild pedagogisk in- riktning ska kunna undantas från betygsbestämmelserna.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Statens skolinspektion, Statens skolverk, Barnom- budsmannen (BO) och Lärarnas Riksförbund avstyrker förslaget. Enligt Skolverket och BO innebär förslaget bristande likvärdighet. Att skolor inte sätter betyg är enligt Skolinspektionen problematiskt vid övergång till gymnasieskolan respektive högskolan. Waldorfskolefederationen tillstyrker däremot möjligheterna till undantag.

Skälen för regeringens förslag: Enligt dagens skollagstiftning är fri- stående grundskolor som har ansökt om och fått medgivande att sätta betyg enligt de bestämmelser som gäller för grundskola med offentlig huvudman skyldiga att följa grundskoleförordningens 7 kap. I annat fall behöver fristående grundskolor inte sätta betyg i de ämnen där det finns nationella kursplaner och mål. För fristående gymnasieskolor gäller att de ska sätta betyg enligt bestämmelser i gymnasieförordningen.

Regeringen anser att som huvudregel ska såväl enskilda som offentliga huvudmän inom skolväsendet tillämpa samma regler om bedömning och betygssättning. Regeringen anser dock att det även fortsättningsvis bör finnas möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att i förordning föreskriva att fristående skolor som tillämpar en alternativ pedagogik, t.ex. Waldorfskolor, också får tillämpa ett annat bedömningssystem. Sådana föreskrifter får bara innebära undantag för fristående skolor på grund av att undervisningen har en alternativ pedagogisk inriktning. Undantaget ska endast avse betygsregleringen som helhet. Det bör inte vara möjligt att medge mer begränsade avsteg, t.ex. att vissa fristående skolor tillämpar en annan betygsskala eller sätter betyg vid andra tillfällen än enligt de bestämmelser som gäller för skolväsendet i allmänhet.

7.5Åtgärder för rättvisa och likvärdiga betyg

Betygssättning är beslut som typiskt sett har rättsverkan för eleven. Be- tygen kan ha en avgörande betydelse för elevens framtid, eftersom de har en direkt koppling till urvals- och behörighetsbestämmelser. Betygssätt- ningen innebär därmed myndighetsutövning. Det är av stor vikt att elever ska känna att de har fått visa sina kunskaper och blivit rättvist bedömda.

Att betygen måste vara rättvisa och likvärdiga är därför en självklarhet. Frågan om en likvärdig betygssättning har länge uppmärksammats. År 1999 fick Skolverkets kvalitetsgranskningsnämnd i uppdrag att genom- föra en nationell kvalitetsgranskning i skolan rörande en likvärdig och rättvis betygssättning. Nämndens rapport 2000 (Skolverkets rapport nr. 190) pekar på brister i detta avseende. Frågan uppmärksammades också i Skolverkets nationella utvärdering av grundskolan 2003 (NU 03,

Skolverkets rapport nr. 250). Även Riksrevisionen har i rapporten Betyg

297

med lika värde (2004:11) konstaterat att det finns brister i likvärdigheten Prop. 2009/10:165 i grundskolans betygssättning. Brister i fråga om likvärdighet i

betygssättning och bedömning är också en av de vanligaste orsakerna till kritik från Statens skolinspektion, och tidigare även från Statens skolverk, inom ramen för tillsynen.

Betyg och bedömning är starkt förknippade med varandra. Bedömning behöver ständigt göras för att utvärdera hur lärandet sker mot uppställda mål och kunskapskrav. Den kunskapssyn som kommer till uttryck i läro- planer och andra styrdokument utgår ifrån att det sker en bedömning som grundar sig på observationer, samtal, elevarbeten, projekt- och grupparbeten samt enskilda uppgifter. Bedömningen syftar till att identi- fiera elevers kunskaper för att beskriva starka och svaga sidor och ge ett bra underlag för att planera elevens fortsatta utveckling. Betygen ska visa i vilken utsträckning eleven har uppnått de nationellt uppställda kunskapskraven och även visa kvaliteten i kunskaperna. Nationella äm- nesprov och andra prov är därvid en del av bedömningsunderlaget.

Omprövning av betyg

Skollagskommittén föreslog ett system med en möjlighet för elever att kunna få ett betyg omprövat inom en vecka efter det att betyget utfärdats. Omprövningen skulle enligt förslaget göras av en lärare från en annan skolenhet på samma underlag som det ursprungliga betyget satts. För- slaget skulle omfatta alla de skolformer där betyg sätts. Många remiss- instanser yttrade sig över förslaget och remissbilden var splittrad. Fler- talet remissinstanser var positiva till förslaget i sig men det framhölls samtidigt att de praktiska, organisatoriska och ekonomiska konsekven- serna inte var tillräckligt utredda.

Regeringen anser att omprövning av betyg är en viktig rättssäkerhets- fråga för elever. Att införa ett system med omprövning av betyg är dock en omfattande reform som kan antas få stora organisatoriska konsekven- ser för skolväsendet. Det är därför angeläget att frågan närmare analyse- ras. Regeringen har den 12 november 2009 beslutat att en särskild ut- redare ska föreslå hur en rätt för eleverna att få sina betyg omprövade kan införas (dir. 2009:102). Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 november 2010. Den nya skollagen innehåller därför inga bestäm- melser om detta.

I avvaktan på utredarens förslag föreslår regeringen i stället andra för- ändringar i skollagen för att värna om rättvisa och likvärdiga betyg. Syftet med regeringens förslag är att stärka elevernas rättssäkerhet och innebär att det införs föreskrifter i skollagen som berör rektorns roll samt lärarens skyldighet att informera. Regeringen föreslår vidare en ny be- stämmelse med skyldighet att rätta till ett uppenbart felaktigt betyg, se vidare avsnitt 7.5.3.

Det kan också finnas anledning att överväga behovet av fördjupad lärarkompetens i frågor som gäller bedömning och betyg.

298

7.5.1

Rektorns ansvar för betygssättningen förtydligas

Prop. 2009/10:165

Regeringens förslag: Rektorns ansvar att se till att betygssättningen sker i enlighet med lag och andra författningar ska förtydligas genom en särskild bestämmelse om detta i skollagen.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Barnombudsmannen stödjer förslaget. Lands- organisationen i Sverige (LO) instämmer och betonar särskilt vikten av rektorns ansvar när det gäller utbildning på entreprenad där betygssätt- ningen får överlämnas till enskild. Enligt Lärarnas Riksförbund bör lära- ren vara ansvarig för betygssättningen. Rektorn bör endast avgöra om betyg ska sättas.

Skälen för regeringens förslag: Rektorn har det övergripande an- svaret för skolans pedagogiska verksamhet. Det innefattar också att be- dömning och betygssättning sker i enlighet med de bestämmelser som finns. Olika undersökningar, bl.a. Statens skolverks utvärderingar, visar att många rektorer överlämnat betygssättningen helt till skolans lärare, utan att själva delta i processen. Skolverket bedömer i sin samman- fattande inspektionsrapport från 2003 att rektorer sällan tycks ta initiativ för att säkra en rättvis och likvärdig betygssättning. Krav på ett förtyd- ligande av rektorns ansvar för att lärares myndighetsutövning utförs på ett sätt som svarar mot de nationella bestämmelserna har framförts av Riksrevisionen i den tidigare nämnda rapporten Betyg med lika värde (2004:11).

Regeringen föreslår därför att rektorns särskilda ansvar förtydligas i den nya skollagen. Detta ansvar innebär att se till att skolans eller verk- samhetens lärare dels är väl förtrogna med det regelverk som gäller, dels i övrigt får det stöd de behöver för att kunna sätta rättvisa och likvärdiga betyg. I rektorns ansvar ingår också att särskilt beakta outbildade, mindre erfarna och nyanställda lärares behov av stöd i denna process. Rektorns ansvar blir särskilt tydligt i samband med att utbildningar bedrivs på entreprenad eftersom myndighetsutövning i form av bl.a. beslut om betyg då får överlämnas till enskilda.

7.5.2Information om grunderna för betygssättningen

Regeringens förslag: Det ska finnas en bestämmelse i skollagen om att eleven ska informeras om de grunder som tillämpas vid betygs- sättningen.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: Barnombudsmannen och Malmö kommun stödjer

 

förslaget. Enligt Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO) innebär

 

förslaget en förstärkning av elevens rätt till en rättvis betygssättning.

 

SECO anser emellertid att informationen alltid ska lämnas, inte enbart på

 

begäran. I detta instämmer även Sveriges Elevråd SVEA.

 

Skälen för regeringens förslag: Elevens rätt till information om på

 

vilka grunder betyget i en kurs, ett ämne eller ett ämnesblock sätts be-

299

höver stärkas. I dag finns en riktlinje om rätten till information i läro- Prop. 2009/10:165 planen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94). Mål- och resultatstyr-

ningen innebär att elever och lärare ska ges stort utrymme att till- sammans planera och utforma undervisningen, dvs. innehåll och arbets- sätt. Arbetet förutsätter att information om mål och kunskapskrav ges till alla elever i början av ett ämne, ett ämnesblock eller en kurs samt under utbildningens gång. Statens skolverks inspektionsrapport från 2003 lik- som Skolverkets nationella utvärdering av grundskolan (NU 03) visar emellertid att det finns stora brister i den information elever får och i hur väl de förstår målen. Många missförstånd som gäller enskilda betyg kan undanröjas genom att informationen om kunskapskraven i början av studierna förbättras. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att en be- stämmelse om en sådan informationsskyldighet ska finnas i skollagen för att markera skolans och lärarens ansvar.

7.5.3Ändring av uppenbart oriktiga betyg och rättelse av skrivfel och liknande förbiseende

Regeringens förslag: Den eller de som har fattat ett beslut om betyg ska ändra beslutet om det är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning och om det kan ske snabbt och enkelt. Ändringen ska inte få leda till att betyget sänks. I vissa fall ska rektorn göra ändringen i stället för den eller de som har fattat det ursprungliga beslutet om betyg.

I skollagen ska det finnas en bestämmelse som reglerar rättelse av skrivfel eller liknande, motsvarande förvaltningslagens (1986:223) bestämmelser på området.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: Förslaget stöds av Hörby, Vilhelmina och Norr-

 

köpings kommuner. Kunskapsskolan i Sverige AB menar att förslaget

 

kommer att innebära merarbete då bestämmelsen kan komma att använ-

 

das av elever för att få sina betyg omprövade. Möjligheten till ompröv-

 

ning av betyg efterfrågas också av ett antal remissinstanser, bl.a. Sveriges

 

Elevråds Centralorganisation (SECO).

 

Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag till åtgärder

 

syftar bl.a. till att förebygga att fel begås. Det är emellertid inte möjligt

 

att helt utesluta att felaktigheter inträffar. Praxis i dag är att ett betyg

 

rättas endast som en följd av skrivfel eller liknande förbiseende. En be-

 

stämmelse finns i förordningarna för de olika skolformerna om att 26 §

 

förvaltningslagen (1986:223) om rättelse av skrivfel eller liknande ska

 

tillämpas i skolan och att rektorn får besluta om rättelse. Regeringen

 

föreslår att denna bestämmelse förs in i skollagen och där utgör en egen

 

bestämmelse som omfattar all utbildning oavsett huvudman.

 

Bestämmelsen i 26 § förvaltningslagen om rättelse gäller inte beslut

 

där myndigheten har funnit att en felaktig bedömning ligger till grund för

 

beslutet. Ett sådant fel kan dock föranleda en ändring i enlighet med 27 §

 

förvaltningslagen. Huvudregeln i den bestämmelsen är att en myndighet

 

ska ändra ett beslut som är uppenbart oriktigt på grund av nya omstän-

300

 

digheter eller av någon anledning, under förutsättning att ändringen kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part. Det råder olika meningar om huruvida 27 § förvaltningslagen kan tillämpas i de offentliga skolformerna. Oavsett vilken bedömning som görs kan konstateras att förvaltningslagen inte omfattar utbildning med enskild huvudman.

Det är en viktig rättssäkerhetsprincip att även uppenbara felaktigheter i bedömningen ska kunna rättas till. Regeringen föreslår därför att en skyl- dighet att ändra ett uppenbart oriktigt beslut om betyg införs i skollagen med 27 § förvaltningslagen som förebild. Som nämnts är en av förutsätt- ningarna i förvaltningslagen att ändringen kan ske snabbt och enkelt. Bakgrunden är bl.a. att förfarandet i förekommande fall inte onödigt ska fördröja en prövning av ett överklagande. När det gäller beslut om betyg finns i dagsläget inte någon möjlighet att få till stånd en ändring på annat sätt än vad som här föreslås. Ett betyg har dock betydelse bl.a. för fort- satta studier. För att i möjligaste mån undvika problem i olika antag- ningsförfaranden är det viktigt att ett betyg står fast i så stor utsträckning som möjligt. Av de skälen är det rimligt att en bestämmelse om ändring av ett beslut om betyg också förutsätter att ändringen kan ske snabbt och enkelt.

Ytterligare en förutsättning för ändring av ett beslut om betyg är att det ska vara frågan om ett uppenbart felaktigt beslut. En uppenbar felaktighet kan t.ex. vara att bedömningsunderlag förbisetts eller att frånvaro vägts in på ett sätt som strider mot grunderna för bedömning av elevers kun- skaper. Bestämmelsen medger däremot inte att en elev som uppfattar sig felaktigt bedömd, får ytterligare möjlighet att visa upp sina kunskaper efter det att betyget satts. Detta kan endast ske genom att tillämpa be- stämmelserna om prövning.

Den föreslagna bestämmelsen stärker alla elevers rättssäkerhet genom att den också gäller elever i fristående skolor. En liknande bestämmelse om att kunna ändra ett uppenbart felaktigt betyg finns i högskoleförord- ningen (1993:100). Genom att bestämmelsen införs även i skollagen blir författningsregleringen enhetlig inom utbildningsområdet.

7.5.4Prövning

Regeringens förslag: Bestämmelser om prövning för betyg ska finnas i respektive skolformskapitel i skollagen.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Statens skolinspektion anser, när det gäller pröv- ning i grundskolan, att det bör klargöras att en elev endast har rätt till prövning i den kommun där han eller hon är bosatt. Borlänge kommun anser att det i en likvärdig skola inte ska finnas möjlighet att ta betalt för

prövning i grundskolan.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår att det liksom i dag ska finnas en möjlighet att få kunskaper bedömda och betyg satta genom en prövning i den obligatoriska skolan. I gymnasieskolan kan en elev få pröva i ämnen som ingår i elevens studieväg, där betyg inte satts

Prop. 2009/10:165

301

eller där eleven fått betyget Icke godkänt. Inom kommunal vuxenutbild- Prop. 2009/10:165 ning och svenskundervisning för invandrare kan en vuxen i nuläget be-

gära att få göra prövningar i syfte att erhålla betyg i en kurs. En vuxen kan även vända sig till en gymnasieskola för att begära en sådan pröv- ning under vissa förutsättningar. Detta gäller även om personen redan har ett betyg på kursen.

Eleven eller den prövande ges här en reell chans att visa sina kun- skaper och få en ny objektiv bedömning, som kan resultera i ett annat betyg än det ursprungliga. Närmare bestämmelser om prövning finns i respektive skolformskapitel. Som framgår i inledningen av detta avsnitt ska en särskild utredare föreslå hur en rätt för eleverna att få sina betyg omprövade kan införas. I den utredningen ska också kostnaderna och reglerna för prövning belysas.

8 Kvalitet och inflytande

Regeringen föreslår att systematiskt kvalitetsarbete och inflytande be- handlas i ett gemensamt kapitel i skollagen, som gäller för samtliga skol- former och för fritidshemmet. Genom att behandla frågorna om kvalitet och inflytande i ett särskilt gemensamt kapitel vill regeringen betona vikten av dessa inslag i ett mål- och resultatstyrt system. Det finns dess- utom flera gemensamma nämnare mellan områdena, som gör det motive- rat att föra samman bestämmelser om kvalitetsarbete och inflytande i ett kapitel. I lagens kapitel 26 finns bestämmelser om tillsyn, statlig kvali- tetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering som kompletterar bestämmelserna i detta kapitel.

8.1

Systematiskt kvalitetsarbete

 

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: Varje huvudman inom skolväsendet ska syste-

 

 

 

matiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbild-

 

 

 

ningen. Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet ska vara att

 

 

 

de nationella mål som finns för utbildningen uppfylls. Om det vid

 

 

 

uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt, kommer fram att det

 

 

 

finns brister i verksamheten ska huvudmannen se till att nödvändiga

 

 

 

åtgärder vidtas.

 

 

 

 

 

 

 

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

 

 

Remissinstanserna: Förslaget får ett brett stöd bland remissinstan-

 

serna och det tillstyrks av bl.a. Malmö, Gotlands och Mjölby kommuner,

 

BRIS (Barnens rätt i samhället) och Umeå universitet. Enligt universi-

 

tetet kan det bidra till ökad måluppfyllelse och ökad effektivitet i verk-

 

samheten. Sveriges Elevråds centralorganisation (SECO) ser positivt på

 

att förslaget innebär ett tydliggörande av huvudmannens ansvar i fråga

 

om kvalitetssäkring av verksamheten. Statens skolverk tillstyrker också

 

förslaget, men menar att det även ska finnas en skyldighet enligt lag att

 

analysera och värdera utbildningen. Skolverket betonar också vikten av

302

 

 

 

 

att kvalitetsarbetet inriktas på att uppfylla de nationella målen, då erfa- renheter visat att brister i skolors och kommuners kvalitetsredovisningar ofta berott på att arbetet inte haft utgångspunkt i de nationella målen.

Kunskapsskolan i Sverige AB och Internationella Engelska Skolan i Sverige AB framhåller dock inriktningen på skolans egna mål och fram- gångsfaktorer som viktigare för ett systematiskt kvalitetsarbete. Lands- organisationen i Sverige (LO) menar att skrivningarna är alltför generellt hållna för att det ska gå att uppnå ett kvalitetsarbete som är möjligt att jämföra. Indicator Institute anser att lagtexten bör göras mer stringent och anpassas efter fastställda standarder på kvalitetsområdet.

Skälen för regeringens förslag: Alla som deltar i en utbildning ska erbjudas en verksamhet som är likvärdig och av god kvalitet. Nationell likvärdighet i ett decentraliserat system förutsätter att staten fastställer nationella mål och systematiskt följer upp och granskar att målen nås och att ett systematiskt kvalitetsarbete utvecklas på lokal nivå. Systematiskt och kontinuerligt kvalitetsarbete måste därför bedrivas i varje skola och verksamhet och av varje huvudman. Utveckling och utvärdering av skol- enhetens arbete med värdegrundsfrågorna är en självklar del i detta.

Regeringens skärpta krav på tätare och mer systematiska utvärderingar av skolans kvalitet, bl.a. genom utökning av inspektionsverksamheten och fler nationella prov, innebär att det inte längre finns samma behov av en detaljerad reglering av hur kvalitetsarbetet ska bedrivas lokalt. I enlig- het med den grundläggande principen i den nya skollagen innehåller kapitlet krav på ett systematiskt och kontinuerligt kvalitetsarbete för i stort sett alla former av utbildning och verksamhet för barn, ungdomar och vuxna, oberoende av huvudman.

I dag finns regler om kvalitetsredovisning i förordningen (1997:702) om kvalitetsredovisning inom skolväsendet. Varje kommun och varje skola som ingår i det offentliga skolväsendet, varje kommunalt bedriven förskola och varje kommunalt bedrivet fritidshem ska årligen upprätta en skriftlig kvalitetsredovisning som ett led i den kontinuerliga uppfölj- ningen och utvärderingen. Detsamma gäller för fristående skolor som motsvarar grund- och gymnasieskolan, riksinternatskolor och sådana resurscenter som enligt särskilda regler anordnar utbildning för vissa elever med funktionsnedsättning. Kommunernas kvalitetsredovisningar ska omfatta såväl kommunalt bedriven skolverksamhet som kommunalt bedriven förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.

Förutom kvalitetsredovisning finns i dag krav på det planeringsinstru- ment på kommunal nivå som kallas skolplan. På skolnivå ska det finnas en lokal arbetsplan. Kravet på kommunal skolplan finns i 1985 års skol- lag (2 kap. 8 §) och bestämmelsen om lokal arbetsplan i skolformsför- ordningarna (t.ex. 2 kap. 23 § grundskoleförordningen). Regeringen bedömer att de nuvarande bestämmelserna om kommunal skolplan och lokal arbetsplan inte bör införas i denna lag. Regeringens bedömning och skäl för detta har dock av redaktionella skäl placerats i avsnitt 6 Huvud- män och ansvarsfördelning. Ett borttagande av kravet på skolplan och arbetsplan innebär inte att huvudmän och verksamheter fritas från an- svaret att ha en planering för sin verksamhet. Det bör också tydligt markeras att planering är en förutsättning för ett väl fungerande kvalitets- arbete. Regeringen föreslår därför en bestämmelse om huvudmannens ansvar för att systematiskt planera, följa upp och utveckla verksamheten.

Prop. 2009/10:165

303

Arbetet med att utveckla verksamheten är en process där en analys och Prop. 2009/10:165 värdering bl.a. av skolans resultat och redan vidtagna åtgärder måste

ligga till grund för beslut om åtgärder för förbättring. Det innebär att huvudmannen ska ha ett kvalitetssystem med struktur, rutiner, processer och resurser, vilket är en förutsättning för ledning och styrning av verk- samheten.

Syftet med allt kvalitetsarbete är att det ska leda till förbättringar. Det är därför ytterst angeläget att kunskapen om eventuella brister i en verk- samhet verkligen följs av åtgärder för förändring och förbättring. Regeringen föreslår därför en uttrycklig bestämmelse om att huvud- mannen ska se till att nödvändiga åtgärder vidtas om det vid uppföljning, efter klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i verksamheten.

8.1.1Krav på dokumentation – men kravet på kvalitetsredovis- ning avskaffas

Regeringens förslag: Det systematiska kvalitetsarbetet ska doku- menteras.

Regeringens bedömning: Det nuvarande kravet på obligatoriska kvalitetsredovisningar bör inte föras in i skollagen.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag

 

och bedömning.

 

Remissinstanserna: Att kravet på obligatoriska kvalitetsredovisningar

 

avskaffas får stöd av en majoritet av de instanser som yttrat sig över

 

förslaget, bl.a. Ungdomsstyrelsen, Umeå universitet, Lärarförbundet,

 

Lärarnas Riksförbund, Sveriges Kommuner och Landsting samt Malmö

 

kommun. Friskolornas riksförbund, som ställer sig positivt till av-

 

skaffandet, betonar emellertid vikten av möjligheten att göra nationella

 

jämförelser utifrån bestämda kvalitetskriterier. Förbundet anser att ett

 

nationellt jämförelsesystem för kvalitetsarbete bör hanteras av någon av

 

skolmyndigheterna.

 

Statens skolverk och Statskontoret avstyrker förslaget då de ser en fara

 

i att kvaliteten på skolornas kvalitetsuppföljning försämras om de obli-

 

gatoriska kvalitetsredovisningarna avskaffas. Enligt Skolverket finns risk

 

för att om dokumentationen blir alltför olika förloras det informations-

 

värde och den transparens som idag finns i det systematiska kvalitets-

 

arbetet.

 

Statens skolinspektion anser att förslaget bör kompletteras med en

 

övergripande bestämmelse om vad dokumentationen ska innehålla. Detta

 

skulle fungera som stöd för huvudmän och skol- och förskoleenheter och

 

också underlätta för Skolinspektionens tillsyn och kvalitetsgranskning.

 

Även Landsorganisationen i Sverige (LO) och Sveriges skolledarförbund

 

efterfrågar ytterligare reglering av vad dokumentationen ska innehålla

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Kvalitetsredovis-

 

ningens primära syfte har varit att främja huvudmännens och verksam-

 

heternas lokala kvalitets- och utvecklingsarbete. Förordningen

 

(1997:702) om kvalitetsredovisning infördes redan 1997. I kvalitets-

 

redovisningen ska dels finnas en bedömning av i vilken utsträckning de

304

nationella målen för utbildningen har förverkligats, dels en redogörelse för vilka åtgärder som kommer att vidtas för ökad måluppfyllelse.

Åtgärderna ska baseras på en analys av orsakerna till eventuella brister eller möjliga förbättringsområden. Avsikten har varit att stödja ett konti- nuerligt förbättringsarbete som grund för förbättrad måluppfyllelse och ökad effektivitet, vilket i sin tur skulle bidra till en nationellt likvärdig skola. Kvalitetsredovisningarna har dock, enligt bl.a. Statens skolverk, haft skiftande kvalitet och ofta innehållit beskrivningar snarare än värde- ringar av verksamhetens resultat.

Vissa remissinstanser befarar att det lokala kvalitetsarbetet försämras om de obligatoriska kvalitetsredovisningarna avskaffas. Regeringen har dock som tidigare nämnts vidtagit åtgärder för att förstärka den natio- nella inspektionsverksamheten och för att utöka antalet nationella prov. Tillsammans med de regler om tillsyn m.m. som finns i lagens kapitel 26 kommer detta att betyda att ett skarpare system för nationell granskning av skolornas kvalitet införs. Regeringen anser därför att det nuvarande kravet på kvalitetsredovisningar kan utgå.

Elever, föräldrar och allmänhet ska kunna få del av viktig information om verksamheten. De kan på så sätt bli mer delaktiga och få ökade möj- ligheter att göra val och påverka verksamhetens utveckling. Många kommuner lägger ut information om kommunens och skolornas, för- skolornas och fritidshemmens resultat, verksamhetens utveckling och andra intressanta uppgifter på en hemsida eller gör informationen till- gänglig för en bredare allmänhet på andra sätt. Genom att huvudmännen kan ta del av varandras information så kan detta även bidra till utveckling av andra huvudmäns kvalitetssäkring. För huvudmannen utgör den sam- lade dokumentationen av kvalitetsarbetet ett underlag för bedömning av olika verksamheters skilda förutsättningar och resultat och kan därmed bilda underlag för prioriteringar och insatser för ökad måluppfyllelse. Det är därför väsentligt att det även fortsättningsvis finns tillgång till en systematisk och lättillgänglig dokumentation av resultat och kvalitets- arbete hos huvudmannen. Skolverket tillhandahåller genom sin hemsida databasen SIRIS, med information på skolnivå om t.ex. skolors lärartät- het, betyg, resultat på nationella prov och inspektionsrapporter, som medger en jämförelse mellan olika skolor.

Dokumentationen av det systematiska kvalitetsarbetet på förskole- enhets- och skolenhetsnivå samt på huvudmannanivå utgör dessutom ett viktigt underlag för de statliga myndigheterna i deras arbete, framför allt för den nationella inspektionsverksamheten. Regeringen föreslår inte någon detaljerad reglering av innehåll i och struktur för dokumentationen, men rimligen bör information om resultat och måluppfyllelse, analys av förbättringsområden samt beslut om förbättringsåtgärder ingå i en sådan redovisning.

Regeringen anser sammanfattningsvis att det systematiska kvalitets- arbetet inte behöver ske på ett likformigt sätt utan i hög utsträckning bör anpassas efter lokala behov och förutsättningar. Kvalitetsarbetet ska dokumenteras. Däremot anser regeringen att kravet på att det ska finnas ett speciellt dokument med beteckningen kvalitetsredovisning snarast kan skymma syftena med kvalitetsarbetet.

Prop. 2009/10:165

305

8.1.2

Kvalitetsarbete på huvudmannanivå

Prop. 2009/10:165

Regeringens förslag: Varje huvudman inom skolväsendet ska på huvudmannanivå systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbildningen. Om det vid uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i verksamheten ska huvudmannen se till att nödvändiga åtgärder vidtas.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser tillstyrker förslaget utan

att lämna kommentarer utöver vad som anförts ovan.

Statens skolinspektion ser positivt på att huvudmannens ansvar för att vidta åtgärder om det finns brister i verksamheten förtydligas. Statens skolinspektion anser dock att rektorn och förskolechefen även bör göras ansvarig för att åtgärder vidtas om det finns brister i verksamheten på enhetsnivå. Detta fråntar inte huvudmannen det övergripande ansvaret.

Gotlands kommun framhåller att om en enskild huvudman får ersättning för utvecklingsarbete via elevbidraget ska inte kommunen vara skyldig att erbjuda ytterligare utvecklingsstöd. Handikappförbundens samarbetsorgan anser att det tydligt måste framgå i huvudmännens kvalitetsarbete hur resurser ska komma elever med funktionsnedsättning till del.

Skälen för regeringens förslag: Huvudmannen har det yttersta an- svaret för genomförandet av utbildningen vilket ger huvudmannen en central roll när det gäller att bedriva ett kvalitetsarbete som ska garantera kvalitet och likvärdighet. Kvalitetsarbetet ska bygga på de uppgifter som kommer fram i verksamheternas kvalitetsarbete och på andra uppgifter som är väsentliga för uppföljningen och utvecklingen, t.ex. betygssta- tistik och resultat av nationella prov. Det finns därutöver skäl att anlägga särskilda huvudmannaperspektiv på verksamheten. Som exempel kan nämnas behovet av att analysera variationer mellan skolornas resultat och måluppfyllelse liksom likvärdigheten i skolors bedömning och betygs- sättning. Även huvudmannens styrning, uppföljning, utvärdering och utveckling av verksamheten bör analyseras särskilt. Samma krav på kvalitetsarbete på huvudmannanivå ställs även på huvudmän för fristå- ende skolor.

En enskild huvudman som bedriver utbildning vid endast en förskole- eller skolenhet bör kunna arbeta med planering, uppföljning, utvärdering och utveckling på huvudmannanivå och enhetsnivå i ett sammanhang då begreppen huvudman och förskole- eller skolenhet för fristående verk- samheter i dessa fall många gånger sammanfaller. Kommunen bör inom ramen för sitt kvalitetsarbete kunna erbjuda huvudmannen för en sådan fristående verksamhet att ingå i kommunens kvalitetsarbete på huvud- mannanivå, exempelvis vad avser uppföljning av utbildningen.

Överväganden när det gäller ansvaret för kvalitetsarbete i annan peda- gogisk verksamhet med enskild huvudman kommenteras i avsnitt 29 Annan pedagogisk verksamhet.

När det gäller kommunernas vuxenutbildning bedrivs många yrkesut- bildningar liksom t.ex. svenskundervisning för invandrare på entrepre-

nad. I och med att kommunen har kvar sitt ansvar som huvudman även i

306

dessa fall ställs extra stora krav på ett utvecklat kvalitetsarbete, exempel- Prop. 2009/10:165 vis genom ledning, styrning, uppföljning och utvärdering. Även upp-

handlingen av utbildningarna enligt lagen om offentlig upphandling utgör en viktig del i kvalitetssäkringen av verksamheten. Vidare ställs särskilda krav på ledningsfunktioner, t.ex. rektorsfunktionen, när utbild- ningarna bedrivs i entreprenadform. Självklart bör kvalitetsarbetet ha samma dignitet oavsett om utbildningen genomförs av kommunens egen utförarorganisation eller av en extern utförare. Ett utvecklat kvalitets- arbete utgör också en viktig förutsättning för likvärdighet och rättssäker- het utifrån ett deltagarperspektiv.

Regeringens förslag innebär att huvudmannen är ansvarig för att vidta åtgärder om det vid uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt framkommer att det finns brister i verksamheten. Enligt regeringens mening är det viktigt att huvudmannen i lagen pekas ut som ansvarig för att rätta till brister. I praktiken är det dock naturligt att även rektorn respektive förskolechefen, som en del i huvudmannens organisation för ledning av verksamheten, i den dagliga verksamheten åtgärdar sådana brister som ligger inom vederbörandes ansvarsområde.

För fristående skolor föreslog den dåvarande regeringen i propositio- nen Fristående skolor (prop. 2001/02:35) att kommunen ska följa upp och utvärdera verksamheten vid sådana skolor samt att de fristående skolorna ska vara skyldiga att lämna sina kvalitetsredovisningar till den kommun där de är belägna. Riksdagen ställde sig inte bakom regeringens förslag utan tillkännagav att fristående skolor alltid bör erbjudas att delta i kommunens uppföljnings- och utvärderingssystem (bet. 2002/03:UbU15, rskr. 2002/03:204).

Då villkoren för offentlig och enskild verksamhet nu föreslås bli mer likvärdiga, anser regeringen att det finns starka skäl för att en kommun i sin information även ska redovisa verksamhet som bedrivs vid en fristå- ende skola i kommunen, om den enskilde huvudmannen så önskar. Regeringen anser därför, i linje med riksdagens ovan nämnda tillkännagivande, att det är rimligt att kommunen ska erbjuda huvudmännen för de fristående skolor som är belägna i kommunen att ingå i kommunens information på huvudmannanivå. Om en enskild huvudman begär det bör kommunens information även omfatta verksamheten vid den fristående skolan. I enlighet med definitionen av fristående skolor i denna lag omfattas även förskoleklasser och fritidshem, som godkänts av tillsynsmyndigheten, av bestämmelsen om kvalitetsarbete på huvudmannanivå.

8.1.3Kvalitetsarbete på enhetsnivå

Regeringens förslag: Kvalitetsarbete, planering, uppföljning och ut- veckling ska genomföras även på förskole- och skolenhetsnivå. Rektorn och förskolechefen ska ansvara för att kvalitetsarbetet genomförs enligt bestämmelserna.

Kvalitetsarbetet på enhetsnivå ska genomföras under medverkan av lärare, förskollärare, övrig personal och elever. Barn i förskolan,

307

deras vårdnadshavare och elevernas vårdnadshavare ska också ges möjlighet att delta i arbetet.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Umeå universitet, Älvsbyns kommun och Lärar- förbundet tillstyrker förslaget. Ungdomsstyrelsen betonar vikten av att elever i större utsträckning än vad som är fallet i dag ges möjlighet att delta i kvalitetsarbetet.

Skälen för regeringens förslag: Barn, elever och föräldrar ska kunna ställa höga krav på kvalitet och insyn i utbildningen. Det gäller obero- ende av verksamhet och oberoende av om huvudmannen är offentlig eller enskild. Regeringen föreslår därför att det i den nya skollagen ska finnas krav på att varje förskol- och skolenhet ska arbeta systematiskt och kontinuerligt med planering, uppföljning och utveckling av verksam- heten. Överväganden när det gäller ansvaret för kvalitetsaspekter i annan pedagogisk verksamhet med enskild huvudman finns i avsnitt 29 Annan pedagogisk verksamhet.

Kvalitetsarbetet på enhetsnivå ska bedrivas under medverkan av för- skollärare, lärare, övrig personal och elever. Arbetet med att utveckla verksamheternas kvalitet bör präglas av demokrati, delaktighet och in- flytande. För att nå genomslag och leda till verkliga förbättringar måste kvalitetsarbetet vara brett förankrat hos personal, barn, elever och vård- nadshavare. Läraren respektive förskolläraren har ett särskilt ansvar för kvaliteten i undervisningen och att den kontinuerligt utvecklas. Att lärare och förskollärare systematiskt verkar för att utveckla undervisningen i syfte att därigenom förbättra måluppfyllelsen är centralt för att höja kvaliteten i förskolan och skolan. Ett sådant systematiskt arbete bör vara den drivande kraften bakom kvalitetsarbetet. Det är därför en självklarhet att läraren och förskolläraren enskilt och tillsammans med sina kollegor har en aktiv roll i kvalitetsarbetet.

Vid utbildning på entreprenad är det viktigt att huvudmannen försäkrar sig om att kvalitetsarbetet bedrivs och utvecklas utifrån de avtalslös- ningar som överenskommits mellan huvudmannen och utföraren.

En särskild utredare har haft i uppdrag att lämna förslag till utbild- ningsinspektionens framtida inriktning och utformning (dir. 2007:80). I utredarens uppdrag ingick bl.a. att ta ställning till vilken typ av underlag om förhållanden hos huvudmannen och dennes skolor och verksamheter som inspektionen behöver ha tillgång till inför ett inspektionsbesök. Utredaren redovisade sitt betänkande Tydlig och öppen – Förslag till en stärkt skolinspektion (SOU 2007:101) i december 2007.

Utredaren föreslog bl.a. att skolorna inför en inspektion ska upprätta en självvärdering. Detta är ett dokument som kan bestå av ett antal frågor både av tillsyns- och kvalitetskaraktär. Utredaren ansåg att en genom- tänkt och systematisk självvärdering som undertecknas av rektor som ansvarig tjänsteman, kan utgöra ett redskap för inspektionen på flera sätt, bl.a. som ett underlag inför besöket. Betänkandet har remissbehandlats. Regeringens förslag om kvalitetsarbete på enhetsnivå stämmer väl över- ens med utredarens intentioner på detta område.

Prop. 2009/10:165

308

Av bestämmelserna i den nya skollagen bör det vidare framgå att Prop. 2009/10:165 rektor respektive förskolechef ansvarar för att det systematiska och

kontinuerliga kvalitetsarbetet genomförs på förskole- och skolenhetsnivå. Dessa personer har ansvaret men kan låta någon annan utföra de konkreta arbetsuppgifterna. För fritidshem som inte anordnas vid en skolenhet med förskoleklass, grundskola eller grundsärskola avgör huvudmannen vem som är ansvarig för kvalitetsarbetet.

För att verksamheten ska kunna utvecklas är det viktigt att det finns ett system där förskolan, fritidshemmet och skolan kontinuerligt rapporterar till huvudmannen vilka resultat och förslag till förbättringar det lokala kvalitetsarbetet har lett fram till.

8.1.4Klagomålshantering

Regeringens förslag: Huvudmannen ska ha skriftliga rutiner för att ta emot och utreda klagomål mot utbildningen. Information om ruti- nerna ska lämnas på lämpligt sätt.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Barnombudsmannen instämmer i beskrivningen att barn, elever och föräldrar ofta inte känner till möjligheterna att fram- föra klagomål till huvudmannen och tillstyrker därför förslaget. Även Malmö, Ekerö och Nacka kommuner ställer sig positiva till förslaget.

Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO) tillstyrker förslaget, men vill se ett tillägg som innebär att även rektorn ska ha rutiner för att ta emot och utreda klagomål. Kunskapsskolan i Sverige AB anser däremot att en reglering av detta slag är onödig och inte kommer minska antalet anmälningar till Skolinspektionen.

Skälen för regeringens förslag: Det är oftast genom uppföljning och utvärdering som det visar sig om det finns brister i verksamheten. Barn, elever och föräldrar vänder sig sällan till huvudmannen när de är miss- nöjda även fast det är huvudmannen som har ansvar för att rätta till bris- terna. I huvuddelen av de anmälningar som Statens skolinspektion tar emot har huvudmannen inte fått tillfälle att själv först agera. Ofta har denne inte ens kännedom om ärendet som nästan alltid rör förhållanden vid en enskild förskole- och skolenhet. Detta beror sannolikt på att barn, elever och föräldrar inte känner till möjligheterna att få frågan utredd av huvudmannen eller hur de ska gå till väga om kontakterna med förskole- chef och rektor inte leder till önskat resultat. De vänder sig då direkt till Skolinspektionen utan att först kontakta huvudmannen.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att huvudmannen ska ha skriftliga rutiner för att ta emot och utreda klagomål mot utbildningen. Huvudmannen ska informera om dessa rutiner så att barn, elever och vårdnadshavare får kännedom om hur de ska gå till väga. Det bör över- lämnas till varje huvudman att bestämma hur klagomålshanteringen ska organiseras och hur informationen om klagomålsrutinerna ska lämnas. Rutinerna bör dock innehålla en intern ansvarsfördelning hos huvud-

mannen.

309

8.2

Inflytande för barn, elever och vårdnadshavare

Prop. 2009/10:165

8.2.1Barnens och elevernas inflytande

Regeringens förslag: Barn och elever ska ges inflytande över utbild- ningen. De ska fortlöpande hållas informerade i frågor som rör dem och stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbild- ningen. Informationen och formerna för inflytandet ska anpassas efter deras ålder och mognad.

Eleverna ska alltid ha möjlighet att ta initiativ till frågor som ska behandlas inom ramen för deras inflytande över utbildningen. Elevernas och deras sammanslutningars arbete med inflytandefrågor ska även i övrigt stödjas och underlättas av skolan. Elevföreträdare och övriga elever ska ges tillfälle att under skoltid behandla frågor av gemensamt intresse. Den elev som har i uppdrag att företräda andra elever i frågor om utbildningen ska beviljas den ledighet från skol- arbetet som uppdraget kräver och erbjudas kompensation för den undervisning som eleven går miste om på grund av uppdraget.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Statens skolinspektion tillstyrker förslaget och ser positivt på att det nu regleras i lag att elever ska ha inflytande både över sin egen utbildning och över frågor av gemensamt intresse för eleverna som grupp, inte minst mot bakgrund av de krav som ställs i Barnkonven- tionen. Detta lyfts även fram av Barnombudsmannen som instämmer i förslagets samtliga delar. SVEA och Sveriges Elevråds Centralorganisa- tion (SECO) ser positivt på att det fastslås att elevernas och deras sammanslutningars arbete med inflytandefrågor ska stärkas och under- lättas. SECO kritiserar däremot att det i skrivningarna skett en förskjut- ning från att inflytande är en rättighet för elever till att inflytande handlar om socialisation och fostran och att inflytande blir en del av elevens

skyldigheter snarare än en rättighet.

Skälen för regeringens förslag: Alla skolformer och fritidshemmet ska utifrån demokratisk grund förankra, förmedla och levandegöra de grundläggande värden, som anges i skollagen och i läroplanerna (Lpfö 98, Lpo 94 och Lpf 94). Vid varje förskole- och skolenhet ska det bedri- vas ett systematiskt arbete med barnens och elevernas inflytande. Av avsnitt 8.2.2 följer att även vårdnadshavare ska erbjudas möjlighet till inflytande över utbildningen. Skolväsendet ska bidra till fostran av demokratiska medborgare och har därmed ett viktigt socialisationsupp- drag. Detta förutsätter att barn redan från förskoleåldern har en viss grad av inflytande genom att kunna påverka sin egen situation och verksam- hetens innehåll. Möjligheterna till inflytande för barn och elever kan i vissa avseenden behöva utvecklas och förbättras och hinder för del- tagande och inflytande undanröjas. Barn och elever ska ges inflytande över undervisningen, förskole- och skolmiljön och verksamheten i övrigt.

Demokratiuppdraget samt barnens och elevernas möjlighet till infly- tande är starkt kopplade till varandra. Förskolan och skolan ska dels ge kunskaper om demokrati och mänskliga rättigheter m.m. och dels till-

lämpa ett demokratiskt arbetssätt. Demokratiuppdraget innebär bl.a. att

310

arbeta med inflytande, delaktighet, jämställdhet och människors lika värde både i teori och praktik. Förskolan och skolan ska förmedla inne- hållet i de mänskliga rättigheterna. Barnkonventionen uttrycker barns mänskliga rättigheter, bl.a. rätten att komma till tals i frågor som rör dem. Skolan utgör således en plattform för elever att lära sig och utöva sina mänskliga rättigheter. Det innebär att alla elever måste ges möjlighet och tillfälle att behandla frågor av gemensamt intresse under verksam- hetstid. De vuxna i förskolan och skolan ska arbeta för att undanröja hinder för delaktighet och inflytande samt stödja och skapa förutsätt- ningar för barnen och eleverna att engagera sig i sin arbetsmiljö och i frågor som rör den. Personalen ska stärka och uppmuntra det engage- mang som finns.

För barn och elever är inflytande en del av deras rätt att påverka den verksamhet där de dagligen vistas och verkar. Det är viktigt för att för- ankra beslut och åtgärder i verksamheten. Därför är det rimligt att formulera bestämmelsen om barns och elevers inflytande starkare än när det gäller vårdnadshavarna. Formuleringen ”ska ges inflytande” markerar detta. För vuxna som deltar i utbildning inom ramen för de olika formerna av vuxenutbildning är det självklart att inflytande och delaktig- het ska genomsyra verksamheten i likhet med vad som kännetecknar arbetslivet i övrigt.

I barnkonventionen anges att barn med stigande ålder och mognad ska ges ökad självständighet, vilket ska innefatta möjligheter till inflytande och delaktighet. Vuxna har en skyldighet, inte bara att låta barn komma till tals, utan även att beakta deras åsikter. Sambandet mellan Barnkon- ventionen och de olika läroplanerna där formerna för inflytande och ansvar ska kopplas till stigande ålder och mognad är tydligt. Inflytandet ska anpassas till former som är lämpliga för ålder och mognad, så att alla barn oavsett utvecklingsnivå kan vara delaktiga. Ett av målen för den nationella ungdomspolitiken för 2009 är även att alla ungdomar mellan 13 och 25 år ska ha verklig tillgång till inflytande.

Eleverna bör ha möjlighet att ta initiativ till frågor som ska behandlas inom ramen för deras inflytande över utbildningen. Skolorna bör därför ha rutiner för hur frågor slussas från t.ex. klassnivå till ett forum för sam- råd. Eleverna ska självklart kunna ta upp och diskutera frågor som är viktiga för dem även i andra sammanhang än i det eller de forum för samråd som finns, t.ex. i samtal direkt med lärare eller skolledning.

På individ- och gruppnivå bör barns och elevers inflytande över under- visningen ges en vid tolkning och innefatta alla frågor som rör dem. Den konkreta utformningen av vad inflytandet omfattar måste få variera, bl.a. beroende på barnens och elevernas ålder, och bör därför lämnas till den lokala nivån att bestämma. Det finns ingen motsättning mellan barns och elevers rätt till inflytande och att rektorn och förskolechefen har ansvaret för det pedagogiska arbetet eller att lärare och förskollärare har ansvaret för undervisningen. Det ligger i deras respektive uppdrag att bedriva verksamheten så att barnen och eleverna ges inflytande. Detta är inte minst viktigt när det gäller vuxenutbildningen. Det förhållningssätt som ska känneteckna utbildningen är att vuxna är just vuxna, även i en utbild- ningssituation.

Barns och elevers kollektiva inflytande på enhetsnivå rör t.ex. gene- rella arbetsmiljöfrågor, den yttre och inre miljön, såsom frågor om förs-

Prop. 2009/10:165

311

kole- och skolgården, matsalen och därmed också måltider, rastverksam- Prop. 2009/10:165 het och andra frågor av gemensamt intresse. Även denna form av in-

flytande måste få variera beroende på barnens och elevernas ålder och mognad. I det kollektiva inflytandet ligger en viktig demokratisk skol- ning. Barn och elever får genom olika former av kollektiva samrådsorgan som t.ex. elevråd möjlighet att lära sig ta ansvar och leda ett arbete med inflytandefrågor. Det är därför önskvärt att det finns forum där barnen och eleverna själva får leda arbetet och att inflytandefrågor inte enbart hanteras i forum som leds av lärare, skolledare eller annan personal.

Elevernas inflytande regleras också i arbetsmiljölagen (1997:1160). Lagen gäller i vissa delar den som genomgår utbildning och ger eleverna medinflytande i arbetsmiljöfrågor genom elevskyddsombud. Även i Arbetsmiljöverkets (AFS 2001:01) och Statens skolverks föreskrifter (SKOLFS 2004:13) finns bestämmelser om elevskyddsombudens med- verkan i skolans arbetsmiljöarbete.

Att elever åtar sig förtroendeuppdrag är positivt och ska stödjas. En viktig fråga för de elever som åtar sig uppdrag att företräda andra elever är att deras studieförutsättningar inte försämras och att de inte riskerar att uppnå sämre resultat än de annars skulle ha kunnat göra. I dag finns möjlighet endast för elever i gymnasieskolan att få kompensation för den undervisning de går miste om på grund av sina uppdrag. Elevföreträdare, inklusive elevskyddsombud, i alla skolformer utom förskolan, ska enligt regeringens förslag ges ledighet och kompenseras för den undervisning de går miste om på grund av ett uppdrag. Den föreslagna bestämmelsen om barns och elevers inflytande är en allmän bestämmelse som syftar till att ge barnen och eleverna rätt till inflytande på alla de beskrivna nivå- erna, samtidigt som det individuella inflytandet även finns med i regler om utvecklingssamtal, individuella utvecklingsplaner m.m. Frågorna om barnens och elevernas inflytande över sitt eget lärande utvecklas i läro- planerna för respektive skolform.

8.2.2Vårdnadshavarnas inflytande

Regeringens förslag: Vårdnadshavare för barn i förskolan och för elever i förskoleklassen, fritidshemmet och i grundskolan och mot- svarande skolformer ska erbjudas möjlighet till inflytande över ut- bildningen.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Endast några få remissinstanser har framfört syn- punkter på detta förslag. Borlänge kommun menar att också vårdnads- havare till elever i gymnasie- och gymnasiesärskolan bör garanteras inflytande. Södertörns högskola ser en risk i att ett ökat föräldrainfly- tande kan medföra att behov hos resurssvaga elevgrupper och deras för- äldrar kan missgynnas i förhållande till mer resursstarka föräldragrupper.

Skälen för regeringens förslag: Barn och elever är de egentliga brukarna och ska med ökad ålder och mognad ha inflytande över både den dagliga verksamhetens uppläggning och sitt eget lärande. När det

gäller de yngre barnen är vårdnadshavarna barnens ställföreträdare. En-

312

ligt föräldrabalken har vårdnadshavarna det övergripande ansvaret för Prop. 2009/10:165 sina barns fostran och utveckling. Vårdnadshavares inflytande grundar

sig främst på att de går in i barnets ställe när barnet på grund av sin ålder inte självt kan utöva sitt inflytande i full utsträckning. Detta skäl för vårdnadshavares inflytande minskar i styrka i takt med att barnens ålder ökar och barnen själva kan bevaka sina intressen och uttrycka sig. För- äldrar har dessutom i sin roll som just vårdnadshavare och ansvariga för barnets fostran en annan utgångspunkt. Som ansvariga för barnens fostran är vårdnadshavarnas möjlighet till inflytande och insyn i skolans verksamhet självklar. En väl fungerande samverkan mellan eleverna, skolan och föräldrarna, både på individ- och gruppnivå har stor betydelse för verksamheten.

När det gäller vårdnadshavare har i förslaget till skollag valts formule- ringen ”ska ha möjlighet till inflytande över utbildningen”. Detta är en mer allmän bestämmelse än för barnen och eleverna, som ska ”ges in- flytande över undervisningen, skolmiljön och verksamheten i övrigt”. I praktiken kan vårdnadshavarna rimligen inte erbjudas samma möjligheter till deltagande i förskolans och skolans dagliga verksamhet som barnen och eleverna. Det är dessutom även i förhållande till vårdnadshavarna självklart att det är den pedagogiska personalen som utifrån sin profession har ansvaret för hur undervisningen planeras, genomförs och utvärderas tillsammans med barnen och eleverna.

Begreppet vårdnadshavare används genomgående i lagtexten för att öka tydligheten och för att det är enkelt att definiera vilka personer det är. Andra begrepp såsom ”föräldrar” eller ”hemmet” kan avse andra vuxna i barnets närhet än vårdnadshavarna. Terminologin ska inte innebära något hinder för att samarbete med föräldrar eller hemmet anges i läroplanerna på samma sätt som hittills. Bestämmelsen innebär inte heller någon in- skränkning av de bestämmelser om inflytande och samarbete som finns på andra ställen i skolförfattningarna utan avser att säkerställa en mini- minivå.

Regeringen föreslår inte någon allmän bestämmelse om vårdnads- havarnas inflytande i gymnasie- eller gymnasiesärskolan. Detta ligger i linje med förslaget om att vårdnadshavarnas medgivande inte behövs vid val av utbildning. Inget hindrar dock att dessa ges ett inflytande där formerna bestäms på lokal nivå.

8.2.3Forum för samråd

Regeringens förslag: Vid varje förskole- och skolenhet ska det finnas ett eller flera forum för samråd med barnen, eleverna och vårdnadshavare för barn i förskolan och elever i förskoleklassen, grundskolan och motsvarande skolformer samt fritidshemmet. Rektorn och förskolechefen ska ansvara för att det finns forum för samråd och att information lämnas om förslag till beslut i frågor som ska behandlas i dessa forum samt för att ge barn, elever och vård- nadshavare tillfälle att lägga fram synpunkter före beslut. Den närmare utformningen av inflytandet ska anges i samband med den

313

planering för varje förskole- och skolenhet som föreskrivs i be- stämmelserna om systematiskt kvalitetsarbete.

Rektorn eller förskolechefen ska ansvara för att barnen, eleverna och vårdnadshavarna informeras om vad som gäller i fråga om olika former för samråd inom förskole- och skolenheten.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Barnombudsmannen tillstyrker förslaget och ser särskilt positivt på att även barn i förskolan ska ges möjlighet till in- flytande. Förslaget stöds även av bl.a. Umeå universitet, Sameskolstyrel- sen och Mjölby kommun. Enligt Norrköpings kommun medför rektorns ansvar för att skapa forum för samråd ökade möjligheter till inflytande för barn, elever och vårdnadshavare. Lärarförbundet stödjer särskilt att formerna för det systematiska arbetet inte regleras. Friskolornas riksför- bund anser däremot att förslaget innebär en alltför stor detaljreglering av

formerna för inflytande.

Lärarnas Riksförbund menar att det måste klargöras hur eleverna ska representeras och att beskrivningen av elevernas sammanslutningar är otydliga. Sveriges Elevråd SVEA instämmer i det senare och framhåller att lagstiftningen enbart ska reglera elevråd och elevskyddsombudens organisering. Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO) avvisar förslaget och kritiserar bl.a. att rätten till inflytande ges till elever som kollektiv, vilket kan innebära att enskilda elevers rätt till inflytande minskas.

Skälen för regeringens förslag

Inom varje förskole- och skolenhet måste det finnas ett aktivt och syste- matiskt arbete med barns, elevers och vårdnadshavares inflytande. Det kan inte lämnas helt öppet för en förskola eller skola att välja om man vill arbeta med inflytandefrågor eller inte. Därför måste det finnas en lokalt beslutad planering för hur man vill arbeta med att utveckla infor- mationen samt möjligheten för barn, elever, vårdnadshavare, personal och andra berörda att vara delaktiga och kunna påverka. I arbetet med inflytande ska ingå ett eller flera forum, där de berörda kan delta och där olika åsikter kan brytas mot varandra. Rektor respektive förskolechef ska ansvara för att ett eller flera sådana forum för samråd inrättas.

Ett forum för samråd ska ha två huvuduppgifter. Den ena är att vara en arena, där barn, elever och vårdnadshavare kan föra fram förslag och synpunkter i olika frågor. I ett sådant forum ska man självklart inte be- handla ärenden som rör enskilda barn, elever, föräldrar eller personal. Ansvaret för undervisningen ska alltid ytterst vila på den pedagogiskt utbildade personalen och synpunkter på undervisningen bör via elevråd eller liknande framföras direkt till den undervisande läraren eller vid behov till rektor.

Den andra huvuduppgiften är att ge information om kommande beslut i frågor som är av intresse för de grupper som är representerade i ett forum för samråd. På så vis ges dessa en möjlighet att påverka besluten i så god tid och i sådan ordning att det innebär en reell möjlighet till inflytande.

Prop. 2009/10:165

314

Den första huvuduppgiften regleras redan i dag i bestämmelser i skol- formsförordningarna om elevinflytande, skolkonferens etc. Den andra huvuduppgiften innebär att skolan eller verksamheten har ansvar för att aktivt informera barnen, eleverna och vårdnadshavarna i god tid om förändringar som kommer att beröra dem och att lyssna på deras åsikter. Detta kan betraktas som ett nytt inslag och en förstärkning av dessa gruppers inflytande i förskolan och skolan. Syftet med forumet är inte att ersätta befintliga och fungerande samverkansformer. Avsikten är inte heller att forumet ska kunna ersätta elevernas egna sammanslutningar som t.ex. elevråd.

I gymnasieförordningen finns i dag bestämmelser om att det vid varje gymnasieskola ska finnas en skolkonferens. Enligt dessa bestämmelser kan skolkonferensen besluta i frågor som annars tillhör rektorns besluts- område men där beslutanderätten inte i författning lagts på rektorn. Några liknande beslutsbefogenheter föreslås inte för forumen för samråd. Däremot innebär införandet av ett forum för samråd att rektorn ska ta upp viktiga frågor till diskussion innan beslut fattas.

Dåvarande Elevorganisationen har i tidigare sammanhang påpekat att det är osäkert vem som har tolkningsrätten över vilka frågor som är viktiga för eleverna. Tolkningen måste enligt regeringens mening vara mycket bred och kan jämföras med frågor som tas upp i en MBL-infor- mation. Skolledningen har ofta god överblick över vilka frågor som är aktuella för information och diskussion i olika forum för samråd. Det måste dock alltid vara elevernas självklara rätt att föreslå frågor som är viktiga för dem, få upp dem på dagordningen och få diskutera dem i ett forum för samråd. Olika problem kan också komma att kanaliseras till forumet via diskussioner på klass- eller gruppnivå. Elevernas initiativrätt framgår också av den allmänna bestämmelsen om inflytande, där det framgår att eleverna alltid ska ha möjlighet att ta initiativ i frågor som ska behandlas inom ramen för deras inflytande över utbildningen.

Barns inflytande i förskolan

När det gäller inflytande i förskolan är det naturligt att vårdnadshavarna företräder sina barn i dialogen med förskolans ledning och personal. Samtidigt är det ett självklart inslag i det dagliga arbetet på förskolan att personalen låter barnen uttrycka sina åsikter och på andra sätt få ett in- flytande över verksamheten. Delaktighet är en grundförutsättning för barns möjlighet att föra sin egen talan och påverka skeenden i förskolan. Barnens vardagsinflytande behöver även synliggöras och återkopplas så att de förstår att deras åsikter har betydelse.

Det är viktigt att personalen i förskolan uppmuntrar och stödjer barns delaktighet och inflytande. De vuxnas förhållningssätt är avgörande och det krävs att personalen har en medvetenhet om hur barn kan involveras. Att arbeta aktivt med barns delaktighet och inflytande innebär att vara lyhörd och visa respekt för när barn uttrycker sin vilja i vardagliga situa- tioner. Personalen kan med stöd av kontinuerliga observationer, samtal och dokumentation av såväl enskilda barn som barngruppen ta reda på vilka intentioner, behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för. För att göra de yngsta barnen delaktiga handlar det om ett

Prop. 2009/10:165

315

samspel, där de vuxna tolkar barns agerande och kroppsliga uttryck. Informationen är betydelsefull för planeringen av den pedagogiska verk- samheten och utformningen av miljön.

Formerna för forumen

Verksamheter ser olika ut, har olika behov och har kommit olika långt i sitt arbete med inflytande. Därför bör det i stor utsträckning beslutas lokalt på förskolan eller skolan hur inflytandet i detalj ska utformas samt i vilka sammanhang olika frågor ska tas upp. Ett forum för samråd regle- ras därför inte mer detaljerat i denna lag än att det ska behandla frågor som är viktiga för verksamheten och som kan ha betydelse för barn, elever, vårdnadshavare och andra berörda. Det är inte möjligt att ange inför vilka beslut denna informationsskyldighet ska fullgöras, förutom att det inte ska gälla frågor som berör individuella ärenden. Det måste av- göras från fråga till fråga med hänsyn till omständigheterna och syftet med ett forum för samråd.

Vid varje förskole- och skolenhet bör det finnas åtminstone ett forum för inflytande. Rektor eller förskolechef, eller den som dessa utser, bör vara ordförande. I övrigt bör forumet bestå dels av företrädare för lärare eller förskollärare och annan personal, dels av företrädare för barnen eller eleverna samt deras vårdnadshavare. I gymnasieskolan, gymnasiesär- skolan och de skolformer som vänder sig till vuxna omfattas dock inte vårdnadshavarna.

Av bestämmelsen om särskild hänsyn till barnets bästa i 1 kap. framgår att barn och elever ska ges möjlighet att komma till tals i frågor som rör dem. Barnens eller elevernas företrädare ska ges möjligheter att delta i forumens arbete med beaktande av deras ålder och mognad. Exempelvis i grundskolan bör således framför allt elever i de senare skolåren delta i forumets arbete. I förskolan är det, som sagts ovan, vårdnadshavarna som i första hand ska företräda sina barn i dialogen med förskolans ledning och personal.

Regeringen föreslår ingen ytterligare reglering av hur representanter utses. Förskolan och skolan har ett demokratiuppdrag och därför bör man utgå från att varje enhet fattar demokratiska beslut om vilka som ska delta i ett forum för samråd.

Regeringens förslag med krav på systematiskt arbete och minst ett forum för samråd vid alla enheter innebär inte ökade krav jämfört med tidigare bestämmelser. Syftet är att de föreslagna bestämmelserna ska ge möjlighet till ett reellt inflytande. Däremot är det en tydligare reglering jämfört med Skollagskommitténs förslag där alla former (klassråd, skol- konferens, elevvårdskonferens) var borttagna. Det är emellertid främst de formella inslagen som regleras i lag. Därefter är det en uppgift för varje enhet att i demokratiska former överväga vilka frågor som är viktiga att samråda kring för att ge möjlighet till ett inflytande. Aktiv delaktighet för alla berörda i förskolan och skolan är en viktig del i kvalitets- och ut- vecklingsarbetet.

Rektorn respektive förskolechefen och personalen måste stå för konti- nuiteten och initiativen i arbetet med inflytandefrågorna. För att det inte ska råda något tvivel om vem som har ansvaret för att det finns ett

Prop. 2009/10:165

316

systematiskt arbete med inflytande. och med tanke på rätten till informa- Prop. 2009/10:165 tion, anser regeringen att det av lagen ska framgå att rektorn respektive

förskolechefen har ansvaret. Rektorn eller förskolechefen kan inte dele- gera sitt övergripande ansvar. Dock kan konkreta uppgifter som att leda ett forum för samråd eller ge information delegeras till en medarbetare.

Grundläggande kunskaper om verksamhetens mål, styrdokument och var olika beslut fattas är en förutsättning för att kunna utöva inflytande. Därför anges i lagen att barnen, eleverna och vårdnadshavarna bör in- formeras om vad som gäller i fråga om inflytande och om huvuddragen i de bestämmelser som reglerar utbildningen. Tanken är att allt inflytande börjar med information och kunskap om verksamheten. Informationen måste omfatta en grundläggande orientering om den aktuella skol- formens styrsystem och uppgifter. För att kunna vara delaktig är även utvecklingen av den kommunikativa förmågan viktig, såväl att lyssna på andra som att föra fram och motivera sina egna synpunkter. För att inte ansvaret ska stanna vid att information ges på ett ensidigt sätt måste det finnas möjlighet för barn, elever och vårdnadshavare att aktivt delta, påverka och samråda.

Varje förskole- och skolenhet ska dokumentera sitt arbete med in- flytande för samtliga inflytandenivåer utifrån de bestämmelser som finns om systematiskt kvalitetsarbete och med utgångspunkt från de nationella målen i läro- och kursplaner. Det är inget som hindrar att dagens former för inflytande, t.ex. klassråd och elevråd bildar mönster för hur arbetet med inflytandet organiseras. Det är naturligt att gemensamma frågor tas upp i den grupp eller klass eller i det sammanhang där barnen och eleverna respektive frågan hör hemma.

8.3

Lokala styrelser

 

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: En kommun eller ett landsting ska få inrätta

 

 

 

lokala styrelser inom den del av skolväsendet som kommunen eller

 

 

 

landstinget är huvudman för. I en lokal styrelse för en förskoleenhet,

 

 

 

eller en skolenhet med grundskola eller grundsärskola, ska företrä-

 

 

 

dare för barnens eller elevernas vårdnadshavare och företrädare för de

 

 

 

anställda ingå som ledamöter. I en lokal styrelse för en skolenhet med

 

 

 

gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning, sär-

 

 

 

skild utbildning för vuxna eller utbildning i svenska för invandrare

 

 

 

ska företrädare för eleverna och företrädare för de anställda ingå som

 

 

 

ledamöter.

 

 

 

 

Företrädarna för eleverna eller vårdnadshavarna ska inte få vara fler

 

 

 

än övriga ledamöter.

 

 

 

 

Rektorn eller förskolechefen ska få uppdra åt den lokala styrelsen

 

 

 

att besluta i frågor som rektorn eller förskolechefen får uppdra åt en

 

 

 

anställd eller en uppdragstagare att besluta i, dock inte i frågor som

 

 

 

rör enskilda barn eller elever.

 

 

 

 

 

 

 

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

 

 

Remissinstanserna: Enligt Barnombudsmannen bör även äldre elever

 

i grund- eller grundsärskola kunna ingå i en lokal styrelse. Högskolan i

317

 

 

 

 

Kalmar ser förslaget som en väg till direkt delaktighet för vårdnads- havare och Lärarförbundet ser det som ett viktigt steg mot mer själv- styrande skolor.

Sveriges Elevråd SVEA kritiserar att möjligheten till lokala styrelser med elevmajoritet slopas. Enligt SVEA har försöksverksamheten enbart inneburit positiva erfarenheter, vilket också framhålls av Barnverket Föräldranätverk som även kritiserar att elevers vårdnadshavare inte ska kunna vara i majoritet. Barnverket anser att styrelsens sammansättning inte bör regleras, utan avgöras av skola och skolhuvudman tillsammans. Denna uppfattning delas av Sveriges Kommuner och Landsting.

Skälen för regeringens förslag: Försöksverksamheter med lokala styrelser i grundskolan och den obligatoriska särskolan samt i gymnasie- skolan och den kommunala vuxenutbildningen inrättades 1996 respektive 1997. Avsikten var att de lokala styrelserna skulle besluta i vissa frågor som annars vilade på rektorn eller styrelsen för skolan. Eleverna eller deras vårdnadshavare skulle vara i majoritet. Försöket med lokala styrel- ser med elevmajoritet i gymnasiet och den kommunala vuxenutbild- ningen avslutades den 30 juni 2007. I dag finns regler om försöksverk- samhet i förordningen (1996:605) om försöksverksamhet med lokala styrelser inom grundskolan och den obligatoriska särskolan. I förord- ningen föreskrivs bl.a. att elevernas vårdnadshavare ska delta och vara i majoritet. Förordningen har nyligen förlängts till att gälla t.o.m. den 30 juni 2011.

Regeringen anser att både barn, elever och vårdnadshavare ska ha in- flytande över den verksamhet som de dagligen är delaktiga i. Inflytande och delaktighet, både från barn, elever och vårdnadshavare, är positivt för såväl individens som verksamhetens utveckling och behöver därför ytterligare stimuleras. Därutöver anser regeringen att det är önskvärt att kommunala skolor ges större självständighet gentemot sina kommunala huvudmän. En del i att öka den enskilda skolans självständighet är att möjliggöra lokala styrorgan. Sådana styrorgan kan exempelvis överta vissa av de uppgifter och befogenheter som annars ligger hos skol- huvudmannen.

Med anledning av ovanstående föreslår regeringen att det i den nya skollagen tas in bestämmelser om att en kommun eller ett landsting får inrätta lokala styrelser inom den del av skolväsendet som kommunen eller landstinget är huvudman för. Regeringen föreslår vidare att i en lokal styrelse för en förskoleenhet, eller en skolenhet med grundskola eller grundsärskola, ska som ledamöter ingå företrädare för barnens eller elevernas vårdnadshavare och företrädare för de anställda. I en lokal styrelse för en skolenhet med gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller utbild- ning i svenska för invandrare ska som ledamöter ingå företrädare för eleverna och företrädare för de anställda. För att en lokal styrelse ska kunna fungera på ett för alla parter jämbördigt sätt föreslår regeringen att företrädarna för eleverna eller elevernas vårdnadshavare inte får vara fler än övriga ledamöter. Enligt regeringens förslag får rektorn eller förskole- chefen uppdra åt den lokala styrelsen att besluta i frågor som rektorn eller förskolechefen får uppdra åt en anställd eller en uppdragstagare. En lokal styrelse får fatta beslut om bl.a. utformningen av skolans arbetsmiljö och utvecklingen av formerna för samarbetet mellan hemmen och skolan. En

Prop. 2009/10:165

318

lokal styrelse får dock inte fatta beslut i frågor som rör enskilda barn eller Prop. 2009/10:165 elever.

9

Trygghet och studiero

 

9.1

Skolans arbetsmiljö

 

 

 

Regeringens förslag: Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att

 

alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och

 

studiero. Rektorn ska ansvara för att det upprättas ordningsregler vid

 

varje skolenhet.

 

Regleringen av åtgärder för att säkerställa trygghet och studiero ska

 

så långt som möjligt vara likartad inom olika utbildningar. Be-

 

stämmelserna ska dock inte gälla förskolan. Merparten av bestämmel-

 

serna gäller inte heller fritidshemmet. Vissa bestämmelser ska inte

 

heller gälla förskoleklassen och skolformerna för vuxna.

 

Utrymmet för disciplinära åtgärder mot en elev i grundskolan eller

 

motsvarande skolformer ska utökas genom att skriftlig varning och

 

möjlighet till kortare avstängning införs.

 

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: Statens skolverk är positivt till att det så långt

 

som möjligt skapas ett enhetligt system över skolformsgränserna. Vidare

 

tillstyrker Skolverket att bestämmelserna inte ska gälla förskolan och i

 

många fall inte förskoleklassen. Diskrimineringsombudsmannen och

 

Socialstyrelsen saknar en diskussion om huvudmannens ansvar att be-

 

driva ett målinriktat arbete för att motverka otrygghet och brist på

 

studiero. Barnombudsmannen ställer sig positiv till förslaget, men vill

 

understryka att eventuella disciplinära åtgärder måste främja lugn och ro

 

utan att ha en bestraffande karaktär. Sveriges Elevråds Centralorganisa-

 

tion (SECO) menar att det i första hand är arbetsmiljölagen, och inte ett

 

kapitel i skollagen om trygghet och studiero, som kan garantera elevers

 

rätt till en god arbetsmiljö. Skolan ska ses som en arbetsplats, och det är

 

enligt SECO mycket tveksamt om liknande åtgärder skulle kunna före-

 

komma på andra arbetsplatser.

 

Handikappförbundens samarbetsorgan ser positivt på hänvisningarna

 

till arbetsmiljölagen, men anser att förslaget bör kompletteras med en

 

bestämmelse om att skollokalerna utformas på sådant sätt att alla elever

 

tillförsäkras en skolmiljö präglad av trygghet och studiero.

 

Skälen för regeringens förslag: En av de viktigaste förutsättningarna

 

för att barn och ungdomar ska kunna inhämta och utveckla kunskaper

 

och värden är en trygg och stimulerande lärandemiljö. En viktig grund

 

för att åstadkomma trygghet och studiero i skolan är en aktiv dialog

 

mellan elever, mellan elever och lärare eller annan personal och även

 

elevens vårdnadshavare om de gemensamma värden som ska gälla.

 

Eleverna ska beredas möjlighet att delta i utformningen av lärandemiljön,

 

t.ex. genom att medverka i utarbetandet av ordningsregler. Även om de

 

flesta skolor redan i dag arbetar aktivt och också har lyckats skapa en god

 

arbetsmiljö finns det många exempel på skolor där så inte är fallet. Olika

319

former av kränkningar, skadegörelse och bristande studiero är vanligt förekommande och medför att elever och lärare inte får rätt förutsätt- ningar för att skolans uppdrag ska kunna fullgöras. Olika undersökningar (bl.a. Trends in International Mathematics and Science Study, TIMSS 2003 och 2007 och Statens skolverks rapporter Attityder till skolan 2003 och 2006) visar också på de problem som den svenska skolan har på detta område. Skolan har i dag inte alltid de förutsättningar som behövs för att fullt ut skapa en god studiemiljö för alla elever.

Tillämpningsområdet för arbetsmiljölagen (1977:1160) vidgades den 1 juli 1990 till att omfatta alla elever som genomgår utbildning fr.o.m. grundskolan och uppåt. Tidigare omfattade inte arbetsmiljölagen elever på nivåer under grundskolans årskurs 7. Enligt ett uttalande i förarbetena (prop. 1989/90:61) var syftet med ändringen att utsträcka giltigheten till grundskolans dåvarande låg- och mellanstadium. Bl.a. hänvisades till att det vidgade arbetsmiljöbegreppet medfört att skyddsarbetet inte längre var begränsat till mekaniska och kemiska risker och liknande samt till att elevmedverkan i lämpliga former kunde vara av värde även på lägre stadier. När förskoleklassen infördes som en egen skolform i skollagen gjordes i tillsynspraxis tolkningen att förskoleklassen kunde omfattas av begreppet utbildning enligt arbetsmiljölagen. Skälet var att det inte inne- bar någon avgörande skillnad i förhållande till vad som låg till grund för 1990 års ändring av arbetsmiljölagen. Enligt 9 kap. 5 § i förslaget till ny skollag får barn tas emot i förskoleklass före det år de fyller sex år, utan begränsning nedåt i ålder. Det kan innebära en utsträckning av arbets- miljölagens tillämpningsområde som går utöver vad som var avsett med 1990 års utvidgning av arbetsmiljölagen.

Regeringen har utgått från det grundläggande synsättet att rektorers och lärares skyldighet att skapa en trygg skolmiljö för alla elever ska förtydligas i skollagen. Det förebyggande arbetet är centralt. Det är skolans, och ytterst rektorns, ansvar att skapa trygghet och studiero i skolan. En viktig förutsättning för detta är att elever, lärare och annan personal känner ett gemensamt ansvar och har respekt för varandra i skolan samt att skolan även involverar elevernas vårdnadshavare i arbetet med att skapa gemensamma utgångspunkter för en trygg skolmiljö. Det kräver ett aktivt värdegrundsarbete där grundläggande demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter kommer till uttryck i praktisk handling. Att skapa en miljö som bygger på respekt och delaktighet utgör grunden för en trygg och utvecklande studiemiljö. Rutiner för att säker- ställa samverkan och kommunikation mellan elever, lärare och annan personal är också centrala inslag i det förebyggande och långsiktiga arbetet. Rektorns skyldighet att se till att elevers behov av stöd utreds och att stödåtgärder kommer till stånd för elever i behov av stöd är självfallet även det en del i arbetet med att skapa en trygg och stimulerande studie- miljö för alla elever. Det finns dock situationer när de åtgärder som vid- tagits i förebyggande syfte inte är tillräckliga och där disciplinära åtgär- der behövs för att säkerställa en god studiemiljö. Regeringen föreslår därför att huvudman, rektorer och lärare får utökade befogenheter i detta avseende. De utökade befogenheterna kan innebära beslut som är in- gripande för den enskilde eleven. Det är därför viktigt att skolan alltid så snart det är möjligt och lämpligt informerar vårdnad