Regeringens proposition

1994/95:171

Beskattningen under kriser och krig

Prop.

1994/95:171

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 16 februari 1995

Ingvar Carlsson

Jan Nygren

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas beskattning, folkbokföring och förtullning
under kriser och krig.

I propositionen föreslås att nuvarande fullmaktslagstiftning för
taxeringsväsendet under krigsförhållanden m.m., som är från 1950-talet,
moderniseras och anpassas till de krav som kan ställas på en modem
krigslagstiftning samt till den utveckling som har skett för de fredstida
beskattningsreglerna under de senaste årtiondena. Regeringen föreslår
därför att lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden
m.m. ersätts av en ny lag om beskattning, förtullning och folkbokföring
under krig eller krigsfara m.m.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 171

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:171

1 Förslag till riksdagsbeslut................................................ 3

2 Förslag till lag om beskattning, förtullning

och folkbokföring under krig och krigsfara m.m..................... 4

3 Ärendet och dess beredning............................................. 7

4 Bakgrund................................................................... 7

5 Organisationsfrågor....................................................... 10

5.1 Beredskapsansvaret för skatte-och uppbördsväsendet..... 10

5.2 Allmänt om planeringen för skatte- och uppbördsväsendet

under höjd beredskap............................................ 11

5.3 Skattemyndigheternas och kronofogdemyndigheternas

organisation........................................................ 12

5.4 ADB-frågor m.m................................................. 16

6 Fullmaktslagstiftningen................................................... 20

6.1 Allmänt............................................................. 20

6.2 Skatter, tullar och avgifter....................................... 25

6.3 Folkbokföring m.m............................................... 30

6.4 Registerfrågor...................................................... 33

6.5 Överklagande m.m................................................ 34

6.6 Delegering av uppgifter till underordnad myndighet........ 35

7 Övriga frågor............................................................... 38

8 Författningskommentar................................................... 38

Bilaga 1 Sammanfattning av Beskattningssystemets utformning
och skatteförvaltningens och kronofogdemyndihetemas
organisation under kriser och i krig (RSV Rapport 1993:3.
Utgåva 2)............................................................48

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser............................... 53

Bilaga 3 Remissammanställning........................................... 54

Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................................... 67

Bilaga 5 Lagrådets yttrande................................................ 70

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 16 februari 1995......................................................... 73

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1994/95:171

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

Prop. 1994/95:171

2 Förslag till lag om beskattning, förtullning och
folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag tillämpas vid beskattning, förtullning, folkbokföring och
förande av vissa register under krig, krigsfara eller sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser
eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.

2 § Vad som föreskrivs i 6-8 §§ om skatter och tullar gäller även för
avgifter som avses i

1. lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. 1 kap. 1 § första stycket 1 lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,

3. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter och

4. lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

3 § Är Sverige i krig skall 6-14 §§ tillämpas.

4 § Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser
eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen
föreskriva att 6-14 §§ skall tilllämpas.

En sådan föreskrift skall underställas riksdagen inom en månad från
utfärdandet. Föreskriften upphör att gälla, om den inte underställs
riksdagen i rätt tid eller om riksdagen inte godkänner den inom två
månader från det att den underställdes.

5 § En föreskrift av regeringen enligt 6-14 §§ får begränsas till vissa
grupper av personer, varor eller företeelser eller vissa delar av landet.

När föreskrifter som meddelats med stöd av 6-14 §§ skall tillämpas
gäller inte föreskrifter som meddelats i lag eller annan författning om de
strider mot föreskrifter i denna lag eller mot föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen.

Skatter och tullar

6 § Regeringen får föreskriva att beslut i fråga om skatt eller tull tills
vidare inte skall fattas eller skall fattas vid annan tidpunkt, på annat sätt
eller för annan period än som annars föreskrivs.

7 § En föreskrift enligt 6 § får innefatta att deklarations- eller annan

uppgiftsskyldighet tills vidare inte skall fullgöras eller fullgöras vid annan Prop. 1994/95:171
tidpunkt, på annat sätt eller för annan period än som annars föreskrivs.

En föreskrift enligt 6 § får även innefatta att skatt eller tull skall betalas
eller återbetalas vid annan tidpunkt, på annat sätt eller för annan period
än som annars föreskrivs.

8 § Regeringen får föreskriva att beslut om skatt eller tull får fattas av
någon annan myndighet än som annars föreskrivs.

Folkbokföring

9 § Regeringen får meddela andra föreskrifter om förfarandet vid
folkbokföringen än de som annars gäller.

Regeringen får också föreskriva att beslut om ändringar i folkbok-
föringen tills vidare inte skall fattas.

Registerfrågor

10 § Regeringen får meddela andra föreskrifter om skatte-, tull-,
folkbokförings- och utsökningsregister än de som annars gäller.

Omprövning och överklagande

11 § Regeringen får föreskriva att bestämmelser om omprövning och
överklagande av beslut om skatt, tull eller avgift som anges i 2 § eller
folkbokföring tills vidare inte skall gälla eller att avvikande bestämmelser
skall gälla tills vidare.

Delegering till underordnad myndighet

12 § Regeringen får överlåta sin befogenhet enligt 6 eller 7 § att meddela
föreskrifter i fråga om anstånd med att fullgöra en förpliktelse på
Riksskatteverket eller, beträffande tullar, Generaltullstyrelsen.

13 § Regeringen får överlåta sin befogenhet enligt 9 eller 10 § att
meddela föreskrifter på Riksskatteverket eller, beträffande tullregister,
Generaltullstyrelsen. Regeringen får vidare överlåta sin befogenhet enligt
11 § att meddela föreskrifter om omprövning på Riksskatteverket eller,
beträffande tullar, Generaltullstyrelsen.

14 § Regeringen får överlåta befogenhet som regeringen har enligt de
skatte-, tull-, avgifts-, folkbokförings- och registerförfattningar som
reglerar förhållanden som omfattas av denna lag på Riksskatteverket
eller, beträffande tullar och tullregister, Generaltullstyrelsen.

Verkställighetsföreskrifter

Prop. 1994/95:171

15 § Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar
föreskrifter om verkställigheten av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1957:686) om
taxeringsväsendet under krigsförhållanden m.m. skall upphöra att gälla.

3 Ärendet och dess beredning

Genom beslut den 15 december 1988 uppdrog regeringen åt Riks-
skatteverket (RSV) att utreda hur taxering, uppbörd och indrivning bör
ske under kriser och krig. I uppdraget ingick även att utreda hur
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet bör vara organiserade under
sådana förhållanden och att lämna förslag till de författningsändringar
som kan behövas.

RSV överlämnade i oktober 1993 till Finansdepartementet rapporten
Beskattningssystemets utformning och skatteförvaltningens och kronofog-
demyndigheternas organisation under kriser och i krig (RSV Rapport
1993:3, Utgåva 2) samt förslag till författningsändringar (RSV Rapport
1993:4). RSV:s sammanfattning av RSV Rapport 1993:3, utgåva 2 finns
i bilaga 1.

Rapporterna har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstan-
ser som yttrat sig finns i bilaga 2 och en remissammanställning i
bilaga 3.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 januari 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 4.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag till ändringar.

4 Bakgrund

Nuvarande fullmaktslagstiftning

Den nuvarande regleringen av beskattningsförfarandet m.m. under kriser
och i krig är en fullmaktslagstiftning som kom till i slutet av 1950-talet.
De författningar som reglerar beskattningsförfarandet m.m. är dels lagen
(1957:686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m.m., dels
kungörelsen (1958:388) med vissa bestämmelser rörande taxering,
uppbörd och folkbokföring under krigsförhållanden.

En fullmaktslag är en lag genom vilken riksdagen ger regeringen rätt -
fullmakt - att meddela föreskrifter som annars skall meddelas genom lag.
Den nuvarande fullmaktslagstiftningen för beskattningsförfarandet kom
till före 1975 års grundlagsreform. Vissa begränsningar som den nya
regeringsformen uppställer vad gäller möjligheten till delegation av
uppgifter från regeringen till RSV har inte beaktats i fullmaktslagstift-
ningen (se avsnitt 6.6). Under framför allt det senaste årtiondet har
dessutom såväl de materiella reglerna som förfarandereglema på
skatteområdet varit föremål för genomgripande förändringar. Detsamma
gäller skatteförvaltningens organisation och arbetsmetoder, där inte minst

Prop. 1994/95:171

datoriseringen haft stor betydelse. Lagstiftningen om beskattningsför- Prop. 1994/95:171
farandet under krigsförhållanden har inte genomgått motsvarande
förändringar utan endast justerats i mindre omfattning. Detta har fått till
följd att fullmaktslagstiftningen blivit föråldrad och måste moderniseras.

Allmänna utgångspunkter för det civila försvaret

Skatte- och uppbördsväsendet ingår som en del i det civila försvaret som
indelas i samhällssektorer eller funktioner med en ansvarig myndighet för
vaije funktion. Funktionsindelningen för det civila försvaret liksom
ansvariga myndigheter och övriga myndigheter med uppgifter inom
funktionerna regleras i beredskapsförordningen (1993:242). I en bilaga
till beredskapsförordningen anges också de myndigheter som är be-
redskapsmyndigheter. Beredskapsmyndigheter är myndigheter vars
verksamhet har stor betydelse för totalförsvaret och som skall fortsätta sin
verksamhet under höjd beredskap.

Den s.k. totalförsvarstanken som vårt försvar bygger på kan sägas
innebära att civila och militära resurser skall samverka för att stå emot
och lindra ett krigs verkningar. Den har vuxit fram mot bakgrund av att
moderna krig ofta är totala och drabbar hela samhället. Det fredstida
samhället utgör grunden och basen för vår förmåga att stå emot kriser
och krig. Ansvar för en verksamhet i fred innebär enligt den s.k.
ansvarsprincipen motsvarande ansvar under kriser och krig. I detta ligger
även ett ansvar för att nödvändiga beredskapsåtgärder vidtas. Fredstida
organisation och reglering bildar därför utgångspunkt för krigstida
verksamhet.

Huvuduppgifterna för det civila försvaret är enligt 1992 års försvarsbe-
slut (bet. 1991/92:FöU12 Totalförsvarets fortsatta utveckling 1992/93 -
1996/97, rskr. 1991/92:337) att värna civilbefolkningen mot verkningar
av krigshandlingar och under kriser och krig trygga en livsnödvändig
försörjning, att under kriser och krig stödja Försvarsmakten, samt att, för
fullföljande av dessa uppgifter, under kriser och krig upprätthålla de
viktigaste samhällsfunktionerna.

Planeringen inom det civila försvaret skall enligt försvarsbeslutet främst
utgå från de påfrestningar Sverige kan utsättas för vid ett väpnat angrepp
samt de försörjningsproblem som kan uppstå i samband med allvarliga,
krigshotande internationella kriser och i en neutralitetssituation.

Det civila försvaret skall bidra till en betryggande förmåga att motstå
ett överraskande angrepp mot vitala funktioner. Planeringen skall utgå
från enhetliga antaganden om krisers och krigs karaktär och längd. Det
är emellertid samtidigt av största betydelse att planering och val av
åtgärder präglas av ett flexibelt synsätt och att handlingsberedskap
upprätthålls för att kunna hantera olika påfrestningar.

I ett schablonmässigt totalt konfliktförlopp skall till grund för planering-
en läggas dels ett skede med säkerhetspolitiskt betingad kris (krisskede),
dels ett skede med stormaktskrig, vilket kan innefatta ett militärt angrepp
på Sverige, dels ett efterkrigsskede.

Prop. 1994/95:171

Närmare om målen för skatte-, uppbörds- och folkbokföringssystemen
under kriser och krig

Målen för funktionen Skatte- och uppbördsväsende är att under höjd
beredskap säkerställa att skatter, tullar och avgifter blir betalda i rätt tid.
Skatter skall snabbt kunna ändras. Folkbokföringssystemet skall ha hög
funktionssäkerhet.

Det övergripande syftet med beskattningsförfarandet under kriser och
krig är att det allmänna skall tillförsäkras en löpande uppbörd av skatter
och avgifter för att nödvändig offentlig verksamhet skall kunna bedrivas.
Ett fungerande beskattningssystem är även nödvändigt som styrmedel för
den ekonomiska politiken under kriser och i krig (jfr SOU 1992:75,
Ekonomisk politik under kriser och i krig). Ett flexibelt skattetryck kan
bl.a. användas i en krissituation för att reglera köpkraften och för att
styra konsumtionen i syfte att undvika hamstring eller att bristsituationer
uppstår.

Uppgifter från folkbokföringen är viktiga för den enskildes rättigheter
och skyldigheter även under höjd beredskap. De är viktiga även för flera
beredskapsfunktioner och för myndigheter inom totalförsvaret (jfr avsnitt
6.3).

En utgångspunkt vid beredskapsplaneringen är att fredstida verksamhet
skall bedrivas så länge det är möjligt, dvs. i princip fram till dess
krigstillstånd råder eller befaras vara nära förestående. De ändringar som
sedan görs bör i huvudsak ske utifrån det fredstida systemet, men i
förenklande syfte.

Som angetts i 1992 års försvarsbeslut bör flexibilitet eftersträvas inom
totalförsvarets civila del. Detta krav gäller även för funktionen Skatte-
och uppbördsväsende. I kravet på flexibilitet ligger att funktionen skall
kunna anpassas till de skiftande förhållanden som kriser och krig kan
innebära och ändå fullgöra sin uppgift. I detta sammanhang aktualiseras
frågor som rör sårbarheten vad gäller el-, tele- och ADB-system samt
beredskapen för att kunna möta sådana problem. Framförallt ADB-
frågoma kommer att behandlas under avsnitt 5.4. En annan viktig aspekt
vad gäller flexibiliteten är att det alltid skall finnas ett beslutsbehörigt
organ som snabbt kan besluta om ändringar i gällande skatte- och
uppbördssystem. Regler om beslutsbehörighet behandlas i avsnitt 6.1 och
6.6. De ändringar som kan bli aktuella att göra i skattelagstiftningen
behandlas främst i avsnitt 6.2.

Det fredstida beskattningssystemet ställer krav på omfattande in-
formations- och utbildningsinsatser och kräver, i vart fall när det gäller
mer genomgripande ändringar och utifrån de krav som kan ställas under
höjd beredskap, relativt långa ställtider.

För att beslutade ändringar skall få genomslag är det viktigt att
skattesystemet, trots de minskade resurser och de påfrestningar som
kriser och krig innebär, snabbt kan fås att svara mot ändrade krav.

Möjligheten till snabba förändringar under kriser och krig kommer i
hög grad att vara beroende av krisens art och omfattning. En rimlig

utgångspunkt är emellertid att snabba förändringar i skattesystemet under Prop. 1994/95:171
kriser och krig i många avseenden kommer att försvåras i jämförelse med
vad som gäller under ordinära förhållanden, inte minst på grund av
minskade personalresurser och störningar i el-, tele- och ADB-system.

För att balansera detta krävs fredstida planläggning, återkommande
övningar, ändrade prioriteringar och lägre ambitionsnivåer. Det är även
nödvändigt att de ändringar som görs i det fredstida beskattningsför-
farandet sker i syfte att förenkla hanteringen utan att effektivitet går
förlorad. Samtidigt är det viktigt för den allmänna betalningsviljan att
skattesystemet även under de svåra förhållanden som kriser och krig
innebär uppfattas som effektivt och rättvist.

5 Organisationsfrågor

5.1 Beredskapsansvaret för skatte- och uppbördsväsendet

RSV är enligt beredskapsförordningen (1993:242) ansvarig myndighet för
funktionen Skatte- och uppbördsväsende. Övriga myndigheter med
uppgifter inom funktionen är Tullverket, skattemyndigheterna och
kronofogdemyndigheterna. Funktionen omfattar verksamhet som bedrivs
inom skatteförvaltningen och tullen samt exekutionsväsendet, främst
beskattning, uppbörd och folkbokföring samt verkställighet enligt
utsökningsbalken eller annan författning.

Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret
(LEMO) har i delbetänkandet Ansvars- och uppgiftsfördelningen inom det
civila försvaret (SOU 1993:95) föreslagit en ny funktionsindelning där
den nuvarande funktionen Skatte- och uppbördsväsende föreslås utgå. De
kriterier som LEMO ställt upp för att en verksamhet skall utgöra en
funktion är att verksamheten skall vara av särskild betydelse under höjd
beredskap, kräva någon form av central styrning och kräva samordning
mellan flera myndigheter eller organ. Regeringen har i 1995 års
budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 5 s. 21) ställt sig bakom de
krav LEMO angett men till skillnad från LEMO funnit att funktionen
Skatte-och uppbördsväsende bör finnas kvar.

Generaltullstyrelsen (GTS) har i sitt remissvar över RSV:s rapporter
ansett att det bör övervägas om inte den verksamhet som tullen bedriver
bör anses som en funktion inom det civila försvaret och att Tullverket bör
utses som ansvarig myndighet för denna funktion.

Tullverkets verksamhet har stor betydelse för totalförsvaret. Detta
framgår inte minst mot bakgrund av att Dillverket är beredskapsmyndig-
het inom funktionerna Ordning och säkerhet m.m., Utrikeshandel samt
Flyktingverksamhet. Tullverket har också viktiga uppgifter inom
funktionen Skatte- och uppbördsväsende. För funktionen Ordning och
säkerhet m.m. är Rikspolisstyrelsen funktionsansvarig myndighet. För
funktionen Utrikeshandel är Kommerskollegium funktionsansvarig
myndighet. Statens invandrarverk är funktionsansvarig myndighet för

funktionen Flykting verksamhet. Även om Tullverkets verksamhet i och Prop. 1994/95:171
för sig kan sägas uppfylla de flesta krav som kan ställas på en funktion
är de frågor som handhas av verket av skiftande karaktär och så starkt
förknippade med andra viktiga funktioner inom det civila försvaret att
övervägande skäl talar för att bibehålla den nuvarande funktionsindel-
ningen. Tullverkets roll och ansvar inom funktionen Skatte- och
uppbördsväsende bör dock klargöras genom att det uttryckligen anges att
Tullverket är beredskapsmyndighet inom funktionen. Regeringen avser
också att stärka beredskapsplaneringen inom funktionen genom att göra
skattemyndigheterna till beredskapsmyndigheter. Kronofogdemyndig-
heternas verksamhet är emellertid inte av sådan särskild betydelse under
höjd beredskap att de bör bli beredskapsmyndigheter.

5.2 Allmänt om planeringen för skatte- och uppbördsväsendet
under höjd beredskap

Regeringen avstår i huvudsak från att gå in i detalj i den planering RSV
gjort i fråga om skatteförvaltningens och kronofogdemyndigheternas
organisation under kriser och krig. Regeringen kommer dock att ge sin
syn på vissa frågor som väckts vid remissbehandlingen utifrån de mål och
riktlinjer som getts i 1992 års försvarsbeslut och i programplanema för
det civila försvaret. Det är i detta sammanhang för helhetens skull
nödvändigt att ge en schematisk bild av huvuddragen i den organisatoris-
ka planeringen (se avsnitt 5.3). Först vill vi dock ge några allmänna
synpunkter på RSV:s planering för skatte- och uppbördsväsendet under
höjd beredskap.

RSV har i sin rapport lämnat en redogörelse för verkets försvarsplane-
ring som tagits emot väl av remissinstanserna. Några remissinstanser har
dock haft en från RSV avvikande uppfattning i särskilda frågor. Vissa av
de påpekanden som gjorts kommer att behandlas nedan i sina samman-
hang.

Sedan uppdraget lämnades till RSV har författningsregleringen av de
statliga myndigheternas beredskapsplanering ändrats. Den nuvarande
regleringen återfinns i lagen (1992:1403) om höjd beredskap och
beredskapsförordningen. Den nya regleringen innebär att innehållet i
RSV:s promemoria är inaktuellt i vissa delar, t.ex. gäller numera att
beredskapsmyndigheter skall fortsätta sin verksamhet under höjd
beredskap och att beredskapsgradema är skärpt resp, högsta beredskap.
I promemorian har inte heller tillräckligt behandlats planeringen för de
scenarier som kallas strategiskt överfåll och återtagning/resurskomplette-
ring och som betonas i 1992 års försvarsbeslut. Beredskapsplaneringen
för funktionen måste därför utvecklas, vilket ankommer på RSV som
funktionsansvarig myndighet.

För att de mål som ställts upp för funktionen skall kunna uppnås är det
angeläget att även tullens verksamhet vad gäller organisation, sårbarhet
och prioriteringar m.m. analyseras på det sätt som skett beträffande

skatteförvaltningens verksamhet. I detta sammanhang bör även analyseras
mer i detalj vilka åtgärder som bör komma i fråga inom de ramar som
fullmaktslagstiftningen ger.

En annan fråga som behöver utredas ytterligare inom funktionen rör
åtgärder i syfte att under kriser och krig förbättra driftsäkerheten hos de
privata företag som har viktiga funktioner inom beskattningen t.ex. vad
gäller optisk läsning. RSV bör också i ökad omfattning samverka med
huvudmännen för de system som RSV:s verksamhetssystem är beroende
av, t.ex. Postgirot och DAFA Data AB. Detta gäller, som Överstyrelsen
för civil beredskap (ÖCB) påpekat, även systemen inom betalningsför-
medlingen, socialförsäkringen och hos de större arbetsgivarna. RSV bör
även överväga lämpliga åtgärder i en beredskapssituation med anledning
av Postgirots nya roll som bolag. I detta sammanhang kan vara lämpligt
att även klargöra Bankgirots uppgifter under kriser och krig.

Regeringen vill i detta sammanhang, i enlighet med vad ÖCB anfört,
även betona vikten av att funktionen säkerställer att nyckelpersoner är
krigsplacerade på myndigheterna och av återkommande övningsverksam-
het.

Även om författningsregleringen ändrats och vissa delar i 1992 års
försvarsbeslut måste föranleda ytterligare planeringsarbete har huvud-
dragen i den planläggning som RSV gjort av skatte- och kronofog-
demyndigheternas krigstida oiganisation och verksamhet fortsatt intresse.
I planläggningen ingår en detaljerad krigsuppgiftsförteckning för
skattemyndigheterna. Av denna framgår vilka av de fredstida uppgifterna
som skall fullföljas i krig och var de i så fall skall handläggas (bilaga 1
till RSV Rapport 1993:3. Utgåva 2). För kronofogdemyndigheterna har
en särskild krigsuppgiftsbeskrivning tagits fram (bilaga 3 till rapporten).

Prop. 1994/95:171

5.3 Skattemyndigheternas och kronofogdemyndigheternas
organisation

Riksskatteverket

RSV är central förvaltningsmyndighet för skatteförvaltningen och
kronofogdemyndigheterna. Skatteförvaltningens och kronofogdemyndig-
heternas verksamhet regleras förutom i materiella författningar i
förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen resp,
förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet.
Skatteförvaltningens centrala verksamhetsområden är beskattning och
folkbokföring. Kronofogdemyndigheternas huvudsakliga verksamhetsom-
råden är verkställighet enligt utsökningsbalken och andra författningar.

RSV leds av en styrelse. Verksledningen utgörs av en generaldirektör
och en överdirektör. Vid sidan av dessa finns en informell direktion.
Under RSV finns 24 skattemyndigheter med 131 lokalkontor och 24
kronofogdemyndigheter med drygt 100 verksamhetsställen över hela
landet. Tyngdpunkten i RSV:s verksamhet utgörs av de centrala

verksamhetsområdena skatt och exekution. RSV har även ansvar för bl.a. Prop. 1994/95:171
vissa frågor med anknytning till allmänna val.

RSV har till verksamhetsområdena skatt och exekution stödavdelningar
som utgörs av ekonomiavdelningen, personalavdelningen och RSV
DataService.

RSV DataService har en självständig ställning inom verket. Den ingår
i RSV som en uppdragsfmansierad resultatenhet. Arbetsuppgifterna utförs
på uppdrag av RSV:s sakavdelningar eller på uppdrag av skatte- och
kronofogdemyndigheterna. Ett mindre antal uppdrag erhålls också från
externa kunder. Verksamheten är delad i affärsområden. Förutom den
centrala oiganisationen finns även fem regionala oiganisationer. RSV bör
i enlighet med vad verket anfört i rapporten se över RSV DataServices
roll som självständig uppdragsfmansierad resultatenhet under kriser och
krig (RSV Rapport 1993:3. Utgåva 2 s. 45)

RSV:s verksamhet kommer enligt krigsuppgiftsförteckningen att
begränsas under krigsförhållanden genom att uppgifter antingen läggs ned
eller förs över till skattemyndigheterna. Verkets oiganisation kommer att
skäras ned.

När verket intagit krigsorganisation skall styrelsen inte sammanträda.
Verksledningen skall leda skatteförvaltningens och kronofogdemyndig-
heternas verksamhet med stöd av ett förstärkt kansli under ledning av en
kanslichef. Tyngdpunkten av verksledningens arbetsuppgifter förutsätts
bli att biträda regering och riksdag i frågor som hänger samman med
uttag av skatter och allmänna avgifter samt att översiktligt planera,
samordna och leda skatteförvaltningens och kronofogdemyndigheternas
omställning till krigsförhållanden och senare återgång till fredsför-
hållanden.

Under verksledningen skall finnas fem avdelningar, i vilka kvarvarande
uppgifter så långt som möjligt organiseras enligt fredstida mönster.
Avdelningarna är

- uppbörds- och beskattningsavdelningen

- folkbokföringsenheten

- exekutionsavdelningen

- administrativa avdelningen

- RSV DataService.

Arbetsuppgifter som rör taxering, revision och utlandskontrollverksam-
het liksom all processverksamhet upphör under krigsförhållanden.
Folkbokföringen har en central roll även under kriser och krig. Huvud-
parten av den verksamheten vilar dock på skattemyndigheterna varför
endast en resurs för rådgivning, ledning samt samordning av verksam-
heten kommer att finnas hos RSV. På exekutionsavdelningen kommer
verksamheten att ha minskad omfattning. Administrativa avdelningen
skall i huvudsak handlägga uppgifter som annars handläggs av personal-
och ekonomiavdelningarna. Bland administrativa avdelningens krigstida
arbetsuppgifter märks t.ex. personalfunktioner, folkrättsfrågor, arbets-
rättsfrågor och informationsverksamhet. RSV DataServices fredstida
organisation kommer i stort behållas, trots att vissa uppgifter slopas, med

hänsyn till behovet av att datordriften skall kunna upprätthållas i det Prop. 1994/95:171
längsta.

Skattemyndigheterna

Skattemyndigheterna är som tidigare nämnts 24 till antalet. De styrs av
en lekmannastyrelse. Ledningen utövas av en länsskattechef som under
sig har ett sekretariat. Länsskattechefen samt enhets- och kontorscheferna
utgör en ledningsgrupp för myndigheten. Skattemyndigheterna är internt
uppdelade på ett länsskattekontor, en administrativ enhet, en rättsenhet
och lokala skattekontor.

Länsskattekontoret handlägger ärenden som rör länets största foretag
och deras ägare samt skattskyldiga med komplicerade inkomst- eller
förmögenhetsförhållanden.

Den administrativa enheten svarar för intemadministrativa frågor inom
skattemyndigheten i länet.

Rättsenheten är en specialist- och stödenhet för skattemyndigheten i
skattefrågor och frågor som rör processuella spörsmål samt allmänjuridik.
Enheten svarar också för ackordsärenden och gåvobeskattning.

De lokala skattekontoren handlägger beskattnings- och socialav-
giftsärenden för de flesta skattskyldiga i länet, däribland små och
medelstora företag och deras delägare. De lokala skattekontoren svarar
även för folkbokföringen inom sina områden. De lokala skattekontoren
är uppdelade i en eller flera person- och företagssektioner.

Skattemyndigheterna i Stockholms, Gotlands, Kopparbergs och
Jämtlands län har dock en från övriga skattemyndigheter något avvikande
organisation.

Det ankommer på skattemyndigheterna själva att i samverkan med RSV
utforma länsvisa detaljerade krigsorganisationsplaner.

Av krigsuppgiftsförteckningen för skattemyndigheterna framgår att en
hel del arbetsuppgifter faller bort eller får minskad omfattning under krig
medan andra tillkommer. Bland de mer resurskrävande uppgifter som
faller bort eller får minskad omfattning märks kontrollverksamhet,
processföring, fastighetstaxering och vissa administrativa uppgifter.
Personalbehovet uppskattas av RSV till ca 50 procent av den fredstida
bemanningen.

Styrelsen skall inte sammanträda när myndigheten intagit krigsorganisa-
tion. Länsskattechefen skall leda verksamheten i länet med biträde av ett
sekretariat. Verksamheten skall bedrivas på länsskattekontor och
lokalkontor av samma antal som i fredstid. RSV har i sin planering utgått
från att rättsenheten i krigsorganisationen skall sortera direkt under
länsskattekontoret.

Skattemyndigheterna i Stockholms, Gotlands, Kopparbergs och
Jämtlands län skall liksom i fredstid ha en från övriga län avvikande
organisation.

Kronofogdemyndigheterna

Prop. 1994/95:171

Av förordningen (1987:1314) om lokaliseringen av kronofogdemyndig-
heterna framgår att det finns en kronofogdemyndighet i varje län.
Dessutom finns det som tidigare nämnts drygt 100 verksamhetsställen
över hela landet. Från och med den 1 juli 1994 är kronofogdemyndig-
heterna organiserade i åtta samverkansområden. Inom varje område finns
en samordningsmyndighet.

Kronofogdemyndigheterna leds av en styrelse. En länskronodirektör är
myndighetschef. Myndigheterna är vanligen organiserade i en admini-
strativ enhet, en enhet för betalningsföreläggande, en enhet för tillsyn i
konkurs, en försäljningsenhet, en specialindrivningsenhet och en eller
flera fältenheter.

För kronofogdemyndigheterna har RSV upprättat en krigsuppgiftsbe-
skrivning där det framgår vilka uppgifter som skall läggas ned under
krigsförhållanden och i vilken omfattning övrig verksamhet skall
bedrivas. Sammanfattningsvis kan sägas att huvuddelen av kronofog-
demyndigheternas verksamhet inte skall upprätthållas under krig. Om
indrivningsåtgärder över huvud taget är möjliga bör de företas endast mot
gäldenärer med höga bearbetningsbara skulder, och mot gäldenärer som
det av annan särskild anledning finns skäl att vidta indrivningsåtgärder
mot. Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot dessa
ställningstaganden. Även regeringen delar RSV:s bedömning därvidlag.
Indrivningsåtgärder bör förutom vid grov ekonomisk brottslighet framför
allt komma i fråga om gäldenärer på ett eller annat sätt försöker undandra
större belopp från sina borgenärer och det är fara i dröjsmål.

Som RSV påpekat kan inte heller uteslutas att även andra frågor än
rena indrivningsfrågor kan komma att aktualiseras hos kronofogdemyn-
digheterna, t.ex. handräckningsärenden och viktiga frågor angående
summarisk process. Arbetsuppgifter som sammanhänger med ackord,
likvidation, konkurs och avhysningar kommer att bedrivas i starkt
minskad omfattning. Även i sådana fall planeras handläggning ske av
endast prioriterade uppgifter.

Verksamhetsindragningama för kronofogdemyndigheterna innebär att
betydande personalindragningar kan ske och att verksamheten kan
koncentreras till en eller två avdelningar i residensstäderna (dock
Eskilstuna i Södermanlands län och Skövde i Skaraborgs län).

För att uppnå fördelar från bl.a. administrativ synpunkt och i be-
vakningshänseende har RSV planerat att samlokalisera de krigsorganisera-
de kronofogdemyndigheterna med skattemyndigheter. Länsstyrelsen i
Dalarna och Kronofogdemyndigheten i Kopparbergs län har motsatt sig
en samlokalisering av skattemyndighet och kronofogdemyndighet i
krigsorganisationen. Mot samlokalisering talar att det kan försvåra för
allmänheten att särskilja myndigheterna och deras uppgifter. Enligt vår
uppfattning finns det emellertid starka skäl som talar för en samlokalise-
ring i krigsorganisationen. Ett av dessa är att verksamheterna hos
myndigheterna förväntas minska i sådan omfattning att det som blir kvar
av oiganisatoriska skäl vinner på samlokalisering. Till de organisatoriska

fördelama hör även att en samlokalisering kan underlätta informationsut- Prop. 1994/95:171
bytet mellan myndigheterna t.ex. vad gäller uppgifter från skattemyndig-
hetens regionala samverkan med länsstyrelsen under höjd beredskap.

Andra skäl som talar för samlokalisering är att resurser för bevakning
och elförsörjning samt tele- och dataförbindelser kan koncentreras.
Regeringen ansluter sig därför till RSV:s uppfattning att samlokalisering
bör ske under ett krigsskede.

5.4 ADB-frågor m.m.

Skatteförvaltningens ADB-system

Flera remissinstanser uttrycker farhågor angåentje sårbarheten hos
skatteförvaltningens ADB-system. Rikspolisstyrelsen påpekar att polisvä-
sendets operativa verksamhet till stor del bygger på ett väl fungerande
datasystem hos RSV. Styrelsen uppger dock att de olägenheter i form av
ett bortfall av datorförbindelsema med RSV som en eventuell väpnad
konflikt kan tänkas medföra bedöms som överkomliga. ÖCB anför att det
är viktigt att redan i fred bygga upp maskinellt robusta ADB-system med
fortifikatoriskt skydd och att decentralisera ADB-verksamheten till
regional och lokal nivå. ÖCB uppger att system som uteslutande bygger
på centrala lösningar gör hela datasystemmiljön mycket sårbar. ÖCB
noterar med tillfredsställelse att RSV föreslår att systemstrukturerna
utvecklas mot öppna system vilket skulle öka säkerhetsnivån. Stats-
kontoret anser att RSV:s ADB-säkerhet är otillfredställande. Stats-
tjänstemannaförbundet, Länsstyrelsen i Dalarna och Kronofogdemyndig-
heten i Kopparbergs län framför liknande synpunkter och förordar ett
decentraliserat system. Lantmäteriverket anser att kraven på driftsäkerhet
bör stämmas av mellan RSV och de myndigheter som RSV:s ADB-
system samverkar med.

Skatteförvaltningens ADB-system kan i stort sägas följa den organisato-
riska strukturen hos förvaltningen genom att datorerna samverkar på
central, regional och lokal nivå. Samtliga skattemyndigheter och
lokalkontor är anslutna till skatteförvaltningens datanät.

ADB-systemet utgår från en centraldator hos RSV DataService som
innehåller system för bl.a. uttag av inkomstskatt och mervärdesskatt. Hos
de fem regionala organisationerna har RSV DataService datorer för
folkbokföring samt fastighetstaxering. Systemet för punktskatter finns i
Ludvika. För datorstödet på de olika lokalkontoren används persondatorer
hopkopplade i lokala nätverk. Skatteförvaltningens datanät hanterar
kommunikation mellan arbetsplatsutrustningen och de olika värddatorerna
samt även kommunikation mellan de i systemen ingående värddatorerna.
I persondatorerna körs terminalemuleringar mot de olika värddatormiljö-
ema (jfr RSV Rapport 1993:8 s. 87).

Antalet terminaltransaktioner mot det centrala skatteregistret uppgick
1993 till nästan 190 miljoner, vilket vid högbelastning innebär omkring
1 miljon transaktioner dagligen. Antalet transaktioner mot centrala

skatteregistret har nästan tredubblats under perioden 1989-1993. ADB-
beroendet kommer av allt att döma att fortsätta att öka. Genom lagstift-
ning som trädde i kraft den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:224, bet.
1993/94:SkU42, SFS 1994:764) har skattemyndigheterna t.ex. fått
möjlighet att fr.o.m. 1995 års taxering fatta vissa beslut av masskaraktär
genom ADB. Riksdagen har också nyligen beslutat regler som gör det
möjligt att ersätta den pappersbaserade ärendehanteringen med elektronis-
ka dokument och elektroniska akter (jfr prop. 1994/95:93, bet.
1994/95 :SkU 15, SFS 1994:1905 m.fl.). Det övergripande syftet bakom
datoriseringen är att öka effektiviteten i ärendehanteringen. För att
effektiviteten skall kunna upprätthållas under kriser och krig krävs en hög
tillförlitlighet i ADB-systemen redan i fredstid. Ett mått på tillförlitlig-
heten i fredstid är tillgängligheten för terminaltransaktioner i centralda-
torn vilken för 1993 var 99,69 procent.

RSV har bl.a. i verkets handlingsplan för ADB-utvecklingen inom
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet (RSV Rapport 1991:7) angett
att ett ökat leverantörsoberoende avseende såväl mjukvara som hårdvara
eftersträvas genom införande av s.k. öppna system. Detta möjliggör att
programvara kan flyttas mellan olika typer av hårdvara och att flexibilite-
ten och därmed även ADB-säkerheten ökar betydligt.

I ÖCB:s programplan för det civila försvaret 1994/95-1998/99
redovisas funktionens förmåga vad gäller ADB-systemen enligt följande.
Som önskvärd förmåga anges bl.a. att reservdrift skall finnas till
stordatorn. Reservdrift skall även finnas för vitala funktioner i folkbok-
föringssystemet. Som bedömd förmåga den 30 juni 1994 anges:
Reservdrift på stordator är planlagd till annan anläggning. En första test
är genomförd med godkänt resultat. Datorkapacitet och förmåga till
omkoppling av nätet utgör gränssättande faktorer. En utredning om
tekniska möjligheter att med kort varsel genomföra förändringar av
skatter har genomförts. Planläggning av reservdriftsrutiner för folkbok-
föringssystemet har inletts och införande bedöms påbörjas före den 30
juni 1994. Målet är att övergång till reservdrift för hela systemet skall
kunna ske inom några dygn. Under programplaneperioden kommer ett
fortsatt arbete att pågå för att ta bort de gränssättande faktorer som gäller
reservdrift på stordatorn. Arbetet att finna tekniska möjligheter att med
kort varsel genomföra förändringar av skatter kommer att fortsätta.
Reservdriftsrutiner för folkbokföringssystemet kommer att bölja
tillämpas.

Av programplanen för det civila försvaret 1995/96-1999/00 framgår att
det inom funktionen pågår en utredning i syfte att fastställa det optimala
antalet ADB-driftställen. Utredningen innefattar även frågor kring skydd
och driftsäkerhet samt anläggningarnas uthållighet under t.ex. ett
krigsskede. ÖCB anser att det är önskvärt att koncentrera datordriften till
ett fåtal driftställen. Härigenom kan uthålligheten ökas bl.a. genom ett
bra fortifikatoriskt skydd, möjlighet att förse driftställena med reservkraft
och dubblering av andra stödfunktioner. Reservdelar till ADB-driften
skall säkerställas bl.a. genom ett minskat beroende av utländska
leverantörer. Funktionen har förberett återstart av datorsystemen på

2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 171

Prop. 1994/95:171

alternativa driftställen. För vissa system är överflyttningen planerad och Prop. 1994/95:171
övad med gott resultat. För andra pågår färdigställande av katastrofplaner
och förberedelser för drift på alternativa driftställen. Av rapporten
framgår att funktionens ADB-beroende är en gränssättande faktor då det
gäller att fullgöra funktionens uppgifter inom totalförsvaret.

I den i den senast nämnda programplanen angivna utredningen har RSV
kommit fram till att ADB-verksamheten för folkbokförings- och
fastighetstaxeringssystemen skall följa RSV Dataservices regionala
uppbyggnad och koncentreras till fem driftsställen. ADB-strukturen för
dessa system har också ändrats i enlighet med detta.

Regeringen delar uppfattningen att skatteförvaltningens ADB-system
utgör en gränssättande faktor och att det är mycket viktigt att åtgärder
vidtas för att säkra ADB-systemet under kriser och krig. Enligt vår
uppfattning måste det krigstida ADB-systemet vila på fredstida system.
Det är därför viktigt att det fredstida ADB-stödet är robust och uthålligt
och att det är tillräckligt flexibelt för att snabbt kunna anpassas till
extraordinära förhållanden.

Det är som vissa remissinstanser påpekat så att ett centraliserat ADB-
system i sig kan utgöra en större risk för t.ex. sabotagehandlingar än ett
decentraliserat system. En annan svag punkt för system som är uppbygg-
da kring centrala funktioner är att kommunikationen med användarna på
lokal/regional nivå måste fungera. Ett centralt system kan dock t.ex. vad
gäller möjligheterna till fortifikatoriskt skydd, reservdrift, möjlighet till
dubblering av vissa stödfunktioner m.m. ha fördelar. Från administrativ
synpunkt kan ett centralt ADB-system också innebära kompetensfördelar.
I sammanhanget bör även påpekas att gränsdragningen mellan centrala
och lokala/regionala system inte alltid är lätt att göra då även lokala/-
regionala system måste samverka för att riksgemensamma register skall
kunna föras.

Den nuvarande ordningen med ett stort beroende av centrala funktioner
har historiska skäl och det har först under senare tid blivit tekniskt och
ekonomiskt möjligt med decentraliserade system som bygger på kraftfulla
datorer på lokal/regional nivå. Denna utveckling har under senare år
inneburit att allt fler gått ifrån lösningar med centraldatorer till mer
decentraliserade system. Ett exempel på detta utgör kronofogdemyndig-
heternas nya ADB-stöd INDEX. Det nuvarande systemet (REX) bygger
på en centraldator i Stockholm. I och med INDEX, som beräknas vara
fullt utbyggt 1997, byts centraldatorn ut mot ett system med en databas
i varje län (se RSV Rapport 1994:2). Även skatteförvaltningens system
bygger som tidigare nämnts på omfattande datorkraft på lokal och
regional nivå och det är främst på dessa nivåer som den senare ut-
vecklingen skett. Det finns dock som inledningsvis nämnts fortfarande ett
stort beroende av centrala funktioner.

Att planera för att under krigstid skapa lokala datormiljöer som
fungerar helt självständigt framstår mot bakgrund av den fredstida
uppbyggnaden av skatteförvaltningens ADB-system och de såväl tekniska
som personella problem detta skulle medföra, för närvarande inte som
rimligt. Det finns inte heller skäl att i detta sammanhang föreslå mer

genomgripande förändringar i den fredstida uppbyggnaden av skatteför- Prop. 1994/95:171
valtningens ADB-stöd. Detta gäller inte minst mot bakgrund av ADB-
systemets höga tillförlitlighet i fredstid samt den planläggning som skett
och pågår för att stärka uthålligheten och minska sårbarheten under kriser
och krig och de kostnader som en omläggning skulle medföra.

Enligt vår uppfattning är det emellertid viktigt att såväl driftsäkerhet
som sårbarhetsaspekter beaktas i samband med den fortsatta utvecklingen
av skatteförvaltningens ADB-system. Regeringen vill i detta sammanhang
understryka att det mot bakgrund av skatteförvaltningens stora ADB-
beroende är angeläget att flexibiliteten i systemen hålls så hög som
möjligt samtidigt som sårbarheten minimeras. I ett längre perspektiv kan
givetvis även frågan om mer självständigt fungerande lokala/regionala
databaser komma att aktualiseras.

Regeringen står emellertid för närvarande bakom den övergripande
inriktning som ÖCB och RSV har för att säkerställa datordriften. Vår
bedömning är att en övergång till s.k. öppna system kombinerat med de
övriga förberedelser som gjorts bl.a. för alternativa driftställen i betydlig
grad har stärkt och, i den mån arbete återstår, kommer att stärka ADB-
säkerheten.

Manuella rutiner

Riksrevisionsverket (RRV) anser att skatteförvaltningen trots ADB-
beroendet borde ha förmåga att upprätthålla den grundläggande funktio-
nen i skattesystemet så länge betalningssystemet i landet fungerar. RRV
anser inte att det klart framgår om det finns eller är möjligt att utforma
de manuella rutiner som kan krävas i ett yttersta läge. Även Kronofog-
demyndigheten i Kopparbergs län anser att manuella rutiner borde arbetas
fram.

I regeringens uppdrag till RSV 1988 anges att RSV i det fortsatta
planläggningsarbetet bör öka möjligheten att upprätthålla datorstödet men
att planeringen emellertid också bör innefatta att ett till stora delar
manuellt förfarande måste tillgripas.

Utredningen om översyn av lagstiftningen för det finansiella området
under krigsförhållanden (Dir 1993:55) utreder för närvarande bl.a. hur
betalningsförmedlingen för viktigare betalningar skall gå till i ett datorlöst
tillstånd.

Regeringen anser att planeringen fortfarande bör utgå från att de
grundläggande funktionerna i beskattningssystemet skall kunna fungera
även i ett datorlöst tillstånd även om ambitionsnivåerna då får sättas
betydligt lägre än i fredstid. Målsättningen bör som RRV påpekar vara
att de grundläggande funktionerna i beskattningssystemet skall fungera så
länge som betalningssystemet fungerar, eftersom en kollaps i skattesyste-
met skulle kunna innebära en alltför stor påfrestning på betalnings-
systemet.

Planeringen för ett manuellt förfarande är inte minst viktig mot
bakgrund av den sårbarhet som finns generellt i el- och telenätet. Även

om skatteförvaltningens datorsystem blir mer robust genom en övergång Prop. 1994/95:171
till öppna system och genom möjligheten till reservdrift måste vid
bedömningen av sårbarheten i ADB-hanteringen även beaktas att
företagens uppgiftslämnande till skatteförvaltningen i fredstid i hög grad
bygger på datorkraft. Regeringen anser därför att sådana manuella rutiner
som remissinstanserna efterlyst bör arbetas fram och förberedas av RSV
för att finnas till hands som en sista åtgärd under allvarliga krissituatio-
ner. Detta ligger också i linje med vad ÖCB har angett i sin programplan
för det civila försvaret 1995/96-1999/00, nämligen att för vissa verksam-
hetsområden inom funktionen skall begränsade manuella rutiner
förberedas.

6 Fullmaktslagstiftningen

6.1 Allmänt

Regeringens förslag: Nuvarande fullmaktslagstiftning på beskatt-
ningsområdet, som återfinns i lagen om taxeringsväsendet under
krigsförhållanden m.m., skall ersättas av en ny lag om beskattning,
förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

Den nya lagen skall tillämpas vid beskattning, förtullning, folkbok-
föring och förande av vissa register under krig, vid krigsfara eller
vid sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det
är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig
eller krigsfara.

Lagen reglerar regeringens befogenheter att meddela föreskrifter
som annars skall meddelas genom lag.

En föreskrift av regeringen skall få begränsas till vissa grupper av
personer, varor eller företeelser eller vissa delar av landet.

Om regeringen meddelat föreskrifter utan att Sverige befinner sig
i krig skall dessa inom viss tid underställas riksdagen.

RSV:s förslag: RSV:s förslag överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag. RSV har dock inte föreslagit att tullar skall omfattas
av fullmaktslagen.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslagen.

Skälen för regeringens förslag:

Gällande regler

Regleringen av beskattningsförfarandet m.m. under kriser och krig
återfinns i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under krigsför-

hållanden m.m., nedan benämnd 1957 års lag, och kungörelsen Prop. 1994/95:171
(1958:388) med vissa bestämmelser rörande taxering, uppbörd och
folkbokföring under krigsförhållanden.

Lagen innebär i huvudsak att regeringen eller myndighet som regering-
en bestämmer vid krig eller krigsfara får meddela föreskrifter om
beskattningsförfarandet som avviker från de vanliga fredstida reglerna.
Regeringen får bl.a. förordna att taxering inte skall verkställas eller
verkställas i annan ordning än enligt taxeringslagen (1990:324). Har
sådant förordnande meddelats förutsätts att riksdagen i efterhand beslutar
om ordningen för taxeringen under krigsperioden. Ett sådant förslag skall
läggas fram senast vid den riksdagssession som böljar närmast efter det
att förordnandet upphört att gälla (1 §). I lagen anges vidare att regering-
en får förordna att i stället för vad som stadgas i uppbördslagen
(1953:272) och folkbokföringslagen (1991:481) skall gälla vad regeringen
föreskriver (3 §). Lagen innehåller motsvarande bestämmelser om
avvikelser från bestämmelser i andra författningar om tull, skatt, accis
eller annan allmän avgift (4 och 5 §§). Lagen innefattar inte något
bemyndigande för regeringen att besluta om uttagande av nya eller högre
skatter utan innebär endast en rätt att "vidtaga sådana av praktiska skäl
betingade åtgärder som erfordras för taxerings- och uppbördsverksam-
hetens bedrivande" (prop. 1957:176 s. 42). På tullområdet ansågs dock
förhållandena så speciella att det bedömdes nödvändigt att lagstiftningen
medgav en rätt att besluta om tullfrihet (jfr 4 § i 1957 års lag).

Som tidigare nämnts överensstämmer delar av den nuvarande fullmakts-
lagstiftningen inte med regeringsformens regler om delegation. Till detta
kommer att beskattningssystemet har ändrats i sådan omfattning att
författningarna inte längre kan sägas fylla sina syften. Regeringen
föreslår därför att den nu gällande lagstiftningen upphävs och ersätts med
en ny lag om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller
krigsfara m.m. Regeringen avser att senare besluta om nödvändiga
förordningsändringar.

Utgångspunkter för den nya lagstiftningen

Som inledningsvis nämndes är den nuvarande fullmaktslagstiftningen
föråldrad och bör moderniseras. Även om principerna bakom den tidigare
lagstiftningen i hög grad alltjämt har bärighet är ändringsbehoven både
språkligt, innehållsmässigt och redaktionellt av sådan omfattning att det
är påkallat med en helt ny lagstiftning.

Den lagstiftning vi föreslår har en i förhållande till 1957 års lag och
RSV:s förslag avvikande utformning. En av utgångspunkterna för den
nya lagstiftningen är att bestämmelserna skall utformas på ett generellt
och likartat sätt. Både 1957 års lag och RSV:s förslag har disponerats på
så sätt att det i de enskilda paragraferna angetts vilka lagar som omfattas
av bestämmelsen och vilka befogenheter bestämmelsen ger i fråga om de
angivna lagarna. Bestämmelserna kompletteras sedan med en generell
fullmakt för skatteområdet (jfr 5 § 1957 års lag och 9 § i RSV:s förslag).

1 såväl 1957 års lag som RSV:s förslag anges därför - förutom vad gäller Prop. 1994/95:171
den generella fullmakten - tämligen detaljerat vilka befogenheter som

åsyftas beträffande de enskilda skatteförfettningama. Regeringen anser att
en lämpligare utformning är att ange att lagen generellt tillämpas vid
beskattning, förtullning och folkbokföring. De avgifter som omfattas av
lagen och som inte är att hänföra till tullar, anges genom uppräkning (se

2 §). De åtgärder som kan komma i fråga har också utformats på ett mer
generellt sätt. På så sätt undviks en stel detaljreglering som fortlöpande
behöver anpassas till ändringar i den lagstiftning som omfattas av
fullmaktslagen.

Regeringen föreslår, i likhet med vad som huvudsakligen gäller enligt
nuvarande regler, att fullmaktslagstiftningen endast skall ta sikte på
förfaranderegler. Avgränsningen mellan förfaranderegler och materiella
regler kan vara svår att göra. Utgångspunkten bör dock vara att beslut
om ändring av de materiella reglerna för t.ex. skatteuttaget och beslut om
ändring av själva skattesatserna bör ankomma på riksdagen - eller på
organ som övertar riksdagens funktioner vid kriser och krig - att fatta.
Regeringsformen (RF) medger en stor flexibilitet vad gäller möjligheten
att under kriser och krig fatta beslut om nya eller ändrade skatter och
avgifter. Om förhållandena kräver det skall en inom riksdagen utsedd
särskild krigsdelegation träda i riksdagens ställe (13 kap. 2 § RF). Är
riket i krig och kan till följd därav varken riksdagen eller krigsdelegatio-
nen fullgöra sina uppgifter, skall regeringen handha dessa i den mån den
finner det behövligt för att skydda riket och slutföra kriget (13 kap. 5 §
RF).

Möjligheter att under kriser och krig förordna om avvikelser från
fredstida regler genom fullmaktslagstiftningen bör i enlighet med vad som
gäller för närvarande finnas också på tullområdet (jfr 4 och 5 §§ 1957 års
lag).

I samband med det svenska medlemskapet i EU har den tidigare
svenska tullagstiftningen i stora delar upphävts och ersatts av bestämmel-
ser i form av gemenskapsförordningar som blivit direkt gällande svensk
rätt. På tullområdet innehåller den nationella lagstiftningen numera endast
utfyllande bestämmelser till EU-bestämmelsema. Även om beslutanderät-
ten på tullområdet sålunda överlåtits på EU är grunden för samarbetet
strikt mellanstatligt. Medlemsländerna har härvid inte gett upp sina
anspråk på att utgöra i folkrättslig mening suveräna stater (se prop.
1994/95:19, del 1 s. 33-34). Ett medlemskap i EU kan därför på
folkrättslig grund inte utgöra hinder för att under krig och likartade
förhållanden meddela föreskrifter av de slag och med de begränsningar
fullmaktslagen ger på tullområdet (jfr avsnitt 6.2).

Även om det i tullens verksamhet under kriser och krig kan tänkas
uppkomma en del specifika problem är problemställningarna vad gäller
förfarandereglema i samband med festställande av skatter och avgifter
likartade. Detta beror bl.a. på att de skatter och avgifter som hanteras av
tullen - i den mån de inte är desamma - har stora likheter med skatteför-
valtningens materia. Tullen svarar i fredstid t.ex. för en del av mervär-
desbeskattningen. De föreslagna befogenheterna har också en allmän och

generell utformning. Vi föreslår därför att även förfarandereglema i Prop. 1994/95:171
samband med fastställande och uppbörd av tullar och de skatter och
avgifter som fastställs i samma ordning som gäller för tullar skall
omfattas av den nya fullmaktslagen.

14 § 1957 års lag finns en möjlighet för regeringen att besluta bl.a. om
tullfrihet för importerade varor. Regeln motiverades bl.a. av sårbar-
hetsskäl då man ville undvika en anhopning av gods framför allt i
importhamnarna. En sådan anhopning skulle även medföra att varorna
inte snabbt nog skulle nå sin adressat och även medföra problem för
tullen vad gäller handhavandet av varorna (jfr prop. 1957:176 s. 43-45).
Mot bakgrund av de rutiner som numera används vid förtullningen har
de skäl som legat till grund för bestämmelserna i 4 § 1957 års lag fallit
bort. Enligt vår uppfattning finns det därför inte skäl att ha speciella
regler om tullfrihet i fullmaktslagstiftningen. I den mån sådana åtgärder
blir aktuella bör, i likhet med vad som gäller på skatte- och avgiftsom-
rådet i övrigt, beslut från riksdagen eller beslut från organ som satts i
riksdagens ställe kunna avvaktas.

Det huvudsakliga området för den föreslagna fullmaktslagstiftningen
begränsas därför till regler om förfarande vid fastställande och betalning
m.m. av skatter, tullar och avgifter. Någon uppräkning av de skatte- och
tullförfattningar som omfattas av lagen föreslås inte. Däremot räknas de
avgifter upp som omfattas av fullmaktslagstiftningen genom en hänvisning
till de författningar som reglerar avgifterna i fråga. Anledningen till att
skatteförfattningama inte räknas upp är att fullmaktslagen skall omfatta
samtliga utskylder som benämns skatter i de författningar som reglerar
skatten i fråga om den inte är att betrakta som tull. Med tull avses de
tullar, andra skatter och avgifter som uppbärs i den ordning som
föreskrivs i gemenskapsförordningama och tullagen (1994:1550, jfr 1 §
tullagen). På avgiftsområdet i övrigt är däremot lagen inte lika heltäckan-
de. För tillämplighet krävs att avgiften omnämns i 2 §. Lagens til-
lämpningsområde behandlas ytterligare i författningskommentaren (jfr
avsnitt 8). Sammanfattningsvis kan dock sägas att de avgifter som
omfattas av lagstiftningen är sådana som administreras av skatteförvalt-
ningen eller, om de omfattas av begreppet "tull" av Tullverket.

Andra lagar som faller inom den föreslagna fullmaktslagstiftningen är
folkbokföringslagen och vissa registerlagar nämligen skatteregisterlagen
(1980:343), utsökningsregisterlagen (1986:617), lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister och tullregisterlagen (1990:137). Anledningen till
att registerlagarna bör omfattas av lagstiftningen är att krig eller krigsfara
kan medföra speciella problem just vad gäller möjligheten att föra ADB-
register.

Som tidigare påpekats kommer ett krig att innebära att skatte- och
kronofogdemyndigheterna får minskade resurser för att utföra sina
uppgifter. Detta i kombination med de svårigheter som ett krig i sig kan
tänkas medföra för verksamheten innebär att ambitionsnivåerna i många
fall kommer att behöva sänkas och att de viktigaste uppgifterna kommer
att behöva prioriteras på bekostnad av annat.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att planeringen styrs genom att Prop. 1994/95:171
öveigripande mål för verksamheten anges (angående de öveigripande
målen för skatte-, uppbörds- och folkbokföringssystemen, se avsnitt 4).
De prioriteringar som sedan görs bör ske utifrån de mål som ställts upp.
RSV har som ett led i planeringen av prioriteringsordningen gjort upp en
detaljerad krigsuppgiftsförteckning för skattemyndigheterna och en
motsvarande krigsuppgiftsbeskrivning för kronofogdemyndigheterna.

Även om gränsen mellan vad som kan sägas vara rena prioriterings-
frågor och frågor som inte är det ofta är svår att dra, anser vi att rena
prioriteringsfrågor av myndigheters verksamhet av flera skäl inte lämpar
sig för fullmaktslagstiftningen. Utgångspunkten för fullmaktslagstiftningen
bör i stället vara att skapa nödvändig flexibilitet för att de övergripande
målen för verksamheten under kriser och krig skall kunna uppnås. Vi
föreslår därför inte regler motsvarande de som RSV har föreslagit vad
gäller att regeringen skall få förordna om begränsningar av kronofog-
demyndighetens åligganden enligt bl.a. utsökningsbalken.

Fullmaktsregleringen föreslås, i likhet med vad som gäller för
närvarande och i enlighet med vad som gäller för fullmaktslagstiftning på
andra områden, träda i omedelbar tillämpning vid krig. Även fortsätt-
ningsvis föreslås att fullmaktslagstiftningen också skall få sättas i
tillämpning genom föreskrift av regeringen, vid sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser
eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.

Föreskrifter som regeringen meddelar när Sverige inte är i krig bör, i
likhet med vad som gäller enligt 1957 års lag, underställas riksdagen
inom en månad från utfärdandet. Föreskriften upphör att gälla, om den
inte underställs riksdagen i rätt tid eller om riksdagen inte godkänner den
inom två månader från det att den underställdes.

När fullmaktsregleringen tillämpas bör - även det i likhet med vad som
gäller i dag - inte föreskrifter som meddelats i lag eller annan författning
meddelade föreskrifter gälla om de strider mot bestämmelserna i
fullmaktslagen eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av denna.

I enlighet med vad Lagrådet anfört anges i fullmaktslagen uttryckligen
att en föreskrift av regeringen skall få begränsas till vissa grupper av
personer, varor eller företeelser eller vissa delar av landet.

I 2 § andra stycket 1957 års lag anges att senast vid den riksdags-
session, som böljar näst efter det att förordnande om ändring i taxerings-
förfarandet skett, skall för riksdagen läggas fram förslag rörande
taxeringen för den tid under vilken förordnandet gällt. Vi anser att
bestämmelsen är onödig och i vissa situationer olämplig. Enligt vår
bedömning är det viktigt att flexibiliteten även vad gäller tidsaspekten är
god. Om regeringen med stöd av fullmaktslagstiftningen meddelat
föreskrifter om att taxeringen skall ske på ett sätt som avviker från
taxeringslagen bör detta inte automatiskt medföra att riksdagen i
efterhand genom lag skall kunna ange vilka regler som gällt för
taxeringen. Om det däremot varit nödvändigt att t.ex. för näringsidkare
besluta om en tillfällig taxering är det lämpligt att riksdagen beslutar om
hur den slutliga taxeringen skall gå till. Detta behöver dock inte regleras

i fullmaktslagstiftningen. Enligt vår bedömning medför inte heller ett Prop. 1994/95:171
borttagande av bestämmelserna i 2 § andra stycket i 1957 års lag att
riksdagens möjligheter försämras att besluta om vad som skall gälla om
taxeringen uppskjutits.

Enligt 10 § förordningen till 1957 års lagstiftning skall vad i taxerings-
förordningen stadgas om tid för anförande av besvär angående taxering
inte gälla. RSV har i förslaget till ny förordning föreslagit en motsvaran-
de bestämmelse som även skall omfatta omprövningsförfarandet.
Bestämmelser om överklagande och omprövning av beslut återfinns
numera uteslutande i lag. Regeringen anser därför att en bestämmelse
med det innehåll RSV föreslagit skall införas i den nya fullmaktslagen.
Bestämmelsen bör ges en generell utformning för att den skall täcka in
samtliga de lagar som fullmaktslagen omfattar.

6.2 Skatter, tullar och avgifter

Regeringens förslag: Regeringen skall få föreskriva att beslut i
fråga om skatt, tull eller avgift tills vidare inte skall fattas eller skall
fattas vid annan tidpunkt, på annat sätt eller för annan period än som
annars föreskrivs. En föreskrift får innefatta att deklarations- eller
annan uppgiftsskyldighet tills vidare inte skall fullgöras eller
fullgöras vid annan tid, på annat sätt eller för annan period än som
annars föreskrivs. En föreskrift kan även avse att skatt, tull eller
avgift skall betalas eller återbetalas vid annan tidpunkt, på annat sätt
eller för annan period än som annars föreskrivs.

Regeringen skall få föreskriva att beslut om skatt, tull eller avgift
får fattas av någon annan myndighet än som anges i de fredstida
bestämmelserna.

RSV:s förslag: RSV:s förslag överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag förutom att RSV som tidigare nämnts (se avsnitt 6.1)
inte lagt några förslag om tullar.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft
något att erinra mot förslagen.

Skälen för regeringens förslag: Förslagen motsvarar i huvudsak
reglerna i 1957 års lag. Vissa preciseringar och modifieringar som t.ex.
att den överflyttning av bestämmelser om uppgiftsskyldighet som 1990
skett från taxeringslagen till lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter beaktas genom de föreslagna reglerna.

De föreslagna reglerna medger att regeringen vidtar en rad skiftande
åtgärder på skatteområdet. I det följande skall några av de åtgärder som
framför allt kan komma i fråga behandlas närmare.

Inkomsttaxering

Prop. 1994/95:171

Under mer allvarliga kriser och i krig kan det vara nödvändigt att snabbt
kunna besluta att taxering enligt taxeringslagen inte skall verkställas eller
att den skall verkställas på annat sätt än som anges i taxeringslagen. Det
kan även finnas anledning att taxera endast vissa skattskyldiga t.ex.
företag. En sådan möjlighet fmns även enligt 2 § 1957 års lag (jfr prop.
1957:176 s. 41).

På motsvarande sätt bör regeringen kunna få besluta att uppgiftsskyl-
dighet inte skall fullgöras eller fullgöras på annat sätt eller för annan
period än som anges där. Den uppgiftsskyldighet som regleras gäller i
huvudsak uppgifter till ledning för egen taxering i form av självdeklara-
tion och uppgifter för kontroll av annans taxering i form av kontrollupp-
gifter.

Kontrolluppgiftsskyldigheten är mycket omfattande och medför
betydande arbetsuppgifter för såväl uppgiftslämnaren som skatteförvalt-
ningen. Kontrolluppgifter lämnas i stor omfattning elektroniskt i form av
ADB-upptagningar. Företagen lämnar även standardiserade räkenskapsut-
drag (SRU) elektroniskt.

Ett rimligt antagande är att företagens möjligheter att lämna uppgifter
under kriser och krig kan komma att i hög grad försämras. Även
skattemyndigheternas förmåga att ta emot och bearbeta uppgifter kommer
att försämras. Detta gäller inte minst mot bakgrund av de störningar som
kan uppkomma i överföringen av uppgifter på elektronisk väg och
befarade datastömingar samt de personalminskningar som kan bli
nödvändiga. Det kan av dessa skäl bli nödvändigt att genomföra kraftiga
förenklingar i uppgiftsskyldigheten. Regeringen bör därför ha möjlighet
att föreskriva att kontrolluppgiftsskyldighet och deklarationsskyldighet
inte behöver fullgöras eller fullgöras på annat sätt eller för annan period
än som anges i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Regeringen bör även ha möjlighet att föreskriva att beslut om taxering
skall få fattas av någon annan myndighet än som anges i fredstida regler.
Regeringen bör t.ex. ges möjlighet att föreskriva att skattemyndighet skall
få meddela beslut om t.ex. taxering i fråga om skattskyldig som vistas
inom myndighetens verksamhetsområde utan att vara folkbokförd där.

Fastighetstaxering

I RSV:s rapport anges att allmän och särskild fastighetstaxering enligt
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) är uppgifter som inte bör prioriteras
under kriser och i krig. Regeringen delar den bedömningen och ansluter
sig till förslaget att regeringen skall få förordna att sådan taxering tills
vidare inte skall verkställas. I regeringens befogenheter bör därför även
ingå att få föreskriva att fastighetstaxering skall verkställas vid annan
tidpunkt, på annat sätt eller för annan period än som anges i fastig-
hetstaxeringslagen .

Prop. 1994/95:171

Indirekta skatter

Den indirekta beskattningen har fått allt större betydelse både från
statsfmansiell synpunkt och som ekonomiskt styrmedel. Regler om
förfarandet vid indirekt beskattning återfinns framför allt i mervärdesskat-
telagen (1994:200) och lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter.

Delar av den indirekta beskattningen, framför allt vad gäller skatteslag
och skattesubjekt som rör eller omsätter stora belopp, har som RSV
redogjort för i rapporten en hög prioritet även under krigsförhållanden.
Andra delar av den indirekta beskattningen har betydligt lägre prioritet
och sådan beskattning bör under krigsförhållanden helt kunna slopas.

RSV har i rapporten pekat på att de små och medelstora företagen
utgör 95 procent av samtliga företag men att de endast svarar för 30
procent av inbetalad mervärdesskatt och att en manuell bevakning av
inbetalningarna från de största företagen torde vara genomförbar.
Beträffande mindre och medelstora företag torde endast en stickprovskon-
troll kunna förekomma.

Punktskatterna rör ett förhållandevis litet antal skattskyldiga och är av
den anledningen lätta att administrera. Vissa av dem rör å andra sidan
från statsfmansiell synpunkt mindre betydande belopp, varför de av den
anledningen inte behöver prioriteras.

Regeringen bör därför, i likhet med vad som gäller för närvarande och
som föreslås beträffande inkomsttaxeringen, få föreskriva att beslut om
indirekt beskattning tills vidare inte skall fattas. För de fall där beskatt-
ningsverksamheten kan fortgå under kriser och krig kan även finnas
behov av att vidta starkt förenklande åtgärder. I regeringens befogenheter
bör därför även ingå att få föreskriva att beskattningen skall få ske på
annat sätt än som anges i nämnda lagar.

Uppbörd

Uppbördslagstiftningen behandlar huvudsakligen förfarandet varigenom
skatter och vissa avgifter betalas in. Regler om uppbörd av skatter och
avgifter återfinns förutom i uppbördslagen t.ex. i lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1958:295) om
sjömansskatt, lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen
(1941:416) om arvs- och gåvoskatt samt mervärdesskattelagen.

Uppbörden rör bl.a. frågor om debitering av slutlig skatt och betalning
av preliminär skatt samt fastställande av underlag för egenavgifter.
Uppbörden tillhör ett av de områden som måste prioriteras högt under
kriser och krig för att nödvändiga medel skall flyta in i statskassan.
Eftersom taxeringsverksamheten kommer att ha en betydligt lägre
prioritet under krig och krigsfara kommer uppbörden att få en relativt sett
ökad betydelse. För att flexibiliteten i uppböidsförfarandet skall kunna
upprätthållas under kriser och krig bör regeringen, i likhet med vad som

gäller för närvarande, ha fullmakt att vidta nödvändiga förändringar i de Prop. 1994/95:171
lagar som reglerar detta.

I programplanen för det civila försvaret 1994/95-1998/99 anges som
önskvärd förmåga för uppbördssystemet bl.a. att systemet skall medge att
verksamheten skall kunna upprätthållas i huvudsak i fredstida omfattning.
Systemet skall säkerställa att de förändringar som kan bli nödvändiga i
ett kris- eller krigsskede snabbt skall kunna genomföras.

Även om utgångspunkten som tidigare nämnts är att det fredstida
systemet skall tillämpas så länge som möjligt kan det vara nödvändigt att
i vart fall under krig göra långtgående förenklingar i uppbördssystemet.
Som angetts under avsnitt 5.4 bör det till och med i sista hand finnas en
möjlighet att manuellt utan ADB-stöd ombesörja att uppbörden kan
fortgå.

I 12 § 1 mom. förordningen till 1957 års lag ges bestämmelser om
betalning av preliminär skatt som avviker från fredstida regler.

RSV har föreslagit att verket skall få föreskriva att skattskyldig med
preliminär A-skatt skall betala sådan skatt tills vidare med tillämpning av
den honom senast tillställda skattsedeln på preliminär skatt samt att
preliminär F-skatt för visst år skall utgå med samma belopp som för
närmast föregående inkomstår. RSV har även föreslagit att verket skall
få föreskriva att jämkning av preliminär skatt skall få göras efter
utgången av stadgad tid och att anstånd med inbetalning av debiterad
skatt skall få beviljas tills vidare.

Regeringen ansluter sig till RSV:s uppfattning att de föreslagna
åtgärderna i vissa situationer kan vara nödvändiga och att fullmaktslag-
stiftningen bör ge utrymme för åtgärder av de slag som angetts. Vid
utformningen av bestämmelserna måste dock de begränsningar som ges
i RF om delegation beaktas och beslutsbefogenheterna exklusivt avse
regeringen (se avsnitt 6.6).

7Hlar

I förhållande till övriga skatter och avgifter kompliceras möjligheten till
ändringar i förfarandereglema på tullområdet i viss mån genom Sveriges
medlemskap i EU. För en mer utförlig bild av den rättsliga verkan av ett
EU-medlemskap och regleringen på tullområdet hänvisas till regeringens
propositioner 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
och 1994/95:34 om den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap.
I det följande skall inledningsvis lämnas endast en översiktlig bild av
rättsläget.

Enligt artikel 9 i Romfördraget baseras gemenskapen bl.a. på en
tullunion som omfattar alla varor. Inom EU finns även en gemensam
handelspolitik. Tullunionen och den gemensamma handelspolitiken
innebär att beslut som rör dessa områden i huvudsak fattas av gemenska-
pen. I första hand är rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12
oktober 1992 om inrättande av en tullkodex för gemenskapen (tullkodex-
en) och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993

med föreskrifter för verkställighet av tullkodexen (tillämpningskodexen) Prop. 1994/95:171
styrande för förfarandet vid förtullningen. Bestämmelserna i gemenskaps-
förordningama utgör stommen för tullförfarandet och för beräkning och
uttag av tull. Alla tullbehandlingsformer och viktiga tullprocedurer av
ekonomisk betydelse och påföringen av avgifter samt betalning av
avgifter omfattas av EU:s förordningar. Tullkodexen innehåller dessutom
de övergripande reglerna om överklagande m.m. Genom medlemskapet
har gemenskapsförordningama blivit direkt gällande svensk rätt. Inom
EU finns också bestämmelser på tullområdet i form av direktiv. Detta
gäller främst bestämmelser om skatter. Ett direktiv medför som huvud-
regel inte att en bestämmelse blir gällande nationell rätt utan innebär i
stället en skyldighet för medlemsländerna att ha vissa bestämmelser i den
nationella rätten.

I tullagen (1994:1550) finns nationella regler som kompletterar
tullkodexen och tillämpningskodexen. Tullagen gäller tull som tas ut vid
import eller export av varor från eller till tredje land (område som inte
omfattas av EG:s tullområde) och Tullverkets övervakning och kontroll
av import från och export till sådant land. Vad som sägs i tullagen om
tull gäller även annan skatt samt tull eller avgift som skall tas ut för varor
vid import från tredje land, om inte annat anges eller uttryckligen
framgår av sammanhanget.

Utgångspunkten är således att beslutanderätten i fråga om tullar och
handelspolitik överlåtits på EG och att EG-rätten är direkt tillämplig i
Sverige. Under sådana extraordinära förhållanden som krävs för att
fullmaktslagstiftningen skall träda i tillämpning och med hänsyn till de
övriga begränsningar som ges i lagen är det, enligt vår uppfattning,
möjligt att trots medlemskapet i EU meddela föreskrifter av det slag som
fullmaktslagen anger även på tullområdet (jfr avsnitt 6.1). Grunden för
detta är folkrättsliga principer; de åtgärder som föreslås är nödvändiga
för att tillgodose viktiga nationella skydds- och säkerhetsintressen.
Bedömningen av om från gemenskapsrätten avvikande bestämmelser skall
meddelas kommer att kräva noggranna överväganden som kan innefatta
en rad komplicerade ställningstaganden.

Med hänsyn till det anförda och det starka sakliga samband som
föreligger mellan skatter, tullar och de avgifter som omfattas av förslaget
föreslås som angivits under avsnitt 6.1 att fullmaktslagen även får omfatta
tullar.

Andra skatter och avgifter m.m.

Regeringen bör även beträffande andra skatter och avgifter än som
särskilt nämnts tidigare få meddela föreskrifter av motsvarande slag.
Sådana föreskrifter kan t.ex. bli aktuella enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt, kupongskattelagen (1970:624), fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, fordonsskattelagen (1988:327), lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1991:591) om särskild

inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., lagen (1994:1744) om Prop. 1994/95:171
allmänna egenavgifter och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

6.3 Folkbokföring m.m.

Regeringens förslag: Regeringen skall få meddela andra föreskrifter
om förfarandet vid folkbokföringen än de som annars gäller.

Regeringen skall också få föreskriva att beslut om ändringar i
folkbokföringen tills vidare inte skall fattas.

RSV:s förslag: RSV:s förslag överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft
något att erinra mot förslagen.

Skälen för regeringens förslag: Folkbokföringen är av grundläggande
betydelse för den enskildes rättigheter och skyldigheter under såväl fred
som höjd beredskap. Folkbokföringsuppgiftema är samtidigt viktiga för
verksamheter vid flera beredskapsfunktioner och för myndigheter inom
totalförsvaret. Flera remissinstanser, bl.a. Överstyrelsen för civil
beredskap (ÖCB) har också pekat på betydelsen av en fungerande
folkbokföring även under kriser och krig. Jordbruksverket har anmärkt
att verket är beroende av uppgifter från folkbokföringsregistren för att
kunna införa ransoneringssystem.

I programplanen för det civila försvaret 1994/95-1998/99 anges som
mål att folkbokföringssystemet skall ha hög funktionssäkerhet. Reservdrift
skall finnas för vitala funktioner. Systemet skall medge att vitala delar
inklusive kommunikation fungerar. Reservrutiner skall finnas så att lokala
och manuella aviseringar kan ske i begränsad omfattning. Ett system skall
även finnas för lokal manuell insamling av uppgifter för senare upp-
datering av folkbokföringen (minnesbok).

RSV har i rapporten föreslagit att ändrad bosättning inte skall föranleda
ändringar i folkbokföringen när fullmaktsreglema är satta i tillämpning
om det inte finns särskilda skäl för en sådan ändring.

Fullmaktslagstiftningen bör, i likhet med vad som gäller i övrigt, även
på folkbokföringsområdet begränsas till förfarandereglema. I den mån
situationen påkallar ändringar i de materiella reglerna om folkbokföring
bör det i första hand ankomma på riksdagen, eller på organ som övertagit
riksdagens funktion, att besluta om dessa.

Folkbokföringen tillhör mot bakgrund av dess stora betydelse för
beskattningen, men också för andra funktioner, en av de verksamheter
inom funktionen Skatte- och uppbördsväsende som har högst prioritet
under kriser och krig. Även under kriser och krig är det av stor betydelse
att uppgifterna i folkbokföringsregistren är korrekta. Målsättningen bör
därför liksom för andra verksamheter under kriser och krig - till skillnad
från utgångspunkten i 1957 års lagstiftning - vara att verksamheten skall

fortsätta under fredsmässiga former så länge som möjligt. Enligt vår Prop. 1994/95:171
mening bör utgångspunkten även under kriser och krig vara att folkbok-
föringen skall ske efter de regler som gäller i fredstid. Om ADB-systemet
slås ut bör registreringen i enlighet med den planering som finns ske i
minnesböcker för senare uppdatering av folkbokföringsregistren.

I det följande skall de situationer som åsyftas med de föreslagna
reglerna behandlas närmare.

Regler om folkbokföring återfinns främst i folkbokföringslagen
(1991:481). Lagen innehåller bl.a. regler om när anmälan om flyttning
skall göras och till vem den skall lämnas. Enligt 25 § skall den som
flyttat inom en vecka anmäla flyttningen till en skattemyndighet, en
allmän försäkringskassa eller ett postbefordringsföretag som regeringen
bestämmer. Även den som ändrar postadress utan att flyttning skett skall
göra anmälan på motsvarande sätt om postadressen skall gälla för minst
sex månader. Främst under krig kan förhållandena motivera en ökad
flexibilitet vad gäller sättet och tiden för flyttningsanmälan. Regeringen
bör därför ha möjlighet att meddela föreskrifter som avviker från 25 §
folkbokföringslagen.

I 34 § folkbokföringslagen regleras vilken myndighet som skall fatta
beslut om folkbokföring m.m. och när sådant beslut skall fattas. Enligt
första stycket beslutar skattemyndigheten i ärende enligt lagen efter
anmälan eller ansökan eller annars när det finns skäl till det. Rör ärendet
folkbokföring på fastighet eller i församling beslutar, enligt andra stycket,
skattemyndigheten i det län där fastigheten eller församlingen är belägen.
Tredje stycket anger att personnummer fastställs av den skattemyndighet
som bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen
förordnar. I fjärde stycket anges att i övriga ärenden beslutar skattemyn-
dighet inom vars verksamhetsområde en person är eller senast har varit
folkbokförd eller, i fråga om ärende enligt 1 § andra stycket, den
skattemyndighet som enligt särskilda bestämmelser skall underrättas om
händelsen.

Under framför allt krigsförhållanden går det inte alltid att garantera att
alla skattemyndigheter kan fullgöra sina uppgifter eller att kommunikatio-
nerna med eller mellan myndigheterna går att upprätthålla. Regeringen
bör därför, för att nödvändig flexibilitet skall uppnås, få meddela även
från 34 § folkbokföringslagen avvikande föreskrifter.

Uppgifter om tillfälliga vistelser under en på förhand bestämd tid av
högst sex månader medför, enligt 8 § folkbokföringslagen, inte några
ändringar i en persons folkbokföring. Detsamma gäller, enligt 9 § samma
lag, om en person under en på förhand bestämd tid regelmässigt
tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet än den där hans familj är
bosatt. Utgångspunkten vad gäller flyktingar och personer som evakuerats
bör i regel vara att de skall återvända till hemorten och att vistelsen på
annan plats endast är en tillfällig sådan som inte skall föranleda någon
ändring i folkbokföringen. De fredstida folkbokföringsreglema kan därför
behöva ändras under sådana kriser och krig som kan befaras bli
långvariga. I avvaktan på att riksdagen eller organ som satts i riksdagens
ställe beslutar om sådana materiella ändringar eller, om förhållandena blir

så svåra att det inte är rimligt att fortsätta med registerföringen, bör Prop. 1994/95:171
regeringen genom fullmaktslagen ges möjlighet att föreskriva att beslut
om ändringar i folkbokföringen tills vidare inte skall fattas. En sådan
föreskrift bör i regel kunna begränsas till endast en viss del av landet
eller vissa grupper, t.ex. flyktingar och evakuerade.

Registrering vid tillfälliga flyttningar

ÖCB och Länsstyrelsen i Kopparbergs län vill att ansvaret för registre-
ring vid tillfälliga flyttningar klarläggs.

RSV har i promemorian utgått från att tillfälliga flyttningar av såväl
evakuerade som flyktingar inte skall registreras i folkbokföringen och att
inhemska flyktingar och evakuerade skall ha kvar den folkbokföringsort
som gällde före flyttningen (jfr 18 och 19 §§ i 1958 års förordning). RSV
menar att om det finns behov av någon form av enkel registrering på den
tillfälliga inflyttningsorten bör ansvaret för denna läggas på kommunerna.

I kommunernas ansvar enligt lagen (1964:63) om kommunal beredskap
ligger en skyldighet att bistå den som till följd av t.ex. krigsskada eller
utrymning blivit i behov av särskilt bistånd. Därvid skall särskilt beaktas
behovet av bostad och uppehälle. Lagen upphävs den 1 juli 1995 och
ersätts av lagen (1994:1720) om civilt försvar. Genom de nya reglerna
läggs ett ökat ansvar för det civila försvaret på kommunerna. Be-
folkningsskydd och räddningstjänst blir en kommunal angelägenhet även
under höjd beredskap. Till skillnad från vad som gällt tidigare är
utgångspunkten numera att en så stor del av befolkningen som möjligt
skall stanna kvar på hemorten bl.a. för att totalförsvarsfunktionema skall
kunna upprätthållas (jfr prop. 1994/95:7 s. 81). Detta innebär att
betydelsen och omfattningen av tillfälliga flyttningar kommer att minska
i förhållande till tidigare beräkningar.

Även om folkbokföringsregistrens användbarhet under kriser och krig
skulle öka betydligt om uppgifter om tillfälliga vistelser fanns registrerade
där bör enligt regeringens uppfattning dessa uppgifter inte tas in i
folkbokföringsregistren. Detta gäller inte minst mot bakgrund av att
uppgifter om tillfälliga adresser normalt inte förs in i registret. Regering-
en finner dessutom, mot bakgrund av de svårigheter som ett krig kan
medföra för registrering redan av fredstida folkbokföringsuppgifter och
de prioriteringar som måste göras hos skatteförvaltningen under
krigsförhållanden, att det inte är realistiskt att räkna med att utöka
ambitionerna under krigstid till att omfatta även registrering av uppgifter
om tillfälliga adresser i folkbokföringsregistren. Uppgifter om vilka som
vistas inom kommunen på flyktingförläggningar och i evakuerings-
bostäder bör därför föras av kommunerna, som har ansvar för be-
folkningsskyddet. En annan sak är att det av praktiska skäl kan vara av
stor betydelse för skattemyndigheterna att känna till var de skattskyldiga
vistas. Detta gäller inte minst mot bakgrund av att, som Svenska
BanJföreningen påpekat, antalet kontrolluppgifter med adresser som
avviker från folkbokföringsadressen kan förväntas öka under krigsför-

hållanden. Vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av detta bör i Prop. 1994/95:171
första hand övervägas av RSV som funktionsansvarig myndighet.

6.4 Registerfrågor

Regeringens förslag: Regeringen skall få meddela andra föreskrifter
om skatte-, tull-, folkbokförings- och utsökningsregister än de som
annars gäller.

RSV:s förslag: RSV:s förslag överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag förutom att RSV inte lagt några förslag på tullom-
rådet (se avnitt 6.1).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft
något att erinra mot förslagen.

Skälen för regeringens förslag: Som nämnts under avsnitt 5.3 kan ett
krig komma att kraftigt störa skatteförvaltningens möjligheter att
upprätthålla ADB-driften. Det kan därför bli nödvändigt att besluta om
vissa begränsningar i skatteförvaltningens skyldigheter att föra ADB-
register och att lämna uppgifter ur dessa register. De lagar som reglerar
de omnämnda registren är skatteregisterlagen (1980:343), utsöknings-
registerlagen (1986:617) och lagen (1990:1536) om folkbokförings-
register. Tullregistret regleras av tullregisterlagen (1990:137).

RSV har i rapporten föreslagit att regeringen skall ha möjlighet att
föreskriva

att vad i skatteregisterlagen och lagen om folkbokföringsregister
föreskrivs angående registeransvariga myndigheters skyldighet att lämna
uppgifter eller underrättelser till andra myndigheter tills vidare inte skall
gälla eller att sådana uppgifter och underrättelser skall ske på annat sätt
än med hjälp av automatisk databehandling,

att vad i utsökningsregisterlagen föreskrivs angående förande av ett för
hela riket gemensamt utsökningsregister tills vidare inte skall gälla,

att i lagen om folkbokföringsregister föreskrivet lokalt folkbokförings-
register får föras på annat sätt än med hjälp av automatisk databehandling
och att förandet av i samma lag föreskrivet centralt referensregister för
hela landet får anstå tills vidare.

Samtliga åtgärder som RSV föreslagit faller inom ramen för vårt
förslag. Detta uttrycks i vårt förslag som att regeringen skall få meddela
andra föreskrifter om skatte-, folkbokförings- och utsökningsregister än
de som annars gäller.

Bestämmelser om förfarandet vid import och export finns som angetts
under avsnitt 6.2 i tullkodexen, tillämpningskodexen och tullagen
(1994:1550). I sin verksamhet enligt tullagen använder tullmyndigheterna
ett system för automatisk databehandling (tulldatasystemet). Närmare
bestämmelser om det register som ingår i systemet finns i tullregisterla-
gen (1990:137). Även tullregisterlagen bör omfattas av den föreslagna

3 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 171

fullmaktslagen då motsvarande problematik som för de tidigare nämnda Prop. 1994/95:171
registren föreligger även för tullregistret.

I detta sammanhang kan nämnas att Svenska Bankföreningen påpekat
att det måste säkerställas att skatteregistret kan ta emot kontrolluppgifter
om den uppgivna adressen inte stämmer med skaderegistrets adress (jfr
vad som under avsnitt 6.3 sagts om tillfälliga flyttningar). Det ankommer
i första hand på RSV som funktionsansvarig myndighet att överväga om
det finns anledning att vidta åtgärder med anledning av detta. Regeringen
vill dock påpeka vikten av att kontrolluppgiftsskyldigheten kan fullgöras
på ett smidigt sätt även under kriser och krig.

6.5 Överklagande m.m.

Regeringens förslag: Regeringen skall få föreskriva att bestämmel-
ser om omprövning och överklagande av beslut tills vidare inte skall
gälla eller att avvikande bestämmelser skall gälla tills vidare.

RSV:s förslag: RSV:s förslag överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft
något att erinra mot förslagen.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen bör under kriser och krig
få föreskriva att bestämmelser om omprövning och överklagande av
beslut enligt de lagar som omfattas av fullmaktslagstiftningen tills vidare
inte skall gälla eller att avvikande bestämmelser skall gälla tills vidare.
Bestämmelsen motiveras av att de skattskyldiga kan ha problem att
överklaga eller begära omprövning på rätt sätt och inom rätt tid. Ett
annat motiv för bestämmelsen är att skattemyndigheternas kontroll- och
processverksamhet kommer att ha en relativt låg prioritet under kriser
och krig och att denna verksamhet kan återupptas först när förhållandena
normaliserats. Det kan också tänkas att krigsförhållandena medför en
relativt sett större andel felaktiga beslut som kan behöva rättas till i
efterhand och att det kan ta tid att t.ex. rekonstruera inkomstförhållanden.
Det finns därför anledning att tro att antalet omprövningar kommer att
öka.

Prop. 1994/95:171

6.6 Delegering av uppgifter till underordnad myndighet

Regeringens förslag: Regeringen skall få överlåta sin befogenhet
enligt fullmaktslagen att meddela föreskrifter om anstånd med att
fullgöra en förpliktelse i fråga om skatter och tullar på Riksskatte-
verket eller, beträffande tullar, Generaltullstyrelsen.

Regeringen skall även få överlåta sin befogenhet enligt fullmakts-
lagen i fråga om folkbokföring och register på Riksskatteverket eller,
beträffande tullregister, Generaltullstyrelsen. Regeringen skall
dessutom få överlåta sin befogenhet enligt fullmaktslagen att meddela
föreskrifter om omprövning av beslut på Riksskatteverket eller,
beträffande tullar, Generaltullstyrelsen.

Regeringen skall slutligen få överlåta befogenhet som regeringen
har enligt de skatte-, avgifts-, folkbokförings- och registerförfatt-
ningar som reglerar förhållanden som omfattas av fullmaktslagen på
Riksskatteverket eller beträffande tullar och tullregister, Generaltull-
styrelsen.

Om en landsdel under krig är isolerad från riksstyrelsen eller om
omedelbara åtgärder annars måste vidtas skall i övrigt generella
regler om delegering av befogenheter gälla, vilket innebär att i första
hand civilbefälhavaren och i andra hand länsstyrelsen skall fatta
beslut.

RSV:s förslag: Regeringens befogenheter att meddela föreskrifter som
avviker från fredstida regler skall på uppdrag av regeringen få utövas av
RSV. Kan under krig samband mellan någon del av landet och regeringen
eller RSV inte eller endast med trängande svårigheter upprätthållas eller
föreligger annars under krig trängande behov av omedelbara åtgärder
föreslås skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten var och en inom
sitt verksamhetsområde få utöva befogenhet, som enligt fullmaktslagen
tillkommer regeringen eller RSV. RSV har inte föreslagit regler om
delegation till GTS.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i stort tillstyrkt eller inte
haft något att erinra mot förslagen. Överstyrelsen för civil beredskap
(ÖCB) har avstyrkt RSV:s förslag vad avser delegation till skattemyndig-
het eller kronofogdemyndighet. ÖCB anser inte att RSV redovisat några
skäl att frångå den normala delegeringsordningen, vilken är från
regeringen till civilbefalhavare och i sista hand till länsstyrelse. GTS har
varit kritisk mot att Tullverkets beskattningssystem och organisation inte
beaktats i RSV:s förslag.

Skälen för regeringens förslag: Av 1 kap. 4 § regeringsformen (RF)
följer att riksdagen beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens
medel skall användas. Enligt 8 kap. 3 § RF skall föreskrifter om
förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för
enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomis-

ka förhållanden, t.ex. skatt till staten, meddelas genom lag. Riksdagen Prop. 1994/95:171
kan dock med stöd av 8 kap. 8 § RF genom lag ge regeringen rätt att
genom förordning meddela föreskrifter om anstånd med att fullgöra
förpliktelser (s.k. moratorium). Enligt 9 § samma kapitel kan riksdagen
på motsvarande sätt ge regeringen rätt att meddela föreskrifter om tull på
införsel av vara och om avgifter som på grund av 8 kap. 3 § RF annars
skall meddelas av riksdagen. Om riksdagen bemyndigar regeringen att
meddela föreskrifter i visst ämne enligt bestämmelserna i 8 kap. RF, kan
riksdagen medge att regeringen överlåter till t.ex. förvaltningsmyndighet
att meddela bestämmelser i ämnet (8 kap. 11 § RF). Regeringen får
slutligen enligt 8 kap. 13 § första stycket RF genom förordning även
besluta om verkställighetsföreskrifter och om föreskrifter som inte enligt
grundlag skall meddelas av riksdagen. Regeringen får i sådan förordning
även överlåta åt myndighet under regeringen att meddela bestämmelser
i ämnet (tredje stycket samma paragraf). Delegation enligt bestämmelser-
na i 8 kap. RF kan ske oavsett om det föreligger kriser och krig eller
inte.

Sammanfattningsvis gäller alltså att regeringen efter bemyndigande i lag
enligt 8 kap. RF kan delegera följande uppgifter till underordnad
myndighet.

- Föreskrifter om anstånd att fullgöra förpliktelser.

- Föreskrifter om tull på införsel av vara.

- Föreskrifter om avgifter som på grund av 8 kap. 3 § annars skall
meddelas av riksdagen (betungande avgifter).

- Föreskrifter om verkställighet av lag.

- Föreskrifter som inte genom grundlag skall meddelas av riksdagen.

Bestämmelser om krig och krigsfara finns i 13 kap. RF. Riksdagen kan
under vissa förutsättningar enligt 13 kap. 6 § RF genom lag ge regering-
en rätt (fullmakt) att genom förordning meddela föreskrifter i visst ämne
som enligt grundlag annars skall meddelas genom lag. Om riket är i krig
eller omedelbar krigsfara, kan regeringen med stöd av riksdagens
bemyndigande besluta att uppgift, som enligt grundlag ankommer på
regeringen, skall fullgöras av annan myndighet (13 kap. 8 § RF). Sådant
bemyndigande får inte omfatta befogenhet enligt 13 kap. 6 § om inte
fråga är endast om beslut att lag i visst ämne skall bölja tillämpas.
Möjligheten till delegation från regeringen till förvaltningsmyndighet med
stöd av 13 kap. RF är således mycket begränsad.

RSV:s förslag liksom nuvarande fullmaktslagstiftning innebär att de
befogenheter som lagen ger regeringen på regeringens uppdrag får utövas
av underordnad myndighet (6 § i 1957 års lag). En sådan reglering kan
emellertid inte godtas med hänsyn till de begränsningar som RF ger i
fråga om möjligheten att delegera normgivningen av skatter (förutom
tullar). Beträffande övriga områden som behandlas i den föreslagna
fullmaktslagen dvs. avgifter, tullar, folkbokföring, registerfrågor och
överklagande m.m. är möjligheten till delegation större.

Även om 13 kap. RF, oavsett fullmaktsbestämmelsema, medger en hög
flexibilitet vad gäller möjligheten att besluta om beskattning m.m. under
kriser och krig är det enligt vår uppfattning angeläget att utnyttja de

möjligheter som RF ger till delegation till underordnad myndighet i stor Prop. 1994/95:171
omfattning för att få en god flexibilitet. De avgifter som omfattas av
funktionen Skatte- och uppbördsväsende är huvudsakligen samman-
kopplade med reglerna för beskattningen. Det finns enligt vår uppfattning
inte skäl att i detta sammanhang göra skillnad mellan tullar, andra skatter
och avgifter vad gäller möjligheten till delegation. Vi föreslår därför att
möjligheten till delegation enligt fullmaktslagen skall följa RF:s delega-
tionsregler i fråga om skatter.

Av det anförda följer att en möjlighet till delegation till underordnad
myndighet bör finnas för de befogenheter som tilläggs regeringen enligt
förslaget till lag om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig
eller krigsfara m.m. Vid bedömningen av vilken myndighet som uppgifter
skall delegeras till finns enligt vår uppfattning inte skäl att frångå de
tankegångar som ligger bakom den s.k. ansvarsprincipen. RSV bör därför
ha ansvaret för uppgifter som hör till verkets fredstida verksamhet även
under kriser och krig. På motsvarande sätt bör GTS ha ansvar för
uppgifter som rör tullen även under kriser och krig.

I lagen (1988:97) resp, förordningen (1988:1215) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig
eller i krigsfara m.m. finns generella regler om delegering av befogen-
heter i krig. Enligt dessa får regeringen när t.ex. en landsdel är isolerad
från riksstyrelsen, eller omedelbara åtgärder annars måste vidtas, överlåta
åt civilbefälhavaren att inom sitt område bl.a. fullgöra uppgifter som
enligt 8 kap. RF ankommer på regeringen. Reglerna kan däremot inte
tillämpas på befogenheter regeringen har fått med stöd av 13 kap. RF,
utöver vad som anges i fråga om beslut att en viss lag i visst ämne skall
böija tillämpas (jfr 13 § lagen om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller i krigsfara
m.m. med 13 kap. 8 § RF). Om förbindelsen brutits både med riks-
styrelsen och civilbefälhavaren har länsstyrelsen enligt de generella
delegationsbestämmelsema motsvarande befogenheter som civilbefäl-
havaren.

ÖCB har avstyrkt RSV:s förslag att frångå den normala delegeringsord-
ningen till civilbefälhavare/länsstyrelse eftersom RSV inte har redovisat
skäl för en sådan avvikelse.

Enligt regeringens uppfattning är det av stor betydelse att bestämmel-
serna om delegering av beslutanderätt under krig följer enhetliga
principer. Även om skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna
har stor kompetens på sina områden utgör detta, enligt vår bedömning,
inte tillräckliga skäl att frångå den generella delegationsordningen under
krigsförhållanden.

7 Övriga frågor

Moratorielagen

Ett betalningsmoratorium innebär att en gäldenär eller gäldenärer
generellt får anstånd med betalning av skuld eller att borgenär annars inte
kan göra gällande rättsliga verkningar på grund av dröjsmål med
betalning. Regler om moratorium under krig eller krigsfara samt vissa
andra utomordentliga förhållanden finns i lagen (1940:300) angående
förordnande om anstånd med betalning av gäld m.m. (moratorielagen).
RSV har i rapporten angett att moratorielagen inte längre fyller kraven
på en modem moratorielagstiftning och att behovet och utformningen av
bestämmelser om betalningsmoratorium fordrar en djupare analys än vad
RSV har möjlighet att göra och att frågorna därför bör utredas ytterliga-
re.

Flera remissinstanser anser att reglerna om betalningsmoratorium bör
utredas ytterligare eller att moratorielagen bör avskaffas bl.a. Över-
styrelsen för civil beredskap, Riksgäldskontoret, Statskontoret, Länsstyrel-
sen i Kopparbergs län och Svenska Bankföreningen.

Regeringen har i april 1993 tillsatt en särskild utredare som skall se
över lagstiftningen på det finansiella området och då bl.a. moratorielagen
(Dir. 1993:55). Utredaren beräknas avsluta sitt arbete under år 1995.
Frågorna kring betalningsmoratorium kommer att behandlas i det
sammanhanget.

8 Författningskommentar

Lagen om beskattning, förtullning och folkbokföring under
krig eller krigsfara m.m.

Inledande bestämmelser

1 §

Den nya lagen, i fortsättningen benämnd fullmaktslagen, omfattar lagar
som reglerar sådan verksamhet som omfattas av RSV:s och GTS:s
fredstida ansvar som centrala förvaltningsmyndigheter, dvs. verksamhet
som bedrivs inom skatteförvaltningen, tullen och exekutionsväsendet.

I bestämmelsen anges att lagen tillämpas vid beskattning, förtullning,
folkbokföring och förande av vissa register under krig, krigsfara eller
sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig
utanför Sveriges gränser eller att Sverige har varit i krig eller krigsfara.
Formuleringen motsvarar vad avser de extraordinära förhållanden då
lagen får tillämpas nuvarande bestämmelser i 1957 års lag. Utformningen
bygger på lydelsen av 13 kap. 6 § RF, som innehåller den formella
grunden för fullmaktslagstiftningen.

Prop. 1994/95:171

Den föreslagna lagen har en i förhållande till 1957 års lag och RSV:s Prop. 1994/95:171
förslag avvikande redaktionell utformning. Såväl 1957 års lag som RSV:s
förslag disponeras på så sätt att det i de enskilda paragraferna anges vilka
lagar som omfattas av bestämmelsen och vilka befogenheter bestämmel-
sen ger i fråga om de angivna lagarna. Bestämmelserna kompletteras
sedan med en generell fullmakt för skatteområdet (jfr 5 § 1957 års lag
och 9 § i RSV:s förslag). Både i 1957 års lag och RSV:s förslag anges
därför - förutom vad gäller den generella fullmakten - tämligen detaljerat
vilka befogenheter som åsyftas beträffande de enskilda skatteförfatt-
ningama. Enligt vårt förslag omfattar lagen i stället samtliga skatter och
tullar samt de avgifter som anges i 2 §. Även de åtgärder som kan
komma i fråga har utformats på ett mer generellt sätt.

Lagen är, som redan nämnts, tillämplig vid beskattningen. Med
beskattning avses fastställande av skatt och underlag för skatt samt
debitering och betalning m.m. av skatt. Med skatt avses samtliga
utskylder som - i den författning som reglerar utskylden i fråga -
benämns skatt, om den inte i enlighet med vad som nedan sägs är att
hänföra till tull. Lagen gäller däremot inte i fråga om övriga utskylder
som - i den författning som reglerar utskylden i fråga - benämns avgift
om inte annat följer av 2 §. Detta gäller oavsett om avgiften statsrättsligt
kan vara att betrakta som en skatt eller inte.

Någon uppräkning av de skatteförfattningar som avses har inte gjorts
då lagen är generellt tillämplig på det skatterättsliga området och då en
uppräkning skulle innebära redaktionella svårigheter genom krav på
ändringar i takt med att skatteförfattningama ändras.

De skatteförfattningar som innehåller förfaranderegler som omfattas av
bestämmelserna i fullmaktslagen är bl.a. uppbördslagen (1953:272), lagen
(1958:295) om sjömansskatt, kupongskattelagen (1970:624), fastig-
hetstaxeringslagen (1979:1152), lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, fordonsskattelagen (1988:327), taxeringslagen
(1990:324), lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
och mervärdesskattelagen (1994:200).

Lagen är tillämplig även vid förtullning. Förfaranderegler på tullens
område finns framför allt i tullkodexen, tillämpningskodexen och tullagen
(1994:1550, jfr avsnitt 6.2). Med tullar avses de tullar, andra skatter och
avgifter som uppbärs i den ordning som föreskrivs i gemenskapsför-
ordningama och tullagen (jfr 1 § tullagen).

Lagen är tillämplig även i fråga om folkbokföring och vissa register
som har samband med beskattning, förtullning och folkbokföring (jfr 9
och 10 §§).

2§

Prop. 1994/95:171

Paragrafen anger att reglerna i 6-8 §§ fullmaktslagen om skatter och
tullar även gäller för vissa närmare angivna avgifter. De avgifter som
avses regleras av

1. lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. 1 kap. 1 § första stycket 1 lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,

3. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter och

4. lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

De avgifter som omfattas av uppräkningen är sådana som har starka
beröringspunkter med beskattningsförfarandet eftersom de i aktuella
hänseenden administreras av skatteförvaltningen och har ett nära samband
med beskattningsförfarandet.

De avgifter som genom begränsningen till 1 kap. 1 § första stycket 1
lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter faller utanför fullmakts-
lagens tillämpningsområde är sådana där Fiskeriverket eller Jord-
bruksverket är beskattningsmyndighet.

Regeringens befogenheter vad gäller skatte-, tull- och avgiftsför-
fattningama finns angivna i 6-8 §§. Även bestämmelserna i 11-15 §§ kan
avse avgifter som avses i 2 §.

3§

I paragrafen anges att 6-14 §§ skall tillämpas om Sverige är i krig. De
befogenheter som ges med stöd av lagen träder alltså under krig i kraft
utan något särskilt beslut om detta.

Paragrafen anger tillsammans med 4 § första stycket när de befogen-
heter som anges i 6-14 §§ kan träda i tillämpning. En skillnad görs
därvidlag mellan krig och andra kriser. Föreskrifterna motsvaras av 1 §
i 1957 års lag. Förutsättningarna för lagens tillämpning korresponderar
med lagen (1992:1403) om höjd beredskap och andra fullmaktslagar.

4§

Första stycket innebär att regeringen får föreskriva att 6-14 §§ helt eller
delvis skall tillämpas om det råder sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att
Sverige har varit i krig eller krigsfara. Vid krigsfara eller andra i stycket
nämnda extraordinära förhållanden krävs alltid en särskild föreskrift av
regeringen för tillämplighet. Se vidare under kommentaren till 3 §.

I andm stycket anges att en föreskrift enligt första stycket skall
underställas riksdagen inom en månad från utfärdandet. Sker inte
underställning eller godkänner riksdagen inte föreskriften inom två
månader från det underställningen skedde upphör föreskriften att gälla.
Motsvarande bestämmelse finns i 1 § andra och tredje styckena i 1957
års lag.

Prop. 1994/95:171

5§

I första stycket föreslås, i enlighet med Lagrådets förslag, en bestämmel-
se som anger att en föreskrift av regeringen enligt 6-14 §§ får begränsas
till vissa grupper av personer, varor eller företeelser eller vissa delar av
landet. Bestämmelsen har tillkommit i klargörande syfte och innebär inte
någon materiell ändring i förhållande till vad som annars skulle gällt. I
fråga om den territoriella begränsningen och begränsningen till viss
verksamhet korresponderar bestämmelsen med 2 § lagen (1992:1403) om
höjd beredskap. Ett liknande stadgande återfinns i 2 § 1957 års lag. Där
anges att ett förordnande, som avses i paragrafen, får innefatta att
taxering endast skall ske beträffande vissa grupper skattskyldiga.

Föreskriften är tillämplig även när delegering sker från regeringen till
underordnad myndighet med stöd av 12-14 §§.

Andra stycket anger att när föreskrifter som meddelats med stöd av
bestämmelserna i 6-14 §§ skall tillämpas gäller inte föreskrifter som
meddelats i lag eller annan författning om de strider mot föreskrifter i
fullmaktslagen eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
En regel med motsvarande innehåll finns i 1 § fjärde stycket i 1957 års
lag.

Skatter och tullar

6§

Allmänt

I paragrafen anges att regeringen får föreskriva att beslut i fråga om skatt
eller tull tills vidare inte skall fattas eller skall fattas vid annan tidpunkt,
på annat sätt eller för annan period än som annars föreskrivs. Be-
stämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Vad som menas med skatt och tull har utvecklats i kommentaren till
1 §•

Uttrycket "beslut om skatt eller tull" i paragrafens första mening har
en vid betydelse och avser att täcka en rad beslut som har med faststäl-
lande, debitering och betalning av skatter och tullar att göra. Även
åtgärder som rör avgifter omfattas genom hänvisningen i 2 §. I det
följande skall bl.a. anges några av de åtgärder som den föreslagna
lydelsen av 6 § ger utrymme för. Vissa andra åtgärder utvecklas under
kommentaren till 7 §.

Taxering

Prop. 1994/95:171

Paragrafen behandlar t.ex. regeringens befogenheter vad gäller inkomst-
och fastighetstaxering. Bestämmelsen har i den delen sin motsvarighet i
2 § 1957 års lag.

Regeringen kan föreskriva att beslut om taxering enligt taxeringslagen
(1990:324) tills vidare inte skall fattas eller skall fattas på annat sätt eller
för annan period än som anges i nämnda lag.

Taxeringsverksamheten kommer inte att ha någon högre prioritet under
kriser och krig och den kan till stora delar komma att helt ligga nere (jfr
avsnitt 5.2 och 6.2). Behovet av att upprätthålla taxeringsverksamheten
är för flertalet skattskyldiga relativt litet under allvarliga kriser. Taxering-
en kommer i huvudsak endast att ha större betydelse i fråga om företag
och det är endast beträffande dessa det kan finnas ett praktiskt behov av
att förändra taxeringsförfarandet. För löntagare gäller däremot mot
bakgrund av de förenklingar som skett vad gäller deklarations- och
uppgiftsskyldigheten samt den omfattande skyldigheten att betala
preliminär skatt att taxeringen bör kunna anstå. Att under krig och
liknande förhållanden genomföra förenklingar i taxeringsförfarandet för
huvudparten av de skattskyldiga ter sig därför inte som befogat. Särskilt
inte mot bakgrund av den snabbhet som präglar det fredstida taxerings-
förfarandet, där inte minst det tekniska stödet har en avgörande be-
tydelse. Det torde i regel vara bättre att avvakta att förhållandena
normaliseras. Reglerna har därför, vilket följer av 5 § första stycket,
utformats för att medge att en föreskrift får avse att taxering skall ske
endast beträffande en viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga medan
taxeringen för andra får anstå. På motsvarande sätt bör taxeringen kunna
ske på olika sätt för olika kategorier skattskyldiga. De ändrade reglerna
kan också avse endast skattskyldiga i en viss del av landet.

Regeringen ges även en möjlighet att föreskriva att beslut om allmän
eller särskild fastighetstaxering enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) tills vidare inte skall fattas. Detta motiveras av att fastig-
hetstaxeringen tillhör en av de uppgifter som kommer att ha låg prioritet
under kriser och krig. Det bör dock även på motsvarande sätt som vid
inkomsttaxering finnas en möjlighet för regeringen att besluta att beslut
om fastighetstaxering skall fattas vid annan tidpunkt, på annat sätt eller
för annan period än som anges i fastighetstaxeringslagen.

Tilliar

Nuvarande fullmaktslag innefattar en möjlighet att meddela föreskrifter
som avviker från vad som annars gäller på tullområdet. Vi föreslår i
enlighet med vad som angetts under avsnitt 6.1 att tullar även fortsätt-
ningsvis skall omfattas av fullmaktslagstiftningen.

Som angetts under avsnitt 6.1 är vissa gemenskapsförordningar direkt
gällande rätt på tullområdet för medlemsländerna i EU. De förordningar
som innehåller bestämmelser som aktualiseras i detta sammanhang är

främst rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om Prop. 1994/95:171
inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (tullkodexen) och kommis-
sionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 med föreskrifter
för verkställighet av tullkodexen (tillämpningskodexen). Gemenskapsför-
ordningama kompletteras i nationell lagstiftning genom tullagen
(1994:1550). Tullagen reglerar tull som tas ut vid import eller export av
varor från eller till område som inte omfattas av EG:s tullområde och
TUllverkets övervakning och kontroll av import från och export till sådant
land. Vad som sägs i tullagen gäller också annan skatt samt avgift som
skall tas ut för varor vid import från område som inte omfattas av EG:s
tullområde, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.

Fullmaktslagen omfattar på samma sätt som övriga skatter och de avgifter
som omfattas av 2 § även tullar. Vad som avses med tullar utvecklas i
författningskommentaren till 1 §.

Indirekt beskattning m.m.

Paragrafen ger regeringen möjlighet att besluta motsvarande föreskrifter
beträffande den indirekta beskattningen som för den direkta beskatt-
ningen. Detsamma gäller avgifter enligt i 2 § angivna lagar som inte
omnämnts tidigare i kommentaren till denna paragraf.

Bestämmelsen har i den delen ingen direkt motsvarighet i 1957 års
lagstiftning, men faller inom det generella bemyndigande som ges i 5 §
nämnda lag.

7§

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. På samma sätt
som regeringen bör ha möjlighet att föreskriva att beslut om skatt, tull
eller avgift tills vidare inte skall fattas eller skall fattas vid annan
tidpunkt, på annat sätt eller för annan period än som annars föreskrivs
bör en föreskrift även få innefatta att deklarations- eller annan upp-
giftsskyldighet tills vidare inte skall fullgöras eller skall fullgöras vid
annan tidpunkt, på annat sätt eller för annan period än som annars
föreskrivs. Detta anges i första stycket.

Regler om deklarations- eller annan uppgiftsskyldighet finns i vissa av
de författningar som har angetts i kommentaren till 1 §. För inkomsttaxe-
ringen återfinns reglerna i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.

Uppgiftsskyldighet kan avse såväl egen taxering, då uppgifter vanligen
lämnas i form av deklaration, och uppgifter till ledning för annans
taxering vilka lämnas i form av kontrolluppgifter.

Som angetts i författningskommentaren till 6 § kan stora delar av t.ex.
taxeringsverksamheten komma att ligga nere under kriser och krig. Om
taxering inte sker bör uppgiftsskyldigheten kunna anpassas efter detta.
Även sättet på vilket uppgifter lämnas kan behöva förändras under kriser

och krig. Detta gäller framför allt uppgifter som lämnas på ADB-medium Prop. 1994/95:171
(jfr avsnitt 5.4).

Regeringen får enligt andra stycket föreskriva att skatt eller tull skall
betalas eller återbetalas vid annan tidpunkt, på annat sätt eller för annan
period än som annars föreskrivs. Föreskriften motsvaras delvis av 3 § i
1957 års lag.

Som angetts i allmänmotiveringen tillhör uppbörden av skatter och
avgifter de områden som kommer att ha högst prioritet inom funktionen
Skatte- och uppbördsväsende under kriser och krig, då det öveigripande
syftet med beskattningsförfarandet under kriser och krig är att det
allmänna skall tillförsäkras löpande intäkter för att nödvändig offentlig
verksamhet skall kunna bedrivas. Uppbörden har motsvarande betydelse
även på tullens område.

Bestämmelsen innebär tillsammans med bestämmelsen i 2 § t.ex. att
regeringen får föreskriva att uppbörd av skatter och avgifter enligt
uppbördslagen, lagen om sjömansskatt, lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare och merväidesskattelagen tills vidare inte skall ske, eller
skall ske vid annan tidpunkt, på annat sätt eller för annan period än som
anges i dessa lagar. Motsvarande gäller för de föreskrifter som reglerar
betalning på tullområdet. Beträffande regleringen på tullområdet hänvisas
till författningskommentaren till 6 §.

Som angetts under avsnitt 6.1 ger de föreslagna reglerna utrymme för
regeringen att föreskriva

att skattskyldig med preliminär A-skatt skall betala sådan skatt tills
vidare med tillämpning av den honom senast tillställda skattsedeln på
preliminär skatt

att preliminär F-skatt för visst år skall utgå med samma belopp som för
närmast föregående inkomstår

att jämkning av preliminär skatt skall få göras efter utgången av
stadgad tid och

att anstånd med inbetalning av debiterad skatt skall få beviljas tills
vidare.

Föreskriften om återbetalning är motiverad av de svårigheter som kan
uppstå vid kontroll av om t.ex. mervärdesskatt skall återbetalas under
kriser och krig. Föreskrifter av detta slag kan även behöva tillgripas på
grund av resursbrist hos skatteförvaltningen eller störningar i betalnings-
systemen. Bestämmelsen är således motiverad av praktiska och inte
statsfinansiella skäl.

S§

Regeringen bör få föreskriva att beslut om skatt eller tull får fattas av
någon annan myndighet än som annars föreskrivs. Regeringen kan enligt
den föreslagna bestämmelsen t.ex. föreskriva att skattemyndighet får
meddela beslut om skatt i fråga om skattskyldig som vistas inom
myndighetens verksamhetsområde utan att vara folkbokföid där. En sådan

föreskrift kan bli aktuell om det är svårt att upprätthålla kontakten med Prop. 1994/95:171
den ordinarie skattemyndigheten t.ex. vid s.k. tillfälliga flyttningar.

Stadgandet har förutom vid bristande kommunikationer inom riket även
betydelse om en beskattningsmyndighet skulle få svårt att fullgöra sina
uppgifter vilket kan medföra att uppgifter därför kan behöva läggas över
på annan myndighet.

Folkbokföring

9§

Paragrafen motsvaras delvis av 3 § i 1957 års lag.

Folkbokföringen tillhör de verksamheter som har hög prioritet inom
funktionen Skatte- och uppbördsväsende under kriser och krig. Regler om
förfarandet vid folkbokföringen finns i folkbokföringslagen (1991:481).
Utgångspunkten bör såsom angetts under avsnitt 6.3 vara att folkbokför-
ingen skall fortgå under fredstida former så länge det är möjligt även
under kriser och krig. Regeringen bör dock, i enlighet med första stycket,
ha möjlighet att göra de ändringar i förfarandet som kan vara nödvändiga
t.ex. vad gäller skyldigheten att göra anmälan enligt 25 § och vad som
anges om beslut om folkbokföring i 34 § folkbokföringslagen, för att
nödvändig flexibilitet skall uppnås.

De materiella ändringar som kan vara påkallade i reglerna om
folkbokföring skall beslutas av riksdagen eller organ som satts i
riksdagens ställe under kriser och krig. Sådana ändringar kan bli
nödvändiga framför allt för flyktingar och personer som evakueras. I
avvaktan på sådana regler bör dock regeringen ha möjlighet att i enlighet
med andra stycket föreskriva att beslut om ändringar i folkbokföringen
tills vidare inte skall fattas. Eftersom folkbokföringen har stor betydelse
för det civila försvaret även under höjd beredskap och det är viktigt att
folkbokföringsuppgiftema motsvaras av verkliga förhållanden bör en
sådan föreskrift i regel kunna begränsas till en viss del av landet och
t.ex. gälla endast flyktingar eller evakuerade. En föreskrift enligt andra
stycket kan även komma att aktualiseras om förhållandena är så svåra att
det trots folkbokföringens stora betydelse under höjd beredskap inte
längre är rimligt att fortsätta verksamheten.

Registerfrågor

70 §

Paragrafen innehåller regler som gör det möjligt för regeringen att
meddela föreskrifter som avviker från vad som annars gäller om vissa
register som förs med hjälp av automatisk databehandling. De register
som omfattas av bestämmelsen är skatte-, tull-, folkbokförings- och
utsökningsregistren.

Paragrafen motsvaras inte av någon bestämmelse i 1957 års lag. Prop. 1994/95:171

Bestämmelsen är motiverad av att störningar och svårigheter kan uppstå
för ADB-driften under kriser och krig. Fredstida ambitionsnivåer för
registerföringen lär därför inte kunna upprätthållas.

Regeringen ges enligt paragrafen möjlighet att föreskriva att vad i
skatteregisterlagen (1980:343), lagen (1990:1536) om folkbokförings-
register och utsökningsregisterlagen (1986:617) föreskrivs angående
förande av för hela landet gemensamma register tills vidare inte skall
gälla eller att de får föras på annat sätt än med hjälp av automatisk
databehandling.

Tullmyndigheterna använder i sin verksamhet ett system för automatisk
databehandling (tulldatasystemet). Närmare bestämmelser om register
som ingår i systemet finns i tullregisterlagen (1990:137). Även formerna
för tullregistret kan behöva ändras under kriser och krig, varför
motsvarande möjligheter som för de andra registren bör finnas även för
detta.

Överklagande m.m.

11 §

Bestämmelsen ger regeringen möjlighet att föreskriva att bestämmelser
om omprövning och överklagande av beslut om skatt, tull eller avgift
som anges i 2 § eller folkbokföring tills vidare inte skall gälla eller att
avvikande bestämmelser skall gälla tills vidare.

En motsvarande bestämmelse beträffande taxering finns i 10 § i
förordningen till 1957 års lag. Bestämmelsen har emellertid samma
relevans för hela det område som omfattas av fullmaktslagstiftningen.
Den bör därför utformas mer generellt och dessutom ges i lag.

Delegering till underordnad myndighet

12 §

Regeringen får överlåta sin befogenhet enligt 6 eller 7 § att meddela
föreskrifter i fråga om anstånd med att fullgöra en förpliktelse på RSV
eller, beträffande tullar, GTS.

Bestämmelsen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag,
grundas på 8 kap. 8 och 11 §§ RF om moratorium och delegation.

Bestämmelsen reglerar tillsammans med 13 och 14 §§ regeringens
möjlighet att delegera sin normgivningskompetens till underställd
myndighet. Reglerna har i huvudsak utformats för att medge den
flexibilitet som regeringsformen tillåter vad gäller möjligheten att besluta
om skatter under kriser och krig (jfr avsnitt 6.6).

Att möjligheten till delegation beträffande tullar och tullregister (jfr 13
och 14 §§) begränsas till GTS styrs av den s.k. ansvarsprincipen.

Eftersom GTS har ansvar för tullens verksamhet under fredstid ligger det Prop. 1994/95:171
närmast till hands att delegation sker till styrelsen under kriser och krig.

RSV har motsvarande roll beträffande övriga lagar som omfattas av
fullmaktslagen och delegation bör därför i dessa fall ske till verket.

13 §

Regeringen får överlåta sin befogenhet enligt 9 eller 10 § att meddela
föreskrifter i fråga om folkbokföring och registerfrågor på RSV eller,
beträffande tullregister, GTS. Regeringen får vidare överlåta sin
befogenhet enligt 11 § att meddela föreskrifter om omprövning på RSV
eller, beträffande tullar, GTS.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Att
bestämmelser om överklagande inte omfattas av delegationsbestämmelsen
beror på att föreskrifter om överklagande i fråga om domstolar alltid
skall ges genom lag (11 kap. 4 § RF).

14 §

Regeringen får överlåta befogenhet som regeringen har enligt de skatte-,
tull-, avgifts-, folkbokförings- och registerförfattningar som reglerar
förhållanden som omfattas av fullmaktslagen på RSV eller, beträffande
tullar och tullregister, GTS.

Bestämmelsen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innebär
att regeringens befogenheter att i fredstid meddela föreskrifter enligt de
författningar som omfattar sådana förhållanden som fullmaktslagen
behandlar överlåts på RSV resp. GTS.

Verkställighetsföreskrifter

15 §

I paragrafen upplyses om att regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämmer, meddelar föreskrifter om verkställigheten av lagen. Upp-
lysningen grundas på regeringens befogenheter enligt 8 kap. 13 § RF att
meddela verkställighetsföreskrifter och att överlåta åt myndighet under
regeringen att meddela sådana föreskrifter.

Sammanfattning av RSV:s rapport (1993:3. Utgåva Pf0?- 1994/95:171
2) Beskattningssystemets utformning och skatteför- Bllaga 1
vattningens och kronofogdemyndigheternas organisa-
tion under kriser och i krig

Regeringen har i beslut 1988-12-15 uppdragit åt Riksskatteverket (RSV)
att i enlighet med riktlinjer, som anges i en inom Finansdepartementet
upprättad promemoria, utreda dels hur beskattningssystemet bör vara
utformat under kriser och i krig, dels hur skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet bör vara organiserade under sådana förhållanden.
Enligt uppdraget bör RSV också lämna förslag till de författnings-
ändringar som kan behövas.

Samma dag har regeringen beslutat, att RSV vid sin planering enligt
förordningen (1977:55) om vissa statliga myndigheters beredskap m.m.
(beredskapsförordningen) ska utgå från att verksamheten inom skatteför-
valtningen ska upprätthållas under krig och vid krigsfara. Beslut av
samma innebörd har tidigare meddelats i fråga om kronofogdemyndig-
heternas verksamhet.

Redogörelse för innehållet i och bakgrunden till regeringsbesluten 1988
lämnas i avsnitt 1 och 2.

Mot bakgrund av RSV:s lednings- och samordningsansvar såsom
funktionsansvarig myndighet för funktionen Skatte- och uppbördsväsende
enligt förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom
totalförsvarets civila del har verket utarbetat handböcker som underlag
för försvarsplanläggning hos myndigheterna inom verkets ansvarsområde.
RSV:s egen försvarsplanläggning har färdigställts under 1991.

Avsnitt 3 innehåller en översiktlig beskrivning av den fredstida
verksamheten hos skatteförvaltningen och kronofogdemyndigheterna.

I avsnitt 4 behandlas nu gällande bestämmelser om den krigstida
verksamheten i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under krigsför-
hållanden m.m. och i kungörelsen (1958:388) med vissa bestämmelser
rörande taxering, uppbörd och folkbokföring under krigsförhållanden.
Här återges också de delar av förarbetena som fortfarande är av intresse
vid utformandet av ett tidsenligt beskattningssystem under krigsför-
hållanden.

Utredningar under 1960- och 1970-talen, som behandlat beskattning
och uppbörd i krig, redovisas i avsnitt 5. I 1964 års civilbefälhavareut-
redning (CB-utredningen) påpekas, att framför allt kungörelsen redan då
blivit föråldrad och att båda författningarna borde ses över. Promemorian
(DsB 1978:12) om beskattning och uppbörd under krigsförhållanden
innehåller bl.a. principförslag om översyn av 1950-talets lagstiftning.
Förslagen innebär tämligen genomgripande förändringar av fredstida
beskattnings- och uppbördssystem.

I avsnitt 6 lämnas synpunkter på nämnda bestämmelser och utred-
ningar. Där konstateras, att bestämmelserna nu är så föråldrade, att de
mot bakgrund av de genomgripande förändringar som ägt rum i fråga om
skatteförvaltningens och kronofogdemyndigheternas verksamhet under de

senaste tre decennierna och inte minst under de senaste åren är i starkt
behov av aktualisering och modernisering och att den kritik som
utredningar riktat mot bestämmelserna är välgrundad.

I egenskap av funktionsansvarig myndighet för funktionen Skatte- och
uppbördsväsende har RSV i slutet av år 1988 deltagit i en av regeringen
beslutad studie av ledningen av civilt försvar under kriser och i krig.
Studien har för RSV:s del resulterat i en funktionsbeskrivning, som
fastställts 1989-03-06 och sedan redovisats till Överstyrelsen för civil
beredskap (ÖCB). I funktionsbeskrivningen har fastlagts vissa riktlinjer
för den krigstida ledningen och ansvarsfördelningen. I den mån dessa
riktlinjer fortfarande har aktualitet för beskattningssystem och organisa-
tion under kriser och i krig redovisas de i avsnitt 7.

Avsnitt 8 innehåller en beskrivning av målen för skatteförvaltningens
och kronofogdemyndigheternas krigstida verksamhet. Målbeskrivningen
förutsätter, att verksamheten i allt väsentligt ska kunna fortgå under
fredsmässiga former och därvid med godtagbart ADB-stöd i ett för-
krigsskede och i ett neutralitetsskede med krig i vår nära omvärld utan
att Sverige blir indraget. De störningar i ADB-driften som kan befaras av
olika skäl förutsätts kunna bemästras enligt de riktlinjer och förfaranden
som gäller för tillfälliga driftsavbrott i fred. Personalminskningar på
grund av inkallelser för tjänstgöring inom andra delar av totalförsvaret får
mötas genom omprioriteringar och sänkta ambitionsnivåer.

I ett krigsskede, dvs. om Sverige redan inledningsvis eller senare blir
indraget i krig, är målsättningen - med beaktande av regeringsuppdragets
riktlinjer - att i första hand säkerställa dels skatte- och avgiftsuppbörden
och de därmed sammanhängande medelsöverföringama till kommuner,
landsting, Riksförsäkringsverket m.fl., dels ADB-driften, eftersom bl.a.
uppbörden är starkt beroende av datorstöd. Målsättningen i sin helhet
sätts emellertid så högt att alla de arbetsuppgifter som enligt upprättade
krigsuppgiftsförteckningar ska utföras också blir utförda. Denna
målsättning innebär betydande neddragning av fredstida verksamhet men
bedöms tillgodose de krav som rimligen kan ställas av statsmakterna,
företag och allmänhet under sådana förhållanden, som kan förutsättas
råda i ett krigsskede. Verksamheten upphör helt i områden, som utsätts
för direkta markstridshandlingar. Detsamma gäller vid bekämpning med
atomstridsmedel eller kemiska stridsmedel.

I ett efterkrigsskede är målsättningen, att verksamheten så snart
omständigheterna tillåter det ska återgå till full omfattning.

I avsnitt 9 redovisas situationen hittills i fråga om försvarsplanläggning
inom skatteförvaltningen och kronofogdemyndigheterna.

Skatteförvaltningens och kronofogdemyndigheternas organisation under
kriser och i krig behandlas i avsnitt 10. Där fastslås inledningsvis, att
övergång till krigsorganisation i allmänhet ska ske när landet befinner sig
i krig eller omedelbar krigsfara, dvs. vid beredskapslarm eller - vid
stegvis beredskapshöjning - när beredskapsgrad I ska intas enligt
kungörelsen (1960:515) om vad som ska iakttas vid beredskapstillstånd
m.m. Beredskapen för övergång till krigsorganisation ska hållas hög
redan vid beredskapsgrad II. Flyttning till särskild krigsuppehållsplats

4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 171

Prop. 1994/95:171

Bilaga 1

utlöser övergång till krigsoiganisation. Krigsuppehållsplatser är dimensio-
nerade och utrustade för krigstidsbemanning. Det påpekas, att en krigs-
organisation i första hand är beroende av vilken omfattning myndig-
heternas verksamhet får under krigsförhållanden. Den i beredskapsför-
ordningen föreskrivna krigsuppgiftsförteckningen utgör därför underlag
för organisations- och bemanningsplanläggning. Det är vidare ett krav,
att den fredstida uppbyggnaden av organisation, ansvar och ledning så
långt det är möjligt bibehålls i ett krigsläge.

RSV, som är total försvarsmyndighet på central nivå, har också under
krigsförhållanden ledningsansvaret direkt under regeringen för skatteför-
valtningen och kronofogdemyndigheterna. I krig gäller ledningsansvaret
emellertid också operativa totalförsvarsfrågor. Den principiella ansvars-
och arbetsfördelning som finns i fred mellan regeringen och centrala
myndigheter förutsätts komma att i huvudsak tillämpas också i ett
krigsskede. RSV:s centrala ledning utövas så länge förhållandena medger
det från fredslokalema i Solna och därefter från krigsuppehållsplats, dit
verksledningen och en del av övrig på verket krigsplacerad personal
förflyttas. Krigsuppehållsplatsen har organiserats i samverkan med
Försvarsdepartementets grupp för särskild planläggning (Fö/SP).

Upprättad krigsorganisationsplan för RSV förutsätter betydande
neddragning av den fredstida verksamheten. Översiktlig beskrivning
lämnas av kvarvarande arbetsuppgifters fördelning i krigsorganisationen.

Skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna är total försvars-
myndigheter på lägre regional nivå. En beskrivning lämnas av hur
ledning och samverkan i operativa totalförsvarsfrågor bör utformas på
denna nivå med hänsyn till att skattemyndigheterna ingår bland de
myndigheter som länsstyrelserna ska samverka med i sådana frågor.

Också de krigsorganisationsplaner som upprättats för skattemyndig-
heterna utgår från de neddragningar av den fredstida verksamheten som
framgår av krigsuppgiftsförteckning. Översiktlig beskrivning lämnas av
kvarvarande arbetsuppgifters fördelning i krigsorganisationen, varvid
förutsätts, att antalet lokala skattekontor ska vara detsamma i krig som
i fred.

Bl.a. med hänsyn till de speciella förhållanden som kan förutsättas råda
i en krigssituation med inkallelser till det militära försvaret och andra
delar av totalförsvaret - förhållanden som påverkar indrivningsmöjlig-
hetema - utgår planläggningen av kronofogdemyndigheternas krigsorgani-
sation från långtgående neddragning av den fredstida verksamheten.

Beskattningssystemets utformning behandlas i avsnitt 11. Där erinras
om, att en av de grundläggande målsättningarna för försvarsplanlägg-
ningen är att verksamheten i allt väsentligt ska kunna fortgå under
fredsmässiga former och då med godtagbart ADB-stöd så länge detta över
huvd taget är möjligt. Detta betyder att fredstida beskattnings- och
uppbördssystem ska tillämpas ända fram till dess öveigång sker till
krigsorganisation.

I detta avsnitt tas först upp frågan om möjligheten att upprätthålla
datordrift i ett krigsskede mot bakgrund av föreliggande hot mot och
risker med ADB-system. Beträffande möjligheten att övergå till manuella

Prop. 1994/95:171

Bilaga 1

rutiner i ett datorlöst tillstånd hänvisas till bl.a. en inom ÖCB upprättad Prop. 1994/95:171
rapport "Strategiskt datorstöd inom det civila totalförsvaret". I rapporten Bilaga 1
uttalas, att den spridning som datoriseringen nu nått på många områden
genom decentralisering och spridning av terminaler, persondatorer och
basdatorer långt ut i organisationerna har medfört att möjligheten att i en
krigssituation åteigå till manuella rutiner inom flertalet verksamheter
måste bedömas som orealistisk. Denna bedömning stämmer väl in på
skatteförvaltningens och kronofogdemyndigheternas verksamhet med
hänsyn till den långtgående datorisering som skett under senare tid.

Med nuvarande datorsystem måste man utgå från bortfall av datorstöd
i ett krigsskede. Det bedöms inte som realistiskt att rusta upp befintliga
datoranläggningar så att de uppfyller kraven på fullgott skydd under
krigsförhållanden. I stället får man inrikta sig på att sådana krav beaktas
vid uppbyggnad av nästa datorstruktur.

En modell till ett nytt datorsystem med annan uppbyggnad än de
nuvarande och som därför skulle skapa förutsättningar för datorstöd också
under krigsförhållanden redovisas. Några förslag om åtgärder för att
säkra datorstöd lämnas emellertid inte nu. RSV återkommer till denna
fråga i en kommande rapport till regeringen.

Skatteförvaltningen har tilldelats prioriterade postgirokonton och
tillgång till sådana är av avgörande betydelse för att skatte- och av-
giftsuppbörden ska fungera också under krigsförhållanden.

Gåvobeskattningen och uppbörden av arvs- och gåvoskatt bedöms
kunna upprätthållas även utan datorstöd.

Enligt regeringsuppdraget bör RSV i utredningsarbetet uppmärksamma
de konsekvenser som kan uppkomma, om det förordnas att lagen
(1940:300) angående förordnande om anstånd med betalning av gäld
m.m. (moratorielagen) skall sättas i kraft.

Moratorielagen kom till för mer än 50 år sedan under helt andra
samhällsekonomiska förhållanden och med annat kredit- och betalnings-
väsende än som nu råder. Redan moratoriekommittén ifrågasatte 1971 i
sitt betänkande "Ny moratorielag" (SOU 1971:56) om det fanns
tillräckliga skäl att bibehålla moratorielagstiftning som ett instrument i
den ekonomiska försvarsberedskapen. Den utveckling som skett på det
samhällsekonomiska området sedan dess - dvs. under de senaste 20 åren -
har stärkt denna tvekan.

En moratorielagstiftning berör inte endast skatteförvaltningen och
kronofogdemyndigheterna utan också stora delar av samhället i övrigt.
Frågan om behov och utformning av bestämmelser om betalnings-
moratorium fordrar en djupare analys än vad RSV har möjlighet att göra.
Enligt RSV:s mening kan en sådan analys lämpligen samordnas med
pågående utredningsarbete om den ekonomiska politikens utformning
under krigsförhållanden.

Ansvaret för folkbokföringen har 1991-07-01 flyttats från Svenska
kyrkans församlingar till skatteförvaltningen. Folkbokföringen är av
grundläggande betydelse för den enskildes rättigheter och skyldigheter i
krig som i fred. Folkbokföringsregistret är också basregister för flera
andra register, som finns hos myndigheter med viktiga uppgifter inom

totalförsvaret. En säkerhetsanalys av folkbokföringssystemet har genom- Prop. 1994/95:171
förts. I analysen föreslås bl.a. användande av lokala datorbaserade Bilaga 1
reservdriftrutiner. RSV har under sommaren 1993 sammanträffat med
mottagarna av folkbokföringsuppgifter vid fredsmässig avisering för att
utreda frågor om krav på avisering i kris och krig.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
RSV Rapport 1993:3, utgåva 2 och RSV Rapport
1993:4

Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Vämpliktsverket, Överstyrelsen för
civil beredskap, Vapenfristyrelsen, Riksförsäkringsverket, Posten,
Riksgäldskontoret, Statskontoret, Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsver-
ket, Jordbruksverket, Kammarkollegiet, Lantmäteriverket, Kammarrätten
i Göteborg, Svenska Bankföreningen, Landstingsförbundet, Länsstyrelsen
i Kopparbergs län, Sveriges Industriförbund och Tjänstemännens
Centralorganisation.

Svenska Bankföreningen har yttrat sig i stället för Bankernas Be-
redskapscentral. Landstingsförbundet har till sitt yttrande fogat sin
rapport "Beredskapsplanering av betalningsrutiner i kris och krig".
Länsstyrelsen i Kopparbergs län har till sitt yttrande fogat ett yttrande
från Kronofogdemyndigheten i Kopparbergs län till vilket länsstyrelsen
anslutit sig. Svenska Arbetsgivareföreningen, som beretts tillfälle att yttra
sig, har överlämnat rapporten till Industriförbundet som i stället yttrat
sig. TCO har översänt ett yttrande från Statstjänstemannaförbundet som
sitt eget.

5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 171

Prop. 1994/95:171

Bilaga 2

Remissammanställning över remissinstanser som ^P- 1994/95:171
yttrat sig över RSV Rapport 1993:3, utgåva 2 och Bllaga 3

RSV Rapport 1993:4

Allmänna synpunkter

Remissinstanserna är i huvudsak positiva till förslagen i de remitterade
promemoriorna, samtliga remissinstanser har i huvudsak tillstyrkt eller
inte haft något att erinra mot förslagen. De frågor som har rests rör
främst sårbarheten i skatteförvaltningens ADB-stöd och flexibiliteten i
skatteuttaget. Andra frågor som berörts rör bl.a. registrering vid
tillfälliga flyttningar och vissa tullfrågor.

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB)-. Sedan uppdraget gavs till
RSV i december 1988 har riksdagen godkänt regeringens proposition om
ett nytt försvarsbeslut om totalförsvarets utveckling till och med
budgetåret 1996/97. Genom det nya försvarsbeslutet förändras förut-
sättningarna för planeringen inom försvaret jämfört med tidigare
försvarsbeslut.

Några centrala planeringsbegrepp i detta sammanhang är strategiskt
överfall och återtagning/resurskomplettering. I RSV:s rapport berörs
konsekvenser av ett strategiskt överfall endast översiktligt. Återtagnings-
problematiken berörs inte alls.

Efter det att RSV har slutfört sitt uppdrag har vidare författnings-
regleringen av de statliga myndigheternas beredskapsplanering ändrats.
Sålunda har ledningsförordningen ersatts med en beredskapsförordning
(1993:242) och lagen (1992:1403) om höjd beredskap tillkommit. Som
en följd härav gäller t.ex. numera att alla statliga myndigheter skall
fortsätta sin verksamhet under höjd beredskap samt att tidigare be-
redskapsgrader ersatts med skärpt resp, högsta beredskap.

Av de mål som regeringen fastställt för funktionen Skatte- och
uppbördsväsende framgår att skatte-, uppbörds- och folkbokföringssyste-
men i största möjliga utsträckning skall fungera under höjd beredskap.

Verksamheten inom funktionen är av stor betydelse för totalförsvaret
och kräver samordning mellan ett flertal myndigheter och andra
samhällsorgan. Statsmakterna måste t.ex. under ett krisskede ha möjlighet
att med omedelbar verkan höja skatteuttagen för att kunna finansiera
återtagning och mobilisering.

Vidare är folkbokföringen av grundläggande betydelse för den enskildes
rättigheter och skyldigheter såväl i fred som under höjd beredskap
samtidigt som uppgifterna i folkbokföringsregistret är viktiga för
verksamheterna vid andra funktioner och vid myndigheter inom totalför-
svaret.

Det är således av största vikt att arbetet inom funktionen kan fortgå
under höjd beredskap och i krig under någorlunda fredsmässiga former
även om verksamhetens omfattning sannolikt måste minskas jämfört med
situationen i fred.

För att kunna reducera verksamheten krävs att krigsanpassade rutiner
inom funktionen har förberetts i fred. Funktionen bör vidare ha deltagit
i det civila försvarets planeringsprocess och i utbildnings- och övnings-
verksamheten.

ÖCB delar RSV:s grundläggande uppfattning att beskattnings- och
avgiftssystemets utformning under kriser och i krig i allt väsentligt måste
utgå från de förutsättningar som gäller för verksamheten i fred. Sannolikt
måste, enligt både RSV:s och ÖCB:s mening, vissa omprioriteringar och
neddragningar i verksamheten bli nödvändiga. Inskränkningarna i
arbetsrutinerna får dock inte medföra att beskattning och uppbörd av skatt
och avgifter leder till en allvarligt försämrad statlig likviditet. Det är
också viktigt för moralen och den psykiska styrkan hos medborgarna i
riket att beskattningssystemet upplevs som effektivt, funktionellt och
rättvist även i en svår situation med kris och krig.

Under förutsättning att det allmänna således tillförsäkras en löpande
uppbörd av skatter och avgifter instämmer ÖCB i de förslag som läggs
fram i rapporten om kris- och krigsanpassning av vissa rutiner, nämligen
att i beredskap och krig:

- kunna förlänga deklarationsperiodema,

- låta beskattningssystemet temporärt bygga på definitiv källbeskattning,

- mot bakgrund av föreslagna förenklingar bibehålla och i första hand
stärka den direkta beskattningen eftersom den indirekta skatten drabbar
ojämlikt,

- prioritera och intensifiera uppbörd av skatter och avgifter,

- förbereda ev. undanförsel och förstöring av känsligt (sekretessbelagt)
material,

- ge allmänheten service och skapa förståelse för den verksamhet som
bedrivs,

- i övrigt förenkla och nedprioritera rutiner och uppdrag, särskilt i
områden som dragits in i krig.

Riksförsäkringsverket (RFV): RFV instämmer i RSV: s bedömningar och
tillstyrker förslagen om preliminärbeskattning och beräkningen av den
pensionsgrundade inkomsten under kriser och i krig.

Riksgäldskontoret: Kontoret betonar vikten av att även under beredskap
och krig få de uppgifter om skatteuppbörden som behövs för att kunna
beräkna statens lånebehov.

Statskontoret: Kontoret tillstyrker de av RSV föreslagna författnings-
ändringarna. RSV:s bedömningar angående beskattningssystemets
utformning och krigsoiganisationen förefaller vara rimliga i förhållande
till givna planeringsförutsättningar. I god tid inför en befarad längre
krigssituation kan mycket långtgående förenklingar behöva vidtas för att
säkerställa den för samhället nödvändiga uppbörden. En brist i RSV:S
rapport är att den inte redovisar den administrativa beredskapen (ställtider
m.m.) hos myndigheter och företag för mer omfattande förändringar.

Riksrevisionsverket (RRV): RRV kan inte bedöma om utredningsarbetet
och förberedelserna för ev. kriser och krig är tillräckliga. RRV avstår
därför att i huvudsak ha synpunkter på utredningen. RRV vill dock peka
på några frågetecken som kan resas kring utredningen vad gäller:

Prop. 1994/95:171

Bilaga 3

- flexibiliteten i skatteuttaget

- beroendet av ADB-stöd

- informationen till riksredovisningen.

I den uppsats om moratorielagen och dess konsekvenser som bilagts
utredningen berörs vissa konsekvenser av en omställning av sam-
hällsekonomin från fred till krigsförhållanden. Det gäller t.ex. för-
ändringar i statens finansieringsbehov och inflationsdrivande mekanismer
som uppstår vid omställning till krigsförhållanden. Bl.a. anges: "Statens
finansieringsuppgift vid en mobilisering blir därför att införa skatter och
uppta lån i så stor utsträckning att den privata efterfrågan reduceras mer
än ökningen i den offentliga verksamheten" (sid 5).

En utgångspunkt för planeringen av skatteförvaltningens uppgifter i
kriser och krig bör således vara att statens behov av att kunna förändra
skattenivåer måste kunna hanteras. Därtill torde det vara önskvärt med
en hög flexibilitet för att möjliggöra att skatteuttaget förändras över tiden,
i takt med förändringar i samhällsekonomin i stort.

Såvitt RRV kan bedöma har inte utredningen beaktat dessa behov. I
stället anges (sid 54) att ändringar i fråga om skattesatser och dylikt
måste ske när skatteförvaltningen har kvar sin fredsorganisation. Även
utredningens resonemang (sid 67) om den preliminärskattsedel som
utfärdas före ett krigsutbrott skall gälla vid även för kommande upp-
bördsår, om krigsförhållandena sträcker sig över årsskiftet, visar att
utredningen inte varit inriktad mot att skapa en flexibilitet i skatteuttaget.

Enligt RRV:s bedömning krävs det särskilda förberedelser för att skapa
den önskvärda flexibiliteten.

Jordbruksverket: Verket har inget att erinra mot de förslag som lämnas
och den inriktning av RSV:s verksamhet som under kriser och i krig som
redovisas i rapporterna.

Verket har ansvaret för utformningen av ett ransoneringssystem för
dagligvaror. För att kunna införa en ransonering är Jordbruksverket
beroende av personuppgifter från folkbokföringsregistret. Om en
ransonering behöver införas kommer detta med största sannolikhet att bli
aktuellt före ett krigsutbrott eller under ett efterkrigsskede. I rapporterna
konstateras att folkbokföringen spelar en stor roll för flera statliga
myndigheter och att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt folkbokförin-
gen under ett förkrigsskede. Målet vad gäller folkbokföringen under ett
förkrigsskede är, enligt rapporterna att den i allt väsentligt skall kunna
fortgå under fredsmässiga former och med godtagbart ADB-stöd. Denna
målsättning överensstämmer med Jordbruksverkets behov.

Lantmäteriverket: Verket konstaterar att förslagen till ny lag och
förordning har ett innehåll som väl överensstämmer med nuvarande
planeringsförutsättningar. Författningstexten och rapporterna i sin helhet
är lättlästa och mycket konkret formulerade.

Landstingsförbundet: Förbundet vill särskilt understryka en av
utgångspunkterna för RSV:s utredningsuppdrag i vad avser kravet att det
allmänna, som t.ex. hälso- och sjukvården, måste tillförsäkras en löpande
uppbörd av skatter för att möjliggöra finansiering av verksamheten även
under krigsförhållanden. Landstingsförbundet har bilagt sin rapport

Prop. 1994/95:171

Bilaga 3

"Beredskapsplanering av betalningsrutiner i kris och krig".

Statstjänstemannaförbundet (ST): ST anför att utredningens förslag och
omfattningen av arbetsuppgifter i ett krigstillstånd är rimliga och
genomtänkta.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen instämmer i rapportens
förslag om att beskattningssystemet under kriser och krig skall vara
utformat så lika det fredstida systemet som möjligt. Det bör dock finnas
möjligheter att anpassa systemet efter de specifika förhållanden som kan
förekomma under framför allt krigssituationen. Förberedelser för detta
måste vidtas redan i fred.

Ett bibehållande av fredstida rutiner så långt det är möjligt synes vara
en rimlig målsättning för skattesystemets utformning m.m. och är i
överensstämmelse med övrig civil planering inom totalförsvaret. I
rapporten har bl.a. föreslagits att möjligheter skall finnas i krigssituatio-
nen att ändra tillämpningen av skattelagstiftningen med att exempelvis
införa förlängda deklarationsperioder. Ett sådant förfarande bedöms vara
realistiskt och förordas därför av länsstyrelsen. Likaså delar länsstyrelsen
rapportens förslag att ett direkt skattesystem skall föredras före ett system
med indirekta skatter.

Prop. 1994/95:171

Bilaga 3

Krigsorganisationen

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) : Enligt RSV skall fredsorganisa-
tionen så långt det är möjligt bibehållas. Även efter krigsorganisering
skall, enligt RSV, en fredstida uppbyggnad av organisation, ansvar och
ledning eftersträvas i möjligaste mån. ÖCB vill i detta sammanhang
betona vikten av att funktionen verkligen säkerställer att nyckelpersoner
finns krigsplacerade på myndigheterna så att de, även i en krigssituation,
kommer att finnas tillgängliga på sina viktiga poster vid funktionens olika
myndigheter och motsvarande organ. Vikten av återkommande övnings-
verksamhet, följd av omsorgsfull utvärdering och återkoppling till
nästkommande övning, kan inte nog betonas.

Statstjänstemannaförbundet: En fråga är förslaget till förändring av
skattemyndigheternas organisation i ett krigstillstånd. Det föreslås enligt
organisationsplanen på sidan 49 att administrativa enheten och rättsen-
heten placeras under länsskattekontoret. I texten sägs att rättsenhetens
uppgifter upphör vid krigstillstånd varför enheten bör utgå helt från
organisationsplanen. Större delen av administrativa enhetens uppgifter
finns kvar vid krigstillstånd. Det synes därför ej lämpligt att placera in
enheten under ett enskilt kontor i organisationen eftersom enheten skall
ge service åt hela myndigheten även i krigstillstånd. Lämpligen skall
enheten ligga kvar som en enhet under skattechefen eller samordnas med
sekretariatet. Förslaget i utredningen bygger troligen på uppfattningen att
länsskattekontoret har en samordnande funktion för hela myndigheten
vilket inte är fallet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen motsätter sig ett
samgående mellan kronofogdemyndighet och skatteförvaltning i en

krigssituation.

Kronofogdemyndigheten i Kopparbergs län: Myndigheten har påpekat
att det kan förutses att en renodlad regionalisering av kronofogdemyndig-
heterna kommer att genomföras och att detta under kriser och krig, i
kombination med personalnedskärningar, kan medföra att kronofog-
demyndigheternas verksamhet endast kan komma att utföras på myndig-
hetens lokaliseringsort. Myndigheten avstyrker samlokalisering av
kronofogdemyndighet och skattemyndighet eftersom det berövar
kronofogdemyndighetens identitet och framkallar förvirring hos allmän-
heten.

Sårbarhetsfrågor m.m.

Rikspolisstyrelsen (RPS): Polisväsendets operativa verksamhet bygger till
stor del på ett väl fungerande datasystem hos RSV. Med de antaganden
angående varaktigheten för en eventuell väpnad konflikt som Sverige kan
drabbas av som återfinns i det senaste försvarsbeslutet (några veckor - 1-
2 månader) bedöms dock de olägenheter som ett bortfall av dataförbindel-
serna med RSV:s dataregister som överkomliga. Under den tid som i så
fall dataförbindelserna går förlorade får polisväsendet försöka klara av sin
verksamhet med hjälp av temporär återgång till manuella rutiner. I första
hand är det de lokala polismyndigheterna och skattekontoren som kan bli
berörda av databortfall. RPS har deltagit i överläggningar med RSV
angående de reservdriftsmöjligheter som kan bli aktuella. Allmänna råd
härom kommer att sättas in i kommande revidering av Rikspolisstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd angående polisväsendets beredskapsplan-
läggning.

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) : Inför en kris- och krigssitua-
tion är det viktigt att redan i fred;

- bygga upp maskinellt robusta datasystem - med fortifikatoriskt skydd

- enligt principen om beredskapshänsyn i planering och samhällsutveck-
ling (BIS),

- decentralisera ADB-verksamhet till regional och lokal nivå.

Av RSV:s rapport framgår att Postgirot även under beredskap och krig
har en viktig uppgift vad gäller registrering, förmedling och redovisning
av olika betalningsuppdrag på skatteområdet. ÖCB vill i detta samman-
hang särskilt peka på att Postgirot - i likhet med posten och för den delen
också Televerket -numera har bolagiserats. Detta innebär bl.a. att frågor
på beredskapsområdet, vad gäller post, tele och postgiro, numera
handläggs av Post- och telestyrelsen (Posten, Telia, m.fl.) resp.
Riksbanken (Postgirot). Senare kommer dock, efter utredningsarbete vid
Finansdepartementet, Finansinspektionen sannolikt överta Riksbankens
nuvarande funktionsansvar för postgirofrågoma.

Det är nödvändigt att den funktionsansvariga myndigheten (Riksbanken,
Finansinspektionen) tillsammans med RSV diskuterar Postgirots nya roll
som statligt bolag i en beredskapssituation. Även Bankgirots uppgifter
under kriser och i krig måste närmare klargöras.

Prop. 1994/95:171

Bilaga 3

Störningar av olika slag i en krigssituation på elförsötjnings- och
teleområdena kommer sannolikt att drabba betalningsväsendet, så ock
skattemyndigheterna. I ÖCB:s programplan för det civila försvaret
1994/95 -1998/99 pekas t.ex. på de initialt stora svårigheterna som
elavbrott kan föra med sig för funktionerna. Det finns därför skäl, enligt
ÖCB:s mening, att göra en annan bedömning om tillgängligheten på el,
särskilt på de regionala och lokala systemen än vad RSV gör i sin analys.

RSV har på ett förtjänstfullt sätt analyserat verksamhetens beroende av
datorstöd i såväl fred som krig. ÖCB har inget att invända mot RSV:s
iaktagelser och slutsatser.

RSV konstaterar i sin rapport att inom funktionen finns centralt
placerade stordatorer utan fortifikatoriskt skydd. System som uteslutande
bygger på centrala lösningar gör hela datasystemmiljön mycket sårbar.
ÖCB hänvisar till vikten av beredskapshänsyn i planering och sam-
hällsutveckling (BIS).

ÖCB noterar med tillfredsställelse att RSV föreslår att systemstrukturer-
na bör utvecklas mot öppna system. Detta skulle öka säkerhetsnivån. Det
är därför mycket angeläget att RSV får möjlighet att fullfölja detta arbete.
Det skulle förbättra situationen för såväl RSV som för andra myndigheter
i beredskap och krig.

Från samhällets synpunkt är det viktigt att de system som samverkar
på olika sätt med RSV:s verksamhet också fungerar tekniskt och
driftsmässigt väl. Det gäller bl.a. systemen inom betalningsförmedlingen,
socialförsäkringen och hos de större arbetsgivarna. Således är det viktigt
för RSV:s rutiner att t.ex. Postgirots och DAFA:s reservrutiner fungerar.
Beroendet gäller också de företag som specialiserat sig på optisk läsning.
Dessa är dock i nuläget inte krigsplanlagda och bedöms inte klara en
kris- och krigsproduktion. RSV bör överväga hur detta problem skall
lösas.

Enligt ÖCB:s uppfattning bör det utredas inom funktionen bank- och
betalningsväsendet om inte Postgirots reservrutin som endast omfattar
40 000 prioriterade konton måste utökas att omfatta ett större åtagande.
Även inom övrig betalningsförmedling måste tillfredsställande reservruti-
ner utvecklas.

Posten: Posten har i princip inget att erinra mot de förslag som förs
fram i RSV:s promemorior.

Postgirots planering för sin verksamhet är inriktad på två faser, en fas
med full produktion centralt i Stockholm för samtliga postgirokonton och
en utlokaliserad fas där endast s.k. prioriterade postgirokonton tas med
i produktionen. Postgirot kommer att driva fasen med full produktion så
länge som möjligt även under direkta krigsförhållanden. Först när den
centrala produktionen av någon anledning inte kan fortsätta kommer den
utlokaliserade fasen bli aktuell.

Planeringen för den utlokaliserade fasen har dock inriktats på det
scenario som kallas för strategiskt överfall. Detta scenario kräver en helt
annan planering än tidigare. Förvamingstiden kan eventuellt vara noll
vilket innebär att all planering måste vara gjord i förväg.

I motsats till RSV har Postgirot som planeringsförutsättning att el- och

Prop. 1994/95:171

Bilaga 3

telelinjerna inte kommer att fungera.

Postgirots utlokaliserade fas är inte längre inriktad mot ett antal
redovisningscentraler utan mot en enda plats. Systemet kommer dock att
vara snabbt flyttbart till ännu en plats om den första blir utslagen.

Upphandling av ett nytt ADB-system för det utlokaliserade Postgirot är
förberedd och kommer att göras under 1994.

Postgirot kommer även i den utlokaliserade fasen med prioriterade
postgirokonton att ha tillgång till optiska läsare och kunder med s.k. C-
konton kommer att få redovisning via magnetband och listor.

Det är rimligt att anta att Postgirots kontohavare under en krigssituation
får svårigheter att fullt ut driva funktioner som avstämning, redovisning,
intemkontroll och revision. Postgirot kommer därför i den utlokaliserade
fasen inte att makulera några betalningshandlingar. Avstämmning och
revision i efterhand måste vara möjlig att göra.

Statskontoret: RSV:s ADB-säkerhet är, enligt Statskontorets be-
dömning, otillfredsställande. För att undvika suboptimeringar i för-
bättringsåtgärder är det dock nödvändigt att ta hänsyn till att RSV bara
är ett av flera led i uppbördskedjan, dels den riskexponering som ligger
i uppbördens koncentration till ett fåtal större företag och koncerner.

Riksrevisionsverket (RRV): RRV menar att skatteförvaltningen trots
ADB-beroendet borde ha en förmåga att upprätthålla den grundläggande
funktionen i skattesystemet så länge betalningssystemet i landet fungerar.
Det bör således finnas möjlighet att ta emot inbetalade skattemedel och
fördela dem vidare, även utan ett fungerande ADB-stöd. RRV anser inte
att det klart framgår huruvida det finns eller är möjligt att utforma de
manuella rutiner som kan krävas i ett yttersta läge.

Betydelsen av den ekonomiska politiken ökar under kriser och i krig,
och följaktligen även behovet av information om de statliga finanserna.
Betydelsen av RRV:s koncemekonomiska information i form av bl.a.
inkomstberäkningar, budgetprognoser, riksredovisning och statskassans
ställning ökar således avsevärt. RRV har därför utformat ett manuellt
reservförfarande för myndigheternas redovisning av uppgifter till RRV:s
riksredovisning. Skatteförvaltningen måste då ha de manuella rutiner som
krävs för att kunna lämna nödvändiga uppgifter även utan ADB-stöd. Det
framgår inte klart av utredningen om så är fallet.

Lantmäteriverket: Verket anser att kraven på driftssäkerhet bör
stämmas av mellan RSV och de myndigheter som RSV:s datasystem
samverkar med.

Svenska Bankföreningen: Av rapporten framgår att RSV fört dis-
kussioner med Postgirot om hur skatte- och indrivningsbetalningar skall
ske vid kriser och i krig. Den slutsats man kommit fram till är att
Postgirot skall specialbehandla detta slags betalningsflöden för att
vidmakthålla likviditeten i samhället. Däremot skall inte all underliggande
dokumentation till transaktionerna skickas löpande till RSV utan lagras
hos Postgirot till dess att kriget upphört. Sedan Postgirot numera inte har
ensamrätt på skatte- och indrivningsbetalningar, utan även bankgireringar
kan användas, uppstår frågan om inte RSV också borde föra motsvarande
diskussioner även med Bankgirot. Sedan Postgirot den 1 mars 1994 blivit

Prop. 1994/95:171

Bilaga 3

bank är det vidare tveksamt om Postgirot i beredskapsförfattningar kan
åläggas särskilda skyldigheter av aktuellt slag.

Det är vidare förvånande att inte den civila delen av totalförsvaret
planerar efter samma förutsättningar. Inom funktionen Betalningsväsendet
har Riksbanken i sina anvisningar till bankerna för deras planering pekat
på att vissa försörjningssystem inte är robusta och att bankerna bl.a. har
att ta hänsyn till att el och tele kan störas svårt.

RSV anser dock att det för att verket skall kunna upprätthålla sin
viktiga funktion, är angeläget att främst elförsörjning, telekommunikatio-
ner och transporter fungerar med sådan robusthet att grundläggande
behov kan tillgodoses. Det framstår som sannolikt att betydande
svårigheter kan möta även skatteförvaltningar i krigstid som en följd av
störningar i nämnda stödsystem.

Statstjänstemannaförbundet: De delar av beskattningssystemet som skall
upprätthållas under en krigssituation bygger på att datakraft finns
tillgänglig. Det väsentliga är att betalningsströmmarna fungerar och de
prioritrade postgirokonton myndigheterna förfogar över skall enligt
rapporten fungera även i ett krigstillstånd.

RSV:s system för betalningar liksom den helt övervägande delen av
ADB-systemet för beskattning i övrigt bygger på central datakraft
placerad på RSV i Solna. Kärnan i ADB-systemet ligger centralt på RSV
även om datakraften i länen nu är omfattande med hög terminaltäthet,
datanätverk och basdatorer.

Systemet är med den centrala koncentrationen oerhört sårbart i en
krigssituation. I rapporten nämns detta som ett problem men det finns
inget förslag till lösning. Det som sägs är att RSV ämnar återkomma till
regeringen i en kommande rapport hur datorstödet skall säkras i länen.

Det borde ha lagts ett förslag med innebörden att ADB-systemets
struktur skall vara regional/lokal i en krigssituation. Länen skall ha sina
egna länsregister för länsinnevånarna placerade i regional/lokal miljö.
Utbyte över länsgränsema kan upphöra i en krissituation. Det viktiga är
att mindre enheter kan klara sina åtaganden och leverera in skattemedel
och avgifter till statskassan.

Med ett centralt system för uppbörd som det nuvarande, finns
uppenbara risker att det blir totalt kaos i betalningssystemet om centralda-
torn eller förbindelserna störs.

Med den datastruktur som nu finns toide det knappast krävas några
omfattande investeringar för att åstadkomma ett mindre sårbart system än
det nuvarande.

För skatteförvaltningen krävs en ny systemstruktur där registren finns
placerade på länen eller i regionerna där basdatorkraften finns. Stora
delar av ett sådant system skulle kunna genomföras redan nu och vara till
gagn för det ordinarie arbetet. Närheten till registren är till stor fördel för
användarna. Den omfattande arbetsförändring som nu planeras för ADB-
användningen i beskattningen gäller inte den centrala strukturen utan det
är i stort enbart påbyggnads- och sidosystem som läggs på länen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Såväl skatteförvaltningens som
kronofogdemyndighetens beroende av ADB är synnerligen stort. Det är

Prop. 1994/95:171

Bilaga 3

6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 171

därför angeläget att resurser avsätts för att skapa så stor ADB-säkerhet
som möjligt. Detta kan exempelvis åstadkommas genom att möjligheter
skapas för övergång från centrala system till regionala och/eller lokala
system. Dessutom bör alla möjligheter tas till vara att vidta lämpliga
åtgärder för att skydda särskilt viktiga anläggningar och känsliga punkter
i ADB-systemen. Säkerhetskraven på register i ADB-systemen kräver
också särskilda åtgärder i såväl fred som krig.

Kronofogdemyndigheten i Kopparbergs län: Utredningens utgångs-
punkt tycks vara att skatteuppböiden skall fungera i stort sätt som vanligt
trots de svåra förhållanden som kan råda. I motsats till utredningen finner
myndigheten det helt orealistiskt att tala om någon form av uppbörd av
skatter och avgifter som skulle kunna tillgodose statens behov av medel.
Orsaken till myndighetens uppfattning är att kronofogdemyndigheterna
redan i fredstid är synnerligen sårbara och ständigt utsätts för olika
former av driftsavbrott, sannolikt beroende på att kronofogdemyndig-
heternas verksamhet lågprioriteras av DAFA. Sannolikt skulle kronofog-
demyndigheternas verksamhet i kris och krigstillstånd prioriteras ännu
lägre, vilket skulle leda till helt oacceptabla förhållanden, detta trots att
ingen ännu hade försökt omöjliggöra datordriften genom direkta angrepp
mot ledningar eller datorer.

Myndigheten anser att om någon form av indrivning och uppbörd skall
kunna äga rum under de beskrivna förhållandena måste det krävas att
skatteförvaltningen bygger upp ett eget system för kommunikation och
bearbetning av data, så långt som möjligt skyddat för störningar av olika
slag och med en hög, redan från böljan inbyggd driftssäkerhet. Detta
system måste sannolikt bestå av ett antal regionala system med sådan
kapacitet att vaije enskild enhet vid behov kan sköta om intilliggande
regioners hela behov av databearbetning och kommunikation.

Myndigheten anser att RSV redan i dagsläget borde utarbeta manuella
rutiner för kronofogdemyndigheternas verksamhet under kriser och vid
krigstillstånd.

Myndigheten finner det förvånande att utredningen inte har föreslagit
ökat sekretesskydd för de uppgifter som förekommer i kronofogdemyn-
digheternas dataregistret (REX-systemet). Uppgifter om enskilda
personers skuldsättning kan vara synnerligen känsliga och kan utnyttjas
vid olika former av påtryckningar. Risken för samköming med andra
känsliga register är uppenbar. Myndigheten anser att det i alla fall i ett
krisläge borde finnas möjlighet att sekretessbelägga REX-registret.

Beskattningen

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) : ÖCB delar RSV:s uppfattning
att de gällande författningarna om beskattning, indrivning och folkbokför-
ing under krigsförhållanden bör ses över. De framlagda förslagen till nya
författningar skulle innebära en välkommen modernisering.

ÖCB finner skäl att närmare beröra en bestämmelse om delegering i
lagförslaget. Enligt 13 § i lagförslaget får nämligen "skattemyndigheten

Prop. 1994/95:171

Bilaga 3

och kronofogdemyndigheten under krig utöva befogenhet som tillkommer
regeringen eller RSV om sambandet med regeringen eller verket inte
eller endast med avsevärd svårighet kan uppräthållas eller det annars
föreligger behov av trängande åtgärder".

Generella regler om delegering av befogenheter i krig när en landsdel
är isolerad från riksstyrelsen eller omedelbara åtgärder annars måste
vidtas, finns i lagen (1988:97) och förordningen (1988:1215) om
förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna
under krig eller krigsfara m.m. Enligt 13 § lagen och 9 § förordningen
får civilbefälhavaren under sådana förhållanden inom sitt område bl.a.
fullgöra de uppgifter som enligt 8 § regeringsformen ankommer på
regeringen. Under samma förutsättningar har länsstyrelsen motsvarande
befogenheter inom sitt område om förbindelsen avbrutits med både
regeringen och civilbefälhavaren. Det finns således en normal ordning för
delegeringen från regeringen till civilbefälhavare och till länsstyrelser i
sådana situationer.

ÖCB, som har ansvaret för samordningen mellan de statliga myndig-
heterna under höjd beredskap, menar att skälen bör vara starka om man
skall avvika från den normala delegeringsoidningen. RSV har inte
redovisat något sådant stöd för sitt förslag. ÖCB avstyrker därför
förslaget i denna del.

Om däremot regeringen redan delegerat befogenheter inom ett visst
sakområde till RSV kan det antas att frågan om eventuella samordnings-
problem har beaktats vid beslutet. I detta fall möter det därför inget
hinder, från ÖCB:s utgångspunkt, att befogenheterna delegeras vidare till
skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten.

Tillfälliga flyttningar m.m.

Vämpliktsverket: Den personal som inkallas till krigstjänstgöring byter i
de flesta fall "arbetsgivare". För närvarande görs avisering avseende
inkallad personal med pappersmedia från Vämpliktsverket till det lokala
försäkringskontor där den inkallade är mantalsskriven. Även om postgirot
har förutsatts klara av själva likvidhanteringen har i utredningen inte
angetts hur medel, som uttagits av den inkallade eller någon med
fullmakt, avses beskattas. I detta fall kan inte förutsättas att utbetalande
och utanordnande försäkringskontor är detsamma eller har kontakt med
varandera varför erforderliga uppgifter om aktuella skatteförhållanden
torde saknas.

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB): Det framgår inte klart i
RSV:s rapport var ansvaret ligger när det gäller registreringen av
tillfälliga flyttningar av såväl evakuerade som flyktingar som inte
registreras i folkbokföringen. ÖCB anser att det är angeläget att utreda
denna fråga om ansvarsförhållandena för registreringen vid tillfälliga
flyttningar. Vilket ansvar har t.ex. kommunerna. Klaigörs inte ansvaret
är det annars lätt hänt att personuppgifter kan komma bort i en krigssitua-
tion.

Prop. 1994/95:171

Bilaga 3

Även Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår en översyn av ansvaret Prop. 1994/95:171
i krig för registrering av befolkningen vid s.k. tillfälliga flyttningar. Bilaga 3

Svenska Bankföreningen: Av rapporten framgår att någon ändring i
folkbokföringen inte kommer att vidtas under kriser och i krig även om
någon har flyttat. Det kan i ett sådant läge tänkas att bankkunden till
banken meddelar den nya adressen, vilket får till följd att eventuell
kontrolluppgift också registreras med den nya adressen. I detta läge måste
man säkerställa att skatteregistret kan ta emot kontrolluppgifter trots att
bankens och RSV:s adresser inte överensstämmer. Det vore olyckligt om
sådan kontrolluppgift betraktades som felkodad i skatteregistret.

Moratorielagen

Överstyrelsen för civil beredskap tillstyrker förslaget att låta en särskild
arbetsgrupp ytterligare analysera behovet och utformningen av be-
stämmelser om betalningsmoratorium. Liknande synpunkter framförs av
Riksgäldskontoret, Statskontoret, Länsstyrelsen i Kopparbergs län och
Svenska Bankföreningen.

Tullfrågor

Genemltullstyrelsen (GTS): I rapporten behandlas inte Tull verkets
beskattningssystem och organisation. Påpekandet görs mot bakgrund av
att RSV i det civila försvaret är funktionsansvarig myndighet på central
nivå för funktionen Skatte- och uppbördsväsende. Myndigheter med
uppgifter i denna funktion är skatte- och kronofogdemyndigheterna samt
Tull verket.

Mervärdesskatten svarar under fredstid för en betydande del av statens
skatteinkomster. Denna beskattningsform blir självfallet också - vilket
påpekas i rapporten - mycket viktig under kriser och krig.

Även om det i planeringen för försörjning med - särskilt strategiskt
viktiga - varor inte skall förutsättas någon utrikeshandel under kriser och
i krig, kan det inte uteslutas att utrikeshandel likväl kommer att före-
komma. Erfarenheter från liknande situationer tidigare har visat att
utrikeshandeln trots allt är relativt omfattande.

Tull verkets uppbörd av mervärdesskatt, som för närvarande utgör den
större delen av statens nettoinkomster från denna skatt, kan därför
förutsättas vara fortsatt relativt hög även under nämnda lägen. Det får
anses som en brist att detta inte berörts i rapporten.

I övrigt saknas även synpunkter på tulldatasystemets (TDS) och dess
komponenters (tulldatacentralen i Luleå, telenätet, lokaldatorerna etc)
betydelse för beskattningssystemet under kriser och i krig. Inte heller har
situationen vid ett svenskt medlemsskap i EU belysts.

I delbetänkandet (SOU 1993:95) av LEMO-utredningen definieras
begreppet funktion inom det civila försvaret enligt följande "en sam-
hällsverksamhet av särskild betydelse under höjd beredskap med

utgångspunkt i det civila försvarets uppgifter och som kräver någon form
av central styrning och som behöver samordnas mellan flera myndigheter
eller organ med annan verksamhet".

LEMO föreslår vidare att den nuvarande funktionen enligt bilaga 1 till
beredskapsförordningen (1993:242), Skatte- och uppbördsväsende, bör
utgå och att RSV bör kvarstå som beredskapsmyndighet. Vidare
ifrågasätter LEMO behovet och lämpligheten av att "övriga myndigheter
med uppgifter inom funktionen" räknas upp på det sätt som sker for
närvarande.

Tullverkets fredstida verksamhet och uppgifter enligt förordningen
(1991:1524) med instruktion för Tullverket och regeringens reglerings-
brev för budgetåret 1993/94 (prop. 1992/93:100 bil.8., SkU23, rskr.
211) är bland annat följande:

- att fastställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skatter
samt avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas,

- att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken så att
ett underlag av god kvalité kan inges,

- att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att
bestämmelser om införsel och utförsel av varor efterlevs,

- att bedriva viss utrednings- och åklagarverksamhet i fråga om brott
mot dessa bestämmelser,

- att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet även i
övrigt i enlighet med särskilda föreskrifter,

- att fullgöra vissa andra föreskrivna övervakningsuppgifter.

Denna verksamhet kräver samordning med andra myndigheter och
organ såsom Sveriges Riksbank, RSV, Statens Jordbruksverk, Livsme-
delsverket, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket, Kommerskolle-
gium, Kustbevakningen, Polisväsendet, Sjöfartsverket, Luftfartsverket
m.fl.

Den samhällsverksamhet som här avses skulle, förslagsvis, kunna
kallas övervakning av gränsöverskridande trafik och handel. Tullverket
är därför för närvarande, vilket framgår av bilaga 1 till beredskapsför-
ordningen, utöver Skatte- och uppbördsväsende, engagerat i funktionerna
Ordning och säkerhet, Utrikeshandeln och Flykting verksamhet.

Mot bakgrund av det ovan anförda skulle det kunna övervägas att
beteckna den samhällsverksamhet Tullverket bedriver som en funktion
inom det civila försvaret och att utse Tullverket som ansvarig för denna
funktion. Tullverket skulle därvid också ha ställning som beredskapsmyn-
dighet. Under förutsättning att detta beaktas kan GTS kritiska inställning
till avsaknaden i rapporten av en beskrivning av Tullverkets roll som
beskattnings- och uppbördsmyndighet samt dess system och organisation
för detta ändamål lämnas därhän.

Lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m.m.
innehåller föreskrifter som berör Tullverket. Bland annat delegeras i 6 §
befogenheter enligt 2-5 §§, såvitt angår förhållanden inom Tullverkets
verksamhetsområde, till GTS eller lokal tullmyndighet (distriktstullan-
stalt). I förslaget till ny lag i RSV Rapport 1993:4 saknas sådana
föreskrifter.

Prop. 1994/95:171

Bilaga 3

Enligt kommentaren till förslaget anser RSV att tullväsendets krigsupp-
gifter bör lagregleras i annat sammanhang.

GTS delar denna uppfattning under vissa förutsättningar. Innan beslut
fattas om att anta lagförslaget bör effekterna på det civila försvaret vid
ett medlemskap i EU analyseras, det slutliga utfallet av LEMO-utred-
ningen avvaktas och Tullverkets roll i det civila försvaret fastställas.

Prop. 1994/95:171

Bilaga 3

Lagrådsremissens lagförslag

Prop. 1994/95:171

Bilaga 4

Förslag till lag om beskattning, förtullning och folkbokföring
under krig eller krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag tillämpas vid beskattning, förtullning, folkbokföring och
förande av vissa register under krig, vid krigsfara eller vid sådana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför
Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.

Lagen reglerar regeringens och, efter regeringens bemyndigande,
Riksskatteverkets och Generaltullstyrelsens befogenheter att meddela
föreskrifter som annars skall meddelas genom lag.

Lagen ger regeringen möjlighet att föreskriva att vissa av regeringens
uppgifter får fullgöras av Riksskatteverket eller Generaltullstyrelsen.

2 § Vad som föreskrivs i 6-8 §§ om skatter och tullar gäller även för
avgifter som avses i

1. lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. 1 § första stycket 1 lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter,

3. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter och

4. lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

3 § Är Sverige i krig skall 6-14 §§ tillämpas.

5 § När föreskrifterna i 6-14 §§ skall tillämpas gäller inte föreskrifter
som meddelats i lag eller annan författning om de strider mot föreskrifter
i denna lag eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Skatter och tullar

6 § Regeringen får föreskriva att beslut om skatt eller tull tills vidare inte
skall fattas eller skall fattas för annan tid eller på annat sätt än som
annars föreskrivs.

7 § En föreskrift enligt 6 § får innefatta att deklarations- eller annan
uppgiftsskyldighet tills vidare inte skall fullgöras eller fullgöras på annat
sätt eller för annan period än som annars föreskrivs.

En föreskrift enligt 6 § får även innefatta att skatt eller tull skall betalas
eller återbetalas på annat sätt eller för annan period än som annars
föreskrivs.

8 § Regeringen får föreskriva att beslut om skatt eller tull får fattas av
någon annan myndighet än som annars föreskrivs.

Folkbokföring

9 § Regeringen får meddela andra föreskrifter om förfarandet vid
folkbokföringen än de som annars gäller.

Regeringen får också föreskriva att beslut om ändringar i folkbokförin-
gen tills vidare inte skall fattas.

Registerfrågor

10 § Regeringen får meddela andra föreskrifter om skatte-, tull-,
folkbokförings- och utsökningsregister än de som annars gäller.

Omprövning och överklagande

11 § Regeringen får föreskriva att bestämmelser om omprövning och
överklagande av beslut om skatt, tull, avgift som anges i 2 § eller
folkbokföring tills vidare inte skall gälla eller att avvikande bestämmelser
skall gälla tills vidare.

Delegering till underordnad myndighet

12 § Regeringen får föreskriva att den befogenhet regeringen har enligt
6 eller 7 § i fråga om att meddela anstånd med att fullgöra förpliktelse
i stället får ges Riksskatteverket eller, beträffande tullar, Generaltullsty-
relsen.

13 § Regeringen får föreskriva att en befogenhet som regeringen har
enligt 9 eller 10 § i stället får ges Riksskatteverket eller, beträffande
tullregister, Generaltullstyrelsen. Regeringen får vidare föreskriva att den
befogenhet regeringen har att meddela föreskrifter om omprövning enligt
11 § i stället får ges Riksskatteverket eller, beträffande tullar, General-
tullstyrelsen.

14 § Regeringen får föreskriva att en befogenhet som regeringen har

Prop. 1994/95:171

Bilaga 4

enligt de skatte-, tull-, avgifts-, folkbokförings- och registerförfattningar
som reglerar förhållanden som omfettas av denna lag i stället får ges
Riksskatteverket eller, beträffande tullar och tullregister, Generaltullsty-
relsen.

Verkställighetsföreskrifter

15 § Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar
föreskrifter om verkställigheten av denna lag.

Prop. 1994/95:171

Bilaga 4

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1957:686) om
taxeringsväsendet under krigsförhållanden m.m. skall upphöra att gälla.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-02-01

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.

Enligt en lagrådsremiss den 26 januari 1995 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Stefan
Holgersson.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Andra och tredje styckena i lagförslagets 1 § har inte någon särskild
funktion och bör utgå ur förslaget.

Enligt motiven och vad som upplysts skall regeringens föreskrifter med
stöd av 6-14 §§ kunna begränsas till vissa delar av landet eller till vissa
grupper av personer, varor eller företeelser. Detta bör komma till uttryck
i lagtexten, lämpligen genom ett första stycke i 5 §. Remissförslagets 5 §
blir då andra stycket i paragrafen.

Lagrådet föreslår en omredigering av 6 och 7 §§ till vinnande av större
enhetlighet och bättre överensstämmelse med författningskommentaren.

Delegationsbestämmelsema i 12-14 §§ bör utformas i närmare
anslutning till lagtexten i 8 och 13 kap. regeringsformen.

Lagrådets förslag i fråga om 5-7 och 12-14 §§ framgår av bilaga till
detta protokoll.

Prop. 1994/95:171

Bilaga 5

Bilaga till Lagrådets protokoll 1995-02-01 Prop. 1994/95:171

Bilaga 5

5 §

En föreskrift av regeringen enligt 6-14 §§ får begränsas till vissa grupper
av personer, varor eller företeelser eller vissa delar av landet.

6 §

Regeringen får föreskriva att beslut i fråga om skatt eller tull tills vidare
inte skall fattas eller skall fattas vid annan tidpunkt, på annat sätt eller för
annan period än som annars föreskrivs.

7§

En föreskrift enligt 6 § får innefatta att deklarations- eller annan
uppgiftsskyldighet tills vidare inte skall fullgöras eller fullgöras vid annan
tidpunkt, på annat sätt eller för annan period än som annars föreskrivs.

En föreskrift enligt 6 § får även innefatta att skatt eller tull skall betalas
eller återbetalas vid annan tidpunkt, på annat sätt eller för annan period
än som annars föreskrivs.

12 §

Regeringen får överlåta sin befogenhet enligt 6 eller 7 § att meddela
föreskrifter i fråga om anstånd med att fullgöra en förpliktelse på
Riksskatteverket eller, beträffande tullar, Generaltullstyrelsen.

13 §

Regeringen får överlåta sin befogenhet enligt 9 eller 10 § att meddela
föreskrifter på Riksskatteverket eller, beträffande tullregister, Generaltull-
styrelsen. Regeringen får vidare överlåta sin befogenhet enligt 11 § att
meddela föreskrifter om omprövning på Riksskatteverket eller, be-
träffande tullar, Generaltullstyrelsen.

14 §

Regeringen får överlåta befogenhet som regeringen har enligt de skatte-,
tull-, avgifts-, folkbokförings- och registerförfattningar som reglerar
förhållanden som omfattas av denna lag på Riksskatteverket eller,
beträffande tullar och tullregister, Generaltullstyrelsen.

Prop. 1994/95:171

Bilaga 5

Finansdepartementet ProP- 1994/95:171

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,

Hjelm-Wallén, Peterson, Thalén, Freivalds, Tham, Schori, Blomberg,

Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: Statsrådet Nygren

Regeringen beslutar proposition 1994/95:171 om beskattningen under
kriser och krig.

gotab 48040, Stockholm 1995

Beskattningen under kriser och krig

Regeringens proposition

1994/95:171

Beskattningen under kriser och krig

Prop.

1994/95:171

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut

2 Förslag till lag om beskattning, förtullning ochfolkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

Inledande bestämmelser

Skatter och tullar

Folkbokföring

Registerfrågor

Omprövning och överklagande

Delegering till underordnad myndighet

3 Ärendet och dess beredning

4 Bakgrund

5 Organisationsfrågor

5.1 Beredskapsansvaret för skatte- och uppbördsväsendet

5.2 Allmänt om planeringen för skatte- och uppbördsväsendetunder höjd beredskap

5.3 Skattemyndigheternas och kronofogdemyndigheternasorganisation

5.4 ADB-frågor m.m.

6 Fullmaktslagstiftningen

6.1 Allmänt

Skälen för regeringens förslag:

6.2 Skatter, tullar och avgifter

6.3 Folkbokföring m.m.

6.4 Registerfrågor

6.5 Överklagande m.m.

6.6 Delegering av uppgifter till underordnad myndighet

7 Övriga frågor

8 Författningskommentar

Lagen om beskattning, förtullning och folkbokföring underkrig eller krigsfara m.m.

Inledande bestämmelser

Skatter och tullar

Folkbokföring

Registerfrågor

Överklagande m.m.

Delegering till underordnad myndighet

Verkställighetsföreskrifter

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig överRSV Rapport 1993:3, utgåva 2 och RSV Rapport1993:4

Remissammanställning över remissinstanser som ^P- 1994/95:171yttrat sig över RSV Rapport 1993:3, utgåva 2 och Bllaga 3

RSV Rapport 1993:4

Allmänna synpunkter

Krigsorganisationen

Sårbarhetsfrågor m.m.

Beskattningen

Tillfälliga flyttningar m.m.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om beskattning, förtullning och folkbokföringunder krig eller krigsfara m.m.

Inledande bestämmelser

Skatter och tullar

Folkbokföring

Registerfrågor

Omprövning och överklagande

Delegering till underordnad myndighet

Verkställighetsföreskrifter

Lagrådet

Bilaga till Lagrådets protokoll 1995-02-01 Prop. 1994/95:171

Finansdepartementet ProP- 1994/95:171

2 Förslag till lag om beskattning, förtullning och
folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

5.2 Allmänt om planeringen för skatte- och uppbördsväsendet
under höjd beredskap

5.3 Skattemyndigheternas och kronofogdemyndigheternas
organisation

Lagen om beskattning, förtullning och folkbokföring under
krig eller krigsfara m.m.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
RSV Rapport 1993:3, utgåva 2 och RSV Rapport
1993:4

Remissammanställning över remissinstanser som ^P- 1994/95:171
yttrat sig över RSV Rapport 1993:3, utgåva 2 och Bllaga 3

Förslag till lag om beskattning, förtullning och folkbokföring
under krig eller krigsfara m.m.