Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ändringar i regelverket om hantering av finansiella företag i kris

Proposition 2020/21:155

Ändringar i regelverket om hantering av finansiella företag i kris

Regeringens proposition 2020/21:155

Ändringar i regelverket om hantering av

Prop.

finansiella företag i kris

2020/21:155

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 18 mars 2021

Stefan Löfven

Åsa Lindhagen (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår åtgärder för att stärka regelverket om hantering av finansiella företag i kris. Förslagen anpassar svensk rätt till nya bestämmelser i EU:s tillsynsförordning och genomför i svensk rätt nya regler i EU:s krishanteringsdirektiv.

Vid en kris kan ett finansiellt företag försättas i resolution i stället för i likvidation eller konkurs och det är ägarna och borgenärerna, inte skattebetalarna, som ska bära förlusterna i ett sådant företag. Det sker i huvudsak genom att kapital och skulder får skrivas ned eller konverteras i resolution. Nedskrivning eller konvertering av skulder får också ske utanför resolution. För att det ska finnas kapital och skulder att skriva ned eller konvertera ska företagen uppfylla ett minimikrav på nedskrivnings- bara skulder (MREL-kravet).

Regeringen föreslår i korthet att det nuvarande MREL-kravet ska ersättas av ett nytt krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. I förhållande till det nuvarande MREL-kravet innebär det att fler företag ska omfattas av det nya kravet, en uttömmande reglering av hur kravet ska uttryckas, bestämmas och uppfyllas samt att storleken på kravet ska vara beroende av om företaget är en systemviktig resolutionsenhet eller en resolutionsenhet som inte är systemviktig, ett företag som inte är en resolutionsenhet men som ingår i en resolutionsgrupp eller ett företag som varken är en resolutionsenhet eller ingår i en resolutionsgrupp. Avsikten med förslagen är att underlätta för nedskrivning eller konvertering av kapital och skulder utanför och i resolution.

Lagändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 juli 2021.

1

Prop. 2020/21:155 Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

5

2

Lagtext

..............................................................................................

6

 

2.1

Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om

 

 

 

resolution............................................................................

6

 

2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om

 

 

 

system för avveckling av förpliktelser på

 

 

 

finansmarknaden ..............................................................

52

 

2.3

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om

 

 

 

värdepappersfonder ..........................................................

54

 

2.4

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om

 

 

 

bank- och finansieringsrörelse..........................................

55

 

2.5

Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om

 

 

 

värdepappersmarknaden ...................................................

58

3 Ärendet och dess beredning ............................................................

62

4 Regelverket om hantering av finansiella företag i kris i

 

 

huvuddrag .......................................................................................

63

5

Ansvariga myndigheter ...................................................................

64

6

Nya definitioner ..............................................................................

64

7

Resolutionsplaner............................................................................

71

 

7.1

Den rättsliga regleringen ..................................................

71

 

7.2

Upprättande av resolutionsplaner .....................................

71

 

7.3

Gränsöverskridande koncern eller resolutionsgrupp ........

73

 

7.4

Befogenheter att åtgärda eller avlägsna

 

 

 

resolutionshinder ..............................................................

74

 

 

7.4.1

Ett företag som inte ingår i en finansiell

 

 

 

 

koncern ............................................................

74

 

 

7.4.2

En koncern.......................................................

76

8 Krav på kapitalbas och kvalificerade skulder .................................

78

 

8.1

Företag som omfattas av kravet eller undantas från

 

 

 

det.....................................................................................

78

 

8.2

Vad kravet innebär ...........................................................

81

 

8.3

Hur kravet bestäms...........................................................

83

 

 

8.3.1

Globalt systemviktiga resolutionsenheter

 

 

 

 

och större dotterföretag i EES till globalt

 

 

 

 

systemviktiga institut hemmahörande

 

 

 

 

utanför EES .....................................................

83

 

 

8.3.2

Övriga resolutionsenheter................................

84

 

 

8.3.3

Övriga företag som inte är

 

 

 

 

resolutionsenheter............................................

87

 

 

8.3.4

Vissa gemensamma bestämmelser om

 

 

 

 

beräkningen .....................................................

88

 

8.4

Hur kravet uppfylls...........................................................

90

 

 

8.4.1

Resolutionsenheter och dotterföretag ..............

90

 

 

8.4.2

Efterställningskrav...........................................

95

2

 

8.4.3

Alternativt efterställningskrav .........................

99

 

 

 

 

8.5

Nivåer

............................................................................

103

Prop. 2020/21:155

8.6

Frister

............................................................................

104

 

8.7

Offentliggörande ...........................................................

106

 

8.8

Övervakning av kravet ..................................................

107

 

 

8.8.1

Utdelningsrestriktioner .................................

107

 

 

8.8.2

Ingripanden...................................................

109

 

8.9

Gränsöverskridande fall.................................................

110

 

9 Förberedande arbete .....................................................................

113

 

9.1Avtalsenligt erkännande av nedskrivning och

konvertering...................................................................

113

9.2Avtalsenligt erkännande av befogenheten att vidta

 

 

tillfälliga åtgärder ..........................................................

117

10

Nedskrivning och konvertering utanför resolution.......................

119

11

Inledande av resolution ................................................................

124

 

11.1

Den rättsliga regleringen ...............................................

124

 

11.2

Förutsättningar för resolution av holdingföretag ...........

124

12

Beslut om tillfälliga åtgärder........................................................

126

 

12.1

Befogenheten att besluta om vissa tillfälliga förbud .....

126

12.2Befogenhet att besluta om tillfälliga åtgärder utanför

resolution

....................................................................... 128

12.2.1

Förbud mot att fullgöra vissa förpliktelser ... 128

12.2.2Förbud mot att ta i anspråk säkerheter och

att utöva vissa rättshandlingar ......................

130

12.3Tillfälliga åtgärder får inte beslutas både före och

efter ett beslut om resolution .........................................

131

12.4Hinder respektive förbud mot att utöva vissa

 

 

rättshandlingar ...............................................................

131

13

Skuldnedskrivningsverktyget .......................................................

132

14

Samarbete och informationsutbyte...............................................

134

15

Avveckling under ordnade former för företag som inte ska

 

 

försättas i resolution .....................................................................

136

16

Investerarskydd för icke-professionella kunder ...........................

137

17

Deltagare i avvecklingssystem .....................................................

140

18

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser................................

141

19

Konsekvensanalys........................................................................

144

20

Författningskommentar ................................................................

149

 

20.1

Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:1016) om

 

 

 

resolution .......................................................................

149

20.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på

finansmarknaden ...........................................................

203

20.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om

värdepappersfonder .......................................................

204

20.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om

bank- och finansieringsrörelse.......................................

205

3

Prop. 2020/21:155

20.5

Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om

 

 

 

värdepappersmarknaden .................................................

206

 

Bilaga 1

Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

 

 

 

2019/876 av den 20 maj 2019 om ändring av

 

 

 

förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller

 

 

 

bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot,

 

 

 

krav för kapitalbas och kvalificerade skulder,

 

 

 

motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot

 

 

 

centrala motparter, exponeringar mot företag för

 

 

 

kollektiva investeringar, stora exponeringar,

 

 

 

rapporteringskrav och krav på offentliggörande av

 

 

 

information, samt av förordning (EU) nr 648/20............

210

 

Bilaga 2

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

 

 

 

2019/879 av den 20 maj 2019 om ändring av

 

 

 

direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och

 

 

 

värdepappersföretags förlustabsorberings- och

 

 

 

rekapitaliseringskapacitet och om direktiv 98/26/EG.....

435

 

Bilaga 3

Sammanfattning av betänkandet EU:s bankpaket om

 

 

 

riskreducerande åtgärder (SOU 2019:60).......................

484

 

Bilaga 4

Lagförslagen i betänkandet EU:s bankpaket om

 

 

 

riskreducerande åtgärder (SOU 2019:60).......................

486

 

Bilaga 5

Förteckning över remissinstanserna ...............................

548

 

Bilaga 6

Lagrådsremissens lagförslag ..........................................

549

 

Bilaga 7

Lagrådets yttrande ..........................................................

605

 

Bilaga 8

Parallelluppställning över genomförandet i svensk

 

 

 

rätt av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

 

 

 

2019/879.........................................................................

616

 

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 2021 .......

624

4

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2020/21:155

 

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finans- marknaden.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder.

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

5

Prop. 2020/21:155 2

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2015:1016) om resolution dels att 4 kap. och 8 kap. 10 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 2–4 §§, 2 kap. 1–3 §§, 3 kap. 1–3, 5, 11–13, 15–18 och

21–24 §§, 5 kap. 1 och 2 §§, 6 kap. 1, 2, 5, 7 och 14–16 §§, 8 kap. 7 och 8 §§, 11 kap. 3 §, 13 kap. 1, 5, 11 och 12 §§, 16 kap. 5 §, 21 kap. 2, 15, 27, 28 och 30 §§, 27 kap. 13 §, 28 kap. 7 och 8 §§, 29 kap. 1 och 2 §§, och rubrikerna närmast före 3 kap. 12 § och 6 kap. 1 och 14 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 14 § ska lyda ”Åtgärder för att hantera väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla en gränsöverskridande koncern”,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 4 kap., 12 nya paragrafer, 2 kap.

2 a och 2 b §§, 3 kap. 12 a §, 5 kap. 3 a–3 c och 7–10 §§, 6 kap. 1 a § och 13 kap. 18 §, och närmast före 5 kap. 7 och 9 §§ och 13 kap. 18 § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §2

Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande.

AVDELNING I. INLEDANDE BESTÄMMELSER 1 kap. – Övergripande om lagen

2 kap. – Definitioner

AVDELNING II. ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖRBEREDA RESOLUTION

OCH UNDVIKA FALLISSEMANG

 

3 kap. – Resolutionsplaner

 

4 kap. – Minimikravet på ned-

4 kap. – Kravet på kapitalbas och

skrivningsbara skulder

kvalificerade skulder

5 kap. – Ytterligare åtgärder för att förbereda resolution och undvika fallissemang

 

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av

 

en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om

 

ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG,

 

2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och

 

2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU)

6

nr 648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879.

2 Senaste lydelse 2017:1310.

6 kap. – Nedskrivning

eller

6 kap. – Nedskrivning eller kon-

konvertering av kapitalinstrument

vertering av relevanta kapital-

utanför resolution

 

instrument

och

kvalificerade

 

 

skulder utanför resolution

7 kap. – Värdering

AVDELNING III. RESOLUTION 8 kap. – Inledande av resolution

9 kap. – Beslutsförfarande för gränsöverskridande koncerner

10 kap. – Följder av ett beslut om resolution för ägare och ledning

11 kap. – Hinder mot exekutiva åtgärder och vissa rättshandlingar knutna till resolution

12 kap. – Resolutionsåtgärder

13 kap. – Beslut om ändring av vissa avtalsvillkor och om förbud mot att fullgöra förpliktelser, ta i anspråk säkerheter och att utöva vissa rätts- handlingar

14 kap. – Kompletterande befogenheter

15 kap. – Särskild förvaltare

16 kap. – Åtgärder mot ägare

17 kap. – Försäljningsverktyget

18 kap. – Broinstitutsverktyget

19 kap. – Avskiljandeverktyget

20 kap. – Kompletterande befogenheter vid överföring

21 kap. – Skuldnedskrivningsverktyget

22 kap. – De statliga stabiliseringsverktygen

23 kap. – Skyddsåtgärder

24 kap. – Konkurs, likvidation och avslutande av resolution

25 kap. – Verkan av vissa beslut fattade av resolutionsmyndigheter i andra länder inom EES

26 kap. – Erkännande och verkställighet av resolution i tredjeland 27 kap. – Finansiering av resolution

AVDELNING IV. AVSLUTANDE BESTÄMMELSER 28 kap. – Samarbete och informationsutbyte

29 kap. – Bemyndiganden

30 kap. – Överklagande och verkställighet av beslut m.m.

3 §

Frågor om åtgärder enligt denna lag prövas av Riksgäldskontoret (resolutionsmyndigheten), om inte annat följer av 4 eller 5 §.

Riksgäldskontoret får ta ut av- gifter för prövning av ansökningar enligt artikel 78a i tillsynsförord- ningen.

Om Riksgäldskontoret överväger en åtgärd som kan få direkta budget- eller systemeffekter, ska Riksgäldskontoret, med ett eget yttrande i saken, till regeringen överlämna frågan om huruvida åtgärden med hänsyn till risken för sådana effekter kan godtas.

4 §

Frågor om nedskrivning eller Frågor om nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument konvertering av relevanta kapital- instrument och kvalificerade skul-

Prop. 2020/21:155

7

Prop. 2020/21:155 utanför resolution enligt 6 kap. prövas av Finansinspektionen.

der utanför resolution enligt 6 kap. prövas av Finansinspektionen.

2 kap.

1 §3

I denna lag avses med

anmält avvecklingssystem: ett anmält avvecklingssystem enligt 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finans- marknaden,

bankdag: en dag som inte är en lördag, en söndag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton eller en allmän helgdag,

behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.40 i tillsynsförordningen, inbegripet Europeiska centralbanken när det gäller de särskilda uppgifter som den tilldelas genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kredit- institut, i den ursprungliga lydelsen,

berörd myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES, den myndighet som länderna identifierat enligt artikel 61.2 i krishanteringsdirektivet,

betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapital- täckningsdirektivet,

blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen,

blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotter- företag till ett

a)institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES,

eller

b)annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holding- företag som är etablerat i något land inom EES,

central motpart: en central mot- part enligt artikel 2.1 i Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som har auktoriserats enligt arti- kel 14 eller godkänts enligt arti- kel 25 i samma förordning,

det kombinerade buffertkravet: det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar,

dotterföretag: ett dotterföretag enligt artikel 4.1.16 i tillsynsförord- ningen,

EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

8

3 Senaste lydelse 2020:1214.

EES-filial: en filial till ett tredjelandsinstitut som är etablerad i ett land inom EES,

EES-institut: ett institut enligt artikel 4.1.3 i tillsynsförordningen som är hemmahörande i ett annat land inom EES än Sverige,

europeiskt systemviktig resolu- tionsenhet: en resolutionsenhet som inte omfattas av artikel 92a i tillsyns- förordningen och som har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro eller ingår i en resolutionsgrupp som har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro,

filial: en filial enligt artikel 4.1.17 i tillsynsförordningen,

finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i tillsynsförordningen,

finansiellt institut: ett företag enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen,

finansieringsplan: en plan enligt artikel 107 i krishanteringsdirektivet,

finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett

a)institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES,

eller

b)annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holding- företag som är etablerat i något land inom EES,

finansieringsarrangemang: ett arrangemang för finansiering av kostna- der för resolution som upprättats av ett land inom EES enligt artikel 100 i krishanteringsdirektivet,

förordningen om resolutionsavgifter: kommissionens delegerade för- ordning (EU) 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 21 oktober 2014 avseende förhands- bidrag till finansieringsarrangemang för resolution,

garanterad insättning: en insättning som omfattas av insättningsgaran- tin enligt 4 och 4 c §§ lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

globalt systemviktigt institut: ett globalt systemviktigt institut enligt artikel 4.1.133 i tillsynsförordning- en,

globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES: ett globalt systemviktigt institut hem- mahörande utanför EES enligt artikel 4.1.134 i tillsynsförordning- en,

globalt systemviktig resolutions- enhet: en resolutionsenhet som är ett globalt systemviktigt institut eller del av ett sådant,

gruppbaserad: som är gjord på grundval av den konsoliderade situa- tionen enligt artikel 4.1.47 i tillsynsförordningen,

gränsöverskridande koncern: en koncern med moder- och dotterföretag i flera länder inom EES,

Prop. 2020/21:155

9

Prop. 2020/21:155 holdingföretag med blandad verksamhet: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen,

institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,

kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i tillsynsförordningen,

kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878,

koncern: ett moderföretag och dess dotterföretag,

koncernresolutionsordning: en plan enligt artikel 91.6 i krishanterings- direktivet,

kreditinstitut: banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

krisavvärjande åtgärd:

a)en åtgärd för att undanröja väsentliga brister eller väsentliga hinder för återhämtning enligt 6 a kap. 6 och 7 §§ lagen om bank- och finansie- ringsrörelse och 8 a kap. 7 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden,

b)en åtgärd för att undanröja eller minska väsentliga hinder för rekon- struktion eller avveckling enligt 3 kap. 3–5 och 12–24 §§,

c)en åtgärd som enligt beslut av Finansinspektionen är en krisavvär- jande åtgärd enligt 15 kap. 2 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. 2 c § lagen om värdepappersmarknaden,

d)ett beslut av Finansinspektionen om att tillsätta en tillfällig förvaltare enligt 15 a kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 a kap. lagen om värdepappersmarknaden, eller

e)nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument enligt 6 kap.,

krishanteringsdirektivet:krishanteringsdirektivet:

 

Europaparlamentets och rådets direk-

Europaparlamentets och rådets direk-

 

tiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014

tiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014

 

om inrättande av en ram för återhämt-

om inrättande av en ram för återhämt-

 

ning och resolution av kreditinstitut

ning och resolution av kreditinstitut

 

och

värdepappersföretag och om

och

värdepappersföretag och om

 

ändring

av

rådets

direktiv

ändring

av

rådets

direktiv

 

82/891/EEG och Europaparlamentets

82/891/EEG och Europaparlamentets

 

och

rådets

 

direktiv 2001/24/EG,

och

rådets

 

direktiv 2001/24/EG,

 

2002/47/EG,

 

2004/25/EG,

2002/47/EG,

 

2004/25/EG,

 

2005/56/EG,

 

2007/36/EG,

2005/56/EG,

 

2007/36/EG,

 

2011/35/EU,

2012/30/EU

och

2011/35/EU,

2012/30/EU

och

 

2013/36/EU

samt

Europaparlamen-

2013/36/EU

samt

Europaparlamen-

 

tets och rådets förordningar (EU)

tets och rådets förordningar (EU)

 

nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012,

nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012,

 

i den ursprungliga lydelsen,

 

i lydelsen enligt Europaparlamentets

 

 

 

 

 

 

 

och rådets direktiv (EU) 2019/2034,

 

kritisk verksamhet: en tjänst eller en transaktion som, om den upphörde,

 

sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet,

 

kvalificerad insättning: en insättning enligt lagen om insättningsgaranti

10

som inte är undantagen enligt 4 b eller 5 § den lagen,

 

 

kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsynsförord- ningen,

kärnprimärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 28.1–28.4, 29.1–29.5 eller 31.1 i tillsynsförordningen,

moderföretag: ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 a i tillsynsför- ordningen,

moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholding- företag inom EES,

moderföretag i tredjeland: ett moderinstitut, ett finansiellt moder- holdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag som är hemmahörande i ett land utanför EES,

moderinstitut inom EES: ett institut eller ett EES-institut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett

a)annat institut eller ett EES-institut, eller

b)finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

nationellt systemviktig resolutions- enhet: en resolutionsenhet som inte

är en globalt systemviktig resolutionsenhet eller en europeiskt systemviktig resolutionsenhet men som Riksgäldskontoret bedömer vara en sannolik systemrisk i händelse av fallissemang,

relevanta kapitalinstrument: övriga primärkapitalinstrument och supp- lementärkapitalinstrument,

resolutionsenhet: en juridisk per- son inom EES som enligt en resolu- tionsplan ska vara föremål för reso- lutionsåtgärder,

resolutionsförfarande i tredjeland: en åtgärd som enligt rätten i ett land utanför EES syftar till att hantera en kris i ett tredjelandsinstitut eller i ett moderföretag i tredjeland, om åtgärden är jämförbar med sådana resolu- tionsåtgärder som får vidtas enligt denna lag i fråga om ändamål och för- väntat resultat,

resolutionsgrupp: en resolutions- enhet och dess dotterföretag som inte är

a) en resolutionsenhet,

b) ett dotterföretag till en annan resolutionsenhet, eller

c) ett dotterföretag i ett tredje- land som enligt resolutionsplanen inte ingår i resolutionsgruppen och dess dotterföretag,

resolutionskollegium: ett resolutionskollegium enligt artikel 88 i krishanteringsdirektivet,

resolutionsåtgärd: någon av de åtgärder som anges i 12 kap. 1 §,

Prop. 2020/21:155

11

Prop. 2020/21:155 samordnande berörd myndighet: den berörda myndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten,

samordnande resolutionsmyndighet: resolutionsmyndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten,

samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES,

större dotterföretag: ett större dotterföretag enligt artikel 4.1.135 i tillsynsförordningen,

supplementärkapitalinstrument: kapitalinstrument och efterställda lån som uppfyller villkoren i artikel 63 i tillsynsförordningen,

tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

tillsynskollegium: ett tillsynskollegium enligt artikel 116 i kapitaltäck- ningsdirektivet,

tredjelandsinstitut: ett företag som har sitt huvudkontor i ett land utanför EES och som skulle vara ett institut om det var hemmahörande inom EES, värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, om det har

tillstånd

a)för någon av de tjänster som anges i 2 kap. 1 § 3, 6, 7, 8 och 9 den lagen,

b)att som sidotjänst förvara finansiella instrument för kunders räkning och ta emot medel med redovisningsskyldighet enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 den lagen, eller

c) att som

sidotjänst ta emot

c) att

som

sidotjänst

ta emot

kunders medel på konto för att

kunders

medel

konto

för

att

underlätta

värdepappersrörelsen

underlätta

värdepappersrörelsen

enligt 2 kap. 2 § första stycket 8

enligt 2 kap. 2 § första stycket 8 den

den lagen, och

lagen,

 

 

 

 

 

 

 

 

värdepappersbolagsdirektivet:

 

 

 

Europaparlamentets

och

rådets

 

 

direktiv

(EU)

 

2019/2034

av

den

 

 

27 november

2019

om tillsyn

av

 

 

värdepappersföretag

och

om

 

 

ändring av direktiven 2002/87/EG,

 

 

2009/65/EG,

 

 

2011/61/EU,

 

 

2013/36/EU,

 

2014/59/EU

och

 

 

2014/65/EU,

i

den

ursprungliga

 

 

lydelsen,

 

 

 

 

 

 

 

 

värdepappersbolagsförordningen:

 

 

Europaparlamentets

och

rådets

 

 

förordning (EU) 2019/2033 av den

 

 

27 november 2019 om tillsynskrav

 

 

för värdepappersföretag

och

om

 

 

ändring av förordningarna (EU) nr

 

 

1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU)

12

nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014, och

övriga primärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller vill- koren i artikel 52.1 i tillsynsförordningen.

2 §

 

En kvalificerad skuld är en skuld

En nedskrivningsbar skuld är en

som inte räknas som ett primärkapi-

skuld som inte räknas som

ett

talinstrument eller ett supplementä-

primärkapitalinstrument eller

ett

rkapitalinstrument, och som inte är

supplementärkapitalinstrument,

 

 

och som inte är

 

1.en garanterad insättning,

2.en skuld som är säkerställd, till den del skulden täcks av säkerhet,

3.en skuld som hänför sig till kundtillgångar eller kundmedel förutsatt att kunden är skyddad vid konkurs eller ett motsvarande utländskt för- farande,

4.en skuld som hänför sig till ett kommissionsavtal eller annat avtal som innebär att institutet är redovisningsskyldigt för anförtrodda medel,

5.en skuld till ett institut eller ett EES-institut som inte ingår i samma koncern som institutet eller det företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2, med en ursprunglig löptid som är kortare än sju dagar,

6. en skuld med en kortare åter-

6. en skuld med en kortare åter-

stående löptid än sju dagar, som

stående löptid än sju dagar, som

hänför sig till system eller opera-

hänför sig till

törer i ett anmält avvecklingssystem

a) system eller operatörer i ett

eller deras deltagare,

anmält avvecklingssystem eller

 

deras deltagare, eller

 

b) centrala motparter,

7.en skuld till anställda avseende inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den rörliga delen av ersättningen

a) som inte regleras av kollektivavtal, eller

b) som avser en risktagare med väsentlig inverkan,

8.en skuld till en borgenär inom affärs- eller handelssektorn, där skulden hänför sig till att institutet eller det företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 har tillhandahållits varor eller tjänster som är kritiska för dess löpande verksamhet,

9. en skuld till en skatte- eller en

9. en skuld till en skatte- eller en

socialförsäkringsmyndighet, förut-

socialförsäkringsmyndighet, förut-

satt att myndighetens fordran har

satt att myndighetens fordran har

förmånsrätt, eller

förmånsrätt,

10. en skuld till garantimyndig-

10. en skuld till garantimyndig-

heten till följd av avgifter som ska

heten till följd av avgifter som ska

betalas i enlighet med 12 § lagen

betalas i enlighet med 12 § lagen

(1995:1571) om insättningsgaranti.

(1995:1571) om insättningsgaranti,

 

eller

 

11. en skuld till ett företag som

 

avses i 1 kap. 1 § första stycket 1

 

eller 2 som inte är en resolutions-

 

enhet men som ingår i samma reso-

 

lutionsgrupp, utom när det gäller

Prop. 2020/21:155

13

Prop. 2020/21:155

a) andra efterställda skulder än

 

relevanta kapitalinstrument, och

 

b) skuldinstrument

som

avses i

 

21 kap. 15 § 3 b.

 

 

Som en kvalificerad skuld räknas

Som en nedskrivningsbar skuld

även en skuld som enligt lagen i ett

räknas även en skuld som enligt

annat land inom EES eller tredje-

lagen i ett annat land inom EES

land inte motsvarar en sådan skuld

eller tredjeland inte motsvarar en

som anges i första stycket.

sådan skuld som anges i första

 

stycket.

 

 

 

 

2 a §

 

 

 

 

En kvalificerad skuld är en sådan

 

nedskrivningsbar skuld som upp-

 

fyller

villkoren

i

4 kap.

 

9–12 §§.

 

 

 

2 b §

Ett efterställt kvalificerat instru- ment är ett instrument som uppfyller villkoren i artikel 72a i tillsyns- förordningen utom när det gäller

hänvisningarna till artikel 72b.3–72b.5.

3 §

Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck

finns i nedan angivna paragrafer:

 

– minimikrav på nedskrivnings-

– krav på kapitalbas och kvali-

bara skulder i 4 kap. 1 §

ficerade skulder i 4 kap. 1 §

–försäljningsverktyget i 17 kap. 1 §

–broinstitutsverktyget i 18 kap. 1 §

–broinstitut i 18 kap. 2 §

–avskiljandeverktyget i 19 kap. 1 §

–tillgångsförvaltningsbolag i 19 kap. 2 §

–skuldnedskrivningsverktyget i 21 kap. 1 §

–statliga stabiliseringsverktyg i 22 kap. 1 §

–arrangemang om strukturerad finansiering i 23 kap. 1 §

–arrangemang om säkerheter i 23 kap. 1 §

–arrangemang om säkerhetsöverlåtelser i 23 kap. 1 §

–kvittningsarrangemang i 23 kap. 1 §

–nettningsarrangemang i 23 kap. 1 §

–partiell överföring i 23 kap. 1 §.

3 kap.

1 §

Riksgäldskontoret ska upprätta

Riksgäldskontoret ska upprätta

en resolutionsplan för varje institut.

en resolutionsplan för varje institut

Planen ska ange de resolutions-

och hålla den aktuell. Planen ska

åtgärder som Riksgäldskontoret av-

ange

14

ser att vidta om institutet försätts i

1. de

resolutionsåtgärder

som Prop. 2020/21:155

resolution. Riksgäldskontoret ska

Riksgäldskontoret

avser

att

vidta

hålla planen aktuell.

 

 

om institutet försätts i resolution,

 

 

 

 

 

och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2. de åtgärder som Finansinspek-

 

 

 

 

 

tionen avser att vidta enligt 6 kap.

Resolutionsplanen

ska

upprättas

Resolutionsplanen ska

upprättas

efter

samråd

med

Finans-

efter

att

Finansinspektionen

och

inspektionen

och

resolutions-

resolutionsmyndigheterna

i

de

myndigheterna i de länder inom

länder inom EES där institutet har

EES där institutet har betydande

betydande filialer fått tillfälle att

filialer.

 

 

 

 

lämna synpunkter.

 

 

 

En resolutionsplan ska inte upprättas för institut som tillsammans med

andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn.

 

 

 

 

 

2 §

 

 

 

 

 

Ett institut som tillsammans med

Ett institut som tillsammans med

andra koncernföretag inom EES är

andra koncernföretag inom EES är

föremål

för gruppbaserad tillsyn,

föremål

för gruppbaserad tillsyn,

ska omfattas av en av Riksgälds-

ska omfattas av en koncernresolu-

kontoret

antagen koncernresolu-

tionsplan

som

antagits

av

tionsplan. Planen ska ange vilka

Riksgäldskontoret. Planen ska ange

åtgärder

som

Riksgäldskontoret,

1. vilka åtgärder som Riksgälds-

eller i förekommande fall en ut-

kontoret, eller i förekommande fall

ländsk resolutionsmyndighet, avser

en utländsk resolutionsmyndighet,

att vidta om institutet eller ett annat

avser att vidta om institutet eller ett

koncernföretag försätts i resolution.

annat

koncernföretag försätts i

resolution,

2.resolutionsenheter och resolu- tionsgrupper i koncernen, och

3.de åtgärder som Finansinspek- tionen avser att vidta enligt 6 kap.

Av koncernresolutionsplanen ska det också framgå hur resolutionen ska

 

finansieras. Planen ska ange hur kostnaderna för åtgärderna fördelas

 

mellan resolutionsreserven och de övriga finansieringsarrangemangen.

 

För en koncern som inte är

För en koncern som inte är

 

gränsöverskridande

ska

koncern-

gränsöverskridande

ska

koncern-

 

resolutionsplanen

upprättas,

och

resolutionsplanen

upprättas, och

 

vid behov uppdateras, av Riks-

vid behov uppdateras, av Riks-

 

gäldskontoret

efter

samråd

med

gäldskontoret

 

efter

att

 

Finansinspektionen

 

och

resolu-

Finansinspektionen

och

resolu-

 

tionsmyndigheterna

 

i

de

länder

tionsmyndigheterna

i

de

länder

 

inom EES där det finns betydande

inom EES där det finns betydande

 

filialer.

 

 

 

 

 

 

 

filialer fått tillfälle att lämna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

synpunkter.

 

 

 

 

 

För

en

gränsöverskridande

För

en

gränsöverskridande

 

koncern

ska

koncernresolutions-

koncern

ska

koncernresolutions-

 

planen upprättas, och vid behov

planen upprättas, och vid behov

 

uppdateras, av

Riksgäldskontoret,

uppdateras, av

Riksgäldskontoret,

 

om myndigheten är samordnande

om myndigheten är samordnande

 

resolutionsmyndighet

 

i

 

reso-

resolutionsmyndighet

i

reso-

15

Prop. 2020/21:155 lutionskollegiet, tillsammans med

lutionskollegiet, tillsammans med

berörda

resolutionsmyndigheter

berörda

resolutionsmyndigheter

och efter samråd med relevanta

och efter att relevanta behöriga

behöriga myndigheter.

myndigheter fått tillfälle att lämna

 

 

synpunkter.

 

 

 

 

 

3 §

 

Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en

 

gränsöverskridande koncern, ska myndigheten lämna över den informa-

 

tion som myndigheten fått från moderföretaget inom EES till relevanta

 

utländska resolutionsmyndigheter. Riksgäldskontoret ska därefter inom

 

fyra månader från det att informationen överlämnats, försöka komma

 

överens med dessa resolutionsmyndigheter om att anta koncernresolu-

 

tionsplanen.

 

 

 

Om Riksgäldskontoret inte är samordnande myndighet, ska myndigheten

 

inom fyra månader från det att den samordnande myndigheten har sänt över

 

informationen, försöka komma överens med de utländska resolutionsmyn-

 

digheterna om att anta koncernresolutionsplanen.

 

Om Riksgäldskontoret är samord-

Om Riksgäldskontoret är sam-

 

nande

resolutionsmyndighet, ska

ordnande resolutionsmyndighet, ska

 

myndigheten göra en ny bedömning

myndigheten göra en ny bedömning

 

av planen, om myndigheten under-

av planen, om myndigheten under-

 

rättas av en resolutionsmyndighet i

rättas av en resolutionsmyndighet i

 

ett annat land inom EES om att den

ett annat land inom EES om att den

 

myndigheten bedömer att en om-

myndigheten bedömer att en om-

 

tvistad fråga avseende koncern-

tvistad fråga avseende koncern-

 

resolutionsplanen kan få väsentlig

resolutionsplanen kan få väsentlig

 

finanspolitisk inverkan i det landet.

finanspolitisk inverkan i det landet.

 

Riksgäldskontoret ska då också göra

Riksgäldskontoret ska då också göra

 

en ny bedömning av minimikravet

en ny bedömning av kravet på

 

på nedskrivningsbara skulder enligt

kapitalbas och kvalificerade skulder

 

4 kap.

 

 

 

enligt 4 kap.

 

 

 

 

5 §

 

Om Riksgäldskontoret inte är den

Om Riksgäldskontoret inte är den

 

samordnande

resolutionsmyndig-

samordnande resolutionsmyndig-

 

heten

och

en

överenskommelse

heten, ska myndigheten fatta beslut

 

enligt 3 § inte har träffats inom fyra

om en resolutionsplan för de dotter-

 

månader,

ska

Riksgäldskontoret

företag som den ansvarar för, om

 

fatta beslut om en resolutionsplan

1. myndigheten invänder mot den

 

för de dotterföretag som myndig-

samordnande myndighetens resolu-

 

heten ansvarar för.

tionsplan, och

 

 

 

 

 

2. en överenskommelse enligt 3 §

 

 

 

 

 

inte har träffats inom fyra månader.

 

När Riksgäldskontoret fattar beslut, ska myndigheten beakta synpunkter

 

och reservationer från de utländska resolutionsmyndigheterna och från

 

behöriga myndigheter.

 

 

 

 

 

11 §

 

När

Riksgäldskontoret upprättar

När Riksgäldskontoret upprättar

16

en koncernresolutionsplan enligt

en koncernresolutionsplan enligt

2 §, ska Riksgäldskontoret pröva i

2 §, ska myndigheten pröva i vilken Prop. 2020/21:155

vilken utsträckning det är möjligt

utsträckning det är möjligt att på ett

att rekonstruera eller avveckla kon-

sätt som inte leder till en allvarlig

cernföretagen genom konkurs, lik-

störning i det finansiella systemet

vidation eller resolution eller mot-

inom EES rekonstruera eller

svarande utländska förfaranden på

avveckla

ett sätt som inte leder till en allvar-

1. koncernföretagen genom kon-

lig störning i det finansiella syste-

kurs, likvidation eller motsvarande

met i EES. Riksgäldskontoret får

utländska förfaranden, eller

inte förutsätta att det lämnas lik-

2. koncernen eller en resolutions-

viditetsstöd på särskilda villkor

grupp genom resolution.

från Riksbanken eller någon annan

 

centralbank eller annat statligt stöd

 

än medel ur något finansierings-

 

arrangemang.

 

Prövningen ska göras efter samråd med de behöriga myndig- heterna för dotterföretagen och resolutionsmyndigheter i de länder inom EES där koncernföretagen har

betydande filialer. För en gränsöverskridande koncern ska prövningen göras tillsammans med resolutionsmyndigheterna för andra koncernföretag.

Riksgäldskontoret får inte för- utsätta att det lämnas likviditets- stöd på särskilda villkor från Riks- banken eller någon annan central- bank eller annat statligt stöd än medel ur något finansierings- arrangemang.

Prövningen ska göras efter att de

behöriga myndigheterna för dotterföretagen och resolutions- myndigheterna i de länder inom EES där koncernföretagen har betydande filialer fått tillfälle att lämna synpunkter. För en gräns-

överskridande koncern ska prövningen göras tillsammans med resolutionsmyndigheterna för andra koncernföretag.

Åtgärder för att hantera väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla institut som inte ingår i en finansiell koncern

Åtgärder för att hantera väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett företag som inte ingår i en finansiell koncern

12 §

Om Riksgäldskontoret finner att

Om Riksgäldskontoret finner att

det finns väsentliga hinder mot att

det finns väsentliga hinder mot att

rekonstruera eller avveckla ett insti-

rekonstruera eller avveckla ett före-

tut, ska Riksgäldskontoret under-

tag, ska Riksgäldskontoret under-

rätta institutet, Finansinspektionen

rätta företaget, Finansinspektionen

och resolutionsmyndigheterna i de

och resolutionsmyndigheterna i de

länder inom EES där institutet har

länder inom EES där företaget har

betydande filialer. Riksgäldskon-

betydande filialer.

toret ska samtidigt förelägga insti-

 

tutet att inom fyra månader ange

17

Prop. 2020/21:155 vilka åtgärder som det anser kan

 

undanröja eller minska de väsent-

 

liga hinder som Riksgäldskontoret

 

funnit.

 

 

Om Riksgäldskontoret har funnit

Riksgäldskontoret ska samtidigt

att det finns väsentliga hinder mot

förelägga företaget att inom fyra

att rekonstruera eller avveckla ett

månader ange vilka åtgärder som

institut, får Riksgäldskontoret inte

det anser kan undanröja eller

upprätta

en resolutionsplan för

minska hindren.

institutet

förrän åtgärder enligt

 

13 § har vidtagits eller Riksgälds- kontoret har funnit att sådana åtgärder inte är nödvändiga.

Företagets tidsfrist ska i stället vara två veckor om hindren beror på att företaget

1. inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten enligt 4 kap. 1 §, eller

2. inte uppfyller kraven enligt artiklarna 92a och 494 i tillsyns- förordningen eller 4 kap. 2–10 §§.

 

 

 

 

 

 

12 a §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om Riksgäldskontoret har funnit

 

 

 

 

 

 

att det finns väsentliga hinder mot

 

 

 

 

 

 

att rekonstruera eller avveckla ett

 

 

 

 

 

 

institut, får en resolutionsplan för

 

 

 

 

 

 

institutet

inte

upprättas

förrän

 

 

 

 

 

 

åtgärder enligt 13 § har vidtagits

 

 

 

 

 

 

eller Riksgäldskontoret har

funnit

 

 

 

 

 

 

att sådana åtgärder inte är nöd-

 

 

 

 

 

 

vändiga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

13 §

 

 

 

 

 

 

Om

Riksgäldskontoret,

efter

Om

Riksgäldskontoret,

efter att

 

samråd

med

Finansinspektionen,

Finansinspektionen fått tillfälle att

 

bedömer att de åtgärder som insti-

lämna synpunkter, bedömer att de

 

tutet anger inte effektivt undanröjer

åtgärder som ett företag anger

 

eller minskar de väsentliga hindren

enligt 12 § inte effektivt undanröjer

 

mot att rekonstruera eller avveckla

eller minskar hindret mot att

 

institutet,

ska

Riksgäldskontoret

rekonstruera

eller

avveckla

 

besluta om vilka andra åtgärder

företaget,

ska

Riksgäldskontoret

 

som institutet ska vidta för att

besluta om vilka andra åtgärder

 

undanröja

eller minska

dessa

som företaget ska vidta inom fyra

 

hinder. Ett sådant beslut får dock

veckor från beslutet för att undan-

 

bara avse sådana åtgärder som

röja eller minska detta hinder. Ett

 

anges i 24 §.

 

 

sådant beslut får dock bara avse

 

 

 

 

 

 

sådana åtgärder som anges i 24 §.

 

När

Riksgäldskontoret

prövar

När

Riksgäldskontoret

 

prövar

18

vilka åtgärder

som institutet ska

vilka

åtgärder

som företaget ska

vidta, ska Riksgäldskontoret ta hänsyn till det hot som hindren utgör för det finansiella systemet och den inverkan åtgärderna har på institutet, det finansiella systemet, den inre marknaden och samhälls- ekonomin. Åtgärderna ska stå i proportion till de hinder som ska undanröjas eller begränsas.

vidta, ska Riksgäldskontoret ta Prop. 2020/21:155 hänsyn till det hot som hindren

utgör för det finansiella systemet och den inverkan åtgärderna har på företaget, det finansiella systemet, den inre marknaden och samhälls- ekonomin. Åtgärderna ska stå i proportion till de hinder som ska undanröjas eller begränsas.

 

 

 

 

 

 

 

15 §

 

 

 

 

 

 

 

 

Om

Riksgäldskontoret

vid

en

Om

Riksgäldskontoret

vid

en

 

prövning enligt 11 § finner att det

prövning enligt 11 § finner att det

 

finns väsentliga hinder mot att

finns väsentliga hinder mot att

 

rekonstruera

eller

avveckla

en

rekonstruera

eller

avveckla

en

 

gränsöverskridande

koncern,

ska

gränsöverskridande

koncern,

ska

 

Riksgäldskontoret

samråda

med

Riksgäldskontoret

ge

tillsyns-

 

tillsynskollegiet

och

resolutions-

kollegiet

och

resolutionsmyndig-

 

myndigheterna i de länder inom

heterna i de länder inom EES där

 

EES där betydande filialer är

betydande

filialer

är

belägna

 

belägna

och

 

därefter

försöka

tillfälle att lämna synpunkter och

 

komma överens med de utländska

därefter

försöka komma

överens

 

resolutionsmyndigheterna om vilka

med de utländska resolutions-

 

åtgärder som ska vidtas beträffande

myndigheterna

om

vilka

åtgärder

 

samtliga institut i koncernen. Riks-

som ska vidtas beträffande koncer-

 

gäldskontorets bedömning av möj-

nen.

Riksgäldskontorets

bedöm-

 

ligheten att rekonstruera eller av-

ning av möjligheten att rekonstru-

 

veckla koncernen ska tjäna som

era eller avveckla koncernen ska

 

utgångspunkt för beslut i frågan om

tjäna som utgångspunkt för beslut i

 

vilka åtgärder som ska vidtas.

 

frågan om vilka åtgärder som ska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

vidtas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16 §

 

 

 

 

 

 

 

 

När Riksgäldskontoret är sam-

När Riksgäldskontoret är samord-

 

ordnande resolutionsmyndighet för

nande resolutionsmyndighet för en

 

en gränsöverskridande koncern och

gränsöverskridande

koncern

och

 

företagen som ingår i koncernen

företagen som ingår i koncernen

 

ska bli föremål för åtgärder enligt

ska bli föremål för åtgärder enligt

 

beslut enligt 15 §, ska Riksgälds-

15 §,

 

ska

 

Riksgäldskontoret

 

kontoret tillsammans

med

den

tillsammans med den samordnande

 

samordnande

tillsynsmyndigheten

tillsynsmyndigheten

och

Euro-

 

och Europeiska

bankmyndigheten

peiska bankmyndigheten ta fram en

 

ta fram en rapport som ska inne-

rapport som ska innehålla en analys

 

hålla en analys av de väsentliga

av de väsentliga hindren mot att

 

hindren mot att vidta effektiva reso-

vidta

effektiva

resolutionsåtgärder

 

lutionsåtgärder beträffande koncer-

beträffande

koncernen och

dess

 

nen. Rapporten ska belysa vilka

resolutionsgrupper. Rapporten ska

 

effekter olika åtgärder har på

belysa vilka effekter olika åtgärder

 

institutets affärsmodell och ge för-

har på koncernens eller en

 

slag på sådana proportionella och

resolutionsgrupps affärsmodell och

 

riktade

åtgärder

som

enligt Riks-

ge förslag på sådana proportionella

19

Prop. 2020/21:155 gäldskontoret är nödvändiga och lämpliga för att undanröja eller begränsa hindren.

och riktade åtgärder som enligt Riksgäldskontoret är nödvändiga och lämpliga för att undanröja eller begränsa hindren.

17 §

En rapport enligt 16 § ska lämnas till moderföretaget inom EES med möjlighet att inom fyra månader från mottagandet av rapporten lämna synpunkter och föreslå alternativa åtgärder för att undanröja eller begränsa de hinder som identifierats i rapporten.

Om Riksgäldskontoret finner att ett hinder enligt första stycket beror på att ett koncernföretag befinner sig i en sådan situation som avses i 12 § tredje stycket, ska Riksgälds- kontoret, efter att övriga resolu- tionsmyndigheter fått tillfälle att

lämna synpunkter, förelägga moderföretaget att inom två veckor ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska det aktuella hindret.

 

 

 

18 §

 

 

När moderföretaget har yttrat sig

När moderföretaget har yttrat sig

enligt 17 § eller den tid för yttrande

enligt 17 § eller den tid för yttrande

som anges i den paragrafen har löpt

som anges i den paragrafen har löpt

ut, ska Riksgäldskontoret,

efter

ut, ska Riksgäldskontoret, efter att

samråd med behöriga myndigheter

behöriga myndigheter och resolu-

och med resolutionsmyndigheter i

tionsmyndigheter i

länder

inom

länder inom EES där moder-

EES där moderföretaget, dotter-

företaget,

dotterföretag

eller

företag eller betydande filialer till

betydande filialer till institut i

institut i koncernen finns fått

koncernen

finns,

försöka komma

tillfälle att lämna synpunkter,

överens

med

resolutions-

försöka komma

överens

med

myndigheterna om

 

 

resolutionsmyndigheterna om

 

1. vilka väsentliga hinder som finns,

 

 

2. hur de åtgärder som föreslagits

2. hur de åtgärder som föreslagits

av moderföretaget inom EES ska

av moderföretaget

ska bedömas,

bedömas, och

 

 

och

 

 

3.vilka ytterligare åtgärder som krävs för att undanröja eller begränsa hindren.

Överenskommelsen ska träffas

Överenskommelsen

ska

träffas

inom fyra månader från det att

inom fyra månader från det att

moderföretaget yttrat sig över rappor-

moderföretaget yttrat sig över rappor-

ten eller, om moderföretaget inte

ten, eller om moderföretaget inte

yttrat sig, vid utgången av den fyra-

yttrat sig, inom en månad från

månadersperiod som anges i 17 §.

utgången av den fyramånadersperiod

 

som anges i 17 § första stycket.

 

En

överenskommelse

om ett

20

hinder

som avses i

17 § andra

Om en överenskommelse enligt 18 § inte har träffats inom föreskriven tid, ska Riksgäldskontoret med tillämpning av 12 och 13 §§ och med hänsyn tagen till synpunkter och reservationer från de övriga resolu- tionsmyndigheterna fatta beslut om åtgärder som ska vidtas mot en reso- lutionsenhet eller ett dotterföretag som inte är en resolutionsenhet men som Riksgäldskontoret är resolu- tionsmyndighet för.

stycket ska träffas inom två veckor från det att moderföretaget yttrat sig.

21 §

Om en överenskommelse enligt 18 § inte har träffats inom föreskriven tid och Riksgäldskontoret inte är samordnande resolutionsmyndighet, ska Riksgäldskontoret med tillämp- ning av 12 och 13 §§ och med hänsyn tagen till synpunkter och reserva- tioner från de övriga resolutions- myndigheterna fatta beslut om åtgär- der som ska vidtas mot ett institut.

 

 

 

 

 

 

 

 

22 §

 

 

 

 

 

 

Om

myndigheterna

inte

 

har

Om

myndigheterna

inte

har

kommit överens om någon av de

kommit överens om någon av de

åtgärder

som

anges

i

24 §

första

åtgärder

som

anges

i

24 §

första

stycket 7,

8

eller 10,

och

någon

stycket 7,

8

eller 10,

och

någon

berörd

utländsk resolutionsmyndig-

berörd

utländsk resolutionsmyndig-

het

inom tidsfristen

i

18 §

andra

het inom tidsfristen i 18 § andra eller

stycket har hänskjutit ärendet till

tredje stycket har hänskjutit ärendet

Europeiska

bankmyndigheten

i

till Europeiska bankmyndigheten i

enlighet med artikel 19 i förordning

enlighet med artikel 19 i förordning

(EU) nr 1093/2010, i lydelsen enligt

(EU) nr 1093/2010, i lydelsen enligt

Europaparlamentets

och

rådets

Europaparlamentets

och

rådets

förordning 806/2014/EU, ska Riks-

förordning 806/2014/EU, ska Riks-

gäldskontoret skjuta upp sitt beslut

gäldskontoret skjuta upp sitt beslut

enligt 20 eller 21 § med en månad och

enligt 20 eller 21 § med en månad och

invänta det beslut som Europeiska

invänta det beslut som Europeiska

bankmyndigheten kan

komma

att

bankmyndigheten kan

komma att

fatta enligt artikel 19.3 i samma för-

fatta enligt artikel 19.3 i samma för-

ordning. Riksgäldskontoret ska följa

ordning. Riksgäldskontoret ska följa

ett beslut i saken från Europeiska

ett beslut i saken från Europeiska

bankmyndigheten.

 

 

 

 

bankmyndigheten.

 

 

 

Riksgäldskontoret får inte hän-

Riksgäldskontoret får inte hän-

skjuta ett ärende till Europeiska

skjuta ett ärende till Europeiska

bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 §

bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 §

om

fyramånadersfristen i

18 §

om tidsfristen i 18 § andra eller

andra stycket har löpt ut eller en

tredje stycket har löpt ut eller en

överenskommelse har träffats.

 

överenskommelse har träffats.

 

 

 

 

 

 

 

 

23 §

 

 

 

 

 

 

Ett beslut enligt 18 § av en ut-

Ett beslut enligt 18 § av en ut-

ländsk

samordnande

 

resolutions-

ländsk

samordnande

 

resolutions-

myndighet gäller i Sverige, om det

myndighet gäller i Sverige, om det

fattats

efter

en överenskommelse

fattats

efter

en överenskommelse

Prop. 2020/21:155

21

Prop. 2020/21:155 med en eller flera resolutionsmyn- digheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom fyra månader.

med en eller flera resolutionsmyn- digheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket.

24 §

För att undanröja eller begränsa väsentliga hinder som har identifierats enligt 13 eller 18 § får Riksgäldskontoret

1.förelägga företaget att skaffa eller se över sina koncerninterna arrangemang för finansiering, eller ingå serviceavtal som säkrar att före- taget kan tillhandahålla kritiska verksamheter,

2.förelägga företaget att begränsa sina största enskilda eller totala exponeringar,

3.införa kompletterande informationskrav som är relevanta för resolu- tionsändamålen,

4.förelägga företaget att avyttra särskilda tillgångar,

5.förelägga företaget att begränsa eller upphöra med en viss verksam-

het,

6.förelägga företaget att begränsa eller förhindra utveckling av vissa affärsområden eller försäljning av vissa produkter,

7.förelägga företaget att minska komplexiteten i de juridiska eller operativa strukturerna i företaget eller i ett koncernföretag som direkt eller indirekt står under företagets kontroll för att säkerställa att det går att med resolutionsverktygen juridiskt och operativt avskilja kritiska verksamheter från övriga verksamheter,

 

8. förelägga ett institut eller ett

8. förelägga

företaget

eller

 

moderföretag att inrätta ett finansi-

moderföretaget att inrätta ett finan-

 

ellt moderholdingföretag i Sverige

siellt

moderholdingföretag

i

 

eller ett finansiellt moderholding-

Sverige eller ett finansiellt moder-

 

företag inom EES,

 

holdingföretag inom EES,

 

 

9. förelägga ett institut eller ett

9. förelägga företaget att, för att

 

sådant företag som avses i 1 kap.

uppfylla kravet enligt 4 kap. 1 §,

 

1 § första stycket 2

att öka sina

a) ändra löptidsprofilen för eller

 

kvalificerade skulder eller att vidta

öka sina kvalificerade skulder,

 

 

åtgärder för att uppfylla minimi-

b) ändra

löptidsprofilen

för

 

kravet på nedskrivningsbara skul-

kärnprimärkapitalinstrument

och

 

der, eller

 

relevanta kapitalinstrument,

efter

 

 

 

godkännande

av

Finansinspek-

 

 

 

tionen, eller

 

 

 

 

 

 

c) vidta andra åtgärder för att

 

 

 

uppfylla kravet,

 

 

 

10. förelägga ett

holdingföretag

10. förelägga ett

holdingföretag

 

med blandad verksamhet som är

med blandad verksamhet som är

 

moderföretag till ett institut att inrätta

moderföretag till företaget att inrätta

 

ett finansiellt holdingföretag för att

ett finansiellt holdingföretag för att

 

kontrollera institutet, om det är nöd-

kontrollera företaget, om det är

 

vändigt för att underlätta resolution

nödvändigt

för

att underlätta

 

och undvika att resolutionen får

resolution och undvika att resolu-

 

negativ effekt på den icke-finansiella

tionen får negativ effekt på den icke-

22

delen av koncernen.

 

finansiella delen av koncernen, eller

11. förelägga företaget att Prop. 2020/21:155 uppfylla det kombinerade buffert-

kravet.

När Riksgäldskontoret meddelar ett föreläggande enligt första stycket, ska myndigheten samtidigt förelägga företaget att inom en månad ta fram en plan för hur företaget avser att genomföra de åtgärder som föreläggan- det avser.

4 kap. Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder Kravet och hur det ska uttryckas

1 § I syfte att ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska ha kapital och skulder som kan skrivas ned eller konverteras enligt 6 eller

21kap., ska Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, besluta att företaget ska uppfylla ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Kravet ska beslutas i anslutning till resolutionsplaneringen enligt 3 kap. och uttryckas som procentandelar av

1.det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i tillsyns- förordningen eller kapitalbaskravet enligt artikel 11.1 i värdepappers- bolagsförordningen multiplicerat med 12,5 (den riskvägda kvoten), och

2.det totala exponeringsmåttet enligt artiklarna 429 och 429a i tillsynsförordningen (bruttosoliditetskvoten).

Hur kravet ska bestämmas

Globalt systemviktiga resolutionsenheter och större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES

2 § För en globalt systemviktig resolutionsenhet och ett större dotter- företag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES, ska Riksgäldskontoret besluta om ett ytterligare krav, utöver det som gäller enligt artiklarna 92a, 92b och 494 i tillsynsförordningen, om det är nödvändigt för att uppfylla villkoren i artikel 45c i krishanterings- direktivet.

Övriga resolutionsenheter

3 § För en resolutionsenhet som inte är en globalt systemviktig resolu- tionsenhet ska täljaren för

1. den riskvägda kvoten bestämmas till summan av

a)kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen och de särskilda kapital- baskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappers- bolagsdirektivet, och

b)ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kraven enligt a efter genomförande av resolution, och

2. bruttosoliditetskvoten bestämmas till summan av

a)kravet på bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i tillsynsförord- ningen, och

b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kravet enligt a efter

 

genomförande av resolution.

23

Prop. 2020/21:155 För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får

1.den riskvägda kvoten inte understiga 13,5 procent, och

2.bruttosoliditetskvoten inte understiga 5 procent.

Riksgäldskontoret får besluta att andra stycket ska gälla också för en nationellt systemviktig resolutionsenhet. Vid ett sådant beslut ska Riksgäldskontoret beakta följande omständigheter:

1.förekomsten av garanterade insättningar och avsaknaden av skuld- instrument,

2.om tillgången till marknaden för kvalificerade skulder är begränsad,

och

3.i vilken utsträckning resolutionsenheten är beroende av kärnprimär- kapital för att uppfylla kravet.

Övriga företag som inte är resolutionsenheter

4 § För ett företag som inte är en resolutionsenhet och som inte är ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES ska täljaren för

1. den riskvägda kvoten bestämmas till summan av

a)kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen och de särskilda kapitalbas- kraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappers- bolagsdirektivet, och

b)ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kraven enligt a efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution av resolutionsgruppen, och

2. bruttosoliditetskvoten bestämmas till summan av

a)kravet på bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i tillsynsförord- ningen, och

b)ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kravet enligt a efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution av resolutionsgruppen.

För ett företag som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation, får Riksgäldskontoret besluta att kravet bara ska bestämmas enligt första stycket 1 a och 2 a.

Gemensamma bestämmelser

5 § Riksgäldskontoret ska vid tillämpning av

1.3 § första stycket 2 och 4 § första stycket 2 ta hänsyn till kraven enligt 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §, och

2.3 § första stycket 1 b och 2 b och 4 § första stycket 1 b och 2 b utgå från de senast rapporterade värdena för det totala riskexponeringsbeloppet och det totala exponeringsmåttet enligt artiklarna 92.3, 429 och 429a i tillsynsförordningen och artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen.

6 § Riksgäldskontoret får höja beloppen enligt 3 § första stycket 1 b och 4 § första stycket 1 b för att säkerställa att företaget kan upprätthålla marknadsförtroendet under en lämplig tidsperiod, som inte får överstiga ett år.

24

Ett tilläggsbelopp enligt första stycket ska, med avdrag för det kontra- Prop. 2020/21:155 cykliska buffertkravet enligt 6 kap. 1 § lagen (2014:966) om kapital-

buffertar, motsvara det kombinerade buffertkravet efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution.

Tilläggsbeloppet enligt andra stycket får dock justeras om Riksgälds- kontoret bedömer att ett högre eller lägre belopp är lämpligt för att upprätt- hålla marknadsförtroendet och för att säkerställa att företaget kan till- handahålla kritisk verksamhet utan stöd enligt lagen (2015:1017) om före- byggande statligt stöd till kreditinstitut.

7 § Om Riksgäldskontoret bedömer att vissa skulder helt eller delvis kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 § eller att skulderna kommer att överföras till ett annat företag, ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfyllas med kapitalbas eller kvalificerade skulder som täcker de skulder som kan komma att undantas eller överföras.

8 § Riksgäldskontoret ska

1.vid tillämpningen av 2–4 §§ löpande och utan dröjsmål anpassa kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder till de särskilda kapitalbas- kraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kredit- institut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappers- bolagsdirektivet, och

2.vid tillämpningen av 3–6 §§ beakta artiklarna 465–491 och 493–501

itillsynsförordningen.

Hur kravet ska uppfyllas

Gemensamma bestämmelser

9 § En resolutionsenhet ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalifice- rade skulder med

1.kapitalbas, och

2.skulder som uppfyller villkoren i artikel 72a, artikel 72b, utom när det gäller punkt 2 d, och artikel 72c i tillsynsförordningen.

Första stycket gäller i tillämpliga delar även för ett företag som varken är en resolutionsenhet eller ett dotterföretag till en resolutionsenhet men som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation.

10 § Om en skuld enligt 9 § första stycket avser ett skuldinstrument som innefattar derivat får skulden användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om

1.kapitalbeloppet för skuldinstrumentet vid tidpunkten för utfärdandet är fast eller ökande och inte påverkas av någon derivatkomponent och det totala skuldbeloppet dagligen kan värderas på motsvarande sätt som ett likvärdigt instrument utan kreditrisk på en aktiv och likvid marknad enligt artiklarna 104 och 105 i tillsynsförordningen, eller

2.värdet av motsvarande fordran vid borgenärens obestånd eller resolu- tion är fast eller ökande och inte överstiger det belopp som ursprungligen betalades för skuldinstrumentet.

Skuldinstrumentet får inte omfattas av något nettningsavtal.

25

 

Prop. 2020/21:155 En skuld enligt första stycket får användas för att uppfylla kravet till den del skulden motsvarar ett kapitalbelopp enligt första stycket 1 eller ett fast eller ökande belopp enligt första stycket 2.

11§ En resolutionsenhet får också uppfylla kravet på kapitalbas och kvali- ficerade skulder med skulder enligt 12 § första stycket 1 som ett inom EES etablerat dotterföretag till resolutionsenheten har till en delägare av dotterföretaget som inte ingår i samma resolutionsgrupp som dotterföre- taget och resolutionsenheten, om

1.resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget inte påverkas av nedskrivning eller konvertering av skulderna enligt 6 eller 21 kap., och

2.skulderna inte överskrider ett belopp som motsvarar kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för dotterföretaget, efter avdrag för summan av de skulder som företaget, direkt eller genom andra företag inom samma resolutionsgrupp, har till resolutionsenheten och kapitalbas enligt 12 § första stycket 2.

12§ Ett företag som inte är en resolutionsenhet men som ingår i en resolu- tionsgrupp får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med

1.skulder

a)som företaget har till resolutionsenheten i resolutionsgruppen, eller som, utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av företaget vid genomförande av nedskrivning eller konvertering av skulderna enligt 6 eller 21 kap., företaget har till en annan av företagets delägare,

b)som uppfyller villkoren i artikel 72a i tillsynsförordningen utom när det gäller hänvisningarna till artikel 72b.2 b, c och k–m och 72b.3–72b.5,

c)som har sämre prioritet enligt förmånsrättsordningen än skulder som inte uppfyller villkoren i a och som inte får ingå i kapitalbaskraven,

d)som enligt resolutionsplanen ska omfattas av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. utan att resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget påverkas,

e)vars förvärv inte finansierats av företaget,

f)som inte ska lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg av företaget utom vid företagets konkurs eller likvidation,

g)som inte ger borgenären rätt att tidigarelägga planerade utbetalningar av ränta eller kapitalbelopp utom när det gäller företagets konkurs eller likvidation, och

h)för vilka storleken på ränta eller annan avkastning inte är beroende av kreditvärdigheten hos företaget eller dess moderföretag, eller

2. kapitalbas som är

a)kärnprimärkapital, eller

b)annan kapitalbas som företaget har emitterat till ett företag i samma resolutionsgrupp, eller som, utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av företaget vid genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap., företaget har emitterat till ett företag utanför resolutionsgruppen.

Första stycket gäller, med undantag för 1 a och d, även för ett företag som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet och som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation.

26

Ett företag som avses i 23 § första stycket 2 eller 3 eller andra stycket 2 Prop. 2020/21:155 ska uppfylla kravet med instrument som avses i artikel 89.2 fjärde stycket

i krishanteringsdirektivet, om villkoren i den artikeln är uppfyllda.

Delkrav för vissa resolutionsenheter

13 § En globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet och en nationellt systemviktig resolutionsenhet som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket ska delvis uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument och skulder som avses i 11 §.

Delkravet ska uppgå till ett belopp som motsvarar 8 procent av totala skulder och eget kapital.

Riksgäldskontoret får, under förutsättning att villkoren i artikel 72b.3 i tillsynsförordningen är uppfyllda och på ansökan av resolutionsenheten, medge en lägre procentandel än den som anges i andra stycket, om andelen överstiger ett belopp som motsvarar (1-X1/X2) x 8 procent av totala skulder och eget kapital

1.där X1 motsvarar 3,5 procent av det totala riskvägda exponerings- beloppet enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen eller av kapitalbaskravet enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen multiplicerat med 12,5, och

2.där X2 motsvarar summan av

a)18 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet, och

b)det kombinerade buffertkravet.

14 § För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får delkravet enligt 13 § inte överstiga ett belopp som motsvarar 27 procent av det totala risk- vägda exponeringsbeloppet, om

1.resolutionsplanen inte förutsätter användning av resolutionsreserven och förutsättningarna enligt 21 kap. 30 och 32 §§ kan uppfyllas, eller

2.delkravet påverkar resolutionsenhetens affärsmodell på ett oproportionerligt sätt.

Alternativt delkrav för vissa resolutionsenheter

15 § Riksgäldskontoret får besluta att en globalt systemviktig resolutions- enhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket, i stället för det som anges i 13 §, delvis ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med kapitalbas, efterställda kvalifi- cerade instrument och skulder som avses i 11 § med ett belopp som inte överstiger det högsta av

1.8 procent av totala skulder och eget kapital, eller

2.summan av

a)det kombinerade buffertkravet,

b)två gånger kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen, och

c)två gånger de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet.

 

Första stycket gäller om

27

 

Prop. 2020/21:155 1. det finns ett väsentligt hinder för genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution, och

a)korrigerande åtgärder enligt ett föreläggande från Riksgäldskontoret inte har vidtagits, eller

b)Riksgäldskontorets befogenheter enligt denna lag inte är tillräckliga för att hindret helt eller delvis ska undanröjas eller begränsas och tillämp- ning av denna paragraf bedöms vara en alternativ åtgärd för att avhjälpa hindret,

2. resolutionsenhetens storlek, juridiska form eller ägarstruktur, verk- samhetens art och omfattning, risker eller komplexitet eller resolutions- enhetens kopplingar till andra företag eller den finansiella marknaden kan begränsa förutsättningarna för att genomföra nedskrivning eller konverte- ring enligt 6 kap. eller resolution, eller

3. resolutionsenheten, med hänsyn till de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, tillhör den kategori av företag som har högst riskvärde och som motsvarar 20 procent, avrundat uppåt till närmaste heltal, av de företag som omfattas av detta kapitel.

16 § Riksgäldskontoret får besluta att 15 § första stycket ska gälla också för en annan resolutionsenhet än som anges i den paragrafen, om

1.resolutionsenheten har kvalificerade skulder som avses i 9 och 10 §§ med samma prioritet enligt förmånsrättsordningen som skulder som inte utgör nedskrivningsbara skulder eller som undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 §,

2.det finns en risk för att det ekonomiska utfallet för borgenärer blir sämre än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller lik- vidation på grund av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. av skulder som inte avser efterställda skulder och som inte undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 §, och

3.kapitalbasen och andra efterställda skulder inte är tillräckliga för att säkerställa att borgenärer inte orsakas en sådan förlust som avses i 2.

 

17 § Vid beslut enligt 15 eller 16 § ska Riksgäldskontoret beakta följande

 

omständigheter:

 

1. marknadsdjupet för och prissättningen på resolutionsenhetens kärn-

 

primärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och efterställda

 

kvalificerade instrument och den tid som behövs för att verkställa de trans-

 

aktioner som krävs,

 

2. storleken på resolutionsenhetens kvalificerade skuldinstrument enligt

 

artikel 72a i tillsynsförordningen som har en kvarvarande löptid som

 

understiger ett år vid tidpunkten för beslutet,

 

3. resolutionsenhetens tillgång till de instrument som avses i 2 utom när

 

det gäller hänvisningen till artikel 72b.2 d i tillsynsförordningen,

 

4. om andelen skulder som inte är nedskrivningsbara skulder och som

 

har samma eller sämre prioritet enligt förmånsrättsordningen som de högst

 

prioriterade kvalificerade skulderna överstiger 5 procent av resolutions-

 

enhetens kapitalbas och kvalificerade skulder,

 

5. resolutionsenhetens affärs- och finansieringsmodell, riskprofil, stabi-

28

litet och förmåga att bidra till ekonomin, och

6.hur omstruktureringskostnader påverkar resolutionsenhetens åter- Prop. 2020/21:155 kapitalisering.

Miniminivå för delkravet

18 § För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får andelen kapital- bas, efterställda kvalificerade instrument eller skulder som avses i 12 § inte understiga 13,5 procent i fråga om den riskvägda kvoten och 5 procent i fråga om bruttosoliditetskvoten.

19 § Riksgäldskontoret får besluta att 18 § ska gälla också för en nationellt systemviktig resolutionsenhet som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket.

Särskilda bestämmelser för dotterföretag

20§ Riksgäldskontoret får besluta att ett institut som inte är en resolutions- enhet ska undantas från kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om

1.institutet är ett dotterföretag till

a)ett moderföretag som är en resolutionsenhet, eller

b)ett moderföretag som inte är en resolutionsenhet och som uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad basis,

2. dotterföretaget och moderföretaget är etablerade i Sverige och ingår i samma resolutionsgrupp,

3. det inte finns några hinder för moderföretaget att snabbt överföra medel från kapitalbasen eller betala tillbaka sina skulder till dotterföretaget om förutsättningarna för nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. är uppfyllda,

4. moderföretaget uppfyller krav på ansvarsfull ledning av dotter- företaget och har rätt att åta sig att svara för dotterföretagets åtaganden,

5. riskkontrollen hos moderföretaget omfattar dotterföretaget, och

6. moderföretaget innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i dotterföretaget eller har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse.

21 § Riksgäldskontoret får medge att ett institut som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet och som uppfyller villkoren i 20 § 1 och 2 helt eller delvis får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med en garanti som resolutionsenheten tillhandahåller, om

1.det garanterade beloppet minst motsvarar det krav som ska ersättas,

2.garantin utfaller när

a)dotterföretaget inte kan betala sina skulder eller andra åtaganden när de förfaller till betalning, eller

b)förutsättningarna för nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. är uppfyllda,

3. garantin säkerställs genom pantavtal eller avtal om säkerhetsöver- låtelse som motsvarar minst 50 procent av beloppet,

4. de säkerheter som ställs för garantin uppfyller kraven enligt arti- kel 197 i tillsynsförordningen,

5. de säkerheter som ställs för garantin inte är belastade av panträtter eller andra säkerhetsrätter,

29

Prop. 2020/21:155 6. säkerheterna har en effektiv löptid som uppfyller samma betalnings- villkor som avses enligt artikel 72c.1 i tillsynsförordningen, och

7.det inte finns några hinder för överföring av säkerheterna från resolu- tionsenheten till dotterföretaget, oavsett om resolutionsenheten har försatts

iresolution.

Vid tillämpningen av första stycket 7 får Riksgäldskontoret begära att resolutionsenheten visar att det inte finns några sådana hinder som avses där.

22§ Ett företag enligt 1 kap. 1 § första stycket 2 som inte är en resolutions- enhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet omfattas inte av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om inte Riksgäldskontoret beslutar om det.

På vilken nivå kravet ska bestämmas och uppfyllas

23 § För följande företag ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder bestämmas och uppfyllas på individuell nivå:

1.en resolutionsenhet som inte ingår i en resolutionsgrupp,

2.ett institut som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet eller ett företag i tredjeland,

3.ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet, och

4.ett företag som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas enligt konkurs eller likvidation.

För följande företag ska kravet bestämmas och uppfyllas på konsoli- derad nivå:

1.en resolutionsenhet som ingår i en resolutionsgrupp, och

2.ett moderföretag inom EES som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till ett företag i tredjeland.

Frister

24 § En globalt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 13–15 §§ från och med tre år efter den dag då enheten har fastställts som en sådan.

25 § En europeiskt systemviktig resolutionsenhet och en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla

1.kraven enligt 13, 15, 18 och 19 §§ från och med tre år efter den dag då enheten uppfyller förutsättningarna för att omfattas av dem, eller

2.kraven enligt 18 och 19 §§ från och med två år efter dagen för genom- förande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. eller en sådan alternativ åtgärd som avses i artikel 45m.3b i krishanterings- direktivet.

26 § Riksgäldskontoret ska fastställa en lämplig frist för när

1.en resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 9, 13–16 och 23 §§ efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap., och

30

2.ett företag som inte är en resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 12 och 20–23 §§ efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap.

27 § Riksgäldskontoret får förlänga eller förkorta en frist enligt 26 §. Riksgäldskontoret ska var tolfte månad under den frist som avses i

24–26 §§ underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Riksgäldskontoret får inom tolvmånadersperioden underrätta företaget om en ny nivå.

Offentliggörande

28 § Ett företag ska årligen offentliggöra hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls.

Första stycket gäller inte

1.under en frist enligt 26 §, eller

2.för ett företag som enligt resolutionsplanen ska avvecklas genom konkurs eller likvidation.

Övervakning

29 § Riksgäldskontoret får, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, förbjuda ett företag att göra värdeöverföringar som överstiger ett särskilt förfogandebelopp, om företaget inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten.

Med värdeöverföringar enligt första stycket avses att

1.göra en värdeöverföring kopplad till företagets kärnprimärkapital,

2.förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensions- förmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då företaget inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet, eller

3.göra utbetalningar hänförliga till instrument som räknas som primär- kapitaltillskott enligt artikel 52 i tillsynsförordningen.

30 § Ett företag ska omedelbart underrätta Riksgäldskontoret om företaget inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten.

31 § Ett beslut enligt 29 § första stycket ska fattas nio månader efter att Riksgäldskontoret har tagit emot en underrättelse enligt 30 §.

Riksgäldskontoret ska avstå från att fatta ett sådant beslut om minst två av följande förutsättningar är uppfyllda:

1.bristen beror på allvarliga störningar av den finansiella marknadens funktionssätt,

2.störningarna enligt 1 medför

a)ökad prisvolatilitet för företagets kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument, eller

b)ökade kostnader för företaget, och

c)att handelsplatserna helt eller delvis är stängda så att företaget inte kan ge ut sådana instrument som avses i a,

3. en stängning av handelsplatsen enligt 2 drabbar fler företag,

Prop. 2020/21:155

31

Prop. 2020/21:155 4. störningarna enligt 1 hindrar det berörda företaget från att ge ut sådana instrument som avses i 2 a i den omfattning som krävs för att avhjälpa bristen, och

32

5.ett beslut enligt första stycket kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet.

Om Riksgäldskontoret avstår från att fatta ett beslut enligt första stycket, ska Finansinspektionen underrättas.

32 § Riksgäldskontoret ska varje månad göra en ny bedömning av om förutsättningarna enligt 31 § andra stycket är uppfyllda.

33§ Riksgäldskontoret ska övervaka att företagen uppfyller sina skyldigheter enligt detta kapitel. Riksgäldskontoret ska samordna sin övervakning med den tillsyn som utövas av Finansinspektionen.

Om ett företag inte uppfyller sina skyldigheter enligt detta kapitel, får Finansinspektionen, efter att Riksgäldskontoret fått tillfälle att lämna synpunkter, ingripa mot företaget.

För företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 finns bestämmelser om ingripande i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse och 25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. För företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 gäller 15 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse i tillämpliga delar.

Gränsöverskridande fall

34 § För en gränsöverskridande koncern ska Riksgäldskontoret och berörda utländska resolutionsmyndigheter fatta ett gemensamt beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder

1.på konsoliderad nivå för varje resolutionsenhet, och

2.på individuell nivå för företag som inte är resolutionsenheter men som ingår i en resolutionsgrupp.

Riksgäldskontoret ska meddela ett gemensamt beslut i fråga om

1.de företag som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för, och

2.koncernens moderföretag, om Riksgäldskontoret är resolutionsmyn- dighet för en resolutionsenhet och om moderföretaget inte är en resolu- tionsenhet i samma resolutionsgrupp.

I ett gemensamt beslut får det bestämmas att ett dotterföretag som inte är en resolutionsenhet delvis får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med instrument som har utfärdats till och förvärvats av företag som inte ingår i resolutionsgruppen, om det överensstämmer med resolutionsplanen och en resolutionsenhet i samma resolutionsgrupp inte har förvärvat tillräckligt med instrument enligt 13 §.

Vid tillämpningen av denna paragraf och 35–39 §§ ska hänsyn tas till om dotterföretag i tredjeland ingår i resolutionsgruppen.

35 § Om minst två G-SII-enheter enligt artikel 4.1.136 i tillsynsför- ordningen tillhör samma globalt systemviktiga institut och är resolutionsenheter, ska Riksgäldskontoret, om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för en av resolutionsenheterna eller samordnande resolutionsmyndighet, fatta ett gemensamt beslut med berörda utländska resolutionsmyndigheter om att tillämpa artikel 72e i tillsynsförordningen

och om justeringar för att begränsa eller undanröja skillnader mellan Prop. 2020/21:155 kraven enligt

1.36 § 1 och artikel 12a i tillsynsförordningen, och

2.36 § 2 och artikel 12a i tillsynsförordningen.

Justeringar enligt första stycket får göras om förutsättningarna enligt artikel 45h.2 andra och tredje styckena i krishanteringsdirektivet är upp- fyllda.

36 § Vid tillämpningen av 35 § ska det ytterligare krav som avses i 2 § bestämmas för

1.respektive resolutionsenhet, och

2.ett moderföretag inom EES som om det utgjorde den enda resolu- tionsenheten inom det globalt systemviktiga institutet.

37 § Om ett gemensamt beslut enligt 34 § inte har fattats inom fyra månader på grund av olika uppfattningar om kraven enligt 34 § första stycket, ska Riksgäldskontoret, efter att berörda utländska resolutions- myndigheter fått tillfälle att lämna synpunkter, fatta beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder för de företag som myndigheten är resolutionsmyndighet för.

38 § Om någon av de berörda utländska resolutionsmyndigheterna inom tidsfristen enligt 37 § har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndig- heten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut en månad och följa Europeiska bankmyndighetens beslut.

Om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för en resolutionsenhet eller samordnande resolutionsmyndighet får myndigheten inte hänskjuta ärendet till Europeiska bankmyndigheten efter att tidsfristen enligt 37 § löpt ut eller att ett gemensamt beslut har fattats. Riksgäldskontoret får inte heller hänskjuta ärendet om den nivå som fastställts av dotterföretagets resolutionsmyndighet

1.är högst 2 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappers- bolagsförordningen multiplicerat med 12,5 i fråga om kravet enligt 23 §, och

2.motsvarar kravet enligt 4–6 §§.

39 § Ett gemensamt beslut enligt 34 § och ett beslut som en berörd utländsk resolutionsmyndighet fattar på grund av att ett gemensamt beslut inte har fattats inom tidsfristen enligt 37 § gäller i Sverige.

Ett gemensamt beslut enligt 34 § och Riksgäldskontorets beslut enligt 37 § ska regelbundet granskas och vid behov uppdateras.

33

För en motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket gäller 11 kap. 3–7 §§ beträffande ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller tillfällig åtgärd eller en hän- delse som har direkt koppling till ett sådant beslut. Det som anges om ett beslut om resolution eller resolu- tionsåtgärder ska då avse ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller tillfällig åtgärd.

Prop. 2020/21:155

34

5kap. 1 §4

För en motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket gäller 11 kap. 3–7 §§ beträffande ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller en händelse som har direkt koppling till ett sådant beslut. Det som anges om ett beslut om reso- lution eller resolutionsåtgärder ska då avse ett beslut om krisavvärjande åtgärder.

2 §

Ett företag som avses i 1 kap. 1 §

Ett företag som avses i 1 kap. 1 §

första stycket 1 och 2 ska i avtal

första stycket 1 eller 2 ska i avtal

som avser relevanta kapitalinstru-

som avser relevanta kapitalinstru-

ment och kvalificerade skulder och

ment och nedskrivningsbara skul-

som omfattas av lagstiftningen i

der och som omfattas av lagstift-

tredjeland ta in villkor som innebär

ningen i tredjeland ta in villkor som

att skulden kan komma att skrivas

innebär att skulden kan komma att

ned eller konverteras och att borge-

skrivas ned eller konverteras och att

närerna accepterar

borgenärerna accepterar

1.en eventuell minskning av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, eller

2. konverteringar eller indrag-

2. de konverteringar eller indrag-

ningar som kan bli följden av ett

ningar som kan bli följden av ett

beslut om resolution eller av ett

beslut om resolution eller av ett

beslut om nedskrivning eller kon-

beslut om nedskrivning eller kon-

vertering av relevanta kapitalinstru-

vertering av relevanta kapitalinstru-

ment.

ment och kvalificerade skulder.

Kravet enligt första stycket gäller dock inte

1.kvalificerade insättningar från fysiska personer,

2.kvalificerade insättningar från mikroföretag samt små och medelstora företag enligt kriteriet för årsomsättning i artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003,

3.insättningar genom en filial utanför EES till ett svenskt institut och som skulle betraktas som insättningar avseende personer eller företag som avses i 1 eller 2 om de inte hade gjorts via filialen, eller

4. om det

framgår av tekniska

4. om det framgår av tekniska

standarder som antagits av Euro-

standarder som antagits av Euro-

peiska kommissionen i enlighet med

peiska kommissionen

i enlighet

artikel 55.3

i krishanteringsdirek-

med artikel 55.5 i krishanterings-

tivet att sådana avtalsvillkor inte

direktivet att sådana

avtalsvillkor

krävs.

 

inte krävs.

 

 

 

Riksgäldskontoret får besluta att

 

 

kravet enligt första stycket inte ska

4Senaste lydelse 2017:1310.

gälla för ett företag för vilket kravet Prop. 2020/21:155 på kapitalbas och kvalificerade

skulder har fastställts till ett belopp enligt 4 kap. 4 § andra stycket.

3 a §

Om det inte är möjligt att ta in ett villkor enligt 2 § första stycket i ett avtal som avser nedskrivningsbara skulder med säkerhet, ska företaget underrätta Riksgäldskontoret om det och till vilken skuldklass skulden hör.

När Riksgäldskontoret har tagit emot underrättelsen gäller inte 2 § första stycket. Om Riksgälds- kontoret bedömer att det är möjligt att ta in villkoret i avtalet, ska Riksgäldskontoret dock inom rimlig tid kräva det.

3 b §

Riksgäldskontoret ska bedöma om en underrättelse enligt 3 a § påverkar möjligheten att försätta företaget i resolution.

Riksgäldskontoret ska särskilt bedöma hur möjligheten att försätta ett företag i resolution påverkas av att skulder inom en och samma skuldklass, inbegripet kvalificerade skulder, till mer än 10 procent består av skulder som

1.undantas från kravet på avtals- villkor enligt 3 a §,

2.inte är nedskrivningsbara

enligt

2 kap.

2 §

första

stycket 1–11, och

 

 

3.sannolikt kommer att undantas från nedskrivning eller konverte- ring enligt 21 kap. 27 §.

3 c §

En skuld får inte användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. 1 § om

1.företaget låter bli att ta in villkor som krävs enligt 2 § första stycket, eller

35

Prop. 2020/21:155

2. ett sådant krav som avses i 1

 

inte gäller enligt 2 § tredje stycket

 

eller 3 a §.

 

 

 

 

 

Tillfälliga åtgärder

 

 

 

 

7 §

 

 

 

 

 

 

Riksgäldskontoret

får,

efter att

 

Finansinspektionen fått tillfälle att

 

lämna synpunkter, besluta att ett

 

företag som avses i 1 kap. 1 § första

 

stycket 1 eller 2 tillfälligt inte ska

 

fullgöra en betalnings- eller

 

leveransförpliktelse

som

följer av

 

ett avtal som har ingåtts av

 

företaget.

 

 

 

 

 

Ett sådant beslut får fattas, om

 

1. Finansinspektionen

har

fast-

 

ställt att företaget fallerar eller

 

sannolikt kommer att fallera,

 

 

2. det inte finns några omedel-

 

bart tillgängliga alternativa åtgär-

 

der från den privata sektorn som

 

skulle

avhjälpa

eller

förhindra

 

fallissemang i företaget,

 

 

 

3. åtgärden bedöms nödvändig

 

för att undvika ytterligare för-

 

sämring av de finansiella villkoren

 

för företaget, och

 

 

 

 

4. åtgärden är nödvändig

 

 

a) med hänsyn till det allmännas

 

intresse,

 

 

 

 

 

b) för att välja lämpliga resolu-

 

tionsåtgärder, eller

 

 

 

 

c) för att säkerställa en ända-

 

målsenlig tillämpning av ett eller

 

flera resolutionsverktyg.

 

 

 

Vid beslut enligt första stycket

 

gäller 12 kap. 5 § och 13 kap. 2 §

 

andra stycket och 3–6 §§.

 

 

8 §

 

 

 

 

 

 

Om

Riksgäldskontoret

beslutar

 

om en

åtgärd

enligt 7 §

första

 

stycket,

får

Riksgäldskontoret

 

avseende samma

period

också

 

besluta att

 

 

 

 

 

1. en borgenär till företaget som

omfattas av förbudet inte får ta i anspråk en säkerhet som har ställts

36

ut i tillgångar som tillhör företaget, Prop. 2020/21:155 och

2.en motpart till företaget som omfattas av förbudet inte får

a) säga upp eller häva ett avtal med företaget,

b) ändra villkoren i ett avtal med företaget,

c) ställa in fullgörelsen mot före- taget,

d) kvitta

– en fordran som företaget har på motparten mot en fordran som motparten har på företaget, eller

– en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten mot en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget,

e) omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska full- göra mot motparten, till en netto- fordran eller en nettoförpliktelse, eller

f) tillämpa en slutavräknings- klausul.

Vid beslut enligt första stycket 1 gäller 13 kap. 8–10 §§.

Vid beslut enligt första stycket 2 gäller 13 kap. 12–17 §§.

Avtalsvillkor om tillfälliga åtgärder

9 §

Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska i finan- siella avtal som omfattas av lag- stiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att

1.avtalet kan bli föremål för till- fälliga åtgärder enligt 7 och 8 §§ och 13 kap. 2, 7, 8, 11 och 12 §§, och

2.ett beslut om resolution, en resolutionsåtgärd eller en tillfällig åtgärd utgör hinder mot att utöva rättshandlingar enligt 11 kap. 3–7 §§.

37

När Finansinspektionen ska pröva en fråga om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution, ska inspektionen se till att det görs en värdering motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. 1–9 §§ av företaget eller koncernen i fråga. Värderingen ska ligga till grund för Finansinspektionens prövning av om relevanta kapitalinstrument och kvali- ficerade skulder ska skrivas ned eller konverteras. Värderingen ska också ligga till grund för inspektionens beslut i fråga om

Prop. 2020/21:155

10 §

 

 

 

 

 

 

 

Ett

moderföretag

för

vilket

 

Riksgäldskontoret

är

resolutions-

 

myndighet

ska

säkerställa

att

 

dotterföretag

i

tredjeland

i

 

finansiella avtal tar in ett villkor om

 

att en åtgärd som avses i 11 kap.

 

3 § inte får vidtas på grund av ett

 

beslut om tillfälliga åtgärder enligt

 

7 och 8 §§ och 13 kap. 2, 7, 8, 11

 

och

12 §§

avseende

moder-

 

företaget.

 

 

 

 

 

 

Första stycket gäller om dotter-

 

företaget i hemlandet motsvarar ett

 

1. kreditinstitut,

 

 

 

 

 

2. värdepappersbolag, eller

 

 

3. finansiellt institut.

 

 

 

 

6 kap.

 

 

 

 

 

 

Nedskrivning eller konvertering

Nedskrivning eller konvertering

 

av kapitalinstrument utanför

av relevanta kapitalinstrument och

resolution

kvalificerade skulder utanför

 

 

resolution

 

 

 

 

 

1 §

När Finansinspektionen ska pröva en fråga om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument utanför reso- lution, ska inspektionen se till att det görs en värdering motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. av företaget eller koncernen i fråga.

Värderingen ska ligga till grund för Finansinspektionens prövning av om relevanta kapitalinstrument ska skrivas ned eller konverteras. Värde- ringen ska också ligga till grund för inspektionens beslut i fråga om

1.minskning av kärnprimärkapital,

2.omfattning av indragning eller överföring av kärnprimärkapitalinstru- ment, eller

3. minskning av ägandet för

3. minskning av

ägandet för

existerande ägare genom konver-

existerande ägare genom kon-

tering av relevanta kapitalinstrument

vertering av relevanta kapital-

till kärnprimärkapitalinstrument.

instrument

eller

kvalificerade

 

skulder till

kärnprimärkapital-

 

instrument.

 

 

38

Efter nedskrivning eller konver- tering av relevanta kapitalinstru- ment och kvalificerade skulder ska Finansinspektionen se till att det görs en värdering motsvarande den

 

som föreskrivs i 7 kap. 10 §.

 

1 a §

 

Med kvalificerade skulder avses i

 

detta kapitel skulder enligt 4 kap.

 

12 § första stycket 1 utom när det

 

gäller kriteriet i artikel 72c.1 i

 

tillsynsförordningen.

2 §

Finansinspektionen ska skynd-

Finansinspektionen ska, på eget

samt besluta att relevanta kapital-

initiativ eller på begäran av Riks-

instrument som har getts ut av ett

gäldskontoret, skyndsamt besluta

institut eller ett sådant företag som

att relevanta kapitalinstrument som

avses i 1 kap. 1 § första stycket 2

har getts ut av ett företag som avses

ska skrivas ned eller konverteras,

i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2

om

och kvalificerade skulder ska

 

skrivas ned eller konverteras, om

1.företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera enligt 8 kap. 2 och 3 §§, och

2.åtgärden är nödvändig och tillräcklig för att avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget och det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang.

Inför ett beslut enligt första stycket ska Riksgäldskontoret ha fått tillfälle att lämna synpunkter.

Om en resolutionsenhet inte har

förvärvat relevanta kapital- instrument eller kvalificerade skulder direkt från det dotter- företag som har gett ut dem utan indirekt från ett annat dotterföretag inom samma resolutionsgrupp, ska ett beslut enligt första stycket fattas samtidigt som ett motsvarande beslut för

1. moderföretaget till det företag som gett ut kapitalinstrumenten eller skulderna, eller

2. ett annat moderföretag inom resolutionsgruppen, om det inte är en resolutionsenhet.

5 §

 

 

Om ett institut eller ett företag

Om

ett

företag behöver statligt

som avses i 1 kap. 1 § första stycket

stöd,

ska

relevanta kapitalinstru-

Prop. 2020/21:155

39

Prop. 2020/21:155 behöver statligt stöd, ska relevanta

ment och kvalificerade skulder som

 

kapitalinstrument

 

som

institutet

företaget gett ut skrivas ned eller

 

eller företaget gett ut skrivas ned

konverteras.

 

 

 

 

 

 

eller konverteras.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om det krävs för att stödet ska

Om det krävs för att stödet ska

 

vara förenligt med unionsrätten, får

vara förenligt med unionsrätten, får

 

Finansinspektionen

besluta

att

Finansinspektionen

besluta

att

 

andra efterställda skulder än de

andra efterställda skulder än de

 

relevanta

kapitalinstrumenten

ska

relevanta

kapitalinstrumenten

och

 

skrivas ned eller konverteras.

 

de kvalificerade

skulderna

ska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

skrivas ned eller konverteras.

 

 

Nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument eller

 

andra efterställda skulder får inte ske, om det statliga stödet uppfyller

 

villkoren i 8 kap. 3 § första stycket 3 och en sådan nedskrivning eller

 

konvertering skulle hota den finansiella stabiliteten eller leda till

 

oproportionerliga resultat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7 §

 

 

 

 

 

 

 

 

När

Finansinspektionen

över-

När

Finansinspektionen över-

 

väger att fatta beslut avseende ett

väger att fatta beslut avseende ett

 

dotterföretag enligt 2, 3 eller 5 §, ska

dotterföretag enligt 2, 3 eller 5 §,

 

inspektionen skyndsamt

underrätta

ska inspektionen ge resolutions-

 

den samordnande

 

tillsynsmyndig-

myndigheten

för

resolutions-

 

heten och den samordnande berörda

enheten

inom

resolutionsgruppen

 

myndigheten.

 

 

 

 

 

tillfälle att lämna synpunkter och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

inom 24 timmar därefter underrätta

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1. den

samordnande

tillsyns-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

myndigheten,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2. den

samordnande

berörda

 

 

 

 

 

 

 

 

 

myndigheten, och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3. resolutionsmyndigheterna

för

 

 

 

 

 

 

 

 

 

andra företag inom resolutions-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

gruppen

som

 

har

förvärvat

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kvalificerade skulder.

 

 

 

När

inspektionen överväger

att

När

inspektionen

överväger

att

 

fatta

ett

beslut

enligt

3 §,

ska

fatta

ett

beslut

enligt

3 §,

ska

 

inspektionen dessutom skyndsamt

inspektionen dessutom skyndsamt

 

underrätta den behöriga myndighet

underrätta

 

 

 

 

 

 

som är ansvarig för det institut eller

1. den behöriga myndighet som

 

företag som har gett ut de relevanta

är ansvarig för det företag som har

 

kapitalinstrument

som

eventuellt

gett

 

ut

 

de

 

relevanta

 

ska skrivas ned eller konverteras

kapitalinstrument

som

eventuellt

 

och den berörda myndigheten i

ska skrivas ned eller konverteras,

 

samma land inom EES som den

2. den

berörda

myndigheten i

 

nämnda

behöriga

myndigheten

samma land inom EES som den

 

samt

den

samordnande

berörda

nämnda

behöriga

myndigheten,

 

myndigheten.

 

 

 

 

 

och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3. den

samordnande

berörda

 

 

 

 

 

 

 

 

 

myndigheten.

 

 

 

 

 

 

Av underrättelsen ska det framgå vilket beslut Finansinspektionen

40

överväger att fatta och skälen för detta.

 

 

 

 

 

 

 

Nedskrivning och konvertering av

Nedskrivning och konvertering av Prop. 2020/21:155

relevanta kapitalinstrument

 

relevanta kapitalinstrument och

 

 

 

 

kvalificerade skulder

 

 

 

 

 

 

14 §

 

 

 

 

 

 

När

kärnprimärkapitalet

har

När

kärnprimärkapitalet

har

minskats i proportion till för-

minskats i proportion till för-

lusterna,

ska

Finansinspektionen

lusterna,

ska

Finansinspektionen

skriva ned kapitalbeloppet för rele-

skriva ned kapitalbeloppet för rele-

vanta kapitalinstrument eller kon-

vanta kapitalinstrument och kvalifi-

vertera relevanta kapitalinstrument

cerade skulder

eller

 

konvertera

till kärnprimärkapitalinstrument i

relevanta

kapitalinstrument

och

den utsträckning som krävs för att

kvalificerade skulder till kärn-

företaget

eller

koncernen

inte

primärkapitalinstrument

i

den

längre ska bedömas fallera eller

utsträckning som krävs för att före-

sannolikt komma att fallera.

 

taget eller koncernen inte längre ska

 

 

 

 

bedömas

fallera

eller

sannolikt

 

 

 

 

komma att fallera.

 

 

 

 

Relevanta kapitalinstrument

ska

Relevanta kapitalinstrument och

skrivas ned eller konverteras till

kvalificerade

skulder

ska skrivas

kärnprimärkapitalinstrument

i

ned eller konverteras till kärnpri-

följande ordning:

 

märkapitalinstrument

i

följande

 

 

 

 

ordning:

 

 

 

 

 

 

1. övriga primärkapitalinstrument,

 

 

 

 

 

 

 

2. supplementärkapitalinstrument.

2. supplementärkapitalinstrument,

3.kapitalbeloppet för kvalifice- rade skulder.

15 §

 

 

Vid konvertering av relevanta kapi-

Vid konvertering av relevanta kapi-

talinstrument gäller följande:

talinstrument

och

kvalificerade

 

skulder gäller följande:

 

1.De kärnprimärkapitalinstrument som konverteringen ska ske till ska vara utgivna av företaget i fråga eller av dess moderföretag, beroende på vad Finansinspektionen beslutar. Finansinspektionen får dock besluta att instrumenten ska ges ut av moderföretaget, bara om det har godkänts av resolutionsmyndigheten för moderföretaget.

2.Kärnprimärkapitalinstrumenten ska ha getts ut innan företaget ger ut aktier eller andra äganderättsinstrument i syfte att få kapital från staten eller ett offentligt organ.

3.Kärnprimärkapitalinstrumenten ska tilldelas och överföras utan dröjs- mål efter beslutet att konvertera de relevanta kapitalinstrumenten.

4. Konverteringskursen för de

4. Konverteringskursen för

de

relevanta

kapitalinstrumentens

relevanta kapitalinstrumentens och

konvertering till kärnprimärkapital-

de kvalificerade skuldernas kon-

instrument bestäms enligt de prin-

vertering till kärnprimärkapital-

ciper som anges i 21 kap. 19 och

instrument bestäms enligt de prin-

20 §§.

 

ciper som anges i 21 kap. 19

och

 

 

20 §§.

 

41

Prop. 2020/21:155

 

 

16 §

 

 

Ett beslut om nedskrivning eller

Ett beslut om nedskrivning eller

konvertering är bindande för före-

konvertering är bindande för före-

taget och innehavare av kärn-

taget och innehavare av kärn-

primärkapitalinstrument och

rele-

primärkapitalinstrument,

relevanta

vanta kapitalinstrument. Den

som

kapitalinstrument och kvalificerade

berörs

av nedskrivningen

eller

skulder. Den som berörs av ned-

konverteringen förlorar inte sin rätt

skrivningen eller

konverteringen

mot borgensmän eller andra som

förlorar inte sin rätt mot borgens-

förutom

gäldenären

svarar

för

män eller andra som förutom

fordringen.

 

 

gäldenären svarar för fordringen.

En av Finansinspektionen beslutad kapitalökning eller kapitalminskning

är fastställd när den har registrerats i aktiebolagsregistret, förenings-

registret eller bankregistret.

 

 

 

 

 

 

 

 

Beloppen enligt 11 och 14 §§ ska

 

 

 

 

ingå i beräkningen av de

 

 

 

 

tröskelvärden som avses i 21 kap.

 

 

 

 

30 § och 22 kap. 2 §.

 

 

 

 

8 kap.

 

 

 

 

 

7 §5

 

 

Riksgäldskontoret får försätta ett

Riksgäldskontoret ska försätta ett

holdingföretag som avses i 1 kap.

holdingföretag som avses i 1 kap.

1 § första stycket 2 b–2 d i resolu-

1 § första stycket 2 b–2 d i resolu-

tion, om

 

 

 

tion, om holdingföretaget uppfyller

1. ett

institut, ett

EES-institut

de förutsättningar

för

resolution

eller ett tredjelandsinstitut som är som anges i 5 §. dotterföretag till holdingföretaget

uppfyller förutsättningarna för resolution, och

2.holdingföretaget uppfyller de förutsättningar för resolution som anges i 5 §.

I fråga om ett EES-institut eller tredjelandsinstitut ska den utländ- ska myndighet som ansvarar för institutet ha konstaterat att förut- sättningarna för resolution är upp- fyllda enligt lagstiftningen i det landet.

8 §

Riksgäldskontoret får försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b–2 d i resolution trots att det inte uppfyller förutsätt- ningarna för resolution i 5 §, om

1. holdingföretaget är en resolu- tionsenhet,

42

5 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

2. företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut enligt 5 kap. 7 § eller 8 § första stycket 1 eller 13 kap. 2, 7 eller 8 §.

1. ett institut eller ett EES-institut

2. holdingföretaget är moderföre-

som är dotterföretag till holdingföre-

tag till ett institut eller ett EES-institut

taget uppfyller förutsättningarna för

som uppfyller

förutsättningarna

för

resolution,

resolution men som inte är en resolu-

 

tionsenhet,

 

 

2. institutets eller EES-institutets

3. institutets eller EES-institutets

fallissemang hotar koncernen som

fallissemang

hotar resolutions-

helhet eller insolvensrätten kräver

gruppen, och

 

 

att koncernen behandlas som en

 

 

 

helhet, och

 

 

 

3. resolutionsåtgärder mot hol-

4. resolutionsåtgärder mot hol-

dingföretaget är nödvändiga för

dingföretaget

är nödvändiga

för

resolutionen av ett institut eller ett

resolutionen av institutet eller EES-

EES-institut eller av hela koncer-

institutet eller av resolutions-

nen.

gruppen.

 

 

I fråga om ett EES-institut ska den utländska myndighet som ansvarar för institutet ha konstaterat att förutsättningarna för resolution är uppfyllda enligt lagstiftningen i det landet.

11kap. 3 §

En motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket får på grund av ett beslut om resolution eller en resolutionsåtgärd, eller en händelse som har ett direkt samband med ett sådant beslut, inte

1.säga upp eller häva ett avtal med företaget,

2.ändra villkoren i ett avtal med företaget,

3.ställa in fullgörelse av en förpliktelse mot företaget,

4.kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget,

5.omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en för- pliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse (nettning),

6.tillämpa en slutavräkningsklausul, eller

7.ta emot, förfoga över eller ta i anspråk en säkerhet i tillgångar som tillhör företaget.

Ett sådant beslut eller en sådan händelse som anges i första stycket utgör inte ett kollektivt obeståndsförfarande enligt lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden.

Första och andra styckena gäller endast om

1.företaget fortsätter att fullgöra väsentliga skyldigheter enligt avtalet i förhållande till motparten, eller

2. företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut av Riksgäldskontoret enligt 13 kap. 2, 7, 8, 11 eller 12 §.

Prop. 2020/21:155

43

Prop. 2020/21:155

13 kap.

 

1 §

I fråga om kvalificerade skulder

I fråga om nedskrivningsbara

och

relevanta kapitalinstrument

skulder och relevanta kapitalinstru-

som tillkommit innan ett företag

ment som tillkommit innan ett före-

försatts i resolution får Riksgälds-

tag försatts i resolution får Riks-

kontoret besluta att

gäldskontoret besluta att

1.ändra löptiden för skulden,

2.ändra den ränta som ska betalas för skulden, eller

3.ändra dagen då räntan förfaller till betalning.

Första stycket gäller inte för en skuld som är säkerställd.

5 §

Ett beslut enligt 2 § första stycket får inte avse

1. kvalificerade insättningar,

 

2. överföringsuppdrag

avseende

1. överföringsuppdrag avseende

betalningar eller

leveranser av

betalningar eller leveranser av

finansiella instrument som har lagts

finansiella instrument som har lagts

in i ett anmält avvecklingssystem,

in i ett anmält avvecklingssystem,

 

 

 

eller

3. betalnings-

eller

leverans-

2. betalnings- eller leverans-

förpliktelser som ska fullgöras mot

förpliktelser som ska fullgöras mot

centrala motparter och central-

centrala motparter och central-

banker, eller

 

 

banker.

4.finansiella instrument och medel som omfattas av lagen (1999:158) om investerarskydd.

Om ett beslut enligt 2 § första stycket gäller kvalificerade insätt- ningar, ska Riksgäldskontoret se till att en insättare dagligen får till- gång till ett lämpligt belopp av sina insättningar.

11 §

Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett företag i resolution inte får

1.säga upp eller häva ett avtal med företaget,

2.ändra villkoren i ett avtal med företaget,

3.ställa in fullgörelsen mot företaget,

4.kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget,

5.omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en för- pliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller

6.tillämpa en slutavräkningsklausul.

Första

stycket gäller endast om

Första stycket gäller endast om

företaget

fortsätter att fullgöra

 

44

väsentliga avtalsförpliktelser

i

1. företaget fortsätter att fullgöra Prop. 2020/21:155

förhållande till motparten.

 

väsentliga avtalsförpliktelser

i

 

 

förhållande till motparten, eller

 

 

 

2. företaget inte

kan fullgöra

 

 

dessa förpliktelser

till följd av

ett

beslut enligt 2, 7 eller 8 § eller 5 kap. 7 § eller 8 § första stycket 1.

Förbudet får gälla från offentliggörandet enligt 12 kap. 5 § och som längst till klockan 24.00 den bankdag som följer närmast efter dagen för offentliggörandet.

12 §

Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett dotterföretag till ett företag i resolution inte får vidta en sådan åtgärd som anges i 11 § första stycket beträffande ett avtal med dotterföretaget, om

1.företaget i resolution svarar för fullgörelse av dotterföretagets för- pliktelser, och

2.grunden för att vidta åtgärden är obestånd hos företaget i resolution eller dess finansiella ställning i övrigt.

Vid ett beslut enligt första stycket

Vid ett beslut enligt första stycket

gäller 11 § andra och tredje

gäller 11 § andra stycket 1 och

styckena.

tredje stycket.

 

 

Tidigare beslut om tillfälliga

 

åtgärder utanför resolution

 

18 §

 

 

 

Riksgäldskontoret får inte besluta

 

om en

tillfällig

åtgärd enligt

 

2–17 §§

om Riksgäldskontoret

 

tidigare har beslutat om en mot-

 

svarande

åtgärd

enligt 5 kap. 7

 

eller 8 §.

 

 

16 kap.

 

 

5 §

 

 

Beslut som Riksgäldskontoret fattar enligt 1–4 §§ är bindande för företaget i resolution och för berörda ägare och borgenärer.

En av Riksgäldskontoret beslutad kapitalminskning ska antecknas i

aktiebolagsregistret, föreningsregistret eller bankregistret.

 

Kapitalminskningen

ska ingå i

beräkningen

av de tröskelvärden

som avses

i 21 kap.

30 § och

22 kap. 2 §.

 

 

21kap. 2 §

Följande skulder får skrivas ned eller konverteras genom skuld- nedskrivningsverktyget:

45

Prop. 2020/21:155

1. relevanta kapitalinstrument, och

 

 

2. kvalificerade skulder.

2. nedskrivningsbara skulder.

15 §6

För att skuldnedskrivning eller konvertering ska ske med totalbeloppet enligt 13 §, ska Riksgäldskontoret vidta följande åtgärder:

1.Först ska någon av de åtgärder som anges i 16 kap. vidtas beträffande aktier eller andelar i företaget i resolution.

2.Därefter ska de relevanta kapitalinstrumenten skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning:

a) övriga primärkapitalinstrument, b) supplementärkapitalinstrument.

3. Om åtgärderna i 1 och 2 inte är

3. Om åtgärderna i 1 och 2 inte är

tillräckliga, ska de kvalificerade

tillräckliga, ska de nedskrivnings-

skulderna skrivas ned eller konver-

bara skulderna skrivas ned eller

teras till aktier eller andra ägande-

konverteras till aktier eller andra

rättsinstrument i följande ordning:

äganderättsinstrument i följande

 

ordning:

a)andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten,

b)skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om borgenärens rätt till betalning enligt 18 § första stycket andra meningen förmånsrättslagen (1970:979) för en fordran som är hänförlig till ett sådant instrument framgår av det fordringsavtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet,

c)enligt förmånsrättsordningen i omvänd ordning.

27 §

 

 

 

Riksgäldskontoret får helt eller

Riksgäldskontoret får helt

eller

delvis undanta kvalificerade skul-

delvis

undanta

nedskrivningsbara

der från nedskrivning eller konver-

skulder

från

nedskrivning

eller

tering, om

konvertering, om

 

1. det inte är möjligt att skriva

1. det inte är möjligt att skriva

ned eller konvertera den kvali-

ned eller konvertera den nedskriv-

ficerade skulden inom rimlig tid,

ningsbara skulden inom rimlig tid,

2.det är nödvändigt och proportionellt för att företaget eller någon som har övertagit verksamheten från företaget ska kunna upprätthålla kritisk verksamhet eller affärsverksamhet som är viktig för företagets intjäning eller lönsamhet,

3.det är nödvändigt och proportionellt för att undvika omfattande spridning av negativa effekter som leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet, eller

4.det krävs för att undvika värdeförstörelse som innebär att förlusterna för andra borgenärer blir högre än om skulderna undantas.

 

28 §

 

 

 

När Riksgäldskontoret prövar

När

Riksgäldskontoret

prövar

 

frågan om undantag för kvalificerade

frågan

om undantag för

nedskriv-

46

6 Senaste lydelse 2018:1958.

 

 

 

3. behovet av att behålla till- räckliga resurser för finansiering av resolution och av att säkerställa ett effektivt genomförande av en sådan.

skulder enligt 27 §, ska myndigheten

ningsbara skulder enligt 27 §, ska Prop. 2020/21:155

beakta

myndigheten beakta

1.principen att förluster i första hand ska drabba ägarna och därefter borgenärerna i företaget i resolution i prioritetsordning,

2.vilken förlustabsorberingskapacitet företaget i resolution har kvar, om skulderna undantas, och

3. behovet av att behålla till- räckliga resurser för finansiering av resolution.

 

 

 

 

 

30 §7

 

Om

Riksgäldskontoret

beslutar

Om Riksgäldskontoret beslutar

att

undanta

kvalificerade

skulder,

att undanta

nedskrivningsbara

får

myndigheten använda medel

skulder, får myndigheten använda

från resolutionsreserven eller alter-

medel från resolutionsreserven eller

nativa

finansieringskällor

enligt

alternativa

finansieringskällor

vad som anges i 27 kap. 1 och 6 §§,

enligt vad som anges i 27 kap. 1 och

om det behövs för att absorbera för-

6 §§, om det behövs för att absor-

luster i eller ge kapitaltillskott till

bera förluster i eller ge kapital-

företaget i resolution. Det får dock

tillskott till företaget i resolution.

bara göras om innehavare av aktier

Det får dock bara göras om inne-

eller

andra

äganderättsinstrument

havare av aktier eller andra ägande-

eller innehavare av relevanta kapit-

rättsinstrument eller innehavare av

alinstrument

eller

kvalificerade

relevanta kapitalinstrument eller

skulder, genom nedskrivning, kon-

nedskrivningsbara skulder, genom

vertering eller på annat sätt, har

nedskrivning, konvertering eller på

absorberat förluster i eller bidragit

annat sätt, har absorberat förluster i

till

kapitaliseringen

av företaget

eller bidragit till kapitaliseringen av

med ett belopp som minst mot-

företaget med ett belopp som minst

svarar

 

 

 

 

motsvarar

 

1.8 procent av totala skulder och eget kapital i företaget i resolution baserat på värderingen enligt 7 kap., eller

2.20 procent av det berörda företagets riskvägda tillgångar, baserat på värderingen enligt 7 kap.

Alternativet i första stycket 2 får användas bara om

1.resolutionsreserven har tillgång till ett belopp som anskaffats genom resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § motsvarande minst 3 procent av de garanterade insättningarna, och

2.det berörda företagets konsoliderade tillgångar är mindre än mot- svarande 900 miljarder euro.

27kap.

13 §8

Avgiftsskyldiga ska betala årliga resolutionsavgifter. De sammanlagda resolutionsavgifterna för ett år ska uppgå till 0,05 procent av det totala

7

Senaste lydelse 2017:1310.

47

8

Senaste lydelse 2017:1312.

Prop. 2020/21:155 underlag för samtliga avgiftsskyldiga som beräknas enligt 14 § (avgifts- underlaget).

Om inte annat följer av tredje stycket fastställs den resolutionsavgift som en avgiftsskyldig ska betala i enlighet med förordningen om resolutions-

avgifter.

 

 

 

 

 

 

Det som i artiklarna 4.1,

6–9,

Det som

i artiklarna 4.1, 6–9,

12.1, 14.2, 14.3, 14.6 och 17.2 i

12.1, 14.2, 14.3, 14.6 och 17.2 i

förordningen om resolutionsavgif-

förordningen

om

resolutions-

ter anges om metoden för risk-

avgifter anges om metoden för

justering av resolutionsavgift

och

riskjustering

av resolutionsavgift

om

uppgiftsskyldighet,

ska

inte

och om uppgiftsskyldighet, ska inte

tillämpas för EES-filialer och

tillämpas för EES-filialer och

värdepappersbolag som

omfattas

värdepappersbolag

som omfattas

av definitionen i artikel 96.1 a eller

av definitionen i artikel 96.1 a eller

b i tillsynsförordningen eller som

b i tillsynsförordningen eller som

bedriver verksamhet nr 8 i avsnitt A

bedriver verksamhet nr 8 i avsnitt A

i bilaga I till Europaparlamentets

i bilaga I till Europaparlamentets

och

rådets direktiv 2004/39/EG,

och

rådets direktiv 2004/39/EG,

men som inte bedriver verksam-

men som inte bedriver verksam-

heterna nr 3 eller 6 i samma avsnitt

heterna nr 3 eller 6 i samma avsnitt

i den bilagan. För en sådan avgifts-

i den bilagan. För en sådan

skyldig ska riskjustering av resolu-

avgiftsskyldig ska riskjustering av

tionsavgift ske i enlighet med de

resolutionsavgift ske i enlighet med

kriterier som anges i artikel 103.7 i

de

kriterier

som anges i arti-

krishanteringsdirektivet

och

före-

kel 103.7 i krishanteringsdirektivet

skrifter som har meddelats med

och föreskrifter som har meddelats

stöd av 29 kap. 1 § 8.

 

 

med stöd av 29 kap. 1 § 11.

Resolutionsavgift ska betalas så länge som behållningen i resolutions- reserven vid utgången av det år avgiften avser understiger tre procent av de garanterade insättningarna.

28 kap.

7 §

Riksgäldskontoret får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av följande artiklar i krishanteringsdirek- tivet:

–13.5 andra stycket och 13.6 andra stycket.

– 18.6 tredje stycket och 18.7

– 18.6 tredje stycket, 18.6a tredje

andra stycket.

stycket och 18.7 tredje stycket.

– 45.9 tredje stycket och 45.10

– 45h.4 andra stycket och 45h.5

femte stycket.

andra stycket.

8 §

Riksgäldskontoret får begära att Europeiska bankmyndigheten ska bistå myndigheterna att nå en överenskommelse i de fall som framgår av följande artiklar i krishanteringsdirektivet:

– 13.4 tredje stycket.

– 13.4 fjärde stycket.

– 18.5 andra stycket.

– 18.5 fjärde stycket.

48

–91.7 andra stycket.

–92.3 andra stycket.

29kap. 1 §9

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om

 

1. vilka kvalificerade skulder som

1. avgifter enligt 1 kap. 3 § andra

är medräkningsbara vid beräkning-

stycket,

en av om minimikravet på nedskriv-

 

ningsbara skulder enligt 4 kap. 1 §

 

är uppfyllt,

 

2. vilka kriterier som ska ligga till

2. hur det särskilda förfogande-

grund för ett beslut om storleken på

beloppet enligt 4 kap. 29 § ska

minimikravet på nedskrivningsbara

beräknas,

skulder enligt 4 kap. 3 §,

 

Prop. 2020/21:155

3. vilken information om ned- skrivningsbara skulder ett företag ska lämna till Riksgäldskontoret och när den ska lämnas,

4. undantag enligt 5 kap. 3 § från skyldigheten i 5 kap. 2 § om att ta in vissa villkor i avtalen för sina skulder,

5. vilka företag som ska upprätta register som avses i 5 kap. 5 §, vad registren ska innehålla och när företagen ska ge in register för olika typer av avtal,

6. vad en omstruktureringsplan enligt 21 kap. 5 § ska innehålla,

3.hur stor andel av globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolu- tionsenheter eller nationellt system- viktiga resolutionsenheter som får omfattas av kravet enligt 4 kap. 15 §,

4.offentliggörande enligt 4 kap. 28 §,

5.vilken information om ned- skrivningsbara skulder ett företag ska lämna till Riksgäldskontoret och när den ska lämnas,

6.undantag från skyldigheten i 5 kap. 2 § om att ta in vissa villkor

iavtalen för sina skulder enligt

–5 kap. 3 §, och

–5 kap. 3 a § när det gäller vilka kategorier av skulder som kan undantas,

7. vilka företag som ska upprätta register som avses i 5 kap. 5 §, vad registren ska innehålla och när företagen ska ge in register för olika typer av avtal,

8. hur beloppet enligt 13 kap. 5 § andra stycket ska fastställas och betalas ut,

9. vad en omstruktureringsplan enligt 21 kap. 5 § ska innehålla,

9Senaste lydelse 2020:184.

49

Prop. 2020/21:155 7. hur storleken på de skulder som är hänförliga till derivat enligt 21 kap. 17 § ska beräknas,

8. metoden för riskjustering av resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § tredje stycket,

9. vilka uppgifter en avgifts- skyldig ska lämna till Riksgälds- kontoret enligt 27 kap. 20 §,

10. vilka upplysningar ett institut eller något annat koncernföretag ska lämna till Riksgäldskontoret för dess verksamhet enligt denna lag, och

11. att vissa uppgifter som enligt 27 kap. 20 § och 28 kap. 1 § ska lämnas till Riksgäldskontoret i stället ska lämnas till Finans- inspektionen.

10. hur storleken på de skulder som är hänförliga till derivat enligt 21 kap. 17 § ska beräknas,

11. metoden för riskjustering av resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § tredje stycket,

12. vilka uppgifter en avgifts- skyldig ska lämna till Riksgälds- kontoret enligt 27 kap. 20 §,

13. vilka upplysningar ett institut eller något annat koncernföretag ska lämna till Riksgäldskontoret för dess verksamhet enligt denna lag, och

14. att vissa uppgifter som enligt 27 kap. 20 § och 28 kap. 1 § ska lämnas till Riksgäldskontoret också eller i stället ska lämnas till Finans- inspektionen.

2 §

Regeringen får meddela föreskrifter om

1.innehållet i en resolutionsplan och en koncernresolutionsplan enligt 3 kap. och vad som ska beaktas vid planernas utformning liksom när de ska upprättas och hur ofta de behöver uppdateras,

2. vilka

 

omständigheter

2. vilka

 

omständigheter

Riksgäldskontoret ska beakta

vid

Riksgäldskontoret

ska beakta vid

sin prövning av en resolutionsplan

sin prövning av en resolutionsplan

enligt 3 kap. 10 och 11 §§, och

 

enligt 3 kap. 10 och 11 §§,

 

3. när

och

var ett beslut

om

3. bedömningsgrunder

för

resolution enligt 8 kap. 13 § och ett

fastställandet

av

frister

enligt

beslut

om

resolutionsåtgärder

4 kap. 26 §,

 

 

 

enligt 12 kap. 5 § ska offentliggöras

 

 

 

 

 

och

vad

offentliggörandet

ska

 

 

 

 

 

innehålla.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4. bedömningsgrunder

enligt

 

 

 

 

 

 

4 kap. 31 §, och

 

 

 

 

 

 

 

 

5. när och var ett beslut om

 

 

 

 

 

 

resolution enligt 8 kap. 13 § och ett

 

 

 

 

 

 

beslut

om

resolutionsåtgärder

 

 

 

 

 

 

enligt 12 kap. 5 § ska offentliggöras

 

 

 

 

 

 

och

vad offentliggörandet

ska

 

 

 

 

 

 

innehålla.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.

2.Riksgäldskontoret ska fatta beslut om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. i den nya lydelsen som ska gälla från och med den 1 januari 2024, eller, om villkoren i artikel 45m.1 tredje

50

stycket och 45m.7 i krishanteringsdirektivet är uppfyllda, den senare Prop. 2020/21:155 tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar för ett företag.

3.Riksgäldskontoret ska fatta beslut om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska gälla från och med den 1 januari 2022 enligt a) 4 kap. 3 § andra stycket och 18 § i den nya lydelsen för en europeiskt

systemviktig resolutionsenhet, och

b) 4 kap. 3 § tredje stycket och 19 § i den nya lydelsen för en nationellt systemviktig resolutionsenhet.

4.För att möjliggöra en linjär uppbyggnad av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska Riksgäldskontoret fram till den 1 januari 2024 eller den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar enligt 2

a) för ett företag besluta en målnivå på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska gälla från och med den 1 januari 2022, och

b) vid behov och minst var tolfte månad underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder.

5.Ett beslut om minimikrav för nedskrivningsbara skulder som har fattats enligt 4 kap. i den äldre lydelsen ska gälla till dess att ett beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 2, 3 eller 4 a gäller. För ett beslut om minimikrav för nedskrivningsbara skulder gäller bestämmelsen i 3 kap. 24 § i den äldre lydelsen.

6.Bestämmelserna i 5 kap. 9 och 10 §§ tillämpas på avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet och som avser nya förpliktelser eller väsentliga ändringar av befintliga förpliktelser.

51

Prop. 2020/21:155 2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309)

 

om system för avveckling av förpliktelser på

 

finansmarknaden

Härigenom föreskrivs1 att 2 och 8 §§ lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 §2

I denna lag avses med

administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett av- vecklingssystem; företaget anses som deltagare i systemet,

anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, eller ett likställt avvecklingssystem,

clearingorganisation: ett företag

clearingorganisation: ett företag

som har tillstånd att driva clearing-

som har tillstånd att driva clearing-

verksamhet enligt lagen (2007:528)

verksamhet enligt lagen (2007:528)

om värdepappersmarknaden,

om värdepappersmarknaden eller

förordning (EU) nr 648/2012,

EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande,

likställt avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som Finansinspektio- nen enligt 9 a § har beslutat att likställa med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknads- myndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet,

samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen, och

värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen.

8 §3

Deltagare i ett avvecklingssystem får vara:

1.Riksbanken och andra centralbanker,

2.Riksgäldskontoret och utländska offentliga institutioner som i sitt hemland driver verksamhet som är jämförbar med kontorets,

3.clearingorganisationer,

4.svenska värdepapperscentraler,

5.företag som har tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

 

1

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveck-

 

ling i system för överföring av betalningar och värdepapper, i lydelsen enligt Europaparla-

 

mentets och rådets direktiv (EU) 2019/879.

52

2

Senaste lydelse 2018:2019.

3

Senaste lydelse 2016:54.

6. företag som har tillstånd enligt

2 kap. 1 § lagen (2007:528) om Prop. 2020/21:155

värdepappersmarknaden,

 

 

 

 

7. utländska företag som i hem-

7. utländska företag som i hem-

landet driver sådan verksamhet

landet

driver

sådan

verksamhet

som avses i 3–6, samt

som avses i 3–6,

 

8. annan juridisk person som för

8. andra juridiska personer som

egen räkning avvecklar förpliktel-

för

egen

räkning

avvecklar

ser att leverera finansiella instru-

förpliktelser att leverera finansiella

ment i systemet.

instrument i systemet, och

9.clearingmedlemmar som avses

iförordning (EU) nr 648/2012.

Utländska företag som avses i första stycket 7 ska i hemlandet stå under

betryggande tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.

53

Prop. 2020/21:155 2.3

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46)

 

 

om värdepappersfonder

 

 

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs1 att 7 kap. 3 § lagen (2004:46) om värdepappers-

 

fonder2 ska ha följande lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 §3

 

 

 

 

 

 

Ett fondbolag som utför diskre-

Ett fondbolag som utför diskre-

 

tionär portföljförvaltning avseende

tionär portföljförvaltning avseende

 

finansiella instrument ska i denna

finansiella instrument ska i denna

 

förvaltning och när det utför

förvaltning och när det utför

 

tjänster

enligt

1 § första

stycket

tjänster enligt 1 §

första

stycket

 

tillämpa 8 kap. 9–12, 14–16 och

tillämpa 8 kap. 9–12, 14–16 och

 

22 §§ och 9 kap. 1,

3–6,

9, 10,

22 §§

och

9 kap. 1,

3–6,

9, 10,

 

12–23, 26–29, 30 a och 40 §§, 41 §

12–23,

25 a–29, 30 a

och

40 §§,

 

första

stycket

och

43 §

lagen

41 § första stycket och 43 § lagen

 

(2007:528) om värdepappersmark-

(2007:528)

om

värdepappers-

 

naden.

 

 

 

 

 

marknaden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.

 

1

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av

 

en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om

 

ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG,

 

2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och

 

2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU)

 

nr 648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879.

54

2

Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:563.

3

Senaste lydelse 2019:287.

2.4

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297)

Prop. 2020/21:155

 

om bank- och finansieringsrörelse

 

Härigenom föreskrivs1 att 15 kap. 1 a § lagen (2004:297) om bank- och

 

finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

15kap.

1 a §2

Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om kreditinstitutet

1.har fått tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,

2.i strid med 14 kap. 4 § första stycket låter bli att till Finans- inspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,

3.i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket låter bli att till Finans- inspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i institutet samt storleken på innehaven,

4.inte uppfyller kraven i 6 kap. 1–3 c, 4, 4 a, 4 c eller 5 § eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 5,

5.låter blir att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen,

6.låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsynsförordningen,

7.låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen,

8.låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen,

9.låter blir att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 och 430.2 i tillsynsförordningen,

10.vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen,

11.utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen,

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879.

2 Senaste lydelse 2020:1209.

55

Prop. 2020/21:155 12. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen,

 

13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig

 

information i strid med någon av artiklarna 431.1–431.3 och 451.1 i

 

tillsynsförordningen,

 

 

 

 

 

 

 

14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets

 

kapitalbas i

strid

med

8 kap.

3

och

4 §§

lagen

(2014:966) om

 

kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när

 

dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument

 

som ingår i kapitalbasen,

 

 

 

 

 

 

 

15. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk

 

överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och

 

finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av

 

den lagen,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk

 

överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847

 

av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel

 

och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006,

 

 

17. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare

 

för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i institutet eller kvarstå i

 

institutet trots att

kraven

i 3 kap.

2 § första stycket 4

eller 5, 10 kap.

 

8 a–8 c §§, 12 kap. 6 a–6 c §§ eller i föreskrifter som har meddelats med

 

stöd av 16 kap. 1 § 3 inte är uppfyllda,

 

 

 

 

18. i strid med 6 a kap. 1 eller 2 § låter bli att upprätta eller lämna in en

 

återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,

 

 

19. i strid

med 6 b kap.

11 § låter

bli

att anmäla att koncerninternt

 

finansiellt stöd ska lämnas,

 

 

 

 

 

 

 

20. i strid med 13 kap. 4 a och 5 a §§ låter bli att underrätta Finans-

 

inspektionen om institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera,

 

21. i strid med 28 kap. 1 § lagen

21. inte uppfyller kravet på kapi-

 

(2015:1016) om resolution låter bli

talbas och

kvalificerade skulder

 

att lämna begärda upplysningar till

enligt 4 kap. lagen (2015:1016) om

 

Riksgäldskontoret, eller

 

 

resolution eller i strid med 28 kap.

 

 

 

 

 

 

1 § samma lag låter bli att lämna

 

 

 

 

 

 

begärda upplysningar till Riks-

 

 

 

 

 

 

gäldskontoret, eller

 

 

22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och

 

inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller

 

2 kap. 1 eller 2 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut

 

och värdepappersbolag på grupp- eller undergruppsnivå.

 

 

Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds-

 

eller underrättelseskyldighet enligt 14 kap. 1 eller 3 § för förvärv eller

 

avyttring av aktier eller andelar i institutet, ska första stycket 2 och 3 inte

 

gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.

 

Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om institutets

 

överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov

 

oaktsamhet orsakat överträdelsen.

 

 

 

 

 

 

Ingripande sker genom

 

 

 

 

 

 

 

1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio

 

år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kredit-

56

institut, eller ersättare för någon av dem, eller

 

 

2. beslut om sanktionsavgift.

Prop. 2020/21:155

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.

57

Prop. 2020/21:155 2.5

Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528)

 

om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden

dels att 25 kap. 1 d § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 9 kap. 25 a och 25 b §§, och närmast före 9 kap. 25 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

Vissa skuldinstrument

 

25 a §

 

 

 

 

Ett värdepappersinstitut får bara

 

sälja relevanta kapitalinstrument

 

enligt 2 kap. 1 § lagen (2015:1016)

 

om resolution och skuldinstrument

 

som uppfyller villkoren i artikel 72a

 

i tillsynsförordningen utom när det

 

gäller

artikel

72a.1 b

och

 

hänvisningen till artikel 72b.3–

 

72b.5 till en icke-professionell

 

kund, om institutet

 

 

 

1. har

gjort en

prövning

enligt

 

23 §,

 

 

 

 

2. på

grundval

av prövningen

 

enligt 1 har förvissat sig om att

 

instrumenten är lämpliga för kun-

 

den, och

 

 

 

3. har lämnat kunden en lämp-

 

lighetsförklaring enligt 28 §.

 

 

25 b §

 

 

 

 

Ett

värdepappersinstitut

ska

 

kräva att den icke-professionella

 

kunden lämnar institutet infor-

 

mation om sin portfölj av

 

finansiella instrument. I portföljen

 

ska räknas med insättningar av

 

kontanta medel men inte innehav av

 

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av

 

en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om

 

ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG,

 

2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och

58

2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU)

nr 648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879.

 

sådana finansiella instrument som Prop. 2020/21:155 har lämnats som säkerhet.

Om portföljens värde

inte

överstiger

500 000 euro

vid

tidpunkten för kundens förvärv av sådana instrument som avses i 25 a §, ska värdepappersinstitutet säkerställa att förvärvet inte överstiger 10 procent av portföljens värde.

När ett förvärv som avses i andra stycket görs för första gången får likviden för instrumenten inte understiga 10 000 euro.

25kap.

1 d §2

Finansinspektionen ska, utöver i de fall som anges i 1 a och 1 b §§, ingripa mot någon som ingår i ett värdepappersbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om värdepappers- bolaget

1.har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,

2.inte uppfyller kraven i 3 kap. 5 § första stycket eller har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven

i3 kap. 1 § första stycket 5 eller 6 eller någon av 8 kap. 8 b–8 d §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap. 12 § 2 inte är uppfyllda,

3.åsidosatt sina skyldigheter enligt 5 kap. 4 §,

4.inte uppfyller kraven i någon av 8 kap. 3–6, 8 eller 8 f §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 35 § 1,

5.i strid med 8 a kap. 2 eller 3 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,

6.i strid med 8 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas,

7.i strid med 23 kap. 3 c § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att värdepappersbolaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera,

8.i strid med 24 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finans- inspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,

9.i strid med 24 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finans- inspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven,

10.gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i bolagets kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,

2 Senaste lydelse 2020:1210.

59

Prop. 2020/21:155

11. i strid med 28 kap. 1 § lagen

11. inte uppfyller kravet på kapi-

 

(2015:1016) om resolution låter bli

talbas och kvalificerade skulder

 

att lämna begärda upplysningar till

enligt 4 kap. lagen (2015:1016) om

 

Riksgäldskontoret,

resolution eller i strid med 28 kap.

 

 

1 § samma lag låter bli att lämna

 

 

begärda upplysningar till Riks-

 

 

gäldskontoret,

12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen,

13. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen,

14. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig infor- mation till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsynsförordningen,

15. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen,

16. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen,

17. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 och 430.2 i tillsynsförordningen,

18. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen,

19. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen,

20. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen,

21. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1–431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen, eller

22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller kraven i 2 kap. 1 eller 2 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag på gruppnivå eller undergruppsnivå.

Om en sådan person som avses i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 24 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i bolaget, ska första stycket 8 och 9 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.

Ett ingripande enligt första stycket får göras endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

Ingripande görs genom

1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser enligt första stycket 1, 2, 3, 8

60

eller 9, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller ersättare för någon av dem, eller

2. beslut om sanktionsavgift.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.

2.Bestämmelserna i 9 kap. 25 a och 25 b §§ tillämpas inte på relevanta kapitalinstrument och efterställda kvalificerade instrument som har getts ut före ikraftträdandet.

Prop. 2020/21:155

61

Prop. 2020/21:155 3

Ärendet och dess beredning

Det unionsrättsliga regelverket om kapitaltäckning finns i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen) och Europaparla- mentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörig- het att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäcknings- direktivet).

Det unionsrättsliga regelverket om krishantering finns i Europaparla- mentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värde- pappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 (krishanteringsdirektivet).

I maj 2019 antogs

–Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning (EU) nr 648/2012, se bilaga 1,

–Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2013/36/EU vad gäller undantagna enheter, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holding- företag, ersättning, tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter och kapitalbevarande åtgärder, och

–Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliserings- kapacitet och om direktiv 98/26/EG, se bilaga 2.

 

Regeringen gav den 20 december 2018 en särskild utredare i uppdrag bl.a.

 

att lämna de författningsförslag som krävs för att anpassa svensk rätt till

 

ändringarna i tillsynsförordningen och genomföra ändringarna i

 

kapitaltäckningsdirektivet och krishanteringsdirektivet i svensk rätt (dir.

 

2018:116). Utredningen antog namnet Utredningen om EU:s bankpaket

 

om riskreducerande åtgärder.

 

Utredningen har redovisat sitt uppdrag i betänkandet EU:s bankpaket

 

om riskreducerande åtgärder (SOU 2019:60). I det lämnas de författnings-

 

förslag som krävs för att anpassa svensk rätt till ändringarna i tillsyns-

 

förordningen och genomföra ändringarna i kapitaltäckningsdirektivet och

62

krishanteringsdirektivet i svensk rätt.

 

En sammanfattning av betänkandet och utredningens lagförslag finns i Prop. 2020/21:155 bilagorna 3 och 4.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2019/04231).

Förslaget om investerarskydd för icke-professionella kunder (avsnitt 16) har beretts under hand med Finansbolagens förening, som inte har haft något att invända mot det. Svaret finns tillgängligt i Finansdepartementet (Fi2019/04231). Under lagstiftningsarbetet har dessutom underhands- kontakter tagits med Finansinspektionen och Riksgäldskontoret.

I propositionen behandlas utredningens förslag när det gäller regelverket om krishantering. Utredningens förslag när det gäller regelverket om kapitaltäckning har redan genomförts (prop. 2020/21:36, bet. 2020/21:FiU37, rskr. 2020/21:116).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 februari 2021 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringen har följt Lagrådets förslag och synpunkter, som behandlas i avsnitten 8.3.4 och 8.4.3 och i författningskommentaren (avsnitten 20.1 och 20.5).

I förhållande till lagrådsremissen har dessutom vissa mindre språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

4Regelverket om hantering av finansiella företag i kris i huvuddrag

Den globala finanskrisen under 2008–2009 visade att det fanns brister i förutsättningarna för att hantera kreditinstitut och värdepappersbolag (institut) i kris.

Krishanteringsdirektivet – som antogs i maj 2014 – skapar förutsätt- ningar för avveckling eller rekonstruktion av institut i kris som alternativ till likvidation och konkurs (s.k. resolution) och syftar till att öka motståndskraften hos instituten, minska riskerna för framtida finanskriser och minska kostnaderna för skattebetalarna i händelse av en finanskris. Resolution innebär att resolutionsmyndigheten (i Sverige Riksgälds- kontoret) får ta kontroll över ett institut i kris för en rekonstruktion eller avveckling om det behövs för att värna den finansiella stabiliteten.

Regelverket om krishantering bygger på att ett instituts ägare och borgenärer, inte staten, ska bära förlusterna i ett institut som försätts i resolution. Det sker framför allt genom att eget kapital och skulder konverteras eller skrivs ned (det s.k. skuldnedskrivningsverktyget). Tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget förutsätter att institutet har tillräckligt med kapital och skulder att konvertera eller skriva ned. På så sätt kan förluster absorberas och institutet återkapitaliseras. I regelverket finns därför regler om ett minimikrav på eget kapital och skulder som kan

användas för nedskrivning eller konvertering (eng. Minimum Require-

63

Prop. 2020/21:155 ment for own funds and Eligible Liabilities, i det följande benämnt MREL- kravet).

Efter att krishanteringsdirektivet antogs kom G20-länderna överens om ett särskilt minimikrav på nedskrivningsbara skulder och eget kapital för globalt systemviktiga institut, s.k. total förlustabsorberingsförmåga (eng. Total Loss Absorbing Capacity, i det följande benämnt TLAC- standarden).

Under våren 2019 antog Europaparlamentet och rådet ändringar i rätts- akterna på området, det s.k. bankpaketet. Ändringarna innebär i huvudsak att MREL-kravet ersätts av ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder och TLAC-standarden genomförs på EU-nivå.

Krishanteringsdirektivet har i svensk rätt framför allt genomförts i lagen (2015:1016) om resolution, förkortad LOR.

I det följande behandlas ändringarna i krishanteringsdirektivet med utgångspunkt i kapitelindelningen i lagen om resolution.

5Ansvariga myndigheter

Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska få ta ut avgifter för pröv- ning av ansökningar enligt tillsynsförordningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om sådana avgifter.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Av ändringarna i tillsynsförordningen följer att resolutionsmyndigheterna ska ha de befogenheter och följa de förfaranden som, utöver krishanteringsdirektivet, följer av tillsyns- förordningen (artikel 2.2). Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet i Sverige (1 kap. 3 § LOR och artikel 4.1.130 i tillsynsförordningen).

Enligt ändringarna i tillsynsförordningen ska Riksgäldskontoret hantera ansökningar om tillstånd för återköp m.m. av kvalificerade skuldinstru- ment (artikel 78a). Riksgäldskontoret bör därför få ta ut avgifter för prövningen av sådana ansökningar. Därutöver bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela före- skrifter beträffande sådana avgifter.

6Nya definitioner

Regeringens förslag: Det ska införas nya definitioner i lagen om resolution.

Med central motpart ska avses en central motpart som har auktorise- rats eller godkänts enligt förordning (EU) nr 648/2012.

64

Uttrycket nedskrivningsbara skulder ska ersätta uttrycket kvalifi- cerade skulder och avse skulder som inte undantas från nedskrivning eller konvertering. Definitionen ändras på så sätt att också följande skulder inte ska vara nedskrivningsbara:

–En skuld till en central motpart med kortare löptid än sju dagar.

–En skuld till ett annat företag inom samma resolutionsgrupp men som inte är resolutionsenhet, såvida inte skulden vid konkurs eller likvidation är efterställd andra skulder till oprioriterade borgenärer. Om en sådan skuld är att betrakta som nedskrivningsbar skuld ska Riksgäldskontoret bedöma om den ändå bör undantas från nedskriv- ning eller konvertering för att säkerställa ett effektivt genomförande av resolution.

Med kvalificerade skulder ska avses de nedskrivningsbara skulder som får användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Med efterställda kvalificerade instrument ska avses kvalificerade skulder som får användas för att uppfylla ett krav på viss andel av efterställda skulder inom ramen för kravet på kapitalbas och kvalifi- cerade skulder.

En resolutionsenhet ska avse en juridisk person med säte inom EES som enligt en resolutionsplan är föremål för resolutionsåtgärder.

En resolutionsgrupp ska avse en resolutionsenhet och dess dotter- företag som inte själva utgör resolutionsenheter, dotterföretag till andra resolutionsenheter eller dotterföretag i tredjeland som enligt resolu- tionsplanen står utanför resolutionsgruppen eller dotterföretag till ett sådant dotterföretag.

Med globalt systemviktigt institut, globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES och större dotterföretag ska avses det- samma som i tillsynsförordningen.

Med globalt systemviktig resolutionsenhet ska avses en resolutions- enhet som är ett globalt systemviktigt institut eller en del av ett sådant.

Med europeiskt systemviktig resolutionsenhet ska avses en resolu- tionsenhet som inte utgör ett globalt systemviktigt institut och som har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro eller ingår i en resolu- tionsgrupp som har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro.

Med nationellt systemviktig resolutionsenhet ska avses en resolu- tionsenhet som inte är en globalt systemviktig resolutionsenhet eller en europeiskt systemviktig resolutionsenhet men som Riksgäldskontoret bedömer vara en sannolik systemrisk i händelse av fallissemang.

Med kärnprimärkapital ska avses detsamma som i tillsynsför- ordningen.

Med det kombinerade buffertkravet ska avses detsamma som i lagen om kapitalbuffertar.

Det ska också införas definitioner av EU:s värdepappersbolags- förordning och EU:s värdepappersbolagsdirektiv.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Prop. 2020/21:155

65

Prop. 2020/21:155

66

Skälen för regeringens förslag

Central motpart

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet förtydligas att de centrala motparter som avses i reglerna ska ha auktoriserats inom unionen enligt artikel 14 eller godkänts av Esma enligt artikel 25 i förordningen (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (artiklarna 69.4, 70.2 och 71.3).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Hänvisningarna i krishanteringsdirektivet till förordning (EU) nr 648/2012 är dynamiska. Det innebär att också hänvisningen till förordningen i lagen om resolution bör vara dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Nedskrivningsbar skuld, kvalificerad skuld och efterställda kvalificerade instrument

Artikel 2 i krishanteringsdirektivet innehåller definitioner, vilka i svensk rätt framför allt har genomförts i lagen om resolution. I lagen om resolution finns bl.a. en definition av en kvalificerad skuld (2 kap. 2 §). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet införs tre nya definitioner av skulder.

Det nuvarande uttrycket ”kvalificerade skulder”, som avser sådana skulder som inte är uttryckligen undantagna från att användas i ett resolu- tionsförfarande (artikel 2.1.71 i krishanteringsdirektivet), ersätts med uttrycket nedskrivningsbara skulder (artikel 2.1.71 i krishanterings- direktivet). Det nya uttrycket tar sikte på samtliga skulder som kan användas inom ett resolutionsförfarande och anknyter till att det rör sig om skulder som kan skrivas ned eller konverteras.

Uttrycket kvalificerade skulder ska avse sådana skulder som får användas för att uppfylla det i avsnitt 8 föreslagna kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 2.1.71a i krishanteringsdirektivet).

Uttrycket efterställda kvalificerade instrument, ska avse vissa efter- ställda skulder som vissa företag ska använda för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 2.1.71b i krishanterings- direktivet).

Ändringarna i fråga om dessa uttryck har medfört ett stort antal följd- ändringar i krishanteringsdirektivet, innebärande att uttrycket kvalifice- rade skulder har ersatts med uttrycket nedskrivningsbara skulder (bl.a. artiklarna 46, 47.1 och 63.1).

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs det dessutom vissa tillägg beträffande vilka skulder som inte får skrivas ned eller konverteras. För det första ska en skuld med en återstående löptid på mindre än sju dagar till en central motpart inte kunna skrivas ned eller konverteras (artikel 44.2 f). För det andra ska en skuld till ett institut eller sådant annat företag som avses i artikel 1.1 b, c eller d i samma resolutionsgrupp men som inte är resolutionsenhet inte vara nedskrivningsbar, såvida inte skulden vid konkurs eller likvidation är efterställd andra skulder till oprioriterade borgenärer (artikel 44.2 h). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet, bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Om skulder till företag i samma resolutionsgrupp är att betrakta som Prop. 2020/21:155 nedskrivningsbar skuld eftersom den är efterställd andra skulder till

oprioriterade borgenärer behöver resolutionsmyndigheten enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet bedöma om den ändå bör undantas från nedskrivning eller konvertering för att säkerställa ett effektivt genomförande av resolutionsstrategin (artikel 44.3 andra stycket). Resolutionsmyndigheten ska för dotterföretag som inte är en resolutions- enhet särskilt bedöma om de skulder och kapital som kan användas för att uppfylla kraven i artikel 45f.2 är tillräckliga för att genomföra resolutionsstrategin (artikel 44.2 h).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Resolutionsenhet och resolutionsgrupp

Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller nya definitioner som är avsedda att underlätta identifieringen av de företag som ska försättas i resolution: resolutionsenhet och resolutionsgrupp. Bakgrunden till behovet av dessa nya definitioner är tanken att resolutionsstrategier med flera s.k. ingångspunkter ska möjliggöras. Enligt resolutionsstrategier med en ingångspunkt försätts en koncernenhet, vanligtvis moderföretaget, i resolution medan andra koncernenheter, vanligtvis dotterföretag, inte försätts i resolution medan dotterföretagens förluster och återkapitali- seringsbehov överförs till moderföretaget. Enligt resolutionsstrategier med flera ingångspunkter skulle också dotterföretag kunna försättas i resolution.

För att den önskvärda resolutionsstrategin ska bli ändamålsenlig är det enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet viktigt att de företag som ska kunna försättas i resolution (resolutionsenheter) och dessas dotterföretag kan identifieras. Denna identifiering är också relevant vid tillämpningen av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Mot denna bakgrund definieras en resolutionsenhet (artikel 2.1.83a i krishanteringsdirektivet) som

a)en i unionen etablerad juridisk person som av resolutionsmyndigheten

ienlighet med artikel 12 identifieras som en enhet för vilken resolutions- planen föreskriver resolutionsåtgärder, eller

b)ett institut som inte utgör en del av en koncern som är föremål för gruppbaserad tillsyn enligt artiklarna 111 och 112 i kapitaltäcknings- direktivet, för vilken resolutionsplanen föreskriver resolutionsåtgärder.

En resolutionsgrupp (artikel 2.1.83b i krishanteringsdirektivet) definie- ras som

a)en resolutionsenhet och dess dotterföretag som inte själva utgör - resolutionsenheter,

- dotterföretag till resolutionsenheter, eller

- enheter som har sitt säte i ett tredjeland och som inte ingår i resolu- tionsgruppen i enlighet med resolutionsplanen och deras dotterföretag, eller

b)kreditinstitut som är permanent underställda ett centralt organ och själva det centrala organet om minst ett av dessa kreditinstitut eller det centrala organet är en resolutionsenhet, tillsammans med deras respektive dotterföretag.

67

Prop. 2020/21:155

68

De nya definitionerna bör genomföras i lagen om resolution.

I Sverige finns inga kreditinstitut som är underställda centrala organ och centrala organ är inte en unionsrättslig associationsform eller mot- svarande. Mot den bakgrunden bör definitionen av en resolutionsgrupp som avser en resolutionsenhet i form av ett centralt organ med under- liggande kreditinstitut inte genomföras i svensk rätt.

Globalt systemviktiga institut, större dotterföretag och globalt systemviktiga resolutionsenheter

Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller definitioner av globalt systemviktiga institut och större dotterföretag, som omfattas av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Med större dotterföretag och globalt systemviktiga institut avses detsamma som i tillsynsförordningen (artikel 2.1.5a och 2.1.83c i krishanteringsdirektivet).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution. I förhållande till krishanteringsdirektivet bör också införas en definition av globalt systemviktiga resolutionsenheter, dvs. en resolutionsenhet som är ett globalt systemviktigt institut eller del av ett sådant.

Med resolutionsenheter som är en del av ett globalt systemviktigt institut avses företag som ingår i en grupp som identifierats som ett globalt systemviktigt institut enligt kapitaltäckningsdirektivet (artikel 131.1 a). Med grupp i detta sammanhang avses en grupp av företag för vilka den behöriga myndigheten tillämpar kapitalkraven i tillsynsförordningen på konsoliderad nivå, dvs. mot ett av företagen i gruppen som om det företaget, tillsammans med de övriga i gruppen, utgjorde ett enda institut (artikel 4.1.47 och 4.1.48 i tillsynsförordningen).

Dotterföretag

Med dotterföretag avses detsamma som i tillsynsförordningen (artikel

2.1.5i krishanteringsdirektivet). Genom ändringarna i krishanterings- direktivet har definitionen av dotterföretag utvidgats till att, om lämpligt och på lämpligt sätt, också omfatta kreditinstitut som är permanent under- ställda ett centralt organ, själva det centrala organet och dessas respektive dotterföretag, med beaktande av hur dessa resolutionsgrupper uppfyller kravet i artikel 45e.3 i detta direktiv.

Utvidgningen har koppling till definitionen av resolutionsgrupp i krishanteringsdirektivet.

I tillsynsförordningen behandlas centrala organ bl.a. i bestämmelser om möjlighet till nationella undantag från vissa solvens- och likviditetskrav ”för kreditinstitut som är permanent underställda ett centralt organ som

övervakar dem och som är etablerat i samma medlemsstat” (artikel 10). I skälen till ändringarna i krishanteringsdirektivet beskrivs den angivna ordningen som ett nätverk för samarbete. För att resolutionsmyndigheterna ska kunna beakta särdragen hos sådana företeelser bör de också kunna bevilja undantag från kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som tillämpas på sådana kreditinstitut och för det centrala organet på liknande villkor som de som anges i tillsynsförordningen, om kreditinstituten och det centrala organet är etablerade i samma medlemsstat. Resolutions-

myndigheterna bör också kunna behandla kreditinstituten och det centrala organet som en helhet när de bedömer villkoren för resolution på grundval av solidaritetsmekanismens utformning (skäl 22 i ändringarna i kris- hanteringsdirektivet).

I Sverige finns inga centrala organ och centrala organ är inte en unions- rättslig associationsform eller motsvarande. Definitionen av dotterföretag bör därför inte genomföras i svensk rätt (jfr också SOU 2013:65 s. 606 och prop. 2013/14:228 s. 640).

Globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES

Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller inte någon definition av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU. En definition av ett sådant institut finns dock i tillsynsförordningen, dvs. en globalt systemviktig bankgrupp eller bank som inte är ett globalt systemviktigt institut och som anges i den förteckning över global systemviktiga banker som offentliggörs och regelbundet uppdateras av Financial Stability Board (artikel 4.1.134).

I ändringarna i krishanteringsdirektivet finns regler om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder avseende större dotterföretag till sådana institut (artikel 45d i krishanteringsdirektivet). En definition av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES bör därför föras in i lagen om resolution.

Europeiskt systemviktig resolutionsenhet

Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller regler om kravet om kapitalbas och kvalificerade skulder för en resolutionsenhet som inte omfattas av TLAC-standarden och som ingår i en resolutionsgrupp vars sammanlagda tillgångar överstiger 100 miljarder euro.

En definition av dessa resolutionsenheter bör därför införas i lagen om resolution. I ändringarna i krishanteringsdirektivet betecknas enheterna som toppnivåbanker (se t.ex. skäl 10). För att avgränsa dessa mot globalt systemviktiga resolutionsenheter och nationellt systemviktiga resolutions- enheter (se nedan), bör i stället beteckningen europeiskt systemviktiga resolutionsenheter användas.

Ändringarna i krishanteringsdirektivet bör inte förstås så att endast en resolutionsenhet som ingår i en resolutionsgrupp ska kunna omfattas av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Också en resolutionsenhet som inte ingår i en resolutionsgrupp vars tillgångar överstiger 100 miljarder euro ska kunna omfattas av dessa krav (se avsnitt 8). Definitionen av europeiskt systemviktig resolutionsenhet ska därför även kunna omfatta resolutionsenheter som inte ingår i en resolutionsgrupp.

Nationellt systemviktig resolutionsenhet

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45c.6) får resolu- tionsmyndigheten, efter samråd med den behöriga myndigheten, besluta att tillämpa kraven på efterställning som gäller för en europeiskt system- viktig resolutionsenhet även på en resolutionsenhet som varken är ett globalt systemviktigt institut eller som uppfyller kriterierna för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet, men som bedöms utgöra en sannolik systemrisk i händelse av fallissemang (artikel 45c.6).

Prop. 2020/21:155

69

Prop. 2020/21:155 En definition av dessa resolutionsenheter bör därför införas i lagen om resolution. Mot bakgrund av att det rör sig om en möjlighet att på nationell nivå låta dessa krav gälla för dessa resolutionsenheter, framstår beteck- ningen nationellt systemviktig resolutionsenhet som lämplig. Liksom för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet bör en nationellt systemviktig resolutionsenhet även kunna avse en resolutionsenhet som inte ingår i en resolutionsgrupp.

Kärnprimärkapital och det kombinerade buffertkravet

Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller regler om kärnprimär- kapital och det kombinerade buffertkravet vid tillämpning av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Med kärnprimärkapital avses detsamma som i tillsynsförordningen (artikel 2.1.68a i krishanteringsdirektivet).

Med det kombinerade buffertkravet avses detsamma som i kapitaltäck- ningsdirektivet (artikel 2.1.109 i krishanteringsdirektivet), dvs. summan av 1) kapitalkonserveringsbufferten, 2) den institutspecifika kontracyk- liska kapitalbufferten, 3) systemriskbufferten och 4) tillämplig kapital- buffert enligt 5 kap. 6 § (2 kap. 2 § lagen [2014:966] om kapitalbuffertar.

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Värdepappersbolagsförordningen och värdepappersbolagsdirektivet

I november 2019 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 om tillsynskrav för värdepappers- företag och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014 (värdepappersbolags- förordningen) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 av den 27 november 2019 om tillsyn av värdepappersföretag och om ändring av direktiven 2002/87/EG, 2009/65/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU, 2014/59/EU och 2014/65/EU (värdepappersbolagsdirek- tivet).

Rättsakterna, som reglerar ett nytt regelverk om kapitaltäckning för värdepappersbolag, påverkar krishanteringsdirektivet. Definitioner av värdepappersbolagsförordningen och värdepappersbolagsdirektivet bör därför införas.

Hänvisningen till värdepappersbolagsdirektivet ger lagen om resolution materiellt innehåll och ska därmed vara statisk, dvs. avse den ursprungliga lydelsen. Hänvisningarna i krishanteringsdirektivet till värdepappersbolags- förordningen är dynamiska. Det innebär att också hänvisningen till förord- ningen i lagen om resolution bör vara dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

70

7

Resolutionsplaner

Prop. 2020/21:155

 

7.1Den rättsliga regleringen

Riksgäldskontoret genomför planering för hur krishantering ska genom- föras för varje institut. Den analys och de bedömningar som görs för respektive institut samlas i en s.k. resolutionsplan. Resolutionsplanen ska beskriva hur institutet ska hanteras om det försätts i resolution. För vissa institut ska det i stället antas en koncernresolutionsplan. För gränsöver- skridande koncerner är flera resolutionsmyndigheter involverande i upp- rättandet av en koncernresolutionsplan och det finns därför även regler om den processen och vad som händer om myndigheterna inte kommer överens.

När Riksgäldskontoret upprättar en resolutionsplan ska myndigheten, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, göra en resolutionsbarhetsbedömning, dvs. pröva om ett institut eller koncern- företag kan rekonstrueras eller avvecklas genom konkurs, likvidation eller resolution på ett sätt som inte leder till allvarlig störning i det finansiella systemet.

Bestämmelser om resolutionsplaner finns i 3 kap. LOR.

7.2Upprättande av resolutionsplaner

Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska i samband med att en koncernresolutionsplan fastställs identifiera koncernens resolutions- enheter och resolutionsgrupper.

En resolutionsplan och en koncernresolutionsplan ska utöver resolu- tionsåtgärder innehålla åtgärder avseende nedskrivning eller konver- tering utanför resolution.

När en koncernresolutionsplan upprättas ska Riksgäldskontoret pröva möjligheten att försätta koncernen eller en resolutionsgrupp i resolu- tion. Detta ska också gälla i fråga om en gränsöverskridande koncern.

Regeringens bedömning: Krishanteringsdirektivets övriga krav i fråga om när en resolutionsplan ska omprövas, vad en resolutionsplan och en koncernsresolutionsplan ska innehålla och prövningen av förutsättningar för resolution bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Resolutionsplaner

Krishanteringsdirektivet innehåller regler om när en resolutionsplan ska

ses över och uppdateras och vad den ska innehålla (artikel 10.6 och 10.7,

71

Prop. 2020/21:155 som i svensk rätt har genomförts i 3 kap. 1 § LOR och 3, 4 och 7 §§ förordningen [2015:1034] om resolution).

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet införs mer specifika regler om när en resolutionsplan ska ses över och uppdateras och vad den ska innehålla (artikel 10.6 och 10.7).

Ändringarna i krishanteringsdirektivet bör, med stöd av befintligt bemyndigande (29 kap. 2 § LOR), genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Koncernresolutionsplaner

För en koncern ska resolutionsmyndigheterna för koncernen respektive för dotterföretag tillsammans upprätta en koncernresolutionsplan. I planen ska det anges vilka åtgärder som ska vidtas (artikel 12 i krishanterings- direktivet, som i svensk rätt har genomförts i bl.a. 3 kap. 2 § LOR och 5 § förordningen om resolution).

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndig- heterna identifiera resolutionsenheter och resolutionsgrupper inom varje koncern för att den resolutionsstrategi som valts ska bli ändamålsenlig (skäl 4 och artikel 12.1). Resolutionsåtgärder ska bestämmas i förhållande till resolutionsenheter, i stället för som tidigare koncernenheter och om en koncern inbegriper fler än en resolutionsgrupp, ska resolutionsåtgärder bestämmas för resolutionsenheterna i varje resolutionsgrupp. Resolutions- myndigheterna ska dessutom överväga effekterna av varje planerad åtgärd inom koncernen i syfte att säkerställa en effektiv resolution på koncernnivå och, om en koncern inbegriper fler än en resolutionsgrupp, också effek- terna av planerade resolutionsåtgärder på andra enheter inom samma resolutionsgrupp och andra resolutionsgrupper inom koncernen (arti- kel 12.3).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör det i lagen om resolution anges att Riksgäldskontoret ska identifiera resolutions- enheter och resolutionsgrupper inom respektive koncern. Övriga ändringar bör, med stöd av befintligt bemyndigande (29 kap. 2 § LOR), genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Nedskrivning och konvertering utanför resolution

Enligt krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheten i en resolu- tionsplan och en koncernresolutionsplan ange de åtgärder som myndig- heten avser att vidta om institutet eller ett annat koncernföretag försätts i resolution (artiklarna 10.1 och 11.3, som i svensk rätt har genomförts i 3 kap. 1 och 2 §§ LOR).

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska en resolutionsplan och en koncernresolutionsplan också innehålla sådana eventuella åtgärder som avser nedskrivning och konvertering av kapital och skulder utanför resolution (jfr artikel 45c.2 första stycket). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör det i lagen om resolution framgå att ned- skrivning eller konvertering utanför resolution – som Finansinspektionen avser att vidta – ska anges i planen.

72

Prövning av förutsättningar för resolution

Prop. 2020/21:155

När en resolutionsmyndighet upprättar en koncernresolutionsplan ska

 

myndigheten pröva i vilken utsträckning det är möjligt att rekonstruera

 

eller avveckla koncernföretagen på ett sätt som inte leder till en allvarlig

 

störning i det finansiella systemet (artikel 16.1 i krishanteringsdirektivet,

 

som i svensk rätt har genomförts i 3 kap. 11 § LOR).

 

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska bedömningen av en

 

koncerns möjlighet till resolution inte längre göras utifrån de individuella

 

koncernföretagen. I stället ska resolutionsmyndigheten pröva möjligheten

 

att försätta koncernen eller en resolutionsgrupp i resolution (artikel 16.1).

 

I denna resolutionsbarhetsprövning ska det bedömas om resolution kan

 

genomföras genom att tillämpa resolutionsåtgärder på resolutionsenheten

 

och, att i fråga om ett dotterföretag i en resolutionsgrupp, genomföra

 

nedskrivning eller konvertering utanför resolution. Omfattar koncernen

 

flera resolutionsgrupper ska prövningen avse både koncernen som helhet

 

och dess resolutionsgrupper (artikel 16.4). En sådan prövning ska också

 

gälla för en gränsöverskridande koncern. För att genomföra ändringarna i

 

krishanteringsdirektivet ska motsvarande bestämmelser införas i lagen om

 

resolution.

 

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska prövningen dessutom

 

omfatta förutsättningarna att undvika negativa effekter på den finansiella

 

stabiliteten i medlemsstater där koncernföretag är belägna och medlems-

 

stater där koncernen har filialer (artikel 16.1) och sådant som resolutions-

 

myndigheten ska beakta i sin prövning (punkt 17 i bilaga C). Ändringarna

 

bör, med stöd av befintligt bemyndigande (29 kap. 2 § LOR), genomföras

 

i föreskrifter på lägre nivå än lag.

 

7.3

Gränsöverskridande koncern eller

 

 

resolutionsgrupp

 

 

 

Regeringens förslag: Om det råder oenighet om en resolutionsplan för

 

en gränsöverskridande koncern eller resolutionsgrupp och Riksgälds-

 

kontoret har invänt mot den samordnande resolutionsmyndighetens

 

resolutionsplan, får Riksgäldskontoret upprätta en egen resolutionsplan.

 

Regeringens bedömning: Krishanteringsdirektivets krav i fråga om

 

vad som ska ingå i ett gemensamt beslut av flera resolutions-

 

myndigheter bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

 

 

 

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med

 

regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid

 

en annan lagteknisk utformning.

 

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har

 

inget att invända mot dem.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det är flera resolu-

 

tionsmyndigheter involverande i upprättande av en koncernresolutions-

 

plan för en gränsöverskridande koncern. Resolutionsmyndigheterna i de

 

länder där koncernen är etablerad ska då enas om en gemensam

 

resolutionsplan. Det är resolutionsenhetens resolutionsmyndighet som är

 

samordnande myndighet och som har till uppgift att leda arbetet med att ta

73

 

 

Prop. 2020/21:155 fram en plan som alla resolutionsmyndigheter kan enas om. Själva antagandet av planen sker genom en överenskommelse mellan den samordnande resolutionsmyndigheten och resolutionsmyndigheterna för dotterföretagen. En sådan överenskommelse ska träffas inom fyra månader från det att den samordnande myndigheten översänt information om kon- cernen till de övriga berörda myndigheterna. Har en sådan överenskom- melse inte träffats inom fyra månader, ska den samordnande resolutions- myndigheten besluta om koncernsresolutionsplanen och, enligt nuvarande ordning, de andra resolutionsmyndigheterna upprätta separata resolutions- planer för sina respektive företag (artikel 13 i krishanteringsdirektivet, som i svensk rätt har genomförts i 3 kap. 3–5 §§ LOR).

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet är det bara de resolutions- myndigheter som invänder mot den samordnande resolutionsmyndig- hetens koncernsresolutionsplan som har rätt att upprätta en separat plan för det dotterföretag som de ansvarar för (artikel 13.6). Övriga resolutions- myndigheter anses ha kommit överens om den samordnande myndig- hetens plan och den planen gäller då för dem. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs dessutom ett tillägg i fråga om vad som ska ingå i ett gemensamt beslut av flera resolutions- myndigheter (artikel 13.4). Ändringarna bör, med stöd av befintligt bemyndigande (29 kap. 2 § LOR), genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

7.4Befogenheter att åtgärda eller avlägsna resolutionshinder

7.4.1Ett företag som inte ingår i en finansiell koncern

Regeringens förslag: Riksgäldskontorets befogenheter att åtgärda eller avlägsna väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla företag ska utökas till att, utöver institut, också omfatta andra finansiella företag som kan ingå i en koncern.

Om Riksgäldskontoret finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett företag, ska Riksgäldskontoret underrätta företaget, Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där företaget har betydande filialer.

Riksgäldskontoret ska samtidigt förelägga företaget att inom fyra månader ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska hindren.

Företagets tidsfrist ska i stället vara två veckor om hindren beror på att företaget

1.inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver de riskvägda kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder, eller

2.inte uppfyller det särskilda kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som gäller för globalt systemviktiga resolutionsenheter eller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.

74

Om Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, bedömer att de åtgärder som företaget angett inte effektivt undanröjer eller minskar de väsentliga hindren mot att rekonstruera eller avveckla företaget, ska Riksgäldskontoret besluta om vilka andra åtgärder som företaget, inom fyra veckor från beslutet, ska vidta för att undanröja eller minska dessa hinder.

De åtgärder Riksgäldskontoret får kräva att företaget ska vidta utökas till att omfatta möjligheten att förelägga företaget att uppfylla kraven om kapitalbas och kvalificerade skulder eller ändra löptidsprofilen för kärnprimärkapitalinstrument och relevanta kapitalbasinstrument eller vissa kvalificerade skulder.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheten, efter samråd med den behöriga myndigheten bedöma om det finns väsentliga hinder mot resolution som behöver undanröjas (artikel 17). I enlighet med ett särskilt förfarande ska resolu- tionsmyndigheten meddela det berörda institutet, den behöriga myndig- heten och resolutionsmyndigheten i jurisdiktioner där betydande filialer är belägna om så är fallet (artikel 17.1). Efter ett sådant meddelande ska kravet på resolutionsmyndigheterna att upprätta resolutionsplaner till- fälligt upphävas, till dess att resolutionsmyndigheten antingen godtagit de åtgärder som institutet föreslagit eller beslutat att det krävs ytterligare åtgärder (artikel 17.2). Institutet ska inom fyra månader från mottagandet av ett sådant meddelande föreslå alternativa åtgärder för att undanröja de väsentliga hinder som angetts i meddelandet (artikel 17.3). Om resolutionsmyndigheten bedömer att de åtgärder som ett institut föreslår inte effektivt minskar eller avlägsnar de aktuella hindren, ska den, antingen direkt eller indirekt genom den behöriga myndigheten, kräva att institutet vidtar alternativa åtgärder. Institutet ska inom en månad föreslå en plan för att genomföra de alternativa åtgärderna (artikel 17.4). Direktivet räknar upp de alternativa åtgärder som står till resolutionsmyndighetens för- fogande i detta avseende. Resolutionsmyndighetens beslut om ytterligare åtgärder tar sikte på bl.a. institutets finansiering, tillgångar och expo- neringar, ytterligare informationskrav och ändringar i såväl institutets verksamhet som dess organisatoriska struktur (artikel 17.5).

Bestämmelser om förfarandet för hanteringen av väsentliga resolutions- hinder finns i lagen om resolution (3 kap.).

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet utökas förfarandets tillämpningsområde till att i vissa avseenden också gälla andra finansiella företag i en koncern (artikel 17.1, 17.4, 17.5 a och b, 17.5 d och e, 17.5 g ochh och 17.5 k och 17.7). Det införs också en snabbare hantering om det väsentliga resolutionshindret beror på att institutet eller företaget uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt lagen om kapitalbuffertar, men inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver företagets riskvägda krav på kapitalbas och kvalificerade skulder, om institutet eller företaget inte uppfyller de särskilda kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som gäller för globalt systemviktiga resolutionsenheter, eller om institutet eller

Prop. 2020/21:155

75

Prop. 2020/21:155 företaget inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Företaget eller institut ska i dessa fall ha två veckor på sig att återkomma med möjliga åtgärder och en tidsplan för att åtgärda hindren (artikel 17.3).

Därtill har åtgärdskatalogen utökats (artikel 17.5 ha och 17.5 ja). Resolutionsmyndigheterna ska kunna kräva att ett institut eller ett företag lämnar in en plan för att återställa efterlevnad av kraven om kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 45e eller 45f), uttryckt dels som en procentandel av det totalt riskvägda exponeringsbeloppet beräknat enligt tillsynsförordningen (artikel 92.3) eller av kapitalbaskravet enligt artikel

11.1i värdepappersbolagsförordningen multiplicerat med 12,5, och, i tillämpliga fall, av det kombinerade buffertkravet, dels som en procent- andel av det totala exponeringsmått enligt tillsynsförordningen (artik- larna 429 och 429a). Resolutionsmyndigheterna får också kräva att ett institut eller företag ändrar löptidsprofilen dels för kapitalbasinstrument efter att ha fått godkännande från den behöriga myndigheten, dels för vissa kvalificerade skulder (artiklarna 45b och 45f.2 a). Institutet eller företaget ska inom en månad föreslå en plan för att genomföra de alternativa åtgärderna som resolutionsmyndigheten föreslagit (artikel 17.4).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

7.4.2En koncern

Regeringens förslag: Riksgäldskontorets befogenheter att åtgärda eller avlägsna väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla en koncern ska ändras utifrån att en koncern kan bestå av flera resolutionsgrupper och företag som är resolutionsenheter respektive inte är resolutionsenheter.

Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet ska Riksgäldskontoret förelägga moderföretaget att inom två veckor ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska de väsentliga hinder som Riksgäldskontoret funnit om hindret beror på att ett koncernföretag

1.inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver de riskvägda kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder, eller

2.inte uppfyller det särskilda kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som gäller för globalt systemviktiga resolutionsenheter eller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Riksgäldskontoret, ska, efter att behöriga myndigheter och resolu- tionsmyndigheter i länder inom EES där moderföretaget, dotterföretag eller betydande filialer till institut i koncernen finns fått tillfälle att lämna synpunkter, inom två veckor från det att moderföretaget yttrat sig försöka komma överens med resolutionsmyndigheterna om vilka väsentliga hinder som finns, hur de åtgärder som föreslagits av moderföretaget ska bedömas, och vilka ytterligare åtgärder som krävs för att undanröja eller begränsa hindren.

Överenskommelsen ska, i fråga om övriga hinder mot rekonstruktion och avveckling, träffas inom fyra månader från det att moderföretaget yttrat sig över rapporten, eller om moderföretaget inte yttrat sig, inom

76

en månad från utgången av den fyramånadersperiod inom vilken moderföretaget hade möjlighet att yttra sig.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheterna, när det gäller en gränsöverskridande koncern, försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheter som ansvarar för företag i koncernen om vilka åtgärder som ska vidtas beträffande varje koncernföretag för att kunna hantera dem inom ramen för resolution (artikel 18.1). Resolutionsmyndigheten på koncernnivå ska i samarbete med den samordnande tillsynsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten (Eba) utarbeta och överlämna en rapport till moderföre- taget och relevanta resolutionsmyndigheter. Rapporten ska analysera de väsentliga hindren för en effektiv tillämpning av resolutionsverktygen och utövandet av resolutionsbefogenheterna för koncernen (artikel 18.2). Inom fyra månader från mottagandet av rapporten får moderföretaget inkomma med synpunkter och, för resolutionsmyndigheten på koncernnivå, föreslå alternativa åtgärder för att lösa de hinder som konstaterats i rapporten (artikel 18.3).

Resolutionsmyndigheten på koncernnivå och resolutionsmyndigheterna för dotterföretagen ska efter samråd med bl.a. de behöriga tillsynsmyndig- heterna nå ett gemensamt beslut om fastställandet av de väsentliga hindren och om så krävs bedömningen av de åtgärder som har föreslagits av moderföretaget samt de åtgärder som krävts av myndigheterna för att åtgärda eller avlägsna hindren (artikel 18.4). Det gemensamma beslutet ska nås inom fyra månader från det att moderföretaget inkommit med yttrandet eller vid utgången av den fyramånadersperiod under vilken moderföretaget har på sig att lämna synpunkter, beroende på vilket som inträffar först. Eba får om en resolutionsmyndighet begär det bistå med s.k. icke bindande medling (artikel 18.5). Om myndigheterna inte kan enas ska resolutionsmyndigheten på koncernnivå besluta om vilka åtgärder som bör vidtas på koncernivå och de övriga resolutionsmyndigheterna ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas beträffande de individuella instituten. Om beslut inte fattats vid fyramånadersperiodens slut får resolutionsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eba för bindande medling (artikel 18.6 och 18.7).

Bestämmelser om förfarandet för hanteringen av väsentliga resolutions- hinder i en koncern finns i lagen om resolution (3 kap.).

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet förtydligas att det inom en koncern kan finnas flera resolutionsgrupper, resolutionsenheter och företag som inte är resolutionsenheter (artikel 18.1, 18.2, 18.6a och 18.7). Det införs också en snabbare hantering om det väsentliga resolutions- hindret beror på att ett koncernföretag uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt lagen om kapitalbuffertar, men inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver företagets riskvägda krav på kapitalbas och kvalificerade skulder, om företaget inte uppfyller det särskilda kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som gäller för globalt systemviktiga resolutionsenheter eller om företaget inte uppfyller kravet

Prop. 2020/21:155

77

Prop. 2020/21:155 på kapitalbas och kvalificerade skulder. Resolutionsmyndigheten ska i dessa fall meddela moderföretaget sin bedömning av det hindret och moderföretaget har två veckor på sig att återkomma med möjliga åtgärder och en tidplan för att åtgärda hindren (artikel 18.2 och 18.3). Det gemensamma beslutet ska därefter nås inom två veckor (artikel 18.5).

I fråga om övriga hinder ska det gemensamma beslutet alltjämt nås in om fyra månader från det att moderföretaget inkommit med synpunkter på rapporten men om moderföretaget inte inkommit med synpunkter förtydligas att det gemensamma beslutet ska nås inom en månad från det att tidsfristen för att yttra sig löpt ut (artikel 18.5).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

8Krav på kapitalbas och kvalificerade skulder

8.1Företag som omfattas av kravet eller undantas från det

Regeringens förslag: Det nya kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska regleras i ett nytt kapitel i lagen om resolution.

Kravet ska omfatta

1.institut,

2.vissa finansiella institut,

3.finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet, och

4.finansiella moderholdingföretag och blandade finansiella moder- holdingföretag.

Under vissa förutsättningar ska Riksgäldskontoret få besluta att ett institut som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag ska undantas från kravet.

Bortsett från ett moderföretag inom EES som är dotterföretag till ett företag i tredjeland, ska ett företag enligt 2–4 som inte är en resolutionsenhet men som är dotterföretag till en resolutionsenhet undantas från kravet, om inte Riksgäldskontoret beslutar något annat.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningen föreslår att det nya kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska regleras två kapitel i lagen om resolution. Utredningens förslag har också i övrigt en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Riksgäldskontoret anser att det behöver förtydligas vilka företag som ska omfattas av kravet. Enligt Riksgäldskontoret är det önskvärt om ett sådant krav bara behöver beslutas för företag som antingen är resolutionsenheter eller ingår i en resolutionsgrupp.

78

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2020/21:155

Ett nytt kapitel

Vid en kris kan ett institut försättas i resolution i stället för i likvidation eller konkurs och det är ägarna och borgenärna, inte skattebetalarna, som ska bära förlusterna i ett sådant institut. Det sker i huvudsak genom att kapital och skulder konverteras eller skrivs ned i resolution. För att det ska finnas kapital och skulder att konvertera eller skriva ned ska instituten uppfylla ett minimikrav på nedskrivningsbara skulder (MREL-kravet).

Regler om MREL-kravet finns i krishanteringsdirektivet (artikel 45), som i svensk rätt har genomförts i lagen om resolution (4 kap.). I kapitlet finns bestämmelser om hur kravet ska beräknas (1 §), hur beslut om kravets storlek ska fattas (2–4 §§), gränsöverskridande fall (5–10 §§), vissa undantag från kravet (11 §) och Riksgäldskontorets övervakning av kravet (12 §).

Ändringarna i krishanteringsdirektivet innebär i korthet att det nuvarande MREL-kravet ska ersättas av ett nytt krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. I förhållande till det nuvarande MREL-kravet innebär det att fler typer av företag kommer att omfattas av det nya kravet, att kravet gäller kapital och olika slag av skulder och att storleken på kravet är beroende av om företaget är en systemviktig resolutionsenhet, en resolutionsenhet som inte är systemviktig, ett företag som inte är en resolutionsenhet men som ingår i en resolutionsgrupp eller ett företag som varken är en resolutionsenhet eller ingår i en resolutionsgrupp. Avsikten med det nya kravet är att underlätta för konvertering eller nedskrivning av kapital och skulder utanför och i resolution.

Mot den bakgrunden bör det nya kravet regleras i ett nytt kapitel i lagen om resolution (4 kap.).

Företag som omfattas

Ändringarna i krishanteringsdirektivet innebär att kretsen av företag som ska omfattas av det nya kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder utökas i förhållande till det nuvarande MREL-kravet, dvs. från att gälla institut till att även omfatta vissa finansiella institut, finansiella holding- företag, blandade finansiella företag och holdingföretag med blandad verksamhet samt finansiella moderholdingföretag och blandade finansiella moderholdingföretag (artikel 45.1).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Den krets av företag som omfattas av kravet motsvarar flertalet av de företag som omfattas av lagen om resolution (1 kap. 1 § första stycket 1 och 2). Det ska i det avseendet framhållas att finansiella moderholding- företag och blandade finansiella moderholdingföretag i grunden utgör finansiella holdingföretag respektive blandade finansiella holdingföretag (artikel 4.1 20, 4.1.21 och 4.1.30–33 i tillsynsförordningen).

Företag som undantas

Resolutionsmyndigheten får enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet besluta att ett institut som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet men som inte självt utgör en resolutionsenhet ska vara undantaget från ett

79

Prop. 2020/21:155 MREL-krav (artikel 45f.3). Ett sådant beslut förutsätter att följande villkor är uppfyllda:

a)Både dotterföretaget och resolutionsenheten är etablerade i samma medlemsstat och ingår i samma resolutionsgrupp.

b)Resolutionsenheten uppfyller kravet på konsoliderad basis på resolu- tionsgruppsnivå.

c)Det finns inga rådande eller förväntade väsentliga, praktiska eller rättsliga hinder för att resolutionsenheten snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till ett dotterföretag för vilket förutsättningar för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument fastställts, särskilt när resolutionsåtgärder vidtas i fråga om resolutionsenheten.

d)Resolutionsenheten uppfyller den behöriga myndighetens krav på ansvarsfull ledning av dotterföretaget och har åtagit sig att, med den behöriga myndighetens samtycke, svara för dotterföretagets åtagan- den, alternativt löper dotterföretaget endast försumbara risker.

e)Resolutionsenhetens förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risker omfattar även dotterföretaget.

f)Resolutionsenheten innehar mer än 50 procent av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföretagets ledningsorgan.

Som alternativ till att undanta ett dotterföretag enligt ovan från kravet, kan resolutionsmyndigheten under vissa villkor tillåta att MREL-kravet för dotterföretaget helt eller delvis uppfylls med en garanti från resolutions- enheten.

Resolutionsmyndigheten får för ett institut som är ett dotterföretag men inte självt en resolutionsenhet besluta om ett undantag från kravet även när följande villkor är uppfyllda (artikel 45f.4):

a)Både dotterföretaget och dess moderföretag är etablerade i samma medlemsstat och ingår i samma resolutionsgrupp.

b)Moderföretaget uppfyller kravet på konsoliderad basis, i den medlems- staten.

c)Det finns inga rådande eller förväntade väsentliga, praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till ett dotterföretag för vilket förutsättningar för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument fastställts, särskilt när resolutionsåtgärder eller befogenheter att ned- skriva eller konvertera kapitalinstrument vidtas i fråga om resolutions- enheten.

d)Moderföretaget uppfyller behöriga myndigheters krav på sund förvalt- ning av dotterföretaget och har åtagit sig att, med den behöriga myn- dighetens samtycke, svara för dotterföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget endast försumbara risker.

e)Moderföretagets förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risker omfattar även dotterföretaget.

f)Moderföretaget innehar mer än 50 procent av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföretagets ledningsorgan.

80

Andra dotterföretag är som huvudregel undantagna från kravet, men Prop. 2020/21:155 resolutionsmyndigheten får besluta om att kravet ska gälla även för dessa

(artikel 45f.1 andra stycket).

Dock är kravet obligatoriskt för såväl institut som för övriga typer av företag, om det är ett moderföretag inom EU som inte självt utgör en resolutionsenhet och som är dotterföretag till enheter i tredjeland (artikel 45f.1 tredje stycket).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Riksgäldskontoret anser att det behöver förtydligas vilka företag som ska omfattas av kravet. Enligt Riksgäldskontoret är det önskvärt om ett sådant krav bara behöver beslutas för företag som antingen är resolutionsenheter eller ingår i en resolutionsgrupp. Regeringen konstaterar att kretsen av företag som omfattas av kravet följer av krishanteringsdirektivet och att det inte finns utrymme att avvika från direktivet (se ovan). Om ett företag (1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 LOR) inte undantas från kravet ska Riksgäldskontoret besluta om ett krav för företaget, även i de fall resolutionsplanen föreskriver att företaget ska avvecklas genom likvida- tion eller konkurs.

8.2

Vad kravet innebär

 

 

 

Regeringens förslag: I syfte att ett företag ska ha kapital och skulder

 

som kan konverteras eller skrivas ned i eller utanför resolution ska

 

Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna

 

synpunkter, besluta att ett företag ska uppfylla ett krav på kapitalbas

 

och kvalificerade skulder.

 

Kravet ska beslutas i anslutning till resolutionsplaneringen enligt

 

3 kap. och uttryckas som procentandelar av

 

1. det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i

 

tillsynsförordningen eller av kapitalbaskravet enligt artikel 11.1 i

 

värdepappersbolagsförordningen multiplicerat med 12,5 (den riskvägda

 

kvoten), och

 

2. det totala exponeringsmåttet enligt artiklarna 429 och 429a i

 

samma förordning (bruttosoliditetskvoten).

 

 

 

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.

 

Utredningen föreslår dock att den samverkan som ska ske mellan

 

myndigheterna ska uttryckas som ett krav på samråd.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

har inget att invända mot det.

 

Svenska Bankföreningen anser att samrådsskyldigheten bör förtydligas.

 

Riksgäldskontoret anser inte att ändringarna av krishanteringsdirektivet

 

innebär att de rättsliga förutsättningarna för att tillämpa en skuldandels-

 

princip har ändrats. Svenska Bankföreningen anser att det bör förtydligas

 

att Riksgäldskontoret inte ska få besluta att företag, helt eller delvis, ska

 

uppfylla kravet med vissa typer av kvalificerade skulder.

 

Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i krishanteringsdirektivet

 

innebär att kravet dels ska uttryckas som en procentandel av företagets

 

totala riskvägda exponeringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i

81

Prop. 2020/21:155 tillsynsförordningen eller, såvitt avser värdepappersföretag enligt artikel

2.1.3i krishanteringsdirektivet som inte träffas av undantag enligt artikel 1.2 eller 1.5 i värdepappersbolagsförordningen, enligt kravet i artikel 11.1 i den förordningen multiplicerat med 12,5 (artikel 45.3 i krishanterings- direktivet) (den riskvägda kvoten), dels som en procentandel av det totala exponeringsmåttet beräknat i enlighet med måttet på bruttosoliditet i artiklarna 429 och 429a i tillsynsförordningen (bruttosoliditetskvoten) (artikel 45.2 i krishanteringsdirektivet). Ändringarna har skett i syfte att harmonisera uttrycket av kravet till TLAC-standarden (skäl 6 i krishanteringsdirektivet). Att kravet ska uttryckas som två olika kvoter innebär att vilken kvot som kommer att motsvara det högsta nominella beloppet kan komma att variera över tid.

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

När det gäller samverkan mellan myndigheterna finns det, som Svenska Bankföreningen framhåller, anledning att förtydliga vad som avses. Regeringen anser att kravet på samverkan mellan myndigheterna lämpligen bör uttryckas som en rätt för Finansinspektionen att lämna synpunkter. Innebörden av en sådan rätt är att Finansinspektionen ska beredas tillfälle att yttra sig i saken för att bredda Riksgäldskontorets beslutsunderlag. I andra delar av lagen som inte omfattas av denna översyn används fortfarande ordet samråd för att beskriva att en myndighet ska få tillfälle att lämna synpunkter (se t.ex. prop. 2015/16:5 s. 796).

Vid tillämpning av det nuvarande MREL-kravet får Riksgäldskontoret besluta att ett företag, helt eller delvis, ska uppfylla kravet med vissa typer av kvalificerade skulder (4 kap. 4 § LOR, som i svensk rätt genomför artikel 45.2 fjärde stycket och 45.13 i krishanteringsdirektivet), framför allt olika typer av efterställda skulder. Genom ändringarna i krishan- teringsdirektivet ersätts det nuvarande MREL-kravet med ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder (se avsnitten 8.3 och 8.4). De nya reglerna innehåller en uttömmande reglering av hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska uppfyllas. Det innebär att kravet ska uppfyllas med eget kapital och skulder. En sådan ordning framstår, som Finansinspektionen framhåller, också som ändamålsenlig, eftersom eget kapital är den mest robusta formen av finansiering av finansiella företag och underlättar för delägare att vid en krissituation undvika resolution genom att skjuta till eget kapital. Till skillnad från Riksgäldskontoret anser regeringen därför, i likhet med Finansinspektionen och Svenska Bankföreningen, att ändringarna i krishanteringsdirektivet inte längre ger utrymme för Riksgäldskontoret att besluta att kravet, helt eller delvis, ska uppfyllas med vissa skulder. När det gäller begränsningar för möjligheten att använda kapitalbas som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, se avsnitt 8.4.2.

82

8.3Hur kravet bestäms

8.3.1Globalt systemviktiga resolutionsenheter och större dotterföretag i EES till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför

EES

Regeringens förslag: För en globalt systemviktig resolutionsenhet och för ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES, får Riksgäldskontoret, utöver det som gäller för dessa företag enligt tillsynsförordningen, besluta om ett ytterligare krav, om det är nödvändigt för att uppfylla vissa villkor i krishanteringsdirektivet.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska reglerna om kravet i krishanteringsdirek- tivet som avser globalt systemviktiga resolutionsenheter och större dotter- företag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES genomföras på lägre nivå än lag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Riksgäldskontoret anser att kravet fullt ut bör regleras i lag och inte delvis i lag, delvis i föreskrifter på lägre nivå än lag. Riksgäldskontoret anser också att regler i krishanteringsdirektivet som gäller för andra resolutionsenheter bör gälla även för globalt systemviktiga institut och dotterföretag till utländska globalt systemviktiga institut.

Skälen för regeringens förslag: Tillsynsförordningen innehåller regler om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder för en globalt systemviktig resolutionsenhet och för större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES (artiklarna 92a och 92b i den förordningen). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska kravet på en globalt systemviktig resolutionsenhet bestå av kapitalbas- kraven och kraven på kvalificerade skulder enligt tillsynsförordningen (artiklarna 92a och 494) och det eventuellt ytterligare krav som resolutionsmyndigheten får ställa för att säkerställa att resolutionsenheten kan genomgå resolution på ett ändamålsenligt sätt (artikel 45d.1 och 45d.3).

Kravet för globalt systemviktiga resolutionsenheter är utformat i enlighet med TLAC-standarden. Förutsättningarna för att resolutionsmyn- digheten ska få besluta om ett krav utöver TLAC-standarden är att nivån enligt denna inte räcker till för att ”uppfylla villkoren i artikel 45c” och att det ytterligare kravet blir i en utsträckning som säkerställer att dessa villkor uppfylls (artikel 45d.3 i krishanteringsdirektivet). I skälen till ändringarna i krishanteringsdirektivet uttrycks detta principiellt som att ett tilläggskrav får beslutas när nivån enligt TLAC-standarden inte är till- räcklig för att absorbera förluster och återkapitalisera ett globalt system- viktigt institut enligt den valda resolutionsstrategin (skäl 17).

Även för ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES ska kravet bestå av det kapitalbaskrav och krav på kvalificerade skulder som gäller enligt tillsynsförordningen

Prop. 2020/21:155

83

Prop. 2020/21:155 (artiklarna 92b och 494), och det eventuellt ytterligare krav som Riksgäldskontoret får besluta om, om detta är nödvändigt för att uppfylla villkoren i artikel 45c. De större dotterföretag som träffas av artikel 92b i tillsynsförordningen avser företag som inte är resolutionsenheter. Ett ytterligare krav för dessa dotterföretag ska följaktligen uppfyllas med samma typ av kapitalbas och skulder som gäller för icke-resolutions- enheter enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45d.2 b).

I likhet med Riksgäldskontoret anser regeringen att innebörden av kravet för nu berörda företag fullt ut bör anges i lag. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Riksgäldskontoret anser att samtliga regler gällande beräkningen av kravet, som gäller för andra resolutionsenheter, bör bli gällande även för globalt systemviktiga resolutionsenheter och dotterföretag till utländska globalt systemviktiga institut. Regeringen konstaterar att direktivet, tillsammans med reglerna i tillsynsförordningen, innebär en särreglering av globalt systemviktiga resolutionsenheter och dotterföretag till utländska globalt systemviktiga institut. Ett tilläggsbelopp för ett globalt system- viktigt institut eller för ett större dotterföretag till utländska globalt system- viktiga institut, ska, som skälen anger (17), ge möjlighet till förlust- absorbering och återkapitalisering, och ska också ta hänsyn till t.ex. företagets storlek, affärsmodell och finansieringsprofil (artikel 45c.1 d). Om Riksgäldskontoret för att nå till detta resultat finner det lämpligt att tillämpa en beräkning som gäller för andra typer av företag finns det i princip ingenting som hindrar detta. Med denna utgångspunkt anser regeringen att utrymmet för Riksgäldskontoret att beräkna ett lämpligt tilläggsbelopp för globalt systemviktiga resolutionsenheter och för större dotterföretag till utländska globalt systemviktiga institut inte bör kring- gärdas av andra bestämmelser i lag än det som ändringarna i krishan- teringsdirektivet ger uttryck för.

 

8.3.2

Övriga resolutionsenheter

 

 

 

Regeringens förslag: För resolutionsenheter som inte är globalt

 

systemviktiga resolutionsenheter ska täljaren för

 

1. den riskvägda kvoten vara summan av

 

a) kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen och de särskilda

 

kapitalbaskraven, och

 

b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kraven enligt a

 

efter genomförandet av resolution, och

 

2. bruttosoliditetskvoten vara summan av

 

a) kravet på bruttosoliditetsgrad enligt tillsynsförordningen, och

 

b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kravet enligt a

 

efter genomförandet av resolution.

 

Vid fastställande av beloppet enligt 2 ska Riksgäldskontoret ta hän-

 

syn till kraven för bidrag från resolutionsreserven och tillämpning av de

 

statliga stabiliseringsverktygen.

 

Beräkningen av beloppet enligt 1 b och 2 b ska utgå från de senast

 

rapporterade värdena för det relevanta totala riskexponeringsbeloppet

84

eller det totala exponeringsmåttet enligt tillsynsförordningen. Resolu-

 

 

tionsmyndigheten ska också justera återkapitaliseringsbeloppet mot- svarande de särskilda kapitalbaskraven, så att det anpassas efter vad den behöriga myndigheten kommer att tillämpa efter genomförande av resolution.

Riksgäldskontoret ska få höja beloppet enligt 1 b för att säkerställa att företaget kan upprätthålla marknadsförtroendet under en lämplig tidsperiod, som inte får överstiga ett år.

Ett tilläggsbelopp ska, med avdrag för det kontracykliska buffert- kravet, motsvara det kombinerade buffertkravet efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution.

Tilläggsbeloppet ska dock få justeras om Riksgäldskontoret bedömer att ett högre eller lägre belopp är lämpligt för att upprätthålla mark- nadsförtroendet och för att säkerställa att företaget kan tillhandahålla kritisk verksamhet utan stöd enligt lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut.

För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får

1.den riskvägda kvoten inte understiga 13,5 procent, och

2.bruttosoliditetskvoten inte understiga 5 procent. Resolutionsmyndigheten får besluta att tillämpa samma minimikrav

på nationellt systemviktiga resolutionsenheter.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Riksgäldskontoret anser att det är oklart hur förslaget förhåller sig till krishanteringsdirektivets krav på att kraven ska tjäna vissa övergripande syften.

Skälen för regeringens förslag: För andra resolutionsenheter än globalt systemviktiga resolutionsenheter innebär ändringarna i krishanterings- direktivet (artikel 45c.3 första stycket a) att täljaren för den riskvägda kvoten ska utgöras av summan av a) det förlustbelopp som ska absorberas vid resolution och som motsvarar kapitalbaskravet på en total kapital- relation på 8 procent enligt tillsynsförordningen (artikel 92.1 c) eller, såvitt avser värdepappersbolag enligt artikel 2.1.3 i krishanteringsdirektivet vilka inte omfattas av undantag enligt artikel 1.2 eller 1.5 i värdepappers- bolagsförordningen, enligt artikel 11.1 i den förordningen, och särskilda kapitalbaskrav (pelare 2-krav) enligt regelverket om kapitaltäckning för resolutionsenheten och b) ett rekapitaliseringsbelopp som gör det möjligt för den resolutionsgrupp som blir resultatet av resolution att återigen uppfylla kravet vad gäller total kapitalrelation enligt tillsynsförordningen (artikel 92.1 c) eller värdepappersbolagsförordningen (artikel 11.1) och pelare 2-krav enligt regelverket om kapitaltäckning efter genomförandet av den resolutionsstrategi som resolutionsplanen anger. Vad avser pelare 2-krav ska dessa beräknas enligt artikel 40 i värdepappers- bolagsdirektivet gällande värdepappersföretag enligt definitionen i artikel

2.1.3i krishanteringsdirektivet i lydelsen enligt värdepappersbolags- direktivet, med undantag för sådana värdepappersföretag som avses i artikel 1.2 eller 1.5 i värdepappersbolagsförordningen.

Täljaren för bruttosoliditetskvoten ska för samma resolutionsenheter enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45c.3 första stycket b)

Prop. 2020/21:155

85

Prop. 2020/21:155 utgöras av summan av a) det förlustbelopp som ska absorberas vid resolution och som motsvarar kravet på en bruttosoliditetsgrad enligt

 

tillsynsförordningen (artikel 92.1 d), och b) ett kapitaliseringsbelopp som

 

gör det möjligt för den resolutionsgrupp som blir resultatet av resolution

 

att återigen uppfylla kravet på bruttosoliditetsgrad enligt tillsynsförord-

 

ningen (artikel 92.1 d ) efter genomförandet av den resolutionsstrategi som

 

resolutionsplanen anger.

 

Vid fastställande av bruttosoliditetskvoten ska resolutionsmyndigheten

 

även beakta kraven för bidrag från resolutionsreserven och användande av

 

statliga stabiliseringsverktyg (artikel 45c.3 fjärde stycket). Med detta

 

menas att bruttosoliditetskvoten ska bestämmas med hänsyn till de nivåer

 

av finansiering som bidrag från resolutionsreserven och användande av

 

statliga stabiliseringsverktyg är villkorade av.

 

När resolutionsmyndigheten beräknar de rekapitaliseringsbelopp som

 

ingår i beräkningen av den riskvägda kvoten respektive bruttosoliditets-

 

kvoten ska myndigheten använda de senast rapporterade värdena för det

 

relevanta totala riskexponeringsbeloppet eller det totala exponerings-

 

måttet, efter justering för förändringar till följd av resolutionsåtgärder som

 

föreskrivs i resolutionsplanen (artikel 45c.3 femte stycket a). En sådan

 

justering kan t.ex. avse att enbart lägga halva exponeringsbeloppen till

 

grund för en beräkning av rekapitaliseringsbeloppet, om resolutions-

 

strategin bygger på att enbart halva verksamheten ska hanteras genom

 

resolution och återkapitaliseras.

 

Resolutionsmyndigheten ska också justera återkapitaliseringsbeloppet

 

motsvarande de särskilda kapitalbaskraven, så att det anpassas efter vad

 

den behöriga myndigheten kommer att tillämpa efter genomförande av

 

resolution.

 

Resolutionsmyndigheten ska kunna höja det rekapitaliseringsbelopp

 

som ingår i beräkningen av den riskvägda kvoten för att säkerställa att

 

resolutionsenheten efter resolution kan bibehålla tillräckligt marknadsför-

 

troende under en lämplig tidsperiod, dock längst för ett år (artikel 45c.3

 

sjätte stycket).

 

Beloppet ska motsvara beloppet enligt det kombinerade buffertkravet

 

efter tillämpning av resolutionsverktygen, minus beloppet enligt det

 

kontracykliska buffertkravet (artikel 45c.3 sjunde stycket).

 

Beloppet får dock justeras uppåt eller neråt, om resolutionsmyndigheten

 

bedömer att ett högre eller lägre belopp är tillräckligt för att upprätthålla

 

marknadsförtroendet och för att säkerställa att resolutionsenheten, med

 

undantag för filialer till institut etablerade utanför unionen, efter ett

 

genomförande av resolutionsstrategin dels kan fortsätta att tillhandahålla

 

kritiska funktioner, dels kan ha tillgång till finansiering utan att behöva ta

 

i anspråk extraordinärt offentligt finansiellt stöd utöver bidrag från

 

resolutionsreserven (artikel 45c.3 åttonde stycket).

 

För europeiskt systemviktiga resolutionsenheter anger krishanterings-

 

direktivet ett minimikrav, innebärande att beloppet inte får motsvara

 

mindre än 13,5 procent av företagets riskvägda exponeringsbelopp,

 

respektive 5 procent av företagets totala exponeringsbelopp.

 

Resolutionsmyndigheten får besluta att tillämpa samma minimikrav på

 

nationellt systemviktiga resolutionsenheter. När resolutionsmyndigheten

 

fattar ett sådant beslut ska den beakta följande omständigheter (artikel

86

45c.6 andra stycket):

a) Förekomsten, i finansieringsmodellen, av insättningar respektive Prop. 2020/21:155 avsaknaden av skuldinstrument.

b)I vilken utsträckning tillgången till kapitalmarknaderna för kvalifi- cerade skulder är begränsad.

c)I vilken utsträckning resolutionsenheten är beroende av kärnprimär- kapital för att uppfylla kravet, på konsoliderad basis på resolutions- gruppsnivå.

Riksgäldskontoret anser att det är oklart hur förslagets detaljerade bestämmelser om hur kravet ska bestämmas förhåller sig till kris- hanteringsdirektivets mer allmänt ställda kriterier om att kravet ska tjäna vissa övergripande syften. Krishanteringsdirektivets krav på att kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska tjäna vissa övergripande syften, som kommer till uttryck i ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45c.1 och 45c.2 första och andra styckena), får anses genomförda genom förslaget om hur kravet ska bestämmas för de aktuella resolutions- enheterna. Det saknas därför utrymme för sådana klargöranden som Riksgäldskontoret efterfrågar.

8.3.3Övriga företag som inte är resolutionsenheter

Regeringens förslag: För ett företag som inte är en resolutionsenhet och som inte är ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES, ska täljaren för

1. den riskvägda kvoten vara av summan av

a)kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen och de särskilda kapital- baskraven enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolags- direktivet, och

b)ett belopp som gör det möjligt för företaget att på nytt uppfylla kraven enligt a efter genomförandet av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution av resolutionsgruppen,

2. bruttosoliditetskvoten vara summan av

a)kravet på bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i tillsynsförord- ningen, och

b)ett belopp som gör det möjligt för företaget att på nytt uppfylla kravet enligt a efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. för företaget eller resolution av resolutionsgruppen.

Vid fastställande av beloppet enligt 2 ska Riksgäldskontoret ta hänsyn till bidrag från resolutionsreserven och tillämpning av de statliga stabiliseringsverktygen.

Beräkningen av beloppet enligt 1 b och 2 b ska utgå från de senast rapporterade värdena för det relevanta totala riskexponeringsbeloppet eller det totala exponeringsmåttet enligt tillsynsförordningen. Resolutionsmyndigheten ska också justera återkapitaliseringsbeloppet motsvarande de särskilda kapitalbaskraven, så att det anpassas efter vad den behöriga myndigheten kommer att tillämpa efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. för företaget eller resolution av resolutionsgruppen.

87

Prop. 2020/21:155 Riksgäldskontoret ska få höja beloppet enligt 1 b för att säkerställa att företaget kan upprätthålla marknadsförtroendet under en lämplig tidsperiod, dock längst ett år.

Ett tilläggsbelopp ska, med avdrag för det kontracykliska buffert- kravet, motsvara det kombinerade buffertkravet efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolutionsgruppens resolution.

Tilläggsbeloppet ska dock få justeras om Riksgäldskontoret bedömer att ett högre eller lägre belopp är lämpligt för att upprätthålla mark- nadsförtroendet och för att säkerställa att företaget kan tillhandahålla kritisk verksamhet utan stöd enligt lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut.

För ett företag som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas enligt likvidation eller konkurs ska Riksgäldskontoret få besluta att kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder endast ska motsvara ett förlustabsorberingsbelopp. Vid ett sådant beslut ska Riksgäldskontoret särskilt ta hänsyn till påverkan på den finansiella stabiliteten.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i krishanteringsdirektivet innebär att företag som inte är resolutionsenheter och som inte är större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES i huvudsak ska tillämpa samma beräkningsregler som resolutions- enheter som inte är globalt systemviktiga (se avsnitt 8.3.2). Företagets situation i förhållande till vilken rekapitalisering ska beräknas utgörs emellertid av situationen efter avslutad nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution eller efter resolution av resolutions- gruppen (artikel 45c.7).

Om resolutionsplanen föreskriver att företaget ska avvecklas enligt normala insolvensförfaranden ska resolutionsmyndigheten bedöma om det är motiverat att begränsa kravet till att endast omfatta ett förlust- absorberingsbelopp (artikel 45c.2 andra stycket).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

8.3.4Vissa gemensamma bestämmelser om beräkningen

Regeringens förslag: Om Riksgäldskontoret bedömer att vissa skulder helt eller delvis kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget eller att skulderna kommer att överföras till ett annat företag, ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfyllas med kapitalbas eller kvalificerade skulder som täcker skulder som kan komma att skrivas ned, konverteras eller överföras.

88

Riksgäldskontoret ska vid tillämpningen av kravet löpande och utan dröjsmål anpassa kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder till de särskilda kapitalbaskraven, inbegripet efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution och beakta övergångsbestämmelserna i artiklarna 465–491 och 493–501 tillsyns- förordningen.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan krishante- ringsdirektivets krav på att resolutionsmyndigheten ska motivera beslut.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har dock en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Om resolutions- myndigheten förutser att vissa skulder helt eller delvis kommer att undantas från nedskrivning eller att de kommer att överföras till ett annat företag, ska kravet uppnås med användande av kapitalbas eller andra kvalificerade skulder som är tillräckliga för att täcka beloppet av de skulder som förutses skrivas ned eller överföras (artikel 45c.8).

Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller ett krav på att resolu- tionsmyndigheten utan dröjsmål ska se över kravet i förhållande till ändringar av pelare 2-krav enligt regelverket om kapitaltäckning (artik- larna 45c.9 och 45d.5).

Vid bestämningen av kravet ska kapitalkraven tolkas i enlighet med Finansinspektionens tillämpning av tillsynsförordningens övergångs- bestämmelser (i artiklarna 465–491 och 493–501) och de bestämmelser i nationell lagstiftning där de valmöjligheter genomförs som i kraft av den förordningen beviljas behöriga myndigheter (artikel 45c.10). Valmöjlig- heterna i övergångsbestämmelserna har införts i svensk rätt genom bemyndiganden till Finansinspektionen (10 kap. 1 § 2, 5, 10, 12 och 13 lagen [2014:968] om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och16 § 2, 5, 10, 12 och 13 förordningen [2014:993] om särskild tillsyn och kapitalbuffertar), se Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2014:12) om tillsynskrav och kapitalbuffertar.

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet anser rege- ringen att motsvarande bestämmelser bör införas i lagen om resolution.

Lagrådet anser att det är oklart hur de två bestämmelserna förhåller sig till varandra och vad uttrycket ”tillämpning av” övergångsbestämmelserna i tillsynsförordningen innebär. Enligt regeringens mening innebär ändringarna i krishanteringsdirektivet att Riksgäldskontoret vid tillämp- ning av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder dels – i fråga om alla resolutionsenheter och företag som inte är resolutionsenheter – ska se över kravet i förhållande till de särskilda kapitalbaskraven enligt tillsyns- lagen, dels – i fråga om alla resolutionsenheter, utom när det gäller globalt systemviktiga resolutionsenheter, och företag som inte är resolutions- enheter – ska beakta övergångsbestämmelserna i tillsynsförordningen. Det bör, som Lagrådet framhåller, komma till bättre uttryck i lagtexten.

Kravet enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45c.9) på att resolutionsmyndigheten måste motivera beslut om kravet får anses upp-

Prop. 2020/21:155

89

Prop. 2020/21:155 fyllt genom kravet på motiverade beslut enligt 32 § förvaltningslagen (2017:900).

 

8.4

Hur kravet uppfylls

 

8.4.1

Resolutionsenheter och dotterföretag

 

 

 

Regeringens förslag: En resolutionsenhet ska uppfylla kravet med

 

kapitalbas enligt tillsynsförordningen och med kvalificerade skulder

 

som uppfyller kriterierna för kvalificerade skuldposter och kvalifi-

 

cerade skuldinstrument enligt samma förordning. Kravet enligt tillsyns-

 

förordningen på ett kvalificerat skuldinstrument att vara efterställt viss

 

annan skuld ska dock inte gälla som krav för en kvalificerad skuld.

 

För en resolutionsenhet ska en kvalificerad skuld under vissa villkor

 

även kunna utgöras av skuldinstrument som innefattar derivat. Även

 

skuldinstrument som utfärdats av ett dotterföretag som tillhör

 

resolutionsenheten i samma resolutionsgrupp till en ägare av ett

 

dotterföretag som inte ingår i samma resolutionsgrupp, får under vissa

 

villkor räknas som en kvalificerad skuld för resolutionsenheten.

 

Kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder för en resolutions-

 

enhet gäller även i tillämpliga delar för ett företag som varken är en

 

resolutionsenhet eller ett dotterföretag till en resolutionsenhet men som

 

enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas

 

genom konkurs eller likvidation.

 

Ett företag som inte är en resolutionsenhet men som ingår i en

 

resolutionsgrupp får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade

 

skulder med

 

1. skulder

 

a) som, direkt eller indirekt, har utfärdats till och förvärvats av

 

resolutionsenheten i resolutionsgruppen, eller som, utan att det påverkar

 

resolutionsenhetens kontroll av företaget vid genomförande av

 

nedskrivning eller konvertering av skulderna enligt 6 eller 21 kap., har

 

utfärdats till och förvärvats av en annan av företagets delägare,

 

b) som uppfyller villkoren enligt artikel 72a i tillsynsförordningen

 

utom när det gäller hänvisningarna till artikel 72b.2 b, c, k–m och

 

72b.3–72b.5,

 

c) som har sämre prioritet enligt förmånsrättsordningen än skulder

 

som inte uppfyller villkoren i a och som inte får ingå i kapitalbaskraven,

 

d) som enligt resolutionsplanen ska omfattas av nedskrivning eller

 

konvertering enligt 6 eller 21 kap. utan att resolutionsenhetens kontroll

 

över dotterföretaget påverkas,

 

e) vars förvärv inte finansierats direkt eller indirekt av företaget,

 

f) som inte ska lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg av

 

företaget utom vid företagets konkurs eller likvidation,

 

g) som inte ger borgenären rätt att tidigarelägga planerade utbetal-

 

ningar av ränta eller kapitalbelopp utom när det gäller företagets kon-

 

kurs eller likvidation, och

 

h) för vilka storleken på ränta eller annan avkastning inte är beroende

 

av kreditvärdigheten hos företaget eller dess moderföretag, eller

90

2. kapitalbas som är

a)kärnprimärkapital, eller

b)annan kapitalbas som uppfyller villkoren i 1 a.

Kraven enligt 1 och 2 gäller, med undantag för punkt 1 a och d, även för ett företag som är ett dotterföretag och som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation.

Ett företag ska uppfylla kravet genom att ge ut instrument enligt 1 och 2 till dess yttersta moderföretag som är etablerat i tredjeland, eller till dotterföretagen till det yttersta moderbolaget som är etablerade i samma tredjeland, eller till andra företag enligt villkoren i 1 a, om företaget är

a)ett institut som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotter- företag till en resolutionsenhet eller ett företag i tredjeland,

b)ett moderföretag inom EES som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till ett företag i tredjeland.

Om dotterföretaget och resolutionsenheten är etablerade i samma medlemsstat och ingår i samma resolutionsgrupp får resolutions- myndigheten under vissa villkor tillåta att kravet på dotterföretaget helt eller delvis uppfylls med en garanti från resolutionsenheten.

Utredningens förslag: överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har dock en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända emot det.

Riksgäldskontoret anser att villkoren för kvalificerade skulder för glo- balt systemviktiga institut och för större dotterföretag till globalt system- viktiga institut hemmahörande utanför EES ska regleras på lagnivå.

Skälen för regeringens förslag

Kvalificerade skuldposter eller kvalificerade skuldinstrument i tillsynförordningen

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska kvalificerade skulder för en resolutionsenhet uppfylla villkoren för kvalificerade skuldposter eller kvalificerade skuldinstrument i tillsynförordningen (artikel 45b.1). Regeln i tillsynsförordningen som anger att ett kvalificerat skuldinstrument måste vara efterställt viss annan skuld (artikel 72b.2 b), är dock undantagen, och utgör alltså enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet inte ett villkor för att skulden ska vara kvalificerad.

Skuldinstrument med inbäddade derivat

Även skuldinstrument med inbäddade derivat som uppfyller ovanstående kriterier i tillsynsförordningen, bortsett från regeln i artikel 72a.2 l, ska enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45b.2) utgöra kvalificerade skulder för en resolutionsenhet, under förutsättning antingen att a) kapitalbeloppet för den skuld som hänför sig till skuldinstrumentet vid tidpunkten för emissionen, är fast eller ökande och inte påverkas av någon inbäddad derivategenskap, och det totala belopp för skulden som hänför sig till skuldinstrumentet inbegripet det inbäddade derivatet kan värderas dagligen genom hänvisning till en aktiv och likvid tvåvägs- marknad för ett likvärdigt instrument utan kreditrisk i enlighet med

Prop. 2020/21:155

91

Prop. 2020/21:155 artiklarna 104 och 105 i tillsynsförordningen, eller b) skuldinstrumentet omfattar ett avtalsvillkor som anger att värdet av fordran i fall av emittentens insolvens och av att emittenten försätts i resolution är fast eller ökande, och inte överstiger det belopp som ursprungligen betalades för skulden.

Sådana skuldinstrument, inbegripet deras inbäddade derivat, ska inte omfattas av något avtal om sluträkning (nettningsavtal) och deras värdering ska inte omfattas av reglerna om värdering av derivat- transaktioner som omfattas av nettningsavtal.

Skuldinstrument med inbäddade derivat ska bara räknas med i beloppet av kapitalbas och kvalificerade skulder i fråga om den del av skulderna som motsvarar det kapitalbelopp som avses i a) ovan eller det fasta eller ökande belopp som avses i b) ovan.

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Skulder emitterade av ett dotterbolag

En resolutionsenhet kan enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45b.3) även uppfylla kravet med skulder emitterade av ett dotterföretag etablerat i EU och som ingår i samma resolutionsgrupp som resolutionsenheten, och om skulderna förvärvats av en ägare till dotter- bolaget som inte ingår i samma resolutionsgrupp under följande förutsätt- ningar:

a)Skulderna har emitterats i enlighet med de krav som gäller för att ett dotterföretag till en resolutionsenhet själv ska kunna tillgodoräkna sig skulderna mot kravet.

b)Resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget inte påverkas av nedskrivning eller konvertering av skulderna.

c)Beloppet inte överskrider dotterföretagets krav, efter avdrag för de skulder som utfärdats till och förvärvats av resolutionsenheten och den kapitalbas som dotterföretaget har för att uppfylla kravet.

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Globalt systemviktiga resolutionsenheter och större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES

Resolutionsenheter som är globalt systemviktiga resolutionsenheter ska, såvitt avser det tilläggskrav som beslutas för dessa företag utöver det krav som gäller enligt tillsynsförordningen, uppfylla kravet med sådan kapitalbas och sådana skulder som gäller för resolutionsenheter enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet. Sådana större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES som inte är resolutionsenheter, ska uppfylla tilläggskravet med sådan kapitalbas och sådana skulder som gäller för företag som inte är resolutionsenheter enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet anser regeringen, i likhet med Riksgäldskontoret, att motsvarande bestämmelser bör införas i lagen om resolution.

92

Den del av kravet för nu aktuella företag som följer av tillsynsförord- Prop. 2020/21:155 ningen, ska uppfyllas med kapitalbas och kvalificerade skulder enligt tillsynsförordningen (del två avdelning I kapitel 5a).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet anser regering- en att motsvarande bestämmelser bör införas i lagen om resolution.

Företag som inte är dotterföretag till en resolutionsenhet och som ska avvecklas genom konkurs eller likvidation

Krishanteringsdirektivet innehåller inte några uttryckliga regler för vad ett företag som ska avvecklas genom konkurs eller likvidation ska uppfylla kravet med. Kommissionen har dock gett uttryck för att reglerna gällande resolutionsenheter ska tillämpas analogt på ett företag som inte är ett dotterföretag till en resolutionsenhet och som ska avvecklas genom konkurs eller likvidation (tillkännagivande från kommissionen om tolkning av vissa rättsliga bestämmelser i den reviderade ramen för resolution av banker, som svar på frågor som ställts av medlemsstaternas myndigheter (kommissionens andra tillkännagivande) (2020/C 417/02)). Att reglerna för resolutionsenheter gäller i tillämpliga delar för ett sådant företag innebär t.ex. att förbudet i artikel 72b.2 b i i tillsynsförordningen mot att en skuld ägs av ett annat företag i resolutionsgruppen i detta fall inte blir tillämpligt.

Dotterföretag

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45b.3) ska ett dotterföretag till en resolutionsenhet uppfylla kravet med

1.skulder

a)som har utfärdats till och direkt eller indirekt förvärvats av resolutionsenheten eller som, utan att det påverkar resolutions- enhetens kontroll av dotterföretaget i händelse av nedskrivning eller konvertering, utfärdats till och förvärvats av en annan av dotterföretagets aktieägare,

b)som har sämre rätt enligt förmånsrättslagen än skulder som inte uppfyller kriterierna enligt a) och som inte får medräknas i kapitalbaskraven,

c)som omfattas av nedskrivning eller konvertering i överens- stämmelse med resolutionsstrategin för resolutionsgruppen utan att resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget påverkas,

d)som med vissa undantag uppfyller kriterierna för kvalificerade skuldposter i tillsynsförordningen,

e)vars förvärv inte finansierats direkt eller indirekt av dotterföretaget,

f)som inte kan lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg av dotterföretaget utom i händelse av det företagets insolvens eller likvidation,

g)som inte ger innehavaren av skulden rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetalningar av ränta eller kapital, utom om dotterföretaget blir föremål för konkurs eller försätts i likvidation, och

h)för vilken storleken på ränta eller utdelning inte är beroende av

kreditvärdigheten hos vare sig företaget som avses i första stycket

 

eller dess moderföretag, eller

93

 

Prop. 2020/21:155 2. kapitalbas bestående av

a)kärnprimärkapital, eller

b)annan kapitalbas som

-emitteras till och förvärvas av andra företag i samma resolutionsgrupp, eller

-emitteras till och förvärvas av företag som inte ingår i samma resolutionsgrupp utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av dotterföretaget i händelse av nedskrivning eller konvertering.

Kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder gäller, med undantag för punkt 1 a och d, även för ett företag som enligt resolutionsplanen ska avvecklas genom likvidation eller konkurs och som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet.

Ett företag ska uppfylla kravet genom att ge ut instrument enligt 1 och 2 till dess yttersta moderföretag som är etablerat i tredjeland, eller till dotterföretagen till det yttersta moderbolaget som är etablerade i samma tredjeland, eller till andra företag enligt villkoren i 1 a (artiklarna 45f.1 femte stycket och 89.2 fjärde stycket i krishanteringsdirektivet), om det är

a)ett institut som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet eller ett företag i tredjeland,

b)ett moderföretag inom EES som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till ett företag i tredjeland.

Om dotterföretaget och resolutionsenheten är etablerade i samma med- lemsstat och ingår i samma resolutionsgrupp och resolutionsenheten uppfyller kravet på konsoliderad basis på resolutionsgruppsnivå, får resolutionsmyndigheten tillåta att kravet på dotterföretaget helt eller delvis uppfylls med en garanti från resolutionsenheten (artikel 45f.5). En sådan garanti måste uppfylla följande villkor:

a)Garantibeloppet är minst ett belopp som lika med beloppet av det krav som garantin ersätter.

b)Garantin utlöses om dotterföretaget inte kan betala sina skulder eller andra åtaganden när dessa förfaller till betalning eller om ett fast- ställande gällande förutsättningar för nedskrivning eller konvertering görs beträffande dotterföretaget, beroende på vad som infaller först.

c)Garantin säkerställs genom pantavtal eller avtal om säkerhetsöver- låtelse till en andel på minst 50 procent av beloppet.

d)De säkerheter som ställs för garantin uppfyller kraven i artikel 197 i tillsynsförordningen, vilket efter lämpliga nedsättningar är tillräckligt för att täcka det säkerställda belopp som avses i led c.

e)De säkerheter som ställs för garantin är inte belastade av inteckningar och används i synnerhet inte som säkerhet för någon annan garanti.

f)Säkerheterna har en effektiv löptid som uppfyller samma förfallo- villkor som det som avses i artikel 72c.1 i tillsynsförordningen.

g)Det finns inga rättsliga, regleringsmässiga eller operativa hinder för överföring av säkerheterna från resolutionsenheten till det berörda dotterföretaget, även om resolutionsåtgärder vidtas i fråga om resolu- tionsenheten.

 

Resolutionsmyndigheten får enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet

94

begära att resolutionsenheten ger in ett opartiskt, skriftligt och motiverat

juridiskt yttrande eller att den på annat sätt tillfredsställande styrker att det Prop. 2020/21:155 inte finns några sådana hinder som avses i g) (artikel 45h.5 andra stycket).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

8.4.2Efterställningskrav

Regeringens förslag: Globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutionsenheter och, efter beslut av Riksgäldskontoret, nationellt systemviktiga resolutionsenheter, ska uppfylla ett efterställningskrav med kapitalbas, efterställda kvalifi- cerade instrument eller sådana skulder som anges i artikel 45b.3 i krishanteringsdirektivet till ett belopp som motsvarar 8 procent av företagets totala skulder och eget kapital. Efterställningskravet ska dock inte få vara högre än det övergripande kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Riksgäldskontoret ska, efter ansökan från resolutionsenheter, få justera efterställningskravet nedåt. Riksgäldskontoret ska dessutom få begränsa efterställningskravet för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet. En sådan begränsning ska få göras till motsvarande 27 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet utifrån en bedömning av resolutionsenhetens finansiella förutsättningar i händelse av resolution.

För europeiskt systemviktiga institut och, efter beslut av Riksgälds- kontoret, nationellt systemviktiga institut, får dock efterställningskravet inte understiga 13,5 procent såvitt avser den riskvägda kvoten, och 5 procent såvitt avser bruttosoliditetskvoten.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att bestämmelser om de närmare förutsättningarna för att ansöka om ett lägre krav på kapitalbas och efterställda skulder än motsvararande 8 procent av totala skulder och eget kapital, och beräk- ningarna av ett sådant lägre krav, ska meddelas på en lägre nivå än lag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Riksgäldskontoret anser att det är oklart om efterställningskravet ska begränsas av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, inklusive det kombinerade buffertkravet. Svenska Bankföreningen anser att förslaget om undantag från efterställningskravet motsvarande 8 procent av de totala skulderna ska regleras på lagnivå.

Skälen för regeringens förslag

Efterställningskrav

Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller detaljerade regler om att en del av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska uppfyllas med kapitalbas och efterställda skulder (efterställningskrav). Motivet till detta är att ett sådant krav ökar förutsättningarna för genomförandet av resolu- tion. Företag bör uppfylla ett efterställningskrav i den mån detta krävs för

att förhindra att deras borgenärer orsakas förluster som överstiger de

95

Prop. 2020/21:155 förluster som borgenärerna annars skulle orsakas i ett vanligt insolvens-

 

förfarande (skäl 9).

 

 

 

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska europeiskt system-

 

viktiga resolutionsenheter uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade

 

skulder med kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument eller skulder

 

som ett dotterföretag i samma resolutionsgrupp har till aktieägare utanför

 

resolutionsgruppen (efterställda skulder), till vissa bestämda nivåer.

 

Kapitalbasen och de efterställda skulderna ska uppgå till 13,5 procent av

 

det totala riskvägda exponeringsbeloppet och 5 procent av exponerings-

 

beloppet. (artikel 45c.5 andra stycket). Detta utgör ett minimikrav på andel

 

av efterställda skulder.

 

 

 

Resolutionsmyndigheten får besluta att tillämpa samma minimikrav på

 

nationellt systemviktiga resolutionsenheter som omfattas av ett beslut

 

enligt 4 kap. 3 § tredje stycket. (artikel 45c.6).

 

 

Utöver regler om detta minimikrav innehåller ändringarna i kris-

 

hanteringsdirektivet regler om ett minimikrav på efterställning för globalt

 

systemviktiga resolutionsenheter. Huvudregeln är att det minimikrav på

 

kapitalbas och kvalificerade skulder som resolutionsenheten ska efterleva

 

på konsoliderad basis på resolutionsgruppsnivå (artikel 45e), ska uppfyllas

 

med kapitalbas och efterställda skulder till en andel motsvarande 8 procent

 

av de totala skulderna, inbegripet kapitalbasen (artikel 45b.4).

 

Reglerna om detta minimikrav på efterställning för globalt system-

 

viktiga resolutionsenheter gäller enligt ändringarna i krishanterings-

 

direktivet även för europeiskt systemviktiga resolutionsenheter och, efter

 

beslut, nationellt systemviktiga resolutionsenheter. Detta reser frågan om

 

hur detta minimikrav motsvarande 8 procent av de totala skulderna, liksom

 

möjligheten till ett alternativt

efterställningskrav

(enligt artikel

 

45b.5–45b.9, se avsnitt 8.4.3) ska tillämpas i förhållande till de krav som

 

bestäms i förhållande till ett företags exponeringsbelopp (riskvägt respek-

 

tive icke-riskvägt) enligt artikel 45c. Det gäller såväl det övergripande

 

kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som det minimikrav på

 

efterställning som bestäms i förhållande till exponeringsbeloppet för

 

europeiskt systemviktiga resolutionsenheter och nationellt systemviktiga

 

resolutionsenheter.

 

 

 

Ändringarna i krishanteringsdirektivet får anses innebära att efterställ-

 

ningskravet utgör en del av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder,

 

och att det därför inte kan sättas till ett högre belopp än det övergripande

 

kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som bestäms i förhållande

 

till företagets exponeringsbelopp enligt artikel 45c (tillkännagivande från

 

kommissionen om tolkning av vissa rättsliga bestämmelser i den

 

reviderade ramen för återhämtning och resolution av banker, som svar på

 

frågor som ställts av medlemsstaternas myndigheter (2020/C 321/01),

 

fråga 32). Sammanfattningsvis gäller att nivån enligt kravet på kapitalbas

 

och kvalificerade skulder bestämt i förhållande till företagets exponerings-

 

belopp enligt artikel 45c ska utgöra ett tak för hur högt efterställnings-

 

kravet motsvarande 8 procent av de totala skulderna eller det alternativa

 

efterställningskravet kan sättas (se dock nedan om i vilken mån som

 

kapital som används för att möta det kombinerade buffertkravet får

 

användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder).

 

För europeiskt systemviktiga resolutionsenheter och nationellt system-

96

viktiga resolutionsenheter innebär

detta att ett krav

på efterställning

bestämt i förhållande till företagets totala skulder enligt huvudregeln eller enligt reglerna om ett alternativt efterställningskrav inte kan sättas högre än det krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som bestäms i förhållande till dessa företags exponeringsbelopp, och inte lägre än det minimikrav på efterställning som bestäms i förhållande till dessa företags exponeringsbelopp (enligt artikel 45c.5 och 45c.6).

För att genomföra de nu beskrivna ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Riksgäldskontoret anser att det är oklart om efterställningskravet ska begränsas av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, inklusive det kombinerade buffertkravet. Enligt regeringens mening innebär de nya reglerna i krishanteringsdirektivet att kapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet inte får tillgodoräknas ett företag vad gäller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt den riskvägda kvoten, vilket även omfattar kravet på efterställning, som också, såsom del av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, ska uttryckas som en riskvägd kvot respektive en bruttosoliditetskvot (tillkännagivande från kommissionen om tolkning av vissa rättsliga bestämmelser i den reviderade ramen för återhämtning och resolution av banker, som svar på frågor som ställts av medlemsstaternas myndigheter (2020/C 321/01)).

Undantag från efterställningskravet motsvarande 8 procent av de totala skulderna

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet får resolutionsmyndigheten medge ett undantag från efterställningskravet enligt huvudregeln på 8 procent av de totala skulderna. Myndigheten får tillåta en nivå på efterställda skulder lägre än 8 procent av de totala skulderna, men högre än det belopp som blir resultatet av en beräkning enligt formeln (1-X1/X2)

×8 procent av de totala skulderna, inbegripet kapitalbasen, där

X1 = 3,5 procent av det riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i

enlighet med artikel 92.3 i tillsynsförordningen, och

X2 = summan av 18 procent av det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i tillsynsförordningen, och det kombinerade buffertkravet.

Undantaget gäller för globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutionsenheter och nationellt systemviktiga resolutionsenheter. Undantaget förutsätter att samtliga villkor som anges i artikel 72b.3 i tillsynsförordningen är uppfyllda (artikel 45b.4).

Regeringen delar Svenska Bankföreningens bedömning att det är lämp- ligt att reglera undantaget i lag.

Tak på 27 procent av totala riskvägda exponeringsbeloppet för europeiskt systemviktiga resolutionsenheter

Om det belopp som motsvarar 8 procent av totala skulder och eget kapital eller tillämpningen av en ansökan om ett lägre belopp enligt ovan resulterar i ett belopp som överstiger 27 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet, ska resolutionsmyndigheten enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45b.4 andra stycket) begränsa kravet på efterställda skulder på

Prop. 2020/21:155

97

Prop. 2020/21:155 resolutionsgruppsnivå till ett belopp motsvarande 27 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet. En sådan begränsning förutsätter dock att

a)tillgång till finansieringsarrangemanget för resolution inte övervägs som ett alternativ i resolution av den resolutionsenheten i resolutions- planen, och

b)om led a inte är tillämpligt, att kravet på resolutionsgruppsnivå gör det möjligt för resolutionsenheten att uppfylla kraven för att erhålla bidrag från finansieringsarrangemanget för resolution till institutet, beroende på vad som är tillämpligt.

Vid den bedömningen ska resolutionsmyndigheten även beakta risken för att i oproportionerlig utsträckning påverka den berörda resolutions- enhetens affärsmodell (artikel 45b.4 tredje stycket, jfr skäl 11 till ändringarna i tillsynsförordningen).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvaran- de bestämmelser införas i lagen om resolution.

Derivatskulder och kapitalbas enligt det kombinerade buffertkravet ska få användas för att uppfylla kravet på efterställning

När ett krav på efterställning beräknas ska enligt ändringarna i kris- hanteringsdirektivet derivatskulder inkluderas i de totala skulderna på grundval av att nettningsrättigheter gentemot motparter erkänns fullt ut (artikel 45b.6 första stycket). Vidare ska en resolutionsenhets kapitalbas som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet räknas med bland de skulder som uppfyller kravet på efterställning (artikel 45b.6 andra stycket). Med det senare avses följande.

Varje del av kapitalbasen får enligt krishanteringsdirektivet användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, inklusive kravet på efterställning (skäl 8). Avseende det kapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet gäller detta med ett viktigt undantag. Innebörden av att en resolutionsenhets kapitalbas som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet ska räknas med i uppfyllandet av kravet på efterställning (artikel 45b.6 andra stycket) ska, enligt förtydligande från kommissionen, förstås mot bakgrund av att kapitaltäckningsdirektivet inte tillåter att kapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet kan tillgodoräknas för uppfyllande av någon del av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt enligt den riskvägda kvoten. I svensk rätt har denna regel genomförts i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, där det anges att kärnprimärkapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet inte får användas för att uppfylla de riskbaserade komponenterna i kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder i artiklarna 92a och 92b i tillsynsförordningen, och artiklarna 45c och 45d i krishanteringsdirektivet. Därav följer att kapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet får tillgodoräknas ett företag vid uppfyllande av bruttosoliditetskvoten, inklusive kravet på efterställning uttryckt som del av denna, men inte vid uppfyllande av någon del av den riskvägda kvoten (tillkännagivande från kommissionen om tolkning av vissa rättsliga bestämmelser i den reviderade ramen för återhämtning och resolution av

98

banker, som svar på frågor som ställts av medlemsstaternas myndigheter Prop. 2020/21:155 (2020/C 321/01)).

8.4.3Alternativt efterställningskrav

Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska ha möjlighet att under vissa förutsättningar besluta om ett alternativt efterställningskrav för en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur stor andel av resolutionsenheter som är globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutionsenheter eller nationellt systemviktiga resolutionsenheter som får omfattas av ett sådant alternativt krav.

Riksgäldskontoret ska även ha möjlighet att under vissa förutsätt- ningar besluta om ett alternativt efterställningskrav för en resolutions- enhet som varken är en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt system- viktig resolutionsenhet.

För såväl systemviktiga som icke-systemviktiga resolutionsenheter ska det alternativa efterställningskravet avse ett belopp som inte får överstiga det högre av

1.8 procent av företagets totala skulder och egna kapital, eller

2.det kombinerade buffertkravet, två gånger kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller artikel 11.1 i värdepappers- bolagsförordningen och två gånger de särskilda kapitalbaskraven.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att det alternativa efterställningskravet för globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutions- enheter och nationellt systemviktiga resolutionsenheter ska motsvara det högsta beloppet som det får uppgå till. Utredningen föreslår också att det alternativa efterställningskravet för dessa företag får gälla högst 30 procent av dem eller den högre andel som bestäms i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Näringslivets Regelnämnd efterlyser en förklaring till vad det är för särdrag hos den svenska banksektorn som motiverar möjligheten att besluta om att det alternativa efterställningskravet för en globalt system- viktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska gälla för en högre andel än

30 procent av företagen. Riksgäldskontoret och Svenska Bankföreningen anser att det högre av de två beloppen ska utgöra ett tak, och inte i något fall ett belopp som det alternativa efterställningskravet måste motsvara. Svenska Bankföreningen anser vidare att krishanteringsdirektivet ska förstås som att kapital som ett företag håller för att möta det kombinerade buffertkravet ska avräknas mot det alternativa efterställningskravet. Svenska Bankföreningen avstyrker föreslaget om att det i föreskrifter på

lägre nivå än lag ska kunna bestämmas att det alternativa efterställnings-

99

Prop. 2020/21:155 kravet för en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt system- viktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska kunna gälla för mer än 30 procent av företagen.

Skälen för regeringens förslag

Alternativt efterställningskrav för systemviktiga banker

Resolutionsmyndigheten ska enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet kunna besluta om ett alternativt efterställningskrav för en globalt system- viktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet utifrån en individuell bedömning (artikel 45b.7 och 45b.9).

En förutsättning för ett beslut om ett sådant alternativt krav är att något av följande villkor är uppfyllt (artikel 45b.8).

1.Att ett väsentligt hinder för resolution, eller nedskrivning eller konvertering utanför resolution har identifierats av resolutionsmyndig- heten och

a) korrigerande åtgärder enligt ett föreläggande från resolutionsmyndig- heten inte har vidtagits, eller

b) att resolutionsmyndighetens befogenheter inte är tillräckliga för att hindret helt eller delvis kan undanröjas.

2.Att resolutionsenheten har egenskaper som begränsar genomförbar- heten och tillförlitligheten i resolutionsåtgärder och nedskrivning eller konvertering utanför resolution.

3.Att resolutionsenheten utifrån den riskbedömning som ligger till grund för pelare 2-krav enligt regelverket om kapitaltäckning finns bland de 20 procent som har högst riskvärde av alla företag som kan komma

ifråga för ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder.

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet kan ett alternativt efter- ställningskrav gällande systemviktiga resolutionsenheter som huvudregel beslutas för högst 30 procent av alla resolutionsenheter som bestämmelsen omfattar (artikel 45b.8). Dock finns en möjlighet att besluta om en högre högsta nivå än 30 procent utifrån vissa nationella förutsättningar. Beslut om en högre högsta nivå får ske efter beaktande av särdragen för den nationella banksektorn, särskilt antalet resolutionsenheter som är globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutions- enheter eller nationellt systemviktiga resolutionsenheter.

Regeringen anser att en högre högstanivå bör vara möjlig. Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget. Svenska Bankföreningen anför att det inte finns några specifika särdrag i den svenska banksektorn som motiverar en högre nivå och att om det i framtiden skulle uppkomma behov av en högre nivå så bör det ske genom en ändring av lagen. Näringslivets Regelnämnd efterlyser en förklaring till vad det är för särdrag hos den svenska banksektorn som motiverar en sådan ordning. Regeringen vill här framhålla att en möjlighet för Riksgäldskontoret att kunna besluta om en högre nivå syftar till att myndigheten vid var tid ska kunna besluta om ett alternativt krav på efterställning efter vad som bedöms nödvändigt för ett ändamålsenligt resolutionsförfarande. Mot denna bakgrund framstår det

100

enligt regeringen som lämpligt att Riksgäldskontoret ges möjlighet att besluta om en högre nivå.

Utredningen föreslår att en högsta nivå på 30 procent ska bestämmas i lag och att en möjlighet att besluta om en högre högstanivå ska kunna bestämmas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Syftet med en sådan reglering är att ge Riksgäldskontoret möjlighet att bestämma om en högstanivå efter vad som framstår som motiverat utifrån vid var tid aktuella förhållanden hos den svenska banksektorn. Enligt regeringen framstår det därför som lämpligare att bestämmelser om högstanivå bestäms i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Ändringarna i krishanteringsdirektivet anger två belopp mot vilka det alternativa kravet på efterställning ska beräknas (artikel 45.b.7). Innebörden av regeln är att det alternativa kravet på efterställning får fastställas till ett belopp som inte får överstiga det högre av

a)8 procent av företagets totala skulder och egna kapital inklusive derivatskulder efter slutavräkning (nettning), eller

b)ett belopp som motsvarar det dubbla kapitaltäckningskravet enligt tillsynsförordningen (artikel 92.1 c) eller värdepappersbolagsförord- ningen (artikel 11.1) och pelare 2-krav enligt regelverket om kapital- täckning samt det kombinerade buffertkravet.

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Enligt utredningens förslag ska det alternativa efterställningskravet för en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet motsvara det högsta av de två beloppen. I likhet med Riksgäldskontoret och Svenska Bankföreningen anser regeringen att innebörden av bestämmelsen bör vara att kravet inte får överstiga det högsta av dessa två belopp, dock att det inte måste motsvara det.

Frågan om i vilken mån kapital som används för att möta det kombinerade buffertkravet får användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, inbegripet efterställningskravet eller det alternativa efterställningskravet, behandlas i avsnitt 8.4.2.

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45b.7) gäller det alternativa efterställningskravet ”i den mån som, till följd av resolutions- enhetens skyldighet att efterleva det kombinerade buffertkravet och de krav som avses i artikel 92a i [tillsynsförordningen] och artiklarna 45c.5 och 45e i detta direktiv, summan av kapitalbasen, instrumenten och skulderna” inte överstiger det högre av

a)8 procent av totala skulder och eget kapital, eller

b)det kombinerade buffertkravet, två gånger kapitalbaskravet och två gånger de särskilda kapitalbaskraven.

En fråga är om det alternativa efterställningskravet ska bestämmas med hänsyn till, dvs. med avräkning av, vad resolutionsenheten är skyldig att hålla av kapital för att uppfylla det kombinerade buffertkravet. Svenska Bankföreningen framför att krishanteringsdirektivet ska förstås som att en sådan avräkning ska ske, även i förhållande till den riskvägda kvoten. Lagrådet anser att frågan bör övervägas vidare under den fortsatta beredningen.

Prop. 2020/21:155

101

Prop. 2020/21:155 Enligt regeringens mening får det i första hand ankomma på Riksgälds- kontoret att ta ställning till den frågan, t.ex. med beaktande av praxis från Gemensamma resolutionsnämnden (SRB).

Alternativt efterställningskrav för icke systemviktiga banker

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet får resolutionsmyndigheten, efter samråd med den behöriga myndigheten, besluta om ett individuellt krav om efterställning för en resolutionsenhet som varken är en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutions- enhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet (artikel 45b.5).

Ett sådant beslut får fattas under förutsättning att

1.resolutionsenheten har kvalificerade skulder med inbördes lika rätt enligt förmånsrättslagen som skulder som inte utgör nedskrivningsbara skulder eller undantas från nedskrivning och konvertering,

2.det till följd av ett förhållande som avses i 1 finns risk för att borgenärer med en fordran som hänför sig till en sådan kvalificerad skuld som inte undantas, åsamkas större förluster till följd av en planerad tillämpning av nedskrivning och konvertering än vad borgenären hade gjort till följd av likvidation eller konkurs, och

3.att det befintliga beloppet kapitalbas och efterställda skulder inte är tillräckligt stort för att säkerställa att det förhållande som avses i 2 inte inträffar.

Om värdet av de skulder som är undantagna eller sannolikt kommer att undantas från nedskrivning inom en viss kategori kvalificerade skulder uppgår till mer än 10 procent inom den kategorin, ska resolutionsmyndig- heten bedöma risken enligt 2.

Beräkningen av det belopp kravet ska uppgå till ska ske på samma sätt som för systemviktiga resolutionsenheter.

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Gemensamma bestämmelser

Inför ett beslut om ett alternativt krav på efterställning ska Riksgälds- kontoret enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45b.9) även beakta

1.marknadsdjupet för resolutionsenhetens kapitalbasinstrument och efterställda kvalificerade instrument, prissättning för sådana instrument, i den mån det förekommer, samt den tid som behövs för att verkställa de transaktioner som krävs för att uppfylla beslutet,

2.beloppet av resolutionsenhetens kvalificerade skuldinstrument som uppfyller samtliga kriterier i artikel 72a i tillsynsförordningen och som har en kvarvarande löptid under ett år vid tidpunkten för beslutet i syfte att göra kvantitativa justeringar av kravet på efterställning,

3.resolutionsenhetens tillgång till de instrument som uppfyller samtliga krav i artikel 72a i tillsynsförordningen med undantag för artikel 72b.2 d i den förordningen, och dessas belopp,

4.om andelen skulder som inte är nedskrivningsbara enligt 2 kap. 2 § lagen om resolution och som, vid normala insolvensförfaranden, rangordnas lika högt som eller under de högst rangordnade kvalificerade

102

skulderna är betydande jämfört med resolutionsenhetens kapitalbas och Prop. 2020/21:155 kvalificerade skulder,

5.resolutionsenhetens affärsmodell, finansieringsmodell och riskprofil samt dess stabilitet och förmåga att bidra till ekonomin, och

6.den inverkan som eventuella omstruktureringskostnader kan ha på resolutionsenhetens rekapitalisering.

Om beloppet av undantagna skulder enligt punkt 4 inte överstiger

5 procent av beloppet av resolutionsenhetens kapitalbas och kvalificerade skulder, ska det undantagna beloppet inte betraktas som betydande. Över det tröskelvärdet ska de undantagna skuldernas betydelsegrad bedömas av resolutionsmyndigheterna.

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Derivatskulder ska även vid ett alternativt krav om efterställning räknas med i de totala skulderna på grundval av att nettningsrättigheter gentemot motparter erkänns fullt ut, och kapitalbas som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet ska räknas med bland de skulder som uppfyller ett alternativt krav på efterställning som del av bruttosoliditetskvoten, se avsnitt 8.4.2.

8.5

Nivåer

 

 

 

Regeringens förslag: Följande företag ska beräkna och uppfylla kravet

 

på kapitalbas och kvalificerade skulder på individuell nivå:

 

1. en resolutionsenhet som inte ingår i en resolutionsgrupp,

 

2. ett institut som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotter-

 

företag till en resolutionsenhet eller ett företag i tredjeland,

 

3. ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 lagen om

 

resolution som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag

 

till en resolutionsenhet, och

 

4. ett företag som enligt resolutions- eller koncernresolutionsplan ska

 

avvecklas enligt konkurs och likvidation.

 

Följande företag ska beräkna och uppfylla kravet på kapitalbas och

 

kvalificerade skulder på konsoliderad nivå:

 

1. en resolutionsenhet som ingår i en resolutionsgrupp, och

 

2. ett moderföretag inom EES som inte är en resolutionsenhet men

 

som är ett dotterföretag till ett företag i tredjeland.

 

 

 

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

 

Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

 

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

 

det.

 

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt ändringarna i krishanterings-

 

direktivet ska resolutionsenheter som ingår i en resolutionsgrupp uppfylla

 

kravet på konsoliderad basis på resolutionsgruppsnivå (artikel 45e.1).

 

Tanken bakom detta är att endast resolutionsenheten ska behöva bli

 

föremål för resolution, och att resolutionsenheten därför ska ha kapitalbas

 

och kvalificerade skulder motsvarande resolutionsgruppens behov.

 

Resolutionsenhetens dotterbolag i sin tur ska uppfylla kravet på individuell

 

nivå, se nedan. Detta medför att de skuldinstrument som resolutions-

103

Prop. 2020/21:155 enheten använder för att uppfylla kravet på gruppnivå behöver emitteras till borgenärer utanför resolutionsgruppen och att de skuldinstrument som resolutionsenhetens dotterbolag använder för att uppfylla kravet på individuell nivå behöver emitteras till resolutionsenheten. Vid resolution riktas resolutionsåtgärder endast mot resolutionsenheten, medan dotterbolagens kvalificerade skuldinstrument som emitterats till resolutionsenheten skrivs ner eller konverteras till äganderättsinstrument, utan att dotterbolagen försätts i resolution (skälen 19 och 20).

Definitionen av en resolutionsenhet omfattar även ett institut som inte utgör del av resolutionsgrupp, för vilken resolutionsplanen föreskriver resolutionsåtgärder (artikel 2.1.83a i krishanteringsdirektivet). Ändringarna i krishanteringsdirektivet saknar en uttrycklig regel angående på vilken nivå som kravet ska uppfyllas av en sådan resolutionsenhet. Av naturliga skäl är dock endast ett krav på individuell nivå aktuellt i sådant fall.

Företag som inte utgör resolutionsenheter, och som inte är undantagna från tillämpningen av kravet, ska uppfylla kravet på individuell nivå (jfr artikel 45c.7). Ett företag som enligt resolutionsplanen ska avvecklas enligt likvidation eller konkurs ska endast stå för sina egna förluster och ska således uppfylla kravet på individuell nivå. Ett uppfyllande av kravet på individuell nivå gäller även institut som är dotterföretag till en resolutionsenhet eller till ett företag i tredjeland men som inte självt utgör en resolutionsenhet (artikel 45f.1 första och andra styckena). Med undantag från detta ska dock moderföretag inom EU som inte själva utgör resolutionsenheter och som är dotterföretag till företag i tredjeland uppfylla MREL-kravet på konsoliderad nivå (artikel 45f.1 tredje stycket).

Krishanteringsdirektivets regler om på vilken nivå kravet ska uppfyllas är harmoniserade med vad som gäller för kravet enligt tillsynsförord- ningen. För globalt systemviktiga resolutionsenheter och för större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES innebär att det att reglerna om på vilken nivå kravet ska uppfyllas är likalydande avseende kravet enligt tillsynsförordningen och det eventuella tilläggskravet enligt krishanteringsdirektivet.

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

8.6Frister

104

Regeringens förslag: Globalt systemviktiga resolutionsenheter ska uppfylla efterställningskravet från och med tre år efter den dag då enheten har fastställts som en sådan. Europeiskt systemviktiga resolutionsenheter och nationellt systemviktiga resolutionsenheter ska uppfylla kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder och efterställningskravet från och med tre år efter den dag då de har uppfyllt förutsättningarna för att vara en europeiskt eller nationellt systemviktig resolutionsenhet.

En europeiskt eller nationellt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla minimikravet på kapitalbas och kvalificerade skulder och efterställningskravet från och med två år efter dagen för genomförandet

av nedskrivning, konvertering eller en alternativ åtgärd från privat sektor som innebär nedskrivning eller konvertering.

Riksgäldskontoret ska fastställa en lämplig frist för när

1.en resolutionsenhet ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder på gruppnivå och efterställningskravet efter genomförandet av nedskrivning och konvertering,

2.ett företag som inte är en resolutionsenhet ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder efter genomförandet av nedskrivning eller konvertering.

Riksgäldskontoret ska var tolfte månad under den tid som fristerna löper underrätta företaget om en lämplig nivå på kraven.

Riksgäldskontoret får revidera fristerna enligt 1 och 2 och de lämpliga nivåerna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om bedömningsgrunder vid fastställandet av fristerna.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens föreslag innehåller inte något uttryckligt bemyndigande i fråga om bedömningsgrunder vid fastställandet av fristerna. Utredningens förslag har dessutom en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Riksgäldskontoret anser att en globalt systemviktig resolutionsenhet eller en europeiskt eller nationellt systemviktig resolutionsenhet ska omfattas av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder vid en tidigare tidpunkt. Riksgäldskontoret anser dessutom att det att bedömnings- grunderna vid fastställande av fristerna behöver klargöras.

Skälen för regeringens förslag: Enligt ändringarna i krishanterings- direktivet ska kraven på efterställning för globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga och, nationellt systemviktiga resolutionsenheter (som efter beslut omfattas av samma krav som europeiskt systemviktiga resolutionsenheter) inte tillämpas inom en treårsperiod från den dag då resolutionsenheten eller den koncern som resolutionsenheten är en del av identifierades som globalt systemviktig respektive uppfyllde förutsättningarna för att vara en europeisk eller nationell systemviktig resolutionsenhet (artikel 45m.4). Detsamma gäller avseende kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för europeiskt och nationellt systemviktiga resolutionsenheter.

Vidare ska ett företag inte uppfylla kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder och efterställning omedelbart efter att resolutions- myndigheten vidtagit vissa åtgärder eller använt vissa verktyg mot företaget (artikel 45m.3 och 45m.5). Om resolutionsmyndigheten använt skuldnedskrivningsverktyget på en europeisk eller nationell systemviktig resolutionsenhet eller verkställt en alternativ åtgärd från privat sektor genom vilket företagets kapitalinstrument och andra skulder har skrivits ner eller konverterats, ska företagen inte uppfylla de minimikrav på kapitalbas och kvalificerade skulder samt efterställningskrav som ställs på dem förrän efter två år (artikel 45m.3).

Prop. 2020/21:155

105

Prop. 2020/21:155 För övriga företag som varit föremål för resolutionsverktyg eller då resolutionsmyndighetens skuldnedskrivnings- eller konverterings- befogenhet tillämpats på företaget ska resolutionsmyndigheterna fastställa en lämplig övergångsperiod för dels när resolutionsenheter ska uppfylla kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder på gruppnivå och efterställning, dels när företag som inte själva är resolutionsenheter ska uppnå kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 45m.5). Vid fastställandet av övergångsperioderna ska resolutionsmyndigheten beakta vissa omständigheter (artikel 45m.7).

Resolutionsmyndigheten ska meddela företaget ett planerat krav på kapitalbas och kvalificerade skulder var tolfte månad under de respektive perioderna. Syftet är att underlätta en gradvis uppbyggnad av företagets kapacitet för förlustabsorbering och rekapitalisering (artikel 45m.6). Det planerade kravet och övergångsperioden får revideras (artikel 45m.8).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Riksgäldskontoret anser att bedömningsgrunderna vid fastställande av fristerna behöver klargöras. Enligt regeringen bör de omständigheter som resolutions- myndigheten ska beakta vid fastställande av fristerna regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Riksgäldskontoret anser att ett globalt systemviktigt institut eller en europeiskt eller nationellt systemviktig resolutionsenhet ska omfattas av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder vid en tidigare tidpunkt. Regeringen konstaterar att krishanteringsdirektivet inte ger utrymme för en sådan ordning.

 

8.7

Offentliggörande

 

 

 

Regeringens förslag: Ett företag ska årligen offentliggöra hur kravet

 

på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls.

 

Kravet på offentliggörande ska inte gälla under den tidsfrist som ett

 

företag efter genomförd nedskrivning eller konvertering inte behöver

 

uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Det ska inte

 

heller gälla för ett företag som enligt resolutionsplanen ska avvecklas

 

genom likvidation eller konkurs.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få

 

meddela föreskrifter om kravet på offentliggörande.

 

 

 

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.

 

Utredningens förslag innehåller inte något uttryckligt undantag från kravet

 

på offentliggörande. Utredningens förslag har dessutom en annan

 

lagteknisk utformning.

 

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

 

det.

 

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt ändringarna i krishanterings-

 

direktivet ska ett företag minst en gång per år offentliggöra information

 

om hur

kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls

 

(artikel 45i.3).

 

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör ett mot-

106

svarande krav på offentliggörande införas i lagen om resolution.

Kravet på offentliggörande gäller enligt krishanteringsdirektivet inte Prop. 2020/21:155 under den tidsfrist som ett företag efter genomförd nedskrivning eller

konvertering inte behöver uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 45i.7). Det gäller inte heller för ett företag som enligt resolutionsplanen ska avvecklas enligt normala insolvensförfaranden (artikel 45i.4).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande undantag införas i lagen om resolution.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter som kompletterar kravet på offentlig- görande.

8.8Övervakning av kravet

8.8.1Utdelningsrestriktioner

Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska, efter att Finansinspek- tionen fått tillfälle att lämna synpunkter, få förbjuda ett företag att göra värdeöverföringar som överstiger ett särskilt förfogandebelopp, om företaget inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten.

Med värdeöverföringar ska avses att

1.göra en värdeöverföring kopplad till institutets kärnprimärkapital,

2.förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldig- heten att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet, eller

3.göra utbetalningar hänförliga till primärkapitaltillskottsinstrument.

Ett företag ska omedelbart underrätta Riksgäldskontoret när det inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten.

Ett beslut om restriktioner ska fattas nio månader efter att företaget har underrättat Riksgäldskontoret.

Riksgäldskontoret får avstå från att fatta ett sådant beslut om minst två av följande förutsättningar är uppfyllda:

1.bristen beror på allvarliga störningar av den finansiella marknadens funktionssätt,

2.störningarna enligt 1 medför,

–ökad prisvolatilitet för företagets kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument, eller

–ökade kostnader för företaget, och

–att handelsplatserna helt eller delvis är stängda så att företaget inte kan ge ut kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument,

3.en stängning av handelsplatsen enligt 2 drabbar fler företag,

4.störningarna enligt 1 hindrar det berörda företaget från att ge ut sådana instrument som avses i 2,

5.ett beslut enligt första stycket kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet.

107

Prop. 2020/21:155 Riksgäldskontoret ska varje månad göra en förnyad bedömning om undantagets tillämplighet. Riksgäldskontoret ska underrätta Finans- inspektionen om undantagsmöjligheten tillämpas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om beräkningen av det särskilda förfogande- beloppet och bedömningsgrunder vid beslut om restriktionerna.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anför skäl för att inspektionen bör ansvara för beslut om restriktioner.

Skälen för regeringens förslag: Enligt ändringarna i krishanterings- direktivet ska resolutionsmyndigheten kunna vidta vissa restriktioner om ett företag uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt kapitaltäck- ningsdirektivet men inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver företagets riskvägda krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. Ett företag ska omedelbart underrätta resolutionsmyndigheten om så är fallet. Resolutionsmyndigheten ska i dessa fall ha befogenhet att förbjuda företaget att vidta värdeöverföringar som överstiger ett visst belopp, det högsta utdelningsbara beloppet (artikel 16a.1). Ändringarna i krishante- ringsdirektivet innehåller detaljerade krav på hur det högsta förfogande- beloppet ska beräknas (artikel 16a.4–16a.6).

Resolutionsmyndigheten ska i samråd med den behöriga myndigheten utan onödigt dröjsmål bedöma om restriktionerna ska vidtas. Vid denna bedömning ska vissa institutsspecifika aspekter beaktas. Resolutions- myndigheten ska upprepa sin prövning om den ska fatta beslut om restriktioner åtminstone en gång i månaden så länge företaget inte upp- fyller det kombinerade buffertkravet utöver företagets riskvägda krav på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 16a.2).

Ett beslut om restriktioner ska fattas nio månader efter att företaget underrättat resolutionsmyndigheten om att det inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver företagets riskvägda krav på kapitalbas och kvalificerade skulder och så alltjämt är fallet. Resolutionsmyndigheten får under vissa förutsättningar avstå från att fatta beslut om restriktioner. Om resolutionsmyndigheten avstår från att fatta beslut om restriktioner, ska myndigheten underrätta den behöriga myndigheten om sitt beslut och lämna en skriftlig förklaring till sin bedömning. Resolutionsmyndigheten ska varje månad upprepa sin bedömning om undantag är tillämpligt (artikel 16a.3).

För att genomföra de nya reglerna bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt. De bedömningsgrunder som ska beaktas vid beslut om restriktioner och beräkningen av det särskilda förfogandebeloppet bör, med hänsyn till detaljeringsgraden, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Finansinspektionen anför skäl för att myndigheten bör besluta om de aktuella restriktionerna. Utifrån det beredningsunderlag som finns i detta ärende gör regeringen dock bedömningen att förändringar i utredningens förslag angående ansvarsfördelningen mellan myndigheterna vid tillämp-

108

ning av det aktuella verktyget inte ryms inom ramen för detta lagstiftnings- Prop. 2020/21:155 ärende.

8.8.2Ingripanden

Regeringens förslag: Finansinspektionens ingripandemöjligheter enligt rörelselagstiftningen ska utökas till att även omfatta andra finansiella företag som ingår i samma koncern som ett institut när det företaget inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Finansinspektionen ska i de fallen även kunna vidta åtgärder mot någon som ingår i ett sådant företags styrelse eller är dess verkställande direktör eller ersättare för någon av dem.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Riksgäldskontoret anser att det bör förtydligas vilka åtgärder som kan vidtas om ett företag inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Skälen för regeringens förslag: Berörda myndigheter har i dag möjlig- het att ingripa mot institut som inte uppfyller kraven i krishanterings- direktivet. Det innebär att myndigheterna kan åtgärda eller avlägsna resolutionshinder (artiklarna 17 och 18), vidta tillsynsåtgärder enligt kapitaltäckningsdirektivet (artikel 104), vidta tidiga ingripanden (artikel 27) och vidta administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder (artiklarna 110 och 111).

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska berörda myndigheter kunna vidta ingripandeåtgärder om såväl ett institut som ett annat företag inom koncernen inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 45k). De åtgärder som kan komma i fråga är åtminstone de redan befintliga befogenheterna (artiklarna 17, 18, 27, 104, 110 och 111 i kapitaltäckningsdirektivet) och den nya befogenheten att förbjuda vissa utdelningar (artikel 16a). Åtgärderna blir tillämpbara om deras respektive förutsättningar är uppfyllda. Resolutionsmyndigheterna och de behöriga myndigheterna ska samråda med varandra när de utövar sina respektive befogenheter (artikel 45k.2).

Bestämmelser om ingripanden mot institut finns i rörelselagstiftningen (15 kap. LBF och 25 kap. LVM). De gäller också vid överträdelser av lagen om resolution. Det saknas emellertid bestämmelser som ger Finansinspektionen möjlighet att ingripa mot andra finansiella företag som ingår i samma koncern som ett institut vid överträdelser av lagen om resolution. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Vidare saknas möjlighet för Finansinspektionen att vidta åtgärder mot någon som ingår i ett instituts eller företags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, även när ett institut eller företag inte uppnår kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 111). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet i

detta avseende bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt.

109

Prop. 2020/21:155 Riksgäldskontoret anser att det bör förtydligas vilka åtgärder som kan vidtas om ett företag inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Regeringen konstaterar att det av ändringarna i krishanteringsdirektivet följer att ett företag som inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalifi- cerade skulder kan bli föremål för någon av de uppräknade ingripande- befogenheterna.

 

8.9

Gränsöverskridande fall

 

 

 

Regeringens förslag: För en gränsöverskridande koncern ska

 

Riksgäldskontoret fatta ett gemensamt beslut med berörda utländska

 

resolutionsmyndigheter om kravet på kapitalbas och kvalificerade

 

skulder på individuell och konsoliderad nivå. Riksgäldskontoret ska

 

meddela de företag som myndigheten är resolutionsmyndighet för och

 

i vissa fall koncernens moderföretag ett gemensamt beslut.

 

För globalt systemviktiga institut ska särskilda bestämmelser gälla.

 

Om ett gemensamt beslut inte har fattats inom fyra månader på grund

 

av olika uppfattningar om kravet ska Riksgäldskontoret, efter att

 

berörda utländska resolutionsmyndigheter fått tillfälle att lämna

 

synpunkter, fatta beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder

 

för de företag som myndigheten är resolutionsmyndighet för.

 

Grunderna för att Riksgäldskontoret inte ska få hänskjuta ett ärende

 

till Europeiska bankmyndigheten för bindande medling ska utökas till

 

att även omfatta situationen då Riksgäldskontoret är resolutionsmyn-

 

dighet för en resolutionsenhet.

 

Riksgäldskontoret får inte heller, som samordnande resolutionsmyn-

 

dighet eller resolutionsmyndighet för en resolutionsenhet, hänskjuta

 

ärendet till Europeiska bankmyndigheten för bindande medling i de fall

 

där den nivå som fastställts av dotterföretagets resolutionsmyndighet

 

faller inom 2 procent av den riskvägda kvoten på kapitalbas och

 

kvalificerade skulder för resolutionsenheter och uppfyller kravet på

 

kapitalbas och kvalificerade skulder för företag som inte är en

 

resolutionsenhet.

 

 

 

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

 

Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

 

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

 

det.

 

 

Skälen för regeringens förslag

 

Gemensamma beslut

 

Enligt krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheten på koncernivå

 

och resolutionsmyndigheterna som ansvarar för dotterföretagen på

 

individuell nivå fatta ett gemensamt beslut om både minimikravet på

 

nedskrivningsbara skulder på konsoliderad nivå och om kravet på

 

individuell nivå inom fyra månader (artikel 45.9 och 45.10).

 

Resolutionsmyndigheten på koncernnivå ska lämna det gemensamma

110

beslutet om det konsoliderade kravet till moderföretaget inom EU (artikel

45.9). Resolutionsmyndigheterna för dotterföretagen och resolutionsmyn- digheten på koncernnivå ska lämna det gemensamma besluten avseende de individuella kraven till dotterföretagen respektive moderföretaget inom EU (artikel 45.10).

Bestämmelser om de gemensamma besluten i gränsöverskridande fall finns i lagen om resolution (4 kap. 5–9 §§). I svensk rätt har resolutions- myndighet på koncernivå benämnts samordnande resolutionsmyndighet.

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska de gemensamma besluten fattas utifrån de nya kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder samt utifrån de nya begreppen resolutionsenheter och resolutions- grupper (artikel 45h.1 och 45h.2). De berörda resolutionsmyndigheterna i gränsöverskridande fall, dvs. resolutionsmyndigheten för en resolutionsenhet, resolutionsmyndigheten på koncernnivå, om den inte är desamma som den föregående, och de resolutionsmyndigheter som ansvarar för de dotterföretag i en resolutionsgrupp som inte är resolutions- enheter, ska göra allt de kan för att fatta ett gemensamt beslut om

1.storleken av det krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska tillämpas på konsoliderad resolutionsgruppsnivå, för respektive resolu- tionsenhet, och

2.storleken av det krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska tillämpas på individuell basis för företag i en resolutionsgrupp som inte är resolutionsenheter (artikel 45h.1 första stycket).

Det gemensamma beslutet ska vara motiverat och säkerställa efter- levnaden av kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder för resolutions- enheter och på företag som inte själva är resolutionsenheter. Resolutions- myndigheten ska lämna det gemensamma beslutet till resolutionsenheten, de enheter i resolutionsgruppen som inte är resolutionsenheter som myndigheten ansvarar för och till koncernens moderföretag om moder- företaget inte självt är en resolutionsenhet inom samma resolutionsgrupp (artikel 45h.1 andra stycket).

Det gemensamma beslutet får föreskriva att ett dotterföretag som inte är en resolutionsenhet delvis får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med instrument som emitterats till och förvärvats av företag som inte tillhör resolutionsgruppen. Detta förutsätter dock att en sådan möjlighet står i överensstämmelse med resolutionsplanen och att resolutionsenheten inte direkt eller indirekt har förvärvat tillräckligt med sådana instrument för att uppfylla sitt krav på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 45h.1 tredje stycket).

Det införs vidare vissa särskilda bestämmelser för det fall då det finns fler än en G-SII-enhet som tillhör samma globalt systemviktiga institut och om dessa företag också är resolutionsenheter (artikel 45h.2). De berörda resolutionsmyndigheterna ska i dessa fall diskutera storleken på kraven enligt 1 och 2. Resolutionsmyndigheterna ska även, i tillämpliga fall, komma överens om att tillämpa avdragsmöjligheten enligt tillsynsförord- ningen (artikel 72e) och att göra justeringar för att minimera eller undanröja skillnader mellan summan av

a)de belopp om ytterligare krav på kapitalbas och kvalificerade skulder, enligt krishanteringsdirektivet (artikel 45d.4 a), och den gruppbaserade beräkningen för globalt systemviktiga institut med flera resolutions- enheter, enligt tillsynsförordningen (artikel 12a), beräknat för respek- tive resolutionsenhet, och

Prop. 2020/21:155

111

Prop. 2020/21:155 b) de belopp om ytterligare krav på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt krishanteringsdirektivet (artikel 45d.4 b) och den gruppbaserade beräkningen för globalt systemviktiga institut med flera resolutions- enheter, enligt tillsynsförordningen (artikel 12a), beräknat för moder- företaget inom EU (artikel 45h.2 första stycket).

112

Justeringarna får göras för skillnader i beräkningen av de totala riskvägda exponeringsbeloppen mellan de berörda medlemsstaterna, genom att justera nivån på kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Justeringar får dock inte göras för att utjämna skillnader som beror på exponeringar mellan resolutionsgrupper (artikel 45h.2 andra stycket).

Summan enligt a får inte vara lägre än summan enligt b (artikel 45h.2 tredje stycket).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Om gemensamma beslut inte kan fattas

Enligt krishanteringsdirektivet ska, om resolutionsmyndigheterna inte kommer överens, resolutionsmyndigheten på koncernnivå fatta beslut om kravet på konsoliderad nivå och de myndigheter som ansvarar för enskilda institut ska fatta beslut om kravet på individuell nivå. Om frågan inom fyramånadersperioden hänskjuts till Eba för bindande medling, ska resolutionsmyndigheterna följa Ebas beslut (artikel 45.9 och 45.10). Detta gäller dock inte avseende MREL-kravet i dotterföretag, om den bedömning av kravets omfattning som gjorts av dotterföretagets resolutionsmyndighet endast i liten utsträckning – med mindre än en procentenhet – avviker från den bedömning som gjorts på konsoliderad nivå. I sådana fall får resolutionsmyndigheten på koncernnivå inte hänskjuta ärendet till Eba för bindande medling (artikel 45.10).

Det gemensamma besluten, liksom de beslut som fattas i avsaknad av gemensamma beslut, är bindande och ska uppdateras regelbundet (artikel 45.9 och 45.10).

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska förfarandet av när de gemensamma besluten inte kan nås justeras i förhållande till de nya kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder samt utifrån de nya begreppen resolutionsenheter och resolutionsgrupper (artikel 45h.3–45h.8).

Om ett gemensamt beslut inte fattas inom fyra månader till följd av olika uppfattningar om det konsoliderade kravet ska ett beslut fattas om detta krav av resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten med hänsyn tagen till

–den relevanta resolutionsmyndighetens bedömning om enheter i resolutionsgruppen som inte är en resolutionsenhet, och

–yttrandet från resolutionsmyndigheten på koncernnivå, om den myndigheten inte är densamma som resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten (artikel 45h.3 och 45h.4 första stycket).

Om någon av de berörda resolutionsmyndigheterna vid utgången av fyramånadersperioden har hänskjutit ärendet till Eba för bindande medling ska resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten skjuta upp sitt beslut och invänta eventuella beslut från Eba och därefter fatta beslut i enlighet

med Ebas beslut. Ärendet får inte hänskjutas till Eba efter att Prop. 2020/21:155 fyramånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

Om Eba inte fattar ett beslut inom en månad efter hänskjutandet ska det beslut som fattats av resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten tillämpas (artikel 45h.4 andra stycket och 45h.6).

Liknande förfarande gäller för om ett gemensamt beslut inte fattas inom fyra månader till följd av olika uppfattningar om nivån på kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för företag som inte är resolutions- enheter (artikel 45h.5 och 45h.6). Undantaget från möjligheten att hänskjuta ärendet till Eba har formulerats om (artikel 45h femte stycket). Resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten eller resolutionsmyn- digheten på koncernnivå ska inte hänskjuta ärendet till Eba för bindande medling i de fall där den nivå som fastställts av dotterföretagens resolutionsmyndigheter

–faller inom 2 procent av den riskvägda kvoten för resolutionsenheter, och

–uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för företag som inte är en resolutionsenhet.

Det gemensamma besluten, liksom de beslut som fattas i avsaknad av gemensamma beslut, ska alltjämt vara bindande och uppdateras regelbundet (artikel 45h.7).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

9Förberedande arbete

9.1Avtalsenligt erkännande av nedskrivning och konvertering

Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska få besluta att kravet att företag i avtal som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ska ta in avtalsvillkor om erkännande av nedskrivning eller konvertering inte ska gälla för ett företag för vilket kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder har fastställts till förlustabsorberingsbeloppet.

Kravet att ta in ett avtalsvillkor om erkännande av nedskrivning eller konvertering ska inte gälla om det inte är möjligt att ta in ett sådant villkor i ett avtal som avser nedskrivningsbara skulder med säkerhet. Riksgäldskontoret ska bedöma vilken inverkan ett sådant undantag från kravet har på möjligheterna att försätta företaget i resolution. Myndigheten ska särskilt bedöma vilken påverkan det har på möjlig- heten att försätta ett företag i resolution om företagets skulder inom en och samma skuldklass, inbegripet kvalificerade skulder, till en betydande andel av fordringsklassen utgörs av skulder som myndig- heten inte kan räkna med att kunna använda vid en skuldnedskrivning.

Om ett företag låter bli att ta in ett avtalsvillkor om erkännande av

nedskrivning eller konvertering i de fall där detta krävs, ska skulden

113

Prop. 2020/21:155 inte få användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Detsamma gäller om Riksgäldskontoret beslutat att ett företag vars krav har fastställts till förlustabsorberingsbeloppet inte behöver ta in ett sådant villkor eller om ett företag inte tar in villkoret eftersom det inte är möjligt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka kategorier av skulder som kan undantas från skyldigheten att ta in avtalsvillkor om erkännande av nedskrivning eller konvertering på grund av att det inte är möjligt att ta in ett sådant villkor.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan krishante- ringsdirektivets krav på att Riksgäldskontoret ska vidta lämpliga åtgärder för att undanröja ett väsentligt resolutionshinder, också om hindret uppkommit till följd av att skulder hänförliga till en viss fordringsklass till mer än 10 procent består av skulder som myndigheten inte kan räkna med att kunna använda vid en skuldnedskrivning, och på att sådana skulder som inte omfattas av kravet på villkor om nedskrivning och konvertering på grund av att det inte bedömts som möjligt att ta in villkoret, ska rangordnas före vissa efterställda skulder.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag innehåller inte några uttryckliga bestämmelser om att kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder inte ska få uppfyllas med skulder som inte omfattas av ett avtalsvillkor om nedskrivning eller konvertering. Utredningens förslag har dessutom en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Riksgäldskontoret anser att det behöver klargöras att kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder inte ska få uppfyllas med skulder som inte omfattas av ett avtalsvillkor om nedskrivning eller konvertering. Enligt Riksgäldskontoret bör myndigheten dessutom få meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att ta in ett sådant villkor för de företag vars krav har fastställts till förlustabsorberingsbeloppet. Svenska Bankföreningen anser att det bör förtydligas att undantaget från skyldigheten att ta med ett avtalsvillkor om nedskrivning eller konvertering ska gälla om det inte är praktiskt möjligt för ett företag att ta in ett sådant villkor.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet innehåller regler som syftar till att företag hemmahörande inom EES som ingår ett avtal om vissa skulder (relevanta kapitalinstrument och nedskrivningsbara skulder) och som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ska ta in villkor som bl.a. innebär att borgenärerna erkänner att skulden kan komma att skrivas ned eller konverteras. Från kravet på att ta in de angivna villkoren görs vissa undantag (artikel 55, som i svensk rätt har genomförts i 5 kap. 2 och 3 §§ LOR).

114

Ändringarna i krishanteringsdirektivet innebär bl.a. att det görs vissa Prop. 2020/21:155 ytterligare undantag från kravet att ta in ett avtalsvillkor om nedskrivning

och konvertering.

Hänvisning till tekniska tillsynsstandarder och flyttade regler

Kravet i krishanteringsdirektivet på att ett företag ska ta in avtalsvillkor om nedskrivning och konvertering gäller inte i vissa särskilt angivna fall, bl.a. om det framgår av tekniska standarder som antagits av kommissionen att sådana villkor inte krävs (artikel 55.3). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet har bemyndigandet att utfärda dessa standarder flyttats (artikel 55.5). För att genomföra ändringarna i krishanterings- direktivet bör motsvarande ändringar göras i lagen om resolution.

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet flyttas samtidigt reglerna om resolutionsmyndighetens möjlighet att begära att ett företag lämnar ett rättsutlåtande om ett sådant villkors verkställbarhet och verkan (från artikel 55.1 till 55.3) och att en underlåtenhet att ta in ett avtalsvillkor inte hindrar resolutionsmyndighet från att genomföra nedskrivning eller konvertering (från artikel 55.2 till 55.4). Dessa regler har i svensk rätt redan genomförts i lagen om resolution (5 kap. 2 och 3 §§).

Undantag för företag som bedöms kunna avvecklas genom konkurs eller likvidation

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet införs ett nytt undantag från skyldigheten att ta in ett avtalsvillkor om nedskrivning och konvertering, som innebär att resolutionsmyndigheten får besluta att skyldigheten att ta in ett sådant villkor inte ska gälla för ett företag vars krav på kapitalbas och kvalificerade skulder har fastställts till förlustabsorberingsbeloppet. Om ett företag undantas från denna skyldighet får en skuld som annars hade omfattats av skyldigheten inte medräknas i kravet (artikel 55.1 andra stycket).

Ändringarna får uppfattas så att en förutsättning för undantaget bör vara att företaget uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder utan att den aktuella skulden räknas med.

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Till skillnad från Riksgäldskontoret anser regeringen att det inte behövs något bemyndigande på området, eftersom det handlar om bedömningar i enskilda fall.

Undantag om det inte är möjligt att ta med ett avtalsvillkor

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet har det beaktats att det kan finnas fall där ett företag inte i ett avtal kan ta in villkor om nedskrivning och konvertering. Sådana fall kan t.ex. bero på rättsordningen i tredjeland, företagets bristande möjligheter att påverka avtalsvillkoren eller omständigheter kopplade till skulden som sådan. Under sådana förhållanden ska företaget inte heller vara skyldigt att ta in ett sådant villkor. Det förhållandet att motparten inte vill gå med på att vara bunden av villkoret bör emellertid inte i sig anses som ett sådant fall där skyldigheten att införa villkoret ska bortfalla (skäl 26 och artikel 55.2). För

115

Prop. 2020/21:155 att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Svenska Bankföreningen anser att det bör förtydligas att undantaget från skyldigheten att ta med ett avtalsvillkor om nedskrivning eller konver- tering ska gälla om det inte är praktiskt möjligt för ett företag att ta in ett sådant villkor. Regeringen konstaterar att ändringarna i krishanterings- direktivet inte ger utrymme för något sådant förtydligande. Till det kommer att de närmare förutsättningarna för tillämpning av undantaget ska specificeras i de tekniska standarder för tillsyn som kommissionen ska anta (artikel 55.6).

Vissa typer av kapital- och skuldinstrument omfattas inte av detta undantag från skyldigheten att ta in ett villkor om nedskrivning och konvertering. De instrument som inte omfattas är övriga primärkapital- instrument, supplementärkapitalinstrument och skuldinstrument utan säkerhet. Med skuldinstrument avses obligationer och andra former av överlåtbara skuldförbindelser samt instrument som skapar eller bekräftar en skuld (artikel 2.1.48 ii). Av ändringarna i krishanteringsdirektivet följer vidare att sådana skulder som inte omfattas av aktuellt villkor på grund av det inte bedömts som möjligt att ta in villkoret ska rangordnas före de skulder som avses i artikel 108.2 a–c och 108.3 (artikel 55.2 fjärde stycket). Denna ordning gäller redan i dag i svensk rätt (18 § första stycket andra och tredje meningarna förmånsrättslagen [1970:979]).

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet har det införts nya detaljerade regler för förfarandet när ett företag bedömer att det inte är möjligt att införa ett villkor om nedskrivning och konvertering (artikel 55.2 första–tredje styckena). Reglerna innebär i korthet följande. Företaget ska underrätta resolutionsmyndigheten om situationen och då ange vilken skuldklass som den aktuella skulden tillhör samt skälen för sin bedömning. Myndigheten kan inom en rimlig tid begära ytterligare information och företaget ska förse myndigheten med all den information som den begär. När myndigheten har tagit emot en sådan underrättelse upphör företagets skyldighet att ta med villkoret i avtalet. Om myndigheten dock bedömer att det är möjligt att ta med villkoret ska myndigheten inom en rimlig tid från företagets underrättelse kräva att företaget inför det. Myndigheten får då också kräva att företaget ändrar sin praxis avseende tillämpning av undantag från avtalsenligt erkännande av nedskrivning. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Syftet med att företaget ska lämna information till Riksgäldskontoret är att myndigheten ska kunna bedöma vilken inverkan företagets underrättelse har på möjligheterna att försätta det i resolution. En sådan skyldighet att lämna information följer redan av svensk rätt (28 kap. 1 § LOR).

Kommissionen ska i tekniska tillsynsstandarder specificera de villkor som ska gälla för resolutionsmyndighetens krav på införande av avtalsvill- kor och den rimliga tidsramen för myndighetens krav (artikel 55.6).

Av ändringarna i krishanteringsdirektivet framgår vidare att resolutions- myndigheten, där det är nödvändigt, ska ange de kategorier av skulder som kan undantas från skyldigheten att ta in avtalsvillkor om nedskrivning och konvertering på grund av att det inte är möjligt att ta med ett sådant avtalsvillkor (artikel 55.7). Detta ska göras utifrån de tekniska standarder

116

för tillsyn som kommissionen ska anta. Regeringen eller den myndighet Prop. 2020/21:155 som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter i saken.

Riksgäldskontoret ska bedöma vad det innebär att en viss andel skulder inte kan skrivas ned eller konverteras

Om ett företag inom en och samma skuldklass, som inbegriper kvalifi- cerade skulder, har skulder som till mer än 10 procent består av skulder som har undantagits från skyldigheten att ta in avtalsvillkor om nedskriv- ning och konvertering på grund av att det inte är möjligt att ta med ett sådant avtalsvillkor, ska resolutionsmyndigheten enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet bedöma vilken inverkan detta har på möjligheten att försätta företaget i resolution. I beräkningen ska också sådana skulder som inte är nedskrivningsbara eller som sannolikt kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering tas med (artikel 55.2 femte stycket). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Om detta förhållande bedöms skapa ett väsentligt resolutionshinder ska resolutionsmyndigheten vidta de åtgärder som är lämpliga för att undanröja hindret (artikel 55.2 sjätte stycket). En sådan skyldighet för Riksgäldskontoret att vidta åtgärder följer redan av svensk rätt (3 kap. 12–24 §§ LOR).

Skulder som inte omfattas av ett avtalsvillkor får inte användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet följer att skulder som omfattas av lagstiftningen i tredjeland, och för vilka ett företag inte i enlighet med direktivets krav tar in ett avtalsvillkor om nedskrivning och konvertering eller ett sådant villkor inte tas med eftersom det inte bedöms som möjligt, inte får användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 55.2 sjunde stycket).

Utredningens förslag innehåller inte några uttryckliga bestämmelser om att kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder inte ska få uppfyllas med skulder som inte omfattas av ett avtalsvillkor om erkännande av nedskriv- ning eller konvertering. Som Riksgäldskontoret framför bör det i lagen om resolution införas en särskild bestämmelse om att sådana skulder inte får användas för att uppfylla kravet, i likhet med det ovan behandlade fallet beträffande ett företag vars krav har fastställts till förlustabsorberings- beloppet.

9.2Avtalsenligt erkännande av befogenheten att vidta tillfälliga åtgärder

Regeringens förslag: Ett företag ska i finansiella avtal som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att avtalet kan bli föremål för tillfälliga åtgärder och att ett beslut om resolution, resolutionsåtgärd eller tillfälliga åtgärder utgör hinder mot att utöva vissa rättshandlingar, bl.a. att säga upp eller ändra villkoren i ett avtal med företaget.

117

Prop. 2020/21:155 Ett moderföretag för vilket Riksgäldskontoret är resolutionsmyndig- het ska säkerställa att dess dotterföretag i tredjeland som motsvarar ett kreditinstitut, värdepappersbolag eller finansiellt institut, i finansiella avtal tar in ett villkor om att vissa rättshandlingar inte får utövas på grund av ett beslut om tillfälliga åtgärder avseende moderföretaget.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Ett företag ska ta med villkor om avtalsenligt erkännande av befogenheten att vidta tillfälliga åtgärder

En viktig aspekt i en effektiv resolution är att säkerställa att en motpart i ett finansiellt avtal inte kan säga upp sina skyldigheter enbart på grund av att ett företag försätts i resolution eller blir föremål för tillfälliga åtgärder. På samma sätt är det av vikt att resolutionsmyndigheten under vissa förut- sättningar tillfälligt kan upphäva en betalnings- eller leveransskyldighet enligt ett avtal eller annars begränsa en motparts rätt att slutavräkna, påskynda eller på annat sätt avsluta finansiella avtal av betydelse (se avsnitt 12). Det kan dock bli svårt att verkställa sådana åtgärder om ett avtal regleras av rättsordningen i tredjeland.

Det har därför vid ändringarna i krishanteringsdirektivet ansetts att företag i finansiella avtal som regleras av rättsordningen i tredjeland också behöver ta med villkor som innebär att motparten erkänner att avtalet kan komma att bli föremål för resolutionsmyndighetens utövande av tillfälliga åtgärder, t.ex. om förbud mot att fullgöra vissa förpliktelser, och begränsar motparten från att vidta åtgärder med anledning av det (skäl 31 och artikel 71a). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Skyldigheten för ett företag att ta med aktuellt villkor gäller bara om avtalet skulle kunna bli föremål för tillfälliga åtgärder om det finansiella avtalet reglerades enligt nationell lagstiftning (artikel 71a.3 b). För svensk del innebär det bl.a. att ett företag inte är skyldigt att införa ett villkor avseende ett tillfälligt förbud att ta i anspråk säkerheter och företa vissa rättshandlingar i fråga om avtal med centrala motparter, eftersom Riksgäldskontoret beträffande sådana avtal inte skulle ha haft dessa befogenheter om avtalet hade reglerats i svensk rätt. Reglerna bör dock tolkas extensivt med beaktande av att flera av bestämmelserna om tillfälliga åtgärder som utgångspunkt är tillämpliga på alla typer av avtal som innehåller en betalnings- eller leveransförpliktelse. Det är inte nödvändigt att uttryckligen ange detta i lagen om resolution.

Förekomsten av ett avtalsvillkor av detta slag är inte någon förutsättning för att resolutionsmyndigheten ska kunna tillämpa de aktuella befogen- heterna (artikel 71a.4). Inte heller detta behöver komma till uttryck i lagen om resolution (jfr prop. 2015/16:5 s. 284).

118

Ett moderföretag ska säkerställa att dotterföretag i tredjeland tar med

Prop. 2020/21:155

villkor om avtalsenligt erkännande

 

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet ges medlemsstaterna

 

möjlighet att kräva att ett moderföretag inom EES säkerställer att dess

 

dotterföretag i tredjeland i sina finansiella avtal tar med ett villkor om att

 

vissa rättshandlingar inte får utövas på grund av ett beslut om tillfälliga

 

åtgärder avseende moderföretaget (artikel 71a.2). Syftet med detta är att

 

utesluta att dotterföretagets motparter kan vidta åtgärder, t.ex. att säga upp

 

avtalet, på grund av att resolutionsmyndigheten tillfälligt upphäver eller

 

begränsar rättigheter och skyldigheter för moderföretaget. En sådan åtgärd

 

mot ett dotterföretag skulle kunna innebära försämrade möjligheter att

 

vidta resolutionsåtgärder avseende moderföretaget. Detta talar för att

 

utnyttja det nationella valet. Samtidigt bör det beaktas att det skulle kunna

 

innebära ökade kostnader för ett dotterföretag att ta med ett sådant villkor

 

i sina avtal. Dessa eventuella kostnader kan emellertid inte antas bli

 

betydande. Inte heller i övrigt skulle en sådan ordning medföra negativa

 

konsekvenser som överstiger nyttan av den. Sammantaget bör ändringarna

 

i krishanteringsdirektivet i denna del genomföras i lagen om resolution.

 

Denna skyldighet för moderföretag ska bara gälla i fråga om dotterföretag

 

som i hemlandet motsvarar kreditinstitut, värdepappersbolag eller

 

finansiella institut (artikel 71a.2 andra stycket).

 

10 Nedskrivning och konvertering utanför resolution

Regeringens förslag: Finansinspektionens befogenhet att utanför

 

resolution besluta om nedskrivning eller konvertering av relevanta

 

kapitalinstrument ska utökas till att också omfatta nedskrivning eller

 

konvertering av kvalificerade skulder. Det är bara vissa kvalificerade

 

skulder som ska kunna skrivas ned eller konverteras på detta sätt. Sådan

 

nedskrivning och konvertering är bara möjlig avseende ett företag i en

 

resolutionsgrupp som inte är en resolutionsenhet och skulderna ska

 

kunna räknas med vid bedömningen av om företaget uppfyller kravet

 

på kapitalbas och kvalificerade skulder.

 

Finansinspektionen ska på eget initiativ eller på begäran av Riks-

 

gäldskontoret få besluta om relevanta kapitalinstrument och kvalifice-

 

rade skulder ska skrivas ned eller konverteras utanför resolution.

 

Riksgäldskontoret och, om det aktuella dotterföretaget ingår i en gräns-

 

överskridande koncern, resolutionsmyndigheten för berörd resolutions-

 

enhet ska inför ett sådant beslut ha fått tillfälle att lämna synpunkter.

 

Finansinspektionen ska se till att det görs en värdering före nedskriv-

 

ning eller konvertering av kvalificerade skulder. Det ska därutöver

 

införas en skyldighet för Finansinspektionen att se till att det görs en

 

värdering också efter att relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade

 

skulder har skrivits ned.

 

Kvalificerade skulder ska skrivas ned efter relevanta kapitalinstru-

 

ment.

119

 

Prop. 2020/21:155

120

Belopp som har minskats, skrivits ned eller konverterats utanför resolution eller vid åtgärder mot ägare ska få medräknas i de tröskel- värden som behöver vara uppfyllda för att de statliga stabiliserings- verktygen ska få användas och för att bidrag ska få lämnas från resolu- tionsreserven eller från alternativa finansieringskällor.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan krishante- ringsdirektivets krav på att nedskrivning och konvertering ska göras i enlighet med principen att det ekonomiska utfallet för en ägare och borgenär inte ska bli sämre än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation och på vilka myndigheter som Finansinspektionen ska ge tillfälle att lämna synpunkter beträffande nedskrivning eller konvertering i en gränsöverskridande koncern.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. I utredningens förslag omfattas inte kvalificerade skulder som har getts ut av ett institut av Finansinspektionens befogenhet att konvertera eller skriva ned skulderna utanför resolution. Av utredningens förslag framgår inte heller hur konverteringskursen för kvalificerade skulder ska bestämmas. En värdering efter nedskrivning eller konvertering ska vidare enligt utredningens förslag bara göras om resolutionsenheten förvärvat de relevanta kapitalinstrumenten eller kvalificerade skulderna indirekt genom ett annat företag i samma resolutionsgrupp. Utredningens förslag har dessutom en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Finansinspektionen anser att nedskrivning och konvertering av skulder utanför resolution men inom en resolutionsgrupp bör ses som ett resolutionsverktyg, trots att åtgärden vidtas i ett företag som i sig inte är satt i resolution. Inspektionen anser därför att det är mer ändamålsenligt om Riksgäldskontoret får ansvaret för nedskrivning och konvertering av skulder i dessa fall.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Vissa kvalificerade skulder ska kunna skrivas ned utanför resolution

Enligt gällande rätt ska Finansinspektionen utanför resolution besluta att relevanta kapitalinstrument som har getts ut av ett företag som kan bli föremål för resolution ska skrivas ned eller konverteras om vissa förutsättningar är uppfyllda, bl.a. att företaget eller den koncern som den ingår i fallerar eller sannolikt kommer att fallera (artiklarna 59–62 i krishanteringsdirektivet, som i svensk rätt har genomförts huvudsakligen i 6 kap. LOR). I en särskild situation – om ett företag behöver statligt stöd och det krävs för att stödet ska vara förenligt med unionsrätten – får också efterställda skulder som inte räknas in i kapitalbasen skrivas ned eller konverteras (6 kap. 5 § LOR). Syftet med nedskrivning och konvertering utanför resolution är att stärka kapitalbasen och därigenom förhindra resolution.

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet utökas befogenheten att skriva ned eller konvertera kapital utanför resolution till att också omfatta vissa kvalificerade skulder (se särskilt artikel 59). Den utökade befogen-

heten begränsas till att avse kvalificerade skulder som ett dotterföretag i Prop. 2020/21:155 resolutionsgruppen har gentemot resolutionsenheten eller, i tillämpliga

fall, ett mellanliggande moderföretag.

Syftet med ändringarna i krishanteringsdirektivet är att undvika resolution i ett fallerande rörelsedrivande företag vid en resolutionsstrategi med en enda ingångspunkt. I en sådan strategi har resolutionsmyndigheten bedömt att resolution ska ske av moderbolaget, och inte av dotterföretaget. Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska därför dotterföretagets förluster genom nedskrivning eller konvertering av dess skulder kunna föras över till resolutionsenheten, typiskt sett moderbolaget, för att återställa kapitalet i dotterföretaget.

Mot bakgrund av det angivna syftet har det också införts regler för det fallet att resolutionsenheten inte förvärvat de relevanta kapitalinstru- menten eller de kvalificerade skulderna direkt från det fallerande dotterföretag som har gett ut dem, utan indirekt från ett annat företag i samma resolutionsgrupp. För att förlusterna ska överföras till resolutions- enheten och för att den ska rekapitalisera dotterföretaget vid en nedskriv- ning eller konvertering, behöver i ett sådant fall nedskrivning eller konver- tering utövas samtidigt i moderföretaget för det aktuella dotterföretaget (artikel 59.1 andra stycket).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Nedskrivning och konvertering ska göras i enlighet med principen att det ekonomiska utfallet för en ägare och borgenär inte ska bli sämre än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation (artikel 59.1a andra stycket). Detta följer redan av svensk rätt (1 kap. 8 § LOR).

Finansinspektionen ska ansvara också för nedskrivning och konvertering av kvalificerade skulder

Det är i dag Finansinspektionen som ansvarar för såväl fastställande som verkställande av nedskrivning eller konvertering utanför resolution. Skälet till detta är att regeringen bedömt att detta är att anse som tillsynsåtgärder (se prop. 2015/16:5 s. 327 f.).

Finansinspektionen anser dock att det i stället bör vara Riksgälds- kontoret som bör få mandat att besluta om nedskrivning och konvertering av skulder utanför resolution. Inspektionen framhåller att nedskrivning eller konvertering av kvalificerade skulder utanför resolution i praktiken sannolikt kommer ingå i resolution av en företagsgrupp där resolutions- myndigheten försätter moderbolaget i resolution och samtidigt håller i gång verksamheten i dotterföretagen. Regeringen anser att frågan om förändringar av ansvarsfördelningen mellan myndigheterna vid tillämp- ning av det aktuella verktyget inte ryms inom ramen för detta lagstiftnings- ärende (se också avsnitt 8.8.1).

Denna uppdelning av ansvaret – där Riksgäldskontoret ansvarar för resolutionsverktygen medan Finansinspektionen ansvarar för nedskriv- ning och konvertering utanför resolution – förutsätter emellertid ett nära samarbete mellan de två myndigheterna. I Riksgäldskontorets prövning av resolutionsbarhet ska det t.ex. ingå en bedömning om resolution kan

genomföras genom att tillämpa resolutionsåtgärder på resolutionsenheten

121

Prop. 2020/21:155

122

och skriva ned eller konvertera kapitalinstrument eller skulder utanför resolution i fråga om ett dotterföretag i resolutionsgruppen. Finansinspek- tionen bör därför även på begäran av Riksgäldskontoret ha att pröva om ett dotterföretags kapital eller skulder ska skrivas ned eller konverteras utanför resolution. Innan inspektionen fattar ett beslut om sådan nedskrivning eller konvertering bör den ge Riksgäldskontoret tillfälle att lämna synpunkter.

Förfaranderegler för en gränsöverskridande koncern

Krishanteringsdirektivet innehåller vissa förfarandekrav vid beslut om nedskrivning och konvertering i fråga om ett dotterföretag i en gränsöver- skridande koncern (artikel 62, som i svensk rätt har genomförts i bl.a. 6 kap. 7 § LOR). Dessa krav innebär bl.a. att en berörd myndighet i en medlemsstat som bedömer om villkoren för nedskrivning eller konver- tering avseende ett dotterföretag är uppfyllda ska underrätta andra rele- vanta myndigheter.

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs vissa tillägg avseende dessa förfarandekrav, bl.a. ska resolutionsmyndigheten inför en nedskrivning eller konvertering samråda med resolutionsmyndigheten för berörd resolutionsenhet (artikel 62.1). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet regleras vilka myndig- heter som det i övrigt ska samrådas med (artikel 62.4). Svensk rätt uppfyller redan krishanteringsdirektivets krav (6 kap. 8 § LOR).

Värdering

Krishanteringsdirektivet innehåller regler om värdering beträffande nedskrivning och konvertering utanför resolution. Av dessa följer i huvudsak att det före nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution ska genomföras en värdering av tillgångarna och skulderna i företaget (artiklarna 36 och 59.10, som i svensk rätt har genomförts i 6 kap. 1 § LOR). Genom ändringarna i krishanteringsdirek- tivet ska denna värdering inte bara omfatta relevanta kapitalinstrument utan också kvalificerade skulder. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Krishanteringsdirektivet innehåller vidare regler om att en särskild värdering ska genomföras efter att resolutionsåtgärder har vidtagits (artikel 74, som i svensk rätt har genomförts i 7 kap. 10 § LOR). Syftet med denna värdering är att bedöma om det ekonomiska utfallet för ägare, borgenärer och insättningsgarantisystemet skulle ha blivit bättre om företaget i stället för att försättas i resolution hade försatts i konkurs eller gått i likvidation. Krishanteringsdirektivet innehåller också krav på skyddsåtgärder för det fall det ekonomiska utfallet för aktieägare, borgenärer eller insättningsgarantisystemet blivit sämre än vad det hade blivit om företaget i stället hade avvecklats genom normala insolvens- förfaranden (artikel 75, som i svensk rätt har genomförts i 23 kap. 8 § LOR). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska en sådan värdering genomföras också när relevanta kapitalinstrument och kvalificerade

skulder har skrivits ned utanför resolution (artikel 59.1 tredje stycket). Prop. 2020/21:155 Även i denna situation ska det finnas en motsvarande rätt till ersättning vid

sämre ekonomiskt utfall än vid normala insolvensförfaranden. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Eftersom värderingen i denna situation görs med anledning av åtgärder som vidtagits utanför resolution bör det dock vara Finansinspektionen, i stället för Riksgäldskontoret, som ska se till att en värdering genomförs.

Åtgärdernas ordningsföljd och andra följdändringar

Krishanteringsdirektivet innehåller regler som anger i vilken ordningsföljd kapital och skulder ska skrivas ned eller konverteras utanför resolution (artikel 60, som i svensk rätt har genomförts i 6 kap. 14 § LOR).

Eftersom också kvalificerade skulder ska kunna skrivas ned eller konverteras, ska genom ändringarna i krishanteringsdirektivet, kvalifi- cerade skulder skrivas ned eller konverteras efter att kärnprimärkapitalet har minskats i proportion till förlusterna. Kvalificerade skulder skrivs ned efter relevanta kapitalinstrument.

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs dessutom flera justeringar som en följd av att också kvalificerade skulder ska kunna skrivas ned och konverteras utanför resolution, t.ex. kompletteras förutsättningarna för konvertering med kvalificerade skulder. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt.

Krishanteringsdirektivet innehåller regler om villkor för att försätta ett företag i resolution (artikel 32.1, som i svensk rätt har genomförts i 8 kap. 5 §). Ett sådant villkor är att det inte ska finns några alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i institutet. Sådana åtgärder kan utgöras av nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument. Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet utökas dessa åtgärder till nedskrivning eller konvertering av kvalificerade skulder. Det är inte nödvändigt att uttryckligen ange detta i lagen om resolution.

Beräkning av tröskelvärden

I krishanteringsdirektivet finns regler om förutsättningarna för att ge bidrag från finansieringsarrangemanget för resolution (resolutionsreser- ven) eller från alternativa finansieringskällor till ett företag i resolution och för att använda de statliga stabiliseringsverktygen, bl.a. behöver vissa tröskelvärden uppnås (artiklarna 37.10, 44.5 a och 44.8 a, som i svensk rätt har genomförts i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 § LOR).

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet införs nya regler om vilka belopp som ska ingå i beräkningen av tröskelvärdena (artikel 59.1b). De nya reglerna innebär att också kapital eller skulder som har minskats, skrivits ned eller konverterats utanför resolution ska tas med i denna beräkning. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt.

123

Prop. 2020/21:155 11

Inledande av resolution

11.1Den rättsliga regleringen

Ett institut eller holdingföretag ska anses fallera, om 1) institutet eller företaget åsidosätter sina skyldigheter på ett sätt som medför att dess tillstånd ska återkallas, 2) värdet på institutets eller företagets tillgångar understiger värdet på dess skulder, 3) institutet eller företaget inte kan betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning eller 4) institutet eller företaget behöver statligt stöd (8 kap. 2 § LOR). Det är Finans- inspektionen som ansvarar för fallissemangsprövningen och Riksgälds- kontoret som prövar om företaget ska försättas i resolution (8 kap. 1 och 4 §§ LOR).

Ett institut ska försättas i resolution om 1) Finansinspektionen har fastställt att institutet fallerar eller att det är sannolikt att institutet kommer att fallera, 2) det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i institutet och 3) resolution är nödvändigt med hänsyn till det allmännas intresse (8 kap. 5 § LOR).

För finansiella institut och holdingföretag finns speciella bestämmelser om förutsättningar för resolution (8 kap. 6–9 §§ LOR).

11.2Förutsättningar för resolution av holdingföretag

Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska försätta ett holdingföretag i resolution om holdingföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution.

Villkoren för att försätta ett holdingföretag i resolution även om det inte uppfyller förutsättningarna för resolution ändras på följande sätt:

–Holdingföretaget ska, som ett tillkommande villkor, vara en resolu- tionsenhet.

–Holdingföretagets dotterföretag, som ska uppfylla förutsättningarna för resolution, får inte vara en resolutionsenhet.

–Ett fallissemang av dotterföretaget ska hota resolutionsgruppen, i stället för koncernen, som helhet.

–Det nuvarande alternativa villkoret om att insolvensrätten kräver att koncernen behandlas som en helhet tas bort.

Möjligheten att bortse från koncerninterna överföringar vid bedöm- ningen av om ett dotterföretag till holdingföretaget uppfyller förutsätt- ningarna för resolution tas bort.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

124

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2020/21:155

Holdingföretag som uppfyller förutsättningarna för resolution

Enligt krishanteringsdirektivet får resolutionsmyndigheten försätta ett holdingföretag i resolution om både det företaget och ett institut som är dotterföretag till företaget uppfyller förutsättningarna för resolution (artikel 33.2, som i svensk rätt har genomförts i 8 kap. 7 § LOR).

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndig- heten försätta holdingföretaget i resolution redan om företaget uppfyller förutsättningarna för det (artikel 33.2).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet, bör mot- svarande ändringar göras i lagen om resolution.

Holdingföretag som inte uppfyller förutsättningarna för resolution

Enligt krishanteringsdirektivet får resolutionsmyndigheten försätta ett holdingföretag i resolution trots att det inte uppfyller förutsättningarna för resolution, om vissa villkor är uppfyllda (artikel 33.4 första stycket, som i svensk rätt har genomförts i 8 kap. 8 och 10 §§ LOR). För det första ska ett institut eller ett EES-institut som är dotterföretag till holdingföretaget uppfylla förutsättningarna för resolution. För det andra ska institutets eller EES-instituts fallissemang hota koncernen som helhet eller så ska insolvensrätten kräva att koncernen behandlas som en helhet. För det tredje ska resolutionsåtgärder mot holdingföretaget vara nödvändiga för resolutionen av institutet, EES-institut eller av hela koncernen.

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs vissa tillägg och justeringar i de villkor som ska vara uppfyllda för att försätta ett holdingföretag i resolution trots att det inte uppfyller förutsättningarna för det (artikel 33.4). Det görs för det första ett tillägg om att holdingföretaget

–men inte dotterföretaget – ska vara en resolutionsenhet. Dessutom tas det alternativa villkoret om att insolvensrätten kräver att koncernen behandlas som en helhet bort. Slutligen ska ett fallissemang av dotterföretaget hota resolutionsgruppen, i stället för koncernen, som helhet. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande ändringar göras i lagen om resolution.

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet tas slutligen möjligheten bort att bortse från koncerninterna överföringar vid bedömningen av om ett institut som är dotterföretag till holdingföretaget uppfyller förutsätt- ningarna för resolution (artikel 33.4 andra stycket, som i svensk rätt har genomförts i 8 kap. 10 § LOR). För att genomföra ändringarna i krishan- teringsdirektivet, bör de svenska bestämmelserna tas bort i den delen.

Mellanliggande finansiellt holdingföretag

I krishanteringsdirektivet finns regler som i huvudsak innebär att ett holdingföretag med blandad verksamhet inte får försättas i resolution om det institut eller EES-institut som är dotterföretag till holdingföretaget innehas direkt eller indirekt av ett mellanliggande finansiellt holdingföre- tag. I stället får det finansiella holdingföretaget försättas i resolution (artikel 33.3, som i svensk rätt har genomförts i 8 kap. 9 § LOR).

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs ett tillägg om att det

i resolutionsplanen ska föreskrivas att det mellanliggande finansiella

125

Prop. 2020/21:155 holdingföretaget ska identifieras som en resolutionsenhet (artikel 33.3). I avsnitt 7.2 föreslås att koncernresolutionsplanen ska ange koncernens resolutionsenheter. Eftersom resolutionsåtgärder ska vidtas i förhållande till det mellanliggande finansiella holdingföretaget ska det därför identi- fieras som resolutionsenhet i resolutionsplanen.

 

12

Beslut om tillfälliga åtgärder

 

12.1

Befogenheten att besluta om vissa tillfälliga

 

 

förbud

 

 

 

Regeringens förslag: Kvalificerade insättningar och finansiella

 

instrument och medel som omfattas av investerarskydd ska inte längre

 

undantas från Riksgäldskontorets befogenhet att tillfälligt förbjuda

 

fullgörandet av förpliktelser för ett företag som är försatt resolution.

 

Om ett fullgörelseförbud gäller kvalificerade insättningar ska

 

Riksgäldskontoret se till att en insättare dagligen får tillgång till ett

 

lämpligt belopp från dessa insättningar. Regeringen eller den

 

myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om

 

detta.

 

 

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan krishante-

 

ringsdirektivets krav på att resolutionsmyndigheten ska beakta omstän-

 

digheterna i det enskilda fallet när myndigheten fastställer omfattningen

 

av ett fullgörelseförbud.

 

 

 

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med

 

regeringens förslag och bedömning. I utredningens förslag finns det inte

 

något bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen

 

bestämmer att meddela föreskrifter i fråga om att en insättare av

 

kvalificerade insättningar vid ett fullgörelseförbud dagligen ska få tillgång

 

till ett lämpligt belopp. Utredningens förslag har dessutom en annan

 

lagteknisk utformning.

 

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker förslaget

 

och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

 

Riksgäldskontoret anser att det i lag bör införas bestämmelser som

 

motsvarar artikel 69.5 andra stycket i krishanteringsdirektivet.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt krishanterings-

 

direktivet har resolutionsmyndigheten befogenhet att besluta om vissa

 

tillfälliga åtgärder beträffande ett företag i resolution och företagets

 

borgenärer och motparter, bl.a. om förbud mot att fullgöra vissa för-

 

pliktelser (artiklarna 69–71, som i svensk rätt har genomförts i 13 kap.

 

LOR). Från resolutionsmyndighetens befogenhet görs vissa undantag,

 

bl.a. får resolutionsmyndigheten inte utöva denna befogenhet mot centrala

 

motparter (artiklarna 69.4, 70.2 och 71.3, som i svensk rätt har genomförts

 

i 13 kap. 5, 9 och 14 §§ LOR).

 

I krishanteringsdirektivet undantas kvalificerade insättningar och

 

fordringar som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av

126

den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare, som i svensk

rätt har genomförts i lagen (1999:158) om investerarskydd, från Prop. 2020/21:155 resolutionsmyndighetens befogenhet att tillfälligt förbjuda fullgörandet av

förpliktelser (artikel 69.4, som i svensk rätt har genomförts i 13 kap. 5 § LOR). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska dock dessa insättningar och fordringar inte längre undantas. Detta innebär att kvalificerade insättningar och finansiella instrument och medel som omfattas av investerarskydd inte längre ska undantas från Riksgälds- kontorets möjlighet att besluta om fullgörelseförbud. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande ändringar göras i lagen om resolution.

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet införs därutöver ett tillägg som innebär att resolutionsmyndigheten ska beakta omständigheterna i det enskilda fallet vid fastställandet av omfattningen av ett fullgörelseförbud. Mot bakgrund av att ett sådant beslut kan vara särskilt ingripande i fråga om kvalificerade insättningar – inte minst om de gjorts av fysiska personer, mikroföretag eller små och medelstora företag – ska resolutions- myndigheten i synnerhet utreda om det är lämpligt att ett beslut omfattar sådana insättningar (artikel 69.5 andra stycket). Det följer redan av svensk rätt att en åtgärd inte ska vara mer långtgående än vad som behövs och endast vidtas om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot (5 § tredje stycket förvaltningslagen och 12 kap. 2 § LOR). Till skillnad från Riksgäldskontoret anser regeringen därför att någon särskild bestämmelse som motsvarar direktivet i den delen inte behöver införas (jfr prop. 2015/16:5 s. 452).

Utrymmet för att låta kvalificerade insättningar omfattas av ett förbud mot fullgörelse är som ovan angetts begränsat. Medlemsstaterna har dessutom enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet en möjlighet att föreskriva att resolutionsmyndigheten ska säkerställa att insättare får tillgång till en lämplig summa per dag om befogenheten utövas på kvalificerade insättningar (artikel 69.5 tredje stycket). Syftet är att skydda sådana insättare från att råka i finansiella svårigheter under den period som fullgörelseförbudet gäller. Med hänsyn till det ingrepp som det kan innebära om kvalificerade insättningar blir föremål för förbudet är det lämpligt att möjligheten utnyttjas och att en bestämmelse med denna innebörd införs i lagen om resolution. Vad som ska anses utgöra ett lämpligt belopp per dag får avgöras av Riksgäldskontoret utifrån omständigheterna i det enskilda fallet med beaktande av både insättarens behov och förutsättningarna för att uppnå syftet med förbudet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter för hur beloppet ska fastställas och hur det kan säkerställas att insättare får tillgång till detta belopp.

127

Prop. 2020/21:155 12.2

Befogenhet att besluta om tillfälliga åtgärder

 

utanför resolution

12.2.1

Förbud mot att fullgöra vissa förpliktelser

Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska få besluta att ett företag som inte har försatts i resolution tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller leveransförpliktelse som följer av ett avtal som ingåtts av företaget. Ett sådant fullgörelseförbud får bara fattas om vissa förutsättningar är uppfyllda och gälla under en begränsad tid.

Vid sådana beslut ska de bestämmelser som gäller för motsvarande beslut inom resolution tillämpas.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan krishante- ringsdirektivets krav på att resolutionsmyndigheten ska beakta omstän- digheterna i det enskilda fallet när myndigheten fastställer omfattningen av ett fullgörelseförbud.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Riksgäldskontoret anser att det i lag bör införas bestämmelser som motsvarar artikel 33a.2 andra stycket i krishanteringsdirektivet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Ny bestämmelse om tillfälligt fullgörelseförbud utanför resolution

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet har det införts en ny regel som ger resolutionsmyndigheten befogenhet att tillfälligt förbjuda vissa företag som inte har försatts i resolution att fullgöra en betalnings- eller leveransförpliktelse som följer av ett avtal som ingåtts av företaget (artikel 33a).

Det finns redan bestämmelser i svensk rätt som ger Riksgäldskontoret möjlighet att besluta att ett företag som är försatt i resolution – dvs. efter ett beslut om resolution – tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller en leveransförpliktelse (13 kap. 2–6 §§ LOR). Det finns däremot inte några bestämmelser som ger Riksgäldskontoret möjlighet att vidta sådana åtgärder mot ett företag utan att ett beslut om resolution har fattats. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Bestämmelserna bör vara utformade så att de inte begränsar någon möjlighet att enligt andra bestämmelser i svensk rätt vidta åtgärder innan det har fastställts att företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera eller mot ett företag som ska avvecklas under normala insolvensför- faranden (jfr artikel 33a.9).

Förutsättningar för ett fullgörelseförbud

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet får resolutionsmyndigheten utnyttja befogenheten att tillfälligt förbjuda fullgörandet av betalnings-

128

eller leveransskyldigheter för ett företag som inte har försatts i resolution Prop. 2020/21:155 bara om vissa förutsättningar är uppfyllda (skäl 27 och artikel 33a.1). För

det första ska det ha fastställts att företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera. För det andra ska det inte finnas någon omedelbart tillgänglig åtgärd från den privata sektorn som skulle kunna förhindra att företaget fallerar. Denna förutsättning kan vara uppfylld också om resolutions- myndigheten inte är nöjd med den föreslagna åtgärden från den privata sektorn. För det tredje ska utövandet av befogenheten bedömas vara nödvändig för att undvika ytterligare försämring av de finansiella villkoren för företaget. För det fjärde ska utövandet av befogenheten vara antingen nödvändig med hänsyn till det allmännas intresse eller för att välja lämpliga resolutionsåtgärder eller för att säkerställa en ändamålsenlig tillämpning av ett eller flera resolutionsverktyg. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Det bör också, i enlighet med ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 33a.1), framgå att Riksgäldskontoret ska fatta ett beslut först efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter. Detta innebär att Finansinspektionen ges en möjlighet att lämna synpunkter i ärendet innan Riksgäldskontoret fattar beslut. Myndigheternas samverkansskyldighet följer av gällande rätt (8 § förvaltningslagen).

Vad som i övrigt ska gälla beträffande ett fullgörelseförbud

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheten utforma omfattningen av ett beslut om ett tillfälligt fullgörelseförbud utifrån omständigheterna i det enskilda fallet (artikel 33a.2 andra stycket). Resolutionsmyndigheten ska därvid också ta ställning till de tänkbara effekterna av ett fullgörelseförbud innan myndigheten fattar sitt beslut (artikel 33a.5). Myndigheten ska särskilt beakta vilken effekt beslutet kan få på de finansiella marknadernas funktionssätt, befintliga nationella regler samt tillsynsbefogenheter och rättsliga befogenheter för att skydda borgenärernas rättigheter och likabehandling av borgenärer i normala insolvensförfaranden. Denna skyldighet följer redan av svensk rätt (5 § tredje stycket förvaltningslagen och 12 kap. 2 § LOR). Till skillnad från Riksgäldskontoret anser regeringen därför att någon särskild bestämmelse i den delen inte behöver införas.

På motsvarande sätt som vid beslut om fullgörelseförbud för företag i resolution har medlemsstaterna enligt ändringarna i krishanterings- direktivet en möjlighet att föreskriva att resolutionsmyndigheten ska säkerställa att insättare får tillgång till en lämplig summa per dag om befogenheten utövas på kvalificerade insättningar (artikel 33a.3). Samma överväganden som vid utövandet av denna befogenhet för ett företag i resolution gör sig här gällande och det är därmed lämpligt att möjligheten utnyttjas. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

Också i övrigt bör samma bestämmelser som gäller i resolution gälla för åtgärder utanför resolution. Det innebär bl.a. att ett beslut om fullgörelse- förbud ska offentliggöras (12 kap. 5 § LOR). När det gäller ett sådant beslut utanför resolution får det anses ligga i skyldigheten att offentliggöra

villkoren att också offentliggöra beslut om förbud mot att ta i anspråk

129

Prop. 2020/21:155 säkerheter och att utöva vissa avtalsrättigheter (se avsnitt 12.2.2). De närmare bestämmelserna om tillvägagångssättet för offentliggörandet och underrättelser till företaget och myndigheter bör, med stöd av befintligt bemyndigande (29 kap. 2 § LOR), genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

12.2.2Förbud mot att ta i anspråk säkerheter och att utöva vissa rättshandlingar

Regeringens förslag: Om Riksgäldskontoret beslutar att ett företag som inte har försatts i resolution tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller leveransförpliktelse, ska Riksgäldskontoret under samma period också få besluta att

–en borgenär till företaget inte får ta i anspråk säkerheter som ställts ut i tillgångar som tillhör företaget, och

–en motpart till företaget inte får utöva vissa rättigheter som följer av ett avtal som ingåtts med företaget.

Vid sådana beslut ska de bestämmelser som gäller för motsvarande beslut inom resolution tillämpas.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Av ändringarna i krishanterings- direktivet följer att en resolutionsmyndighet som beslutar att ett företag som inte har försatts i resolution tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller leveransförpliktelse också har möjlighet att under samma period besluta dels att företagets borgenärer inte får göra säkerhetsrätter gällande beträffande företagets tillgångar, dels att tillfälligt upphäva företagets motparters uppsägningsrätter (artikel 33a.10).

Motsvarande bestämmelser finns sedan tidigare beträffande företag i resolution (artiklarna 70 och 71, som i svensk rätt har genomförts i 13 kap. 7–17 §§ LOR).

Det bör i lagen om resolution införas en möjlighet för Riksgäldskontoret att fatta sådana beslut också beträffande ett företag som inte är försatt i resolution. Ett sådant beslut ska dock bara få fattas om myndigheten har beslutat att tillfälligt förbjuda fullgörandet av betalnings- eller leveransförpliktelser. Beslutet ska få gälla under samma period som ett sådant fullgörelseförbud. I likhet med det som gäller inom resolution bör bestämmelserna genomföras så att Riksgäldskontorets befogenhet omfattar fler typer av avtalsrättigheter än motparters s.k. uppsägnings- rätter. Också i övrigt bör samma bestämmelser som inom resolution gälla för åtgärderna utom resolution.

130

12.3

Tillfälliga åtgärder får inte beslutas både före

Prop. 2020/21:155

 

och efter ett beslut om resolution

 

Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska efter ett beslut om resolution inte få besluta om ett tillfälligt förbud mot att fullgöra förpliktelser, ta i anspråk säkerheter eller företa vissa rättshandlingar om Riksgäldskontoret före beslutet om resolution fattat motsvarande beslut.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Av ändringarna i krishanterings- direktivet följer att om resolutionsmyndigheten före ett beslut om resolution har fattat ett beslut om förbud mot att fullgöra förpliktelser, ta i anspråk säkerheter eller företa vissa rättshandlingar får myndigheten inte också efter beslutet om resolution fatta ett sådant beslut (artikel 33a.11).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

12.4Hinder respektive förbud mot att utöva vissa rättshandlingar

Regeringens förslag: Ett beslut om tillfälliga åtgärder för ett företag som inte har försatts i resolution ska inte i sig ge en motpart till det företaget rätt att utöva vissa rättigheter enligt avtalet.

Ett beslut om förbud för en motpart till ett företag i resolution att utöva vissa rättshandlingar ska inte bara gälla om företaget fortsätter att fullgöra väsentliga skyldigheter enligt avtalet utan också om företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut av Riksgälds- kontoret.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska, i fråga om tillfälliga åtgärder utanför resolution, bara beslut om att företaget inte ska fullgöra en betalnings- eller en leveransförpliktelse anses som en sådan omständighet som inte utgör underlåtenhet för företaget att fullgöra en avtalsförpliktelse. Utredningens förslag har dessutom en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Hinder mot att utöva vissa rättshandlingar

Av krishanteringsdirektivet följer att en krisförebyggande åtgärd eller en krishanteringsåtgärd, och händelser som har direkt koppling till tillämp- ningen av en sådan åtgärd, inte ska utgöra grund för en motpart till ett

företag i resolution att utöva vissa rättigheter enligt avtalet, t.ex. uppsäg-

131

Prop. 2020/21:155 nings- eller kvittningsrätt, förutsatt att företaget fortsätter att fullgöra väsentliga skyldigheter enligt avtalet eller inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av vissa angivna beslut av resolutionsmyndigheten (artikel 68.3 och 68.5, som i svensk rätt har genomförts i 5 kap. 1 § och 11 kap. 3 och 5–7 §§ LOR).

Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs ett tillägg om att inte heller tillfälliga åtgärder utanför resolution ska kunna utgöra grund för en motpart att utöva sådana rättigheter gentemot företaget (artikel 68.3). Dessutom ska ett beslut om en tillfällig åtgärd utanför resolution enligt artikel 33a inte anses utgöra underlåtenhet att fullgöra väsentliga avtalsskyldigheter (artikel 68.5). Det bör rimligen vara samma typ av beslut som i resolution som omfattas, dvs. beslut om förbud för ett företag att fullgöra en betalnings- eller en leveransförpliktelse och förbud mot att ta i anspråk säkerheter.

Vidare ska, enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet, inte längre ett förbud mot att utöva vissa rättshandlingar enligt artikel 71 anses som en sådan omständighet som inte utgör underlåtenhet för företaget att fullgöra en avtalsförpliktelse (artikel 68.5). Detta förbud mot att utöva rättshand- lingar handlar dock om att en motpart till företaget får förbjudas att utöva rättshandlingar, dvs. inte om att företaget begränsas i utövandet av sina förpliktelser och att detta har angetts som en omständighet som inte innebär underlåtenhet för företaget har inte fyllt någon materiell funktion.

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande ändringar göras i lagen om resolution.

Förbud mot att utöva vissa rättshandlingar

Resolutionsmyndigheten får besluta att en motpart till ett företag i resolution inte får utöva vissa rättigheter som följer av ett avtal som ingåtts med företaget (artikel 71 i krishanteringsdirektivet, som i svensk rätt har genomförts i 13 kap. 11 § LOR).

En förutsättning också för denna ordning är att företaget fortsätter att fullgöra väsentliga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten. Till skillnad från vad som gäller beträffande hinder mot att utöva rättshandlingar (11 kap. 3 § LOR) har det dock inte funnits något uttryckligt undantag från denna förutsättning. Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet införs motsvarande uttryckliga undantag från kravet på företagets fullgörelse som gäller vid hinder mot att utöva rättshandlingar (artikel 68.5). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution.

13Skuldnedskrivningsverktyget

Regeringens bedömning: Det följer redan av svensk rätt att

–fordringar som härrör från relevanta kapitalinstrument har en lägre prioritet vid konkurs än andra efterställda fordringar,

132

–nedskrivning och konvertering ska inkludera sådana skulder som anges i artikel 108.3 i krishanteringsdirektivet, och

–en fordran som är hänförlig till ett relevant kapitalinstrument i sin helhet ska anses utgöra en sådan fordran också om instrumentet bara delvis får räknas in i kapitalbasen.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att det i föreskrifter på lägre nivå än lag ska regleras att en fordran som är hänförlig till ett relevant kapitalinstrument i sin helhet ska anses utgöra en sådan fordran också om instrumentet bara delvis får räknas in i kapitalbasen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Riksgäldskontoret ifrågasätter förslaget om föreskrifter på lägre nivå än lag.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt ändringarna i krishante- ringsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att fordringar som härrör från kapitalbasposter – primärkapital och supplementärkapital – har en lägre rangordning än andra efterställda fordringar enligt den nationella insolvensordningen (artikel 48.7 första stycket). Syftet är att kunna minska, skriva ned och konvertera kapitalbasposter på ett ändamålsenligt sätt som inte bryter mot principen att ingen borgenär får ett sämre utfall än som hade varit fallet i konkurs eller likvidation.

Förmånsrättsordningen, dvs. i vilken ordning borgenärerna får betalt vid konkurs, regleras i svensk rätt i huvudsak av förmånsrättslagen. Enligt den lagen indelas fordringar i prioriterade fordringar, med särskild eller allmän förmånsrätt, och fordringar utan förmånsrätt, s.k. oprioriterade fordringar. Fordringar med särskild förmånsrätt har som huvudregel företräde framför fordringar med allmän förmånsrätt som i sin tur har företräde framför de oprioriterade fordringarna (15 § första stycket). Borgenärer med oprioriterade fordringar har som utgångspunkt inbördes lika rätt (18 § första stycket första meningen). Fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som avses i 21 kap. 15 § 3 b LOR medför dock rätt till betalning efter fordringar enligt första meningen (18 § första stycket andra meningen). En borgenär kan dock enligt fordringsavtalet ha rätt till betalning först efter övriga borgenärer, s.k. efterställda fordringar (18 § första stycket tredje meningen). Böter, viten och fordringar på grund av förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott får utdelning efter andra fordringar (19 §).

Kapitalbasen består av primärkapital och supplementärkapital (2 kap.

1 § LOR och artikel 72 i tillsynsförordningen). Fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som får räknas som primärkapital är per definition mer efterställda än sådana fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som får räknas som supplementärkapital (artiklarna 28 och 52 i tillsynsförordningen och 18 § förmånsrättslagen) Sist nämnda fordringar är i sin tur per definition mer efterställda än andra fordringar, prioriterade fordringar respektive kvalificerade skuldinstrument (artikel 63 i tillsynsförordningen i den ursprungliga lydelsen respektive i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 och 18 § förmånsrättslagen).

Prop. 2020/21:155

133

Prop. 2020/21:155 Svensk rätt uppfyller därmed redan krishanteringsdirektivets krav i denna del.

Krishanteringsdirektivet innehåller vidare regler om ordningsföljden för nedskrivning och konvertering av skulder vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget (artikel 48.1 och 48.2, som i svensk rätt har genomförts i 21 kap. 15 § LOR). Enligt ändringarna i krishanterings- direktivet förtydligas ordningsföljden vid nedskrivning och konvertering av skulder i vissa avseenden (artikel 48.1). Detta följer redan av svensk rätt.

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska instrument som bara delvis betraktas som relevanta kapitalinstrument i sin helhet ändå behandlas som fordringar som härrör från sådana instrument och ges en sådan lägre prioritet enligt den nationella insolvensordningen (artikel 48.7 andra stycket). Att ett instrument betraktas på det sättet kan t.ex. bero på att instrumentet delvis inte längre ingår i kapitalbasen (se t.ex. skäl 35 i ändringarna i krishanteringsdirektivet, jfr artikel 64 i tillsynsförord- ningen).

Regleringen i förmånsrättslagen innebär att en efterställd fordrans ställning i förmånsrättshänseende inte påverkas av i vilken utsträckning en mot fordringen svarande skuld får räknas in i kapitalbasen vid tillämpning av tillsynsförordningen. En sådan fordran kommer alltså i sin helhet att vara efterställd enligt förmånsrättslagen, även om den bara delvis betraktas som ett relevant kapitalinstrument enligt tillsynsförordningen. Svensk rätt uppfyller därmed krishanteringsdirektivets krav i det avseendet. Det inne- bär att det inte finns något behov av sådana föreskrifter som utredningen föreslår.

 

14

Samarbete och informationsutbyte

 

 

 

Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska i vissa ytterligare fall när

 

enighet inte har kunnat nås med andra resolutionsmyndigheter få

 

hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten för bindande

 

medling.

 

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få

 

meddela föreskrifter om att vissa uppgifter som ska lämnas till

 

Riksgäldskontoret också ska lämnas till Finansinspektionen.

 

Regeringens bedömning: Krishanteringsdirektivets krav på tillsyns-

 

rapportering bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Det

 

följer redan av svensk rätt att Riksgäldskontoret och Finansinspek-

 

tionen ska samarbeta med och lämna information till Europeiska bank-

 

myndigheten i den utsträckning som följer av krishanteringsdirektivet

 

och att det kan inrättas resolutionskollegier.

 

 

 

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med

 

regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid

 

en annan lagteknisk utformning.

 

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har

134

inget att invända mot dem.

 

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Prop. 2020/21:155

Samarbete och uppgiftsskyldighet

Enligt krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheten ha rätt att begära att institut lämnar vissa upplysningar direkt till myndigheten eller genom den behöriga myndigheten, bl.a. all nödvändig information för att upprätta och genomföra resolutionsplaner (artikel 11.1, som i svensk rätt har genomförts i 28 kap. 1 § LOR).

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska ett företag regelbundet rapportera viss information om kapitalbas och nedskrivningsbara skulder, s.k. tillsynsrapportering, till den behöriga myndigheten och resolutionsmyndigheten (artikel 45i.1, 45i.2 och 45i.4).

Det följer redan av svensk rätt att ett företag ska lämna Riksgälds- kontoret de upplysningar om sin verksamhet som myndigheten begär. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får dessutom meddela föreskrifter om att vissa uppgifter som ska lämnas till Riksgäldskontoret i stället ska lämnas till Finansinspektionen (28 kap. 1 § och 29 kap. 1 § LOR). Ändringarna bör därmed, med stöd av befintligt bemyndigande (29 kap. 1 § LOR), genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Det bör dock förtydligas att uppgifter från den s.k. tillsynsrappor- teringen som ska lämnas till Riksgäldskontoret också ska kunna lämnas till Finansinspektionen i dess egenskap av tillsynsmyndighet (behörig myndighet).

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska vidare resolutionsmyn- digheten underrätta Eba om de krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som har beslutats (artikel 45j.1). Dessutom ska Eba i samarbete med de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna årligen till kommissionen rapportera hur kravet på kapitalbas har fastställts och uppfyllts (artikel 45l.1). Det följer redan av svensk rätt att Riksgälds- kontoret och Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med Eba i den utsträckning som följer av krishanteringsdirektivet (28 kap. 5 § LOR).

Enligt krishanteringsdirektivet ska slutligen resolutionsmyndigheterna på koncernnivå inrätta s.k. resolutionskollegier (artiklarna 89 och 90, som i svensk rätt har genomförts i 28 kap. 5 § LOR). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs vissa ändringar beträffande när ett resolu- tionskollegium ska inrättas och vilka ärenden som det ska hantera (artiklarna 89.1 och 90). Det följer redan av svensk rätt att resolutions- kollegier, också enligt de ändrade reglerna, kan inrättas.

Ärenden till Europeiska bankmyndigheten

Enligt krishanteringsdirektivet får resolutionsmyndigheten i vissa fall då enighet inte har kunnat nås med andra resolutionsmyndigheter hänskjuta ärendet till Eba för bindande medling (bl.a. artiklarna 18.7 andra stycket,

45.9tredje stycket och 45.10 femte stycket, som i svensk rätt har genomförts i 28 kap. 7 § LOR). Genom ändringarna i krishanteringsdirek- tivet har dessa regler flyttats och ändrats (artiklarna 18.7 tredje stycket, 45h.4 andra stycket och 45h.5 andra stycket). Det har dessutom införts en möjlighet för resolutionsmyndigheten att på motsvarande sätt hänskjuta ett ärende som rör åtgärder som ska vidtas på resolutionsgruppsnivå för att

åtgärda eller avlägsna resolutionshinder (artikel 18.6a tredje stycket).

135

Prop. 2020/21:155 Enligt krishanteringsdirektivet får dessutom Eba på begäran av en resolutionsmyndighet bistå myndigheterna att nå en överenskommelse, s.k. icke-bindande medling (bl.a. artiklarna 13.4 tredje stycket och 18.5 andra stycket, som i svensk rätt har genomförts i 28 kap. 8 § LOR). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet har dessa regler flyttats (artiklarna 13.4 fjärde stycket och 18.5 fjärde stycket).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande ändringar göras i lagen om resolution.

15Avveckling under ordnade former för företag som inte ska försättas i resolution

Regeringens bedömning: Det följer redan av svensk rätt att ett företag som uppfyller samtliga förutsättningar för resolution, med undantag för att resolution är nödvändig med hänsyn till det allmännas intresse, ska avvecklas under ordnade former.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Genom ändringarna i krishant- eringsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att ett institut, finansiellt institut eller holdingföretag som resolutionsmyndigheten anser uppfyller förutsättningarna för resolution – med undantag för att resolution inte anses nödvändigt med hänsyn till det allmännas intresse – avvecklas under ordnade former i enlighet med tillämplig nationell rätt (artikel 32b). Med avveckling i krishanteringsdirektivet avses avveckling av företagets tillgångar (artikel 2.1.54). Den allmänna insolvensrättsliga lagstiftningen i medlemsstaterna – likvidation och konkurs eller motsvarande utländska företeelser – är nationell. Det innebär att förutsättningarna för likvidation eller konkurs av svenska företag avviker från förutsättningarna för fallissemang och resolution. Ändringarna i krishanteringsdirektivet får därför uppfattas som ett allmänt hållet krav på att medlemsstaterna ska säkerställa att de aktuella företagen kan avveckla sin verksamhet under ordnade former.

Stämman beslutar om att försätta ett företag i likvidation och Bolags- verket eller allmän domstol beslutar om att försätta ett företag i tvångslikvidation, t.ex. vid kapitalbrist. Likvidation innebär att ett företag löses upp efter att skulderna betalats och eventuellt överskott fördelats. Under likvidationen ska bolagets egendom förvandlas till pengar, t.ex. genom försäljning på offentlig auktion. Detta ska ske så snart det är möjligt. Bolagets rörelse får bara fortsättas om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda ska få skälig tid att skaffa nya anställningar. Vid likvidation eller tvångslikvidation av ett företag ansvarar en likvidator för avvecklingen av verksamheten. Vid likvidation av ett kreditinstitut har Finansinspektionen dessutom samma

136

befogenheter över likvidator och stämma i likvidation som över styrelse Prop. 2020/21:155 och stämma utanför likvidation.

Allmän domstol beslutar om att försätta ett företag i konkurs. Genom konkurs tar en gäldenärs samtliga borgenärer i ett sammanhang tvångsvis i anspråk gäldenärens samlade tillgångar för betalning av sina fordringar. Vid konkurs ansvarar konkursförvaltaren för avvecklingen av verksam- heten. Gäldenärens egendom ska som huvudregel säljas så snart det lämpligen kan ske. Vid konkurs av ett kreditinstitut ska Finansinspek- tionen dessutom förordna ett allmänt ombud, som har samma ställning som konkursförvaltaren.

Finansinspektionen ska återkalla ett kreditinstituts tillstånd, om institutet förklarar sig avstå från tillståndet, överlåter rörelsen eller försätts i konkurs eller tvångslikvidation. Finansinspektionen får bestämma hur avveck- lingen av rörelsen ska ske. Bestämmelserna finns i bl.a. aktiebolagslagen (2005:551) och lagen om bank- och finansieringsrörelse.

Sammanfattningsvis uppfyller svensk rätt redan krishanteringsdirek- tivets krav på att ett institut eller företag som uppfyller samtliga förutsätt- ningar för resolution, med undantag för att resolution är nödvändig med hänsyn till det allmännas intresse, ska avvecklas under ordnade former.

16Investerarskydd för icke-professionella kunder

Regeringens förslag: Ett värdepappersinstitut ska bara få sälja rele- vanta kapitalinstrument och vissa andra skuldinstrument till en icke- professionell kund om ett sådant företag

–har utfört en lämplighetsprövning,

–på grundval av lämplighetsprövningen har förvissat sig om att instrumenten är lämpliga för kunden, och

–har lämnat kunden en lämplighetsförklaring.

Samma krav ska gälla ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som utför diskretionär portföljförvaltning och lämnar investeringsråd.

Ett sådant företag ska kräva att den icke-professionell kunden lämnar företaget information om sin portfölj av finansiella instrument. I portföljen ska räknas med insättningar av kontanta medel men inte innehav av sådana finansiella instrument som har lämnats som säkerhet.

Om värdet av den icke-professionella kundens portfölj inte överstiger 500 000 euro vid tidpunkten för förvärvet i de aktuella instrumenten, ska ett sådant företag säkerställa att förvärvet inte överstiger 10 procent av portföljens värde. När ett sådant förvärv görs för första gången får likviden för instrumenten inte understiga 10 000 euro.

Regeringens bedömning: De nationella valen att fastställa ett mini- mibelopp för denominering på minst 50 000 euro och att undanta vissa mindre företag från bestämmelser om investerarskydd bör inte utnytt- jas.

137

Prop. 2020/21:155

138

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår inte att fond- bolag ska omfattas av bestämmelserna om investerarskydd. Utredningens förslag har dessutom en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Finansinspektionen anser att förslaget bör omfatta försäkringsför- medlare.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Försäljning av vissa instrument till icke-professionella kunder

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet införs ett särskilt skydd för konsumenter och andra icke-professionella kunder vid köp av vissa kvalificerade skulder (artikel 44a).

Skyddet innebär att kvalificerade skulder (artikel 72a med undantag för artiklarna 72a.1 b och 72b.3–72b.5 i tillsynsförordningen) enbart får säljas till icke-professionella kunder under förutsättning att tre villkor är upp- fyllda. Det första villkoret är att säljaren ska ha utfört ett lämplighetstest i enlighet rörelseregleringen för värdepappersbolag (artikel 25.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i det följande benämnt MiFID II). Enligt det andra villkoret ska säljaren på grundval av lämplighetstestet ha förvissat sig om att de kvalificerade skulderna är lämpliga för den icke- professionella kunden och för det tredje så ska säljaren ha dokumenterat lämpligheten (artikel 25.6 i MiFID II). Tillämpningen av dessa villkor får utökas till att också gälla andra instrument som räknas som kapitalbas eller nedskrivningsbara skulder (artikel 44a.1).

Bestämmelser om skydd för icke-professionella kunder finns i rörelse- lagstiftningen för värdepappersbolag (9 kap. lagen [2007:528] om värde- pappersmarknaden, förkortad LVM). Den regleringen har emellertid inte bedömts tillräcklig i förhållande till instrument som får räknas med för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder (skälen 15 och 16 i ändringarna i krishanteringsdirektivet).

För att genomföra ändringarna bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt.

Skyddet bör ta sikte på sådana instrument som innehåller för komplexa villkor för att en icke-professionell kund ska kunna förstå riskerna med investeringen eller som annars kan vara olämpliga för dessa kunder. Primärkapitaltillskottinstrument är en sådan mer komplicerad produkt för vilken det är lämpligt att den omfattas av investerarskyddet. Även supplementärkapitalinstrument kan i vissa fall anses vara mindre lämpliga för icke-professionella kunder att köpa. Investerarskyddet bör därför utökas till att även omfatta dessa instrument.

Enligt ändringarna i krishanteringshanteringsdirektivet ska investerar- skyddet gälla ”säljare” av de aktuella instrumenten. Direktivet anger inte vilka företag som omfattas av begreppet säljare men kommissionen har gett uttryck för att med begreppet säljare – utöver kreditinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrörelse och värdepappersbolag (värde- pappersinstitut) – ska avses fondbolag och förvaltare av alternativa

investeringsfonder (AIF-förvaltare) som utför investeringstjänster (tillkännagivande från kommissionen om tolkning av vissa rättsliga bestämmelser i den reviderade ramen för återhämtning och resolution av banker, som svar på frågor som ställts av medlemsstaternas myndigheter [2020/C 321/01]).

Som utredningen föreslår bör värdepappersinstitut omfattas av de nya reglerna om investerarskydd. Förslaget medför att också AIF-förvaltare som erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvaltning av investerings- portföljer och lämnar investeringsråd omfattas av förslaget (3 kap. 2 § lagen [2013:561] om förvaltare av alternativa investeringsfonder). För att också fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning och lämnar investeringsråd ska omfattas av kravet på investerarskydd bör en hänvisning till de nya bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden införas i lagen (2004:46) om värdepappersfonder.

Finansinspektionen anser att förslaget bör omfatta försäkringsför- medlare.

Enligt kommissionen ska försäkringsförmedlare inte omfattas av begreppet säljare (se ovan). Regeringen anser därför att därför att frågan om – utöver de företag som direktivet tar sikte på – också försäkringsför- medlare bör omfattas av det föreslagna investeringsskyddet inte ryms inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Försäljning till icke-professionella kunder med en begränsad portfölj

Enligt ändringar i krishanteringsdirektivet införs också ett nytt ytterligare skydd för icke-professionella kunder som har en mindre portfölj med finansiella instrument, dvs. som inte överstiger 500 000 euro (artikel 44a.2). Säljaren ska i sådana fall säkerställa, på grundval av den informa- tion som kunden lämnat, att kunden inte investerar mer än 10 procent av sin portfölj i de aktuella instrumenten och att det ursprungliga investeringsbelopp som investeras i ett eller flera skuldinstrument är minst 10 000 euro.

Den icke-professionella kunden ska i detta sammanhang lämna korrekt information om sin portfölj med finansiella instrument och eventuella investeringar till säljaren (artikel 44a.3). Den icke-professionella kundens portfölj ska i det avseendet och vid tillämpningen av säkerställandet att kunden inte investerar mer än ett visst belopp inkludera kontanta depositioner och finansiella instrument men exkludera eventuella finansiella instrument som har lämnats som säkerhet (artikel 44a.4).

Medlemsstaterna får medge vissa nationella undantag från detta skydd (artikel 44a.5 och 44a.6). Det ena nationella undantaget går ut på att medlemsstaterna får, med beaktande av marknadsvillkor och marknads- praxis samt befintliga konsumentskyddsåtgärder, fastställa ett minimi- belopp för denomineringen till minst 50 000 euro, dvs. att medlems- staterna, under vissa förutsättningar, får kräva att ett instrument som ska kunna räknas in bland de aktuella instrumenten måste ha ett nominellt belopp över 50 000 euro (artikel 44a.5). Enligt det andra nationella undantaget får medlemsstater med en mindre och inte så likvid marknad undanta företag från vissa av reglerna. I dessa medlemsstater behöver företagen bara säkerställa att den icke-professionella kundens ursprungliga investeringsbelopp i de aktuella skuldinstrumenten är minst 10 000 euro.

Prop. 2020/21:155

139

Prop. 2020/21:155 En förutsättning för att få tillämpa detta undantag är att kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder för medlemsstatens resolutions- enheter vid genomförandet av ändringarna i krishanteringsdirektivet inte överstiger 50 miljarder euro (artikel 44a.6).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i svensk rätt.

Det är emellertid inte lämpligt att en kund med en relativt begränsad portfölj som uppgår till ett minimibelopp ska kunna investera hela sin portfölj i de aktuella instrumenten, varför det nationella valet om att fastställa ett minimibelopp för denominering inte bör utnyttjas.

Storleken på marknaden motiverar inte en begränsning av investerar- skyddet, oavsett om förutsättningarna för att tillämpa det nationella valet

–att storleken på de totala kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder för resolutionsenheterna understiger 50 miljarder euro – kommer att vara uppfylla eller inte. Det nationella valet att kräva att bara resolutionsenheter behöver säkerställa att den icke-professionella kundens investerings- belopp i de aktuella skuldinstrumenten är minst 10 000 euro när förvärvet görs för första gången bör därför inte heller utnyttjas.

17Deltagare i avvecklingssystem

Regeringens förslag: Det ska förtydligas att med clearingorganisation ska också avses ett företag som har tillstånd att driva clearing- verksamhet enligt unionsrätten.

Clearingmedlemmar i en central motpart ska få vara deltagare i avvecklingssystem.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper, i det följande benämnt finality-direktivet, ska med central motpart avses detsamma som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (artikel 2.1).

Med deltagare avses utöver ett institut, en central motpart, en avveck- lingsagent, en clearingorganisation, en systemoperatör även en clearing- medlem i en central motpart som auktoriserats enligt samma förordning (artikel 17). Vidare tas det nationella valet bort att tillämpa direktivet även på en indirekt deltagare om det är påkallat av systemriskhänsyn (artikel 2.1).

Bestämmelser om avvecklingssystem finns i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, i det följande benämnd avvecklingslagen.

140

En definition av clearingorganisationer finns i avvecklingslagen (2 §). Prop. 2020/21:155 Med clearingorganisation ska också avses en central motpart (prop.

2013/14:111 s. 57 och 1 kap. 4 b § LVM). Det bör förtydligas i avvecklingslagen.

I avvecklingslagen finns bestämmelser om deltagare i avvecklings- system (8 §). Medlemskretsen i en central motpart och deltagarkretsen i ett avvecklingssystem överensstämmer inte nödvändigtvis (samma prop.

s.57). För att genomföra ändringarna i finality-direktivet bör också clearingmedlemmar få vara deltagare i avvecklingssystem.

18Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2021. Bestämmelserna om investerarskydd för icke-professionella kunder ska tillämpas på relevanta kapitalinstrument och efterställda

kvalificerade instrument som har utfärdats efter ikraftträdandet. Riksgäldskontoret ska fatta beslut om kravet på kapitalbas och

kvalificerade skulder som ska gälla från och med den 1 januari 2024, eller, om vissa villkor är uppfyllda, den senare tidpunkt som Riksgälds- kontoret beslutar för ett företag.

För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska Riksgäldskontoret fatta beslut om det krav som ska gälla för dessa från och med den 1 januari 2022.

För att möjliggöra en linjär uppbyggnad av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska Riksgäldskontoret fram till den 1 januari 2024 eller den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar

a)för ett företag besluta en målnivå på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska gälla från och med den 1 januari 2022, och

b)vid behov och minst var tolfte månad underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Ett beslut om minimikrav för nedskrivningsbara skulder gäller till dess att ett beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder gäller. För beslutet om minimikrav för nedskrivningsbara skulder ska bestämmelsen om åtgärder för att undanröja eller minska väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett företag eller en koncern gälla i den äldre lydelsen.

Bestämmelserna om krav på villkor om avtalsenligt erkännande ska tillämpas på avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet och som avser nya förpliktelser eller väsentliga ändringar av befintliga förpliktelser.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att de mellanliggande målnivåerna ska få sättas vid fler tillfällen än den 1 januari 2022 och att skyldigheten att offentliggöra viss information om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska tillämpas från och med den 1 januari 2024. Utredningens förslag innehåller inte någon uttrycklig reglering av vilka avtal som kravet på villkor om

141

Prop. 2020/21:155 avtalsenligt erkännande ska tillämpas på eller vad som gäller för redan fattade beslut om nedskrivningsbara skulder. Utredningens förslag har dessutom en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

AB Svensk Exportkredit och Svenska Bankföreningen anser att det, för att säkerställa en linjär uppbyggnad av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, bör framgå att det bindande mellanliggande målet per den 1 januari 2022 ska vara 50 procent av de slutliga kraven. Riksgäldskontoret anser att beslut om MREL-krav som har fattats före ikraftträdandet ska gälla till dess att beslut om kapitalbas och kvalificerade skulder har fattats och att sådana beslut dessutom ska få fattas före den 1 januari 2024. Dessutom behöver det, enligt Riksgäldskontoret, regleras vilka avtal som kravet på villkor om avtalsenligt erkännande ska tillämpas.

Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i krishanteringsdirektivet ska tillämpas från och med den 28 december 2020 (artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värde- pappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och om direktiv 98/26/EG, i det följande benämnt ändringsdirektivet).

För att genomföra direktivet bör lagändringarna träda i kraft så fort som möjligt, vilket bedöms vara den 1 juli 2021.

Resolutionsmyndigheterna ska fastställa lämpliga övergångsperioder för när företagen ska uppfylla kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder fram till den 1 januari 2024 (artikel 45m.1 första stycket i krishanteringsdirektivet). Övergångsperioderna omfattar kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder på resolutionsenheter på gruppnivå och företag som inte själva är resolutionsenheter, samt kravet på efterställning (artiklarna 45e, 45f, 45b.4, 45b.5 och 45b.7 i krishanterings- direktivet). Resolutionsmyndigheten får med beaktande av vissa omständigheter fastställa en övergångsperiod som löper ut efter den 1 januari 2024 (artikel 45m.1 tredje stycket och 45m.7 i krishanterings- direktivet).

Resolutionsmyndigheten ska vidare fastställa mellanliggande målnivåer, per den 1 januari 2022, för kraven som ska vara uppfyllda den 1 januari 2024. De mellanliggande målnivåerna syftar till att säkerställa en linjär uppbyggnad av kapitalbas och kvalificerade skulder samt efterställda kvalificerade instrument i riktning mot ett uppfyllande av kravet (artikel 45m.1 andra stycket).

Europeiskt och nationellt systemviktiga resolutionsenheter ska uppfylla minimikraven på kapitalbas och kvalificerade skulder och efterställning den 1 januari 2022 (artikel 45m.2).

Resolutionsmyndigheten ska meddela företagen ett planerat krav på kapitalbas och kvalificerade skulder för varje tolvmånadersperiod under perioderna till dess att kraven är uppfyllda. Syftet är att underlätta en gradvis uppbyggnad av företagets kapacitet för förlustabsorbering och rekapitalisering (artikel 45m.6). Det planerade kravet och övergångs- perioden får revideras (artikel 45m.8).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande ikraftträdande- och övergångsbestämmelser införas i svensk rätt.

142

Kommissionen har gett uttryck för att nuvarande beslut om MREL-krav ska gälla till dess att beslut om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder fattas (tillkännagivande från kommissionen om tolkning av vissa rättsliga bestämmelser i den reviderade ramen för återhämtning och resolution av banker, som svar på frågor som ställts av medlemsstaternas myndigheter [2020/C 321/01]). I likhet med Riksgäldskontoret anser regeringen därför att det av övergångsbestämmelserna bör framgå att ett beslut om MREL-krav ska gälla till dess att ett beslut om kapitalbas och kvalificerade skulder gäller. Riksgäldskontoret bör beträffande ett sådant beslut om MREL-krav kunna vidta åtgärder för att undanröja eller minska väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett företag eller en koncern, däribland förelägga företaget att vidta åtgärder för att uppfylla MREL-kravet (3 kap. 24 § LOR).

Ändringarna i krishanteringsdirektivet innebär att beslut om kapitalbas och kvalificerade skulder ska gälla först per den 1 januari 2022 respektive den 1 januari 2024, beroende på företag och krav. Regeringen anser därför, till skillnad från Riksgäldskontoret, att direktivet inte ger möjlighet att fatta beslut om att kraven ska gälla före dessa datum. Det får i stället anses ankomma på Riksgäldskontoret att, inom ramen för de föreslagna ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna, fastställa mellanliggande målnivåer och underrätta företagen om lämpliga nivåer på kapitalbas och kvalificerade skulder under övergången.

I likhet med AB Svensk Exportkredit och Svenska Bankföreningen anser regeringen att uppbyggnaden av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder bör vara linjär men konstaterar att krishanteringsdirektivet inte ger något utrymme för att bestämma att de mellanliggande målnivåer per den 1 januari 2022 ska vara 50 procent av de slutliga kraven.

Regeringen anser i likhet med Riksgäldskontoret att det i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna uttryckligen bör regleras vilka avtal som kravet på villkor om avtalsenligt erkännande ska tillämpas på. Detta krav bör inte tillämpas på avtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Om ett sådant avtal ändras efter ikraftträdandet bör dock kravet tillämpas om ändringen avser nya förpliktelser eller väsentliga ändringar av befintliga förpliktelser.

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska skyldigheten för företagen att offentliggöra viss information om sin kapitalbas och kvalificerade skulder som huvudregel tillämpas från och med den 1 januari 2024. Om medlemsstaterna emellertid fastställt ett senare datum för när vissa företag ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska skyldigheten att offentliggöra de aktuella uppgifterna sammanfalla med det datumet (artiklarna 45i.3 och 45m.1 i krishanteringsdirektivet och artikel 3 i ändringsdirektivet).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i svensk rätt.

Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska reglerna om investerar- skydd för icke-professionella kunder tillämpas på relevanta kapitalinstru- ment och efterställda kvalificerade instrument som har utfärdats efter den 27 december 2020 (artikel 44a.7).

För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör mot- svarande bestämmelser införas i svensk rätt.

Prop. 2020/21:155

143

Prop. 2020/21:155 19

Konsekvensanalys

144

Regeringens bedömning: Förslagen har positiva effekter för samhälls- ekonomin, de företag som berörs och för icke-professionella investerare (konsumenter).

För kostnader som uppstår i samband med prövningar av reducering av skuldinstrument får Riksgäldskontoret ta ut en avgift, som myndigheten disponerar. Övriga merkostnader för Riksgäldskontoret ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. De eventuella merkostnader som förslagen medför för Finansinspektionen ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Förslagen medför inga merkostnader för de allmänna förvaltnings- domstolarna.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Regelrådet anser att konsekvensanalysen är bristfällig i fråga om beskrivningarna av företagens antal och storlek, påverkan på företagens administrativa och andra kostnader, om företagen behöver vidta förändringar i sin verksamhet, påverkan på konkurrensen mellan företagen, särskild hänsyn till små företag, alternativa lösningar och överensstämmelse med unionsrätten. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att effekterna för de allmänna förvaltningsdomstolarna av olika ändringar i lagstiftningen på finansmarknadsområdet bör behandlas samlat.

Skälen för regeringens bedömning

Offentligfinansiella och samhällsekonomiska effekter

Förslagen om ändringar i regelverket om krishantering har i sig inga offentligfinansiella effekter.

När det gäller de samhällsekonomiska effekterna av förslagen medför en ökad harmonisering av tillämpningen av regelverket positiva effekter för samhällsekonomin. Detta uppnås genom ökad tydlighet i hur Riks- gäldskontoret ska bedöma risker och bestämma dessas krav på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Det kan i detta sammanhang även konstateras att finansiella kriser är kostsamma. Dels kan de direkta kostnaderna för staten bli höga om staten måste vidta åtgärder för att säkra den finansiella stabiliteten, t.ex. genom att täcka förluster med skattemedel och bidra med nytt kapital i finansiella företag i syfte att minska risken för att en kris ska sprida sig i ekonomin. Dels kan en kris leda till stora samhällsekonomiska kostnader om den finansiella krisen också leder till en nedgången i den ekonomiska konjunkturen. Perioden efter en finansiell kris präglas ofta av utdragna perioder av minskad produktion och lägre sysselsättning, försämrade offentliga finanser och en ökad skuldsättning i den offentliga sektorn. Regelverket om krishantering syftar till att försöka minska risken för och konsekvenserna för finansiella kriser såväl skattebetalarna som samhälls- ekonomin i stort. Förslaget om krav på kapitalbas och kvalificerade

skulder syftar i sig till att säkerställa att det finns tillräckligt med kapital och skulder hos företagen så att deras kritiska verksamhet kan upprätthållas i en kris. Ett centralt verktyg i resolution är skuldned- skrivning. Kravet på att en viss del av de systemviktiga institutens skulder ska vara efterställda andra skulder utgör i sig en viktig komponent för en effektiv tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget och i förlängningen en effektiv resolution. Kravet på efterställda skulder minskar också risken för att skulder högre upp i förmånsrättsordningen, så som insättningar, behöver skrivas ner och kan därigenom även leda till en ökad förutsägbarhet för hur förluster fördelas vid ett fallissemang. Detta är i första hand positiv för investerare i företagens skuldinstrument, men bidrar också till ett ökat förtroende för regelverket. Finansinspektionen och Riksgäldskontoret ges samtidigt utökade befogenheter att ingripa om ett institut inte uppfyller MREL-kravet och Riksgäldskontoret ges vissa ytterligare befogenheter att vidta tillfälliga åtgärder, så som att införa förbud för banken i resolution mot att fullgöra vissa förpliktelser. Möjligheten till dessa befogenheter stärker Riksgäldskontorets förmåga att genomföra en effektiv resolution. Förslagen innebär också att det tydliggörs vilka företag inom en koncern som kan komma ifråga för resolution. Sammantaget syftar förslaget till att säkerställa en effektiv hantering av finansiella företag i en kris.

Effekter för berörda företag

Regelrådet anser att beskrivningen av berörda företag utifrån antal och storlek är bristfällig.

Förslagen omfattar kreditinstitut och värdepappersbolag. Dessutom omfattas finansiella institut och vissa holdingföretag av förslagen.

För flertalet företag (ca 170) har förslagen liten eller ingen praktisk betydelse.

I Sverige finns tre banker som i dag (mars 2021) skulle klassificeras som europeiskt systemviktiga resolutionsenheter. Utöver dessa bedömer Riksgäldskontoret i dag att sex ytterligare kreditinstitut är systemviktiga, vilka därmed skulle klassificeras som nationellt systemviktiga resolutions- enheter. Det finns i dag inga globalt systemviktiga institut i Sverige. För de systemviktiga instituten har förslaget följande effekter.

Kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder uttrycks i förhållande till företagets riskvägda tillgångar och i förhållande till bruttosoliditetsmåttet. De båda kraven ska uppfylla parallellt. Samtidigt införs en miniminivå för respektive krav. Effekterna av dessa förändringar för de berörda instituten kommer till viss del att bero på resolutionsmyndighetens tillämpning. Dessa förändringar bedöms dock generellt sett inte påverka de svenska institutens krav i någon betydande omfattning jämfört med i dag.

Förslagen påverkar även hur kravet ska uppfyllas. Det införs bindande miniminivåer när det gäller efterställda instrument. Att ett instrument är efterställt innebär att det i förmånsrättsordningen kommer efter andra skulder. Syftet med att införa en miniminivå för efterställda skulder är att underlätta för skuldnedskrivning om ett företag fallerar. Flertalet företag kommer att behöva emittera efterställda instrument för att uppfylla miniminivån. Det innebär att förslagen bedöms innebära ökade kostnader för företagen i denna del. Det kan dock noteras att behovet att utfärda

Prop. 2020/21:155

145

Prop. 2020/21:155 efterställda skulder också finns i dag och dessutom generellt sett är något större enligt nuvarande ordning. Samtidigt innebär en ökad mängd efterställda skulder att risken för att innehavare av icke-efterställda skulder får bära förluster minskar. Det borde i sig leda till ett minskat krav på kompensation i form av ränta på de icke-säkerställda instrumenten från dessa investerare och därmed minska företagens finansieringskostnader. Förslagen innebär också att företagen kommer att kunna uppfylla kravet med sin befintliga kapitalbas i större utsträckning, vilket även det borde innebära en kostnadsbesparing. Vilken effekt som förslagen sammantaget får på finansieringskostnaderna är emellertid inte möjligt att bedöma då dessa även påverkas av andra faktorer.

Effekter för icke-professionella investerare

Förslagen innebär att det införs ett särskilt skydd för konsumenter och andra icke-professionella investerare vid försäljning av efterställda kvalificerade skulder samt primär- och supplementärkapitalinstrument. Dessa instrument är i regel komplexa och innebär risker som kan vara svåröverblickbara. Skyddet innebär att sådana instrument enbart får säljas till konsumenter och icke-professionella investerare efter att ett test bekräftat att detta är lämpligt. Krav på dokumentation införs också. Sammantaget innebär det ett ökat konsumentskydd.

Konkurrensen mellan företagen

Regelrådet anser att beskrivningen av förslagets påverkan på konkurrens- förhållanden för berörda företag är bristfällig. Enligt Regelrådet är det inte tydligt hur svenska institut påverkas konkurrensmässigt till följd av att svensk rätt anpassas till internationella standarder.

Harmoniseringen av regelverket om krishantering utjämnar konkurrensförhållanden för svenska företag inom EES och globalt. Bland annat innebär förslagen att svenska företags krav på kapitalbas och kvalificerade skulder kommer att vara mer jämförbara med kraven för utländska företag. För Sverige som ett litet land med en stor finanssektor bedöms det som positivt med internationellt överenskomna standarder och regelverk, vilket bidrar till en jämnare spelplan, där svenska och utländska aktörer möter likartade regler och minimikrav. Detta gäller särskilt på EU:s inre marknad.

Administrativa kostnader

Regelrådet anser att beskrivningen av förslagets påverkan på de berörda företagens administrativa kostnader är bristfällig.

Det uppstår emellertid inte några nya administrativa kostnader avseende uppgifter som ska tas fram, lagras eller överföras.

Andra kostnader

Regelrådet anser att beskrivningen av förslagets påverkan på berörda företags andra kostnader och verksamhet är bristfällig.

Det kan uppstå kostnader för utbildning avseende ändringarna i regelverket om krishantering. Eftersom företagen redan i dag, direkt eller

indirekt, omfattas av regelverket bedöms kostnaderna för utbildning bli

146

begränsade. Det kan uppskattas att 80 arbetstimmar per företag behöver Prop. 2020/21:155 investeras för utbildning; kostnaden skulle då uppgå till ca 50 000 kronor

(80 timmar x 645 kronor) per företag. Beräkningen är baserad på SCB:s yrkeskategori ”jurist” med en genomsnittlig månadslön på 56 100 kronor och ett totalt lönepåslag om 84 procent. Det innebär en kostnad på

645 kronor per timme. Det bedöms inte uppstå några behov och därmed inga kostnader för implementering av nya it-system men vissa kostnader kan uppstå för anpassning av befintliga system.

Effekter för myndigheter och domstolar

Förslagen innebär att Riksgäldskontoret får vissa nya arbetsuppgifter, bl.a. ska Riksgäldskontoret enligt tillsynsförordningen godkänna återköp av kvalificerade skuldinstrument. Därtill innebär förändringarna av regel- verket att Riksgäldskontoret behöver uppdatera befintliga föreskrifter, processer och interna metoddokument samt ta fram nya föreskrifter. Det handlar i huvudsak om sedvanliga uppgifter vid tillämpningen av regel- verken på finansmarknadsområdet. De ekonomiska konsekvenserna bedöms därmed vara begränsade. De kostnader som uppstår i samband med prövningar av återköp ska finansieras av de företag som ansöker om prövningar genom att Riksgäldskontoret får ta ut en avgift som myndig- heten disponerar. Avgiftsuttaget för prövningarna beräknas uppgå till ca 250 000 kronor per år, vilket inte utgör en väsentlig förändring av myndighetens samlade avgiftsuttag. Övriga merkostnader för Riksgälds- kontoret ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. För Finans- inspektionen kan förslaget innebära ökat samarbete med Riksgälds- kontoret, exempelvis i frågor om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. De ekonomiska konsekvenserna för Finansinspektionen av detta bedöms begränsade och inte medföra någon väsentlig merkostnad jämfört med i dag. Eventuella merkostnader ska därför hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Förvaltningsrätten i Stockholm anser att effekterna för de allmänna

 

förvaltningsdomstolarna av olika ändringar i lagstiftningen på finansmark-

 

nadsområdet bör behandlas samlat.

 

Förslagen innebär att fler företag omfattas av de krav på kapital och

 

skulder som ska uppfyllas i syfte att kunna skrivas ned eller konverteras

 

utanför eller i resolution jämfört med i dag. Dessa beslut kan överklagas.

 

Det är emellertid mycket ovanligt att Riksgäldskontorets beslut på området

 

överklagas. Med hänsyn till att det sällan inträffar att ett företag drabbas

 

av så allvarliga finansiella problem eller försätts i resolution att en

 

tillämpning av fullgörelseförbudet (moratorium) skulle aktualiseras och att

 

de nuvarande möjligheter att besluta om detta inom resolution inte har

 

använts förväntas inte heller den nya möjligheten resultera i något större

 

antal överklagade beslut. Förslagen bedöms sammanfattningsvis inte bidra

 

till annat än en mycket begränsad måltillströmning och de merkostnader

 

som förslagen kan medföra för domstolarna ska hanteras inom befintliga

 

ekonomiska ramar.

 

Speciella informationsinsatser

 

Tillämpningen av ändringarna av regelverket om krishantering hanteras

 

framför allt av berörda myndigheter. Riksgäldskontoret anordnar regel-

147

 

Prop. 2020/21:155

148

bundet informationsträffar för att bl.a. informera om nya eller ändrade regler som påverkar instituten och Eba tar tillsammans med de nationella tillsynsmyndigheterna, i Sverige Finansinspektionen, fram skriftliga svar på frågor från företagen avseende nya eller ändrade regelverk. Dessa frågor och svar publiceras på Ebas webbplats (eba.europa.eu) i syfte att främja en enhetlig tolkning och tillämpning.

Alternativa lösningar

Regelrådet anser att beskrivningen av alternativa lösningar är bristfällig. Regelrådet anser att det saknas en beskrivning av om finns utrymme för nationella särbestämmelser.

Förslagen genomför i huvudsak ett EU-direktiv och det finns därför inte utrymme för alternativa lösningar. I detta sammanhang är det värt att lyfta fram vikten av gemensamma standarder på den inre marknaden för finansiella tjänster för ett litet land som Sverige med en stor finansiell sektor med omfattande gränsöverskridande verksamhet.

I ett fåtal begränsade delar av direktivet ges möjlighet till nationella val. För det första innebär förslagen att Riksgäldskontorets möjlighet att meddela förbud mot att fullgöra en leverans- eller betalningsförpliktelse utsträcks till att omfatta även kvalificerade insättningar. Direktivet medger en möjlighet att föreskriva att insättare i ett sådant fall ska få del av en lämplig summa per dag. Denna möjlighet utnyttjas i förslaget. Syftet är att skydda insättare från att råka i finansiella svårigheter under den period som förbudet gäller.

För det andra innebär förslagen att det införs ett särskilt skydd för konsumenter och andra icke-professionella kunder vid försäljning av vissa nedskrivningsbara instrument. I förslaget har möjligheten att, förutom kvalificerade efterställda skulder, även inkludera primär- och sekundär- kapitalinstrument inkluderats. Valet medför ett starkare skydd för icke- professionella kunder än om dessa instrument inte inkluderats.

För det tredje ger direktivet möjlighet att kräva att institut med dotter- företag i tredjeland i sina finansiella avtal tar med villkor som gör att dotterföretagets motparter inte kan säga upp avtal eller utföra vissa andra handlingar på grund av att resolutionsmyndigheten fattat vissa beslut. Detta val utnyttjas eftersom avsaknaden av sådana villkor skulle kunna försvåra resolution. En konsekvens av det nationella valet skulle kunna vara ökade kostnader för dotterföretagen. Dessa merkostnader bedöms dock inte bli betydande, och därmed inte överstiga nyttan av förslaget.

Slutligen medger direktivet en möjlighet att ha en högre högsta andel för hur många företag som kan omfattas av ett alternativt krav på efterställning än huvudregeln på 30 procent. Förslaget innebär att huvudregeln införs tillsammans med en möjlighet för Riksgäldskontoret att höja nivån vid behov.

Överensstämmelse med unionsrätten

Regelrådet anser att beskrivningen av förslagets överensstämmelse med unionsrätten är bristfällig.

Krishanteringsdirektivet är ett EU-direktiv som ska genomföras i medlemsstaterna. Genom förslagen genomförs ändringarna i direktivet i svensk rätt. Genomförandet av direktivet innebär en ökad harmonisering

av regelverket om krishantering inom EES. Direktivet ger möjlighet till ett Prop. 2020/21:155 mindre antal nationella val. I övrigt finns det begränsade möjligheter för medlemsstaterna att anpassa direktivets krav till nationella förhållanden.

20Författningskommentar

20.1 Förslaget till lag om ändring i lagen

(2015:1016) om resolution

1 kap. Övergripande om lagen

2 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande.

 

AVDELNING I. INLEDANDE BESTÄMMELSER

 

1 kap. – Övergripande om lagen

 

2 kap. – Definitioner

 

AVDELNING II. ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖRBEREDA RESOLUTION OCH

 

UNDVIKA FALLISSEMANG

 

3 kap. – Resolutionsplaner

 

4 kap. – Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder

 

5 kap. – Ytterligare åtgärder för att förbereda resolution och undvika

 

fallissemang

 

6 kap. – Nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och

 

kvalificerade skulder utanför resolution

 

7 kap. – Värdering

 

AVDELNING III. RESOLUTION

 

8 kap. – Inledande av resolution

 

9 kap. – Beslutsförfarande för gränsöverskridande koncerner

 

10 kap. – Följder av ett beslut om resolution för ägare och ledning

 

11 kap. – Hinder mot exekutiva åtgärder och vissa rättshandlingar knutna till

 

resolution

 

12 kap. – Resolutionsåtgärder

 

13 kap. – Beslut om ändring av vissa avtalsvillkor och om förbud mot att

 

fullgöra förpliktelser, ta i anspråk säkerheter och att utöva vissa rättshandlingar

 

14 kap. – Kompletterande befogenheter

 

15 kap. – Särskild förvaltare

 

16 kap. – Åtgärder mot ägare

 

17 kap. – Försäljningsverktyget

 

18 kap. – Broinstitutsverktyget

 

19 kap. – Avskiljandeverktyget

 

20 kap. – Kompletterande befogenheter vid överföring

 

21 kap. – Skuldnedskrivningsverktyget

 

22 kap. – De statliga stabiliseringsverktygen

 

23 kap. – Skyddsåtgärder

 

24 kap. – Konkurs, likvidation och avslutande av resolution

 

25 kap. – Verkan av vissa beslut fattade av resolutionsmyndigheter i andra

 

länder inom EES

 

26 kap. – Erkännande och verkställighet av resolution i tredjeland

 

27 kap. – Finansiering av resolution

 

AVDELNING IV. AVSLUTANDE BESTÄMMELSER

 

28 kap. – Samarbete och informationsutbyte

 

29 kap. – Bemyndiganden

 

30 kap. – Överklagande och verkställighet av beslut m.m.

149

 

Prop. 2020/21:155

150

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur innehållet i lagen är uppdelat. Ändringarna i paragrafen är en följd av att 4 och 6 kap. har fått nya

rubriker.

3 § Frågor om åtgärder enligt denna lag prövas av Riksgäldskontoret (resolutions- myndigheten), om inte annat följer av 4 eller 5 §.

Riksgäldskontoret får ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt artikel 78a i tillsynsförordningen.

Om Riksgäldskontoret överväger en åtgärd som kan få direkta budget- eller systemeffekter, ska Riksgäldskontoret, med ett eget yttrande i saken, till regeringen överlämna frågan om huruvida åtgärden med hänsyn till risken för sådana effekter kan godtas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka frågor som Riksgälds- kontoret ansvarar för. Övervägandena finns i avsnitt 5.

I det nya andra stycket anges att Riksgäldskontoret får ta ut en avgift i samband med att myndigheten prövar en ansökan om tillstånd för återköp

m.m.av skuldinstrument enligt artikel 78a i tillsynsförordningen. Av 29 kap. 1 § framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter enligt det nya stycket.

4 § Frågor om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution enligt 6 kap. prövas av Finansinspek- tionen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka frågor som Finansinspek- tionen ansvarar för. Ändringarna i paragrafen genomför delvis arti- kel 59.1a första stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.

Utvidgningen av paragrafen till kvalificerade skulder är en följd av att

6 kap. omfattar kvalificerade skulder. Övriga ändringar är redaktionella.

2 kap. Definitioner

1 § I denna lag avses med

anmält avvecklingssystem: ett anmält avvecklingssystem enligt 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden,

bankdag: en dag som inte är en lördag, en söndag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton eller en allmän helgdag,

behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.40 i tillsyns- förordningen, inbegripet Europeiska centralbanken när det gäller de särskilda uppgifter som den tilldelas genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska central- banken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, i den ursprungliga lydel- sen,

berörd myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES, den myndighet som länderna identifierat enligt artikel 61.2 i krishanteringsdirektivet,

betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapitaltäcknings- direktivet,

blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen,

blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett

a)institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller

b)annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

central motpart: en central motpart enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som har auktoriserats enligt artikel 14 eller godkänts enligt artikel 25 i samma förordning,

det kombinerade buffertkravet: det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar,

dotterföretag: ett dotterföretag enligt artikel 4.1.16 i tillsynsförordningen,

EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

EES-filial: en filial till ett tredjelandsinstitut som är etablerad i ett land inom EES,

EES-institut: ett institut enligt artikel 4.1.3 i tillsynsförordningen som är hemmahörande i ett annat land inom EES än Sverige,

europeiskt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet som inte omfattas av artikel 92a i tillsynsförordningen och som har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro eller ingår i en resolutionsgrupp som har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro,

filial: en filial enligt artikel 4.1.17 i tillsynsförordningen,

finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i tillsyns- förordningen,

finansiellt institut: ett företag enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen,

finansieringsplan: en plan enligt artikel 107 i krishanteringsdirektivet,

finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett

a)institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller

b)annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

finansieringsarrangemang: ett arrangemang för finansiering av kostnader för resolution som upprättats av ett land inom EES enligt artikel 100 i krishanterings- direktivet,

förordningen om resolutionsavgifter: kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 21 oktober 2014 avseende förhandsbidrag till finansierings- arrangemang för resolution,

garanterad insättning: en insättning som omfattas av insättningsgarantin enligt

4 och 4 c §§ lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

globalt systemviktigt institut: ett globalt systemviktigt institut enligt artikel 4.1.133 i tillsynsförordningen,

globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES: ett globalt system- viktigt institut hemmahörande utanför EES enligt artikel 4.1.134 i tillsynsförord- ningen,

globalt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet som är ett globalt systemviktigt institut eller del av ett sådant,

gruppbaserad: som är gjord på grundval av den konsoliderade situationen enligt artikel 4.1.47 i tillsynsförordningen,

gränsöverskridande koncern: en koncern med moder- och dotterföretag i flera länder inom EES,

holdingföretag med blandad verksamhet: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.22

itillsynsförordningen,

institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,

kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i tillsynsförordningen,

Prop. 2020/21:155

151

Prop. 2020/21:155 kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878,

koncern: ett moderföretag och dess dotterföretag,

koncernresolutionsordning: en plan enligt artikel 91.6 i krishanterings- direktivet,

kreditinstitut: banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

krisavvärjande åtgärd:

a)en åtgärd för att undanröja väsentliga brister eller väsentliga hinder för återhämtning enligt 6 a kap. 6 och 7 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse och 8 a kap. 7 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

b)en åtgärd för att undanröja eller minska väsentliga hinder för rekonstruktion eller avveckling enligt 3 kap. 3–5 och 12–24 §§,

c)en åtgärd som enligt beslut av Finansinspektionen är en krisavvärjande åtgärd enligt 15 kap. 2 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. 2 c § lagen om värdepappersmarknaden,

d)ett beslut av Finansinspektionen om att tillsätta en tillfällig förvaltare enligt 15 a kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 a kap. lagen om värdepappersmarknaden, eller

e)nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument enligt 6 kap., krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den

15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034,

kritisk verksamhet: en tjänst eller en transaktion som, om den upphörde, sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet,

kvalificerad insättning: en insättning enligt lagen om insättningsgaranti som inte är undantagen enligt 4 b eller 5 § den lagen,

kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsynsförordningen,

kärnprimärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 28.1–28.4, 29.1–29.5 eller 31.1 i tillsynsförordningen,

moderföretag: ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 a i tillsynsförordningen,

moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES,

moderföretag i tredjeland: ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag som är hemmahörande i ett land utanför EES,

moderinstitut inom EES: ett institut eller ett EES-institut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett

a)annat institut eller ett EES-institut, eller

b)finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

nationellt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet som inte är en globalt systemviktig resolutionsenhet eller en europeiskt systemviktig resolutionsenhet men som Riksgäldskontoret bedömer vara en sannolik systemrisk i händelse av fallisse- mang,

relevanta kapitalinstrument: övriga primärkapitalinstrument och supplementär- kapitalinstrument,

152

resolutionsenhet: en juridisk person inom EES som enligt en resolutionsplan ska Prop. 2020/21:155 vara föremål för resolutionsåtgärder,

resolutionsförfarande i tredjeland: en åtgärd som enligt rätten i ett land utanför EES syftar till att hantera en kris i ett tredjelandsinstitut eller i ett moderföretag i tredjeland, om åtgärden är jämförbar med sådana resolutionsåtgärder som får vidtas enligt denna lag i fråga om ändamål och förväntat resultat,

resolutionsgrupp: en resolutionsenhet och dess dotterföretag som inte är

a)en resolutionsenhet,

b)ett dotterföretag till en annan resolutionsenhet, eller

c)ett dotterföretag i ett tredjeland som enligt resolutionsplanen inte ingår i resolutionsgruppen och dess dotterföretag,

resolutionskollegium: ett resolutionskollegium enligt artikel 88 i krishanterings- direktivet,

resolutionsåtgärd: någon av de åtgärder som anges i 12 kap. 1 §,

samordnande berörd myndighet: den berörda myndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten,

samordnande resolutionsmyndighet: resolutionsmyndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten,

samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES,

större dotterföretag: ett större dotterföretag enligt artikel 4.1.135 i tillsyns- förordningen,

supplementärkapitalinstrument: kapitalinstrument och efterställda lån som uppfyller villkoren i artikel 63 i tillsynsförordningen,

tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värde- pappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

tillsynskollegium: ett tillsynskollegium enligt artikel 116 i kapitaltäckning- sdirektivet,

tredjelandsinstitut: ett företag som har sitt huvudkontor i ett land utanför EES och som skulle vara ett institut om det var hemmahörande inom EES,

värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, om det har tillstånd

a)för någon av de tjänster som anges i 2 kap. 1 § 3, 6, 7, 8 och 9 den lagen,

b)att som sidotjänst förvara finansiella instrument för kunders räkning och ta emot medel med redovisningsskyldighet enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 den lagen, eller

c)att som sidotjänst ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörelsen enligt 2 kap. 2 § första stycket 8 den lagen,

värdepappersbolagsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 av den 27 november 2019 om tillsyn av värdepappersföretag och om ändring av direktiven 2002/87/EG, 2009/65/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU, 2014/59/EU och 2014/65/EU, i den ursprungliga lydelsen,

värdepappersbolagsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 om tillsynskrav för värdepappers- företag och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014, och

övriga primärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 52.1 i tillsynsförordningen.

Paragrafen innehåller definitioner. Ändringarna i paragrafen genomför

 

artiklarna 2.1.5, 2.1.5a, 2.1.68a, 2.1.83a, 2.1.83b, 2.1.83c och 2.1.109, 70.2

 

och 71.3 och delvis artiklarna 33a.2 första stycket, 45c.5 första stycket och

 

69.4 i krishanteringsdirektivet. Överväganden finns i avsnitt 6.

153

Prop. 2020/21:155 I paragrafen införs nya definitioner av central motpart, europeiskt system- viktig resolutionsenhet, globalt systemviktigt institut, globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES, globalt systemviktig resolutionsenhet, det kombinerade buffertkravet, kärnprimärkapital, nationellt systemviktig resolutionsenhet, resolutionsenhet, resolutionsgrupp större dotterföretag,

värdepappersbolagsdirektivet och värdepappersbolagsförordningen. Hänvisningen till värdepappersbolagsdirektivet är statisk, dvs. avser den ursprungliga lydelsen. Hänvisningarna till förordning (EU) nr 648/2012 i definitionen av central motpart och värdepappersbolagsförordningarna är dynamiska, dvs. avser förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Ändringarna av definitionerna av krishanteringsdirektivet innebär att den statiska hänvisningen till direktivet avser lydelsen enligt det angivna ändringsdirektivet.

2 § En nedskrivningsbar skuld är en skuld som inte räknas som ett primärkapital- instrument eller ett supplementärkapitalinstrument, och som inte är

1.en garanterad insättning,

2.en skuld som är säkerställd, till den del skulden täcks av säkerhet,

3.en skuld som hänför sig till kundtillgångar eller kundmedel förutsatt att kunden är skyddad vid konkurs eller ett motsvarande utländskt förfarande,

4.en skuld som hänför sig till ett kommissionsavtal eller annat avtal som innebär att institutet är redovisningsskyldigt för anförtrodda medel,

5.en skuld till ett institut eller ett EES-institut som inte ingår i samma koncern som institutet eller det företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2, med en ursprunglig löptid som är kortare än sju dagar,

6.en skuld med en kortare återstående löptid än sju dagar, som hänför sig till

a) system eller operatörer i ett anmält avvecklingssystem eller deras deltagare,

eller

b) centrala motparter,

7.en skuld till anställda avseende inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den rörliga delen av ersättningen

a) som inte regleras av kollektivavtal, eller

b) som avser en risktagare med väsentlig inverkan,

8.en skuld till en borgenär inom affärs- eller handelssektorn, där skulden hänför sig till att institutet eller det företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 har tillhandahållits varor eller tjänster som är kritiska för dess löpande verksamhet,

9.en skuld till en skatte- eller en socialförsäkringsmyndighet, förutsatt att myndighetens fordran har förmånsrätt,

10.en skuld till garantimyndigheten till följd av avgifter som ska betalas i enlighet med 12 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, eller

11.en skuld till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 som inte är en resolutionsenhet men som ingår i samma resolutionsgrupp, utom när det gäller

a) andra efterställda skulder än relevanta kapitalinstrument, och b) skuldinstrument som avses i 21 kap. 15 § 3 b.

Som en nedskrivningsbar skuld räknas även en skuld som enligt lagen i ett annat land inom EES eller tredjeland inte motsvarar en sådan skuld som anges i första stycket.

 

Paragrafen innehåller en definition av vissa skulder. Ändringarna i

 

paragrafen genomför artiklarna 2.1.71 och 44.2 första stycket f och delvis

 

artikel 44.2 första stycket h i krishanteringsdirektivet. Övervägandena

154

finns i avsnitt 6. Paragrafen är utformad efter synpunkter från Lagrådet.

 

Ändringen i första stycket innebär att det införs en definition av Prop. 2020/21:155 nedskrivningsbar skuld som ersätter uttrycket kvalificerad skuld. En ny

definition av kvalificerad skuld finns i 2 a §.

Undantaget i punkt 6 utvidgas till att även avse centrala motparter. Genom punkt 11, som är ny, undantas vissa skulder till andra företag i

samma resolutionsgrupp.

Ändringen i andra stycket är en följd av att det nuvarande uttrycket kvalificerad skuld, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket nedskriv- ningsbar skuld.

Övriga ändringar är redaktionella.

2 a § En kvalificerad skuld är en sådan nedskrivningsbar skuld som uppfyller villkoren i 4 kap. 9–12 §§.

Paragrafen, som är ny, innehåller en definition av kvalificerad skuld. Paragrafen genomför delvis artikel 2.1.71a i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.

I paragrafen införs en ny definition av kvalificerad skuld.

2 b § Ett efterställt kvalificerat instrument är ett instrument som uppfyller villkoren i artikel 72a i tillsynsförordningen utom när det gäller hänvisningarna till artikel 72b.3– 72b.5.

Paragrafen, som är ny, innehåller en definition av efterställt kvalificerat instrument. Paragrafen genomför artikel 2.1.71b i krishanterings- direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.

I paragrafen införs en ny definition av efterställt kvalificerat instrument.

3 § Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:

–krav på kapitalbas och kvalificerade skulder i 4 kap. 1 §

–försäljningsverktyget i 17 kap. 1 §

–broinstitutsverktyget i 18 kap. 1 §

–broinstitut i 18 kap. 2 §

–avskiljandeverktyget i 19 kap. 1 §

–tillgångsförvaltningsbolag i 19 kap. 2 §

–skuldnedskrivningsverktyget i 21 kap. 1 §

–statliga stabiliseringsverktyg i 22 kap. 1 §

–arrangemang om strukturerad finansiering i 23 kap. 1 §

–arrangemang om säkerheter i 23 kap. 1 §

–arrangemang om säkerhetsöverlåtelser i 23 kap. 1 §

–kvittningsarrangemang i 23 kap. 1 §

–nettningsarrangemang i 23 kap. 1 §

–partiell överföring i 23 kap. 1 §.

155

Prop. 2020/21:155 Paragrafen innehåller hänvisningar till definitioner av begrepp, termer och uttryck.

Ändringarna i paragrafen är en följd av att det införs ett nytt kapitel,

4 kap.

3 kap. Resolutionsplaner

1 § Riksgäldskontoret ska upprätta en resolutionsplan för varje institut och hålla den aktuell. Planen ska ange

1.de resolutionsåtgärder som Riksgäldskontoret avser att vidta om institutet försätts i resolution, och

2.de åtgärder som Finansinspektionen avser att vidta enligt 6 kap. Resolutionsplanen ska upprättas efter att Finansinspektionen och resolutions-

myndigheterna i de länder inom EES där institutet har betydande filialer fått till- fälle att lämna synpunkter.

En resolutionsplan ska inte upprättas för institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn.

Paragrafen innehåller bestämmelser om resolutionsplanen för ett institut som inte ingår i en resolutionsgrupp. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 45c.2 första stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Ändringen i första stycket innebär att resolutionsplanen också ska innehålla åtgärder som avser nedskrivning och konvertering av kapital eller skulder utanför resolution, som Finansinspektionen ansvarar för (6 kap.).

Övriga ändringar är redaktionella.

2 § Ett institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn, ska omfattas av en koncernresolutionsplan som antagits av Riksgäldskontoret. Planen ska ange

1.vilka åtgärder som Riksgäldskontoret, eller i förekommande fall en utländsk resolutionsmyndighet, avser att vidta om institutet eller ett annat koncernföretag försätts i resolution,

2.resolutionsenheter och resolutionsgrupper i koncernen, och

3.de åtgärder som Finansinspektionen avser att vidta enligt 6 kap.

Av koncernresolutionsplanen ska det också framgå hur resolutionen ska finansieras. Planen ska ange hur kostnaderna för åtgärderna fördelas mellan resolutionsreserven och de övriga finansieringsarrangemangen.

För en koncern som inte är gränsöverskridande ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret efter att Finans- inspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där det finns betydande filialer fått tillfälle att lämna synpunkter.

För en gränsöverskridande koncern ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret, om myndigheten är samordnande resolutionsmyndighet i resolutionskollegiet, tillsammans med berörda resolutionsmyndigheter och efter att relevanta behöriga myndigheter fått tillfälle att lämna synpunkter.

Paragrafen innehåller bestämmelser om resolutionsplanen för en koncern och dess resolutionsgrupper. Ändringarna i paragrafen genomför artik- larna 12.1 och 33.3 och delvis artikel 13.6 första stycket i krishanterings- direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

156

I första stycket 2, som är ny, införs en skyldighet för Riksgäldskontoret Prop. 2020/21:155 att identifiera koncernens resolutionsenheter och resolutionsgrupper. Det

innebär t.ex. att i fråga om ett dotterinstitut till ett holdingföretag med blandad verksamhet som innehas direkt eller indirekt av ett mellanvarande finansiellt holdingföretag ska det mellanvarande finansiella holding- företaget i resolutionsplanen identifieras som resolutionsenhet (artikel 33.3 i krishanteringsdirektivet).

Första stycket 3, som är ny, motsvarar ändringen i 1 §. Övriga ändringar är redaktionella.

3 § Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gräns- överskridande koncern, ska myndigheten lämna över den information som myndigheten fått från moderföretaget inom EES till relevanta utländska resolutionsmyndigheter. Riksgäldskontoret ska därefter inom fyra månader från det att informationen överlämnats, försöka komma överens med dessa resolutions- myndigheter om att anta koncernresolutionsplanen.

Om Riksgäldskontoret inte är samordnande myndighet, ska myndigheten inom fyra månader från det att den samordnande myndigheten har sänt över informationen, försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om att anta koncernresolutionsplanen.

Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet, ska myndigheten göra en ny bedömning av planen, om myndigheten underrättas av en resolutions- myndighet i ett annat land inom EES om att den myndigheten bedömer att en om- tvistad fråga avseende koncernresolutionsplanen kan få väsentlig finanspolitisk inverkan i det landet. Riksgäldskontoret ska då också göra en ny bedömning av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Riksgäldskontorets uppgift som samordnande resolutionsmyndighet.

Ändringarna i tredje stycket är en följd av att det införs ett nytt kapitel,

4kap.

5§ Om Riksgäldskontoret inte är den samordnande resolutionsmyndigheten, ska myndigheten fatta beslut om en resolutionsplan för de dotterföretag som den ansvarar för, om

1.myndigheten invänder mot den samordnade myndighetens resolutionsplan,

och

2.en överenskommelse enligt 3 § inte har träffats inom fyra månader.

När Riksgäldskontoret fattar beslut, ska myndigheten beakta synpunkter och reservationer från de utländska resolutionsmyndigheterna och från behöriga myndigheter.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller om myndigheterna inte kommer överens och Riksgäldskontoret inte är samordnande resolutionsmyndighet. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 13.6 första stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Ändringarna i första stycket innebär att Riksgäldskontoret ska fatta beslut om resolutionsplanen för det dotterföretag som det ansvarar för, bara om myndigheten invänder mot den samordnande resolutionsmyndig- hetens koncernsresolutionsplan och en överenskommelse enligt 3 § inte har träffats inom fyra månader.

Övriga ändringar är redaktionella.

157

Prop. 2020/21:155 11 § När Riksgäldskontoret upprättar en koncernresolutionsplan enligt 2 §, ska myndigheten pröva i vilken utsträckning det är möjligt att på ett sätt som inte leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet inom EES rekonstruera eller avveckla

158

1.koncernföretagen genom konkurs, likvidation eller motsvarande utländska förfaranden, eller

2.koncernen eller en resolutionsgrupp genom resolution.

Riksgäldskontoret får inte förutsätta att det lämnas likviditetsstöd på särskilda villkor från Riksbanken eller någon annan centralbank eller annat statligt stöd än medel ur något finansieringsarrangemang.

Prövningen ska göras efter att de behöriga myndigheterna för dotterföretagen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där koncernföretagen har betydande filialer fått tillfälle att lämna synpunkter. För en gränsöverskridande koncern ska prövningen göras tillsammans med resolutionsmyndigheterna för andra koncernföretag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om möjligheten att rekonstruera eller avveckla en koncern. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 16.1 andra stycket och 16.4 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Ändringarna i första stycket innebär att Riksgäldskontoret ska pröva möjligheten att avveckla eller rekonstruera koncernen genom resolution. Om koncernen omfattar flera resolutionsgrupper, ska både koncernen som helhet och dess resolutionsgrupper prövas.

Andra stycket motsvarar hittillsvarande första stycket andra meningen och tredje stycket motsvarar hittillsvarande andra stycket.

Övriga ändringar är redaktionella.

12 § Om Riksgäldskontoret finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett företag, ska Riksgäldskontoret underrätta företaget, Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där företaget har betydande filialer.

Riksgäldskontoret ska samtidigt förelägga företaget att inom fyra månader ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska hindren.

Företagets tidsfrist ska i stället vara två veckor om hindren beror på att företaget

1.inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten enligt 4 kap. 1 §, eller

2.inte uppfyller kraven enligt artiklarna 92a och 494 i tillsynsförordningen eller 4 kap. 2–10 §§.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för ett företag. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 17.1 och delvis artikel 17.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.1.

I paragrafen utökas tillämpningsområdet till att utöver institut också omfatta andra finansiella företag i en koncern.

Andra stycket motsvarar hittillsvarande första stycket andra meningen och innebär att Riksgäldskontoret ska förelägga företaget att yttra sig inom fyra månader om vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska hindren.

Genom tredje stycket påskyndas hanteringen av väsentliga resolutions- hinder i de angivna fallen. Företaget ska då i stället inom två veckor ange åtgärder som kan undanröja eller minska det väsentliga hinder som

Riksgäldskontoret finner, inbegripet en tidplan för när åtgärderna ska Prop. 2020/21:155 vidtas. I det ligger att tidplanen ska ta hänsyn till orsaken till hindret.

12 a § Om Riksgäldskontoret har funnit att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett institut, får en resolutionsplan för institutet inte upprättas förrän åtgärder enligt 13 § har vidtagits eller Riksgäldskontoret har funnit att sådana åtgärder inte är nödvändiga.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutions- hinder för ett företag.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 12 § andra stycket.

13 § Om Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, bedömer att de åtgärder som ett företag anger enligt 12 § inte effektivt undanröjer eller minskar hindret mot att rekonstruera eller avveckla företaget, ska Riksgäldskontoret besluta om vilka andra åtgärder som företaget ska vidta inom fyra veckor från beslutet för att undanröja eller minska detta hinder. Ett sådant beslut får dock bara avse sådana åtgärder som anges i 24 §.

När Riksgäldskontoret prövar vilka åtgärder som företaget ska vidta, ska Riksgäldskontoret ta hänsyn till det hot som hindren utgör för det finansiella systemet och den inverkan åtgärderna har på företaget, det finansiella systemet, den inre marknaden och samhällsekonomin. Åtgärderna ska stå i proportion till de hinder som ska undanröjas eller begränsas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om resolutionsmyndighetens beslut om alternativa åtgärder. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 17.4 och 17.7 och delvis artikel 45k.2 i krishanteringsdirektivet. Över- vägandena finns i avsnitten 7.4.1 och 8.8.2.

Tillämpningsområdet utökas till att utöver institut även omfatta vissa andra finansiella företag i en koncern och tidsramen för de aktuella åtgär- derna förtydligas.

Övriga ändringar är redaktionella.

15 § Om Riksgäldskontoret vid en prövning enligt 11 § finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla en gränsöverskridande koncern, ska Riksgäldskontoret ge tillsynskollegiet och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där betydande filialer är belägna tillfälle att lämna synpunkter och därefter försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om vilka åtgärder som ska vidtas beträffande koncernen. Riksgäldskontorets bedömning av möjligheten att rekonstruera eller avveckla koncernen ska tjäna som utgångspunkt för beslut i frågan om vilka åtgärder som ska vidtas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för en gränsöverskridande koncern. Ändringen i paragrafen genomför artikel 18.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.2.

Ändringen, som innebär att institut har utmönstrats ur paragrafen, är en följd av ändringarna i 2 §, se författningskommentaren till den paragrafen.

Övriga ändringar är redaktionella.

16 § När Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gräns- överskridande koncern och företagen som ingår i koncernen ska bli föremål för åtgärder enligt 15 §, ska Riksgäldskontoret tillsammans med den samordnande tillsynsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten ta fram en rapport som ska

159

Prop. 2020/21:155 innehålla en analys av de väsentliga hindren mot att vidta effektiva resolutions- åtgärder beträffande koncernen och dess resolutionsgrupper. Rapporten ska belysa vilka effekter olika åtgärder har på koncernens eller en resolutionsgrupps affärs- modell och ge förslag på sådana proportionella och riktade åtgärder som enligt Riksgäldskontoret är nödvändiga och lämpliga för att undanröja eller begränsa hindren.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för en gränsöverskridande koncern. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 18.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.2.

Ändringarna i paragrafen är en följd av ändringarna i 2 §, se författnings- kommentaren till den paragrafen.

17 § En rapport enligt 16 § ska lämnas till moderföretaget inom EES med möjlighet att inom fyra månader från mottagandet av rapporten lämna synpunkter och föreslå alternativa åtgärder för att undanröja eller begränsa de hinder som identifierats i rapporten.

Om Riksgäldskontoret finner att ett hinder enligt första stycket beror på att ett koncernföretag befinner sig i en sådan situation som avses i 12 § tredje stycket, ska Riksgäldskontoret, efter att övriga resolutionsmyndigheter fått tillfälle att lämna synpunkter, förelägga moderföretaget att inom två veckor ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska det aktuella hindret.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för en gränsöverskridande koncern. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 18.2 och 18.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.2.

Genom andra stycket, som är nytt, påskyndas hanteringen av väsentliga resolutionshinder i de angivna fallen. Moderföretaget ska inom två veckor ange åtgärder som kan undanröja eller minska det väsentliga hinder som Riksgäldskontoret finner, inbegripet en tidplan för när åtgärderna ska vidtas. I det ligger att tidplanen ska ta hänsyn till orsaken till hindret.

18 § När moderföretaget har yttrat sig enligt 17 § eller den tid för yttrande som anges i den paragrafen har löpt ut, ska Riksgäldskontoret, efter att behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter i länder inom EES där moderföretaget, dotterföretag eller betydande filialer till institut i koncernen finns fått tillfälle att lämna synpunkter, försöka komma överens med resolutionsmyndigheterna om

1.vilka väsentliga hinder som finns,

2.hur de åtgärder som föreslagits av moderföretaget ska bedömas, och

3.vilka ytterligare åtgärder som krävs för att undanröja eller begränsa hindren. Överenskommelsen ska träffas inom fyra månader från det att moderföretaget yttrat

sig över rapporten, eller om moderföretaget inte yttrat sig, inom en månad från utgången av den fyramånadersperiod som anges i 17 § första stycket.

En överenskommelse om ett hinder som avses i 17 § andra stycket ska träffas inom två veckor från det att moderföretaget yttrat sig.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för en gränsöverskridande koncern. Ändringarna i paragrafen genomför artikel

18.4och 18.5 första–tredje styckena och delvis artiklarna 18.3 och 45k.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 7.4.2 och 8.8.2.

I andra stycket förtydligas när överenskommelsen ska träffas i det angivna fallet.

160

I tredje stycket, som är nytt, införs en tidsram för den angivna överenskom- Prop. 2020/21:155 melsen.

Övriga ändringar är redaktionella.

21 § Om en överenskommelse enligt 18 § inte har träffats inom föreskriven tid ska Riksgäldskontoret med tillämpning av 12 och 13 §§ och med hänsyn tagen till synpunkter och reservationer från de övriga resolutionsmyndigheterna fatta beslut om åtgärder som ska vidtas mot en resolutionsenhet eller ett dotterföretag som inte är en resolutionsenhet men som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för en gränsöverskridande koncern. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 18.6a första och andra styckena och 18.7 första och andra styckena i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.2.

Ändringarna i paragrafen är en följd av ändringarna i 2 och 12 §§, se författningskommentaren till de paragraferna. Beslut om åtgärder mot ett dotterföretag fattas på individuell nivå och beslut mot en resolutionsenhet fattas på resolutionsgruppsnivå.

22 § Om myndigheterna inte har kommit överens om någon av de åtgärder som anges i 24 § första stycket 7, 8 eller 10, och någon berörd utländsk resolutions- myndighet inom tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut enligt 20 eller 21 § med en månad och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Riksgäldskontoret ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten.

Riksgäldskontoret får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 § om tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket har löpt ut eller en överenskommelse har träffats.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för en gränsöverskridande koncern. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 18.6 tredje stycket, 18.6a tredje stycket och 18.7 tredje stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.2.

Ändringarna i paragrafen är en följd av ändringarna i 18 §, se författ- ningskommentaren till den paragrafen.

23 § Ett beslut enligt 18 § av en utländsk samordnande resolutionsmyndighet gäller i Sverige, om det fattats efter en överenskommelse med en eller flera resolutionsmyndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för en gränsöverskridande koncern. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 18.6 tredje stycket och 18.6a tredje stycket i krishanterings- direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.2.

Ändringarna i paragrafen är en följd av ändringarna i 18 §, se författ- ningskommentaren till den paragrafen.

161

Prop. 2020/21:155 24 § För att undanröja eller begränsa väsentliga hinder som har identifierats enligt 13 eller 18 § får Riksgäldskontoret

1.förelägga företaget att skaffa eller se över sina koncerninterna arrangemang för finansiering, eller ingå serviceavtal som säkrar att företaget kan tillhandahålla kritiska verksamheter,

2.förelägga företaget att begränsa sina största enskilda eller totala exponeringar,

3.införa kompletterande informationskrav som är relevanta för resolutionsända- målen,

4.förelägga företaget att avyttra särskilda tillgångar,

5.förelägga företaget att begränsa eller upphöra med en viss verksamhet,

6.förelägga företaget att begränsa eller förhindra utveckling av vissa affärs- områden eller försäljning av vissa produkter,

7.förelägga företaget att minska komplexiteten i de juridiska eller operativa strukturerna i företaget eller i ett koncernföretag som direkt eller indirekt står under företagets kontroll för att säkerställa att det går att med resolutionsverktygen juridiskt och operativt avskilja kritiska verksamheter från övriga verksamheter,

8.förelägga företaget eller moderföretaget att inrätta ett finansiellt moder- holdingföretag i Sverige eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES,

9.förelägga företaget att, för att uppfylla kravet i 4 kap. 1 §,

a)ändra löptidsprofilen för eller öka sina kvalificerade skulder,

b)ändra löptidsprofilen för kärnprimärkapitalinstrument och relevanta kapitalinstrument, efter godkännande av Finansinspektionen, eller

c)vidta andra åtgärder för att uppfylla kravet,

10.förelägga ett holdingföretag med blandad verksamhet som är moderföretag till företaget att inrätta ett finansiellt holdingföretag för att kontrollera företaget, om det är nödvändigt för att underlätta resolution och undvika att resolutionen får negativ effekt på den icke-finansiella delen av koncernen, eller

11.förelägga företaget att uppfylla det kombinerade buffertkravet.

När Riksgäldskontoret meddelar ett föreläggande enligt första stycket, ska myndigheten samtidigt förelägga företaget att inom en månad ta fram en plan för hur företaget avser att genomföra de åtgärder som föreläggandet avser.

Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder mot resolutionshinder. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 17.5 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.1. Paragrafen är utformad efter syn- punkter från Lagrådet.

Ändringarna i första stycket är en följd av att det införs ett nytt kapitel,

4 kap.

4 kap. Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder

Kapitlet är nytt och innehåller bestämmelser om krav för finansiella före- tag på innehav av kapitalbas och kvalificerade skulder i syfte att möjlig- göra för förlustabsorbering och återkapitalisering inom eller utom resolu- tion. I kapitlet finns bestämmelser om

–hur kravet ska bestämmas i 2–8 §§,

–hur kravet ska uppfyllas i 9–19 §§

–särskilda bestämmelser om dotterföretag i 20–22 §§,

–på vilken nivå som kravet ska bestämmas och uppfyllas i 23 §,

–frister i 24–27 §§,

–offentliggörande i 28 §,

162

– övervakning i 29–33 §§, och

Prop. 2020/21:155

–gränsöverskridande fall i 34–39 §§. Övervägandena finns i avsnitt 8.

1 § I syfte att ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska ha kapital och skulder som kan skrivas ned eller konverteras enligt 6 eller 21 kap., ska Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, besluta att företaget ska uppfylla ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Kravet ska beslutas i anslutning till resolutionsplaneringen enligt 3 kap. och uttryckas som procentandelar av

1.det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i tillsyns- förordningen eller kapitalbaskravet enligt artikel 11.1 i värdepappersbolags- förordningen multiplicerat med 12,5 (den riskvägda kvoten), och

2.det totala exponeringsmåttet enligt artiklarna 429 och 429a i tillsyns- förordningen (bruttosoliditetskvoten).

Paragrafen innehåller bestämmelser om kravet på kapitalbas och kvalifice-

 

rade skulder och hur det ska uttryckas. Paragrafen genomför artikel 45 och

 

delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i

 

avsnitt 8.2.

 

Vid en kris kan ett företag försättas i resolution i stället för i likvidation

 

eller konkurs och det är ägarna och borgenärna, inte skattebetalarna, som

 

ska bära förlusterna i institutet. Det sker i huvudsak genom att kapital och

 

skulder konverteras eller skrivs ned utanför resolution (6 kap.) eller i

 

resolution (21 kap.). För att det ska finnas kapital och skulder att

 

konvertera eller skriva ned ska företag enligt första stycket uppfylla ett

 

krav på kapitalbas och kvalificerade skulder.

 

Med företag avses institut (1 kap. 1 § första stycket 1) och olika former

 

av finansiella institut och holdingföretag (1 kap. 1 § första stycket 2).

 

Det är Riksgäldskontoret, som är resolutionsmyndighet, som fattar

 

beslut om kravet. Inför beslutet ska Finansinspektionen, som är tillsyns-

 

myndighet, få tillfälle att lämna synpunkter.

 

Av andra stycket framgår att kravet ska beslutas i anslutning till

 

resolutionsplaneringen enligt 3 kap. och att det ska uttryckas som procent-

 

andelar av det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt det unionsrätts-

 

liga regelverket om kapitaltäckning (den riskvägda kvoten) och det totala

 

exponeringsmåttet enligt samma regelverk (bruttosoliditetskvoten). För en

 

globalt systemviktig resolutionsenhet och för ett större dotterföretag till ett

 

globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES framgår

 

storleken på dessa kvoter av tillsynsförordningen. Riksgäldskontoret har

 

dock möjlighet att under vissa villkor besluta om högre kvoter för dessa

 

företag, se författningskommentaren till 2 §. Kvoterna för övriga företag

 

bestäms enligt 3 och 4 §§, se författningskommentarerna till de

 

paragraferna.

 

Kravet ska uppfyllas med kapital och skulder enligt 9–19 §§. I 2 kap. 1 §

 

lagen (2014:966) om kapitalbuffertar finns bestämmelser om hur

 

kapitalbas som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet får

 

användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.

 

Hur kravet ska bestämmas och uppfyllas är beroende av om ett företag

 

är en resolutionsenhet eller inte. Definitioner av centrala uttryck – såsom

 

kapitalbas, kvalificerade skulder, resolutionsenhet samt globalt, europeiskt

163

Prop. 2020/21:155 eller nationellt systemviktig resolutionsenhet – finns i 2 kap. 2 och 2 a §§. I ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna finns bestämmelser om hur kravet ska fasas in.

2 § För en globalt systemviktig resolutionsenhet och ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES, ska Riksgäldskontoret, besluta om ett ytterligare krav, utöver det som gäller enligt artiklarna 92a, 92b och 494 i tillsynsförordningen, om det är nödvändigt för att uppfylla villkoren i artikel 45c i krishanteringsdirektivet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska bestämmas. Paragrafen genomför artikel 45d.1–45d.3 och delvis artikel 45c.1 i krishaneringsdirektivet. Över- vägandena finns i avsnitt 8.3.1. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Paragrafen gäller globalt systemviktiga resolutionsenheter och större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES, som inte är resolutionsenheter.

I grunden regleras hur kravet ska bestämmas för dessa företag genom det unionsrättsliga regelverket om kapitaltäckning (artiklarna 92a, 92b och 494 i tillsynsförordningen). Där framgår att andelen kapitalbas och kvalificerade skulder för en globalt systemviktig resolutionsenhet som huvudregel ska bestämmas till 18 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet respektive 6,75 procent av det totala exponerings- måttet (artikel 92a.1 i samma förordning). Beräkningen av det totala riskvägda exponeringsbeloppet respektive det totala exponeringsmåttet är den samma som anges i 1 §, se författningskommentaren till den paragrafen. För större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES gäller krav på kapitalbas och kvalificerade skulder motsvarande 90 procent av det som gäller för globalt system- viktiga resolutionsenheter (artikel 92b.1 i samma förordning). Därutöver gäller enligt 2 § att Riksgäldskontoret ska besluta om ett ytterligare krav för dessa företag, om det är nödvändigt för att uppfylla villkoren enligt artikel 45c i krishanteringsdirektivet. Med detta avses vad som är nöd- vändigt för att företaget ska kunna absorbera förluster och återkapitaliseras enligt resolutionsplanen (jfr skäl 17 i krishanteringsdirektivet).

För globalt systemviktiga resolutionsenheter ska ett sådant ytterligare krav uppfyllas med sådan kapitalbas och sådana skulder som gäller för resolutionsenheter enligt 9 §.

För ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemma- hörande utanför EES ska ett sådant krav uppfyllas med sådan kapitalbas och sådana kvalificerade skulder som gäller för företag som inte är resolutionsenheter enligt 12 §.

3 § För en resolutionsenhet som inte är en globalt systemviktig resolutionsenhet ska täljaren för

1. den riskvägda kvoten bestämmas till summan av

a)kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller enligt artikel

11.1 i värdepappersbolagsförordningen och de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värde- pappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, och

164

b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kraven enligt a efter Prop. 2020/21:155 genomförande av resolution, och

2. bruttosoliditetskvoten bestämmas till summan av

a)kravet på bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i tillsynsförordningen, och

b)ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kravet enligt a efter genomförande av resolution.

För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får

1. den riskvägda kvoten inte understiga 13,5 procent, och

2. bruttosoliditetskvoten inte understiga 5 procent.

Riksgäldskontoret får besluta att andra stycket ska gälla också för en nationellt systemviktig resolutionsenhet. Vid ett sådant beslut ska Riksgäldskontoret beakta följande omständigheter:

1. förekomsten av garanterade insättningar och avsaknaden av skuldinstrument,

2. om tillgången till marknaden för kvalificerade skulder är begränsad, och

3. i vilken utsträckning resolutionsenheten är beroende av kärnprimärkapital för att uppfylla kravet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska bestämmas. Paragrafen genomför artikel 45c.3 första–tredje styckena och femte stycket b och delvis artikel 45c.1, 45c.5 och 45c.6 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.2.

Paragrafen gäller resolutionsenheter som inte är globalt systemviktiga resolutionsenheter såsom europeiskt och nationellt systemviktiga resolu- tionsenheter.

Första stycket 1 innebär att det belopp som ska delas med det totala riskvägda exponeringsmåttet för att bestämma den riskvägda kvoten enligt 1 § ska utgöras av summan av ett förlustabsorberingsbelopp motsvarande minimikravet på kapitalbas (pelare 1-kravet) enligt tillsynsförordningen och de särskilda kapitalbaskraven (pelare 2-kravet) enligt tillsynslagen och ett återkapitaliseringsbelopp motsvarande det belopp som gör det möjligt att uppfylla dessa kapitaltäckningskrav efter resolution.

Första stycket 2 innebär att det belopp som ska delas med det totala exponeringsmåttet för att bestämma bruttosoliditetskvoten enligt 1 § ska utgöras av ett förlustabsorberingsbelopp motsvarande summan av kravet på bruttosoliditetsgrad enligt tillsynsförordningen och ett återkapitali- seringsbelopp motsvarande det belopp som gör det möjligt att uppfylla detta krav efter resolution.

Andra stycket innehåller en miniminivå för det totala kravet för europeiskt systemviktiga resolutionsenheter.

Riksgäldskontoret får enligt tredje stycket besluta att miniminivån för det totala kravet ska gälla också för nationellt systemviktiga resolutions- enheter.

4 § För ett företag som inte är en resolutionsenhet och som inte är ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES ska täljaren för

1. den riskvägda kvoten bestämmas till summan av

a)kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller enligt artikel

11.1 i värdepappersbolagsförordningen och de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värde- pappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, och

165

Prop. 2020/21:155 b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kraven enligt a efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution av resolutionsgruppen, och

2. bruttosoliditetskvoten bestämmas till summan av

a)kravet på bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i tillsynsförordningen, och

b)ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kravet enligt a efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution av resolutionsgruppen.

För ett företag som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation, får Riksgäldskontoret besluta att kravet bara ska bestämmas enligt första stycket 1 a och 2 a.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska bestämmas för företag som inte utgör resolutionsenheter. Paragrafen genomför artikel 45c.2 andra och tredje styckena och 45c.7 första–tredje styckena och femte stycket b och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägan- dena finns i avsnitt 8.3.3.

Paragrafen gäller företag som inte är resolutionsenheter och som inte är större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES.

Första stycket 1 anger hur det belopp som ska delas med det totala riskvägda exponeringsbeloppet för att bestämma den riskvägda kvoten enligt 1 § ska beräknas (jfr 3 § och författningskommentaren till den paragrafen).

Första stycket 2 anger hur det belopp som ska delas med det totala exponeringsmåttet för att bestämma bruttosoliditetskvoten enligt 1 § ska beräknas (jfr 3 § och författningskommentaren till den paragrafen).

Andra stycket gäller företag som ska avvecklas genom konkurs eller likvidation. För ett sådant företag får Riksgäldskontoret besluta att kravet ska bestämmas till ett förlustabsorberingsbelopp. Vid ett sådant beslut ska Riksgäldskontoret särskilt ta hänsyn till hur den finansiella stabiliteten påverkas.

5 § Riksgäldskontoret ska vid tillämpning av

1.3 § första stycket 2 och 4 § första stycket 2 ta hänsyn till kraven enligt 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §, och

2.3 § första stycket 1 b och 2 b och 4 § första stycket 1 b och 2 b utgå från de senast rapporterade värdena för det totala riskexponeringsbeloppet och det totala exponeringsmåttet enligt artiklarna 92.3, 429 och 429a i tillsynsförordningen och artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen.

Paragrafen innehåller gemensamma bestämmelser för resolutionsenheter som inte är globalt systemviktiga resolutionsenheter och för företag som inte är resolutionsenheter och som inte är större dotterföretag till globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES. Paragrafen genomför artikel 45c.3 fjärde stycket och femte stycket a och 45c.7 fjärde stycket och femte stycket a och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.2.

Punkt 1 innebär att Riksgäldskontoret vid bestämmandet av bruttosolidi- tetskvoten ska ta hänsyn till kraven för att ett företag ska kunna få bidrag från resolutionsreserven eller från alternativa finansieringskällor enligt

21 kap. 30 § och för att använda de statliga stabiliseringsverktygen för att

166

uppnå resolutionsmålen enligt 22 kap. 2 §. Det innebär att de aktuella Prop. 2020/21:155 beloppen ska bestämmas så att det kan tillgodose de nivåer av finansiering

som bidrag från resolutionsreserven och användande av statliga stabili- seringsverktyg är villkorade av.

Punkt 2 innebär att Riksgäldskontoret vid bestämmandet av återkapitali- seringsbeloppen ska utgå från de senast rapporterade värdena enligt det unionsrättsliga regelverket om kapitaltäckning.

6 § Riksgäldskontoret får höja beloppen enligt 3 § första stycket 1 b och 4 § första stycket 1 b för att säkerställa att företaget kan upprätthålla marknadsförtroendet under en lämplig tidsperiod, som inte får överstiga ett år.

Ett tilläggsbelopp enligt första stycket ska, med avdrag för det kontracykliska buffertkravet enligt 6 kap. 1 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, motsvara det kombinerade buffertkravet efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution.

Tilläggsbeloppet enligt andra stycket får dock justeras om Riksgäldskontoret bedömer att ett högre eller lägre belopp är lämpligt för att upprätthålla marknadsförtroendet och för att säkerställa att företaget kan tillhandahålla kritisk verksamhet utan stöd enligt lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut.

Paragrafen innehåller gemensamma bestämmelser för resolutionsenheter som inte är globalt systemviktiga resolutionsenheter och för företag som inte är resolutionsenheter och som inte är större dotterföretag till globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES. Paragrafen genomför artikel 45c.3 sjätte–åttonde styckena och 45c.7 sjätte–åttonde styckena och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.2.

Första stycket innebär att återkapitaliseringsbeloppen enligt den risk- vägda kvoten får höjas för att säkerställa att företagen kan upprätthålla marknadsförtroendet under en lämplig tidsperiod (den s.k. marknads- förtroendebufferten). Tidsperioden får inte överstiga ett år och det är Riksgäldskontoret som avgör om en marknadsförtroendebuffert behövs.

Andra stycket innebär att tilläggsbeloppet enligt första stycket – med avdrag för det kontracykliska buffertkravet – som utgångspunkt ska motsvara det kombinerade buffertkravet enligt det unionsrättsliga regelverket om kapitaltäckning.

Tredje stycket innebär att tilläggsbeloppet enligt andra stycket får justeras nedåt eller uppåt, om det är lämpligt för att upprätthålla marknadsförtroendet och för att säkerställa att företaget kan tillhandahålla kritiska funktioner utan förebyggande statligt stöd.

7 § Om Riksgäldskontoret bedömer att vissa skulder helt eller delvis kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 § eller att skulderna kommer att överföras till ett annat företag, ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfyllas med kapitalbas eller kvalificerade skulder som täcker de skulder som kan komma att undantas eller överföras.

Paragrafen innehåller gemensamma bestämmelser. Paragrafen genomför artikel 45c.8 och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Över- vägandena finns i avsnitt 8.3.4.

167

Prop. 2020/21:155 Paragrafen innebär krav på kompensation för skulder som kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 § eller som kommer att överföras till ett annat företag. Kompensationen ska säkerställa att villkoren i artikel 45c.2 i krishanteringsdirektivet uppfylls, dvs. förlustabsorbering och återkapitalisering.

168

8 § Riksgäldskontoret ska

1.vid tillämpningen av 2–4 §§ löpande och utan dröjsmål anpassa kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder till de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, och

2.vid tillämpningen av 3–6 §§ beakta artiklarna 465–491 och 493–501 i tillsynsförordningen.

Paragrafen innehåller gemensamma bestämmelser. Paragrafen genomför artiklarna 45c.9, 45c.10, 45d.5 och 45e.2 och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.4. Paragrafen är utformad efter synpunkter från Lagrådet.

Punkt 1 innebär att kravet ska anpassas till det unionsrättsliga regel- verket om kapitaltäckning.

Punkt 2 innebär att Riksgäldskontoret vid bestämmandet av kravet avseende resolutionsenheter enligt 3 § och avseende övriga företag som inte är resolutionsenheter enligt 4 § ska beakta vissa övergångsbestäm- melser i det unionsrättsliga regelverket om kapitaltäckning om vad kapital- baskraven får uppfyllas med. De övergångsbestämmelser som tillämpas i svensk rätt framgår av artiklarna 465–491 och 493–501 i tillsynsförord- ningen och, i fråga om valmöjligheterna i detta avseende, av 3 kap. 2 och 3 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2014:12) om tillsynskrav och kapitalbuffertar.

9§ En resolutionsenhet ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med

1.kapitalbas, och

2.skulder som uppfyller villkoren i artikel 72a, artikel 72b, utom när det gäller punkt 2 d, och artikel 72c i tillsynsförordningen.

Första stycket gäller i tillämpliga delar även för ett företag som varken är en resolutionsenhet eller ett dotterföretag till en resolutionsenhet men som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Paragra- fen genomför artikel 45b.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.1.

Första stycket reglerar vad en resolutionsenhet ska uppfylla kravet med, dvs. den del av kravet som inte ska uppfyllas med efterställda skulder enligt 13–19 §§.

För en globalt systemviktig resolutionsenhet är första stycket endast tillämpligt på det ytterligare krav som Riksgäldskontoret får besluta om enligt 2 §.

Andra stycket reglerar vad ett företag som varken är en resolutionsenhet eller ett dotterföretag till en resolutionsenhet och som ska avvecklas genom konkurs eller likvidation ska uppfylla kravet med. Att angivna

bestämmelser gäller i tillämpliga delar innebär att t.ex. förbudet i artikel Prop. 2020/21:155 72b.2 b i tillsynsförordningen mot att en skuld ägs av ett annat företag i resolutionsgruppen i detta fall inte blir tillämpligt.

10 § Om en skuld enligt 9 § första stycket avser ett skuldinstrument som innefattar derivat får skulden användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om

1.kapitalbeloppet för skuldinstrumentet vid tidpunkten för utfärdandet är fast eller ökande och inte påverkas av någon derivatkomponent och det totala skuldbeloppet dagligen kan värderas på motsvarande sätt som ett likvärdigt instrument utan kreditrisk på en aktiv och likvid marknad enligt artiklarna 104 och 105 i tillsynsförordningen, eller

2.värdet av motsvarande fordran vid borgenärens obestånd eller resolution är fast eller ökande och inte överstiger det belopp som ursprungligen betalades för skuldinstrumentet.

Skuldinstrumentet får inte omfattas av något nettningsavtal.

En skuld enligt första stycket får användas för att uppfylla kravet till den del skulden motsvarar ett kapitalbelopp enligt första stycket 1 eller ett fast eller ökande belopp enligt första stycket 2.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Paragrafen genomför artikel 45b.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägan- dena finns i avsnitt 8.4.1.

Första stycket reglerar förutsättningarna för att ett derivatinstrument ska få användas för att uppfylla kravet.

Punkt 1 innebär att kapitalbeloppet för skulden ska vara fast eller ökande och inte påverkas av någon derivatkomponent. Den totala skulden ska kunna värderas på en s.k. aktiv och likvid marknad. Med detta avses en marknad där det är enkelt att köpa och sälja derivatinstrumentet utan att priset på derivatinstrumentet ändras.

Punkt 2 innebär att värdet av motsvarande fordran ska vara fast eller ökande och inte överstiga det belopp som ursprungligen betalades för instrumentet.

Derivatsinstrumentet får enligt andra stycket inte omfattas av något nettningsavtal. Uttrycket nettningsavtal har samma innebörd som i 21 kap. 17 §.

Tredje stycket reglerar i vilken utsträckning derivatskulden får användas för att uppfylla kravet. Det gäller till den del skulden motsvarar ett kapitalbelopp enligt första stycket 1 eller ett fast eller ökande belopp enligt första stycket 2.

11 § En resolutionsenhet får också uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med skulder enligt 12 § första stycket 1 som ett inom EES etablerat dotterföretag till resolutionsenheten har till en delägare av dotterföretaget som inte ingår i samma resolutionsgrupp som dotterföretaget och resolutionsenheten, om

1.resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget inte påverkas av nedskriv- ning eller konvertering av skulderna enligt 6 eller 21 kap., och

2.skulderna inte överskrider ett belopp som motsvarar kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för dotterföretaget, efter avdrag för summan av de skulder som företaget, direkt eller genom andra företag inom samma resolutionsgrupp, har till resolutionsenheten och kapitalbas enligt 12 § första stycket 2.

169

Prop. 2020/21:155 Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Paragra- fen genomför artikel 45b.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.1.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för att resolutionsenheter ska få använda dotterföretags skulder för att uppfylla kravet.

Punkt 1 ställer krav på att resolutionsenhetens kontroll över dotterföre- taget inte påverkas av nedskrivning eller konvertering av skulderna utanför resolution (6 kap.) eller i resolution (21 kap.).

Punkt 2 ställer krav på skuldernas storlek. Dessa får, efter vissa avdrag, inte överstiga kravet för dotterföretaget.

12 § Ett företag som inte är en resolutionsenhet men som ingår i en resolutions- grupp får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med

1. skulder

a)som företaget har till resolutionsenheten i resolutionsgruppen, eller som, utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av företaget vid genomförande av nedskrivning eller konvertering av skulderna enligt 6 eller 21 kap., företaget har till en annan av företagets delägare,

b)som uppfyller villkoren i artikel 72a i tillsynsförordningen utom när det gäller hänvisningarna till artiklarna 72b.2 b, c, k–m och 72b.3–72b.5,

c)som har sämre prioritet enligt förmånsrättsordningen än skulder som inte uppfyller villkoren i a och som inte får ingå i kapitalbaskraven,

d)som enligt resolutionsplanen ska omfattas av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. utan att resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget påverkas,

e)vars förvärv inte finansierats av företaget,

f)som inte ska lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg av företaget utom vid företagets konkurs eller likvidation,

g)som inte ger borgenären rätt att tidigarelägga planerade utbetalningar av ränta eller kapitalbelopp utom när det gäller företagets konkurs eller likvidation, och

h)för vilka storleken på ränta eller annan avkastning inte är beroende av kreditvärdigheten hos företaget eller dess moderföretag, eller

2. kapitalbas som är

a)kärnprimärkapital, eller

b)annan kapitalbas som företaget har emitterat till ett företag i samma resolutionsgrupp, eller som, utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av företaget vid genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap., företaget har emitterat till ett företag utanför resolutionsgruppen.

Första stycket gäller, med undantag för 1 a och d, även för ett företag som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet och som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation.

Ett företag som avses i 23 § första stycket 2 eller 3 eller andra stycket 2 ska uppfylla kravet med instrument som avses i artikel 89.2 fjärde stycket i krishanteringsdirektivet, om villkoren i den artikeln är uppfyllda.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Para- grafen genomför delvis artikel 45f.1 femte stycket och 45f.2 i kris- hanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.1.

Paragrafen gäller företag som inte är en resolutionsenhet men som ingår i en resolutionsgrupp.

Första stycket 1 reglerar vilka skulder som får användas för att uppfylla kravet. Resolutionsenhetens innehav av skulderna enligt led a avser innehav genom direkt förvärv eller indirekt genom andra företag i samma

170

resolutionsgrupp. Led e innebär att företaget inte får delta i finansieringen Prop. 2020/21:155 av sin egen skuld.

Första stycket 2 reglerar vilken kapitalbas som får användas för att uppfylla kravet. Vad som avses med kapitalbas och kärnprimärkapital framgår av 2 kap. 1 §.

Andra stycket reglerar vad kravet får uppfyllas med av ett företag som enligt resolutionsplanen ska avvecklas genom konkurs eller likvidation och som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet.

Enligt tredje stycket ska vissa företag uppfylla kravet med vissa instrument, om de aktuella villkoren är uppfyllda.

13 § En globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolu- tionsenhet och en nationellt systemviktig resolutionsenhet som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket ska delvis uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument och skulder som avses i 11 §.

Delkravet ska uppgå till ett belopp som motsvarar 8 procent av totala skulder och eget kapital.

Riksgäldskontoret får, under förutsättning att villkoren i artikel 72b.3 i tillsyns- förordningen är uppfyllda och på ansökan av resolutionsenheten, medge en lägre procentandel än den som anges i andra stycket, om andelen överstiger ett belopp som motsvarar (1-X1/X2) x 8 procent av totala skulder och eget kapital

1.där X1 motsvarar 3,5 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen eller av kapitalbaskravet enligt artikel 11.1

ivärdepappersbolagsförordningen multiplicerat med 12,5, och

2.där X2 motsvarar summan av

a)18 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet, och

b)det kombinerade buffertkravet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Paragrafen genomför artikel 45b.4 första stycket och delvis artiklarna 45b.6 och artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

Paragrafen gäller globalt, europeiskt och nationellt systemviktiga resolutionsenheter.

Första stycket innebär att företagen – inom ramen för det totala kravet – ska uppfylla ett delkrav med kapital och skulder av vissa slag.

Andra stycket reglerar storleken på delkravet, dvs. 8 procent av totala skulder och eget kapital.

Enligt tredje stycket får Riksgäldskontoret, om vissa förutsättningar är uppfyllda och på ansökan av resolutionsenheten, medge en lägre procentsatsandel. Det är Riksgäldskontoret som avgör om undantag från huvudregeln ska medges.

14 § För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får delkravet enligt 13 § inte överstiga ett belopp som motsvarar 27 procent av det totala riskvägda exponerings- beloppet, om

1.resolutionsplanen inte förutsätter användning av resolutionsreserven och förutsättningarna enligt 21 kap. 30 och 32 §§ kan uppfyllas, eller

2.delkravet påverkar resolutionsenhetens affärsmodell på ett oproportionerligt

sätt.

171

Prop. 2020/21:155 Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Paragra- fen genomför artikel 45b.4 andra–fjärde styckena och delvis artiklarna 45b.6 och 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

Paragrafen innebär att delkravet för europeiskt systemviktiga resolu- tionsenheter inte får överstiga ett visst belopp, om vissa förutsättningar är uppfyllda.

Förutsättningarna i punkt 1 är kumulativa.

Det är Riksgäldskontoret som avgör om förutsättningarna i punkt 2 är uppfyllda. Bestämmelsen får ses i ljuset av att för högt krav kan ha en större hämmande inverkan på vissa affärsmodeller och affärsområden än på andra (skäl 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876).

Paragrafen gäller inte globalt eller nationellt systemviktiga resolutions- enheter.

15 § Riksgäldskontoret får besluta att en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolu- tionsenhet som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket, i stället för det som anges i 13 §, delvis ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument och skulder som avses i 11 § med ett belopp som inte överstiger det högsta av

1.8 procent av totala skulder och eget kapital, eller

2.summan av

a)det kombinerade buffertkravet,

b)två gånger kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen, och

c)två gånger de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40

ivärdepappersbolagsdirektivet.

Första stycket gäller om

1.det finns ett väsentligt hinder för genomförande av nedskrivning eller konver- tering enligt 6 kap. eller resolution, och

a) korrigerande åtgärder enligt ett föreläggande från Riksgäldskontoret inte har vidtagits, eller

b) Riksgäldskontorets befogenheter enligt denna lag inte är tillräckliga för att hindret helt eller delvis ska undanröjas eller begränsas och tillämpning av denna paragraf bedöms vara en alternativ åtgärd för att avhjälpa hindret,

2.resolutionsenhetens storlek, juridiska form eller ägarstruktur, verksamhetens art och omfattning, risker eller komplexitet eller resolutionsenhetens kopplingar till andra företag eller den finansiella marknaden kan begränsa förutsättningarna för att genomföra nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution, eller

3.resolutionsenheten, med hänsyn till de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, tillhör den kategori av företag som har högst riskvärde och som motsvarar 20 procent, avrundat uppåt till närmaste heltal, av de företag som omfattas av detta kapitel.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet på kapitalbas och

 

kvalificerade skulder ska uppfyllas. Paragrafen genomför artikel 45b.7 och

 

delvis artiklarna 45b.6, 45b.8, 45b.9 första stycket och 45c.1 i

 

krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2. Paragrafen

172

är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Paragrafen gäller globalt, europeiskt och nationellt systemviktiga Prop. 2020/21:155 resolutionsenheter.

Första stycket innehåller ett alternativt delkrav i förhållande till del- kravet i 13 §.

Andra stycket reglerar förutsättningarna för det alternativa delkravet. Det är Riksgäldskontoret som avgör om det alternativa delkravet ska tillämpas. Vid beslut om det alternativa delkravet ska Riksgäldskontoret beakta de omständigheter som anges i 17 §.

16 § Riksgäldskontoret får besluta att 15 § första stycket ska gälla också för en annan resolutionsenhet än som anges i den paragrafen, om

1.resolutionsenheten har kvalificerade skulder som avses i 9 och 10 §§ med samma prioritet enligt förmånsrättsordningen som skulder som inte utgör nedskrivningsbara skulder eller som undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 §,

2.det finns en risk för att det ekonomiska utfallet för borgenärer blir sämre än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation på grund av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. av skulder som inte avser efterställda skulder och som inte undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 §, och

3.kapitalbasen och andra efterställda skulder inte är tillräckliga för att säkerställa att borgenärer inte orsakas en sådan förlust som avses i 2.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska uppfyllas. Paragrafen genomför artikel 45b.5 och delvis artikel 45b.6 och 45b.9 första stycket och artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.3.

Paragrafen gäller resolutionsenheter som inte är globalt, europeiskt eller nationellt systemviktiga resolutionsenheter.

Paragrafen innebär att Riksgäldskontoret får besluta att det alternativa delkravet får gälla också övriga resolutionsenheter, om vissa förutsätt- ningar är uppfyllda (punkterna 1–3). Det är Riksgäldskontoret som avgör om det alternativa delkravet ska tillämpas. Vid beslut om det alternativa delkravet ska Riksgäldskontoret beakta de omständigheter som anges i 17 §.

Om en skuldkategori, som inkluderar kvalificerade skulder, innehåller över tio procent av skulder som är undantagna eller sannolikt kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering, ska det enligt krishan- teringsdirektivet föranleda en bedömning av en sådan risk som avses i punkt 2 (artikel 45b.5 andra stycket).

17 § Vid beslut enligt 15 eller 16 § ska Riksgäldskontoret beakta följande omständigheter:

1. marknadsdjupet för och prissättningen på resolutionsenhetens kärn- primärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och efterställda kvalificerade instrument och den tid som behövs för att verkställa de transaktioner som krävs,

2. storleken på resolutionsenhetens kvalificerade skuldinstrument enligt artikel 72a i tillsynsförordningen som har en kvarvarande löptid som understiger ett år vid tidpunkten för beslutet,

3. resolutionsenhetens tillgång till de instrument som avses i 2 utom när det gäller hänvisningen till artikel 72b.2 d i tillsynsförordningen,

4. om andelen skulder som inte är nedskrivningsbara skulder och som har samma eller sämre prioritet enligt förmånsrättsordningen som de högst prioriterade

173

Prop. 2020/21:155 kvalificerade skulderna överstiger 5 procent av resolutionsenhetens kapitalbas och kvalificerade skulder,

5.resolutionsenhetens affärs- och finansieringsmodell, riskprofil, stabilitet och förmåga att bidra till ekonomin, och

6.hur omstruktureringskostnader påverkar resolutionsenhetens återkapitali- sering.

Paragrafen innehåller bestämmelser om det alternativa delkravet, gällande för alla typer av resolutionsenheter. Paragrafen genomför artikel 45b.9 andra stycket och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Över- vägandena finns i avsnitt 8.4.3.

Paragrafen innehåller omständigheter som ska beaktas av Riksgälds- kontoret vid ett beslut om det alternativa delkravet. Det är Riksgäldskon- toret som avgör hur omständigheterna ska beaktas vid ett beslut.

Uttrycket marknadsdjup har samma innebörd som i artikel 45b.9 i krishanteringsdirektivet. Med marknadsdjup avses ett mått på efterfrågan och utbud för de aktuella instrumenten.

18 § För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får andelen kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument eller skulder som avses i 12 § inte understiga 13,5 procent i fråga om den riskvägda kvoten och 5 procent i fråga om brutto- soliditetskvoten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Paragra- fen genomför delvis artikel 45c.1 och 45c.5 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

Paragrafen reglerar miniminivån för delkravet och det alternativa delkravet för europeiskt systemviktiga resolutionsenheter. I 2 § finns en miniminivå för det totala kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.

19 § Riksgäldskontoret får besluta att 18 § ska gälla också för en nationellt systemviktig resolutionsenhet som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Paragra- fen genomför delvis artikel 45c.1 och 45c.6 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

Paragrafen innebär att Riksgäldskontoret får besluta att miniminivån för delkravet eller det alternativa delkravet för europeiskt systemviktiga resolutionsenheter ska gälla också för nationellt systemviktiga resolutions- enheter som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket, dvs. omfattas av miniminivån för det totala kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.

20 § Riksgäldskontoret får besluta att ett institut som inte är en resolutionsenhet ska undantas från kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om

1. institutet är ett dotterföretag till

a)ett moderföretag som är en resolutionsenhet, eller

b)ett moderföretag som inte är en resolutionsenhet och som uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad basis,

2. dotterföretaget och moderföretaget är etablerade i Sverige och ingår i samma resolutionsgrupp,

174

3. det inte finns några hinder för moderföretaget att snabbt överföra medel från Prop. 2020/21:155 kapitalbasen eller betala tillbaka sina skulder till dotterföretaget om förutsätt-

ningarna för nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. är uppfyllda,

4.moderföretaget uppfyller krav på ansvarsfull ledning av dotterföretaget och har rätt att åta sig att svara för dotterföretagets åtaganden,

5.riskkontrollen hos moderföretaget omfattar dotterföretaget, och

6.moderföretaget innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i dotterföretaget eller har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från kravet. Paragrafen genomför artikel 45f.3 och 45f.4 och delvis artikel 45c.1 i krishanterings- direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för att institut som inte är resolu- tionsenheter ska få undantas från kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Punkterna 1, 2 och 6 gäller faktiska omständigheter.

Punkt 3 gäller koncerninterna transaktioner om förutsättningar för nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. föreligger, särskilt om moderföretaget försätts i resolution enligt 8 kap.

Punkterna 4 och 5 gäller tillämpning av Finansinspektionens tillsyns- befogenheter.

21 § Riksgäldskontoret får medge att ett institut som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet och som uppfyller villkoren i 20 § 1 och 2 helt eller delvis får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med en garanti som resolutionsenheten tillhandahåller, om

1.det garanterade beloppet minst motsvarar det krav som ska ersättas,

2.garantin utfaller när

a)dotterföretaget inte kan betala sina skulder eller andra åtaganden när de förfaller till betalning, eller

b)förutsättningarna för nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. är uppfyllda,

3. garantin säkerställs genom pantavtal eller avtal om säkerhetsöverlåtelse som motsvarar minst 50 procent av beloppet,

4. de säkerheter som ställs för garantin uppfyller kraven enligt artikel 197 i tillsynsförordningen,

5. de säkerheter som ställs för garantin inte är belastade av panträtter eller andra säkerhetsrätter,

6. säkerheterna har en effektiv löptid som uppfyller samma betalningsvillkor som avses enligt artikel 72c.1 i tillsynsförordningen, och

7. det inte finns några hinder för överföring av säkerheterna från resolu- tionsenheten till dotterföretaget, oavsett om resolutionsenheten har försatts i resolution.

Vid tillämpningen av första stycket 7 får Riksgäldskontoret begära att resolu- tionsenheten visar att det inte finns några sådana hinder som avses där.

Paragrafen innehåller bestämmelser om garantier. Paragrafen genomför artikel 45f.5 och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Över- vägandena finns i avsnitt 8.4.1. Paragrafen är utformad efter synpunkter från Lagrådet.

Första stycket innebär att de aktuella dotterföretagen får uppfylla kravet med garantier under vissa förutsättningar.

175

Prop. 2020/21:155 Enligt andra stycket får Riksgäldskontoret begära att resolutionsenheten visar att det inte finns några hinder för överföring av säkerheterna. Kris- hanteringsdirektivet anger att detta kan ske genom ett opartiskt skriftligt och motiverat juridiskt yttrande (artikel 45f.5).

22 § Ett företag enligt 1 kap. 1 § första stycket 2 som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet omfattas inte av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om inte Riksgäldskontoret beslutar om det.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Paragrafen genomför artikel 45f.1 andra stycket och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.

Paragrafen innebär att ett företag enligt 1 kap. 1 § första stycket 2 som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutions- enhet som huvudregel undantas från kravet. Om Riksgäldskontoret beslutar att företaget ska omfattas av kravet, ska det bestämmas enligt 4 §.

23 § För följande företag ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder bestämmas och uppfyllas på individuell nivå:

1.en resolutionsenhet som inte ingår i en resolutionsgrupp,

2.ett institut som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet eller ett företag i tredjeland,

3.ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 som inte är en resolutions- enhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet, och

4.ett företag som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas enligt konkurs eller likvidation.

För följande företag ska kravet bestämmas och uppfyllas på konsoliderad nivå:

1.en resolutionsenhet som ingår i en resolutionsgrupp, och

2.ett moderföretag inom EES som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till ett företag i tredjeland.

Paragrafen innehåller bestämmelser om på vilken nivå som kravet ska bestämmas och uppfyllas. Paragrafen genomför artiklarna 45e.1 och 45f.1 första och tredje styckena och delvis artikel 45c.1 i krishanterings- direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.

Första stycket gäller individuell nivå. För ett företag som avses i punkt 3 gäller bestämmelsen under förutsättning att det över huvud taget omfattas av kravet, se författningskommentaren till 22 §.

Andra stycket gäller konsoliderad nivå, dvs. konsoliderad resolutions- gruppsnivå (punkt 1) eller konsoliderad basis (punkt 2).

Uttrycken konsoliderad resolutionsgruppsnivå och konsoliderad basis har samma innebörd som i artikel 45e.1 och 45f.1 tredje stycket krishan-

 

teringsdirektivet.

 

24 § En globalt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 13–15 §§

 

från och med tre år efter den dag då enheten har fastställts som en sådan.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om frister. Paragrafen genomför

 

delvis artikel 45m.4 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i

 

avsnitt 8.6. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

 

Paragrafen gäller frister för företag som först efter ikraftträdandet upp-

176

fyller förutsättningarna för att behandlas som globalt systemviktiga

resolutionsenheter. Dessa företag ska uppfylla de aktuella kraven från och Prop. 2020/21:155 med tre år efter det.

25 § En europeiskt systemviktig resolutionsenhet och en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla

1.kraven enligt 13, 15, 18 och 19 §§ från och med tre år efter den dag då enheten uppfyller förutsättningarna för att omfattas av dem, eller

2.kraven enligt 18 och 19 §§ från och med två år efter dagen för genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. eller en sådan alternativ åtgärd som avses i artikel 45m.3b i krishanteringsdirektivet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om frister. Paragrafen genomför artikel 45m.3 och delvis artikel 45m.4 i krishanteringsdirektivet. Över- vägandena finns i avsnitt 8.6. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Paragrafen gäller frister för europeiskt och nationellt systemviktiga resolutionsenheter.

Punkt 1 gäller företag som först efter den 1 januari 2022 uppfyller förut- sättningarna enligt 4 kap. 3 § andra eller tredje stycket, se ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna (punkt 3). Dessa företag ska uppfylla de aktuella kraven från och med tre år efter den tidpunkten.

Punkt 2 innebär att europeiskt eller nationellt systemviktiga resolutions- enhet som har varit föremål för konvertering eller nedskrivning av kapital och skulder utanför resolution (6 kap.) eller i resolution (21 kap.) ska uppfylla de aktuella kraven från och med två år efter genomförandet av sådana åtgärder.

Artikel 45m.3b avser konvertering eller nedskrivning av kapital och skulder på frivilliga grunder.

Definitioner av dessa systemviktiga resolutionsenheter finns i 2 kap. 1 §.

26 § Riksgäldskontoret ska fastställa en lämplig frist för när

1.en resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 9, 13–16 och 23 §§ efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap., och

2.ett företag som inte är en resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 12 och 20–23 §§ efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap.

Paragrafen innehåller bestämmelser om frister. Paragrafen genomför artikel 45m.5 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.

Paragrafen innehåller bestämmelser om när Riksgäldskontoret ska fastställa en frist för att uppfylla de aktuella kraven i fråga om resolu- tionsenheter och företag som inte är resolutionsenheter.

27 § Riksgäldskontoret får förlänga eller förkorta en frist enligt 26 §. Riksgäldskontoret ska var tolfte månad under den frist som avses i 24–26 §§

underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder. Riksgäldskontoret får inom tolvmånadersperioden underrätta företaget om en ny

nivå.

Paragrafen innehåller bestämmelser om frister. Paragrafen genomför delvis artikel 45m.6 och 45m.8 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena

finns i avsnitt 8.6. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

177

Prop. 2020/21:155 Enligt första stycket får Riksgäldskontoret förlänga eller förkorta en frist.

Riksgäldskontoret ska enligt andra stycket underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder.

En sådan underrättelse får enligt tredje stycket revideras.

28 § Ett företag ska årligen offentliggöra hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls.

Första stycket gäller inte

1.under en frist enligt 26 §, eller

2.för ett företag som enligt resolutionsplanen ska avvecklas genom konkurs eller likvidation.

Paragrafen innehåller bestämmelser om offentliggörande av hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls. Paragrafen genomför artikel 45i.7 och delvis artikel 45i.3 och 45i.4 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.

Enligt första stycket ska ett företag offentliggöra hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls.

Andra stycket innehåller vissa undantag från kravet på offentliggörande. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter i fråga om offentliggörandet, se författningskommentaren till

29 kap. 1 §.

29 § Riksgäldskontoret får, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, förbjuda ett företag att göra värdeöverföringar som överstiger ett särskilt förfogandebelopp, om företaget inte uppfyller det kombinerade buffert- kravet utöver den riskvägda kvoten.

Med värdeöverföringar enligt första stycket avses att

1.göra en värdeöverföring kopplad till företagets kärnprimärkapital,

2.förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då företaget inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet, eller

3.göra utbetalningar hänförliga till instrument som räknas som primärkapital- tillskott enligt artikel 52 i tillsynsförordningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om inskränkningar att vidta värde- överföringar. Paragrafen genomför delvis artiklarna 16a.1 och 45k.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 8.8.1 och 8.8.2. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Enligt första stycket får Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att yttra sig i saken, besluta om vissa förbud om företaget inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten.

I andra stycket regleras innebörden av förbudet.

30 § Ett företag ska omedelbart underrätta Riksgäldskontoret om företaget inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om underrättelseskyldighet för före- tagen. Paragrafen genomför delvis artikel 16a.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.1. Paragrafen är utformad i enlighet med

Lagrådets förslag.

178

Av paragrafen framgår att ett företag som inte uppfyller det kombinerade Prop. 2020/21:155 buffertkravet utöver den riskvägda kvoten ska underrätta Riksgäldskontoret.

Med omedelbart avses detsamma som i artikel 16a.1 i krishanterings- direktivet.

31 § Ett beslut enligt 29 § första stycket ska fattas nio månader efter att Riksgälds- kontoret har tagit emot en underrättelse enligt 30 §.

Riksgäldskontoret ska avstå från att fatta ett sådant beslut om minst två av följande förutsättningar är uppfyllda:

1.bristen beror på allvarliga störningar av den finansiella marknadens funktions-

sätt,

2.störningarna enligt 1 medför

a)ökad prisvolatilitet för företagets kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument, eller

b)ökade kostnader för företaget, och

c)att handelsplatserna helt eller delvis är stängda så att företaget inte kan ge ut sådana instrument som avses i a,

3. en stängning av handelsplatsen enligt 2 drabbar fler företag,

4. störningarna enligt 1 hindrar det berörda företaget från att ge ut sådana instrument som avses i 2 a i den omfattning som krävs för att avhjälpa bristen, och 5. ett beslut enligt första stycket kan medföra allvarliga konsekvenser för

stabiliteten i det finansiella systemet.

Om Riksgäldskontoret avstår från att fatta ett beslut enligt första stycket, ska Finansinspektionen underrättas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om när beslut om inskränkningar att vidta värdeöverföringar kan fattas. Paragrafen genomför delvis artikel 16a.2 andra stycket och 16a.3 i krishanteringsdirektivet. Över- vägandena finns i avsnitt 8.8.1.

Av första stycket framgår att Riksgäldskontoret ska besluta om restrik-

 

tioner nio månader efter det att företaget har underrättat Riksgäldskontoret

 

om att det inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver kraven på

 

kapitalbas och kvalificerade skulder, under förutsättning att så fortfarande

 

är fallet. Riksgäldskontoret förutsätts att inom tidsperioden göra den

 

prövning som avses i artikel 16a.2 andra stycket i krishanteringsdirektivet.

 

Av andra stycket framgår när Riksgäldskontoret ska avstå från att fatta

 

ett sådant beslut. Med handelsplats avses en sådan reglerad marknad eller

 

handelsplattform som avses 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värde-

 

pappersmarknaden.

 

Av tredje stycket framgår att Riksgäldskontoret ska underrätta Finans-

 

inspektionen om Riksgäldskontoret avstår från att fatta beslut om förbud

 

mot vissa värdeöverföringar.

 

Av 32 § förvaltningslagen (2017:900) framgår att Riksgäldskontorets

 

beslut ska motiveras.

 

32 § Riksgäldskontoret ska varje månad göra en ny bedömning av om förutsätt-

 

ningarna enligt 31 § andra stycket är uppfyllda.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på förnyad prövning och en

 

underrättelseskyldighet om Riksgäldskontoret inte fattar beslut om förbud

 

mot vissa värdeöverföringar. Paragrafen genomför delvis artikel 16a.2

 

andra stycket och 16a.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i

 

avsnitt 8.8.1.

179

 

Prop. 2020/21:155 Av paragrafen framgår hur ofta Riksgäldskontoret ska göra en förnyad prövning av om förutsättningar för att inte fatta beslut om förbud mot vissa värdeöverföringar fortfarande föreligger.

33 § Riksgäldskontoret ska övervaka att företagen uppfyller sina skyldigheter enligt detta kapitel. Riksgäldskontoret ska samordna sin övervakning med den tillsyn som utövas av Finansinspektionen.

Om ett företag inte uppfyller sina skyldigheter enligt detta kapitel, får Finans- inspektionen, efter att Riksgäldskontoret fått tillfälle att lämna synpunkter, ingripa mot företaget.

För företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 finns bestämmelser om ingripande i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. För företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 gäller 15 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse i tillämpliga delar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om övervakning och ingripande vid överträdelser av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Paragrafen genomför artiklarna 45.2 och 45h.8 och delvis artikel 45k.1 och 45k.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.2.

Första stycket motsvarar hittillsvarande 4 kap. 12 §.

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen, efter att Riksgäldskontoret fått tillfälle att yttra sig i saken, ingripa vid överträdelser av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Tredje stycket första meningen gäller institut. Bestämmelser om ingripande mot institut finns i rörelselagstiftningen för dessa företag.

Genom tredje stycket andra meningen kan Finansinspektionen ingripa mot andra finansiella företag som ingår i samma koncern som ett institut.

34 § För en gränsöverskridande koncern ska Riksgäldskontoret och berörda utländska resolutionsmyndigheter fatta ett gemensamt beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder

1.på konsoliderad nivå för varje resolutionsenhet, och

2.på individuell nivå för företag som inte är resolutionsenheter men som ingår i en resolutionsgrupp.

Riksgäldskontoret ska meddela ett gemensamt beslut i fråga om

1.de företag som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för, och

2.koncernens moderföretag, om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för en resolutionsenhet och om moderföretaget inte är en resolutionsenhet i samma resolutionsgrupp.

I ett gemensamt beslut får det bestämmas att ett dotterföretag som inte är en resolutionsenhet delvis får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med instrument som har utfärdats till och förvärvats av företag som inte ingår i resolutionsgruppen, om det överensstämmer med resolutionsplanen och en resolutionsenhet i samma resolutionsgrupp inte har förvärvat tillräckligt med instrument enligt 13 §.

Vid tillämpningen av denna paragraf och 35–39 §§ ska hänsyn tas till om dotterföretag i tredjeland ingår i resolutionsgruppen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gränsöverskridande koncerner. Paragrafen genomför artikel 45h.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägan- dena finns i avsnitt 8.9. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

180

Paragrafen innehåller bestämmelser om gränsöverskridande samarbete Prop. 2020/21:155 mellan resolutionsmyndigheter vid fastställande av kravet på kapitalbas

och kvalificerade skulder för företag som ingår i gränsöverskridande koncerner.

Vid tillämpning av paragrafen och 35–39 §§ ska hänsyn tas till om kon- cernens dotterföretag i tredjeland ingår i resolutionsgruppen. Begreppet berörda utländska resolutionsmyndigheter omfattar här den samordnande resolutionsmyndigheten inom EES.

35 § Om minst två G-SII-enheter enligt artikel 4.1.136 i tillsynsförordningen tillhör samma globalt systemviktiga institut och är resolutionsenheter, ska Riksgäldskontoret, om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för en av resolutionsenheterna eller samordnande resolutionsmyndighet, fatta ett gemensamt beslut med berörda utländska resolutionsmyndigheter om att tillämpa artikel 72e i tillsynsförordningen och om justeringar för att begränsa eller undanröja skillnader mellan kraven enligt

1.36 § 1 och artikel 12a i tillsynsförordningen, och

2.36 § 2 och artikel 12a i tillsynsförordningen.

Justeringar enligt första stycket får göras om förutsättningarna enligt artikel 45h.2 andra och tredje styckena i krishanteringsdirektivet är uppfyllda.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gränsöverskridande koncerner. Paragrafen genomför artikel 45h.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägan- dena finns i avsnitt 8.9.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gemensamt beslut om hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska fastställas i fall av en gränsöverskridande koncern med fler än en s.k. G-SII-enhet som utgör en resolutionsenhet.

36 § Vid tillämpningen av 35 § ska det ytterligare krav som avses i 2 § bestämmas för

1.respektive resolutionsenhet, och

2.ett moderföretag inom EES som om det utgjorde den enda resolutionsenheten inom det globalt systemviktiga institutet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gränsöverskridande koncerner. Paragrafen genomför artikel 45d.4 i krishanteringsdirektivet. Övervägan- dena finns i avsnitt 8.9.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur de aktuella kraven ska beräknas vid tillämpningen av 35 §.

37 § Om ett gemensamt beslut enligt 34 § inte har fattats inom fyra månader på grund av olika uppfattningar om kraven enligt 34 § första stycket, ska Riksgälds- kontoret, efter att berörda utländska resolutionsmyndigheter fått tillfälle att lämna synpunkter, fatta beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder för de företag som myndigheten är resolutionsmyndighet för.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gränsöverskridande koncerner.

 

Paragrafen genomför artikel 45h.4 första stycket, 45h.5 första stycket och

 

45h.6 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.9. Paragra-

 

fen är i allt väsentligt utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur Riksgäldskontoret ska agera

 

om ett gemensamt beslut inte kan fattas. Begreppet berörda utländska

181

 

Prop. 2020/21:155 resolutionsmyndigheter omfattar här den samordnande resolutions- myndigheten inom EES.

38 § Om någon av de berörda utländska resolutionsmyndigheterna inom tidsfristen enligt 37 § har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut en månad och följa Europeiska bankmyndighetens beslut.

Om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för en resolutionsenhet eller samordnande resolutionsmyndighet får myndigheten inte hänskjuta ärendet till Europeiska bankmyndigheten efter att tidsfristen enligt 37 § löpt ut eller att ett gemensamt beslut har fattats. Riksgäldskontoret får inte heller hänskjuta ärendet om den nivå som fastställts av dotterföretagets resolutionsmyndighet

1. är högst 2 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel

92.3i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolags- förordningen multiplicerat med 12,5 i fråga om kravet enligt 23 §, och

2. motsvarar kravet enligt 4–6 §§.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gränsöverskridande koncerner. Paragrafen genomför artikel 45h.4 fjärde stycket och 45h.5 fjärde och femte styckena och delvis artikel 45h.4 andra stycket och 45h.5 andra stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.9.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur Riksgäldskontoret ska agera vid hänskjutande av ärenden till Europeiska bankmyndigheten.

39 § Ett gemensamt beslut enligt 34 § och ett beslut som en berörd utländsk resolutionsmyndighet fattar på grund av att ett gemensamt beslut inte har fattats inom tidsfristen enligt 37 § gäller i Sverige.

Ett gemensamt beslut enligt 34 § och Riksgäldskontorets beslut enligt 37 § ska regelbundet granskas och vid behov uppdateras.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gränsöverskridande koncerner. Paragrafen genomför artikel 45h.5 sjunde stycket och 45h.7 i kris- hanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.9.

Första stycket innehåller bestämmelser om giltighet av gemensamt beslut och av sådant beslut som en utländsk resolutionsmyndighet fattat i anledning av att ett gemensamt beslut inte fattats inom den aktuella tidsfristen.

Andra stycket innebär att Riksgäldskontoret ska se över gemensamma och egna beslut. I fråga om gemensamma beslut får det ske i samverkan med de myndigheter som avses i 34 §.

5 kap. Ytterligare åtgärder för att förbereda resolution och undvika fallissemang

1 § För en motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket gäller 11 kap. 3–7 §§ beträffande ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller tillfällig åtgärd eller en händelse som har direkt koppling till ett sådant beslut. Det som anges om ett beslut om resolution eller resolutionsåtgärder ska då avse ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller tillfällig åtgärd.

182

Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot att utöva vissa rätts- Prop. 2020/21:155 handlingar. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 68.3 i krishante-

ringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

Ändringarna i paragrafen innebär att 11 kap. 3–7 §§ om hinder mot att utöva vissa rättshandlingar också gäller beträffande ett beslut om en tillfällig åtgärd enligt 7 och 8 §§, se författningskommentarerna till de paragraferna. En sådan åtgärd utgör därmed hinder för en motpart till företaget att utöva de rättshandlingar som framgår av bestämmelserna i 11 kap. Motparten får t.ex. inte säga upp eller häva ett avtal med företaget, ändra villkoren i ett avtal med företaget eller ställa in fullgörelse av en förpliktelse mot företaget.

Övriga ändringar är redaktionella.

2 § Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska i avtal som avser relevanta kapitalinstrument och nedskrivningsbara skulder och som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att skulden kan komma att skrivas ned eller konverteras och att borgenärerna accepterar

1.en eventuell minskning av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, eller

2.de konverteringar eller indragningar som kan bli följden av ett beslut om resolution eller av ett beslut om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder.

Kravet enligt första stycket gäller dock inte

1.kvalificerade insättningar från fysiska personer,

2.kvalificerade insättningar från mikroföretag samt små och medelstora företag enligt kriteriet för årsomsättning i artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003,

3.insättningar genom en filial utanför EES till ett svenskt institut och som skulle betraktas som insättningar avseende personer eller företag som avses i 1 eller 2 om de inte hade gjorts via filialen, eller

4.om det framgår av tekniska standarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 55.5 i krishanteringsdirektivet att sådana avtalsvillkor inte krävs.

Riksgäldskontoret får besluta att kravet enligt första stycket inte ska gälla för ett företag för vilket kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder har fastställts till ett belopp enligt 4 kap. 4 § andra stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om avtalsenlig nedskrivning och

 

konvertering. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 55.1 första

 

stycket och 55.5 och delvis artikel 55.1 andra stycket i krishanterings-

 

direktivet. Övervägandena finns i avsnitten 9.1 och 10.

 

Ändringen i första stycket är en följd av att det nuvarande uttrycket

 

kvalificerade skulder, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket

 

nedskrivningsbara skulder, se författningskommentarerna till 2 kap. 2 och

 

2 a §§.

 

Ändringen i första stycket 2 är en följd av att 6 kap. har utvidgats till

 

kvalificerade skulder. Genom tillägget av uttrycket tydliggörs att en

 

eventuell minskning av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet enligt

 

första stycket 1 ska ske till följd av ett beslut om resolution eller ett beslut

 

om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och

 

kvalificerade skulder.

 

Ändringen i andra stycket 4 är en följd av att bemyndigandet att utfärda

 

aktuella tekniska standarder har flyttats till artikel 55.5 i krishanterings-

 

direktivet.

183

 

Prop. 2020/21:155 Tredje stycket, som är nytt, innebär att Riksgäldskontoret får besluta att kravet på ett villkor om avtalsenligt erkännande inte ska gälla för företag vars krav på kapitalbas och kvalificerade skulder är begränsat till förlustabsorberingsbeloppet. En förutsättning för undantaget är därmed att företaget uppfyller kravet utan att skulder som inte innehåller ett sådant villkor räknas med, se författningskommentaren till 3 c §.

184

Övriga ändringar är redaktionella.

3 a § Om det inte är möjligt att ta in ett villkor enligt 2 § första stycket i ett avtal som avser nedskrivningsbara skulder med säkerhet, ska företaget underrätta Riksgäldskontoret om det och till vilken skuldklass skulden hör.

När Riksgäldskontoret har tagit emot underrättelsen gäller inte 2 § första stycket. Om Riksgäldskontoret bedömer att det är möjligt att ta in villkoret i avtalet, ska Riksgäldskontoret dock inom rimlig tid kräva det.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om när det inte är möjligt att i ett avtal ta in ett villkor om erkännande av nedskrivning och konvertering. Paragrafen genomför artikel 55.2 andra och tredje styckena och delvis artikel 55.2 första stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Av första stycket framgår att ett företag ska underrätta Riksgäldskontoret om det bedömer att det av någon – rättslig eller annan – anledning inte är möjligt att ta med ett avtalsvillkor enligt 2 § första stycket i ett avtal som inte avser relevanta kapitalinstrument eller skuldinstrument utan säkerhet. Med uttrycket skuldinstrument avses obligationer och andra former av överlåtbara skuldförbindelser samt instrument som skapar eller bekräftar en skuld (artikel 2.1.48 ii i krishanteringsdirektivet). Ett exempel på när det inte skulle kunna vara möjligt att ta med ett avtalsvillkor är att det enligt regleringen i tredjeland är olagligt att ha med villkoret. Bestämmelsen kan t.ex. också omfatta fall där företaget inte kan ta med avtalsvillkoret på grund av företagets bristande möjligheter att påverka avtalsvillkoren eller omständigheter kopplade till skulden som sådan. Enbart svårigheter eller ovilja från motparten att ta med villkoret innebär dock inte att det inte är möjligt att ta med det. I underrättelsen ska företaget ange den skuldklass som skulden tillhör. Med skuldklass avses motsvarande fordringsklass i den svenska förmånsrättsordningen som skulderna hänför sig till, dvs. särskild förmånsrätt, allmän förmånsrätt, oprioriterade fordringar, fordringar som avses i 18 § första stycket andra meningen förmånsrätts- lagen och olika slag av efterställda fordringar.

Av andra stycket framgår att kravet på ett villkor om avtalsenligt erkännande i 2 § första stycket upphör att gälla i samband med att Riks- gäldskontoret mottagit underrättelsen. Riksgäldskontoret ska bedöma om myndigheten anser att företagets bedömning är riktig. Om Riksgälds- kontoret bedömer att den inte är det ska myndigheten inom rimlig tid från företagets underrättelse kräva att företaget inför villkoret. Om företagets bedömning grundar sig på företagets egen praxis avseende undantag från avtalsenligt erkännande av nedskrivning och konvertering behöver praxis ändras.

I tekniska tillsynsstandarder som kommissionen ska anta kommer tillämpningen av motsvarande regler i krishanteringsdirektivet, dvs. de villkor som ska gälla för resolutionsmyndighetens krav på införande av

avtalsvillkor och den rimliga tidsramen för myndighetens krav, att närmare Prop. 2020/21:155 specificeras.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka kategorier av skulder som kan undantas från skyldigheten att ta in avtalsvillkor, se författningskommentaren till 29 kap.

1 §.

3 b § Riksgäldskontoret ska bedöma om en underrättelse enligt 3 a § påverkar möjligheten att försätta företaget i resolution.

Riksgäldskontoret ska särskilt bedöma hur möjligheten att försätta ett företag i resolution påverkas av att skulder inom en och samma skuldklass, inbegripet kvalificerade skulder, till mer än 10 procent består av skulder som

1.undantas från kravet på avtalsvillkor enligt 3 a §,

2.inte är nedskrivningsbara enligt 2 kap. 2 § första stycket 1–11, och

3.sannolikt kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 §.

Paragrafen, som är ny, innehåller särskilda bestämmelser om vad Riksgäldskontoret ska beakta vid bedömningen av möjligheterna att försätta ett företag i resolution. Paragrafen genomför artikel 55.2 femte stycket och delvis artikel 55.2 första stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Av första stycket framgår att Riksgäldskontoret ska bedöma vilken

 

inverkan en underrättelse enligt 3 a § har på möjligheten att försätta

 

företaget i resolution.

 

Riksgäldskontoret ska enligt andra stycket särskilt bedöma möjligheten

 

att försätta ett företag i resolution om företaget inom en och samma

 

skuldklass, som inbegriper kvalificerade skulder, har skulder som till mer

 

än tio procent består av skulder som myndigheten inte kan räkna med att

 

kunna använda vid en skuldnedskrivning. Ordet skuldklass har samma

 

innebörd som i 3 a §.

 

En sådan bedömning kan göras i samband med en bedömning enligt

 

3 kap. 10 och 11 §§ eller vid varje annan tidpunkt det kan bli aktuellt.

 

Riksgäldskontoret ska bl.a. bedöma vilken effekt det har på möjligheten

 

att försätta företaget i resolution när det finns en andel skulder som inte är

 

nedskrivnings- eller konverteringsbara. Detta inbegriper effekten som

 

följer av ett avsteg från principen om att det ekonomiska utfallet för ägare

 

och borgenärer vid resolution inte får bli sämre än om företaget hade

 

avvecklats genom konkurs eller likvidation (12 kap. 10 och 11 §§ och

 

23 kap. 8 §). Om Riksgäldskontoret bedömer att det finns ett väsentligt

 

resolutionshinder enligt 3 kap. 12 § ska myndigheten tillämpa bestämmel-

 

serna i 3 kap. och vidta de åtgärder som är lämpliga för att undanröja

 

hindret.

 

3 c § En skuld får inte användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och

 

kvalificerade skulder enligt 4 kap. 1 § om

 

1. företaget låter bli att ta in villkor som krävs enligt 2 § första stycket, eller

 

2. ett sådant krav som avses i 1 inte gäller enligt 2 § tredje stycket eller 3 a §.

 

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att vissa skulder inte

 

får räknas med vid uppfyllandet av kravet på kapitalbas och kvalificerade

185

 

Prop. 2020/21:155 skulder. Paragrafen genomför artikel 55.2 sjunde stycket och delvis artikel 55.1 andra stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.

Av paragrafen framgår att en skuld inte får användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder om ett företag underlåter att ta in ett villkor om avtalsenligt erkännande i ett avtal som avser skulden och som omfattas av lagstiftningen i tredjeland (2 § första stycket). En skuld får inte heller användas på detta sätt om företaget inte behöver ta in ett sådant villkor enligt 2 § tredje stycket eller 3 a §. Däremot exkluderas inte en skuld från att få användas om villkoret inte behöver tas med efter- som ett beslut om att skriva ned eller konvertera skulden får verkställas i tredjeland (3 §).

7 § Riksgäldskontoret får, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, besluta att ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller leveransförpliktelse som följer av ett avtal som har ingåtts av företaget.

Ett sådant beslut får fattas, om

1.Finansinspektionen har fastställt att företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera,

2.det inte finns några omedelbart tillgängliga alternativa åtgärder från den privata sektorn som skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget,

3.åtgärden bedöms nödvändig för att undvika ytterligare försämring av de finansiella villkoren för företaget, och

4.åtgärden är nödvändig

a)med hänsyn till det allmännas intresse,

b)för att välja lämpliga resolutionsåtgärder, eller

c)för att säkerställa en ändamålsenlig tillämpning av ett eller flera reso- lutionsverktyg.

Vid beslut enligt första stycket gäller 12 kap. 5 § och 13 kap. 2 § andra stycket och 3–6 §§.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förutsättningarna för att besluta om tillfälligt förbud mot att fullgöra vissa förpliktelser. Paragrafen genomför artikel 33a.1 och 33a.4–33a.9 och delvis artikel 33a.2 första stycket och 33a.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.1.

Av första stycket framgår att Riksgäldskontoret tillfälligt får förbjuda ett företag att fullgöra en betalnings- eller en leveransförpliktelse. Denna åtgärd motsvarar den åtgärd som kan vidtas mot ett företag i resolution (13 kap. 2 § första stycket, se författningskommentaren till den bestämmelsen i prop. 2015/16:5 s. 816). Ett beslut enligt bestämmelsen får fattas först efter att Finansinspektionen fått tillfälle att yttra sig i saken. Bestämmelsen är tillämplig innan ett beslut om resolution har fattats. Om ett beslut om resolution har fattats ska i stället 13 kap. 2 § tillämpas. Vid tillämpning av bestämmelsen ska Riksgäldskontoret ta hänsyn till hur de finansiella marknadernas funktionssätt kan påverkas av beslutet samt beakta befintliga nationella regler, tillsynsbefogenheter och rättsliga befogenheter för att skydda borgenärernas rättigheter och likabehandling (artikel 33a.5 i krishanteringsdirektivet).

186

Enligt andra stycket krävs – till skillnad från när det gäller ett företag i Prop. 2020/21:155 resolution – att samtliga förutsättningar i punkterna 1–4 är uppfyllda för

att Riksgäldskontoret ska få fatta ett beslut enligt första stycket.

Av tredje stycket framgår att vad som gäller i fråga om motsvarande beslut inom resolution också ska tillämpas vid beslut enligt paragrafen. Det innebär bl.a. att ett beslut enligt första stycket ska offentliggöras (12 kap. 5 §). De närmare bestämmelserna om tillvägagångssättet för offentliggörandet och underrättelser till företaget och myndigheter framgår av 15 och 16 §§ förordningen (2015:1034) om resolution (29 kap.

2 §). Vid bestämmande av den längsta tiden för beslutet (13 kap. 3 §) behöver det beaktas att ett beslut enligt denna paragraf ska gälla under så kort tid som möjligt och får inte överskrida den period som Riksgälds- kontoret anser är nödvändig med hänsyn till de syften som avses i andra stycket 3 och 4 (artikel 33a.4 i krishanteringsdirektivet).

8 § Om Riksgäldskontoret beslutar om en åtgärd enligt 7 § första stycket, får Riksgäldskontoret avseende samma period också besluta att

1.en borgenär till företaget som omfattas av förbudet inte får ta i anspråk en säkerhet som har ställts ut i tillgångar som tillhör företaget, och

2.en motpart till företaget som omfattas av förbudet inte får

a)säga upp eller häva ett avtal med företaget,

b)ändra villkoren i ett avtal med företaget,

c)ställa in fullgörelsen mot företaget,

d)kvitta

–en fordran som företaget har på motparten mot en fordran som motparten har på företaget, eller

–en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten mot en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget,

e) omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller

f) tillämpa en slutavräkningsklausul.

Vid beslut enligt första stycket 1 gäller 13 kap. 8–10 §§. Vid beslut enligt första stycket 2 gäller 13 kap. 12–17 §§.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förbud mot att ta i anspråk säkerheter och att utöva vissa rättshandlingar. Paragrafen genom- för artikel 33a.10 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.2.

Av första stycket framgår att Riksgäldskontoret kan besluta att tillfälligt förbjuda en borgenär att ta i anspråk säkerheter i tillgångar som tillhör ett företag och tillfälligt förbjuda en motpart till företaget att utöva vissa rättigheter som följer av ett avtal som motparten ingått med företaget. Dessa åtgärder motsvarar de åtgärder som kan vidtas mot en borgenär eller motpart till ett företag i resolution (13 kap. 7 § första stycket och 11 § första stycket, se författningskommentarerna till de bestämmelserna i prop. 2015/16:5 s. 817–819). En förutsättning för att vidta åtgärder enligt denna paragraf – till skillnad mot när det gäller ett företag i resolution – är att Riksgäldskontoret beslutar om en åtgärd enligt 7 § första stycket. Ett beslut som fattats med stöd av denna paragraf får dessutom bara gälla under den period som beslutet enligt 7 §.

187

Prop. 2020/21:155 Av andra och tredje styckena framgår att vad som gäller i fråga om mot- svarande beslut inom resolution också ska tillämpas vid beslut enligt paragrafen. Det innebär bl.a., i fråga om beslut enligt första stycket 1, att Riksgäldskontoret under vissa omständigheter ska fatta ett särskilt beslut om förbud att ta i anspråk säkerheter även med avseende på andra företag inom koncernen och, i fråga om beslut enligt första stycket 2, att Riks- gäldskontoret under vissa omständigheter också får förbjuda motparter till ett dotterföretag till företaget att vidta motsvarande åtgärder.

9 § Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska i finansiella avtal som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att

1.avtalet kan bli föremål för tillfälliga åtgärder enligt 7 och 8 §§ och 13 kap. 2, 7, 8, 11 och 12 §§, och

2.ett beslut om resolution, en resolutionsåtgärd eller en tillfällig åtgärd utgör hinder mot att utöva rättshandlingar enligt 11 kap. 3–7 §§.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om avtalsenligt erkän- nande av befogenhet att vidta tillfälliga åtgärder. Paragrafen genomför artikel 71a.1 och 71a.4 och delvis artikel 71a.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

Av paragrafen framgår att angivna företag i finansiella avtal som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ska ta in villkor som innebär att avtalet kan bli föremål för tillfälliga åtgärder och att ett beslut om resolution, en resolutionsåtgärd eller en tillfällig åtgärd innebär hinder mot att utöva de rättshandlingar som framgår av 11 kap. 3–7 §§. Kravet att ta med villkoret gäller bara om 7 eller 8 § eller 13 kap. 2, 7, 8, 11 eller 12 § skulle vara tillämpliga om det finansiella avtalet reglerades enligt svensk lagstiftning. Det förhållandet att ett företag inte tar med det aktuella avtalsvillkoret innebär dock inte i sig hinder mot att Riksgäldskontoret tillämpar sina befogenheter.

10 § Ett moderföretag för vilket Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet ska säkerställa att dotterföretag i tredjeland i finansiella avtal tar in ett villkor om att en åtgärd som avses i 11 kap. 3 § inte får vidtas på grund av ett beslut om tillfälliga åtgärder enligt 7 och 8 §§ och 13 kap. 2, 7, 8, 11 och 12 §§ avseende moderföretaget.

Första stycket gäller om dotterföretaget i hemlandet motsvarar ett 1. kreditinstitut,

2. värdepappersbolag, eller

3. finansiellt institut.

 

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om skyldighet för moder-

 

företag inom EES att kräva att dotterföretag inför vissa villkor i avtal.

 

Paragrafen genomför artikel 71a.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägan-

 

dena finns i avsnitt 9.2. Paragrafen är utformad efter synpunkter från

 

Lagrådet.

 

Av första stycket framgår att ett moderföretag ska säkerställa att dess

 

dotterföretag i tredjeland i finansiella avtal tar in ett villkor om att dotter-

 

företagets motparter inte får vidta vissa åtgärder, såsom att säga upp avtalet,

 

på grund av ett beslut avseende moderföretaget om tillfälliga åtgärder. Med

 

moderföretag avses här ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag

188

eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag.

 

Skyldigheten gäller dock bara om dotterföretaget är ett sådant företag som Prop. 2020/21:155 anges i andra stycket.

6 kap. Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument

1 § När Finansinspektionen ska pröva en fråga om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution, ska inspektionen se till att det görs en värdering motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. 1–9 §§ av företaget eller koncernen i fråga.

Värderingen ska ligga till grund för Finansinspektionens prövning av om relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska skrivas ned eller kon- verteras. Värderingen ska också ligga till grund för inspektionens beslut i fråga om

1.minskning av kärnprimärkapital,

2.omfattning av indragning eller överföring av kärnprimärkapitalinstrument,

eller

3.minskning av ägandet för existerande ägare genom konvertering av relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder till kärnprimärkapitalinstrument.

Efter nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvali- ficerade skulder ska Finansinspektionen se till att det görs en värdering mot- svarande den som föreskrivs i 7 kap. 10 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om värdering i samband med ned- skrivning och konvertering utanför resolution. Ändringarna i paragrafen genomför artiklarna 36.1, 36.4, 36.5, 36.12 och 36.13 och 59.1 tredje stycket och 59.10 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. Paragrafen är utformad efter synpunkter från Lagrådet.

Ändringen i första stycket innebär att Finansinspektionen ska se till att det görs en värdering också när inspektionen ska pröva en fråga om nedskrivning eller konvertering av kvalificerade skulder.

Andra stycket, om ändamålet med värderingen, kompletteras med nedskrivning och konvertering av kvalificerade skulder.

Tredje stycket, som är nytt, innebär att Finansinspektionen efter ned- skrivning eller konvertering utanför resolution ska låta genomföra en sådan särskild värdering som anges i 7 kap. 10 § för att bedöma det ekonomiska utfallet. Bestämmelserna om ersättning vid sämre ekonomiskt utfall i 23 kap. 8 § gäller vid värderingen.

Övriga ändringar är redaktionella.

1 a § Med kvalificerade skulder avses i detta kapitel skulder enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 utom när det gäller kriteriet i artikel 72c.1 i tillsyns- förordningen.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse som preciserar vilka

 

kvalificerade skulder som kan skrivas ned eller konverteras enligt 6 kap.

 

Paragrafen genomför delvis artikel 59.1a första stycket i krishanterings-

 

direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.

 

Av paragrafen framgår att nedskrivning och konvertering av kvalifice-

 

rade skulder enligt 6 kap. bara kan tillämpas på sådana skulder som

 

uppfyller kriterierna i 4 kap. 12 §, förutom kriteriet om skuldens åter-

 

stående löptid i artikel 72c.1 i tillsynsförordningen (del av punkt 1 b). Det

 

innebär att sådan nedskrivning och konvertering bara är möjlig avseende

 

ett företag i en resolutionsgrupp som inte är en resolutionsenhet, se

 

författningskommentaren till 4 kap. 12 §.

189

Prop. 2020/21:155 2 § Finansinspektionen ska, på eget initiativ eller på begäran av Riksgälds- kontoret, skyndsamt besluta att relevanta kapitalinstrument som har getts ut av ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 och kvalificerade skulder ska skrivas ned eller konverteras, om

1.företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera enligt 8 kap. 2 och 3 §§,

och

2.åtgärden är nödvändig och tillräcklig för att avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget och det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang.

Inför ett beslut enligt första stycket ska Riksgäldskontoret ha fått tillfälle att lämna synpunkter.

Om en resolutionsenhet inte har förvärvat relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder direkt från det dotterföretag som har gett ut dem utan indirekt från ett annat dotterföretag inom samma resolutionsgrupp, ska ett beslut enligt första stycket fattas samtidigt som ett motsvarande beslut för

1.moderföretaget till det företag som gett ut kapitalinstrumenten eller skulderna, eller

2.ett annat moderföretag inom resolutionsgruppen, om det inte är en resolutionsenhet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens prövning och beslut om nedskrivning eller konvertering utanför resolution. Ändringarna i paragrafen genomför artiklarna 59.1 första och andra styckena, 59.2, 59.4 och 61.3 andra stycket och delvis artikel 59.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Första stycket ändras på så sätt att Finansinspektionen utöver relevanta kapitalinstrument också ska kunna skriva ned eller konvertera kvalifice- rade skulder som avses i 1 a §. Finansinspektionen ska också på begäran av Riksgäldskontoret pröva om relevanta kapitalinstrument och kvalifice- rade skulder ska skrivas ned eller konverteras.

Enligt andra stycket, som är nytt, ska Finansinspektionen inför ett beslut om nedskrivning och konvertering ge Riksgäldskontoret tillfälle att yttra sig i saken.

I tredje stycket, som är nytt, finns bestämmelser som reglerar det fall där en resolutionsenhet inte förvärvat tillämpliga kapitalinstrument eller kvalificerade skulder direkt av det fallerande dotterföretaget, utan genom ett annat dotterföretag inom samma resolutionsgrupp. I det fallet ska Finansinspektionen se till att ett beslut om nedskrivning och konvertering fattas samtidigt som ett beslut om nedskrivning av relevanta kapital- instrument och kvalificerade skulder för moderföretaget för det dotter- företag som har gett ut instrumenten eller ett annat moderföretag inom resolutionsgruppen.

Övriga ändringar är redaktionella.

5 § Om ett företag behöver statligt stöd, ska relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som företaget gett ut skrivas ned eller konverteras.

Om det krävs för att stödet ska vara förenligt med unionsrätten, får Finansinspektionen besluta att andra efterställda skulder än de relevanta kapital- instrumenten och de kvalificerade skulderna ska skrivas ned eller konverteras.

Nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument eller andra efterställda skulder får inte ske, om det statliga stödet uppfyller villkoren i 8 kap.

190

3 § första stycket 3 och en sådan nedskrivning eller konvertering skulle hota den Prop. 2020/21:155 finansiella stabiliteten eller leda till oproportionerliga resultat.

Paragrafen innehåller bestämmelser om nedskrivning eller konvertering som förutsättning för statligt stöd. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 59.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.

Genom ändringarna i första och andra styckena ska också nedskrivning och konvertering av kvalificerade skulder som avses i 1 a §, utöver relevanta kapitalinstrument, utgöra en förutsättning för statligt stöd.

Övriga ändringar är redaktionella.

7 § När Finansinspektionen överväger att fatta beslut avseende ett dotterföretag enligt 2, 3 eller 5 §, ska inspektionen ge resolutionsmyndigheten för resolutions- enheten inom resolutionsgruppen tillfälle att lämna synpunkter och inom 24 timmar därefter underrätta

1.den samordnande tillsynsmyndigheten,

2.den samordnande berörda myndigheten, och

3.resolutionsmyndigheterna för andra företag inom resolutionsgruppen som har förvärvat kvalificerade skulder.

När inspektionen överväger att fatta ett beslut enligt 3 §, ska inspektionen dessutom skyndsamt underrätta

1.den behöriga myndighet som är ansvarig för det företag som har gett ut de relevanta kapitalinstrument som eventuellt ska skrivas ned eller konverteras,

2.den berörda myndigheten i samma land inom EES som den nämnda behöriga myndigheten, och

3.den samordnande berörda myndigheten.

Av underrättelsen ska det framgå vilket beslut Finansinspektionen överväger att fatta och skälen för detta.

Paragrafen innehåller bestämmelser om beslutsprocessen avseende en gränsöverskridande koncern. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 62.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.

Ändringarna i paragrafen innebär att Finansinspektionen, när den överväger att besluta om nedskrivning eller konvertering, dels ska ge resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten inom resolutionsgruppen tillfälle att yttra sig i saken, dels inom 24 timmar från det att synpunkterna inkommit eller skulle ha inkommit ska underrätta samordnande tillsyns- myndigheter, samordnande berörda myndigheter och resolutionsmyndig- heterna för andra företag inom resolutionsgruppen som direkt eller indirekt förvärvat kvalificerade skulder som avses i 1 a §. Vad som avses med samordnande berörd myndighet framgår av 2 kap. 1 §.

Övriga ändringar i paragrafen är redaktionella.

14 § När kärnprimärkapitalet har minskats i proportion till förlusterna, ska Finansinspektionen skriva ned kapitalbeloppet för relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder eller konvertera relevanta kapitalinstrument och kvalifi- cerade skulder till kärnprimärkapitalinstrument i den utsträckning som krävs för att företaget eller koncernen inte längre ska bedömas fallera eller sannolikt komma att fallera.

Relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska skrivas ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument i följande ordning:

191

Prop. 2020/21:155 1. övriga primärkapitalinstrument,

2.supplementärkapitalinstrument,

3.kapitalbeloppet för kvalificerade skulder.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ordningsföljden för nedskrivning och konvertering efter att kärnprimärkapitalet minskats i proportion med företagets förluster. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 60.1 d och 60.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.

Enligt ändringarna i första stycket ska, utöver relevanta kapitalinstru- ment, också kvalificerade skulder som avses i 1 a § skrivas ned eller konverteras efter att kärnprimärkapitalet har minskats i proportion till för- lusterna.

Andra stycket anger den ordning enligt vilken nedskrivning och konvertering ska ske. Ändringen innebär att kvalificerade skulder skrivs ned efter relevanta kapitalinstrument.

15 § Vid konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder gäller följande:

1.De kärnprimärkapitalinstrument som konverteringen ska ske till ska vara utgivna av företaget i fråga eller av dess moderföretag, beroende på vad Finans- inspektionen beslutar. Finansinspektionen får dock besluta att instrumenten ska ges ut av moderföretaget, bara om det har godkänts av resolutionsmyndigheten för moderföretaget.

2.Kärnprimärkapitalinstrumenten ska ha getts ut innan företaget ger ut aktier eller andra äganderättsinstrument i syfte att få kapital från staten eller ett offentligt organ.

3.Kärnprimärkapitalinstrumenten ska tilldelas och överföras utan dröjsmål efter beslutet att konvertera de relevanta kapitalinstrumenten.

4.Konverteringskursen för de relevanta kapitalinstrumentens och de kvalifice- rade skuldernas konvertering till kärnprimärkapitalinstrument bestäms enligt de principer som anges i 21 kap. 19 och 20 §§.

Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om konvertering. Ändring- arna i paragrafen genomför artikel 60.3 i krishanteringsdirektivet. Över- vägandena finns i avsnitt 10.

Ändringarna i paragrafen innebär att bestämmelserna också omfattar sådana kvalificerade skulder som avses i 1 a §.

16 § Ett beslut om nedskrivning eller konvertering är bindande för företaget och innehavare av kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder. Den som berörs av nedskrivningen eller konverteringen för- lorar inte sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen.

En av Finansinspektionen beslutad kapitalökning eller kapitalminskning är fastställd när den har registrerats i aktiebolagsregistret, föreningsregistret eller bankregistret.

Beloppen enligt 11 och 14 §§ ska ingå i beräkningen av de tröskelvärden som avses i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rättsverkan av ett beslut om nedskrivning eller konvertering. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 59.1b i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i

avsnitt 10.

192

Ändringen i första stycket innebär att också kvalificerade skulder som Prop. 2020/21:155 avses i 1 a § ska omfattas av paragrafen.

Av tredje stycket, som är nytt, framgår att belopp som minskas, skrivs ned eller konverteras genom tillämpning av 11 och 14 §§ ska tas med i beräkningen av de tröskelvärden som behöver uppfyllas för att kunna ge bidrag från resolutionsreserven eller från alternativa finansieringskällor

(21 kap. 30 §) eller för att använda de statliga stabiliseringsverktygen (22 kap. 2 §).

8 kap. Inledande av resolution

7 § Riksgäldskontoret ska försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b–2 d i resolution, om holdingföretaget uppfyller de förutsättningar för resolution som anges i 5 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om resolution i fråga om holding- företag som träffas av lagens tillämpningsområde. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 33.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägan- dena finns i avsnitt 11.2.

Ändringarna i paragrafen innebär dels att Riksgäldskontoret ska försätta ett holdingföretag i resolution om förutsättningarna för det är uppfyllda, dels att det för ett beslut om resolution räcker att holdingföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution.

8 § Riksgäldskontoret får försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b–2 d i resolution trots att det inte uppfyller förutsättningarna för resolution i 5 §, om

1. holdingföretaget är en resolutionsenhet,

2. holdingföretaget är moderföretag till ett institut eller ett EES-institut som uppfyller förutsättningarna för resolution men som inte är en resolutionsenhet,

3. institutets eller EES-institutets fallissemang hotar resolutionsgruppen, och

4. resolutionsåtgärder mot holdingföretaget är nödvändiga för resolutionen av institutet eller EES-institutet eller av resolutionsgruppen.

I fråga om ett EES-institut ska den utländska myndighet som ansvarar för institutet ha konstaterat att förutsättningarna för resolution är uppfyllda enligt lagstiftningen i det landet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om när ett holdingföretag som träffas av lagens tillämpningsområde får försättas i resolution trots att det inte självt uppfyller förutsättningarna för det. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 33.4 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Genom första stycket 1, som är nytt, införs ett villkor att holdingföre- taget ska vara en resolutionsenhet. Detta ska framgå av resolutionsplanen (3 kap. 2 §).

Ändringarna i första stycket 2, som motsvarar hittillsvarande första stycket 1, innebär att det dotterföretag som uppfyller förutsättningarna för resolution inte ska vara en resolutionsenhet.

Ändringarna i första stycket 3, som motsvarar hittillsvarande första stycket 2, tas det alternativa villkoret, som innebär en möjlighet att grunda ett resolutionsbeslut på att insolvensrätten kräver att koncernen behandlas

193

Prop. 2020/21:155 som en helhet, bort. För att villkoret i denna punkt ska vara uppfyllt krävs att dotterföretagets fallissemang hotar hela resolutionsgruppen.

Ändringarna i första stycket 4, som motsvarar hittillsvarande första stycket 3, innebär att resolutionsåtgärder mot holdingföretaget ska vara nödvändiga för resolution av hela resolutionsgruppen eller, såsom redan gäller, för dotterföretaget.

Övriga ändringar är redaktionella.

11 kap. Hinder mot exekutiva åtgärder och vissa rättshandlingar knutna till resolution

3 § En motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket får på grund av ett beslut om resolution eller en resolutionsåtgärd, eller en händelse som har ett direkt samband med ett sådant beslut, inte

1.säga upp eller häva ett avtal med företaget,

2.ändra villkoren i ett avtal med företaget,

3.ställa in fullgörelse av en förpliktelse mot företaget,

4.kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget,

5.omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse (nettning),

6.tillämpa en slutavräkningsklausul, eller

7.ta emot, förfoga över eller ta i anspråk en säkerhet i tillgångar som tillhör företaget.

Ett sådant beslut eller en sådan händelse som anges i första stycket utgör inte ett kollektivt obeståndsförfarande enligt lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden.

Första och andra styckena gäller endast om

1.företaget fortsätter att fullgöra väsentliga skyldigheter enligt avtalet i förhållande till motparten, eller

2.företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut enligt 5 kap. 7 § eller 8 § första stycket 1 eller 13 kap. 2, 7 eller 8 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot att utöva vissa rättshandlingar. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 68.5 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

Ändringarna i tredje stycket innebär att också ett beslut om en tillfällig åtgärd utanför resolution enligt 5 kap. 7 eller 8 § första stycket 1 inte betraktas som bristande fullgörelse av företaget vid tillämpning av bestämmelserna 11 kap. Ett beslut om förbud för en borgenär att utöva vissa rättshandlingar enligt 13 kap. 11 eller 12 § ska dock inte längre medföra att första stycket kan tillämpas trots att företaget inte fullgör sina förpliktelser.

Paragrafen gäller också vid ett beslut om krisavvärjande åtgärder eller tillfälliga åtgärder utanför resolution, se författningskommentaren till 5 kap. 1 §.

Övriga ändringar är redaktionella.

194

13 kap. Beslut om ändring av vissa avtalsvillkor och om förbud mot

Prop. 2020/21:155

att fullgöra förpliktelser, ta i anspråk säkerheter och att företa vissa

 

rättshandlingar

 

1 § I fråga om nedskrivningsbara skulder och relevanta kapitalinstrument som tillkommit innan ett företag försatts i resolution får Riksgäldskontoret besluta att

1.ändra löptiden för skulden,

2.ändra den ränta som ska betalas för skulden, eller

3.ändra dagen då räntan förfaller till betalning.

Första stycket gäller inte för en skuld som är säkerställd.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ändring av löptider och ränte- villkor. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 63.1 i krishanterings- direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Ändringen i första stycket är en följd av att det nuvarande uttrycket kvalificerade skulder, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket nedskrivningsbara skulder, se författningskommentarerna till 2 kap. 2 och 2 a §§.

5 § Ett beslut enligt 2 § första stycket får inte avse

1.överföringsuppdrag avseende betalningar eller leveranser av finansiella instrument som har lagts in i ett anmält avvecklingssystem, eller

2.betalnings- eller leveransförpliktelser som ska fullgöras mot centrala motparter och centralbanker.

Om ett beslut enligt 2 § första stycket gäller kvalificerade insättningar, ska Riksgäldskontoret se till att en insättare dagligen får tillgång till ett lämpligt belopp av sina insättningar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förpliktelser som inte får omfattas av ett beslut om tillfälligt förbud mot att fullgöra vissa förpliktelser och om skydd för kvalificerade insättningar. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 69.4 och 69.5 tredje stycket i krishanterings- direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Ändringarna i första stycket innebär att kvalificerade insättningar samt finansiella instrument och medel som omfattas av investerarskydd inte längre ska undantas från Riksgäldskontorets befogenhet att besluta om ett tillfälligt fullgörelseförbud (2 §). Riksgäldskontoret behöver dock beakta att ett sådant beslut inte ska vara mer långtgående än vad som behövs och bara vidtas om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot (5 § tredje stycket förvaltningslagen och 12 kap. 2 §). Detta ska särskilt tas i beaktande i fråga om beslut som omfattar kvalificerade insättningar, inte minst sådana som gjorts av fysiska personer och mikroföretag samt små och medelstora företag.

Andra stycket, som är nytt, innebär att om ett beslut enligt 2 § omfattar kvalificerade insättningar ska Riksgäldskontoret se till att en insättare dagligen får tillgång till ett lämpligt belopp från dessa insättningar. Vad som anses med lämpligt belopp får avgöras av Riksgäldskontoret och är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Av 29 kap. 1 § framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela kompletterande föreskrifter om detta.

195

Prop. 2020/21:155 11 § Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett företag i resolution inte får

1.säga upp eller häva ett avtal med företaget,

2.ändra villkoren i ett avtal med företaget,

3.ställa in fullgörelsen mot företaget,

4.kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget,

5.omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller

6.tillämpa en slutavräkningsklausul.

Första stycket gäller endast om

1.företaget fortsätter att fullgöra väsentliga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten, eller

2.företaget inte kan fullgöra dessa förpliktelser till följd av ett beslut enligt 2, 7 eller 8 § eller 5 kap. 7 § eller 8 § första stycket 1.

Förbudet får gälla från offentliggörandet enligt 12 kap. 5 § och som längst till klockan 24.00 den bankdag som följer närmast efter dagen för offentliggörandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud mot att utöva vissa rättshandlingar. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 68.5 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

Tillägget i andra stycket innebär att villkoret om att företaget ska fullgöra sina förpliktelser för att motparten ska kunna förbjudas att vidta vissa rättigheter enligt första stycket inte tillämpas om företaget inte kan fullgöra sina förpliktelser till följd av ett beslut av Riksgäldskontoret enligt 2, 7 eller 8 § i detta kapitel eller 5 kap. 7 § eller 8 § första stycket 1 (jfr 11 kap. 3 § och prop. 2015/16:5 s. 819).

Övriga ändringar är redaktionella.

12 § Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett dotterföretag till ett företag i resolution inte får vidta en sådan åtgärd som anges i 11 § första stycket beträffande ett avtal med dotterföretaget, om

1.företaget i resolution svarar för fullgörelse av dotterföretagets förpliktelser,

och

2.grunden för att vidta åtgärden är obestånd hos företaget i resolution eller dess finansiella ställning i övrigt.

Vid ett beslut enligt första stycket gäller 11 § andra stycket 1 och tredje stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud för motparter till företagets dotterföretag att utöva vissa rättshandlingar.

Ändringen i andra stycket är en följd av ändringarna i 11 §.

18 § Riksgäldskontoret får inte besluta om en tillfällig åtgärd enligt 2–17 §§ om Riksgäldskontoret tidigare har beslutat om en motsvarande åtgärd enligt 5 kap. 7 eller 8 §.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om att tillfälliga åtgärder inte får vidtas både före och efter ett beslut om resolution. Paragrafen genomför artikel 33a.11 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Av paragrafen framgår att Riksgäldskontoret inte får besluta om samma

typ av tillfälliga åtgärder både utanför och i resolution. Har ett beslut om

196

tillfälliga åtgärder redan beslutats enligt 5 kap. 7 eller 8 § är myndigheten Prop. 2020/21:155 därmed förhindrad att besluta om motsvarande tillfälliga åtgärder enligt 2,

7 eller 11 § i detta kapitel. Det är därmed inte möjligt att förlänga tidsfristerna genom dubbla förbud. Ett beslut före resolution kan dock fortsätta att gälla efter resolutionsbeslutet så länge tidsfristerna för fullgörelsebeslutet varar. Att vidta samma typ av åtgärd både före och efter resolution är därför inte tillåtet, t.ex. att meddela ett förbud mot att ta i anspråk säkerheter både före och efter resolution. Bestämmelsen hindrar dock inte att ett sådant beslut meddelas före resolution och ett beslut om förbud mot att utöva vissa rättshandlingar meddelas efter resolution.

16 kap. Åtgärder mot ägare

5 § Beslut som Riksgäldskontoret fattar enligt 1–4 §§ är bindande för företaget i resolution och för berörda ägare och borgenärer.

En av Riksgäldskontoret beslutad kapitalminskning ska antecknas i aktiebolagsregistret, föreningsregistret eller bankregistret.

Kapitalminskningen ska ingå i beräkningen av de tröskelvärden som avses i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rättsverkan av ett beslut enligt 16 kap. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 59.1b i krishanteringsdirektivet. Överväganden finns i avsnitt 10.

Tredje stycket, som är nytt, motsvarar 6 kap. 16 § tredje stycket, se författningskommentaren till den paragrafen.

21 kap. Skuldnedskrivningsverktyget

2 § Följande skulder får skrivas ned eller konverteras genom skuldnedskrivnings- verktyget:

1.relevanta kapitalinstrument, och

2.nedskrivningsbara skulder.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka kapitalbasinstrument och skulder som kan bli föremål för nedskrivning eller konvertering. Ändringen i paragrafen genomför artikel 44.2 femte stycket i krishanter- ingsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i paragrafen är en följd av att det nuvarande uttrycket kvalifi- cerade skulder, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket nedskriv- ningsbara skulder, se författningskommentarerna till 2 kap. 2 och 2 a §§.

15 § För att skuldnedskrivning eller konvertering ska ske med totalbeloppet enligt

13 §, ska Riksgäldskontoret vidta följande åtgärder:

1.Först ska någon av de åtgärder som anges i 16 kap. vidtas beträffande aktier eller andelar i företaget i resolution.

2.Därefter ska de relevanta kapitalinstrumenten skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning:

a) övriga primärkapitalinstrument, b) supplementärkapitalinstrument.

3.Om åtgärderna i 1 och 2 inte är tillräckliga, ska de nedskrivningsbara skulderna skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument

iföljande ordning:

a) andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten,

197

Prop. 2020/21:155 b) skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om borgenärens rätt till betalning enligt 18 § första stycket andra meningen förmånsrättslagen (1970:979) för en fordran som är hänförlig till ett sådant instrument framgår av det fordringsavtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet,

198

c) enligt förmånsrättsordningen i omvänd ordning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om turordningen vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget. Ändringen i paragrafen genomför artikel 48.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i paragrafen är en följd av att det nuvarande uttrycket kvalifi- cerade skulder, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket nedskriv- ningsbara skulder, se författningskommentarerna till 2 kap. 2 och 2 a §§.

27 § Riksgäldskontoret får helt eller delvis undanta nedskrivningsbara skulder från nedskrivning eller konvertering, om

1.det inte är möjligt att skriva ned eller konvertera den nedskrivningsbara skulden inom rimlig tid,

2.det är nödvändigt och proportionellt för att företaget eller någon som har övertagit verksamheten från företaget ska kunna upprätthålla kritisk verksamhet eller affärsverksamhet som är viktig för företagets intjäning eller lönsamhet,

3.det är nödvändigt och proportionellt för att undvika omfattande spridning av negativa effekter som leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet, eller

4.det krävs för att undvika värdeförstörelse som innebär att förlusterna för andra borgenärer blir högre än om skulderna undantas.

Av paragrafen framgår under vilka förutsättningar kvalificerade skulder får undantas från nedskrivning eller konvertering. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringarna i paragrafen är en följd av att det nuvarande uttrycket kvalificerade skulder, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket nedskrivningsbara skulder, se författningskommentarerna till 2 kap. 2 och 2 a §§.

28 § När Riksgäldskontoret prövar frågan om undantag för nedskrivningsbara skulder enligt 27 §, ska myndigheten beakta

1.principen att förluster i första hand ska drabba ägarna och därefter borge- närerna i företaget i resolution i prioritetsordning,

2.vilken förlustabsorberingskapacitet företaget i resolution har kvar, om skulderna undantas, och

3.behovet av att behålla tillräckliga resurser för finansiering av resolution och av att säkerställa ett effektivt genomförande av en sådan.

Paragrafen innehåller omständigheter som Riksgäldskontoret ska beakta när myndigheten överväger att undanta vissa skulder från nedskrivning eller konvertering enligt 27 §. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 44.3 andra och tredje styckena och delvis artikel 44.2 första stycket h i krishanteringsdirektivet. Överväganden finns i avsnitt 6. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Ändringen i paragrafen är en följd av att det nuvarande uttrycket kvalificerade skulder, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket nedskrivningsbara skulder, se författningskommentarerna till 2 kap. 2 och 2 a §§.

Genom ändringen i punkt 3 ska Riksgäldskontoret i sin prövning också Prop. 2020/21:155 beakta behovet av att säkerställa ett effektivt genomförande av resolution.

Riksgäldskontoret ska därvid särskilt bedöma om en skuld som är att betrakta som en nedskrivningsbar skuld trots att den är till ett företag som inte är en resolutionsenhet men som ingår i samma resolutionsgrupp, bör undantas från nedskrivning eller konvertering för att effektivt kunna genomföra resolutionsstrategin i enlighet med resolutionsplanen. När en sådan skuld är nedskrivningsbar framgår av 2 kap. 2 § första stycket 11.

30 § Om Riksgäldskontoret beslutar att undanta nedskrivningsbara skulder, får myndigheten använda medel från resolutionsreserven eller alternativa finan- sieringskällor enligt vad som anges i 27 kap. 1 och 6 §§, om det behövs för att absorbera förluster i eller ge kapitaltillskott till företaget i resolution. Det får dock bara göras om innehavare av aktier eller andra äganderättsinstrument eller innehavare av relevanta kapitalinstrument eller nedskrivningsbara skulder, genom nedskrivning, konvertering eller på annat sätt, har absorberat förluster i eller bidra- git till kapitaliseringen av företaget med ett belopp som minst motsvarar

1.8 procent av totala skulder och eget kapital i företaget i resolution baserat på värderingen enligt 7 kap., eller

2.20 procent av det berörda företagets riskvägda tillgångar, baserat på värderingen enligt 7 kap.

Alternativet i första stycket 2 får användas bara om

1.resolutionsreserven har tillgång till ett belopp som anskaffats genom resolu- tionsavgift enligt 27 kap. 13 § motsvarande minst 3 procent av de garanterade insättningarna, och

2.det berörda företagets konsoliderade tillgångar är mindre än motsvarande

900 miljarder euro.

Paragrafen innehåller förutsättningar för att ge bidrag från resolutions- reserven eller från alternativa finansieringskällor. Paragrafen genomför artikel 44.4 och 44.5 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i paragrafen är en följd av att det nuvarande uttrycket kvalifi- cerade skulder, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket nedskriv- ningsbara skulder, se författningskommentarerna till 2 kap. 2 och 2 a §§.

27 kap. Finansiering av resolution

13 § Avgiftsskyldiga ska betala årliga resolutionsavgifter. De sammanlagda resolutionsavgifterna för ett år ska uppgå till 0,05 procent av det totala underlag för samtliga avgiftsskyldiga som beräknas enligt 14 § (avgiftsunderlaget).

Om inte annat följer av tredje stycket fastställs den resolutionsavgift som en avgiftsskyldig ska betala i enlighet med förordningen om resolutionsavgifter.

Det som i artiklarna 4.1, 6–9, 12.1, 14.2, 14.3, 14.6 och 17.2 i förordningen om resolutionsavgifter anges om metoden för riskjustering av resolutionsavgift och om uppgiftsskyldighet, ska inte tillämpas för EES-filialer och värdepappersbolag som omfattas av definitionen i artikel 96.1 a eller b i tillsynsförordningen eller som bedriver verksamhet nr 8 i avsnitt A i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, men som inte bedriver verksamheterna nr 3 eller 6 i samma avsnitt i den bilagan. För en sådan avgiftsskyldig ska riskjustering av resolutionsavgift ske i enlighet med de kriterier som anges i artikel 103.7 i kris- hanteringsdirektivet och föreskrifter som har meddelats med stöd av 29 kap. 1 § 11.

199

Prop. 2020/21:155 Resolutionsavgift ska betalas så länge som behållningen i resolutionsreserven vid utgången av det år avgiften avser understiger tre procent av de garanterade insättningarna.

Paragrafen innehåller bestämmelser om resolutionsavgifter. Ändringen i tredje stycket är en följd av ändringarna i 29 kap. 1 §.

28 kap. Samarbete och informationsutbyte

7 § Riksgäldskontoret får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av följande artiklar i krishanteringsdirektivet:

–13.5 andra stycket och 13.6 andra stycket.

–18.6 tredje stycket, 18.6a tredje stycket och 18.7 tredje stycket.

–45h.4 andra stycket och 45h.5 andra stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Riksgäldskontorets möjlighet att hänskjuta frågor till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artiklarna 18.6 tredje stycket, 18.6a tredje stycket, 18.7 tredje stycket, 45h.4 andra stycket och 45h.5 andra stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.

Ändringarna i paragrafen är en följd av att reglerna om tvistlösning i krishanteringsdirektivet har flyttats och ändrats.

8 § Riksgäldskontoret får begära att Europeiska bankmyndigheten ska bistå myndigheterna att nå en överenskommelse i de fall som framgår av följande artiklar i krishanteringsdirektivet:

–13.4 fjärde stycket.

–18.5 fjärde stycket.

–91.7 andra stycket.

–92.3 andra stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Riksgäldskontorets möjlighet att begära att Europeiska bankmyndigheten ska bistå med att nå en överens- kommelse med resolutionsmyndigheter i andra länder. Ändringarna i paragrafen genomför artiklarna 13.4 och 18.5 fjärde stycket i krishanterings- direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.

Ändringarna i paragrafen är en följd av att reglerna i krishanterings- direktivet om Europeiska bankmyndighetens bistånd när det gäller att nå en överenskommelse har flyttats.

29 kap. Bemyndigande

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.avgifter enligt 1 kap. 3 § andra stycket,

2.hur det särskilda förfogandebeloppet enligt 4 kap. 29 § ska beräknas,

3.hur stor andel av globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutionsenheter eller nationellt systemviktiga resolutionsenheter som får omfattas av kravet enligt 4 kap. 15 §,

4.offentliggörande enligt 4 kap. 28 §,

5. vilken information om nedskrivningsbara skulder ett företag ska lämna till Riksgäldskontoret och när den ska lämnas,

200

6. undantag från skyldigheten i 5 kap. 2 § om att ta in vissa villkor i avtalen för Prop. 2020/21:155 sina skulder enligt

–5 kap. 3 §, och

–5 kap. 3 a § när det gäller vilka kategorier av skulder som kan undantas,

7. vilka företag som ska upprätta register som avses i 5 kap. 5 §, vad registren ska innehålla och när företagen ska ge in register för olika typer av avtal,

8.hur beloppet enligt 13 kap. 5 § andra stycket ska fastställas och betalas ut,

9.vad en omstruktureringsplan enligt 21 kap. 5 § ska innehålla,

10.hur storleken på de skulder som är hänförliga till derivat enligt 21 kap. 17 §

ska beräknas,

11. metoden för riskjustering av resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § tredje stycket,

12. vilka uppgifter en avgiftsskyldig ska lämna till Riksgäldskontoret enligt 27 kap. 20 §,

13. vilka upplysningar ett institut eller något annat koncernföretag ska lämna till Riksgäldskontoret för dess verksamhet enligt denna lag, och

14. att vissa uppgifter som enligt 27 kap. 20 § och 28 kap. 1 § ska lämnas till Riksgäldskontoret också eller i stället ska lämnas till Finansinspektionen.

Paragrafen innehåller bemyndiganden. Ändringarna i paragrafen genom- för artiklarna 16a.4–16a.6, 45i.1, 45i.2 och 55.7 och delvis artiklarna 33a.3, 45b.8, 45i.3, 45i.4 och 69.5 tredje stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 5, 8.4.3, 8.7, 9.1, 12.1 och 14. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Punkt 1, som är ny, gäller avgifter som Riksgäldskontoret ska få ta ut enligt

1 kap. 3 § andra stycket.

Punkt 2, som är ny, gäller hur det särskilda förfogandebeloppet ska beräknas.

Punkt 3, som är ny, gäller hur stor andel av globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutionsenheter eller nationellt systemviktiga resolutionsenheter som får omfattas av kravet enligt 4 kap. 15 §.

Punkt 4, som är ny, gäller offentliggörande enligt 4 kap. 28 §, bl.a. vilken information som ett företag ska offentliggöra och hur den ska offentliggöras.

Ändringen i punkt 6 innebär att bemyndigandet utvidgas till vilka kategorier av skulder som ett företag med stöd av 5 kap. 3 a § kan bedöma att det inte är möjligt att ta in ett villkor om erkännande av nedskrivning och konvertering.

Punkt 8, som är ny, gäller det belopp som en insättare ska få tillgång till när ett fullgörelseförbud omfattar kvalificerade insättningar ska fastställas och betalas ut till insättaren.

Genom ändringen i punkt 14 klargörs att bemyndigandet också omfattar den situationen att uppgifter ska lämnas till både Riksgäldskontoret och Finansinspektionen.

Övriga punkter numreras om.

2 § Regeringen får meddela föreskrifter om

1.innehållet i en resolutionsplan och en koncernresolutionsplan enligt 3 kap. och vad som ska beaktas vid planernas utformning liksom när de ska upprättas och hur ofta de behöver uppdateras,

2.vilka omständigheter Riksgäldskontoret ska beakta vid sin prövning av en resolutionsplan enligt 3 kap. 10 och 11 §§,

3. bedömningsgrunder för fastställandet av frister enligt 4 kap. 26 §,

201

 

Prop. 2020/21:155 4. bedömningsgrunder enligt 4 kap. 31 §, och

5.när och var ett beslut om resolution enligt 8 kap. 13 § och ett beslut om resolutionsåtgärder enligt 12 kap. 5 § ska offentliggöras och vad offentliggörandet ska innehålla.

Paragrafen innehåller bemyndiganden. Ändringarna i paragrafen genom- för artikel 16a.2 första stycket och delvis artikel 45m.7 i krishanterings- direktivet. Övervägandena finns i avsnitten 8.6 och 8.8.1.

Punkt 3, som är ny, gäller bedömningsgrunder för fastställandet av frister enligt 4 kap. 26 §.

Punkt 4, som är ny, gäller vad som ska beaktas vid bedömning om beslut att förbjuda vissa värdeöverföringar ska fattas.

Punkt 5 motsvarar hittillsvarande punkt 3.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.

2.Riksgäldskontoret ska fatta beslut om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. i den nya lydelsen som ska gälla från och med den 1 januari 2024, eller, om villkoren i artikel 45m.1 tredje stycket och 45m.7 i krishanteringsdirektivet är uppfyllda, den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar för ett företag.

3.Riksgäldskontoret ska fatta beslut om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska gälla från och med den 1 januari 2022 enligt

a) 4 kap. 3 § andra stycket och 18 § i den nya lydelsen för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet, och

b) 4 kap. 3 § tredje stycket och 19 § i den nya lydelsen för en nationellt systemviktig resolutionsenhet.

4.För att möjliggöra en linjär uppbyggnad av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska Riksgäldskontoret fram till den 1 januari 2024 eller den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar enligt 2

a) för ett företag besluta en målnivå på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska gälla från och med den 1 januari 2022, och

b) vid behov och minst var tolfte månad underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder.

5.Ett beslut om minimikrav för nedskrivningsbara skulder som har fattats enligt 4 kap. i den äldre lydelsen ska gälla till dess att ett beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 2, 3 eller 4 a gäller. För ett beslut om minimikrav för nedskrivningsbara skulder gäller bestämmelsen i 3 kap. 24 § i den äldre lydelsen.

6.Bestämmelserna i 5 kap. 9 och 10 §§ tillämpas på avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet och som avser nya förpliktelser eller väsentliga ändringar av befintliga förpliktelser.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna genomför artikel 45m.1 och 45m.2 och delvis artiklarna 45m.6–45m.8 och 71a.3 i krishanterings- direktivet och artikel 3.1 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 18. Övergångsbestämmelserna är utformade i enlighet med Lagrådets förslag.

Lagen träder i kraft den 1 juli 2021 (punkt 1).

Riksgäldskontoret ska fatta beslut om kravet på kapitalbas och kvalifi- cerade skulder som ska gälla fr.o.m. den 1 januari 2024, eller, om vissa förutsättningar i krishanteringsdirektivet är uppfyllda (artikel 45m.1 tredje

202

stycket och 45m.7), den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar Prop. 2020/21:155 (punkt 2).

En europeiskt eller nationellt systemviktig resolutionsenhet ska emeller- tid uppfylla kravet enligt 4 kap. 3 § andra stycket och 18 § respektive 3 § tredje stycket och 19 § redan fr.o.m. den 1 januari 2022 (punkt 3). Bestäm- melsen gäller de europeiskt och nationellt systemviktiga resolutions- enheter som före den 1 januari 2022 uppfyller förutsättningarna enligt 4 kap. 3 § andra eller tredje stycket. För de företag som först efter den 1 januari 2022 uppfyller förutsättningarna enligt 4 kap. 3 § andra eller tredje stycket gäller i stället fristen enligt 4 kap. 25 §.

Riksgäldskontoret ska under tidsperioden fram till den 1 januari 2024, eller, om vissa förutsättningar i krishanteringsdirektivet är uppfyllda den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar, för ett företag besluta en målnivå att gälla fr.o.m. den 1 januari 2022 som möjliggör en linjär uppbyggnad av kravet (punkt 4 a). Riksgäldskontoret ska också vid behov och minst var tolfte månad underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder (punkt 4 b).

Det senaste fattade beslutet om minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL-kravet) för ett företag ska gälla till dess att ett beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 2, 3 eller 4 a gäller i fråga om företaget (punkt 5). Dessa skulder omfattas också i fortsättningen av skuldnedskrivningsverktyget i resolution (21 kap. 2 §), om de uppfyller kraven i 2 kap. 2 §. För beslutet om MREL-kravet gäller den äldre lydelsen av bestämmelsen om åtgärder för att undanröja eller minska väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett företag eller en koncern.

Krav på villkoren om avtalsenligt erkännande ska inte tillämpas på avtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Om ett sådant avtal ändrats efter ikraftträdandet blir kravet dock tillämpligt om ändringen avser nya förpliktelser eller väsentliga ändringar av befintliga förpliktelser (punkt 6).

20.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden

2 § I denna lag avses med

administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett avvecklings- system; företaget anses som deltagare i systemet,

anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, eller ett likställt avvecklingssystem,

clearingorganisation: ett företag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller förordning (EU) nr 648/2012,

EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande,

likställt avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som Finansinspektionen enligt 9 a § har beslutat att likställa med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet,

203

Prop. 2020/21:155 samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administra- törer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen, och

värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen.

Paragrafen innehåller definitioner. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (finality-direktivet). Övervägandena finns i avsnitt 16.

Ändringen innebär att definitionen av clearingorganisation anpassas till definitionen i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

8 § Deltagare i ett avvecklingssystem får vara:

1.Riksbanken och andra centralbanker,

2.Riksgäldskontoret och utländska offentliga institutioner som i sitt hemland driver verksamhet som är jämförbar med kontorets,

3.clearingorganisationer,

4.svenska värdepapperscentraler,

5.företag som har tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

6.företag som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden,

7.utländska företag som i hemlandet driver sådan verksamhet som avses i 3–6,

8.andra juridiska personer som för egen räkning avvecklar förpliktelser att leverera finansiella instrument i systemet, och

9.clearingmedlemmar som avses i förordning (EU) nr 648/2012.

Utländska företag som avses i första stycket 7 ska i hemlandet stå under betryggande tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ.

Paragrafen innehåller bestämmelser om deltagare i avvecklingssystem. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 2.1 i finality-direktivet. Över- vägandena finns i avsnitt 16.

Första stycket 9, som är ny, innebär att clearingmedlemmar i en central motpart kan vara deltagare i ett avvecklingssystem.

20.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

7 kap.

3 § Ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument ska i denna förvaltning och när det utför tjänster enligt 1 § första stycket tillämpa 8 kap. 9–12, 14–16 och 22 §§ och 9 kap. 1, 3–6, 9, 10, 12–23, 25 a–29, 30 a och 40 §§, 41 § första stycket och 43 § lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden.

I paragrafen finns bestämmelser om diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument. Ändringen i paragrafen genomför delvis artikel 44a.1–44a.4 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 16.

204

Ändringen innebär att det tas in en hänvisning till 9 kap. 25 a och Prop. 2020/21:155 25 b §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

20.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

15 kap.

1 a § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om kreditinstitutet

1.har fått tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,

2.i strid med 14 kap. 4 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,

3.i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar

iinstitutet samt storleken på innehaven,

4.inte uppfyller kraven i 6 kap. 1–3 c, 4, 4 a, 4 c eller 5 § eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 5,

5.låter blir att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofull- ständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen,

6.låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsynsförord- ningen,

7.låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofull- ständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen,

8.låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofull- ständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2

itillsynsförordningen,

9.låter blir att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 och 430.2

itillsynsförordningen,

10.vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar

istrid med artikel 412 i tillsynsförordningen,

11.utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen,

12.är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen,

13.låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1–431.3 och 451.1 i tillsyns- förordningen,

14.gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapital- bas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betal- ningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,

15.har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk över- trädelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen,

16.har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk över- trädelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den

205

Prop. 2020/21:155 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006,

17.har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i institutet eller kvarstå i institutet trots

att kraven i 3 kap. 2 § första stycket 4 eller 5, 10 kap. 8 a–8 c §§, 12 kap. 6 a–6 c §§ eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 3 inte är uppfyllda,

18.i strid med 6 a kap. 1 eller 2 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,

19.i strid med 6 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas,

20.i strid med 13 kap. 4 a och 5 a §§ låter bli att underrätta Finansinspektionen om institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera,

21.inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. lagen (2015:1016) om resolution eller i strid med 28 kap. 1 § samma lag låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret, eller

22.är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller 2 kap. 1 eller 2 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag på grupp- eller undergruppsnivå.

Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 14 kap. 1 eller 3 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i institutet, ska första stycket 2 och 3 inte gälla för den personen

ifråga om dessa aktier eller andelar.

Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om institutets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

Ingripande sker genom

1.beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem, eller

2.beslut om sanktionsavgift.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot vissa fysiska personer. Ändringen i paragrafen genomför delvis artikel 45k.1 i krishan- teringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.2.

Ändringen i punkt 21 innebär att Finansinspektionen kan ingripa mot ledningen för ett institut om det inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder i 4 kap. lagen (2015:1016) om resolution. Av 4 kap. 33 § den lagen framgår att ett sådant beslut ska fattas efter att Riksgälds- kontoret fått tillfälle att lämna synpunkter.

20.5Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

9 kap.

25 a § Ett värdepappersinstitut får bara sälja relevanta kapitalinstrument enligt 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution och skuldinstrument som uppfyller villkoren i artikel 72a i tillsynsförordningen utom när det gäller artikel 72a.1 b och hänvisningen till artikel 72b.3–72b.5 till en icke-professionell kund, om institutet

206

1. har gjort en prövning enligt 23 §,

Prop. 2020/21:155

2.på grundval av prövningen enligt 1 har förvissat sig om att instrumenten är lämpliga för kunden, och

3.har lämnat kunden en lämplighetsförklaring enligt 28 §.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om investerarskydd vid försäljning av vissa skuldinstrument till icke-professionella kunder. Paragra- fen genomför delvis artikel 44a.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägan- dena finns i avsnitt 16.

Av paragrafen framgår under vilka förutsättningar ett värdepappers- institut får sälja relevanta kapitalinstrument och vissa andra efterställda instrument till icke-professionella kunder. Med icke-professionella kunder avses en kund som inte är en professionell kund, dvs. en kund som inte uppfyller förutsättningarna enligt 9 kap. 4 eller 5 §.

25 b § Ett värdepappersinstitut ska kräva att den icke-professionella kunden lämnar institutet information om sin portfölj av finansiella instrument. I portföljen ska räknas med insättningar av kontanta medel men inte innehav av sådana finansiella instrument som har lämnats som säkerhet.

Om portföljens värde inte överstiger 500 000 euro vid tidpunkten för kundens förvärv av sådana instrument som avses i 25 a §, ska värdepappersinstitutet säker- ställa att förvärvet inte överstiger10 procent av portföljens värde.

När ett förvärv som avses i andra stycket görs för första gången får likviden för instrumenten inte understiga 10 000 euro.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om information om den icke-professionella kundens portfölj. Paragrafen genomför delvis artik- el 44a.2–4 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 20. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Av första stycket framgår att ett värdepappersinstitut ska kräva att en icke- professionell kund lämnar institutet information om sin portfölj. Uttrycket finansiella instrument har samma innebörd som i 1 kap. 4 §, inbegripet relevanta kapitalinstrument enligt 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution och sådana skuldinstrument som anges i 25 a §.

Av andra och tredje styckena framgår att om kundens portfölj vid tidpunkten för köpet inte överstiger 500 000 euro, ska värdepappers- institutet säkerställa att kunden inte investerar mer än totalt 10 procent av sin portfölj i instrument som avses i 25 a § och att när ett sådant förvärv görs för första gången får likviden som kunden investerar i ett eller flera sådana instrument inte understiga 10 000 euro.

25 kap.

1 d § Finansinspektionen ska, utöver i de fall som anges i 1 a och 1 b §§, ingripa mot någon som ingår i ett värdepappersbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om värdepappersbolaget

1.har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,

2.inte uppfyller kraven i 3 kap. 5 § första stycket eller har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 3 kap. 1 § första stycket 5 eller 6 eller någon av 8 kap. 8 b–8 d §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap. 12 § 2 inte är uppfyllda,

207

Prop. 2020/21:155 3. åsidosatt sina skyldigheter enligt 5 kap. 4 §,

4.inte uppfyller kraven i någon av 8 kap. 3–6, 8 eller 8 f §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 35 § 1,

5.i strid med 8 a kap. 2 eller 3 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,

6.i strid med 8 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas,

7.i strid med 23 kap. 3 c § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att värdepappersbolaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera,

8.i strid med 24 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,

9.i strid med 24 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat inne-hav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven,

10.gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i bolagets kapitalbas

istrid med 8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,

11.inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. lagen (2015:1016) om resolution eller i strid med 28 kap. 1 § samma lag låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret,

12.har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk över- trädelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen,

13.låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofull- ständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen,

14.låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsynsförord- ningen,

15.låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofull- ständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen,

16.låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen,

17.låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 och 430.2

itillsynsförordningen,

18.vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar

istrid med artikel 412 i tillsynsförordningen,

19.utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen,

20.är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen,

21.låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig infor- mation i strid med någon av artiklarna 431.1–431.3 och 451.1 i tillsynsförord- ningen, eller

22.är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller kraven i 2 kap. 1 eller 2 § i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värde- pappersbolag på gruppnivå eller undergruppsnivå.

Om en sådan person som avses i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 24 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av

208

aktier eller andelar i bolaget, ska första stycket 8 och 9 inte gälla för den personen Prop. 2020/21:155 i fråga om dessa aktier eller andelar.

Ett ingripande enligt första stycket får göras endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat över- trädelsen.

Ingripande görs genom

1.beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser enligt första stycket 1, 2, 3, 8 eller 9, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller ersättare för någon av dem, eller

2.beslut om sanktionsavgift.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot vissa fysiska personer. Ändringen i paragrafen genomför delvis artikel 45k.1 i kris- hanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.2.

Ändringarna i punkt 11 motsvarar dem i 15 kap. 1 a § 21 lagen (2004:297) om bank och finansieringsrörelse.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.

2.Bestämmelserna i 9 kap. 25 a och 25 b §§ tillämpas inte på relevanta kapitalinstrument och efterställda kvalificerade instrument som har getts ut före ikraftträdandet.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna genomför artikel 44a.7 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 18.

Lagen träder i kraft den 1 juli 2021 (punkt 1).

Bestämmelserna om investerarskydd i 9 kap. 25 a och 25 b §§ ska tillämpas på instrument som har getts ut efter ikraftträdandet (punkt 2).

209

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/1

SV

 

 

 

 

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/876

av den 20 maj 2019

om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning (EU) nr 648/2012

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3),

av följande skäl:

(1)Efter den finanskris som bröt ut 2007–2008 genomförde unionen en genomgripande reform av regelverket för finansiella tjänster för att stärka motståndskraften hos sina finansiella institut. Reformen baserades till största delen på de internationella standarder som fastställdes 2010 av Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Baselkommittén), även kallade Basel III-ramen. En av många åtgärder som ingick i reformpaketet var att anta Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (5), vilka stärkte tillsynskraven för kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan kallade institut).

(2)Även om reformen har gjort det finansiella systemet mer stabilt och motståndskraftigt mot många typer av chocker och kriser som kan tänkas inträffa i framtiden har den inte åtgärdat alla problem som har konstaterats. Ett viktigt skäl till detta var att internationella standardiseringsaktörer som Baselkommittén och rådet för finansiell stabilitet (nedan kallat FSB) vid den tidpunkten inte hade slutfört sitt arbete med att hitta internationellt överenskomna lösningar på dessa problem. I dag har arbetet med ytterligare viktiga reformer slutförts och det är därför lämpligt att åtgärda utestående problem.

(1) EUT C 34, 31.1.2018, s. 5.

(2) EUT C 209, 30.6.2017, s. 36.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 maj 2019.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepap­

persföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

210

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/2

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

(3)I sitt meddelande med titeln Mot ett fullbordande av bankunionen av den 24 november 2015 framhöll kommissionen behovet av ytterligare riskreducering och åtog sig att lägga fram ett lagstiftningsförslag som skulle baseras på internationellt överenskomna standarder. Behovet av att ytterligare konkreta lagstiftningsåtgärder vidtas för att minska riskerna inom den finansiella sektorn framhölls även av rådet i dess slutsatser av den 17 juni 2016 och av Europaparlamentet i dess resolution av den 10 mars 2016 om bankunionen – årsrapport 2015 (6).

(4)Riskreducerande åtgärder bör inte bara stärka motståndskraften hos det europeiska banksystemet och marknadernas förtroende för det, utan även lägga grunden för fortsatta framsteg mot ett fullbordande av bankunionen. Åtgärderna bör även ta hänsyn till de mer allmänna utmaningar som unionens ekonomi står inför, i synnerhet behovet av att främja tillväxt och sysselsättning i en tid där de ekonomiska utsikterna är osäkra. Flera stora politiska initiativ har i detta sammanhang lanserats för att stärka unionens ekonomi, t.ex. investeringsplanen för Europa och kapitalmarknadsunionen. Det är därför viktigt att alla riskreducerande åtgärder fungerar på ett problemfritt sätt tillsammans med dessa politiska initiativ och de mer övergripande reformer som på senare tid har genomförts inom den finansiella sektorn.

(5)Bestämmelserna i denna förordning bör vara likvärdiga med internationellt överenskomna standarder och säkerställa fortsatt likvärdighet med Basel III-reglerna för direktiv 2013/36/EU och förordning (EU) nr 575/2013. Riktade justeringar för att ta hänsyn till unionens särdrag och även mer allmänna politiska överväganden bör vara begränsade i fråga om omfattning och giltighet i tiden för att inte undergräva tillsynsregelverkets allmänna effektivitet.

(6)Befintliga riskreducerande åtgärder och särskilt rapporteringskraven och kraven för offentliggörande av information bör dessutom förbättras så att de kan tillämpas mer proportionerligt och inte leder till att regelefter­ levnaden blir alltför betungande, i synnerhet för små och mindre komplexa institut.

(7)Det krävs en exakt definition av små och icke-komplexa institut för att på ett riktat sätt underlätta tillämpningen av kraven i ljuset av proportionalitetsprincipen. Ett enda absolut tröskelvärde är i sig inte tillräckligt för att ta hänsyn till de nationella bankmarknadernas särdrag. Medlemsstaterna måste därför ha handlingsutrymme att anpassa tröskelvärdet till inhemska omständigheter och vid behov justera ned det. Eftersom enbart ett instituts storlek inte är avgörande för dess riskprofil är det dessutom nödvändigt att med hjälp av ytterligare kvalitativa kriterier säkerställa att ett institut endast betraktas som ett litet och icke-komplext institut som kan dra fördel av mer proportionella regler om institutet uppfyller alla relevanta kriterier.

(8)Bruttosoliditetsgrader bidrar till finansiell stabilitet genom att fungera som en säkerhetsmekanism (backstop) för riskbaserade kapitalkrav och genom att begränsa uppbyggnaden av en alltför hög skuldsättningsgrad under konjunkturuppgångar. Baselkommittén har reviderat den internationella standarden för bruttosoliditetsgraden för att närmare ange vissa aspekter av dess utformning. Förordning (EU) nr 575/2013 bör anpassas till den reviderade standarden för att säkerställa lika villkor internationellt för institut som är etablerade i unionen men som är verksamma utanför unionen och för att säkerställa att bruttosoliditetsgraden fortsätter att vara ett effektivt komplement till de riskbaserade kapitalbaskraven. Ett bruttosoliditetskrav bör därför införas som ett komplement till det nuvarande systemet där bruttosoliditetsgraden rapporteras och offentliggörs.

(9)För att bruttosoliditetskravet inte ska ha en onödigt stor hämmande inverkan på institutens utlåning till företag och hushåll och för att förhindra oönskade negativa effekter på marknadens likviditet bör bruttosoliditetskravet fastställas på en nivå där det fungerar som en trovärdig säkerhetsmekanism mot risken för en alltför låg bruttosoliditet men inte hindrar den ekonomiska tillväxten.

(10)Den europeiska tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom Europapar­ lamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (7), slog i sin rapport av den 3 augusti 2016 fast att en bruttosoliditetsgrad beräknad på primärkapitalet som kalibreras till 3 % för alla typer av kreditinstitut skulle fungera som en trovärdig säkerhetsmekanism. Även på internationell nivå har Baselkommittén enats om ett bruttosoliditetskrav på 3 %. Bruttosoliditetskravet bör därför kalibreras till 3 %.

(6) EUT C 50, 9.2.2018, s. 80.

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

211

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/3

SV

 

 

 

 

(11)Ett bruttosoliditetskrav på 3 % skulle emellertid ha en större hämmande inverkan på vissa affärsmodeller och affärsområden än andra. Offentliga utvecklingsbankers utlåning och statsstödda exportkrediter skulle till exempel påverkas i oproportionerligt hög grad. Bruttosoliditetsgraden bör därför justeras för dessa typer av exponeringar. För att underlätta fastställandet av det offentliga mandatet för dessa kreditinstitut bör därför tydliga kriterier upprättas som omfattar aspekter såsom kreditinstitutens etablering, verksamhetstyper och mål samt offentliga organs garantisystem och begränsningar för inlåningsverksamhet. Det bör emellertid fortfarande vara upp till staten eller en regional eller lokal myndighet i medlemsstaten att fatta beslut om ett sådant kreditinstituts etableringsform och etableringssätt, som kan bestå av de offentliga myndigheternas inrättande av ett nytt kreditinstitut eller förvärv eller uppköp, bland annat genom koncessioner och i samband med resolutionsför­ faranden, av en redan befintlig enhet.

(12)Bruttosoliditetsgraden bör dessutom inte undergräva institutens tillhandahållande av centrala clearingtjänster för sina kunder. Initiala marginalsäkerheter för centralt clearade derivattransaktioner som institut mottar från sina kunder och sedan vidarebefordrar till centrala motparter bör därför undantas från det totala exponeringsmåttet.

(13)Under exceptionella omständigheter som föranleder att vissa exponeringar mot centralbanker undantas från bruttosoliditetsgraden och för att underlätta genomförandet av penningpolitiken bör de behöriga myndigheterna tillfälligt kunna undanta sådana exponeringar från det totala exponeringsmåttet. För detta ändamål bör de, efter samråd med den berörda centralbanken, offentligt förklara att det föreligger sådana exceptionella omständigheter. Bruttosoliditetskravet bör omkalibreras i motsvarande mån för att kvitta effekten av undantaget. En sådan omkalibrering bör säkerställa att risker för den finansiella stabiliteten som påverkar banksektorn undantas och att den motståndskraft som bruttosoliditetsgraden ger upprätthålls.

(14)Det är lämpligt att tillämpa ett krav på en bruttosoliditetsbuffert för institut som identifieras som globala systemviktiga institut (G-SII) i enlighet med direktiv 2013/36/EU och med Baselkommitténs standard om en bruttosoliditetsbuffert för globala systemviktiga banker (G-SIB) som offentliggjordes i december 2017. Bruttosoli­ ditetsbufferten kalibrerades av Baselkommittén i det särskilda syftet att dämpa de jämförelsevis större risker för den finansiella stabiliteten som globala systemviktiga banker utgör och bör mot denna bakgrund endast gälla för globala systemviktiga institut i detta skede. Ytterligare analyser bör dock göras för att fastställa huruvida det skulle vara lämpligt att tillämpa kravet på en bruttosoliditetsbuffert på andra systemviktiga institut enligt definitionen i direktiv 2013/36/EU och, om så är fallet, på vilket sätt kalibreringen bör anpassas efter dessa instituts särdrag.

(15)Den 9 november 2015 offentliggjorde FSB ett dokument med villkor rörande den totala förlustabsorberingska­

paciteten (nedan kallad TLAC-standarden) som antogs vid G20-ländernas toppmöte i Turkiet i november 2015. Enligt TLAC-standarden ska globala systemviktiga banker hålla tillräckligt mycket starkt förlustabsorberande (nedskrivningsbara) skulder för att säkerställa en smidig och snabb förlustabsorbering och rekapitalisering i händelse av resolution. TLAC-standarden bör genomföras i unionsrätten.

(16)Vid ett genomförande av TLAC-standarden i unionsrätten måste hänsyn tas till det befintliga institutionsspecifika minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder (nedan kallat MREL-kravet) som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (8). Eftersom TLAC-standarden och MREL-kravet eftersträvar samma mål, dvs. att säkerställa att institut har tillräcklig förlustabsorberingskapacitet, bör de utgöra kompletterande delar av en gemensam ram. I praktiskt hänseende bör TLAC-standardens harmoniserade miniminivå införas i förordning (EU) nr 575/2013 genom ett nytt krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, medan det institutspecifika tillägget för globala systemviktiga institut och det institutspecifika kravet för institut som inte är globala systemviktiga institut bör införas genom riktade ändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014 (9). Bestämmelserna i förordning (EU) nr 575/2013, genom vilka TLAC-standarden införs, bör läsas tillsammans med de bestämmelser som införs i direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014 samt med direktiv 2013/36/EU.

(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt

Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

212

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/4

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

(17)I enlighet med TLAC-standarden, som endast omfattar globala systemviktiga banker (G-SIB), bör det minimikrav för kapitalbas och starkt förlustabsorberande skulder som införs genom denna förordning endast tillämpas på globala systemviktiga institut. De regler om kvalificerade skulder som införs genom denna förordning bör emellertid tillämpas på alla institut i överensstämmelse med de kompletterande justeringarna och kraven i direktiv 2014/59/EU.

(18)I överensstämmelse med TLAC-standarden bör kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder tillämpas på resolutionsenheter som antingen själva är globala systemviktiga institut eller tillhör en grupp som fastställts vara ett globalt systemviktigt institut. Kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör antingen tillämpas på individuell nivå eller på gruppnivå, beroende på om resolutionsenheterna är fristående institut utan dotterinstitut, eller moderföretag.

(19)Enligt direktiv 2014/59/EU får resolutionsverktyg inte bara användas i fråga om institut utan även i fråga om finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag. Precis som moderinstitut bör finansiella moderholdingföretag och blandade finansiella moderholdingföretag därför ha tillräcklig förlustabsorberings­ kapacitet.

(20)För att kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder ska vara effektivt måste de instrument som hålls för att uppfylla detta krav ha en hög förlustabsorberingskapacitet. Skulder som är undantagna från det skuldnedskriv­ ningsverktyg som avses i direktiv 2014/59/EU har inte den kapaciteten, vilket även gäller andra skulder som även om de i princip är nedskrivningsbara kan vara svåra att skriva ned i praktiken. Dessa skulder bör därför inte kunna räknas in i kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder. Kapitalinstrument har liksom efterställda skulder hög förlustabsorberingskapacitet. Förlustabsorberingspotentialen hos skulder som likställs med vissa undantagna skulder bör dessutom medräknas upp till ett visst tak i överensstämmelse med TLAC-standarden.

(21)För att skulder inte ska räknas två gånger vid uppfyllandet av kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör bestämmelser införas om avdrag för innehav av kvalificerade skuldposter som motsvarar den avdragsmetod för kapitalinstrument som redan beskrivs i förordning (EU) nr 575/2013. Enligt den metoden bör innehav av kvalificerade skuldinstrument först dras av från kvalificerade skulder och i den mån det inte finns tillräckliga skulder bör dessa kvalificerade skuldinstrument dras av från supplementärkapitalinstrumenten.

(22)TLAC-standarden innehåller vissa kvalificeringskriterier för skulder som är strängare än de nuvarande kvalifice­ ringskriterierna för kapitalinstrument. Kvalificeringskriterierna för kapitalinstrument bör anpassas för att säkerställa samstämmighet med avseende på det faktum att instrument som emitteras genom specialföretag fr.o. m. den 1 januari 2022 inte ska vara kvalificerade.

(23)Det är nödvändigt att föreskriva en tydlig och öppen tillståndsprocess för kärnprimärkapitalinstrument som kan bidra till att upprätthålla en hög kvalitet på dessa instrument. För detta ändamål bör behöriga myndigheter ha ansvaret för att godkänna dessa instrument innan instituten kan klassificera dem som kärnprimärkapitalin­ strument. Behöriga myndigheter behöver däremot inte kräva förhandstillstånd för kärnprimärkapitalinstrument som emitteras på grundval av juridisk dokumentation som redan godkänts av den behöriga myndigheten och som regleras i stort sett av samma bestämmelser som de som gäller kapitalinstrument för vilka institutet erhållit förhandstillstånd från den behöriga myndigheten att klassificera dem som kärnprimärkapitalinstrument. I stället för att begära ett förhandstillstånd bör instituten i sådana situationer ha möjlighet att underrätta sina behöriga myndigheter om avsikten att emittera sådana instrument. De bör göra detta i tillräckligt god tid innan instrumenten klassificeras som kärnprimärkapitalinstrument för att de behöriga myndigheterna ska hinna se över instrumenten, om så krävs. Med tanke på att EBA ska verka för konvergens mellan tillsynsmetoderna och höja kvaliteten på kapitalbasinstrument bör de behöriga myndigheterna samråda med EBA innan de godkänner nya former av kärnprimärkapitalinstrument.

(24)Kapitalinstrument kan endast kvalificeras som primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument om de uppfyller relevanta kvalificeringskriterier. Sådana kapitalinstrument får bestå av eget kapital eller skulder, inbegripet efterställda lån som uppfyller dessa kriterier.

(25)Kapitalinstrument eller delar av kapitalinstrument bör endast räknas som kapitalbasinstrument i den utsträckning de är betalda. Så länge delar av ett instrument inte är betalda bör dessa delar inte räknas som kapitalbasin­ strument.

213

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/5

SV

 

 

 

 

(26)Kapitalbasinstrument och kvalificerade skulder bör inte omfattas av några kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle kunna undergräva deras förmåga att absorbera förluster i samband med resolution. Detta bör inte innebära att de avtalsbestämmelser som reglerar skulderna bör innehålla en klausul där det uttryckligen anges att instrumentet inte omfattas av några kvittnings- eller nettningsrättigheter.

(27)Genom banksektorns utveckling mot en ännu mer digitaliserad miljö blir programvara en allt viktigare typ av tillgång. Försiktigt värderade programvarutillgångar vilkas värde inte i väsentlig grad påverkas av ett instituts resolution, insolvens eller likvidation bör inte dras av som immateriella tillgångar från kärnprimärkapitalposterna. Denna specificering är viktig eftersom programvara är ett vitt begrepp som täcker många olika slags tillgångar som inte alla behåller sitt värde vid en avveckling (gone concern). I det sammanhanget bör man ta hänsyn till skillnader i värderingen och amorteringen av programvarutillgångar och faktisk försäljning av sådana tillgångar. Dessutom bör den internationella utvecklingen beaktas och internationella skillnader vad gäller tillsynsbe­ handlingen av investeringar i programvara, olika tillsynsregler som gäller för institut och försäkringsbolag samt mångfalden inom den finansiella sektorn i unionen, inbegripet oreglerade enheter som till exempel finanstek­ nikföretag.

(28)För att undvika tröskeleffekter måste befintliga instrument omfattas av äldre regler med avseende på vissa kvalificeringskriterier. För skulder som emitterats före den 27 juni 2019 bör vissa kvalificeringskriterier för kapitalbasinstrument och kvalificerade skulder undantas från tillämpningen. Sådan reglering enligt äldre regler bör, i förekommande fall, tillämpas både för skulder som rör den efterställda delen av TLAC-standarden och den efterställda delen av MREL-kravet enligt direktiv 2014/59/EU och, i förekommande fall, för den icke-efterställda delen av TLAC-standarden och den icke-efterställda delen av MREL-kravet enligt direktiv 2014/59/EU. För kapitalbasinstrument bör äldre regler sluta tillämpas den 28 juni 2025.

(29)Kvalificerade skuldinstrument, inbegripet instrument med en återstående löptid på mindre än ett år, kan endast lösas in efter det att resolutionsmyndigheten har gett sitt förhandstillstånd. Ett sådant förhandstillstånd kan även vara ett allmänt förhandstillstånd och inlösen måste i så fall äga rum inom den begränsade tidsperiod som omfattas av det allmänna förhandstillståndet och till ett i det allmänna förhandstillståndet fastställt belopp.

(30)Sedan förordning (EU) nr 575/2013 antogs har den internationella standarden för hur instituts exponeringar mot centrala motparter ska behandlas ur tillsynssynpunkt ändrats för att förbättra behandlingen av instituts exponeringar mot kvalificerade centrala motparter. Viktiga revideringar av denna standard är bl.a. användningen av en gemensam metod för att fastställa kapitalbaskravet för exponeringar till följd av bidrag till obeståndsfonder, ett uttryckligt tak för de samlade kapitalbaskrav som tillämpas på exponeringar mot kvalificerade centrala motparter och en mer riskkänslig metod för att fastställa värdet på derivat vid beräkning av en kvalificerad central motparts hypotetiska resurser. Behandlingen av exponeringar mot centrala motparter som inte är kvalificerade ändrades emellertid inte. Genom de reviderade internationella standarderna infördes en behandling som är bättre anpassad till en miljö med central clearing och unionsrätten bör ändras för att införliva dessa standarder.

(31)För att säkerställa att instituten hanterar sina exponeringar i form av andelar eller aktier i fondföretag på ett tillfredsställande sätt bör bestämmelserna om hur sådana exponeringar ska behandlas vara riskkänsliga och öka transparensen när det gäller fondföretags underliggande exponeringar. Baselkommittén har därför antagit en reviderad standard som fastställer en tydlig hierarki av metoder för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp när det gäller sådana exponeringar. Hierarkin beaktar graden av transparens när det gäller de underliggande exponeringarna. Förordning (EU) nr 575/2013 bör anpassas till dessa internationellt överenskomna regler.

(32)För ett institut som tillhandahåller ett minimivärdebaserat åtagande till slutgiltig förmån för icke-professionella kunder för en investering i andelar eller aktier i ett fondföretag, inbegripet som en del av en statsstödd privat pensionsförsäkring, krävs ingen betalning av institut eller företag som ingår i samma tillämpningsområde för konsoliderad tillsyn om värdet av kundens aktier eller andelar i fondföretaget inte hamnar under det garanterade beloppet vid en eller flera tidpunkter som anges i avtalet. I praktiken är därför sannolikheten låg för att åtagandet verkligen ska verkställas. Om ett instituts minimivärdebaserade åtagande är begränsat till en viss procentandel av det belopp som en kund ursprungligen hade investerat i aktier eller andelar i ett fondföretag (minimivärdebaserat åtagande till ett fast belopp) eller till ett belopp som beror på finansiella indikatorer eller marknadsindex fram till

214

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/6

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

en viss tidpunkt, utgör eventuell befintlig positiv skillnad mellan värdet av kundens aktier eller andelar och nuvärdet av det garanterade beloppet vid en viss tidpunkt en buffert och minskar risken för att ett institut ska behöva betala ut det garanterade beloppet. Alla dessa skäl motiverar en sänkt konverteringsfaktor.

(33)För att beräkna exponeringsvärdet för derivattransaktioner enligt motpartskreditriskreglerna kan instituten enligt förordning (EU) nr 575/2013 för närvarande välja mellan tre olika standardiserade metoder: schablonmetoden, marknadsvärderingsmetoden och den ursprungliga åtagandemetoden.

(34)Dessa standardiserade metoder beaktar emellertid inte den riskreducerande effekt som säkerheter har när det gäller exponeringarna. Kalibreringen av metoderna är föråldrad och tar inte hänsyn till den betydande volatilitet som observerades under finanskrisen. De beaktar inte heller de positiva effekterna av nettning. För att åtgärda dessa brister beslutade Baselkommittén att schablonmetoden och marknadsvärderingsmetoden skulle ersättas med en ny standardiserad metod för beräkning av värdet av derivatexponeringar, den s.k. schablonmetoden för motpartskreditrisk. Genom de reviderade internationella standarderna infördes en ny standardiserad metod som är bättre anpassad till en miljö med central clearing och unionsrätten bör ändras för att införliva dessa standarder.

(35)Schablonmetoden för motpartskreditrisk är mer riskkänslig än schablonmetoden och marknadsvärdering­ smetoden och bör därför leda till kapitalbaskrav som bättre avspeglar de risker som är förbundna med institutens derivattransaktioner. Samtidigt kan schablonmetoden för motpartskreditrisk visa sig vara alltför komplicerad och betungande för vissa av de institut som för närvarande använder marknadsvärderingsmetoden. För institut som uppfyller förhandsdefinierade kvalificeringskriterier, och för institut som ingår i en grupp som uppfyller dessa kriterier på gruppnivå, bör en förenklad version av schablonmetoden för motpartsrisk införas. Eftersom en sådan förenklad version är mindre riskkänslig än schablonmetoden för motpartskreditrisk bör den kalibreras på ett sätt som säkerställer att den inte underskattar exponeringsvärdet av derivattransaktioner.

(36)För institut med begränsade derivatexponeringar och som för närvarande använder marknadsvärderingsmetoden eller den ursprungliga åtagandemetoden kan både schablonmetoden för motpartsrisk och den förenklade schablonmetoden för motpartsrisk vara alltför komplexa att tillämpa. Den ursprungliga åtagandemetoden bör därför vara förbehållen sådana institut som uppfyller förhandsdefinierade kvalificeringskriterier och institut som ingår i en grupp som uppfyller dessa kriterier på gruppnivå, men bör revideras för att åtgärda de största bristerna.

(37)Tydliga kriterier bör införas för att vägleda institut i valet av metod. Kriterierna bör baseras på omfattningen av ett instituts derivatverksamhet, eftersom den visar med vilken komplexitetsgrad institutet bör kunna beräkna ex­ poneringsvärdet.

(38)Under finanskrisen drabbades vissa institut etablerade i unionen av betydande förluster i handelslagret. För några av dem visade sig kapitalkravet vara otillräckligt för att täcka dessa förluster och de tvingades begära extraordinärt offentligt finansiellt stöd. Dessa iakttagelser fick Baselkommittén att åtgärda ett antal brister i tillsynsbehandlingen av positioner i handelslagret avseende kapitalbaskraven för marknadsrisk.

(39)En första omgång reformer överenskoms på internationell nivå 2009 och införlivades i unionsrätten genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU (10). Reformen från 2009 åtgärdade emellertid inte de strukturella bristerna i standarderna när det gäller kapitalbaskrav för marknadsrisk. Bristen på tydlighet när det gäller gränsen mellan handelslager och bankbok skapade utrymme för regelarbitrage, medan bristen på riskkänslighet hos kapitalbaskravet för marknadsrisk innebar att det inte var möjligt att beakta samtliga risker som institut var exponerade mot.

(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG vad gäller kapitalkrav för handelslager, värdepapperisering och samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik (EUT L 329, 14.12.2010, s. 3).

215

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/7

SV

 

 

 

 

(40)För att åtgärda de strukturella bristerna i standarderna för kapitalbaskraven för marknadsrisk gjorde Baselkommittén en grundlig genomgång av handelslagret (en s.k. Fundamental review of the trading book – FRTB). Det arbetet ledde till att en reviderad ram för marknadsrisker offentliggjordes i januari 2016. I december 2017 enades gruppen av centralbankschefer och tillsynschefer om att förlänga tidsfristen för genomförandet av den reviderade ramen för marknadsrisker för att ge instituten ytterligare tid till att utveckla nödvändiga infrastruk­ tursystem och för att Baselkommittén skulle kunna ta itu med vissa specifika frågor beträffande reglerna. Arbetet omfattar en översyn av kalibreringarna av metoderna för standardiserade och interna modeller för att säkerställa överensstämmelse med Baselkommitténs ursprungliga förväntningar. När denna översyn har avslutats och innan en konsekvensbedömning genomförs för att utvärdera vilka effekter de därav följande revideringarna av FRTB- ramen får för instituten i unionen, bör samtliga institut i unionen som omfattas av FRTB-ramen börja rapportera de beräkningar som grundar sig på den reviderade schablonmetoden. I detta syfte, och för att göra beräkningarna för rapporteringskraven fullt operativa i linje med den internationella utvecklingen, bör befogenheten att anta en akt i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen. Kommissionen bör anta den delegerade akten senast den 31 december 2019. Instituten bör börja rapportera denna beräkning senast ett år efter antagandet av den delegerade akten. Dessutom bör de institut som får tillstånd att i rapporteringssyfte använda FRTB-ramens reviderade metod för interna modeller även rapportera beräkningen enligt metoden för interna modeller tre år efter dess fullständiga genomförande.

(41)Införandet av rapporteringskrav för FRTB-metoderna bör betraktas som ett första steg mot ett fullständigt genomförande av FRTB-ramen i unionen. Med hänsyn till de slutliga revideringar av FRTB-ramen som utförs av Baselkommittén och följdverkningarna av dessa revideringar för institut i unionen och för de FRTB-metoder som med avseende på rapporteringskrav redan anges i denna förordning, bör kommissionen, i förekommande fall, förelägga Europaparlamentet och rådet ett lagstiftningsförslag senast den 30 juni 2020 om hur FRTB-ramen bör genomföras i unionen för att fastställa kapitalbaskraven för marknadsrisk.

(42) En proportionerlig behandling av marknadsrisk bör även tillämpas på institut med begränsad verksamhet i handelslagret, så att fler institut med mindre handelsverksamhet kan tillämpa kreditriskreglerna för positioner i bankboken på det sätt som anges i en reviderad version av undantaget för mindre verksamhet i handelslagret. Proportionalitetsprincipen bör också beaktas när kommissionen gör en ny bedömning av hur institut med medelstor verksamhet i handelslagret bör beräkna kapitalbaskraven för marknadsrisk. Särskilt bör kalibreringen av kapitalbaskraven för marknadsrisk för institut med medelstor verksamhet i handelslagret ses över mot bakgrund av utvecklingen på internationell nivå. Under tiden bör institut med medelstor verksamhet i handelslagret samt institut med mindre verksamhet i handelslagret undantas från rapporteringskraven enligt FRTB.

(43)Regelverket för stora exponeringar bör förstärkas för att förbättra institutens förmåga att absorbera förluster och bättre uppfylla internationella standarder. Kapital av högre kvalitet bör därför användas som kapitalbas vid beräkning av gränsen för stora exponeringar, och exponeringar mot kreditderivat bör beräknas i enlighet med schablonmetoden för motpartskreditrisk. Gränsen för exponeringar som globala systemviktiga institut (G-SII) får ha gentemot andra globala systemviktiga institut bör dessutom sänkas för att minska de systemrisker som är förknippade med kopplingarna mellan stora institut och de följder ett globalt systemviktigt instituts fallissemang kan få för den finansiella stabiliteten.

(44)Likviditetstäckningskvoten säkerställer att instituten kommer att kunna stå emot allvarlig stress på kort sikt men säkerställer inte att dessa institut har en stabil finansieringsstruktur på längre sikt. Det har därför blivit uppenbart att ett detaljerat bindande krav på stabil finansiering som ska uppfyllas fortlöpande bör utformas på unionsnivå för att förhindra alltför stora löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder och ett alltför starkt beroende av kortfristig marknadsfinansiering.

(45)Regler bör därför antas som är förenliga med Baselkommitténs standard för stabil finansiering i syfte att definiera ett krav på stabil finansiering som utgörs av kvoten mellan den stabila finansiering som är tillgänglig för ett institut och dess behov av stabil finansiering över en ettårsperiod. Detta bindande krav bör kallas för kravet på stabil nettofinansieringskvot (NSFR). Tillgänglig stabil finansiering bör beräknas genom att institutets skulder och kapitalbas multipliceras med lämpliga faktorer som tar hänsyn till hur säkra de är som finansieringskällor över

216

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/8

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

den stabila nettofinansieringskvotens ettårsperspektiv. Behovet av stabil finansiering bör beräknas genom att institutets tillgångar och exponeringar utanför balansräkningen multipliceras med lämpliga faktorer som tar hänsyn till deras likviditetsegenskaper och återstående löptid med den stabila nettofinansieringskvotens ettårsperspektiv.

(46)Den stabila nettofinansieringskvoten bör uttryckas i procent och vara lägst 100 %, vilket visar att ett institut har tillräcklig stabil finansiering för att i ett ettårsperspektiv täcka sina finansieringsbehov under båda normala och stressade förhållanden. Skulle den stabila nettofinansieringskvoten sjunka under 100-procentsgränsen bör institutet uppfylla de särskilda krav som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013 för att utan dröjsmål återställa sin stabila nettofinansieringskvot till miniminivån. Om kravet på stabil nettofinansieringskvot inte uppfylls bör tillämpningen av tillsynsåtgärder inte ske automatiskt. Behöriga myndigheter bör i stället bedöma orsakerna till att NSFR-kravet inte är uppfyllt innan de beslutar om eventuella tillsynsåtgärder.

(47)I enlighet med EBA:s rekommendationer i rapporten av den 15 december 2015 om kraven på stabil nettofinansiering enligt artikel 510 i förordning (EU) nr 575/2013, bör reglerna för beräkning av den stabila nettofinansieringskvoten ligga nära Baselkommitténs standarder, inbegripet dessa standarders utveckling när det gäller behandlingen av derivattransaktioner. Vikten av att ta hänsyn till vissa europeiska särdrag för att säkerställa att NSFR-kravet inte hindrar finansieringen av den europeiska reala ekonomin gör det emellertid motiverat att vid fastställandet av det europeiska NSFR-kravet göra vissa justeringar av den stabila nettofinansieringskvot som utarbetats av Baselkommittén. Sådana justeringar av hänsyn till det europeiska sammanhanget rekommenderas av EBA och handlar främst om den särskilda behandlingen av pass through-modeller i allmänhet och emission av säkerställda obligationer i synnerhet, handelsfinansieringsverksamhet, centraliserat reglerat sparande, garanterade bostadslån, kreditföreningar, centrala motparter och värdepapperscentraler som inte genomför någon betydande löptidstransformering. Den särskilda behandling som föreslås motsvarar i stort sett förmånsbehandlingen av dessa aktiviteter i den europeiska likviditetstäckningskvoten jämfört med den likviditetstäckningskvot som utarbetats av Baselkommittén. Eftersom den stabila nettofinansieringskvoten utgör ett komplement till likviditetstäck­ ningskvoten bör dessa två kvoter överensstämma i fråga om definition och kalibrering. Detta gäller särskilt de faktorer avseende behovet av stabil finansiering som tillämpas på högkvalitativa likvida tillgångar i likviditetstäck­ ningskvoten vid beräkningen av den stabila nettofinansieringskvoten, som bör ta hänsyn till definitioner och nedsättningar i den europeiska likviditetstäckningskvoten, oberoende av uppfyllandet av de allmänna och operativa krav som fastställts för beräkningen av likviditetstäckningskvoten, men som inte är lämpliga med tanke på ettårsperspektivet i beräkningen av den stabila nettofinansieringskvoten.

(48)Utöver hänsynen till europeiska särdrag kan behandlingen av derivattransaktioner i den stabila nettofinansie­ ringskvot som Baselkommittén utarbetat ha en betydande inverkan på institutens derivatverksamhet och följaktligen även på de europeiska finansmarknaderna och slutanvändarnas möjligheter att göra vissa transaktioner. Införandet av det NSFR-krav som Baselkommittén utarbetat kan i olämplig och oproportionerlig grad påverka derivattransaktioner och vissa sammankopplade transaktioner, inbegripet clearingverksamhet, om det sker utan omfattande kvantitativa konsekvensbedömningar och offentligt samråd. Det tillkommande kravet att 5–20 % i stabil finansiering ska hållas mot bruttoderivatskulder betraktas allmänt som ett grovt mått när det gäller att täcka in de tillkommande finansieringsrisker som följer av en potentiell ökning av derivatskulderna över en ettårsperiod och håller på att ses över på Baselkommitténivå. Detta krav, som införts på en 5 %-nivå i enlighet med den rätt som Baselkommittén gett till jurisdiktionerna att besluta om att sänka den krävda faktorn för beräkning av kravet på stabil finansiering för bruttoderivatskulder, kan då justeras för att ta hänsyn till utvecklingen på Baselkommitténivå och för att undvika sådana möjliga oavsedda konsekvenser som störningar av de europeiska finansmarknadernas funktion och tillhandahållandet av risksäkringsverktyg för institut och slutanvändare, däribland företag, i syfte att säkerställa deras finansiering som ett av kapitalmarknadsunionens mål.

(49)Syftet med Baselkommitténs asymmetriska behandling av kortfristig finansiering, t.ex. repor (vilka inte anses bidra med stabil finansiering) och kortfristig utlåning, t.ex. omvända repor (visst behov av stabil finansiering – 10 % om säkerhet ställs i form av högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 såsom de definieras i likviditetstäck­ ningskvoten och 15 % för övriga transaktioner) med finansiella kunder, är att motverka alltför omfattande kopplingar avseende kortfristig upplåning mellan finansiella kunder, eftersom sådana kopplingar gör det svårare att försätta ett visst institut i resolution utan riskspridning till det övriga finansiella systemet i händelse av fallissemang. Kalibreringen av denna asymmetri är överdrivet försiktig och kan påverka likviditeten hos värdepapper som vanligtvis används som säkerhet i kortfristiga transaktioner, i synnerhet statsobligationer, eftersom instituten förmodligen kommer att minska sin verksamhet på repomarknaderna. Den kan även undergräva marknadsgarantverksamheten, eftersom repomarknaderna underlättar hanteringen av nödvändig inventering, och därmed motverkar målen med kapitalmarknadsunionen. För att ge instituten tillräckligt mycket tid för att successivt anpassa sig till denna försiktiga kalibrering bör en övergångsperiod införas, under vilken faktorerna för beräkning av kravet på stabil finansiering kan sänkas tillfälligt. Storleken på den tillfälliga sänkningen av faktorerna för beräkning av kravet på stabil finansiering bör bero på typen av transaktioner och på typen av säkerhet som används i de transaktionerna.

217

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/9

SV

 

 

 

 

(50)Förutom den tillfälliga ändringen av kalibreringen av Baselkommitténs faktor för beräkning av kravet på stabil finansiering som tillämpas på kortfristiga omvända repor med finansiella kunder som har statsobligationer som säkerhet har det visat sig krävas vissa andra justeringar för att säkerställa att införandet av kravet på stabil nettofinansieringskvot inte hämmar likviditeten på statsobligationsmarknaderna. Baselkommitténs faktor på 5 % för beräkning av kravet på stabil finansiering, som tillämpas på högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1, inbegripet statsobligationer, innebär att instituten skulle behöva ha denna procentuella andel långfristig finansiering utan säkerhet oavsett hur länge de räknar med att hålla sådana statsobligationer. Detta kan potentiellt skapa ytterligare incitament för institut att placera likviditet hos centralbanker i stället för att agera som primary dealer och tillföra likviditet till statsobligationsmarknaderna. Den är dessutom inte förenlig med likviditetstäck­ ningskvoten, där dessa tillgångars fullständiga likviditet är medräknad även under perioder av allvarlig likviditetsstress (0 % nedsättning). Faktorn för beräkning av kravet på stabil finansiering för högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 enligt definitionen i den europeiska likviditetstäckningskvoten, exklusive säkerställda obligationer av extremt hög kvalitet, bör därför sänkas från 5 % till 0 %.

(51)Alla högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 enligt definitionen i den europeiska likviditetstäckningskvoten, exklusive säkerställda obligationer av extremt hög kvalitet, som ställs som variationsmarginaler i derivatkontrakt bör dessutom kvittas mot derivattillgångar, medan den NSFR som tagits fram av Baselkommittén endast godtar kontanter som respekterar bruttosoliditetsreglernas villkor för kvittning av derivattillgångar. Denna utökade omfattning av tillgångar som ställs som variationsmarginaler kommer att bidra till likviditeten på statsobligations­ marknaderna och till undvikande av bestraffning av slutanvändare som håller stora volymer statsobligationer men inte mycket kontanter (t.ex. pensionsfonder) och förhindrar ytterligare spänningar när det gäller efterfrågan på kontanter på repomarknaderna.

(52)NSFR-kravet bör tillämpas på institut både individuellt och på gruppnivå, såvida inte behöriga myndigheter beviljar undantag från tillämpning av NSFR-kravet i enskilda fall. Om undantag från tillämpningen av NSFR- kravet inte har beviljats individuellt bör transaktioner mellan två institut som tillhör samma grupp eller samma institutionella skyddssystem i princip vara föremål för symmetriska faktorer avseende tillgänglig stabil finansiering och behov av stabil finansiering för att undvika förlust av finansiering på den inre marknaden och för att inte försvåra en effektiv likviditetsförvaltning i europeiska grupper med central likviditetsförvaltning. En sådan symmetrisk förmånsbehandling bör endast tillåtas för gruppinterna transaktioner om alla nödvändiga skyddsåtgärder finns på plats, på grundval av ytterligare kriterier för gränsöverskridande transaktioner och bara med de berörda behöriga myndigheternas förhandsgodkännande, eftersom det inte kan förutsättas att institut som har svårt att uppfylla sina betalningsskyldigheter alltid kommer att få finansiellt stöd från andra företag som tillhör samma grupp eller samma institutionella skyddssystem.

(53)Små och icke-komplexa institut bör ges möjlighet att använda en förenklad version av NSFR-kravet. En förenklad och mindre detaljerad version av detta NSFR-krav bör innebära att ett begränsat antal uppgifter samlas in, vilket gör att beräkningen för dessa institut i enlighet med proportionalitetsprincipen blir mindre komplicerad, samtidigt som det säkerställs att dessa institut fortfarande upprätthåller en tillräckligt stabil finansieringsfaktor, genom en kalibrering som bör vara minst lika försiktig som för det fullständiga NSFR-kravet. Behöriga myndigheter bör dock kunna begära av små och icke-komplexa institut att de tillämpar det fullständiga NSFR- kravet i stället för den förenklade versionen.

(54)Konsolideringen av dotterföretag i tredjeländer bör ta vederbörlig hänsyn till de krav på stabil finansiering som tillämpas i dessa länder. Konsolideringsreglerna i unionen bör följaktligen inte införa en mer gynnsam behandling för tillgänglig stabil finansiering och behov av stabil finansiering i dotterföretag i tredjeländer än behandlingen enligt dessa tredjeländers nationella rätt.

(55)Instituten bör vara skyldiga att till sina behöriga myndigheter rapportera det bindande, detaljerade NSFR-kravet

irapporteringsvalutan för alla poster och separat för poster uttryckt i varje väsentlig valuta för att säkerställa en lämplig kontroll av möjliga valutaobalanser. NSFR-kravet bör inte innebära att instituten underkastas dubbla rap­ porteringskrav eller rapporteringskrav som inte överensstämmer med gällande regler, och instituten bör få tillräckligt med tid på sig för att förbereda sig för införandet av nya rapporteringskrav.

(56)Eftersom en grundläggande förutsättning för ett sunt banksystem är att marknaden får användbar och jämförbar information om institutens gemensamma viktiga riskmått är det nödvändigt att minska informationsasymmetrin så mycket som möjligt och göra det lättare att jämföra kreditinstitutens riskprofiler inom och mellan jurisdiktioner. I januari 2015 offentliggjorde Baselkommittén reviderade krav på offentliggörande av information

ipelare 3 som ska förbättra jämförbarheten, kvaliteten och enhetligheten i den regulatoriska information som instituten måste lämna till marknaden. Nuvarande krav på offentliggörande av information bör därför ändras för genomförandet av dessa nya internationella standarder.

218

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/10

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

(57)I kommissionens remissförfarande om EU:s regelverk för finansiella tjänster visade svaren att de nuvarande kraven på offentliggörande av information ansågs vara oproportionerliga och betungande för mindre institut. Utan att det påverkar ytterligare anpassning av kraven på offentliggörande av information till internationella standarder bör små och icke-komplexa institut inte behöva offentliggöra lika detaljerad information och inte lika ofta som deras större motsvarigheter, vilket skulle minska den administrativa bördan för dem.

(58)Vissa förtydliganden bör göras när det gäller kraven på offentliggörande av ersättningar. De krav på offentliggörande av ersättning som anges i denna förordning bör vara förenliga med målet för ersättningsreglerna, nämligen att inrätta och upprätthålla en ersättningspolicy och en ersättningspraxis som stämmer överens med en effektiv riskhantering för personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på institutens riskprofil. Institut som omfattas av ett undantag från vissa ersättningsregler bör dessutom vara skyldiga att offentliggöra information om detta undantag.

(59)Små och medelstora företag utgör en av stöttepelarna i unionens ekonomi eftersom de spelar en viktig roll när det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Eftersom små och medelstora företag medför en lägre systemrisk än större företag bör kapitalkraven för små och medelstora företags exponeringar vara lägre än för stora företag för att säkerställa en optimal bankfinansiering av små och medelstora företag. För närvarande omfattas små och medelstora företags exponeringar upp till 1,5 miljoner EUR av en reducering av det riskvägda exponeringsbeloppet med 23,81 %. Eftersom gränsen på 1,5 miljoner EUR när det gäller små och medelstora företags exponeringar inte är knuten till en ökad risk för företaget bör sänkningen av kapitalkraven utvidgas till att omfatta små och medelstora företags exponeringar upp till 2,5 miljoner EUR och för den del av en sådan exponering som överstiger 2,5 miljoner EUR bör kapitalkraven minskas med 15 %.

(60)Infrastrukturinvesteringar är avgörande för att stärka Europas konkurrensförmåga och stimulera skapandet av arbetstillfällen. Den ekonomiska återhämtningen och framtida tillväxt i unionen är i hög grad beroende av

tillgången till kapital för strategiska infrastrukturinvesteringar av europeisk betydelse, i synnerhet investeringar i bredbands- och energinät samt i transportinfrastruktur, inbegripet infrastruktur för elektromobilitet, framför allt i industricentrum, utbildning, forskning och innovation samt förnybar energi och energieffektivitet. Syftet med investeringsplanen för Europa är att stimulera ytterligare finansiering av bärkraftiga infrastrukturprojekt, bland annat genom mobilisering av flera privata finansieringskällor. För flera potentiella investerare är det största problemet den upplevda bristen på bärkraftiga projekt och, på grund av projektens inneboende komplexitet, den begränsade möjligheten att göra lämpliga riskbedömningar.

(61)För att uppmuntra privata och offentliga investeringar i infrastrukturprojekt är det nödvändigt att skapa en regelmiljö som gynnar infrastrukturprojekt av hög kvalitet och minskar risken för investerare. Framför allt bör kapitalbaskraven för exponeringar mot infrastrukturprojekt sänkas, förutsatt att projekten uppfyller ett antal kriterier som minskar deras riskprofil och gör kassaflödet mer förutsägbart. Kommissionen bör se över bestämmelsen om infrastrukturprojekt av hög kvalitet för att bedöma dess inverkan på volymen av infrastruktur­ investeringar som görs av institut och investeringarnas kvalitet i ljuset av unionens mål att övergå till en koldioxidsnål och klimattålig kretsloppsekonomi, och dess lämplighet ur ett tillsynsperspektiv. Kommissionen bör även överväga om tillämpningsområdet för dessa bestämmelser bör utvidgas till att även omfatta företags infra­ strukturinvesteringar.

(62)I enlighet med rekommendationerna från EBA, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers-

och marknadsmyndigheten) (Esma) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (11) och Europeiska centralbanken, bör centrala motparter på grund av sin särskilda affärsmodell undantas från bruttosoliditetskravet eftersom de måste erhålla en banklicens bara för att kunna beviljas tillgång till centralbankstjänster över natten och för att kunna fullgöra sina roller som centrala resurser för att uppnå viktiga politiska och regleringsmässiga mål inom finanssektorn.

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

219

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/11

SV

 

 

 

 

(63)Exponeringar av värdepapperscentraler som är auktoriserade som kreditinstitut och exponeringar av kreditinstitut som utsetts i enlighet med artikel 54.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 (12), såsom likviditetssaldo som härrör från tillhandahållande av balanskonton till och mottagande av insättningar från deltagare i ett värdepappersavvecklingssystem och innehavare av värdepapperskonton, bör dessutom undantas från det totala exponeringsmåttet då de inte medför någon risk för alltför låg bruttosoliditet eftersom det likviditetssaldot endast används för att avveckla transaktioner i värdepappersavvecklingssystem.

(64)Eftersom riktlinjerna om ytterligare kapitalbas enligt direktiv 2013/36/EU utgör ett kapitalmål som återspeglar tillsynsmässiga förväntningar bör de varken vara föremål för obligatoriskt utlämnande av uppgifter eller för förbud mot utlämnande av uppgifter av behöriga myndigheter enligt förordning (EU) nr 575/2013 eller det direktivet.

(65)För att säkerställa en lämplig definition av vissa särskilda tekniska bestämmelser i förordning (EU) nr 575/2013 och för att ta hänsyn till utvecklingen på internationell nivå bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att ändra förteckningen över produkter eller tjänster vars tillgångar och skulder kan anses vara beroende av varandra, när det gäller att ändra förteckningen över multilaterala utvecklingsbanker, när det gäller att ändra kraven på rapportering av marknadsrisk, och när det gäller att specificera ytterligare likviditetskrav. Innan dessa akter antas är det särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (13). I synnerhet bör rådet och Europaparlamentet, för att likvärdig delaktighet i utarbetandet av delegerade akter ska säkerställas, erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör systematiskt ges tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som utarbetar delegerade akter.

(66)En enhetlig harmonisering av kraven i förordning (EU) nr 575/2013 bör säkerställas genom tekniska standarder. Då EBA är ett organ som har mycket specialiserad sakkunskap bör myndigheten få i uppgift att utarbeta och förelägga kommissionen förslag till tekniska standarder för tillsyn, i fall som inte inbegriper politiska beslut. Tekniska standarder för tillsyn bör tas fram för konsoliderad tillsyn, kapitalbas, TLAC, hantering av exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom, aktieinvesteringar i fonder, beräkning av förlust vid fallissemang enligt internmetoden för kreditrisk, marknadsrisk, stora exponeringar och likviditet. Kommissionen bör ges befogenhet att anta dessa tekniska standarder för tillsyn genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Kommissionen och EBA bör se till att dessa standarder och krav kan tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i proportion till institutens och deras verksamheters karaktär, storlek och komplexitet.

(67)För att göra det lättare att jämföra den information som offentliggörs bör EBA få i uppdrag att utarbeta utkast till tekniska standarder för genomförande för fastställande av standardiserade mallar för offentliggörande av information som omfattar alla väsentliga krav på offentliggörande i förordning (EU) nr 575/2013. Vid utarbetandet av dessa standarder bör EBA ta hänsyn till institutens storlek och komplexitet, liksom till typen av risk och risknivån i deras verksamhet. EBA bör rapportera om hur proportionaliteten i unionens samlade regler om tillsynsrapportering kan förbättras i fråga om tillämpningsområde, detaljnivå och frekvens och åtminstone ge konkreta rekommendationer om hur de genomsnittliga efterlevnadskostnaderna för små institut skulle kunna minskas med helst 20 % eller mer men minst 10 % genom lämplig förenkling av kraven. EBA bör ges i uppdrag att utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande som ska medfölja den rapporten. Kommissionen bör ges befogenhet att anta dessa tekniska standarder för genomförande genom genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

(68)För att göra det lättare för instituten att följa reglerna i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU, samt de tekniska standarder för tillsyn, tekniska standarder för genomförande, riktlinjer och mallar som antas för att genomföra dessa regler, bör EBA utveckla ett it-verktyg som kan vägleda instituten när det gäller relevanta bestämmelser, standarder, riktlinjer och mallar utifrån deras storlek och affärsmodell.

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012

(EUT L 257, 28.8.2014, s. 1). (13) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

220

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/12

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

(69)Utöver rapporten om möjliga kostnadsminskningar bör EBA senast den 28 juni 2020 – i samarbete med alla relevanta myndigheter, det vill säga de myndigheter som ansvarar för tillsyn, resolution och insättningsgaran­ tisystem och i synnerhet Europeiska centralbankssystemet (ECBS) – utarbeta en genomförbarhetsrapport om utvecklingen av ett enhetligt och integrerat system för insamling av statistiska data och data om resolution och tillsyn. Denna rapport bör beakta ECBS tidigare arbete om integrerad datainsamling och innehålla en kostnadsnyt­ toanalys av upprättandet av en central datainsamlingspunkt för ett integrerat rapporteringssystem när det gäller statistiska data och tillsynsdata för alla institut som är belägna i unionen. Ett sådant system bör bland annat använda enhetliga definitioner och standarder för de data som ska samlas in och garantera ett tillförlitligt och permanent informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och därvid säkerställa sträng sekretess för de data som samlas in, stark autentisering och hantering av åtkomsträttigheter till systemet samt cybersäkerhet. Målet är att genom en sådan centralisering och harmonisering av det europeiska rapporteringslandskapet förhindra att liknande eller samma data efterfrågas upprepade gånger av olika myndigheter och därmed avsevärt minska den administrativa och finansiella bördan både för de behöriga myndigheterna och för instituten. Kommissionen bör vid behov, och med beaktande av EBA:s genomförbarhetsrapport, lämna ett lagstift­ ningsförslag till Europaparlamentet och rådet.

(70)De berörda behöriga eller utsedda myndigheterna bör sträva efter att undvika alla former av överlappande eller icke samstämmigt utövande av de makrotillsynsbefogenheter som anges i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU. I synnerhet bör de relevanta behöriga eller utsedda myndigheterna vederbörligen beakta huruvida de åtgärder som vidtas enligt artiklarna 124, 164 eller 458 i förordning (EU) nr 575/2013 överlappar eller inte är samstämmiga med andra befintliga eller kommande åtgärder enligt artikel 133 i direktiv 2013/36/EU.

(71)Med tanke på de ändringar som fastställs i denna förordning av behandlingen av exponeringar mot kvalificerade

centrala motparter, närmare bestämt institutens bidrag till kvalificerade centrala motparters obeståndsfonder, bör motsvarande ändring även göras av relevanta bestämmelser i förordning (EU) nr 648/2012 (14) som infördes i den förordningen genom förordning (EU) nr 575/2013 och som närmare fastställde beräkningen av det hypotetiska kapital hos centrala motparter som instituten därefter använder för att beräkna sina kapitalbaskrav.

(72)Eftersom målen för denna förordning, nämligen att stärka och förbättra redan befintliga unionsrättsakter som säkerställer enhetliga tillsynskrav som tillämpas på institut i hela unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går [denna förordning/detta direktiv/beslut] inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(73)För att tillåta ordnad avyttring av försäkringsinnehav som inte är föremål för extra tillsyn bör en ändrad version av övergångsbestämmelserna i förhållande till undantag från avdrag för andelar i försäkringsbolag tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2019.

(74)Förordning (EU) nr 575/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändring av förordning (EU) nr 575/2013

Förordning (EU) nr 575/2013 ska ändras på följande sätt:

1.Artiklarna 1 och 2 ska ersättas med följande: ”Artikel 1

Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs enhetliga regler för allmänna tillsynskrav som institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som omfattas av direktiv 2013/36/EU ska uppfylla med avseende på följande punkter:

a)Kapitalbaskrav rörande fullkomligt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av kreditrisk, marknadsrisk, operativ risk, avvecklingsrisk och bruttosoliditet.

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC‑derivat, centrala motparter och transaktions­ register (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

221

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/13

SV

 

 

 

 

b)Krav på begränsning av stora exponeringar.

c)Likviditetskrav som rör fullständigt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av likviditetsrisk.

d)Rapporteringskrav i fråga om leden a, b och c.

e)Krav på offentliggörande.

I denna förordning fastställs enhetliga regler för kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder som resolutionsenheter som är globala systemviktiga institut, en del av globala systemviktiga institut eller väsentliga dotterföretag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU ska uppfylla.

Denna förordning reglerar inte de offentliggörandekrav för behöriga myndigheter inom området reglering och tillsyn av institut som anges i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 2

Tillsynsbefogenheter

1.För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska de behöriga myndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som fastställs i direktiv 2013/36/EU och i denna förordning.

2.För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska resolutionsmyndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (*) och i denna förordning.

3.För att säkerställa att kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder efterlevs ska de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna samarbeta.

4.För att säkerställa efterlevnad inom deras respektive behörighetsområden ska den gemensamma

resolutionsnämnd som inrättades genom artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 (**) och Europeiska centralbanken, när det gäller frågor som rör de uppgifter som den ges genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (***), säkerställa det regelbundna och tillförlitliga utbytet av relevanta uppgifter.

(*)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

(**)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av

förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

(***)Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).”

2.Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)Led 7 ska ersättas med följande:

”7. företag för kollektiva investeringar eller fond: ett fondföretag enligt definitionen i artikel 1.2 i Europapar­ lamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (*) eller en alternativ investeringsfond (AIF) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (**).

(*)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

(**)Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).”

222

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/14

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

ii)Led 20 ska ersättas med följande:

”20. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dotterföretag enbart eller huvudsakligen är institut eller finansiella institut och som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag; finansiella instituts dotterföretag är huvudsakligen institut eller finansiella institut om åtminstone ett av dem är ett institut och mer än 50 % av det finansiella institutets egna kapital, konsoliderade tillgångar, inkomster, personal eller någon annan indikator som bedöms vara relevant av den myndighet som är behörig har anknytning till dotterföretag som är institut eller finansiella institut.”

iii)Led 26 ska ersättas med följande:

”26. finansiellt institut: ett företag som inte är ett institut eller ett renodlat industriellt holdingföretag men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att bedriva en eller flera av de verksamheter som anges i punkterna 2–12 och 15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, inbegripet finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, betalningsinstitut enligt definitionen i artikel 4.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 (*) och kapitalför­ valtningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingföretag och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet enligt definitionerna i artikel 212.1 f och g i direktiv 2009/138/EG.

(*)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG, 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).”

iv)Led 28 ska ersättas med följande:

”28. moderinstitut i en medlemsstat: ett institut i en medlemsstat som har ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett institut, finansiellt institut eller anknutet företag, och som inte självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.”

v)Följande led ska införas:

”29a. modervärdepappersföretag i en medlemsstat: ett moderinstitut i en medlemsstat som är ett värdepap­ persföretag.

29b. modervärdepappersföretag inom EU: ett moderinstitut inom EU som är ett värdepappersföretag.

29c. moderkreditinstitut i en medlemsstat: ett moderinstitut i en medlemsstat som är ett kreditinstitut.

29d. moderkreditinstitut inom EU: ett moderinstitut inom EU som är ett kreditinstitut.”

vi)I punkt 39 ska följande stycke läggas till:

”Två eller flera fysiska eller juridiska personer som på grund av sin direkta exponering mot samma centrala motpart i samband med clearingverksamhet uppfyller villkoren i led a eller b anses inte utgöra en grupp av kunder med inbördes anknytning.”

vii)Led 41 ska ersättas med följande:

”41. samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn

ienlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU.”

viii)I led 71 ska inledningsfrasen i led b ersättas med följande: ”b) vid tillämpning av artikel 97, summan av”.

223

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/15

SV

 

 

 

 

ix)Led 72 a ska ersättas med följande:

”a) Den är en reglerad marknad eller en marknad i tredjeland som anses vara likvärdig med en reglerad marknad i enlighet med förfarandet i artikel 25.4 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (*).

(*)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).”

x)Led 86 ska ersättas med följande:

”86. handelslager: alla positioner i finansiella instrument och råvaror som innehas av ett institut, antingen i avsikt att bedriva handel eller för att säkra positioner som innehas i avsikt att bedriva handel i enlighet med artikel 104.”

xi)Led 91 ska ersättas med följande:

”91. handelsexponering: nuvarande exponering, inbegripet en variationsmarginal som ska ställas till en clearingmedlem men som denne ännu inte mottagit, och en clearingmedlems eller kunds potentiella framtida exponering mot en central motpart till följd av sådana kontrakt och transaktioner som anges i artikel 301.1 a, b och c, samt initial marginalsäkerhet.”

xii)Led 96 ska ersättas med följande:

”96. intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker komponentriskdelen mellan en position i ett handelslager och en eller flera positioner utanför handelslagret eller mellan två handlarbord.”

xiii)Led 127 a ska ersättas med följande:

”a) Instituten omfattas av samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 eller är varaktigt knutna till ett nätverk i ett centralt organ.”

xiv)Led 128 ska ersättas med följande:

”128. utdelningsbara medel: vinsten vid slutet av föregående räkenskapsår plus balanserad vinst och reserver som får användas för det ändamålet före utdelning till innehavare av kapitalbasinstrument minus balanserad förlust, vinst som inte är utdelningsbar enligt unionsrätten, nationell rätt eller institutets bolagsordning och summor som placerats i icke utdelningsbara reserver i enlighet med nationell rätt eller institutets stadgar, i samtliga fall med hänsyn till den specifika kategori av kapitalbasinstrument som unionsrätten, den nationella rätten eller institutets bolagsordning eller stadgar avser. Sådana vinster, förluster och reserver ska fastställas på grundval av institutets enskilda redovisning och inte på grundval av den sammanställda redovisningen.”

xv)Följande led ska läggas till:

”130. resolutionsmyndighet: en resolutionsmyndighet enligt definitionen i artikel 2.1 led 18 i direktiv 2014/59/EU.

131.resolutionsenhet: en resolutionsenhet enligt definitionen i artikel 2.1 led 83a i direktiv 2014/59/EU.

132.resolutionsgrupp: en resolutionsgrupp enligt definitionen i artikel 2.1 led 83b i direktiv 2014/59/EU.

133.globalt systemviktigt institut eller G-SII: ett globalt systemviktigt institut fastställt i enlighet med artikel 131.1 och 131.2 i direktiv 2013/36/EU.

134.globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU: globalt systemviktig bankgrupp eller bank som inte är ett globalt systemviktigt institut och som anges i den förteckning över globala systemviktiga banker som offentliggörs och regelbundet uppdateras av FSB.

224

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/16

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

135.större dotterföretag: ett dotterföretag som på individuell nivå eller gruppnivå uppfyller något av följande villkor:

a)Dotterföretaget innehar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade riskvägda tillgångar.

b)Dotterföretaget genererar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets totala rörelseintäkter.

c)Dotterföretagets totala exponeringsmått, som avses i artikel 429.4 i denna förordning, utgör mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade totala exponeringsmått.

Vid bestämning av det större dotterföretaget ska, i de fall där artikel 21b.2 i direktiv 2013/36/EU är tillämplig, de två intermediära moderföretagen inom EU räknas som ett enda dotterföretag på grundval av deras konsoliderade situation.

136.G-SII-enhet: en juridisk person som är ett globalt systemviktigt institut, en del av ett globalt systemviktigt institut eller en del av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU.

137. skuldnedskrivningsverktyg: ett skuldnedskrivningsverktyg enligt definitionen i artikel 2.1 led 57 i direktiv 2014/59/EU.

138.grupp: en grupp av företag, varav minst ett är ett institut och som består av ett moderföretag och dess dotterföretag, eller av företag som är knutna till varandra som avses i artikel 22 i Europapar­ lamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (*).

139.transaktion för värdepappersfinansiering: repa, värdepappers- eller råvarulån eller marginalutlånings­ transaktion.

140.initial marginalsäkerhet: varje säkerhet, med undantag för variationsmarginaler, som mottas av eller ställs till ett företag för att täcka en transaktions eller en transaktionsportföljs nuvarande och potentiella framtida exponering under den period som krävs för att avveckla dessa transaktioner, eller återsäkra deras marknadsrisk, när motparten i transaktionen eller transaktionsportföljen har fallerat.

141.marknadsrisk: risken för förluster till följd av marknadsprisrörelser, inbegripet till följd av valutakurs­ rörelser eller råvaruprisrörelser.

142.valutarisk: risken för förluster till följd av växelkursrörelser.

143.råvarurisk: risken för förluster till följd av råvaruprisrörelser.

144.handlarbord: en tydligt fastställd grupp av handlare som institutet har inrättat för att gemensamt förvalta en portfölj av handelslagerpositioner i enlighet med en väldefinierad och sammanhållen affärsstrategi och som agerar inom ramen för samma riskhanteringsstruktur.

145.litet och icke-komplext institut: ett institut som uppfyller samtliga nedanstående villkor:

a)Det är inte ett stort institut:

b)Det totala värdet av dess tillgångar på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, på konsoliderad nivå i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU har under de fyra år som föregår den aktuella årliga rapporteringsperioden i genomsnitt varit lika med eller mindre än tröskelvärdet 5 miljarder EUR. Medlemsstaterna får sänka det tröskelvärdet.

c)Det omfattas inte av några skyldigheter eller omfattas av förenklade skyldigheter avseende planer för återhämtning och resolution i enlighet med artikel 4 i direktiv 2014/59/EU.

d)Dess handelslagerverksamhet är att betrakta som liten i enlighet med artikel 94.1.

e)Det totala värdet av dess derivatpositioner som innehas i avsikt att bedriva handel är inte högre än 2 % av de totala tillgångarna i och utanför balansräkningen, och det totala värdet av derivatpositioner är inte högre än 5 %, varvid båda värdena beräknas i enlighet med artikel 273a.3.

225

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/17

SV

 

 

 

 

f) Över 75 % av både institutets totala tillgångar och skulder på gruppnivå, i båda fallen exklusive exponeringar inom gruppen, är kopplade till verksamheter där motparterna är belägna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

g)Institutet använder inte internmodeller för att uppfylla tillsynskraven i enlighet med denna förordning utom för dotterbolag som använder interna modeller utvecklade på gruppnivå, förutsatt att gruppen omfattas av de krav på offentliggörande som fastställs i artikel 433a eller artikel 433c på gruppnivå.

h)Institutet har inte invänt mot en klassificering som ett litet och icke-komplext institut till den behöriga myndigheten.

i)Den behöriga myndigheten har inte beslutat att institutet på grundval av en analys av dess storlek, sammankopplingar, komplexitet eller riskprofil inte kan betraktas som ett litet och icke- komplext institut.

146.stort institut: ett institut som uppfyller något av följande villkor:

a)Det är ett globalt systemviktigt institut.

b) Det har identifierats som annat systemviktigt institut i enlighet med artikel 131.1 och 131.3 i direktiv 2013/36/EU.

c)Det hör till de tre största instituten i den medlemsstat där det är etablerat, räknat i sammanlagt värde på tillgångarna.

d)Det sammanlagda värdet på dess tillgångar på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, på grundval av den konsoliderade situationen i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU är lika med eller större än 30 miljarder EUR.

147.stort dotterföretag: ett dotterföretag som definieras som stort institut.

148.ej börsnoterat institut: ett institut som inte har emitterat värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad i en medlemsstat enligt definitionen i artikel 4.1.21 i direktiv 2014/65/EU.

149.redovisning: vid tillämpningen av del åtta en redovisning i samma betydelse som i artiklarna 4 och 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG (**).

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernre­ dovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(**)Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38).”

b)Följande punkt ska läggas till:

”4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare anger under vilka omständigheter villkoren i punkt 1 led 39 är uppfyllda.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juni 2020.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

3.Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Instituten ska uppfylla kraven i delarna två, tre, fyra, sju, sju a och åtta i denna förordning och i kapitel 2

iförordning (EU) 2017/2402 på individuell nivå, med undantag för artikel 430.1 d i den här förordningen.”

226

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/18

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

b)Följande punkt ska införas:

”1a. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska bara institut som fastställts vara resolutionsenheter, som även är globala systemviktiga institut eller som tillhör ett globalt systemviktigt institut och som inte har några dotterföretag uppfylla kravet i artikel 92a på individuell nivå.

Större dotterföretag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU ska uppfylla kraven i artikel

92b på individuell nivå om de uppfyller samtliga nedanstående villkor:

a)De utgör inte resolutionsenheter.

b)De har inga dotterföretag.

c)De är inte dotterföretag till moderinstitut inom EU.”

c)Punkterna 3, 4 och 5 ska ersättas med följande:

”3. Inget institut som antingen är ett moderföretag eller ett dotterföretag, och inget institut som ingår i konsolideringen enligt artikel 18, ska vara skyldigt att uppfylla kraven i del åtta på individuell nivå.

Genom undantag från första stycket i denna punkt ska de institut som avses i punkt 1a i den här artikeln uppfylla artikel 437a och led h i artikel 447 på individuell nivå.”

4.Kreditinstitut och värdepappersföretag som auktoriserats att tillhandahålla de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2014/65/EU ska uppfylla kraven i del sex och artikel 430.1 d i denna förordning på individuell nivå.

Följande institut ska inte vara skyldiga att uppfylla artikel 413.1 och de därtill hörande rapporteringskraven på likviditet som fastställs i del sju A i denna förordning:

a)Institut som också har auktoriserats i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012.

b)Institut som också har auktoriserats i enlighet med artikel 16 och artikel 54.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 (*), förutsatt att de inte genomför någon betydande löptidstrans­ formering.

c)Institut som inte har utsetts i enlighet med artikel 54.2 b i förordning (EU) nr 909/2014, förutsatt

i)att deras verksamhet är begränsad till att erbjuda banktjänster, som förtecknas i leden a–e i avsnitt C

ibilagan till den förordningen, till värdepapperscentraler som har auktoriserats i enlighet med artikel 16

isamma förordning, och

ii)att de inte genomför någon betydande löptidstransformering.

I avvaktan på kommissionens rapport i enlighet med artikel 508.3 får behöriga myndigheter undanta värdepap­ persföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex och artikel 430.1 d med beaktande av arten och omfattningen av deras verksamhet och deras komplexitetsgrad.

5.Värdepappersföretag som avses i artiklarna 95.1 och 96.1 i denna förordning, institut för vilka behöriga myndigheter begärt undantag enligt artikel 7.1 eller 7.3 i denna förordning och institut som också auktoriserats i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i del sju och de därtill hörande rapporteringskraven på bruttosoliditetsgrad som fastställs i del sju A i denna förordning på individuell nivå.

(*)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepap­ persavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EGT L 257 28.8.2014, s. 1).”

227

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/19

SV

 

 

 

 

4.Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)punkt 1 b ska ändras på följande sätt:

”b) På gruppnivå ansvarar moderinstitutet, och på undergruppsnivå dotterinstitutet, fortlöpande för övervakningen av och tillsynen över likviditetspositionerna, och de finansieringspositioner för vilka undantag beviljats för det krav på stabila nettofinansieringskvot som fastställs i del sex avdelning IV, hos alla institut i gruppen eller undergruppen som omfattas av undantaget och säkerställer en tillräcklig likviditetsnivå och stabil finansiering i de fall där undantag beviljats från det krav på stabil nettofinansie­ ringskvot som fastställs i del sex avdelning IV för alla dessa institut.”

b)I punkt 3 ska leden b och c ersättas med följande:

”b) Fördelningen av belopp, lokalisering och ägande när det gäller de nödvändiga likvida tillgångarna inom den enskilda likviditetsundergruppen, där undantag beviljats från kravet på likviditetstäckningskvot enligt definitionen i den delegerade akt som avses i artikel 460.1, och fördelningen av belopp och lokaliseringen av tillgänglig stabil finansiering inom den enskilda likviditetsundergrupp för vilken undantag beviljats för NSFR-kravet som fastställs i del sex avdelning IV.

c)Fastställandet av de minimibelopp av likvida tillgångar som måste innehas av institut som ska undantas från tillämpningen av kravet på likviditetstäckningskvot enligt definitionen i den delegerade akt som avses i artikel 460.1 och fastställandet av de minimibelopp för tillgänglig stabil finansiering som ska innehas av de institut för vilka undantag beviljas från tillämpning av det NSFR-krav som fastställs i del sex avdelning IV i denna förordning.”

c)Följande punkt ska läggas till:

”6. När, i enlighet med den här artikeln, en behörig myndighet helt eller delvis beviljar undantag från tillämpningen av del sex för en institution, får den även bevilja undantag från tillämpningen av de därtill hörande rapporteringskraven på likviditet enligt artikel 430.1 d för den institutionen.”

5.Artikel 10.1 första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”1. De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell rätt, helt eller delvis bevilja undantag från kraven

idelarna två till åtta i denna förordning och kapitel 2 i förordning (EU) 2017/2402 för ett eller flera kreditinstitut

isamma medlemsstat som permanent underställts ett centralt organ som övervakar dem och som är etablerat

isamma medlemsstat, om följande villkor är uppfyllda:”.

6.Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

a)Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. Moderinstitut i en medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som fastställs i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna två, tre, fyra, sju och sju A på grundval av institutens konsoliderade

situation, med undantag för artikel 430.1 d. Moderföretag och dotterföretag till dessa som omfattas av denna förordning ska inrätta en lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontrollmekanismer för att säkerställa att de data som krävs för konsolidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. De ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför arrangemang, processer och rutiner som säkerställer korrekt konsolidering.

2.För att säkerställa att kraven i denna förordning tillämpas på gruppnivå ska termerna institut, moderinstitut

ien medlemsstat, moderinstitut inom EU och moderföretag, beroende på vad som är fallet, även avse

a)ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som har godkänts i enlighet med artikel 21a i direktiv 2013/36/EU,

b)ett utsett institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag om ett sådant moderföretag inte är föremål för godkännande i enlighet med artikel 21a.4 i direktiv 2013/36/EU,

c)ett finansiellt holdingföretag, blandat finansiellt holdingföretag eller institut som utsetts i enlighet medartikel 21a.6 d i direktiv 2013/36/EU.

228

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/20

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

Den konsoliderade situationen för ett företag som avses i led b) i det första stycket i denna punkt ska vara den konsoliderade situation för det finansiella moderholdingföretaget eller det blandade finansiella moderholding­ företaget som inte måste godkännas i enlighet med artikel 21a.4 i direktiv 2013/36/EU. Den konsoliderade situationen för ett företag som avses i led c) i det första stycket i denna punkt ska vara den konsoliderade situationen för dess finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag.”

b)Punkt 3 ska utgå.

c)Följande punkt ska införas:

”3a. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska endast moderinstitut som fastställts vara resolutionsenheter som är globala systemviktiga institut, en del av ett globalt systemviktigt institut eller en del av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU uppfylla kraven i artikel 92a i denna förordning på gruppnivå, i den utsträckning och på det sätt som fastställs i artikel 18 i denna förordning.

Bara moderföretag inom EU som är större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU och som inte är resolutionsenheter ska uppfylla kraven i artikel 92b i denna förordning på gruppnivå i den utsträckning och på det sätt som fastställs i artikel 18 i denna förordning. Om artikel 21b.2

idirektiv 2013/36/EU är tillämplig ska de två mellanvarande moderföretag inom EU som gemensamt identifierats som ett större dotterföretag var för sig uppfylla artikel 92b i denna förordning på grundval av sin konsoliderade situation.”

d)Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:

”4. Moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del sex och artikel 430.1 d i denna förordning på gruppnivå om gruppen består av ett eller flera kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserade att tillhandahålla de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2014/65/EU. I avvaktan på den rapport från kommissionen som avses i artikel 508.2

idenna förordning, och om gruppen endast består av värdepappersföretag, får behöriga myndigheter undanta moderinstitutet hemmahörande i EU från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex och artikel 430.1 d

idenna förordning på gruppnivå, med hänsyn till dess verksamhets karaktär, storlek och komplexitet.

Om ett undantag har beviljats enligt artikel 8.1–8.5 ska institut och, i tillämpliga fall, finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som ingår i en likviditetsundergrupp, uppfylla kraven i del sex och i artikel 430.1 d på gruppnivå eller på likviditetsundergruppens undergruppsnivå.

5.Om artikel 10 i den här förordningen tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del två till åtta i den här förordningen och kapitel 2 i förordning (EU) 2017/2402 på grundval av den konsoliderade situationen i den helhet som utgörs av det centrala organet tillsammans med dess underställda institut.

6.Utöver de krav som fastställs i punkt 1–5 i den här artikeln, och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU, får de behöriga myndigheterna, om det är motiverat av tillsynsskäl på grund av omständigheterna kring risken eller institutets kapitalstruktur, eller om medlemsstaterna antar nationell rätt som kräver en strukturell uppdelning av verksamheterna inom en bankgrupp, kräva att ett institut fullgör de skyldigheter som föreskrivs i del två– åtta i denna förordning samt i avdelning VII i direktiv 2013/36/EU på undergruppsnivå.

Tillämpning av den metod som avses i första stycket ska inte påverka en effektiv tillsyn på gruppnivå och får inte medföra oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och den får inte heller utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens funktion.”

7.Artikel 12 ska utgå.

8.Följande artikel ska införas: ”Artikel 12a

Gruppbaserad beräkning för globala systemviktiga institut med flera resolutionsenheter

Om minst två globala systemviktiga institutsenheter som tillhör samma globala systemviktiga institut är resolutionsenheter ska moderinstitutet inom EU för detta globala systemviktiga institut beräkna den kapitalbas och de kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a i denna förordning. Beräkningen ska göras på grundval av den konsoliderade ställningen för moderinstitutet inom EU, som om detta var det globala systemviktiga institutets enda resolutionsenhet.

229

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/21

SV

 

 

 

 

Om det belopp som beräknas i enlighet med första stycket i denna artikel är lägre än summan av de kapitalbasmedel och kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a i denna förordning för alla resolutionsenheter som tillhör detta globala systemviktiga institut ska resolutionsmyndigheterna handla i enlighet med artiklarna 45d.3 och 45h.2 i direktiv 2014/59/EU.

Om det belopp som beräknas i enlighet med första stycket i denna artikel är högre än summan av de kapitalbasmedel och kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a i denna förordning för alla resolutionsenheter som tillhör det globala systemviktiga institutet får resolutionsmyndigheterna handla i enlighet med artiklarna 45d.3 och 45h.2 i direktiv 2014/59/EU.”

9.Artiklarna 13 och 14 ska ersättas med följande: ”Artikel 13

Tillämpning av krav på offentliggörande av information på gruppnivå

1. Moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av sin konsoliderade situation.

Stora dotterföretag till moderinstitut inom EU ska offentliggöra den information som anges i artiklarna 437, 438, 440, 442, 450, 451, 451a och 453 på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU, på undergruppsnivå.

2.Institut som fastställts vara resolutionsenheter och som är globala systemviktiga institut eller som är delar av globala systemviktiga institut ska uppfylla artikel 437a och artikel 447 h på grundval av resolutionsgruppens konsoliderade ställning.

3.Punkt 1 första stycket ska inte tillämpas på moderinstitut inom EU, finansiella moderholdingföretag inom EU, blandade finansiella moderholdingföretag inom EU eller resolutionsenheter om de inkluderas i likvärdig information som offentliggörs på gruppnivå av ett moderföretag som är etablerat i tredjeland.

Punkt 1 andra stycket ska tillämpas på dotterföretag till moderföretag som är etablerade i tredjeland om dessa dotterföretag uppfyller kriterierna för stora dotterföretag.

4.Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del åtta på grundval av det centrala organets konsoliderade situation. Artikel 18.1 ska tillämpas på det centrala organet och de underställda instituten ska behandlas som dotterföretag till det centrala organet.

Artikel 14

Tillämpning av kraven i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402 på gruppnivå

1.Moderföretag och deras dotterföretag som omfattas av denna förordning ska vara skyldiga uppfylla skyldigheterna i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402 på grupp- eller undergruppsnivå för att säkerställa att de arrangemang, processer och rutiner som krävs enligt dessa bestämmelser är enhetliga och väl integrerade och att alla data och upplysningar som är relevanta för tillsynen kan tas fram. Företagen ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför sådana arrangemang, processer och rutiner som säkerställer att dessa bestämmelser efterlevs.

2.Institut ska tillämpa en extra riskvikt i enlighet med artikel 270a i denna förordning vid tillämpningen av

artikel 92 i den här förordningen på grupp- eller undergruppsnivå, om kraven som föreskrivs i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402 inte uppfylls av en enhet etablerad i tredjeland som ingår i gruppen i enlighet med artikel 18 i den här förordningen om överträdelsen är betydande ställd i relation till gruppens samlade riskprofil.”

10.I artikel 15.1 ska inledningsfrasen i första stycket ersättas med följande:

”1. Den samordnande tillsynsmyndigheten får genom beslut i varje enskilt fall avstå från att tillämpa del tre, de därtill hörande rapporteringskraven i del sju A i denna förordning och avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU, med undantag för artikel 430.1 d i denna förordning, på gruppnivå, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:”.

230

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/22

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

11.Artikel 16 ska ersättas med följande: ”Artikel 16

Undantag från tillämpningen av kraven avseende bruttosoliditetsgraden på gruppnivå för grupper av värdepappersföretag

När alla enheter i en grupp av värdepappersföretag, inbegripet moderenheten, är värdepappersföretag som är undantagna från tillämpningen av kraven i del sju på individuell nivå enligt artikel 6.5. får modervärdepappers­ företaget besluta att inte tillämpa kraven i del sju och de därtill hörande kraven avseende bruttosoliditetsgraden i del sju A på gruppnivå.”

12.Artikel 18 ska ersättas med följande:

”Artikel 18

Metoder för konsoliderad tillsyn

1.Institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som är skyldiga att uppfylla de krav som avses i avsnitt 1 i detta kapitel på grundval av sin konsoliderade ställning ska genomföra en fullständig

konsolidering av alla institut och finansiella institut som är deras dotterföretag. Punkterna 3–6 och punkt 9 i denna artikel ska inte tillämpas om del sex och artikel 430.1 d är tillämplig på grundval av den konsoliderade ställningen för ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, eller på undergruppsnivå för en likviditetsundergrupp enligt artiklarna 8 och 10.

Vid tillämpningen av artikel 11.3a ska institut som är skyldiga att uppfylla kraven i artiklarna 92a eller 92b på gruppnivå genomföra en fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut som är deras dotterföretag i de relevanta resolutionsgrupperna.

2.Anknutna företag ska ingå i konsolideringen i de fall och i enlighet med de metoder som fastställs i denna artikel.

3.Om företagen är närstående som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU ska behöriga myndigheter avgöra hur konsolideringen ska ske.

4.Den samordnande tillsynsmyndigheten ska kräva proportionell konsolidering enligt den andel av kapitalet som innehas av ägarintressen i institut och finansiella institut som leds av ett företag som ingår i konsolideringen, jämte ett eller flera företag som inte ingår i konsolideringen, när dessa företags ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som de innehar.

5.Om det finns andra ägarintressen eller andra former av kapitalbindningar än de som avses i punkterna 1 och 4, ska de behöriga myndigheterna avgöra om och hur konsolidering ska ske. De får i synnerhet tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden används. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

6.De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur konsolidering ska ske i följande fall:

a)Om de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut utövar ett väsentligt inflytande över ett eller flera institut eller finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse eller andra kapitalbindningar till dessa institut.

b)Om två eller flera institut eller finansiella institut har samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmelser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.

De behöriga myndigheterna får i synnerhet tillåta eller kräva att den metod som föreskrivs i artikel 22.7, 22.8 och

22.9i direktiv 2013/34/EU ska användas. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

231

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/23

SV

 

 

 

 

7.Om ett institut har ett dotterföretag som är ett företag som inte är ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag eller har ett ägarintresse i ett sådant företag, ska det tillämpa kapitalandelsmetoden på det dotterföretaget eller ägarintresset. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

Genom undantag från första stycket får behöriga myndigheter tillåta eller kräva att institut tillämpar en annan metod på sådana dotterföretag eller ägarintressen, inbegripet den metod som krävs enligt de tillämpliga redovisningsreglerna, under förutsättning att

a)institutet inte redan tillämpar kapitalandelsmetoden den 28 december 2020,

b)det vore orimligt betungande att tillämpa kapitalandelsmetoden, eller kapitalandelsmetoden inte korrekt återspeglar de risker som det företag som avses i första stycket innebär för institutet, och

c)den tillämpade metoden inte resulterar i en fullständig eller proportionell konsolidering av det företaget.

8.De behöriga myndigheterna får kräva fullständig eller proportionell konsolidering av ett dotterföretag eller ett företag i vilket institutet har ägarintresse, förutsatt att det dotterföretaget eller företaget inte är ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag och förutsatt att samtliga följande villkor uppfylls:

a)Företaget är inte ett försäkringsföretag, ett försäkringsföretag i tredjeland, ett återförsäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett företag som är undantaget från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 i det direktivet.

b) Det föreligger en betydande risk för att institutet beslutar att lämna ekonomiskt stöd till det företaget i stressituationer i avsaknad av kontraktsförpliktelser eller utöver vad som enligt kontraktsförpliktelser gäller för tillhandahållande av sådant stöd.

9.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor i enlighet med vilka konsolidering ska ske i de fall som avses i punkterna 3–6 och punkt 8.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2020.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

13.Artikel 22 ska ersättas med följande: ”Artikel 22

Undergruppskonsolidering av företag i tredjeländer

1.Dotterinstitut ska tillämpa kraven i artiklarna 89, 90 och 91 samt delarna tre, fyra och sju och de därtill hörande rapporteringskraven som fastställs i del sju A på undergruppsbasis om dessa institut har ett institut eller ett finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.

2.Genom undantag från punkt 1 i denna artikel kan dotterinstitut välja att inte tillämpa kraven i artiklarna 89,

90och 91 samt delarna tre, fyra och sju och de därtill hörande rapporteringskraven som fastställs i del sju A på undergruppsbasis om de totala tillgångarna och posterna utanför balansräkningen hos deras dotterföretag och ägarintresse i tredjeländer utgör mindre än 10 % av det totala värdet av dotterinstitutets tillgångar och poster utanför balansräkningen.”

14.Rubriken på del två ska ersättas med följande:

”KAPITALBAS OCH KVALIFICERADE SKULDER”.

15.I artikel 26 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3. De behöriga myndigheterna ska bedöma huruvida emitterade kapitalinstrument uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29. Instituten ska klassificera emitterade kapitalinstrument som kärnprimärkapitalinstrument endast om tillstånd beviljas av de behöriga myndigheterna.

232

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/24

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

Genom undantag från första stycket får institut klassificera efterföljande emissioner av en form av kärnprimärkapi­ talinstrument för vilka de redan beviljats sådant tillstånd som kärnprimärkapitalinstrument, förutsatt att båda följande villkor uppfylls:

a)De efterföljande emissionerna regleras av bestämmelser som i huvudsak är likalydande som de bestämmelser som reglerar de emissioner för vilka institutet redan har beviljats tillstånd.

b)Instituten har underrättat de efterföljande emissionerna till de behöriga myndigheterna i tillräckligt god tid före klassificeringen av dessa som kärnprimärkapitalinstrument.

De behöriga myndigheterna ska samråda med EBA innan de beviljar tillstånd för nya former av kapitalinstrument som ska klassificeras som kärnprimärkapitalinstrument. De behöriga myndigheterna ska ta vederbörlig hänsyn till EBA:s yttrande och, om de beslutar att avvika från det, skriva till EBA inom tre månader från dagen för mottagandet av EBA:s yttrande och ange skälen för avvikelse från det relevanta yttrandet. Detta stycke är inte tillämpligt på de kapitalinstrument som avses i artikel 31.

På grundval av den information som samlas in från behöriga myndigheter ska EBA upprätta, uppdatera och offentliggöra en förteckning över samtliga former av kapitalinstrument i varje medlemsstat som räknas som kärnprimärkapitalinstrument. I enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010 får EBA inhämta den information som hör samman med kärnprimärkapitalinstrument som myndigheten anser nödvändig för att fastställa om kriterierna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 i denna förordning är uppfyllda och för att upprätthålla och uppdatera den förteckning som avses i detta stycke.

Efter en sådan granskningsprocess som föreskrivs i artikel 80 och om det föreligger tillräckliga bevis för att

relevanta

kapitalinstrument

inte uppfyller eller inte längre uppfyller

de kriterier som anges i artikel 28 eller,

i

tillämpliga fall,

artikel 29,

får EBA besluta att inte lägga till dessa

instrument på den förteckning som avses

i

fjärde

stycket

eller avföra

dem från den, beroende på vad som

är fallet. EBA ska i detta syfte göra ett

tillkännagivande som också ska hänvisa till den relevanta behöriga myndighetens ståndpunkt i frågan. Detta stycke är inte tillämpligt på de kapitalinstrument som avses i artikel 31.”

16.Artikel 28 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)Led b ska ersättas med följande:

”b) Instrumenten är till fullo betalda och förvärvet av äganderätten till dessa instrument finansieras inte direkt eller indirekt av institutet.”

ii)Följande stycke ska läggas till:

”Vid tillämpningen av led b i första stycket ska endast den del av ett kapitalinstrument som är till fullo betald räknas som kärnprimärkapitalinstrument.”

b)I punkt 3 ska följande stycken läggas till:

”Villkoret som fastställs i punkt 1 första stycket h v ska anses vara uppfyllt oaktat om dotterföretaget omfattas av ett avtal om resultatöverföring med sitt moderföretag, enligt vilket dotterföretaget är skyldigt att, efter att dess årsredovisning har utarbetats, till moderföretaget överföra sitt årsresultat, förutsatt att alla följande villkor uppfylls:

a)Moderföretaget innehar 90 % eller mer av dotterföretagets rösträtter och kapital.

b)Moderföretaget och dotterföretaget är belägna i samma medlemsstat.

c)Avtalet slöts för berättigade skatteändamål.

d)Dotterföretaget har vid utarbetandet av årsredovisningen rätt att minska utdelningsbeloppet genom att hänföra hela eller delar av vinsten till sina egna reserver eller reserveringar för allmänna risker i bankrörelse innan någon betalning görs till moderföretaget.

233

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/25

SV

 

 

 

 

e)Moderföretaget är enligt avtalet skyldigt att fullt ut ersätta dotterföretaget för alla dotterföretagets förluster.

f)Avtalet är föremål för en uppsägningsperiod enligt vilken avtalet kan upphävas först vid slutet av ett räkenskapsår, med verkan tidigast från och med början av följande räkenskapsår, varvid moderföretagets skyldighet att ersätta dotterföretaget fullt ut för alla förluster som uppstått under det innevarande räkenskapsåret är oförändrad.

Om ett institut har ingått ett avtal om resultatöverföring ska det utan dröjsmål meddela detta till den behöriga myndigheten och lämna en kopia av avtalet till den behöriga myndigheten. Institutet ska även utan dröjsmål meddela den behöriga myndigheten om eventuella ändringar i avtalet om resultatöverföring och om upphävandet av det. Ett institut får inte ingå fler än ett avtal om resultatöverföring.”

17. I artikel 33.1 ska led c ersättas med följande:

”c) Vinster och förluster i verkligt värde avseende institutets derivatskulder som härrör från förändringar i institutets egen kreditrisk.”

18.Artikel 36 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)Led b ska ersättas med följande:

”b) Immateriella tillgångar, med undantag för försiktigt värderade programvarutillgångar vilkas värde inte påverkas negativt av ett instituts resolution, insolvens eller likvidation.”

ii)Följande led ska läggas till:

”n) För ett minimivärdebaserat åtagande som avses i artikel 132c.2, det belopp med vilket det aktuella marknadsvärdet av de andelar eller aktier i det minimivärdebaserade åtagandets underliggande fonder är lägre än det minimivärdebaserade åtagandets befintliga värde och för vilket institutet hittills inte har medräknat en minskning av kärnprimärkapitalposterna.”

b)Följande punkt ska läggas till:

”4. EBA ska utarbeta ett förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera tillämpningen av de avdrag som avses i punkt 1 b, inbegripet väsentligheten av negativa värdeeffekter som inte ger upphov till några tillsynsmässiga hänsyn.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juni 2020.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

19.I artikel 37 ska följande led läggas till:

”c) Det belopp som ska dras av ska minskas med beloppet för den redovisningsmässiga omvärdering av dotterfö­ retagens immateriella tillgångar som är en följd av den konsolidering av dotterföretag som kan hänföras till andra personer än de företag som ingår i konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2.”

20.I artikel 39.2 första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”Uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet ska vara begränsade till uppskjutna skat­ tefordringar som har uppkommit före den 23 november 2016 och som är en följd av temporära skillnader, om samtliga följande villkor är uppfyllda:”.

21.I artikel 45 ska led a i ersättas med följande:

”i) Förfallodagen för de korta positionerna är antingen samma dag eller senare än förfallodagen för de långa positionerna, eller de korta positionernas återstående löptid är minst ett år.”

234

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/26

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

22.Artikel 49 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

”Denna punkt ska inte tillämpas vid beräkning av kapitalbasmedel enligt kraven som fastställs i artiklarna 92a och 92b, som ska beräknas i enlighet med den ram för avdrag som fastställs i artikel 72e.4.”

b)Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i)I led a iv ska sista meningen ersättas med följande:

”Den sammanställda balansräkningen eller den utvidgade aggregerade beräkningen ska rapporteras till de behöriga myndigheterna med den frekvens som fastställs i tekniska standarder för genomförande som avses i artikel 430.7.”

ii)I led a v ska första meningen ersättas med följande:

”v) De institut som ingår i ett institutionellt skyddssystem uppfyller tillsammans på gruppnivå eller utvidgad aggregerad nivå kraven i artikel 92 och rapporterar om efterlevnaden av dessa krav i enlighet med artikel 430.”

23.Artikel 52.1 ska ändras på följande sätt:

a)Led a ska ersättas med följande:

”a) Instrumenten har emitterats direkt av ett institut och är till fullo betalda.”

b)I led b ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”b) Instrumenten innehas inte av någon av följande:”.

c)Led c ska ersättas med följande:

”c) Förvärvet av äganderätten till instrumenten har inte direkt eller indirekt finansierats av institutet.”

d)Led h ska ersättas med följande:

”h) Om instrumenten omfattar en eller flera optioner om förtida inlösen, inbegripet köpoptioner, beslutar emittenten ensam om dessa ska utnyttjas.”

e)Led j ska ersättas med följande:

”j) De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte uttryckligen eller implicit att instrumenten skulle kunna lösas in, eller återköpas, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.”

f)Led p ska ersättas med följande:

”p) Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU

som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är etablerad i en medlemsstat ska, enligt lagar eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter resolutionsmyndighetens beslut att utöva de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och inte har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen ska, enligt rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter beslut av relevant myndighet i tredjeland, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimär­ kapitalinstrument.”

235

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/27

SV

 

 

 

 

g)Följande led ska läggas till:

”q) Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är etablerad i en medlemsstat får instrumenten bara emitteras enligt, eller på annat sätt vara underkastade, rätten i ett tredjeland om utövandet av de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, i enlighet med den rätten, har rättsverkan och är verkställbar enligt lagstadgade bestämmelser eller rättsligt verkställbara avtalsbestämmelser som erkänner resolution eller andra nedskrivnings- eller konverteringsåtgärder.

r)Instrumenten omfattas inte av något kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster.”

h)Följande stycke ska läggas till:

”Vid tillämpningen av led a i första stycket ska endast den del av ett kapitalinstrument som är till fullo betald räknas som kärnprimärkapitalsinstrument.”

24.I artikel 54.1 ska följande led läggas till:

”e) Om primärkapitaltillskottinstrumenten har emitterats av ett dotterföretag som är etablerat i ett tredjeland ska den utlösande tröskel på 5,125 % eller högre som avses i led a beräknas enligt det tredjelandets nationella rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten, förutsatt att den behöriga myndigheten efter att ha samrått med EBA konstaterar att bestämmelserna minst motsvarar de krav som uppställs i denna artikel.”

25.I artikel 59 ska led a i ersättas med följande:

”i) Förfallodagen för de korta positionerna är antingen samma dag eller senare än förfallodagen för de långa positionerna, eller de korta positionernas återstående löptid är minst ett år.”

26.I artikel 62 ska led a ersättas med följande:

”a) kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren som fastställs i artikel 63 är uppfyllda och i den utsträckning som närmare anges i artikel 64.”

27.Artikel 63 ska ändras på följande sätt:

a)Inledningsfrasen ska ersättas med följande:

”Kapitalinstrument ska räknas som supplementärkapitalinstrument om följande villkor är uppfyllda:”.

b)Led a ska ersättas med följande:

”a) Instrumenten har emitterats direkt av ett institut och är till fullo betalda.”

c)I led b ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”b) Instrumenten innehas inte av någon av följande:”.

d)Leden c och d ska ersättas med följande:

”c) Förvärvet av äganderätten till instrumenten har inte direkt eller indirekt finansierats av institutet.”

d)Fordran på instrumentens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar instrumenten är efterställd alla fordringar som härrör från kvalificerade skuldinstrument.”

e)I led e ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”e) Instrumenten är utan säkerhet eller är inte föremål för en garanti som ökar förmånsrätten för fordringarna, vilken lämnats av”.

f)Leden f–n ska ersättas med följande:

”f) Instrumenten omfattas inte av några arrangemang som på något annat sätt ökar förmånsrätten för fordringarna på instrumenten.

236

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/28

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

g)Instrumentens ursprungliga löptid är minst fem år.

h)De bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller inget incitament för institutet att lösa in eller återbetala kapitalbeloppet, beroende på vad som är tillämpligt, innan de löper ut.

i)Om instrumenten omfattar en eller flera optioner om återbetalning i förväg, inbegripet köpoptioner, beslutar emittenten ensam om dessa ska utnyttjas.

j)

Instrumenten får bara köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg om villkoren som fastställs

 

i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter utgivningsdatum, utom då villkoren i artikel 78.4 är

 

uppfyllda.

k)De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte uttryckligen eller implicit att instrumenten skulle kunna köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.

l)De bestämmelser som reglerar instrumenten ger inte innehavaren rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetalningar av ränta eller kapital, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation.

m)Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, från instrumenten ändras inte beroende på kreditvärdigheten hos institutet eller dess moderföretag.

n)Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är

etablerad i en medlemsstat ska, enligt rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter resolutionsmyndighetens beslut att utöva de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och inte har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen ska, enligt rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter beslut av relevant myndighet i tredjeland, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.”

g)Följande led ska läggas till:

”o) Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är etablerad i en medlemsstat får instrumenten bara emitteras enligt, eller på annat sätt vara underkastade, rätten i ett tredjeland om utövandet av de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, i enlighet med den rätten, har rättsverkan och är verkställbar enligt lagstadgade bestämmelser eller rättsligt verkställbara avtalsbestämmelser som erkänner resolution eller andra nedskrivnings- eller konverteringsåtgärder.

p)Instrumenten omfattas inte av något kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster.”

h)Följande stycke ska läggas till:

”Vid tillämpningen av led a i första stycket ska endast den del av ett kapitalinstrument som är till fullo betald räknas som supplementärkapitalinstrument.”

28.Artikel 64 ska ersättas med följande: ”Artikel 64

Avskrivning av supplementärkapitalinstrument

1.Supplementärkapitalinstrument med en återstående löptid på mer än fem år ska till hela sitt värde räknas som supplementärkapitalposter.

237

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/29

SV

 

 

 

 

2.I vilken grad supplementärkapitalinstrument ska räknas som supplementärkapitalposter under de sista fem åren av sin löptid ska beräknas genom att resultatet av den beräkning som avses i led a multipliceras med summan

iled b enligt följande:

a)Instrumentens bokförda värde den första dagen av den avtalade löptidens sista femårsperiod, dividerat med antal dagar under denna period.

b)Antalet återstående dagar av instrumentens återstående avtalade löptid.”

29.I artikel 66 ska följande led läggas till:

”e) Summan av de poster som måste dras av från kvalificerade skuldposter enligt artikel 72e och som överstiger institutets kvalificerade skuldposter.”

30.I artikel 69 ska led a i ersättas med följande:

”i) Förfallodagen för den korta positionen är antingen samma dag eller senare än förfallodagen för den långa positionen, eller den korta positionens återstående löptid är minst ett år.”

31.Följande kapitel ska införas efter artikel 72:

”KAPITEL 5a

Kvalificerade skulder Avsnitt 1

Kvalif icerade skuldposter och skuldinstr ument Artikel 72a

Kvalificerade skuldposter

1.Följande ska utgöra kvalificerade skuldposter, såvida de inte omfattas av någon av de kategorier av undantagna skulder som fastställs i punkt 2 i denna artikel, och i den utsträckning som närmare anges i artikel 72c:

a)Kvalificerade skuldinstrument, om villkoren som fastställs i artikel 72b är uppfyllda, såvida de inte räknas som kärnprimärkapitalposter, övrigt primärkapital eller supplementärkapitalposter.

b)Supplementärkapitalinstrument med en återstående löptid på minst ett år, i den utsträckning de inte räknas som supplementärkapitalposter i enlighet med artikel 64.

2.Följande skulder ska undantas från kvalificerade skuldposter:

a)Garanterade insättningar.

b)Avistainlåning och kortfristig inlåning med en ursprunglig löptid på mindre än ett år.

c)Den del av kvalificerade insättningar från fysiska personer, mikroföretag och små och medelstora företag som överstiger den garantinivå som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU (*).

d)Insättningar som skulle utgöra kvalificerade insättningar från fysiska personer, mikroföretag och små och medelstora företag om de inte hade gjorts genom filialer belägna utanför unionen av institut som är etablerade i unionen.

e)Skulder med säkerhet, inbegripet säkerställda obligationer och skulder i form av finansiella instrument som

används för risksäkringsändamål och som utgör en integrerad del av säkerhetsmassan, och som säkrats i enlighet med nationell rätt på liknande sätt som säkerställda obligationer, under förutsättning att alla de säkrade tillgångar som hänför sig till en säkerställd obligations säkerhetsmassa inte påverkas och förblir separerade med tillräcklig finansiering och med undantag för del av skuld med säkerhet eller en skuld för vilken säkerhet har ställts som överstiger värdet av de tillgångar, den panträtt, den företagsinteckning eller annan säkerhet som ställts för den.

238

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/30

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

f)Skulder som hänför sig till kundtillgångar eller kundmedel, inbegripet kundtillgångar eller kundmedel som innehas på uppdrag av fondföretag, under förutsättning att kunderna är skyddade enligt gällande insolvensrätt.

g)Skulder som hänför sig till en förtroenderelation mellan resolutionsenheten eller något av dess dotterföretag (som förvaltare) och en annan person (som mottagare), under förutsättning att en sådan mottagare är skyddad enligt gällande insolvensrätt eller civilrätt.

h)Skulder till institut, med undantag för skulder till enheter inom samma grupp, med en ursprunglig löptid på mindre än sju dagar.

i)Skulder med en återstående löptid på mindre än sju dagar till

i)system eller systemoperatörer som har betecknats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG (**),

ii)deltagare i system som har betecknats i enlighetmed direktiv 98/26/EG och som uppstår till följd av deltagandet i ett sådant system, eller

iii)centrala motparter från tredjeland som godkänts i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012.

j)En skuld till någon av följande:

i)En anställd, vad gäller inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den rörliga delen av ersättning som inte regleras av kollektivavtal och med undantag för den rörliga delen av ersättning till sådana risktagare med väsentlig inverkan som avses i artikel 92.2 i direktiv 2013/36/EU.

ii)En borgenär inom affärs- eller handelssektorn där skulden hänför sig till att institutet eller moderföretaget har tillhandhållits varor eller tjänster som är kritiska för institutets eller moderföretagets löpande verksamhet, däribland it-tjänster, försörjningstjänster och hyra, förvaltning och underhåll av lokaler.

iii)Skatte- och socialförsäkringsmyndigheter, förutsatt att de skulderna är prioriterade enligt tillämplig rätt.

iv)Insättningsgarantisystem om skulden hänför sig till bidrag som ska betalas i enlighet med direktiv 2014/49/EU.

k)Skulder som hänför sig till derivat.

l)Skulder som hänför sig till skuldinstrument med inbäddade derivat.

Vid tillämpningen av första stycket l ska skuldinstrument som innefattar optioner om förtida inlösen vilkas utnyttjande emittenten eller innehavaren beslutar om och skuldinstrument med rörlig ränta som härletts från en allmänt använd referensränta, såsom Euribor eller Libor, inte anses vara skuldinstrument med inbäddade derivat endast på grund av dessa egenskaper.

Artikel 72b

Kvalificerade skuldinstrument

1.Skulder ska räknas som kvalificerade skuldinstrument, under förutsättning att de uppfyller villkoren som fastställs i denna artikel och endast i den utsträckning som fastställs i denna artikel.

2.Skulder ska räknas som kvalificerade skuldinstrument, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Skulderna har emitterats eller tagits upp, beroende på vad som är tillämpligt, direkt av ett institut och är fullt betalda.

b)Skulderna ägs inte av någon av följande:

i)Institutet eller en enhet som ingår i samma resolutionsgrupp.

ii)Ett företag i vilket institutet har ett direkt eller indirekt ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.

c)Förvärvet av äganderätten till skulderna har inte direkt eller indirekt finansierats av resolutionsenheten.

239

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/31

SV

 

 

 

 

d)Fordran på skuldernas kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar instrumenten är helt efterställd sådana fordringar som hänför sig till de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2, det efterställningskravet ska anses vara uppfyllt i någon av följande situationer:

i)De avtalsbestämmelser som reglerar skulderna anger att fordran på instrumentens kapitalbelopp i normala insolvensförfaranden enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har lägre prioritet än fordringar som hänför sig till någon av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 i denna förordning.

ii)Den tillämpliga rätten anger att fordran på instrumentens kapitalbelopp i normala insolvensförfaranden enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har lägre prioritet än fordringar som hänför sig till någon av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 i denna förordning.

iii)Instrumenten emitteras av en resolutionsenhet som i sin balansräkning inte har några av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 i denna förordning som är likställda med eller har lägre prioritet än kvalificerade skuldinstrument.

e)Skulderna är utan säkerhet och omfattas inte av någon garanti eller annat arrangemang som ökar förmånsrätten för

i)institutet eller dess dotterföretag,

ii)institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

iii)varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i leden i och ii.

f)Skulderna omfattas inte av något kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster under resolution.

g)De bestämmelser som reglerar skulderna innehåller inget incitament för institutet att före förfallodagen köpa, lösa in eller återköpa eller återbetala kapitalbeloppet, beroende på vad som är tillämpligt, utom i de fall som avses i artikel 72c.3.

h)Innehavarna av instrumenten kan inte lösa in skulderna före förfallodagen utom i de fall som avses i artikel 72c.2.

i)Med förbehåll för artikel 72c.3 och 72c.4, om skulderna omfattar en eller flera optioner om återbetalning

iförväg, inbegripet köpoptioner, beslutar emittenten ensam om dessa ska utnyttjas, utom i de fall som avses

iartikel 72c.2.

j)Skulderna får bara köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg om villkoren i artiklarna 77 och 78a är uppfyllda.

k)De bestämmelser som reglerar skulderna anger inte uttryckligen eller implicit att skulderna skulle köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg, beroende på vad som är tillämpligt, av resolutionsenheten, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.

l)De bestämmelser som reglerar skulderna ger inte innehavaren rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetalningar av ränta eller kapital, utom om resolutionsenheten blir insolvent eller försätts i likvidation.

m)Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, som ska betalas på skulderna ändras inte beroende på kreditvärdigheten hos resolutionsenheten eller dess moderföretag.

n)För instrument som ges ut efter den 28 juni 2021 hänvisar den relevanta avtalsenliga dokumentationen och,

itillämpliga fall, de prospekt som avser emissionen uttryckligen till möjligheten att utöva nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter i enlighet med artikel 48 i direktiv 2014/59/EU.

Vid tillämpningen av första stycket a ska endast de delar av skulderna som är till fullo betalda räknas som kvalificerade skuldinstrument.

Vid tillämpning av första stycket d i denna artikel ska, i de fall där vissa av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar utan säkerhet, bland annat på grund av att de innehas av en borgenär som har nära förbindelser till gäldenären eftersom denne är eller har varit aktieägare, i ett kontroll- eller koncernförhållande, ledamot i ledningsorganet eller är släkt med någon av dessa personer, fordringar som härrör från sådana undantagna skulder inte beaktas vid efterställningsbedömningen.

240

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/32

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

3.Förutom de skulder som avses i punkt 2 i denna artikel får resolutionsmyndigheten tillåta att skulder räknas som kvalificerade skuldinstrument upp till ett totalt värde som inte överstiger 3,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4, under förutsättning att

a)alla villkor i punkt 2, med undantag för villkoret i punkt 2 första stycket d, är uppfyllda,

b)skulderna är likställda med de lägst rankade undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 med undantag för sådana undantagna skulder som enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar utan säkerhet och som avses i tredje stycket i punkt 2 i denna artikel, och

c)inkluderingen av dessa skulder i de kvalificerade skuldposterna inte skulle leda till en betydande risk för en framgångsrik rättslig prövning eller giltiga fordringar på ersättning enligt resolutionsmyndighetens bedömning när det gäller de principer som avses i artikel 34.1 g och artikel 75 i direktiv 2014/59/EU.

4.Resolutionsmyndigheten får tillåta att skulderna räknas som kvalificerade skuldinstrument utöver de skulder som avses i punkt 2, under förutsättning att

a)institutet inte har tillstånd att inkludera de skulder som avses i punkt 3 i de kvalificerade skuldposterna,

b)alla villkor i punkt 2, med undantag för villkoret i punkt 2 första stycket d, är uppfyllda,

c)skulderna är likställda med eller rankas högre än de lägst rankade undantagna skulder som avses i artikel 72a.2, med undantag för de undantagna skulder som enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar utan säkerhet och som avses i punkt 2 tredje stycket i denna artikel,

d)värdet, på institutets balansräkning, av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 som är likställda med eller rankas lägre än sådana skulder i ett insolvensförfarande, inte överstiger 5 % av värdet av institutets kapitalbas och kvalificerade skulder,

e)inkluderingen av dessa skulder i de kvalificerade skuldposterna inte skulle leda till en betydande risk för en framgångsrik rättslig prövning eller giltiga fordringar på ersättning enligt resolutionsmyndighetens bedömning när det gäller de principer som avses i artikel 34.1 g och artikel 75 i direktiv 2014/59/EU.

5.Resolutionsmyndigheten får endast tillåta att ett institut inkluderar skulder som avses i antingen punkt 3 eller punkt 4 som kvalificerade skuldposter.

6.Resolutionsmyndigheten ska samråda med den behöriga myndigheten vid bedömningen av om villkoren i denna artikel är uppfyllda.

7.EBA ska ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

a)tillämplig form och art för indirekt finansiering av kvalificerade skuldinstrument,

b)form och art för incitament till inlösen vid tillämpningen av de villkor som fastställs i punkt 2 första stycket led g i denna artikel samt artikel 72c.3.

Dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn ska vara helt anpassade till den delegerade akt som avses i artikel 28.5 a och artikel 52.2 a.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 december 2019.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 72c

Avskrivning av kvalificerade skuldinstrument

1.Kvalificerade skuldinstrument med en återstående löptid på minst ett år ska till fullo räknas som kvalificerade skuldposter.

Kvalificerade skuldinstrument med en återstående löptid på mindre än ett år ska inte räknas som kvalificerade skuldposter.

241

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/33

SV

 

 

 

 

2.Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar en inlösenoption för innehavaren som kan utnyttjas före instrumentets ursprungliga förfallodag, instrumentets förfallodag definieras som den dag då innehavaren tidigast kan utnyttja inlösenoptionen och begära inlösen eller återbetalning av instrumentet.

3.Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar ett incitament till köp, inlösen, återbetalning eller återköp för emittenten som kan utnyttjas före instrumentets ursprungliga förfallodag, instrumentets förfallodag definieras som den dag då emittenten tidigast kan utnyttja denna option och begära inlösen eller återbetalning av instrumentet.

4.Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar optioner om förtida inlösen vars utnyttjande emittenten ensam beslutar om före instrumentets ursprungligt angivna förfallodag, men om de bestämmelser som reglerar instrumentet inte innefattar incitament till köp, inlösen, återbetalning eller återköp för instrumentet före dess förfallodag och inte innefattar optioner för inlösen eller återbetalning vars utnyttjande innehavarna beslutar om, ska instrumentets förfallodag definieras som den ursprungligt angivna förfallodagen.

Artikel 72d

Följder av att kvalificeringsvillkoren inte längre uppfylls

Om tillämpliga villkor som fastställs i artikel 72b inte längre uppfylls i fråga om ett kvalificerat skuldinstrument ska skulderna omedelbart upphöra att räknas som kvalificerade skuldinstrument.

De skulder som avses i artikel 72b.2 får fortsätta att räknas som kvalificerade skuldinstrument, under förutsättning att de räknas som kvalificerade skuldinstrument enligt artikel 72b.3 eller 72b.4.

Avsnitt 2

Avdrag från kvalif icerade skuldposter

Artikel 72e

Avdrag från kvalificerade skuldposter

1.Institut som omfattas av artikel 92a ska från kvalificerade skuldposter dra av följande:

a)Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna kvalificerade skuldinstrument, inbegripet egna skulder som det institutet kan vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

b)Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp resolutionsenhetens förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet.

c)Tillämpligt belopp, fastställt i enlighet med artikel 72i, av direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter, om institutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

d)Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undantaget emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre bankdagar.

2.Vid tillämpningen av detta avsnitt ska alla instrument som likställs med kvalificerade skuldinstrument behandlas som kvalificerade skuldinstrument, med undantag för instrument som likställs med instrument som räknas som kvalificerade skulder enligt artikel 72b.3 och 72b.4.

3.Vid tillämpningen av detta avsnitt får instituten beräkna värdet av innehav av de kvalificerade skuldinstrument som avses i artikel 72b.3 på följande sätt:

 

 

h ¼ i

�Hi � Lii�

 

 

X

 

l

där

 

 

 

 

h

=

värdet av innehav av de kvalificerade skuldinstrument som avses i artikel 72b.3,

i

=

index som anger det emitterande institutet,

 

 

242

 

 

 

 

Prop. 2020/21:155

 

 

 

 

Bilaga 1

 

 

L 150/34

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

 

 

SV

 

 

 

 

 

Hi

=

det totala värdet av de kvalificerade skulder hos det emitterande institutet i som avses i artikel 72b.3,

 

 

li

=

värdet av skulder som det emitterande institutet i har inkluderat i de kvalificerade skuldposterna upp till de

 

 

 

tak som anges i artikel 72b.3 enligt den senaste information som har offentliggjorts av detta institut, och

 

 

Li

=

det totala värdet av de utestående skulder hos det emitterande institutet i som avses i artikel 72b.3 enligt

 

 

 

den senaste information som har offentliggjorts av detta institut.

 

 

4.Om ett moderinstitut inom EU eller ett moderinstitut i en medlemsstat som omfattas av artikel 92a har direkta, indirekta eller syntetiska innehav av kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument i ett eller flera dotterföretag som inte ingår i samma resolutionsgrupp som moderinstitutet, får resolutionsmyndigheten för moderinstitutet, efter att vederbörligen ha beaktat yttrandet från resolutionsmyndigheten för eventuellt berörda dotterföretag, tillåta att moderinstitutet drar av sådana innehav genom att dra av ett lägre belopp som fastställs av resolutionsmyndigheten för moderinstitutet. Detta justerade belopp ska åtminstone vara likvärdigt med beloppet (m), som beräknas på följande sätt:

 

mi = max{0; OPi + LPi – max{0; β · [Oi + Li – ri · aRWAi]}}

där

 

i

= index som anger dotterföretaget,

OPi

= värdet av kapitalbasinstrument som har emitterats av dotterföretag i och som innehas av

 

moderinstitutet,

LPi

= värdet av kvalificerade skuldposter som har emitterats av dotterföretag i och som innehas av

 

moderinstitutet,

β= procentuell andel kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldposter som har emitterats av dotterföretag i och som innehas av moderföretaget,

Oi

=

värdet av kapitalbasen för dotterföretaget i, utan hänsyn till det avdrag som beräknats i enlighet med

 

 

denna punkt,

Li

=

värdet av kvalificerade skulder hos dotterföretag i, utan hänsyn till det avdrag som beräknats i enlighet

 

 

med denna punkt,

ri

=

den kvot som ska tillämpas på dotterföretag i på resolutionsgruppsnivå i enlighet med artikel 92a.1 a

 

 

i denna förordning och artikel 45d i direktiv 2014/59/EU, och

aRWAi

=

det totala riskvägda exponeringsbeloppet för den globalt systemviktiga institutsenheten i, beräknad

 

 

i enlighet med artikel 92.3 och 92.4 med beaktande av de justeringar som anges i artikel 12a.

Om moderinstitutet får dra av det justerade beloppet i enlighet med första stycket ska dotterföretaget dra av mellanskillnaden mellan beloppet av innehav av kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som avses i första stycket och det justerade beloppet.

Artikel 72f

Avdrag för innehav i egna kvalificerade skuldinstrument

Vid tillämpning av artikel 72e.1 a ska instituten beräkna innehav grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

a)Instituten får beräkna summan av innehav grundat på nettobeloppet för långa positioner, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:

i)De långa och korta positionerna har samma underliggande exponering och de korta positionerna innebär inte någon motpartsrisk.

ii)Såväl de långa som de korta positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b)Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvär­ depapper genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna kvalificerade skuldinstrument i dessa index.

243

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/35

SV

 

 

 

 

c)Instituten får netta bruttovärdet av långa positioner i egna kvalificerade skuldinstrument som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna kvalificerade skuldinstrument som härrör från korta positioner i underliggande index, inbegripet i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:

i)De långa och korta positionerna har samma underliggande index.

ii)Såväl de långa som de korta positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 72g

Avdragsunderlag för kvalificerade skuldposter

Vid tillämpning av artikel 72e.1 b, c och d ska instituten dra av bruttovärdet av långa positioner med beaktande av de undantag som anges i artiklarna 72h och 72i.

Artikel 72h

Avdrag för innehav av kvalificerade skulder i andra globalt systemviktiga instituts enheter

Institut som inte tillämpar det undantag som anges i artikel 72j ska göra de avdrag som avses i artikel 72e.1 c och d enligt följande:

a)Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:

i)Förfallodagen för den korta positionen infaller antingen samma dag, eller senare än förfallodagen för den långa positionen, eller den korta positionens återstående löptid är minst ett år.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b)De belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper ska fastställas genom en genomlysning av den underliggande exponeringen för kvalificerade skuldinstrument i dessa index.

Artikel 72i

Avdrag av kvalificerade skulder om institutet inte har ett väsentligt innehav i globalt systemviktiga instituts enheter

1.Vid tillämpning av artikel 72e.1 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att beloppet i led a i denna punkt multipliceras med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

a)Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalin­ strument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter – där institutet inte har ett väsentligt innehav – överstiger 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter beräknat genom tillämpning av

i)artiklarna 32–35,

ii)artikel 36.1 a–g, 36.1 k ii–k v och 36.1 l, exklusive den summa som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,

iii)artiklarna 44 och 45.

b)Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter, i resolutionsenheten inte har ett väsentligt innehav.

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre bankdagar i den summa som avses i punkt 1 a och vid beräkning av faktorn i enlighet med punkt 1 b.

244

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/36

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

3.Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla de kvalificerade skuldinstrument i en globalt systemviktiga institutsenhet som institutet innehar. Instituten ska fastställa det belopp för varje kvalificerat skuldinstrument som ska dras av enligt punkt 1 genom att multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med den andel som anges i led b i denna punkt:

a)Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

b)Andelen av den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter i vilka institutet inte har något väsentligt innehav, representerat av varje kvalificerat skuldinstrument som institutet innehar.

4.Summan av de innehav som avses i artikel 72e.1 c och som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimär­ kapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii i denna artikel, får inte dras av och ska åsättas den tillämpliga riskvikten i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5.Instituten ska fastställa det belopp för varje kvalificerat skuldinstrument som är riskviktat enligt punkt 4 genom att multiplicera det innehav som måste riskviktas enligt punkt 4 med den andel som erhålls från den beräkning som anges i punkt 3 b.

Artikel 72j

Undantag för handelslagret avseende avdrag från kvalificerade skuldposter

1.Instituten får besluta att inte dra av en viss del av sina direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument, som sammanlagt och enligt det beräknade bruttobeloppet för långa positioner utgör högst 5 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av artiklarna 32–36, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Innehaven finns i handelslagret.

b)De kvalificerade skuldinstrumenten har innehafts i högst 30 bankdagar.

2.

Beloppen

för de poster som inte dragits av enligt punkt 1 ska omfattas av kapitalbaskraven för poster

i handelslagret.

 

3.Om innehav inte har dragits av i enlighet med punkt 1 inte längre uppfyller de villkor som fastställs i den

punkten ska

innehaven

dras av

i

enlighet

med artikel

72g utan tillämpning av

de

undantag

som

anges

i artiklarna 72h och 72i.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Avsnitt 3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kapitalbas och kvalif icerade skulder

 

 

 

 

 

 

Artikel 72k

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvalificerade skulder

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett instituts

kvalificerade

skulder

ska

utgöras

av institutets

kvalificerade skuldposter

efter

de avdrag

som

avses

i artikel 72e.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 72l

Kapitalbas och kvalificerade skulder

Ett instituts kapitalbas och kvalificerade skulder ska utgöras av summan av dess kapitalbas och kvalificerade skulder.

(*)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).

(**)Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (EGT L 166, 11.6.1998, s. 45).”

245

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/37

SV

 

 

 

 

32.Rubriken på kapitel 6 i del två avdelning I ska ersättas med följande: ”Allmänna krav för kapitalbas och kvalificerade skulder”.

33.Artikel 73 ska ändras på följande sätt:

a)Rubriken ska ersättas med följande:

”UTDELNING PÅ INSTRUMENT”.

b)Punkterna 1–4 ska ersättas med följande:

”1. Kapitalinstrument och skulder för vilka ett institut har ensamrätt att besluta att betala utdelning i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapital­ tillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument om inte institutet har fått förhandstillstånd av de behöriga myndigheterna.

2. De behöriga myndigheterna ska bevilja det förhandstillstånd som avses i punkt 1 endast om de anser att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Institutets förmåga att inställa betalningarna enligt instrumentet skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

b)Kapitalinstrumentets eller skuldens förmåga att absorbera förluster skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

c)Kapitalinstrumentets eller skuldens kvalitet skulle inte på annat sätt minskas genom den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller genom den form i vilken utdelningen kan ske.

Den behöriga myndigheten ska samråda med resolutionsmyndigheten avseende institutets efterlevnad av dessa villkor innan den beviljar det förhandstillstånd som avses i punkt 1.

3.Kapitalinstrument och skulder för vilka en annan juridisk person än det institut som ger ut dem har rätt att besluta eller kräva att betalning av utdelning på dessa instrument eller skulder ska göras i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument.

4.Instituten får använda ett brett marknadsindex som en av baserna för att fastställa utdelningsnivån för primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument.”

c)Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Instituten ska rapportera och offentliggöra de breda marknadsindex som deras kapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument är beroende av.”

34.I artikel 75 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”Löptidskraven för korta positioner enligt artiklarna 45 a, 59 a, 69 a och 72h a ska anses vara uppfyllda för positioner om samtliga följande villkor är uppfyllda:”.

35.I artikel 76 ska punkterna 1, 2 och 3 ersättas med följande:

”1. Vid tillämpning av artiklarna 42 a, 45 a, 57 a, 59 a, 67 a, 69 a och 72h a får instituten reducera summan av en lång position i ett kapitalinstrument med den del av indexet som utgörs av samma underliggande exponering som säkras, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Såväl den långa säkrade positionen som den korta positionen i ett index som används för att säkra den långa positionen finns i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

b)De positioner som avses i led a har sitt verkliga värde på institutets balansräkning.

c)Den korta position som avses i led a uppfyller kraven för en effektiv säkring enligt institutets interna kontroll­ processer.

d)De behöriga myndigheterna bedömer tillräckligheten hos de interna kontrollprocesser som avses i led c åtminstone en gång om året och är övertygade om att de fortfarande är lämpliga.

246

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/38

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

2.Om den behöriga myndigheten har beviljat förhandstillstånd får ett institut använda en konservativ skattning av institutets underliggande exponering mot instrument som är inkluderade i index som alternativ till att ett institut beräknar sin exponering mot de poster som avses i ett eller flera av följande led:

a)Egna kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument som är inkluderade i index.

b)Kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument som är utgivna av enheter i den finansiella sektorn och är inkluderade i index.

c)Institutets kvalificerade skuldinstrument som är inkluderade i index.

3.De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det förhandstillstånd som avses i punkt 2 om de finner det styrkt att det skulle vara operativt betungande för institutet att övervaka den underliggande exponeringen mot de poster som avses i ett eller flera av leden i punkt 2, beroende på vad som är tillämpligt.”

36.Artikel 77 ska ersättas med följande: ”Artikel 77

Villkor för reducering av kapitalbas och kvalificerade skulder

1.Ett institut ska erhålla förhandstillstånd från den behöriga myndigheten för att göra något av följande:

a)Reducera, inlösa eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av institutet på ett enligt den nationella rätten tillåtet sätt.

b)Reducera, fördela eller omklassificera de överkursfonder som är relaterade till kapitalbasinstrument som en annan kapitalbaspost.

c)Verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument före den avtalsenliga löptidens utgång.

2.Ett institut ska erhålla förhandstillstånd från resolutionsmyndigheten för att verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av kvalificerade skuldinstrument som inte omfattas av punkt 1 före den avtalsenliga löptidens utgång.”

37.Artikel 78 ska ersättas med följande: ”Artikel 78

Tillstånd från tillsynsmyndighet för att reducera kapitalbas

1.Den behöriga myndigheten ska bevilja ett institut tillstånd att reducera, köpa, lösa in, återbetala eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, eller att reducera, fördela eller omklassificera relaterade överkursfonder, om något av följande villkor uppfylls:

a)Institutet ersätter de instrument eller de relaterade överkursfonder som avses i artikel 77.1 med kapitalbasin­ strument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, före eller samtidigt med någon av de åtgärder som avses i artikel 77.1.

b)Institutet har för den behöriga myndigheten på ett tillfredsställande sätt visat att institutets kapitalbas och kvalificerade skulder efter den åtgärd som avses i artikel 77.1 i denna förordning skulle överskrida de krav som fastställs i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU och 2014/59/EU med en marginal som den behöriga myndigheten anser nödvändig.

Om ett institut ger tillräckliga skyddsåtgärder för sin förmåga att bedriva verksamhet med sin kapitalbas utöver de belopp som krävs enligt denna förordning och direktiv 2013/36/EU får den behöriga myndigheten bevilja institutet ett allmänt förhandstillstånd för att vidta någon av de åtgärder som anges i artikel 77.1 i denna förordning, på villkor att sådana eventuella åtgärder är i enlighet med de villkor som fastställs i leden a och b i denna punkt. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för en specificerad tidsperiod som inte får överstiga ett år men som därefter får förlängas. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för ett i förväg fastställt belopp, som ska fastställas av den behöriga myndigheten. För kärnprimärkapitalinstrument får det

247

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/39

SV

 

 

 

 

i förväg fastställda beloppet inte överstiga 3 % av emissionen i fråga och 10 % av det belopp med vilket kärnprimärkapitalet överstiger summan av de kärnprimärkapitalkrav som fastställs i denna förordning, i direktiven 2013/36/EU och 2014/59/EU med en marginal som den behöriga myndigheten anser nödvändig. För primärkapi­ taltillskott eller supplementärkapitalinstrument får det i förväg fastställda beloppet inte överstiga 10 % av emissionen i fråga och inte överstiga 3 % av totalbeloppet av utestående primärkapitaltillskott eller supplementär­ kapitalinstrument, beroende på vad som är tillämpligt.

De behöriga myndigheterna ska dra in det allmänna förhandstillståndet om ett institut upphör att efterleva något av de kriterier som anges för det tillståndet.

2.När de behöriga myndigheterna bedömer hållbarheten hos de ersättningsinstrument för institutets inkomstkapacitet som avses i punkt 1 a ska de beakta den utsträckning i vilken dessa ersättande kapitalinstrument skulle vara dyrare för institutet än de kapitalinstrument eller överkursfonder de skulle ersätta.

3.Om ett institut vidtar en åtgärd som avses i artikel 77.1 a och det enligt tillämplig nationell rätt är förbjudet att vägra att lösa in sådana kärnprimärkapitalinstrument som avses i artikel 27, får den behöriga myndigheten göra undantag från de villkor som fastställs i punkt 1 i denna artikel, under förutsättning att den behöriga myndigheten kräver att institutet på lämpligt sätt begränsar inlösen av sådana instrument.

4.De behöriga myndigheterna får tillåta institut att köpa, lösa in, återbetala eller återköpa primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument eller relaterade överkursfonder under fem år från och med utgivningsdatum om villkoren i punkt 1 och ett av följande villkor är uppfyllt:

a)Det har skett en förändring i den rättsliga klassificeringen av instrumenten som troligen leder till att de utesluts från kapitalbasen eller omklassificeras som en form av kapitalbas av lägre kvalitet och båda följande villkor är uppfyllda:

i)Den behöriga myndigheten anser att en sådan förändring är tillräckligt säker.

ii)Institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för den behöriga myndigheten att den rättsliga omklassifi­ ceringen av dessa instrument inte rimligen kunde förutses vid tidpunkten för utgivningen.

b)Det har skett en förändring i den tillämpliga skattemässiga behandlingen av dessa instrument och institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för den behöriga myndigheten att denna är väsentlig och inte rimligen kunde förutses vid tidpunkten för utgivningen.

c)Instrumenten och de relaterade överkursfonderna berättigas fortsatt tillämpning av äldre regler enligt artikel 494b.

d)Institutet ersätter, före eller samtidigt med den åtgärd som avses i artikel 77.1, de instrument eller relaterade överkursfonder som avses i artikel 77.1 med kapitalbasinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, och den behöriga myndigheten har beviljat den åtgärden på grundval av sin uppfattning att den skulle vara tillsynsmässigt gynnsam och motiverad av exceptionella omständigheter.

e)Primärkapitaltillskottet eller supplementärkapitalinstrumenten återköps för marknadsgarantsändamål.

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

a)innebörden av hållbar när det avser institutets inkomstkapacitet,

b)lämpliga grunder för den begränsning av inlösen som avses i punkt 3,

c)processen, inbegripet begränsningarna och förfarandena vad gäller behöriga myndigheters beviljande av förhandstillstånd för åtgärder enligt artikel 77.1, och datakraven för institutets ansökan om tillstånd från den behöriga myndigheten att genomföra en av åtgärderna förtecknade däri, inbegripet den process som ska tillämpas vid inlösen av aktier som har givits ut till medlemmar i kooperativa sammanslutningar samt tidsfristen för att behandla en sådan ansökan.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013..

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

248

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/40

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

38.Följande artikel ska införas: ”Artikel 78a

Tillstånd att reducera kvalificerade skuldinstrument

1.Resolutionsmyndigheten ska bevilja ett institut tillstånd att köpa, lösa in, återbetala eller återköpa kvalificerade skuldinstrument om något av följande villkor är uppfyllt:

a)Institutet ersätter de kvalificerade skuldinstrumenten med kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, före eller samtidigt med någon av de åtgärder som anges i artikel 77.2.

b)Institutet har för resolutionsmyndigheten på ett tillfredsställande sätt visat att institutets kapitalbas och kvalificerade skulder efter den åtgärd som avses i artikel 77.2 i den här förordningen skulle överskrida de krav för kapitalbas och kvalificerade skulder som fastställs i denna förordning samt i direktiven 2013/36/EU och 2014/59/EU med en marginal som resolutionsmyndigheten, i samförstånd med den behöriga myndigheten, anser nödvändig.

c)Institutet har för resolutionsmyndigheten på ett tillfredsställande sätt visat att det är nödvändigt att helt eller delvis ersätta de kvalificerade skulderna med kapitalbasinstrument för att kunna uppfylla kapitalbaskraven enligt denna förordning och enligt direktiv 2013/36/EU för fortsatt auktorisation.

Om ett institut lämnar tillräckliga skyddsåtgärder för sin förmåga att bedriva verksamhet med sin kapitalbas och sina kvalificerade skulder utöver de belopp som krävs enligt denna förordning samt direktiven 2013/36/EU och 2014/59/EU får resolutionsmyndigheten efter samråd med den behöriga myndigheten bevilja det institutet ett allmänt förhandstillstånd för att verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av kvalificerade skuldinstrument på villkor att sådana eventuella åtgärder är i enlighet med de villkor som anges i leden a och b i denna punkt. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för en specificerad tidsperiod som inte får överstiga ett år men som därefter får förlängas. Det allmänna förhandstillståndet ska beviljas för ett i förväg fastställt belopp, som ska fastställas av resolutionsmyndigheten. Resolutionsmyndigheterna ska informera de behöriga myndigheterna om alla förhandstillstånd som beviljas.

Resolutionsmyndigheten ska dra in det allmänna förhandstillståndet om ett institut upphör att efterleva något av de kriterier som anges för det förhandstillståndet.

2.När resolutionsmyndigheterna bedömer hållbarheten hos de ersättningsinstrument för institutets inkomstkapacitet som avses i punkt 1 a ska de beakta den utsträckning i vilken dessa ersättande kapitalinstrument eller ersättande kvalificerade skulder skulle vara dyrare för institutet än de som de skulle ersätta.

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

a)samarbetsprocessen mellan den behöriga myndigheten och resolutionsmyndigheten,

b)förfarandet, inbegripet tidsbegränsningar och informationskrav, för beviljande av tillstånd i enlighet med punkt 1 första stycket,

c) förfarandet, inbegripet tidsbegränsningar och informationskrav, för beviljande av allmänt förhandstillstånd i enlighet med punkt 1 andra stycket,

d)innebörden av hållbar när det avser institutets inkomstkapacitet.

Vid tillämpning av första stycket d i denna punkt ska förslagen till tekniska standarder för tillsyn vara helt anpassade till den delegerade akt som avses i artikel 78.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 december 2019.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

249

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/41

SV

 

 

 

 

39.Artikel 79 ska ändras på följande sätt:

a)Rubriken ska ersättas med följande:

”Tillfälligt undantag från avdrag från kapitalbas och kvalificerade skulder”.

b)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Om ett institut innehar kapitalinstrument eller skulder som räknas som kapitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn eller som kvalificerade skuldinstrument i ett institut och om den behöriga myndigheten anser att dessa innehav syftar till att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och återställa den enhetens eller institutets bärkraft, får den behöriga myndigheten bevilja ett tillfälligt undantag från bestämmelserna om avdrag som annars skulle gälla för dessa instrument.”

40.Följande artikel ska införas: ”Artikel 79a

Bedömning av uppfyllandet av villkoren för kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument

Instituten ska ta hänsyn till instrumentens väsentliga egenskaper och inte enbart deras juridiska form vid bedömningen av uppfyllandet av de krav som fastställs i del II. Bedömningen av ett instruments väsentliga egenskaper ska beakta alla arrangemang rörande instrumenten, även om de inte uttryckligen anges i villkoren för själva instrumenten, för att fastställa att de kombinerade ekonomiska effekterna av sådana arrangemang uppfyller syftet med de relevanta bestämmelserna.”

41.Artikel 80 ska ändras på följande sätt:

a)Rubriken ska ersättas med följande:

”Fortlöpande granskning av kapitalbasens och de kvalificerade skuldinstrumentens kvalitet”.

b)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. EBA ska övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som har emitterats av instituten i unionen, och ska omedelbart meddela kommissionen om det finns starka belägg för att dessa instrument inte uppfyller de respektive kvalificeringskriterier som fastställs i denna förordning.

De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och på begäran av EBA överlämna all information om nya

utgivna kapitalinstrument eller nya typer av skulder som EBA anser vara relevant för att EBA ska kunna övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument och kvalificerade skulder som har emitterats av instituten

i unionen.”

c)I punkt 3 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”3. EBA ska ge teknisk rådgivning till kommissionen om alla större förändringar av definitionen av kapitalbas och kvalificerade skulder som EBA anser krävs på grund av något av följande:”

42.I artikel 81 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. Minoritetsintressen ska bestå av summan av ett dotterföretags kärnprimärkapitalposter om följande villkor är uppfyllda:

a)Dotterföretaget är endera av följande:

i)Ett institut.

ii)Ett företag som enligt tillämplig nationell rätt omfattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.

iii)Ett mellanvarande finansiellt holdingföretag i ett tredjeland som omfattas av lika stränga tillsynskrav som de som tillämpas på kreditinstitut i det tredjelandet och om kommissionen i enlighet med artikel 107.4 har beslutat att dessa tillsynskrav minst motsvarar tillsynskraven i denna förordning.

250

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/42

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

b)Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

c)De kärnprimärkapitalposter som avses i den inledande meningen i denna punkt ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.”

43.Artikel 82 ska ersättas med följande: ”Artikel 82

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas ska utgöras av minoritetsintressen, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalin­ strument, beroende på vad som är tillämpligt, samt relaterade balanserade vinstmedel och överkursfonder, för ett dotterföretag för vilket följande villkor är uppfyllda:

a)Dotterföretaget är endera av följande:

i)Ett institut.

ii) Ett företag som enligt tillämplig nationell rätt omfattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.

iii)Ett mellanvarande finansiellt holdingföretag i ett tredjeland som omfattas av lika stränga tillsynskrav som de som tillämpas på kreditinstitut i det tredjelandet och om kommissionen i enlighet med artikel 107.4 har beslutat att dessa tillsynskrav minst motsvarar tillsynskraven i denna förordning.

b)Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

c)Instrumenten ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.”

44.I artikel 83.1 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”1. Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och supplementärkapitalinstrument som givits ut av ett specialföretag samt relaterade överkursfonder ska till och med den 31 december 2021 räknas som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital eller supplementärkapital eller kvalificerande kapitalbas, beroende på vad som är tillämpligt, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:”.

45.Följande artikel ska införas: ”Artikel 88a

Kvalificerande kvalificerade skuldinstrument

Skulder som emitterats av ett dotterföretag som är etablerat i unionen och som tillhör samma resolutionsgrupp som resolutionsenheten ska kunna inkluderas i ett instituts samlade kvalificerade skuldinstrument om inte annat följer av artikel 92a, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)De har emitterats i enlighet med artikel 45f.2 a i direktiv 2014/59/EU.

b)De köps av en befintlig aktieägare som inte ingår i samma resolutionsgrupp så länge utövandet av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna i enlighet med artiklarna 59–62 i direktiv 2014/59/EU inte påverkar resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget.

c)De överskrider inte det belopp som fastställts genom att dra av det belopp som avses i led i från det belopp som avses i led ii:

i)Summan av de skulder som emitterats till och köpts av resolutionsenheten direkt eller indirekt genom andra enheter i samma resolutionsgrupp och det kapitalbasinstrument som emitterats i enlighet med artikel 45f.2 b i direktiv 2014/59/EU.

ii)Det belopp som krävs i enlighet med artikel 45f.1 i direktiv 2014/59/EU.”

251

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/43

SV

 

 

 

 

46.Artikel 92 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 1 ska följande led läggas till: ”d) En bruttosoliditetsgrad på 3 %.”

b)Följande punkt ska införas:

”1a. Utöver kravet som föreskrivs i punkt 1 led d i denna artikel ska ett globalt systemviktigt institut upprätthålla en bruttosoliditetsbuffert som motsvarar det globalt systemviktiga institutets totala exponeringsmått som avses i artikel 429.4 i denna förordning multiplicerat med 50 % av den buffert för globala systemviktiga institut som är tillämplig på globalt systemviktiga institut i enlighet med artikel 131 i direktiv 2013/36/EU.

Ett globalt systemviktigt institut ska uppfylla kravet på bruttosoliditetsbuffert med enbart primärkapital. Primärkapital som används för att uppfylla kravet på bruttosoliditetsbuffert får inte användas för att uppfylla något av de bruttosoliditetsbaserade krav som anges i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU, om så inte uttryckligen anges i dessa.

Om ett globalt systemviktigt institut inte uppfyller kravet på bruttosoliditetsbuffert ska det omfattas av kapitalkonserveringskravet i enlighet med artikel 141b i direktiv 2013/36/EU.

Om ett globalt systemviktigt institut inte uppfyller både kravet på bruttosoliditetsbuffert och det kombinerade buffertkravet enligt definitionen i 128.6 i direktiv 2013/36/EU samtidigt ska det omfattas av det högre kapitalkonserveringskravet i enlighet med artiklarna 141 och 141b i det direktivet.”

c)Punkt 3 ska ändas på följande sätt:

i)Led b och c ska ersättas med följande:

”b) Kapitalbaskraven för ett instituts handelslager, för

i)marknadsrisk fastställd i enlighet med avdelning IV i denna del, med uteslutande av de metoder som fastställs i kapitlen 1a och 1b i den avdelningen,

ii)stora exponeringar som överskrider gränsvärdena i artiklarna 395–401, i den utsträckning institutet får överskrida dessa gränsvärden, fastställda i enlighet med del fyra.

c)kapitalbaskraven för marknadsrisk fastställd i avdelning IV i denna del, med uteslutande av de metoder som fastställs i kapitlen 1a och 1b i den avdelningen, för all verksamhet som är föremål för valutarisk eller råvarurisker.”

ii)Följande led ska införas:

”ca) kapitalbaskraven beräknade i enlighet med avdelning V i denna del, med undantag av artikel 379 för avvecklingsrisk.”

47.Följande artiklar ska införas: ”Artikel 92a

Kapitalbaskrav och krav på kvalificerade skulder för globala systemviktiga institut

1.Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 eller av undantagen i punkt 2 i denna artikel ska institut som identifierats som resolutionsenheter och som är ett globalt systemviktigt institut eller del av ett sådant alltid leva upp till följande krav på kapitalbas och kvalificerade skulder:

a)En riskbaserad kvot på 18 % som representerar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4.

b)En icke riskbaserad kvot på 6,75 % som representerar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som en procentandel av det totala exponeringsmått som avses i artikel 429.4.

2.Kraven i punkt 1 ska inte tillämpas i följande fall:

a)Inom tre år från dagen då institutet eller den grupp där institutet ingår identifierades som ett globalt systemviktigt institut.

b)Inom två år från dagen då resolutionsmyndigheten började tillämpa skuldnedskrivningsverktyget i enlighet med direktiv 2014/59/EU.

252

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/44

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

c)Inom två år från dagen då resolutionsenheten verkställt en sådan alternativ åtgärd från privata sektorn som avses i artikel 32.1 b i direktiv 2014/59/EU genom vilket kapitalinstrument och andra skulder har skrivits ned eller konverterats till kärnprimärkapitalposter i syfte att rekapitalisera resolutionsenheten utan tillämpning av resolutionsverktyg.

3.Om det totalbelopp som resulterar från tillämpningen av det krav som fastställs i punkt 1 a i denna artikel på varje resolutionsenhet från samma globala systemviktiga institut överstiger kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder, som beräknas i enlighet med artikel 12a i denna förordning, får resolutionsmyndigheten för moderinstitutet inom EU efter samråd med andra relevanta resolutionsmyndigheter agera i enlighet med artikel 45d.4 eller 45h.1 i direktiv 2014/59/EU.

Artikel 92b

Kapitalbaskrav och krav på kvalificerade skulder för icke EU-baserade globala systemviktiga institut

1.Institut som är betydande dotterföretag till icke EU-baserade globala systemviktiga institut och som inte är resolutionsenheter ska alltid uppfylla krav på kapitalbas och kvalificerade skulder motsvarande 90 % av kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder som fastställs i artikel 92a.

2.För att efterleva punkt 1 ska primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument endast beaktas om dessa instrument ägs av det yttersta moderföretaget till det globala systemviktiga institutet hemmahörande utanför EU och har emitterats direkt eller indirekt genom andra enheter inom samma koncern, förutsatt att alla sådana enheter är etablerade i samma tredjeland som det yttersta moderföretaget eller i en medlemsstat.

3.Ett kvalificerat skuldinstrument ska endast beaktas för att efterleva punkt 1 om det uppfyller samtliga följande villkor:

a)I händelse av normala insolvensförfaranden enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har den fordran som härrör från skuld lägre prioritet än fordringar som härrör från skulder som inte uppfyller villkoren i punkt 2 i den här artikeln och som inte räknas som kapitalbasinstrument.

b) Det omfattas av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna i enlighet med artiklarna 59–62 i direktiv 2014/59/EU.”

48.Artikel 94 ska ersättas med följande: ”Artikel 94

Undantag för mindre verksamhet i handelslagret

1.Genom undantag från artikel 92.3 b får instituten beräkna kapitalbaskraven för verksamheten i sina handelslager i enlighet med punkt 2 i den här artikeln, under förutsättning att storleken på denna verksamhet i handelslagret inom eller utanför balansräkningen är högst lika stor som följande båda tröskelvärden, på grundval av en bedömning som genomförs varje månad med användning av uppgifter från den sista dagen i månaden:

a)5 % av institutets totala tillgångar.

b)50 miljoner EUR.

2.Om båda de villkor som anges i punkt 1 a och b är uppfyllda får instituten beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret enligt följande:

a)För de kontrakt som förtecknas i punkt 1 i bilaga II, kontrakt avseende kapital som avses i punkt 3 i den bilagan och kreditderivat får instituten undanta dessa positioner från det kapitalbaskrav som avses i artikel 92.3 b.

b)För andra positioner i handelslagret än de som avses i led a i denna punkt får instituten ersätta de kapitalbaskrav som avses i artikel 92.3 b med de krav som beräknas i enlighet med artikel 92.3 a.

253

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/45

SV

 

 

 

 

3.Instituten ska vid tillämpning av punkt 1 beräkna storleken på sin verksamhet i handelslagret inom eller utanför balansräkningen på grundval av uppgifter från den sista dagen i månaden i enlighet med följande krav:

a)Alla positioner som ingår i handelslagret i enlighet med artikel 104 ska tas med i beräkningen med undantag av

i)positioner som avser valuta och råvaror,

ii)positioner i kreditderivat som godkänns som en intern säkring mot kreditriskexponeringar eller motpartsris­ kexponeringar utanför handelslagret och kreditderivattransaktioner som fullständigt eliminerar marknadsrisken i de interna säkringar som avses i artikel 106.3.

b)Alla positioner som ingår i beräkningen i enlighet med led a ska värderas till marknadsvärde på det givna datumet, om en positions marknadsvärde inte är tillgängligt på ett givet datum ska instituten använda sig av det verkliga värdet för positionen i fråga på det datumet, om en positions marknadsvärde och verkliga värde inte finns tillgängliga på ett givet datum ska instituten använda sig av det senast kända marknadsvärdet eller verkliga värdet för positionen i fråga.

c)Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med det absoluta värdet av korta positioner.

4.När båda de villkor som fastställs i punkt 1 a och b i denna artikel är uppfyllda, oberoende av kraven enligt

artiklarna 74 och 83 i direktiv 2013/36/EU, ska artiklarna 102.3 och 102.4 samt artiklarna 103 och 104b i denna förordning inte tillämpas.

5.Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna när de beräknar, eller upphör att beräkna, kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med punkt 2.

6.Om ett institut inte uppfyller ett eller flera av kraven i punkt 1 ska det omedelbart meddela den behöriga myndigheten detta.

7.Ett institut ska upphöra att beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med punkt

2inom tre månader från det att någon av följande omständigheter föreligger:

a)Institutet uppfyller inte de villkor som fastställs i punkt 1 a eller b under tre månader i följd.

b)Institutet uppfyller inte de villkor som fastställs i punkt 1 a eller b under mer än sex av de tolv senaste månaderna.

8.Om ett institut har upphört med att beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet

med denna artikel ska det endast tillåtas att på nytt börja beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med denna artikel om det kan visa för den behöriga myndigheten att alla de villkor som anges i punkt 1 har uppfyllts under en sammanhängande ettårsperiod.

9. Instituten får inte ingå, köpa eller sälja en position i handelslagret endast för att efterleva något av villkoren i punkt 1 under den bedömning som genomförs varje månad.”

49.I del tre avdelning I ska kapitel 2 utgå.

50.Artikel 102 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 2, 3 och 4 ska ersättas med följande:

”2. Avsikt att bedriva handel ska styrkas på grundval av de strategier, riktlinjer och förfaranden som institutet infört för att hantera positionen eller portföljen i enlighet med artiklarna 103, 104 och 104a.

3.Instituten ska inrätta och upprätthålla system och kontroller för att hantera sitt handelslager i enlighet med artikel 103.

4.Vid tillämpning av rapporteringskraven som fastställs i artikel 430b.3 ska positioner i handelslagret tilldelas handlarbord som inrättats i enlighet med artikel 104b.”

b)Följande punkter ska läggas till:

”5. Positionerna i handelslagret ska omfattas av de krav på försiktig värdering som föreskrivs i artikel 105.

6.Instituten ska behandla interna säkringar i enlighet med artikel 106.”

254

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/46

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

51.Artikel 103 ska ersättas med följande: ”Artikel 103

Förvaltning av handelslagret

1. Instituten ska ha klart definierade riktlinjer och förfaranden för den övergripande förvaltningen av handelslagret. Dessa riktlinjer och förfaranden ska åtminstone avse följande:

a)De verksamheter som av institutet anses vara handel och utgöra en del av handelslagret för kapitalbaskrav­ sändamål.

b)I vilken omfattning en position dagligen kan marknadsvärderas med hänvisning till en aktiv, likvid tvåvägsmarknad.

c)För positioner som är modellvärderade, i vilken omfattning institutet kan

i)identifiera alla väsentliga risker som positionen medför,

ii)säkra positionens alla väsentliga risker med instrument för vilka det finns en aktiv, likvid tvåvägsmarknad, och

iii) erhålla pålitliga uppskattningar av de viktigaste antagandena och nyckelparametrarna som använts

i modellen.

d)I vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, göra värderingar för positionen som kan valideras externt på ett konsekvent sätt.

e)I vilken omfattning rättsliga restriktioner eller andra driftskrav skulle hindra institutets möjligheter att genomföra en avveckling eller säkring av positionen på kort sikt.

f)I vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, aktivt hantera riskerna med positionerna inom sin handelsverksamhet,

g)I vilken omfattning instituten får omklassificera risker eller positioner in i och ut ur handelslagret och kraven för sådana omklassificeringar, som avses i artikel 104a.

2.När institutet förvaltar sina positioner eller portföljer i handelslagret ska det uppfylla samtliga följande krav:

a)Institutet ska ha en tydligt dokumenterad handelsstrategi för positionen eller portföljerna i handelslagret som ska vara godkänd av den verkställande ledningen och som anger förväntad innehavsperiod.

b)Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och förfaranden för den aktiva förvaltningen av positioner och portföljer i handelslagret, dessa riktlinjer och förfaranden ska innefatta följande:

i)Vilka positioner eller portföljer av positioner som varje handlarbord eller, i förekommande fall, handlare får ingå.

ii)Fastställande av positionslimiter och övervakning av deras lämplighet.

iii)Säkerställande av att handlare är fria att ingå och förvalta positionen inom överenskomna ramar och enligt den godkända strategin.

iv) Säkerställande av att positionsrapportering till den verkställande ledningen ingår som en integrerad del i institutets riskhanteringsprocess.

v)Säkerställande av att positioner övervakas aktivt med avseende på marknadsinformationskällor och att en bedömning görs av möjligheten att sälja eller säkra positionen eller dess komponentrisker, inklusive en bedömning av kvaliteten på och tillgängligheten till marknadsdata för värderingsprocessen, marknadsom­ sättningen och storleken på de positioner som det handlas med på marknaden.

vi)Aktiva förfaranden och kontroller för bedrägeribekämpning.

c)Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och förfaranden för övervakning av positionerna gentemot institutets handelsstrategi, däribland övervakning av omsättning och positioner för vilka den ursprungligen tilltänkta innehavsperioden har överskridits.”

255

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/47

SV

 

 

 

 

52.I artikel 104 ska punkt 2 utgå.

53.Följande artiklar ska införas: ”Artikel 104a

Omklassificering av en position

1. Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer för att avgöra vilka exceptionella omständigheter som motiverar att en position i handelslagret omklassificeras som en position utanför handelslagret eller omvänt, att en position utanför handelslagret omklassificeras som en position i handelslagret, i syfte att fastställa kapitalbaskrav som de behöriga myndigheterna godtar. Instituten ska se över dessa riktlinjer minst en gång per år.

För tillämpningen av första stycket i denna punkt ska EBA övervaka skillnaderna i tillsynspraxis och utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 senast den 28 juni 2024 avseende innebörden av ”exceptionella omständigheter”. Fram till dess att EBA har utfärdat dessa riktlinjer ska de behöriga myndigheterna underrätta EBA och motivera sina beslut om att ge eller att inte ge tillstånd för att ett institut omklassificerar en position såsom avses i punkt 2 i denna artikel.

2.De behöriga myndigheterna ska endast bevilja tillstånd att omklassificera en position i handelslagret som en

position utanför handelslagret eller omvänt, omklassificera en position utanför handelslagret som en position i handelslagret i syfte att fastställa kapitalbaskrav om institutet till de behöriga myndigheterna skriftligen har lämnat styrkande uppgifter om att dess beslut att omklassificera positionen är resultatet av en sådan exceptionell omständighet som är i linje med de riktlinjer som institutet fastställt i enlighet med punkt 1 i denna artikel. Institutet ska för detta syfte lägga fram uppgifter som i tillräcklig grad styrker att positionen inte längre uppfyller villkoren för att klassificeras som en position i handelslagret eller en position utanför handelslagret, enligt artikel 104.

Det beslut som avses i första stycket ska godkännas av ledningsorganet.

3.Om den behöriga myndigheten har beviljat tillstånd för att omklassificera en position i enlighet med punkt 2 ska det institut som erhållit det tillståndet

a)utan dröjsmål offentliggöra

i)att positionen har omklassificerats, och

ii)om effekten av den omklassificeringen är en minskning i institutets kapitalbaskrav, storleken på denna minskning, och

b)om effekten av denna omklassificering är en minskning i institutets kapitalbaskrav, inte redovisa denna effekt förrän positionen löper ut, såvida inte institutets behöriga myndighet tillåter att institutet redovisar denna effekt tidigare.

4.Institutet ska beräkna nettoförändringen av dess kapitalbaskrav till följd av positionens omklassificering som skillnaden mellan kapitalbaskraven omedelbart efter omklassificeringen och kapitalbaskraven omedelbart före omklassificeringen, alla beräknade i enlighet med artikel 92. Vid beräkningen ska inga effekter av andra faktorer än omklassificeringen beaktas.

5.Omklassificeringen av en position enligt denna artikel ska vara oåterkallelig.

Artikel 104b

Krav för handlarbord

1.Vid tillämpningen av rapporteringskraven i artikel 430b.3 ska instituten inrätta handlarbord och låta alla sina positioner i handelslagret ingå i dessa handlarbord. Positionerna i handelslagret ska endast tilldelas samma handlarbord om de är i överensstämmelse med den avtalade affärsstrategin för handlarbordet och om de löpande förvaltas och övervakas i enlighet med punkt 2 i denna artikel.

2.Institutens handlarbord ska alltid uppfylla samtliga följande krav:

a)Varje handlarbord ska ha en tydlig och utmärkande affärsstrategi och en riskhanteringsstruktur som är lämplig i förhållande till affärsstrategin.

256

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/48

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

b)Varje handlarbord ska ha en tydlig organisationsstruktur; positioner i ett visst handlarbord ska förvaltas av särskilt utsedda handlare inom institutet. Varje handlare ska ha särskilda funktioner vid handlarbordet. Varje handlare ska endast tilldelas ett handlarbord.

c)Varje handlarbord ska fastställa positionslimiter enligt sin affärsstrategi.

d)Rapporter om verksamhet, lönsamhet, riskhantering och regleringskrav på handlarbordsnivå ska läggas fram minst en gång i veckan och regelbundet meddelas till ledningsorganet.

e)Varje handlarbord ska ha en tydlig årlig verksamhetsplan som inbegriper en väldefinierad ersättningspolicy som grundar sig på sunda kriterier för resultatmätning.

f)Rapporter om positioner som förfaller, om överträdelser av handelslimiter intradag, om överträdelser av handelslimiter från dag till dag och om åtgärder som institutet vidtagit för att komma tillrätta med överträdelserna samt bedömningar av marknadslikviditet, ska varje månad utarbetas för varje handlarbord och göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna.

3.Genom undantag från punkt 2 b får ett institut tilldela en handlare mer än ett handlarbord, förutsatt att institutet till den behöriga myndighetens belåtenhet visar att tilldelningen bottnar i företagsmässig eller resursmässig hänsyn och att tilldelningen bevarar de övriga kvalitativa krav som anges i denna artikel och som gäller för handlare och handlarbord.

4.Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna hur de efterlever punkt 2. De behöriga myndigheterna får kräva att ett institut ändrar sina handlarbords struktur eller organisation så att de efterlever denna artikel.”

54.Artikel 105 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Alla positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde ska omfattas av de standarder för försiktig värdering som anges i denna artikel. Instituten ska i synnerhet säkerställa att en försiktig värdering av positionerna i handelslagret har en skälig nivå av tillförlitlighet med hänsyn till den dynamiska karaktären hos positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde, kraven på god tillsyn och kapitalkravens funktion och syfte avseende positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde.”

b)Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:

”3. Instituten ska omvärdera positionerna i handelslagret som bokförts till verkligt värde minst en gång per dag. Förändringar av dessa positioners värde ska rapporteras i institutets resultaträkning.

4. Instituten ska omvärdera sina positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde till aktuellt marknadsvärde när så är möjligt, inbegripet när relevanta kapitalkrav tillämpas på dessa positioner.”

c)Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. När marknadsvärdering inte är möjlig ska instituten genomföra en försiktig modellvärdering av sina positioner och portföljer, även vid beräkning av kapitalbaskraven för positionerna i handelslagret och positioner som bokförts till verkligt värde utanför handelslagret.”

d)I punkt 7 ska andra stycket ersättas med följande:

”Vid tillämpning av led d i första stycket ska modellen utvecklas eller godkännas oberoende av handlarborden och den ska prövas genom oberoende tester, inbegripet validering av de matematiska grunderna, de gjorda antagandena och implementeringen av programvara.”

e)I punkt 11 ska led a ersättas med följande:

”a) den ytterligare tid det skulle ta att säkra positionen eller riskerna i positionen utöver de likviditetshorisonter som fastställts för positionens riskfaktorer i enlighet med artikel 325bd,”.

257

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/49

SV

 

 

 

 

55.Artikel 106 ska ändras på följande sätt:

a)Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2. Kraven som fastställs i punkt 1 ska tillämpas utan att det påverkar kraven som gäller säkrade positioner utanför eller i handelslagret, i tillämpliga fall.

3. Om ett institut säkrar en kreditriskexponering eller motpartsriskexponering utanför handelslagret med ett kreditderivat som bokförts i dess handelslager ska denna kreditderivatposition, vid beräkning av de riskvägda exponeringsbelopp som avses i artikel 92.3 a, anses vara en intern säkring mot kreditriskexponeringen eller motpartsriskexponeringen utanför handelslagret om institutet ingår en annan kreditderivattransaktion med en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditskydd och som uppfyller kraven på ofinansierat kreditriskskydd utanför handelslagret och fullt ut eliminerar marknadsrisken i den interna säkringen.

Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk ska både en intern säkring i enlighet med det första stycket och det kreditderivat som ingåtts med den tredje parten ingå i handelslagret.”

b) Följande punkter ska läggas till:

”4. Om ett institut säkrar en aktieriskexponering utanför handelslagret med ett aktiederivat som bokförts i dess handelslager ska denna aktiederivatposition, vid beräkning av de riskvägda exponeringsbelopp som avses i artikel 92.3 a, anses vara en intern säkring mot aktieriskexponeringen utanför handelslagret om institutet ingår en annan aktiederivattransaktion med en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditskydd och som uppfyller kraven på ofinansierat kreditriskskydd utanför handelslagret och fullt ut eliminerar marknadsrisken i den interna säkringen.

Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk ska både en intern säkring i enlighet med det första stycket och det aktiederivat som ingåtts med den godtagbara tredje part som tillhandahåller kreditskydd ingå i handelslagret.

5.Om ett institut säkrar ränterisk utanför handelslagret med en ränteriskposition som bokförts i dess handelslager ska denna ränteriskposition, vid bedömning av den ränteriskposition som följer av positioner utanför handelslagret i enlighet med artiklarna 84 och 98 i direktiv 2013/36/EU, anses vara en intern säkring om följande villkor är uppfyllda:

a)Positionen har tilldelats en separat portfölj från den andra positionen i handelslagret, vars affärsstrategi endast syftar till att hantera och minska marknadsrisken hos interna säkringar mot ränteriskexponeringar, i det syftet får ett institut tilldela den portföljen andra ränteriskpositioner som ingåtts med tredje parter, eller med sitt eget handelslager så länge institutet fullständigt eliminerar marknadsrisken hos de ränteriskpo­ sitioner som ingåtts med det egna handelslagret genom att ingå motsatta ränteriskpositioner med tredje parter.

b)Vid tillämpning av rapporteringskraven i artikel 430b.3: Positionen har tilldelats ett handlarbord som inrättats i enlighet med artikel 104b och vars affärsstrategi endast syftar till att hantera och minska marknadsrisken hos interna säkringar mot ränteriskexponering, i det syftet får detta handlarbord ingå andra ränteriskpositioner med tredje part eller andra handlarbord inom institutet, så länge dessa andra handlarbord fullständigt eliminerar marknadsrisken hos de andra ränteriskpositionerna genom att ingå motsatta ränteriskpositioner med tredje part.

c)Instituten har fullt ut dokumenterat hur positionerna minskar den ränterisk som följer av positioner utanför handelslagret, i enlighet med kraven i artiklarna 84 och 98 i direktiv 2013/36/EU.

6.Kapitalbaskraven för marknadsrisken för alla positioner som tilldelats en separat portfölj enligt punkt 5 a ska beräknas fristående och ska läggas till kapitalbaskraven för de andra handelslagerpositionerna.

7.Vid tillämpning av rapporteringskravet i artikel 430b ska kapitalbaskraven för marknadsrisk för alla positioner som tilldelats den separata portfölj som avses i punkt 5 a i den här artikeln eller tilldelats eller

258

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/50

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

ingåtts av det handlarbord som avses i punkt 5 b i den här artikeln, om lämpligt, beräknas fristående som en separat portfölj och läggas till beräkningen av kapitalbaskravet för de andra handelslagerpositionerna.”

56.I artikel 107 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3. Vid tillämpning av denna förordning ska exponeringar mot ett värdepappersföretag i tredjeland, ett

kreditinstitut i tredjeland och en börs i tredjeland behandlas som exponeringar mot ett institut endast om tredjelandet tillämpar tillsyns- och regleringskrav på den enheten som minst motsvarar de krav som tillämpas

iunionen.”

57.I artikel 117 ska punkt 2 ändras på följande sätt: a) Följande led läggas till:

”o) Internationella utvecklingsfonden.

p)Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar.” b) Följande stycke ska läggas till:

”Kommissionen ges befogenhet att ändra denna förordning genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 462, för att, i enlighet med internationella standarder, ändra den förteckning över multilaterala utvecklingsbanker som avses i första stycket.”

58.I artikel 118 ska led a ersättas med följande:

”a) Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen,”.

59.I artikel 123 ska följande punkt läggas till:

”Exponeringar till följd av lån som beviljats av ett kreditinstitut till pensionärer eller anställda med avtal om tillsvidareanställning mot ovillkorlig överföring av en del av låntagarens pension eller lön till det kreditinstitutet ska tilldelas riskvikten 35 %, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)För att betala tillbaka lånet tillåter låntagaren ovillkorligen att pensionsfonden eller arbetsgivaren gör direktbe­ talningar till institutet genom att dra av de månatliga avbetalningarna på lånet från låntagarens månatliga pension eller lön.

b)Risker för att låntagaren avlider, blir arbetsoförmögen eller arbetslös, eller att låntagarens månatliga nettopension eller nettolön minskar, täcks i tillräcklig utsträckning genom en försäkring som tecknas av låntagaren till förmån för kreditinstitutet.

c) De månatliga avbetalningar som ska göras av låntagaren på alla lån som uppfyller de villkor som fastställs i led a och b får inte sammanlagt överstiga 20 % av låntagarens månatliga nettopension eller nettolön.

d)Lånets maximala ursprungliga löptid är lika med eller mindre än tio år.”

60.Artikel 124 ska ersättas med följande: ”Artikel 124

Exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom

1.En exponering eller en del av en exponering som är fullt ut säkrad genom panträtt i fast egendom ska åsättas riskvikten 100 % om de villkor som fastställs i artikel 125 eller 126 inte är uppfyllda, förutom för den del av exponeringen som hänförs till en annan exponeringsklass. Den del av exponeringen som överskrider fastighetens pantvärde ska åsättas den riskvikt som är tillämplig på den berörda motpartens exponeringar utan säkerhet.

Den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad genom fast egendom ska inte vara större än det intecknade beloppet av marknadsvärdet eller, i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller andra föreskrifter, pantlånevärdet för den aktuella fasta egendomen.

259

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/51

SV

 

 

 

 

1a. Medlemsstaterna ska utse en myndighet som ansvarig för tillämpningen av punkt 2. Denna myndighet ska vara den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten.

Om den myndighet som av medlemsstaten utsetts att tillämpa denna artikel är den behöriga myndigheten, ska den säkerställa att relevanta nationella organ och myndigheter som har ett makrotillsynsuppdrag får vederbörlig information om den behöriga myndighetens avsikt att utnyttja denna artikel och att de på lämpligt sätt är engagerade i bedömningen av hot mot den finansiella stabiliteten i sin medlemsstat i enlighet med punkt 2.

Om den myndighet som av medlemsstaten utsetts att tillämpa denna artikel inte är den behöriga myndigheten ska medlemsstaten anta nödvändiga bestämmelser för att säkerställa korrekt samordning och utbyte av information mellan den behöriga myndigheten och den utsedda myndigheten, för en korrekt tillämpning av denna artikel. Myndigheterna ska i synnerhet ha ett nära samarbete och dela all information som kan behövas för att på ett ändamålsenligt sätt utföra de uppgifter som den utsedda myndigheten åläggs enligt denna artikel. Det samarbetet ska syfta till att undvika varje form av överlappande eller icke samstämmiga åtgärder mellan den behöriga myndigheten och den utsedda myndigheten samt att säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till samspelet med andra åtgärder, särskilt åtgärder som vidtas enligt artikel 458 i denna förordning och artikel 133 i direktiv 2013/36/EU.

2.På grundval av de uppgifter som samlas in enligt artikel 430a och eventuella andra relevanta indikatorer, ska den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a i denna artikel regelbundet, dock minst en gång per år, göra en bedömning av om riskvikten på 35 % för exponeringar mot ett eller flera fastighetssegment som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter enligt artikel 125 som är belägna i en eller flera delar av det territorium som tillhör den berörda myndighetens medlemsstat och riskvikten på 50 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter enligt artikel 126 som är belägna i en eller flera delar av det territorium som tillhör den berörda myndighetens medlemsstat är korrekt baserade på

a)erfarenheterna av förluster avseende exponeringar som är säkrade genom fast egendom,

b)den framtida utvecklingen på marknaden för fast egendom.

Om den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a i denna artikel, på grundval av den bedömning som avses i första stycket i denna punkt, drar slutsatsen att de riskvikter som avses i artiklarna 125.2 eller 126.2 inte på lämpligt sätt återspeglar de faktiska riskerna i förhållande till ett eller flera fastighetssegment av exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter eller i kommersiella fastigheter som är belägna i en eller flera delar av det territorium som tillhör den berörda myndighetens medlemsstat och om den anser att riskvikternas olämplighet skulle kunna påverka den nuvarande eller framtida finansiella stabiliteten i medlemsstaten negativt, får den öka riskvikterna för dessa exponeringar inom de gränser som fastställs i fjärde stycket i denna punkt eller införa striktare kriterier än de som fastställs i artiklarna 125.2 eller 126.2.

Den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a i denna artikel ska underrätta EBA och ESRB om varje justering av de riskvikter och kriterier som tillämpas enligt denna punkt. Inom en månad efter mottagande av den underrättelsen ska EBA och ESRB avge ett yttrande till den berörda medlemsstaten. EBA och ESRB ska offentliggöra de riskvikter och kriterier för exponeringar som avses i artiklarna 125, 126 och 199.1 a som de införts av den berörda myndigheten.

Vid tillämpningen av denna punkt andra stycket får den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a åsätta riskvikter inom följande intervall:

a)35 % till 150 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter.

b)50 % till 150 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter.

3.Om den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a åsätter en högre riskvikt eller striktare kriterier enligt punkt 2 andra stycket, ska instituten få en övergångsperiod på sex månader för att tillämpa de nya riskvikterna eller kriterierna.

4.EBA ska, i nära samarbete med ESRB, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera strikta kriterier för beräkning av det pantlånevärde som avses i punkt 1 och de typer av faktorer som ska beaktas för bedömningen av lämpligheten hos de riskvikter som avses i punkt 2 första stycket.

260

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/52

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2019.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5.ESRB får genom rekommendationer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 och i nära samarbete med EBA till myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1a i denna artikel ge vägledning om

a)faktorer som ”skulle kunna påverka den nuvarande eller framtida finansiella stabiliteten negativt” enligt punkt 2 andra stycket,

b)vägledande referensvärden som den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a ska ta hänsyn till när den fastställer högre riskvikter.

6.Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de riskvikter och kriterier som har fastställts av myndigheterna i en annan medlemsstat i enlighet med punkt 2 på alla sina motsvarande exponeringar som säkrats genom panträtt

ibostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter som är belägna i en eller flera delar av den medlemsstaten.”

61.I artikel 128 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

”1. Instituten ska tilldela 150 % riskvikt till exponeringar som är förknippade med särskilt höga risker.

2.Instituten ska vid tillämpningen av denna artikel betrakta var och en av följande exponeringar som exponeringar förknippade med särskilt höga risker:

a)Investeringar i riskkapitalföretag, förutom när dessa investeringar behandlas i enlighet med artikel 132.

b)Investeringar i riskkapital, förutom när dessa investeringar behandlas i enlighet med artikel 132.

c)Spekulativ finansiering av fast egendom.”

62.Artikel 132 ska ersättas med följande: ”Artikel 132

Kapitalbaskrav för exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

1.Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för sina exponeringar i form av andelar eller aktier

ien fond genom att multiplicera det riskvägda exponeringsbeloppet av fondens exponeringar, beräknat i enlighet med de metoder som avses i punkt 2 första stycket, med procentandelen andelar eller aktier som innehas av dessa institut.

2.Om villkoren i punkt 3 i denna artikel uppfylls får instituten tillämpa genomlysningsmetoden i enlighet med artikel 132a.1 eller den mandatbaserade metoden i enlighet med artikel 132a.2.

Om inte annat följer av artikel 132b.2 ska institut som inte tillämpar genomlysningsmetoden eller den mandatbaserade metoden tilldela sina exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond riskvikten 1 250 % (nedan kallad reservmetoden).

Instituten får beräkna sin riskvägda exponering i form av enheter eller aktier i en fond genom att kombinera de metoder som avses i denna punkt, förutsatt att villkoren för dessa metoder uppfylls.

3.Instituten får fastställa de riskvägda exponeringsbeloppen för en fonds exponeringar i enlighet med metoderna i artikel 132a om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Fonden är endera av följande:

i)Ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), som regleras genom direktiv 2009/65/EG.

261

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

 

 

 

 

 

L 150/53

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ii)

En

AIF-fond som förvaltas

av

en

EU-baserad

AIF-förvaltare

som

är

registrerad

enligt artikel

3.3

 

i direktiv 2011/61/EU.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

iii)

En

AIF-fond som förvaltas

av

en

EU-baserad

AIF-förvaltare

som

är

auktoriserad

enligt

artikel 6

 

i direktiv 2011/61/EU.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

iv)

En

AIF-fond som förvaltas av en

icke EU-baserad AIF-förvaltare

som

är

auktoriserad

enligt

artikel

37

 

i direktiv 2011/61/EU.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

v)

En

icke EU-baserad AIF-fond

som

förvaltas av

en icke EU-baserad

AIF-förvaltare

och marknadsförs

 

i enlighet med artikel 42 i direktiv 2011/61/EU.

 

 

 

 

 

 

 

 

vi)En icke EU-baserad AIF-fond som inte marknadsförs i unionen och som förvaltas av en icke EU-baserad AIF-förvaltare som är etablerad i ett tredje land som omfattas av en delegerad akt som avses i artikel 67.6 i direktiv 2011/61/EU.

b)Fondens prospekt eller motsvarande dokument innefattar

i)de tillgångskategorier som fonden har tillstånd att investera i

ii)om investeringsbegränsningar tillämpas, de relativa begränsningarna och metoderna för att beräkna dem.

c)Rapporteringen från fonden eller fondens förvaltningsbolag till institutet uppfyller följande krav:

i)Fondens exponeringar rapporteras minst lika ofta som institutets exponeringar.

ii)Den finansiella informationen är tillräckligt detaljerad för att göra det möjligt för institutet att beräkna fondens riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med den metod som institutet valt.

iii)Om institutet tillämpar genomlysningsmetoden verifieras uppgifterna om de underliggande exponeringarna av en oberoende tredje part.

Genom undantag från led a i det första stycket i denna punkt får multilaterala och bilaterala utvecklingsbanker och andra institut som saminvesterar i fonder med multilaterala eller bilaterala utvecklingsbanker fastställa det riskvägda exponeringsbeloppet av den fondens exponeringar i enlighet med de metoder som fastställs i artikel 132a, förutsatt att de villkor som fastställs i leden b och c i första stycket i den här punkten är uppfyllda och att fondens investeringsmandat begränsar de typer av tillgångar som fonden kan investera i till tillgångar som främjar en hållbar utveckling i utvecklingsländer.

Instituten ska meddela sin behöriga myndighet vilka fonder som de tillämpar den behandling som avses i andra stycket på.

Genom undantag från led c i i första stycket får rapporteringen till institutet från fonden eller fondens förvaltningsbolag, om institutet fastställer det riskvägda exponeringsbeloppet för en fonds exponeringar i enlighet med den mandatbaserade metoden, begränsas till fondens investeringsmandat och eventuella ändringar av detta och utföras först när institutet ådrar sig exponeringen mot fonden för första gången och när det sker en ändring i fondens investeringsmandat.

4.Institut som inte har tillräckliga uppgifter eller tillräcklig information för att beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponering i enlighet med metoderna i artikel 132a får förlita sig till en tredje parts beräkningar förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Den tredje parten är antingen

i) fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlåningsinstitut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller finansiella inlåningsinstitut, eller

ii)för fonder som inte omfattas av led i i detta led, fondens förvaltningsbolag, förutsatt att detta uppfyller villkoret i punkt 3 a.

b)Den tredje parten genomför beräkningen i enlighet med metoderna i artikel 132a.1, 132a.2 eller 132a.3, beroende på vad som är tillämpligt.

c)En extern revisor har bekräftat att tredje partens beräkning är korrekt.

262

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/54

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

Institut som förlitar sig till tredje parts beräkningar ska multiplicera det riskvägda exponeringsbeloppet för en fonds exponeringar från dessa beräkningar med en faktor på 1,2.

Genom undantag från det andra stycket ska faktorn på 1,2 inte tillämpas om institutet har obegränsad tillgång till de detaljerade beräkningar som utförs av den tredje parten. På begäran ska institutet lämna dessa beräkningar till den behöriga myndigheten.

5.Om ett institut vid beräkning av det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar tillämpar de metoder som avses i artikel 132a (nivå 1-fond) och någon av de underliggande exponeringarna av nivå 1-fonden är en exponering i form av andelar eller aktier i en annan fond (nivå 2-fond) får det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas genom alla de tre metoder som beskrivs i punkt 2 i denna artikel. Ett institut får endast använda genomlysningsmetoden för att beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen av fondernas exponeringar i nivå 3 och alla påföljande nivåer om det använder den metoden för beräkning av föregående nivåer. I alla andra scenarier ska de använda reservmetoden.

6.Det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar beräknade i enlighet med genomlys­ ningsmetoden och mandatmetoden som avses i artikel 132a.1 och 132a.2 ska begränsas till det riskvägda beloppet för den fondens exponeringar som beräknats i enlighet med reservmetoden.

7.Institut som tillämpar genomlysningsmetoden i enlighet med artikel 132a.1 får genom undantag från punkt

1i den här artikeln beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet i form av andelar eller aktier i en fond genom att

multiplicera exponeringsvärdet av dessa exponeringar, beräknat i enlighet med artikel 111, med den riskvikt (RW*i ) som beräknas i enlighet med formeln i artikel 132c, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)Instituten bokför värdet på innehavet av andelar eller aktier i en fond till anskaffningskostnaden men bokför värdet på fondens underliggande tillgångar till verkligt värde om de tillämpar genomlysningsmetoden.

b)En förändring av marknadsvärdet av de andelar eller aktier som instituten bokför till värdet av anskaffnings­ kostnaden förändrar inte institutens kapitalbas och inte heller det exponeringsvärde som hänger samman med dessa innehav.”

63.Följande artiklar ska införas: ”Artikel 132a

Metoder för beräkning av fonders riskvägda exponeringsbelopp

1.Om villkoren som fastställs i artikel 132.3 är uppfyllda ska institut som har tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar göra en genomlysning av dessa exponeringar för att beräkna fondens riskvägda exponeringsbelopp genom att riskvikta alla fondens underliggande exponeringar som om de innehafts direkt av dessa institut.

2.Om de villkor som fastställs i artikel 132.3 är uppfyllda ska institut som saknar tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar använda genomlysningsmetoden för att beräkna dessa exponeringars riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med gränserna i fondens mandat och relevant rätt.

Instituten ska utföra beräkningarna som avses i första stycket enligt antagandet att fonden först tar på sig exponering till den högsta tillåtna gränsen enligt sitt mandat eller relevant rätt som leder till de högsta kapitalbaskraven, och därefter fortsätter att ta på sig exponering i fallande ordning till den maximala totala exponeringsgränsen är nådd, och att fonden tillämpar bruttosoliditet till den högsta tillåtna gränsen enligt sitt mandat eller relevant rätt i tillämpliga fall.

Instituten ska utföra de beräkningar som avses i första stycket i enlighet med metoderna i detta kapitel, kapitel 5 och avsnitten 3, 4 eller 5 i kapitel 6 i denna avdelning.

3.Genom undantag från artikel 92.3 d får institut som beräknar det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar i enlighet med punkt 1 eller 2 i denna artikel beräkna kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjus­ teringsrisken i fondens derivatexponeringar som ett belopp motsvarande 50 % av kapitalbaskravet för de derivatex­ poneringar som beräknats i enlighet med kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 i denna avdelning, beroende på vad som är tillämpligt.

263

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/55

SV

 

 

 

 

Genom avvikelse från första stycket får ett institut från beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjuster­ ingsrisken undanta derivatexponeringar som inte skulle ha omfattats av det kravet om de hade orsakats direkt av institutet.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger hur instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbelopp som avses i punkt 2 om ett eller flera av de ingångsvärden som krävs för att utföra beräkningen saknas.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 mars 2020.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 132b

Undantag från metoderna för beräkning av fonders riskvägda exponeringsbelopp

1.Instituten får från de beräkningar som avses i artikel 132 undanta fondens innehav av kärnprimärkapitalin­ strument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument, vilka instituten ska dra av i enlighet med artikel 36.1 och artiklarna 56, 66 respektive 72e.

2.Instituten får från de beräkningar som avses i artikel 132 undanta exponeringar i form av andelar eller aktier

ide fonder som avses i artikel 150.1 g och h och istället tillämpa den behandling som avses i artikel 133 på dessa exponeringar.

Artikel 132c

Behandling av fonders exponeringar utanför balansräkningen

1.Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för sina poster utanför balansräkningen som har potential att omvandlas till exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond genom att multiplicera expone­ ringsvärdet av dessa exponeringar, beräknat i enlighet med artikel 111, med följande riskvikt:

a)För alla exponeringar för vilka instituten använder en av de metoder som anges i artikel 132a:

där

RW*i

i

RWAEi

E*i

Ai

EQi

RW*i ¼ RWAEi � Ai

E*i EQi

=riskvikt

=index som anger fond,

=det belopp som beräknas i enlighet med artikel 132a för en fond,

=exponeringsvärdet för fondens exponeringar,

=det bokföringsmässiga värdet av fondens tillgångar, och

=det bokföringsmässiga värdet av fondens aktier.

b) För alla övriga exponeringar, RW*i ¼ 1 250 %.

2.Instituten ska beräkna exponeringsvärdet av ett minimivärdebaserat åtagande som uppfyller villkoren i punkt

3i denna artikel som garantibeloppets diskonterade nuvärde med hjälp av en riskfri diskonteringsfaktor. Instituten får minska exponeringsvärdet av ett minimivärdebaserat åtagande med eventuella förluster som bokförts för det minimivärdebaserade åtagandet enligt tillämplig redovisningsstandard.

Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för exponeringar utanför balansräkningen som härrör från minimivärdebaserade åtaganden som uppfyller samtliga villkor i punkt 3 i denna artikel genom att multiplicera exponeringsvärdet för dessa exponeringar med en konverteringsfaktor på 20 % och den riskvikt som erhålls enligt artikel 132 eller 152.

264

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/56

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

3.Instituten ska fastställa det riskvägda exponeringsbeloppet för exponeringar utanför balansräkningen som härrör från minimivärdebaserade åtaganden i enlighet med punkt 2 om alla följande villkor är uppfyllda:

a)Institutets exponering utanför balansräkningen är ett minimivärdebaserat åtagande för en investering i andelar eller aktier i en eller flera fonder, enligt vilket institutet endast är skyldigt att göra utbetalningar inom ramen för det minimivärdebaserade åtagandet om marknadsvärdet av fondens eller fondernas underliggande exponeringar är lägre än ett på förhand fastställt tröskelvärde vid en eller flera tidpunkter, som anges i avtalet.

b)Fonden är antingen

i)ett fondföretag enligt definitionen i direktiv 2009/65/EG, eller

ii)en alternativ investeringsfond (AIF-fond) enligt definitionen i artikel 4.1 a i direktiv 2011/61/EU som endast

investerar i överlåtbara värdepapper eller i andra likvida finansiella tillgångar som avses i artikel 50.1 i direktiv 2009/65/EG, om AIF-fondens mandat inte tillåter en bruttosoliditet som är högre än vad som tillåts enligt artikel 51.3 i direktiv 2009/65/EG.

c)Det aktuella marknadsvärdet av de exponeringar som är underliggande till den fond som är underliggande till det minimivärdebaserade åtagandet täcker eller överskrider nuvärdet av det tröskelvärde som anges i det minimivärdebaserade åtagandet, utan att hänsyn tas till effekten av de minimivärdebaserade åtagandena utanför balansräkningen.

d)Om det överskjutande marknadsvärdet av fondens eller fondernas underliggande exponeringar i förhållande till det minimivärdebaserade åtagandets nuvärde sjunker kan institutet, eller ett annat företag som omfattas av samma gruppbaserade tillsyn som institutet i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU eller direktiv 2002/87/EG, påverka sammansättningen av fondens eller fondernas underliggande exponeringar eller på annat sätt begränsa möjligheten till en ytterligare minskning av det överskjutande beloppet.

e)Den direkta eller indirekta slutmottagaren av det minimivärdebaserade åtagandet är vanligtvis en icke- professionell kund enligt definitionen i artikel 4.1.11 i direktiv 2014/65/EU.”

64.I artikel 144.1 ska led g ersättas med följande:

”g) Institutet har med hjälp av internmetoden beräknat kapitalbaskraven utifrån sina skattningar av riskparametrar och kan överlämna den rapport som krävs i artikel 430.”

65.Artikel 152 ska ersättas med följande:

”Artikel 152

Behandling av exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

1.Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för sina exponeringar i form av andelar eller aktier

ien fond genom att multiplicera fondens riskvägda exponeringsbelopp, beräknat i enlighet med de metoder som avses i punkterna 2 och 5, med procentandelen andelar eller aktier som innehas av dessa institut.

2.Om villkoren som fastställs i artikel 132.3 är uppfyllda ska institut som har tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar göra en genomlysning av dessa underliggande exponeringar för att beräkna fondens riskvägda exponeringsbelopp genom att riskvikta alla fondens underliggande exponeringar som om de innehafts direkt av instituten.

3.Genom undantag från artikel 92.3 d får institut som beräknar det riskvägda exponeringsbeloppet av en fond

i enlighet med punkt 1 eller 2 i denna artikel beräkna kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisken i fondens derivatexponeringar som ett belopp motsvarande 50 % av kapitalbaskravet för de derivatexponeringar som beräknats i enlighet med kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 i denna avdelning, beroende på vad som är tillämpligt.

Genom avvikelse från första stycket får ett institut från beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjuster­ ingsrisken undanta derivatexponeringar som inte skulle ha omfattats av det kravet om de hade orsakats direkt av institutet.

265

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

7.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/57

SV

 

 

 

 

4.Institut som tillämpar genomlysningsmetoden i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna artikel och som uppfyller villkoren för permanent partiell användning i enlighet med artikel 150, eller som inte uppfyller villkoren för att använda metoderna i detta kapitel eller en eller flera av de metoder som anges i kapitel 5 för alla eller delar av fondens underliggande exponeringar, ska beräkna riskviktade exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp

ienlighet med följande principer:

a)För exponeringar som hänförs till klassen aktieexponeringar enligt artikel 147.2 e ska instituten tillämpa den förenklade riskviktmetoden enligt artikel 155.2.

b)För exponeringar som hänförs till klassen för poster som representerar positioner i värdepapperisering enligt artikel 147.2 f ska instituten tillämpa det förfarande som anges i artikel 254 som om dessa exponeringar skulle vara direkt innehavda av dessa institut.

c)För alla andra underliggande exponeringar ska instituten tillämpa schablonmetoden enligt kapitel 2 i denna avdelning.

Vid tillämpning av led a i första stycket ska instituten om de inte kan skilja mellan exponeringar i riskkapitalföretag, börsnoterade aktier och andra aktieliknande exponeringar behandla exponeringarna i fråga som andra aktieliknande exponeringar.

5.Om villkoren som fastställs i artikel 132.3 är uppfyllda får institut som saknar tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar beräkna dessa exponeringars riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med den mandatbaserade metoden enligt artikel 132a.2. För de exponeringar som förtecknas i punkt 4 a, b och c i denna artikel ska instituten emellertid tillämpa de metoder som anges där.

6.Om inte annat följer av artikel 132b.2 ska institut som inte tillämpar genomlysningsmetoden i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna artikel eller den mandatbaserade metoden i enlighet med punkt 5 i denna artikel tillämpa den reservmetod som avses i artikel 132.2.

7.Instituten får beräkna sin riskvägda exponering i form av enheter eller aktier i fonder genom att kombinera de metoder som avses i denna artikel, förutsatt att villkoren för dessa metoder uppfylls.

8. Institut som inte har tillräckliga uppgifter eller information för att beräkna en fonds riskvägda belopp i enlighet med metoderna som fastställs i punkterna 2, 3, 4 och 5 får förlita sig på en tredje parts beräkningar förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Tredjeparten är antingen

i) fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlåningsinstitut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller finansiella inlåningsinstitut, eller

ii)för fonder som inte omfattas av led i, i detta led, fondens förvaltningsbolag förutsatt att detta uppfyller kriterierna i artikel 132.3 a.

b)För exponeringar som inte förtecknas i punkt 4 a, b och c i denna artikel utför tredjeparten beräkningarna

ienlighet med genomlysningsmetoden som fastställs i artikel 132a.1.

c)För exponeringar som förtecknas i punkt 4 a, b och c utför tredjeparten beräkningarna i enlighet med den metod som anges i respektive led.

d)En extern revisor har bekräftat att tredjepartens beräkning är korrekt.

Institut som förlitar sig på tredjeparts beräkningar ska multiplicera de riskvägda exponeringsbeloppen för en fonds exponeringar från dessa beräkningar med en faktor på 1,2.

Genom undantag från det andra stycket ska faktorn på 1,2 inte tillämpas om institutet har obegränsad tillgång till de detaljerade beräkningar som utförs av tredjeparten. På begäran ska institutet lämna dessa beräkningar till den behöriga myndigheten.

9.Vid tillämpning av denna artikel ska artiklarna 132.5, 132.6 och 132b tillämpas. Vid tillämpning av denna artikel ska artikel 132c tillämpas, med de riskvikter som beräknats i enlighet med kapitel 3 i denna avdelning.”

266

Prop. 2020/21:155

Bilaga 1

L 150/58

 

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

SV

 

 

 

 

66.I artikel 158 ska följande punkt införas:

”9a. Det förväntade förlustbeloppet för ett minimivärdebaserat åtagande som uppfyller samtliga krav som fastställs i artikel 132c.3 ska vara noll.”

67.Artikel 164 ska ersättas med följande: ”Artikel 164

Förlust vid fallissemang (LGD)

1.Instituten ska ta fram egna skattningar av LGD med iakttagande av kraven i avsnitt 6 i detta kapitel och under förutsättnin