2016 års ekonomiska vårproposition

Skatt på konsumtion

Övriga skatter

Totala skatteintäkter

Proposition 2015/16:100

Regeringens proposition 2015/16:100

2016 års ekonomiska vårproposition

Förslag till riktlinjer

Regeringens proposition 2015/16:100

2016 års ekonomiska vårproposition

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 13 april 2016

Stefan Löfven

Magdalena Andersson

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Riktlinjernas syfte är att ange politikens inriktning inför budgetpropositionen för 2017.

Riktlinjerna för den ekonomiska politiken baseras på propositionens övriga innehåll, dvs. en beskrivning av finanspolitikens övergripande inriktning, en uppföljning av sysselsättningspolitiken, en bedömning av den makroekonomiska utvecklingen och den offentliga sektorns finanser, en uppföljning och bedömning av de budgetpolitiska målen, en uppföljning av statens budget samt en bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet.

I propositionen lämnas även förslag till vissa ändringar av utgiftsområdenas indelning.

PROP. 2015/16:100

Innehållsförteckning

Tabellförteckning ...................................................................................................................			8
Diagramförteckning ............................................................................................................			11
1	Förslag till riksdagsbeslut .........................................................................................		17
2	Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken ...............................		21
	2.1	Hög tillväxt i Sverige..................................................................................	26
	2.2	Stabila förutsättningar för den ekonomiska politiken .............................	29
	2.3	Hållbart mottagande och effektiv etablering............................................	31
	2.4	Arbetslösheten ska minska........................................................................	36
	2.5	En jämlik kunskapsskola med tid för varje elev .......................................	45
	2.6	Klimatet är vår tids ödesfråga....................................................................	49
	2.7	Stärkt välfärd och ökad jämlikhet .............................................................	54
	2.8	Ett tryggt och säkert samhälle...................................................................	58
	2.9	Ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.............................................	59
3	Den makroekonomiska utvecklingen.......................................................................		69
	3.1	Utvecklingen i omvärlden 2016 och 2017 ................................................	70
	3.2	Utvecklingen i Sverige 2016 och 2017 ......................................................	72
	3.3	Utvecklingen 2018–2020 ...........................................................................	78
	3.4	Risker och alternativa scenarier.................................................................	80
	3.5	Prognosrevideringar...................................................................................	84
	3.6	Utvecklingen enligt andra bedömare ........................................................	86
	3.7	Utvärdering av prognoser för BNP-tillväxten .........................................	87
4	De budgetpolitiska målen .........................................................................................		91
	4.1	Uppföljning av målet för det finansiella sparandet ..................................	92

4.2Uppföljning av utgiftstaket och bedömning av utgiftstakets nivå

		för 2019 och 2020.......................................................................................	94
	4.3	Uppföljning av det kommunala balanskravet...........................................	98
	4.4	Uppföljning av målen i stabilitets- och tillväxtpakten...........................	100
5	Inkomster.................................................................................................................		105

5.1Förslag till ändrade skatteregler i propositionen Vårändringsbudget

		för 2016.....................................................................................................	105
	5.2	Offentliga sektorns skatteintäkter..........................................................	106
	5.3	Statens inkomster.....................................................................................	113
	5.4	Uppföljning av statens inkomster 2014–2019........................................	116
6	Utgifter	....................................................................................................................	123
	6.1	Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna 2016–2020......................	126

PROP. 2015/16:100

6.2

Utgiftsprognos för 2016...........................................................................

135

6.3Förändring av de takbegränsade utgifterna 2017–2019 sedan

		budgetpropositionen för 2016 .................................................................	138
7	Den offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld .................		147
	7.1	Effekterna av regeringens politik på de offentliga finanserna................	148
	7.2	Den offentliga sektorns finanser .............................................................	151
	7.3	Nettoförmögenheten och skuldutveckling.............................................	161
	7.4	Finansiellt sparande enligt olika bedömare .............................................	165
	7.5	Uppföljning av statens budgetsaldo ........................................................	166
	7.6	Uppföljning av den offentliga sektorns finanser ....................................	167
8	Kommunsektorns finanser och sysselsättning.......................................................		171
	8.1	Kommunerna och landstingen – en viktig del av svensk ekonomi........	172
	8.2	Kommunsektorns resultat........................................................................	172
	8.3	Kommunsektorns tillgångar och skulder................................................	175
	8.4	Kommunsektorns finanser 2015–2020....................................................	180
	8.5	Kommunalt finansierad sysselsättning 2015–2020.................................	187
9	Utmaningar för sysselsättningspolitiken................................................................		191
	9.1	Regeringens prioriteringar och mål för sysselsättningspolitiken ..........	192
	9.2	Återhämtning på arbetsmarknaden .........................................................	192
	9.3	Arbetslösheten är alltmer ojämnt fördelad .............................................	194
	9.4	Internationell utblick................................................................................	200
10	Bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet...........................................		205
	10.1	Finanspolitiken står inför flera långsiktiga utmaningar .........................	206
	10.2	Ett scenario för utvecklingen på lång sikt...............................................	210
	10.3	Finanspolitikens förutsättningar kan ändras...........................................	217

10.4Känsligheten i beräkningarna och jämförelse med föregående

		hållbarhetsbedömning ..............................................................................	223
	10.5	Andra bedömningar av den finansiella hållbarheten...............................	225
	10.6	En sammantagen bedömning av finanspolitikens långsiktiga
		hållbarhet...................................................................................................	226
11	Ändrad fördelning av ändamål och verksamheter på utgiftsområden ..................		231
Fördjupningsrutor
	Fördelningseffekter av regeringens politik...............................................................		62
	Väl fungerande barnomsorg och kvinnors sysselsättning .......................................		64
	Skattefrågor inför budgetpropositionen för 2017....................................................		66
	Beteendeeffekter av regeringens politik .................................................................		102
	Utmaningar för kommunernas ekonomi................................................................		179

	PROP. 2015/16:100
Bilagor
Bilaga 1	Tabellsamling den makroekonomiska utvecklingen och offentliga finanser
Bilaga 2	Fördelningspolitisk redogörelse
Bilaga 3	Investering och kapitalstock

Utdrag ur protokoll vid regeringssammaträde den 7 april 2016

PROP. 2015/16:100

Tabellförteckning
Tabell 2.1	Regeringens åtgärder med anledning av det rådande läget i
	omvärlden....................................................................................................	26
Tabell 2.2	Makroekonomiska nyckeltal......................................................................	27
Tabell 2.3	Den konsoliderade offentliga sektorns finanser.......................................	28
Tabell 2.4	Preliminära indikatorer för nytt mått på ekonomins långsiktiga
	hållbarhet.....................................................................................................	29
Tabell 2.5	Utgiftstakets nivåer 2016–2020 .................................................................	31
Tabell 2.6	Effekter av regeringens politik på Gini-koefficienten och på andelen
	med låg relativ ekonomisk standard. .........................................................	62
Tabell 2.7	Arbetskraftsdeltagande och sysselsättningsgrad för kvinnor och
	män i EU 2014 ............................................................................................	64
Tabell 3.1	Prognoser för omvärlden ...........................................................................	71
Tabell 3.2	BNP .............................................................................................................	72
Tabell 3.3	Arbetsmarknad ...........................................................................................	74
Tabell 3.4	Inflation och löner......................................................................................	77
Tabell 3.5	Räntor och växelkurser...............................................................................	77
Tabell 3.6	Makroekonomiska nyckeltal......................................................................	80
Tabell 3.7	Antalet asylsökande, inskrivna och nya uppehållstillstånd .....................	82
Tabell 3.8	Makroekonomisk utveckling och finansiellt sparande .............................	83
Tabell 3.9	Jämförelse mellan regeringens prognoser i 2016 års ekonomiska
	vårproposition och i budgetpropositionen för 2016 ................................	84
Tabell 3.10	Jämförelse mellan olika bedömares prognoser .........................................	86
Tabell 3.11	Medelprognosfel för prognoser för BNP-tillväxten.................................	87
Tabell 3.12	Rangordningar av bedömares prognosprecision.......................................	88
Tabell 4.1	Finansiellt sparande i offentlig sektor samt indikatorer för
	avstämning mot målet för det finansiella sparandet .................................	92
Tabell 4.2	Ursprungligt och faktiskt utgiftstak 2006–2018.......................................	96
Tabell 4.3	Utgiftstak 2015–2020 .................................................................................	97
Tabell 4.4	Nyckeltal för uppföljning av stabilitets- och tillväxtpaktens
	förebyggande del.......................................................................................	100
Tabell 5.1	Offentligfinansiella effekter av ändrade skatte- och avgiftsregler.
	Bruttoeffekt 2016, periodiserad nettoeffekt 2016–2020 samt
	varaktig effekt ...........................................................................................	106
Tabell 5.2	Bruttoeffekter av ändrade skatte- och avgiftsregler 2015–2020 ............	106
Tabell 5.3	Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomster i statens budget
	2013–2020..................................................................................................	107
Tabell 5.3	Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomster i statens budget
	2013–2020 forts.........................................................................................	108
Tabell 5.4	Skatt på arbete 2014–2020........................................................................	108
Tabell 5.5	Faktisk och underliggande utveckling av kommunernas
	skatteunderlag 2014–2020 ........................................................................	109
Tabell 5.6	Skattereduktioner 2014–2020 ..................................................................	110

	PROP. 2015/16:100
Tabell 5.7	Fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift 2014–2020 ..................	112
Tabell 5.8	Skatt på konsumtion och insatsvaror 2014–2020...................................	112
Tabell 5.9	Skattekvot 2014–2020..............................................................................	113
Tabell 5.10	Förändring av totala skatteintäkter till följd av regeländringar.............	115
Tabell 5.11	Antaganden i skatteprognoserna och förändringar jämfört med
	budgetpropositionen för 2016.................................................................	116
Tabell 5.12	Aktuell prognos jämfört med budgetpropositionen för 2016, den
	beslutade budgeten för 2015 och statens budget för 2014 ....................	117
Tabell 5.13	Övriga inkomster, aktuell prognos jämfört med budgetpropositionen
	för 2016.....................................................................................................	118
Tabell 5.14	Övriga inkomster, utfall 2014–2015 jämfört med statens budget
	för 2014 respektive ursprungligt beslutad budget för 2015...................	119
Tabell 6.1	Utgifter under utgiftsområden i statens budget och takbegränsade
	utgifter 2015–2020 ...................................................................................	124
Tabell 6.2	Utgifter per utgiftsområde 2015–2020 ...................................................	125
Tabell 6.3	Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med föregående år
	för 2016–2020...........................................................................................	126
Tabell 6.4	Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med föregående år
	för 2016–2020 till följd av tidigare beslutade och aviserade samt nu
	föreslagna och aviserade åtgärder/reformer och finansieringar ............	127
Tabell 6.5	Helårsekvivalenter i vissa ersättningssystem..........................................	131
Tabell 6.6	Volymer inom olika transfereringssystem ..............................................	133
Tabell 6.7	Utgifter 2015 och 2016............................................................................	136
Tabell 6.8	Beräknad förändring av anslagsbehållningar 2016 (exklusive
	statsskuldsräntor).....................................................................................	138
Tabell 6.9	Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med bedömningen i
	budgetpropositionen för 2016.................................................................	139
Tabell 6.10	Nu föreslagna och aviserade åtgärder/reformer.....................................	140
Tabell 6.11	Volymer inom olika transfereringssystem 2017–2019 ...........................	143
Tabell 7.1	Budgeteffekter av nu föreslagna och aviserade utgifts- och
	inkomstförändringar 2016–2020 .............................................................	149
Tabell 7.2	Samlade budgeteffekter av regeringens politik 2015–2020 i
	förhållande till föregående år...................................................................	150
Tabell 7.3	Den konsoliderade offentliga sektorns finanser 2015–2020 .................	152
Tabell 7.4	Den offentliga sektorns skatter och avgifter 2015–2020.......................	153
Tabell 7.5	Den offentliga sektorns utgifter 2015–2020...........................................	153
Tabell 7.6	Indikatorer för impuls till efterfrågan.....................................................	154
Tabell 7.7	Statens inkomster och utgifter 2015–2020.............................................	155
Tabell 7.8	Statens finansiella sparande och budgetsaldo 2015–2020 ......................	156
Tabell 7.9	Statens budgetsaldo 2015–2020...............................................................	157
Tabell 7.10	Statens budgetsaldo samt justering för större engångseffekter
	2015–2020.................................................................................................	159
Tabell 7.11	Ålderspensionssystemets inkomster och utgifter 2015–2020...............	159
Tabell 7.12	Inkomstindex, balanstal och balansindex 2015–2020 ............................	160
Tabell 7.13	Kommunsektorns finanser 2015–2020 ...................................................	161
Tabell 7.14	Den offentliga sektorns konsoliderade tillgångar och skulder 2015.....	162
Tabell 7.15	Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet 2015–2020.......	163
Tabell 7.16	Statsskuldens förändring 2015–2020 ......................................................	164
Tabell 7.17	Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och bidrag
	till förändringen 2015–2020.....................................................................	165
Tabell 7.18	Bedömningar av finansiellt sparande 2016–2020....................................	166

PROP. 2015/16:100
Tabell 7.19	Bedömningar av strukturellt sparande 2016–2020..................................	166
Tabell 7.20	Utfall för statens budget 2015 .................................................................	166
Tabell 7.21	Offentliga sektorns inkomster och utgifter. Aktuell prognos och
	förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2016......................	167
Tabell 7.22	Offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet. Aktuell
	prognos och förändringar jämfört med budgetpropositionen
	för 2016 .....................................................................................................	168
Tabell 7.23	Kommunsektorns finanser. Förändringar jämfört med
	budgetpropositionen för 2016. ................................................................	168
Tabell 8.1	Kommunsektorns resultaträkning 2011–2015........................................	173
Tabell 8.2	Tillfälliga och extraordinära poster 2011–2015, bokförda belopp ........	173
Tabell 8.3	Resultat före extraordinära poster ...........................................................	174
Tabell 8.4	Resultatets andel av skatteintäkter och generella statsbidrag ................	175
Tabell 8.5	Kommunsektorns balansräkning 2011–2015 ..........................................	176
Tabell 8.6	Långfristiga skulder ..................................................................................	178
Tabell 8.7	Totala pensionsförpliktelser .....................................................................	178
Tabell 8.8	Soliditet inklusive hela pensionsförpliktelsen.........................................	178
Tabell 8.9	Kommunsektorns finanser 2015–2020....................................................	182
Tabell 8.10	Skatter och statsbidrag 2015–2020 ..........................................................	183
Tabell 8.11	Årlig förändring av statsbidragen 2015–2020 .........................................	183
Tabell 8.12	Kommunfinansierad sysselsättning 2015–2020 ......................................	187
Tabell 9.1	Europeiska kommissionens prognos för arbetslösheten 2017..............	201
Tabell 9.2	Uppehållstillstånd kopplat till asylsökande och anhöriginvandring
	till medborgare utanför EU/EES.............................................................	202
Tabell 9.3	Arbetslöshetens sammansättning 2014 ..................................................	202
Tabell 10.1	Primära offentliga utgifter vid oförändrat beteende...............................	216
Tabell 10.2	Utträdesålder och återstående medellivslängd........................................	217
Tabell 10.3	Hållbarhetsindikatorer S1 och S2 ............................................................	224
Tabell 10.4	Hållbarhetsindikatorer för Sverige ..........................................................	225
Tabell 10.5	S1 och S2 enligt EU-kommissionen ........................................................	226

PROP. 2015/16:100

Diagramförteckning
Diagram 2.1	Migrationsjusterat strukturellt sparande 2014–2020 ...............................	31
Diagram 2.2	Antal asylsökande per månad 2013–2016 .................................................	32
Diagram 2.3	Arbetslöshet 15–74 år 2006–2015 .............................................................	36
Diagram 2.4	Ungdomsarbetslöshet 2001–2015.............................................................	38
Diagram 2.5	Långtidsarbetslösa som andel av arbetskraften 2001–2015 .....................	39
Diagram 2.6	Påbörjade bostäder 2004–2016..................................................................	40
Diagram 2.7	Andelen elever som efter grundskolan inte är behöriga till nationella
	program och genomströmningen i gymnasieskolan 2002–2015 .............	46
Diagram 2.8	Andel med låg ekonomisk standard 1995–2014.......................................	58
Diagram 2.9	Individuell disponibel inkomst 1995–2014...............................................	60
Diagram 2.10	Genomsnittlig effekt på utökad inkomst i olika inkomstgrupper. .........	63
Diagram 2.11	Andel i olika inkomstgrupper med högre, oförändrad och lägre
	ekonomisk standard till följd av reformer ................................................	63
Diagram 2.12	Andel i olika inkomstgrupper med högre, oförändrad och lägre
	utökad inkomst till följd av reformer .......................................................	63
Diagram 2.13	Effekt på individuell utökad inkomst för kvinnor respektive män
	(20 år och äldre) .........................................................................................	63
Diagram 2.14	Andel inskrivna barn i förskoleverksamhet av befolkningen i
	respektive ålder...........................................................................................	65
Diagram 2.15	Kvinnors arbetsstatus och vanligen arbetad tid 1970–2014.....................	65
Diagram 3.1	BNP-tillväxten i världen.............................................................................	70
Diagram 3.2	BNP-tillväxt och bidrag till tillväxt...........................................................	72
Diagram 3.3	Ett urval av sysselsättningsindikatorer .....................................................	74
Diagram 3.4 Sysselsatta och sysselsättningsgrad...........................................................		75
Diagram 3.5 Arbetskraft och arbetskraftsdeltagande....................................................		75
Diagram 3.6 Arbetslösa och arbetslöshet.......................................................................		75
Diagram 3.7	Resursutnyttjande ......................................................................................	76
Diagram 3.8	Andel arbetsgivare med brist på arbetskraft.............................................	76
Diagram 3.9	Konsumentpriser........................................................................................	77
Diagram 3.10 Arbetslöshet och jämviktsarbetslöshet.....................................................		78
Diagram 3.11	Hushållens konsumtion och hushållens konsumtion per capita.............	79
Diagram 3.12	Arbetslöshet och jämviktsarbetslöshet.....................................................	85
Diagram 3.13	Osäkerhetsintervall för BNP-prognosen..................................................	86
Diagram 4.1	Utgiftstak 1997–2020.................................................................................	98
Diagram 5.1	Totala skatteintäkter 2000–2020..............................................................	106
Diagram 5.2	Arbetade timmar, timlön och lönesumma 2000–2020...........................	109
Diagram 5.3	Transfereringsinkomster som andel av underlaget för skatt på
	arbete 2000–2020......................................................................................	109
Diagram 5.4	Antal personer som betalar statlig inkomstskatt 2000–2020 ................	110
Diagram 5.5	Kapitalvinster, aktieprisindex och fastighetspriser 1990–2020..............	111
Diagram 5.6	Skatt på företagsvinster 1990–2020.........................................................	111

PROP. 2015/16:100
Diagram 5.7	Hushållens konsumtion i löpande priser och intäkterna från
	mervärdesskatt 2000–2020 .......................................................................	112
Diagram 6.1	Skillnad mellan utgiftsprognos för 2016 och ursprungligt anvisade
	medel i statens budget för 2016 för vissa utgiftsområden......................	137
Diagram 7.1	Den offentliga sektorns finansiella sparande 2000–2020 .......................	151
Diagram 7.2	Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 2000–2020 ....................	152
Diagram 7.3	Statens budgetsaldo 2000–2020 ...............................................................	158
Diagram 7.4	Utvecklingen av inkomstindex och balansindex 2009–2020..................	160
Diagram 7.5	Utvecklingen av kommunsektorns inkomster och utgifter samt
	finansiellt sparande 2000–2020 ................................................................	161
Diagram 7.6	Den offentliga sektorns konsoliderade nettoförmögenhet fördelad
	på sektorer.................................................................................................	162
Diagram 7.7	Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet 1990–2020 .......	163
Diagram 7.8	Statsskuldens utveckling 2000–2020 .......................................................	163
Diagram 7.9	Den konsoliderade bruttoskulden 1994–2020...........................................	164
Diagram 7.10	Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld fördelad på
	sektorer......................................................................................................	165
Diagram 8.1	Resultat före extraordinära poster 2000–2015........................................	173
Diagram 8.2	Andel kommuner och landsting som redovisar positiva resultat
	2000–2015..................................................................................................	174
Diagram 8.3	Resultatets andel av skatter och generella statsbidrag 2000–2015.........	175
Diagram 8.4	Långfristiga skulder 2000–2015 ...............................................................	177
Diagram 8.5	Soliditet inklusive samtliga pensionsförpliktelser 2000–2015................	178
Diagram 8.6	Finansiellt sparande och resultat 1993–2020...........................................	181
Diagram 8.7	Lönesumma och kommunal beskattningsbar förvärvsinkomst
	1994–2020..................................................................................................	182
Diagram 8.8	Kommunsektorns totala utgifter 2014 fördelade efter
	verksamhetsområde ..................................................................................	184
Diagram 8.9	Förändring i antalet personer i olika åldersgrupper jämfört med
	2000, 2000–2020........................................................................................	184
Diagram 8.10	Demografiskt betingad konsumtionsutveckling i kommunsektorn,
	modellberäkning .......................................................................................	185
Diagram 8.11	Utgifter för välfärdstjänster 2000–2020 ..................................................	185
Diagram 8.12	Kommunalt finansierad sysselsättning 1993–2020 ................................	187
Diagram 8.13	Kommunalt finansierad sysselsättning och arbetade timmar
	1993–2020..................................................................................................	188
Diagram 8.14	Kommunalt finansierad sysselsättning och arbetade timmar per
	1000 invånare 1993–2020..........................................................................	188
Diagram 9.1	Årlig förändring i sysselsättning och arbetskraft (15–74 år) .................	193
Diagram 9.2	Sysselsättningsgrad och arbetskraftsdeltagande bland män och
	kvinnor (15–74 år)....................................................................................	193
Diagram 9.3	Arbetslösheten (15–74 år)........................................................................	193
Diagram 9.4	Arbetade timmar.......................................................................................	193
Diagram 9.5	Andel i arbete av befolkningen och årligen arbetade timmar per
	personer i arbete (15–74 år) .....................................................................	193
Diagram 9.6	Beveridgekurvan........................................................................................	194
Diagram 9.7	Långtidsarbetslösa som andel av arbetskraften (15–74 år) ....................	195
Diagram 9.8	Inskrivna arbetslösa hos Arbetsförmedlingen fördelat på utsatta
	grupper och övriga....................................................................................	195
Diagram 9.9	Jobbchanser för grupper med svag förankring och övriga.....................	196
Diagram 9.10	Ungdomsarbetslöshet ..............................................................................	196

	PROP. 2015/16:100
Diagram 9.11	Etableringen på arbetsmarknaden 2015, 15–34 år..................................	197
Diagram 9.12	Unga (15–24 år) som varken arbetar eller studerar (NEET) 2014 .......	197
Diagram 9.13	Etableringen på arbetsmarknaden fördelat på utbildningsnivå, 2015 ...	198
Diagram 9.14	Etableringen på arbetsmarknaden fördelat på födelseregion, 2015.......	198
Diagram 9.15	Arbetslöshet (25–74 år) fördelat på utbildningsnivå för inrikes
	och utomeuropeiskt födda.......................................................................	199
Diagram 9.16	Inskrivna arbetslösa bland födda utanför Europa (20–64 år) efter
	utbildningsnivå och vistelsetid i Sverige 2013 ........................................	199
Diagram 9.17	Arbetslösheten (15–74 år).......................................................................	200
Diagram 9.18	Sysselsättningsgrad (15–74 år) ................................................................	201
Diagram 10.1	Befolkningsförändringar jämfört med 2015 ...........................................	206
Diagram 10.2	Befolkningen i åldrarna 20–64 år.............................................................	207
Diagram 10.3	Befolkningen 20–64 år som är född utomlands......................................	207
Diagram 10.4	Äldreförsörjningskvot .............................................................................	208
Diagram 10.5	Förändring i folkmängden jämfört med 2010 ........................................	208
Diagram 10.6	Offentligt nettobidrag per person och ålder 2012 .................................	208
Diagram 10.7	Nettomigration ........................................................................................	209
Diagram 10.8	Årlig nettomigration per ålder och kön..................................................	209
Diagram 10.9	Försörjningskvot......................................................................................	210
Diagram 10.10 Arbetade timmar per person och ålder ...................................................		213
Diagram 10.11	Arbetskraft, timmar och sysselsättning..................................................	213
Diagram 10.12 Arbetade timmar per capita .....................................................................		214
Diagram 10.13 Offentlig konsumtion per capita och ålder ............................................		214
Diagram 10.14	Offentlig konsumtion per ändamål.........................................................	214
Diagram 10.15	Pensionsutgifter (inkl. garantipension och BTP) samt
	pensionssystemets sparande ....................................................................	215
Diagram 10.16	Offentliga primära inkomster och utgifter vid oförändrat beteende....	216
Diagram 10.17	Finansiellt sparande vid oförändrat beteende.........................................	216
Diagram 10.18	Offentliga sektorns finansiella nettotillgångar och konsoliderade
	bruttoskuld vid oförändrat beteende ......................................................	217
Diagram 10.19	Primärt finansiellt sparande vid en oförändrad arbetslivsandel.............	218
Diagram 10.20	Primärt finansiellt sparande vid en snabbare etablering.........................	219
Diagram 10.21	Primärt finansiellt sparande vid ett högre arbetsutbud bland
	kvinnor ....................................................................................................	219
Diagram 10.22	Primärt finansiellt sparande vid förbättrad hälsa....................................	220
Diagram 10.23	BNP per person fördelat efter användning.............................................	221
Diagram 10.24	Offentliga utgifter 1950-2015 .................................................................	222
Diagram 10.25	Primärt finansiellt sparande vid mer fritid och högre efterfrågan.........	223
Diagram 10.26	Primärt finansiellt sparande vid ett försämrat utgångsläge....................	224

Förslag till riksdagsbeslut

PROP. 2015/16:100

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.godkänner regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budget- politiken (avsnitt 2),

2.godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska innefattas i utgiftsområde 4 Rättsväsendet respektive utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid (avsnitt 11),

3.godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska inne- fattas i utgiftsområde 6 Försvar och

samhällets krisberedskap respektive utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik (avsnitt 11),

4.godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska innefattas i utgiftsområde 8 Migration respektive utgiftsområde 1 Rikets styrelse (avsnitt 11),

5.godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska innefattas i utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg respektive utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (avsnitt 11),

6.godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska innefattas i utgiftsområde 14 Arbets- marknad och arbetsliv respektive utgiftsområde 8 Migration (avsnitt 11),

7.godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska inne-

fattas i utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning respektive utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid (avsnitt 11),

8.godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska innefattas i utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning respektive utgiftsområde 17 Kultur, medier, tros- samfund och fritid (avsnitt 11),

9.godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska innefattas i utgiftsområde 18 Samhälls- planering, bostadsförsörjning och byggande

samt konsumentpolitik respektive utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning (avsnitt 11),

10.godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska innefattas i utgiftsområde 24 Näringsliv respektive utgiftsområde 1 Rikets styrelse (avsnitt 11),

11.godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska innefattas i utgiftsområde 24 Näringsliv respektive utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid (avsnitt 11).

Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

PROP. 2015/16:100

2 Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

Samhällsbygget – ansvar, trygghet och utveckling

Under det senaste decenniet har Sverige glidit isär. Klyftorna och otryggheten har ökat. Stora skattesänkningar har gått före investeringar i utbildning och välfärd och arbetslösheten har tillåtits att bli alldeles för hög. Därför valde svenska folket samhällsbygge framför stora skattesänkningar och nedskärningar. Vårt sam- hällsbygge visar resultat: arbetslösheten pressas ned, skolorna anställer tusentals fler, Sverige leder klimatomställningen och välfärden stärks. Svensk ekonomi utvecklas starkt.

Sverige ska vara ett land som håller ihop i jämlikhet, utveckling och arbete. Alla som kan arbeta ska arbeta. Sverige ska konkurrera med kunskap och kompetens, inte med låga löner. Varje barn ska utmanas i sin kunskapstörst. Klimatpåverkan ska fortsatt minska. Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. De människor som flyr till Sverige och som har asylskäl ska inte bara få trygghet. Deras kraft och kunskap behöver tas tillvara. Välfärden ska stärkas så att trygga och fria människor till- sammans kan fortsätta bygga Sverige starkt.

Den svenska modellen är unik och har gjort Sverige till ett föregångsland i världen. Den består av generella välfärdstjänster av hög kvalitet, aktiv arbetsmarknadspolitik, goda om- ställningsförsäkringar och starka parter på arbetsmarknaden som självständigt förhandlar avtal och villkor. Vårt samhällsbygge möjliggör kombinationen av tillväxt och jämlikhet, ut- veckling och trygghet, goda villkor för lön- tagarna och få konflikter på arbetsmarknaden,

arbete och familjeliv, solidaritet och självför- verkligande. Vårt samhällsbygge bidrar också till ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

Vår samhällsmodell kräver samtidigt en god skatteuppbörd, ett jämförelsevis högt skatte- uttag, ordning och reda i de offentliga finans- erna, hög organisationsgrad bland löntagare och arbetsgivare, deltagande och eget ansvar hos individen.

Med den svenska modellen som grund och med moderniseringen som verktyg bygger vi ett hållbart samhälle, där ingen lämnas efter och ingen hålls tillbaka.

Denna proposition och propositionen Vårändringsbudget för 2016 bygger på en över- enskommelse mellan regeringspartierna och Vänsterpartiet.

Ekonomiska förutsättningar

Svensk ekonomi utvecklas mycket starkt. Till- växten var drygt 4 procent 2015, vilket är klart över den genomsnittliga tillväxten i Sverige de senaste 20 åren. Tillväxten var också mycket hög i jämförelse med många andra länder, t.ex. USA och Tyskland. Arbetslösheten minskade be- tydligt 2015 och är nu ca 7 procent. Det är den lägsta nivån på sju år. Även ungdoms- och lång- tidsarbetslösheten minskade påtagligt 2015. Men även om utvecklingen på arbetsmarknaden är positiv är arbetslösheten fortfarande alltför hög.

Den ekonomiska återhämtningen i omvärlden väntas fortsätta. Samtidigt finns flera tecken på en långsammare utveckling än väntat. Tillväxten i USA bromsar in och återigen kommer signaler om oro på de finansiella marknaderna. För ett litet, öppet land som Sverige skulle en eventuell

PROP. 2015/16:100

inbromsning i omvärlden medföra en försvag- ning av tillväxten.

Ordning och reda i de offentliga finanserna är en förutsättning för en stabil finansiering av den gemensamma välfärden och för möjligheten att föra en aktiv arbetsmarknadspolitik i ett för- svagat konjunkturläge. De offentliga finanserna försämrades successivt under den föregående mandatperioden och 2014 gick den offentliga sektorn med 61 miljarder kronor i underskott. Den förra regeringen genomförde omfattande ofinansierade och permanenta skattesänkningar trots att konjunkturläget förbättrades. Skatte- sänkningarna gynnade framför allt dem med högst inkomster. Detta var inte en hållbar politik. Regeringen har därför lagt om finans- politiken i en mer ansvarsfull riktning och underskotten har minskat kraftigt sedan regeringen tillträdde 2014. Det stora antalet asylsökande till Sverige 2015, och de viktiga investeringar som görs för att de nyanlända snabbt ska kunna etablera sig i samhället och på arbetsmarknaden, innebär tillfälliga kostnader som temporärt försvagar det finansiella sparandet.

Hållbart mottagande och effektiv etablering

Miljoner människor flyr undan krig i världen. År 2015 sökte 163 000 människor asyl i Sverige. Det är det högsta antalet asylsökande i Sveriges moderna historia. Det är ungefär sex gånger fler asylsökande än genomsnittet i Sverige sedan 1990-talets Balkankrig och avsevärt fler än vad de flesta andra EU-länder tog emot i relation till sin befolkningsstorlek. Den humanitära insatsen ska vi vara stolta över. Sverige bidrar också human- itärt i Syriens närområde och stödjer freds- processen.

Antalet människor som hösten 2015 sökte sig till Sverige bort från krig och förtryck var mer än vad vår mottagningskapacitet klarade av att hantera på en gång. Regeringen har därför föreslagit förändringar gällande migrations- politiken, bl.a. genom tillfälliga gräns- och ID- kontroller. Åtgärderna har haft effekt. Det krävs också åtgärder för att underlätta för nyanlända att etablera sig snabbare på den svenska arbets- marknaden. Fokus ligger nu på att alla, såväl nyanlända som arbetslösa, ska kunna hitta ett arbete och bidra till samhällsbygget.

Sverige ska ta sitt solidariska ansvar för den svåra flyktingsituationen, men Sverige och en handfull andra länder kan inte stå för hela EU:s

asylmottagande. Arbetet med att EU:s medlems- stater ska ta sitt ansvar i den pågående human- itära katastrofen går vidare.

Med fler asylsökande följer fler avslag i asylärenden. Kraven ökar därmed på arbetet med återvändande och avvisningar. Det krävs för att upprätthålla en reglerad invandring och för att frigöra resurser i asylmottagningen. Polisen och Migrationsverket tillförs ytterligare medel för att hantera den ökade arbetsbelastningen.

Regeringen förstärker arbetet med att ge dem som flytt till Sverige goda förutsättningar att snabbt ta sig in i det svenska samhället. Det är en stor utmaning samtidigt som potentialen i ett framgångsrikt etableringsarbete är betydande. Arbete är nyckeln till nyanländas etablering i Sverige. Arbete ger möjligheter att utvecklas i det svenska språket, få kunskap om det svenska samhället och vinna nya bekantskaper. Svenska för invandrare (sfi) har reformerats och regeringen avsätter medel för att asylsökande ska kunna börja lära sig svenska så snabbt som möjligt.

Många nyanlända har såväl utbildning som erfarenhet inom områden där det råder brist på arbetskraft. Regeringen har därför satsat på åtgärder för förstärkt validering och tillsammans med arbetsmarknadens parter presenterat ett flertal snabbspår inom yrken där det råder brist på arbetskraft. Andra grupper av nyanlända saknar relevant yrkesutbildning. Utöver sats- ningar på vuxenutbildningen avser regeringen att utvidga både traineejobben och stödet för yrkes- introduktionsanställningar till att även omfatta nyanlända. Regeringen kommer att återkomma med ytterligare åtgärder för att påskynda nyanländas etablering på arbetsmarknaden.

Regeringen ska klara flyktingsituationens alla dimensioner. Förslagen i propositionen Vårändringsbudget för 2016 innebär att mot- tagandet förbättras och effektiviseras, att eta- bleringen förbättras och att återvändande-arbetet ges bättre förutsättningar.

Arbetslösheten ska minska

Regeringens mål om lägst arbetslöshet i EU 2020 styr den ekonomiska politiken. Målet ska nås genom att antalet kvinnor och män som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ökar. Målet är ambitiöst och ställer stora krav på politiken. Samtidigt som utvecklingen är positiv är det alltför många som har en svag förankring på arbetsmarknaden. Det gäller särskilt personer

med kort utbildning eller personer som nyligen kommit till Sverige. Till följd av att många sökt asyl i Sverige 2015 kommer ett stort antal nya svenskar med olika förutsättningar att träda in på arbetsmarknaden de kommande åren. Detta innebär en ytterligare utmaning att nå regeringens ambitiösa mål. Behovet av en politik för fler i jobb har blivit ännu större. Regeringen följer noga utvecklingen och kommer att presentera ytterligare åtgärder för att Sverige ska nå EU:s lägsta arbetslöshet.

För att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten måste vi investera i Sverige. Investeringar i jobben görs inom regeringens jobbagenda. Den består av tre delar: invest- eringar i utbildning och aktiv arbetsmarknads- politik, investeringar i bostäder och infrastruktur samt en aktiv näringspolitik för fler och växande företag. Satsningar på välfärden är också en central del i regeringens jobbpolitik.

För att fler ska komma i arbete behöver vi förbättra möjligheterna till utbildning och matchningsinsatser så att människor har den kunskap, den kompetens och de färdigheter som efterfrågas på arbetsmarknaden. Behovet av insatser är tydligt då det råder brist på arbets- kraft inom flera områden samtidigt som arbetslösheten är hög bland dem med kort utbildning. Regeringen har inlett ett nytt kunskapslyft med en satsning som fullt utbyggd omfattar över 50 000 utbildningsplatser inom komvux, yrkesvux, folkbildning, högskola och yrkeshögskola. Regeringen avser också att göra behörighetsgivande kurser på komvux till en rättighet för alla fr.o.m. 2017. I vårt Sverige ska varenda människas resurser och vilja att bidra tas tillvara. Den första frågan den arbetslösa får ska inte vara hur mycket hon eller han kan sänka priset på sitt arbete, utan hur mycket hon eller han kan höja värdet av sin kunskap.

Ungdomsarbetslösheten minskade tydligt 2015 och är på i stort sett samma nivå som före finanskrisen. Då allt fler får jobb i breda ungdomsgrupper riktas regeringens insatser främst till de unga som står långt ifrån arbets- marknaden.

Långtidsarbetslösheten minskade tydligt 2015 och är lägst i EU bland vuxna. Men fortfarande är det alltför många som drabbas av långa tider i arbetslöshet. Regeringen avvecklar fas 3. De som i dag befinner sig i fas 3 kommer i stället att få ta del av insatser som förbättrar möjligheterna att få ett arbete. Regeringen kommer att återkomma

PROP. 2015/16:100

med åtgärder för att långtidsarbetslösheten ska minska ytterligare.

Investeringarna i infrastruktur och bostäder förbättrar möjligheterna för människor att leva i hela landet, men också att pendla och flytta dit jobben finns. Regeringen genomför en ambit- ionshöjning på infrastrukturområdet och har genomfört stora satsningar på järnvägsunderhåll samt satsningar för kollektivtrafik i landsbygd.

Regeringen ser stora fördelar med höghastig- hetsbanor. Samtidigt har kostnadsberäkningarna för höghastighetsbanor ökat oväntat och kraftigt.

Infrastrukturinvesteringar kräver långsiktig- het. Regeringen avser därför att lämna en prop- osition med förslag till ekonomiska ramar för en nationell plan för perioden 2018–2029. Bostads- bristen utgör ett hinder för en fungerande arbetsmarknad och försvårar för bl.a. unga och nyanlända att få en bostad. Särskilt problematisk är bristen på hyresrätter, som spelar en viktig roll för en inkluderande arbetsmarknad och en väl fungerande bostadsmarknad. Regeringen genomför den största bostadspolitiska satsningen på 20 år samtidigt som samtal förs med Vänsterpartiet, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna om reformer som ytterligare kan förbättra bostads- försörjningen i framtiden.

Sverige har en konkurrenskraftig ekonomi och har under lång tid fått höga placeringar i internationella mätningar över konkurrens- och innovationskraft. De senaste åren har Sverige dock tappat placeringar. Digitaliseringen är en betydande förändringsfaktor i vår tid och påverkar alla delar av samhället. Digitalisering innebär både utmaningar och möjligheter för att stärka välfärden och öka tillväxten. En aktiv närings- och innovationspolitik i hela landet förbättrar företagsklimatet så att fler företag kan startas och befintliga företag får utökade till- växtmöjligheter. Regeringen har tillsatt ett innovationsråd direkt under statsministern som löpande identifierar åtgärder som kan stärka den svenska innovationsförmågan.

Utöver detta har regeringen presenterat tre viktiga reformer. Det handlar om en ny struktur som påtagligt förbättrar tillgången till statligt marknadskompletterande riskkapital. Regeringen har även antagit en ny strategi för ökad export och en strategi för nyindustri- alisering av Sverige. Regeringen avser även att presentera en nationell livsmedelsstrategi under

PROP. 2015/16:100

2016. Inför hösten 2016 förbereder regeringen en proposition för högre utbildning, forskning och innovation.

En jämlik kunskapsskola med tid för varje elev

En central del av samhällsbygget är en jämlik skola där alla barn får möjlighet att utvecklas. Ska Sverige kunna konkurrera med kunskap och kompetens i den globala ekonomin måste de svenska skolresultaten stärkas. Skolan lägger grunden för individens möjlighet till vidare- utbildning och etablering på arbetsmarknaden. I skolan läggs också grunden för ett aktivt deltagande och ett samhälle som inte re- producerar den föregående generationens ojämlikheter. Regeringens mål med skol- politiken är en jämlik kunskapsskola där lärarna har tid för varje elev. Internationella mätningar visar att kunskapsresultaten i den svenska grundskolan har försämrats under lång tid och att utvecklingen har accelererat under de senaste åren. Segregationen och kunskapsskillnaderna mellan skolor har ökat de senaste tio åren. Denna utveckling måste brytas och skol- resultaten måste förbättras. Skolans komp- ensatoriska uppgift måste stärkas. Regeringen har därför prioriterat ökade investeringar i skolan. För 2016 har totalt 8,3 miljarder kronor tillförts skolan och förskolan. Den huvudsakliga inriktningen är att höja kunskapsresultaten genom ökad attraktivitet för läraryrket, tidiga insatser och ökad jämlikhet. Regeringen har genomfört en stimulans till höjda lärarlöner som fr.o.m. den 1 juli 2016 medför att cirka 60 000 lärare kan få en betydande löneförhöjning. Åtgärder vidtas även för att möjliggöra att en större del av lärarnas arbetstid används till undervisning. För att skapa mer jämlika förut- sättningar för alla barn prioriteras speciallärare och tidiga insatser. Särskilda resurser har riktats till skolor med låga studieresultat. Regeringens mål är att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. Det gäller även dem som nu kommer in i det svenska skolsystemet under grundskolans senare del eller i gymnasieåldern.

Klimatet är vår tids ödesfråga

Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Klimatfrågan är regeringens högst prioriterade miljöfråga. Vid FN:s klimatmöte i Paris 2015 kom samtliga 193 medlemsländer överens om ett nytt globalt och rättsligt bindande klimatavtal. I september 2015 antog medlemsländerna i FN Agenda 2030 med

17 globala mål – Sustainable Development Goals. Genom målen förenas för första gången ansvaret för miljö och klimat med social och ekonomisk utveckling. Länderna ska verka för att målen uppnås till 2030.

Nyckeln till att minska de globala klimatutsläppen är att rikare länder går före och minskar sina utsläpp samt utvecklar och sprider lösningar, samtidigt som utvecklingsländer ges stöd i sin klimatomställning och klimat- anpassning. Sverige skärper den nationella klimatpolitiken och minskar utsläppen. Regeringen har vidtagit nya åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige till 2020 och därefter.

Med regeringens politik uppgår de statliga klimatinvesteringarna i Sverige och internatio- nellt till 4,5 miljarder kronor 2016. Invest- eringarna görs inom framför allt fyra områden: förnybar energi, fossilfria resor samt lokala och internationella klimatinvesteringar. Regeringen stärker arbetet för att öka miljöskatternas styrande effekt. I linje med detta och för att nå målet om en fossilfri fordonsflotta höjdes energiskatten på bensin och diesel 2016. Bonus– malus-utredningen ska föreslå hur miljö- anpassade fordon med relativt låga utsläpp av koldioxid kan premieras medan fordon med relativt höga utsläpp av koldioxid belastas med högre skatt. Vägslitageskattekommittén ska analysera hur en avståndsbaserad vägslitageskatt för tunga lastbilar kan utformas och regeringens ambition är att en sådan skatt ska införas. Regeringens målsättning är att så snabbt som möjligt under mandatperioden få regler på plats som ger långsiktigt hållbara och stabila villkor för biodrivmedel. Arbetet med att genomföra och för framtiden utveckla stadsmiljöavtalen ytterligare med fokus på hållbara transporter i städer är fortsatt prioriterat. Investeringsstödet till lokala klimatåtgärder, Klimatklivet, bidrar till ökade klimatinvesteringar och är ett viktigt bidrag i arbetet med miljömålen.

Regeringen anser att energisystemet på sikt ska bygga på 100 procent förnybar energi. Regeringen har genomfört satsningar som främjar utveckling och etablering av solceller, inrättat ett nytt nationellt forum för s.k. smarta elnät och höjt ambitionen i elcertifikatssystemet. Regeringen vill uppnå en mer cirkulär ekonomi som bygger på återanvändning och återvinning.

Miljö och klimat behöver fortsatt integreras i de politikområden där drivkrafterna och lös-

ningarna till miljöproblemen finns. Regeringen följer noga utvecklingen och kommer att presentera åtgärder för att nå miljömålen.

Stärkt välfärd och ökad jämlikhet

Regeringens målsättning är att tillväxten och välståndet i Sverige ska komma alla till del. Gemensamt finansierad välfärd, såsom barn- omsorg, äldreomsorg, utbildning och hälso- och sjukvård, är centrala delar i den svenska modellen. Den generella välfärden bidrar till sammanhållning och jämlikhet i samhället. Välfärden ska stärkas.

Välfärdstjänsterna möjliggör också för fler att arbeta mer och bidrar till ett högt arbetskrafts- deltagande bland både kvinnor och män. Den svenska modellen kännetecknas också av de allmänna socialförsäkringarna med inkomst- bortfallsprincip och arbetsvillkor. Dessa har förstärkt omställningsförmågan i den svenska ekonomin och bidragit till en mer rättvis fördelning av de ekonomiska resurserna. Som framgår av bilaga 2 har utbetalningarna från socialförsäkringarna dock minskat i värde i relation till den allmänna löneutvecklingen. Regeringen avser att följa utvecklingen noga.

Kampen mot ojämlikheten är viktig i sam- hällsbygget. Inkomstskillnaderna har ökat under lång tid. Ett av målen inom agenda 2030 avser jämlikhet och ett delmål är att till 2030 successivt uppnå och upprätthålla en inkomsttillväxt högre än det nationella genomsnittet för de 40 procent av befolkningen som har lägst inkomst. Regeringen tar fram en handlingsplan för att nå detta mål och följer utvecklingen utifrån denna.

I ett fungerande välfärdssamhälle ska sjukdom eller arbetslöshet inte medföra ekonomisk ut- satthet. Därför har regeringen höjt såväl taket som grundnivån i arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen har också avskaffat den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen som medförde att många sjuka gick miste om sin ersättning. Det finns ett fortsatt behov av reformer för att stärka ekonomin för samhällets mest utsatta.

Alla äldre ska känna en trygghet i vardagen och boendet bör vara anpassat utifrån den äldres behov. Regeringen kommer att följa detta noga.

Den förra regeringen valde sänkta skatter framför välfärden. Investeringarna i välfärden har länge varit eftersatta. Regeringen prioriterar ett samhällsbygge där välfärden stärks och förut- sättningar ges för att anställa fler inom väl- färdens verksamheter.

PROP. 2015/16:100

Ökad jämställdhet mellan kvinnor och män

Regeringens jämställdhetspolitik bygger på det övergripande målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Jämställdhet är i grunden en rättvise- och demokratifråga. Politiken ska omfördela makt och resurser så att kvinnor och män ges samma utrymme och möjlighet till egen försörjning, att förfoga över sin egen tid och att vara delaktiga i beslut som rör det egna livet och samhälls- utvecklingen. Dagens skillnader i villkor och inkomster mellan kvinnor och män är inte acceptabla. Regeringen anser att jämställdhets- perspektivet ska beaktas i alla delar av politik- utformningen samtidigt som särskilda satsningar genomförs för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män.

För att förbättra jämställdheten på arbets- marknaden har regeringen infört en tredje reserverad månad för vardera föräldern i föräldrapenningen. Målet är ett helt jämställt uttag av föräldraledigheten och regeringen har därför tillsatt en utredning. Regeringen genom- för också fortsatta satsningar på välfärden som har särskilt stor betydelse för kvinnors möjlighet till arbete, såsom ökad bemanning inom äldreomsorgen och barnomsorg på obekväm arbetstid. Det är viktigt att förbättra kvinnors livsvillkor.

Samhällsbygget går före stora skattesänkningar

Regeringen prioriterar samhällsbygget framför ytterligare skattesänkningar och nedskärningar. Vår svenska samhällsmodell utgör den bästa grunden för ett starkt framtida Sverige i jämlikhet och utveckling. Den ska inte raseras genom nedskärningar i välfärden, en politik som ökar klyftorna eller statlig inblandning i löne- bildningen. Med den svenska modellen som grund och moderniseringen av samhället som verktyg tar vi oss an dagens och framtidens utmaningar. Vi utvecklar det som gör Sverige unikt och söker samarbetsmöjligheter för att ständigt ta nya steg för tillväxt, jämlikhet och hållbarhet.

Förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2016 bl.a. med anledning av omvärldsläget

Av tabell 2.1 framgår de åtgärder som regeringen föreslår i propositionen Vårändringsbudget för 2016 för att underlätta etableringen, förbättra människors möjligheter att få utbildning och arbete, upprätthålla lag och ordning, hantera återvändandet för personer som inte får uppe-

PROP. 2015/16:100

hållstillstånd samt stärka arbetet mot rasism och främlingsfientlighet för att värna ett öppet och demokratiskt samhälle.

Tabell 2.1 Regeringens åtgärder med anledning av det rådande läget i omvärlden

Miljoner kronor	2016
Snabbare etablering

Kompetenskartläggning för asylsökande	90
Sfi och svenska som andraspråk samt digitalt	50
utbildningspaket
Bedömning av utländsk utbildning	22

Snabbspår för nyanlända entreprenörer	18

Stöd för skollokaler	100
Vidareutbildning av obehöriga lärare	30

Utökade medel till kommunerna för nyanlända med	80
särskilda behov

Utökade medel för mottagande av ensamkommande barn	30

Flyktingguider till asylsökande	25
Övriga insatser för snabbare etablering	75

Öppet och demokratiskt samhälle

Bibliotekssatsning för demokrati	11
Förstärkt arbete mot rasism och främlingsfientlighet i	10
Sveriges skolor
Demokratifrämjande arbete mot hat och hot	11

Övriga insatser för ett öppet och demokratiskt samhälle	12

Ökade resurser för att klara säkerheten i landet
Tillskott för att möta polisens ökade arbetsbelastning	250

Ökad trygghet på asylboenden	150

Förstärkt arbete mot terrorism, medel till	10
Säkerhetspolisen

Återvändande – verkställighet av avvisnings- och
utvisningsbeslut

Ökade resurser till Polismyndigheten	33
Ökade resurser till Migrationsverket för utresor för	20
avvisade och utvisade
Summa	1 027

2.1Hög tillväxt i Sverige

Svensk ekonomi utvecklades mycket starkt 2015. Tillväxten i BNP var drygt 4 procent, vilket är klart över den genomsnittliga tillväxten om 2,6 procent 1993–2015. Exporten och invest- eringarna växte över förväntan 2015. Ekonomin återhämtade sig i snabb takt och läget på arbetsmarknaden förbättrades. Sysselsättnings- tillväxten var hög och arbetslösheten minskade betydligt 2015.

Stark återhämtning och sjunkande arbetslöshet

BNP-tillväxten väntas bli hög även 2016. I takt med att resursutnyttjandet stiger bedöms BNP- tillväxten sakta in något 2017. En förhållandevis hög tillväxt i hushållens konsumtion, stora investeringar inom tjänstesektorn, inte minst bostadsinvesteringar, och ett positivt bidrag från utrikeshandeln bedöms driva BNP-tillväxten de kommande åren. De offentliga konsumtions- utgifterna väntas växa starkt, till stor del som en följd av den demografiska utvecklingen, asyl- mottagandet och regeringens satsningar inom vård, skola och omsorg.

Läget på arbetsmarknaden förbättrades tydligt 2015. Sysselsättningen utvecklades starkt och arbetslösheten minskade betydligt. Arbetslös- heten bedöms fortsätta minska 2016 och 2017. Den starka efterfrågan i ekonomin förväntas leda till att sysselsättningen ökar snabbare än arbetskraften. Sysselsättningsökningen väntas vara stark i kommunsektorn. Även i näring- slivets tjänstebranscher och i byggbranschen bedöms sysselsättningen öka i god takt.

Det stora antalet asylsökande till Sverige bedöms inledningsvis öka efterfrågan i ekonomin och bidra till att arbetslösheten minskar på kort sikt. I takt med att allt fler av de nyanlända kommer in i arbetskraften förväntas dock nedgången i arbetslösheten stanna av från 2018 och framåt. Prognosen över arbetslösheten baseras på de reformer som regeringen hittills genomfört. Regeringen kommer att föreslå ytterligare åtgärder för att arbetslösheten ska fortsätta minska (se avsnitt 2.3 och 2.4).

Resursutnyttjandet steg 2015 och väntas vara balanserat 2016, mätt med BNP-gapet. Indikatorer visar på ökad brist på arbetskraft samtidigt som arbetslösheten har minskat. Det indikerar att resursutnyttjandet på arbets- marknaden stiger. Den sammantagna bedöm- ningen är dock att läget på arbetsmarknaden som helhet ännu inte är ansträngt. Det är framför allt inom den offentliga sektorn som de uppmätta bristtalen är höga medan andelen företag i näringslivet som upplever brist på arbetskraft endast är något över den genomsnittliga nivån.

Inflationen har varit låg under en längre tid. Trots att penningpolitiken varit starkt expansiv under senare tid har inflationen förblivit låg. Det beror delvis på låga energipriser och ett lågt resursutnyttjande. En bidragande orsak är också

att förväntningarna om inflationen i framtiden är på relativt låga nivåer.

Tabell 2.2 Makroekonomiska nyckeltal

Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2015, prognos för 2016–2020

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
BNP1	4,1	3,8	2,2	1,8	2,1	2,9
BNP1,2	3,8	3,5	2,5	2,0	2,2	2,7
BNP-gap3	-0,9	0,2	0,5	0,3	0,0	0,0
Sysselsatta4	1,4	1,7	1,6	0,8	0,7	0,9
Sysselsättningsgrad4	66,7	67,1	67,5	67,2	67,0	67,0
Arbetade timmar2	1,0	1,9	1,7	0,7	0,7	1,0
Produktivitet2,5	2,6	1,7	0,7	1,3	1,4	1,7
Arbetslöshet6	7,4	6,8	6,3	6,4	6,5	6,6
Timlön7	2,4	3,1	3,3	3,4	3,4	3,4
KPI8	0,0	0,9	1,6	2,3	3,2	3,2
KPIF8	0,9	1,3	1,8	2,0	2,1	2,0

1Fasta priser, referensår 2014.

2Kalenderkorrigerad.

3Skillnaden

mellan faktiskt och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Potentiell BNP kan inte observeras och utfall saknas således.

4I åldern 15–74 år.

5Förädlingsvärde till baspris per arbetad timme.

6I procent av arbetskraften, 15–74 år.

7Mätt enligt konjunkturlönestatistiken.

8Årsgenomsnitt.

Anm.: Prognosen baseras på hittills genomförda reformer.

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet och egna beräkningar.

Långsam återhämtning i omvärlden

Den ekonomiska utvecklingen i omvärlden var dämpad 2015. Tillväxten tog inte fart och återhämtningen var trög. Inledningen av 2016 har kännetecknats av finansiell oro med stora rörelser på världens börser. Ovisshet om stabiliteten i den kinesiska tillväxten och tydligt svagare ekonomisk utveckling i många råvaru- beroende ekonomier har bidragit till att skapa osäkerhet på de finansiella marknaderna. Även tecken på en försvagning av den ekonomiska utvecklingen i många avancerade ekonomier har bidragit till oron.

Låga räntor och en starkare investerings- utveckling i framför allt euroområdet väntas dock bidra till att den ekonomiska återhämt- ningen i omvärlden fortsätter. Det är en viktig förutsättning för en fortsatt positiv utveckling i den svenska ekonomin.

I euroområdet, som är Sveriges viktigaste exportmarknad, väntas tillväxten fortgå i en relativt låg takt, även om återhämtningen sker i fler länder och omfattar fler sektorer än tidigare.

PROP. 2015/16:100

Arbetslösheten förväntas dock bli hög och inflationen låg.

I USA fortsatte återhämtningen 2015. En stark sysselsättningstillväxt har bidragit till att hushållens konsumtion växt i god takt. Det finns dock tecken på en inbromsning i BNP-tillväxten. Låga räntor bedöms ändå bidra till att upprätt- hålla tillväxten på en måttlig nivå framöver. Tillväxten i Kina väntas försvagas ytterligare något de kommande åren, men bedöms sedan stabiliseras på en fortsatt hög nivå jämfört med många andra länder.

De offentliga finanserna stärks

Den offentliga sektorns finanser förstärktes mellan 2014 och 2015 med 1,6 procent av BNP. Regeringen har sedan den tillträdde fört en stram ekonomisk politik. Därutöver förklaras förstärk- ningen av den starka återhämtningen i ekonomin och ett antal tillfälliga faktorer. De tillfälliga faktorerna handlar om en extra skatteinbetalning på 15 miljarder kronor och att AFA Försäkring återbetalade premier på 5 miljarder kronor till kommunsektorn.

År 2016 och 2017 ökar kostnaderna för asylsökande. Underskottet i finanserna beräknas därför öka fram t.o.m. 2017. Den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas nå balans 2019. År 2020 beräknas sektorn redovisa ett överskott som uppgår till 0,7 procent av BNP.

Till följd av en god BNP-tillväxt och regeringens finanspolitik beräknas skuldkvoten minska gradvis under prognosperioden. Skulden väntas uppgå till 36,9 procent av BNP 2020.

PROP. 2015/16:100

Tabell 2.3 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor
Utfall 2015, prognos 2016–2020
	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Inkomster	2 033	2 131	2 234	2 336	2 444	2 555

procent av BNP	48,9	48,6	48,9	49,2	49,3	49,1
Skatter och
avgifter	1 792	1 893	1 986	2 077	2 167	2 262

procent av BNP	43,1	43,2	43,5	43,7	43,7	43,5

Övriga inkomster	241	239	248	258	277	293

Utgifter	2 033	2 151	2 264	2 353	2 439	2 520
procent av BNP	48,9	49,0	49,6	49,5	49,2	48,4
Finansiellt
sparande	0	-19	-31	-17	4	35
procent av BNP	0,0	-0,4	-0,7	-0,4	0,1	0,7

Stat	-0,1	-0,2	-0,2	0,2	0,7	1,3

Ålderspensions
system	0,2	0,0	-0,1	-0,2	-0,1	-0,1
Kommunsektor	-0,1	-0,3	-0,4	-0,4	-0,5	-0,5

Strukturellt
sparande i procent
av BNP	0,2	-0,2	-0,7	-0,5	0,0	0,8
Konsoliderad
bruttoskuld	1 805	1 864	1 876	1 912	1 936	1 922
procent av BNP	43,4	42,5	41,1	40,3	39,1	36,9

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Osäker ekonomisk utveckling

Det råder stor osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen i omvärlden, inte minst i euro- området. Det finns en risk för lägre tillväxt i Kina och i viktiga exportmarknader, såsom Norge och Finland. Det finns också geopolitiska risker kopplade till konflikter i Mellanöstern och Ukraina, många människor på flykt till Europa och hot om terrorism. Om den geopolitiska utvecklingen förvärras kan återhämtningen i världsekonomin hämmas, vilket i stor utsträck- ning påverkar en liten, öppen ekonomi som den svenska.

Ytterligare oro på de finansiella marknaderna kan försämra den realekonomiska utvecklingen. Den kommande folkomröstningen i Storbritannien om det fortsatta EU-medlem- skapet innebär en risk i detta avseende.

Antalet asylsökande till Sverige ökade snabbt 2015 och Migrationsverkets senaste scenarier visar på ett relativt högt antal asylsökande de kommande åren. Det finns dock en stor osäkerhet i Migrationsverkets bedömning. Det handlar både om osäkerhet kring utvecklingen av krig och konflikter i omvärlden och om effekt-

erna av regeringens åtgärder i Sverige samt i vilken utsträckning arbetet på EU-nivå når resultat. Vilka antaganden som görs för antalet asylsökande har stor betydelse för bedömningen av den makroekonomiska utvecklingen.

Bedömningen av arbetslösheten för slutet av prognosperioden utgår ifrån att ekonomin är i balans. Det betyder att arbetslösheten och jämviktsarbetslösheten då är på samma nivå. Jämviktsarbetslösheten är svårbedömd. De reformer som regeringen hittills har genomfört bedöms sammantaget bidra till en lägre jämvikts- arbetslöshet. Att fler nyanlända kommer in i arbetskraften bedöms samtidigt innebära att jämviktsarbetslösheten ökar, eftersom personer med korta vistelestider har en lägre syssel- sättningsgrad. Osäkerheten kring storleken på reformeffekterna innebär tillsammans med svårigheten att bedöma antalet asylsökande till Sverige de kommande åren att osäkerheten är särskilt stor när det gäller prognosen för hur arbetslösheten utvecklas till 2020.

En annan osäkerhet när det gäller de ekonomiska prognoserna handlar om i vilken utsträckning kommunsektorn, som redan har brist på personal i många yrkeskategorier, kommer att kunna lyckas rekrytera personal i tillräckligt hög utsträckning. Om kommunerna och landstingen inte lyckas rekrytera i tillräcklig omfattning kan det leda till lägre offentlig konsumtion och lägre personaltäthet, jämfört med prognosen. Om kommunsektorn däremot kan anpassa sin verksamhet och rekrytera den personal som behövs kan det leda till högre offentlig konsumtion och tillväxt än i prognosen.

Ytterligare en osäkerhet i prognosen är hushållens skuldsättning och bostadspriserna, som är på höga nivåer i ett historiskt perspektiv. Med snabbt stigande bostadspriser ökar risken för att det i framtiden sker en snabb pris- nedgång. Detta innebär tillsammans med ökad skuldsättning att hushållen är mer sårbara för makroekonomiska störningar än tidigare. Om priserna på bostäder skulle falla snabbt finns en risk att hushållen minskar sin konsumtion, vilket kan få negativa effekter på tillväxt och sysselsättning.

Den ekonomiska ojämlikheten i världen utgör också en risk som kan påverka den ekonomiska utvecklingen. I Sverige har andelen med låg ekonomisk standard ökat. Det finns forskning som visar ett samband mellan ekonomisk tillväxt

och inkomstspridning. En större inkomst- spridning har ett negativt samband med tillväxten på längre sikt.

Klimatförändringarna och klimatpolitiken kommer att påverka den globala ekonomin. Det finns risker kopplade till ett mer oförutsägbart väder och övergången till en mer fossilfri ekonomi. Detta ställer krav på förändring. Sveriges stora finansiella sektor är mindre exponerad mot fossiltunga sektorer än många andra länder. Sverige är dock ett litet, export- beroende land som påverkas av omvärlden. Den svenska ekonomin och den finansiella sektorn kommer därför att påverkas av klimatrelaterade risker framöver. Finansinspektionen har nyligen presenterat en analysrapport gällande sådana risker.

Nya mått på välstånd utvecklas

För att bedöma hur välståndet utvecklas används vanligtvis BNP-måttet. Eftersom BNP mäter värdet av ett lands samlade produktion är det bara en av flera möjliga välfärdsindikatorer. Ekonomins och välfärdens utveckling och förut- sättningar beror dels på hur mycket resurser som skapas, dels på hur de fördelas, används och förvaltas. Regeringen kommer därför att utveckla ett ramverk för välfärdsmått som kom- pletterar BNP för att belysa ekonomins långsiktiga hållbarhet och människors livs- kvalitet utifrån ekonomiska, sociala och ekologiska aspekter.

Arbetet med att utveckla kompletterande välfärdsmått pågår i Regeringskansliet. Statistiska centralbyrån (SCB) har presenterat en förstudie med förslag på långsiktiga hållbar- hetsindikatorer för Sverige. Dessa indikatorer ska dels kopplas till de nationella miljökvalitets- målen och generationsmålet, dels till FN:s nya agenda för hållbar utveckling, som befäster att en ekonomiskt hållbar utveckling måste byggas på social välfärd och jämlikhet med respekt för planetens gränser. Indikatorerna ska, där det är möjligt, beakta jämställdhet mellan kvinnor och män. Betänkandet från Utredningen om mått på livskvalitet (SOU 2015:56) har remissbe- handlats. Utredningens förslag och remiss- instansernas synpunkter kommer att vägas in i regeringens arbete med att ta fram indikatorer för livskvalitet.

PROP. 2015/16:100

Ett uppdrag till SCB för att ta fram indikatorer för nya mått på välfärd, bereds för närvarande i Regeringskansliet. I uppdraget ska SCB samråda med relevanta expertmyndigheter samt beakta annat pågående arbete på området. Uppdraget ska resultera i ett antal indikatorer som ska redovisas i 2017 års ekonomiska vårproposition. I tabell 2.4 presenteras ett antal preliminära indikatorer som kan belysa ekonomins långsiktiga hållbarhet.

Tabell 2.4 Preliminära indikatorer för nytt mått på ekonomins långsiktiga hållbarhet

Dimension	Preliminära indikatorer
Ekonomisk hållbarhet	Produktivitetsutveckling

	Sysselsättning

	Arbetslöshet
	BNP

Social hållbarhet	Inkomstspridning

	Utbildningsnivå
	Tillit till varandra och till
	samhällsinstitutioner
	Healthy life years (självskattad fysisk
	hälsa och förväntad livslängd vid
	födseln)

Ekologisk hållbarhet	Konsumtionsbaserade utsläpp
	Andel vattendrag som inte uppfyller
	”vattenkvalitet av god ekologisk
	status”

	Prissatta utsläpp
	Hälsofarliga kemikalier (REACH)

2.2Stabila förutsättningar för den ekonomiska politiken

Starkare offentliga finanser

Såväl den offentliga sektorns finansiella sparande som det strukturella sparandet försämrades kraftigt under den förra regeringen. Under inledningen av finanskrisen var en expansiv finanspolitik motiverad. Den förra regeringen fortsatte dock att genomföra omfattande ofinansierade reformer, främst skattesänkningar, trots att konjunkturläget förbättrades. Det bidrog till betydande underskott i de offentliga finanserna och ett allt större avstånd till målet om ett finansiellt sparande på 1 procent av BNP över en konjunkturcykel.

PROP. 2015/16:100

Skattepolitikens främsta syfte är att finansiera den gemensamma välfärden, olika samhälls- funktioner och andra offentliga utgifter. Skattepolitiken ska vid sidan om att säkra goda och stabila skatteintäkter även skapa förut- sättningar för en hållbar tillväxt, hög syssel- sättning och ett rättvist fördelat välstånd samt bidra till ett miljömässigt och socialt hållbart samhälle. Sedan regeringen tillträdde har finanspolitiken lagts om i en mer ansvarsfull riktning, vilket har inneburit att underskottet minskat kraftigt mellan 2014 och 2015.

De stärkta offentliga finanserna gav större möjligheter att hantera det exceptionellt stora antalet människor som sökte asyl i Sverige hösten 2015. Regeringen ansåg att det i det läget fanns behov av att skapa bättre förutsättningar för den kommunala ekonomin och underlätta för civilsamhällets organisationer. Mot denna bakgrund föreslog regeringen ytterligare ändringar i statens budget för 2015 motsvarande 11 miljarder kronor. Alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna ställde sig bakom förslaget och att det finansierades genom ökad upplåning (prop. 2015/16:47, bet. 2015/16:FiU18, rskr. 2015/16:93).

Det stora antalet asylsökande innebär oförutsedda och på kort sikt ofrånkomliga utgiftsökningar. Att regeringen kraftigt minskat underskotten är viktigt för att kunna möta en sådan utveckling utan nedskärningar eller skattehöjningar De stora utgiftsökningarna ställer krav på fortsatt ordning och reda i de offentliga finanserna. För att hantera osäker- heten när det gäller utgifterna kopplade till antalet asylsökande har regeringen vidtagit åtgärder för att säkra tillräckliga marginaler under utgiftstaket, såsom att införa utgifts- begränsningar och tidigarelägga utgifter till 2015.

För att säkerställa goda marginaler under utgiftstaket även de närmaste åren krävs kostnadskontroll på alla områden. Detta gäller särskilt de områden där kostnaderna riskerar att öka snabbt. Om det framöver finns risk för att utgiftstaket överskrids kommer regeringen att vidta de åtgärder som krävs.

Det finansiella sparandet ska tillbaka till balans och överskott. Det är viktigt att bygga upp marginaler för att möta framtida konjunktur- nedgångar. Detta gäller särskilt i ett läge när möjligheten att föra en betydligt mer expansiv penningpolitik är begränsad och det finns

betydande risker kopplade till den globala utvecklingen.

Sparandet behöver därför fortsatt förstärkas. År 2020 beräknas den offentliga sektorn redovisa ett överskott som uppgår till 0,7 procent av BNP. Sparandet stärks under prognosperioden. Kortsiktiga avvikelser till följd av framför allt de ökade kostnaderna för migration är inte nödvändigtvis ett skäl till att vidta budgetförstärkande åtgärder i närtid. I vilken takt sparandet ska stärkas bör i enlighet med det finanspolitiska ramverket baseras på en samlad bedömning utifrån stabiliserings-, fördelnings- och strukturpolitiska utgångs- punkter. Den offentliga skuldsättningen är förhållandevis låg och förtroendet för Sveriges offentliga finanser är högt. Därför kan sparandet stärkas i en takt som värnar samhällsekonomisk balans utan att hållbarheten eller förtroendet för de offentliga finanserna äventyras.

En stor del av utvecklingen av de offentliga finanserna framöver styrs av utvecklingen av migrationen. En särskilt stor utmaning är att på ett samhällsekonomiskt ansvarsfullt sätt finans- iera de kostnader som den kraftiga ökningen av antalet asylsökande 2015 innebär. Det är rimligt att exceptionella händelser som naturkatastrofer eller ett mycket stort antal människor på flykt kan hanteras utan krav på kortsiktiga budget- förstärkningar. Därför bör hänsyn tas till de förhöjda migrationskostnaderna när inrikt- ningen för finanspolitiken fastslås.

Detta bör dock endast ske om det bedöms som troligt att ökningen av antalet asylsökande är temporär. Om antalet asylsökande bedöms ligga på en hög nivå under en längre tid måste finanspolitiken anpassas till den nya utgiftsnivån, vilket skulle kräva minskade utgifter eller ökade inkomster framöver. Regeringens prognoser utgår från Migrationsverkets mellanscenario som innebär färre asylsökande per år 2016–2019 än 2015. Därmed betraktas en betydande del av utgifterna kopplade till migration och etablering under de kommande åren vara av tillfällig karaktär.

Migrationsverkets bedömningar är för- knippade med betydande osäkerhet. Utveck- lingen av antalet asylsökande kommer att ha stor betydelse för finanspolitikens inriktning framöver. Hur finanspolitiken påverkas av den osedvanligt stora migrationen 2015 kan illustreras med ett migrationsjusterat strukturellt sparande (se diagram 2.1). Ett sådant

migrationsjusterat strukturellt sparande är det strukturella sparandet ytterligare justerat för de offentliga nettokostnader som är direkt för- knippade med det osedvanligt höga antalet asylsökande 2015. Det finns ingen självklar metod för en sådan beräkning. I räkneexemplet når det migrationsjusterade strukturella sparandet ett överskott om 1,3 procent 2020.

Diagram 2.1 Migrationsjusterat strukturellt sparande 2014– 2020

Procent av BNP

1,5
1,0		Finansiellt sparande
1,0		Strukturellt sparande
0,5		Migrationsjusterat strukturellt sparande
0,5
0,0
-0,5
-1,0
-1,5
-2,0
14	15	16	17	18	19	20

Anm.: I bedömningen av det migrationsjusterade sparandet har de direkta kostnaderna för migration och integration som överstiger den dubbla genomsnittliga kostnaden (1991–2014) som andel av BNP rensats bort. I bedömningen ingår avräkning på biståndet och effekter på budgetens inkomstsida.

PROP. 2015/16:100

De bedömda nivåerna på utgiftstaket medger en utgiftsökning under mandatperioden som möjliggör de reformer regeringen prioriterar i kommande budgetpropositioner. Att det finns utrymme under utgiftstaket betyder dock inte i sig att det kommer att användas för reformer som ökar de takbegränsade utgifterna.

Tabell 2.5 Utgiftstakets nivåer 2016–2020

Miljarder kronor om inget annat anges

	2016	2017	2018	2019	2020
Av riksdagen beslutade
utgiftstak	1 215	1 274	1 332

Regeringens bedömning
av utgiftstak				1 392	1 466

Utgiftstak, procent av
potentiell BNP	27,8	28,0	28,1	28,0	28,2

Takbegränsade utgifter	1 194	1 264	1 296	1 335	1 357

Budgeteringsmarginal	21	10	36	57	109
Budgeteringsmarginal,
procent av
takbegränsade utgifter	1,8	0,8	2,8	4,2	8,1

Budgeteringsmarginal,
procent av BNP	0,5	0,2	0,8	1,1	2,1

Finansiellt sparande i
offentlig sektor, procent
av BNP	-0,4	-0,7	-0,4	0,1	0,7

Bedömning av utgiftstaket för 2019 och 2020

Utgiftstaket utgör en övre gräns för stats- budgetens utgiftsnivå. Genom utgiftstaket ges riksdagen och regeringen förbättrade möj- ligheter till kontroll och styrning av utgifterna. Riksdagens beslut om utgiftstaket är ett av verktygen för att ge budgetprocessen ett centralt medelfristigt perspektiv.

Regeringen bedömer att utgiftstakets nivå för 2019 bör uppgå till 1 392 miljarder kronor. Det är samma bedömning av nivån för utgiftstaket för 2019 som gjordes i 2015 års ekonomiska vårproposition och i budgetpropositionen för 2016, exklusive sådana budgetförändringar som motiverar tekniska justeringar. För 2020 bedömer regeringen att utgiftstakets nivå bör uppgå till 1 466 miljarder kronor. Bedömningen för 2019 innebär att nivån på utgiftstaket 2019 ökar med 60 miljarder kronor jämfört med 2018, medan bedömningen för 2020 innebär en ökning med 74 miljarder kronor jämfört med 2019. Bedömningen av nivån på utgiftstaket för 2020 innebär att utgiftstakets andel av potentiell BNP ökar något jämfört med 2019.

2.3Hållbart mottagande och effektiv etablering

Inte sedan andra världskriget har så många människor varit på flykt i världen. Konflikten i Syrien har fortsatt med oförminskad styrka och närregionen kring Syrien pressas alltmer av ett ökande antal människor på flykt. År 2015 sökte 1,3 miljoner människor sin tillflykt till EU. Sverige bidrar med humanitär hjälp i Syriens närområde och stödjer fredsprocessen i Syrien.

År 2000–2010 hade Sverige ett relativt stabilt asylmottagande där i genomsnitt 26 000 personer årligen sökte asyl i Sverige, varav ca 1 000 var ensamkommande barn. År 2014 skedde en tydlig ökning av antalet asylsökande, men antalet förväntades minska fr.o.m. 2015 och framåt. Hösten 2015 ökade istället antalet asylsökande dramatiskt (se diagram 2.2). Totalt 163 000 personer sökte asyl i Sverige 2015. Av dessa var drygt 35 000 ensamkommande barn. Aldrig tidigare har Sverige burit ett lika stort ansvar för människor på flykt. Det innebär en

PROP. 2015/16:100

historisk utmaning för det svenska mottagnings- systemet och för samhället i stort.

Diagram 2.2 Antal asylsökande per månad 2013–2016
Personer
45000
40000		2013
40000		2014
		2014
35000		2015
35000		2016 (t.o.m. mars)
30000		2016 (t.o.m. mars)
30000
25000
20000
15000
10000
5000
0
jan	feb	mar	apr	maj	jun	jul	aug	sep	okt	nov	dec

Anm.: Preliminära siffror för mars 2016.

Källa: Migrationsverket.

Migrationsverket var hårt belastat under hösten 2015 och verksamheten är fortfarande mycket ansträngd. Det stora antalet ensamkommande barn ökade behovet av boendeplatser. Många människor gjorde stora insatser, vilket bidrog till en bättre hantering av det stora antalet asylsökande under kort tid. Det visar vad samhället klarar av när många hjälps åt.

Det stora antalet asylsökande innebär självfallet även en utmaning för många av välfärdens verksamheter, med ett ökat behov av skola och andra välfärdstjänster. Den sedan tidigare ansträngda situationen inom bl.a. den sociala barn- och ungdomsvården, skolan, sfi samt vården och omsorgen förvärrades. Ett antal regelförändringar har motverkat de organ- isatoriska och logistiska utmaningar som upp- kommit och som försvårat mottagandet. Arbetet fortsätter med att förbättra kapaciteten och att organisera mottagandet effektivt. Många kommuner har inte kunnat leva upp till de krav som ställs och har därför anmält sin verksamhet enligt Lex Sarah.

Det är svårt för kommunerna att på kort sikt kraftigt öka personalstyrkan. Det begränsar möjligheten att bygga ut verksamhet och kapacitet. Det finns redan brist inom flera yrkesgrupper och det tar många år för personer att genomgå relevant utbildning. Det handlar om socialsekreterare samt lärare i grundskolan, gymnasieskolan, sfi och övrig vuxenutbildning. Men det handlar också om personal inom vård och omsorg och andra välfärdstjänster. En del i arbetet med att lösa den aktuella bristen på arbetskraft är att stödja anställning av exempelvis

olika former av lärarassistenter och att underlätta för etablering av nyanlända genom bl.a. förbättrad validering, kartläggning och snabb- spår. För att stärka välfärden är det angeläget att kommunerna får bättre långsiktiga ekonomiska och planeringsmässiga förutsättningar.

Antalet människor som hösten 2015 sökte sig till Sverige undan krig och förtryck innebar en mycket stor utmaning. Sverige ska ha ett väl fungerande mottagande som möjliggör för nyanlända att etablera sig i samhället. Det kräver en ordnad och reglerad invandring och att asylrätten värnas. Det kräver också åtgärder för att underlätta för nyanlända att etablera sig snabbare på den svenska arbetsmarknaden.

Regeringen träffade en uppgörelse med Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna i oktober 2015 om åtgärder gällande asylmottagande. Regeringen har därefter vidtagit ytterligare åtgärder av tillfällig natur för att minska antalet asylsökande till Sverige och för att förbättra kapaciteten i asylmottagandet. Fokus ligger nu på att alla, såväl nyanlända som arbetslösa, ska kunna hitta ett arbete och bidra till samhällsbygget.

EU har inte lyckats hantera flyktingsituationen

EU och dess medlemsstater har hittills misslyckats med att hantera flyktingsituationen. Bristen på gemensamt ansvarstagande i EU har lett till att ett fåtal medlemsstater har fått ta emot ett mycket stort antal asylsökande, däribland Sverige, Österrike och Tyskland. Övriga medlemsstater måste bidra mycket mer.

År 2015 uttrycktes ambitiösa gemensamma ansatser, men genomförandet har än så länge varit en besvikelse. I september 2015 enades medlemsstaterna om att 160 000 asylsökande skulle omfördelas från Italien och Grekland till andra medlemsstater. Hittills har dock mycket få personer omfördelats. Regeringen verkar för att EU skyndsamt ska genomföra beslutadeinsatser. Stödet för en permanent omfördelnings- mekanism i framtida krislägen är svagt bland EU:s medlemsstater.

EU:s gemensamma regelverk på asylområdet måste följas av samtliga medlemsstater till dess att det finns ett nytt regelverk att förhålla sig till. De asylsökande som kommer till EU ska få veta att de kommer att få skydd om de behöver det. EU:s medlemsstater måste i större utsträckning

ta sitt ansvar för att fullgöra sina åtaganden och avlasta de medlemsstater dit ett stort antal människor på flykt kommit. EU måste värna asylrätten och EU-rätten.

Sverige kan inte ensamt axla ett lika stort ansvar framöver. Andra medlemsstater måste visa mer solidaritet för människor på flykt.

Åtgärder inom mottagandet

Det stora antalet asylsökande till Sverige har inneburit att regeringen vidtagit ett antal åtgärder. Den 12 november 2015 införde regeringen tillfälliga gränskontroller vid inre gräns. Regeringen införde den 4 januari 2016 även tillfälliga regler om ID-kontroller mellan Danmark och Sverige.

Ett stort mottagande av asylsökande och nyanlända sker i Skåneregionen. Regeringen har inlett en dialog med regionen kring hur beslutade resurser kan användas för att ytterligare stärka tillväxten i regionen. En rimlig utgångspunkt är också att transportörerna bör få kompensation för de ökade kostnader som följer av ID-kontroller. Regeringen undersöker möjligheterna att införa en sådan kompensation, bl.a. i förhållande till EU:s statsstödsregler.

Med fler asylsökande följer fler avslag i asylärenden. För att möta behovet av ett fungerande återvändandearbete föreslår regeringen i propositionen Vårändringsbudget för 2016 att Migrationsverket tillförs mer resurser. Även Polismyndigheten tillförs ytter- ligare medel för detta ändamål 2016. Myndigheterna ska bl.a. placera ut återvänd- andesambandspersoner på relevanta utlands- myndigheter där samarbetet behöver stärkas. Migrationsverkets sambandspersoner ska också följa utvecklingen och förutsättningarna för upprätthållandet av mänskliga rättigheter i återvändandeländerna.

Konfliktförebyggande arbete i vår omvärld

Sverige har en lång tradition av ett generöst och ambitiöst bistånd och är internationellt sett en stor biståndsgivare. Sverige är en viktig aktör och har genom biståndsverksamhet skapat bättre förutsättningar för människor som lever i fattigdom och förtryck. Genom internationellt bistånd bidrar Sverige till att förebygga

PROP. 2015/16:100

konflikter och att bekämpa de bakomliggande orsakerna till våld och förtryck som tvingar människor på flykt.

Regeringen har ett ökat fokus på fredsbyggande och statsbyggande genom stöd till politiska processer i sviktande och konfliktdrabbade länder. I dessa processer lyfts särskilt kvinnors, ungdomars och civilsamhällets medverkan fram. Det genomförs också insatser för att stärka grundläggande institutioner för rättsäkerhet och samhällsservice. Under hösten 2016 kommer också en ny strategi för humanitärt bistånd att tas fram. Strategin kommer att understryka vikten av ett flexibelt, snabbt och effektivt bistånd, baserat på humanitära behov och principer. Strategin innebär samarbete med utvecklingsaktörer och andra relevanta aktörer, såsom civilsamhället.

Skatteflykt är ett omfattande problem i utvecklingsländer. Detta hämmar ländernas utveckling och försvårar arbetet med fattig- domsbekämpning. Insynen i multinationella företags verksamhet och skattemyndigheternas möjligheter att få information måste förbättras.

Mottagandet ska bli mer effektivt

För ett hållbart mottagande krävs en rad åtgärder. Kommunernas förmåga att medverka till ett ordnat mottagande av asylsökande och nyanlända är avgörande. Ett väl fungerande mottagande förutsätter att alla kommuner bidrar och att ansvaret delas på ett rättvist sätt. Från och med den 1 mars 2016 ska alla kommuner vara med och ta ansvar för bosättning för nyanlända. För att mottagandet av asylsökande ensamkommande barn ska bli mer jämnt fördelat mellan kommunerna har Migrationsverket fått i uppdrag att ta fram en ny anvisningsmodell.

Det resurstillskott på totalt 10 miljarder kronor till kommuner, landsting och civil- samhället som föreslogs i propositionen Extra ändringsbudget för 2015 (prop. 2015/16:47) kan också användas för att upprätthålla och förbättra mottagandet. Regeringen har även genomfört en höjning av den statliga schablonersättningen till kommuner för mottagande av nyanlända med 50 procent. Det ökar kommunernas möjligheter att ge praktiskt stöd i anslutning till mottagande och bosättning av nyanlända. Skolschablonen för asylsökande har också höjts med 50 procent.

PROP. 2015/16:100

Regeringen följer noga Migrationsverkets arbete med boendeförsörjning för asylsökande för att säkerställa att myndigheten har rätt förutsättningar för att genomföra sitt uppdrag. Det är viktigt att beredskap finns hos flera statliga aktörer.

Det ska vara enkelt att komma in i det svenska samhället. Regeringen arbetar därför med olika former av regelförenklingar. En väl fungerande samverkan mellan myndigheterna kan underlätta för den enskilda. Den tid det tar att få sin asylansökan prövad ska bli kortare. Tiden ska tas tillvara och sysslolöshet ska motverkas. Här spelar civilsamhället och folkbildningen en viktig roll. Den förmåga och de resurser som finns bör kunna användas för tidiga insatser för asyl- sökande. Regeringen har möjliggjort insatser för ökade kunskaper i svenska redan under asyltiden genom ett uppdrag till folkbildningen som redan 2015 började erbjuda asylsökande förberedande språkinsatser vid anläggnings-boendena.

Migrationsverket ansvarar för organiserad sysselsättning för asylsökande. Regeringen anser att den nuvarande ansvarsfördelningen för insatser under asylprocessen inte är ändamåls- enlig. Regeringen anser att länsstyrelserna framöver bör få ansvaret att samordna och organisera tidiga insatser för att underlätta asylsökandes etablering i samhället. Regeringen föreslår i propositionen Vårändringsbudget för 2016 att folkbildningen tillförs ökade medel för studieförbundens insatser som bl.a. syftar till att stärka asylsökandes kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället. Därutöver föreslås att folkbildningen tillförs medel 2016 för motsvarande insatser av folkhögskolorna, genom Folkbildningsrådet. Arbetsförmedlingen föreslås även tillföra medel för att kunna erbjuda kompetenskartläggning för asylsökande.

Regeringen föreslår även att medel tillförs för flyktingguider som exempelvis kan ge samhällsinformation som betonar vikten av jämställdhet och demokrati. För att öka förståelsen för jämställdhet och barnens rätt- igheter i det svenska samhället har regeringen tagit initiativ till att utforma en kunskaps- satsning för unga nyanlända.

Den stora ökningen av antalet ensam- kommande barn 2015 innebär en stor utmaning för kommunerna. Det är viktigt att värna kvalitet och säkerhet i mottagandet av ensamkommande barn och unga. Samtidigt måste regeringen ta ansvar för att regelverkens utformning tar

hänsyn till kommunernas förutsättningar och leder till en effektiv användning av skattemedel.

Regeringen anser att dagens system för ersättning till kommunerna för mottagande av ensamkommande barn och unga inte är ända- målsenligt. Regeringen kommer att återkomma med förslag för att förenkla regelverket, förbättra kommunernas planeringsförutsätt- ningar, minska den administrativa bördan och öka kostnads-effektiviteten. Ensamkommande som under asylprocessen fyllt 18 år bör i normalfallet omfattas av Migrationsverkets mot- tagnings-system. Ersättning för mottagande av ensam-kommande barn och unga bör i större utsträckning än i dag utgöras av schablon- ersättningar. Regeringen avser att ge kom- munerna bättre möjligheter att hitta kostnads- effektiva boendeformer som passar de ensam- kommandes individuella behov. Det leder till en ökad flexibilitet i kommunernas mottagande.

Regeringen avser också att återkomma med en handlingsplan för att fortsatt stödja social- tjänstens arbete med denna grupp samt andra barn och unga som har behov av stöd.

Bättre och snabbare etablering

Arbete är nyckeln till nyanländas etablering i Sverige. Arbete ger möjligheter att utvecklas i svenska språket, få kunskap om det svenska samhället och få ett utökat nätverk. Etablerings- tiden för nyanlända är dock alltför lång och många har jobb under sin kompetensnivå. Regeringen anser att det finns ett stort behov av åtgärder för att ta tillvara på nyanländas potential och påskynda etableringen på arbetsmarknaden.

Regeringen har genomfört förbättringar i sfi genom att bättre anpassa undervisningen efter varje elevs individuella behov och förutsätt- ningar. Det är viktigt att denna flexibilitet sker i verkligheten och att huvudmännen för kommunal vuxenutbildning i sfi verkar för att erbjuda undervisningen på tider som är anpassade efter elevens behov. För att ytterligare förbättra möjligheterna för ungdomar avser regeringen att möjliggöra studier i sfi som en insats i jobbgarantin för unga.

Många nyanlända har utbildning och erfarenheter inom områden där det råder brist på arbetskraft. För de nyanlända som har utbildning eller yrkeserfarenhet som efterfrågas på arbets- marknaden har regeringen tillsammans med

arbetsmarknadens parter inlett ett omfattande arbete för att korta tiden till jobb. Hittills har snabbspår presenterats för ett flertal yrken, exempelvis kockar, lärare, sjuksköterskor och läkare. Fler snabbspår kommer att presenteras. En viktig komponent i snabbspåret är att validering och praktik kan påbörjas innan sfi- studierna är avklarade och att studierna i svenska anpassas till yrkets krav. Regeringen har också intensifierat arbetet med validering och genom- fört en omfattande förstärkning av komplett- erande utbildningar. Detta möjliggör för personer med utländsk utbildning att få en svensk examen eller behörighet att utöva sitt yrke i Sverige.

Möjligheterna till validering och en rättvis och effektiv bedömning av utländsk utbildning måste fortsätta att förbättras. I propositionen Vårändringsbudget för 2016 föreslår regeringen att Universitets- och högskolerådet och Socialstyrelsen ges ytterligare resurser för att förbättra och utveckla bedömningarna av ut- ländsk utbildning. För att ytterligare stärka stödet till kommunernas arbete med validering avser regeringen att ge Skolverket i uppdrag att 2016 utveckla riktlinjerna för stöd till validering för nyanlända med avslutad eller delvis avslutad gymnasial utbildning.

Många nyanlända har endast förgymnasial utbildning. Stor konkurrens om jobb utan särskilda utbildningskrav innebär en stor risk för framtida arbetslöshet. Det krävs därför insatser för att bättre ta tillvara på deras erfarenheter, utveckla deras kompetens och öka arbetsgivarnas vilja att anställa. Regeringens omfattande sats- ningar på vuxenutbildningen och folkbildningen har stor betydelse för att personer med kort utbildning ska kunna få den kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. Vuxen- utbildningen är också betydelsefull för dem som behöver komplettera en utländsk gymnasieut- bildning. Regeringen undersöker även möjlig- heterna att bättre anpassa yrkesutbildningar för vuxna till nyanlända med kort tidigare utbildning. Unga nyanlända bör påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning för att förebygga arbetslöshet. Regeringens mål är att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasie- utbildning. Det gäller även dem som nu kommer in i det svenska skolsystemet under grund- skolans senare del eller i gymnasieåldern.

Bättre förutsättningar att kombinera jobb och utbildning kan bidra till att nyanlända snabbare

PROP. 2015/16:100

kommer i arbete. Regeringen avser därför att besluta om att traineejobben ska vara tillgängliga för nyanlända. Regeringen avser också att utvidga stödet för yrkesintroduktionsanställ- ningar till nyanlända.

Det finns ett behov av att förbättra etableringsuppdraget för att fler ska komma i arbete. Andelen som har ett arbete eller deltar i reguljär utbildning efter avslutat etableringsupp- drag är knappt en tredjedel. Ett utredningsarbete för att förenkla och effektivisera etableringsupp- draget genom minskad administration och ökad individ-anpassning pågår i Regeringskansliet.

Antalet deltagare i etableringsuppdraget väntas öka betydligt de kommande åren, vilket kommer att ställa stora krav på Arbetsför- medlingen. Det är viktigt att myndigheten har förutsättningar att klara detta och att arbeta på ett effektivt sätt.

Regeringen anser att det finns ett behov av fler åtgärder för att ta tillvara nyanländas kompetens bl.a. genom att uppmuntra till entreprenörskap. Det finns också behov av fler jobb som matchar de nyanländas utbildning. I propositionen Vårändringsbudget för 2016 föreslås medel för ett snabbspår som syftar till att underlätta för nyanlända med erfarenhet av företagande att starta företag i Sverige.

För att underlätta etableringen av nyanlända på arbetsmarknaden är samverkan mellan berörda aktörer viktigt. Regeringen ser därför positivt på den ökade samverkan som växer fram mellan kommuner, myndigheter, företag och det civila samhället.

Regeringens arbete för att påskynda ny- anländas etablering på arbetsmarknaden kommer att fortsätta och regeringen kommer att återk- omma i budgetpropositionen för 2017 med förslag till ytterligare åtgärder.

Ett Sverige som håller ihop

Sverige är och har länge varit ett land öppet och lyhört för kunskap, kultur, livsstilar och inno- vationer från vår omvärld. Denna öppenhet har bidragit positivt till mångfald, pluralism och Sveriges utveckling. Det finns dock en risk för att människor med olika bakgrund i allt mindre utsträckning möts. De sociala, ekonomiska och geografiska klyftorna ökar i Sverige. En sådan utveckling riskerar att skapa polarisering och misstro mellan människor. Det finns krafter i

PROP. 2015/16:100

Sverige som försöker ställa olika grupper i befolkningen mot varandra, och som betraktar människor med bakgrund i andra länder som det huvudsakliga samhällsproblemet. Rasismen i samhället är ett stort problem och måste motverkas på alla sätt. Det sker en oroande utveckling när det gäller radikalisering och vålds- bejakande extremism.

Regeringen anser att det är viktigt att motverka polarisering, rasism och liknande former av fientlighet för att skapa förut- sättningar för ett solidariskt och sammanhållet Sverige. En ekonomisk politik för att pressa ned arbetslösheten, för att öka den ekonomiska jämlikheten och för en levande landsbygd har en avgörande betydelse för ett land som ska hålla ihop.

Det öppna samhället, där en mångfald av synsätt, åsikter och perspektiv kan komma till uttryck, behöver värnas. Det demokratiska samtalet i det offentliga rummet skyddas bäst genom förebyggande insatser mot hat och hot. Regeringen föreslår därför i propositionen Vårändringsbudget för 2016 satsningen Ett Sverige som håller ihop. Regeringen anser att kommunernas arbete mot våldsbejakande extremism och arbetet mot rasism och främlingsfientlighet i skolorna bör stärkas. En kunskapsinhämtning om växande hat och hot i samhället bör genomföras. Biblioteken utgör viktiga mötesplatser och regeringen föreslår därför att resurser tillförs för att stödja folkbibliotekens verksamhet och för inköp av bl.a. litteratur. Regeringen avsätter också medel för att stödja beredskapen att hantera kriser med rasistiska förtecken, för att fler organisationer i det civila samhället ska kunna bidra till arbetet mot rasism samt till regionala projekt om demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter under ledning av Forum för levande historia.

2.4Arbetslösheten ska minska

Den svenska modellen består av generella välfärdstjänster av hög kvalitet, aktiv arbetsmarknadspolitik, goda omställnings- försäkringar och starka parter på arbets- marknaden. Den svenska modellen bygger på att alla är med och bidrar. Det har skapat förutsättningar för hög tillväxt och syssel- sättning. Det har också lagt grunden till ett

samhälle som håller ihop och som präglas av jämlikhet.

I samhällsbygget ska allas vilja att arbeta tas tillvara. När fler arbetar minskar inkomst- klyftorna och förutsättningar skapas för att utveckla välfärden. När kvinnor och män deltar i arbetslivet på samma villkor och med samma förutsättningar kan jämställdhet uppnås. För individen innebär arbete gemenskap och tillhörighet samt makt att forma sitt liv. Arbetslöshet måste bekämpas, både för den enskilda och för samhället i stort.

Lägst arbetslöshet i EU 2020

Den ekonomiska politiken ska bidra till att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen. Regeringens mål är att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020. Målet är ambitiöst och ställer höga krav på politiken.

Den svenska arbetsmarknaden utvecklas starkt (se diagram 2.3). Arbetslösheten minskade betydligt 2015 både för kvinnor och för män. Utvecklingen var särskilt gynnsam för unga. Även långtidsarbetslösheten minskade väsentligt.

Diagram 2.3 Arbetslöshet 15–74 år 2006–2015
Procent
10
9
8
7
							Män
6							Kvinnor
							Samtliga
5
4
2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015

Anm.: Säsongrensade data.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Men arbetslösheten är fortfarande på en för hög nivå och den positiva utvecklingen kommer ännu inte alla till del. Arbetslösheten är ojämnt fördelad och alltför många har fortsatt betyd- ande svårigheter att få en fast förankring på arbetsmarknaden. Personer med kort utbildning och som varit kort tid i Sverige löper särskilt stor risk att drabbas av arbetslöshet.

Det ökade antalet asylsökande till Sverige bidrar inledningsvis till en högre efterfrågan i ekonomin. En större befolkning leder till högre

tillväxt och sysselsättning, men innebär också stora utmaningar. Det tar tid för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden och arbets- lösheten är i genomsnitt högre bland utom- europeiskt födda. Det stora antalet asylsökande gör att många som varit kort tid i landet kommer in i arbetskraften. På några års sikt förväntas det innebära att nedgången i arbetslösheten stannar av. Sverige har dock högre sysselsättningsgrad bland utrikes födda än vad EU har för sin befolkning som helhet.

Målet om lägre arbetslöshet är formulerat i relation till utvecklingen av arbetslösheten i andra EU-länder. På några års sikt påverkas Sveriges relativa position av hur befolkningens sammansättning utvecklas, men också av konjunkturutvecklingen och utformningen av politiken i Sverige och andra EU-länder.

Sverige har under lång tid tagit emot betydligt fler asylsökande i förhållande till befolkningen än de flesta medlemsstaterna i EU. Asylsökande har en lägre förväntad sysselsättningsgrad än t.ex. arbetskraftsinvandrare. Antalet personer i befolkningen som är födda utanför Europa väntas öka betydligt de kommande åren. En större del av arbetskraften kommer att utgöras av personer som vistats kort tid i Sverige. Det finns alltså flera faktorer som påverkar Sveriges arbetslöshet i förhållande till andra EU-länder på några års sikt.

Den senaste tidens utveckling och prognosen framöver innebär att det ställs än högre krav på politiska åtgärder för att nå lägst arbetslöshet i EU 2020. Det förstärker behovet av fortsatta insatser inom utbildnings- och arbetsmarknads- politiken för att personer med svag förankring på arbetsmarknaden ska komma i arbete. Det finns en mängd viktiga arbetsuppgifter som behöver utföras. Den ekonomiska politiken kan bidra till att öka möjligheten för människor att komma i arbete. En viktig prioritering är att nyanlända ska etablera sig snabbare på den svenska arbetsmarknaden (se avsnitt 1.3).

Att minska arbetslösheten och öka syssel- sättningen kräver åtgärder inom flera politik- områden. Regeringen har därför en bred jobb- agenda. Den består av tre huvudsakliga delar: insatser för ökad kompetens och aktiv arbets- marknadspolitik, investeringar i bostäder och infrastruktur och en aktiv näringspolitik för fler och växande företag i hela landet.

Satsningar på den gemensamma välfärden är också en viktig del av regeringens jobbpolitik.

PROP. 2015/16:100

De generella välfärdstjänsterna möjliggör för fler att arbeta mer och bidrar till ett högt arbets- kraftsdeltagande och högre sysselsättning, inte minst bland kvinnor. Därför är det viktigt med fortsatta investeringar för att möjliggöra att fler kan anställas i välfärden (se avsnitt 1.7). De resurser som genom statsbidrag och andra reformer har tillförts kommunsektorn sedan regeringsskiftet har skapat ett utrymme att anställa 20 000 fler i välfärdens verksamheter.

Regeringen avser att återkomma med förslag för att Sverige ska ta ytterligare steg mot att nå målet om EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

Den svenska modellen på arbetsmarknaden

Den svenska modellen på arbetsmarknaden har bidragit till ett högt välstånd och en hög sysselsättning. En central del i denna modell är starka parter på arbetsmarknaden som förhandlar om löner och villkor. En hög organisationsgrad hos arbetstagare och arbets- givare skapar stabilitet, ansvarstagande och öppenhet för förändringar. Kollektivavtalens höga täckningsgrad skapar förutsättningar för goda villkor och löner. Det svenska parts- systemet kännetecknas av få konflikter och har under de senaste 20 åren bidragit till en god reallöneutveckling, samtidigt som den inter- nationella konkurrenskraften har upprätthållits. Offentliga upphandlingar ska inte medverka till social dumpning. Krav på villkor enligt svenska kollektivavtal ska ställas.

Regeringen står upp för den svenska modellen på arbetsmarknaden och avvisar idén om att staten ska lagstifta om lägre löner.

Kompetenshöjande insatser och aktiv arbetsmarknadspolitik

Samtidigt som arbetslösheten är hög är det många arbetsgivare som inte hittar den kompetens de behöver. Inom flera sektorer råder det brist på arbetskraft. Det handlar främst om yrken där det krävs eftergymnasial utbildning eller utbildning från gymnasieskolans yrkes- program inom framför allt offentlig verksamhet, byggbranschen och teknikområdet. För att kvinnor och män ska kunna ta de jobb som växer fram krävs fortsatta satsningar på utbildning, kompetens och färdigheter som svarar mot arbetsmarknadens behov. Matchningen på arbetsmarknaden behöver förbättras.

PROP. 2015/16:100

Regeringen har inlett ett nytt och brett kunskapslyft med en satsning som fullt ut omfattar över 50 000 utbildningsplatser. Det nya kunskapslyftet är en långsiktig satsning på fler platser och ökad kvalitet inom gymnasie- utbildningen och den eftergymnasiala utb- ildningen för vuxna. Som en del av satsningen avser regeringen även att införa en rätt till behörighetsgivande komvuxstudier fr.o.m. 2017. Regeringen har också inlett en översyn av hur ett regionalt yrkesvux bättre kan möta arbets- marknadens behov.

Regeringen kommer att analysera hur rekryteringsbehoven inom bristyrken kan tillgodoses.

Även en aktiv arbetsmarknadspolitik bidrar till lägre arbetslöshet genom att underlätta för arbetslösa att söka och hitta ett arbete, t.ex. genom arbetsmarknadsutbildning, praktik och anställningsstöd. Genom riktade insatser kan den aktiva arbetsmarknadspolitiken förbättra möjligheterna för personer som löper risk för långtidsarbetslöshet eller som varit arbetslösa en längre tid. De arbetsmarknadspolitiska res- urserna och programmen måste bättre bidra till jämställdhet och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad. Arbetsförmedlingen har på regeringens uppdrag tagit fram en handlingsplan för jämställdhetsintegrering av verksamheten. Myndigheten gör löpande jämställdhetsanalyser av olika arbetsmarknadspolitiska insatser. Regeringen följer effekten av genomförda åtgärder.

Goda kontakter med arbetsgivarna är en nyckel för att Arbetsförmedlingen ska kunna förbättra matchningen på arbetsmarknaden. Regeringen anser att Arbetsförmedlingen bör intensifiera och utveckla kontakterna med arbetsgivare med målsättningen att myndigheten ska vara en kvalificerad partner i arbetsgivarnas rekryteringsprocess. Detta arbete förväntas leda till ett ökat inflöde och en större variation av lediga jobb mot vilka arbetslösa kan matchas. Att arbetsgivarna anmäler lediga jobb till Arbetsförmedlingen är av avgörande betydelse för att personer utan kontaktnät ska få bättre tillgång till lediga tjänster.

Jobb och utbildning för arbetslösa ungdomar

Ungdomsarbetslösheten minskade betydligt 2015 och uppgår till ungefär 19 procent. Det är i stort sett samma nivå som före finanskrisen. Många unga studerar på heltid samtidigt som de

söker arbete. Om dessa exkluderas ligger ungdomsarbetslösheten på drygt 11 procent. Det är den lägsta nivån sedan 2002. Lång- tidsarbetslösheten bland unga är låg även i ett internationellt perspektiv. Detsamma gäller andelen unga som varken arbetar eller studerar.

	Diagram 2.4 Ungdomsarbetslöshet 2001–2015
	Procent
	30
	25
	20
	15
	10
		15-24 år, kvinnor
	5	15-24 år, män
	5	15-24 år exkl. heltidsstuderande, kvinnor
		15-24 år exkl. heltidsstuderande, kvinnor
		15-24 år exkl. heltidsstuderande, män
	0
		2001 2002 2003 2004 2005 2006 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2015

Anm.: Data för gruppen 15 till 24 år mellan 2001 och 2005 är länkade av Statistiska centralbyrån (SCB). Data för uppdelningen mellan män och kvinnor exklusive heltidsstuderande är säsongrensade enligt egna beräkningar.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Trots den gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden är det dock fortfarande alltför många unga som är arbetslösa. Ingen ung person ska påbörja sitt vuxenliv i långtidsarbetslöshet. Längre arbetslöshetsperioder i unga år kan påverka möjligheten att senare få en varaktig förankring på arbetsmarknaden. Regeringen har därför tagit initiativ till 90-dagarsgarantin. Garantin innebär en bortre gräns för hur länge en ung person ska kunna vara arbetslös innan han eller hon erbjuds ett jobb, en insats som leder till jobb eller en utbildning. För att möjliggöra 90-dagarsgarantin görs satsningar genom traineejobb, som kombinerarar jobb med relevant yrkesutbildning, och utbildnings- kontrakt, som ska få ungdomar att avsluta en gymnasieutbildning.

Regeringen prioriterar insatser för ungdomar som står långt från arbetsmarknaden. Bland ungdomar utan fullföljd gymnasieutbildning är arbetslösheten mycket hög, 36 procent, och risken för framtida långtidsarbetslöshet är stor. En kombination av jobb och studier är ett effektivt sätt att förmå fler ungdomar utan gymnasieutbildning att slutföra sina studier. Därför anser regeringen att även ungdomar utan fullföljd gymnasieutbildning ska kunna anställas med traineejobb.

Traineejobben är ett verktyg för arbets- givarnas strategiska kompetensförsörjning och kan bidra till en fortsatt minskad ungdoms- arbetslöshet. Kommuner och landsting är viktiga aktörer och regeringen är angelägen om att förbättra samverkan mellan staten och kommun- sektorn. Det är därför positivt att regeringens initiativ till lokala överenskommelser mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna, som syftar till att gemensamt bekämpa ungdoms- arbetslösheten, har fallit väl ut. Delegationen unga för arbete (Dua) har i detta sammanhang spelat en viktig roll. Totalt har det tecknats 287 lokala överenskommelser.

Långtidsarbetslösheten ska minska ytterligare

Långtidsarbetslösheten minskade tydligt 2015, både bland personer som varit arbetslösa i 6 månader eller mer och bland personer som varit arbetslösa i mer än 12 månader (se diagram 2.5). Långtids-arbetslösheten är högre bland män än bland kvinnor, men minskade tydligt i båda grupperna 2015. Långtidsarbetslösheten bland vuxna (25–74 år) är lägst i EU, sett till arbetslöshetstider som är längre än 12 månader.

Diagram 2.5 Långtidsarbetslösa som andel av arbetskraften 2001–2015

Procent
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5					6 månader eller mer, totalt
0,5					6 månader eller mer, män
					6 månader eller mer, kvinnor
0,0					12 månader eller mer, totalt
0,0
2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013	2015

Anm.: Säsongrensad data.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Samtidigt är det fortfarande alltför många som drabbas av långa tider i arbetslöshet. Lång- tidsarbetslösheten ska minska ytterligare, inte minst eftersom chanserna att komma tillbaka till arbete minskar ju längre tid en person är arbetslös. Regeringen prioriterar därför insatser för dem som har små chanser att få ett arbete.

Regeringen avvecklar fas 3. Därför ska inga nya individer anvisas till sysselsättnings-

PROP. 2015/16:100

placeringar. De som varit inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantin i mer än 450 dagar ska i stället erbjudas extratjänster eller andra arbetsmarknadspolitiska insatser som förbättrar deras möjligheter att få ett arbete. Regeringen bedömer att det finns en stor potential för kommuner och landsting att använda extra- tjänsterna för att säkerställa sin långsiktiga kompetensförsörjning samtidigt som de bidrar till att bekämpa långtidsarbetslösheten.

Möjligheten att kombinera jobb med relevant utbildning bedöms kunna underlätta för lång- tidsarbetslösa att komma tillbaka till arbets- marknaden. Regeringen avser därför att utvidga traineejobben och stödet för yrkesintroduk- tionsanställningar till att även omfatta lång- tidsarbetslösa.

Regeringen har också beslutat om att ge Tillväxtverket i uppdrag att genomföra en treårig satsning där totalt 60 miljoner kronor tillförs för sysselsättningsfrämjande för långtidsarbetslösa genom arbetsintegrerade sociala företag.

Regeringen anser att det finns ett behov av ytterligare åtgärder för att långtidsarbetslösheten ska fortsätta minska och kommer att återkomma med ytterligare förslag till åtgärder.

Insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga

Många av dem som är arbetslösa har nedsatt arbetsförmåga på grund av funktions-ned- sättning. Allas vilja att arbeta ska tas tillvara. Diskriminering mot personer med funktions- nedsättning måste motverkas.

Regeringen har ökat resurserna för lönestöd och för särskilt introduktions- och uppföljnings- stöd för att möjliggöra för fler personer med funktionsnedsättning att få en anställning. Utvecklingsanställningar i Samhall har varit framgångsrika i att ge funktionsnedsatta möjlig- het att utvecklas genom arbete och få fäste på arbetsmarknaden. Regeringen har därför avsatt medel för ytterligare 2 000 utvecklingsan- ställningar.

Arbetslivserfarenhet är viktigt för att förbättra möjligheten att få ett arbete utan stöd. Regeringen har därför gett myndigheter i uppdrag att ta emot arbetssökande personer med funktionsnedsättning för praktik.

Det finns ett antal olika lönestöd som riktar sig till personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Stöden är delvis överlappande och behöver tydligare stödja

PROP. 2015/16:100

individernas möjlighet till utveckling av sin arbetsförmåga. Regeringen har därför påbörjat en översyn av stöden för att förtydliga och utveckla insatserna.

Högre utbildning för jobb och konkurrenskraft

I ett internationellt perspektiv har en stor andel av den svenska befolkningen en eftergymnasial utbildning. Högre utbildning är avgörande för framtidens jobb och för en fortsatt hög produktivitet. Inom både näringslivet och offentlig verksamhet finns en stor efterfrågan på arbetskraft inom yrkesområden där arbetsgiv- arna ställer krav på eftergymnasial utbildning.

För att möta efterfrågan på arbetsmarknaden och för att fler behöriga sökande ska kunna genomgå högskoleutbildning har regeringen påbörjat en utökning av antalet utbildnings- platser i hela landet. År 2015 inleddes utbygg- naden som beräknas motsvara ca 15 000 nya helårsplatser i högskolan 2019. År 2015 inleddes också en kvalitetsförstärkning genom höjda ersättningsbelopp inom humaniora, samhälls- vetenskap, juridik och teologi samt undervisning och verksamhetsförlagd utbildning.

Genomsnittsåldern för dem som tar ut en högskoleexamen är högre i Sverige än i alla andra jämförbara OECD-länder. För att möta arbetsmarknadens behov av arbetskraft är det viktigt att högskolestudier slutförs snabbare. Utbudet av sommarkurser som är relevanta för att snabbare kunna ta ut en examen bör öka.

En särskild utredare ska göra en helhets- översyn av systemet för tillträde till sådan hög- skoleutbildning som påbörjas på grundnivå och som vänder sig till nybörjare (dir. 2016:24). Utredaren ska lämna förslag till ett öppnare och enklare system. I uppdraget ingår bl.a. att analysera och lämna förslag till hur grund- läggande behörighet kan uppnås genom arbets- livserfarenhet.

Universitet och högskolors arbete med breddad rekrytering är viktigt. Den mångfald som finns i samhället ska också återspeglas i högskolan. Universitet och högskolor fyller en viktig roll i det livslånga lärande som gör det möjligt för kvinnor och män att förbättra sin kompetens och behålla eller byta jobb.

Regeringens mål är att utbildning och forskning vid universitet och högskolor ska hålla en internationellt hög klass och bedrivas effektivt. Det kräver långsiktig planering och tydliga prioriteringar. I oktober 2016 kommer

regeringen att överlämna en proposition för högre utbildning, forskning och innovation riksdagen. Till skillnad från tidigare forsknings- propositioner kommer denna att ha ett tioårs- perspektiv, med särskilt fokus på 2017–2020.

Fler bostäder bygger Sverige starkt

En viktig förutsättning för att bekämpa arbetslösheten, öka sysselsättningen och skapa tillväxt är möjligheten att kunna bo där det finns jobb och utbildningsmöjligheter. Men där det finns jobb och utbildningsmöjligheter är det ofta brist på bostäder, i synnerhet hyresrätter. Takten i bostadsbyggandet har varit låg under en lång tid. Det har gjort att rörligheten på arbets- marknaden har dämpats och ekonomins tillväxt- potential har hållits tillbaka. Dessutom har den låga byggtakten bidragit till att bostadspriserna ökat snabbt. Förändringar i bostadsbeskatt- ningen har också bidragit till prisstegringen.

Diagram 2.6 Påbörjade bostäder 2004–2016

Antal

60 000

Hyresrätt i flerbostadshus 50 000 Bostadsrätt i flerbostadshus

Småhus

40 000

30 000

20 000

10 000

0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016

Anm.: Utfall 2004–2015, prognos 2016. Källa: Boverket.

Bostadsbyggandet har ökat betydligt de senaste åren, om än från en låg nivå (se diagram 2.6). Det byggs fortfarande för få bostäder och det är nödvändigt att öka bostadsbyggandet i Sverige. Behovet är särskilt stort i de tre storstads- regionerna. Det finns en stor brist på hyresrätter, i synnerhet när det gäller små lägenheter.

Hyresrätten har en viktig roll för att fler ska kunna få en bostad, inte minst unga, nyanlända och personer med låga inkomster. Det är angeläget att hyresnivåerna är rimliga i förhållande till inkomstnivåerna för dem som är i behov av bostad. Hyresrätten ökar hushållens fria val och rörligheten på arbetsmarknaden.

Byggandet bör därför inriktas mot att öka andelen nya hyresbostäder för hushåll med genomsnittliga eller låga inkomster. För att öka byggandet av hyresrätter inför regeringen ett investeringsstöd och ekonomisk stimulans till kommunerna. Det är den största bostads- politiska satsningen på över 20 år.

Satsningar på bostäder bygger det framtida Sverige och kan bidra till en fortsatt hög tillväxt och sysselsättning. Fler bostäder och en hållbar stadsplanering kan också bidra till minskad segregation, minskad klimatpåverkan, ökad jämställdhet och bättre levnadsförhållanden.

För att bostadsbyggandet ska etableras på en långsiktigt högre nivå behövs kommunala och statliga insatser och förbättrade förutsättningar för de företag som vill bygga bostäder. Ingen enskild åtgärd är tillräcklig för att lösa problemen på bostadsmarknaden och regeringen bedömer att det krävs ytterligare insatser. För att säkerställa långsiktiga spelregler på bostads- marknaden krävs breda politiska överens- kommelser. Regeringen har därför tagit initiativ till politiska samtal med Vänsterpartiet, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. Regeringens ingång i samtalen är reformer för att korta tiden från idé till färdigt hem, för att öka byggkapaciteten samt finansiering och ökad rörlighet.

Det finns behov av att fortsätta arbetet med att minska ledtiderna och kostnaderna för byggande. För att minska byggkostnaderna finns ett behov av att se över byggnormerna och kraven på entreprenörer. Det kan handla om förbättrade förutsättningar för industriell tillverkning av förfabricerade bostadshus genom förenklad kontroll. Den svenska bostads- standarden ska fortsatt vara god.

Kommunerna behöver ta ett större ansvar för ett ökat bostadsbyggande. Om kommunerna inte tar ansvar för att det byggs tillräckligt med bostäder i förhållande till de behov som finns på regional och nationell nivå är regeringen beredd att se över kraven på kommunernas planering för bostadsbyggande. Regeringen utesluter inte att dessa krav kan bli bindande.

Byggkapaciteten behöver öka. Det finns en möjlighet att utbilda fler för jobb i bygg- branschen. Åtgärder behövs också för ökad jämställdhet inom byggbranschen och för att attrahera fler kvinnor till byggrelaterade utbild- ningar. Regeringen vill se en kraftig ökning av antalet utbildningar som kan ge arbetslösa

PROP. 2015/16:100

möjligheter att arbeta i byggbranschen. Fler utländska byggföretag som konkurrerar på schyssta villkor kan också bidra till en ökad byggkapacitet. Regeringen ser också över om statliga bolag kan bidra till att det byggs fler bostäder.

Regeringen vill se över behovet av att kom- plettera det redan införda investeringsstödet med nya former av hyresgarantier och insatser för att förbättra kapitalförsörjningen till mindre aktörer. Om behov finns är regeringen beredd att förbättra möjligheten för utlåning till allmän- nyttan, byggföretag och kommuner för nybygg- nation.

Det är också viktigt att det befintliga bostadsbeståndet används mer effektivt, samt att stabila och förutsägbara regler upprätthålls för ett så viktigt beslut som köp av bostad. Behovet av åtgärder inom skatteområdet måste därför ses långsiktigt och hanteras varsamt, eftersom en stor del av de svenska hushållen påverkas av sådana åtgärder.

Regeringen avser att återkomma med förslag för att bostadsbyggandet ska öka.

Hög skuldsättning i hushållssektorn

Bostadspriserna och hushållens skulder har stigit i relativt snabb takt sedan mitten av 1990-talet. En stor del av ökningen kan förklaras av strukturella och makroekonomiska faktorer. Allt fler hushåll äger sin bostad. Att bostadsbygg- andet har legat på en låg nivå har lett till att utbudet av bostäder i framför allt storstäder ökat långsammare än befolkningen. Bostadsrelaterade skatter har sänkts, särskilt i samband med införandet av den kommunala fastighetsavgiften 2008. Samtidigt har hushållens inkomster ökat i god takt och realräntan sjunkit.

Med snabbt stigande bostadspriser ökar risken för att det i framtiden sker en snabb pris- nedgång. Detta innebär tillsammans med en ökad skuldsättning att hushållssektorn är mer sårbar än tidigare för makroekonomiska stör- ningar. Om bostadspriserna sjunker finns också en risk för att hushållen minskar sin kon- sumtion, vilket i sin tur utgör en risk för lägre tillväxt och sysselsättning.

Regeringen anser därför att det är viktigt att vidta väl avvägda åtgärder för att dämpa ökningstakten i hushållens skuldsättning. De senaste åren har en rad åtgärder vidtagits av regeringen och berörda myndigheter. Den senast föreslagna åtgärden återfinns i propositionen

PROP. 2015/16:100

Amorteringskrav (prop. 2015/16:89) och innebär att kreditinstitut som lämnar bolån till enskilda personer ska tillämpa återbetalnings- villkor som är förenliga med en sund amor- teringskultur och motverkar alltför hög skuld- sättning hos hushållen. Regeringen och berörda myndigheter fortsätter att genomlysa riskerna med hushållens skuldsättning. Regeringen är beredd att vidta ytterligare åtgärder om det skulle krävas.

I Regeringskansliet pågår ett arbete om Finansinspektionen bör få ett bredare mandat att införa åtgärder för att bl.a. minska riskerna med hushållens skuldsättning.

Investeringar i infrastruktur för hållbara transporter, konkurrenskraft och ökat kollektivt resande

En väl fungerande transportsektor är viktig för sysselsättning, minskade utsläpp och konkur- renskraft i hela landet. Näringslivets konkur- renskraft är beroende av att varor och tjänster kan levereras till kunder inom Sverige och utanför landet. Arbetstagare och arbetsgivare vinner på att det är lätt och smidigt att ta sig till och från arbetet. Ett effektivt och modernt transportsystem kan bidra till tillväxten, produktiviteten och sysselsättningen samt till att Sverige blir ett mer miljömässigt hållbart samhälle. Digitalisering och it har en potential att bidra till minskade koldioxidutsläpp inom vissa områden, bl.a. transportområdet. Ett ökat fokus på it-lösningar kan på så sätt bidra till att begränsa klimatpåverkan och bidra till bättre förutsättningar för landsbygden.

Det finns utmaningar när det gäller infra- strukturen. I delar av storstadsregionerna finns betydande flaskhalsar och under många år har det satsats för lite resurser på drift och underhåll av järnvägen. Det har bidragit till förseningar. Ytterligare en utmaning är transportsektorns miljö- och klimatpåverkan. Regeringen har en hög ambitionsnivå för att miljöpåverkan från transportsystemet och dess utsläpp av växthusgaser ska minska.

En utgångspunkt för regeringens politik är att resurser används så effektivt som möjligt. Varje investerad krona ska ge så hög nytta för samhället som möjligt. Mindre investeringar, s.k. trimningsåtgärder, kan ofta vara kostnads- effektiva åtgärder. Genom fokus på effektivitet

kan transportsystemet bättre bidra till att sysselsättningen långsiktigt ökar och att klimat- påverkan begränsas.

Sommaren 2016 väntas det fattas beslut om en ny kollektivtrafikförordning i EU. Regeringen ser därför behov av att se över den svenska kollektivtrafiklagen. I detta sammanhang är det också viktigt att analysera vilka effekter den kollektivtrafiklag som trädde i kraft 2012 haft för resenärer och för samhällets kollektivtrafik- planering samt för kostnader avseende detta. Regeringen genomför en ambitionshöjning när det gäller transportinfrastrukturen. För att stärka järnvägsunderhållet tillförs sammantaget medel om drygt 4,3 miljarder kronor 2015–2018. En robust järnväg stärker tågtrafikens konkur- renskraft. Utöver det genomförs en satsning på statlig medfinansiering till lokala och regionala kollektivtrafikinvesteringar, genom de s.k. stads- miljöavtalen, som uppgår till 2 miljarder kronor sammantaget under mandatperioden.

För att främja en hållbar regional tillväxt och goda levnadsvillkor på Sveriges landsbygd har regeringen också beslutat om en satsning för kollektivtrafik i landsbygd samt på förbättrat väg- och järnvägsunderhåll. Satsningen uppgår till totalt ca 1,6 miljarder kronor 2016–2019.

Utifrån gällande lagstiftningskrav, som bygger på EU-regler, väntas en höjning av banav- gifterna. För att underlätta ekonomiskt för järnvägsföretagen har resurser avsatts för kom- pensatoriska åtgärder 2016–2019. Infrastruktur- investeringar kräver långsiktighet. Regeringen avser därför att lämna en proposition med förslag till ekonomiska ramar för en nationell plan för perioden 2018–2029. I propositionen kommer två viktiga utmaningar att mötas. För det första behöver kvaliteten på den befintliga infrastrukturen värnas. Drift och underhåll av vägar och järnvägar behöver prioriteras så att kostsamma störningar minskar och det lång- siktiga underhållet inte blir eftersatt. För det andra behöver infrastrukturen utvecklas och byggas ut för att möta framtidens behov av ett modernt och hållbart transportsystem som bidrar till minskade utsläpp av växthusgaser. Det handlar t.ex. om att åtgärda flaskhalsar kring Sveriges större arbetsmarknadsregioner och om att förbättra transportstråk som är viktiga för näringslivet. Regional tågtrafik och företagens godstransporter behöver stärkas. Infrastrukturen ska stödja de regionala trafikhuvudmännens

målsättning att fördubbla andelen resor som sker i kollektivtrafiken.

I arbetet med att utveckla infrastrukturen ska den s.k. Sverigeförhandlingen (dir. 2014:106) komma med viktiga bidrag. Det handlar bl.a. om förhandlingar kring kollektivtrafik och bostäder i storstadsregionerna. Men det handlar också om att utarbeta förslag till finansiering och förslag till en utbyggnadsstrategi för höghastighets- banor mellan Stockholm och Göteborg/Malmö.

Regeringen ser stora fördelar med hög- hastighetsbanor. Nya stambanor skulle ge kortare restider, bättre förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande och starkare arbets- marknadsregioner samt stärka järnvägens konkurrenskraft. Nya stambanor skulle också minska störningarna i systemet som helhet och ge möjlighet till mer pålitlig gods-, pendel- och regionaltrafik. Samtidigt har kostnadsberäk- ningarna för höghastighetsbanor ökat oväntat och kraftigt. Mot bakgrund av de ökade kostnadsberäkningarna har regeringen gett Trafikverket i uppdrag att redovisa uppdaterade uppgifter avseende bl.a. kostnader för en uppgradering av befintliga stambanor mellan Stockholm och Göteborg/Malmö. Trafikverket undersöker också möjligheterna att sänka byggkostnaderna för höghastighetsbanorna.

Förberedelserna för byggandet av Ostlänken mellan Järna och Linköping fortgår. Regeringen bereder för närvarande frågan om Ostlänken kan byggas inom det område som Trafikverket föreslår. Nästa nationella plan behöver möta behovet av insatser i övrig transportinfrastruktur i hela landet. Det är nödvändigt för att möjliggöra ett sammanhållet land och en levande landsbygd.

En aktiv näringspolitik för fler och växande företag

Regeringens mål med näringspolitiken är att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag i hela landet. En aktiv näringspolitik är också betydelsefull för att höja den långsiktiga produktiviteten. Dessutom kan näringspolitiken bidra till omställningen till ett mer hållbart och innovativt samhälle.

Sverige har en konkurrenskraftig ekonomi och har under lång tid fått höga placeringar i internationella mätningar över konkurrens- och

PROP. 2015/16:100

innovationskraft. De senaste åren har dock Sverige tappat placeringar. Exporten har under lång tid varit motorn i svensk ekonomi, men Sverige har under det senaste decenniet haft svårt att behålla marknadsandelar. År 2015 ökade dock svensk export mycket kraftigt. Enligt en ny rapport från Business Sweden1 tar nu det svenska näringslivet nya marknadsandelar, främst i USA och Kina.

För att stärka företagens förutsättningar för att ytterligare förbättra sin position har regeringen utarbetat en exportstrategi i dialog med näringslivet. I den läggs särskilt fokus på att stärka små och medelstora företags export- och internationaliseringsmöjligheter. Samtidigt är det viktigt att de traditionella svenska export- företagen fortsatt ökar sin export med Sverige som hemmabas. Exportstrategin omfattar åtgärder inom fler områden. Genom att samordna statens främjarinsatser i Team Sweden skapas ett bättre och mer effektivt stöd för företag som exporterar. Genom att inrätta regionala exportcentra tillhandahålls information om de statliga export- och internationali- seringstjänsterna till företag runt om i landet. Exportstrategin innehåller också åtgärder för att öka resandet till Sverige med fokus på besöksnäringen, bl.a. genom att arbeta för fler direktlinjer till Sverige. Hållbart företagande betonas särskilt. I exportstrategin höjer regeringen förväntningarna på företag som agerar på komplexa marknader när det gäller mänskliga rättigheter, miljö- och klimatarbete och arbetstagares rättigheter.

Utbudet av privat riskkapital har minskat under flera år, särskilt för tillväxtföretag i tidiga faser som har ett behov av att kommersialisera nya produkter och tjänster. De statliga marknadskompletterande riskkapitalbolagen har samtidigt ofta riktat sina insatser till företag som befinner sig i senare utvecklingsfaser. Det finns därför brister i tillgången till finansiering för företag i de tidigaste faserna av företagets utveckling, s.k. såddfinansiering.

I syfte att förbättra statens kapitalförsörjning till företag överlämnade regeringen propo- sitionen Staten och kapitalet – struktur för finansiering av innovation och hållbar tillväxt

1 Marknadsöversikt (Business Sweden december 2015).

PROP. 2015/16:100

(prop. 2015/16:110) i mars 2016. Den föreslagna finansieringsstrukturen, som ska vara mer sammanhållen och långsiktig, skapar förut- sättningar för ett bättre utnyttjande av statens resurser för kapitalförsörjning och ska öka volymen av riskvilligt kapital. Strukturen ska också bidra till närvaro i segment där det finns behov av marknadskompletterande utvecklings- kapital. I propositionen föreslås att ett nationellt statligt ägt utvecklingsbolag inrättas. Bolagets uppdrag blir att investera i privat förvaltade riskkapitalfonder. Genom ett fond-i-fond-upp- lägg blir bolaget indirekt ägare i företagen och drar samtidigt nytta av den investerings- kompetens som finns i de privata fondbolagen.

I budgetpropositionen för 2016 anförde regeringen att det finns anledning att se över behovet av eventuella ytterligare åtgärder för att stödja bankutlåningen till företag med finans- ieringsbehov till expansions- och utvecklings- investeringar i den gröna sektorn. En förebild kan vara den brittiska gröna investeringsbanken, Green Investment Bank. Ett sådant arbete pågår i Regeringskansliet.

Utredningen om skatteregler för incitaments- program lämnade sitt betänkande Beskattning av incitamentsprogram (SOU 2016:23) till regeringen den 15 mars 2016. Utredningen föreslår förändringar i beskattningen för vissa typer av incitamentsprogram för att öka möjligheterna för små växande företag att rekrytera och behålla kvalificerad arbetskraft. Betänkandet har remitterats.

För att stärka företagens konkurrenskraft är regelförenklingsarbetet fortsatt prioriterat och regeringen fokuserar på att använda digital- iseringens möjligheter för att frigöra tid och kraft åt företagen att utveckla sin verksamhet. Digitaliseringen skapar nya möjligheter att effektivisera den offentliga förvaltningen. En ökad användning av e-förvaltning kan bidra till att minska de administrativa kostnaderna för företag och för staten. Digitaliseringen innebär också nya möjligheter att tillhandahålla välfärds- tjänster på ett kostnadseffektivt sätt och kan därigenom bidra till att stärka välfärden.

Ett bra innovationsklimat är en viktig förutsättning för den framtida sysselsättningen. Det förutsätter ett nära samarbete mellan näringslivet och politiken. Statsministerns innovationsråd ska identifiera utmaningar och föreslå initiativ för att förbättra förutsättning- arna för innovation i Sverige. Rådet har initierat

samverkansprogram som syftar till att möta våra gemensamma samhällsutmaningar, såsom digitaliseringen och omställningen till ett klimatsmart och hållbart samhälle. Samv- erkansprogrammen kommer att bygga vidare på det svenska näringslivets komparativa fördelar och de områden där svenska företag har starka positioner internationellt, exempelvis inom miljö- och klimatteknik. Ett annat område är life science där ett samverkansprogram redan är igång. Life science är en innovativ del av svensk ekonomi och präglas av ett relativt stort kapitalbehov och långa ledtider.

Offentlig verksamhet kan ha en roll i att främja innovativa lösningar, t.ex. genom innovationsupphandling. Regeringen arbetar med att ta fram en nationell strategi för upphandling där innovationsupphandling ingår.

Industrin har byggt Sverige starkt och har bidragit till hög produktivitetsutveckling och innovation. För att Sverige även i framtiden ska vara en stark industrination med produktion i Sverige krävs en politik för att möta ökad global konkurrens och en allt snabbare teknisk utveckling. Regeringen har därför presenterat Smart industri – en nyindustrialiseringsstrategi för Sverige. Strategin har som målsättning att industrin i hela Sverige ska förbättra sin konkurrenskraft och att Sverige ska vara attraktivt för investeringar. Strategin syftar också till att industrin ska öka deltagandet i de högkvalificerade delarna av de globala värde- kedjorna. Sverige ska vara världsledande inom innovativ och hållbar industriell produktion. För att uppnå dessa mål kommer regeringen att utarbeta konkreta förslag för att ta tillvara på digitaliseringens möjligheter, stärka industrins förmåga till hållbar produktion, säkra industrins kompetensförsörjning och skapa attraktiva forskning- och innovationsmiljöer i Sverige.

I Sverige investeras betydande resurser i forskning och utveckling. Det är en förutsätt- ning för ett innovativt och konkurrens-kraftigt företagsklimat. Forskningsresultaten måste dock i högre grad leda till nya produkter och tjänster. Regeringen arbetar strategiskt med att förbättra nyttiggörandet av forskningen och förbereder en proposition för högre utbildning, forskning och innovation.

För att ta tillvara på landsbygdens potential för jobb och tillväxt tillförs betydande resurser inom landsbygdsprogrammet för service och bredbandsutbyggnad. Digitaliseringen påverkar

ett antal strategiska områden med stor betydelse för svensk konkurrens- och innovationskraft. En väl utbyggd bredbandsinfrastruktur är därför central för möjligheterna att bo och driva företag i alla delar av landet. Regeringen bedömer att mobila bredbandslösningar på landsbygden är viktiga och att de bör förbättras kraftigt. Regeringens ambitioner när det gäller täckning i hela landet är högt ställda. I budgetprop- ositionen för 2016 föreslog regeringen att ett kompletterande långsiktigt statligt stöd till kommersiell service i särskilt utsatt glesbygd skulle införas. Förslaget genomförs nu. Vidare ska den parlamentariska landsbygdskommittén (dir. 2015:73) redovisa sitt uppdrag i januari 2017. Regeringen har också gett berörda myndigheter i uppdrag att se över bredbands- stödet så att detta används effektivt. Det är viktigt att stödet i första hand riktas till de områden där de marknadsmässiga förutsättning- arna för utbyggnad är som sämst.

De satsningar på kollektivtrafik samt väg- och järnvägsunderhåll som regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2016 väntas gynna den regionala tillväxten och främja goda levnads- villkor på landsbygden. Regeringen avser även att presentera en svensk livsmedelsstrategi 2016 och ett nationellt skogsprogram med åtgärds- program våren 2017.

Rättvisa skattemässiga konkurrensvillkor

Den ökande globaliseringen och internationella rörligheten har skapat goda investerings- och expansionsmöjligheter för svenska företag i utlandet och för utländska företag i Sverige. Samtidigt har allt fler möjligheter uppstått för att använda aggressiv skatteplanering för att flytta vinster från Sverige till länder med låg skatt. Sådana upplägg skapar orättvisa konkurrens- villkor och missgynnar den stora majoriteten av svenska företag som vill göra rätt för sig. Därför behövs effektiva och ändamålsenliga regler mot skattefusk och skatteundandragande, men också kontrollverktyg och informationsutbyte mellan myndigheter på internationell nivå.

Regeringen kommer att fortsätta arbetet mot skattefusk. Skatteverket har fått i uppdrag att utforma förslag till att utvidga systemet med personalliggare till att omfatta ytterligare branscher. Regeringen har också presenterat förslag om att näringsidkare ska omfattas av kravet på kassaregister även om inkomsten från den aktuella försäljningen inte härrör från ett

PROP. 2015/16:100

fast driftställe i landet. Vidare har Skatteverket lämnat ett förslag som innebär att arbetsgivare ska slippa lämna både arbetsgivardeklaration och kontrolluppgift och att redovisning på individnivå i stället ska ske varje månad i arbetsgivardeklarationen. Detta förslag bereds nu i Regeringskansliet.

Det är viktigt att Skatteverket fullt ut använder alla möjligheter, bl.a. informations- utbytesavtalen och den nya internationella standarden för automatiskt informationsutbyte, för att skärpa arbetet mot internationell skatteflykt och skatteundandragande. Flera stora framsteg har nåtts internationellt genom OECD:s projekt mot aggressiv skatteplanering, det s.k. BEPS-projektet (Base Erosion and Profit Shifting). De förslag till åtgärder som tagits fram i projektet skapar förutsättningar för en effektiv och rättvis beskattning samtidigt som konkur- rensaspekter för svenska företag beaktas. I Regeringskansliet pågår ett arbete med att följa upp resultatet av BEPS-projektet. Inom ramen för detta arbete kommer bl.a. OECD:s rekommendation om att skattekonsulter ska vara skyldiga att informera skattemyndigheten om skatteupplägg att utredas.

Som en följd av BEPS-projektet har Europeiska kommissionen presenterat ett anti- missbrukspaket. Paketet innehåller förslag till ett direktiv mot skatteundandraganden. Regeringen stödjer syftet med antimissbrukspaketet.

Skatteflykt är ett omfattande problem i utvecklingsländer. Detta hämmar ländernas utveckling och försvårar arbetet med fattigdoms- bekämpning. Insynen i multinationella företags verksamhet och skattemyndigheternas möj- ligheter att få information måste förbättras. Det är viktigt att bidra med administrativt stöd till utvecklingsländer så att de kan arbeta effektivt mot skattefusk och skatteundandraganden.

2.5En jämlik kunskapsskola med tid för varje elev

Skolan är avgörande för ett Sverige som håller ihop och en viktig del av samhällsbygget. Skolan lägger grunden för individens möjlighet till vidareutbildning, etablering på arbetsmarknaden och ett aktivt deltagande i samhället. Regeringens mål är en jämlik kunskapsskola där lärarna har tid för varje elev. Alla barn ska

PROP. 2015/16:100

utmanas i sin kunskapstörst och möta en skola där de får växa och utvecklas. Alla elever måste få möjlighet att utifrån sina olika förutsättningar utvecklas fullt ut. Skolans kompensatoriska uppgift måste stärkas.

En skola som präglas av studiero och trygghet ger alla elever möjlighet att göra sitt bästa och lägger grunden för goda studieresultat. Det är viktigt att goda exempel på starkt ledarskap sprids i skolsystemet liksom exempel på hur man bygger trygga skolmiljöer och motverkar mobbning.

Grundskolan och gymnasieskolan står inför betydande utmaningar. Internationella mätning- ar visar att kunskapsresultaten i den svenska grundskolan har försämrats under lång tid och att utvecklingen har accelererat under de senaste åren. Dessutom har segregationen och kun- skapsskillnaderna mellan grundskolor ökat de senaste tio åren. Det stora antalet nyanlända barn och unga har förstärkt behovet av att komma till rätta med de utmaningar som redan tidigare präglat svensk skola.

Den svaga resultatutvecklingen har också visat sig i att allt fler elever lämnar grundskolan utan att vara behöriga att söka något av gymnasie- skolans nationella program. Andelen elever som saknar behörighet har ökat sedan slutet av 1990- talet och uppgick till över 14 procent 2015. Det är fler män än kvinnor som saknar behörighet till gymnasieskolans nationella program.

Diagram 2.7 Andelen elever som efter grundskolan inte är behöriga till nationella program och genomströmningen i gymnasieskolan 2002–2015

	Procent
	30
	25
	20
	15
	10
		Män, ej slutbetyg eller motsvarande efter 4 år
	5	Kvinnor, ej slutbetyg eller motsvarande efter 4 år
	5	Män, ej behörig nationellt program
		Män, ej behörig nationellt program
	0	Kvinnor, ej behörig nationellt program
	0
		2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015

Anm.: Behörighetskraven skärptes hösten 2011. Skärpningen har dock bara påverkat andelen behöriga marginellt (0,1–0,2 procentenheter). För kvinnor och män som började gymnasieskolan 2011 avser siffran den andel som varken fått gymnasieexamen eller studiebevis, 2500p.

Källa: Skolverket.

Nästan alla ungdomar går i dag vidare från grundskolan till gymnasieskolan, inklusive

introduktionsprogrammen, men genom-ström- ningen är alltför låg. Av dem som 2011 påbörjade en gymnasieutbildning på ett nationellt program eller ett introduktions- program var det 22 procent som inte hade fått ett examensbevis eller studiebevis från ett nationellt program inom fyra år. Det finns könsskillnader när det gäller genomströmningen i gymnasieskolan (se diagram 2.7). Den låga genomströmningen i gymnasieskolan försämrar ungdomars möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden eller gå vidare till fortsatta studier.

Att förbättra kunskapsresultaten och öka likvärdigheten är regeringens högsta prioritet för skolan. Regeringen har därför ökat investering- arna i skolan. För 2016 har totalt 8,3 miljarder kronor tillförts skolan och förskolan. Den huvudsakliga inriktningen på investeringarna i skolan är att höja kunskapsresultaten genom ökad attraktivitet för läraryrket, tidiga insatser och ökad jämlikhet i skolan.

Läraryrket ska bli mer attraktivt

Lärarna är nyckeln till att höja kunskaps- resultaten i skolan. Det är därför allvarligt att läraryrket under en lång tid har tappat i status och attraktionskraft. Stora elevkullar och den sjunkande attraktiviteten i yrket har lett till en växande brist på lärare. Det stora antalet asylsökande innebär också ett ökat antal elever, vilket ytterligare ökar rekryteringsbehovet. Regeringens ambition är att öka antalet lärare, bl.a. genom att återupprätta läraryrkets status så att lärare väljer att komma tillbaka och att lärar- utbildningen blir mer attraktiv. För att göra läraryrket mer attraktivt behöver lärarna ges mer tid att ägna sig åt undervisningen och bättre möjligheter att göra karriär och utvecklas i yrket.

För att stärka yrkets attraktivitet har regeringen tagit initiativ till en nationell samling för läraryrket. Inom ramen för den nationella samlingen har regeringen genomfört en stimulans till höjda lärarlöner. Från och med den 1 juli 2016 kan huvudmännen ansöka om medel för att höja löner för särskilt kvalificerade lärare. Regeringen gör bedömningen att ca 60 000 lärare årligen kan komma i fråga för den statliga satsningen, vilket i genomsnitt innebär en löne- höjning på mellan 2 500 kronor och 3 500 kronor i månaden. Dessutom kommer karriärt-

jänstreformen att vara fullt utbyggd fr.o.m. 2017 och då omfatta 17 000 förstelärare. För att stärka jämlikheten i skolsystemet är det viktigt att det är attraktivt för lärare att arbeta och utvecklas på de skolor som har de tuffaste förutsättningarna. Regeringen för därför samtal med parterna om detta. Regeringen har även gjort det möjligt för huvudmän med tuffa förutsättningar att söka statsbidrag för ytterligare karriärtjänster för lärare i form av förstelärare och lektorer.

Regeringen bedömer att det kommer att behövas ca 40 000 fler lärare än vad som beräknas examineras 2015–2019. För att möta denna utmaning behövs åtgärder på både kort och lång sikt. Fler lärare behöver utbildas, befintliga lärare avlastas och behöriga lärare utanför skolan attraheras tillbaka. Därför avser regeringen att 2016 tillföra medel för vidareutbildning av obehöriga lärare. Regeringen har också avsatt medel till utbildningssatsningen Teach for Sweden. Utbildningen innebär att redan utbildade akademiker arbetar som lärare i en skola med stora utmaningar, samtidigt som de läser in en ämneslärarexamen.

Söktrycket till lärarutbildningarna ökar generellt, men det varierar mellan olika inriktningar. Det är fortsatt mycket lågt för t.ex. yrkeslärarutbildningarna. Trots förbättringar de senaste åren anser regeringen att det finns ett behov av att fortsatt utveckla och bygga ut lärarutbildningarna.

Det är viktigt att de som kommer till Sverige kan ges relevant utbildning för att kunna etablera sig i det svenska samhället och på arbets- marknaden. Här är särskilt kunskaper i det svenska språket viktiga. Behovet av lärare som är behöriga att undervisa i sfi och i svenska som andraspråk är stort och ökande. Regeringen avser därför att tillföra medel för detta i budget- propositionen för 2017.

I den nationella samlingen för läraryrket för regeringen dialog med parterna kring läraryrket. I dialogen har ett tema varit hur lärares arbetstid ska fredas så att de ska kunna ägna mer tid åt undervisning. Det är av avgörande betydelse att skolhuvudmännen säkerställer personalförsörj- ningen i skolan, t.ex. genom att rekrytera olika former av lärarassistenter för att avlasta lärare och rektorer. Det är angeläget att avlasta lärare som arbetar inom de delar av skolsystemet där elevökningen varit störst. Regeringen vill stödja detta arbete. Utöver resurstillskottet till kommunsektorn hösten 2015 på 9,8 miljarder

PROP. 2015/16:100

kronor kan det handla om att vid behov anpassa regelverken för subventionerade anställningar till skolans förutsättningar. Regeringen för inom ramen för den nationella samlingen för lärar- yrket samtal med parterna om detta.

Regeringen avser att ge Skolverket i uppdrag att förlänga sin lärarkampanj för att fler ska ta steget att utbilda sig till lärare och att fler lärare ska komma tillbaka till skolan. Det finns i dag 40 000 utbildade lärare i yrkesverksam ålder som inte arbetar som lärare. Regeringen bedömer att högre löner och bättre arbetsmiljö kan bidra till att fler väljer att återgå till läraryrket. Betydande medel tillförs också för fortbildningsinsatser som ska ge lärare möjlighet att få ny behörighet eller bredda den befintliga.

Våren 2016 presenterades ett snabbspår för nyanlända lärare. Det innebär att en modell etableras för hur personer med lärarutbildning från sina hemländer snabbt ska kunna komplettera sina ämneskunskaper och peda- gogiska kunskaper, i kombination med studier i svenska som är anpassade till läraryrket.

Regeringen avser också att vid behov genomföra ytterligare reformer för att bättre ta vara på nyanlända lärares kompetens.

Tidiga insatser

En bra förskola kan lägga grunden för elevens fortsatta lärande. Det är sedan avgörande att elever redan i lågstadiet får det stöd de behöver. Regeringen har som mål att säkerställa att stöd och särskilt stöd sätts in redan i tidiga årskurser.

Förskolan spelar en viktig roll för barns utveckling och bidrar till att skapa likvärdiga förutsättningar inför skolstarten. Forskning visar att barn som har gått i förskolan lyckas bättre i skolan än de som inte har deltagit. Det gäller särskilt barn som har föräldrar med kort utbildning eller barn som av olika skäl lever i en utsatt situation. Alla barn i förskolan ska bli sedda och få möjligheter till lek och pedagogiska utmaningar. En viktig förutsättning för att förskolan ska kunna uppfylla målen för verk- samheten är att barngrupperna har en lämplig storlek. Regeringen har därför avsatt medel för att minska barngruppsstorlekarna i förskolan.

Regeringens ambition är att alla barn ska gå i förskoleklass. Den är en viktig brygga mellan förskola och grundskola. Lovskola ger gott stöd för elever som behöver extra tid för att nå målen.

PROP. 2015/16:100

Regeringen planerar också att återkomma med förslag om en samlad och stadieindelad timplan för grundskolan.

Bra fritidshem kan bidra till högre kunskaps- resultat och jämlika livschanser för alla elever. En allt större andel barn deltar i fritidshemmets utbildning och tillbringar allt mer tid i fritidshemmet. Personaltätheten på fritids- hemmen har minskat. Mot denna bakgrund har regeringen fr.o.m. 2016 avsatt medel för en satsning på i huvudsak högre personaltäthet, men även till viss del insatser för att på andra sätt höja kvaliteten i fritidshemmen.

Utvärderingar från Skolverket visar att svensk grundskola sätter in särskilt stöd relativt sent. Att öka likvärdigheten och förebygga problem som kan växa under lång tid kräver lärare med rätt kompetens, inte minst speciallärare. Regeringen har därför avsatt betydande medel för att utbilda fler speciallärare och för att utveckla det specialpedagogiska arbetet. Regeringen har också tillsatt en särskild utredare som ska analysera förutsättningarna för att införa en s.k. läsa-skriva-räkna-garanti och lämna förslag på hur en sådan bör utformas (dir. 2015:65). Regeringens mål är att en garanti införs hösten 2017.

Läsningen är avgörande för att alla barn ska kunna utvecklas i skolan. Regeringen prioriterar därför insatser för att alla barn ska utveckla sin förmåga och lust till läsning. Det kräver samling av alla aktörer: skola, kultur, idrott och föreningsliv. Regeringen avser därför att samla de läsfrämjande insatserna under paraplyet Hela Sverige läser med barnen.

Regeringen har avsatt 2 miljarder kronor årligen för att skolhuvudmännen ska kunna öka antalet anställda i lågstadiet. Därmed får lärare i lågstadiet mer tid för undervisning, kan ägna mer tid åt varje elev och klasserna kan bli mindre. Dessutom kommer mer lärarresurser i grund- skolan att frigöras genom ett minskat antal nationella prov och minskad administrativ börda.

Jämlikheten i skolan ska öka

Skolans kompensatoriska uppgift måste stärkas. Skolan ska i så stor utsträckning som möjligt utjämna skillnader som har sitt ursprung i olika uppväxtförhållanden och ge alla elever möjlig- heter att nå sin fulla potential.

Trenden med en minskad andel elever som är behöriga till gymnasieskolans nationella program ska brytas och stöd ska sättas in tidigt och anpassas efter elevernas behov. Detta arbete blir än viktigare när fler barn och unga kommer till Sverige från andra länder och med annan utbildningsbakgrund. Grundskoleutredningen har föreslagit flera viktiga steg för att stärka elevers möjligheter att nå kunskapsmålen och behörighet till gymnasieskolan. Utredningens förslag har nyligen remitterats och förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. Regeringen har därför gett en särskild utredare i uppdrag att, i dialog med en parlamentariskt sammansatt referensgrupp, analysera situationen och föreslå åtgärder (dir. 2015:31). Utredningen har bl.a. i uppdrag att föreslå hur gymnasieskolans introduktions- program kan utvecklas, något som särskilt kan gynna gruppen nyanlända ungdomar i gymnasie- åldern. Utredaren ska även föreslå vilka andra utbildningsvägar som kan utgöra alternativ till en gymnasieutbildning. Utredaren ska bl.a. under- söka om, och i vilken utsträckning, folkhög- skoleutbildningar ska vara tillgängliga även för ungdomar som inte har fyllt 18 år.

Även styrningen inom vuxenutbildningen ska stärkas. En intern utredning i Regeringskansliet har påbörjats för att föreslå en modell för regionalt yrkesvux som i högre grad kan möta arbetsmarknadens behov. En utgångspunkt t är en stärkt statlig styrning och en ökad regional samverkan.

Ojämställdheten i skolan, som drabbar pojkar i form av generellt sämre studieresultat och flickor i form av stress och psykisk ohälsa, ska brytas. Skolan måste också fortsätta att förbättra möjligheterna för jämställda utbildningsval. Det är en viktig förutsättning för att komma till rätta med den könssegregerade arbetsmarknaden.

Huvudmän och skolor har olika förutsätt- ningar och behov. För att särskilt stödja huvudmän för skolor med låga studieresultat och svåra förutsättningar avsätter regeringen betydande medel på överenskommelser mellan Skolverket och huvudmännen inom ramen för satsningen Samverkan för bästa skola. Skolverket ska i samverkan med varje berörd huvudman identifiera insatser som kan stärka huvud- männens förmåga att planera, följa upp och utveckla utbildningen. Skolverket ska sedan komma överens med varje berörd huvudman om

hur insatserna ska utformas och genomföras. Med utgångspunkt i underlag från Statens skolinspektion ska Skolverket bedöma vilka skolor som ska prioriteras och identifiera relevanta utvecklingsområden. De bostads- områden som bedöms vara mest utsatta ska särskilt uppmärksammas också i arbetet med att stärka skolresultaten.

Samverkan syftar också till att genomföra insatser för att höja skolresultaten för nyanlända elever och elever med annat modersmål än svenska. För att förbättra kommunernas förut- sättningar att ta emot asylsökande barn har regeringen dessutom avsatt medel för en ökning av den ersättning som kommunerna får för asylsökande barns skolgång.

För att ytterligare stärka stödet till kommu- nernas arbete med validering avser regeringen att ge Skolverket i uppdrag att under 2016 utveckla riktlinjerna till stöd för kommunerna för validering för nyanlända med avslutad eller delvis avslutad gymnasial utbildning.

I slutet av 2015 avsatte regeringen 200 miljoner kronor till kommuner som fått den största procentuella ökningen av antalet elever, som stöd till de ökade kostnader detta innebär. Medlen tillfördes utöver de 9,8 miljarder kronor som gavs i generellt kommunstöd. Medlen kom företrädesvis relativt små kommuner till del. Även kommuner med stor ökning i faktiska tal, vilket ofta är stora kommuner, har kostnader för t.ex. planering och uppförande av nya skol- byggnader. Regeringen anser därför att de kommuner som har tagit emot ett stort antal eller en stor andel asylsökande och där det, utifrån storleken på befolkningsökningen i kommunen, kan finnas brist på skollokaler bör kunna få ta del av ett liknande stöd. I prop- ositionen Vårändringsbudget för 2016 föreslås därför ett stöd för skollokaler. Regeringen har också låtit utreda hur landets skolor ska kunna ta emot nyanlända elever mer jämnt fördelat. Förslagen från utredaren bereds nu i Regeringskansliet. Förslag har också utarbetats som förbättrar möjligheten att bedriva fjärr- undervisning på entreprenad mellan huvudmän. Det kan bidra till förbättrad moders- målsundervisning och studiehandledning på modersmål.

Det är viktigt att alla nyanlända elever snabbt lär sig svenska. Möjlighet till undervisning på engelska kan dock för elever med tillräcklig studievana göra det enklare att komma ikapp i

PROP. 2015/16:100

andra ämnen än svenska. Den nuvarande situationen kräver nytänkande och att skol- huvudmännen utnyttjar alla möjligheter som finns för att säkerställa att alla elever får en likvärdig undervisning och skolgång. En huvud- man kan redan i dag erbjuda nationella program på engelska. Regeringen vill analysera om det finns anledning för fler skolhuvudmän att utnyttja denna möjlighet. Regeringen avser därför att låta Skolverket undersöka om vissa nyanlända är betjänta av engelskspråkig under- visning och behovet av att fler huvudmän utnyttjar möjligheten till detta. Skolverket ska också analysera i vilken mån huvudmännen kan ge elever större möjlighet att använda sitt modersmål.

Regeringen följer utvecklingen i skolan noga. Särskilt viktigt är detta i ljuset av det mycket stora antalet nya elever som kommit under senare tid. Regeringen avser att återkomma med ytterligare förslag inom skolans område i budgetpropositionen för 2017.

2.6Klimatet är vår tids ödesfråga

Klimatfrågan är regeringens högst prioriterade miljöfråga. Arbetet med att begränsa klimat- utsläppen ställer krav på olika typer av lösningar och på ett sammanhållet globalt och nationellt politiskt arbete. Vid FN:s klimatmöte i Paris 2015 kom samtliga 193 medlemsländer överens om ett nytt globalt och rättsligt bindande klimatavtal. Parisavtalet är en milstolpe i klimat- arbetet. För första gången har världen ett globalt klimatavtal där alla länder åtar sig att bidra med allt ambitiösare åtaganden. Avtalet slår fast att den globala temperaturökningen ska hållas så långt som möjligt under 2 grader Celsius och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 grader. Avtalet innebär också att länder successivt ska skärpa sina åtaganden.

Parisavtalet är ramverket för ett långsiktigt och ambitiöst klimatarbete i världens alla länder. Det stora arbetet med att minska utsläppen återstår dock och alla länder måste formulera en ambitiös klimatpolitik för att möjliggöra detta. Regeringen anser att EU så snart som möjligt måste inleda arbetet med att ratificera och genomföra Parisavtalet. En viktig del är att hitta lösningar som möjliggör en ökad klimatambition inom EU. Det är viktigt att Parisavtalet beaktas

PROP. 2015/16:100

fullt ut i det fortsatta genomförandet av 2030- ramverket och att EU hittar vägar som möjliggör deltagande i de 5-åriga ambitionscyklerna.

I september 2015 antog medlemsländerna i FN Agenda 2030 med 17 globala mål – Sustainable Development Goals. Genom målen förenas för första gången ansvaret för miljö och klimat med social och ekonomisk utveckling. Länderna ska verka för att målen uppnås till 2030. I det nationella genomförandet av målen kommer de nationella miljökvalitetsmålen och generationsmålet att vara en viktig utgångs- punkt. Ett av målen är att länderna ska vidta åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och deras effekter. Sveriges politik för global utveckling är ett viktigt verktyg för att effekt- ivisera det gemensamma arbetet för att uppnå de globala målen och 2030-ramverket.

Sverige ska ligga i framkant i klimatomställningen

Regeringen anser att Sverige ska vara en global föregångare i klimatomställningen. Nyckeln till att minska de globala klimatutsläppen är att rikare länder går före och minskar utsläppen samt utvecklar och sprider lösningar, samtidigt som utvecklingsländer ges stöd i sin klimat- omställning och klimatanpassning.

Sverige skärper den nationella klimatpolitiken och minskar utsläppen för att bidra till en globalt hållbar utveckling som håller den globala temperaturökningen så långt som möjligt under 2 grader och strävar efter att begränsa den till 1,5 grader. Under mandatperioden 2014–2018 ska utsläppen av växthusgaser i Sverige tydligt minska.

Riksdagen har antagit ett etappmål om att klimatutsläppen ska minska med 40 procent till 2020 jämfört med 1990. Regeringen bedömer att målet kommer att uppnås (skr. 2015/16:87). Den förra regeringens inriktning var att en tredjedel av minskningen skulle ske i form av investeringar i andra EU-medlemsstater eller flexibla mekanismer. Regeringen höjer klimat- ambitionen och vill i ökad utsträckning nå målet genom nationella insatser. Bedömningen när regeringen tillträdde var att utsläppen skulle behöva minska med ytterligare 4 miljoner ton till 2020 för att målet skulle kunna uppnås enbart genom nationella åtgärder. Hälften av denna minskning bedöms uppnås med redan genom- förda åtgärder.

Regeringen har genomfört nya åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige till

2020. Med regeringens politik uppgår de statliga klimatinvesteringarna i Sverige och internat- ionellt till 4,5 miljarder kronor 2016. Investe- ringarna görs inom framför allt fyra områden: förnybar energi, fossilfria resor samt lokala och internationella klimatinvesteringar.

Regeringen avser att återkomma med ytterligare åtgärder under mandatperioden som bidrar till minskade utsläpp av växthusgaser. Prioriterade frågor är fortsatt arbete med fossilfria resor och transporter och 100 procent förnybar energi. De statliga bolagen ska vara ledande i sitt hållbarhetsarbete. Ytterligare åtgärder behövs också för att minska utsläpp från jordbruksmark, där en förändring av EU:s gemensamma jordbrukspolitik är viktig. I enlighet med principen om att förorenaren ska betala stärker regeringen under mandatperioden arbetet med att öka miljöskatternas styrande effekt.

Regeringen kommer även att fortsätta arbetet med att kartlägga icke skatterelaterade poten- tiellt miljöskadliga subventioner i syfte att minska miljöbelastningen.

Långsiktig styrning och ambitiösa mål behövs för fortsatt omställning

Miljömålsberedningen har i parlamentarisk enighet i sitt delbetänkande (SOU 2016:21) föreslagit ett klimatpolitiskt ramverk med ett långsiktigt mål för 2045 och en klimatlag som tydliggör processerna och långsiktigheten i klimatpolitiken. Miljömålsberedningen har också föreslagit att regeringen inrättar ett oberoende klimatpolitiskt råd. Regeringen delar Miljömålsberedningens syn att Sverige ska vara ett ledande land i det globala arbetet med att förverkliga Parisavtalets ambitiösa målsättningar. Sverige ska fortsätta vara en internationell förebild genom sitt nationella klimatarbete. Beredningens förslag har remitterats.

Regeringen stärker dialogen med näringsliv, kommuner, universitet och högskolor, andra offentliga aktörer samt det civila samhället genom initiativet Fossilfritt Sverige. Det finns ett stort engagemang, höga ambitioner och en stor enighet om att Sverige kan bli fossilfritt bland aktörerna som anslutit sig till initiativet. Investeringsstödet till lokala klimatåtgärder, det s.k. Klimatklivet, underlättar för företag, kommuner, organisationer och andra att göra viktiga klimatinvesteringar.

Klimatförändringarna har stor inverkan på centrala funktioner i samhället. Det är av yttersta vikt att alla tar ansvar för att vidta anpassningsåtgärder inom sitt verksamhets- område. Många myndigheter har en viktig roll. Regeringen avser att under mandatperioden utarbeta en nationell strategi för klimat- anpassning i syfte att långsiktigt stärka klimat- anpassningsarbetet och den nationella sam- ordningen av detta arbete.

Fossilfria transporter och resor prioriteras

En fossilfri fordonsflotta är en prioriterad fråga för regeringen. Minskade utsläpp från transportsektorn är centralt för att Sverige ska nå sina långsiktiga klimatmål. För detta krävs ett mer transporteffektivt samhälle i kombination med mer resurseffektiva fordon och en övergång till förnybara energislag. Regeringens ambition är ett vägtransportsystem vars fordon drivs med förnybara drivmedel eller elektricitet.

Transportsystemet ska utvecklas så att det blir långsiktigt hållbart. Miljöpåverkan från tran- sportsektorn och dess utsläpp av växthusgaser ska minska. Det förutsätter att fler går, cyklar och reser kollektivt samt att godstransporter flyttas över från väg till järnväg och sjöfart. Infrastrukturen ska planeras, byggas och drivas utifrån en god resurshushållning och energi- effektivitet. Riksdagens mål om att andelen förnybar energi i transportsektorn ska vara minst 10 procent 2020 uppnås med befintliga styrmedel och åtgärder. Redan 2014 uppgick andelen förnybar energi i transportsektorn till ca 19 procent. Regeringen har presenterat nya åtgärder för att höja den andelen ytterligare till 2020 och avser att intensifiera insatserna för att nå en fossilfri fordonsflotta.

I linje med detta höjdes energiskatten på bensin och diesel 2016. Från och med 2017 tillämpas en uppräkning av skattesatserna för bensin och diesel som beaktar utvecklingen av BNP. Det sker genom att skattesatserna årligen räknas upp med 2 procentenheter utöver befintlig KPI-omräkning. Sverige ska nå en fossiloberoende fordonsflotta 2030. Regeringen har också slopat begränsningen för hur stor andel biodrivmedel som är skattebefriad i låginblandad bensin och diesel, vilket möjliggör ytterligare stöd till förnybara drivmedel. Dessutom anser regeringen att det är viktigt att

PROP. 2015/16:100

satsa på elektrifiering av transportsektorn. Regeringen har därför avsatt medel till den s.k. supermiljöbilspremien. Regeringen har även ändrat regelverket för premien för att möjliggöra stöd till fler rena elbilar. I budgetpropositionen för 2016 aviserade regeringen att den tids- begränsade nedsättningen av förmånsvärdet för vissa miljöbilar bör förlängas fr.o.m. 2017 t.o.m. 2019. Eldrivna bussar har stor potential att minska utsläppen av växthusgaser och luft- föroreningar. Dessa bussar är dock fortfarande dyra. För att främja introduktionen av eldrivna bussar på marknaden införs under 2016 en elbusspremie. Regeringens satsning på stads- miljöavtal innebär också möjligheter för kommuner och landsting att söka stöd för bl.a. laddinfrastruktur för eldrivna bussar.

Förbättrad kollektivtrafik kan bidra till minskade persontransporter med bil och därmed minskade växthusgasutsläpp. Regeringen har avsatt medel för förbättrad kollektivtrafik på landsbygden. Trafikverket har i uppdrag att samråda med länen om hur medlen för förbättrad kollektivtrafik bäst kan användas i respektive län.

De ekonomiska incitamenten måste stärkas för att välja gång, cykel och kollektivtrafik framför bilen då det är möjligt. Regeringen har påbörjat arbetet med att ta fram en nationell cykelstrategi. Häri övervägs förslag om att främja användandet av elcyklar.

Det finns ett behov av att flygtrafiken i högre utsträckning bär sina egna klimatkostnader. Därför har regeringen tillsatt en utredning som ska analysera och föreslå hur en skatt på flygresor kan utformas (dir. 2015:106). Skatten bör uppmuntra konsumenter att välja mer miljövänliga alternativ, vilket i sin tur leder till minskade utsläpp och mindre klimatpåverkan. Skatten bör också uppmuntra flyget till effektivare transporter och minskad klimat- påverkan. Skattens utformning ska även samverka med de närings-, transport- och regionalpolitiska målen om bl.a. jobb, till- gänglighet och konkurrenskraft i alla delar av landet.

Regeringen bedömer att det finns en effektiviseringspotential för såväl lätta som tunga fordon. Bonus–malus-utredningen (dir. 2015:59) ska föreslå hur miljöanpassade fordon med relativt låga utsläpp av koldioxid kan premieras vid inköpstillfället genom en bonus medan fordon med relativt höga utsläpp av koldioxid

PROP. 2015/16:100

belastas med högre skatt (malus). Utredningen ska lämna sitt betänkande senast den 29 april 2016. Fram tills ett nytt system är på plats är det viktigt med en supermiljöbilspremie. Detta gäller också en nedsättning av förmånsvärdet för vissa miljöbilar. Det är viktigt att alla aktörer har god förutsägbarhet inför anskaffandet av nya miljö- fordon.

Vägslitageskattekommittén ska analysera hur en avståndsbaserad vägslitageskatt för svenska och utländska tunga lastbilar kan utformas (dir. 2015:47). Genom en sådan skatt kan den tunga trafiken i högre grad bära sina samhälls- ekonomiska kostnader. Regeringens ambition är att en sådan skatt ska införas.

Regeringen bedömer också att det finns en betydande potential för ökad användning av biodrivmedel. Regeringens målsättning är att så snabbt som möjligt under mandatperioden få regler på plats som ger långsiktigt hållbara och stabila villkor för biodrivmedel. Befrielsen från koldioxidskatt som Sverige tillämpat för bio- drivmedel utgör enligt Europeiska kommiss- ionen ett statligt stöd. Därför kunde kommissionen inte godkänna det svenska upplägget att kombinera skattebefrielsen med en s.k. kvotplikt för biodrivmedel. Sverige har dock i december 2015 fått fortsatt stats- stödsgodkännande för befrielse av koldioxid- skatt och viss andel av energiskatten för hållbara biodrivmedel. För flytande biodrivmedel gäller godkännandet t.o.m. utgången av 2018 och för biogas som används som drivmedel t.o.m. utgången av 2020.

Hållbara förnybara bränslen ska ges minst lika goda förutsättningar som hittills att konkurrera med fossila bränslen så att en successivt ökande andel förnybara bränslen kan åstadkommas. Regeringen bedömer att det är möjligt att sänka skatten på vissa biodrivmedel utan att komma i konflikt med EU:s statsstödsregler. Regeringen föreslår därför i propositionen Vårändrings- budget för 2016 sänkt skatt på vissa bio- drivmedel fr.o.m. den 1 augusti 2016.

Ett mer hållbart energisystem

Det övergripande målet för den svenska energipolitiken är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Regeringen anser att energisystemet på sikt ska

bygga på 100 procent förnybar energi. Energipolitiken ska skapa villkor för en effektiv och hållbar energianvändning och en kostnads- effektiv svensk energiförsörjning med liten inverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle.

Investeringar i energisystemet är ofta långsiktiga och har långa ledtider. Mot denna bakgrund har regeringen tillsatt en parla- mentarisk energikommission som ska lämna underlag till en bred politisk överenskommelse om den långsiktiga energipolitiken, med särskilt fokus på förhållandena för elförsörjningen (dir. 2015:25). I arbetet ska kommissionen ta del av och analysera tillgängliga bedömningar av hur det framtida behovet av energi kan mötas. Kommissionen ska också identifiera vilka förändringar i regelverken som kan komma att krävas för en samhällsekonomiskt effektiv utveckling av energisystemet.

Det är viktigt för näringslivet, inte minst industrin, att det finns god och tillförlitlig tillgång till el till konkurrenskraftiga priser. År 2015 beslutade energiföretagen Vattenfall och E.ON (nuvarande Uniper) att stänga fyra kärnkraftsreaktorer före 2020. För att säkerställa att det vid varje givet tillfälle finns tillräcklig produktionskapacitet för att tillgodose efter- frågan har regeringen föreslagit att förlänga effektreserven till 2025.

Regeringen har genomfört satsningar som främjar utveckling och etablering av solceller. År 2016–2019 satsas 1,4 miljarder kronor för detta ändamål. Regeringen har också inrättat ett nytt nationellt forum för s.k. smarta elnät för att främja utvecklingen av teknik, användning och affärsmodeller av sådana nät. Forumet ska också stödja hållbarhetsarbetet inom ramen för regeringens exportstrategi.

Regeringen har också höjt ambitionen i elcertifikatssystemet, till 30 TWh 2020, mot- svarande 5 TWh ny förnybar el. I samband med detta begränsades skattefriheten för el som producerats i bl.a. vindkraftverk och sam- ordnades med nya regler för annan elproduktion. Regeringen vill även förbättra förutsättningarna för havsbaserad vindkraft.

En utredare ska se över förutsättningarna för att skattemässigt stimulera solenergi, i synnerhet el producerad med solceller.

Energimyndigheten har fått i uppdrag att ta fram förslag för ökad användning av solel.

Uppdraget ska slutredovisas den 17 oktober 2016.

Sverige deltar i en rad internationella samarbeten på klimat- och energiområdet där strävan är att minska klimatpåverkan och främja energieffektivisering och investeringar i förnybar energi. Sverige ska verka för att stärka utvecklingsbankers arbete för att investeringar och stöd till fossil energi fasas ut på sikt och att investeringar i förnybar energi ökar. Regeringen föreslog därför i budgetpropositionen för 2016 att Swedfund skulle få ett kapitaltillskott för bl.a. klimat- och miljöinvesteringar.

En cirkulär och biobaserad ekonomi

I en cirkulär och biobaserad ekonomi är Sveriges skogar, vatten, mineraltillgångar och jordbruks- mark en stor tillgång i en hållbar råvaru- produktion och i omställningen till ett hållbart samhälle. Samtidigt kan nya affärsmöjligheter och nya jobb skapas i såväl städer som på landsbygd och påverkan på klimat, miljö och hälsa minska. Produkterna ska hålla längre och vara lättare att återvinna. Avfall ska ses som en resurs i ett giftfritt kretslopp. Det kan handla om att återanvända, hyra, dela och reparera olika produkter. Från skogen kommer förnybar råvara som till betydande del kan ersätta olja i allt från material till drivmedel. En cirkulär ekonomi kan även innebära ekonomiska vinster för företag genom ökad resurseffektivisering. I syfte att öka återanvändningen av produkter har regeringen tillsatt en utredning (dir. 2016:3) Utredningen ska analysera vilka hinder som kan finnas i lagstiftningen och vilka styrmedel som behövs för att öka återanvändningen av produkter. Det övergripande målet är att nå en mer resurs- effektiv och cirkulär samhällsekonomi som begränsar påverkan på miljön. Regeringen tar steg mot en cirkulär och biobaserad ekonomi. Bland annat har Finansdepartementet remitterat förslag om sänkt skatt för reparationer.

Regeringen har även tillsatt en utredning som ska kartlägga den framväxande delnings- ekonomin och se över olika användares roller och rättsliga ställning (dir. 2015:136). Ut- redningen ska undersöka om befintlig lag- stiftning är ändamålsenlig eller om det finns behov av lagändringar. I utredningens uppdrag ingår även att bedöma om det finns behov av

PROP. 2015/16:100

andra åtgärder för att främja en positiv utveckling inom delningsekonomin.

Miljömålen ska uppnås

Det är regeringens ambition att miljömålen ska nås. Miljö och klimat behöver fortsatt integreras i de politikområden där drivkrafterna och lösningarna till miljöproblemen finns.

För att stärka genomförandet av miljö- politiken och öka takten i arbetet med att nå miljömålen har regeringen inrättat ett miljömåls- råd. Rådet är en plattform för myndighetschefer vid 17 myndigheter som är strategiskt viktiga för att nå miljömålen. Miljömålsrådet ska presentera förslag på åtgärder för att öka takten i arbetet med att nå miljömålen. Regeringen avser att återkomma med en redovisning i budget- propositionen för 2017.

Regeringen prioriterar arbetet för att uppnå en giftfri miljö genom att minska förekomsten av hormonstörande och hälsofarliga ämnen i dricksvattnet. När EU:s regelverk inte räcker till ska Sverige ha ambitionen att pröva att gå före med nationell lagstiftning mot farliga kemikalier. Förebyggande och utfasning av särskilt farliga ämnen bör säkerställas genom förbättrad information om produkters återvinningsbarhet, krav på information om utbytbarhet och innehåll av särskilt farliga ämnen samt ytterligare begränsningar av sådana ämnen i befintlig produktlagstiftning. En kartläggning av före- komsten av farliga ämnen som ännu inte är reglerade i EU genomförs. Kartläggningen tar sikte på farliga ämnen i konsumentprodukter.

Rent vatten är en livsförutsättning. Det behövs både skydd och förebyggande åtgärder för att säkra tillgång till rent vatten. Ett åtgärdsprogram för hur Sverige ska nå EU:s ramdirektiv utarbetas.

Regeringen ska tillsätta en utredning som ska analysera behovet av beskattning för att minska spridningen av kadmium och andra hälso- och miljöfarliga ämnen och tungmetaller i miljön. Utredningen ska också göra en översyn av skatten på bekämpningsmedel och analysera om skattens effektivitet samt styrande effekt avseende hälsa och miljö kan öka.

Från och med 2017 års ekonomiska vår- proposition kommer regeringen att vartannat år inkludera en miljöbilaga som ger en fördjupad

PROP. 2015/16:100

bild av regeringens strategi för miljömålsarbetets olika delar.

En strategi för hållbar konsumtion

Konsumtionen står för en stor del av vår klimat- och miljöpåverkan. Regeringen har därför beslutat att ta fram en strategi för hållbar konsumtion som ska presenteras i budget- propositionen för 2017. Strategin kommer att bestå av åtgärder som dels riktas mot konsu- mentmarknaderna generellt, dels mot de sektorer som står för den största andelen av de totala utsläppen, såsom boende, transport och livsmedel. Konsumenterna ska få tillgång till mer information för att kunna göra välinformerade val. Det ska vara lätt att som konsument agera hållbart.

En viktig del av strategin består av att analysera metoder för att använda varor och tjänster mer effektivt, i syfte att främja delnings- ekonomin och en cirkulär ekonomi. För att stärka den sociala hållbarheten har regeringen även beslutat om att pröva frågan om Sverige ska bli ett föregångsland för rättvis handel.

2.7Stärkt välfärd och ökad jämlikhet

Regeringens målsättning är att tillväxten och välståndet i Sverige ska komma alla till del. Gemensamt finansierade välfärdstjänster, såsom barnomsorg, äldreomsorg, utbildning och hälso- och sjukvård, är centrala delar i den svenska modellen. Den generella välfärden bidrar till sammanhållning, jämlikhet och jämställdhet i samhället. Välfärdstjänsterna möjliggör också för fler att arbeta mer och bidrar till ett högt arbetskraftsdeltagande bland både kvinnor och män. Välfärdstjänsterna bidrar till hög syssel- sättning och tillväxt. Välfärdstjänsterna ska därför komma alla till del, oavsett bakgrund och betalningsförmåga.

Den svenska modellen kännetecknas också av de allmänna socialförsäkringarna. Social-för- säkringarna har under lång tid bidragit till en rättvisare fördelning av de ekonomiska resurserna och medverkat till både social sammanhållning och god ekonomisk tillväxt. Som framgår av bilaga 2 har utbetalningarna från socialförsäkringarna dock minskat i värde i

relation till den allmänna löneutvecklingen. Regeringen avser att följa utvecklingen noga.

När människor känner sig trygga vågar de mer och när de ekonomiska villkoren i samhället utjämnas skapas mer jämlika förutsättningar för att utvecklas. Därför krävs en politik som utjämnar risker och kostnader över livet och mellan generationer, mellan dem som har arbete och dem som för tillfället är utan eller på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning är förhindrade att arbeta.

Kampen mot ojämlikheten är viktig i samhällsbygget. Ekonomisk utsatthet påverkar människors hälsa och riskerar att leda till sociala problem. Stora inkomstskillnader och klyftor minskar samhörigheten och tilliten bland med- borgarna, vilket kan leda till att förtroendet för samhällets institutioner minskar. På sikt kan ökade klyftor undergräva medborgarnas vilja och förmåga att agera solidariskt.

En hög grad av ojämlikhet är ofta förknippad med låg social rörlighet. Flera studier har därtill visat att ökade klyftor påverkar den ekonomiska tillväxten negativt. En större inkomstspridning har ett negativt samband med tillväxten på längre sikt. Inkomstskillnaderna mellan dem som arbetar och dem som är arbetslösa eller sjuka har ökat de senaste åren och lett till en ökning av andelen med låg ekonomisk standard.

Ett av målen inom Agenda 2030 avser jämlikhet och ett delmål är att till 2030 successivt uppnå och upprätthålla en inkomsttillväxt högre än det nationella genomsnittet för de 40 procent av befolkningen som har lägst inkomst. Regeringen tar fram en handlingsplan för att nå detta mål och följer utvecklingen utifrån denna.

Med en snabbt ökande befolkning är risken stor att andelen med låg ekonomisk standard ökar. Regeringen avser att fortsätta motverka den ekonomiska utsattheten med insatser för fler jobb och riktade åtgärder för samhällets mest utsatta.

I ett fungerande välfärdssamhälle ska sjukdom, skada, funktionsnedsättning eller arbetslöshet inte medföra ekonomisk utsatthet. Med växande klyftor minskar de gemensamma beröringspunkterna i samhället. Därför krävs en politik för ökad ekonomisk jämlikhet och minskad ekonomisk utsatthet. För regeringen är det centralt att fortsatt värna starka offentliga trygghetssystem och skapa långsiktigt hållbara och moderna socialförsäkringar.

Den förra regeringen valde sänkta skatter framför satsningar på välfärden. Investeringarna i välfärden har varit eftersatta. Regeringen prio- riterar att utveckla samhällsbygget genom att stärka välfärden och genom att skapa bättre förutsättningar för att fler kan anställas inom välfärdens verksamheter. Med fler anställda för- bättras arbetssituationen och fler kan arbeta mer och längre. En bättre arbetsmiljö för de anställda innebär också att fler vill utbilda sig och arbeta inom välfärdens verksamheter i framtiden. Fler undersköterskor, sjuksköterskor, lärare, förskol- lärare och socialarbetare bidrar till skola, vård och omsorg av hög kvalitet för alla.

Kvinnor tar ofta ett större ansvar för vård av anhöriga och omvårdnad av barn. Många kvinnor går ned i arbetstid för att göra detta. Ingen ska behöva gå ned i arbetstid för att välfärden inte håller tillräckligt god kvalitet. Barn- och äldreomsorgen bidrar till att öka antalet arbetade timmar, bl.a. genom att möjliggöra för såväl kvinnor som män att arbeta heltid. En väl utbyggd äldre- och barnomsorg av god kvalitet är avgörande för kvinnors livsvillor. Barnomsorgen möter i dag behoven av omsorg på dagtid medan omsorgen på kvällar, nätter och helger är eftersatt. Det försvårar för kvinnor att gå upp i arbetstid.

Alltför ofta organiseras kvinnors arbete så att heltid inte erbjuds. Därför avser regeringen att utreda hur detta påverkar kvinnors liv och möjligheter till egen försörjning och en god livsinkomst samt vilka kostnader detta har för det offentliga och för ekonomin i stort.

Regeringen har mottagit betänkandet Barnkonventionen blir svensk lag (SOU 2016:19). Betänkandet kommer att remitteras.

För att stödja kommunsektorn överlämnade regeringen, i november 2015 propositionen Extra ändringsbudget för 2015 till riksdagen med förslag om ett engångstillskott på 9,8 miljarder kronor till kommunsektorn. Bedömningen var att det fanns ett behov av ökade resurser i många av välfärdens verksamheter och att detta behov hade ökat till följd av det stora antalet asylsökande. Medlen kan disponeras även 2016 för att möta utmaningarna i bl.a. skolan, vården och omsorgen.

Regeringen har genomfört stora satsningar på skola, vård och omsorg sedan regeringsskiftet. Betydande resurser har tillförts kommunsektorn genom statsbidrag och andra reformer. Det har skapat ett utrymme för kommuner och landsting

PROP. 2015/16:100

att anställa 20 000 fler inom välfärdens verk- samheter.

Att det finns kvalificerad arbetskraft är en förutsättning för att välfärden ska utvecklas. Genom att bättre ta tillvara på den kompetens som många av de människor som nu kommer till Sverige besitter kan detta behov mötas. För att klara den långsiktiga kompetensförsörjningen i välfärden behöver fler utbildas inom de yrken där det råder brist. Staten, liksom kommuner och landsting har här ett stort ansvar. Regeringen avser att ta initiativ till en dialog med Sveriges Kommuner och Landsting i syfte att inleda ett arbete för att komma tillrätta med bristyrkessituationen inom välfärdssektorn.

Sverige behöver skapa förutsättningar för en fungerande komptensförsörjning i hela landet. Det är viktigt för att säkra den långsiktiga tillgången till kompetent arbetskraft och motverka fortsatt utflyttning från Sveriges landsbygd. Möjligheterna till högre utbildning genom samverkan med universitet och hög- skolor avseende kompetens- och lärcentrum är en del i detta som kan utvecklas.

Sverige ska ha en välfärd som går att lita på. Regeringen följer noga utvecklingen i kommun- sektorn och avser att återkomma om ytterligare investeringar i välfärden.

Förbättrad tillgänglighet i barnomsorgen

Förskolan är viktig för barns utveckling och bidrar till att skapa likvärdiga förutsättningar inför skolstarten. Den goda tillgången till barn- omsorg i Sverige har också bidragit till att fler kan arbeta mer. Barnomsorgen har haft särskilt stor betydelse för att möjliggöra ett högt arbets- kraftsdeltagande bland kvinnor (se fördjup- ningsrutan Väl fungerande barnomsorg och kvinnors sysselsättning).

Även föräldrar som jobbar på obekväm arbetstid ska ha tillgång till en bra barnomsorg. Föräldrar ska inte behöva avstå arbetspass för att barnomsorg saknas. Behovet av barnomsorg kan vara särskilt stort för ensamstående föräldrar. Barnomsorgen behöver bättre anpassas till hur familjer och arbetsliv ser ut. Regeringen har därför avsatt resurser för att öka tillgängligheten till barnomsorg på kvällar, nätter och helger. Regeringen avser att följa upp satsningen för att se hur den påverkat tillgången till barnomsorg på obekväm arbetstid.

PROP. 2015/16:100

Kvinnor tar ofta ett större ansvar för att vårda barn och många arbetar deltid för att göra detta. Regeringens satsningar på att öka tillgänglig- heten till barnomsorg kan öka möjligheten för kvinnor att förvärvsarbeta mer.

En hälso- och sjukvård i världsklass

Målet för hälso- och sjukvården är att befolkningen ska erbjudas en behovsanpassad, och effektiv hälso- sjukvård av god kvalitet. Vården ska vara jämlik, jämställd och tillgänglig.

Folkhälsan i Sverige är god och hälso- och sjukvården är en bidragande orsak till detta. Internationella jämförelser visar att svensk hälso- och sjukvård är effektiv och uppvisar goda resultat. Den goda hälsan och den positiva utvecklingen har dock inte kommit alla till del och hälsoklyftorna är stora. Människors hälsa hänger nära samman med deras utbildnings- och inkomstnivå samt deras anknytning till arbets- marknaden. Kvinnor med kort utbildning har i flera avseenden haft den minst gynnsamma hälsoutvecklingen de senaste decennierna. Regeringen anser att alla ska ges förutsättningar för en god hälsa oavsett ekonomiska resurser. Det är en viktig del av den svenska modellen. Regeringen har därför som ett långsiktigt mål att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.

För att uppnå en mer jämlik och jämställd hälsa genomför regeringen en riktad primär- vårdssatsning, satsningar på förlossnings-vård och kostnadsfri mammografi. För att möjliggöra vård på lika villkor för barn och unga, och för att utjämna hälsoskillnaden mellan olika socio- ekonomiska grupper, har regeringen avsatt medel så att alla under 18 år får läkemedel och andra förmånsberättigade varor inom läke- medelsförmånerna kostnadsfritt.

Kvaliteten i hälso- och sjukvården är beroende av en fungerande kompentensförsörjning. En förutsättning för att vårdgivare ska kunna erbjuda en god och effektiv vård är att de har rätt personal till rätt uppgift. Det finns dock flera tecken på att personalens kompetens skulle kunna användas mer effektivt. Antalet läkare och sjuksköterskor i sjukvården har under det senaste decenniet ökat snabbare än befolkningen som helhet, medan antalet undersköterskor och vårdbiträden minskat. Samtidigt uppger personal i olika undersökningar att de utför arbets-

uppgifter som andra yrkesgrupper skulle kunna göra istället. För att bättre ta tillvara på vårdpersonalens kompetens och bidra till landstingens kompetensförsörjning har därför en särskild s.k. professionsmiljard införts fr.o.m. 2016. Kompetensförsörjningen kan också underlättas genom snabbare validering av kompetensen hos personer med hälso- och sjukvårdsutbildning från andra länder. Socialstyrelsen har därför tillförts resurser för detta ändamål. Våren 2016 presenterades även ett snabbspår för ett antal legitimationsyrken inom hälso- och sjukvården. Därutöver utökas antalet platser på utbildningarna till sjuk- sköterska, specialistsjuksköterska och barn- morska.

Kostnaderna i hälso- och sjukvården har ökat och den demografiska utvecklingen innebär en utmaning framöver. För att ytterligare förbättra hälso- och sjukvården är det viktigt att resurserna används effektivt och att styrningen fungerar ändamålsenligt.

Det ökade antalet asylsökande har medfört att arbetsbelastningen för tillståndsgivning och tillsyn av hem för vård eller boende (HVB) har ökat kraftigt för Inspektionen för vård och omsorg. Det har inneburit negativa konse- kvenser för inspektionens övriga verksamhet. Regeringen är angelägen om att Inspektionen för vård och omsorg ska ha förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag och avser att återkomma i budgetpropositionen för 2017.

Ökad jämlikhet i äldreomsorgen

Sverige är och ska fortsatt vara ett av världens bästa länder att åldras i. Äldre kvinnor och män ska ha tillgång till en likvärdig omsorg av god kvalitet oavsett var de bor. De flesta äldre uppger att de är nöjda med sin äldreomsorg, men det finns brister när det gäller vården och omsorgen av de äldre. Att det finns stora skillnader mellan olika delar av landet visar också på behovet av ökad likvärdighet och jämlikhet. Den åldrande befolkningen och en minskande andel personer i arbetsför ålder innebär en utmaning framöver för äldreomsorgens personalförsörjning.

För att öka tryggheten för äldre har resurser tillförts. Initiativ har tagits för att kommuner och landsting ska klara bemanningen inom äldreomsorgen. En flerårig bemanningssatsning påbörjades 2015 i syfte att skapa utrymme för

personalen att tillbringa mer tid med de äldre. Satsningen ger större möjligheter för personalen att bidra till att gemensamt utveckla verk- samheten och förbättra arbetsmiljön. Därigenom ökar attraktionskraften för yrken inom äldre- omsorgen. Dessutom genomförs kompetens- höjande insatser under 2016. Regeringens satsningar på traineejobb och extratjänster i välfärden kan också vara viktiga verktyg för att säkra den långsiktiga kompetensförsörjningen inom vården och omsorgen.

Många äldre har ett stort behov av hälso- och sjukvård. Regeringen aviserade därför i budgetpropositionen för 2016 att förslag kommer att läggas om att fr.o.m. den 1 januari 2017 slopa vårdavgifterna för personer över 85 år inom öppen hälso- och sjukvård och som ingår i det nationella högkostnadsskyddet.

Alla äldre ska känna en trygghet i vardagen och boendet bör vara anpassat utifrån den äldres behov. Regeringen kommer att följa detta noga.

Ohälsan och sjukfrånvaron ska minska

Regeringens övergripande målsättning är att sjukfrånvaron ska ligga på en låg och långsiktigt stabil nivå för såväl kvinnor som män. Sedan 2010 har sjukfrånvaron, mätt i sjukpenningtal, ökat med 74 procent. Ökningen av sjuk- frånvaron har skett inom alla sektorer och yrkesgrupper, men ökningen har varit mer påtaglig för kvinnor än för män. Anställda inom vård och omsorg står för de flesta nya sjukfallen. Att bryta den allvarliga utvecklingen med ökad sjukfrånvaro är en av regeringens mest prio- riterade frågor.

Mot denna bakgrund genomför regeringen ett brett åtgärdsprogram inom flera politikområden. Åtgärderna ska bidra till förbättrad hälsa och bättre möjligheter för människor att stanna kvar i eller återgå till arbete. Som en del av åtgärdspro- grammet har regeringen gett Försäkringskassan i uppdrag att stärka sjukförsäkringshandläggnin- gen för att åstadkomma en väl fungerande sjuk- skrivningsprocess. Myndigheten har också fått i uppdrag att utveckla sitt stöd till arbetsgivare samt utvärdera det nuvarande arbetsplatsnära stödet.

En annan viktig del i att motverka den arbetsrelaterade ohälsan är den arbetsmiljö- strategi för det moderna arbetslivet som regeringen har presenterat.

PROP. 2015/16:100

Ersättningen från sjukförsäkringen ska ge trygghet och lämnas under den tid det tar att återfå arbetsförmågan. Införandet av en tids- gräns för hur länge sjukpenning kan lämnas innebar en avvikelse från denna princip. Den bortre tidsgränsen har inte främjat rehab- iliteringsprocessen och har inte heller garanterat att de försäkrade fått rätt hjälp. I stället har sjuktalet ökat kraftigt sedan de första personerna utförsäkrades. Regeringen avskaffade den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen den 1 februari 2016. Under 2016 avser regeringen att inleda ett arbete i Regeringskansliet för att se över hur rehabiliteringsinsatser för individen kan stärkas inom ramen för rehabiliteringskedjan.

Inkomstskillnaderna ska minska

Skillnaderna i de disponibla inkomsterna har ökat. Det finns flera förklaringar till denna utveckling. Framför allt har inkomsterna för dem med allra högst inkomster ökat snabbare än för övriga till följd av ökade kapitalinkomster. Avskaffandet av fastighetsskatten och för- mögenhetsskatten har också bidragit till ökningen av inkomsterna för dem med högst inkomster. Därtill har de lägsta inkomsterna ökat förhållandevis långsamt. Transfereringar som utgör en större andel av inkomsterna där än i de högre inkomstskikten, är vanligtvis kopplade till prisutvecklingen, eller bestämda i fasta belopp, och de har utvecklats svagare än lönerna (se bilaga 2).

Andelen individer med låg ekonomisk standard har ökat sedan 1995 (se diagram 2.8). Den största ökningen har skett sedan 2006. Den successiva utbyggnaden av jobbskatteavdraget förstärkte inkomsterna för dem i mitten av inkomstfördelningen. Samtidigt sänkte den förra regeringen ersättningarna i arbetslöshets- och sjukförsäkringen. Detta bidrog till att inkomst- erna för dem med lägre inkomster inte växte i samma takt som för övriga. Sänkta ersättningar innebar tillsammans med differentierade och i många fall ökade avgifter för arbetslöshets- försäkringen att många lämnade arbetslöshets- kassorna. Likformighet i beskattning är önsk- värt. Den förra regeringens skattepolitik innebar exempelvis att pensionärer vid lika inkomst fick betala en högre skatt än de som hade jobb. Sammantaget innebar dessa förändringar i

PROP. 2015/16:100

skatte- och transfereringssystemen en ökning av andelen personer med låg ekonomisk standard.

Diagram 2.8 Andel med låg ekonomisk standard 1995– 2014

Procent
16
14
12
10
8
6
4
2
0
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm. Låginkomstgränsen beräknas som 60 procent av medianinkomsten för det aktuella året. Data kommer från urvalsundersökningen Hushållens ekonomi (HEK) 1995–2010 och från Totalräknad inkomstfördelningsstatistik (TRIF) 2011–2014. Övergången till TRIF medför ett tidsseriebrott i statistiken, främst till följd av att undersökningarna använder olika hushållsbegrepp.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Regeringen vill utveckla den svenska modellen genom en politik för ökad ekonomisk jämlikhet. Regeringen har genomfört viktiga satsningar för att stärka de ekonomiska marginalerna för hushåll med svag ekonomi. Sjuk- och aktivitets- ersättningen, underhållsstödet, grundnivån i föräldrapenningen, bostadstillägget till pensionärer och normen i försörjningsstödet har höjts. Dessutom har regeringen höjt taket och grundnivån i arbetslöshetsförsäkringen för att den ska ge ett bättre skydd vid arbetslöshet. Dessa reformer bidrar till att minska inkomstskillnaderna.

Även de satsningar som gjorts på den gemensamma välfärden har stor betydelse för att minska inkomstskillnader och bör därför beaktas vid en bedömning av politikens effekter (se fördjupningsrutan Fördelningseffekter av regeringens politik).

Det finns ett fortsatt behov av reformer för att stärka ekonomin för samhällets mest utsatta.

Underhållsstödet och bostadsbidraget är inte tillräckligt anpassade till de olika boendemönster och familjekonstellationer som förekommer i dag. Regeringen anser att det är angeläget att öka den fördelningspolitiska träffsäkerheten och avser att återkomma i frågan.

Efter ett helt arbetsliv ska ingen behöva känna oro inför sin ålderdom. Regeringen har tagit ett första steg för att avskaffa den orättvisa skillnaden i beskattning av arbetsinkomster och pension. Det förhöjda grundavdraget för äldre

har förstärks så att pensionärer med de lägsta inkomsterna inte beskattas högre än löntagare som är yngre än 65 år. Detta gynnar framför allt kvinnor eftersom de har de lägsta pensionerna.

2.8Ett tryggt och säkert samhälle

Alla ska kunna känna trygghet och säkerhet. Sverige är på många sätt ett tryggt land. Sett till hela befolkningen ökar tryggheten och människors utsatthet för brott minskar. Men samtidigt som tryggheten utvecklas positivt känner sig alltför många människor fortfarande otrygga och utsattheten för brott är ojämnt fördelad mellan olika områden och grupper.

I vissa bostadsområden präglas utvecklingen i allt större utsträckning av social oro, utanförskap och kriminalitet. Kvinnor upplever överlag större otrygghet än män och var fjärde kvinna känner sig otrygg när hon vistas ute på kvällen. Alltför många kvinnor blir fortfarande utsatta för våld av närstående. Mäns våld mot kvinnor är ett av de yttersta uttrycken för ojämställdhet mellan kvinnor och män. Detta våld ska upphöra.

Det bästa sättet att minska det lidande som brottslighet leder till är att förhindra och förebygga att brott begås. En generell välfärd som utjämnar livschanser och motverkar ekonomisk utsatthet är en central del i detta arbete.

Att människor inte känner trygghet i sina bostadsområden kan aldrig accepteras. Rättsväsendet har en viktig roll i arbetet med att komma tillrätta med de problem som finns i vissa områden. Här behövs ett aktivt brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete som inkluderar många olika aktörer samt en lokalt förankrad och närvarande polis. En av intentionerna med ombildningen av polisorganisationen är att verksamheten ska bedrivas närmare och i dialog med medborgarna. För att öka tryggheten för de boende kommer Polismyndigheten att under 2016 påbörja sin satsning för att bekämpa brott i 14 prioriterade områden som är särskilt drabbade av grov brottslighet. Trots ökade resurser till rättsväsendet i allmänhet och polisen i synnerhet har andelen brott som klarats upp minskat. Detta är en oroande utveckling och arbetet för att fler brott ska klaras upp måste effektiviseras.

Att förebygga och motverka våld och andra övergrepp mot kvinnor är högt prioriterat av regeringen. I arbetet för att minska våld i nära relationer är förebyggande insatser centralt. En del i detta är att påverka våldsutövarnas attityder och verka för jämställdhet mellan kvinnor och män generellt. Det är också viktigt att våldsutsatta får det skydd och stöd de behöver. Regeringen har därför ökat resurserna till de ideella kvinnojourerna.

Ökade resurser för att klara säkerheten i landet

Det oroliga geopolitiska läget och det förhöjda terrorhotet är en utmaning för Säkerhetspolisen. Regeringen har tidigare avsatt mer medel till myndigheten, men bedömer att den osäkra utvecklingen i omvärlden motiverar ytterligare resurser. Regeringen föreslår därför i propositionen Vårändringsbudget för 2016 att Säkerhetspolisen tillförs ytterligare resurser 2016.

Polismyndighetens arbetsbelastning har ökat med anledning av flyktingsituationen. Det gäller framför allt gränspolisverksamheten och polisens yttre verksamhet för att upprätthålla ordning och säkerhet. Dessutom medför det förhöjda terrorhotet att Polismyndigheten i samverkan med Säkerhetspolisen behöver förstärka sin förmåga att förebygga och avvärja terrorism. Polismyndigheten avser att öka antalet civilanställda för att frigöra polisiära resurser och för att tillföra kompetens i kärnverksamheten. Under 2016 har polisen även inlett arbetet med särskilt prioriterade områden, som bl.a. innebär extra resurser till områdespoliser.

Regeringen föreslår därför i propositionen Vårändringsbudget för 2016 att Polis- myndigheten ska tillföras mer medel 2016. Det behöver även säkerställas att andra viktiga arbetsuppgifter kan upprätthållas, såsom till exempel arbetet mot hatbrott.

För att öka tryggheten på asylboenden avser regeringen också att tillföra mer medel till Migrationsverket.

PROP. 2015/16:100

2.9Ökad jämställdhet mellan kvinnor och män

Sverige har en feministisk regering. Regeringens jämställdhetspolitik bygger på det övergripande målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Jämställdhet är i grunden en rättvise- och demokratifråga. Ett jämställt samhälle ger människor möjlighet att utvecklas utan att begränsas av sitt kön. Ökad jämställdhet är en viktig del av samhällsbygget och bidrar till ekonomisk utveckling genom att både kvinnors och mäns potential tas tillvara. Den ekonomiska politiken är avgörande för kvinnors och mäns livsvillkor och ska därför präglas av en feministisk grundsyn. Den ska omfördela makt och resurser så att kvinnor och män ges samma utrymme och möjlighet till egen försörjning, att förfoga över sin egen tid och att vara delaktiga i beslut som rör det egna livet och samhällsutvecklingen.

År 2014 hade kvinnor i förvärvsaktiv ålder i genomsnitt drygt 80 procent av mäns disponibla årsinkomst. Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män har inte minskat nämnvärt under de senaste 20 åren (se diagram 2.9). Kvinnors lägre inkomster kan delvis förklaras av könssegregeringen på arbetsmarknaden. Kvinnor och män arbetar till stor del i olika yrken och sektorer och har ofta olika befattningar. Kvinnor är överrepresenterade i yrken och sektorer med lägre löner. Kvinnors arbete värderas lägre än mäns.

Kvinnors lägre disponibla inkomster kan också förklaras av att de i större utsträckning än män arbetar deltid och har mer frånvaro på grund av föräldraledighet och ohälsa. Föräldraförsäkringens utformning har en central betydelse för detta. Kvinnors arbetsvillkor är också osäkrare än mäns, med fler tillfälliga anställningar, och det är många kvinnor som arbetar mindre än vad de skulle vilja. Dessutom organiseras arbetet och arbetstiderna inom många kvinnodominerade branscher på ett sådant sätt att det finns få heltidstjänster. En annan förklaring till kvinnors kortare arbetstid är att de utför en större del av det obetalda hemarbetet. Det är också betydligt vanligare att kvinnor arbetar deltid för att ta hand om anhöriga.

PROP. 2015/16:100

Diagram 2.9 Individuell disponibel inkomst 1995–2014

Medianinkomst i kronor (2016 års priser) respektive kvinnors andel av

mäns inkomst i procent, 20–64 år
300 000		Kv/M (höger axel)							100
		Kv/M (höger axel)
250 000		Män							95
250 000		Kvinnor							95
		Kvinnor
200 000									90
150 000									85
100 000									80
50 000									75
0									70
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: Data kommer från urvalsundersökningen Hushållens ekonomi (HEK) 1995– 2012 och från Statistiskt Analysregister (STAR) för 2013 och 2014. Övergången till STAR medför ett tidsseriebrott i statistiken.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Dagens skillnader i villkor mellan kvinnor och män är inte acceptabla. Regeringen anser att jämställdhetsperspektivet ska beaktas i alla delar av politikutformningen.

Budgetprocessen och budgetpropositionen är av central betydelse för att förverkliga regeringens politik. Det är därför angeläget att budgetarbetet bedrivs så att effekter och konsekvenser för jämställdheten beaktas vid beslut om inriktning på politiken och fördelning av resurser. Regeringen har tagit steg för att säkerställa att budgetpolitikens jämställdhetseffekter synliggörs i underlag inför budgetbeslut. Arbetet med att utveckla jämställdhetsbudgetering sker löpande i Regeringskansliet. Ett mer systematiskt arbetssätt ger förutsättningar för ett tydligare jämställdhetsperspektiv i regeringens politik.

Regeringen har avsatt medel för att fortsatt utvärdera och utveckla arbetet med jämställdhetsintegrering och jämställdhets- budgetering. De slutsatser och analyser som framkommer i utvärderingarna kommer att användas i det arbete som bedrivs i Regeringskansliet och i andra myndigheter.

Sverige har även en feministisk utrikes- och utvecklingspolitik med ett tydligt fokus på kvinnors rättigheter, representation och tillgång till resurser.

Ytterligare insatser för jämställdhet

Ekonomisk självständighet är en förutsättning för jämställdhet. För att uppnå detta ska kvinnor

kunna delta i arbetslivet på samma villkor och med samma förutsättningar som män. Att förändra arbetslivets villkor och fördelningen av avlönat och oavlönat arbete är nyckelfaktorer. Regeringen ser inga skäl till att det ska finnas skillnader i sysselsättningsgrad beroende på kön. Att arbeta heltid ska vara norm och deltid en möjlighet. Att minska ofrivilligt deltidsarbete och att öka kvinnors arbetskraftsdeltagande är viktigt för kvinnors egen försörjning och livsinkomst samt för att skapa en mer jämställd arbetsmarknad. Arbetsmarknadens parter har här en viktig roll. Allt fler kommuner och landsting har fattat beslut om att erbjuda heltidsanställning.

Regeringen anser att möjligheten till heltidsarbete också handlar om att göra välfärdsyrkena mer attraktiva. Många i de kvinnodominerade sektorerna uppger att de arbetar deltid för att de inte orkar med ett heltidsarbete. Regeringen satsar därför på att förbättra arbetsmiljön och på att stärka bemanningen i välfärden.

Det är också viktigt att eliminera osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Ett verktyg i arbetet med att motarbeta löneskillnader är att synliggöra dem. Regeringen har därför föreslagit att lönekartläggning för jämställda löner ska genomföras varje år.

Åtgärder som görs för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten är viktiga för att nå regeringens jämställdhetsmål. Regeringen har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att främja jämställdheten och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad.

Kvinnor tar i genomsnitt ut 80 procent av den totala föräldraledigheten under barnets första två år. Många kvinnor arbetar sedan deltid under småbarnsåren och utför en större del av det obetalda hemarbetet. Kvinnors dubbelarbete leder till en ökad risk för sjukfrånvaro. Det ojämställda uttaget av föräldraledighet påverkar också arbetsgivares förväntningar om i vilken utsträckning kvinnor och män kommer att vara föräldralediga eller gå ned i arbetstid. Sammantaget får detta negativa effekter för kvinnors löneutveckling och karriärmöjligheter. Det bidrar också i förlängningen till lägre pension för kvinnor.

För att förbättra jämställdheten på arbetsmarknaden har regeringen infört en tredje reserverad månad för vardera föräldern i föräldrapenningen. Målet är ett helt jämställt

uttag av föräldraledigheten. Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska se över föräldraförsäkringen (dir. 2016:10). Utredningen ska ta fram förslag om hur föräldraförsäkringen kan bidra till såväl jämställt föräldraskap som jämställdhet på arbetsmarknaden. Utredningen ska också analysera och kartlägga hur föräldraförsäkringen bättre kan anpassas till en modern arbetsmarknad och till olika familjekonstellationer. Dessutom ska utredningen lägga särskilt fokus på företagares och studerandes möjligheter att använda föräldraförsäkringen.

Kvinnor tar ofta ett större ansvar för att vårda anhöriga och många kvinnor arbetar deltid för att göra detta. Ingen ska behöva minska sin arbetstid för att välfärden inte håller tillräckligt god kvalitet. Regeringens satsningar på att stimulera tillgängligheten i barnomsorgen på obekväm arbetstid och på ökad bemanning i äldreomsorgen bidrar till att öka möjligheten för kvinnor att förvärvsarbeta mer.

Ett annat uttryck för den bristande jämställdheten i arbetslivet är att kvinnor är underrepresenterade i chefs- och lednings- grupper. Regeringens mål är att andelen kvinnor i börsnoterade bolagsstyrelser ska uppgå till minst 40 procent 2016. Efter bolagsstämmorna 2016 kommer målet att följas upp. Om det inte är uppnått avser regeringen att lämna ett förslag om kvotering till styrelser i börsnoterade företag.

Lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck

Regeringen anser att varje person oavsett kön, sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck ska respekteras för den hen är och åtnjuta samhällets skydd för detta. För att stärka hbtq- personers ställning i samhället har regeringen förstärkt statsbidraget till organisationer för homosexuella, bisexuella, transsexuella eller personer med könsöverskridande identitet. Socialstyrelsen har även fått i uppdrag att fördela medel till organisationer som arbetar för att utveckla brottsofferverksamhet riktad till hbtq- personer. Detta reformarbete ska fortsätta.

Våld i nära relationer, inklusive det våld som drabbar hbtq-personer, är allvarliga samhällsproblem som orsakar stort fysiskt och

PROP. 2015/16:100

psykiskt lidande. Det ska förebyggas och motverkas.

Regeringen har 2014–2016 genomfört en rad insatser inom ramen för den nationella strategin för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Det finns behov av fortsatta satsningar på området. Regeringen anser därför att det är viktigt att fortsätta arbetet med den nationella strategin.

PROP. 2015/16:100

Fördelningseffekter av regeringens politik

Fördelningspolitiken ska bidra till att tillväxt och välfärd kommer alla till del så att levnadsvillkoren och livschanserna utjämnas mellan individer i samhället. En viktig del av omfördelningen i den svenska välfärdsmodellen är offentligt finansierade välfärdstjänster som skola, vård och omsorg. En del av omfördelningen sker också via skatter och transfereringar som direkt påverkar de disponibla inkomsterna. För att på ett rättvisande sätt bedöma politikens effekter på inkomstfördelningen behöver därför båda dessa aspekter beaktas (en mer utförlig beskrivning återfinns i bilaga 2).

Inkomstskillnaderna har ökat under många år och investeringar i välfärden har varit eftersatta. När regeringen tillträdde fanns ett stort behov av att satsa på den gemensamma välfärden och på hushåll med låga inkomster. Samtidigt fanns ett behov av att lägga om finanspolitiken i en mer ansvarsfull riktning för att minska underskotten i de offentliga finanserna.

Regeringen har genomfört betydande satsningar på skola, vård och omsorg. Regeringen har också genomfört ett antal reformer riktade till hushåll med låga inkomster. De inkomstskattehöjningar som har bedömts vara nödvändiga för att finansiera dessa viktiga satsningar har riktats till dem med relativt sett höga inkomster.

Minskade inkomstskillnader med regeringens politik

Regeringens politik förväntas bidra till att de samlade inkomstskillnaderna minskar, mätt med den s.k. Gini-koefficienten. Andelen med låg ekonomisk standard (under 60 procent av medianinkomsten) beräknas också minska (se tabell 2.6) Andelen minskar mest för ensamstående föräldrar och för de äldsta pensionärerna. Andelen med låg ekonomisk standard minskar också mer för kvinnor än för män.

Tabell 2.6 Effekter av regeringens politik på Gini- koefficienten och på andelen med låg relativ ekonomisk standard.

	Utan	Med	Reform-
	regering	regeringens	effekter
	ens	politik
	politik
Gini-koefficienten	0,303	0,299	-0,004
Andel med ekonomisk standard
under 60 procent av medianen	15,7	14,9	-0,8
	15,7	14,9	-0,8

Anm.: Gini-koefficienten är ett vanligt förekommande mått som sammanfattar spridningen av inkomster i hela inkomstfördelningen. Ju lägre värde desto jämnare är fördelningen. Individens ekonomiska standard (ekvivalerade disponibla inkomst) beräknas som hushållets disponibla inkomst dividerat med en konsumtionsvikt som beror på hushållets sammansättning. På så sätt görs en korrigering för försörjningsbörda, så att individer som lever i hushåll av olika storlek kan jämföras med varandra. Alla individer i en familj har samma ekonomiska standard.

Källa: Egna beräkningar.

Även när det gäller effekten i olika inkomstgrupper har regeringens reformer god fördelningspolitisk träffsäkerhet. Den ekonomiska standarden har i genomsnitt ökat i den nedre delen av inkomstfördelningen samtidigt som den i genomsnitt har minskat högre upp i inkomstfördelningen. Det beror på att regeringens reformer riktar sig till dem med låga inkomster samtidigt som inkomstskattehöjningar har riktats till dem med högre inkomster.

Ett utökat inkomstbegrepp, som även tar hänsyn till de satsningar som gjorts på välfärdstjänster, ger dock en mer komplett bild av politikens effekter. Den utökade inkomsten ökar i genomsnitt för de sex lägsta inkomst- grupperna till följd av regeringens samlade politik. Satsningar på vård, skola och omsorg bidrar till en ökning av det ekonomiska välståndet i alla inkomstgrupper, men effekten är störst i de lägre inkomstgrupperna (se diagram 2.10).

Diagram 2.10 Genomsnittlig effekt på utökad inkomst i olika inkomstgrupper.

Procent

2,5
2,0					Förändring av utökad inkomst
1,5					Bidrag från välfärdstjänster
1,5					Bidrag från disponibel inkomst
1,0
0,5
0,0
-0,5
-1,0
-1,5
-2,0
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
Låg inkomst								Hög inkomst
		Inkomstgrupp (ekvivalerad disponibel inkomst)

Anm.: Den utökade inkomsten för en individ beräknas som summan av individens ekonomiska standard och värdet av välfärdstjänsterna. Värdet av offentliga välfärdstjänster räknas samman på hushållsnivå och fördelas sedan lika på varje medlem i hushållet.

Källa: Egna beräkningar.

Effekten varierar inom olika inkomstgrupper

Effekten på den ekonomiska standarden varierar inom inkomstgrupperna. I samtliga inkomst- grupper finns både personer som påverkas positivt och negativt, men också personer som inte påverkas alls. Knappt en tredjedel påverkas inte alls av reformerna (se diagram 2.11.).

Diagram 2.11 Andel i olika inkomstgrupper med högre, oförändrad och lägre ekonomisk standard till följd av reformer

Procent

100			Högre			Oförändrad/marginell				Lägre


90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
0
1		2	3		4	5	6	7	8	9		10
	Låg inkomst										Hög inkomst
				Inkomstgrupp (ekvivalerad disponibel inkomst)

Källa: Egna beräkningar.

När analysen breddas och inkluderar regeringens satsningar på välfärdstjänster är det fler som påverkas positivt och färre som påverkas negativt av den genomförda politiken (se diagram 2.12).

PROP. 2015/16:100

Diagram 2.12 Andel i olika inkomstgrupper med högre, oförändrad och lägre utökad inkomst till följd av reformer

Procent

Högre Oförändrad/marginell Lägre

100

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
Låg inkomst								Hög inkomst
		Inkomstgrupp (ekvivalerad disponibel inkomst)

Källa: Egna beräkningar.

Effekten är större för kvinnor än för män

För kvinnor beräknas regeringens politik inne- bära att den individuella utökade inkomsten i genomsnitt ökar med 0,6 procent (se diagram 2.13). Politiken bidrar till att stärka den eko- nomiska jämställdheten mellan kvinnor och män.

Diagram 2.13 Effekt på individuell utökad inkomst för kvinnor respektive män (20 år och äldre)

Procent

1,0

0,8

0,6

0,4

0,2

0,0

-0,2

-0,4	Förändring av utökad inkomst
	Förändring av utökad inkomst
-0,6	Bidrag från välfärdstjänster
-0,6	Bidrag från individuell disponibel inkomst
	Bidrag från individuell disponibel inkomst
-0,8
	Kvinnor	Män

Anm.: Individuell utökad inkomst är individuell disponibel inkomst inklusive subventioner för individuella välfärdstjänster som t.ex. barnomsorg, utbildning och hälso- och sjukvård. De totala subventionerna räknas samman för varje vuxen i hushållet. Summan av barnens subventioner delas jämt på de vuxna i hushållet. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Disponibel inkomst ökar starkt 2015 och 2016

Hushållens reala disponibla inkomst bedöms öka med ca 3 procent 2015 och 2,3 procent 2016 (se bilaga 1). Förändringarna i skatte- och trans- fereringssystemen 2015 och 2016 innebär att de disponibla inkomsterna minskar med i genomsnitt 0,5 procent. Inkomstminskningen till följd av reformerna är dock liten i förhållande till den starka underliggande ökningen av den disponibla inkomsten.

PROP. 2015/16:100

Väl fungerande barnomsorg och kvinnors sysselsättning

Sverige har det högsta arbetskraftsdeltagandet för både kvinnor och män i EU. Även skillnaden i arbetskraftsdeltagande mellan kvinnor och män är liten i ett internationellt perspektiv.

Tabell 2.7 Arbetskraftsdeltagande och sysselsättningsgrad för kvinnor och män i EU 2014

Personer 20-64 år, procent

	Arbetskraftsdeltagande		Sysselsättningsgrad
	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män
Sverige	83,2	88,8	77,6	82,2

Litauen	77,9	83,4	70,6	73,1
Finland	77,7	81,2	72,1	74

Danmark	77,3	84,5	72,2	79,5

Tyskland	76,6	86,9	73,1	82,2
Lettland	76,1	83	68,5	73,1

Estland	75,8	84,9	70,6	78,3

Nederländerna	75,2	86,8	69,7	81,1
Cypern	75,1	86,4	63,9	71,6

Portugal	75	82,6	64,2	71,3

Storbritannien	74,4	86,7	70,6	81,9
Österrike	73,9	83,1	70,1	78,3

Spanien	73,1	84,7	54,8	65

Frankrike	73	81,7	66,2	73,7
Slovenien	71,2	78,7	63,6	71,6

Tjeckien	69,8	86,5	64,7	82,2

Luxemburg	69,4	83,1	65,5	78,4
Bulgarien	69,1	77,7	62	68,1

Belgien	68,2	78,6	62,9	71,6

Slovakien	67,7	83,7	58,6	73,2
Irland	67,2	83,8	61,2	73

Kroatien	65,7	76,3	54,2	64,2

Polen	65,6	80,4	59,4	73,6
Ungern	65,3	79,4	60,2	73,5

Grekland	63,3	81,8	44,3	62,6

Rumänien	61	79,7	57,3	74
Italien	58,1	78,9	50,3	69,7

Malta	54,5	85,3	52	80,4

EU	70,6	83,2	63,5	75

Anm.: Sorterade efter kvinnors arbetskraftsdeltagande.

Källa: Eurostat.

En viktig förklaring till detta bedöms vara den goda tillgången till barnomsorg i Sverige. Eftersom kvinnor i större utsträckning än män stannar hemma för att ta hand om små barn är tillgång till väl fungerande barnomsorg till ett

rimligt pris en viktig förutsättning för att kvinnor ska kunna delta på arbetsmarknaden.

I många andra länder kan föräldrarnas kostnader för barnomsorg innebära att det inte lönar sig att arbeta för båda föräldrarna eller för en ensamstående förälder. Bland andra Europeiska kommissionen och OECD lyfter fram betydelsen av tillgång till barnomsorg av god kvalitet och till rimlig kostnad för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och bidra till jämställdhet mellan kvinnor och män.

Fler barn i barnomsorg och ökad sysselsättning bland kvinnor

I Sverige inleddes en stor utbyggnad av den generella välfärden under 1960-talet. Barnomsorgen och äldreomsorgen bidrog till att fler kvinnor kunde arbeta mer. Mellan framför allt 1970- och 1990-talet ökade andelen barn som var inskrivna i förskoleverksamhet kraftigt (se diagram 1.14).

Under 1970- och 1980-talen steg också kvinnors deltagande på arbetsmarknaden (se diagram 1.15), samtidigt som männens arbetskraftsdeltagande var förhållandevis oförändrat. Under samma period genomfördes flera reformer i syfte att underlätta för kvinnor att delta på arbetsmarknaden, såsom föräldraförsäkringen och föräldraledighetslagen. Avskaffandet av sambeskattningen bidrog också till att öka gifta kvinnors arbetskraftsdeltagande. Det är svårt att bedöma vilken betydelse enskilda reformer hade för kvinnornas ökade arbetskraftsdeltagande.

PROP. 2015/16:100

Diagram 2.14 Andel inskrivna barn i förskoleverksamhet av befolkningen i respektive ålder

Procent

100

90	1–6 år	1–5 år

1975

1980

1985

1990

1995

2000

2005

2010

2014

Anm.: Uppgifter före 1998 avser daghem och familjedaghem. Uppgifter 2000–2014 avser förskola och pedagogisk omsorg.

Källa: Skolverket.

Diagram 2.15 Kvinnors arbetsstatus och vanligen arbetad tid 1970–2014

Andel av befolkningen 20–64 år, procent

100
90	Ej i arbets-		Arbets-	Kort deltid		Lång deltid		Heltid
90	kraften		lösa	1–19 t		20–34 t		35- tim
	kraften		lösa	1–19 t		20–34 t		35- tim
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	2005	2010
Källa: Statistiska centralbyrån.

Höga kostnader för barnomsorg innebär enligt OECD mer deltidsarbete bland kvinnor.3 Forskning visar också att den ökade tillgängligheten till barnomsorg för arbetslösa småbarnsföräldrar som genomfördes i Sverige 2001 bidrog till att sannolikheten att få ett arbete ökade för kvinnor.4

Att barnomsorgen håller tillräckligt god kvalitet är också en förutsättning för att föräldrar ska kunna känna sig trygga med att lämna barnen där under arbetstiden. Barnomsorgens funktion har i Sverige ändrats över tid från att framför allt möjliggöra för föräldrarna att arbeta till att också ha ett allt större pedagogiskt innehåll. Den svenska förskolans effekter för barnen i dag är svårbedömda eftersom de flesta svenska studier baseras på 1970- och 1980-talets förskola. Skillnader mellan länder i barnomsorgens kvalitet och vilka barn som deltar gör det också svårt att överföra resultat till Sverige. Dock förefaller det finnas positiva effekter för barn av att delta i förskolan. Forskning visar att barn som har gått i förskolan lyckas bättre i skolan än de som inte har deltagit. Det gäller särskilt barn som har föräldrar med kort utbildning eller barn som av olika skäl lever i en utsatt situation.5 En bra förskola kan också vara viktig för att de barn som inte har svenska som modersmål ska få goda möjligheter att utveckla sin språkliga förmåga.6

Ökad tillgång till och ökade subventioner av barnomsorg har enligt forskningslitteraturen fått olika stora effekter på kvinnors sysselsättning och arbetade timmar i olika länder.2 Detta kan bero på skillnader i utgångsläge när det gäller kvinnors arbetskraftsdeltagande, efterfrågan på arbetskraft och tillgång till annan barnpassning. Att det tar tid att ändra normer och beslut kring deltagande i arbetskraften kan också göra att de direkta effekterna av ökad tillgång till och ökade subventioner av barnomsorg blir begränsade.

2 Se till exempel en litteraturöversikt i: Bettendorf m.fl., Childcare subsidies and labour supply – Evidence from a large Dutch reform, Labour Economics, 2015.

3Closing the gender gap (OECD 2011).

4Vikman, Hur påverkar tillgång till barnomsorg arbetslösa föräldrars sannolikhet att få arbete? Arbetsmarknad & arbetsliv, 2010

5Se bl.a. PISA in focus, 2011/1, Does participation in pre-primary education translate into better learning outcomes at school? (OECD 2011) och Perspektiv på barndom och barns lärande. En kunskapsöversikt om lärande i förskolan och grundskolans tidigare år (Skoleverket 2010)

6Se t.ex. Utbildning för framtidens arbetsmarknad, Bilaga 5 till Långtidsutredningen 2015 (SOU 2015:90).

PROP. 2015/16:100

Skattefrågor inför budgetpropositionen för 2017

Finansdepartementet har tidigare i år remitterat skatteförslag som regeringen aviserade i Budgetpropositionen för 2016 och som ingår i de av riksdagen beslutade beräkningarna av inkomsterna på statens budget för 2017–2020. Remitteringen har gjorts som ett led i beredningen av förslagen i syfte att i budgetpropositionen för 2017 föreslå riksdagen att dessa genomförs fr.o.m. 2017.

De aviserade och remitterade förslagen är

–begränsad uppräkning av den nedre skikt- gränsen för statlig inkomstskatt för 2017,

–förlängning av den tidsbegränsade nedsättningen av förmånsvärdet för vissa miljöanpassade bilar, och

–sänkt reklamskatt.

Finansdepartementet har också remitterat förslag om

–skattereduktion för reparation och underhåll av vitvaror,

–sänkta arbetsgivaravgifter för enskilda näringsidkare i vissa fall,

–avdrag för klimatkompensation genom förvärv och borttagande (annullering) av utsläppsrätter,

–avdragsförbud för ränta på vissa efter- ställda skuldförbindelser samt vissa förenklingar på företagsskatteområdet,

–sänkt energiskatt på el för större datacenter, anpassning till unionens statsstödsregler, fortsatt nedsatt energiskatt i vissa delar av norra Sverige m.m.,

–lika beskattning av dieselbränsle i båtar, skepp och arbetsmaskiner inom vattenbruk, skogsbruk och jordbruk,

–skatt på kemikalier,

–definition av beskattningsår för vissa punktskatter,

–EU-anpassning av avdragsrätt för representationsmåltider genom utökat avdrag för mervärdesskatt men slopad avdragsrätt vid inkomstbeskattning,

–sänkt mervärdesskatt på mindre

reparationer	(från	25 procent	till
12 procent),

–undantag från trängselskatt i Backaområdet i Göteborg, och

–ändrad intäktsränta i skattekontot.

De remitterade förslagen ska granskas av Lagrådet innan de lämnas till riksdagen.

Regeringen avser dessutom att i budgetpropositionen för 2017 återkomma till riksdagen med förslag om

–begränsad uppräkning av den övre skikt- gränsen för statlig inkomstskatt för 2017,

–höjning av skatten på sprit med 1 procent och skatterna på övriga alkoholdrycker med 4 procent, och

–införande av en möjlighet till undantag från skatteplikt avseende mervärdesskatt för företag med en omsättning på högst 30 000 kronor per år.

Den makroekonomiska utvecklingen

PROP. 2015/16:100

3 Den makroekonomiska utvecklingen

Sammanfattning

–BNP-tillväxten i omvärlden var måttlig 2015. I många framväxande ekonomier bromsade tillväxten in. En ökad osäkerhet om den framtida utvecklingen har under inledningen av 2016 bidragit till att skapa osäkerhet på de finansiella marknaderna. Tillväxten i omvärlden bedöms återigen ta fart 2017.

–Svensk ekonomi återhämtar sig i snabb takt från en lång period med lågt resurs- utnyttjande. BNP-tillväxten var hög 2015 och bedöms bli hög även 2016. Den offentliga konsumtionen förväntas lämna ett stort bidrag till tillväxten 2016. I takt med att resursutnyttjandet stiger bedöms BNP-tillväxten sakta in något 2017.

–Arbetslösheten minskade till 7,4 procent 2015. Till följd av hög efterfrågetillväxt väntas arbetslösheten fortsätta att minska till 6,3 procent 2017.

–Inflationen har varit låg en längre tid. Ett högre resursutnyttjande medför ett större utrymme för företagen att höja sina priser, vilket bidrar till att inflationen stiger.

–Osäkerheten om den makroekonomiska utvecklingen är stor. Det finns påtagliga risker för att utvecklingen blir svagare än i prognosen, t.ex. om tillväxten i euro- området bromsar in. Den ekonomiska ut- vecklingen kan även bli starkare, t.ex. om företag och hushåll i omvärlden blir mer optimistiska om framtiden än vad som har antagits.

–En ytterligare källa till osäkerhet är Migrationsverkets prognos över antalet asylsökande. Detta antal beror på mycket svårförutsägbara faktorer och kan bli större eller mindre än vad som har antagits.

I detta avsnitt redovisas prognosen för den ekonomiska utvecklingen i Sverige och i omvärlden t.o.m. 2020. Information som fanns tillgänglig den 7 mars 2016 har beaktats.

Prognosen är baserad på de regler som nu gäller och på de åtgärder som regeringen föreslår och aviserar i denna proposition och i propositionen Vårändringsbudget för 2016. För att belysa den osäkerhet som omgärdar prognosen redovisas två alternativa scenarier för den ekonomiska utvecklingen. Osäkerheten ökar dessutom i takt med prognoshorisontens längd. Därför har tyngdpunkten i fram- ställningen lagts på prognosen för 2016 och 2017. Utvecklingen 2018–2020 redovisas i ett separat delavsnitt.

I avsnittet redovisas några av de risker som finns i prognosen och jämförelser med andra bedömares prognoser. I avsnittet finns även en beskrivning av hur prognosen har reviderats jämfört med den bedömning som gjordes i budgetpropositionen för 2016 och en utvär- dering av regeringens prognoser för BNP-till- växten 2015.

I bilaga 1 redovisas prognosens siffermässiga innehåll i detalj.

PROP. 2015/16:100

3.1Utvecklingen i omvärlden 2016 och 2017

Tillfällig avmattning i konjunkturåterhämtningen

Tillväxten i omvärlden var måttlig 2015. I de framväxande ekonomierna bromsade tillväxten in markant och var den lägsta sedan 2009. I de avancerade ekonomierna var tillväxten däremot oförändrad 2015 jämfört med 2014 (se diagram 3.1).7

Diagram 3.1 BNP-tillväxten i världen
Årlig procentuell förändring
12
10				BNP, avancerade ekonomier
10				BNP, världen
				BNP, världen
8				BNP, framväxande ekonomier
6
4
2
0
-2
-4
-6
07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17
Anm.: BNP-tillväxt viktad med svenska handelsvikter för de länder som ingår i
växelkursindex, KIX.
Källor: Macrobond, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Goda förutsättningar för tillväxt i avancerade ekonomier

Inledningen av 2016 har kännetecknats av finansiell oro, med stora rörelser på världens börser. En ovisshet om stabiliteten i den kinesiska tillväxten, och en svagare ekonomisk utveckling i många råvaruberoende ekonomier, har bidragit till att skapa osäkerhet på de finansiella marknaderna. Även tecken på en försvagning av den ekonomiska utvecklingen i många avancerade ekonomier har bidragit till oron. Än så länge är det dock främst indikatorer på företagens och hushållens tillförsikt som har

7Med avancerade ekonomier avses de som ingår i Internationella valutafondens definition av Advanced Economies (se World Economic Outlook October 2015, Statistical Appendix, Table A). De länder som inte definieras som Advanced Economies betecknas som Emerging Markets and Developing Countries. I det följande används termen framväxande ekonomier som en översättning av detta begrepp.

försämrats. I exempelvis USA har arbets- marknaden fortsatt att utvecklas positivt med stigande sysselsättning och gradvis stigande inflation. Återhämtningen i den amerikanska ekonomin bedöms fortsätta 2016 och 2017. I euroområdet, Sveriges viktigaste exportmarknad, förväntas en starkare investeringsutveckling, understödd av en fortsatt expansiv penning- politik och en mindre åtstramande finanspolitik. Tillsammans med låga energi- och råvarupriser bidrar detta till en starkare återhämtning i euroområdet 2017. Tillväxttakten i euroområdet förväntas dock vara fortsatt relativt låg, även om återhämtningen sker i fler länder och omfattar fler sektorer än tidigare. Arbetslösheten för- väntas bli fortsatt hög och inflationen låg.

Sammantaget bedöms tillväxten i omvärlden återigen ta fart 2017 (se tabell 3.1). Den högre tillväxten bidrar till en starkare utveckling av den internationella handeln.

Utmaningar för framväxande ekonomier

Den politiska ledningen i Kina har uttalat ett mål om att den ekonomiska tillväxten i högre grad ska drivas av konsumtion, från att tidigare ha dominerats av export och investeringar. Denna omställning innebär att BNP-tillväxten i Kina saktar in och att Kinas efterfrågan på import- varor inte ökar lika snabbt som tidigare. Inbromsningen i Kina har därför påverkat prisutvecklingen på råvaror. Priserna på flera viktiga råvaror har sjunkit med 40–70 procent jämfört med sommaren 2014. Utöver en svagare efterfrågeutveckling har priset på många råvaror också påverkats av en kraftig ökning av utbudet de senaste åren. De lägre råvarupriserna har drastiskt minskat exportintäkterna för många råvaruproducerande länder. I Brasilien och Ryssland har de lägre exportintäkterna bidragit till att BNP fallit kraftigt 2015.

Råvarupriserna bedöms ha stabiliserats och förväntas stiga något framöver. Sammantaget tilltar tillväxten i de framväxande ekonomierna 2017.

Tabell 3.1 Prognoser för omvärlden

Utfall t.o.m. 2015, prognos för 2016 och 2017

Procentuell förändring om inte annat anges

	Genomsnitt1
	1993-2015	2015	2016	2017
BNP

Euroområdet2	1,4	1,5	1,3	1,7
Tyskland	1,4	1,4	1,4	1,7
Frankrike	1,6	1,1	1,2	1,5
Finland	2,3	0,4	0,5	1,1
Norge3	2,9	1,1	0,9	1,8
Storbritannien	2,2	2,2	2,0	2,2
USA	2,5	2,4	2,0	2,4
Kina	9,6	6,8	6,4	6,3
Ryssland4	3,1	-3,1	-1,3	1,0
Världen PPP-vägd5	3,7	3,1	3,0	3,2
Världen KIX-vägd6	1,7	2,1	2,1	2,6
Svensk exportmarknad7	5,4	1,2	3,0	4,8
Inflation

Euroområdet8	1,8	0,0	0,5	1,4
USA9	2,3	0,1	1,7	2,3
Finansiella variabler
Refiräntan10	2,1	0,1	0,1	0,1
Fed funds11	2,8	0,3	0,6	1,4
Oljepris12	51	52	52	44

1I avsnittets tabeller redovisas genomsnittliga värden för 1993–2015, om inte annat anges. Perioden är vald utifrån tillgängligheten i data för de svenska nationalräkenskaperna.

2Genomsnittet är beräknat för 1995–2015.

3BNP för Norges fastland, dvs. inhemsk produktion exklusive utvinning av råolja och naturgas, rörtransport och utrikes sjöfart.

4Genomsnittet är beräknat för 2003–2015.

5BNP-prognoser sammanviktade med köpkraftsjusterade BNP-vikter enligt IMF.

6BNP-prognoser sammanviktade med KIX-vikter, ett mått på svensk utrikeshandel med olika länder. Genomsnittet är beräknat för 2004–2015.

7Den samlade importen i de länder som Sverige exporterar till. Respektive lands vikt utgörs av dess andel i svensk varuexport.

8Harmoniserat konsumentprisindex (HIKP).

9Konsumentprisindex (KPI).

10Europeiska centralbankens styrränta i procent, årsgenomsnitt. Genomsnittet är beräknat för 1999–2015.

11USA:s centralbanks styrränta i procent, årsgenomsnitt.

12Brent, USD per fat.

Källor: Macrobond och egna beräkningar.

Svag utveckling i grannländerna

Norsk tillväxt drivs till stor del av investeringar i oljesektorn. På grund av det låga oljepriset väntas investeringarna minska väsentligt, vilket dämpar den ekonomiska utvecklingen. Men oljeprisfallet har även bidragit till att den norska kronan tappat i värde, vilket gynnar andra exportsektorer. Samtidigt innebär försvagningen av valutan att inflationstakten stigit snabbt. Det har i sin tur dämpat den inhemska konsum- tionen. BNP för det norska fastlandet steg enbart med 1,1 procent 2015, vilket var den

PROP. 2015/16:100

lägsta tillväxttakten sedan 2009. BNP-tillväxten bedöms stiga fr.o.m. 2017.

Utvecklingen i Finland är fortfarande mycket svag och BNP är inte högre än 2006. Efter tre år med negativ tillväxt steg BNP med 0,4 procent 2015. Finsk ekonomi är i hög grad exponerad mot Ryssland, där BNP minskat kraftigt. Arbetsmarknadens parter förhandlar för när- varande för att förbättra konkurrenskraften och finanspolitiken stramas åt. Den konkurrens- utsatta delen av ekonomin stöttas dock av Europeiska centralbankens stimulanspolitik, som inneburit en svagare valuta. Tillväxten i finsk ekonomi väntas sammantaget stiga något 2016 och 2017.

Inflationen ökar i omvärlden

Prisutvecklingen i stora delar av omvärlden är svag och i flera länder ligger inflationen nära noll. I de avancerade ekonomierna har lägre energi- priser pressat ned inflationen för 2015, medan inflationen i de framväxande ekonomierna har stigit som en följd av kraftigt försvagade växelkurser i många länder. En uppgång i inflationstakten väntas i de avancerade ekono- mierna 2016, då fallande råvarupriser inte längre dämpar prisutvecklingen. På längre sikt bedöms inflationen i många avancerade ekonomier endast långsamt närma sig centralbankernas inflationsmål, eftersom löneutvecklingen för- väntas bli fortsatt svag. I USA ligger dock för närvarande den underliggande inflationen nära inflationsmålet. Utvecklingen på arbetsmark- naden, med en stark sysselsättningsutveckling och en högre löneökningstakt, bidrog till att den amerikanska centralbanken höjde styrräntan 2015. Den fortsatta återhämtningen i den amerikanska ekonomin medverkar till att fler styrräntehöjningar är att vänta 2016 och 2017.

PROP. 2015/16:100

3.2Utvecklingen i Sverige 2016 och 2017

Hög BNP-tillväxt framöver

Svensk ekonomi utvecklades mycket starkt 2015. BNP ökade med drygt 4 procent, vilket var betydligt högre än den genomsnittliga tillväxten sedan 1993 (se tabell 3.2). Tillväxten drevs av en stark investeringsutveckling, främst inom bostadssektorn, en stabil utveckling av hus- hållens konsumtion samt en snabbt ökande offentlig konsumtion och export (se diagram 3.2).

En fortsatt stark inhemsk efterfrågeutveckling bidrar till att BNP-tillväxten blir fortsatt hög 2016. I takt med att resursutnyttjandet stiger bedöms BNP-tillväxten sakta in något 2017 (se tabell 3.2).

Diagram 3.2 BNP-tillväxt och bidrag till tillväxt

Procentuell förändring respektive procentenheter

	5	Hushållens konsumtion
		Hushållens konsumtion
		Investeringar
	4	Offentlig konsumtion
	4	Lager
		Lager
		Nettoexport
	3	BNP
	3

-1

Anm.: Procentuell förändring för BNP, procentenheter för övriga delar. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Högre exporttillväxt

Handeln med omvärlden bidrog positivt till BNP-tillväxten under 2015, till skillnad från de tidigare två årens negativa bidrag (se diagram 3.2). Tjänsteexporten uppvisade 2015 den starkaste tillväxten sedan åren kring millennie- skiftet. Även tillväxten i varuexporten tilltog, till stor del driven av export av motorfordon och läkemedel. Importen har också växt, men inte lika snabbt som exporten. Sveriges höga export- tillväxt 2015 ägde rum samtidigt som världs- handeln tydligt mattades av och Sveriges handelspartners totala import var låg. Sverige ser därmed ut att ha tagit marknadsandelar 2015, efter en tid av svag exportutveckling.

Förtroendeindikatorer för tillverknings- industrin i Sverige tyder på en fortsatt hög

exporttillväxt 2016, även om förtroendet minskat något i början på året. I takt med att Sveriges export återgår till att utvecklas i linje med svensk exportmarknad (se tabell 3.1) väntas exporttillväxten dämpas. En hög konsumtions- tillväxt och höga investeringsnivåer 2016 gör att importen väntas öka i en hög takt, för att sedan sakta in 2017. Sammantaget medför det att nettobidraget av utrikeshandeln till BNP blir lägre framöver (se diagram 3.2).

Tabell 3.2 BNP

Utfall t.o.m. 2015, prognos för 2016 och 2017

Procentuell förändring om inte annat anges

		Genomsnitt
Mdkr 2014, om inte annat anges		1993-2015	2015	2016	2017
Hushållens	1 812	2,3	2,6	3,0	2,7
konsumtion
Offentlig konsumtion	1 031	0,9	2,5	4,6	2,1
Fasta	922	3,9	7,3	3,9	2,3
bruttoinvesteringar
Lagerinvesteringar1	10	0,0	0,1	0,0	0,0
Export	1 744	5,4	5,9	5,9	3,7
Import	1 600	5,1	5,4	5,9	4,2
Nettoexport1	143	0,5	0,4	0,2	-0,1
BNP	3 918	2,6	4,1	3,8	2,2
BNP,		2,6	3,8	3,5	2,5
kalenderkorrigerad
BNP per capita2	404	2,0	3,0	2,6	0,8
Potentiell BNP,	4 010	2,3	2,7	2,4	2,2
kalenderkorrigerad3
BNP-gap4		-2,4	-0,9	0,2	0,5

Anm.: Fasta priser, referensår 2014.

1Bidrag till BNP-tillväxten, procentenheter.

2BNP per person i totala befolkningen, tusen kronor.

3Till marknadspris. Potentiell BNP är den nivå på produktionen som skulle uppnås vid normalt resursutnyttjande av de tillgängliga produktionsfaktorerna arbete och kapital.

4Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Stabil ökning av hushållens konsumtion

Hushållens konsumtion är en viktig drivkraft för efterfrågan i svensk ekonomi. Konsumtions- tillväxten steg 2015. Det var främst inköp av sällanköpsvaror och bilar som ökade i en snabbare takt.

Flera faktorer tyder på en fortsatt hög konsumtionstillväxt. Enligt Konjunkturbaro- metern från Konjunkturinstitutet är hushållen fortfarande mycket optimistiska om sin egen ekonomi. Därutöver gynnas utvecklingen av låga räntor, ett i utgångsläget högt hushållssparande och höga reallöneökningar samt av att arbets- lösheten minskar.

Sammantaget väntas en fortsatt stabil ökning av hushållens konsumtion ge ett relativt stort bidrag till BNP-tillväxten 2016 och 2017.

Mycket stark offentlig konsumtionstillväxt

Den offentliga konsumtionstillväxten uppgick till 2,5 procent 2015, vilket var den högsta tillväxttakten sedan 1998. Både statlig och kommunal konsumtion ökade, framför allt under slutet av året och mycket till följd av det ökade asylmottagandet. Den offentliga konsum- tionen lämnade ett relativt stort bidrag till BNP- tillväxten 2015 (se diagram 3.2).

Främst till följd av asylmottagandet väntas den offentliga konsumtionen växa i en hög takt 2016 och 2017. Behovet av kommunala välfärds- tjänster ökar också på grund av stora demo- grafiska förändringar, med fler barn och äldre i befolkningen och en större befolkning. Dess- utom bidrar regeringens satsningar inom vård, skola och omsorg till konsumtionstillväxten under de närmaste åren. Utvecklingen av kommunsektorns inkomster, både statsbidrag och skatter, blir dock svagare 2017 än 2016. Sammantaget innebär detta att den offentliga konsumtionen väntas öka mycket starkt 2016, men att ökningstakten dämpas 2017.

Stora investeringar i bostäder och offentlig sektor

De fasta bruttoinvesteringarna8 växte i en mycket hög takt både 2014 och 2015. Det var framför allt investeringarna inom tjänstesektorn som ökade, vilket delvis förklaras av en stark ökning av bostadsinvesteringarna. År 2015 bidrog även de varuproducerande sektorerna till tillväxten i större utsträckning än tidigare år.

Efter två starka år bedöms investerings- behovet inte längre vara lika stort inom näringslivet, vilket medför en lägre investerings- tillväxt framöver. Indikatorer över bostads- byggandet tyder i kombination med en stor efterfrågan på bostäder på en fortsatt hög tillväxt av bostadsinvesteringarna 2016. Ökningstakten väntas därefter avta till följd av att resurs- utnyttjandet inom byggsektorn blir ansträngt. De närmaste åren bedöms industrin kunna möta

PROP. 2015/16:100

omvärldens efterfrågan utan omfattande investeringsökningar.

De offentliga investeringarna bedöms växa i hög takt 2016 och 2017. I kommunsektorn finns ett stort behov av investeringar till följd av den demografiska utvecklingen och av att äldre infrastruktur behöver ersättas. Samtidigt ökar investeringarna i statlig transportinfrastruktur.

Sammantaget väntas de totala investeringarna växa i genomsnittlig takt 2016 och därefter något svagare.

Hög produktivitetstillväxt

Den starka BNP-tillväxten 2015 visade sig även i en stark tillväxt i näringslivets produktion. Produktionen inom både tjänste- och varu- sektorn växte i hög takt, men ökningen var snabbast i varuproduktionen. Eftersom varu- producenter har en relativt hög produktion per arbetad timme jämfört med tjänsteproducenter, bidrog det till en hög produktivitetstillväxt i näringslivet. Inte sedan 2010 har Sveriges produktivitetstillväxt i näringslivet varit så hög som den var 2015.

Produktionstillväxten bedöms bli hög även 2016 och mattas sedan av i takt med BNP- tillväxten 2017. I näringslivet bedöms produk- tivitetstillväxten minska framöver, då de varu- producerande branschernas bidrag till tillväxten minskar.

Stark utveckling på arbetsmarknaden

Sysselsättningen har ökat snabbt de senaste åren. Samtidigt har arbetskraften ökat lika snabbt, vilket medfört att arbetslösheten har legat kring 8 procent i flera år. Den snabba tillväxten i arbetskraften avtog 2015. Tillsammans med en fortsatt starkt växande sysselsättning har det inneburit att arbetslösheten minskat betydligt både för kvinnor och för män. Även långtids- arbetslösheten minskade 2015 (se avsnitt 9).

8 Fasta bruttoinvesteringar är materiella eller immateriella tillgångar som används i produktionsprocessen i minst ett år. Begreppet brutto syftar på att kapitalförslitningen inte är borträknad.

PROP. 2015/16:100
Tabell 3.3 Arbetsmarknad						strin, där				antalet sysselsatta 2015 var												betydligt
Utfall t.o.m. 2015, prognos för 2016 och 2017						lägre		än		före		finanskrisen.						I	byggbranschen
Procentuell förändring om inte annat anges						lägre		än		före		finanskrisen.						I	byggbranschen
Procentuell förändring om inte annat anges						ökade däremot sysselsättningen 2015.
Nivå 2014, tusental om inte annat		Genomsnitt				ökade däremot sysselsättningen 2015.
Nivå 2014, tusental om inte annat		Genomsnitt				Framåtblickande indikatorer på efterfrågan på
	anges	1993-2015	2015	2016	2017	Framåtblickande indikatorer på efterfrågan på
BNP1	3 928	2,6	3,8	3,5	2,5	arbetskraft,					som		bl.a. antalet						lediga			jobb		och
Produktivitet2	453	1,9	2,6	1,7	0,7	företagens anställningsplaner, tyder på en stark
Produktivitet i						sysselsättningstillväxt 2016												(se		diagram			3.3).
Produktivitet i						Detta		tyder,				tillsammans						med		en		stigande
näringslivet2	498	2,3	3,3	2,1	1,1	Detta		tyder,				tillsammans						med		en		stigande
Arbetade timmar3	7 677	0,8	1,0	1,9	1,7	efterfrågan i ekonomin, på att sysselsättningen
Arbetade timmar i						kommer att					utvecklas				starkt				2016		och		2017.
Arbetade timmar i						Sysselsättningsgraden,									dvs.			antalet			sysselsatta
näringslivet3	5 444	1,0	1,1	1,7	1,6	Sysselsättningsgraden,									dvs.			antalet			sysselsatta
Medelarbetstid4	1 621	0,1	-0,5	0,2	0,1	som		andel			av	befolkningen,							förväntas				därför
Befolkning	7 206	0,6	0,7	0,9	1,1	fortsätta att stiga (se diagram 3.4 och tabell 3.3).
Befolkning	7 206	0,6	0,7	0,9	1,1
Sysselsatta	4 772	0,8	1,4	1,7	1,6	Diagram 3.3 Ett urval av sysselsättningsindikatorer
Kvinnor	2 270	0,7	1,6			Diagram 3.3 Ett urval av sysselsättningsindikatorer
Kvinnor	2 270	0,7	1,6			Tusental																	Nettotal
						Tusental																	Nettotal
Män	2 503	0,9	1,1			100																		100
Sysselsättningsgrad5	66,2	65,2	66,7	67,1	67,5	90					Lediga jobb (vänster skala)													80
Kvinnor5,6																								80
Kvinnor5,6	63,8	63,4	64,4			80					Anställningsplaner, näringslivet (höger skala)													60
Män5,6	68,6	68,5	68,8			70																		60
Män5,6	68,6	68,5	68,8			70
Potentiell						60																		40
sysselsättning7	4 852	0,6	0,9	0,9	0,8	50																		20
Sysselsättningsgap8						50																		20
Sysselsättningsgap8	-1,6	-2,2	-1,2	-0,5	0,3	40																		0
						40
Arbetskraft	5 183	0,7	0,8	1,0	1,1
Arbetskraft	5 183	0,7	0,8	1,0	1,1	30
						30																		-20
Kvinnor	2 459	0,7	1,2			20																		-20
						20
Män	2 725	0,7	0,4			10																		-40
						10
Arbetskrafts-						0																		-60
deltagande5	71,9	70,9	72,0	72,1	72,1	0																		-60
deltagande5	71,9	70,9	72,0	72,1	72,1		01		02	03	04	05	06	07	08	09		10	11	12	13	14	15
							01		02	03	04	05	06	07	08	09		10	11	12	13	14	15
Kvinnor5,6	69,1	68,2	69,5			Anm.: Serierna är säsongrensade. Anställningsplanerna avser nettotal, vilket är
Män5,6	74,7	73,9	74,4			skillnaden mellan andelen positiva och andelen negativa svar.
Män5,6	74,7	73,9	74,4			Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.
Arbetslöshet9	7,9	8,0	7,4	6,8	6,3	Sysselsättningen i kommunsektorn väntas lämna
Kvinnor9	7,7	7,7	7,2			Sysselsättningen i kommunsektorn väntas lämna
Män9	8,2	8,3	7,5			ett	stort			bidrag till ökningen av antalet
Programdeltagare9,10	3,7	3,3	3,7	3,9	3,8	sysselsatta				under			hela		prognosperioden. Den
Anm.: BNP, produktivitet, arbetade timmar och medelarbetstid avser						kommunala konsumtionen bedöms öka snabbt,
kalenderkorrigerade data. Befolkning, sysselsatta, arbetskraft och arbetslöshet						bl.a. till			följd			av	det stora				antalet asylsökande
avser åldersgruppen 15-74 år enligt populationen i arbetskraftsundersökningarna						som		bidrar			till ett			behov				av	fler		anställda i
(AKU). Statistik på BNP, produktivitet, arbetade timmar och medelarbetstid och						som		bidrar			till ett			behov				av	fler		anställda i
potentiell sysselsättning finns inte att tillgå uppdelat på kön. Prognos fördelat på						kommunsektorn. Detta gör att sysselsättningen i
kvinnor och män görs inte.						kommunsektorn. Detta gör att sysselsättningen i
1 BNP till marknadspris, fasta priser. Nivå avser miljarder kronor.						kommunsektorn							väntas				öka			med		i	snitt
2 Produktivitet mäts som förädlingsvärde till baspris per arbetad timme.						2,3 procent					per år			2016		och			2017.			Det		kan
3 Enligt nationalräkenskaperna. Nivå avser miljoner timmar.						2,3 procent					per år			2016		och			2017.			Det		kan
4 Avser arbetade timmar per år enligt nationalräkenskaperna dividerat med						jämföras med den genomsnittliga utvecklingen
årsmedeltal för antal sysselsatta enligt nationalräkenskaperna.						jämföras med den genomsnittliga utvecklingen
						1993–2015 på -0,1 procent.
5 Procent av befolkningen 15–74 år i respektive grupp.						1993–2015 på -0,1 procent.
6 Genomsnittet är beräknat för 2001–2015.						Även			i	näringslivets					tjänstebranscher								och i
7 Potentiell sysselsättning avser den nivå som skulle råda om arbetsmarknaden						Även			i	näringslivets					tjänstebranscher								och i
var i konjunkturell balans.						byggbranschen bedöms sysselsättningen stiga i
8 Sysselsättningsgapet visar skillnaden mellan faktisk och potentiell						byggbranschen bedöms sysselsättningen stiga i
sysselsättning i procent av potentiell sysselsättning.						god takt. I prognosen bedöms sysselsättningen
9 Procent av arbetskraften.						inom industrin stiga något, men svagare än i
10 Personer i arbetsmarknadspolitiska program.						inom industrin stiga något, men svagare än i
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsförmedlingen och egna beräkningar.						övriga branscher 2016 och 2017. Därmed
Sysselsättningen ökar starkast i kommunerna						fortsätter				trenden				sedan			1990-talet					med		en
Sysselsättningen ökar starkast i kommunerna						minskad andel sysselsatta inom industrin.
Sysselsättningen ökade 2015 både i näringslivet						minskad andel sysselsatta inom industrin.
Sysselsättningen ökade 2015 både i näringslivet
och i den offentliga sektorn. I näringslivet var
det tjänstebranscherna som främst stod för
ökningen. Efterfrågeutvecklingen på arbetskraft
har länge varit svag i den exportinriktade indu-

Diagram 3.4 Sysselsatta och sysselsättningsgrad

Tusental									Procent av befolkningen
5200													72
5000					Sysselsatta (vänster skala)
5000													70
					Sysselsättningsgrad (höger skala)								70
					Sysselsättningsgrad (höger skala)
4800													68
													68
4600
													66
4400
4200													64
4200
4000													62
4000
3800													60
91	93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15	17
Anm.: Avser åldersgruppen 15–74 år.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Arbetskraftsdeltagandet oförändrat 2016 och 2017

Arbetskraftsdeltagandet uppgick 2015 till 72 procent (se tabell 3.3). Det var väsentligt lägre bland kvinnor än bland män, även om kvinnors arbetskraftsdeltagande har stigit de senaste fem åren. Arbetskraften väntas fortsätta att öka 2016 och 2017. Eftersom befolkningen bedöms växa i ungefär samma takt väntas arbetskrafts- deltagandet i princip bli oförändrat fram till 2017 (se diagram 3.5).

Diagram 3.5 Arbetskraft och arbetskraftsdeltagande

Tusental												Procent av befolkningen
5 400																	75
5 400					Antal i arbetskraften (vänster skala)												75
5 300																	74
5 300
5 200					Arbetskraftsdeltagande (höger skala)
					Arbetskraftsdeltagande (höger skala)

5 100																	73
5 000																	72
																	72
4 900
4 800																	71
4 800
4 700																	70
4 600																	69
4 500																	69
4 500
4 400																	68
4 400																	68
	91	93	95	97		99	01	03	05	07	09		11	13	15	17

Anm.: Avser åldersgruppen 15–74 år.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Även om det finns en positiv trend i arbets- kraftsdeltagandet bland äldre och nyanlända, innebär den förändrade befolkningssamman- sättningen de kommande åren att arbets- kraftsdeltagandet totalt sett blir oförändrat. Detta beror bl.a. på att grupper med ett lägre genomsnittligt arbetskraftsdeltagande, som äldre och nyanlända, kommer att utgöra en allt större andel av den arbetsföra befolkningen.

PROP. 2015/16:100

Arbetslösheten fortsätter att minska

År 2016 och 2017 bedöms arbetslösheten minska till följd av att sysselsättningen förväntas öka väsentligt snabbare än arbetskraften (se diagram 3.6). Arbetslösheten bedöms 2017 uppgå till 6,3 procent, vilket är något lägre än den bedömda nivån på jämviktsarbetslösheten.

Diagram 3.6 Arbetslösa och arbetslöshet

Tusental personerProcent av arbetskraften

500													12
450
400													10
400
350													8
													8
300
250													6
200
150				Antal arbetslösa (vänster skala)									4
150
100				Arbetslöshet (höger skala)									2
													2
50
0													0
91	93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15	17

Anm.: Avser åldersgruppen 15–74 år.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Resursutnyttjandet stiger snabbt

Den starka BNP-tillväxten 2015 ledde till en snabb konjunkturuppgång i svensk ekonomi. Det s.k. BNP-gapet visar hur faktisk BNP avviker från den bedömda potentiella nivån och är ett mått på i vilken utsträckning resurserna i ekonomin används. Mätt med BNP-gapet fortsätter resursutnyttjandet att stiga 2016 och bedöms bli något positivt både 2016 och 2017 (se diagram 3.7). Även om arbetsmarknadsgapet, dvs. skillnaden mellan faktiskt och potentiellt arbetade timmar i procent av potentiellt arbetade timmar, sluts 2017 fortsätter det att vara negativt 2016.

PROP. 2015/16:100

Diagram 3.7 Resursutnyttjande

Procent
4
2
0
-2
-4		Produktivitetsgap
-4
		BNP-gap
-6		Arbetsmarknadsgap
		Arbetsmarknadsgap
		(timgap)
-8
01	03	05	07	09	11	13	15	17

Anm.: Gapen visar skillnaden mellan faktisk och potentiell nivå, i procent av potentiell nivå.

Källa: Egna beräkningar.

Indikatorer visar att företagen har fått allt svårare att rekrytera personal. Enligt Arbetsför- medlingens statistik från hösten 2015 ökade bristen på arbetskraft både i näringslivet och i den offentliga sektorn (se diagram 3.8). I den offentliga sektorn var bristen särskilt påtaglig, i synnerhet inom yrken som kräver efter- gymnasial utbildning, t.ex. bland lärare, läkare och sjuksköterskor. Mer än varannan arbets- givare inom offentlig sektor uppgav att den hade svårt att rekrytera personal.

Diagram 3.8 Andel arbetsgivare med brist på arbetskraft

Procent
70
60			Offentlig sektor
60
			Näringsliv
50
40
30
20
10
0
05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15

Anm.: Statistiken samlas in halvårsvis. Sista observation är hösten 2015. Källa: Arbetsförmedlingen.

Konjunkturbarometern visar att bristtalen i näringslivet fortsatte att stiga även det fjärde kvartalet 2015. Sammantaget pekar arbets- marknadsstatistiken på att resursutnyttjandet stiger på arbetsmarknaden. Det bedöms dock fortfarande finnas lediga resurser på arbets- marknaden och resursutnyttjandet förväntas vara balanserat först 2017. Denna bedömning

baseras bl.a. på att den upplevda bristen på arbetskraft i näringslivet än så länge är lägre än 2007, då resursutnyttjandet på arbetsmarknaden senast bedöms ha varit balanserat. Dessutom har löneutvecklingen hittills varit dämpad. Utfallet från den pågående avtalsrörelsen blir en indikation på hur pass stramt resursutnyttjandet på arbetsmarknaden är.

Produktivitetstillväxten i näringslivet var mycket stark 2015. Samtidigt tyder flera indikatorer på att företagen utnyttjar sina befintliga resurser, i form av t.ex. maskiner och personal, i högre utsträckning än normalt. Andelen företag i näringslivet som uppger att det är brist på efterfrågan är relativt låg och före- tagens anställningsplaner ligger sammantaget på en hög nivå. Resursutnyttjandet inom företagen i näringslivet som helhet bedöms ha varit något ansträngt 2015 och fortsätta att vara det 2016. Ett uttryck för detta är att produktivitetsgapet, som visar den faktiska produktivitetens avvikelse från den bedömda potentiella nivån, förväntas vara positivt (se diagram 3.7).

Stigande inflation och löner 2016 och 2017

Inflationen har varit låg under en längre tid (se diagram 3.9), både mätt som förändring i konsumentprisindex (KPI) och i konsument- prisindex med fast ränta (KPIF). KPI har dämpats till följd av Riksbankens reporänte- sänkningar. Dessutom bidrog en allmänt svag prisutveckling i omvärlden, i synnerhet fallande energipriser, till att tydligt hålla tillbaka inflationstakten 2015. Andra bidragande orsaker var det låga resursutnyttjandet och att för- väntningar om inflationen i framtiden var på relativt låga nivåer. Den underliggande in- flationstakten, mätt som KPIF exklusive energi, har dock uppvisat en stigande trend sedan början av 2014 (se diagram 3.9). Uppgången kan till stor del förklaras av högre priser på importerade varor och tjänster till följd av att kronan har försvagats sedan början av 2014, medan prisutvecklingen på inhemska tjänster har varit svag.

KPIF bedöms stiga 2016 och 2017 (se tabell 3.4). Ett högre resursutnyttjande förväntas öka företagens möjligheter att föra över sina kostnader till konsumenterna. Dessutom bidrar förändringar av skatter och avdrag till att höja inflationstakten 2016. Energipriserna bedöms

också ge ett mindre negativt bidrag till in- flationen jämfört med 2015. Mot slutet av 2016 bidrar energipriserna i stället positivt till inflationsutvecklingen. Uppgången i inflationen motverkas dock något av en förväntad kron- förstärkning.

Diagram 3.9 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring
5
4
3
2
1
0
-1					KPI
					KPI
-2					KPIF
-2
					KPIF exkl. energi
-3
07	08	09	10	11	12	13	14	15	16
Källa: Statistiska centralbyrån.

Löneökningstakten var dämpad 2015 enligt konjunkturlönestatistiken. Den starka återhämt- ningen på arbetsmarknaden väntas bidra till att lönerna ökar snabbare 2016 och 2017 (se tabell 3.4).

Även om inflationen bedöms ta fart 2017 bedöms ökningen av de nominella lönerna bidra till att reallönerna fortsätter att växa i en relativt hög takt. Reallönerna i hela ekonomin väntas öka med i genomsnitt 2 procent per år 2016 och 2017. Det är i linje med reallöneutvecklingen sedan införandet av industriavtalet.

PROP. 2015/16:100

Tabell 3.4 Inflation och löner

Utfall t.o.m. 2015, prognos för 2016 och 2017

Procentuell förändring om inte annat anges

	Genomsnitt
	1993-2015	2015	2016	2017
Inflation
KPI1	1,2	0,0	0,9	1,6
KPIF1,2	1,6	0,9	1,3	1,8
Timlön
KL, hela ekonomin1,3	3,4	2,4	3,1	3,3
NR, hela ekonomin4	3,4	3,3	3,2	3,3

Anm.: Timlön enligt konjunkturlönestatistiken är en prognos även för 2015. Det beror på att statistiken blir definitiv först efter 12 månader, bl.a. på grund av utbetalning av retroaktiva löner.

1Årsgenomsnitt.

2KPIF (KPI med fast bostadsränta) är ett av Riksbanken definierat mått på underliggande inflation. KPIF beräknas genom att den del av förändringen i hushållens räntekostnader för egnahem som beror på förändrade räntesatser hålls konstant.

3Timlön enligt konjunkturlönestatistiken.

4Timlön enligt nationalräkenskaperna.

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet och egna beräkningar.

Låga räntor och svag krona

Riksbanken har sänkt reporäntan successivt de senaste åren. Räntan var 0 procent i december 2014 och sänktes till -0,5 procent i februari 2016. Riksbanken genomför också ett program för köp av statsobligationer. Åtgärderna har sam- mantaget medfört att penningpolitiken blivit mycket expansiv. Reporäntan förväntas ligga kvar på en låg nivå 2016, för att sedan stiga något 2017 (se tabell 3.5).

Tabell 3.5 Räntor och växelkurser

Utfall t.o.m. 2015, prognos för 2016 och 2017

Procent och årsgenomsnitt om inte annat anges

	Genomsnitt
	1993–2015	2015	2016	2017
Reporänta	3,3	-0,3	-0,5	-0,3
Statsobligationsränta, 10 år	4,7	0,7	1,1	2,1
Växelkurs, kronindex KIX1	113	113	110	109
SEK per EUR2	9,1	9,4	9,3	9,3

1Index, oktober 1992=100.

2Kronor.

Källor: Riksbanken och egna beräkningar.

Räntan på svenska fem- och tioåriga stats- obligationer har sedan december 2015 fallit något, delvis som ett resultat av den mer expansiva penningpolitiken. Den gradvisa åter- hämtningen i svensk ekonomi förväntas fram- över att medföra långsamt stigande stats- obligationsräntor.

Makroekonomisk statistik och central- bankernas agerande, både i Sverige och i omvärlden, bidrog 2015 och under inledningen

PROP. 2015/16:100

av 2016 till relativt stora rörelser i kronans växelkurs. Sänkningarna av reporäntan och statsobligationsköpen bedöms ha bidragit till en försvagning av kronan mot många valutor, medan en något högre inflation och BNP- tillväxt i Sverige än förväntat har haft en motverkande effekt. Kronan förväntas stärkas i långsam takt framöver. Till detta bidrar att Riksbanken har aviserat att den kan agera om en alltför stark kronförstärkning riskerar att bryta uppgången i inflationen.

3.3Utvecklingen 2018–2020

I detta avsnitt, som behandlar den ekonomiska utvecklingen 2018–2020, antas att BNP-utveck- lingen på längre sikt bestäms av utbudsfaktorer, såsom den potentiella produktiviteten och det potentiella antalet arbetade timmar i ekonomin. Det antas också att inga nya tillfälliga eko- nomiska störningar påverkar ekonomin, utöver de som redan är kända. Vidare antas att inga regeländringar görs som påverkar de offentliga utgifterna och inkomsterna, utöver de åtgärder som föreslås och aviseras i denna proposition och i propositionen Vårändringsbudget för 2016.

Mot bakgrund av regeringens mål om EU:s lägsta arbetslöshet 2020, som innebär att antalet kvinnor och män som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka, avser regeringen att presentera ytterligare åtgärder för att minska arbetslösheten.

God tillväxt

Sammantaget väntas potentiell BNP växa relativt snabbt 2018–2020 (se bilaga 1). Det beror främst på en snabb befolkningstillväxt, som höjer det potentiella antalet arbetade timmar genom att arbetskraftsutbudet ökar.9 Jämviktsarbetslös- heten bedöms vara i stort sett oförändrad 2015– 2020 (se diagram 3.10). Det beror på flera motverkande faktorer. Det kommer in många

9 Denna bedömning bygger på en uppdatering av befolkningsprognosen från maj 2015 som genomförts av Statistiska centralbyrån i februari 2016 och som beaktar Migrationsverkets prognos från februari 2016.

nyanlända på arbetsmarknaden som i högre utsträckning än andra är arbetslösa, vilket höjer jämviktsarbetslösheten de närmaste åren. Sam- tidigt avtar effekter av den utdragna låg- konjunkturen, s.k. persistenseffekter, som inne- burit förhöjd långtidsarbetslöshet och därmed förlorat humankapital. Tillsammans med de av regeringen hittills föreslagna och genomförda reformer bidrar det till att sänka jämvikts- arbetslösheten.

Diagram 3.10 Arbetslöshet och jämviktsarbetslöshet
Procent
10
9
8
7
6
5		Arbetslöshet
5		Jämviktsarbetslöshet
		Jämviktsarbetslöshet
4
02	04	06	08	10	12	14	16	18	20
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den potentiella produktivitetstillväxten i näringslivet har varit förhållandevis långsam under många år, delvis som en följd av den utdragna lågkonjunkturen. I takt med stigande efterfrågan, som gynnar produktivitetshöjande investeringar, bedöms tillväxten i näringslivets potentiella produktivitet successivt öka. Sammansättningseffekter från en större offentlig sektor gör emellertid att den potentiella produk- tiviteten i ekonomin som helhet växer lång- sammare 2016–2020 än vad den har gjort historiskt.

Hur potentiell BNP beräknas är beskrivet i promemorian Metod för beräkning av poten- tiella variabler som publicerats på regeringens hemsida, www.regeringen.se.

Regionala skillnader i BNP-tillväxten präglar omvärldsutvecklingen

BNP-tillväxten i omvärlden 2018–2020 känne- tecknas av regionala skillnader. I euroområdet bedöms BNP-tillväxten bli jämförelsevis låg, i genomsnitt 1,5 procent per år. En faktor som bidrar till att euroområdets tillväxt bedöms bli låg är en fortsatt anpassning av skuldsättningen

bland hushåll och i offentliga sektorer i flera euroländer. BNP-tillväxten i USA bedöms avta något 2018–2020, men bli klart högre än i euroområdet under hela perioden (se tabell 3.6).

Bland de framväxande ekonomierna förväntas den kinesiska BNP-tillväxten, som mattats av de senaste åren, stabiliseras på drygt 6 procent. Sveriges huvudsakliga handelspartners tillväxt bedöms uppgå till knappt 3 procent per år 2018– 2020. Den svenska exporttillväxten väntas bli stark 2016 för att sedan mattas av de kommande åren. I slutet av prognosperioden bedöms den åter öka, men trots detta bli lägre än genom- snittet 1993–2015.

Högt resursutnyttjande i svensk ekonomi

Resursutnyttjandet, mätt med BNP-gapet, bedöms bli något ansträngt 2016–2018 (se tabell 3.6). BNP-tillväxten blir hög 2016, men bedöms därefter bromsa in. De följande tre åren växer BNP med i genomsnitt 2 procent per år. En bidragande faktor till detta är att den offentliga konsumtionen bedöms växa betydligt lång- sammare dessa år än tidigare. Hushållens konsumtion väntas däremot växa i hög takt. Denna utveckling möjliggörs av en i utgångsläget hög sparkvot och av att de disponibla inkomsterna växer i jämförelsevis snabb takt. Samtidigt växer befolkningen snabbt och till- växten i hushållens konsumtion per capita blir därför inte lika hög (se diagram 3.11).

Diagram 3.11 Hushållens konsumtion och hushållens konsumtion per capita

Procentuell förändring

6
		Hushållens konsumtion
5		Hushållens konsumtion per capita
		Hushållens konsumtion per capita
4
3
2
1
0
-1
05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19	20

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bidraget till BNP-tillväxten från nettoexporten väntas bli något positivt 2019 och 2020 när exporttillväxten ökar. Ekonomin återgår till

PROP. 2015/16:100

konjunkturell balans 2019 och därefter växer BNP i linje med den potentiella BNP-tillväxten. Eftersom potentiell BNP bedöms växa i snabb takt blir BNP-tillväxten betydligt högre 2020 jämfört med de föregående åren.

Något högre arbetslöshet 2018–2020

Den snabba konjunkturuppgången bedöms leda till att företagen utnyttjar resurser i form av personal och maskiner i något högre ut- sträckning än normalt 2016. Året därpå väntas dock resursutnyttjandet inom företagen återgå till normala nivåer. Det medför att företagens behov av personal fortsätter att stiga snabbt och att sysselsättningen växer i hög takt 2017, trots att BNP-tillväxten mattas av. Ökningen i sysselsättningen överskrider ökningen i arbets- kraften och arbetslösheten fortsätter därför minska under denna period. Sysselsättnings- tillväxten väntas bromsa in 2018 till följd av det något ansträngda resursutnyttjandet i ekonomin, vilket bidrar till en högre arbetslöshet. Från och med 2018 väntas också förhållandevis många nyanlända träda in på arbetsmarknaden. Det tar tid för nyanlända att bli sysselsatta, vilket leder till att arbetslösheten blir högre. Sammantaget bedöms arbetslösheten stiga svagt 2018–2020 (se diagram 3.10), givet hittills föreslagna och genomförda reformer.

Sysselsättningstillväxten 2018–2020 bedöms sammantaget bli i linje med genomsnittet för 1993–2015. Befolkningen i åldern 15–74 år ökar dock mer än sysselsättningen under samma period. Det får till följd att sysselsättnings- graden, andelen sysselsatta i befolkningen i åldern 15–74 år, minskar något.

Inflationen når 2 procent 2018

Ett högre resursutnyttjande ger större möjlig- heter för företagen att höja sina priser, vilket bidrar till en högre inflation. Kronan bedöms dock förstärkas något, vilket kan dämpa ökningstakten i importpriserna. Sammantaget bedöms KPIF nå 2 procent 2018 och därefter stabiliseras på den nivån.

Riksbanken antas höja reporäntan gradvis, med början 2017. Fortsatt låga styrräntor i omvärlden antas dock resultera i att reporäntan

PROP. 2015/16:100

höjs i långsam takt. I slutet av prognosperioden bedöms reporäntan uppgå till drygt 2,5 procent.

Tabell 3.6 Makroekonomiska nyckeltal

Procentuell förändring om inte annat anges

	2016	2017	2018	2019	2020
BNP	3,8	2,2	1,8	2,1	2,9
BNP, kalenderkorrigerad	3,5	2,5	2,0	2,2	2,7
Hushållens konsumtion	3,0	2,7	2,5	2,6	3,3
Offentlig konsumtion	4,6	2,1	0,7	-0,2	-0,2
Fasta bruttoinvesteringar	3,9	2,3	2,5	3,4	4,8
Lagerinvesteringar1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Export	5,9	3,7	3,6	4,0	4,6
Import	5,9	4,2	4,2	4,0	4,4
Nettoexport1	0,2	-0,1	-0,1	0,2	0,2
Befolkning 15-74 år	0,9	1,1	1,2	1,1	0,9
Arbetade timmar2	1,9	1,7	0,7	0,7	1,0
Produktivitet2,3	1,7	0,7	1,3	1,4	1,7
Sysselsatta4	1,7	1,6	0,8	0,7	0,9
Arbetskraft4	1,0	1,1	0,8	0,9	1,0
Arbetslöshet5	6,8	6,3	6,4	6,5	6,6
Timlön6	3,1	3,3	3,4	3,4	3,4
KPI7	0,9	1,6	2,3	3,2	3,2
KPIF7	1,3	1,8	2,0	2,1	2,0
Reporänta7	-0,5	-0,3	0,5	1,6	2,6
Växelkurs, kronindex KIX8	110	109	108	107	106
BNP-gap9	0,2	0,5	0,3	0,0	0,0
Internationellt
BNP, euroområdet	1,3	1,7	1,6	1,5	1,4
BNP, USA	2,0	2,4	2,4	2,2	2,2
BNP, Kina	6,4	6,3	6,2	6,1	6,1
BNP världen, KIX-vägd10	2,1	2,6	2,7	2,7	2,8

Anm.: Försörjningsbalansen anges i fasta priser, referensår 2014. Prognosen baseras på hittills föreslagna och genomförda reformer.

1Bidrag till BNP-tillväxten, procentenheter.

2Kalenderkorrigerat.

3Mätt som förädlingsvärde till baspris per arbetad timme.

415–74 år.

5Procent av arbetskraften, 15–74 år.

6Mätt enligt konjunkturlönestatistiken.

7Årsgenomsnitt.

8Årsgenomsnitt. Index, oktober 1992 = 100.

9Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP.

10BNP-prognoser sammanviktade med KIX-vikter, ett mått på svensk utrikeshandel med olika länder.

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet, Riksbanken, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

3.4Risker och alternativa scenarier

Prognoser över den ekonomiska utvecklingen omgärdas av osäkerhet som ökar med prognos- horisontens längd. För att belysa denna osäkerhet redogörs i detta avsnitt för några av riskerna i prognosen.

Stor osäkerhet omgärdar prognosen

Migrationsverkets prognos över antalet asyl- sökande de kommande åren är mycket osäker. Hur många personer som söker asyl i Sverige beror både på utvecklingen i konfliktdrabbade områden och på beslut i såväl Sverige som på EU-nivå. Antalet asylsökande har betydelse för bedömningen av den makroekonomiska utvecklingen. Antalet asylsökande ökade snabbt 2015 och förväntas, enligt Migrationsverket, vara högt även de kommande åren. Det leder bl.a. till stora rekryteringsbehov i kommunsektorn, som redan har brist på personal. Huruvida kommunerna och landstingen i tillräcklig omfattning lyckas rekrytera personal kan påverka utvecklingen av den offentliga kon- sumtionen och arbetsmarknaden i prognosen (se vidare avsnitt 8.4).

Bedömningen av arbetslösheten i slutet av prognosperioden utgår från att ekonomin är i balans. Det betyder att arbetslösheten och jämviktsarbetslösheten är på samma nivå. Jämviktsarbetslösheten är svårbedömd, inte minst eftersom det är ett teoretiskt begrepp som inte går att observera med tillgänglig statistik. De reformer som regeringen hittills har genomfört bedöms sammantaget sänka jämviktsarbetslösheten. Att fler nyanlända blir en del av arbetskraften innebär samtidigt att jämviktsarbetslösheten ökar, eftersom personer med korta vistelsetider har en lägre sysselsättningsgrad. Osäkerheten kring stor- leken på reformeffekterna tillsammans med svårigheten att bedöma antalet asylsökande till Sverige de kommande åren gör därför att osäkerheten är särskilt stor när det gäller prognosen för hur arbetslösheten utvecklas till 2020.

Arbetslösheten kan således bli lägre eller högre än enligt den bedömning som gjorts i denna prognos. Regeringen följer utvecklingen noga och kommer att presentera ytterligare åtgärder för att minska arbetslösheten.

Andra risker som påverkar prognosen över den ekonomiska utvecklingen är hushållens skuldsättning och bostadspriserna, som befinner sig på höga nivåer i ett historiskt perspektiv. Om priserna på bostäder skulle falla snabbt finns risk för negativa konsekvenser för tillväxten och sysselsättningen.

Kronans utveckling är ytterligare en risk i prognosen. Vid kraftig finansiell turbulens finns

en betydande risk för stora rörelser i kronans växelkurs. Om marknaden, i ett sådant läge, bedömer svenska finansiella tillgångar som säkra, kan kronan förstärkas betydligt mer än vad som antas i prognosen. Det skulle påverka svensk konkurrenskraft negativt och därmed få negativa konsekvenser för tillväxten och sysselsättningen.

De internationella riskerna är betydande

Sverige är en liten, öppen ekonomi, vilket innebär att utvecklingen i omvärlden alltid är en viktig förutsättning för svensk tillväxt. I likhet med de senaste åren är riskerna för utvecklingen av den internationella ekonomin betydande, och de bedöms dessutom ha ökat under den senaste tiden. Sammantaget är riskbilden något mer negativ jämfört med den bedömning som gjordes i budgetpropositionen för 2016.

Utvecklingen i de framväxande ekonomierna är en betydande risk. Bland annat kan tillväxten i Kina bromsa in snabbare än väntat. Osäkerheten kring den kinesiska ekonomin har bidragit till kraftiga prisfall på råolja och andra råvaror. Flera framväxande ekonomier är beroende av export- inkomster från råvaruförsäljning och efterfrågan från Kina. En lång tid med låga priser kan därför innebära svag tillväxt i dessa länder. En svagare efterfrågan från Kina utgör dessutom en risk för avancerade ekonomier, eftersom efterfrågan i Kina är en viktig drivkraft för den globala tillväxten.

Första halvåret 2015 tilltog BNP-tillväxten i bl.a. USA, euroområdet och Storbritannien. Men sedan årsskiftet 2015/2016 har allt fler tecken på en avmattning i dessa ekonomier dykt upp. Framför allt syns det i en bred nedgång i förtroendeindikatorer för såväl tillverknings- industrin som inhemska sektorer, inklusive konsumtion.

Även utvecklingen i våra grannländer, som har stor betydelse för efterfrågan på svensk export, riskerar att bli svagare än i prognosen. Finland kan drabbas hårdare av minskad efterfrågan från omvärlden och i Norge kan inbromsningen bli tydligare om oljesektorns nedgång sprids till övriga delar av ekonomin.

Den brittiska folkomröstningen om EU- medlemskapet den 23 juni 2016 utgör också en risk. Om det brittiska folket röstar för att lämna EU kan det leda till en längre period av finansiell oro medan en förhandling mellan EU och

PROP. 2015/16:100

Storbritannien pågår om vilken formell handels- relation som ska ersätta den nuvarande. Inget land har ännu lämnat EU och konsekvenserna av ett sådant beslut är därmed svåra att förutse. Det råder stor osäkerhet kring de realekonomiska effekterna för bl.a. handelsrelationer och finans- marknader i ett sådant scenario.

Även den geopolitiska osäkerheten har ökat. Osäkerheten är kopplad till konflikter i Mellanöstern och Ukraina, med ett stort antal människor på flykt till Europa och hot om terrorism. Om den geopolitiska utvecklingen förvärras kan återhämtningen i världsekonomin hämmas, vilket påverkar en liten och öppen ekonomi som den svenska.

Den ekonomiska ojämlikheten i världen utgör också en risk som kan påverka den ekonomiska utvecklingen. I Sverige har den relativa fattig- domen ökat. Det finns forskning som visar ett samband mellan ekonomisk tillväxt och in- komstspridning. En större inkomstspridning har ett negativt samband med tillväxten på längre sikt.

Klimatförändringarna och klimatpolitiken kommer att påverka den globala ekonomin. Det finns risker kopplade till ett mer oförutsägbart väder och övergången till en mer fossilfri ekonomi kräver stora förändringar. Sveriges stora finansiella sektor är mindre exponerad mot fossiltunga sektorer än den finansiella sektorn i många andra länder. Sverige är dock ett exportberoende land som påverkas av omvärlden. Den svenska ekonomin och den finansiella sektorn kommer därför att påverkas av klimatrelaterade risker framöver. Finans- inspektionen har nyligen presenterat en analysrapport gällande sådana risker.

En starkare utveckling är möjlig

Sedan budgetpropositionen för 2016 beslutades har utvecklingen i svensk ekonomi varit överraskande stark. Det är möjligt att ut- vecklingen kan fortsätta att överraska positivt. Om den globala tillväxtoron visar sig vara överdriven, och tillväxten i den globala handeln tilltar snabbare, kan det innebära en starkare exporttillväxt. Vidare är konsumtionstillväxten i Sverige relativt återhållen jämfört med den starka utvecklingen av hushållens disponibla inkomst, vilket gör det möjligt för hushållen att konsumera mer.

PROP. 2015/16:100

Alternativa scenarier

Antalet asylsökande till Sverige de kommande åren har stor betydelse för den makro- ekonomiska utvecklingen och de offentliga finanserna. Utvecklingen påverkas bl.a. av att personer som varit kort tid i Sverige har en låg sysselsättningsgrad. Att de nyanländas kompe- tens och vilja att arbeta bättre tas tillvara och fler snabbare kan komma i arbete har stor betydelse för utvecklingen på arbetsmarknaden. Den ekonomiska politikens utformning har därför också stor betydelse för utfallet i form av sysselsättning och arbetslöshet.

Tabell 3.7 Antalet asylsökande, inskrivna och nya uppehållstillstånd

Tusental

	2016	2017	2018	2019	2020
Prognos i denna proposition
Antal nya asylsökande	100	75	75	75	75
varav ensamkommande barn	18	14	14	14	14
Inskrivna hos
Migrationsverket, årets slut	203	168	123	104	97
Nya uppehållstillstånd1	48	78	85	57	58
Fler asylsökande
Antal nya asylsökande	140	105	105	105	105
varav ensamkommande barn	27	20	20	20	20
Inskrivna hos
Migrationsverket, årets slut	244	239	219	200	187
Nya uppehållstillstånd1	48	76	91	84	95
Färre asylsökande
Antal nya asylsökande	70	55	45	41	41
varav ensamkommande barn	12	9	6	6	6
Inskrivna hos
Migrationsverket, årets slut	171	121	75	61	61
Nya uppehållstillstånd1	51	70	59	21	17

1 Avser nya uppehållstillstånd från Migrationsverkets asylmottagning dvs. exklusive vidarebosättning och inresta anhöriga till f.d. asylsökande. Källa: Migrationsverket.

I denna proposition baseras prognoserna på Migrationsverkets mellanscenario (se tabell 3.7). Samtidigt är Migrationsverkets bedömningar över antalet asylsökande till Sverige förknippade med betydande osäkerhet. Nedan beskrivs två alternativa scenarier för antalet asylsökande till Sverige, baserade på Migrationsverkets olika scenarier.

Fler asylsökande 2016–2020

Detta alternativscenario beskriver effekterna av att antalet asylsökande följer Migrationsverkets högre scenario. I detta scenario antas att antalet

asylsökande 2016 uppgår till 140 000 och till 105 000 personer per år 2017–2020 (se tabell 3.7). Antalet ensamkommande barn antas öka till 27 000 personer 2016, för att sedan uppgå till 20 000 personer per år. Det stora inflödet av asylsökande innebär att antalet inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem ökar till 244 000 under 2016 och ligger kvar på 200 000 personer eller fler fram till 2019. Det innebär att antalet inskrivna är nästan 100 000 högre än i mellanscenariot 2018–2020.

Eftersom Migrationsverkets kapacitet att avgöra ärenden är begränsad, förändras inte antalet hanterade asylärenden nämnvärt på kort sikt. Från och med 2018 blir dock antalet beviljade uppehållstillstånd högre än i Migrationsverkets mellanscenario.

Ett ökat antal asylsökande påverkar konsum- tionsutgifterna i staten och kommunsektorn. Migrationsverkets utgifter för främst boende- platser ökar. I kommunerna blir behovet av bl.a. skola, socialtjänst och placeringar av ensamkom- mande barn större. Den offentliga konsum- tionen växer i högre takt under hela perioden jämfört med prognosen i denna proposition. Det är särskilt tydligt 2017, då tillväxten i den offentliga konsumtionen blir knappt 1 proc- entenhet högre. En högre offentlig konsum- tionstillväxt gör att BNP växer i snabbare takt de närmaste åren.

En högre BNP-tillväxt bidrar till lägre arbetslöshet 2016 och 2017. Fler asylsökande, och därmed fler som får uppehållstillstånd, innebär också fler personer i arbetskraften. Det innebär att sysselsättningen och antalet arbetade timmar blir högre på längre sikt. Därmed blir den svenska ekonomins potential, dvs. den produktion som kan uppnås när ekonomin är i ett balanserat konjunkturläge, något högre.

När fler personer som varit kort tid i Sverige blir en del av arbetskraften bidrar det till en högre arbetslöshet, eftersom det tar tid för dem att bli sysselsatta. I detta scenario blir antalet personer som får uppehållstillstånd högre först 2018–2020 jämfört med i Migrationsverkets mellanscenario. Eftersom det dessutom tar viss tid för nyanlända att komma in i arbetskraften påverkas inte arbetskraften eller arbetslösheten i någon större utsträckning under prognos- perioden. Arbetslösheten bedöms bli 0,1 proc- entenhet högre 2020 jämfört med prognosen i denna proposition (se tabell 3.8).

Tabell 3.8 Makroekonomisk utveckling och finansiellt sparande

Årlig procentuell förändring om inte annat anges

	2016	2017	2018	2019	2020
Prognos i denna
proposition
BNP1	3,5	2,5	2,0	2,2	2,7
Arbetslöshet2	6,8	6,3	6,4	6,5	6,6
Finansiellt sparande3	-0,4	-0,7	-0,4	0,1	0,7
Fler asylsökande
BNP1	3,6	2,7	1,8	2,1	2,7
Arbetslöshet2	6,7	6,2	6,4	6,5	6,7
Finansiellt sparande3	-0,5	-0,9	-0,7	-0,4	0,2
Färre asylsökande
BNP1	3,5	2,3	1,9	2,4	2,7
Arbetslöshet2	6,8	6,5	6,5	6,4	6,3
Finansiellt sparande3	-0,4	-0,6	-0,4	0,3	1,0

1Kalenderkorrigerade värden.

215–74 år, i procent av arbetskraften.

3I offentlig sektor. Procent av BNP. Källa: Egna beräkningar.

Ett större antal asylsökande 2016–2020 innebär att utgifterna för migration och integration blir högre. De statliga utgifterna för migration och integration bedöms 2016 bli 2 miljarder kronor högre jämfört med prognosen i denna prop- osition. Utgifterna ökar i takt med att antalet inskrivna i Migrationsverkets mottagnings- system stiger.

Den offentliga sektorns finansiella sparande försämras successivt med 0,2–0,5 procentenheter jämfört med prognosen. De högre utgifterna som följer av fler asylsökande vägs till viss del upp, dels av en större avräkning på biståndet, dels av att skatteintäkterna blir högre till följd av den högre ekonomiska aktiviteten.

Färre asylsökande 2016–2020

Detta alternativscenario beskriver effekterna av att antalet asylsökande följer Migrationsverkets lägre scenario. I scenariot antas att antalet asylsökande 2016 uppgår till 70 000 för att därefter gradvis minska till 41 000 per år (se tabell 3.7). Antalet barn antas också sjunka, till närmare 6 000 per år. Trots en markant minskning av antalet asylsökande kommer antalet inskrivna i Migrationsverkets mot- tagningssystem att vara stort 2016 på grund av det stora antalet asylsökande som anlände under 2015. Antalet inskrivna minskar dock snabbare i detta alternativscenario och ligger vid slutet av 2019 på 61 000 personer, vilket ska jämföras med

PROP. 2015/16:100

drygt 104 000 personer i Migrationsverkets mellanscenario.

Antalet beviljade uppehållstillstånd minskar även kraftigt. Sammantaget beviljas 218 000 nya uppehållstillstånd 2016–2020, vilket ska jämföras med 326 000 enligt Migrationsverkets mellan- scenario. Färre asylsökande minskar Migrationsverkets utgifter för boendeplatser. I kommunerna minskar främst utgifterna för att ta emot ensamkommande asylsökande barn. Detta medför att tillväxten i den offentliga konsum- tionen i genomsnitt blir ca 0,3 procentenheter lägre per år 2016–2020 jämfört med den makro- ekonomiska prognosen i denna proposition.

Färre asylsökande gör också att befolkningen växer i långsammare takt. Det innebär att arbetskraften och sysselsättningen på längre sikt blir lägre. Färre sysselsatta och därigenom färre arbetade timmar medför en något lägre potentiell BNP.

En lägre offentlig konsumtionstillväxt gör att BNP växer i långsammare takt de närmaste åren och arbetslösheten blir något högre 2017 och 2018 (se tabell 3.8). Det mindre antalet personer som får uppehållstillstånd medför att antalet nyanlända som träder in på arbetsmarknaden blir färre. Samtidigt är minskningen av antalet beviljade uppehållstillstånd i detta scenario större än motsvarande ökning i alternativscenariot med fler asylsökande. Sammantaget medför det att det lägre antalet asylsökande får en tydlig effekt på arbetslösheten i slutet av prognosperioden. Arbetslösheten bedöms bli 0,3 procentenheter lägre 2020 jämfört med prognosen i denna proposition.

Till följd av att färre asylsökande antas komma till Sverige under perioden 2016–2020 blir utgifterna för migration och integration lägre. År 2016 bedöms utgifterna vara 2 miljarder kronor lägre än prognosen i denna proposition. I takt med att antalet inskriva i Migrationsverkets mottagningssystem minskar sjunker utgifterna ytterligare.

De offentliga finanserna förstärks med som mest 0,4 procentenheter i detta alternativ- scenario jämfört med i prognosen. De lägre utgifter som följer av färre asylsökande mot- verkas av lägre skatteinkomster och en mindre avräkning på biståndet. Till följd av att av- räkningen på biståndet beräknas variera kraftigt för olika år blir t.ex. skillnaden för det finansiella sparandet 2018 marginell, jämfört med prognosen i denna proposition.

PROP. 2015/16:100

3.5Prognosrevideringar

Utvecklingen i svensk ekonomi bedöms sam- mantaget bli starkare jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2016. Sedan budget- propositionen beslutades har nationalräken- skaperna för ytterligare tre kvartal publicerats.

Starkare BNP-tillväxt och sysselsättning

BNP-tillväxten bedöms bli väsentligt högre 2016 jämfört med bedömningen i budgetpropo- sitionen för 2016 (se tabell 3.9). Den främsta anledningen till detta är en väsentligt högre tillväxt i fasta bruttoinvesteringar och den offentliga konsumtionen. Investeringsutveck- lingen har i utgångsläget blivit starkare än förväntat i samtliga av ekonomins branscher. Framför allt på kort sikt bidrar det stora antalet asylsökande till en snabbt stigande offentlig konsumtion.

Sysselsättningstillväxten har reviderats upp för prognosperioden 2016–2019 (se tabell 3.9). Det förklaras av att produktionen sammantaget bedöms bli högre än vad som förväntades i budgetpropositionen. Även arbetskraften växer starkare till följd av en högre befolkningstillväxt. Det har medfört att arbetslösheten reviderats upp i slutet av prognosperioden.

Starkare konjunkturläge ger något högre inflation

Konjunkturåterhämtningen bedöms ha gått snabbare 2015 än vad som bedömdes i budget- propositionen. Sammantaget bedöms resurs- utnyttjandet, mätt med BNP-gapet, nå balans ett år tidigare (se tabell 3.9). Resursutnyttjandet väntas dessutom bli något mer ansträngt 2016– 2018 jämfört med prognosen i budget- propositionen.

Tabell 3.9 Jämförelse mellan regeringens prognoser i 2016 års ekonomiska vårproposition och i budgetpropositionen för 2016

Prognos enligt budgetpropositionen för 2016 inom parentes Procentuell förändring om inte annat anges

	2015	2016	2017	2018	2019
BNP1	4,1	3,8	2,2	1,8	2,1
	(2,8)	(2,8)	(2,6)	(2,4)	(2,0)

Potentiell BNP1,2	2,7	2,4	2,2	2,2	2,4
	(1,8)	(2,1)	(2,2)	(2,3)	(2,2)

BNP-gap3	-0,9	0,2	0,5	0,3	0,0
	(-1,1)	(-0,6)	(0,0)	(0,2)	(0,0)
Arbetslöshet4,5	7,4	6,8	6,3	6,4	6,5
	(7,6)	(7,1)	(6,5)	(6,2)	(6,2)
Sysselsatta4	1,4	1,7	1,6	0,8	0,7
	(1,3)	(1,5)	(1,4)	(1,0)	(0,5)
Arbetade timmar2	1,0	1,9	1,7	0,7	0,7
	(1,2)	(1,5)	(1,5)	(1,1)	(0,4)
Timlön6	2,4	3,1	3,3	3,4	3,4
	(2,5)	(3,0)	(3,2)	(3,3)	(3,4)
KPI7	0,0	0,9	1,6	2,3	3,2
	(-0,1)	(1,0)	(1,9)	(2,5)	(3,1)
KPIF7	0,9	1,3	1,8	2,0	2,1
	(0,8)	(1,6)	(1,8)	(1,9)	(2,0)
Reporänta7	-0,3	-0,5	-0,3	0,5	1,6
	(-0,3)	(-0,4)	(0,1)	(0,8)	(1,8)

Anm.: Prognoserna är baserade på vid tillfället föreslagna och genomförda reformer.

1Avser marknadspris.

2Kalenderkorrigerad.

3Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP.

415–74 år.

5Procent av arbetskraften.

6Timlön enligt konjunkturlönestatistiken.

7Årsgenomsnitt.

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet, Riksbanken och egna beräkningar.

Energipriserna föll 2015, vilket har bidragit till att KPIF för 2016 har reviderats ned (se tabell 3.9). Den högre efterfrågan på sikt bidrar till att KPIF blir marginellt högre 2018 och 2019.

Prognosen för reporäntan har reviderats ned, främst på grund av att reporäntan är lägre i utgångsläget än vad som förväntades i be- dömningen i budgetpropositionen för 2016.

Högre potentiell BNP

Potentiell BNP till baspris har reviderats upp med drygt 1 procent för 2019 jämfört med

bedömningen i budgetpropositionen.10 Både potentiell produktivitet och potentiellt antal arbetade timmar är högre.

Tillväxten i befolkningen i åldern 15–74 år förväntas bli starkare som följd av fler asylsökande, vilket höjer den potentiella syssel- sättningen och det potentiella antalet arbetade timmar. Jämviktsarbetslösheten har reviderats upp 2017–2020 som en följd av en större andel nyanlända i arbetskraften, eftersom de med korta vistelsetider har en lägre sannolikhet att få ett jobb (se diagram 3.12).

Diagram 3.12 Arbetslöshet och jämviktsarbetslöshet
Procent
12
11				Faktisk arbetslöshet
11				Jämviktsarbetslöshet, ny bedömning
				Jämviktsarbetslöshet, ny bedömning
10				Jämviktsarbetslöshet, tidigare bedömning
10
9
8
7
6
5
4
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Ny beräkning av jämviktsarbetslösheten

Jämviktsarbetslösheten har reviderats för perioden fram t.o.m. 2015. Tidigare beräkningar har baserats på en statistisk analys som omfattade perioden fram t.o.m. 2006 och därefter på bedömningar av förändringar till följd av bl.a. reformer och förändringar i demografin. I denna proposition har tids- perioden för vilken statistisk analys används förlängts och omfattar perioden fram t.o.m. 2015. En statistisk modell har använts för att bestämma jämviktsarbetslösheten under utfalls- perioden, vilket är en vanlig metod bland prognosinstitut. Bedömningen av jämvikts- arbetslösheten fram t.o.m. 2015 baseras på

10 Potentiell BNP till marknadspris är uppreviderad med 1,5 procent i nivå 2019. Det beror på att det s.k. skattenettot, dvs. skillnaden mellan produktskatter och produktsubventioner, har reviderats upp.

PROP. 2015/16:100

Europeiska kommissionens statistiska modell.11 Som framgår av diagram 3.12 har kom- missionens modell för jämviktsarbetslösheten ett något större cykliskt inslag än Finansdepartementets tidigare modellskatt- ningar för perioden före 2007 och den tidigare bedömningen för 2007–2015.

För bedömningen av resursutnyttjandet på arbetsmarknaden i nuläget används också ett flertal indikatorer, t.ex. andelen företag som upplever brist på arbetskraft enligt Konjunktur- barometern och olika indikatorer på match- ningen på arbetsmarknaden. Förändringen har inte påverkat prognosen för jämviktsarbets- lösheten 2015 mer än marginellt (se diagram 3.12). Därmed påverkas inte heller nivån på det potentiella antalet arbetade timmar 2015 i någon större utsträckning.

För 2016–2020 bedöms hur de politiska åtgärderna, demografin och konjunkturen på- verkar de potentiella arbetsmarknadsvariablerna. Tidigare gjordes en sådan bedömning med 2007 som startår. Tillvägagångssättet är detsamma som tidigare.

Andra bedömare, som t.ex. Konjunktur- institutet, gör prognoser över jämviktsarbets- lösheten på ett snarlikt sätt. Myndigheten bedömer jämviktsarbetslöshetens historiska nivå med hjälp av statistiska modeller och data över utvecklingen i jämviktsarbetslöshetens struktur- ella förklaringsfaktorer fram till det sista utfallsåret för de faktiska variablerna. I Konjunkturinstitutets prognoser skrivs sedan jämviktsarbetslösheten fram med effekter av politik, demografi och konjunktur, se promemorian En beskrivning av hur Konjunkturinstitutet beräknar potentiell BNP på Konjunkturinstitutets hemsida, www.konj.se. Internationella organisationer använder i större utsträckning statistiska modeller för att bedöma potentiella variabler även under prognos- perioden.12

11 I modellen skattas NAWRU (Non-accelerating wage rate of unemployment). Se Havik m.fl., The production function methodology for calculating potential growth rates & output gap, European Economy Economic Papers 535.

12 Se till exempel Guichard och Rusticelli, Reassessing the NAIRUs after the Crisis, OECD Economics Department

Working Papers 918, och Benes m.fl., Estimating potential output with a multivariate filter, IMF working paper 10/285. Se även fotnot 11.

PROP. 2015/16:100

3.6Utvecklingen enligt andra bedömare

Detta avsnitt innehåller jämförelser med några andra bedömares prognoser för vissa centrala makroekonomiska variabler (se tabell 3.10). Syftet med jämförelserna är att öka trans- parensen för de prognoser och de bedömningar som regeringen gör.

Tabell 3.10 Jämförelse mellan olika bedömares prognoser

	2016	2017
BNP1
Regeringen	3,8	2,2
Konjunkturinstitutet	3,5	2,3
Europeiska kommissionen	3,2	2,9
Riksbanken	3,5	2,8

Arbetslöshet2
Regeringen	6,8	6,3
Konjunkturinstitutet	6,7	6,3
Europeiska kommissionen	6,9	6,7
Riksbanken	6,8	6,7

Inflation3
Regeringen	0,9/1,0	1,6/1,5
Konjunkturinstitutet	0,8/0,9	1,2/1,2
Europeiska kommissionen	-/1,1	-/1,4
Riksbanken	0,7/1,1	2,1/2,1
BNP-gap4
Regeringen	0,2	0,5
Konjunkturinstitutet	0,6	1,1
Europeiska kommissionen	0,0	0,0
Riksbanken	0,2	0,7

Anm.: Till marknadspris, fasta priser, kalenderkorrigerad. Publiceringsdatum är för regeringen 2016-04-13, Konjunkturinstitutet 2016-03-23, Europeiska kommissionen 2016-02-04 och Riksbanken 2016-02-11.

1Procentuell förändring.

2Procent av arbetskraften, 15–74 år.

3Procentuell förändring, årsgenomsnitt, KPI/HIKP.

4Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP, i procent av potentiell BNP. Källor: Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen, Riksbanken och egna beräkningar.

Regeringens prognos för BNP-tillväxten 2016 är något högre än de övriga bedömarnas prognoser. Avvikelserna gentemot Riksbankens och Euro- peiska kommissionens prognoser för 2017 bedöms till stor del bero på att dessa institu- tioners prognoser gjordes innan nationalräken- skaperna för det fjärde kvartalet 2015 publice- rades.

När den osäkerhet som omgärdar progno- serna för BNP-tillväxten beaktas, är det för-

hållandevis liten skillnad mellan bedömarnas prognoser. Diagram 3.13 visar regeringens prog- nos för BNP-tillväxten tillsammans med osäker- hetsintervall som täcker respektive 50, 65 och 80 procent av regeringens historiska prognosfel, dvs. skillnaden mellan regeringens prognoser och utfall.13 Diagram 3.13 visar även de övriga bedömarnas prognoser. Eftersom deras prog- noser ligger inom den mörkaste ytan så är skillnaden mellan dem och regeringens prognos mindre än vanliga prognosfel för regeringen vid dessa prognoshorisonter. De andra institu- tionernas prognoser bedöms således ligga inom den typiska felmarginalen. I detta avseende är skillnaderna mellan bedömarnas prognoser små.

Diagram 3.13 Osäkerhetsintervall för BNP-prognosen

Procentuell förändring

7
6		80%
6		65%
		65%
5		50%
4		Utfall
4		REG
		REG
3		KI
3		KOM
		KOM
2		RB
1
0
-1
-2
11	12	13	14	15	16	17

Anm.: Osäkerhetsintervallen är baserade på regeringens prognosfel i vårpropositioner för 1994–2015. REG = regeringen, KI = Konjunkturinstitutet, KOM = Europeiska kommissionen, RB = Riksbanken.

Källor: Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen och egna beräkningar.

Regeringens prognos för arbetslösheten 2016 är i linje med de andra bedömarnas prognoser. För 2017 är regeringens prognos något lägre än Europeiska kommissionens och Riksbankens prognoser. Detta förklaras i huvudsak av olika bedömningar av tillväxten i arbetskraften. Riks- banken har även en lägre prognos för sysselsätt- ningstillväxten.

13 Osäkerhetsintervallen är baserade på historiska prognosfel. De speglar därför en objektiv historisk prognososäkerhet och bör inte förväxlas med en bedömd framåtblickande riskbild. För en beskrivning av hur osäker- hetsintervallen är beräknade, se Finansdepartementets promemoria Utvärdering av makroekonomiska prognoser 2015, som publicerades på regeringens hemsida, www.regeringen.se, i anslutning till 2015 års ekonomiska vårproposition.

Regeringens prognos för inflationen 2016 ligger nära de andra bedömarnas prognoser. För 2017 gör Riksbanken bedömningen att priserna kommer att stiga snabbare än i regeringens prognos.

Europeiska kommissionen gör bedömningen att resursutnyttjandet i ekonomin är i balans 2016 och 2017. Regeringen och de övriga prog- nosmakarna gör i stället bedömningen att resurs- utnyttjandet är högt 2016 och 2017, dvs. BNP- gapen är positiva. BNP-gapet 2016 och 2017 är större i Konjunkturinstitutets prognos än i regeringens prognos, vilket förklaras av att Konjunkturinstitutet gör en annan bedömning av den potentiella BNP-nivån.

3.7Utvärdering av prognoser för BNP-tillväxten

I detta avsnitt utvärderas prognoser för Sveriges BNP-tillväxt som några olika bedömare gjort 1994–2015, däribland regeringen.14 Motsvarande utvärdering av prognoser för arbetslösheten och inflationen redovisas i Finansdepartementets promemoria Utvärdering av makroekonomiska prognoser 2016 som publiceras på regeringens hemsida, www.regeringen.se.

För systematiska prognosfel i form av genom- snittliga över- eller underskattningar används ofta den engelska termen bias. Genom att skatta en bedömares genomsnittliga prognosfel kan hypotesen att bedömarens prognoser inte har någon bias testas. Tabell 3.11 visar medelprog- nosfel för några svenska bedömare, tillsammans med uppgifter om antalet observationer. Medel- prognosfel som är statistiskt signifikanta är mar- kerade med en asterisk.15

14För regeringens del utvärderas endast prognoser publicerade i budget- propositionen och ekonomiska vårpropositionen.

15Här används signifikansnivån 10 procent. Ett medelprognosfel som är signifikant avviker då tillräckligt mycket från noll (från ingen bias) för att det ska kunna betraktas som att det är 10 procents sannolikhet eller mindre att få ett sådant medelprognosfel om det inte finns någon bias. För en utförligare beskrivning av metoderna, se Finansdepartementets promemoria Utvärdering av makroekonomiska prognoser 2015, som publicerades på regeringens hemsida, www.regeringen.se, i anslutning till 2015 års ekonomiska vårproposition.

PROP. 2015/16:100

Tabell 3.11 Medelprognosfel för prognoser för BNP- tillväxten

Medelprognosfel (MPF) för prognoser för BNP-tillväxten 1994–2015 och antal observationer (T)

	Gjorda samma år		Gjorda året före
	som utfallet		utfallet
Bedömare	MPF	T	MPF	T
Regeringen	0,35	44	-0,13	42
Konjunkturinstitutet	0,27	90	-0,24	85
Riksbanken	0,18	94	-0.20	88
HUI Research AB	0,34	88	0,01	84
Svenskt näringsliv	0,55*	73	0,34	70
Handelsbanken	0,29	77	-0,07	74
SEB	0,26	82	0,02	78
Nordea	0,42*	84	0.02	80
Swedbank	0,13	48	0,05	44

Anm.: Asterisk indikerar signifikans på 10 procents nivå.

Källor: Respektive bedömare och egna beräkningar.

Stickproven är uppdelade i prognoser gjorda samma år som utfallet respektive året före ut- fallet.16 För prognoser gjorda samma år som utfallet har regeringen ett positivt skattat medel- prognosfel. Regeringen har därmed, liksom övriga bedömare, i genomsnitt underskattat BNP-tillväxten för utvärderingsperioden.17 För prognoser gjorda året före utfallet har regeringen i stället överskattat BNP-tillväxten. Regeringens medelprognosfel är dock inte statistiskt signifi- kanta.

I tabell 3.12 rangordnas bedömarna med avseende på deras medelabsolutfel och medel- kvadratfel för prognoser för BNP-tillväxten. Medelabsolutfelet är medelvärdet av de absoluta prognosfelen. Medelkvadratfelet är medelvärdet av de kvadrerade prognosfelen. Regeringens prognosprecision rangordnas relativt högt för prognoser utfärdade samma år som utfallet, och relativt lågt för prognoser utfärdade året före utfallet. I allmänhet vilar rangordningarna på små skillnader, och inga test utförs för att påvisa att dessa skillnader är statistiskt signifikanta. Utformningen av ett sådant test försvåras av att bedömarna för ett givet år dels utfärdar prog- noserna vid olika tidpunkter, dels producerar

16Landsorganisationen i Sverige har inte tagits med i utvärderingen av prognoser för BNP-tillväxten eftersom den inte på ett konsekvent sätt redovisat BNP-prognosen.

17Prognosfelet är här definierat som utfallet minus prognosen.

PROP. 2015/16:100

olika antal prognoser. Rangordningarna bör därför värderas med viss försiktighet.

Tabell 3.12 Rangordningar av bedömares prognosprecision

Rangordningar efter medelabsolutfel (MAF) och medelkvadratfel (MKF) för prognoser för BNP-tillväxten 1994–2015

Prognoser gjorda samma år som utfallet

Rangordning efter MAF (första raden) och efter MKF (andra raden)
SHB	KI	SEB	REG	RB	HUI	NO	SWB	SN
SHB	SEB	KI	REG	HUI	RB	SN	NO	SWB
Prognoser gjorda året före utfallet

Rangordning efter MAF (första raden) och efter MKF (andra raden)

NO	SEB	KI	RB	HUI	REG	SHB	SN	SWB
NO	SEB	HUI	RB	SHB	REG	KI	SN	SWB

Anm.: Rangordningen sker fallande från vänster. Bedömarna är regeringen (REG), Konjunkturinstitutet (KI), Riksbanken (RB), HUI Research AB (HUI), Svenskt näringsliv (SN), Handelsbanken (SHB), SEB, Nordea (NO) och Swedbank (SWB). Källor: Respektive bedömare och egna beräkningar.

De budgetpolitiska målen

PROP. 2015/16:100

4 De budgetpolitiska målen

Sammanfattning

–De budgetpolitiska målen ska skapa förutsättningar för att finanspolitikens övergripande mål ska kunna nås på ett sätt som säkerställer att finanspolitiken är hållbar på lång sikt. De budgetpolitiska målen består av ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande, ett utgifts- tak för staten samt ett kommunalt balanskrav. Som medlem i EU är Sverige även bundet av bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten.

–Regeringen bedömer att det finansiella sparandet tydligt avviker från den målsatta nivån.

–Regeringen avser att bedriva en ansvarsfull finanspolitik som leder till att sparandet återförs till den målsatta nivån i en välavvägd takt. Det stora antalet personer som sökte uppehållstillstånd i Sverige under 2015 medför tillfälliga kostnader som temporärt försvagar det finansiella sparandet. Mot bakgrund av detta bedömer regeringen att den målsatta nivån kommer att nås först något år efter 2020.

–Regeringen bedömer att utgiftstakets nivå för 2019 bör uppgå till 1 392 miljar- der kronor. Bedömningen av nivån för 2019 är densamma som den som gjordes i 2015 års ekonomiska vårproposition och i budgetpropositionen för 2016, exklusive sådana budgetförändringar som motive- rar tekniska justeringar. Bedömningen innebär att utgiftstakets nivå 2019 ökar

med 60 miljarder kronor jämfört med den beslutade nivån på utgiftstaket för 2018. För 2020 bedömer regeringen att

utgiftstakets	nivå	bör	uppgå till
1 466 miljarder kronor, vilket				är 74 mil-
jarder kronor	högre	än	den	bedömda
nivån för 2019.

–Kommunsektorns resultat 2015 upp- fyllde det kommunala balanskravet och sektorn som helhet bedöms klara kravet under hela prognosperioden. Resultatet bedöms dock minska successivt under prognosperioden, trots en god utveckling av skatteinkomsterna och statsbidragen. Detta beror på att det stora antalet asylsökande och den demografiska utvecklingen väntas bidra till att utgifterna ökar snabbare än inkomsterna.

–Marginalerna till gränsvärdena i stabilitets- och tillväxtpaktens korrige- rande del är goda och Sverige förväntas uppfylla kraven i den förebyggande delen av stabilitets- och tillväxtpakten för 2015 och 2016. Marginalerna till de ramar som sätts av det medelfristiga budgetmålet är emellertid små. Det strukturella sparan- det bedöms 2017 understiga målet något, samtidigt som avvikelsen för närvarande bedöms vara för liten för att Europeiska kommissionen ska anse att den är betydande.

I detta avsnitt följer regeringen upp de budgetpolitiska målen. Dessa mål skapar förutsättningar för att uppnå de finanspolitiska målen på ett sätt som är hållbart på både kort

PROP. 2015/16:100

och lång sikt. De budgetpolitiska målen består av ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande, ett utgiftstak för staten och ett kommunalt balanskrav.

Som medlem i EU är Sverige även bundet av bestämmelserna i stabilitets- och tillväxt- pakten. Dessa bestämmelser utgör ramen som de svenska budgetpolitiska målen måste hålla sig inom. Bestämmelserna anger bl.a. att underskottet i Sveriges offentliga finanser och storleken på den offentliga bruttoskulden inte får överskrida vissa gränsvärden, samt att det strukturella sparandet ska uppfylla ett medelfristigt budgetmål.

4.1Uppföljning av målet för det finansiella sparandet

Enligt målet för det finansiella sparandet ska sparandet i den offentliga sektorn motsvara 1 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Att målet för det finansiella sparandet är formulerat som ett genomsnitt över en konjunkturcykel, i stället för som ett årligt mål, är motiverat av stabiliserings- politiska skäl. Om målet skulle vara 1 procent av BNP varje enskilt år skulle finanspolitiken behöva stramas åt också när konjunkturen försvagades för att säkerställa att det årliga målet nåddes. Finanspolitiken skulle då förstärka konjunktursvängningarna i stället för att stabilisera dem. Att målet är formulerat som ett genomsnitt över en konjunkturcykel gör det dock svårare att följa upp huruvida finanspolitiken ligger i linje med målet, eftersom det är svårt att bedöma när en konjunkturcykel börjar och slutar, samt i vilket konjunkturläge ekonomin befinner sig.

Måluppfyllelsen analyseras i första hand i ett framåtblickande perspektiv, eftersom målet för det finansiella sparandet utgör ett rikt- märke för finanspolitiken. Men för att se om det har funnits systematiska fel i finans- politiken som minskar sannolikheten att målet nås i framtiden görs också en bakåtblickande uppföljning.

Analys av måluppfyllelsen

I tabell 4.1 redovisas utfallsdata för det genomsnittliga finansiella sparandet under den senaste tioårsperioden och de indikatorer som används för att bedöma budgetutrymmet i förhållande till målet för det finansiella sparandet i ett framåtblickande perspektiv.

Tabell 4.1 Finansiellt sparande i offentlig sektor samt indikatorer för avstämning mot målet för det finansiella sparandet

Andel av BNP respektive potentiell BNP i procent

Utfallsdata för 2015 och prognoser 2016–2020

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Finansiellt sparande	0,0	-0,4	-0,7	-0,4	0,1	0,7

Bakåtblickande
tioårssnitt	0,3

Sjuårsindikatorn	-0,9	-0,7	-0,3

Strukturellt
sparande1	0,2	-0,2	-0,7	-0,5	0,0	0,8

1 Andel av potentiell BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bakåtblickande tioårssnitt

Det genomsnittliga finansiella sparandet var klart lägre än 1 procent av BNP 2006–2015 (se tabell 4.1). Det förklaras delvis av den utdragna lågkonjunkturens effekter på de offentliga finanserna, men också av de ofinansierade åtgärder, bl.a. flera skatte- sänkningar, som den förra regeringen vidtog.

Sjuårsindikatorn

Sjuårsindikatorn är ett genomsnitt av sparandet det innevarande året och tre år framåt respektive tre år bakåt i tiden, justerat för engångseffekter under denna tidsperiod. Sjuårsindikatorn visar att det offentliga sparandet låg närmare 2 procent av BNP under målnivån 2015, men att det förbättras med ca 0,6 procent av BNP till 2017.

Strukturellt sparande

Det strukturella sparandet är en bedömning av hur stort det finansiella sparandet i den offentliga sektorn skulle vara om sektorns inkomster och utgifter inte påverkades av konjunkturläget eller engångseffekter. Det strukturella sparandet är inte en del av den officiella statistiken och kan beräknas på flera olika sätt. Det gör att nivån på det strukturella sparandet kan skilja sig åt mellan olika bedömare och att det inte finns något allmänt accepterat utfall.

År 2015 bedöms det strukturella sparandet ha understigit målnivån med ca 0,8 procent av potentiell BNP. Det strukturella sparandet bedöms därefter försvagas med ca 0,5 procent av potentiell BNP 2016 och 2017. År 2018– 2020 förväntas det strukturella sparandet stärkas, framför allt 2019 och 2020, så att det motsvarar ca 0,8 procent av potentiell BNP 2020. Att det strukturella sparandet försämras 2016 och 2017 beror till viss del på att olika skatteunderlag utvecklas på ett ogynnsamt sätt för de offentliga inkomsterna, men framför allt på ökade utgifter för bl.a. migration, ålders- pensioner, sjukpenning och assistans- ersättning.

Redogörelse för avvikelsen från den målsatta nivån

Regeringens bedömning: Det finansiella sparandet bedöms tydligt avvika från den målsatta nivån. Regeringen avser att bedriva en ansvarsfull finanspolitik som leder till att sparandet återförs till den målsatta nivån i en välavvägd takt. I de tre första ekonomisk- politiska propositionerna som regeringen beslutade om under innevarande mandat- period finansierades samtliga reformer fullt ut. Det bidrog till att det finansiella sparandet stärktes kraftigt mellan 2014 och 2015.

Den offentliga skuldsättningen är för- hållandevis låg, inte minst i ett internationellt perspektiv, samtidigt som den finansiella nettoförmögenheten är positiv. Därför kan sparandet stärkas i en takt som värnar samhällsekonomisk balans utan att håll- barheten eller förtroendet för de offentliga finanserna äventyras.

Utvecklingen av de offentliga finanserna kommer framöver till stor del att styras av utvecklingen av migrationen. Att på ett samhällsekonomiskt ansvarsfullt sätt finansiera de kostnader som den kraftiga ökningen av antalet asylsökande 2015 innebär utgör en särskilt stor utmaning. Det är rimligt att exceptionella händelser, som t.ex. natur- katastrofer eller mycket stora migrations- strömmar, ska kunna hanteras utan krav på kortsiktiga budgetförstärkningar. Därför bör hänsyn tas till de förhöjda migrations- kostnaderna när inriktningen för finans- politiken fastslås.

PROP. 2015/16:100

Detta bör dock endast ske om det bedöms som troligt att den kraftiga ökningen av antalet asylsökande är temporär. Om antalet asylsökande bedöms ligga på en hög nivå under en längre tid måste finanspolitiken anpassas till den nya utgiftsnivån, vilket skulle kräva minskade utgifter eller ökade inkomster framöver. Regeringens prognoser utgår från Migrationsverkets mellanscenario, som innebär färre asylsökande 2016–2019 per år än 2015. Mot denna bakgrund betraktas en betydande del av utgifterna kopplade till migration och etablering under de kommande åren vara föranledd av en exceptionell händelseutveckling och vara av tillfällig karaktär.

Trots avvikelsen från den nuvarande målsatta nivån bedöms det mot denna bakgrund inte vara lämpligt att genomföra aktiva beslut om budgetförstärkningar för att nå målet för det finansiella sparandet redan 2020. Regeringen bedömer att den målsatta nivån om att det finansiella sparandet ska uppgå till 1 procent av BNP kommer att nås först något år efter 2020.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt 2 kap. 1 a § budgetlagen (2011:203) ska regeringen vid en bedömd avvikelse från målet för det finansiella sparandet redogöra för hur en återgång till målet ska ske. I förarbetena till bestämmelsen framhålls att en analys tydligt bör indikera att en avvikelse föreligger för att regeringen ska ha en skyldighet att lämna en sådan redogörelse (prop. 2013/14:173 s. 28, 29 och 45). Vidare anges att den redovisade planen för hur en återgång ska ske bör avse ett medelfristigt perspektiv. Det medelfristiga perspektivet för de budgetpolitiska målen avser normalt tre eller fyra år. Om sparandet tydligt avviker från målnivån bör regeringen därför redovisa en plan för hur en återgång till målet ska ske som inbegriper de prognosår som inkluderas i budgetpropositionen.

Det är viktigt att avvikelser från den målsatta nivån korrigeras, men det ska inte ske på ett mekaniskt vis utan det ska baseras på en samlad bedömning utifrån stabiliserings-, fördelnings- och strukturpolitiska utgångs- punkter.

Regeringen anser mot denna bakgrund att återgången till den målsatta nivån bör ske i en

PROP. 2015/16:100

takt som tillåter att temporärt förhöjda migrationskostnader kan hanteras utan krav på kortsiktiga budgetförstärkningar. Enligt regeringen är det därför motiverat att den målsatta nivån nås först något år efter 2020.

En parlamentariskt sammansatt kommitté har fått i uppdrag att göra en översyn av målet för den offentliga sektorns finansiella sparande (dir. 2015:63). Slutbetänkandet ska lämnas i oktober 2016. I slutbetänkandet ska utred- ningen redovisa sin syn på de hittillsvarande erfarenheterna av det finanspolitiska ram- verket, sin bedömning av hur nivån för målet för den offentliga sektorns finansiella sparande ska se ut framöver och målnivåns effekt på de offentliga finanserna och svensk ekonomi. Om målnivån skulle ändras kommer det att påverka vid vilken tidpunkt den nås.

att ta hela utrymmet under utgiftstaket i anspråk.

Enligt 2 kap. 2 § budgetlagen ska regeringen i budgetpropositionen föreslå en nivå på utgiftstaket för det tredje tillkommande året. Utgiftstaket är en grundläggande del av principen om en beslutordning uppifrån och ned, där beslut om en övre gräns för de totala utgifterna fattas före besluten om delarna, dvs. utgiftsramarna och anslagen. Budget- processens medelfristiga perspektiv ger förutsättningar för att beslutet om utgifts- takets nivå fattas i överensstämmelse med ekonomins långsiktiga produktionsförmåga, tydliggör effekterna av politiska beslut under åren efter det aktuella budgetåret och skapar en bindande långsiktighet i budgetbesluten.

Utgiftstaket ger vidare regeringen och riksdagen stöd för att hantera det latenta utgiftstryck som uppstår i den politiska processen genom att olika utgiftsökningar

4.2Uppföljning av utgiftstaket och prövas tillsammans inom ett fastställt

bedömning av utgiftstakets nivå för 2019 och 2020

De takbegränsade utgifterna är summan av utgifterna under utgiftsområdena 1–25 och 27 samt utgifterna i ålderspensionssystemet som ligger vid sidan av statens budget. Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. ingår inte i de takbegränsade utgifterna eftersom riksdagen och regeringen endast i begränsad omfattning kan påverka dessa utgifter på kort sikt. De takbegränsade utgifterna utgörs vidare av faktiskt förbrukade anslagsmedel, vilket innebär att även myndig- heternas utnyttjande av anslagssparande och anslagskredit ingår. De takbegränsade utgifterna omfattar därmed större delen av utgifterna i staten och ålderspensionssystemet, och utgör tillsammans med utgifterna för kommuner och landsting, i det närmaste de totala utgifterna för den offentliga sektorn.

Utgiftstaket är den övre gräns som de takbegränsade utgifterna maximalt får uppgå till. Utgiftstakets nivå bör dock inte betraktas som ett mål för de takbegränsade utgifterna. Det beror bl.a. på att målet för det finansiella sparandet kan vara begränsande för nivån på de takbegränsade utgifterna, även om det vid samma tillfälle finns utrymme under utgifts- taket. Vidare kan den makroekonomiska utvecklingen innebära att det inte är lämpligt

ekonomiskt utrymme. Detta tvingar fram prioriteringar mellan olika önskemål och minskar därmed t.ex. risken för att tillfälligt höga inkomster, i ett läge med högt resursutnyttjande, används för att finansiera permanent högre utgifter. Ett flerårigt utgiftstak främjar en kontrollerad utgifts- utveckling och är ett effektivt verktyg för att uppnå målet för det finansiella sparandet och långsiktigt hållbara offentliga finanser. Utgångspunkten är att de nivåer på utgifts- taket som riksdagen har beslutat om inte ändras till följd av andra orsaker än s.k. tekniska justeringar.

Enligt 2 kap. 4 § budgetlagen är regeringen skyldig att vidta åtgärder om det finns risk för att ett fastställt utgiftstak överskrids. De faktiska utgifterna varierar av olika anledningar som är svåra att förutse i prognoserna. Eftersom utgiftstaket fastställs i nominella termer bör det finnas en buffert av utrymme under utgiftstaket som inte är budgeterat så att de faktiska utgifterna kan variera utan att det kräver åtgärder från regeringens sida. Detta utrymme mellan utgiftstaket och de faktiska beräknade takbegränsade utgifterna kallas budgeteringsmarginalen.

Budgeteringsmarginalen ska i första hand fungera som en buffert om utgifterna på grund av konjunkturutvecklingen skulle utvecklas på ett annat sätt än vad som förväntades när

utgiftstakets nivå fastställdes. Det är viktigt att det finns utrymme för de konjunkturberoende utgifterna (i första hand arbetsmarknads- utgifter, s.k. automatiska stabilisatorer) att öka fritt i en konjunkturnedgång. Då minskar risken för att det skulle krävas besparingar för att klara utgiftstaket i ett skede när de offentliga finanserna kan behöva stötta den ekonomiska utvecklingen.

Utöver utgiftsökningar som uppstår till följd av en förändrad makroekonomisk utveckling kan budgeteringsmarginalen användas för nya reformer eller till volym- ökningar i de rättighetsbaserade transfere- ringssystemen, efter avstämning mot målet för det finansiella sparandet och behovet av en säkerhetsmarginal under utgiftstaket.

Riktlinjen för budgeteringsmarginalens minsta storlek, den s.k. säkerhetsmarginalen, är regeringens bedömning av hur stor bud- geteringsmarginalen minst behöver vara i budgeteringsfasen för att hantera osäkerheter till följd av främst konjunkturutvecklingen. Enligt riktlinjen bör säkerhetsmarginalen uppgå till minst 1 procent av de takbegränsade utgifterna innevarande år, minst 1,5 procent för kommande budgetår, minst 2 procent för år två och minst 3 procent för år tre respektive fyra. Den stegvis ökande marginalen motiveras av att osäkerheten om utgiftsutvecklingen är större på längre sikt.

Uppföljning av utgiftstaket

Efter förslag i propositionen Vårändrings- budget för 2015 beslutade riksdagen att av finanspolitiskt motiverade skäl, höja de redan fastställda nivåerna på utgiftstaket för 2015– 2017 (prop. 2014/15:99, bet. 2014/15:FiU21, rskr. 2014/15:255). De nya nivåerna innebär att utgiftstaket ökar snabbare än de närmast föregående åren, vilket motiveras av den förändring av finanspolitikens inriktning som

PROP. 2015/16:100

regeringen föreslagit i 2015 års ekonomiska vårproposition (prop. 2014/15:100). Det är förenligt med såväl praxis som det finans- politiska ramverket att en ny regering lämnar förslag om ändrade nivåer på utgiftstaket som en del av en förändrad inriktning av finans- politiken.

För att hantera osäkerheten när det gäller utgifterna kopplade till antalet asylsökande och för att säkra tillräckliga marginaler under utgiftstaket har regeringen vidtagit åtgärder för att minska de planerade utgifterna för 2016 på en rad områden med sammanlagt 19,6 milj- arder kronor (se avsnitt 6.2). Budgeterings- marginalen under utgiftstaket för 2016 beräknas bli 21,4 miljarder kronor, vilket regeringen bedömer som tillräckligt för att hantera den osäkerhet som finns i utgifts- utvecklingen. För 2017 beräknas budgete- ringsmarginalen uppgå till 9,5 miljarder kronor, vilket är mindre än regeringens riktlinje för budgeteringsmarginalens minsta storlek. Med anledning av detta kommer regeringen att följa utgiftsutvecklingen noga, och vid behov vidta nödvändiga åtgärder för att inte utgiftstaket ska överskridas 2017. För 2018 uppgår budgeteringsmarginalen till 35,9 miljarder kronor, vilket är i linje med regeringens riktlinje för budgeterings- marginalens minsta storlek.

Jämfört med bedömningen i budget- propositionen för 2016 (prop. 2015/16:1) är budgeteringsmarginalens storlek 4,3 miljarder kronor större 2016. År 2017 och 2018 bedöms budgeteringsmarginalen bli 23,9 miljarder kronor respektive 22,8 miljarder kronor mindre jämfört med bedömningen i budget- propositionen för 2016.

PROP. 2015/16:100

Tabell 4.2 Ursprungligt och faktiskt utgiftstak 2006–2018

Miljarder kronor om inget annat anges

För de takbegränsade utgifterna redovisas utfall 2006–2015 och prognos 2016–2018

	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018
Ursprunglig årlig
nominell förändring av
utgiftstaket1	37	42	33	32	30	30	20	10	10	20	40	47	58
Ursprungligt beslutade
utgiftstak	931	949	971	989	1 018	1 050	1 074	1 093	1 103	1 123	1 167	1 210	1332

Teknisk justering2	-24		-14		6	13	10	2	4	2	7	12
Reell justering3		-11								33	41	52
Slutligt fastställt
utgiftstak	907	938	957	989	1 024	1 063	1 084	1 095	1 107	1 158	1 215	1 274	1 332
Takbegränsade utgifter	895	910	943	965	986	989	1 022	1 067	1 096	1 135	1 194	1 264	1 296

Budgeteringsmarginal	12	28	14	24	38	74	62	28	11	23	21	10	36

Budgeteringsmarginal,
procent av takbegränsade
utgifter	1,3	3,1	1,4	2,5	3,9	7,5	6,0	2,6	1,0	2,0	1,8	0,8	2,8

Anm.: För 1997–2005, se 2009 års ekonomiska vårproposition (prop. 2008/09:100 s. 164).

1Ursprunglig nominell förändring av utgiftstaket jämfört med föregående år vid det tillfälle utgiftstaket för det aktuella året fastställdes för första gången. Beloppen i första raden i tabellen avviker från förändringen mellan åren för de ursprungligt beslutade nivåerna på utgiftstaket (rad 2) eftersom fastställda nivåer regelbundet justeras av tekniska skäl. Exempelvis uppgick utgiftstaket för 2006 till 931 miljarder kronor när det ursprungligen fastställdes. Efter fastställandet justerades nivån av tekniska skäl till 907 miljarder kronor, vilket var den nivå som gällde när utgiftstaket för 2007 först fastställdes till 949 miljarder kronor, dvs. en ursprunglig ökning av utgiftstaket 2007 med 42 miljarder kronor.

2De tekniska justeringar som redovisas här är de ackumulerade tekniska justeringarna för varje år.

3Finanspolitiskt motiverade justeringar av utgiftstakets nivå har gjorts vid två tillfällen efter att ny regering tillträtt. Dessa medför en reell förändring av utgiftstakets begränsande effekt på de takbegränsade utgifterna.

Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Bedömning av utgiftstakets nivå för 2019 och 2020

Sedan 2010 års ekonomiska vårproposition (prop. 2009/10:100) innefattar den redovisade tidsperioden i de ekonomiska propositionerna fyra tillkommande år. I enlighet med detta redovisas i denna proposition en första bedömning av utgiftstakets nivå för 2020. En bedömd nivå blir inte föremål för riksdagsbeslut.

För 2019 gör regeringen nu för tredje gången en bedömning av utgiftstakets nivå. Tidigare har bedömningar av nivån för 2019 lämnats i 2015 års ekonomiska vårproposition (prop. 2014/15:100) och i budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1). Det är enligt budgetlagen obligatoriskt för regeringen att i budgetpropositionen föreslå en nivå på utgiftstaket för det tredje tillkommande året. Den föreslagna nivån utgör underlag för riksdagens beslut om nivå på utgiftstaket. Riksdagen har beslutat om utgiftstak fram t.o.m. 2018 (prop. 2015/16:1, bet. 2015/16:FiU1, rskr. 2015/16:51). Regeringen kommer i enlighet med budgetlagen att lämna förslag till nivå på utgiftstaket för 2019 i budgetpropositionen för 2017.

Regeringens bedömning: För 2019 och 2020 bör utgiftstaket uppgå till 1 392 miljarder kronor respektive 1 466 miljarder kronor.

Skälen för regeringens bedömning: Rege- ringen bedömer att utgiftstakets nivå för 2019 bör uppgå till 1 392 miljarder kronor. Det är samma bedömning av nivån för utgiftstaket för 2019 som gjordes i 2015 års ekonomiska vårproposition och i budgetpropositionen för 2016, exklusive sådana budgetförändringar som motiverar tekniska justeringar. Bedömningen innebär att utgiftstakets nivå 2019 ökas med 60 miljarder kronor jämfört med den beslutade nivån på utgiftstaket för 2018. För 2020 bedömer regeringen att utgiftstakets nivå bör uppgå till 1 466 miljarder kronor, vilket är 74 miljarder kronor högre än den bedömda nivån för 2019. Nedan beskrivs de överväganden som ligger till grund för regeringens bedömning av nivåerna på utgiftstaket för 2019 och 2020, med utgångspunkt i de bestämningsfaktorer som redovisas i skrivelsen Ramverk för finans- politiken (skr. 2010/11:79).

PROP. 2015/16:100

Tabell 4.3 Utgiftstak 2015–2020

Miljarder kronor om inget annat anges

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Av riksdagen beslutade
nivåer på utgiftstaket	1 158	1 215	1 274	1 332
Regeringens bedömning av
nivåer på utgiftstaket					1 392	1 466
Årlig förändring av
utgiftstakets nivå	20	40	47	58	60	74
Utgiftstak, procent av BNP	27,9	27,7	27,9	28,0	28,1	28,2
Utgiftstak, procent av
potentiell BNP	27,6	27,8	28,0	28,1	28,0	28,2

Utgiftstak, fasta priser1	1 144	1 184	1 216	1 242	1 266	1 302
Takbegränsade utgifter	1 135	1 194	1 264	1 296	1 335	1 357
Takbegränsade utgifter,
procent av BNP	27,3	27,2	27,7	27,3	26,9	26,1
Takbegränsade utgifter,
fasta priser1	1 121	1 163	1 207	1 208	1 214	1 205
Budgeteringsmarginal	23	21	10	36	57	109

Budgeteringsmarginal,
procent av takbegränsade
utgifter	2,0	1,8	0,8	2,8	4,2	8,1
Budgeteringsmarginal,
procent av BNP	0,6	0,5	0,2	0,8	1,1	2,1
Finansiellt sparande,
procent av BNP	0,0	-0,4	-0,7	-0,4	0,1	0,7
Strukturellt sparande,
procent av BNP	-0,2	-0,2	-0,7	-0,5	0,0	0,8
Offentliga sektorns utgifter,
procent av BNP	48,9	49,0	49,5	49,5	49,2	48,4

1 Beräkningen i fasta priser är utförd med en schabloniserad metod. När det gäller de takbegränsade utgifterna är utgifter motsvarande andelen transfere- ringsanslag (känsliga för förändringar i volymer och makroekonomiska förutsätt- ningar) omräknade med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter, utgifter motsvarande andelen förvaltningsanslag (pris- och löneomräknade anslag) är omräknade med implicitprisindex för statliga konsumtionsutgifter och utgifter motsvarande andelen anslag som inte är indexerade är omräknade med prisindex för BNP. Samma metod har använts för beräkningen av utgiftstaket i fasta priser (med undantag för att 1 procent av de takbegränsade utgifterna, motsvarande riktlinjen för budgeteringsmarginalens storlek för innevarande år, har behandlats som transfereringsanslag).

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utgiftstakets förhållande till målet för det finansiella sparandet

Givet prognosen för de takbegränsade utgifterna i denna proposition medger utgiftstaket för 2019 en maximal utgiftsökning på 57 miljarder kronor 2019. I enlighet med regeringens riktlinje för budgeteringsmarginalens minsta storlek bör dock en buffert om motsvarande minst 20 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2019 lämnas obudgeterad under utgiftstaket för oförutsedda händelser under budgetåret. När hänsyn tagits till riktlinjen för budgeterings- marginalens minsta storlek medger utgiftstaket att de takbegränsade utgifterna 2019 blir ca 37 miljarder kronor högre än vad som prognos-

tiseras. Motsvarande möjliga ökning av de takbegränsade utgifterna för 2020 uppgår till ca 89 miljarder kronor. Detta utrymme för möjliga utgiftsökningar motsvarar ca 0,7 respektive ca 1,7 procent av BNP för 2019 och 2020.

De takbegränsade utgifterna kan av flera skäl komma att bli högre (och budgeterings- marginalen i motsvarande utsträckning mindre) än enligt den aktuella utgiftsprognosen för dessa två år, exempelvis till följd av makroekonomiska förändringar (t.ex. högre inflation), oförutsedda volymökningar i transfereringssystemen eller beslut om reformer. Om budgeterings- marginalen delvis tas i anspråk av nya reformer eller oförutsedda volymökningar i de statliga transfereringssystemen försämras normalt det strukturella sparandet. Om budgeterings- marginalen delvis tas i anspråk för utgifts- ökningar till följd av makroekonomiska förändringar är detta ofta inte ett problem i förhållande till målet för det finansiella sparandet. Det beror på att målet för det finan- siella sparandet är formulerat på ett sätt som normalt tillåter att utgiftsökningar som följer av de automatiska stabilisatorerna, främst arbets- marknadsrelaterade utgifter, försvagar den offentliga sektorns finansiella sparande vid en försvagning av konjunkturen. Om konjunk- turutvecklingen däremot blir bättre än väntat kan de takbegränsade utgifterna öka på grund av pris- och löneutvecklingen i ekonomin som helhet, vilket kan ta en del av utrymmet under utgiftstaket i anspråk. Detta behöver emellertid inte leda till en konflikt med målet för det finansiella sparandet, eftersom även den offentliga sektorns inkomster tenderar att bli högre när den ekonomiska utvecklingen blir bättre än väntat.

Utgiftstakets nivå är ett utryck för regeringens syn på hur statens och ålders- pensionssystemets totala utgifter bör utvecklas och begränsas i ett medelfristigt perspektiv. Att det finns ledigt utrymme under utgiftstaket betyder dock inte i sig att det finns ett utrymme för reformer som ökar de takbegränsade utgifterna. Reformer på utgiftssidan kan genom- föras efter avstämning mot målet för det finans- iella sparandet och de inkomstförstärkningar som kan komma att krävas.

PROP. 2015/16:100

Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna och budgeteringsmarginalens storlek

Regeringens bedömning av utgiftstakets nivåer för 2019 och 2020 innebär att de ökar med 60 respektive 74 miljarder kronor i förhållande till föregående år. Det är en större ökning än den genomsnittliga årliga ökningen vid fastställandet av nivån på utgiftstaket sedan utgiftstaket infördes 1997. Den genomsnittliga årliga ökningen i löpande priser 1998–2018 uppgår till 2,8 procent, medan motsvarande ökning 2019 och 2020 uppgår till 4,5 respektive 5,3 procent.

Som en följd av utgiftstakets ökningstakt 2019 och 2020 ökar även budgeterings- marginalens storlek relativt snabbt dessa år och uppgår för 2019 och 2020 till 4,2 respektive 8,1 procent av de takbegränsade utgifterna. Det är ett större utrymme än den säkerhetsmarginal som regeringen som minst vill upprätthålla till utgiftstaket. En budgeteringsmarginal som endast motsvarar säkerhetsmarginalen skulle kunna medföra att möjligheterna att genomföra prioriterade reformer på utgiftssidan under mandatperioden begränsades. Om det under de kommande åren bedöms förenligt med målet för det finansiella sparandet är det dock rimligt att reformer kan genomföras på budgetens utgifts- sida.

Om hela utrymmet under utgiftstaket fram t.o.m. budgetpropositionen för 2020, dvs. ca 89 miljarder kronor, skulle tas i anspråk för högre utgifter, ger det en genomsnittlig årlig ökningstakt för de takbegränsade utgifterna på ca 5,0 procent per år 2016–2020. Denna ökning kan jämföras med den genomsnittliga öknings- takten för de takbegränsade utgifterna enligt prognosen i denna proposition, som uppgår till 3,6 procent per år 2016–2020. Den genom- snittliga ökningstakten för de takbegränsade utgifterna 1998–2015 uppgick till 2,7 procent per år.

Utgiftstaket i förhållande till potentiell BNP

Den bedömda nivån på utgiftstaket för 2019 uppgår till 28,0 procent av potentiell BNP. Bedömningen av utgiftstakets nivå för 2020, 1 466 miljarder kronor, innebär att denna växer något som andel av potentiell BNP jämfört med 2019. År 2015–2020 beräknas utgiftstakets andel av potentiell BNP stiga från 27,6 procent till 28,2 procent.

Diagram 4.1 Utgiftstak 1997–2020

Procent av potentiell BNP

36
35
34					Procent av potentiell BNP
					Procent av potentiell BNP
33
32
31
30
29
28
27
26
1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013	2015	2017	2019

Anm.: För att uppnå jämförbarhet över tiden har nivåerna på utgiftstaket och de takbegränsade utgifterna rensats från skillnader över tiden som beror på tekniska justeringar.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utvecklingen av utgiftstaket och de takbegränsade utgifterna i fasta priser

De takbegränsade utgifterna omräknade till fasta priser visar hur verksamhetsvolymen förändras över tiden i staten och ålderspensionssystemet. Det kan t.ex. handla om utvecklingen av antalet kvadratmeter kontorsyta, antalet årsarbetskrafter i statliga myndigheter eller antalet personer med ersättning från olika transfereringssystem.

Uttryckt i fasta priser ökar de takbegränsade utgifterna med sammanlagt 83 miljarder kronor mellan 2015 och 2020. Denna ökning kan jämföras med den förväntade ökningen i löpande priser, som uppgår till 222 miljarder kronor. Av den nominella utgiftsökningen fram t.o.m. 2020 beror drygt en tredjedel (83 miljarder) alltså på att verksamhetsvolymerna ökar, medan resten av utgiftsökningen beror på att lönerna och priserna stiger.

Utgiftstakets nivå ökar med 158 miljarder kronor i fasta priser under samma period. Det motsvarar ca 14 procent av nivån i fasta priser 2015. De bedömda nivåerna på utgiftstaket för 2019 och 2020 innebär att utgiftstaket uttryckt i fasta priser ökar i förhållande till föregående år.

4.3Uppföljning av det kommunala balanskravet

Målet för den offentliga sektorns finansiella sparande inkluderar det finansiella sparandet i kommunsektorn, dvs. i kommuner och lands- ting. För kommuner och landsting är det emellertid det ekonomiska resultatet, och inte

det finansiella sparandet, som är avgörande för om de uppfyller kommunallagens (1991:900) krav på en balanserad budget (se avsnitt 8.2).

Årets resultat motsvarar förändringen av det egna kapitalet. Efter justering för bl.a. realisa- tionsvinster och realisationsförluster, samt för orealiserade förluster i värdepapper och eventuell återföring av tidigare justeringar av orealiserade förluster, erhålls det s.k. balanskravsresultatet. Negativa balanskravsresultat ska enligt kom- munallagen återställas inom tre år. Kommunen eller landstinget får dock besluta att en reglering av ett negativt balanskravsresultat inte ska göras om det finns synnerliga skäl.

Resultatet positivt för kommunsektorn

Kommunsektorns resultat före extraordinära poster uppgick till 13 miljarder kronor 2015 (se tabell 8.1). Kommunerna redovisade ett resultat om knappt 13 miljarder kronor, medan lands- tingen redovisade ett resultat om knappt 1 miljard kronor. Jämfört med 2014 förbättrades kommunernas resultat med drygt 2 miljarder kronor, medan landstingens resultat försämrades med nästan 3 miljarder kronor.

Resultatet 2015 förstärktes genom åter- betalningar av premier från AFA Försäkring. Återbetalningarna av premier påverkade in- täkterna med 4,9 miljarder kronor, varav 3,6 miljarder kronor betalades till kommunerna och 1,3 miljarder kronor betalades till lands- tingen. Det generella statsbidrag som tilldelades kommunerna och landstingen med anledning av flyktingsituationen om 9,8 miljarder kronor avsågs kunna användas både 2015 och 2016 (prop. 2015/16:47, bet. 2015/16:FiU18, rskr. 2015/16:93). Efter periodisering påverkade bidraget intäkterna 2015 med 1,0 miljard kronor, varav 0,9 miljarder kronor hänfördes till kom- munerna och 0,1 miljarder kronor till lands- tingen. År 2016 kommer resterande 8,8 miljarder kronor att påverka intäkterna.

Sedan balanskravet infördes 2000 har andelen kommuner som redovisat ett nollresultat eller ett överskott varierat mellan som lägst 61 pro- cent och som högst 97 procent. För landstingen har motsvarande andel varierat mellan som lägst 15 procent och som högst 90 procent. År 2015 redovisade 91 procent av kommunerna och 60 procent av landstingen ett nollresultat eller ett överskott.

PROP. 2015/16:100

Vid tidpunkten för inrapporteringen av det preliminära bokslutet för 2015 hade inte alla kommuner och landsting tagit ställning till om det förelåg synnerliga skäl att inte återställa ett underskott under angiven tid. Det innebär att de ackumulerade negativa resultat per den 31 december 2015 som ska återställas ännu inte kan redovisas. Vid utgången av 2014 var det 30 kommuner som angav att de sammanlagt hade 0,6 miljarder kronor i ackumulerade negativa resultat som skulle återställas och 7 landsting som angav att de hade ett underskott på sammanlagt 1,5 miljarder kronor att återställa.

Balanskravet anger en miniminivå, men för att uppnå kommunallagens krav på god ekonomisk hushållning behöver resultatet vara betydligt högre (se vidare avsnitt 8.2).

Stark utveckling av skatteinkomsterna förbättrar kommunsektorns resultat

I regeringens prognos för kommunsektorns finanser bedöms skatteinkomsterna öka starkt 2016 och 2017 i takt med att utvecklingen på arbetsmarknaden fortsätter att förbättras. Därefter ökar antalet arbetade timmar lång- sammare, vilket bidrar till att ökningstakten av skatteinkomsterna avtar för att 2018–2020 ligga i paritet med den genomsnittliga ökningstakten 2000–2015. Även statsbidragen ökar, dels på grund av regeringens satsningar inom vård, utbildning och omsorg, dels till följd av fler asylsökande. Kommunsektorn har därmed utrymme att både öka sin konsumtion och förbättra sitt resultat, framför allt 2016. Därefter ökar dock utgifterna i högre takt än inkomsterna till följd av den demografiska utvecklingen med fler yngre och äldre. Även det stora antalet asylsökande bidrar till högre utgifter. Det medför att resultatet försämras successivt t.o.m. 2020.

Sektorn som helhet bedöms klara balanskravet med god marginal under prognosperioden. Resultatet beräknas uppgå till 21 miljarder kronor 2016. Därefter beräknas resultatet uppgå till 6–12 miljarder kronor per år 2017–2020, vilket motsvarar 0,6–1,5 procent av skatte- intäkterna och de generella statsbidragen. Det är något lägre än vad som normalt anses vara i linje med god ekonomisk hushållning (se vidare avsnitt 8).

PROP. 2015/16:100

4.4Uppföljning av målen i stabilitets- och tillväxtpakten

Utöver de nationella budgetpolitiska målen är Sverige, i egenskap av medlem i EU, bundet av reglerna inom stabilitets- och tillväxtpakten, som består av en korrigerande del och en före- byggande del.

Den korrigerande delen, underskotts- förfarandet, anger gränsvärden som innebär att underskottet i de offentliga finanserna inte får vara större än 3 procent av BNP och att den offentliga bruttoskulden inte får överstiga 60 procent av BNP. Sverige bedöms under prognosperioden ha god marginal till dessa gränsvärden (se tabell 7.18 och diagram 7.9).

Den förebyggande delen av pakten ska säkerställa att medlemsstaterna bedriver en sund finanspolitik på medellång sikt och i ett tidigt skede förhindra att det uppstår alltför stora underskott i medlemsstaternas offentliga finanser. Varje medlemsstat har ett medelfristigt budgetmål (MTO) för det strukturella sparandet, dvs. för den offentliga sektorns konjunkturjusterade finansiella sparande, rensat från engångseffekter. Målets nivå bestäms av respektive medlemsstat, men måste vara förenlig med en miniminivå som beräknas av Europeiska kommissionen. Sveriges medelfristiga budgetmål är -1 procent av potentiell BNP.

Det medelfristiga budgetmålet följs upp årligen. Medlemsstaterna ska i sina stabilitets- och konvergensprogram, som publiceras i april varje år, bl.a. redogöra för huruvida de uppfyllt sitt medelfristiga budgetmål och för anpass- ningsbanan mot detta mål om målet inte uppfylls. I samband med att kommissionen utvärderar stabilitets- och konvergensprogram- men görs även en helhetsbedömning av målupp- fyllelsen för det medelfristiga budgetmålet, på basis av kommissionens vårprognos som publiceras i maj. Uppföljningen är huvudsakligen bakåtblickande och avser det föregående året, men en preliminär bedömning görs även för innevarande och kommande år.

Medlemsstater som inte uppfyller sina medelfristiga budgetmål förväntas följa kom- missionens riktlinjer för anpassningsbanan av det strukturella sparandet och måste även ta hänsyn till det s.k. utgiftskriteriet. Utgiftskriteriet omfattar de primära utgifterna, dvs. de offentliga utgifterna exklusive ränteutgifter, och innebär att den reala ökningen av utgifterna, efter

justering för diskretionära skatteförändringar, ska vara lägre än ett givet referensvärde. Referensvärdet bestäms av den reala tillväxten i potentiell BNP och anpassas därtill vid avvikelser från det medelfristiga budgetmålet, dvs. gräns- värdet höjs (sänks) om sparandet överstiger (understiger) det medelfristiga budgetmålet.

Tabell 4.4 Nyckeltal för uppföljning av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del

Procent av potentiell BNP respektive årlig procentuell förändring, prognos

	2015	2016	2017
Uppföljning medelfristigt
budgetmål (MTO)

Strukturellt sparande,
procent av potentiell BNP	-0,7	-1,0	-1,2

Medelfristigt budgetmål
(MTO)	-1,0	-1,0	-1,0

Uppföljning utgiftskriteriet
Primära offentliga utgifter
just. för diskretionära
skatteförändringar, real
årlig procentuell förändring	1,3	2,1	-

Referensvärde	2,1	2,0	-

Anm.: Referensvärdet för utgiftskriteriet beräknas årligen utifrån den reala medelfristiga tillväxten i potentiell BNP enligt Europeiska kommissionens senaste vårprognos (maj 2015).

Källa: Europeiska kommissionens vinterprognos (februari 2016).

I Europeiska kommissionens senaste prognos, som publicerades i februari 2016, bedömdes det strukturella sparandet i Sverige ha uppgått till -0,7 procent av potentiell BNP 2015 (se tabell 4.4). Sparandet bedömdes 2016 och 2017 uppgå till -1,0 respektive -1,2 procent av potentiell BNP, vilket är lägre än regeringens bedömning (se tabell 4.1). Skillnaden uppgår till 0,8 respektive 0,5 procent av potentiell BNP och beror bl.a. på olika bedömningar av den ekonomiska utvecklingen samt olika beräknings- metoder för det strukturella sparandet. Kommissionens februariprognos indikerar att Sverige förväntas uppfylla det medelfristiga budgetmålet 2015 och 2016. Det strukturella sparandet bedöms dock 2017 understiga målet något. För att kommissionen ska göra bed- ömningen att avvikelsen från målet är betydande ska den dock uppgå till mer än 0,5 procent av BNP. Om Sveriges strukturella sparande enligt kommissionens kommande prognoser skulle understiga det medelfristiga budgetmålet i den utsträckning att kommissionen skulle göra en samlad bedömning att målet inte uppnås, skulle regeringen i kommande års konvergensprogram behöva redogöra för hur det medelfristiga

100

PROP. 2015/16:100

budgetmålet ska nås. Kommissionen gör en slutlig bedömning för 2015 och en preliminär bedömning för 2016 och 2017 på basis av sin vårprognos i maj 2016.

Sammanfattningsvis kan regeringen konsta- tera att marginalerna till gränsvärdena i stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del är goda och att Sverige förväntas uppfylla kraven i den förebyggande delen av stabilitets- och tillväxtpakten 2015 och 2016. Marginalerna till de ramar som sätts av det medelfristiga budgetmålet är emellertid små. Sparandet bedöms 2017 understiga målet något, samtidigt som avvikelsen för närvarande bedöms vara för liten för att kommissionen ska anse att den är betydande.

101

PROP. 2015/16:100

Beteendeeffekter av regeringens politik

Regeringen aviserade i 2015 års ekonomiska vårproposition att den i 2016 års ekonomiska vårproposition avsåg att redovisa principiella utgångspunkter för hur beteendeeffekter av regeringens politik ska beaktas i regeringens prognoser (prop. 2014/15:100 s. 92).18 I denna fördjupningsruta redogörs för dessa utgångs- punkter.

Många finanspolitiska reformer påverkar den makroekonomiska utvecklingen på både kort och lång sikt. För att förbättra prognos- precisionen finns det därför skäl för att göra en bedömning av reformernas effekter på ekonomin i de makroekonomiska prognoserna.

Det råder dock stor osäkerhet om i vilken utsträckning, och i vilken takt, reformer påverkar hushåll- och företags beteende och således hur arbetslösheten, sysselsättningen och BNP påverkas av olika reformer. Exempelvis bedömde den förra regeringen att den sänkta restaurang- och cateringsmomsen varaktigt skulle öka sysselsättningen med 6 000 per- soner.19 Konjunkturinstitutet har dock bedömt att reformen endast kommer att öka syssel- sättningen med 1 000–3 000 personer.20 Det illusterar att effektberäkningar av enskilda reformer ofta är mycket osäkra.

Metoderna och modellerna för att beräkna effekterna av finanspolitiska åtgärder är vidare mer utvecklade inom vissa områden än andra. Exempelvis finns det betydande forskning om hur skatteförändringar påverkar arbetsutbudet, men betydligt mindre forskning kring hur förändrad tillgång till barn- och äldreomsorg påverkar arbetsutbudet. Vidare finns det när det gäller effekten av förändringar i transfererings- systemen för närvarande inte utarbetade metoder för att bedöma det försäkringsmässiga värdet för individerna och hur detta påverkar arbetsmarknadsutvecklingen.

Om för stor vikt läggs på att siffersätta dynamiska effekter av enskilda reformer så finns det en risk att politiken inriktar sig på reformer där det finns utvecklade metoder för att bedöma de dynamiska effekterna, trots att andra typer av reformer kan vara mer fördelaktiga ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vidare är ofta effekterna av enskilda reformer beroende av vilka andra reformer som genomförs och av vilka strukturella och konjunkturella utmaningar som finns.

Mot bakgrund av den betydande osäkerheten i beräkningarna av reformeffekter har regeringen bedömt att det inte är ändamålsenligt att redovisa detaljerade siffersatta effektberäkningar av enskilda reformer. Det skulle riskera ge en missvisande bild av effekterna. Regeringen beskriver i stället effekten av enskilda reformer i kvalitativa ordalag.

I prognosen över den makroekonomiska utvecklingen görs dock en samlad bedömning av hur reformer påverkar den makroekonomiska utvecklingen avseende både kortsiktiga effekter samt den långsiktiga produktions-, syssel- sättnings- och arbetslöshetsnivån. Det görs för att få så träffsäkra prognoser som möjligt. I prognosen för det offentligfinansiella sparandet, som baseras på den makroekonomiska utveck- lingen, beaktas således beteendeeffekterna av regeringens politik samlat.

18Med beteendeeffekter avses här hur hushåll, företag och andra aktörer i ekonomin reagerar på finanspolitiska åtgärder, t.ex. i termer av hur efterfrågan och utbudet av varor, tjänster och arbetskraft påverkas av olika finanspolitiska åtgärder.

19Se budgetpropositionen för 2012.

20Se Konjunkturinstitutets specialstudie Kort- och långsiktiga effekter av restaurangmomsen (2015:46).

102

5 Inkomster

PROP. 2015/16:100

5 Inkomster

Sammanfattning

–År 2016 väntas de totala skatteintäkterna öka med nästan 6 procent, vilket är en högre ökningstakt än genomsnittet för de senaste tio åren. Intäkterna från skatt på arbete ökar mest, till följd av en kraftig ökning av lönesumman.

–Även under de kommande prognosåren väntas de totala skatteintäkterna öka kraftigt, med närmare 5 procent per år. Samtliga skattebaser väntas bidra till ökningen.

–I propositionen Vårändringsbudget för 2016 föreslår regeringen två lagändringar på skatteområdet som brutto beräknas sänka de totala skatteintäkterna med 0,5 miljarder kronor 2016. Det handlar om en utvidgning av RUT-avdraget och sänkt skatt på biodrivmedel.

–I förhållande till budgetpropositionen för 2016 har prognosen för de totala skatte- intäkterna reviderats upp för samtliga år med 7–44 miljarder kronor per år. Det beror på att konjunkturläget har utvecklats starkare än väntat och på att utsikterna framöver ser mer gynnsamma ut.

I detta avsnitt presenteras inledningsvis en sammanfattning av de två förslagen till ändrade skatteregler i propositionen Vårändringsbudget för 2016 (prop. 2015/16:99). Därefter redovisas prognosen för den offentliga sektorns skatte- intäkter och för inkomsterna i statens budget (se tabell 5.3 för en sammanställning). En jämförelse

görs sedan med prognosen i budget- propositionen för 2016. Avslutningsvis görs en uppföljning av inkomsterna i statens budget för 2014 och den ursprungligt beslutade budgeten för 2015.

5.1Förslag till ändrade skatteregler i propositionen Vårändringsbudget för 2016

I tabell 5.1 redovisas offentligfinansiella effekter av de två skatte- och avgiftsförändringar som föreslås i propositionen Vårändringsbudget för 2016. Förändringarna består av utvidgat RUT- avdrag (vissa trädgårdstjänster, flyttjänster och it-tjänster) samt sänkt skatt på biodrivmedel. För mer utförliga beskrivningar av de olika skatteförslagen hänvisas till propositionen Vårändringsbudget för 2016. Förslagen innebär att skatteintäkterna sammantaget minskar med knappt 0,5 miljarder kronor 2016.21

21 För en beskrivning av metodfrågor kopplade till denna redovisning hänvisas till Finansdepartementets rapport Beräkningskonventioner 2016: Metoder för effektberäkningar vid ändrade skatteregler, som finns på regeringens hemsida, www.regeringen.se.

105

PROP. 2015/16:100

Tabell 5.1 Offentligfinansiella effekter av ändrade skatte- och avgiftsregler. Bruttoeffekt 2016, periodiserad nettoeffekt 2016–2020 samt varaktig effekt

Miljarder kronor

								Varaktig
	Effekt från	Bruttoeffekt	Periodiserad nettoeffekt					effekt
		2016	2016	2017	2018	2019	2020
Förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2016

Skatt på arbetsinkomster – förvärvsinkomstbeskattningen
Utvidgat RUT-avdrag	1/8 2016	-0,34	-0,34	-0,81	-0,81	-0,81	-0,81	-0,81
Skatt på konsumtion m.m. – energi- och miljöskatter
Sänkt skatt på biodrivmedel	1/8 2016	-0,15	-0,15	-0,32	-0,32	-0,33	-0,33	-0,35

Summa		-0,49	-0,49	-1,13	-1,12	-1,13	-1,13	-1,15

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

Källa: Egna beräkningar.

5.2Offentliga sektorns skatteintäkter både tidigare genomförda och i propositionen

År 2016 väntas den offentliga sektorns totala skatteintäkter öka med nästan 6 procent (se diagram 5.1). Det är en betydligt högre ökningstakt än genomsnittet för de senaste tio åren som beror på att svensk ekonomi åter- hämtar sig i snabb takt efter en lång period med lågt resursutnyttjande. Läget på arbetsmark- naden förbättras, vilket gör att lönesumman stiger kraftigt. Detta gynnar i sin tur hushållens konsumtion.

Även under de kommande prognosåren väntas de totala skatteintäkterna öka kraftigt, med närmare 5 procent per år. Samtliga skatte- baser (skatt på arbete, kapital och konsumtion) väntas bidra till ökningen.

Vårändringsbudget för 2016 föreslagna regel- ändringar. Beloppen i tabellen visar skillnaden i skatteintäkter mellan åren. Det innebär att regeländringar sammantaget höjer de totala skatteintäkterna med 32 miljarder kronor 2016 och med ytterligare 5 miljarder kronor 2017 osv. I tabell 5.10, som av utrymmesskäl finns längre fram i detta avsnitt, finns en mer detaljerad uppställning av bruttoeffekterna av regel- ändringarna på skatteområdet.

Tabell 5.2 Bruttoeffekter av ändrade skatte- och avgiftsregler 2015–2020

Miljarder kronor

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Skatt på arbete	12	25	4	0	0	0
Skatt på kapital	0	2	0	0	0	0

Diagram 5.1 Totala skatteintäkter 2000–2020
Årlig förändring i procent		Miljarder kronor
8		2 500
	Årlig förändring, procent	2 300
6	Miljarder kronor	2 300
	Miljarder kronor

		2 100
4		1 900
		1 900
2		1 700
0		1 500
0
		1 300
-2		1 100
		1 100
-4		900
	00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Tabellen visar både tidigare beslutade och nu i propositionen Vårändringsbudget för 2016 föreslagna regeländringar.

Källa: Egna beräkningar.

Regeländringar på skatteområdet leder till att de totala skatteintäkterna ökar både 2016 och 2017 (se tabell 5.2 och tabell 5.10). Tabellerna visar

106

PROP. 2015/16:100

Tabell 5.3 Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomster i statens budget 2013–2020

Miljarder kronor

		Utfall	Utfall	Prognos
		2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
	Skatt på arbete	972,4	993,7	1 051,5	1 142,2	1 210,3	1 265,2	1 318,7	1 375,4
1100	Direkta skatter	523,0	530,3	561,4	613,1	650,3	682,1	711,4	741,1
	Kommunal inkomstskatt	581,9	602,7	636,2	674,6	710,9	743,4	775,7	810,5
	Statlig inkomstskatt	44,8	47,4	51,5	58,4	63,6	66,5	68,0	68,6
	Jobbskatteavdrag	-85,8	-100,2	-103,5	-104,5	-108,1	-110,9	-114,8	-119,6
	Husavdrag	-17,5	-19,2	-22,4	-15,1	-15,8	-16,5	-17,3	-18,1
	Övrigt	-0,4	-0,5	-0,5	-0,3	-0,3	-0,3	-0,3	-0,3
1200	Indirekta skatter	449,4	463,4	490,1	529,1	560,0	583,1	607,3	634,3
	Arbetsgivaravgifter	454,3	471,7	491,7	515,2	541,8	564,1	587,5	613,5
	Egenavgifter	11,8	11,8	13,0	13,7	14,5	15,2	16,0	16,8
	Särskild löneskatt	36,8	37,0	38,5	42,6	44,6	46,4	48,3	50,4
	Nedsättningar	-23,1	-25,9	-19,9	-7,3	-4,0	-4,1	-4,3	-4,4
	Skatt på tjänstegruppliv	0,7	0,7	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5
	Avgifter till premiepensionssystemet	-31,0	-31,9	-33,6	-35,5	-37,4	-39,0	-40,6	-42,4

1300	Skatt på kapital	172,7	200,2	226,7	218,0	224,2	240,7	254,6	266,6
	Skatt på kapital, hushåll	32,3	48,0	50,6	53,2	52,6	55,0	54,4	52,0
	Skatt på företagsvinster	89,0	96,5	119,2	111,4	115,1	120,0	125,9	132,5
	Avkastningsskatt	6,9	10,2	8,7	4,4	6,4	13,5	21,0	27,7
	Fastighetsskatt och fastighetsavgift	31,6	32,0	32,6	32,9	33,5	35,3	35,9	36,5
	Stämpelskatt	8,9	9,3	10,9	11,1	11,3	11,5	11,7	11,9
	Kupongskatt m.m.	4,1	4,2	4,6	5,0	5,4	5,6	5,8	6,1

1400	Skatt på konsumtion och insatsvaror	455,8	469,5	502,3	520,4	539,5	559,3	580,9	607,6
	Mervärdesskatt	339,5	355,0	381,0	392,8	410,2	427,7	446,5	469,5
	Skatt på tobak	11,1	11,4	11,8	11,8	11,8	11,8	12,0	12,3
	Skatt på etylalkohol	4,0	4,1	4,2	4,1	4,1	4,1	4,0	4,0
	Skatt på vin m.m.	4,9	5,2	5,7	5,9	6,0	6,1	6,2	6,3
	Skatt på öl	3,3	3,5	3,9	3,9	4,0	4,0	4,1	4,1
	Energiskatt	40,9	39,0	40,7	45,4	46,4	47,8	49,8	52,3
	Koldioxidskatt	24,0	23,3	24,6	24,5	24,5	24,7	25,1	25,6
	Övriga skatter på energi och miljö	4,4	4,4	4,8	5,3	5,2	5,2	4,7	4,3
	Skatt på vägtrafik	16,5	16,8	18,8	19,8	20,5	21,0	21,6	22,2
	Övriga skatter	7,2	6,8	6,9	6,9	6,9	6,9	6,9	7,0

1500	Skatt på import	5,2	5,8	6,3	6,6	6,9	7,3	7,6	8,1
1600	Restförda och övriga skatter	11,3	8,8	7,8	11,9	11,8	12,1	12,3	12,3
	Restförda skatter	-6,6	-5,9	-4,3	-4,3	-4,3	-4,3	-4,3	-4,3
	Övriga skatter	17,9	14,7	12,1	16,2	16,2	16,5	16,7	16,7
	Totala skatteintäkter	1 617,5	1 678,0	1 794,6	1 899,1	1 992,8	2 084,7	2 174,2	2 270,1

1700	Avgående poster, EU-medel	-5,2	-5,8	-6,3	-6,6	-6,9	-7,3	-7,6	-8,1

	Offentliga sektorns skatteintäkter	1 612,3	1 672,2	1 788,3	1 892,5	1 985,9	2 077,4	2 166,5	2 262,0
1800	Avgående poster till andra sektorer	-805,0	-832,0	-876,2	-924,5	-973,5	-1 018,1	-1 061,6	-1 108,8
	Kommunala skatteintäkter	-597,4	-618,3	-652,3	-691,0	-727,7	-761,9	-794,6	-829,9
	Avgifter till ålderspensionssystemet	-207,5	-213,7	-223,8	-233,5	-245,8	-256,2	-267,0	-278,9
	Statens skatteintäkter	807,3	840,2	912,1	968,0	1 012,4	1 059,3	1 104,9	1 153,2

107

PROP. 2015/16:100

Tabell 5.3 Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomster i statens budget 2013–2020 forts.

Miljarder kronor

		Utfall	Utfall	Prognos
		2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
	Statens skatteintäkter	807,3	840,2	912,1	968,0	1 012,4	1 059,3	1 104,9	1 153,2
1900	Periodiseringar	-20,7	-25,0	-18,0	-7,5	43,3	-1,1	-17,1	-2,7
	Uppbördsförskjutningar	13,8	-8,8	-14,4	6,6	25,4	4,4	-16,3	-7,2
	Betalningsförskjutningar	-34,6	-16,2	-3,0	-13,6	18,5	-4,9	-0,2	5,1
	Kommuner och landsting	-14,8	-7,8	7,7	4,2	-1,2	-0,6	2,2	1,0
	Ålderspensionssystemet	-0,2	-0,4	0,5	2,3	0,7	0,9	0,9	1,0
	Privat sektor	-20,2	-7,9	-11,4	-21,3	19,9	-3,6	-3,4	3,0
	Kyrkosektorn	0,5	-0,1	0,2	1,2	-1,0	-1,7	0,0	0,0
	EU	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
	Anstånd	0,1	0,0	-0,6	-0,6	-0,6	-0,6	-0,6	-0,6
1000	Statens skatteinkomster	786,6	815,2	894,1	960,5	1 055,7	1 058,2	1 087,8	1 150,5

	Övriga inkomster	4,0	-25,0	-34,6	-36,3	-38,6	-42,5	-41,9	-43,8
2000	Inkomster av statens verksamhet	48,1	41,7	39,0	31,6	31,3	30,9	33,2	33,2
3000	Inkomster av försåld egendom	20,8	0,2	0,1	5,0	5,0	5,0	5,0	5,0
4000	Återbetalning av lån	1,1	0,9	0,9	0,7	0,7	0,6	0,6	0,5
5000	Kalkylmässiga inkomster	9,9	9,9	9,7	10,8	11,7	12,2	13,1	14,4
6000	Bidrag m.m. från EU	10,3	11,9	9,7	11,1	12,4	12,0	12,0	11,6
7000	Avräkningar m.m. i anslutning till
	skattesystemet	-78,7	-81,6	-85,9	-95,5	-99,6	-103,1	-105,8	-108,6
8000	Utgifter som ges som
	krediteringar på skattekontot	-7,6	-8,0	-8,2	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0

	Inkomster i statens budget	790,5	790,2	859,5	924,3	1 017,1	1 015,8	1 045,9	1 106,6

Anm.: Samtliga år är redovisade enligt det system som gäller för statens budget för			2016 och framåt.
Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Skatt på arbete

Skatt på arbete kan delas in i direkta och indi- rekta skatter. De direkta skatterna består i hu- vudsak av kommunal och statlig inkomstskatt. De direkta skatterna minskas av ett antal skatte- reduktioner. De indirekta skatterna på arbete består huvudsakligen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Intäkterna från skatt på arbete beräknas uppgå till 60 procent av de totala skat- teintäkterna 2016.

Intäkterna från skatt på arbete fastställs i den årliga beskattningen av hushållens inkomster som är klar i december året efter inkomståret. Det innebär att 2015 års intäkter från skatt på arbete ännu inte är fastställda, och att endast en prognos för skatteintäkterna finns tillgänglig för detta år.

Tabell 5.4 Skatt på arbete 2014–2020

Procent av BNP

	Utfall	Prognos
	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Direkta skatter	13,5	13,5	14,0	14,2	14,4	14,4	14,2
Kommunal skatt	15,4	15,3	15,4	15,6	15,7	15,7	15,6
Statlig skatt	1,2	1,2	1,3	1,4	1,4	1,4	1,3
Reduktioner	-3,1	-3,0	-2,7	-2,7	-2,7	-2,7	-2,7
Indirekta skatter	11,8	11,8	12,1	12,3	12,3	12,3	12,2

Skatt på arbete	25,4	25,3	26,0	26,5	26,6	26,6	26,4

Anm.: Reduktioner som andel av BNP är beräknade exklusive skattereduktionen för allmän pensionsavgift. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Lönesummans tillväxt

Lönesumman (utbetalda löner) utgör drygt 70 procent av underlaget för skatt på arbete. Förändringen av antalet arbetade timmar och timlönen har därför stor betydelse för ut- vecklingen av skatteintäkterna. Resterande del av skatteunderlaget för skatt på arbete består av skattepliktiga transfereringar till hushållen.

År 2015 växte lönesumman med 4,3 procent (se diagram 5.2), vilket förklaras av att timlönen

108

ökade i hög takt. År 2016 beräknas löne- summans tillväxt bli ännu högre, främst till följd av en ökning av antalet arbetade timmar. Under resten av prognosperioden bedöms antalet arbetade timmar fortsätta att växa, men i avtagande takt. Samtidigt bedöms timlönens ökningstakt vara i stort sett oförändrad. Detta medför att lönesumman växer något lång- sammare i slutet av prognosperioden, i genom- snitt med 4,4 procent per år 2017–2020.

Diagram 5.2 Arbetade timmar, timlön och lönesumma

2000–2020
Årlig procentuell förändring
7,0
5,0
3,0
1,0
-1,0
-3,0	Timlön	Lönesumma
Arbetade timmar	Timlön	Lönesumma
-5,0
00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
Anm.: Den redovisade timlönen är beräknad enligt Nationalräkenskapernas (NR)
principer.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Transfereringar till hushållen

Prognosen för de skattepliktiga transferering- arna till hushållen baseras dels på utvecklingen av antalet pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa, dels på löne- och prisutvecklingen.

Transfereringarna som andel av skatteun- derlaget beräknas öka marginellt under prognos- perioden (se diagram 5.3). De ohälsorelaterade ersättningarna och pensionsutbetalningarna beräknas växa något snabbare än lönesumman. Samtidigt beräknas de utbetalda arbetsmarknads- ersättningarna minska som andel av skatteun- derlaget, till följd av att läget på arbetsmark- naden förbättras.

PROP. 2015/16:100

Diagram 5.3 Transfereringsinkomster som andel av underlaget för skatt på arbete 2000–2020

Procent

35
35			Arbetsmarknadsersättningar
33


			Sjukpenning m.m.
31

			Pensioner


29
27
25
23
21
19
17
15
15

00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Kommunal inkomstskatt

Intäkterna från kommunal inkomstskatt beräk- nas 2015 ha uppgått till ca 15 procent av BNP och väntas därefter ligga kvar på ungefär samma nivå under resten av prognosperioden (se tabell 5.4).

Det kommunala skatteunderlaget beräknas öka med 5,7 respektive 5,4 procent 2016 och 2017 (se tabell 5.5). Den relativt starka öknings- takten förklaras främst av en stark lönesumme- tillväxt.

Tabell 5.5 Faktisk och underliggande utveckling av kommunernas skatteunderlag 2014–2020

Årlig procentuell förändring

	Utfall	Prognos
	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Faktisk utveckling	3,2	5,0	5,7	5,4	4,6	4,3	4,5
Underliggande utveckling	3,6	4,6	5,7	5,4	4,6	4,3	4,5

Anm.: Den underliggande utvecklingen av skatteunderlaget är utvecklingen justerad för regeländringar.

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Statlig inkomstskatt

Intäkterna från statlig inkomstskatt beräknas ha uppgått till ca 1,2 procent av BNP 2015 (se tabell 5.4tabell 5.3). År 2016–2020 beräknas intäkterna öka med i genomsnitt 3 miljarder kronor per år. Ökningen är störst i början av prognosperioden, vilket bl.a. förklaras av att den nedre skiktgrän- sen har sänkts till följd av tidigare beslut om att frångå den automatiska uppräkningen 2016. Dessutom bidrar en låg inflation till att dämpa uppräkningen av skiktgränserna. Antalet perso- ner som betalar statlig skatt förväntas därför öka mellan 2016 och 2018. Mot slutet av prognospe- rioden förväntas antalet personer som betalar

109

PROP. 2015/16:100

statlig inkomstskatt däremot minska. Det beror på att inflationen beräknas ta fart, vilket i sin tur påverkar uppräkningen av skiktgränserna.

Diagram 5.4 Antal personer som betalar statlig inkomstskatt 2000–2020

Tusental personer

	1600
	1400	Antal som betalar 25%
	1400	Antal som betalar 20%
		Antal som betalar 20%
	1200
	1000
	800
	600
	400
	200
	0
		00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Skattereduktioner

Skattereduktionerna bedöms totalt sett öka un- der prognosperioden (se tabell 5.6) till följd av att inkomsterna av arbete väntas öka.

Från och med 2016 påverkas prognosen av vissa regeländringar. Skattereduktionerna blir lägre till följd av att jobbskatteavdraget har trap- pats ned för personer med inkomster som överstiger 50 000 kronor per månad och av att det införts begränsningar i husavdragets omfatt- ning. Taket för RUT-avdraget har bl.a. halverats till 25 000 kronor för personer som inte fyllt 65 år vid beskattningsårets ingång och subven- tionsgraden för ROT-avdraget har sänkts till 30 procent av arbetskostnaden. Effekten av att taket har sänkts bedöms dock bli begränsad eftersom majoriteten av de som gjort avdrag för RUT har gjort avdrag för RUT som inte översti- ger 25 000 kronor.

Regeringens förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2016 om att RUT- avdraget fr.o.m den 1 augusti 2016 ska utvidgas till att omfatta fler tjänster bedöms leda till större skattereduktioner.

Tabell 5.6 Skattereduktioner 2014–2020

Miljarder kronor

	Utfall	Prognos
	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Allmän
pensionsavgift	-104	-108	-114	-120	-125	-130	-136
Fastighetsavgift	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Sjöinkomst	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Jobbskatteavdrag	-100	-103	-104	-108	-111	-115	-120
Husavdrag	-19	-22	-15	-16	-17	-17	-18
Gåvor till ideell
verksamhet	0,0	0,0	-	-	-	-	-

Summa	-224	-235	-234	-244	-252	-262	-274

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Beloppen för fastighetsavgift, sjöinkomst och gåvor till ideell verksamhet uppgår till mindre än 0,5 miljarder kronor. Skattereduktion för gåvor till ideell verksamhet slopades fr.o.m. 2016.

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Arbetsgivaravgifter och egenavgifter

Intäkterna från indirekta skatter på arbete be- döms öka varje enskilt år under prognosperioden (se tabell 5.3). Arbetsgivar- och egenavgifter utgör den huvudsakliga delen av intäkterna från indirekta skatter. Störst betydelse för intäkterna från arbetsgivar- och egenavgifter har utveckl- ingen på arbetsmarknaden.

Skatt på kapital

Skatt på hushållens kapitalinkomster

Hushållens kapitalinkomster fastställs i den år- liga beskattningen av deras inkomster, som är klar i december året efter inkomståret. Det in- nebär, som tidigare anförts, att 2015 års kapi- talinkomster ännu inte är fastställda, och att endast en prognos för skatteintäkterna finns tillgänglig för 2015. Underlaget för hushållens skatt på kapital är nettot av kapitalinkomsterna och kapitalutgifterna. Den största delen kommer från realiserade kapitalvinster.

Intäkterna från hushållens skatt på kapitalin- komster beräknas ha ökat 2015, vilket främst kan förklaras av att hushållens ränteutgifter minskade till följd av lägre räntenivå. Hushållens kapitalvinster bedöms däremot ligga kvar på en oförändrat hög nivå även 2015. Denna bedöm- ning görs mot bakgrund av den gynnsamma utvecklingen på bostads- och aktiemarknaden (se diagram 5.5).

110

		PROP. 2015/16:100

Diagram 5.5 Kapitalvinster, aktieprisindex och	Diagram 5.6 Skatt på företagsvinster 1990–2020
fastighetspriser 1990–2020	Miljarder kronor	Procent av BNP

Miljarder kronor												Index 2000 = 100																			5,0
260															260	140		Miljarder kronor													4,5
260															260
240															240
240			Taxerade kapitalvinster (vänster axel)												240	120		Procent av BNP													4,0
220			Taxerade kapitalvinster (vänster axel)												220	120		Procent av BNP													4,0
220			Aktieprisindex (höger axel)												220
200			Aktieprisindex (höger axel)												200																3,5
200			Fastighetsprisindex (höger axel)												200	100															3,5
180			Fastighetsprisindex (höger axel)												180	100
180															180																3,0
160															160																3,0
160															160	80															2,5
140															140	80


120															120	60															2,0
100															100																1,5
80															80	40															1,5
80															80	40															1,0
60															60																1,0
60															60	20
40															40	20															0,5
40															40																0,5
20															20	0															0,0
0															0	0															0,0
0															0	90	92	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20
90	92	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20	90	92	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20
90	92	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20	Källor: Skatteverket, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Källor: Skatteverket, Statistiska centralbyrån, Affärsvärlden och egna beräkningar.

Kapitalvinsterna antas minska 2016 efter ett par år med en utveckling långt över den genomsnitt- liga nivån 1990–2013. Från och med 2017 antas hushållens kapitalvinster återgå till den genom- snittliga nivån på drygt 3 procent av BNP. Rän- teinkomsterna och ränteutgifterna förväntas följa ränteutvecklingen och ökar under prognos- perioden. Utvecklingen av kapitalvinster och direktavkastning antas hållas tillbaka något av att en ökande andel av hushållens tillgångar väntas vara placerade på investeringssparkonton.

Sammanlagt förväntas intäkterna från skatt på hushållens kapitalinkomster vara relativt oför- ändrade under prognosperioden, dvs. motsva- rande drygt 1 procent av BNP (se tabell 5.3).

Skatt på företagsvinster

Enligt taxeringsutfallet ökade intäkterna från skatt på företagsvinster mellan 2013 och 2014. En genomgång av de största börsnoterade bolagens redovisade vinster tyder på att vinstutvecklingen var gynnsam under 2015. Intäkterna från skatt på företagsvinster beräknas öka starkt under 2015. Den främsta förklaringen till ökningen är att en enskild koncern gjorde oväntat stora vinster 2015. Givet att det är en engångshändelse bedöms intäkterna från skatt på företagsvinster återgå till en lägre nivå 2016.

Till följd av att den ekonomiska aktiviteten förväntas öka i såväl Sverige som omvärlden väntas kapacitetsutnyttjandet stiga och företagens vinster fortsätta att växa 2017–2020. Detta medför också att intäkterna från skatt på företagsvinster ökar 2017–2020. Som andel av BNP uppgår intäkterna till ca 2,5 procent av BNP 2016–2020 (se diagram 5.6).

Avkastningsskatt

Intäkterna från avkastningsskatten, som tas ut på sparande i pensions- och kapitalförsäkringar, ökade mellan 2013 och 2014. Intäkterna från avkastningsskatten påverkas i hög grad av hur statslåneräntan utvecklas under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret. Ökningen mellan 2013 och 2014 förklaras fram- för allt av att statslåneräntan ökade 2013.

Statslåneräntan föll 2014 och 2015, vilket bidrar till minskade skatteintäkter 2015 och 2016. Under resten av prognosperioden för- väntas intäkterna från avkastningsskatten öka (se tabell 5.3) som en konsekvens av en stigande statslåneränta från och med 2016 och ett ökat värde på sparandet i pensions- och kapital- försäkringar.

Fastighetsskatt och fastighetsavgift

Intäkterna från fastighetsskatten och den kom- munala fastighetsavgiften ökade marginellt mellan 2013 och 2014.

Under prognosperioden beräknas intäkterna från fastighetsskatten och den kommunala fastighetsavgiften öka stegvis. Det är framför allt intäkterna från den kommunala fastighets- avgiften på småhus som bidrar till ökningen. Intäktsökningen från statlig fastighetsskatt är mer blygsam. Som andel av BNP minskar intäkterna från fastighetsbeskattningen något 2014–2020 (se tabell 5.7).

111

PROP. 2015/16:100

Tabell 5.7 Fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift 2014–2020

Miljarder kronor

	Utfall Prognos
	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Småhus	14,0	14,4	14,6	15,0	16,6	17,0	17,4
varav kommunal avgift	13,5	13,9	14,1	14,5	16,1	16,5	16,9
Hyreshus, bostadslägen-	2,8	2,8	2,8	2,9	2,9	3,0	3,0
heter
varav kommunal avgift	2,6	2,7	2,7	2,8	2,8	2,9	2,9
Hyreshus, lokaler	7,6	7,7	7,8	7,9	8,0	8,2	8,3
Industrier	2,2	2,2	2,3	2,3	2,3	2,3	2,3
Vattenkraft	5,5	5,4	5,4	5,4	5,4	5,4	5,4
Summa	32,0	32,6	32,9	33,5	35,3	35,9	36,5
Procent av BNP	0,8	0,8	0,8	0,7	0,7	0,7	0,7

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Skatt på konsumtion och insatsvaror

Skatt på konsumtion och insatsvaror består av mervärdesskatt och punktskatter. År 2016 väntas intäkterna öka i förhållande till 2015 (se tabell 5.8). Det innebär en ökning som är i linje med genomsnittet de senaste tio åren, men betydligt svagare än den beräknade ökningen 2015. Även under prognosåren efter 2016 väntas ökningen vara i linje med genomsnittet.

Tabell 5.8 Skatt på konsumtion och insatsvaror 2014–2020

Miljarder kronor och årlig procentuell förändring

	Utfall	Prognos
	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Skatt på konsumtion
och insatsvaror	475	509	527	546	567	589	616
Utvecklingstakt (%)	3,1	7,0	3,6	3,7	3,7	3,9	4,6

Procent av BNP	12,1	12,2	12,0	12,0	11,9	11,9	11,8
Mervärdesskatt	355	381	393	410	428	447	470
Utvecklingstakt (%)	4,6	7,3	3,1	4,4	4,3	4,4	5,2
Punktskatter	120	128	134	136	139	142	146
Utvecklingstakt (%)	-1,0	6,1	5,2	1,5	1,9	2,2	2,9

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. I tabellen ingår skatt på import i punktskatterna och därmed även i skatt på konsumtion och insatsvaror, till skillnad från i tabell 5.3 där skatt på import särredovisas.

Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Mervärdesskatt

Intäkterna från mervärdesskatt kommer till stor del från hushållens konsumtion. Eftersom mervärdesskatten är differentierad mellan olika varu- och tjänstegrupper påverkas intäkterna också av konsumtionens sammansättning (se diagram 5.7).

Skattebasen för mervärdesskatt består också av investeringar och förbrukning i verksamheter som inte är skattepliktiga, och som därmed inte kan dra av ingående mervärdesskatt. Av de totala mervärdesskatteintäkterna kommer ungefär 80 procent från den privata sektorn.

	Diagram 5.7 Hushållens konsumtion i löpande priser och
	intäkterna från mervärdesskatt 2000–2020
	Årlig procentuell förändring
	12
	10	Hushållens konsumtion
	10	Bilar och sällanköpsvaror
		Bilar och sällanköpsvaror
	8	Mervärdesskatteintäkter
	6
	4
	2
	0
	-2
	-4
		00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Anm.: För mervärdesskatteintäkterna finns utfall t.o.m. 2014. För hushållens konsumtion och för bilar och sällanköpsvaror finns utfall t.o.m. 2015. Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

År 2015 ökade hushållens konsumtion i löpande priser ungefär i linje med den genomsnittliga ökningstakten sedan 2000. Sammansättningen i hushållens konsumtion var emellertid gynnsam för mervärdesskatteintäkterna, eftersom kon- sumtionen av bilar och sällanköpsvaror ökade särskilt starkt. Dessutom steg företagens inves- teringar i för mervärdesskatt icke avdragsgill verksamhet kraftigt, vilket medförde ytterligare intäkter från mervärdesskatt.

År 2016 väntas hushållens konsumtion fortsätta växa i god takt, medan företagens investeringar inte väntas växa lika starkt som 2015. Detta medför sammantaget att intäkterna från mervärdesskatt inte väntas öka lika starkt 2016 som året innan.

Intäkterna från mervärdesskatt väntas öka stabilt 2017–2020 med mer än 4 procent per år. Hushållens konsumtion gynnas av låga räntor och en allt lägre arbetslöshet, samtidigt som företagens investeringar ökar för att möta den högre efterfrågan från omvärlden.

Punktskatter

Punktskatterna skiljer sig från mervärdesskatten genom att de oftast är baserade på konsumtions- mängden i stället för på marknadspriset. I likhet med vad som gäller för de flesta andra skatter är det på kort sikt konjunkturen som, bortsett från

112

regeländringar, betyder mest för utvecklingen av intäkterna från punktskatter.

År 2015 ökade dessa intäkter med mer än 6 procent jämfört med året innan, vilket är en förhållandevis kraftig ökning. Den förklaras både av ett förbättrat konjunkturläge och av diverse regeländringar, så som höjd skatt på alkohol och tobak, höjda energi- och koldioxid- skattesatser samt olika höjningar av miljöskatter.

Även 2016 väntas intäkterna från punkt- skatterna öka kraftigt, med drygt 5 procent. Även detta år beror ökningen på ett förbättrat konjunkturläge, med mer användning av olika energislag, och på regeländringar så som höjningar av energiskatten samt olika miljö- skatter.

Under senare delen av prognosperioden bedöms intäkterna från punktskatterna fortsätta öka, om än i måttlig takt. Det beror främst på att flertalet punktskattesatser är indexerade och därmed skrivs upp med inflationen.

Skattekvoten

Skattekvoten visar förhållandet mellan de totala skatteintäkterna och BNP. Skattekvoten påver- kas normalt främst av regelförändringar i skatte- systemet, men även konjunkturen har betydelse för hur skattekvoten förändras mellan år.

Tabell 5.9 Skattekvot 2014–2020

Procent av BNP

	Utfall	Prognos
	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Skattekvot	42,8	43,2	43,3	43,6	43,9	43,9	43,6
Varav
Skatt på arbete	25,4	25,3	26,0	26,5	26,6	26,6	26,4
Skatt på kapital	5,1	5,5	5,0	4,9	5,1	5,1	5,1
Skatt på konsumtion	12,1	12,2	12,0	12,0	11,9	11,9	11,8
Övriga skatter	0,2	0,2	0,3	0,3	0,3	0,2	0,2

Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket och egna beräkningar.

Skattekvoten beräknas öka med knappt 1 procentenhet 2014–2020 (se tabell 5.9). Den större delen av ökningen 2014–2017 beror på att nedsättningen av socialavgifterna för unga slopas i två steg 2015 och 2016.

Ökningen av skatt på kapital som andel av BNP 2015 förklaras bl.a. av tillfälligt högre intäkter från skatt på företagsvinster (se tidigare avsnitt Skatt på företagsvinster). Även intäkterna från skatt på hushållens kapitalvinster bidrog till

PROP. 2015/16:100

att skattekvoten ökade 2015. Ökningarna av intäkterna mot slutet av prognosperioden från skatt på kapital beror i hög grad på att avkastningsskatten väntas växa i en snabbare takt än BNP, vilket i sin tur förklaras av att statslåneräntan väntas öka i en snabbare takt än BNP. Att den totala skattekvoten minskar 2020 förklaras till övervägande del av att lönesumman, som utgör den enskilt största skattebasen, minskar som andel av BNP.

5.3Statens inkomster

Skatteinkomster

Den offentliga sektorns skatteintäkter redovisas i budgetpropositionen under det inkomstår då den skattepliktiga händelsen ägde rum, en s.k. periodiserad redovisning.

Inkomsterna i statens budget redovisas däremot när de faktiska in- och utbetalningarna av skatterna sker, dvs. kassamässigt (i enlighet med budgetlagen [2011:203]). Av denna anledning redovisas även statens skatter kassamässigt. De kassamässiga skatteinkomst- erna består således av betalningar som kan avse skatter för olika inkomstår.

Skillnaden mellan skatteintäkter och skatte- inkomster utgörs av periodiseringar. Period- iseringarna består i sin tur av uppbörds- och betalningsförskjutningar samt anstånd.

Övriga inkomster

Inkomster av statens verksamhet

Inkomster av statens verksamhet består bl.a. av utdelningar från statens aktieinnehav, affärs- verkens inlevererade överskott, Riksbankens inlevererade överskott, ränteinkomster och inkomster av offentligrättsliga avgifter.

Inkomsterna för 2015 minskade jämfört med 2014. Rensat för en redovisningsteknisk effekt 2014 i samband med en omläggning av studie- lånen har de dock ökat, bl.a. beroende på ökade aktieutdelningar. Under prognosperioden be- räknas inkomsterna av statens verksamhet vara lägre, men relativt jämna, vilket i huvudsak förklaras av två motverkande faktorer. Aktie- utdelningarna från de statligt ägda bolagen

113

PROP. 2015/16:100

beräknas minska, medan Riksbankens in- levererade överskott beräknas öka.

Inkomster av försåld egendom

Under denna inkomsttyp redovisas försäljningar av olika slags statlig egendom. Inkomster från försäljningar av aktier i statligt ägda bolag utgör vanligtvis den största delen av dessa inkomster. Under prognosperioden gör regeringen ett beräkningstekniskt antagande om försäljningar om 5 miljarder kronor per år.

Återbetalning av lån

Under denna inkomsttyp redovisas återbetalning av lån utställda av staten. Den övervägande delen av inkomsterna under inkomsttypen består av återbetalningar av studiemedel upptagna före 1989. I nuvarande system finansieras studielånen inte med anslag utan med lån i Riksgäldskontoret. Återbetalningar av studielån upptagna 1989 och senare redovisas därför under posten Riksgäldskontorets nettoutlåning i stället för under denna inkomsttyp. Under prognos- perioden beräknas inkomsterna under denna inkomsttitel gradvis minska eftersom antalet återbetalare blir färre.

Kalkylmässiga inkomster

Under denna inkomsttyp redovisas huvud- sakligen statliga pensionsavgifter, men även avskrivningar och amorteringar. Under prognos- perioden väntas dessa inkomster gradvis öka, vilket förklaras av ökade inkomster från statliga pensionsavgifter.

Bidrag m.m. från EU

Under denna inkomsttyp redovisas bidrag från olika EU-fonder. De största enskilda bidragen avser bidrag från EU:s jordbruksfonder, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden. Bidragen är främst kopplade till utgifter på anslag under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, utgiftsområde 19 Regional tillväxt, utgifts- område 22 Kommunikationer samt utgifts- område 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel. Under prognosperioden beräknas inkomsterna under inkomsttypen ligga på en stabil nivå som är något högre än 2015.

Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet

Inkomsttypen Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet består av två delar: tillkommande inkomster och avräkningar i anslutning till skattesystemet. Tillkommande inkomster består av inkomster som bruttoredovisas i statens budget. Motsvarande poster avräknas på andra inkomsttitlar eller förekommer med samma belopp på budgetens utgiftssida. Det gäller t.ex. skatter som tillfaller EU, som den mervärdes- skattebaserade EU-avgiften och tullmedel. Under tillkommande inkomster redovisas också kommunala utjämningsavgifter enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Den största delen av av- räkningarna utgörs av statliga och kommunala myndigheters kompensation för betald mer- värdesskatt. Som avräkningar redovisas dess- utom avgiftsintäkter som redovisas på myndig- heters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, t.ex. insättnings- och stabilitetsavgifter.

Medan de tillkommande inkomsterna är stabila runt 10–12 miljarder kronor per år under prognosperioden bidrar avräkningarna till att inkomsterna sammanlagt minskar med 24 milj- arder kronor under samma period. Detta beror framför allt på den bedömda utvecklingen av inkomsterna från kommunal mervärdesskatt och statlig mervärdesskatt, men även på den resolutionsavgift som införs 2016.

Utgifter som ges som krediteringar på skattekonto

Under denna inkomsttyp redovisas stöd som enligt nationalräkenskaperna är att likställa med utgifter. Redovisningen syftar till att öka riksdagens möjligheter att granska statens budget. År 2015 uppgick dessa negativa inkomster till 8 miljarder kronor och avsåg sjöfartsstöd, stöd till nystartsjobb och yrkes- introduktionsanställningar samt ersättning för höga sjuklönekostnader. Från och med 2016 redovisas och budgeteras dessa utgifter under anslag på budgetens utgiftssida.

Ändrad redovisning av inkomsttitlar

Följande inkomsttitel tillkommer: 1647 Resolutionsavgifter

114

PROP. 2015/16:100

Tabell 5.10 Förändring av totala skatteintäkter till följd av regeländringar

Miljarder kronor, bruttoeffekter i förhållande till föregående år	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Skatt på arbete	0,4	1,1	-14,1	11,9	24,9	3,6	0,0	0,0	0,0
Kommunalskatt	1,0	1,2	0,0	5,0	-0,8	-0,2	0,0	0,0
Förändrad medelutdebitering	1,1	2,4	2,5	2,6
Avdragsrätten för privat pensionssparande - sänkt och slopat avdrag				2,5	1,1	0,0	0,0
Ändringar av grundavdraget (pensionärer)		-1,2	-2,5		-1,8	0,0
Ändrade avdragsregler (pensionssparande m.m.)	0,3
Övrigt	-0,4	-0,1	0,0	-0,1	0,0	-0,2	0,0	0,0
Statlig skatt	0,0	0,0	-0,3	0,7	1,9	1,1	0,0	0,0
Avdragsrätten för privat pensionssparande - sänkt och slopat avdrag				0,7	0,3
Skiktgränsjusteringar					1,7	1,1	0,0	0,0
Övrigt			-0,3
Skattereduktioner	-0,3	0,0	-12,0	0,0	8,3	-0,5	0,0	0,0	0,0
Förändringar av husavdraget					5,3	-0,5	0,0	0,0	0,0
Skattereduktion jobbskatteavdrag			-12,0		2,7	0,0
Slopad skattereduktion för gåvor					0,3	0,0	0,0	0,0
Övrigt	-0,3			0,0	0,0
Socialavgifter	-0,3	-0,1	-1,8	6,3	15,4	3,1
Särskild löneskatt äldre					2,1	0,0	0,0	0,0
Slopad nedsättning av socialavgifterna för unga i två steg				6,6	13,3	3,1	0,0	0,0
Förändringar i nedsättningen av socialavgifter för unga				-0,3	0,0	0,0	0,0	0,0
Nedsättning socialavgift	-0,3	-0,1	-1,8	-0,1
Skatt på kapital	1,6	-13,0	0,4	0,2	2,2	0,1	0,0	0,0	0,0
Inkomstskatt, företag	-0,1	-7,2	0,0	0,0	0,0	0,0
Sänkt skattesats, begränsning av ränteavdrag		-7,2
Övrigt	-0,1		0,0
Fastighetsskatt	0,0	-0,6	0,0	0,0	0,0	0,0
Hyreshus: sänkt skattesats, frysning av underlag, kommunal avgift 2008		-0,6
Vattenkraft: skattesatsändringar
Övriga skatter på kapital	1,7	-5,3	0,4	0,2	2,2	0,1
Investeraravdrag		-0,1	-0,7
Investeringsfonder samt investeringssparkonto	1,6	-4,8	0,5	0,5	1,0	0,0
Ändrade regler för kapitalförsäkringar	0,2	0,2	0,0	-0,1	1,0	0,0	0,0	0,0
Höjt belopp för uthyrning av privatbostäder	0,0	-0,2
Ändrade 3:12-regler, sänkt expansionsfondsskatt, penninglån	-0,2	-0,5	0,5	-0,2	0,0	0,1
Höjd stämpelskatt
Skatt på konsumtion	-4,6	3,1	0,7	4,4	5,1	1,0	1,3	1,0	0,0
Mervärdesskatt	-5,4	0,5	-0,1	0,0	-0,3	0,2	0,0	0,0
Skatt på energi och miljö	0,1	2,3	0,0	1,3	4,6	0,8	1,3	1,1	0,0
Energiskatt		1,1	0,0	-0,1	4,2	0,8	0,9	0,9	0,0
Koldioxidskatt		-0,1	0,0	1,1	0,0	0,0	0,3	0,1
Avfallsskatt, naturgrusskatt m.m.				0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Bekämpningsmedelskatt				0,0	0,0
Skatt på termisk effekt				0,3	0,4	0,0	0,0	0,0
Övrigt	0,1	1,3
Övriga skatter på konsumtion och insatsvaror	0,7	0,3	0,9	3,1	0,7	0,0	0,0	0,0
Skatt på vägtrafik, trängselskatt m.m.	-0,1	0,2	0,1	1,7	0,7	0,0
Skatt på tobak	0,9	0,1	0,1	0,7
Skatt på alkohol			0,7	0,7
Restförda och övriga skatter	-0,3	-0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Totala skatteintäkter	-2,9	-8,9	-13,0	16,5	32,2	4,7	1,2	1,0	0,0
Totala skatteintäkter, exkl. kommunal utdebitering	-4,0	-11,3	-15,5	13,9	32,2	4,7	1,2	1,0	0,0

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Tabellen visar både tidigare beslutade och i propositionen Vårändringsbudget för 2016 föreslagna regeländringar.

Se även tabell 5.2 för en sammanfattning av ovanstående tabell. Källa: Egna beräkningar.

115

PROP. 2015/16:100

5.4Uppföljning av statens inkomster 2014–2019

Jämförelse med prognoserna i budget- propositionen för 2016

I detta avsnitt jämförs prognosen för skattein- täkterna i denna proposition med prognosen i budgetpropositionen för 2016. Vidare görs en uppföljning av inkomsterna i statens budget för 2014 och 2015. Prognosskillnaderna finns redo- visade i tabell 5.12. I tabell 5.11 finns de viktigaste antagandena för skatteprognoserna och en jämförelse med budgetpropositionen för 2016.

Skatt på arbete

Utfallet av intäkterna från skatt på arbete blev lägre än i prognosen för 2014.

För övriga år under prognosperioden har intäkterna reviderats upp. Bland annat bedöms intäkterna från kommunal inkomstskatt bli högre. Samtidigt motverkas ökningen av att skattereduktionen för husavdraget 2015 blir högre än enligt den tidigare bedömningen. Upprevideringen av skatt på arbete tilltar under prognosperioden, främst beroende på en högre prognos för lönesummans utveckling och en höjning av den kommunala medelskattesatsen fr.o.m. 2016 (se tabell 5.11). Dessutom ökar intäkterna från statlig inkomstskatt till följd av lägre skiktgränser, då konsumentprisindex har reviderats ned 2017 och 2018.

Skatt på kapital

Prognosen för intäkterna från hushållens skatt på kapital är nedreviderad för 2015. Till stor del kan det förklaras av att hushållens kapitalvinster bedöms bli lägre än enligt den tidigare bedöm- ningen. År 2016–2019 har intäkterna från skatt på hushållens kapital däremot reviderats upp med 3–7 miljarder kronor per år. Upp- revideringen förklaras av såväl högre förväntade kapitalvinster som högre förväntade ränte- inkomster jämfört med bedömningen i budget- propositionen för 2016.

Tabell 5.11 Antaganden i skatteprognoserna och förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2016

Årlig procentuell förändring om inget annat anges

	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020

BNP, marknadspris1	3,9	6,0	5,5	4,2	3,9	4,4	5,0
Diff. BP16	0,2	1,4	1,0	-0,2	-0,5	0,4

Arbetade timmar2	1,9	1,2	1,9	1,7	0,7	0,7	1,0
Diff. BP16	0,0	0,0	0,4	0,2	-0,4	0,3

Timlön3	1,7	3,3	3,2	3,3	3,4	3,4	3,4
Diff. BP16	0,0	0,3	0,2	0,1	0,1	0,0

Utbetald lönesumma,
skatteunderlag	3,7	4,3	5,2	5,1	4,1	4,1	4,4
Diff. BP16	0,0	0,0	0,7	0,3	-0,3	0,3

Arbetslöshet4	7,9	7,4	6,8	6,3	6,4	6,5	6,6
Diff. BP16	0,0	-0,2	-0,3	-0,2	0,2	0,3

Arbetsmarknads-
politiska program5	3,7	3,7	3,9	3,8	3,9	4,0	4,1
Diff. BP16	0,0	-0,1	0,0	0,0	0,3	0,5

Hushållens konsum-
tionsutgifter1	3,0	3,7	4,3	4,4	4,4	4,7	5,3
Diff. BP16	-0,2	0,7	0,3	0,0	-0,2	0,1

Kommunal
medelskattesats6	31,86	31,99	32,1	32,1	32,1	32,1	32,1
Diff. BP16	0,0	0,0	0,1	0,1	0,1	0,1

Statslåneränta6	1,6	0,6	0,9	1,9	2,9	3,6	4,1
Diff. BP16	0,0	0,0	-0,4	-0,3	0,0	0,1

KPI juni-juni	0,2	-0,4	0,8	1,4	2,4	3,2	3,2
Diff. BP16	0,0	0,0	0,0	-0,5	-0,2	0,0

Inkomstbasbelopp7	56,9	58,1	59,3	61,9	64,4	66,8	69,2
Diff. BP16	0,0	0,0	0,0	0,1	0,0	-0,1

Prisbasbelopp7	44,4	44,5	44,3	44,7	45,3	46,4	47,9
Diff. BP16	0,0	0,0	0,0	0,0	-0,2	-0,3

Inkomstindex	155,6	158,9	162,1	169,3	176,1	182,5	189,3
Diff. BP16	0,0	0,0	0,0	0,3	0,1	-0,4

Skiktgräns7	420,8	430,2	430,2	438,1	453,2	473,1	497,7
Diff. BP16	0,0	0,0	0,0	0,0	-2,0	-2,9

Övre skiktgräns7	602,6	616,1	625,8	643,6	665,8	695,1	731,3
Diff. BP16	0,0	0,0	0,0	0,0	-2,9	-4,1

1Löpande priser, procentuell förändring.

2Kalenderkorrigerat, anställda.

3Enligt NR:s definition.

4Arbetslöshet 15–74 år.

5Procent av arbetskraften.

6Medelvärde under året, procent.

7Tusental kronor.

8Avser skiktgräns för statlig inkomstskatt. Tusental kronor.

Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket och egna beräkningar.

116

PROP. 2015/16:100

Tabell 5.12 Aktuell prognos jämfört med budgetpropositionen för 2016, den beslutade budgeten för 2015 och statens budget för 2014

Miljarder kronor			Aktuell		Jämförelse med budgetpropositionen för 2016
			Aktuell
	Utfall	Jmf. SB	prognos	Jmf BB	Prognos
Inkomstår	2014	2014	2015	2015	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Skatt på arbete	985,7	-6,6	1 051,5	-0,8	-0,4	0,6	8,5	12,2	11,9	17,8
Direkta skatter	530,3	-1,1	561,4	-4,8	0,8	0,1	6,6	8,1	9,1	12,9
Kommunal inkomstskatt	602,7	-0,3	636,2	-1,4	0,9	1,5	6,2	7,7	7,4	10,8
Statlig inkomstskatt	47,4	2,0	51,5	0,1	0,2	0,5	1,0	1,2	1,9	2,5
Jobbskatteavdrag	-100,2	-0,9	-103,5		-0,2	-0,1	-0,8	-1,0	-0,4	-0,5
Husavdrag	-19,2	-2,4	-22,4		0,0	-1,9	0,2	0,1	0,1	0,2
Övrigt	-0,5	0,5	-0,5		0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Indirekta skatter	455,4	-5,5	490,1	4,0	-1,2	0,5	1,9	4,2	2,9	4,9
Arbetsgivaravgifter	471,7	1,2	491,7	13,3	0,1	1,4	2,8	4,8	3,6	5,6
Egenavgifter	11,8	-2,3	13,0	-0,7	-0,2	0,2	0,0	0,0	0,0	0,1
Särskild löneskatt	37,0	-3,2	38,5	-4,1	-1,1	-1,0	-0,9	-0,8	-0,9	-0,8
Nedsättningar	-33,9	-1,3	-19,9	-4,5	0,0	0,1	0,5	0,6	0,6	0,7
Skatt på tjänstegruppliv	0,7	-0,2	0,5	-0,2	0,0	-0,2	-0,2	-0,2	-0,2	-0,2
Avgifter till premiepensionssystemet	-31,9	0,2	-33,6	0,2	0,0	0,0	-0,4	-0,4	-0,3	-0,4
Skatt på kapital	200,2	14,9	226,7	36,2	6,7	19,8	17,7	10,0	10,8	13,4
Skatt på kapital, hushåll	48,0	13,6	50,6	9,6	1,5	-4,4	6,5	2,5	4,1	5,4
Skatt på företagsvinster	96,5	-0,7	119,2	24,1	5,1	22,2	10,1	10,0	9,7	11,1
Avkastningsskatt	10,2	0,3	8,7	-0,4	0,0	0,3	-0,7	-4,6	-5,3	-5,3
Fastighetsskatt	32,0	1,0	32,6	1,1	0,1	0,2	0,2	0,2	0,6	0,7
Stämpelskatt	9,3	0,9	10,9	1,6	0,0	1,6	1,5	1,5	1,4	1,5
Kupongskatt m.m.	4,2	-0,2	4,6	0,3	0,0	0,0	0,1	0,2	0,2	0,1

Skatt på konsumtion och insatsvaror	469,5	-3,9	502,3	8,5	0,9	13,4	10,0	9,0	7,0	6,6
Mervärdesskatt	355,0	2,4	381,0	9,9	0,9	12,1	7,6	7,4	6,2	6,7
Skatt på tobak	11,4	-0,1	11,8	0,4	0,0	0,2	0,3	0,3	0,3	0,2
Skatt på alkohol	12,8	-0,4	13,8	0,2	0,0	0,1	0,3	0,3	0,2	0,2
Energiskatt	39,0	-2,6	40,7	-1,1	0,0	0,1	0,4	0,1	-0,2	-0,3
Koldioxidskatt	23,3	-0,8	24,6	-0,5	0,0	0,8	1,7	1,5	1,1	0,6
Övriga skatter på energi och miljö	4,4	-1,6	4,8	-0,2	0,0	0,0	-0,2	-0,4	-0,5	-0,9
Skatt på vägtrafik	16,8	-0,2	18,8	-0,3	0,0	-0,3	-0,3	-0,3	-0,3	-0,2
Övriga skatter	6,8	-0,5	6,9	-0,1	0,0	0,3	0,3	0,2	0,2	0,2
Skatt på import	5,8	0,6	6,3	0,3	0,0	0,2	0,1	0,1	0,1	0,0
Restförda skatter och övriga skatter	8,8	3,2	7,8	4,4	-0,7	2,4	6,1	5,9	6,2	6,4

Totala skatteintäkter	1 670,0	8,2	1 794,6	48,6	6,5	36,4	42,5	37,3	35,9	44,1
Avgår EU-skatter	-8,4	-0,6	-6,3	-0,3	0,0	-0,2	-0,1	-0,1	-0,1	0,0
Offentliga sektorns skatteintäkter	1 661,6	7,7	1 788,3	48,3	6,5	36,2	42,4	37,2	35,8	44,2
Avgår, kommunala inkomstskatter	-618,3	0,2	-652,3		-0,9	-1,6	-6,4	-7,9	-7,9	-11,3
Avgår, avgifter till ålderspensionssystemet	-213,7	0,1	-223,8		-0,2	-1,1	-0,6	-1,2	-0,3	-1,3
Statens skatteintäkter	829,6	7,9	912,1	50,0	5,4	33,5	35,4	28,1	27,5	31,6
Periodiseringar	-27,6	-17,8	-18,0	-15,0	-5,4	-16,5	-27,5	38,0	-9,5	-18,5

Statens skatteinkomster	802,0	-9,9	894,1	35,0	0,0	17,0	7,9	66,1	18,0	13,1

Anm.: I jämförelsen i den vänstra delen av tabellen ovan är utfallet för 2014 beräknat enligt den statsbudgetstruktur som gällde innan 2015, dvs. i samma statsbudgetstruktur som statens budget för 2014. Detta medför att utfallet för 2014 i den vänstra delen av ovanstående tabell inte är helt jämförbart med det utfall för 2014 som redovisas i tabell 5.3 eftersom samtliga år i den tabellen är beräknade i den statsbudgetstruktur som gäller för 2015 och framöver.

Jämförelsen av prognosen för 2015 görs mot den beslutade budgeten för 2015. Där finns inte samma detaljeringsgrad varför några celler i ovanstående tabell är tomma. Dessutom försvåras jämförelsen av att i beslutad budget för 2015 redovisas förslaget om slopad nedsättning av socialavgifter för unga i posten Arbetsgivaravgifter, medan det redovisas i posten Nedsättningar i aktuell prognos för 2015.

Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

117

PROP. 2015/16:100

Det slutliga taxeringsutfallet för skatt på företagsvinster 2014 blev högre än enligt prognosen i budgetpropositionen för 2016. Den främsta förklaringen till detta är att företagen gjorde större vinster än vad som prognos- tiserades. Prognosen för skatt på företagsvinster 2015 har reviderats upp kraftigt. Den främsta förklaringen till detta är de oväntade stora vinster som en enskild koncern gjorde under 2015. För 2016–2019 har prognosen för in- täkterna från beskattningen av företagsvinster reviderats upp till följd av en samlad bedömning av en rad faktorer, exempelvis taxeringsutfallet för 2014 samt en reviderad prognos för den makroekonomiska utvecklingen och utvecklin- gen av företagens vinster (se avsnitt 4).

Intäkterna från avkastningsskatten 2014 blev i linje med prognosen. För 2016–2019 har prognosen reviderats ned, främst beroende på nedrevideringen av prognosen för statslåne- räntan för 2015–2018.

Skatt på konsumtion och insatsvaror

Utfallet för intäkterna från skatt på konsumtion och insatsvaror för 2014 överensstämde med prognosen.

För 2015 har utfallet hittills blivit mycket högre än väntat, även om det finns vissa delar av mervärdesskattebedömningen som fortfarande bygger på en prognos. Till allra största del är det intäkterna från mervärdesskatt som överraskat positivt som en följd av att återhämtningen i svensk ekonomi blivit starkare än väntat med både högre hushållskonsumtion och större företagsinvesteringar.

Prognosen för intäkterna från skatt på konsumtion och insatsvaror är uppreviderad för 2016–2019. Upprevideringen är främst hänförlig till intäkterna från mervärdesskatt och förklaras av en upprevidering av konjunkturutsikterna i Sverige. För punktskatterna har det skett både upp- och nedrevideringar sedan budget- propositionen för 2016 beslutades. Utfallet för 2015 tyder på en högre konsumtion av tobak och alkohol än vad som bedömdes i budget- propositionen samtidigt som återhämtningen i ekonomin föranleder en högre användning av olika energislag (främst bensin och diesel). Prognosen för skatt på termisk effekt har dock reviderats ned till följd av planerna på att stänga vissa kärnkraftverk.

Övriga inkomster

Utfallet för intäkter av övriga inkomster 2015 var lägre än vad som bedömdes i budget- propositionen för 2016, främst beroende på lägre inkomster av försåld egendom (se tabell 5.13).

Tabell 5.13 Övriga inkomster, aktuell prognos jämfört med budgetpropositionen för 2016

Miljarder kronor

		2015	2016	2017	2018	2019
2000	Inkomster av	-2,8	0,4	0,6	-2,2	-0,3
statens verksamhet		-2,8	0,4	0,6	-2,2	-0,3
statens verksamhet

3000	Inkomster av	-4,9	0,0	0,0	0,0	0,0
försåld egendom		-4,9	0,0	0,0	0,0	0,0
försåld egendom

4000	Återbetalning	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
av lån		0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
av lån

5000	Kalkylmässiga	0,0	0,1	0,2	0,3	0,5
inkomster		0,0	0,1	0,2	0,3	0,5
inkomster

6000	Bidrag m.m.	-0,7	-1,6	-0,3	0,2	0,2
från EU		-0,7	-1,6	-0,3	0,2	0,2
från EU

7000	Avräkningar
m.m. i anslutning till		-0,7	-6,0	-6,4	-6,3	-6,7
skattesystemet

8000	Utgifter som ges
som krediteringar på		-0,2	0,0	0,0	0,0	0,0
skattekonto
Övriga inkomster		-9,2	-7,1	-5,9	-7,9	-6,3

Källa: Egna beräkningar.

Även 2016–2020 beräknas inkomsterna bli lägre än prognosen. I huvudsak beror nedrevideringen på högre avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet. För 2018 beror nedrevideringen även på en förändrad bedömning av inkomsterna från statens aktier.

Uppföljning av statens budget för 2014 och den ursprungligt beslutade budgeten för 2015

Skatt på arbete

Intäkterna från skatt på arbete har reviderats ned med 6,6 miljarder kronor för 2014 jämfört med den bedömning som gjordes i statens budget för 2014. Det beror framför allt på de indirekta skatterna, men även på skattereduktionen för husavdraget.

År 2015 bedöms intäkterna från skatt på ar- bete bli marginellt mindre än enligt den beslu- tade budgeten för 2015. Medan de direkta skat- terna har reviderats ned har de indirekta skat- terna reviderats upp till följd av att nedsätt- ningen av socialavgifter för unga reducerades den 1 augusti 2015, i enlighet med regeringens före- slag i propositionen Vårändringsbudget för 2015.

118

PROP. 2015/16:100

Skatt på kapital

Jämfört med beräkningarna i statens budget för 2014 ökade intäkterna från skatt på kapital. Framför allt var det intäkterna från skatt på hushållens kapital som bidrog positivt. Den stora avvikelsen förklaras av att hushållens kapital- vinster blev betydligt högre än förväntat (se tabell 5.11. Jämfört med beräkningarna i den beslutade budgeten för 2015 har intäkterna från skatt på kapital reviderats upp betydligt. Både intäkterna från skatt på hushållens kapital och intäkterna från skatt på företagsvinster har reviderats upp kraftigt. Den stora upp- revideringen av intäkter från skatt på företags- vinster förklaras av ett högre taxeringsutfall för 2014, en bättre makroekonomisk utveckling samt en temporärt kraftig ökning av nivån på grund av att en enskild koncern gjorde oväntat stora vinster 2015.

Upprevideringen av prognosen för in- komsterna från skatt på hushållens kapital- inkomster förklaras främst av att hushållens kapitalvinster även 2015 förväntas bli betydligt högre än enligt den tidigare bedömningen, vilket i sin tur förklaras av en gynnsam utveckling på bostads- och aktiemarknaden.

Skatt på konsumtion och insatsvaror

Utfallet för intäkterna från skatt på konsumtion och insatsvaror för 2014 blev lägre än vad som förväntades i statens budget för 2014. Medan intäkterna från mervärdesskatten blev högre än

väntat utvecklades intäkterna från punkt- skatterna svagare än väntat, vilket beror på att industrikonjunkturen utvecklades svagt och därmed ledde till en lägre användning av olika energislag inom industrin.

Den aktuella prognosen för 2015 visar på högre intäkter från skatt på konsumtion och insatsvaror än vad som beräknades i den be- slutade budgeten för 2015, vilket helt beror på mervärdesskatteintäkterna. Utfallet för dessa intäkter har hittills blivit betydligt högre än väntat till följd av att återhämtningen i den svenska ekonomin blivit starkare än förväntat.

Övriga inkomster

Utfallet för övriga inkomster blev lägre 2014 än vad som beräknades i statens budget för 2014 (se tabell 5.14). Minskningen förklaras främst av lägre inkomster av försåld egendom och av att inkomsterna av statens verksamhet har revi- derats ned. Utfallet för inkomsterna 2015 blev lägre jämfört med bedömningen i den ur- sprungligt beslutade budgeten för 2015. Även denna avvikelse förklaras i huvudsak av lägre inkomster av försåld egendom, men också av att inkomsterna av statens verksamhet blev drygt 5 miljarder kronor högre än beräknat. Utfallet för avräkningar m.m. i anslutning till skatte- systemet bidrog till något lägre inkomster än enligt prognosen som låg till grund för statens budget för 2015.

Tabell 5.14 Övriga inkomster, utfall 2014–2015 jämfört med statens budget för 2014 respektive ursprungligt beslutad budget för 2015

Miljarder kronor

		Utfall 2014	Prognos SB 2014	Utfall 2015	Prognos SB 2015
2000	Inkomster av statens verksamhet	41,7	49,1	39,0	33,7

3000	Inkomster av försåld egendom	0,2	15,0	0,1	15,0
4000	Återbetalning av lån	0,9	1,0	0,9	0,9

5000	Kalkylmässiga inkomster	9,9	10,3	9,7	9,9
6000	Bidrag m.m. från EU	11,9	12,4	9,7	10,3
7000	Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet	-76,3	-75,4	-85,9	-83,5

8000	Utgifter som ges som krediteringar på skattekontot	0,0	0,0	-8,2	-8,5
Övriga inkomster		-11,7	12,4	-34,6	-22,1

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

119

6 Utgifter

PROP. 2015/16:100

6 Utgifter

Sammanfattning

–De takbegränsade utgifterna beräknas öka med knappt 222 miljarder kronor mellan

2015 och 2020, eller med i genomsnitt

44 miljarder kronor per år. Som andel av BNP faller dock utgifterna från 27,3 procent till 26,1 procent under samma period.

–Drygt 65 procent av ökningen av de tak- begränsade utgifterna, ca 145 miljarder kronor, kan hänföras till utgifterna under budgetens utgiftsområden exklusive stats- skuldsräntorna.

–Återstoden av ökningen är hänförlig till utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget, vilka väntas öka med ca 77 miljarder kronor mellan 2015 och 2020. Denna ökning beror främst på högre inkomst- och tilläggspensioner till följd av pris- och löneökningar, men också på att antalet pensionärer ökar under perioden.

–De utgiftsområden som bidrar mest till utgiftsökningen mellan 2015 och 2020 är


utgiftsområde 13		Jämställdhet		och
nyanlända	invandrares		etablering,
utgiftsområde 14		Arbetsmarknad		och
arbetsliv,	utgiftsområde 12		Ekonomisk

trygghet för familjer och barn samt utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning, som sammanlagt ökar med drygt 91 miljarder kronor under perioden.

–Jämfört med bedömningen i budget- propositionen för 2016 har de tak-

begränsade utgifterna reviderats ned med drygt 4 miljarder kronor 2016. Det oväntat stora antalet asylsökande under hösten 2015 innebär att utgifterna för 2016 har reviderats upp. Det motverkas dock av att andra utgifter reviderats ned av ett flertal orsaker. Den viktigaste är de åtgärder som regeringen vidtog i slutet av 2015, som innebär tidigareläggningar av utgifter och utgiftsbegränsningar.

–Jämfört med bedömningen i budgetpropo- sitionen för 2016 har de takbegränsade ut- gifterna reviderats upp med 23–35 miljarder kronor per år 2017–2019. Ökningarna beror främst på förändrade antaganden om antal asylsökande inom utgiftsområde 8 Migration och antal personer i ersättnings- systemen inom utgiftsområde 13 Jäm- ställdhet och nyanlända invandrares etablering.

I detta avsnitt redovisas och analyseras ut- vecklingen av utgifterna i statens budget och de takbegränsade utgifterna mellan 2015 och 2020. Utgiftssidan i statens budget delas in i 27 utgiftsområden och posten Minskning av anslagsbehållningar. Till budgetens utgiftssida hör även Riksgäldskontorets nettoutlåning och den kassamässiga korrigeringen, som redovisas i avsnitt 7.2. De utgifter som omfattas av utgiftstaket för staten, de s.k. takbegränsade utgifterna, består av utgifterna under utgiftsområde 1–25 och 27 samt utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget.

I tabell 6.1 presenteras översiktligt utgifterna under budgetens utgiftsområden och de

123

PROP. 2015/16:100

takbegränsade utgifterna mellan 2015 och 2020. I tabell 6.2 presenteras därefter utgifterna per utgiftsområde för samma tidsperiod. I avsnitt 6.1 presenteras utgiftsförändringar mellan år, vilket ger en bild av hur nivåerna på statens utgifter utvecklas totalt över tid, hur medlen fördelas på olika områden och vilka faktorer som driver utgiftsutvecklingen. I avsnitt 6.2 följer en jämförelse mellan den nu bedömda utgifts- utvecklingen 2016 och den bedömning av utgiftsutvecklingen som gjordes i budget- propositionen för 2016 (prop. 2015/16:1). Jämförelsen i det avsnittet syftar till att redogöra för hur utgiftsprognosen har förändrats sedan budgetpropositionen för 2016. I avsnitt 6.3 görs motsvarande jämförelse för 2017–2019.

Tabell 6.1 Utgifter under utgiftsområden i statens budget och takbegränsade utgifter 2015–2020

Miljarder kronor om inget annat anges

	Utfall	Prognos		Beräknat
	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Utgifter under
utgiftsområden
exkl. stats-
skuldsräntor1,2	867,4	908,2	962,7	977,9	1 004,3	1 012,3
Procent av BNP	20,9	20,7	21,1	20,6	20,3	19,5
Statsskulds-
räntor m.m.1	21,9	3,8	14,7	21,9	29,1	36,1
Procent av BNP	0,5	0,1	0,3	0,5	0,6	0,7

Summa	889,3	912,0	977,3	999,8	1 033,3	1 048,4
utgiftsområden	889,3	912,0	977,3	999,8	1 033,3	1 048,4
Procent av BNP	21,4	20,8	21,4	21,1	20,8	20,1

Ålderspensions-
systemet vid
sidan av statens	267,5	285,4	301,8	318,2	331,1	344,2
budget	267,5	285,4	301,8	318,2	331,1	344,2
Procent av BNP	6,4	6,5	6,6	6,7	6,7	6,6
Takbegränsade
utgifter3	1 134,9	1 193,6	1 264,5	1 296,1	1 335,4	1 356,5
Procent av BNP	27,3	27,2	27,7	27,3	26,9	26,1
Utgiftstak4	1 158	1 215	1 274	1 332	1 392	1 466
Budgeterings-	23,1	21,4	9,5	35,9	56,6	109,5
marginal	23,1	21,4	9,5	35,9	56,6	109,5

1Inklusive förbrukning av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit.

2Inklusive beräkningsteknisk överföring till hushållen.

3Utgiftsområden i statens budget (exklusive statsskuldsräntor) och ålders- pensionssystemet vid sidan av statens budget.

4Regeringens bedömning av nivå på utgiftstaket för 2019 och 2020 (se avsnitt 4.2).

Källa: Egna beräkningar.

124

PROP. 2015/16:100

Tabell 6.2 Utgifter per utgiftsområde 2015–2020

Miljoner kronor

		2015	2016	2016	2017	2018	2019	2020
Utgiftsområde		Utfall	Anslag1	Prognos	Beräknat	Beräknat	Beräknat	Beräknat
1	Rikets styrelse	12 281	12 788	12 933	12 867	13 083	13 330	13 611
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	14 442	15 027	15 010	15 011	15 355	15 836	16 436
3	Skatt, tull och exekution	10 754	10 783	10 687	10 946	11 146	11 383	11 655
4	Rättsväsendet	40 429	42 167	41 383	42 307	43 182	44 106	45 091
5	Internationell samverkan	1 934	2 049	2 143	1 908	1 913	1 918	1 924
6	Försvar och samhällets krisberedskap	48 271	48 777	47 439	50 240	51 375	53 796	56 188
7	Internationellt bistånd	32 213	28 277	26 158	30 016	31 059	35 157	40 353
8	Migration	18 725	50 265	49 634	47 983	33 335	24 542	22 317
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	64 979	71 082	65 228	67 527	68 503	67 015	66 848
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
	funktionsnedsättning	102 603	110 208	108 246	110 398	112 123	114 210	117 500
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	38 136	36 184	36 198	34 445	33 154	32 478	32 289
12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	82 931	87 129	86 337	89 328	92 452	95 882	99 206
13	Jämställdhet och nyanlända invandrares
	etablering	15 362	21 297	20 835	29 042	44 867	55 191	56 491
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	64 971	78 847	77 092	78 859	80 219	81 826	83 927
15	Studiestöd	19 216	21 708	20 043	21 420	21 375	22 305	23 576
16	Utbildning och universitetsforskning	62 954	68 545	67 466	72 440	73 343	73 542	74 551
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	13 281	13 808	13 733	14 026	14 156	14 242	14 436
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning
	och byggande samt konsumentpolitik	1 074	6 564	4 312	7 159	7 372	6 714	6 739
19	Regional tillväxt	2 243	3 261	3 017	3 577	3 371	3 446	3 411
20	Allmän miljö- och naturvård	5 938	7 409	7 314	7 592	7 221	6 774	6 606
21	Energi	2 291	2 812	2 771	2 789	2 606	2 616	2 136
22	Kommunikationer	47 242	53 622	50 589	54 963	55 371	55 140	55 529
23	Areella näringar, landsbygd och
	livsmedel	13 398	18 926	17 898	17 403	17 558	17 608	17 470
24	Näringsliv	5 475	5 892	5 848	5 890	5 861	5 925	5 357
25	Allmänna bidrag till kommuner	102 037	93 398	93 355	95 078	95 397	95 461	95 525
26	Statsskuldsräntor m.m.	21 936	10 769	3 797	14 654	21 894	29 079	36 133
27	Avgiften till Europeiska unionen	44 232	31 827	22 489	37 669	38 975	40 391	41 511
	Minskning av anslagsbehållningar				1 592	2 146	7 463	1 555
	Beräkningsteknisk överföring till hushållen2				215	1 340	5 953
	Summa utgiftsområden3	889 345	953 422	911 956	977 343	999 751	1 033 328	1 048 372
	Summa utgiftsområden exkl.
	statsskuldsräntor4	867 409	942 653	908 158	962 706	977 902	1 004 292	1 012 284
	Ålderspensionssystemet vid sidan av
	statens budget	267 466		285 397	301 773	318 157	331 120	344 223

	Takbegränsade utgifter	1 134 875		1 193 555	1 264 479	1 296 059	1 335 412	1 356 507

	Budgeteringsmarginal	23 125		21 445	9 521	35 941	56 588	109 493
	Utgiftstak5	1 158 000		1 215 000	1 274 000	1 332 000	1 392 000	1 466 000

1Inklusive riksdagens beslut i enlighet med budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1, bet 2015/16 FiU1, rskr 2015/16:51), förslagen i Extra ändringsbudget för 2016 – Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar (prop. 2015/16:146), och förslagen i propositionen Vårändringsbudget för 2016 (prop. 2015/16:99).

2Avser de överstigande medel som uppstod på grund av att regeringen i budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1) föreslog och aviserade åtgärder som medförde större budgetförstärkningar än budgetförsvagningar för 2017–2019.

3Inklusive posten Beräkningsteknisk överföring till hushållen och posten Minskning av anslagsbehållningar.

4Summa utgiftsområden exklusive utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. och exklusive minskning av anslagsbehållningar för statsskuldsräntor.

5Regeringens bedömning av nivå på utgiftstaket för 2019 och 2020 (se avsnitt 4.2).

Källa: Egna beräkningar.

125

PROP. 2015/16:100

6.1Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna 2016– 2020

Analysen av utgiftsförändringar mellan år ger en bild av hur nivåerna på statens utgifter utvecklas totalt, hur medlen fördelas på olika områden och vilka faktorer som driver utgiftsutvecklingen i form av reformer, volymer eller den makro- ekonomiska utvecklingen. Med reformer avses tidigare beslutade och aviserade reformer samt förslag och aviseringar som lämnats i propositionen Vårändringsbudget för 2016 (prop. 2015/16:99) och propositionen Extra ändringsbudget för 2016 – Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar (prop. 2015/16:146). Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna och de viktigaste faktorerna bakom den årliga förändringen framgår av tabell 6.3. I den efterföljande beskrivningen motsvaras varje rad i tabell 6.3 av en rubrik.

I utgifterna i statens budget ingår en beräkningsteknisk överföring till hushålls- sektorn 2017–2019 som motsvarar skillnaden mellan regeringens föreslagna och aviserade budgetförstärkningar och budgetförsvagningar i propositionen Vårändringsbudget för 2015 (prop. 2014/15:99) och i 2015 års ekonomiska vårproposition (prop. 2014/15:100) samt i budgetpropositionen för 2016. Det är regeringens avsikt att dessa överstigande medel ska användas för finansiering av framtida reformer. Den beräkningstekniska överföringen påverkar den offentliga sektorns utgifter på samma sätt som de takbegränsade utgifterna. Överföringen belastar därmed statens budget- saldo och det finansiella sparandet i staten och den offentliga sektorn.

Tabell 6.3 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med föregående år för 2016–2020

Miljarder kronor

	2016	2017	2018	2019	2020
Takbegränsade utgifter	59	71	32	39	21
Förklaras av:
Åtgärder/reformer1	19	6	0	-6	-4
Pris- och löneomräkning	3	2	4	6	7
Övriga makroekonomiska
förändringar	17	17	21	21	17
Volymer2	39	19	4	5	9
Tekniska justeringar3	10	0	1	1	1
Beräkningsteknisk
överföring till hushållen4	0	0	1	5	-6
Övrigt	-30	26	0	9	-3

1Anslagsförändringar som motiverar tekniska justeringar av utgiftstaket ingår inte. Vidare ingår inte medel som i propositionen Vårändringsbudget för 2016 (prop. 2015/16:99) och Extra ändringsbudget för 2016 – Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar (prop. 2015/16:146) föreslås tillföras anslag som påverkas av förändringar i volym och makroekonomiska förutsättningar (i första hand transfereringsanslag).

2Begreppet volym innefattar ett antal olika förklaringar till utgiftsförändringar, bl. a. antal personer i vissa transfereringssystem, längden på den tid som en person finns i ett transfereringssystem samt förändringar av nivån på styckkostnader i transfereringssystemen som inte direkt kan kopplas till de makroekonomiska förutsättningarna.

3Utgiftsförändringar som motiverar tekniska justeringar av utgiftstakets nivå.

4Avser de överstigande medel som uppstod på grund av att regeringen i budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1) föreslog och aviserade åtgärder som medförde större budgetförstärkningar än budgetförsvagningar.

Källa: Egna beräkningar.

Beslutade, föreslagna och aviserade reformer

Beslutade, föreslagna och aviserade reformer beräknas leda till ökade utgifter under utgifts- taket mellan 2015 och 2020 med sammanlagt 15 miljarder kronor. I tabell 6.4 redovisas hur denna förändring fördelas på enskilda år och utgiftsområden. Nedan kommenteras några av de största förändringarna 2016–2020. Utgifterna påverkas även av att tidigare reformer eller temporära program upphör eller minskar i omfattning.

Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets kris- beredskap

Till följd av den av riksdagen beslutade inriktningen för försvaret (prop. 2014/15:109, bet. 2014/15:FöU11, rskr. 2014/15:251) presenterades i budgeten för 2015 och 2016 satsningar för att förstärka Sveriges försvars- förmåga, vilka beräknas öka utgifterna under utgiftsområdet med 1,4 miljarder kronor 2016, 1,0 miljarder kronor 2017, 0,5 miljarder kronor 2018, 1,4 miljarder kronor 2019 och 1,0 miljarder kronor 2020, jämfört med föregående år.

126

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Till följd av reformer som föreslås och aviseras i propositionen Vårändringsbudget för 2016, avseende finansiering av utgiftsökningar under utgiftsområde 8 Migration, beräknas utgifterna under utgiftsområdet minska med 4,1 miljarder kronor 2016 jämfört med 2015. Eftersom minskningen av anslaget endast avser 2016 beräknas utgifterna under utgiftsområdet öka med 4,1 miljarder kronor 2017 jämfört med 2016.

Utgiftsområde 8 Migration

Till följd av reformer som föreslås i pro- positionen Vårändringsbudget för 2016, avseende ökning av anslaget för Migrations- verkets förvaltningskostnader, beräknas utgif-

terna under utgiftsområdet	öka	med
2,0 miljarder kronor 2016 och	minska	med

2,0 miljarder kronor 2017, jämfört med före- gående år.

Till följd av reformer som presenterades i budgetpropositionen för 2016, avseende bl.a. en ny placeringsform och ett nytt ersättnings- system för mottagande av ensamkommande barn och höjd ersättning till kommunerna för skola till asylsökande barn, beräknas utgifterna under utgiftsområdet öka med 0,4 miljarder kronor 2016 och minska med 0,4 miljarder kronor 2017, jämfört med föregående år.

PROP. 2015/16:100

Tabell 6.4 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med föregående år för 2016–2020 till följd av tidigare beslutade och aviserade samt nu föreslagna och aviserade åtgärder/reformer och finansieringar

Miljarder kronor

Minustecken innebär anslagsminskningar eller att temporära program

upphör eller minskar i omfattning
	2016	2017	2018	2019	2020
UO 1 Rikets styrelse	0,18	-0,08	0,00	-0,01	-0,02
UO 2 Samhällsekonomi och	-0,01	-0,22	0,00	-0,01	0,00
finansförvaltning
UO 3 Skatt, tull och	0,01	0,01	-0,02	-0,01	0,00
exekution
UO 4 Rättsväsendet	0,42	-0,18	0,10	0,04	-0,01
UO 5 Internationell	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
samverkan
UO 6 Försvar och	0,73	1,14	0,45	1,45	1,11
samhällets krisberedskap
UO 7 Internationellt	-3,69	4,31	-0,02	0,00	-0,01
bistånd
UO 8 Migration	2,01	-3,40	-0,14	-0,02	-0,08
UO 9 Hälsovård, sjukvård	4,21	-5,22	-1,48	-3,26	-1,34
och social omsorg
UO 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och	1,12	0,12	0,06	0,12	0,00
funktionsnedsättning
UO 11 Ekonomisk trygghet	0,26	0,00	0,00	0,00	0,00
vid ålderdom
UO 12 Ekonomisk trygghet	0,64	-0,12	-0,05	0,16	0,00
för familjer och barn
UO 13 Jämställdhet och
nyanlända invandrares	0,72	0,30	0,22	-0,89	-0,29
etablering
UO 14 Arbetsmarknad och	2,87	2,21	1,03	-0,53	-0,16
arbetsliv
UO 15 Studiestöd	0,75	-0,02	0,12	-0,04	0,00
UO 16 Utbildning och	3,81	3,11	-0,14	-0,79	-0,47
universitetsforskning
UO 17 Kultur, medier,	0,34	0,10	0,02	-0,10	-0,06
trossamfund och fritid
UO 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och
byggande samt	5,32	0,58	0,19	-0,68	0,00
konsumentpolitik
UO 19 Regional tillväxt	0,75	0,22	-0,21	0,08	-0,04
UO 20 Allmän miljö- och	1,39	0,21	-0,40	-0,49	-0,21
naturvård
UO 21 Energi	0,46	0,02	-0,15 -0,02 -0,51
UO 22 Kommunikationer	2,70	1,78	0,05	-1,15	-1,03
UO 23 Areella näringar,	3,14	-0,91	0,29	0,01	-0,18
landsbygd och livsmedel
UO 24 Näringsliv	0,35	-0,03	-0,08	0,00	-0,65
UO 25 Allmänna bidrag till	-9,05	1,68	0,32	0,06	0,06
kommuner
UO 27 Avgiften till	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
Europeiska unionen
Summa	19,42	5,58	0,15	-6,09	-3,88
utgiftsförändringar

Anm.: Anslagsförändringar som motiverar tekniska justeringar av utgiftstaket ingår inte. Nu föreslagna och aviserade åtgärder/reformer och finansieringar avser förslag och aviseringar i propositionen Vårändringsbudget för 2016 (prop. 2015/16:99) och propositionen Extra ändringsbudget för 2016 – Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar (prop. 2015/16:146) som inte avser regelstyrda transfereringsanslag (känsliga för förändringar i volymer och makroekonomiska förutsättningar).

Källa: Egna beräkningar

127

PROP. 2015/16:100

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Utgiftsförändringar till följd av förslag om beslut i propositionen Vårändringsbudget för 2016, avseende framför allt tillkommande kostnader för läkemedelsförmånerna, beräknas öka utgif- terna under utgiftsområdet med 1,8 miljarder kronor 2016 och minska utgifterna med 1,8 mil- jarder kronor 2017, jämfört med föregående år.

Till följd av utgiftsförändringar som presen- terades i budgetpropositionen för 2016, avseende bl.a. kostnadsfria läkemedel för barn, ändrad uppräkning av timersättningen i den statliga assistansersättningen och en satsning på att förbättra ungas psykiska hälsa samt en tillfällig förstärkning 2016 av hälso- och sjukvården, beräknas utgifterna under utgiftsområdet öka med 3,3 miljarder kronor 2016 och därefter minska med 2,2 miljarder kronor 2017, 0,5 milj- arder kronor 2018 och 0,7 miljarder kronor 2019, jämfört med föregående år.

I enlighet med förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2015 beslutades om reformer avseende bl.a. förlossningsvård och äldreomsorg samt om en ökning av anslaget

Bidrag för läkemedelsförmånerna (prop. 2014/15:99, bet. 2014/15:FiU21, rskr. 2014/15:255). Som en följd av dessa reformer beräknas utgifterna under utgiftsområdet minska med 0,3–0,4 miljarder kronor 2016–2019, jämfört med föregående år. Utgiftsförändringen avseende bemanning i äldreomsorgen är beräknad t.o.m. 2018.

Ett antal tidigare beslutade tillfälliga reformer, avseende bl.a. förlossningsvård och kvinnors hälsa samt ungas psykiska ohälsa, upphör 2020. Detta innebär att utgifterna under utgifts- området beräknas minska med 0,8 miljarder kronor 2020 jämfört med 2019.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Till följd av reformer som presenterades i budgetpropositionen för 2016, avseende bl.a. borttagande av den bortre tidsgränsen i sjuk- försäkringen, beräknas utgifterna under utgifts- området öka med 1,2 miljarder kronor 2016 jämfört med 2015.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Till följd av reformer som presenterades i propositionen Vårändringsbudget för 2015 avseende bl.a. arbetslöshetsförsäkringen, extra- tjänster, traineejobb, utbildningskontrakt och

Arbetsförmedlingens verksamhet, beräknas utgifterna under utgiftsområdet öka med 3,0 miljarder kronor 2016, 1,3 miljarder kronor 2017, 0,2 miljarder kronor 2018 och 0,2 miljarder kronor 2019, jämfört med föregående år.

Utgiftsområde 16 Utbildning och universitets- forskning

Till följd av reformer som föreslås och aviseras i propositionen Vårändringsbudget för 2016, avseende bl.a. omfördelning av en del av till- gängliga medel för fler lärare i lågstadiet och minskade särskilda medel till universitet och högskolor, beräknas utgifterna under utgifts- området minska med 0,9 miljarder kronor 2016 och öka med 1,2 miljarder kronor 2017, jämfört med föregående år.

Till följd av reformer som presenterades i budgetpropositionen för 2016, avseende bl.a. höjda lärarlöner, specialpedagogisk fort- bildningssatsning i grundskolan och fler platser inom yrkesvux och yrkeshögskola, beräknas utgifterna under utgiftsområdet öka med 2,5 miljarder kronor 2016, 2,3 miljarder kronor 2017 och 0,1 miljarder kronor 2018 samt minska med 0,1 miljarder kronor 2019, jämfört med föregående år.

Till följd av reformer som beslutades efter förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2015 och reformer som aviserades i 2015 års ekonomiska vårproposition och sedan beslutades efter förslag i budgetpropositionen för 2016, avseende bl.a. grundskolan och utökningen av antalet platser inom högre utbildning och vuxenutbildningen, beräknas utgifterna under utgiftsområdet öka med 1,5 miljarder kronor 2016 jämfört med 2015.

Till följd av den av riksdagen beslutade inriktningen för forsknings- och innovations- politiken (prop. 2012/13:30, bet. 2012/13:UbU3, rskr. 2012/13:151) presen- terades i budgetpropositionen för 2014 (prop. 2013/14:1, bet. 2013/14:UbU1, rskr. 2013/14:104) reformer som beräknas öka utgif- terna under utgiftsområdet med 0,9 miljarder kronor 2016 jämfört med 2015.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostads- försörjning och byggande samt konsumentpolitik

Till följd av reformer som beslutades efter förslag i budgetpropositionen för 2016, avseende bl.a. investeringsbidrag för upp- förande av hyresbostäder och stöd till kom- muner för att öka byggandet av bostäder,

128

beräknas utgifterna under utgiftsområdet öka med 5,6 miljarder kronor 2016 jämfört med 2015.

Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

Till följd av reformer som beslutades efter förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2015 för att öka takten i arbetet med att nå miljökvalitetsmålen beräknas utgifterna under utgiftsområdet öka med 1,3 miljarder kronor 2016 jämfört med 2015.

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Till följd av reformer som beslutades efter förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2015, avseende bl.a. förstärkning av järnvägs- underhåll, beräknas utgifterna under utgifts- området öka med 0,6 miljarder kronor 2016 jämfört med 2015. Satsningarna på förstärkning av järnvägsunderhåll är tillfälliga och upphör 2019, vilket innebär att utgifterna beräknas minska med 1,2 miljarder kronor 2019 jämfört med 2018.

Till följd av tidigare beslutade reformer, av- seende bl.a. infrastruktursatsningar i Stockholm, i enlighet med förslag i bl.a. propositionen För- ändrad trängselskatt och infrastruktursatsningar i Stockholm (prop. 2013/14:76, bet. 2013/14:SkU24, rskr. 2013/14:186) beräknas utgifterna under utgiftsområdet öka med 0,7 miljarder kronor 2016 jämfört med 2015.

Ett antal tillfälliga reformer som beslutades efter förslag i budgetpropositionen för 2016, avseende bl.a. kollektivtrafik och järnväg i landsbygd samt väg- och järnvägsunderhåll i landsbygd, upphör 2020. Detta innebär att utgifterna under utgiftsområdet beräknas minska med 0,5 miljarder kronor 2020 jämfört med 2019.

Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel

Till följd av reformer som beslutades efter förslag i budgetpropositionen för 2016, avseende bl.a. omfördelning mellan år av medel inom landsbygdsprogrammet för 2014–2020, beräknas

utgifterna under utgiftsområdet				öka	med
1,7 miljarder	kronor	2016	samt minska		med
0,9 miljarder	kronor	2017	och	0,7 miljarder

kronor 2018, jämfört med föregående år.

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Till följd av det tillfälliga stöd till kommuner och landsting med anledning av flyktingsituationen

PROP. 2015/16:100

som beslutades efter förslag i propositionen Extra ändringsbudget för 2015, beräknades utgifterna under utgiftsområdet öka med 9,8 miljarder kronor 2015(prop. 2015/16:47, bet. 2015/16:FiU18, rskr. 2015/16:94). Eftersom ökningen av anslaget endast avser 2015 beräknas utgifterna under utgiftsområdet minska med 9,8 miljarder kronor 2016 jämfört med 2015.

Till följd av reformer som beslutades efter förslag i budgetpropositionen för 2016, som bl.a. innebär en satsning på tandvård för unga och borttagande av vissa av de förändringar i det kommunalekonomiska utjämningssystemet som infördes efter förslag av den förra regeringen, beräknas utgifterna under utgiftsområdet minska med 0,8 miljarder kronor 2016, samt öka med 0,9 miljarder kronor 2017 och 0,3 miljarder kronor 2018, jämfört med föregående år.

Till följd av beslutet att i enlighet med förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2015 kompensera kommunsektorn med anledning av slopad nedsättning av arbetsgivaravgiften för unga beräknas utgifterna under utgiftsområdet öka med 1,7 miljarder kronor 2016 och 0,5 mil- jarder kronor 2017, jämfört med föregående år.

Till följd av finansieringen av prioriterade utbildningsreformer inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, som aviserades i 2015 års ekonomiska vårproposition och beslutades efter förslag i budgetproposi- tionen för 2016, beräknas utgifterna under utgiftsområdet minska med 0,7 miljarder kronor 2016, 1,1 miljarder kronor 2017 och 0,7 miljarder kronor 2018, jämfört med föregående år.

Till följd av en reform som beslutades efter förslag i budgetpropositionen för 2014, avseende utökad matematikundervisning i årskurs 4–6, beräknas utgifterna under utgiftsområdet öka med 0,2 miljarder kronor 2016 och 0,2 miljarder kronor 2017, jämfört med föregående år.

Pris- och löneomräkning av anslag för förvaltnings- och investeringsändamål

Inom staten genomförs årligen en pris- och löneomräkning av anslag som används för förvaltnings- och investeringsändamål. Omräk- ningen syftar till att återspegla pris- och löneförändringar i övriga samhället med två års eftersläpning. Det innebär att 2017 års omräkning utgår från utfallsstatistik för 2015. Pris- och löneomräkningen för 2017 har

129

PROP. 2015/16:100

genomförts, men fastställs först i samband med att riksdagen beslutar om budgetpropositionen för 2017. Regeringens utgiftsprognos för 2017 bygger dock på den omräkning som genomförts. För 2018–2020 baseras utgiftsprognosen på preliminära beräkningar.

Vid omräkningen används separata index för att spegla prisutvecklingen avseende löner, hyreskostnader och övrig förvaltning.

Löneindex utgörs av ett arbetskostnadsindex som baseras på utvecklingen av lönekostnaden för tjänstemän i tillverkningsindustrin två år före det aktuella året, med avdrag för ett tioårigt genomsnitt av produktivitetsutvecklingen i den privata tjänstesektorn. För omräkningen av löner 2017 är omräkningstalet 1,82 procent.

Hyresindex beräknas enligt två olika metoder, beroende på om avtalet för fastigheten i fråga kan omförhandlas under det kommande budgetåret eller inte. Hyresavtal som inte kan omförhandlas räknas om med 70 procent av den årliga förändringen av konsumentprisindex, vilket motsvarar 0,06 procent för 2017. Hyres- avtal som kan omförhandlas under det kommande budgetåret räknas i stället om utifrån hyresutvecklingen i det geografiska område där fastigheten är belägen. I dessa fall blir omräkningstalet individuellt för varje berört anslag.

För omräkningen av övriga förvaltnings- kostnader används ett sammanvägt omräknings- tal som speglar prisutvecklingen för ett urval av varor och tjänster, baserat på flera index från Statistiska centralbyrån. För omräkningen av övriga förvaltningskostnader 2017 är omräk- ningstalet 0,25 procent.

Pris- och löneomräkningen gör att utgifterna ökar med 3 miljarder kronor 2016 och med 2 miljarder kronor 2017. År 2018–2020 förväntas den årliga omräkningen uppgå till 4, 6 respektive 7 miljarder kronor.

Övriga makroekonomiska förändringar

De statliga utgifterna påverkas av den ekono- miska utvecklingen i Sverige och omvärlden. I avsnitt 3 finns en närmare beskrivning av de makroekonomiska förändringar som påverkar de takbegränsade utgifterna 2016–2020.

Flera transfereringar till hushållen följer den allmänna pris- och löneutvecklingen, t.ex. sjuk- penningen, föräldrapenningen, sjuk- och aktivitetsersättningen samt garantipensionen. År 2016–2020 bedöms pris- och löneutvecklingen ta fart, vilket medför något högre ökningar av transfereringsutgifterna dessa år. Nedan följer förklaringar till de större utgiftsförändringarna under prognosperioden som är hänförliga till förändringar i makroekonomiska antaganden.

Ökningar i de inkomstgrundade pensionerna

De prognostiserade makroekonomiska för- ändringarna 2016–2020 påverkar utgiftsut- vecklingen i ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. De årliga ökningarna i utgifterna för ålderspensionssystemet 2017–2020 är huvud- sakligen hänförliga till den makroekonomiska utvecklingen, främst löneutvecklingen i samhället, som avspeglas genom inkomstindex.

Biståndet ökar till följd av en ökande bruttonationalinkomst

Biståndsramen motsvarar 0,98 procent av beräknad bruttonationalinkomst (BNI). Utvecklingen av BNI bedöms leda till en ökning av biståndet med 1,8–2,4 miljarder kronor per år 2016–2020.

130

PROP. 2015/16:100

Tabell 6.5 Helårsekvivalenter i vissa ersättningssystem

Tusental

	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Sjuk- och rehabiliteringspenning1	170	147	131	150	169	183	199	223	242	253	258	262	266
Sjuk- och aktivitetsersättning	458	435	397	354	328	313	304	300	291	286	282	281	279

Arbetslöshetsersättning	94	131	117	88	91	97	86	81	76	72	73	75	77
Arbetsmarknadspolitiska program2	76	117	178	168	173	181	168	164	166	157	154	160	164
Etableringsersättning3	-	-	-	4	10	18	29	41	51	67	88	97	87
Ekonomiskt bistånd4	79	89	96	98	99	102	100	94	93	91	92	98	106
Summa	878	919	918	862	871	893	886	903	919	925	947	973	980

1Inklusive sjuklön som betalas av arbetsgivaren.

2Från och med 2015 är även traineejobb och extratjänster inkluderade. Deltagare i arbetsmarknadspolitiska program som får ersättning i form av rehabiliteringspenning eller etableringsersättning räknas till sjuk- och rehabiliteringspenning respektive etableringsersättning.

3Etableringsersättningen introducerades i december 2010. I tabellen anges därför endast helårsekvivalenter fr.o.m. 2011.

4Avser åldersgruppen 20–64 år.

Källa: Egna beräkningar.

Volymer

Utgiftsökningar om sammanlagt knappt 77 miljarder kronor mellan 2015 och 2020 är främst hänförliga till antaganden om att antalet personer i vissa transfereringssystem ökar över tid, se tabell 6.6. I tabell 6.5 redovisas utvecklingen för antalet helårspersoner i transfereringssystemen, s.k. helårsekvivalenter. En fördel med att använda helårsekvivalenterna i stället för volymmåtten i tabell 6.6 är att de möjliggör jämförelser mellan olika trans- fereringssystem. En helårsekvivalent motsvarar en person som försörjs av ett ersättningssystem ett helt år. Exempelvis blir två personer som under ett år är sjukskrivna på halvtid tillsammans en helårsekvivalent. Nedan följer förklaringar till de större utgiftsförändringarna under prognos- perioden som är hänförliga till förändringar i volymer.

Ökande utgifter för asylsökande och nyanlända

Sverige tog under 2015 emot 162 877 asyl- sökande, vilket var en fördubbling jämfört med 2014.

Den genomsnittliga vistelsetiden i Migrationsverkets mottagningssystem för personer som sökt asyl var 104 dagar 2015. Den genomsnittliga handläggningstiden för ett första beslut på asylansökan för personer som anlänt under hösten 2015 väntas bli 450–720 dagar, vilket ger en indikation om den kommande genomsnittliga vistelsetiden. Vid utgången av 2015 uppgick antalet inskrivna personer i mottagandet till 181 890 personer. Antalet beräknas gradvis öka för att vid utgången av 2016 uppgå till 203 100 personer. I de beräknade

utgifterna för utgiftsområde 8 Migration återspeglas utvecklingen genom ökande utgifter 2016 och 2017, och därefter minskande utgifter 2018–2020, jämfört med föregående år. Utgiftsförändringarna under utgiftsområde 8 Migration påverkar också utgiftsområde 7 Internationellt bistånd eftersom en del av kostnaderna för asylmottagandet avräknas från biståndsramen.

År 2016 väntas omkring 48 100 personer beviljas uppehållstillstånd, vilket innebär att de ska bli kommunplacerade. Utgifterna för ersättningar och insatser för etablering av nyanlända under utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering beräknas öka från drygt 20 miljarder kronor 2016 till drygt 56 miljarder kronor 2020 till följd av det ökade antalet nyanlända. För mottagandet får kommunerna bl.a. en schablonersättning som utbetalas under en tvåårsperiod. Det ökade antalet ensamkommande barn och ungdomar har stor effekt på utgifterna under utgiftsområdet, då kommunerna får särskild ersättning för mottagandet av dessa och de oftast stannar flera år i kommunens omsorg.

Av de som beviljats uppehållstillstånd är ungefär hälften 20–64 år. De flesta av dessa skrivs in i etableringsuppdraget, vars syfte är att underlätta inträdet på arbetsmarknaden. Del- tagare i etableringsuppdraget är berättigade till etableringsersättning i som längst två år. År 2015 uppgick det genomsnittliga antalet deltagare i etableringsuppdraget till ca 48 400. Antalet deltagare i etableringsuppdraget förväntas öka kraftigt fram t.o.m. 2019, då det prognostiserade antalet deltagare uppgår till ca 112 500 personer,

131

PROP. 2015/16:100

för att därefter minska till 101 400 personer 2020 (se tabell 6.6)

Fler barn och pensionärer

Antalet uttagna dagar med föräldrapenning har ökat under 2000-talet och beräknas fortsätta att öka med ca 9 procent mellan 2015 och 2020, se tabell 6.6. Ökningen beror dels på att fler barn föds, dels på att fler barn invandrar. Det ökade antalet barn medför även att antalet barnbidrag väntas öka med knappt 12 procent 2015–2020, se tabell 6.6. Detta medför ökade utgifter under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn.

Antalet personer med inkomst- och tilläggs- pension beräknas öka markant framöver, se tabell 6.6. Detta beror huvudsakligen på demografiska faktorer. Allt fler personer som går i pension har inkomstgrundad pension och generellt en högre inkomstgrundad pension än dagens ålderspensionärer. De nytillkomna pensionärerna väntas därför inte erhålla garanti- pension och bostadstillägg i samma utsträckning som dagens pensionärer. Som en följd av detta väntas antalet pensionärer med garantipension eller bostadstillägg minska mellan 2015 och 2020, se tabell 6.6. Dessa trender leder till att en successivt växande andel av de samlade pensions- utbetalningarna från statens budget och ålders- pensionssystemet kommer utbetalas från ålders- pensionssystemet, medan de pensioner som betalas ut från statens budget under utgifts- område 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom successivt minskar i nominella termer.

Utgifterna för sjukpenning ökar

Antalet nettodagar, dvs. antalet dagar med partiell ersättning omräknat till hela dagar, i sjukpenningsystemet har ökat sedan 2011, vilket beror både på ett ökat antal nya sjukfall och på att sjukfallen blir längre. De kommande åren förväntas antalet sjukpenningdagar fortsätta att öka, dock med en avtagande ökningstakt 2016– 2020 (se tabell 6.6). Detta bidrar till att utgifterna under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning beräknas öka från knappt 103 miljarder kronor 2015 till knappt 118 miljarder kronor 2020.

Utgifter för statlig assistansersättning ökar

Antalet personer som får personlig assistans som ersätts av staten förväntas vara oförändrat under prognosperioden, se tabell 6.6. Samtidigt

bedöms det genomsnittliga antalet timmar assistans per person öka. Sammantaget leder detta till ökade utgifter för statlig assistans- ersättning under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 2017–2020. År 2016 minskar dock utgifterna för statlig assistans- ersättning relativt mycket jämfört med 2015, vilket till största del är en effekt av att Försäkringskassan den 1 oktober 2016 övergår från förskotts- till efterskottsbetalning av ersättningen.

132

PROP. 2015/16:100

Tabell 6.6 Volymer inom olika transfereringssystem

Utgifts-	Köns-	Köns-	Utfall	Utfall	Prognos
område	fördelning	fördelning
	Utfall	Utfall
	2014	2015	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020

ÅP

Asylsökande,	35,8%kv	33,2%kv
genomsnittligt	35,8%kv	33,2%kv
genomsnittligt
antal inskrivna	64,2%m	66,8%m	61 900	100 200	192 000	183 100	141 000	107 900	97 400
Antal personer med	46,1%kv	45,9%kv
assistans-	46,1%kv	45,9%kv
assistans-
ersättning	53,9%m	54,1%m	16 000	16 200	16 100	16 100	16 100	16 100	16 100
Antal timmar
assistans per
vecka per beviljad	98,5%kv1	98,4%kv1
brukare,	98,5%kv1	98,4%kv1
brukare,
genomsnitt	101,3%m1	101,4%m1	122,7	125,8	128,0	130,1	132,2	133,7	135,6
Antal	63,5%kv	64,1%kv
sjukpenningdagar	63,5%kv	64,1%kv
sjukpenningdagar
(netto)2, miljoner	36,5%m	35,9%m	50,6	56,7	63,0	66,5	68,3	69,6	70,8
Antal
rehabiliterings-	66,5%kv	67,7%kv
penningdagar	66,5%kv	67,7%kv
penningdagar
(netto)2, miljoner	33,5%m	32,3%m	2,3	2,6	3,0	3,5	3,7	3,9	4,1
Antal personer med	59,7%kv	59,7%kv
sjukersättning	40,3%m	40,3%m	325 200	313 200	300 700	291 900	285 600	281 000	277 300
Antal personer med	46,8%kv	46,9%kv
aktivitets-	46,8%kv	46,9%kv
aktivitets-
ersättning	53,2%m	53,1%m	32 200	35 800	38 200	40 900	43 300	45 800	48 200
Antal personer med
sjuk- och
aktivitets-
ersättning som	54,2%kv	53,3%kv
erhåller	54,2%kv	53,3%kv
erhåller
bostadstillägg	45,8%m	46,7%m	126 000	128 300	129 100	131 000	132 900	134 800	136 700
Antal personer med	80,0%kv	79,6%kv
garantipension	20,0%m	20,4%m	785 800	768 600	723 200	660 300	619 000	598 900	599 900
Antal pensionärer	77,7%kv	76,8%kv
som erhåller	77,7%kv	76,8%kv
som erhåller
bostadstillägg	22,3%m	23,2%m	278 200	286 700	285 700	281 900	279 800	280 200	281 000
Antal personer med	52,1%kv	52,1%kv
tilläggspension	47,9%m	47,9%m	1 976 000	2 018 400	2 047 400	2 063 900	2 066 500	2 034 600	1 973 200
Antal personer med	49,9%kv	50,0%kv
inkomstpension	50,1%m	50,0%m	1 288 400	1 392 600	1 491 000	1 584 600	1 674 700	1 761 200	1 844 900
Antal barnbidrag	88,0%kv	81,7%kv
Antal barnbidrag	12,0%m	18,3%m	1 755 900	1 796 200	1 833 900	1 873 100	1 912 100	1 943 700	2 003 200
	12,0%m	18,3%m	1 755 900	1 796 200	1 833 900	1 873 100	1 912 100	1 943 700	2 003 200
Antal uttagna
föräldra-	74,7%kv	73,8%kv
penningdagar	74,7%kv	73,8%kv
penningdagar
(netto)2, miljoner	25,3%m	26,2%m	51,7	52,9	53,7	54,5	55,6	56,7	57,5
Antal uttagna
tillfälliga föräldra-	54,8%kv	54,5%kv
penningdagar	54,8%kv	54,5%kv
penningdagar
(netto)2, miljoner	45,2%m	45,5%m	6,8	6,9	7,1	7,2	7,3	7,5	7,7
Antal deltagare i	43,5%kv	42,7%kv
etableringsinsatser	56,5%m	57,3%m	36 600	48 400	60 000	79 600	103 900	112 500	101 400

133

PROP. 2015/16:100
Utgifts-		Köns-	Köns-	Utfall	Utfall	Prognos
område		fördelning	fördelning
		Utfall	Utfall
		2014	2015	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
15	Antal personer med	48,3%kv	47,7%kv
	studiehjälp	51,7%m	52,3%m	406 400	398 200	396 000	401 000	408 700	419 500	430 900

15	Antal personer med	59,3%kv	60,1%kv
	studiemedel3	40,7%m	39,9%m	515 900	509 500	567 300	578 800	577 600	575 500	574 700

Anm.: Volymuppgifter om antal personer avser årsgenomsnitt och är avrundat till närmaste hundratal om inte annat anges. Antaganden om arbetslöshetstal och deltagare i arbetsmarknadspolitiska program ingår i de makroekonomiska förutsättningarna, vilka redovisas i avsnitt 4.

1Könsfördelningen baseras på genomsnittligt antal timmar per brukare. Inte en total. Därför summerar inte andelarna till 100 procent. År 2015 hade kvinnor 98,4 procent av det genomsnittliga antalet timmar beviljad assistens per vecka och männen 101,4 procent.

2Antal dagar med partiell ersättning är omräknade till hela dagar.

3Bruttoräknat antal. När stödmottagare under året har studerat på flera utbildningsnivåer eller både i Sverige och utomlands uppstår dubbelräkning. Nettoräknat var antalet studiemedelstagare 482 200 personer 2014 och 475 900 personer 2015.

Källa: Egna beräkningar.

Tekniska justeringar

När en utgiftsförändring inte har samma nettoeffekt på den offentliga sektorns konsolide- rade utgifter eller det offentliga finansiella sparandet som på de takbegränsade utgifterna kan det motivera en teknisk justering av nivån på utgiftstaket. Tekniska justeringar har genom- förts regelbundet sedan utgiftstaket infördes 1997 och justeringarna föreslås normalt i budgetpropositionen.

De utgiftsförändringar som har motiverat tekniska justeringar av utgiftstakets nivå för 2016 uppgår till 10 miljarder kronor. Justeringarna är främst föranledda av att vissa stöd budgeteras på utgiftssidan i stället för, som tidigare, på inkomstsidan. De stöd som avses är sjöfartsstöd, nystartsjobb, stöd till introduk- tionsanställning och ersättningar för höga sjuklönekostnader. År 2017–2020 uppgår de tekniska justeringarna till 0–1 miljard kronor per år.

Beräkningsteknisk överföring till hushållen

I utgifterna i statens budget ingår en beräknings- teknisk överföring till hushållssektorn 2017– 2019, som motsvarar skillnaden mellan regeringens föreslagna och aviserade budget- förstärkningar och budgetförsvagningar i propo- sitionen Vårändringsbudget för 2015 och i 2015 års ekonomiska vårproposition samt i budget- propositionen för 2016. Det är regeringens avsikt att dessa överstigande medel ska användas för finansiering av framtida reformer.

Den beräkningstekniska överföringen till hushållen medför att utgifterna ökar med 0,2 miljarder kronor 2017, 1,1 miljarder kronor 2018 och 4,6 miljarder kronor 2019 och minskar

med 6,0 miljarder kronor 2020, jämfört med föregående år.

Övriga utgiftspåverkande faktorer

En del av förändringen av de takbegränsade utgifterna 2016–2020 förklaras av andra faktorer än beslutade, föreslagna och aviserade reformer, pris- och löneomräkningen, samt övriga makro- ekonomiska förändringar eller volymer. Dessa övriga faktorer består exempelvis av EU-avgiften och förändringar av anslagsbehållningar. Den främsta förklaringen till utvecklingen av posten Övriga utgiftspåverkande faktorer är att avgiften till Europeiska unionen fluktuerar mycket 2016– 2020. Fluktuationen beror framför allt på retroaktiva rabatter på medlemsavgiften (se tabell 6.2).

134

6.2Utgiftsprognos för 2016

I statens budget för 2016 uppgick de samlade utgifterna under samtliga utgiftsområden, inklu- sive posten Minskning av anslagsbehållningar, till 923,1 miljarder kronor. I den aktuella prognosen beräknas utgifterna uppgå till 912,0 miljarder kronor, dvs. 11,2 miljarder kronor lägre än budgeterat. De takbegränsade utgifterna (utgiftsområde 1–25 och 27 samt utgifterna i ålderspensionssystemet vid sidan av statens

budget) beräknades i budgeten			för	2016	till
1 197,9 miljarder	kronor.	I	den	aktuella
prognosen beräknas dessa		utgifter		uppgå	till
1 193,6 miljarder	kronor,	dvs.	4,3 miljarder
kronor lägre (tabell 6.7).

I tabell 6.7 redovisas av riksdagen beslutade ramar för utgiftsområden, föreslagna ändringar i budgeten summerade per utgiftsområde, och de prognostiserade utgifterna för respektive utgifts- område och ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget.

Utgifterna i statens budget för 2016, exklusive statsskuldsräntor, bedöms totalt sett bli något lägre än de beslutade utgiftsramarna. Detta beror till övervägande del på minskningar av utgifterna under fem utgiftsområden, men motverkas samtidigt av en stor ökning av utgifterna under ett utgiftsområde (se diagram 6.1 och fördjupad information per utgiftsområde under diagrammet).

I prognoserna har hänsyn tagits till regeringens förslag i propositionen Vårändrings- budget för 2016 och propositionen Extra ändringsbudget för 2016 – Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar. Nedan redogörs översiktligt för innehållet i dessa propositioner och de utgiftsbegränsande åtgärder som regeringen vidtog i december 2015.

I propositionen Vårändringsbudget för 2016 och propositionen Extra ändringsbudget för 2016 – Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar föreslår regeringen anslagsökningar och anslagsminskningar som medför en sammanlagd nettoförändring av anslagsnivåerna med 27,2 miljarder kronor.

Huvuddelen av bruttoökningen, 30,8 mil- jarder kronor, avsätts för utgiftsområde 8 Migration. Under hösten 2015 ökade antalet personer som sökte asyl i Sverige påtagligt och översteg kraftigt de antaganden som låg till grund för beräkningarna i budgetpropositionen

PROP. 2015/16:100

för 2016 och därmed för anvisade medel 2016 för mottagande av asylsökande.

För att hantera osäkerheten när det gäller utgiftsutvecklingen som följer av antalet asyl- sökande och säkra tillräckliga marginaler under utgiftstaket har regeringen vidtagit åtgärder för att minska de planerade utgifterna för 2016 på en rad områden med sammanlagt drygt 19,6 miljar- der kronor. Utgifterna begränsades med 11,3 miljarder kronor genom att betalningar tidigarelades till 2015 i stället för 2016. Utgifts- begränsningarna avsåg EU-avgiften (ca 6,7 mil- jarder kronor), läkemedelsförmåner (ca 1,8 mil- jarder kronor), biståndet (ca 1,8 miljarder kro- nor) och reformen för fler anställda i lågstadiet (ca 1,0 miljarder kronor). Verksamheterna fick därmed medlen något tidigare än planerat.

Vidare beslutades utgiftsbegränsningar (s.k. limiter) om 8,4 miljarder kronor för 2016 genom att medel på vissa områden tillsvidare inte gjordes tillgängliga för ansvariga myndigheter. Begränsningarna avsåg bl.a. biståndet, till följd av en förväntad ökad avräkning för kostnader för asylmottagande (ca 4,0 miljarder kronor), infra- struktur, till följd av en ökad lånefinansiering av investeringar som finansieras med trängselskatt (ca 1,5 miljarder kronor), Arbetsförmedlingens programinsatser (ca 0,9 miljarder kronor), stöd till skollokaler och pedagogiska utemiljöer (ca 0,5 miljarder kronor), åtgärder för en värdefull natur (ca 0,3 miljarder kronor), vägunderhåll (ca 0,5 miljarder kronor), utbildning och forskning (ca 0,5 miljarder kronor) och vissa mindre begränsningar inom bl.a. områdena näringsliv och regional tillväxt (ca 0,2 miljarder kronor). Regeringen har i propositionen Vårändrings- budget för 2016 lämnat förslag om anslags- minskningar för merparten av utgiftsbegräns- ningarna.

Av tabell 6.10 framgår vilka av förslagen i propositionerna Vårändringsbudget för 2016 och Extra ändringsbudget för 2016 – Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar som avser nya diskretionära reformer och vilka förslag som är föranledda av att volymer eller makro- ekonomiska förutsättningar förändrats jämfört med den bedömning som låg till grund för riksdagens beslut om statens budget för 2016.

Den stora differensen om 34,5 miljarder kronor mellan prognosen och de totalt anvisade medlen i tabell 6.7 förklaras delvis av de tidigarelagda betalningarna, som medför lägre prognoser för 2016.

135

PROP. 2015/16:100

Tabell 6.7 Utgifter 2015 och 2016

Miljarder kronor

		2015			2016
							Differens	Differens
							prognos–	prognos–
			Urspr.	Ändrings-	Totalt		urspr.	totalt
Utgiftsområde		Utfall1	budget2	budget3	anvisat4	Prognos	budget	anvisat
1	Rikets styrelse	12,3	12,7	0,1	12,8	12,9	0,2	0,1
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	14,4	14,8	0,2	15,0	15,0	0,2	0,0
3	Skatt, tull och exekution	10,8	10,8		10,8	10,7	-0,1	-0,1
4	Rättsväsendet	40,4	41,6	0,6	42,2	41,4	-0,2	-0,8
5	Internationell samverkan	1,9	1,9	0,1	2,0	2,1	0,2	0,1
6	Försvar och samhällets krisberedskap	48,3	48,8	-0,1	48,8	47,4	-1,4	-1,3
7	Internationellt bistånd	32,2	32,4	-4,1	28,3	26,2	-6,2	-2,1
8	Migration	18,7	19,4	30,8	50,3	49,6	30,2	-0,6
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	65,0	69,2	1,8	71,1	65,2	-4,0	-5,9
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
	funktionsnedsättning	102,6	109,9	0,3	110,2	108,2	-1,6	-2,0
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	38,1	36,2		36,2	36,2	0,0	0,0
12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	82,9	87,1		87,1	86,3	-0,8	-0,8
13	Jämställdhet och nyanlända invandrares
	etablering	15,4	21,1	0,2	21,3	20,8	-0,2	-0,5
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	65,0	79,7	-0,8	78,8	77,1	-2,6	-1,8
15	Studiestöd	19,2	21,7		21,7	20,0	-1,7	-1,7
16	Utbildning och universitetsforskning	63,0	69,5	-0,9	68,5	67,5	-2,0	-1,1
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	13,3	13,7	0,1	13,8	13,7	0,0	-0,1
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning
	och byggande samt konsumentpolitik	1,1	7,1	-0,5	6,6	4,3	-2,8	-2,3
19	Regional tillväxt	2,2	3,3	0,0	3,3	3,0	-0,2	-0,2
20	Allmän miljö- och naturvård	5,9	7,7	-0,3	7,4	7,3	-0,3	-0,1
21	Energi	2,3	2,8		2,8	2,8	0,0	0,0
22	Kommunikationer	47,2	54,1	-0,5	53,6	50,6	-3,5	-3,0
23	Areella näringar, landsbygd och
	livsmedel	13,4	18,9	0,0	18,9	17,9	-1,0	-1,0
24	Näringsliv	5,5	6,0	-0,1	5,9	5,8	-0,2	0,0
25	Allmänna bidrag till kommuner	102,0	93,4		93,4	93,4	0,0	0,0
26	Statsskuldsräntor m.m.	21,9	10,8		10,8	3,8	-7,0	-7,0
27	Avgiften till Europeiska unionen	44,2	31,8		31,8	22,5	-9,3	-9,3
	Minskning av anslagsbehållningar		-3,1

	Summa utgiftsområden	889,3	923,1	27,2	953,4	912,0	-11,2	-41,5
	Summa utgiftsområden exkl.
	statsskuldsräntor	867,4	912,4		942,7	908,2	-4,2	-34,5
	Ålderspensionssystemet vid sidan av
	statens budget	267,5	285,5		285,5	285,4	-0,1
	Takbegränsade utgifter	1 134,9	1 197,9			1 193,6	-4,3
	Budgeteringsmarginal	23,1	17,1			21,4	4,3

	Utgiftstak	1 158,0	1 215,0			1 215,0

Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan.

1I utfallet för 2015 har anslag fördelats till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2016.

2Enligt riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen för 2016 (bet 2015/16 FiU1, rskr 2015/16:51).

3Enligt förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2016 (prop. 2015/16:99) och Extra ändringsbudget för 2016 – Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar (prop. 2015/16:146). Där 0,0 anges har förslag till ändringsbudget lämnats, men beloppet för utgiftsområdet totalt uppgår till mindre än 50 miljoner kronor.

4Anvisat på statens budget enligt riksdagens beslut för statens budget för 2016 (bet. 2015/16:FiU1, rskr. 2015/16:29) samt förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2016 (prop. 2015/16:99) och Extra ändringsbudget för 2016 – Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar (prop. 2015/16:146).

Källa: Egna beräkningar.

136

PROP. 2015/16:100

Diagram 6.1 Skillnad mellan utgiftsprognos för 2016 och ursprungligt anvisade medel i statens budget för 2016 för vissa utgiftsområden

7. Internationellt bistånd

-6,2

8. Migration

30,2

	9. Hälsovård, sjukvård och social	-4,0
	omsorg	-4,0
	omsorg

22. Kommunikationer	-3,5

26. Statsskuldsräntor m.m.	-7,0

	27. Avgiften till Europeiska	-9,3
	unionen	-9,3
	unionen

-15,0 -10,0 -5,0 0,0 5,0 10,0 15,0 20,0 25,0 30,0 35,0

Anm.: Enligt riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen för 2016 (bet 2015/16 FiU1, rskr 2015/16:51)

Källa: Egna beräkningar.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli 6,2 miljarder kronor lägre än ursprungligt anvisade medel. Detta beror främst på ökade avräkningar för asylmottagande samt att utgifter utbetalats i förskott 2015.

Utgiftsområde 8 Migration

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli 30,2 miljarder kronor högre än ursprungligt anvisade medel. Upprevideringen förklaras av det exceptionellt stora antalet asylsökande under hösten 2015, vilket bidrar till att betydligt fler är inskrivna i Migrationsverkets mottagnings- system än vad som förutsågs i beräkningarna som låg till grund för budgetpropositionen för 2016. Det är främst på anslaget Ersättningar och bostadskostnader som utgifterna beräknas stiga.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli 4,0 miljarder kronor lägre än ursprungligt anvisade medel. Nedrevideringen förklaras till största del av en ändrad periodisering på anslaget

Kostnader för statlig assistansersättning till följd av att Försäkringskassan inför efterskottsbetalning av assistansersättningen från den 1 oktober 2016.

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli ca 3,5 miljarder kronor lägre än ursprungligt anvisade medel i statens budget. Den enskilt viktigaste förklaringen är att regeringen beslutat om utgiftsbegränsningar om totalt 2,0 miljarder kronor avseende områdena vägunderhåll (engångsbesparing) och infrastruktur (ökad lånefinansiering av investeringar som finansierats

137

PROP. 2015/16:100

med trängselskatt). En annan viktig förklaring är att lägre räntekostnader innebär nedrevideringar av utgifterna på anslaget Utveckling av statens transportinfrastruktur.

Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli 7,0 miljarder kronor lägre än ursprungligt anvisade medel. Detta beror bl.a. på en lägre prognos för statsskulden 2016, ett lägre ränte- läge, och på att överkurser om ca 9 miljarder kronor förväntas uppstå till följd av emissioner av nominella statsobligationer i svenska kronor, vilket är mer än vad som bedömdes i budget- propositionen för 2016.

Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli 9,3 miljarder kronor lägre än ursprungligt anvisade medel. Nedrevideringen förklaras främst av att regeringen 2015 gjorde en förtida inbetalning av delar av EU-avgiften för 2016 om 6,7 miljarder kronor. En annan bidragande faktor till de lägre utgifterna är att EU i slutet av 2015 beslutade om en ändring i EU-budgeten 2015 som medför en inkomstjustering till följd av reviderade mervärdesskatte- och BNI- balanser samt ökade bötesintäkter. EU:s beslut trädde i kraft sent 2015 och resulterade för Sveriges del i att sänkningen av EU-avgiften påverkade utgifterna för 2016 med ca 2,7 miljarder kronor.

Förändring av anslagsbehållningar (exklusive utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.)

I den beslutade budgeten för 2016 var den beräknade förändringen av anslagsbehållningarna inte fördelad per utgiftsområde, utan redovisades under posten Minskning av anslagsbehållningar. De totala utgifterna redovisades i statens budget som summan av utgiftsramarna och beräknings- posten Minskning av anslagsbehållningar. Denna beräkningspost uppgick i budgeten till 3,1 mil- jarder kronor, vilket innebar en minskning av statens utgifter med motsvarande belopp och att anslagsbehållningarna således förväntades öka.

I den aktuella prognosen för 2016 ingår emellertid förändringen av anslagsbehållningarna under respektive utgiftsområde. Förändringen av anslagsbehållningarna 2016 kan därför beräknas som skillnaden mellan prognostiserat utfall och anvisade medel, med hänsyn tagen till förslag till

ändringar i budgeten, indragningar av anslags- medel och medgivna överskridanden (se tabell 6.8).

Tabell 6.8 Beräknad förändring av anslagsbehållningar 2016 (exklusive statsskuldsräntor)

Miljarder kronor

	Ingående ramöverföringsbelopp1	10,7
+	Anvisat i ursprunglig budget2	912,4
+	Förslag om ändringar i budgeten för 20163	27,2
+	Medgivna överskridanden	0,0
-	Indragningar	15,7
-	Prognos	908,2
=	Beräknat utgående överföringsbelopp	26,4
	Beräknad förändring av anslagsbehållningar	15,7

Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan.

Från samtliga belopp har utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. exkluderats.

1Enligt Årsredovisning för staten 2015 (skr. 2015/16:101).

2Enligt riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen för 2016 (bet 2015/16 FiU1, rskr 2015/16:51).

Källa: Egna beräkningar.

Utfallet för statens budget 2015 visar att anslagsbehållningarna uppgick till 10,7 miljarder kronor. År 2016 kommer anslagssparandet att öka jämfört med 2015 i den mån utgifterna är lägre än anvisade medel i budgeten för 2016, eller minska i den mån utgifterna överstiger anvisade medel eller till följd av beslut om indragningar.

I propositionen Vårändringsbudget för 2016 samt Extra ändringsbudget för 2016 – Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar föreslås

ytterligare anslagsökningar		om	sammanlagt
27,2 miljarder	kronor. De	hittills	beräknade
indragningarna	av anslagsmedel		uppgår till

15,7 miljarder kronor, varav merparten avser de rättighetsstyrda transfereringsanslagen.

Anslagsbehållningarna beräknas vid utgången av 2016 uppgå till 26,4 miljarder kronor. Därmed beräknas anslagsbehållningarna öka med 15,7 miljarder kronor mellan årsskiftet 2015/16 och årsskiftet 2016/17.

6.3Förändring av de takbegränsade utgifterna 2017–2019 sedan budgetpropositionen för 2016

I budgetpropositionen för 2016 presenterade regeringen en beräkning av de takbegränsade utgifterna för 2017–2019. I denna proposition görs en reviderad beräkning. Förändringarna i förhållande till den tidigare beräkningen

138

redovisas i tabell 6.9, fördelade på olika förkla- ringsfaktorer. Sammantaget beräknas de takbegränsade utgifterna bli 23,9 miljarder kronor högre 2017, 22,8 miljarder kronor högre 2018 och 34,7 miljarder kronor högre 2019, jämfört med bedömningen i budgetproposit- ionen för 2016.

Tabell 6.9 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2016

Miljarder kronor

	2017	2018	2019
Takbegränsade utgifter i	1 240,6	1 273,3	1 300,8
budgetpropositionen för 2016	1 240,6	1 273,3	1 300,8
Åtgärder/reformer	0,4	0,2	-0,5
Reviderad pris- och löneomräkning	0,5	1,0	1,8
Övriga makroekonomiska	-0,4	-0,6	-0,3
förändringar	-0,4	-0,6	-0,3
Volymförändringar1	29,6	29,8	32,6
Tekniska justeringar2	0,0	0,0	0,0
Minskning av anslagsbehållningar	0,9	1,9	8,0
Beräkningsteknisk överföring till
hushållen3	0,0	0,0	0,0
Övrigt	-7,1	-9,5	-7,0
Total utgiftsförändring	23,9	22,8	34,7
Takbegränsade utgifter i 2016 års
vårproposition	1 264,5	1 296,1	1 335,4

1Begreppet volym innefattar ett antal olika förklaringar till utgiftsförändringar, bl. a. antal personer i vissa transfereringssystem, längden på den tid som en person finns i ett transfereringssystem samt förändringar av nivån på styckkostnader i transfereringssystemen som inte direkt kan kopplas till de makroekonomiska förutsättningarna.

2Utgiftsförändringar som motiverar tekniska justeringar av utgiftstakets nivå.

3Avser förändringen av den beräkningspost som består av de överstigande medel som uppstod på grund av att regeringen i budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1) föreslog och aviserade åtgärder som medförde större budgetförstärkningar än budgetförsvagningar.

Källa: Egna beräkningar.

Nya föreslagna och aviserade åtgärder för 2016– 2020

I propositionen Vårändringsbudget för 2016 och propositionen Extra ändringsbudget för 2016 – Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar lämnar regeringen förslag till ändringar i anslagen för innevarande budgetår. Därtill redovisas de fleråriga anslags- konsekvenserna av dessa ändringar för 2017– 2020. Förslagen för 2016 och beräkningarna för 2017–2020 sammanfattas i tabell 6.10 per utgiftsområde och redovisas i förhållande till den beräkning som låg till grund för budget- propositionen för 2016. Endast större

PROP. 2015/16:100

anslagsförändringar redovisas separat under respektive utgiftsområde.

139

PROP. 2015/16:100

Tabell 6.10 Nu föreslagna och aviserade åtgärder/reformer

Föreslagna och aviserade utgiftsreformer och finansieringar i samband med propositionen Vårändringsbudget för 2016 och propositionen Extra ändringsbudget för 2016 – Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar i förhållande till budgetpropositionen för 2016

Endast större anslagsförändringar särredovisas i tabellen Miljoner kronor

			2016	2017	2018	2019	2020
UO	01	Rikets styrelse	71	1	1	1	1
UO	02	Samhällsekonomi och finansförvaltning	215

Varav
		Kapitaltillskott till AIIB	213

UO	04	Rättsväsendet	593

Varav
		Tillskott för att möta polisens ökade
		arbetsbelastning	250
		Tillskott Rättsliga biträden1	300
UO	05	Internationell samverkan	143

Varav
		Tillskott valutakurseffekter för avgifter till
		internationella organisationer1	144
UO	06	Försvar och samhällets krisberedskap	-50				50

Varav

		Senareläggning: Förebyggande av jordskred	-50				50
UO	07	Internationellt bistånd	-4 081

Varav

		Kostnader för asylmottagandet	-4 101
UO	08	Migration	30 845	-400	-500	-500	-400
Varav

		Tillskott till Migrationsverket för att möta utökade
		krav på återvändandearbete	215

		Tillskott till Migrationsverket	2 021
		Finansiering av tillskott till Folkbildningsrådet för
		svenska från dag ett	-72
		Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar2	-200	-400	-500	-500	-400
		Ersättningar och bostadskostnader1	28 691
		Ökad trygghet på asylboenden	150
UO	09	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	1 844
Varav

		Ökade kostnader för läkemedelsförmånerna	1 824
UO	10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning	340
Varav

		Ökade utgifter för ersättning för höga
		sjuklönekostnader1	340
UO	13	Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering	227
Varav

		Kompetenskartläggning för asylsökande	75

		Utökade medel till kommunerna för nyanlända med
		särskilda behov	80

140

						PROP. 2015/16:100
			2016	2017	2018	2019	2020
UO	14	Arbetsmarknad och arbetsliv	-834

Varav
		Neddragning av medel för arbetsmarknadspolitiska
		program och insatser	-850
UO	16	Utbildning och universitetsforskning	-907	339	329

Varav

		Anslagsminskning specialpedagogik	-100
		Stöd för skollokaler	100

		Framflyttning medel fler anställda i lågstadiet	-658	329	329

		Neddragning särskilda medel till universitet och
		högskolor	-304

		Tillskott Vetenskapsrådet m.a.a.
		valutakursförändringar m.m.1	66
UO	17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	113
Varav

		Tillskott till Folkbildningsrådet för svenska från dag
		ett	72

UO	18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt
konsumentpolitik			-500	150	350
Varav

		Senareläggning: Renovering av skollokaler	-150		150
		Senareläggning: Pedagogiska utemiljöer	-350	150	200

UO	19	Regional tillväxt	5

UO	20	Allmän miljö- och naturvård	-253	250
Varav

		Neddragning av åtgärder för värdefull natur	-50

		Ökade medel till internationella organisationer1	75
		Senareläggning: Skydd av värdefull natur	-250	250

UO	22	Kommunikationer	-500

Varav
		Engångsbesparing vägunderhåll	-500

UO	23	Areella näringar, landsbygd och livsmedel	6

UO	24	Näringsliv	-106	50
Varav

		Senareläggning: Upprustning och drift av Göta kanal	-50	50

Summa anslagsförändringar			27 172	390	180	-499	-349
varav Anslagsökningar			34 752	790	680	1	51

varav Anslagsminskningar			-7 579	-400	-500	-500	-400

Summa ökning av takbegränsade utgifter			27 172	390	180	-499	-349

1Förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2016 (prop. 2015/16:99) som föreslås tillföras främst regelstyrda transfereringsanslag till följd av förändrade volymer eller makroekonomiska förutsättningar utan att någon ny reform föreslås. Dessa medför höjda anslagsnivåer netto om ca 29,6 miljarder kronor. Förslag till följd av nya diskretionära reformer medför dock sänkta anslagsnivåer netto om 2,4 miljarder kronor. Därmed uppgår de föreslagna anslagsförändringarna till sammanlagt ca 27,2 miljarder kronor.

2Förslag i Extra ändringsbudget för 2016 – Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar (prop. 2015/16:146).

141

PROP. 2015/16:100

Pris- och löneomräkning av anslag för förvaltnings- och investeringsändamål

Pris- och löneomräkningen för 2017 ökar utgifterna med 0,5 miljarder kronor jämfört med beräkningen i budgetpropositionen för 2016. Detta beror bl.a. på att omräkningstalen för löner och övriga förvaltningskostnader blev något högre än enligt de beräkningsantaganden som låg till grund för budgetpropositionen för 2016. En ny preliminär pris- och löneomräkning för 2018 och 2019 ökar utgifterna med 1,0 respektive 1,8 miljarder kronor jämfört med beräkningen i budgetpropositionen för 2016.

Övriga makroekonomiska förändringar

Jämfört med budgetpropositionen för 2016 har anslag som styrs av den makroekonomiska utvecklingen justerats med hänsyn tagen till den makroekonomiska bedömning som görs i denna proposition (se avsnitt 3). De nya makro- ekonomiska förutsättningarna påverkar utgifterna i olika riktning. En högre BNI medför att biståndsutgifterna ökar och en högre prognos för timlönen ökar utgifterna i olika trans- fereringssystem, medan lägre bostadskostnads- index och sänkt prognos för prisbasbeloppet mot slutet av prognosperioden verkar i motsatt riktning. Sammantaget innebär de nya makro- ekonomiska förutsättningarna att utgifterna 2017–2019 bedöms bli något lägre än vad som bedömdes i budgetpropositionen för 2016 (se tabell 6.9).

Volymer

De beräknade utgifterna 2017–2019 har även förändrats till följd av nya prognoser för antalet personer som uppbär ersättning från regelstyrda transfereringssystem, se de mest väsentliga förändringarna i tabell 6.11. Sammantaget innebär förändringarna att utgifterna väntas bli 29,6–32,6 miljarder kronor högre per år 2017– 2019 jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen för 2016.

De mest betydande förändringarna jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen för 2016 är hänförliga till transfereringssystemen för migration och nyanländas etablering. Det stora antalet asylsökande 2015 har stor påverkan

2017–2019 på antalet inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem och ny- anlända i kommunerna, däribland antalet del- tagare i etableringsinsatser, jämfört med beräk- ningen i budgetpropositionen för 2016. Utgif- terna för ersättningar och bostadskostnader för asylsökande beräknas öka med 32,6 miljarder kronor 2017, med 20,9 miljarder kronor 2018 och med 12,6 miljarder kronor 2019 till följd av ändrade antaganden om antal asylsökande och genomsnittlig tid i mottagningssystemet, jäm- fört med beräkningen i budgetpropositionen för 2016. Utgifterna för kommunersättning vid flyktingmottagande och etableringsersättning för vissa nyanlända invandrare beräknas öka med 0,8 miljarder kronor 2017, med 13,8 miljarder kronor 2018 och med 25,4 miljarder kronor 2019 till följd av ändrade antaganden om antal nyanlända och antal individer i etablerings- uppdraget.

Inom transfereringssystemen för ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning bedöms volymförändringar, däribland en lägre ökningstakt i antalet personer med sjukpenning, medföra lägre utgifter jämfört med beräkning- arna i budgetpropositionen för 2016. Utgifterna beräknas minska med 2,7 miljarder kronor 2017, med 3,2 miljarder kronor 2018 och med 3,6 miljarder kronor 2019 jämfört med budget- propositionen för 2016.

Statlig assistansersättning, föräldraförsäkring och ålderspensionssystemet utgör exempel på transfereringssystem för vilka de beräknade utgifterna revideras ned med mindre belopp till följd av volymförändringar jämfört med budget- propositionen för 2016. Utgifterna för statlig assistansersättning har justerats ned, dels till följd av att antalet individer som erhåller ersättningen blir färre, dels till följd av att antalet timmar med ersättning per individ har reviderats ned, jämfört med den bedömning som gjordes i budgetpropositionen för 2016.

Utgifterna för föräldraförsäkringen har justerats ned jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen för 2016 till följd av att antalet barn inte förväntas öka lika mycket som enligt den senaste befolkningsprognosen. Som en följd av att färre personer väntas börja ta ut pension tidigt bedöms även utgifterna för ålderspensionssystemet minska jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen för 2016.

142

Tabell 6.11 Volymer inom olika transfereringssystem 2017– 2019

Förändring mot 2016 års budgetproposition inom parentes

Utgifts-		2017	2018	2019
område
8	Asylsökande,	183 100	141 000	107 900
	genom-	(125 200)	(92 500)	(62 800)
	snittligt antal
	inskrivna
	personer
9	Antal	16 100	16 100	16 100
	personer med	(-300)	(-300)	(-300)
	assistans-
	ersättning

9	Antal timmar	130,1	132,2	133,7
	assistans per	(-0,1)	(-0,1)	(-0,1)
	vecka per
	beviljad
	brukare,
	genomsnitt
10	Antal	66,5	68,3	69,6
	sjukpenning-	(-3,6)	(-4,2)	(-4,3)
	dagar,
	(netto)1,
	miljoner
ÅP	Antal	1 584 600	1 674 700	1 761 200
	personer med	(-3 600)	(-5 500)	(-6 300)
	inkomst-
	pension

12	Antal uttagna	54,5	55,6	56,7
	föräldra-	(-1,0)	(-1,1)	(-1,0)
	penning-
	dagar,
	miljoner

13	Antal	79 600	103 900	112 500
	deltagare i	(-400)	(30 500)	(56 400)
	etablerings-
	insatser

Anm.: Volymuppgifter om antal personer avser årsgenomsnitt och är avrundade till närmaste hundratal. Endast ett urval med större förändringar redovisas i tabellen. Se tabell 6.6 för könsuppdelade utfall.

1 Antal dagar med partiell ersättning är omräknade till hela dagar. Källa: Egna beräkningar

Minskning av anslagsbehållningar

Statliga myndigheter har vissa möjligheter att omfördela sina utgifter över tiden. Medel på ramanslag som inte utnyttjas under ett budgetår kan inom vissa gränser sparas till efterföljande år. Det innebär att en myndighet utöver årets anvisade anslagsmedel även kan använda tidigare sparade anslagsmedel, vilket ger en viss flexibilitet i myndighetens planering. Vanligtvis uppgår den del som myndigheten får disponera efterföljande år till 3 procent av myndighetens förvaltningsanslag. Myndigheter har också möjlighet att inom vissa gränser låna av efterföljande års anslag, s.k. anslagskredit. Förskjutningar av detta slag redovisas som en för

PROP. 2015/16:100

alla anslag gemensam beräkningspost, benämnd Minskning av anslagsbehållningar, som ingår i de takbegränsade utgifterna.

Myndigheternas förbrukning av anslags- behållningar och utnyttjande av anslagskrediter utgör en osäkerhet i beräkningen av de takbegränsade utgifterna. I förhållande till bedömningen i budgetpropositionen för 2016 har utgiftsprognoserna för 2017–2019 samman- taget justerats upp mer än anslagna medel, vilket innebär att posten Minskning av anslags- behållningar ökar med 0,9 miljarder kronor 2017, med 1,9 miljarder kronor 2018 och med 8,0 miljarder kronor 2019. Förändringen är främst en effekt av de åtgärder regeringen vidtagit för att värna utgiftstaket med anledning av de ökade kostnaderna för asylmottagandet. Ökningen 2019 följer av att det med nuvarande beräknade anslagsnivåer byggs upp anslags- behållningar på vissa områden, som minskar väsentligt 2019. Regeringen återkommer med förnyade anslagsberäkningar i budgetproposi- tionen för 2017.

Beräkningsteknisk överföring till hushållen

Jämfört med bedömningen i budgetproposi- tionen för 2016 är den beräkningstekniska över- föringen till hushållen oförändrad 2017–2019.

Övrigt

Revideringar av utgiftsprognoserna kan för- anledas av nya prognosmetoder, justeringar till följd av ny information, korrigeringar av tidigare gjorda fel och regeländringar utom regeringens direkta kontroll, t.ex. ändringar i EU:s regelverk. Jämfört med bedömningen i budgetprop- ositionen för 2016 har utgifterna till följd av övriga faktorer sammantaget reviderats ned med 7,1 miljarder kronor 2017, med 9,5 miljarder kronor 2018 och med 7,0 miljarder kronor 2019. Minskningen beror bl.a. på att utgifter för mottagandet av asylsökande i större utsträckning avräknats mot biståndsramen och lägre utgifter för ränta på statsskulden, jämfört med budgetpropositionen för 2016.

143

Den offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld

PROP. 2015/16:100

7 Den offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld

Sammanfattning

–Den offentliga sektorns finanser förstärktes mellan 2014 och 2015 med 1,6 procent av BNP. Förstärkningen är en följd av den starka tillväxten i ekonomin och av att regeringen sedan den tillträdde fört en stram ekonomisk politik. Dessutom för- stärktes inkomsterna tillfälligt av en extra skatteinbetalning på 15 miljarder kronor

och av att AFA försäkring återbetalade premier på ca 5 miljarder kronor till kommunsektorn. Tillsammans motsvarar dessa tillfälliga förstärkningar 0,5 procent av BNP.

–Mellan 2015 och 2016 beräknas de offentliga finanserna försämras. Det beror framför allt på att effekten av tillfälligt högre inkomster 2015 faller bort. Vidare medför ökade kostnader för det excep- tionellt höga antalet asylsökande att konsolideringen av den offentliga sektorns finansiella sparande skjuts fram. Under- skottet i finanserna beräknas växa t.o.m. 2017.

–Det gynnsamma konjunkturläget medför i kombination med en ansvarsfull finans- politik att det finansiella sparandet förstärks fr.o.m. 2018. För 2020 beräknas ett över- skott på 0,7 procent av BNP.

–De finansiella tillgångarna överstiger under hela prognosperioden skulderna med 14– 18 procent av BNP. Den konsoliderade bruttoskulden ökade med ca 5 procent av

BNP mellan 2013 och 2014 till 44,8 procent av BNP, men minskade 2015 till 43,4 pro- cent av BNP. Detta understiger med god marginal referensvärdet inom stabilitets- och tillväxtpakten om 60 procent av BNP. Bruttoskulden väntas minska till 36,9 pro- cent av BNP 2020.

–Den konsoliderade statsskulden beräknas ha uppgått till 1 352 miljarder kronor 2015, vilket motsvarar 32,5 procent av BNP. Statsskulden beräknas minska som andel av BNP samtliga år 2015–2020.

–Kommunsektorn bedöms redovisa ett försämrat finansiellt sparande 2016 jämfört med föregående år. Till stor del beror det på att det tillfälliga stödet till kommunsektorn 2015 i nationalräkenskaperna redovisas som en inkomst 2015, men till övervägande del väntas förbrukas 2016. Trots att skatte- intäkterna och statsbidragen ökar i hög takt de kommande åren försämras sparandet successivt. Det beror på att demografiska förändringar och en större befolkning medför behov av utgiftsökningar i en ännu

högre takt. Det finansiella sparandet i kommunsektorn väntas uppgå till mellan -0,3 och -0,5 procent av BNP 2016-2020.

I detta avsnitt redovisas den offentliga sektorns finanser enligt redovisningsprinciperna i nationalräkenskaperna (NR). Skatter och statsbidrag redovisas enligt den ordning som gällde före den genomgripande revideringen av

147

PROP. 2015/16:100

NR i maj 2010. Därmed överensstämmer redovisningen bättre med redovisningen i statens budget och den kommunala redovisningen. Det innebär dock att skatter och statsbidrag för den offentliga sektorns delsektorer (staten, ålders- pensionssystemet och kommunala sektorn) avviker från den nuvarande redovisningen i NR. Det finansiella sparandet för den offentliga sektorn och dess delsektorer påverkas emellertid inte av denna avvikelse. Redovisningen av inkomster och utgifter för den konsoliderade offentliga sektorn påverkas inte heller. Med offentlig sektor avses här den gamla definitionen som i NR:s nya redovisning benämns offentlig förvaltning.

I utgifterna i statens budget ingår en beräkningsteknisk överföring till hushålls- sektorn 2017–2019 som motsvarar skillnaden mellan regeringens föreslagna och aviserade budgetförstärkningar och budgetförsvagningar i propositionerna Vårändringsbudget för 2015, 2015 års ekonomiska vårproposition och budgetpropositionen för 2016 (se även avsnitt 6.1 och tabell 6.2). Det är regeringens avsikt att dessa överstigande medel ska användas för finansiering av framtida reformer. Den beräk- ningstekniska överföringen påverkar den offentliga sektorns utgifter på samma sätt som de takbegränsade utgifterna. Överföringen belastar därmed statens budgetsaldo och det finansiella sparandet i staten och den offentliga sektorn.

2012/13:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. Bilaga 2).

Redovisningen av budgeteffekter i detta avsnitt utgår från att anslagsförändringar mot- svaras av lika stora utgiftsförändringar.

Effekterna av förslag och aviseringar sedan budgetpropositionen för 2016

I tabell 7.1 redovisas de budgeteffekter som förslagen och aviseringarna i propositionerna Vårändringsbudget för 2016 (prop. 2015/16:99), Extra ändringsbudget för 2016 – Ändringar av rätten till bistånd för vissa utlänningar (prop. 2015/16:146) och Extra ändringsbudget för 2015 (2015/16:47) har på den offentliga sektorns finansiella sparande samt hur dessa fördelar sig på utgifter och inkomster enligt NR. Av tabellen framgår på en övergripande nivå hur utform- ningen av politiken har förändrats sedan budgetpropositionen för 2016 beslutades.

I redovisningen av budgeteffekterna i tabell 7.1ingår endast den del av förslagen i propositionerna Vårändringsbudget för 2016 och Extra ändringsbudget för 2016 – Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar som avser nya diskretionära reformer. Dessa förslag medför netto att de takbegränsade utgifterna blir ca 2,4 miljarder kronor lägre jämfört med den av riksdagen beslutade budgeten för 2016. Totalt föreslår regeringen emellertid högre anslags- nivåer med sammanlagt ca 27,2 miljarder kronor. Skillnaden, dvs. anslagsökningar netto om ca 29,6 miljarder kronor, avser anslag där den

7.1Effekterna av regeringens politik föreslagna anslagsförändringen är ett resultat av

på de offentliga finanserna

Statens budget är det viktigaste verktyget som regeringen har för att genomföra sin ekonomiska politik och som riksdagen har för att utöva sin finansmakt. Budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen är regeringens förslag till riksdagen om hur budgetpolitiken ska utformas. Regeringen kan förändra politikens inriktning genom att föreslå att medel används till nya ändamål eller att fördelningen till befintliga ändamål ändras. Förändringar i skattesystemet är också ett sätt att ändra politikens inriktning. Budgetpropositionen för 2013 innehåller en mer utförlig genomgång av hur regeringen redovisar effekterna på de offentliga finanserna av sin politik (prop.

att volymer eller makroekonomiska förut- sättningar förändrats jämfört med den bedömning som låg till grund för riksdagens beslut om statens budget för 2016. Ändringarna har i dessa fall inte någon koppling till nya reformer . Tabell 6.8 i denna proposition visar de beräknade budgeteffekterna av förslagen och aviseringarna per utgiftsområde samt anslags- förändringarna under varje utgiftsområde. Budgeteffekterna av de enskilda skatteförslagen redovisas i tabell 5.1 i denna proposition.

På motsvarande sätt ingår i tabell 7.1endast den del av förslagen i Extra ändringsbudget för 2015 som avser nya diskretionära reformer. Dessa förslag medför att de takbegränsade utgifterna blir 10,0 miljarder kronor högre. Totalt föreslog regeringen i den propositionen

148

att anslagen ökas med 11,0 miljarder kronor, varav 1,0 miljard kronor är ett resultat av att volymer eller makroekonomiska förutsättningar förändrats jämfört med den bedömning som låg till grund för budgeten för 2016.

Tabell 7.1 Budgeteffekter av nu föreslagna och aviserade utgifts- och inkomstförändringar 2016–2020

Förändring i förhållande till budgetpropositionen för 2016, effekt på offentliga sektorns finansiella sparande

Miljarder kronor

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Utgiftsförändringar
Förändring av
takbegränsade utgifter1,2	10,0	-2,4	0,4	0,2	-0,5	-0,3
Justering för olika redovis-
ningsprinciper i statens
budget och national-
räkenskaperna	-8,8	8,6	0,0	0,0	0,0	0,0
varav stöd till kommuner
och landsting3	-8,8	8,8	0,0	0,0	0,0	0,0
varav kapitaltillskott	0,0	-0,2	0,0	0,0	0,0	0,0

Summa utgiftsförändringar	1,2	6,2	0,4	0,2	-0,5	-0,3
Inkomstförändringar
Skatter, netto1	0,0	-0,5	-1,1	-1,1	-1,1	-1,1
Övriga inkomstreformer	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Summa inkomst-
förändringar, netto	0,0	-0,5	-1,1	-1,1	-1,1	-1,1

Förändring finansiellt
sparande offentlig sektor	-1,2	-6,6	-1,5	-1,3	-0,6	-0,8
procent av BNP	0,0	-0,2	0,0	0,0	0,0	0,0

1Föreslagna anslags- och skatteförändringar beskrivs närmare i propositionerna Vårändringsbudget för 2016, Extra ändringsbudget för 2016 – Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar och Extra ändringsbudget för 2015.

2Medel som föreslås tillföras anslag utan att någon ny reform föreslås ingår inte (främst transfereringsanslag). Se även tabell 6.8.

3Det tillfälliga stödet till kommuner och landsting som föreslogs i propositionen Extra ändringsbudget för 2015 utbetalades från statsbudgeten i december 2015 men bedöms till större delen medföra förändrad konsumtion i kommunsektorn först 2016.

Källa: Egna beräkningar.

Av tabell 7.1framgår att de föreslagna och aviserade reformerna på budgetens utgifts- och inkomstsida sammantaget medför att den offentliga sektorns finanser försvagas något 2015, men framför allt 2016, jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen för 2016. Det beror främst på det tillfälliga stödet om 9,8 miljarder kronor till kommuner och lands- ting samt om 0,2 miljarder kronor till bl.a. ideella sektorn, som föreslogs i propositionen Extra ändringsbudget för 2015 och utbetalades i december 2015. Större delen av stödet, knappt 9 miljarder kronor, bedöms medföra förändrad konsumtion i kommunsektorn först 2016. I tabell 7.1redovisas den långsiktiga effekten. På kort sikt kan en del av stödet användas för att

PROP. 2015/16:100

förstärka kommunernas och landstingens resultat i stället för konsumtion, vilket innebär att den offentliga sektorns finansiella sparande inte påverkas.

År 2017–2020 försvagas det finansiella sparandet främst av skatteförslagen i propo- sitionen Vårändringsbudget för 2016.

Effekter av den samlade politiken i förhållande till föregående år

Vid bedömningen av finanspolitikens inriktning är det viktigt att ta hänsyn till den samlade effekten av regeringens politik, dvs. i vilken utsträckning både tidigare beslutade och nu föreslagna och aviserade åtgärder påverkar det finansiella sparandet över tiden. Regeringens bedömning av finanspolitikens inriktning sammanfattas i tabell 7.6.

Underlaget till bedömningen av den aktiva finanspolitiken i tabell 7.6 redovisas i tabell 7.2. Den tabellen visar de samlade budgeteffekterna av tidigare beslutade och aviserade samt nu före- slagna och aviserade reformer, inklusive finansie- ringen av dessa, i förhållande till föregående år.

Sammantaget förstärks den offentliga sektorns finansiella sparande 2015 med ca 9,3 miljarder kronor till följd av beslutade, föreslagna och aviserade reformer. En för- stärkning av det finansiella sparandet betraktas som en åtstramande finanspolitik. För 2016 är den hittills beslutade, föreslagna och aviserade aktiva finanspolitiken något expansiv. Sett över hela prognosperioden är den samlade effekten av regeringens politik på de offentliga finanserna varken åtstramande eller expansiv.

149

PROP. 2015/16:100

Tabell 7.2 Samlade budgeteffekter av regeringens politik 2015–2020 i förhållande till föregående år

Utgifts- och inkomstförändringar i förhållande till föregående år av tidigare beslutade och aviserade samt nu föreslagna och aviserade åtgärder och finansieringar

Budgeteffekt på offentliga sektorns finansiella sparande Miljarder kronor

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Utgiftsförändringar1
Förändring av takbegränsade
utgifter2	14,8	19,4	5,6	0,2	-6,1	-3,9
Justering för olika redo-
visningsprinciper i statens
budget och nationalräken-
skaperna	-11,1	18,2	-8,9	2,8	0,4	4,2
varav stöd till kommuner
och landsting3	-8,8	17,6	-8,8	0,0	0,0	0,0
varav kapitaltillskott4	0,0	-0,2	0,2	0,0	0,0	0,0
varav lånefinansierade
infrastrukturinvesteringar5	-1,7	0,0	0,5	2,7	-0,2	4,2
Summa utgiftsförändringar	3,7	37,6	-3,3	2,9	-5,7	0,3
Inkomstförändringar1
Skatter, brutto6	13,9	32,2	4,7	1,2	1,0	0,0
Indirekta effekter av skatter	-1,7	-3,2	-0,8	-0,5	-0,2	0,0
Övriga inkomstreformer	0,8	2,0	0,2	-1,2	-0,1	0,0

Summa inkomst-
förändringar, netto	13,0	31,0	4,1	-0,5	0,7	0,0
Utgifts- och inkomst-
förändringar, effekt på
offentliga sektorns
finansiella sparande1,7	9,3	-6,6	7,4	-3,4	6,5	-0,3
procent av BNP	0,2	-0,1	0,2	-0,1	0,1	0,0

Effekt på finansiellt
sparande inkl. beräknings-
teknisk överföring till
hushållssektorn	9,3	-6,6	7,2	-4,6	1,9	5,6
procent av BNP	0,2	-0,2	0,2	-0,1	0,0	0,1

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

1För utgiftsreformer innebär minustecken anslagsminskningar eller att tempo- rära program upphör eller minskar i omfattning. För inkomstreformer innebär minustecken att skatteinkomsterna minskar. För den sammanlagda budget- effekten av utgifts- och inkomstreformer innebär minustecken att de offentliga finanserna försvagas jämfört med året innan.

2Se tabell 6.4.

3Avser det tillfälliga stödet till kommuner och landsting (se även

tabell 7.1 budgeteffekter av nu föreslagna och aviserade utgifts- och inkomstförändringar 2016–2020

). Tabellen visar förändringen mellan år. Den justering som görs för de olika redovisningsprinciperna på 18 miljarder kronor 2016 består av 9 miljarder lägre utgifter 2015 i NR än på anslag och motsvarande 9 miljarder kronor högre utgifter 2016.

4Kapitaltillskott påverkar inte det finansiella sparandet. Posten avser Sveriges medverkan i kapitalhöjning i Asiatiska Infrastrukturinvesteringsbanken om

0,2 miljarder kronor 2016 som föreslås i propositionen Vårändringsbudget för 2016.

5Posten visar förändringen av nettoupplåningen för väg- och järnvägsobjekt. Nettoupplåning utgör skillnaden mellan nyupplåning och amortering.

6Se tabell 5.10. Förändrad kommunal utdebitering ingår i tabell 5.10 men ska inte ingå i tabell 7.2 eftersom denna tabell visar budgeteffekter av tidigare riksdagsbeslut och förslag från regeringen.

7Exklusive indirekta effekter av utgiftsreformer på inkomstsidan.

Källa: Egna beräkningar.

Avsnitt 6.1 innehåller en mer detaljerad genomgång av utvecklingen av de takbegränsade

utgifterna. I tabell 6.4 redovisas förändringarna av de takbegränsade utgifterna per utgifts- område. I tabell 5.10 särredovisas hur de enskilda regeländringarna på skatteområdet påverkar de offentliga finanserna jämfört med föregående år.

Redovisningen i tabell 7.2 avser både utgifts- och inkomstsidan i statens budget. För reformer på budgetens inkomstsida beskriver brutto- effekten den statiskt beräknade förändringen av intäkterna från den skatt som regeländringen avser. Bruttoeffekten beaktar inte eventuella indirekta effekter, som t.ex. regeländringens påverkan på andra skattebaser och på konsumentprisindex. Om exempelvis konsu- mentprisindex påverkas av en regeländring upp- kommer en indirekt effekt, eftersom utgifts- nivån i olika offentliga transfereringssystem på- verkas av förändringar av detta index. Vidare ingår inte heller anslagsförändringar som motiverar tekniska justeringar av utgiftstaket för staten eller anslagsförändringar till följd av den makroekonomiska utvecklingen och volym- förändringar i transfereringssystemen. Inte heller ingår anslagsförändringar som regeringen före- slagit i propositioner om ändringar i statens budget, och som inte föranletts av någon ny reform (det gäller i första hand transfererings- anslag som är känsliga för förändringar i volymer och makroekonomiska förutsättningar).

Redovisningen av budgeteffekter

Finansutskottet har vid flera tillfällen uttryckt önskemål om vissa förändringar i regeringens redovisning av budgeteffekter (se bl.a. bet. 2014/15:FiU1). Utskottet har efterlyst en fördelning av budgeteffekter per sektor (staten, kommunsektorn och ålderspensionssystemet), att det ska framgå vilken inkomsttitel som berörs av inkomstförslagen och en tydligare redovisning av vilka budgeteffekter som det får att avvisa ett förslag.

Regeringen redogjorde på ett övergripande sätt för sin syn på redovisningen av budget- effekter i 2015 års ekonomiska vårproposition. Bland annat framhöll regeringen att en detaljerad redovisning av budgeteffekter är både osäker och komplex (prop. 2014/15:100 s. 162). En större detaljeringsgrad än den som tillämpas i nuläget skulle enligt regeringen inte med säkerhet medföra att redovisningen av budgeteffekter blir mer rättvisande.

150

Regeringen redovisar budgeteffekterna av regeländringar på skatteområdet i avsnittet för skattefrågor i budgetpropositionen. Utgångs- punkten för dessa beräkningar är att varje enskild åtgärd beräknas separat, dvs. beräk- ningarna är partiella och antas inte påverka efter- frågan eller utbudet av varor (inklusive insats- varor), tjänster och arbetskraft. Därmed beaktas inte heller eventuella effekter på aktivitetsnivån i ekonomin. När regeringen bedömer den makro- ekonomiska utvecklingen beaktas dock den samlade effekten på ekonomin av skatte- politiken, inklusive effekter på t.ex. syssel- sättning och sparande. Dessa analyser är också grunden till de prognoser över skatteintäkter som redovisas i avsnittet om inkomster i budgetpropositionen.

Redovisningen av budgeteffekter i budget- propositionen av en specifik reform är som mest rättvisande för det kommande budgetåret, vilket också normalt är det år som reformen träder i kraft. Det gäller både bruttoeffekten och netto- effekten. Det är också för det kommande budgetåret som riksdagen fastställer inkomst- beräkningen. Bedömningen av en budgeteffekt blir mer osäker för de efterföljande åren, bl.a. för att skattebaserna förändras över tid och för att nettoeffektens fördelning på olika inkomsttitlar och utgiftsanslag i förekommande fall blir mer komplex. Det är en av anledningarna till att redovisningen av budgeteffekter beräknas i ikraftträdandeårets priser och volymer även för de efterföljande åren. Riksdagen beslutar för dessa år om preliminära inkomstberäkningar som riktlinje för regeringens budgetarbete som, till skillnad från beräkningen av budget- effekterna för de enskilda skatteförslagen, baseras på en prognos av skatteintäkterna i löpande priser och volymer. Det kan vara en stor skillnad mellan budgeteffekten i ikraftträdande- årets priser och volymer och budgeteffekten i löpande priser och volymer efter det att den makroekonomiska utvecklingen beaktats. Denna skillnad ökar typiskt sett ju längre ifrån ikraftträdandeåret som jämförelsen avser.

Det är viktigt att redovisningen av budget- effekter på ett tydligt och transparent sätt tillgodoser riksdagens behov av information för behandlingen av regeringens förslag. Finans- departementet och finansutskottets kansli har inlett ett samarbete i syfte att utreda vilka möjligheter som finns för att utveckla redo- visningen och hanteringen av budgeteffekter.

PROP. 2015/16:100

7.2Den offentliga sektorns finanser

De offentliga finanserna förstärktes kraftigt mellan 2014 och 2015. Efter att underskottet nått sin botten 2014 på 1,6 procent av BNP, konsoliderades finanserna 2015 (se diagram 7.1 och tabell 7.3).

Förbättringen av de offentliga finanserna förklaras av den starka tillväxten i ekonomin i kombination med att regeringen sedan den tillträdde fört en stram ekonomisk politik, men också av händelser som tillfälligt förstärkte det finansiella sparandet 2015. Finanserna stärktes dels av en inbetalning av bolagsskatt om 15 miljarder kronor (motsvarande 0,4 procent av BNP), dels av en återbetalning av premier från AFA Försäkring på 5 miljarder kronor (mot- svarande 0,1 procent av BNP) till kommun- sektorn.

Diagram 7.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 2000–2020

Procent av BNP
Utfall för 2000–2015, prognos för 2016–2020
4
3
2
1
0
-1
-2
-3
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19	20

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

De offentliga finanserna beräknas försvagas 2016, trots konjunkturuppgången. Till stor del förklaras detta av att de tillfälliga förstärk- ningarna 2015, som beskrivits ovan, utgår. Detta i sig medför att inkomsterna minskar med 0,5 procent av BNP mellan 2015 och 2016.

Det exceptionellt höga antalet asylsökande medför högre utgifter 2016 jämfört med 2015. Samtidigt minskar vissa utgifter 2016, bl.a. till följd av de utgiftsbegränsande åtgärder som genomförts och att den retroaktiva rabatten på medlemsavgiften till EU regleras 2016. Utgif- terna ökar sammantaget endast marginellt som andel av BNP 2016, medan inkomsterna minskar som andel av BNP.

151

PROP. 2015/16:100

Tabell 7.3 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser 2015–2020

Miljarder kronor om inte annat anges
Utfall för 2015, prognos för 2016–2020
	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Inkomster	2 033	2 131	2 234	2 336	2 444	2 555
procent av BNP	48,9	48,6	48,9	49,2	49,3	49,1
Skatter och
avgifter	1 792	1 893	1 986	2 077	2 167	2 262
procent av BNP	43,1	43,2	43,5	43,7	43,7	43,5
Kapitalinkomster	60	62	64	68	80	88
Övriga inkomster	181	177	183	190	197	205
Utgifter1	2 033	2 151	2 264	2 353	2 439	2 520
procent av BNP	48,9	49,0	49,6	49,5	49,2	48,4
Utgifter exkl.
räntor	2 007	2 124	2 236	2 318	2 396	2 470
Räntor2	26	26	29	35	43	50
Finansiellt
sparande	0	-19	-31	-17	4	35
procent av BNP	0,0	-0,4	-0,7	-0,4	0,1	0,7
Strukturellt
sparande
procent av BNP	0,2	-0,2	-0,7	-0,5	0,0	0,8

1Inklusive beräkningstekniska överföringar till hushåll 2017–2019.

2Inklusive räntor på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Underskottet i de offentliga finanserna fortsätter att öka och beräknas 2017 uppgå till 0,7 procent av BNP, vilket beror på att utgifterna för framför allt asylsökande ytterligare ökar 2017 jämfört med 2016.

Till följd av den automatiska budgetförstärk- ningen väntas underskottet i de offentliga finanserna vändas till överskott från 2019. Den offentliga sektorns finansiella sparande varierar normalt med BNP. När konjunkturen försvagas sjunker skatteinkomsterna, samtidigt som utgifterna för framför allt arbetslöshet stiger, och det finansiella sparandet blir lägre. Dessa s.k. automatiska stabilisatorer bidrar till att stabilisera konjunkturen. Det finansiella sparandet, justerat för bl.a. de konjunkturella variationerna, visar den strukturella, under- liggande nivån. Förstärkningen av det finansiella sparandet sker också genom att inkomsterna ökar i förhållande till BNP (se diagram 7.2). År 2020 beräknas ett överskott uppnås i de offentliga finanserna på 0,7 procent av BNP.

Diagram 7.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 2000–2020

Procent av BNP
Utfall för 2000–2015, prognos för 2016–2020
60
58
56	Inkomster
56
54	Utgifter
54
52
50
48
46
44
42
40
00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det strukturella sparandet som andel av potentiell BNP beräknas uppgå till -0,2 procent 2016. År 2020 beräknas det strukturella sparandet uppgå till 0,8 procent.

Skatteintäkterna ökar som andel av BNP under prognosperioden

Den offentliga sektorns skatteintäkter som andel av BNP (skattekvoten) uppgick 2015 enligt NR till 43,1 procent av BNP (se tabell 7.4).

De förändringar i skattelagstiftningen som genomförts och föreslås i propositionen Vårändringsbudget för 2016, och som beskrivs i avsnitt 5, bidrar till att skattekvoten ökar med 0,7 procentenheter 2016. Däremot medför sammansättningen av skattebaserna, tillsammans med att den tillfälliga inbetalningen av bolags- skatt som förstärkte inkomsterna 2015 faller bort, att skatterna minskar som andel av BNP. Sammantaget ökar skattekvoten 2016 marginellt jämfört med 2015. Skatteintäkterna ökar t.o.m. 2018 med 0,9 procent av BNP jämfört med 2015. Kvoten beräknas uppgå till 43,7 procent 2018 och vara oförändrad 2019. År 2020 minskar skattekvoten till 43,5 procent (se tabell 7.4).

152

Tabell 7.4 Den offentliga sektorns skatter och avgifter 2015–2020

Procent av BNP
Utfall för 2015, prognos för 2016–2020
	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Hushållens direkta
skatter	15,3	15,5	15,7	16,0	16,0	15,8
Företagens direkta	3,0	2,7	2,7	2,8	2,9	2,9
skatter
Avgifter på
arbetsgivare och	11,8	12,1	12,2	12,3	12,2	12,2
egenföretagare
Mervärdesskatt	9,1	8,9	8,9	9,0	9,0	9,0
Fastighetsskatt och	0,8	0,8	0,7	0,7	0,7	0,7
fastighetsavgift
Övriga indirekta	3,3	3,3	3,2	3,2	3,1	3,0
skatter
Summa	43,3	43,3	43,6	43,9	43,9	43,6
Till offentlig sektor	43,1	43,2	43,5	43,7	43,7	43,5
Avgående medel till	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2
EU

Anm.: Utfall 2015 enligt NR, vilket kan skilja sig från regeringens prognos på offentliga sektorns skatteintäkter för 2015 som redovisas i avsnitt 5.2.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utgifterna enligt NR som andel av BNP

Utgiftskvoten, dvs. utgifternas storlek i för- hållande till BNP, beräknas öka marginellt 2016 jämfört med 2015. Framför allt är det den offentliga konsumtionen som prognostiseras växa snabbare än BNP, medan transfe- reringarna till hushållen minskar.

År 2017 ökar utgifterna med 0,5 procent som andel av BNP jämfört med 2016. Både den offentliga konsumtionen och transfereringarna till utlandet, som ingår i posten Övriga transfe- reringar och subventioner, ökar. Bland transfe- reringarna ökar kostnaderna för sjukpenning.

Den offentliga konsumtionen beräknas vara oförändrad som andel av BNP fr.o.m. 2018, medan transfereringarna till utlandet väntas växa långsammare än BNP. Samtidigt ökar ränte- utgifterna till följd av en högre räntenivå. Sammantaget beräknas utgiftskvoten vara i stort sett oförändrad mellan 2017 och 2018.

Från och med 2019 minskar utgifterna som andel av BNP.

PROP. 2015/16:100

Tabell 7.5 Den offentliga sektorns utgifter 2015–2020

Procent av BNP
Utfall för 2015, prognos för 2016–2020
	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Konsumtion	26,1	26,5	26,8	26,8	26,6	26,0
Investeringar	4,3	4,4	4,4	4,4	4,3	4,3
Transfereringar till
hushåll	14,5	14,2	14,1	14,1	14,1	13,7
Pensioner1	7,8	7,8	7,8	7,9	7,8	7,7
Hälsorelaterat2	2,7	2,6	2,7	2,6	2,6	2,5
Arbetsmarknad	0,8	0,8	0,7	0,7	0,7	0,7
Familjer och barn	1,6	1,6	1,6	1,6	1,6	1,5
Övrigt	1,5	1,4	1,4	1,4	1,4	1,3
Övriga
transfereringar och
subventioner3	3,4	3,4	3,6	3,5	3,4	3,4
Ränteutgifter4	0,6	0,6	0,6	0,7	0,9	1,0
Summa utgifter	48,9	49,0	49,6	49,5	49,2	48,4
Exklusive räntor	48,3	48,4	48,9	48,8	48,3	47,5

1 Avser totala pensionsutbetalningar till hushåll, utöver ålderspensioner inkluderas exempelvis utbetalningar för garantipensioner.

4 Omfattar bl.a. sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning.

3Inklusive ofördelade utgifter.

4Inklusive räntor på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Finanspolitikens effekter på efterfrågan

En ofta använd indikator på finanspolitikens effekter på efterfrågan är förändringen av det strukturella sparandet. Det är ett grovt mått på finanspolitikens inriktning och innefattar inte bara aktiv finanspolitik i statens budget, utan även flera andra faktorer. Även de finanspolitiska åtgärdernas utformning påverkar deras effekt på efterfrågan, vilket inte beaktas i denna analys.

Om förändringen av det strukturella sparandet är nära noll indikerar det att finans- politiken, bortsett från effekten av de automatiska stabilisatorerna, har en neutral effekt på resursutnyttjandet i ekonomin. Om det strukturella sparandet i stället ökar eller minskar indikerar det att finanspolitiken har en åtstramande respektive expansiv effekt på resurs- utnyttjandet.

I detta avsnitt redovisas en analys av förändringen av det finansiella sparandet 2016– 2020. Analysen görs för att ge en övergripande bild av hur finanspolitiken påverkar efterfrågan framöver. Det bör dock framhållas att osäker- heten i analyser av detta slag är stor.

År 2016 förväntas resursutnyttjandet i ekonomin öka snabbt och det negativa BNP- gapet, dvs. skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP, minska med motsvarande

153

PROP. 2015/16:100

1,1 procent av potentiell BNP (se sista raden i tabell 7.6). BNP-gapet är då svagt positivt. Ökningen i resursutnyttjandet beräknas förstärka de offentliga finanserna med ca 0,6 procent av BNP genom de automatiska stabilisatorerna (se rad två i tabell 7.6). Samtidigt försvagar en konjunkturell försämring av skattebasernas sammansättning och engångs- effekter det offentliga sparandet med 0,2 respektive 0,3 procent av BNP (rad 3 och 4 i tabell 7.6). Den sistnämnda försvagningen beror till stor del på att skatteintäkterna från bolagsvinster bedöms ha varit tillfälligt höga 2015. De engångseffekter på det finansiella sparandet som redovisas 2016 och 2017 beror på periodiseringar av Sveriges avgift till Europeiska unionen. Skillnaden mellan det finansiella sparandets förändring å ena sidan och netto- effekten av de automatiska stabilisatorerna, skattebasernas sammansättning och engångs- effekter å andra sidan utgör förändringen av det strukturella sparandet.

Tabell 7.6 Indikatorer för impuls till efterfrågan

Årlig förändring, procent av BNP

	2016	2017	2018	2019	2020
Förändring av finansiellt
sparande	-0,4	-0,2	0,3	0,4	0,6
Automatiska stabilisatorer	0,6	0,2	-0,1	-0,1	0,0
Skattebasernas
sammansättning	-0,2	0,1	0,2	0,1	-0,2
Engångseffekter	-0,3	-0,1	0,0	0,0	0,0

Förändring av strukturellt
sparande	-0,4	-0,4	0,2	0,5	0,8
Aktiv finanspolitik1	-0,1	0,2	-0,1	0,1	0,0
Kapitalkostnader, netto	0,0	0,0	-0,1	0,0	0,0
Kommunsektorns finanser	-0,2	-0,1	-0,1	-0,1	0,0
Pensionssystemets finanser	-0,2	-0,1	-0,1	0,1	0,1
Övrigt	0,0	-0,4	0,5	0,4	0,7

BNP-gap,
förändring i procentenheter	1,1	0,3	-0,2	-0,3	0,0

1 Avser utgifts- och inkomstförändringar 2016–2020 i förhållande till tidigare år av beslutade, föreslagna och aviserade reformer (se tabell 7.2).

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Normalt ökar skatteintäkterna i ungefär samma takt som BNP i löpande priser, medan de offentliga utgifterna ökar något långsammare vid en oförändrad politik. Utan nya aktiva beslut förstärks därför de offentliga finanserna automatiskt, vilket till stor del förklarar de positiva värdena för raden Övrigt i tabell 7.6. Att

värdet är noll 2016, och negativt 2017, beror framför allt på ökade utgifter för migration och integration dessa år.

Den aktiva finanspolitiken i statens budget (rad 6 i tabell 7.6) är i stort sett neutral sett över hela prognosperioden. Det strukturella sparandet påverkas även av förändringar i ålderspensionssystemets och kommunsektorns sparande. Sparandet försvagas i både pensions- systemet och kommunsektorn 2016–2018, vilket har en expansiv effekt. År 2019 och 2020 har sparandet i kommunsektorn och pensions- systemet en mer eller mindre neutral effekt på efterfrågan. Nettot av alla dessa förändringar i sparandet har en expansiv effekt på efterfrågan i ekonomin 2016 och 2017, då det strukturella sparandet försvagas, medan det håller tillbaka efterfrågan 2018–2020.

Statens finanser

Statens finanser förstärktes med omkring 40 miljarder kronor mellan 2014 och 2015, men uppvisade fortsatt underkott. Budgetsaldot i redovisningsstrukturen för statens budget beräknas vända till ett överskott 2017, medan statens finansiella sparande enligt NR prognos- tiseras vara positivt fr.o.m. 2018. Både det finansiella sparandet och budgetsaldot beräknas förstärkas med omkring 120 miljarder kronor mellan 2014 och 2020. År 2020 beräknas statens finansiella sparande uppnå ett överskott på 66 miljarder kronor medan statens budgetsaldo beräknas till 53 miljarder kronor.

Det finansiella sparandet i staten

Statens inkomster utgörs i huvudsak av inkomster från skatt på arbete samt skatt på kapital och konsumtion. Dessa inkomster uppgick 2015 till ca 87 procent av statens totala inkomster. Av resterande del svarade kapital- inkomster för 2 procent, medan transfer- eringarna från övriga sektorer uppgick till ca 3 procent. Enligt NR redovisas även vissa kalkyl- mässiga poster, i huvudsak kapitalförslitning, som inkomster. Dessa poster uppgick till 9 procent av inkomsterna 2015.

I huvudsak var det staten som svarade för den kraftiga förbättringen av de offentliga finanserna mellan 2014 och 2015. Underskottet i statens finanser minskade som andel av BNP med 1,2 procent mellan dessa år. Detta förklaras av

154

den starka tillväxten i ekonomin, i kombination med att regeringen sedan den tillträdde fört en stram ekonomisk politik, men också av den extra inbetalningen av bolagsskatt 2015 om 15 miljarder kronor.

År 2016 beräknas statens finanser försämras marginellt, trots den snabba konjunktur- uppgången (se tabell 7.7). Till stor del förklaras detta av att de högre skatteinbetalningar som gjordes 2015 faller bort. Utgifterna för det exceptionellt höga antalet asylsökande bidrar också till att statens finansiella sparande ligger kvar på en oförändrad nivå.

Tabell 7.7 Statens inkomster och utgifter 2015–2020

Miljarder kronor, om inte annat anges
Utfall för 2015, prognos för 2016–2020
	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Inkomster	1 052	1 111	1 162	1 213	1 266	1 319
Procent av BNP	25,3	25,3	25,4	25,5	25,5	25,3
Skatter och	913	968	1012	1059	1105	1153
avgifter	913	968	1012	1059	1105	1153
Kapitalinkomster	22	27	28	27	30	30
Övriga inkomster	117	117	122	127	131	136
Utgifter1	1 056	1 119	1 173	1 202	1 231	1 253
Procent av BNP	25,4	25,5	25,7	25,3	24,8	24,1
Utgifter exkl.
räntor1	1 034	1 096	1 148	1 173	1 199	1 221
Procent av BNP	24,9	25,0	25,1	24,7	24,2	23,5
Ränteutgifter1	22	23	25	29	32	32
Finansiellt
sparande	-4	-8	-11	11	34	66
Procent av BNP	-0,1	-0,2	-0,2	0,2	0,7	1,3

1Inklusive beräkningsteknisk överföring till hushållen 2017–2019.

2Inklusive räntor på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Även 2017 beräknas statens finansiella sparande vara i stort sett oförändrat jämfört med 2015 och 2016. Detta beror på de fortsatt ökande kost- naderna för asylsökande, på att utgifterna 2016 tillfälligt var lägre som en följd av de utgifts- begränsande åtgärder som genomförts och på reglering av den retroaktiva rabatten på med- lemsavgiften till EU.

Det höga resursutnyttjandet i ekonomin medför att inkomsterna stärks och staten väntas redovisa överskott fr.o.m. 2018. Samtidigt som inkomsterna växer snabbare än BNP medför den automatiska budgetförstärkningen att utgifterna minskar i förhållande till BNP.

Från statens finansiella sparande till budgetsaldo

Statens finansiella sparande visar förändringen av den finansiella förmögenheten, exklusive effekten av värdeförändringar. Budgetsaldot visar statens lånebehov (i tabell 7.8 med omvänt

PROP. 2015/16:100

tecken) och därmed dess påverkan på stats- skulden.

Det finansiella sparandet påverkas inte av försäljningar eller köp av finansiella tillgångar, t.ex. aktier, eller ökad utlåning, eftersom sådana transaktioner inte förändrar den finansiella förmögenheten. Däremot påverkas budgetsaldot och statsskulden av dessa transaktioner.

Förutom denna skillnad avviker redovisningen i statens budget i flera andra avseenden från redovisningen i NR. Budgetsaldot redovisas kassamässigt, medan NR tillämpar en period- iserad redovisning. Denna skillnad påverkar framför allt redovisningen av skatteintäkter och ränteutgifter.

Det finansiella sparandet 2015 blev ca 28 miljarder kronor högre än budgetsaldot (se tabell 7.8). Enligt redovisningsprinciperna för statens budget försämrade räntorna budgetsaldot med 6 miljarder kronor i förhållande till det finansiella sparandet. I huvudsak svarade valuta- och kursdifferenser för denna skillnad. De kassamässigt inbetalda skatterna beräknas bli 19 miljarder kronor lägre än de prognostiserade debiterade skatteintäkterna, vilket ytterligare tynger saldot i förhållande till det finansiella sparandet. Skillnaden förklaras både av upp- bördsförskjutningar, huvudsakligen hänförliga till juridiska personer, och av betalnings- förskjutningar, främst gentemot kommuner och landsting. Det innebär att de intäkter som hör till kommunsektorn inte beräknas bli fullt så stora som de utbetalningar staten gjort till sektorn under kalenderåret. Däremot innebar försäljningar av aktieinnehav och extra utdel- ningar att budgetsaldot förstärktes med ca 11 miljarder kronor i förhållande till sparandet enligt NR. Övriga finansiella transaktioner, som framför allt avser lån till Riksbanken för upplåning i utländsk valuta och till Centrala studiestödsnämnden, försämrade budgetsaldot med ca 15 miljarder kronor jämfört med sparandet enligt NR-redovisningen.

År 2016 beräknas det finansiella sparandet bli marginellt starkare än budgetsaldot. De kassa- mässiga räntorna beräknas stärka saldot med ca 13 miljarder kronor jämfört med de periodi- serade räntorna, medan de kassamässiga inkomsterna från skatter i stället beräknas försvaga budgetsaldot med ca 8 miljarder kronor. Samtidigt beräknas försäljningar av aktieinnehav och extrautdelningar m.m. förstärka budget- saldot med 6 miljarder kronor. Övriga finansiella

155

PROP. 2015/16:100

transaktioner försvagar slutligen budgetsaldot med 15 miljarder kronor i förhållande till sparandet enligt NR.

År 2017 förstärks budgetsaldot kraftigt av att de kassamässiga skatterna blir ca 43 miljarder kronor högre än de periodiserade. Den stora periodiseringseffekten beror bl.a. på bolagens ovanligt höga inbetalningar av periodiserade preliminärskatter 2015, som i sin tur påverkat prognosen för bolagens slutliga skatt 2015. Detta påverkar, via preliminärskatterna, period- iseringseffekten 2017. De debiterade preliminär- skatterna under 2017 beror således i hög grad på den slutliga skatten 2015.

I övrigt förstärker de kassamässiga räntorna och det beräkningstekniska antagandet om försäljningar av statens aktieinnehav budget- saldot i förhållande till det finansiella sparandet, medan övriga finansiella transaktioner försämrar saldot. Sammantaget beräknas budgetsaldot bli närmare 40 miljarder kronor högre än det finansiella sparandet.

Tabell 7.8 Statens finansiella sparande och budgetsaldo 2015–2020

Miljarder kronor
Utfall för 2015, prognos för 2016–2020
		2015	2016	2017	2018	2019	2020
	Finansiellt sparande	-4	-8	-11	11	34	66
	Justeringar till
	budgetsaldo
	Räntor, periodisering,
	kursvinster/förluster	-6	13	4	0	-5	-13
	Periodisering av
	skatter	-19	-8	43	-1	-17	-3
	Köp och försäljning av
	aktier, extra
	utdelningar m.m.1	11	6	5	5	5	5
	Övriga finansiella
	transaktioner m.m.	-15	-15	-13	-10	-3	-2
	Budgetsaldo	-33	-12	29	5	15	53

1 Inkluderar justeringar avs. Riksbankens inlevererade överskott.

Källor: Ekonomistyrningsverket, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

För 2018–2020 medför periodiseringarna och övriga finansiella transaktioner att det finansiella sparandet i stället överstiger budgetsaldot med 6–19 miljarder kronor.

Statens budgetsaldo

Enligt budgetlagen (2011:203) ska budgeten omfatta alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov. Ett budgetöverskott innebär ett minskat lånebehov

för staten, vilket i sin tur medför att statsskulden normalt minskar. Det motsatta förhållandet gäller vid ett budgetunderskott. För att statens budgetsaldo ska överensstämma med statens lånebehov redovisas Riksgäldskontorets netto- utlåning och en kassamässig korrigeringspost på utgiftssidan av statens budget.

Underskottet i statens budgetsaldo minskar 2016 och vänds till överskott 2017

År 2015 visade statens budget ett underskott på 33 miljarder kronor. Underskottet beräknas minska till 12 miljarder kronor 2016, för att därefter vända till ett överskott fr.o.m. 2017. Utvecklingen av saldot redovisas i tabell 7.9 och diagram 7.3.

156

Tabell 7.9 Statens budgetsaldo 2015–2020

Miljarder kronor
Utfall för 2015, prognos för 2016–2020
	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Inkomster	860	924	1017	1016	1046	1107
Utgifter exkl.
statsskuldsräntor1	867	908	963	978	1004	1012
Statsskuldsräntor
m.m.2	22	4	15	22	29	36
Riksgäldskontorets
nettoutlåning	10	17	11	11	-2	5
varav
In-/utlåning från
myndigheter
(räntekonto)	-1	0	0	0	0	0
Inbetalning av
premiepensions-
medel inkl. ränta	-37	-39	-40	-42	-43	-45
Utbetalning av
premiepensions-
medel	37	38	40	42	43	45
CSN, studielån	5	5	5	4	5	6
Investeringslån till
myndigheter	0	1	1	1	1	1
Stabilitetsfonden/-
resolutionsavgiften	-3	-6	-7	-7	-7	-7
Kärnavfallsfonden	0	1	0	0	0	0
Lån Riksbanken	10	13	9	7	0	-1
Lån till andra
länder	0	1	0	0	-1	-3
Nettoutlåning –
infrastruktur-
investeringar3	-1	2	2	5	-1	8
Övrigt, netto	0	2	1	1	1	1
Kassamässig
korrigering	-7	7	0	0	0	0

Statens
budgetsaldo	-33	-12	29	5	15	53

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

1Inklusive förändring av anslagsbehållningar.

2Avser utgifterna under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

3Avser Trafikverkets infrastrukturlån (netto).

Källor: Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Varierande nivå på statsskuldsräntorna

Utgifterna för statsskuldsräntorna varierar mycket från år till år. Avgörande för ränte- utgifternas nivå över tid är statsskuldens storlek, inhemska och utländska räntenivåer samt den svenska kronans växelkurs. Den upplånings- teknik som Riksgäldskontoret väljer kan på kort sikt få betydande effekter på de kassamässiga ränteutgifterna, främst genom att utgifterna omfördelas över tiden, t.ex. genom över- eller underkurser i samband med emissioner av statsobligationer.

PROP. 2015/16:100

Överkurser (eller underkurser) uppstår om marknadsräntan understiger (överstiger) obliga- tionens kupongränta vid emissionstillfället. Köparen av obligationen är då beredd att betala ett högre (lägre) pris eftersom detta komp- enseras av en högre löpande avkastning fram till obligationen förfaller. Över- respektive under- kursen utgörs av skillnaden mellan nuvärdet av obligationens kassaflöden diskonterade med gällande marknadsräntor (obligationens pris vid emissionstillfället) och det nominella belopp som Riksgäldskontoret betalar tillbaka till lån- givaren då obligationen förfaller.

År 2015 uppgick ränteutgifterna till 22 miljarder kronor, vilket var ca 1 miljard kronor högre än vad som ursprungligen anvisades i statens budget för 2015. Jämfört med beräkningen i samband med budgeten för 2015 påverkades ränteutgifterna av att valutakurs- förlusterna och kursförlusterna blev högre än budgeterat (ca 10 respektive 9 miljarder kronor). Detta motverkades dock till stor del av högre överkurser vid emission (ca 12 miljarder kronor) och lägre utgifter för lån i svenska kronor (ca 5 miljarder kronor).

Valutakursförluster uppstår på instrument i utländsk valuta om valutakursen vid förfallotid- punkten är högre än då kontraktet ingicks. Kursdifferenser (kursförluster i detta fall) uppstår när Riksgäldskontoret köper tillbaka obligationer och marknadsräntorna inte är desamma som kupongräntan (egentligen är detta samma sak som en över- eller underkurs fast vid en köptransaktion istället för en säljtransaktion).

För 2016 förväntas ränteutgifterna uppgå till 4 miljarder kronor, vilket motsvarar en minskning med ca 18 miljarder kronor jämfört med föregående år. Den lägre utgiftsnivån förklaras främst av gynnsammare kurseffekter. År 2015 belastades räntebetalningarna bl.a. med valutakursförluster i schweizerfranc, som uppgick till omkring 5 miljarder kronor, till följd av den schweiziska centralbankens beslut att överge kopplingen till euron i januari 2015. Därutöver realiserade Riksgäldskontoret valuta- kursförluster mot den amerikanska dollarn och det brittiska pundet under första halvåret 2015. Vid sidan av valutakursförlusterna betalade Riksgäldskontoret även ut cirka 5 miljarder kronor i upplupen inflationskompensation i samband med att ett realobligationslån förföll 2015. Någon motsvarande betalning kommer inte äga rum 2016.

157

PROP. 2015/16:100

Diagram 7.3 Statens budgetsaldo 2000–2020

Miljarder kronor

Utfall t.o.m. 2015, prognos för 2016–2020

200

150

100

50 0

-50 -100 -150

-200

00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

År 2017–2020 finns huvudsakligen två sinsemellan motverkande faktorer som påverkar ränteutgifterna: stigande marknadsräntor och en minskande statsskuld. Ränteutgifterna förväntas uppgå till 14–36 miljarder kronor under dessa år.

Ränteutgifterna har sjunkit kraftigt sedan mitten av 1990-talet, framför allt på grund av att räntenivåerna i dag är markant lägre. Under de fem första åren av 2000-talet uppgick de genom- snittliga ränteutgifterna årligen till ca 67 miljar- der kronor, vilket motsvarade ca 2,6 procent av BNP. Under de senaste fem åren har ränte- utgifterna i genomsnitt uppgått till ca 21 miljar- der kronor eller ca 0,5 procent av BNP.

Valutakurseffekter på Riksbankens lån i Riksgäldskontoret står för merparten av nettoutlåningen

Riksgäldskontorets nettoutlåning är en post på budgetens utgiftssida som har stor betydelse för budgetsaldot. Nettoutlåningen omfattar både löpande statlig verksamhet, som t.ex. studielån, och tillfälliga poster, som oftast beslutas med kort varsel och därför inte går att förutse. På grund av dessa engångseffekter varierar netto- utlåningen kraftigt från år till år.

Riksbanken har vid två tillfällen under de senaste åren, 2009 och 2013, tagit upp lån i Riksgäldskontoret för förstärkning av valuta- reserven. Dessa lån uppgick den 31 december 2015 till sammanlagt 241 miljarder kronor. Vid omsättning av enskilda lån uppstår valutakurs- differenser, vilket påverkar nettoutlåningen. Fram t.o.m. 2020 förväntas valutakursförluster hänförliga till Riksbankens lån uppstå mot- svarande 28 miljarder kronor, vilket ökar netto- utlåningen.

År 2016 förväntas Riksgäldskontorets netto- utlåning uppgå till ca 17 miljarder kronor, varav

merparten utgörs av ovan beskrivna valutakurs- differenser till följd av Riksbankens lån i Riksgäldskontoret.

Den s.k. stabilitetsavgiften, som betalas av banker och finansiella institut, ersätts 2016 av en resolutionsavgift. Avgiftsuttaget för resolutions- avgiften bedöms bli ungefär dubbelt så högt som avgiftsuttaget för stabilitetsavgiften, vilket innebär att nettoutlåningen beräknas minska.

Statens budgetsaldo justerat för större engångseffekter förbättras

År 2015 försämrade engångseffekter budget- saldot med 16 miljarder kronor (se tabell 7.10). Det var framför allt det tillfälliga stödet till kommunerna, som utbetalades i december 2015, och tidigareläggningar av utgifter hänförliga till 2016 till 2015 som medförde engångsvisa negativa effekter för 2015. Även Riksbankens upplåning för förstärkning av valutareserven påverkade saldot negativt. Den ökade skulden till följd av upplåningen för Riksbankens valuta- reserv motsvaras dock av en motsvarande fordran på banken.

158

Tabell 7.10 Statens budgetsaldo samt justering för större engångseffekter 2015–2020

Miljarder kronor
Utfall för 2015, prognos för 2016–2020
	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Statens budgetsaldo	-33	-12	29	5	15	53
Större engångseffekter	-16	4	-5	-3	4	5
Varav
Tidigarelagda
utbetalningar	-5	5	0	0	0	0
Tillfälligt stöd till
kommuner	-10	0	0	0	0	0
EU-avgift, försenad
rabatt	-3	7	0	0	0	0
EU-avgift, korrigering
retroaktiv BNI	1	2	0	0	0	0
Extra utdelningar och
återföring av kapital	9	0	0	0	0	0
Exportkreditnämnden,
netto1	1	0	0	0	0	0
Aktieförsäljning, del2	0	5	5	5	5	5
Premiepensionsmedel
utbetalning/förvaltning	-38	-38	-40	-42	-43	-45
Premiepensionsavgifter
inbetalning	37	39	40	42	43	45
Kärnavfallsfonden	0	-1	0	0	0	0
Lån till Svenska
kraftnät	1	-1	-1	-1	-1	-1
Lån till Riksbanken3	-10	-13	-9	-7	0	1
Övrigt, netto	1	-1	-1	-1	-1	-1

Statens budgetsaldo
justerat för större
engångseffekter	-16	-15	34	8	11	49

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

1Avser nettot av Exportkreditnämndens inleverans av myndighetskapital till inkomsttitel och minskning av behållning på kontot i Riksgäldskontoret.

2För perioden 2016-2020 görs ett beräkningstekniskt antagande om försäljnings- inkomster från statens aktier motsvarande 5 miljarder kronor per år.

3Avser Riksbankens lån i Riksgäldskontoret.

Källor: Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

År 2016–2020 beräknas de större engångs- effekterna påverka budgetsaldot med mellan -5 och 5 miljarder kronor per år. För dessa år görs ett beräkningstekniskt antagande om försälj- ningar av aktier i statliga bolag om 5 miljarder kronor per år, vilket innebär en förbättring av saldot med motsvarande belopp.

Ålderspensionssystemets finanser

Trots att avgiftsinkomsterna var lägre än pensionsutbetalningarna var det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet positivt 2015. Överskottet motsvarade 8 miljarder kronor eller 0,2 procent av BNP (se tabell 7.11),

PROP. 2015/16:100

och förklaras av att direktavkastningen på AP- fondernas tillgångar var tillräckligt stor för att täcka avgiftsunderskottet. Detta förväntas också vara fallet 2016. Från och med 2017 bedöms kapitalinkomsterna inte vara tillräckligt stora för att täcka avgiftsunderskottet, vilket innebär att det finansiella sparandet i ålderspensions- systemet fr.o.m. 2017 bedöms bli negativt.

Tabell 7.11 Ålderspensionssystemets inkomster och utgifter 2015–2020

Miljarder kronor om inte annat anges

Utfall 2014, prognos 2016–2020

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Avgifter	247	259	270	280	292	305
Pensioner	265	282	298	314	327	340
Avgiftsöverskott	-17	-23	-28	-34	-35	-35
Räntor, utdelningar	29	28	29	31	35	36
Förvaltningsutgifter m.m.	-4	-4	-5	-5	-6	-6
Finansiellt sparande	8	1	-4	-8	-6	-5

Procent av BNP	0,2	0,0	-0,1	-0,2	-0,1	-0,1

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Alla inkomst- och tilläggspensioner som erhålls efter 65 års ålder är följsamhetsindexerade. I ett läge då pensionssystemets finanser är i balans bygger följsamhetsindexeringen på förändringen av inkomstindex. Om pensionssystemets skulder överstiger systemets tillgångar aktiveras balanseringen, vilket innebär att följsamhets- indexeringen bygger på förändringen av balans- index, i stället för inkomstindex. Balanseringen är ett sätt att genom en justering av indexeringen säkerställa att pensionssystemets utgifter inte över tid överstiger dess inkomster.

159

PROP. 2015/16:100

Diagram 7.4 Utvecklingen av inkomstindex och balansindex 2009–2020

Index (1999=100)
Fastställda tal 2009–2016, prognos 2017–2020
200
190			Inkomstindex
190			Balansindex
			Balansindex
180
170
160
150
140
130
120
09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19	20
Källor: Pensionsmyndigheten och egna beräkningar.

Balansindex bestäms utifrån utvecklingen av inkomstindex och balanstalets storlek. Om balanstalet överstiger 1,0000 kommer balans- index att utvecklas starkare än inkomstindex det givna året, och omvänt kommer om balanstalet understiger 1,0000 balansindex i stället att ha en svagare utveckling än inkomstindex. Balanse- ringen är aktiverad så länge balansindex under- stiger nivån för inkomstindex.

Balanseringen förväntas vara aktiverad t.o.m. 2018 (vilket framgår av att den tjockare linjen i diagram 7.4 ligger under den tunnare t.o.m. 2018). Detta innebär att pensionerna stiger mer än utvecklingen av inkomstindex om balanstalet överstiger 1,0000. Till följd av det låga balanstalet utvecklades balansindex negativt 2014, trots att inkomstindex ökade samma år. För 2016–2018 överstiger balanstalet 1,0000, vilket innebär att balansindex ökar mer än inkomstindex under dessa år (se tabell 7.12). Eftersom balanseringen inte är aktiverad 2018–2020 bestäms följsamhets- indexeringen av inkomstindex för dessa år.

Tabell 7.12 Inkomstindex, balanstal och balansindex 2015– 2020

Procentuell förändring om inte annat anges

Fastställda tal 2015–2016, prognos 2017–2020

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Inkomstindex	2,1	2,0	4,4	4,0	3,6	3,7
Balansindex	2,5	5,9	5,1	5,0
Följsamhetsindexering1	0,9	4,2	3,5	3,3	2,1	2,1
Balanstal2	1,0040	1,0375	1,0067	1,0095	1,0058	1,0030

1Följsamhetsindexering innebär att inkomst- och tilläggspensionerna varje år räknas om med utvecklingen av inkomstindex (eller balansindex) minus normen 1,6 procentenheter. Normen motsvarar det förskott som läggs till pensionen när den beviljas.

2Balanstalet uttrycker inte procentuell förändring, utan anger systemets till- gångar i förhållande till dess skulder.

Källor: Pensionsmyndigheten och egna beräkningar.

I beräkningarna tillämpas fr.o.m. 2017 de förändrade regler för balanseringen och utform- ningen av inkomstindex som beslutats efter förslag i propositionen En jämnare och mer aktuell utveckling av inkomstpensionerna (prop. 2014/15:125). De nya reglerna syftar till att jämna ut svängningarna mellan åren. Den nya balanseringen innebär i korthet att enbart en tredjedel av balanseringseffekten påverkar pensionerna. Den nya utformningen av inkomst- index innebär bl.a. att det ska beräknas utifrån förändringen av den nominella genomsnitts- inkomsten mellan de två närmast föregående åren. I dag beräknas inkomstindex som ett genomsnitt av de tre senaste årens reala utveckling av pensionsgrundande inkomst, med tillägg av det senaste årets utveckling av konsumentprisindex.

Kommunsektorns finanser

Det finansiella sparandet för kommunsektorn (kommuner och landsting) uppgick preliminärt till -4 miljarder kronor, eller -0,1 procent av BNP 2015 (se tabell 7.13). År 2016 bedöms kommunsektorn redovisa ett lägre finansiellt sparande jämfört med föregående år. Till stor del beror det på att det tillfälliga stödet till kommunsektorn om 9,8 miljarder kronor som riksdagen beslutade om i december 2015 i nationalräkenskaperna tas upp som en inkomst 2015. Stödet väntas dock till stor del förbrukas 2016 och därmed belasta utgiftssidan det året. Samtidigt utvecklas skatteunderlaget i kommunsektorn starkt 2016 till följd av det förbättrade läget på arbetsmarknaden. Den genomsnittliga skattesatsen i kommunsektorn höjdes dessutom 2016 med 0,11 procentenheter

160

eller 11 öre per hundra kronor i beskattningsbar inkomst. Även statsbidragen ökar i hög takt 2016, främst till följd av ett högt antal asylsökande, men även till följd av satsningar inom bl.a. utbildningsområdet.

Skatteinkomsterna fortsätter att utvecklas i hög takt 2017, för att sedan dämpas något 2018– 2020. Samtidigt avtar ökningen av statsbidragen successivt t.o.m. 2020.

Tabell 7.13 Kommunsektorns finanser 2015–2020

Miljarder kronor om inte annat anges

Utfall för 2015, prognos för 2016–2020

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Totala inkomster	959	1 016	1 071	1 121	1 166	1 213
Procent av BNP	23,1	23,2	23,4	23,6	23,5	23,3
Skatter1	639	675	711	743	776	811
Kommunal
fastighetsavgift	16	17	17	19	19	20
Statsbidrag exkl.
mervärdesskatt	163	185	197	204	205	204
Skatter och bidrag,
procent av BNP	19,7	20,0	20,2	20,3	20,2	19,9
Kapitalinkomster	10	8	9	12	17	24
Övriga inkomster	131	132	137	143	149	155
Varav
mervärdesskatt	58	62	65	68	70	72
Totala utgifter	963	1 029	1 088	1 141	1 190	1 239
Procent av BNP	23,2	23,5	23,8	24,0	24,0	23,8
Konsumtion	794	853	905	951	990	1 025
procentuell
utveckling2	5,4	7,5	6,1	5,0	4,1	3,5
Investeringar	90	96	102	106	108	110
Övriga utgifter3	79	79	81	84	92	104
Finansiellt sparande	-4	-12	-16	-20	-24	-26
Procent av BNP	-0,1	-0,3	-0,4	-0,4	-0,5	-0,5
Resultat före extra
ordinära poster	13	21	12	10	7	6

Anm.: Skatter och bidrag som andel av BNP inkluderar intäkter från den kommunala fastighetsavgiften. Faktisk utveckling av statsbidrag.

Den större delen av skillnaden mellan resultatet och det finansiella sparandet förklaras av redovisningen av investeringar och avskrivningar. Balanskravet och kravet på god ekonomisk hushållning för kommuner och landsting är kopplade till resultatet, medan det finansiella sparandet är kopplat till målet för den offentliga sektorns finansiella sparande (se vidare avsnitt 8).

1Utfall 2015 enligt NR, vilket kan skilja sig från regeringens prognos på offentliga sektorns skatteintäkter för 2015 som redovisas i avsnitt 5.2.

2Löpande priser.

3Inkluderar nettoköp av mark och fastigheter.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den goda inkomstutvecklingen fram t.o.m. 2017 ger utrymme för en stark ökning av den kommunala konsumtionen. Samtidigt bidrar den demografiska utvecklingen till att behovet av kommunala välfärdstjänster ökar successivt under prognosperioden. Även investerings- behovet är stort. Det finansiella sparandet och

PROP. 2015/16:100

resultatet bedöms därmed komma att försämras successivt under prognosperioden. Det finansiella sparandet uppgår till -0,5 procent av BNP 2020. Även resultatet bedöms minska under prognosperioden och uppgå till 6 miljarder kronor 2020. Det innebär att sektorn som helhet bedöms klara det kommunala balanskravet under hela prognosperioden.

Diagram 7.5 Utvecklingen av kommunsektorns inkomster och utgifter samt finansiellt sparande 2000–2020

Utfall för 2000–2015, prognos för 2016–2020
Procent	Miljarder kronor

8		15
6		10
4		5
4
2		0
2
0		-5
0		-10
		-10
-2		-15
	Inkomster	-15
-4	Inkomster
-4		-20
		-20
-6	Utgifter	-25
-6		-25
-8	Finansiellt sparande (höger axel)	-30
-8		-30
	00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

7.3Nettoförmögenheten och skuldutveckling

Nettoförmögenheten

Den offentliga sektorns nettoförmögenhet består av både realkapital och finansiella till- gångar, med avdrag för skulder. Realkapitalet, eller kapitalstocken, innefattar både materiella tillgångar, som t.ex. byggnader och anläggningar, och immateriella tillgångar, som t.ex. data- program. Större delen av den offentliga sektorns kapitalstock består av byggnader, vägar och annan infrastruktur som inte ger någon direkt avkastning. En del av kapitalstocken används för produktion av offentliga tjänster, som t.ex. skolor, sjukhus och kontorsbyggnader, medan andra delar, t.ex. infrastrukturen, ger en samhällsekonomisk avkastning. Däremot ingår inte marktillgångar, eftersom dessa i nuläget inte finns redovisade i den officiella statistiken. De finansiella tillgångarna omfattar såväl olika fordringar på den privata sektorn som aktier. Aktieinnehaven kan vara likvida tillgångar förknippade med ett tydligt avkastningskrav,

161

PROP. 2015/16:100

som t.ex. AP-fondernas aktieinnehav. Innehaven kan också vara en form för kontroll av realkapital, som t.ex. statens ägande av Vattenfall AB.

Diagram 7.6 Den offentliga sektorns konsoliderade nettoförmögenhet fördelad på sektorer

förmögenhet utgörs av finansiella tillgångar. År 2000–2012 ökade nettoförmögenheten med ca 37 procent av BNP. Sedan 2012 har den dock minskat med ca 6 procent som andel av BNP (se diagram 7.6). Det beror framför allt på ökningen av bruttoskulden, som redovisats ovan.

Procent av BNP																Tabell 7.14 Den offentliga sektorns konsoliderade tillgångar

100															100	och skulder 2015
																	Miljarder kronor	Procent av BNP
80															80	Tillgångar	6 203	149,3
																Tillgångar	6 203	149,3
60															60	Finansiella tillgångar	3 398	81,8
60															60
																varav aktier	1 384	33,3
40															40	Kapitalstock	2 805	67,5
20															20	Skulder	2 587	62,3
20															20	Maastrichtskuld	1 805	43,4
																Maastrichtskuld	1 805	43,4
0															0	Pensionsskuld	339	7,6
			Staten							Ålderspensionssystemet						Övrigt	443	11,2
			Kommunsektorn							Offentliga sektorn						Övrigt	443	11,2
-20			Kommunsektorn							Offentliga sektorn					-20	Förmögenhet	3 616	87,0
-20															-20
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	Staten1
Källa: Statistiska centralbyrån.																Staten1	770	18,5
																Ålderspensionssystemet	1 246	30,0

Skulderna omfattar finansiella skulder samt

Kommunsektorn

1 600

38,5

statens och den kommunala sektorns åtaganden

Anm.: Statens nettoförmögenhet inklusive kommunsektorns löneskatt uppgick

för tjänstepensioner.22

Den

s.k.

Maastricht-

2014 till 855 miljarder kronor.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

skulden, av vilken statsskulden utgör en över-

vägande del, redovisas till nominellt värde. I

Finansiell nettoförmögenhet

finansräkenskaperna definieras skulden till sitt

Den offentliga sektorns finansiella nettoför-

marknadsvärde.

Posten

Övriga

skulder

mögenhet ligger huvudsakligen i AP-fonderna i

inkluderar

skillnaden

mellan marknadsvärdet

ålderspensionssystemet, medan statens finans-

och den nominellt värderade Maastrichtskulden.

iella nettoförmögenhet är negativ. Kommun-

Vid utgången av 2015 beräknas den offentliga

sektorns finansiella tillgångar och skulder har

sektorns totala nettoförmögenhet ha uppgått till

sedan år 2000 i stort sett varit lika stora (se

3 616 miljarder kronor eller 87,0 procent av BNP

diagram 7.7).

(se tabell

7.14).

Kapitalstocken

uppgick

till

Den offentliga sektorns kapitalinkomster i

2 805 miljarder kronor

eller

67,5 procent

form av räntor och utdelningar, som huvud-

BNP. Den finansiella nettoförmögenheten, dvs.

sakligen är hänförliga till ålderspensions-

skillnaden mellan finansiella tillgångar och

systemet, överstiger ränteutgifterna. Den totala

skulder, uppgick till 811 miljarder kronor eller

skulden inkluderar statens och kommunsektorns

19,5 procent av BNP.

åtaganden för de förmånsbestämda tjänste-

Fördelningen

nettoförmögenheten

på

pensionerna som intjänats fr.o.m. 1998. De

sektorer visar att statens andel av förmögenheten

totala skulderna för de fonderade avgifts-

är lägst då den offentliga sektorns skuld huvud-

bestämda tjänstepensionerna ingår, i likhet med

sakligen består av statsskulden. Både den

premiepensionssystemet, inte i den offentliga

kommunala sektorns och statens nettoför-

sektorn utan redovisas i försäkringssektorn.

mögenhet

består

till

övervägande

del

av reala

tillgångar, medan ålderspensionssystemets netto-

22 Kommunsektorns pensionsskuld avseende förmånsbestämda tjänste- pensioner intjänade t.o.m. 1997 ingår inte.

162

Diagram 7.7 Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet 1990–2020

Procent av BNP
Utfall för 1990–2015, prognos för 2016–2020
60												60
40												40
20												20
0												0
-20												-20
-40					Staten							-40
					Staten
-60					Kommunsektorn							-60
-60					Pensionssystemet							-60
					Pensionssystemet
-80					Total nettoställning, höger axel							-80
-80												-80
95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15	17	19

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den finansiella nettoförmögenheten minskade från 20,5 procent av BNP 2014 till 19,5 procent av BNP 2015 (se diagram 7.7 tabell 7.15). Av minskningen var 1,2 procentenheter hänförlig till den starka BNP-tillväxten (se sista raden i tabell 7.15). Övriga förändringar som främst avser värdeförändringar svarade i stället för en förstärkning på 0,2 procentenheter.

Tabell 7.15 Den offentliga sektorns finansiella netto- förmögenhet 2015–2020

Procent av BNP

Utfall för 2015, prognos för 2016–2020

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Staten	-9,8	-9,6	-9,5	-9,0	-8,0	-6,5
Ålderspensions
systemet	30,0	28,4	27,2	26,0	24,8	23,5
Kommunsektorn	-0,6	-1,0	-1,4	-1,8	-2,3	-2,8
Offentlig sektor	19,5	17,8	16,3	15,2	14,5	14,3
Förändring	-1,0	-1,7	-1,5	-1,1	-0,7	-0,2
Bidrag till
förändringen
Finansiellt
sparande	0,0	-0,4	-0,7	-0,4	0,1	0,7
Värdeför-
ändringar m.m.	0,2	-0,2	-0,1	-0,2	-0,1	-0,2
Nominell BNP-
förändring	-1,2	-1,0	-0,7	-0,6	-0,6	-0,7

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Underskottet i det finansiella sparandet och den fortsatt starka konjunkturtillväxten medför att den finansiella nettoförmögenheten, i frånvaro av värdeförändringar, minskar med 1,7 procent som andel av BNP 2016.

Den finansiella nettoförmögenheten fortsätter att minska som andel av BNP 2017–2020. Över-

PROP. 2015/16:100

skotten i det finansiella sparandet mot slutet av perioden kompenserar inte den minskning av förmögenhetskvoten som följer av att BNP ökar. Den finansiella nettoförmögenheten beräknas 2020 uppgå till ca 744 miljarder kronor, vilket motsvarar 14,3 procent av BNP.

Fram t.o.m. 2020 beräknas den finansiella nettoförmögenheten i absoluta tal ha minskat med närmare 60 miljarder kronor jämfört med 2014, vilket till stor del beror på förändringen av det ackumulerade finansiella sparandet.

Skuldutvecklingen

Statsskulden uppgick till 1 352 miljarder kronor i slutet av 2015, vilket var en ökning med 5 miljarder kronor jämfört med 2014 (se tabell 7.16 och diagram 7.8). Statens budget visade ett

underskott	på 33 miljarder kronor 2015.			Att
statsskulden	trots detta	enbart	ökade	med
5 miljarder kronor beror bl.a. på att de				s.k.
statsskuldsdispositionerna		var	mindre	vid

utgången av 2015 än vid utgången av 2014. Skulddispositionerna innefattar bl.a. orealiserade valutakursdifferenser och upplupen inflations- kompensation som påverkar skulden, men inte statens budgetsaldo och nettolånebehov.

Diagram 7.8 Statsskuldens utveckling 2000–2020

Utfall t.o.m. 2015, prognos för 2016–2020
Miljarder kronor	Procent av BNP

1600	60,0
1400	50,0
	50,0
1200
1000	40,0
1000
800	30,0
600	20,0
	20,0
400
200	10,0
200
0	0,0
00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
Statsskuld (mdkr.)	Procent av BNP

Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

År 2016	beräknas	statsskulden öka med
10 miljarder	kronor	till 1 362 miljarder kronor,

men minska som andel av BNP. Från och med 2017 bidrar de växande budgetöverskotten till att statsskulden minskar, både nominellt och

163

PROP. 2015/16:100

uttryckt som andel av BNP. I slutet av 2020 beräknas skuldkvoten, dvs. den konsoliderade statsskulden som andel av BNP, uppgå till 23,9 procent.

Tabell 7.16 Statsskuldens förändring 2015–2020

Miljarder kronor

Utfall för 2015, prognos för 2016–2020

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Okonsoliderad stats-
skuld vid ingången av
året	1 394	1 403	1 414	1 382	1 375	1 355

Förändring av
okonsoliderad
statsskuld	9	11	-32	-7	-19	-56
Varav:
Lånebehov1	33	12	-29	-5	-15	-53
Skulddispositioner
m.m.	-24	-1	-4	-3	-4	-3
Okonsoliderad
statsskuld vid årets
slut2	1 403	1 414	1 382	1 375	1 355	1 299
Eliminering av
myndigheters innehav
av statspapper	51	52	53	54	55	56

Statsskuld vid årets
slut3	1352	1362	1329	1321	1300	1243
Statsskulds-
förändring4	5	10	-33	-8	-20	-57
Statsskuld i procent
av BNP	32,5	31,1	29,1	27,8	26,2	23,9

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

1Identiskt med statens budgetsaldo med omvänt tecken.

2I den okonsoliderade statsskulden ingår statliga myndigheters innehav av statspapper.

3Här avses konsoliderad statsskuld vilket innebär att statliga myndigheters innehav av statspapper räknats bort.

4Avser statsskuldsförändring beräknad på den konsoliderade statsskulden. Källor: Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld är låg

Maastrichtskulden definieras av EU-regler och används vid bedömningen av medlemsländernas offentliga finanser inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten. För svenska förhållanden innebär definitionen att skulden består av den konsoliderade statsskulden och kommun- sektorns skulder på kapitalmarknaden, med avdrag för AP-fondernas innehav av stats- obligationer.

Inför Sveriges EU-inträde den 1 januari 1995 uppgick den konsoliderade bruttoskulden till 1 216 miljarder kronor, vilket motsvarade ca 70 procent av BNP (se diagram 7.9). Sedan

dess har det nominella värdet ökat med närmare 600 miljarder kronor, för att vid utgången av 2015 uppgå till 1 805 miljarder kronor.

Diagram 7.9 Den konsoliderade bruttoskulden 1994–2020

Utfall t.o.m. 2015, prognos för 2016–2020
Miljarder kronor	Procent av BNP

2 200													100
2 000				Konsoliderad skuld, mdkr									90
2 000													90
1 800				Procent									80
1 800

1 600													70
													70
1 400													60
1 200													60
1 200													50
1 000													50
1 000													40
800													40
800
600													30
600
400													20
400
200													10
0													0
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Merparten av ökningen skedde mellan 2012 och 2014, då skulden ökade med ca 380 miljarder kronor, vilket motsvarade ca 7,6 procent som andel av BNP. Statens finansiering av Riksbankens lån för förstärkningen av valuta- reserven ökade skulden 2013 med 2,7 procent- enheter. Vidare ökade skulden 2014 med ca 2,6 procent av BNP till följd av regelförändringar som innebar att andra myndigheter än Riksgäldskontoret får inneha utestående åter- köpsavtal avseende finansiella instrument, s.k. repor, över årsskiften. Effekten bruttoredovisas i NR, men är lika stor på tillgångar och skulder och därför neutral för den finansiella förmögen- heten. Eftersom dessa repor hanteras av Kammarkollegiet påverkas inte statsskulden enligt budgeten som endast speglar Riksgäldskontorets skuldhantering. I övrigt bidrog underskotten i de offentliga finanserna och valutakurseffekter till att skulden ökade.

164

Diagram 7.10 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld fördelad på sektorer

Procent av BNP

Utfall för 1994–2015, prognos för 2016–2020

100

Kommunsektor Pensionssystem Stat

Anm.: Summan av de tre delsektorernas skuld överstiger den totala Maastrichtskulden eftersom den totala skulden är konsoliderad.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Skulden har emellertid minskat kraftigt som andel av BNP sedan 1994, och uppgick vid utgången av 2015 till 43,4 procent av BNP (skuldkvoten), vilket kan jämföras med referens- värdet inom stabilitets- och tillväxtpakten om högst 60 procent av BNP (se diagram 7.10 och tabell 7.17).

Tabell 7.17 Den offentliga sektorns konsoliderade brutto- skuld och bidrag till förändringen 2015–2020

Procent av BNP om inte annat anges

Utfall för 2015, prognos för 2016–2020

	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Miljarder kronor	1 805	1 864	1 876	1 912	1 936	1 922
Procent av BNP	43,4	42,5	41,1	40,3	39,1	36,9
Förändring	-1,3	-0,9	-1,4	-0,8	-1,2	-2,1
Bidrag till
förändringen
Primärt
finansiellt	-0,5	0,0	0,2	-0,2	-0,8	-1,5
sparande	-0,5	0,0	0,2	-0,2	-0,8	-1,5
Ränteutgifter	0,5	0,5	0,5	0,6	0,7	0,8
Stock-flöde	1,2	0,9	-0,4	0,4	0,6	0,4
Periodisering
av räntor och	0,5	0,2	-0,8	0,1	0,5	0,4
skatter	0,5	0,2	-0,8	0,1	0,5	0,4
Försäljning
av aktier m.m.	0,0	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1
Övrigt	0,7	0,8	0,6	0,4	0,1	0,1
Nominell BNP-
förändring	-2,6	-2,3	-1,7	-1,6	-1,7	-1,9

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utvecklingen av skulden beror på det finansiella sparandet, som kan fördelas på primärt sparande, ränteutgifter och det s.k. stock-flödet. Detta flöde utgörs av finansiella transaktioner och periodiseringar som inte påverkar det finansiella sparandet.

PROP. 2015/16:100

Bruttoskulden beräknas öka till följd av under- skotten i det finansiella sparandet t.o.m. 2018, men i långsammare takt än BNP. År 2020 beräknas skulden uppgå till ca 36,9 procent av BNP.

7.4Finansiellt sparande enligt olika bedömare

I detta avsnitt redovisas en jämförelse mellan de senaste prognoserna för det finansiella sparandet gjorda av regeringen i denna proposition, Ekonomistyrningsverket (ESV), Konjunktur- institutet (KI), Riksbanken, OECD, Europeiska kommissionen och Internationella valutafonden (IMF). Vid en jämförelse av de olika bedöm- ningarna är det viktigt att beakta att de har gjorts vid olika tidpunkter och kan bygga på olika antaganden om den framtida politiken.

Prognosjämförelse avseende det finansiella sparandet

Regeringens prognostiserade utveckling av de offentliga finanserna överensstämmer väl med både ESV:s och KI:s beräkningar för 2016 och 2017 (se tabell 7.18).

Regeringens prognos av det finansiella sparandet skiljer sig dock från Europeiska kommissionens prognos. Skillnaden uppgår till 0,6 procent av BNP 2016. Skillnaden mellan de olika prognoserna beror framför allt på olika bedömningar av den ekonomiska återhämt- ningen, konsumtionsefterfrågan, utvecklingen på arbetsmarknaden och inflationsutvecklingen.

Enligt KI:s prognos exklusive åtgärder förstärks de offentliga finanserna snabbare fr.o.m. 2018, vilket bl.a. förklaras av att KI räknar med en svagare ökning av de offentliga utgifterna än regeringen.

165

PROP. 2015/16:100

Tabell 7.18 Bedömningar av finansiellt sparande 2016– 2020

Procent av BNP

	2016	2017	2018	2019	2020
Regeringen	-0,4	-0,7	-0,4	0,1	0,7
KI, 160323	-0,3	-0,6	0,2	0,6	0,9
KI exkl. åtgärder	-0,3	-0,6	0,3	0,9	1,3
ESV, 160406	-0,3	-0,7	-0,3	0,2	0,8
EU-kommissionen,	-1,1	-1,2
160204	-1,1	-1,2
Riksbanken, 160211	-0,8	-0,7	-0,6
OECD, 151109	-0,6	-0,3
IMF, 151006	-0,7	-0,4	0,0	0,4	0,7

Källor: Ekonomistyrningsverket, Konjunkturinstitutet, Riksbanken, Europeiska kommissionen, OECD samt Internationella valutafonden (IMF).

Prognosjämförelse avseende det strukturella sparandet

I tabell 7.19 redovisas olika bedömares prognoser för den offentliga sektorns struktur- ella sparande. Skillnaderna gentemot andra bedömare är i vissa fall större vid jämförelser av det strukturella sparandet än det finansiella sparandet. Detta beror på dels olika prognoser för BNP-gapet, dels olika beräkningsmetoder.

Tabell 7.19 Bedömningar av strukturellt sparande 2016– 2020

Procent av BNP eller potentiell BNP

	2016	2017	2018	2019	2020
Regeringen	-0,2	-0,7	-0,5	0,0	0,8
KI, 160323	-0,4	-1,0	-0,5	0,0	0,7
KI exkl. åtgärder	-0,4	-0,9	-0,3	0,4	1,2
ESV, 160406	-0,6	-0,9	-0,4	0,2	0,8
EU-kommissionen,
160204	-1,0	-1,2
OECD, 151109	-0,8	-1,2
IMF, 151006	-0,8	-0,7	-0,4	0,0	0,4

Källor: Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket, Europeiska kommissionen, OECD, Internationella valutafonden (IMF), Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Endast KI bedömer att det strukturella spar- andet kommer att överstiga 1 procent av BNP, vid en oförändrad finanspolitik.

7.5Uppföljning av statens budgetsaldo

En fullständig uppföljning av statens budget för budgetåret 2015 sker i regeringens skrivelse Årsredovisning för staten 2015 (skr. 2015/16:101).

Statens budgetsaldo visade 2015 ett unders- kott om 33 miljarder kronor. Underskottet blev därmed 3 miljarder kronor mindre än enligt den prognos som gjordes i budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1), se tabell 7.20.

Tabell 7.20 Utfall för statens budget 2015

Miljarder kronor

			Differens
	Prognos i		utfall –
	BP16	Utfall	prognos
Inkomster	851,9	859,5	7,6
Statens skatteinkomster1	877,1	894,1	17,0
Övriga inkomster1	-25,2	-34,6	-9,4
Utgifter m.m.	887,5	892,2	4,7
Utgifter exkl. statsskuldsräntor2	845,9	867,4	21,5
Statsskuldsräntor m.m.	26,5	21,9	-4,6
Riksgäldskontorets
nettoutlåning	15,1	10,1	-5,0
Kassamässig korrigering	0,0	-7,3	-7,3

Budgetsaldo	-35,6	-32,6	-2,9

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

1För jämförbarhet med statens budget redovisas utfallen enligt de gällande principerna för statens budget.

2Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar.

Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Förbättringen av budgetsaldot förklaras i huvudsak av att inkomsterna blev ca 8 miljarder kronor högre än beräknat. Differensen mellan utfall och prognos för statens skatteinkomster beror huvudsakligen på att intäkterna från skatt på företagsvinster och mervärdesskatt blev högre än väntat.

Differensen mellan utfall och prognos för övriga inkomster om 9 miljarder kronor beror främst på att inga försäljningar av statliga ägarandelar i företag genomfördes under året, medan det i budgetpropositionen hade gjorts ett beräkningstekniskt antagande för försäljnings- inkomster om 15 miljarder kronor.

Posten Utgifter m.m. blev högre än beräknat 2015, framför allt till följd av de tidigarelagda betalningar som gjordes i slutet av 2015, men som egentligen avsåg utgifter för 2016. Vidare blev utgifterna högre än beräknat till följd av de ändringar som beslutades efter förslag i propositionen Extra ändringsbudget i

166

december 2015 och som innebar ökat stöd till kommunsektorn om ca 10 miljarder kronor.

7.6Uppföljning av den offentliga sektorns finanser

Den offentliga sektorn redovisade ett sparande i balans 2015 (se tabell 7.21). Detta var 36 miljarder kronor högre än vad som beräknades i budgetpropositionen för 2016. Det var huvudsakligen inkomsterna från skatter som blev högre än förväntat; dels blev inkomsterna från bolagsskatten högre än beräknat, till följd av den extra inbetalningen på 15 miljarder kronor (se avsnitt 7.2), dels blev inkomsterna från skatt på konsumtion 16 miljarder kronor högre.

För 2016 har prognosen för det finansiella sparandet reviderats upp med över 20 miljarder kronor, eller 0,5 procent av BNP. Prognosen för inkomsterna från framför allt skatt på kapital, men även från skatt på konsumtion, har reviderats upp i förhållande till beräkningen i budgetpropositionen.

Även utgifterna har reviderats upp i för- hållande till den föregående prognosen, vilket främst beror på de högre utgifterna som följer av det exceptionellt höga antalet asylsökande.

För 2017–2019 har utgifterna i den offentliga sektorn reviderats upp i högre utsträckning än inkomsterna, vilket medför att det finansiella sparandet beräknas bli 7–15 miljarder kronor lägre samtliga år jämfört med budget- propositionen.

PROP. 2015/16:100

Tabell 7.21 Offentliga sektorns inkomster och utgifter. Aktuell prognos och förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2016

Miljarder kronor och procent av BNP

	2015	2016	2017	2018	2019
Finansiellt sparande i
budgetpropositionen
för 2016	-36	-40	-23	-2	15
Procent av BNP	-0,9	-0,9	-0,5	0,0	0,3
Förändringar

Inkomster	40	37	34	30	42
Skatter	39	42	37	35	44
Staten	35	35	28	28	32
Ålderpensions
systemet	0	0	1	0	1
Kommunsektorn	4	6	8	8	11
Övriga inkomster	0	-5	-3	-6	-2
Utgifter	4	16	41	45	53
Kommunal
konsumtion	6	26	36	40	44
Ålderspensioner	-1	-2	-2	-3	-4
Ränteutgifter	-6	-7	-6	-4	-5
Övriga primära
utgifter	5	-1	13	11	19

Förändring av
finansiellt sparande	36	21	-7	-15	-11
Procent av BNP	0,9	0,5	-0,1	-0,3	-0,2
Stat	24	23	0	-6	-3
Ålderspensionssystem	3	1	0	-1	3
Kommunsektor	8	-2	-7	-8	-10

Finansiellt sparande i
2016 års ekonomiska
vårproposition	0	-19	-31	-17	4
Procent av BNP	0,0	-0,4	-0,7	-0,4	0,1

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den konsoliderade bruttoskulden och den finansiella nettoförmögenheten jämfört med budgetpropositionen för 2016

Den finansiella nettoförmögenheten har reviderats upp med ca 80–120 miljarder kronor för hela prognosperioden jämfört med prog- nosen i budgetpropositionen för 2016. Revi- deringarna beror till stor del på att NR marknadsvärderat statens onoterade aktier i icke-finansiella och finansiella företag, vilket höjt värdet med ca 60 miljarder kronor fr.o.m. 2014. I övrigt följer revideringarna av den finansiella förmögenheten i stora drag den förstärkning som beräknas för det ackumulerade finansiella sparandet.

167

PROP. 2015/16:100

Maastrichtskulden blev 12 miljarder kronor högre 2015 än vad som beräknades i budget- propositionen. För 2016–2019 har bruttoskulden reviderats upp med 17–77 miljarder kronor per år.

Tabell 7.22 Offentliga sektorns finansiella nettoförmögen- het. Aktuell prognos och förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2016

Miljarder kronor om inte annat anges

Utfall för 2015, prognos för 2016–2020

	2015	2016	2017	2018	2019
Finansiellt sparande i
budgetpropositionen
för 2016
Finansiell
nettoförmögenhet	709	665	637	629	634
Procent av BNP	17,3	15,5	14,3	13,5	13,1
Konsoliderad skuld	1 793	1 826	1 859	1 865	1 859
Procent av BNP	43,8	42,7	41,6	40,0	38,3
Förändringar
Finansiell
nettoförmögenhet	102	117	108	91	83
Konsoliderad skuld	12	38	17	47	77
Finansiellt sparande i
2016 års ekonomiska
vårproposition
Finansiell
nettoförmögenhet	811	782	745	720	717
Procent av BNP	19,5	17,8	16,3	15,2	14,5
Konsoliderad skuld	1 805	1 864	1 876	1 912	1 936
Procent av BNP	43,4	42,5	41,1	40,3	39,1

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Kommunsektorns finanser jämfört med budgetpropositionen för 2016

Jämfört med prognosen budgetpropositionen för 2016 har kommunsektorns finansiella sparande reviderats upp med 8 miljarder kronor 2015 till följd av nya uppgifter i form av preliminärt utfall från NR (se tabell 7.23). Den främsta förklaringen till det högre sparandet är att det tillfälliga stödet till kommunsektorn om ca 10 miljarder kronor i sin helhet stärker det finansiella sparandet i kommunsektorn 2015, samtidigt som det till större delen kommer att påverka konsumtionen 2016. Även skatte- inkomsterna blev högre än prognosen i budget- propositionen. En motverkande faktor är att konsumtionsutgifterna blev högre jämfört med prognosen.

Prognosen för det finansiella sparandet har dock reviderats ned med 2–10 miljarder kronor

per år 2016–2020, trots att både skatte- inkomsterna och statsbidragen reviderats upp. De ökade skatteinkomsterna beror till stor del på att antalet arbetade timmar har reviderats upp. De högre statsbidragen beror främst på att det stora antalet asylsökande medför högre special- destinerade statsbidrag till kommunsektorn. Samtidigt är utgifterna uppjusterade ännu mer, vilket till stor del beror på att befolknings- ökningen medför att de kommunala kon- sumtionsutgifterna ökar.

Det preliminära resultatet före extraordinära poster 2015 är oförändrat jämfört med prognosen i budgetpropositionen. Prognosen för resultatet har reviderats upp med 5 miljarder kronor 2016 och reviderats ned med 7 miljarder kronor per år 2017–2020. Uppjusteringen 2016 beror till stor del på att större delen av det tillfälliga stödet till kommunsektorn kommer att redovisas som en intäkt i resultaträkningen detta år.

Tabell 7.23 Kommunsektorns finanser. Förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2016.

Miljarder kronor

	2015	2016	2017	2018	2019
Totala inkomster	15	20	25	30	38
Skatter	4	6	8	8	11
Statsbidrag exkl.
mervärdesskatt	12	15	18	21	25
Övriga inkomster	-2	-2	-1	0	2

Totala utgifter	6	22	32	38	48
Konsumtion	6	26	36	40	44
Investeringar	1	0	0	3	5
Övriga utgifter	-1	-4	-5	-5	0

Finansiellt sparande	8	-2	-7	-8	-10
Resultat före extraordinära
poster	0	5	-7	-7	-7

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

168

Kommunsektorns finanser och sysselsättning

PROP. 2015/16:100

8 Kommunsektorns finanser och sysselsättning

Sammanfattning

–Resultatet för kommunsektorn uppgick preliminärt till 13 miljarder kronor 2015

och låg därmed på samma nivå som 2014.

Kommunernas	resultat uppgick till
12 miljarder kronor,		medan landstingens
resultat uppgick	till	1 miljard kronor.
Medelresultatet	för	kommunsektorn

2011-2015 uppgick till 15 miljarder kronor, varav kommunernas medelresultat uppgick till 14 miljarder kronor och landstingens till 1 miljard kronor. Även resultatet före extraordinära poster uppgick till 13 miljarder kronor 2015, vilket ska jäm- föras med 14 miljarder kronor 2014.

–Andelen kommuner med positiva resultat före extraordinära poster var 91 procent 2015 och andelen landsting var 60 procent.

En tillfällig återbetalning av försäkrings- premier från AFA Försäkring om 4,9 miljarder kronor förstärkte resultatet.

–De långfristiga skulderna fortsatte att öka 2015 och uppgick till 295 miljarder kronor i kommunsektorn. Höga investeringsnivåer och utlåning till de kommunala företagen är förklaringar till att låneskulden ökat.

–Skatteinkomsterna förväntas öka starkt de närmaste åren i takt med att utvecklingen på arbetsmarknaden fortsätter att för- bättras. På några års sikt ökar antalet arbetade timmar långsammare vilket bidrar till att skatteinkomsternas ökningstakt avtar, för att 2019 och 2020 ligga i paritet

med den genomsnittliga ökningstakten 2000–2015.

–Även statsbidragen ökar kraftigt 2016 och 2017, främst till följd av det stora antalet asylsökande, men också till följd av sats- ningar inom bl.a. utbildningsområdet.

–Den kommunala konsumtionen bedöms öka mycket starkt under de närmaste åren till följd av det stora antalet asylsökande och demografiska förändringar med fler barn och äldre i befolkningen. Ökningen bedöms bli 4,7 procent i fasta priser 2016 och i genomsnitt ca 1,6 procent per år 2017–2020.

–Sammantaget bedöms den kommun-

finansierade sysselsättningen öka med 108 000 personer mellan 2015 och 2020.

–Den starka inkomstutvecklingen ger ut- rymme till att både öka konsumtionen och förbättra resultatet, framför allt 2016. Därefter ökar dock utgifterna i högre takt än inkomsterna och resultatet väntas successivt minska t.o.m. 2020, för att då uppgå till 6 miljarder kronor. Det finans- iella sparandet bedöms samtidigt minska från -12 till -26 miljarder kronor 2016– 2020.

171

PROP. 2015/16:100

8.1Kommunerna och landstingen – en viktig del av svensk ekonomi

Kommunsektorn, dvs. kommuner och landsting, ansvarar för merparten av de skattefinansierade välfärdstjänsterna. Sektorn utgör därmed en viktig del av den svenska ekonomin. Kommun- sektorns totala utgifter motsvarade 2015 ca 23 procent av BNP, varav ca 19 procent- enheter utgjordes av konsumtionsutgifter. Resterande del utgjordes av transfereringar, investeringar och ränteutgifter.

De kommunala konsumtionsutgifterna består till stor del av utgifter för hälso- och sjukvård, utbildning och social verksamhet. Dessa verk- samheter är obligatoriska, dvs. uppgifter som kommuner och landsting enligt lag ska ansvara för. Andra obligatoriska verksamheter är t.ex. räddningstjänst och kollektivtrafik. Frivilliga verksamheter, såsom kultur- och fritidsverk- samhet, utgör en mindre del av de kommunala verksamheterna.

Kommunerna och landstingen sysselsätter ungefär en fjärdedel av det totala antalet syssel- satta i Sverige. Omkring 80 procent av dessa är kvinnor. Därtill kommer personer anställda i privata företag som utför tjänster som finans- ieras av kommuner och landsting. Totalt var drygt 1,3 miljoner personer sysselsatta i kommunalt finansierad verksamhet 2015.

Kommunerna och landstingen finansierar till två tredjedelar sin verksamhet med kommunal inkomstskatt. Det är därför av stor betydelse för kommunsektorns finanser hur sysselsättningen utvecklas.

Statsbidragen, den näst största inkomstposten för kommunsektorn, utgör omkring en sjättedel av de sammanlagda inkomsterna. Statsbidragen utgörs dels av generella statsbidrag, dels av riktade statsbidrag. De senare är avsedda att användas till vissa specificerade verksamheter eller ändamål.

Därutöver kan kommuner och landsting finansiera sina verksamheter med avgifter. Möjligheten att använda avgiftsfinansiering är dock begränsad i lag, och varierar mellan olika verksamheter.

8.2Kommunsektorns resultat

Kommunallagens krav

Av kommunallagen (1991:900) följer att kom- muner och landsting ska ha en god ekonomisk hushållning och en budget i balans. Det minskar risken för underskott och bidrar till att nå målet för det finansiella sparandet för hela den offentliga sektorn. Detta har stor betydelse för att säkerställa en ansvarsfull ekonomisk för- valtning i kommunsektorn.

Kommuner och landsting tillämpar bok- föringsmässiga grunder i redovisningen, vilket innebär att inkomster och utgifter periodiseras så att intäkter och kostnader redovisas i resultat- räkningen den period då tjänsten eller varan levereras respektive förbrukas. Det är resultatet, inte det finansiella sparandet, som är avgörande för om kommuner och landsting uppfyller kommunallagens krav på en balanserad budget.

Kommunsektorns resultat oförändrat 2015 jämfört med 2014

Resultatet för kommunsektorn uppgick preliminärt till 13 miljarder kronor 2015. Kom- munernas resultat uppgick till 12 miljarder kronor, medan landstingens resultat uppgick till 1 miljard kronor. Resultatet för kommunsektorn som helhet låg därmed på samma nivå som 2014. Kommunernas resultat var 2,5 miljarder kronor högre jämfört med 2014, medan landstingen redovisade ett resultat som var 2,6 miljarder kronor lägre än 2014. Medelresultatet uppgick till 15 miljarder kronor per år 2011–2015, varav

kommunernas	medelresultat uppgick	till
14 miljarder	kronor och landstingens	till
1 miljard kronor.

172

Diagram 8.1 Resultat före extraordinära poster 2000–2015

Miljarder kronor

25
		Kommuner				Landsting				Totalt - kommunsektorn
20
15
10
5
0
-5
-10
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15
Källa: Statistiska centralbyrån.

Resultatet före extraordinära poster uppgick 2015 till drygt 13 miljarder kronor, vilket var knappt 1 miljard kronor lägre än 2014. Kommunernas resultat uppgick samma år till 12,6 miljarder kronor och landstingens till 0,7 miljarder kronor. Kommunsektorns medel- resultat före extraordinära poster uppgick till

13 miljarder	kronor		per år	2011–2015,	varav
kommunernas		medelresultat uppgick			till
12 miljarder		kronor	och	landstingens	till

1 miljard kronor.

Kommunsektorn har haft positiva resultat sedan 2004 (se diagram 8.1). En försämring av resultatet skedde 2008, som framför allt berodde på en svagare tillväxt i skatteunderlaget, men också på nedskrivningar av värdet på finansiella tillgångar. Försämringen 2011 och 2013 förklaras av sänkt diskonteringsränta på pensionsskulden. År 2013 skedde även en återbetalning av premier från AFA Försäkring, vilket medförde att resultatet inte försämrades för kommunsektorn som helhet (se tabell 8.2). Nedan kommenteras resultatet 2015 utifrån resultaträkningen (se tabell 8.1) och utifrån tillfälliga poster som är generella för samtliga kommuner och landsting samt extraordinära poster (se tabell 8.2).

PROP. 2015/16:100

Tabell 8.1 Kommunsektorns resultaträkning 2011–2015

Miljarder kronor

	2011	2012	2013	2014	2015
Verksamhetens intäkter	155	170	178	179	193
Verksamhetens kostnader	-781	-807	-837	-872	-917
Avskrivningar	-24	-26	-28	-28	-30
Verksamhetens
nettokostnader	-650	-663	-687	-721	-753
Skatteintäkter	540	561	584	602	634
Generella statsbidrag och
utjämning	123	120	123	127	128
Finansiella intäkter	13	16	16	15	13
Finansiella kostnader	-20	-14	-22	-10	-9

Resultat före
extraordinära poster	7	19	13	14	13
Extraordinära poster	0	0	9	-1	0
Årets resultat	7	19	22	13	13

Anm.: Utfallet för 2015 är preliminärt. Varje enskild rad är avrundad till miljarder kronor. Det innebär att det inte alltid går att summera delraderna till en total- summa. Generella statsbidrag redovisas enligt redovisningen i kommuner och landsting och inte enligt nationalräkenskaperna. Det innebär att statsbidraget för läkemedelsförmånen och fastighetsavgiften ingår.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Tabell 8.2 Tillfälliga och extraordinära poster 2011–2015, bokförda belopp

Miljarder kronor

	2011	2012	2013	2014	2015
Återbetalning från AFA
Försäkring	1	11	10	-	5
Sänkt diskonteringsränta
för pensioner	-8	-	-10	-	-
Extraordinära poster	0	0	9	-1	0

Summa tillfälliga poster	-7	11	9	-1	5

Källa: Statistiska centralbyrån.

Verksamhetens nettokostnader ökade med 4,4 procent i löpande priser 2015 jämfört med 2014. Verksamhetens intäkter påverkades av en tillfällig återbetalning av premier från AFA Försäkring med 4,9 miljarder kronor, varav 3,6 miljarder kronor betalades till kommunerna och 1,3 miljarder kronor till landstingen. Om denna tillfälliga återbetalning exkluderas från verksamhetens intäkter ökade verksamhetens nettokostnader med 5,1 procent 2015. Skatte- intäkterna ökade med 32 miljarder kronor, eller 5,3 procent, mellan 2014 och 2015. Det berodde främst på att skatteunderlaget ökade, men ca 2,5 miljarder kronor av ökningen berodde på att den genomsnittliga skattesatsen höjdes med 0,13 procentenheter (13 öre per 100 kronor i beskattningsbar inkomst) till 31,99 procent. Generella statsbidrag, såsom de redovisas i kommunsektorn, ökade med 0,7 procent.

173

PROP. 2015/16:100

Av det extra statsbidrag om 9,8 miljarder kronor som betalades ut i december 2015 med anledning av flyktingsituationen redovisades 1,0 miljard kronor som en intäkt 2015. Av intäkten på 1,0 miljard kronor avsåg 0,9 miljarder kronor kommunerna och 0,1 miljarder kronor lands- tingen.

Skatteintäkterna och de generella stats- bidragen ökade med i genomsnitt 3,5 procent per år 2011–2015, medan verksamhetens netto- kostnader ökade med i genomsnitt 3,7 procent per år motsvarande period. Det finansiella nettot och de extraordinära posterna bidrog till ett genomsnittligt positivt resultat.

Andelen kommuner med positivt resultat ökade

Andelen kommuner som redovisat positiva resultat har varit högre och mer stabil över tid än andelen landsting (se diagram 8.2). De stora svängningarna under senare år i landstingens resultat beror till stor del på förändringen av diskonteringsräntan som används vid beräkning av pensionsskulden. Jämfört med kommunerna har landstingen fler anställda i de högre inkomst- grupperna som tjänar in förmånsbestämd pension, vilket innebär en större påverkan på pensionsskulden och därmed på resultatet.

Andelen kommuner som redovisade ett positivt resultat före extraordinära poster upp- gick 2015 till 91 procent (264 av totalt 28923 kommuner). Det är 34 kommuner fler än 2014. Av landstingen redovisade 60 procent (12 av 20 landsting) ett positivt resultat, vilket var en försämring med 1 landsting jämfört med före- gående år (se diagram 8.2).

År 2011–2015 hade 178 kommuner och 1 landsting resultat som var antingen positiva eller låg på noll samtliga år. Av kommunerna hade 6 stycken negativa resultat fyra av dessa år och av dem hade 4 stycken negativa resultat 2015. Av landstingen hade 2 stycken negativa resultat samtliga fem år 2011–2015.

23 En kommun har inte lämnat uppgifter till Statistiska centralbyrån.

Diagram 8.2 Andel kommuner och landsting som redovisar positiva resultat 2000–2015

Procent
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10			Kommuner				Landsting
0
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15
Källa: Statistiska centralbyrån

Det finns en relativt stor spridning i resultatet mellan enskilda kommuner och mellan enskilda landsting (se tabell 8.3).

Tabell 8.3 Resultat före extraordinära poster

Kronor per invånare

	Genomsnitt	Genomsnitt	Högst	Lägst
	2011–2015	2015	resultat	resultat
			2015	2015
Kommuner	1 285	1 280	15 529	- 13 255

Landsting	96	68	670	-1 821

Källa: Statistiska centralbyrån.

De kommuner som hade högst och lägst resultat utgjorde ytterligheter. En stor realisationsvinst och kostnad för att lösa in (försäkra) pensioner som intjänats före 1998 bidrog bl.a. till den stora spridningen mellan kommunerna. Det är inte lika stor spridning mellan landstingen som mellan kommunerna.

God ekonomisk hushållning

Kommunallagens krav på god ekonomisk hus- hållning innebär bl.a. att kommunerna och landstingen ska fastställa egna finansiella mål och ha en långsiktigt hållbar ekonomi.

Ett vanligt förekommande mål har varit att årets resultat bör uppgå till 2 procent av skatte- intäkterna och de generella statsbidragen. Kommande utmaningar med bl.a. ökande in- vesteringsnivåer och demografiska föränd- ringar ställer dock högre krav, vilket kommun- sektorn som helhet på sikt bör planera för.

År 2015 uppgick kommunsektorns resultat till 1,7 procent som andel av skatteintäkterna och de generella statsbidragen. Kommunernas

174

andel uppgick i genomsnitt till 2,5 procent och landstingens andel till 0,2 procent (se diagram 8.3). Kommunerna har sammantaget redovisat högre resultat än landstingen, mätt som andelen av skatteintäkter och generella statsbidrag.

Diagram 8.3 Resultatets andel av skatter och generella statsbidrag 2000–2015

Procent
8
6		Kommuner				Landsting				Totalt - kommunsektorn
6
4
2
0
-2
-4
-6
-8
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15
Källa: Statistiska centralbyrån.

Det var en relativt stor spridning mellan kommunerna respektive mellan landstingen avseende resultatets andel av skatteintäkter och generella statsbidrag (se tabell 8.4).

Tabell 8.4 Resultatets andel av skatteintäkter och generella statsbidrag

Procent

	Genomsnitt	Genomsnitt	Högst	Lägst
	2011–2015	2015	andel	andel
			2015	2015
Kommuner	3,1	2,5	33,4	- 33,5

Landsting	0,4	0,2	2,5	-6,5

Källa: Statistiska centralbyrån.

Kommunsektorn klarade balanskravet

Balanskravet innebär att enskilda kommuner och landsting inte får besluta om en budget där kostnaderna överstiger intäkterna. Om resultatet ändå blir negativt måste det regleras inom tre år, om det inte föreligger synnerliga skäl.

Innan resultatet kan stämmas av mot balans- kravet ska det bl.a. justeras för realisations- vinster och realisationsförluster i en s.k. balans- kravsutredning. Det finns också sedan 2013 en möjlighet för kommunerna och landstingen att genom resultatutjämningsreserver sätta av en del av överskottet i goda tider för att täcka negativa resultat i en lågkonjunktur.

PROP. 2015/16:100

Vid tidpunkten för inrapporteringen av det preliminära bokslutet för 2015 hade inte alla kommuner och landsting tagit ställning till om det förelåg synnerliga skäl att inte återställa ett underskott inom angiven tid. Det innebär att det sammanlagda negativa resultatet som ska återställas per den 31 december 2015 ännu inte kan redovisas. Vid utgången av 2014 var det totalt 30 kommuner som angav att de sammanlagt hade 0,6 miljarder kronor i acku- mulerade negativa resultat som skulle åter- ställas. Landstingen hade ett sämre resultat än kommunerna 2014 och flera åberopade synnerliga skäl för att underlåta att återställa underskotten. Det var 7 landsting som angav att de vid utgången av 2014 hade ett under- skott på sammanlagt 1,5 miljarder kronor att återställa.

8.3Kommunsektorns tillgångar och skulder

Kommunernas och landstingens balansräkningar visar den finansiella ställningen vid årets slut. Balansräkningen ger en bild av vilka tillgångar som kommunerna respektive landstingen för- fogar över och hur de har finansierats (se tabell 8.5).

175

PROP. 2015/16:100

Tabell 8.5 Kommunsektorns balansräkning 2011–2015

Miljarder kronor

	2011	2012	2013	2014	2015
Anläggningstill-
gångar	651	673	712	765	819
Bidrag till statlig
infrastruktur	2	2	2	4	4
Omsättningstill-
gångar	204	246	256	276	297
Summa tillgångar	857	921	970	1 045	1 120
Eget kapital	376	396	418	433	446
Varav årets resultat	7	19	22	13	13
Varav resultat-
utjämningsreserver			7	7	8
Avsättningar	102	109	125	134	141
Långfristiga skulder	187	211	220	249	295
Kortfristiga skulder	192	206	207	229	237

Summa eget
kapital,
avsättningar och
skulder	857	921	970	1 045	1 120
Ansvarsförbindelser	621	591	637	628	-
Varav pensions-
förpliktelser som
inte ingår i balans-
räkningen	366	365	387	373	359

Anm.: Utfallet för 2015 är preliminärt. Värdet är per den 31 december aktuellt år. Varje enskild rad är avrundad till miljarder kronor. Det innebär att det inte alltid går att summera delraderna till totalsumman.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Kommunsektorns tillgångar ökade

Kommunsektorns tillgångar utgörs till största delen av anläggningstillgångar, bl.a. mark, bygg- nader, gator, vägar, vatten- och avloppsnät och långfristiga fordringar på kommunala företag. När det gäller värderingen av kommunala anläggningstillgångar är det viktigt att beakta att dessa enligt kommunal redovisning inte värderas utifrån marknadsvärdet. Det är i stället det historiska anskaffningsvärdet som ligger till grund för värderingen. Det innebär att tillgångar redovisas till utgiften vid anskaffningstillfället, med avdrag för årliga avskrivningar och event- uella nedskrivningar. Övriga tillgångar är främst omsättningstillgångar, som utgörs av förråd, lager, kortfristiga fordringar och placeringar samt kapital i kassa eller bank.

Kommunsektorns totala tillgångar uppgick till 1 120 miljarder kronor 2015 (se tabell 8.5). Kommunernas tillgångar uppgick till 869 mil- jarder kronor och landstingens till 251 miljarder kronor. Tillgångarna hade därmed ökat med 7,2 procent för sektorn som helhet jämfört med

2014. Det var något mer än genomsnittet för 2011–2015, som uppgick till 6,9 procent.

Investeringsnivån är för närvarande hög i kommunsektorn, vilket bidrar till ökade till- gångar, men också till ökade lån. Den snabba investeringstakten är främst en följd av urbani- seringen, som kräver nybyggnation av bl.a. bostäder och verksamhetslokaler, samt av att stora delar av kommunernas fastighetsinnehav och infrastruktur byggdes under 1960- och 1970-talen och nu är i behov av renovering. Kommunernas investeringsutgifter uppgick till 48 miljarder kronor 2015, och låg därmed på samma nivå som 2014. Landstingens invest- eringsutgifter uppgick samma år till 21 miljarder kronor, vilket var en ökning med ca 5 procent jämfört med 2014.

En stor del av investeringarna sker även i de kommunala och landstingsägda företagen. Dessa investeringar uppgick till 58 miljarder kronor 201324 för kommunernas företag och till 7 miljarder kronor för landstingens företag. När kommunerna och landstingen lånar ut medel till företagen för att investera ökar de långfristiga fordringarna, som är en del av anläggnings- tillgångarna. Dessa fordringar ökade med 11,8 procent 201425, vilket tyder på att invest- eringsnivåerna inom de kommunala företagen ligger på en fortsatt hög nivå.

Eget kapital och resultatutjämningsreserver ökade

Kommunsektorns egna kapital uppgick till 446 miljarder kronor 2015, vilket var en ökning med 3,2 procent jämfört med 2014. Den genom- snittliga ökningen 2011–2015 var 4,4 procent per år. Om den del av pensionsskulden som avser pensionsförpliktelser intjänade före 1998, och som redovisas som en ansvarsförbindelse utanför balansräkningen, inkluderas skulle det egna kapitalet vara negativt för landstingen, men inte för kommunerna eller för kommunsektorn som helhet.

24 Det saknas uppgifter för 2014 och 2015. Uppgifterna för 2014 presenteras i maj 2016.

25 Uppgift avseende 2015 publiceras i juni 2016.

176

Kommuner och landsting tillåts, som ovan anförts, att fr.o.m. 2013 bygga upp resultat- utjämningsreserver inom ramen för det egna kapitalet. Den sammanlagda storleken på resultatutjämningsreserverna bedöms 2015 ha ökat med 1,0 miljarder kronor jämfört med 2014. Kommunerna har ännu inte redovisat sina balanskravsutredningar för 2015, men för- ändringen av resultatutjämningsreserverna i balansräkningarna indikerar en ökning av reserverna med 0,9 miljarder kronor 2015 för


kommunerna	och	med knappt			0,1 miljarder
kronor för	landstingen.			De	ackumulerade
resultatutjämningsreserverna				uppgick			den
31 december	2015	till	7,0 miljarder			kronor		i
kommunerna	och	till	0,6 miljarder			kronor		i

landstingen. Det var totalt 121 kommuner och 5 landsting som hade reserver som översteg 1 miljon kronor. Den kommun respektive det landsting som hade de största reserverna hade

avsatt	0,9 miljarder	kronor	respektive
0,3 miljarder kronor.

Kommunsektorns skulder ökade

Kommunsektorns skulder uppgick till 674 mil- jarder kronor 2015, vilket var en ökning med 10 procent jämfört med 2014. Skulderna består av avsättningar samt långfristiga och kortfristiga skulder.

Avsättningar är långfristiga skulder som är okända till exakt belopp och/eller vilket datum de förfaller till betalning. Av avsättningarna på totalt 141 miljarder kronor i kommunsektorn svarade pensionsskulderna för den största delen, 122 miljarder kronor. Pensionsskulderna ökade med 7,6 procent jämfört med 2014. Med pensionsskulder avses här pensionsförpliktelser intjänade fr.o.m. 1998.

										PROP. 2015/16:100
Diagram 8.4 Långfristiga skulder 2000–2015
Miljarder kronor
350
		Kommuner					Landsting				Totalt - kommunsektorn
300
250
200
150
100
50
0
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15
Källa: Statistiska centralbyrån.

De långfristiga skulderna i kommunsektorn uppgick till 295 miljarder kronor 2015 (se diagram 8.4). Den största delen utgjordes av lån i banker och kreditinstitut. Kommunsektorns långfristiga skulder ökade med 108 miljarder kronor, eller i genomsnitt 12 procent per år, 2011–2015. Under samma tidsperiod ökade kommunernas långfristiga skulder med 85 mil- jarder kronor eller i genomsnitt 11,3 procent per år. Landstingens långfristiga skulder ökade 2011–2015 med 23 miljarder kronor eller i genomsnitt 16,1 procent per år. Ökningen av de långfristiga skulderna kan till stor del förklaras av att kommunernas och landstingens investeringar ökat och att de inte har kunnat finansieras med egna medel. Ytterligare en förklaring är att ökade investeringsutgifter hos kommunala företag även påverkat skuldsidan hos kommuner och landsting, eftersom det har skett en ökning av vidareförmedlade lån från kommuner och landsting till de kommunala företagen.26 De totala långfristiga skulderna varierade mellan kommuner och mellan landsting (se tabell 8.6).

26 De långfristiga lånen som vidareförmedlats utgör också en långfristig fordran på tillgångssidan.

177

PROP. 2015/16:100

Tabell 8.6 Långfristiga skulder

Kronor per invånare

	Genomsnitt	Genomsnitt	Högst skuld	Lägst skuld
	2011–2015	2015	2015	2015
Kommuner	20 301	24 846	96 513	0

Landsting	3 714	5 135	18 823	0

Källa: Statistiska centralbyrån.

Pensionsförpliktelser intjänade före 1998 redovisas som en ansvarsförbindelse utanför balansräkningen. Detta åtagande är relativt stort jämfört med de totala skulderna i balans- räkningen, men ska också utbetalas under en lång tid. Kommunsektorns ansvarsförbindelser avseende pensionsförpliktelser uppgick till 359 miljarder kronor 2015, vilket var en minsk- ning med 14 miljarder kronor jämfört med 2014. Minskningen beror på att utbetalningar av pensioner fr.o.m. 2014 normalt kommer att vara högre än uppräkningen av skulden i takt med att de som tjänat in pensionsmedlen går i pension. Skulden har också minskat genom att vissa kommuner har försäkrat bort en del av sin tidigare skuld. Mellan 2011 och 2015 minskade ansvarsförbindelserna avseende pensionsför- pliktelser med 8 miljarder kronor eller med i genomsnitt -0,5 procent per år. Under samma tidsperiod ökade pensionsskuldsavsättningarna i balansräkningen med 41 miljarder kronor eller med i genomsnitt 10,7 procent per år. Det totala pensionsåtagandet varierar mellan kommuner och mellan landsting (se tabell 8.7). Förklaringen till den låga skulden hos kommunen med lägst pensionsskuld per invånare är att pensions- skulden till stora delar har försäkrats bort.

Tabell 8.7 Totala pensionsförpliktelser

Kronor per invånare

	Genomsnitt 2015	Högst skuld	Lägst skuld
		2015	2015
Kommuner	24 661	42 561	380

Landsting	24 232	33 446	18 902

Källa: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Soliditeten, inklusive hela pensionsförpliktelsen, förbättrades

Soliditet är ett nyckeltal som anger hur stor del av de totala tillgångarna som är finansierade med eget kapital och är ett mått på det långsiktiga finansiella utrymmet.

År 2015 försämrades soliditeten enligt balans- räkningen för kommunsektorn som helhet något

från 41 procent till 40 procent. För kommunerna försämrades soliditeten från 48 procent till 46 procent mellan 2014 och 2015. För lands- tingen försämrades soliditeten från 20 procent till 19 procent mellan samma år.

Diagram 8.5 Soliditet inklusive samtliga pensions- förpliktelser 2000–2015

Procent
40
		Kommuner				Landsting					Totalt - kommunsektorn
20
0
-20
-40
-60
-80
-100
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15
Källa: Statistiska centralbyrån.

Soliditeten för kommunsektorn kan också re- dovisas inklusive hela pensionsförpliktelsen, dvs. inklusive den del av pensionerna som tjänats in före 1998 och som redovisas som en ansvars- förbindelse (se diagram 8.5). Inklusive dessa pensionsförpliktelser intjänade före 1998 upp- gick soliditeten 2015 till 8 procent för kommun- sektorn som helhet. Det var en förbättring med 2 procentenheter. Soliditeten varierade mellan kommuner och mellan landsting (se tabell 8.8).

Tabell 8.8 Soliditet inklusive hela pensionsförpliktelsen

Procent

	Genomsnitt	Genomsnitt	Högst	Lägst
	2011–2015	2015	soliditet	soliditet
			2015	2015
Kommuner	20	22	69	-74

Landsting	-50	-40	3	-141

Källa: Statistiska centralbyrån.

178

Utmaningar för kommunernas ekonomi

Kommunerna ansvarar för en stor del av de skattefinansierade välfärdstjänsterna och utgör därmed en viktig del av svensk ekonomi. Kommunernas ekonomi har som helhet varit relativt god under ett antal år. Samtidigt finns det kommuner med ekonomiska problem.

Det är många faktorer som påverkar kommunernas ekonomi. Analyser av samband mellan olika variabler, såsom demografi och ekonomiska nyckeltal, visar dock att det inte finns några tydliga samband som förklarar en kommuns ekonomiska ställning.

En indikation på vilka kommuner som har en svag ekonomi är balanskravsresultatet. Balans- kravet anger den lägsta godtagbara resultatnivån på kort sikt. Vid utgången av 2014 var det närmare 30 kommuner som hade ett genom- snittligt negativt balanskravsresultat under den senaste fyraårsperioden och ett negativt resultat i minst två år. Av dessa kommuner hade knappt en tredjedel dessutom en negativ soliditet i kommunkoncernen (kommunerna och dess företag) när hela pensionsskulden inkluderades. Hälften av de närmare 30 kommunerna hade en befolkningsminskning och ett invånarantal under 10 000 invånare. Flertalet av kommunerna finns i de fyra nordligaste länen.

De framtida utmaningarna för kommunerna är stora, bl.a. till följd av urbaniseringen, den demografiska utvecklingen med fler barn och fler äldre i befolkningen och det stora antalet asylsökande. De asylsökande är dock ojämnt fördelade mellan kommunerna. Dessa faktorer påverkar kommunernas ekonomiska förut- sättningar i varierande grad. Det går därför inte att utesluta att fler kommuner i framtiden kan få svårigheter att upprätthålla en hög nivå på den kommunala servicen. För de kommuner som redan i dag har en svag ekonomi kan förut- sättningarna för att möta de framtida utman- ingarna vara sämre.

Under den senaste 15-årsperioden har befolkningen minskat i nästan hälften av landets kommuner, vilket till stor del kan förklaras av urbaniseringen. Ett minskande befolknings- underlag, och en större andel äldre i dessa kommuner, ställer krav på effektivisering och anpassning av verksamheten. Flertalet av de kommuner som haft en minskande befolkning och har en svagare ekonomi än genomsnitts-

PROP. 2015/16:100

kommunen finns i de fyra nordligaste länen samt i Dalarnas, Örebro och Värmlands län.

Ökade investeringsbehov kan också vara en utmaning för den kommunala ekonomin. Den snabba investeringstakt som för närvarande finns i kommunsektorn är främst en följd av urbaniseringen och den demografiska utveck- lingen som ställer krav på nybyggnation, bl.a. bostäder och verksamhetslokaler. Även det faktum att stora delar av kommunernas fastig- hetsinnehav och infrastruktur byggdes under 1960- och 1970-talen, och nu är i behov av renovering, ökar investeringarna. En stor del av investeringarna sker i de kommunala företagen. Investeringar kan finansieras genom egna medel eller via upplåning. Kommuner med hög inves- teringstakt finns i hela landet och utgörs av såväl små som större kommuner. En majoritet tillhör dock storstadskommunerna och förorts- kommuner till storstäderna. Det är också dessa kommuner som ökat sin skuldsättning mest.

Det finns olika orsaker till att vissa kommuner har en svag ekonomi och det kan ofta vara en kombination av flera orsaker. Det gör att varje enskild kommuns situation är unik. Till följd av de utmaningar som kommunerna står inför är det viktigt att enskilda kommuner har fram- förhållning och anpassningsförmåga samt antar och uppnår mål och riktlinjer för att nå god ekonomisk hushållning på både kort och lång sikt. Ovanstående exempel på olika effekter som de framtida utmaningarna kan leda till för kommunerna visar även att det finns skäl för regeringen att även fortsättningsvis noga följa den ekonomiska utvecklingen i kommun- sektorn.

179

PROP. 2015/16:100

8.4Kommunsektorns finanser 2015–2020

Kommunsektorns skatteinkomster bestäms av de skattesatser som kommunerna och lands- tingen fastställt samt av utvecklingen av det kommunala skatteunderlaget. Det kommunala skatteunderlaget består främst av summan av utbetalda löner, drygt 70 procent, och pensioner, drygt 20 procent. Lönesumman bestäms i sin tur av antalet arbetade timmar och av timlönerna. Som tidigare nämnts påverkas därmed kommun- sektorns ekonomi i hög grad av utvecklingen på arbetsmarknaden, eftersom två tredjedelar av sektorns inkomster utgörs av skatt på inkomster

från arbete.	Statsbidragen	utgör	ungefär
18 procent av inkomsterna.
Kommunsektorns utgifter		består	till ca
83 procent av	konsumtion. Kommunsektorns

inkomster har en stor påverkan på utvecklingen av konsumtionsutgifterna.

Skillnaden mellan resultat och finansiellt sparande

Prognosprinciper

I regeringens prognos för kommunsektorns finanser antas sektorn bedriva en utgiftspolitik som är förenlig med balanskravet. Vidare antas den genomsnittliga kommunalskattesatsen vara oförändrad. Prognosen grundar sig på ett antagande om oförändrad politik, inklusive be- slutade, föreslagna och aviserade förändringar av statsbidragen. De riktade statsbidragen kan dock variera på grund av vissa utgifter som är kopplade till antalet personer i olika ersättnings- och transfereringssystem, t.ex. antalet asyl- sökande.

Sammantaget blir skatteunderlagets tillväxt viktig för utvecklingen av inkomsterna i prog- nosen. På några års sikt antas i normalfallet kommunsektorn som helhet redovisa ett resultat som är i linje med god ekonomisk hushållning.28 Den prognostiserade utvecklingen av skatte- underlaget blir därmed styrande för prognosen för utgifterna på några års sikt.

Finansiellt sparande och ekonomiskt resultat

Balanskravet och kravet på god ekonomisk hushållning för kommuner och landsting är kopplade till resultatet, medan det finansiella sparandet är kopplat till målet för den offentliga sektorns finansiella sparande. Det finansiella sparandet motsvarar skillnaden mellan in- komsterna och utgifterna.27 Den större delen av skillnaden mellan resultatet och det finansiella sparandet förklaras av redovisningen av invest- eringar och avskrivningar. I resultatet ingår endast årets avskrivningar, och således inte årets investeringsutgifter. I det finansiella sparandet ingår däremot investeringarna som en utgift, vilket drar ned det finansiella sparandet samma år som investeringen görs. Däremot belastar inte avskrivningarna det finansiella sparandet.

De senaste tio åren har kommunsektorn redo- visat starkare finanser än under 1990-talet och början av 2000-talet. Det ekonomiska resultatet har varit positivt alla år sedan 2004 (se diagram 8.6). Skillnaden mellan det finansiella sparandet och resultatet har samtidigt ökat, främst på grund av högre investeringsutgifter.29

27 Det finansiella sparandet definieras av det internationella regelverket för nationalräkenskaperna. Det är nationalräkenskaperna som är grunden för regeringens utfallsredovisning av det finansiella sparandet och prognos för kommunsektorns finanser.

28God ekonomisk hushållning antas i normalfallet motsvara ett resultat som motsvarar ungefär 2 procent av skatteintäkterna och de generella statsbidragen, vilket också är ett vanligt förekommande mål inom kommunsektorn (se avsnitt 8.2).

29Kommunsektorns finanser har de senaste åren även påverkats av tillfälliga poster, exempelvis pensionsskuldsökningar till följd av förändringar av diskonteringsräntan för pensioner, som påverkar jämförelsen mellan resultatet och det finansiella sparandet.

180

Diagram 8.6 Finansiellt sparande och resultat 1993–2020

Miljarder kronor

Utfall för 1993–2015, prognos för 2016–2020

30
20				Finansiellt sparande


				Resultat före extraordinära poster

10
10
0
-10
-20
-30
-30

93 95 97 99 01 03 05 07 09 11 13 15 17 19 Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det finansiella sparandet i kommunsektorn uppgick preliminärt till -4 miljarder kronor 2015, eller -0,1 procent av BNP, vilket var en tydlig förbättring jämfört med 2014. Det förbättrade finansiella sparandet berodde till stor del på det tillfälliga stöd till kommunsektorn om 9,8 mil- jarder kronor som riksdagen beslutade om i december 2015. Hela beloppet redovisas som en inkomst för kommunsektorn 2015 i termer av finansiellt sparande, samtidigt som förbruk- ningen av resurserna kan ske både 2015 och 2016. I resultattermer har kommunsektorn redo- visat 1 miljard kronor av intäkten 2015, medan resterande del kommer att redovisas som en intäkt 2016, vilket bidrar till ett förbättrat resultat detta år.

Samtidigt ökade både inkomsterna, även exklusive det tillfälliga stödet, och utgifterna i en högre årstakt än den genomsnittliga ökningen sedan 1993. Såväl skatteinkomsterna som konsumtionsutgifterna ökade starkt. Det be- rodde bl.a. på en stark utveckling på arbets- marknaden och på det stora antalet asylsökande.

Försämrat finansiellt sparande 2016–2020

År 2016 bedöms kommunsektorn redovisa ett försämrat finansiellt sparande jämfört med föregående år. Till stor del beror det på att det tillfälliga stödet som beslutades i december 2015 inte tas upp som en inkomst 2016, men däremot till stor del väntas förbrukas och därmed belasta utgiftssidan det året.

Samtidigt utvecklas skatteunderlaget i kommunsektorn starkt 2016 och 2017 till följd av det förbättrade läget på arbetsmarknaden. Vidare höjdes den genomsnittliga skattesatsen i kommunsektorn för 2016 med 0,11 procent-

PROP. 2015/16:100

enheter eller 11 öre per 100 kronor i beskatt- ningsbar inkomst. Även statsbidragen ökar i hög takt 2016 och 2017, främst till följd av det stora antalet asylsökande men även till följd av satsningar inom bl.a. utbildningsområdet.

Skatteinkomsternas utveckling dämpas något 2018–2020 och ligger nära den genomsnittliga årliga ökningstakten 1994–2015. Det beror i huvudsak på att lönesumman ökar långsammare när arbetsmarknaden når balans och på att skattesatserna i kommunsektorn, enligt tidigare nämnd prognosprincip, antas vara oförändrade. Samtidigt avtar ökningen av statsbidragen under samma period.

Den starka inkomstutvecklingen 2016 och 2017 ger utrymme för en stark ökning av den kommunala konsumtionen (se tabell 8.9). Sam- tidigt bidrar den demografiska utvecklingen, med fler barn och fler äldre samt den senaste tidens stora antal asylsökande, till att de kommunala konsumtionsutgifterna ökar succes- sivt under prognosperioden. Det finansiella spar- andet och resultatet bedöms därmed komma att försämras successivt 2017–2020.

Kommunsektorn bedöms som helhet under prognosperioden uppnå ett resultat som är något sämre än vad som normalt anses vara i linje med god ekonomisk hushållning.

181

PROP. 2015/16:100
Tabell 8.9 Kommunsektorns finanser 2015–2020							Stark tillväxt i sysselsättningen ökar
Miljarder kronor om inte annat anges							skatteinkomsterna framöver
Utfall för 2015, prognos för 2016-202							skatteinkomsterna framöver
Utfall för 2015, prognos för 2016-202							I regeringens prognos bedöms sysselsättningen
	2015	2016	2017	2018	2019	2020	I regeringens prognos bedöms sysselsättningen
	2015	2016	2017	2018	2019	2020	öka i hög takt under de närmaste åren. Det
							öka i hög takt under de närmaste åren. Det
Inkomster	959	1 016	1 071	1 121	1 166	1 213	bidrar	till		att också			lönesumman				ökar		starkt,
Inkomster	959	1 016	1 071	1 121	1 166	1 213	med i genomsnitt 4,6 procent per år 2016–2020,
Utveckling							med i genomsnitt 4,6 procent per år 2016–2020,
Utveckling							vilket		är	mer		än	genomsnittet				2000–2015.
i procent	6,3	5,9	5,4	4,6	4,0	4,0	vilket		är	mer		än	genomsnittet				2000–2015.
i procent	6,3	5,9	5,4	4,6	4,0	4,0	Pensionerna ökar också starkt, med i genomsnitt
Skatter1	639	675	711	743	776	811	Pensionerna ökar också starkt, med i genomsnitt
Kommunal							4,9 procent			per		år. Detta			innebär			att	skatte-
Kommunal							underlaget för kommuner och landsting ökar i
fastighetsavgift	16	17	17	19	19	20	underlaget för kommuner och landsting ökar i
fastighetsavgift	16	17	17	19	19	20	god takt 2016–2020 (se diagram 8.7).
Statsbidrag							god takt 2016–2020 (se diagram 8.7).
Statsbidrag
exkl.							Diagram 8.7 Lönesumma och kommunal beskattningsbar
mervärdesskatt	163	185	197	204	205	204	Diagram 8.7 Lönesumma och kommunal beskattningsbar
Generellt							förvärvsinkomst 1994–2020
Generellt							Procentuell förändring
bidrag	98	90	91	92	92	92	Procentuell förändring
bidrag	98	90	91	92	92	92	Utfall för 1994–2015, prognos för 2016–2020
Riktade							Utfall för 1994–2015, prognos för 2016–2020
Riktade							8
bidrag	64	95	106	112	114	113	8									Beskattningsbar
bidrag	64	95	106	112	114	113										Beskattningsbar
Kapitalinkomster	10	8	9	12	17	24	7									förvärvsinkomst
							7									Lönesumma
																Lönesumma
Övriga							6
inkomster2	131	132	137	143	149	155
Varav komp. för							5
Varav komp. för
mervärdesskatt	58	62	65	68	70	72	4
							4
Utgifter	963	1 029	1 088	1 141	1 190	1 239	3
Utveckling							3
Utveckling
i procent	4,9	6,8	5,7	4,9	4,3	4,1	2
Konsumtion	794	853	905	951	990	1 025	1
							1
Investeringar	90	96	102	106	108	110	0
Transfereringar	77	78	79	81	84	88	0
Transfereringar	77	78	79	81	84	88	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20
Övriga utgifter3	3	1	2	3	8	16	Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Finansiellt

Vid förändringar av skattelagstiftningen som

sparande

-4

-12

-16

-20

-24

-26

Resultat

påverkar

det kommunala

skatteunderlaget

neutraliseras som regel effekterna av dessa

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med

summan.

genom att nivån på det generella statsbidraget

1 Utfall 2015 enligt NR, vilket kan skilja sig från regeringens prognos på

höjs eller sänks (s.k. skattereglering).

offentliga sektorns skatteintäkter för 2015 som redovisas i avsnitt 5.2.

2 Kommunsektorns kompensation för mervärdesskatten är inkluderad i övriga

År 2015 begränsades avdragsrätten för privat

inkomster och inte i statsbidragen.

3 Inkluderar nettoköp av mark och fastigheter. Eftersom försäljningen vanligtvis

pensionssparande

och

2016

slopades

avdrags-

överstiger köp är denna nettopost negativ, vilket minskar de redovisade

rätten helt. Detta beräknas öka de kommunala

utgifterna med några miljarder kronor per år.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

skatteinkomsterna med

knappt

4 miljarder

kronor per år under prognosperioden. Vidare

Kommunsektorns inkomster

höjdes grundavdraget för pensionärer över 65 år

i statens budget för 2016, vilket minskar skatte-

Kommunsektorns inkomster består framför allt

inkomsterna med knappt 2 miljarder kronor per

år. Båda dessa förändringar neutraliseras genom

av inkomster

från

skatt

på

arbete

och

skatteregleringar. En samlad bild av utvecklingen

statsbidrag. Skatteinkomsterna är till stor del be-

både

skatter

och

statsbidrag,

justerad för

roende av utvecklingen

på arbetsmarknaden.

skatteregleringar, redovisas i tabell 8.10.

Statsbidragens

utveckling

påverkas främst

Skatteinkomsterna,

justerade för

regeländ-

beslutade, föreslagna och aviserade förändringar

ringar som påverkar

det

kommunala skatte-

till följd av ny politik, men även av demografiska

underlaget, bedöms öka med 5,6 procent 2016.

förändringar.

Den starka utvecklingen jämfört med 2015 beror

till viss del på att den genomsnittliga kommunal-

skatten höjs, men den främsta förklaringen är att

det

kommunala

skatteunderlaget

utvecklas

182

starkt. Skatteinkomsterna, justerat för regel- ändringar som påverkar det kommunala skatte- underlaget, bedöms fortsätta att öka i god takt, med i genomsnitt 4,7 procent per år 2017–2020, även om utvecklingen mattas av något mot slutet av prognosperioden till följd av att antalet arbetade timmar ökar i en långsammare takt (se tabell 8.10).

Tabell 8.10 Skatter och statsbidrag 2015–2020

Utfall för 2015 i miljarder kronor

	Utfall	Prognos, procentuell förändring
	2015
	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Skatteinkomster
justerade för
regeländringar1	637	5,6	5,4	4,6	4,3	4,5
Ökat skatte
underlag		5,2	5,4	4,6	4,3	4,5
Ändrad
kommunal-
skattesats		0,4
Statsbidrag
justerade för
skatteregleringar	165	11,4	7,0	3,4	0,8	-0,4
Skatteroch bidrag
exkl. ersättning för
mervärdesskatt	802	7,5	5,6	4,3	3,6	3,5

Anm.: I tabellen redovisas utvecklingen av statsbidrag exklusive ersättning för mervärdesskatt. För 2017–2020 antas oförändrad skattesats. Redovisningen av skatter och bidrag exkluderar fastighetsavgift.

1 Utfall 2015 enligt NR, vilket kan skilja sig från regeringens prognos på offentliga sektorns skatteintäkter för 2015 som redovisas i avsnitt 5.2. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Kraftig ökning av de riktade statsbidragen

Kommuner och landsting får bidrag från staten i form av dels ett generellt statsbidrag, dels riktade statsbidrag. De riktade statsbidragen finansieras från ett flertal olika utgiftsområden. Bidragen från utgiftsområdena 8 Migration och 13 Jäm- ställdhet och nyanlända invandrares etablering beräknas öka från ca 35 miljarder till drygt 50 miljarder kronor 2016–2020, vilket motsvarar 35–45 procent av de totala riktade statbidragen. Bidraget till landstingen för läkemedelsförmånen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg beräknas uppgå till 22–24 milj- arder kronor 2016–2020 och utgör ungefär en fjärdedel av de totala riktade statsbidragen. Kommunsektorn får också transfereringar från staten som avser kompensation för mervärdes- skattekostnader i verksamhet som inte är skattepliktig.

Tabell 8.11 visar den beräknade utvecklingen av de generella och riktade statsbidragen 2016– 2020. Minskningen av det generella statsbidraget 2016 beror till stor del på det tillfälliga stöd till

PROP. 2015/16:100

kommunsektorn om 9,8 miljarder kronor som beslutades i december 2015. Det generella statsbidraget ökar något 2017, men är därefter i princip oförändrat. Kommuner och landsting kompenseras för avskaffandet av nedsättningen av socialavgifter för unga och för det höjda grundavdraget för pensionärer. Samtidigt innebär andra justeringar, exempelvis till följd av den beslutade begränsningen av avdragsrätten för privat pensionssparande (som förbättrade skatteunderlaget), sänkningar av det generella statsbidraget.

Tabell 8.11 Årlig förändring av statsbidragen 2015–2020

Miljarder kronor

Utfall i nivå för 2015, prognos för 2016–2020

	Nivå	Förändring, miljarder kronor
	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Generellt bidrag	98	-8,7	1,7	0,3	0,1	0,1
Riktade bidrag	64	30,8	10,5	6,4	1,6	-1,0

Totala statsbidrag,
faktisk utveckling	163	22,1	12,2	6,7	1,7	-0,9
Totala statsbidrag,
justerade för
skatteregleringar	165	18,8	12,8	6,7	1,7	-0,9

Anm.: I tabellen redovisas utvecklingen av generella och riktade statsbidrag exklusive kompensation för mervärdesskatt. De specialdestinerade statsbidragen inkluderar också kapitaltransfereringar på ungefär några miljarder kronor årligen. Skatteregleringar avser kompensation för regeländringar som påverkar det kommunala skatteunderlaget.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

De riktade statsbidragen ökar kraftigt 2016–2018 för att sedan vara nästan oförändrade 2019 och 2020 (se tabell 8.11). Den tydliga ökningen 2016–2018 beror främst på att antalet asyl- sökande ökade kraftigt 2015. De riktade bidragen ökar också till följd av beslutade sats- ningar, främst inom sjukvård, utbildning och äldreomsorg. Generella statsbidrag bör vara utgångspunkten när staten förmedlar pengar till kommunerna, även om det finns tillfällen när riktade bidrag är lämpligt. För regeringen är det viktigt att minska det totala antalet styrsignaler som kommuner och landsting får.

Kommunsektorns inkomster bedöms också öka när kommuner och landsting anställer ungdomar eller långtidsarbetslösa på traineejobb och extratjänster.

Kommunsektorns utgifter

Kommunsektorns utgifter fördelas mellan ett antal olika verksamhetsområden. Störst andel av utgifterna går till hälso- och sjukvård. Därefter

183

PROP. 2015/16:100

följer utgifter för omsorg (främst för barn, äldre och funktionshindrade) och för utbildning (se diagram 8.8).

Diagram 8.8 Kommunsektorns totala utgifter 2014 fördelade efter verksamhetsområde

Procent

	Allmän
Övrigt	offentlig	Näringslivs-frå
	förvaltning	Näringslivs-frå
	förvaltning	gor
1,7%	5,9%	gor
	5,9%	2,9%
Omsorg		2,9%
Omsorg
26,0%
		Utbildning
		26,9%
		Fritid och
Hälso- och		kultur
Hälso- och		3,2%
sjukvård		3,2%
sjukvård
33,4%

Anm.: Allmän offentlig förvaltning inkluderar bl.a. kommunledning, nämnd- och styrelseverksamhet, samt utgifter för fastighetsförvaltning.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Av de totala utgifterna avser drygt 80 procent kommunal konsumtion, dvs. välfärdstjänster inom främst vård, skola och omsorg som finans- ieras med skattemedel. Kommunerna och landstingen har utöver detta utgifter för invest- eringar och transfereringar, t.ex. utgifter för ekonomiskt bistånd.

De kommunala välfärdstjänsterna är syssel- sättningsintensiva och personalkostnader (inklusive arbetsgivaravgifter och kostnader för avtalsförsäkringar) utgör den klart största delen av konsumtionsutgifterna, ca 60 procent. Unge- fär en tredjedel av konsumtionsutgifterna går till förbrukning av insatsvaror och till vissa tjänster som används i produktionen.

Andelen tjänster som produceras av privata utförare, men finansieras med skattemedel, har ökat under lång tid. Exempelvis har antalet fristående skolor och privata äldreboenden blivit fler. År 2015 utgjorde kostnaderna för privata utförare 17 procent av kommunsektorns totala konsumtionsutgifter, vilket var en ökning med 5 procentenheter sedan 2000.

Delar av den kommunala verksamheten finansieras helt eller delvis med avgifter, t.ex. barnomsorg, fritidsverksamhet och viss sjukvård. Dessa inkomster dras av på utgiftssidan i redovisningen av de totala kommunala konsum- tionsutgifterna. År 2015 uppgick inkomsterna från avgifter till ca 15 procent av de totala konsumtionsutgifterna.

Stigande demografiskt tryck framöver

Den demografiska utvecklingen har stor betydelse för behovet av resurser inom olika väl- färdstjänster. Om exempelvis antalet elever ökar behöver fler lärare anställas för att inte lärartätheten ska sjunka.

År 2000–2015 ökade antalet personer i arbetsför ålder med drygt 450 000, samtidigt som antalet barn (0–19 år) och äldre (80 år och äldre) ökade i betydligt mindre omfattning (se diagram 8.9). Personer i de två sistnämnda åldersgrupperna är oftare brukare av kommunala välfärdstjänster än personer i övriga ålders- grupper.

Från och med 2016 och fem år framåt för- väntas den totala befolkningstillväxten tillta. Det sker främst genom att antalet barn ökar snabbare än tidigare. Även antalet äldre väntas öka i hög takt fram till 2020, även om det är först åren därefter som gruppen väntas öka betydligt mer än befolkningen som helhet (se avsnitt 10.1).

Befolkningsutvecklingen påverkas framöver av det ökande asylmottagande; dels ökar antalet personer i befolkningen, dels påverkas ålders- sammansättningen. Bland de asylsökande som var inskrivna i Migrationsverkets mottagnings- system i januari 2016 var 45 procent under 19 år, medan 54 procent var 20–64 år och endast 1 procent var över 64 år.

	Diagram 8.9 Förändring i antalet personer i olika
	åldersgrupper jämfört med 2000, 2000–2020
	Tusental personer
	Utfall t.o.m. 2015, prognos för 2016–2020
	800
	700	0–19 år
	700
	600	20–64 år
	600	65–79 år
		65–79 år
	500	80 år och äldre
		80 år och äldre
	400
	300
	200
	100
	0
	-100
		00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
	Källa: Statistiska centralbyrån.

I diagram 8.10 visas en modellberäkning av hur mycket konsumtionsvolymen (dvs. mängden

184

arbetade timmar, lokaler och förbrukningsvaror etc.) inom hela den kommunala välfärdssektorn behöver öka för att tillgodose det demografiskt betingade behovet.30 Beräkningen är ett mått på hur mycket konsumtionen måste öka för att mängden resurser per brukare ska hållas konstant. För 2000–2015 beräknas ökningen till i genomsnitt 0,6 procent per år. För 2016–2020 beräknas konsumtionsvolymen behöva öka med i genomsnitt 1,6 procent per år för att följa den demografiska utvecklingen, alltså närmare tre gånger så mycket som den genomsnittliga årliga ökningen 2000–2015. Eftersom antalet barn och äldre ökar uppstår ökade behov främst inom skolan, äldreomsorgen och hälso- och sjuk- vården. De som söker asyl i Sverige räknas i modellen in i befolkningen först när de fått uppehållstillstånd som gäller minst 12 månader.

Diagram 8.10 Demografiskt betingad konsumtionsutveckling i kommunsektorn, modellberäkning

Index 2000 = 100		Årlig procentuell förändring
140		2,0
	Procentuell förändring	1,8
	(hö)	1,8
	(hö)
130	Nivå (vä)	1,6
	Nivå (vä)
		1,4
120	Procentuell förändring i	1,2
	genomsnitt 2000–2015	1,0
	samt 2016–2020 (hö)	1,0
110		0,8
		0,6
100		0,4
		0,2
90		0,0
	00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

De kommunala konsumtionsutgifterna ökar 2015-2020

Kommunsektorns konsumtionsutgifter ökade preliminärt med 2,5 procent i fasta priser 2015, vilket var den högsta ökningstakten sedan 1998. En stor del av ökningen skedde till följd av det stora antalet asylsökande under slutet av året.

30 Beräkningen av den demografiskt betingade konsumtionsvolymen tar hänsyn till antalet individer i olika åldrar i befolkningen, samt den genomsnittliga kostnaden och nyttjandegraden för olika välfärdstjänster. Till exempel ökar konsumtionsbehovet inom skolan i modellen om befolkningens sammansättning ändras så att det blir fler barn i skolålder. Beräkningen avser volymutvecklingen i fasta priser.

PROP. 2015/16:100

Konsumtionen bedöms öka i god takt under prognosperioden, framför allt under de närmaste åren. Kommuner och landsting fortsätter att påverkas av asylmottagandet och den demo- grafiska utvecklingen. Med fler barn och äldre i befolkningen ökar behovet av välfärdstjänster. Dessutom bidrar regeringens föreslagna och aviserade satsningar inom vård, skola och omsorg tillsammans med en stark utveckling av skatteunderlaget till konsumtionstillväxten under prognosåren.

År 2016 och 2017 bedöms konsumtionen öka mycket starkt, med 4,7 respektive 2,9 procent i fasta priser. Under senare delen av prognos- perioden ökar konsumtionen i en lägre takt, med i genomsnitt 1,1 procent per år i fasta priser.

I prognosen antas att kommunsektorn mot slutet av prognosperioden i normalfallet anpassar utgifterna för att nå ett resultat som är i linje med god ekonomisk hushållning. På grund av detta bedöms inte konsumtionstillväxten i prognosen vara tillräcklig för att möta det demo- grafiskt betingade resursbehovet under slutet av prognosperioden. I prognosen antas också att produktiviteten på sikt är oförändrad i kommun- sektorn.

	Diagram 8.11 Utgifter för välfärdstjänster 2000–2020
	Årlig procentuell förändring
	Utfall t.o.m. 2015, prognos för 2016–2020
	8	Fasta priser
	7	Fasta priser
	7	Löpande priser
	6	Medelvärde 2000–2015 löpande priser
	6	Medelvärde 2000–2015 fasta priser
		Medelvärde 2000–2015 fasta priser
	5
	4
	3
	2
	1
	0
	-1
		00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
	Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

I kommunsektorns finansiella sparande och resultat ingår konsumtionsutgifterna i löpande priser. Prisutvecklingen bestäms främst av löneutvecklingen i sektorn. Lönekostnaden per timme i kommunsektorn väntas öka med 2,7-3,7 procent per år 2016–2020. Konsumtions- utgifterna i löpande priser beräknas öka med 3,5–7,5 procent per år (se diagram 8.11).

185

PROP. 2015/16:100

Utgifterna för investeringar, transfereringar och räntor ökar

Knappt 8 procent av kommunsektorns totala utgifter består av transfereringar till staten, näringslivet och hushållen.31 Denna andel har varit i princip konstant under de senaste tio åren. Transfereringarna bedöms öka under prognos- perioden och uppgå till 88 miljarder kronor 2020, varav 47 miljarder kronor betalas ut till hushållen. Transfereringarna till hushållen i form av ekonomiskt bistånd bedöms minska något 2016 och 2017, för att sedan öka fram t.o.m. 2020. Transfereringarnas andel av de totala utgifterna sjunker dock något under prognos- perioden, framför allt på grund av att konsum- tionsutgifterna ökar i högre takt.

Ränteutgifterna bedöms minska 2016, för att sedan öka mot slutet av prognosperioden, bl.a. till följd av stigande räntenivåer. Kommun- sektorns långfristiga skulder har ökat under de senaste åren. En högre skuldsättning leder också till att ränteutgifterna ökar. Räntenettot, dvs. skillnaden mellan ränteinkomster och ränte- utgifter, beräknas vara något lägre 2020 än 2016.

Kommunsektorns investeringsutgifter har ökat de senaste åren. År 2015 uppgick de fasta bruttoinvesteringarna till 90 miljarder kronor, eller 2,2 procent av BNP. Kommuner och landsting är inne i en period där omfattande investeringar görs. Många växande kommuner är i behov av nya lokaler, för exempelvis förskolor, samtidigt som den demografiska utvecklingen också ökar behoven inom skolan, sjukvården och äldreomsorgen i flera kommuner och lands- ting. Äldre byggnader och infrastruktur behöver dessutom rustas upp eller bytas ut. Ränteläget är lågt och resultaten har varit relativt goda de senaste åren, vilket ökar benägenheten att investera. Investeringsutgifterna bedöms öka med sammanlagt 20 miljarder kronor i löpande priser fram till 2020, och då uppgå till 110 miljarder kronor.

Ytterligare investeringar sker i de kommunala företagen, exempelvis i bostadsbolagen. Dessa

31 Kommunsektorns transfereringar till staten utgörs främst av kommunsektorns del av assistansersättningen. Transfereringarna till näringslivet utgörs främst av olika subventioner till företag, exempelvis subventioner av kollektivtrafiken.

investeringar belastar dock inte det finansiella sparandet i kommunsektorn i någon större utsträckning.

Större osäkerhet än vanligt i prognosen

Utöver de risker som är kopplade till den makroekonomiska utvecklingen (se avsnitt 3) finns det ett antal faktorer som innebär en ökad osäkerhet rörande utvecklingen av kommun- sektorns finanser.

Kommunsektorn befinner sig i en period av omställning till ett ökat demografiskt betingat tryck på välfärdstjänsterna. Samtidigt innebär den senaste tidens befolkningsökning ytterligare utmaningar för kommuner och landsting, särskilt för skolan och socialtjänsten. De stora förändringarna i förutsättningar och behov leder till att osäkerheterna är större än vanligt i regeringens prognos. Samtidigt är osäkerheten stor rörande utvecklingen i omvärlden och hur antalet asylsökande kommer att utvecklas framöver.

Under den närmaste tiden kommer kommunerna att behöva expandera och anställa i snabb takt. Även antalet anställda i vissa personalkategorier hos landstingen behöver öka. Detta leder till ytterligare rekryteringsbehov i en sektor där det redan sedan tidigare finns en stor brist på flera olika kategorier av kvalificerad arbetskraft. Samtidigt är lokalbristen på många ställen stor. Bristen på exempelvis lärare, sjuksköterskor och socialsekreterare leder till att utvecklingen av den kommunala konsumtionen bedöms hållas tillbaka något i närtid. Utveckl- ingen av den kommunala konsumtionen och sysselsättningen i kommunsektorn framöver påverkas av hur snabbt kommuner och landsting kan anpassa sina verksamheter och sin personalstyrka.

Om den kommunala sektorn får svårt att rekrytera personal kan detta innebära en press uppåt på löneläget i sektorn och/eller en ökad medelarbetstid. Det finns också en risk för en lägre personaltäthet i de kommunala verksam- heterna, exempelvis större klasser i skolan. Samtidigt innebär den stora efterfrågan på personal en möjlighet till att öka syssel- sättningen, i synnerhet bland utrikes födda. En förbättring och utveckling av arbetsvillkoren i sektorn kommer att vara central framöver för att minska personalomsättningen, men också för att

186

kunna locka tillbaka utbildad personal sysselsatta i andra sektorer och för framtida nyrekryte- ringar.

Regeringens satsningar på traineejobb, extratjänster och snabbspår för nyanlända för- bättrar tillgången till personal för kommuner och landsting. Personer med kort tidigare utbildning får möjlighet till sysselsättning inom välfärden genom trainee- och extratjänster, sam- tidigt som efterfrågad utbildning och erfarenhet hos nyanlända tas tillvara genom att regeringen tillsammans med arbetsmarknadens parter inlett ett omfattande arbete för att korta tiden till jobb. Så kallade snabbspår för nyanlända har presenterats inom välfärdsyrken, exempelvis lärare, läkare och sjuksköterska.

8.5Kommunalt finansierad sysselsättning 2015–2020

Kommunalt finansierad sysselsättning omfattar dels personer som är sysselsatta i kommun- sektorn, dels personer som är sysselsatta i näringslivet och producerar välfärdstjänster som finansieras med skattemedel, exempelvis på fristående skolor eller äldreboenden som drivs av privata utförare. Antalet sysselsatta i kommunalt finansierade verksamheter uppgick 2015 till drygt 1,3 miljoner personer, varav 1,1 miljoner var sysselsatta i kommunsektorn. I kommun- sektorn var 23 procent av de anställda män och 77 procent kvinnor.

PROP. 2015/16:100

Diagram 8.12 Kommunalt finansierad sysselsättning 1993–2020

Utfall 1993–2015, prognos 2016–2020
Tusental personer													Procent
1 500			Andel sysselsatta hos privata utförare										30
			Andel sysselsatta hos privata utförare
1 400			(hö)										25
1 400			Sysselsättning kommunfinansierad


1 300			verksamhet (vä)
1 300			Sysselsättning kommunsektorn (vä)										20
			Sysselsättning kommunsektorn (vä)										20
1 200
													15
1 100
1 000													10
1 000
900													5
900
800													0
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20

Anm.: Subventionerade anställningar som plusjobb, traineejobb och extratjänster ingår också i den kommunalt finansierade sysselsättningen. Svenska kyrkan ingick i kommunsektorn fram till 1999.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Under lång tid har en allt större andel av den kommunalt finansierade verksamheten kommit att bedrivas av privata utförare (se diagram 8.12). Detta har bidragit till att sysselsättningen i kommunsektorn har ökat långsammare än den kommunalt finansierade sysselsättningen.

Sysselsättningen har ökat varje år sedan 2010 och bedöms fortsätta öka mycket starkt under prognosperioden. Den demografiska utveck- lingen, med fler barn och äldre i befolkningen, ökar behovet av personal i skola, vård och omsorg. Det stora antalet asylsökande innebär ytterligare tryck på främst skolan och social- tjänsten. Sammanlagt bedöms den kommunalt finansierade sysselsättningen öka med ca 108 000 personer mellan 2015 och 2020 (se tabell 8.12) En del av ökningen beror på regeringens satsningar på trainee- och extratjänster i kommunerna.

Tabell 8.12 Kommunfinansierad sysselsättning 2015–2020

Tusental personer 2015, årsvis förändring i tusentals personer för 2016–2020

Utfall för 2015, prognos för 2016–2020

	2015	2016	2017	2018	2019	2020

Kommunsektorn	1 117	29	24	19	7	3
Kommuner	841	24	20	17	6	2
Landsting	275	4	4	2	1	1
Näringslivet	153	9	6	4	4	4

Totalt	1 270	38	30	23	11	7

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Antalet arbetade timmar är ett bättre mått på den faktiska arbetsinsatsen än antalet sysselsatta,

187

PROP. 2015/16:100

eftersom de sysselsatta kan ha olika arbetstid och t.ex. sjukfrånvaron kan variera mellan åren. Antalet arbetade timmar i kommunalt finansi- erade verksamheter har sedan början av 1990-talet i stort sett varit konstant som andel av det totala antalet arbetade timmar i ekonomin (se diagram 8.13). Antalet kommunalt finans- ierade arbetade timmar har dock utvecklats starkare än antalet kommunalt finansierat syssel- satta, vilket återspeglar en stigande medel- arbetstid i de kommunalt finansierade verksam- heterna.

Att andelen arbetade timmar är lägre än andelen sysselsatta i kommunalt finansierade verksamheter avspeglar en högre grad av deltids- arbete i den kommunalt finansierade verksam- heten jämfört med övrig verksamhet i ekonomin.

Under de närmaste åren växer den kommunalt finansierade sysselsättningen och de kommunalt finansierade arbetade timmarna i snabb takt, vilket leder till att kommunsektorns andel av sysselsättningen respektive det totala antalet arbetade timmar i hela ekonomin ökar.

Diagram 8.13 Kommunalt finansierad sysselsättning och arbetade timmar 1993–2020

Procent av total sysselsättning respektive totalt arbetade timmar i ekonomin

Utfall 1993–2015, prognos 2016–2020

29
28
27
26
25
24
23
22
21	Sysselsättning i kommunfinansierad verksamhet
21	Arbetade timmar i kommunfinansierad verksamhet
	Arbetade timmar i kommunfinansierad verksamhet
20
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20

Anm.: Subventionerade anställningar som plusjobb, traineejobb och extratjänster ingår också i den kommunalt finansierade sysselsättningen. Svenska kyrkan ingick i kommunsektorn fram till 1999.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Genom att sätta den kommunalt finansierade sysselsättningen och antalet kommunalt finansierade arbetade timmar i relation till befolkningen får man ett grovt mått på hur arbetsinsatsen per brukare utvecklas. Den kommunalt finansierade sysselsättningen per invånare minskade påtagligt 2007–2010, men har sedan 2013 ökat på nytt (se diagram 8.14). Sedan

1990-talets början har antalet arbetade timmar per invånare i kommunalt finansierad verksam- het ökat kontinuerligt. Nedgången i antalet arbetade timmar per invånare 2007–2010 var inte lika påtaglig som fallet i sysselsättning. Det berodde på att medelarbetstiden bland de sysselsatta ökade dessa år. De närmaste prognos- åren väntas både sysselsättningen och antalet arbetade timmar per invånare öka, för att sedan minska till följd av den snabbare befolknings- utvecklingen och prognosprincipen om oför- ändrad skattesats och politik.

Diagram 8.14 Kommunalt finansierad sysselsättning och arbetade timmar per 1000 invånare 1993–2020

Antal													Antal
140													210 000
138
136													205 000
136
134													200 000
													200 000
132
130													195 000
128
126													190 000
126
124						Sysselsatta							185 000
						Sysselsatta							185 000
122						Arbetade timmar (hö)
						Arbetade timmar (hö)
120													180 000
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20

Anm.: Subventionerade anställningar som plusjobb, traineejobb och extratjänster ingår också i den kommunfinansierade sysselsättningen. Svenska kyrkan ingick i kommunsektorn fram till 1999. De som söker asyl i Sverige räknas in i befolkningen först när de fått uppehållstillstånd som gäller minst 12 månader, även om de till viss del är brukare av välfärdstjänster. I och med det stora antalet asylsökande under slutet av 2015 är sysselsättningen och de arbetade timmarna per 1000 invånare därmed troligen något överskattade i närtid.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

188

Utmaningar för sysselsättningspolitiken

PROP. 2015/16:100

9 Utmaningar för sysselsättningspolitiken

Sammanfattning							Det stora antalet nyanlända väntas leda till
							att ett stort antal personer som varit kort
							tid i landet kommer in i arbetskraften. På
–	Regeringens politik ska bidra till att minska						några års sikt förväntas det bidra till att
	arbetslösheten och		öka	sysselsättningen			nedgången i arbetslösheten stannar av. Det
	varaktigt. Regeringens mål om att Sverige						är därför än mer angeläget att de nyanländas
	ska ha lägst arbetslöshet i EU år 2020 är						etablering på arbetsmarknaden går så
	viktigt för att styra prioriteringarna för den						snabbt som möjligt.
	ekonomiska politiken. Målet är ambitiöst					–	Regeringen bedömer att sysselsättningen
	och ställer höga krav på politiken.						fortsätter att öka starkt de närmaste åren.
–	Svensk	ekonomi	befinner sig		i en		Osäkerheten kring utvecklingen på några
	konjunkturåterhämtning.			Arbetslösheten			års sikt bedöms dock vara stor. Det beror
	minskar,	samtidigt	som	sysselsättningen			framför allt på osäkerheten kring konjunk-
	fortsätter att öka. Trots den positiva						turutvecklingen i omvärlden och utveck-
	utvecklingen på arbetsmarknaden är arbets-						lingen av antalet asylsökande till Sverige. En
	lösheten på en alltför hög nivå.						svagare konjunkturutveckling skulle särskilt
–	Arbetslösheten är ojämnt fördelad. Många						drabba dem som redan har sämre förut-
–	Arbetslösheten är ojämnt fördelad. Många						sättningar på arbetsmarknaden.
	arbetslösa har varit utan arbete under lång						sättningar på arbetsmarknaden.
	arbetslösa har varit utan arbete under lång
	tid. Arbetslösheten är dessutom väsentligt
	tid. Arbetslösheten är dessutom väsentligt
	högre bland personer som saknar en full-
	följd gymnasieutbildning, personer födda
	utanför Europa och personer med funk-
	tionsnedsättning som			medför	nedsatt
	arbetsförmåga.

–Antalet asylsökande till Sverige ökade under hösten 2015 till historiskt höga nivåer. Det stora antalet asylsökande bidrar till att öka efterfrågan i ekonomin, bl.a. till följd av en ökad efterfrågan på välfärds- tjänster, vilket bedöms leda till en högre sysselsättning och lägre arbetslöshet på kort sikt. Samtidigt innebär utvecklingen utmaningar på arbetsmarknaden. Det tar tid för nyanlända att etablera sig på arbets- marknaden. Arbetslösheten bland personer födda utanför Europa är också i genomsnitt högre än bland övriga på arbetsmarknaden.

191

PROP. 2015/16:100

9.1Regeringens prioriteringar och riskerar att leda till sociala spänningar. Att mål för sysselsättningspolitiken bekämpa arbetslösheten och öka möjligheterna

Arbetslösheten minskar nu i god takt och sysselsättningen fortsätter att öka. Arbetslös- heten har samtidigt varit alltför hög under lång tid, trots en ökad sysselsättning, eftersom arbetskraftsdeltagandet ökat mer. Dessutom har personer med svag förankring på arbets- marknaden kommit att utgöra en allt större del av arbetskraften. Att fler står till arbetsmark- nadens förfogande är positivt och kan bidra till en högre sysselsättning på längre sikt. Men alltför få människor har i dag ett arbete att gå till.

Antalet asylsökande till Sverige har ökat sedan 2010. Under hösten 2015 ökade antalet till historiskt höga nivåer. Det stora antalet asylsökande bidrar till att öka efterfrågan i ekonomin, bl.a. till följd av en ökad efterfrågan på välfärdstjänster, vilket bedöms leda till en högre sysselsättning och lägre arbetslöshet på kort sikt. Samtidigt innebär utvecklingen utmaningar på arbetsmarknaden. Det tar tid för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland personer födda utanför Europa är också i genomsnitt högre än bland övriga på arbetsmarknaden. Det stora antalet nyanlända väntas leda till att ett stort antal personer som varit kort tid i landet kommer in i arbetskraften. På några års sikt förväntas det bidra till att nedgången i arbetslösheten stannar av.

Trots att det sker en återhämtning på arbets- marknaden bedöms arbetslösheten vara alltför hög framöver. Arbetslöshet måste bekämpas, både för den enskilda individen och för samhället i stort. Personer som är arbetslösa får lägre inkomst och löper större risk att drabbas av ohälsa. Arbete innebär gemenskap och till- hörighet samt bättre möjligheter att forma sitt liv. När fler arbetar minskar inkomstskillna- derna. När fler kan försörja sig genom arbete minskar också trycket på de offentliga trans- fereringssystemen, samtidigt som skatteintäkt- erna ökar. Sammantaget skapar detta för- utsättningar för att förstärka den gemensamma välfärden och för ett fortsatt ökat välstånd. Allas förmåga och vilja att arbeta ska tas tillvara.

Arbetslösheten är också ojämnt fördelad och en del individer drabbas av långa perioder av arbetslöshet. Många har dessutom mer be- tydande svårigheter att få en fast förankring på arbetsmarknaden. Detta skapar klyftor och

att få jobb för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden stärker därför också samman- hållningen i samhället. För att underlätta för människor att komma i arbete krävs en bred uppslutning i alla delar av samhället. Politiken har en viktig roll och politiska insatser är viktiga, men även arbetsmarknadens parter har ett ansvar för arbetsmarknadens funktionsätt.

Regeringens mål om att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU år 2020 är viktigt för att styra prioriteringarna för den ekonomiska politiken. Målet är ambitiöst och ställer höga krav på politiken. Utmaningarna på arbetsmarknaden har också ökat till följd av det stora antalet asylsökande som anlänt, och förväntas anlända till Sverige. Behovet av en politik för fler i jobb och bättre etablering blir ännu större.

För att politiken ska bli ändamålsenlig, och bidra till lägre arbetslöshet och ökad syssel- sättning, krävs en bred uppföljning och analys av utvecklingen och problembilden på svensk arbetsmarknad. Nedan redogör regeringen för sin syn på arbetsmarknadsläget och utmaning- arna för politiken på kort och lång sikt.

9.2Återhämtning på arbetsmarknaden

Svensk ekonomi befinner sig i en konjunktur- återhämtning och arbetslösheten minskar snabbare än tidigare. Sysselsättningen har fortsatt växa i samma takt som 2014. Samtidigt har arbetskraften vuxit något långsammare än tidigare, vilket sammantaget bidragit till att arbetslösheten minskat till 7,4 procent 2015 (se diagram 9.1, diagram 9.2 och diagram 9.3). Utvecklingen har varit likartad för kvinnor och män. Även långtidsarbetslösheten minskade mer 2015 än 2014.

192

Diagram 9.1 Årlig förändring i sysselsättning och arbetskraft (15–74 år)

Tusental

150

	Sysselsättning		Arbetskraft

100

-50

-100

-150

Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 9.2 Sysselsättningsgrad och arbetskraftsdeltagande bland män och kvinnor (15–74 år)

Procent
80
78	Sysselsättningsgrad	Arbetskraftsdeltagande
78
76	Kvinnor	Män
76	Män	Kvinnor
74	Män	Kvinnor
74
72
70
68
66
64
62
60
	2001 2002 2003 2004 2005 2006 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2015

Anm.: Säsongsrensad data.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 9.3	Arbetslösheten (15–74 år)
Procent
12
	Samtliga	Män	Kvinnor
11
10
9
8
7
6
5
4
2001 2002 2003 2004 2005 2006 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2015

Anm.: Säsongrensad data.

Källa: Statistiska centralbyrån.

PROP. 2015/16:100

Antalet arbetade timmar i ekonomin har ökat i god takt sedan 2010 (se diagram 9.4). Ökningen av antalet arbetade timmar beror på att antalet personer i arbete utvecklats förhållandevis positivt under senare år, särskilt bland kvinnor (se diagram 9.5). Samtidigt har det genom- snittliga antalet årligen arbetade timmar per person i arbete minskat. Detta kan delvis förklaras av att det finns fler äldre, som i genomsnitt arbetar färre timmar per år, på arbetsmarknaden än tidigare.

Diagram 9.4 Arbetade timmar

Miljoner timmar per år
8 000
7 800
7 600
7 400
7 200
7 000
6 800
6 600
6 400
6 200
6 000
5 800
1990	1993	1996	1999	2002	2005	2008	2011	2014
Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 9.5 Andel i arbete av befolkningen och årligen arbetade timmar per personer i arbete (15–74 år)

Procent		Timmar
65		1980
60		1960
60
55		1940
55
		1920
50
	Andel i arbete	1900
45	Andel i arbete, män	1880
	Andel i arbete, män

40	Andel i arbete, kvinnor
40		1860
	Årligen arbetade timmar per person i arbete (höger	1860
	Årligen arbetade timmar per person i arbete (höger
	skala)
35		1840

2001 2002 2003 2005 2006 2008 2009 2010 2012 2013 2015 Källa: Statistiska centralbyrån.

Obalanser på arbetsmarknaden riskerar att bromsa sysselsättningstillväxten. För att den starkare efterfrågan på arbetskraft ska leda till ökad sysselsättning är det viktigt att de arbetslösa i så stor utsträckning som möjligt har rätt kompetens för de jobb som skapas, att förutsättningar för jobbtillväxt finns i hela landet

193

PROP. 2015/16:100

och att de arbetslösa söker de jobb som finns. Sysselsättningstillväxten kan dämpas om arbetsgivare har svårt att hitta rätt kompetens.

Det tar i dag längre tid för företagen att rekrytera, vilket kan tyda på svårigheter att hitta personal med rätt kompetens. De genomsnittliga rekryteringstiderna är t.o.m. längre än under de senaste högkonjunkturerna. Även den s.k. Beveridgekurvan indikerar att arbetsutbudet inte motsvarar arbetskraftsefterfrågan (se diagram 9.6). Beveridgekurvan visar dock arbetslöshet och vakanser på aggregerad nivå, och inte hur förhållandet mellan utbud och efterfrågan ser ut på olika delar av arbetsmarknaden.

Diagram 9.6 Beveridgekurvan

Vakansgrad
1,00
0,90									2015 Kv4
0,80
0,70			1981Kv1
			1981Kv1
0,60	Genomsnittlig
	Genomsnittlig
0,50	vakansgrad 1981-2015
0,40
0,30												1997Kv2
0,30										2009Kv2
0,20										2009Kv2
0,20
0,10
0,00
	0	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12
												Arbetslöshet

Anm.: Vakansgrad avser vakanser i näringslivet enligt Konjunkturstatistik för Vakanser (KV) i procent av antal anställda i näringslivet enligt Kortperiodisk Sysselsättningsstatistik (KS). Arbetslöshet i procent av arbetskraften. För åren 1981– 2000 har vakanserna länkats med hjälp av Arbetsförmedlingens statistik på kvarstående lediga platser. För åren 1981–1997 har antal anställda i näringslivet länkats med sysselsatta enligt AKU. Data är säsongrensad och utjämnad.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsförmedlingen, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Efterfrågan på arbetskraft varierar mellan branscher och sektorer. Särskilt stark är efterfrågan på arbetskraft inom bygg- och teknikbranschen, men även inom den offentliga verksamheten är efterfrågan stor. Samtidigt upplever många arbetsgivare att det är svårt att hitta rätt kompetens. I synnerhet finns brist på arbetskraft inom yrken som kräver efter- gymnasial utbildning eller utbildning från gymnasieskolans yrkesprogram.

Rekryteringsproblemen är särskilt stora inom välfärdens verksamheter. Inom vården och skolan uppgav enligt Arbetsförmedlingens arbetsgivarundersökning hösten 2015 mer än varannan arbetsgivare att de hade rekrytering- sproblem, vilket är den högsta nivån sedan mätningarna inleddes 2002. Efterfrågan på personal med utbildning inom skola, vård och

omsorg bedöms öka ytterligare under de kommande åren. Det beror på stora demografiska förändringar, med relativt sett fler barn och äldre i befolkningen, och befolkningsökningen till följd av migrationen. Inom yrken utan utbildningskrav är konkur- rensen om jobben i stället stor.

Samtidigt som arbetsgivarna efterfrågar arbetskraft med relativt sett högre kvalifikationer har antalet arbetssökande med en svag för- ankring på arbetsmarknaden, i synnerhet personer med kort utbildning, ökat. Det förklaras framför allt av att fler av de arbetslösa är födda utanför Europa och saknar en fullföljd gymnasieutbildning.

Politiken har en viktig roll för att motverka obalanserna och påskynda anpassningen på arbetsmarknaden genom att säkerställa att de som söker arbete har de kompetenser som arbetsmarknaden efterfrågar. Den har också en roll i att öka den yrkesmässiga och geografiska rörligheten bland de arbetssökande och bland de som har en sysselsättning. Ett högt arbets- kraftsdeltagande och att de arbetslösa söker de jobb som finns är också viktigt för att arbets- marknaden ska fungera väl och för att syssel- sättningen ska fortsätta öka.

9.3Arbetslösheten är alltmer ojämnt fördelad

Många arbetslösa riskerar att fastna i långvarig arbetslöshet. Vissa möter också särskilda problem, som försvårar eller försenar eta- bleringen på arbetsmarknaden. Dessa individer finns till stor del bland dem som saknar en full- följd gymnasieutbildning, bland utomeuropeiskt födda och bland dem med en funktionsned- sättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Personer i dessa grupper har i genomsnitt en svagare förankring på arbetsmarknaden än andra grupper. För att sysselsättningspolitiken ska bli så effektiv och ändamålsenlig som möjligt är det därför särskilt viktigt att följa situationen för dem med en svagare förankring på arbets- marknaden.

194

Långtidsarbetslösheten minskar

Långtidsarbetslösheten minskade 2015, men är fortsatt på en hög nivå. Antalet personer som varit arbetslösa i 6 månader eller mer som andel av arbetskraften var 2,0 procent 2015, vilket var något lägre än genomsnittet om 2,2 procent 2001–2014. År 2015 minskade även antalet personer med längre arbetslöshetstider (12 mån- ader eller mer) som andel av arbetskraften. Nedgången skedde både bland unga och vuxna. Långtidsarbetslösheten är högre bland män än bland kvinnor, men minskade i båda grupperna 2015 (se diagram 9.7).

Diagram 9.7 Långtidsarbetslösa som andel av arbetskraften (15–74 år)

Procent
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0					6 månader eller mer, totalt
					6 månader eller mer, totalt
0,5					6 månader eller mer, män
0,5					6 månader eller mer, kvinnor
					6 månader eller mer, kvinnor
0,0					12 månader eller mer, totalt
0,0
2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013	2015

Anm.: Data för 2001Kv1–2005Kv1 är länkad av SCB. För perioden april 2005–januari 2006 baseras uppgifter om arbetslöshetstider delvis på imputerade värden. Säsongrensad data.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Långtidsarbetslöshet är särskilt bekymmersamt eftersom chanserna att komma tillbaka i arbete är lägre för personer som har varit arbetslösa längre tid.32 Att motverka att fler blir långtids- arbetslösa, och öka möjligheterna för personer som varit arbetslösa under en längre period att få ett arbete, kommer även fortsättningsvis att vara en viktig utmaning för sysselsättningspolitiken.

32 Individen förlorar arbetsrelaterade kunskaper under tiden som arbetslös, samtidigt som motivationen att söka arbete kan minska. Det kan också vara så att arbetsgivare utgår från att personer som varit arbetslösa länge, trots likvärdiga meriter, är mindre produktiva än de som varit arbetslösa en kortare period.

PROP. 2015/16:100

Fortsatt svag arbetsmarknadsutveckling för vissa grupper

De arbetslösa utgörs i dag till allt större del av grupper som har en svag förankring på arbets- marknaden (se diagram 9.8). Dessa grupper har i genomsnitt ungefär hälften så stor chans att lämna arbetslöshet för ett arbete som övriga på arbetsmarknaden (se diagram 9.9). De som saknar en fullföljd gymnasieutbildning, eller är utrikes födda, har också i genomsnitt en svagare ställning på arbetsmarknaden genom att de i större utsträckning än andra har tillfälliga anställningar eller arbetar deltid.33

Diagram 9.8 Inskrivna arbetslösa hos Arbetsförmedlingen fördelat på utsatta grupper och övriga

Tusental
350
300	Utsatta grupper	Övriga
300
250
200
150
100
50
0
	1996 1997 1999 2000 2002 2003 2005 2007 2008 2010 2011 2013 2015

Anm.: Utsatta grupper avser de med endast förgymnasial utbildning, äldre (55-64 år), utomeuropeiskt födda och personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Ej dubbelräkning mellan grupper. Säsongrensad data.

Källa: Arbetsförmedlingen.

33 Förekomsten av tillfälliga anställningar kan vara en väg in på arbetsmarknaden för unga och andra inträdande. Chansen att få en fast anställning är betydligt större för tidsbegränsat anställda än för arbetslösa. Samtidigt kan det finnas en risk för att vissa individer blir kvar i osäkra anställningar eller får återkommande perioder av arbetslöshet. Det är därför viktigt att motverka att individer fastnar i jobb med sämre arbetsvillkor. Se vidare Forslund m.fl. Kollektivavtalen och ungdomarnas faktiska begynnelselöner (IFAU 2012:19).

195

PROP. 2015/16:100

Diagram 9.9 Jobbchanser för grupper med svag förankring och övriga

Procent
20								55-64 år
18								55-64 år
18								Utomeuropeiskt födda
								Utomeuropeiskt födda
16								Förgymnasialt utbildade
16								Funktionsnedsatta
14								Funktionsnedsatta
14								Övriga
								Övriga
12
10
8
6
4
2
0
2006	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2011	2012	2013	2014	2015	2016

Anm.: Jobbchans definieras som antalet som lämnat till arbete (oavsett subvention eller ej) som andel av kvarstående. Säsongrensad data med tre månaders glidande medelvärde.

Källa: Arbetsförmedlingen.

Arbetslösheten minskar för unga

Arbetslösheten bland unga (15–24 år) utgör en betydande del av den aggregerade arbets- lösheten, men den har minskat sedan 2013 (se diagram 9.10). Arbetslösheten bland unga uppgick till 20,3 procent 2015. Arbetslösheten har den senaste tiden minskat både bland personer i åldern 15–19 år och i åldern 20–24 år. Arbetslöshetsutvecklingen bland unga ser likartad ut för män och kvinnor.

En stor andel av ungdomsarbetslösheten, ca 50 procent, utgörs av studerande som studerar på heltid och som samtidigt söker arbete. År 2015 var ungdomsarbetslösheten, exklusive heltidstuderande som sökte arbete, på den lägsta nivån sedan 2002. Av de allra yngsta (15–19 år) söker majoriteten av de arbetslösa extrajobb eller sommarjobb vid sidan av sina studier i gymnasie- skolan. Merparten av de heltidsstuderande som söker arbete betraktar sig i huvudsak som studerande.34 Arbetslösheten bland heltids- studerande som söker arbete bedöms inte utgöra ett betydande arbetsmarknadsrelaterat problem.

34 Under första kvartalet 2009 betraktade sig 88 procent av de arbetslösa heltidsstuderande ungdomarna i åldern 15–24 år som i huvudsak studerande och drygt 10 procent som i huvudsak arbetssökande. Se Statistiska centralbyrån (2009), Tema – Ungdomsarbetslöshet, Statistiska Meddelanden.

Samtidigt är det viktigt att även ta tillvara på deras vilja att arbeta och ge dem möjlighet att erhålla arbetslivserfarenhet under studietiden.

Diagram 9.10	Ungdomsarbetslöshet
Procent
30
	15–24 år exkl.
25	heltidsstuderande
25
	15–24 år
20	25–34 år
	25–34 år
15
10
5
0
1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997 2000 2003 2006 2009 2012 2015

Anm.: Data för gruppen 15 till 24 år 2001–2005 länkade av Statistiska centralbyrån (SCB), medan perioden 1976–2000 är en tillbakaskrivning av Konjunkturinstitutets data som bygger på SCB:s länkning av data för 16–24 år, historisk statistik och antaganden.

Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.

Att ungdomar blir arbetslösa hänger ofta samman med att de är på väg från skola till arbetsliv. 35 De allra flesta lyckas etablera sig på arbetsmarknaden efter en viss tid. Arbets- lösheten sjunker och sysselsättningsgraden stiger snabbt med åldern (se diagram 9.11). Det gäller för både kvinnor och män. Långtidsarbets- lösheten bland unga i Sverige är förhållandevis låg både i relation till äldre och vid en internationell jämförelse. Det är dock viktigt för de unga och för samhället att etableringen på arbetsmarknaden påskyndas. Längre arbets- löshetsperioder i unga år kan påverka möjlig- heten att senare få en varaktig förankring på arbetsmarknaden.

35 För en översikt, se exempelvis Engdahl och Forslund, En förlorad generation? En ESO-rapport om ungas etablering på arbetsmarknaden, ESO 2015:3.

196

Diagram 9.11 Etableringen på arbetsmarknaden 2015, 15–34 år

Procent

100
100				Arbetslöshet exkl. heltidsstuderande
90


				Arbetslöshet
80

				Sysselsättningsgrad
				Sysselsättningsgrad
70


60
60
50


40
30
20
10
10

0 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34

Anm.: Sysselsatta som andel av befolkningen och arbetslösa som andel av arbetskraften.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det är framför allt unga som saknar en fullföljd gymnasieutbildning som löper hög risk för att hamna i arbetslöshet eller långtidsarbetslöshet. Arbetslösheten bland unga (20–24 år) utan fullföljd gymnasieutbildning var 36 procent 2015, vilket kan jämföras med 14 procent för de unga som hade en fullföljd gymnasie- utbildning.36 Det är därför viktigt att påskynda och underlätta etableringen på arbetsmarknaden genom att få unga personer att slutföra sin gymnasieutbildning och säkerställa att de har de färdigheter som efterfrågas när de lämnar skolan.

Samtidigt som arbetslösheten bland inrikes födda unga har minskat de senaste åren är arbetslösheten för utrikes födda unga fortsatt på en hög nivå. Unga med utländsk bakgrund har generellt sett svårare att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås för behörighet till gymnasie- skolan.37 Det är framför allt de som anländer under grundskolans senare del eller under gymnasieålder som har problem att slutföra sina studier i den svenska skolan. Det är viktigt att dessa elever får det stöd de behöver för att både kunna börja och slutföra en gymnasieutbildning, och därigenom underlätta etableringen på arbets- marknaden senare i livet. Detta är särskilt viktigt med hänsyn till det ökande antalet ensam- kommande barn och unga. Ökningen av antalet asylsökande ensamkommande barn under 2015

36Statistiska centralbyrån.

37Skolverket (2016), Invandringens betydelse för skolresultaten.

PROP. 2015/16:100

har bidragit till en kraftig ökning av antalet unga i åldern 13–17 år.

En grupp som kan ha allvarliga arbets- marknadsrelaterade problem är unga som varken arbetar, studerar eller deltar i arbetsmarknads- politiska program.38 En del av dessa ungdomar jobbar eller semestrar utomlands, men det finns också de som har stora svårigheter att få jobb. Dessa riskerar att helt hamna utanför arbets- marknaden om de inte ges möjlighet att arbeta eller studera. Flera faktorer påverkar risken för att hamna i denna grupp. Unga utrikes födda och unga utan fullföljd gymnasieutbildning löper större risk att hamna utanför arbetskraften, liksom unga med en svag socioekonomisk bakgrund. Jämfört med andra länder har Sverige en låg andel unga som varken arbetar eller studerar (se diagram 9.12). Detta gäller både kvinnor och män.

Diagram 9.12 Unga (15–24 år) som varken arbetar eller studerar (NEET) 2014

Procent

Nederländerna

Danmark

Luxenburg

Tyskland

Sverige

Österrike

Tjeckien

Slovakien

Litauen

Finland

Malta

Frankrike

Estland

Storbritannien

Belgien

EU28

Anm.: NEET (Young people neither in employment nor in education and training) avser de som varken arbetar, studerar eller deltar i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Källa: Eurostat

Svårt att konkurrera på arbetsmarknaden även för vuxna utan fullföljd gymnasieutbildning

Även för vuxna (25–74 år) som saknar en fullföljd gymnasieutbildning är risken för arbetslöshet högre än för andra och syssel- sättningsgraden är betydligt lägre. Arbetslös- heten bland personer som saknar gymnasie-

38 Se exempelvis Engdahl och Forslund, En förlorad generation? En ESO-rapport om ungas etablering på arbetsmarknaden, ESO 2015:3.

197

PROP. 2015/16:100

utbildning är mer än dubbelt så hög jämfört med dem som har en gymnasieutbildning (se diagram 9.13). Risken för långtidsarbetslöshet är också stor. Omkring hälften av de inskrivna på Arbetsförmedlingen som saknar en fullföljd gymnasieutbildning har varit arbetslösa i över ett år. Skillnaden i arbetslöshet mellan personer med olika utbildningsnivå är särskilt tydlig bland kvinnor.

Diagram 9.13		Etableringen på arbetsmarknaden fördelat
på utbildningsnivå, 2015
Procent
100
90
80
70
60
50			Sysselsättningsgrad				Arbetslöshet
40			Sysselsättningsgrad				Arbetslöshet
40			Förgymn. utb.					Förgymn. utb.
30			Gymn utb.					Gymn utb.
20			Eftergymn. utb.					Eftergymn. utb.
10
0
15	20	25	30	35	40	45	50	55	60	65	70
											Ålder

Anm.: Data är utjämnad mellan åldrarna. Vissa åldersspann är utelämnade på grund av låg tillförlitlighet till följd av det begränsade urvalet. Sysselsatta som andel av befolkningen och arbetslösa som andel av arbetskraften.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Att personer med en relativt kort utbildning har problem på arbetsmarknaden beror bl.a. på att de i viss mån konkurrerar om samma jobb med personer med längre utbildning. Efterfrågan på personer med kort utbildning har också minskat över tid. Även om de som saknar en fullföljd gymnasieutbildning så småningom lyckas få ett jobb löper de en större risk att bli av med jobbet om deras arbetsgivare behöver dra ned på sin arbetsstyrka. Avsaknaden av en fullföljd gym- nasieutbildning försvårar därmed både inträde på arbetsmarknaden och omställning senare i yrkeslivet.

Arbetslösheten är hög bland personer födda utanför Europa

Utrikes födda är en heterogen grupp med olika förutsättningar att etablera sig på arbets- marknaden. I genomsnitt är dock arbetslösheten högre och sysselsättningsgraden lägre bland utrikes födda än bland inrikes födda (se diagram 9.14). Utomeuropeiskt födda, som till stor del

utgörs av nyanlända som kommit till Sverige som asylsökande och anhöriga till asylsökande, har en särskilt svår situation på arbetsmarknaden jämfört med inrikes födda. Detta är särskilt tydligt bland vuxna, även om skillnaderna är stora även bland unga (se diagram 9.14). Bland vuxna (25–74 år) var arbetslösheten 2015 drygt 20 procent bland utomeuropeiskt födda, vilket kan jämföras med 3,4 procent för vuxna inrikes födda. Skillnaden mellan män och kvinnor bland de utomeuropeiskt födda vuxna är liten.

Diagram 9.14		Etableringen på arbetsmarknaden fördelat
på födelseregion, 2015
Procent
100
90
80
70
60
50			Sysselsättningsgrad				Arbetslöshet
50			Utanför Europa				Utanför Europa
			Utanför Europa				Utanför Europa
40			Inom Europa				Inom Europa
30			Inrikes				Inrikes
30
20
10
0
15	20	25	30	35	40	45	50	55	60	65	70
											Ålder

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Avsaknad av gymnasieutbildning medför en väsentligt ökad risk för arbetslöshet även bland utomeuropeiskt födda (se diagram 9.15). De arbetslösa som saknar en gymnasieutbildning utgörs till stor del av personer födda utanför Europa. Bland utomeuropeiskt födda som saknar gymnasieutbildning är arbetslösheten i dag drygt 35 procent, och har stigit kraftigt de senaste åren. Detta kan jämföras med 5,6 procent för inrikes födda som saknar gymnasieutbildning. Den senare nivån har varit relativt konstant de senaste åren.

198

Diagram 9.15 Arbetslöshet (25–74 år) fördelat på
utbildningsnivå för inrikes och utomeuropeiskt födda
Procent
40		Utomeuropeiskt född, förgymnasial utb.
		Utomeuropeiskt född, förgymnasial utb.
35		Utomeuropeiskt född, gymnasial utb.
30		Inrikes född, förgymnasial utb.
30		Inrikes född, gymnasial utb.
		Inrikes född, gymnasial utb.
25
20
15
10
5
0
2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015
Anm.: Tidsseriebrott 2007/2008 medför att tolkningar från 2008 och framåt jämfört
med åren innan 2008 bör göras med försiktighet.
Källa: Statistiska centralbyrån.

Utomeuropeiskt födda som har gymnasial eller högre utbildning har större chanser att få ett arbete. Skillnaden i sysselsättningsgrad är dock liten mellan dem med eftergymnasial utbildning och dem med gymnasieutbildning. En betydande andel av de utrikes födda med eftergymnasial utbildning har dessutom arbeten som inte motsvarar deras utbildningsnivå.

Arbetslösheten är särskilt hög bland dem som varit kort tid i Sverige. En indikator på detta är att andelen inskrivna hos Arbetsförmedlingen är hög för dem med kortare vistelsetider bland personer födda utanför Europa (se diagram 9.16). Nyanlända befinner sig, liksom unga, i en fas då de håller på att etablera sig på arbets- marknaden. Sannolikheten för att få ett jobb ökar med vistelsetiden i landet, men det tar lång tid för många utomeuropeiskt födda att etablera sig på arbetsmarknaden. Arbetslösheten är på en hög nivå även efter en lång tid i landet. Liksom för unga försvåras etableringen av att många ofta saknar jobbrelaterade nätverk. Det kan även vara svårt för arbetsgivare att värdera utbildningar och yrkeskompetens som förvärvats utomlands. Förekomsten av diskriminering försvårar dess- utom etableringen på arbetsmarknaden.39

					PROP. 2015/16:100
Diagram 9.16 Inskrivna arbetslösa bland födda utanför
Europa (20–64 år) efter utbildningsnivå och vistelsetid i
Sverige 2013
Procent
90
80					Förgymnasial utbildning
80
70					Gymnasial utbildning
70
					Eftergymnasial utbildning
60
50
40
30
20
10
0
0-1 år	2 år	3 år	4 år	5-9 år	10-14 år 15-20 år 20+ år

Anm.: Arbetslösa avser andelen personer födda utanför Europa registrerade hos Arbetsförmedlingen som öppet arbetslösa eller deltagare i program med aktivitetsstöd i november av arbetskraften (summan av sysselsatta i november och personer registrerade hos Arbetsförmedlingen som öppet arbetslösa eller deltagare i program med aktivitetsstöd i november).

Källor: Databasen LISA och egna bearbetningar.

Främst till följd av det stora antalet asylsökande väntas antalet personer i befolkningen som är födda utanför Europa öka betydligt de kommande åren, med ca 465 000 personer 2015– 2020.40 En betydande andel av de nyanlända utomeuropeiskt födda förväntas ha kommit till Sverige som asylsökande och anhöriga till asylsökande flyktingar. Dessa grupper har svårast att komma in på arbetsmarknaden. En större del av arbetskraften väntas dessutom de närmaste åren att utgöras av personer med korta vistelsetider, vilket förväntas bidra till en högre arbetslöshet.

Samtidigt är en stor andel av de som kommer till Sverige i yrkesaktiv ålder och har kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. Detta kan bidra till att mildra rekryteringsproblem inom vissa bristyrken. Det finns dock även ett stort antal nyanlända som har kort utbildning. Det är angeläget att påskynda etableringen på arbets- marknaden för nyanlända. Deras kompetens och kunskaper måste tas bättre tillvara, och de måste få den utbildning och de färdigheter som svarar mot arbetsmarknadens behov. Det krävs även

39 Se exempelvis Petersson (2014), Utrikes födda på arbetsmarknaden – en forskningsöversikt, och Eriksson, Utrikes födda på den svenska arbetsmarknaden, Bilaga 4 till Långtidsutredningen 2011.

40 Detta är baserat på Statistiska centralbyråns befolkningsframskrivning, som i stor utsträckning är baserad på Migrationsverkets prognos på antalet asylsökande från februari 2015. Migrationsverkets prognos är förknippad med betydande osäkerhet.

199

PROP. 2015/16:100

åtgärder för att öka arbetsgivarnas vilja att anställa.

Fortsatt svår situation på arbetsmarknaden för personer med nedsatt arbetsförmåga

Personer med en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har generellt en betydligt lägre sysselsättningsgrad än befolk- ningen som helhet. Det finns också tecken på att arbetslösheten bland dem har ökat över tid. Enligt Arbetsförmedlingens statistik ökade antalet arbetslösa med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga kraftigt 2008–2013, men har sedan dess sjunkit något. Statistik från Statistiska centralbyrån visar dock att arbetslösheten i denna grupp låg på samma nivå 2008–2013, medan en viss ökning upp- mättes mellan 2013 och 2014.41 Arbets- förmedlingens uppföljning av andelen arbetslösa som får arbete visar på att denna nivå var relativt oförändrad 2011–2015.

Enligt Arbetsförmedlingen förklaras ungefär 70 procent av den totala ökningen av inskrivna arbetslösa med funktionsnedsättning 2010–2014 av överföringen av personer från sjukför- säkringssystemet. En stor andel (ca 35 procent) av de personer som har en funktionsnedsättning, och som skrivits in på Arbetsförmedlingen från sjukförsäkringen, har dock lämnat Arbets- förmedlingen under det första året utan att de fått ett jobb eller påbörjat en formell utbild- ning.42 Dessa personer har återvänt till

41 Situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning (Statistiska centralbyrån, 2014). Skillnaden mellan dessa statistikkällor kan förklaras av att de delvis fångar upp individer med olika typ av problematik som leder till nedsatt arbetsförmåga. Funktionsnedsättning enligt SCB:s statistik är självrapporterad, medan klassificeringen av funktionsnedsättning enligt Arbetsförmedlingens statistik föregås av myndighetens bedömning. Kartläggningen av arbetslösa har också blivit mer grundlig, vilket enligt Arbetsförmedlingen inneburit att fler personer blivit klassificerade med en funktionsnedsättning.

42 Värdet 35 procent är ett genomsnitt för 2010–2013 och i uppföljningen ingår personer som avslutat programmet arbetslivsintroduktion, se Tidiga och aktiva insatser för sjukskrivnas återgång i arbete 6b – Arbetslivsintroduktionen (Arbetsförmedlingens återrapportering dnr: Af–2013/508922).

sjukförsäkringen, och har då fått ekonomiskt bistånd eller helt fallit ur transfereringssystemen.

Det är viktigt att personer med funktions- nedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har tillgång till det stöd de behöver så att deras kompetens och förmåga tas tillvara och att fler personer får ett arbete.

9.4Internationell utblick

Den ekonomiska politiken ska bidra till att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen. Regeringens mål är att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020. I diagram 9.17jämförs den aggregerade arbetslöshetsutvecklingen i Sverige 2005–2015 med ett spann för de fem lägsta arbetslöshetsnivåer som uppnåtts inom EU varje år.

Diagram 9.17 Arbetslösheten (15–74 år)
Procent
12
10
8
6
4
2	Plats 1 till 5	Sverige	EU 28
	Plats 1 till 5	Sverige	EU 28
0
	2005 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2010 2011 2012 2013 2014 2015

Anm.: Med plats 1 till 5 avses de fem länder som vid varje mättillfälle har lägst arbetslöshet i EU. Detta fält utgörs således inte nödvändigtvis av samma länder varje år.

Källa: Eurostat.

Sverige har haft en relativt hög arbetslöshet, i genomsnitt 7,6 procent, vilket motsvarar en tolfte plats i EU. De senaste åren har arbetslösheten minskat väsentligt i länder som Tjeckien och Storbritannien. Tyskland har haft en exceptionell nedgång i arbetslösheten sedan 2005 och har den lägsta arbetslösheten i EU 2015. Samtidigt som arbetslösheten i Sverige har varit relativt hög har sysselsättningen vuxit i god takt de senaste åren. Sverige har tillhört de fem länder med högst sysselsättningsgrad under hela perioden och har i dag den högsta syssel- sättningsgraden i EU (se diagram 9.18)

200

Diagram 9.18 Sysselsättningsgrad (15–74 år)
Procent
75
70
65
60
55
50			Plats 1 till 5			Sverige			EU 28
45
2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015

Anm.: Med plats 1 till 5 avses de fem länder som vid varje mättillfälle har högst sysselsättningsgrad i EU. Detta fält utgörs således inte nödvändigtvis av samma länder varje år.

Källa: Eurostat.

Vid jämförelse av olika länders arbets- löshetsnivåer är det viktigt att beakta att arbets- lösheten påverkas av olika landsspecifika förhållanden. Dessa förhållanden kan ha rent statistiska effekter på arbetslösheten. Exempelvis får skillnader i utformningen av utbildnings- systemet konsekvenser för arbetslöshets- statistiken, vilket medför att Sverige, där yrkesutbildningen huvudsakligen är skolförlagd, får en högre arbetslöshet i förhållande till många andra länder. I länder med lärlingssystem, som exempelvis Tyskland, är utbildningen arbets- platsförlagd och lön utgår för lärlingarna. Därmed klassificeras studenterna som sysselsatta även om de söker arbete. För Sveriges del kommer studenter som studerar heltid, men samtidigt söker arbete, att klassificeras som arbetslösa. Denna grupp bedöms inte utgöra ett betydande arbetslöshetsproblem, men medför en relativt sett högre arbetslöshet för Sverige. Exkluderas gruppen heltidsstuderande som söker arbete förbättras Sveriges relativa position från plats 12 till plats 7 i EU.

Trots att arbetslösheten väntas minska i Sverige de närmaste åren bedöms den framöver, enligt Europeiska kommissionen, ligga på en hög nivå jämfört med de länder som bedöms ha lägst arbetslöshet (se tabell 9.1).

	PROP. 2015/16:100

Tabell 9.1	Europeiska kommissionens prognos för
arbetslösheten 2017
Procent
Sverige	6,7

Tjeckien	4,7
Storbritannien	4,9
Tyskland	5,2
Ungern	5,2
Malta	5,3
EU 28	8,7

Anm.: Valet av jämförelseländer är baserat på de länder med lägst arbetslöshet i Europeiska kommissionens prognos för 2017.

Källa: Eurostat.

Bedömningen av arbetslöshetsutvecklingen på längre sikt är dock förknippad med betydande osäkerhet. Sveriges relativa position påverkas bl.a. av konjunkturutvecklingen och politikens utformning i såväl Sverige som andra länder, samt av utvecklingen av befolkningens samman- sättning. Osäkerheten bedöms vara särskilt stor till följd av flyktingsituationen. Sverige har under lång tid haft en större invandring av asylsökande och anhöriga till asylsökande i relation till befolkningen än övriga EU-länder (se tabell 9.2). Dessa personer har en lägre förväntad syssel- sättningsgrad jämfört med andra invandrade grupper, som exempelvis arbetskrafts- invandrare.43 Utvecklingen av arbetslösheten till följd av flyktingsituationen i Sverige och jämförbara länder kommer att bero på såväl antalet nyanlända som sammansättningen av denna grupp.

43 Etableringen på arbetsmarknaden har historiskt sett tagit olika lång tid för olika grupper av utrikes födda. Utrikes födda som har kommit till Sverige av asylskäl, liksom många anhöriginvandrare, står längre ifrån arbetsmarknaden under den första tiden i Sverige än exempelvis personer som invandrat av arbetsmarknadsskäl. Det innebär att också arbetsmarknadsetableringen tar längre tid för de som har kommit av asylskäl.

201

PROP. 2015/16:100

Tabell 9.2 Uppehållstillstånd kopplat till asylsökande och anhöriginvandring till medborgare utanför EU/EES

										Medel-
										värde
			2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	08–14
Per 1000		CZ	1,9	1,6	2,6	1,8	1,7	1,8	1,9	1,9
invånare		DE	0,9	0,9	0,9	0,8	1,4	1,5	1,9	1,2
		HU	1,1	0,3	0,3	0,5	0,2	0,5	1,0	0,6
		MT	4,3	4,4	2,0	3,0	3,6	7,9	10,3	5,1
		UK	3,6	3,2	1,7	1,6	2,4	2,4	2,3	2,5
		SE	8,8	9,1	8,2	8,6	10,9	11,9	13,0	10,1
		EU	1,9	1,9	2,0	1,8	1,9	1,9	2,0	1,9
		28	1,9	1,9	2,0	1,8	1,9	1,9	2,0	1,9
		28
Antal	i	CZ	20	17	27	19	18	19	20
tusental		DE	70	75	70	63	115	123	154
		HU	11	3	3	5	2	5	10
		MT	2	2	1	1	1	3	4
		UK	219	199	108	99	153	151	149
		SE	81	84	77	81	103	113	126
		EU	943	956	1028	930	980	985	1038
		28	943	956	1028	930	980	985	1038
		28

Anm.: CZ = Tjeckien, DE = Tyskland, HU = Ungern, MT = Malta, UK = Storbritannien, SE = Sverige, EU 28 = Snitt för EU 28-länderna. Avser antal beviljade uppehållstillstånd kopplat till asylsökande och uppehållstillstånd för anhöriginvandrare till medborgare utanför EU/EES. Eftersom statistiken från Eurostat inte går att dela upp på anhöriginvandring och andra har data i stället delats upp på anhöriga till medborgare innanför och utanför EU. Grupperna har dock båda gemensamt att sysselsättningsgraden är låg. Bland kvinnor är den dessutom inte skild från flyktinginvandrares.

Källa: Eurostat.

En jämförelse av arbetslöshetens samman- sättning är viktig för att bedöma möjligheterna att minska arbetslösheten. Sverige har i en internationell jämförelse relativt låg arbetslöshet bland inrikes födda vuxna (25–74 år), samtidigt som arbetslösheten bland utrikes födda vuxna (25–74 år) är högre (se tabell 9.3). Som ovan nämnts skiljer sig dock sammansättningen av utrikes födda mellan länder.

Arbetslösheten bland vuxna med högst förgymnasial utbildning är relativt hög i Sverige (se tabell 9.3).44 Den höga arbetslösheten bland förgymnasialt utbildade förklaras till stor del av den höga arbetslösheten bland utrikes födda i gruppen.

Ungdomsarbetslösheten i Sverige är hög i relation till jämförelseländerna, men påverkas som ovan nämnts av utbildningssystemens utformning. Ungdomsarbetslösheten började dock sjunka väsentligt 2015, även om de heltidsstuderande som söker arbete beaktas. Sverige har också en relativt låg andel unga som

varken arbetar eller studerar, även om nivån är högre än i t.ex. Tyskland.

Långtidsarbetslösheten är, som ovan anförts, relativt låg i Sverige både för unga och vuxna. Sverige har i dag den lägsta andelen långtids- arbetslösa som andel av de arbetslösa bland jämförelseländerna och i EU.

Tabell 9.3 Arbetslöshetens sammansättning 2014

Procent

Vuxna befolkningen,
25–74 år	SE	CZ	DE	HU	MT	UK
Arbetslöshet	5,7	5,4	4,7	6,7	4,8	4,4
Män	5,9	4,3	5,0	6,5	5,0	4,4
Kvinnor	5,6	6,8	4,4	6,9	4,4	4,4
Inrikes födda	3,8	5,4	4,1	6,7	4,6	4,1
Utrikes födda	14,0	6,5	7,5	5,3	6,9	6,2
Förgymnasial utb.	13,2	20,4	11,8	15,8	7,7	7,2
Andel långtidsarbetslösa (12
mån+)*	26,3	46,8	48,3	51,1	55,3	40,7
Ungdomar, 15–24 år	SE	CZ	DE	HU	MT	UK
Arbetslöshet	22,9	15,9	7,7	20,4	11,7	16,9
Icke-studerande	12,5	14,8	6,0	19,8	10,3	11,4
Andel långtidsarbetslösa (12
mån+)*	5,9	28	23	33	27	28
NEET**	7,2	8,1	6,4	13,6	10,5	11,9
Män	7,5	6,5	5,5	12,0	9,0	10,7
Kvinnor	6,8	9,9	7,2	15,3	12,0	13,1

Anm.: SE = Sverige, CZ = Tjeckien, DE = Tyskland, HU = Ungern, MT = Malta, UK = Storbritannien. *Antal långtidsarbetslösa som andel av arbetslösa. **NEET = ”Young people neither in employment nor in education and training”, avser de som varken arbetar, studerar eller deltar i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Källa: Eurostat.

Sammantaget bekräftar jämförelsen utmaning- arna på svensk arbetsmarknad. Arbetslösheten är relativt hög bland såväl unga som vuxna med kort utbildning och bland personer födda utanför Europa. Arbetslösheten är särskilt hög bland utomeuropeiskt födda som varit kort tid i landet, vilket är en grupp som förväntas växa de närmaste åren. En viktig utmaning för syssel- sättningspolitiken är att vidta åtgärder som minskar arbetslösheten och ökar sysselsätt- ningen i de grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden.

44 Även om Tjeckien har en hög arbetslöshet bland förgymnasialt utbildade vuxna är gruppens andel av befolkningen lägst i EU (ca 5 procent, jämfört med 10 respektive 14 procent för Tyskland och Sverige).

202

Bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet

PROP. 2015/16:100

10 Bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet

Sammanfattning

–Enligt de beräkningar som redovisas i detta avsnitt är finanspolitiken långsiktigt hållbar.

–Personer som är 65 år och äldre förväntas stå för nästan hälften av befolknings- ökningen mellan 2015 och 2050. Ökningen medför att utgiftstrycket ökar, framför allt 2020–2035. Det primära finansiella sparandet i den offentliga sektorn beräknas minska med knappt 1 procent av BNP under dessa år till följd av den demografiska utvecklingen.

–Invandring utgör ett potentiellt tillskott till arbetskraften som på sikt kan minska pressen på de offentliga finanserna av en åldrande befolkning. Det är viktigt att de nyanländas arbetskraftsutbud kan tas till vara, både för de nyanländas och för samhällsekonomins skull, men också för de offentliga finanserna.

–Ett antal samhällsekonomiska trender kan utgöra en risk för finanspolitikens långsiktiga hållbarhet. Utgifterna kan öka, inte enbart på grund av en åldrande befolkning, utan även till följd av ökad efterfrågan på välfärdstjänster. Vidare minskar andelen personer i förvärvsaktiv ålder i befolkningen, vilka i stor utsträckning betalar de skatter som finansierar de offentliga utgifterna.

–Ett långt arbetsliv är en förutsättning för att alla ska kunna ha en god ekonomisk standard och för att skattefinansierade

tjänster av god kvalitet ska kunna tillhandahållas i önskad omfattning. När medellivslängden ökar är det viktigt att antalet yrkesverksamma år också ökar.

I detta avsnitt bedöms om finanspolitiken är långsiktigt hållbar. Syftet med analysen är att i god tid fånga upp tecken på att finanspolitiken är ohållbar, så att åtgärder för att återställa håll- barheten och bibehålla förtroendet för finans- politiken kan vidtas tidigt. Om nödvändiga förändringar skjuts på framtiden riskerar problemen att förvärras, och förändringsarbetet försvåras, så att mer omfattande åtgärder måste genomföras i ett senare skede och ofta under mindre ordnade former.

De senaste årens utveckling i Europa illustre- rar hur en ohållbar finanspolitik kan leda till kraftiga ingrepp i de offentligfinansierade verksamheterna, med stora samhällsekonomiska kostnader som följd. Flera krisdrabbade länder har på grund av stora och ökande statsskulder tvingats inrikta sig på akuta krisåtgärder i stället för på reformer som främjar en stabil och lång- siktig tillväxt. En framtvingad krishantering ökar ofta de fördelningspolitiska spänningarna. Genom starka offentliga finanser skapas förut- sättningar för att hantera kriser på ett mer ordnat sätt. Vid behov kan då stabiliserings- politiska insatser genomföras utan att för- troendet för finanspolitiken äventyras. Det är därför viktigt att finanspolitiken är hållbar och åtnjuter ett stort förtroende, såväl bland hushåll och företag som på de internationella finans- marknaderna.

205

PROP. 2015/16:100

Sverige står inför flera förändringar som kan utsätta samhällsekonomin för påfrestningar och som därför behöver följas noga. En ökad medellivslängd leder till att befolkningen åldras, vilket kan förväntas leda till ökade offentliga utgifter för omsorgs- och sjukvårdstjänster. Dessutom har ett stort antal, främst yngre, människor invandrat till Sverige de senaste åren, vilket bl.a. ökar behovet av arbetsmarknads- utbildning samt av utbildningsplatser i grund- och gymnasieskolan och inom den högre utbildningen. En stor invandring kan minska en åldrande befolknings press på de offentliga finanserna om tillräckligt många nyanlända kan komma in på arbetsmarknaden.

Det är inte bara en ändrad befolknings- struktur som kan påverka de offentliga finanserna. Även högre kostnader för och ökad efterfrågan på de skattefinansierade tjänsterna kan innebära påfrestningar, särskilt vid an- taganden om oförändrade skattesatser. En ökad press på de offentliga finanserna behöver dock inte nödvändigtvis mötas med sänkta am- bitionsnivåer. Genom att förlänga arbetslivet, öka sysselsättningen för grupper med lägre sysselsättningsgrad, förbättra befolkningens hälsa och höja produktiviteten i produktionen av de skattefinansierade tjänsterna kan trycket på de offentliga finanserna dämpas.

10.1Finanspolitiken står inför flera långsiktiga utmaningar

Snabba förändringar av befolkningens storlek och sammansättning de närmaste 15 åren

Av diagram 10.1 framgår att Sveriges befolkning förväntas öka med drygt 1,5 miljoner personer 2015–2030. Denna bedömning bygger på en uppdatering av befolkningsprognosen från maj 2015 som genomförts av Statistiska centralbyrån i februari 2016, som beaktar Migrationsverkets prognos från februari 2016. Befolkningen, som uppgick till ca 9,9 miljoner personer 2015, kommer att växa till över 10 miljoner 2017 och till 11 miljoner 2024, för att nå över 11,5 miljoner personer 2030. Det är en genom- snittlig årlig ökning om ca 110 000 personer, eller 1,0 procent per år. Så snabbt har Sveriges befolkning inte ökat sedan åren närmast efter andra världskriget Av denna ökning utgör barn

och ungdomar yngre än 20 år en knapp tredjedel och antalet personer i yrkesverksam ålder (20– 64 år) en dryg tredjedel. Resterande ökning utgörs av personer som är 65 år och äldre.

Diagram 10.1 Befolkningsförändringar jämfört med 2015
Tusental personer
1 800
0-19 år	20-64 år	65-79 år	80 år och äldre
1 600
1 400
1 200
1 000
800
600
400
200
0
2015	2020		2025	2030
Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagrammet visar även att antalet unga och de i yrkesverksam ålder förväntas öka särskilt snabbt fram till 2020, då invandringen förväntas vara stor, medan de allra äldsta, de som är 80 år och äldre, gradvis står för en allt större andel av befolkningstillväxten efter 2025. Under andra hälften av 2020-talet förväntas den sistnämnda åldersgruppen växa särskilt snabbt, med nästan 30 000 personer per år. År 2030 förväntas det finnas ca 510 000 fler barn och ungdomar i Sverige än 2015, ca 620 000 fler personer i åldern 20–64 år, och nära 490 000 fler personer som är 65 år eller äldre. Av de sistnämnda är drygt 160 000 i åldern 65–79 år och drygt 320 000 är 80 år eller äldre.

Denna utveckling innebär att antalet personer som är 65 år och äldre per 100 personer i yrkes- verksam ålder (20–64 år) ökar från 34 personer 2015 till 38 personer 2030. Antalet personer som är 80 år och äldre ökar från 9 personer per

100 personer	i yrkesverksam ålder 2015 till
13 personer	2030. Under samma period ökar
antalet barn	och ungdomar från ca 39 till

44 personer per 100 personer i yrkesverksam ålder. Fram till 2023 förväntas det framför allt vara antalet barn och ungdomar som ökar i relation till befolkningen i yrkesverksam ålder, medan de allra äldsta, de som är 80 år och äldre, ökar snabbt efter 2023. Således är det främst produktionen av barnomsorg och utbildning som kommer att behöva öka de närmaste åren, medan efterfrågan på äldreomsorg och sjukvård

206

kommer att öka snabbare först efter 2023, se diagram 10.14.

Befolkningen kommer att förändras även vad gäller den ursprungsmässiga sammansättningen under de närmaste 15 åren. Diagram 10.2 visar att antalet personer i åldern 20–64 år som är födda i Sverige med stor sannolikhet kommer att minska med ca 100 000 personer fram till mitten av 2020-talet, för att därefter vara mer eller mindre oförändrat.

Diagram 10.2 Befolkningen i åldrarna 20–64 år
Förändring jämfört med 2015, tusental personer
800
700
600
500
400
300		Födda i Sverige
200		Födda i Sverige
200		Födda utomlands
100		Födda utomlands
100		Födda utanför Europa
0		Födda utanför Europa
0
-100
-200
2015	2020	2025	2030
Källa: Statistiska centralbyrån.

Prognosen för antalet personer i åldern 20–64 år som är födda i Sverige är relativt säker de närmaste 20 åren, eftersom den inte är beroende av den svårprognostiserade fruktsamheten. Dessutom är förändringar av dödlighet och migrationsbenägenhet små i denna åldersgrupp. De övre kurvorna, som visar utvecklingen av antalet personer i denna ålder som är födda utomlands, är betydligt mer svårbedömda eftersom in- och utvandringen bland utlands- födda varierar kraftigt. En slutsats som kan dras är att nettoinvandringen måste vara fortsatt positiv de närmaste 15 åren för att befolkningen i yrkesverksam ålder inte ska minska.

Diagram 10.2 visar även att merparten av nettoinvandringen väntas bestå av personer som är födda utanför Europa, vilket innebär en fortsatt förändring av den yrkesverksamma befolkningens sammansättning. År 1980 var nästan 500 000 personer, eller 10 procent av befolkningen i åldern 20–64 år, födda utomlands. Av dessa kom flertalet från länder i Europa, framför allt från våra grannländer. År 2010 hade de utlandsfödda i denna åldersgrupp ökat till drygt 1 miljon personer och av dessa var närmare hälften födda utanför Europa.

PROP. 2015/16:100

Diagram 10.3 Befolkningen 20–64 år som är född utomlands

Tusental personer, procent av befolkningen 20-64 år samt procent av befolkningen 20-64 år födda utomlands

2 000		Födda utomlands					31
1 800


		Födda utanför Europa				27
1 600						27

							66
1 400							66
1 200
1 200					19	63
					19

1 000
1 000				14
800				14
800	10		12		49
600			12
600
400			24	36
200			24
200	10
	10
0
0	1980		1990	2000	2010	2020	2030
	1980		1990	2000	2010	2020	2030
Källa: Statistiska centralbyrån.

I prognosen förväntas antalet utlandsfödda i

åldern 20–64 år fortsätta	att öka	till ca
1,6 miljoner personer 2020,	och till	drygt

1,9 miljoner personer 2030. Även andelen födda utanför Europa i denna grupp väntas öka fram till 2030.

Befolkningens genomsnittsålder förväntas öka

När medellivslängden stiger ökar andelen äldre i befolkningen. I diagram 10.4 illustreras denna utveckling med en s.k. äldreförsörjningskvot, definierad som antalet personer som är 65 år och äldre per 100 personer i åldern 20–64 år. Efter att ha legat mer eller mindre stilla från mitten av 1980-talet till ca 2007 har antalet äldre börjat öka snabbare än antalet personer i yrkesverksam ålder. Detta är en utveckling som förväntas fort- sätta, med korta avbrott under resten av inne-

varande sekel.	År	2015	gick	det drygt
34 personer som	var	65 år	och	äldre per

100 personer åldern 20–64 år. År 2030 förväntas detta antal ha ökat till ca 38 personer, 2050 till knappt 43 personer och 2100 till ca 52 personer. Det ökade antalet utlandsfödda minskar kvoten.

Försörjningskvoten stiger dock till följd av att antalet äldre ökar både i absoluta tal och i förhållande till antalet personer i yrkesverksam ålder. Diagram 10.5 visar hur folkmängden i olika åldrar ändras från 2015 i Statistiska central- byråns senaste befolkningsprognos. Räknat från 2015 förväntas antalet personer som är 65 år eller äldre öka med knappt 1,0 miljoner personer till 2050 och med knappt 2,1 miljoner personer till 2100. Antalet personer i åldern 20–64 år ökar

207

PROP. 2015/16:100

med ca 1,1 miljoner respektive 2,0 miljoner personer. Samtidigt ökar antalet personer som är 80 år och äldre med drygt 610 000 respektive 1,2 miljoner personer. Förutom en ökad medel- livslängd bidrar de stora generationerna födda på 1940-, 1960- och 1990-talen till de stora framtida förändringarna.

Diagram 10.4 Äldreförsörjningskvot
Antal personer som är 65 år och äldre per hundra personer i åldrarna
20–64 år
55
50
45
40
35
30
25
20
1970 1980 1990 2000 2010 2020 2030 2040 2050 2060 2070 2080 2090 2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Effekten på de offentliga finanserna av förändringar i befolkningens ålderssamman- sättning kan illustreras av hur en genomsnittlig individ påverkade den offentliga sektorns inkomster och utgifter i olika åldrar, baserat på data från ett visst år.45 Av

diagram 10.6 framgår att nettobidraget för de yngre, upp till ca 25 år, var negativt. De offentliga utgifterna för personer i dessa åldrar går framför allt till barnomsorg och utbildning. För åldersgruppen 26–63 år var nettobidragen positiva, eftersom individernas genomsnittliga inbetalningar av skatter och avgifter var större än utbetalningarna för transfereringar och välfärdstjänster i dessa åldrar. Vid 64 års ålder blir nettobidragen åter negativa, då många väljer att gå i pension. Utgifterna för framför allt äldreomsorg och sjukvård ökar också med

45 Det offentliga nettobidraget för en viss ålder utgörs av skillnaden mellan offentliga inkomster (skatter och avgifter) och offentliga utgifter (offentliga transfereringar och offentlig konsumtion). Nettobidraget beräknas som ett genomsnitt för alla individer i en viss ålder och per år. De redovisade siffrorna avser 2012 men förändringen över tid är troligtvis liten.

åldern. Mot slutet av livet ökar utgifterna fort. För en 97-åring var t.ex. det negativa nettobidraget ca 400 000 kronor per person och år. De totala åldersfördelade utgifterna är dock betydligt större bland de yngre äldre eftersom relativt få personer blir väldigt gamla.

Diagram 10.5 Förändring i folkmängden jämfört med 2010
Tusental personer
2 250
2 000		0-19 år
2 000		20-64 år
1 750		20-64 år
1 750		65 år och äldre
1 500		65 år och äldre
1 500		80 år och äldre
		80 år och äldre
1 250
1 000
750
500
250
0
-250
2015	2025	2035	2045	2055	2065	2075	2085	2095
Källa: Statistiska centralbyrån.

Den offentligfinansiella utmaning som den demografiska utvecklingen innebär blir tydlig om förändringen i folkmängd i diagram 10.5 kombineras med nettobidragen i

diagram 10.6.

Diagram 10.6 Offentligt nettobidrag per person och ålder 2012

Tusental kronor

200

100

-100

-200

-300

-400

-500

100

Anm.: Ett negativt nettobidrag betyder att utgifterna för tjänster och transfereringar överstiger skatteinbetalningarna för en genomsnittlig individ.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den förväntade befolkningsökningen sker till stor del i de åldersgrupper där de offentliga utgifterna för välfärdstjänster och transfereringar är betydligt större än skatteinbetalningarna. Hur de offentliga finanserna utvecklas framöver är även starkt beroende av hur det finansiella

208

utbytet med den offentliga sektorn förändras i olika åldersgrupper. Exempelvis kan en förbättrad hälsa leda till att kostnaderna för vård och omsorg minskar i de högre åldrarna (se avsnitt 10.3).

Ett stort antal asylsökande har kommit till Sverige de senaste åren

År 2014 och 2015 sökte ca 80 000 respektive 160 000 personer asyl i Sverige, vilket var betydligt fler än genomsnittet för tidigare år. Ett stort antal av dessa personer kan efter ca 1–2 år förväntas få temporära eller permanenta uppe- hållstillstånd. De kommer då att ingå i registret över totalbefolkningen, vilket är den befolkning som beräkningarna i detta avsnitt baseras på. På sikt är det även sannolikt att ett antal anhöriga till dessa personer får uppehållstillstånd i Sverige. Det gör att befolkningen förväntas växa betydligt snabbare än tidigare.

I Statistiska centralbyråns senaste prognos antas nettomigrationen, dvs. antalet invandrare minus antalet utvandrare, vara särskilt hög de närmaste fem åren. Därefter minskar netto- migrationen successivt (se diagram 10.7).

Diagram 10.7 Nettomigration

Tusental personer

154
134			Totalt	Åldrarna 0-19
134
114
94
74
54
34
14
-6
2000	2010	2020	2030	2040	2050
Källa: Statistiska centralbyrån.

Den stora nettoinvandringen bidrar till att föryngra befolkningen. Relativt få personer över 65 år flyttar till eller från Sverige. De flesta som invandrar är i åldern 20–64 år, och en stor andel är i åldern 0–19 år. Det stora antalet yngre personer gör att kostnaderna för barnomsorg och utbildning förväntas öka. Av diagram 10.8 framgår hur nettoinvandringen till Sverige fördelades på ålder och kön 2015 jämfört med den genomsnittliga fördelningen 2000–2005.

PROP. 2015/16:100

Diagrammet visar att invandringen var betydligt större 2015 än det årliga genomsnittet 2000-2005, och att andelen män nu är högre, speciellt i åldern 15–20 år.

Den ökade invandringen kan förväntas öka de direkta offentliga utgifterna för migration och integration, men även de utbildnings- och arbetsmarknadsrelaterade utgifterna, eftersom det är många barn och personer i arbetsför ålder som kommer. En ökad invandring leder dock också till ökade offentliga inkomster i takt med att människor kommer in på arbetsmarknaden och får ett arbete. Invandringen leder vidare till att försörjningskvoten minskar. Det blir fler personer i yrkesverksam ålder i relation till antalet unga och gamla som ska försörjas. Detta illustreras i diagram 10.9, som redovisar försörjningskvoten för hela befolkningen respektive enbart för inrikes födda.

Diagram 10.8 Årlig nettomigration per ålder och kön

Antal personer per ålder
1800
1600							Män 2000-2005
1600
1400							Män 2015
1400
1200							Kvinnor 2000-2005
1200
1000							Kvinnor 2015
1000
800
600
400
200
0
0	10	20	30	40	50	60	70	80	90	100
Källa: Statistiska centralbyrån.

De utrikes födda bidrar till att sänka försörj- ningskvoten samtliga år. Störst är sänkningen på 2030-talet. Att försörjningskvoten skiljer sig så mycket mellan inrikes och utrikes födda visar på den potential de utlandsfödda utgör och under- stryker betydelsen av en förbättrad integration av utrikes födda (se avsnitt 10.3).

209

PROP. 2015/16:100
Diagram 10.9 Försörjningskvot
Antal personer 0–19 år och över 64 år per antal personer 20–64 år
1,20
1,10
1,00
0,90
0,80
0,70							Inrikes födda
0,70							Hela befolkningen
							Hela befolkningen
0,60
2000	2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Kostnaderna för de skattefinansierade tjänsterna tenderar att öka snabbt

En utmaning för finanspolitiken är att timlönen inom skattefinansierade sektorer som utbildning, barn- och äldreomsorg ökar i samma takt som inom övrig produktion, utan att det motsvaras av ökad produktivitet, vilket tenderar att leda till att den relativa enhetskostnaden för denna typ av tjänster successivt stiger. Denna effekt brukar benämnas Baumols lag. För den offentliga sektorn innebär det att kostnaden för att tillhandahålla barn- och äldreomsorg i oförändrad omfattning med tiden tenderar att öka snabbare än den allmänna prisutvecklingen i samhället.

Det råder oenighet om i vilken utsträckning Baumols lag gäller för all skattefinansierad verksamhet. I nationalräkenskaperna har produktivitetstillväxten sedan den började bedömas, legat nära noll. Många anser dock att produktiviteten ökar inom delar av den skattefinansierade tjänsteproduktionen, ex- empelvis sjukvården. Samtidigt är det svårt att belägga produktivitetsförändringar inom den offentliga sektorn eftersom merparten av dess produktion inte avsätts på en marknad med fri prissättning. För att en eventuell produktivitets- höjning ska resultera i lägre offentliga utgifter eller medge ökad kvalitet eller servicenivå måste den motsvaras av effektivare resursanvändning.

10.2Ett scenario för utvecklingen på lång sikt

I detta avsnitt redovisas ett scenario som illustrerar de i avsnitt 10.1 nämnda utmaning- arna. Scenariot tar sin utgångspunkt i de demo- grafiska förändringarna. Det bör understrykas att scenariot inte redovisar den mest sannolika utvecklingen. Syftet är i stället att illustrera konsekvenserna av en utveckling med oförändrad politik och oförändrat beteende avseende t.ex. arbetskraftsdeltagande och utnyttjandet av de skattefinansierade tjänsterna. Ambitionen är att identifiera och analysera fram- tida utmaningar, samt hur stora anpassningar som behöver göras av dagens regler för de offentliga inkomsterna och utgifterna för att de offentliga finanserna ska vara i långsiktig balans. Genom alternativa scenarier som baseras på olika antaganden är det möjligt att belysa vilka faktorer som stärker finanspolitikens långsiktiga hållbarhet och vilka som försvagar den.

Frågan om huruvida finanspolitikens in- riktning i dag behöver ändras för att den ska vara långsiktigt hållbar leder ofrånkomligen in på frågor om rättvisa mellan generationer. De skattefinansierade välfärdssystemen kan liknas vid ett implicit avtal mellan individen och samhället. Vi arbetar och betalar skatt under vissa delar av livet och förväntar oss då att det ska finnas välfungerande utbildningssystem för de unga samt vård- och omsorgstjänster för de äldre. Frågor som vad det offentliga åtagandet egentligen innebär, vilka problem framtida generationer ska hantera själva och vilka som ska hanteras i dag genom ett högre eller lägre offentligt sparande, har dock inget allmänt accepterat svar. Svaren på dessa frågor får dock konsekvenser för de beräkningsantaganden som görs. Beräkningarna bygger på att dagens nivå på det offentliga åtagandet ska kunna upprätthållas även i framtiden. Det innebär att om man i framtiden exempelvis vill ha en högre standard på de skattefinansierade välfärdstjänsterna, eller om man vill ha mer fritid, vilket inte alls är osannolikt om BNP fortsätter att öka, så är detta inte något som bör föranleda ett högre offentligt sparande i dag. Framtida generationer måste själva väga nyttan av en högre standard på välfärdstjänsterna mot nyttan av mer fritid, precis som vi gör i dag, och komma fram till en rimlig balans mellan arbete och skatter å ena

210

sidan och fritid och offentlig servicenivå å andra sidan.

Beräkningen bygger på ett antal antaganden om den framtida utvecklingen

Beräkningarna i detta avsnitt utgår från den bedömning av utvecklingen av svensk ekonomi t.o.m. 2020 som redovisas i avsnitt 3 och 7. År 2015 uppgick det primära finansiella sparandet i den offentliga sektorn, dvs. det finansiella sparandet justerat för kapitalinkomster och kapitalutgifter, till -0,8 procent av BNP. År 2016–2020 sker en gradvis utveckling mot ett balanserat resursutnyttjande i ekonomin, med högre sysselsättning och lägre arbetslöshet, samtidigt som inga ytterligare ofinansierade reformer antas genomföras efter 2016 utöver vad som redan har beslutats, föreslagits eller aviserats, vilket förbättrar den offentliga sektorns finansiella sparande. År 2020 beräknas det primära sparandet i den offentliga sektorn vara i balans vilket är utgångsläget för fram- skrivningen av utvecklingen åren därefter.

Produktiviteten i näringslivet antas på sikt öka med 2,2 procent per år. I produktionen av de skattefinansierade tjänsterna antas däremot arbetsproduktiviteten vara oförändrad, oavsett om produktionen sker i offentlig eller privat regi. Denna skillnad i produktivitetsutvecklingen leder tillsammans med ett antagande om att löneutvecklingen är densamma i hela ekonomin till att kostnaderna för att producera en enhet ökar snabbare i den skattefinansierade produktionen än i resten av näringslivet. Detta är en effekt av Baumols lag, som beskrivits tidigare.

I scenariot antas befolkningens arbets- marknadsbeteende vara i stort sett oförändrat fr.o.m. 2020. Det betyder att arbetskrafts- deltagande, arbetslöshet och medelarbetstid för personer i olika åldrar med olika ursprung och av olika kön antas vara konstant, bortsett från en viss antagen nedgång i jämviktsarbetslösheten 2020–2025. En genomsnittlig kvinna eller man i en viss ålder och med ett visst ursprung antas då arbeta lika mycket i framtiden som i dag.

Scenariot bygger även på antagandet att det offentliga åtagandet är oförändrat fr.o.m. 2020. Med detta avses att skattesatserna hålls på samma nivå som 2020, dvs. deras andel av skatte- baserna är konstant. För de skattefinansierade verksamheterna antas att standarden per brukare

PROP. 2015/16:100

är oförändrad uttryckt som resursinsats. Till exempel antas att en 90-åring i framtiden får lika många äldreomsorgstimmar som en 90-åring i dag. Eftersom produktiviteten i produktionen av de skattefinansierade tjänsterna antas vara oförändrad kommer den offentliga konsumt- ionen att utvecklas i samma takt som antalet arbetstimmar. Även ersättningsgraden i trans- fereringssystemen antas vara oförändrad så att transfereringarna per individ utvecklas i paritet med de förvärvsaktivas timlöner. Det betyder att även transfereringar som enligt regelverket är nominellt fastställda eller endast följer pris- utvecklingen antas öka i takt med genom- snittslönen fr.o.m. 2021.

Den demografiska utvecklingen påverkar i första hand utgifterna för de välfärdstjänster som kommuner och landsting ansvarar för. I fokus för framskrivningen ligger dock det offentliga åtagandet i sin helhet och den offentliga sektorn betraktas i detta sammanhang samlat. Ett centralt antagande är att staten har det över- gripande ansvaret för finansieringen av den skattefinansierade välfärden. Statsbidragen anpassas därför i kalkylen så att kommunallagens (1991:900) krav på god ekonomisk hushållning uppfylls.46

Vad menas med att finanspolitiken är hållbar?

Med en hållbar finanspolitik menas att dagens omfattning av de offentliga inkomsterna och utgifterna kan vara oförändrade på lång sikt utan att det resulterar i en alltför stor offentlig skuld. Bedömningen av vad som är en alltför stor skuld kan göras på olika sätt. Europeiska kommis- sionen har tagit fram två indikatorer, de s.k. S1- och S2-indikatorerna, som visar hur stor permanent förändring av det offentliga sparandet som krävs ett givet år för att den offentliga skulden ska utvecklas på ett önskvärt sätt. I beräkningarna av S1 och S2 är 2017 det år som den permanenta förändringen av det offentliga sparandet genomförs, eftersom det är det första

46 En mer utförlig beskrivning av de bakomliggande antagandena finns i promemorian Utvecklad bedömning av finanspolitikens långsiktiga håll- barhet (Finansdepartementet 2016) som finns på regeringens hemsida, www.regeringen.se.

211

PROP. 2015/16:100

år för vilket regeringen kan föreslå en ny stats- budget.

Den första indikatorn, S1, är ett mått på hur stor förändring av finanspolitiken som behövs för att den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld (Maastrichtskulden) ska motsvara 60 procent av BNP 2030. Eftersom den svenska bruttoskulden motsvarade ca 43 procent av BNP 2015 innebär det att det finns en förhållandevis stor säkerhetsmarginal till denna skuldnivå. Det innebär att S1-värdet för svensk del normalt är negativt, dvs. det krävs en relativt stor permanent budgetförsvagning 2017 för att bruttoskulden ska öka till 60 procent av BNP. Att referensvärdet är satt till 60 procent av BNP beror på att denna skuldnivå inte får överstigas enligt stabilitets- och tillväxtpaktens regler. Ett indikatorvärde under noll ska därför inte tolkas som att det finns ett utrymme för budget- försvagningar. Indikatorn är endast ett nyckeltal som möjliggör jämförelser mellan olika länder och av olika antaganden om utvecklingen fram till 2030.

Den andra indikatorn, S2, är ett mer teoretiskt mått som visar hur mycket budgeten permanent måste förstärkas eller försvagas för att den offentliga nettoskulden som andel av BNP ska stabiliseras över en oändlig tidshorisont. Indi- katorn baseras på att nuvärdet av alla framtida offentliga inkomster ska vara lika med nuvärdet av utgifterna och den initiala skuldstocken. Att nettoskulden stabiliseras på lång sikt är ett nödvändigt villkor för att finanspolitiken ska kunna betraktas som hållbar. Det går dock inte att enbart utifrån S2-indikatorn avgöra om politiken verkligen är hållbar. För det första beräknas indikatorn utifrån offentliga saldon mycket långt in i framtiden, så långt att det i praktiken inte finns någon meningsfull information att tillgå för att bedöma deras nivå. Sparandet antas därför vara oförändrat som andel av BNP efter år 2100. Ofta beror indikatorvärdet i stor utsträckning på just detta antagande.

En justering av finanspolitiken i linje med S2- indikatorns värde är inte heller en garanti för att skulden stabiliseras på en nivå som är förenlig med mer kortsiktiga kriterier för finanspolitisk hållbarhet. Den offentliga sektorns nettoskuld kan mycket väl stabiliseras på 100 eller 200 procent av BNP på lång sikt, även om S2 är 0. En budgetjustering i linje med S2-värdet innebär således endast att den finansiella netto- ställningen är stabil som andel av BNP på lång

sikt, men säger ingenting om på vilken nivå detta sker. Indikatorvärdet är därför endast ett underlag i en mer generell bedömning av under vilka förutsättningar som dagens finanspolitik är långsiktigt hållbar, och måste tolkas med försiktighet. Generellt kan sägas att ju större S2- värdet är i absoluta termer, och ju tidigare i fram- skrivningen en obalans uppstår, desto större är sannolikheten att finanspolitiken kommer att behöva läggas om.

Utvecklingen till 2030

I det långsiktiga scenariot skrivs den offentliga sektorns inkomster och utgifter fram under en mycket lång tidsperiod. Slutåret för fram- skrivningen är 2100. Det råder självfallet mycket stor osäkerhet om utvecklingen över en så lång tidshorisont som 85 år. Som tidigare framhållits ska det långsiktiga utvecklingsscenariot inte heller ses som en prognos över den mest sanno- lika utvecklingen, utan som en konsekvensanalys av de antaganden som görs.

Samtidigt bygger beräkningarna på Statistiska centralbyråns befolkningsprognos som normalt bör kunna fånga den huvudsakliga utvecklingen på medellång sikt. De årliga förändringarna av befolkningen är, vid frånvaro av stora migrationsflöden, relativt liten i jämförelse med den totala befolkningsstocken. De allra flesta människor som kommer att leva i Sverige om 15 år gör det redan i dag. Det kan således finnas skäl att titta närmare på utvecklingen i ett lite mer kortsiktigt perspektiv, för att försöka fånga några av de förändringar som med relativt stor sannolikhet kommer att prägla den närmaste framtiden. I detta avsnitt görs därför en fördjupad analys av utvecklingen fram till 2030, dvs. det år som är referensår för den s.k. S1- indikatorn.

Antalet sysselsatta kommer sannolikt att växa långsammare än befolkningen

Att befolkningen i yrkesverksam ålder ändrar storlek och sammansättning kommer att påverka utbudet av arbetskraft. Som diagram 10.10 visar varierar arbetskraftsutbudet och sysselsättningen beroende på en persons ursprung. Personer som är födda i Sverige har ett högre arbetsutbud, mätt i genomsnittligt antal arbetade timmar per år, än personer som är födda utomlands. Medan en person som är född i Sverige i genomsnitt

212

arbetar mer än 1 500 timmar per år i åldern 40– 52 år, är motsvarande antal ca 1 400 timmar för personer som är födda i Europa utanför Sverige och ca 1 100 timmar för de som är födda utanför Europa. Skillnaden i genomsnittlig arbetstid finns i alla åldersgrupper, men minskar normalt med antalet år som individen lever i Sverige.

Diagram 10.10 Arbetade timmar per person och ålder

Arbetade timmar per år (5-årsgenomsnitt)
1 800
1 600
1 400
1 200
1 000
800
600					Födda i Sverige
					Födda i Sverige
400					Födda i Europa utanför Sverige
					Födda i Europa utanför Sverige
200					Födda utanför Europa
					Födda utanför Europa
0
15	20	25	30	35	40	45	50	55	60	65	70
Källa: Arbetskraftsundersökningen, Statistiska centralbyrån.

Beräkningen av utvecklingen av sysselsättningen och antalet arbetade timmar på lång sikt utgår från samma variabler i prognosen på kort och medellång sikt. Efter 2020 förlängs prognosen med en utveckling som bygger på att arbets- utbud och sysselsättning är oförändrat per person i olika ålder, kön och ursprung. I fram- skrivningen beaktas inte att arbetskraftsutbudet sannolikt ökar när den utlandsfödda befolk- ningens genomsnittliga vistelsetid i Sverige ökar. Det innebär att de befolkningsförändringar som illustreras i diagram 10.1 och diagram 10.2 kombineras med det arbetsmarknadsbeteende som visas i diagram 10.10 (fördelat på män och kvinnor) för att beräkna arbetsutbudet efter 2020. Resultatet framgår av diagram 10.11, som visar att både antalet sysselsatta och antalet arbetade timmar förväntas öka snabbare än antalet personer i arbetskraften de närmaste 15 åren, och att denna utveckling till största del sker 2016–2018.

Att sysselsättningen ökar snabbare än arbets- utbudet de närmaste två åren gör att arbets-

lösheten sjunker från	ca	7,4 procent 2015 till
ca 6,4 procent 2018.	I	den demografiskt

betingade framskrivningen, där man bortser från att individens arbetslöshetsrisk kan minska med vistelsetiden i Sverige, ökar arbetslösheten återigen något 2020–2030 eftersom ökningen av den yrkesverksamma befolkningen dessa år

PROP. 2015/16:100

främst sker i grupper där arbetslösheten idag är högre än genomsnittet. Sammantaget ökar antalet personer i arbetskraften med drygt 11 procent 2015–2030, medan antalet sysselsatta och antalet arbetade timmar ökar i en något lägre takt. Som jämförelse kan nämnas att både arbetskraftsutbudet och sysselsättningen ökade med ca 14 procent mellan 1999 och 2014, medan antalet arbetade timmar ökade med ca 9 procent under samma period.

Diagram 10.11 Arbetskraft, timmar och sysselsättning

Tusental personer					Miljontal timmar
6 000						9000
5 600						8400
5 200						7800
4 800						7200
				Arbetskraft (vänster)
4 400				Sysselsättning (vänster)		6600
				Sysselsättning (vänster)
4 000				Arbetade timmar (höger)		6000
4 000						6000
2000	2005	2010	2015	2020	2025	2030
Källa: Egna beräkningar.

Även om antalet arbetade timmar ökar de närmaste 15 åren, så växer totalbefolkningen snabbare, vilket innebär att antalet arbetade timmar per capita minskar. Diagram 10.12 visar antalet arbetade timmar per capita i indexform.

Diagrammet visar att den delvis konjunktu- rellt betingade uppgången 2016 innebär att antalet arbetade timmar ökar något snabbare än befolkningen, men att antal arbetade timmar per capita därefter minskar. För att bibehålla antalet arbetade timmar per capita på den genom- snittliga nivån 2000–2015 skulle antalet arbetade timmar behöva öka med ca 4 procent till 2030, vilket motsvarar ca 230 000 fler sysselsatta med samma medelarbetstid, eller en ökning av den genomsnittliga årsarbetstiden med ca 69 timmar.

213

PROP. 2015/16:100

Diagram 10.12 Arbetade timmar per capita

Index, 2015 = 100
102
101
100
99
98
97
96
95
94
93
2000	2005	2010	2015	2020	2025	2030
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Efterfrågan på skattefinansierade välfärdstjänster ökar

Befolkningens åldersfördelning är som tidigare nämnts viktig för de offentliga inkomsternas och utgifternas utveckling. Diagram 10.13 visar hur utgifterna för den offentliga konsumtionen, dvs. vård, skola omsorg, m.m., fördelas över livet. I början av livet används relativt mycket resurser för barnomsorg och utbildning. När en person når ca 20 år sjunker de offentliga utgifterna, och mot slutet av livet ökar de snabbt för främst sjukvård och äldreomsorg. Flera barn och äldre innebär således att de offentliga utgifterna för att producera dessa tjänster ökar.

Diagram 10.13 Offentlig konsumtion per capita och ålder

Tusental kronor

450
400	Övrigt	Sjukvård	Barn	Utbildning	Omsorg
400
350
300
250
200
150
100
50
0
0-4	10-14 20-24 30-34 40-44 50-54 60-64 70-74 80-84 90-94 100+
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den utgiftstruktur som visas i diagram 10.13 kombinerad med den förväntade befolknings- utvecklingen ger i kombination upphov till en utveckling av dessa skattefinansierade tjänster som framgår av diagram 10.14.

Diagram 10.14 Offentlig konsumtion per ändamål

Index 2015 = 100
135
	Övrigt
130	Sjukvård
	Sjukvård
125	Barnomsorg
125
	Utbildning
120	Äldreomsorg
	Äldreomsorg
115
110
105
100
2015	2020	2025	2030
Källa: Egna beräkningar.

Diagram 10.14 visar att det främst är barn- omsorg och utbildning som kommer att behöva tillföras mer resurser de närmaste åren, om standarden per brukare ska hållas oförändrad. På lite längre sikt kommer dock behovet av äldre- omsorg att öka snabbare. Fram till början av 2020-talet ökar behovet av äldreomsorg med ca 10 procent och till 2030 med drygt 30 procent jämfört med 2015. Efterfrågan på tjänster som inte konsumeras individuellt, som rättsväsende, försvar och offentlig administration, antas öka i takt med totalbefolkningen och är drygt 15 procent större 2030 än 2015.

Trots att antalet producerade tjänster ökar är utgifterna för den offentliga konsumtionen i stort sett oförändrade som andel av BNP fram till 2020. De ökar sedan med 0,9 procent av BNP fram till 2030 (se tabell 10.1). Utgifterna för utbildning ökar i det närmaste i samma takt som BNP till 2030 vid ett oförändrat utnyttjande per brukare, medan utgifterna för sjukvård och framför allt äldreomsorg ökar snabbare.

Stark sparandeutveckling i pensionssystemet

Det allmänna pensionssystemets utgifter och finansiella sparande motsvarade 2015 ca 6,5 respektive 0,2 procent av BNP. Fram till 2030 förväntas antalet personer som är 65 år och äldre öka med närmare 25 procent, från drygt 1,9 miljoner personer 2015 till drygt 2,4 miljoner personer 2030. I beräkningarna antas den genomsnittliga utträdesåldern från arbets- marknaden vara oförändrad, och att antalet ålderspensionärer ökar i samma utsträckning. Trots att antalet ålderspensionärer ökar väntas de samlade pensionsutgifterna, inklusive garantipensioner och bostadstillägg för pensionärer, som är en del av statens utgifter,

214

minska med ca 0,3 procent av BNP, från ca 6,9 procent av BNP 2015 till ca 6,6 procent av BNP 2030 (se diagram 10.15). Under samma tidsperiod ökar det finansiella sparandet i pensionssystemet från 0,2 till 0,6 procent av BNP.

Diagram 10.15 Pensionsutgifter (inkl. garantipension och BTP) samt pensionssystemets sparande

Procent av BNP				Procent av BNP
7,4				0,7
7,2				0,6
7,2				0,5
				0,5
7,0				0,4
6,8				0,3
6,8
				0,2
6,6				0,1
				0,1
6,4				0
				-0,1
6,2			Utgifter (vänster)
				-0,2
6,0			Finansiellt sparande (höger)
6,0				-0,3
2010	2015	2020	2025	2030
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar

En anledning till att de offentliga pensionerna ökar långsammare än BNP är att framtida pensioner i högre grad kommer att betalas ut från premiepensionssystemet än från ålders- pensionssystemet. Utbetalningar från premie- pensionssystemet redovisas inte som transfere- ringar från den offentliga sektorn, eftersom det är en del av hushållssektorn i national- räkenskaperna. Beräkningen bygger dessutom på befintliga regler, vilket bl.a. innebär att indexeringen av pensionerna inte påverkas av en mycket stark utveckling av pensionssystemets tillgångar.

Det offentliga sparandet och skulden

År 2020–2035 karaktäriseras av demografiska förändringar som ökar den offentliga sektorns primära utgifter som andel av BNP, dvs. utgifterna exklusive ränteutgifter (se diagram 10.16). År 2020 påbörjas en ökning av utgifterna i förhållande till BNP, som når sin kulmen 2033. Utgifterna bedöms därefter öka i långsammare takt än BNP. Utgifterna ökar med ca 0,8 procent av BNP mellan 2020 och 2033 till följd av att de stora åldersklasser som är födda på 1940-talet uppnår åldrarna över 80 år, som relativt sett är mer omsorgs- och vårdintensiva, samtidigt som personer som är födda på 1960-talet påbörjar sitt utträde från arbetsmarknaden. Det primära

PROP. 2015/16:100

finansiella sparandet är negativt fram till 2044 (se diagram 10.17).

I tabell 10.1 redovisas utvecklingen av de primära offentliga utgifterna fördelade på olika ändamål. Det kan noteras att den primära utgiftskvoten faller snabbt till 2020 vid en oförändrad politik, och att den därefter ökar något till 2030, för att sedan åter falla. En förklaring till denna utveckling är att trans- fereringsutgifterna minskar med 0,7 procent av BNP mellan 2015 och 2020. Efter 2020 är transfereringarna mer eller mindre oförändrade som andel av BNP. Nedgången fram till 2020 beror framför allt på att betalningarna från ålderspensionssystemet inte ökar lika snabbt som BNP.

I scenariot med oförändrat beteende minskar den konsoliderade bruttoskulden från ca 43 procent av BNP 2015 till ca 33 procent av BNP 2025, för att sedan öka med en knapp procent av BNP till 2030 (se diagram 10.18). S1- värdet är -1,8 procent av BNP i detta scenario (se tabell 10.3). Det är storleken på den permanenta budgetförsvagning som krävs 2017 för att bruttoskulden ska motsvara 60 procent av BNP 2030.

Utvecklingen efter 2030

Det demografiska kostnadstrycket avtar successivt och de primära utgifterna minskar till mindre än 45 procent av BNP 2100. Den lång- siktiga trenden med fallande utgifter beror främst på att de offentliga konsumtions- utgifterna minskar som andel av BNP. Ett skäl till minskningen är att det inte antas ske någon standardförbättring i de skattefinansierade välfärdstjänsterna när BNP, och därmed inkomsterna, ökar. De offentliga trans- fereringarna är i det närmaste oförändrade som andel av BNP efter 2030.

215

PROP. 2015/16:100

Tabell 10.1 Primära offentliga utgifter vid oförändrat beteende

Procent av BNP, utfall för 2015, framskrivning för 2016–2100

	2015	2020	2030	2050	2100
Primära utgifter	48,3	47,5	48,2	46,6	44,6
Off. konsumtion	26,1	26,0	26,9	26,2	25,3
Barnomsorg	1,9	1,9	2,0	1,8	1,6
Utbildning	5,0	5,0	5,1	4,7	4,2
Sjukvård	6,2	6,1	6,4	6,4	6,3
Äldreomsorg	4,1	4,1	4,6	5,1	5,9
Övrigt	8,9	8,9	8,9	8,2	7,3
Investeringar	4,3	4,2	4,0	3,2	1,9
Transfereringar	17,9	17,2	17,3	17,2	17,3

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Efter 2030 minskar utgifterna för den offentliga konsumtionen med ca 1,5 procent av BNP fram till 2100. Utgifterna för äldreomsorg, som inkluderar både äldre- och handikappomsorg, är den enda utgiftspost som uppvisar ökande BNP- andelar även efter 2030, medan utgifterna för sjukvård är relativt stabila som andel av BNP efter 2030. Utgifterna för utbildning minskar med ca 0,4 procent av BNP mellan 2030 och 2050, och med ytterligare 0,5 procent av BNP fram till 2100. Utgifterna för övriga ändamål minskar med ca 1,6 procent av BNP mellan 2030 och 2100.

Diagram 10.16 Offentliga primära inkomster och utgifter vid oförändrat beteende

Procent av BNP

54
53								Primära inkomster
53
52								Primära utgifter
51
50
49
48
47
46
45
44
2000	2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

De viktigaste skatteunderlagen, och därmed skatteinkomsterna, styrs i stor utsträckning av utvecklingen på arbetsmarknaden. De primära inkomsterna uppgår till mellan 47 och 48 procent av BNP under större delen av fram- skrivningsperioden (se diagram 10.16), men faller tillbaka något efter 2060.

Det primära finansiella sparandet förstärks gradvis efter 2030 så att det uppgår till ca 1,8 procent av BNP 2100. Orsaken till den gradvis växande skillnaden mellan det finansiella sparandet och det primära finansiella sparandet i diagram 10.17 är den med tiden allt större avkastningen på de finansiella nettotillgångarna.

Den höga nivån på det primära sparandet bidrar på sikt till en kraftig minskning av den konsoliderade bruttoskulden (se diagram 10.18). Denna skuld beräknas uppgå till ca 37 procent av BNP 2020. Skulden ökar som andel av BNP till omkring 2065, men minskar därefter successivt och är ca 20 procent av BNP 2100. Från omkring 2045 byggs finansiella tillgångar gradvis upp, vilket medför att kapitalinkomsterna ökar kraftigt. Därmed ökar även det finansiella sparandet, som inkluderar kapitalinkomster, och uppgår 2100 till närmare 5 procent av BNP (se diagram 10.17).

Diagram 10.17 Finansiellt sparande vid oförändrat beteende

Procent av BNP

6
5
4
3
2
1
0
-1						Primärt finansiellt sparande
-2						Finansiellt sparande
						Finansiellt sparande
-3
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det är viktigt att inte tolka den beskrivna utvecklingen som en prognos över en förväntad faktisk utveckling. Det är i själva verket i det närmaste uteslutet att dagens regler för de offentliga inkomsterna och utgifterna inte skulle ändras om överskott av den storlek som visas i diagram 10.17 verkligen uppstod under en längre tidsperiod.

216

Diagram 10.18 Offentliga sektorns finansiella netto- tillgångar och konsoliderade bruttoskuld vid oförändrat beteende

Procent av BNP

80
70		Netto-tillgångar
70
60		Konsoliderad bruttoskuld
60
50
40
30
20
10
0
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar

Finanspolitiken är långsiktigt hållbar givet de använda beräkningsförutsättningarna

Hållbarhetsindikatorn S1 uppgår som tidigare angetts till -1,8 procent av BNP, beräknad från 2017. Det relativt stora negativa S1-värdet visar att dagens omfattning av de offentliga inkomsterna och utgifterna med stor sanno- likhet kan upprätthållas fram till 2030 utan att bruttoskulden utvecklas på ett ohållbart sätt. Finanspolitiken är således hållbar med god marginal enligt detta kriterium.

Hållbarhetsindikatorn S2 är -1,1 procent av BNP. Strikt tolkat betyder det att det finansiella sparandet kan försvagas permanent med 1,1 procent av BNP 2017, samtidigt som nettoskulden stabiliseras på mycket lång sikt. Finanspolitiken är därmed hållbar även bedömd på detta sätt. Det faktum att indikatorvärdet bygger på antaganden om utvecklingen under flera hundra år gör dock att S2 värdet inte kan tolkas som att det finns ett faktiskt engångsvist reformutrymme. Indikatorvärdets förändring vid alternativa antaganden ger dock en indikation på vilka faktorer som stärker finanspolitikens hållbarhet och vilka som försämrar den (se avsnitt 10.3).

10.3Finanspolitikens förutsättningar kan ändras

Det scenario som redovisades i avsnitt 10.2 bygger på vissa antaganden (detta scenario benämns referensscenario nedan). För att belysa vilka faktorer som är viktiga och mindre viktiga

PROP. 2015/16:100

för det offentliga sparandets utveckling, och därigenom kunna göra en mer utvecklad bedömning av finanspolitikens hållbarhet, redo- visas ett antal alternativa scenarier i detta avsnitt. Först behandlas faktorer som förstärker det finansiella sparandet och sedan faktorer som försvagar det.

Om åldern för utträde från arbetsmarknaden ökar i takt med medellivslängden stärks hållbarheten

Dagens äldre kan se fram emot en betydligt längre tid som pensionärer än tidigare generationer. Både åldern för utträde från arbetsmarknaden och den förväntade medellivs- längden har ökat de senaste 35 åren, men utträdesåldern har ökat i långsammare takt än medellivslängden, särskilt för män (se tabell 10.2). Utträdesåldern låg 2014 på 63,8 år i genomsnitt, medan den förväntade återstående medellivslängden vid 65 års ålder var drygt 20 år.

Enligt en rapport från pensionsmyndigheten från 2012 är utträdesåldern relativt hög i Sverige. Bland europeiska länder med jämförbar data är Sverige det land som har den högsta utträdes- åldern. I Frankrike och Italien är den genom- snittliga utträdesåldern 58–59 år, medan den i USA och Japan är 64–65 år. Sysselsättnings- graden åren före 65 år i Sverige är hög vid en internationell jämförelse, men den faller snabbt efter denna ålder. Uppfattningen att 65 år är en naturlig pensionsålder verkar således vara fast etablerad, trots möjligheten till en senare pensionsålder i det nya pensionssystemet.

Tabell 10.2 Utträdesålder och återstående medellivslängd

	Kvinnor		Män
	1980	2014	1980	2014

Utträdesålder	60,9	63,3	63,3	64,4
Återstående medellivslängd
vid 65	18,0	21,4	14,3	18,9

Källor: Statistiska centralbyrån och Pensionsmyndigheten.

Ett antal faktorer pekar på att utträdesåldern kan komma att stiga framöver. Ett bättre hälso- tillstånd har i kombination med att allt färre har fysiskt krävande arbeten förbättrat förut- sättningarna för att fortsätta arbeta längre upp i åldrarna. Vidare är utbildningsnivån högre än tidigare, och personer med högre utbildning lämnar vanligtvis arbetsmarknaden senare än de utan högre utbildning. Det finns även ekonomiska drivkrafter i pensionssystemet som

217

PROP. 2015/16:100

verkar för att senarelägga utträdet från arbets- marknaden. Ålderspensionens storlek är baserad på medellivslängden vid pensioneringen och beräkningar som redovisades i Finanspolitiska rådets rapport 2009 visar att utträdesåldern kan förväntas öka bl.a. på grund av detta.

Om utträdet från arbetsmarknaden inte senareläggs innebär det att den genomsnittliga ålderspensionen kommer att öka långsammare än de förvärvsaktivas inkomster, eftersom pensionen blir lägre när medellivslängden ökar och de intjänade pensionsrättigheterna måste fördelas på fler pensionsår. En sådan utveckling kan skapa finansiella hållbarhetsproblem om fler pensionärer blir berättigade till andra ersätt- ningar, t.ex. garantipension och bostadstillägg för pensionärer. Låga pensioner kan därtill komma att leda till krav på kompensation, t.ex. i form av generösare pensionsregler eller sänkt skatt. Det är därför angeläget att det skapas goda förutsättningar för ett längre arbetsliv.

Om utträdesåldern ökar i proportion till den förväntade återstående medellivslängden vid 65 år, som förväntas öka med ca 1,5 år från 2015 till 2030, och med ytterligare ca 2 år till 2050, ökar arbetskraftsutbudet med 1,4 procent 2030 och med 3,6 procent 2050 jämfört med i referensscenariot. Utträdesåldern har då antagits öka med två tredjedels år för varje år som medellivslängden vid 65 år ökar. I beräkningen innebär det att BNP och de offentliga skatteinkomsterna ökar i snabbare takt, men också att kostnaderna för arbetslöshets- och sjukförsäkringen och förtidspension ökar i proportion till det högre arbetskraftsutbudet.

Jämfört med referensscenariot förstärker detta det primära offentliga sparandet och därmed finanspolitikens hållbarhet påtagligt (se diagram 10.19). S1 indikatorn förbättras med ca 0,1 procent av BNP till -1,9 och S2-indikatorn förbättras med 1,7 procent av BNP till -2,9. Scenariot visar att ett längre arbetsliv är viktigt för den långsiktiga finansieringen av välfärden.

Diagram 10.19 Primärt finansiellt sparande vid en oförändrad arbetslivsandel

Procent av BNP

5
4
3
2
1
0
-1						Oförändrad arbetslivsandel
-1
-2						Referensscenario
-2
-3
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Snabbare etablering av utrikes födda

Även om anknytningen till arbetsmarknaden bland utrikes födda har ökat under senare år är den fortfarande väsentligt svagare än bland inrikes födda. Sysselsättningsgraden uppgick 2014 till knappt 59 procent bland de utrikes födda i åldern 15–74 år, jämfört med knappt 68 procent bland de inrikes födda. Vidare var arbetslösheten bland utrikes födda ca 16 procent, jämfört med 6 procent bland inrikes födda. Anknytningen till arbetsmarknaden skiljer sig även åt mellan olika grupper av utrikes födda, t.ex. är asylsökande födda utanför Europa arbetslösa i högre grad än övriga utrikes födda. Andra viktiga faktorer är vistelsetid i Sverige och utbildningsnivå. Generellt sett har utlandsfödda kvinnor lägre arbetskraftsdeltagande än utlands- födda män. Det höga antalet asylsökande de senaste åren, som kommer att sänka den genom- snittliga vistelsetiden i Sverige i gruppen utland- sfödda, talar för att dessa genomsnittsvärden kan komma att sjunka framöver.

Det finns flera skäl till att etableringen på arbetsmarknaden av utrikes födda tar relativt lång tid. Sverige har under lång tid tagit emot betydligt fler asylsökande i förhållande till befolkningen än de flesta medlemsstaterna i EU. Asylsökande har en lägre förväntad syssel- sättningsgrad jämfört med t.ex. arbetskrafts- invandrare. En större del av arbetskraften kommer de närmaste åren att utgöras av personer som har kort vistelsetid i Sverige. Andra faktorer som påverkar etableringen kan vara svårigheter för arbetsgivare att värdera kompetens som förvärvats utomlands, att utrikes födda saknar nätverk som underlättar

218

inträdet på arbetsmarknaden och att de utsätts för diskriminering (se rapport 2007:28 från Institutet för arbetsmarknads- och utbildnings- politisk utvärdering). En snabbare etablering av nyanlända förbättrar finanspolitikens hållbarhet genom ökade skatteintäkter och minskade utgifter för bl.a. ekonomiskt bistånd, bostads- bidrag och arbetsmarknadsstöd.

Diagram 10.20 Primärt finansiellt sparande vid en snabbare etablering

Procent av BNP

3
2
1
0
-1
						Snabbare etablering
-2						Referensscenario
						Referensscenario
-3
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

För att bedöma effekten av en snabbare etablering av nyanlända antas att skillnaden i sysselsättningsgrad mellan utrikes födda och personer födda i Sverige minskar med en tredjedel mellan 2020 och 2030. Därmed ökar antalet arbetade timmar i ekonomin med drygt 3 procent fram till 2050. Detta gör att det primära finansiella sparandet blir så mycket högre att den demografiskt betingade för- sämringen av sparandet de närmaste 15–20 åren uteblir (se diagram 10.20), samt att S1 och S2 förbättras med 0,3 respektive 0,8 procent av BNP.

Fler arbetade timmar för kvinnor

Kvinnor har i genomsnitt ett lägre arbetskrafts- deltagande och kortare arbetstid än män. Kvinnor arbetar i större utsträckning än män deltid, särskilt om det finns barn i hushållet. Kvinnor har dessutom mer frånvaro på grund av föräldraledighet och ohälsa jämfört med män. Kvinnor och män arbetar dock i genomsnitt ungefär lika många timmar per dag, om hänsyn även tas till det oavlönade arbetet i hemmet.

Om kvinnors arbetskraftsdeltagande och betalda arbetstid ökade skulle de offentliga

PROP. 2015/16:100

finanserna förstärkas. Ett högre arbetsutbud bland kvinnor skulle innebära högre skatte- intäkter, samtidigt som olika inkomstberoende transfereringsutgifter skulle minska. I den utsträckning arbetsutbudet ökade till följd av minskad sjukfrånvaro skulle även utgifterna för sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning minska.

Effekten av ett ökat arbetsutbud från kvinnor på de offentliga finanserna beror på hur männens arbetsutbud påverkas. Om männens förvärvs- arbete skulle sjunka i motsvarande grad som kvinnornas ökar, som en följd av att det i stället var männen som utför det oavlönade arbetet i hemmet, skulle effekten på finanserna bli liten. Skulle däremot kvinnornas arbetsutbud öka och deras eller männens fritid minska, eller om det samlade oavlönade arbetet i hemmet skulle minska, skulle det ha en positiv inverkan på finanspolitikens hållbarhet. Om de offentliga utgifterna för barn- och äldreomsorg skulle öka i samband med en sådan utveckling, skulle den positiva effekten på de offentliga finanserna minska. Kvinnors ökade förvärvsarbete skulle så småningom även innebära att de fick högre pensionsinkomster. Detta skulle innebära en minskad press på de offentliga finanserna genom lägre utbetalningar av garantipension och bostadstillägg för pensionärer.

Diagram 10.21 Primärt finansiellt sparande vid ett högre arbetsutbud bland kvinnor

Procent av BNP

4
3
2
1
0
-1
					Högre arbetsutbud bland kvinnor
-2
					Referensscenario
-3
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

I känslighetskalkylen antas att kvinnors arbetstid ökar så att skillnaden i antalet arbetade timmar mellan män och kvinnor halveras mellan 2020 och 2040. Det innebär att både kvinnors syssel- sättningsgrad och medelarbetstid ökar. Antalet kvinnor som uppbär ersättning från sjuk- försäkringen antas öka i paritet med syssel-

219

PROP. 2015/16:100

sättningen, medan antalet kvinnor med sjuk- och aktivitetsersättning antas vara konstant. Männens arbetsutbud och de offentliga utgifterna för vård och omsorg antas vara oförändrade. Sammantaget innebär detta att antalet arbetade timmar i ekonomin 2050 är närmare 6 procent högre än i scenariot vid oförändrat beteende. Det gör att det primära finansiella sparandet blir högre (se ) och att S1 förbättras med 0,4 procent av BNP, medan S2 förbättras med 1,4 procent av BNP.

Ett förbättrat hälsoläge

Befolkningens hälsa och de äldres funktions- förmåga har förbättrats de senaste decennierna. Sjukligheten i flera av de stora folksjukdomarna har förskjutits högre upp i åldrarna, samtidigt som en mindre andel i varje given åldersgrupp anger att de har sjukdomar eller besvär som hindrar deras dagliga liv (se Socialdepartementets rapport Den ljusnande framtid är vård från 2010). En fortsatt förbättring av hälsan innebär sannolikt betydande positiva effekter på de offentliga finanserna.

Kostnaderna för vård och omsorg ökar med åldern. Den genomsnittliga årliga kostnaden för vård och omsorg uppgick 2012 till drygt 24 000 kronor per person i åldern 35–39 år, till ca 65 000 kronor per person i åldern 70–74 år och

till ca	209 000 kronor	per	person i åldern
85-89 år.	En minskad	risk	för insjuknande,

särskilt bland de äldre, skulle därför avsevärt reducera kostnaderna för vård och omsorg. Detta är centralt för finanspolitikens hållbarhet, inte minst när andelen äldre i befolkningen ökar.

Genom att minska ojämlikheten i hälso- tillstånd, förbättra livsvillkor och identifiera riskgrupper, kan livsstil och levnadsvanor påverkas och risken för ohälsa och sjukdom minskas. I den utsträckning som förbättrad hälsa även innebär ökad livslängd kan det dock medföra att fler personer uppnår åldrar där förekomsten av vissa vårdkrävande sjukdomar, t.ex. demens, är stor. Detta skulle i så fall minska den positiva effekten på de offentliga finanserna.

Diagram 10.22 Primärt finansiellt sparande vid förbättrad hälsa

Procent av BNP

6
5
4
3
2
1
0
-1						Förbättrad hälsa
-1
-2						Referensscenario
						Referensscenario
-3
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

För att bedöma hur ett förbättrat hälsotillstånd påverkar hållbarheten antas de åldersspecifika kostnaderna för sjukvård och äldreomsorg för personer över 65 år successivt skjutas upp i åldrarna i takt med den förväntade återstående medellivslängden vid 65 års ålder. Ett års ökad medellivslängd innebär med andra ord ett relativt sett friskare år. År 2100 har de åldersspecifika kostnaderna förskjutits med närmare sju levnadsår. Vård- och omsorgsbehovet för en 80-åring 2100 antas därför vara detsamma som för en 73-åring i dag. Denna förskjutning gör att det primära finansiella sparandet blir högre (se diagram 10.22), och förbättrar S1 och S2 med 0,2 respektive 2,1 procent av BNP.

Produktivitetens betydelse för hållbarheten

En högre produktivitet i näringslivet innebär att det samlade välståndet i samhället ökar. Det gör att löneinkomsterna i samhället, och därmed även skatteinkomsterna, ökar, vilket stärker de offentliga finanserna. Det finns dock faktorer som verkar i motsatt riktning och som är i det närmaste lika stora. Löneutvecklingen i den offentliga sektorn följer utvecklingen i närings- livet, vilket ökar de offentliga utgifterna. Till detta kommer att de offentliga transfereringarna per individ på lång sikt antas följa löne- utvecklingen, vilket också ökar utgifterna. En produktivitetsökning i näringslivet bidrar visserligen till lägre kostnader på de insatsvaror som används i produktionen av de skatte- finansierade tjänsterna, men eftersom dessa utgör en betydligt mindre kostnadsandel än personalkostnaderna i så gott som alla verksam-

220

heter förbättras de offentliga finanserna endast i liten utsträckning. En produktivitetsökning i den offentliga sektorn har däremot betydelse för finanspolitikens hållbarhet, eftersom en ökad effektivitet i denna sektor innebär en högre produktion till givna resurser, eller samma produktion till lägre kostnader.

Det finns i dag stora skillnader mellan olika landsting i hur mycket vård som produceras i förhållande till kostnaderna, även när skillnader i vårdbehoven beaktas. OECD uppskattar att kostnaderna för hälso- och sjukvård i Sverige skulle kunna minska med nästan 3 procent av BNP om effektiviteten var lika hög som i de mest produktiva OECD-länderna. I en liknande beräkning för utbildningssektorn bedömer OECD att kostnaderna skulle kunna minska med ca 0,7 procent av BNP.

I en känslighetskalkyl antas att arbets- produktiviteten i produktionen av de skatte- finansierade välfärdstjänsterna ökar kontinuerligt med 0,1 procent per år. Detta förbättrar S1 med 0,1 procent av BNP och S2 med 1,2 procent av BNP.

Flera faktorer kan öka de offentliga utgifterna

Beräkningarna ovan tyder på att finanspolitikens hållbarhet förbättras om arbetskraftsutbudet ökar och hälsoläget förbättras. Men det finns andra möjliga utvecklingsmöjligheter som kan komma att sätta de offentliga finanserna under press. Utgifterna kan öka på grund av att befolkningen åldras, att priset på de skatte- finansierade tjänsterna ökar snabbare än den allmänna prisutvecklingen (Baumols lag), ökade sjukskrivningstal eller en högre efterfrågan på de skattefinansierade välfärdstjänsterna när BNP ökar. Utöver dessa kostnadsdrivande faktorer kan utgifterna även komma att öka till följd av exempelvis den medicintekniska utvecklingen. Dessa utgifter kan behöva finansieras av en minskande andel förvärvsaktiva i befolkningen, som med stigande inkomster kan vilja öka sin fritid.

Alla framtida försämringar av det offentliga sparandet bör dock inte föranleda förändringar av finanspolitiken idag. En fråga som berörts i avsnitt 10.2 är i vilken utsträckning det är rimligt att i dag öka det offentliga sparandet för att framtida generationer förväntas vilja ha fler eller bättre välfärdstjänster eller mer fritid. Frågan om

PROP. 2015/16:100

vilka framtida problem som ska lämnas till morgondagens beslutsfattare att hantera, och vilka som kräver åtgärder i dag, är ytterst en fördelningspolitisk fråga.

En ökad efterfrågan på välfärdstjänster inne- bär dessutom inte nödvändigtvis att tjänsterna måste finansieras med skatter. En privat finansierad välfärdssektor har vuxit fram under de senaste åren och möjligheterna för den enskilde att själv betala för vissa välfärdstjänster har ökat. Dessa möjligheter begränsas dock av den egna inkomsten och är inte jämnt fördelade i befolkningen. I Sverige tillhandahålls välfärds- tjänster som vård, omsorg och utbildning därför i stor utsträckning via den offentliga sektorn till låga eller inga kostnader för brukaren. På detta sätt säkerställs att välfärdstjänsterna kan utnyttjas efter behov och inte efter betalnings- förmåga.

Diagram 10.23 BNP per person fördelat efter användning

Tusental kronor, 2015 års priser

2000

Offentlig konsumtion

1800

1600	Hushållens konsumtionsutgifter
	Hushållens konsumtionsutgifter
1400
1200	Övriga ändamål
1200
1000
800
600
400
200
0
	2015	2030	2050	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Dessutom är den samhällsekonomiska nyttan av välfärdstjänster ibland större än nyttan för den enskilda individen då de ger upphov till s.k. positiva externa effekter. Utbildning, sjukvård och barnomsorg är exempel på tjänster som i många fall inte enbart är till nytta för brukarna, utan även för samhället i stort. Vikten av en jämn fördelning av välfärdstjänsterna och före- komsten av positiva externa effekter talar för att produktionen av välfärdstjänsterna till stor del bör finansieras med skatter även framöver.

En högre efterfrågan på välfärdstjänster utgör en potentiell utmaning för framtidens finans- politik. Samtidigt växer välståndet och resur- serna, vilket innebär att möjligheten att möta denna utmaning ökar. Diagram 10.23 visar att BNP per capita i fasta priser förväntas vara nästan dubbelt så hög 2050, och mer än fyra

221

PROP. 2015/16:100

gånger så hög 2100, som 2015. Hushållens konsumtionsutgifter ökar något snabbare i beräkningen, medan den offentliga kons- umtionen i fasta priser endast ökar i begränsad omfattning. Befolkningen kommer därmed att i framtiden ha mer resurser att använda till konsumtion av varor och tjänster, inklusive välfärdstjänster. Den stora utmaningen är därför inte framtida resursbrist, utan möjligheten att upprätthålla dagens höga andel av gemensam finansiering av de ökande behoven. I bed- ömningen av i vilken utsträckning som välfärds- tjänsterna ska finansieras av skattemedel måste såväl fördelningspolitisk hänsyn som samhälls- ekonomisk effektivitet beaktas. Med stora demografiska förändringar torde efterfrågan på välfärdstjänster de närmaste 15 åren bestå i minst samma omfattning som i dag.

Ett stigande välstånd kan sätta press på finanspolitiken

Det ekonomiska välståndet, mätt som BNP per invånare, förväntas öka under framskrivnings- perioden. En högre BNP per invånare möjliggör ökad konsumtion, men kan även medföra förändrade beteenden, såsom ökad efterfrågan på fritid och välfärdstjänster. När inkomsterna stiger kan behovet av materiell välfärd mättas, samtidigt som fritid kan komma att värderas allt högre. Fritid kan tas ut i flera olika former, t.ex. genom minskad veckoarbetstid, fler semester- dagar, senare inträde på eller tidigare utträde från arbetsmarknaden. Mer fritid och färre arbetade timmar leder per person till minskande skatte- inkomster.

Högre realinkomster behöver dock inte nödvändigtvis leda till ett lägre utbud av arbetade timmar, utan kan möjligen t.o.m. öka utbudet då högre inkomster gör att kostnaden för fritid ökar, dvs. de konsumtionsmöjligheter som uppoffras vid ökad fritid blir större (den s.k. substitutionseffekten). Framtida generationer kan också öka sin fritid och ändå arbeta fler timmar än i dag om arbetslivet förlängs i proportion med medellivslängden.

En annan möjlighet är att ett ökat välstånd leder till att kraven på det skattefinansierade välfärdsåtagandet ökar. Denna effekt, som ibland benämns Wagners lag, innebär att efterfrågan på de tjänster den offentliga sektorn tillhandahåller ökar som andel av BNP när BNP växer. Ett skäl

till detta kan vara att ett samhälle med högre välstånd samtidigt blir mer komplext, och att behovet av en sammanhållande offentlig verksamhet därför blir större. En annan förklaring är att högre inkomster medför ökade krav på skattefinansierade välfärdstjänster som vård, utbildning och kultur. För finanspolitiken ökar hållbarhetsproblemen om kraven på den offentliga sektorn ökar kontinuerligt när ekonomin växer.

Diagram 10.24 Offentliga utgifter 1950-2015

Procent av BNP

80
	Transfereringar
70	Offentlig konsumtion
	Offentlig konsumtion
60	Investeringar
50	Övrigt
50
40
30
20
10
0
1950	1960	1970	1980	1990	2000	2010
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

I Sverige ökade de offentliga utgifterna från ca 21 procent av BNP 1950 till ca 62 procent av BNP 1982 (se diagram 10.24). Både den offentliga konsumtionen och transfereringarna ökade under perioden. Den snabba ökningen av de offentliga utgifterna möjliggjordes av att skatterna kunde höjas kraftigt från låga nivåer, samtidigt som det fanns ett outnyttjat arbets- kraftsutbud främst i form av kvinnor med lågt arbetskraftsdeltagande. Utgiftskvoten minskade sedan något under 1980-talet, men ökade åter snabbt till följd av 1990-talskrisen, då BNP föll kraftigt, och uppgick 1993 till ca 67 procent av BNP. Sedan mitten av 1990-talet har utgifts- kvoten sjunkit till strax under 50 procent av BNP 2015, framför allt till följd av minskande transfereringar, men också på grund av lägre räntekostnader. Det verkar därför som att den offentliga utgiftskvoten nådde en maximal nivå redan omkring 1980, och att sambandet mellan tillväxt och utgiftskvot har varit svagt i Sverige de senaste 35 åren. Det empiriska stödet för Wagners lag är tvetydigt och varierar både mellan länder och undersökta tidsperioder.

Ett högre offentligt sparande kan användas för att bygga upp tillgångar som kan användas vid en temporär demografiskt betingad ökning av de

222

offentliga utgifterna, om exempelvis ovanligt stora årgångar lämnar arbetsmarknaden och får behov av olika omsorgstjänster. Trendmässigt ökande kostnader, vare sig dessa beror på en ökande medellivslängd eller krav på högre standard eller mer fritid, bör dock hanteras via ett längre arbetsliv, exempelvis genom lägre inträdesålder på arbetsmarknaden, högre utträdesålder från arbetsmarknaden, eller minskad sjukfrånvaro.

Högre efterfrågan på fritid och välfärdstjänster försvagar de offentliga finanserna

För att visa på konsekvenserna av förändringar i efterfrågan som kan ske på grund av ett ökat välstånd presenteras nedan ett scenario där den genomsnittliga arbetstiden per sysselsatt antas minska med 0,1 procent per år fr.o.m. 2021 jämfört med i referensscenariot. Detta överens- stämmer ungefär med minskningen i medel- arbetstiden 1980–2009. Pensionsåldern antas vara densamma som i referensscenariot. Nedgågen antas bero på en ökad efterfrågan på fritid, en kortare arbetsvecka, fler semesterdagar, etc. i takt med att BNP och det materiella välståndet ökar. Samtidigt antas den offentliga konsumtionen volymmässigt växa 0,2 procent snabbare per år än vad som är demografiskt motiverat. Detta innebär att det sker en standardökning i de välfärdstjänster som den offentliga sektorn erbjuder. Därmed förändras också finanspolitiken successivt med tiden.

I scenariot antas medelarbetstiden vara ca 15 timmar kortare per person och år 2030 och 120 timmar kortare 2100 jämfört med i referens- scenariot (motsvarande ca tre heltidsveckor per år eller ca en dryg halv timme per arbetsdag). Till följd av detta minskar även skatteinkomsterna och möjligheterna att finansiera den skattefinansierade välfärden. Finansierings- problemen förstärks ytterligare om standarden i de offentliga tjänsterna gradvis ökar. I scenariot antas personaltätheten inom vård, skola och omsorg öka så att antalet arbetade timmar i den offentliga sektorn sammantaget är drygt 2 procent högre 2030 och 17 procent högre 2100 än i referensscenariot. Det innebär att antalet arbetstimmar som är tillgängliga för produktion i näringslivet minskar i motsvarande utsträckning. Allt eftersom fritiden ökar, antalet arbetade timmar i hela ekonomin minskar och standarden

PROP. 2015/16:100

höjs genom fler arbetstimmar, utsätts den offentliga sektorn för ett allt större förändrings- tryck för att finanspolitiken ska vara hållbar.

Diagram 10.25 Primärt finansiellt sparande vid mer fritid och högre efterfrågan

Procent av BNP
3
2		Högre efterfrågan
2
1		Referensscenario
0
-1
-2
-3
-4
-5
-6
-7
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

I detta scenario försvagas det primära finansiella sparandet betydligt på sikt jämfört med referens- scenariot, vilket försämrar hållbarheten (se diagram 10.25). S1-indikatorn uppgår till -1,4, vilket är en försvagning med 0,4 procent av BNP jämfört med i referensscenariot, och S2- indikatorn uppgår till 3,8, vilket är en för- svagning med ca 5,0 procent av BNP. Enligt S2- indikatorn är utvecklingen därför långsiktigt ohållbar. Förändringen beror till ungefär en tredjedel på att arbetsutbudet minskar när fritiden ökar och till två tredjedelar på att produktionen av skattefinansierad välfärd ökar.

10.4Känsligheten i beräkningarna och jämförelse med föregående hållbarhetsbedömning

I detta avsnitt behandlas beräkningarnas känslighet för olika antaganden och en jämförelse görs med den hållbarhetsbedömning som gjordes i 2015 års ekonomiska vår- proposition (prop. 2014/15:100).

Finanspolitiken är hållbar i de flesta scenarier

Hållbarhetsindikatorerna S1 och S2 visar att finanspolitiken är långsiktigt hållbar i ett scenario som bygger på ett oförändrat beteende. Detta resultat bör dock tolkas med försiktighet

223

PROP. 2015/16:100

av flera skäl. De finanspolitiska utmaningar som behandlas i detta avsnitt verkar på mycket lång sikt och beräkningarna sträcker sig därför långt in i framtiden. Den långa beräkningshorisonten medför ett betydande inslag av osäkerhet. Till detta ska läggas att kalkylerna är starkt beroende av de antaganden som görs. Kalkylerna ska, som redan nämnts, inte uppfattas som prognoser för en sannolik utveckling, utan som effektanalyser där effekten av olika förändringar i beräknings- antagandena redovisas.

Tabell 10.3 Hållbarhetsindikatorer S1 och S2

Procent av BNP

	S1	S2
Oförändrat beteende	-1,8	-1,1
Förbättrar hållbarheten
Oförändrad arbetslivsandel	-1,9	-2,9
Förbättrad etablering	-2,1	-1,9
Högre arbetsutbud bland kvinnor	-2,1	-2,5
Förbättrad hälsa	-1,9	-3,3
Högre produktivitet i offentlig sektor	-1,9	-2,3
Försämrar hållbarheten
Högre efterfrågan på fritid och	-1,4	3,8
välfärdstjänster
Mer fritid	-1,7	0,4
Fler välfärdstjänster	-1,5	2,0
Högre jämviktsarbetslöshet	-1,6	-0,8
Försämrat utgångsläge	-0,3	0,5

Anm.: Positiva värden anger att det offentliga sparandet måste förstärkas permanent för att finanspolitiken ska vara långsiktigt hållbar, och negativa värden att en permanent försvagning är möjlig.

Källa: Egna beräkningar.

I tabell 10.3 sammanfattas hur de alternativa antaganden som ligger till grund för be- räkningarna påverkar S1 och S2. Dessutom redovisas ytterligare ett antal alternativa scenarier.47 Allmänt kan sägas att finanspolitiken är hållbar i de flesta av beräkningarna. S1- indikatorn är negativ i alla redovisade scenarier, och S2 endast positiv i scenariot med ett försämrat utgångsläge, i scenariot med högre efterfrågan på fritid och välfärdstjänster, samt kombinationen av de båda.

I scenariot Högre jämviktsarbetslöshet antas att jämviktsarbetslösheten är 1 procentenhet

47 I promemorian Utvecklad bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet på regeringens hemsida, www.regeringen.se, finns en mer utförlig beskrivning av känslighetskalkylerna.

högre alla år efter 2020, vilket försämrar S1 med 0,2 procent av BNP och S2 med ca 0,4 procent av BNP. Om jämviktsarbetslösheten skulle bli 1 procentenhet lägre efter 2020 skulle de båda S-indikatorerna förbättras i motsvarande utsträckning.

Diagram 10.26 Primärt finansiellt sparande vid ett försämrat utgångsläge

Procent av BNP

3
2
1
0
-1
-2						Försämrat utgångsläge
-2
						Referensscenario
-3
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

För att beskriva betydelsen av ett sämre utgångsläge antas i en alternativ bedömning en försämring i sparandet om motsvarande ca 1,5 procent av BNP 2020. Det innebär att det primära finansiella sparandet motsvarar ca -1,7 procent av BNP detta år, jämfört med ett primärt sparande i balans i övriga scenarier. Det primära finansiella sparandet i de långsiktiga

beräkningarna	förskjuts	därmed nedåt med
ca 1,7 procent	av BNP	hela framskrivnings-

perioden, vilket illustreras i diagram 10.26. Vid en sådan utveckling försämras S1 och S2 till -0,3 respektive 0,5 procent av BNP. Finanspolitiken är således fortfarande hållbar enligt S1 om utgångsläget förvärras på detta sätt, även om marginalen till en ohållbar utveckling minskat.

Hållbarheten är något bättre än i tidigare bedömning

I scenariot med oförändrat beteende uppgår S1 till -1,8 procent av BNP och S2 till -1,1 procent av BNP. I 2015 års ekonomiska vårproposition beräknades S1 till -1,5 procent av BNP och S2 till -1,1 procent av BNP i samma scenario. Det betyder att hållbarheten är något bättre än enligt den tidigare bedömningen. En anledning till att hållbarheten förbättrats är ett något bättre utgångsläge för beräkningen. Det primära

224

sparandet i slutåret av den medelfristiga beräkningen, som ligger till grund för långsikts- framskrivningen, är 0,3 procent av BNP högre i denna beräkning än i beräkningen i 2015 års ekonomiska vårproposition. Allt annat lika betyder detta att den långsiktiga hållbarheten mätt med S2 förbättras med 0,3 procent av BNP. På motsvarande sätt är ett skäl till att S1- indikatorn reviderats att den konsoliderade bruttoskulden vid beräkningens startår är mer än 1 procent av BNP lägre än enligt bedömningen i 2015 års ekonomiska vårproposition.

Andra faktorer som stärker finanspolitikens hållbarhet något är att den befolkningsprognos som den aktuella beräkningen bygger på har en något snabbare utveckling av befolkningen i arbetsför ålder än den tidigare prognosen, och att arbetskraftsutbudet per person är något starkare än det utbud som låg till grund för den tidigare bedömningen.

10.5Andra bedömningar av den finansiella hållbarheten

Både Konjunkturinstitutet (KI) och Europeiska kommissionen har nyligen publicerat bedömningar av den svenska finanspolitikens långsiktiga hållbarhet. KI bedömer att hållbarheten är svagt ohållbar på lång sikt, medan kommissionen bedömer att risken för en ohållbar utveckling är låg på medellång sikt, fram till 2030, men medelhög på lång sikt. Samman- fattande S1- och S2-värden redovisas i tabell 10.4.

Tabell 10.4 Hållbarhetsindikatorer för Sverige

Procent av BNP

	S1	S2
Regeringen	-1,8	-1,1
Konjunkturinstitutet (mar 2016)		0,7
Europeiska kommissionen (jan 2016)	-1,3	2,3

Källor: Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen samt egna beräkningar.

Det offentligfinansiella utgångsläget är viktigt för slutsatserna

Olika utgångslägen förklarar i stor utsträckning att regeringens, kommissionens och KI:s slut- satser om finanspolitikens hållbarhet skiljer sig åt.

PROP. 2015/16:100

Kommissionen bedömer finanspolitikens hållbarhet på medellång sikt, fram till 2030, och på mycket lång sikt med hjälp av S1- och S2- indikatorerna. Eftersom det bara är 14 år till 2030 betyder den initiala skuldnivån mycket för S1-indikatorns värde. Om den offentliga skulden ligger långt ifrån 60 procent av BNP krävs stora förändringar av finanspolitiken för att nå denna skuldkvot.

Kommissionen räknar även på finans- politikens effekter över en oändlig tidshorisont. I dessa beräkningar blir dagens skuldnivå mindre viktig för resultatet. I stället blir det finansiella sparandet i utgångsläget viktigare. Kommiss- ionen delar upp sitt S2-värde i ett initialvillkor, dvs. den finansiella ställningen i utgångsläget, som förklarar 1,2 procentenheter av Sveriges S2- värde på 2,3 procent av BNP, och en del som avser den framtida utvecklingen, som förklarar resterande 1,1 procentenheter. Enligt kommiss- ionens bedömning i den senaste långsikts- beräkningen är det strukturella sparan- det -1,1 procent av BNP 2018, det år kostnads- beräkningarna börjar. För 2020, det sista året i regeringens medelfristiga prognos, bedömer kommissionen det strukturella sparandet till -1,2 procent av BNP, vilket är betydligt lägre än i regeringens bedömning.

Utöver bilden av utgångsläget gör kommissonen även en annan bedömning än regeringen när det gäller beräkningen av de framtida utgifterna för offentlig konsumtion. Kommissionen beräknar en kostnad per person som använder de skattefinansierande tjänsterna, och låter sedan denna öka i takt med BNP per capita fram till 2060. Därefter skriver kommissionen fram de offentliga konsumtions- utgifterna med befolkningsutvecklingen. Regeringen antar i stället att personaltätheten inom den offentligt finansierade produktionen är oförändrad.

KI antar i likhet med regeringen, att antalet arbetstimmar i den offentliga sektorn är konstant per individ som använder tjänsten. Till skillnad från regeringen antar dock KI samtidigt att den summa som läggs på insatsvaror i produktionen (t.ex. hyror, datorer, hemtjänst- larm och medicinsk utrustning) växer i samma takt som lönekostnaderna. Regeringen antar i stället att utgifterna för insatsvaror endast ökar i takt med antalet producerade tjänster och prisutvecklingen på dessa insatsvaror. Denna skillnad i beräkningsantagandena gör att

225

PROP. 2015/16:100

utgifterna för den offentliga konsumtionen som andel av BNP ökar snabbt i KI:s bedömning och på sikt når en högre BNP-andel än någonsin tidigare. Denna utveckling skiljer sig signifikant från regeringens beräkning, där konsumtionen som andel av BNP är relativt oförändrad fram till 2020, och endast ökar med ca 0,9 procent av BNP under den efterföljande tioårsperioden (se tabell 10.1).

Det är även värt att notera att både KI och kommissionen använder andra befolknings- prognoser än regeringen. KI använder sig av den befolkningsprognos som Statistiska centralbyrån presenterade hösten 2015, där invandringen till Sverige de närmaste åren var betydligt högre än i prognosen från februari 2016, som regeringen använder sig av. Kommissionen använder sig av Eurostats befolkningsprognos Europop2013 som publicerades i mars 2014. Eftersom beräkningarna i stor utsträckning bygger på det demografiska underlaget är resultatet starkt beroende av den befolkningsprognos som används. Resultaten skiljer sig även åt av andra anledningar, t.ex. på grund av olika antaganden om potentiell tillväxttakt, prisökningstakt, räntor, arbetsutbud och arbetslöshet.

Finanspolitikens hållbarhet är bättre än i många andra länder

Baserat på Europeiska kommissionens bedöm- ningar bedöms finanspolitikens hållbarhet vara god i ett internationellt perspektiv. På medellång sikt är det bara fyra länder i EU som har bättre värden på kommissionens S1-indikator än Sverige: Luxemburg, Estland, Danmark och Lettland (se tabell 10.5). Enligt den långsiktiga hållbarhetsindikatorn S2 ligger Sverige på tolfte plats, med ett värde som är något bättre än genomsnittet för EU:s medlemsländer. Bäst S2- värden har Italien och Kroatien medan Slovenien och Malta har de sämsta S2-värdena.48

48 Europeiska kommissionen gör ingen bedömning av finanspolitikens hållbarhet i Grekland och Cypern.

Tabell 10.5 S1 och S2 enligt EU-kommissionen

	S1	S2
Belgien	3,8	2,5

Bulgarien	-1,2	2,4
Danmark	-3,3	1,2

Estland	-4,0	0,7

Finland	2,6	3,9
Frankrike	4,4	0,6

Irland	2,7	1,0

Italien	4,2	-0,9
Kroatien	4,5	-0,8

Lettland	-2,1	0,9

Litauen	0,5	2,9
Luxemburg	-4,4	4,2

Malta	-0,2	4,6

Nederländerna	0,6	4,5
Polen	1,0	3,5

Portugal	4,7	0,7

Rumänien	1,4	4,4
Slovakien	-0,7	3,5

Slovenien	3,0	6,8

Spanien	2,5	0,1
Storbritannien	3,3	3,2

Sverige	-1,3	2,3

Tjeckien	-0,6	3,2
Tyskland	-0,8	1,7

Ungern	-0,6	1,5

Österrike	1,3	2,7
EU	2,0	1,7

Källa: Europeiska kommissionen

10.6En sammantagen bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet

Finanspolitiken bedöms vara långsiktigt hållbar i ett scenario med oförändrat beteende, och där inga ofinansierade reformer, förutom de som redan är beslutade eller aviseras i denna proposi- tion, genomförs. S1 uppgår då till -1,8 procent av BNP och S2 till -1,1 procent av BNP. Det finansiella sparandet och den konsoliderade skulden ligger inom ramarna för de uppsatta gränserna i stabilitets- och tillväxtpakten i de flesta av de redovisade scenarierna. Därmed är ett viktigt krav som ligger till grund för marknadernas värdering av hållbarheten uppfyllt.

226

PROP. 2015/16:100

År 2020–2035 karaktäriseras av ett stigande, demografiskt motiverat, utgiftstryck. De primära offentliga utgifterna bedöms öka med knappt 1 procent av BNP dessa år på grund av en demografiskt betingad ökad efterfrågan på skattefinansierade välfärdstjänster. Denna utveckling visar på vikten av en politik som även fortsättningsvis är inriktad på att minska arbets- lösheten och öka antalet arbetade timmar. Pensionssystemet skapar i sig starka incitament att arbeta längre upp i åldrarna när medel- livslängden ökar, eftersom pensionärernas inkomster minskar i förhållande till de förvärvs- aktivas om utträdesåldern från arbetsmarknaden inte senareläggs. Om yrkeslivet förlängs i takt med att den förväntade medellivslängden vid 65 år ökar förbättras dock finanspolitikens hållbarhet påtagligt.

Att så många som möjligt har ett långt och produktivt arbetsliv är en förutsättning för att pensionärer och övriga medborgare ska ha en god ekonomisk standard och för att offentligt finansierade tjänster av god kvalitet ska kunna tillhandahållas. Med en ökad medellivslängd finns möjligheten att både öka fritiden och tiden i arbete. I takt med att medellivslängden ökar är det därför viktigt med ett högt arbetskrafts- deltagande och ett långt arbetsliv, bland både kvinnor och män.

227

Ändrad fördelning av ändamål och verksamheter på utgiftsområden

PROP. 2015/16:100

11 Ändrad fördelning av ändamål och verksamheter på utgiftsområden

Enligt tilläggsbestämmelse 9.5.3 till riksdags- ordningen ska beslut om vilka ändamål och verksamheter som ska innefattas i ett utgifts- område fattas av riksdagen i samband med beslut med anledning av den ekonomiska vårprop- ositionen. I detta avsnitt lämnar regeringen förslag till sådana beslut.

Ändringarna bör tillämpas fr.o.m. 2017. De föreslagna ändringarna beaktas dock inte i de beräkningar för utgiftsområdena som görs i denna proposition.

Sveriges Fängelsemuseum

Regeringens förslag: De ändamål och verksamheter som avser Sveriges Fängelsemuseum och som finansieras från anslaget 1:6 Kriminalvården under utgifts- område 4 Rättsväsendet flyttas till utgifts- område 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

Skälen för regeringens förslag: Verksam- heten vid Sveriges Fängelsemuseum i Gävle finansieras för närvarande delvis av Kriminalvården. I syfte att säkerställa muséets långsiktiga verksamhet, och en samlad hantering av bidraget till detta museum tillsammans med bidragen till andra icke statliga museum, föreslår regeringen att ansvaret för verksamheten fr.o.m. 2017 flyttas från utgiftsområde 4 Rättsväsendet till utgiftsområde 17 Kultur, medier, tros- samfund och fritid.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser Sveriges Fängelsemuseum och som finansieras från anslaget 1:6 Kriminalvården under utgifts- område 4 Rättsväsendet flyttas till utgifts- område 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

För 2017 beräknas förslaget öka utgiftsramen för utgiftsområde 17 Kultur, medier, tros- samfund och fritid med 1 500 000 kronor och minska utgiftsramen för utgiftsområde 4 Rätts- väsendet med motsvarande belopp.

Viss verksamhet avseende skydd för geografisk information

Regeringens förslag: De ändamål och verksamheter som avser tillståndsgivning för spridning av sammanställningar av geografisk landinformation som inhämtats från luftfartyg genom fotografering eller liknande registrering

och	som	finansieras		från	anslaget
1:1 Förbandsverksamhet			och	beredskap	under
utgiftsområde 6 Försvar och				samhällets kris-
beredskap		flyttas	till	utgiftsområde 18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och bygg- ande samt konsumentpolitik.

Skälen för regeringens förslag: Efter förslag i propositionen Skydd för geografisk information har riksdagen bl.a. beslutat att en ny lag om skydd för geografisk information ska ersätta den nuvarande lagen (1993:1742) om skydd för

231

PROP. 2015/16:100

landskapsinformation (prop. 2015/16:63, bet. 2015/16:FöU6, rskr. 2015/16:165). Genom den förordning om skydd för geografisk information som kommer att komplettera den

nya lagen	kommer	Lantmäteriet, fr.o.m.	den
1 maj 2016,	i stället	för Försvarsmakten	vara

ansvarig tillståndsmyndighet för spridning av sammanställningar av geografisk landinfor- mation som inhämtats från luftfartyg eller liknande registrering. Tillståndsverksamheten finansieras 2016 genom att Lantmäteriet disponerar medel från anslaget 1:1 Förbands- verksamhet och beredskap.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser tillståndsgivning för spridning av samman- ställningar av geografisk landinformation som inhämtats från luftfartyg genom fotografering eller liknande registrering och som finansieras från anslaget 1:1 Förbandsverksamhet och beredskap under utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap flyttas till utgifts- område 18 Samhällsplanering, bostadsför- sörjning och byggande samt konsumentpolitik.

För 2017 beräknas förslaget öka utgiftsramen för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostads- försörjning och byggande samt konsumtion med 2 000 000 kronor och minska utgiftsramen för utgiftsområde 6 Försvar och samhällets kris- beredskap med motsvarande belopp.

Organiserad sysselsättning

Regeringens förslag: De ändamål och verksam- heter som avser organiserad syssel-sättning för asylsökande som syftar till att stärka asyls- ökandes kunskaper i svenska och för andra etableringsfrämjande åtgärder, och som finans- ieras från anslaget 1:1 Migrationsverket under utgiftsområde 8 Migration flyttas till utgifts- område 1 Rikets styrelse.

Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att den tid som den enskilde befinner sig i asylprocessen tas tillvara och används på ett meningsfullt sätt. Migrationsverket har i dag ett ansvar för att ordna organiserad sysselsättning för asylsökande. Antalet asylsökande har ökat under flera års tid, vilket har inneburit stora utmaningar för myndigheten. Enligt

Migrationsverket kommer antalet asylsökande att vara fortsatt högt under kommande år och regeringen bedömer att myndigheten behöver koncentrera sina insatser på prövning av asylansökningar och verka för att vistelsetiden i mottagandet blir så kort som möjligt. Regeringen anser därför att den nuvarande ansvarsfördelningen för insatser under asyl- processen bör ändras så att länsstyrelserna får ansvaret för att samordna insatser som syftar till att stärka asylsökandes kunskaper i svenska och för andra etableringsfrämjande åtgärder. Att länsstyrelserna får detta ansvar innebär att verksamheten kan anpassas till lokala och regionala förutsättningar. Inom ramen för den verksamhet som ska organiseras bör läns- styrelserna kunna samverka med olika aktörer. Att möjliggöra för organisationer i det civila samhället att bidra med insatser bör vara särskilt prioriterat.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser organiserad sysselsättning för asylsökande som syftar till att stärka asylsökandes kunskaper i svenska och för andra etableringsfrämjande

åtgärder,	och som finansieras		från	anslaget
1:1 Migrationsverket		under	utgiftsområde 8
Migration	flyttas till	utgiftsområde 1		Rikets

styrelse.

För 2017 beräknas förslaget öka utgiftsramen för utgiftsområde 1 Rikets styrelse med 72 000 000 kronor och minska utgiftsramen för utgiftsområde 8 Migration med motsvarande belopp.

Bidrag till landstingen för glasögonbidrag till barn och unga

Regeringens förslag: De ändamål och verksam- heter som avser bidrag till landstingen för glasögonbidrag till barn och unga och som finansieras från anslaget4:2 Vissa statsbidrag inom funktionshindersområdet under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg flyttas till utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till komm- uner.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (2016:35) om bidrag för glasögon till vissa barn och unga och förordningen (2016:36) om bidrag

232

för glasögon till vissa barn och unga trädde i kraft den 1 mars 2016. En mer jämlik tillgång på glasögon bedöms motverka att barn och unga som lever i familjer i ekonomisk utsatthet hamnar i utanförskap. Den nya lagen innebär att landstingen ska lämna bidrag för kostnad för glasögon eller kontaktlinser till barn och unga i åldern 8–19 år. Bidraget ska kunna uppgå till 800 kronor per person men om kostnaden är lägre ska bidraget uppgå till den faktiska kost- naden.

Landstingens ansvar i denna fråga är således reglerad i lag. Det riktade statsbidrag som 2016 används för att kompensera landstingen och Gotlands kommun för de kostnader som åliggandet medför fördelas i enlighet med landstingens respektive kommunens andel av rikets befolkning, och betalas ut från anslaget 4:2 Vissa statsbidrag inom funktionshinder- sområdet under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Bidraget fördelas således på samma sätt som det generella stats- bidraget. Genom att i stället fördela medlen genom det generella statsbidraget skulle en ad- ministrativ förenkling uppnås. Regeringen anser därför att det riktade bidraget bör utgå och att kommunerna i stället bör kompenseras genom det generella statsbidraget.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser bidrag till landstingen för glasögonbidrag till barn och unga och som finansieras från anslaget 4:2 Vissa statsbidrag inom funktionshindersområdet under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg flyttas till utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.

För 2017 beräknas förslaget öka utgiftsramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner med 120 000 000 kronor och minska utgiftsramen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg med motsvarande belopp.

PROP. 2015/16:100

Bosättning av nyanlända invandrare

Regeringens förslag: De ändamål och verksam- heter som avser bosättning av nyanlända invandrare och som finansieras från anslaget 1:1 Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv flyttas till utgiftsområde 8 Migration.

Skälen för regeringens förslag: Den 1 mars 2016 trädde lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning i kraft. Under 2016 beslutar Arbetsförmedlingen om anvisningar till kommuner att ta emot nyanlända som vistas i anläggningsboende och har rätt till etableringsplan, medan Migrationsverket bes- lutar om anvisning till kommuner att ta emot kvotflyktingar och nyanlända som vistas i anläggningsboende och som inte har rätt till etableringsplan. Från och med den 1 januari 2017 kommer Migrationsverket att besluta om samtliga anvisningar enligt lagen.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser bo- sättning av nyanlända invandrare och som finansieras från anslaget 1:1 Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader flyttas till utgiftsområde 8 Migration.

För 2017 beräknas förslaget öka utgiftsramen för utgiftsområde 8 Migration med 30 000 000 kronor och minska utgiftsramen för utgifts- område 14 Arbetsmarknad och arbetsliv med motsvarande belopp.

Särskilt utbildningsstöd

Regeringens förslag: De ändamål och verksam- heter som avser särskilt utbildningsstöd som ges till folkhögskolor, universitet och högskolor och som finansieras från anslaget 1:15 Särskilt utbildningsstöd under utgiftsområde 16 Utbild- ning och universitetsforskning flyttas till utgifts- område 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

Skälen för regeringens förslag: Special- pedagogiska skolmyndigheten fördelar särskilt utbildningsstöd till folkhögskolor, universitet och högskolor enligt förordningen (2011:1163)

233

PROP. 2015/16:100

om statsbidrag för särskilt utbildningsstöd. Syftet med stödet är att underlätta studier för personer med funktionsnedsättning.

Det särskilda utbildningsstödet fördelas till övervägande del till folkhögskolor. De övriga an- slagen som riktas till folkbildningen finns under utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser särskilt utbildningsstöd som ges till folkhögskolor, universitet och högskolor och som finansieras från anslaget 1:15 Särskilt utbildningsstöd under utgiftsområde 16 Utbildning och universitets- forskning flyttas till utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. Det är regeringens avsikt att Specialpedagogiska skol- myndigheten även fortsättningsvis ska fördela bidraget till folkhögskolor samt universitet och högskolor.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för 2017 med förslag till ändringar av utgiftsramar och anslag.

Särskilda utgifter inom universitet och högskolor

Regeringens förslag: De ändamål och verksam- heter som rör bidrag till teckenspråkstolk- utbildning i folkhögskolors regi samt admin- istrationen av bidraget och som finansieras från anslaget 2:64 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning flyttas till utgifts- område 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

genomföras som högskoleutbildning och delvis finansieras genom de medel som avsatts för bidraget till teckenspråkstolkutbildning.

Hösten 2013 genomfördes den första in- tagningen till ett kandidatprogram i tecken- språkstolkning vid Stockholms universitet. Från och med 2015 har intagning till programmet genomförts varje år. Eftersom kandidatprogram- met har utökats successivt har den del av bidraget som fortsatt använts till bidrag till teckenspråkstolkutbildning vid folkhögskolor successivt minskat. Från och med 2017 kommer därmed nivån för det bidrag till teckenspråks- tolkutbildning som fördelas till folkhögskolorna att ligga på en stabil nivå. Det finns därför skäl för att 2017 återföra den del av bidraget som avser teckenspråkstolkutbildning i folkhög- skolors regi och styrningen av detta bidrag till det utgiftsområde inom vilket folkbildningen hanteras.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser bidrag till teckenspråkstolkutbildning i folkhögskolors regi och administrationen av detta bidrag och som finansieras från anslaget 2:64 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor under utgiftsområde 16 Utbildning och universitets- forskning flyttas till utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

För 2017 beräknas förslaget öka utgiftsramen för utgiftsområde 17 Kultur, medier, tros- samfund och fritid med 21 000 000 kronor och minska utgiftsramen för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning med motsvarande belopp.

Upprustning av skollokaler

Skälen för regeringens förslag: Efter förslag i budgetpropositionen för 2012 överfördes 36 579 000 kronor från det tidigare anslaget 14:2

Bidrag till tolkutbildning och teckenspråk- lärarutbildning inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid till det inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitets- forskning uppförda anslaget 2:70 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. (prop. 2011/12:1, bet. 2011/12:KrU1, rskr. 77). Regeringen avsåg att medlen skulle användas för utbildning av främst teckenspråkstolkar. Syftet med överföringen var att möjliggöra att tolk- och teckenspråkstolkutbildningar skulle kunna

Regeringens förslag: De ändamål och verk- samheter som avser statsbidrag för renovering av skollokaler och utemiljöer för förskolor, skolor och fritidshem och som finansieras från anslaget 1:13 Upprustning av skollokaler under utgifts- område 18 Samhällsplanering, bostadsför- sörjning och byggande samt konsumentpolitik flyttas till utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning.

Skälen för regeringens förslag: Stödet för upprustning av skollokaler och utemiljöer bör

234

hanteras tillsammans med övriga utbildnings- frågor.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser stats- bidrag för renovering av skollokaler och för utemiljöer för förskolor, skolor och fritidshem och som finansieras från anslaget 1:13 Upp- rustning av skollokaler under utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik flyttas till utgiftsområde 16 Utbildning och universitets- forskning.

För 2017 beräknas förslaget öka utgiftsramen för utgiftsområde 16 Utbildning och uni- versitetsforskning med 480 000 000 kronor och minska utgiftsramen för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och bygg- ande samt konsumentpolitik med motsvarande belopp.

Utlandsplacerad verksamhet för omvärldsbevakning, analys och främjande på utbildnings-, forsknings- och innovationsområdet

Regeringens förslag: De ändamål och verk- samheter som avser den utlandsplacerade funk- tionen för omvärldsbevakning, analys och kontaktskapande verksamhet vid Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser och som finaniseras från anslagen 1:2 Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling, 1:5 Näringslivsutveckling och 1:6 Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser under utgiftsområde 24 Näringsliv flyttas till utgifts- område 1 Rikets styrelse.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen avser att förstärka Sveriges globala kopplingar till strategiska internationella högre utbildnings-, forsknings- och innovationsmiljöer. Därtill vill regeringen främja Sverige som en attraktiv kunskapsnation samt öka internationellt genom- slag för svensk högre utbildning, forskning och innovation. I departementspromemorian Över- syn av Tillväxtanalys: Myndigheten för Tillväxtpolitiska Utvärderingar och Analyser (dnr. 2015/08118/AS) föreslås bl.a. flytt av viss verksamhet från Myndigheten för tillväxt- politiska utvärderingar och analyser till Regeringskansliet. Synpunkter på promemorian

PROP. 2015/16:100

inhämtades på en hearing som hölls den 16 december 2015 med deltagare från bl.a. Tillväxtverket, Statskontoret, Vinnova och Business Sweden. Genom en överföring av den aktuella verksamheten från Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser till Regeringskansliet bedöms verksamhetens effekt på området öka.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser den utlandsplacerade funktionen för omvärlds- bevakning, analys och kontaktskapande verk- samhet och som finansieras från anslagen 1:2

Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling, 1:5 Näringslivsutveckling och 1:6 Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser under utgiftsområde 24 Näringsliv flyttas till utgiftsområde 1 Rikets styrelse.

För 2017 beräknas förslaget öka utgiftsramen för utgiftsområde 1 Rikets styrelse med 26 000 000 kronor och minska utgiftsramen för utgiftsområde 24 Näringsliv med motsvarande belopp.

Terminologisk verksamhet

Regeringens förslag: De ändamål och verk- samheter som avser bidrag till terminologisk verksamhet och som finansieras från anslaget 1:13 Bidrag till terminologisk verksamhet under utgiftsområde 24 Näringsliv flyttas till utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

Skälen för regeringens förslag: Det svenska språkets ställning som samhällsbärande språk är beroende av att det kontinuerligt skapas termer för nya företeelser och begrepp. Det är därför av betydelse att det offentliga terminologiarbetet genomförs på ett språkpolitiskt medvetet och samordnat sätt. Eftersom språkpolitiken huvud- sakligen finansieras från utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid finns det goda skäl att även resurserna för det offentliga terminologiarbetet, som utgör en del av språk- politiken, samlas inom detta utgiftsområde.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser bidrag till terminologisk verksamhet och som finansieras från anslaget 1:13 Bidrag till termino-

235

PROP. 2015/16:100

logisk verksamhet under utgiftsområde 24 Näringsliv flyttas till utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

För 2017 beräknas förslaget öka utgiftsramen för utgiftsområde 17 Kultur, medier, tros- samfund och fritid med 4 278 000 kronor och minska utgiftsramen för utgiftsområde 24 Näringsliv med motsvarande belopp.

236

Bilaga 1

Tabellsamling makroekonomisk utveckling och offentliga finanser

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

Bilaga 1

Tabellsamling makroekonomisk utveckling och offentliga finanser

Innehållsförteckning
1	Tabeller Den makroekonomiska utvecklingen ..........................................................	7
2	Tabeller Utgifter ........................................................................................................	15
3	Tabeller Offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld ...........	19

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

Tabellförteckning
Tabell 1	BNP-tillväxt i omvärlden..............................................................................	7
Tabell 2	Försörjningsbalans, fasta priser ...................................................................	7
Tabell 3	Försörjningsbalans, fasta priser. Kalenderkorrigerad .................................	8
Tabell 4	Försörjningsbalans, löpande priser..............................................................	8
Tabell 5	Försörjningsbalans, deflatorer .....................................................................	9
Tabell 6	Bidrag till BNP-tillväxt.................................................................................	9
Tabell 7	Fasta bruttoinvesteringar .............................................................................	9
Tabell 8	Hushållens ekonomi...................................................................................	10
Tabell 9	Näringslivets produktion, baspris .............................................................	10
Tabell 10	Offentlig produktion, baspris....................................................................	11
Tabell 11	Bytesbalans..................................................................................................	11
Tabell 12	Bruttonationalinkomst (BNI) ...................................................................	11
Tabell 13	Arbetsmarknad ...........................................................................................	12
Tabell 14	Sysselsatta i näringslivet .............................................................................	13
Tabell 15	Sysselsatta i offentliga myndigheter ..........................................................	13
Tabell 16	Resursutnyttjande och potentiella variabler..............................................	13
Tabell 17	Löneutveckling och inflation .....................................................................	14
Tabell 18	Räntor och valutor......................................................................................	14
Tabell 19	Utgiftstak och budgeteringsmarginal........................................................	15
Tabell 20	Utgifter per utgiftsområde 2015–2020......................................................	16
Tabell 21	Utgifter per utgiftsområde 2005–2020......................................................	17
Tabell 22	Utgifternas procentuella andel av takbegränsade utgifter, 2005–2020....	18
Tabell 23	Den konsoliderade offentliga sektorns finanser.......................................	19
Tabell 24	Statens finanser ...........................................................................................	20
Tabell 25	Ålderspensionssystemet.............................................................................	20
Tabell 26	Kommunsektorns finanser.........................................................................	21
Tabell 27	Strukturellt sparande ..................................................................................	21

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

1 Tabeller Den makroekonomiska utvecklingen

Tabell 1 BNP-tillväxt i omvärlden

Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020

Procentuell förändring, fasta priser

	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
USA	1,6	2,2	1,5	2,4	2,4	2,0	2,4	2,4	2,2	2,2
Euroområdet	1,6	-0,9	-0,3	0,9	1,5	1,3	1,7	1,6	1,5	1,4
EU	1,8	-0,5	0,2	1,4	1,9	1,5	1,6	1,6	1,6	1,6

Källor: Eurostat, Bureau of Economic Analysis och egna beräkningar.

Tabell 2 Försörjningsbalans, fasta priser

Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020

	Mdkr	Procentuell förändring, fasta priser, om inte annat anges
	2014¹	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Hushållens konsumtionsutgifter	1 812	1,9	0,8	1,9	2,2	2,6	3,0	2,7	2,5	2,6	3,3
Offentliga konsumtionsutgifter	1 031	0,8	1,1	1,3	1,3	2,5	4,6	2,1	0,7	-0,2	-0,2
Stat	278	0,7	2,5	3,6	1,0	2,6	4,2	0,1	-2,5	-3,0	-2,7
Kommunsektor	753	0,9	0,6	0,4	1,5	2,5	4,7	2,9	1,9	0,8	0,6
Fasta bruttoinvesteringar	922	5,7	-0,2	0,6	7,5	7,3	3,9	2,3	2,5	3,4	4,8
Näringsliv	753	7,1	-0,7	0,7	8,8	8,5	4,0	2,0	2,7	4,1	5,5
Stat	88	-2,8	-0,6	-2,6	-1,7	1,0	3,7	3,2	1,8	0,5	3,6
Kommunsektor	76	3,9	5,1	2,9	7,7	2,5	4,7	3,2	1,9	-0,5	-0,9
Lagerinvesteringar2	10	0,5	-1,1	0,2	0,1	0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Export	1 744	6,1	1,0	-0,8	3,5	5,9	5,9	3,7	3,6	4,0	4,6
Varuexport	1 226	6,8	0,3	-2,9	2,3	3,3	4,9	3,3	3,4	3,9	4,6
Tjänsteexport	517	4,0	3,0	5,0	6,3	12,2	7,9	4,4	4,1	4,2	4,6
Import3	1 600	7,3	0,5	-0,1	6,3	5,4	5,9	4,2	4,2	4,0	4,4
Varuimport	1 112	8,7	-0,8	-1,7	4,6	5,3	5,7	4,0	4,0	3,9	4,4
Tjänsteimport	489	3,7	4,3	4,1	10,3	5,5	6,2	4,8	4,6	4,4	4,3

BNP	3918	2,7	-0,3	1,2	2,3	4,1	3,8	2,2	1,8	2,1	2,9

1Fasta priser, referensår 2014.

2Lagerinvesteringarna är uttryckta som bidrag till BNP-tillväxt (procentenheter).

3I summering av BNP utgör importen en avdragspost.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

Tabell 3 Försörjningsbalans, fasta priser. Kalenderkorrigerad

Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020

	Mdkr	Procentuell förändring, fasta priser
	2014¹	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Hushållens konsumtionsutgifter	1 812	1,9	0,9	1,9	2,3	2,5	2,9	2,8	2,6	2,6	3,2
Offentliga konsumtionsutgifter	1 031	0,8	1,6	1,3	1,6	2,1	4,2	2,5	0,9	-0,1	-0,6
Stat	278	0,7	2,9	3,6	1,2	2,3	3,9	0,4	-2,4	-2,9	-3,0
Kommunsektor	753	0,9	1,2	0,5	1,7	2,1	4,3	3,3	2,1	0,9	0,2
Fasta bruttoinvesteringar	922	5,7	0,2	0,6	7,7	6,9	3,6	2,6	2,7	3,5	4,5
Näringsliv	753	7,1	-0,4	0,7	9,1	8,1	3,6	2,4	2,8	4,2	5,2
Stat	88	-2,8	-0,3	-2,6	-1,6	0,7	3,5	3,5	1,8	0,5	3,4
Kommunsektor	76	3,9	5,0	2,9	7,7	2,5	4,7	3,2	1,9	-0,5	-0,8
Export	1 744	6,1	1,6	-0,8	3,7	5,5	5,5	4,1	3,8	4,0	4,2
Varuexport	1 226	6,9	0,9	-2,9	2,6	2,8	4,5	3,8	3,6	3,9	4,2
Tjänsteexport	517	4,0	3,4	4,9	6,5	11,9	7,6	4,8	4,2	4,2	4,3
Import2	1 600	7,4	1,1	-0,1	6,5	4,9	5,5	4,7	4,4	4,0	4,0
Varuimport	1 112	8,7	0,0	-1,7	4,9	4,7	5,2	4,6	4,3	3,9	3,9
Tjänsteimport	489	3,7	4,6	4,1	10,3	5,4	6,1	4,9	4,6	4,4	4,2

BNP	3918	2,7	0,1	1,2	2,4	3,8	3,5	2,5	2,0	2,2	2,7

1Referensår 2014, beloppen är inte kalenderkorrigerade.

2I summering av BNP utgör importen en avdragspost. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 4 Försörjningsbalans, löpande priser

Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020

	Mdkr	Procentuell förändring, löpande priser
	2014	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Hushållens konsumtionsutgifter	1812	3,6	1,3	2,6	3,0	3,7	4,3	4,4	4,4	4,7	5,3
Offentliga konsumtionsutgifter	1031	3,9	3,7	4,0	3,9	5,0	7,1	5,4	4,1	3,4	3,0
Stat	278	4,4	4,4	4,9	2,5	4,0	6,0	3,5	1,5	1,3	1,3
Kommunsektor	753	3,7	3,4	3,6	4,4	5,4	7,5	6,1	5,0	4,1	3,5
Fasta bruttoinvesteringar	922	5,9	0,5	1,0	9,5	9,2	5,4	3,8	4,1	4,9	6,4
Stat	88	-2,0	1,2	-2,7	-0,4	2,3	5,6	5,3	3,8	2,5	5,7
Kommunsektor	76	7,0	6,6	3,3	9,6	4,2	6,6	5,5	4,4	2,1	2,0
Export	1744	5,0	0,0	-3,3	5,6	7,7	5,8	4,6	4,6	5,0	5,5
Varuexport	1226	5,2	-1,4	-6,0	4,5	4,5	4,3	3,9	3,9	4,5	5,1
Tjänsteexport	517	4,5	4,0	4,0	8,3	15,2	9,0	6,3	5,9	6,0	6,4
Import1	1600	7,1	-0,6	-2,9	8,0	6,3	5,5	5,4	5,3	5,1	5,5
Varuimport	1112	8,3	-2,7	-5,3	5,7	4,6	5,0	5,2	5,1	4,9	5,5
Tjänsteimport	489	3,6	5,3	3,6	13,7	10,1	6,5	5,9	5,6	5,4	5,4
Nettoexport som andel av BNP2	143	4,7	4,9	4,5	3,7	4,3	4,4	4,1	3,9	3,9	3,9
BNP	3918	3,9	0,8	2,3	3,9	6,0	5,5	4,2	3,9	4,4	5,0

1I summering av BNP utgör importen en avdragspost.

2Export minus import dividerat med BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

Tabell 5 Försörjningsbalans, deflatorer

Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020

Procentuell förändring

	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Hushållens konsumtionsutgifter	1,7	0,5	0,7	0,7	1,0	1,3	1,7	1,8	2,0	1,9
Offentliga konsumtionsutgifter	3,0	2,6	2,6	2,5	2,4	2,4	3,2	3,3	3,6	3,2
Fasta bruttoinvesteringar	0,3	0,8	0,3	1,8	1,8	1,4	1,5	1,5	1,5	1,5
Lagerinvesteringar	1,9	179,5	-67,6	15,5	-18,1	1,5	1,5	1,5	1,5	1,5
Export	-1,0	-1,0	-2,5	2,0	1,7	-0,1	0,9	0,9	0,9	0,9
Varuexport	-1,6	-1,7	-3,2	2,1	1,2	-0,6	0,5	0,5	0,5	0,5
Tjänsteexport	0,5	0,9	-0,9	1,9	2,7	0,9	1,7	1,7	1,7	1,7
Import	-0,2	-1,1	-2,8	1,7	0,9	-0,4	1,1	1,0	1,0	1,0
Varuimport	-0,3	-1,9	-3,7	1,1	-0,7	-0,7	1,2	1,0	1,0	1,0
Tjänsteimport	0,0	0,9	-0,4	3,1	4,4	0,2	1,0	1,0	1,0	1,0
Bytesförhållande	-0,8	0,1	0,3	0,4	0,8	0,3	-0,2	-0,1	-0,1	-0,1

BNP	1,2	1,1	1,1	1,6	1,9	1,7	1,9	2,0	2,2	2,0

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 6 Bidrag till BNP-tillväxt

Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020

Fasta priser, procentenheter om inte annat anges

	2011	2012		2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Hushållens konsumtionsutgifter	0,9	0,4		0,9	1,0	1,2	1,4	1,2	1,1	1,2	1,5
Offentliga konsumtionsutgifter	0,2	0,3		0,3	0,4	0,7	1,2	0,6	0,2	0,0	-0,1
Stat	0,0	0,2		0,3	0,1	0,2	0,3	0,0	-0,2	-0,2	-0,2
Kommunsektor	0,2	0,1		0,1	0,3	0,5	0,9	0,6	0,4	0,2	0,1
Fasta bruttoinvesteringar	1,3	-0,1		0,1	1,7	1,7	1,0	0,5	0,6	0,8	1,2
Lagerinvesteringar	0,5	-1,1		0,2	0,1	0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Export	2,8	0,5		-0,4	1,5	2,6	2,7	1,7	1,7	1,9	2,2
Import	-3,0	-0,2		-0,0	-2,5	-2,2	-2,4	-1,8	-1,8	-1,8	-2,0
BNP1	2,7	-0,3		1,2	2,3	4,1	3,8	2,2	1,8	2,1	2,9
1 Procentuell förändring.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 7 Fasta bruttoinvesteringar
Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020
	Mdkr Procentuell förändring, fasta priser
	20141	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Näringsliv2	593	6,8	2,3	0,7	6,1	6,3	2,7	1,6	1,9	3,5	4,8
Varuproducenter	281	5,5	-0,4	1,6	3,9	5,7	2,3	0,7	1,4	2,7	6,0
Industri	179	8,8	-3,1	1,8	3,9	6,4	1,2	0,2	1,1	2,5	6,1
Övriga varuproducenter	102	-0,2	4,7	1,4	4,1	4,4	4,3	1,6	2,1	3,0	5,8
Tjänsteproducenter2	312	8,1	4,8	-0,3	8,2	6,9	3,2	2,4	2,4	4,2	3,8
Bostäder	160	8,0	-11,8	0,9	19,8	16,7	8,0	3,4	5,0	6,0	7,6
Offentlig sektor3	164	-0,2	1,7	-0,3	2,4	1,7	4,2	3,2	1,8	0,0	1,5
Stat	88	-2,8	-0,6	-2,6	-1,7	1,0	3,7	3,2	1,8	0,5	3,6
Kommunsektor	76	3,9	5,1	2,9	7,7	2,5	4,7	3,2	1,9	-0,5	-0,9

Totalt	922	5,7	-0,2	0,6	7,5	7,3	3,9	2,3	2,5	3,4	4,8

1Fasta priser, referensår 2014.

2Exklusive bostäder.

3Här avses den skattefinansierade delen av offentlig sektor som i nationalräkenskaperna benämns Offentliga myndigheter. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

Tabell 8 Hushållens ekonomi

Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020

Hushållens inkomster

	Mdkr	Procentuell förändring, fasta priser
	20141	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Real disponibel inkomst2		4,1	3,8	1,7	2,2	3,0	2,3	2,8	2,3	2,3	1,4
Prisindex3		1,7	0,5	0,7	0,7	1,0	1,3	1,7	1,8	2,0	1,9
Nominell disponibel inkomst	1963	5,9	4,3	2,5	2,9	4,0	3,6	4,5	4,1	4,3	3,4
Lönesumma4	1592	5,4	3,7	2,7	3,7	4,3	5,2	5,1	4,1	4,1	4,4
Övriga faktorinkomster5	169	2,4	-6,9	1,8	4,6	3,0	3,0	3,6	3,2	3,5	3,5
Räntor och utdelningar, netto6	110	0,6	1,1	-0,4	0,2	0,9	0,5	0,3	0,7	0,5	-0,4
Offentliga transfereringar	587	-1,1	4,3	4,6	1,1	2,0	3,6	3,9	3,8	4,0	2,5
Pensioner	317	0,5	6,3	5,7	0,3	2,8	4,9	4,5	4,5	3,6	3,7
Sjukdom	109	-2,2	2,1	2,5	3,7	4,4	0,6	6,6	2,7	2,7	3,1
Arbetsmarknad	32	-13,7	6,7	6,1	-7,2	-1,2	3,5	-5,5	2,4	4,8	1,8
Familjer och barn	66	2,4	4,2	3,7	2,6	2,6	3,1	3,5	3,3	3,0	2,8
Studier	14	-0,5	0,5	0,5	1,2	-2,3	2,2	2,2	1,7	2,6	3,1
Övrigt	36	-2,5	-3,2	3,7	4,9	-5,4	2,2	0,5	3,6	12,0	-7,3
Privata transfereringar7	111	23,4	9,5	6,6	4,3	9,0	1,4	7,1	6,7	5,8	6,0
Skatter och avgifter	-621	0,0	3,0	3,7	4,2	5,8	7,8	5,6	5,4	4,3	3,9

Hushållens sparande
	Mdkr	Andel av disponibel inkomst
	20141	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Nettosparande, exklusive	151	5,2	7,9	7,8	7,7	8,0	7,4	7,5	7,2	6,9	5,2
sparande i avtalspensioner	151	5,2	7,9	7,8	7,7	8,0	7,4	7,5	7,2	6,9	5,2
sparande i avtalspensioner
Nettosparande i avtalspensioner	174	8,7	8,8	8,6	8,8	9,5	9,4	9,3	9,1	8,9	8,9
(inklusive pps8)	174	8,7	8,8	8,6	8,8	9,5	9,4	9,3	9,1	8,9	8,9
Totalt nettosparande9	325	12,7	15,3	15,1	15,2	16,0	15,3	15,3	15,0	14,5	12,9
Finansiellt sparande	276	11,0	14,8	14,4	14,1	14,6	13,8	13,7	13,3	12,7	10,7

Anm.: Skillnaden mellan begreppen nettosparande och finansiellt sparande är framför allt att kapitalförslitning på hushållens kapitalstock utgör en avdragspost vid beräkning av nettosparandet, medan investeringsutgifter är en avdragspost vid beräkning av det finansiella sparandet. Om nettoinvesteringarna överstiger kapitalförslitningen blir det finansiella sparandet lägre än nettosparandet.

1Fasta priser, referensår 2014.

2Hushållens reala disponibla inkomst beräknas genom att den nominella inkomsten deflateras med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.

3Implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.

4Lönesumman motsvarar antalet arbetade timmar multiplicerat med timlön.

5Består bland annat av egenföretagarnas inkomster.

6Vid räntor och utdelningar anges nettobidraget i procentuell volymförändring.

7Består främst av utbetalda privatfonderade avtalspensioner.

8Premiepensionssparande.

9Total sparkvot = nettosparande inklusive sparande i avtalspensioner (inklusive premiepensionssparande) / (disponibel inkomst + nettosparande i avtalspensioner (inklusive premiepensionssparande)).

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 9 Näringslivets produktion, baspris

Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020

	Mdkr	Procentuell förändring, fasta priser
	2014¹	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Varuproducenter	950	2,3	-4,2	-1,8	2,2	5,5	5,2	2,2	2,1	2,6	4,0
Industri	586	4,1	-7,0	-1,1	-0,8	4,1	5,0	2,4	2,3	2,9	4,5
Byggverksamhet	209	-2,3	-5,9	-3,7	12,1	11,2	8,2	2,5	2,3	2,9	4,2
Tjänsteproducenter	1 757	4,8	2,0	3,9	2,9	4,3	3,4	2,6	2,3	3,0	3,8
Tjänsteproducenter exkl. FoF2	1 304	4,7	1,8	3,5	3,5	4,8	4,3	3,4	3,4	3,7	4,5
Näringslivet totalt	2 707	3,9	-0,4	1,8	2,6	4,7	4,0	2,5	2,2	2,9	3,8

1Fasta priser, referensår 2014.

2Finans- och fastighetstjänstebranscherna.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

Tabell 10 Offentlig produktion, baspris

Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020

	Mdkr	Procentuell förändring, fasta priser
	2014¹	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Kommunsektor	495	-0,3	0,0	-1,3	0,2	1,1	4,1	2,3	1,5	0,3	0,2
Stat	220	-0,8	2,4	1,7	1,5	1,5	2,1	-0,7	-2,2	-2,8	-2,5

Total offentlig produktion	715	-0,5	0,7	-0,4	0,6	1,2	3,5	1,4	0,4	-0,6	-0,6

Anm.: Den offentliga produktionen är mindre än den offentliga konsumtionen eftersom offentlig sektor köper mer varor och tjänster från privat sektor än den säljer. 1 Fasta priser, referensår 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 11 Bytesbalans

Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020

Miljarder kronor, löpande priser, om inte annat anges

	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Handelsbalans	131	136	137	129	121	118	106	95	93	92
procent av BNP	3,6	3,7	3,6	3,3	2,9	2,7	2,3	2,0	1,9	1,8
Tjänstebalans	67	68	80	72	107	129	139	149	162	178
Faktorinkomster	71	81	73	75	87	93	104	111	114	113
Löpande transfereringar	-46	-68	-64	-66	-69	-47	-65	-68	-73	-74
Bytesbalans	223	217	227	210	246	292	284	287	296	309
procent av BNP	6,1	5,9	6,0	5,4	5,9	6,7	6,2	6,0	6,0	5,9
Kapitaltransfereringar	-8	-6	-9	-6	-8	-8	-9	-9	-10	-10
Finansiellt sparande	215	211	218	204	238	284	275	278	286	299
procent av BNP	5,9	5,7	5,8	5,2	5,7	6,5	6,0	5,8	5,8	5,7
Bytesförhållande
procentuell utveckling	-0,8	0,1	0,3	0,4	0,8	0,3	-0,2	-0,1	-0,1	-0,1

Anm.: Utfall för handels- och tjänstebalans enligt Betalningsbalansstatistiken.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 12 Bruttonationalinkomst (BNI)

Utfall för 2010–2015, prognos för 2016–2020

Miljarder kronor, löpande priser

	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
BNP	3 657	3 685	3 770	3 918	4 155	4 385	4 569	4 749	4 956	5 204
Primära inkomster netto	109	120	102	88	97	100	106	113	115	114

BNI	3 766	3 805	3 872	4 006	4 252	4 485	4 675	4 862	5 072	5 318

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

Tabell 13 Arbetsmarknad

Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020

Nivå, tusental om inte annat anges		Procentuell förändring om inte annat anges
	2014	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
BNP1	3 918	2,7	-0,3	1,2	2,3	4,1	3,8	2,2	1,8	2,1	2,9
Produktivitet²	455	1,0	0,0	1,0	0,7	2,3	1,4	1,0	1,4	1,5	1,4
Produktivitet i näringslivet	500	1,3	0,2	1,5	1,3	2,9	1,7	1,4	2,0	1,9	1,6
Arbetade timmar³	7 629	2,0	-0,1	0,4	1,5	1,6	2,5	1,2	0,4	0,7	1,6
Medelarbetstid4	160	-0,3	-0,8	-0,7	0,1	0,2	0,8	-0,4	-0,3	-0,1	0,6
Kalenderkorrigerad utveckling5
BNP¹	3 928	2,7	0,1	1,2	2,4	3,8	3,5	2,5	2,0	2,2	2,7
Produktivitet²	453	0,9	-0,4	0,9	0,5	2,6	1,7	0,7	1,3	1,4	1,7
Produktivitet i näringslivet	498	1,2	-0,3	1,5	1,1	3,3	2,1	1,1	1,8	1,9	2,0
Arbetade timmar3	7 677	2,0	0,7	0,4	1,8	1,0	1,9	1,7	0,7	0,7	1,0
Medelarbetstid4	161	-0,3	0,0	-0,6	0,4	-0,4	0,3	0,1	-0,1	0,0	0,1
Sysselsatta, 15–74 år	4 772	2,3	0,7	1,0	1,4	1,4	1,7	1,6	0,8	0,7	0,9
Sysselsatta, 20–64 år	4 480	2,2	0,6	1,0	0,9	1,4	1,8	1,6	0,8	0,7	0,9
Sysselsättningsgrad 15–74 år6		65,4	65,5	65,7	66,2	66,7	67,1	67,5	67,2	67,0	67,0
Sysselsättningsgrad 20–64 år6,7		79,4	79,4	79,8	79,9	80,5	81,2	81,7	81,4	81,0	80,9
Arbetskraften, 15–74 år	5 183	1,4	0,9	1,1	1,3	0,8	1,0	1,1	0,8	0,9	1,0
Arbetskraftsdeltagande 15–74 år8		70,9	71,1	71,5	71,9	72,0	72,1	72,1	71,8	71,6	71,7
Arbetslöshet, 15–74 år9		7,8	8,0	8,0	7,9	7,4	6,8	6,3	6,4	6,5	6,6
Befolkning, 15–74 år	7 206	0,7	0,6	0,6	0,7	0,7	0,9	1,1	1,2	1,1	0,9
Befolkning, 20–64 år	5 604	0,6	0,5	0,5	0,7	0,7	0,8	1,0	1,1	1,1	1,1
Programdeltagare10		4,4	4,5	4,7	4,6	4,5	4,8	4,8	4,9	5,0	5,1
Deltagare i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program vid Arbetsförmedlingen
		Tusental personer, årsgenomsnitt
		2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Sysselsatta		9	10	14	16	16	27	46	53	55	56
I utbildning		168	177	186	176	175	177	158	155	164	167

Totalt¹¹		178	187	201	191	191	204	204	209	218	224

1BNP till marknadspris, fasta priser. Nivå avser miljarder kronor.

2Arbetsproduktivitet mätt som BNP till baspris per arbetad timme.

3Enligt nationalräkenskaperna. Nivå avser miljoner timmar.

4Avser arbetade timmar per år enligt nationalräkenskaperna dividerat med årsmedeltal för antal sysselsatta i åldersgruppen 15–74 år enligt AKU.

5Konjunkturinstitutets kalenderkorrigering.

6Antal sysselsatta i procent av befolkningen i den aktuella åldersgruppen.

7Sysselsättningsgrad enligt EU:s 2020-mål.

8Antal i arbetskraften i procent av befolkningen i den aktuella åldersgruppen.

9I procent av arbetskraften.

10Personer i nystartsjobb eller konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program vid Arbetsförmedlingen, i procent av arbetskraften.

11Till följd av avrundning stämmer inte alltid totalen med delarna.

Anm: Prognosen baseras på hittills föreslagna och genomförda reformer.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsförmedlingen, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

Tabell 14 Sysselsatta i näringslivet

Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020

	Nivå, tusental	Procentuell förändring
	2014	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Varuproducenter	1 084	3,1	-0,3	-0,8	-0,2	0,8	1,1	0,9	0,7	0,5	0,5
Industri	589	1,3	-1,8	-2,2	-1,5	-0,8	0,8	0,9	0,7	0,1	0,3
Byggverksamhet	331	4,9	1,8	0,9	2,1	2,4	2,6	1,0	0,9	1,0	1,0
Tjänsteproducenter	2 197	2,9	1,1	1,6	2,4	1,6	1,7	2,0	0,7	1,2	1,8
exkl. finans- och	2 024	2,9	1,2	1,6	2,4	1,8	2,4	2,1	1,5	1,2	1,6
fastighetsverksamhet	2 024	2,9	1,2	1,6	2,4	1,8	2,4	2,1	1,5	1,2	1,6
fastighetsverksamhet

Näringslivet totalt	3 281	3,0	0,6	0,8	1,5	1,4	1,5	1,6	0,7	1,0	1,4

Anm.: Tabellen avser sysselsättning enligt nationalräkenskaperna.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 15 Sysselsatta i offentliga myndigheter

Utfall för 2010–2015, prognos för 2016–2020

	Nivå, tusental	Procentuell förändring
	2014	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Kommunala myndigheter	1092	0,5	0,5	0,8	1,0	2,3	2,6	2,1	1,6	0,6	0,2
Staten	247	0,2	1,9	2,2	1,3	0,6	0,9	-0,6	-1,4	-1,9	-2,0

Offentliga myndigheter totalt	1338	0,4	0,7	1,0	1,1	2,0	2,3	1,6	1,1	0,2	-0,1

Anm.: Enligt nationalräkenskaperna (NR). Offentliga myndigheter och kommunala myndigheter är NR-begrepp som skiljer sig från begreppen offentlig sektor respektive kommunal sektor. Skillnaden ligger i att kommunernas så kallade affärsdrivande verksamheter inte omfattas av de förstnämnda begreppen, utan förs till näringslivet i NR:s branschindelade (funktionsindelade) statistik.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 16 Resursutnyttjande och potentiella variabler

Resursutnyttjande

			Skillnaden mellan faktisk och potentiell nivå, i procent av potentiell nivå
			2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
BNP-gap			-1,4	-2,4	-2,5	-2,0	-0,9	0,2	0,5	0,3	0,0	0,0
Produktivitetsgap			0,3	-0,5	-0,2	-0,7	0,4	0,5	0,0	0,0	0,0	0,0
Produktivitetsgap i näringslivet			0,4	-0,7	-0,3	-0,9	0,5	0,7	0,0	0,0	0,0	0,0
Timgap			-1,7	-1,9	-2,3	-1,4	-1,3	-0,4	0,4	0,3	0,0	0,0
Sysselsättningsgap			-1,7	-2,0	-2,0	-1,6	-1,2	-0,5	0,3	0,3	0,1	0,0

Potentiella variabler
	Nivå		Procentuell förändring i fasta priser om inte annat anges. Kalenderkorrigerade värden
	Nivå
	2014		2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Potentiell BNP¹	4010		1,2	1,2	1,3	1,9	2,7	2,4	2,2	2,2	2,4	2,7
Potentiell produktivitet²	456		0,3	0,4	0,7	1,0	1,5	1,5	1,3	1,3	1,5	1,7
Pot. produktivitet i näringslivet²	503		0,6	0,8	1,1	1,7	1,8	1,8	1,8	1,8	1,9	2,0
Pot. antal arbetade timmar³	7 782		1,2	1,0	0,7	0,9	0,9	0,9	0,9	0,9	1,0	1,0
Pot. sysselsättning, 15-74 år4	4 852		1,1	1,0	1,1	1,0	0,9	0,9	0,8	0,8	0,9	1,0
Jämviktsarbetslöshet, 15-74 år5			6,8	6,8	6,8	6,7	6,5	6,4	6,4	6,5	6,5	6,6
Potentiella variabler, löpande priser
			Miljarder kronor
		2011		2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Potentiell BNP6		3 699		3 782	3 871	4 010	4 195	4 367	4 548	4 741	4 963	5 198

1Potentiell BNP till marknadspris. Miljarder kronor. Fasta priser, referensår 2014.

2Kronor per timme.

310 000-tal.

41 000-tal.

5Skillnaden mellan potentiell arbetskraft och potentiell sysselsättning i procent av potentiell arbetskraft.

6Beräknad som potentiell BNP till marknadspris (fasta priser, referensår 2014) multiplicerat med BNP-deflatorn. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

Tabell 17 Löneutveckling och inflation

Utfall för 2010–2015, prognos för 2016–2020

Procentuell förändring

	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Nominell löneutveckling, konjunkturlönestatistiken

Industri	2,5	3,9	2,0	2,5	2,5	3,0	3,2	3,4	3,4	3,4
Byggindustri	3,1	2,6	3,0	3,1	1,6	3,2	3,4	3,4	3,4	3,4
Näringslivets tjänstesektorer	2,4	3,0	2,3	2,9	2,3	3,1	3,2	3,4	3,4	3,4
Statliga myndigheter	1,9	2,1	2,6	2,3	2,4	3,0	3,2	3,4	3,4	3,4
Kommunala myndigheter	2,3	2,7	2,9	2,8	2,7	3,3	3,6	3,5	3,5	3,4
Totalt, konjunkturlönestatistiken	2,4	3,0	2,5	2,8	2,4	3,1	3,3	3,4	3,4	3,4
Totalt, nationalräkenskaperna¹	3,1	2,8	2,1	1,7	3,3	3,2	3,3	3,4	3,4	3,4

Konsumentprisernas utveckling

KPI, årsgenomsnitt	3,0	0,9	0,0	-0,2	0,0	0,9	1,6	2,3	3,2	3,2
KPIF, årsgenomsnitt²	1,4	1,0	0,9	0,5	0,9	1,3	1,8	2,0	2,1	2,0
Nettoprisindex, årsgenomsnitt	2,0	1,2	-0,3	-0,1	-0,9	0,1	1,6	2,4	3,3	3,3
Prisbasbelopp, tusen kronor	42,8	44,0	44,5	44,4	44,5	44,3	44,7	45,3	46,4	47,9

Anm.: Konjunkturlönestatistiken för 2014 avser prognos.

1Kalenderkorrigerad. Timlönen enligt nationalräkenskaperna mäts som lönesumman dividerat med anställdas arbetade timmar.

2Mått på underliggande inflation. I beräkningen av KPIF (KPI med fast bostadsränta) hålls den del av förändringen i räntekostnader för egnahem som beror på förändrade räntesatser konstant.

Källor: Medlingsinstitutet, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 18 Räntor och valutor

Utfall för 2010–2015, prognos för 2016–2020 Årsgenomsnitt

	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
6-månadersränta¹	1,7	1,2	0,9	0,4	-0,3	-0,5	0,0	0,7	2,0	2,8
5-årsränta¹	2,3	1,1	1,6	0,9	0,2	0,4	1,6	2,5	3,2	3,7
10-årsränta¹	2,6	1,6	2,1	1,7	0,7	1,1	2,1	3,0	3,7	4,2
Differens 10-årsränta Sverige-Tyskland¹	0,0	0,0	0,5	0,5	0,2	0,4	0,3	0,2	0,3	0,2
6-månadersränta (EUR)¹	0,7	0,0	0,1	0,0	-0,3	-0,2	0,2	0,2	0,8	2,3
Växelkurs, kronindex KIX2	108	106	103	107	113	110	109	108	107	106
SEK per EUR	9,0	8,7	8,7	9,1	9,4	9,3	9,3	9,2	9,1	9,0
SEK per USD	6,5	6,8	6,5	6,9	8,4	8,4	8,3	8,2	8,0	7,8
USD per EUR	1,4	1,3	1,3	1,3	1,1	1,1	1,1	1,1	1,1	1,2

1Avser statsskuldväxel för löptider kortare än ett år och statsobligation för löptider längre än ett år.

2Index, oktober 1992 = 100.

Källor: Riksbanken och egna beräkningar.

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

2 Tabeller Utgifter

Tabell 19 Utgiftstak och budgeteringsmarginal

Miljarder kronor om annat ej anges

Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020
	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Utgiftstak	1 063	1 084	1 095	1 107	1 158	1 215	1 274	1 332	1 392	1 466
Takbegränsade utgifter	989	1 022	1 067	1 096	1 135	1 194	1 264	1 296	1 335	1 357
Budgeteringsmarginal	74	62	28	11	23	21	10	36	57	109
Budgeteringsmarginal, procent av	7,5	6,0	2,6	1,0	2,0	1,8	0,8	2,8	4,2	8,1
takbegränsade utgifter

Anm.: Utgiftstakets nivå för 2019 och 2020 är regeringens bedömning i denna proposition.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

Tabell 20 Utgifter per utgiftsområde 2015–2020

Miljoner kronor

			2015	2016	2016	2017	2018	2019	2020
Utgiftsområde			Utfall	Anslag1	Prognos	Beräknat	Beräknat	Beräknat	Beräknat
1		Rikets styrelse	12 281	12 788	12 933	12 867	13 083	13 330	13 611
2		Samhällsekonomi och finansförvaltning	14 442	15 027	15 010	15 011	15 355	15 836	16 436
3	Skatt, tull och exekution		10 754	10 783	10 687	10 946	11 146	11 383	11 655
4		Rättsväsendet	40 429	42 167	41 383	42 307	43 182	44 106	45 091
5		Internationell samverkan	1 934	2 049	2 143	1 908	1 913	1 918	1 924
6	Försvar och samhällets krisberedskap		48 271	48 777	47 439	50 240	51 375	53 796	56 188
7		Internationellt bistånd	32 213	28 277	26 158	30 016	31 059	35 157	40 353
8		Migration	18 725	50 265	49 634	47 983	33 335	24 542	22 317
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg		64 979	71 082	65 228	67 527	68 503	67 015	66 848
10		Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
funktionsnedsättning			102 603	110 208	108 246	110 398	112 123	114 210	117 500
11		Ekonomisk trygghet vid ålderdom	38 136	36 184	36 198	34 445	33 154	32 478	32 289
12		Ekonomisk trygghet för familjer och barn	82 931	87 129	86 337	89 328	92 452	95 882	99 206
13		Jämställdhet och nyanlända invandrares
etablering			15 362	21 297	20 835	29 042	44 867	55 191	56 491
14		Arbetsmarknad och arbetsliv	64 971	78 847	77 092	78 859	80 219	81 826	83 927
15		Studiestöd	19 216	21 708	20 043	21 420	21 375	22 305	23 576
16		Utbildning och universitetsforskning	62 954	68 545	67 466	72 440	73 343	73 542	74 551
17		Kultur, medier, trossamfund och fritid	13 281	13 808	13 733	14 026	14 156	14 242	14 436
18		Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande samt konsumentpolitik			1 074	6 564	4 312	7 159	7 372	6 714	6 739
19		Regional tillväxt	2 243	3 261	3 017	3 577	3 371	3 446	3 411
20		Allmän miljö- och naturvård	5 938	7 409	7 314	7 592	7 221	6 774	6 606
21		Energi	2 291	2 812	2 771	2 789	2 606	2 616	2 136
22		Kommunikationer	47 242	53 622	50 589	54 963	55 371	55 140	55 529
23		Areella näringar, landsbygd och livsmedel	13 398	18 926	17 898	17 403	17 558	17 608	17 470
24		Näringsliv	5 475	5 892	5 848	5 890	5 861	5 925	5 357
25		Allmänna bidrag till kommuner	102 037	93 398	93 355	95 078	95 397	95 461	95 525
26		Statsskuldsräntor m.m.	21 936	10 769	3 797	14 654	21 894	29 079	36 133
27		Avgiften till Europeiska unionen	44 232	31 827	22 489	37 669	38 975	40 391	41 511
Minskning av anslagsbehållningar						1 592	2 146	7 463	1 555
Beräkningsteknisk överföring till hushållen2						215	1 340	5 953
Summa utgiftsområden3			889 345	953 422	911 956	977 343	999 751	1 033 328	1 048 372
Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor4			867 409	942 653	908 158	962 706	977 902	1 004 292	1 012 284
Ålderspensionssystemet vid sidan av statens
budget			267 466		285 397	301 773	318 157	331 120	344 223

Takbegränsade utgifter			1 134 875		1 193 555	1 264 479	1 296 059	1 335 412	1 356 507
Budgeteringsmarginal			23 125		21 445	9 521	35 941	56 588	109 493

Utgiftstak för staten5			1 158 000		1 215 000	1 274 000	1 332 000	1 392 000	1 466 000

1Inklusive riksdagens beslut i enlighet med budgetpropositionen för 2016 (bet 2015/16 FiU1, rskr 2015/16:51), Extra ändringsbudget för 2016 - Ändring av rätten till bistånd för vissa utlänningar (prop. 2015/16:146), samt förslagen i propositionen Vårändringsbudget för 2016 (prop. 2015/16:99).

2Avser de överstigande medel som uppstod på grund av att regeringen i budgetpropositionen för 2016 (bet 2015/16 FiU1, rskr 2015/16:51) föreslog och aviserade åtgärder som medförde större budgetförstärkningar än budgetförsvagningar för 2017–2019.

3Inklusive Beräkningsteknisk överföring till hushållen och posten Minskning av anslagsbehållningar.

4Summa utgiftsområden exklusive utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. och exklusive minskning av anslagsbehållningar för statsskuldsräntor.

5Regeringens bedömning av nivå på utgiftstaket för 2019 och 2020 (se avsnitt 4.2).

Källa: Egna beräkningar.

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

Tabell 21 Utgifter per utgiftsområde 2005–2020

Miljarder kronor

Utfall 2005–2015, prognos 2016 och beräknat 2017–2020, anslagen har fördelats till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2016

Utgiftsområde		2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
1	Rikets styrelse	9,9	10,6	10,6	11,0	12,2	11,7	11,2	11,5	11,8	12,9	12,3	12,9	12,9	13,1	13,3	13,6
2	Samhällsekonomi och finans-	11,0	11,8	11,2	11,4	12,0	12,1	12,9	13,5	16,1	14,1	14,4	15,0	15,0	15,4	15,8	16,4
	förvaltning	11,0	11,8	11,2	11,4	12,0	12,1	12,9	13,5	16,1	14,1	14,4	15,0	15,0	15,4	15,8	16,4
	förvaltning
3	Skatt, tull och exekution	8,6	9,0	9,7	9,4	9,4	9,4	9,9	10,3	10,4	10,4	10,8	10,7	10,9	11,1	11,4	11,7
4	Rättsväsendet	27,0	28,5	30,6	32,7	33,6	35,5	37,2	38,2	39,3	40,2	40,4	41,4	42,3	43,2	44,1	45,1
5	Internationell samverkan	1,4	1,4	1,6	1,8	1,8	2,0	1,9	1,5	1,8	1,7	1,9	2,1	1,9	1,9	1,9	1,9
6	Försvar och samhällets krisberedskap	44,0	44,3	46,5	43,0	42,1	45,7	44,2	45,5	45,4	48,0	48,3	47,4	50,2	51,4	53,8	56,2
7	Internationellt bistånd	22,3	25,9	25,4	27,5	29,6	26,7	29,2	30,2	30,8	31,0	32,2	26,2	30,0	31,1	35,2	40,4
8	Migration	4,8	4,5	5,3	6,1	6,5	7,1	7,6	8,2	9,9	12,6	18,7	49,6	48,0	33,3	24,5	22,3
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	38,5	42,2	46,7	49,1	53,1	56,0	56,5	58,7	59,0	61,6	65,0	65,2	67,5	68,5	67,0	66,8
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och	127,0	125,7	119,5	115,9	110,0	99,9	95,8	94,9	96,4	99,0	102,6	108,2	110,4	112,1	114,2	117,5
	funktionsnedsättning	127,0	125,7	119,5	115,9	110,0	99,9	95,8	94,9	96,4	99,0	102,6	108,2	110,4	112,1	114,2	117,5
	funktionsnedsättning
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	46,1	45,0	43,7	42,6	42,3	41,5	41,6	41,3	40,0	39,3	38,1	36,2	34,4	33,2	32,5	32,3
12	Ekonomisk trygghet för familjer och	59,1	63,7	64,9	66,4	68,1	70,2	72,0	75,6	78,5	80,8	82,9	86,3	89,3	92,5	95,9	99,2
	barn	59,1	63,7	64,9	66,4	68,1	70,2	72,0	75,6	78,5	80,8	82,9	86,3	89,3	92,5	95,9	99,2
	barn
13	Jämställdhet och nyanlända	6,4	3,4	4,3	5,0	5,3	5,2	5,0	6,8	8,8	12,2	15,4	20,8	29,0	44,9	55,2	56,5
	invandrares etablering	6,4	3,4	4,3	5,0	5,3	5,2	5,0	6,8	8,8	12,2	15,4	20,8	29,0	44,9	55,2	56,5
	invandrares etablering
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	66,4	69,5	54,9	47,8	60,6	68,6	63,3	66,6	69,7	66,9	65,0	77,1	78,9	80,2	81,8	83,9
15	Studiestöd	20,2	20,6	19,7	19,5	21,4	22,6	21,8	21,1	20,6	20,0	19,2	20,0	21,4	21,4	22,3	23,6
16	Utbildning och universitetsforskning	43,3	46,1	41,8	44,2	48,9	53,3	53,7	53,8	56,5	59,4	63,0	67,5	72,4	73,3	73,5	74,6
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	9,0	9,6	10,1	10,1	10,3	11,3	12,0	12,3	12,7	12,8	13,3	13,7	14,0	14,2	14,2	14,4
18	Samhällsplanering, bostads-
	försörjning och byggande samt	3,1	2,9	2,4	2,1	1,9	1,6	1,1	1,0	1,0	1,1	1,1	4,3	7,2	7,4	6,7	6,7
	konsumentpolitik
19	Regional tillväxt	3,3	3,3	2,9	2,8	3,2	3,2	3,2	3,4	3,3	2,9	2,2	3,0	3,6	3,4	3,4	3,4
20	Allmän miljö- och naturvård	4,0	4,5	4,3	4,7	5,2	5,2	5,1	4,8	4,8	5,1	5,9	7,3	7,6	7,2	6,8	6,6
21	Energi	1,4	1,6	2,2	2,1	3,0	2,7	2,9	2,7	2,6	2,9	2,3	2,8	2,8	2,6	2,6	2,1
22	Kommunikationer	31,7	31,0	44,3	61,5	40,6	39,8	38,7	42,9	43,7	46,0	47,2	50,6	55,0	55,4	55,1	55,5
23	Areella näringar, landsbygd och	17,4	21,0	15,5	16,5	16,4	17,4	16,4	16,4	16,0	16,2	13,4	17,9	17,4	17,6	17,6	17,5
	livsmedel	17,4	21,0	15,5	16,5	16,4	17,4	16,4	16,4	16,0	16,2	13,4	17,9	17,4	17,6	17,6	17,5
	livsmedel
24	Näringsliv	3,5	3,9	4,2	12,7	6,5	8,5	5,3	5,9	5,2	5,4	5,5	5,8	5,9	5,9	5,9	5,4
25	Allmänna bidrag till kommuner	57,3	60,2	73,0	64,8	81,6	75,7	88,0	85,1	88,9	93,6	102,0	93,4	95,1	95,4	95,5	95,5
26	Statsskuldsräntor m.m.	32,7	49,5	47,3	48,2	36,5	23,4	34,5	27,4	16,8	3,3	21,9	3,8	14,7	21,9	29,1	36,1
27	Avgiften till Europeiska unionen	25,6	25,9	26,6	31,5	19,2	30,4	30,6	31,5	37,4	41,6	44,2	22,5	37,7	39,0	40,4	41,5
	Minskning av anslagsbehållningar													1,6	2,2	7,5	1,6
	Beräkningsteknisk överföring till													0,2	1,3	6,0
	hushållen													0,2	1,3	6,0
	hushållen

	Summa utgiftsområden	725,0	765,5	769,2	790,3	781,3	786,4	801,5	811,1	827,4	840,9	889,3	912,0	977,3	999,8	1033,3 1048,4
	Summa utgiftsområden exkl.	692,3	716,1	721,9	742,1	744,8	763,0	767,0	783,7	810,6	837,5	867,4	908,2	962,7	977,9	1004,3	1012,3
	statsskuldsräntor	692,3	716,1	721,9	742,1	744,8	763,0	767,0	783,7	810,6	837,5	867,4	908,2	962,7	977,9	1004,3	1012,3
	statsskuldsräntor
	Ålderspensionssystemet vid sidan	172,0	179,1	188,2	201,4	219,8	222,9	222,0	238,5	256,7	258,0	267,5	285,4	301,8	318,2	331,1	344,2
	av statens budget	172,0	179,1	188,2	201,4	219,8	222,9	222,0	238,5	256,7	258,0	267,5	285,4	301,8	318,2	331,1	344,2
	av statens budget

	Takbegränsade utgifter	864,3	895,2	910,1	943,4	964,6	985,9	989,0	1022,2	1067,3 1095,5 1134,9 1193,6 1264,5 1296,1 1335,4 1356,5
	Budgeteringsmarginal	5,7	11,8	27,9	13,6	24,4	38,1	74,0	61,8	27,7	11,5	23,1	21,4	9,5	35,9	56,6	109,5

	Utgiftstak för staten	870	907	938	957	989	1024	1063	1084	1095	1107	1158	1215	1274	1332	13921	14661

1.Regeringens bedömning av utgiftstak för 2019 och 2020 i denna proposition. Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

Tabell 22 Utgifternas procentuella andel av takbegränsade utgifter, 2005–2020

Utfall 2005–2015, prognos 2016 och beräknat 2017–2020, anslagen har fördelats till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2016. Utgifter justerade för tekniska förändringar anges i kursiv stil

Utgiftsområde		2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
1	Rikets styrelse	1,1	1,2	1,2	1,2	1,3	1,2	1,1	1,1	1,1	1,2	1,1	1,1	1,0	1,0	1,0	1,0
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1,3	1,3	1,2	1,2	1,2	1,2	1,3	1,3	1,5	1,3	1,3	1,3	1,2	1,2	1,2	1,2
3	Skatt, tull och exekution	1,0	1,0	1,1	1,0	1,0	1,0	1,0	1,0	1,0	0,9	0,9	0,9	0,9	0,9	0,9	0,9
4	Rättsväsendet	3,1	3,2	3,4	3,5	3,5	3,6	3,8	3,7	3,7	3,7	3,6	3,5	3,3	3,3	3,3	3,3
5	Internationell samverkan	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,1	0,1	0,1
6	Försvar och samhällets krisberedskap	5,1	4,9	5,1	4,6	4,4	4,6	4,5	4,4	4,3	4,4	4,3	4,0	4,0	4,0	4,0	4,1
7	Internationellt bistånd	2,6	2,9	2,8	2,9	3,1	2,7	3,0	3,0	2,9	2,8	2,8	2,2	2,4	2,4	2,4	3,0
8	Migration	0,6	0,5	0,6	0,7	0,7	0,7	0,8	0,8	0,9	1,1	1,6	4,2	3,8	2,6	2,6	1,6
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	4,4	4,7	5,1	5,2	5,5	5,7	5,7	5,7	5,5	5,6	5,7	5,5	5,3	5,3	5,3	4,9
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och	14,7	14,0	13,1	12,3	11,4	10,1	9,7	9,3	9,0	9,0	9,0	9,1	8,7	8,7	8,6	8,7
	funktionsnedsättning	14,7	14,0	13,1	12,3	11,4	10,1	9,7	9,3	9,0	9,0	9,0	9,1	8,7	8,7	8,6	8,7
	funktionsnedsättning
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	5,3	5,0	4,8	4,5	4,4	4,2	4,2	4,0	3,7	3,6	3,4	3,0	2,7	2,6	2,4	2,4
12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	6,8	7,1	7,1	7,0	7,1	7,1	7,3	7,4	7,4	7,4	7,3	7,2	7,1	7,1	7,2	7,3
12	Justerad för teknisk förändring	6,9	7,1	7,2	7,1	7,1	7,1	7,3	7,4	7,4	7,4	7,3	7,2	7,1	7,1	7,2	7,3
13	Jämställdhet och nyanlända invandrares	0,7	0,4	0,5	0,5	0,6	0,5	0,5	0,7	0,8	1,1	1,4	1,7	2,3	3,5	4,1	4,2
	etablering	0,7	0,4	0,5	0,5	0,6	0,5	0,5	0,7	0,8	1,1	1,4	1,7	2,3	3,5	4,1	4,2
	etablering
13	Justerad för teknisk förändring	0,7	0,4	0,5	0,5	0,6	0,5	0,5	0,6	0,8	1,1	1,4	1,7	2,3	3,5	4,1	4,2
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	7,7	7,8	6,0	5,1	6,3	7,0	6,4	6,5	6,5	6,1	5,7	6,5	6,2	6,2	6,1	6,2
14	Justerad för teknisk förändring	8,6	8,7	7,0	5,7	7,0	7,6	7,1	7,2	7,2	6,8	6,4	6,6	6,3	6,2	6,1	6,2
15	Studiestöd	2,3	2,3	2,2	2,1	2,2	2,3	2,2	2,1	1,9	1,8	1,7	1,7	1,7	1,6	1,7	1,7
15	Justerad för teknisk förändring	2,3	2,3	2,2	2,1	2,2	2,3	2,2	2,0	1,9	1,9	1,8	1,7	1,7	1,7	1,7	1,7
16	Utbildning och universitetsforskning	5,0	5,2	4,6	4,7	5,1	5,4	5,4	5,3	5,3	5,4	5,5	5,7	5,7	5,7	5,5	5,5
16	Justerad för teknisk förändring	4,4	4,6	4,6	4,7	5,1	5,4	5,4	5,3	5,3	5,4	5,5	5,7	5,7	5,7	5,5	5,5
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	1,0	1,1	1,1	1,1	1,1	1,1	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,1	1,1	1,1	1,1
17	Justerad för teknisk förändring	1,1	1,1	1,2	1,1	1,1	1,1	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,1	1,1	1,1	1,1
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och	0,4	0,3	0,3	0,2	0,2	0,2	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1	0,4	0,6	0,6	0,5	0,5
	byggande samt konsumentpolitik	0,4	0,3	0,3	0,2	0,2	0,2	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1	0,4	0,6	0,6	0,5	0,5
	byggande samt konsumentpolitik
19	Regional tillväxt	0,4	0,4	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,2	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3
20	Allmän miljö- och naturvård	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,6	0,6	0,6	0,5	0,5
21	Energi	0,2	0,2	0,2	0,2	0,3	0,3	0,3	0,3	0,2	0,3	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2
22	Kommunikationer	3,7	3,5	4,9	6,5	4,2	4,0	3,9	4,2	4,1	4,2	4,2	4,2	4,3	4,3	4,1	4,1
22	Justerad för teknisk förändring	3,9	3,7	5,1	6,7	4,4	4,3	4,0	4,3	4,2	4,3	4,3	4,2	4,3	4,3	4,1	4,1
23	Areella näringar, landsbygd och livsmedel	2,0	2,3	1,7	1,7	1,7	1,8	1,7	1,6	1,5	1,5	1,2	1,5	1,4	1,4	1,3	1,3
24	Näringsliv	0,4	0,4	0,5	1,4	0,7	0,9	0,5	0,6	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,4	0,4
25	Allmänna bidrag till kommuner	6,6	6,7	8,0	6,9	8,5	7,7	8,9	8,3	8,3	8,5	9,0	7,8	7,5	7,4	7,1	7,0
25	Justerad för teknisk förändring	8,4	8,4	8,4	8,6	10,0	8,8	9,2	8,6	8,4	8,4	9,0	7,8	7,5	7,4	7,1	7,0
26	Statsskuldsräntor m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
27	Avgiften till Europeiska unionen	3,0	2,9	2,9	3,3	2,0	3,1	3,1	3,1	3,5	3,8	3,9	1,9	3,0	3,0	3,0	3,1
	Minskning av anslagsbehållningar													0,1	0,2	0,6	0,1
	Beräkningsteknisk överföring till hushållen														0,1	0,4

	Ålderspensionssystemet vid sidan av	19,9	20,0	20,7	21,3	22,8	22,6	22,4	23,3	24,1	23,5	23,6	23,9	23,9	24,5	24,8	25,4
	statens budget

	Budgeteringsmarginal	0,7	1,3	3,1	1,4	2,5	3,9	7,5	6,0	2,6	1,0	2,0	1,8	0,8	2,8	4,21	8,11

1 Regeringens bedömning av utgiftstak för 2019 och 2020 i denna proposition. Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

3 Tabeller Offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld

Tabell 23 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser

Utfall för 2010–2015, prognos för 2016–2020

Miljarder kronor om inte annat anges

	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Inkomster	1 780	1 809	1 861	1 904	2 033	2 131	2 234	2 336	2 444	2 555
procent av BNP	48,7	49,1	49,4	48,6	48,9	48,6	48,9	49,2	49,3	49,1
Skatter och avgifter	1 549	1 563	1 612	1 672	1 792	1 893	1 986	2 077	2 167	2 262
procent av BNP	42,4	42,4	42,8	42,7	43,1	43,2	43,5	43,7	43,7	43,5
Kapitalinkomster	73	71	72	62	60	62	64	68	80	88
Övriga inkomster1	157	176	176	169	181	177	183	190	197	205
Utgifter2	1 783	1 843	1 912	1 965	2 033	2 151	2 264	2 353	2 439	2 520
procent av BNP	48,8	50,0	50,7	50,2	48,9	49,0	49,6	49,5	49,2	48,4
Transfereringar och subventioner3	658	684	717	729	746	775	813	838	868	894
Hushåll	534	557	582	589	601	622	646	670	697	715
Näringslivet	66	67	67	72	74	92	93	93	92	94
Utlandet	58	60	67	68	71	61	74	74	79	85
Konsumtion	921	955	993	1 031	1 083	1 160	1 223	1 273	1 316	1 355
Investeringar m.m.	158	165	166	172	178	189	200	207	211	221
Ränteutgifter3	46	40	36	33	26	26	29	35	43	50
Finansiellt sparande	-3	-34	-52	-61	0	-19	-31	-17	4	35
procent av BNP	-0,1	-0,9	-1,4	-1,6	0,0	-0,4	-0,7	-0,4	0,1	0,7
Staten	-12	-40	-44	-49	-4	-8	-11	11	34	66
Pensionssystemet	20	10	-5	4	8	1	-4	-8	-6	-5
Kommunsektorn	-11	-4	-2	-16	-4	-12	-16	-20	-24	-26

Finansiell ställning
Konsoliderad bruttoskuld	1 351	1 370	1 499	1 755	1 805	1 864	1 876	1 912	1 936	1 922
procent av BNP	36,9	37,2	39,8	44,8	43,4	42,5	41,1	40,3	39,1	36,9
Finansiell nettoförmögenhet	702	786	794	803	811	782	745	720	717	744
procent av BNP	19,2	21,3	21,1	20,5	19,5	17,8	16,3	15,2	14,5	14,3

1Utgörs av bl.a. tillräknade inkomster som bruttoförs i nationalräkenskaperna (NR), ex kapitalförslitningen av investeringar.

2Inklusive beräkningsteknisk överföring till hushåll.

3Inklusive ofördelade utgifter.

4Inklusive räntor på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

Tabell 24 Statens finanser

Utfall för 2010–2015, prognos för 2016–2020

Miljarder kronor om inte annat anges

	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Inkomster	943	928	955	976	1 052	1 111	1 162	1 213	1 266	1 319
Skatter och avgifter	801	785	807	840	913	968	1012	1059	1105	1153
Kapitalinkomster	38	32	35	24	22	27	28	27	30	30
Övriga inkomster1	104	111	113	112	117	117	122	127	131	136
Utgifter2	955	968	999	1 025	1 056	1 119	1 173	1 202	1 231	1 253
Transfereringar till privat sektor3	377	387	400	407	414	425	447	454	469	478
Bidrag till kommunsektorn	185	182	192	204	220	247	262	271	275	276
Ålderspensionsavgifter	22	22	21	22	23	25	25	24	25	26
Konsumtion	245	256	269	275	286	303	314	318	322	326
Investeringar m.m.	87	91	89	89	90	96	101	105	107	114
Ränteutgifter4	39	30	29	28	22	23	25	29	32	32
Finansiellt sparande	-12	-40	-44	-49	-4	-8	-11	11	34	66
procent av BNP	-0,3	-1,1	-1,2	-1,3	-0,1	-0,2	-0,2	0,2	0,7	1,3
Budgetsaldo	68	-25	-131	-72	-33	-12	29	5	15	53
procent av BNP	1,9	-0,7	-3,5	-1,8	-0,8	-0,3	0,6	0,1	0,3	1,0
Statsskuld	1 119	1 113	1 236	1 347	1 352	1 362	1 329	1 321	1 300	1 243
procent av BNP	30,6	30,2	32,8	34,4	32,5	31,1	29,1	27,8	26,2	23,9

1Utgörs av bl.a. tillräknade inkomster som bruttoförs i NR, ex kapitalförslitningen av investeringar.

2Inklusive beräkningsteknisk överföring till hushåll.

3Inklusive ofördelade utgifter.

4Inklusive räntor på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 25 Ålderspensionssystemet

Utfall för 2010–2015, prognos för 2016–2020

Miljarder kronor om inte annat anges

	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Inkomster	243	250	253	263	277	287	300	312	327	342
Socialförsäkringsavgifter	195	202	208	214	224	233	246	256	267	279
Statliga ålderspensionsavgifter	22	22	21	23	24	26	25	25	25	26
m.m.
Räntor, utdelningar m.m.	26	26	25	27	30	28	29	31	35	37
Utgifter	223	240	258	259	269	286	303	320	333	347
Pensioner	219	235	253	254	263	280	296	312	325	337
Övriga utgifter	4	4	5	5	6	6	7	8	9	9

Finansiellt sparande	20	10	-5	4	8	1	-4	-8	-6	-5
procent av BNP	0,5	0,3	-0,1	0,1	0,2	0,0	-0,1	-0,2	-0,1	-0,1

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2015/16:100 Bilaga 1

Tabell 26 Kommunsektorns finanser

Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020

Miljarder kronor om inte annat anges

	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Inkomster	810	846	876	902	959	1 016	1 071	1 121	1 166	1 213
Skatter	538	561	582	603	6391	675	711	743	776	811
Kommunal fastighetsavgift	14	15	15	16	16	17	17	19	19	20
Statsbidrag	136	132	140	149	163	185	197	204	205	204
Skatter och statsbidrag,
procent av BNP	18,8	19,2	19,6	19,6	19,7	20,0	20,2	20,3	20,2	19,9
Kapitalinkomster	11	14	14	13	10	8	9	12	17	24
Övriga inkomster	109	124	124	122	131	132	137	143	149	155
varav kompensation för
mervärdesskatt	48	50	52	55	58	62	65	68	70	72

Utgifter	821	850	878	918	963	1 029	1 088	1 141	1 190	1 239
Transfereringar till hushåll	39	38	40	41	39	40	41	42	44	47
Övriga transfereringar	29	32	32	34	38	38	39	39	40	41
Konsumtion	673	696	721	753	794	853	905	951	990	1025
Investeringar2	70	74	77	83	88	93	99	102	104	106
Ränteutgifter3	10	10	8	7	5	4	5	7	12	20
Finansiellt sparande	-11	-4	-2	-16	-4	-12	-16	-20	-24	-26
procent av BNP	-0,3	-0,1	-0,1	-0,4	-0,1	-0,3	-0,4	-0,4	-0,5	-0,5
Resultat före extraordinära poster	7	19	13	14	13	21	12	10	7	6

Anm.: Skatter och statsbidrag som andel av BNP inkluderar inkomster från den kommunala fastighetsavgiften.

1Utfall 2015 enligt NR, vilket kan skilja sig från regeringens prognos på offentliga sektorns skatteintäkter för 2015 som redovisas i avsnitt 5.2.

2Investeringarna inkluderar även köp av mark och fastigheter, netto.

3Inklusive räntor på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 27 Strukturellt sparande

Utfall för 2011–2015, prognos för 2016–2020

Andel av potentiell BNP, i procent, om inte annat anges

	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Finansiellt sparande, miljarder kronor	-3	-34	-52	-61	0	-19	-31	-17	4	35

Finansiellt sparande, procent av BNP	-0,1	-0,9	-1,4	-1,6	0,0	-0,4	-0,7	-0,4	0,1	0,7
Justering för BNP-gap	0,6	1,2	1,2	1,0	0,4	-0,1	-0,2	-0,1	0,0	0,0
Justering för arbetslöshetsgap	0,1	0,1	0,2	0,1	0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Justering för skattebasernas
sammansättning	0,3	0,2	-0,5	-0,6	0,2	0,4	0,3	0,0	-0,1	0,1
Justering för engångseffekter¹	0,0	-0,3	-0,3	0,1	-0,4	-0,1	0,0	0,0	0,0	0,0
Strukturellt sparande	0,9	0,3	-0,8	-1,0	0,2	-0,2	-0,7	-0,5	0,0	0,8

BNP-gap, procent²	-1,4	-2,4	-2,5	-2,0	-0,9	0,2	0,5	0,3	0,0	0,0

1Engångseffekten för 2012 resp. 2013 rör återbetalningen av försäkringspremier från AFA-Försäkring på 11 miljarder kronor och 10 miljarder kronor. Engångseffekter 2014–2016 beror på periodiseringar av Sveriges avgift till Europeiska unionen samt återbetalningen av försäkringspremier från AFA-Försäkring. År 2015 inkluderar även en engångsvis skatteinbetalning från en internationell koncern.

2Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bilaga 2

Fördelningspolitisk

redogörelse

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

Bilaga 2

Fördelningspolitisk redogörelse

Innehållsförteckning
1	Inledning ......................................................................................................................	8
2	Olika befolkningsgruppers ekonomiska standard.....................................................	9
3	Inkomster i den nedre delen av inkomstfördelningen ............................................	11
4	Fördjupning: Pensionärernas ekonomiska situation ...............................................	16
5	Inkomster i den övre delen av inkomstfördelningen ..............................................	20
6	De samlade inkomstskillnaderna ..............................................................................	23
7	Fördjupning: Olika inkomstslags effekter på inkomstfördelningen......................	26
8	Inkomstskillnader när hänsyn tas till offentliga välfärdstjänster............................	31
9	Fördelningseffekter av regeringens politik ..............................................................	32
Underbilaga..........................................................................................................................		38

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

Tabellförteckning

Tabell 3.1	Ekonomisk utsatthet inom EU..................................................................	15
Tabell 4.1	Förväntad återstående livslängd vid födseln och vid 65 års ålder ............	16
Tabell 4.2	Antal personer 65 år och äldre 2014, efter ålder, kön och
	hushållstyp ..................................................................................................	18
Tabell 6.1	Inkomstskillnader inom EU 2000–2013 ...................................................	25
Tabell 7.1	Faktorinkomsternas vikter och koncentrationsindex 1995 resp.
	2014..............................................................................................................	28
Tabell 7.2	De skattepliktiga transfereringarnas vikter och koncentrations-
	index 1995 resp. 2014 .................................................................................	29
Tabell 7.3	De skattefria transfereringarnas vikter och koncentrationsindex
	1995 resp. 2014............................................................................................	29
Tabell 7.4	Skatternas vikter och koncentrationsindex 1995 resp. 2014....................	30
Tabell 8.1	Inkomstspridning för olika inkomstslag 2013..........................................	32
Tabell 9.1	Effekter på Gini-koefficienten och på andelen med låg relativ
	ekonomisk standard....................................................................................	33
Tabell u.1	Svensk konsumtionsenhetsskala................................................................	38
Tabell u.2	Nyckeltal 1995 och 2000–2014..................................................................	44
Tabell u.3	Reformer som beaktas vid beräkning av politikens effekter på
	disponibel inkomst .....................................................................................	45
Tabell u.4	Bedömning av fördelning av reformer på välfärdstjänstområdet
	på olika verksamhetsområden....................................................................	45

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

Diagramförteckning
Diagram 2.1 Inkomstutveckling 1995–2014 för olika åldersgrupper .............................		9
Diagram 2.2 Inkomstutveckling 1995–2014 för olika hushållstyper, 20–64 år..............		9
Diagram 2.3 Ekonomisk standard 2014 efter ålder .......................................................		10
Diagram 2.4 Ekonomisk standard 2014, 65 år och äldre...............................................		10
Diagram 2.5 Ekonomisk standard 2014 efter hushållstyp, 20–64 år ............................		10
Diagram 2.6 Ekonomisk standard 2014 efter vistelsetid i Sverige................................		11
Diagram 2.7 Individuell disponibel inkomst för kvinnor och män i
	förvärvsaktiv ålder (20–64 år) 1995–2014.................................................	11
Diagram 3.1	Ekonomisk standard i olika delar av inkomstfördelningen
	1995–2014...................................................................................................	12
Diagram 3.2	Andel individer i olika inkomstgrupper efter huvudsaklig
	inkomstkälla 2014 ......................................................................................	12
Diagram 3.3	Ekonomisk standard 1995–2014 för olika grupper efter huvudsaklig
	inkomstkälla ...............................................................................................	12
Diagram 3.4	Andel med låg ekonomisk standard 1995–2014.......................................	13
Diagram 3.5	Olika gruppers bidrag till andelen med låg relativ ekonomisk
	standard 1995–2014....................................................................................	13
Diagram 3.6	Andel med låg relativ ekonomisk standard 2014 efter ålder....................	14
Diagram 3.7	Andel med låg relativ ekonomisk standard 2014, 65 år och äldre...........	14
Diagram 3.8	Andel med låg relativ ekonomisk standard 2014 efter
	hushållstyp, 20–64 år..................................................................................	14
Diagram 3.9	Andel med låg relativ ekonomisk standard 2014 efter vistelsetid i
	Sverige.........................................................................................................	14
Diagram 3.10	Placering i inkomstfördelningen 2010–2014 för personer som
	ingick i inkomstgrupp 1 år 2009................................................................	15
Diagram 4.1	Följsamhetsindexering och prisbasbeloppets utveckling ........................	17
Diagram 4.2	Inkomstutveckling 1995–2014 för olika årsklasser..................................	18
Diagram 4.3	Antal personer 65 år och äldre i olika inkomstgrupper 2014, efter
	ålder.............................................................................................................	18
Diagram 4.4 Antal personer 65 år och äldre i olika inkomstgrupper 2014, efter
	kön och hushållstyp ...................................................................................	18
Diagram 4.5 Fördelning av ekonomisk standard 2014 för män i olika
	åldersgrupper (65 år och äldre) .................................................................	19
Diagram 4.6 Fördelning av ekonomisk standard 2014 för kvinnor i olika
	åldersgrupper (65 år och äldre) .................................................................	19
Diagram 4.7 Andel med låg relativ ekonomisk standard i olika åldersgrupper,
	1995 respektive 2014..................................................................................	20
Diagram 4.8 Andel med mycket låg materiell standard 2014, efter ålder och kön......		20
Diagram 5.1 Inkomsttillväxt i den översta delen av inkomstfördelningen
	1995–2014...................................................................................................	21
Diagram 5.2	Toppinkomsternas inkomstandelar 1995–2014........................................	21
Diagram 5.3	Inkomsternas sammansättning 2014.........................................................	21

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2
Diagram 5.4 Den översta hundradelens inkomstsammansättning 1995–2014.............		22
Diagram 5.5 Den översta hundradelens inkomstandel, 1900–2014 ..............................		22
Diagram 5.6 Inkomstandelen för den översta tiondelen exkl. andelen för
	topprocenten, 1900–2014...........................................................................	23
Diagram 6.1 Fördelning av ekonomisk standard 1995 respektive 2014 .......................		23
Diagram 6.2 Percentilvärden i förhållande till medianen, 1995 respektive 2014..........		23
Diagram 6.3 Lorenzkurvan, 1995 respektive 2014.........................................................		24
Diagram 6.4 Gini-koefficientens utveckling 1995–2014 ...............................................		24
Diagram 7.1	Hypotetisk koncentrationskurva...............................................................	27
Diagram 7.2 Koncentrationskurvan för faktorinkomster, 1995 resp. 2014..................		28
Diagram 7.3 Koncentrationskurvan för kapitalinkomster (exkl. realiserade
	kapitalvinster), 1995 resp. 2014 .................................................................	28
Diagram 7.4 Koncentrationskurvan för de samlade skatterna, 1995 resp. 2014 ..........		30
Diagram 8.1 Välfärdstjänster i olika inkomstgrupper 2013...........................................		31
Diagram 9.1 Andel som får en förändrad ekonomisk standard ....................................		33
Diagram 9.2 Effekt på ekonomisk standard i olika inkomstgrupper............................		33
Diagram 9.3 Effekt på ekonomisk standard för olika hushållstyper.............................		34
Diagram 9.4 Andel som får en förändrad utökad inkomst............................................		34
Diagram 9.5 Effekt på utökad inkomst i olika inkomstgrupper ...................................		35
Diagram 9.6 Effekt på utökad inkomst för olika hushållstyper....................................		35
Diagram 9.7 Andel kvinnor respektive män (20 år och äldre) som får en
	förändrad individuell disponibel inkomst .................................................	35
Diagram 9.8 Andel kvinnor respektive män (20 år och äldre) som får en
	förändrad individuell utökad inkomst.......................................................	36
Diagram 9.9 Effekt på individuell utökad inkomst för kvinnor respektive
	män (20 år och äldre)..................................................................................	36
Diagram u.1	Hypotetisk Lorenz-kurva ..........................................................................	39

Sammanfattning

–År 1995–2014 ökade de svenska hushållens ekonomiska standard med i genomsnitt ca 65 procent, eller med 2,7 procent per år. Den ekonomiska standarden ökade mest för sammanboende 30–64 år, medan yngre vuxna och personer över 65 år hade en re- lativt sett svagare inkomstutveckling.

–Den reala inkomstförbättringen för grup- pen pensionärer över tid beror till stor del på att de nytillkomna pensionärerna har högre pension än de redan pensionerade. De som redan har gått i pension har haft en svagare inkomstutveckling.

–Högst genomsnittlig standard 2014 hade sammanboende utan hemmaboende barn. Lägst standard hade utrikes födda med kort vistelsetid i Sverige, ensamstående kvinnor med barn och ensamstående pensionärer.

–Den individuella disponibla inkomsten för personer i förvärvsaktiv ålder är i genom- snitt 15–20 procent lägre för kvinnor än för män. Denna relation har varit relativt stabil sedan mitten av 1990-talet.

–De samlade inkomstskillnaderna, mätt med Gini-koefficienten, har ökat såväl i Sverige som internationellt de senaste 20 åren. Jäm- fört med de flesta andra länder har Sverige dock fortfarande en jämn inkomstfördel- ning.

–	Mätt med en relativ låginkomstgräns
	(60 procent av medianinkomsten) har an-
	delen med låg ekonomisk standard ökat
	gradvis sedan mitten av 1990-talet. Orsaken
	är att inkomstökningen har varit lägre för
	grupper med låga inkomster än för andra
	grupper.

–I åldersgruppen 75 år och äldre nästan tredubblades andelen med låg relativ ekonomisk standard 1995–2014. Den ökan- de andelen förklaras främst av att pensions- inkomsterna har utvecklats långsammare än förvärvsinkomsterna.

–År 1995–2014 ökade inkomsterna mest högt upp i inkomstfördelningen. Tiondelen med högst inkomster 2014 hade i genom- snitt ca 130 procent högre ekonomisk stan- dard än tiondelen med högst inkomster 1995.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

–Kapitalinkomster (räntor och utdelningar) och realiserade kapitalvinster har successivt blivit allt viktigare inkomstkällor för den yttersta inkomsttoppen. Realiserade kapi- talvinster utgör huvuddelen av topprocen- tens kapitalinkomster. Räntor, och framför allt aktieutdelningar, har dock ökat i bety- delse sedan mitten av 2000-talet.

–Kapitalinkomster och realiserade kapital- vinster är i huvudsak koncentrerade till per- soner med höga disponibla inkomster. Des- sa inkomstslag har ökat i omfattning, och de har dessutom blivit mer ojämnt förde- lade i förhållande till den disponibla inkom- sten. Denna utveckling har bidragit till den ökade inkomstspridningen i Sverige.

–I en del länder, t.ex. i USA och i Storbritan- nien, har den yttersta toppens andel av de samlade inkomsterna ökat kraftigt sedan början av 1980-talet. Toppinkomstandelar- na börjar där närma sig de nivåer som exi- sterade före första världskriget. I de konti- nentaleuropeiska och i de nordiska länderna har uppgången varit betydligt mindre.

–Offentligt subventionerade välfärdstjänster, såsom omsorg om unga och gamla, utbild- ning samt hälso- och sjukvård, är en viktig del av fördelningspolitiken. När dessa tjäns- ter beaktas reduceras de samlade inkomst- skillnaderna med ca 20 procent, främst till följd av att barn och äldre pensionärer flyt- tas uppåt i inkomstfördelningen.

–Regeringens reformer hittills under man- datperioden har en tydligt utjämnande för- delningspolitisk profil. Reformerna bedöms bidra till en minskad spridning av hushål- lens disponibla inkomster. Andelen perso- ner med låg relativ ekonomisk standard väntas också minska. Regeringens politik bidrar även till att stärka den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män.

–Med ett utvidgat inkomstbegrepp, som be- aktar regeringens satsningar på bl.a. vård, skola och omsorg, får fler inkomstgrupper i genomsnitt en positiv utveckling än när analysen begränsas till den disponibla in- komsten. Välfärdssatsningarna bedöms öka det ekonomiska välståndet i alla inkomst- grupper, men effekten är störst i den nedre delen av inkomstfördelningen.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

1 Inledning

På uppdrag av riksdagen lämnar regeringen sedan 1994 årligen en fördelningspolitisk redo- görelse i anslutning till den ekonomiska vårpro- positionen eller till budgetpropositionen. I redo- görelsen analyseras inkomstfördelningen i ett historiskt och internationellt perspektiv. Ambi- tionen är inte att varje enskild redogörelse ska innehålla heltäckande analyser av inkomstför- delningens samtliga dimensioner. Delar som får stort utrymme ett visst år kortas eller utgår i nästföljande redogörelse. Detta skapar utrymme för nya fördjupningar.

Inkomstbegreppet

Fördelningsanalyser fokuserar i regel på fördel- ningen av disponibel inkomst erhållen under ett kalenderår och justerad för försörjningsbörda. Analyserna i denna redogörelse baseras också i huvudsak på detta inkomstbegrepp. Årlig dispo- nibel inkomst som mått på de ekonomiska resur- serna kan visserligen kritiseras i flera avseenden, men det finns också en rad goda skäl att använda detta mått i fördelningsanalyser.1 Uppgifter om disponibel inkomst är bl.a. lätt tillgängliga på regelbunden basis och dess egenskaper är väl kända och har varit föremål för huvuddelen av forskningen på området. Samtidigt är slutsatsen från en stor del av forskningen kring andra mått på välfärd att de är mycket nära korrelerade med disponibel inkomst. Det är därför meningsfullt att studera den disponibla inkomstens fördelning i befolkningen.

Den disponibla inkomsten är sammansatt av ett antal olika komponenter: inkomst från ar- bete, kapital och näringsverksamhet samt skatte- pliktiga och skattefria transfereringar, med av- drag för direkt skatt. Inkomsterna räknas sam- man på hushållsnivå och justeras för försörj- ningsbörda med hjälp av en s.k. ekvivalensskala (se underbilagan för en mer detaljerad beskriv- ning). Det beräknade måttet benämns ekvivale-

rad disponibel inkomst, eller hushållets ekono- miska standard. Varje individ i hushållet tilldelas denna ekonomiska standard, dvs. standarden an- tas vara lika stor för alla i hushållet. Det bör un- derstrykas att varje enskild individs ekonomiska standard bestäms av hela hushållets inkomster och att hushållets sammansättning bestämmer vilken standard som uppnås. Ju fler personer som ska försörjas av en viss disponibel inkomst, desto lägre ekonomisk standard har varje individ i hushållet.

Genom att alla individer i hushållet tilldelas samma inkomst antas således i denna redogö- relse att hushållets resurser delas lika mellan familjemedlemmarna. Detta innebär att sam- manboende kvinnor och män får samma ekono- miska standard. Ur ett jämställdhetsperspektiv kan det argumenteras för att egen inkomst med- för ekonomisk självständighet och att det i stäl- let är mer relevant att studera hur stora resurser som individen direkt förfogar över. I denna bi- laga presenteras en kortare redovisning av hur kvinnors och mäns individuella disponibla in- komster har utvecklats. En utförlig beskrivning av kvinnors och mäns individuella ekonomiska resurser återfinns i en årlig bilaga till budgetpro- positionen.2

En stor del av den offentliga sektorns omför- delning sker i form av subventionerade tjänster, som t.ex. skola och hälsovård. Eftersom värdet av de offentligt finansierade tjänsterna inte ingår i den disponibla inkomsten tenderar traditionella fördelningsanalyser (som baseras på disponibel inkomst) att underskatta välfärden. Vidare bort- ser den traditionella analysen från välfärdstjäns- ternas utjämnande effekt på skillnaderna i eko- nomisk välfärd mellan olika grupper i befolknin- gen. Mot denna bakgrund är det angeläget att komplettera de traditionella fördelningsanalyser- na. I två separata avsnitt i redogörelsen (avsnitt 8 och 9) tillämpas därför ett utvidgat inkomstbe- grepp som beaktar värdet av offentliga välfärds- tjänster och hur dessa tjänster är fördelade i be- folkningen.

1 Vilka resurser som ska beaktas i fördelningssammanhang är en mång- facetterad fråga som studeras inom många olika discipliner. Det finns emellertid inte någon bred enighet om något bästa alternativ till inkomst som välfärdsindikator. En god översikt av mätningen av disponibel in- komst finns att läsa i Canberra Group Handbook on Household Income Statistics (United Nations Economic Commission for Europe 2011).

2 Se prop. 2015/16:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. bilaga 3.

Data

Statistiska centralbyrån (SCB) framställer regel- bundet statistik som beskriver utvecklingen och fördelningen av hushållens inkomster. Under- sökningen Hushållens ekonomi (HEK) var 1975–2013 källan till Sveriges officiella inkomst- fördelningsstatistik. Från och med undersök- ningsår 2014 ersätts HEK med ny totalräknad inkomstfördelningsstatistik (TRIF). TRIF base- ras helt och hållet på administrativa register, me- dan HEK var en urvalsundersökning som sam- lade in vissa uppgifter via telefonintervjuer.

Analyserna i denna redogörelse grundar sig främst på HEK och TRIF. Finansdepartementet har i arbetet med redogörelsen dock endast haft tillgång till ett urval från TRIF. Detta urval finns tillgängligt för 2013 och 2014 och refereras till som Statistiskt Analysregister (STAR) i denna redogörelse. De uppgifter som i denna redogö- relse refererar till TRIF som källa är hämtade från den begränsade mängd bearbetningar av den totalräknade statistiken som SCB har publicerat.

Förändringar i framställningen av statistik tenderar att leda till att statistiken före respektive efter förändringen inte är fullt jämförbar. SCB har studerat jämförbarheten genom att analysera tre parallella årgångar av TRIF och HEK (2011– 2013).3 Den övergripande slutsatsen är att TRIF och HEK i stort sett ger en likartad bild av för- delningen av hushållens inkomster.4

2Olika befolkningsgruppers ekonomiska standard

Hushållens reala disponibla inkomster tenderar att stiga över tiden, bl.a. till följd av en kontinu- erlig produktivitetstillväxt i samhället. År 1995– 2014 förbättrades den ekonomiska standarden för samtliga åldersgrupper och hushållstyper (se diagram 2.1 och diagram 2.2). Den reala median- inkomsten i befolkningen ökade med ca 65 pro- cent, vilket motsvarar en ökning med i genom- snitt 2,7 procent per år.

3Se Statistiska centralbyrån, Övergång från urvalsbaserad till totalräknad inkomstfördelningsstatistik, Hushållens ekonomi bakgrundsfakta 2016:1.

4Se underbilagan för en utförligare beskrivning av de datamaterial som används i redogörelsen.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

Diagram 2.1 Inkomstutveckling 1995–2014 för olika åldersgrupper

Index 1995=100

200
190			0–19 år
180			20–29 år
180			30–49 år
170			30–49 år
170			50–64 år
160			65+ år
150			Hela befolkningen
150
140
130
120
110
100
90
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: Inkomsten avser medianen av ekvivalerad disponibel inkomst för respektive grupp. Data: HEK 1995–2013, STAR 2013– 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 2.2 Inkomstutveckling 1995–2014 för olika hushållstyper, 20–64 år

Index 1995=100

200
200			Sammanboende med barn
190			Sammanboende med barn
180			Sammanboende utan barn
			Sammanboende utan barn
			Ensamst. män utan barn
			Ensamst. män utan barn
170			Ensamst. män med barn
160			Ensamst kv. utan barn
			Ensamst kv. utan barn
			Ensamst. kv. med barn
150			Ensamst. kv. med barn
150

140

130

120

110

100

1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

2011

2013

Anm.: Inkomsten avser medianen av ekvivalerad disponibel inkomst för respektive grupp. Data: HEK 1995–2013, STAR 2013–2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Sedan 1995 har det skett vissa förskjutningar mellan olika åldersgruppers ekonomiska stan- dard. Individer i yrkesaktiv ålder över 30 år har haft en stabil inkomstökning, medan yngre vux- na i åldern 20–29 år har haft en något svagare utveckling.5 Även personer över 65 år har haft en förhållandevis svag inkomstutveckling. Orsaken är att pensionerna inte har ökat lika snabbt som de förvärvsaktivas löner.6

Sammanboende, med eller utan barn, har se- dan 1995 haft en något snabbare ökning av den

5En viktig orsak till den relativt svaga inkomstutvecklingen för yngre vuxna är att många i denna grupp har studiemedel som huvudsaklig in- komstkälla, och dessa har inte utvecklats i samma takt som de förvärvs- aktivas löner. Antalet studerande har också ökat kraftigt. Den stigande ungdomsarbetslösheten under 2000-talet har också bidragit.

6Pensionärernas reala inkomstförbättring beror till stor del på att pensionärskollektivet hela tiden förnyas och de nyblivna pensionärerna har högre pension än de redan pensionerade (se även avsnitt 4).

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

ekonomiska standarden än ensamstående. En- samstående kvinnor har haft en sämre inkomst- utveckling än ensamstående män, och i synner- het ensamstående kvinnor med barn har fått se sin relativa inkomstposition försämras. En viktig förklaring till detta är att ensamstående föräld- rars disponibla inkomster i större utsträckning består av transfereringar (t.ex. bostadsbidrag). Dessa ersättningar har utvecklats långsammare än den genomsnittliga löneökningstakten.

Nivån på den ekonomiska standarden varierar mellan olika grupper i befolkningen. Högst eko- nomisk standard 2014 hade personer i åldersin- tervallet 55–60 år (se diagram 2.3). Dessa är i regel sedan länge etablerade på arbetsmarknaden, och har därmed goda inkomster. Dessutom har försörjningsansvaret vanligtvis minskat i och med att barnen har hunnit växa upp och flytta hemifrån.

Diagram 2.3 Ekonomisk standard 2014 efter ålder

Medianinkomst i kronor (2016 års priser)

350 000	Medianinkomst i åldersgruppen
	Medianinkomst i åldersgruppen
300 000	Medianinkomst i befolkningen
300 000
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000

0	5	10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90 95 100
		Ålder

Anm.: Individer grupperade i ettårsklasser. Data: TRIF 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Personer över 65 år, oftast ålderspensionärer, har i genomsnitt en relativt låg ekonomisk standard. Det finns dock betydande skillnader mellan olika pensionärshushåll. Generellt gäller att ensamstå- ende och äldre pensionärer har en lägre ekono- misk standard än yngre och sammanboende pen- sionärer (se diagram 2.4). Vidare har äldre en- samstående kvinnor i genomsnitt lägre ekono- misk standard än äldre ensamstående män.7

7 Äldre kvinnors låga disponibla inkomst i förhållande till männens för- klaras av att de förvärvsarbetat i mindre omfattning och till lägre lön än männen. Det finns även demografiska skäl till att kvinnor har lägre pen- sioner än män. Kvinnor lever i genomsnitt längre än män och pensionerna är generellt sett lägre för äldre pensionärer (se vidare avsnitt 4).

Diagram 2.4 Ekonomisk standard 2014, 65 år och äldre
Medianinkomst i kronor (2016 års priser)
350 000
300 000
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000
0
65–74 år	75+ år	65–74 år	75+ år	65–74 år	75+ år

Ensamstående kvinnor Ensamstående män

Samboende

Anm.: Horisontell linje är medianinkomsten i befolkningen. Data: STAR 2014. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Ensamstående i förvärvsaktiv ålder (20–64 år) har i genomsnitt lägre ekonomisk standard än sammanboende (se diagram 2.5). Hushåll med barn har i genomsnitt lägre ekonomisk standard än hushåll utan barn. Stordriftsfördelar och hur många som ska försörjas på familjens inkomster får således ett tydligt genomslag på den ekono- miska standarden. Bland ensamstående i för- värvsaktiv ålder har kvinnor i genomsnitt lägre ekonomisk standard än män. Denna skillnad för- klaras bl.a. av att kvinnor i genomsnitt förvärvs- arbetar i mindre utsträckning än män, och att kvinnor är överrepresenterade i yrken med lägre löner.

Diagram 2.5 Ekonomisk standard 2014 efter hushållstyp,
20–64 år
Medianinkomst i kronor (2016 års priser)
350 000
300 000
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000
0

utan barn med barn	utan barn med barn	utan barn med barn
Ensamstående kvinnor	Ensamstående män	Samboende

Anm.: Horisontell linje är medianinkomsten i befolkningen. Data: STAR 2014. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utrikes födda har i genomsnitt lägre ekonomisk standard än inrikes födda (se diagram 2.6). Det allmänna mönstret är att ju kortare vistelsetiden

är för en person som har invandrat till Sverige, desto längre ner i inkomstfördelningen återfinns personen.8 Den primära anledningen är att utrikes födda som har bott en kort tid i Sverige har en lägre sysselsättningsgrad än de som bott i landet en längre tid.9

Diagram 2.6 Ekonomisk standard 2014 efter vistelsetid i Sverige

Medianinkomst i kronor (2016 års priser)

350 000
300 000
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000
0
Sverige	Utrikes	0–3 år	4–10 år	11–20 år	21+ år
Födelseland			Utrikes födda, vistelsetid

Anm.: Horisontell linje är medianinkomsten i befolkningen. Data: STAR 2014. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Kvinnors och mäns individuella disponibla inkomster

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

för män, och denna relation har varit relativt sta- bil sedan mitten av 1990-talet (se diagram 2.7). I kronor räknat (fasta priser) har skillnaden i me- dianinkomst mellan kvinnor och män dock ökat 1995–2014, från ca 32 000 kronor till ca 43 000 kronor.

Diagram 2.7 Individuell disponibel inkomst för kvinnor och män i förvärvsaktiv ålder (20–64 år) 1995–2014

Medianinkomst i kronor (2016 års priser) och kvinnors andel av mäns inkomst i procent

300 000		KV/M (höger axel)							100
		KV/M (höger axel)							95
250 000		Män							95
250 000		Kvinnor
		Kvinnor							90
									90
200 000									85
									85
150 000									80
100 000									75
100 000
									70
50 000									65
									65
0									60
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: Individuell disponibel inkomst definieras som summan av individens egna marknadsinkomster, transfereringar och skatter. Hushållsrelaterade transfereringar delas lika mellan sammanboende. Data: HEK 1995–2012, STAR 2013–2014. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Som beskrivits ovan kan det ur ett jämställd- hetsperspektiv vara mer relevant att studera hur stor disponibel inkomst kvinnor respektive män förfogar över, eftersom en egen inkomst medför ekonomisk självständighet.

De skillnader mellan kvinnor och män som finns på arbetsmarknaden beträffande t.ex. löner, befattningar, arbetstid och frånvaro leder till att kvinnor har betydligt lägre arbetsinkomster än män. Skatter och transfereringar jämnar dock ut inkomstskillnaden till viss del.10 Den individuella disponibla inkomsten för personer i förvärvsak- tiv ålder är 15–20 procent lägre för kvinnor än

8Placeringen i inkomstfördelningen varierar också med de invandrades ursprungsländer, se 2012 års ekonomiska vårproposition (prop. 2011/12:

100bilaga 3). Personer födda i något övrigt nordiskt land, EU15 eller i något av de rikare OECD-länderna har ungefär samma ekonomiska standard som inrikes födda. De som är födda i övriga länder är däremot kraftigt överrepresenterade i den nedre delen av inkomstfördelningen.

9Det finns en omfattande litteratur om orsakerna till att arbetsmarknads- situationen är sämre för utrikes födda än för inrikes födda. För en utför- lig översikt, se Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO 2011:5). De vanligaste förklaringarna är problem kopplade till indi- videns utbildning och tillgång till informella nätverk samt diskriminering.

10Kvinnors och mäns individuella ekonomiska resurser beskrivs mer ut- förligt i prop. 2015/16:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. bilaga 3.

3Inkomster i den nedre delen av inkomstfördelningen

Den ekonomiska standarden har ökat över hela inkomstfördelningen den senaste tjugoårsperio- den. Det framgår om alla individer i befolknin- gen varje år rangordnas efter inkomst, och där- efter delas in i tio lika stora grupper (se diagram 3.1). Ökningen har varit störst i den övre delen av fördelningen. I den högsta inkomstgruppen (inkomstgrupp 10) ökade den genomsnittliga reala ekonomiska standarden med 130 procent 1995–2014. I den nedre delen av inkomstfördel- ningen har ökningen varit mindre. Längst ned i fördelningen (inkomstgrupp 1) ökade den eko- nomiska standarden med 48 procent 1995–2014.

Avståndet mellan mitten och den nedre delen av fördelningen har ökat sedan mitten av 1990- talet. Detta har lett till en ökad spridning av in- komsterna i den nedre delen av fördelningen. År 1995 var medianen för ekonomisk standard i be- folkningen 2,3 gånger större än den genomsnitt- liga ekonomiska standarden för inkomstgrupp 1. År 2014 hade denna kvot vuxit till 2,6.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

Diagram 3.1 Ekonomisk standard i olika delar av inkomst- fördelningen 1995–2014

Inkomstnivå i kronor (2016 års priser)
800 000		Inkomstgrupp 10
		Inkomstgrupp 10
700 000		Inkomstgrupp 8
		Medianinkomst i befolkningen
600 000		Inkomstgrupp 3
		Inkomstgrupp 1
500 000
400 000
300 000
200 000
100 000
0
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: Inkomstnivån avser medelvärdet av ekvivalerad disponibel inkomst för respektive inkomstgrupp. Data: HEK 1995–2010, TRIF 2011–2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

En viktig förklaring till att inkomsterna har ökat långsammare i fördelningens nedre del är att andelen individer som får sin huvudsakliga för- sörjning från olika typer av transfereringar är större i de lägre inkomstskikten (se diagram 3.2). Transfereringarna är ofta kopplade till prisut- vecklingen, eller bestämda i fasta belopp, och de växer därmed i genomsnitt långsammare än lö- nerna (som är den viktigaste inkomstkällan i den övre halvan av inkomstfördelningen). Den eko- nomiska standarden har därför i genomsnitt ut- vecklats svagare för den del av befolkningen som har transfereringar som huvudsaklig inkomstkäl- la (se diagram 3.3).

Diagram 3.2 Andel individer i olika inkomstgrupper efter huvudsaklig inkomstkälla 2014

Procent

Transfereringar som huvudsaklig inkomstkälla

Faktorinkomst som huvudsaklig inkomstkälla

100

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
	Låg inkomst							Hög inkomst
				Inkomstgrupp

Anm.: I beräkningarna ingår alla individer i respektive inkomstgrupp som är 20 år eller äldre. En individ bedöms ha transfereringar som huvudsaklig inkomst- källa om transfereringarna utgör mer än hälften av den individuella brutto- inkomsten. Data: STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 3.3 Ekonomisk standard 1995–2014 för olika grupper efter huvudsaklig inkomstkälla

Inkomstnivå i kronor (2016 års priser)

350 000

300 000
250 000
200 000
150 000
100 000			Faktorinkomst som huvudsaklig inkomstkälla
			Faktorinkomst som huvudsaklig inkomstkälla
50 000			Medianinkomst i befolkningen
50 000			Transfereringar som huvudsaklig inkomstkälla
0
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: Inkomstnivån avser medelvärdet av ekvivalerad disponibel inkomst för respektive grupp. Data: HEK 1995–2012, STAR 2013–2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utvecklingen mot ökade skillnader mellan mit- ten och den nedre delen av inkomstfördelningen accelererade efter 2006. Detta berodde bl.a. på att de sänkta ersättningarna i arbetslöshets- och sjukförsäkringen samt den successiva utbygg- naden av jobbskatteavdraget förstärkte skillnad- erna mellan förvärvsarbetande i mitten av in- komstfördelningen och icke förvärvsarbetande i den nedre delen av fördelningen.11

Ekonomisk utsatthet

Det finns olika sätt att mäta hur många som är ekonomiskt utsatta, eller fattiga. Måtten kan vara direkta eller indirekta. Direkta mått bygger på observationer av den faktiska levnadsstandarden. Indirekta mått baseras i stället på ekonomiska data. En vanligt förekommande indirekt ansats är att betrakta dem vars ekonomiska standard ligger under en given gräns som individer med låg ekonomisk standard.12

De indirekta, inkomstbaserade, måtten kan vara både absoluta och relativa. En absolut lågin- komstgräns innebär att låginkomstgränsen låses ett visst år och därefter bara skrivs upp med pris- utvecklingen. Med en relativ gräns höjs gränsen som avgör vilken inkomst som krävs för att en

11En annan bidragande orsak är att många personer lämnade arbets- löshetskassorna 2007–2008 till följd av ökade avgifter för försäkringen. När finanskrisen slog till 2008 ökade arbetslösheten, och många stod då utan ett tillräckligt skydd mot den förlorade arbetsinkomsten.

12Ekonomisk utsatthet har analyserats utförligt i flera tidigare fördel- ningspolitiska redogörelser, se t.ex. 2012 års ekonomiska vårproposition (prop. 2011/12: 100 bilaga 3).

person inte ska betraktas som ekonomiskt utsatt när medelinkomsten i ett samhälle ökar. Det be- tyder att den relativa dimensionen beaktas – att fattigdom ses i förhållande till det samhälle som beskrivs.

Bilden av hur andelen med låg ekonomisk standard har utvecklats över tid ser olika ut be- roende på vilken typ av mått som används. Med en absolut låginkomstgräns – här beräknad som 60 procent av 1995 års prisjusterade medianin- komst – minskade andelen stadigt 1996–2007 (se diagram 3.4). Orsaken till minskningen är att de reala inkomsterna ökade även för dem med för- hållandevis låga inkomster under denna period.

Diagram 3.4 Andel med låg ekonomisk standard 1995– 2014

Procent
16
14			Relativ 60
14			Absolut 60
			Absolut 60
12
10
8
6
4
2
0
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: För absolut 60 beräknas låginkomstgränsen som 60 procent av 1995 års pris- justerade medianinkomst. För relativ 60 beräknas gränsen som 60 procent av medianinkomsten för det aktuella året. Data: HEK 1995–2010 och TRIF 2011–2014 för relativ 60, HEK 1995–2012 och STAR 2013–2014 för absolut 60.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Med en relativ låginkomstgräns – beräknad som 60 procent av den medianinkomsten varje år – har andelen med låg ekonomisk standard i stället ökat sedan mitten av 1990-talet. Den reala in- komstökningen i mitten av inkomstfördelningen har gradvis höjt den relativa låginkomstgränsen. Eftersom inkomstökningen har varit lägre för grupper i den nedre delen av inkomstfördelnin- gen har andelen med inkomster under gränsen ökat.

Ökningen av andelen med låg ekonomisk standard enligt det relativa 60-procentsmåttet kan förklaras av ökningar i olika grupper under olika delperioder (se diagram 3.5). Exempelvis var det ökade andelar för pensionärer och ej sysselsatta i förvärvsaktiv ålder som i första hand bidrog till den förhållandevis kraftiga ökningen av andelen med låg ekonomisk standard 2005– 2010. Sett över hela perioden 1995–2014 har det relativa bidraget till andelen med låg ekonomisk standard ökat för pensionärer och ej sysselsatta,

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

minskat för sysselsatta och studerande samt varit konstant för barn 0–19 år.13

Diagram 3.5 Olika gruppers bidrag till andelen med låg relativ ekonomisk standard 1995–2014

Procent
16	Ej sysselsatta
	Ej sysselsatta
14	Sysselsatta
12	Studerande
12	Pensionärer
10	Barn
10
8
6
4
2
0
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: Data: HEK 1995–2012, STAR 2013–2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Risken för låg relativ ekonomisk standard har ett tydligt samband med individers ålder och arbets- marknadsanknytning. Om ingen hushållsmed- lem arbetar heltid är risken för låg ekonomisk standard betydande. Bland unga vuxna 20–29 år, varav många är studerande, är andelen med låg ekonomisk standard avsevärt högre än för per- soner i åldern 30–64 år (se diagram 3.6). Andelen sjunker med stigande ålder fram till arbetsmark- nadsutträdet i samband med pensionering. Där- efter ökar andelen med låg ekonomisk standard med stigande ålder. Dock finns det betydande skillnader mellan olika pensionärshushåll (se diagram 3.7). Exempelvis har sammanboende pensionärer en avsevärt lägre andel med låg re- lativ ekonomisk standard än ensamstående pen- sionärer.

Ensamstående, framför allt kvinnor med barn, är en grupp där andelen med låg ekonomisk standard är förhållandevis stor, särskilt jämfört med gruppen sammanboende med eller utan barn (se diagram 3.8). Utrikes födda, i synnerhet personer med kort vistelsetid i Sverige, har lägre sysselsättningsgrad och högre arbetslöshet än inrikes födda. De löper därmed en betydligt större risk för ekonomisk utsatthet än inrikes födda (se diagram 3.9).

13 Gruppernas bidrag utgörs av produkten av andelen utsatta inom grup- pen och gruppens befolkningsandel. Gruppernas befolkningsandelar för- ändras relativt lite, varför förändringarna huvudsakligen kan tolkas som förändringar av andelen ekonomiskt utsatta inom grupperna.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

Diagram 3.6 Andel med låg relativ ekonomisk standard 2014 efter ålder

Procent

40		Andel i åldersgruppen


35		Andel i befolkningen

10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90 95 100

Ålder

Anm.: Individer grupperade i ettårsklasser. Data: TRIF 2014. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 3.7 Andel med låg relativ ekonomisk standard 2014, 65 år och äldre

Procent
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
65–74 år	75+ år	65–74 år	75+ år	65–74 år	75+ år
Ensamstående kvinnor		Ensamstående män		Samboende

Anm.: Horisontell linje visar andelen med låg relativ ekonomisk standard i hela befolkningen. Data: STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 3.8 Andel med låg relativ ekonomisk standard 2014 efter hushållstyp, 20–64 år

Procent
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0

utan barn med barn	utan barn med barn	utan barn med barn
Ensamstående kvinnor	Ensamstående män	Samboende

Anm.: Horisontell linje visar andelen med låg relativ ekonomisk standard i hela be- folkningen. Data: STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 3.9 Andel med låg relativ ekonomisk standard 2014 efter vistelsetid i Sverige

Procent
60
50
40
30
20
10
0
Sverige	Utrikes	0–3 år	4–10 år	11–20 år	21+ år
Födelseland			Utrikes födda, vistelsetid

Anm.: Horisontell linje visar andelen med låg relativ ekonomisk standard i hela be- folkningen. Data: STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Varaktighet i den nedersta delen av inkomstfördelningen

När inkomstfördelningen analyseras i olika stu- dier är det nästan alltid fördelningen av hushål- lens disponibla årsinkomster som avses. Den fördelning som observeras ett visst år beror dock till viss del på att individers årsinkomster varierar till följd av tillfälliga händelser, såsom föräldrale- dighet, studier, arbetslöshet eller husförsäljning. Men den årsvisa fördelningen avspeglar också mer långsiktiga förhållanden som inte jämnas ut över tiden, t.ex. skillnader mellan individer som reflekterar olikheter i yrkesval eller socialt betin- gade skillnader i chanserna till en god inkomst- utveckling över livet.

I diagram 3.10 visas var de som ingick i in- komstgrupp 1 (tiondelen med lägst inkomster) 2009 befann sig i inkomstfördelningen 2010– 2014.14 Många personer befinner sig i inkomst- grupp 1 ett givet år till följd av att de har tillfäll- igt låga inkomster. Efter ett år hade ca 35 pro- cent lämnat inkomstgrupp 1 och flyttat uppåt i fördelningen. Efter fem år hade drygt 55 procent lämnat inkomstgrupp 1. Samtidigt kan det kon- stateras att rörligheten uppåt är begränsad. En klar majoritet, ca tre fjärdedelar, av individerna som lämnade inkomstgrupp 1 inom en femårs- period hade inte lämnat den nedre halvan av för- delningen.

14 För att mäta inkomströrlighet krävs att individers inkomster kan följas under flera perioder. I detta avsnitt utnyttjas därför SCB:s s.k. LINDA- databas (se underbilagan för en utförligare beskrivning av databasen).

Diagram 3.10 Placering i inkomstfördelningen 2010–2014 för personer som ingick i inkomstgrupp 1 år 2009

Procent

Inkomstgrupp 1	Inkomstgrupp 2–3	Inkomstgrupp 4–5
Inkomstgrupp 1	Inkomstgrupp 2–3	Inkomstgrupp 4–5
Inkomstgrupp 6–7	Inkomstgrupp 8–10

100

2009

2010

2011

2012

2013

2014

Anm.: Data: LINDA 2009–2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Varaktigheten i inkomstgrupp 1 varierar mellan olika grupper.15 De pensionärer som befinner sig i inkomstgrupp 1, företrädesvis äldre ensamstå- ende kvinnor, har en betydligt högre varaktighet i inkomstgruppen än övriga grupper. Den främ- sta orsaken till detta är att pensionärernas in- komster är förhållandevis orörliga över tiden (in- komstnivåerna bestäms i stort av de inkomster som genererades under den förvärvsaktiva delen av livet). Utrikes födda är en annan grupp som har ett förhållandevis långsamt utflöde ur in- komstgrupp 1. Varaktigheten i den nedersta delen av inkomstfördelningen tycks också ha ök- at något för utrikes födda sedan mitten av 1990- talet. Förskjutningen från arbetskraftsinvandring mot ökad flyktinginvandring är sannolikt en viktig förklaring till denna utveckling.

Ekonomisk utsatthet i ett internationellt perspektiv

Det har tagits fram ett direkt mått på levnads- standarden inom ramen för EU:s tillväxtstrategi Europa 2020. Den direkta indikatorn avser att fånga frånvaron av varor och tjänster och oför- mågan att delta i vardagliga aktiviteter som upp- fattas som socialt nödvändiga, s.k. svår materiell deprivation eller mycket låg materiell standard.16

15Se den fördelningspolitiska redogörelsen i 2014 års ekonomiska vår- proposition (prop. 2013/14:100 bilaga 2) för en utförligare redovisning av hur varaktigheten i inkomstgrupp 1 varierar mellan olika grupper.

16Svår materiell deprivation definieras som att individen saknar förmåga inom minst fyra av nio områden: att möta oväntade utgifter, att åka på en veckas semesterresa, att betala skulder, att äta en måltid med kött, kyck-

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

Tabell 3.1 Ekonomisk utsatthet inom EU

Andelar i procent och förändring i procentenheter

	Mycket låg		Låg relativ ekonomisk
	materiell standard		standard (relativ 60)
		Förändring		Förändring
	2014	2005–2014	2013	2000–2013
Sverige	0,7	-1,6	15,1	5,8
Luxemburg	1,4	-0,4	16,4	3,9
Finland	2,8	-1,0	12,8	0,8
Danmark	3,2	0,0	12,1	1,9
Nederländ.	3,2	0,7	11,6	-0,6
Österrike	4,0	0,5	14,1	2,4
Frankrike	4,8	-0,5	13,3	0,7
Tyskland	5,0	0,4	16,7	5,1
Belgien	5,9	-0,6	15,5	2,1
Estland	6,2	-6,2	21,8	0,6
Slovenien	6,6	1,5	14,5	3,5
Tjeckien	6,7	-5,1	9,7	0,6
Spanien	7,1	3,0	22,2	1,4
Storbrit.	7,3	2,0	16,8	-2,1
Irland	8,4	3,3	15,3	-6,9
Slovakien	9,9	-12,2	12,6	---1)
Slovakien	9,9	-12,2	12,6
Malta	10,2	4,8	15,9	0,72)
Polen	10,4	-23,4	17,0	1,3
Portugal	10,6	1,3	19,5	-1,3
Italien	11,6	4,8	19,4	0,3
Litauen	13,6	-19,0	19,1	3,6
Kroatien	13,9	---1)	19,4	---1)
Kroatien	13,9		19,4
Cypern	15,3	3,1	14,4	--1)
Cypern	15,3	3,1	14,4
Lettland	19,2	-20,1	21,2	3,42)
Grekland	21,5	8,7	22,1	3,1
Ungern	23,9	1,0	14,6	3,9
Rumänien	26,3	-10,23)	25,4	5,4
Bulgarien	33,1	-24,64)	21,8	5,0

Anm. 1: I tabellen rangordnas länderna efter andelen med mycket låg materiell standard 2014. För detta mått finns det bara jämförbara länderdata fr.o.m. 2005. Anm. 2: 1) Data saknas. 2) Data saknas för år 2000; i stället används data för 1999. 3) Data saknas för 2005; i stället används data för 2007. 4) Data saknas för 2005; i stället används data för 2006.

Källa: Eurostat (EU-SILC).

Andelen individer med mycket låg materiell standard varierar kraftigt mellan olika EU-län- der, från 0,7 procent till 33 procent (se tabell 3.1). Lägst andel finns i Sverige, Luxemburg, Nederländerna och de övriga nordiska länderna, medan den högsta andelen finns i vissa av de nyare medlemsländerna, som Bulgarien och Rumänien. Detta avspeglar till stor del skillnader i levnadsstandard mellan länderna. År 2005–2008 sjönk andelen med mycket låg materiell standard i tre fjärdedelar av medlemsstaterna. År 2008– 2014 har andelen i stället ökat i mer än hälften av medlemsstaterna. I Sverige har andelen minskat

ling eller fisk varannan dag, att hålla hemmet tillräckligt varmt, att ha en tvättmaskin, att ha en färg-tv, att ha en telefon och att äga en bil.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

kontinuerligt, från 2,3 procent 2005 till 1,3 procent 2010 och till 0,7 procent 2014.

Skillnaden mellan olika länder är mindre om den ekonomiska standarden mäts med relativa inkomstmått. Den mest aktuella inkomststatisti- ken från Eurostat avser inkomståret 2013. An- delen med en inkomst understigande 60 procent av den nationella medianinkomsten varierar mel- lan ca 10 och 25 procent. Låga andelar finns bl.a. i Tjeckien, Nederländerna och i de nordiska län- derna. De högsta andelarna finns i Rumänien, Spanien och Grekland. I början av 2000-talet hade Sverige, tillsammans med Tjeckien, den läg- sta andelen personer med låg relativ ekonomisk standard. Därefter har andelen ökat snabbt i Sverige, och 2013 hade Sverige den tionde lägsta andelen bland EU-länderna.

4Fördjupning: Pensionärernas ekonomiska situation

Personer över 65 år en heterogen grupp. Den ekonomiska standarden skiljer sig kraftigt åt mellan olika personer. I åldrarna 65–74 år är den genomsnittliga ekonomiska standarden över genomsnittet för befolkningen, men standarden minskar sedan kraftigt med stigande ålder (se diagram 2.3). Allra lägst genomsnittlig ekono- misk standard i befolkningen har personer i åld- rarna 75 år och uppåt. Totalt sett är personer över 65 år den åldersgrupp som har haft den sva- gaste inkomstutvecklingen 1995–2014 (se diagram 2.1). Förklaringarna till dessa mönster handlar huvudsakligen om den demografiska ut- vecklingen och om pensionernas utformning.

Den demografiska utvecklingen

Befolkningen över 65 år är en stor och växande grupp.17 År 2014 fanns det ca 1,9 miljoner per- soner som var 65 år och äldre. Av dessa var ca 1,0 miljoner kvinnor och ca 900 000 män. En bi- dragande orsak till att andelen äldre ökar är att

17 Av praktiska skäl benämns i detta avsnitt samtliga personer som är 65 år och äldre som pensionärer, även om somliga fortfarande förvärvsar- betar och inte har någon ålderspension. Det finns även ålderspensionärer som är yngre än 65, år men denna grupp är exkluderad från analysen.

den genomsnittliga medellivslängden ökar (se tabell 4.1). Att det finns betydligt fler kvinnor än män bland de äldre beror främst på att kvinnor lever längre än män. År 1995–2014 ökade den förväntade livslängden från 76,2 till 80,4 år för män och från 81,5 till 84,1 år för kvinnor. Medel- livslängden beräknas fortsätta att öka fram till 2060.

Tabell 4.1 Förväntad återstående livslängd vid födseln och vid 65 års ålder

Förväntad livslängd, år
		1995	2014	2060
	Återstående livslängd vid födseln
	Kvinnor	81,5	84,1	89,1

	Män	76,2	80,4	86,7

	Återstående livslängd vid 65 år
	Kvinnor	19,7	21,5	25,4

	Män	16,0	18,9	23,7

	Källa: Statistiska centralbyrån.
Den förväntade återstående		livslängden		vid

65 års ålder är av särskilt intresse. Orsaken är att de flesta typer av inkomstbaserad pension påver- kas av den genomsnittliga återstående livsläng- den vid pensioneringen. Exempelvis är inkomst- pensionen direkt kopplad till den förväntade ti- den som pensionär. Fler år som pensionär inne- bär att pensionskapitalet behöver fördelas på fler år. År 1995–2014 ökade den förväntade återstå- ende livslängden vid 65 års ålder från 19,7 till 21,5 år för kvinnor och från 16,0 till 18,9 år för män. Det är en ökning med 1,8 år för kvinnor och 2,9 år för män.

Indexering av pension

Dynamiken i inkomstutvecklingen och inkomst- fördelningen för de äldre bestäms till stor del av hur olika typer av pensioner indexeras (räknas upp årligen).18 Inkomstpension och tilläggspen- sion räknas upp genom s.k. följsamhetsindexe- ring. Detta innebär att de normalt räknas upp i takt med den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten minus den s.k. normen på 1,6 pro- centenheter. Avdraget för normen finansierar en högre nivå på inkomstpensionen vid pensione-

18 För en mer detaljerad redogörelse av innehållet i det här avsnittet, se Pensionsmyndigheten, Indexering av pensionerna, PM7616.

ringen i utbyte mot en lägre uppräkning under pensionstiden.19

För att inkomstpensionssystemet garanterat ska kunna finansiera de framtida pensionsutbe- talningarna med oförändrade regler oavsett de- mografisk eller ekonomisk utveckling, finns det en s.k. automatisk balansering. Denna innebär att den årliga indexeringen minskas tills den fi- nansiella stabiliteten i pensionssystemet är åter- ställd. Under perioden sedan 2010 har balanse- ringen bidragit till en långsammare ökning av in- komstpensionen, men när balansen nu har åter- ställts så har den i stället bidragit till en snabbare ökning. Den kraftiga ökningen 2016, en uppräk- ning av inkomstpensionen med 4,2 procent, för- klaras delvis av detta.

Avräkningen av normen innebär att inkomst- pensionen i genomsnitt utvecklas 1,6 procenten- heter långsammare än de förvärvsaktivas inkom- ster.20 Detta medför att gapet mellan de förvärvsaktivas och pensionärernas inkomster successivt vidgas ju längre tid som går efter pensioneringen. Efter t.ex. 20 år som pensionär har gapet vuxit till ca 35 procent. Detta medför också att medianinkomsten i befolkningen, och därmed även gränsen för låg relativ ekonomisk standard, kommer att växa snabbare än pensionen. En följd av detta är att risken för ekonomisk utsatthet rent mekaniskt ökar med ökande ålder. (se diagram 3.6).

Denna eftersläpning jämfört de förvärvsak- tivas inkomster gäller även för de typer av pen- sioner och förmåner som endast är prisindex- erade, t.ex. garantipensionen. Under 2016 med- för det minskade prisbasbeloppet att garantipen- sionen minskar med 0,4 procent.

Premiepensionens indexering påverkas inte av balanseringen, utan beror av utvecklingen på vär- depappersmarknaden. För övriga typer av all- män, avtalad och privat pension sker den årliga uppräkningen på olika sätt för olika typer av pension. De olika typerna av indexering gör att olika pensionärer får olika stor uppräkning bero- ende på hur inkomsten är sammansatt av olika typer av pension.

Följsamhetsindexeringen har sedan införandet 2001 inneburit en ungefär lika stor ökning av in-

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

komstpensionen som en uppräkning med pris- basbeloppet (se diagram 4.1). Utfallet för olika individer varierar dock beroende på vilket år pen- sioneringen skedde. I och med den balanserings- period som inleddes 2010 kom följsamhetsin- dexeringen att släpa efter prisindexeringen, men den höga uppräkningen 2016 innebär att gapet nu har slutits.

Diagram 4.1 Följsamhetsindexering och prisbasbeloppets utveckling

Index 2001=100

125
	Prisbasbelopp
120	Följsamhetsindexering
120
115
110
105
100
2001	2006	2011	2016
Källor: Pensionsmyndigheten och Statistiska centralbyrån.

Inkomstutveckling efter pensionering

Inkomstutvecklingen för gruppen pensionärer som helhet är inte detsamma som den inkomst- tillväxt som möter den enskilde pensionären. Den reala inkomstförbättring som redovisas i t.ex. diagram 2.1 ovan beror till stor del på att de nytillkomna pensionärerna har högre pension än de redan pensionerade. För de som redan har gått i pension har inkomstutvecklingen varit be- tydligt svagare. Detta framgår av diagram 4.2, som visar utvecklingen 1995–2014 för pensionä- rer tillhörande olika årsklasser (eller födelseko- horter).

För gruppen pensionärer som helhet ökade medianinkomsten med ca 50 procent 1995–2014. Medianinkomsten för olika årsklasser utveckla- des betydligt svagare. För personer med ålders- pension födda 1920–1929 respektive 1930–1939 ökade medianinkomsten med 13 procent.

19För pensionärer under 65 år räknas tilläggspensionen upp med prisbas- beloppet.

20Givet att balanseringen inte är aktiverad.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Pensionärernas ekonomiska standard Anm.: Data: HEK 1995–2012, STAR 2013–2014. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2
Diagram 4.2 Inkomstutveckling 1995–2014 för olika
årsklasser
Inkomstnivå kronor (2016 års priser)
250 000
200 000
150 000
100 000
						1940–1949
50 000						1930–1939
50 000						1920–1929
						Samtliga 65+ år
0
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Diagram 4.3 Antal personer 65 år och äldre i olika inkomstgrupper 2014, efter ålder

Antal personer

400 000
350 000			65–74 år				75–84 år				85+ år
			65–74 år				75–84 år				85+ år

300 000
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000
0
0
1		2		3	4	5		6	7	8		9	10
	Låg inkomst										Hög inkomst
			Inkomstgrupp (ekvivalerad disponibel inkomst)

Anm.: Data: STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 4.4 Antal personer 65 år och äldre i olika

Personer som är 65 år och äldre förekommer i

inkomstgrupper 2014, efter kön och hushållstyp

Antal personer

hela inkomstfördelningen, men de är vanligast

400 000

Ensamstående kvinnor

Ensamstående män

Samboende

förekommande i inkomstgrupp 2–4 (se diagram

350 000

4.3 och diagram 4.4). Det finns dock skillnader

300 000

mellan äldre och yngre pensionärer, mellan en-

250 000

samstående och sammanboende samt mellan

200 000

kvinnor och män i åldersgruppen. I de lägre in-

komstgrupperna är det främst äldre ensamstå-

150 000

ende pensionärer, i synnerhet kvinnor. Samman-

100 000

boende är vanligare i de högre inkomstgrup-

50 000

perna.

De äldres ekonomiska standard är således i

1 2 3 4

5 6 7

8 9

hög grad beroende av om de är ensamstående

Låg inkomst

Hög inkomst

Inkomstgrupp (ekvivalerad disponibel inkomst)

eller sammanboende. Av sammanboende bland

Anm.: Data: STAR 2014.

pensionärerna 2014 var 47 procent kvinnor och

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

53 procent män (se tabell 4.2). Att männens

Tabell 4.2 Antal personer 65 år och äldre 2014, efter ålder,

andel är högre än kvinnornas beror på att män

kön och hushållstyp

ofta lever tillsammans med kvinnor som är yngre

Antal personer och könsfördelning i procent

än 65 år. Kvinnor utgör en större andel av de en-

Könsfördelning

samstående och denna andel ökar med stigande

ålder. Orsaken är att sammanboende kvinnor

Antal personer

Kvinnor

Män

ofta överlever sina män. I gruppen 85 år och äld-

Totalt 65+ år

1 902 000

re utgör kvinnor 77 procent av de ensamstående.

Ensamstående

691 300

65–74 år

296 800

75–84 år

230 700

85+ år

163 700

Sammanboende

1 210 700

65–74 år

774 000

75–84 år

344 800

85+ år

92 000

De yngre pensionärerna 65–74 år fördelar sig förhållandevis jämnt över inkomstfördelningen och har en ekonomisk standard som ligger i nivå med genomsnittet i befolkningen. Gruppen 65-74 år består av nyblivna pensionärer och en del förvärvsarbetar fortfarande, helt eller delvis. Många som går i pension får också tidsbegrän- sade utbetalningar av avtalspension, t.ex. under de fem första åren efter pensioneringen. De äldre pensionärerna är betydligt mer koncentrerade till den nedre delen av inkomstfördelningen. En ge- nomsnittlig äldre pensionär (75 år och äldre) har knappt 75 procent av en yngre pensionärs (65– 74 år) ekonomiska standard.

Av diagram 4.3 framgår att inkomstspridnin- gen bland pensionärer minskar med stigande ål- der. Detta framgår ännu tydligare av diagram 4.5 (män) och diagram 4.6 (kvinnor) som visar hur inkomsterna för olika åldersgrupper är för- delade över intervall om 10 000 kronor. Inom alla åldersgrupper finns en koncentration vid ca 150 000 kronor. Detta har att göra med grund- skyddet i pensionssystemet som är i denna stor- leksordning.21

Med stigande ålder minskar antalet pensionä- rer, och kurvorna i diagrammen förskjuts nedåt. Skillnaden mellan antalet män och kvinnor blir allt större med stigande ålder på grund av att kvinnor i genomsnitt lever längre. Med stigande ålder blir fördelningen också mer sammanpres- sad. Detta gäller i synnerhet för kvinnor, vilket beror på att allt fler med stigande ålder kommer att ligga nära gränsen för inkomstprövade grund- skyddsförmåner, t.ex. garantipension och bo- stadstillägg för pensionärer (BTP).

I gruppen pensionärer har kvinnor i genom- snitt lägre ekonomisk standard än män. Förutom att kvinnorna i genomsnitt är äldre, och oftare ensamstående än männen, så återspeglar deras pension också skillnader mellan könen i fråga om lön, arbetstid och yrkeslivets längd. Detta är tydligast bland de äldsta kvinnorna, som är den grupp som har minst ekonomiska resurser. I se- nare generationer har skillnaderna i kvinnors och mäns arbetsmarknadsbeteende minskat. Detta kommer på sikt att leda till minskade skillnader i pension mellan kvinnor och män.

21 Det finns ingen entydig gräns utan nivån beror på individens skatt, hushållstyp, boendekostnad, vistelsetid i landet etc.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

Diagram 4.5 Fördelning av ekonomisk standard 2014 för män i olika åldersgrupper (65 år och äldre)

Antal personer

50 000

Relativ låginkomstgräns

40 000				65–74 år
40 000				75–84 år
				75–84 år
30 000				85+ år
30 000
20 000
10 000
0
0	100 000	200 000	300 000	400 000	500 000	600 000
	Ekvivalerad disponibel inkomst (kronor, 2016 års priser)

Anm.: Data: STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 4.6 Fördelning av ekonomisk standard 2014 för kvinnor i olika åldersgrupper (65 år och äldre)

Antal personer

50 000

Relativ låginkomstgräns

40 000				65–74 år
40 000				75–84 år
				75–84 år
30 000				85+ år
30 000
20 000
10 000
0
0	100 000	200 000	300 000	400 000	500 000	600 000
	Ekvivalerad disponibel inkomst (kronor, 2016 års priser)

Anm.: Data: STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Ekonomisk utsatthet bland pensionärer

År 1995–2014 ökade andelen personer med låg relativ ekonomisk standard (dvs. andelen med en ekonomisk standard understigande 60 procent av medianen) i befolkningen som helhet (se diagram 3.4 ovan). Detta gäller även för de äldre. Ökningen har varit större för pensionärerna än för åldersgruppen 20–64 år (se diagram 4.7). I åldersgruppen 75 år och äldre nästan tredubb- lades andelen 1995–2014. Den ökande andelen med låg relativ ekonomisk standard bland pen- sionärer förklaras främst av att pensionsinkom- sterna har utvecklats långsammare än förvärvsin- komsterna. Den successiva utbyggnaden av jobbskatteavdraget 2007–2010 och 2014 för- stärkte ökningen av andelen pensionärer med låg relativ ekonomisk standard. Det särskilda grund- avdraget för personer 65 år och äldre som inför- des 2009, och som sedan har utökats i flera steg,

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

har dock delvis motverkat effekten av jobb- skatteavdraget.

Diagram 4.7 Andel med låg relativ ekonomisk standard i olika åldersgrupper, 1995 respektive 2014

Procent

30
25			1995
25			1995
20			2014



15
10
5
0
0	20–64 år	65–74 år		75–84 år	85+ år
	20–64 år	65–74 år		75–84 år	85+ år

Åldersgupp

Anm.: Data: HEK 1995, STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

I avsnitt 3 ovan visades att andelen ekonomiskt utsatta bland pensionärer är högre för kvinnor än för män (se diagram 3.7). Andelen ökar också med stigande ålder. Om ekonomisk utsatthet i stället mäts med ett direkt mått på den faktiska levnadsstandarden blir bilden en annan. Andelen individer med mycket låg materiell standard, eller svår materiell deprivation, är lika stor för kvinnor och män (se diagram 4.8).22 Åldersgrup- pen 18–64 år har den högsta andelen med myc- ket låg materiell standard. Andelen är lägst i de äldre åldergrupperna, i synnerhet bland personer som är äldre än 75 år.

Vid en första anblick kan det tyckas egen- domligt att andelen med mycket låg materiell standard är lägre i gruppen ålderspensionärer än i gruppen där flertalet förvärvsarbetar. Det är dock inte bara inkomstens storlek som är sty- rande i detta sammanhang utan även hushållets förmögenhet och de utgifter som krävs för att finansiera de nödvändiga varorna och tjänsterna. Pensionärer har relativt stora finansiella förmö- genheter jämfört med resten av befolkningen.23 Pensionärer har sannolikt också betydligt lägre boenderelaterade utgifter än andra grupper i befolkningen till följd av att de redan har betalat av stora delar av sina bostadslån.

Diagram 4.8 Andel med mycket låg materiell standard 2014, efter ålder och kön

Procent

1,0
0,9
0,8					Kvinnor
					Kvinnor
					Män
0,7


0,6
0,5
0,4
0,3
0,2
0,1
0,0
0,0

18–64 år	65–74 år	75+ år
	Åldersgupp

Källor: Eurostat (EU-SILC) och egna beräkningar.

5Inkomster i den övre delen av inkomstfördelningen

Inkomsterna i den övre delen av inkomstfördel- ningen har sedan mitten av 1990-talet ökat mer än medianinkomsten (se diagram 3.1 ovan). Det- ta gäller både i absoluta och i relativa termer. Ökningstakten har dessutom varit högre för de allra högsta inkomstgrupperna, vilket har lett till en ökad spridning av inkomsterna även inom den övre delen av fördelningen. År 1995 var den genomsnittliga ekonomiska standarden för in- komstgrupp 10 ca 2,1 gånger större än medianen för ekonomisk standard i befolkningen. År 2014 hade denna kvot vuxit till ca 2,9.

Utvecklingen varierar mellan olika undergrup- per i inkomstgrupp 10 (se diagram 5.1).24 För de lägsta nio tiondelarna (p90–p99) ökade inkom- sterna i genomsnitt med 107 procent 1995–2014, medan den allra översta procentens inkomster (p99–p100) ökade med 223 procent. Att inkom- sterna högst upp i inkomstfördelningen varierar mer mellan olika år än inkomster längre ned i fördelningen beror i hög utsträckning på realise- rade kapitalvinster. Exempelvis var åren 2000 och 2007 speciella med extra höga inkomster

22Begreppet svår materiell deprivation definieras i fotnot 16.

23Statistiska centralbyrån, Hushållens ekonomi 2007. Efter 2007 finns ingen aktuell statistik över hushållens tillgångar och skulder.

24 Den 99:e percentilen är den inkomst som avgränsar de 1 procent av befolkningen som har högst inkomster. Den 90:e percentilen är den inkomst som avgränsar de 10 procent av befolkningen som har högst inkomster osv. p50 avser medianinkomsten i befolkningen.

från realiserade kapitalvinster, vilket syns som toppar i kurvorna i diagram 5.1.25

Diagram 5.1 Inkomsttillväxt i den översta delen av inkomstfördelningen 1995–2014

Index 1995=100

350
300
250
200
150
100						p99–p100
						p90–p100 (inkomstgrupp 10)
50						p90–p99
0
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: p90–p100 avser den översta tiondelen av fördelningen av ekvivalerade dis- ponibla inkomster, dvs. inkomstgrupp 10. p90–p99 avser den översta tiondelen exklusive den översta procenten. p99–p100 avser den översta procenten i fördel- ningen. Data: HEK 1995–2013, STAR 2013–2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 5.2 Toppinkomsternas inkomstandelar 1995–2014

Procent
40
35			p90–p100 (inkomstgrupp 10)
35			p90–p99
30			p99–p100
30
25
20
15
10
5
0
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

För att beskriva utvecklingen i olika delar av in- komstfördelningen används också ofta s.k. in- komstandelar. Dessa beräknas som den andel av de totala disponibla inkomsterna som en viss grupp förfogar över. Den översta hundradelens andel av disponibel inkomst har ökat från 4,0 procent 1995 till 7,3 procent år 2014, dvs. en

25 Kapitalvinster är mycket ojämnt fördelade mellan hushåll och starkt kon- centrerade till hushåll med högst inkomst. För många handlar det dock bara om höga kapitalvinster under ett enstaka år, vid exempelvis en husförsäljning. Inkomströrligheten i den högsta inkomstgruppen är således förhållandevis stor.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

ökning med 81 procent (se diagram 5.2). För de lägsta nio tiondelarna av inkomstgrupp 10 (p90– p99) har den relativa ökningen av inkomstan- delen varit avsevärt lägre. Sammantaget har in- komstandelen för inkomstgrupp 10 ökat från 19,7 procent 1995 till 25,3 procent 2014.26

Toppinkomsternas sammansättning

Individuella bruttoinkomster kan grovt delas upp i två kategorier, förvärvsinkomster och kapi- talinkomster.27 I de nedre nio tiondelarna (p0– p90) av fördelningen av ekonomisk standard är inkomsterna från kapital obetydliga (se diagram 5.3). Inom fördelningens översta tiondel är skill- naderna stora mellan olika undergrupper. För de lägsta nio tiondelarna (p90–p99) utgör kapitalin- komster i genomsnitt knappt 20 procent av den totala individuella bruttoinkomsten. För den all- ra översta procenten (p99–p100) av inkomstför- delningen är kapitalinkomstens andel väsentligt större, ca 70 procent.

Diagram 5.3 Inkomsternas sammansättning 2014

Genomsnittlig inkomst i kronor (2016 års priser)

3 000 000

2 500 000

	Förvärvsinkomst		Kapitalinkomst

2 000 000

1 500 000

1 000 000

500 000

p0–p90

p90–p99

p99–p100

Inkomstgrupp (ekvivalerad disponibel inkomst)

Anm.: Inkomster avser genomsnittlig individuell bruttoinkomst av respektive in- komstslag för individer som är 20 år eller äldre. Realiserade kapitalvinster ingår i kapitalinkomsten. Data: STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Kapitalinkomsterna har ökat i omfattning 1995– 2014, och de har successivt blivit allt viktigare för

26Som jämförelse kan nämnas att inkomstandelen för inkomstgrupp 1 (dvs. de 10 procent av befolkningen med lägst ekonomisk standard) un- der samma period minskade från 4,0 till 3,3 procent.

27Med förvärvsinkomster avses inkomster från tjänst och näringsverk- samhet samt skattepliktiga transfereringar, medan kapitalinkomster ut- görs av inkomstnettot av räntor, utdelningar och realiserade kapitalvin- ster. Alla individer i dataunderlaget rangordnas efter ekvivalerad dispo- nibel inkomst. p0–p90 avser de nedre nio tiondelarna av fördelningen, p90–p99 avser den översta tiondelen exklusive den översta procenten osv.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

den yttersta inkomsttoppen (se diagram 5.4). Denna utveckling har bidragit till de senaste de- cenniernas ökade inkomstspridning i Sverige (se även avsnitten 6 och 7). Realiserade kapitalvins- ter utgör huvuddelen av topprocentens kapital- inkomster. Räntor, och framför allt aktieutdel- ningar, har dock ökat i betydelse sedan mitten av 2000-talet. År 2014 var räntor och utdelningar i stort sett lika viktiga som förvärvsinkomster för den översta procenten i inkomstfördelningen.28

Diagram 5.4 Den översta hundradelens inkomstsamman-
sättning 1995–2014
Procent
100	Realiserade kapitalvinster				Räntor och utdelningar				Förvärvsinkomster
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
	1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013
Anm.: Inkomster avser bruttoinkomster av de olika inkomstslagen. Data: HEK 1995–
2012, STAR 2013–2014.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Toppinkomster i ett internationellt perspektiv

De senaste åren har forskare i ökad utsträckning publicerat historiska serier över toppinkomst- andelar i olika länder. Studierna grundar sig på i princip samma sorts data (taxeringsdata), vilket gör att de är jämförbara både över tid och mellan länder. Före andra världskriget behövde endast personer med högre inkomster deklarera sina inkomster, och av den anledningen är det främst toppens bruttoinkomster som kan studeras över längre perioder. Den databas som dessa studier har medverkat till att skapa täcker i dag in nästan 30 länder över stora delar av 1900-talet.

Diagram 5.5 visar topprocentens inkomst- andel för ett urval av länder sedan början av

28 Man kan spekulera i om denna förskjutning är en effekt av de gynn- sammare skatteregler för egenföretagare som infördes 2006 och som vissa anser har medfört att utdelningsuttaget har ökat bland höginkomsttagare (se t.ex. Alstadsæter och Jacob, Income Shifting in Sweden. An Empirical Evaluation of the 3:12 Rules, Report to the Expert Group on Public Economics 2012:4).

1900-talet.29 Flera intressanta utvecklings- mönster framträder. Topprocentens inkomst- andel tycks ha varit historiskt hög i början av 1900-talet i nästan samtliga länder för vilka data finns tillgängliga. Omkring en femtedel av nationalinkomsten tillföll då hundradelen med högst inkomster i be-folkningen. Från 1900- talets början till runt 1980 minskade inkomst- koncentrationen och topprocentens inkomst- andel mer än halverades i de flesta länder.

Diagram 5.5 Den översta hundradelens inkomstandel, 1900–2014

Procent
30						USA
						USA
25						Storbritannien
25						Frankrike
						Danmark
20						Sverige
20
15
10
5
0
1900	1910	1920	1930	1940	1950	1960	1970	1980	1990	2000	2010

Anm.: Redovisningen avser individuella bruttoinkomster exkl. kapitalvinster.

Källa: Alvaredo, Atkinson, Piketty och Saez, The Top Incomes Database, 03/02/2016.

Från åren omkring 1980 fram till i dag har topp- inkomstandelarna ökat i många länder. I några länder har den yttersta toppens inkomstandel ökat kraftigt, i vissa fall (som i USA) nästan till de nivåer som existerade före första världskriget. Även i övriga anglosaxiska länder, dvs. Storbri- tannien, Kanada och Australien, har toppin- komstandelarna ökat markant. I de kontinental- europeiska och de nordiska länderna har utveck- lingen däremot varit mindre dramatisk.

Utvecklingen ser annorlunda ut för den övriga inkomsttoppen strax under den högsta procen- ten (se diagram 5.6). Inkomstandelen för dessa höginkomsttagare har varit förhållandevis kon- stant över tiden. Detta mönster är relativt lik- artat i olika länder.

29 Data inom toppinkomstprojektet finns fritt tillgängliga på World Top Income Database (www.topincomes.parisschoolofeconomics.eu).

Diagram 5.6 Inkomstandelen för den översta tiondelen exkl. andelen för topprocenten, 1900–2014

Procent
40
35
30
25
20
15					USA
					USA
10					Storbritannien
10					Frankrike
5					Danmark
5					Sverige
0
1900	1910	1920	1930	1940	1950	1960	1970	1980	1990	2000	2010

Anm.: Individuella bruttoinkomster exkl. realiserade kapitalvinster.

Källa: Alvaredo, Atkinson, Piketty och Saez, The Top Incomes Database, 03/02/2016.

Orsakerna bakom de ökande toppinkomst- andelarna varierar mellan länder.30 I exempelvis USA har topprocentens kapitalinkomstandel minskat påtagligt sedan början av 1980-talet. Toppinkomstandelarna i USA har alltså ökat till följd av ökade löner (och andra ersättningar kopplade till arbete), inte till följd av ökade kapi- talinkomster.31 I Sverige har däremot topprocen- tens kapitalinkomstandel ökat sedan början av 1980-talet, och denna utveckling förklarar mer- parten av den ökade toppinkomstandelen i Sverige.

6 De samlade inkomstskillnaderna

Den starka inkomsttillväxten i inkomstfördel- ningens övre del och den svagare tillväxten i den nedre delen har lett till att den samlade inkomst- fördelningen har dragits isär. Diagram 6.1 visar hur den ekonomiska standarden (ekvivalerad disponibel inkomst) fördelades 1995 respektive 2014. Att inkomsterna har ökat under perioden framgår av att fördelningen har förskjutits åt hö- ger i diagrammet. Medianinkomsten (mätt i 2016 års priser) ökade från 138 000 kronor 1995

30För en utförligare redovisning, se avsnitt 5 i föregående års fördel- ningspolitiska redogörelse (prop. 2014/15: 100 bilaga 2).

31En vanlig förklaring till den kraftigt ökade koncentrationen av lönein- komster till den yttersta toppen är att marknaden numera, genom framför allt media och modern kommunikationsteknik, skapar fokus på de abso- lut mest högpresterande individerna i olika verksamheter. Det möjliggör extrema inkomster för dessa individer; se t.ex. Rosen, The Economics of Superstars, The American Economic Review 71(5), s. 845 ff., 1981.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

till 231 000 kronor 2014. Att inkomstsprid- ningen har ökat framgår av att fördelningen har blivit mindre sammanpressad.

Diagram 6.1 Fördelning av ekonomisk standard 1995 respektive 2014

Procent
12
11	Medianinkomst 1995		Medianinkomst 2014
10			Medianinkomst 2014
10
9
8				Fördelning 1995
7				Fördelning 1995
7				Fördelning 2014
6				Fördelning 2014
6
5
4
3
2
1
0
0	100 000	200 000	300 000	400 000	500 000	600 000

Ekvivalerad disponibel inkomst (kronor, 2016 års priser)

Anm.: Inkomster över 600 000 kronor visas inte i diagrammet. Negativa in- komster har satts lika med noll. Data: HEK 1995, STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 6.2 Percentilvärden i förhållande till medianen, 1995 respektive 2014

Percentilkvoter

4,5

4,0		1995

3,5	2014

3,0

2,5

2,0

1,5

1,0

0,5

0,0

Anm.: Percentilkvoterna visar det relativa avståndet mellan olika percentilvär- den och medianen i inkomstfördelningen. För 1995 anger exempelvis kvoten p10/p50 att inkomsten för den tionde percentilen i fördelningen var ca hälften av medianinkomsten. Kvoten p90/p50 visar att inkomsten för den 90:e percen- tilen var ca 1,6 gånger större än medianinkomsten 1995. Data: HEK 1995, STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Ett sätt att analysera förändringar i inkomstför- delningen är att studera s.k. percentilkvoter. En percentilkvot visar det relativa avståndet mellan två percentilvärden i inkomstfördelningen. Exempelvis anger den 90:e percentilen (p90) den inkomst som avgränsar de 90 procent av befolk- ningen som har lägst inkomster. I diagram 6.2 redovisas hur olika percentilvärden i inkomstför- delningarna 1995 och 2014 förhåller sig till medianen respektive år. Den mest påtagliga förändringen är den kraftiga ökningen av avståndet mellan den absoluta toppen och mitten

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

av fördelningen (p99/p50).32 Bortsett från denna förändring förefaller det som att fördelningen i relativa termer har dragits isär på ett likartat sätt i den övre respektive den nedre delen av inkomst- fördelningen.

Ojämlikheten i den samlade inkomstfördel- ningen brukar ofta beskrivas med hjälp av Lorenzkurvan. Om befolkningens inkomster sorteras i stigande ordning visar Lorenzkurvan hur stor andel av de samlade inkomsterna som tillfaller en viss del av befolkningen (se diagram 6.3). Ju mer kurvan avviker från diagonallinjen, desto ojämnare är fördelningen. Att Lorenzkur- van för 2014 ligger under kurvan för 1995 bety- der att fördelningen har blivit mer ojämn. År 1995 förfogade de 20 procent som hade lägst inkomst tillsammans över 10,5 procent av (de ekvivalerade) inkomsterna. År 2014 hade denna andel sjunkit till 8,6 procent. År 1995 förfogade de 20 procent som hade högst inkomst tillsam- mans över 33,3 procent av inkomsterna. År 2014 hade denna andel stigit till 38,6 procent.

Diagram 6.3 Lorenzkurvan, 1995 respektive 2014

Kumulativ inkomstandel, procent

100
90			1995
80			1995
80			2014
70
60
50
40
30
20
10
0
0	10	20	30	40	50	60	70	80	90	100

Kumulativ befolkningsandel, procent

Anm.: Data: HEK 1995, STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Gini-koefficienten är det vanligast förekomman- de sammanfattande måttet på spridningen i en inkomstfördelning. Gini-koefficienten kan defi- nieras utifrån Lorenz-kurvan i diagram 6.3, näm- ligen som kvoten mellan den yta som avgränsas av diagonallinjen och Lorenzkurvan och den totala ytan under diagonallinjen. Gini-koeffici- enten kan anta värden mellan 0 och 1. Vid maxi-

32 Den 99:e percentilen är den inkomst som avgränsar de 1 procent av befolkningen som har högst inkomster. p50 avser medianinkomsten i befolkningen.

mal ekonomisk jämlikhet (alla har samma in- komst) antar koefficienten värdet 0. Vid maxi- mal ojämlikhet (en person får alla inkomster) antar koefficienten värdet 1.33

Mellan 1995 och 2014 ökade Gini-koefficien- ten för ekvivalerad disponibel inkomst från 0,227 till 0,304 (se diagram 6.4). Detta innebär att inkomstskillnaderna, mätt på detta sätt, ökade med 34 procent. Gini-koefficienten har ökat gradvis under perioden, men den varierar relativt mycket mellan olika år. År 2000 och 2007 var speciella med extra höga inkomster från realise- rade kapitalvinster, vilket syns som toppar i kur- van för Gini-koefficienten. Den ekonomiska kris som inleddes 2008, med kraftigt fallande kapital- vinster till följd av en svag utveckling på aktie- och bostadsmarknaden, fick till följd att in- komstskillnaderna föll tillbaka från 2007 års his- toriskt höga nivå. År 2009–2014 har Gini-koeffi- cienten återigen ökat något.

Diagram 6.4 Gini-koefficientens utveckling 1995–2014

Gini-koefficienten
0,35
0,30
0,25
0,20
0,15			Ekvivalerad disponibel inkomst
0,10			Exkl. kapitalvinster
0,10			Exkl. kapitalvinster och övriga kapitalinkomster
0,05
0,00
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: Data: För serierna ekvivalerad disponibel inkomst inklusive resp. exklusive kapitalvinster används HEK 1995–2010 och TRIF 2011–2014. För serien där även övriga kapitalinkomster exkluderas används HEK 1995–2012 och STAR 2013–2014. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

I diagram 6.4 redovisas även utvecklingen när hushållens inkomster mäts exklusive kapitalvin- ster. Denna utveckling är av betydelse då kapi- talvinsterna varierar kraftigt mellan enskilda år och inte speglar individens avkastning på kapital på ett helt rättvisande sätt (de syns bara det år när tillgångarna realiseras, medan värdet kan ha byggts upp under flera år). När kapitalvinsterna

33 En mer konkret tolkning av Gini-koefficienten är att den kan kopplas till hur stor förväntad inkomstskillnad det är mellan två slumpmässigt valda individer. Om medelinkomsten är 200 000 kronor, och om Gini- koefficienten är 0,25, kan den förväntade skillnaden uttryckas som 2*0,25*200 000, dvs. 100 000 kronor. Om Gini-koefficienten i stället är 0,30, blir den förväntade skillnaden 2*0,30*200 000=120 000 kronor.

rensas bort blir variationerna mellan åren betyd- ligt mindre. Den långsiktiga trenden mot ökade inkomstskillnader finns dock fortfarande kvar.

Om även övriga kapitalinkomster (räntor och utdelningar) exkluderas blir den trendmässiga ökningen av inkomstspridningen något flackare. Sett över hela perioden 1995–2014 är det därför tydligt att ökade kapitalinkomster kan förklara en betydande del av de ökade inkomstskillnad- erna. Men inkomstspridningen ökar i stort sett kontinuerligt även när samtliga inkomster från kapital exkluderas. Detta visar att utvecklingen av andra inkomstslag än kapitalinkomster, t.ex. löneinkomster, transfereringar och skatter, också har påverkat utvecklingen (se även avsnitt 7 nedan).

Sverige jämfört med andra länder

Internationellt jämförbar statistik över inkomst- fördelningen i olika länder sammanställs regel- bundet av olika statistikproducenter. Den mest aktuella statistiken kommer från Eurostat och avser inkomståret 2013. Sverige har i ett interna- tionellt perspektiv en mycket jämn inkomstför- delning. Vid en jämförelse mellan EU:s med- lemsländer 2013 framgår att Slovenien, Tjeckien, Sverige och Finland hade de lägsta inkomstskill- naderna (se tabell 6.1). Gini-koefficienten för Sverige var ca 0,25, vilket kan jämföras med ca 0,31 för EU som helhet.34

Inkomstskillnaderna har ökat i många EU- länder under 2000-talet. I 19 av 25 länder för vil- ka data finns tillgängliga både 2000 och 2013 har Gini-koefficienten ökat. Krisåren 2008–2010 sjönk Gini-koefficienten i en majoritet av EU- länderna, vilket tillfälligt bromsade utvecklingen mot ökade inkomstskillnader i dessa länder.35 År 2010–2013 har inkomstskillnaderna återigen ök- at i flertalet medlemsländer. Ett liknande mön- ster framträder i en OECD-rapport som under-

34Eurostats och regeringens beräkningar av Gini-koefficienten är inte helt jämförbara på grund av olikheter med avseende på data och metodval. Eurostat använder t.ex. ett mindre individurval, en annan ekvivalensskala och inkluderar inte kapitalvinster i inkomstbegreppet.

35Det är viktigt att vara försiktig vid tolkningen av dessa data. I vissa länder har inkomstskillnaderna minskat till följd av att inkomsterna har minskat för breda grupper i befolkningen, vilket knappast är en önskvärd utveckling. Inkomstskillnaderna faller t.ex. om inkomsterna minskar för hela befolkningen, och om minskningen är större för höginkomsttagare än för låginkomsttagare.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

söker hur inkomstfördelningen i OECD-länder- na påverkades av den ekonomiska utvecklingen under krisåren. I rapporten konstateras också bl.a. att krisen i flertalet länder endast har haft små effekter på de samlade inkomstskillnad- erna.36

Tabell 6.1 Inkomstskillnader inom EU 2000–2013

Gini-koefficienter

	2013	2007	2000
Slovenien	0,25	0,23	0,22

Tjeckien	0,25	0,25	0,25

Sverige	0,25	0,24	0,24

Finland	0,26	0,26	0,27

Belgien	0,26	0,28	0,28

Slovakien	0,26	0,24	---1)
Slovakien	0,26	0,24

Nederländerna	0,26	0,28	0,27

Österrike	0,28	0,28	0,24

Danmark	0,28	0,25	0,22

Malta	0,28	0,28	0,302)
Ungern	0,28	0,25	0,25

Luxemburg	0,29	0,28	0,27

Frankrike	0,29	0,30	0,27

Kroatien	0,30	---1)	---1)
Kroatien	0,30

Tyskland	0,31	0,30	0,25

Irland	0,31	0,30	0,29

Polen	0,31	0,32	0,30

Storbritannien	0,32	0,34	0,35

Italien	0,32	0,31	0,29

Grekland	0,35	0,33	0,33

Portugal	0,35	0,36	0,37

Spanien	0,35	0,32	0,33

Rumänien	0,35	0,36	0,30

Cypern	0,35	0,29	---1)
Cypern	0,35	0,29

Litauen	0,35	0,35	0,31

Bulgarien	0,35	0,36	0,26

Lettland	0,36	0,38	0,342)
Estland	0,36	0,31	0,35

Anm. 1: I tabellen rangordnas länderna efter storleken på Gini-koefficienten 2013. Inkomster exkl. kapitalvinster.

Anm. 2: 1) Data saknas. 2) Data saknas för 2000; i stället används data för 1999. Källa: Eurostat (EU-SILC).

36 Se Rising Inequality: Youth and Poor Fall Further Behind (OECD 2014).

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

7Fördjupning: Olika inkomstslags ojämnt fördelade i relation till den disponibla in- effekter på inkomstfördelningen komsten. Ett flertal transfereringar har i högre

För att få en bild av varför inkomstspridningen förändras kan man se närmare på utvecklingen av de olika inkomstslagen, t.ex. faktorinkomster, transfereringar och skatter. Det finns en omfat- tande litteratur som analyserar hur olika inkomstslag, på olika sätt bidrar till den totala spridningen av disponibla inkomster i befolknin- gen. Det kan göras på flera sätt. En ansats är att beräkna spridningen stegvis. Först beräknas då ojämnheten hos ett inkomstslag, t.ex. faktorin- komster, och därefter läggs inkomstslagen till ett i taget. Efter varje ny komponent beräknas spridningen på nytt och jämförs med det tidigare resultatet. En annan ansats är att dela upp den disponibla inkomsten i olika inkomstslag och därefter beräkna dels hur stort inkomstslaget är i relation till den disponibla inkomsten och dels hur inkomstslaget är fördelat i relation till den disponibla inkomsten.37

De båda ansatserna kan komma till olika slut- satser beträffande ett inkomstslags utjämnade egenskaper. I själva verket beskriver de två ansat- serna olika saker. Den stegvisa ansatsen kan sägas beskriva ett inkomstslags utjämnande egenskaper i förhållande till fördelningen av när- mast föregående inkomstslag (eller aggregat av inkomstslag), medan den andra ansatsen beskri- ver samma inkomstslags utjämnade egenskaper i förhållande till fördelningen av total disponibel inkomst.38 Här används den andra ansatsen eftersom den ger större möjligheter att resonera kring vilka effekter förändringar i respektive in- komstslags storlek och fördelning har haft på den totala inkomstspridningen.

Analysen visar att kapitalinkomster och reali- serade kapitalvinster är de inkomstslag som har haft störst betydelse för den ökade inkomst- spridningen 1995–2014, både genom att de har ökat i omfattning och att de har blivit mer

37Det är ekvivalerade inkomster som avses i det här avsnittet, även om det inte skrivs ut explicit. Exempelvis är det genomgående ekvivalerad disponibel inkomst som avses när begreppet disponibel inkomst används. Det gäller också för de olika inkomstslag som bygger upp den disponibla inkomsten (för t.ex. transfereringsinkomster är det således ekvivalerade transfereringsinkomster som avses).

38Den stegvisa ansatsen används i avsnitt 8. En nackdel med denna me- tod är att den ordning i vilken inkomstslagen adderas till varandra kan ha betydelse för beräkningen av ett visst inkomstslags utjämnande egenska- per. Med den andra dekomponeringsmetoden uppkommer inte denna problematik.

grad fördelats till personer med lägre disponibel inkomst, men eftersom dessa transfereringar samtidigt har minskat i storlek i förhållande till den disponibla inkomsten är det svårt att avgöra hur de har bidragit till utvecklingen av inkomst- spridningen. Detta gäller för skattpliktiga trans- fereringar som pensioner, sjukpenning och arbetslöshetsersättning samt för skattefria trans- fereringar som bostadsbidrag och ekonomiskt bistånd. Skatternas betydelse för den ökade in- komstspridningen är också oklar. Skatterna betalades 2014 i högre utsträckning av personer med höga disponibla inkomster, men samtidigt har skatternas storlek i relation till disponibel inkomst minskat.

Koncentrationskurvor, koncentrationsindex och vikter

Varje inkomstslag påverkar den totala inkomst- spridningen genom två faktorer, dels en vikt som anger inkomstslagets relativa storlek i förhål- lande till den disponibla inkomsten och dels inkomstslagets s.k. koncentrationsindex.39 Inne- börden av begreppet koncentrationsindex förstås enklast genom att betrakta ett inkomstslags kon- centrationskurva. Koncentrationskurvan visar hur inkomstslaget är fördelat i befolkningen när individerna rangordnas efter total disponibel inkomst (se diagram 7.1). För inkomstslag som är relativt jämnt fördelade över inkomstför- delningen ligger koncentrationskurvan nära den diagonala jämlikhetslinjen. Jämlikhetslinjen mot- svarar en situation där alla individer har lika stor andel av inkomstslaget. För inkomstslag som är koncentrerade till personer med höga disponibla inkomster ligger koncentrationskurvan under jämlikhetslinjen. För inkomstslag som är kon- centrerade till personer med låga disponibla inkomster ligger koncentrationskurvan i stället över jämlikhetslinjen.

39 Det finns flera olika dekomponeringsmetoder, men den som analysen i detta avsnitt utgår från presenterades först i Kakwani, Applications of Lorenz Curves in Economic Analysis, Econometrica, 45(3), 1977. Metoden har sedan vidareutvecklats, se t.ex. Lerman och Yitzhaki, In- come Inequality Effects by Income, The Review of Economics and Statistics 67(1), 1985.

Diagram 7.1 Hypotetisk koncentrationskurva

Andel av totala inkomster från inkomstslaget, procent

100
90
80
70
60
50						A
40						A
40
30									B
20									B
20
10
0
0	10	20	30	40	50	60	70	80	90	100
			Kumulativ befolkningsandel, procent
	(befolkningen rangordnad efter ekvivalerad disponibel inkomst)

Koncentrationsindexet är en numerisk represen- tation av koncentrationskurvan, på samma sätt som Gini-koefficienten är en numerisk represen- tation av Lorenzkurvan (se avsnitt 6).40 Beräk- ningen sker på samma sätt som för Gini-koeffi- cienten, dvs. som kvoten mellan ytorna (A) och (A+B) i diagram 7.1. I det fall koncentrations- kurvan ligger ovanför jämlikhetslinjen görs beräkningen på motsvarande sätt, men index erhåller ett negativt värde. Koncentrations- indexet kan därför anta värden mellan -1 och 1.

Koncentrationsindexet är således ett samman- fattande mått på fördelningsprofilen för ett visst inkomstslag. Storleken på koncentrationsindexet i förhållande till Gini-koefficienten för totala dis- ponibla inkomster ger information om inkomst- slaget bidrar till att öka eller minska spridningen i disponibel inkomst.

−Om koncentrationsindexet är större än Gini-koefficienten är inkomstslaget i högre grad än den disponibla inkomsten koncen- trerat till personer i den övre delen av inkomstfördelningen. Inkomstslaget är då regressivt och bidrar till att öka spridningen i disponibel inkomst.

−Om koncentrationsindexet är mindre än Gini-koefficienten är inkomstslaget i högre grad än den disponibla inkomsten koncen- trerat till personer i den nedre delen av inkomstfördelningen. Inkomstslaget är då progressivt och bidrar till att minska sprid- ningen i disponibel inkomst.

40 För total disponibel inkomst är Lorenz- och koncentrationskurvan per definition samma sak.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

Förändringar över tid

Ett inkomstslags effekt på den totala ojämnhe- ten i inkomstfördelningen kan förändras över tiden genom att dess vikt eller dess koncentra- tion förändras. Om koncentrationsindexet ökar (vid given vikt), dvs. om inkomstslaget i högre grad tillfaller personer med höga disponibla inkomster, tenderar den totala ojämnheten i inkomstfördelning att öka. Detta gäller oavsett om inkomstslaget i utgångsläget är regressivt eller progressivt. Effekten av en förändrad vikt (vid given koncentration) beror däremot på om inkomstslaget är regressivt eller progressivt. En marginellt ökad vikt för ett regressivt inkomst- slag bidrar till en ökning av den totala ojämn- heten i inkomstfördelningen. En marginellt ökad vikt för ett progressivt inkomstslag bidrar i stället till en minskning av den totala ojämn- heten.

Vid en samtidig förändring av inkomstslagets vikt och koncentrationsindex är det inte alltid givet hur den totala ojämnheten kommer att utvecklas. Förändringarna kan gå i samma rikt- ning och förstärka varandra, men de kan också gå i motsatt riktning och motverka varandra. Om t.ex. vikten ökar för ett inkomstslag som blir mer koncentrerat till höginkomsttagare, kommer förändringarna sammantaget att öka inkomstspridningen. Om vikten i stället minskar för ett inkomstslag som blir mer koncentrerat till höginkomsttagare, kommer den sammantag- na effekten på den totala inkomstspridningen att bero på vilken av förändringarna (vikt eller kon- centration) som dominerar.

I redogörelsen nedan visas hur vikter och kon- centrationsindex har utvecklats för olika in- komstslag 1995–2014. Utifrån de förändringar som observeras förs ett resonemang om för- ändringarna kan antas ha bidragit till att öka eller minska den totala inkomstspridningen.

Faktorinkomster

Faktorinkomsterna, t.ex. löne- och kapitalin- komster, är det överlägset största inkomstslaget. Faktorinkomsterna är koncentrerade till per- soner med högre disponibla inkomster. I tabell 7.1 syns detta genom att koncentrationsindexet för faktorinkomsterna har ett positivt värde. Koncentrationsindexet för faktorinkomsterna är dessutom större än Gini-koefficienten (ca 0,30),

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

vilket innebär att faktorinkomsterna är mer ojämnt fördelade över inkomstfördelningen än den totala disponibla inkomsten. Faktorinkom- sterna är således ett regressivt inkomstslag som bidrar till att öka spridningen i disponibel inkomst. Om omfattningen av faktorinkom- sterna ökar (vid oförändrad koncentration) kommer därför spridningen i totala disponibla inkomster att öka.

Tabell 7.1 Faktorinkomsternas vikter och koncentrations-

index 1995 resp. 2014

		Vikt	Koncentrationsindex
	1995	2014	1995	2014
Faktorinkomster	0,97	0,99	0,38	0,42

Löne- och
företagarinkomst	0,89	0,84	0,37	0,34

Kapitalink. exkl. rea-
liserade kapitalvinster	0,05	0,07	0,47	0,78

Realiserade
kapitalvinster	0,02	0,08	0,81	0,87

Anm.: Data: HEK 1995, STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Faktorinkomsternas koncentrationsindex har ökat över tid. År 1995 förfogade de 50 procent som hade högst disponibel inkomst tillsammans över ca 75 procent av de totala faktorinkomster- na. År 2014 hade andelen stigit till ca 80 procent av de totala faktorinkomsterna (se diagram 7.2). Utöver den ökade koncentrationen har även faktorinkomsternas vikt (andelen av den totala disponibla inkomsten) ökat. Sammantaget har därför faktorinkomsternas förändring 1995– 2014 bidragit till att öka den samlade inkomst- spridningen.

Diagram 7.2 Koncentrationskurvan för faktorinkomster, 1995 resp. 2014

Andel av totala faktorinkomster, procent

100
90				1995
80				1995
80				2014
				2014
70
60
50
40
30
20
10
0
0	10	20	30	40	50	60	70	80	90	100
			Kumulativ befolkningsandel, procent
	(befolkningen rangordnad efter ekvivalerad disponibel inkomst)

Anm.: Om alla har lika stor (ekvivalerad) faktorinkomst sammanfaller koncentra- tionskurvan med den diagonala jämlikhetslinjen. Data: HEK 1995, STAR 2014. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 7.3 Koncentrationskurvan för kapitalinkomster (exkl. realiserade kapitalvinster), 1995 resp. 2014

Andel av totala kapitalinkomster, procent

100
90
80				1995
80				2014
70				2014
70
60
50
40
30
20
10
0
0	10	20	30	40	50	60	70	80	90	100
			Kumulativ befolkningsandel, procent
	(befolkningen rangordnad efter ekvivalerad disponibel inkomst)

Anm.: Data: HEK 1995, STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den ökade koncentrationen av faktorinkomster till den övre delen av inkomstfördelningen kan i huvudsak förklaras av en ökad koncentration av kapitalinkomster och realiserade kapitalvinster. Löneinkomsternas fördelning över inkomstska- lan har däremot varit förhållandevis konstant 1995–2014. Kapitalinkomsterna (räntor och utdelningar) har successivt blivit mer koncentre- rade till den yttersta toppen av inkomstfördel- ningen (se diagram 7.3). Den översta procentens andel av de samlade kapitalinkomsterna har ökat från 23 procent 1995 till ca 45 procent 2014. Omfattningen av kapitalinkomster och realise- rade kapitalvinster har också ökat över tiden (dvs. deras vikt har ökat). Eftersom dessa in- komstslag är så starkt koncentrerade till den öv- re delen av inkomstfördelningen har den ökade omfattningen i sig också bidragit till en ökning av den samlade inkomstspridningen.

Skattepliktiga transfereringar

De skattepliktiga transfereringarna är samman- taget relativt jämnt fördelade mellan personer med höga respektive låga inkomster. I tabell 7.2 visas detta genom att koncentrationsindexet för de samlade skattepliktiga transfereringarna har ett värde som ligger relativt nära noll (0,08 för år 2014). Eftersom koncentrationsindexet är min- dre än Gini-koefficienten (ca 0,30), är detta inkomstslag mer jämnt fördelat över inkomst- fördelningen än den disponibla inkomsten. De skattepliktiga transfereringarna är således ett progressivt inkomstslag som bidrar till att min- ska spridningen i disponibel inkomst. En mar-

ginell ökning av omfattningen av de skatteplik- tiga transfereringarna (vid oförändrad koncen- tration) skulle därför bidra till att minska ojämn- heten i fördelningen av disponibla inkomster.

Tabell 7.2 De skattepliktiga transfereringarnas vikter och koncentrationsindex 1995 resp. 2014

		Vikt	Koncentrationsindex
	1995	2014	1995	2014
Skattepliktiga
transfereringar	0,39	0,29	0,10	0,08

Pensioner	0,26	0,22	0,18	0,10
Föräldrapenning	0,03	0,02	-0,14	-0,13

Sjukpenning	0,03	0,02	0,09	0,02

Arbetslöshetsersättning	0,07	0,01	-0,11	-0,27
Övrigt	0,01	0,02	0,02	0,25

Anm.: I inkomstslaget pensioner ingår förtidspension före 2003 och sjuk- och aktivitetsersättning från 2003 och framåt. Data: HEK 1995, STAR 2014. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Koncentrationsindexet för de samlade skatte- pliktiga transfereringarna har minskat något 1995–2014. Dessa transfereringsinkomster har således blivit mer koncentrerade till personer med lägre inkomster, vilket har haft en utjäm- nande effekt på inkomstfördelningen. Samtidigt har de skattepliktiga transfereringarnas andel av totala disponibla inkomster minskat, vilket har tenderat att försvaga de skattepliktiga transfere- ringarnas utjämnande effekt. Dessa två motver- kande effekter, ökad koncentration till lägre inkomstgrupper och minskad vikt, gör att det den samlade effekten av de skattepliktiga trans- fereringarnas förändring 1995–2014 är oklar.

Pensioner är det största inkomstslaget bland de skattepliktiga transfereringarna. Pensionerna har under den aktuella perioden 1995–2014 blivit mer jämnt fördelade mellan olika inkomstgrup- per (dvs. koncentrationsindexet har minskat).41 Detta är en effekt av att pensionärskollektivet hela tiden omsätts och att de nya pensionärerna i genomsnitt har en högre pension än de redan pensionerade. Inkomstpensionens betydelse ökar och andelen garantipensionärer minskar successivt. Samtidigt har pensionernas andel av den totala disponibla inkomsten minskat under perioden, vilket tenderar att minska pensioner- nas inkomstutjämnande effekt.

41 Före 2003 ingår förtidspension i inkomstslaget pensioner. Från 2003 och framåt ingår sjuk- och aktivitetsersättning.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

För sjukpenning och arbetslöshetsersättning har utvecklingen varit likartad som för pensio- ner. Det har skett en ökat koncentration till per- soner med lägre inkomster, vilket haft en utjäm- nande effekt på inkomstfördelningen. Samtidigt har andelen av den samlade disponibla inkom- sten minskat, vilket har haft en motverkande effekt.

Skattefria transfereringar

Skattefria transfereringar är tydligt koncentre- rade till personer med låga inkomster. I tabell 7.3 framgår detta genom att koncentrationsindexet för de skattefria transfereringarna har ett nega- tivt värde. Dessa transfereringar är således ett progressivt inkomstslag som bidrar till att trycka ihop inkomstfördelningen. En marginell ökning av omfattningen av de skattefria transfereringar- na skulle, vid oförändrad koncentration, därför bidra till att minska ojämnheten i fördelningen av disponibla inkomster.

År 1995–2014 har de skattefria transfererin- garna blivit mindre koncentrerade till lågin- komsttagare. År 1995 förfogade de 50 procent av befolkningen med lägst disponibel inkomst över ca 75 procent av de totala skattefria transfererin- garna. År 2014 hade denna andel sjunkit till 71 procent. Samtidigt har de skattefria transfere- ringarnas andel av den disponibla inkomsten minskat, vilket innebär att utjämningseffekten av de skattefria transfereringarna sammantaget har avtagit.

Tabell 7.3 De skattefria transfereringarnas vikter och koncentrationsindex 1995 resp. 2014

		Vikt	Koncentrationsindex
	1995	2014	1995	2014
Skattefria transfereringar	0,06	0,05	-0,34	-0,30
Bostadsbidrag	0,02	0,01	-0,44	-0,50

Ekonomiskt bistånd	0,01	0,01	-0,58	-0,67

Barnbidrag	0,03	0,02	-0,23	-0,16
Övrigt	0,03	0,02	-0,24	-0,23

Anm.: Data: HEK 1995, STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Barnbidraget är det enskilt största inkomstslaget bland de skattefria transfereringarna, och bidra- get är koncentrerat till grupper med lägre dis- ponibla inkomster. År 1995–2014 har barnbidra- get dock förskjutits mot grupper med högre inkomster, vilket framgår av att koncentration- sindexet har ökat. Samtidigt har också bidragets

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

andel av den disponibla inkomsten minskat, vilket gör att utjämningseffekten av barnbidraget sammantaget har minskat något. Barnbidragets förskjutning mot grupper med högre inkomster är en effekt av den starka inkomstutvecklingen för barnfamiljer. En möjlig förklaring till denna utveckling kan vara att många väljer att skaffa barn senare, då de har hunnit bli mer etablerade på arbetsmarknaden. En annan bidragande orsak kan vara att kvinnor med barn, i större utsträck- ning än andra grupper, har ökat sin arbetstid (och sin arbetsinkomst) under perioden.

Ekonomiskt bistånd och bostadsbidrag är två inkomstprövade transfereringar som är koncen- trerade till låginkomstgrupper, och som båda har en tydligt utjämnade effekt. Koncentrationen har förstärkts över tid så att en större andel av dessa transfereringar går till personer med låga inkomster. Samtidigt har deras andel av den disponibla inkomsten minskat, vilket gör det oklart huruvida den utjämnande effekten totalt sett har ökat eller minskat för dessa transfer- eringar.

Skatter

Hushållens direkta skatter kan delas in i kapital- skatter, skatt på realiserade kapitalvinster samt inkomstskatter och övriga skatter (t.ex. den tidi- gare fastighetsskatten och förmögenhetsskat- ten). Skatterna kan i det här sammanhanget ses som transfereringar från hushållen. Skatternas andel av den disponibla inkomsten (vikterna) antar därför negativa värden. Vid en analys av skatternas utjämnande effekt utifrån koncentra- tionsindex blir resonemanget också omvänt. En skatt med ett koncentrationsindex som är större än Gini-koefficienten bidrar till en jämnare inkomstfördelning genom att den är koncen- trerad till personer med höga inkomster.

Personer med högre inkomster betalar mer skatt än personer med lägre inkomster. I tabell 7.4 visas detta genom att koncentrationsindexet för de samlade skatterna har ett stort positivt värde. De samlade skatterna är således ett pro- gressivt inkomstslag som bidrar till att minska spridningen i disponibel inkomst. År 2014 be- talade de 50 procent som hade högst disponibel inkomst tillsammans närmare 80 procent av de totala skatterna (se diagram 7.4).

Tabell 7.4 Skatternas vikter och koncentrationsindex 1995 resp. 2014

		Vikt	Koncentrationsindex
	1995	2014	1995	2014
Skatter	-0,44	-0,32	0,35	0,39

Kapitalskatt	-0,01	-0,01	0,48	0,80
Reavinstskatt	0,00	-0,02	0,81	0,88

Inkomstskatt och övriga
direkta skatter	-0,43	-0,29	0,34	0,34

Anm.: Data: HEK 1995, STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 7.4 Koncentrationskurvan för de samlade skatterna, 1995 resp. 2014

Andel av totala skatter, procent

100
90
80				1995
70				2014
70
60
50
40
30
20
10
0
0	10	20	30	40	50	60	70	80	90	100
			Kumulativ befolkningsandel, procent
	(befolkningen rangordnad efter ekvivalerad disponibel inkomst)

Anm.: Data: HEK 1995, STAR 2014.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Koncentrationsindexet för de samlade skatterna har ökat något 1995–2014. Den ökade koncen- trationen av skatter till personer med höga in- komster är i huvudsak resultatet av en ökad koncentration av kapitalskatter och skatter på realiserade kapitalvinster. Detta är i sin tur en följdeffekt av att kapitalinkomster och inkom- ster från realiserade kapitalvinster har blivit mer koncentrerade till toppen av inkomstfördelnin- gen (se faktorinkomster ovan). Koncentrationen av inkomstskatter och övriga skatter är däremot i stort sett oförändrad.

En ökad koncentration av skatter till den övre delen av inkomstfördelningen innebär att skat- terna ur detta perspektiv har blivit mer utjäm- nande. Samtidigt har dock skatterna sänkts kraf- tigt under den aktuella perioden. Det har exem- pelvis införts en skattereduktion för den all- männa pensionsavgiften och ett jobbskatteav- drag. Vidare har fastighets- och förmögenhets- skatten avskaffats. Skatternas vikt i den samlade inkomstfördelningen har därmed minskat, vilket gör att den sammantagna effekten av skatternas påverkan på inkomstpridningen är oklar.

8Inkomstskillnader när hänsyn tas till offentliga välfärdstjänster

En stor del av den offentliga sektorns omfördel- ning sker i form av subventionerade tjänster, som t.ex. skola och hälsovård. Eftersom värdet av de offentligt finansierade tjänsterna inte ingår i den disponibla inkomsten tenderar traditionella fördelningsanalyser som använder disponibel in- komst som inkomstbegrepp att underskatta väl- färden.42 Då förmånerna är generella och tillfaller alla, utan hänsyn till betalningsförmåga, kommer också de uppmätta inkomstskillnaderna att över- skattas. Jämförelser över tid kan också påverkas om den offentliga konsumtionen växer snabbare eller långsammare än de disponibla inkomsterna. Jämförelser mellan länder påverkas också då om- fattningen och inriktningen av den offentligt fi- nansierade välfärdskonsumtionen skiljer sig mel- lan länder.

Mot denna bakgrund är det angeläget att komplettera de traditionella fördelningsanalys- erna genom att försöka belysa hur de offentliga tjänsterna är fördelade i befolkningen.43 Hur den svenska inkomstfördelningen påverkas om hän- syn tas till offentligt subventionerade välfärds- tjänster har analyserats i flera tidigare fördel- ningspolitiska redogörelser. Ett huvudresultat är att barn och ungdomar som erhåller subventio- nerad utbildning samt deras familjer lyfts upp i inkomstfördelningen i förhållande till hushåll med enbart vuxna. Detsamma gäller äldre som erhåller vård- och omsorgstjänster och däri- genom lyfts i förhållande till yngre och mindre vårdbehövande åldrar. Kvinnor mottar totalt sett mer subventionerade välfärdstjänster än män, vilket har en utjämnande effekt på skillnaderna i ekonomisk välfärd mellan kvinnor och män.44

I den följande redogörelsen förutsätts alla i hushållet ha lika stor nytta av subventionen, exempelvis till ett barns utbildning, eftersom alla i hushållet annars skulle behöva bidra till att be- tala för tjänsten. Värdet av offentliga tjänster an- tas inte bero på familjens storlek eller samman-

42De individuellt inriktade offentliga tjänsterna motsvarar ca 19 procent av BNP 2015. Detta kan ställas i relation till de kontanta inkomstöverfö- ringarna från offentlig sektor som uppgår till ca 15 procent av BNP 2015.

43Se t.ex. prop. 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. bilaga 4 och prop. 2012/13:100 bilaga 2.

44Att kvinnor totalt sett mottar mer välfärdstjänster än män beror i hu- vudsak på att de i högre grad än män nyttjar barnomsorg och utbildning.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

sättning, dvs. det uppstår inga stordriftsfördelar för denna typ av resursomfördelning. De totala subventionerna räknas samman för varje hushåll och fördelas sedan lika på varje medlem i hus- hållet. Det utvidgade inkomstbegrepp som an- vänds i resten av det här avsnittet – utökad inkomst – avser summan av kontant disponibel inkomst (justerad för försörjningsbörda) och beräknad total subvention per person.

SCB:s simuleringsmodell FASIT används för att beräkna en stor del av de offentliga individu- ella tjänsterna och för att fördela dessa till indivi- derna (se underbilagan för en beskrivning av hur värdet av olika offentliga välfärdstjänster har be- räknats).45 Denna redogörelse baseras på senast tillgängliga data för 2013 och inkluderar välfärds- tjänster inom områdena utbildning, barnomsorg, hälso- och sjukvård, socialt skydd (främst äldre- omsorg) samt fritid och kultur.46

Välfärdstjänsterna ökar i betydande grad det ekonomiska välståndet i alla inkomstgrupper. Välfärdstjänsterna bidrar också till en jämnare fördelning av det ekonomiska välståndet genom att värdet av dem är större i de lägre inkomst- grupperna än i de högre (se diagram 8.1). I de tre lägsta inkomstgrupperna motsvarar de offentliga tjänsterna 66 000–78 000 kronor per individ och år, medan värdet i de tre högsta inkomstgrup- perna motsvarar kring 50 000 kronor.

Diagram 8.1 Välfärdstjänster i olika inkomstgrupper 2013

Kronor, 2013 års priser

100 000
															Kultur, fritid
															Kultur, fritid
80 000															Hälso- och sjukvård


															Socialt skydd


60 000															Utbildning


															Barnomsorg
40 000															Barnomsorg
40 000
20 000
0
0

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
	Låg inkomst						Hög inkomst

Inkomstgrupp (ekvivalerad disponibel inkomst)

Anm.: Data: HEK 2013.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

45Äldreomsorg, färdtjänst och hälso- och sjukvård har fördelats på hus- hållen efter ålder och kön, dvs. dessa tjänster har fördelats försäkrings- mässigt. Övriga tjänster har fördelats efter faktisk konsumtion.

46 Tjänster som kan konsumeras av många personer gemensamt (kollek- tiva tjänster), såsom infrastruktur, försvar och rättsväsende, beaktas inte.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

I vilken grad välfärdstjänsterna utjämnar in- komstfördelningen kan belysas på olika sätt. Ett sätt är att stegvis analysera olika inkomstslags effekter på inkomstspridningen (se tabell 8.1). Spridningen för ekvivalerad disponibel inkomst mätt med Gini-koefficienten är 0,301. När vär- det av offentliga välfärdstjänster adderas till den disponibla inkomsten minskar inkomstspridnin- gen med 0,06 enheter, eller 20 procent.47

Tabell 8.1 Inkomstspridning för olika inkomstslag 2013

Gini-koefficienter

Faktorinkomst (F)	0,505

Disponibel inkomst (D)	0,301
Utökad inkomst (U)	0,241

Total effekt (U–F)	-0,264

Välfärdstjänsteffekt (U–D)	-0,060

Anm.: Resultaten baseras på inkomster som beräknats med simuleringsmodellen FASIT. Faktorinkomsten (inkomster av lön, näringsverksamhet och kapital,) är justerad för försörjningsbörda. Data: HEK 2013.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Internationellt jämförbar statistik över välfärds- tjänsternas betydelse för inkomstfördelningen i olika länder produceras inte regelbundet. I en OECD-studie från 2011 är Sverige och Dan- mark de länder som lägger mest resurser på väl- färdstjänster i relation till BNP. Med det utvid- gade inkomstbegreppet hade Sverige den lägsta Gini-koefficienten i OECD-området.48

Under senare år har välfärdstjänsters betyd- else för inkomstfördelningen också uppmärk- sammats allt mer i den akademiska forskningen. En studie av inkomstskillnaderna i ett antal EU- länder tar hänsyn till åldersspecifika skillnader i behov. Anledningen till att äldre erhåller mer vård och omsorg är att de faktiskt har ett större behov av dessa tjänster, dvs. mottagarnas lev- nadsstandard ökar inte i förhållande till de per- soner som inte behöver tjänsten. Resultatet blir då att utjämningseffekten av välfärdstjänsterna minskar något.49

47Storleken på den utjämnande effekten beror delvis på i vilken ordning inkomstslagen adderas till varandra och på hur stor spridningen är före utjämningen. Om värdet av välfärdstjänsterna läggs till faktorinkomsten blir effekten större än om de läggs till den disponibla inkomsten.

48Se Divided We Stand: Why Inequality Keeps Rising (OECD 2011). Data i studien avser inkomstår 2007.

49Se Aaberge, Langørgen och Lindgren, The Impact of Public Services on the Distribution of Income in European Countries, i Atkinson och Marlier (Eds.), Income and Living Conditions in Europe, 2010. Större delen av utjämningseffekten kvarstår dock i de flesta länder. Behovsjuste- ringen utraderar helt den relativa höjningen av äldre och yngre som sker

9Fördelningseffekter av regeringens politik

I detta avsnitt redovisas först hur regeringens reformer hittills under mandatperioden bedöms påverka hushållens ekonomiska standard. Beräk- ningarna har gjorts med hjälp av mikrosimuler- ingsmodellen FASIT (se underbilagan). Reform- erna har införts vid olika tidpunkter 2015 och 2016, och har tillkommit som resultat av över- enskommelser mellan regeringspartierna och Vänsterpartiet. I beräkningarna redovisas den förväntade helårseffekten 2016 av reformerna. Hänsyn har tagits till reformer som är be- räkningsbara och som har en direkt påverkan på hushållens disponibla inkomst. De reformer som har beaktats finns redovisade i underbilagan (se tabell u.3).

Regeringen har hittills under mandatperioden även genomfört betydande satsningar på skola, vård och omsorg. Värdet av dessa offentligt fi- nansierade välfärdstjänster ingår emellertid inte i den disponibla inkomsten. För att ge en mer fullständig bild av hur den samlade politiken på- verkar hushållens välfärd görs därför också en utvidgad analys där effekten av satsningar på väl- färdstjänster inkluderas i beräkningarna. De ref- ormer som har beaktats finns redovisade i under- bilagan (se tabell u.4).

Beräkningarna i detta avsnitt bortser från ev- entuella beteendeförändringar som kan uppkom- ma till följd reformerna. Vidare tas inte hänsyn till reformer som huvudsakligen förväntas påver- ka hushållens inkomster på ett indirekt sätt, t.ex. förändrade arbetsgivaravgifter. Att det är inkom- ster som analyseras innebär också att beräknin- garna bortser från förändringar av inkomsternas köpkraft till följd av ändrad indirekt beskattning eller ändrade avgifter.

Effekt på ekonomisk standard

Den förda politiken bedöms ha en tydligt utjäm- nande fördelningspolitisk profil. Reformerna har syftat till att stärka de ekonomiska marginalerna för utsatta hushåll med svag ekonomi och att minska klyftorna mellan de som arbetar och de som inte arbetar. Satsningarna inbegriper bl.a.

med traditionella metoder. Den utjämningseffekt som kvarstår beror på att värdet av subventionerna, givet behov, utgör en större andel av den totala inkomsten för personer med lägre inkomster.

höjd ersättning i arbetslöshetsförsäkringen, höjd sjuk- och aktivitetsersättning, höjt bostadstillägg och sänkt skatt för pensionärer, höjd barndel i försörjningsstödet och höjt underhållsstöd. Sats- ningarna har finansierats bl.a. genom olika skattehöjningar som främst berör personer med relativt sett höga inkomster. Eftersom skattehöj- ningarna även finansierar de offentliga välfärds- satsningarna på bl.a. vård, skola och omsorg (se nedan), bedöms hushållens disponibla inkomster totalt sett minska med ca 10,6 miljarder kronor 2016. Det motsvarar en minskning av den eko- nomiska standarden med ca 15 miljarder kro- nor.50

Regeringens reformer 2015 och 2016 bedöms bidra till en minskning av de samlade inkomst- skillnaderna mätt med Gini-koefficienten (se tabell 9.1). Andelen personer med låg relativ ekonomisk standard (under 60 procent av me- dianen) bedöms också minska. Andelen minskar mest för de äldsta pensionärerna, men andelen minskar förhållandevis mycket även för ensam- stående kvinnor med barn. Andelen minskar också mer för kvinnor än för män.

Tabell 9.1 Effekter på Gini-koefficienten och på andelen

med låg relativ ekonomisk standard

Andelar i procent och förändring av andelar i procentenheter

	2016 års	2016 års	Reformeffekt
	regler exkl.	regler inkl.
	reformer	reformer
Gini-koefficienten	0,303	0,299	-0,004

Andel med ek. std. under
60 % av medianen
Hela befolkningen	15,7	14,9	-0,8

Barn 0–19 år	19,6	19,2	-0,4

Äldre 75+ år	17,8	15,2	-2,6
Kvinnor 20+ år	16,4	15,2	-1,2

Män 20+ år	12,7	12,1	-0,6

Ensamst. kvinnor med barn	43,3	41,8	-1,5

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar

Den ekonomiska standarden bedöms öka för 26 procent och minska för 45 procent av befolk- ningen till följd av regeringens reformer hittills

50 Förklaringen till att förändringen i ekonomisk standard är större är att det i begreppet ekonomisk standard korrigeras för antalet hushållsmed- lemmar. Som ett resultat av det är den ekonomiska standarden i genom- snitt ca 30 procent högre än den disponibla inkomsten. Ju större hushåll i genomsnitt, desto större blir skillnaden mellan disponibel inkomst och ekonomisk standard. Om alla hushåll var ensamhushåll skulle det inte vara någon skillnad.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

under mandatperioden. Många, ca 29 procent, påverkas lite eller inte alls. I samtliga inkomst- grupper finns det personer som påverkas positivt och personer som påverkas negativt (se diagram 9.1). En del berörs direkt via den egna inkom- sten, medan andra berörs indirekt genom att nå- gon annan medlem i hushållet påverkas. De som påverkas positivt finns i högre grad i de lägre in- komstgrupperna, medan de som påverkas nega- tivt i högre grad finns i de högre inkomstgrup- perna.

Diagram 9.1 Andel som får en förändrad ekonomisk standard

Procent
100	Högre	Oförändrad/marginell	Lägre




90
80
70
60
50
40
30
20
10

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
Låg inkomst								Hög inkomst
		Inkomstgrupp (ekvivalerad disponibel inkomst)

Anm.: Ekvivalerad disponibel inkomst (ekonomisk standard) är hushållets totala disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda. Individer som beräknas få en ökning eller minskning av sin ekonomiska standard som är mindre än 50 kronor per månad placeras i kategorin Oförändrad/marginell.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 9.2 Effekt på ekonomisk standard i olika inkomst- grupper

Förändring av ekvivalerad disponibel inkomst, procent

2,0

1,5

1,0

0,5

0,0

-0,5

-1,0

-1,5

-2,0

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
Låg inkomst								Hög inkomst
		Inkomstgrupp (ekvivalerad disponibel inkomst)

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

För inkomstgrupp 1 och inkomstgrupp 2 väntas den ekonomiska standarden öka med i genom- snitt 1,7 respektive 1,3 procent (se diagram 9.2). Motsvarande förändring i toppen av inkomstför- delningen är -1,2 procent för inkomstgrupp 9

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

och -1,4 procent för inkomstgrupp 10. Samman- taget bedöms den ekonomiska standarden min- ska med i genomsnitt 0,6 procent.

Ensamstående föräldrar och äldre ensamståen- de kvinnor bedöms få en större genomsnittlig inkomstförstärkning än övriga grupper (se diagram 9.3). För ensamstående föräldrar beror detta främst på höjningen av underhållsstödet, den höjda barndelen i försörjningsstödet samt höjningen av grundnivån i föräldrapenningen. Höjt bostadstillägg till pensionärer är en åtgärd som stärker ekonomin mest för de äldsta ensam- stående kvinnorna. Även de skattelättnader som har riktats till pensionärer har främst gynnat de äldsta pensionärerna.51

Diagram 9.3 Effekt på ekonomisk standard för olika

hushållstyper

Förändring av ekvivalerad disponibel inkomst, procent

Ensamst. kvinnor med barn Ensamst. kvinnor 75+ år Ensamst. män med barn Sammanb. 75+ år Ensamst. män 75+ år Ensamst. kvinnor 65–74 år Ensamst. män 65–74 år

Ensamst. kvinnor –64 år utan barn Ensamst. män –64 år utan barn Sammanb. 65–74 år

Sammanb. –64 år utan barn Sammanb. –64 år med barn

-1,5 -1,0 -0,5 0,0 0,5 1,0 1,5 Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Effekt på utökad inkomst

Offentligt finansierade välfärdstjänster som t.ex. skola, vård och omsorg är en mycket viktig del av omfördelningen i den svenska modellen. För att ge en mer fullständig bild av politikens inrikt- ning i ett omfördelande perspektiv, kompletteras därför analysen i detta avsnitt med en redogö- relse för fördelningseffekterna när satsningar på offentliga välfärdstjänster beaktas i beräknin- garna. Aggregatet ekonomisk standard och

värdet av välfärdstjänster benämns utökad in- komst.52

Under mandatperioden har regeringen gjort stora satsningar på välfärdstjänster, i storleks- ordningen 16 miljarder kronor. Utbildning har varit ett prioriterat område, i synnerhet grund- skolan. Men satsningarna på högskola, vård, lä- kemedelsförmåner, äldreomsorg och kultur har också varit betydande. När den utökade inkom- sten analyseras påverkas därför en större andel inom varje inkomstgrupp positivt av regeringens politik än om analysen begränsas till ekonomisk standard (se diagram 9.4). Färre påverkas också negativt. Totalt beräknas drygt hälften av be- folkningen, 52 procent, få en högre utökad in- komst, ca 30 procent en lägre och ca 17 procent beräknas få en oförändrad utökad inkomst eller endast en marginell förändring.

Diagram 9.4 Andel som får en förändrad utökad inkomst

Procent

Högre Oförändrad/marginell Lägre

100

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
Låg inkomst								Hög inkomst
		Inkomstgrupp (ekvivalerad disponibel inkomst)

Anm.: Utökad inkomst är summan av ekonomisk standard och värdet av välfärds- tjänster. Uppdelningen på inkomstgrupper är beräknad utifrån ekvivalerad dispo- nibel inkomst. Individer som beräknas få en ökning eller minskning av sin utökade inkomst som är mindre än 50 kronor per månad placeras i kategorin Oförändrad/ marginell.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Satsningar på välfärdstjänster bidrar till att höja den utökade inkomsten, samtidigt som sänkt disponibel inkomst påverkar den utökade in- komsten i negativ riktning. På aggregerad nivå balanserar effekterna i stort sett varandra, vilket innebär att den utökade inkomsten i genomsnitt väntas bli oförändrad.

Fler inkomstgrupper får i genomsnitt en posi- tiv utveckling när välfärdssatsningarna beaktas

51 Höjt grundavdrag för pensionärer har genom sin konstruktion en stör- re relativ betydelse för låginkomsttagare än för höginkomsttagare. Efter- som äldre pensionärer i genomsnitt har lägre pensioner än yngre är ök- ningen av den ekonomiska standarden störst i de äldre åldersgrupperna.

52 Den utökade inkomsten för en individ beräknas som summan av indi- videns ekonomiska standard och värdet av välfärdstjänsterna. Värdet av offentliga välfärdstjänster räknas samman på hushållsnivå och fördelas sedan lika på varje medlem i hushållet (se avsnitt 8 och underbilagan).

(se diagram 9.5) Den utökade inkomsten ökar i genomsnitt för de sex lägsta inkomstgrupperna och minskar för de fyra högsta inkomstgrup- perna till följd av regeringens samlade politik. Satsningar på vård, skola och omsorg bidrar till en ökning av det ekonomiska välståndet i alla inkomstgrupper, men effekten är störst i de lägre inkomstgrupperna.

Diagram 9.5 Effekt på utökad inkomst i olika inkomst- grupper

Procent

2,5
2,0						Förändring av utökad inkomst
1,5						Bidrag från välfärdstjänster


						Bidrag från disponibel inkomst


1,0
0,5
0,0
0,0
-0,5
-1,0
-1,5
-2,0
-2,0
1	2	3	4	5	6		7	8	9	10
Låg inkomst									Hög inkomst
		Inkomstgrupp (ekvivalerad disponibel inkomst)

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Samtliga hushållstyper påverkas positivt av väl- färdssatsningarna, men barnfamiljer gynnas mest då utbildning utgör en stor del av satsningarna. Ensamstående föräldrar och äldre ensamstående kvinnor hör till de grupper där den utökade in- komsten ökar mest till följd av välfärdssatsnin- garna. Sammanboende under 65 år utan barn är den grupp som gynnas minst av reformerna (se diagram 9.6).

Diagram 9.6 Effekt på utökad inkomst för olika hushålls- typer

Procent

						Ensamst, kvinnor med barn
						Ensamst, kvinnor 75+ år
						Ensamst, kvinnor 75+ år
						Ensamst, män med barn
						Ensamst, män med barn
						Ensamst, män 75+ år
						Ensamst, män 75+ år
						Sammanb, 75+ år
						Sammanb, 75+ år
						Ensamst, kvinnor 65–74 år
						Ensamst, kvinnor 65–74 år
					Förändring av	Ensamst, män 65–74 år
						Ensamst, män 65–74 år
						Ensamst, kvinnor –64 år utan barn

					utökad inkomst
					Bidrag från	Ensamst, män –64 år utan barn



					disponibel	Sammanb, 65–74 år
					disponibel
					inkomst
					inkomst
					Bidrag från	Sammanb, –64 år med barn


					välfärdstjänster	Sammanb, –64 år utan barn
					välfärdstjänster

-1,0 -0,5 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

Effekter på kvinnor och mäns individuella inkomster

Ur ett jämställdhetsperspektiv är det viktigt att studera hur stora ekonomiska resurser kvinnor respektive män förfogar över, dvs. den egna inkomsten. Regeringens politik har bidragit till att stärka den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män.

Effekt på individuell disponibel inkomst

Den individuella disponibla inkomsten53 väntas öka för 29 procent, minska för 42 procent och påverkas lite eller inte alls för 29 procent av kvin- norna till följd av regeringens reformer hittills under mandatperioden (se diagram 9.7). För män är det en något mindre andel än för kvinnor som bedöms få en ökning av den individuella disponibla inkomsten. Sammantaget väntas kvin- nors individuella disponibla inkomst minska med i genomsnitt 0,3 procent till följd av rege- ringens reformer. Mäns individuella disponibla inkomst väntas i genomsnitt minska med 0,8 procent.

Diagram 9.7 Andel kvinnor respektive män (20 år och äldre) som får en förändrad individuell disponibel inkomst

Procent

Högre Oförändrad/marginell Lägre

100

Kvinnor

Män

Anm.: Individer som beräknas få en ökning eller minskning av sin individuella disponibla inkomst som är mindre än 50 kronor per månad placeras i kategorin Oförändrad/marginell.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det förhöjda grundavdraget för pensionärer innebär att den individuella disponibla inkom- sten i genomsnitt ökar mer för kvinnor än för män. En anledning är att fler kvinnor än män är

53 Individuell disponibel inkomst definieras som summan av individens egna marknadsinkomster, som arbetsinkomst och kapitalinkomst, samt transfereringar och skatter. Hushållsrelaterade transfereringar (exempel- vis barnbidrag och bostadsbidrag) fördelas lika mellan sammanboende.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

pensionärer. En annan anledning är att kvinnor i genomsnitt har lägre inkomster än män och att skattesänkningen företrädesvis gynnar lågin- komsttagare. Det höjda bostadstillägget för pen- sionärer gynnar främst de äldsta kvinnorna.

Höjt underhållsstöd förbättrar ekonomin mest för ensamstående kvinnor med barn. Det- samma gäller för höjningen av barndelen i för- sörjningsstödet, eftersom det är vanligare att kvinnor är ensamstående med barn. En höjd grundnivå i föräldrapenningen är också en re- form som främst gynnar kvinnor, eftersom kvinnor tar ut fler dagar på grundnivå. Kvinnor studerar i större omfattning än män, vilket innebär att de höjda studiemedlen företrädesvis gynnar kvinnors inkomster. Det höjda taket i arbetslöshetsförsäkringen ökar däremot mäns genomsnittliga disponibla inkomst något mer än kvinnors, eftersom fler män hade inkomster över det tidigare taket i arbetslöshetsförsäkringen.

Av de budgetförstärkande reformerna har det avtrappade jobbskatteavdraget och den begränsade uppräkningen av den nedre skiktgränsen vid uttag av statlig inkomstskatt en större negativ effekt på inkomsterna för män än för kvinnor. Orsaken är att förslagen innebär höjd skatt vid högre inkomster, och att män i genomsnitt har högre inkomster än kvinnor, vilket medför att fler män därför berörs av förslagen.

Effekt på individuell utökad inkomst

I detta avsnitt kompletteras analysen med en re- dogörelse för hur effekterna ser ut för kvinnor och män när satsningar på offentliga välfärds- tjänster beaktas i beräkningarna. Aggregatet in- dividuell disponibel inkomst och värdet av väl- färdstjänster benämns nedan som individuell ut- ökad inkomst.54

När satsningarna på bl.a. vård, skola och om- sorg beaktas påverkas en större andel kvinnor respektive män positivt av regeringens politik än om analysen begränsas till individuell disponibel inkomst. Den individuella utökade inkomsten väntas öka för 64 procent, minska för 20 procent och påverkas lite eller inte alls för 16 procent av kvinnorna till följd av regeringens samlade poli- tik under mandatperioden (se diagram 9.8). Av

54 Se underbilagan för en utförligare beskrivning av individuell utökad inkomst.

männen bedöms 49 procent få en ökning, 30 procent få en minskning, och för 21 procent bedöms den individuella utökade inkomsten på- verkas lite eller inte alls.

Satsningar på välfärdstjänster bidrar till att hö- ja den individuella utökade inkomsten, samtidigt som sänkt individuell disponibel inkomst påver- kar den utökade inkomsten i negativ riktning. För kvinnor beräknas regeringens sammantagna politik innebära att den individuella utökade in- komsten i genomsnitt ökar med 0,6 procent. För män bedöms dock välfärdssatsningarna inte rik- tigt uppväga minskningen av den individuella disponibla inkomsten (se diagram 9.9).

Diagram 9.8 Andel kvinnor respektive män (20 år och äldre) som får en förändrad individuell utökad inkomst

Procent

Högre Oförändrad/marginell Lägre

100

Kvinnor

Män

Anm.: Individuell utökad inkomst definieras i underbilagan. Individer som beräknas få en ökning eller minskning av sin individuella utökade inkomst som är mindre än 50 kronor per månad placeras i kategorin Oförändrad/marginell.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 9.9 Effekt på individuell utökad inkomst för kvinnor respektive män (20 år och äldre)

Procent

1,0

0,8

0,6

0,4

0,2

0,0

-0,2

-0,4	Förändring av utökad inkomst
	Förändring av utökad inkomst
-0,6	Bidrag från välfärdstjänster
-0,6	Bidrag från individuell disponibel inkomst
	Bidrag från individuell disponibel inkomst
-0,8
	Kvinnor	Män

Anm.: Individuell disponibel inkomst och individuell utökad inkomst definieras i underbilagan.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

Bidraget från välfärdstjänster till förändringen av den individuella utökade inkomsten beräknas va- ra något större för kvinnor än för män. Det beror huvudsakligen på att reformerna är förde- lade efter tidigare användningsmönster, där det framgår att kvinnor nyttjar de aktuella välfärds- tjänsterna i högre grad än män.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

Underbilaga

Begrepp och definitioner

Inkomstbegrepp

Disponibel inkomst: Hushållens sammanlagda inkomst från arbete, kapital, näringsverksamhet och positiva transfereringar minus negativa transfereringar såsom skatt, betalt underhålls- bidrag och återbetalda studielån. Erhållna studie- lån ingår som en positiv transferering.

Justering för försörjningsbörda: För att kunna jämföra disponibla inkomster mellan olika typer av hushåll måste hänsyn tas till hur många per- soner som ska försörjas på inkomsten. Före- komsten av kollektiva nyttigheter och stordrifts- fördelar hos hushåll med flera medlemmar med- för att inkomst per person blir missvisande. För att justera för detta används därför en s.k. ekvi- valensskala, Svensk konsumtionsenhetsskala 2004 (se skalans definition i tabell u.1).

Tabell u.1 Svensk konsumtionsenhetsskala
	Första vuxen (ensamboende eller sammanboende)	1,00
	Andra vuxen (sammanboende)	0,51
	Ytterligare vuxen	0,60
	Barn 1, 0–19 år	0,52
	Barn 2, 3 …., 0–19 år	0,42

	Källa: Statistiska centralbyrån.

Ekvivalerad disponibel inkomst (ekonomisk stan- dard): Hushållets disponibla inkomst divideras med konsumtionsvikten enligt den svenska kon- sumtionsenhetsskalan från 2004. Genom att justera den disponibla inkomsten för försörj- ningsbörda skapas ett mått som är jämförbart mellan hushåll av olika storlek. Begreppet är framtaget för att på ett så rättvisande sätt som möjligt spegla den ekonomiska standard som hushållen lever under. Ekvivalerad disponibel inkomst och ekonomisk standard används därför synonymt i texterna.

Individens ekonomiska standard: Det in- komstbegrepp som huvudsakligen används är hushållsbaserat, men redovisningen sker i regel på individnivå. Hushållets ekonomiska standard tilldelas då samtliga hushållsmedlemmar.

Individuell disponibel inkomst: För att kunna jämföra individers ekonomiska situation, utan den utjämnande effekt som erhålls vid studier av hushållsinkomster, beräknas den individuella dis- ponibla inkomsten. Det sker genom en summe- ring av alla individuella inkomster och genom att

fördela hushållsgemensamma inkomster, som t.ex. bostadsbidrag eller barnbidrag, lika mellan hushållets vuxna. Den individuella disponibla inkomsten är särskilt viktig för att jämföra in- komstsituationen mellan kvinnor och män.

Utökad inkomst: Den ekvivalerade disponibla inkomsten kompletteras så att hushållets in- komst även omfattar subventioner för individ- uella välfärdstjänster som t.ex. barnomsorg, utbildning och hälso- och sjukvård. De totala subventionerna räknas samman för varje hushåll och fördelas sedan lika på varje medlem i hus- hållet. Värdet av offentliga tjänster antas inte be- ro på familjens storlek eller sammansättning, dvs. det uppstår inga stordriftsfördelar för denna typ av resursomfördelning.

Individuell utökad inkomst: Den individuella disponibla inkomsten kompletteras så att indivi- dens inkomst även omfattar subventioner för in- dividuella välfärdstjänster som t.ex. barnomsorg, utbildning och hälso- och sjukvård. De totala subventionerna räknas samman för varje enskild vuxen i hushållet. Summan av barnens subven- tioner delas jämt på de vuxna i hushållet.

Kapitalvinst/förlust: Avser uppkommen vinst eller förlust vid försäljning av värdepapper, ut- ländsk valuta, personlig egendom, andel i han- delsbolag, fastighet eller bostadsrätt. En värde- ökning registreras som inkomst först när till- gången avyttras och vinsten realiseras. Värde- ökningar som ackumulerats under många år kan därför komma att registreras som en inkomst under ett enskilt år, medan en värdeökning som uppkommit under året utan att realiseras inte räknas in i den disponibla inkomsten.

Redovisningsgrupper

Inkomstgrupper: Populationen delas in i tio lika stora grupper (decilgrupper) sorterade efter sti- gande inkomst. Det mittersta värdet, gränsen mellan den femte och sjätte inkomstgruppen, ut- gör medianen i populationen.

Percentilgrupper: Den 99:e percentilen är den inkomst som avgränsar de 1 procent av be- folkningen som har högst inkomster. Den 90:e percentilen är den inkomst som avgränsar de 10 procent av befolkningen som har högst inkomster osv. Percentilgruppen p99–p100 avser då den översta procenten i fördelningen, p90– p99 avser den översta tiondelen exklusive den översta procenten osv.

Hushållstyper: Populationen delas in efter hus- hållets sammansättning med avseende på antal vuxna i hushållet, förekomst av barn samt ålder.

Barn: Enligt SCB:s definition är barn individ- er i åldern 0–19 år utan egen bostad.

Ekonomiska mått

Inkomstandelar: För att beskriva utvecklingen i olika delar av inkomstfördelningen används ofta inkomstandelar. Dessa beräknas som den andel av de totala inkomsterna som en viss grupp, t.ex. en inkomstgrupp, förfogar över.

Gini-koefficient: Gini är det vanligast före- kommande inkomstspridningsmåttet och kan definieras utifrån Lorenz-kurvan. Om befolk- ningen sorterats i stigande ordning med avse- ende på ekvivalerad disponibel inkomst visar Lorenz-kurvan sambandet mellan den kumula- tiva frekvensfördelningen och den kumulativa andelen av totala inkomster (se diagram u.1 för ett exempel utifrån en fiktiv population). Ju mer kurvan avviker från diagonallinjen desto ojäm- nare är fördelningen.

Gini-koefficienten kan uttryckas som kvoten mellan den yta som avgränsas av diagonallinjen och Lorenzkurvan (A) och den totala ytan under diagonallinjen (A+B). Om alla har exakt lika stora inkomster är Gini-koefficienten lika med noll (maximal jämlikhet). Om en individ har alla inkomster är Gini-koefficienten lika med ett (maximal ojämlikhet).

Diagram u.1 Hypotetisk Lorenz-kurva

Kumulativ inkomstandel, procent

100
90
80
70
60
50						A
40						A
40
30									B
20									B
20
10
0
0	10	20	30	40	50	60	70	80	90	100
			Kumulativ befolkningsandel, procent
	(befolkningen rangordnad efter ekvivalerad disponibel inkomst)

Koncentrationsindex: Ett inkomstslags koncen- trationskurva visar inkomstslagets fördelnings- profil i förhållande till fördelningen av totala dis- ponibla inkomster. Koncentrationskurvan är nä- ra besläktad med Lorenzkurvan i diagram u.1.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

Om y-axeln i diagram u.1 i stället mäter den ku- mulativa andelen av de totala inkomsterna från ett visst inkomstslag, t.ex. faktorinkomster, er- hålls faktorinkomsternas koncentrationskurva. En viktig skillnad i förhållande till Lorenzkurvan är att koncentrationskurvan inte är begränsad till att ligga under den diagonala jämlikhetslinjen. För inkomstslag som huvudsakligen tillfaller personer med låga inkomster kommer koncen- trationskurvan att ligga ovanför den diagonala jämlikhetslinjen.

Koncentrationsindexet är en numerisk repre- sentation av koncentrationskurvan, på samma sätt som Gini-koefficienten är en numerisk re- presentation av Lorenzkurvan. Beräkningen sker på samma sätt som för Gini-koefficienten, dvs. som kvoten mellan ytorna (A) och (A+B) i diagram u.1. I det fall koncentrationskurvan lig- ger ovanför jämlikhetslinjen görs beräkningen på motsvarande sätt, men index erhåller ett negativt värde. Koncentrationsindexet kan därför anta värden mellan -1 och 1.

Mått på ekonomiska drivkrafter

Marginaleffekt: Den andel av en marginell in- komstökning som faller bort till följd av ökad skatt, ökade avgifter och minskade transferering- ar. Beräkningarna utförs med hjälp av FASIT- modellen (se nedan), efter en tänkt årlig in- komstökning om 12 000 kronor. De inkomst- slag som antas kunna ge upphov till marginal- effekter är inkomstskatter, barnomsorgsavgifter, bostadsstöd, betalt underhållsstöd, ekonomiskt bistånd och återbetalning av studielån.

Ersättningsgrad: Den andel av den disponibla inkomsten som hushållet får behålla när indi- viden går från arbete till arbetslöshetsersättning, sjukpenning eller sjuk- och aktivitetsersättning. Ersättningsgraden visar hur hushållets ekonomi- ska standard förändras och beror på inkomster från alla i hushållet. Ersättningsgraden har beräk- nats med hjälp av FASIT-modellen (se nedan).

Fördelningspolitiska nyckeltal

Skillnader i individuell disponibel inkomst mellan kvinnor och män: Individuell disponibel inkomst beräknas för kvinnor respektive män i förvärvs- aktiv ålder 20–64 år. Individuell disponibel in- komst definieras som summan av individens eg- na marknadsinkomster, transfereringar och skat-

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

ter. Hushållsrelaterade transfereringar delas lika mellan sammanboende.

Andel med låg ekonomisk standard: Andelen med låg ekonomisk standard enligt ett absolut synsätt definieras som andelen individer med en

ekonomisk	standard understigande 60 procent
av 1995 års	prisjusterade medianinkomst. An-

delen med låg ekonomisk standard enligt ett relativt synsätt definieras som andelen individer med en ekonomisk standard understigande 60 procent av medianinkomsten respektive år.

Andel med låg materiell standard: Alla EU- länder mäter årligen utvecklingen av andelen personer med låg materiell standard i under- sökningen SILC (Statistics on Income and Liv- ing Conditions). Svår materiell deprivation, eller mycket låg materiell standard, definieras som att individen saknar förmåga (ej beroende på sitt individuella val av livsstil) inom minst fyra av nio komponenter: att möta oväntade utgifter, att åka på en veckas semesterresa, att betala skulder (lån, hyra etc.), att äta en måltid med kött, kyckling eller fisk varannan dag, att hålla hemmet tillräck- ligt varmt, att ha en tvättmaskin, att ha en färg- TV, att ha en telefon och att äga en bil.

Andel som försörjs med olika typer av sociala ersättningar: Antalet personer i åldern 20–64 år som försörjs med olika typer av sociala ersätt- ningar räknas i s.k. helårsekvivalenter. Med hel- årsekvivalenter avses det antal individer som skulle kunna försörjas under ett helt år med full ersättning från sjukpenning, sjuk- och aktivitets- ersättning, ersättning vid arbetslöshet och eko- nomiskt bistånd. Exempelvis utgör två personer, som varit heltidsarbetslösa ett halvår var, till- sammans en helårsekvivalent. Uppgifterna har sammanställts av Finansdepartementet baserat på data från Arbetsförmedlingen, Försäkrings- kassan och SCB.

Datamaterial och beräkningsmetoder

HEK – Hushållens ekonomi

Urvalsundersökningen Hushållens ekonomi (HEK) var 1975–2013 källan till Sveriges offi- ciella inkomstfördelningsstatistik. Från och med undersökningsår 2014 ersätts emellertid HEK med ny totalräknad inkomstfördelningsstatistik (TRIF, se nedan).

HEK var en urvalsundersökning som genom- fördes varje år. Urvalet bestod av individer som var 18 år eller äldre bland samtliga hushåll och

individer som var folkbokförda i landet i slutet av undersökningsåret. Både urvalspersonen och tillhörande hushållsmedlemmar ingick i under- sökningen. Uppgifterna samlades in från dekla- rationsuppgifter, telefonintervjuer och olika ad- ministrativa register. I den sista versionen av HEK (2013) ingick ca 39 000 individer fördelade på ca 17 000 hushåll.

Hushållsbegreppet i HEK bygger på s.k. kosthushåll. Ett kosthushåll utgörs av alla per- soner som bor i samma bostad och har gemen- sam hushållning. I kosthushållet ingår t.ex. kvarboende ungdomar. Ett kosthushåll kan ock- så bestå av flera generationer, syskon eller kom- pisar som bor tillsammans och har gemensam hushållning. Barn som bor lika mycket hos båda föräldrarna räknas till det hushåll där de är folk- bokförda och ingår således endast i den ene för- älderns hushåll.

TRIF – Totalräknad inkomstfördelningsstatistik

SCB beslutade 2010 att urvalsundersökningen HEK skulle läggas ner och ersättas med totalräk- nad registerbaserad inkomstfördelningsstatistik (TRIF). HEK och TRIF har samma syfte, näm- ligen att beskriva utvecklingen och fördelningen av hushållens inkomster. Framställningen av sta- tistiken skiljer sig dock åt, vilket medför att de båda datakällorna inte är fullt jämförbara. De hu- vudsakliga skillnaderna i framställningen av stati- stik är undersökningarnas upplägg, konstruktio- nen av hushållsbegrepp samt tillämpningen av inkomstbegreppet för disponibel inkomst.

TRIF baseras helt och hållet på administrativa register från bl.a. Skatteverket och Försäkrings- kassan, medan HEK var en urvalsundersökning som samlade in uppgifter både via telefoninter- vjuer (t.ex. uppgifter om hushållssammansätt- ning) och administrativa register.

Hushållsbegreppet i TRIF bygger på s.k. bo- stadshushåll. Bostadshushållet utgörs av samtliga personer som är folkbokförda på samma fastig- het och lägenhet. Det speglar således personers folkbokförda boende, och till skillnad från hus- hållsbegreppet i HEK finns det inte några krav på gemensam hushållning inom hushållet.55

55 Personer som saknar uppgift om lägenhetsidentitet i folkbokföringen undantas från kravet om folkbokföring på lägenhet. För dessa personer,

Skillnaden i disponibel inkomst mellan HEK och TRIF är hanteringen av sådana inkomster som inte finns i administrativa register, vilket i det här fallet handlar om transferering av under- hållsbidrag mellan separerade föräldrar. I HEK samlas data om underhållsbidrag in i intervjun. I TRIF används i stället en modell för simulering av underhållsbidrag.

Förändringar i framställningen av statistik tenderar att leda till s.k. tidsseriebrott. I en nyli- gen publicerad rapport ger SCB en översiktlig bild av hur de ändrade förutsättningarna för sta- tistiken påverkar statistikens kvalitet och jämför- barhet.56 Studien baseras på analyser av tre paral- lella årgångar av TRIF och HEK (2011–2013). Den övergripande bilden är att TRIF ger något högre skattningar av den ekonomiska standar- dens medelvärde och median samt en något mer sammanpressad inkomstspridning än HEK (läg- re Gini-koefficient och en lägre andel med in- komster under 60 procent av medianen). Enligt SCB:s studie är detta främst en följd av det änd- rade hushållsbegreppet, medan förändringen av inkomstbegreppet endast har marginell betydel- se.57

Statistiskt Analysregister (STAR)

Finansdepartementet har i arbetet med denna redogörelse endast haft tillgång till ett obundet slumpmässigt urval från den totalräknade stati- stiken (TRIF). Detta urval finns tillgängligt för 2013–2014 och refereras till som STAR i denna redogörelse. I STAR-urvalet för 2014 ingår ca 1,8 miljoner individer fördelade på ca 640 000 bostadshushåll. De uppgifter som i denna redo- görelse refererar till TRIF som källa är hämtade från den begränsade mängd bearbetningar av den totalräknade statistiken som SCB har publicerat.

LINDA – Longitudinell individdatabas

LINDA-databasen består av ett urval om cirka tre procent av den svenska befolkningen. Till

ca 300 000, används familjebegreppet i SCB:s Register över totalbefolk- ningen (RTB) som approximation för bostadshushåll.

56Se SCB, Övergång från urvalsbaserad till totalräknad inkomstfördel- ningsstatistik, Hushållens ekonomi bakgrundsfakta 2016:1.

57Vid redovisning av inkomstnivå efter hushållstyp tycks för flertalet hushållstyper (sammanboende med barn undantaget) disponibel inkomst bli något lägre i TRIF än i HEK. För flertalet hushållstyper (samman- boende med barn undantaget) redovisas också en större andel med in- komster under 60 procent av medianen i TRIF än i HEK.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

dessa urvalsindivider har eventuella hushålls- medlemmar adderats. Totalt omfattar urvalet ca 860 000 individer för år 2014. Databasen har en longitudinell struktur där de ingående indivi- derna kan observeras vid upprepade tillfällen. För närvarande finns information för 1968–2014.

Det hushållsbegrepp som används i LINDA baseras endast på information från administra- tiva register. Som en konsekvens av detta betrak- tas i LINDA sammanboende par som inte är gif- ta eller har gemensamma barn som separata hus- håll.

EU-SILC

EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-SILC) är ett instrument som syftar till att samla in aktuella och jämförbara tvärsnitts- och longitudinella mikrodata för flera väsentliga väl- färdsdimensioner, t.ex. inkomst, fattigdom, soc- ial utslagning och levnadsvillkor. Instrumentet är förankrat i det europeiska statistiksystemet. Soc- ial utslagning och uppgifter om boende samlas in på hushållsnivå medan uppgifter över arbets- situation, utbildningsnivå och hälsostatus erhålls på individnivå för personer över 16 år. Inkomst- uppgifterna är huvudsakligen på individnivå.

FASIT

För att analysera fördelningseffekter av ändrade regler i välfärdssystemen använder regeringen mikrosimuleringsmodellen FASIT. Till grund för beräkningarna i denna redogörelse ligger HEK-data för 2013. Modellen tillåter undersök- ningar av hur disponibel inkomst m.m. påverkas av en ändring av reglerna för beräkning av olika skatter och transfereringar. För en analys av år där utfallsdata ännu inte finns tillgängliga görs en framskrivning av de ekonomiska och demogra- fiska förhållanden som väntas gälla för det ak- tuella året (se nedan). Det är även möjligt att undersöka hur en regeländring påverkar margi- naleffekter och ersättningsgrader för hushållen. Effekterna kan undersökas för olika grupper (in- komstgrupper, hushållstyper etc.) eller aggre- gerat till samhällsnivå.

På grund av eftersläpningen i inkomststati- stiken krävs en framskrivning av data för att möjliggöra analyser av senare år. Framskrivnin- gen görs i två steg. Först kalibreras datamateria- lets urvalsvikter så att kända ändringar i befolk-

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

ningsstrukturen och andra antalsuppgifter58 åter- speglas. Genom kalibreringen justeras det antal individer som representeras av en viss individ i datamaterialet utan att individens övriga varia- belvärden påverkas. För att justera vissa in- komstvariabler med avseende på den kända ut- vecklingen tillämpas sedan proportionell skal- ning. Detta görs bl.a. för löner, kapitalvinster och övriga kapitalinkomster.

Beräkning och fördelning av välfärdstjänster 2013

FASIT används för att beräkna en stor del av de offentliga individuella tjänsterna och fördela dessa till individerna. De välfärdstjänster som omfattas finns inom områdena barnomsorg, ut- bildning, hälso- och sjukvård, socialt skydd och fritid och kultur. För flertalet av välfärdstjäns- terna inom dessa områden finns det individupp- gifter, dvs. en koppling mellan individ och tjänst med tillhörande subventionsbelopp. Av SCB:s dokumentation framgår i detalj hur beräk- ningarna görs. Nedan följer en kortfattad be- skrivning.

Barnomsorg: Beräkningarna för förskola och pedagogisk omsorg samt fritidshem baseras på uppgifter på individnivå om vilka barn som har funnits inom barnomsorgen (hela eller halva år- et). Kostnaderna baseras på årskostnad för en individ exklusive avgiften på kommunnivå.

Utbildning: Uppgifter på individnivå om omfattningen av deltagande i olika utbildnings- former och uppgifter om årskostnader används för att beräkna kostnad per studerande.

Hälso- och sjukvård: Läkemedelskostnaden fördelas på hela befolkningen efter kön och åld- ersgrupp. Landstingets kostnader för specialist- tandvård fördelas jämnt över de personer som har fått tandvårdsbidrag av staten. Slutenvårdens kostnader fördelas på ålder och kön utifrån So- cialstyrelsens Patientregister. Uppgifter om antal dagar i slutenvården efter region, ålder och kön används. Öppenvårdsbesöken har fördelats efter ålder och kön, baserat på uppgifter från HEK- intervjun och Patientregistret för 2009. Alla i respektive grupp får ett beräknat antal besök. Kostnad per besök beräknas genom att makro-

58 Detta gäller antal utbetalade a-kassedagar, antal föräldrapenningdagar, antal individer i arbetsmarknadspolitiska program, antal sysselsatta i olika arbetsmarknadssektorer, antal sjukpenningdagar, antal individer med sjuk- och aktivitetsersättning, antal individer med inkomstgrundad ålderspension samt antal individer med garantipension.

kostnaden divideras med uppräknat totalt antal besök.

Socialt skydd: För äldreomsorgen har en bru- karkostnad beräknats utifrån varje kommuns to- talkostnad och antal brukare i ordinärt respek- tive särskilt boende. Kostnadsuppgifterna häm- tas från SCB:s statistikdatabas. Antalet färd- tjänsttagare har fördelats på HEK så att det upp- räknade antalet ska stämma överens med officiell statistik. Fördelningen sker utifrån uppgifter om antal resor per åldersgrupp, kön och län. Ge- nomsnittlig kostnad per resa beräknas för varje län. För arbetsmarknadsutbildning finns kost- nadsuppgifter och individuppgifter från Arbets- förmedlingen. Utifrån den totala kostnaden för åtgärden beräknas en dagkostnad för respektive utbildningsform. För individerna finns uppgift om antal dagar i åtgärden.

Fritid och kultur: Kostnader för deltagande i olika fritidsföreningars verksamhet och besök på liveframträdande, som teaterföreställning, kon- sert, opera- balett- och dansföreställning, har fördelats efter disponibel inkomst på personer i åldern 6–80 år.

Utökad inkomst: Beräkningen av hushållens utökade inkomst baseras på de värden av väl- färdstjänster som beräknats av FASIT. Värdet av äldreomsorg har dock fördelats på hushållen efter ålder och kön. Det innebär att äldreomsorg, färdtjänst och hälso- och sjukvård har fördelats försäkringsmässigt. Övriga välfärdstjänster har fördelats efter beräknad faktisk konsumtion.

Beräkning av effekter av välfärdsreformer

Vid beräkning av reformeffekter på välfärds- tjänsteområdet 2015 och 2016 är konsumtions- mönstren i FASIT/HEK utgångspunkten. Väl- färdstjänsterna är där uppdelade i ca 20 olika ka- tegorier, t.ex. grundskola och äldreomsorg, där varje kategori har ett eget konsumtionsmönster. Varje enskild reform bedöms tillhöra någon av dessa kategorier. Värdet av tjänsten fördelas där- efter i befolkningen enligt det befintliga kon- sumtionsmönstret för den aktuella kategorin. Reformer som är av mer generell karaktär för- delas i enlighet med det konsumtionsmönster som gäller för välfärdstjänsterna totalt.

Välfärdstjänsterna hanteras olika vid beräk- ning av utökad inkomst respektive individuell utökad inkomst. Vid beräkningen av utökad in- komst summeras värdet av välfärdstjänsterna för hushållet, och därefter fördelas det totala värdet jämnt på alla medlemmar i hushållet. För indivi-

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

duell utökad inkomst beräknas värdet av väl- färdstjänsterna separat för män respektive kvin- nor. I de fall att det finns barn i hushållet förde- las värdet av de välfärdstjänster som barnen nytt- jar jämnt mellan föräldrarna i hushållet.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

Tabell u.2 Nyckeltal 1995 och 2000–2014

	1995	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
Kvinnors individuella disponibla
inkomst som andel av männens (%)1)	80,3	81,1	80,9	81,7	82,3	82,8	80,8	82,0
Gini inkl. kapitalvinster2)	0,227	0,294	0,266	0,258	0,253	0,258	0,271	0,287
Gini exkl. kapitalvinster2)	0,213	0,240	0,235	0,235	0,230	0,232	0,237	0,245
Andel ekonomiskt utsatta (%)
Låg ek. standard (relativ 60) 2)	7,3	9,3	9,3	9,7	8,9	9,3	10,1	10,2
Låg ek. standard (absolut 60)1)	7,3	5,4	4,8	4,6	4,2	3,9	3,8	3,3
Mycket låg materiell standard3)	-	-	-	-	-	3,0	2,3	2,1
Andel hushåll med ek. bistånd4)	9,9	7,2	6,4	6,0	5,9	5,9	6,1	5,8
Andel (20–64 år) som försörjs med
olika sociala ersättningar (%)5)	23,3	20,4	20,1	20,7	20,8	21,3	21,0	20,2
Marginaleffekt (%)1),6)	-	42,6	40,7	39,8	39,9	40,4	40,0	39,4
Ersättningsgrad (%)1),7)
Arbetslöshet	-	78,0	78,0	79,0	80,0	80,0	80,0	77,8

Sjukpenning	-	85,0	84,0	84,0	83,0	83,0	84,0	86,7

Sjuk- och aktivitetsersättning	-	-	-	-	-	-	75,0	77,0
	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014
Kvinnors individuella disponibla
inkomst som andel av männens (%)1)	80,4	81,0	82,0	81,2	81,3	81,2	83,4	83,6
Gini inkl. kapitalvinster2)	0,307	0,289	0,291	0,297	0,294	0,290	0,293	0,304
Gini exkl. kapitalvinster2)	0,257	0,259	0,267	0,265	0,266	0,267	0,266	0,271
Andel ekonomiskt utsatta (%)

Låg ek. standard (relativ 60) 2)	12,2	13,2	13,4	14,1	13,9	13,9	13,8	14,4
Låg ek. standard (absolut 60)1)	3,2	3,9	4,1	4,0	3,9	3,5	3,0	2,8
Mycket låg materiell standard3)	2,2	1,4	1,6	1,3	1,2	1,3	1,4	0,7
Andel hushåll med ek. bistånd4)	5,6	5,7	6,2	6,2	6,0	5,7	5,7	5,6
Andel (20–64 år) som försörjs med
olika sociala ersättningar (%)5)	17,8	16,2	16,8	16,7	15,6	15,7	16,0	15,8
Marginaleffekt (%)1),6)	36,4	35,7	33,3	32,8	33,6	33,4	33,7	32,7
Ersättningsgrad (%)1),7)
Arbetslöshet	74,8	72,7	70,9	69,7	69,2	68,7	69,3	68,4
Sjukpenning	83,4	81,9	81,2	80,2	80,1	80,0	80,7	80,0

Sjuk- och aktivitetsersättning	74,8	73,1	72,5	71,4	71,9	72,0	72,4	72,0

Anm.: 1): På grund av dataomläggning är serien före 2013 inte helt jämförbar med serien 2013–2014 (HEK 1995–2012, STAR 2013–2014). 2) På grund av dataomlägg- ning är serien före 2011 inte helt jämförbar med serien 2011–2014 (HEK 1995–2010, TRIF 2011–2014). 3) Data från Eurostat. 4) Data från Socialstyrelsen. Från 2012 ingår inte längre introduktionsersättning i redovisningen av ekonomiskt bistånd, vilket skapar ett brott i serien för andel med ekonomiskt bistånd. 5) Uppgifterna har sammanställts av Finansdepartementet baserat på data från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och SCB. 6) Tidsseriebrott till följd av att SCB från och med FASIT 2011 använder en ny metod för att beräkna skattefria transfereringar. 7) På grund av ändrade beräkningskonventioner för ersättningsgrader är serierna före 2006 inte helt jämförbara med serierna 2006–2013 (se underbilagan för en beskrivning av hur ersättningsgraderna beräknas).

Källor: Statistiska centralbyrån, Eurostat och egna beräkningar.

Tabell u.3 Reformer som beaktas vid beräkning av politikens effekter på disponibel inkomst

Reformer 2015

Höjt tak i arbetslöshetsförsäkringen, från 680 till 910 kronor de 100 första dagarna och därefter från 680 till 760 kronor

Golvet i arbetslöshetsförsäkringen höjs från 320 till 365 kronor

Höjd ersättningsgrad i sjuk- och aktivitetsersättningen, från 64 till 64,7 procent

Underhållsstödet höjs med 300 kronor, till 1 573 kronor

Höjt bostadstillägg för pensionärer (ersättningsgraden höjs från 93 till 95 procent)

Höjd norm för skälig levnadsstandard i försörjningsstödet

Lånedelen i studiemedlen höjs med ca 1 000 kr per månad

Sänkt avdrag för pensionssparande, från 1 200 kronor till 1 800 kronor

Höjd expeditionsavgift till CSN, från 120 till 150 kronor

Reformer 2016

Grundavdraget höjs för pensionärer med månadsinkomst under 20 000 kronor

Grundnivån i föräldrapenningen höjs med 25 kronor till 250 kronor

Barndelen i försörjningsstödet höjs med 100 kronor för barn 0–6 år och med 250 kronor för barn 7–18 år

Jobbskatteavdraget fasas ut för personer med månadslön över 50 000 kronor

Den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt skrivs inte upp 2016

ROT-avdraget sänks från 50 till 30 procent

Taket i RUT-avdraget sänks till 25 000 kronor för personer under 66 år

Höjd skatt med 0,75 procent på investeringssparkonto

Slopad skattereduktion för gåva

Slopat avdrag för kapitalförvaltningsavgifter

Slopad avdragsrätt för pensionssparande

Jämställdhetsbonusen tas bort

Fritidspengen tas bort

Etableringsersättning i samband med arbete avskaffas

Källa: Egna beräkningar.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 2

Tabell u.4 Bedömning av fördelning av reformer på välfärdstjänstområdet på olika verksamhetsområden

Procent

Grundskola och gymnasieskola	23

Barnomsorg och fritidsverksamhet	7
Kultur och fritid	5

Högskola och vuxenutbildning	15

Vård och omsorg inklusive läkenedel	40
Övrigt	9

Totalt	100

Källa: Egna beräkningar.

Bilaga 3

Investeringar och kapitalstock

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

Bilaga 3

Investeringar och kapitalstock

Innehållsförteckning

1	Inledning ......................................................................................................................		6
2	Investeringar och kapitalstock i Sverige.....................................................................		6
	2.1	Utvecklingen av totala investeringar...........................................................	6
	2.2	Investeringar i olika sektorer.......................................................................	7
	2.3	Investeringar i olika kapitaltyper.................................................................	9
	2.4	Internationell jämförelse av investeringarna ..............................................	9
	2.5	Bostadsinvesteringar ..................................................................................	11
3	Offentliga investeringar och kapitalstock................................................................		14
	3.1	Den offentliga sektorns investeringar.......................................................	15
	3.2	Offentliga investeringar i väg och järnväg ................................................	16

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

Tabellförteckning

Tabell 2.1

Genomsnittligt antal boende per hushåll ..................................................

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

Diagramförteckning
Diagram 2.1	Fasta bruttoinvesteringar 1950–2015..........................................................	7
Diagram 2.2	Fasta bruttoinvesteringar per sektor 1980–2015........................................	7
Diagram 2.3	Näringslivets investeringar 1993-2015........................................................	8
Diagram 2.4	Kapitalstock i olika sektorer 1993–2013.....................................................	8
Diagram 2.5	Fasta bruttoinvesteringar per kapitaltyp 1980–2015..................................	9
Diagram 2.6	Investeringskvot i olika länder, genomsnitt 2000–2014 ............................	9
Diagram 2.7	Näringslivets investeringar i olika länder, genomsnitt 2000–2014..........	10
Diagram 2.8	Offentliga myndigheters investeringar i olika länder, genomsnitt
	2000–2014...................................................................................................	10
Diagram 2.9	Investeringar i maskiner och inventarier i olika länder, genomsnitt
	2000–2014...................................................................................................	10
Diagram 2.10	Investeringar i immateriella tillgångar i olika länder, genomsnitt
	2000–2014...................................................................................................	10
Diagram 2.11	Bostadsinvesteringar i olika länder, genomsnitt 2000–2014....................	10
Diagram 2.12	Investeringar i övriga byggnader och anläggningar i olika länder,
	genomsnitt 2000–2014...............................................................................	11
Diagram 2.13	Antal färdigställda lägenheter per år 1958-2015.......................................	11
Diagram 2.14	Bostadsbestånd och boendetäthet 1980–2015..........................................	12
Diagram 2.15	Bostadsinvesteringar 1993–2015 ...............................................................	12
Diagram 2.16	Färdigställda lägenheter i Norden.............................................................	13
Diagram 2.17	Bostadsinvesteringar i Norden och euroområdet ....................................	13
Diagram 3.1	Offentliga bruttoinvesteringar 1950–2015 ...............................................	15
Diagram 3.2	Statliga investeringar 1950–2015 ...............................................................	16
Diagram 3.3	Kommunsektorns investeringar 1950–2015 .............................................	16
Diagram 3.4	Kapitalstock i stat och kommunsektorn 1993–2015................................	16
Diagram 3.5	Investeringar i järnväg 1993–2015.............................................................	17
Diagram 3.6	Investeringar i väg 1993–2015 ...................................................................	17
Diagram 3.7	Kapitalstock av järnväg och väg 1993–2015..............................................	18
Diagram 3.8	Kapitalstock av järnväg och väg 1993–2015, fasta priser .........................	18
Diagram 3.9	Trafikvolymen för gods- och persontrafik 1970–2013.............................	18
Diagram 3.10	Transportinvesteringar, genomsnitt 2000–2013 .......................................	19
Diagram 3.11	Järnvägsnät 2014.........................................................................................	19
Diagram 3.12	Motorvägsnät 2013.....................................................................................	19
Diagram 3.13	Skillnader mellan statens investeringar enligt nationalräkenskaperna
	och årsredovisningen för staten ................................................................	20
Diagram 3.14	Statens infrastrukturinvesteringar 1999−2015........................................	20

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

Sammanfattning

–I denna bilaga beskrivs investeringarna och kapitalstocken i svensk ekonomi, med särskilt fokus på den offentliga sektorn. Syftet är främst att beskriva utvecklingen över tid och att jämföra med andra länder.

–Investeringarna som andel av BNP (investeringskvoten) var 2015 högre än genomsnittet sedan 1950. Sverige hör till de länder som har den högsta investerings- kvoten inom OECD och EU. Invester- ingsnivåerna inom vissa områden är dock relativt låga i ett internationellt perspektiv, t.ex. bostadsinvesteringarna.

–År med låga bostadsinvesteringar har tillsammans med de senaste årens starka befolkningstillväxt inneburit att boende- tätheten har ökat, särskilt i storstads- regionerna. Boendetätheten (dvs. genom- snittligt antal boende per hushåll) har dock sedan 1980 varit låg i en internationell jämförelse.

–Näringslivets investeringar, som minskade kraftigt i kölvattnet av finanskrisen 2008, har ökat sedan 2014.

–De offentliga investeringarna som andel av BNP har legat runt 4 procent sedan slutet av 1990-talet. De senaste åren har dock kommunsektorns investeringar ökat, sam- tidigt som de statliga investeringarna minskat. Ökningen av de kommunala investeringarna kan främst hänföras till satsningar på infrastruktur och fastigheter.

–Sveriges investeringar i transportinfra- struktur har legat något under genom- snittet bland OECD-länderna 2000–2013. Ökade trafikvolymer har lett till att kapacitetsutnyttjandet i delar av transport- systemet tidvis är högt, speciellt i delar av storstadsregionerna.

–Oavsett investeringsvolym är det angeläget att varje investeringsprojekt prioriteras utifrån sin förväntade samhällsekonomiska avkastning. Genom att använda ekonomins resurser på ett effektivt sätt förbättras förutsättningarna för ökad välfärd och hållbar ekonomisk utveckling.

1 Inledning

Investeringarnas och kapitalstockens storlek och sammansättning är av stor betydelse för samhällets ekonomiska utveckling och befolk- ningens välstånd. En hög produktion i närings- livet och den offentliga sektorn förutsätter god tillgång till realkapital som maskiner, datorer, byggnader, transportinfrastruktur och elnät. Det är viktigt att investeringarna, såväl i näringslivet som i den offentliga sektorn, ligger på en väl avvägd nivå. En alltför stor investeringsvolym skapar överkapacitet och en situation där realkapitalet inte utnyttjas fullt ut. Resurserna i ekonomin används därmed på ett ineffektivt sätt då de i stället skulle ha kunnat skapa högre välstånd genom t.ex. högre privat eller offentlig konsumtion. Om investeringsvolymen å andra sidan blir alltför liten, kan detta bromsa den ekonomiska utvecklingen. Både en för hög och en för låg nivå på investeringarna kan därför resultera i att befolkningens välstånd ökar långsammare än vad som annars skulle ha varit fallet.

I denna bilaga redovisas utvecklingen av investeringarna i Sverige över tid och i ett internationellt perspektiv, med en fördjupning i bostadsinvesteringar. Ett särskilt fokus ligger på de offentliga investeringarna, framför allt investeringarna i transportinfrastruktur. I bilagan beskrivs också den vägledning som ges av forskningen kring vad som är en lämplig nivå för investeringarna och kapitalstocken inom den offentliga sektorn.

2Investeringar och kapitalstock i Sverige

2.1Utvecklingen av totala investeringar

De fasta bruttoinvesteringarna1 som andel av BNP har varierat kraftigt i Sverige över tiden (se diagram 2.1). Investeringarna låg på en särskilt hög nivå på 1960-talet och under slutet av 1980- talet. På 1960-talet var den höga investerings-

1 Se fördjupningsrutan Statistiken för investeringar och kapitalstock för en närmare beskrivning av investeringsbegreppen.

nivån framför allt en följd av omfattande bostadsinvesteringar, men även till viss del stora investeringar i övriga näringslivet. Den höga investeringsnivån under slutet av 1980-talet utgjordes främst av stora investeringar bland tjänste- och varuproducenter, men även i viss utsträckning av omfattande bostadsinvesteringar (se diagram 2.2). Efter 1990-talskrisen minskade investeringarna i Sverige kraftigt, men åter- hämtade sig delvis under senare delen av 1990- talet. Sedan 2000 har investeringarna i Sverige i genomsnitt utgjort 22,7 procent av BNP, vilket är knappt 1 procentenhet lägre än genomsnittet sedan 1950. År 2015 var andelen högre än detta genomsnitt och uppgick till 24,2 procent av BNP.

Diagram 2.1 Fasta bruttoinvesteringar 1950–2015

Procent av BNP

28
27
26
25
24
23
22
21
20
19
50	55	60	65	70	75	80	85	90	95	00	05	10	15

Anm.: Historisk data före 1980 tillbakaskriven enligt ENS2010. Streckad linje avser historiskt genomsnitt 1950–2015.

Källa: Statistiska centralbyrån.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

finanskrisen. I samband med finanskrisen föll investeringarna i samtliga tre sektorer. År 2009 var näringslivets investeringar drygt 2 procent- enheter lägre som andel av BNP än 2008. Fallet var dock inte lika kraftigt som under 1990-talet och i takt med att konjunkturen har återhämtat sig har även investeringarna ökat. Varu- producenternas investeringar uppgick 2015 till drygt 7 procent av BNP, vilket fortfarande är något lägre än vid finanskrisens början. Tjänste- producenternas investeringar var 8 procent av BNP 2015, vilket innebär att tappet sedan finanskrisen i princip var återhämtat. Bostads- investeringarna uppgick till 4,6 procent av BNP 2015, vilket var den högsta nivån sedan tidigt 1990-tal. Det var även högre än den genom- snittliga nivån sedan 1980 som uppgick till 3,7 procent av BNP.

Diagram 2.2 Fasta bruttoinvesteringar per sektor 1980– 2015

Procent av BNP

12		Tjänsteproducenter exkl. bostäder
		Tjänsteproducenter exkl. bostäder
		Varuproducenter
10		Offentliga myndigheter
		Bostäder
8
6
4
2
0
80	85	90	95	00	05	10	15
Källa: Statistiska centralbyrån.

2.2Investeringar i olika sektorer

Näringslivets investeringar, som består av varu- producenters och tjänsteproducenters invest- eringar, står för ca 80 procent av de totala investeringarna i Sverige. Bostadsinvesteringarna som ingår i tjänsteproducenternas investeringar särredovisas i det följande, och om inte något annat anges redovisas tjänsteproducenternas investeringar exklusive investeringar i bostäder.

I samband med 1990-talskrisen minskade näringslivets investeringar som andel av BNP (se diagram 2.2). Varu- och tjänsteproducenternas investeringar återhämtade sig under 1990-talet, medan bostadsinvesteringarna fortsatte att vara låga som andel av BNP fram till omkring 2005. Inom dessa tre sektorer hade investeringarna som andel av BNP ökat till en hög nivå före

Den offentliga sektorns investeringar steg som andel av BNP under 1990-talskrisen. Detta avspeglar det relativt vanliga fenomenet att de offentliga investeringarna som andel av BNP ökar under konjunkturnedgångar. Under andra hälften av 1990-talet minskade de offentliga investeringarna igen och har sedan 2000 motsvarat ca 4 procent av BNP, vilket är i linje med den genomsnittliga nivån sedan 1980.

I diagram 2.3 redovisas näringslivets investeringar i fasta priser. Näringslivets investeringar föll kraftigt mellan 2008 och 2009. Sedan dess har investeringarna i näringslivet ökat och fr.o.m 2014 överstigit nivåerna före krisen. Näringslivets investeringar är dock fortfarande inte tillbaka på trendnivån för 1993–2007 (se diagram 2.3).

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

Statistiken för investeringar och kapitalstock

Fasta bruttoinvesteringar består av förvärv, minus avyttringar, av fasta tillgångar under en given period. En fast tillgång är en nyttighet som används upprepade gånger till produktion av varor och tjänster utan att själv förbrukas. En sådan tillgång kan även benämnas realkapital. Den förväntade medellivslängden ska vara minst ett år. De fasta tillgångarna kan vara materiella eller immateriella. Några exempel på materiella fasta tillgångar är byggnader, anläggningar, transportmedel och maskiner. Exempel på immateriella fasta tillgångar är datorprogram- varor samt forskning och utveckling. Underhåll och reparationer av befintliga fasta tillgångar räknas inte som investeringar, eftersom till- gångarnas funktionssätt inte förändras och åtgärden inte tillför ytterligare produktions- kapacitet.

Kapitalstocken är värdet av de samlade fasta tillgångarna vid en viss tidpunkt. Kapitalstocken ökar genom fasta bruttoinvesteringar, men minskar på grund av kapitalförslitning. Kapital- förslitning motsvarar värdet av de fasta tillgångar som har förbrukats under den aktuella perioden till följd av normal användning, föråldring m.m. Statistiken över kapitalstocken bör tolkas med en viss försiktighet eftersom den bygger på osäkra antaganden om bl.a. den genomsnittliga livslängden på olika typer av fasta tillgångar.

I avsnitt 3 i denna bilaga används även netto- investeringar som ett mått på investeringar. Nettoinvesteringar är bruttoinvesteringar minus förslitning av befintlig kapitalstock. Om netto- investeringarna är positiva ökar kapitalstocken mätt i absoluta termer.

Diagram 2.3 Näringslivets investeringar 1993-2015

Miljarder kronor, fasta priser

1000
900			Näringslivets investeringar
900			Trend 1993-2007
800			Trend 1993-2007
800
700
600
500
400
300
200
100
0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15
Anm.: Inklusive bostadsinvesteringar.
Källa: Statistiska centralbyrån.

Stocken av realkapital som andel av BNP krympte något fram till mitten av 1990-talet till följd av lägre investeringar i näringslivet under 1990-talskrisen (se diagram 2.4). Därefter växte kapitalstocken som andel av BNP genom de allt större investeringarna. Det var i synnerhet kapitalstocken för bostäder, men även tjänste- producenternas realkapital, som ökade. En viktig skillnad mellan dessa olika typer av kapital- stockar är att bostäder har en längre livslängd än exempelvis maskiner och inventarier. Det gör att bostadsinvesteringar i högre grad bidrar till en

större kapitalstock i stället för att ersätta tidigare investeringar som slitits ut. Ökningen av värdet av bostadskapitalstocken i förhållande till BNP beror delvis på att antalet bostäder har ökat (se diagram 2.14), men också i stor utsträckning på faktorer som t.ex. ökade produktionskostnader och högre boendestandard.2

Diagram 2.4 Kapitalstock i olika sektorer 1993–2013

Procent av BNP
120
100
80
60
40
		Bostäder
20		Varuproducenter
20		Offentliga myndigheter
		Offentliga myndigheter
0		Tjänsteproducenter exkl. bostäder
0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13
Källa: Statistiska centralbyrån.

2 Markpriser inkluderas inte i beräkningen av kapitalstocken såvida de inte utgörs av markförbättringar. En bostadsprisökning som varken drivs av ökade produktionskostnader eller standardökning påverkar därmed inte kapitalstocken.

2.3Investeringar i olika kapitaltyper

Under 1980-talet skedde investeringar framför allt i byggnader och anläggningar (se diagram 2.5). I kölvattnet av 1990-talskrisen minskade dessa investeringar i första hand på grund av fallande bostadsinvesteringar. I stället ökade investeringarna i maskiner och inventarier som andel av de totala investeringarna. Sedan 2000 har investeringarna i byggnader och anläggningar återigen ökat i omfattning. År 2015 utgjorde de ca 43 procent av de totala investeringarna. Investeringar i övriga tillgångar, som huvud- sakligen utgörs av forskning och utveckling (FoU), databaser och datorprogram har ökat sedan 1980-talet. Dessa investeringar var som störst under 2000-talets början. Sedan dess har de avtagit, men investeringarna i övriga tillgångar är fortfarande på en högre nivå än i början av 1980-talet. År 2015 utgjorde investeringarna i maskiner och inventarier ca 30 procent av de totala investeringarna, vilket var lägre än det historiska genomsnittet från 1980. Övriga tillgångar utgjorde runt 27 procent av de totala investeringarna 2015, vilket var något högre än genomsnittet från 1980.

Diagram 2.5 Fasta bruttoinvesteringar per kapitaltyp 1980– 2015

Procent av totala investeringar

50
45
40
35
30
25										Byggnader och anläggningar
										Byggnader och anläggningar
20										Maskiner och inventarier
										Övriga tillgångar
15
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14

Anm.: Övriga tillgångar utgörs huvudsakligen av investeringar i immateriella tillgångar såsom forskning och utveckling samt datorprogram och databaser. Källa: Statistiska centralbyrån.

2.4Internationell jämförelse av investeringarna

Åren 2000–2014 var investeringarna i Sverige relativt höga i ett internationellt perspektiv. Investeringskvoten uppgick i genomsnitt till 22,5 procent av BNP för denna period (se

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

diagram 2.6), vilket var ungefär 1 procentenhet högre än genomsnittet inom OECD och EU. De länder som hade en högre investeringskvot än Sverige under denna period var Sydkorea, Australien, Spanien, Schweiz och Österrike. Under 1990-talets andra hälft var Sveriges investeringskvot i stället 2,4 procentenheter lägre än genomsnittet inom OECD och 1,4 procent- enheter lägre än genomsnittet i EU.

I många länder, exempelvis USA och Stor- britannien, minskade investeringarna som andel av BNP kraftigt som en följd av finanskrisen. I EU minskade investeringskvoten med ca 3,3 procentenheter 2008–2013, medan minsk- ningen i Sverige uppgick till knappt 2 procent- enheter. Eftersom minskningen skedde från en relativt hög nivå låg investeringarna i Sverige 2013 fortfarande på en högre nivå än i flertalet andra OECD-länder. Under 2014 ökade återigen investeringskvoten i såväl EU som OECD och Sverige.

Diagram 2.6 Investeringskvot i olika länder, genomsnitt 2000–2014

Procent av BNP

Sydkorea Australien Spanien Schweiz Österrike Sverige Finland Kanada Belgien Japan Nya Zeeland Frankrike Island Portugal OECD Euroområdet Norge EU USA Nederländerna Danmark Luxemburg Tyskland Italien Storbritannien

Anm.: Punkt avser investeringskvoten 2014 för respektive land.

Källor: OECD och Statistiska centralbyrån.

Såväl näringslivets som den offentliga sektorns investeringar i Sverige ligger runt samma nivå som i flera andra jämförbara länder (se diagram 2.7 och diagram 2.8). Det kan dock vara svårt att fullt ut jämföra storleken på olika länders investeringar per sektor eftersom definitionen av vad som är offentliga respektive privata investeringar kan variera mellan länder. I vissa länder, framför allt anglosaxiska, sker en del av de offentliga investeringarna genom ett samarbete mellan både offentliga och privata aktörer, s.k. offentlig-privat samverkan. År 2014 var investeringskvoten i Sverige, till skillnad från i de flesta andra länder, högre inom både

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

offentlig sektor och näringslivet än den i genomsnitt varit 2000–2014.

Diagram 2.7 Näringslivets investeringar i olika länder, genomsnitt 2000–2014

Procent av BNP

30
25
20
15
10
5
0
Sydkorea Australien Belgien Finland Kanada Sverige Frankrike Tyskland Island Norge Japan USA Nederländerna Nya Zeeland Storbritannien

Anm.: Beräknat som skillnaden mellan de totala investeringarna och investeringarna i offentlig sektor. Jämförelsen försvåras av olika definitioner av offentlig sektor i olika länder. Punkt avser investeringskvoten 2014 för respektive land.

Källor: OECD och Statistiska centralbyrån.

Diagram 2.8 Offentliga myndigheters investeringar i olika länder, genomsnitt 2000–2014

Procent av BNP

Nya Zeeland

Sydkorea

Japan

Sverige

USA

Frankrike

Island

Nederländerna

Norge

Kanada

Finland

Australien

Storbritannien

Belgien

Tyskland

Anm.: Punkt avser investeringskvoten 2014 för respektive land.

Källor: OECD och Statistiska centralbyrån.

Maskininvesteringarna och investeringarna i immateriella tillgångar är stora i Sverige jämfört med andra länder (se diagram 2.9 och diagram 2.10). Investeringar i byggnader och bostäder är däremot relativt små i ett internationellt perspektiv (se diagram 2.11 och diagram 2.12). Bostadsinvesteringarna i Sverige är bland de minsta inom OECD. År 2014 var bostads- investeringarna i Sverige dock högre än de i genomsnitt hade varit sedan 2000, till skillnad mot de flesta andra länder där bostads- investeringarna låg på en lägre nivå.

Diagram 2.9 Investeringar i maskiner och inventarier i olika länder, genomsnitt 2000–2014

Procent av BNP

Österrike

Nya Zeeland

Sverige

Tyskland

Italien

Luxemburg

Spanien

Danmark

Australien

Euroområdet

Portugal

Irland

Nederländerna

Kanada

Finland

Norge

Frankrike

Storbritannien

Anm.: Inklusive vapensystem. Punkt avser investeringskvoten 2014 för respektive land.

Källor: OECD och Statistiska centralbyrån.

Diagram 2.10 Investeringar i immateriella tillgångar i olika länder, genomsnitt 2000–2014

Procent av BNP

Japan

Portugal

Luxemburg

Australien

Spanien

Italien

Norge

Nya Zeeland

Kanada

Tyskland

Euroområdet

Storbritannien

Nederländerna

Irland

Danmark

Sydkorea

Frankrike

Finland

USA

Sverige

Anm.: Punkt avser investeringskvoten 2014 för respektive land.

Källor: Eurostat, OECD och Statistiska centralbyrån.

Diagram 2.11 Bostadsinvesteringar i olika länder, genomsnitt 2000–2014

Procent av BNP

Spanien Irland Kanada Frankrike Finland Euroområdet Tyskland Nya Zeeland Australien EU Italien Nederländerna Portugal Danmark Sydkorea Österrike USA Norge Storbritannien Japan Sverige Luxemburg

Anm.: Punkt avser investeringskvoten 2014 för respektive land.

Källor: OECD och Statistiska centralbyrån.

Diagram 2.12 Investeringar i övriga byggnader och anläggningar i olika länder, genomsnitt 2000–2014

Procent av BNP

12
10
8
6
4
2
0
Sydkorea Norge Luxemburg Portugal Spanien Kanada Japan Österrike Finland Australien Frankrike Nya Zeeland Nederländerna EU Storbritannien Irland Euroområdet Italien Sverige Danmark USA Tyskland

Anm.: Avser bygginvesteringar exklusive bostadsinvesteringar. Punkt avser investeringskvoten 2014 för respektive land.

Källor: Eurostat, OECD och Statistiska centralbyrån.

2.5Bostadsinvesteringar

Sedan 2013 har antalet byggda lägenheter i Sverige legat runt 30 000 per år, se diagram 2.13. Det är markant lägre än 1960–1990 då i genom- snitt nästan 70 000 bostäder byggdes per år. På grund av den akuta bostadsbrist som rådde i Sverige i början av 1960-talet beslutade riksdagen 1965 om det s.k. miljonprogrammet som innebar att en miljon bostäder skulle uppföras på tio år, bl.a. finansierade med förmånliga statliga lån. Redan innan detta beslut fattades var bostads- byggandet högt, men i samband med miljon- programmets införande ökade byggandet ytterligare till över 100 000 bostäder per år 1967– 1972. Från och med 1970 minskade bostads- byggandet successivt och låg i mitten av 1980- talet kring 30 000 bostäder per år.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

Diagram 2.13 Antal färdigställda lägenheter per år 1958- 2015

Tusental

120
100									Småhus


									Flerbostadshus


80
60
40
20
0
58	63	68	73	78	83	88	93	98		03	08	13

Anm. Utfall för 2015 är preliminära.

Källa: Statistiska centralbyrån.

I samband med 1990-talskrisen sjönk bostads- byggandet till en mycket låg nivå, men ökade återigen fr.om. 2001 t.o.m. 2008.

Beståndet av bostäder har ökat med strax över 900 000 sedan 1980 (se diagram 2.14). Bostads- beståndet bör dock ses i relation till befolk- ningen. Diagram 2.14 illustrerar att boende- tätheten, mätt som antalet invånare per lägenhet, minskade under 1980-talet, för att sedan stabiliseras på en nivå runt 2,1 invånare per lägenhet. Under de senaste åren har boende- tätheten dock ökat något, i första hand till följd av en kraftig befolkningsökning. Detta mått på boendetätheten underskattar dock behovet av bostäder i regioner med stark befolknings- tillväxt. De senaste årens befolkningstillväxt har i hög utsträckning skett i storstadsregionerna. I Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor- Malmö har befolkningen ökat kraftigare än bostadsbyggandet och befolkningstätheten har därför ökat sedan 1990. Den största ökningen av boendetätheten i storstadsregionerna har skett sedan 2008. I övriga landet har däremot boende- tätheten minskat sedan 1990.3

3 Se rapporten Bostadsbrist ur ett marknadsperspektiv (Boverket 2012:18).

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

Diagram 2.14 Bostadsbestånd och boendetäthet 1980– 2015

Antal bostäder, tusental		Invånare per lägenhet
4 800	Bostäder (vänster skala)		2,8
	Bostäder (vänster skala)
4 600	Befolkningen i relation till bostäder (höger skala)		2,6
4 600			2,6
4 400			2,4
4 200			2,2
4 000			2,0
3 800			1,8
3 600			1,6

80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04 06 08 10 12 14

Anm.: Bostäder avser flerbostadshus och småhus. Data för 2015 är fortfarande preliminära. Bostadsstockarna är sedan 2011 beräknade med lägenhetsregistret som grund, vilka länkats samman med tidigare bostadsstockar från folk- och bostadsräkningarna.

Källor: Boverket och Statistiska centralbyrån.

Bostadsinvesteringarna består förutom av nybyggnationer också av ombyggnationer och övriga bostadsinvesteringar.4 Sedan början av 1990-talet har knappt hälften av bostads- investeringarna i Sverige bestått av nybyggnation av bostäder och knappt hälften av ombygg- nationer (se diagram 2.15). Under åren efter 1990-talskrisen minskade investeringarna i nyproduktion, både i löpande priser och som andel av de totala bostadsinvesteringarna. Sedan 2014 har investeringarna i både nybyggda bostäder och i ombyggnationer på nytt tagit fart, mätt som andel av BNP.

4 Övriga bostadsinvesteringar utgörs bl.a. av ägarbyte och investeringar i fritidshus. Om- och tillbyggnad som ger rätt till det så kallade ROT- avdraget ingår i bostadsinvesteringarna som ombyggnationer.

Diagram 2.15 Bostadsinvesteringar 1993–2015

Procent av BNP

5,0
5,0	Nybyggnad	Ombyggnad	Övrigt
4,5



4,0
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5

0,0 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15

Anm.: Övrigt utgörs av ägarbyte och investeringar i fritidshus. Källa: Statistiska centralbyrån.

Internationell jämförelse

I Sverige har bostadsbyggandet länge legat på en låg nivå per invånare jämfört med övriga nordiska länder. Efter den kraftiga inbroms- ningen av byggandet på 1990-talet färdigställdes endast 1,3 nybyggda lägenheter per 1 000 invånare i slutet av 1990-talet (se diagram 2.16). Det kan jämföras med ett genomsnitt bland de övriga nordiska länderna på 4,6 nybyggda lägenheter per invånare. Även 2008, då färdig- ställandet av bostäder i Sverige låg på sin högsta nivå på 15 år, var bostadsbyggandet lägst i Norden och även ett av de lägsta bland EU- länderna.5 Efter finanskrisen har bostads- byggandet minskat påtagligt i Norden och trots en återhämtning var antalet nya bostäder per invånare 2014 fortfarande under nivåerna 2007 och 2008 i samtliga länder.

5 Dol och Haffner, Housing Statistics in the European Union 2010, The Hague: Ministry of the Interior and Kingdom Relations, 2010.

Diagram 2.16 Färdigställda lägenheter i Norden
Antal lägenheter per 1 000 invånare
12
				Island
10				Finland
10				Norge
				Danmark
8				Sverige
8
6
4
2
0
95	96	97	98	99	00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14

Källa: Danmarks Statistik, Statistics Iceland, Eurostat, Statistikcentralen, Statistisk sentralbyrå och Statistiska centralbyrån.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

Diagram 2.17 Bostadsinvesteringar i Norden och euroområdet

Procent av BNP

7
6
5
4
3
		Euroområdet
2		Finland
		Danmark
1		Island
1		Norge
		Norge
0		Sverige
0
95	00	05	10	15

Källor: Eurostat, Statistics Iceland och Statistiska centralbyrån.

Även i relation till BNP har bostads- investeringarna i Sverige varit bland de minsta inom EU och OECD (se diagram 2.11). Trots att bostadsinvesteringarna under senare år har motsvarat runt 3,5–4,0 procent av BNP, vilket är en relativt hög nivå sett ur ett 20-årigt perspektiv, är de fortfarande låga i ett nordiskt och europeiskt perspektiv (se diagram 2.17). Exempelvis är bostadsinvesteringarna i euro- området större än i Sverige, trots att de i euro- området minskat sedan 2007 med motsvarande 1,7 procent av BNP. Det bör dock återigen framhållas att den genomsnittliga boende- tätheten i Sverige har varit relativt låg jämfört med andra EU-länder under 2000-talet (se tabell 2.1).

Tabell 2.1 Genomsnittligt antal boende per hushåll 1980- 2008

Antal personer/hushåll

	1980	1990	2000	2005	2007	2008
Österrike	2,8	2,6	2,4	2,3	2,3	2,3
Belgien	2,7		2,4	2,3	2,3

Danmark	2,5	2,3	2,2	2,2	2,2	2,2

Estland			2,6	2,4	2,3	2,3
Finland	2,6	2,4	2,2	2,1	2,1	2,1

Frankrike	2,7	2,6	2,4	2,3

Tyskland	2,5	2,3	2,2	2,1	2,1	2,1

Grekland	3,1	3,0	2,8	2,7

Ungern	2,8	2,6	2,7	2,6	2,6

Irland	3,7	3,4	3,0	2,9
Italien	3,0	2,8	2,6	2,5	2,4	2,4
Luxemburg	2,8	2,6	2,5	2,5		2,5

Nederländerna	2,8	2,4	2,3	2,3	2,3	2,2
Polen	3,1	3,1	2,9	3,1

Portugal	3,3	3,1	2,8			2,8

Spanien	3,5	3,4	3,1	2,9	2,7	2,7
Sverige	2,3	2,1	2,0	2,0	2,0	2,0

Storbritannien	2,7	2,5	2,4	2,4

Anm.: Tabellen är ett utdrag ur tabell 1.10 i publikationen Housing Statistics in the European Union 2010.

Källa: Ministry of the Interior and Kingdom Relations, se not 5.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

3Offentliga investeringar och kapitalstock

Det är svårt att avgöra vad som är en lämplig nivå på de offentliga investeringarna. Det finns flera teorier och empiriska modeller för att bedöma effekterna av offentliga investeringar, men de ger inga klara slutsatser om vad som är en optimal investeringsnivå eller en optimal kapitalstock.

Det hävdas ibland att belastningen på det offentliga realkapitalet, som vägar, järnvägar och elnät, ökar i takt med aktiviteten i ekonomin och att den offentliga kapitalstocken därför bör växa i takt med BNP, dvs. att kapitalstockens andel av BNP bör vara konstant över tiden. Urbanisering, klimat- och miljöanpassningsbehov samt snabbt förändrade transport- och resmönster framförs vidare som skäl till att kapitalstocken i vissa regioner under vissa perioder bör öka snabbare än den samlade produktionen. Det kan till exempel handla om att möta den snabba befolkningstillväxten i storstadsregionerna eller behovet av investeringar för att möta framtidens klimatutmaningar.

Under perioder när ett lands offentliga sektor och infrastruktur byggs ut är det vanligt att investeringsvolymen är större än under perioder då den offentliga sektorn och infrastrukturen redan är väl utbyggd. Förändrade behov och förslitning innebär att investeringar behöver göras kontinuerligt. Investeringarnas positiva effekter är dock generellt störst i uppbyggnads- fasen. Det kan därför finnas skäl för att den offentliga investeringsnivån bör variera både över tid och mellan länder.

Vilka investeringar som prioriteras har mycket stor betydelse för produktiviteten och välfärden. Utgångspunkten bör vara att endast invester- ingar som ger högre samhällsekonomisk nytta än kostnader bör genomföras. Varje investering bör alltså bedömas utifrån sin samhällsekonomiska avkastning.

Inom transportsektorn visar forskningen att det är möjligt att utifrån resultaten av samhälls- ekonomiska analyser få god vägledning avseende vilka investeringar som bör prioriteras.6

Analyserna har visserligen brister, och är även behäftade med osäkerheter, men rangordningen av investeringar efter samhällsekonomisk lönsamhet har visat sig vara robust för varia- tioner i centrala antaganden. I samhällseko- nomisk analys av infrastrukturprojekt ingår investeringskostnader, kostnader för trafikering, drift och underhåll, effekter på restid, trafik- säkerhet, koldioxidutsläpp, luftförorening, buller och ibland också trängsel. Därutöver görs bedömningar av en rad effekter som i dag inte ges monetära värden, t.ex. naturmiljö och regional utveckling utöver det som fångas genom restidsförändringar. Modell- och metod- utveckling pågår kontinuerligt, bl.a. utifrån ny kunskap om effektsamband. Ett exempel är ny kunskap om hur infrastrukturen behöver anpassas till ett förändrat klimat. Sådan metod- utveckling innebär att beslutsunderlaget om infrastrukturinvesteringar successivt förfinas.

Inom de flesta andra sektorer används samhällsekonomisk analys mindre systematiskt. Utveckling pågår dock och samhällsekonomisk analys kan i allt större utsträckning bidra med värdefullt beslutsunderlag inför bedömningar av olika typer av samhällsviktiga investeringar. Sådan analys kan kompletteras med andra viktiga analyser, t.ex. av fördelningseffekter. En system- atisk användning och utveckling av samhälls- ekonomisk analys kan bidra väsentligt till en effektiv prioritering av offentliga investeringar, vilket bidrar till en långsiktigt hållbar tillväxt och ett ökat välstånd.

6 Se t.ex. Börjesson, Eliasson och Isacsson, Infrastrukturens påverkan på ekonomisk tillväxt, underlagsrapport till KI, 2013 och Brännlund m.fl. Investeringar in blanco? En ESO-rapport om behovet av infrastruktur, (ESO 2013:5).

3.1Den offentliga sektorns investeringar

En analys av hur de offentliga brutto- investeringarna har utvecklats över en längre tidsperiod försvåras av ett brott i dataserierna 1993.7 Exempelvis räknas den offentliga sektorns utgifter för forskning och utveckling samt inköp av militära vapensystem och programvaror först fr.o.m. 1993 som offentliga investeringar.8

Investeringarna inom den offentliga sektorn ökade efter andra världskriget och låg under slutet på 1960-talet på en mycket hög nivå (se diagram 3.1). De stora investeringarna berodde i stor utsträckning på den utbyggnad av den offentliga sektorn som då skedde, inklusive stora infrastruktursatsningar. När den offentliga kapitalstocken anpassats till en större offentlig sektor, en högre produktionsvolym av välfärds- tjänster och ett ökat transportbehov började investeringarnas andel av BNP minska. År 2015 motsvarade den offentliga sektorns totala bruttoinvesteringar 4,1 procent av BNP (se diagram 3.1).

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

Diagram 3.1 Offentliga bruttoinvesteringar 1950–2015

Procent av BNP

6,0
5,0
4,0
3,0
2,0			Totalt, ENS68
			Totalt, ENS68
			Totalt
1,0			Maskiner
1,0			Byggnader och anläggningar
			Byggnader och anläggningar
			Övrigt
0,0
50	55	60	65	70	75	80	85	90	95	00	05	10	15

Anm.: Se fotnot 7 för en förklaring av tidsseriebrotten.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Offentliga investeringar i byggnader och anläggningar, som inkluderar investeringar i transportinfrastruktur och är den investerings- grupp som har längst livslängd, har ökat som andel av BNP sedan 2000. Dessa investeringar uppgick 2015 till 2,1 procent av BNP. Övriga investeringar, som bl.a. inkluderar utgifter för programvara, militära vapensystem samt forskning och utveckling, har varierat runt 1,6 procent av BNP sedan 2000. Investeringar i maskiner har däremot minskat något och uppgick 2015 till 0,5 procent av BNP.

7 I många diagram finns ett tidsseriebrott 1993. Detta har flera förklaringar. En är att investeringsbegreppet har ändrats så att vissa varor som tidigare räknades som insatsvaror i stället klassas som investeringar. Tidigare betraktades varor som används mer än tre år som investeringar; numera klassificeras varor som används mer än ett år som investeringar. Från 1993 och framåt klassas även programvara, FoU och militära vapensystem som investeringar. Ytterligare en skillnad är att Banverkets tillgångar fr.o.m. 1993 redovisas i staten, till skillnad från tidigare då de återfanns i näringslivet som en del av Affärsverket Statens Järnvägar. Överflyttningen balanseras dock något av bolagiseringen av Byggnadsstyrelsen.

8 Revideringen innebar att investeringskvoten i offentlig sektor ökade med nästan 3 procentenheter 1993.

Statliga och kommunala investeringar

Den offentliga sektorns investeringar kan delas in i statliga och kommunala investeringar. I staten är de största investeringsposterna järnväg och väg. Kommunsektorn (kommuner och landsting) investerar främst i byggnader, vägar och kollektivtrafik.

Inom staten ökade investeringarna som andel av BNP fram till mitten av 1960-talet, för att därefter minska fram till mitten av 1980-talet (se diagram 3.2). Under krisen på 1990-talet ökade de statliga investeringarna som andel av BNP under en kort period, men sjönk därefter för att under 2000-talet ligga kring 2,5 procent av BNP. De senaste åren har de statliga investeringarna minskat och 2015 uppgick de till 2,2 procent av BNP. Statens övriga investeringar, där bl.a. utgifter för forskning och utveckling samt militära vapensystem ingår, har minskat något under 2000-talet. Detta beror i första hand på att investeringarna i militära vapensystem har minskat. Investeringarna i byggnader och

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

anläggningar, som framför allt utgörs av invest- eringar i vägar och järnvägar, har legat runt 0,8 procent av BNP sedan 2000, medan invest- eringarna i maskiner har legat på en i stort sett oförändrad nivå de senaste åren, runt 0,2 procent av BNP.

Diagram 3.2 Statliga investeringar 1950–2015

Procent av BNP

4,0
			Totalt, ENS68
3,5			Totalt
3,0			Maskiner
3,0			Byggnader och anläggningar
			Byggnader och anläggningar
2,5			Övrigt
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
50	55	60	65	70	75	80	85	90	95	00	05	10	15
Anm.: Se fotnot 7 för en förklaring av tidsseriebrotten.
Källa: Statistiska centralbyrån.

I kommunsektorn ökade investeringarna kraftigt som andel av BNP från 1950 t.o.m. 1970-talets början för att därefter minska (se diagram 3.3). Under denna period skedde en betydande utbyggnad av kommunal service. Dessutom genomfördes stora anläggningsinvesteringar kopplade till bostadsbyggandet i samband med miljonprogrammet.

Diagram 3.3 Kommunsektorns investeringar 1950–2015

Procent av BNP

4,0
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5			Totalt, ENS68
			Totalt, ENS68
1,0			Totalt
			Maskiner
0,5			Byggnader och anläggningar
			Övrigt
0,0
50	55	60	65	70	75	80	85	90	95	00	05	10	15

Anm.: Se fotnot 7 för en förklaring av tidsseriebrotten.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Nedgången i investeringar i kommunsektorn sedan 1970 beror bl.a. på att kapitalstocken då var väl utbyggd och att det jämfört med tidigare räckte med mindre investeringar för att till- handahålla de kommunala välfärdstjänsterna.

En viktig förändring över tid är att många investeringar inom bl.a. energi-, hamn- och bostadssektorn numera görs av de kommunala bolagen, som inte ingår i den offentliga sektorn. Dessa investeringar redovisas i stället som investeringar i näringslivet.

Sedan 2004 har investeringarna i kommun- sektorn ändå ökat snabbt. Det handlar särskilt om satsningar på infrastruktur och fastigheter. År 2015 utgjorde de kommunala investeringarna 1,9 procent av BNP.

Den offentliga sektorns kapitalstock

Den offentliga sektorns kapitalstock motsvarade ca 70 procent av BNP 1993–2015. Kapital- stocken i den offentliga sektorn minskade som andel av BNP fram t.o.m. 2000, ökade något från 2007 men har de senaste tre åren återigen minskat något även om nivån fortfarande är högre än under större delen av 2000-talet (se diagram 3.4). Ökningen från 2007 är framför allt en följd av att de kommunala investeringarna har ökat i omfattning. Det kan även noteras att kapitalstocken i kommunsektorn är större än i staten.

Diagram 3.4 Kapitalstock i stat och kommunsektorn 1993– 2015

Procent av BNP

80
70
60
50
40
30
20				Offentlig sektor
10				Kommunsektorn
10				Staten
				Staten
0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15
Anm.: Kapitalstock och BNP i löpande priser.
Källa: Statistiska centralbyrån.

3.2Offentliga investeringar i väg och järnväg

Fasta bruttoinvesteringar i väg och järnväg består i första hand av nyanläggning eller värdehöjande förbättringar av vägar och järnvägar. Underhåll av väg och järnväg redovisas däremot inte som

en investering. Investeringar i vägar utförs av såväl staten som kommunerna, medan invest- eringar i järnvägar framför allt utförs av staten.

I mitten av 1990-talet var bruttoinvest- eringarna i järnvägar jämförelsevis stora som andel av BNP (se diagram 3.5). Därefter minskade investeringarna som andel av BNP fram till 2000. År 2000–2010 ökade brutto- investeringarna i järnvägar som andel av BNP igen, delvis på grund av investeringarna i Botniabanan. Under de senaste åren har dock investeringarna legat på en lägre nivå än under stora delar av 2000-talet. Den huvudsakliga anledningen till nedgången mellan 2010 och 2011 är att investeringarna i Botniabanan avslutades. År 2015 motsvarade järnvägs- investeringarna 0,4 procent av BNP.

Nettoinvesteringarna utgörs av brutto- investeringarna exklusive kapitalförslitning och mäter den reala förändringen av stocken av realkapital. Bruttoinvesteringarna i järnvägar har varit större än kapitalförslitningen varje år sedan början av 1990-talet (se diagram 3.5). Därmed har nettoinvesteringarna varit positiva, vilket har bidragit till att kapitalstocken har vuxit.

Diagram 3.5 Investeringar i järnväg 1993–2015

Procent av BNP

0,7
					Bruttoinvestering
0,6					Kapitalförslitning
					Nettoinvestering
0,5
0,4
0,3
0,2
0,1
0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15
Källa: Statistiska centralbyrån.

Bruttoinvesteringarna i vägar som andel av BNP har legat på en mer stabil nivå över tiden än investeringarna i järnvägar (se diagram 3.6). Även väginvesteringarna minskade som andel av BNP under slutet av 1990-talet. Därefter har investeringarna legat på en högre nivå. År 2015 motsvarade väginvesteringarna 0,5 procent av BNP.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

Diagram 3.6 Investeringar i väg 1993–2015

Procent av BNP

0,7
0,6
0,5
0,4
							Bruttoinvestering
0,3							Kapitalförslitning
0,2							Nettoinvestering
0,2
0,1
0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15
Källa: Statistiska centralbyrån.

Trots att bruttoinvesteringarna i väginfra- struktur i genomsnitt har varit större än brutto- investeringar i järnvägar 1993–2015, har netto- investeringarna i väginfrastruktur varit mindre än nettoinvesteringarna i järnvägar. Det beror på att vägar slits snabbare än järnvägar. Trots att förslitningen av vägar minskat något 2014 och 2015 bör det framhållas att förslitningen av vägar och järnvägar har ökat sedan 1990-talet. Detta beror framför allt på att stocken av vägar och järnvägar har ökat.

Kapitalstock av järnväg och väg

Diagram 3.7 visar hur kapitalstocken av järnvägar och vägar har utvecklats som andel av BNP. Genom att jämföra kapitalstocken av järnvägar och vägar med BNP ges en bild av utvecklingen i förhållande till den totala produktionen av varor och tjänster. Eftersom transportinfrastrukturen till väsentlig del också används för person- transporter är det även relevant att jämföra kapitalstocken av järnvägar och vägar med befolkningens storlek.

År 1993–2009 ökade kapitalstocken av järnvägar som andel av BNP till följd av stora investeringar. Lägre järnvägsinvesteringar och en något högre kapitalförslitning innebär dock att kapitalstocken av järnväg har varit nära oförändrad som andel av BNP sedan 2009. I förhållande till befolkningen har kapitalstocken av järnvägar mer än fördubblats sedan 1993 (se diagram 3.8). En stor del av ökningen av kapitalstocken av järnväg beror på kvalitets- förbättringar.

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

Diagram 3.7 Kapitalstock av järnväg och väg 1993–2015

Procent av BNP

14
12
10
8
6
4
									Väg
2									Järnväg
									Järnväg
0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15

Anm.; Kapitalstock och BNP i löpande priser.

Källa: Statsistiska centralbyrån.

Kapitalstocken av vägar var relativt konstant som andel av BNP 1993–2007. Därefter ökade andelen till följd av större investeringar. Från och med 2013 har kapitalstocken av väg som andel av BNP minskat, främst som en följd av en lägre nivå på väginvesteringarna.

Diagram 3.8 Kapitalstock av järnväg och väg 1993–2015, fasta priser

Index 1993=1

3,5
3,5			Järnväg
3,0

			Järnväg, i relation till befolkningen
2,5			Väg
			Väg
			Väg, i relation till befolkningen
			Väg, i relation till befolkningen
2,0

1,5

1,0

0,5

0,0
0,0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Transportvolymer på väg och järnväg

Samtidigt som betydande investeringar har gjorts i transportinfrastrukturen har även trafik- volymerna ökat (se diagram 3.9). Vägtrafiken har ökat stadigt sedan 1970-talet, både vad gäller gods- och persontrafik. Sedan slutet av 1990- talet har dock godstrafiken på väg ökat i en betydligt snabbare takt. Ökningen har avtagit under senare år, förmodligen på grund av ned- gången i ekonomin i samband med finanskrisen.

Persontrafiken på järnväg ökade under 1970- talet, men var relativt konstant under 1980-talet och stora delar av 1990-talet. Därefter har en kraftig ökning skett. En viktig förklaring till detta är sannolikt en ökad pendling. Godstrafiken på järnväg har ökat i en betydligt långsammare takt. Det bör påpekas att trots ökningen i trafikvolymerna i persontrafiken på järnväg är trafikvolymerna fortfarande betydligt större i vägtrafiken.

De ökade trafikvolymerna har lett till att kapacitetsutnyttjandet i delar av transport- systemet tidvis är högt, speciellt i delar av storstadsregionerna och i synnerhet i Stockholmsområdet. Det påverkar såväl gods- transporter som regionpendling och andra persontransporter.9

Diagram 3.9 Trafikvolymen för gods- och persontrafik 1970–2013

Index 1990=100

	200
	180
	160
	140
	120
	100
	80
	60	Godstrafik järnväg
	60	Persontrafik järnväg
		Persontrafik järnväg
	40	Godstrafik väg
	20	Persontrafik väg
	20
	0
		70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04 06 08 10 12

Anm.: Modellen för att beräkna trafikarbetet på de svenska vägarna reviderades 2013 och 2014. Den nuvarande modellen har använts på historiskt data tillbaka till 1990. Detta innebär ett tidsseriebrott mellan 1989 och 1990.

Källa: Trafikanalys.

Internationell jämförelse

Investeringarna i transportinfrastrukturen i Sverige ligger något under OECD-genomsnittet, men är relativt stora sett i ett nordiskt perspektiv (se diagram 3.10). Det land som i jämförelsen har störst infrastrukturinvesteringar är Schweiz, där investeringarna är mer än dubbelt så stora som i Sverige.

9 Se exempelvis Trafikverket, Transportsystemets behov av kapacitets- höjande åtgärder, 2012.

Diagram 3.10 Transportinvesteringar, genomsnitt 2000– 2013

Procent av BNP

1,6

1,4

1,2

1,0

0,8

0,6

0,4

0,2

0,0

Schweiz Australien Japan Spanien Portugal Grekland Frankrike Italien Kanada Österrike Irland Norge Belgien Sverige Tyskland Storbritannien USA Finland Nederländerna Danmark Nya Zeeland

Anm.: Inkluderar även privata investeringar i transportinfrastruktur. Källa: OECD.

Mätt per invånare är järnvägsnätet i Sverige förhållandevis stort, vilket bl.a. är en följd av att Sverige är relativt glesbefolkat (se diagram 3.11). Även motorvägsnätet är relativt stort, dock mindre än i bl.a. Kanada och Portugal (se diagram 3.12). Jämfört med andra nordiska länder är det svenska motorvägsnätet i paritet med Danmark, men relativt omfattande jämfört med Finland.

Det totala väg- och järnvägsnätet i Sverige har inte expanderat nämnvärt sedan 1990-talet, men det har skett kraftiga kapacitetshöjande åtgärder under perioden. Fler motorvägar har byggts och sträckningen av elektrifierad flerspårig järnväg har ökat. Dessa kapacitetsförbättringar av väg- och järnvägsnätet har varit större än genom- snittet i Europa.10

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

Diagram 3.11 Järnvägsnät 2014

Kilometer per 100 000 invånare

160

140

120

100

0 Kanada Finland Sverige Norge USA Österrike Luxemburg Frankrike Schweiz Irland Tyskland Danmark Spanien Belgien Italien Portugal Storbritannien Grekland Nederländerna Japan Australien

Källa: World Bank.

Diagram 3.12 Motorvägsnät 2013

Kilometer per 100 000 invånare

Kanada

Luxemburg

Portugal

USA

Schweiz

Danmark

Sverige

Österrike

Irland

Frankrike

Källa: International Road Federation och World

TysklandNederländernaBelgienFinlandItalienGreklandJapanSpanienStorbritannien

Bank.

10 Se bilaga 3 i 2013 års ekonomiska vårproposition (2013/14:100).

PROP. 2015/16:100 Bilaga 3

Statens investeringar enligt årsredovisningen för staten

I bilagan redovisas investeringar och kapitalstock enligt nationalräkenskaperna (NR). Statens investeringar redovisas även i årsredovisningen för staten. Denna ruta förklarar de viktigaste skillnaderna mellan årsredovisningen och NR. Därutöver görs en jämförelse mellan invester- ingsvolymerna för infrastruktur och de tak- begränsade utgifterna på statens budget. Redovisningen omfattar utfallet av statens investeringar 1999–2015.

Diagram 3.13 Skillnader mellan statens investeringar enligt nationalräkenskaperna och årsredovisningen för staten

Miljarder kronor

120		Ingående mervärdesskatt
		Ingående mervärdesskatt
100		Forskning
100		ÅRS total exkl. finansiella tillgångar
		ÅRS total exkl. finansiella tillgångar
80		NR Total
80
60
40
20
0
99	00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15

Anm.: Investeringar i finansiella tillgångar har exkluderats från utfallet enligt ÅRS eftersom de inte omfattas i redovisningen enligt NR. Mindre övriga avvikelser har inte inkluderats i jämförelsen.

Källa: Ekonomistyrningsverket och Statistiska centralbyrån.

År 2015 uppgick statens investeringar enligt årsredovisningen till 45,3 miljarder kronor, exklusive investeringar i aktier och värde- papper.11 Motsvarande belopp enligt NR var 90,0 miljarder kronor, dvs. dubbelt så mycket. Det är framför allt två poster som förklarar den stora avvikelsen: forskning och ingående mervärdesskatt, vilket illustreras i diagram 3.13.

Utgifter för forskning redovisas som en investering i NR, medan dessa utgifter kostnads- förs löpande i enlighet med det regelverk som tillämpas i årsredovisningen. Investeringarna i forskning uppgick enligt NR till 32,5 miljarder kronor 2015. Vidare redovisas investeringar enligt NR inklusive utgifter för ingående

11 De finansiella investeringarna i aktier och värdepapper uppgick till 3,4 miljarder kronor 2015.

mervärdesskatt, medan de redovisas exklusive ingående mervärdeskatt i årsredovisningen. Nivån på den ingående mervärdesskatten var stabil under hela den redovisade perioden och svarade för ca 10 miljarder kronor av avvikelsen. Statens investeringar enligt årsredovisningen, exklusive finansiella investeringar, ökade med 11,1 miljarder kronor i löpande priser under perioden. Motsvarande ökning enligt NR uppgick till 31,4 miljarder kronor, varav utgifter för forskning svarar för 19,9 miljarder kronor. Det var således ökade utgifter för forskning som svarade för den största delen av ökningen av statens investeringar enligt NR.

Diagram 3.14 Statens infrastrukturinvesteringar 1999−2015

Andel av takbegränsade utgifter

4,5		Statens infrastrukturinvesteringar
4,0		Statens infrastrukturinvesteringar
4,0		varav järnvägsanläggningar
		varav järnvägsanläggningar
3,5		varav väganläggningar
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
99	00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15
Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Diagram 3.14 visar infrastrukturinvesteringarna som andel av de takbegränsade utgifterna på statens budget. Dessa investeringar ökade från 1,7 procent 1999 till 2,4 procent 2015 (från 10,3 miljarder kronor till 21,2 miljarder kronor i löpande priser).12 Järnvägsinvesteringarnas andel

ökade från	0,8 procent		till 1,5 procent, medan
väginvesteringar		ökade	från 0,8 procent till
0,9 procent.	År	2010	svarade infrastruktur-

investeringar för 4,2 procent av de takbegränsade utgifterna. Ökningen för järnvägsinvesteringar mellan 2007 och 2010 förklaras till stor del av investeringarna i Botniabanan.

12 I andel infrastrukturinvesteringar ingår bidrag från medfinansiering. Uppgifter om storleken på dessa bidrag saknas eller är osäkra för perioden. För 2010−2015 beräknas medfinansieringen ha utgjort

0,1−0,3 procent av de takbegränsade utgifterna. År 2015 motsvarade andelen 0,2 procent, varav drygt hälften var hänförlig till järnväg.

PROP. 2015/16:100

Utdrag ur protokoll

vid regeringssammanträde den 7 april 2016

Närvarande: statsminister Löfven, och statsråden Romson,

Y Johansson, M Johansson, Baylan, Hellmark Knutsson, Lövin, Regnér, Andersson, Ygeman, Bolund, Kaplan, Damberg,

Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Wikström, Hadzialic

Föredragande: Statsrådet Andersson

Regeringen beslutar proposition 2015/16:100 2016 års ekonomiska vårproposition