1997 års ekonomiska vårproposition

Proposition 1996/97:150D7 Bilaga 4-5

Bilaga 4

Redovisning av
skatteavvikelser

.

BILAGA 4
Redovisning av skatteavvikelser
Innehållsförteckning

1 Inledning 4

2 Beskrivning av jämförelsenormen 4
2.1 Norm för inkomstbeskattningen 4
2.2 Norm för socialavgifter och särskild löneskatt 5
2.3 Norm för mervärdesskatt 5
2.4 Norm för punktskatter 5

3 Beräkning och redovisning av skatteavvikelser 5
3.1 Skatteavvikelser inom inkomstbeskattningen 6
3.2 Skatteavvikelser inom socialförsäkringen 7
3.3 Skatteavvikelser inom mervärdesskatten 7
3.4 Skatteavvikelser inom punktskatteområdet 7
3.5 Ej saldopåverkande skatteförmåner 8

4 Beskrivning av de enskilda skatteavvikelserna 8
4.1 Inkomst av tjänst 8
4.2 Kostnader i tjänst och allmänna avdrag 9
4.3 Intäkter i näringsverksamhet 10
4.4 Kostnader i näringsverksamhet 10
4.5 Intäkter av kapital 12
4.6 Kostnader i kapital 12
4.7 Skattereduktioner 13
4.8 Skattskyldighet 13
4.9 Arbetsgivaravgifter 13
4.10 Särskild löneskatt 13
4.11 Mervärdesskatten 14
4.12 Skatteförmåner inom punktskatteområdet 15
4.13 Skattesanktioner 16
4.14 Icke saldopåverkande avvikelser 17

Bilagetabell 1 18

Bilagetabell 2 24

1 Inledning
I denna bilaga redovisar regeringen en sammanställning
av s.k. skatteavvikelser.
Samhällets stöd till företag och hushåll redovisas i
huvudsak på statsbudgetens utgiftssida. Vid sidan av
dessa stöd finns också stöd på statsbudgetens
inkomstsida i form av olika särregler i
skattelagstiftningen. Dessa stöd eller skatteförmåner kan
t.ex. syfta till att påverka hushållens och företagens
inkomster eller de priser som hushållen och företagen
möter på marknaden. Skatteförmånerna kan, liksom
olika offentliga utgiftsprogram, vara högst berättigade
och motiverade av såväl fördelningspolitiska,
allokeringspolitiska och administrativa skäl. Som ett
underlag för riksdagens överväganden och för den
offentliga diskussionen är det dock angeläget att även
dessa stöd redovisas. Därigenom möjliggörs en
kontinuerlig prövning av samma slag som den som görs
för stöd på budgetens utgiftssida. Om ett stöd på
budgetens inkomstsida slopas leder detta till en
budgetförstärkning för offentlig sektor. Dessa stöd
brukar därför betecknas som saldopåverkande
skatteavvikelser.
En brist i redovisningen i budgetpropositionen och i
andra sammanhang gäller den samtidiga förekomsten av
skattepliktiga och icke skattepliktiga transfereringar på
budgetens utgiftssida. Blandningen av skattepliktiga och
icke skattepliktiga transfereringar medför att kostnaden
för dessa stöd inte är direkt jämförbara och att den -
redovisade fördelningen av utgifterna på olika
utgiftsområden kan ge en ofullständig bild av stödens
fördelning på olika områden. För att underlätta
jämförelsen mellan stöd som sker genom skattepliktiga
och icke skattepliktiga transfereringar beräknas i denna
bilaga även hur mycket olika icke skattepliktiga
transfereringar måste höjas om hushållens disponibla
inkomster inte skall påverkas av en skattebeläggning av
dessa transfereringar. Ett införande av skatteplikt för
offentliga transfereringar skulle vid bibehållna politiska
mål ge ökade offentliga utgifter, finansierade genom
ökade skatter. Skattebefrielsen för olika offentliga
transfereringar brukar därför betecknas som icke
saldopåverkande skatteavvikelser.
För att identifiera en skatteavvikelse måste det
existerande regelsystemet sättas i relation till en
jämförelsenorm. Normen måste fastställas så att alla
skatteregler entydigt går att klassificera som antingen en
del av normen eller som en avvikelse.
En typ av jämförelsenorm skulle kunna utgöras av ett
skattesystem som minimerar de snedvridningar och
effektivitetsförluster som skatterna ger upphov till. En
annan jämförelsenorm kan utgöras av ett skattesystem
som baserar sig på principen om en enhetlig beskattning
av olika ekonomiska aktiviteter, vilket också var en av
grundpelarna i 1990 års skattereform. Den
jämförelsenorm som har använts vid beräkningen av
skatteavvikelserna i denna bilaga är huvudsakligen av
den senare typen. En sådan norm underlättar analysen
av skattesystemet utifrån ett budgetperspektiv.
Avvikelser från en enhetlig beskattning kan i allmänhet
uppfattas som en skatteförmån för t.ex. en viss bransch
eller en viss grupp av skattskyldiga (eller som en skatte-
sanktion vid ett "överuttag" av skatt ). En förmån av
samma storlek som den som erhålls genom avvikelsen
från en enhetlig beskattning skulle i princip i stället
kunna uppnås med hjälp av en offentlig transferering.
Intresset i föreliggande redovisning är således riktat
mot skatteavvikelsernas roll som alternativ till olika
utgiftsprogram. Syftet är därför primärt att redovisa de
skatteförmåner som är direkt jämförbara med ett bidrag
från budgetens utgiftssida.
2 Beskrivning av
jämförelsenormen
Nedan beskrivs kortfattat den valda normen för in-
komstbeskattning, socialavgifter och särskild löneskatt,
mervärdesskatt och punktskatter. Inom varje
skatteområde har ett antal riktlinjer tagits fram som
tillsammans utgör normen. De första riktlinjerna
fastställer skatteperiodens längd, vilken typ av skattes-
kala som är förenlig med normen, var beskattning skall
ske osv. Därefter följer riktlinjer som definierar skatte-
basen och olika riktlinjer som preciserar normen.
Eftersom riktlinjerna inom de redovisade skatteom-
rådena är ganska omfattande redovisas dessa inte i sin
helhet i denna bilaga. I SOU 1995:36 ges en mer
uttömmande beskrivning av riktlinjerna. Nedan återges
endast de viktigaste riktlinjerna inom varje område.
2.1 Norm för inkomstbeskattningen
Riktlinjerna inom inkomstbeskattningen säger att
skatteperiodens längd skall vara kalenderår eller räken-
skapsår, att skatteskalan kan vara progressiv, proportio-
nell eller regressiv och att både sam- och särbeskattning
är möjlig. Skattereduktioner är förenliga med normen
om de inte har som syfte att gynna vissa grupper av
skattskyldiga. Skattebasen definieras som summan av
ökningen av nettoförmögenheten och
konsumtionsutgifterna under beskattningsperioden.
Eftersom skattebasen definierad på detta sätt är svår att
fastställa empiriskt krävs ett antal preciseringar av
normen.
En sådan preciseringen är att inget sparande får ske
med obeskattade medel. Denna precisering innebär t.ex.
att avdrag för pensionssparande kommer definieras som
en skatteförmån. Eftersom pensionsutbetalningen är
skattepliktig utgörs skatteförmånen av skillnaden i
marginalskatt vid inbetalningstillfället och marginalskat-
ten på utfallande pensioner.
En annan precisering av normen är att kapitalvinster
skall beskattas när de uppkommer och inte vid
realisationstillfället.
Enligt normen får avdrag ske för utgifter för
intäkternas förvärvande. Arbetsresor betraktas dock
som en privat levnadskostnad. Anledningen till detta är
att den skattskyldige själv har ansetts kunna välja sin bo-
stadsort.
Normen innebär också att värdet av hushållsarbete
och fritid inte skall ingå i skattebasen. Priser, hittelön
och stipendier skall dock utgöra skattepliktig inkomst.
Även transfereringar och andra förmåner är skatte-
pliktig inkomst liksom förmånen av att bo i eget hem.
Skatteförmånen av att bo i eget hem utgörs av
skillnaden mellan skatten på de kapitalinkomster som
individen skulle erhålla om fastigheten såldes och den
fastighetsskatt som egnahemsägaren betalar enligt
gällande regler. En motsvarande skatteförmån
uppkommer även för innehavare av bostadsrätter.
Avskrivningar i näringsverksamhet behandlas i
skattelagstiftningen enligt vissa schablonregler medan de
enligt den valda normen bör hanteras efter ekonomisk
livslängd. I de beräkningar som redovisas har den
ekonomiska livslängd som svarar mot företagens redo-
visning av planmässig avskrivning använts.
2.2 Norm för socialavgifter och särskild
löneskatt
Enligt normen skall skattebasen för de egenavgifter som
betalas av enskilda näringsidkare i princip vara densam-
ma som för inkomstskatt. För arbetsgivaravgifter skall
basen i princip omfatta de ersättningar som hos
mottagaren beskattas som inkomst av tjänst.
Enbart ersättningar för utfört arbete skall utgöra
underlag för socialavgifter eller särskild löneskatt. Detta
innebär att transfereringar som barnbidrag och bostads-
bidrag inte skall ingå i underlaget. Pensionsgrundande
beskattningsbara transfereringar skall dock ingå i
underlaget för tilläggspensionsavgift. Ersättningar för
utfört arbete som är förmånsgrundande enligt lagen om
allmän försäkring skall ingå i underlaget för
socialavgifter medan ersättningar som inte är förmåns-
grundande skall ingå i underlaget för särskild löneskatt.
2.3 Norm för mervärdesskatt
Normen för mervärdesskatten innebär att yrkesmässig
omsättning krävs för skattskyldighet, att skattesatsen
skall vara proportionell och lika med
normalskattesatsen, att offentlig myndighetsutövning
inte skall vara skattepliktig och att destinationsprincipen
skall tillämpas vid internationella transaktioner. Vid
privatpersoners köp av varor och tjänster inom EU
accepteras dock beskattning i ursprungslandet som en
del av normen.
Enligt normen skall skattebasen i princip innehålla
allt yrkesmässigt tillhandahållande av varor och tjänster.
Detta innebär bl.a. att uttag ur näringsverksamhet och
yrkesmässig omsättning av fastigheter utgör skattepliktig
omsättning. Varor och tjänster som subventioneras av
offentliga medel skall dock enligt normen inte omfattas
av skatteplikt om den ingående mervärdesskatten
överstiger den utgående mervärdesskatt som skulle utgå
på det subventionerade priset.
2.4 Norm för punktskatter
Normen för punktskatter är svårare att fastställa än
normen för övriga skatter. Huvudnormen är att skatten
skall vara proportionell, en princip som även används
internationellt.
För exempelvis energiskatten innebär preciseringen
av normen att skatteuttaget kan variera beroende på
ändamål. Detta innebär att skatten på energi som
används för transportändamål kan vara högre än
skatten på den energi som används för
uppvärmningsändamål.
Normen tillåter även att vissa skattebaser
klassindelas beroende på utsläppsgrad. De
nedsättningsregler som tillämpas för vissa delar av
näringslivet betraktas som en skatteförmån.
3 Beräkning och redovisning av
skatteavvikelser
Skatteavvikelsernas storlek har beräknats med den s.k.
utgiftsekvivalentmetoden. För saldopåverkande
skatteavvikelser innebär denna metod att den
nettoberäknade skatteavvikelsen är lika med storleken
på den skattefria transferering som fullt ut kompenserar
den skatteskyldige för ett eventuellt slopande av
avvikelsen. Den bruttoberäknade skatteavvikelsen visar
storleken på motsvarande skattepliktiga transferering.
Denna beräknas som kvoten mellan nettoavvikelsen och
1 minus marginalskattesatsen för den skattskyldige. För
icke saldopåverkande skatteavvikelser beräknas endast
en bruttoavvikelse.
Beräkningarna kan antingen redovisas kassamässigt
eller periodiserat. En periodiserad redovisning visar
kostnaden för avvikelsen för ett specifikt år medan en
kassamässig redovisning visar betalningsflödena under
ett specifikt år. De skatteavvikelser som presenteras i
denna bilaga baserar sig på en periodiserad redovisning.
Samtliga skatteavvikelser är partiellt beräknade,
vilket innebär att värdet på de aggregerade
skatteavvikelserna bör tolkas med stor försiktighet. Det
kan också påpekas att någon fullständig genomgång av
skattelagstiftningen inte har gjorts med avseende på
skattesanktioner. Enbart enstaka sanktioner finns redovi-
sade.
Redovisningen av skatteavvikelser avser
regeländringar kända per den 1 januari 1997.
Sammanställningen i tabell 1 redovisar enskilda
skatteavvikelser uppdelade på skatteområden för åren
1993-1997. För punktskatteområdet begränsas dock
redovisningen till perioden 1995-1997. I tabellen
redovisas både brutto- och nettobeloppen för de enskilda
avvikelserna. Dessutom redovisas de aggregerade
skatteavvikelserna för olika skatteslag. De icke
saldopåverkande skatteavvikelserna är samlade i slutet
av tabellen. I avsnitt 4 ges en kortfattad beskrivning av
de enskilda skatteavvikelserna. Avvikelsens nummer i
detta avsnitt svarar mot numret i den första kolumnen i
tabell 1.
De saldopåverkande bruttoberäknade skatteavvikel-
serna uppgår till totalt 136 miljarder kronor inkomståret
1997, vilket är omkring 21 miljarder mer än
inkomståret 1995. Av det totala beloppet på 136
miljarder avser 63 miljarder kronor inkomstskatten, 6
miljarder kronor socialavgifter och särskild löneskatt,
34 miljarder kronor mervärdesskatten och 33 miljarder
kronor punktskatter.
De nettoberäknade avvikelserna uppgår totalt till
97 miljarder kronor, varav 43 miljarder kronor avser
inkomstskatt, 4 miljarder kronor socialavgifter och
särskild löneskatt, 25 miljarder kronor mervärdesskatt
och 25 miljarder kronor avser punktskatter.
De icke saldopåverkande avvikelserna beräknas
uppgå till 61 miljarder kronor inkomståret 1997
(brutto), varav 49 miljarder kronor avser inkomstskatt
och 12 miljarder kronor socialavgifter och särskild
löneskatt. De icke saldopåverkande skatteavvikelserna
har uppgått till drygt 60 miljarder kronor under hela
perioden 1994-97.
I tabell 2 redovisas skatteavvikelserna fördelade på
utgiftsområden. Avvikelser som ej kunnat hänföras till
något enskilt utgiftsområde redovisas som generella
avvikelser. I bruttoredovisningen återfinns de största
skatteavvikelserna inom utgiftsområdena ekonomisk
trygghet vid ålderdom, ekonomisk trygghet för familjer
och barn samt näringsliv. Andra större områden är
kommunikationer, samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande samt stöd till kultur
m.m.. De saldopåverkande bruttoavvikelserna är störst
inom utgiftsområdena näringsliv (37 miljarder kronor),
ekonomisk trygghet vid ålderdom (17 mdkr),
kommunikationer (13 mdkr), samhällsplanering m.m.
(12 mdkr) och kultur m.m. (9 mdkr).
Nedan redovisas de största saldopåverkande skatteav-
vikelserna inom respektive skatteområde.
3.1 Skatteavvikelser inom
inkomstbeskattningen
Inkomst av tjänst
Under inkomst av tjänst finns 20 saldopåverkande
avvikelser. Om den skattebefriade inkomsten utgör
ersättning för utfört arbete avser avvikelsen både
inkomstskatt och särskild löneskatt. De saldopåverkande
avvikelserna uppgår totalt till 7 miljarder kronor brutto,
vilket är nästan 2 miljarder kronor mer än den
sammantagna avvikelsen för inkomst av tjänst
inkomståret 1994. Den viktigaste saldopåverkande
avvikelsen är pensionskostnader för arbetstagare, vilken
uppgår till 6,7 miljarder kronor brutto och till 4,1
miljarder kronor netto.

Kostnader i tjänst och allmänna avdrag
De saldopåverkande avvikelserna uppgår till 6,9
miljarder kronor brutto och till 3,7 miljarder kronor
netto. Skatteavvikelserna för kostnader i tjänst har
sammantaget i stort sett varit konstanta under de
senaste åren.
Avdrag för resor till och från arbetet utgör den
största saldopåverkande avvikelsen. Bruttoförmånen
förväntas uppgå till 5,5 miljarder kronor inkomståret
1997 och till 3,0 miljarder kronor netto.
Den skatteförmån som orsakas av avdrag för
pensionspremier uppgår till 0,6 miljarder kronor brutto
och till 0,3 miljarder kronor netto. Denna skatteförmån
är, liksom pensionskostnader för arbetstagare,
beräknad som skillnaden i marginalskatt vid avdrags-
tillfället och pensionsutbetalningen multiplicerad med
pensionspremiens storlek.

Intäkter av näringsverksamhet
Enligt 22 § kommunalskattelagen skall uttag av bränsle
från lantbruksfastighet inte beskattas om uttaget bränsle
används för uppvärmning av den skattskyldiges
privatbostad. Skatteavvikelsen har beräknats till 0,8
miljarder kronor brutto och till 0,4 miljarder kronor
netto.

Kostnader i näringsverksamhet
Avvikelsen för direktavskrivningar av
byggnadsinvesteringar har upphört 1997. Detta är den
främsta orsaken till att den aggregerade
bruttoskatteförmånen för kostnader i näringsverksamhet
minskar mellan 1996 och 1997, från 16,8 till 14,3
miljarder kronor.
De största avvikelserna orsakas av överavskrivningar
avseende inventarier och av reglerna om avsättningar
till periodiseringsfonder. Den avvikelse som orsakas av
periodiseringsfondssystemet beräknas till 6,5 miljarder
kronor brutto och till 4,7 miljarder kronor netto
inkomståret 1997.
Värdeminskning av inventarier innebär en avvikelse
om skattelagstiftningens avskrivningsregler medför en
snabbare avskrivning jämfört med en avskrivning som
görs på ekonomisk livslängd. Skatteavvikelsen är en
räntefri skattekredit och beräknas till 6,3 miljarder
kronor brutto och till 4,6 miljarder kronor netto.

Intäkter av kapital
De saldopåverkande skatteförmånerna uppgår till 33,2
miljarder kronor brutto och till 23,7 miljarder kronor
netto. Den sammantagna bruttoförmånen under inkomst
av kapital har minskat med nästan 20 miljarder kronor
sedan 1994, vilket i huvudsak beror på en skärpt
beskattning av utdelningar, reavinster och fastigheter.
Enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel är skattesatsen 15 % på en
schablonberäknad avkastning. Skatteavvikelsen består
av skillnaden mellan full kapitalbeskattning av verkliga
intäkter och den inbetalda avkastningsskatten.
Avvikelsen beräknas till 9,6 miljarder kronor brutto och
till 7,1 miljarder kronor netto.
Andra stora skatteförmåner orsakas av att
värdeökning på aktier beskattas vid realisationstillfället
och inte när värdeökningen äger rum och av
beskattningen av småhus och bostadsrätter.
Skatteförmånen för småhus beräknas uppgå till 7,9
miljarder kronor brutto och till 5,5 miljarder kronor
netto. För bostadsrätter beräknas bruttoförmånerna till
4,5 miljarder kronor.

Kostnader i kapital
Enligt normen skall inte skattereduktion medges för
ränteutgifter på lån avseende privat konsumtion. Denna
förmån utgör sannolikt den största skatteförmånen inom
detta område, men eftersom det ej är möjligt att skilja
konsumtionsräntor från andra räntor har ingen
beräkning kunnat göras.
Bostadsrättsföreningar vars räntekostnader överstiger
de intäkter man har att redovisa har ingen möjlighet att
erhålla skattereduktion för detta underskott. Enligt
normen utgör detta en skattesanktion som beräknas till
2,8 miljarder kronor brutto och till 2,0 miljarder kronor
netto.
Utgiftsräntor som enbart berättigar till 21 procent
skattereduktion ger upphov till en skattesanktion. Därtill
kommer att skatterestitution inte medges om summan av
den beräknade skattereduktionen av underskott i kapital
överstiger summan av övriga skatter. Totalt beräknas
dessa sanktioner uppgå till 0,7 miljarder kronor brutto
och till 0,5 miljarder kronor netto.

Undantag från skattskyldighet
Undantag från skattskyldighet innebär att den
skattskyldige ej är skattepliktig för vissa inkomster. I
denna grupp ingår en skatteavvikelsen för Svenska
Kyrkan på 0,2 miljarder kronor.
3.2 Skatteavvikelser inom
socialförsäkringen
Totalt uppgår de saldopåverkande skatteförmånerna
inom detta område till drygt 6 miljarder kronor brutto.
Den största förmånen utgörs av den nedsättning av
arbetsgivaravgifterna med 5 procentenheter som införts
1997. Nedsättningen medges på en lönesumma på högst
600000 kronor och har därför relativt störst betydelse
för mindre företag.
3.3 Skatteavvikelser inom
mervärdesskatten
Totalt uppgår skatteförmånerna på
mervärdesskatteområdet till omkring 34 miljarder
kronor brutto. Ökningen av de totala bruttoförmånerna
på mervärdesskatteområdet under perioden 1995-97 på
14 miljarder kronor förklaras till största delen av den
sänkning av livsmedelsmomsen som ägde rum 1996.
Mervärdesskatt utgår inte på TV-licenser, vilket
innebär en skatteförmån på 1,9 miljarder kronor brutto
och 1,4 miljarder kronor netto. Lotterier är också
undantagna från mervärdesskatteplikt, vilket innebär en
skatteförmån på 4,2 miljarder kronor brutto och 3,1
miljarder kronor netto. Det kan påpekas att EU:s
mervärdesskatteregler förhindrar en
mervärdesskattebeläggning av dessa områden.
En reducerad mervärdesskatt utgår bl.a. på livs-
medel, rumsuthyrning, personbefordran och allmänna
nyhetstidningar. Totalt beräknas en lägre skattesats än
25 procent ge upphov till en bruttoförmån på 26,4
miljarder kronor, varav 20,5 miljarder kronor avser
livsmedel. Bruttostödet till personbefordran och
allmänna nyhetstidningar uppgår till 2,6 respektive 1,9
miljarder kronor.
3.4 Skatteavvikelser inom
punktskatteområdet
De största avvikelserna inom punktskatteområdet gäller
energiskatten. Befrielsen från att betala energiskatt på
bränsle och el i industrin och växthusnäringen resulterar
i en bruttoförmån på 12,3 miljarder kronor. Andra
stora skatteavvikelser är skatten på diesel för vilken
förmånen uppgår till 8,0 miljarder kronor brutto, det
differentierade skatteuttaget på fossila bränslen som
medför en skatteförmån på 3,9 miljarder kronor brutto
och skatteförmånen för biobränslen som beräknas till
5,7 miljarder kronor. Skattebefrielsen för bandrift leder
till en skatteförmån på 1,4 miljarder kronor brutto.
De totala skatteförmånerna för koldioxidskatten på
fossila bränslen kan uppskattas till 5 miljarder kronor
brutto. Merparten av dessa förmåner beror på
nedsättningsreglerna för industrin som ger upphov till
en skatteförmån på drygt 4 miljarder kronor brutto.
3.5 Ej saldopåverkande skatteförmåner
De icke saldopåverkande skatteförmånerna har
uppgått till omkring 60 miljarder kronor under de
senaste åren. Flertalet enskilda icke saldopåverkande
skatteavvikelser har också varit tämligen konstanta
under perioden 1994-97.
Den största icke saldopåverkande skatteavvikelsen
utgörs av det särskilda grundavdraget för pensionärer.
Pensionsutbetalningarna måste öka med drygt 16
miljarder kronor om det särskilda grundavdraget slopas
och om pensionärernas disponibla inkomster inte skall
påverkas av åtgärden. Om barnbidrag och studiebidrag
beläggs med inkomstskatt måste utbetalningarna av
dessa transfereringar höjas med 11 respektive 7
miljarder kronor, under förutsättning att hushållens
disponibla inkomster skall lämnas opåverkade.
Dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen är
pensionsgrundande och är belagd med inkomstskatt.
Någon tilläggspensionsavgift betalas dock inte på
utbetalda belopp. En sådan avgiftsbeläggning skulle höja
utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen med drygt 5
miljarder kronor. Andra stora icke saldopåverkande
skatteavvikelser utgörs av skattebefrielsen för
socialbidrag och bostadsbidrag och av frånvaron av
tilläggspensionsavgift på sjuk- och föräldrapenning.
4 Beskrivning av de enskilda
skatteavvikelserna
4.1 Inkomst av tjänst
1. Stipendier är skattefria enligt
kommunalskattelagen när de är avsedda för
mottagarens utbildning m.m. och inte utgör
ersättning för arbete. Skatteavvikelsen avser
inkomstskatt och särskild löneskatt.
2. Hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall
räddat person eller egendom i fara eller bidragit
till avslöjande eller gripande av person som begått
brott är i princip ersättning för prestation. Skatte-
avvikelsen avser inkomstskatt och särskild
löneskatt.
3. Ersättningar för blod. Enligt samma princip som
för hittelön är ersättning till den som lämnat
organ, blod eller modersmjölk skattefri. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.
4. Intäkter av försäljning av vilt växande bär.
Försäljning av vilt växande bär och svamp samt
kottar är skattefri upp till en ersättning på 5 000
kr. Eftersom inkomsten utgör ersättning för arbete
avser skatteavvikelsen inkomstskatt och särskild
löneskatt.
5. Kostnadsersättning i form av utlandstillägg.
Nämnda ersättningar och därmed likställda
förmåner såsom fri bostad och bostadskostnadser-
sättning är ej skattepliktiga för utanför Sverige
stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller
i svensk biståndsverksamhet. Skatteavvikelsen
avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den
del av ersättningen som överstiger merkostnaden.
6. Kostnadsersättning till viss personal på SIPRI.
Ersättningar avseende ökade levnadsomkostnader
och skolavgifter för barn samt fri bostad är ej skat-
tepliktig när ersättningen anvisats av styrelsen för
SIPRI till vissa utländska forskare. Skattefriheten
har motiverats med svårigheter att rekrytera
forskare. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och
särskild löneskatt för den del av ersättningen som
överstiger merkostnaden.
7. Kostnadsersättning till utländska forskare. Enligt
lagen om beskattning av utländska forskare vid
tillfälligt arbete i Sverige stadgas skattefrihet för
vissa kostnadsersättningar. Särskilt beslut fordras
av forskarskattenämnd. Skatteavvikelsen avser
inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av
ersättningen som överstiger merkostnaden.
8. Utlandstraktamenten. Ersättningen är ej
skattepliktig om den ej överstiger vissa fastställda
belopp. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och
särskild löneskatt för den del av ersättningen som
överstiger faktiska merkostnader för utlands-
vistelsen. Under hösten 1993 fattade riksdagen
beslut om ändrade regler för utlandstraktamenten,
varvid ersättningen i princip motsvarar den
merkostnad som uppkommer. Utlandstraktamen-
ten utgör således inte längre någon
skatteavvikelse.
9. Tjänsteinkomster förvärvade vid vistelse
utomlands. Den s k ettårsregeln medger
skattefrihet i Sverige, även om ingen beskattning
skett utomlands. Om anställningen varat minst ett
år i samma land och i allmänhet avsett anställning
hos annan än svenska staten eller svensk kommun
medges befrielse från skatt även om ingen
beskattning skett i verksamhetslandet. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.
10. Tjänsteinkomster förvärvade på vissa utländska
fartyg. Skattefrihet föreligger för anställning
ombord på utländskt fartyg om anställningen och
vistelsen utomlands varat minst sex månader och
avsett anställning hos arbetsgivare som är svensk
juridisk person eller fysisk person bosatt i Sverige.
Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild
löneskatt.
11. Arbetsgivares kostnader för arbetstagares pension.
Enligt kommunalskattelagen skall arbetsgivarens
kostnader inte tas upp till beskattning hos arbets-
tagaren om kostnaderna avser tryggande av
pension genom avsättning eller pensionsförsäkring
inom vissa ramar. Eftersom avsättningen utgör
ersättning för utfört arbete ligger ersättningen till
grund för särskild löneskatt. Skatteavvikelsen vad
gäller inkomstskatten beror på skillnaden i mar-
ginalskatter vid avsättning och utbetalning av
pensionen.
12. Ersättningar p g a politisk förföljelse o dyl.
Ersättningar som kommer från utlandet och som
avser ersättning p g a politisk förföljelse och
liknande har undantagits från beskattning. Skatte-
avvikelsen avser inkomstskatt.
13. Ersättning till neurosedynskadade. Ersättningen är
ej skattepliktig. Skatteavvikelsen avser
inkomstskatt.
14. Kontantunderstöd utgivna av arbetslöshetsnämnd.
Kontantunderstöd som utges av
arbetslöshetsnämnd med bidrag från statsmedel är
skattefritt.
15. Företagssjukvård. Arbetsgivarens kostnader för
personalens sjukvård (i detta sammanhang lika
med ersättning för patientavgifter och recept-
kostnader) är till vissa delar avdragsgilla.
Ersättningen till den anställde var skattefri t.o.m.
1995. Skatteavvikelsen avsåg inkomstskatt och
särskild löneskatt.
16. Personalrabatter m.m. Personalrabatter beskattas
inte. Fria resor för anställda inom flyg eller
järnväg schablonbeskattas istället för att beskattas
som andra förmåner. Frequent flyer rabatter är
numera ej undantagna från skatteplikt.
17. Anställningsintervju. Förmån av fri resa till eller
från anställningsintervju eller kostnadsersättning
för sådan resa är ej skattepliktig.
18. EU-parlamentariker. EU-parlamentarikernas rese-
och kostnadsersättning från EU-parlamentet är ej
skattepliktig.
19. Utbildning vid personalavveckling. Förmån av fri
utbildning vid personalavveckling m.m. är ej
skattepliktig.
20. Löneunderlag aktiva delägare i fåmansaktiebolag.
Genom reglerna i 3 § 12 mom SIL för beskattning
av aktiva delägare i fåmansaktiebolag och
närstående till dessa, beskattas avkastning på
arbetskraft i inkomstslaget kapital. Avkastning på
arbete är lön, som bör beskattas i inkomstslaget
tjänst. Avvikelsen består i skillnaden mellan
tjänste- och kapitalinkomstbeskattningen.
4.2 Kostnader i tjänst och allmänna
avdrag
21. Underskott i litterär verksamhet. Underskott i en
förvärvskälla får normalt inte kvittas mot överskott
i en annan. Underskott i förvärvskälla som avser
aktiv näringsverksamhet avseende litterär,
konstnärlig eller liknande verksamhet får kvittas
mot inkomst av tjänst till den del underskottet
avser samma år. Detta är en avvikelse i
inkomstskatten. Eftersom underskottet i annat fall
kan sparas för att kvittas mot framtida intäkter av
litterär verksamhet är skatteavvikelsen även en
skattekredit inom näringsverksamhet.
22. Dubbel bosättning. Avdrag för dubbel bosättning
medges i vissa fall skattskyldig om dubbel
bosättning är skälig p g a makes eller sambos
förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa fast
bostad på verksamhetsorten eller annan särskild
omständighet. Avdraget motiveras med att det
främjar rörligheten på arbetsmarknaden. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt.
23. Avdrag för resor till och från arbetet. Kostnader
som överstiger 6 000 kr (4 000 kr t.o.m. 1994) är
avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Kostnaden är
egentligen en privat levnadskostnad, varför
avdraget utgör en skatteavvikelse avseende
inkomstskatt.
24. Hemresor. Skattskyldig som har sitt arbete på
annan ort än sin hemort äger i vissa fall rätt till
avdrag för hemresor. Även detta avdrag motiveras
med ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Skatte-
avvikelsen avser inkomstskatt.
25. Avdragsrätt för pensionspremier. Avdrag får görs
för erlagda pensionspremier. Avdragen är
begränsade beloppsmässigt och får i normalfallet
ej överstiga ett halvt basbelopp eller 10 procent av
inkomsten. Om marginalskatten vid utbetalandet
av pensionen är lägre än vid inbetalningen av
premien uppstår en avvikelse. Skatteavvikelsen
avser inkomstskatt.
26. Underskott av aktiv näringsverksamhet.
Underskott av aktiv näringsverksamhet får kvittas
mot tjänsteinkomster under de fem första
verksamhetsåren. Avdragsrätten är belagd med
olika restriktioner för att förhindra handel med
avdragsrätt och att avdragsrätt för samma för-
värvskälla kan uppkomma för flera femårspe-
rioder. Kvittning medgavs inte för inkomståret
1995.
4.3 Intäkter i näringsverksamhet
27. Uttag av bränsle. Enligt huvudregeln (KL 22 § 4
st 1 p) är uttag ur näringsverksamhet skattepliktigt.
Uttag av bränsle för uppvärmning är dock
undantaget från skatteplikt om fastigheten är taxe-
rad som lantbruksenhet. Skatteavvikelsen avser
näringsverksamhet och särskild löneskatt.
28. Avverkningsrätt till skog mot betalning som skall
erläggas under flera år. Enligt god
redovisningssed uppkommer intäkten när bindande
avtal träffats. Enligt gällande lagstiftning (KL 24 §
5 st p1 anv) tilllämpas dock i detta fall kontant-
principen, vilket innebär att beskattningen
uppskjuts, varför en räntefri kredit uppstår i
näringsverksamhet. Räntan på krediten bör utgöra
underlag för särskild löneskatt.
29. Näringsbidrag. Med näringsstöd avses stöd som
lämnas av stat eller kommun. Beroende på hur
stödet hanteras i näringsverksamheten blir effekten
olika. Om bidraget används för finansiering av en
icke avdragsgill utgift är bidraget i sin helhet att
betrakta som en avvikelse. Om bidraget däremot
används för finansiering av en tillgång som enligt
allmänna regler får skrivas av med årliga
värdeminskningsavdrag är avvikelsen enbart en
skattekredit. Bidraget fungerar i dessa fall såsom
en direktavskrivning. Skatteavvikelsen avser
inkomstskatt.
30. Avgångsvederlag till jordbrukare. I vissa fall är
avgångsvederlag till jordbrukare inte skattepliktigt.
Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild
löneskatt.
31. Näringsfastighet och bostadsrätter i
näringsverksamhet. Vinster vid avyttring av
näringsfastigheter skall beskattas i kapital enligt
reavinstreglerna, såvida fastigheterna inte är att
anse som omsättningstillgångar. Under
innehavstiden har kostnaderna varit avdragsgilla i
inkomstslaget näringsverksamhet, vilket reducerat
underlaget för inkomstskatt och socialavgifter. Vid
beräkning av reavinst återförs
värdeminskningsavdrag och avdrag för
värdehöjande reparationer i den mån de gjorts
efter 1 januari 1991. Skatteavvikelsen avser
inkomstskatt och socialavgifter på de avdrag för
värdehöjande reparationer som gjorts före denna
tidpunkt.
4.4 Kostnader i näringsverksamhet
32. Anläggning av ny skog. Utgifter för anläggning av
ny skog och dikning som främjar skogsbruk får
omedelbart kostnadsföras. Samma avdragsmöj-
ligheter gäller även för bär- och fruktodlingar för
inköp och plantering av träd och buskar. Skatteav-
vikelsen utgörs av ränteeffekten på den
omedelbara avskrivningen. Räntan på krediten bör
beräknas utgöra underlag för särskild löneskatt.
33. Skogsavdrag. Vid avyttring av skog får fysisk
person under innehavstiden avdrag med högst 50
procent av anskaffningsvärdet, medan avdraget för
juridiska personer är begränsat till 25 procent. Vid
taxeringen för ett visst beskattningsår medges
avdrag med högst halva den avdragsgrundande
skogsintäkten. Syftet med avdragsrätten är att
undanta rena kapitaluttag från beskattning. Å
andra sidan saknas anledning att medge avdrag när
värdeökningen på skogstillväxten överstiger gjorda
uttag. Skatteavvikelsen uppkommer genom den
schablon som är vald för beräkning av avdragets
storlek och avser inkomstskatt och särskild
löneskatt.
34. Substansminskning. Huvudregeln vad gäller
avdrag för substansminskningar är ingen
skatteavvikelse. Enligt en alternativregel kan dock
avdraget uppgå till 75 procent av täktmarkens
allmänna saluvärde då utvinningen påbörjades.
Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den
snabbare avskrivningen.
35. Avdrag för kostnader för resor till och från
arbetet. Se under kostnader i tjänst.
36. Bidrag till regional utvecklingsfond. Avdrag får
göras för bidrag som lämnas till regional
utvecklingsfond. Skatteavvikelsen avser in-
komsskatt och särskild löneskatt.
37. Lagernedskrivning och pågående arbeten. Enligt
en alternativregel kan lager (gäller ej fastigheter)
tas upp till 97 procent av det samlade anskaff-
ningsvärdet. Olika bestämmelser finns för
pågående arbeten som utförs på löpande räkning
och arbeten som utförs till fast pris. För arbeten
på löpande räkning kan samma alternativregel som
ovan användas. Skatteavvikelsen utgörs av
ränteeffekten på den skattelättnad som
lagernedskrivningen medför. Eftersom räntan på
krediten inte är förmånsgrundande skall den
utgöra underlag för särskild löneskatt.
38. Kärnkraftsanläggning. Företag som driver
kärnkraftsanläggning får avdrag för belopp som i
räkenskaperna sätts av för framtida hantering av
utbränt kärnbränsle. Detta förfarande gäller även
företag som mot förskottsbetalning åtagit sig att
svara för hantering av nämnda slag. Skatteeffekten
utgörs av ränteeffekten på den skattelättnad som
det omedelbara avdraget medför.
39. Bidrag till Stiftelsen Bostadskooperationens
garantifond. Medel som tillförs stiftelsen är
avdragsgilla vid taxeringen liksom även medel
som mottages av stiftelsen är skattepliktiga.
Stiftelsen är ej skattepliktig för kapitalinkomster.
Skattefriheten är slopad från och med inkomståret
1994. Belopp som tillförts Stiftelsen Petro-
leumindustrins beredskapsfond: Medel som tillförs
stiftelsen är avdragsgilla vid taxeringen liksom
även medel som mottages av stiftelsen är
skattepliktiga. Stiftelsen är ej skattepliktig varken
för kapitalinkomster eller övriga inkomster.
Skattefriheten är slopad från och med inkomståret
1994.
40. Avgifter till VPC. Enligt lag är avgifter som
aktiebolag erlägger till VPC att betrakta som
avdragsgill kostnad. Avgiften är i skattehänseende,
trots att registerföring vid VPC inte är frivillig för
aktiebolagen, att betrakta som medlemsavgift.
Medlemsavgifter är enligt KL inte avdragsgilla.
Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
41. Matching credit klausuler i olika dubbelbe-
skattningsavtal. I vissa fall kan en skattskyldig få
avräkning för den skatt som skulle ha utgått i det
andra avtalslandet även om sådan skatt inte har
erlagts. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
42. Koncernbidragsdispens. Regeringen kan i vissa
fall medge avdrag för lämnade bidrag trots att
reglerna för koncernbidrag ej är uppfyllda. Detta
förutsätter dels att avdraget redovisas öppet, dels
att den verksamhet som bedrivs av berörda företag
skall vara av samhällsekonomiskt intresse. Skatte-
avvikelsen avser inkomstskatt.
43. Skadeförsäkringsföretag. I vissa fall har
skadeförsäkringsföretag möjlighet att göra extra
avsättningar till säkerhetsreserven. Skatteav-
vikelsen utgörs av ränteeffekten på skillnaden i
skatt som det extra avdraget medför.
44. Rabatter och liknande från ekonomiska föreningar.
Ekonomiska föreningar får göra avdrag för
rabatter, utdelningar m.m. trots att dessa inte är
skattepliktiga hos mottagaren. Skatteavvikelsen
avser inkomstskatt.
45. Hypotekskassor och andra liknande institutioner.
Avdrag får göras för det belopp som avsatts till
reservfond, i den mån avsättningen är nödvändig
för att bygga upp fonden till ett belopp som
motsvarar 2 procent av inrättningens skulder.
Skatteavvikelsen, som har upphört från 1995,
utgörs av en ränteeffekt.
46. Skogskonto. Skogskontolagen ger möjlighet till
uppskov av beskattning av de intäkter som är
hänförliga till skogsbruk. De medel som sätts in
på skogskonto utgör underlag för avdrag vid
taxeringen. Avsättningen begränsas i tid till 10 år
på skogskonto och 20 år på skogsskadekonto.
Avkastningen på skogskonto beskattas med 15
procent. Skatteavvikelsen avser räntan på
skattekrediten. Räntan på krediten bör utgöra
underlag för särskild löneskatt.
47. Avsättning till personalstiftelse. Arbetsgivare får
rätt att göra avdrag för medel som avsatts till
personalstiftelse för tryggande av pensionsut-
fästelse. Visst undantag finns för fåmansföretag
med mindre än 30 årsarbetskrafter. Stiftelsen är
mer förmånligt beskattad än näringsidkaren.
Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
48. Skatteutjämningsreserv (surv). Surv var en
reserveringsmöjlighet i näringsverksamhet.
Avsättning till skatteutjämningsreserv fick göras
för sista gången vid 1994 års taxering. Skatteav-
vikelsen avser ränteeffekten på skattekrediten.
49. Återföring av skatteutjämningsreserv. Avsättning
till skatteutjämningsreserv upphörde 1993 (1994
års taxering). 9/10 av beloppet skall återföras till
beskattning i princip i lika delar under en period
om sju år, varför skatteavvikelsen kvarstår. En
definitiv skattelättnad avseende skatten på 10
procent av den totala avsättningen uppkommer
därvid. I redovisningen har antagits att denna
lättnad uppkommer år 1994.
50. Annellavdrag. För att i viss mån öka incitamenten
för företagen att finansiera sina investeringar med
nyemitterat kapital medgavs företagen t.o.m. in-
komståret 1993 avdrag för gjorda utdelningar.
Avdraget var begränsat till under året utdelade
medel, dock högst 10 procent av vad som inbetalts
på aktien ifråga. Det totala beloppet fick heller
aldrig överstiga det belopp som inbetalts för
aktien.
51. Överavskrivningar. Den bokföringsmässiga
avskrivningstiden bestäms av tillgångens livstid i
bolaget, medan den skattemässiga avskrivnings-
tiden bestäms enligt lag. Detta innebär att
bokföringsmässiga och skattemässiga
avskrivningar endast undantagsvis
överensstämmer. Skatteregeln medger att en
tillgång skrivs av snabbare än vad som är
ekonomiskt motiverat. Skatteavvikelsen avser
ränteeffekten på skattekrediten. Eftersom denna
inte är förmånsgrundande skall den ligga till grund
för beräkning av särskild löneskatt.
52. Periodiseringsfonder. Periodiseringsfond är en
vinstanknuten reserveringsmöjlighet där näringsid-
karen/bolaget kan reservera medel under högst
fem år. Reserveringsmöjligheten innebär en
skattekredit på det reserverade beloppet.
53. Direktavskrivningar. För kostnader som är
nedlagda i näringsfastigheter mellan 1 november
1994 och 31 maj 1996 erhålls ett direktavdrag
med 50 procent. Avdrag skall i första hand ske
mot återföring av periodiseringsfond och
survavsättning.
54. Upphovsmannakonto. Se skogskonto.
55. Generationsskifte vid räntefördelning. Förvärvas
en näringsfastighet genom arv, testamente,
bodelning med anledning av makes död eller
äktenskapsskillnad eller genom gåva kan
förvärvaren undvika negativ räntefördelning till
den del det negativa fördelningsunderlaget är
hänförligt till förvävet.
56. EU-bidrag. Se näringsbidrag.
4.5 Intäkter av kapital
57. Avkastning småhus. Avkastning från eget hem
behöver ej tas upp till beskattning. Däremot utgår
fastighetsskatt med 1,7 procent av taxeringsvärdet.
Skatteavvikelsen utgörs av skillnaden mellan
skatten (30 procent) på räntan på fastighetens
marknadsvärde och fastighetsskatten.
58. Avkastning bostadsrätt. Bostadsrättsföreningen
skall årligen ta upp en intäkt om 3 procent av
fastighetens taxeringsvärde. Eftersom summan av
marknadsvärdet för lägenheterna överstiger
fastighetens marknadsvärde uppstår en skatteavvi-
kelse när medlemmarna inte betalar någon
kompletterande skatt. Värdet av skatteavvikelsen
uppgår till skillnaden i skatt på intäkten av
lägenheten och den intäkt som tas upp av före-
ningen plus fastighetsskatten.
59. Reavinst. Beskattning av värdeökning på aktier
som orsakas av kvarhållen vinst i bolaget sker
först vid realisationstillfället. Räntan på denna
skattekredit är en skatteavvikelse. Under 1994
uppgick skatten på reavinster vid försäljning av
aktier till 12,5 procent medan skattesatsen för
övriga kapitalinkomster var 30 procent.
Skatteavvikelsen avser dels näringsverksamhet,
dels kapitalskatt.
60. Utdelning på aktier. Under 1994 var
utdelningsinkomster undantagna från skatteplikt.
Från och med inkomståret 1997 uppkommer en ny
avvikelse genom lättnadsreglerna för delägare i
onoterade bolag. En avkastning om 65 procent av
statslåneräntan på ett speciellt definierat underlag
undantas från beskattning i inkomstslaget kapital.
Skatteavvikelsen avser kapitalskatt.
61. Uppskov med reavinst vid försäljning av småhus
och bostadsrätt. Från och med 8 september 1993
kan den reavinst som uppstår vid försäljning under
vissa omständigheter skjutas upp. Skatteavvikelsen
motsvarar en räntefri kredit.
62. Uttag av aktier. Uttag av aktier i ett annat
aktiebolag kan under vissa omständigheter vara
skattefri, trots att en utdelning av detta slag enligt
huvudregeln således är att anse som skattepliktig.
Reglerna var inte tillämpliga under 1994.
63. Allemansfond. Reavinster på allemansfonder
beskattas till 20 procent medan reavinster på andra
fondandelar beskattas till 30 procent.
Skatteavvikelsen upphör från och med
beskattningsåret 1997. Skatteavvikelsen avser
inkomstskatt.
64. Avkastningsskatt på pensionsmedel. Avkastningen
på medel reserverade för pensionsändamål
beskattas lägre än annan avkastning på kapital.
Avvikelsen uppkommer dels i näringsverksamhet,
genom bolagens egna reserveringar och
fonderingar i försäkringsbolag, dels i kapital
genom det individuella pensionssparandet.
Skattesatsen är satt till 15 procent på en
schablonberäknad avkastning.
65. Avkastningsskatt K-försäkringar.
Avkastningsskatten på K-försäkringskapitalet är
justerat för den fördröjning i avskattning av
kvarhållen vinst som uppkommer vid
direktägande. En räntefri skattekredit uppkommer
genom detta.
4.6 Kostnader i kapital
66. Riskkapitalavdrag. Fysiska personer som
investerar i onoterat bolag får i inkomst av kapital
dra av 10000-100000 kronor vid köp av
nyemitterade aktier (upphör 1996).
67. Konsumtionskrediter. Enligt gällande regelsystem
är samtliga ränteutgifter avdragsgilla. Enligt
normen är endast ränteutgifter för lån till inve-
steringar och boende avdragsgilla, vilket innebär
att ränteutgifter för lån till konsumtion är en
skatteavvikelse. Skatteavvikelsen avser kapital-
skatt.
68. Reaförluster vid avyttring av marknadsnoterade
aktier och andra finansiella instrument. Förluster
vid avyttring av marknadsnoterade aktier m.m. får
dras av från reavinst på marknadsnoterad sådan
tillgång utan den begränsning som i andra fall
gäller avdrag för reaförluster.
Avdragsbegränsningen för fysiska personer är
70 procent av den faktiska reaförlusten.
Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.
69. Marknadsnoterade fordringar. Reavinst och rea-
förlust behandlas i skattehänseende som ränteintäkt
respektive ränteutgift. Detta innebär att de är kvitt-
ningsbara mot varandra till 100 procent. Dessa
regler tillämpas inte på ej marknadsnoterade
fordringar. Skatteavvikelsen avser skatt på
kapitalinkomst.
4.7 Skattereduktioner
70. ROT-reduktioner. Under 1993 och 1994 medgavs
en skattereduktion om 30 procent på löneandelen
av reparations- och förbättringskostnader på fastig-
heter. Skatteavvikelsen avsåg skatt på kapital-
inkomst och näringsverksamhet. Under 1995
medgavs ingen skattereduktion, men från och med
den 15 april 1996 och fram till 31 december 1997
har ROT-avdraget återinförts och utvidgats till att
gälla även för bostadsrättsinnehavare.
4.8 Skattskyldighet
71. Akademier. Akademier, allmänna under-
visningsverk, studentnationer och samarbetsorgan
för studentnationer är befriade från skatteplikt för
all inkomst utom inkomst av fastighet.
72. Företagareföreningar. All inkomst utom inkomst
av fastighet är skattefri för företagareförening som
erhåller statsbidrag, regional utvecklingsfond och
regleringsförening på jordbrukets och fiskets
områden.
73. Erkända arbetslöshetskassor m.m. All inkomst
utom inkomst av fastighet är skattefri för erkända
arbetslöshetskassor, personalstiftelser med
verksamhet att lämna understöd vid arbetslöshet,
allmänna försäkringskassor m fl.
74. Ideella föreningar. Enbart skatteplikt för inkomst
av fastighet och vissa rörelseinkomster.
75. Kyrkor, allmännyttiga stiftelser m.fl. Enbart
skatteplikt för inkomst av fastighet eller rörelse.
76. Ägare av fastigheter nämnda i 3 kap 2-4 §§ fastig-
hetstaxeringslagen. Ägare av sådan fastighet är
frikallade från skattskyldighet för vissa typer av
inkomster från sådan fastighet. Undantaget gäller
bl.a. nationalparker, utbildnings- och vårdan-
stalter.
4.9 Arbetsgivaravgifter
77. Lag om nedsättning av socialavgifter. Vissa
arbetsgivare med fast driftställe i stödområde 1
och i den norra delen av stödområde 2 erhåller
under ett antal år en nedsättning av arbets-
givaravgifterna. Nedsättningen gäller inte stat och
kommun. Nedsättningen är 8 procentenheter
fr.o.m. 1/1 1997 och omfattar både arbetsgivare
och egenföretagare.
78. Lag om tillfällig avvikelse från lagen om
socialavgifter. För att främja utbildning fick
arbetsgivare som lät anställd deltaga i utbildning
på arbetstid göra avdrag med 500 kr per arbetsdag
(400 kr fr.o.m. 1/7 1996) från det belopp som
skall betalas i arbetsgivaravgifter. Avdrag fick
även göras med 75 kr/tim (35 kr efter 1/7 1996)
för anställda som deltar i fortbildning.
Totalkostnaden per person är begränsad till 40 000
(20000) kronor. Stödet är även förknippat med
diverse villkor. Skatteavvikelsen har upphört
fr.o.m. 1997.
79. Generellt anställningsstöd (GAS) och riktat
anställningsstöd (RAS) . För nyanställningar efter
den 30 september 1993 medgavs avdrag för
arbetsgivaravgifter med 15 procent av de
nyanställdas lönesummor. Anställningen skulle
avse minst sex månader och minst 17 timmar per
vecka. GAS upphörde 31/12 1994. Under 1995
medgavs ett riktat anställningsstöd (RAS) för
nyanställningar som gjordes mellan mars och juni
1995. För dessa nyanställningar erhålls hela
arbetsgivaravgiften, dock max 6 000 kr per
månad, i reduktion under högst tolv månader.
Stödet gällde enbart arbetsgivare med färre än 500
anställda.
80. Nedsättning med viss inriktining på mindre
företag. Vi beräkning av arbetsgivaravgifter får en
arbetsgivare göra ett avdrag på 5 procent av
lönesumman. Den maximala lönesumma som
medger nedsättning uppgår till 600000 kronor.
4.10 Särskild löneskatt
81. Utländska artister. Vid uppdrag i Sverige betalar
utländska artister en speciell artistskatt. Däremot
behöver ej sociala avgifter eller särskild löneskatt
erläggas. Eftersom inkomsten inte är
förmånsgrundande avser skatteavvikelsen särskild
löneskatt.
82. Ersättning skiljemannauppdrag. Ersättningen ingår
inte i underlaget för socialavgifter om parterna är
av utländsk nationalitet. Skatteavvikelsen avser
särskild löneskatt.
83. Ersättning till idrottsutövare. Ersättningar som inte
överstiger ett halvt basbelopp är undantaget från
socialavgifter. Eftersom ersättningen inte är
förmånsgrundande utgörs avvikelsen av särskild
löneskatt.
84. Bidrag från Sveriges författarfond och
konstnärsnämnden. Ersättningen finansieras med
statliga medel och är pensionsgrundande.
Eftersom ersättningen är pensionsgrundande bör
den betraktas som ersättning för utfört arbete.
Avvikelsen utgörs av särskild löneskatt och den
delen av ATP-avgiften som grundar förmån.
85. Bidrag till vinstandelsstiftelser. Vinstandels-
stiftelser belastas tidigare inte med
arbetsgivaravgifter vid avsättningen till stiftelsen
eller vid uttaget. Eftersom ersättningen inte är
förmånsgrundande bör särskild löneskatt utgå.
Skatte-avvikelsen upphör fr.o.m. 1997.
4.11 Mervärdesskatten
Undantag från skatteplikt
86. Omsättning av nybyggda fastigheter.
Skatteavvikelsen gäller försäljning av tomtmark
till icke-skattskyldiga och den obeskattade
vinstmarginalen på byggnader som byggts i egen
regi med uttagsbeskattning och som sålts vidare till
en icke skattskyldig person.
87. Viss verksamhet för produktion och utsändning av
radio- och televisionsprogram. Innebär bl.a. att
TV-avgiften inte belastas med mervärdesskatt.
88. Allmänna nyhetstidningar. Allmänna
nyhetstidningar var kvalificerat undantagna från
mervärdesskatt t.o.m. 1995.
89. Periodiska medlemsblad och periodiska
personaltidningar. Undantaget gäller även
införande av annonser, tryckning m.m.
90. Annan periodisk publikation. Avser publikationer
med huvudsakligt syfte att verka för religiöst,
nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande
m.fl. ändamål.
91. Internationell personbefordran. Som export räknas
transport till eller från utlandet. Detta innebär att
en resa från ort i Sverige till en ort i utlandet i sin
helhet är frikallad från skatteplikt. Skattebefrielsen
gäller både luft-, vatten- och landtransporter.
Beloppen i tabellen avser inrikes del av utrikes
buss- och tågtransporter.
92. Immateriella rättigheter. Undantaget gäller
upplåtelse och överlåtelse av rättigheter enligt
upphovsrättslagen. Skatteavvikelsen upphör
fr.o.m. 1997.
93. Försäljning av alster av bildkonst som ägs av upp-
hovsmannen eller dennes dödsbo. Skattesatsen är
12 procent om försäljningssumman överstiger 300
000 kronor per år. Vid omsättning av annan utgår
full beskattning.
94. Biografföreställningar. Biografföreställningen var
tidigare befriad från mervärdesskatt. Fr.o.m. 1
juli 1996 beskattas bio med en skattesats om 6
procent.
95. Konserter och cirkusföreställningar m..m.. Teater-
, opera- och balettföreställningar och andra
entréavgiftsbelagda evenemang var undantagna
från skatteplikt t.o.m. 1996.
96. Läkemedel. Läkemedel som utlämnas enligt recept
eller säljs till sjukhus är kvalificerat undantaget
från mervärdesskatt. Däremot utgår mervärdes-
skatt vid försäljning av icke receptbelagda
läkemedel.
97. Lotterier. Skattetekniska nackdelar med
skatteplikt. All beskattning sker i form av
punktskatt.
98. Postbefordran. Brevbefordran var fram till och
med 28 februari 1994 undantagen från
mervärdesskatt. Under perioden 1 mars t.o.m. 31
december utgick reducerad mervärdesskatt om 12
procent. Från och med 1995 utgår full
mervärdesskatt, varför avvikelsen numera är
slopad.
99. Idrottsevenemang. Idrottsevenemang som
anordnas av en ideell förening är undantagen från
skatteplikt.
100. Kommersiell utbildning. Utbildning var
undantagen från mervärdesskatt t.o.m. 1996.

Skattesats
101. Livsmedel. För livsmedel är skattesatsen numera
nedsatt till 12 procent. Före 1/1 1996 uppgick
skattesatsen till 21 procent. Som livsmedel räknas
inte vatten från vattenverk, spritdrycker, vin och
starköl samt tobaksvaror.
102. Serveringstjänster. Serveringstjänster beskattades
med en reducerad skattesats t.o.m. 1995.
103-105. Rumsuthyrning, personbefordran samt
transport i skidliftar. Skattesatsen är numera
nedsatt till 12 procent.
106. Postbefordran. Under perioden 1 mars t.o.m. 31
december 1994 utgick reducerad mervärdesskatt
om 12 procent.
107. Allmän nyhetstidning. Från den 1 januari 1996
utgår mervärdesskatt med en skattesats om 6
procent. Tidigare var nyhetstidningar undantagna
från skatteplikt.
108. Biografföreställningar. Fr.o.m. 1 juli 1996
beskattas bio med en skattesats om 6 procent.
109. Entréavgiftsbelagda evenemang. Dessa beskattas
med 6 procent mervärdesskatt fr.o.m. 1/1 1997.
110. Kommersiell idrott. Kommersiell idrott beskattas
med 6 procent mervärdesskatt fr.o.m. 1/1 1997.
111. Upphovrätter. Upphovsrätter beskattas med 6
procent mervärdesskatt fr.o.m. 1/1 1997.

Undantag från skattskyldighet
112. Ideella föreningar. Omsättning av vara eller tjänst
i en ideell verksamhet räknas inte som
yrkesmässig verksamhet om föreningen är befriad
från inkomstskatt enligt lagen om statlig
inkomstskatt för omsättningen ifråga.

Redovisningsperiod
113. Tidpunkten för redovisningsskyldighetens inträde i
byggnads- och annan entreprenadverksamhet.
Redovisningsskyldigheten inträder två månader
efter det att fastigheten tagits i bruk.
Skatteavvikelsen avser räntan på skattekrediten.

Avdrag för ingående skatt
114. Ingående skatt på jordbruksarrende.
Avdragsrätten omfattar hela den ingående skatten
på jordbruksarrende, även om i arrendet ingår
värdet av bostad.
4.12 Skatteförmåner inom
punktskatteområdet
Energiskatt
115. Skatt på dieselbränsle i motorfordon. Skattesatsen
för diesel i olika miljöklasser jämförs med
skattesatsen för bensin i miljöklass 2, vilken utgör
normen på hela transportområdet. Under 1997 är
den genomsnittliga skattesatsen för bensin i den
främsta miljöklassen 40 öre/kWh medan diesel
beskattas med 16 öre/kWh i miljöklass 1, 18
öre/kWh i miljöklass 2 och 21 öre/kWh i
miljöklass 3.
116. Skattebefrielse för elförbrukning vid bandrift. Be-
frielsen gäller elförbrukning för järnväg och
tunnelbana. Skatteavvikelsen uppgår till 40
öre/kWh.
117. Skattebefrielse på bränsle för inrikes sjöfart.
Avvikelsen uppgår till 40 öre/kWh.
118. Elförbrukning i vissa kommuner. Normen för skatt
på elektrisk kraft utgörs av den skattesats som
merparten av de svenska hushållen betalar. Den
uppgår till 12,6 öre/kWh i genomsnitt under 1997.
I Norrbottens, Västebottens och Jämtlands län
samt Sollefteå, Ånge, Örnsköldsviks, Amlung,
Mora, Orsa, Älvdalen, Ljusdals och Torsby
kommuner är dock skattesatsen nedsatt till 7
öre/kWh. Avvikelsen i skattesatser utgörs av
skillnaden mellan 12,6 öre och 7,0 öre/kWh.
119. El för gas- värme-, vatten och elförsörjning.
Skattesatsen för dessa förbrukare uppgår till 10,3
öre/kWh i de kommuner som inte har
ovannämnda nedsättning till 7,0 öre/kWh.
Skatteavvikelsen uppgår till 2,3 öre/kWh och har
störst betydelse för produktion av fjärrvärme.
120. Differentierat skatteuttag på fossila bränslen.
Skatteavvikelserna beräknas som skillnaden mellan
skattesatserna på de olika energislagen och
normalskattesatsen på elektrisk kraft. Under 1997
uppgår skatteavvikelserna för gasol till 11,5
öre/kWh, för naturgas 10,5 öre/kWh, för kol 8,6
öre/kWh, för tung eldningsolja 6,1 öre/kWh samt
för villaolja 5,5 öre/kWh. Två tredjedelar av
avvikelsen tillfaller hushållen medan resterande
del tillfaller företagssektorn.
121. Skattebefrielse för biobränslen. Ingen skatt utgår
på biobränslen, vilket innebär en avvikelse på 12,6
öre/kWh 1997.
122. Bidrag till värmeverk. För värme som levereras
till industrin erhåller producenten ett bidrag om 9
öre/kWh.
123. Kraftvärmeanläggningar. För bränsle som
förbrukas vid samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanlägg-
ning medges avdrag med halva energiskatten.
124. Produktion av elkraft. De fossila bränslen som
används som insatsvaror vid produktion av elkraft
är skattebefriade. Man undviker därmed en
dubbelbeskattning eftersom elkraften beskattas i
konsumtionsledet.
125. Bränsleförbrukning inom industrin. Industrisektorn
är skattebefriade för all användning av fossila
bränslen. Normen utgörs av full skattesats på
dessa bränslen.
126. Bränsleförbrukning inom växthusnäringen. Från
och med 1996 är växthusnäringen skattebefriade
för all användning av fossila bränslen. Före 1996
debiterades 15 procent av energiskattesatserna.
Normen utgörs av full skattesats på dessa
bränslen.
127. Elförbrukning inom industrin. Industrisektorn är
skattebefriad för all användning av elektrisk kraft.
Normen utgörs av normalskattesatsen på el.
128. Elförbrukning inom växthusnäringen.
Växthusnäringen är skattebefriad för all
användning av elektrisk kraft. Normen utgörs av
normalskattesatsen på el.

Koldioxidskatt
129. Metallurgiska processer. Avdrag medges för
koldioxidskatt för bränslen som används för
metallurgiska processer.
130. Nedsättning av koldioxidskatt som utgår på
bränslen inom energiintensiv industri. Från och
med 1 juli 1997 får den energiintensiva sektorn
nedsättning med 24 procent av den koldioxidskatt
som överstiger 0,8 procent av det enskilda
företagets omsättning. Företag inom cement-,
kalk-, glas- stenindustri är dock skattebefriade för
koldioxidskatten över 1,2 procent av
omsättningen.
131. Skattebefrielse för inrikes sjöfart. Skattebefrielse
föreligger för såväl energi- som koldioxidskatt.
132. Produktion av elkraft. För bränsle som åtgår vid
produktion av elkraft utgår ingen koldioxidskatt.
Enligt normen bör skatteuttaget utgöra 100 procent
av de gällande skattesatserna.
133. Bränsleförbrukning inom industrin. Efter 1 juli
1997 debiteras industrisektorn 50 procent av
skattesatserna på fossila bränslen. Före 1 juli 1997
var skattesatsen nedsatt till 25 procent av den
normala nivån. Normen utgörs av full skattesats
på dessa bränslen.
134. Bränsleförbrukning inom växthusnäringen. Från
och med 1996 har växthusnäringen samma energi-
och koldioxidskattesatser som industrisektorn.
Före 1996 debiterades 15 procent av
koldioxidskattesatserna. Normen utgörs av full
skattesats på dessa bränslen.

Övrigt
135. Undantag från svavelskatt. Bränslen som används
för att producera cement, kalk och sten är befriade
från svavelskatt liksom bränslen i sodapannor
inom skogsindustrin. Svavelskatten utgår med 30
kr per kg svavelinnehåll i andra bränslen än
ovanstående.
4.13 Skattesanktioner
Kostnader i kapital
136. Ränteutgifter. Enligt normen skall samtliga
ränteutgifter vara avdragsgilla om lånet avser
investeringar. Dock finns en begränsning i
lagstiftningen vilket innebär att avdragseffekten är
21 procent i de fall nettoränteutgiften (kapital-
inkomster fråndragna) överstiger 100 000 kr.
137. Begränsning kapitalreduktion. I reglerna om
skattereduktion för underskott av kapital finns en
regel som begränsar reduktionen till summa andra
skatter. Skatterestitution medges inte. Avvikelsen
avser kapitalskatt.
138. Räntekostnader för bostadsrättsföreningar.
Avdragsrätten för räntor är begränsad till de
intäkter föreningen har.

Punktskatter
139. Skatt på viss elektrisk kraft. Före 1 januari 1997
utgick en produktionsskatt på elkraft som
produceras i vattenkraftverk. Den var
differentierad beroende på vattenkraftverkets
ålder. Skatten kan likställas med en extra in-
komstskatt som lagts på vissa företag och är därför
att betrakta som en skattesanktion. Eftersom
elkraften även beskattas i konsumtionsledet utgör
denna skattesanktion en slags dubbelbeskattning.
Produktionsskatten på el som produceras i
vattenkraftverk har fr.o.m. den 1 januari 1997
ersatts av en fastighetsskatt av samma storlek.
140. Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk.
För elkraft som produceras i kärnkraftverk utgår
en särskild skatt om 2,2 öre/kWh under 1997.
Skatten kan likställas med en extra inkomstskatt
som lagts på vissa företag och är därför att
betrakta som en skattesanktion. Dessutom utgör
skatten en dubbelbeskattning av el som har
producerats vid kärnkraftsverk.
141. Försäljningsskatt på motorfordon. Efter 1 oktober
1996 utgår en sanktion på ca 6000 kronor för
lastbilar och bussar med sämre miljöegenskaper.
Försäljningsskatten på personbilar avskaffades helt
samma datum. Normen utgörs av
försäljningsskatten på de miljövänligaste
fordonen.
142. Fastighetsskatt på hyresfastigheter.
Fastighetsskatten är en objektskatt som enbart
träffar fastighetskapital. Enbart avkastningen i
form av intäkter skall beskattas. Fastighetsskatten
för småhus räknas dock av gentemot den
schablonintäkt som egentligen borde utgå.
4.14 Icke saldopåverkande avvikelser
143. Flyttningsbidrag som utgår p.g.a att den anställde
flyttar till ny bostadsort och fått särskild ersättning
av arbetsgivaren eller det allmänna är i allmänhet
skattefri. Om ersättningen väsentligt överstiger
belopp som gäller för befattningshavare i offentlig
tjänst är det överskjutande beloppet skattepliktigt.
Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
144. Värnpliktigas förmåner i form av naturaförmåner,
dagersättning, befattningspremie,
avgångsvederlag, utbildningspremie, familjebidrag
mm är skattefri inkomst. Näringsbidrag utgör
dock skattepliktig inkomst. Skatteavvikelsen avser
inkomstskatt.
145. Socialbidrag och annan hjälp enligt
socialtjänstlagen. Socialbidrag, begravningshjälp
samt underhåll som lämnats till intagen i kriminal-
vårdsanstalt eller patient på sjukhus är ej
skattepliktiga, varför inkomstskatt ej utgår.
146. Allmänt barnbidrag. Barnbidrag och förlängt
barnbidrag samt barnpension enligt lagen om
allmän försäkring till den del pensionen efter
avliden förälder ej överstiger 0,4 basbelopp är ej
skattepliktiga. Skattefriheten för barnpension är
begränsad till den garantinivå som gäller för
bidragsförskott. Skatteavvikelsen avser
inkomstskatt.
147. Bidragsförskott är inte skattepliktigt.
148. Kontantunderstöd utgivna av arbetslöshetsnämnd.
Kontantunderstöd som utges av
arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel är ej
skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
149. Handikappersättning. Handikappersättning, sådan
del av vårdbidrag som utgör ersättning för
merkostnader, merutgifter för resor, särskilt
pensionstillägg för långvarig vård av sjukt barn
samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag
som utgår av kommunala eller landstings-
kommunala medel är skattefria. Skatteavvikelsen
avser inkomstskatt.
150. Bidrag till adoption. Bidrag vid adoption av
utländska barn är skattefritt. Skatteavvikelsen
avser inkomstskatt
151. Engångsbidrag i samband med arbetsplacering av
flyktingar. Ersättningen betalas ut vid den första
arbetsplaceringen och bidraget är anpassat till de
normer som gäller inom socialtjänsten. Skatte-
avvikelsen avser inkomstskatt.
152. Bostadstillägg till pensionärer. Ersättningen är
skattefri. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
153. Bostadsbidrag. Ersättningen är skattefri.
Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
154. Studiebidrag. Studiestöd enligt studiestödslagen.
155. Ensamståendebidrag. Bidrag enligt lagen om
särskilt bidrag till ensamstående med barn.
156. Ersättning som tillfaller försäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Skattefriheten
gäller enbart ersättningar som inte grundar sig på
förvärvsinkomster. Skatteavvikelsen avser
inkomstskatt.
157. Grundavdrag för pensionärer. Grundavdraget för
skattskyldiga med folkpension (förtidspension,
änkepension mm) avviker från det grundavdrag
som aktiva skattskyldiga är berättigade till. Det
särskilda grundavdraget är lika med folkpension
plus pensionstillskott och reduceras med ökad
pensionsinkomst. Avdraget kan dock aldrig vara
lägre än det avdrag som aktiva skattskyldiga
erhåller. Syftet med avdraget är att garantera
pensionären ett visst belopp efter skatt. Avvikelsen
avser inkomstskatt.
158-172. Sjukpenning, föräldrapenning, tillfällig
föräldrapenning, vårdbidrag, dagpenning, kontant
arbetsmarknadsstöd, utbildningsbidrag, vuxen-
studiebidrag, delpension, dagpenning vid
repetitionsövning, utbildningsbidrag för dok-
torander, timersättning vid kommunal vuxenut-
bildning, livränta vid arbetsskada, startbidrag för
egen rörelse, ersättning vid närståendevård.
Samtliga dessa ersättningar är skattepliktiga och
pensionsgrundande. Skatteavvikelsen avser den del
av arbetsgivaravgifterna som avser allmän tillägg-
spension.
173. Statliga löneutbetalningar. På löner och andra
förmåner utgår normalt fulla arbetsgivaravgifter.
Vad gäller utbetalningar från staten betalas ej
avgift till arbetsskadeförsäkringen. Skatteavvikel-
sen avser avgiften till arbetsskadeförsäkringen.
Undantaget upphörde 1 juli 1995.

Bilagetabell 1

SKATTEAVVIKELSER FÖRDELADE PÅ SKATTEOMRÅDEN

NAMN PÅ AVVIKELSEN
SKATTEAVVIKELSE BRUTTO
SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr
(u = upphört)
mdkr

1993
1994
1995
1996
1997
1993
1994
1995
1996
1997
Inkomst av tjänst

1
Stipendier

2
Hittelön

3
Ersättning för blod m.m.
0,02
0,02
0,02
0,03
0,03
0,01
0,01
0,02
0,02
0,02
4
Intäkter vid försäljning av vilt
växande bär

5
Utlandstillägg

6
Kostnadsersättning personal SIPRI
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
7
Kostnadsersättning till utländska
forskare

8
Utlandstraktamenten
0,00
u

0,00
u

9
Tjänsteinkomster vistelse
utomlands

10
Tjänsteinkomster utländska fartyg

11
Pensionskostnader för
arbetstagare
2,62
4,69
5,35
6,63
6,70
1,73
3,02
3,40
4,14
4,13
12
Ersättning pga politisk förföljelse

13
Ersättning till neorosedynskadade

14
Kontantstöd av
arbetslöshetsnämnd

15
Arbetsgivares utgifter för
personalsjukvård
0,40
0,41
0,43
u

0,24
0,24
0,24
u

16
Personalrabatter m.m.

17
Förmån av fri resa
anställningsintervju

18
Eu-parlamentarikers rese- och
kostnadsersättning

19
Förmån av fri utbildning vid
personal- avveckling m.m.

20
Löneunderlaget i
fåmansaktiebolag

0,26

0,16

Summa
3,04
5,13
5,81
6,66
6,99
1,98
3,27
3,66
4,16
4,31

Kostnader i tjänst och allmänna avdrag

21
Underskott i litterär m.m.
verksamhet

22
Avdrag för dubbel bosättning
0,58
0,60
0,66
0,68
0,70
0,35
0,35
0,37
0,37
0,37
23
Avdrag för resor till och från
arbetet
5,88
6,15
5,28
5,41
5,55
3,53
3,57
2,94
2,94
2,95
24
Avdrag för hemresor

25
Avdrag för pensionspremier
0,62
0,59
0,56
0,62
0,61
0,37
0,34
0,31
0,34
0,32
26
Kvittning av underskott i aktiv
näring
0,00
0,04
0,00
0,04
0,06
0,00
0,02
0,00
0,02
0,03

Summa
7,08
7,38
6,50
6,75
6,92
4,25
4,28
3,61
3,67
3,67

NAMN PÅ AVVIKELSEN
SKATTEAVVIKELSE BRUTTO
SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr
(u = upphört)
mdkr

1993
1994
1995
1996
1997
1993
1994
1995
1996
1997
Intäkter av näringsverksamhet

27
Uttag av bränsle m.m.
0,61
0,63
0,71
0,76
0,78
0,34
0,35
0,38
0,40
0,41
28
Avverkningsrätt till skog

29
Näringsbidrag

30
Avgångsvederlag till jordbrukare

31
Avyttring av näringsfastighet och
liknande

Summa
0,61
0,63
0,71
0,76
0,78
0,34
0,35
0,38
0,40
0,41

Kostnader i näringsverksamhet

32
Anläggning av skog m.m.
0,23
0,23
0,24
0,31
0,31
0,18
0,17
0,18
0,23
0,23
33
Skogsavdrag

34
Substansminskning

35
Avdrag för arbetsresor,
näringsidkare

36
Bidrag till regional
utvecklingsfond

37
Nedskrivning av lager och
pågående arbete
0,06
0,05
0,07
0,07
0,05
0,05
0,04
0,05
0,05
0,04
38
Kärnkraftsanläggning
0,01
0,01
0,01
0,01
0,01
0,01
0,01
0,01
0,01
0,01
39
Bostadskooperationens
garantifond
0,03
u

0,02
u

40
Avgifter VPC
0,08
0,07
0,04
0,03
0,03
0,06
0,05
0,03
0,02
0,02
41
Dubbelbeskattningsavtal,
matching credit

42
Koncernbidragsdispens

43
Skadeförsäkringsföretag
0,39
0,47
0,52
0,52
0,54
0,30
0,35
0,39
0,39
0,40
44
Rabatt från ekonomiska
föreningar m.m.
0,10
0,11
0,12
0,12
0,08
0,08
0,08
0,09
0,09
0,06
45
Hypoteksbank, -kassa m.m.
0,01
0,01
u

0,01
0,01
u

46
Skogskonto
0,06
0,07
0,07
0,08
0,08
0,05
0,05
0,05
0,06
0,06
47
Avsättning till personalstiftelse
(Pension)

48
Skatteutjämningsreserv
2,62
u

2,02
u

49
Återföring skatteutjämningsreserv

4,01
0,64
0,51
0,42

3,01
0,48
0,38
0,31
50
Annellavdrag
2,36
u

1,82
u

51
Överavskrivningar avseende
inventarier
1,77
6,76
6,04
6,04
6,27
1,36
5,07
4,53
4,53
4,64
52
Periodiseringsfonder

6,57
6,14
6,17
6,51

4,60
4,42
4,44
4,69
53
Direktavskrivningar

0,76
0,37
2,95
u

0,57
0,28
2,21
u
54
Upphovsmannakonto
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

Summa
7,72
19,1
2
14,2
6
16,8
1
14,3
0
5,96
14,0
1
10,5
1
12,4
1
10,4
6

Intäkter och kostnader i kapital samt
skattereduktioner

55
Generationsskifte vid
räntefördelning

56
EU-bidrag

57
Avkastning småhus
15,1
7
16,2
1
16,7
1
7,80
7,92
10,6
2
11,3
4
11,6
9
5,46
5,54
58
Avkastning bostadsrätter
3,39
6,46
6,60
4,33
4,48
2,37
4,52
4,62
3,03
3,14
59
Realisationsvinst
4,72
8,64
5,19
6,32
6,42
3,48
6,28
3,80
4,57
4,64
60
Utdelning aktier m.m.

4,57
u

2,93

3,20
u

2,05
61
Uppskov realisationsbeskattning
fastigheter
0,43
1,64
1,64
1,64
1,64
0,30
1,15
1,15
1,15
1,15

NAMN PÅ AVVIKELSEN
SKATTEAVVIKELSE BRUTTO
SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr
(u = upphört)
mdkr

1993
1994
1995
1996
1997
1993
1994
1995
1996
1997
62
Uttag av aktier

u

u

63
Allemansfond
0,42
0,55
0,71
0,73
u
0,30
0,39
0,50
0,51
u
64
Avkastningsskatt
10,2
0
12,3
7
10,6
7
12,3
9
9,65
8,95
10,9
9
7,96
9,09
7,09
65
Avkastningsskatt K-försäkringar
0,37
0,51
0,17
0,18
0,14
0,26
0,36
0,12
0,13
0,10

Summa
34,7
0
50,9
5
41,6
8
33,3
9
33,1
9
26,2
8
38,2
3
29,8
3
23,9
4
23,7
1

Kostnader i kapital

66
Riskkapitalavdrag

0,59
u

0,41
u
67
Konsumtionskrediter

68
Reaförluster, marknadsnoterade
aktier

69
Marknadsnoterade fordringar

Summa
0,00
0,00
0,00
0,59
0,00
0,00
0,00
0,00
0,41
0,00

Skattereduktion m.m.

70
ROT-reduktioner
1,36
3,35
0,00
2,66
4,05
1,02
2,52
0,00
2,00
3,00

Skattskyldighet

71
Akademier m.m.

72
Företagarförening m.m.

73
Erkända arbetslöshetskassor m.m.

74
Ideella föreningar

75
Kyrkor
0,17
0,17
0,19
0,19
0,19
0,12
0,12
0,13
0,13
0,13
76
Ägare av vissa fastigheter

Summa
0,17
0,17
0,19
0,19
0,19
0,12
0,12
0,13
0,13
0,13

Arbetsgivaravgifter

77
Lag om nedsättning av
socialavgifter
0,61
0,67
0,72
0,63
0,57
0,47
0,50
0,54
0,47
0,42
78
Lag om tillf. avvikelse från lagen
om soc.avg.
1,58
2,37
2,08
2,40
u
1,22
1,78
1,56
1,80
u
79
Anställningsstöd GAS/RAS

2,33
0,80
0,40
u

1,75
0,60
0,30
u
80
Nedsättning inriktning mindre
företag

5,47

4,05

Summa
2,19
5,37
3,60
3,43
6,04
1,69
4,03
2,70
2,57
4,47

Särskild löneskatt

81
Utländska artister
0,04
0,04
0,05
0,04
0,05
0,04
0,04
0,04
0,04
0,04
82
Ersättning skiljemannauppdrag

83
Ersättning till idrottsutövare

84
Bidrag från Sveriges författarfond
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
85
Vinstandelsstiftelser
0,10
0,10
0,10
0,10
u
0,10
0,10
0,10
0,10
u

Summa
0,14
0,14
0,15
0,14
0,05
0,14
0,14
0,14
0,14
0,04

Mervärdesskatt, undantag från
skatteplikt

86
Försäljning av tomtmark och
byggnader
0,12
0,12
0,12
0,12
0,12
0,09
0,09
0,09
0,09
0,09
87
TV-licenser
1,64
1,72
1,77
1,81
1,91
1,23
1,29
1,33
1,36
1,42
88
Allmänna nyhetstidningar
2,23
2,32
2,39
u

1,67
1,74
1,80
u

89
Periodiskt medl.blad m.m.

NAMN PÅ AVVIKELSEN
SKATTEAVVIKELSE BRUTTO
SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr
(u = upphört)
mdkr

1993
1994
1995
1996
1997
1993
1994
1995
1996
1997
90
Annan periodisk publikation

91
Internationell personbefordran
0,22
0,23
0,24
0,25
0,26
0,17
0,18
0,18
0,18
0,19
92
Upphovsrätter
0,05
0,05
0,05
0,05
u
0,04
0,04
0,04
0,04
u
93
Försäljning av bildkonst

94
Biografer
0,18
0,19
0,21
0,11
u
0,14
0,14
0,16
0,08
u
95
Ej subventionerad teater,
konserter m.m.
0,17
0,18
0,19
0,19
u
0,13
0,14
0,14
0,14
u
96
Läkemedel
0,83
0,87
0,89
0,91
0,97
0,62
0,65
0,67
0,68
0,72
97
Lotterier
3,25
3,41
3,91
3,99
4,20
2,44
2,56
2,93
3,00
3,11
98
Postbefordran
0,60
0,10
u

0,45
0,08
u

99
Idrottsevenemang
0,04
0,04
0,04
0,04
u
0,03
0,03
0,03
0,03
u
100
Ej subv utbildning
0,09
0,10
0,10
0,10
u
0,07
0,07
0,08
0,08
u

Summa
9,42
9,33
9,91
7,57
7,46
7,08
7,01
7,45
5,68
5,53

Mervärdesskatt, skattesats

101
Livsmedel
5,44
5,70
5,89
21,1
0
20,5
4
4,08
4,28
4,41
15,8
3
15,2
0
102
Serveringstjänster
1,10
1,15
u

0,82
0,86
u

103
Rumsuthyrning
0,29
0,48
0,49
0,50
0,52
0,22
0,36
0,37
0,37
0,38
104
Persontransporter
1,42
2,36
2,44
2,49
2,64
1,06
1,77
1,83
1,87
1,95
105
Skidliftar
0,04
0,08
0,08
0,09
0,09
0,03
0,06
0,06
0,07
0,07
106
Postbefordran

0,55
u

0,42
u

107
Allmänna nyhetstidningar

1,77
1,87

1,32
1,38
108
Bioagrafföreställningar

0,09
0,20

0,07
0,15
109
Konserter, teatrar m.m.

0,21

0,15
110
Kommersiell idrott

0,31

0,23
111
Upphovsrätter

0,01

0,01

Summa
8,29
10,3
2
8,90
26,0
4
26,3
9
6,21
7,75
6,67
19,5
3
19,5
2

Mervärdesskatt, undantag från
skyldighet

112
Ideella föreningar (exkl.
konserter, idrott, utbildning)
0,05
0,05
0,06
0,06
0,06
0,04
0,04
0,04
0,04
0,04

Merväresskatt, redovisningsperiod

113
Tidpunkt för inbetalning i
byggnads- rörelse
0,67
0,43
0,32
0,27
0,27
0,51
0,32
0,24
0,20
0,20

Merväresskatt, avdrag för ingående
skatt

114
Ingående skatt på
jordbruksarrende

Punktskatter

Energiskatt

115
Skatt på diesel

7,24
7,95
8,04

5,43
5,96
5,95
116
Skattebefrielse bandrift

1,27
1,34
1,43

0,95
1,00
1,05
117
Skattebefrielse inrikes sjöfart

0,42
0,44
0,47

0,32
0,33
0,34
118
Elförbrukning i
norrlandskommuner

0,74
0,81
0,82

0,55
0,60
0,60
119
Skatt på el för gas- värme- vatten
och elförsörjning

0,34
0,37
0,38

0,25
0,28
0,28

NAMN PÅ AVVIKELSEN
SKATTEAVVIKELSE BRUTTO3,76
SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr
(u = upphört)
mdkr

1993
1994
1995
1996
1997
1993
1994
1995
1996
1997
120
Differentierat skatteuttag på
fossila bränslen

2,38
3,20
3,94

1,78
2,40
2,91
121
Skattebefrielse biobränslen

3,76
4,58
5,69

2,82
3,43
4,21
122
Bidrag till värmevärk med 9
öre/kWh

0,47
0,37
u

0,35
0,28
u
123
Halvt avdrag för allmän
energiskatt på bränsle

0,13
0,13
0,14

0,10
0,10
0,10
124
Bränsle som åtgår vid produktion
av elkraft

0,53
1,37
0,87

0,40
0,97
0,64
125
Bränsleförbrukning inom industrin

1,93
2,18
2,59

1,45
1,63
1,92
126
Bränsleförbrukning inom växthus-
näringen

0,06
0,08
0,09

0,04
0,06
0,07
127
Elförbrukning inom industrin

6,21
7,25
9,26

4,66
5,44
6,85
128
Elförbrukning inom
växthusnäringen

0,19
0,22
0,27

0,14
0,16
0,20

Koldioxidskatt

129
Metallurgiavdrag

0,15
0,16
0,25

0,12
0,12
0,18
130
Nedsättning av CO2-skatt för
industrin

0,06
0,06
0,27

0,05
0,05
0,20
131
Skattebefrielse för inrikes sjöfart

0,10
0,11
0,11

0,08
0,08
0,08
132
Bränsle som åtgår vid produktion
av elkraft

0,31
0,66
0,62

0,23
0,49
0,46
133
Bränsleförbrukning inom industrin

3,83
4,28
4,03

2,87
3,21
2,98
134
Bränsleförbrukniing inom växthus-
näringen

0,12
0,11
0,04

0,09
0,09
0,03

Övrigt

135
Undantag från svavelskatt

1,33
1,60
1,76

1,00
1,20
1,30

Summa

31,5
8
37,2
1
41,0
5

23,6
8
27,8
9
30,3
7

Skattesanktioner

Kapital

136
Ränteutgifter - 21 % reduktion
-0,21
-0,26
-0,26
-0,26
-0,26
-0,15
-0,19
-0,19
-0,19
-0,19
137
Begränsning kapitalreduktion
0,00
-0,44
-0,44
-0,44
-0,44
0,00
-0,31
-0,31
-0,31
-0,31
138
Ränteutgifter
bostadsrättsföreningar
-4,24
-2,85
-2,85
-2,85
-2,85
-2,97
-1,99
-1,99
-1,99
-1,99

Summa
-4,46
-3,55
-3,55
-3,55
-3,55
-3,12
-2,49
-2,49
-2,49
-2,49

Punktskatter

139
Skatt på viss elektrisk kraft

-1,28
-2,19
-2,19

-0,96
-1,64
-1,64
140
Särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk

-0,18
-1,47
-2,08

-0,13
-1,10
-1,54
141
Försäljningsskatt på motorfordon

-0,59
-0,53
-0,04

-0,45
-0,40
-0,03
142
Fastighetsskatt
-2,49
-2,77
-2,92
-3,19
-3,76
-1,87
-2,08
-2,19
-2,40
-2,82

Summa
-2,49
-2,77
-4,97
-7,38
-8,07
-1,87
-2,08
-3,73
-5,54
-6,03

Ej saldopåverkade avvikelser

Intäkter av tjänst

143
Flyttningsbidrag

144
Värnpliktigas förmåner

145
Socialbidrag
3,86
4,50
4,71
5,07
4,70
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

NAMN PÅ AVVIKELSEN
SKATTEAVVIKELSE BRUTTO
SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr
(u = upphört)
mdkr

1993
1994
1995
1996
1997
1993
1994
1995
1996
1997
146
Barnbidrag m.m.
10,2
5
10,9
3
12,1
7
10,7
1
11,1
8
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
147
Bidragsförskott
1,75
2,12
2,29
2,30
1,75
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
148
Särsk. bidrag till arbetslösa

149
Handikappersättning m.m.
0,75
1,00
1,22
1,23
1,23
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
150
Bidrag till adoption
0,02
0,03
0,03
0,03
0,03
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
151
Engångsbidrag vid arbetsplacering
av flyktingar

152
Bostadstillägg pensionärer BTP
3,53
4,21
4,07
3,90
4,04
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
153
Bostadsbidrag
3,79
4,25
4,70
4,35
3,10
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
154
Studiebidrag
3,17
3,93
4,14
5,48
6,77
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
155
Ensamståendebidrag
0,76
u

0,00
u

156
Andra transfereringar enl LAF

Summa
27,8
9
30,9
6
33,3
3
33,0
6
32,8
0
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

Kostnader i tjänst, allmänna
avdrag

157
Särskilt grundavdrag pensionärer
13,9
3
15,2
6
16,0
4
16,4
5
16,3
3
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

Tilläggspensionsavgift

158
Sjukpenning
2,23
2,40
2,48
2,21
2,07
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
159
Föräldrapenning
2,48
2,43
2,34
2,00
2,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
160
Vårdbidrag

161
Dagpenning
5,24
5,36
5,24
5,26
5,05
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
162
Kontant arbetsmarknadsstöd
0,26
0,29
0,39
0,33
0,26
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
163
Utbildningsbidrag
1,65
1,68
1,31
1,37
1,37
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
164
Vuxenstudiebidrag

165
Delpension
0,34
0,35
0,32
0,25
0,17
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
166
Dagpenning reputbildning

167
Utbildningsbidrag för doktorander
0,02
0,02
0,02
0,02
0,02
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
168
Timersättning komvux, särvux
och sfi
0,01
0,01
0,01
0,02
0,01
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
169
Arbetsskada, livränta
1,41
0,98
0,82
0,77
0,74
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
170
Startbidrag egen rörelse

171
Ersättning för närståendevård

172
Beskattade förmåner
egenföretagare

Summa
13,6
4
13,5
2
12,9
4
12,2
3
11,6
9
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

Arbetsskadeförsäkring

173
Statens lönesumma
0,60
0,59
0,29
u

0,00
0,00
0,00
u

Summa saldopåverkande avvikelser
exkl. punktskatter
70,9
8
108,
82
88,5
4
101,
76
103,
13
52,5
0
79,5
9
62,8
8
72,7
9
73,0
0
Summa saldopåverkande avvikelser inkl.
punktskatter 1995-97

115,
15
131,
59
136,
11

82,8
3
95,1
4
97,3
5
Summa ej saldopåverkande avvikelser
56,0
6
60,3
2
62,6
0
61,7
4
60,8
3
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
Summa skatteavvikelser exkl.
punktskatt
127,
04
169,
14
151,
14
163,
50
163,
96
52,5
0
79,5
9
62,8
8
72,7
9
73,0
0
Summa skatteavvikelser inkl.
punktskatt

177,
74
197,
24
199,
13

82,8
3
95,1
4
97,3
5

Bilagetabell 2

FÖRDELNING PÅ UTGIFTSOMRÅDE

NAMN PÅ AVVIKELSEN
SKATTEAVVIKELSE BRUTTO
SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr
(u = upphört)
mdkr

1993
1994
1995
1996
1997
1993
1994
1995
1996
1997
2. Samhällsekonomi och statsförvaltning

40
Avgifter VPC
0,08
0,07
0,04
0,03
0,03
0,06
0,05
0,03
0,02
0,02

Summa
0,08
0,07
0,04
0,03
0,03
0,06
0,05
0,03
0,02
0,02

varav saldopåverkande avvikelser
0,08
0,07
0,04
0,03
0,03
0,06
0,05
0,03
0,02
0,02

6. Totalförsvaret

144
Värnpliktigas förmåner

166
Dagpenning reputbildning

Summa
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

varav saldopåverkande avvikelser
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

8. Invandrare och flyktingar

12
Ersättning p.g.a. politisk
förföljelse

151
Engångsbidrag vid arbetsplacering
av flyktingar

Summa
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

varav saldopåverkande avvikelser
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

15
Arbetsgivares utgifter för
personalsjukvård
0,40
0,41
0,43
u

0,24
0,24
0,24
u

96
Läkemedel
0,83
0,87
0,89
0,91
0,97
0,62
0,65
0,67
0,68
0,72
145
Socialbidrag
3,86
4,50
4,71
5,07
4,70
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
156
Andra transfereringar enl LAF

171
Ersättning för närståendevård

Summa
5,09
5,79
6,04
5,98
5,67
0,86
0,89
0,91
0,68
0,72

varav saldopåverkande avvikelser
1,23
1,28
1,32
0,91
0,97
0,86
0,89
0,91
0,68
0,72

10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

13
Ersättning till neurosedynskadade

149
Handikappersättning m.m.
0,75
1,00
1,22
1,23
1,23
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
158
Sjukpenning
2,23
2,40
2,48
2,21
2,07
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
160
Vårdbidrag

169
Arbetsskada, livränta
1,41
0,98
0,82
0,77
0,74
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
172
Beskattade förmåner
egenföretagare

Summa
4,39
4,38
4,51
4,21
4,04
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

varav saldopåverkande avvikelser
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom

11
Pensionskostnader för
arbetstagare
2,62
4,69
5,35
6,63
6,70
1,73
3,02
3,40
4,14
4,13
25
Avdrag för pensionspremier
0,62
0,59
0,56
0,62
0,61
0,37
0,34
0,31
0,34
0,32
47
Avsättning till personalstiftelser
(pension)

NAMN PÅ AVVIKELSEN
SKATTEAVVIKELSE BRUTTO
SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr
(u = upphört)
mdkr

1993
1994
1995
1996
1997
1993
1994
1995
1996
1997
64
Avkastningsskatt
10,2
0
12,3
7
10,6
7
12,3
9
9,65
8,95
10,9
9
7,96
9,09
7,09
152
Bostadstillägg pensionärer BTP
3,53
4,21
4,07
3,90
4,04
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
157
Särskilt grundavdrag pensionärer
13,9
3
15,2
6
16,0
4
16,4
5
16,3
3
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
165
Delpension
0,34
0,35
0,32
0,25
0,17
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

Summa
31,2
3
37,4
6
37,0
2
40,2
4
37,4
9
11,0
5
14,3
6
11,6
7
13,5
7
11,5
4

varav saldopåverkande avvikelser
13,4
3
17,6
5
16,5
8
19,6
4
16,9
6
11,0
5
14,3
6
11,6
7
13,5
7
11,5
4

12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

146
Barnbidrag m.m.
10,2
5
10,9
3
12,1
7
10,7
1
11,1
8
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
147
Bidragsförskott
1,75
2,12
2,29
2,30
1,75
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
150
Bidrag till adoption
0,02
0,03
0,03
0,03
0,03
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
153
Bostadsbidrag
3,79
4,25
4,70
4,35
3,10
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
155
Ensamståendebidrag
0,76
u

0,00
u

159
Föräldrapenning
2,48
2,43
2,34
2,00
2,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

Summa
19,0
6
19,7
6
21,5
2
19,3
9
18,0
7
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

varav saldopåverkande avvikelser
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

14
Kontantunderstöd av
arbetslöshetsnämnd

73
Erkända arbetslöshetskassor m.m.

148
Särsk. bidrag till arbetslösa

161
Dagpenning
5,24
5,36
5,24
5,26
5,05
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
162
Kontant arbetsmarknadsstöd
0,26
0,29
0,39
0,33
0,26
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

Summa
5,50
5,65
5,63
5,59
5,31
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

varav saldopåverkande avvikelser
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

14. Arbetsmarknad och arbetsliv

17
Förmån av fri resa
anställningsintervju

19
Förmån av fri utbildning vid
personal- avveckling m.m.

78
Lag om tillf avvikelse från lagen
om soc.avg
1,58
2,37
2,08
2,40
u
1,22
1,78
1,56
1,80
u
79
Anställningsstöd GAS/RAS

2,33
0,80
0,40
u

1,75
0,60
0,30
u
143
Flyttningsbidrag

170
Startbidrag egen rörelse

Summa
1,58
4,71
2,88
2,80
0,00
1,22
3,53
2,16
2,10
0,00

varav saldopåverkande avvikelser
1,58
4,71
2,88
2,80
0,00
1,22
3,53
2,16
2,10
0,00

16. Utbildning och universitetsforskning

6
Kostnadsersättning personal SIPRI
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
7
Kostnadsersättning till utländska
forskare

100
Ej subv utbildning
0,09
0,10
0,10
0,10
u
0,07
0,07
0,08
0,08
u
154
Studiebidrag
3,17
3,93
4,14
5,48
6,77
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
163
Utbildningsbidrag
1,65
1,68
1,31
1,37
1,37
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
164
Vuxenstudiebidrag

NAMN PÅ AVVIKELSEN
SKATTEAVVIKELSE BRUTTO
SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr
(u = upphört)
mdkr

1993
1994
1995
1996
1997
1993
1994
1995
1996
1997
167
Utbildningsbidrag för doktorander
0,02
0,02
0,02
0,02
0,02
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
168
Timersättning komvux, särvux
och sfi
0,01
0,01
0,01
0,02
0,01
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00

Summa
4,94
5,73
5,59
6,99
8,17
0,07
0,07
0,08
0,08
0,00

varav saldopåverkande avvikelser
0,09
0,10
0,10
0,10
0,00
0,07
0,07
0,08
0,8
0,00

17. Kultur, medier, trossamfund och fritid

21
Underskott i litterär m.m.
verksamhet

54
Upphovsmannakonto
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
71
Akademier m.m.

74
Ideella föreningar

75
Kyrkor
0,17
0,17
0,19
0,19
0,19
0,12
0,12
0,13
0,13
0,13
81
Utländska artister
0,04
0,04
0,05
0,04
0,05
0,04
0,04
0,04
0,04
0,04
83
Ersättning till idrottsutövare

84
Bidrag från Sveriges författarfond
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
0,00
87
TV-licenser
1,64
1,72
1,77
1,81
1,91
1,23
1,29
1,33
1,36
1,42
88
Allmänna nyhetstidningar
2,23
2,32
2,39
u

1,67
1,74
1,80
u

89
Periodiska medl.blad m.m.

90
Annan periodisk publikation

92
Upphovsrätter
0,05
0,05
0,05
0,05
u
0,04
0,04
0,04
0,04
u
93
Försäljning av bildkonst

94
Biografier
0,18
0,19
0,21
0,11
u
0,14
0,14
0,16
0,08
u
95
Ej subventionerad teater,
konserter m.m.
0,17
0,18
0,19
0,19
u
0,13
0,14
0,14
0,14
u
97
Lotterier
3,25
3,41
3,91
3,99
4,20
2,44
2,56
2,93
3,00
3,11
99
Idrottsevenemang
0,04
0,04
0,04
0,04
u
0,03
0,0
0,03
0,03
u
105
Skidliftar
0,04
0,08
0,08
0,09
0,09
0,03
0,06
0,06
0,07
0,07
107
Allmänna nyhetstidningar

1,77
1,87

1,32
1,38
108
Biografföreställningar

0,09
0,20

0,07
0,15
109
Konserter, teatrar m.m.

0,21

0,15
110
Kommersiell idrott

0,31

0,23
111
Upphovsrätter

0,01

0,01
112
Lotterier och idrottsevenemang
0,05
0,05
0,06
0,06
0,06
0,04
0,04
0,04
0,04
0,04

Summa
7,86
8,25
8,94
8,43
9,10
5,91
6,20
6,70
6,32
6,73

varav saldopåverkande avvikelser
7,86
8,25
8,94
8,43
9,10
5,91
6,20
6,70
6,32
6,73

18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

39
Bostadskooperationens
garantifond
0,03
u

0,02
u

57
Avkastning småhus
15,1
7
16,2
1
16,7
1
7,80
7,92
10,6
2
11,3
4
11,6
9
5,46
5,54
58
Avkastning bostadsrätter
3,39
6,46
6,60
4,33
4,48
2,37
4,52
4,62
3,03
3,14
61
Uppskov reavinstbeskattning
fastigheter
0,43
1,64
1,64
1,64
1,64
0,30
1,15
1,15
1,15
1,15
70
ROT-reduktioner
1,36
3,35
0,00
2,66
4,05
1,02
2,52
0,00
2,00
3,00
86
Försäljning av tomtmark och
byggnader
0,12
0,12
0,12
0,12
0,12
0,09
0,09
0,09
0,09
0,09
113
Tidpunkt för inbetalning i
byggnads- rörelse
0,67
0,43
0,32
0,27
0,27
0,51
0,32
0,24
0,20
0,20

NAMN PÅ AVVIKELSEN
SKATTEAVVIKELSE BRUTTO
SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr
(u = upphört)
mdkr

1993
1994
1995
1996
1997
1993
1994
1995
1996
1997
138
Ränteutgifter
bostadsrättsföreningar
-4,24
-2,85
-2,85
-2,85
-2,85
-2,97
-1,99
-1,99
-1,99
-1,99
142
Fastighetsskatt
-2,49
-2,77
-2,92
-3,19
-3,76
-1,87
-2,08
-2,19
-2,40
-2,82

Summa
14,4
3
22,5
9
19,6
2
10,7
8
11,8
7
10,0
9
15,8
7
13,6
1
7,54
8,31

varav saldopåverkande avvikelser
14,4
3
22,5
9
19,6
2
10,7
8
11,8
7
10,0
9
15,8
7
13,6
1
7,54
8,31

19. Regional utjämning och utveckling

36
Bidrag till regional
utvecklingsfond

77
Lag om nedsättning av
socialavgifter
0,61
0,67
0,72
0,63
0,57
0,47
0,50
0,54
0,47
0,42
118
Elförbrukning i
norrlandskommuner

0,74
0,81
0,82

0,55
0,60
0,60

Summa
0,61
0,67
1,45
1,44
1,38
0,47
0,50
1,09
1,07
1,02

varav saldopåverkande avvikelser
0,61
0,67
1,45
1,44
1,38
0,47
0,50
1,09
1,07
1,02

20. Allmän miljö- och naturvård

121
Skattebefrielse biobränslen

3,76
4,58
5,69

2,82
3,43
4,21
141
Försäljningsskatt på motorfordon

-0,59
-0,53
-0,04

-0,45
-0,40
-0,03

Summa

3,17
4,05
5,65

2,38
3,04
4,18

varav saldopåverkande avvikelser

3,17
4,05
5,65

2,38
3,04
4,18

21. Energi

38
Kärnkraftsanläggning
0,01
0,01
0,01
0,01
0,01
0,01
0,01
0,01
0,01
0,01
119
Skatt på el för gas- värme-
vatten- och elförsörjning

0,34
0,37
0,38

0,25
0,28
0,28
120
Differentierat skatteuttag på
fossila bränslen

2,38
3,20
3,94

1,78
2,40
2,91
122
Bidrag till värmeverk med 9
öre/kWh

0,47
0,37
u

0,35
0,28
u
123
Halvt avdrag för allmän
energiskatt på bränsle

0,13
0,13
0,14

0,10
0,10
0,10
124
Bränsle som åtgår vid produktion
av elkraft

0,53
1,30
0,87

0,40
0,97
0,64
132
Bränsle som åtgår vid produktion
av elkraft, CO2-skatt

0,31
0,66
0,62

0,23

0,49
0,46
135
Undantag från svavelskatt

1,33
1,60
1,76

1,00
1,20
1,30
139
Skatt på viss elektrisk kraft

-1,28
-2,19
-2,19

-0,96
-1,64
-1,64
140
Särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk

-0,18
-1,47
-2,08

-0,13
-1,10
-1,54

Summa
0,01
0,01
4,04
3,99
3,44
0,01
0,01
3,03
2,98
2,52

varav saldopåverkande avvikelser
0,01
0,01
4,04
3,99
3,44
0,01
0,01
3,03
2,98
2,52

22. Kommunikationer

91
Internationell personbefordran
0,22
0,23
0,24
0,25
0,26
0,17
0,18
0,18
0,18
0,19
98
Postbefordran
0,60
0,10
u

0,45
0,08
u

104
Persontransporter
1,42
2,36
2,44
2,49
2,64
1,06
1,77
1,83
1,87
1,95
106
Postbefordran

0,55
u

0,42
u

115
Skatt på diesel

7,24
7,95
8,04

5,43
5,96
5,95
116
Skattebefrielse bandrift

1,27
1,34
1,43

0,95
1,00
1,05
117
Skattebefrielse inrikes sjöfart

0,42
0,44
0,47

0,32
0,33
0,34

NAMN PÅ AVVIKELSEN
SKATTEAVVIKELSE BRUTTO
SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr
(u = upphört)
mdkr

1993
1994
1995
1996
1997
1993
1994
1995
1996
1997
131
Skattebefrielse för inrikes sjöfart,
CO2-skatt

0,10
0,11
0,11

0,08
0,08
0,08

Summa
2,24
3,24
11,7
2
12,5
8
12,9
4
1,68
2,45
8,79
9,43
9,57

varav saldopåverkande avvikelser
2,24
3,24
11,7
2
12,5
8
12,9
4
1,68
2,45
8,79
9,43
9,57

23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

27
Uttag av bränsle m.m.
0,61
0,63
0,71
0,76
0,78
0,34
0,35
0,38
0,40
0,41
28
Avverkningsrätt till skog

30
Avgångsvederlag till jordbrukare

32
Anläggning av skog m.m.
0,23
0,23
0,24
0,31
0,31
0,18
0,17
0,18
0,23
0,23
33
Skogsavdrag

46
Skogskonto
0,06
0,07
0,07
0,08
0,08
0,05
0,05
0,05
0,06
0,06
114
Ingående skatt på
jordbruksarrende

126
Bränsleförbrukning inom växthus-
näringen

0,06
0,08
0,09

0,04
0,06
0,07
128
Elförbrukning inom
växthusnäringen

0,19
0,22
0,27

0,14
0,16
0,20
134
Bränsleförbrukning inom växthus-
näringen, CO2-skatt

0,12
0,11
0,04

0,09
0,09
0,03

Summa
0,90
0,93
1,39
1,56
1,57
0,57
0,57
0,88
1,00
1,00

varav saldopåverkande avvikelser
0,90
0,93
1,39
1,56
1,57
0,57
0,57
0,88
1,00
1,00

24. Näringsliv

10
Tjänsteinkomster utländska fartyg

20
Löneunderlag i fåmansaktiebolag

0,26

0,16
26
Kvittning av underskott i aktiv
näring
0,00
0,04
0,00
0,04
0,06
0,00
0,02
0,00
0,02
0,03
29
Näringsbidrag

31
Avyttring av näringsfastighet och
liknande

34
Substansminskning

37
Nedskrivning av lager och
pågående arbete
0,06
0,05
0,07
0,07
0,05
0,05
0,04
0,05
0,05
0,04
42
Koncernbidragsdispens

43
Skadeförsäkringsföretag
0,39
0,47
0,52
0,52
0,54
0,30
0,35
0,39
0,39
0,40
45
Hypoteksbank, -kassa m.m.
0,01
0,01
u

0,01
0,01
u

48
Skatteutjämningsreserv
2,62
u

2,02
u

49
Återföring skatteutjämningsreserv

4,01
0,64
0,51
0,42

3,01
0,48
0,38
0,31
50
Annellavdrag
2,36
u

1,82
u

51
Överavskrivning avseende
inventarier
1,77
6,76
6,04
6,04
6,27
1,36
5,07
4,53
4,53
4,64
52
Periodiseringsfonder

6,57
6,14
6,17
6,51

4,60
4,42
4,44
4,69
53
Direktavskrivningar

0,76
0,37
2,95
u

0,57
0,28
2,21
u
55
Generationsskifte vid
räntefördelning

56
EU-bidrag

66
Riskkapitalavdrag

0,59
0,00

0,41
0,00
72
Företagarförening m.m.

80
Nedsättning inriktning mindre
företag

5,47

4,05
82
Ersättning skiljemannauppdrag

102
Serveringstjänster
1,10
1,15
u

0,82
0,86
u

NAMN PÅ AVVIKELSEN
SKATTEAVVIKELSE BRUTTO
SKATTEAVVIKELSE NETTO

MDKR
(U = UPPHÖRT)
mdkr

1993
1994
1995
1996
1997
1993
1994
1995
1996
1997
103
Rumsuthyrning
0,29
0,48
0,49
0,50
0,52
0,22
0,36
0,37
0,37
0,38
125
Bränsleförbrukning inom
industrin, energiskatt

1,93
2,18
2,59

1,45
1,63
1,92
127
Elförbrukning inom industrin

6,21
7,25
9,26

4,66
5,44
6,85
129
Metallurgiavdrag

0,15
0,16
0,25

0,12
0,12
0,18
130
Nedsättning av CO2-skatt för
industrin

0,06
0,06
0,27

0,05
0,05
0,20
133
Bränsleförbrukning inom
industrin, CO2-skatt

3,83
4,28
4,03

2,87
3,21
2,98

Summa
8,60
20,3
0
26,4
5
31,3
2
36,5
0
6,60
14,8
9
19,6
7
23,2
5
26,8
3

varav saldopåverkande avvikelser
8,60
20,3
0
26,4
5
31,3
2
36,5
0
6,60
14,8
9
19,6
7
23,2
5
26,8
3

30. Generell skatteförmån

9
Tjänsteinkomster vistelse
utomlands

41
Dubbelbeskattningsavtal,
matching credit

44
Rabatt från ekonomiska
föreningar m.m.
0,10
0,11
0,12
0,12
0,08
0,08
0,08
0,09
0,09
0,06
59
Realisationsvinst
4,72
8,64
5,19
6,32
6,42
3,48
6,28
3,80
4,57
4,64
60
Utdelning aktier m.m.

4,57
u

2,93

3,20
u

2,05
62
Uttag av aktier

u

u

65
Avkastningsskatt K-försäkringar
0,37
0,51
0,17
0,18
0,14
0,26
0,36
0,12
0,13
0,10
68
Reaförluster, marknadsnoterade
aktier

69
Marknadsnoterade fordringar

76
Ägare av vissa fastigheter

85
Vinstandelsstiftelser
0,10
0,10
0,10
0,10
u
0,10
0,10
0,10
0,10
u
101
Livsmedel
5,44
5,70
5,89
21,1
0
20,5
4
4,08
4,28
4,41
15,8
3
15,2
0
173
Statens lönesumma
0,60
0,59
0,29
u

0,00
0,00
0,00
u

Summa
11,3
3
20,2
2
11,7
6
27,8
2
30,1
2
8,00
14,3
0
8,51
20,7
2
22,0
6

varav saldopåverkande avvikelser
10,7
3
19,6
3
11,4
7
27,8
2
30,1
2
8,00
14,3
0
8,51
20,7
2
22,0
6

301. Generell skatteförmån till hushåll

1
Stipendier

2
Hittelön

3
Ersättning för blod m.m.
0,02
0,02
0,02
0,03
0,03
0,01
0,01
0,02
0,02
0,02
4
Intäkter vid försäljning av vilt
växande bär

5
Utlandstillägg

8
Utlandstraktamente
0,00
u

0,00
u

16
Personalrabatter m.m.

18
Eu-parlamentarikers rese- och
kostnadsersättningar

22
Avdrag för dubbel bosättning
0,58
0,60
0,66
0,68
0,70
0,35
0,35
0,37
0,37
0,37
23
Avdrag för resor till och från
arbetet
5,88
6,15
5,28
5,41
5,55
3,53
3,57
2,94
2,94
2,95
24
Avdrag för hemresor

35
Avdrag till arbetsresor,
näringsidkare

63
Allemansfond
0,42
0,55
0,71
0,73
u
0,30
0,39
0,50
0,51
u
67
Konsumtionskrediter

136
Ränteutgifter - 21 % reduktion
-0,21
-0,26
-0,26
-0,26
-0,26
-0,15
-0,19
-0,19
-0,19
-0,19

137
Begränsning kapitalreduktion
0,00
-0,44
-0,44
-0,44
-0,44
0,00
-0,31
-0,31
-0,31
-0,31

Summa
6,69
6,61
5,97
6,14
5,58
4,04
3,83
3,33
3,34
2,84

Bilaga 5

Ett hållbart Sverige

.

Ett hållbart Sverig

1. Samanfattning
Sverige skall vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för en ekologiskt
hållbar utveckling. Den ekologiska
hållbarheten kan också bidra till fler arbeten, tillväxt och en ökad
konkurrenskraft. De åtgärder som redovisas nu är ett
viktigt steg. Regeringen återkommer med konkretiseringar och ytterligare förslag
i höstens budgetproposition och i bland
annat en miljöpolitisk proposition våren 1998.
1.1 Inledning
I regeringsförklaringen den 17 september 1996 underströk statsministern att
Sverige skall vara en pådrivande internationell
kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologisk hållbar
utveckling .
Regeringen beslöt den 21 januari 1997 att tillsätta en delegation för en
ekologiskt hållbar utveckling. I delegationen ingår
statsråden Anna Lindh, ordförande, Ylva Johansson, Ulrica Messing, Annika
Åhnberg och Thomas Östros.
Delegationens första uppgift har varit att inför den ekonomiska vårpropositionen
föreslå ett investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet samt en gemensam plattform för det fortsatta arbetet.
Under arbetet har delegationen haft nytta av förslag och idéer från
organisationer, kommuner, statliga myndigheter,
pågående utredningar som bland annat Agenda 21-kommittén och
Kretsloppsdelegationen, samt från enskilda personer.
Delegationen lämnade sina förslag 1997-03-21. Regeringen gör följande
bedömningar med anledning av delegationens
förslag.

1.2 Ett arv till kommande
generationer
En hållbar utveckling innebär att vi som lever i dag klarar våra behov utan att
äventyra förutsättningarna för framtida
generationer. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janerio 1992
betonade sambandet mellan social, kulturell,
ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Ekonomisk utveckling, en rik kultur och
social välfärd måste gå hand i hand med
skydd av miljön och hushållning med naturresurserna.
Vi i de rikare länderna har ett särskilt ansvar. Trots att vi utgör en begränsad
andel av jordens befolkning så står vi för
huvuddelen av den globala belastningen på miljö och naturresurser. Vi har också
de största möjligheterna att ändra livsstil
och teknik eftersom vi kommit längst i ekonomisk utveckling och social välfärd.
För oss är den nya stora uppgiften inför
2000-talet att utveckla den ekologiska hållbarheten.
Levnadsstandarden i Asien och vissa andra delar av världen beräknas öka mycket
kraftigt under de närmaste 25 åren.
Därmed ökar också resursanvändningen och påverkan på miljön. Det finns
beräkningar som visar att dagens
resursanvändning behöver bli tio gånger mer effektiv för att en växande
världsbefolkning om 25-50 år skall kunna leva på
en rimlig nivå. Det är en stor utmaning.
I regeringsförklaringen den 17 september 1996 underströk statsministern att
Sverige skall vara en pådrivande
internationell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologiskt
hållbar utveckling . I grunden handlar det om tre
saker: skyddet av miljön, en hållbar försörjning och en effektiv användning av
jordens resurser.
Övergripande mål för ett ekologiskt hållbart samhälle kan formuleras så här:
Skyddet av miljön: Utsläppen av föroreningar skall inte skada människans hälsa
eller överskrida naturens förmåga att ta
emot eller bryta ner dem. Naturligt förekommande ämnen skall användas på ett
sådant sätt att de naturliga kretsloppen
värnas. Naturfrämmande hälso- och miljöskadliga ämnen bör på sikt inte få
förekomma i miljön. Den biologiska
mångfalden skall bevaras och värdefulla kulturmiljöer skyddas.
Effektiv användning: Användningen av energi och andra naturresurser skall bli
mycket effektivare än den är i dag.
Flödena av energi och material kan därmed begränsas så att de är förenliga med
en hållbar utveckling. Samhällsplanering,
teknikutveckling och investeringar skall därför också inriktas på resurssnåla
processer och produkter.
Hållbar försörjning: Ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga måste säkras.
Så långt som möjligt skall
försörjningen baseras på ett långsiktigt hållbart nyttjande av förnybara
resurser. Det betyder att användningen av resurser
inte långsiktigt kan överskrida den takt med vilken naturen skapar nya och att
material bör återvinnas i ett kretslopp. Vi
skall hushålla med icke förnybara resurser och kontinuerligt sträva efter att
utveckla förnybara ersättningar.
Detta kräver en ny helhetssyn på framtiden där vi tar till vara människors
engagemang och teknikens möjligheter. Ett
ekologiskt hållbart samhälle kan inte bara finnas i ett land. Problemen och
lösningarna är sammanflätade över
nationsgränserna. Därför behövs både ett aktivt nationellt och internationellt
arbete.
Sverige har särskilt goda förutsättningar att gå före. Miljöfrågorna blev
aktuella tidigt i vårt land. En rad insatser har
redan gjorts för att förbättra miljön och hushålla med naturresurserna. I dag
finns ett starkt och brett engagemang för hållbar
utveckling. Det lokala Agenda 21-arbetet har redan visat hur demokratin kan
vitaliseras av arbetet. Stora delar av
näringslivet ser ekologisk hållbarhet både som en nödvändighet och som en
affärsmöjlighet. Vi arbetar aktivt både i Europa
och globalt för en hållbar utveckling.
Arbetet för ekologisk hållbarhet är alltså inte bara viktigt för att framtida
generationer skall få ett bra liv. Det skapar
också mängder av nya möjligheter. Länder som ligger långt framme i utvecklingen
kan dra nytta av de nya marknader som
öppnar sig för miljöanpassade lösningar. Därmed kan tillväxt och konkurrenskraft
stärkas och nya arbeten skapas. Åtgärder
för att stimulera investeringar i ekologisk hållbarhet kan också skapa nya
arbetstillfällen. Det spännande med den ekologiska
hållbarheten som framtidsprojekt är att dra nytta av alla dessa möjligheter. Det
förutsätter ett nära samspel mellan politiken
på olika områden och mellan samhällets olika aktörer.
Hushållning med naturresurserna, omsorg om miljön och social rättvisa är också
nödvändiga förutsättningar för en
hållbar ekonomisk utveckling. Samtidigt är en sund ekonomi en förutsättning för
en ekologiskt hållbar utveckling. Den
sociala välfärden förutsätter att vi motverkar växande klyftor och skillnader i
samhället. Därför är låg arbetslöshet, social
trygghet, bra bostadsområden och en god utbildning centrala element. Ett
utvecklande arbete som ger utrymme för en rik
fritid är centralt för människors engagemang i miljöfrågorna. Kvinnor och män
skall ha samma möjligheter till goda
livsvillkor och förutsättningar att delta i samhällsarbetet.
En hållbar utveckling innehåller en varsam förvaltning och utveckling av det arv
vi fått från generationer före oss, men
måste också knyta an till kulturens roll i vardagslivet. En god ekonomisk,
social och kulturell utveckling skapar
förutsättningar för människor att engagera sig i arbetet för ett ekologiskt
hållbart samhälle.
1.3 Ett aktivt nationellt och
internationellt arbete
För att Sverige skall nå en ekologiskt hållbar utveckling krävs aktiva åtgärder
för att påverka samhället. Knappheten på
ändliga resurser och växande miljöproblem kommer visserligen att på sikt driva
fram en anpassning och omvandling, men
det skulle hela tiden ske i efterhand sedan betydande skador på miljön uppkommit
eller knapphet på resurser drivit fram
kriser och konflikter på olika håll i världen. Därför behövs en aktiv politik
både i staten och kommunerna för att främja en
ekologiskt hållbar utveckling. Marknadskrafterna kan bidra till en positiv
utveckling, men de kan inte ensamma lösa
problemen.
Målen för en god miljö, en effektiv användning av resurser och en hållbar
försörjning är vägledande för detta arbete.
Ekosystemen skall brukas på sätt som vare sig hotar deras långsiktiga
produktionsförmåga eller den biologiska mångfalden.
Redan inom en generation bör betydande framsteg kunna nås. Regionala
miljöproblem som försurning och övergödning bör
vara lösta och fungerande kretslopp etablerade för de flesta material.
Energianvändningen bör ha blivit mycket mer effektiv
och förnybara resurser användas i betydligt större utsträckning. Den ekonomiska
utvecklingen i utvecklingsländerna bör ha
tagit en riktning som är förenlig med en långsiktigt hållbar utveckling.
Inom fem till tio år bör vi ha tagit flera viktiga steg på vägen. Ambitionen är
att industriutsläppen är nere i nivåer som
inte skadar miljön. Processer och produkter bör i högre grad utformas så att de
inte skadar miljön i någon del av varukedjan
och så att de kan återvinnas i ett kretslopp. Investeringar i ekologisk
hållbarhet bör ha gett mätbara effekter i effektivare
energianvändning och bättre miljö. En ökad kvalitet och ett vidgat
kretsloppsperspektiv inom arkitektur och formgivning
bör ha förlängt produktcyklerna och skapat förutsättningar för en god
bebyggelsemiljö. Bruket av biologiska resurser bör
vara uthålligt och bidra till att bevara den biologiska mångfalden. Den
kommunala planeringen bör ge samlade bedömningar
för en ekologiskt hållbar utveckling både i våra tätorter och på landsbygden.
Distansarbete med hjälp av informationsteknik
har visat sig ha positiva miljöeffekter. Regeringen avser därför att tillsätta
en utredning kring hur distansarbete kan
stimuleras och utvecklas. Det bör finnas en god kunskap om vad som behövs för en
ekologiskt hållbar utveckling, och ett
brett engagemang i arbetet för ett ekologiskt hållbart Sverige. Alla viktigare
beslut bör analyseras från ett
hållbarhetsperspektiv och EU bör ha hållbar utveckling som ett övergripande mål.
Vi har ett gemensamt ansvar för att vidta de åtgärder som behövs för att
utvecklingen skall gå i denna riktning.
Politikens uppgift är till stor del att skapa förutsättningar för och uppmuntra
ett handlande som är förenligt med en
ekologiskt hållbar utveckling. Det är viktigt att vi väljer de åtgärder som ger
störst nytta i förhållande till kostnaderna och att
vi väger nyttan mot kostnaden, liksom att vi analyserar alternativa möjligheter
att nå målen.
Miljöföroreningarna känner inga nationella gränser. Den långsiktiga
försörjningen med naturresurser är i stor
utsträckning en global fråga. Råvaror och produkter säljs ofta på en global
marknad. Den svenska ekonomin är nära
sammanflätad med ekonomin i de övriga EU-länderna. Omställningen av Sverige till
ekologisk hållbarhet förutsätter därför
att kraven på ekologisk hållbarhet också får genomslag i andra länder. Allt
detta är skäl för att Sverige skall vara pådrivande
internationellt för en ekologiskt hållbar utveckling. Men det förutsätter också
att vi går före nationellt så att vi är trovärdiga
när vi skall påverka andra, och att vi lär av andras exempel när de har kommit
längre än vi.
Det är nu dags att redovisa den ökade bredd i insatserna och det ökade tempo i
omställningen som svarar mot dessa
ambitioner. I avsnitt 2 redovisas inriktningen på ett aktivt nationellt och
internationellt arbete.
2. Inriktningen på arbetet för ekologisk hållbarhet
En ekologiskt hållbar samhällsutveckling förutsätter ett samhällsengagemang med
både bredd och djup där alla i samhället
känner delaktighet och ansvar. Arbetet skall knyta an till det folkrörelsearbete
som pågår och ge oss alla som medborgare
och konsumenter verktygen för att göra medvetna val som bidrar till
hållbarheten. Det gäller att uppmuntra marknadens
egna drivkrafter och att alla delar av samhället medverkar. Arbetet inom berörda
utgiftsområden kommer att följas upp i
varje års budgetproposition. Den gemensamma strategin kommer att redovisas
årligen och utvecklas i en särskild skrivelse i
samband med budgetpropositionen. I avsnitt 2.1 redovisar vi en första genomgång
av styrmedel för ekologisk hållbarhet.
Kompetens, kunnande och realkapitalets utformning har en avgörande betydelse för
den ekologiska hållbarheten. Därför
är det viktigt att påverka och öka investeringar i kunnande och realkapital i en
riktning som gynnar ekologisk hållbarhet.
Det gäller utbildning och forskning liksom industri, lokaler, bostäder, och
infrastruktur som transportsystem, avfalls- och
avloppssystem samt energiförsörjning. Förändringar av realkapitalet tar tid. Det
är därför viktigt att
investeringsprogrammen påbörjas så tidigt som möjligt och att de är långsiktiga.
Det är viktigt att de nyinvesteringar i
infrastruktur som genomförs är anpassade till ekologisk hållbarhet, så att
behoven av framtida ombyggnader minskar.
Utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle innebär också stora
möjligheter för en miljödriven utveckling av
näringslivet. I avsnitt 2.2 redovisas vissa nationella insatser för
investeringar i ekologisk hållbarhet och i avsnitt 2.3 föreslås
ett program för lokala investeringar i vilket kommunerna har en viktig roll.
I avsnitt 2.4 beskrivs de långsiktiga effekterna.
2.1 Styrmedel för ekologisk
hållbarhet
2.1.1 Allmänt om styrmedel och
incitamentsstrukturer
Ett ekologiskt hållbart samhälle formas genom insatser på många nivåer och av
många aktörer. Statens roll är att skapa
förutsättningar för alla att bidra till en ekologiskt hållbar utveckling. Det
arbete som redan pågår kommer att leda till
betydande förbättringar. Men det behövs också skärpta styrmedel och incitament
som styr i rätt riktning.
Mål och indikatorer är centrala för arbetet och skall utvecklas vidare. Det
behövs tydliga mål och program för arbetet
inom varje berört samhällsområde.
Lagstiftningen måste utvecklas vidare. Regeringens kommande förslag till
miljöbalk är centralt i detta avseende.
Ekonomiska styrmedel kan bidra till kostnadseffektiva lösningar och bör användas
i större utsträckning. Incitament som
styr i felaktig riktning bör ses över. Därmed kan marknadens kraft användas mer
effektivt. Särskilda kriterier kan kopplas
till statliga stöd till exempelvis byggande. Insatser för kompetens och kunnande
har stor betydelse för det fortsatta arbetet,
liksom utvecklingsarbete för att omsätta forskningsresultat till praktiskt
tillämpbara produkter och system. Den fysiska
planeringen är också ett viktigt instrument.
Framgång i arbetet förutsätter att alla berörda samhällsområden bidrar. Därför
behövs utvecklade program för varje
område av betydelse. Dessa program bör redovisas i samband med
budgetpropositionen. Det är också viktigt att regeringens
förslag inom berörda områden både bidrar till målen för det aktuella området och
till ekologisk hållbarhet.
Hållbarhetsbeskrivningar är ett viktigt instrument för att underlätta detta.
Staten bör vidare vara ett föredöme för ekologisk
hållbarhet i sin egen verksamhet. Den offentliga upphandlingen är i detta
sammanhang ett viktigt verktyg.
Ett aktivt internationellt arbete är nödvändigt. Hållbarhetsfrågorna bör drivas
inom EU och särskild uppmärksamhet
ägnas EU:s regeringskonferens och kommande utvidgning. Sverige skall ha en
pådrivande roll även i det globala arbetet.
I det följande aviseras ett antal initiativ inom dessa områden.
2.1.2 Mål och indikatorer för en ekologiskt hållbar utveckling
Det är angeläget att kunna följa och värdera om samhällsutvecklingen i stort är
ekologiskt hållbar och vilka framsteg som
görs. Det kräver ett bredare perspektiv än de nuvarande miljömålen. Därför bör
indikatorer för ekologiskt hållbar
utveckling utarbetas och användas i den föreslagna årliga redovisningen till
riksdagen. Indikatorerna bör inte vara fler än att
de på ett enkelt och informativt sätt visar riktningen på utvecklingen mot
ekologisk hållbarhet. Indikatorerna bör tas fram
utifrån befintlig statistik och så långt möjligt samordnas med indikatorer som
används i andra länder för att möjliggöra
internationell jämförelse. USA, Nederländerna och Storbritannien är exempel på
länder där man arbetat med indikatorer för
hållbar utveckling, som är bredare än miljömål i vanlig bemärkelse.
Miljömål syftar till att styra miljöarbetet med avseende på önskat
miljötillstånd respektive nödvändiga åtgärder.
Regeringen har i regleringsbrev för 1997 och i särskilt beslut i februari givit
Naturvårdsverket i uppdrag att revidera de
befintliga miljömålen och lämna förslag till nya och förbättrade miljömål.
Vidare har ett antal sektorsmyndigheter redan
utvecklat sektorsmål eller fått i uppdrag att göra det och regeringen avser att
ge uppdraget till fler sektorsmyndigheter.
Naturvårdsverket har fått till uppgift att samordna arbetet med sektormålen.
Arbetet med indikatorer är dock bredare än
dessa uppdrag och kräver delvis andra former. Regeringen avser därför ge
Miljövårdsberedningen uppgiften att i nära
samarbete med Naturvårdsverket pågående arbete ta fram förslag till indikatorer.
Kunskap och erfarenheter från pågående
verksamheter av liknande karaktär inom t.ex. KI, SCB och SNV bör tas tillvara.
2.1.3 Ekonomiska styrmedel
Ekonomiska styrmedel har med stor framgång använts i den svenska miljöpolitiken
sedan 1970-talet. Sverige genomförde i
och med 1990 års skattereform som första land i Europa en skatteväxling, då ett
antal nya miljöskatter infördes och skatten
på arbete sänktes. Koldioxidskatten, svavelskatten och kväveoxidavgiften är
exempel på ekonomiska styrmedel som
uppmärksammats internationellt.
Det finns goda skäl för att även fortsättningsvis använda ekonomiska styrmedel i
omställningen till ekologisk hållbarhet.
De bidrar till kostnadseffektiva åtgärder, som innebär att hushåll och företag
själva bär de samhällsekonomiska kostnaderna
av sitt handlande. Därmed kan de ekonomiska styrmedlen skapa förutsättningar för
och uppmuntra ett handlande som är
förenligt med en ekologiskt hållbar utveckling.
Skatteväxlingsutredningen har analyserat förutsättningarna för en fortsatt
skatteväxling. Kommitténs positiva värdering
bygger på övertygelsen att skatteväxling är ett verksamt redskap för en ökad
miljörelatering av skattesystemet. Värderingen
baseras också på bedömningen att vår omvärld kommer att röra sig i samma
riktning.
Sverige bör aktivt använda ekonomiska styrmedel i arbetet för en ekologiskt
hållbar utveckling och successivt öka
skattesystemets miljöstyrande effekt. I övervägandena om förändringarna i
skattesystemet kommer bland annat att bedömas
hur de kan bidra till den ekologiska hållbarheten och hur de påverkar svenska
företags konkurrensförmåga. Regeringen
avser att lämna förslag om en avfallsskatt i anslutning till årets
budgetproposition.
Det är också angeläget att undvika stöd och subventioner som snedvrider
konkurrensen eller motverkar den ekologiska
hållbarheten. Regeringen har gett Riksrevisionsverket och Naturvårdsverket i
uppdrag att göra en översyn av subventioner
som motverkar den ekologiska hållbarheten och på grundval av denna översyn
föreslå nödvändiga förändringar.
Vid sidan av skatter och avgifter kan investerarnas möjligheter att
lånefinansiera sina investeringar och de villkor som
erbjuds på lånemarknaden antas spela stor roll för realiserandet av de
investeringsprogram som redovisas i följande avsnitt.
Här har den allmänna ekonomiska politiken en avgörande roll genom inverkan på
ränteläget.
Bland kreditinstituten finns ett växande intresse för att värdera säkerheter och
avväga räntor till projektens egenskaper
från ekologisk hållbarhetssynpunkt. Även bland försäkringsbolagen finns visst
intresse för en motsvarande bedömning vad
gäller försäkringsvillkor. Regeringen har i andra sammanhang fört överläggningar
med kreditinstituten om en
miljöinriktning av deras verksamhet och avser att vidga dessa i de avseenden som
aktualiseras av investeringsprogrammet.
2.1.4 Ekologisk anpassning av stödsystem inom bland annat bostadssektorn
En lång rad verksamheter som av olika skäl ges statligt stöd har miljöeffekter
och påverkar den ekologiska hållbarheten.
Som ett led i att integrera anpassningen till det ekologiska samhället i alla
politikområden bör statliga stödformer utformas
så att den ekologiska hållbarheten främjas. Ett första viktigt område är stöden
till ombyggnad och förbättring av bostäder.
Detta ligger i linje med den bostadspolitiska utredningens förslag.
Anpassning av bebyggelsen har en strategisk roll i energiomställningen såväl som
i kretsloppsarbetet, och det är därför
viktigt att alla ombyggnader och renoveringar som ändå sker genomförs på ett
sådant sätt att möjligheterna till
energieffektivisering och miljöanpassning utnyttjas. Åtgärderna skall väljas så
att varsamhetskravet (PBL 3:10) tillgodoses
Ett antal nyckelkriterier bör därför ställas upp som grund för krav på
energieffektivisering, återanvändning av
byggnadsmaterial samt användning av miljöanpassade material och produkter.
Liknande kriterier har formulerats i
Nederländerna. System för miljövärdering av byggnader och byggande är under
utveckling och kan också på sikt användas
som grund för en differentiering av skatter och bidrag.
2.1.5 Ett rationellt byggande
De beställningar och bygguppgifter som investeringar för ekologisk hållbarhet i
bebyggelsen alstrar kommer att i betydande
grad bestå av ombyggnader och reinvesteringar. Vid sidan av ett antal stora
projekt kan huvuddelen av insatserna väntas ske
i små och halvstora sådana.
Den nuvarande branschstrukturen domineras av ett fåtal stora företag. En vital
struktur av lokala konsult- och
byggföretag med allsidig kompetens skulle stärka konkurrensen. Att stimulera en
sådan utveckling ligger i linje med
regeringens allmänna småföretagspolitik. Den teknikupphandling
Byggkostnadsdelegationen genomför kan antas leda
utvecklingen i den här beskrivna riktningen. Ytterligare insatser faller inom
såväl Byggkostnadsdelegationens som
Småföretagsdelegationens verksamheter. Regeringen avser att vidga
delegationernas uppdrag, i syfte att ytterligare
påskynda utvecklingen.
2.1.6 Utbildning och forskning
Utbildning är en grundläggande förutsättning för att förverkliga en ekologiskt
hållbar utveckling. Det är viktigt att det
skapas utrymme inom grundutbildningen för undervisning om miljö- och
livsstilsfrågor. Ett ämnesövergripande arbetssätt
bör användas för att ge kunskaper om miljöfrågorna.
Folkbildning i studieförbundens regi och med stöd av folkrörelserna har i och
mobilisera engagemanget i dessa frågor.
Regeringen avser också att se över examensbeskrivningarna för den högre
utbildningen och vid behov vidta ändringar
med avseende på miljökunskaper.
Ytterligare forskningsinsatser krävs för att Sverige skall kunna bli ett
föregångsland när det gäller en ekologiskt hållbar
utveckling. Frågor som rör energi- och råvaruförsörjning behöver uppmärksammas.
Omvandlingen av naturresurser till
nyttigheter behöver effektiviseras inte minst när det gäller infrastuktur och
bebyggelse. Vattenanvändning och rening liksom
vatten- och avloppssystemens roll för näringsämnenas kretslopp behöver
vidareutvecklas. Miljöanpassningen av
produktionsprocesserna och av transporter i anslutning till produktionen är en
viktig del av omställningen. I
forskningspropositionen har aviserats ett uppdrag till Forskningsrådsnämnden att
utveckla och konkretisera ett program för
forskning som bidrar till en ekologiskt hållbar utveckling.
Mycket av denna forskning försiggår inom andra områden än traditionell
miljöforskning. Därför krävs att dessa frågor
beaktas i all forskningsplanering.
Det är mycket angeläget att i EU:s femte ramprogram för forskning betona
betydelsen av forskning som stöder miljön
och en hållbar utveckling.
2.1.7 Fysisk planering
Ekologisk hållbarhet bör vara ett gemensamt mål för all samhällsplanering. Detta
innebär en höjning av ambitionsnivån i
samhällsplaneringen med krav på delvis nya arbetsformer och ett omfattande
utvecklingsarbete. För att arbetet med att ställa
om Sverige till hållbar utveckling skall lyckas, krävs helhetssyn i
samhällsplaneringen och förmåga att överbrygga
sektorsgränser. Behovet av samordning och samverkan gör sig starkt gällande.
Planeringen för infrastrukturens utveckling, regional balans, hushållning med
mark- och vattenresurser och skydd av
miljön är i stor utsträckning gemensamma uppgifter för stat och kommun, medan
bebyggelseplaneringen främst är en
kommunal uppgift. Länsstyrelserna skall se till att de nationella målen får
genomslag i länets utveckling.
I Sverige har ansvar och befogenheter i hög grad decentraliserats till
kommunerna, men också till regionala organ. Den
påbörjade försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning ger
möjligheter till ökad förankring av det regionala
utvecklingsarbetet.
De flesta kommuner står inför en revidering av översiktsplanerna. Detta arbete
bör komma att inspireras av arbetet med
lokal Agenda 21. Det är angeläget att den kommunala planeringen utvecklas
ytterligare som ett strategiskt instrument för
ekologiskt hållbar utveckling.
2.1.8 Redovisningar i budgetpropositionen
Det krävs en rad åtgärder inom samtliga politikområden för att föra Sverige mot
ekologisk hållbarhet. Utifrån de
övergripande målen för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling skall mål sättas
upp för berörda områden och åtgärder för
att nå målen utarbetas.
Ambitionen är att i samband med årets budgetproposition presentera ett
handlingsprogram för att föra Sverige mot målet
ekologisk hållbarhet. Regeringen har redan redovisat förslag som gäller
infrastrukturen och energipolitiken i särskilda
propositioner. Handlingsprogrammet utvecklas vidare i propositioner om bland
annat miljöpolitiken och trafikpolitiken
våren 1998.
Omställningen av Sverige är ett arbete som kommer att pågå under lång tid och
som utvecklas kontinuerligt. För berörda
utgiftsområden avser regeringen därför i kommande års budgetpropositioner
kortfattat redovisa i vilken grad uppsatta mål
uppnåtts och vilka åtgärder för ekologisk omställning som kommer att vidtas
under budgetåret. I anslutning till
budgetpropositionen avser regeringen årligen, med början i år, i en särskild
skrivelse redovisa utvecklingen av arbetet för att
öka den ekologiska hållbarheten i samhället.
2.1.9 Ekologiska hållbarhetsbeskrivningar
Ett bra beslutsunderlag är en förutsättning för ett effektivt arbete för ett
hållbart Sverige. Större beslut som påverkar den
ekologiska hållbarheten bör föregås av en analys av effekterna på miljö och
resursförbrukning. Beaktande av de ekologiska
hållbarhetsperspektiven skall därför finnas med som en del i kommitté- och
utredningsarbeten som behandlar frågor av
betydelse i detta sammanhang. På så sätt blir det lättare att tidigt
uppmärksamma huruvida kommande förslag bidrar till
ekologisk hållbar utveckling eller motverkar den. Motverkande effekter är
lättare att rätta till under utredningsarbetets gång
än i slutskedet av den. Lagda förslag som kan ha betydelse för ekologisk hållbar
utveckling bör åtföljas av en redovisning av
effekterna på miljö och resursförbrukning. Miljövårdsberedningen kommer att få
uppgiften att utveckla en mall för sådana
beskrivningar och den nya energimyndigheten bör bidra i de delar som behandlar
energieffektivitet.
På motsvarande sätt kommer propositioner av betydelse i detta sammanhang att
åtföljas av en ekologisk
hållbarhetsbeskrivning. Sverige driver motsvarande krav inom EU:s
regeringskonferens vad gäller kommissionens förslag.
2.1.10 Staten ett föredöme för ekologiskt
hållbar utveckling
Med stöd av 7§ verksförordningen om att beakta de krav som ställs på
verksamheten med hänsyn till miljöpolitiken, finns i
dag ett miljöansvar i instruktionerna för ett antal myndigheter med särskilt
sektorsansvar för miljön. Verksförordningen
kommer att ändras så att hänsynen i stället skall gälla ekologiskt hållbar
utveckling. En politik för ekologisk hållbar
utveckling är väsentligt vidare än miljöpolitik varför krav på hänsyn bör finnas
i fler myndighetsinstruktioner än enbart för
de nuvarande myndigheterna med sektorsansvar för miljön. Regeringen avser att
återkomma till för vilka myndigheter detta
krav skall återspeglas i myndighetsinstruktionerna.
Erfarenheter från andra verksamheter visar att miljöledningssystem kan vara ett
ändamålsenligt verktyg för att integrera
hänsyn till miljön i det dagliga arbetet. Regeringen har därför i beslut i
december 1996 utsett 25 pilotmyndigheter som
under år 1997 skall inleda utvecklingen av ett miljöledningssystem. Detta arbete
kommer att vidgas till en bredare
tillämpning av miljöledningssystem inom de statliga myndigheterna med beaktande
av vunna erfarenheter från
pilotprojektet.
Redovisning och granskning av hur miljöarbetet har bedrivits utgör en central
del av alla miljöledningssystem.
Myndigheternas övriga redovisningar rörande ekonomi och effektivitet granskas i
dag av Riksrevisionsverket. Regeringen
har därför givit Riksrevisionsverket i uppdrag att bland annat föreslå hur
myndigheterna skall återrapportera sitt miljöarbete
i anslutning till årsredovisningen. Naturvårdsverket gavs i samma beslut
ansvaret för att granska miljöeffekter av
myndigheternas miljöarbete som följer av miljöledningssystemet.
2.1.11 Offentlig upphandling
Den offentliga sektorn köper årligen varor och tjänster för totalt cirka 280
miljarder kronor varav staten för drygt 100
miljarder. Den omfattande offentliga upphandlingen är ett effektivt instrument
att påverka utbudet på marknaden så att
beståndet av produkter snabbare anpassas till kraven på ekologisk hållbarhet.
Intresset för en miljöanpassad offentlig upphandling finns inom flertalet av
EU-länderna. Den danska regeringen har
nyligen antagit en handlingsplan för grön politik inom området för offentlig
upphandling . Andra medlemsstater
undersöker åtgärder för att främja inköp av gröna varor och tjänster. Dessutom
har OECD nyligen presenterat en
rekommendation om förbättring av regeringarnas resultat för att skydda miljön,
enligt vilken medlemsländerna och i
synnerhet regeringarna bör inrätta och genomföra en inköpspolitik av
miljövänliga varor och tjänster.
EU:s medlemsländer har i samband med översynen av det femte
miljöhandlingsprogrammet preliminärt kommit överens
om att göra en översyn av gemenskapens regler för offentlig upphandling så att
miljöhänsyn i större utsträckning tas vid
tillämpningen av reglerna samtidigt om en sund konkurrens bevaras. Enligt
regeringens uppfattning bör översynen ägna
särskild uppmärksamhet åt möjligheterna att ställa krav på miljöanpassade
produktionsprocesser.
Genom att ange enhetliga miljökrav för den offentliga upphandlingen minskar
belastningen på miljön samtidigt som
producenterna får incitament att styra mot miljöanpassade varor och tjänster,
vilket på sikt kan bidra till att svenska företags
exportmöjligheter ökar. För investeringsprogrammet för ekologisk hållbarhet bör
miljökrav ställas vid all upphandling.
Frivilliga miljömärknings- och certifieringssystem, t.ex. den Nordiska
Svanmärkningen, kan spela en viktig roll genom
att miljökrav ställs vid upphandlingen motsvarande kraven för märkning. Genom en
successiv revision av
miljömärkningskraven skapas en utvecklingsstimulerande effekt.
Det är angeläget att utnyttja de möjligheter som lagstiftningen ger för att
upphandlingen skall gynna utvecklingen mot
ekologisk hållbarhet. Möjligheterna bör också utökas så att grundläggande
miljökrav ställs vid all upphandling. Kriterier för
ekologisk hållbarhet bör utvecklas så att upphandlingen kan stimulera
utvecklingen av materialsnåla och energieffektiva
produkter som inte skadar miljön.
På beställning av Miljövårdsberedningen har därför en första vägledningsstrategi
för miljöanpassad offentlig upphandling
tagits fram under hösten 1996 av Naturvårdsverket, Nämnden för offentlig
upphandling och Kemikalieinspektionen. För att
den offentliga upphandlingen skall bli pådrivande kraft i arbetet mot ekologisk
hållbarhet bör denna successivt uppdateras
med riktlinjer, erfarenheter och exempel från de 25 pilotmyndigheternas arbete
med miljöledningsystem, de många initiativ
som tas rörande miljöanpassad upphandling av kommuner och landsting samt från
det arbete som pågår i andra länder.
I USA tillämpas exempelvis ett intressant system i den federala upphandlingen.
Federala organ granskar och rangordnar
utbudet av olika utrustningar efter ekologiska egenskaper. De upphandlande
myndigheterna har sedan att välja inom den
bästa kvartilen av utbudet. Därmed stimuleras företag att ta sig upp i den
prioriterade delen av listorna. Den bästa kvartilen
flyttas därmed automatiskt upp. Systemet har således en inbyggd
utvecklingsstimulerande effekt. Det kan övervägas om
liknande system bör prövas i Sverige genom frivilliga överenskommelser och som
en del av investeringsprogrammet.
Regeringen har under 1996 tillsatt en Delegation för främjande av miljöanpassad
teknik som är resultat av
forskningsinsatser eller innovationer. Delegationen skall också medverka till
att korta tiden för marknadsintroduktion av
miljöanpassade produkter, processer och system.
2.1.12 Det internationella arbetet
En ekologiskt hållbar utveckling förutsätter både ett aktivt nationellt arbete
och att vi verkar för att andra länder går i samma
riktning. I det europeiska perspektivet gäller det att göra hållbar utveckling
till ett övergripande mål för EU, i linje med vad
Sverige nu driver i regeringskonferensen. En vitbok för hållbar utveckling -
dvs. en genomgång av vad som krävs av EU:s
politik på olika områden och vilka nuvarande regler och stöd som behöver ses
över - kan vara ett viktigt steg för att få
genomslag för detta arbete inom EU. Sverige bör därför verka för att EU:s
kommande sjätte åtgärdsprogram för miljön
vidgas till en handlingsplan med detta innehåll. Ett sådant arbete med
inriktning på resultat år 2001 skulle också kunna bli
ett viktigt tema inför Sveriges ordförandeskap.
EU:s utvidgning är en förutsättning för en miljöanpassning i Central- och
Östeuropa. Länderna runt Östersjön har
mycket gemensamt och det pågående arbetet med en Agenda 21 för Östersjön är
centralt för en ekologiskt hållbar
utveckling i vårt närområde. Det kommer att kräva betydande förhandlingsinsatser
för att ge konkreta resultat.
Östersjömiljarden är ett viktigt element.
I ett globalt perspektiv gäller det att omsätta deklarationerna från
Riokonferensen i konkret handling. Det är viktigt att de
svenska insatserna förutom att de riktas mot miljökonventionerna även riktas mot
alla internationella institutioner som bör
bidra till en hållbar utveckling. Det måste få genomslag i t.ex. FN:s
sektorsorgan, de internationella bankerna och
världshandelsorganisationen WTO. Det är vidare viktigt att vi kan använda
svenskt bistånd som ett gott exempel när vi skall
verka för att andra länder och EU också tar ställning för att bistånd i högre
grad bör bidra till ekologisk hållbarhet.
2.2 Nationella
investeringsprogram
Nationella investeringsprogram för ekologisk hållbarhet inordnas huvudsakligen i
respektive utgiftsområde. Sådana program
kan i vissa fall bli mest effektiva om de hålls samman tvärs över sektors- och
områdesgränser. Regeringen kommer, i
samband med budgetpropositionen, att samlat följa upp och redovisa vad som görs
inom olika områden.
2.2.1 Investeringar i ekologisk omställning av byggnader, anläggningar och
infrastruktur ( kretsloppsmiljarden )
En miljard kronor har avsatts till ett femårigt statligt investeringsbidrag för
en ekologiskt hållbar samhällsutveckling (1997-
2001). Medlen skall i första hand användas till kretsloppsanpassning av
befintlig bebyggelse och infrastruktur. Med stöd av
detta investeringsbidrag kan den nödvändiga renoveringen ges en
kretsloppsprofil, vilket samtidigt kan ge positiva sociala
effekter.
Exempel på stödberättigade investeringar är åtgärder som minskar, återvinner
eller separerar avfall, minskar utsläpp av
kväve och fosfor, separerar avloppsvatten eller innebär återanvändning av
byggmaterial och kretsloppsanpassad renovering.
Som villkor för bidraget gäller att investeringen skall bidra till bättre miljö,
ge sysselsättning samt utnyttja ny teknik eller
nya arbetsmetoder. Ett viktigt syfte med kretsloppsmiljarden är att ge kommuner,
företag och organisationer möjlighet att
pröva ny miljöteknik och nya metoder och därigenom driva på utvecklingen mot
ekologisk hållbarhet.
En mindre del av anslaget (300 miljoner kronor) disponeras av länsstyrelserna
för stöd till mindre investeringar (högst 8
miljoner kronor investeringskostnad) medan huvuddelen fördelas av regeringen.
2.2.2 Energiinvesteringar
Den proposition om omställning av energisystemet som regeringen nyligen lade på
riksdagens bord är ett omfattande
praktiskt steg i omställningen av Sverige till ett föregångsland för ekologisk
hållbarhet.
Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången
på el och annan energi på med omvärlden
konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall skapa villkoren för en
effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv
svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat
samt underlätta omställningen till ett
ekologiskt uthålligt samhälle.
Energipolitiken skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett
konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse
och utveckling av den svenska industrin. Energipolitiken skall också bidra till
ett breddat energi- , miljö- och
klimatsamarbete i Östersjöregionen.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på
varaktiga, helst inhemska och förnybara,
energikällor samt en effektiv energianvändning. Energin skall användas så
effektivt som möjligt med hänsyn taget till alla
resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och
miljö vid användning och utveckling av all
energiteknik. Kärnkraften skall ersättas med effektivisering av elanvändningen,
konvertering till förnybara energislag samt
miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik.
En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den
svenska industrins internationella
konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna förutsättning
bevaras.
I den energipolitiska propositionen redovisas ett omfattande och konkret program
för investeringar inom energiområdet.
Möjligheterna att förstärka insatser för ekologisk hållbarhet genom att
kombinera sådana investeringar med investeringar
som också i andra avseenden ökar den ekologiska hållbarheten bör ofta vara goda.
Regeringen har beräknat totalt 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod för
genomförandet av programmet.
2.2.3 Infrastrukturprogram
Medel avsätts vidare för ett särskilt nationellt program för
infrastrukturutveckling. Programmet avses omfatta ytterligare
medel som behövs för vissa infrastruktursatsningar som inte ingår i den
ordinarie planeringsramen. Det nationella
infrastrukturprogrammet, som omfattar utbyggnad av Botniabanan mellan Nyland och
Umeå, fortsatt stöd till Inlandsbanan
samt viss finansiering av de båda storstadsöverenskommelserna, presenteras
närmare i avsnitt 4.
2.2.4 Insatser för kompetens och kunnande
Effektiva miljöledningssystem blir en allt mer avgörande konkurrensfördel för
näringslivet. För att åstadkomma detta krävs
insatser från utbildningssektorn. Regeringen återkommer med ytterligare förslag
inom det området. Även andra former för
kompetenshöjning bör utvecklas i samarbete med näringslivet exempelvis i
liknande form som EU:s mål 4-stöd.
2.3 Lokala investeringsprogram
En lokalt förankrad verksamhet krävs om arbetet med att föra in den ekologiska
dimensionen i samhällsbygget skall lyckas.
Den slutsatsen dras bland annat i de mål, principer och rekommendationer som
inryms i Agenda 21 och Habitatagendan
(från FN-konferensen om boende, bebyggelse m.m . 1996 i Istanbul).
Regeringen redovisar i det följande huvudinriktningen för ett program för stöd
till investeringar i ekologiskt hållbar
utveckling. I viss mån kan det statliga bidraget användas för lokala
folkbildningsinsatser, liksom till att stimulera det lokala
näringslivets omställning till ekologisk hållbarhet genom stöd till
nätverksbyggande och liknande allmänna kommunala
näringslivsinsatser. En mindre del av statsbidragen skall kunna användas för
kommunernas administrativa utgifter och
uppbyggande av kompetens för genomförandet samt kunskapsgenererande
uppföljningar och utvärderingar av de
kommunala programmen samt de ingående projekten. Programmet syftar till att
stödja sådana åtgärder som annars inte
skulle ha kommit till stånd.
Kommunerna ges möjlighet att i samverkan med olika lokala aktörer, offentliga
och privata, söka statligt stöd till lokala
investeringsprogram för insatser som ökar den ekologiska hållbarheten.
Investeringsprogrammen skall utformas i en bred
lokal process. Alla Sveriges 288 kommuner har inlett ett arbete med lokala
Agenda 21, som involverar många olika grupper
i samhället. Det är därför naturligt att arbetet med att ta fram - och att
genomföra - ett lokalt investeringsprogram får sin bas
i det lokala arbetet.
De kommunala programmen skall innefatta en översiktlig sammanställning av de
insatser som de lokala aktörerna vill
genomföra för att öka takten i omställningen till ekologisk hållbarhet. I detta
sammanställningsarbete kan
arbetsmarknadspolitiska insatser, exempelvis ALU, användas för att ge
förutsättningar till en bred kartläggning av
möjligheterna. Analys och redovisning ur jämställdhets- och
integrationsperspektiven skall göras. Om detta inte kan göras
på ett meningsfullt sätt skall detta anges och särskilt motiveras.
Programmen - vilka kan vara gemensamma för flera kommuner - lämnas till
statsrådsdelegationen för ekologisk
hållbarhet som, efter hörande av länsstyrelserna och de berörda
sektorsmyndigheterna, bedömer vilka kommuner som först
skall komma i fråga för statligt stöd till genomförandet av programmen. Målet är
att hela Sverige skall delta i ett ekologiskt
omställningsarbete. De kommuner/grupper av kommuner som utses inledningsvis får
därmed en roll av föregångare i
arbetet.
Vid bedömningen av programmen bör vikt läggas bland annat vid åtgärder som
minskar miljöbelastningen, ökar
effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser, gynnar
användningen av förnybara råvaror, ökar återbruk,
återanvändning, recirkulation och återvinning av resurser samt bidrar till att
öka sysselsättningen.
De lokala förutsättningarna skall spela en stor roll för vilka åtgärder som
vidtas i de kommuner som ingår i programmet.
De insatser som genomförs i de lokala projekten måste ske brett och på ett
sådant sätt att många människor och företag blir
delaktiga. Erfarenheter och kunskaper som redan finns, exempelvis genom Agenda
21-arbetet och Byggbranschens
kretsloppsråd, skall tas tillvara i arbetet. Kommunala och regionala
sektorsprogram, samt lokala Agenda 21-
planer/miljöplaner bör beaktas i arbetet.
Den kommunala fysiska planeringen liksom den regionala och nationella
sektorsplaneringen är av särskild betydelse för
omställningen till ekologisk hållbarhet. När beslut om markanvändning,
bebyggelse och rumslig utveckling fattas,
grundläggs många av vardagslivets och näringslivets villkor. Därför är det av
största vikt att både kvinnor och män, liksom
företrädare för olika samhällssektorer, deltar i de beslut som lägger grunden
för samhällsutveckling och i den verksamhet
som blir följden av dessa beslut. Även den bostadspolitiska utredningen har i
sitt förslag om s.k. lokala utvecklingsprogram
för utsatta bostadsområden utgått från betydelsen av lokal förankring i arbetet
för ett hållbart samhälle - ekonomiskt, socialt,
kulturellt och ekologiskt.
Hur möjligheterna för kommunerna att bevilja omställningsstöden utformas har
stor betydelse för teknikutvecklingen och
den ekonomiska effektiviteten i bidragen. Om bidragen knyts till en särskild
teknik som skall användas för omställningen till
ekologisk uthållighet finns det en risk att bidraget leder till att dämpa den
tekniska utvecklingen. Därför skall
investeringsprogrammet och omställningsstöden inriktas mer mot resultat än
teknik. Varsamhetsaspekterna (PBL 3:10) skall
vara vägledande vid valet av åtgärd.
Regeringen avser att utarbeta närmare bestämmelser för hur kommunerna får
använda omställningsstödet till enskilda
projekt. Regelverket föreslås vara så utformat, att det ger kommunerna stora
möjligheter att utnyttja de lokala
förutsättningarna. Aspekter som bör ingå i ett regelverk för kommunernas
hantering är i vilken utsträckning en investering
minskar miljöbelastningen, ökar effektiviteten i användningen av energi och
andra naturresurser, gynnar användningen av
förnybara råvaror, ökar återbruk, återanvändning, recirkulation och återvinning
av resurser samt bidrar till att öka
sysselsättningen.
I de delar där investeringsprogrammen kan komma att riktas till
omställningsåtgärder i företag (exempelvis
bostadsföretag och länstrafikhuvudmän) måste EG:s statsstödssystem beaktas.
Regeringen avser att till Europeiska
kommissionen anmäla de närmare villkor som skall gälla för investeringsstöd till
företag. Sådana stöd kan inte verkställas
förrän kommissionen lämnat sitt godkännande.
2.3.1 Organisation och uppföljning
Att engagera kommunerna i att lokalt svara för genomförandet av
investeringsprogrammet ligger väl i linje med den
tradition som finns i Sverige. Kommunerna är den primära demokratiska nivån och
möjligheterna till förankring av arbetet
är störst om ansvaret läggs där. Dessutom är det lokala Agenda 21-arbetet ofta
väl utvecklat. Samtidigt måste regering och
riksdag kontinuerligt kunna följa utvecklingen. Vidare krävs att tillämpningen
när det gäller företagsstöd återrapporteras
årligen till Europeiska kommissionen. Erfarenheter från investeringar måste
också dokumenteras så att förutsättningar finns
för vidare kunskapsspridning. Detta ställer krav på uppföljning och utvärdering.
En fristående utvärdering kommer därför att göras. Erfarenheter från pågående
verksamhet av liknande karaktär skall tas
till vara. Det gäller bland annat den så kallade kretsloppsmiljarden, som
hanteras inom ett för ändamålet särskilt inrättat
kansli på Miljödepartementet. Det är angeläget att arbetet i kommunerna redan på
projektstadiet utformas så att det kan
följas upp på ett effektivt sätt.
För det löpande revisionsarbetet ansvarar de kommunala revisorerna. Utöver detta
avser regeringen att ge ett uppdrag till
Riksrevisionsverket att löpande utvärdera användningen av de statliga medlen.
För detta ändamål används en mindre del av
de beräknade medlen för de lokala investeringsprogrammen.
2.3.2 Ekonomiska ramar för de lokala
investeringsprogrammen
Regeringen avsätter i den ekonomiska vårpropositionen:
800 miljoner kronor år 1998
1 800 miljoner kronor år 1999
2 800 miljoner kronor år 2000
för genomförande av de lokala investeringsprogrammen.
2.4 Långsiktiga effekter
Vid sidan av att programmet ger förutsättningar för ökad ekologisk hållbarhet
kan det väntas ha effekter även på ekonomi
och sysselsättning, på kulturlandskap och stadslandskap.
De ekologiska effekterna torde samvariera med programmets omfattning. Både
efterfrågan på och större utbud av teknik
med goda egenskaper bör öka.
Programmets utformning och starka lokala koppling ger förutsättningar för såväl
män som kvinnor att delta i
omställningsarbetet. Det kräver bland annat att såväl kvinnor som män ges
möjligheter att delta aktivt i
samhällsplaneringsprocessen. Mot bakgrund av att en stor del av sysselsättningen
kan antas uppstå inom bygg- och
anläggningssektorn kommer kortsiktigt den ökade arbetskraftsefterfrågan främst
män till del. Genom den bredd av insatser
som kan genomföras inom ramen för de lokala programmen bör effekterna på
arbetsmarknaden på något längre sikt påverka
också andra sektorer än bygg- och anläggningssektorn. Programmet kan vidare
medverka till att könsuppdelningen på
arbetsmarknaden bryts. Det förutsätter dock medvetna satsningar på att främja
främst kvinnors möjligheter inom tekniska
och andra områden där de i dag är kraftigt underrepresenterade.
Överslagsberäkningar från Naturvårdsverket visar att hushållssektorn står för
nära hälften av de svenska utsläppen.
Arbetet med att underlätta för denna sektor att spela en mer aktiv roll när det
gäller att motverka miljöproblemen och öka
den ekologiska hållbarheten i samhället bör kunna ge goda resultat, eftersom de
lokala investeringsprogrammen bygger på
ett aktivt folkligt engagemang via det kommunala ansvaret för genomförandet.
Rätt utformade kan också de lokala
investeringsprogrammen ge förutsättningar för fler människor att bli mer
delaktiga i samhällsbyggandet, såväl genom
integration i arbetslivet som genom förutsättningar att delta i utformningen av
de konkreta insatserna.
Ett långsiktigt investeringsprogram bör kunna ge positiva effekter på
sysselsättning och tillväxt. Den tekniska och
industriella utvecklingen av nya produkter och system för ekologiskt hållbar
utveckling stimuleras. En stabil
hemmamarknad underlättar kommersialisering och export. På sikt innebär
försörjning av samhället med förnybara
naturresurser dessutom att ytterligare sysselsättning tillkommer i såväl råvaru-
som förädlingsleden, under förutsättning att
övergången till ett samhälle baserat på förnybara resurser kan ske utan att
ekonomin i övrigt störs.
Med en växande efterfrågan på miljöcertifierade varor inom snart sagt alla
marknader ser Ingenjörsvetenskapsakademin,
IVA, betydande fördelar i att låta hänsyn till ekologisk hållbarhet påverka
produkter och processer i vad man uppskattar till
två tredjedelar av det svenska näringslivet. Även i detta avseende bör en bred
satsning på ekologisk omställning av det
svenska samhället bidra till att stärka näringslivet.
Påverkan kan också väntas ske på kultur- och stadslandskapen. Riktningen av de
över tiden ständigt pågående
förändringarna blir delvis en annan. I stället för avställning av överbliven
odlingsmark kan man vänta sig att
produktionstrycket kommer att öka när jord- och skogsbruket skall producera både
mat, energi och industriråvaror.
Påverkan på bebyggelsen och stadslandskapet kan innebära stora förändringar och
omställningen måste därför baseras på
arkitektonisk kvalitet och tillvaratagande av kulturhistoriska värden.

Bilaga 5

Ett hållbart Sverige

.

Ett hållbart Sverig

1. Samanfattning
Sverige skall vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för en ekologiskt
hållbar utveckling. Den ekologiska
hållbarheten kan också bidra till fler arbeten, tillväxt och en ökad
konkurrenskraft. De åtgärder som redovisas nu är ett
viktigt steg. Regeringen återkommer med konkretiseringar och ytterligare förslag
i höstens budgetproposition och i bland
annat en miljöpolitisk proposition våren 1998.
1.1 Inledning
I regeringsförklaringen den 17 september 1996 underströk statsministern att
Sverige skall vara en pådrivande internationell
kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologisk hållbar
utveckling .
Regeringen beslöt den 21 januari 1997 att tillsätta en delegation för en
ekologiskt hållbar utveckling. I delegationen ingår
statsråden Anna Lindh, ordförande, Ylva Johansson, Ulrica Messing, Annika
Åhnberg och Thomas Östros.
Delegationens första uppgift har varit att inför den ekonomiska vårpropositionen
föreslå ett investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet samt en gemensam plattform för det fortsatta arbetet.
Under arbetet har delegationen haft nytta av förslag och idéer från
organisationer, kommuner, statliga myndigheter,
pågående utredningar som bland annat Agenda 21-kommittén och
Kretsloppsdelegationen, samt från enskilda personer.
Delegationen lämnade sina förslag 1997-03-21. Regeringen gör följande
bedömningar med anledning av delegationens
förslag.

1.2 Ett arv till kommande
generationer
En hållbar utveckling innebär att vi som lever i dag klarar våra behov utan att
äventyra förutsättningarna för framtida
generationer. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janerio 1992
betonade sambandet mellan social, kulturell,
ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Ekonomisk utveckling, en rik kultur och
social välfärd måste gå hand i hand med
skydd av miljön och hushållning med naturresurserna.
Vi i de rikare länderna har ett särskilt ansvar. Trots att vi utgör en begränsad
andel av jordens befolkning så står vi för
huvuddelen av den globala belastningen på miljö och naturresurser. Vi har också
de största möjligheterna att ändra livsstil
och teknik eftersom vi kommit längst i ekonomisk utveckling och social välfärd.
För oss är den nya stora uppgiften inför
2000-talet att utveckla den ekologiska hållbarheten.
Levnadsstandarden i Asien och vissa andra delar av världen beräknas öka mycket
kraftigt under de närmaste 25 åren.
Därmed ökar också resursanvändningen och påverkan på miljön. Det finns
beräkningar som visar att dagens
resursanvändning behöver bli tio gånger mer effektiv för att en växande
världsbefolkning om 25-50 år skall kunna leva på
en rimlig nivå. Det är en stor utmaning.
I regeringsförklaringen den 17 september 1996 underströk statsministern att
Sverige skall vara en pådrivande
internationell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologiskt
hållbar utveckling . I grunden handlar det om tre
saker: skyddet av miljön, en hållbar försörjning och en effektiv användning av
jordens resurser.
Övergripande mål för ett ekologiskt hållbart samhälle kan formuleras så här:
Skyddet av miljön: Utsläppen av föroreningar skall inte skada människans hälsa
eller överskrida naturens förmåga att ta
emot eller bryta ner dem. Naturligt förekommande ämnen skall användas på ett
sådant sätt att de naturliga kretsloppen
värnas. Naturfrämmande hälso- och miljöskadliga ämnen bör på sikt inte få
förekomma i miljön. Den biologiska
mångfalden skall bevaras och värdefulla kulturmiljöer skyddas.
Effektiv användning: Användningen av energi och andra naturresurser skall bli
mycket effektivare än den är i dag.
Flödena av energi och material kan därmed begränsas så att de är förenliga med
en hållbar utveckling. Samhällsplanering,
teknikutveckling och investeringar skall därför också inriktas på resurssnåla
processer och produkter.
Hållbar försörjning: Ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga måste säkras.
Så långt som möjligt skall
försörjningen baseras på ett långsiktigt hållbart nyttjande av förnybara
resurser. Det betyder att användningen av resurser
inte långsiktigt kan överskrida den takt med vilken naturen skapar nya och att
material bör återvinnas i ett kretslopp. Vi
skall hushålla med icke förnybara resurser och kontinuerligt sträva efter att
utveckla förnybara ersättningar.
Detta kräver en ny helhetssyn på framtiden där vi tar till vara människors
engagemang och teknikens möjligheter. Ett
ekologiskt hållbart samhälle kan inte bara finnas i ett land. Problemen och
lösningarna är sammanflätade över
nationsgränserna. Därför behövs både ett aktivt nationellt och internationellt
arbete.
Sverige har särskilt goda förutsättningar att gå före. Miljöfrågorna blev
aktuella tidigt i vårt land. En rad insatser har
redan gjorts för att förbättra miljön och hushålla med naturresurserna. I dag
finns ett starkt och brett engagemang för hållbar
utveckling. Det lokala Agenda 21-arbetet har redan visat hur demokratin kan
vitaliseras av arbetet. Stora delar av
näringslivet ser ekologisk hållbarhet både som en nödvändighet och som en
affärsmöjlighet. Vi arbetar aktivt både i Europa
och globalt för en hållbar utveckling.
Arbetet för ekologisk hållbarhet är alltså inte bara viktigt för att framtida
generationer skall få ett bra liv. Det skapar
också mängder av nya möjligheter. Länder som ligger långt framme i utvecklingen
kan dra nytta av de nya marknader som
öppnar sig för miljöanpassade lösningar. Därmed kan tillväxt och konkurrenskraft
stärkas och nya arbeten skapas. Åtgärder
för att stimulera investeringar i ekologisk hållbarhet kan också skapa nya
arbetstillfällen. Det spännande med den ekologiska
hållbarheten som framtidsprojekt är att dra nytta av alla dessa möjligheter. Det
förutsätter ett nära samspel mellan politiken
på olika områden och mellan samhällets olika aktörer.
Hushållning med naturresurserna, omsorg om miljön och social rättvisa är också
nödvändiga förutsättningar för en
hållbar ekonomisk utveckling. Samtidigt är en sund ekonomi en förutsättning för
en ekologiskt hållbar utveckling. Den
sociala välfärden förutsätter att vi motverkar växande klyftor och skillnader i
samhället. Därför är låg arbetslöshet, social
trygghet, bra bostadsområden och en god utbildning centrala element. Ett
utvecklande arbete som ger utrymme för en rik
fritid är centralt för människors engagemang i miljöfrågorna. Kvinnor och män
skall ha samma möjligheter till goda
livsvillkor och förutsättningar att delta i samhällsarbetet.
En hållbar utveckling innehåller en varsam förvaltning och utveckling av det arv
vi fått från generationer före oss, men
måste också knyta an till kulturens roll i vardagslivet. En god ekonomisk,
social och kulturell utveckling skapar
förutsättningar för människor att engagera sig i arbetet för ett ekologiskt
hållbart samhälle.
1.3 Ett aktivt nationellt och
internationellt arbete
För att Sverige skall nå en ekologiskt hållbar utveckling krävs aktiva åtgärder
för att påverka samhället. Knappheten på
ändliga resurser och växande miljöproblem kommer visserligen att på sikt driva
fram en anpassning och omvandling, men
det skulle hela tiden ske i efterhand sedan betydande skador på miljön uppkommit
eller knapphet på resurser drivit fram
kriser och konflikter på olika håll i världen. Därför behövs en aktiv politik
både i staten och kommunerna för att främja en
ekologiskt hållbar utveckling. Marknadskrafterna kan bidra till en positiv
utveckling, men de kan inte ensamma lösa
problemen.
Målen för en god miljö, en effektiv användning av resurser och en hållbar
försörjning är vägledande för detta arbete.
Ekosystemen skall brukas på sätt som vare sig hotar deras långsiktiga
produktionsförmåga eller den biologiska mångfalden.
Redan inom en generation bör betydande framsteg kunna nås. Regionala
miljöproblem som försurning och övergödning bör
vara lösta och fungerande kretslopp etablerade för de flesta material.
Energianvändningen bör ha blivit mycket mer effektiv
och förnybara resurser användas i betydligt större utsträckning. Den ekonomiska
utvecklingen i utvecklingsländerna bör ha
tagit en riktning som är förenlig med en långsiktigt hållbar utveckling.
Inom fem till tio år bör vi ha tagit flera viktiga steg på vägen. Ambitionen är
att industriutsläppen är nere i nivåer som
inte skadar miljön. Processer och produkter bör i högre grad utformas så att de
inte skadar miljön i någon del av varukedjan
och så att de kan återvinnas i ett kretslopp. Investeringar i ekologisk
hållbarhet bör ha gett mätbara effekter i effektivare
energianvändning och bättre miljö. En ökad kvalitet och ett vidgat
kretsloppsperspektiv inom arkitektur och formgivning
bör ha förlängt produktcyklerna och skapat förutsättningar för en god
bebyggelsemiljö. Bruket av biologiska resurser bör
vara uthålligt och bidra till att bevara den biologiska mångfalden. Den
kommunala planeringen bör ge samlade bedömningar
för en ekologiskt hållbar utveckling både i våra tätorter och på landsbygden.
Distansarbete med hjälp av informationsteknik
har visat sig ha positiva miljöeffekter. Regeringen avser därför att tillsätta
en utredning kring hur distansarbete kan
stimuleras och utvecklas. Det bör finnas en god kunskap om vad som behövs för en
ekologiskt hållbar utveckling, och ett
brett engagemang i arbetet för ett ekologiskt hållbart Sverige. Alla viktigare
beslut bör analyseras från ett
hållbarhetsperspektiv och EU bör ha hållbar utveckling som ett övergripande mål.
Vi har ett gemensamt ansvar för att vidta de åtgärder som behövs för att
utvecklingen skall gå i denna riktning.
Politikens uppgift är till stor del att skapa förutsättningar för och uppmuntra
ett handlande som är förenligt med en
ekologiskt hållbar utveckling. Det är viktigt att vi väljer de åtgärder som ger
störst nytta i förhållande till kostnaderna och att
vi väger nyttan mot kostnaden, liksom att vi analyserar alternativa möjligheter
att nå målen.
Miljöföroreningarna känner inga nationella gränser. Den långsiktiga
försörjningen med naturresurser är i stor
utsträckning en global fråga. Råvaror och produkter säljs ofta på en global
marknad. Den svenska ekonomin är nära
sammanflätad med ekonomin i de övriga EU-länderna. Omställningen av Sverige till
ekologisk hållbarhet förutsätter därför
att kraven på ekologisk hållbarhet också får genomslag i andra länder. Allt
detta är skäl för att Sverige skall vara pådrivande
internationellt för en ekologiskt hållbar utveckling. Men det förutsätter också
att vi går före nationellt så att vi är trovärdiga
när vi skall påverka andra, och att vi lär av andras exempel när de har kommit
längre än vi.
Det är nu dags att redovisa den ökade bredd i insatserna och det ökade tempo i
omställningen som svarar mot dessa
ambitioner. I avsnitt 2 redovisas inriktningen på ett aktivt nationellt och
internationellt arbete.
2. Inriktningen på arbetet för ekologisk hållbarhet
En ekologiskt hållbar samhällsutveckling förutsätter ett samhällsengagemang med
både bredd och djup där alla i samhället
känner delaktighet och ansvar. Arbetet skall knyta an till det folkrörelsearbete
som pågår och ge oss alla som medborgare
och konsumenter verktygen för att göra medvetna val som bidrar till
hållbarheten. Det gäller att uppmuntra marknadens
egna drivkrafter och att alla delar av samhället medverkar. Arbetet inom berörda
utgiftsområden kommer att följas upp i
varje års budgetproposition. Den gemensamma strategin kommer att redovisas
årligen och utvecklas i en särskild skrivelse i
samband med budgetpropositionen. I avsnitt 2.1 redovisar vi en första genomgång
av styrmedel för ekologisk hållbarhet.
Kompetens, kunnande och realkapitalets utformning har en avgörande betydelse för
den ekologiska hållbarheten. Därför
är det viktigt att påverka och öka investeringar i kunnande och realkapital i en
riktning som gynnar ekologisk hållbarhet.
Det gäller utbildning och forskning liksom industri, lokaler, bostäder, och
infrastruktur som transportsystem, avfalls- och
avloppssystem samt energiförsörjning. Förändringar av realkapitalet tar tid. Det
är därför viktigt att
investeringsprogrammen påbörjas så tidigt som möjligt och att de är långsiktiga.
Det är viktigt att de nyinvesteringar i
infrastruktur som genomförs är anpassade till ekologisk hållbarhet, så att
behoven av framtida ombyggnader minskar.
Utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle innebär också stora
möjligheter för en miljödriven utveckling av
näringslivet. I avsnitt 2.2 redovisas vissa nationella insatser för
investeringar i ekologisk hållbarhet och i avsnitt 2.3 föreslås
ett program för lokala investeringar i vilket kommunerna har en viktig roll.
I avsnitt 2.4 beskrivs de långsiktiga effekterna.
2.1 Styrmedel för ekologisk
hållbarhet
2.1.1 Allmänt om styrmedel och
incitamentsstrukturer
Ett ekologiskt hållbart samhälle formas genom insatser på många nivåer och av
många aktörer. Statens roll är att skapa
förutsättningar för alla att bidra till en ekologiskt hållbar utveckling. Det
arbete som redan pågår kommer att leda till
betydande förbättringar. Men det behövs också skärpta styrmedel och incitament
som styr i rätt riktning.
Mål och indikatorer är centrala för arbetet och skall utvecklas vidare. Det
behövs tydliga mål och program för arbetet
inom varje berört samhällsområde.
Lagstiftningen måste utvecklas vidare. Regeringens kommande förslag till
miljöbalk är centralt i detta avseende.
Ekonomiska styrmedel kan bidra till kostnadseffektiva lösningar och bör användas
i större utsträckning. Incitament som
styr i felaktig riktning bör ses över. Därmed kan marknadens kraft användas mer
effektivt. Särskilda kriterier kan kopplas
till statliga stöd till exempelvis byggande. Insatser för kompetens och kunnande
har stor betydelse för det fortsatta arbetet,
liksom utvecklingsarbete för att omsätta forskningsresultat till praktiskt
tillämpbara produkter och system. Den fysiska
planeringen är också ett viktigt instrument.
Framgång i arbetet förutsätter att alla berörda samhällsområden bidrar. Därför
behövs utvecklade program för varje
område av betydelse. Dessa program bör redovisas i samband med
budgetpropositionen. Det är också viktigt att regeringens
förslag inom berörda områden både bidrar till målen för det aktuella området och
till ekologisk hållbarhet.
Hållbarhetsbeskrivningar är ett viktigt instrument för att underlätta detta.
Staten bör vidare vara ett föredöme för ekologisk
hållbarhet i sin egen verksamhet. Den offentliga upphandlingen är i detta
sammanhang ett viktigt verktyg.
Ett aktivt internationellt arbete är nödvändigt. Hållbarhetsfrågorna bör drivas
inom EU och särskild uppmärksamhet
ägnas EU:s regeringskonferens och kommande utvidgning. Sverige skall ha en
pådrivande roll även i det globala arbetet.
I det följande aviseras ett antal initiativ inom dessa områden.
2.1.2 Mål och indikatorer för en ekologiskt hållbar utveckling
Det är angeläget att kunna följa och värdera om samhällsutvecklingen i stort är
ekologiskt hållbar och vilka framsteg som
görs. Det kräver ett bredare perspektiv än de nuvarande miljömålen. Därför bör
indikatorer för ekologiskt hållbar
utveckling utarbetas och användas i den föreslagna årliga redovisningen till
riksdagen. Indikatorerna bör inte vara fler än att
de på ett enkelt och informativt sätt visar riktningen på utvecklingen mot
ekologisk hållbarhet. Indikatorerna bör tas fram
utifrån befintlig statistik och så långt möjligt samordnas med indikatorer som
används i andra länder för att möjliggöra
internationell jämförelse. USA, Nederländerna och Storbritannien är exempel på
länder där man arbetat med indikatorer för
hållbar utveckling, som är bredare än miljömål i vanlig bemärkelse.
Miljömål syftar till att styra miljöarbetet med avseende på önskat
miljötillstånd respektive nödvändiga åtgärder.
Regeringen har i regleringsbrev för 1997 och i särskilt beslut i februari givit
Naturvårdsverket i uppdrag att revidera de
befintliga miljömålen och lämna förslag till nya och förbättrade miljömål.
Vidare har ett antal sektorsmyndigheter redan
utvecklat sektorsmål eller fått i uppdrag att göra det och regeringen avser att
ge uppdraget till fler sektorsmyndigheter.
Naturvårdsverket har fått till uppgift att samordna arbetet med sektormålen.
Arbetet med indikatorer är dock bredare än
dessa uppdrag och kräver delvis andra former. Regeringen avser därför ge
Miljövårdsberedningen uppgiften att i nära
samarbete med Naturvårdsverket pågående arbete ta fram förslag till indikatorer.
Kunskap och erfarenheter från pågående
verksamheter av liknande karaktär inom t.ex. KI, SCB och SNV bör tas tillvara.
2.1.3 Ekonomiska styrmedel
Ekonomiska styrmedel har med stor framgång använts i den svenska miljöpolitiken
sedan 1970-talet. Sverige genomförde i
och med 1990 års skattereform som första land i Europa en skatteväxling, då ett
antal nya miljöskatter infördes och skatten
på arbete sänktes. Koldioxidskatten, svavelskatten och kväveoxidavgiften är
exempel på ekonomiska styrmedel som
uppmärksammats internationellt.
Det finns goda skäl för att även fortsättningsvis använda ekonomiska styrmedel i
omställningen till ekologisk hållbarhet.
De bidrar till kostnadseffektiva åtgärder, som innebär att hushåll och företag
själva bär de samhällsekonomiska kostnaderna
av sitt handlande. Därmed kan de ekonomiska styrmedlen skapa förutsättningar för
och uppmuntra ett handlande som är
förenligt med en ekologiskt hållbar utveckling.
Skatteväxlingsutredningen har analyserat förutsättningarna för en fortsatt
skatteväxling. Kommitténs positiva värdering
bygger på övertygelsen att skatteväxling är ett verksamt redskap för en ökad
miljörelatering av skattesystemet. Värderingen
baseras också på bedömningen att vår omvärld kommer att röra sig i samma
riktning.
Sverige bör aktivt använda ekonomiska styrmedel i arbetet för en ekologiskt
hållbar utveckling och successivt öka
skattesystemets miljöstyrande effekt. I övervägandena om förändringarna i
skattesystemet kommer bland annat att bedömas
hur de kan bidra till den ekologiska hållbarheten och hur de påverkar svenska
företags konkurrensförmåga. Regeringen
avser att lämna förslag om en avfallsskatt i anslutning till årets
budgetproposition.
Det är också angeläget att undvika stöd och subventioner som snedvrider
konkurrensen eller motverkar den ekologiska
hållbarheten. Regeringen har gett Riksrevisionsverket och Naturvårdsverket i
uppdrag att göra en översyn av subventioner
som motverkar den ekologiska hållbarheten och på grundval av denna översyn
föreslå nödvändiga förändringar.
Vid sidan av skatter och avgifter kan investerarnas möjligheter att
lånefinansiera sina investeringar och de villkor som
erbjuds på lånemarknaden antas spela stor roll för realiserandet av de
investeringsprogram som redovisas i följande avsnitt.
Här har den allmänna ekonomiska politiken en avgörande roll genom inverkan på
ränteläget.
Bland kreditinstituten finns ett växande intresse för att värdera säkerheter och
avväga räntor till projektens egenskaper
från ekologisk hållbarhetssynpunkt. Även bland försäkringsbolagen finns visst
intresse för en motsvarande bedömning vad
gäller försäkringsvillkor. Regeringen har i andra sammanhang fört överläggningar
med kreditinstituten om en
miljöinriktning av deras verksamhet och avser att vidga dessa i de avseenden som
aktualiseras av investeringsprogrammet.
2.1.4 Ekologisk anpassning av stödsystem inom bland annat bostadssektorn
En lång rad verksamheter som av olika skäl ges statligt stöd har miljöeffekter
och påverkar den ekologiska hållbarheten.
Som ett led i att integrera anpassningen till det ekologiska samhället i alla
politikområden bör statliga stödformer utformas
så att den ekologiska hållbarheten främjas. Ett första viktigt område är stöden
till ombyggnad och förbättring av bostäder.
Detta ligger i linje med den bostadspolitiska utredningens förslag.
Anpassning av bebyggelsen har en strategisk roll i energiomställningen såväl som
i kretsloppsarbetet, och det är därför
viktigt att alla ombyggnader och renoveringar som ändå sker genomförs på ett
sådant sätt att möjligheterna till
energieffektivisering och miljöanpassning utnyttjas. Åtgärderna skall väljas så
att varsamhetskravet (PBL 3:10) tillgodoses
Ett antal nyckelkriterier bör därför ställas upp som grund för krav på
energieffektivisering, återanvändning av
byggnadsmaterial samt användning av miljöanpassade material och produkter.
Liknande kriterier har formulerats i
Nederländerna. System för miljövärdering av byggnader och byggande är under
utveckling och kan också på sikt användas
som grund för en differentiering av skatter och bidrag.
2.1.5 Ett rationellt byggande
De beställningar och bygguppgifter som investeringar för ekologisk hållbarhet i
bebyggelsen alstrar kommer att i betydande
grad bestå av ombyggnader och reinvesteringar. Vid sidan av ett antal stora
projekt kan huvuddelen av insatserna väntas ske
i små och halvstora sådana.
Den nuvarande branschstrukturen domineras av ett fåtal stora företag. En vital
struktur av lokala konsult- och
byggföretag med allsidig kompetens skulle stärka konkurrensen. Att stimulera en
sådan utveckling ligger i linje med
regeringens allmänna småföretagspolitik. Den teknikupphandling
Byggkostnadsdelegationen genomför kan antas leda
utvecklingen i den här beskrivna riktningen. Ytterligare insatser faller inom
såväl Byggkostnadsdelegationens som
Småföretagsdelegationens verksamheter. Regeringen avser att vidga
delegationernas uppdrag, i syfte att ytterligare
påskynda utvecklingen.
2.1.6 Utbildning och forskning
Utbildning är en grundläggande förutsättning för att förverkliga en ekologiskt
hållbar utveckling. Det är viktigt att det
skapas utrymme inom grundutbildningen för undervisning om miljö- och
livsstilsfrågor. Ett ämnesövergripande arbetssätt
bör användas för att ge kunskaper om miljöfrågorna.
Folkbildning i studieförbundens regi och med stöd av folkrörelserna har i och
mobilisera engagemanget i dessa frågor.
Regeringen avser också att se över examensbeskrivningarna för den högre
utbildningen och vid behov vidta ändringar
med avseende på miljökunskaper.
Ytterligare forskningsinsatser krävs för att Sverige skall kunna bli ett
föregångsland när det gäller en ekologiskt hållbar
utveckling. Frågor som rör energi- och råvaruförsörjning behöver uppmärksammas.
Omvandlingen av naturresurser till
nyttigheter behöver effektiviseras inte minst när det gäller infrastuktur och
bebyggelse. Vattenanvändning och rening liksom
vatten- och avloppssystemens roll för näringsämnenas kretslopp behöver
vidareutvecklas. Miljöanpassningen av
produktionsprocesserna och av transporter i anslutning till produktionen är en
viktig del av omställningen. I
forskningspropositionen har aviserats ett uppdrag till Forskningsrådsnämnden att
utveckla och konkretisera ett program för
forskning som bidrar till en ekologiskt hållbar utveckling.
Mycket av denna forskning försiggår inom andra områden än traditionell
miljöforskning. Därför krävs att dessa frågor
beaktas i all forskningsplanering.
Det är mycket angeläget att i EU:s femte ramprogram för forskning betona
betydelsen av forskning som stöder miljön
och en hållbar utveckling.
2.1.7 Fysisk planering
Ekologisk hållbarhet bör vara ett gemensamt mål för all samhällsplanering. Detta
innebär en höjning av ambitionsnivån i
samhällsplaneringen med krav på delvis nya arbetsformer och ett omfattande
utvecklingsarbete. För att arbetet med att ställa
om Sverige till hållbar utveckling skall lyckas, krävs helhetssyn i
samhällsplaneringen och förmåga att överbrygga
sektorsgränser. Behovet av samordning och samverkan gör sig starkt gällande.
Planeringen för infrastrukturens utveckling, regional balans, hushållning med
mark- och vattenresurser och skydd av
miljön är i stor utsträckning gemensamma uppgifter för stat och kommun, medan
bebyggelseplaneringen främst är en
kommunal uppgift. Länsstyrelserna skall se till att de nationella målen får
genomslag i länets utveckling.
I Sverige har ansvar och befogenheter i hög grad decentraliserats till
kommunerna, men också till regionala organ. Den
påbörjade försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning ger
möjligheter till ökad förankring av det regionala
utvecklingsarbetet.
De flesta kommuner står inför en revidering av översiktsplanerna. Detta arbete
bör komma att inspireras av arbetet med
lokal Agenda 21. Det är angeläget att den kommunala planeringen utvecklas
ytterligare som ett strategiskt instrument för
ekologiskt hållbar utveckling.
2.1.8 Redovisningar i budgetpropositionen
Det krävs en rad åtgärder inom samtliga politikområden för att föra Sverige mot
ekologisk hållbarhet. Utifrån de
övergripande målen för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling skall mål sättas
upp för berörda områden och åtgärder för
att nå målen utarbetas.
Ambitionen är att i samband med årets budgetproposition presentera ett
handlingsprogram för att föra Sverige mot målet
ekologisk hållbarhet. Regeringen har redan redovisat förslag som gäller
infrastrukturen och energipolitiken i särskilda
propositioner. Handlingsprogrammet utvecklas vidare i propositioner om bland
annat miljöpolitiken och trafikpolitiken
våren 1998.
Omställningen av Sverige är ett arbete som kommer att pågå under lång tid och
som utvecklas kontinuerligt. För berörda
utgiftsområden avser regeringen därför i kommande års budgetpropositioner
kortfattat redovisa i vilken grad uppsatta mål
uppnåtts och vilka åtgärder för ekologisk omställning som kommer att vidtas
under budgetåret. I anslutning till
budgetpropositionen avser regeringen årligen, med början i år, i en särskild
skrivelse redovisa utvecklingen av arbetet för att
öka den ekologiska hållbarheten i samhället.
2.1.9 Ekologiska hållbarhetsbeskrivningar
Ett bra beslutsunderlag är en förutsättning för ett effektivt arbete för ett
hållbart Sverige. Större beslut som påverkar den
ekologiska hållbarheten bör föregås av en analys av effekterna på miljö och
resursförbrukning. Beaktande av de ekologiska
hållbarhetsperspektiven skall därför finnas med som en del i kommitté- och
utredningsarbeten som behandlar frågor av
betydelse i detta sammanhang. På så sätt blir det lättare att tidigt
uppmärksamma huruvida kommande förslag bidrar till
ekologisk hållbar utveckling eller motverkar den. Motverkande effekter är
lättare att rätta till under utredningsarbetets gång
än i slutskedet av den. Lagda förslag som kan ha betydelse för ekologisk hållbar
utveckling bör åtföljas av en redovisning av
effekterna på miljö och resursförbrukning. Miljövårdsberedningen kommer att få
uppgiften att utveckla en mall för sådana
beskrivningar och den nya energimyndigheten bör bidra i de delar som behandlar
energieffektivitet.
På motsvarande sätt kommer propositioner av betydelse i detta sammanhang att
åtföljas av en ekologisk
hållbarhetsbeskrivning. Sverige driver motsvarande krav inom EU:s
regeringskonferens vad gäller kommissionens förslag.
2.1.10 Staten ett föredöme för ekologiskt
hållbar utveckling
Med stöd av 7§ verksförordningen om att beakta de krav som ställs på
verksamheten med hänsyn till miljöpolitiken, finns i
dag ett miljöansvar i instruktionerna för ett antal myndigheter med särskilt
sektorsansvar för miljön. Verksförordningen
kommer att ändras så att hänsynen i stället skall gälla ekologiskt hållbar
utveckling. En politik för ekologisk hållbar
utveckling är väsentligt vidare än miljöpolitik varför krav på hänsyn bör finnas
i fler myndighetsinstruktioner än enbart för
de nuvarande myndigheterna med sektorsansvar för miljön. Regeringen avser att
återkomma till för vilka myndigheter detta
krav skall återspeglas i myndighetsinstruktionerna.
Erfarenheter från andra verksamheter visar att miljöledningssystem kan vara ett
ändamålsenligt verktyg för att integrera
hänsyn till miljön i det dagliga arbetet. Regeringen har därför i beslut i
december 1996 utsett 25 pilotmyndigheter som
under år 1997 skall inleda utvecklingen av ett miljöledningssystem. Detta arbete
kommer att vidgas till en bredare
tillämpning av miljöledningssystem inom de statliga myndigheterna med beaktande
av vunna erfarenheter från
pilotprojektet.
Redovisning och granskning av hur miljöarbetet har bedrivits utgör en central
del av alla miljöledningssystem.
Myndigheternas övriga redovisningar rörande ekonomi och effektivitet granskas i
dag av Riksrevisionsverket. Regeringen
har därför givit Riksrevisionsverket i uppdrag att bland annat föreslå hur
myndigheterna skall återrapportera sitt miljöarbete
i anslutning till årsredovisningen. Naturvårdsverket gavs i samma beslut
ansvaret för att granska miljöeffekter av
myndigheternas miljöarbete som följer av miljöledningssystemet.
2.1.11 Offentlig upphandling
Den offentliga sektorn köper årligen varor och tjänster för totalt cirka 280
miljarder kronor varav staten för drygt 100
miljarder. Den omfattande offentliga upphandlingen är ett effektivt instrument
att påverka utbudet på marknaden så att
beståndet av produkter snabbare anpassas till kraven på ekologisk hållbarhet.
Intresset för en miljöanpassad offentlig upphandling finns inom flertalet av
EU-länderna. Den danska regeringen har
nyligen antagit en handlingsplan för grön politik inom området för offentlig
upphandling . Andra medlemsstater
undersöker åtgärder för att främja inköp av gröna varor och tjänster. Dessutom
har OECD nyligen presenterat en
rekommendation om förbättring av regeringarnas resultat för att skydda miljön,
enligt vilken medlemsländerna och i
synnerhet regeringarna bör inrätta och genomföra en inköpspolitik av
miljövänliga varor och tjänster.
EU:s medlemsländer har i samband med översynen av det femte
miljöhandlingsprogrammet preliminärt kommit överens
om att göra en översyn av gemenskapens regler för offentlig upphandling så att
miljöhänsyn i större utsträckning tas vid
tillämpningen av reglerna samtidigt om en sund konkurrens bevaras. Enligt
regeringens uppfattning bör översynen ägna
särskild uppmärksamhet åt möjligheterna att ställa krav på miljöanpassade
produktionsprocesser.
Genom att ange enhetliga miljökrav för den offentliga upphandlingen minskar
belastningen på miljön samtidigt som
producenterna får incitament att styra mot miljöanpassade varor och tjänster,
vilket på sikt kan bidra till att svenska företags
exportmöjligheter ökar. För investeringsprogrammet för ekologisk hållbarhet bör
miljökrav ställas vid all upphandling.
Frivilliga miljömärknings- och certifieringssystem, t.ex. den Nordiska
Svanmärkningen, kan spela en viktig roll genom
att miljökrav ställs vid upphandlingen motsvarande kraven för märkning. Genom en
successiv revision av
miljömärkningskraven skapas en utvecklingsstimulerande effekt.
Det är angeläget att utnyttja de möjligheter som lagstiftningen ger för att
upphandlingen skall gynna utvecklingen mot
ekologisk hållbarhet. Möjligheterna bör också utökas så att grundläggande
miljökrav ställs vid all upphandling. Kriterier för
ekologisk hållbarhet bör utvecklas så att upphandlingen kan stimulera
utvecklingen av materialsnåla och energieffektiva
produkter som inte skadar miljön.
På beställning av Miljövårdsberedningen har därför en första vägledningsstrategi
för miljöanpassad offentlig upphandling
tagits fram under hösten 1996 av Naturvårdsverket, Nämnden för offentlig
upphandling och Kemikalieinspektionen. För att
den offentliga upphandlingen skall bli pådrivande kraft i arbetet mot ekologisk
hållbarhet bör denna successivt uppdateras
med riktlinjer, erfarenheter och exempel från de 25 pilotmyndigheternas arbete
med miljöledningsystem, de många initiativ
som tas rörande miljöanpassad upphandling av kommuner och landsting samt från
det arbete som pågår i andra länder.
I USA tillämpas exempelvis ett intressant system i den federala upphandlingen.
Federala organ granskar och rangordnar
utbudet av olika utrustningar efter ekologiska egenskaper. De upphandlande
myndigheterna har sedan att välja inom den
bästa kvartilen av utbudet. Därmed stimuleras företag att ta sig upp i den
prioriterade delen av listorna. Den bästa kvartilen
flyttas därmed automatiskt upp. Systemet har således en inbyggd
utvecklingsstimulerande effekt. Det kan övervägas om
liknande system bör prövas i Sverige genom frivilliga överenskommelser och som
en del av investeringsprogrammet.
Regeringen har under 1996 tillsatt en Delegation för främjande av miljöanpassad
teknik som är resultat av
forskningsinsatser eller innovationer. Delegationen skall också medverka till
att korta tiden för marknadsintroduktion av
miljöanpassade produkter, processer och system.
2.1.12 Det internationella arbetet
En ekologiskt hållbar utveckling förutsätter både ett aktivt nationellt arbete
och att vi verkar för att andra länder går i samma
riktning. I det europeiska perspektivet gäller det att göra hållbar utveckling
till ett övergripande mål för EU, i linje med vad
Sverige nu driver i regeringskonferensen. En vitbok för hållbar utveckling -
dvs. en genomgång av vad som krävs av EU:s
politik på olika områden och vilka nuvarande regler och stöd som behöver ses
över - kan vara ett viktigt steg för att få
genomslag för detta arbete inom EU. Sverige bör därför verka för att EU:s
kommande sjätte åtgärdsprogram för miljön
vidgas till en handlingsplan med detta innehåll. Ett sådant arbete med
inriktning på resultat år 2001 skulle också kunna bli
ett viktigt tema inför Sveriges ordförandeskap.
EU:s utvidgning är en förutsättning för en miljöanpassning i Central- och
Östeuropa. Länderna runt Östersjön har
mycket gemensamt och det pågående arbetet med en Agenda 21 för Östersjön är
centralt för en ekologiskt hållbar
utveckling i vårt närområde. Det kommer att kräva betydande förhandlingsinsatser
för att ge konkreta resultat.
Östersjömiljarden är ett viktigt element.
I ett globalt perspektiv gäller det att omsätta deklarationerna från
Riokonferensen i konkret handling. Det är viktigt att de
svenska insatserna förutom att de riktas mot miljökonventionerna även riktas mot
alla internationella institutioner som bör
bidra till en hållbar utveckling. Det måste få genomslag i t.ex. FN:s
sektorsorgan, de internationella bankerna och
världshandelsorganisationen WTO. Det är vidare viktigt att vi kan använda
svenskt bistånd som ett gott exempel när vi skall
verka för att andra länder och EU också tar ställning för att bistånd i högre
grad bör bidra till ekologisk hållbarhet.
2.2 Nationella
investeringsprogram
Nationella investeringsprogram för ekologisk hållbarhet inordnas huvudsakligen i
respektive utgiftsområde. Sådana program
kan i vissa fall bli mest effektiva om de hålls samman tvärs över sektors- och
områdesgränser. Regeringen kommer, i
samband med budgetpropositionen, att samlat följa upp och redovisa vad som görs
inom olika områden.
2.2.1 Investeringar i ekologisk omställning av byggnader, anläggningar och
infrastruktur ( kretsloppsmiljarden )
En miljard kronor har avsatts till ett femårigt statligt investeringsbidrag för
en ekologiskt hållbar samhällsutveckling (1997-
2001). Medlen skall i första hand användas till kretsloppsanpassning av
befintlig bebyggelse och infrastruktur. Med stöd av
detta investeringsbidrag kan den nödvändiga renoveringen ges en
kretsloppsprofil, vilket samtidigt kan ge positiva sociala
effekter.
Exempel på stödberättigade investeringar är åtgärder som minskar, återvinner
eller separerar avfall, minskar utsläpp av
kväve och fosfor, separerar avloppsvatten eller innebär återanvändning av
byggmaterial och kretsloppsanpassad renovering.
Som villkor för bidraget gäller att investeringen skall bidra till bättre miljö,
ge sysselsättning samt utnyttja ny teknik eller
nya arbetsmetoder. Ett viktigt syfte med kretsloppsmiljarden är att ge kommuner,
företag och organisationer möjlighet att
pröva ny miljöteknik och nya metoder och därigenom driva på utvecklingen mot
ekologisk hållbarhet.
En mindre del av anslaget (300 miljoner kronor) disponeras av länsstyrelserna
för stöd till mindre investeringar (högst 8
miljoner kronor investeringskostnad) medan huvuddelen fördelas av regeringen.
2.2.2 Energiinvesteringar
Den proposition om omställning av energisystemet som regeringen nyligen lade på
riksdagens bord är ett omfattande
praktiskt steg i omställningen av Sverige till ett föregångsland för ekologisk
hållbarhet.
Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången
på el och annan energi på med omvärlden
konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall skapa villkoren för en
effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv
svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat
samt underlätta omställningen till ett
ekologiskt uthålligt samhälle.
Energipolitiken skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett
konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse
och utveckling av den svenska industrin. Energipolitiken skall också bidra till
ett breddat energi- , miljö- och
klimatsamarbete i Östersjöregionen.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på
varaktiga, helst inhemska och förnybara,
energikällor samt en effektiv energianvändning. Energin skall användas så
effektivt som möjligt med hänsyn taget till alla
resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och
miljö vid användning och utveckling av all
energiteknik. Kärnkraften skall ersättas med effektivisering av elanvändningen,
konvertering till förnybara energislag samt
miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik.
En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den
svenska industrins internationella
konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna förutsättning
bevaras.
I den energipolitiska propositionen redovisas ett omfattande och konkret program
för investeringar inom energiområdet.
Möjligheterna att förstärka insatser för ekologisk hållbarhet genom att
kombinera sådana investeringar med investeringar
som också i andra avseenden ökar den ekologiska hållbarheten bör ofta vara goda.
Regeringen har beräknat totalt 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod för
genomförandet av programmet.
2.2.3 Infrastrukturprogram
Medel avsätts vidare för ett särskilt nationellt program för
infrastrukturutveckling. Programmet avses omfatta ytterligare
medel som behövs för vissa infrastruktursatsningar som inte ingår i den
ordinarie planeringsramen. Det nationella
infrastrukturprogrammet, som omfattar utbyggnad av Botniabanan mellan Nyland och
Umeå, fortsatt stöd till Inlandsbanan
samt viss finansiering av de båda storstadsöverenskommelserna, presenteras
närmare i avsnitt 4.
2.2.4 Insatser för kompetens och kunnande
Effektiva miljöledningssystem blir en allt mer avgörande konkurrensfördel för
näringslivet. För att åstadkomma detta krävs
insatser från utbildningssektorn. Regeringen återkommer med ytterligare förslag
inom det området. Även andra former för
kompetenshöjning bör utvecklas i samarbete med näringslivet exempelvis i
liknande form som EU:s mål 4-stöd.
2.3 Lokala investeringsprogram
En lokalt förankrad verksamhet krävs om arbetet med att föra in den ekologiska
dimensionen i samhällsbygget skall lyckas.
Den slutsatsen dras bland annat i de mål, principer och rekommendationer som
inryms i Agenda 21 och Habitatagendan
(från FN-konferensen om boende, bebyggelse m.m . 1996 i Istanbul).
Regeringen redovisar i det följande huvudinriktningen för ett program för stöd
till investeringar i ekologiskt hållbar
utveckling. I viss mån kan det statliga bidraget användas för lokala
folkbildningsinsatser, liksom till att stimulera det lokala
näringslivets omställning till ekologisk hållbarhet genom stöd till
nätverksbyggande och liknande allmänna kommunala
näringslivsinsatser. En mindre del av statsbidragen skall kunna användas för
kommunernas administrativa utgifter och
uppbyggande av kompetens för genomförandet samt kunskapsgenererande
uppföljningar och utvärderingar av de
kommunala programmen samt de ingående projekten. Programmet syftar till att
stödja sådana åtgärder som annars inte
skulle ha kommit till stånd.
Kommunerna ges möjlighet att i samverkan med olika lokala aktörer, offentliga
och privata, söka statligt stöd till lokala
investeringsprogram för insatser som ökar den ekologiska hållbarheten.
Investeringsprogrammen skall utformas i en bred
lokal process. Alla Sveriges 288 kommuner har inlett ett arbete med lokala
Agenda 21, som involverar många olika grupper
i samhället. Det är därför naturligt att arbetet med att ta fram - och att
genomföra - ett lokalt investeringsprogram får sin bas
i det lokala arbetet.
De kommunala programmen skall innefatta en översiktlig sammanställning av de
insatser som de lokala aktörerna vill
genomföra för att öka takten i omställningen till ekologisk hållbarhet. I detta
sammanställningsarbete kan
arbetsmarknadspolitiska insatser, exempelvis ALU, användas för att ge
förutsättningar till en bred kartläggning av
möjligheterna. Analys och redovisning ur jämställdhets- och
integrationsperspektiven skall göras. Om detta inte kan göras
på ett meningsfullt sätt skall detta anges och särskilt motiveras.
Programmen - vilka kan vara gemensamma för flera kommuner - lämnas till
statsrådsdelegationen för ekologisk
hållbarhet som, efter hörande av länsstyrelserna och de berörda
sektorsmyndigheterna, bedömer vilka kommuner som först
skall komma i fråga för statligt stöd till genomförandet av programmen. Målet är
att hela Sverige skall delta i ett ekologiskt
omställningsarbete. De kommuner/grupper av kommuner som utses inledningsvis får
därmed en roll av föregångare i
arbetet.
Vid bedömningen av programmen bör vikt läggas bland annat vid åtgärder som
minskar miljöbelastningen, ökar
effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser, gynnar
användningen av förnybara råvaror, ökar återbruk,
återanvändning, recirkulation och återvinning av resurser samt bidrar till att
öka sysselsättningen.
De lokala förutsättningarna skall spela en stor roll för vilka åtgärder som
vidtas i de kommuner som ingår i programmet.
De insatser som genomförs i de lokala projekten måste ske brett och på ett
sådant sätt att många människor och företag blir
delaktiga. Erfarenheter och kunskaper som redan finns, exempelvis genom Agenda
21-arbetet och Byggbranschens
kretsloppsråd, skall tas tillvara i arbetet. Kommunala och regionala
sektorsprogram, samt lokala Agenda 21-
planer/miljöplaner bör beaktas i arbetet.
Den kommunala fysiska planeringen liksom den regionala och nationella
sektorsplaneringen är av särskild betydelse för
omställningen till ekologisk hållbarhet. När beslut om markanvändning,
bebyggelse och rumslig utveckling fattas,
grundläggs många av vardagslivets och näringslivets villkor. Därför är det av
största vikt att både kvinnor och män, liksom
företrädare för olika samhällssektorer, deltar i de beslut som lägger grunden
för samhällsutveckling och i den verksamhet
som blir följden av dessa beslut. Även den bostadspolitiska utredningen har i
sitt förslag om s.k. lokala utvecklingsprogram
för utsatta bostadsområden utgått från betydelsen av lokal förankring i arbetet
för ett hållbart samhälle - ekonomiskt, socialt,
kulturellt och ekologiskt.
Hur möjligheterna för kommunerna att bevilja omställningsstöden utformas har
stor betydelse för teknikutvecklingen och
den ekonomiska effektiviteten i bidragen. Om bidragen knyts till en särskild
teknik som skall användas för omställningen till
ekologisk uthållighet finns det en risk att bidraget leder till att dämpa den
tekniska utvecklingen. Därför skall
investeringsprogrammet och omställningsstöden inriktas mer mot resultat än
teknik. Varsamhetsaspekterna (PBL 3:10) skall
vara vägledande vid valet av åtgärd.
Regeringen avser att utarbeta närmare bestämmelser för hur kommunerna får
använda omställningsstödet till enskilda
projekt. Regelverket föreslås vara så utformat, att det ger kommunerna stora
möjligheter att utnyttja de lokala
förutsättningarna. Aspekter som bör ingå i ett regelverk för kommunernas
hantering är i vilken utsträckning en investering
minskar miljöbelastningen, ökar effektiviteten i användningen av energi och
andra naturresurser, gynnar användningen av
förnybara råvaror, ökar återbruk, återanvändning, recirkulation och återvinning
av resurser samt bidrar till att öka
sysselsättningen.
I de delar där investeringsprogrammen kan komma att riktas till
omställningsåtgärder i företag (exempelvis
bostadsföretag och länstrafikhuvudmän) måste EG:s statsstödssystem beaktas.
Regeringen avser att till Europeiska
kommissionen anmäla de närmare villkor som skall gälla för investeringsstöd till
företag. Sådana stöd kan inte verkställas
förrän kommissionen lämnat sitt godkännande.
2.3.1 Organisation och uppföljning
Att engagera kommunerna i att lokalt svara för genomförandet av
investeringsprogrammet ligger väl i linje med den
tradition som finns i Sverige. Kommunerna är den primära demokratiska nivån och
möjligheterna till förankring av arbetet
är störst om ansvaret läggs där. Dessutom är det lokala Agenda 21-arbetet ofta
väl utvecklat. Samtidigt måste regering och
riksdag kontinuerligt kunna följa utvecklingen. Vidare krävs att tillämpningen
när det gäller företagsstöd återrapporteras
årligen till Europeiska kommissionen. Erfarenheter från investeringar måste
också dokumenteras så att förutsättningar finns
för vidare kunskapsspridning. Detta ställer krav på uppföljning och utvärdering.
En fristående utvärdering kommer därför att göras. Erfarenheter från pågående
verksamhet av liknande karaktär skall tas
till vara. Det gäller bland annat den så kallade kretsloppsmiljarden, som
hanteras inom ett för ändamålet särskilt inrättat
kansli på Miljödepartementet. Det är angeläget att arbetet i kommunerna redan på
projektstadiet utformas så att det kan
följas upp på ett effektivt sätt.
För det löpande revisionsarbetet ansvarar de kommunala revisorerna. Utöver detta
avser regeringen att ge ett uppdrag till
Riksrevisionsverket att löpande utvärdera användningen av de statliga medlen.
För detta ändamål används en mindre del av
de beräknade medlen för de lokala investeringsprogrammen.
2.3.2 Ekonomiska ramar för de lokala
investeringsprogrammen
Regeringen avsätter i den ekonomiska vårpropositionen:
800 miljoner kronor år 1998
1 800 miljoner kronor år 1999
2 800 miljoner kronor år 2000
för genomförande av de lokala investeringsprogrammen.
2.4 Långsiktiga effekter
Vid sidan av att programmet ger förutsättningar för ökad ekologisk hållbarhet
kan det väntas ha effekter även på ekonomi
och sysselsättning, på kulturlandskap och stadslandskap.
De ekologiska effekterna torde samvariera med programmets omfattning. Både
efterfrågan på och större utbud av teknik
med goda egenskaper bör öka.
Programmets utformning och starka lokala koppling ger förutsättningar för såväl
män som kvinnor att delta i
omställningsarbetet. Det kräver bland annat att såväl kvinnor som män ges
möjligheter att delta aktivt i
samhällsplaneringsprocessen. Mot bakgrund av att en stor del av sysselsättningen
kan antas uppstå inom bygg- och
anläggningssektorn kommer kortsiktigt den ökade arbetskraftsefterfrågan främst
män till del. Genom den bredd av insatser
som kan genomföras inom ramen för de lokala programmen bör effekterna på
arbetsmarknaden på något längre sikt påverka
också andra sektorer än bygg- och anläggningssektorn. Programmet kan vidare
medverka till att könsuppdelningen på
arbetsmarknaden bryts. Det förutsätter dock medvetna satsningar på att främja
främst kvinnors möjligheter inom tekniska
och andra områden där de i dag är kraftigt underrepresenterade.
Överslagsberäkningar från Naturvårdsverket visar att hushållssektorn står för
nära hälften av de svenska utsläppen.
Arbetet med att underlätta för denna sektor att spela en mer aktiv roll när det
gäller att motverka miljöproblemen och öka
den ekologiska hållbarheten i samhället bör kunna ge goda resultat, eftersom de
lokala investeringsprogrammen bygger på
ett aktivt folkligt engagemang via det kommunala ansvaret för genomförandet.
Rätt utformade kan också de lokala
investeringsprogrammen ge förutsättningar för fler människor att bli mer
delaktiga i samhällsbyggandet, såväl genom
integration i arbetslivet som genom förutsättningar att delta i utformningen av
de konkreta insatserna.
Ett långsiktigt investeringsprogram bör kunna ge positiva effekter på
sysselsättning och tillväxt. Den tekniska och
industriella utvecklingen av nya produkter och system för ekologiskt hållbar
utveckling stimuleras. En stabil
hemmamarknad underlättar kommersialisering och export. På sikt innebär
försörjning av samhället med förnybara
naturresurser dessutom att ytterligare sysselsättning tillkommer i såväl råvaru-
som förädlingsleden, under förutsättning att
övergången till ett samhälle baserat på förnybara resurser kan ske utan att
ekonomin i övrigt störs.
Med en växande efterfrågan på miljöcertifierade varor inom snart sagt alla
marknader ser Ingenjörsvetenskapsakademin,
IVA, betydande fördelar i att låta hänsyn till ekologisk hållbarhet påverka
produkter och processer i vad man uppskattar till
två tredjedelar av det svenska näringslivet. Även i detta avseende bör en bred
satsning på ekologisk omställning av det
svenska samhället bidra till att stärka näringslivet.
Påverkan kan också väntas ske på kultur- och stadslandskapen. Riktningen av de
över tiden ständigt pågående
förändringarna blir delvis en annan. I stället för avställning av överbliven
odlingsmark kan man vänta sig att
produktionstrycket kommer att öka när jord- och skogsbruket skall producera både
mat, energi och industriråvaror.
Påverkan på bebyggelsen och stadslandskapet kan innebära stora förändringar och
omställningen måste därför baseras på
arkitektonisk kvalitet och tillvaratagande av kulturhistoriska värden.

Prop. 1996/97:150 BILAGA 4

Prop. 1996/97:150 BILAGA 4

4

3

Prop. 1996/97:150 BILAGA 4

Prop. 1996/97:150 BILAGA 4

18

17

Prop. 1996/97:150 BILAGA 5

Prop. 1996/97:150 BILAGA 5

24

23

Prop. 1996/97:150 BILAGA 5

Prop. 1996/97:150 BILAGA 5

12

3