Vattenföroreningar i Skagerrak och på västkusten

Motion 1986/87:Jo732 Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:Jo732

Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp)
Vattenföroreningar i Skagerrak och på västkusten

- Samband surt vatten och demenssjukdom

- Gifterna i haven hotar vår existens

- Danskt utsläpp förstör havet

- Ett döende hav

- Aluminium i vattnet

- Nordsjön har snart nått sin smärtgräns

- Sämre siktdjup

Ovanstående är rubriker, hämtade på måfå, ur ortspressen under hösten
1986. Rubrikerna speglar en situation som i verklig mening är alarmerande.
För den enskilde - för fiskets utövare, för ägare och anställda vid konservfabriker,
för turisten som älskar havet och kustlandskapet - känns det inte bättre
för att gifter och föroreningar mest kommer från andra länder. Ingen känner
sig heller tryggare av att åhöra diskussioner om huruvida det är gifterna som
är den stora faran, eller om det är utsläppen av fosfor som måste upphöra.
Fiskaren upplever att bottnar som förr var fulla av liv har blivit som öknar,
råvaran till konservfabriken måste hämtas långt ifrån, turisten får bada i
vatten som är brunfärgat och luktar konstigt.

För de 2 000 aktiva fiskarna i Bohuslän känns framtiden oviss. Övergödningen
kan i det korta perspektivet också innebära mera fisk i vattnet, men
vad händer efter algexplosionen och efter ytterligare några års nederbörd,
där regnet är den mekanism som adderar flera mindre risker till en mycket
större. Regnet löser ut metaller som varit bundna. I den kalkfattiga jorden
inom stora delar av västra Sverige fälls aluminiumstoffer lätt ut och förs ut i
grundvattnet, ut i havsvikar och kuster. Trots att fisk och skaldjur fortfarande
är den renaste livsmedelsråvara som finns att få, är även små uppmätta
halter av dioxin i krabba oroande. Västerhavet är smittat av gifter, om än i
mindre grad än Östersjön, det är präglat av utsläpp från industrier och
kommuner i norr och i söder och av sur nederbörd. Jordbruksmarkerna
läcker kväve. Enligt uppgift tas 50 % av gödseln upp i grödan, resten rinner
så småningom ut i havet.

När floden Rhen når sitt utlopp, för den inte bara med sig gifter och olika
kemikalier, utan också gödningsmedel i sådan mängd att det skulle räcka åt
hela Hollands jordbruk! Genom strömmarna når dessa ”gåvor” Nordsjön
och senare även Skagerrack

Men fortfarande lever Skagerrak! Fortfarande går det att fiska t. o. m. i
fjordarna, särskilt när strömmen är den rätta och vattenomsättningen god.

Men det rör sig om en nådatid! Många fruktar att det som under senare år
skett i Kattegatt, också skall hända med Skagerrak. Glädjande nog finns det
vissa positiva händelser att registrera. Framför allt att Danmark antagit ett
miljövårdsprogram som kan få stor betydelse för våra närvatten och att man i
Norge med större allvar går in för att rena utsläppen från framför allt
Saugbruksföreningens anläggningar och industrierna utefter Glömma. Positivt
är också att kunskapen om föroreningar och gifter i dag är större än bara
för några år sedan. Det finns alltså bra underlag för åtgärder. Den oklarhet
och delade uppfattningar som tyvärr finns mellan institutioner och forskare i
miljöfrågorna bör inte av beslutsfattare tas till intäkt för avvaktan och alltför
stor försiktighet.

I väntan på samordnade och större åtgärder kuststaterna emellan, måste
vår egen regering och riksdag ta initiativ på området. Inte minst för att göra
något åt de föroreningar som produceras inom landet. Härigenom kan en
fortsatt försämring av Skagerraks vattenområde bromsas upp.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
miljövårdsprogram skyndsamt bör utarbetas i syfte att förbättra
Skagerrak och Västerhavets möjligheter att överleva som fiskevatten,

2. att riksdagen hos regeringen begär att ansvariga länsorgan och
andra berörda myndigheter, framför allt på västkusten, ges direktiv
om att kända föroreningskällor saneras och att miljöbrott beivras.

Stockholm den 23 januari 1987

Kenth Skårvik (fp) Leif Olsson (fp)

Mot. 1986/87
Jo732

14