Utvärdering av förbudet mot reklam för alkoholhaltiga

Motion 1985/86:L217 Margareta Andrén och Börje Stensson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1985/86:L217

Margareta Andrén och Börje Stensson (fp)
Utvärdering av förbudet mot reklam för alkoholhaltiga
drycker

Sedan 1979 har vi haft ett förbud mot annonsering och utomhusreklam för
alkoholdrycker, klass II undantaget. Trots att alkoholreklamlagen endast
gäller marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter har säkerligen
lagstiftningen bidragit till att avglorifiera alkoholen i någon mån. Men den
nuvarande lagstiftningens utformning måste ändå betraktas som tämligen
vag.

En av lagens brister är att det inte finns något straffrättsligt ansvar för
överträdelser utan att dessa beivras genom marknadsdomstolen i form av
vitesföreläggande. Om företaget upprepar en förseelse som det tidigare fällts
för, ådöms dock böter. Under åren har också gällande bestämmelser
överträtts allt i den uppenbara avsikten att stimulera till ökad alkoholkonsumtion.

Trots att kommersiell annonsering av alkoholdrycker är förbjuden i
tryckta skrifter, kringgås alltså förbudet. De många anmälningarna till
marknadsdomstolen och konsumentombudsmannen är också ett bevis på
lagens vaga utformning. Lagen gör ju nämligen undantag för skrift som
tillhandahålls endast på försäljningsställen för alkoholdrycker.

Detta tolkas bl. a. av de stora hotellkedjorna - med SARA och Resö i
spetsen - som att det är fritt fram att finansiera sina hotelltidningar med spritoch
vinannonser. Men det är verkligen tvivelaktigt om hotellrummen i lagens
mening är försäljningsställen. Sådan tolkning måste i vart fall anses strida
mot annonsförbudets syfte.

Likaså fyller SAS sin tidning Scanorama med alkoholannonser åberopande
att flygplan är försäljningsställen för alkohol. Detta strider dock mot
bestämmelserna i den mån det sker på flygplan i inrikes trafik, då alkohol ju
inte får försäljas.

På en del tidningars textsidor görs i vinkrönikor också reklam för ett ökat
vindrickande. Det är stora ekonomiska intressen som ligger bakom annonskampanjer
och vinkrönikor och vars syfte är att just öka alkoholkonsumtionen.
Detta står i strid med den målsättning som riksdagen har tagit
beträffande alkoholpolitiken. Marknadsföringsåtgärderna har alltmer flyttat
in på andra områden och metoderna har blivit mer och mer sofistikerade.

Det har nu gått flera år sedan reklamförbudet för alkohol infördes, varför
det borde vara angeläget att nu utvärdera det. Även om konsumentombudsmannen
har för avsikt att påbörja en granskning av de facktidningar som
innehåller alkoholreklam och spridningen av dem, är en sådan granskning
inte tillräcklig. En mer omfattande utvärdering bör göras avseende hela

marknadsföringen av alkoholdrycker. Därvid bör t. ex. uppmärksammas Mot. 1985/86

vilka positiva resultat alkoholreklamlagen har medfört, vilka brister den L217

innehåller och vilka åtgärder som bör vidtas för att reklamförbudet skall
täcka in de syften riksdagen åsyftat.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att en utvärdering av lagstiftningen
om reklamförbud mot alkoholdrycker genomförs.

Stockholm den 21 januari 1986

Margareta Andrén (fp) Börje Stensson (fp)

10