Utbildning och universitetsforskning
Motion 1998/99:Ub801 av Birger Schlaug (mp)
Miljöpartiets motion disponeras i sina huvuddrag efter regeringens budgetproposition för 1999, utgiftsområde 16 "Utbildning och universitetsforskning". Utgiftsområde 15 "Studiestöd" behandlas i anslutning till den utbildning stödet avser.
Innehåll
1 Barnomsorg, förskola och grundskola 3
1.1 Allmänna mål 3
1.2 Barnomsorg och förskola 4
1.2.1 Kvalitetsgaranti för förskolor 5
1.2.2 Effekter på förskollärarutbildningen 6
1.3 Grundskolan 6
1.3.1 Stöd till elever med specifika läs- och skrivsvårigheter 7
1.3.2 Modersmålsundervisning 8
1.3.3 Mobbning 8
1.3.4 Fritidsverksamheten 9
1.3.5 Tillsyn av skolan 10
1.3.6 Fristående och kommunala skolor, en dynamisk
organisation av kommunens skolväsende 112 Gymnasieskolan 12
2.1 Problem och möjligheter 12
2.1.1 Elevens val och kommunens kostnad 12
2.2 Betygssystemet 13
2.3 Studiernas innehåll och uppläggning 14
2.4 APU 14
2.5 Modersmål 14
3 Universitet och högskola 15
3.1 Allmänt 15
3.2 Högskolans ledningsorganisation 16
3.3 Grundutbildning 17
3.3.1 Högskollärarutbildning 17
3.3.2 Yrkesutbildning 17
3.3.3 Lärlingsutbildning 18
3.3.4 Studiestöd 19
3.3.5 Studiesociala frågor 19
3.3.6 Studenternas valmöjligheter 20
3.3.7 Miljökunskap 21
3.3.8 Bruksanvisning för akademiska grundexamina 22
3.3.9 Jämställdhet i grundutbildningen 22
3.4 Forskarutbildning 23
3.4.1 Brister i regleringen av forskarutbildningen och den
fortsatta forskarkarriären 243.4.2 Forskarutbildning för framtiden 25
3.4.3 Likvärdiga villkor för kvinnor och män i forskarkarriären 25
3.4.4 Meritvärdering för forskarassistent 26
3.4.5 Rekryteringsmål 26
3.4.6 Alternativa åtgärdsförslag 27
3.4.7 Ny tjänstestruktur för ökad rörlighet 27
3.5 Forskning vid universitet och mindre och medelstora högskolor
- ett optimeringsproblem 293.6 Finansiering av grundforskning och forskarutbildning 30
3.6.1 Utvecklingsfond för små och medelstora högskolor 32
3.7 Samordning och effektivisering av forskningsresurser 33
3.8 Rationalisera sektorsforskningen 33
3.9 Stärk sektorsforskningen inom miljöskydd, miljövänlig produktion och varuhantering samt miljöbetingade hälsorisker 33
3.10 Försvarets forskning i civil verksamhet 34
3.10.1 Dyslexiprojektet 35
3.10.2 Sensorprojektet 36
3.10.3 Man-maskinprojektet 36
3.10.4 Riskanalysprojektet 36
3.11 Stoppa onödiga djurförsök 37
3.11.1 Oinskränkt myndighetsansvar och etiska bedömningar
vid vetenskapliga djurförsök 373.12 Speciellt ansvar för information om utvecklingen inom vissa
vetenskapsgrenar 384 Fördelning på anslagsområden 39
4.1 Tabell 1 39
4.2 Tabell 2 40
5 Hemställan 45
Barnomsorg, förskola och grundskola
Allmänna mål
Miljöpartiet de gröna anser att skolan skall vara en skola för alla, där barn med olika förutsättningar, från olika miljöer och med olika religionsinriktningar fostras till att leva tillsammans och ha respekt för varandras egenart. Skolan skall ge alla elever en likvärdig utbildning av god kvalitet. En skola för alla men också en skola för envar.
Skolan skall vara en arbetsplats dit alla går med glädje, där det är en lust att lära och arbeta och där alla känner ansvar för varandra och för verksamheten. Skolan är landets största arbetsplats. Eftersom barn arbetar där är det viktigt att ställa särskilt höga krav på skolans arbetsmiljö, både den fysiska och den psykosociala.
Utbildningen skall utgå från en medveten kunskapssyn. All kunskap och all undervisning rymmer värderingar och därmed ett mått av subjektivitet. De värderingar skolan står för ska vara öppet redovisade och kunna ifrågasättas. Eleverna ska lära sig att själva söka kunskap på ett obundet, kreativt sätt. En demokratisk grundsyn som utgår från att människan till sin natur är aktiv och vill vara deltagande ska enligt Miljöpartiets uppfattning prägla all utbildning.
För att överleva som art på jorden och rätt skydda jordens många livsformer måste människan utveckla en ekologisk förståelse och respekt för naturens lagar. Vi måste värdesätta livets mångfald och livsformer och värna dess grundförutsättningar. Kunskap om och vördnad för livet i ett brett ekologiska perspektiv är en väsentlig del av det som eleverna skall bära med sig från skolan.
Vi måste också förstå de historiska skeenden som format vårt och andra människors samhällen och deras kulturella särart. Barnen behöver kunskap om sin egen historia, insikt om att de är med och formar framtiden. Ett brett och medmänskligt perspektiv på omvärlden är viktigt om denna framtid ska bli fredlig. Förståelsen och respekten för andra folk och kulturer är livsviktig. Idén om jämställdhet mellan könen måste förankras tidigt. Som individer behöver barnen tycka om sig själva sådana de är. Barn som är starka och trygga i sig själva vågar också ge av sig själva. Ett medmänskligt perspektiv på omvärlden blir då möjligt.
Miljöpartiet anser att undervisningen ska utgå från en helhetssyn på människan. Detta skall gälla alla utbildningsformer, från förskola till högskola och annan vuxenutbildning. Eleverna skall uppmuntras att använda och utveckla sin tankeförmåga, sina känslor, sin vilja, sin handlingskraft och sin fantasi.
Undervisningen skall bygga på växelverkan mellan teori och praktik och ge eleven kunskaper som är tydligt förankrade i verkligheten. Under- visningen skall så långt möjligt anpassas efter individens egen förmåga och läggning. Estetik och konstnärliga färdigheter skall ingå som en naturlig del i arbetet och användas som kunskapskälla och uttrycksmedel av alla elever.
Utbildningen i Sverige har genomgått stora förändringar under de senaste åren. Förändringarna gäller alla nivåer i utbildningssystemet. Barnomsorgen byggs ut till full behovstäckning och förskolan har knutits till skolväsendet och har en egen läroplan. Sexårsverksamheten har fått nya former och möjligheterna för sexåringar att börja i grundskolan har ändrats.
Skolplaner, kursplaner och timplaner för grundskolan är relativt nya och genomgripande förändringar har skett inom gymnasieskolan. Förskolan, grundskolan och gymnasieskolan har sedan början av 90-talet drabbats av stora, ibland illa genomtänkta, nedskärningar som motiverats av brist på pengar i kommuner och stat. Lärartätheten har minskat genom uppsägningar. Detsamma gäller andra personalkategorier. Det finns för få psykologer, speciallärare och skolkuratorer i skolorna. De elever som i första hand drabbats är elever med behov av särskilt stöd.
Det är angeläget att de förstärkningar av kommunernas ekonomi som årets budget innebär verkligen kommer skolan till del. Parallellt med den pågående utvecklingen av svenskt skolväsende måste särskild uppmärk- samhet riktas på de elever som har behov av särskilt stöd. Dessa elevers rätt till utbildning av god kvalitet måste i dagsläget sättas i främsta rummet och ges högsta prioritet.
Barnomsorg och förskola
Barnomsorgen skall i dag vara utbyggd till full behovstäckning. Många kommuner har emellertid av ekonomiska skäl pressat kostnaderna per barnomsorgsplats så att utbyggnaden av förskolan också medfört att kvaliteten försämrats. Antalet barn per förskollärare har ökat över vad som kan anses betryggande. Det finns, som flera aktuella undersökningar visat, risk för att barn tar skada på grund av kvalitetssänkningarna inom barnomsorgen. Lärarförbundet har i en undersökning påtalat allvarliga brister i såväl förskolan som grundskolan, brister som framför allt drabbar elever med behov av särskilt stöd.
Ökade statsbidrag till kommunerna under 1999-2001 bör innebära att förskolorna också får ökade resurser. Utöver den förbättrade ekonomin behövs även olika åtgärder för att ytterligare höja kvaliteten i förskolans verksamhet, t ex genom ökad föräldraaktivitet i förskolorna.
Fristående förskolor i föräldraregi har redan tagit steg i denna riktning. Vid så kallade föräldraaktiva förskolor avlastas personalen vissa arbetsuppgifter som utförs av föräldrarna själva (städning, inköp, vissa enklare reparationer, matlagning, etc.) och förskollärarna kan därmed hålla en god kvalitet i den pedagogiska verksamheten och omsorgen om barnen.
För att ge föräldrarna vid de kommunala förskolorna samma möjlighet som föräldrakooperativen redan har, så måste nu gällande skattelagstiftning ändras så att den ekonomiska vinsten av föräldrarnas arbete inte beskattas som lön för arbete eller betraktas som skattepliktig förmån vid eventuell reduktion av barnomsorgsavgiften.
Vi föreslår därför en ändring i skattelagstiftningen så att värdet av föräldrars arbete vid alla former av föräldraaktiva förskolor undantages från beskattning. En sådan förändring skulle medföra så stora fördelar att även med relativt blygsamma föräldrainsatser skulle kommunen få lägre kostnad per barn, föräldern minskad barnomsorgstaxa och barnen väsentligt förbättrad barnomsorg.
Utbyggnaden av förskolan till full behovstäckning har ännu inte fullföljts helt. I ungefär hälften av landets kommuner har t ex inte barn till arbetslösa rätt till barnomsorgsplats. Det är inte acceptabelt att vissa grupper är utestängda från förskolan. Miljöpartiet har sedan länge krävt att inga grupper skall utestängas från barnomsorg och förutsätter att regeringen vidtager åtgärder för att komma till rätta med rådande missförhållanden.
Kvalitetsgaranti för förskolor
Miljöpartiet har upprepade gånger föreslagit att barnomsorg och förskola skall få en mer genomtänkt målsättning och en pedagogiskt väl genomtänkt läroplan. Minimikrav på innehållet i verksamheten bör anges i sina väsentliga delar i syfte att skapa garantier för att alla barn får likvärdiga möjligheter till utveckling och mognad. Likaså bör några obligatoriska moment i verksamheterna fastläggas; det kan gälla krav på inskolning, ordnade observationer av individuella barn med speciell uppmärksamhet på t ex barnens motoriska, kognitiva, sociala, språkliga och estetiska utveckling. Krav på regelbundna utvecklingssamtal mellan föräldrar och förskollärare (barnskötare) bör fastläggas. Den läroplan som regeringen fastlagt har påtagliga brister i en mängd avseenden. Den pedagogiska inriktningen och de mål som angavs i utredningen Barnomsorg-Skola (BOSK) utgör en mycket bra grund för en läroplan för förskolan. Tyvärr har denna inte utnyttjats i regeringens arbete med den nya läroplanen, som har blivit ett ganska urvattnat instrument och saknar en rad viktiga inslag vad gäller t ex inskolning, observationer, föräldrasamtal, etc med fokusering på barns utveckling. Miljöpartiet har i andra sammanhang närmare redogjort för de krav som bör ställas på en läroplan för förskolan (motion med anledning av prop 1997/98:93). Miljöpartiet föreslår att regeringen omgående påbörjar arbetet med en utvärdering av den nu gällande läroplanen i syfta att snarast utveckla denna till ett mer adekvat och fylligt dokument och därvid bättre utnyttja de genomtänkta förslag som BOSK lagt.
Det är viktigt att de garantier som finns i skollag och läroplan om likvärdig skola för alla elever i grundskolan också kan ges de yngre barnen. Med väl angivna krav i läroplanen är det möjligt att genom tillsyn kontrollera att barnen verkligen också får den kvalitet i verksamheten som de är berättigade till. Reglerna för tillsynen av förskolans verksamhet är emellertid också otydliga och bör preciseras med angivande av vilken instans som har tillsynsansvar. Miljöpartiet föreslår att regler för en sådan tillsyn tas fram och att ansvaret för den löpande tillsynen läggs på kommunen med ett överordnat ansvar för tillsynsverksamheten hos Skolverket.
I och med att småbarnsverksamheten förs in under skollagen skall också förskolans (barnomsorgens) verksamhet behandlas i den kommunala skol- planen, med angivande av hur uppföljning, utvärdering och tillsyn skall ske. Liksom grundskolan skall också varje enskild förskola (daghem) utforma sin egen arbetsplan, där skolans egen profil och inriktning redovisas.
I skollagen och läroplanen är frågan om ansvarig för verksamheten vid en förskola liksom kraven på kompetens hos personalen mycket otydligt behandlad. Självfallet skall kraven på kompetent personal vara lika tydligt uttalade som de är i motsvarande texter för grundskolan. Förskollärare skall ha förskollärarutbildning och lika självklart borde det vara att det pedagogiska ansvaret för verksamheten ligger på förskolläraren. Varje förskola bör också ha en ansvarig föreståndare. Detta bör snarast skrivas in i skollagen för förskolan och ansvaret ytterligare beskrivas i läroplanen.
Effekter på förskollärarutbildningen
Förskolan har varit förberedande för grundskolan. Den pedagogiska inriktningen har speciellt i fem- och sexårsverksamheten fokuserats på grundskolans första år. Genom att förskollärare får tid att göra regelbundna, systematiska observationer kan också varje barns utveckling följas, vilket självfallet gör övergången till grundskolan smidigare och bättre förberedd än vad som tidigare varit möjligt. Dessa nya inslag och möjligheter i förskollärarens pedagogiska arbete skall särskilt uppmärksammas i lärarutbildningen. Så bör t.ex. kunskaperna om förberedande språkträning för att minska problemet med specifika läs- och skrivsvårigheter i grundskolan ingå i förskollärarutbildningen. Kunskaper och färdigheter i observationsteknik och kopplingen mellan dessa observationer och åtgärdsprogram i det dagliga arbetet bör stärkas (inklusive träning i utvecklingssamtal med föräldrar).
Att arbeta som förskollärare (eller barnskötare) vid en föräldraaktiv förskola innebär en något annorlunda lärarsituation än den som råder vid en vanlig kommunal förskola. Rätt skött innebär denna situation viktiga positiva inslag, genom närmare kontakt mellan föräldrar och personal, snabb respons från föräldrar och barn vid olika pedagogiska och praktiska åtgärder vid förskolan, etc. Det finns dock skäl att uppmärksamma detta relativt nya inslag i förskollärarnas verksamhet. I förskollärarutbildningen bör den speciella situation, som det nära samarbetet med föräldrar innebär, behandlas så att förskolläraren rätt kan utnyttja den nya pedagogiska situationen till barnens bästa. Miljöpartiet förordar ökade möjligheter för föräldraaktivitet i förskolan och utvecklingen går i denna riktning. Inom en snar framtid kommer förhoppningsvis även möjligheterna till föräldraaktiva förskolor och dagis i kommunal regi att var fullt utbyggda. En sådan utveckling bör underlättas genom att föräldrasamverkan särskilt uppmärksammas i förskollärarutbildningen.
Grundskolan
Grundskolan har under de senaste åren fått ändrade arbetsdirektiv i en rad olika hänseenden, från nya skolplaner, läroplaner, kursplaner och krav på lokala arbetsplaner till ny organisation och nytt huvudmannaskap. Det skolan framför allt behöver under den närmaste perioden är arbetsro och ökade resurser. De redan beslutade förändringarna måste få sättas i verket och utvärderas i lugn takt. De förändringar som är påkallade är i huvudsak sådana åtgärder som krävs med hänsyn till de nedskärningar som skett i skolans resurser. Vissa åtgärder är absolut nödvändiga för att elevernas trygghet och rätt till adekvat hjälp ska kunna garanteras. Bland annat på grund av att antalet vuxna på skolorna minskats så måste mobbningsproblemet uppmärksammas särskilt. Nedskärningarna har minskat möjligheterna för barn med behov av speciellt stöd, t ex barn med specifika läs- och skrivsvårigheter, att få det stöd de är berättigade till. Miljöpartiet har länge riktat uppmärksamheten mot dessa två problem och har i olika sammanhang föreslagit kraftfulla åtgärder för att snabbt komma till rätta med problemen. De ökade statsanslagen till kommunerna i budgeten 1999-2001 bör resultera i ökade resurser för skolverksamheten i kommunerna.
Stöd till elever med specifika läs- och skrivsvårigheter
I utbildningen av speciallärare måste kunskap om dyslexi och metodik för dyslexibehandling få en framskjuten plats. Få speciallärare har i dag tillräckliga kunskaper för att rätt omhänderta elever med läs- och skrivsvårigheter. Även i den ordinarie lärarutbildningen måste läs- och skrivsvårigheter behandlas mer omsorgsfullt. Man räknar med att ca 10 procent av barnen har specifika läs- och skrivsvårigheter. Det innebär att ca 100 000 barn skall tas om hand och få en adekvat hjälp så att de inte lämnar skolan med ett livslångt handikapp med stora psykosociala konsekvenser. För att påskynda möjligheterna att få adekvat hjälp till dessa elever bör fortbildning anordnas för de lärare och speciallärare som redan arbetar i grundskolan. Kvalificerad fortbildning rörande specifika läs- och skrivsvårigheter bör också ges för låg- och mellanstadielärare.
En lösning av dyslexiproblemet kräver utnyttjande av en rad olika kunskapsområden, från kunskap om språkförståelse, språkinlärning och perception till kunnande om teknik för information och kommunikation, datorer och bildhantering. FOA är unikt i det avseendet att organisationen täcker många av dessa specialiteter. En samverkan mellan FOA och SIH, Skolverket, de universitetsforskare som arbetat med dyslexi (Göteborgs universitet och Karolinska institutet i Stockholm) och de aktiva intresse- organisationerna skulle ge närmast perfekta förutsättningar för att nå väsentliga framsteg i dyslexifrågan.
Den samlade kompetensen och resurserna i övrigt för en lösning av dyslexiproblemet finns alltså inom landet. En effektiv samverkan mellan institutioner som tidigare ej samverkat krävs och samordningen och ledningsansvaret måste utformas i samverkan mellan deltagande parter. Vi föreslår att FRN, som enligt sina direktiv har just denna samverkande funktion och dessutom har mångårig erfarenhet av sådant arbete, får uppdraget att samordna och administrativt leda verksamheten.
Projektet har en rad sinsemellan olika verksamhetsfält att täcka. Det gäller t.ex. framtagande av diagnosinstrument, hjälpmedel, etc, men också massiva insatser för att utveckla och sprida god information om dyslexi och möjligheter att få och ge hjälp till lärare, skolledning och allmänhet. Det handlar om utbildning av lärare och speciallärare, uppföljning och utvärdering under projektets gång o s v. Vilka delar som skall prioriteras och i vilken ordning olika insatser skall göras blir en uppgift för deltagande parter och FRN att gemensamt avgöra.
Miljöpartiet föreslår att i samhället redan befintliga resurser skall samordnas så att kraftfulla insatser kan göras med början redan nästa år. En fullgod insats skulle kunna ske genom samordning av resurserna vid Svenska Dyslexistiftelsen, Svenska Dyslexiföreningen, FMLS, Skolverket, SIH, Karolinska Institutet, vissa universitetsinstitutioner samt FOA och FRN. En tung del i denna samlade kompetens skulle FOA utgöra. Dyslexiprojektet bör startas omgående så att verksamheten kan påbörjas redan 1999. Miljöpartiet anslår i partiets budgetmotion 20 miljoner kronor för projektet.
Modersmålsundervisning
Modersmålsundervisning för invandrarbarn är en fråga om rätt till egen identitet och möjligheter att med bibehållen självkänsla och trygghet kunna växa in i det svenska samhället. Elever med ett visst hemspråk är ofta utspridda på olika skolor och i olika klasser, det är svårt att finna kompetenta hemspråkslärare, det är svårt att samordna scheman på ett praktiskt sätt med undervisning i andra ämnen etc. Dessa svårigheter får inte leda till att man brister i verksamhetens kvalitet. Kravet på god modersmålsundervisning får inte svikas med hänvisning till svårigheter som faktiskt går att övervinna med rimliga insatser och god planering.
När skolan drabbas av sparkrav på grund av kommunernas försämrade ekonomi så är det stor risk att just hemspråksundervisningen drabbas extra hårt. Miljöpartiet vill särskilt framhålla att minoritetsgruppers rätt till undervisning i sitt modersmål skall skyddas. En viktig förutsättning är naturligtvis tillgången på goda språklärare. Dessa lärare skall ha god lärarutbildning (och erbjudas möjlighet till lärarutbildning i flera ämnen). Deras verksamhet skall inte särbehandlas vid skolan utan inordnas i kollegiets arbete och lärarna skall få en fastare plats i lärarlaget. De modersmålslärare som nu är verksamma och inte har lärarutbildning skall erbjudas kvalificerad fortbildning. Skolledningen måste ansvara för att organisation och schemaläggning av undervisningen sker på samma sätt och med samma krav på smidighet som ställs för övriga ämnen i skolan. Detta ställer stora krav på skolledningen; att samordna mellan rektorsområden och ofta även över kommungränser.
Modersmålsundervisning i andra språk än svenska skall tydliggöras även för de elever som har svenska som modersmål så att alla vid skolan rätt förstår och kan värdesätta att hemspråksundervisning ges vid skolan. Detta fordrar medvetna insatser från skolledningens sida. Risken finns annars att attityder mot undervisning i modersmål uppstår som kan hämma studielusten för dem som följer undervisningen och i olyckliga fall underblåsa främlingskap mellan olika grupper av elever. Svenska som andraspråk bör prioriteras. Möjlighet till kompletterande språkhjälp för elever som på grund av brister i språkförståelse får svårigheter med kunskapsinhämtande i andra ämnen måste finnas för att inte dessa elever skall löpa risken att sacka efter i studierna i en omfattning som senare kan vara svårt att ta igen.
Mobbning
Det är en grundläggande demokratisk rättighet för en elev att kunna känna sig trygg i skolan och slippa bli föremål för övergrepp och förnedrande behandling. Ingen elev skall vara rädd för att gå till skolan på grund av mobbning och ingen förälder skall behöva oroa sig för att hans eller hennes barn skall utsättas för något sådant. Ändå är det så att mobboffren är en stor och av många skolor försummad elevgrupp, som genomlever sin skoltid med ständig ångest, otrygghet och dålig självkänsla.
Rapporter från såväl Skolverket som Barnombudsmannen visar att problemet är stort och att hittillsvarande rekommendationer och regler inte är tillräckliga. Miljöpartiet har tidigare som enda parti krävt lagstiftning i frågan. Enligt riksdagsbeslut finns nu ansvaret för åtgärder mot mobbning inskrivet i skollagen.
Miljöpartiet föreslår att ett tydligt krav på att ett fullständigt program för hantering av mobbningsproblemet skall finnas vid varje skola och att ansvaret för att detta finns och att programmet följs skall ligga på skolans rektor. Det skall också åligga kommunen att övervaka att skolorna inom kommunen verkligen följer lagen genom utvärderingar i samverkan med skolorna. Skolverket bör särskilt uppmärksammas på att införandet i skollagen och läroplanerna också innebär att Skolverket har det övergripande tillsynsansvaret och skyldighet att ingripa när lagens och läroplanens intentioner ej följs.
Frågor kring mobbning skall ingå som en del i skolans viktiga uppgift att ge eleverna en demokratisk grundsyn, som bygger på respekt och förståelse för medmänniskor, tolerans och solidaritet. Detta har direkta konsekvenser för val av åtgärdsprogram. Ett program mot mobbning måste innehålla klara regler för hur man aktivt skall kontrollera om mobbning förekommer, regler för hur mobbning förebyggs genom att frågan uppmärksammas och diskuteras återkommande, såväl inom skolan med eleverna, som med föräldrar och personal. Elever, föräldrar, personal och skolledning skall engageras aktivt i arbetet med att förebygga, upptäcka och åtgärda mobbning. Hur mobboffer och mobbare skall behandlas skall klart anges liksom beredskapen att följa upp ett ärende under lång tid. Mobbning är en för alla på skolan, inklusive föräldrar, gemensam angelägenhet. Detta bör också vara vägledande för valet av åtgärdsprogram.
Fritidsverksamheten
Skolbarnsomsorg i form av fritidsverksamhet i anslutning till skolan är numera en lagstadgad rättighet för barn t.o.m. årskurs 6. Detta motiveras bl a av att det är vanligt att båda föräldrarna förvärvsarbetar utanför hemmet. Barn under 13 år skall inte behöva vara nyckelbarn. Fritidsverksamheten har också stora och viktiga uppgifter i samarbetet med skolan. Fritidspedagogernas verksamhet är på många skolor integrerade i klassrumsarbetet. Programmen på fritids kompletterar också ofta klassundervisningen genom olika aktiviteter som är kopplade till aktuella undervisningsmoment. Det är viktigt att skolorna inte av besparingsskäl gör avkall på kvalitetskrav inom fritids- verksamheten. Tillsynen över denna del i skolans verksamhet är illa organiserad. Skolverket bör få tydliga direktiv om att skolbarnsomsorgen vid en skolas fritids- verksamhet faller inom Skolverkets tillsynsansvar.
Fritidshemmens personal är en viktig vuxenkontakt för barnen och kan för barn med sociala problem i familjen få avgörande betydelse. Skol- barnsomsorgen borde därför knytas till kommunernas ungdomsverksamhet vid fritidsgårdar och ungdomsgårdar. De fritidspedagoger som också deltar i dessa verksamheter skulle kunna bli en viktig resurs för ungdomar som av olika skäl tillhör en riskgrupp med tanke på alkohol, narkotika och kriminalitet. Betydelsen av en trygg kvarstående vuxenkontakt, etablerad före 12 års ålder, kan vara avgörande för den pojke eller flicka som under tonåren hamnar i sociala situationer som är osäkra och riskfyllda. Denna samordningsmöjlighet bör uppmärksammas och de formella förut- sättningarna borde finnas inom ramen för redan påbörjade gemensamma projekt för de olika sektorerna. Kanske kan initiativet och samordningen i detta fall läggas vid länsstyrelserna. Frågan bör belysas och förslag till praktiska lösningar tydliggöras för att underlätta för kommunerna att utnyttja de fördelar som den utökade fritidsverksamheten vid skolorna kan ge.
Tillsyn av skolan
Beslut och ansvar för skolans verksamhet har decentraliserats och ligger idag på kommuner och enskilda skolor. Detta gagnar möjligheterna till lokala initiativ och utnyttjande av lokala fördelar. Decentralisering av verksamhetsplaneringen, nya skolplaner och minskade resurser är, var och en, förändringar som borde leda till ökad uppmärksamhet på elevernas situation. Tillsynen borde i en sådan situation skärpas så att elevernas rättigheter till likvärdig utbildning och trygghet i skolan kan garanteras.
Skolverket har huvudansvaret för tillsynen av skolan. Kommunerna har ansvar för att den direkta tillsynen sker. Det naturliga vore att Skolverket, med ett övergripande ansvar, tillser att kommunerna får information om vad som förväntas av dem och sedan kontrollerar att kommunerna verkligen bedriver en aktiv tillsyn enligt anvisningarna. Skolverket har fått ett mycket tydligt uppdrag att förbättra tillsynsarbetet. Detta arbete har påbörjats och bör vidareutvecklas i snabb takt.
För närvarande sker tillsynen endast i vissa mycket snäva avseenden, som ligger nära kraven på tillstånd att driva skola. Tillsyn av undervisningens innehåll och kvalitet, förekomst av mobbning, möjligheter till elevdemokrati, resurser för barn med läs- och skrivsvårigheter, risk för otillbörlig indoktrinering, tillgång till god skolhälsovård, etc. förekommer i alltför liten utsträckning.
Frågan om tillsyn aktualiseras i och med att många fristående skolor till- kommit under de senaste åren. Kommunerna har ingen tillsyn av fristående skolor och Skolverket, som ansvarar för tillsynen, har mycket glesa besök och ett alltför grovmaskigt bedömningsnät. Inte minst med tanke på de fristående skolornas framtid och den ryktesflora som vuxit fram kring vissa av dessa skolor (speciellt de med skolans verksamhet förankrad i någon speciell religion), borde tillsynen ske med extra stor omsorg. Elevernas rättigheter, enligt vad skollagen som helhet omfattar, måste garanteras även vid fristående skolor. Miljöpartiet är för en mångfald av pedagogiska metoder och speciella inriktningar. Vi vill emellertid inte medverka till fristående skolor där samhällets tillsyn sviktar och elevernas rättigheter och personliga integritet inte kan garanteras av samhället. Skolverkets tillsyn bör alltså utökas så att den även täcker undervisningens innehåll och sociala förhållanden vid skolan.
Fristående och kommunala skolor, en dynamisk organisation av kommunens skolväsende
Utvecklingen av den kommunala skolan går i riktning mot ökad decentralisering av ansvaret, större frihet för den enskilda skolan att utveckla egna mål och undervisningssätt. Skolan skall ha en egen arbetsplan. Varje skola betraktas som en självständig enhet med eget ekonomiskt ansvar. Föräldraaktiviteten stimuleras. Riksdagen har under före- gående mandatperiod beslutat om möjligheter att inrätta styrelse med föräldramajoritet vid en skola. De kommunala skolorna har tagit ett första steg i riktning mot den frihet och egenansvar som tidigare bara de fristående skolorna haft. Den nya friskolereformen ger friskolorna samma ekonomiska villkor som de kommunala skolorna har men med bibehållen frihet. Genom förändringarna i det kommunala skolväsendet kommer friskolorna och de kommunala skolorna att ingå i ett dynamiskt system som har delvis sammanfallande intressen. Utvecklingen av den svenska skolan kan ske genom samverkan mellan skolor som har olika verksamhetsprofiler.
Fördelning av anslag till skolor sker inom kommunen enligt av kommunerna utarbetade resursfördelningsmodeller där fördelningen sker med hänsyn tagen till barnens behov. Anslagens storlek återspeglar olika sociala faktorer och antal barn med speciella behov. Genom den nya friskolereformen gäller fördelningssystemet gemensamt för kommunala skolor och fristående skolor. Eftersom systemet med resursfördelnings- modeller är relativt nytt skall Skolverket ges i uppdrag att kontrollera att kommunerna verkligen uppfyller kraven på att ha tydliga och offentligt redovisade resursfördelningsregler för bidrag till skolor.
Den fristående skolans pedagogiska verksamhet utgör ett viktigt bidrag till det pedagogiska arbetet inom kommunen och kan i det ömsesidiga utbytet ofta fungera som banbrytare och anvisa nya alternativ för pedagogiken vid de kommunala skolorna. Det är därför också naturligt att kommunen upplåter utrymme för friskolorna att beskriva sin pedagogiska verksamhet i den kommunala skolplanen.
Genom friskolereformen har en stabil grund lagts för en fortsatt gynnsam utveckling av fristående skolor. Nu kan arbetet gå in i nästa fas, där det handlar om att följa upp reformen och stimulera de positiva utvecklingsidéer som finns bland friskolorna. Man får ta upp och lösa de problem som återstår eller dyker upp under vägs gång och lyfta fram och ta till vara det som är bra så att det kan bli till glädje och nytta för andra skolor och komma många elever till godo. Miljöpartiet har en rad förslag inför detta arbete i form av ett 8-punktprogram. (En utförligare presentation ges i separat motion, "Fortsatt utveckling av friskolor"). Förslaget innefattar en särskild utvecklingsfond, åtgärder för att värna glesbygdsskolor, ordnad lärarutbildning för friskollärare, åtgärder för att underlätta internationellt utbyte, utredning av konfessionella skolornas situation, utveckling av metodik för elever med speciellt behov av stöd, vissa regelförbättringar samt åtgärder för att underlätta finansiering av investeringar i samband med start av nya friskolor.
Gymnasieskolan
Problem och möjligheter
Gymnasieskolans organisation och innehåll har under 90- talet genomgått stora förändringar. Den nya ordningen tillåter stor variation inom givna ramar. Detta skapar goda förutsättningar för lokala förändringar av gymnasieskolan med ledning av de erfarenheter som växer fram. Tyvärr genomfördes reformen alldeles för snabbt utan möjligheter för skolledningar och lärare att i tid anpassa organisation och undervisningsmetodik till de delvis helt nya arbetsuppgifterna med nya kategorier elever. Gymnasie- kommittén, med uppdrag att följa gymnasieskolans utveckling, har avgivit sitt slutbetänkande vilket tillsammans med Skolverkets rapporter visar att många gymnasieskolor har lyckats väl med sina nya uppgifter men också att det på många håll föreligger allvarliga brister som kräver omedelbara åtgärder. Det är främst två grupper av elever som drabbas. Den ena gruppen är elever på yrkesförberedande program som i undervisning i kärnämnen möter krav som delvis sammanfaller med de som utformats för elever på de teoretiska programmen (upp till 30 procent passerar vissa kurser med icke godkänt resultat). Här handlar det i vissa fall om utslagning i stället för utveckling av unga människor. Den andra gruppen utgörs av de elever som går teoretiska program och skall vidare på olika högskoleutbildningar. Många av dessa har på grund av konkurrensläget vid antagningen till universitet och högskolor en mycket tung studiebörda, som lägger hinder i vägen för andra aktiviteter som unga människor behöver för sin personlighets- och sociala utveckling.
Det arbetas för högtryck i gymnasierna för att komma till rätta med problemen. För att underlätta detta arbete föreslår Miljöpartiet att lärare och skolledare får ytterligare möjligheter till fortbildningar i organisatoriska och metodiska frågor i den nya gymnasieskolan med exempel från gymnasier som lyckats bemästra problemen. Miljöpartiet anslår också för detta ändamål särskilda medel under A 2 (10 miljoner kronor) i partiets budgetmotion.
Elevens val och kommunens kostnad
En ofta nämnd målsättning för gymnasieskolan gäller elevens möjligheter att fritt välja program och skola. Svårigheterna att få ett väl fungerande system för det fria valet är stora. Problemen är många och mycket återstår att göra innan det fria valet är en realitet. Informationen till eleverna om vilka alternativ som finns att välja mellan har brustit i många kommuner. Den regionala fördelningen av gymnasier och program är mycket ett resultat av fritt agerande på kommunal nivå, vilket i sig har vissa fördelar men också leder till nackdelar för elevens val. Samordningen mellan kommuner av start av gymnasier liksom nya program har blivit bättre men samverkan mellan kommuner kan fortfarande förbättras avsevärt. Ett problem som inte lösts i nuvarande bestämmelser är de ur elevsynpunkt artificiella effekterna av bostadens läge relativt kommungränsen. Möjligheterna att välja den närmast belägna skolan bör ses över, gärna i anslutning till en översyn av reglerna för kommunavgifter för elever vid ett gymnasium i annan kommun. Den så kallade riksprislistan har vissa brister och bör omarbetas. Erfarenheterna från elevernas fria val i gymnasiereformen är nu så stora att en utvärdering kan läggas till grund för ett åtgärdsförslag. Miljöpartiet föreslår att regeringen för riksdagen redovisar en dylik utvärdering och lägger förslag till nödvändiga förbättringar.
Betygssystemet
När betygen infördes hävdades att de hade två funktioner, dels som motivationshöjande pedagogiskt inslag och dels som urvalsinstrument för antagning till högre studier. Då en så stor del av eleverna på vissa kurser inte når ens till godkänt så är nog betygen snarast motivationssänkande. Eftersom huvuddelen av eleverna på de teoretiska linjerna har de två högsta betygen så fungerar inte heller där betygen som motivationshöjande och inte heller som urvalsinstru- ment, även om de vore reliabla. De diskriminerar inte på denna nivå. Dessutom tillkommer att betygskriterierna är mycket vaga och allmänt formulerade med resultat att lärare tolkar betygsanvisningar på mycket olika sätt. I det tidigare, s.k. relativa, betygssystemet antogs eleverna vara normalfördelade över betygsskalans olika steg. I det nya systemet tillkommer en ytterligare variation genom att olika lärare tolkar betygskriterierna olika.
Ingen undersökning av betygens reliabilitet eller validitet har gjorts. Vi vet alltså inte i vilken utsträckning betyg är att lita på, de är förmodligen ganska slumpmässiga och godtyckliga. Någon undersökning av huruvida betygen säger någonting om elevens förmåga att tillgodogöra sig högre utbildning, eller framtida yrkesframgång finns inte. Tidigare studier av andra betygssystem har inte kunnat påvisa något nämnvärt samband med studie- eller yrkesframgång. Det finns inget skäl att tro att det nya systemet, med sina vagare betygsanvisningar och kriterier, skulle vara bättre i dessa avseenden.
Det finns en stor risk att den fortsatta uppföljningen av gymnasieskolans utveckling får en slagsida mot kontroll av ämneskunskap i betyg mätt. Det är viktigt att man i uppföljningen av den nya gymnasieskolan även uppmärksammar övriga aspekter på skolans uppgifter. Elever som lämnar gymnasieskolan skall framför allt ha med sig en stark lust att lära, en vördnad för livet och förståelse för livsvillkoren på jorden och sin egen plats i ett ekologiskt och historiskt sammanhang samt en djupt förankrad demokra- tisk grundsyn. Gymnasieskolan får inte brista i dessa sina viktiga huvud- uppgifter.
Betygssystemet har, helt i överensstämmelse med vad Miljöpartiet hävdade då det infördes, visat sig olämpligt. Betygen bör tas bort och ersättas med andra former för bedömning även när det gäller antagningsförfaranden till eftergymnasiala utbildningar. Om inte detta går av politiska skäl så måste under alla omständigheter kunskapskraven och reglerna för betygssättning ses över. Miljöpartiet föreslår att en utredning tillsätts med uppdraget att föreslå åtgärder så att betygssystemet i gymnasieskolan kan avskaffas eller starkt reduceras.
Studiernas innehåll och uppläggning
Allmänt sett är gymnasiestudierna överbelastade med kunskapsstoff och alltför litet utrymme finns för estetisk verksamhet, studier av livsfilosofiska frågor, etc. Detta är allvarligt med tanke på att gymnasiestudierna gäller en period i människans liv då hon är som mest öppen för konstnärliga upplevelser, sökande och undrande inför de stora livsfrågorna och i färd med att ta det stora klivet in i vuxenvärlden. Det är därför viktigt att innehållet i program och kurser ses över. Inte minst gäller detta de stora kärn- ämnenas omfattning. Kärnämnena måste också infärgas, d v s anpassas till innehåll och metodik efter de program de skall ingå i. Relevant matematik, engelska etc ser ganska olika ut för den som läser på industriprogrammet, textil, hotell och restaurang eller ett naturvetenskapligt program. Denna infärgning och därmed sammanhängande variationer i betygskriterierna ryms helt inom ramen för gällande läroplaner och kräver inga ändrade lagar eller regler.
Det är också tydligt att timplanerna på många håll haft en alltför styrande inverkan. Studierna skall vara målstyrda och det antal timmar som en elev behöver för en viss kurs skall kunna anpassas efter den enskilde elevens behov. Ökat elevinflytande och nya undervisningsformer med individua- liserad undervisning är två viktiga inslag i gymnasieskolans utveckling. Omställningen ställer stora krav på skolledning och lärare. Särskilda resurser för utvecklingsarbetet finns i årets budget men är otillräckliga. Miljöpartiet föreslår en ytterligare förstärkning av denna post.
APU
En viktig del i gymnasieutbildningen utgör den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU). Den har särskild betydelse för de yrkesförberedande programmen och bör byggas ut ytterligare. Tyvärr har många gymnasier haft stora problem med att bygga upp en meningsfull APU. Såväl företag som skolledning saknar tradition på området och det behövs ytterligare information och vägledning om hur ett effektivt samarbete med ortens företag byggs upp och en gemensam APU formas. Miljöpartiet föreslår att man i första skedet koncentrerar insatserna från Skolverket på att få den redan beslutade APU att fungera och först därefter utreder möjligheterna till en utökad APU som ett led i en bättre yrkesförberedande utbildning.
Modersmål
Många elever har ett annat språk än svenska som modersmål. Deras situation bör uppmärksammas speciellt. Mycket av det som anförts om modersmålsundervisning för grundskolan i denna motion gäller även gymnasieskolan. För den grupp gymnasieelever som ännu ej tillägnat sig svenska språket så väl att de kan följa undervisningen i alla ämnen är det viktigt att stöd kan ges i de ämnen där så behövs. Modersmålsundervisning, som ett av flera ämnen som kan väljas inom ramen för individuellt val, bör också ägnas speciell uppmärksamhet.
Universitet och högskola
Allmänt
Såväl grundutbildning som forskarutbildning och forskning vid universitet och högskolor har genomgått mycket stora förändringar under 1990-talet. Antalet studerande har ökat och verksamheterna expanderat bl a genom utvecklingen av flera små och medelstora högskolor. Universitet och högskolor har fått väsentligt ökad beslutsrätt i en rad frågor. Under innevarande år har ytterligare avregleringar genomförts eller föreslagits och ledningsfunktionerna har förbättrats i syfte att öka möjligheterna för en rationalisering och modernisering av verksamheterna.
De politiska målsättningarna med utbyggnaden har dominerats av två pro- blem; den höga arbetslösheten och bristen på högkvalificerad arbetskraft för näringslivet. Stora ekonomiska insatser har gjorts för att öka antalet utbild- ningsplatser i grundutbildningen och förstärka den tillämpade forskningen (främst genom inrättande av löntagarfondsstiftelserna och delfinansiering av olika EU-projekt).
Den förda utbildnings- och forskningspolitiken har lett till flera allvarliga problem. Underdimensioneringen av svensk grundforskning, sedd i relation till den tillämpade forskningen, har ökat. Den successiva ökningen av antalet studerande, med mer heterogena och delvis nya elevkategorier, har inneburit att en revolution av grundutbildningen har smugit sig på universitet och högskolor utan att dessa haft möjlighet att ställa om till den nya situationen. Det råder brist på kompetenta lärare, de gamla undervisningsformerna är inte lämpliga för de nya arbetsuppgifterna, antagningssystemets ramar har sprängts, administrationen av studiemedel till de studerande klarar inte de stora studerandegrupperna, etc. Den stora satsningen i form av 60.000 nya utbildningsplatser borde ha förberetts bättre och har som det nu är fått ett drag av panikåtgärd.
I syfte att öka genomströmningen i forskarutbildningen har en genomgripande reglering av forskarutbildningen skett. Denna reglering har mycket stora brister. Den stela tjänsteorganisationen vid högskolorna bidrar till tröghet i systemet med bland annat låg rörlighet på lärar- och forskartjänster. Att utan lämpliga förberedelser kraftigt bygga ut antalet grundutbildningsplatser innebär att risken är stor för att regeringen genom sina satsningar upprepar 1960-talets misstag; att genomföra en snabb expansion utan tillgång på kompetent personal och lämpliga undervisnings- former och sedan permanenta systemet. Om inte universitet och högskolor än en gång skall låsas upp och tappa utvecklingspotential så måste rörligheten i systemet ökas väsentligt. Om dagens problem är brist på kompetenta lärare så är morgondagens problem just bristen på rörlighet.
Vad gäller innehållet i utbildningarna förespråkar regeringen en traditionell, näringslivsinriktad linje. Satsningarna på teknisk-naturveten- skaplig utbildning, medicin och i viss mån IT är mycket stora med en rad aktiva stimulansåtgärder. Någon djupare analys av behovet av andra utbildningar görs ej. Detta rimmar illa med det alltmer uppenbara kravet på en omställning mot en ekologiskt och socialt långsiktigt hållbar samhälls- utveckling. Här borde frågor om miljökunskap och kunskap om grund- läggande biologiska livsbetingelser, internationell förankring av ämnes- kunskaper, vetenskapsteoretiska förutsättningar för mänskligt vetande och handlande och behovet av tvärvetenskapliga (mångvetenskapliga) ut- bildningar behandlats ingående och lett till förslag som bättre gagnat en framsynt utveckling av svensk utbildning och forskning.
Sammanfattningsvis kan konstateras att årets budget i ekonomiskt hänseende innebär en totalram för högre utbildning och forskning i Sverige som är i underkant men inte orimligt liten. Vad som krävs för att kvalitetskraven skall kunna uppfyllas är organisatoriska förändringar, fler kompetenta lärare och forskare, ökad rörlighet och en omfördelning av medel från sektorsforskning till grundforskning och forskarutbildning samt en ur samhällets synpunkt bättre styrning av medlen från forskningsstiftelserna (de s k löntagarfondsstiftelserna) och EU.
Situationen för grundutbildningen vid universitet och högskolor liknar i viss mån den situation som gymnasieskolan befann sig i inför genomförandet av gymnasiereformen för några år sedan. Erfarenheterna från det reform- arbetet kan vara till nytta speciellt med tanke på behovet av förändringar av undervisningsmetodiken och den pedagogiska ledningen. En utökad kunskap om och samverkan med gymnasieskolan är även av andra skäl en viktig del i utvecklingsarbetet inom grundutbildningen vid universitet och högskolor.
Högskolans ledningsorganisation
Det är naturligt att universitet och högskolor i takt med den snabba vetenskapliga utvecklingen och förändringarna i den högre utbildningen också kan anpassa sin verksamhet efter nya förhållanden. Det handlar om att skapa möjligheter att stöda sådant som är utvecklingsbart, öppna för nya initiativ lika väl som att avveckla sådant som är otidsenligt eller sviktar i kvalitet och har låg utvecklingspotential. Universitet och högskolor har tidigare haft relativt svaga ledningsorganisationer och små möjligheter att utvecklas genom andra sätt än ren expansion. Genom de förändringar som skedde under 1997/98 av organisationen så har bl a lärosätenas styrelser gjorts betydligt kraftfullare. Likaså har rektors relation till styrelsen förtydligats och åtgärder vidtagits som ger universitet och högskolor skarpare verktyg både för beslutsfattande och verkställande.
Av oförklarliga skäl har studentinflytandet över lärosätena hamnat helt i skuggan. Det man förväntar sig av studenternas deltagande står i bjärt kontrast till de förändringar som genomförts inom skolväsendet. I flera avseenden har barnen i förskolan och grundskolan större delaktighet i planeringen av verksamheterna vid sina skolor än vad studenterna har vid högskolorna. När nu denna underlåtenhet skall kompenseras så vill Miljöpartiet särskilt uppmärksamma kravet på bredare studentrepresentation i styrelserna (en tredjedel av styrelseplatserna skall besättas av respektive studenter, lärare-personal och allmänrepresentanter) men också på behovet av ordentlig representation av studenter inom hela organisationens inklusive såväl beslutande som beredande organ. Det är också anmärkningsvärt att inte studentorganisationerna har fullödig representation med t ex doktorander inom berörda vetenskapsområden i de statliga forskningsråden eller andra anslagsbeviljande råd och stiftelser. Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp för att se över studenternas inflytande i högskolan. Arbetsgruppens rapport är nu på remiss. Miljöpartiet förutsätter att regeringen redan under våren åter- kommer till riksdagen med ett förslag om lämpliga former för student- inflytande och att det ovan anförda beaktas i förslaget.
Grundutbildning
Högskollärarutbildning
Grundutbildningen har tidigare omstrukturerats med i vissa avseenden goda resultat. Ett myller av linjer har reducerats till en mer flexibel struktur. Bristande överskådlighet är dock fortfarande ett problem liksom svårigheter för tvär- vetenskapliga utbildningar över fakultetsgränserna och skilda vetenskapsområden.
I och med att antalet studerande har ökat och kommer att öka ännu mer, så accentueras behoven av en anpassning av undervisningen till de nya betingelserna med stora heterogena grupper och nya studerandekategorier. Kraven på lärarnas undervisningsskicklighet ökar och själva undervisnings- metoderna måste i mycket högre grad än tidigare anpassas till de enskilda elevernas olika grundförutsättningar.
Det är nu dags att även högskollärarna får en professionalitet inom undervisningsområdet. Miljöpartiet föreslår att det inrättas en särskild hög- skollärarutbildning. Denna utbildning skall ledas av erfarna högsskollelärare med stort intresse för utveckling av metodik för undervisning av vuxna. Den skall vara förlagd till högskolan och ha goda möjligheter till praktiska övningar, hela utbildningen skall ske i nära anknytning till verkliga undervisningssituationer. En sådan utbildning kan också fylla en lucka i utbildningen av lärare för vuxenutbildning utanför universitet och högskolor.
Frågan om införande av en högskollärarutbildning aktualiserar den mer övergripande frågan om bristen på lärarutbildning för vuxenstuderande. Behovet har tydliggjorts i samband med den mycket stora ökningen av antalet vuxenstuderande på gymnasie- och grundskolenivå inom ramen för Kunskapslyftet. En ökning med närmare 200.000 vuxenstuderande inom detta område sätter problemet på sin spets.
Yrkesutbildning
Många yrkesutbildningar är förlagda till universitet och högskolor med motiveringen att utbildningen skall vara forskningsanknuten. Det är emellertid långt ifrån självklart att detta har gagnat alla yrkesutbildningar. Många utbildningar förflackas och blir otydliga genom att lärare i utbildningen har sina kvalifikationer inom ämnesområdets vetenskapliga del men kanske saknar den yrkesmässiga erfarenheten. Många klagar över att utbildningar inte ger en yrkesidentitet, att undervisande personal inte duger som yrkesförebilder, att undervisningen inte sker i nära kontakt med den verklighet som yrket sedan gäller, etc.
Lärarutbildningen är ett bra exempel på en yrkesutbildning som i många fall drabbats hårt av att den fördes till universitet och högskolor. Ofta har utbildningen blivit splittrad på en mängd olika institutioner och praktikmöjligheterna är ofta bristfälliga. Undervisningens tyngdpunkt måste istället förskjutas mot den praktiska verksamheten i skolmiljön och teoriundervisningen bör på ett helt annat sätt än för närvarande knytas samman med erfarenheterna från den verkliga skolvardagen. Det handlar om att ersätta en splittrad, något verklighetsskild utbildning med en samlad, praktiskt inriktad, där lärarna bör ha stor yrkeserfarenhet och där lärarkandidaterna redan från början får möjlighet att utveckla sin identitet som lärare.
Att lärarhögskolorna, som Miljöpartiet förordar, utvecklas mot egna sammanhållna enheter, att anknytning till övningsskolor stärks och praktikinslagen stärks, etc är naturligtvis inte något hinder för att de har en nära anknytning till ett universitet eller en högskola. Fördelarna med en sammanhållen lärarutbildning med egen tydlig hemvist är många; bland annat skulle den ge goda förutsättningar för en adekvat skolforskning genom att lärarhögskolor i egen regi kan utveckla såväl skolforskning som forskar- utbildning. Lärarhögskolan bör alltså bedriva skolforskning med egna forskningsinstitutioner, professurer och egen forskarutbildning.
Miljöpartiet föreslår att en utredning tillsätts för att ta fram förslag till en lämplig utformning av yrkesutbildningar (varvid speciellt de utbildningar som nu är förlagda till universitet och högskolor skall uppmärksammas). Utredningen bör också utarbeta förslag till hur dessa utbildningar bäst lokaliseras och struktureras. Erfarenheterna från den nu pågående försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning bör därvid särskilt beaktas.
Lärlingsutbildning
Som ett led i utvecklingen av verklighetsanknutna, eftergymnasiala yrkesutbildningar med hög kvalitet framstår regeringens förslag i utvecklingsplanen 1997 om en modern lärlingsutbildning som en intressant möjlighet. Miljöpartiet har i olika sammanhang tidigare föreslagit återinrättandet av lärlingsutbildningar. I separata motioner har vi redovisat riktlinjer för en sådan utbildning, utgående från erfarenheter från andra länder som länge haft lärlingsutbildningar, t ex Tyskland, Danmark och Norge men med en anpassning till den svenska arbetsmarknaden. Den form av lärlingsutbildning som regeringen diskuterat i utvecklingsplanen 1997 avser främst gymnasiala lärlings- utbildningar, knutna till gymnasieskolan och med skolan som huvudman. Detta är en viktig del men för att lärlingsutbildning skall bli ett kraftfullt instrument i svensk yrkesutbildning måste även de eftergymnasiala lärlingsutbildningarna utvecklas. För många utbildningar är det då naturligt att huvudansvaret läggs på företag eller branschorganisationer, för andra kan utbildningens huvudman vara en folkhögskola, en högskola, en kommunal förvaltning etc. Erfarenheterna från försöken med kvalificerad yrkesutbildning bör här kunna vara till stor hjälp när det gäller att finna lämpliga organisationsformer. Det är också viktigt att arbetsmarknadens parter stimuleras att aktivt deltaga och också ta initiativ till utvecklingen av olika lärlingsutbildningar. Här bör regeringen kunna ta ett ansvar för att i ett initialskede underlätta processen.
Studiestöd
De nya formerna för studiestöd som föreslås i Studiestödskommitténs betänkande bör kunna ge stora fördelar jämfört med de gamla. De leder inte till en orimlig skuldsättning och amorteringsplanerna borde innebära en bättre fördelning av kostnaderna över tiden. Regeringen har avvaktat med proposition i ärendet. Reformen är viktig och brådskar eftersom de nuvarande nackdelarna ackumuleras. Allt fler studerande hamnar i en orimlig skuldfälla och statens framtida förluster vid avskrivningar av ej amorterade studielån ökar. Det är angeläget att ett förslag enligt den färdigbehandlade utredningen läggs till riksdagen snarast.
En skevhet i studiemedelssystemet, som särskilt bör uppmärksammas är begränsningen av det så kallade fribeloppet. Även om det i dagsläget av ekonomiska skäl ej går att helt ta bort regeln om att inkomst av arbete skall leda till minskat studiemedel så bör fribeloppet snarast möjligt höjas.
CSN har i vårbudgeten 1998 kompenserats för ökade arbetsuppgifter och omställning av datoriserade ekonomiska system. För den senare uppgiften fick CSN bemyndigande att ta upp lån om ca 50 miljoner, vilket skulle avbetalas genom ökning av expeditionsavgifterna. Miljöpartiet anser att CSN:s verksamhet skall ha full kostnadstäckning i statsbudgeten och föreslår att anslaget kompletteras med 50 miljoner kronor i budget för nästa år vilket också förutsätter att expeditionsavgifterna inte höjs.
Studiesociala frågor
Genom att studiefinansieringen sker i form av studiemedel, som är en kombination av lån och bidrag, och inte i form av lön så står studenterna vid universitet och högskolor utanför stora delar av det sociala välfärdssystemet. På sikt kan detta problem lösas i samband med införande av studielön, en reform som i dagsläget dock inte kan införas av ekonomiska skäl. Det vore utmärkt om den aviserade studiemedelsreformen kunde knytas till ett förslag om lösning av hela den studiesociala frågan. Frågan om studie- medelssystemets utformning har emellertid redan utretts och remissbehandlats och ett förslag ligger inom räckhåll i en mycket nära framtid. Den studiesociala frågan bör utredas i sin helhet och detta kräver tid och omsorg. Frågan är omfattande och berör studenternas tillgång till det sociala försäkringssystemet i dess helhet; socialbidrag, bostadsbidrag, a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring, etc.
Det naturliga i detta läge är att skyndsamt införa ett förbättrat studiemedelssystem, tillsätta en utredning med uppdrag att se över de studiesociala frågorna i sin helhet samt i avvaktan på denna utredning och proposition i ärendet vidtaga vissa åtgärder i syfte att täcka uppenbara brister av stor betydelse för enskilda studenter. En sådan allvarlig brist är att många studenter saknar försäkringsskydd mot skador som uppstår i samband med studierna. En personskadeförsäkring bör därför redan nu införas.
Genom Kunskapslyftet har många vuxna genomgått gymnasieutbildning och kan förväntas ha intresse för en eftergymnasial yrkesutbildning. Helt i linje med tanken om det livslånga lärandet kan man förvänta sig att studerandegrupperna vid universitet och högskolor kommer att vara mycket heterogena i framtiden, med stor spridning i ålder och livssituation bland studenterna. Behovet av ekonomisk och social trygghet ser därmed också mycket olika ut för olika studerande. I arbetet på en helhetslösning av den studiesociala frågan måste därför speciellt uppmärksammas de olika kategoriernas mycket olika behov. Detta är viktigt bl a för att skapa möjligheter för t ex de studerande som kommer från Kunskapslyftets gymnasiestudier att få en meningsfull fortsättning på sin påbörjade utbildning. I uppdraget till den studiesociala utredningen bör i direktiven särskilt betonas vikten av att förslagen tillgodoser hela gruppen studenter, så att likvärdiga möjligheter för högre studier ges oavsett ålder, kön, social ställning etc.
Miljöpartiet föreslår med hänsyn till vad ovan anförts att regeringen snarast till riksdagen lämnar förslag om en studiemedelsreform samt tillsätter en utredning som får i uppdrag att komma med förslag om en helhetslösning av de studiesociala frågorna. Därutöver föreslår Miljöpartiet att regeringen snarast återkommer med ett förslag att det i lag fastställs att varje lärosäte skall svara för personskadeförsäkring av alla studerande vid lärosätet.
Studenternas valmöjligheter
Möjligheter att fritt välja ämneskombinationer vid högskolestudier måste förbättras. Kurserna bör utformas så att det i större utsträckning än vad som nu är fallet går att kombinera ämnen från olika fakulteter och vetenskapsområden, t.ex. tekniska ämnen med biologi och psykologi, kunskapsteori med medicin o s v. Universiteten bör öka samordningen i kursplaneringen och förbättra informationen till studenterna om olika möjligheter till ämneskombinationer. Universiteten bör också eftersträva en tydligare profilering så att landets resurser samlas till kraftfulla enheter. Kurser inom specialområden bör vara öppna för studerande från andra universitet och högskolor och en ökad rörlighet hos studenter är viktig. I detta sammanhang aktualiseras åter frågan om CSN-kortet som inte längre finansieras över statsbudgeten. Man bör överväga att återinföra den gamla formen av CSN-kort just för att öka möjligheterna för studenter att kombinera studier vid olika universitet och högskolor.
Den nuvarande proceduren för antagning av studerande till högre utbildning har stora brister. Högskolornas institutioner har att hantera stora mängder anmälningar vid terminsstarten och den slutliga antagningen försenas ofta upp till flera veckor. Detta medför att många studerande anländer till sina studiegrupper så sent att de får påtagliga svårigheter att tillägna sig det stoff som redan behandlats. För att reducera en onödig administrativ börda för institutionerna och eliminera de genom förseningarna uppkomna studiehindren måste rutinerna för antagning bli betydligt effektivare. En genomgripande förändring synes påkallad och vi föreslår att Högskoleverket får i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter utforma ett förslag till nya antagningsrutiner.
Här kan också tas upp regeringens förslag till fördelning av det ökade antalet grundutbildningsplatser och de beräkningsgrunder som ligger bakom anslagen till olika lärosäten. Miljöpartiet har tidigare anmärkt på det dåliga underlaget för fördelning av antalet grundutbildningsplatser till högskolor och universitet. Redovisningen av underlaget har förbättrats något men är fortfarande alltför bristfällig med följden att anslaget i vissa fall synes oförklarligt stort respektive litet. Beräkningsgrunderna för ersättnings- beloppen för olika ämnesområden måste också ses över. Många ämnen i grundutbildningen har ändrat karaktär, t ex på grund av förskjutningar i ämnets laborativa karaktär eller förändringar i den utåtriktade förankringen och metodförändringar på grund av ändringar i studerandegrupperna. Regeringen bör se över fördelningen av grundutbildningsplatserna och tydliggöra de kriterier som används samt göra en modernisering av schablonerna för ersättning till olika ämnesområden.
Miljökunskap
Samhället kommer i en snar framtid att efterfråga personer som förutom traditionella yrkeskunskaper inom t ex teknik och ekonomi också har gedigna baskunskaper i ekologi och biologi. Människor som har kunskap inom gränsområdet mellan biologi, ekologi, ekonomi och teknik behövs i arbetet att anpassa byggnation, energiproduktion, varuproduktion, livsmedelsproduktion, dricksvattenhantering, återvinning, sophantering, avloppsrening, osv. till moderna krav. Dessa vidgade yrkeskunskaper behövs för att miljövänligare alternativ skall kunna ersätta otidsenliga lösningar som genom tradition har fäste i nuvarande verksamheter.
Utbildningar med miljökunskap som bas har redan införts i mindre skala och då ofta i speciella syften, t.ex. utbildning av miljöskyddsinspektörer. Det framtida behovet av miljökunnig personal inom samhällets olika sektorer är uppenbart. Flera lärosäten har på eget initiativ startat miljörelaterade utbildningar. Dessa utbildningar bör ges särskilt stöd och en fortsatt utveckling i denna riktning vid alla lärosäten bör stimuleras. Vi föreslår att en utredning tillsätts för att utvärdera existerande utbildningar på området samt med ledning av denna utvärdering utarbeta ett förslag till en samordning av utbildningarna till en ändamålsenlig helhet, varvid speciellt miljökunskapernas integration med andra ämnesstudier och utbildningar skall uppmärksammas. Miljökunskap skall inte bara vara en specialitet utan bör ingå som ett viktigt led i alla utbildningar.
Bruksanvisning för akademiska grundexamina
Många C- och D-kurser vid universitet och högskolor har det dubbla syftet att dels vara den bas från vilken de studerande skall fortsätta till forskarutbildningen, dels (för flertalet studerande) vara avslutningen på den utbildning som ligger till grund för deras yrkesverksamhet. För flertalet ämnen vid t.ex. de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna är denna dubbla funktion otydlig. Studenterna vet ofta inte ens vilka villkor som gäller för en fortsatt forskarutbildning och vad den leder till för arbetsmöjligheter. Inte heller vet de vilka förvärvsmöjligheter som står öppna efter olika utbildningar.
Samma okunnighet finns på avnämarsidan. Arbetsgivare såväl inom näringslivet som inom den offentliga sektorn saknar god information om vad olika utbildningar ger för yrkesmässig kompetens. Det duger inte att hävda att många utbildningar är "fria" och inte avser att vara direkta yrkes- utbildningar. I dessa fall är behovet större än någonsin av en genomlysning av utbildningens möjliga användbarhet i samhället. Vi föreslår att Högskoleverket får i uppdrag att i samverkan med olika universitet och högskolor ta fram bra informationsmaterial; ett riktat till studenter som information inför studieval och yrkesval och ett för marknaden för rätt utnyttjande av utbildad arbetskraft. Viss sådan information finns men är alldeles otillräcklig.
Jämställdhet i grundutbildningen
Statistiskt sett så råder inte någon allvarlig skevhet i könsfördelningen i grundutbildningen vid universitet och högskolor. Undantag finner vi i vissa ämnesgrupper inom t.ex. teknisk-naturvetenskapliga och lärarutbildningar. De insatser som behövs handlar sannolikt i första hand om olika typer av information samt att lärare i teknisk-natur- vetenskapliga ämnen i grundskolan och gymnasiet utformar undervisningen med hänsyn till skillnader mellan flickors och pojkars intressen och erfarenheter.
Trots att ungefär lika många kvinnor som män deltar i grundutbildningen så är det en övervikt för män bland dem som går vidare i forskarkarriären. En del av orsakerna till detta står antagligen att finna i grundutbildningens slutskede. Ofta används det mindre forskningsarbete som utförs på C- och D- nivå som merit vid antagningen till forskarutbildningen. Det finns många tecken på att män i större utsträckning än kvinnor väljer uppsatsämnen i nära anslutning till handledarens forskningsprojekt. Resultatet blir att kvinnor får en något svårare arbetsuppgift samt att de eventuellt inte är lika välkomna i forskarutbildningen som de manliga studerande som redan arbetar i handledarens projekt. Institutionerna bör uppmärksammas på detta problem och vidtaga åtgärder så att kvinnliga studerande inte drabbas av skillnader i förutsättningar att gå vidare till forskarutbildning.
Tänkbara åtgärder är många och olika för olika institutioner; från tydlig information om för- och nackdelar med olika strategier vid val av uppsatsämne till aktiva åtgärder för att kompensera brister i handledning och kursgivning. Frågan om skillnader för män och kvinnor vad gäller yttre, institutionella betingelser för studieframgång måste tas på stort allvar. Universiteten bör få tydliga direktiv om behovet av åtgärder samt krav på redovisning av vidtagna åtgärder och deras resultat.
Jämställdhetslagens intentioner bör följas fullt ut även vad gäller studenterna vid universitet och högskolor. Så bör t ex jämställdhetsplaner för anställda även omfatta studenterna t ex vid en institution. Högskole- förordningens skrivningar om sexuella trakasserier skall gälla samtliga vid universitet och högskolor verksamma, alltså även relationer mellan lärare och studenter.
Forskarutbildning
Många skäl anförs för att forskarutbildningen behöver förbättras. Kvaliteten är hög men kan bli högre och antalet utbildade forskare är för litet. Efter avslutad grundutbildning skall det ta fyra till fem år att genomföra en forskarutbildning vid svenskt universitet. För flertalet studerande tar utbildningen betydligt längre tid. Statistiken visar att studerande vid teknisk eller medicinsk forskarutbildning lyckas betydligt bättre än studerande vid t.ex. humanistisk eller samhällsvetenskaplig fakultet i studietid mätt. Detta ger en viss vägledning om var problemet ligger. Det är också så att studerande med doktorandtjänst har betydligt bättre studieresultat än sådana som ej har sådan tjänst.
Doktorandtjänsterna, som bekostar den forskarstuderandes uppehälle under studietiden, betalas via anslag till universiteten (och i viss utsträckning via forskningsråd, fonder och stiftelser). Däremot finns inga medel anslagna för den forskning som vederbörande skall bedriva (mycket små bidrag kan erhållas från det helt otillräckliga fakultetsanslaget för ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet). Detta betyder i praktiken att den forskar- studerande är hänvisad till att använda handledarens utrustning och anslag för datoranvändning, laboratoriemateriel, litteratur, kopieringsapparatur etc. Detta i sin tur förutsätter att den studerande verkligen utför sitt avhandlings- arbete inom handledarens projekt. Detta beroende mellan handledaren och den forskarstuderande innebär vissa fördelar men i vissa fall också nackdelar, som berör den viktiga frågan om hur man skapar kreativa forskningsmiljöer. Självfallet innebär beroendet av handledarens anslag också en risk för att nya idéer hämmas. Det tycks också vara så att kvinnor i forskarutbildningen oftare än män väljer egna avhandlingsämnen, ämnen som inte faller direkt inom någon handledares projekt. Detta medför svårare studieförhållanden med mindre resurser och hjälp för kvinnor än för män. Till bilden hör också att handledarna som regel är män.
Förmodligen missgynnas kvinnliga studerande mer än män av att den forskning som doktorander utför saknar egen finansiering. Miljöpartiet ser det som angeläget, både för att öka möjligheten för nya idéer att prövas av unga forskare och för att minska ett av hindren för kvinnliga forskar- studerande, att till forskningsråden anslå särskilda medel för stöd till forskarstuderande. För närvarande krävs som regel minst docentkompetens för att det skall vara meningsfullt att söka anslag vid statliga forskningsråd.
Genom det av Miljöpartiet föreslagna grundforskningsavdraget (GFA) kan forskarstuderandes ekonomiska situation kraftigt förbättras (utan att några ytterligare medel behöver tillskjutas i budgeten). Ett GFA om 5 procent skulle bl a ge utrymme för ytterligare 500 miljoner kronor för doktorand- tjänster, vilket innebär ett tillskott på närmare 2.000 doktorandtjänster. Inom ramen för GFA kan dessutom forskningsrådens anslag förstärkas med ca 30 procent, vilket bör användas till, i första hand, forskningsanslag till yngre forskare och doktorander. (Se avsnittet om grundforskningsavdrag nedan.)
Brister i regleringen av forskarutbildningen och den fortsatta forskarkarriären
Regeringens budgetförslag innebär att antalet doktorandtjänster är alldeles otillräckligt och att nästan inga medel avsatts för doktorandernas avhandlingsarbete. Detta är allvarligt. Tyvärr förvärras situationen ytterligare genom den reglering av forskarutbildningen som nyligen genomförts.
På sikt innebär regleringen också att antalet doktorander minskar kraftigt för att närma sig det lilla antal som ryms inom gruppen som har doktorandtjänst, utbildningsbidrag eller annan finansiering.
Man får lätt intrycket av att regeringen saknar insikt om vilken betydelse för den vetenskapliga arbetsmiljön som doktoranderna har. Vid många mindre institutioner med en eller två finansierade doktorander finns en stor grupp (kanske 10 till 20 studerande) som deltar i institutionsforskningen genom eget arbete men med låg aktivitetsgrad (ofta vid sidan om ett annat arbete), i institutionens seminarier etc. De lågaktiva doktoranderna har stor betydelse för institutionens forskningsklimat och är en del av den kontakt med omvärlden som regeringen i andra sammanhang så varmt förespråkar. De är också bärare av den tradition som svenska universitet har som levande kultur- och vetenskapscentra öppna mot samhället. Det vore olyckligt om denna halvöppna del av verksamheten ströps och forskarutbildningen övergick till att bli en kursbunden skola för några få heltidsanställda studerande. Mångfalden och variationen måste behållas. Och självfallet råder det inte någon konflikt mellan denna funktion och en gradvis förbättring av studiefinansieringen för doktorander.
Kravet på att den sökande skall uppvisa ordnad finansiering för fyra år (eller åtta om studierna bedrivs med halvfart) innebär också att kvinnor missgynnas kraftigt. Det är allmänt känt att det är en stark övervikt av manliga studerande som går in i olika institutionsprojekt, t ex genom att välja uppsatsämnen inom någon rullande experimentserie. Som en naturlig följd av detta får många sedan anställning som forskningsassistenter eller försöksledare inom projektet. När så frågan om antagning till forskar- utbildning och anställning som doktorand blir aktuell så ligger det nära till hands att dessa studerande bedöms ha speciellt goda (redan dokumenterade) förutsättningar att genomföra forskarutbildningen och därför kommer i fråga i första hand. Kvinnorna, som inte är lika benägna att gå in i pågående institutionsprojekt, kommer automatiskt i underläge i konkurrensen om platserna i forskarutbildningen om kravet på ordnad finansiering för antagning verkställs.
Miljöpartiet föreslår att regeringen ser över regleringen av forskar- utbildningen enligt vad som ovan anförts.
Forskarutbildning för framtiden
Utformningen av forskarutbildningen måste ändras med hänsyn till de nya krav som möter en ung forskare. De arbetsuppgifter som den forskarutbildade skall utföra i dagens samhälle kräver ofta ett perspektiv långt utöver specialistperspektivet. Forskaren möter i dag en problematik som är långt mer komplicerad och vittomfattande än vad forskare för några decennier sedan reflekterade över. Problemen har globaliserats och effekter av olika tekniska åtgärder på vår omvärld är stor. Även forskning inom samhällsvetenskap och humaniora har trätt in i en vidgad kultursfär med krav på ett globalt perspektiv, solidaritet långt utanför våra egna gränser och medvetenhet om hur våra tankar och handlingar beror av händelser långt ut i omvärlden.
För att forskningen skall kunna aktivt bidra till en långsiktigt hållbar sam- hällsutveckling måste dagens forskare ha en medvetenhet om villkoren för liv på jorden, förståelse för människans plats i det ekologiska systemet och en insikt om de begränsade ramarna för mänskliga kunskapers räckvidd samt en insikt om att dagens kunskap inte är morgondagens sanning. Framtiden kommer att utvärdera våra handlingar utifrån kunskaper och perspektiv som vi i dag saknar. Forskaren måste med de resurser han eller hon förfogar över ta ett ansvar för att begränsningarna i vår kunskap också sätter gränser för våra handlingar. Styrkan i specialistens prediktionsförmåga ligger i det snäva perspektivet, vilket också utgör ett av de största hoten mot en hållbar utveckling. Detta har direkta konsekvenser för utformningen av en lämplig forskarutbildning.
All forskarutbildning måste innehålla studier av de biologiska och ekologiska livsvillkoren för liv på jorden och de biologiska förutsättningarna vad gäller människans förmåga till global solidaritet i tid och rum, begränsningarna i människans kognitiva förmåga vid bedömning av risker och storskaliga effekter, etc. Forskarutbildning måste också ge insikt om de kunskapsteoretiska villkoren och begränsningarna för mänskligt vetande. Miljöpartiet föreslår att dylika undervisningsmoment i biologi, ekologi och filosofi införs som obligatorium i all forskarutbildning i Sverige.
Likvärdiga villkor för kvinnor och män i forskarkarriären
Regeringen har tydligt markerat sin vilja att åtgärda ojämlikheter i forskarkarriären mellan kvinnor och män. Genom oskicklighet och en benägenhet att försöka påverka symtomen i stället för orsakerna har regeringen i vissa fall åstadkommit rena försämringar i jämställdhetsarbetet, som endast i viss mån kan uppvägas genom den ökade uppmärksamhet jämställdhetsfrågan fått genom åtgärderna. Två av regleringarna har särskilt allvarliga konsekvenser för kvinnor i forskarkarriären; begränsningen av meriteringstid för anställning som forskarassistent till fem år efter doktorsexamen samt inrättande av rekryteringsmål för nyanställning av kvinnliga professorer. Dessa behandlas separat i följande två avsnitt.
Meritvärdering för forskarassistent
Den ålder när man genomgår forskarutbildning sammanfaller ofta med den tid i livet när man normalt skaffar barn. Självfallet innebär det andra förutsättningar för kvinnor än män att genomföra en forskarutbildning på förväntade fyra fem år. Många familjer där kvinnan går i forskarutbildning väntar med det första barnet tills kvinnan tagit sin doktorsexamen. Barnafödande innebär då en fördröjning av kvinnans fortsatta karriär, att genom egen forskning meritera sig för forskarassistenttjänst. Det är utan tvekan så att kvinnan normalt ägnar mer tid och uppmärksamhet åt barnet under de första åren än vad mannen gör. Vid svenska universitet och högskolor finns det bara en tjänst efter doktorsexamen som är avsedd för vidaremeritering i forskarkarriären, nämligen tjänsten som forskarassistent. Genom att konkurrensen om forskarassistenttjänster är hård och meriter endast skall räknas från de fem första åren efter doktorsexamen så är många kvinnor näst intill chanslösa att gå vidare mot ett arbete som självständig forskare vid ett svenskt universitet med nuvarande system. (Om kvinnan vill ha familj och barn före 30 års ålder.) En eftersläpning i meriteringsutrymmet om ett eller två år innebär att kvinnor skall konkurrera med män som har en till två femtedelar så lång meriteringstid. Den begränsade meriteringstiden för anställning som forskarassistent är i sin nuvarande utformning en ren kvinnofälla.
Denna begränsning står också i strid med vad regeringen i andra samman- hang framfört om vikten av en ökad samverkan med det omgivande samhället, betydelsen av att lärare och unga forskare också går ut och skaffar erfarenheter och bidrar i verksamheten i företag utanför universitet och högskolor. En nybliven doktor som lyder detta råd hamnar med regeringens förslag i ett klart sämre läge om han eller hon har för avsikt att fortsätta sin forskarkarriär via den vanliga vägen över anställning som forskarassistent.
Miljöpartiet föreslår att ingen begränsning i meriteringstid för anställning till forskarassistent skall förekomma.
Rekryteringsmål
Regeringen har specificerat rekryteringsmål för nyanställning av professorer för olika lärosäten. Målen är framräknade som estimat av vad som skulle kunna förväntas utifrån antalet kompetenta sökande inom respektive kön vid lärosätet och innebär i praktiken en könskvotering vid anställning av professorer. Beräkningarna vilar på antagandet att anställning bör göras i proportion till antalet latenta sökande med formell kompetens. Genom att skillnaderna i antal män och kvinnor i gruppen möjliga sökande ofta är mycket stor så leder förfaringssättet som regel till en kvalitetsförsämring om de angivna målen skall uppnås. Det måste också klart uttalas att det som ställs upp som mål för större enheter, t ex lärosäten, inte kan användas som rekommendationer för små enheter, som t ex enskilda universitetsinstitutioner, med mycket små rekryterings- underlag.
Det tidigare beslutet om ekonomiska sanktioner för de lärosäten som inte når de uppställda rekryteringsmålen är olyckligt och bör upphävas. Angivande av rekryteringsmål kan möjligen accepteras som en behövlig påminnelse om riskerna för en fortsatt ojämlikhet mellan kvinnor och män i forskarkarriären. Regeringens förslag innebär emellertid att åtgärderna riktas mot symtomen i stället för att uppmärksamheten riktas mot orsakerna. För att effektivisera jämställdhetsarbetet vid tjänstetillsättningar är det sannolikt bättre att skärpa efterlevnaden av gällande jämställdhetslag. Miljöpartiet föreslår att man i detta syfte stipulerar att i varje tjänstetillsättningsnämnd eller motsvarande alltid skall ingå en ledamot vars enda uppgift är att bevaka att jämställdhetslagen verkligen följs i varje enskilt ärende.
Miljöpartiet delar regeringens uppfattning att åtgärder för ökad jämställd- het är nödvändiga. Däremot har vi ingen förståelse för de räknetekniska underligheter man använder för att ge skenbar saklighet åt argumenten och vi delar inte regeringens sanktionsiver. Miljöpartiet delar inte heller regeringens uppfattning att bindande rekryteringsmål för kvotering av kvinnliga professorer vid nyanställning är en lämplig metod för ökad jämställdhet.
Alternativa åtgärdsförslag
Redan de ovan anförda skillnaderna i förutsättningar för män och kvinnor i forskarutbildningen pekar på vissa typer av lämpliga åtgärder för att förbättra situationen. Ändra handledningssituationen på C- och D-nivån så att kvinnliga studerande inte drabbas av konkurrenshinder redan i ingången till forskarutbildningen och genomför motsvarande förändringar i handledningen i forskarutbildningen. Vad gäller val av avhandlingsämne så gäller vad som tidigare nämnts i motionen i samband med uppsatsskrivande på C- och D-nivåerna i hög grad också för kvinnors val av ämne för doktorsavhandlingen. Universitet och högskolor bör få tydliga direktiv om åtgärder för att förbättra rutinerna för handledning med särskild uppmärksamhet riktad på kvinnliga studerandes speciella situation.
Ändra meriteringskraven så att en fördröjning genom barnafödande inte lägger onödiga hinder i vägen vid konkurrens om tjänster i forskarkarriären. Öppna möjligheten för forskarstuderande att söka egna forskningsmedel, så att de inte är helt hänvisade till handledarnas resurser och välvilja (t.ex. genom rådsanslag för avhandlingsarbeten). Inför olika typer av tids- begränsade tjänster i forskarkarriären.
Miljöpartiet föreslår att Högskoleverket får i uppdrag att aktivt verka för att universitet och högskolor vidtar åtgärder i linje med vad ovan anförts i syfte att nå likvärdiga förutsättningar för kvinnor och män i forskar- utbildningen samt att Högskoleverket också får ett tydligt tillsynsuppdrag vad gäller forskarutbildningen som helhet.
Ny tjänstestruktur för ökad rörlighet
Alla universitet och de högskolor som har forskarutbildning och forskning i sin verksamhet måste få möjligheter till ökad rörlighet och större flexibilitet i anställningsförhållanden. Den stela struktur som råder i dag med en tjänstehierarki bestående av forskarassistent (tidsbegränsad), adjunkt, lektor och professor låser systemet på ett olyckligt sätt. Forskarassistenttjänsterna är för få. Dessutom saknas lämpliga alternativ till forskarassistenttjänst för dem som efter forskarexamen önskar fortsätta med vetenskaplig verksamhet under en kortare tid. Miljöpartiet föreslår att ytterligare en tidsbegränsad, postdoktoral tjänst införs. Denna tjänst skall gälla ett- eller tvåårsförordnande med inriktning av arbetet inom en betydligt vidare ram än vad som gäller för nuvarande forskarassistenttjänster.
Tjänstestrukturen vid universiteten bör ses över med målet att få en större rörlighet. Lärare och forskare inom ett lärosäte skall stimuleras att under vissa perioder arbeta vid andra lärosäten i och utanför Sverige, under vissa tider delta i forskningsprojekt utanför sitt lärosäte, under vissa perioder arbeta inom andra delar av den offentliga sektorn och inom näringslivet. En ökad rörlighet är en nödvändighet för att skapa möjligheter för yngre forskare och lärare att komma in i universitetens verksamhet. En ökad rörlighet skulle också bidraga till en ökad kompetens inom näringslivet, inom den offentliga sektorn och, inte minst, inom universitet och högskolor. Våra svenska universitet har en närmast unik tröghet inbyggd i systemet som hämmar utvecklingen. Vissa åtgärder har vidtagits för att stimulera till ökad rörlighet t ex att en anställd inom ramen för tillsvidareanställning vid en högskola skall kunna arbeta som visstidsanställd vid annan högskola. Hittills vidtagna åtgärder är emellertid snarast att betrakta som försök att göra ett stelt system något mjukare. Steget är emellertid fortfarande långt till en tjänsteorganisation som karakteriseras av rörlighet, flexibilitet och öppenhet för förnyelse.
Adjunkttjänsterna, som huvudsakligen knyts till grundutbildningen var ur- sprungligen tänkta som tidsbegränsade lärartjänster införda för att öka utbytet med gymnasier, högre yrkesutbildningar utanför universitet och högskolor samt näringslivet. Denna tanke har man sedan länge släppt. Adjunktstjänsterna har i stället blivit rena lärartjänster med så mycket undervisning att innehavaren saknar alla praktiska möjligheter att bedriva egen vetenskaplig verksamhet. Dessutom är innehavet som regel inte tidsbe- gränsat. Dessa tjänster bör bort eller ändras.
Den förändring som skett när det gäller möjligheter för lektorer att automatiskt, i kraft av kompetens, anställas som professorer har ännu inte utvärderats. Vi vet emellertid redan att en tillämpning av denna befor- dringsregel måste åtföljas av betydande ökningar i medelstilldelning då de ökade kostnaderna är avsevärda om man beaktar att en professur ingalunda inskränker sig till enbart lönekostnaden utan också inkluderar kostnader för lokaler, utrustning, service etc som totalt ligger över 1 miljon kronor per tjänst. Något utrymme för ökade kostnader i samband med reformens genomförande finns inte i årets budget.
De två helt dominerande problemen när det gäller tjänsterna vid universitet och högskolor är emellertid den dåliga rörligheten och bristen på kompetenta lärare och forskare. Miljöpartiet föreslår därför införande av visstidsförordnade vid anställningar, en ordentlig förstärkning av forskar- utbildningen samt införande av en särskild högskollärarutbildning. De två senare förslagen har presenterats utförligt på annat ställe i motionen.
Forskning vid universitet och mindre och medelstora högskolor - ett opti- meringsproblem
Miljöpartiet stöder tanken på utbyggnad av små och medelstora högskolor i syfte att få en bättre spridning av utbildningsmöjligheterna, främst då grundutbildning och regionalt motiverade yrkesutbildningar. Samverkan med näringsliv och offentliga sektorns övriga verksamheter i regionen bör vara ett viktigt inslag i dessa högskolors verk- samhet. Frågan om forskning vid dessa högskolor är mer komplicerad. Man får lätt intrycket att regeringen gjort den allmänna bedömningen att det är bra om alla forskar. Det är viktigt att frågan om forskning vid högskolor får en allsidig belysning och att förutsättningarna noga analyseras.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att regeringen och inte Högskoleverket skall besluta om en högskola, efter ansökan, skall tilldelas vetenskapsområde. Detta kan förefalla rimligt med tanke på att regeringen har budgetansvaret vid bildande av nya verksamhetsområden. Det är emellertid också viktigt att garantier ges för att kvalitetsbedömningen sker på ett kompetent sätt. Det senare torde falla naturligt inom Högskoleverkets uppdrag. Miljöpartiet förordar därför att regeringen i samverkan med Högskoleverket skall besluta om en högskola, efter ansökan, skall tilldelas vetenskapsområde. I de fall då Högskoleverket och regeringen ej når enighet i frågan bör ansökan avslås.
Regeringen har inte presenterat någon analys av tillgången på kvalificerade forskare inom landet. Det finns därför inte heller i budgeten någon beskrivning av inom vilka områden som Sverige kan starta nya forskningscentra. Regeringen har inte heller i årets budget förbättrat underlaget för fördelningen av forskningsresurser med hänsyn till framtida behov.
Man kan i propositionen på flera ställen utläsa en uppfattning att spridning av forskningsresurser är en fördel i sig. Detta bör verkligen ifrågasättas. Det finns mycket som talar för att felet med svensk forskningsorganisation snarare är att forskningen är för utspridd och splittrad på för små enheter. Om resurserna i stället koncentrerades så skulle forskningsklimatet sannolikt förbättras, effektiviteten öka samt studiemiljön för forskarstuderande berikas.
I det ovan givna perspektivet borde forskning vid små och medelstora hög- skolor utvecklas med större eftertanke och omsorg om högskoleforskningens framtid. Kanske är det bättre att man koncentrerar sig på att först pröva om de kvalitativa förutsättningarna finns för en viss forskningsverksamhet vid en viss högskola och sedan, om verksamheten förväntas innebära en förstärkning av landets samlade forskningsorganisation, satsa ordentligt på att bygga upp en resursstark forskningsenhet vid denna högskola. Initialfasen måste för högskolan få vara en försöksperiod med relativt stor frihet att planera och pröva olika utvecklingsmöjligheter utan att resurser binds upp och hindrar möjligheterna för andra alternativ inom den närmaste framtiden. Ett sådant utvecklingsarbete måste utföras av högskolan själv (ofta i samverkan med andra högskolor, universitet, myndigheter och det regionala näringslivet). Vi ser redan exempel på sådan naturligt framväxande hög- skoleforskning och det är viktigt att denna utveckling följs och att de institutioner som dokumenterar sådan växtkraft också får ordentligt stöd.
Som stöd för en utveckling av forskning vid små och medelstora högskolor föreslår Miljöpartiet inrättande av en "fond för utveckling av forskning vid små och medelstora högskolor" (se separat avsnitt).
Finansiering av grundforskning och forskarutbildning
Den totala forskningsvolymen har ökat mycket kraftigt i Sverige under de senaste fyrtio åren framför allt beroende på en stark expansion av den s.k. kunskapsutnyttjande (tillämpade) forskningen. Inom tunga sektorer av svenskt nä- ringsliv har behovet av egen forskning för produktutveckling ökat dramatiskt. På motsvarande sätt har den offentliga sektorns behov av forskning rörande olika samhällsfunk- tioner ökat. Den kunskapsgenererande forskningen, grundforskningen inklusive forskarutbildningen, har inte ökat i den omfattning som skulle krävas för att stå i proportion till den tillämpade forskningen. Utvecklingen har på detta sätt lett till att vi idag har en underdimensionering av grundforskning och forskarutbildning som innebär stora risker för kvalitetssänkningar inom svensk forskning som helhet.
Den grundforskning som bedrivs vid våra universitet är livsnerven för all vetenskaplig verksamhet i Sverige. Genom att Sverige är ett litet land har vi också ett relativt litet antal forskare vid våra universitet. Dessa forskare utgör en resurs som dels svarar för att svensk grundforskning håller hög internationell standard, dels svarar för att kvaliteten i den tillämpnings- forskning, som är en förutsättning för produktutveckling och nyskapande inom svenskt näringsliv, håller en hög standard. Samma grupp av forskare leder också utbildningen av nya forskare.
Sverige har ett relativt ovanligt system för finansiering av grundforskning och forskarutbildning. Fakultetsanslag till universiteten finansierar huvud- sakligen tjänster, t.ex. professorer, forskarassistenter och doktorander i forskarutbildningen (samt viss forskningstid för lektorer). De statliga forskningsråden finansierar genom projektanslag den grundforskning som universitetens forskare (professorer, forskarassistenter och vissa lektorer) bedriver. Kostnaderna för doktorandernas vetenskapliga arbete (avhand- lingsarbetet) finns inte inbyggda i systemet (med undantag för vissa marginella bidrag via fakulteterna för ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet). Ofta finansieras denna utbildningsforskning indirekt via de anslag som institutionernas professorer har. Resurserna för grundforskning är emellertid helt otillräckliga för att tillgodose såväl institutionsforskarnas som doktorandernas behov av forskningsmedel.
Departement, statliga verk, statliga stiftelser och fonder delar årligen ut forskningsmedel för olika typer av tillämpad forskning som mångdubbelt överstiger de resurser som den fria forskningen och forskarutbildningen vid universiteten förfogar över via forskningsråden. För att svensk forskning skall kunna hävda sig i den växande internationella konkurrensen behöver fakulteterna och forskningsråden en mycket kraftig förstärkning av resurserna. I dag måste många goda ansökningar om forskningsanslag från framstående forskare avslås i brist på medel och många forskare avstår från att söka i vetskapen om att möjligheterna att få anslag är mycket små. Hit kan också räknas gruppen ännu icke docentkompetenta forskare och doktorander som i praktiken inte har någon möjlighet att få anslag från forskningsråden.
Den gradvisa förskjutningen mellan grundforskning och tillämpad forskning har nu gått så långt att det är nödvändigt att vidtaga kraftiga åtgärder för att återställa balansen. Medel måste i någon form överföras från sektorsforskningen till forskningsråden och högskolornas fakultetsanslag (anslag till vetenskapsområden för grundforskning och forskarutbildning). Miljöpartiet har sedan länge anvisat en metod enligt vilken medel överförs från den tillämpade forskningen till grundforskningen genom ett grund- forskningsavdrag (GFA). Ett GFA om t ex 5 procent skulle innebära en ökning av grundforskningsresurserna med närmare 100 procent vilket utan tvekan skulle kunna föra upp svensk forskning till en tätposition internationellt sett samtidigt som grunden för en god forskarutbildning läggs och vi får en säkerhet i tillgången på forskare för näringslivets framtida behov. För den tillämpade forskningens del kan en femprocentig minskning täckas genom en rimlig rationalisering i verksamhet och administration och bör sannolikt inte föranleda någon försämring vare sig i kvalitet eller omfattning. I ett första steg föreslås grundforskningsavdraget endast tas ut från medelstilldelare inom den offentliga sektorn och andra fonder och stiftelser som delar ut anslag för tillämpad forskning (näringslivets forskning undantagen).
Det smidigaste sättet att ta in grundforskningsavdrag är sannolikt att ta det direkt vid källan. Fördelningen av de på detta sätt frigjorda resurserna kan ske enkelt som förstärkning av fakultetsanslag till universiteten och som ökat anslag till de statliga forskningsråden. Administrationen torde bli relativt enkel och billig.
I det följande ges ett exempel på vad GFA skulle kunna innebära i form av en fördelning av överförda forskningsmedel på forskningsråd, fakultets- anslag och en utvecklingsfond för små och medelstora högskolor. Medel från grundforskningsavdraget har beräknats utifrån ett avdrag om 5 procent på totalt 20 miljarder, som väl stämmer med anslagen till den tillämpade forskningen via statsbudgeten och via särskilda stiftelser och fonder (alltså exklusive näringslivets forskningsresurser). Detta ger totalt 1.000 mkr, varav 370 mkr fördelas på forskningsråd och 580 mkr på universitetens fakultetsanslag för främst doktorandtjänster, enligt följande tabell. Återstående 50 mkr avsätts för en utvecklingsfond för små och medelstora högskolor. Forskningsråd 199 9 200 0 200 1 FRN 10 10 10 HSFR 150 150 150 MFR 40 40 40 NFR 150 150 150 TFR 20 20 20 Förstärkning av forskningsrådens medel via GFA i mkr. Lärosäte 1999 200 0 200 1 Uppsala universitet 100 100 100 Lunds universitet 100 100 100 Göteborgs universitet 90 90 90 Stockholms universitet 100 100 100 Umeå universitet 80 80 80 Linköpings universitet 40 40 40 Karolinska Institutet 30 30 30 Kungl. Tekniska högskolan 30 30 30 Luleå tekniska universitet 10 10 10 Förstärkning av universitetens fakultetsanslag via GFA i mkr.
Utvecklingsfond för små och medelstora högskolor
Stöd för utveckling av grundforskning vid små och medelstora högskolor kan inte fördelas som generella anslag i budgeten enär utvecklingen av forskningen har kommit så olika långt vid olika högskolor. Samtidigt är kvalitetssäkringen osäker i initialskedet och felaktiga satsningar kan komma att permanenta brister snarare än stärka goda initiativ. Behovet av forskning är emellertid stort och motiverar stöd. Miljöpartiet föreslår därför inrättandet av en utvecklingsfond för små och medelstora högskolor. Fondens syfte är att stimulera utveckling av forskning, i första hand grundforskning, av betydelse för utveckling av högskolans framtida forskning. Anslag kan ges för en period om 1 till 3 år. Som exempel på verksamheter som skall prioriteras kan nämnas
1. Anställning av en forskare (professor eller motsvarande) under begränsad tid för att utveckla ett visst område, biträda vid undervisningen och bedriva forskning inom ett för högskolan intressant område.
2. Projekt för utveckling av vissa forskningsområden i samverkan med högskolor eller universitet inom eller utom landet.
3. Internationell utbytesverksamhet, t ex för att möjliggöra ett lärar- forskarutbyte med ett utländskt universitet under en viss tid, som stimulans för högskolans forskning och högre utbildning.
4. Deltagande i internationella forskningsprojekt av direkt intresse för hög- skolans långsiktiga utveckling i kompetenshöjande syfte.
5. Anordnande av internationella konferenser vid högskolan inom områden av speciellt intresse för utveckling av högskolans framtida forskning.
Fonden skall handhas av Högskoleverket och anslagen delas ut efter ansökan till fonden från högskolans rektor. Ansökningstillfällen skall vara två gånger per år och projektens kvalitet och betydelse för högskolans utveckling skall vara huvudkriterier vid bedömningen. Utdelning av anslag sker efter bedömning i en grupp där majoriteten skall vara väl kvalificerade forskare. Närmare detaljer rörande fondens mål och villkor bestäms av Högskoleverket i samverkan med representanter för högskolornas ledning.
Samordning och effektivisering av forskningsresurser
Genom forskningsrådens ökade ansvar för svensk forskning får råden också ett större ansvar för att tillgodose gränsöverskridande forskning och tvärvetenskaplig forskning. Den samverkan som redan finns mellan råd och mellan ämnesgrupper inom vissa råd skall utvecklas ytterligare. Förstärkningen av anslaget till FRN motiveras huvudsakligen av att FRN skall ta ett betydligt större ansvar för samordning av finansieringen av tvärvetenskapliga projekt. Möjligheterna att knyta TFR:s projekt till projekt vid övriga forskningsråd är här av speciell betydelse. FRN bör få ett ökat ansvar för samordning av universitetsforskning och forskning inom olika sektorsorgan och näringslivet.
Rationalisera sektorsforskningen
Vid en genomgång av sektorsforskningens resurser bör också en omprövning av behoven ske så att kommande fördelning verkligen återspeglar samhällets behov och forskningens kvalitet. Därvid bör även de ökade möjligheterna till internationellt stöd för forskning inom vissa tillämpningsområden uppmärksammas, t.ex. inom EU:s ramprogram. Det är också viktigt att utvärderingen sker i ett helhetsperspektiv så att onödiga kvalitetsbrister kan botas och dubbelarbete undvikas. Miljöpartiet förutsätter att den nu pågående utredningen Forskning 2000, som enligt direktiven har att genomlysa hela forskningsfinansieringen, kan ge ett underlag för regeringen att relativt snabbt föreslå riksdagen relativt genomgripande förändringar så att nödvändiga effektiviseringar kan ske redan under år 2000.
Stärk sektorsforskningen inom miljöskydd, miljövänlig produktion och varuhantering samt miljöbetingade hälsorisker
De miljöproblem som det moderna samhället står inför kräver stora forskningsinsatser under de närmaste åren. Vi föreslår att regeringen i sitt förslag till omfördelning av medel för sektorsforskning speciellt uppmärksammar behovet av stöd till forskning inom miljöskydd, miljövänlig produktion och varuhantering samt miljöbetingat hälsoskydd.
Utvecklingen av miljöforskningen har kraftigt bromsats av regeringen bl a genom tidigare indragna bidrag till miljöforskningen, t ex bidrag till SNV. Detta står i strid med de utfästelser som gjorts i regeringsförklaringen om satsningar på miljö och inriktning mot ett ekologiskt hållbart samhälle. De mindre, miljötekniska institut som vuxit fram bör få ökat stöd och kompletteras med ett större miljötekniskt institut enligt förslag i det följande.
Regeringen har beslutat att starta ett tekniskt forskningsinstitut i Göteborg. Miljöpartiet föreslår att regeringen tillsätter en arbetsgrupp med uppgift att planera för att ett institut med liknande konstruktion inrättas med inriktning på forskning och utveckling av miljöanpassad teknik med en inrikting mot miljöskydds- och naturvårdsområdet. Ett sådant miljöteknikinstitut skall bildas i samverkan mellan Kungl. Tekniska högskolan, Försvarets forskningsanstalt, Statens naturvårdsverk och ett eller flera universitet. Verk- samhetens samordning med företagens intressen skall ske genom medverkan av NUTEK och företag eller branschorganisationer. FRN föreslås få ansvaret för ledning av planeringsarbetet som skall ske i samarbete mellan deltagande parter. Den organisatoriska strukturen skall i relevanta delar utformas som VTT i Finland, dvs. med laboratorie- och verkstadsresurser disponibla för institutet. Möjligheterna till samordning med existerande laboratorier vid KTH eller någon universitetsinstitution skall utnyttjas. (Sådan verksamhet i mindre skala har startats på eget initiativ av KTH). Med hänsyn till närheten till olika institutioner och aktuella företag föreslås att institutet förläggs till Stockholmsregionen. (Alternativa placeringar kan övervägas, flera goda alternativ finns.)
Det miljötekniska institutet skall utöver forskning och utveckling av miljöanpassad teknik också fungera som referensorgan för övriga utvecklingsinstitut och produktutvecklande företag. I kraft av sin kompetens kan institutet ha en rådgivande funktion vid extern produktutveckling så att man på ett tidigt stadium i utvecklingsarbetet kan upptäcka miljömässiga nackdelar med en produkt och välja alternativ som är mer miljöanpassade. Genom att miljöanpassade produkter kommer att ha ett konkurrensförsteg så bör detta vid sidan av de positiva effekterna på miljön också generera kon- kurrensfördelar för svensk industri.
Verksamheten kan finansieras genom medel från tre parter
a) från staten via enskilt anslag i statsbudgeten direkt till institutet,
b) från forskningsråd, stiftelser och fonder genom anslag efter ansökan från institutet och
c) från deltagande företag genom kostnadsersättning till institutet.
Försvarets forskning i civil verksamhet
Sveriges försvar har av tradition en mycket omfattande egen forsknings- och utvecklingsverksamhet. Försvaret är den organisation som vid sidan om universiteten har den största vetenskapliga kompetensen. Forskningen täcker stora delar av det vetenskapliga fältet från rent humanistiska och samhällsvetenskapliga områden till tekniska och medicinska. Denna resurs har redan utsatts för nedskärningar i samband med att försvarsbudgeten successivt minskats. Man tappar kompetens inom viktiga områden och sannolikheten för att denna utveckling fortskrider är stor. En viktig del i anpassning av svenskt försvar till de nya omständigheterna är att successivt ställa om försvarets verksamhet till civil verksamhet. Detta kan ske på olika sätt.
När det gäller forskningsresurser så är det av vitalt intresse att en omställning görs inte bara för att det civila samhället därmed får värdefulla förstärkningar utan för att försvaret skall kunna upprätthålla en kompetens som inte annars skulle vara möjlig under fredstid. Man kan inte lägga forskningskompetens i malpåse. Inte heller är det lätt att snabbt bygga upp sådan kompetens om detta skulle krävas i framtiden. Det är alltså av flera skäl intressant att behålla och utveckla FOA:s forskningsverksamhet samtidigt som verksamheten inriktas så att den gagnar det civila samhället.
FOA täcker många intressanta områden. Självfallet är man väl rustad för olika direkt militära tillämpningsområden, t.ex. stridsledning, operations- analys, strategiskt försvar, psykologiskt försvar etc. Där finns också special- avdelningar och forskningsgrupper med inriktning på man-maskinsystem, perception och inlärning, kognition, riskanalys, etc men också tekniskt avancerade projekt kring datorkommunikation, processtyrning och olika teknisk apparatur.
Miljöpartiet föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning med direktiv att utarbeta förslag till en omställning och inriktning av försvarsforskningen mot civil verksamhet samt hur en sådan omställning bör organiseras och finansieras. Därvid skall särskilt klargöras vilka civila myndigheter och organ som är lämpliga samarbetspartner och hur lednings- ansvar och samfinansiering skall utformas.
Miljöpartiet föreslår också att verksamhet redan nu inleds i form av fyra pilotprojekt inom angelägna områden. Erfarenheterna från dessa kan då också utgöra en grund för planeringen av det fortsatta arbetet. Den övergripande samordningen och ledningen av de föreslagna projekten kan lämpligen förläggas till FRN.
Dyslexiprojektet
I anslutning till en internationell fokusering på livslångt lärande har man i Sverige under 1996 särskilt uppmärksammat problemet med specifika läs- och skrivsvårigheter. En omfattande informationskampanj om dyslexi drevs under 1997 och arbetet för en lösning av dyslexiproblemet fortsätter. Utöver de organisationer som under lång tid drivit frågan om hjälp till elever med specifika läs- och skrivsvårigheter är flera olika instanser med i detta arbete. Det har bildats en särskilt kampanjförening och fond för ändamålet (Dyslexifonden). Problemet med läs- och skrivsvårigheter i skolan och bland vuxna har uppmärksammats under flera år i riksdagen inte minst av Miljöpartiet, som i motioner lämnat förslag till lämpliga åtgärder och finansiering. Några anslag har dock inte riksdagen beviljat och inte heller har några förslag från regeringen om mer genomgripande åtgärder för hjälp till personer med specifika läs- och skrivsvårigheter lagts från regeringen. Även i årets budget hemställer Miljöpartiet om särskilda medel för stöd till elever med specifika läs- och skrivsvårigheter. Den av regeringen tillsatta Dyslexiutredningen har lämnat sitt betänkande, vilket i allt väsentligt stöder vad Miljöpartiet tidigare anfört.
Mot bakgrund av den ökade betydelsen av läs- och skrivkunnande i dagens samhälle bör alla möjligheter till en effektiv och omedelbar insats tillvaratagas. En minskning av dyslexiproblemet kräver utnyttjande av en rad olika kunskapsområden, från kunskap om språkförståelse, språkinlärning och perception till kunnande om teknik för information och kommunikation, datorer, bildhantering, etc. FOA är unikt i det avseendet att organisationen täcker många av dessa specialiteter. En samverkan mellan FOA och SIH, Skolverket, de universitetsforskare som arbetat med dyslexi (Göteborgs universitet och Karolinska Institutet i Stockholm) samt de aktiva intresse- organisationerna skulle ge närmast perfekta förutsättningar för att nå stora framsteg i dyslexifrågan.
Det borde vara en intressant utmaning för FOA att ta sig an denna civila insats, som ligger relativt långt från organisationens vanliga tillämpnings- områden, och demonstrera sin förmåga att operera även inom det civila fältet.
Sensorprojektet
Den sensortekniska avdelningen vid FOA har en internationellt framskjuten position på sitt område. Bland annat har framtagandet av det som populärt kallas "elektronisk näsa" uppmärksammats. Denna teknik syftar till att detektera låga koncentrationer av olika gaser i luft. Självfallet vore det av stort intresse att utveckla och använda tekniken inom civila områden, t.ex. för upptäckt och kvantifiering av utsläpp av luftföroreningar eller för larm vid oväntade utsläpp från energiverk eller industri. Det är inte svårt att finna tillämpningsområden men självfallet bör en närmare utredning av olika alternativ ske under FOA:s ledning eller medverkan. Fördelen med tillämpningen inom just miljöarbetet är emellertid så uppenbar att ett pilotprojekt bör kunna startas omedelbart i samverkan med t.ex. TFR, SNV och några universitetsinstitutioner, eventuellt med NUTEK inkopplat för senare samverkan med några svenska företag.
Man-maskinprojektet
Den ökade automatiseringen och utnyttjande av teknik i allt större sektorer av arbetslivet innebär ökade krav på kunskap om samspelet mellan människan och den maskin som hon hanterar. Det kan gälla operatörer vid kärnkraftverk eller i maskinhallar vid ett pappersbruk med komplicerade arbetsuppgifter eller den enskilda människan framför en dator i kontorsmiljö, kassorna i dagligvaruhandeln etc. Här har FOA en kompetens som är unik och som skulle kunna komma samhället till nytta även i avseenden som inte direkt berör försvaret. Det är gott om naturliga samarbetspartner t.ex. Arbetslivsfonden och Folkhälsan. Regeringen bör tillsätta en arbetsgrupp stationerad på FOA med uppdrag att snabbt ta fram ett eller två lämpliga pilotprojekt inom området och då välja områden som är av stort samhälleligt intresse och där naturliga samarbetspartner finns inom den civila sektorn.
Riskanalysprojektet
Riskanalys är ett av försvarets kompetensområden. Speciellt gäller detta kvantitativa, datorbaserade system för operationsanalys. Denna kompetens skulle med fördel kunna användas för civila riskbedömningar t ex i olika delar av samhällsplaneringen. Ett samarbetsprojekt inom detta område skulle sannolikt också gagna försvarets möjligheter att utveckla adekvata modeller för riskbedömningar i linje med den tyngdpunktsförskjutning som skett vad gäller hotbilden, från militära hot till miljöhot.
Miljöpartiet föreslår ett pilotprojekt inom detta område i form av ett samarbete mellan FOA och det budgetkontor som inrättats vid riksdagen. En komplettering med experter på riskbedömningar i riksdagens budgetarbete är synnerligen önskvärd. Det skulle främja ett mer långsiktigt perspektiv i statens budget och ge ökat utrymme för konsekvensanalyser av föreslagna åtgärder. Beslut bör tas av riksdagen och formerna och omfattningen av samarbetet med FOA skall utvecklas av FOA och riksdagen gemensamt.
Stoppa onödiga djurförsök
Miljöpartiet kräver att djurförsök som avser tester av generellt sett onödiga varor som t.ex. kosmetika ska stoppas. I övrigt skall djurförsök minimeras och ersättas med andra metoder, exempelvis försök med cellodlingar. Vi kräver också att studerande i utbildningar där djurförsök ingår skall erbjudas möjligheter till djurförsöksfria alternativ till det aktuella momentet där så är möjligt.
Oinskränkt myndighetsansvar och etiska bedömningar vid vetenskapliga djurförsök
I vetenskapliga försök med djur utsätts djuren för olika grad av lidande. En särskild försöksdjursetisk nämnd bedömer för varje sådant försök om graden av lidande kan accepteras med hänsyn till försökets betydelse. Felbedömningar kan lätt uppstå, dels genom att nämnden saknar kompetens för säkra förutsägelser om faktiskt lidande, dels genom att oförutsedda komplikationer kan tillträda. Då djuren i ett försök utsätts för större lidande än det som nämnden förutsett vid den etiska bedömningen är det enligt gällande lagstiftning svårt att ställa krav, från t.ex. ansvarig veterinär, på att försöket ändras eller avbryts. Vi föreslår att djurskyddslagen skärps så att ansvarig veterinär eller myndighet får samma juridiska möjligheter att ingripa vid allt lidande som veterinär eller myndighet har vid andra fall av djurplågeri. Vid sådant överskridande av förutsatt lidande skall lidandet jämställas med djurplågeri i lagens mening.
De djurförsöksetiska nämnderna vid universiteten granskar alla an- sökningar om djurförsök för tillståndsgivning. Vi föreslår att anvisningarna för dessa nämnders arbetsrutiner ändras och specificeras så att de som deltagit vid godkännande av ett djurförsök också skall närvara vid minst ett av försökstillfällena. Det skall dessutom vara obligatoriskt för dessa gruppledamöter att besöka djuren mellan försöken för att själva se hur djuren har det i förvaringsburen e l. Vidare skall de ha varit närvarande vid avlivning av försöksdjuren. Om djuren ej avlivas omedelbart efter försökets avslutande skall de besöka djuren även efter försökets avslutande. Denna utökning av nämndens åligganden ger ledamöterna ökade kunskaper och erfarenheter av den verklighet som deras bedömningar avser. Däremot skall inte besöken ha några tillsynsfunktioner. Tillsynsansvaret skall oförändrat ligga på ansvarig myndighet och verkställas av myndighetens tjänsteman (veterinär).
Det är viktigt att alla ledamöter i en föröksdjursetisk nämnd har goda kunskaper om berörda djurarters naturliga levnadssätt, speciella behov och beteende. Universitet med en försöksdjursetisk nämnd bör ansvara för att relevant utbildning ges till ledamöterna. För finansiering av denna utbildning skall medel avsättas från de anslag som bekostar forskningsprojekten.
Speciellt ansvar för information om utvecklingen inom vissa vetenskapsgrenar
Forskning genererar kontinuerligt ny kunskap. I takt med att den nya kunskapen sprids påverkas människors attityder och uppfattningar om olika förhållanden i samhället. Normalt tar det mycket lång tid från det att kunskapen genereras inom en vetenskap tills den blivit allmänt känd och accepterad i samhället.
Ibland går utvecklingen inom en vetenskap mycket snabbt och nya praktiska tillämpningar kan snabbt genereras. I många fall kan dylika innova- tioner ha såväl tekniska som sociala, ekologiska och etiska konsekvenser och vara av central betydelse för samhället. Forskare specialiserade inom enskilda kunskapsområden kan ofta ha svårt att bedöma vilka olika tillämpningar, och därmed sammanhängande konsekvenser, en ny kunskap kan eller bör få. Tillämpningarna har ofta effekter som ligger långt utanför upphovsmännens kompetens och kan dessutom innebära krav på etiska ställningstaganden. Det är därför viktigt att i vissa fall aktivt påskynda spridningen av ny kunskap i samhället. En bred information och diskussion är viktig för att kunskapen och dess tillämpningar skall kunna rätt bedömas ur olika perspektiv. Information till allmänheten är en förutsättning för att demokratin skall fungera. Med eftersläpningar i informationen föreligger risk för att vetenskapliga landvinningar omsätts i för samhället genomgripande tillämpningar över huvudet på medborgarna.
Miljöpartiet föreslår att forskningsråden får i uppdrag att inventera vilka forskningsrön som kan förväntas ha stora samhällskonsekvenser samt att organisera och genomföra uppdraget att med olika metoder informera allmänheten och stimulera diskussioner enligt de riktlinjer som angivits i motionen. Det är därvid viktigt att informationen om ett visst kunskaps- område kompletteras med andra discipliners bedömningar av den aktuella utvecklingen.
Ett aktuellt exempel på ett forskningsområde som bör få detta aktiva stöd vid informationsspridningen till allmänheten är forskningen kring gener och dess tillämpningar inom genteknik.
Kunskapsutvecklingen inom genforskning och genteknik har varit stark och berör själva grundvalen för samhällets existens; villkoren för utveckling av liv på jorden. Forskningen inom detta område kan därför ha konsekvenser som är fundamentala och livsavgörande i vidaste bemärkelse. Dess användning måste ställas i relation till hur selektionen hittills fungerat under evolutionen och vilka risker olika tillämpningar kan föra med sig i detta och andra perspektiv.
Ökade kunskaper om ärftliga egenskaper för också med sig sociala konsekvenser med etiska ställningstaganden för både den enskilde och samhället.
Miljöpartiet föreslår att forskningsråden får ett utvidgat informations- uppdrag enligt de riktlinjer som angivits ovan. Vi föreslår också att Statens naturvetenskapliga forskningsråd som pilotprojekt inom detta uppdrag får i uppgift att genomföra en sådan information till svenska folket vad gäller den gentekniska forskningen och att det för detta ändamål tillskjuts extra medel om 20 miljoner kronor.
Fördelning på anslagsområden
Miljöpartiet föreslår följande fördelning av anslag för budgetåret 1999 och beräknade anslag för budgetåren 2000 och 2001 inom utgiftsområde 15 (Tabell 1) och utgiftsområde 16 (Tabell 2).
Tabell 1
Förslag till anslag 1999 och beräkningar 2000 och 2001, milj. kr
UO 15 Studiestöd Regeringen Miljöpartiet
Förslag Beräknat
Avvikelse från regeringen
1999 2000 2001 1999 2000 2001
Totalt utgiftsområdet
22 447 23 742 25 354 0 0 0
Anslag
A 1 Studiehjälp m.m. 2 104,7 2 427 2 734
A 2 Studiemedel m.m. 9 956,8 10 334 11 339
A 3 Vuxenstudiestöd m.m. 9 690,9 10 408 10 882
A 4 Bidrag till kostnader vid viss gymnasieutbildning och vid viss föräldrautbildning i teckenspråk 66 67 68
A 5 Bidrag till vissa studiesociala ändamål 24 24 24
A 6 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar 66 68 69
A 7 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar 539 413 237
Tabell 2
Förslag till anslag 1999 och beräkningar 2000 och 2001, milj. kr
UO 16 Utbildning och universitets
forskning
Regeringen
MiljöpartietFörslag Beräknat
Avvikelse från regeringen
1999 2000 2001 1999 2000 2001
Totalt utgiftsområdet
29 031 30 405 31 869 0 50 0
Anslag
A 1 Statens skolverk 270 288 292
A 2 Utveckling av skolväsende och barnomsorg 298 291 297 20 20 20 A 3 Forskning inom skolväsendet 8 8 8
A 4 Program för IT i skolan 340 516 688
A 5 Förstärkning av utbildning i storstadsregionerna 110 227 233
A 6 Statens institut för handikappfrågor i skolan 119 120 122
A 7 Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp 21 22 22 10 10 10 A 8 Specialskolor och resurscenter 433 440 447
A 9 Särskilda insatser på skolområdet 271 282 290
A 10 Sameskolstyrelsen 34 35 36
A 11 Bidrag till viss verksamhet motsvarande grundskola och gymnasieskola 123 126 130
A 12 Bidrag till svensk undervisning i utlandet 72 74 75
A 13 Statens skolor för vuxna 39 40 41
A 14 Bidrag till viss verksamhet inom vuxenutbildning 142 142 144
A 15 Särskilda utbildningsinsatser för vuxna 4 509 4 777 5 093 -60 -60 -60 A 16 Svenska EU-programkontoret för utbildning och kompetensutveckling 12 9 9
B 1 Uppsala universitet: Grundutbildning 768 814 852
B 2 Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning 971 989 1 004
B 3 Lunds universitet: Grundutbildning 1 022 1 069 1 102
B 4 Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning 978 996 1 011
B 5 Göteborgs universitet: Grundutbildning 935 993 1 043
B 6 Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning 796 810 823
B 7 Stockholms universitet: Grundutbildning 664 699 725
B 8 Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning 787 802 814
B 9 Umeå universitet: Grundutbildning 696 742 770
B 10 Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning 551 561 570
B 11 Linköpings universitet: Grundutbildning 673 738 771
B 12 Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning 359 365 372
B 13 Karolinska institutet: Grundutbildning 284 287 293
B 14 Karolinska Institutet: Forskning och forskarutbildning 612 623 633
B 15 Kungl.Tekniska högskolan: Grundutbildning 693 746 787
B 16 Kungl. Tekniska högs: Forskning och forskarutbildning 525 534 543
B 17 Luleå tekniska universitet: Grundutbildning 365 394 412
B 18 Luleå tekniska universitet: Forskning och forskarutbildning 183 186 189
B 19 Karlstads universitet: Grundutbildning 288 320 337
B 20 Karlstads universitet: Forskning och forskarutbildning 53 54 55
B 21 Växjö universitet: Grundutbildning 240 273 290
B 22 Växjö universitet: Forskning och forskarutbildning 53 54 55
B 23 Örebro universitet: Grundutbildning 292 331 349
B 24 Örebro universitet: Forskning och forskarutbildning 53 54 55
B 25 Mitthögskolan: Grundutbildning 408 481 501
B 26 Mitthögskolan: Forskning 53 54 54
B 27 Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning 136 166 181
B 28 Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Forskning och forskarutbildning 21 22 22
B 29 Malmö högskola: Grundutbildning 374 437 466
B 30 Malmö högskola: Forskning 51 52 53
B 31 Danshögskolan: Grundutbildning 23 23 24
B 32 Dramatiska institutet: Grundutbildning 55 57 59
B 33 Högskolan i Borås: Grundutbildning 168 194 215
B 34 Högskolan Dalarna: Grundutbildning 202 231 248
B 35 Högskolan på Gotland 58 77 86
B 36 Högskolan i Gävle: Grundutbildning 198 222 238
B 37 Högskolan i Halmstad: Grundutbildning 137 160 175
B 38 Högskolan i Kalmar: Grundutbildning 219 251 268
B 39 Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning 155 178 196
B 40 Högskolan i Skövde: Grundutbildning 138 163 178
B 41 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning 116 143 158
B 42 Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning 35 36 36
B 43 Konstfack: Grundutbildning 99 100 102
B 44 Kungl. Konsthögskolan : Grundutbildning 46 47 48
B 45 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning 88 89 90
B 46 Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning 285 310 335
B 47 Mälardalens högskola: Grundutbildning 296 318 338
B 48 Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning 14 14 14
B 49 Södertörns högskola: Grundutbildning 149 174 199
B 50 Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning 22 23 23
B 51 Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m. 1 489 1 571 1 640
B 52 Särskilda utgifter vid universitet och högskolor m.m. 337 300 380
B 53 Forskning och konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor 199 202 206
B 54 Sunet 35 76 130
B 55 Ersättningar för klinisk utbildning och forskning 1 056 543 557
Nytt anslag: Utvecklingsfond för små och medelstora högskolor
C 1 Högskoleverket 129 131 134
C 2 Verket för högskoleservice 10 10 11
C 3 Centrala studiestödsnämnden 314 319 324
50
D 1 Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation 91 84 85 8 8 8 D 2 Forskningsrådsnämnden: Förvaltning 22 23 23 2 2 2 D 3 Humanistisk-samhällsveten- skapliga forskningsrådet: Forskning 207 210 214
D 4 Humanistisk-samhällsvetenskap- liga forskningsrådet: Förvaltning 11 11 11
D 5 Medicinska forskningsrådet: Forskning 337 343 348
D 6 Medicinska forskningsrådet: Förvaltning 10 11 11
D 7 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning 722 735 747 20 20 20 D 8 Naturvetenskapliga Forskningsrådet: Förvaltning 21 21 21
D 9 Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning 241 246 250
D 10 Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning 8 9 9
D 11 Rymdforskning 121 124 126
D 12 Kungl. biblioteket 196 200 203
D 13 Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek 8 9 9
D 14 Institutet för rymdfysik 38 39 39
D 15 Polarforskningssekretariatet 23 23 23
D 16 Rådet för forskning och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU 12 12 12
D 17 Särskilda utgifter för foskningsändamål 87 178 117
D 18 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning 64 65 88
E 1 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. 37 38 38
E 2 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område m.m. 20 23 24
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans allmänna målsättning och prioritering av resurser för elever med behov av särskilt stöd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i gällande skattelagstiftning i syfte att stimulera föräldra- aktivitet vid kommunala förskolor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av mål och planer för den pedagogiska verksamheten i barnomsorg, förskola och grundskola,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en komplettering av läroplanen för förskolan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tydligt tillsynsansvar för Skolverket och kommunerna vad avser verksamheter inom förskolan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder i utbildning av förskollärare för ökade kunskaper i metodik och organisation vid föräldraaktiva förskolor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning i frågor rörande specifika läs- och skrivsvårigheter i förskollärarutbildningen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minimikrav på tillgång till speciallärare för elever med behov av särskilt stöd i grundskolan, t.ex. speciallärare med särskild kompetens inom området dyslexi,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att kvalificerad undervisning om dyslexi och dess behandling ges till alla lärare i grundskolan så att nödvändig kompetens för omhändertagande av elever med specifika läs- och skrivsvårigheter kan garanteras inom en snar framtid,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samverkansprojektet Dyslexi skall genomföras enligt de riktlinjer som angivits i motionen och med de uppdrag till FRN och FOA som anges i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att stärka modersmålsundervisningen i grundskolan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot mobbning vid svenska skolor i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fritidsverksamhetens integrering i skola och ungdomsverksamhet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att komma till rätta med allvarliga brister i tillsynen av skolan enligt gällande lagstiftning,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en breddning av tillsynen av skolan till att omfatta större delar av vad skollagen stipulerar, t.ex. vad gäller mobbning, resurser för barn med specifika läs- och skrivsvårigheter, elevdemokrati, otillbörlig påverkan (indoktrinering) och skolhälsovård,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fristående skolors rätt till egen plats i kommunala skolplaner,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att komma till rätta med allvarliga problem med den nya gymnasieskolan,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att underlätta fortbildning av lärare och skolledare i gymnasieskolan,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering och förslag till förbättringar vad gäller möjligheter för elevens val av skola och program i gymnasieskolan,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättande av en utredning med uppdrag att föreslå lämpliga alternativ till nuvarande kunskapskrav och betygssystem för gymnasieskolan,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att fortsätta nedtoningen av timplanens betydelse och stärka utvecklingen av målinriktade studier efter individuellt anpassade studieplaner och stort elevinflytande i gymnasieskolan,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU) i gymnasieskolan,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att speciellt uppmärksamma behov av stöd till gymnasieelever med annat modersmål än svenska,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högskolornas ledningsorganisation och behovet av ökat student- inflytande,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av högskollärarutbildning,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättande av en utredning som närmare skall granska universitets och högskolors yrkesutbildningar med särskild prövning av olika yrkesutbildningars naturliga hemvist,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att höja kvaliteten i lärarutbildningen,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av lärlingsutbildning vid svenska företag,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att den planerade förändringen av studie- medelssystemet genomförs snarast,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar av fribeloppet vid inkomst i kombination med studiemedel,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att CSN skall ha full kostnadstäckning via statsbudgeten och att beslutet om höjda expeditionsavgifter skall upphävas,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättande av en utredning i syfte att få en helhetslösning på de studiesociala frågorna,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lagstadgad skyldighet för lärosäten att svara för person- skadeförsäkring av studenterna vid lärosätet,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av grundutbildningsplatser på universitet och högskolor och åtgärder för att underlätta möjligheterna att välja kombinationer av kurser vid olika fakulteter och högskolor,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en genomgripande effektivisering av nuvarande system för antagning till grundutbildning vid universitet och högskolor,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriterier för fördelning av grundutbildningsplatser till universitet och högskolor samt behovet av nya schabloner för ersättning till ämnesområden,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning som skall lägga fram förslag om ordnad utbildning vid universitet och högskolor av ekotekniker, miljöekonomer och miljö- och hälsoskyddsinspektörer samt införande av miljökunskap som baskunskap vid alla studiegångar,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdrag till Högskoleverket att sammanställa en bruksanvisning för universitets- och högskoleutbildningar lämpad för studenter vid studieval och för arbetsmarknaden som vägledning vid planering av personalbehov,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tydliga direktiv till universitet och högskolor att vidta åtgärder för att åstadkomma likvärdiga studieförutsättningar för kvinnor och män,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökad giltighet för jämställdhetsplaner och högskoleförordningens regler rörande sexuella trakasserier,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändring i reglerna för meritvärdering vid anställning som forskarassistent,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av regleringen av forskarutbildningen,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskilt anslag för finansiering av doktoranders forsk- ningsarbeten,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av doktorandtjänster genom införande av grundforsk- ningsavdrag (GFA),
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att all forskarutbildning skall innehålla undervisningsmoment i biologi, ekologi och filosofi,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att erbjuda likvärdiga villkor för kvinnor och män i forskarutbildning vid universitet och högskolor,
47. att riksdagen beslutar att avskaffa begränsningen i meriteringstid för ansökan till forskarutbildning i enlighet med vad i motionen anförts,
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad rörlighet och differentiering av forskar- och lärartjänster vid universitet och högskolor,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare en anställningsform utöver forskarassistent för postgradual verksamhet vid universitet och högskolor,
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vilken instans som skall ha beslutsrätt vad gäller tilldelning till högskola av vetenskapsområde,
51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor i forskarkarriären samt förslag om särskilt tillsynsuppdrag i dessa frågor för Högskoleverket,
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny tjänsteorganisation med syfte att åstadkomma ökad rörlighet och flexibilitet vid universitet och högskolor,
53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för fördelning av forskningsresurser till universitet och högskolor,
54. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en utvecklingsfond för små och medelstora högskolor för utveckling av forskning vid dessa lärosäten,
55.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bristande balans mellan grundforskning och sektorsforskning (tillämpad forskning) med hänsyn till samhällets behov av forskningsresurser,
56. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättande av en utredning med uppdrag att föreslå lämpliga administrativa former för hanteringen av ett grundforskningsavdrag,
57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning av den tvärvetenskapliga forskningens situation med syftet att utarbeta förslag till åtgärder för att underlätta samverkan över ämnesgränserna,
58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rationalisering av sektorsforskningen,
59. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett utökat uppdrag till FRN för samordning av forskningsrådens stöd till tvärvetenskaplig forskning,
60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kraftigt ökad forskning inom miljöskydd, miljöbetingat hälsoskydd, miljövänlig produktion samt miljövänligare varuhantering,
61. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett centrum för miljöteknik,
62. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppdrag att föreslå former för omställning av delar av FOA:s verksamhet mot civila uppgifter vad gäller forskning och utveckling enligt vad som anförts i motionen,
63. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på omedelbart stopp för alla onödiga djurförsök,
64. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av gällande reglemente och lagstiftning för vetenskapliga djurförsök så att en myndighetsveterinär får ökad befogenhet att ingripa vid oförutsett lidande för djur i djurförsök,1
65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade krav på försöksdjursetiska nämnders rutiner vid djurförsöksärenden samt nya bestämmelser om speciell utbildning i djurkunskap för nämndernas ledamöter,
66. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om speciellt ansvar för information om nya rön inom vissa vetenskapsgrenar,
67. att riksdagen hos regeringen begär att Statens naturvetenskapliga forskningsråd får uppdrag att informera allmänheten om den gentekniska forskningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
68. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1999 fördela anslagen inom utgiftsområde 15 Studiestöd i enlighet med vad som anförts i motionen (tabell 1),
69. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 15 Studiestöd för budgetåren 2000 och 2001 (tabell 1),
70. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1999 fördela anslagen inom utgiftsområde 16 Utbildning och forskning i enlighet med vad som anförts i motionen (tabell 2),
71. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 16 Utbildning och forskning för budgetåren 2000 och 2001 (tabell 2).
Stockholm den 26 oktober 1998
Birger Schlaug (mp)
Gunnar Goude (mp) Kia Andreasson (mp) Peter Eriksson (mp) Matz Hammarström (mp) Helena Hillar Rosenqvist (mp) Barbro Johansson (mp) Mikael Johansson (mp) Thomas Julin (mp) Per Lager (mp) Ewa Larsson (mp) Gudrun Lindvall (mp) Yvonne Ruwaida (mp) Marianne Samuelsson (mp) Kerstin-Maria Stalín (mp) Lars Ångström (mp)
1Yrkande 64 hänvisat till MJU.