Stödet till u-länderna för familjeplanering, m.m.

Motion 1988/89:U215 av Anita Persson och Iris Mårtensson (båda s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:U215

av Anita Persson och Iris Mårtensson (båda s)
Stödet till u-länderna för familjeplanering, m.m.

Erfarenheterna av befolkningspolitiken under de senaste åren är uppmuntrande.
Dödligheten och sjukligheten har sjunkit om än inte i önskvärd
omfattning. Familjeplaneringsprogrammen har varit framgångsrika när det
gällt att till förhållandevis låg kostnad sänka fruktsamheten. Genom att
åtgärder vidtas i tid kan man undvika att sådana problem som överbefolkning,
arbetslöshet, livsmedelsbrist och miljöförsämring förvärras.

Befolkningspolitik och utvecklingspolitik förstärker varandra när de
svarar mot individens, familjens och samhällets behov. Erfarenheterna från
den senaste tioårsperioden visar nödvändigheten av att hela samhället och
gräsrotsorganisationerna helt och fullt deltar i utformningen och fullföljandet
av riktlinjer och program.

Att förbättra kvinnors ställning och stärka deras roll är ett betydelsefullt
mål. Det innebär att familjelivet och familjestorleken påverkas på ett
positivt sätt. Samhällets stöd är väsentligt för att kvinnorna fullt ut skall
kunna integreras och delta i utvecklingsprocessens alla faser och funktioner.
Åtgärder måste vidtas för att hjälpa kvinnorna att uppnå full jämställdhet
med männen i det sociala, politiska och ekonomiska livet. För att detta mål
skall uppnås är det nödvändigt att män och kvinnor delar på ansvaret på
områden som familjeliv, barnomsorg och familjeplanering. Därför är det av
stor vikt att männen involveras i utvecklingsområden som av tradition
betraktas som typiskt kvinnliga. Regeringarna bör därför påverkas att
utarbeta och genomföra en konkret politik som stärker kvinnornas ställning
och roll.

En icke önskad hög fruktsamhet påverkar individernas och familjernas
hälsa och välfärd negativt, i synnerhet bland de fattiga, och utgör ett allvarligt
hinder för sociala och ekonomiska framsteg i många länder. Kvinnor och
barn är de främsta offren för oreglerad fruktsamhet. Alltför många, alltför
täta, alltför tidiga och alltför sena graviditeter är en huvudorsak till dödlighet
och sjukdom bland barnaföderskor, barn och spädbarn.

Trots att betydande framsteg har gjorts, saknar miljontals människor
fortfarande tillgång till säkra och effektiva familjeplaneringsmetoder. År
2000 kommer ungefär 1,6 miljarder kvinnor att vara i en ålder då de kan föda
barn, därav 1,3 miljarder i u-länderna. Kraftfulla insatser måste göras för att
alla par och individer skall kunna utnyttja den grundläggande mänskliga
rättigheten att fritt, på ett ansvarsfullt sätt och utan tvång bestämma antalet
barn och tidsintervallen mellan barnen och få upplysning, utbildning och
medel som krävs för att uppnå detta.

Under de kommande årtiondena kommer snabba förändringar att ske i Mot. 1988/89
befolkningsstrukturerna, med markanta regionala variationer. Det absoluta U215
antalet barn och ungdomar i u-länderna kommer att fortsätta att stiga så
snabbt att särskilda program kommer att bli nödvändiga för att svara mot
deras behov. En åldrande befolkning är ett fenomen som många länder
kommer att uppleva.

Den snabba urbaniseringen kommer att fortsätta att vara ett framträdande
drag. Vid slutet av århundradet kan 3 miljarder människor, 48 % av världens
befolkning, komma att bo i städer, ofta mycket stora städer. Integrerade
utvecklingsstrategier för städer och landsbygd bör därför utgöra en väsentlig
del av befolkningspolitiken.

Sverige har gjort pionjärinsatser inom biståndet till befolkningsprogram.
Sverige var en av de första och största bidragsgivarna till internationella
organisationer aktiva på detta område, såsom FN:s befolkningsfond
(UNFPA) och den internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF).

Mexico-konferensen 1984 bekräftade att enhällighet nu råder om befolkningsfrågornas
betydelse för utvecklingsprocessen. Efterfrågan från uländerna
på stöd till deras befolkningsprogram har ökat betydligt. De
tillgängliga resurerna och den nödvändiga kunskapen om dessa frågor har
emellertid inte ökat i samma takt.

Med hänsyn till den vitala betydelse av folkökningsproblem och andra
befolkningsfrågor, såsom den kraftigt ökade urbaniseringen samt betydelsen
av familjeplanering för kvinnors frigörelse och hälsa, är det viktigt att Sverige
fortsätter sin aktiva roll att underlätta för u-länderna att kunna genomföra
sina befolkningsprogram. Det är därför angeläget att familjeplaneringsbistånd
ingår i övrigt biståndsarbete.

Det är mycket glädjande att regeringen i proposition 88/89:100 bilaga 5
föreslagit att kraftigt öka stödet till UNFPA så att det nu uppgår till 115
miljoner, en ökning med 30 miljoner sen föregående år.

Stödet till IPPF föreslås däremot förbli oförändrat 75 miljoner för tredje
året i rad. Sverige är en av de största bidragsgivarna och därför bör inte vårt
bidrag urholkas då det har stor betydelse för att organisationernas insatser
kan fortsätta på oförändrad nivå. Sverige bör också försöka medverka till att
fler länder blir bidragsgivare.

Att Sverige fortsätter att öka sina anslag till FN:s befolkningsfond UNFPA
och till internationella familjeplaneringsfederationen IPPF. Av betydelse
är också att den forskning som bedrivs inom detta område i WHO:s regi får
stöd, då denna forskning är mycket väsentlig för dessa organisationer.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av stödet till u-länderna när det
gäller familjeplaneringsinsatser samt bidragen till de internationella
organisationerna.

Stockholm den 24 januari 1989

Anita Persson (s)

Iris Mårtensson (s)