Social segregation m.m.

Motion 1998/99:N329 av Gunnar Hökmark (m)

Bristen på kontroll över den egna vardagen bidrar till
otrygghet och social segregation. Det är möjligheterna för
den enskilde som öppnar samhället för var och en. Det är
bristen på utrymme att kontrollera den egna vardagen och
förverkliga egna livsmål som skapar hopplöshet och
bristande social rörlighet.

I ett samhälle där människor upplever att det finns litet de själva kan göra
för att förändra det egna livet och skapa sig en bättre framtid sprider sig
känslan av vanmakt samtidigt som segregationens gränser blir allt större
hinder för mänsklig växt och utveckling.

Den traditionella socialdemokratiska politiken skapar en stark offentlig
sektor som ger ett begränsat utrymme för den enskilde medborgaren att
påverka sin vardag och framtid. Höjda skatter och höjda bidrag skapar ett
större beroende till det offentliga för den egna vardagen.

Det egna livet blir en funktion av den vardag och det mönster som den
politiska makten påbjuder. När livet blir en funktion av de omständigheter
som den politiska makten bestämt, och inte av de strävanden som den
enskilde bär på, blir man inplacerad i en vardag som präglas av andras beslut.
När förutsättningarna för den sociala rörligheten på detta vis urholkas, växer
den sociala segregationen. I många bostadsområden i vårt land skapar
omfattningen av bidragsberoende och arbetslöshet en vanmakt som också
blir till ett socialt mönster av hopplöshet och uppgivenhet.

Utan möjlighet att själv välja skola eller barnomsorg urholkas personligt
ansvar och det civila samhällets gemenskaper. Utan utrymme och stimulans
för företagande och företagsamhet växer passivitet och frustration. Kvar blir
människorna själva utan framtidstro men i beroende av den offentliga
maktens kontor för välfärdsstatens olika verksamheter. Det är i dag en av den
sociala politikens viktigaste uppgifter att bryta en politiskt betingad social
segregation för att på det viset uppnå ett samhälle med social rörlighet där
framtiden är öppen för var och en.

En politik mot social
segregation

Det svenska samhället behöver en politik som öppnar upp
för den enskildes kraft. Det bör vara en överordnad
målsättning för den sociala politiken att göra det möjligt för
fler att ta vara på de möjligheter som egen förmåga och
drömmar ger. Sverige skall vara ett land där var och en kan
skapa sig en framtid utan att hindras av sociala gränser och
hinder i form av fattigdomsfällor, områdessegregation och
bristande försörjningsmöjligheter.

Föreställningen om att social trygghet bygger på så många och stora bidrag
som möjligt har skapat en växande otrygghet. Social trygghet är att behöva
så få och så små bidrag som möjligt. Den viktiga sociala uppgiften måste
därför vara att allt färre skall vara bidragsberoende, inte alltfler.

Vi måste skapa ett samhälle där fler får chansen att göra något bättre med
sina liv. Ett samhälle med små skatter och stora möjligheter. Ett samhälle där
vanliga människor har större frihet och där politiker har mindre att säga till
om. Det är så en ökad social rörlighet kan etableras.

Att kunna leva på sin lön

Den enskilt viktigaste sociala frågan är att sänka skatterna så
mycket att de flesta människor kan leva på sin lön, även när
skatten är betald. Att kunna leva på sin lön är att kunna
känna trygghet för sin egen och sina närmastes tillvaro.

Socialstyrelsen har kunnat konstatera att "hushåll med socialbidrag i
genomsnitt betalar nästan lika mycket i skatt som de får i socialbidrag"
(Socialbidragstagare och socialbidragens utveckling, Socialstyrelsen följer
upp och utvärderar 1995:4). Hushåll med socialbidrag får i genomsnitt
ca 21.000 kronor i socialbidrag och betalar i genomsnitt ca 23.000 kronor per
år i bl.a. skatt. Hälften av socialbidragstagarna har förvärvsarbete (80 procent
av befolkningen i övrigt). En femtedel av bidragstagarna har heltidsarbete
under hela året. Svenska låginkomsttagare är hårdast beskattade i världen.

I ett samhälle där skatterna är så låga att de flesta människor kan leva på
sin lön finns en omfattande reservoar av trygghet. De allra flesta människor
kan i ett sådant samhälle sörja både för sin egen vardag, för framtida behov
och för oförutsedda utgifter.

Vi moderater har lagt fram förslag om skattesänkningar som för normala
hushåll innebär sänkt skatt på 2.000 kronor i månaden.

Sverige behöver en skattepolitik som gör att alltfler får så mycket kvar
efter det att skatten är betald att de kan stå på egna ben och känna en trygghet
i den personliga välfärden. En sådan skattepolitik är en förutsättning för ett
samhälle med social rörlighet.

Företagsamhetens samhälle

Att kunna företa sig saker handlar om mycket mer än att
bedriva näringsverksamhet. Det handlar om att i livets
mångfald av utmaningar vilja och kunna företa sig det som
bygger på eget ansvar och egna drömmar.

Företagande handlar om att få bidra till lösningar på problem i samhället,
genom nya alternativ och genom projekt som tillfredsställer människors olika
behov av omsorg och materiell trygghet.

Företagande har alltid en social dimension. Denna sociala dimension är
särskilt tydlig när den berör människor i en utsatt situation, exempelvis
arbetslösa invandrare.

Invandrare har ett dåligt utgångsläge på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren
har svårt att bedöma deras kompetens och deras kapacitet, eftersom de
kommer från en annan kultur.

S.k. etniskt företagande har traditionellt varit invandrarnas chans att
etablera sig både på arbetsmarknaden och i samhället. Det etniska före-
tagandet ingår i ett socialt nätverk.

De historiska erfarenheterna, liksom erfarenheterna från andra länder, visar
tydligt att egenföretagande spelar en avgörande roll för invandrares
möjligheter att komma in på arbetsmarknaden.

Det etniska företagandet innebär bland annat att invandrare anställer
invandrare. Precis som en svensk arbetsgivare har lättare att bedöma svenska
arbetssökande har invandrare lättare att bedöma sina landsmän.

Det etniska företagandet ingår nästan alltid i ett vidare socialt nätverk. I
nätverket stöttar man varandra på olika sätt. Många invandrare har t.ex. svårt
att få banklån för att starta en egen rörelse. I de etniska nätverken lånar man
i
stället av släkt, vänner och andra landsmän.

Möjligheterna att starta företag är med andra ord nyckeln både till
sysselsättning och till en social struktur för många invandrare.

Sverige har i dag inget företagarvänligt klimat. Förutsättningarna måste
förbättras. Till att börja med handlar det om att ta bort foten från bromsen,
att
låta människor och företag växa, genom att lätta på skattebördan och minska
på de hämmande regleringarna.

Förutsättningen för företagande och företagare måste förbättras. Det
handlar bland annat om att underlätta för små- och fåmansföretag, ökade
konkurrens- och etableringsmöjligheter och en tjänstesektor med rimliga
skattevillkor. Arbetsrätten måste utformas utifrån individuella avtal som ger
en flexibilitet på arbetsmarknaden och som både underlättar att anställa och
anställas. En avreglering som underlättar för företagande måste särskilt ha
fokus på de nya företagens svårigheter och hinder.

Boende med valfrihet och möjligheter

Det finns i dag bostadsområden där människor känner sig
fångade för livet. Det rör sig företrädesvis om kommunägda
hyreshus, tillkomna under miljonprogramsåren, i områden
där få människor har jobb men många har socialbidrag.

Tydligast är detta i storstädernas närhet. Utanför Stockholm finns
kommundelar där barnen föds och växer upp utan att känna att de har en
framtid utanför den invanda sociala miljön. De lever i en orörlig och fastlåst
tillvaro som innebär försummade livsmöjligheter och försummade
människor.

Kommunen är den dominerande fastighetsägaren i dessa områden.
Människor är hänvisade till att hyra av en enda fastighetsägare, som ofta har
så dålig ekonomi att underhållet är eftersatt.

Kommunerna måste avveckla sitt bostadsinnehav av flera skäl. Det kan
inte anses vara en kommunal kärnverksamhet att äga och förvalta bostäder.
Erfarenheten tyder dessutom på att kommunerna inte är särskilt väl skickade
att lösa denna uppgift, i synnerhet inte i problemområden. De boende måste
få möjlighet att påverka sin situation genom att kunna välja om man vill hyra
eller köpa sin bostad.

En avveckling av det kommunala bostadsinnehavet kan genomföras på i
huvudsak två sätt. Man kan sälja ut hela fastigheter, eller också kan man låta
de boende få erbjudande om att köpa sin bostad. Båda fyller viktiga funk-
tioner. Utförsäljning av fastigheter breddar ägandet på bostadsmarknaden
och ger de boende större möjlighet att välja mellan olika alternativ. Er-
bjudande att få friköpa den egna bostaden ger en direkt valfrihet i det boende
man just då har.

Fastighetsskatten gör det dyrare att bo och att driva företag i ett läge där
allt fler människor är beroende av bostadsbidrag och behovet av nya företag
för jobbens skull är större än någonsin.

Fastighetsskatten bör sänkas omedelbart och på sikt avvecklas, för att
sänka boendekostnaderna och slå vakt om äganderätten.

En mångfald av skolor och frihet att
välja

Förenta nationernas allmänna deklaration om de mänskliga
rättigheterna slår fast att "rätten att välja den undervisning
som skall ges åt barnen tillkommer i första hand deras
föräldrar".

Rätten att påverka barnens utbildning ger ökad möjlighet att styra över den
egna vardagen. Skolpeng ger en sådan möjlighet. Att människor efterfrågar
den möjligheten framgick tydligt under de borgerliga regeringsåren, när
antalet friskolor fyrdubblades.

Det fria skolvalet motverkar den maktlöshet som många föräldrar drabbas
av, när deras barn inte trivs i den skola de anvisats eller när barnen får
problem av olika slag. Med en garanterad rätt att välja skola slipper man stå
med mössan i hand och vädja om att få välja en annan lösning. Med rätten att
välja skola återfår familjen sin möjlighet att ta större del i ansvaret för
barnens utbildning och fostran.

Framväxten av friskolor bidrar till att utveckla det civila samhällets
gemenskaper. Genom rätten att utveckla nya och egna skolor skapas inte
bara en möjlighet att välja den skola och den utbildning som passar barnets
behov allra bäst utan också ett utrymme för eget ansvar och social identitet.
Mot den bakgrunden bör en nationell skolpeng införas för att säkerställa
rätten till fria val och mångfald inom skolväsendet. Den nationella
skolpengen kan vara den enskilda åtgärd som betyder mest för att bryta
social segregation.

I den socialdemokratiska skolmodellen placeras barnen enligt den s.k.
närhetsprincipen. Det betyder bland annat att i områden med omfattande
sociala problem avspeglas de problemen också mycket starkt i skolan,
eftersom alla barnen kommer från samma område. Den nationella
skolpengen ger möjlighet att bryta upp det mönstret rent geografiskt, men
också genom att utrymme öppnas för olika pedagogiska modeller, som kan
vara anpassade efter lokala förutsättningar.

Det önskvärda i att en anpassning till elevernas behov kan göras kan inte
nog betonas. I exempelvis ett bostadsområde där en överväldigande majoritet
av eleverna inte talar svenska, varken hemma eller med sina skolkamrater, är
det helt nödvändigt att skolan tar till vara alla möjligheter att utveckla
eleverna utifrån deras egna förutsättningar. Bästa garanten för detta är att
många skolor tillåts verka och erbjuda familjerna sina tjänster.

Det fria skolvalet driver på utvecklingen mot att varje skola anstränger sig
för att vara så bra som möjligt för eleverna - oavsett om det är en kommunal
skola eller en friskola.

Ett system med nationell skolpeng, där familjerna garanteras rätten att
välja skola oavsett i vilken kommun de råkar bo, bör införas.

Trygghet och normer

Ett rättssamhälle vilar inte på lagar utan på normer och
värden. Lagarna är ibland - men inte alltid - medlet, medan
normer och värden är grunden.

Ett samhälle kan inte fungera utan att den mänskliga samvaron försiggår i
någorlunda säkra och förutsägbara former. Det finns mycket vi tar för givet i
våra dagliga relationer med andra men som vilar på en grund av värden som
kan gå förlorad om vi inte ser upp.

Normöverträdare och brottslingar finns i alla samhällen, men de utgör en
liten minoritet, och vi utgår normalt från att andra människor kommer att
uppträda ärligt, hålla löften och stå för ingångna avtal, passa tider
någorlunda, avstå från att bruka våld eller tvång, för att bara nämna några
saker.

Utan detta fungerar samhället inte. Att slå vakt om tryggheten och
normerna är avgörande om vi vill slå vakt om de människor som i dag lever
med små möjligheter i områden med stora problem. Detta ställer krav på att
trygghet och lag och ordning skall gälla lika för alla och oavsett var man bor.
Staten har ett ansvar för att stötta familjerna i normgivningen, nämligen
genom att stå för en fast och tydlig hållning i kampen mot kriminalitet. Lag
och ordning måste prägla vardagen även i bostadsområden som lider av svåra
sociala problem. Ordning på gator och torg är en viktig social fråga i dessa
områden, en grund för mycket av det övriga samhällslivet.

Varje förälder skall veta att hans eller hennes barn kan växa upp i en miljö
där det offentliga gör sitt yttersta för att skydda mot våld och kriminalitet.
Det är också en av de viktiga vägarna för att i ett tidigt skede förhindra att
unga människor slussas in i kriminalitet och destruktivt gängbeteende.

Frizoner för utveckling

Det finns två skäl att överväga införandet av frizoner som ett
led i arbetet mot social segregation.

Högre skatter, alltför litet utrymme för företagande och för den enskildes
valfrihet, och ett undanträngt civilt samhälle är problem som präglar hela det
svenska samhället. De motiv som i denna del kan anföras för frizonen gäller i
grunden krav på reformer för hela Sverige.

I olika bostadsområden och kommundelar syns emellertid de sociala
problemen så tydligt att det är motiverat att söka vinna en majoritet för de
nödvändiga reformerna, åtminstone så att de kan genomföras i geografiskt
avgränsade områden. Självfallet kan detta skapa avgränsningsproblem, när
man genomför det som är bra för alla och för hela landet enbart inom
geografiskt avgränsade områden. Å andra sidan kan de exempel som uppnås
bli talande argument för reformer i hela vårt samhälle.

Det andra skälet är att inom vissa bostadsområden och kommundelar har
en destruktiv social utveckling slagit så hårt mot medborgarnas livsvillkor att
det är befogat att pröva särskilda åtgärder.

I Botkyrka har Moderaterna föreslagit att norra delen av kommunen skall
få bli en frizon. Det är ett förslag som vunnit betydande stöd i Botkyrka och
som skulle kunna bidra till att öppna nya möjligheter för människor som
i dag sitter fast i bidragsberoende, arbetslöshet och hopplöshet.

Frågan om en frizon är inte en "invandrarfråga", inte en "skattefråga" och
inte en "företagarfråga" - utan en samhällsfråga i ordets verkliga bemärkelse.
Det handlar nämligen om att undanröja hinder för ett samhälles möjligheter
att faktiskt fungera som samhälle, att skapa möjligheter för alla människor att
förbättra sin egen situation och leva ett liv som är socialt berikande både för
dem själva och för omgivningen.

Givetvis är de åtgärder som skulle ingå i Botkyrkas frizon egentligen
sådant som borde genomföras genomgående i hela Sverige. Men det finns
ingen anledning att låta det bästa bli det godas fiende. Norra Botkyrka är en
lämplig plats att börja på, i synnerhet som det är där tankarna om en frizon
har vuxit fram och utarbetats. Där finns tillräckligt stor "kritisk massa" för
att
en frizon skall kunna ge resultat.

Norra Botkyrka omfattar ett område med 35.000 människor, ungefär lika
många som i en medelstor svensk kommun. Invandrarandelen ligger mellan
65 och 90 procent, beroende på vilket bostadsområde man tittar på. Nästan
alla bostadsområden byggdes under miljonprogramsåren, men där finns även
småhus och en blandning mellan bostadsrätter och hyresrätter. Där finns
både små och medelstora företag samt några friskolor.

Botkyrka har för närvarande den högsta kommunalskatten i Stockholms
län. Skattekraften sjunker alarmerande. Ekonomiskt stabila svenskar och
invandrare flyttar ut, främst från de invandrartäta norra kommundelarna.
Genomsnittsinkomsten sjunker. Antalet bidragsberoende hushåll ökar och
socialbidragskostnaderna stiger katastrofalt beroende på arbetslöshet, höga
levnadsomkostnader och statliga besparingsåtgärder.

Det är nödvändigt att i grunden ändra förutsättningarna för de enskilda
människorna - svenskar och invandrare - att själva bryta den negativa
utvecklingen och ta ansvar för sin försörjning och framtid.

Det hjälper inte med statliga bidrag, projekt och kostnadsutjämning mellan
kommuner, och det hjälper definitivt inte att ytterligare reglera och begränsa
friheten genom politiska ingrepp eller att genom särbehandling gynna t.ex.
invandrare. Detta riskerar i stället att leda till motsättningar och
fientlighet.

All statistik och alla beskrivningar visar att de södra kommundelarna i
Botkyrka befolkningsmässigt, socialt och ekonomiskt i stort sett motsvarar
en genomsnittskommun i Stockholms län.

Norra Botkyrka däremot har till följd av stora miljonprogramsområden hög
invandrartäthet, mycket låg skattekraft och i motsvarande grad högt
bidragsberoende och därmed en extremt utsatt mänsklig, social och
ekonomisk situation.

Frizonsförslaget är en konkretisering på lokal och människonära nivå av en
tillväxtfrämjande politik i en mycket mångfasetterad kommun i landet.

I utformningen av frizoner är det enligt vår mening viktigt att de inte görs
till en fråga för just invandrarområden. Frizonsidén får inte vara en
stödåtgärd för en viss befolkningsgrupp utan skall genom ökad frihet ge alla
människor inom ett område förutsättningar att försörja sig själva, ta ansvar
för sina egna liv och växa genom sin företagsamhet. Genom en frizon öppnas
upp för den enskildes kraft.

Frizonsfrågan handlar därför om hur man genom avreglering,
valfrihetsreformer vad gäller välfärden, en social skattepolitik och reformer
som underlättar för företagande kan skapa en ökad social rörlighet.

I samband med att frågan om frizoner utreds är det angeläget att särskilt
analysera de förändringar som bidrar till en ökad social rörlighet och som har
en tillämplighet i hela vårt samhälle.

Det bör ankomma på regeringen att överväga hur frizoner enligt
ovanstående skall utformas. En sådan prövning bör ske mot bakgrund av att
det är nödvändigt att förändringarna är så omfattande att de ger både en
social och ekonomisk effekt. Samtidigt måste avvägningen gentemot andra
områden påverka såväl utformningen som den geografiska avgränsningen
gentemot andra områden.

Regeringen bör lämna förslag på hur frizoner skulle kunna utformas för att
användas i socialt mycket utsatta områden. I ett sådant förslag bör frågan om
norra Botkyrka som en frizon behandlas.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnittet Att kunna leva på sin lön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnittet Företagsamhetens samhälle,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnittet Boende med valfrihet och möjligheter,1

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnittet En mångfald av skolor och frihet att välja,2

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnittet Trygghet och normer,3

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur frizoner kan utformas
för att bidra till en ökad social rörlighet i utsatta storstadsområden i
enlighet
med vad som anförts i motionen,4

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att norra Botkyrka bör behandlas inom ramen för ett förslag om
frizoner.4

Stockholm den 28 oktober 1998

Gunnar Hökmark (m)

1Yrkande 3 hänvisat till BoU.

2Yrkande 4 hänvisat till UbU.

3Yrkande 5 hänvisat till JuU.

4Yrkandena 6 och 7 hänvisade till AU.