Situationen för fysiska personer efter avslutad konkurs

Motion 1985/86:L224 Martin Olsson och Kersti Johansson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86 :L224

Martin Olsson och Kersti Johansson (c)
Situationen för fysiska personer efter avslutad konkurs

Ett växande antal konkurser inträffar i vårt land. Det gäller alltifrån enskilda
personer med eller utan egen mindre rörelse till stora börsnoterade företag.
Konkurserna leder till förluster såväl för ägarna som för fordringsägarna i
vart fall för dem som har oprioriterade fordringar.

När ett företag går i konkurs kan följderna för ägaren bli mycket olika
beroende av i vilken form verksamheten drivits.

Gäller det aktiebolag har aktieägarna inte personligt ansvar för företagets
förbindelserom de ej tecknat borgen e. d. Har verksamheten däremot drivits
av en enskild näringsidkare kan han som ägare komma att drabbas mycket
hårt under hela sin återstående livstid på grund av konkursen.

Dessa skilda resultat efter konkurs beroende på företagsform har särskilt
uppmärksammats under senare år. Börsnoterade aktiebolag har försatts i
konkurs - självklart med förluster för ägarna genom att aktierna blir
värdelösa - men det har i många fall visat sig att dessa personer trots
konkursen kan ha kvar mycket stora förmögenheter och fortsätta att driva
och utveckla andra eller nya företag.

Gäller det däremot en småföretagare som drivit sitt företag eller jordbruk
som enskild näringsidkare innebär konkursen inte enbart att alla hans
tillgångar går förlorade för honom utan även att skulderna från konkursen
alltid kan komma att följa honom så att han tvingas leva på existensminimum
under återstoden av livet, eftersom han fortsätter att vara betalningsansvarig
för sina skulder i motsats till det aktiebolag som försatts i konkurs och
därefter likviderats.

Även om vi självklart måste ha regler så att människor och företag inte
alltför lätt kommer ifrån sina skulder kan dock ifrågasättas om skulderna från
en konkurs för all framtid skall förhindra en person att ha normal standard
och normal ekonomi. Det uppges exempelvis att på grund av konkurser kan
en person hindras från att få köpa på avbetalning eller i övrigt få krediter på
sätt som är helt normalt för de flesta människor.

Fordringsägarnas förluster på grund av konkursen torde i de flesta fall bli
lika stora oberoende av om de kan fortsätta att kräva betalning hur länge som
helst eller om viss preskriptionstid skulle gälla. Skälet härför är främst att den
som en gång försatts i konkurs och har skulder som han aldrig tror sig orka att
helt kunna betala inte kan känna sig motiverad att försöka höja sin inkomst
utöver existensminimum, eftersom han vet att överskjutande tas för att
betala de gamla skulderna.

När man ser på vilka personer som drabbas av konkurs finns säkert en del Mot. 1985/86

som varit alltför optimistiska och för litet seriösa. Men det finns även många L224

som utifrån små resurser försökt att genom träget arbete och sparsamhet
bygga upp ett eget företag, vilket dock inte ansetts lämpligt att driva i
aktiebolagsform. På exempelvis jordbrukssidan är det rena undantag att
driften sker i form av aktiebolag. Där finns många som utifrån nämnda
utgångsläge följt lantbruksnämndernas (samhällets) råd samt annan rådgivning
när det gäller ekonomi och expansion av sitt företag men som inte klarat
av ekonomin utan tvingats gå i konkurs.

Småföretagare kan också tvingas gå i konkurs på grund av stora oförutsedda
förluster på exempelvis leveranser till företag som försatts i konkurs.

Med hänsyn till de olika följder en konkurs får för en företagare beroende
på om han drivit verksamhet som enskild näringsverksamhet eller aktiebolag
och med hänsyn till vikten av att även de som drabbats personligen av
konkurs skall ha möjligheter att efter hand kunna bygga upp något nytt och
skapa goda och säkra förhållanden för sig och sin familj, bör konsekvenserna
av reglerna för deras del ses över.

Vid utarbetandet av förslag till ny konkurslag bör därför regeringen enligt
vår mening beakta även dessa människors situation.

Riksdagen bör därför besluta att ge regeringen detta till känna så snart som
möjligt och i god tid innan proposition med förslag till ny konkurslag
framläggs, vilket enligt uppgift i budgetpropositionen beräknas ske ”under
våren”.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
vid utarbetande av en ny konkurslag bör beaktas vad som i motionen
anförts om skuldbördan för konkursdrabbade fysiska personer efter
avslutad konkurs.

Stockholm den 22 januari 1986

Martin Olsson (c) Kersti Johansson (c)

4