Sänkta arbetsgivaravgifter för glesbygdens småföretagare

Motion 1988/89:A478 av Anna Horn af Rantzien och Birger Schlaug

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:A478

av Anna Horn af Rantzien och Birger Schlaug
(bådamp)

Sänkta arbetsgivaravgifter för glesbygdens
småföretagare

Mot.
1988/89
A478-481

Ett sårbart samhälle

Vi lever i ett sårbart samhälle. Sårbarheten har ökat med alla de maskiner
och verktyg som gjort livet bekvämare - men också hetsigare. Stordrift och
centralisering har gått hand i hand med den industriella utvecklingen.

Tidigare var förhållandet mellan stad och landsbygd mer välbalanserat.

Staden med sina rika möjligheter till högre utbildning och kommersiellt
kultur- och varuutbud m. m. låg i nära kontakt med och försörjdes till stor del
av sitt omland.

I dag har de största svenska städerna blivit otympliga och svåra att
kontrollera vad gäller lagöverträdelser, trafik- och bostadsproblem och
avfallshantering. Samtidigt växer glesbygdsproblemen; närservicen blir allt
sämre när befolkningsunderlaget sviktar och ungdomen lockas till städerna
av det större nöjes- och arbetsutbudet. De kvarvarande får till råga på allt via
skattsedeln subventionera bostadsbyggandet och transportsystemen i städerna.

Vi vet att vi behöver vår levande landsbygd - för försvar och livsmedelsförsörjning,
för att hålla kultur- och naturvärden levande och för att bibehålla
de grundläggande överlevnadskunskaperna, som i dag är på väg att falla i
glömska. Vi behöver ett jordbruk där man inte är helt beroende av
importerade insatsvaror och där man tillämpar odlingsmetoder som ger
långsiktigt bärande jordar och fullvärdiga livsmedel.

Landsbygdskampanjen Hela Sverige skall leva har gjort framför allt
glesbygdens problem synliga och lockat människor att sätta igång goda
utvecklingsprocesser - men en kampanj är tidsbegränsad och kräver insatser
från en ledning; den behöver ständigt få nya ekonomiska tillskott.

Vi anser att landsbygdens och glesbygdens framtid bör ledas i en sådan
riktning att dessa bygder lever vidare av egen kraft och egen försörjning i ett
långt perspektiv och till hela landets bästa. För att leda in utvecklingen på
sådana spår behövs vissa ekonomiska åtgärder, t.ex. sänkta arbetsgivaravgifter
för företagare i glesbygd.

Ökad småföretagsamhet på landsbygden

Information och närkontakt är två av de skäl som åberopas när fördelarna av

en fortsatt centralisering till allt färre och allt större samhällen skall bevisas. 1

1 Riksdagen 1988/89. 3sami. Nr A478-481

Den moderna tekniken med snabba kommunikationer, framför allt datorer- Mot. 1988/89
na, ger många fler människor än under det senaste halvseklet fritt val när det A478
gäller att välja etableringsort för ett företag eller att överleva på den lilla ort
där man vill bo, men där tidigare ekonomiska förutsättningar varit ogynnsamma.

Landsbygdens lugnare tempo - som kanske blir mindre lugnt med den nya
teknikens utbredning - och närheten till tämligen orörd natur erbjuder en
fysiskt och psykiskt gynnsam arbetsmiljö, som uppskatts av bl.a. företagare
och anställda vid mindre företag.

Verkstäder vars verksamhet bygger på energisnål teknik för exempelvis
energiutvinning och -ackumulering kan med fördel ligga i glesbygd. Där kan
bl.a. ungdomar i kollektiv lära sig starta eget eller lärlingar få praktisk
erfarenhet. I det lugnare tempot kan man hinna med att engagera sig för och
hjälpa handikappade till arbete. Glesbygdens kvinnor, som står för vårt
samhälles största dolda arbetslöshet, får nya möjligheter att starta eget eller
hitta ett bra förvärvsarbete.

Förädlingsindustri som bygger bl.a. på lokalt producerade livsmedel och
turism är ytterligare exempel på verksamhet som kan ge liv och tjänsteunderlag
i glesbygd. Vi får en levande landsbygd.

Mp vill gynna småföretagande och stärka näringslivet i glesbygden. Vi vill
också sänka skatterna på arbete och höja skatterna på förbrukning av ändliga
tillgångar och nedsmutsning av naturen.

Ett sätt att i denna anda gynna små företag är att sänka arbetsgivaravgiften
för några anställda i alla företag. Detta gynnar de minsta företagen mest.

För att kartlägga vilken inverkan detta får föreslår vi en försöksverksamhet
i Västernorrlands, Blekinge och Värmlands län samt Mörbylånga och
Borgholms kommuner med nedsättning av arbetsgivaravgifterna med 50 %
under en treårsperiod för upp till fem anställda per företag. Därvid skall
nedsättningen göras för de anställda, som har de lägsta lönerna. Nedsättning
skall ej medges för ensamföretagare, ej heller för anställda, som ej får
avtalsenlig lön för minst halvtidsarbete.

Vi har beräknat att en sådan nedsättning av arbetsgivaravgiften skulle
motsvara ca 600 milj. kr. i uteblivna socialavgifter under det första
försöksåret.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om försöksverksamhet med sänkta arbetsgivaravgifter
i de i motionen angivna regionerna,

2. att riksdagen beviljar en utökning av anslaget D 6 under tionde
huvudtiteln med 600 milj. kr.

Stockholm den 25 januari 1989

Anna Horn af Rantzien (mp)

Birger Schlaug (mp)

2