Prisinformationen i dagligvaruhandeln

Motion 1985/86:L225 Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:L225

Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)
Prisinformationen i dagligvaruhandeln

Den tekniska utvecklingen inom handeln sker i mycket snabb takt. Inom
partihandelsledet började man redan på 1950-talet att ta datatekniken till
hjälp för bl. a. lagerredovisning och beställningssystem. Numera har en
sammankoppling mellan stora delar av detalj- och partihandeln skett.
Datoriseringen av utgångskassorna i dagligvaruhandeln innebär att stora
delar av varusortimentet förses med en produktkod, den s. k. EAN-koden.
Det är en streckkod som läses av i datakassan med hjälp av läspenna eller
scanner. Datateknikens definitiva intåg i handeln kan medföra riskmoment
för konsumenternas möjligheter att hävda sina rättigheter.

Prislappsmärkningen, som i dag är den dominerande informationsformen
om varans pris, kan komma att alltmer ersättas av hyllkantsetiketter. Ur
konsumentsynpunkt innebär detta flera nackdelar. Det blir t. ex. svårare att
följa prisutvecklingen, summera sin varukorg före betalning samt kontrollera
att det pris man fått betala i kassan stämmer med informationen på
hyllkantsetiketten. Konsumenten är hänvisad till sitt minne, eftersom någon
”individuell” prismärkning av varan inte sker i butiken såvida konsumenten
inte åtar sig att själv märka varje vara med t. ex. spritpenna då produkten tas
ur hyllan.

För vissa konsumentgrupper blir det en avsevärd försämring av prisinformationen
om den individuella prismärkningen på varor tas bort. Konsumentgrupper
som drabbas negativt är t. ex. synsvaga, konsumenter med lässvårigheter
samt rörelsehandikappade.

En stor grupp som kommer att få problem är de synsvaga. Om den
individuella prismärkningen slopas kommer varor placerade högt eller lågt
att innebära problem. För att kunna läsa priset på de lägsta hyllkanterna
måste dessa personer i princip lägga sig på knä. Med prislapp på varje vara
kan de i stället föra varan till det avstånd som behövs för att priset skall kunna
avläsas.

Det är inte bara synsvaga konsumenter som behöver och vill ha prislapparna
kvar. Statistiska centralbyrån utförde i juli 1985 på uppdrag av konsumentverket
en intervjuundersökning. Konsumenternas syn på prismärkning
i databutik. Undersökningen visade bl. a. att:

- över hälften av konsumenterna i butiker med datakassor där man slopat
prismärkningen är missnöjda med prisinformationen,

- två tredjedelar av konsumenterna i de här butikerna vill ha tillbaka
prislapparna, och de är beredda att betala för det.
Undersökningsresultatet betyder att konsumenterna föredrar ett system

med klarprismärkning framför enbart hyllkantsmärkning. Mot. 1985/86

Enligt vår mening ger samtliga undersökningar, som hittills genomförts i L225
Sverige om prisinformation, stöd åt vår åsikt att klarprismärkningen bör
bibehållas till dess att ett prisinformationssystem som stärker konsumenternas
ställning i stället för att försvaga den framtagits.

Redan 1979 började representanter för bl. a. dagligvaruhandeln och
konsumentverket diskutera prisinformation i samband med datoriserade
utgångskassor. I december 1984 resulterade dessa överläggningar i ett
ställningstagande i konsumentverkets styrelse som innebar att man hävdade
att den individuella prismärkningen skall behållas till dess att en för
konsumenterna tillfredsställande prisinformation och kontroll säkerställts.

Under 1985 och början av 1986 har fortsatt arbete kring prisinformationsfrågan
pågått på konsumentverket. Man tillsatte en arbetsgrupp bestående av
representanter för handeln och konsumentverket, som hade till uppgift att
framlägga ett förslag till överenskommelse om prisinformation i dagligvarubutiker
med datakassor. Förslaget, som innebär ett slopande av klarprismärkningen,
framläggs till konsumentverkets styrelse för behandling under
februari 1986 och kan inte på något sätt sägas säkerställa konsumenternas
behov av god prisinformation och kontrollmöjligheter.

Det framstår som alltmer uppenbart att de parter som diskuterat frågan
sedan 1979 inte kan lösa uppgiften. Rekommendationer på området kan
knappast anses som tillräckligt bindande, då det är en uppenbar risk att
handeln fortsätter att successivt skära ned på klarprismärkningen. För att
säkerställa konsumenternas rätt till god prisinformation och goda kontrollmöjligheter,
vilket i dag innebär klarprismärkning, måste denna fråga
snarast bli föremål för lagstiftning.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lag om
klarprismärkning inom dagligvaruhandeln.

Stockholm den 21 januari 1986

Kurt Ove Johansson (s) Lars-Erik Lövdén (s)

6