om teknisk utveckling, forskning och utbildning Sammanfattning (Motion 1977/78:885 av Olof Palme m. fl.)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1977/78:885

Motion

1977/78:885

av Olof Palme m. fl.

om teknisk utveckling, forskning och utbildning
Sammanfattning

Den tekniska och naturvetenskapliga forskningen och utvecklingsarbetet
spelar en avgörande roll för näringslivets och därmed indirekt för hela
samhällets utveckling. Mycket tyder på en hotande teknologisk eftersläpning
i Sverige. Kraftfulla insatser krävs för att återge det svenska näringslivet dess
styrka. Samtidigt bör den tekniska utvecklingen inriktas så att andra
väsentliga samhällsmål uppfylls. Forsknings- och utvecklingsarbetet i företagen
föreslås stimuleras genom bl. a. ökade skatteavdrag.

I motionen föreslås att forskningsorganisationen vid de matematisknaturvetenskapliga
och tekniska fakulteterna förstärks med 5 milj. kr. utöver
regeringens förslag. Vidare föreslås 20 milj. kr. för ersättning och förnyelse av
den vetenskapliga utrustningen vid universitet och högskolor. För forskningsråden,
forskningsrådsnämnden och Vetenskapsakademien föreslås i
motionen ytterligare sammanlagt 23,8 milj. kr. dels för att kompensera för
kostnadsfördyringar, dels för en utvidgad verksamhet.

Sammanlagt föreslås en förstärkning av forskningsanslagen med ca 50 milj.
kr. För temaforskningen i Linköping föreslås ytterligare 0,5 milj. kr. för att
den skall kunna starta som planerat.

Det föreslås också att Riksbankens jubileumsfond skall förstärkas med 200
milj.kr. av riksbankens vinst för 1977. Vidare behandlas åtgärder för att
förbättra utbildningen i naturorienterande ämnen och för att förbättra
rekryteringen till teknisk-naturvetenskaplig utbildning.

Inledning

Forskningen utgör en viktig drivkraft bakom en dynamisk samhällsutveckling.
Utvecklingen blir därmed beroende av hur forskningen inriktas och
hur forskningsresultaten används. På en rad samhällsområden har forskningsinsatser
och enskilda forskningsresultat haft en avgörande betydelse för
utvecklingen. Ett uppenbart exempel är framstegen inom hälso- och
sjukvården. Diagnos och behandling av många sjukdomstillstånd har
revolutionerats genom landvinningar inom forskningen. Ett annat område
som förändrats kraftigt genom forskning och teknisk utveckling är
samfärdsel och telekommunikationer.

Den tekniska och naturvetenskapliga forskningen och utvecklingsarbetet
spelar en avgörande roll för näringslivets utveckling, för produktionens

1 Riksdagen 1977/78. 3 sam!. Nr 885

Mot. 1977/78:885

inriktning, för strukturomvandlingen och därmed indirekt för hela samhällets
utveckling.

Arbetarrörelsen har alltid värderat forskning och teknisk utveckling högt
som redskap i arbetet med att förbättra samhället. Genom socialdemokratisk
politik har resultaten av forsknings- och utvecklingsarbetet fördelats så, att
den ökade välfärden kommit de stora folkgrupperna till del.

Den tekniska utvecklingen har varit snabb under hela efterkrigstiden.
Andra världskriget illustrerade möjligheterna att genom medvetna,samlade
satsningar utveckla tekniskt avancerade produkter. Efter kriget fanns en stor
optimism och vilja att utnyttja den tekniska kunskapspotentialen för fredlig
utveckling. 1950- och 1960-talen präglades av en stark tilltro till möjligheterna
att med snabb teknisk utveckling förbättra människornas livsvillkor.

Under senare delen av 1960-talet började man bli mer allmänt medveten
om att det sätt på vilket den tekniska kunskapen utnyttjats inte innebar
endast positiva utan också allvarliga negativa följder för samhället och
livsmiljön. I dag framstår de problem som den industriella-tekniska utvecklingen
fört med sig ännu tydligare: kapprustning, rovdrift med begränsade
naturresurser, hotande förgiftning av lisvrniljön, fysiskt och psykiskt nedslitande
arbetsmiljöer, överflödskonsumtion osv. Många känner oro inför
tekniskt komplicerade och sårbara system.

Denna utveckling har visat att det avgörande är vilka krafter som styr
utvecklingen och användningen av tekniken. Industrisamhällets brister är en
följd av oförmågan att utnyttja teknik och resurser på ett sätt som långsiktigt
gagnar samhället. Kortsiktiga vinstintressen har inneburit att teknik och
kunskapsutveckling styrts till andra områden än de som svarar mot
angelägna samhällsbehov.

De misstag som begåtts och det ökade medvetandet om den teknologiska
utvecklingens avigsidor har utnyttjats för att ifrågasätta all forskning och
teknisk utveckling. En sådan attityd utgör ett allvarligt hot mot det
ekonomiska och sociala välstånd vi byggt upp. Misstagen och bristerna utgör i
stället utomordentligt starka argument för en ökad satsning på bl. a. teknisk
och naturvetenskaplig forskning. Det är bara med stöd av ytterligare
forskning som vi kan reparera de skador som åsamkats den yttre miljön,
skapa en god miljö på arbetsplatser där teknologin sprungit ifrån människorna,
undvika nya neurosedynkatastrofer och förhindra att misstagen
upprepas.

Detta ställer krav på forskningen och tillämpningen av forskningsresultaten.
Den tekniska utvecklingen är önskvärd endast om den sker i former som
är socialt och kulturellt acceptabla. Det innebär att en satsning på humaniora
och samhällsvetenskap måste ske parallellt med satsning på naturvetenskaplig
och teknisk forskning. Det är dessutom viktigt att i än högre grad
påverka målen för och inriktningen av den tekniska forskningen. Det innebär
att det demokratiska inflytandet över forskningen måste stärkas.

Ett annat och allvarligt inslag i utvecklingen är att det svenska näringslivet

Mot. 1977/78:885

visar stigande svårigheter att upprätthålla en tillräckligt hög teknisk utvecklingsnivå.
Svensk teknik och svenska tekniker har länge haft ett gott
internationellt anseende. Svenska produkter har hållit en hög kvalitet, och
detta har utan tvivel varit en viktig förutsättning för våra framgångar på
exportmarknaden. Detta har haft stor betydelse för vår goda ekonomi, vilken
i sin tur lagt grunden för vår framgångsrika reformpolitik.

Vi har vant oss vid att betrakta det som något självklart att svensk teknik
ligger i främsta ledet internationellt sett. Men tyvärr är det inte längre så
självklart. Mycket tyder på att detta förhållande håller på att ändras och att vi
på område efter område håller på att förlora vår ställning som ledande i fråga
om teknisk kompetens.

Ett flertal företagsledare och forskare har uttalat oro över en hotande
teknologisk eftersläpning i Sverige. Om Sverige förlorar sin relativt sett
överlägsna teknologi inom t. ex. den elektroniska industrin, verkstadsindustrin
och stålindustrin är detta på lång sikt mycket allvarligt. Då kommer vi
inte längre att ha samma grund som hittills för fortsatta samhällsförbättringar.
I stället kan vår industri och därmed vårt samhälle komma att ställas
inför stora svårigheter under kommande år.

Det finns flera tänkbara förklaringar till denna utveckling. En orsak torde
vara en minskad ökning i företagens satsning på forsknings- och utvecklingsarbete,
en nedgång som accentuerats under 1976 och 1977 års försämrade
vinstläge. Enligt uppgifter från Industriförbundet ökade industrins fouarbete
under åren 1969-1973 mätt i manår med ca 6,5 % årligen. Mellan 1973
och 1975 ökade industriforskningen endast med 3,5 % per år i reala resurser.
För 1976 och 1977 förutses i gynnsammaste fall en årlig realökning med
endast 2 %.

Särskilt har minskningen drabbat den långsiktigt inriktade forskningen.
Man har ställt höga krav på snabb avkastning av investeringar även för
forskningsändamål.

Över huvud taget tycks företagen i allt högre grad ha sökt lösa uppkommande
problem genom att satsa på marknadsföring, försöka minska sina
kostnader genom utlandsetableringar osv. i stället för att förnya tekniken och
satsa på produktutveckling.

Ingenjörsvetenskapsakademien har pekat på de stora företagens interna
organisation som en förklaring till den tekniska utvecklingens svårigheter.
Den ofta hårda indelningen i divisioner med eget vinstansvar kan ha försvårat
möjligheterna till överblick och långsiktiga satsningar. En bidragande orsak
kan också vara att företagsledarna på senare tid framför allt rekryteras bland
ekonomer utan tekniska kunskaper, vilket är en förändring jämfört med
tidigare då tekniker ofta ledde företagen.

Många har också pekat på de senaste årens alltmer teknikfientliga klimat
som en orsak till svårigheterna för den svenska teknikutvecklingen. En
naturlig reaktion mot missbruk av teknik har ibland slagit över i ett
schablonmässigt avståndstagande från teknik och tekniker. Sannolikt har

1* Riksdagen 1977/78. 3 sam!. Nr 885

Mot. 1977/78:885

detta påverkat rekryteringen till naturvetenskaplig och teknisk utbildning,
daren klar minskning i intresset noterats sedan slutet av 1960-talet. Här torde
också förhållandena i gymnasieskolan och grundskolan spela in, som vi strax
återkommer till.

För att rätt kunna utnyttja vetenskapens och teknikens möjligheter i
arbetet för att skapa ett mänskligare samhälle och återge den svenska
ekonomin dess styrka krävs kraftfulla insatser inom flera olika områden.
Det gäller såväl en översyn av utbildningen som en förstärkning av
resurserna till forskning vid universitet och högskolor. Detta är åtgärder som
har avgörande betydelse för den långsiktiga utvecklingen. Dessutom krävs
för att nå effekter också på kortare sikt en stimulans av forsknings- och
utvecklingsarbetet inom företagen.

Forskning och utveckling inom företagen

Kraftfulla åtgärder bör sättas in för att stimulera forskning och utveckling i
näringslivet. Samhället måste medverka till att resurser kan frigöras för
företagens eget forsknings- och utvecklingsarbete utan krav på kortsiktig
avkastning. Socialdemokratin föreslår att man nu lägger grunden till ett
program för ett kraftigt ökat stöd till forsknings- och utvecklingsverksamheten
inom den svenska industrin. Huvudpunkterna i ett sådant program bör
vara följande:

1. En kraftig ökning av det generella grundstödet till företagens forsknings-
och utvecklingsverksamhet.

2. Kraftigt ökat stöd till uppfinnare.

3. En kraftig förbättring av det selektiva stödet till företagens forskningsoch
utvecklingsverksamhet via styrelsen för teknisk utveckling (STU).

4. Samhälleligt engagemang via särskilda utvecklingsbolag för stimulans
och förnyelse av utvecklingsarbetet inom svensk exportindustri.

1973 infördes ett särskilt avdrag för forsknings- och utvecklingskostnader i
företagen. Avdraget består av ett 10-procentigt basavdrag på de totala
forsknings- och utvecklingskostnaderna samt ett 20-procentigt avdrag på
kostnadsökningen från föregående år. Detta är ett extra avdrag som företagen
får göra utöver den rätt som normalt alltid föreligger för dessa att dra av
utgifter härför som kostnader i rörelsen.

Vi föreslår nu en kraftig ökning av de hittillsvarande avdragsmöjligheterna.
Nuvarande 10-procentiga avdrag bör sålunda fördubblas till ett 20procentigt
avdrag fr. o. m. innevarande år. Därutöver bör det s. k. ökningsavdraget
förbättras ytterligare. Det bör ske på så sätt att företagen under en 3årsperiod
får göra ett extra avdrag med 100 % för den del av forsknings- och
utvecklingskostnaderna som volymmässigt överstiger den genomsnittliga
nivån för godkända sådana avdrag under åren 1976 och 1977. Dessa
skatteavdrag torde innebära att resurser friställs för forskning och utveckling

Mot. 1977/78:885

inom företagen i storleksordningen 700-800 milj. kr.

Det inkomstbortfall som bidragen skulle medföra bör kompenseras genom
en motsvarande höjning av den statliga bolagsskatten. Denna finansieringsform
skulle fl som konsekvens en omfördelning av den statliga nettovinstskatten
från foretag med omfattande forskningsarbete till företag med en
mindre sådan verksamhet.

De foretag som inte redovisar vinst bör få möjlighet till ett särskilt bidrag
enligt samma principer som f. n. gäller för avdragen för maskininvesteringar.

Beträffande samhällets insatser för att öka stödet till uppfinnare och
utbyggnad av det selektiva stödet till företagens forsknings- och utvecklingsverksamhet
via STU avser vi att återkomma i samband med att de förslag
som regeringen nu aviserat framläggs.

Forsknings- och utvecklingsarbetet måste ges en sådan inriktning som
svarar mot angelägna samhällsbehov och samtidigt förbättrar möjligheterna
till export. Vi måste också ta vara på vårt lands speciella förutsättningar, i
fråga om både råvarutillgångar och tekniskt kunnande. Det är en allmän
bedömning att utvecklingen bör sikta på teknologiskt avancerade produkter
och system, där skicklighet och kunskaper hos svenska forskare, tekniker och
arbetare kommer till sin rätt. En systematisk genomgång bör göras för att
identifiera områden där svensk produktförnyelse både kan fylla väsentliga
behov och främja export. Sådana områden skulle kunna vara t. ex. miljövård,
såväl utrustning för rening och omhändertagande av avfall som indikatorer
och mätinstrument för föroreningar och gifter, nya produktionsprocesser och
system som uppfyller högt ställda krav på hushållning med energi- och
råvaror samt är skonsamma mot arbetsmiljön och den yttre miljön, teknik för
produktion och distribution av energi, högt förädlade produkter inom järnoch
stålindustrin samt skogsindustrin etc. Sjukvårdsteknik och trafiksystem
berörs nedan.

I utvärderingen av sådana områden bör de fackliga organisationerna delta.
De anställda bör över huvud taget spela en växande roll i utformningen av
företagens långsiktiga politik och satsningen på produktförnyelse.

Vi vill understryka nödvändigheten av att vid utvecklandet av nya
produktionsprocesser och produktionssystem och av nya produkter effekterna
på arbetsmiljön, den yttre miljön och samhället i övrigt blir klarlagda
och beaktade. Endast då kan utvecklingen styras på ett effektivt sätt, vilket
inte blir fallet om samhället hänvisas till att ingripa korrigerande och
kontrollerande i efterhand.

Forsknings- och utvecklingsinsatserna bör också stimuleras genom direkta
beställningar från samhällets sida. Härigenom kan samtidigt forskningsarbetet
utvecklas i önskvärd riktning.

Samverkan mellan staten som beställare av avancerad teknik och industrin
som ”producent” av forskning och teknisk utveckling har redan i många fall
lett fram till produkter och system som både fyllt väsentliga inhemska behov

Mot. 1977/78:885

och haft framgång på exportmarknaden. Det gäller t. ex. teleutrustningar där
samverkan mellan televerket och LM drivit fram en teknisk utveckling som
möjliggjort bl. a. internationellt sett hög telefontäthet och låg teletaxa i vårt
eget land och export av t. ex. telefonväxelutrustningar. Inom energiområdet
har samarbete mellan vattenfallsverket och ASEA resulterat i ett högt
utvecklat kraftöverföringssystem med högspänningsledningar, stora transformatorer
och annan tung utrustning samt avancerad teknik för energiproduktion
i lättvattenreaktorer.

Även inom andra områden bör samhället, stat eller kommun, kunna
fungera som beställare av teknisk utrustning som tas fram genom forskning
och utveckling såväl i näringslivet som vid universitet och högskolor. Det
gäller t. ex. i fråga om sjukvårdsteknisk utrustning, där en gemensam långsiktig
planering från landstingen av framtida beställningar skulle främja utvecklingsarbetet
inom ett viktigt område. Kommunerna har också behov av
tekniska produkter, i tätorterna t. ex. för olika former av transportsystem
bl. a. för kollektivtrafik, där en samordnad och genomtänkt planering av inköp
torde stimulera utvecklingen av produkter och system som kan lösa problem i
våra egna tätorter och samtidigt efterfrågas på exportmarknaden. Ett tredje
område är hjälpmedel inom utbildningsområdet där ett ökat internationellt
behov kan förutses.

I vår motion om näringspolitiken föreslås att tre nya utvecklingsbolag
startas i samarbete med representanter för primärkommunerna resp. landstingen
för att stimulera den tekniska utvecklingen inom dessa områden.
Sammanlagt 200 milj. kr. föreslås anvisas för att upprätta dessa utvecklingsbolag.

Näringslivskontakt för forskare

I budgetpropositionen föreslås bl. a. en försöksverksamhet med näringslivskontakt
för forskare. Avsikten med detta förslag är att knyta forskare från
högskolan till medelstora och små företag och myndigheter under en tid av ett
hal vt till ett år och att dessa forskare skulle kostnadsfritt bistå företagen under
denna tidsperiod. Forskarna skall studera produktionsprocesser, arbetsorganisation,
företagsekonomiska kalkyler, marknadsföring, utvecklingspotential
m. m. De förväntas även delta i företagens problemlösningar och
planering.

Enligt vår mening bör inte enbart storleken av företagen vara avgörane för
den aktuella verksamheten utan i stället möjligheten att nå positiva resultat
för samhället vara avgörande.

För att försöksverksamheten skall få åsyftad verkan, t. ex. vid studier av
produktionsprocesser och arbetsorganisation och över huvud taget företagens
framtida utveckling, bör denna forskning ske i mycket nära samverkan
med de anställda. I allra högsta grad är detta nödvändigt i de små och
medelstora företagen, där de anställdas möjligheter till påverkan på arbets

Mot. 1977/78:885

förhållandena och arbetsmiljö i många fall är starkt begränsade trots de
senaste årens åtgärder på dessa områden.

Det är också väsentligt att de forskare som under en tid arbetat ute i ett
företag vid återkomsten till institutionen ges möjligheter att bedriva forskning
som går tillbaka på de erfarenheter som praktiktiden givit. Detta kan ske
genom en planering av verksamheten redan då kontakten upprättas.

De fackliga organisationerna bör vara representerade både i den särskilda
kommitté som skall leda verksamheten samt i de regionala arbetsgrupperna.
Detta är av största vikt för att tillförsäkra försöksverksamheten den
allsidighet som är nödvändig och med tanke på att dessa företags framtid är
minst lika viktig för de anställda som för företagsägarna.

Då budgetpropositionen inte innehåller några medel för de fackliga
organisationernas informations- och kontaktverksamhet för den här aktuella
verksamheten är det rimligt att en del av de nu anvisade medlen för denna
försöksverksamhet tillförs de fackliga organisationerna. Dessa bör inom resp.
organisation själva ombesörja information och även utreda olika forskningsprojekt
samt till de olika arbetsgrupperna redovisa uppslag och inriktning av
forskning av stor angelägenhetsgrad för de anställda.

Temaorienterad forskning

I budgetpropositionen tas också upp förslaget om temaorienterad forskning
vid universitetet i Linköping. På grundval av förslag från universitetet har
UHÄ föreslagit att regering och riksdag våren 1978 fattar principbeslut om att
två teman -Teknik och social förändring samt Vatten i natur och samhälle skulle
starta budgetåret 1979/80. Året därefter skulle två nya teman starta,
nämligen Hälso- och sjukvården i samhället samt Kommunikation-överföring
av information.

Föredraganden föreslår att temaforskningen skall påbörjas 1979/80, och
han utgår från att i vart fall temat Teknik och social förändring skall kunna
påbörjas den 1 juli 1979. Ingenting sägs emellertid om fortsättningen. De
medel som föreslås, sammanlagt 2,5 milj. kr., räcker endast till ett tema.

Enligt vår mening måste temaforskningen redan från starten ges en viss
bredd annars kan hela forskningsprojektet äventyras.

Kravet på bredd är också grundat på att dessa fyra teman tillsammans skall
skapa underlag för en forskningsanknytning för all grundläggande högskoleutbildning
inom regionen. Forskningsanknytningsfrågan kan för regionens
del inte få en helt tillfredsställande lösning med mindre än att den
temaorienterade forskningen ges den omfattning som föreslagits av UHÄ
och universitetet i Linköping. I sammanhanget bör också erinras om att
riksdagen för budgetåret 1977/78 anvisat sammanlagt 6 milj. kr. till
regionstyrelserna för forskningsanknytning av sådan grundläggande utbildning
som saknar fasta forskningsresurser. Härav har endast 750 000 kr.
anvisats till Linköpings högskoleregion, vilket motiveras av att frågan om

Mot. 1977/78:885

den filosofiska fakultetens forskningsanknytning löses genom den temaorienterade
forskningen.

En minskad bredd skulle också innebära att forskning inom ett eller flera
teman inte kommer till stånd. Samtliga fyra teman har av en bred
remissopinion bedömts som mycket angelägna.

Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att de två teman som föreslagits av
UHÄ får starta den 1 juli 1979 och att de två övriga får starta året därpå. För att
detta skall bli möjligt föreslår vi också i enlighet med UHÄ:s förslag en
anslagsförstärkning med 500 000 kr. utöver regeringens förslag under
anslaget D 32. Vissa särskilda utgifter inom högskolan.

Högskolans och forskningsrådens forskningsresurser

Reformeringen av högskolan den 1 juli 1977 byggde i väsentliga delar på
idéer som utvecklades av 1968 års utbildningsutredning. Genom representanter
för allmänna intressen och för yrkeslivet i skilda organ tillförs
högskolan nu det kunnande och de erfarenheter som de gamla universiteten
inte förmådde utveckla inom murarna. Ett demokratiskt inflytande över den
grundläggande utbildningen har därmed förverkligats. Den socialdemokratiska
regeringen tillsatte under första hälften av 1970-talet flera utredningar
av central betydelse för forskningen inom högskolan. Under hösten 1977 har
STU-kommittén, forskningsrådsutredningen och forskarutbildningsutredningen
lagt fram sina slutbetänkanden. De två sistnämnda utredningarna
remissbehandlas f. n. Remissbehandlingen av STU-utredningen har nyligen
avslutats. Detta innebär att det nu finns underlag för utveckling av en
medveten forskningspolitik, en stärkning av det demokratiska inflytandet
över forskningen och en effektivisering av stödet till teknisk utveckling och
forskning. Vad som härutöver krävs är den politiska viljan att nå resultat.

Forskningsrådsutredningens och forskarutbildningsutredningens nyligen
avlämnade förslag syftar bl. a. till att skapa förutsättningar för ett stärkt
demokratiskt inflytande över forskningen. Utan att nu ta ställning till
utredningarnas konkreta förslag vill vi betona vikten av att ett sådant
inflytande förverkligas. 1 avvaktan på ställningstagandena till de båda
utredningarnas förslag finns det skäl att visa viss återhållsamhet när det gäller
att bygga ut den fasta forskningsorganisationen vid universiteten. Vi räknar
med att förutsättningar inom kort kommer att föreligga för riktade insatser
grundade på ett brett beslutsunderlag.

Det är emellertid redan nu uppenbart att en förstärkning av högskolans och
forskningsrådens resurser inom främst de naturvetenskapliga och tekniska
områdena är nödvändig. Det är då inte fråga om en engångsinsats, utan vad
som krävs är en konsekvent och kraftig upprustning under en följd av år. En
sådan satsning förutsätter, som antytts i det föregående, också insatser på
bl. a. de humanistiska, samhällsvetenskapliga och medicinska områdena. En
förskjutning av målen för den tekniska och naturvetenskapliga forskningen

Mot. 1977/78:885

till att samtidigt avse ekonomisk utveckling och utveckling mot ”det mjuka
samhället” kommer att ställa krav på grundläggande kunskaper inom
humaniora, samhällsvetenskap, beteendevetenskap och medicin som i dag
saknas. För att insatserna skall bli effektiva krävs därvid att mång- och
tvärvetenskaplig forskning underlättas och främjas.

Finansieringen och därmed styrningen av forskningen i Sverige präglas i
hög grad av det stora antalet inblandade organ. Samhällets forskningsresurser
kanaliseras till en del direkt till universiteten och högskolorna samt vissa
forskningsinstitut. Merparten går dock till myndigheter med ansvar för
verksamheten inom en sektor och till organ med direkt forskningsfinansierande
uppgifter. Denna pluralism är av stor betydelse för att garantera
mångfald inom forskningen.

Karakteristiskt för systemet är också att en betydande del av den forskning
som finansieras av forskningsråd och myndigheter utförs vid högskolan. Den
fasta forskningsorganisationen inom högskolan utgör en nödvändig bas för
de tillfälliga projekt som i stor utsträckning är resultatet av forskningsrådens
och myndigheternas insatser. Samtidigt är den uppenbart att möjligheterna
för denna basorganisation att bedriva internationellt konkurrenskraftig
forskning inom flertalet områden är helt beroende av att medel ställs till
förfogande utifrån.

Under senare år har utbyggnaden av den fasta forskningsorganisationen
vid universiteten hållits tillbaka till förmån för en relativt snabb ökning av
främst sektorsorganens forskningsresurser. Inför en kraftigt ökad satsning på
forskning för ekonomisk och social utveckling framstår en förstärkning av
den fasta organisationen som angelägen. Av såväl läroanstalternas som
UFIÄ:s anslagsframställningar framgår att behoven av förstärkningar är
särskilt stora för ändamål som tidigare bestreds från de s. k. driftkostnadsanslagen.
Den i budgetpropositionen föreslagna allmänna förstärkningen av
”basresurserna” med sammanlagt 7,2 milj. kr. är mot denna bakgrund riktig
men otillräcklig. Vid jämförelse med de förstärkningar som skett tidigare år
finns anledning att erinra om att detta tillskott skall tillgodose också behov
vid de vetenskapliga biblioteken, högskoleförvaltningarna och för datortid,
som länge beräknats under särskilda anslag.

Nuvarande relation mellan den fasta organisationens omfattning och de
rörliga medel som tillförs högskolan beskriver ett system i obalans. Detta
motiverar att universitetsorganisationen nu förstärks. En fortsatt uppbyggnad
av sektorsorganens och forskningsrådens resurser för främst naturvetenskaplig
och teknisk forskning kommer framdeles att kräva ytterligare
förstärkningar av den fasta organisationen. Mot denna bakgrund förordar vi
att forskningsorganisationen vid de matematisk-naturvetenskapliga och
tekniska fakulteterna redan nästa budgetår förstärks med 5 milj. kr. utöver
vad som föreslås i budgetpropositionen. Medlen bör utnyttjas i första hand för
att förbättra institutionernas förutsättningar att åta sig projekt eller uppdrag
inom områden där forskningens betydelse för ekonomisk och social utveck

Mot. 1977/78:885

ling kan bedömas bli stor och där den nämnda obalansen är särskilt
påfallande. Det kan då vara naturligt att dessa ytterligare medel koncentreras
till ett litet antal institutioner. Anslagen till matematisk-naturvetenskapliga
och tekniska fakulteterna bör sålunda räknas upp till resp. (185 232 000 +
2 500 000=) 187 732 000 kr. och (193 735 000 + 2 500 000=) 196 235 000 kr.
Den närmare fördelningen av de av oss föreslagna extra medlen bör
ankomma på UHÄ och berörda fakultetsnämnder.

En annan viktig del av den fasta forskningsorganisationen utgörs av
institutionernas tekniskt-vetenskapliga utrustning. Tillgången till utrustning
av hög kvalitet är en förutsättning för att högskolan skall kunna fungera som
bas för en betydande del av samhällets forskning och för ett effektivt
utnyttjande av befintliga resurser inom högskolan. I avvaktan på särskild
proposition i ämnet finns i budgetpropositionen upptaget 76 milj. kr. till
inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m. m. Även om vi
får anledning att återkomma i denna fråga senare i vår, sedan den aviserade
propositionen överlämnats till riksdagen, vill vi i detta sammanhang anföra
följande.

1950- och 1960-talen kännetecknades av en utomordentligt kraftig
utbyggnad av universitet och högskolor, främst för att tillgodose den
grundläggande utbildningens behov men också av forskningsresurserna.
Under denna tid tillkom bl. a. universitetet i Umeå och den tekniska
fakulteten i Lund. Uppbyggandet av högre teknisk utbildning i Linköping
inleddes 1969. Både tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska
högskola byggdes ut kraftigt liksom många naturvetenskapliga institutioner i
bl. a. Lund, Göteborg och Uppsala. I samband med nybyggnad tillfördes
berörda institutioner ny utrustning av hög teknisk och vetenskaplig kvalitet.
Denna utrustning är nu tio år gammal eller mer. Den är i många fall hårt
försliten, ofta också vetenskapligt inaktuell. Behovet av medel för återanskaffning
av utrustning är därför mycket stort. Den stora satsningen på
utbyggnad av högre utbildning och forskning för 10-20 år sedan måste nu
följas upp med en satsning på ersättning och förnyelse av den vetenskapliga
utrustningen.

I sin anslagsframställning påvisar UHÄ att utrymmet för återanskaffning
av utrustning räknat i fasta priser minskat kraftigt under senare år. För att
man skall kunna tillämpa en avskrivningstid på tio år för utrustningen, vilket
enligt UHÄ vore önskvärt, krävs en ökning av den ram som UHÄ disponerar
för främst återanskaffning med ca 80 96. Enligt vår uppfattning talar starka
skäl för att man snabbt söker nå det av UHÄ angivna målet vilket förutsätter
en väsentlig uppräkning av anslaget redan nästa budgetår. Vid en vidgning av
ramen bör anslaget öka med hälften härav. Med hänsyn till de stora
uppdämda behoven bör man då prioritera objekt som har betydelse för
teknisk och naturvetenskaplig forskning. Vi återkommer till denna fråga
sedan regeringens proposition om bl. a. inredning och utrustning av lokaler
vid högskoleenheterna m. m. överlämnats. Men vi vill redan nu markera att

Mot. 1977/78:885

en uppräkning av anslaget med minst 20 milj. kr. för nästa budgetår är
nödvändig.

I budgetpropositionen föreslår regeringen en uppräkning av anslagen till
forskningsråden, inkl. forskningsrådsnämnden, med ca 29 milj. kr. till
sammanlagt 299 milj. kr. Sedan hänsyn tagits till kostnader för nya åtaganden
inom bl. a. internationellt forskningssamarbete, som skall bestridas av
forskningsråden, kan uppräkningen av rådens anslag beräknas uppgå till ca
8 %. Redovisningen i budgetpropositionen är emellertid så knapphändig att
en analys av de reella förändringarna under anslagen är svår att genomföra. Vi
noterar emellertid med tillfredsställelse att det innevarande budgetår
upptagna anslaget Vissa resurser för forskning utgått och att motsvarande
medel beräknats under resp. forskningsråds anslag i enlighet med riksdagens
uttalande förra året med anledning av en socialdemokratisk motion.

Mot bakgrund av det senaste årets rekordartade prisökning innebär
regeringens förslag en betydande urholkning av forskningsrådens anslag.
Denna utveckling kan inte accepteras. Den innebär i realiteten att man
försvagar en av de krafter som kan bidra till ekonomisk återhämtning och
vidareutveckling av samhället. Särskilt i ett samhällsekonomiskt läge av det
slag vi nu upplever måste satsning på forskning vara en av de mest angelägna
investeringarna för framtiden.

Ett förstahandsmål måste därför vara att tillförsäkra forskningsråden
oförändrade reella resurser. Detta bör kunna uppnås genom att forskningsrådsnämndens
och forskningsrådens anslag innevarande budgetår generellt
räknas upp med 13 %, motsvarande 12,1 milj. kr. utöver vad som beräknats i
budgetpropositionen. För forskningsrådsnämnden (FRN), humanistisksamhällsvetenskapliga
forskningsrådet (HSFR), medicinska forskningsrådet
(MFR) och naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) innebär denna princip
en uppräkning med ytterligare resp. 0,5, 1,9, 3,9 och 5,8 milj. kr.

Sedan forskningsråden tillförsäkrats oförändrade resurser räknat i fasta
löner och priser bör, mot den bakgrund vi redovisat i det föregående, en reell
förstärkning av främst NFR:s resurser komma i fråga. Vi föreslår därför att
NFR tillförs ytterligare 8,0 milj. kr. I likhet med vad vi anfört i det föregående
i fråga om matematisk-naturvetenskapliga och tekniska fakulteterna bör
detta medelstillskott utnyttjas för forskning, som kan väntas få särskild
betydelse för ekonomisk och social utveckling. I anslutning härtill bör av skäl,
som likaledes redovisats tidigare, anslagen till HFSR och MFR räknas upp
resp. 1,5 och 2,0 milj. kr. Förstärkningen av de två sistnämnda rådens resurser
bör förbättra deras möjligheter bl. a. att medverka till samfinansiering av
projekt med NFR.

Forskningsrådsnämnden (FRN), som inledde sin verksamhet under år
1977, utgör ett viktigt komplement till rådsorganisationen. Nämnden
förutsattes vid sin tillkomst bli en aktivt drivande kraft i forskningspolitiken.
FRN:s verksamhet har startat genom att ett antal arbetsgrupper har tillsatts.
Medelsförbrukningen för nämnden är än så länge begränsad, och en

Mot. 1977/78:885

reservation i storleksordningen 3^1 milj. kr. kan väntas vid utgången av
innevarande budgetår. Det är emellertid viktigt att FRN ges medel för att
också initiera nya projekt. Vi föreslår därför för nästa budgetår en ökning av
anslaget till FRN med 1 milj. kr. utöver den tidigare nämnda kompensationen
för kostnadsfördyringar.

Sammanfattningsvis innebär våra förslag till ytterligare förstärkning av
forskningsrådsorganisationen att anslaget Forskningsrådsnämnden bör
räknas upp till (14 912 000 + 1 000 000 + 500 000=) 16 412 000 kr., att anslaget
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet beräknas till
(42 615 000 + 1 900 000 + 1 500 000=)46 015 000 kr., att anslaget Medicinska
forskningsrådet beräknas till (86 730 000 + 3 900 000 + 2 000 000=)
92 630 000 kr. samt att anslaget Naturvetenskapliga forskningsrådet m. m.
tas upp med (155 005 000 + 5 800 000 + 7 000 000=) 167 805 000 kr.

De här föreslagna förstärkningarna av forskningsrådens och högskolans
resurser för teknisk och naturvetenskaplig forskning bör följas av en
motsvarande förstärkning av styrelsen för teknisk utveckling (STU). Vi avser
att återkomma till denna fråga när den aviserade propositionen om samhällets
stöd till teknisk forskning och industsriell utveckling överlämnats till
riksdagen.

Vi har härmed sökt redovisa ett första steg i en utbyggnad av forskningen
inom högskoleområdet, som syftar till förnyelse i näringslivet och till social
utveckling. Utbyggnaden riktar sig särskilt mot de tekniska och naturvetenskapliga
områdena i vid mening. Forskningen inom dessa områden skall
nyinriktas, stödjas och vidareutvecklas, bl. a. genom samverkan med
humaniora och samhällsvetenskap, vilket kräver förstärkningar även på
dessa områden. Utbyggnaden föreslås ske genom parallella satsningar på tre
fronter: de forskningsfinansierande organens resurser, den fasta organisationen
vid högskolan samt förnyelse och återanskaffning av utrustning.

Enligt vår mening är den verksamhet som bedrivs av Vetenskapsakademien
av stor betydelse bl. a. för att främja forskarutbyte med andra länder. I
budgetpropositionen har Vetenskapsakademien inte fått några medel för
ökning av verksamheten. Vi föreslår att anslaget D 46 Bidrag till Vetenskapsakademien
ökas med 200 000 kr. utöver regeringens förslag.

Sammanfattningsvis innebär de förslag som vi i motionen har framlagt att
temaforskningen i Linköping tillförs 0,5 milj. kr., de matematisk-naturvetenskapliga
samt de tekniska fakulteterna 5 milj. kr., universitetens basorganisation
ca 20 milj. kr. och forskningsrådsorganisationerna jämte Vetenskapsakademien
23,8 milj. kr., allt i jämförelse med budgetpropositionen. Det
innebär en förstärkning av forskningsanslagen med i runda tal 50 milj. kr.

Riksbankens jubileumsfond

Vid sidan av högskolan, forskningsråden, STU, forskningsrådsnämnden
och desektoriella forskningsorganen finns också Riksbankens jubileumsfond

Mot. 1977/78:885

som en samhällets forskningsresurs.

Denna fonds syfte är att främja stora, långsiktiga projekt av mångvetenskaplig
karaktär, som det är svårt att finansiera via forskningsråden, att satsa
på områden med relativt outvecklad forskningsmetodik, att stödja områden
som är angelägna och nu eftersatta i forskningshänseende samt att gå in på
områden där viktiga politiska beslut måste fattas. Fondens styrelse består av
riksdagsledamöter och forskare med en majoritet för de förstnämnda.

Fonden tillkom genom att vinstmedel i riksbanken avsattes, första gången
av 1961 års vinst med 250 milj. kr. och sedan med ytterligare 100 milj. kr. år
1974. Det är avkastningen av dessa fondmedel som fonden delar ut i
forskningsanslag. Utdelningskapaciteten år 1965, det första verksamhetsåret,
var 16,5 milj. kr. Den steg till 19,5 milj. kr. 1968 och låg på denna nivå till 1975.
Från 1976 har den årliga utdelningskapaciteten varit ca 26 milj. kr. Den
genomsnittliga årliga ökningen i utdelningskapacitet 1968-1976 har varit
3,7 %. Den årliga ökningen av konsumentprisindex under motsvarande tid
har emellertid varit 7,9 %. Kostnadsökningen för ett vanligt forskningsprojekt
har de senaste åren varit ca 15 % per år. Detta har alltså reellt sett
inneburit en kraftig minskning i utdelningskapacitet. Kostnadsökningarna i
de projekt fonden redan beslutat stödja gör att utrymmet för nya projekt blir
allt mindre. Möjligheterna att leva upp till fondens syften blir på detta sätt
alltmera beskurna. För att motverka denna ogynnsamma utveckling bör nu
ytterligare kapital tillföras fonden. Detta bör ske genom att 200 milj. kr. av
riksbankens vinst för år 1977 avsätts i form av värdepapper ur riksbankens
portfölj. Riksdagen bör genom ett uttalande rekommendera fullmäktige i
riksbanken att i sitt förslag till disposition av 1977 års vinst göra denna
avsättning.

Forskning och utveckling inom energiområdet

Ett område där forskning och utveckling har en viktig uppgift att tillgodose
angelägna samhällsbehov är energifrågorna. För att utveckla nya energikällor,
för att förbättra sådan teknik som redan nu används, för att öka
säkerheten och minska hälso- och miljöeffekter vid all slags energiproduktion
samt för att effektivisera energianvändning och energidistribution krävs ett
intensivt forsknings- och utvecklingsarbete.

Det energipolitiska beslut som riksdagen fattade år 1975 innebar en
betydande satsning på forskning inom energiområdet. I det förslag till
socialdemokratiskt energiprogram som presenteras om några dagar föreslås
ett omfattande program för forskning inom energiområdet, i huvudsak enligt
det förslag som delegationen för energiforskning överlämnat till regeringen.

Energiområdet illustrerar väl behovet av en långsiktig planering för att
bygga upp kunskap och kompetens så att forskningen verkningsfullt kan
bidra till att lösa viktiga samhällsproblem.

Mot. 1977/78:885

Miljövårdsforskning

Ett viktigt inslag i den samiade forskningsverksamheten är miljöforskningen.
Det kraftfulla, framtidsinriktade forsknings- och utvecklingsarbete
som vi dragit upp riktlinjerna för i denna motion och som syftar till industriell
och teknisk utveckling förutsätter att de följder för vår totala livsmiljö som
den tekniska utvecklingen medför noga kartläggs. Vi måste veta på vilket sätt
tekniken och produktionen påverkar livsmiljön. Vi måste redan vid utvecklandet
av produktionen förebygga dess risker. Människa och miljö får inte
åsidosättas. Teknik och produktion får inte stå i ett motsattsförhållande till
miljön. Därför måste vi ständigt förbättra våra kunskaper om olika produktionsprocessers
miljöpåverkan. Omsorgen om miljövärdena är en viktig del
av den tekniska utvecklingen.

Miljöforskningen måste ges ökade resurser. Vi har i andra motioner
preciserat våra krav på detta område.

Rekrytering till utbildning och forskning m. m.

När det gäller att åstadkomma en förstärkning av den tekniska utvecklingen
och forskningen intar utbildningssystemet en strategisk position. Det
krävs specialutbildade tekniker och naturvetare för olika uppgifter inom
näringslivet samt som en bas för forskningen. Men behovet avser inte enbart
specialutbildad personal. Alla samhällsmedborgare har behov av en viss
grundläggande kunskap om teknik och naturvetenskap för att kunna ta
ställning till politiska och sociala frågor. Den senaste tidens debatt om bl. a.
energifrågorna, miljöpolitiken och näringslivets strukturproblem kan tjäna
som exempel. Också de som i förvaltningar och organisationer har att fatta
beslut måste kunna värdera tekniska lösningar och väga dem mot samhälleliga
konsekvenser.

Undervisning i teknik och naturvetenskap behövs därför i hela skolväsendet,
inte bara inom specialutbildningarna. Detta synsätt har också legat
bakom grundskolans utformning och strävan att ge alla elever i gymnasieskolan
en naturvetenskaplig och teknisk orientering.

Debatten om de naturvetenskapliga och tekniska utbildningarna har i stor
utsträckning handlat om det vikande intresset i gymnasieskolan. Detta är
naturligtvis ett allvarligt problem. Men det räcker inte med åtgärder i
gymnasieskolan, speciellt med tanke på behovet att ge alla elever en bred
allmänorientering om dessa ämnesområden.

Nästan alla barn är utrustade med en naturlig nyfikenhet och vetgirighet,
inte minst inriktade på tekniska ting och naturfenomen. Dessa egenskaper
bör utvecklas redna i förskolan. Barnen bör få tid och möjligheter att göra
experiment och lära sig hur man skaffar information. I grundskolan skall
eleverna ges en grundläggande kunskap om naturorienterande ämnen inte
bara som en grund för vidareutbildning utan också för att de skall ha lättare att

Mot. 1977/78:885

som vuxna medborgare ta ställning till politiska och sociala frågor med
naturvetenskaplig och teknisk anknytning. Det är väsentligt att ta till vara
och utveckla elevernas spontana intresse för naturvetenskap och teknik.
Detta är särskilt viktigt med tanke på att flickorna enligt gjorda undersökningar
visar ett mindre intresse för dessa ämnen än pojkarna, vilket än
tydligare avspeglas i linjevalen till gymnasieskolan. Det finns mycket som
tyder på att undervisningen i grundskolan redan på ett tidigt stadium blir så
abstrakt att den förlorar kontakten med den värld som barnen är förtrogna
med. Det är alltså inte enbart en fråga om ämnenas omfattning utan i lika hög
grad en fråga om undervisningens innehåll samt arbetssättet. Undervisningen
måste göras mera experimentell och verklighetsanknuten.

F. n. utarbetas inom skolöverstyrelsen (SÖ) ett förslag till ny läroplan för
grundskolan. Enligt vad föredraganden framhåller i budgetpropositionen
övervägs bl. a. att ämnet teknik skall föras till orienteringsämnena. Vi har
ingen möjlighet att nu kommentera ett förslag som ännu inte är offentliggjort.
Men vi vill framhålla vikten av att vid den förestående förändringen av
grundskolana läroplan den naturvetenskapliga och tekniska orienteringen
förstärks på alla stadier samt att undervisningen ges en mer experimentell
inriktning.

I gymnasieskolan harden naturvetenskapliga linjen (N-linjen) under flera år
haft svårigheter både med att rekrytera elever och med att behålla eleverna på
linjen. Den tre- och fyraåriga tekniska linjen (T-linjen) har också haft
rekryteringsproblem men har under senare år kunnat notera en ökning.
Antalet elever som genomgått teknisk eller naturvetenskaplig utbildning i
gymnasieskolan kan beräknas minska från ca 50 000 under perioden
1970-1975 till ca 35 000 under perioden 1975-1980. Mest markant blir
nedgången för elever från N-linjen, där utflödet bara blir hälften så stort under
1970-talets senare del som under den förra.

I budgetpropositionen framhålls att den fyraåriga tekniska linjen fått ett
betydligt ökat antal sökande jämfört med föregående år. Läsåret 1976/77
fanns 101 förstahandssökande på 100 platser. Denna siffra hade stigit till 113
per 100 platser låsåret 1977/78. Antalet sökande till den naturvetenskapliga
linjen var detsamma som föregående år.

Denna utveckling under det senaste året är glädjande. Men fortfarande är
antalet studerande i dessa utbildningar lågt. Dessutom gäller att antalet
studieavbrott är mycket stort, speciellt på den naturvetenskapliga linjen.

N-linjen ger en bred utbildning inte bara i de naturvetenskapliga ämnena
utan också i språk och humaniora och ger särskild behörighet för vidare
studier inom alla dessa ämnen. Samtidigt som linjen ger en bred allmänorientering
fungerar den också som en rekryteringsbas för ett antal spärrade
linjer inom högskolan. Detta har lett till att undervisningen blivit alltför
kompakt, vilket torde vara en viktig förklaring till det stora antalet
studieavbrott.

Också betygsättningen spelar en viktig roll för studieavbrotten och

Mot. 1977/78:885

linjebytena. Statistiska centralbyråns undersökning av elevströmmar och
betyg i gymnasieskolan (U 1976:12) visar att eleverna på tre- och fyraåriga
linjer i genomsnitt fick ett betydligt lägre medelbetyg vid avgången från
gymnasieskolan än vid antagningen, medan motsatsen gäller för eleverna på
de tvååriga linjerna.

SÖ har i en undersökning av studieavbrott och linjebyte (Studieavbrott och
linjebyte i gymnasieskolan, Skolöverstyrelsen, P I, 1975:23) funnit att det
vanligaste skälet för byte av linje enligt elevernas egna uppgifter är att
konkurrensen om betyg är alltför hård. Eleverna byter alltså från vad man
uppfattar som en svårare till en lättare linje för att därigenom kunna få bättre
betyg. Sammanfattningsvis konstaterar SÖ att i nio fall av tio beror linjebytet
på betygssystemets utformning, bristande intresse för den påbörjade utbildningen,
svikna förväntningar eller svårigheter att följa med i undervisningen.
Vanligast är linjebyten just på treårig naturvetenskaplig linje. Flertalet
linjebytare gick från naturvetenskaplig till treårig samhällsvetenskaplig
linje.

För att förbättra rekryteringen till N-linjen och för att minska benägenheten
för linjebyten har SÖ föreskrivit att i ämnena matematik, fysik, kemi
och biologi på T- och N-linjerna betygsmedelvärdet för hela riket skall vara
3,3 i den referensgrupp som utgörs av N - och T-elever. Det är emellertid ännu
för tidigt att uttala sig om effekterna av denna förändring.

Enligt vår mening är det viktigt att beakta betygsättningens betydelse för
N- och T-linjerna i samband med den revision av betygen som inom kort blir
aktuell vid ställningstagandena till förslagen från 1973 års betygsutredning.

Vad vi tidigare har anfört om behovet av en experimentell och problemorienterad
undervisning måste gälla också för gymnasieskolan. Alternativa
uppläggningar av utbildningen på N-linjen bör prövas med mera laborativt
och projektinriktat arbetssätt i nära kontakt med arbetsplatser. Det är
nödvändigt att utgå från de kunskaper som eleverna har från grundskolan.
Som vi tidigare har framhållit är stoffmängden mycket omfattande. Allt detta
sammantaget torde medföra att visst övrigt lärostoff måste begränsas.

Enligt sina direktiv skall gymnasieskolutredningen (U 1976:10) analysera
orsakerna till det minskade intresset för tekniska och naturvetenskapliga
studier och föreslå lämpliga åtgärder. I direktiven pekas också på vikten av att
alla studerande i gymnasieskolan tillägnar sig kunskaper om och erfarenheter
av bl. a. naturvetenskap. Då det torde dröja ännu ett antal år innan
utredningens förslag kan resultera i nya läroplaner är det angeläget att
åtgärder snarast vidtas för att öka rekryteringen till och minska studieavbrotten
på T- och N-linjen. De åtgärder som vi här har pekat på bör läggas till
grund för det arbete som sedan en tid pågår inom SÖ och i en särskild
arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet.

En ändrad undervisning i tekniska och naturvetenskapliga ämnen ställer
ökade och nya krav på lärarna, speciellt med tanke på att undervisningen

Mot. 1977/78:885

förutsätter ett tvärvetenskapligt synsätt hos lärarna. Lärarna måste därför få
möjlighet att bredda och fördjupa sina ämneskunskaper. Det är viktigt att den
nu arbetande lärarutbildningsutredningen beaktar dessa aspekter. Dessa
problem måste också mer än hittills uppmärksammas inom lärarfortbildningen.
Vi noterar med tillfredsställelse och vill ytterligare understryka vad
föredraganden anför under anslaget C 8. Fortbildning m. m., nämligen att
vikten av fortbildning i naturorienterande ämnen betonas som ett led i
strävandena att stärka skolans undervisning på detta område.

Också när det gällar högskolan har under senaret tid antalet sökande till
tekniska och naturvetenskapliga utbildningar varit sjunkande, och alla
tillgängliga utbildningsplatser har inte kunnat besättas. Vi har erfarit att inom
sektorn för utbildning för tekniska yrken antalet obesatta platser höstterminen
1977 är mycket stort; ca 20 procent av platserna var inte ianspråktagna.
På fysikerlinjen och kemistlinjen var t. ex. ungefär var tredje plats obesatt.
Genom effektiva åtgärder för att öka antalet studerande som fullföljer
studierna vid gymnasieskolans T- och N-linjer kan rekryteringen för
högskolans del förbättras. Det är också angeläget att öka andelen kvinnliga
studerande i tekniska och naturvetenskapliga utbildningar.

Under senare år har allt fler äldre personer med arbetslivserfarenhet sökt
sig till högskolan. Detta gäller dock endast i blygsam omfattning för de
tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna. Detta torde i stor utsträckning
hänga samma med de omfattande förkunskapskraven. Det är därför
viktigt att finna former för dessa vuxna studieintresserade att också skaffa sig
formell behörighet.

Genomströmningen vid de tekniska utbildningarna har länge varit svag.
Vissa åtgärder som har vidtagits för att förbättra studieeffektiviteten har gett
positiva resultat. Sådana åtgärder måste fortlöpande vidtas dels för att de
studerande skall kunna genomgå utbildningarna på normal studietid, dels för
att de som påbörjat studierna skall kunna genomgå hela utbildningen.

Med tanke på den svaga rekryteringen till teknisk och naturvetenskaplig
utbildning finns det också skäl till oro för forskarutbildningen på dessa
områden. Effekterna från gymnasieskolan förstärks på denna nivå av såväl
ändrade studievanor som vissa inslag i högskolereformen. Förskjutningen
mot i genomsnitt allt äldre studerande, som läser begränsade studieprogram
utdragna över lång tid och med stort inslag av starkt yrkesinriktade kurser,
minskar successivt rekryteringsunderlaget för forskarutbildningen. Det är
därför angeläget att åtgärder vidtas för att stimulera också dessa studerande
för forskarutbildning. Vidare skapar den nyligen införda studieordningen i en
del fall svårigheter när det gäller att hänföra olika kurser till forskarutbildningens
ämnesområden. Detta hänger delvis samman med de problem som
det s. k. fria området inom högskolan har skapat. I en särskild motion har
socialdemokraterna yrkat att också det som nu betecknas som ett fritt område
och för vilket andra regler gäller än för övriga delar av högskolan skall
inordnas i högskolans planerings- och resurssystem. Vad som här nämnts har

Mot. 1977/78:885

betydelse såväl för behörighetsprövningen som för möjligheterna att fånga
upp och stimulera studerande att gå vidare till forskarutbildning och
forskning. Det är angeläget att dessa frågor analyseras noga och att förslag till
eventuella åtgärder utarbetas i anslutning till behandlingen av forskarutbildningsutredningens
förslag.

Den pågående försöksverksamheten med yrkesteknisk högskoleutbildning
(YTH) borde kunna erbjuda en rad erfarenheter, vilka bör utnyttjas i
förnyelsen av utbildningen också inom övriga delar av högskolan. Man bör
därvid söka tillgodogöra sig de YTH-studerandes aktuella arbetslivserfarenheter,
bl. a. av hur teknisk utveckling påverkat innehållet i arbetsuppgifterna
och arbetsorganisationen. Dessutom bör det samspel mellan lärare och
studerande som med framgång har praktiserats inom YTH-utbildningen
kunna ge stimulans för det pedagogiska utvecklingsarbetet inom andra delar
av högskolan.

Hemställan

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs*

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de fackliga organisationerna bör vara
representerade i den särskilda kommittén och den regionala
arbetsgruppen som skall leda försöksverksamheten med
näringslivskontakt för forskare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en viss del av medlen för försöksverksamheten
med näringslivskontakt för forskare tillförs de fackliga
organisationerna för information och utredning av forskningsprojekt,

3. att riksdagen beträffande temaorienterad forskning vid universitetet
i Linköping beslutar att de två teman som föreslagits av
universitets-och högskoleämbetet får starta den 1 juli 1979 samt
de övriga året därefter,

4. att riksdagen beslutar att till Vissa särskilda utgifter inom
högskolan (D 32., utbildningsdepartementet) för budgetåret
1978/79 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
500 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 12 537 000 kr., varvid
anslagsposten 2. Planering och förberedelser inför temaorienterad
forskningsorganisation i Linköping skall utgå med

1 500 000 kr.,

5. att riksdagen beslutar att till matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna (D 20., utbildningsdepartementet) för budgetåret
1978/79 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med

2 500 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 187 732 000 kr. i
* Se även motion 1977/78:886

Mot. 1977/78:885

enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar att till Tekniska fakulteterna (D21.,
utbildningsdepartementet) för budgetåret 1978/79 anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag med 2 500 000 kr. förhöjt
reservationsanslag av 196 235 000 kr. i enlighet med vad som
anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar att till Forskningsrådsnämnden (D33.,
utbildningsdepartementet) för budgetåret 1978/79 anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag med 1 500 000 kr. förhöjt
reservationsanslag av 16 412 000 kr.,

8. att riksdagen beslutar att till Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet (D 34., utbildningsdepartementet) för
budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande till regeringens
förslag med 3 400 000 kr. förhöjt reservationsanslag av
46 015 000 kr.,

9. att riksdagen beslutaratt till Medicinska forskningsrådet (D 35.,
utbildningsdepartementet) för budgetåret 1978/79 anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag med 5 900 000 kr. förhöjt
reservationsanslag av 92 630 000 kr.,

10. att riksdagen beslutar att till Naturvetenskapliga forskningsrådet
m. m. (D36., utbildningsdepartementet) för budgetåret
1978/79 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
12 800 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 167 805 000 kr.,

11. att riksdagen beslutar att till Bidrag till Vetenskapsakademien
(D46., utbildningsdepartementet) för budgetåret 1978/79
anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 200 000 kr.
förhöjt reservationsanslag av 4 915 000 kr.,

12. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om behovet av att stärka den
naturvetenskapliga och tekniska orienteringen på alla stadier i
grundskolan i samband med den förestående revisionen av
grundskolans läroplan samt att undervisningen ges en mer
experimentell inriktning,

13. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att den treåriga naturvetenskapliga
linjen och den fyraåriga naturvetenskapliga linjen snabbt
revideras samt att de i motionen nämnda åtgärderna därvid
skall beaktas,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att de i motionen anförda synpunkterna på
betygssystemet i gymnasieskolan beaktas vid den förestående
betygs reformen,

Mot. 1977/78:885

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vadsom i
motionen anförts om åtgärder för att förbättra rekryteringen till
grundläggande utbildning och forskarutbildning i högskolan.

Stockholm den 20 januari 1978
OLOF PALME (s)

ERIK ADAMSSON (s)
INGEMUND BENGTSSON (s)
INGVAR CARLSSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
BENGT GUSTAVSSON (s)
LILLY HANSSON (s)

LENA HJELM-WALLÉN (s)
PAUL JANSSON (s)

GÖRAN KARLSSON (s)

VALTER KRISTENSON (s)

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)
ESSEN LINDAHL (s)

LISA MATTSON (s)

THAGE PETERSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
INGVAR SVANBERG (s)

GOTAB 57359 Stockholm 1978