om rätten att använda utlandsregistrerad bil

Motion 1987/88:Sk502 av andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Sk502

av andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp)
om rätten att använda utlandsregistrerad bil

I en motion till 1983/84 års riksmöte föreslog jag en översyn av bestämmelserna
för användning av utlandsregistrerad bil.

Motionen behandlades välvilligt och skatteutskottet ansåg det motiverat
att undersöka möjligheterna att lätta på bestämmelserna om vägtrafikbeskattning
i syfte att underlätta rörligheten över gränserna. På utskottets
förslag gav riksdagen regeringen i uppdrag att uppmärksamma frågan och att
man skulle aktualisera frågan på det nordiska planet (SkU 1983/84:29, rskr.
199).

Vid ett möte den 6 mars 1986 beslutade de nordiska finansministrarna att
tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att utreda frågan om tillfällig tullfrihet
vid användandet av bilar i de nordiska länderna.

Arbetsgruppen konstaterade att skattenivån på bilar skiljer sig åt i de olika
länderna. Sålunda har Sverige en lägre beskattning än de övriga länderna.
Gruppen ansåg att så länge skillnaderna i skatte- och avgiftsuttag är så stora,
saknas förutsättningarna för att införa gemensamma nordiska regler som
tillåter att ett fordon som är registrerat och beskattat i ett land används
”skattefritt” i ett annat land av personer som är bosatta i det sistnämnda
landet. En sådan ändring av bestämmelserna menade gruppen skulle leda till
att personer bosatta i Danmark, Finland och Norge skulle ha ett stort intresse
av att köpa och registrera sin bil i Sverige men använda den i det egna landet.

Gruppen diskuterade också ett förslag till utvidgad användning av
utländska bilar som väcktes från svensk sida. Förslaget innebar att en person
som är bosatt i ett nordiskt land och som arbetar i ett annat nordiskt land
skulle få tillåtelse att köra sin utlandsregistrerade bil från gränsen till
bostaden och vice versa men annars inte få använda den i hemlandet. En
sådan ordning tillämpas i Sverige.

Varken Danmark, Finland eller Norge kunde dock ställa upp på ett sådant
förslag. Man menade att också en sådan begränsad ändring skulle leda till ett
ökande intresse av att köpa bil i Sverige - eller något annat land med låg
beskattning - och försök att slippa undan hemlandets beskattning. Vidare
ansågs möjligheterna att kontrollera att bilen bara används mellan gränsen
och bostaden och tillbaka som mycket dåliga.

Den motion jag väckte och som svenska riksdagen ansåg så motiverad att
man ger regeringen i uppdrag att aktualisera frågan på det nordiska planet
har således inte rönt förståelse hos den nordiska arbetsgruppen.

1* Riksdagen 1987/88.3sami. NrSk501 -505

I motionen 1984 har jag pekat på ett praktiskt exempel där de nuvarande
bestämmelserna är till mycket stort hinder i verksamheten. Det gällde
företaget Morokulien AB som ägs av en svensk medborgare och en norsk
medborgare.

Företaget som bedriver matservering, bensinstation och turistinformation
äger en svenskregistrerad bil och en norskregistrerad bil. Enligt gällande
bestämmelser får en medborgare i ett land inte köra bil som är registrerad i
det andra landet. För de två ägarna till Morokulien AB innebär dessa
bestämmelser mycket besvärande hinder i rörelsen. De är beroende av att
fritt med de båda bilarna kunna utföra transporter och sköta firmans
kontakter på båda sidor gränsen när det gäller serveringsuppdrag och turism.

AB Morokulien med 25 anställda är inte de enda som är drabbade av de för
gränsbefolkningen besvärliga - och för dem i många fall obegripliga bestämmelserna.
I en riksdagsdebatt har jag nämnt ett annat exempel då en
pastor Odd Bekkholt hyrde en svensk tjänstebil för sina resor i Sverige. Han
fick dock inte använda sin bil de 8 km på norska sidan gränsen till sin bostad i
Örje i Norge. Hustrun fick skjutsa honom, och hämta honom, vid gränsen
med deras norskregistrerade bil.

Många sådana exempel finns där människor i gränstrakterna upplever de
nuvarande bestämmelserna som mycket besvärande och svårförståeliga.

Enligt min mening borde det vara möjligt att gränsbor erhåller någon form
av dispens från gällande tullbestämmelser. I de flesta fall är gränsbefolkningen
personligt kända av tullens personal. Någon form av enkel anmälan borde
gå att införa så att en smidig lösning kan ske för företag och enskilda som
verkar och bor i gränsområdena. En sådan anmälan skulle kunna gälla viss tid
av året och sedan ges möjlighet till förnyelse.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställer jag

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av gällande bestämmelser
i syfte att undanta medborgare i gränstrakterna från förbudet
att i det egna landet använda bil som är registrerad i grannlandet.

Stockholm den 13 januari 1988
Karl Erik Eriksson (fp)

Mot. 1987/88
Sk502

4