om miljön
Motion 1987/88:Jo767 av Olof Johansson m. fl. (c)
Motion till riksdagen
1987/88:Jo767
av Olof Johansson m. fl. (c)
om miljön
Sammanfattning
Centern ger i motionen sin grundläggande syn på miljöfrågorna.
En miljöombudsman bör tillsättas. Miljöombudsmannen bör ges möjlighet
att föra talan i domstolar åt enskilda. MO bör ge direktiv till polis- och
åklagarmyndighet och rekommendationer till myndigheter.
Centern föreslår att regeringen redovisar vilka förändringar som krävs för
att slutsatserna från Världskommissionen för miljö och utveckling skall
kunna genomföras. Samhällsarbetet måste inriktas mot en uthållig utveckling.
En översyn bör göras av Sveriges internationella miljöbevakning. Centern
föreslår att ambassadpersonal särskilt avdelas för miljöfrågorna.
Centern föreslår ett åtgärdsprogram mot havsföroreningarna och en
awecklingsplan för försurningen.
Freonanvändningen bör upphöra inom en femårsperiod anser centern.
Kemikalieinspektionen måste förstärkas. 10 milj. kr. ytterligare anslås.
Varje företag måste upprätta en miljöbudget över hur miljöfarliga ämnen
hanteras i den egna verksamheten och var de slutligen hamnar.
Klorutsläppen från massaindustrin skall upphöra. Stöd till ny teknik,
Prenoxmetoden, föreslås. Blekt papper skall ges en miljöavgift.
Ett omfattande program för åtgärder inom jordbruk och miljö föreslås.
Trafiken skall göras miljövänligare med utvecklande av nya motorer,
bättre avgasrening på tunga fordon och på personbilar, som saknar katalytisk
rening, åtgärder för att minska trafikintensiteten och hastigheterna.
Centern vill förbättra kunskaperna om miljö såväl i beslutsprocessen som i
utbildningen. Jordbruksutskottet bör införa offentliga utfrågningar i miljöfrågor.
De politiska besluten bör förbättras genom miljökonsekvensanalyser
och naturresursräkenskaper, framtidsstudier och ökad miljörepresentation i
utredningar och styrelser.
Inledning
Vi vet mer än någonsin om sambanden i naturen. Vi har större kunskap än
tidigare om hur olika gifter påverkar ekosystem och människa. Vi har också
större ekonomiska resurser än någonsin tidigare. Vi måste då ta vara på
möjligheterna att bruka bättre och förbruka mindre.
Den svenska regeringen fick under den gångna hösten kritik för att den
inte lade fram några förslag på miljöområdet, trots att kunskapsunderlag
fanns och allvarliga miljöproblem hotade. Vi framför här vår grundläggande
syn på miljöpolitiken. På flera områden återkommer vi med mera detaljerade
förslag i samband med att regeringen äntligen skall presentera sin
proposition under våren.
Det finns inte tid att vänta längre. På en rad områden måste utsläppen
minska drastiskt för att inte en ökad ansamling av miljöföroreningar skall nå
nivåer där atmosfärens, vattnens, jordens och organismernas motståndskraft
är förbrukad. Det gäller utsläppen av freoner till atmosfären, långlivade
klorerade föreningar till Östersjön och Västerhavet, organiskt material och
närsalter till Östersjön och Kattegatt, kadmium till åkrarna, kväve till
skogsmarken i södra Sverige osv. På alla dessa områden kan en förhalning
under ytterligare några år förorsaka skador som inte går att reparera eller kan
ge mycket allvarliga skador. Förluster i form av produktionsbortfall och
naturskador kan redan beräknas i mångmiljardtal. Därtill kommer mänskligt
lidande som inte kan uttryckas i pengar. Det är stor risk för att snålheten
bedrar visheten.
Miljöombudsman
Samhällets kontroll av miljöföroreningar är bristfällig. Domstolarnas bevakning
av miljöbrott är också otillfredsställande. Med de ökade kunskaperna
om miljöriskernas betydelse för samhället och för enskilda människor anser
vi att inrättandet av en miljöombudsman skulle kunna göra en väsentlig
insats för miljövården och rättssäkerheten i vårt land. Myndigheter inom
miljövårdens område har till uppgift att skydda miljön ur samhällets
synvinkel och därmed till gagn för den enskilde.
Personer som har drabbats av miljöskador har hitintills sökt hjälp hos
enskilda advokater och stiftelsen Miljöcentrum. Dessa gör ett värdefullt
arbete, men enskilda initiativ klarar inte att täcka det verkliga hjälpbehovet.
En sådan uppgift bör fyllas av en fristående miljöombudsman. Till denna
ämbetsmans tjänst bör knytas utredare, kanslipersonal och utredningsresurser.
Miljöombudsmannen bör ges möjlighet att själv föra talan i domstolar
och ge rekommendationer till myndigheter. Härigenom kan en miljöombudsman
fylla en viktig funktion för att förbättra miljövården.
Internationellt
De flesta av världens stora naturresurs- och miljöproblem har lokala eller
nationella orsaker och måste i första hand angripas av de enskilda länderna.
Internationella överenskommelser och åtgärder är emellertid också nödvändiga.
Det behövs när man skall ta itu med de globala hoten och när man skall
hjälpa de olika länderna att lösa sådana interna problem som angår hela
världen.
Det är alldeles uppenbart att internationella överenskommelser och
åtgärder ofta är långsamma. Å andra sidan har de när de väl träder i kraft en
mycket stor betydelse. En överenskommelse att hindra förgiftningar i luft
eller vatten kanske inte resulterar i omedelbara förbättringar men kan
Mot. 1987/88
Jo767
5
1* Riksdagen 1987188. 3 sami. NrJo766-767
åtminstone minska takten i miljöförstöringen.
Internationella miljöproblem hanteras bäst när de deltagande länderna
förstår att deras egna långsiktiga intressen beror på framgången i samarbetet.
Enskilda länder samarbetar när det gäller resurshushållning och miljöarbete
när de tror att det är i deras eget intresse att göra så. Framgångsrikt
internationellt arbete bygger inte på att de enskilda länderna nödvändigtvis
ger upp sin integritet, däremot krävs att man inser, erkänner och har respekt
för de andra deltagande ländernas behov och rättigheter.
Världskommissionen för miljö och utveckling, den s. k. Brundtlandkommissionen,
lade fram sin rapport ”Our Common Future” eller som den
heter på svenska ”Vår Gemensamma Framtid” i april 1987. Rapporten har
därefter diskuterats vid Miljöstyrelsens session i Nairobi och av Generalförsamlingen
i New York.
Rapportens grundläggande budskap är att vi måste skapa en uthållig
utveckling. Med en uthållig utveckling menar kommissionen en utveckling
som tillfredsställer dagens behov utan att begränsa kommande generationers
möjligheter till att tillfredsställa sina behov.
Det skall uppfattas som en bred förändringsprocess som omfattar alla
mänskliga verksamhetsfält. Det kräver en förändring av politiken inom alla
tänkbara områden. Den förutsätter rättvis tillgång till kunskaper och
resurser och en jämlikare fördelning mellan och inom nationer. Den kräver
ett brett deltagande i beslutsfattandet.
Rapporten visar mycket klart och understryker kraftigt sambanden mellan
alla dessa problem liksom sambanden mellan fred, säkerhet, utveckling och
miljö. Likaså understryker man behovet av en förbättrad förvaltning av vad
som kallas ”global commons”, dvs. oceanerna, Antarktis, atmosfären och
rymden.
För att detta skall kunna åstadkommas krävs förändringar av den politik
som i dag förs av de internationella organisationer som har ansvar för handel,
bistånd, tekniskt och ekonomiskt bistånd med den allmänna målsättningen
att öka inkomsterna i utvecklingsländerna. Dessa förhandlingar kommer att
behöva föras i organ som GATT, UNCTAD, Världsbanken, Internationella
Valutafonden, de regionala utvecklingsbankerna, UNIDO; UNDP; WHO
och FAO för att bara nämna några av de viktigaste organen.
Ett annat viktigt budskap i kommissionen är att miljöfrågorna och de
ekonomiska frågorna fullt ut måste integreras i beslutsfattandet på alla
nivåer.
Tillväxten behövs men dess innehåll måste förändras. Tillväxten måste
främja en rättvisare inkomstfördelning. Den måste grundas på den naturresursbas
som underhåller den, i stället för att som nu överutnyttja den.
Gränsvärden och trösklar för att bibehålla vissa resurser, som ren luft,
vatten, skogar och jordar måste respekteras. Den genetiska mångfalden
måste bibehållas: Den måste baseras på en effektivare användning av energi
och andra råvaror. Miljön och en effektiv resursanvändning är en förutsättning
för en god ekonomi och en positiv tillväxt.
Bland de viktiga sakfrågorna som Sverige bör driva utifrån Brundtlandkommissionens
slutsatser är:
”Drivhuseffekten”. Sverige bör verka för ett UNEP-program för stöd till
Mot. 1987/88
Jo767
6
utvärderingar av de nationella konsekvenserna av de temperaturhöjningar
som forskarna nu anser vara oundvikliga (konstaterat vid UNEPAVHO/
ICSU-konferensen i Villach, hösten 1985). Syftet med programmet bör vara
att driva fram åtgärder mot utläpp av bland annat koldioxid, freoner och
kolväten.
Miljöfrågorna inom FN-systemet. Sverige bör snabbutreda hur miljöfrågorna
bättre skall kunna bevakas inom hela FN-systemet och särskilt hur
UNEP:s roll skall kunna förbättras. Det gäller särskilt skyddet för de
tropiska regnskogarna; jordförstöringen; ökenspridningen; effekterna av
kemikaliseringen i u-länderna; utvärderingar av miljökonsekvenserna av
industrialiseringen i tredje världen.
Miljökonsekvenser av ett kärnvapenkrig. Ett program bör upprättas för
stöd till nationella utvärderingar av miljökonsekvenserna av ett kärnvapenkrig.
Utvärderingarna bör sedan kanaliseras till FN:s nedrustningsarbete.
Sverige bör ge ekonomiskt stöd till programmet inom ramen för ”bistånd för
fred”.
Miljöskydd i flodsystem och hav. Sverige bör ta initiativ till ett program
inom UNEP:s ram för samarbete till skydd för miljön i flodsystem och hav.
Stöd via vårt biståndsanslag bör utlovas, så att sådana regionala program kan
genomföras. Det hela skall, som nämnts, ligga inom det diskuterade svenska
programmet ”bistånd för fred”.
Politiker, vetenskapmän och miljörörelsen bör aktivt medverka i förberedelserna
för agerandet i UNEP.
Sverige bör ha som mål för sina insatser att få till stånd en förnyelse och
vitalisering av den miljöstrategi som lades fast i ESK:s slutdokument 1975.
Det bör markeras starkare att det behövs konkreta beslut om åtgärder samt
att miljöaspekterna måste byggas in i den allmänna samhällsutvecklingen.
En av de grundläggande tankarna i Brundtlandkommissionen är att varje
land skall göra en systematisk genomgång av hur kommissionens slutsatser
kan föras in i det nationella agerandet. I Norge har därför varje departement
fått i uppdrag att belysa vilka förändringar som krävs för att intentionerna i
kommissionen skall kunna fullföljas. Vi anser att också den svenska
regeringen bör genomföra en sådan översyn.
Den svenska utrikespolitiken måste användas för att internationellt driva
på miljöarbetet. Ambassadernas roll behöver förstärkas. Personal bör
avdelas för att särskilt bevaka miljöfrågorna. Lantbruksråden, som finns vid
några ambassader, har tidigare haft till uppgift att bevaka såväl jordbruksson!
miljöfrågor. Efter den nya departementsordningen hänger miljöbevakningen
något i luften. Vi föreslår mot denna bakgrund en översyn av Sveriges
internationella miljöbevakning.
Effektivare skydd av den marina miljön
Under början av 1970-talet slöts en rad regionala avtal i syfte att skydda den
marina miljön mot utsläpp och annan tillförsel av föroreningar. Arbetet med
dessa konventioner har hela tiden präglats av motsättningar mellan de stater
som hävdar att konventionerna är tili för att stoppa regelrätta utsläpp och de
stater som anser att konventionerna är till för att kontrollera tillåtna utsläpp
Mot. 1987/88
Jo767
7
genom dumpning och från landbaserade källor. Sverige tillhör länderna som
vill att konventionerna skall fungera som instrument i arbetet på att stoppa
utsläpp och annan tillförsel.
Rapporterna om miljöskador i den marina miljön duggar tätt. Vi får allt
oftare rapporter om försämrad miljö i Östersjön, Kattegatt, vissa delar av
Nordsjön samt Medelhavet. En stor del av utsläppen sker i floder som den
inträffade katastrofen i Rhen, både i länder med egen kust och i länder utan
kust.
Miljön i floder och havsområden är alltså en angelägen fråga för
alleuropeiska initiativ. Dels handlar det om att enas om utsläppsminskningar,
dels om att på sikt harmonisera reningskraven för specifika anläggningstyper.
Sverige har hittills kunnat agera samlat i det internationella arbetet för att
minska havsföroreningarna. Mot bakgrund av vad vi tidigare beskrivit står
det klart att läget nu är så allvarligt att regeringen inte kan räkna med fortsatt
enighet om inte åtgärder vidtas.
Centerpartiet vill bl. a.:
□ prioritera havsmiljön
□ vidga programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK) också till
Västerhavet och Nordsjön
□ förstärka det internationella samarbetet, så att Helsingforskonventionen
för Östersjön följs
□ tillsätta en Nordsjökommission för att utarbeta regler och avtal för
Nordsjön
□ komplettera Oslokonventionen så att all miljöfarlig dumpning förbjuds
liksom förbränning av avfall till havs
□ begära att upparbetningsanläggningen för radioaktivt avfall i Sellafield,
Storbritannien stängs
□ begränsa utsläppen av organiska klorföreningar, klor, kol, väten och
tungmetaller
□ utarbeta handlingsprogram för särskilt föroreningskänsliga områden,
som exempelvis Kattegatt
□ begära överläggningar med de nordiska regeringarna för att begränsa
havsföroreningarna
□ begränsa kväveläckaget från industri och trafik, jordbruk och hushåll
□ minska utsläppen av dioxiner och förbjuda användningen av organiska
tennföreningar
□ införa miljökonsekvensanalyser av nya anläggningar som kan påverka
förhållandena i våra kusthav
o införa exportkreditgarantier för t. ex. miljöteknik
□ ökat kunskapsutbyte mellan Öststaterna och Sverige i miljöfrågor.
Avvecklingsplan för försurningen
Vi kan inte acceptera större föroreningar från mänsklig verksamhet än vad
naturen klarar av att ta emot. Experterna vid den nordiska luftvårdskonferensen
slog fast att nedfallet av svavel därför måste minskas med ca 80 % för
att undvika försurning av vatten och mark. Motsvarande målsättning för
Mot. 1987/88
Jo767
8
kväve måste vara en minskning av utsläppen med ca 75 %. Halterna av ozon
måste därmed också minska med ca 75 %. Dessa naturens smärtgränser för
ämnen och föroreningar måste vara riktlinjer för såväl det internationella
som nationella arbetet. Sverige måste därför ta initiativ till att förstärka
konventionen om långväga luftföroreningar utifrån denna målsättning.
Sverige bör hos den danska regeringen begära överläggning om hur
luftföroreningarna från förbränningsanläggningar och trafik i Danmark kan
begränsas.
Det är uppenbart att finansierings- och valutaproblem i vissa av Europas
länder förhindrar effektiva åtgärder. Bristen på åtgärder drabbar både dessa
länder själva och miljön i andra länder, däribland Sverige. Detta gäller i
första hand det akuta behovet av åtgärder i Östeuropa. Den bästa tillgängliga
reningstekniken finns i väst, men den behövs lika mycket i öst. Brist på
konvertibla valutor är ett problem för dessa öststater.
Centerpartiet har i svenska riksdagen liksom i Nordiska rådet framfört
förslag om att inrätta en ekonomisk fond i syfte att komma till rätta med
Europas luftföroreningsproblem. En fond bör byggas upp genom avgiftsuttag
på fossila bränslen. Efter en prioritering utifrån miljösynpunkt bland
befintliga fossilt eldade anläggningar och med beaktande av ländernas
ekonomiska förutsättningar kan en fördelning göras av fonderade medel via
lån eller bidrag. Medlen bör utnyttjas för åtgärder som syftar till minskade
försurande utsläpp. Det kan ske genom effektivare reningsmetoder, effektivare
energianvändning och/eller övergång till mindre försurande energislag.
Investeringsstimulanser torde vara en förutsättning för att det skall bli
möjligt för ekonomiskt svaga länder att inom rimlig tid satsa på bättre rening
och mindre försurande utsläpp.
Riksdagens majoritet biföll centerns förslag, men regeringen har underlåtit
att driva frågan vidare internationellt, trots att det finns ett stort intresse
bland de europeiska länderna.
Utöver den internationella luftvårdsfonden bör stater kunna lämna
utrymme för exportkreditgarantier. Sverige har ju särskilt stort intresse att
något görs för att begränsa luftföroreningsutsläppen och utsläppen till
Östersjön. Vi skulle kunna styra sådana krediter till sådana viktiga åtgärder.
Samtidigt kan svensk industri, som är långt framme vad gäller reningsteknik,
gynnas av arrangemanget. Dessa exportfrämjande krediter skulle bara
behöva kompletteras med erbjudanden om statliga exportkreditgarantier.
Förbränning av fossila bränslen i kraftverk, värmepannor och bilar är de
helt dominerande källorna till utsläpp av svavel och kväve. Det är bara
genom en annan energi-, industri- och trafikpolitik och satsning på ett
resurssnålare decentraliserat samhälle som luftföroreningarna radikalt kan
minskas. Det bästa sättet är effektivare energianvändning och ökad användning
av andra energislag än fossila bränslen. Olje- och kolanvändningen får
inte tillåtas öka. Energiskatter måste utnyttjas som ett miljöpolitiskt
instrument.
Det finns också en rad tekniska åtgärder som gör det möjligt att minska
utsläppen. Reningen kan vidtas före, under eller efter förbränningen. De
vanligaste metoderna för att rena bränslena från svavel före är fysikalisk
koltvättning, kemisk kolrening och direkt eller indirekt avsvavling av olja.
Mot. 1987/88
Jo767
9
30000 ton svavel skulle kunna tas bort i Sverige om effektivare avsvavling
gjordes av tjocka och tunna eldningsoljor och dieselbrännoljor.
För att visa vilka möjligheter miljötekniken ger kan följande exempel vara
belysande:
□ Rening av destillatoljor till 90% av svavelhalten.
□ Låg NO-brännare minskar kväveoxidutsläppen med ca 50%.
□ Absorbenter vid förbränning av sten- och brunkol 40- 60% i svavelreduktion.
□ Fluidiserad bädd minskar svavelutsläppen med 90%.
□ Rökgasdenitrifikation minskar kväveoxidutsläppen med 80%.
Som på de flesta områden i samhället sker en vidareutveckling av
tekniken, men det finns i dag inga skäl att avvakta med reningsåtgärder. Vi
anser att samhället måste stimulera till ökade insatser utöver de gränsvärden
som är uppsatta för olika utsläpp.
Vi anser att miljökonsekvensanalyser måste upprättas innan beslut fattas
och åtgärder utförs som kan få en betydande inverkan på miljön. 1 en sådan
miljökonsekvensbedömning skall redovisas miljöeffekter av och alternativ
till ett visst beslut eller en viss åtgärd. Vi anser att de aktuella förslagen om
fasta förbindelser över Öresund bör bli föremål för sådana analyser.
Skydda ozonskiktet
Sedan utsläppen av freon (CFC) åter börjat öka, har uttunningen av det
stratosfäriska ozonlagret fortsatt. I de högsta lagren har mätningar gjorts som
bekräftar forskarnas tidigare utarbetade modeller över nedbrytningsprocesserna.
Särskilt oroande är den kraftiga uttunning av ozonlagret som nyligen
konstaterades över Antarktis och de sydligaste delarna av Sydamerika. Där
har ozonlagret minskat med 40 % och ”hålet” är till sin utbredning lika stort
som USA.
Freoner används som drivmedel i sprayförpackningar, som jäsmedel i hård
och mjuk skumplast till möbler, fordon, isolering av byggnader, vägar,
kylskåp m.m., som kylmedium i kylanläggningar, värmepumpar och luftkonditioneringsaggregat
samt som lösnings- och avfettningsmedel.
I dag tillåts ökade utsläpp av freon. Men vi kan inte längre acceptera
utsläpp som ger varaktiga skador på naturen. Det framstår som helt klart att
mycket kraftfulla åtgärder måste vidtas, långt mer radikala än vad de
nordiska miljöministrarna har enats om. Lika självklart är att vi måste verka
för mycket långtgående internationella överenskommelser.
Med en målsättning att inte påverka det stratosfäriska ozonet eller jordens
klimat mer än vad som redan skeri dag krävs reduktioner av bl. a. CFC 11,12
och 13 med 80% till 85% av dagens utsläpp. Den mycket kraftiga
minskningen av det stratosfäriska ozonet över Antarktis visar att människans
påverkan kanske redan i dag är högst påtaglig. Liknande skador har
konstaterats också i andra delar av världen. Vi har i annat sammanhang
föreslagit införande av miljöavgift på freon och insamling av freon från kyloch
frysanläggningar. Vi anser därför att användningen av freon i stort bör
vara avvecklad inom fem år.
Mot. 1987/88
Jo767
10
Kemikalier på villovägar
Tillräckliga miljödata för att genomföra en avancerad riskanalys finns bara
för ett litet antal kemiska ämnen, kanske 500, i huvudsak sådana som
används som pesticider. I Sverige hanteras ca 70000 kemiska produkter, dvs.
produkter som innehåller ett eller flera kemiska ämnen.
Bara för en begränsad del av dem finns en ordentlig dokumentation av
miljö- och hälsorisker. 10000-tals kemiska ämnen uppfyller inte vad lagen
om kemiska produkter, stadgar om ”tillfredsställande utredning av vilka
hälso- eller miljöskador som produkten kan orsaka” (6 §). Kunskaperna är
otillräckliga om särskilt kombinationseffekterna och små doser.
När kemikalieinspektionen infördes varnade centern för att resurser
knappast skulle finnas för förhandsgranskning av andra ämnen än läkemedel
och bekämpningsmedel. Och så har det blivit. Kemikalieinspektionen fick
mycket blygsamma resurser och inte ens ett intensivt internationellt samarbete
kan förmodligen medföra att industrin inom rimlig tid uppfyller kraven i
lagen om kemiska produkter. Det är därför av oerhörd vikt att den nya
myndigheten utan avvaktan på ytterligare utredning och utvärdering får
åtminstone de resurstillskott som begärs i årets anslagsframställning. För att
inspektionen skall kunna leva upp till lagstiftarens intentioner krävs därför
ytterligare 10 milj. kr.
Men det är också av vikt att inspektionen använder sina resurser på bästa
sätt. Det finns ingen anledning att i Sverige upprepa vad som redan utförts i
väldokumenterade utländska studier.
Tillsynen måste kompletteras med en decentraliserad organisation som vi
tidigare har föreslagit.
Av största vikt är att kemikalieinspektionen får resurser att också vägleda
industrin och konsumenterna bort från onödigt farliga kemikalier. Där
likvärdiga eller i huvudsak likvärdiga kemikalier finns måste vi lära oss att
välja de minst farliga.
Vi har i en särskild motion om ekonomiska styrmedel föreslagit miljöavgifter
och att en obligatorisk kemikalieförsäkring införs.
Industrin
De allvarligaste miljöskadorna är de som ger långvariga ekologiska störningar
eller ärftliga skador på djur och människor. För de olika föroreningsgrupperna
måste man formulera gränsvärden för acceptabel påverkan på
ekosystemen. Gränsvärdena kan grundas på följande synsätt.
I. Naturfrämmande ämnen som är eller kan befaras vara långlivade. Dessa
bör inte alls spridas i miljön. Det enda acceptabla gränsvärdet är alltså 0.
II. Tungmetaller och andra sällsynta grundämnen är inte naturfrämmande
men kan i onaturliga koncentrationer orsaka bestående eller långvariga
skador i miljön. Koldioxid och andra naturliga gaser med växthuseffekt.
Halten i miljön bör inte tillåtas öka mer än ytterst begränsat, dvs. inom de
naturliga variationerna.
III. Alla övriga ämnen. Får inte öka mer än vad naturen förmår bryta ned
eller kan tolerera.
Mot. 1987/88
Jo767
11
Industrin måste öka skyddsåtgärderna för att förebygga skador på människors
hälsa och på miljön till följd av olyckor, katastrofer och andra plötsliga
och oförutsedda händelser som kan motverka utsläpp av farliga ämnen,
bränder o. dyl.
Företag vars avlopp innehåller miljöfarliga ämnen skall inte få anslutas till
det kommunala avloppsnätet utan skall själva eller tillsammans med annan
miljöfarlig verksamhet rena sitt avlopp. Varje företag måste upprätta en
”budget” över hur miljöfarliga ämnen hanteras i den egna verksamheten och
var de slutligen hamnar. Budget skall vara till hjälp för såväl företaget som
berörd miljömyndighet.
I takt med att industrin förändras och förnyas måste hela tiden givna
tillstånd omprövas. Och nya tillstånd måste sättas, under medvetande om de
nya miljökraven. Till detta kommer de ekonomiska styrmedlen som en
möjlighet att hela tiden påskynda nyutvecklingen i industrin.
Massa och papper
Massa- och pappersindustrin är en av våra mest miljöförstörande industrier. I
massatillverkningen går det åt mycket vatten som förorenas av allvarliga
utsläpp. De stora problemen hänger samman med utsläppen av klor för
blekning av pappersmassan. Med blekningen har följt en kraftig ökning av de
klorerade utsläppen från massaindustrierna runt om i landet.
Klorföreningarnas skador är numera väldokumenterade. De liknar på
många sätt de skador som uppkommer av det kända miljögiftet PCB.
Utsläppen av klorföreningar ger skador på sjöarnas och havens biologi. Som
en följd av utsläppen från Östersjöstaterna är bl. a. Östersjön allvarligt
skadad.
Ett särskilt problem med skogsindustrin hänger samman med de kvicksilverhaltiga
fiberbanker, som fortfarande finns i vattnet utanför flera orter.
Kvicksilverutsläpp sker fortfarande i samband med klorblekningen.
Varje år släpper den svenska massaindustrin ut närmare 200000 ton
klorerade föreningar i våra vattendrag och längs våra kuster. Av dessa har
man lyckats identifiera ca 200 olika föreningar.
Dioxiner bildas i och med blekningsprocessen. Spridningen sker i samband
med utsläpp till luft och vatten från massaindustrin. Men inte bara där utan
också i utsläpp via den färdiga produkten, dvs. via den blekta massan och
pappersprodukter. Dessa dioxinutsläpp är förmodligen av samma storleksordning
som dioxinutsläppen till luft och vatten.
Klorutsläppen från den svenska massaindustrin måste upphöra. Det är inte
bara angeläget. Det är också möjligt.
Vi anser att utsläppen av klorerade föreningar bör minska med ca 70 %
inom en femårsperiod. Det kan ske genom utnyttjande av miljöavgifter.
Gällande tillstånd för massaindustrin måste också omprövas och starkare
krav ställas så att en övergång till miljövänligare teknik forceras.
Det finns en blekningsmetod för pappersmassa som kan ersätta den
miljöfarliga klorén och dessutom spara energi. Den kallas Prenoxmetoden
och utnyttjar kvävedioxid i kombination med en alkalisk behandling och en
syrgasbehandling. Någon fullskaleanläggning för Prenoxmetoden finns ännu
Mot. 1987/88
Jo767
12
inte i Sverige. Vi anser att Statens institut för teknisk utveckling (STU) bör
anslå medel för en sådan prototypanläggning. En massablekningsmetod som
är miljövänlig, energisnål och som ger samma papperskvalitet som klorblekning
skulle vara ovärderlig för svensk och internationell massaindustri och
för miljön. Det finns redan i dag fullgoda alternativ som på ett fullt
tillfredsställande sätt fyller alla tänkbara användningskrav.
Oblekt papper
I många fall kan man direkt använda helt oblekt papper. Hushållspapper
fungerar lika väl vare sig de är vita eller grå. I många sammanhang kan man
använda oblekt papper. Det gäller kuvert och många liknande användningsområden.
Det finns också andra tekniker att få fram papper som tillgodoser rimliga
vithetskrav. Man kan t. ex. bleka med väteperoxid. Då åstadkommes mindre
föroreningar än vid klorblekning. Man kan också på olika sätt bestryka
papperet med ett tunt skikt av vit lera eller krita.
Vi anser att de statliga myndigheterna bör övergå till användning av oblekt
papper, förutom en begränsad användning för arkivexemplar.
Återanvändning
Återanvänder man papper innebär det en besparing av såväl energi som en
minskning av olika tillverkningsprocesser. Returpapper är lämpligt i t. ex.
dagstidningar, förpackningar, toalettpapper m.m.
Gruvindustrin
Det dominerande problemet inom gruvindustrin är läckaget av metaller från
gamla gruvavfallsupplag. Lakvattnets innehåll av metaller medför allvarliga
biologiska konsekvenser för djur- och växtlivet i kringliggande vattendrag.
Om lakvattnet är starkt surt och metallhaltigt kan man få omedelbara
förgiftningseffekter. Men framför allt är det metallernas förmåga att samlas i
organismerna som på sikt är det allvarligaste problemet. Det innebär att
också lakvatten med ganska låga koncentrationer av metaller kan ge upphov
till framtida skador. Det gäller särskilt om utsläppen fortgår under lång tid.
Det måste fram nya tekniska lösningar när det gäller hanterandet av
gruvvatten. I detta bör ingå återanvändning av processvatten liksom en
minskning av vattenförbrukningen i processen. Vidare måste det till åtgärder
som underlättar vattenåteranvändningen. Användning av mindre giftiga
kemikalier vid gruvhanteringen bör också prövas.
Gruvindustrin måste åläggas att upprätta åtgärdsplaner som i sin tur
resulterar i att läckage från gamla avfallsupplag helt upphör.
Lackering
Utsläpp av lösningsmedel från verksamheter som lackering (t. ex. metallicklacker),
läkemedelstillverkning, tryckeri- och plasttillverkning liksom från
olika kemiska industrier innehåller kolväten av olika slag. De medför hälsooch
växtskador.
Mot. 1987/88
Jo767
13
Lösningsmedlen har också förmåga att bilda oxidanter genom reaktioner
med kväveoxider i atmosfären.
Samhället måste stimulera en övergång till miljövänliga alternativ. Även
här bör ekonomiska styrmedel utnyttjas.
Jordbruket
Jordbruket påverkas av miy öproblem
Flera utifrån kommande miljöproblem drabbar jordbruket mer än någon
annan näring. På längre sikt är drivhuseffekten den mest omfattande.
En uttunning av ozonskiktet kommer att ge oerhörda negativa effekter på
såväl jordbruket som på livet i havet. Därigenom hotas i grunden dessa
biologiska system. Luftburna kväveoxider och svaveldioxid är avgörande
orsaker till den pågående försurningen av jordbruksmark. Det luftburna
kvävet bidrar också till övergödningar. De luftburna tungmetallproblemen
är allvarliga. Till allt detta har vi under senare tid också uppmärksammats på
hur radioaktiva utsläpp kan färdas lång väg och helt förändra jordbruksbetingelser
långt bort från det kärnkraftverk där utsläppen ägde rum.
Jordbrukets påverkan på miljön
På många områden påverkar det moderna jordbruket miljön. Sjöar och
havsområden har på sina håll blivit övergödda. I grundvattnet har nitrathalterna
nått en oacceptabel nivå på flera håll i landet. Denna miljöpåverkan är
allvarligast i intensiva jordbruksbygder med omfattande djurhållning.
Läckaget från jordbruket måste ner till ett minimum. Växtnäringen måste
stanna på åkern och i de producerande växterna. Växtodling och djurhållning
måste harmoniseras så att de kan dra nytta av varandra. Då kan
stallgödseln effektivt utnyttjas som en resurs och inte vara ett kvittblivningsproblem.
Därigenom kan användningen av handelsgödsel minska. För detta
talar också miljö-, energi- och beredskapssynpunkter.
Det är uppenbart att användningen av kemiska bekämpningsmedel
påverkar miljön. Sambandet är kanske inte lika tydligt som när det gäller
växtnäringsläckaget, men är ändå tillräckligt tydligt för att inte kunna
avfärdas. Till detta kommer problemet med spridning av tungmetaller,
främst kadmium, som på åkrarna blir till regelrätta miljögifter. Hoten från de
kemiska bekämpningsmedlen måste elimineras. Det kan ske på två sätt, dels
genom att användningen minimeras, dels genom skärpta restriktioner för
hanteringen.
För att stödja ett miljövänligt jordbruk med minskad användning av
kemikalier och handelsgödsel bör dessa produktionsmedel avgiftsbelastas.
Avgifterna bör sedan användas inom jordbrukets prisreglering och utnyttjas
för främjande av alternativ produktion med omställningsstöd för miljösatsningar
inom jordbruket och eventuellt för exportstöd.
Många viktiga naturtyper försvinner som en följd av det moderna
jordbruket. Åkerholmar, stengärdesgårdar och våtmarker försvinner ur
landskapsbilden. Detta påverkar växt- och djurlivet negativt. Landskapet
måste hållas öppet och varierat. De stora naturvärdena i skogs- och
Mot. 1987/88
Jo767
14
mellanbygdernas odlingslandskap måste bevaras med hjälp bl. a. av en
särskild hagmarksersättning. Förslag om detta har framlagts i annat sammanhang.
Hittillsvarande målsättningar i jordbruket bör kompletteras med ett
miljömål.
Jordbruket som resurs i miljöarbetet
Jordbruket kan och bör medverka till att lösa miljöproblem på andra håll i
samhället. Genom att leverera bl. a. råvaror för drivmedelsproduktion,
energigrödor och material till den kemiska industrin kan jordbruket göras till
en kraft i miljöarbetet. Därigenom minskas beroendet av exempelvis kol och
olja, vars användning hotar miljön.
Nya grödor som med ny teknik användes för nya ändamål kan på sikt ha
stor betydelse för jordbruket och för industrisamhällets försörjning av
råvaror.
Eftersom biomassa är förnyelsebar är det dessutom en stor fördel om
sådan kan användas i stället för fossila råvaror. Ettåriga grödor har lättast att
snabbt spela en stor roll i produktionen av biomassa. Det handlar om gräs,
spannmål, lusern m. m. Nya sorter och arter blir på sikt aktuella.
Energiproduktion är det mest näraliggande området. Såväl fastbränsle
som biogas och etanol har i dag ekonomisk konkurrenskraft om man ser till
miljöfördelarna.
Fiberproduktion för att tillgodose massaindustrins råvarubehov är ett
realistiskt alternativ till råvaruimport och ett bra sätt att kompensera den s. k.
virkessvackan under de närmaste årtiondena.
Råvaruproduktion till den kemiska industrin är också ett angeläget
område. Slutprodukter kan där vara lim, tvättmedel och mycket annat. Flera
av dessa produkter kan dessutom inte alls eller bara med svårighet
framställas ur fossila råvaror. Biomassa som råvara för kemikalier skiljer sig
från olja i flera avseenden. Normalt är det endast en mindre del av
biomassans kemiska struktur som utnyttjas. Råvarans övriga beståndsdelar
kan användas för andra ändamål, t. ex. för energiproduktion.
För att överföra spannmålsarealer till nya alternativa grödor och för att
öka den alternativa ekologiskt inriktade odlingen krävs förändrade prisrelationer
mellan framför allt spannmål och alternativen. En sänkning av
spannmålspriserna är i dag omöjlig då de redan är så låga att de knappt ger
täckning för de rörliga kostnaderna.
Det krävs därför ett stöd till alternativa grödor och till alternativ
användning av nuvarande grödor, dvs. för energi- och industriändamål.
Etanolen bör skattebefrias och en fullskaleanläggning för etanolproduktion
etableras.
Energiskogsodlingens miljöeffekter bör klarläggas. Det gäller bl. a. effekterna
av sammanhängande monokulturer och användningen av kemiska
bekämpningsmedel i energiskogsodlingen.
Lövskogsodling kan vara ett alternativ i utnyttjandet av marken. Om
bestånd av ädellövskog eller åtminstone inslag av ädla lövträd tillskapas blir
alternativet mycket tilltalande. Det har blivit alltmer uppenbart att lövträd är
en viktig resurs för massa- och virkesindustrin.
Mot. 1987/88
Jo767
15
Barrskogsplantering på åkermarker förändrar landskapsbilden och den
ursprungliga floran och faunan kan utarmas. På lång sikt försämras markens
bördighet och valfriheten i det framtida markutnyttjandet begränsas i
realiteten. En ökad barrträdsplantering i skogs- och mellanbygderna är inte
önskvärd.
Vi föreslår följande principer för miljöarbetet inom jordbruket:
□ Minimering av kemikalieanvändningen skall inriktas på de medel som
kan befaras ha mest negativa effekter.
□ Kemiska bekämpningsmedel som kan ersättas med biologiska, miljövänliga
metoder skall förbjudas.
□ Stråförkortningsmedel skall förbjudas. Spannmål som behandlats med
stråförkortningsmedel skall ej få importeras.
□ Naturgödsel skall lagras så att den kan spridas på bästa sätt och tidpunkt.
□ Åkerjorden skall vara bevuxen så stor del av året som möjligt.
□ Handelsgödsel och avloppsslam som innehåller tungmetaller och miljöfarliga
kemikalier får inte spridas på jordbruksmark.
□ Skötsellagen skall utformas så att all brukningsvärd åker skall nyttjas och
förvaltas och så att dess långsiktiga produktionsförmåga garanteras.
□ Jordbruket skall ställas om så att den areal som inte behövs för att
producera livsmedel utnyttjas för fodergrödor och energi- och industrigrödor.
□ Omställningsstöd bör utgå till de etablerade alternativa odlingsformerna.
□ Bättre sorter, resistensförädling och biologisk bekämpning bör så långt
möjligt ersätta kemiska medel.
□ Ökade resurser skall satsas på utvecklingen av ett ekologiskt riktigt
jordbruk med hög produktion och minimal miljöbelastning.
□ En särskild hagmarksersättning skall införas för att bevara det öppna
landskapet och den artrikedom i flora och fauna som finns i hagar och
ängar. Hagmarksersättningen förutsätter att handelsgödsel ej används.
Trafiken
Trafiken är i dag den dominerande föroreningskällan i tätorterna. Också när
det gäller försurning och långväga effekter av luftföroreningar är trafiken av
stor betydelse. I Västeuropa svarar transportsektorn för mer än hälften av
utsläppen av kväveoxider och kolväten. Sambandet mellan fordons hastighet
och utsläpp av olika föroreningar är i dag inte fullständigt känd, men man har
konstaterat ökade utsläpp av kväveoxider med ökande hastighet.
Buller från flygtrafik är ett omfattande problem i närheten av flygplatser.
Flyget ger också upphov till luftföroreningsproblem.
Järnvägstrafiken ger bullerstörningar som kan komma att förstärkas vid
införande av snabbtåg.
Vibrationer är ett annat problem kring våra järnvägar och kring vägar med
tung vägtrafik. Särskilt ojämna vägbanor skapar problem.
Utsläpp av luftföroreningar, läckage av oljor liksom slitage av däck och
vägbanor gör att vägtrafiken i hög grad bidrar till förorening av dagvatten.
Till detta kommer användning av hälso- och miljöfarliga ämnen och
kemikalier som dessutom kan ge problem i samband med skrotning.
Mot. 1987/88
Jo767
16
I flera länder svarar trafiken för mellan 40 och 80 % av det totala utsläppet
av kväveoxider. Resten kommer från industriprocesser och från värme- och
elkraftverk. I Sverige är trafikens andel närmare 70 %. I Sverige produceras
årligen närmare 300000 ton kväveoxider.
Kväveoxiderna och andra delar av bilavgaserna skadar både natur och
människor. Avgaserna kan också bilda nya ämnen som är mycket skadliga.
Det gäller t. ex. ozon som bildas av kväveoxider och kolväten och som
särskilt drabbar skogen.
Olika luftföroreningar förstärker varandras skadeverkningar. I tätorter
utsätts växterna för en blandning av luftföroreningar. Skador inträffar redan
vid låg koncentration av t. ex. ozon och kväveoxider när de två får reagera
tillsammans. De ökade skördeskadorna på jordbruks- och trädgårdsväxter i
Europa och USA är förmodligen ett resultat av en blandning av ozon, svavel
och kväveoxider.
Det är inte bara fordonen själva som släpper ut skadliga ämnen. Också
bensinen avdunstar och avger kolväten på sin väg från tankbåtar och
raffinaderier, över bensinstationer och till sist ner i bensintanken. Avdunstningen
sker främst under de varma sommarmånaderna.
Ett av målen för en ny trafikpolitik måste vara att minska mängden
miljöfarliga utsläpp. Miljövänliga och energisnåla motorer och fordon måste
utvecklas. För att ytterligare klara minskningen måste alla åtgärder vidtas för
att få bort den onödiga trafiken. Den övriga trafiken måste förmås att
utnyttja effektiva och energisnåla liksom miljövänliga alternativ.
Centern föreslår följande åtgärder för att begränsa kväveutsläppen från
bilar.
1. Utveckla miljövänliga bilmotorer.
2. Krav på bästa avgasrenande teknik för lätta respektive tunga lastbilar
och bussar. Ca 40 % av bilismens totalutsläpp av kväveoxider härrör från den
tunga trafiken. De avgaskrav som gäller för tunga fordon i USA skulle ge en
50-procentig begränsning av kväveoxidutsläppen. Det förslag som naturvårdsverket
har presenterat och som ansluter sig till EG-normerna är
otillräckligt.
3. En förbättrad avgasteknik för den äldre bilparken måste införas.
Ekonomiska stimulanser bör införas för komplettering med reningsteknik i
den befintliga bilparken. Detta kan väsentligt minska utsläppen och kan
kombineras med åtgärder för att effektivisera förbränningen.
4. Minska trafikintensiteten
a) Överför godstransporter till järnväg. Begränsa transittrafiken med bil
genom Sverige.
b) Befria vissa stadskärnor från biltrafik. Pröva miljöavgifter för bilismen i
särskilt belastade tätorter.
c) Miljöpröva nya trafikanordningar. Miljökonsekvensbeskrivningar bör
göras för t. ex. alternativa trafiklösningar över Öresund.
5. Sänka hastighetsgränserna från 110 km/tim. till 100 respektive från 90
km/tim. till 80. Undantag bör göras för de minst försurningsdrabbade
Norrlandslänen. Sänkningen bör kopplas till en intensiv informationskampanj
som motiverar bilförarna att hålla hastighetsgränserna. På sikt kan
kraftiga sänkningar av kväveoxidutsläppen från fordon åstadkommas med
Mot. 1987/88
Jo767
17
tekniska åtgärder och vid nuvarande hastigheter. För att vinna en sådan
sänkning som riksdagen redan har beslutat bör emellertid en sänkning av
hastigheterna omedelbart genomföras. De förorenade utsläppen från biltrafiken
har ett tydligt samband med hastigheten. Naturvårdsverket har
beräknat att en sänkning av hastigheten på landets 70-, 90- och 110-vägar
med 10 km/tim. skulle innebära att kväveoxidutsläppen från denna trafik
minskade med ca 20%. Vid sidan av miljöfrågorna är det belagt att sänkt
hastighet har en dramatiskt sänkande effekt på antalet trafikolyckor med
allvarlig utgång.
Trafikens miljöproblem är nu så hotande och fordrar så genomgripande
insatser och beslut att frågan om vägtrafikens framtida struktur liksom de
krav och begränsningar på bilismen som en lindring av miljöskadorna medför
inte kan anstå.
Energin
Miljöbetydelse
Valet av energikällor är av stor betydelse för miljön. Den framtida
energipolitiken måste inriktas på effektivare energianvändning och utnyttjande
av inhemska förnyelsebara energikällor. Övergången till ett sådant
energisystem är i hög grad beroende på hur värmeförsörjningen ordnas.
En snabb avveckling av kärnkraften kräver att konkreta åtgärder vidtas
omgående så att avvecklingen av kärnkraften, omställningen och förnyelsen
av energisystemen kan inledas.
Följande åtgärder krävs:
□ en avvecklingsplan måste upprättas för kärnkraften
□ åtgärder för ökat sparande, effektivare energianvändning och intensifierad
utbyggnad av alternativen vidtas omedelbart och med inriktning på
att:
a) åkermark som inte behövs för produktion av livsmedel skall
användas för odling av energigrödor som råvara för inhemsk produktion
av alternativa drivmedel, biobränslen m. m.
b) avdragsrätt vid beskattning för villaägare och bostadsrättsinnehavare
införs i syfte att stimulera till energiinvesteringar som avser isolering,
värmeåtervinning och övergång till eldning med biobränslen
c) stöd till små vatten- och vindkraftverk under minst en femårsperiod
förstärks
□ inrättande av en energiutvecklingsfond finansierad med en avgift på
2 öre/kWh elström. Detta skapar en ekonomisk resurs på över 2 miljarder
per år för satsningar på effektivare energianvändning och alternativ
energi utöver de medel som nu tas ut i särskild energiskatt
□ ekonomiska styrmedel med riktlinjer för energibeskattningen som föreslås
i annat sammanhang
□ förstärkt stöd till energiforskning och ökad satsning på forskning om
effektivare energianvändning
□ målet för energibalansen år 2000 skall vara högst 300 TWh, varav högst
100 TWh el i slutlig energianvändning
□ en beredskapsplan för snabbavveckling av kärnkraften utarbetas för en
eventuell katastrofsituation.
Mot. 1987/88
Jo767
18
Framförhållning
Administration
Miljömyndigheterna måste kunna hantera miljöproblem av övergripande
karaktär. Exempel på sådana problem är försurning, kemikaliespridning,
havsföroreningar och luftföroreningar som påverkar klimat och ozonlager.
Åtgärder för att förebygga och lösa dessa miljöproblem berör stora delar av
samhället och ett mycket stort antal föroreningskällor. Nuvarande miljösituation
tillsammans med förändringar i samhället ställer krav på miljövården
som är berättigade men är omöjliga att genomföra med nuvarande resurser
och organisation. Miljövårdsorganisationen måste utvecklas till ett kraftfullt
medel för överblick av miljösituationen, prioritering av insatser samt
genomförande av praktiska åtgärder. Målet är att uppnå en helhetssyn som
innebär att miljöhänsyn naturligt vävs in i all verksamhet som kan påverka
miljön negativt.
Just bristen på samlad överblick är en av de stora svagheterna inom
miljöskyddet i dag. Därmed saknas nämligen underlag för prioritering. På de
enskilda anläggningarna hinner man inte med och har inte underlag för detta.
Det finns heller inte någon vägledning från centralt håll om vilka anläggningar
och vilka föroreningsproblem som är mest angelägna att arbeta med.
Tillsynen över förprövningspliktiga verksamheter är bristfällig. Tillsynen
över övrig miljöfarlig verksamhet närmast obefintlig. Det är bara i undantagsfall
som man t. ex. på länsstyrelserna har möjlighet och resurser att
bedriva någon aktiv tillsynsverksamhet. Länsstyrelserna har fått inskränka
sig till ingripande vid klagomål. Nuvarande miljöskyddsorganisation för
prövning och tillsyn är otillräcklig. I förhållande till andra områden är
resurserna för miljöskydd blygsamma. För att länsstyrelserna skall kunna
motsvara förväntningarna på ett samhällsplanerande organ med avgörande
inflytande på miljövården krävs förstärkning av både personal och andra
resurser. Vi framlägger förslag om detta i ett senare sammanhang.
Modeller
Modellinstrumenten finns i samhället, men miljöfrågorna och naturresursfrågorna
har stått utanför detta modellbygge. Det måste t. ex. därför skapas
modeller som kan tala om vad som händer på olika miljöområden som en
följd av ekonomiska beslut. Regeringen måste initiera ett avancerat modellarbete
av detta slag.
Representation
Miljö- och naturresursfrågorna måste komma in i samhällsarbetet på ett
likartat sätt som andra frågor redan gör. Det är lika viktigt att det finns
ekologisk kunskap med i alla dessa sammanhang. För om inte den kommer in
på planeringsstadiet, i de tidiga bedömningarna, då blir det svårt att rätta till
det senare.
Regeringen måste förbättra miljörepresentationen i utredningar, styrelser
m. m.
Mot. 1987/88
Jo767
19
Räkenskaper
Naturresursräkenskaper kan bli ett sätt att undersöka och beskriva sambanden
mellan naturresurser/miljö och ekonomi. De kan bli ett instrument i
bedömningen av en viss ekonomisk utveckling och av de naturresurser som
används. De kan användas för att ge underlag för en bedömning av de
ekonomiska konsekvenserna för sysselsättning, handelsbalans, etc. av en viss
naturresurs- och miljöpolitik.
Konsekvenser
Liksom naturresursräkenskaper skall miljökonsekvensbeskrivningen i en
konkret valsituation hjälpa beslutsfattarna att välja mellan olika handlingsalternativ
på ett sådant sätt att miljöpåverkan blir så liten som möjligt.
Samtidigt skall man kunna ta ekonomiska hänsyn.
När ett projekt är på väg att genomföras eller ett beslut på miljöområdet är
på väg att fattas skall grundtanken vara att minska de negativa miljöeffekterna.
För att kunna göra det behöver man en sammanställning av de olika
alternativa handlingsvägarna och deras miljöeffekter. Ett sådant alternativ
är också det som brukar kallas ”noll-alternativet”, dvs. inte vidtar någon
åtgärd. När miljökonsekvensbeskrivningen genomförs är det viktigt att man
får en möjlighet att verkligen jämföra effekten av de olika alternativen.
Ett system med miljökonsekvensbeskrivningar bör införas.
Offentliga förhör
Det är viktigt att hela verksamheten med miljökonsekvensbeskrivningar
bedrivs med stor öppenhet. Det innebär att materialet skall kunna utsättas
för en inträngande offentlig granskning. Berörda myndigheter skall kunna
diskutera materialet och komma med kritik. Har man tillgång till öppna
förhör är detta till stor hjälp.
Vi har i Sverige tidigare ingen erfarenhet av offentliga förhör. Men det är
önskvärt med ett svenskt offentligt utfrågningssystem inom flera olika
områden. Flera av de miljöproblem som under de gångna 10-15 åren varit
centrala i debatten har i grunden haft vetenskapliga och tekniska inslag.
Ändå har samhället inte klarat av att föra in vetenskapligt och tekniskt
kunnande i debatten tillräckligt snabbt och med tillräcklig tyngd.
Det finns alltså självklara ämnen som kan och bör behandlas i offentliga
förhör. Dit hör t. ex. delar av kärnkraftsfrågan, användning av biotekniken,
hotet mot ozonskiktet etc. Vart och ett av problemen finns med i dagens
politiska beslutsprocess.
Ett offentligt utfrågningssystem skulle öka allmänhetens deltagande. Att
förbättra demokratin, människors inflytande, är en av de viktigaste åtgärderna
för att få en bra miljöpolitik. Det material man tar fram i en offentlig
utfrågningsprocess kan bidra till en sådan utveckling. Det är angeläget att
man på miljöområdet i jordbruksutskottet utnyttjar offentliga utfrågningar.
Mot. 1987/88
Jo767
20
Framtidsstudier
Miljövårdsarbetet inriktas i dag på att begränsa skadeverkningar av användning
av existerande teknik. Mer sällan förekommer att man försöker finna
långsiktigt möjliga utvecklingstrender och klarlägga de valmöjligheter som
står till buds. Genom att på ett tidigt stadium identifiera olika tänkbara
utvecklingar kan man nå betydligt längre. Detta erbjuder också en grund för
överväganden om styrmedel.
Framtids-, strategi- och perspektivstudier erbjuder möjligheter att förbättra
beslutsunderlag för långsiktig planering inom myndigheter med ansvar
inom naturresurs- och miljöområdet. Sådana studier bör bedrivas vid
universiteten.
Kompetensen inom naturresurs- och miljöområdet bör byggas upp vid
universitet och högskolor. Vissa tvärvetenskapliga centra bör kunna utgöra
en viktig organisatorisk bas för kompetensuppbyggnad. Integrerade projekt
är en annan möjlighet. Speciellt gäller detta framtidspolicy och strategistudier.
Forskarnas roll
Vetenskapsmän måste få en större roll i det internationella miljöarbetet. Det
gäller bl. a. att få en bättre forskarrepresentation i statliga delegationer vid
internationella konferenser.
Miljö-Eureka
Forskningen måste bättre klarlägga de olika konsekvenserna av att passera
det som kan kallas smärtgränsen för olika ämnen och föreningar. För detta
krävs ett utvecklande av den internationella samordningen. Ett samarbetsavtal
mellan europeiska stater har slutits om tekniskt och vetenskapligt
utvecklingsarbete. För att främja ett europeiskt samarbete på miljöområdet,
för att utveckla och stimulera åtgärder som minskar luftföroreningarna bör
ett Miljö-Eureka bildas. Ett sådant Miljö-Eureka bör också samordna
forskningsinsatserna på området och samordna de miljöövervakningsprogram
som finns och behöver vidareutvecklas.
Ett Miljö-Eureka bör lägga stora ansträngningar vid att analysera de olika
luftföroreningarnas orsaker och effekter. Vidare måste arbetet med att
utveckla miljövänliga energi- och industriprocesser och en effektiv reningsteknik
ges hög prioritet.
Informationsinsatserna är av stor betydelse och ett Miljö-Eureka skulle på
ett effektivt sätt kunna sprida information om åtgärder, teknik och forskning
inom luftföroreningsområdet. Samarbetet inom Miljö-Eureka måste naturligtvis
vara öppet för alla länder i Europa.
Övervakning
Övervakningen av miljökvaliteten måste byggas ut. Inom ramen för det
gällande programmet övervakas långsiktiga och storskaliga förändringar i
miljön och därmed visar man på effekter och problem som kräver insatser
och motåtgärder. En stor del av kartläggningen av Östersjöns miljöproblem
Mot. 1987/88
Jo767
21
har utförts inom ramen för programmet för övervakning av miljökvalitet.
Programmet har fått internationellt erkännande. Det är viktigt att slå vakt
om den fortsatta verksamheten. Det är också angeläget att man inom ramen
för det gällande uppdraget vidgar arbetsfältet till att omfatta också Västerhavet
och Nordsjön. Det pågående programarbetet är en omistlig del i arbetet
för att förbättra havsmiljön. Verksamheten kan förbättras genom en
samordning av forskningen tvärvetenskapligt.
Utbildning
Den långsiktiga hushållningen med naturresurser och hoten från de många
föroreningarna i vår omgivning är frågor som angår alla människor. En
nödvändig förutsättning för att samhället skall kunna utvecklas på en hållbar
ekologisk grund, för att människor också på lång sikt skall kunna garanteras
en rimlig livskvalitet är därför att alla medborgare har goda insikter om natur
och naturresurshushållning och om natur- och miljövård. Sådana insikter
måste bygga på kunskapsinhämtning och en verklig känsla för naturen.
Utbildning är ett av de viktigaste medlen för att åstadkomma en bättre
hushållning i framtiden. Utbildning i miljövård måste förbättras och
intensifieras. När det gäller den högre utbildningen och forskningen måste
grundforskningen ges hög prioritet. Mycket angeläget är att miljöfrågor
kommer in som en integrerad del av såväl tekniska som administrativa
utbildningslinjer. Lärarutbildningen måste förstärkas med grundkunskaper i
ekologi.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen beslutar att en miljöombudsman skall tillsättas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av det internationella miljöarbetet,
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av Sveriges
internationella miljöbevakning,
4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilka åtgärder
som behöver vidtas för att intentionerna från Brundtlandrapporten
om uthållig utveckling skall kunna förverkligas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att minska föroreningarna till
haven,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att avveckla försurningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att freonanvändningen skall upphöra,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att förbättra kemikaliekontrollen,
9. att riksdagen beslutar att anslå ytterligare 10 milj. kr. till
kemikalieinspektionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prioriteringen i miljöskyddsarbetet,
Mot. 1987/88
Jo767
22
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om budget över kemikaliehanteringen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att avveckla klorutsläppen från
massa- och pappersindustrin,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärdsplaner för gruvindustrin,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om övergång av miljövänliga alternativ till organiska
lösningsmedel,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbruk och miljö,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om trafik och miljö,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om energi och miljö1],
17. att riksdagen hos regeringen begär ett program för att förbättra
dricksvattenkvaliteten,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkning av miljömyndigheterna,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om naturresursräkenskaper,
20. att riksdagen hos regeringen begär ett system med miljökonsekvensanalyser,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om offentliga förhör i miljöfrågor,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om framtidsstudier,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Miljö-Eureka,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöövervakning, PMK,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljö i utbildningen.]2
Stockholm den 22 januari 1988
Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c) Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c) Gunnel Jonäng (c)
Nils G Åsling (c) Bertil Fiskesjö (c)
Gunnar Björk (c) Gunilla André (c)
Britta Hammarbacken (c) Per-Ola Eriksson (c)
Pär Granstedt (c) Börje Hörnlund (c)
Karin Israelsson (c) Agne Hansson (c)
Mot. 1987/88
Jo767
23
1 1987/88:N420
2 1987/88: Ub805
Innehållsförteckning
Mot. 1987/88
Jo767
S.
Sammanfattning 4
Inledning 4
Miljöombudsman 5
Internationellt 5
Effektivare skydd av den marina miljön 7
Avvecklingsplan för försurningen 8
Skydda ozonskiktet 10
Kemikalier på villovägar 11
Industrin 11
Jordbruket 14
Trafiken 16
Energin 18
Framförhållning 19
Hemställan 22
gotab Stockholm 1988 14420