Ökat statligt stöd till byggande av skogsbilvägar
Motion 1986/87:Jo303 Börje Hörnlund och Ulla Orring (c, fp)
Motion till riksdagen
1986/87: Jo303
Börje Hörnlund och Ulla Orring (c, fp)
Ökat statligt stöd till byggande av skogsbilvägar
Skogsbruket och skogsindustrin har en avgörande betydelse för sysselsättningen
i de norrländska skogslänen. Skogsbruket med den förnyelsebara
skogsråvaran och dess vidareförädling är och kommer för lång tid framåt att
vara en av länens viktigaste basnäringar. För att avverkning och övriga
skogsskötselåtgärder skall kunna ske i önskvärd omfattning och till rimliga
kostnader, är skogsvägen i särklass den viktigaste förutsättningen. I norra
Sverige är vägnätet fortfarande mycket glest, vilket utgör ett stort hinder för
hög aktivitet i de norrländska skogarna. I Vägplan-80, som är en objektiv
analys på detta område, framgår att 1980 låg 34 % av skogsmarksarealen i
övre Norrland (4 nordligaste länen) på större avstånd från bilväg än vad som
ur ekonomisk synpunkt är rimligt att acceptera. Trots pågående utbyggnad är
läget oförändrat i dag främst beroende på stora kostnadsstegringar för
terrängtransporter. Detta förhållande är starkt hämmande på avverkningstakten
och därmed råvaruförsörjningen till industrin. Inom dessa väglösa
områden består skogsmarken till hälften av avverkningsbar skog. Denna
situation är otillfredsställande i synnerhet då det samtidigt råder obalans i
tillströmningen av råvara till Norrlandsindustrierna.
Rationellt skogsvägnät
Den viktigaste förutsättningen för att god skogsvård och avverkning skall
kunna utföras är ett väl utbyggt skogsvägnät. Det allmänna vägnätets
standard måste också svara mot skogsbrukets behov. Ur samhällets synpunkt
är det angeläget att skogstransporterna kan ske på ett väl fungerande vägnät
från skogen fram till industrin. I den nu framlagda budgetpropositionen
framgår att betydande satsningar kommer att ske på allmänna vägnätet och
broarna.
Den föreslagna investeringen som uppgår till totalt 4 miljarder under en
tioårsperiod är mycket betydelsefull för skogsbrukets vidaretransporter till
industrierna. Som en logisk konsekvens och nödvändighet av upprustningen
på allmänna vägar i Norrland måste också en kraftig satsning ske på
skogsvägnätet för att den i budgetpropositionen aviserade investeringen skall
få full effekt. För att den högre bruttovikten på 60 ton, som blir effekten av
förslaget i årets budgetproposition skall kunna nyttjas i full omfattning av
skogsbruket, är det absolut nödvändigt att skogsråvaran blir mera lättillgänglig.
Detta kan ske genom en ökad utbyggnad av skogsvägnätet. Det är ju
bekant att de många bäckarna små bildar en stor å.
Sysselsättningseffekten
Stödnivån till skogsbilvägar varierar normalt mellan 50 och 65 %. Detta
innebär att varje bidragskrona som staten satsar på investeringar i skogsbilvägar
får upp till dubbel effekt genom att markägaren med sin kostnadsandel
satsar nästan lika mycket som staten, till skillnad mot investeringar i
allmänna vägnätet.
I det statliga stödet till skogsbilvägar har under budgetåren 1980/81-1983/
84 en viss del "öronmärkts som medel till sysselsättningsskapande åtgärder”.
Kostnaden för denna typ av åtgärder är mycket stor beroende på hög
mekaniseringsgrad vid byggande av skogsbilvägar. Däremot är kostnaden
per dagsverke långt under hälften för liknande åtgärder med exempelvis
skogsvård.
Den största sysselsättningseffekten uppstår dock i form av bl. a. ökad
avverkning och skogsvård, allt eftersom ytterligare skogsmark blir tillgänglig
genom nya skogsbilvägar. Detta har kunnat konstateras i många undersökningar
och utredningar som utförts både inom och utanför skogsvårdsorganisationen.
Stödet bör därför så långt det är möjligt avse ordinarie verksamhet.
Stödet förräntar sig bäst så.
Statligt Stöd
Enligt gällande föreskrifter är i princip alla markägarkategorier berättigade
till statligt stöd, och ofta under förutsättning att samverkan kan uppnås. Ur
rättvisesynpunkt bör det fortsättningsvis också vara så. Behovet av samverkan
är störst bland kategorin privata markägare. Deras andel av skogsmarksarealen
i exempelvis Västerbottens län är 42 %. I Vägplan-80 för Västerbottens
län har det årliga behovet av statsbidragsberättigade vägar (s. k.
samverkansvägar) bedömts till 32 mil per år.
Det bör dock uppmärksammas att storskogsbrukets vägutbyggnad sker i
stor omfattning utan statsbidrag. Uppskattningsvis torde det röra sig om lika
många mil skogsbilvägar som enligt bidragsbestämmelserna är berättigade
till statligt stöd. Det är således endast en bråkdel av storskogsbrukets
skogsbilvägar som byggs med bidrag.
Konsekvenser
Under senare år har bidragsramarnaförNorrlandslänen i stort sett halverats,
vilket inneburit en kraftig negativ utveckling för skogsnäringen i sin helhet.
Minskad tillgång på eller uteblivet statligt stöd till skogsbilvägar drabbar de
privata skogsägarna hårdast. Det blir därför mycket svårt att få till stånd
samverkanslösningar utan statligt stöd, vilket är en nödvändighet för att
kunna skapa ett rationellt skogsvägnät.
Skogsstyrelsen har därför i sin anslagsframställning äskat 90 milj. kr. till
stöd för samverkan och utbyggnad av skogsbilvägnätet.
Om inte stödet till skogsvägar får den omfattningen att målet i Vägplan-80
kan uppnås försämras påtagligt möjligheterna att nå andra delmål i den av
staten fastlagda skogspolitiken. Det är allmänt känt att stödet till utbyggnad
Mot. 1986/87
Jo303
8
av skogsvägnätet genererar ytterligare sysselsättning i skogen i form av ökad
avverkning och skogsvård i sådan omfattning att denna stödform är mycket
lönsam för staten.
Hemställan
Med åberopande av det ovan anförda hemställer undertecknade
att riksdagen ställer ytterligare 30 milj. kr. till jordbruksdepartementets
förfogande som statligt stöd till ordinarie verksamhet för
byggande av skogsvägar.
Stockholm den 22 januari 1987
Börje Hörnlund (c) Ulla Orring (fp)
Mot. 1986/87
Jo303
9
Övrigt om motionen
Intressenter
