Motioner i Första kammaren, nr 521 år 1968 (Motion 1968:521 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 521 år 1968

Nr 521

Av herr Holmberg m. fl., angående försvarsfrågan.

(Lika lydande med motion nr 650 i Andra kammaren)

Under mycket lång tid har de demokratiska partierna i vårt land varit
eniga i försvarsfrågan. Enigheten har tagit sig uttryck i den rad försvarsuppgörelser
som träffats mellan partierna. Den gemensamma bedömningen
av det starka försvarets betydelse har i utlandet väckt respekt för vår
försvars- och utrikespolitik och över huvud taget gjort det möjligt för oss
att föra den alliansfria politik vi satt upp som vår handlingslinje.

Vår politiska obundenhet liksom vårt starka försvar har utan varje tvivel
varit en stabiliserande faktor i Nordeuropa. En minskning av vår försvarskraft
påverkar därför den säkerhetspolitiska situationen i Nordeuropa.
För Danmark kan en minskning av den svenska försvarsberedskapen i söder
leda till krav från NATO på förstärkning av den dansk-tyska vakthållningen
i södra Östersjön. Detta kan i sin tur få återverkningar inom östblocket
och menligt påverka de finsk-sovjetiska relationerna. Ännu allvarligare
följdverkningar kan en svensk försvarsnedskärning få för den säkerhetspolitiska
situationen i nordkalottområdet.

Försvarspolitikens utformning har alltså inte enbart konsekvenser för
vår egen omedelbara säkerhet. Den griper in i betydligt större sammanhang
och kan direkt påverka maktbalansen i vår del av världen. Detta har understrukits
från många håll; så t. ex. har det finska försvarsrådet starkt
betonat den svenska försvarspolitikens stabiliserande roll i Nordeuropa.
Vårt försvar har alltså inte bara kommit att verka för fred och frihet i
vårt land — i hög grad har det kommit att tjäna som en fredsstabiliserande
faktor i vår närmaste omvärld.

Sedan 1958 har principerna för det svenska försvarets utformning uttryckts
i en målsättning för försvaret, senast fastställd av riksdagen 1964.
Målsättningen lyder:

Krigsmakten skall verka för att vår fred och vår frihet bevaras. Krigsmakten
skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att
anfall mot Sverige fordrar så stora resurser och tar så lång tid att de fördelar,
som står att vinna med anfallet, rimligen icke kan bedömas värda
insatserna.

Invasionsförsvar skall vara krigsmaklens viktigaste uppgift. Krigsmakten
skall i det längsta kunna förhindra att en angripare får fast fot på
svensk mark och kan utnyttja vårt land för sina syften. I varje del av
1—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 3 samt. Nr 521

2 Motioner i Första kammaren, nr 521 år 1968

landet skall kunna bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form
av det fria kriget.

Krigsmakten skall kunna avvärja en stort upplagd invasion över havet
eller landgränsen samt i samband därmed insatta luftlandsättningsföretag
och samtidigt upprätthålla ett segt försvar mot andra invasionsföretag.
Bevakning och försvar mot mindre företag skall kunna organiseras inom
landet i dess helhet.

Varje vapenför svensk, som icke är bunden av andra viktiga uppgifter
inom totalförsvaret, bör sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets
självständighet.

Krigsmakten skall aktivt verka för att befolkningen skyddas och försörjningen
tryggas.

Krigsmakten skall omedelbart kunna uppta försvar mot överrumplande
anfall.

Krigsmakten skall kunna avvisa kränkningar av vårt territorium i fredstid
samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt.

Krigsmakten skall utformas så, att dess effekt blir så långt möjligt oberoende
av förändringar i det militärpolitiska läget.

Krigsmakten skall samverka med totalförsvarets övriga grenar i syfte att
nå största möjliga försvarseffekt.

Utifrån denna målsättning har statsmakterna efter omfattande utredningar
(försvarsutredningarna) sökt anpassa de anslag som bedömts erforderliga.
Härvid har det vägledande kravet varit att de medel som ställts
till försvarets förfogande skulle kunna utnyttjas så effektivt som möjligt.
Det kravet skulle tillgodoses genom en omsorgsfull planläggning baserad på
klart definierade och i stort sett oförändrade reella resurser. För att så
verkligen skulle bli fallet utgick man från att full täckning för löne- och
prisstegringar skulle lämnas. Vidare skulle de årliga beloppen räknas upp
med 21/* procent av det totala anslaget. Erfarenheten hade nämligen visat
att den tekniska utvecklingen av krigsmaterielen i vår omvärld medförde
krav på en successiv ökning av försvarskostnaderna i åtminstone denna
storleksordning för att tillgodose en bestämd försvarsfunktion och kunna
vidmakthålla försvarets effekt i förhållande till andra länders.

Försvarsplaneringen har på detta sätt kunnat ges en mycket långsiktig
inriktning. Denna långsiktiga planering har haft avgörande betydelse inte
bara då det gällt att utvinna maximal effekt ur de medel som satsas på
försvaret utan även med hänsyn till att den moderna kvalificerade materielen
ofta kräver lång tid — det kan gälla ett decennium — för att projekteras,
utprovas och tillverkas så att den naturligt kan tillföras förbanden
och anpassas till nya och effektivare organisationsformer.

Endast en planering som grundas på en säker överblick av framtida medelstillgångar
kan ge den riktiga avvägningen mellan å ena sidan den lämpligaste
kvaliteten på materielen och å andra sidan den mängd materiel som
bör anskaffas samtidigt som materielinsatsen väl kan anpassas till de personella
resurserna. En sådan planering möjliggör att försvaret uppbygges
av en serie system där utbildning, materieitiilförsel och underhåll väl stämmer
överens både inom och mellan systemen. Detta är en förutsättning

Motioner i Första kammaren, nr 521 år 1968

för att maximal förmåga att lösa förelagda uppgifter skall utvinnas ur de
anslag som ställs till förfogande. Den långsiktiga planeringen liar emellertid
en ömtålig punkt. Den är känslig för störningar. Ett konkret exempel
på hur allvarliga konsekvenserna kan bli av en hastig försvarsnedskärning
kan redan nu.anges. En följd av de nu gjorda försvarsnedskärningarna
är den föreslagna indragningen av F 18, vilket innebär att modern
flygmateriel till ett värde av bortemot 500 milj. kr. inte kommer till avsedd
användning.

Priset för en rationell planering är alltså de hårda bindningar som den
innebär. Kostnaden för materiel som under ett löpande budgetår redan
måste vara beställd för att betalas under kommande budgetår uppgår till
högst betydande belopp. Detta gäller framför allt det närmast följande budgetåret.
Möjligheterna att variera försvarsanslagen med skiftande konjunkturer
är därför begränsade.

Den långsiktigt inriktade mat er ielanskaff ningen innebär alltså inskränkningar
i den framtida handlingsfriheten genom de bindningar i form av
utlagda kostnader för projektering och kontrakterade beställningar som
görs. Likväl föreligger möjligheter att med bibehållen planeringsnivå i
viss mån variera de årliga utgifterna efter den ekonomiska konjunkturen.
Om det grundläggande syftemålet är att vidmakthålla försvarets fredsbevarande
förmåga på en oförändrad nivå spelar också bindningarna mindre
roll, eftersom även eu tänkbar angripares styrka måste grunda sig på
mångåriga anskaffningsprogram.

I fråga om värdet av en försvarspolitik enligt ovan skisserade principer
har full enighet rått mellan de demokratiska partierna. Senast manifesterades
denna i riksdagens försvarsbeslut för tiden 1963/64 till 1966/67. Värdet
betonades också av regeringen i dess direktiv till 1965 års försvarsutredning,
där det heter:

Strävan att utvinna största möjliga försvar seffekt ur till förfogande
ställda resurser kräver eu effektiv långsiktsplanering. Särskild tyngd får
detta krav när det gäller investeringsbeslut och materielanskaffning.

För ett år sedan tog regeringen på ett radikalt sätt avstånd från de hittills
tillämpade principerna och drev igenom en för svar sbudget som helt
bröt planeringsramen utan att en annan sattes i stället. För svar snedskärningen
grundade sig inte ens på något utredningsmaterial. Utredning har
fått ske i efterhand och gav när den redovisades en skrämmande bild av
den försämring i vår försvarsförmåga som en anslagstilldelning efter den
nya nivån mycket snart skulle medföra. Inte desto mindre har regeringen
även i år framlagt förslag som i reella mått icke oväsentligt understiger
fjolårets. Eftersom fjolårsramen är den lägsta som hittills har utretts,
saknas alltså även i år underlag för en korrekt bedömning av förslagets
konsekvenser — klart är emellertid att de blir allvarligare än de
av ÖB redan tidigare redovisade. •

I statsverkspropositionen uttalas att anslaget till det militära försvaret

Motioner i Första kammaren, nr 521 år 1968

avser att »vidmakthålla och ytterligare förstärka» detsamma. Ett sådant
uttalande är svårförståeligt. Enligt den bedömningsgrund som hittills har
betraktats som självklar avgörs försvarets styrka uteslutande av dess förmåga
att fullgöra sina i målsättningen eller på annat vis förelagda uppgifter.
I 1963 års försvarskommitté konstaterades enhälligt att den förmågan
icke fullt kunde upprätthållas med de anslag som kommittén redovisade
och som sedermera fastställdes av riksdagen. Detta var för övrigt anledningen
till att planeringsnivån tillfälligt lades något högre än anskaffningsnivån.
Det avsåg att underlätta en framtida återhämtning av försvagningen.
Några förhållanden inom krigsmakterna hos tänkbara angripare som till
vår förmån förskjutit styrkerelationerna har icke inträffat. Sanningen är
därför att den försvarspolitik som de två senaste budgetförslagen signalerar
högst väsentligt sänker vår försvarskraft. Resurserna uttunnas i sådan
grad att den princip som i dag gäller att en angripare i det längsta skall
förhindras få fast fot på svensk mark snart måste omprövas. Efter hand
kommer med all sannolikhet antingen Norrland eller de södra delarna av
vårt land att behöva lämnas med så svagt försvar att de måste uppges
efter ett endast mer eller mindre symboliskt motstånd.

Här nedan lämnas exempel på konsekvenserna av det socialdemokratiska
utredningsalternativet A till 1965 års försvarsutredning.

Armén

55 procent av armébrigaderna måste under den närmaste sjuårsperioden
ombildas till förband med sämre utrustning och slagkraft. På sikt blir
nedgången 70 procent.

De kvalificerade pansar- och norrlandsbrigaderna kan på sikt troligen
ej bibehållas som specialförband.

Den tekniska förnyelsen av luftvärnet som redan påbörjats med modern
elektronisk spanings- och eldledningsutrustning och maskinell riktning av
pjäserna kan ej fullföljas. Endast handriktade pjäser kommer på sikt att
finnas kvar i organisationen.

Artilleriförbanden kan ej tillföras vare sig nya pjäser eller övrig materiel.

Arméflygorganisationen kan på sikt ej bibehållas.

Marinen

Före 1975 kommer samtliga motortorpedbåtsdivisioner och ytterligare
fregattdivisioner att utgå utan att någon ersättning tillkommer.

Antalet tunga kustartilleriförband kommer ytterligare att minska. Det
innebär att invasionsförsvaret i betydelsefulla områden försvagas.

Till 1982 kommer samtliga jagar- och fregattdivisioner att ha utgått utan
att stridseffekten kompenserats.

Antalet ubåtsförband har vid samma tid nedgått till hälften.

Nedlagda kostnader för framtagning av robot 08 utnyttjas icke.

Motioner i Första kammaren, nr 521 år 1968

Flygvapnet

20 procent av antalet jaktdivisioner har redan fr. o. m. den 1.7.1967
vakantsatts. Denna vakantsättning kommer att öka, om de föreslagna indragningarna
av F 9 och F 18 kommer till stånd. Dessa indragningar ter sig
så mycket märkligare som leveranserna av Draken till jaktdivisionerna tydligen
fortsätter enligt tidigare planer. Detta måste innebära att vi fr. o. in.
1968/69 t. o. m. mitten av 1970-talet får ett stort antal moderna flygplan för
vilka det inte finns någon organisation och som vid mobilisering därför inte
effektivt kan utnyttjas. De investeringar av flygplan som görs för t. ex. F 18
uppgår i runt tal till en halv miljard kronor.

Genom fastlåsningen vid Viggen i regeringens låga försvarsalternativ
kommer jaktflyget jämfört med årsskiftet 1966/67 att minska med minst
50 procent, attackflyget med 30 procent och spaningsflyget med 40 procent.

Det är självfallet att ändringar skall kunna vidtagas i planeringsnivån
och planeringen kunna inriktas på ett annat sätt om och när så bedömes
lämpligt, men om ändringarna är stora och göres snabbt inträder avsevärda
störningar och större förluster i försvarseffekt än vad det undandragna
beloppet skulle ge anledning att förmoda. Vinster i effekt vid anslagsökningarna
är i motsvarande grad dyrbara att uppnå.

En ryckig försvarspolitik med hastigt vidtagna förändringar leder därför
som vi ovan redovisat obönhörligen till slöseri med anslagsmedlen.

I verkligheten torde misshushållningen komma att ta sig ännu mer uppseendeväckande
former än vad exemplen ovan antyder. De militära säkerhetsbestämmelserna
omöjliggör emellertid en klar offentlig belysning härav.
Då det givetvis är ett allmänt intresse av hög rang att kunna lämna så goda
informationer som möjligt även i detta sammanhang vill vi föi''eslå att representanter
för de demokratiska partierna i samråd med militära experter ges
tillfälle att analysera i vilken utsträckning föreliggande material utan risk
för rikets säkerhet må kunna befrias från hemligstämpling och därefter
offentliggöras.

Högerpartiet har alltid känt starkt ansvar alt arbeta för en försvarspolitik
som utan orimlig belastning på den enskilde medborgaren ger svenska folket
en god trygghet mot yttre våld. Den målsättning för krigsmakten som
antogs av riksdagen så gott som enhälligt år 1964 synes oss ange det minimum
av effekt som försvarsmakten bör äga för att kunna tillgodose trygghetskravet.

Den försvarspolitik som förts under de senaste åren gör det emellertid
omöjligt att längre fylla denna målsättning.

Inom 1965 års försvarsutredning lämnade vi hösten 1967 direktiv för utredning
av högeralternativet, alternativ C. Vi angav där de grundsatser som
vi anser även i fortsättningen måste gälla för utformningen av försvaret. De
uttrycktes sålunda:

Försvaret skall genom sin styrka, sammansättning och beredskap verka

Motioner i Första kammaren, nr 521 år 1968

avhållande på angrepp mot oss och ge oss möjlighet att stå neutrala i händelse
av krig. Det skall alltså verka fredsbevarande och garantera vår alliansfria
utrikespolitik.

Skulle vi trots detta bli indragna i krig, skall krigsmakten så länge som
möjligt hindra en angripare att tränga in över våra gränser och ta delar av
landet i besittning. Vårt land har en lång havsgräns. Vi har ingen direkt
landgräns emot en stormakt. Gränsområdena är svårframkomliga. Dessa för
vårt land speciella, gynnsamma geografiska betingelser skall utnyttjas för
att förhindra en angripare att utnyttj a vårt land för sina syften.

Hela landet skall försvaras. Uppbyggnaden av 1970-talets försvar får därför
inte inriktas på endast försvar av områden som i dagsläget eller under
närmast överskådlig tid kan anses ha särskild aktualitet. Försvaret skall i
stället ges sådan organisation och rörlighet att snabb koncentration kan ske
till varje hotad del av landet.

Våra stridsstyrkor skall därjämte ha sådan rörlighet och styrka att, om
invasionen icke kan hejdas vid gränserna, ett framträngande skall kunna
starkt fördröj as och ett segt försvar kunna bj udas över hela landet.

Utredningen av alternativ C visade att lägre kostnadsramar än de i alternativet
upptagna icke kan tillgodose dessa krav. Vi anser oss därför böra
vidhålla våra tidigare yrkanden om en försvarspolitik av i stort sett den
utformning som alternativ C angav.

Här nedan lämnas exempel på vad som i detta alternativ kan tillföras i
form av materiel. Vi vill emellertid framhålla att även vårt alternativ innebär
påtagliga försvagningar i försvarseffekten för samtliga vapengrenar i
förhållande till tidigare försvarsplanering.

Armén

En ekonomisk utveckling enligt alternativ C minskar för arméstridskrafternas
del huvuddelen av de påtalade konsekvenserna i förhållande till den
av regeringen nu föreslagna anslagsramen. Kvantitativt kan krigsorganisationen
bibehållas. Dessutom kan modern materiel tillföras förbanden så att
kvalitetskravet på 1970-talet kan uppnås. Ca 40 procent av antalet pansarbrigader
måste dock även i vårt alternativ ombildas till enkla förband. Detta
kompenseras emellertid något av ett ökat antal självständiga stridsvagnskompanier.

Även om en nedgång i luftvärnets kvalitet blir ofrånkomlig under 1970-talets mitt på grund av brist på medel under de närmaste åren, kan på sikt
ett modernt och effektivt luftvärn bibehållas i högerpartiets alternativ.
Arméflyget kan även ges nödvändiga medel.

Marinen

En utveckling enligt högerpartiets alternativ kommer visserligen att innebära
betydande organisationsminskningar till 1975, men organisationen har

Motioner i Första kammaren, nr 521 år 1968

då stabiliserats tack vare de nödvändiga investeringar som möjliggörs under
perioden. Reduceringen av ytattackförbanden kompenseras genom att förband
med robotbåtar och kanonbåtar kan uppsättas efter 1975. Antalet ubåtsattackförband
och minröjningsförband kan i huvudsak upprätthållas och
den med fregattdivisionerna bortfallande ubåtsj aktkapaciteten kommer att
i viss utsträckning kompenseras av att tunga helikoptrar kan skaffas före
1972.

Den i regeringens alternativ avbrutna utvecklingen av robot 08 kan fortsätta.
De försöksförband med reducerat antal robotor som sätts upp i år
kan härigenom ges fullt stridsvärde. De hittills nedlagda kostnaderna för
detta projekt blir härigenom inte bortkastade.

Moderniseringen av främst det fasta kustartilleriet kan genomföras i en
takt som är anpassad till materielens åldersläge. Behovet av fasta kustartilleriförband
i för invasionsförsvaret betydelsefulla områden kan dessutom
tillgodoses. Den successiva minskningen av antalet tunga och lätta kustartilleribatterier
kan hejdas omkring 1973. Antalet batterier kan därefter i
huvudsak hållas konstant. Den på svenskt initiativ utvecklade sjömålsvarianten
av den franska pansarvärnsroboten SS 12 kan anskaffas till rörliga
spärrförband, varigenom effekten och användbarheten hos dessa förband
ökar betydligt.

Antalet luftvärnskompanier kommer visserligen även i denna nivå att
nedgå betydligt, men de förband som kvarstår i organisationen efter 1975
kan ges en modern utrustning främst beträffande eldledning.

Flygvapnet

Om försvaret tilldelas medel i enlighet med högerpartiets förslag, skulle
den fortsatta nedgången från dagens läge, som det socialdemokratiska förslaget
innebär, kunna undvikas. Med smärre omdisponeringar skulle det
också bli möjligt att bibehålla F 18 i organisationen intill den tidpunkt då
de flygplan som anskaffats för flottiljen av ålder sskäl tas ur tjänst. Därigenom
skulle de ca 500 miljoner kronor som investerats i dessa flygplan
komma till användning. På längre sikt skulle högeralternativet innebära att
antalet divisioner inom flygvapnet skulle bli nära dubbelt så stort som regeringens
alternativ långsiktigt ger möjlighet till. Därtill skulle moderniteten
och därmed effekten hos olika stödsystem, t. ex. bas- och stridsledningssystem,
kunna säkerställas i en helt annan grad än vad som blir möjligt enligt
regeringens linje.

Den hastigt inledda försvarsnedskärningen har inte bara allvarliga konsekvenser
för svensk säkerhetspolitik — den har också fått omedelbara följdverkningar
på den svenska arbetsmarknaden, som kan komma att accentueras.
Om den anslagsvolym och de principer för försvarsmaterielanskaffning
som tillämpades t. o. m. år 1966 skulle ha bibehållits, hade de materielbeställningar
som skulle lagts ut hos svenska företag under år 1967 med all

Motioner i Första kammaren, nr 521 år 196i

sannolikhet varit avsevärt över en miljard kronor större än vad nu blivit
fallet. Detta skulle ha sänkt antalet arbetslösa inom svensk industri troligen
med över 20 000 personer. I själva verket torde en stor del av förklaringen
till verkstadsindustrins f. n. höga arbetslöshet kunna hänföras till den plötsliga
förändringen i försvarets beställningsvolym. Omfattningen av den
socialdemokratiska försvarsnedskärningens konsekvenser på arbetsmarknaden
belyses i viss utsträckning av den redovisning som bifogas i bilaga
och som visar de företag som normalt sysselsattes med framställning av
materiel åt försvaret.

Försvarets resursbehov kan icke meningsfullt diskuteras för ett isolerat
budgetår. En långsiktig inriktning av kostnadsutvecklingen måste föreligga
om konsekvenser av skilda slag skall kunna överblickas. Eftersom detta
faktum starkt understrukits i alla moderna försvarsutredningar, propositioner
och riksdagsbeslut, utgår vi ifrån att Kungl. Maj :t måste förelägga
riksdagen förslag till sådan långtidsinriktning i tilläggsproposition
senare under vårriksdagen. Vi uppskjuter därför till dess våra preciserade
förslag i detta avseende.

Så mycket kan emellertid redan nu sägas att en godtagbar trygghetsskapande
försvarspolitik icke kan byggas på det av regeringen i statsverkspropositionen
för budgetåret 1968/69 upptagna beloppet. Vi föreslår att basbeloppet
för nämnda år uppräknas till 4 930 miljoner kronor i prisläge maj
1967. Till beloppet lägges ytterligare 250 miljoner kronor av arbetsmarknadsmedel
enligt grunder som nedan redovisas.

Vi föreslår vidare att de principer för prisreglering, reservationsmedels
utnyttjande m. m. som gällde i 1963 års försvarsbeslut även i fortsättningen
skall följas.

Den ökade medelstilldelning som vi föreslår kommer i allt väsentligt
att utnyttjas för ökade materielbeställningar. I jämförelse med propositionen
innebär detta en beställningsvolym som är mer än 400 miljoner kronor
större. Importandelen i denna är av liten omfattning. Återstoden torde garantera
sysselsättning för inemot 10 000 svenska årsarbetare. Bortsett från
de rent mänskliga olägenheter som arbetslöshet innebär förorsakar omhändertagandet
av de arbetslösa det allmänna betydande kostnader. Då
det här i stor utsträckning gäller kvalificerade verksadsarbetare, torde omskolning
endast i ringa omfattning vara en lämplig metod. Beredskapsarbeten
drar en kostnad f. n. på ca 80 000 kronor per årsarbetare. Statsutgifterna
för att omhänderta arbetslösa kan därför lätt bli lika stora som kostnaderna
för att genom materielbeställningar garantera att vederbörande får kvarstanna
på sin ordinarie arbetsplats.

Vi kommer därför att föreslå att arbetsmarknadsstyrelsen ges möjlighet
att av medel för arbetslöshetens bekämpande lägga ut beställningar på
försvarsmateriel och att detta i varje särskilt fall skall ske efter Kungl.
Maj :ts bemyndigande på gemensamt förslag av ÖB och AMS.

Motioner i Första kammaren, nr 521 år 1968

Utredningar och analyser av problematiken i fråga om samhällets kostnader
för arbetslöshet i förhållande till alternativ användning av arbetskraften
har hittills i stor utsträckning försummats. Våra beräkningar ovan
vilar därför i viss mån på osäker grund. Av detta skäl och då det vidare
förefaller osäkert om de i statsbudgeten för arbetslöshetens bekämpande
anslagna medlen är tillräckliga för avsett ändamål vill vi begränsa tillskottet
av arbetsmarknadsmedel i form av beställningar för försvaret till
250 miljoner kronor. Då det för närvarande inte är möjligt att avgöra från
vilka anslag under »Arbetsmarknad m. m.» som ifrågavarande medel skall
utgå, bör det ankomma på Kungl. Maj :t att efter hörande av arbetsmarknadsstyrelsen
besluta härom. Skulle detta belopp om 250 miljoner kronor
visa sig vara högre än vad som kan användas med bibehållen full effekt i
åtgärderna för arbetslöshetens bekämpande, skall i stället reservationer å
materielanslagen för försvaret frisläppas i sådan utsträckning att i varje
fall den avsedda materielbeställningsvolymen uppnås.

Den metod som i fjol infördes att i förväg öka försvarsanslaget med väntade
prisstegringar och merkostnader föreslår regeringen skall tillämpas
även i år. Anslag härför upptas till sammanlagt 355 miljoner kronor. Skulle
anslagen beräknas med ledning av regeringens egna prognoser i finansplanen,
torde det sammanlagda beloppet icke överstiga 200 miljoner kronor.
Detta innebär att ett i försvarsbudgeten upptaget belopp av 155 miljoner kronor
i själva verket ej kommer försvaret till godo. Vi föreslår att anslaget
till arbetsmarknadsstyrelsen uppräknas med 100 miljoner av nämnda belopp
för att tillsammans med ytterligare 150 miljoner kronor av arbetsmarknadsanslagen
användas i form av materielbeställningar för försvarets räkning.
Yrkande härom framställes i särskild motion.

Ändringen påverkar inte den slutliga utgiften under försvarshuvudtiteln,
eftersom högre prisregleringsanslag än som svarar mot de verkliga kostnadsstegringarna
icke utbetalas. Ett för högt belopp ger emellertid en felaktig
bild av de verkliga kostnaderna för försvaret.

Med stöd av vad ovan anförts får vi hemställa,

att riksdagen måtte

A. besluta

1. att uppräkna basbeloppet för det militära försvaret
med 210 miljoner kronor,

2. att till Reglering av prisstegringar under begränsade
anslag för budgetåret 1968/69 anvisa ett anslag av 125 000 000
kronor,

3. att till Täckning av beräknade merkostnader under
förslagsanslag för budgetåret 1968/69 anvisa ett anslag av
75 000 000 kronor,

4. att reservationsmedel från tidgare anslag må förbrukas
enligt de grunder som angavs i 1963 års försvarsbeslut;

Motioner i Första kammaren, nr 521 år 1968

B. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

1. att Kungl. Maj :t i sitt förslag avseende långtidsinriktning
av försvaret måtte ha som riktmärke att åstadkomma
samma försvarseffekt som enligt utredning ÖB67 kunde
uppnås i alternativ C,

2. att Kungl. Maj :t måtte utse representanter för de demokratiska
partierna att i samråd med militär expertis undersöka
i vilken mån nu hemligt utredningsmaterial utan
risk för rikets säkerhet kan offentliggöras.

Stockholm den 26 januari 1968

Yngve Holmberg (h)

Carl Eskilsson (h) Gösta Jacobsson (h) Rolf Kaijser (h)

N. Yngve Nilsson (h) Ragnar Sveningsson (h) G. Ivar Virgin (h)

Motioner i Första kammaren, nr 521 år 1968

Bilaga

I denna bilaga redovisas länsvis de företag soin i första hand och direkt
berörs av försvarsnedskärningen. Förteckningen är upprättad inom försvarsdepartementet
och överlämnad till 1965 års försvarsntredning.

Stockholms stad

Textil-Söm

AB Haga-produkter

Nordarmatur AB

Järn & Plåt AB

Svenska Pall & Emballage AB

AB Nordverk

Opto Ingenjörsfirma AB

AB T. Lagerman

Arenco AB, Vällingby

Standard Badio

AB Uniphon

Bygg & Transportekonomi AB
AB Tudor

Svenska AB Alhonix

Stockholms tekniska ingenjörsbyrå

Maskin AB Tellns

Stålex, Stockholms

Tornborg & Lundberg

SATT

Sivers Lab AB
Telemekano

Firma Rydell, Hägersten
SRT

AB Processor

Stockholms län
AB Wevex, Spånga
Norlings Skoindustri AB, Östergraninge Van

Leer Svenska AB, Västerhaninge
Byggmästarnas Materiel AB, Solna
AB Elektroborg, Solna
AGA

Irving, Barkarby
Nordenfeldt & Co, Barkarby
Svenska Tempus
Andersson & Co, Sundbyberg
Baracudaverken, Djursholm
Electrolux

Standard Radio, Barkarby

ASEA

Sieverts Kabelverk
Svenska Radioaktiebolaget, Solna
Svenska AB Philips
Muskövarvet, Muskö
Gustavsson & Andersson, Lidingö
Svenska Stållinefabriken, Täby
Dyviks Bruk

L M Ericsson, Midsommarkransen
Svenska AB Trådlös Telegrafi, Solna
Scania-Vabis, Södertälje
AB Svenska fläktfabriken, Nacka
Munters Torkar AB, Sollentuna
Svenska Högtalarefabriken

Uppsala län

Monark Crescent AB, Uppsala (Varberg) AB

Bahco, Enköping

Södermanlands län
Fredricksson och Ribring AB, Stal1
arholmen

Nickelfabriks AB Gottfrid Carlsson,
Eskilstuna

Wedholms AB, Nyköping
Nickelbolaget, Eskilstuna
Försvarets Fabriksverk, Eskilstuna
Nyby Bruk, Eskilstuna
Bolinder-Munktell, Eskilstuna
A SJ, Katrineholm
Åkers Styckebruk (FFV)

SKF, Katrineholm
Stålpressnings AB, Eskilstuna

Östergötlands län
Verkstads AB Lindqvist, Motala
Bröderna Forss AB, Mjölby
Centrala Flygverkstaden, Malmslätt
SAAB

Motioner i Första kammaren, nr 521 år 1968

Borgs Fabriks Aktiebolag, Norrköping Centrala

Torpedverkstaden, Motala
ASJ, Linköping

Blomstedts Mek. Verkstad, Linköping AB

Axel K. Bergvall & Söner, Norrköping Engelfabrikerna

AB, Motala
Nilo-verkstäder, Linköping
VWE-verken, Norrköping
Wahlbecks, Linköping
Motala Verkstad, Motala
Stal-Laval Turbin AB, Linköping
Nordiska Armaturfabriken, Linköping Mjölby

verken AB, Mjölby
Jönköpings län

AB Reftele Konfektion, Värnamo
SAAB, Jönköping
Hagaplast AB, Anderstorp
Bergs Sängkläder AB, Lagan
Lagans Textilfabriker AB, Lagan
Tranås Rostfria, Tranås
Husqvarna Borstfabrik AB, Huskvarna Eksjöverken,

Eksjö
Strömsholms Mek. Verkstad, Tranås
Munksjö AB, Jönköping
Gislaveds Gummifabrik
Miloverkstad, Eksjö
Jönköpings Mek. Verkstad
Husqvarna Vapenfabriks AB
Marieholms Bruk

Kronobergs län

AB Melka Konfektionsavdelning,
Växjö

CTC, Ljungby
NAF, Sibbhult
TELUB, Växjö

SAAB (Malmqvist & Son, Växjö)
Ryds, Ryd

Strömsnäs Bruks AB, Strömsnäs
Ing.firma O. Malmqvist, Alvesta

Kalmar län

AB Ebbes Bruk, Oskarshamn
AB Ankarsrums Bruk, Ankarsrum
Be Ge Karosseri, Oskarshamn

Jungner Svenska Ackumulator AB,
Oskarshamn

Barracudaverken, Gamleby
Exoverken, Kalmar
Kalmar Varv
Storebro Bruk, Storebro

Gotlands län

Gotlands Kustartilleriförsvar, Fårösund Blekinge

län

Försvarets Fabriksverk, Beklädnadsverkstaden,
Karlskrona
AB Sjögrens Skyddsvante, Olof ström
Kockums Jernverk, Kallinge
Karlskronavarvet AB, Karlskrona
LME, Karlskrona

Kristianstads län
AB Ekens fabriker, Tollarp
Osby Pannan AB, Osby
Germa, Kristianstad
Bröderna Ottosson, Klippan
Miloverkstad, Hässleholm
NAF, Sibbhult

Bröderna Ekström, Kristianstad
Pearl, Åstorp

Malmöhus län
AB Akvarex, Ystad
Nordiska fjäderfabriken AB, Malmö
AB Damaverken, Malmö
AB Ljungmans Verkstäder, Malmö
AB Wilhelm Sonesson, Malmö
AB Gerdman & Co, Malmö
Nordisk Fläktindustri, Malmö
Åsbrink & Co, Malmö
Eiker AB, Lund
Alfa Syrgasaktiebolag, Malmö
Malmö Flygindustri
Kockums mek. Verkstadsaktiebolag,
Malmö

Landsverk, Landskrona
Thulinverken, Landskrona
Försvarets fabriksverk, Trelleborg
AB Åkerlund & Rausing, Lund
Alltryck, Ystad

Trelleborgsplast AB, Trelleborg
Mab & Mya Galon, Malmö
AB A. Andersson, Svedala

Motioner i Första kammaren, nr 521 år 1968

AB Ventilationsverken, Malmö
AB Plyfa, Malmö
Tretorn, Trelleborg
AB Maskinfabriken Eiker, Lund

Hallands län

Monark Crescent AB, Varberg
(Uppsala)

Nordiska Maskinfilt AB, Halmstad

Anneberg

Gunnebo Bruks AB

Göteborgs och Bohus län
Gamlestadens AB, Göteborg
I. Svensson & Bourghardt KB, Göteborg Svenska

Fiberpäls, Strömstad
Jonsereds Fabriksaktiebolag, Göteborg Thorin

& Thorin AB, Göteborg
Lundgrens El AB, Göteborg
Försvarets Televerkstad, Göteborg
Djupviks Varv, Tjörn
L M Ericsson, Mölndal
AB Volvo, Göteborg
Götaverken AB, Göteborg
Abrahamssons Mek. Verkstad, Göteborg Mölnlycke

AB, Mölnlycke
Westkustens Segelmakeri, Göteborg
Intermittent AB
Hanssons Pyrotekniska AB
AB Eriksbergs Varv, Göteborg

Älvsborgs län
Gefa AB, Tranemo
AB Ericson & Larson, Borås
AB Skyddskläder, Fristad
Borås Wäfveri AB, Borås
Alingsås Bomullsväfveri AB,
Alingsås

AB Sjuntorp, Sjuntorp
Rydboholms AB, Rydboholm
Almedahl-Dalsjöfors AB, Dalsjöfors
Areqvist & Nordin AB, Bollebygd
AB Didrikssons Regnklädersfabrik,
Åmål

AB Sveriges Förenade Trikåfabriker,
Borås

Fritsla Trikåstickeri, Johansson &
Co, Fritsla

AB Textilkompaniet, Tranemo
Eiser, Borås

Svenska flygmotor AB, Trollhättan
IKO Kabelfabrik, Grimsås
Lihnells Vagn AB, Borås
ATS Plastindustrier, Borås
SAAB, Trollhättan
AB Nordverk, Åmål
Åsiverken, Åmål

Skaraborgs län

Fribärande Träkonstruktioner
Tidaholmsverken, Tidaholm
FFV Kanäsverken, Karlsborg

Värmlands län
AB Sintex, Årjäng

C. Andersson & Co, Sunne
AB Bofors, Bofors
Lesjöfors AB

Bolinder-Munktell AB, Arvika
AB Mölnbaclca-Trysil
Thermiaverken, Arvika
AB Electrolux, Säffle
Norma, Åmotfors
Uddeholms Jernverk, Uddeholm
Blombacka Bruk, Lindfors

Örebro län

Möss- och Konfektionsfabriken Svea,
Örebro

AB Hagaprodukter, Örebro
AB Askersunds Trikåfabriker,
Askersund

Industri AB Sängkläder, Örebro
Bröderna Larssons skofabrik, 7-skomakare,
Kumla
AB ÖSB-Industrier, Degerfors
Jahals mek. verkstad, Örebro

Västmanlands län
ASEA, Västerås

Svenska Metallverken, Västerås
Skultunaverken, Västerås
LIAB, Lindesberg
Försvarets Fabriksverk, Arboga
Surahammars Bruks AB
Bultfabriks AB, Hallstahammar
Kohlswa

Motioner i Första kammaren, nr 521 år 1968

Kopparbergs län

Lennart Olsson Fabriker AB, Lefa,
Vansbro

Olsson & Jonsson, Malung
Haglöfs Ryggsäcksfabrik AB,
Torsång

Lepson, Vansbro
AB Domnarfvets Jernverk
Wibe-verken, Mora

Gävleborgs län
J. F. Bellanders AB, Gävle
AB Norrlands Vaddfabrik, Järbo
AB Söderhamns Vaddfabrik, Söderhamn Bröderna

Nordgren AB, Runemo
Gävle Vagnfabrik, Gävle
Arbrå Verkstads AB, Bollnäs
Gävle Varv, Gävle

Västernorrlands län

AB Docksta Skofabrik

Ivar E. Norlins Skofabrik, Mjällom

AB Nordingrå Skofabrik, Mjällom

AB Bröderna Wedin, Nyland

Skokompaniet, Mjällom

AB Hannells Emballagefabrik,
Örnsköldsvik

Eriksson Plywoodlådor, Lundevarv
Kramfors Plywoodlådor, Språngviken Graningeverken

AB
Alimakverken, Sollefteå
Hägglund & Söners AB, Örnsköldsvik Centrifugalplast,

Sundsvall
Mohögs Mek. Verkstad, Sundsvall

Jämtlands län
Trangia, Trångsviken
Miloverkstad, Östersund

Västerbottens län
H. Carlsson Mekaniska, Umeå
AB Mekan

FW Lundholm, Umeå
Skellefteå Gummifabrik

Norrbottens län

Matarengi Skinnprodukter, övertorneå -

ESSELTE AB. STHLM 68
814059