Motioner i Första kammaren, Nr 168.
1
Nr 168.
Av herr Velander m. fl., med förslag till lag om vissa ekonomiska
stridsåtgärder.
Med anledning av motioner bl. a. från vårt parti (1: 26/, II: 585) hemställde
1936 års riksdag,
»att Kungl. Maj:t måtte föranstalta örn fortsatt utredning av frågan
angående lagstiftning örn vissa ekonomiska stridsåtgärder med beaktande
därav att en sådan lagstiftning bör vara rättvist avvägd, fri
från ensidighet och avpassad efter ett demokratiskt samhälles rättsordning
ävensom av det sammanhang, vari denna utredning bör ställas
till den av utskottet föreslagna utredningen av frågan örn föreningsväsendets
normering genom lagstiftning, samt att de förslag,
vartill nu ifrågavarande utredning kan föranleda, matte framläggas
för riksdagen.»
Av ett uttalande från statsministerns sida i årets remissdebatt synes framgå,
att regeringen icke har för avsikt att till behandling upptaga fragan örn
lagstiftning rörande de ekonomiska stridsatgärderna, förrän de pågående
förhandlingarna mellan arbetsgivareföreningen och landsorganisationen örn
reglering av vissa förhållanden på arbetsmarknaden slutförts. Varken motiveringen
till eller själva yrkandet i riksdagens ovanberörda hemställan ger
emellertid vid handen, att dessa förhandlingar — som redan påbörjats vid
den tidpunkt, då förevarande hemställan gjordes —- skulle få utgöra något
hinder för en omedelbar prövning av de lagstiftningsspörsmål, som de ekonomiska
stridsåtgärderna aktualiserat. En motsatt ståndpunkt hade icke heller
varit välbetänkt. Överläggningarna mellan arbetsgivareföreningen och
landsorganisationen utgöra ett betydelsefullt led i pacificeringssträvandena
på arbetsmarknaden. Men det vore icke rimligt, örn statsmakternas ställningstagande
till här behandlade problem gjordes beroende av det resultat,
lill vilket de båda huvudparterna på arbetsmarknaden kunna komma under
sina förhandlingar, helst som dessa kunna draga åtskilligt ut pa tiden.
Säkerhet föreligger icke heller för att något positivt resultat över huvud
framkommer av förhandlingarna. Spörsmålet om de ekonomiska strnlsåtgärdernas
reglering är dock ytterst en rättsfråga och sorn sadan mäste det
primärt lösas av staten. Denna uppfattning underströks även i det förlidet
år avgivna betänkandet örn folkförsörjning och arbetsfred. Uhedningsmänncn
uttala där, att det kan vara berättigat att samhället skapar ett särskilt
skydd mot missbruk av blockad- och bojkottvapnen samt att det jämväl bör
övervägas på vad sätt man lämpligen bör ingripa mot repressalieåtgärder,
och det tillägges i betänkandet att det icke torde kunna undgås, att blockaden
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 3 sami. Nr 168 169. I
2 .Motioner i Första kammaren, Nr 168.
och bojkotten i vissa fall, där de kränkt rättsmedvetandet, böra helt förbjudas.
Då vi sålunda icke finna det skäl bärkraftigt, som från regeringshåll framförts
för att ställa föreliggande fråga på framtiden, har det för oss varit angeläget
att ånyo bringa densamma under riksdagens prövning. Vi hava föranletts
härtill även därav, att förutsättningarna för ett positivt beslut beträffande
de ekonomiska stridsåtgärdernas reglering nu Ira förefallit oss böra
vara gynnsammare än förut. Det spörsmål, vilket tidigare stått i vägen för
ett sådant beslut, har gällt organisationstvånget. Meningarna lia där starkt
brutit sig mot varandra. I anslutning till riksdagens begäran i fjol har emellertid
Kungl. Maj:t nu till beredning upptagit frågan om föreningsrättens utbildande
i sin helhet. En lagstiftning örn de ekonomiska stridsåtgärderna
torde därför f. n. icke böra taga ståndpunkt till de föreningsrättsliga problemen,
inklusive organisationstvånget. Ett sådant ståndpunktstagande synes
icke heller utgöra någon nödvändig förutsättning för ifrågavarande lagstiftnings
genomförande i övriga delar. Flertalet bestämmelser i denna lagstiftning,
sådana de utformats i tidigare framlagda förslag, ha i själva verket
intet omedelbart sammanhang med de rent föreningsrättsliga frågorna.
Av ovannämnda skäl ha vi i efterföljande lagförslag till de ekonomiska
stridsåtgärdernas reglering uteslutit den omstridda organisationsklausulen.
Den bestämmelse till medelbart skydd mot organisationstvång, vilket andra
lagutskottet förordade i sitt utlåtande i förevarande ämne till 1935 års riksdag
(n:r 29), ha vi dock ansett oss böra intaga jämväl i vårt förslag. Enligt
denna bestämmelse må sålunda icke stridsåtgärd riktas mot tredje man för
att förmå part att inträda i eller hindra honom att utträda ur förening eller
annan sammanslutning. I övrigt ansluter sig lagtexten till vår motion vid
1936 års riksdag med förslag till lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder.
För den närmare motiveringen av de olika §§ i lagen tillåta vi oss att hänvisa
till trettonmannakommissionens betänkande samt motionen n:r 489 i
andra kommaren vid 1935 års riksdag ävensom den vid andra lagutskottets
utlåtande n:r 29 vid samma riksdag fogade reservationen av herr Frändén
m. fl. Vi vilja slutligen framhålla, att vi anse frågan örn lagstiftning angående
ekonomiska stridsåtgärder i de delar, som efterföljande förslag behandlar,
tillräckligt utredd för att innevarande riksdag skall kunna besluta en
lösning i densamma.
På grund av vad vi sålunda anfört hemställa vi,
att riksdagen måtte antaga härvid fogade lagförslag.
Stockholm den 24 januari 1937.
Gustaf Velander
Fritiof Domö. Th. Borell. J. B. Johansson.
M. Svensson. Nils Gabrielsson. Gustaf Tamm.
Motioner i Första kammaren, Nr 168.
3
Förslag ‘
till
Lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder.
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Med stridsåtgärd förstås i denna lag
dels blockad, bojkott och arbetsinställelse (lockout eller strejk) eller annan
därmed jämförlig åtgärd, nedan benämnda kollektiva stridsåtgärder.
dels uppsägning av arbets- eller hyresavtal eller annat avbrytande av
ekonomisk förbindelse, såframt åtgärden, ensam eller i förening med annan
samverkande åtgärd av liknande beskaffenhet är ägnad att medföra synnerligt
men för den, mot vilken åtgärden riktas.
Göres rättslig påföljd av avtalsbrott eller av överträdelse av föreningsstadgar
gällande, vare det ej att anse såsom stridsåtgärd.
2 §•
Kollektiv stridsåtgärd må ej i fall, som avses i denna lag, eller eljest i
anledning av motsättning på det ekonomiska området mellan särskilda
parter vidtagas av annan än förening, i vars verksamhet ingår att företaga
sådan åtgärd. Vad sålunda stadgas skall icke gälla:
1. vid arbetstvist beträffande arbetsinställelse, som, utan samband med
blockad eller bojkott vidtages av part mot hans motpart i tvisten eller av
oorganiserade arbetare å viss arbetsplats i anslutning till en av behörig
förening för dess medlemmar å arbetsplatsen anordnad sympatiåtgärd, som
är tillåten enligt denna lag;
2. vid annan ekonomisk motsättning beträffande kollektiv stridsåtgärd,
som part företager mot sin motpart för att förmå denne att, utan slutande
av avtal, i förhållande till angriparen tillämpa vissa priser eller dylikt.
Där förening med verksamhet, som i första stycket sägs, utgör huvudorganisation
i förhållande till andra dylika föreningar, ankommer vidtagandet
av kollektiv stridsåtgärd på huvudorganisationen.
3 §•
Förening, som vill förbehålla sig att vidtaga kollektiv stridsåtgärd enligt
vad i 2 § är stadgat, vare pliktig att hos länsstyrelsen i det län, där föreningen
har sitt säte, ställa säkerhet för skadestånd, som föreningen kan bliva
förpliktad utgiva enligt denna lag. Har förening, som ställt säkerhet, medgivit
alt densamma må gälla även för underlydande förening, som vill förbehålla
sig att vidtaga kollektiv stridsåtgärd enligt vad i 2 § är stadgat, och
4
Motioner i Första kammaren, Nr 168.
möter ej i säkerhetens beskaffenhet hinder härför, vare sistnämnda förening
befriad från säkerhets ställande. Sådant medgivande må när som helst återkallas
men skall ändock gälla i fråga om skadestånd för åtgärd, som vidtagits
inom fjorton dagar från det återkallelsen kommit vederbörande länsstyrelse
tillhanda.
Har förening, som i första stycket sägs, icke inom en månad efterkommit
länsstyrelsens anmaning att lämna uppgift, som avses i 5 § första stycket
under 3., eller att ställa ytterligare säkerhet på sätt i 6 § andra stycket sägs,
vare beträffande behörigheten att vidtaga kollektiv stridsåtgärd så ansett
som om säkerhet ej blivit ställd.
Utan hinder av vad i denna paragraf är stadgat äge förening, vilken är
part i arbetstvist rörande kollektivavtals ingående, mot sin motpart vidtaga
arbetsinställelse jämte arbetsblockad.
4 §•
Säkerhet, som avses i 3 § första stycket första punkten, skall gälla det
belopp länsstyrelsen bestämmer med tillämpning av följande grunder:
1. för arbetsgivarförening: femtusen kronor för varje påbörjat antal av
femtusen arbetare, som av föreningens medlemmar sysselsättas;
2. för fackförbund, fackförening eller annan sådan förening av arbetare
samt för förening huvudsakligen bestående av jordbrukare eller av hyresgäster:
femtusen kronor för varje påbörjat antal av femtusen medlemmar;
3. för förening, huvudsakligen bestående av köpmän eller andra näringsidkare,
vilka hava skyldighet att föra handelsböcker: femtusen kronor för
varje påbörjat antal av femhundra medlemmar;
4. för annan förening: femtusen kronor för varje påbörjat antal av ettusen
medlemmar.
Såsom medlem anses vid tillämpning av dessa bestämmelser jämväl den
som är medlem i underlydande förening. Antalet medlemmar bedömes med
hänsyn till förhållandet vid utgången av året näst före det, då säkerheten
ställes, och antalet arbetare efter genomsnittliga antalet sysselsatta arbetare
under förstnämnda år.
Högsta belopp, för vilket säkerhet behöver ställas, vare femtiotusen kronor.
Säkerheten skall utgöras av penningar eller ock av föreningen tillhöriga
värdehandlingar eller borgen som länsstyrelsen godkänner.
5 §•
Förening, som ställer säkerhet, vare pliktig att vid säkerhetens ställande
och eljest, efter anmaning, till länsstyrelsen ingiva:
1. föreningens stadgar innefattande bestämmelser huru beslut skall åstadkommas
och val av styrelse äga rum;
2. uppgift å de personer, som hava säte i förenings styrelse eller som
eljest äga företräda föreningen, ävensom å deras adresser;
Motioner i Första kammaren, Nr 168,
5
3. uppgift å antalet medlemmar i föreningen jämte underlydande föreningar
eller i fall, som avses i 4 § första stycket under 1., antalet arbetare.
Förening, som jämlikt 3 § första stycket andra punkten vill åberopa
av överordnad förening ställd säkerhet, skall till vederbörande länsstyrelse
ingiva, förutom stadgar och uppgifter som ovan stagts, skriftligt medgivande
av den överordnade föreningen samt bevis om den ställda säkerhetens belopp
och beskaffenhet.
Sker ändring i förenings stadgar eller i förhållande, som under 2. sägs,
vare föreningen pliktig att omedelbart göra anmälan härom hos länsstyrelsen.
Vad nu är sagt gälle ock då beträffande antalet medlemmar eller
arbetare skett ändring av beskaffenhet, att, med hänsyn till bestämmelserna
i 4 §, höjning av säkerheten bör äga rum.
6 §•
Ej må säkerhet tagas i mät för annan fordran än som avses i 3 § första
stycket.
Har säkerhet blivit tagen i anspråk för gäldande av fordran som nu sagts
eller föreligger anledning till höjning av säkerheten eller finnes densamma
ej längre betryggande, skall länsstyrelsen anmana föreningen att ställa ytterligare
säkerhet.
Avstår förening från behörighet att vidtaga kollektiv stridsåtgärd, för
vilken säkerhet är erforderlig, eller inträffar förhållande av beskaffenhet
att säkerheten må nedsättas, åge föreningen på ansökan helt eller till viss
del återfå densamma, där länsstyrelsen finner skäl till antagande, att säkerheten
eller den del därav som föreningen vill återfå ej behöver tagas i anspråk
på grund av stridsåtgärd, som redan vidtagits, eller för skadestånd varför
säkerheten må häfta på grund av medgivande, varom i 3 § första stycket
sägs.
Har förening avstått från behörighet att vidtaga kollektiv stridsåtgärd,
för vilken säkerhet är erforderlig, eller har behörigheten upphört på grund
av förhållande, varom i 3 § sägs, skall länsstyrelsen underrätta de personer,
som hava säte i föreningens styrelse eller eljest äga företräda föreningen,
örn behörighetens upphörande, därest ej skäl föreligger till antagande att de
dessförutan äga kännedom härom.
Om vissa stridsåtgärder med omedelbart syfte
(stridsåtgärder mot part).
7 §■
Stridsåtgärd må ej vidtagas mot någon, såframt därmed åsyftas att av
religiösa, politiska eller liknande grunder utöva förföljelse mot honom.
6
Motioner i Första kammaren, Nr 168.
8 §•
Stridsåtgärd må ej vidtagas mot ämbets- eller tjänsteman eller innehavare
av offentligt uppdrag i eller för befattningen eller uppdraget.
Ej heller må man vidtaga sådan åtgärd mot någon för att hindra honom
att föra talan inför domstol eller annan myndighet eller avlägga vittnesmål
eller tillhandagå ämbets- eller tjänsteman eller för att utöva vedergällning
för vad han gjort i nu angivet hänseende.
9 §•
Sedan arbetstvist eller annan ekonomisk tvist blivit avslutad, må stridsåtgärd
ej äga rum mot någon, där syftet är att utöva vedergällning för hans
ställning till tvisten. Samma lag vare, där förhållande, för vilket vedergällning
åsyftas, upphört redan före tvistens avslutande.
10 §.
När någon utan biträde av annan än make, avkomlingar, avkomlings
make, adoptivbarn eller egna eller makes föräldrar eller syskon eller högst
fyra oskylda arbetare driver näring eller utför arbete för egen räkning, må
kollektiv stridsåtgärd ej vidtagas mot honom i anledning av tvist rörande
arbetsförhållandet.
11 §•
Ej må någon, sig eller annan till orättmätig vinning, avtvinga annan gods
eller penningar genom alt mot honom rikta kollektiv stridsåtgärd eller hot
därom. Ej heller må man i sådant syfte vidtaga annan stridsåtgärd eller
hota därmed för att förmå någon att avstå från honom tillkommande
arbetslön.
Till orättmätig vinning vare ej att hänföra att borgenär erhåller betalning
av någon som av gäldenären övertagit egendom eller rörelse och därvid uppsåtligen
sökt möjliggöra för denna att undandraga sig gälden.
12 §.
Örn förbud mot stridsåtgärder i vissa fall är stadgat i lagen om kollektivavtal.
Om stridsåtgärder med medelbart syfte
(stridsåtgärder mot tredje man)
13 §.
I anledning av sådan motsättning till part, som enligt 7—11 §§ eller
eljest enligt lag icke må föranleda stridsåtgärd mot denne, må ej stridsåtgärd
av något slag riktas mot tredje man. Ej heller må stridsåtgärd riktas
mot tredje man för att förmå part att inträda i eller hindra honom att utträda
ur förening eller annan sammanslutning.
7
Motioner i Första kammaren, Nr 168.
14 §.
L tvist om ingående av avtal rörande arbets- eller transportprestation, köp,
arrende, hyra, kredit eller dylikt eller ock av kollektivavtal eller annat sadant
avtal må, ehuru stridsåtgärd mot part i tvisten icke år förbjuden, stridsåtgärd
ej riktas mot tredje man såsom medel att påverka parten. Lika med
tvist örn avtals ingående anses tvist örn dess tillämpning.
Vad i första stycket stadgas skall ock gälla, där någon vill förmå annan,
till vilken han står i ekonomisk motsättning, att, utan slutande av avtal, i
förhållande till honom tillämpa vissa priser eller göra annan dylik utfästelse.
I konkurrenstvist rörande kundkrets, prissättning, affärsbetingelser, arbetstillfälle
eller dylikt må, ehuru stridsåtgärd mot part i tvisten icke är förbjuden,
kollektiv stridsåtgärd ej riktas mot tredje man för att förmå honom
att avbryta sina ekonomiska förbindelser mot parten eller vidtaga annan
liknande åtgärd mot denne.
15 §.
1 morn. Det i 14 § stadgade skyddet för tredje man tillkommer icke:
1. medlem av sådan i tvisten invecklad förening, som i 2 § avses, där
han till fördel för motparten åsidosätter sina förpliktelser gentemot föreningen
i avseende å tvisten;
2. den som under arbetstvist utför arbete, som förklarats i blockad, såframt
icke blockaden är enligt denna lag otillåten eller han allenast kvarstannar
i anställning, som han erhållit före tvisten, innan denna var väntad;
3. den som under arbetstvist sysselsätter arbetare, vilken i anledning av
tvisten nedlagt arbete eller ock utestängts fran sadant, saframt icke utestängningen
är enligt lag otillåten;
4. den som under tvisten lämnar part ekonomiskt understöd eller efter
omläggning eller annan förändring av sin näring eller verksamhet bispringer
honom;
5. den som äger aktier till belopp överstigande hälften av aktiekapitalet
i aktiebolag, som är part i tvisten, så ock den, som är annan delägare än
kommanditdelägare i handelsbolag, som är part i tvisten.
2. mom. Vad ovan i denna paragraf är sagt har icke avseende å skyddsarbete.
Till skyddsarbete hänföres arbete, som icke kan anstå utan fara
för människor eller för skada å byggnader eller andra anläggningar, fartyg,
husdjur, mogen gröda, maskiner, varulager eller dylikt, så ock annat arbete
sora enligt föreskrift i kollektivavtal skall såsom skyddsarbete anses. Vad
om skyddsarbete är stadgat gäde ock dels arbete som någon är pliktig att
utföra på grund av särskild föreskrift i lag eller författning, så ock arbete
vars eftersättande kan medföra ansvar för tjänstefel, dels arbete för åstadkommande
och spridande av meddelande till allmänheten eller av offentligt
8 Motioner i Första kammaren, Nr 168.
tryck, där Konungen tinner hänsyn till det allmännas välfärd kräva arbetets
utförande.
16 §.
Stridsåtgärd må ej vidtagas mot arbetsledare, tjänsteman eller därmed
jämställd i anledning av att han, oaktat åtagande i arbetsavtal, under arbetsinställelse
vägrat att utom de göromål, som eljest av honom fullgöras, utföra
annat arbete än i 15 § 2 mom. sägs, såvitt icke fråga är om utförande av
arbete, som honom åligger enligt kollektivavtal mellan arbetsgivare och
huvudorganisation av arbetsledare.
17 §•
Utan hinder av vad i 14 § stadgas må stridsåtgärd vidtagas i syfte att
genom utvidgning av ursprunglig arbetstvist rörande upprättande av kollektivavtal
bispringa part i denna (sympatiåtgärd). Sådan åtgärd må allenast
omfatta arbetsinställelse jämte arbetsblockad, däri dock ej inbegripet vägran
att taga befattning med varor, som äro avsedda för eller härröra från rörelse,
som drives av part i den ursprungliga tvisten.
Om förbud.
18 §.
Har någon vidtagit stridsåtgärd, som enligt denna lag ej må äga rum,
eller framställt hot örn sådan åtgärd, äger domstolen efter därom förd talan
meddela förbud mot åtgärdens fortsättande eller anordnande; och må domstolen
tillika, där fråga är om kollektiv stridsåtgärd, förelägga den som
anordnat åtgärden att ej mindre inom viss kort tid i tidning, som av domstolen
bestämmes, införa meddelande om åtgärdens hävande, vid äventyr
att motparten äger på den förpliktades bekostnad själv på lämpligt sätt
föranstalta örn sådant kungörande, än även på sätt domstolen bestämmer
avlysa åtgärden.
Uppsägning av arbetsavtal i strid mot denna lag vare ogin, och äger domstolen,
där sådan uppsägning skett, på talan därom föreskriva, att arbetaren
skall återtagas i arbetet.
Förbud eller föreskrift som ovan sagts må, när yrkande därom framställes,
meddelas under rättegången för tiden intill dess dom i saken varder avkunnad,
där sannolika skäl föreligga till antagande att stridsåtgärd varom i
målet är fråga är stridande mot denna lag. Förbudet eller föreskriften kan
när som helst återkallas av domstolen.
Har förbud meddelats i anledning av uppsägning av arbets- eller hyresavtal
eller hot om sådan åtgärd, må, så länge förbudet består, myndighet,
där förbudet bragts till dess kännedom, icke verkställa å uppsägningen
grundat beslut.
Motioner i Första kammaren, Nr 168.
9
När skäl därtill äro må domstolen meddela förbud mot kollektiv stridsåtgärd,
ändå att den som svarar i målet ej kunnat övertygas att hava medverkat
vid det förfarande varom fråga är.
Om straff.
19 §.
Anordnas kollektiv stridsåtgärd i strid mot 2 §, vare envar, som biträtt
beslut härom eller som uppmanar eller eljest söker förmå annan att deltaga
i åtgärden, förfallen till dagsböter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande
må till fängelse i högst ett år dömas.
Har förening, som jämlikt 2 § är behörig att vidtaga kollektiv stridsåtgärd,
anordnat sådan åtgärd utan att hava iakttagit vad i 3 § är stadgat,
skall envar, som biträtt beslut örn åtgärden, dömas till det ansvar, som i
första stycket är sagt.
20 §.
Äsidosättes föreskrift, som i 5 § andra stycket är meddelad, straffes den
försumlige med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor.
21 §.
Den som i meddelande, vilket är avsett att sprida kännedom örn kollektiv
stridsåtgärd, lämnar uppenbart oriktig eller missvisande framställning, stratfes,
där han ägt eller med skälig omsorg bort vinna kännedom om rätta
förhållandet, med dagsböter. Äro omständigheterna synnerligen försvarande,
må till fängelse dömas.
22 §.
Har stridsåtgärd anordnats i strid mot 8 § eller har i anledning av motsättning,
som där sägs, stridsåtgärd riktats mot tredje man, varder envar
som biträtt beslut om kollektiv stridsåtgärd eller som uppmanar eller eljest
söker förmå annan att deltaga däri, så ock den som vidtagit annan stridsåtgärd,
dömd till fängelse eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,
till dagsböter.
Var stridsåtgärden eller motsättningen sådan som i 7 eller 10 § sägs dömes
lill fängelse i högst ett år eller dagsböter.
Hotar man någon med stridsåtgärd varom i denna paragraf är sagt, sträffes
i fall som i första stycket avses med fängelse i högst ett år eller dagsböter
och eljest med dagsböter.
23 §.
Vidtages i strid mot 10 § kollektiv stridsåtgärd, varder envar, som biträtt
beslut örn sådan åtgärd eller som uppmanar eller eljest söker förmå annan
att deltaga däri, dömd till dagsböter. Äro omständigheterna synnerligen
försvårande må till fängelse dömas.
10
Motioner i Första kammaren, Nr 168.
24 §.
Varda gods eller penningar någon avtvungna på sätt i 11 § sägs eller
genom att mot tredje man riktas stridsåtgärd eller hot därom, skall envar
som biträtt beslut örn kollektiv stridsåtgärd eller som uppmanar eller
eljest söker förmå annan att deltaga däri, så ock den som vidtagit annan
stridsåtgärd, dömas till fängelse eller dagsböter.
Därest sådant tvång, som i första stycket avses, blivit försökt men ej
fullbordat, varde gärning, som där är sagd, straffad med fängelse i högst
ett år eller dagsböter.
25 §.
Har mot stridsåtgärd meddelats förbud som i 18 § avses, men anordnas
eller fortsättes åtgärden likväl, varde envar som åsidosätter förbudet genom
att biträda beslut örn kollektiv stridsåtgärd eller genom att uppmana eller
eljest söka förmå annan att deltaga däri eller ock genom att vidtaga eller
fortsätta annan stridsåtgärd, dömd till fängelse eller, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande, till dagsböter, ej under trettio.
Åsidosättes eljest föreläggande, som i 18 § sägs, och fortgå stridsåtgärderna,
dömes till dagsböter eller om upprepat föreläggande åsidosättes till
dagsböter eller fängelse i högst 6 månader.
26 §.
Innefattar handling, varå straff är utsatt i denna lag, tillika brott efter
annan lag, dömes till särskilt straff efter vardera lagen.
27 §.
Till straff enligt 25 § skall särskilt dömas, ändå att den brottslige dömes
till straff för annan förseelse mot denna lag.
Den som under tid då han är ställd under tilltal för förseelse mot 20, 21
eller 25 § fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill förvunnen,
för varje gång åtal mot honom ägt rum, fällas till det straff, som för sådan
förseelse är stadgat.
I de fall, som i denna paragraf avses, må sammanlagda tiden för fängelsestraff
ej överstiga två år.
28 §.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas gäldande, skall förvandling ske efter allmänna strafflagen.
Om skadestånd.
29 §.
Har någon gjort sig skyldig till förfarande som enligt 21, 22, 23, 24 eller
25 § är belagt med straff, vare han pliktig ersätta därav uppkommen skada.
Motioner i Första kammaren, Nr 168.
11
Envar, som eljest vidtagit stridsåtgärd, vilken eljest enligt denna lag är
förbjuden, eller som biträtt beslut örn anordnande av sadan åtgärd, vare
ock skyldig ersätta skada som av åtgärden kommit.
30 §.
Där de, som äga företräda förening, varom i 2 § sägs, besluta stridsåtgärd,
vilken enligt denna lag är förbjuden, vare jämväl föreningen pliktig ersätta
skada, som kommer av åtgärden.
31 §•
Har medlem i sådan förening, varom i 2 § fönnäles, såvitt angår kollektiv
åtgärd, gjort sig skyldig till otillåtet förfarande av den art som i 29 §
avses och faller åtgärden inom föreningens verksamhetsområde, vare föreningen,
när den erhåller kännedom örn medlemmens handlingssätt, pliktig
att, där så ske kan, hindra honom från fortsättande av det olovliga förfarandet
och förebygga skada av detsamma. För sådant ändamål åge föreningen
mot medlem tillämpa varje påföljd, vilken enligt stadgarna kan
inträda på grund av åsidosättande av förpliktelse, som åligger medlem. Föreningen
må jämväl, oavsett vad stadgarna innehålla, utesluta medlem för en
tid av intill ett år.
Vad nu sagts örn medlem skall, där fråga är örn förbund av flera föreningar,
gälla om ansluten förening, så ock om dennas medlemmar.
Åsidosätter föreningen vad i denna paragraf stadgas, vare föreningen
skyldig ersätta därav uppkommen skada.
32 §.
Under skadestånd skall inbegripas jämväl ersättning för personligt lidande
samt för intrång i den kränktes intresse av att ostört bedriva sin verksamhet.
Om det med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes
förhållande i avseende å tvisten, skadans storlek i jämförelse med den skadevållandes
tillgångar eller till omständigheterna i övrigt finnes skäligt, må
skadeståndets belopp nedsättas. Fullständig befrielse från skadeståndsskvldighet
må ock äga rum.
33 §.
Ålägges skadeståndsskyldighet flera, skall den fördelas mellan dem efter
den större eller mindre skuld, som prövas ligga envar till last. Föres, sedan
skadeståndsskyldighet ålagts någon, av den skadelidande talan mot annan,
må i den mån det finnes skäligt denne förpliktas att gemensamt med elen
förre, en för båda och båda för en, gälda skadestånd.
Där förening, som avses i 2 §, är jämte medlemmar skadeståndsskyldig.
må föreningen förpliktas att till den, som lidit skadan, gälda även vad av
skadeståndet belöper på medlemmarna, men åge föreningen i sådant lall
12
Motioner i Första kammaren, Nr 168.
att av dem söka åter vad föreningen sålunda utgivit. Vad i 31 § andra
stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning.
34 §.
Var, som vill fordra skadestånd enligt denna lag, skall anhängiggöra
sin talan hos domstol, därest stridsåtgärd ägt rum, inom två år från dess
avslutande och i annat fall inom två år från det den gärning skedde, varå
ersättningsskyldigheten grundas. Försummas det, vare talan förlorad.
Om rättegången.
35 §.
Mål som avse tillämpningen av denna lag upptages och avgöres av arbetsdomstolen.
För behandling av sådana mål skola utöver de ledamöter jämte ersättare
som förordnas enligt lagen örn arbetsdomstol av Konungen för en tid av två
år i sänder utses två ledamöter med särskild insikt i handel och två ledamöter
med särskild insikt i jordbruk jämte ersättare för dem.
I mål som avse tillämpningen av denna lag vare domstolen domför med
ordförande och fyra ledamöter. Bland ledamöter och ersättare som företräda
särskilda intressen tillkalle ordföranden dem som i det särskilda fallet
äga största sakkunskap, därvid ock iakttages att motsatta intressen örn möjligt
bliva i lika mån företrädda.
36 §.
Vid domstol skola vara anställda en eller, där så erfordras, flera åklagare
för utförande av allmänt åtal i mål enligt denna lag, så ock i talan
örn förbud i tall som avses i 37 § första stycket. Åklagare förordnas av
Konungen.
37 §.
Talan örn förbud enligt 18 § må föras förutom av den, som genom stridsåtgäiden
eller hotet därom blivit kränkt, av sammanslutning för främjande
av närings- eller yrkesintressen, av vilken denne är medlem, så framt sammanslutningen
äger kära inför domstol, ävensom av vid domstolen anställd
åklagare på anmälan av annan målsägare än sådan sammanslutning som
här avses.
Talan om ansvar enligt denna lag må föras, förutom av åklagaren och
målsäganden, av sammanslutning som nyss sagts.
38 §.
Med avseende å mål angående tillämpningen av denna lag skall i övrigt
i tdlämpliga delar gälla vad som är stadgat dels i 7—9 samt 15—28 §§ lagen
om arbetsdomstol, dels ock i 1—9, 12—14 samt 16 §§ lagen örn fri rätte
-
Motioner i Första kammaren, Nr 168.
13
gång. Ändå att talan om ansvar ej föres, må domstolen oell där anställd
åklagare anlita polismyndighet för verkställande av erforderlig undersökning.
39 §.
Vad i denna lag stadgas därom att viss åtgärd ej må äga runi eller att den
förskyller straff skall ej föranleda att tvång eller försök till tvång medelst
hot örn sådan åtgärd medför ansvar enligt 15 kap. 22 § eller 21 kap. 10 §
strafflagen; ej heller skall hot om åtgärd, varom nu sagts, föranleda straff
enligt 15 kap. 23 § i strafflagen.
Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1937 och gälla till och med den
31 december 1941; dock att lagen skall äga tillämpning även efter sistnämnda
dag såvitt angår påföljd av förfarande, vilket under tiden för lagens
giltighet ägt rum i strid mot densamma.
Då ledamöter och ersättare första gången utses enligt 35 § skall förordnandet
gälla intill den tid då förordnande enligt 4 § i lagen om arbetsdomstol
utgår.
<4>