Motioner i Första Kammaren, N:o 6 (Motion 1885:6 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

N:o 6,

Af Friherre KlillCkOWStrÖlllI Angående inregistrering saf gift på
landtmannaprodukter, som införas i riket.

Vid 1880 års riksdag väckte dåvarande ledamoten i Riksdagens
Första Kammare Herr O. E. Carlsund en motion, N:o 16, om alla från
utlandet inkommande varors beläggande med en inregistreringsafgift,
motsvarande fem procent af varuvärdet. Skälen för detta förslag, framstälda
i samma motion, voro särdeles behjertansvärda, bland andra
följande:

att vårt land ej är lika väl lottadt, som många andra länder, hvilka
nu medgifvas fri och obehindrad industriel täflan med oss;

att landets alstnngsförmåga är mindre, våra behof större och vår
produktionsförmåga mera hämmad än andra länders och folks, med
hvilka vi täfla;

att de skatter och onera, som staten och kommunen gemensamt
kräfva, falla tungt på en liten befolkning med mindre produktion och
omsättning;

att den inhemske producenten borde sättas i likställighet med den
utländske och skyddas af statsmakterna i den ojemna kamp, dervid han
nu, i följd af förenämnda omständigheter, måste ligga under; och
slutligen

att den intelligens och arbetsförmåga, hvarmed nordens folk äro
begåfvade, ej äro tillräckliga att motväga de svårigheter, mot hvilka
de nu kämpa. De inhemske producenterne borde ej ensamt betungas
med anskaffandet af medel till statens och kommunens behof, då de ej
uteslutande få afyttra sina produkter å den inhemska marknaden.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1885. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Haft.

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

Bevillnings-Utskottet, till hvilket denna motion remitterades, besvarade
densamma uti betänkandet N:o 16, första punkten; dervid Utskottet
sökte redogöra för de utgifter af likartad beskaffenhet, som i vissa andra
länder förekomma. Dervid upplystes att i Frankrike utgår, allt sedan
år 1872, till bestridande af kostnaderna för handelsstatistiken (enligt
hvad titeln på afgiften antyder, men i verkligheten till flera andra statens
behof) en afgift både vid införsel och utförsel af varor, och utgår
denna afgift med 10 centimer per kolly för varor, som äro emballerade
i fastager, lådor, säckar eller andra omslag; med 10 centimer per 1,000
kilogram eller 1 kubikmeter för icke emballerade varor samt med 10
centimer per stycke för hästar, nötkreatur, får, getter och svin. Denna
afgift inbringar statskassan omkring 6 millioner francs.

För tyska* riket föreskrefs år 1879 att för alla varor, som öfver
tyska tullområdets gränser in-, ut- eller genomföras, skall erläggas en
rikskassan tillfallande afgift benämnd »Statistisclie Gebiihr». Denna
afgift utgör, när varorna icke äro emballerade, 5 pfennige för 1,000
kilogram; när varorna äro helt och hållet eller delvis emballerade 5
pfennige för 500 kilogram; för kol, cokes, torf, trä, spanmål, potates,
malm, sten, salt med flere skrymmande ämnen, emballerade eller icke,
10 pfennige för 10,000 kilogram; för hästar, mulåsnor, åsnor, hornboskap,
svin, får, getter 5 pfennige för 5 stycken.

Redan år 1860 infördes i England en afgift, hvilken, oberoende af
tullen eller andra lagligen betalbara afgifter, skulle utgöras vid införseln
af alla varor, med undantag af för spanmål och mjöl samt byggnadsvirke
och trävaror, äfvensom för transiterande varor samt sådana, hvilka
afgåfvos till utförsel med samma fartyg, i hvilka de inkommit. Afgiftens
belopp utgjorde:

för icke emballerade varor efter vigt, mått eller antal: för hvarje
enhet för tulldeklarationen ................................................................. 1 penny1);

för emballerade varor: för hvarje kolly eller annan enhet för tulldeklarationen
............................................................................................... 1 penny;

för kreatur: för hvarje stycke eller annan enhet för tulldeklarationen
.............................................................................................................. 1 penny.

Denna afgift afskaffades emellertid år 1863.

För spanmål och trävaror funnos motsvarande afgifter, ehuru dessa
buro namn af tullar och voro i tulltaxorna upptagna. Då nemligen de
egentliga spanmålstullarne år 1846 upphäfdes, bibehölls i tulltaxan en
tull för omalen spanmål af en shilling (= 90 öre) per qvarter (= 11,il

J) Omkring 7 öre.

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

svenska kub.-fot) samt för malen spanmål af 472 pence (— 3172 svenska
öre) per centweight (= 119,5 svenska skålpund). Sedan den första af
dessa afgifter år 1864 förvandlats till en vigttull af 3 pence per centweight,
upphäfdes de båda år 1869. För trävaror åter bestod en tull,
hvilken efter år 1860, då en betydlig nedsättning egde rum, utgick för
bräder med 2 shillings1) och för annat virke med 1 shillings för 50
kub.-fot (= 54,1 svenska kub.-fot). Denna tull afskaffades år 1866.

På skäl, som af Utskottet vidare anfördes, och hvaribland det ökade
besväret för tullpersonalen intager ett betydande rum, hemstälde
Utskottet att Herr Carlsunds motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Mot denna hemställan både sju af Bevillnings-Utskottets ledamöter
reserverat sig, genom en af dem afgifven särdeles sakrik och märklig
reservation, författad af Herr H. Stråle, deri föreslogs en inregistreringsafgift
å:

per kilo.

Omalen spanmål, alla slag.............

Rågmjöl.................................................

Hvetemjöl, gryn alla slag, bönor

Fläsk ......................................................

Jern, gjutet, diverse sorter3)...........

Jern, smidt, diverse sorter2)...........

7io öre
Vio »

1 »

2 »
V10 »

1 »

3 »

2 »

4 »

Jernplåtar, diverse sorter

Metaller, diverse sorter2)...........................................................................

Metaller, andra slag, plåtar .......................................................................

Maskinerier, ångmaskiner och ångpannor, redskap och verktyg

m. m. dylikt ............................................................................ 5 % af värdet.

På grund af denna reservation beslöt Riksdagen att följande inregistreringsafgift
skulle åsättas följande varor:

per kilo.

Hvetemjöl.................................................................................... 1 öre

Gryn, alla slag ............................................................................................... 1 »

Bönor .................................................................................................................. 1 »

och skulle denna inregistrerings afgift uppbäras från och med den 1
Januari 1881. Denna afgift uppbars ej längre än ett år och fem månader
och blef afskaffad från och med den 16 Maj 1882. De under året
1881 derför till statskassan influtna afgifter utgjorde 255,683 kronor;
hvarjemte de året 1882 influtne dylika afgifter uppgingo till 48,369
kronor.

5) En engelsk shillmg2=j|90löre.

2)JSpecificerade j reservationen.

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

Må man icke inbilla sig, att afgifter å lifsförnödenheter äro okända
i de flesta civiliserade länder. Dylika afgifter äro tvärtom, med högst
få undantag, lagda derå, vare sig i form af införseltullar, stundom till
högst betydliga belopp och hvarom denna motions bilaga N:o 1 lemnar
en detaljerad kännedom, och hvartill jag vill här nedan återkomma,
och derjemte å vissa orter, under namn af accisafgift, till af de fleste
icke anade belopp. För att endast nämna ett exempel, nemligen Frankrike,
så förekomma der accisafgifter på flera orter, lagda just på lefnadsförnödenheter,
för att med derför inflytande penningar bestrida kommunala
utgifter för dessa orter, hvartill hos oss delvis staten bidrager,
under namn af tolags- samt bränvinsutskänknings- och utminuteringsafgifter.

I flere af Frankrikes kommuner utgår en afgift å åtskilliga slags
lifsförnödenheter, hufvudsakligen till fyllande af kommunernas behof.
Denna afgift, kallad roctroi)), utgick år 1823 endast inom 1,434 kommuner
och inbringade en årlig inkomst af 61,871,443 francs, från en befolkning
af 5,997,600 densamma underkastade invånare. År 1878 deremot
voro 1,540 kommuner underkastade denna afgift, som då utgick
med 256,710,925 francs.

För att i någon mån lemna en öfversigt öfver de artiklar, Indika
äro underkastade ))octroi)>, må här nämnas att de kunde grupperas
(år 1878) på följande sätt:

Afgifternas belopp

i francs.

Viner....................................................................... 79,371,073

Cider, mjöd och dylika drycker................ 2,605,426

Bränvin och sprit ............................................ 17,635,616

Oljor och dylika ämnen ................................ 23,662,039

Egentliga födoämnen .................................... 67,559,379

Bränsle .................................................................. 25,357,445

Fourage............................................................... 12,606,746

Materialier ......................................................... 22,309,461

Diverse artiklar................................................. 5,603,720

Summa 256,710,925.

_ Andra länder hafva äfven, sedan lång tid tillbaka, haft dylika
afgifter åsätta orternas lefnadsförnödenheter. Den frågan borde med
allvar undersökas, huruvida det ej vore rättvist och billigt att, om
möjligt, utbyta de andelar, som städerna nu erhålla af statsinkomster,
mot afgifter på samma städers lefnadsförnödenheter. Det vanliga inkastet

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

mot lefnadsförnödenheternas beläggande med tull eller dermed jemförliga
afgifter är, att derigenom dessa förnödenheter i samma förhållande
som afgifternas belopp fördyras. Detta är en trosartikel hos de doktrinäre
frihandlarne och som desse lyckats, illa nog, inplanta hos de stora
massorna. Det torde derföre vara nödvändigt att egna denna fråga eu
grundligare undersökning, för att genom densamma visa, huru den
ofvannämnda trosartikeln ej har något stöd alls af erfarenhetens vittnesbörd.

Ett af de förnämsta argument, som frihandelns vänner framställa
för sina idéers förträfflighet i det allmänna lifvet, hörnstenen i hela deras
byggnad, är: att alla konsumenters nödvändighetsvaror, vare sig lifsmedel
eller beklädnads- med flera förnödenheter, skulle genom tullfriheten
erhållas, äfven i detaljhandeln, för billigare pris, och detta
billigare pris skulle sänka arbetsaflöningarne, hvarigenom sålunda
industri och öfriga näringar skulle kunna med större förtjenst sälja lika
goda varor, om all tull upphäfdes.

Bevisen för detta vigtiga påstående hafva desse frihandelns predikanter,
mig veterligt, aldrig kunnat förete, om de ens gjort sig mödan
att praktiskt undersöka detta så ytterst vigtiga förhållande. Emellertid
har den stora konsumerande allmänheten, hvilken i öfrigt stått, till en
stor del, utanför hela denna fråga, tagit dessa påståenden för sanning,
och derföre har vid några folk- och de flesta s. k. arbetaremöten högt
uttalats den mening, att ingen återgång bör ske i vår nuvarande tullfrihet
å lifsmedel med mera dylikt.

Jag tror mig, på grund af temligen omfattande undersökningar
rörande hithörande ämnen, tryggt kunna påstå, att detta tal om bättre
pris för konsumenterne, till följd af minskade eller alldeles borttagna
tullar å lifsmedel och öfriga lefnadsbehof, är, med undantag för några
kolonialvaror, såsom kaffe, socker, tobak, sviskon, russin, fotogén o. s. v.
fullkomligt origtigt och ett stort misstag.

De tulltariffer, hvilka, genom mellan de flesta större europeiska
staterna afskräde handelstraktater, bestämdes på 1860-talet, gynna handeln
och penning ekapitalet på industriens och dess idkares äfvensom på
konsumenternes bekostnad. Grundsatserna hos den principielle frihandlaren,
som yrkar borttagande af alla tullar, utom de s. k. finansiella,
leda till de svagares ruin och de starkares tryckande öfvervälde. Skydd
för inhemsk industri bekymrar den sanne frihandlaren föga eller alldeles
intet.

Huru origtigt det är att tillskrifva tulla,fgifter, inom vanliga gränser,
något inflytande på spanmålsprisen i ett land, framgår till fyllest af de

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

omsorgsfulla undersökningar, hvilka blifvit gjorda under senare tider
öfver Preussens spanmålsproduktion och denna varas pris under olika
år. Deraf befinnes, hvad hvete beträffar, att ehuru skördarnes produkt
under åren 1849 och 1854 flyttade sig fram och tillbaka, beträffande
dess korntal, mellan 0,85 och 0,97 procent af medelskörden (= l,oo),
ökades hvetepriset år från år, ifrån omkring 6 riksmark år 1849 till
omkring 11 riksmark år 1854 per Berliner Scheffel (0,549 hektoliter1).
Sistnämnda året var tullen 5 groschen (= 44lf2 öre) per scheffel; men
år 1856, då tullen nedsattes med 50 procent, och då skörden blef 0,92
procent af medelskörd, förmådde allt detta likväl ej att sänka medelpriset
mer än till 11,3 riksmark per scheffel. Här verkade påtagligen tullnedsättningcn
ingen väsentlig minskning i priset, oaktadt skördens ymnighet.

År 1863, då hvetcskörden i Preussen var öfver medelskörd, var
priset omkring 7,6 riksmark per scheffel.

Följande tvenne år föll skörden af ifrågavarande säde: år 1864 till
90 procent och år 1865 till 78 procent af en medelskörd; men prisen
folio :o det förra året till 6,4 och det senare året till 6,8 riksmark.

År 1866 borttogs all tull å spanmål. Samma år blef hveteskörden
92 procent af medelskörd; men icke förty och oaktadt tullfriheten, uppjagades
priset till 10,8 riksmark per scheffel. Under de nu följande
tullfrihetsåren synes oförtydbart att tullfriheten åtminstone icke haft
något sådant inflytande på hvetepriset, som varit till fördel för konsumenterne;
ty om man under olika år jemför hveteskörden med det
allmänna handelspriset för denna vara, befinnes detta utfalla sålunda:

		Hveteskördens belopp i procent af medelskörd (= 100)	Medelpris å en scheffel i riksmark
år	1867........................	.......................... 74	10,8
»	1868.........................	........................... 100	10,4
)) »	1869 ...................... 1870 ......................	........................... 93 ............................ 78	8,2 8,5
»	1871 . ...................	.......................... 86	9,6
	1872........................	......................... 88	9,75
y>	1873......................	.......................... 93	10,6
))	1874.......................	........................ 130	9,6
»	1875 ......................	.......................... 82	7,6

1874 års ymniga skörd till exempel förmådde icke nedtrycka priset
mera än till 9,6 riksmark, då 1867 års rätt medelmåttiga skörd ej kunde

'') 1 hektoliter — 38,2 1 svenska kannor.

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

höja priset med mer än 8 pfennige per scheffel. 1869 och 1873 årens
skördar voro lika goda; men det oaktadt betalades scheffeln hvete det
förra året med 8,2 och det senare året med 10,6 riksmark.

I England befriades hvetet, såsom bekant är, från egentlig tullafgift
i Juni år 1846. Att tullfriheten för spanmål, vid importen till
detta land, icke medförde så stora fördelar för konsumenterne, som frihandelns
lofprisare föregifva, hafva senare undersökningar fullkomligen
bevisat. Derjemte glömmer man att omnämna, när man framhåller befrielsen
från de engelska korntullarne, att ända till år 1869 bibehölls
en ingångs(= inregistrerings-)afgift för dylik spanmål af en engelsk
shilling (= 90 öre) per engelsk qvarter; detta gör omkring 18 svenska
ören för en centner. Hade väl i öfrig! denna engelska tullfrihet något
särdeles inflytande på brödpriset? År 1857, då spanmålen var tullfri i
England, skickade man densamma från många af de sädesproducerande
större länderna i stora massor till marknaden i Liverpool och London.
Nå väl, brödet kostade 7 sous (= 25,2 sv. ören) i London och 6 sous
i Paris vid samma tid, af samma slags mjöl och af samma vigt. Handels-
och tullfrihet rådde i England, medan den icke fans i Frankrike,
och likväl fick detta senare land sitt bröd för bättre pris än i England.

Såsom slutresultat af ofvan antydda undersökningar, angående spanmålsproduktionens
förhållande till prisen derå inom verldshandeln, torde
alltså framgå:

att det egna landets skörd alltid har inflytande på samma lands
spanmålspris och framstår detta inflytande starkare i mån som flera
länder samtidigt träffas af en god eller af en dålig skörd;

att prisen i allmänhet rätta sig efter förhållandena på verldsmarknaden
och icke efter skördens beskaffenhet i ett särskilt land;

att dessa nu angifna allmänna regler för prisbildningen å spanmål
visserligen rubbas i många afseenden genom inverkan af politiska och
ekonomiska förhållanden och kalamiteter; men dessa tillfälliga rubbningar
utjemnas likväl snart nog af verldsspanmålshandelns bemödanden
att hålla jemnvigt emellan tillgång och efterfrågan;

att det mest bestämmande inflytandet på spanmålens pris, den så
att säga egentliga prisregulatorn, är väderleken.

Att en tull på spanmål, inom de vanliga gränserna för denna afgift,
intet inflytande har på varans pris för konsumenterne, framgår af de
samvetsgranna undersökningar, som deröfver blifvit gjorda i Tyskland
under året 1879. Dervid uppgifves att medelpriset för 1,000 kilogram
hvete, under Januari månad 1879, i de vigtigaste, genom jernbanor med
hvarandra förenade städer, varierade mellan 211,20 och 157,80 riksmark.

8 Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

För råg utgjorde samma prisskilnad 160 riksmark i Lindau och 104
samma mynt i Königsberg.

Liknande är förhållandet mellan de kring Östersjön liggande kuststäder,
äfven under pågående sjöfart. Sålunda kostade, den sista September
år 1877, en svensk tunna hvete: 32 Kr. 76 öre i Rostock, när
den i Köpenhamn endast gälde 24 Kr. 76 öre. År 1878 kostade samma
mått hvete den sista September: i Kiel 23 Kr. 14 öre och i Köpenhamn
endast 18 Kr. 8 öre; i Helsingfors 27 Kr. 85 öre, under det att priset
i Petersburg endast var 19 Kr. 72 öre. En svensk tunna råg gälde
den sista September 1877, i Köpenhamn 25 Kr. 62 öre, under det att
den betalades i Stockholm med 15 Kr. 75 öre, i Helsingfors med 19 Kr.
3 öre och i Riga med 13 Kr. 80 öre. Samma är förhållandet med korn,
hafre och ärter.

Af hvad här ofvan blifvit anfördt synes klart, att tull å spanmål,
inom måttliga gränser af 5 till 10 procent, har intet inflytande å priset

för konsumenterne.

En vigtigare fråga att nu besvara är den, huruvida tull- eller andra
dylika afgifter på åtskilliga lifsförnödenheter hafva något inflytande på
priset derå för konsumenterne.

Om prisen å spanmål redan i grosshandeln äro till den grad olika,
som nyss ofvan blifvit antydt, så afvika de uti detaljhandeln ännu mera
från hvarandra. En tull af 50 öre eller en krona för 100 kilogram
(= 235 skålpund) spanmål å hvete eller råg kan ej hafva något inflytande
på de stora prisdifferenser, som förekomma på spanmål och ännu
mera på bröd, olika orter emellan, eller till och med mellan olika bodar
inom samma stad; och den inhemska täflan lärer no g draga försorg
derom, att en förhöjning genom införande af tull eller annan afgift ej
begagnas såsom förevändning till eu prisförhöjning i detaljhandeln.

Ännu mindre än på spanmålsprisen kan en tull- eller annan afgift
förväntas utöfva inflytande på brödprisen. Motsatsen vore så mycket
orimligare att påstå, som de fluktuationer, dessa senare pris undergå, äro
så betydliga, att de ej genom spanmålstullar eller andra afgifter, inom
vanliga gränser, kunna beröras; hvarjemte skilnaden mellan mjölets och
det färdigbakade brödets pris är för stort att kunna påverkas af en
dylik tull.

Ett exempel må här anföras till förklaring deraf.

Den 1 Februari år 1879 kostade i den tyska staden Weimar 1,000
kilogram hvete 165 å 176 riksmark eller i medeltal 170 riksmark; råg
kostade 134 å 146 eller i medeltal 140 riksmark. 500 gram, lika med
1 tyskt skålpund, hvete kostade således i medeltal 8,50 pfennige; 500

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

gram råg 7 pfennige. Enligt eu, på embetets vägnar, af polismyndigheten
i Weimar den 2 Februari samma år företagen undersökning,
kostade i samma stad ett skålpund

vanligt hvetebröd: sä kallad semla:

hos 2 bagare..........	....... 15 pfennige	hos 1	bagare...........	....... 26 pfennige
5)	1	b ..........	........ 16	b	b	2	b ...........	....... 27	»
B	4	b .........	........ 17	»	b	2	y> ...........	....... 28
B	3	b ..........	........ 18	b	B	1	» ..........	....... 29	»
B	6	b ..........	........ 19	b	»	5	» ...........	....... 30
B	4	» ..........	........ 20	b	»	2	» ...........	....... 31	»
B	1	b ..........	....... 21	»	b	1	» ...........	....... 32	»
»	1		........ 24	»	b	1	» ...........	....... 33	»
B	1	b ..........	........ 25	»	b	1	» ...........	....... 35	»
B	1	b .........	...... 33	b	B	2	» ...........	....... 36	B
					»	3	» ..........	....... 38	)>
					b	2	» ...........	....... 42	))
					b	2	» ...........	...... 45	»
					»	1	B ...........	....... 50	))
					»	1	)) ...........	....... 60	B
					b	1	» ..........	....... 62	B

För så kallade »Frantz-semlor» utgjorde det lägsta priset 24 och
det högsta 50 pfennige; för »Rucklinge» (ett slags små bröd) var lägsta
priset 15 och det högsta 33 pfennige. För vanligt rågbröd var det
lägsta priset 10 och det högsta 17 pfennige. Besinnar man att af 100
skålpund mjöl erhålles omkring 120 skålpund mjukt bröd, så synes af
dessa exempel att priset å hvete, ända tills detta förekommer i form af
bröd, undergår en förändring af 100 till 300 procent. Vidare må här,
såsom särdeles betecknande för denna fråga, anmärkas att stora bagerier,
vid bestämmandet af priset å deras bröd, alldeles icke bruka taga i
betraktande prisförändringar af mindre än 3 riksmark (2 Kr. 70 öre)
per centner, hvaraf låter sig förklara att, sedan mäldtullen i Preussen
afskaffades, hvilken utgjorde 2 riksmark per centner hvete och l/2 riksmark
per centner råg, brödet dock ej derigenom blef billigare.

De på flere ställen i Frankrike och Tyskland samt hos oss i Stockholm
pågående tvister mellan bagare och konsumenter, angående brödets
allt för höga pris, jemfördt med dess vigt och spanmålens låga
pris, bekräfta till alla delar hvad jag i denna vigtiga fråga här ofvan
anfört; nemligen att priset å spanmål eller mjöl icke har den inverkan

Bill. till Rilesd. Prof. 1885. 1 Sami. 2 A fel. 1 Band. 5 Höft. 2

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

på brödets pris för konsumenterne, som herrar frihandlare, ofta mot
bättre vetande, påstå.

Efter hvad ofvan anfördt blifvit, torde den fruktan man hyst, att
genom de i tyska riksdagen åsätta tullsatser å spanmål ett fördyrande
af det nödvändigaste lifsmedel skulle blifva en följd, anses såsom fullkomligt
grundlös. Men om man äfven skulle medgifva att, genom tull
eller annan afgift på spanmål, brödets pris skulle höjas, så skall detta
säkerligen utjemnas genom en motsvarande tillökning af den inländska
produktionen och genom höjandet af hela det industriella lifvets verksamhet.
Likaledes skulle, genom den sålunda ökade efterfrågan på
arbetskrafter och deraf följande tillökning i aflöning, de arbetande
klasserna rikligen ersättas denna såsom möjlighet, men ej såsom sannolikhet
medgifna obetydliga tillökning uti brödets pris.

Jag öfvergår nu till frågan: hvem kommer egentligen att betala
den på lifsmedel lagda tull eller annan dylik afgift? Frihandlarne
påstå att det blir konsumenterne, som få betala densamma. De påstå
att tullen skulle hafva den verkan att småningom all den inom landet
befintliga spanmålen skulle fördyras ungefärligen så mycket, som tullen
utgör. Denna teori synes till eu början rigtig; men vid närmare undersökning
befinnes den vara origtig. År 1864 blef i Hamburg noga
och grundligt undersökt, genom en särskild kommission, frågan om
hvad inflytande dervarande tull (= accis) hade på födoämnenas fördyrande
för konsumenterne och huruvida ett upphäfvande eller en
modifikation deraf vore önskvärd i de senares intresse. Då det,
under öfverläggningarne härom, ifrågasattes hvem egentligen betalade
nämnde tull, förklarade den med ämnet särdeles hemmastadde referenten,
med hvilken förenade sig flertalet af kommissionens ledamöter, att han
bestämdt vore af den åsigt, att en stor del af denna tull träffade producenter
och försäljare. Hvad bränsle beträffade, måste de hittills rörande
tullen i allmänhet olika tänkande af kommissionens ledamöter medgifva
sanningen deraf, att här tullafgiften träffade producenten och försäljaren;
ty när accisen uppliäfdes å denna vara, blef den derföre i ingen mån
billigare, hvarföre den upphäfda accisen kom producenter och mellanhandlare,
men ingalunda konsumenterne till godo. Äfven beträffande
kött, bröd och Öl träffar accisen till större delen producenter och försäljare.
Teorien »att då så och så mycket i accis betalas, bröd, Öl och
kött derföre blir så och så mycket dyrare» — denna teori bekräftar sig
alldeles icke i det praktiska lifvets och afen mängd exempel ur verkligheten
visar sig påtagligen att lefnadsförnödenheter, undantagande kolonialvaror,
i allmänhet icke bestämmas, hvad beträffar handelspriset för

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

konsumenterne, af någon inom vanliga gränser liggande tullafgift;
hvarvid bland annat det faktum framhölls, att Altonas slagtare måste
på Hamburgs torg försälja deras boskap och kött till samma pris, som
denna senare stads slagtare; ehuru de förre vid införande af sin
boskap eller sitt kött i Hamburg måste erlägga en afgift derför, som
blir deras förlust.

Hvad vårt fädernesland beträffar, så afskaffades lifsmedelstullarne
derstädes, såsom en provisorisk åtgärd, redan år 1855. Denna åtgärd
försvarades dermed, att derigenom skulle förminskas olägenheterna af
de då i allmänhet högt uppstegrade prisen å lefnadsförnödenheter. För
att rätt kunna bedöma denna förutsättning bör man noggrant undersöka
prisförhållandena å nämnda födoämnen före och efter de tider, då
någon betydligare förändring i tullafgifterna derå egt rum. Efterser
man de olika fluktuationerna på sätt nyss nämndt är, så befinnes att
åren 1838—1841, då tullen på hvete var 1 Kr. 25 öre per tunna, varierade
medelpriset, enligt markegångstaxorna för hela riket, mellan 18
Kr. 16 öre och 22 Kr. 11 öre. Under denna period voro 2 skördar
öfver medelmåttan, en fullt medelmåttig och en knapp. Importen utgjorde
i medeltal 7,208 och exporten 1,667 tunnor årligen. Under
efterföljande period, eller åren 1842—1848, då tullen på hvete var 3
Kr. per tunna, varierade samma medelpris mellan 15 Kr. 26 öre och
19 Kr. 68 öre, hvaraf tydligen ses, att oaktadt den högre tullen sjönk
priset. Under denna tid hade landet en öfver medelmåttig, en fullt medelmåttig,
tre under medelmåttiga, en klen och en svag skörd. Importen
utgjorde i medeltal 10,356 och exporten 13,666 tunnor årligen. Under
derefter följande period, eller åren 1849—-1857, då tullen å hvete var
2 Kr. 25 öre per tunna, varierade ofvannämnda medelpris mellan 16
Kr. 95 öre och 32 Kr. 20 öre, hvaraf visar sig att den nedsatta tullen
ej bidrog att sänka varupriset. Under denna period hade riket tvä
öfver medelmåttiga, två fullt medelmåttiga, en medelmåttig och fyra
under medelmåttiga skördar. Importen af hvete utgjorde 27,542 och
exporten 28,284 tunnor årligen i medeltal. Under derefter följande
period, eller åren 1858—1875, då all spanmål fick tullfritt införas,
befinnes årliga medelpriset å hvete, enligt markegångstaxorna, hafva
vexlat mellan 16 Kr. 38 öre och 29 Kr. 4 öre per tunna. Under hela
denna period var förhållandet mellan skördarne följande:

nära god ......................................................................... 1 år;

mer än öfver medelmåttan......................................... 2 ))

öfver medelmåttan .............................. 2 »

fullt medelmåttig......................................................... 3 ))

12 Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

mer än medelmåttig ........................... 1 år;

medelmåttig ................................................................ 4 T>

nära medelmåttig....................................................... 3 »

under medelmåttig....................................................... 1 »

knappt under medelmåttig......................................... 1 »

Under hela denna period af 18 år blef i medeltal årligen importeradt
134,001 och exporteradt 68,656 tunnor hvete.

Häraf synes att, under den tid en tull af mellan 3 Kr. och 1 Kr.
25 öre var åsatt tunnan hvete, öfverstog exporten vanligen importen af
nämnda vara; men så snart tullen borttogs, har ett motsatt förhållande
egt rum. Men ännu märkligare är, att under perioden åren 1842—1848,
då tullen var 3 Kr., kostade i medeltal hvetetunnan årligen 17 Kr.
69 öre; under perioden 1849—1857, då tullen var 2 Kr. 25 öre, var
samma årliga medelpris 22 Kr. 86 öre; och under perioden 1858 —1875,
när ingen tull å spanmål här fans, var nämnda årliga medelpris 26
Kr. 47 öre. Således skulle, om tullen hade något inflytande på medelpriset,
detta vara: att ju högre tullafgiften varit, ju billigare har varan
visat sig vara för konsumenterne.

En lärorik jemförelse lemnar medelpriset å eu tunna hvete, enligt
de årliga markegångstaxorna, jemfördt med ett lispund siktadt hvetemjöl
för samma år. Deraf synes att prisen mellan råvaran och den
förädlade produkten deraf stå uti alls intet beroende af hvarandra, och
denna besynnerliga företeelse tillhör icke ensamt Sverige, utan förekommer
uti flere främmande länder.

Relationen, under nedanstående år, mellan hvetetunnan, enligt
markegångstaxornas medelpris och hvetemjölet i medeltal i Stockholm,
är följande:

0 År	1854 ................	En tunna hvete kostade enligt år-liga markegångs-taxornas medelpris Kronor. ....................... 20,57	Ett lispund siktadt hvetemjöl, torgpriset för hela året i me-deltal, i Stockholm Kronor. 2,73
i)	1855 ................	...................... 31,15	2,98
»	1856 ................	....................... 32,20	3,25
))	1857 ................	........................ 25,74	2,54
»	1858 ................	........................ 18,88	2,26
))	1859 ................	........................ 18,20	2,06
»	1860 ................	........................ 21,73	2,53
»	1864 .................	........................ 16,33	1,74

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

En tunna hvete Ett lispund siktadt
kostade enligt år- hvetemjöl, torgpriset
liga markegångs- för hela året i metaxornas
medelpris deltal, i Stockholm

Kronor. Kronor.

År 1865 ..................................... 18,77 1,80

» 1866 ........................................ 20,41 2,32

» 1.867 ........................................ 29,04 3,57

» 1874 ...................................... 22,30 2,69

Jemför man prisen å spannmål med dem å mjölet, så framgår deraf
ovederläggligen att dessa pris stå i intet beroende af hvarandra; ty då:

år 1854 spanmålen kostade 22 Kr. 57 öre per hvetetunnan, gälde
hvetemjölet 2 Kr. 73 öre per lispund;

år 1866: hvetetunnan kostade 20 Kr. 41 öre, gälde hvetemjölet

2 Kr. 32 öre per lispund;

år 1858: hvetetunnan kostade 18 Kr. 88, öre, gälde hvetemjölet

2 Kr. 26 öre per lispund;

år 1865: hvetetunnan kostade 18 Kr. 77 öre, gälde hvetemjölet
1 Kr. 88 öre per lispund;

år 1856: hvetetunnan kostade 32 Kr. 20 öre, gälde hvetemjölet

3 Kr. 25 öre per lispund;

år 1867: hvetetunnan kostade 29 Kr. 4 öre, gälde hvetemjölet

3 Kr. 57 öre per lispund.

Råg är i Norden den större delens af befolkningen egentliga brödföda,
likasom hvetet är det i England, Frankrike och delvis i Nordamerikas
förenta stater. Detta näringsämnes förhållande till tullafgiften
derå är derföre af hög vigt att undersöka, för att tillse huruvida brödfödan
för menige man i någon mån af denna afgift bestämmes, hvad
priset beträffar.

Indela vi tidsperioderna efter tullafgifterna, så befinnes att under
åren 1838—1841, då tullen var 88 öre per tunna, varierade årliga medelpriset,
enligt markegångstaxorna för hela riket, mellan 12 Kr. 65 öre
och 16 Kr. 32 öre per tunna och utgjorde, i medeltal för hvarje af
denna periods fyra år, 14 Kr. 16 öre. Importen var, likaledes i medeltal,
årligen 91,532 och exporten 42,985 tunnor årligen. Om skördens
beskaffenhet gäller hvad derom blifvit anfördt rörande hvetet.

Under följande period 1842—1848, då tullen höjdes till 2 kronor,
varierade medelpriset per tunna mellan 10 Kr. 41 öre och 15 Kr. 68 öre
och utgjorde i medeltal, för hvarje af dessa 7 år, 13 Kr. 74 öre. Importen
var, likaledes i medeltal, årligen 26,657 och exporten 34,454
tunnor.

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

Under följande period, eller åren 1849—1857, då tullen nedgick till
1 Kr. 50 öre per tunna, varierade priset mellan 11 Kr. 55 öre och
20 Kr. 39 öre per tunna och utgjorde i medeltal, för hvarje af denna
periods 9 år, 16 Kr. 4 öre. Importen uppgick till 173,055 och exporten
till 161,745 tunnor.

Under följande period, eller åren 1858—1875, då all spanmål var
tullfri, varierade meranämnda medelpris mellan 12 Kr. 53 öre och 22 Kr.
30 öre och utgjorde i medeltal, för hvarje af dessa 18 år, 15 Kr. 94 öre
för året. Importen i medeltal utauorde årligen 554,946 och exporten
55,208 tunnor.

Här visar sig priset å råg och dess produkter för konsumenterna
förhålla sig till tullafgifterna sålunda:

År	Tullsats för	Medelpriset å	Torgpriset i Stockholm, i medeltal årligen, å ett lispund
en tunna råg	eu tunna råg	sammanmalet rågmjöl	hårdt spisbröd
	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
1854	1,50	15,40	1,43	2,04
1855	1,50	20,39	1,66	2,38
1856	1,50	19,30	1,68	2,30
1857	1,50	1 6,82	1,38	2,30
1858	tullfri	13,17	1,10	1,60
1859	d:o	12,90	1,03	1,66
1860	eko	14,70	1,18	1,82
1864	d:o	12,53	1,24	2,20
1865	d:o	13,54	1,15	1,77
1866	d:o	14,74	1,37	1,89
1867	d:o	22,30	2,06	2,93
1874	d:o	18,20	1,45	2,55

Det fordras icke mycken skarpsinnighet för att, vid ett endast
flygtig! genomögnande af denna sammanställning, finna huru prisen,
vare sig å spanmål jemfördt med mjöl, eller mjöls prisförhållanden jemförda
med brödets, eller slutligen spanmålens pris jemförda med brödets,
icke hafva något beroende af hvarandra; ty exempelvis:

när rågtunnan (år 1854) gälde 15 Kr. 40 öre och tullen var 1 Kr.
50 öre, gälde 1 lispund rågmjöl 1 Kr. 43 öre och ett lispund rågbröd
2 Kr. 4 öre;

men när rågtunnan (år 1874) gälde 18 Kr. 20 öre och ingen tull

Motioner i Första Kammaren, N:o 6. 15

erlades, gälde ett lispund rågmjöl 1 Kr. 45 öre, men ett lispund rågbröd
2 Kr. 55 öre.

Ett 2:dra exempel:

när rågtunnan (år 1857) gälde 16 Kr. 82 öre och tullen erlades
med 1 Kr. 50 öre, gälde ett lispund rågmjöl 1 Kr. 38 öre och ett lispund
rågbröd 2 Kr. 30 öre;

men när rågtunnan (år 1864) gälde 12 Kr. 53 öre och ingen tull
erlades, gälde ett lispund rågmjöl 1 Kr. 24 öre och ett lispund rågbröd
2 Kr. 20 öre.

Ett 3:dje exempel:

när rågtunnan (år 1855) gälde 20 Kr. 39 öre och tullen var 1 Kr.
50 öre, betalades ett lispund rågbröd med 2 Kr. 38 öre;

men då rågtunnan (år 1874) gälde 18 Kr. 20 öre och ingen tidt,
erlades, kostade ett lispund rågbröd 2 Kr. 55 öre.

Ett 4:de exempel:

när år 1854 ett lispund rågmjöl betalades med 1 Kr. 43 öre och
tullen var 1 Kr. 50 öre för tunnan råg, kostade ett lispund rågbröd
2 Kr. 4 öre;

men då år 1874 ett lispund rågmjöl kostade 1 Kr. 45 öre och ingen
tull erlades, kostade ett lispund rågbröd 2 Kr. 55 öre.

Månfaldigt flera dylika kombinationer kunna göras, alla klarligen
bevisande huru ongtigt det påståendet är, »att för konsumenterne tullen
inverkar på spanmålens pris»;

»att mjölets eller brödets pris är beroende på spanmålens, inom
de vanliga gränserna för dess variationer», eller

»att ifrågavarande födoämnens pris förändras genom eu måttligtull
eller annan dylik afgift».

Innan jag lemnar detta vigtiga ämne rörande brödprisen, må här
omnämnas några intressanta undersökningar rörande brödets beskaffenhet
och varierande pris, som blifvit gjorda af herr handelskemisten
Cronquist i hufvudstaden och hvilka under November och December
månader år 1880 blefvo offentliggjorda i tidningen »Dagens Nyheter».
Af dessa undersökningar ådagalades bland annat:

att vid undersökning af rågbröd från 7 olika bagare i hufvudstaden,
af mer eller mindre siktadt mjöl bakadt med surjästning (s. k. ankarstock)
varierade priset på ett skålpund mellan 9,9 och 11,8 öre, således
med 19 procent;

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

att vid undersökning af rågbröd från 5 olika bagare i hufvudstaden,
af mer eller mindre siktadt mjöl, sötsura s. k. limpor, varierade priset
på ett skålpund dylikt bröd mellan 14,1 och 15,9 öre, således med 12
procent;

att vid undersökning af bullar af finaste siktade rågmjöl, ej sura
eller sötsura, från 4 olika bagare i hufvudstaden, varierade priset å ett
skålpund dylikt bröd mellan 15,i och 18,2 öre, således med 29 procent;

att vid undersökning af hvetebröd, s. k. franska bröd, från 26 olika
bagare i hufvudstaden, varierade priset å ett skålpund dylikt bröd mellan
12,6 och 17,4 öre, således med 38 procent;

att vid undersökning af hvetebröd, s. k. smörbröd eller kungsbröd,
från 25 olika bagare i hufvudstaden, varierade priset å ett skålpund
dylikt bröd mellan 21,5 och 27,2 öre, således med 26 procent.

De fuktighetsbestämmelser, som vid dessa undersökningar utfördes
å ett antal s. k. franska bröd, visade att mängden vatten varierade högst
betydligt uti dessa brödslag eller från 24 till 34 procent; samt att
fetthalten, som hos kungsbröden borde utgöra en ej obetydlig del af
sådant bröds värde, var, enligt prof från 9 olika bagare i hufvudstaden,
varierande mellan 2,1 och 5,3 procent.

Med alla dessa fakta för ögonen hemställes till den opartiske betraktaren
huruvida en måttlig tull eller inregistreringsafgift af omkring
Vs öre pr skålpund mjöl, det vill säga omkring 4 procent af varans
värde, kan utöfva något inflytande af betydenhet med de stora variationer
i pris, som mellan olika bagare på samma ort bevisligen eg a rum.
Såsom en illustration af denna fråga om brödprisen må slutligen anföras
att, enligt uppgift af tidningen »Dagens nyheter» för den 28 December
1880, såldes halfskrädt knäckebröd i Piteå 75 öre billigare per
20 skålpund än omkring samma tid i Stockholm.

Undersökas prisförhållandena mellan ost, smör och mjölk, såsom
börande, hvad priset beträffar, vara beroende af hvarandra, så visar
sig att år 1854, då tullen på ost var omkring 1 Kr. 87 öre per lispund,
var i medeltal för året sötmjölksostens pris 6 Kr. 60 öre. År 1855,
från och med Oktober månad, borttogs tullen å denna vara, hvilken
välmenande åtgärd af regeringen vidtogs för att förminska olägenheterna
af de högt uppstegrade prisen å lefnadsförnödenheter; men
hvad blef följden deraf? Jo, den att ostpriset, oaktadt tullfriheten, steg:
år 1855 till 8 Kr. 60 öre; år 1856 till 10 Kr. 80 öre och år 1857 till
11 Kr. 20 öre, allt per lispund, å torg och uti bodar i hufvudstaden.

Hvad smör beträffar — derå tullen erlades år 1854 och större delen
af år 1855 med 2 kronor pr lispund, men derefter blef, på samma skäl

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

som för ost, tullfritt — så var medelpriset för denna vara år 1854
(matsmör) å Stockholms torg och uti bodarne 10 Kr. 66 öre och år
185o ökades det till 11 Kr. 82 öre; men sedan tullen borttogs, steglades
priset: år 1856 till 14 Kr. 46 öre; år 1857 var medelpriset 14
kronor och noterades år 1858 till 12 Kr. 75 öre och år 1859 till 12 Kr.
per lispund. Dessa tvenne i det alldagliga lifvet så nödiga födoämnen
mäktade således tullfriheten ej nedpruta; tvärtom stegrades deras handelspiis
för konsunienterne rätt betydligt efter sedan denna tullfrihet af
vederbörande myndigheter blifvit beslutad.

Anställer man en jemförelse, såsom här ofvan vid spanmålen skett,
mellan mjölken och dess förädlade produkter, så befinnes:

År	Årliga medelpriset å Stockholms torg för en kanna mjölk	Årliga medelpriset å Stockholms torg och i bodar för ett lispund ost	Årliga medelpriset å Stockholms torg och i bodar för eu lispund smör
	Oskummad	Skummad	Sötmjölks-	Skum- mjölks-	Bords-	Mat-
1854.............................	Kronor	öre 34	Kronor	öre	Kronor 6	öre 60	Kronor	öre	Kronor 13	öre 12	K ron or 10	öre 66
1855 ...............................	—	33	—	26	8	60	—	—	14	16	n	82
1856...............................	—	45	—	35	10	80	—	—	15	—	14	46
1857.............................	—	43	—	28	11	20	—	—	17	21	14
1858...........................	—	40	—	28	10	—	6	60	16	54	12	75
1859...............................	—	40	—	26	6	—	—	—	15	33	12
1860 .............................	—	38	—	25	8	40	5	40	16	12	12	50
1864...............................	—	41	—	25	9	—	6	60	15	60	12	17
1865.......................	—	36	—	20	10	—	5	40	15	—	12
1866 ..............................	—	33	—	23	10	—	5	—	16	20	12	87
1867.............................	—	35	—	23	12	—	7	—	13	40	11	12
1874..............................	—	40	—	20	10	40	4	80	19	80	16	19

Häraf synes att icke ens mjölkprisen, åtminstone icke i hufvudstaden,
hafva något väsentligt inflytande på dessa vigtiga födoämnen
i förädlad form; ty

nät ar 1855 den oskummade mjölken gälde 33 öre kannan, betalades
sötmjölksosten med 5 Kr. 60 öre pr lispund; bordsmöret med
14 Ki. 16 öre och matsmöret med 11 Kr. 82 öre, allt per lispund;
hvaremot

Bill. till Rikst 1. Prat. 188.5. I Samt. 2 Af A. 7 Band. .5 Höft.

18 *

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

när år 1866 oskummade mjölken såldes för samma pris (33 öre
per kanna), betalades sötmjölksosten med 10 Kr., bordsmöret med
16 Kr. 20 öre och matsmöret med 12 Kr. 87 öre, allt per lispund.

Samma omöjlighet som visat sig för tullagstiftningen, att genom
tullfrihet nedsätta prisen å spanmål och dess förädlade produkter, äfvensom
å smör och ost, gäller äfven för de sedan år 1856 tullfria födoämnena
lött och fläsk. Med tull åsatt gälde dessa varor i årligt medelpris
å Stockholms torg år 1854:

Färskt lött 3 Kr. 90 öre; färskt fläsk 5 Kr. 80 öre, allt per lispund;

hvaremot efter tullens upphäfvande å dessa varor följande pris
blefvo gällande i medeltal:

Ärligt medelpris för Årligt medelpris för
ett lispund kött ett lispund fläsk

	Färskt	Saltadt	Färskt	Saltadt,
År	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
1856..............	......... 4: Ö l	4: 50	7: 58	8: 60
1857..............	......... 5: 38	5: —	8: —	8: 14
1858..............	........ 4: 80	4: 50	5: 82	—.—
1859..............	......... 3: 75	—	6: —	6: 25
1860..............	......... 4: 66	5: —	6: —	6: 50

Det amerikanska fläsket, som nu spelar eu så vigtig roll i och för
de arbetande klassernas förseende med ett nödigt födoämne, fans under
alla dessa år ej ens noteradt bland torg- och hamnpris uti hufvudstaden.
Att denna de transoceanska ländernas stora export af födande varor
kan hafva ett menligt inflytande på eget lands produktion deraf, är af
undersökningar i flera europeiska länder fulleligen bevisadt. När eu
lefnadsförnödenhet, som kan produceras inom landet, till följd af okloka
tullagstiftningsåtgärder importeras i sådan ökad mängd, som hos oss
skett, att dess värde år 1877 uppgick till omkring 11 millioner kronor
och år 1881 till mer än 10 millioner kronor, så kommer derigenom
vår egen produktion af samma förnödenhet att minskas, hvilket bekräftas
deraf, att då underhållna svinkreatur i hela landet år 1856 utgjorde
457,981 stycken, var antalet år 1876 endast 431,671, år 1878 endast
431,072 och år 1881 endast 419,258 stycken.

Hade regeringen år 1855, innan tullen å åtskilliga landtbrukets
produkter provisoriskt borttogs, undersökt huruvida lifsmedlens pris
skulle blifva billigare för konsumenterne genom tullens borttagande, hade
svaret otvifvelaktigt blifvit, att denna tull hade intet inflytande på nämnda
pris i detaljhandeln för konsumenterne, och då hade visserligen dessa

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

mer obetänkta, om än till syftningen välvilliga, än kloka åtgärder uteblifvit.
Nn begagnades deremot, vid 1857 års riksdag, denna regeringsåtgärd
för att med ständernas medgifvande beröfva landtbruksnäringen
detta ringa skydd, och på denna näring har åtgärden haft ofördelaktiga
följder.

Men — fråga konsumenterne — om tullfriheten ej (/agnar oss, hvem
gagnar den dä? Svaret ligger nära till hands. För utifrån kommande
varor, som i landet icke produceras, gagna tullfriheten eller tullindringar
den utländske producenten, äfvensom grosshandlaren, som importerar
varan, och detaljhandlaren, som utminuterar densamma. För utifrån
kommande varor, som deremot kunna i landet produceras, gagnar tullfriheten
endast grosshandlaren, som importerar varan, och detaljhandlaren,
som utminuterar densamma, hvaremot den inhemske producenten
har skada deraf; men i intet fall har konsumenten nytta deraf, utom
möjligen ‘ stundom å priset för de s. k. kolonialvarorna.

Af bilagan N:o 1, som åtföljer denna motion, synes att de flesta
europeiska länder äfvensom Nordamerikas fristater pålagt många af de
s. k. landtmannaprodukterna med införselstullafgift, ofta till ganska ansenliga
belopp. Detta gäller företrädesvis de lefnadsförnödenheter, som
landtmannen producerar. Jag har sammanstält, i nyssnämnda bilaga
N:o 1, utdrag ur Österrike—Ungerns, Tysklands, Frankrikes, Greklands,
Italiens, Spaniens, Schweiz’, Rysslands och Nordamerikas tulltaxor och
deraf framgår att

hästkreatur draga en tull per stycke af mellan 23 Kr. 76 öre (Grekland)
och 2 Kr. 16 öre (Schweiz);

svinkreatur draga en tull per stycke af mellan 6 Kr. 8 öre (Spanien)
och 54 öre (Italien);

nötkreatur draga eu tull per stycke af mellan 17 Kr. 80 öre (Tyskland)
och 36 öre (Schweiz);

fårkreatur draga en tull per stycke af mellan 4 Kr. 80 öre (Grekland)
och 7 öre (Schweiz);

att nedanstående de vigtigaste lefnadsförnödenheter draga tullafgifter
mellan följande högsta och lägsta belopp per 100 kilogram
(= 235 skålpund):

kött mellan 10 Kr. 68 öre (Tyskland) och 75 öre (Schweiz);

fläsk mellan 27 Kr. 84 öre (Österrike) och 1 Kr. 72 öre (Ryssland);

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

ost mellan 86 Kr. (Ryssland) och 2 Kr. 88 öre (Schweiz);
smör mellan 41 Kr. 40 öre (Grekland) och 1 Kr. 8 öre (Schweiz);
korngryn mellan 7 Kr. 28 öre (Grekland) och 72 öre (Schweiz);
hafregryn mellan 7 Kr. 28 öre (Grekland) och 72 öre (Schweiz);
hvetemjöl mellan 5 Kr. 4 öre (Grekland) och 72 öre (Schweiz);
rågmjöl mellan 3 Kr. 39 öre (Spanien) och 72 öre (Schweiz).

Dessa jemförelser mellan flere främmande staters tullafgifter å lifsförnödenheter
visa tillräckligt huru origtig den föreställningen är, att
dessa förnödenheter äro fria från tull i de flesta länder.

Den ofvan framlagda utredningen huruvida d}dika afgifter i de
flesta fall träffa konsumenterne visar åter, att så icke är fallet.

Jag vill nu öfvergå till ändamålet med denna motion, nemligen förslaget
om en s. k. inregistreringsafgift på landtmannaprodukter. Om
med denna afgift afsåges att lemna ett verkligt skydd åt landtmannanäringarne,
skulle jag ej kunna hoppas att de talrika ledamöter inom
Riksdagens båda Kamrar, hvilka hylla frihandelns grundsatser, skulle
kunna biträda detta förslag. Men detta kan påtagligen icke afses med
mitt förslag, som endast afser att med en afgift af fyra procent utaf
tullvärdet belägga ifrågavarande produkter, vid införsel i riket. Det
gäller här icke att höja lefnadsmedlens pris, men att, genom den nu
föreslagna åtgärden, åt den svenske jordbrukaren betrygga afsättningen
på landets egna marknader till ett sådant pris, att den inhemska produktionen
hädanefter kan eg a rum.

De produkter jag härmed föreslår måtte beläggas med en inregistreringsafgift
af fyra procent af värdet äro: hästar (utom hingstar); nötkreatur,
får och lam; svinkreatur (utom fargaltar); kött, fläsk, ost, smör,
ister och talg; spanmål, omalen, gryn, mjöl, stärkelse, jäst, grönsaker, potates,
humle, hudar och skinn; honing, Un och blår; tagel och hästhår, ull, ägg. —
Visserligen ingå bland dessa artiklar fyra redan med tull belagda,
nemligen ost, stärkelse, humle och honing; men tullen å dessa artiklar är
så jemförelsevis ringa, att den utan olägenhet kan tåla vid den lilla
föidiöjning, som den nu föreslagna inregistreringsafgiften skulle åstadkomma.
Sålunda drager ost för närvarande per 100 kilo en tull af 7
kronor, och då inregistreringsafgiften är föreslagen till fyra procent af
tullvärdet, skulle sistnämnda afgift endast utgöra 3 Kr. 72 öre, eller
båda sammanlagda 10 Kr. 72 öre. Stärkelse drager nu införseltull af
10 kronor per 100 kilo; genom tillägg af nu föreslagna inregistreringsafgift
1 Kr. 96 öre skulle båda afgifterna för införsel af denna vara
stiga till 11 Kr. 96 öre. Humle drager för närvarande en tull af 10

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

kronor per 100 kilo; genom tillägg af nu föreslagna inregistrerings afgift
derå, 5 Kr. 60 öre, skulle denna vara skatta för införsel, i samtliga avgifter
skatta 15 Kr. 60 öre. Hvad slutligen honing beträffar, deraf år 1882
hela utförselns värde utgjorde endast 1,847 kronor, skulle enligt mitt
förslag samtliga tull- och öfriga införselafgifter belöpa sig till 14 Kr.
pr 100 kilo.

Alla ofvan uppräknade produkter, å hvilka nu inregistreringsafgift
föreslås, och hvilka närmare angifvas i Bilagan N:o 2, till hvilken jag
härmed får hänvisa, hade, enligt Kommerskollegii uppgifter å införseln
för år 1882, ett tullvärde af 62,981,043 kronor. Den af mig nu föreslagna
inregistreringsafgift af fyra procent å detta belopp skulle utgöra
2,519,240 kronor. För att visa huru obetydlig denna nu föreslagna
inregistreringsafgiften, såsom tullafgift betraktad, skulle blifva å hvarje
af de produkter, som genom detta mitt förslag skulle träffas af densamma,
har jag för hvarje sådan produkt, efter derå år 1882 åsätta
tullvärde, beräknat de 4 procent den ifrågasatta afgiften utgör, under
antagande af den såsom enhet för beräkningen antagna qvantiteten
stycke för kreatur och 100 kilogram för återstående artiklar, på det jemförelse
lättare må ega rum med främmande länders tulltaxor, hvarest
samma qvantitet (nemligen 100 kilo) vanligen finnes angifven. Deraf
linnes, på sätt Bilagan N:o 2 närmare utvisar, att för de vigtigaste
lefnadsförnödenheterna skulle den nu föreslagna inregistreringsafgiften
utgöra per stycke eller per 100 kilogram (11 lispund 15 skålpund):

Ett	nötkreatur ......................................	.... 4	Kr.	88	öre
Ett svinkreatur...................................	. .. 1	»	20	»
Ett fårkreatur.......................................	»	v	80	»
100	kilo	kött .................................	... 2	»	40	»
»		fläsk....................................	.... 4		48
»	»	ost...........................................	.... 3	»	72
»	3)	smör.......................................	... 5	»	60	3)
)>	»	(omkr. 3/4 tunna) hvete.......	.... 1	»	04	»
»	»	(omkr. 4/s tunna) råg.........	. .. —	)>	49	))
	))	k om gryn...............................	. .. —	»	60	))
»	»	hafregryn..........................	. —	r	80	))
	»	h vetemjöl..............................	... 1	»	16	))
»	»	rågmjöl...................................	.... —	»	60	»

Dessa uppgifter bekräfta, såsom jag hoppas, till fyllest att för konsumenteme
ofvan uppgifna afgifter å de vigtigare lefnadsförnödenheterna
ingalunda komma att medföra dessas fördyrande uti minuthandeln.

Motioner i Första Kammareit, N:o 6.

Anledningen hvarföre jag nu vågat inför Riksdagen framkomma
med denna motion är det behof af ökade ordinarie inkomster statsverket
snart och derefter fortfarande torde behöfva, i fall de stora frågorna
angående försvarsverkets omdaning och skatteförhållandenas rättvisa
och billiga utjemnande skall vinna sin lösning, icke allenast på
papperet, utan äfven i verkligheten. Detta kan, enligt mitt förmenande,
icke åstadkommas på något enklare och säkrare sätt än genom en förändrad
tullagstiftning, i de afseenden detta ej är oss förmenadt genom
ännu bestående tanjf-handelstraktater med Frankrike och Spanien.

Huru detta skall ske, har jag i ett hänseende visat i denna motion
eller genom att åsätta de s. k. landtmannaprodukterna, vid införsel i
riket, en ringa s. k. inregistreringsafgift med 4 procent af deras tullvärde,
hvarigenom eu årlig tillökning i tullinkomst skulle erhållas af
omkring 2,500,000 kronor. Vid denna riksdag ämnar jag, omedelbarligen
efter denna, väcka en motion om ökad tull å så kallade lyx- och
öfverflödsartiklar, i den mån sådant kan ske oberoende af de med
Frankrike och Spanien afslutade tarifftraktater. Derigenom skulle äfven
kunna vinnas en för denna klass af varuartiklar ökad, temligen
säker, årlig tullinkomst af omkring 5 millioner kronor, utom den nu lör
samma varor utgående tullafgiften. Genom bifall till dessa mina båda
förslag till förändring i vår tullagstiftning skulle erhållas eu årlig tillökning
i statsinkomster af omkring 7,500,000 kronor, och då den beräknade
årliga förlusten, genom afskrifning af grundskatter och indelningsverkets
bördor är beräknad uppgå till omkring 10 millioner kronor,
skulle, om mina förslag antagas, endast återstå 2,500,000 kronor förlorade
årliga statsinkomster att på annat sätt åstadkomma, och hvilket,
utan stora svårigheter, skulle kunna ske:

a) genom eu förändrad bränvinslagstiftning, vare sig beträffande
tillverkning eller utskänkning och utminutering deraf;

b) genom större sparsamhet med statens utgifter;

c) genom omsättning (konvertering) till lägre ränta af åtskilliga
äldre statslån;

d) genom samvetsgrannare tillvaratagande på statens inkomster;

e) genom försäljning af statens mindre egendomar, sedan indelta
arméns omdaning och dess deraf föranledda boställsförhållanden blifvit
ordnade och tillgodosedda.

På grund af. hvad jag ofvan anfört, får jag härmed vördsamt föreslå:

att de i denna motions bilaga N:o 2 upptagna
s. k. landtmanriaprodukter måtte åsättas en inregistre -

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

ringsafgift med fyra (4) procent af deras vid införseln
i riket påförda tullvärde; och

att, i fall sådan afgift bifalles af Riksdagen, utgörandet
af densamma måtte påbjudas att träda i verkställighet,
så snart derefter detta kan, utan olägenheter
för kontroll, uppbörd och redovisning, låta sig göra.

Om remiss af denna min motion till Bevillnings-Utskottet får jag
med vördsamt anhålla.

Stockholm den 21 Januari 1885.

R. Klinckowström,.

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

Uppgift på åtskilliga stater der införseltull

	Qvantitet
	hvarefter tullsatsen beräknas	Österrikc- Ungern	Tyskland	Frankrike	Grekland
		Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
Hästar ...................................	stycke	17: 40	8: 90	21: 60	23: 76
Nötkreatur ............................	d:o	1: 74å 17:40 >)	17: 80 å 1:78-)	10: 80 å 1: 83)	14: 40 å 9: 36
Bär..........................................	d:o	87 öre	89 öre	1: 44	4: 80 it 1: 44
Svin .......................................	d:o	5: 22	2: 23	2: 16	96 öre
Kött .....................................	100 kilo	10: 44	10: 68	2: 16
Fläsk......................................	100 »	27: 84	10: 68	—
Ost..........................................	100 »	17: 40	17: 80	4: 32 å 5: 76
Smör .......................................	100 *	17: 40	17: 80	9: 36	41: 40
Ister ..................................... Spannmål, omalen:	100 »	27: 84	8: 90		31: 30
Hvete ................................	100 »	65 öre	89 öre	43 öre	1: 68
Råg ...................................	100 »	32,5 öre	89 öre		1: 12
Korn....................................	100 »	32,5 öre	44,5 öre		1: 12
Malt ....................................	100 »	1: 2	1: 6
Hafre .................................	100 »	32,5 öre	89 öre		1: 12
Bohvete ............................	100 »		44,5 öre		1: 12
Arter, bönor, vicker ............	100 »	65 öre	89 öre
Majs .................................. Spannmål, malen:	100 »	32,5 öre	44,5 öre
Gryn: Korn- ........................	100 »	2: 61	2: 67	86 öro	7: 28
Hafre- ........................	100 »	2: 61	2: 67	86 öre	7: 28
alla andra slag............	100 »	2: 61	2: 67	86 öre	7: 28
Mjöl: Hvete-.......................	100 »	2: 61	2: 67	86 öre	5: 4
Råg- ........................... alla andra slag............ Stärkelse .................................	100 ;> 100 » 100 »	2: 61 2: 61 10: 44	2: 67 2: 67 5: 34	—	2: 24 2: 24
3: 60
Jäst..................................... Talg ......................................
100 »	1: 74	1: 78	fritt	11: 23
Grönsaker, friska .....................	100 »	fria	fria	3: 24	fria
Potates ....................................	100 »	fria	fria	fria	1: 68
Humle ....................................	100 »	17: 40	8: 90	10: 80	37: 44
Hudar och skinn, oberedda ......	100 »	fria	fria	fria	4: 49
Honing ....................................	100 »	2: 66	2: 66	7: 20	7: 30
Lin: obäckladt ........................	100 »	fritt	fritt	fritt	11: 23
häckladt...........................	100 »	fritt	fritt	fritt	?
Tagel och hästhår ..................	100 »	fritt	fritt	fritt	4: 49
Kli ..........................................	—			fri
Till, ofärgad..............................	100 »	fri	fri	fri	11: 23
Ägg..........................................	100 »	fria	fria	7: 20
Blår af lin .............................	100 »	fritt	fritt	fritt	2: 24

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

finnes åsatt s. k. landtmannaprodukter.

Bilaga N:o 1.

Italien

Kronor

14: 40
12: 96 it 2:164)
14 öre
54 öre
3: 60

10: 80
7: 20
75 öre

--6)

-7)

-8)

75 öre
fria
fria
fri
fria
7: 20
fritt
fritt
fritt

fri

fria

Spanien

Kronor
22: 68
9: 93
1: —
6: 8
1: —5)

3: 81
2: 30
2: 30
2: 30
2: 30
2: 30
2: 30
2: 30

1: 36
90 öre
7: 20
7: 20
9: 7
4: 3
7: 20
7: 20
37 öre

20: 16
3: 60

Schweiz

Kronor
2: 16
36 öre
7 öre
36 öre
75 öre
2: 88
2: 88
1: 8
1: 8

24 öre
24 öre
24 öre
48 öre
24 öre
24 öre
24 öre
24 öre

72 öre
72 öre
72 öre
72 öro
72 öre
72 öre

75 öre
fria
fria

43 öre
28 öre
43,20 öre
43,20 öre
2: 16

43 öre
6 öre

Nordamerikas

Fristater

Kronor

20 % af värdet
20 % af värdet
20 % af värdet
20 % af värdet
3: 76
3: 76
15: 4
15: 4
3: 76

67
40
40
1: 5
2: 10

1: 80

1: 88
1: 88

% af värdet
'' 1: 88

7: 52
% af värdet
3: 76
% af värdet
°/0 af värdet
30: 8 ''
fria

--10)

7: 20
3: 60
fria
°/0 af värdet
— å 11:-% af värdet
3: 50

Ryssland

Kronor
fria
fria
fria
fria
1: 72
1: 72
86: —
8: 60
fritt

fritt

1: 72
1: 72
1: 72
1: 72
1: 72
1: 72
17: 20

3: 41
17: 20
fria

20: 61
8: 60
20: 61
fritt
fritt
1: 70

17: 20

Sverige

Nu föreslagna
inregistreringsafgift

4 % af 1882
års tullvärde

Kronor
10: —
4: 88
80 öre

1: 4
49 öre
46 öre
65 öre
41 öre
32 öre
57 öre
49 öre

60 öre
80 öre
70 öre
1: 16
60 öre
50 öre

12 öre

92
80
80
24 öre
12: —

'') Oxe 17 Kr. 40 öre; tjur 6 Kr. 96 öre;
ko 5 Kr. 22 öre; kalf 1 Kr. 74 öre;
ungnöt 3 Kr. 48 öre.

2) Tjur eller ko 6 Kr. 34 öre; oxe 17

Kr. 80 öre; kalf 1 Kr. 71 öre;
ungnöt 3 Kr. 66 öre.

3) Oxe 10 Kr. 80 öre; ko 5 Kr. 76 öre;

tjur 6 Kr. 76 öre; kalf 1 Kr. 8 öre;
ungnöt 3 Kr. 52 öre.

4) Införseltull: oxe 12 Kr. 96 öre; ko

o Kr. 40 öre; ungnöt 4 Kr. 32 öre;
kalf 2 Kr. 16 öre.

Utförseltull: oxe 2 Kr. 88 öre; ko
3 Kr. 16 öre; ungnöt 1 Kr. 58 öre;
kalf 79 öre.

5) Endast saltadt, torkadt eller rökt

kött.

6) Enligt »General Zolltariff von Holt zer,

Nachtrag» utgår införselafgiften
för hvete och råg med 18
Kr. 28 öre pr »Tonne»; om här
menas vanlig spanmålstunna eller
engelsk tonnes, lemnar jag derhän.

7) Införseltullafgiften bestämd pr »Ton ne»

(tunna?) till 8 Kr. 28 öre.

8) Enligt »Die Zolltarife des In- und

Auslandes» utgår införseltullafgiften
med 2,7 7 lires (= 2 kronor)
pr »meter-centner».

9) Enligt »Die Zolltarife der In- und

Auslandes» utgår införseltullafgiften
med 4,50 lires (= 3 Kr. 24 öre)
pr »meter-centner».

10) Mätes i »Gallons», hvarför tullen
erlägges för hvarje sådan med 20
cents = 75,20 öre.

Bih. till Rilesd. Prof. 1885. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 5 Käft.

26 Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

Bilaga K:o £.

Uppgift å 1882 års import till Sverige af landtmannaprodukter.

	Qvantitet			CO ce t-3 P c p ^
	hvarefter tullsats	Varumängd	Tullvärde	a »
	beräknas			p p1. M Oq p C*
			Kronor
Hästar, utom hingstar ..................	stycket	2,086	671,500	fria
Nötkreatur ....................................	d:o	2,691	327,430	fria
Får och lam ................................	d:o	308	6,200	fria
Svinkreatur, utom fargaltar............	d:o	4,236	127,080	fria
Kött, alla slag .............................	kilo	1,662,751	997,651	fritt
Fläsk ............................................	kilo	4,920,839	5,511,340	fritt
Ost, alla slag................................	kilo	819,623	762,249	7 öre
Smör ............................................	kilo	2,380,788	3,333,103	fritt
Ister .............................................	kilo	1,060,054	1,187,260	fritt
Spanmål, omalen: Hvete .............	k.-meter2)	51,576	10,934,112	fritt
Mg.............................	k.-meter	184,626	16,616,340	fritt
Korn ...........................	k.-meter	11,665	932,400	fritt
Malt ..........................	k.-meter	3,210	256,800	fritt
Hafre och blandsäd......	k.-meter	2,031	101,550	fritt
Bohvete.......................	k.-meter	536	34,840	fritt
Ärter, bönor, vicker......	k.-meter	3,116	455,629	fritt
Majs ...........................	kilo	1,514,918	1 86,663	fri
malen, gryn: Korn-.........	kilo	34,434	5,165	fria
Hafre- ............	kilo	2,109	422	fria
Alla andra slag	kilo	21,821	5,195	fria
Mjöl: Hvete-.........	kilo	22,549,420	6,539,332	fria
Mg- ...............	kilo	14,865,891	2,229,884	fria
- Alla andra slag	kilo	645,890	95,612	fria
Stärkelse ......................................	kilo	534,441	262,988	10 öre
Jäst, komprimerad ........................	kilo	114,404	114,404	fritt
Talg ............................................	kilo	1,013,520	780,410	fri
Grönsaker, friska3) (frukter och bär)	kilo	1,480,509	325,712	fria
Potates ........................................	k.-meter	2,268	49,896	fri
Humle .........................................	kilo	252,428	353,399	10 öre
Hudar och skinn, oberedda......... .	kilo	2,721,717	4,082,576	fria
Honing ..........................................	kilo	1,847	1,847	10 öre
Lin, ohäckladt ..............................	kilo	566,247	554,922	fritt
häckladt.................................	kilo	245	539	fritt
Tagel och hästhår.........................	kilo	59,709	131,360	fritt
Kli ...............................................	kilo	. 3,835,003	230,100	fritt
Ull, ofärgad....................................	kilo	1,566,744	4,700,232	fritt
Ägg..............................................	stycken	2,008,217	60,247	fritt
Blår af lin ....................................	kilo	29,307	14,654	fritt

Summa

62,981,043

tull inkomst -

Kronor

57,373

53,444

25,242

184

I denna motion föreslagen inre-gistreringsafgift
Varumängd	4 %
deråafgiften	derå
beräknas	utgör i
	Kronor
stycken	10 kr.
d:o	4: 88
d:o	80 öre
d:o	1: 20
100 kilo1)	2: 40
100 d:o	4: 48
100 d:o	3: 72
100 d:o	5: 60
100 d:o	4: 44
100 d:o	1: 4
100 d:o	49 öre
100 d:o	46 öre
100 d:o	65 öre
100 d:o	41 öre
100 d:o	32 öre
100 d:o	57 öre
100 d:o	49 öre
100 d:o	60 öre
100 d:o	80 öre
100 d:o	70 öre
100 d:o	1: 16
100 d:o	60 öre
100 d:o	50 öre
100 d:o	1: 96
100 d:o	4 kr.
100 d:o	3: 8
100 d:o	1: 40
100 d:o	12 öre
100 d:o	5: 60
100 d:o	6 kr.
100 d:o	4 kr.
100 eko	3: 92
100 d:o	8: 80
100 d:o	8: 80
100 d:o	24 öre
100 d:o	12 kr.
100 d:o	2 kr.

|136,243

'') =11 Lfå 16 it. — 2) Kubikmeter är = 38,21 kubikfot = 1,000
franska och spanska traktaterna förekommande dylika artiklar.

liter. — 3) Derunder icke afseende några i

Stockholm, Ivar Hasggströms Boktryckeri, 1885.