Motioner i Första Kammaren, N:o 41 (Motion 1868:41 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 41.

Med anledning häraf vågar jag vördsamligen anhålla, det måtte, för Hudiksvalls-jernvägens
utsträckning från Forssa station till den punkt ofvanom Forssån
eller Böleströmmen, dit ångfartygen kunna gå ifrån Dellen,

Riksdagen bevilja såsom lån två tredjedelar af kostnaden eller
156,666 R:dr 67 öre att utgå på möjligen fördelaktigaste ränteoch
amorteringsvilkor.

Om remiss till Stats-Utskottet anhålles, dit handlingar och kartor skola öfverlemnas.

Stockholm den 25 Januari 1868.

I ofvannämnda motion instämmer vördsamligen

L. Landgren.

Edvard Frisk.

N:o 41.

Af Herr C«lS|RirsSOH C. E., angående beviljande af ett låneunderstöd å 500,000
B:dr årligen under 10 års tid för befrämjande af vattenskadade
markers afdikning samt den odlade jordens fullständigare grunddikning.

Vid förra Riksdagen intog frågan om landets, och specielt jordbrukets, ekonomiska
betryck en framstående plats, med anledning hvaraf Riksdagen pröfvade
skäligt nedsätta ett särskildt Utskott rörande jordbrukets finansiela angelägenheter.
Förhållandena hafva ej under tiden förändrats till det bättre. En svår och vidtomfattande
missväxt tvingar en sjundedel af landets befolkning att anlita Statens
så väl som den enskildes välgörenhet, och äfven i Rikets jemnförelsevis lyckli -

Motioner i Första Kammaren, N:o 41.

gare lottade delar är bettlandet det näringsfång, som företrädesvis företer någon
stegrad verksamhet. Den tinansiela frågan torde sålunda vara långt ifrån uttömd,
och tidsomständigheterna synas påkalla ett närmare aktgifvande på den utredning
af jordbrukets ställning, hvartill så väl det Särskilda Utskottets betänkande som öfriga
tillgängliga statistiska uppgifter lemna värdefulla bidrag.

Söker man nu att, med ledning af dessa data, och med begagnande af
de vid 1865 års slut lemnade uppgifter om folkmängd och antal underhållna kreatur,
beräkna landets behof af spanmål, så gestalta sig förhållandena sålunda:

4.114.000 personer å 2f Tror . . < 9,513,000 T:or.

2.863.000 kreatur ål „ . . 2,863,000 „

Till utsäde........ 2,400,000 „

„ bräuvinsbränning..... 225,000 „

Summa 15,001,000 T:or.

För fyllande af detta behof af landets egen produktion erfordras således
en medelgod skörd af öfverhufvud 6 \ korn af utsädet, då detta beräknas till

2,400,000 tunnor.

För bedömandet af vårt jordbruks nuvarande ståndpunkt, samt huruvida
och på hvad sätt detta behof kunnat af landets produktion fyllas, torde en återblick
på förhållandet mellan ut- och införseln af dess alster under de sistförfluten
11 åren lemna den bästa vägledningen.

Under åren 1856—1866 har exporten och importen af förmålen och oförmalen
spanmål utgjorts af:

Export:

Hvete 545,300 Tror .
Råg 1,032,497 „ .

Korn 2,704,058 „ .

Hafre 12,686,795 „ ,

Ärter 134,908 „ .

Summa 17,103,558 Tror .

Import:
826,497 Tror.

3,294,432 „

290,833 „

35,679 „

86,410 „

4,533,85TT:or.

Exporten öfverskjuter sålunda importen med 12,569,707 tunnor, eller i medeltal
årligen med 1,142,700 tunnor. Detta resultat gifver vid handen, antingen att
skördebeloppet utfallit i allmänhet öfver medelmåttan, eller att någon nedsättning
egt rum i den ofvan beräknade spanmålsförbrukningen. Emot det förra antagandet
strider så väl den allmänna erfarenheten som de officiela berättelserna om
årsväxten, hvaremot det sednare alternativet synes så mycket antagligare, som den
Överskjutande exportsumman, 12,569,707 tunnor, i det aldranärmaste motsvarar den
under dessa år exporterade qvantiteten hafre, hvadan det synes sannolikt att den
ofvan beräknade summan, 2,863,000 tunnor, motsvarande 0,5 skålpund dagligen för hvarje
stort kreatur, ej blifvit till förbrukning för det angifna ändamålet använd.

Motioner i Första Kammaren, N:o 41.

Detta antagande vinner ytterligare stöd, om man betraktar den under samma
tid skedda importen (med afdrag af exporten) af ladugårdsprodukter, uppgående till:
Smör . . . 208,880 C:tr

Ost . . . . 128,980 „

Fläsk . . . 216,840 „

Kött . . . 94,680 „

Hudar (oberedda) 507,780 „

Talg . . . 417,700 „

Ull . . . 29,074,570 skålp. ; hvilken betydliga import gör det mer än

troligt, att äfven den beräknade, för en ändamålsenligt ordnad utfodring ringa, årliga
förbrukningen af 1 tunna spanmål per kreatur är för hög.

Uppställer man åter den ganska vigtiga frågan, huru exportens och importens
värden förhålla sig till hvarandra, så möter det visserligen stora svårigheter
att med exakta siffror angifva detta förhållande. En approximativ beräkning, med
ledning dels af de för Riket gällande medelmarkegångspriser, dels af de vanliga
handelspriserna, torde dock kunna lemna någon antydan härutinnan. Under nämnda
11 år har den Överskjutande exporten utgjorts af:

2,413,225	T:or	Korn	å	12:	70	Udr R:mt.	30,647,957	R:dr	R:mt.
12,651,116	11	Hafre	ii	7:	45	11 11 ...	94,250,814	11	11
48,498	11	Arter	ii	17:	78	11 11 ...	862,294	11	11
2,985	st.	Hästar	ii	350:		11 11 ...	1,044,750	11	11
9,475	11	Nötkreatur „	250		11 11 ....	2,368,750	11	11
23,030	11	Får	ii	15		11 11 ...	345,450	11	11
21,562	11	Svin	ii	50		11 11 ...	1,078,100	11	11
						Summa	130,598,115	R:dr	R:mt;
medan samtidigt den Överskjutande importen uppgått till:
281,200	T:or	Hvete å	21:	64	R:dr	R:mt.....	6,085,168	R:dr	Runt.
2,261,930	11	Råg „	15:	22	11	11 ....	34,426,574	5)	11
208,880	C:tr	Smör „	56:	40	11	11 •	11,780,832	11	11
128,980	11	Ost „	30		11	11 ....	3,869,400	11	11
216,840	11	Fläsk „	30:	75	11	11 * *	6,667,830	11	11
94,680	71	Kött „	23:	35	11	51 *	2,210,778	11	11
507,780	11	Hudar „	50		11	11 ....	25,389,000	11	11
417,700	11	Talg „	40		11	5) ....	16,708,000	11	n
29,074,570 skålp. Ull	1:	25	11	11 ....	36,343,212	11	ii
40,927	C:tr	Lin	30		11	11 ....	1,227,810	11	v
469,916	11	Hampa „	30		11	n ....	14,097,480	11	ii
						Summa	158,806,084 R:dr R:mt.
Importens värdesumma	öfverskjuter sålunda, efter här åsätta värden, exportens

med 28,207,969 R:dr R:mt, eller i medeltal med 2,564,360 R:dr R:mt årligen, hvilket

Motioner i Första Kammaren, N:o 41.

resultat, om man sammanställer arealen af den öppna jorden, 9,453,000 tunnland, med
folkmängden, 4,114,000 personer, eller nära 2,3 tunnland öppen jord på hvarje person,
visar huru ofantligt mycket återstår, innan vårt jordbruk nått den utveckling, som
dess areala betydenhet och det deri representerade kapitalvärdet åt detsamma synes
anvisa.

Att befrämja denna utveckling och dymedelst höja landets förmåga att i
det stora internationela utbytet intaga en förmånligare och för framtiden mera
betryggande ställning än hittills, är en uppgift, som allt mer måste taga uppmärksamheten
i anspråk. Om det i denna, de omtvistade statsekonomiska principernas
tid finnes någon sats, hvarom alla meningar kunna enas, så är det väl den: “att
rikedom, civilisation och styrka tillväxa i samma mån, som det maskineri förminskas,
hvilket erfordras för att utföra fortskaffningsarbetet.“ — Efterse vi huruvida
och i hvad mån vårt land på sina handelsförbindelser med andra länder tillämpat
denna sats, så finna vi, vid jemförelse mellan åren 1856—1866, att medan hela exportens
värde under dessa år tillväxt med 15,8 procent, har deremot det för denna
export använda lästetal ökats med 91,8 procent. Att dessa siffror icke angifva
någon för dessa år tillfällig eller abnorm företeelse, utan en konseqvent utveckling
i en en gång inslagen rigtning, synes bäst af förhållandet mellan exportens värde och
det för densammas besörjande använda lästetal under hvart och ett af de mellanliggande
åren.

År 1856 användes	för hvarje	1,000	R:d.r af exportens värde .	2,5 läster
„ 1857	33	33	33	33	33 33	33	33	. 3	33
„ 1858	33	33	33	33	33 33	33	33	. 3,7	33
„ 1859	33	33	33	33	33 33	33	33	• 3,4,	33
„ 1860	33	33	33	33	3» 33	33	33	. 3,3	33
„ 1861	33	33	33	33	33 33	33	33 * -* *	. 3,7	33
„ 1862	33	33	33	33	33 33	33	33 * * *	. 3,7	n
„ 1863	33	33	33	33	33 33	33	33	. 3,7	33
„ 1864	33	33	33	33	33 33	33	33	. 3,6	33
„ 1865	33	33	33	33	33 33	33	33	. 4	33
„ 1866	33	33	3»	33	33 33	33	33	. 4,2	33 3
medan	under samma	tid det	för	importen använda	lästetal vexlat	mellan 1,4	och

1,9 läst, och för år 1866 nedgått till 1,6 läst, för hvarje 1,000 R:dr af värdet.

Dessa sifferförhållanden skulle, äfven om andra källor för bedömandet ej
förefunnos, nogsamt angifva arten och beskaffenheten af våra förnämsta bytesmedel.
Först komma bergsbrukets, skogarnas och jordbrukets mera förädlade, eller åtminstone
mera värderika alster, derefter följa de mindre värderika och mera skrymmande
produkterna, råmalmerna, ungskogen, hafren, i ständigt växande massor.
Om äfven våra, som outtömliga ansedda grufvor, för framtiden medgifva till och
med en ökad malmexport, så måste deremot inom en ej aflägsen tidrymd skogsafverkningen
betydligt inskränkas, om ej landets dyrbaraste och mest berättigade

Motioner i Första Kammaren, ]V:o dl.

intressen skola sättas på spel. Det måste då vara af vigt att i tid vara betänkt
derpå, att landets hufvudnäring, jordbruket, på ett verksammare sätt kan deltaga
i det industriela utbytet medelst produkter, som bättre bära transportkostnaden
och mindre förbruka jordkapitalet, än hvad hittills varit fallet. Den i allmänhet
goda beskaffenheten af våra jordmåner, vår befolknings idoghet och seghet samt de
ofantliga sträckor, som ännu återstå att åt odlingen eröfra, anvisa tillräckligt den
ståndpunkt, jordbruket kan komma att intaga, om blott åtgärder, grundade på
vetenskapens och erfarenhetens sammanstämmande resultater, vidtagas för dess tidsenliga
utveckling.

Bland de kraftigaste häfstänger för en sådan utveckling intager tvifvelsutan
en ändamålsenlig och följdrigtigt tillämpad afdikning det främsta rummet. De stora
kulturländerna hafva nogsamt insett detta och skyndat med den energi, som tillhör
lifskraftiga och framåtgående samhällen, att öfverflytta den insedda sanningen
från spekulationens till verklighetens område. Sålunda anslog Engelska parlamentet
år 1846 en summa af 54 millioner R:dr för dikningsarbeten, hvilket anslag sedermera
ytterligare ökades med 9 millioner för Irland, för afdikning af der befintliga
sänka och vattensjuka distrikt; Franska lagstiftande församlingen anvisade år
1856 en summa af 100 millioner francs till befrämjande af grunddikningssarbeten,
och i Belgiska regeringens budget finnes från år 1850 upptaget ett anslag af 525,000
francs för odlingar, öfversilningar och dikningsföretag.

Utgöra dessa grundförbättringsarbeten ett så vigtigt moment i ofvannämnda
länders utveckling, som de beviljade beloppens storlek gifva anledning antaga, så
torde, utan fara för misstag, kunna påstås, att vårt lands framåtskridande i materiel
kultur och välstånd är beroende af fullkomligt enahanda vilkor, hvilka här få en ytterligare
betydelse genom tillkomsten af en faktor, som för våra förhållanden är af
den mest ingripande vigt.

Då nemligen i andra länder grundförbättringarnas ändamål är dels att åt odlingen
förvärfva nya områden, dels att höja den redan odlade jordens afkastning,
så skulle de här dessutom bidraga att väsendtligt förbättra klimatet, genom afledande
af det skadliga och stillastående vatten, hvars afdunstande förbrukar en ej
obetydlig del af våra korta somrars värme, som annars kunnat komma vegetationen
till godo, och hvaraf verkningarna, med en naturlags hela oundvikliga konseqvens,
omöjliggör alla beräkningar och gäckar odlarens omtanke och arbete. Hvilken stor
betydelse för vårt nordliga jordbruk en, genom en fullständig afdikning möjliggjord,
8 dagars tidigare sådd och deraf följande relativt ännu tidigare mognad skulle utöfva
på skördarnes mängd och beskaffenhet, torde för en hvar ligga för öppen dag.
Klimatets odling utgör en af dessa störa frågor, hvilkas lösning blott genom associationens
magt kan åvägabringas.

Det vore derföre Staten, den största associationen, värdigt, att taga denna
fråga om händer genom ett kraftigt initiativ, som kunde till ny och stegrad verksamhet -

Motioner i Första Kammaren, N-.o 41.

samhet väcka nationens slumrande eller domnade krafter, och som, på samma gång
det utvidgade odlingens områden, satte odlaren i mindre beroende af klimatets förstörande
inflytelser.

Hvad beträffar sättet för detta Statens ingripande, så är det allaredan antydt
genom anförandet af ofvannämnda länders föredöme. Da dessa rika och kapitalstarka
länder ansett det nödigt att medelst direkta låneunderstöd bidraga till
jordbrukets utveckling, så att densamma matte halla jemna steg med den växande
folkstocken, så torde denna utväg hafva ~så mycket mera skäl för sig i Sverige,
som jordbruksnäringen, i förhållande till landets öfriga näringar, intager en så
ojemförligt mycket vigtigare plats här, än hvad fallet är i nämnda länder; och
detta skäl förstärkes ännu mer deraf, att Staten dels direkt, dels indirekt genom
grundräntans och tiondens inteckning i hemmanen, besitter en ej obetydlig del af
den Svenska jorden, hvartill kommer att, utom alla öfriga skatter och onera, pålagda
under rättstillståndets menlösa tider, Svenska jordbruket arbetar under en
undantagslagstiftning, beträffande tillgodogörandet af dess alster, som, huru berättigad
den än ur moralisk synpunkt må vara, på ett mångenstädes våldsamt sätt
ingripit i de ekonomiska förhållandena, lemnande alla fördelarne på Statens; alla
olägenheterna på jordbruksnäringens sida. Några betänkligheter ur principiel synpunkt
torde sålunda så mycket mindre kunna förebäras, som Riksdagen genom beviljade
understöd dels till utdikningar i de Norrländska länen, dels till vattenaftappningar
i Rikets öfriga län, allaredan beträdt denna bana, men dessa understöd
äro, i förhållande till arealen af den öppna jorden, så ringa, att på hvarje tunnland
öppen jord belöper sig blott 1,8 öre, hvadan resultaten i stort måste blifva jemförelsevis
obetydliga.

Då emellertid anordnandet och handhafvandet af, samt den närmaste kontrollen
Öfver det föreslagna låneunderstödets användande i enlighet med det angifna
ändamålet skulle inleda Staten i en lika besvärlig som tidsödande underhandling
med den lånesökande, vare sig enskilde jordegare eller menigheter, så synes eu
förmedlande institution, som öfvertoge detta åliggande, vara af behofvet påkallad.
Eu sådan administrerande och kontrollerande funktion torde lämpligast kunna öfverlemnas
åt länens högsta kommunala myndighet, landstingen, som bäst böra
kunna pröfva de olika orternas önskningar och behof, och som genom sin organisation
samt med tillhjelp af de åt dem redan anvisade medel äro både behöriga
och iståndsätta att, genom af dem anställde tjensteman, öfvertaga så väl den närmaste
ledningen af arbetsplanernas uppgörande och utförande, som ansvarigheten för lånens
återgäldande till Statsverket. — Ett dylikt uppdrag skulle ofelbart åt dessa för vår
sociala utveckling så vigtiga nydanade institutioner gifva ökadt lif och betydelse,
hvilket ej bör lemnas alldeles å sido vid frågans bedömande.

Hvad åter beträffar tiden, så kunna visserligen ur en synpunkt skenbart
Bill. till Biksd. Prof. 1868. 1 Sami. 2 Afd. I Band. 3 Höft. 3

Motioner i Första Kammaren, N;o ål.

välgrundade betänkligheter framställas mot ett dylikt understöds beviljande under
en tidpunkt, då sparsamhet ej mera är blott en dygd, utan en tvingande nödvändighet.
Men då, å andra sidan, denna nödvändighet till väsendtlig del är framkallad
af felslagna skördar, så synes hvarje utgift, som afser att för framtiden
hämma eller begränsa dessa orsaker, just ur sparsamhetens synpunkt berättigad,
ty att förekomma en nöd blir alltid ekonomiskt klokare, liksom moraliskt rigtigare,
än att afhjelpa densamma. — Men ett ännu kraftigare skäl förefinnes att just nu
gripa verket an, ett skäl hvars faktiska tillvaro är för påtaglig, för att kunna förnekas.
Genom jernvägsarbetenas inskränkning och, ännu mer, till följd af de menliga
inflytelserna af en allmän penningeförlägenhet, hvarunder så väl jordbruket som
öfriga näringar våndas, äro skaror af landets barn utan arbete, och ställda i valet
mellan hungersnöden, brottet eller emigrationen. Både statsklokhet och det rent
menskliga intresset bjuda derföre vidtagandet af snara och kraftiga åtgärder mot
detta växande onda, hvars verkningar äro för djupt ingripande, för att vara tillfälliga
eller snart öfvergående, ty att blott söka botemedlet i den enskilda omtanken
och företagsamheten, hvilket under normala förhållanden må vara ganska välbetänkt,
har under kritiska tider, som de närvarande, visat sig ^hvarken tillfyllestgörande
eller ens hållbart.

Arbete och sparsamhet äro grundvilkoren för all materiel förkofran. Försakelsen,
sparsamhetens negativa form, har under de sednare tiderna i rikt mått tagit
Svenska folkets andliga kraft i anspråk, hvaremot arbetet, dess positiva vilkor, allt
mer börjat afsina, lemnande en massa produktiv kraft oanvänd. Representationen,
vårdarinnan af det nationela lifvet, åligger att tillse, det den förra ej förslösas och
att den sednare tillgodogöres. Endast så motsvarar och förtjenar den Svenska folkets
förtroende.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, och i betraktande af:

att Svenska jordbruket ej ännu nått den utveckling, att dess produktion
förmår fylla en ständigt växande befolknings behof af dess alster, hvilket förhållande
mindre är beroende af den öppna jordens otillräcklighet än af dess kulturtillstånd
;

att en planmässig och fullständigt genomförd afdikning är det kraftigaste
medel, vetenskap och erfarenhet gifva vid handen, att höja jordens produktionsförmåga,
på samma gång en sådan i stort utförd afdikning mägtigt bidrager att
för all framtid utjemna de klimatiska missförhållandena;

att ett så omfattande företag, såsom liggande utom den enskildes förmåga,
måste, i likhet med hvad i långt rikare länder varit förhållandet, af Staten understödjas,
hvaremot arbetets utförande och ansvaret för understödets återbetalande,
med minsta kostnad och risk för Statsverket, kunde åt de lokala representationerna
öfverlemnas, hvarigenom dessas vigt och betydelse skulle i ej ringa
mån förstärkas;

Motioner i Första Kammaren, N:o 41.

att, slutligen, den tilltagande arbetslösheten, med deraf följande ekonomiskt
och moraliskt elände, bäst skulle kunna motverkas genom jordbrukets,
såsom den största förbrukaren af arbete, försättande i ökad verksamhet, hvarigenom
arbetstillfällena jemnast blefve fördelade öfver hela Riket, på samma gång
den deraf framkallade produktionen direkt komme landets öfriga näringar till godo;
får jag vördsamt föreslå:

l:o) att Riksdagen, för befrämjande dels, och i främsta rummet,
af vattenskadade markers afdikning och torrläggning, dels af
den redan odlade jordens fullständigare grunddikning, ville, utöfver
det redan till de Norrländska länen lemnade anslag, bevilja
ett låneunderstöd af 5,000,000 R:dr Runt, att från och
med år 1869 utgå under tio års tid med 500,000 R:dr R:mt år- ''
ligen.

2:o) att detta låneunderstöd, utgående till högst § af den beräknade
arbetskostnaden, måtte åtnjutas räntefritt under 5 års tid,
med derefter inträdande återbetalningsskyldighet af iVdel af kapitalet
årligen, jemte löpande 5 procent årlig ränta å det oguldna
kapitalet, samt ställas till samtliga landstingens förfogande,
efter dem emellan skedd fördelning, och under deras ansvarighet
för så väl arbetsplanernas uppgörande och utförande,
som för kapitalets och räntans återgäldande till Statsverket.

3:o) att Riksdagen hos Kongl. Maj:t ville göra underdånig framställning,
det han, på sätt honom lämpligast synes, behagade
låta fördela låneunderstödet mellan de olika landstingen, som
ock låta uppgöra de närmare bastämmelser, som för déss utbekommande,
användande och återbetalande kunna anses ändamålsenliga
och betryggande.

Stockholm den 25 Januari 1868.

C. E. Casparsson.

Obs. Vid de, beträffande den förmalna spanmålen och antalet underhållna kreatur,
gjorda förvandlingarne hafva 1,80 centner hvetemjöl antagits lika med
1 tunna hvete, 2,40 centner rågmjöl lika med 1 tunna råg samt 10 stycken
får lika med ett stort kreatur.