Motioner i Första Kammaren, N:o 29 (Motion 1896:29 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

N:o 29.

Af herr C. Tllberg, angående inskränkning af arbetstiden
i bagerier ro. ro.

Med anledning af en vid sistlidne riksdag inom Andra Kammaren
af herr Hedin i ämnet väckt och för behandling till lagutskottet öfverlemnad
motion, tillstyrkte i afgifvet betänkande samma utskott, »att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Majrt ville
efter verkstäld utredning taga i öfvervägande, om och i hvad mån lagbestämmelser
angående arbetstiden för arbetare i bageriyrket må vara
erforderliga och derefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
den verkstälda utredningen kunde föranleda.»

Utskottets betänkande bifölls i Andra Kammaren med 92 emot
88 röster, men afslogs i Första Kammaren med 61 emot 9 röster.

I motionen anfördes, bland annat, att under den långvariga arbetsinställelse,
som bageriarbetarne i hufvudstaden företogo på försommaren
1890, allmänhetens uppmärksamhet torde för första gången i vårt land
hafva blifvit i någon mån allvarligt rigtad på de inom bageriyrket rådande
svåra missförhållandena af flerfaldig art, såsom beträffande särskildt bostadslägenheternas
storlek, bostädernas snygghet och läge samt arbetstiden; att,
om än några smärre förbättringar sedan år 1890 vidtagits och detta i följd
af den arbetsinställelse, som då egde rum, tillståndet likväl i det väsentliga
vore oförändradt och ej heller i hufvudsak kunde blifva annorlunda,
så länge det nuvarande arbetssystemet ej i grund förändrades; att nattarbetet,
som tvingade arbetarne att bo å arbetsstället och beröfvade dem
eget hem, vore den missförhållandenas egentliga rot, mot hvilken en
reform företrädesvis måste rigtas; samt att till den allmänna rörelse bland
Bill. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 10 Raft. (N:is 29—30). 1

Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

hela landets bageriarbetare, som året förut tagit sin början, desse liemtat
anledning och uppmuntran af de bemödanden, som i flera andra länder
under de senare åren dels förbereda dels redan ledt till väsentliga förbättringar,
särskildt i Tyskland och i Norge, för bvilka, beträffande sistnämnda
land, i motionen förekommer följande redogörelse:

»Den norska lagstiftningen i ämnet börjar med lagen af den 12
oktober 1857, som föreskref, att de allmänna straffbestämmelserna mot
helgdagsarbete vore tillämpliga äfven å brödbakning, som egde rum å
sön- och andra beigedagar, dessa räknade från klockan 9 föregående dags
afton; likväl medgåfvos undantag för nätterna till vissa högtidsdagar
m. m. En fullständigare lag utfärdades den 17 juni 1885, genom hvilken
förbjödos — dock med undantag för vissa söndagar och nätter —
såväl brödbakning å sön- och helgdagar, räknade från föregående afton
klockan 6, som allt annat bageriarbete på hvardagarne från klockan 6
eftermiddagen till klockan 3 förmiddagen, än torkning af »Kavringer» och
vissa förberedande göromål (»Sur- og Haevbegning»). Från förbudet mot
nattarbete undantogos dessutom de bagerier, der man brukade »Omskifte
af Dolk med en Arbejdstid for hvert Sset af ikke over 12 Timer i Dognet».

Sistnämnda bestämmelse blef emellertid tillämpad på ett sätt,
som väsentligen föranledt, att 1885 års lag förlidet år blef ersatt med
en ny lag om arbetstiden i bagerier. Det är ej blott bageriarbetarne,
som öfverklagat att bestämmelsen om »Omskifte» begagnats som ett medel
att kringgå lagens föreskrifter om arbetstid. Äfven »Bagerlauget» i
Bergen, som ingalunda sympatiserade med bageriarbetarnes fordringar,
bar erkänt, att lagen »näppeligen någonsin varit tillämpad så som lagstiftaren
tänkt sig, i det att man användt samma arbetare om natten
vecka efter vecka, utan ombyte med dagarbetarne. Men domstolarne
gåfvo medhåll åt denna, såsom statsrådet Thorne yttrar i motiveringen
till den kongl. propositionen i ämnet år 1894, »vid lagens tillkomst ej
åsyftade tillämpning».

Denna stötesten bar blifvit fullständigt aflägsnad genom de förändringar,
förlidet års Storting vidtog i den kongl. propositionen med
förslag till ny lag i ämnet. Frågan både förevarit äfven å 1892 och
1893 års Storting.

Den nya lagen, som utfärdades den 14 juli 1894 och trädt i
kraft med den 1 januari detta år, gäller icke blott bagerier, utan ock
brödbakning i hotell, restaurationer och konditorier — ett tillägg föranledt
af anmärkningar och önskningar från arbetsgivare.»

Motioner i Första Kammaren, N:o 29. 3

Lagen lyder i öfversättning så, som af bilagan till denna motion
framgår.

Då, att döma efter hvad som under frågans behandling vid sistlidne
riksdag förekommit, missförhållandena inom bageriyrket i vårt land
synas öfver hufvud vara likartade med dem, som inom samma yrke uppstått
i Norge och framtvingat den nya lagen, hvarigenom man sökt afhjelpa
desamma; då vidare uppenbart är att, såsom herr Hedin i sin
ofvannämnda motion anmärkt, nattarbetet, som tvingar arbetaren att bo
på arbetsstället och beröfvar honom eget hem, är dessa missförhållandens
egentliga rot, mot hvilken alltså en reform företrädesvis måste rigtas,
samt då frågan om nattarbetets afskaffande erhållit en ur samtliga i
samma fråga intresserade parters, bageriarbetames, bagarmästarnes och
allmänhetens, särskilda synpunkter fullständig belysning i de utredningar,
hvilka, innan frågan förekom till slutligt afgörande i Stortinget, åstadkommits
först inom vederbörande departement, bvilket afstyrkte, och
sedermera inom »Komitén for sociale Sporgsmaal», som tillstyrkte nattarbetets
afskaffande, så tillåter jag mig att här nedan i öfversättning
återgifva så väl det referat af departementets yttrande i denna del af
frågan, sådant detta förekommer i komiténs »Indstilling» i anledning af
Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ny lag i ämnet, som ock komiténs
eget yttrande i frågan.

Departementet — söm ansåg att en fortsättning af domstolarnes
från lagens af år 1885 syfte afvikande tillämpning borde kunna förekommas
genom en föreslagen förändrad lydelse af 2 § i samma lag af
följande innehåll:

»Derjemte skall det på hvardagarne vara en hvar, som idkar bagerirörelse
eller förestår bageri, förbjudet, att under tiden från klockan
6 eftermiddagen till klockan 3 på morgonen använda sitt i bageriet
sysselsatta folk till annat arbete än torkning af »Kavringer» och skeppsbröd
samt »Sur- og Ilaevhegning».

Arbetstiden får icke för den enskilde arbetaren öfverskrida 12
timmar på dygnet, måltids- och hvilostunder deri inberäknade, med undantag
af lördagen, då arbetstiden kan förlängas till 15 timmar, måltidsoch
hvilostunder deri inberäknade.

Från förbudet i denna paragrafs lista punkt skola de bagerier
vara fritagna, hvarest det brukas omskifte af folk på följande vilkor:

a) att det ena laget arbetare icke arbetar samtidigt med det andra;

4 Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

b) att ingen arbetare användes till nattarbete mer än 6 nätter
under loppet af 2 veckor;

c) att ingen arbetare användes till nattarbete under mer än 10
timmar på dygnet, måltids- och hvilostunder deri inberäknade; och

d) att det lag arbetare, som användes till dagarbete, icke påbörjar
arbetet före klockan 6 på morgonen, och icke slutar detsamma
efter klockan 8 på aftonen» —

motiverar detta förslag så som af följande i komiténs »Indstilling»
förekommande referat af departementets yttrande framgår:

»Börande denna fråga anför departementet, att den principiella
invändning mot en inblandning från lagstiftningens sida under nuvarande
förhållanden, som framhållits från åtskilliga håll, nemligen att lagstiftningen
öfver hufvud icke bör göra inskränkningar i det fria aftalet man
och man emellan, icke längre har den vigt, som man tillförene var böjd
för att tillägga densamma. Departementet hänvisar i detta sammanhang
till de tidigare lagarne i samma ämne af 1854 och 1885 och till den år
1892 utfärdade »Fabrikstilsynslov», i Indika den motsatta principen kan
sägas vara häfdad i vår lagstiftning.

De olika spörsmål, som framställa sig med hänsyn till en revision
af bagerilagen år 1885, sammanfattar departementet i följande punkter:

Do) Utfärdande af förbud mot nattarbete;

2:o) Påbud om en maximalarbetsdag;

3:o) Undantags- och dispensbestämmelser;

4:o) Bestämmelser om böternas storlek.

Hvad först nattarbetet angår, så förhåller det sig naturligtvis sålunda,
att detta i långt högre grad än arbetet på dagen är skadligt för
vederbörande arbetare, och i synnerhet måste detta gälla i ett sådant
yrke som bagerinäringen, hvilket nära nog från alla håll medgifves
vara mera skadligt för helsan än de flesta andra handtverk. Om det
derför icke gåfves andra omständigheter att taga hänsyn till, hvilka gjorde
ett förbud mot nattarbetet betänkligt, skulle departementet visserligen
föreslå ett i lag stadgadt absolut förbud emot sådant nattarbete.

Nattarbetet i bagerierna kan visserligen strängt taget blott anses
nödvändigt för de finare brödsorterna »Franskbröd, Rundstickel-, .Hvedebrod
og Wienerbröd», på det att allmänhetens fordran att erhålla dessa
varor färska på morgonen må kunna tillgodoses. För bakning af den
vanligaste brödsorten, rågbrödet, kan deremot nattarbetet icke anses påkalladt;
denna brödsort bör nemligen vara 6 å 8 timmar gammal, innan

Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

den är lämplig att njutas, hvaraf alltså följer, att det bröd, som är bakadt
på natten, är för färskt till att njutas frukostdags klockan 8 k 9 på
morgonen. Sedan rågbrödet har legat 12 å 14 timmar, har det ännu
icke förlorat sin mjukhet, och ett sådant bröd, som är bakadt den föregående
dagens eftermiddag klockan 5 a 6, betraktas, behandlas och benämnes
ännu nästa morgon såsom färskt. Det är i allmänhet icke heller
synnerlig efterfrågan af rågbröd på morgonen, då kunderna i regel förse
sig dermed dagen förut, och när det oaktadt det är allmänneligen brukligt
att baka rågbröd på natten, sker det väsentligast af ekonomisk hänsyn,
i synnerhet för att sysselsätta arbetarne, på det att man må till fullo
draga nytta af värmen i ugnarna.

Då bakningen af rågbröd i bageriyrket följaktligen spelar den
öfvervägande rollen öfver hela landet, i hvilket afseende det kan anmärkas
att det knappast finnes ett enda bageri, som uteslutande sysselsättes med
bakning af de finare brödsorterna, så vill det synas, som borde ett förbud
mot nattarbete icke väcka allt för stora betänkligheter. Utom emellertid
hänsynen till den allmänhet, som under de nuvarande förhållandena
har vant sig att fordra de finare brödsorterna hvarje morgon — hvilken
hänsyn för öfrigt i departementets ögon har mindre vigt, då denna allmänhet
är jemförelsevis obetydlig — gifves det andra omständigheter,
som, enligt departementets åsigt, bestämdt hindra ett absolut förbud mot
nattarbetet.

Eu sådan omständighet är, att ett dylikt förbud skulle, enligt
departementets förmenande, i de större städerna verka förlamande på
hela yrket och derigenom också medföra följder såväl för bageriegarne
och de af dessa beroende arbetarne som för allmänheten öfver hufvud,
hvilka det är vanskligt att öfverskåda. Saken är nemligen den, att det,
för att kunna idka en större bagerirörelse, fordras ett icke obetydligt
kapital. Sjelfva inredningen af ett större bageri, såsom uppförandet af
tidsenliga och med de gällande byggnadsordningarna i de större städerna
öfverensstämmande bageriugnar, anskaffandet af ångkittel o. s. v. kostar
icke obetydliga summor, och då det på samma gång tages i betraktande,
att ett sådant större bageri för afsättningens skull måste vara beläget i
eu af de mera trafikerade stadsdelarne, hvarest hyrorna, såväl för de
egentliga arbetslokalerna som för försäljningsställena, oftast äro höga, så
inses lätt, att det här vänder sig omkring betydliga värden, som kunna
komma att äfventyras, om man för vederbörande ställer andra än absolut

6 Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

nödvändiga hinder för att göra de nedlagda kapitalen så fruktbärande
som möjligt.

Vidare antager departementet, att afskaffandet af nattarbetet skulle
kunna medföra den påföljd, att den allmänhet, som vant sig vid att få
färskt hvetebröd till frukost på morgonen, skulle småningom komma att
sjelf baka sitt bröd, liksom det till stor del lär vara händelsen i Sverige
och andra länder.

Departementet antager derför, att ett förbud mot nattarbete i
bagerierna antingen skulle medföra betydlig skada för dessa, och i alla
händelser för de större bland dem, samt derigenom också för arbetarne,
hvilkas bästa man genom ett sådant förbud egentligen både afsett, eller
också verka derhän att brödet, den väsentligaste nödvändighetsartikel för
alla samfundsklasser, skulle blifva i hög grad fördyradt.

A andra sidan antager departementet att de inskränkningar, som
lagen af 1885 gör i användande af nattarbetet, bör utvidgas. I detta afseende
föstes uppmärksamheten först vid det vilkor, som nämnda lag
bestämmer för att nattarbete skall kunna verkställas, nemligen att det
skall användas skifte af folk, med en arbetstid för hvart lag af icke
öfver 12 timmar i dygnet, alltså det s. k. skiftessystemet. Såsom det
allaredan blifvit omnämndt i motiverna till det af bageriarbetareföreningen
i Kristiania till Stortinget ingifna förslag, har denna bestämmelse af
domstolarne tillämpats på ett sätt, som vid lagens stiftande icke var afsedt,
i det att man ansett lagens vilkor vara uppfyldt, när i yrket varit
anstälda flera arbetslag, bvilka man låtit påbörja arbetet med kortare
mellanrum, sålunda att de olika arbetslagen under en tid af dygnet, ofta
hela arbetstiden så när som på en ä två timmar, hafva arbetat samtidigt
— en uppfattning af det i lagen använda ordet »Omskifte», som
måste anses alldeles origtig.»

Så långt departementet. Komitén åter för egen del yttrar
följande:

»Komitén bar, med erkännande af svårigheten att finna en lösning,
som tillfredsställer berättigade humanitära och hygieniska kraf, utan
att träda yrkesintressena för nära, sökt att underkasta frågan den noggrannaste
pröfning såväl inom komitén sjelf som också genom upprepade
sammankomster med representativa män inom bageriyrket, bestående af
både mästare och arbetare. Komiténs samtlige medlemmar, med ett enda
undantag, hafva härefter kommit till det resultat, att eu efter omständigheterna
tillfredsställande lösning af frågan blott han vinnas genom påbud

Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

om upphäfvande af nattarbetet. Då komitén kommit till detta resultat,
så är det icke derför att den anser att nattarbetet i och för sig under
de former, hvarunder det i industrien för öfrigt drifves, nemligen med
regelmessiga dag- och nattskiften och omskiften för hvarje vecka, kan
anses i och för sig så betänkligt, att den lagstiftande myndigheten måste
inskrida, utan det är derför att den egendomliga form, hvarunder nattarbetet
så godt som utan undantag bedrifves i bagerierna med en arbetstid,
som dag ut och dag in år efter år begynner klockan 3 på morgonen
— hvarigenom alltså vederbörande arbetare hela året om komma att
arbeta under en del af nattimmarna — måste anses i synnerlig grad
förderflig för helsan.

Allt ifrån 1884 och 1885, då den nu gällande lagen blef antagen,
föreligga talrika uttalanden härom.

Sålunda upplyser den vid bageriarbetarnes sjukkassa i Bergen
anstälde läkaren »att sjukligheten bland männerna här var i ögonen fallande
stor, i jemförelse med andra sjukkassors medlemmar. Bagarne
åldrades tidigare, hade ett blekt och slappt utseende samt voro utomordentligt
ofta lidande af svårigheter vid matsmältningen». Två andra
läkare ansluta sig till detta uttalande och tillägga, att dessa tillstånd
»hufvudsakligen måste tillskrifvas det ansträngande och forcerade arbetet
och den förvända arbetstiden».

I betänkandet, afgifvet af vederbörande stortingskomité år 1881
i anledning af ett af styrelsen för Kristiania bageriarbetareförening framstäldt
förslag, anföres bland annat följande:*

»Stadsfysikus i Kristiania har uttalat sig för att man måste söka
få nattarbetet i bageriyrket afskaffadt; det är hans öfvertygelse, att detta
yrke, som allaredan i sig sjelf hörer till de mera osunda sysselsättningarna,
verkar ytterligare förstörande på helsan genom det ständiga nattarbetet
och den långa arbetstiden, som har blifvit eu egendomlighet för
samma yrke».

Vidare anfördes i samma betänkande:

»Det medicinska sällskapet i Kristiania har efter en diskussion,
hvarunder samtliga talare förklarade sig ense om skadligheten af nattarbetet
i bagerierna, beslutat ett uttalande, som går ut derpå att sällskapet,
inseende det beklagliga i det bestående förhållandet, anser det
önskvärdt, om förändring häri kunde åstadkommas».

Ur en inlaga från styrelsen för bageriarbetarnes förening i Kristiania
år 1881 meddelas följande utdrag:

Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

»Bakningen är ett arbete, som till och med under de gynsammaste
förhållanden är skadligt för helsan, såväl genom den ständiga inandningen
af det fina mjöldammet som genom den plötsliga öfvergång
från den starkaste hetta till köld, för hvilken bagaren är utsatt. Men
ännu förderfligare blifver arbetet genom att drifvas på natten. Det bör
väl vara öfverflödigt att påpeka det förslappande och förstörande inflytande,
som ett fortsatt nattvak medför.

Yi anhålla endast, att man måtte taga i öfvervägande, huruledes
nattarbetets förderfliga inflytande förvärras genom de förhållanden, hvarunder
vi lefva. En bageriarbetare är nemligen icke i den lyckliga ställning,
att, då han kommer hem trött och medtagen från sitt nattarbete,
han kan gå in i ett lugnt och stilla sofrum, stänga dörren och få den
hvila, han så väl behöfver. Nej, mycket vanskligt blir det för den, som
har en liten bostadslägenhet och derjemte kanske flera små barn, att få
ro på dagen, som uppfordrar hela hans omgifning till verksamhet och
rörelse. Och huru går det till med kosthållet? På natten under arbetet
kan han på sin höjd få taga sig en kopp kaffe till sin smörgås, men
ofta blir ty värr ölbuteljen den enda tillflykt, som nattarbetaren har. På
dagen, då familjen hax sina ordentliga måltider, är han föga hugad att
deltaga i dem.

Det skulle bidraga till att bringa glädje och välbefinnande in i
mången familj, om nattarbetet i våra bagerier upphörde.»

»En hvar», heter det vidare isamma betänkande, »som har minsta
kännedom om bagerihandtverket, måste medgifva, att denna framställning
om förhållandet är sann, men härtill kan ytterligare läggas, att bageriarbetame
för närvarande lida af att vara utestängda från möjligheten
att njuta af familjelifvet och draga omsorg för sina närmastes vård och
sina barns uppfostran, för att icke tala om att de i allmänhet äro uteslutna
från att deltaga i förströelser, nöjen och sällskapligt umgängeslif.»

Den omnämnda inlagan var åtföljd af en statistisk uppgift om
medelåldern vid dödsfall inom åtskilliga industriella yrken för åren 1868—70,
hvilken utvisar följande resultat:

Klasser	på lands-bygden	i städerna	i hela landet
Smeder	........................ 52,9	50,o	51,4
Bagare		37,,	39, o
Mjölnare		47,5	45,6

Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

Klasser	på lands-bygden.	i städerna	i hela landet
Skräddare	47,9	46,e	47,o
Skomakare	41,o	44,4	43,8
Snickare	46,o	48,g	47,8
Tunnbindare ........	51,ä	53,i	52,9
Murare	47,5	46,8	47,o
Målare	47,8	42,5	44,i
»Tömmermestere» och timmermän .......	...... 47,5	50,5	49,c
Skeppsbyggare. ................................ Andra industriarbetare.............................	...... 41,9 ...... 42,9	49,i 46,9	45.8 47.8
Samtliga industriarbetare ........................	45,4	46,9	46,4

Med dessa betraktelser för ögonen anser komiténs flertal sig icke
kunna tillstyrka, att ett sådant tillstånd upprätthålles medelst lagstiftningens
hjelp, med mindre än att det tillika kunde visas, att vigtiga
stats- eller samfundsintressen skulle komma att lida derigenom, att bageriarbetarnes
fordran på nattarbetets afskaffande tillgodoses.

Detta är emellertid icke händelsen.

Såsom i departementets anförande blifvit anmärkt, är det nemligen
endast från hänsyn till bakningen af det finare frukostbrödet — franskt
bröd, »Kundstycker», hvetebröd och wienerbröd, Indika kunderna vilja
hafva färskt på morgnarne — som nödvändigheten af arbetets påbörjande
klockan 3 på morgonen hemtar sitt berättigande.

Departementet erkänner emellertid sjelf, att hänsynen till den
allmänhet, som under nuvarande förhållanden vant sig att fordra de
finare brödsorterna färska hvarje morgon, för öfrigt i departementets ögon
har mindre vigt, då denna allmänhet är jemförelsevis liten.

Men å andra sidan liäfdade departementet, att förbud mot nattarbete
i de större städerna skulle komma att verka förlamande på hela
bageriyrket och derigenom också medföra följder såväl för bagaremästarne
och de af dem beroende arbetarne som för allmänheten öfver hufvud,
hvilka det vore vanskligt att öfverskåda. I sammanhang härmed anföres,
att i större bagerier arbetet fortgår hela dygnet om med dubbelt
skifte, och att ett allmänt förbud mot nattarbetet skulle drabba dessa
affärsgrenar och deras innehafvare onödigt hårdt, så mycket mer som
mot de bagerier, hvarest arbetas med regelmessiga omskiften, det icke
kan anföras de klagomål, livilka rigtas mot bageriverksamheten i allmänhet.

Bill. till Riksd. Prot. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 10 Haft. 2

Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

Komité]! måste förklara sig ense med departementet deri, att
bageriverksamhet, som bedrifves med regelmessiga dag- och nattskiften,
icke gifver någon grundad anledning till klagomål, och om det icke af
konkurrenshänsyn gent emot de mindre bagerier, hvarest arbetet pågår
med blott ett enda skifte, vore nödvändigt att förbjuda nattarbetet också
under förstnämnda form, skulle komitén icke hysa någon betänklighet
vid att föreslå, att sådant arbete blefve tillåtet. Men, såsom förut blifvit
anfördt, skulle en sådan tillåtelse gifva de stora bagerierna tillfälle att
förse sina kunder med färskt frukostbröd och derigenom gifva dessa
bagerier en så gynnad ställning gent emot de mindre, att bagarmästarne
sjelfva, under öfverläggning med komitén, hafva förklarat en sådan tillåtelse
icke vara tillrådlig.

Komitén har derför ansett, att hänsynen till de större bagerier,
hvarom här är fråga, icke väger tillräckligt tungt, då det gäller att
hindra en reform, som i sig sjelf måste medgifvas vara af så stor betydelse
för de i bagerierna sysselsatta arbetarne. Så mycket tryggare anser
sig komitén kunna häfda denna uppfattning, som det i verkligheten är
ganska få bagerier i Kristiania och Bergen, hvilka här äro i fråga.

Vidare framgår af de förklaringar, hvilka afgifvits med anledning
af de utaf departementet utfärdade frågoformulär, att arbetarnes förslag
om nattarbetets afskaffande har vunnit ganska stor tillslutning, till och
med bland bagarmästarne. Då svaren icke alltid afgifvits i en koncis
form, är det icke möjligt att åstadkomma en alldeles säker statistik häröfver,
men om man, med detta förbehåll, vill meddela en öfversigt af
svaren, så framkommer följande resultat:

Bagarmästarne hafva i 15 kommuner uttalat sig mot nattarbetets
afskaffande, i 17 för

Bageriarbetarne »1 » » » » 20 »

Handtverksforeningama »3 » » » »11»

Amtmännen »5 » » » » 4 »

Fogdar och magistrater »6 » » » »7».

Det framgår af denna öfversigt, att meningarne hos de flesta,
med undantag af bageriarbetarne, visserligen äro skiljaktiga med hänsyn
till hufvudfrågan, nemligen nattarbetets afskaffande, men då man tager
i betraktande, att det här är fråga om genomförande af en väsentlig förändring
af beståndande förhållanden, torde dock uppgifterna böra betraktas
såsom innefattande bevis för att reformen har vunnit betydlig sympati
inom alla samhällsklasser.

Motioner i Första Kammaren, N:o 29. 11

Det är naturligt, att eu fråga af så stor betydelse måste hafva väckt
mycken rörelse hos de i bageriyrket sysselsatte arbetarne. Bevis härpå
lemna de talrika resolutioner, som bageriarbetarnes föreningar i flera
städer öfver hela landet hafva fattat och hvaraf eu del blifvit aflemnade
till Stortinget.

Dessa resolutioner gå, såsom man kan inhemta, alla ut på att i
mer eller mindre energiska uttryck fordra genomförandet af bageriföreningens
i Kristiania förslag till ny lag. Å andra sidan hafva bagarernästarne
i Kristiania protesterat mot att arbetarnes förslag upphöjes till
lag. Emellertid hafva 38 bagarmästare i Kristiania förklarat sig ense
med arbetarne i fråga om nattarbetets afskaffande. Då detta i synnerhet
är förhållandet med de mindre näringsidkande i denna verksamhet, så
förtjenar detta uppmärksamhet derför, att häraf framgår, att desse mindre
yrkesidkare icke synas dela den fruktan, som man framhållit att nattarbetets
afskaffande skulle få ofördelaktiga följder, i synnerhet för de
mindre bagerierna.

Beträffande denna frågas ställning i den utländska lagstiftningen
har komitén saknat tillgång till fullt pålitliga upplysningar. Emellertid
har under de öfverläggningar och möten, som hållits med mästare och
arbetare, komitén sökt att vinna sådana upplysningar genom dem, hvilka
såsom arbetare vistats i utlandet, Det synes framgå af de på detta sätt
erhållna uppgifter, att något förbud mot nattarbete i detta yrke icke existerar
i utlandet. Från Schweiz, hvilket under debatten i Odelstinget
år 1892 uppgafs såsom ett land, hvarest, i enlighet med detta lands
fabrikslag, nattarbete i bagerier sannolikt vore förbjudet, har komitén
genom generalkonsuln i Généve erhållit,meddelande om att nattarbete är
tillåtet i bagerierna.

På någon förebild i utländsk lagstiftning skall man således knappast
kunna åberopa sig för genomförandet af denna reform. A andra sidan
skall man förmodligen medgifva, att denna omständighet svårligen kan
användas såsom något afgörande argument mot reformen, så vidt det
icke kan visas, att eu inskränkning i näringsfriheten på detta område
skulle medföra eu för verksamheten ruinerande konkurrens från utlandet.
Men derom kan ju, såsom det bör förstås af sig sjelf, icke blifva fråga.

Beträffande nu den frågan, hvilkendera parten, departementet eller
komitén, som under den sålunda uppkomna meningsskiljaktigheten dem

Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

emellan haft den största förtänksam heten och de bästa skälen på sin
sida, derutinnan lärer väl den verkan i skilda rigtningar, som den nya
lagen i längden kommer att medföra, blifva den rätta skiljedomaren.
Då den nya lagen endast under ett års tid varit tillämpad, kan den
erfarenhet af densamma, som hittills vunnits, naturligtvis icke tillerkännas
någon afgörande betydelse, hvilket dock icke hindrar, att det kan vara
af intresse att inhemta, huru saken redan nu bedömes från olika sidor.

I detta hänseende må det tillåtas mig att ur en mig förevisad, från
»Hovedstyret for det norske Bagerforbund» i Kristiania till en bageriarbetare
i Stockholm den 10 december sistlidet år aflåten skrifvelse här
meddela följande utdrag:

»Hvad Svendene eller Bageriarbejderne angaar, er alle liden Undtagelse
fomöjet med den nye Bagerlov, for saa vidt åt der er gjort
et stort skridt paa Forbedringens Yej i Bageriarbejderes Arbejdsvilkaar,
ligesom der ogsaa er sket en stor Förändring til det Bedre med Hensyn
til Familielivet.

Angaande Mestrene kan vi oplyse, åt disse ogsaa har fundet den
nye Ordning over Forventning tilfredsstillende, da det, som vakte den
störste Betaenkelighed, nemlig angaaende Anskaffelse af friske Varer om
Morgenen, det har nemlig vist sig, åt saa lader sig gjöre til betimelig Tid.

I det store Hele kan der kun siges, åt Forholdet nu er meget bedre
for begge Parter, og med ganske enkelte Undtagelser narr, er der vist
Ingen, som önsker sig tilbage til de gamle Forholde, derimod venter vi
snart et förslag fra Kristiania Bagermesterforening, gaaende ud paa åt heller
ikke Mestere har Lov åt arbete om Katten, som de altsaa hidtil har
havt Tilladelse til. Dette viser noll saa tydeligt, åt Mestrene allerede
har indset, hvor unodvendigt det er åt arbejde om Katten for åt tilfredsstille
sine Kunder.»

Att, såsom här synes, omdömet öfver den nya lagens inverkan på
bageriarbetarnes ställning skulle utfalla gynsamt, var ju ingenting annat
än som kunde förväntas, men då dels anledning ju kunde vara att befara,
att framställningen om bagarmästames mening om saken icke var fullt
opartisk och dels ofvannämnda skrifvelse icke innehöll någon närmare
upplysning om allmänhetens åsigt rörande den nya ordningen, vände jag
mig till en af mig känd, högt aktad och sedan många år tillbaka i
Kristiania bosatt svensk man med relationer inom vidsträckta kretsar
och anhöll, att han måtte meddela mig i möjligaste måtto tillförlitliga

Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

upplysningar om såväl bagarmästarnes som den stora allmänhetens meningar
i frågan. Till svar härå har jag fått emottaga dels en skrifvelse
af den 18 innevarande månad från »Formanden for Bager for eningen» i
Kristiania af följande innehåll:

»Til Svar paa denne Foresporgsel om hvorledes vi finder os tilfreds
med den nye Bagerlov, fremkommer herved den herveerende Bagerforenings
Protest mod Loven af 1894; man finder efter den invundne Erfaring åt
Bagerfagets absolute Tilbagegang har vist sig som en Folge deraf.

Den hervmrende Bagerforening vil gjore alt Muligt for åt faa Loven
forandret saa snart ske kan.

Publikums Krav paa friske Brodvarer kan ikke tilfredsstilles, og man
horer stadig Klage bero ver.

Hertil slotter sig Bageridrivende i flere Byer.»

dels ock ett från min sagesman till mig den 20 denna månad aflåtet
handbref, hvarur här införes följande utdrag:

»Alla de mästare, jag talat med, äro eniga om att lagen är orimlig,
och kunderna äro mycket missnöjda med att icke kunna få färskt bröd
till frukost om morgnarne, hvilket åter har förorsakat, att man i en mängd
hus, liksom i mitt eget, bakar färskt hvetebröd sjelf hvarje morgon. Finbagarnes
förtjenst är således betydligt reducerad. Förr än klockan half
tio kunna de icke hafva något finbröd färdigt, och detta är allt för sent.
Nu är det så, att de flesta bagare begagna förmiddagen till finbrödsbakning,
och derefter bakas de gröfre sorterna, sedan ugnen blifvit ledig
från finbrödet, och grof brödsdegen under tiden stått att jäsa. Tillika är
det så, att allmänheten, lika såväl som den vill hafva finbrödet till
frukost vill hafva de gröfre sorterna till middag. Men nu få bagarne
icke de gröfre sorterna färdiga förr än på eftermiddagen. I regeln gör
husmodern sina uppköp på förmiddagen och det är icke alltid passande
för henne på eftermiddagen. Derför ha de större bagames butikshandel
minskats i betydlig grad, och småbagarne, som i regeln anses lemna en
tarfligare produkt, börjat förse husen. Lagen kringgås dessutom så, att
flere bagare slå sig samman och taga »Borgerskap och baka om natten
samt hafva bröd färdigt hur tidigt som helst. Lagen förbjuder nemligen
blott arbetarne att baka om natten, men icke mästarne sjelfva. Det är
derför som mästarne (de större) önska lagen utsträckt också till att gälla
mästarne. Det är visserligen sant, att bageriarbetarne före 1885 i Norge
hade det i högsta grad miserabelt, men den lag, som då stiftades och
sedan gälde till den I januari 1895, och som förbjöd nattarbetet före

Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

klockan 3, var fullt betryggande, efter min mening, för alla parter. Då
kunde finbrödet blifva färdigt till klockan 7, finare grof bröd till klockan
10 och grofbrödet till straxt efter middag. Skall någonting göras i Sverige,
så bör man ej gå längre än till den gamla norska lagen af 1885. Denna
lag förbjöd visserligen icke nattarbete före klockan 3, men föreskref då
dubbla arbetslag, så att det ena laget kunde sofva, medan det andra
arbetade.»

Såsom man häraf finner, synas hvarken bagarmästarne eller allmänheten
dela bageriarbetarnes belåtenhet med den nya lagen. Detta bör
dock icke väcka någon förvåning, då naturligt är, att någon tid måste
komma att åtgå, innan ännu bagarmästarnes och allmänhetens genom
den nya lagen störda intressen, behof och vanor under inflytelsen af
densamma småningom hunnit ombildas och antaga nya former, hvarigenom
de i början af lagens tillämpning kända olägenheterna utplånats eller
förminskats. Om man emellertid undersöker de hufvudsakliga anledningarna
till missnöjet med lagen, sådana dessa här ofvan angifvas, så
känner man sig föga böjd för att synnerligen högt respektera detsamma.
Bagaremästarena klaga nemligen öfver »Bagerfagets absolute Tilbagegang»
under den nya lagen. Hvari består då denna Tilbagegang?
Beror den af produktens försämring, brist på arbetare, brödets fördyrande,
förhöjda och för bagarmästarne ruinerande aflöningar in. in.? Nej, intet
af allt detta, utan tillbakagången beror på minskad afsättning af de finare
brödsorterna och dermed följande minskad inkomst af rörelsen. Men
denna förlust, som, så känbar den än kan vara, dock endast drabbar
innehafvame af de större bagerierna, och sålunda ett fåtal, måtte väl
ur det gemensamma samhällsintressets synpunkt vara ett mindre och
möjligen efter hand öfvergående ondt än nattarbetet med alla dess för
bagariarbetame till kropp och själ förderfliga följder. Eller skall ett
fåtal bagarmästares anspråk att på bekostnad af tusentals lekamligen och
andligen lidande arbetare få njuta oförminskade inkomster genom lagstiftningen
upprätthållas? Hvad åter allmänhetens missnöje med den nya
lagen angår, så synes detta knappast förtjena större undseende, då man
erinrar sig, att missnöjet har sin egentliga grund deri, att »Publikums
Krav paa friske Brodvarer om morgenen ikke kan tilfredsstilles.» Men
denna klagan gäller ju endast saknaden af de finare brödsorterna frukostdags,
och sådana brödsorter användas ju icke af den stora allmänheten,
utan endast af en mindre del af densamma. Och är det icke under
sådana förhållanden eu val långt sträckt fordran, att, för tillfredsställande

Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

af denna allmänhetens smak och njutningslystnad, bageriarbetarnes bästa
skall uppoffras, helst erfarenheten redan visat, att allmänhetens anspråk
i detta hänseende kan tillgodoses genom de så kallade hembageriema
och brödbakningens verkställande i familjehemmen? Skulle för öfrigt särskild!
detta senare bruket, såsom en följd af den nya lagen, få en vidsträcktare
användning, så synes dermed ingen skada vara skedd.

Den utförlighet, med hvilken i det föregående redogörelse lemnats
för hvad som förekommit under behandling af frågan om nattarbetets afskaffande
inom bageriyrket i Norge samt rörande de hittills kända verkningarna
af den nya derstädes införda bagerilagen, har sin grund i min
afsigt att medelst denna motion bereda arbetare i samma yrke äfven i
vårt land eu förbättrad ställning, och att således återupptaga den i detta
afseende redan vid förra Riksdagen af herr Hedin väckta, men då på
Första Kammarens motstånd fallna fråga. Måhända berodde detta motstånd
till icke ringa del på en ren tillfällighet, nemligen den omständigheten,
att, då lagutskottets i anledning af herr Hedins motion afgifna
utlåtande föredrogs i Första Kammaren, man hade att förvänta ett ännu
icke till kammaren inkommet utskottsbetänkande i anledning af eu annan
motionärs, herr Bergs, i medkammaren väckta motion om »ordnandet af
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare beträffande reglering af
arbetstiden», vid hvilket förhållande, såsom också särskild! af lagutskottets
ordförande under debatten i kammaren med styrka framhölls, det
ansågs olämpligt att genom ett af kammaren fattadt beslut rörande herr
Hedins motion på förhand binda sina händer vid eu eventuel pröfning
af herr Bergs nyssnämnda motion rörande eu skyddslagstiftning af mera
omfattande art. Anledning till förnyandet af en sådan kollision föreligger,
åtminstone så vidt ännu är kändt, icke för närvarande. Det är
sålunda att hoppas, att, då frågan vid denna riksdag å nyo förekommer
i Första Kammaren, denna skall vara oförhindrad att egna densamma eu
ingående saklig pröfning, hvartill kammaren numera fått en ytterligare
anledning i de nya, rikhaltiga bidrag till frågans belysning, som herr
Hedin lemnat i sin äfven vid denna riksdag i ämnet väckta motion. I
denna motion kan kammaren vinna upplysning derom, att lagstiftare och
myndigheter i flera andra civiliserade länder, Amerikas Förenta stater,
Tyskland och Danmark, äro upptagna af omsorger för att tillförsäkra

lö Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

bageriarbetarne en menniskovärdig tillvaro. Skulle icke vid sådant förhållande
tiden vara inne äfven för oss att genom en undersökning af
förhållandena inom bageriyrket förbereda möjligheten af en sådan lösning
af denna fråga, som i möjligaste måtto kunde tillfredsställa både bageriarbetarnes
samt bagarmästarnes och allmänhetens skäliga kraf? Måhända
skall en sådan undersökning gifva vid handen, att man, för att förbereda
öfvergången till nattarbetets fullständiga afskaffande i enlighet med den
nya lagen i Norge, tills vidare måste nöja sig med att ordna frågan i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med grunderna i den norska bagerilagen
af år 1885, med det tillägg till samma lag, som i den norska regeringspropositionen
föreslogs och här ofvan tinnes återgifvet; men att här i
vårt land helt enkelt lägga händerna i kors och låta frågan hvila i dödssömn,
det synes mig hvarken ur humanitär eller den politiska klokhetens
synpunkt kunna försvaras.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag, i enlighet med lagutkottets
af Andra Kammaren förlidet år godkända hemställan i ämnet,
vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Ivongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t ville, efter verkstäld utredning,
taga i öfvervägande, om och i hvad mån lagbestämmelser
angående arbetstiden för arbetare i bageriyrket
må vara erforderliga, och derefter för Riksdagen
framställa det förslag, hvartill den verkstälda utredningen
kan föranleda.

Stockholm den 27 januari 1896.

Curry Treffenbery.

Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

Bilaga.

Lag om inskränkning af arbetstiden i bagerier o. d.

Vi Oscar, med Guds nåde Konung af Norge, Sverige, Göters
och Venders göre veterligt:

att Oss blifvit förelagdt det nu församlade lagtima Stortingets
beslut af den 13 juni innevarande år, så lydande:

»§ 1. All brödbakning är förbjuden å sön- och andra helgdagar,
räknade från föregående dags afton klockan 6 till nästa sön- och
helgdags afton klockan 12. Denna bestämmelse utgör dock icke hinder
för att surdegen kan läggas före klockan 12.

§ 2.. Derjemte är för en hvar, som idkar bagerirörelse eller förestår
bageri, förbjudet att å hvardagarne under tiden från klockan 8 på
aftonen till klockan 6 på morgonen använda sina i bageriet sysselsatta
arbetare till annat arbete än torkning af »Kavringer» och skeppsbröd,
samt till utläggning af deg för surläggning och raskdegsläggning (= »Haevhegning»).

Arbetstiden får för den enskilde arbetaren icke öfverskrida 12
timmar på dygnet, måltids- oeh hvilotimmar inberäknade.

Ingen arbetare får användas vid det i denna paragrafs första
moment tillåtna nattarbetet mer än 6 nätter under loppet af 2 veckor.

Om det i denna paragrafs första moment tillåtna nattarbetet
utföres af de på dagen sysselsatte arbetarne, afräknas på deras dagliga
arbetstid en och en half gång så lång tid, som nattarbetet har upptagit.

§ 3. Från de i paragraferna 1 och 2 meddelade förbudsbestämmelser
undantagas:

a) Den söndag, som infaller på den 22 december (Dagen for
»lille Juleaften»), då arbetet får påbörjas klockan 6 på aftonen och fortgå
till måndags afton klockan 8.

b) Den söndag, som infaller på dagen före julafton (»lille Juleaften»),
då arbete får ega rum till söndags morgon klockan 8 samt efter
söndags afton klockan 6 och fortgå till måndags afton klockan 6.

c) Följande nätter efter klockan 2: Natten till lördag, natten
till fastlagsmåndag, natten till dagen före skärtorsdag, natten till dagen
före böndagen, natten till den 17 maj, natten till dagen före Kristi
himmelsfärdsdag, de 2 nätterna närmast före julafton samt natten till
nyårsafton. Arbetstiden får dock icke öfverskrida 12 timmar den 17

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 10 Höjt. 3

Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

maj eller 15 timmar på öfriga under detta moment omnämnda dagar.
Infaller den 17 maj eller nyårsafton på söndag, förfaller denna tillåtelse.

Dessutom kan från de i paragraf 2 meddelade förbudsbestämmelser
undantag genom af vederbörande kommunalstyrelse fattadt och af
Konungen stadfästadt beslut medgifvas för vissa tider på året i orter,
hvarest på dessa tider mer än vanligt arbete brukar förekomma. Ändtligen
kan äfven polismästaren af en eller annan tillfällig anledning
bevilja undantag, då sådant af särskilda förhållanden i hög grad påkallas
och vederbörande arbetare dertill lemnat sitt samtycke. Dock
får sådan tillåtelse ej lemnas för längre tid än 6 arbetsdagar. Dispens
utöfver denna tid kan efter ansökan meddelas af amtmannen.

§ 4. Barn under 14 år få icke sysselsättas i bagerier. Unga
personel- mellan 14 och 18 år få ej användas vid det i paragrafen 2,
första momentet, tillåtna nattarbetet, och på inga vilkor öfver 12 timmar
af dygnet.

§ 5. öfverträdelse af denna lag straffas med böter från 10 till
500 kronor, som tillfalla bagargesällernas sjukkassa eller understödsfond.
Finnas inga sådana, tillfalla böterna distriktets offentliga sjukkassa
eller, derest en sådan icke är upprättad, vederbörande kommunalkassa.
Åtal för öfverträdelser af denna lag behandlas såsom polisärenden.

§ 6. Samtycke af vederbörande arbetare fritager icke från straff.

§ 7. Denna lag gäller äfven för bagerirörelse, som bedrifves i
hotell, värdshus och konditorier.

§ 8. Denna lag skall tillämpas från och med den 1 januari
1895. Lagen af den 17 juni 1885 rörande inskränkning af arbetstiden
i bagerier upphör att vara gällande samma dag, då den nya lagen träder
i kraft.»

Alltså hafva vi antagit och bekräftat, liksom vi härmed antaga
och bekräfta detta beslut såsom lag under Yår hand och Rikets sigill.

Gifvet i Marstrand den 14 juli 1894.

G. Gram.

OSCAR.

(L. S.)

Lekmann.