Motioner i Första Kammaren, N:o 12 (Motion 1902:12 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 12.

N:o 12.

Af herr af Buréll, om avslag för bildande af statsskogar.

Den kongl. skogskomiténs tabell A. upplyser, att vårt land har en
areal af 41,119,488 hektar, deraf de enskilda skogarnes areal belöper sig
till icke mindre än 23,730,824 hektar, och all Sveriges inegojord i vårt
land (trädgård, åker och äng) utgör 4,950,750 hektar.

Således en ringa del i förhållande till endast den privata skogsarealen.
Af alla dessa millioner hektar skogsmark torde ej vara något
afsevärdt mera att vinna för denna marks upparbetning eller uppodling
till åker och äng, utan kan nog med visshet antagas, att mer än hälften
af all Sveriges jord ej kan användas till något bättre eller till något annat
än skog. Tager man sedan i öfvervägande det erkända och stora
inflytande, som denna stora skogsmarksarea-1 måste utöfva på vårt lands
klimatologiska och sanitära förhållande, så skall man snart finna, att skogsbruk
är för Sverige icke blott vår största, förnämsta och vigtigaste hufvudnäring,
utan äfven vår mest naturliga näring. Under sådana förhållanden
och sedan det forna öfverflödet på skog upphört och denna fått
värde och marken kan frambringa dyrbara skördar af trävirke och dessa
marker icke kunna framalstra annat än skog, och då det icke kan vara
likgiltigt för samhällets allmänna väl, om dessa marker användas till
framalstrande af värdefulla skördar eller om deras produktion nedgår till
en obetydlighet eller till ett intet, måste skogsbruket och dess högsta
möjliga produktiva utveckling vara- ett lika vigtigt, om ej vigtigare, föremål
för statsmakternas omsorg och omtanke som åkerbruket. Det måste
för den skull vara af synnerlig vigt och en bjudande pligt att se till, att
denna för vårt land så naturliga näring bibehåller sin karakter som landets
hufvudnäring och ej genom vanskötsel, misshushållning och öfverafverkning
förlorar sin dominerande ställning.

Bill. till Riksd. Prot. W02. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Häft. (Ar:o 12.) 1

Motioner i Första Kammaren, N:o 12.

Lika enig, som man varit om att något måste göras för vården af
de skogsmarker, som befunne sig i enskild ego, lika skiljaktiga blefvo
meningarna, då det gälde att afgöra, hvilka åtgärder som borde vidtagas,
men månne alla dessa så skiljaktiga meningar gjort sig reda för skogsbruksnäringens
egen säregna natur, att den ej såsom andra näringar kan
för hvarje dag producera eu för afsättning färdig vara, utan behöfver för
sin produktion en omsoi''gsfull skötsel och vård under en mvcket lång
växttid och att skogsbruksnäringen för att rationel bedrifvas måste intaga
eu för sig sjelfständig ställning och för sin utveckling vara oberoende
af andra näringar. Träförädlingsindustrien med flera näringar, som
behöfva trä, måste åtnöja sig med skogens årliga tillväxt eller hvad skogarnes
uthålliga afkastning kan lemna och derefter rätta sina behof af
virke, och lyckligtvis behöfver icke i vårt land någon brist häraf hvarken
för den ena eller andra näringen ej heller för husbehof någonsin uppstå,
derest god skogshushållning å landets skogsmark allmänt, egde rum, men
så är tyvärr icke fallet, och orsaken dertill är, att man ej ansett skogsbruksnäringen
som en hufvudnäring, utan som eu binäring eller hjelpnäring
åt öfriga näringar. Skogen, som till följd af sin natur först efter
långa tidsperioder frambringar sina regelbundna skördar, har varit utsatt
för en ödeläggande privat spekulationsaffär, i synnerhet från de stora och
små sågverksbolagen, som helt och hållet står i strid och är alldeles oförenlig
med en ordnad skogshushållning, och följden häraf måste blifva ett
ödesdigert och långvarigt stillestånd i de näringsgrenar, som af skogsbruksnäringen
äro beroende. Träffande skrifver en skogsman: »Borthugges
träförrådet på en gång i stället att blott dess årliga tillväxt borde nyttjas,
inträffar en så våldsam rubbning i skogens beståndsförhållanden, att den
regelbundna afverkningen under en viss framtid måste inställas, till dess
ett tillräckligt träkapital å nyo hunnit bilda sig». Känd! är, att konsiderations-afverkning
och långvarigt friläge leder till markens försättande i
oproduktivt tillstånd för en mycket lång framtid, och för alltid, då marken
till den grad ödelagts, att återväxt hvarken genom naturlig besåning
eller kultur är möjlig. För dem, som till äfventyra ännu anse, att allt
står väl till och att våra skogar äro outtömliga och att vi göra oss onödiga
bekymmer, vill jag anföra hvad en annan skogsman säger: »Man bör
icke tro, att statsmakternas omsorg för skogsväsendet är öfverflödig, i fall
ett land ännu har tillräckligt skogar, ty just då är den mest nödvändig;
genom en sorglös behandling kan inom få år ett tillstånd framkallas,
hvilket icke inom ett hälft sekel kan godtgöras».

Jag håller före, att skogarne äro en af förfädren ärfd egendom, som
icke allenast oförminskad till träkapital, utan förbättrad borde öfverlemnas

Motioner i Första Kammaren, N:o 12.

till efterkommande generationer. Jag vill fördenskull komma skogsfrågan
så nära inpå lifvet som möjligt och skall försöka att med några enkla
frågor och svar belysa den för att visa, hvad jag med densamma åsyftar
och hvarigenom vi i någon mån kunna ersätta, hvad vi af förfädrens
egendom förderfvat, och till någon del återställa, hvad som deraf är förloradt.

l:o) Hvad bör uppställas som hufvudändamål med de åtgärder, som böra
vidtagas för vården af de enskildas skogar?

Svar: att skogskapitalet å desamma bibehålies till så stort belopp,
som erfordras för ett rationelt, uthålligt skogsbruk.

2:o) Hvilka fordringar måste uppställas för att nå detta mål?

Svar: att skogsbruket å skogar, som uppgå till eller öfverstiga 500
har, bedrifves soin sjelfständig näring,
att en skogsvetenskapligt grundad hushållnings- och kulturplan
uppgöres och noggrant följes för hvarje skog, som
uppgår till nyssnämnda ytvidd.

3:o) Kunna dessa fordringar uppfyllas i de skogsmarker, som befinna sig
i enskild ego?

Svar: Nej, emedan erfarenheten visar såväl här som i andra länder,
att det icke gifves någon säkerhet härför.

Med ja kan frågan besvaras endast under förutsättning, att
de enskilda skogarne ställas under en lag, som fastställer
en sådan skogshushållningsplan, som ofvan är angifvet, men
med den kontroll, som måste utöfvas för att lagen skall
efterlefva», torde en sådan lag icke kunna genomföras.

4:o) Hvilka besittningskategorier kunna säkrast uppfylla dessa fordringar?
Svar: Staten och kommunen.

5:o) Hvarigenom kunna staten och kommunen lämpligast komma i besittning
af enskildes mer eller mindre afverkade skogsmarker?
Svar: Genom frivilliga markinköp för att af hvad som på detta sätt
kan förvärfva» af de oerhördt störa, delvis skoglösa skogsmarksarealer,
som befinna sig i enskild eg o, hvilka utgöra mer än
hälften af hela vårt lands ytinnehåll och fem gånger så mycket
som inegojorden, bilda statsskogar och allinänningsskogar.

Häraf torde framgå, att det endast är våra statsskogar och våra
allinänningsskogar, som kunna uppfylla ofvannämnda fordringar för åstadkommandet
af eu ordnad skogshushållning;- det är endast dessa skogar,
som hafva de bästa förutsättningarne att kunna bedrifva skogsbruk som
eu för sig sjelfständig näring och som äro förpligtade att icke endast taga
de nuvarande medlem ma,nies, utan äfven framtida generationers behof i

Motioner i Första Kammaren, N:o 12.

betraktande. Det är endast ifrån dessa skogar, som man med någon säkerhet
kan räkna på att skogskapitalet bevaras för uthållig afkastning, och
redan nu på många ställen i vårt land är det endast derifrån, som man
kan till våra hem och näringar erhålla virke till husbehof och förädling.
De. som bo i närheten af dessa skogar, veta och kunna betyga, till hvilken
stor nytta och välsignelse de äro för den kringboende befolkningen.

Uti hvarje procents omflyttning af privatskogarne till statsskogar
och allmänningsskogar har man således den säkraste tryggheten mot skogarnes
ödeläggelse.

I motsats till det lilla jordbruket, som trifves väl vid sidan af det
stora och skötes väl och i många fall med större fördel än det stora jordbruket,
och som för sina jemförelsevis små utmark sarealer är inskränkt
till husbehofsafkastning, fordrar deremot, ett välskött, sjelfständigt skogsbruk
i vår nord ett relativt stort område, hvarför den areal, hvarå ett
sådant skogsbruk skall bedrifvas, ej gerna kan vara mindre än 500 hektar,
ett minimiområde, som äfven skogskomitén ansett sig böra förorda för
bildandet af gemensamhetsskogar.

Genom markinköp har det, icke varit någon svårighet för staten att
förskaffa sig statsskogar, och lika lätt är det för kommuner att genom
markinköp förskaffa sig allmänningsskogar.

För markinköp synes mig den närvarande tiden vara synnerligen
lämplig, enär det ligger i sjelfva sakens natur, att, allt eftersom timret
tagit slut och några afsevärda inkomster från privatskogarne ej vidare äro
att hemta, stora arealer skogsmarker komma att salubjudas och kunna på
förmånliga vilkor förvärfvas af såväl staten som kommuner.

Stats- och allmänningsskogar kunna äfven åstadkommas genom expropriation
af ödelagd mark, men innan vi för detta ändamål erhålla eu
särskild expropriationslag, som för det ödeland,* som af egaren skall afstå^
till allmänning eller statsskog, fastställer ett så lågt värde pr hektar,
att det utesluter möjligheten att ännu mer sköfla skogsmarken eller dertill
uppmuntrar, hvilket genom utsigten att för den ödelagda marken få
bra betaldt är att befara, i synnerhet sedan äfven klenvirket genom träinassefabrikationen
kommit i högt pris, lärer detta sätt ej få någon användning
eller vara att rekommendera.

Staten för sina ökade behof och kommunen för de alltjemt växande
kommunalutskylderna måste se sig om efter nya skattekällor, och någon
så säker, någon så gifvande och en på samma gång för hela landet i

* I bilagan tab. 4 är Sveriges ödeland eller annan mark upptagen till 43,3 % af
landets ytvidd eller 16,553,000 hektar, sjöarne oberäknade.

Motioner i Första Kammaren, N:o 12.

socialt, klimatologiskt och sanitärt hänseende sä varaktig och sä afsevärdt
nyttig inkomstkälla kan man ej uppsöka som skog.

Hvad då först angår inköp af mark för bildandet af statsskogar, har
början blifvit gjord, men det under tvenne föregående år för detta ändamål
beviljade anslaget ströks under förra riksdagen och lärer ej heller
under denna riksdag komma att åter upptagas. Att göra denna riksangelägenhet
beroende af statskassans ojemna inkomster synes mig icke
vara välbetänkt. Antingen man vill betrakta dessa markinköp som eu
affär eller icke, ligger det i öppen dag, att det är af vigt att hafva penningar
i beredskap eller ett förlag, som möjliggör afslutandet af köpeanbud,
hvarmed säljaren i de flesta fall ej kan vänta, till dess det faller
sig lägligt för statskassan. Man har ej tvekat att för våra statsbanors
byggande upptaga utländska lån med 100-tals millioner, och statens inkomst
af jernvägarne har ej kunnat beräknas till högre belopp än statens
inkomster af skogsmedel, som år efter år visat sig lemna en uthållande
och stigande afkomst och uti nu föreliggande statsverksproposition är
upptagen till 7,500,000 kronor.

För ett sådant produktivt ändamål bör man väl icke hysa några
farhågor att anlita lånevägen, och då jag för sagda ändamål tänkt mig ett
jemförelsevis obetydligt belopp af endast 5 millioner kronor, behöfver man
ej anlita den utländska lånemarknaden, utan genom försäljning inom landet
af svenska statens från innehafvarens sida ouppsägbara 3,6 % obligationer
anskaffa beloppet, att genom årliga annuiteter af inflytande skogsmedel
återlevereras.

På begäran har mig blifvit meddelade uppgifter om dels våra svenska
statsskogars areal och de inkomster, som derigenom influtit 1875
1900, dels areal och inkomster från de preussiska statsskogarne 1830—
1900, dels några andra länders arealer och skogsinkomster under några
jemförliga år, dels ock ur Statistisk Tidskrift för år 1899 arealens fördelning
i Europas olika länder, hvaraf framgår,

att våra svenska statsskogar med en areal 1,542,742 hektar och en
inkomst brutto 1,025,292, netto 452,190 kronor år 1875, år 1900 med en
areal 4,511,925 hektar gifvit inkomst brutto 8,318,926, netto 6,474,264
kronor,

att de preussiska statsskogarne med en areal 2,140,630 hektar och
eu inkomst brutto 15,318,000, netto 9,372,000 It Mark år 1830, år 1900
med en areal 2,464,757 hektar lemnat i inkomst brutto 71,742,000, netto
29,135,000 R Mark,

att Danmarks statsskogar med eu areal af 57,481 hektar gifvit i årligt
medeltal 1892—97 brutto 1,033,644, netto 190,010 kronor. Detta låga

0 Motioner i Första Kammaren, AT:o 12.

netto beroende derpå, att skogsinkomsterna användas för skogsplanteringar
af hedarne på Jutland,

att de badensiska statsskogarne med en areal af 96,722 hektar år
1894 gifvit brutto 5,348,523, netto 3.407,080 R Mark,

att Sachens statsskogar med en areal 175,382 hektar gifvit år 1895
brutto 11,802,462, netto 7,520,733 R Mark,

att de wurtembergska statsskogarne med en areal 194,500 hektar
år 1893 lemnat brutto 11,961,880, netto 7,128,927 R Mark,

att Sachen-Meiningens statsskogar med en areal 42,633 hektar år 1897
gifvit brutto 2,542,984, netto 1,698,222 R Mark,

att af arealens fördelning i Europas olika länder inhemtas hvad odlad
jord, äng, skog och annan mark (ödeland) utgör i % af den totala ytvidden
land, och har jag bifogat dessa uppgifter i en särskild bilaga, som
för bedömandet af den föreliggande frågan är synnerligen upplysande.*

Hvad åter beträffar inköp af mark för att från enskildas skogsmarker
bilda allmänningsskogar, har ej ännu något blifvit åtgjordt från statsmakternas
sida. Uti upprepade motioner har jag och andra motionärer
sökt framhålla vigten häraf, men de förslag vi ''framstält hafva ej hittills
hos representationen rönt någon framgång. Ett lagförslag föreligger nu
från skogskomitén, men i den form det är affattadt lärer det ej komma
till någon användning, för den händelse det skulle antagas. Jag styrkes
uti denna min åsigt af de yttranden, som kongl. domänstyrelsen och Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län deröfver afgifvit, der det bland
annat heter: »Vill man i lagstiftningen lemna rum för bildandet af dy lika

samhällighet^’ (allmänningsskogar) afsedda att såsom sådana bestå i
all framtid, skilda från öfriga till vederbörande hemman hörande egor,
måste det enl. länstyrelsens åsigt ske under vida fastare former än förslaget
anvisar.» Man kan omöjligt tänka sig, att eu eller flere egare af
redan skiftad mark, som hafva bra skog, skulle vilja förena sig med en
eller flere egare, som hafva dålig skog, och af dessa deras skogsmarker
bilda eu gemensam hetsskog eller allmänningsskog; är marken deremot oskiftad,
så borde intet hinder möta, och föreligger ett förslag härom från den
s. k.. norrlandskomitén, som synes mig vara synnerligen beaktningsvärdt
och till hvilket förslag jag för min del önskar afl framgång. Jag tillåter
mig fördenskull att förnya min motion från i fjol för att om möjligt och
till eu början erhålla något understöd af representationen till bildandet af
allmänningsskogar. Det är sant, att de af mig äskade 100,000 kronor för
skogsodlingens befrämjande är ett allt för ringa belopp, i synnerhet då

Se bilagan Tab. 1, 2, 3, 4.

Motioner i Första Kammaren, N:o !2.

70,000 kronor deraf användas på sätt förut varit vanligt, men då man
väl bör antaga, att vederbörande slutligen skall finna, att det hufvudsyfte,
som dermed afse», nemligen skogskapitalets bevarande för uthållig afkastning
eller någon säkerhet af skogarnes bevarande för framtiden derigenom
icke vinnes, torde en annan uppfattning om anslagets bättre användande,
på sätt jag föreslagit, snart göra sig gällande. Jag har så mycket större
anledning dertill, som omöjligheten att för bildandet af länsallmänning inom
Östergötland erhålla något statsbidrag, på sätt detta är formuleradt,
var orsaken till att den vid landstinget väckta motionen föll, som dock
sedermera förordades af Konungens befallningshafvande i nämnda län i dess
yttrande öfver komiterades förslag till förordning angående ändringen i
nådiga förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarne i
riket den 26 januari 1894. Undanrödjes detta formella hinder på sätt jag
föreslagit, skulle detta utan tvifvel underlätta bildandet af länsallmänningar,
men ehuru jag för min del anser att de bidrag, som från anslaget nu utgå
till skogsodlingens befrämjande, på sätt de hittills användts, ej uppfylt
det ändamål, som man dermed bör afse, eller skogarnes bevarande
för uthållig produktion, och då Riksdagen med sin underdåniga skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 13 maj 1896 af de åtgärder, som borde vidtagas för
vården af de enskilda skogarne, särskilt velat fästa regeringens uppmärksamhet
på bildandet af icke allenast kronoparker, utan lika mycket på bildandet
af allmänningar, och Riksdagen dermed torde hafva åsyftat, att
allmänningsskogar med statshjelp borde åstadkommas i större utsträckning
och att medel dertill borde anvisas i form af billiga, delvis räntefria lån
och på sådana vilkor, att ändamålet vinnes, eller på annat sätt, som Kongl.
Maj:t finner vara betryggande, vill jag derjemte och alternativt föreslå
Riksdagen att i skrifvelse till Kongl. Magt derom anhålla.

Utan penningtillgångar går det ej numera att bilda allmånningsskogar,
lika litet som det numera utan penningtillgångar är möjligt att
bilda nya statsskogar, och samma förutsättningar, som staten har att ordna
ocli säkerställa skogarnes uthålliga afkastning, samma förutsättningar har
ock kommunen.

Man har invända att det skulle uppstå konkurrens vid dessa markinköp,
om ej staten får vara ensam derom, men ehuru afl konkurrens
inom eget land är nyttig och i detta fall för de jordegare, som vilja sälja
sina skogsmarker till staten eller kommunen, så håller jag före, att man icke
behöfver hysa någon sådan farhåga, och anser jag mig icke behöfva bemöta
en sådan förmodan, om den ens är allvarligt menad, med annat, än
att regering och Riksdag af konkurrensskäl aldrig hindrat en nationel
angelägenhet af varaktig och afsevärd nytta för hela landet, allra minst

Motioner i Första Kammaren, N:o 12.

då frågan gäller att genom nya allmänningsskogars bildande öka antalet
af väl vårdade skogar.

Slutligen vågar jag vördsamt anhålla, att statsutskottet, till hvilket
denna motion torde remitteras, ville behandla densamma oberoende af de
lagstiftningsåtgärder, som Kongl. Maj:t eventuelt ämnar föreslå för vården
om de enskilda skogarne, alldenstund denna motion icke gäller några
lagstiftningsåtgärder, utan bildandet af statsskogar och allmänningsskogar
genom markinköp.

På grund af hvad jag nu anfört, får jag hemställa:

1) att Riksdagen ville ställa till Kongl. Maj:ts
förfogande för bildande af statsskogar en summa af
5,000,000 kronor att af riksgäldskontoret, i män af behof,
på reqvisition utbetalas;

2) att Riksdagen ville besluta, att dessa medel
skola af riksgäldskontoret anskaffas genom försäljning
inom landet af svenska statens från innehafvarens sida
ouppsägbara 3,6 % obligationer; samt

3) att Riksdagen måtte besluta, att för ifrågavarande
låns återbetalande skall till riksgäldskontoret af
inflytande skogsmedel inlevereras ett belopp af 250,000
kronor om året, hvaraf 4 % till ränta och 1 % till amortering,
till dess lånet är betaldt,

Stockholm den 27 januari 1902.

C. P. af Buren.

Motioner i Första Kammaren, N:o 12.

Bilaga.

Tab. 1.

Areal och inkomster af de svenska statsskogarne.

År.	Statsskogarnes areal i hektar.	Inkomster af statsskogarne i kronor.
	Brutto.	Netto.
1875 .................	1,542,742	1,025,292	452,190
1876 .................	1,843,518	1,095,946	474,930
1877 .................	1,893,139	1,074,386	380,865
1878 .................	2,047,835	1,042,426	325,017
1879 .................	2,257,385	571,441	113,540
1880 .................	2,285,185	1,339,015	628,013
1881.................	2,323,352	1,506,883	795,908
1882 .................	2,324,675	1,670,372	912,678
1883 .................	2,326,706	1,967,598	1,290,157
1881.................	2,359,054	2,093,687	1,414,923
1885 .................	2,734,252	1,755,669	1,015,688
1886 .................	2,976,936	1,686.572	898,660
1887 .................	3,383,964	1,746,492	950,579
1888 .................	3,396,778	2,085,203	1,246,160
1889 .................	3,431,100	2,717,165	1,938,419
1890 .................	3,408,751	3,190,426	2,242,543
1891.................	3,416,192	2,544,458	1,491,516
1892 .................	3,446.015	2,983,230	1,958,508
1893 .................	3,457,721	2,940,167	1,870,296
1891.................	3,468,041	3,515,009	2,412,693
1895 .................	3,741,762	4,262,400	3,149,065
1896 .................	3,747,057	4,291,031	3,021,519
1897 .................	3,780,979	5,500,423	4,170,427
1898 .................	4,071,812	7,591,326	6,211.387
1899 .................	4,448,534	7,108,857	5,451,224
1900 .................	4,511,925	8,318,926	6,474,264

Bill. till Itiksd. Prof. 1002. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Höft.

1830

1835

1840

1845

1850

I 1855

I 1860

j 1865

1870

1875

1880

1885

1890

1895

1900

Motioner i Första Kammaren, N:o 12.

Bilaga.

Tab. 2.

Areal och inkomster af de Preussiska statsskogarne.

Stats-skogarnes areal i	Inkomster af stats-skogarne i 1,000 E Mark.
hektar.	Brutto.	Netto.
2,140,630	15,318	9,372
—	13,222	6,959
—	16,466	8,989
—	17,485	8,646
—	17,224	9,477
—	19,674	10,441
—	21,782	11,431
—	32,109	19,488
—	43,555	20,705
—	59,505	29,421
—	53,799	22,567
—	52,985	19,875
—	59,350 61,617	23,996 25,030	Enligt budgetförslag nära 12 mark netto per har.
2,464,757	71,742	29,135

Statsskogarnes areal utgör 30,1 % af landets totala skogsareal. Uppgifterna hemtade ur
Die Forstlichen Verhältnisse Preussens von O. von Hagen 1883,

Allgemein Forst-und Jagd-Zeitung,

Forst-und Jagd-Kalender af F. Judeich.

Motioner i Första Kammaren, N:o 12.

Tillaga.

Tab. 3.

Areal och inkomster af Danmarks, Sachsens, Badens, Wiirtembergs och
Sachsen-Meiningens statsskogar under nedanstående år.

Land.

År.	Stats-skogarnes areal i hektar.	Inkomster af stats-skogarne.
Brutto.	Netto.
		Kr.	Kr.
1790	23,926	—	—
1865—74	—	1,220,062	651,980
1875-84	—	1,249,279	532,267
1885-86	—	1,916,386	159,740
1887—91	48,082	985,818	235,297
1892-97	57,481	1,033,664	190,010
		R.mk.	R.mk.
1894	175,382	12,084,976	7,491,325
1895	—	11,802,462	7,520,733
1885	__	4,632,424	2,965,172
1890	—	5,347,637	3,457,584
1894	96,722	5,348,523	3,407,080
1885	__	9,941,990	5,596,363
1890	—	11,018,394	6,452,401
1893	—	11,961,880	7,128,927
1894	42,633	2,351,828	1,415,200
1895	—	2,222,923	1,338,971
1897	——	2,542,984	1,698,222

Anmärkningar.

Danmark.

Enligt statistiska Oplysningar
om Statsskoverne
i Danmark......

Sachsen.

Enligt statistik Först nnd
Jagdwesen......|

Baden.

Enligt statistik Först nnd
Jagdwesen......<

Wiirtemberg.

Först und Jagdwesen statistik
1897 ......< *

Sachsen-Meiningen.
Först nnd Jagdwesen .

(Netto per har 42,8
| R.mk.

[Netto per har 37,12
I R.mk.

[Netto per har 36,65
| R.mk.

R.mk. netto
per har.

* Danmark utmärker sig för ett lågt netto, 190,010 kronor, genom att mycket penningar nedlägges
på de Jutska hedarne. Från år 1790, då statsskogsarealen uppgick till 23,926 har, till år 1890,
då den utgjorde 48,082 hektar, har ökningen uppkommit genom skogsplanteringar å nästan uteslutande
hedmarker och flygsandsfält, och af ofvan angifna 57,481 hektar för perioden 1892—97 belöper sig statsskogsarealen
på Jylland till icke mindre än 31,175 hektar eller 54,2 % af hela statsskogsarealen och
består hufvudsakligast af nyplanteringar.

Motioner i Första Kammaren, A:o 12.

Bilaga. (Ur Statistisk tidskrift år 1899.)

Tab. 4.

Arealens fördelning i Europas olika länder.

Land.	Areal land. Tusental hektar.	Deraf (i tusental hektar):	I % af arealen land.
Odlad \| jord.	I Äng.	Skog.	Annan mark.	j Odlad jord.	Äng.	Skog.	Annan mark.
Sverige.........	41,119	3,489	1,486	19,591	16,553	8''5	3-6	47-6	403
Norge..........	30,947	633	376	7,760	22,178	2-0	1-2	251	71-7
Danmark........	3,801	2,566	277	283	675	675	7-3	7-4	17-8
Finland.........	33,194	1,115	1,358	17,000	13,721	3-4	4-1	51-2	41-3
Storbrit. och Irland . . .	31,187	8,350	11,301	1,116	10,420	268	36-2	3-6	33-4
Nederländerna......	3,257	1,029	1,186	249	793	31 6	36-4	7-G	24-4
Luxemburg.......	259	128	40	77	14	49-4	15-4	29-7	5-5
Belgien.........	2,945	1,576	445	521	403	53-5	15-1	17-7	13-7
Tyska riket.......	53,479	26,376	8,789	13,957	4,537	49-3	16-4	26 1	8-2
Österrike........	29,958	11,257	5,742	9,777	3,182	37-6	19 2	32 g	10-6
Ungern.........	32,414	14,157	7,564	8,987	1,706	43-7	23-3	27 7	5*3
Bosnien-Herzeg......	5,000	1,075	625	2,665	635	21-5	12-5	53-3	12.7
Schweiz.........	3,975	760	1,367	842	1,006	19 1	34-4	21-2	25-3
Frankrike........	53,503	28,507	5,920	9,522	9,554	53-3	11-1	17-8	17-8
Italien.........	28,448	17,832	3,162	4,156	3,298	62 7	11-1	146	11-6
Spanien.........	50,414	11,429	7,012	8,484	23,489	22-7	13-9	16-8	46-6
Portugal........	8,885	2,466	1,776	630	4,013	27-8	20T	7-1	45l
Ryssland........	485,889	116,586	70,883	196,530	101,940	24-0	14-6	404	210
Rumänien........	12,949	5,680	2,000	2,000	3,269	439	15-4	154	25- 3
Serbien .........	4,811	1,500	480	1,200	1,631	31-2	10-0	24-9	33-9
Bulgarien........	9,604	3,300	833	2,000	3,471	34-4	8-7	20-8	36 1
Grekland........	6,466	1,432	2,000	850	2,184	22 1	30-9	12-7	34-3
Turkiet.........	18,368	4.0001	2,000	4,300	8,068	21-8	10-9	23-4	43-9
Vesteuropa.....	366,489	113,304	48,401	91,492	113,292	30-9	13-3	25 0	30-8
Östeuropa.....	534,383	151,939	88,171	221.005	123,268	26 0	1.6-1	37-8	21-1
Europa	950,872	265,2431	136,672	312,497 j	236,5601	27 9	144	32-9	248

Stockholm 1902. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.