Motioner i Första Kammaren, N:o 10 (Motion 1890:10 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

N:o 10.

Af herr Helander, om utfärdande af stadganden angående exakta
mantalsbråhs .förvandling till och utbyte mot decimalbråk.

I likhet med så många andra frågor af större eller mindre praktisk
betydelse kar äfven frågan om decimalräkningens användande vid mantalets
fördelning i stället för delning genom vanliga, exakta bråk länge
varit diskuterad ock pröfvad, utan att likväl samma fråga ännu blifvit
löst. Då kärmed ett nytt försök göres till målets närmande genom framställning
kos Riksdagen, torde det vara nödigt, att detta försök inledes
med sammanfattad redogörelse för hvad i frågan kärförut förekommit,
hvilken dock icke behöfver sträckas längre tillhaka i tiden än till den 20
juni 1860, då rikets ständer togo saken om hand, i det att, uppå expeditionsutskottets
förslag, då till Kong! Maj:t afgick skrifvelse (n:o 76) af
hufvudsakligen följande innehåll:

»Rikets ständers uppmärksamhet har blifvit fästad på de stora
svårigheter, som icke blott vid debitering af de räntor och onera, hvilka
efter skatt utgå, utan ännu mera vid kontrollen af debiteringens riktighet,
föranledas, dels af de uti åtskilliga provinser antagna olika benämningarna
på mantalets undcrafdelningar, såsom tunnland, trög, mål, seland, öre, snesland,
penning o. s. v. samt dels af hemman- eller skattetalets uttryckande
i exakta bråk, der täljare och nämnare hafva 9 å 10 siffror —- — —».

»Med anledning häraf, och då de vid sådant räkenskapsförande så
lätt i ögonen fallande svårigheter kunde afhjelpas, derest i öfverensstämmelse
med den för mål, vigt och mynt redan vidtagna förändring, skattebråk
finge till decimalbråk med en viss nämnare reduceras, hvilket läte
sig göra utan skada för någon, enär det fel, som vid reduktionen uppkomme,
kunde genom en tillräckligt stor decimalnämnare göras mindre,

Bill. till Biksd, Prof. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Käft. 1

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

än som motsvarande minsta lagliga myntenlieten öre, har framställning blifvit
gjord, att rikets ständer måtte besluta, det hemman- eller skattetalet skall
öfver hela riket till enhet hafva det gällande mantalet, och att nuvarande
bråk reduceras till decimalbråk med högst tre decimaler eller ett-tusendelar
af mantalet, och hvarje sådan del benämnes miller.»

»Enär erkännas måste, att de öfverklagade olägenheterna, som vid
räkenskapers förande m. m. uppkomme icke blott af de i åtskilliga rikets
provinser förekommande olika benämningar på mantalets underafdelningar,
utan synnerligast af det brukliga sättet, att vid debitering af räntor och
onera, som efter skatt utgå, uttrycka hemman- eller skattetalet i exakta
bråk, äro ganska stora, och antagas kan att desamma med hvarje år blifva
ännu större, då skattebråken i följd af nu gällande stadganden för hemmansklyfning
och jordafsöndring måste oupphörligen tillväxa, få rikets
ständer, som funnit ifrågavarande förslag ledande såväl till lättnad vid
sammanförandet i allmänhet af stora bråkdelar som till en säkrare och
bättre kontroll, i underdånighet anhålla att, efter vederbörliga auktoriteters
hörande och så vidt hinder derför icke möter, Eders Kong!. Maj:t täcktes
i nåder låta utfärda stadgande derom, att hemman- eller skattetalet skall
öfver hela riket till enhet hafva det gällande mantalet, och att nuvarande
skattebråk reduceras till decimalbråk med tre decimaler eller till ett-tusendelar
af mantalet.»

öfver denna framställning hafva, på grund af undfångna remisser,
såväl samtlige konungens befallningshafvande, som ock öfverdirektören
vid landtmäteriet och kammarkollegium afgifvit utlåtanden. Under tiden
väcktes, vid 1873 års riksdag, i Andra Kammaren motion (n:o 74) i samma
ämne, uti hvilken dock saken icke vidare utreddes, utan inskränkte sig
motionären till åberopande af här ofvan omförmälda rikets ständers framställning
af den 20 juni 1860 och kammarkollegii deröfver afgifna underdåniga
utlåtande af den 27 juli 1862. Som- emellertid statsutskottet,
i utlåtandet n:o 26, upplyste, att ärendet då ännu vore på Kongl. Maj:ts
pröfning beroende, så föranledde motionen icke någon åtgärd. Ärendet
hvilade derefter vidare till den 24 oktober 1879, då skatteregleringskomitén,
som derförut blifvit tillsatt, fick i uppdrag att äfven öfver denna
fråga sig yttra. I nämnda komités promemorior, delen II, n:o 39, förekommer:
»Berättelse öfver ett mål, som chefen för kongl. finansdeparte mentet

med skrifvelse den 24 oktober 1879 öfverlemnat till ordföranden
i skatteregleringskomitén, för att vid behandlingen af de till komitén
hänskjuta^ frågor tagas i öfvervägande». I samma de! II, n:o 46, före -

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

kommer: »Förslag till utlåtande, angående beteckning med decimaler m. m.,
till konungen», hvari frågan helt och hållet afstyrkes. Slutligen har Kongl.
Maj:t den 22 juni 1883, eller 23 år efter det rikets ständers skrifvelse
i ämnet beslöts, förklarat att, med afseende å hvad komitén anfört, skrifvelsen
icke föranleder någon åtgärd.

Förra delen af rikets ständers meranämnda skrifvelse, eller frågan
om mantalets antagande såsom enhet vid skatteberäkningen, tillstyrktes af
samtliga konungens befallningshafvande med undantag af en, och kammarkollegium
kemstälde i utlåtandet den 2 maj 1862, att alla de beräkningar,
som ditintills i vissa landsorter skett efter annan grund än mantalet,
borde upphöra, med undantag för en del af Yestmanlands län.
Skatteregleringskomitén har i denna del af frågan, uti sitt underdåniga
yttrande, bland annat anfört: »De särskilda benämningar för utmärkande

af ett hemmans storlek, som i öfrigt inom vissa orter förekomma och stå
i ett bestämdt förhållande till mantalet, äro att anse såsom underafdelningar
af detsamma, medelst hvilkas begagnande utväg beredes att undvika de
mångsiffriga bråk, som med användande endast af det större skattemåttet,
mantalet, ofta måste uppkomma. Dessa särskilda benämningar,
Indika äro provinsiella skiljaktigheter, egnade att medföra lättnad vid beräkningen
af skattemåttet å särskilda brukningsdelar, utöfva icke någon
vare sig nyttig eller skadlig inverkan utom den ort, der de begagnas;
och då härtill kommer att mantalsberäkningen i kronans jordeböcker finnes
upptagna för alla delar af riket, torde härigenom vara tillräckligt sörjdt för
den enhet uti ifrågavarande afseende, som rikets ständer funnit önskvärd.»

Frågan om mantalets antagande såsom enhet vid skatteberäkning,
eller förra delen af rikets ständers skrifvelse den 20 juni 1860, må härmed
lemnas, i det jag öfvergår till redogörelse för hvad samtlige vederbörande
i det hufvudsakliga anfört uti sina utlåtanden öfver samma skrifvelses
senare del, eller frågan om att med decimalbråk beteckna brutna
delar af mantalet. I dessa är obetingadt bifall till framställningen tillstyrkt
af konungens befallningshafvande i 8 län; bifall med vissa vilkor
tillstyrkt från 8 andra län; och afslag från de återstående 8 länen. Kammarkollegium
har afstyrkt, och likaså öfverdirektören vid landtmäteriet.
I förslag till motiverad hemställan af chefen för finansdepartementet tillstyrktes
kongl. proposition till rikets ständer derom, att mantalet delas i
100 öresland och hvarje öresland i 100 penningland; att hvad som vid
förvandling af vanliga underafdelningar af mantal till dessa nya öresland
och penningland icke uppgår till 1ji penningland alldeles åsidosätte3; att

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

likaledes från all beräkning nteslutes hvad som vid härefter skeende skattläggning
af jord icke uppgår till ett helt penningland efter ortens skattläggningsmetod,
samt att hemman hädanefter icke må klyfvas annorledes
än i jemna penningland, och att, derest delegare i samfällig jord på sådant
vilkor icke kunna erhålla den andel i jorden, som en hvar af dem
enligt lag bör tillkomma, och godvillig förening ej heller kan träffas,
lotten då bör bestämma hvilken eller hvilka af delegarne skola mot vederlag
i lösören taga den större lotten. Slutligen har, såsom redan blifvit
uppgifvet, skatteregleringskomitén afstyrkt framställningen, ehuru under
erkännande att förändringen ofta skulle medföra afsevärd lättnad vid uträknande
för hvarje brukningsdel af de utskylder, för hvilka mantalet
utgör delningsgrund, äfvensom vid hopsummerande af rösterna vid val,
der mantalet utgör röstgrund.

Då vid den slutliga pröfningen af rikets ständers skrifvelse det
blifvit förklaradt, att samma skrifvelse till vidare åtgärd icke föranleder,
måste man naturligtvis antaga, att de anförda skälen emot förändringen
befunnits starkare än för densamma. Meningarne derom hafva emellertid
varit mycket delade, och fastän det visserligen bör medgifvas att förändringens
genomförande, här, såsom ofta när en nyttig reform skall befordras,
medför några, ehuru visst icke oöfvervinneliga svårigheter, är dock
frågan af allt för stor vigt att alldeles lemnas åsido. Det är derföre skäl
att något belysa de svårigheter eller hinder, som af åtskilliga myndigheter
blifvit mot saken framhållna. Derförut bör det dock, för att tydliggöra
meningen och underlätta anställandet af jemförelse!-, nämnas, dels
att, då ett hemman är deladt emellan 2 eller flere, delarne, eller de vanliga
bråktalen, för korthets skull,här benämnas exakta bråk, och dels att,
då dessa bråk, gjorda till motsvarande decimalbråk af helt mantal, alla
borde hafva siffran 0 i hela talets ställe, denna siffra utelemnas såsom
underförstådd för alla, hvarföre ock, då exempelvis 3 decimaler begagnas,
decimalbråken 0,147 och 0,026 endast skrifvas med talen 147 och 26,
hvilka alla tal, i öfverensstämmelse med rikets ständers oftanämnda skrifvelse,
ansetts lämpligen kunna benämnas miller, eller tusendedelar af
mantalet.

De hufvudsakliga skäl, vissa myndigheter för sitt afstyrkande anfört,
skola härefter till granskning upptagas.

l:o. Konungens befallningshafvande i 8 län anföra:
att i de orter, der hemmansklyfningen ej vore långt utsträckt, förvandlingen
ej vore behöflig;

Motioner i Första Kammaren, Niotio. 5

att de exakta mantalsbråken inom ifrågavarande 8 län i allmänhet äro
enkla;

att allmänheten skulle hafva svårt att fatta decimalbråk af mera invecklad
beskaffenhet;

att, vid det förhållande att decimalbråken i många fall ej fullt motsvara
exakta bråken, summorna af dem komme att vid reduceringen af jordebok
sm an talen blifva skiljaktiga från de nuvarande, ocli mantalens
summa således blifva en annan än förut;
att vid bestämmandet af mantalen på klufna delar af hemman, äfvensom
vid fördelningen dem emellan af de utskylder, kvilka borde af hemmanet
utgöras, tillökning å vissa och minskning å andra delar alltid
måste, i de flesta fall godtyckligt, ega rum, på det att summan af
delarne skulle öfverensstämma med det hela;
att ett dylikt förfaringssätt vore stridande mot nu gällande grundsats, att
skattläggning skall vara beständig, och borde så mycket mindre tillstädjas,
som derigenom i tidernas längd endast genom enskildes transaktioner
medelst klyfningar och sammanslagningar skulle åstadkommas
en icke oväsentlig rubbning i det vid förändringens införande bestämda
mantalet; och

att förändringen sålunda skulle föranleda oreda i jordeböckcr och andra
offentliga handlingar, försvåra i stället för att underlätta såväl debiteringar
som kontroller samt åstadkomma tvister och olägenheter vid
hemmansklyfningar, laga skiften, inteckningar, arfskiften, liqvid af
frälseränta och för öfrigt i allmänhet uti frågor om sådana rättigheter
och skyldigheter, som grunda sig på mantalsberäkning.

Som man finner är det sannerligen icke hvarken få eller små
olägenheter, som sålunda framdragits. De skola här närmare till sin vigt
och beskaffenhet granskas.

Utan tvifvel finnas län, inom hvilka, om hänsyn endast tages till
förhållandena inom dem, förändringens vidtagande genast icke kan sägas
vara af synnerligt stort behof, då antagligt är att icke öfverallt mycket
svåra mantalsbråk förekomma. Men då äfven inom dessa län, utan tvifvel,
finnas mantalsbråk med flersiffriga både täljare och nämnare, samt
det ju är tydligt att, i mån af folkökning och jordstyckning, dylika exakta
bråk blifva allt mera allmänna, lärer det böra medgifvas att äfven
inom sådana län förändringen skulle medföra betydande lättnad redan i
början, men än mera i framtiden genom befrielse från de besvär och olägenheter,
som af nuvarande mantalsdelningen vållas, hvartill kommer den

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

omständigheten att, om sj elfva saken befinnes vara af större vigt för flertalet
län eller för riket i allmänhet, det svårligen kan vara rigtigt att
det allmännare behofvet skall för det mindre allmänna vika.

Giltigheten af anförda skälet derom, att allmogen skulle hafva
svårt att fatta decimalbråk af mera invecklad beskaffenhet skulle endast
kunna godkännas, i händelse att allmogen lättare fattar exakta bråk »af
mera invecklad beskaffenhet». Då ett decimalbråk icke kan vara mera
inveckladt än ett annat dylikt, så vida man icke anser att flera decimaler
åstadkomma invecklingen, och då här icke är fråga om att använda
mer än 3 decimaler (eller, rättare tresiffriga tal, kallade miller), under det
att exakta bråk, på sätt i det följande skall visas, förekomma med ända
till inemot 30 siffror i så väl täljare som nämnare, så lärer näppeligen
mera behöfvas för belysning af hvad om de invecklade decimalbråken
blifvit anfördt. Det kan emellertid här vara på sin plats att erinra derom,
att decimalbråken, eller millertalen, alla utgöra täljare till talet 1000
såsom nämnare, under det att de nu begagnade exakta bråken variera i
oändlighet i både täljare och nämnare. Med ihågkommande af detta
torde det vara lätt att afgöra på hvilken sida lättfattligheten är störst.

Hvad i öfrigt blifvit af de 8 länsstyrelserna erinradt, och som visar
att man icke närmare tänkt på huru vid bråkförvandlingen skulle
tillgå, torde lämpligen böra bemötas med några upplysningar om huru
exakta mantalsbråken sludle kunna genom miller ersättas. Något utbyte
är, hvad jordeboken beträffar, icke af omständigheterna påkalladt, utan
skulle blott vid, eller under, hvarje hemmans namn tillskrifvas motsvarande
antalet miller. Vore hemmanet helt mantal så tillskrifves 1000 mr
(beteckningen för miller), för 3/4 mantal 750 mr o. s. v. Mot x/i6 mantal
svarar, noga räknadt, 62 J/2 eller 62,5 mr, men som endast hela miller
skulle användas (högst tre decimaler), så måste man här begagna den
vanliga metoden för dylika fall, ock alltså höja sista siffran till fullt 3,
så att det mot 1/i& mantal svarande millertalet blir 63. I allmänhet
skulle det blifva nödigt att, när hemman styckas, dess särskilda delar
sammanlagda noga motsvara hemmanets millertal enligt jordeboken. Om
derföre ett hemman, som i jordeboken står för Vi6 mantal, och alltså blir
antecknadt såsom innehållande 63 miller, ärfves af två lika berättigade,
så måste den ene öfvertaga 32 och den andre 31 miller, och alltså en
mindre mellangift ifrågakomma. Ärfves det af fyra lika berättigade, öfvertaga
de tre hvardera 16 och den fjerde 15 mr. Likaså måste, om hemman,
som i jordeboken är upptaget till x/8 mantal, eller 125 mr, skulle

Motioner i Första Kammaren, N:o 10. 7

ärfvas af två lika berättigade, den ene öfvertaga 63 ock den andre
62 mr samt mellangift ifrågakomma. Då hemmanet väl måste beräknas
till något visst värde, så är denna mellangift här, såväl som om köp vore
i fråga, lätt att bestämma, hvarefter en hvar får sin del genom lottdragning,
i fall öfverenskommelse ej träffas. Skalle nyssnämda hemman, exempelvis,
hafva ett värde af 5000 kronor, som väl i allmänhet är tillräckligt
högt för Vs mantal, så erlägges vid köp för 63 miller 2520 och
för 62 mr 2480 kronor, då mellangiften således är 20 kronor. Den ene
erhåller då fasta å 63 mr och den andre å 62; hvardera ingår i skifte
af jord, der mantalet är delningsgrund, efter denna proportion, millertalet
antecknas för dem i stället för exakta bråken i bevillningstaxeringslängd
o. s. v. Klyfvas sedermera dessa delar vidare, så förfares på alldeles
samma sätt, der udda millertal är i fråga eller då i allmänhet klyfningen
sker i lika delar, hvilkas antal icke jemt uppgår i millertalet. Oftast
innefatta mantalen i jordeböckerna icke några svårare exakta bråk, utan
uppkomma dessa senare vanligen genom klyfningar eller derigenom att
afsöndrade, till sina gränser först bestämda lägenheter åsättas mantal i
förhållande till stamhemmanet, och torde derföre ock i de flesta fall jordeboksmantalen
motsvara jemna antal miller, såsom 750 mr för 3/4> 500
för hälft mantal o. s. v. Mera ojemna eller mindre mantalsbråk få
somliga sista millersiffran något höjd, andra densamma något minskad, så
att summan på alla mantalen säkerligen oftast motsvarar summan af alla
för dem utsatta millertalen, hvilken sistnämnda summa, efter förändringens
genomförande, naturligtvis ensamt kommer att gälla för jordebokens,
hvars exakta bråk derefter icke vidare skulle användas.

Af hvad här ofvan blifvit nämndt och vidare i det följande andrages,
torde allt väsentligt af de 8 länsstyrelsernas betänkligheter hafva
blifvit belyst. Det är icke »oreda, tvister och olägenheter», som af förändringen
skulle vållas, utan förhåller det sig alldeles omvändt, i det att
afsigten är att genom denna både för närmaste och kommande tid just
förebygga oreda, tvister och olägenheter.

2:o. Kammarkollegium yttrar:

att den ifrågavarande förvandlingen ej kunde åstadkommas utan att orättvisa
beginges mot såväl det allmänna som mot den enskilde, då en
mängd nu brukliga bråk icke kunde till fullt motsvarande decimalbråk
förvandlas, och

att, om äfven, vid sådant förhållande, fem decimaler begagnades, och den
femte decimalen ökades med ett, när den sjette decimalen vore fem

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

eller deröfver, skulle vid uppgörande i kameralväg af socken-, fögderi-
eller länssummor högst betydliga skiljaktigheter uppkomma. Då
många besvär utgjordes både till staten och kommunen på grund af
mantal, skulle således härutinnan verkan af mantalsbråks uttryckande
med decimaler blifva orättvisa mot den ene eller andre, äfvensom det
icke kunde beräknas hvilken rubbning decimalräkningen skulle medföra
icke blott uti jordeböcker, indelnings- och roteringsverk m. fl.
offentliga handlingar, utan ock uti enskilda personers förhållanden i
fråga om frälseräntor, eganderätt, inteckningar in. m., hvaraf tvister
och rättegångar skulle framkallas samt lidande och förluster förorsakas.

Det bär ofvan, i anledning af länsstyrelsernas yttranden, sagda,
innefattar i det väsentliga äfven svar å hvad kammarkollegium anfört.
Åtskilligt är dock att tillägga. Hvad beträffar den orättvisa, som skulle
drabba det allmänna till följd deraf, att de exakta bråken icke alltid
kunde förvandlas till fullt motsvarande decimalbråk, och som förmodligen
skulle bestå deruti, att man antager såsom möjligt att utskyld till kronan
icke skulle komma att, i följd af sagda omständighet, fullt till siffran utgå,
så erinras ånyo om hvad förut är nämdt, eller att antalet miller för hvarje
del af mantal alltid, sammanlagdt, skulle utgöra mantalets hela antal miller
enligt jordeboken, och att följaktligen utskyld till kronan, som är bestämd
för det antal miller mantalet innehåller, också måste, efter fördelningen
inom mantalet, oförminskad erhållas. Skulle viss utskyld utgå
utaf flera hemman, hela socknar o. s. v., lärer den komma att fördelas
på alla efter antalet hela mantal och miller, och bör då förhållandet blifva
detsamma, som nyss nämndes. Genom fixering i vissa fall af tredje decimalen
(millern) inträffar visserligen att inom ett och samma mantal, deladt
emellan flere, cn delegare kan få några ören mera, en annan mindre,
än som inträffar, om beloppet fördelas enligt de exakta bråken, men denna
lilla olägenhet, som väl svårligen bör reduceras såsom orättvisa, uppväges
vida mer än fullt utaf fördelen att genom förändringen i allmänhet vinna
högst betydande lättnad i fördelningsbesväret. Samma lilla olägenhet
konnne, för öfrigt, icke att blifva stadigvarande, utan öfvergående, emedan
efter ett antal år nya jordegare inträdt i de äldres ställe, hvilka icke
vidare hafva anledning att sysselsätta sig med de äldre förhållandena.
För titt visa huruledes här omordade skilnad i sjelfva verket är af ganska
ringa betydenhet, må anföras ett exempel, jemlikt hvilket å delegarne
i ett helt mantal ett belopp af 1,000 kronor — som torde utgöra mera

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

än som i allmänhet årligen till stat och kommun utgår — fördelas enligt
så väl exakta bråk som efter millertal:

Exakta bråk.	Millertal.	1,000 kr. exakta bråk.	fördelade enligt miller.
5/l92	26	26,04 kr.	26	kr.
141/960	147	146,87 »	147	»
10 7/3 840	28	27,87 »	28
419/l920	218	218,23 »	218
5/64	78	78,12 »	78	»
17/l20	142	141,67 >	142	»
29/76B	38	37,76 »	38	»
V»	125	125,00 »	125	>
3 V 2 4 0	129	129,17 »	129
13 3/l 9 2 0	69	69,27 *	69	»
Summa 1 mantal.	1,000 miller.	1,000 kr.	1,000	kr.

I3å det belopp, som här fördelats, utgör 1,000 kronor, måste alltså
millertalen och krontalen för hvarje hemmansdel blifva lika, på sätt exemplet
här ofvan visar.

3:o. Öfverdirektören vid landtmäteriet yttrar i utlåtande af den
10 juli 1862:

att för eu del af de allmännast förekommande mantalsbråkens förvandling
trenne decimaler ej vore tillräckliga och att dessa, äfven med begagnande
af huru många decimaler som helst icke kunde fullt rigtigt
reduceras till decimalbråk; samt

att, om blott tre decimaler användas, det kunde inträffa, att trenne olika
bråk motsvarade ett och samma decimalbråk, samt att, om äfven fem
decimaler användas, och den sista ökades när sjette decimalen vore
fem eller deröfver, det ändock kunde inträffa, att alla delarne af'' ett
helt mantal i många fall utgjorde något mindre eller något mera än
det hela.

Att man kan komma det fullt rigtiga närmare genom att begagna
flera decimaler är visserligen lika sant som förut kändt, men dä man
söker åstadkomma lättnad vid räkningen, bör man, för vinnande af tillräcklig
noggrannhet, icke gå längre än som är alldeles nödvändigt, för att
icke äfventyra att lättnaden bortfaller eller minskas, hvarigenom ändamålet
mer eller mindre förfelas. Fullkomligt visst är det dessutom att,
Bill. till Biksd. Prot. 1890. 1 Sarnl. 2 Afä. 1 Band. 4 Höft. 2

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

om det föreskrefs att fem decimaler skulle användas, det mången, gång
inom vissa län, der svårare mantalsbråk ännu mera sällan förekomma,
kunde kända, att förändringen icke tills vidare medförde synnerlig tidsvinst.
Det nyss anförda exemplet med uträkning efter såväl exakta bråk som
med miller skulle för öfrigt icke rättfärdiga ett påbud om användande af
fem decimaler, då man med tre sådana uppnår all nödig jemnhet. Att
ett ock samma decimalbråk kunde komma att motsvara hvardera af två
eller flera sins emellan till siffrorna olika exakta mantalsbråk kan, såsom
uppgifvits, nog inträffa, som bekant är, men i sådan händelse ligga dessa
senare hvarandra så nära, att å skilnaden icke rimligtvis bör fästas något
afseende. För öfrigt kan samma förhållande inträffa, äfven om fulla
decimaler skulle användas.

Genom hvad nu blifvit anfördt må ock vara belyst, hvad kammarkollegium
i samma syfte uppgifvit.

4.0. Skatteregt er ing skomitén yttrar i sina promemorior II, n:is
37—46, slutet, följande:

att mantalet, som i de flesta fall tillkommit för flera århundraden tillbaka,
utgör eu högst otillförlitlig måttstock för bedömande af en egendoms
storlek och godhet, samt att denna omständighet i förening med andra
af samhällets fortgående utveckling beroende förhållanden framkallat
ett sträfvande att uppsöka andra ändamålsenligare och tillförlitligare
grunder, efter kvilka skyldigheter och rättigheter i kameralt hänseende
kunna bestämmas, hvarom åtgärder vidtagits, sedan rikets ständer aflåta
sin skrifvelse, hvilka hvarken äro få eller betydelselösa, hvarefter
dessa åtgärder uppräknats; varande slutet af komiténs utlåtande utaf
följande lydelse:

»Om ock mantalet fortfarande utgör beräkningsgrund så väl för
åtskilliga utskylder och besvär som för rösträtts utöfvande i vissa fall,
torde det dock med afseende på här ofvan anförda förhållanden kunna
sägas, att mantalet såsom beräkningsnorm för skyldigheter och rättigheter,
som afse utskylder och rösträtt, nu icke eger på långt när samma
betydelse som vid tiden för rikets ständers ifrågavarande Skrifvelse. Det
saknas ej heller anledningar att antaga, att de fall, der mantalet ännu
utgör beräkningsnorm för utskylder och vid val, efter hand komma att
än ytterligare minskas. På grund häraf torde den ifrågasatta förändringen
numera kunna anses mindre nödig. Men dessutom förekomma åtskilliga
andra, till en del här ofvan antydda omständigheter, hvilka äro af beskaffenhet
att väcka betänkligheter mot begagnande af decimalbråk vid man -

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

talsberäkningen. Då nemligen, på sätt öfverdirektören vid landtmäteriet
yttrat, vid mantalsbråks beteckning med decimaler minst 5 sådana borde
begagnas, skulle detta medföra, att förändringen, hvad angår de enkla
bråken med en, högst två siffror i nämnaren, hvilka utgöra flertalet,
komme att förorsaka mera besvär än som med deras nuvarande beteckning
är händelsen. Äfven med begagnande af ett så stort antal decimaler,
som det nyssnämnda, kunde mantalet å ett ganska stort antal hemmansdelar
icke exakt uttryckas, hvilken omständighet utan tvifvel komme att
förorsaka oreda, som småningom blefve allt större. Synnerligen betänklig
blefve denna oreda i frågor, som beröra eganderätten eller dermed ega
mer eller mindre sammanhang. På grund häraf, och enär förändringens
genomförande skulle medföra icke ringa arbete genom att dels i de numera
upprätiade jordeböckerna, och dels i lagfarts- och inteckningsböckerna, och
möjligen äfven i de särskilda jordegarnes lag fartshandlingar införa mantalet
med decimalbråk, får komitén afstyrka bifall å rikets ständers ifrågavarande
framställning.»

Hvad skatteregleringskomitén i frågan yttrat är så mycket mer
af vigt att noga skärskåda, som det är på komiténs uttalande, som Hongl.
Maj:t den 22 juni 1883 beslöt att någon vidare åtgärd icke skulle vidtagas.

Eigtigheten af hvad komitén till en början yttrat lärer icke af
någon kunna jäfvas; men man frågar sig dock, om det är någon möjlighet
att finna en tillförlitlig måttstock för bedömande af egendomars inbördes
godhet i förhållande till deras storlek. Ett närmande dertill skulle kunna
vinnas genom kadasterverk, men det lärer länge — ty värr allt för länge
— dröja innan i vårt land ett fullständigt sådant erhålles. Yi äro derför
hänvisade till att, åtminstone tills vidare, uppsöka annan måttstock,
der så låter sig göra, som kan antagas vara tjenligarc än mantalet, hvilket
senare, såsom beräkningsgrund för utskylders fördelning ganska riktigt
är borttaget i flera fall, der det förut varit användt. Tvifvelaktigt kan
dock vara, om den i stället satta bevillningsgrunden för jordbruksfastigheter
är så synnerligt mycket bättre, så länge taxeringsvärdena, trots
föreskrifter i bevillningsförordningen om deras åsättande i förhållande till
egendomarnas storlek och godhet i afseende å jordegor och andra förmåner,
icke kunna med någon säkerhet på detta sätt bestämmas ens närmelsevis,
så länge ekonomiskt kartverk eller kadasterverk för de allra
flesta länen fortfarande saknas. För öfrigt omvexla fastighetstaxeringsvärdena
allt för ofta, för att rätt lämpa sig för fortbestående förhållanden.
Visst är ock, att för en ännu oberäknelig tid mantalet förblifver beräknings -

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

grunden vid fördelning af åtskilliga allmänna besvär och vid vissa val,
emedan flera allmänna författningar måste ändras, innan den gamla grunden
kan frångås. Men, äfven antaget att alla val förrättas och besvär fördelas
efter annan grund än mantalet, månne det låter sig göra att då
bortkasta mantalet och dess delar, såsom icke vidare behöfliga? Svårligen
kan så ske. Köp och arf lämpa sig icke, i allmänhet åtminstone, efter
beräkning af fyrktal eller för andelar i bevillningsgruud o. d., utan komma
nog hemman att fortfarande, som hittills, klyfvas till vissa delar af mantalet.
Skulle en gång i framtiden styckning verkligen komma att allmänt
ske på annat sätt, torde nog åtminstone århundraden att derförinnan
gå till ända. Man bör derför icke underlåta att bereda sådana lättnader
vid fördelningen af mantalet, som stå att vinna genom decimaldelningen,
och icke heller med skatteregleringskomitén antaga att förändringen är
mindre nödig. Det är verkligen i hög grad obarmhertigt och oförsvarligt
att tvinga en mängd tjenstemän och många andra att laborera med
och slösa ofantlig tid på sådana mantalsbråk, hvarå, såsom exempel,
många skola här nedan uppgifvas. Den, som tagit kännedom om alla
dessa vidunderliga exakta bråk af mantalet, som i nästan alla landsändar
förekomma, och som tillika besinnar huruledes dessa bråk, om någon
åtgärd deremot icke vidtages, i mån som tiden framskrider blifva än
mycket värre, måste beklaga att förändringen icke långt för detta vidtagits.
Både enskilde och det allmänna måste förlora på ett så oefterrättligt
förhållande. För att närmare visa, hvilket oerhördt arbete de
exakta bråken nu mångenstädes vålla, må, medan skatteregleringskomiténs
yttrande bemötes, bland de samlade många uppgifterna å flersiffriga bråk,
följande exempel från åtskilliga trakter i riket lemnas.

Jemtlands län.

För hvardera af åren 1881 —1883 utgjorde de till skattehemmanens
summor hörande bråken 32 siffror i såväl nämnare som täljare. För
år 1888 utvisar jordeboken följande summor mantal:

, , _. 1277660119414824441097 , , ,, , -i o o 1098884395087047442166569

kronohemman 14 2208103309900831993600 oc*i skattehemman 1028 626l720478355oo7n82528oo•

Dessa afskräckande långa bråk kunde dock med tillräcklig noggrannhet
uttryckas med 565 och 175 miller. Om länets hela hemmantal divideras
i dess areal, så utvisar uti nyss uppgifna bråken af mantalet hvarje
qvaclrilliondel eu sådan ytterlig noggrann et, som ungefärligen 200-tusen

Motioner i Första Kammaren, N:o 10,

milliondelen af qvadratlinien, d. v. s. kanske så pass som tusenmilliondelen
af det kål, som med den finaste synålsspets kan åstadkommas.

Yisserligen utgöra dessa ofantliga exakta bråk summan till de kela
talen för länet, oek således icke kemmanscMar; men klart är dock, att
ett mycket drygt arbete erfordrats för att genom sammanläggningar af
det stora antalet mantalskråk inom kemmanen komma till summorna,
mot hvad förkållandet varit, om man endast käft att operera med mantalsdelar,
uttryckta i tre decimaler eller miller. Emellertid, om ock uppgifna
exakta bråken torde vara bland de svåraste som förekomma, finnes
dock godt om exempel på nära liknande bråk inom hemman. Hvad särskilt
Jemtlands län vidkommer, upptaga jordeboksextrakten hemmansbråk
af 5, 6 å 7 siffror i nämnaren, ja till och med ända till 8, 10,
15 och 25 siffror. Några få dylika exempel må bär meddelas:

Ragunda socken, Böle n:o 2, Erik Andersson: ~ mantal (=128 miller);
Fors socken, Österåsen n:o 1, E. Fors’ enka ||A mantal (=161 mr);
Ovikens socken, Åbbåsen n:o 4, Sven Andersson, mantal ( = 405 mr);
Myssjö socken, Mjäla n:o 2, Celast Olsson, mantal (=186 mr); alla
enligt 1887 års taxeringslängder.

Kalmar län.

N. T justs hårad, Dalhems socken,
» Loftahamnars t

» » »
Södra Möre h:d Thorsås »

» » Ljunghy »

Åkerbo h:d (Öland) Döda »

» » » » >

» » » » »

Älgutsrums h:d» Thor stunda »
Möckleby » » Hulterstäds »
Gräsgårds » » S. Möckleby »

Örshult n:o 3
Bogvik n:o 2
» n:o 3
Thorsås n:o 4
Harby n:o 3:
Dödevi n:o 10
Sandby n:o 3:
Yedborn n:o 3
Björnhofda n:o
Skärlöf n:o 8:
Arsvik n:o 1.

& (=46 mr);
Hl (=223 mr);
fl (=557 ™);

£ (=25 mr);

57494

(=114 mr);

502571

736108 184027 (=25

30048000

34963104

7512000

1092597 (—23

1542903808 48215744 x

: AA (=37 mr);

12792 v > ’

7 - 35957 ( = 1 mr)-

’ 4480000 V ! ’

106843 /_f)9 mr\;

1559378
48852 12213

363232 90808

mr);
mr);

=134 mr)

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

Göteborgs- och Bolins län.

Norrvikens fögderi:

Vette härad, Högdals socken, Hustyft, K. J. Simonsson, (=376 mr);

» » » >> » . Hans Hansson, !j| (=30 mr);

» » » » Skogar, Martin Hansson, (=18 mr);

» » » » » Olof Olausson, (=130 mr).

’ 626053896 v >

Göteborgs fögderi:

V. Hisings härad, Backa socken, Kärrsgården, J. N. Pettersson

Ö. Hisings

Askims

(=180 mr)
J. Svensson,

1595629

8889948

3799 5

8889948

(= 43 mr);

Ingebäck, O. A. Svensson,

(=143 mr);
Synneröd, A. Andresson

J J 90720 45360

(=36 mr):

Syrhåla Korg. L. Andersson AjL (=2 mr);

Säfve

Lundby

Askims
V. Frölunda

Styrsö

Fässbergs

Hofås C. B. Andersson

640327

2343600

=273 mr);

Bua Yestg., C. Gustafsson flP
(=90 mr);

Högen, A. Peterson (=27 mr);
Rud Sorg. B. Ericsson (=3mr);
Styrsö Korg. J. Öberg ^(=26 mr);
Brännemaden, C. P. Olsson BBA
( = 12 mr);

Eklanda Gökeg. S. Peterson 259
( = 1 mr);

207360

1244787207

Mölndal Knutseg. Korndals aktiebolag i5mmm

( = 27 mr);

Trädgården, C. E. Bengtsson -AfF (=1 mr);

82760000

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

Säfvedals härad Örgryte socken, Gärda (67 delegare) A. Rening A|L

(=2 mr);

» » » Kallebäek Mellang., S. B. Svensson A9!70?637501

° , 1248505111872

(=120 mr);

» » » Krokslätt Kongeg., utgörande mantal med

24 egare, A. F. Eriksson 122654264753 ( = 72 mr).

° ’ 1695711657024 '' ’

Kopparbergs län.

Endast nti några socknar af länets södra del användes mantalsberäkning,
men i denna trakt af länet hafva ganska svåra mantalsbråk uppkommit
derigenom att i sammanhang med verkstälda laga skiften, som
haft innehafvet i inegor till delningsgrund, skifteslagets hela mantalssumma
fördelats på delegarne i förhållande till dem tilldelade inegobelopp.
Äfven beträffande den öfriga, vida större delen af länet, har nog mantalsberäkning
af ålder funnits, men är numera okänd, utom hvad angår
summan för hvarje socken.

Jordeböcker finnas väl för Vesterbergslagen, men de eljest befintlige
— upprättade år 1825 — upptaga endast kronohemmanen specifikt och
rigtigt, hvaremot öfriga hemmanens mantal upptagas i summa socknevis.
Af denna anledning redogöra mantalslängderna icke för de särskilda hemmanens
skatt eller mantal.

För att i afseende å lagfart, inteckning, taxering och debitering m. m.
skaffa bättre reda än förut hafva nyligen fastighetsböcker för hela länet
blifvit upplagda, grundade på laga skiftes- och storskifteshandlingar. I
dem upptagas hemmans- eller åbolitter enligt storskiftes- och laga skifteskartorna
såsom hufvudkarakteren för hvarje hemman, hvilket i skifteshandlingarne
förekommer med två särskilda nummer, nemligen hemmans(eller
besutenhets-) och refboksnummer. Tillika är deri delningsgrunden
angifven, hvilken för de på statens bekostnad storskiftade socknarne utgör
gamla innehafvet i inrösningsjord, utrönt genom s. k. refning (af refkarlar
eller refskrifvare), och uttryckt i reducerade spann- snes- och bandland,
hvilken indelning dock i dagligt tal ej af allmänheten begagnas,
utan angifves i stället en lägenhets storlek uti endast bandland, som benämnas
grader. På ett spannland räknas 20 snesland och på ett snesland
10 bandland. Sålunda motsvara, exempelvis, 1367,8 grader ett re -

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

duceradt jordetal af 6 spannland 16 snesland 7,8 bandland. I några socknar,
der det varit möjligt att vid storskifte upprätta häfdeförteckning,
utgör måttet för hemmanen inrösningsjordens uppskattning, hvilken benämnes
reduceradt jordtal. Inom Rättviks socken delas bandlandet i 80
delar, och slcrifves t. ex. 563/so som vore hela talet deladt med 100, eller
sålunda: 5,63 bandland.

För bestämmande af hemmanens inbördes storlek förekomma åtskilliga
benämningar, såsom durchtåg, soldatårspengar, daler och öre, dagsverken,
stigar kol o. s. v.

Genom Carl XI:s knektekontrakt är afgjordt, huru många rotar
hvarje socken bör utgöra. Med anledning deraf äro hemmanen indelade
på rotar. Efter det storskifte öfvergått en socken, dervid hvarje hemmansdel
fått njuta sitt inegoinnehaf till godo, har ny soldatrotereglering eller
indelning skett för socknen, med ledning af den skedda jordtilldelningen
vid skiftet. Denna roteindelning har sedermera lagts till grund för såväl
krono- som kommunalskatter och följes vid vägdelningar, vid hvilka
vägskiften tilldelas hela rotar.

Såsom exempel på obeqvämt bråk i fråga om rotefördelning för
hemman må nämnas, att hemmanet Gårdvikstorp i Svärdsjö genom länsstyrelsens
utslag den 12 mars 1886 åsätta rotering med Ymtw rote.

Gefleborgs län.

I stället för uti jordeböcker och mantalslängder förekommande
mantal begagnas indelningen i öres- och penningland. I Gestrikland innehåller
mantalet 10 öresland, men i Helsingland 16. Öreslandet är uti
begge provinserna deladt i 24 penningland. .Tordeböckerna upptaga, förutom
mantalen, äfven öresland och penningland. Ett penningland utgör
i Gestrikland 1/uo och i Helsingland ''/ms4 mantal. Vid hemmansklyfningar
uppkomma ofta rätt svåra bråk af penningland, hvilka dock, sammanlagda
för hemmanet, bilda hela fal af denna mantalets minsta fördelning.
Vid prestval hafva svåra bråk af penningland uppkommit, då hemmansåbor,
hvilka tillsammans egt jemna bråk af penningland, röstat på olika
personer. Vid laga skiften uti vissa trakter hafva äfven uppstått svårhandterliga
bråk af penningland i summorna för byarne när hemmansdelar
utflyttats från by till annan sådan och penninglandsbråk sålunda,
eljest vanligen utjemnande hvarandra, fallit inom olika byar.

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

Malmöhus län.

Bunhflo socken:

Naffentorp n:o 4.....

» » .....

» ».....

Fosie socken:

Fosie n:o 17......

» » ......

Ilindby n:o 1......

» » ......

» » . . . * . .

» » ......

Oessie socken:

Gespe n:o 10......

23231

61965

12526

681615

7571

861615

88789

798912

1847

88768

41472

2607533

3545579520

611520

3545579520

309

573440

239

215892

635544

310884480

514373

4305920

Vestra Klagstorps socken:

256475
24422976
2411
26400
6710117
71194200
363761
4073300
4253
415800
34459
3628800
2128003
25401600

Vestra Kärrstorps socken :

Vestra Kärrstorp n:o 6 . .

» » n:o 11 . .

» » » . .

Lockarps socken:

Lockarp n:is 5 o. 14 . . .

9631872

325486397

3194253

98102784

32060215

2648775168

213293

839040

Vestra Klagstorp n:o 3
» » n:o 16

Svedala socken

Glostorps socken:

Keglinge n:o 11......

» » ......

Östra Grefvie socken

Östra Grefvie n:o 2 . . .

» » n:o 12 . . .

» » » ...

Hököpinge socken:

Hököpinge n:is 6 o. 14 . .

» n:is 8 o. 15 . .

223651

20037696

2525

3536064

353697

7655040

27541

88704

17169

266112

29839

362880

9637

16632

Vestra Ingelstads socken:
Bröddarp n:o 2.......

10783

201600

Aggarp	n:o 3
	»
Hyltarp	n:o 7
Stora Svedala	n:o	13 . . .
»	»	»
	»	n:o	16 . . .
»	»	n:o	19 . . .
	»	n:o	13 . . .

243085331

3234573000

993780673

3234573000

7487069

16990560

32648004652

1621160576343

201025

18078228

20530519

173996424

102581

11126784

169205

18078228

Vestra Ählstads socken:

Lilla Alstad n:o 3

» » »

» » n:o 4

954409

9662328

27032179

225454320

24748839

72467460

476273

93985920

m till Biksd. Prof. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Käft. 3

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

Vestra Alstads socken:
Lilla Alstad n:o 4.....

» 3» » .....

» » » .....

» » n:o 7.....

Vestra Alstad n:o 1 . . . .

» » n:is 2 o. 13

Sjörup n:o 3.......

Anderslöfs socken:

Anderslöf n:o 9......

» » ......

Ugglarp n:o 3......

» n:is 5 o. 6 ...

» » ...

Bodarps socken:
Bodarp n:o 6........

3581

6713280

3581

4475520

3581

895104

29833

447552

1316617

2*682752

134143

8064000

302291

21866112

23635

1813248

194893

11354985

33061

9959760

69223571

1484004240

190469

11354985

54311

7236900

39286

265125

30959

176750

48089

430Ö8Ö

Hvellinge socken:

Hvellinge iris 3 o. 4 . .

» » . .

10’8963
6850000
6811
225000
54483
1800000

Håslöfs socken:
N. Håslöf iris 9 o. 17 .

180598

846720

Kyrkeköpinge socken:
Mellanköpinge n:o 11 . . .

f> » . . .

» » . . .

8801389

23383680

113791

2566080

2635

155520

361781

23950080

3587

699840

3533

160380

Rengs socken:

Helig iro 5
» n:o 8

» 7>

2301

7340032

51464317

15315414912

4463597

15315414912

Allerums socken:

Bösarps socken:

Döshult iro 4

Bösarp n:o 5......

Vestra Virestad iro 11
Södra Virestad iro 7
» » iro 10

50733

1.819643

16259

126336

10857334

40492305

128375

99532S

» »

Wrams socken:

S:a Wram u:o 2.....

» » » .....

Oislöfs socken

n:o 9

Dalköpinge n:o 10

Oylle socken:

196429

979776

2791

6631.44

Ottarps socken:

Kingestad n:o 4.....

» » .....

öylle iro 8

44217

1627648

973661

1577312

22085

1577312

1333

128000

6509

32000

4885

516096

112607

6436992

1015

402312

1015

50239

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

Helsingborgs socken:

Dalby socken:

Vestra Ramlösa n:o 2 .

3449

37677

Sjötorp n:o 11

Wällufs socken:

Östra Ramlösa n:o. 1 . . .

Fj er restads socken:
Fjerrestad n:o 7......

» » . . . .

Ekby socken:

Vestregårda n:o 2 . . .
Valleberga n:o 3. . . .

» n:o 4. . . .

168275 Efvenöjs socken:

815392

Lilla Rödde n:o 1 . . . .

5837

352184

2975

75468

128375

2414976

Fjelie socken:

Fjelie n:o 9

» »

» n:o 11

44811

2451200

3001

921600

803

» »

» n:o 17.
Önnerup n:o 1

68580

» »

Blentarps socken:

n:o 12

Blentarp	n:o	12
»	T>
»	n:o	17
»	»
»	n:o	10
»	n:o	19

21147

4096000

36853

4096000

6879113

48164864

5695

376288

148091947

836853760

48651

20787200

» » .....

Flädie socken:
Flädie n:o 6.......

» » .......

Bonde,ruys socken:
Bonderup n:is 2 o. 3 . . .
Lunnarp n:o 3.......

302197

1080200

10377

174824

n:is 9 o. 10

Borreby socken:
Borreby n:o 17......

119951

982400

5197

519680

11843

345216

n:o 15.

n:o 22.

Dalby socken:

Sjöstorp n:o 11.......

834575

* ....... 14921792

33119

932612

166915

14921792

6501

331776

17741

168000

10259

168000

57583

762300

216987

4573800

342341

3456000

4068491

56742984

1512191

28371492

92753

990000

13429

742500

13833

2305000

94611

4610000

18899

922000

55269

2305000

16013809

443494440

1556807

147831480

236461

39269772
3161
80 02
11449
523264
20181
1569792
100523
4603176
751

196344

1189

196344

10820

1726191

2523

392688

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

Flädie	Flädie socken: n:o 22........
	y> . .......
»	» ......
Hardeberga socken: Hardeberga n:is 1 o. 2 . .
7>	» . .
»	» . .
T>	» . .
»	n:o 4.....
	» .....
Håstad	Håstads socken: n:o 7........

200037873

18691211429

6835

1178064

2651

147258

1439527

3801600

36991

576000

11171

144000

637

14400

25653

515072

21629

1158912

Wallkärra socken:
Wallkärra n:o 4.....

Burlöfs socken:
Arlöf n:is 8, 9 o. 10 . . .

» » . .

Oenarps socken:

Grenarp n:o 6......

» » .......

26947

178848

n:o 11

Lackalänge socken :
Lackalänge n:o 9.....

76051

518400

n:o 4
n:o 11

Norra Nöbbelöfs socken:

Nöbbelöf n:o 3.......

» » .......

» »

1907

316800

14149

560000

916127

199360000

Södra Sandby socken:

Sandby n:o .7......

8701

118560

Hyby socken:

Resåkra n:o 1.......

Knästorps socken:
Knästorp n:o 2.......

Kyrkheddinge socken:

Stångby socken:
Stångby n:o 17.....

» y> .....

» » .....

205

1304064

973877

76939776

5369

1336704

Kyrkheddinge n:o 1 . . . .

Vallby n:o 10.......

» » .......

Stäfvie socken:

Stäfvie n:o 1.......

» n:o 11......

Lyngby socken:

iHs364$ Bökesåkra n:o 3.....

1320ÖÖ Lyngby n:o 7......

2713117
, 13222976
201509
2479308

839

1376256

437

917504

131072

1130329

22637472

10147

126720

498883

22637472

26825

5113856

1073

127776

40515

10227712

1774697

4272576

354241811

40839254016

1416843

9962000

17406615

472980536

20701

816000

1567801

7680000

80113

43008000

395937

14336000

442921

76577520

1861193

59228160

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

Nefvitshögs socken ■.

Skårig socken:

Nefvitshög n:o 6

830909

12321000

Gusnafya n:o 14

Uppolera socken:
Stora Uppåkra n:o 2. . .

Villie socken:

66557

331776

Tryäe socken:
Efyeröd n:o 14.....

111503

11232000

414159

584064000

4801511

418579200

25081

218992

Södra	Villie	n:o 3 . . . » . . . .	1884183 • • 23158720 4064793
>y		• • 43223360
		n:o 28 . .	178529
»	»	• • 14969344
			6615
		» . .	• • 2302976
		n:o 29 . .	1-7691 • • 19325280
			26813
	»	» , .	• • 9662640 619483
	»	» . .	'' • 6441760

Grönhy socken:

Grönby	n:o	14.......	30623 3066660
»	n:o	16.......	18469 4592700
»	n:o	23.......	19897 1112400
»	n:o	28.......	234635 778752
	Lilla Isie socken:
Vestra Torp	n:o 5.....	12685 1082844

Vestra Nöblelöfs socken:

Espö socken:

Tingaröd n:o 11

Måsby n:o 10

19329

538624

28141

673280

358871

2693130

50126759

285864000

Espö n:o 12

» »

T> »

2429771

27283334

236775

13644192

2273767

96319584

3078209

192639168

Sjörups socken:

Norra Vallösa n:o 1 . . .
» » n:o 6 . . .

Katslösa socken:

Varmlösa n:o 1......

» n:o 9......

y> » ......

Balkåkra socken:

38179

577536

350867

15497760

3298443

330790720

24255940693

384140941336

826633

49656276

Östra Klagstorps socken:

Vallby n:o 1
» n:o 2
» n:o 7

616189

21404160

27569

9983232

80964931

3680984328

695821727

12796554960

17897043

3720245760

Svenstorps socken:

Lindby n:o 7......

» » . .

53101

3064320

170071

11235840

Balkåkra n:o 1.....

» n:o 18.....

194387

3462656

238331

1359360

Östra Vemmerihögs socken:

Östra Vemmenhög n:o 19 .

2816577

122240000

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

Östra Vemm enhögs socken:

Östra Yemmenhög n:o 19 .
» » n:o 12 .

Ölöf n:o 5

» »

198377

2232000

1368469

2941952

1055463

57671680

1028859

11534336

SJcifvarps socken:

Skifvarp n:o 16 .... .

» iko 22.....

Almaröd n:o 10.....

15319

5787648

48065

1257984

141269

9589725

SJcifvarps socken:

Almaröd n:o 10.....

» n:o 11.....

» » .....

9512

639325

48832

1917945

1033642135

217454247936

JTassle Bösarps socken:
Hassle Bösarp n:o 8 . . . .

644839

5152896

Or sjö socken:

Örsjö n:o 6.......

» » ....

7289413

195664896

1097251

91736064

På det man icke måtte underskatta besvärligheten af sammanläggning
af förekommande exakta bråk, och på det man på samma gång
måtte finna enkelheten i begagnandet af miller, meddelas liknämningstalen
för delarne af ett hälft mantal inom önnums socken åt Skaraborgs
län, sådana de voro för några år tillbaka:

	täljare:	miller
V34 ............ .........	___ 3 2 1 5 6 23 4 2449 8 1 0	206
91/l020 ------------------	___ 139343681728251	90
Vi 02-------------------—	... 16312492497610	9
V«0-----------..........	26031237245937	17
V126............-........	12395827259970	8
Vid.....................	15464101334220	10
Vto ___________________	22312489067946	14
1 : 1 ) 1 t- n''""	40668161941720	26
21040615628697	21040615628697	13
1561874234756220
166906168223949	___ 1 6 6 9 0 6 1 6 8 223 9 4 9	107
1561874234756220
Summa x/s mantal	780937117378110	500.

Då man räknar med exakta bråken måste dessa vid sammanläggningar
först göras liknämniga, såsom bekant är, hvilket tidsödande ai’bete
helt och hållet undvikes, då man använder millerberäkningen. För att
visa att resultatet icke blir anmärkningsvärdt olika, om ett belopp fördelas
efter den ena eller den andra grunden, meddelas ytterligare följande
exempel, i hvilket fördelningsbeloppet utgör 236 kr., första sifferraden

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

utmärker exakta mantalsbråken, den andra raden bråken gjorda liknämniga,
den tredje hvad som på hvarje bråkdel belöper, den fjerde antalet
miller och den femte hvad som belöper på hvarje hemmansdels millertal.

s/ie .......-............. 36 44,2 5 188 44,3 7

5/sa ..................... 30 36,8 8 156 36,8 2

u/96 ..................... 22 27,0 4 114 26,9 0

Ve........................ 32 39,33 167 39,4i

Vs...................—„ 72 88,50 375 88, s o

Summa 1 mantal 192 236,o o 1,000 236,o o.

Det bör för öfrigt ihågkommas af den, som är benägen att fästa
någon vigt vid den lilla skilnaden i öretal efter ena eller andra grunden,
att, sedan millertalen eu gång kommit i allmän tillämpning, all anledning
med detsamma bortfaller att på grund af dylikt förhållande anställa
några betraktelser, emedan all fördelning ju kommer att ske endast efter
millertal. Under sådant förhållande torde det icke vara nödigt att särskilt
bemöta hvad skatteregleringskomitén anför angående 5 decimaler
och om omöjligheten att exakt med decimaler uttrycka mantalets delar. Hvad
åter komitén, i sammanhang dermed, nämner, eller att den befarade oredan
i frågor, som beröra eganderätten, skulle blifva synnerligen betänklig,
påkallar några ord ytterligare. En dylik olycka för eganderätten skulle
förmodligen i främsta rummet kunna befaras vid skifte å jord. Förhållandet
är likväl att, då faststäldt äldre skifte förutgått, innehafvet i egor
är den lagliga fördelningsgrunden, hvarför i sådant fall förändringen är
utan all betydelse. Endast i händelse hemmantalet vore delningsgrund
kunde under öfvergångstiden möjligen någon liten skilnad ifrågakomma.
Antaget att ett i jordeboken till Va mantal upptaget hemman blifvit köpt
eller ärfdt till två lika delar, af hvilka den ena, i följd af förändringen,
och efter lemnad mellangift, blifvit satt till 63, och således den andra
till 62 miller, så skulle, exempelvis i Södermanlands län, der Vs mantal,
i alla egor, impediment inberäknade, har en medelareal af 23,7 hektar,
egaren af de 62 millerna få 9 ar mindre af arealen, än som belöpes på
jemt halfva åttondedelen, derför han skäligen må anses blifvit genom mellangiften
ersatt, hvilkens belopp för öfrigt någorlunda kan bestämmas
efter den kännedom man har om egendomens storlek och godhet. Sedan
förändringen hunnit allmänt tillämpas, kommer dock, såsom nyss nämndes,
millertalet uteslutande att användas, hvarefter både köp och arfsdelar

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

beräknas. Af bär antydda lilla skiljaktighet lärer således icke någon fara
för eganderätten uppkomma, helst skiljaktigheten icke kan sträcka sig
längre än till hvad som belöper på högst tvåtusendelen af helt mantal.
I ovisshet om uti hvilka andra fall eganderätten kunde hotas, må det
här sagda, i denna del af frågan vara nog.

Skatteregleringskomitén slutar med att uttala sitt omdöme derom,
att förändringens genomförande skulle orsaka icke ringa arbete. I viss
mån må detta medgifvas. Merendels är det händelsen, att nyttiga reformer
icke kunna föras framåt utan större eller mindre arbete. Frågan gäller
dock tillika att, i en tid då snabbhet och tidsvinst på alla områden eftertraktas,
genom förändringen komma till ofantligt stor årlig besparing af
tid, i det att på en eller annan dag kunde verkställas det arbete, hvartill
eljest veckor eller månader åtgå. Man bör dock ej öfverskatta besväret
med denna reform. Det är redan nämndt huru ringa tillägg, som erfordras
vid hemmanens namn i jordeböckerna, och ganska sannolikt synes
det vara, att arbetet med att i officiella handlingar m. m. införa millertalen
i stället för, eller invid de exakta bråken, af många tjensteman verkställes
utan nämnvärd ersättning, i anseende till den stora lättnad i efterföljande
arbete de deraf sjelfve hafva att förvänta.

Man har ock framkastat möjligheten af att inteckningsegares rätt
kunde lida af den ifrågasatta förändringen. Det är svårt att förstå, huru
detta skulle kunna ske. Om ett hemman, i jordeboken upptaget till x/16
mantal, vore intecknadt, lärer väl den omständigheten, att detta exakta
bråk utbytes mot 63 i stället för 6 2 Va miller — som det i verkligheten
motsvarar — icke kunna hafva någon inverkan på den i sjelfva jorden
till detta x/i6 mantal meddelade inteckning, då jorden är densamma fast
åsatt ett annat fördelningstal af enheten. När i dylika fall, som det
nyssnämda, millertalet tecknas en ringa del högre, än som jemnt motsvarar
det exakta bråket, så synes det som om inteclmingsegaren deröfver
icke skulle hafva skäl till klagan. Äfven om förhållandet vore, att millertalet
blefve utsatt till V» miller mindre, än som jemnt motsvarar det exakta
bråket, har hvad ofvan andragits visat, hvilken ringa betydelse ett sådant
förhållande har. När en gång millerräkningen allmänt kommit i bruk i
stället för nuvarande mantalsfördelning, är det tydligt att inteckningarna
alltid komma att meddelas i jorden till ett visst antal miller af hemmanet,
då icke hemmanet i dess helhet är i fråga. Vid sådana tillfällen, som
numera ofta förekomma, att till sina gränser på förhand bestämd jordareal
af hemman från detta skiljes, för att åsättas visst mantal, som sedan från

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

stamhemmanets afräkna,s i förhållande till egornas storlek och godhet, leder
det till stor lättnad och enkelhet att bestämma ett visst antal miller i
stället för de svåra exakta mantalsbråk, som vanligen eljest vid dylika tillfällen
uppkomme, och som aldra mest torde vara orsaken till dessa bråks
afskräckande beskaffenhet. Fråga kan ock vara derom huruvida man icke
genom användande af millerräkningen kunde, åtminstone på ställen, deltaga
skiften förutgått, få alla jordafsöndringar uttryckta med ett visst antal
miller, som från stamhemmanets millertal sedermera afräkna,?, hvilket
jemväl borde befordra enkelhet och reda.

För att visa att genom förändringen någon rubbning icke beköfves
i uppställningen af jordeboken, meddelas här nedan utdrag af jordeboken
för Södermanlands län, hvarvid, för att undvika allt för stor utförlighet,
blifvit vald eu af länets mindre socknar med i allmänhet rediga mantalsbråk.
Detta utdrag är alldeles öfverensstämmande med jordeboken, utom
deri, att för hvarje hemman de mot exakta mantalsbråken svarande millertalen
blifvit tillskrifna.

B lacks t a socken.

Kronoegendomar under allmän disposition.

Oförmedlad! Nuvarande

mantal V2	Fyrby . .	Boställen. Miller ............... 500	Nummer 2	mantal V2
1	Trinkesta	...............1,000	1	1
1	Fl åstorp .	Kronohemman. ...............1,000	1	1
1	Bjudby .	Skatteegendomar. Hemman. .............. . 1,000	1	1
1	»	............... 500	2	V2
1	Fyrby . .	...............1,000	1	1
V*	Hallstorp	............... 125	1	V*
1	Hofby . .	...............1,000	1	1
1	Kuhlsta .	...............1,000	1	1
		Transport 7,125		7 Vs

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Häft. 4

26 Motioner i Första Kammaren, N:o JO.

Oförmedlad!			Nuvarande
mantal	Miller	Nummer	mantal
		Transport 7,125		7 x/s
1	K till Islå..........	......1,000	•X	1
1	» ...........	......1,000	3	1
7*	Skräddaretorp........	..... 250	1	7^
7*	Sköttsletorp.........	..... 250	1	74
	Prftlseegendomar.
	Hemman.
i	Berg.............	..... 500	1	72
V2	» ............	..... 500	9	7*
1	Black sta by.........	.....1,000	1	i
1	» ».........	.....1,000	2	i
7 *	Djupvik ...........	..... 250	1	74
i	Eknäs............	.....1,000	1	1
i	Fyrby............	.....1,000	3	1
i	Gryth............	.....] ,000	1	1
i	Kuhlsta...........	.....1,000	4	1
i	Näsby............	.....1,000	1	]
72	Bjudby ...........	..... 250	3	74
		Summa 18,125	—	18 V*
	Sammandrag:
	Krono............	.....2,500	—	27*
	Skatte............	.....7,175	—	71/»
	Frälse............	.....8,500	—	87a
		Summa 18,125	—	18 Vs

Vidare må meddelas utdrag af taxeringslängden öfver fast egendom för
»amma socken — inom hvilken likväl svårare exakta bråk icke förekomma
— med tillagda millertal, och med utsatta exakta bråk, för jemförelse,
hvilka senare naturligtvis skulle efter förändringen bortfalla, men kolumnen
qvarstå för annat bestämdt ändamål.

Exakt»		Jordeboks
bråk		nummer	Miller
1	Blacksta ......	...... i	1,000
1		2	1,000
V''io	Bjudbv.......	...... ]	700
21/so	» .......	...... 1	262

Transport

2,962

Motioner i Förda Kammaren, N:o 10.

Exakta		Jordeboks
bråk		nummer	Miller
		Transport 5	2,962
s/so	Bjudbr .....	....... 1	38
Vi	» ......	2	250
Vi*		2	.219
V»*	» ....	2	31
V 4	» ....	....... 3	250
l	Fyrby ......	....... 1	1,000
Va	» .....	2	500
1		Q	1,000
v*	Hallstorp.....	....... 1	125
Va	Hofby......	....... 1	500
Va		....... 1	500
/	Kuhlsta.....	...... 1	375
Vi	» .....	....... 1	250
Vi	» .....	....... 1	250
Vs	» .....	....... 1	125
46/»a	» .....	2	465
	» .....	9	465
7/»9	» .....	2	70
V/99	» .....	....... 3	475
“/*»		....... 3	242
“VOH	» ...	....... 3	283
1	» .....	....... 4	1,000
Vi	Skräddaretorp . .	....... 1	250
Vi	Sköttsletorp . . .	....... 1	250
Vi	Berg.......	...... 1 ''	500
Va	».......	2	500
Vi	Djupvik .....	....... 1	250
J	Gryth......	....... 1	1,000
1	Eknäs......	....... 1	1,000
1	Plastorp.....	........1	1,000
1	Trinkesta . . . .	....... i	1,000
"7m	Näsby......	........1	799
Vs	» ......	....... 1	125
"/l44	» ......	....... 1	76
		Summa —	18,125

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

Då man af det förestående finner att, t. ex. inom Kuhlsta n:o 1
skulle, i stället för Vi mantal sättas 250 miller, så är visserligen tydligt
att för så vidt det gäller dylika tal förändringen icke skulle medföra någon
fördel. Helt annat blir dock förhållandet, då man har svårare bråk och
frågan gäller icke blott ett enda hemmansnummer, utan hela socknar,
härad eller län. Oaktadt de i allmänhet enkla bråk, som förekomma
inom Blaeksta socken, finnas dock, äfven der, nämnare på 10, 99 och
144, som måste påkalla bråkens liknämniggörande. För denna lilla
socken är detta arbete nog en obetydlighet, men vore det fråga om socknar
med 100 eller härad med 1,000 mantal och exakta bråken något så när
liknade dem, hvarå exempel här förut blifvit lemnade, så vore fördelen af
millerräkningen ofantligt stor. Den omständigheten att inom vissa orter
förändringen icke ännu kanske visat sig vara synnerligt behöflig, bör ej
tillmätas större betydelse, då det på, helt säkert, de flesta andra orter är
i flög grad nödigt, att ett annat förhållande inträder.

Det har redan förut blifvit visadt, att, äfven om i en framtid mantalet
fullständigt skulle hafva upphört att utgöra beräkningsnorm för val
och vid fördelning af hvarjehanda allmänna besvär, detsamma dock fortfarande,
för en ännu oberäknelig, säkerligen mycket lång tid måste bibehållas,
för att, efter klyfning till följd af köp eller arf, utmärka så väl den
enhet, som blifvit styckad, som dess särskilda delar. Om ingen åtgärd
snart vidtages för vinnande af enkelhet och lättnad genom decimaldelningen,
har man derför att motse, att de exakta mantalsbråken blifva än svårare
än de redan nu äro, och detta slutligen i en oerhördt hög grad.

I fråga om bästa sättet att åstadkomma förändringen, vid öfvergången,
kan nog någon tvekan uppstå derom, huru vida någon synnerlig
vigt borde fästas derå, att vid sammanläggning af millertalen för delarno
af mantalet, simman jemt motsvarar exakta bråkens summa. Summan
kunde nemligen, exempelvis, blifva 999 eller 1001 i stället för 1000
miller, som jemt motsvarar helt mantal. Styckningen kunde möjligen

visa följande förhållande:	= 125	miller.
V»	== 125
7«	= 125	»
Vin	= 63	»
Yl 6	= 63	»
3/l6	= 188	'' »
5/l8	= 313
1	1002	miller.

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

Enklast vore möjligen att i dylikt fall låta hela mantalet i jordeboken
motsvaras af 1002 mr, samt att låta ett annat, hvars delar sammanlagda
understiga 1000 mr, i jordeboken stå för detta mindre millertal,
emedan denna skiljaktighet ju icke hade någon betydelse, när man skulle
sälja, köpa eller ärfva blott hela millertal, utan afseende på dom motsvarande
exakta bråk. Öfvergången skulle nog härigenom underlättas.
Sannolikt är likväl att man i allt fall mycket snart vänjer sig vid tilllämpningen
af millertalen, och det vore derför kanske att föredraga
att genast från början, der så erfordras, vidtaga sådana små jemkningar,
att millertalens summa för ett hemman noga motsvarar hemmanets hela
mantal enligt jordeboken, d. v. s. 500 mr för ett hälft mantal o. s. v.
I nyssuppgifna exempel på mantalets styckning, der man ser att millorsumman
uppgår till 2 utöfver antalet 1000 skulle, i sistnämda händelse,
någon jemkning alltså ske. Denna borde här bestå deruti, att begge
sextondelarne, Indika noga motsvara 62,5 mr, hvardera sättas till blott
62. Skulle åter mantalet vara deladt på följande sätt:

	Noga motsvarande:	Hela millertal:
7* • ■	. . . ,.....125	125
■Vn, .	.........312,5	313
	......... 93,8	94
7*2 •	.........218,7	219
7(34 .	.........109,4	109
7-i •	.........140,8	141
	Summa 1000	1001,
så finner man att	en miller måste bortskaffas;	och som millertalet för
exakta bråket 6/16	(312,5) fordrar större tillägg än något af de öfriga
för att komma till	hela talet (313), nemligen 7	2 miller, så synes mesta
skäl vara för handen, att millertalet för de V16	mr minskas med. 1, och
sålunda sättes till	312. Vore hemman om V8	mantal i jordeboken, så-
ledes motsvarande 875 miller, fördeladt på följande sätt:
	Noga motsvarande:	Hela millertal:
Vl6 • •	......... 62,5	63
7» • ■	......... 62,5	63
716 • •	......... 62,5	63
716 • •	.........312,5	313
7 8 • •	.........375	375
	Summa 875	877

30 Motioner i Första Kammaren, N:o 10,

så hade man att från detta senare millertal bortskaffa 2 miller. Efter vanligt
förfaringssätt, då endast hela tal beräknas, hafva alla de fyra första millertalen
här hvardera måst sättas 1/2 miller utöfver verkliga motsvarigheten,
hvarföre ock lika skäl förefinnes till redaktion för dem alla. Skulle
öfverenskommelse, egarne emellan, icke kunna träffas, om hvilka två tal
som skulle med 1 hvardera minskas, på det att summan måtte från 877
till 875 kunna nedbringas, finge åtgörande! blifva af lottning beroende.
Möjligen kunde någon föreställa sig att man, då sådana jemkningar måste
företagas, som de nu omnämnde, skulle vara i allmänhet angelägen om att
erhålla det högre, framför det lägre millertalet; men ganska tvifvelaktigt
är det om så blef händelsen, emedan med den lilla förhöjningen äfven
understundom komme att åtfölja eu, om än ytterst ringa högre utgift
uti vissa fall.

Hvad eljest beträffar förfaringssättet under öfvergångs- eller den
första tiden, vore det måhända lämpligt, om i bevillningstaxeringslängderna
för det år, som närmast föregår året, då tillämpningen af det nya vidtager,
millertalen blifva uti jembredd med de exakta mantalsbråken och egarnes
namn antecknade, samt att missnöje med åsätta millertalen finge af taxeringsmyndigheterna
pröfvas. De bestämda millertalen borde sedermera
jemväl införas i lagfarts- och inteckningsböcker samt möjligen äfven i
enskildes lagfartshandlingar.

Skatteregleringskomitén har upplyst att, på sätt förut är omnämdt,
de många mindre skattemåtten, hvilka under hvarjehanda benämningar i
vissa orter förekomma, alla stå i bestämdt förhållande till mantalet, och
att de äro att anse såsom underafdelningar af detta, genom hvilkas begagnande
man just velat bereda utväg för undvikande af mångsiffriga bråk.
Mycket sannolikt synes det emellertid vara, att härigenom, med tiden, allt
svårare bråk uppkomma inom mantalets underafdelningar, så att de svåra
bråken mer och mer komma att uppenbara sig icke blott inom dem, utan
än mera inom enheten: mantalet, om detta skulle användas. Komitén
upplyser vidare, att mantalsberäkningen i kronans jordeböcker finnes upptagen
för alla delar af riket; och måste sålunda af detta förhållande blifva
en följd, utan att särskild! beslut derom erfordras, att i händelse de exakta
mantalsbråken ersättas genom miller, alla underafdelningar af mantalet
med deras många olika benämningar med detsamma bortfalla, så att, i
fråga om mantalets fördelning, enhet och likhet i beräkningen inträder
för rikets alla delar. Då det för motionär vid riksdagen möter stor svårighet
att förskaffa alla sådana upplysningar från orterna, som kunde er -

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

fordras för frågans allsidiga bedömande och noggranna pröfning, är det
derför en möjlighet att förhållandena kunde vara sådana, att undantag
från den allmänna regeln om millboräkningen någonstädes blefve behöflig!
Möjligt är ock att i något fall det vore tjenligt att undantagsvis låta hel
miller få fördelas i tiondedelar, exempelvis i fråga om millerberäkning i
små, från hemman afsöndrade lägenheter. Visshet härom torde erhållas
genom införskaffande af upplysningar från orterna, i officiel väg, innan
frågan slutligt afgöres.

Antagligen skall man, af vana vid de gamla förhållandena, kanske
äfven inom orter der underafdelningar af mantalet med deras många
olika benämningar och indelningar användas, firmas obenägen att begagna
millerberäkningen, i tanke att man redan besitter all erforderlig beqvämlighet,
eller kan vinna sådan på annan väg. Måtte den som har dylik
uppfattning dock noga pröfva saken genom tillämpning af millerberäkningen
på förhållandena inom sin ort — något som lätt torde låta sig göra —
och han skall säkerligen snart komma till öfvertygelse om densammas
stora praktiska betydelse både för den närmaste och, än mer, för den
kommande tiden!

I enlighet med hvad i det föregående är påvisadt skulle vid frågans
afgörande följande vara att iakttaga, nemligen:

att mantalets fördelning i exakta eller vanliga bråk utbytes mot
fördelning i decimalbråk, sålunda, att helt mantal fördelas i 1,000 delar
kallade miller, och delar af mantal att mot dem, i förhållande till helt mantal
svarande antal miller, dock så, att i allmänhet endast hela miller begagnas,
till följd hvaraf hvad som icke uppgår till half miller bortfaller
men half miller cell hvad derutöfver är, räknas för hel;

att, efter denna beräkningsgrund, för hvarje hemman i jordeboken,
genom vederbörande länsstyrelses försorg, tillskrifves dess motsvarande
millertal;

att om, efter det hvarje delegare i hemman blifvit antecknad för
det millertal, som mot hans andel svarar, det skulle befinnas, att delarnes
summa icke jemt motsvarar det millertal, hemmanet enligt jordeboken
innehåller, erforderlig jemkning vidtages, hvarvid, i brist af åsämjande om
hvilket millertal hvarje delegare skall öfvertaga, eller huruvida någon är
lottning underkastad, vederbörande taxeringsmyndighet eger att saken afgöra
genom att i bevillningstaxeringslängd för hvarje hemmans- eller delegare
utföra det millertal, som, efter pröfning af förekommande omständigheter,
honom tillkommer;

Motioner i Första Kammaren N:o 10.

att millertalen för hvarje hemman eller del deraf i bevilluingstaxeringslängd
första gång utsattes tillika med de exakta mantalsbråken
men följande åren utan att dessa bråk tillika upptagas;

att genom länsstyrelsens försorg vederbörande domhafvande tillställas
utdrag af bevillningstaxeringslängderna för det år då så väl millertal
som exakta mantalsbråken äro i dessa längder införda, i hvad nämnda
bråk, millertal och delegarnes samt hemmanens namn vidkommer, för anteckning
i lagfartsboken och till efterrättelse för derefter skeende förändringar
i eganderätten; och

att, sedan millertal blifvit alla hemman och hemmansdelar åsätta,
dessa tal uteslutande skola gälla i stället för exakta mantalsbråken, så att
arfskiften och köp i allmänhet endast må upptaga visst antal hela miller,
i följd hvaraf ock vid arfskifte emellan likberättigade, der så erfordras,
skall genom lottning afgöras hvilken eller Indika som taga större eller
mindre delar i förhållande till fulla motsvarigheter, äfvensom bestämmas
om beloppet af i frågakommande mellangift.

Slutligen hemställes,

att riksdagen måtte hos Konungen i underdånighet
anhålla, att stadgande måtte utfärdas derom, att
exakta mantalsbråken skola förvandlas till, och utbytas
mot decimalbråk af tre decimaler, eller ett-tusendelar
af gällande helt mantal, kallade miller, samt att
i sammanhang dermed påbud måtte utfärdas om liden,
när ifrågavarande förändring skall tillämpas.

Stockholm den 21 januari 1890.

Adolf Hellander.

Stockholm, O. L. Svaubäcka Boktryckeri-Aktiebolag, 1890.