Motioner i Första Kammar en, N:o 1 (Motion 1897:1 Första kammaren)

Motioner i Första Kammar en, N:o 1.

N:o 1.

Af friherre KlinckOWStrÖm, angående åtskilliga reservations- och
förslagsanslags förändrande till bestämda anslag.

Vid 1881 års riksdag- väckte jag en motion, n:o 2, i Riksdagens
Första Kammare angående statsregleringen för år 1882. Vid 1884 års
riksdag förnyade jag denna motion. Ehuru Riksdagen af flera skäl,
hvilka skulle blifva för vidlyftiga att här utreda, då icke fäste afseende
vid denna min motion, anser jag tiden vara inne att i väsentliga delar
förnya densamma, emedan jag hoppas, att Riksdagen nu skall finnas
mera benägen att bifalla de med samma motion afsedda syften.

Redan länge har inom landet allt mer allmän klagan försports
öfver det besinningslösa anslagsslöseri, som vid våra statsregleringar
gjort sig gällande, synnerligen allt sedan vår senaste representationsförändring.
Man har med skäl gjort sig den frågan, huru detta kommer
sig, och hvarför folkets ombud ej vilja, deras pligt likmätigt, med
mera kraft och allvar sätta yxan till roten af detta onda och bortrensa
allt sådant i riksstaten, som befordrar detta bekymmersamma
finansiella tillstånd, hvilket urartat derhän, att vi under senare tider
nödgats vidtaga ganska betänkliga åtgärder för att fylla de lavinartadt
sig ökande anslagsbehofven, nemligen att oskäligt beskatta de fattiga
och obemedlade folkklasserna för dessas nödvändiga lefnadsbehof och
få så kallade njutningsartiklar — och att fylla de återstående utgifternas
penningekraf med ut- eller inrikes lån.

Hvar och en, som uppmärksamt genomgår statens räkenskaper,
/ii/i. till llilcsd. Prot. 1807. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 1 Höft. (N:o 1.) 1

2 Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

sådana de genom offentligt tryck äro allmängjorda, inser med bekymmer,
att, äfven mycken oreda i statsregleringen och svårighet att finna nödiga
medel till statsbehofvens fyllande förorsakas deraf, att å ena sidan en
orimlig mängd reservationsanslag binder onödigtvis flera millioner af
statens medel för onödiga anslags möjliga anspråk; under det att å
andra sidan obetänkt lemnade medgifvanden rörande förslagsanslagen
framkallat en sådan hushållning med obegränsade anspråk, att dessa
anslags nominella belopp öfverskridas med flera millioner kronor, hvilka
måste förskjutas af stats- eller riksgäldskontoret, slutligen ersättas genom
stadens tillgångar och, när dessa icke förslå, genom skatteförhöjningar,
hvilka äfven de oftast och till största beloppet träffa de mindre bemedlade
klasserna, eller slutligen genom lån. Dessa båda slag af anslag
äro verkliga kräftskador, hvilka måste bortskäras från statsregleringen,
så vida man ej vill slutligen se hela samhällskroppen ruttna bort genom
deras förpestande utbredning. Hvarje ledamot af Riksdagen är skyldigsitt
samvete och folkets förtroende att lägga handen vid denna, väl
svåra, men ej omöjliga operation, och följderna skola blifva välgörande
för det skattdragande folket.

Jag vågar hoppas, att regeringen ej skall finna det förkastligt,
att Riksdagen sålunda söker bringa ordning och reda i statsregleringen
och bemödar sig nedpruta riksstatens allt för höga belopp. En regeringens
främste rådgifvare har vid fyrfaldiga tillfällen uttalat sig i
med dessa mina åsigter nära öfverensstämmande riktning, när han i
Andra Kammaren yttrat sig öfver åtskilliga statsregleringar. Staten
behöfver i sanning samla sina tillgångar för att bestrida kostnaderna
för verkliggörandet af de många stora samhällsfrågor, hvilka ännu
vänta på sin lösning.

När landet under de många goda år, som följt efter hvarandra,
på ett besinningslöst sätt slösat bort och förspilt sina stora tillgångar
hur skall det väl då kunna möta de olyckor och svårigheter, som
kanske stunda, om krig, hungersnöd eller allmänna farsoter skulle hemsöka
oss? Vore det ej godt att, då hafva några hopsparade tillgångar
att lindra nöden, bekläda och lifnära landets försvarare samt möta
bristerna och behofven.

Genomgår man riksstaterna under de senaste 49 åren, så finner
man, att ännu uti 1835 års riksstat voro så väl reservations- som ock
förslagsanslag alldeles okända, och samtliga i nämnda riksstat förekommande
anslag voro bestämda. Uti 1841 års riksstat förekomma deremot
4 reservations- och 33 förslagsanslag. De förra utgjordes af
anslagen för:

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

Möteskostnader ..................................................................

Ersättning för dagportioner vid indelta regementenas

marsch till och från mötena .........................;...............

Durchmarschkostnader (kombineradt reservations- och

förslagsanslag) ...............................................................

Lappmarkens ecklesiastikverk (kombineradt reservations-
och förslagsanslag) .............................................

Summa 221,869 rdr bko.

Uti 1842 års riksstat förekomma endast 4 reservationsanslag till
samma ändamål och belopp som det näst föregående året; men deremot
hafva förslagsanslagen här ökats till 42.

Uti nästföljande eller 1845 års riksstat uppgår reservationsanslagens
antal till 12, nemligen för:

Exercissqvadroners underhåll..........................................

Möteskostnader...............................................................

Ersättning för dagportioner vid indelta regementenas

marscher från och till mötena ................................

Artilleriet .............................................................................

Fouragering af artilleriets legda hästar ........................

Krigskollegii departement................................................

Durchmarschkostnader ........................................._............

Rese- och traktamentskostnader för städers magistrats personer

och borgare vid besigtningar ....................

Lots- och fyrstaterna.......................................................

Sockenkartors upprättande ...........................................

Löneförhöjning för landtmätare

Lappmarkens ecklesiastikverk ...................................

Summa 1,524,975 rdr bko.

Det blefve för vidlyftigt att följa på spåren, i alla riksstaterna,
det missbruk, som egt rum med reservations- och förslagsanslagen.
Följande förhållande mellan de bestämda samt reservations- och förstagsanslagen
må likväl, till ledning för omdömet, här nedan uppgifvas:

37,500 rdr bko;

186,669

9,000 „ „

347,444 „ „

126,077 „ „

666,666 „ „
20,000 „ „

900 „
115,519 „

3.000 ,, ,,

6.000 „ „
6,200 „ „

186,669 rdr bko.
9,000 „ „

20,000 „ „
6,200 „ „

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

Anslag enligt riksstaten:	På ordinarie	stat:	På extra stat:
Bestämda	Reserva- tions	För- slags	Bestämda	Reserva- tions	För- slags
År 1850 ......................	218	15	42	48
„ 1860 ...............	214	32	45	131		3
„ 1870 .................	234	43	54	55	1	2
„ 1880 .......................	283	55	79	95		6
„ 1881 ....................	277	55	73	95		4
„ 1882 ..................	158	60	72	102		1
„ 1883 ...................	156	62	73	101		2
„ 1884 ......................	156	62	72	no	-	3

Det blefve måhända för vidlyftigt att fullfölja uppräknandet intill
senaste tid af dessa olika anslag och deras otroliga tillväxt. För
senaste statsreglering enligt 1897 års riksstat utgjorde:

Anslag enligt riksstaten:			Derå	f		1 '' d i U q
På ordinarie stat:	På extra stat:
Anslagen inalles	Bestämda	w «+■ © §*© a »-j oo ^ tf	Förslags	tö © CD 5* B Gu P	Reserva- tions	Förslags
l:a hufvudtiteln...................	17	17
2:a „ ....................	24	11	2	9	2	_
3:e 51 ....................	11	10	—	_	1	_	___
4:e 55 .....................	67	14	19	17	17	_
5:e 55 ...................	36	15	5	8	8	_
6:e 5, ...................	78	22	11	12	32	.	1
7:e 5, ....................	45	11	5	18	10	_	1
8:e „ .....................	156	31	14	22	88	_	1
9:e „ ....................	23	18	1	4
Utom hufvudtitlarna............	2	—			2	—	—
Summa	459	149	57	90 \|	160	—	3

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

Jemför man först den tillväxt reservationsanslagen erhållit under
de flera år, som utgöra föremålet för vår undersökning, så befinnes att
dessa anslag, hvilka år 1835 icke ens förekomma i riksstaten och år
1841 endast uppgå till ett antal af 4, ökat sig med en sådan hastighet,
att de år 1850 utgöra 15, år 1860 ökats till 32 och derefter
varierat mellan 39 (år 1878) och 62 (år 1884), ehuru de något nedgått
1897 eller till 57. 1 ''

Såsom förut blifvit antydt, uppstår den icke oväsentliga oordningen
uti statsregleringen derigenom, att dessa reservationsanslag, med sina
hopade besparingar, undandraga sig Riksdagens kontroll och disposition,
då endast statsräkenskaperna för 3 år äldre än det, som skall regleras,
framläggas för Riksdagen och, hvad ännu värre är, de betydliga reservationer,
hvilka hopas på grund af dessa anslag, äro helt och hållet
förlorade för blifvande statsreglering, emedan de uppsamlas i statsoch
riksgäldskontoret endast för det ändamål, hvarför hvarje sådant
anslag ursprungligen afses. Dessa reservationer äro numera ganska
betydliga. _ <>•''* **):

I första rummet reservationsanslag en, hvilka utvisa följande belopp:

År.

Kronor.

1841................:

1850...............

1860.................

1870................

1880.................

1881...............

1882...............

1883 .......,......„

1884 .................

305,803)

2,345,883)

3,134,537

9,602,201)

18,562,540

15,827,642

14,310,856

14,554,816

14,776,902

ö)

För att ej allt för mycket trötta läsaren med fortsättningen af
denna sifferuppställning må här endast slutligen nämnas dessa anslags
samfälda belopp för år 1895, som utgjorde 17,511,202 kronor.

De reservationer, hvilka, till följd af detta Riksdagarnes besinnings -

*) Enligt riksstaten.

**) Enligt statsutskottets vid 1880 års riksdag betänkande n:o 58, i anledning
af väckt motion om utredning rörande statsbristen, pag. 20.

6 Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

lösa slöseri med beviljande af dylika anslag, hopat sig i statsverkets
kassor, äro högst betydliga. De utgjorde för år

1871 ....................... 9,239,265 kronor;

1872 .................................................... 10,302,479

1873 ................................................... 9,714,761 „

1874 .................................................. - 9,676,825

1875 .................................................. 10,686,167

1876 ....................................... 10,660,997 „

1877 ................................................... 8,013,685 „

1878 ..................................................... 7,672,808 „

1879 ............................. 8,444,727 „

1880 .................................................. 8,849,602 „

1881 ...................................................... 8,555,989 „

1882 12,967,910 „

1883 ..................................................... 13,578,124 „

1884 .................................................. 14,556,096 „

1885 ............................................... 14,020,029 „

1886 .................. 13,213,891 „

1887 ..................................................... 9,781,943 „

1888 ..................................................... 9,217,832 „

1889 ...................................................... 9,921,424 „

1890 ..................................................... 10,603,497 „

1891 ................................................... 12,495,866

1892 ....... 14,326,516 „

1893 ..................................................... 14,647,312 „

1894 .................................................... 15,155,239 „

1895 ...................................................... 17,315,433 „

Om med dessa ofantliga besparingar, öfver hvilka Riksdagen icke
mera eger någon dispositionsrätt, endast de anslag, hvartill de höra,
afsåges, vore det ändå ej allt för galet; men, på sätt fyrfaldiga gånger
af Riksdagens revisorer blifvit anmärkt, disponerar regeringen dessa
reservationer ofta till änc^mål, som ej hafva någon gemenskap med de
anslag, för hvilka de afsågos, utan för helt andra ändamål;0) och de *)

*) Se här ett exempel bland många. År 1872 gjordes ett försök att inrätta ett reservartilleri,
och Riksdagen anslog till detta ändamål en årlig summa 31,275 kronor, som allt
sedan dess utgått, inberäknadt i det stora resemiftowsanslaget för artilleriet. Men enligt
1880 års “statsverksproposition föreslogs ett fästnings&ri\Mer\ och såsom tillgång för denna
organisation hemställes, att en del eller 26,125 kronor måtte öfver föras från ifrågavarande
anslag för artilleriet (1,091,966 kronor) såsom der obehöfiigt!!

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

anmärkningar derom, som af revisorerne framställas, hafva af statsutskottet
blifvit besvarade med det inkast, att något afseende dervid ej
kunde fästas, då vederbörande Konungens rådgifvare erhållit décharge
för sin embetsverksamhet redan ett eller två år förut! För Konungens
rådgifvare kan det visserligen vara rätt beqvämt att vara ansvarsfrie
och kunna handskas med statens medel huru som helst dem godt synes;
men för Riksdagen — hvars disposition öfver statens medel derigenom
till en betydlig del omöjliggöres, och hvars kontroll öfver det sätt,
hvarpå Konungens rådgifvare uppfylla föreskrifterna i §§ 64 och 65
regeringsformen, ej kan åstadkommas — blir detta ett hån mot grundlagen
i en af dess må hända vigtigaste bestämmelser. En ganska betydlig
förlust i räntor för statsverket medföra äfven dessa hopade reservationer,
Indika, som kändt är, skola å riksbankens folioräkning insättas
och der blifva liggande utan all ränta eller nytta för den allmänna penningerörelsen;
en förlust, som å ett medeltal af dessa medel af omkring
16 millioner kronor årligen kan, å 3 procent, beräknas utgöra 480,000
kronor.

Hvad förslagsanslagen beträffar, så äro dessa anslag en måhända
större anledning till oreda i statsregleringen, än de nyss omnämnda
reservationsanslagen. Såsom ofvan nämndt är, voro förslagsanslagen
alldeles okända uti 1835 års riksstat. Deremot förekomma de i temlig
mängd i 1841 års riksstat, der deras antal är 33. 1842 års riksstat
upptager 42 dylika anslag, och sedermera ökas deras antal med nog
stark fart. Sålunda utgjorde förslagsanslagens antal i 1870 års riksstat:
på ordinarie stat 54 och på extra stat 2, eller tillsammans 56.

För de senare statsregleringarne befinnas förslagsanslagen utgöra:

				Ordinarie:	Extra:	Summa:
i	1880	års	riksstat	79	6	85
i	1881		11	73	4	77
i	1882	11	11	72	1	73
i	1883	11	11	73	2	75
i	1884	11	11	72	3	75

Att för de senaste 10 åren fortsätta denna uppgift torde allt för
mycket trötta. Må det vara nog för att visa, det hvarken regeringen
tröttnat att äska eller Riksdagen att bevilja dylika anslag, att upplysa,
det enligt 1897 års riksstat utgjorde förslagsanslagens antal på ordinarie
stat 90 och på extra stat 3 eller tillsammans 93.

Faran af dessa anslag, i allmänhet till obegränsade belopp, är

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

större än man i första ögonblicket anar, emedan de göra regeringen till
faktisk herre öfver statsregleringen beträffande desamma, och svenska
folkets ombud hafva släppt ur sina händer den dyrbara rättigheten att
reglera statens utgifter. Må man icke ursägta sig med att dessa anslagutgöra
en . obetydlighet: de hafva tillväxt mellan åren 1850 och 1880
med en svindlande fart, nemligen med 100 procent, ehuru deras antal
på senaste åren något nedgått. Oförklarligt synes det i sanning, att
Riksdagen, hvilken ensam ansvaret för detta slöseri träffar, likväl ej
vidare tyckes bry sig derom.

Förslagsanslagens penningebelopp är högst betydligt och utebr
för nedan angifna år:

År:	På ordinarie stat:	På extra stat:	Summa kronor
1850.........................	3,774,897	30,000	3,804,897
1860.........................	6,149,930	- _ -	6,149,930
1870...........................	14,461,740	45,000	14,506,740
1874 ..........................	23,847,600	239,200	24,086,800
1875..........................	28,783,728	148,000	28,931,728
1876.............................	31,543,892	2,855,000	34,398,892
1877............................	33,656,846	795,571	34,452,417
1878..........................	34,152,661	44,508	34,197,169
1879............................	23,409,622	379,432	23,789,054
1880.......................	24,146,147	148,378	24,294,525
1881..........................	21,333,552	89,000	21,422,552
1882 ..........................	16,740,424	14,661	16,755,085
1883.........................	16,276,054	35,000	16,311,054
1884.............................	16,380,083	210,082	16,590,165

För senaste 13 åren hafva dessa anslag ökats mer än mången anar,
hvartill må här tjena såsom bevis, att enligt 1897 års riksstat förslagsanslagens
belopp utgjorde:

på ordinarie stat ....................................................... kronor 37,017,509

och på extra stat................................................... „ 50,000.

Såsom kändt är, kunna förslagsanslagen, enligt deras natur och
enligt Riksdagens medgifvande, obegränsadt öfverskridas, och att detta
har skett, derom vittna tillräckligt rikshufvudbokens redogörelser. Väl
finnes bland dessa anslag ett ringa antal, som kallas »förslagsanslag högst»
och hvilka således ej få gå högre än till det i riksstaten bestämda maximum;
men dels äro dessa anslag högst fåtaliga, jemförda med de obegränsade
anslagens så väl antal som belopp, dels röra de mera obetyd -

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

liga föremål, som icke gerna hunna gifva regeringen anledning att dem
under vanliga förhållanden öfverskrida; såsom exempelvis: karantänsinrättningen
på Känsö; marinregementet; arfvoden till allmänna ombud
vid enskilda banker och kreditinrättningar; lönefyllnad åt statsministern
och dylikt mera. Dessa förslagsanslag »högst» förekomma först i 1849
års riksstat, der antalet är ett; sedermera upptagas i riksstaterna för
1870 och 1874 två dylika anslag; i 1875 års riksstat ett; i samma stat
för 1877 sex; och i riksstaterna för hvarje af åren 1876 samt 1878—
1884 fem dylika anslag o. s. v.

Bristerna i förslagsanslagen äro rätt betydliga och utgjorde för

1874 ...................................... 6,224,609 kronor;

1875 ................................................................................ 5,427,330 „

1876 ............................................................................... 5,603,129 „

1877 ................................................................................. 4,770,593 „

1878 ................................................................................. 3,160,030 „

1879 ................................................................................. 2,484,483 „

1880 ............................................................................... 4,909,257 „

1882°)..............................................................:............... 2,359,065 „

Då de äldre rikshufvudböckerna under åren 1883—1890 endast
upptaga så väl brister som besparingar i statsregleringen »å anvisning
i kontant» utan att upplysa om det är på förslagsanslagen, men detta
sker i derefter följande årens rikshufvudböcker, kan jag här endast upptaga
bristerna för dessa senare åren. De voro:

år 1891

1892

1893

1894

1895

2,978,140 kronor
3,040,069 „

2,994,266 „

2,130,996 „

3,079,510 „

Hufvudsakligen dessa slags anslag och de brister, de vållade och
livilka ej på annat sätt till stor del af statskontoret kunde betäckas, än
genom att söka hjelp från riksgäldskontoret, föranledde vid 1879 års
riksdag den anmälan derom från riksgäldskontoret, som i Riksdagens
sista timme tvingade kamrarne bevilja ett lån på cirka 13 millioner

*) Enligt statskontorets underdåniga berättelse om statsverkets inkomster jemte
förslag till deras beräknande för år 1885. I det Kong], Maj:ts statsverksproposition till
1884 års Riksdag bifogade statsrådsprotokoll, angående beräkningen af statsverkets in*
komster, uppgifves denna brist komma att utgöra 2,520,000 kronor.

Bill. till Jitksd. Frat. 1897. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 1 Höft.

•>

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

kronor. Och om dessa obestämda anslag icke inskränkas eller helt och
hållet afskaffas, så skall snart måhända större låns beviljande erfordras
för att betäcka de å dessa anslag uppkommande brister °).

Om man exempelvis endast undersöker några få hufvudtitlar af
1884 års riksstat och huru de olika slagen af anslag derinom äro fördelade
samt huru Riksdagens anslagsrätt der gör sig gällande, så befinnes,
att Sjette hufvudtitelns, civildepartementets, anslag äro:

på ordinarie stat............................................................ 4,446,618 kronor;

deraf äro

bestämda: till löner med mera dylikt 2,637,911

öfriga utgifter....................... 267,802

Summa 2,905,713

Reservationsanslag.................................... 786,515

Förslagsanslag.......................................... 754,390 4,446,618

På extra stat.................................................................. l’942’382 ”

Sjunde hufvudtitelns, finansdepartementets, anslag äro:

på ordinarie stat....................................................... 13,418,631 „

deraf äro

bestämda: till löner med mera dylikt 591,800
. öfriga utgifter..................... 497,393

Summa 1.089.193

Reservationsanslag................................ 1,766,670

Förslagsanslag....................................... 10,562,768 13,418,631

På extra stat ............................................................... 501,369

o 7

Åttonde hufvudtitelns, ecklesiastikdepartementets,
anslag äro:

på ordinarie stat......................................................... 10,189,466

deraf äro

bestämda: till löner med mera dylikt 2,798,887
öfriga utgifter........................ 655,900

Summa 3,454,787

Reservationsanslag.................................... 3,387,689

Förslagsanslag........................................- 3,346,990 10,189,466

På extra stat ............................................''................ 1,473,534

_*) Vid sluträkning af de på riksstatens fjerde hufvudtitel för året 1882 uppförda
ordinarie och extra förslagsanslagen med gjorda utgifter har uppkommit en brist af 722,068
kronor 34 öre, hvilken Kong! Maja den 23 november 1883 befalt statskontoret utbetala.
(Se Dagl. Allehanda den 17 december 1883.)

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

Sammanläggas dessa tre hufvudtitlars partisummor, så befinnes,
att de ordinarie anslagen utgöra en summa af 28,054,715, och de extra
anslagen en summa af 3,917,285, allt kronor. De tre hufvudtitlarnes
ordinarie anslag innehålla tre till deras beskaffenhet olika grupper, nemligen
bestämda anslag, reservationsanslag och förslagsanslag.

Granskar man först de bestämda anslagen, hvilka här uppgå till
7,449,693 kronor, så bestå de af dels löner, aflöningar med mera dylikt,
6,028,598 kronor, hvilkas egenskap att beröra tredje mans rätt gör att
de väl kunna ökas, och hvilket under senaste tider skett uti rikt matt
genom de af Kongl. Maj:t föreslagna och af Riksdagen beredvilligt bifallna
ökade lönestater; ''hvaremot någon minskning eller indragning af
dessa slags anslag grundlagsenligt icke kan göras utan att uppföra lönens
innehafvare på indragningsstat; — dels utgöres den återstående delen
af nu ifrågavarande bestämda anslag, 1,421,095 kronor, af alla öfriga
bestämda utgifter, hvilka väl af Riksdagen kunde och borde vid hvarje
statsreglerings uppgörande granskas och jemkas, men hvilket i regeln,
illa nog, icke sker, så vida ej Kongl. Maj:t deri föreslår någon förändring
på grund af då skedd utredning.

Hvad de två öfriga grupperna af de tre ifrågavarande hufvudtitlarnes
ordinarie anslag beträffar, utgöras de af reservationsanslaget
5,930,874 kronor, hvilka, såsom sådana en gång af Riksdagen beviljade,
sedermera i allmänhet fortgå från den ena statsregleringen till den andra,
hvarje anslag med sina egna reservationer, stundom uppgående till en half
million kronor eller mera, och hvarje sådant anslag varande en liten
statsreglering i smått, med hvilken Riksdagen icke vidare anser sig
hafva något att skaffa. Sist komma ordinarie statens förslagsanslag,
hvilka för de tre ifrågavarande hufvudtitlarne i 1884 års riksstat uppgå
till sammanlagdt 14,674,148 kronor. Dessa anslag äro af den för statskassan
mest farliga beskaffenhet, emedan Riksdagen genom deras beviljande
likasom öppnar statens kassakista till regeringens fria disposition,
och att hon deraf flitigt begagnar sig, visa de till flera millioner
kronor uppgående bristerna å dessa anslag, som af andra statens tillgångar
måste betäckas eller genom ökade skatter utkräfvas.

Don mest konservative riksdagsman måste medgifva, att — då på
en ordinarie anslagssumma å sjette, sjunde och åttonde hufvudtitlarne
af omkring 28 millioner, tack vare reservations- och förslagsanslag samt
löner och aflöningar, för närvarande endast 1,421,095 kronor kunna af
Riksdagen regleras, men äfven denna ringa dol af den ordinarie statsregleringen
af honom förbigås utan att behandlas, ehuru grundlagsenligt

Motioner i törsta Kammaren, N:o 1.

reglering af alla anslagen borde ske — hela denna vigtiga fråga kommit
på afvägar och ej på annat sätt kan komma i de rätta hjulspåren
än genom reservations- och förslagsanslagens indragning och den ordinarie
statsreglering ens granskning och jemkning vid hvarje riksdag.

Aro vare sig reservations- eller förslagsanslagen numera så nödvändiga,
att de icke kunna undvaras, utan att statsförvaltningens orubbade
gång deraf skulle lida? Jag tror det icke och vill här nedan söka
bjuda skäl för denna min mening. Främst talar erfarenheten mot bibehållandet
af dessa anslag, då, såsom jag redan omnämnt, hvarken det
ena eller det andra slaget deraf återfinnes i 1835 eller, så vidt jag vet,
i föregående årens riksstater. Och likväl hade under dessa tider, då
riksdagarne återkommo endast hvart femte eller tredje år, vida flere
skäl talat för dylika anslags införande i vår statsreglering da, än
hvad nu är fallet, med våra årliga riksdagar; hvarjemte, om nödiga
utgifter uppstå, hvilka ej hunnit blifva af Riksdagen förutsedda eller
pröfvade, de å hufvudtitlarne uppkommande allmänna besparingar kunna
af Kongl. Maj:t, enligt Riksdagens föreskrifter, få användas. Dessa allmänna
besparingar äro just icke så obetydliga, utan lemna en omtänksam
och hushållsaktig regering betydliga medel i händer att bestrida
nödiga tillfälliga utgifter.

De ifrågavarande besparingarne utgjorde, så vidt jag af statsverkets
räkenskaper kunnat finna, för

1842 ..................... 146,397 kronor,

1852 ..................... 85,143 „

1857 ..................... 1,429,113 „

1862 ..................... 1,056,215 „

1870°)................. 1,259,171 „

1871 .................... 330,745 ,,|

1872 .................... 376,558 „[«)

1873 ..................... 812,998 „J *) **)

år

*) Intill detta år inklusive upptog rikshufvudboken å de ordinarie anslagen den
besparing, som kunde användas inom hvarje bufvudtitel, enligt Rikets Ständers generella
medgifvande; men sedermera bortfaller, illa nog, hela denna kolumn, och endast den besparing,
som kommer Riksgäldskontoret till godo, uppföres. Månne hufvudtitlarne enskildt
tillhöriga medel utgöra eller ingå i dessa besparingar?

**) Se Riksdagens revisorers berättelse af år 1875, rörande revision af statsverkets
räkenskaper för år 1873, pag. 40.

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

år	1874 ..........	......... 1,129,867	kr.]
	1875 ...........	......... 1,067,833	71
11	1876 ...........	......... 1,382,487	77	*)
17	1877 ...........	........ 1,264,038	17
71	1878 ...........	........ 1,648,006	71	f,
1*1	1879 ...........	.......... 809,651	11
V	1880 ...........	.......... 1,074,003	11
77	1881 ...........	......... 524,708	11
77	1882 ...........	........ 547,327	11
77	1883 ...........	......... 656,596	11
77	1884 ...........	.......... 483,954	71
77 77	1885 ......... 1886 ...........	......... 710,010	1''
77	1887 ...........	.......... 788,058	71 11
77	1888 ...........	.......... 575,183
77	1889 ...........	.......... 938,336	11
11	1890 ...........	.......... 802,502 I förslagsanslag.	71	I öfriga anslag.
	1891 .........	.......... 422,179	77	71,230 kronor
	1892 .........	.......... 315,340	77	136,805 „
	1893 .........	........ 404,597	77	12,687 „
	1894 ..........	.......... 644,917	11	76,760 „
11	1895 ..........	.......... 1,105,770	11	34,126 „

Ett ytterligare skäl, att borttagandet af vare sig reservations- eller
förslagsanslagen icke skall i allmänhet förorsaka någon betydligare rubbning
eller olägenhet i statsverkets jemna gång, är äfven att finna deruti,
att numera statsregleringen ej, såsom förr egde rum, verkställes för
samma år riksdagen hålles, utan alltid för ett år senare, så att regeringen
alltid har tid att till den årligen sammanträdande Riksdagen
framställa sina förslag, när förändringar äro erforderliga i de ordinarie
anslagen, och styrka detta med vederbörliga utdrag ur statens räkenskaper.

Att statsverket ej kan sakna nödiga medel för de af Riksdagen
bestämda utgifter, äfven om större delen af nuvarande reservations- och *)

*) Dessa äro de i rikshufvudboken s. k. »ut,giftsanslagen enskild!; tillhörande uppbördsmedel».
Dessutom förekomma i nämnde bok s. k. »besparingar i statsregleringen å
öfriga anslag», för år 1876: 397,817 kr. (pag. 52), för år 1877: 465,107 kr. (pag. 52);

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

förslagsanslag förändrades till bestämda anslag, synes af de icke obetydlig.
9'' fonder, som finnas på de flesta hufvudtitlarne till regeringens disposition,
oberäknadt reservationerna.

Rättast torde vara att på en gång borttaga alla reservations- och
förslagsanslag, utom de, livilka, på grund af omsorgsfull pröfning af
Riksdagen, kunde anses oundgängligen nödvändiga, om några sådana
verkligen finnas. Men på det ej nu, vid denna riksdag, hela denna
fråga må undanskjutas till en obestämd framtid, på grund af de obotfärdiges
förhinder att ingå på en dylik generel anhållan, vill jag längre
ned i denna motion specificera de anslag, hvilka utan synnerlig afsaknad
kunna upphöra att såsom reservations- eller förslags anslag i riksstaten
upptagas, utan i stället med sina nuvarande belopp eller andra, om så
nödigt pröfvas, såsom bestämda anslag der fortfarande uppföras.

Hvad de uti stat sregleringen förekommande ordinarie anslagen
beträffar, så måste desamma, åtminstone föreskrifves detta i grundlagen,
af hvarje Riksdag genomgås och bestämmas, lika som det sker med de
extra anslagen. Sådant har likväl icke i allmänhet egt rum, oaktadt
det varit val behöflig!, emedan, när stundom någon utredning skett af
regeringen i detta afseende, det visat sig att stora tillgångar hopat sig
på vissa anslagstitlar, och stundom de ändamål, hvartill anslag beviljats,
visat sig vara förfelade, men anslaget, ehuru oanvändt, likväl fortfarande
utgått.

Väl har man stundom hört tvifvel uttalas, huruvida Riksdagen
skulle ensam hafva rätt att förändra ett på ordinarie stat uppfördt anslag,
utan att dertill äfven skulle erfordras regeringens samtycke. Men
utom det att deremot tala grundlagens bestämmelser, hvilka ej känna
någon som helst skilnad mellan ordinarie och extra anslag, utan endast
nämna »statens regler andelif har äfven all erfarenhet under förflutna riksdagar
bevisat, att ordinarie anslag blifvit förändrade ensamt af Rikets
Ständer eller af Riksdagen, utan att Kongl. Maj:t (regeringen) haft något
att dermed skaffa. För att bevisa detta mitt ''påstående med fakta, må
här omnämnas några af de många tillfällen och de särskilda ordinarie
anslag, som blifvit förändrade, för att nuvarande ledamöter af Riksdagen
icke måtte tro, att denna reglering af de ordinarie anslagen är någon
ny fråga.

Vid 1817—1818 årens riksdag indrogo Rikets Ständer vid kanslistyrelsen
två dess ledamöter genom att sätta dem på indragningsstat,
med bestämmelse att, vid innehafvarens död, ifrågavarande löner skulle
upphöra (se ifrågavarande riksdags X:e samling, pag. 386).

Vid 1823 års riksdag: Uppå Ölands läns stat funnos tre plan -

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

terings-liagvaktarelöner uppförda med tillsammans 250 riksdaler; men
som desse vaktbetjente då syntes öfverflödige, sedan Ölands utmarker
blifvit delade, så tillstyrkte statsutskottet, att berörda löner måtte från
andra hufvudtiteln öfverflyttas till allmänna indragningsstaten, för att
vid dåvarande innehafvares afgång indragas. (Se ifrågavarande Riksdags
samling IV, 2, pag. 1312). Detta blef af Riksdagen bifallet. (Se samling
X, 1, pag. 647).

Det anslag af 10,000 riksdaler (under dåvarande åttonde hufvudtiteln),
hvilket till ackordsersättning för militära beställningar, som kunna
blifva indragna, hittills varit, uppfördt, och hvarå besparingar de förra
åren egt rum, funno Rikets Ständer af denna anledning böra till 6,000
riksdaler nedsättas. (Se ifrågavarande Riksdags samling X, 1, pag. 666).

Remisslage å åttonde hufvudtiteln nedsattes från 9,000 till 3,500
riksdaler. (Se ifrågavarande Riksdags samling X, 1, pag. 672).

Anslag till restitution af origtigt debiterade och uppburna medel
nedsattes från 6,000 till 4,000 riksdaler (Ibidem).

Det till pensioner för blesserade officerare och underofficerare varande
anslag, 5,500 riksdaler, minskades till 5,000 riksdaler. (Se ifrågavarande
Riksdags samling X, 1, pag. 678).

Det på dåvarande tredje hufvudtiteln för de administrativa militärverken
till skrifmaterialier, ved och ljus m. m. bestådda anslag, 10,000
riksdaler årligen, minskades till 7,000 riksdaler. (Samlingen X, 2 pag. 103).

Vid lti28—1820 årens riksdag. För Kungsängarnes bergning
beräknade anslag, år 1823 bestämdt till 6,256: 15: 9, blef helt och hållet
från bestämda statsutgifter uteslutet. (Se ifrågavarande Riksdags samling
IV, 2 band 2:a häft., bet. n:o 147, pag. 305).

Vid 1840—1841 årens riksdag. Det på åttonde hufvudtiteln till
extra utgifter under föregående riksdag med 100,000 riksdaler uppförda
anslag minskades nu till 50,000 riksdaler. (Se ifrågavarande Riksdags
samling X, n:o 165).

Ett anslag till dramatiska teatern å 4,500 riksdaler blef indraget
(Samlingen X, n:o 172).

De 6 militärdistriktens befällmfvarelöner föreslogo Ständerna måtte
minskas till 5,000 riksdaler banko från 6,000 riksdaler, som dessa befälhafvare
förut uppburit; nemligen i den mån de dåvarande generalbefälhafvarne
afgingo, hvarigenom 9,000 riksdaler riksmynt blefvo tillgängliga,
som Ständerna fördelade till 3 generalspensioner, hvardera å
3,000 riksdaler riksmynt (Se samlingen IV, 1, betänkandet n:o 173).

Hittills för öfverkommendanten i Stockholm utgående arfvode 600
riksdaler indrogs (Ibidem).

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

Kavalleri- och artillerihästars remontering'', skoning m. m. nedsattes
från 30,675 riksdaler 32 skilling till 28,000 riksdaler banko.

. ... för försvarsverket i allmänhet till krigskollegii departement

hittills utgående anslag, 696,000 riksdaler, nedsattes till 666,666 riksdaler
32 skilling banko (deri inbegripna 22,500 riksdalers anslag till
rotefrihetsafgiften).

Värfnings- och rekapitulationspenningar, 10,000 riksdaler, indrogos.

Durchmarschkostnader, 25,000 riksdaler, nedsattes till 20,000 riksdaler;
men såsom reservationsanslag.

Oförutsedda utgifter, 50,000, nedsattes till 45,000 riksdaler.

Ministerstaten nedsattes från 266,666: 3 2 till 200,000 riksdaler banko.
1A ) 1841—1848 årens riksdag. Anslaget till salpeteruppköp,

194,000 riksdaler, nedsattes till 180,000 riksdaler. (Se ifrågavarande
Riksdags underdåniga skrifvelse n:o 128).

Vid 1850—1851 årens riksdag yttrade sig Ständerna rörande bergskollegium
sålunda: »Då Rikets Ständer anse det ringa antal mål, som
numera tillhöra bergskollegii pröfning och afgörande, kunna, utan mehn
för ärendenas behöriga handhafvande, tillåta en förminskning uti detta
verks embets- och tjenstemannapersonal, hvilket visar sig deraf, att för
näivarande flera embeten och tjenster inom bemälda kollegium stå lediga,
hafva Rikets Ständer uti anslaget till bergskollegium, nu utgörande
16,893 riksdaler, beslutat en nedsättning af 3,504 riksdaler —
^ sammanhang hvarmed Rikets Ständer underdånigst dels
öfverlemna till Kongl. Maj:ts bepröfvande, att vidtaga den indragning
uti bergskollegii tjenstemannapersonal, som, i följd af nu beslutade nedsättning
i anslagssumman, kan blifva nödvändig och utan olägenhet låter
sig verkställa; dels anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksens
näst sammanträdande Ständer aflåta nådig proposition om den förändiade
reglering af bergsslagsstaterna, som af omständigheterna kan påkallas.
» . (Se Rikets Ständers underdåniga skrifvelse n:o 171).

Vid 1859 1860 arens riksdag. Anslaget för salpeteruppköp, en ligt

senaste riksdagsbeslutet uppfördt till 270,000 riksdaler och af Kono-1.
Maj:t nu föreslaget att nedsättas till 200,000 riksdaler, blef af Ständerna
nedsatt till 110,000 riksdaler.

Yjd 1^68 års riksdag. Vid regleringen af utgifterna under tredje
liufvudtiteln nedsattes anslaget för ministerstaten från 479,200 riksdaler
till 457,950 riksdaler, deraf tillfälligt anslag till öfvergående utgifter
45,750 riksdaler. (Kongl. Maj:t hade föreslagit 457,950 riksdaler, deraf
17,700 riksdaler tillfälligt anslag till öfvergående utgifter).

Vid 1871 ars riksdag. Å tredje liufvudtiteln, som förut å minister -

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

staten haft i 1871 års stat uppförda 340,500 riksdaler, hade Kong!. Maj:t
i sin proposition till Riksdagen föreslagit 340,800 riksdaler. Riksdagen
nedsatte samma anslag nu till 300,000 riksdaler samt, såsom tillfälligt
anslag, till öfvergående utgifter 40,500 riksdaler.

Å fjerde liufvudtiteln minskade Riksdagen anslaget till artilleriregementena
med 650 riksdaler, och anslaget till lega för hästar vid
artilleriets och pontonierbataljonens exercis minskades med 5,400 riksdaler.

Vid 1874 års riksdag. Vid justitierevisions-expeditionen indrogos
då vakante: 1 revisionssekreterare-, 1 protokollssekreterare-, 1 kanslist -och en kopistbefattning; hvarför anslaget nedsattes med 10,800 kronor.

Anslaget till kommerskollegium minskades med 6,000 kronor, utgörande
lönen för presidenten, hvilkens embete nu var vakant.

Hvad senaste riksdagar beträffar äro de få tillfällen ännu i friskt
minne, då Riksdagen minskat ordinarie anslag, som befunnits för höga
eller kunnat utan olägenhet minskas.

Någon skilnad,! mellan ordinarie och extra statsreglering fans ej
för längre tid tillbaka. Den ordinarie staten var den enda, som då reglerades,
och detta skedde vid hvarje riksdag.

Enligt underdåniga betänkandet angående -uppgjord jemförelse
emellan svenska folkets skatter samt stats- och riksgäldsverkets utgifter
1810—1850 (afgifvet den 4 juni 1855) fans vid 1810 års och alla följande
statsregleringar en hufvudtitel i riksstaten (den 8:de), som innefattade
allmänna och extra utgiftsstaten och som var, om man så vill,
eu slags extra utgifts stat, ehuru af mindre betydenhet. Derjemte beslöts
stundom, att för en gäng vissa anslag till bestämda ändamål skulle
utgå °). Men någon extra statsreglering förekom ej förr än från och
med 1823 års och följande riksdagar, då Rikets Ständer faststälde,
utom de under riksstaterna upptagna utgifter, en s. k. »extra statsreglering»,
innefattande de anslag, som anvisades för tillfälliga utgifter och
Indika skulle af riksgäldskontorets medel bestridas.

Om det i (ifrigt skulle erfordras uttalande af en Riksdagens myndighet
i denna fråga till fördel för den åsigt, jag här förfäktar, tinnes detsamma
i följande 1854 års konstitutionsutskotts yttrande angående
indragning af ordinarie anslag:

»Skilnad mellan ordinarie och extra ordinarie statsutgifter» — säger
konstitutionsutskottet — »är för grundlagarne alldeles främmande,
hvadan de slutföljder man skulle vilja draga från eu sådan åtskilnad *)

*) Se: Jemförelse mellan folkets skatter 1810 och 1850. png. 137.
liili. till liilcsd. Fiol. 1897. J Sami. 2 Af A. 1 Hand. 1 Höft. 3

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

icke kunna ega bestånd. Om Rikets Ständers rätt att allena förordna
om användande al statens penningetillgång måste i något fall innebära
att, sedan de en gång för obestämd tid beviljat en årlig utgift till ett
visst ändamål, Rikets Ständer sedermera kunna förordna, att denna utgift
skall i framtiden upphöra, så måste äfven detta kunna tillämpas i
andra fall. Ständernas magt att förordna om användandet af statens
medel är en i grundlagens bokstaf uttalad regel; hvarje inskränkning
eller begränsning af denna rätt skulle vara ett undantag; men för erkännandet
af detta undantag fordras äfven stöd af grundlagens bokstaf.
»Sådant finnes här icke. Den förmenta vådan af möjligheten att »nedbryta
hela statsförvaltningsbyggnaden» kan svårligen hafva varit af
grundlagens stiftare tagen i betraktande. Ett sådant företag af Rikets
Ständer skulle nemligen icke kunna tänkas annorlunda, än såsom rigtadt
mot dem sjelfva och emot svenska folket, som af dem representeras» °).

Vid jemförelse mellan de ordinarie och extra statsanslagen enligt
riksstaterna, befinnas dessa utgifter °°) hafva utgjort:

-V'': På ordinarie stat; På extra stat: Summa kronor:

1850 ........................................... 17,900,838 1,429,726 19,330,614

1860 ........................................... 25,508,500 4,018,521 29,527,021

1870 ............................................. 38,792,350 2,408,650 41,201,000

1874 ............................................ 45,008,900 11,680,759 56,689,659

1875 ........................................... 51,836,800 10,763,998 62,600,798

1876 ........ 55,185,400 15,329,200 70,514,600

1877 ............................................ 59,176,948 9,265,051 68,442,000

1878 ........................................... 65,322,353 11,476,646 76,799,000

1879 ............................................ 56,490,858 7,317,141 63,808,000

1880 ............................................ 56,961,797 4,769,202 61,731,000

1881 ............................................. 57,010,472 4,713,528 61,724,000

1882 ........................................... 58,065,021 5,751,279 63,816,300

1883 ............................................ 58,536,711 7,827,589 66,364,300

1884 ............................................ 59,135,665 8,221,335 67,357,000

1885 ............................................ 59,812,430 9,035,560 68,848,000

1886 ............................................. 62,176,783 8,401,216 70,578,000

1887 ............................................. 64,046,610 8,416,390 72,463,000

1888 ............................................ 64,357,962 7,845,038 72,203,000

1 Anföidt af herr E. Key i hans yttrande uti Riksdagens Andra Kammare den
24 mars 1874. (Se Andra Kammarens protokoll, delen 2, pag. 345.) **)

**) Efter afdrag af de i nämnda anslag upptagna utgifter för jernvägsanläggningar.

Motioner i Körsla Kammaren, N:o 1.

På ordinarie stat: På extra stat: Summa kronor :

1889 ................................. 65,493,411 9,368,588 74,862,000

1890 ................................. 67,095,321 10,104,679 77,200,000

1891 ...................................... 68,183,147 15,523,853 83,707,000

1892 ................................ 69,101,311 16,406,389 85,507,700

1893 .......................................... 70,237,526 15,739,474 85,977,000

1894 ............... 74,530,013 10,636,886 85,166,900

1895 ..................................... 76,570.326 8,836,874 85,407,200

1896 .............................. 77,462,524 11,464,076 88,926,600

1897 .................................... 79,214,710 18,871,190 98,085,900

Hvarje fosterlandsvän, måste med smärta se af denna siffersammanställning,
liurn statsutgifterna med svindlande fart, otta onödigtvis,
ökats under de senaste 47 åren med mer än 400 procent, dervid icke
inbegripas utgifterna för statens jemvägsbyggnader. Mig synes att
Riksdagens och regeringens bemödanden borde sylta derhän att söka
minska dessa statsutgifter till ett efter vår skatteförmåga och våra
ekonomiska förhållanden lämpadt belopp. Ty känd! är att den betydligaste
delen af dessa skatter utgöres af de minst bemedlade samhällsklasserna.
Om en sådan minskning i statsutgifterna ej kommer att ega
ruin, som jag nu antydt, blir följden, att vi komma att behöfva låna af
utlandet nödiga medel föT att reglera rikets stat.

En annan högst vigtig anmärkning vid statsregleringen, sådan
den af Riksdagen verkställes, är att, såsom jag nyss ofvan nämnt, dervid
hela den ordinarie staten leinnas orubbad och att endast den extra
staten regleras. Detta statsutskottets förfarande, som af Riksdagen städse
utan anmärkning fått passera, strider mot grundlagens föreskrift i riksdagsordningens
§ 39, mom. 1, som innehåller: att »statsutskottet
som skall undfå del af Konungens, angående statsverkets tillstånd
och behof, till Riksdagen aflåtna propositioner och ega tillgång till alla
statsverkets räkenskaper och handlingar — åligger att granska, utreda
och uppgifva stats- och riksgälds verkens tillstånd och förvaltning samt
föreslå ej mindre hvad till fyllandet af deras behof fordras, sedan nödiga
indragningar och besparingar blifvit iakttagna, än äfven beloppet af de
summor, Indika, jemlikt § 63 regeringsformen, skola för särskilda händelser
afsättas; så ock att uppgifva, huru mycket bör genom be vinning,ar
utgöras.» — Exempelvis för 1884 års statsreglering utgjorde de ordinarie
anslagen 59,135,665 kronor och de extra anslagen blott 8,221,o55
kronor och för 1897 års statsreglering de ordinarie utgifterna 79,214,710
och de extra utgifterna endast 18,871,190 kronor; endast dessa extra
anslagen blefvo underkastade granskning, under det att den flera gånger

Motioner i Förlita Kammaren, Ko 1.

ordinarie staten lemnades orörd!. Om man vill att statsregleringen
skall blifva en sanning, måste Riksdagen gripa sig an med de ordinarie
anslagen och a dessa främst söka åstadkomma den betydliga besparing
som hela landet väntar och hoppas.

Jag skall här nedan vördsamt föreslå de förändringar af reservations-
och förslagsanslag allt på ordinarie stat, som jag anser, Titan
nämnvärd olägenhet för statsverkets tillstånd eller behof, kunna ega
rum vid regleringen af 1898 års riksstat, nemligen:

Andra hufvudtiteln.

Följande anslag torde böra upphöra att vara förslagsanslag, för

1. Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande
;

2. Ålder stillägg;

3. Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården
austälde embets- och tjenstemän;

4. Medikolegala besigtningar;

0. Rese- och traktamentspenningar;

6. Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., hvarjemte anslaget
för extra utgifter torde böra upphöra att varu reservationsanslag.

Fjerde hufvudtiteln.

På först i denna motion angifna skäl får jag yrka att följande
anslag under denna hufvudtitel måtte upphöra att vara reservationsanslag/,
nemligen för:

1. Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Carlsborg;

2. Det icke garnisonerade infanteriet? och det indelta kavalleriets
vapenöfningar;

3. Inqvarteringens ordnande i Stockholm;

4. Durchmarschkostnader;

o. Remontering och skoning för garnisonerade arméns hästar;

6. Krigshögskolor;

7. Ridskolan;

8. Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet;

9. Artilleriskjutskolor;

10. Krigsskolan;

Motioner i Forsla Kammaren, N:o 1.

11. Militärläkares undervisning;

12. Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets

öfningar och materiel; ■ ■ ■■ o ■ i t . ''

13. Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens
öfningar och materiel;

14. Trängens öfningar;

15. Arméns munderingsutrustning;

IG. Arméns intendentur- och sjukvårdsträng;

17. Arméns kasernutredning samt ved m. m. för den garnisonerade
armén;

18. Diverse intendenturbehof; »

19. Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland;
samt att följande anslag måtte upphöra att vara förslagsanslag,

nemligen för:

1. Roteringsunderstöd;

2. Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena;

3. Volontär skolor;

4. Inqvarteringskostnader;

0. Ålderstillägg;

6. Rese- och traktamentspeuningar;

7. Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli;

8. Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne;

9. De värnpligtiges vapenöfningar; :

10. Fouragering vid garnisonerade armén;

11. Lindring i rustnings- och roteringsbésvären.

Femte hufvudtiteln.

På förut i denna motion angifna grunder får jag härmed vördsamt
yrka, att följande anslag under denna lmfvudtitel mätte upphöra att vara
reservationsanslag, nemligen för:

1. Flottans nybyggnad och underhåll;

2. Karlskrona artillericorps;

3. Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpserna;

4. Flottans öfningar;

5. Sj ökarte verket;

(i. Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna;
samt att följande anslag, äfven på ordinarie stat, måtte upphöra
att vara förslagsanslag, nemligen för:

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

1. Ålderstillägg;

2. Natur aunderhåll;

3. Lindring i rustnings- och roteringsbesvären;

4. Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
derför;

5. Rese- och traktamentspenningar;

6. Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.;

7. Ålderstillägg för handelspersonalen vid undervisningsanstalterna
för sjöfart och föreståndaren vid nautisk-meteorologiska byrån.

Sjette hufvudtiteln.

På förut i denna motion angifna skäl får jag yrka, att följande
anslag under denna hufvudtitel mätte upphöra att vara reservationsanslag,
nemligen för:

Ö OM

*4i T?
•2 $>
•s» -O

■31

$3 §

Bibliotekets underhållande;

Arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar;
Officiella statistiska trycket;

En statistisk tidskrift;

Utarbetande af en aflönings- och pensionsstatistik;

Det lör landstaterna i länen särskild! inbegripna reservationsanslaget
å 110,000 kronor;

7. Skiften och afvittringar;

Vägar och kommunikationer;

Undervisningsanstalter för jordbruk och laudtmanuanäringar;
Landtbruksingeniörer och deras biträden;

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar;
Länsveterinärer;

Hästafvelns förbättrande;

Befrämjande i allmänhet af slöjderna;

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart;

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket;

Fiskerinäringens understöd, och
Extra utgifter;

Väg- och vattenbyggnadsstatens anslag till expenser för all -

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.
19.

männa arbeten och till vägundersökningar.

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

Dessutom yrkar jag, att följande anslag, äfven på ordinarie stat,
mätte upphöra att vara förslagsanslag, nemligen för:

1. Statsministern, lönefyllnad;

2. Ålderstillägg; . : •ino-. -ni

3. Utflyttningshjelp efter skiften;

4. Odlingshjelp för krononybyggare;

5. Jordförluster genom kanal- och väganläggningar;

G. Till förekommande och hämmande , af smittosamma sjukdomar
bland husdjuren;

7. Karantänsinrättningen på Känsö;

8. Rese- och traktamentspenningar;

9. Skrifmaterialier ocli expenser, ved in. in.

i . , , .. , j . • 1 I

!:''r >''[ Ä N > i l

Sjunde hufvudtiteln.

På ofvan redan angifna skäl får jag vördsamt yrka, att följande
ordinarie anslag under denna hufvudtitel måtte upphöra att vara reservationsanslag,
nemligen för:

1. Telegrafverket;

2. Enskilda skogsundervisningen;

3. Kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet;

4. Byggnader och reparationer;

5. Extra utgifter;

samt att följande anslag, äfven på ordinarie stat, mätte upphöra
att vara förslagsanslag, nemligen till:

1. Belöningar för rofdjurs dödande;

2. Lyshållning med flera utgifter för kronans publika hus i
Stockholm;

3. Städers friheter;

4. Kontroll vid enskilda banker och kreditanstalter;

5. Restitutioner;

G. Ålderstillägg;

7. Rese- och traktamentspenningar;

8. Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser;

9. Skrifmaterialier och expenser, ved in. m.;

10. Stämpelkostnader;

11. Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering;

12. Omkostnader för kon troll verket;

13. Tullverket;

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

14. Postverket;

15. Ersättning till städerna för mistad tolag;

16. Skogsväsendet: Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarepersonal;

17. Observations- och uppbördsprocenten.

Åttonde hufvudtiteln.

På de skål, jag i början af denna motion angifvit, får jag vördsamt
yrka, att följande ordinarie anslag under denna hufvudtitel matte
upphöra att vara reservationsanslag, nemligen till:

1. De under nationalmuseum inbegripna, särskild! upptagna 4
anslag å tillhopa 14,300 kronor;

2. Allmänna läroverken; it it v''1 uti *:

3. Det under anslaget till vitterhets, historie- och antiqvitetsakademien
inbegripna, särskild! upptagna anslag å 450 kronor;

4. De under anslaget till akademien för de fria konsterna inbegripna,
särskildt uppförda, tvenne anslag å tillhopa 21,400 kronor;

5. Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande;

6. Extra utgifter;

7. Understöd åt folkundervisningen: ingående 5 reservationsanslag;

8. I anslaget för medicinalstyrelsen: ingående reservationsanslag;

9. I anslaget för musikaliska akademien: ingående reservationsanslag; 10.

I meteorologiska centralanstalten: ingående reservationsanslag.

Äfven yrkar jag, att följande anslag, äfven de på ordinarie stat,

mätte upphöra att vara förslagsanslag, nemligen till:

1. Lappmarkens ecklesiastikverk;

2. Det i anslagen för universiteten inbegripna förslagsanslag
162,700 kronor;

3. Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsskolan;

4. Fattigvården i allmänhet;

5. Hospitals underhåll; ''b, . . > r: >»■

6. Ålderstillägg;

7. Rese- och traktamentspenningar;

8. Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.;

9. Understöd åt extra lärare vid allmänna läroverken;

10. Befrämjande af folkundervisningen bland finnar;

11. Lärare vid folkskolor och småskolor;

Motioner i Första Kammaren, N:o 1.

12. Understöd åt folkhögskolor;

13. Lärare i slöjd vid folkskolor;

14. Anordnande af qvinlig slöjd i folkskola;

15. Åt vikarie för lärare etc. vid folkskola;

16. Hyresersättning åt provinsialläkare;

17. Bidrag till extra provinsialläkares aflönande;

18. Bestridande af kostnader för allmän helso- och sjukvård;

19. Befrämjande af döfstummeundervisningen;

20. Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn.

Nionde hufvudtiteln.

För denna hufvudtitels ordinarie anslag föreslås:

1. att anslaget för blesserade öfver- och underofficerare måtte
upphöra att vara reservationsanslag;

2. att pensionering af flottans befäl, underbefäl med vederlikar
mätte upphöra att vara förslagsanslag;

3. att pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap måtte
upphöra att vara förslagsanslag;

4. att anslaget å allmänna indragningsstaten till diverse föremål
måtte upphöra att vara förslagsanslag;

5. att bidraget till handelsflottans pensionsanstalt att af tullmedlen
direkte utgå, enligt 1884 års riksstat upptaget såsom förslagsanslag med
78,000 kronor, måtte upphöra att vara förslagsanslag.

På grund af hvad jag här ofvan framstält får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville besluta,

att alla i 1897 års riksstat uppförda reservationsoch
förslagsanslag måtte i 1898 års riksstat uppföras
såsom bestämda anslag, sålunda upphörande att tilläggas
benämningen reservations- eller förslags-anslag.

Om remiss af denna motion till statsutskottet får jag vördsamt anhålla.

Stockholm den 20 januari 1897.

R. Klinckowström

Ledamot af Riksdagens l:a Kammare
för Elfsborgs län.

Bill. till Ililcsd. Prof. 1897. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 1 Höft.