Motioner i Företa kammaren, Nr 79

Motion 1917:79 Första kammaren

Motioner i Företa kammaren, Nr 79.

1

Nr 79.

Av herr Asplund m. fl., om anslag till utredning i fråga om en
järnvägsanläggning genom Kalix och Torne älvdalar till
lämplig punkt å Riksgränsbanan.

Uti statsverkspropositionen till innevarande riksdag förklarar sig
Kungl. Maj:t ämna ånyo framlägga ett omarbetat förslag till byggande
av vissa tvärbanor och bibanor mellan Inlandsbanan och norra stambanan.
Den föreställningen är sannolikt ganska allmän att genom antagande
av ett förslag av motsvarande omfattning som det förlidet år
framlagda skulle man vara färdig med de stora järnvägsbyggnaderna i
Norrland för en mycket lång tid framåt, om man bortser från rent lokala
behov. Så kan dock icke sägas vara fallet. Det område, som Inlandsbanan
och dess tvärbanor komma att tillgodose, har sin absoluta gräns
vid Luleå—Riksgränsbanan. Men därbortom, innan man når det finska
landets gräns, finns det ännu ett stort stycke svensk mark med väldiga
utvecklingsmöjligheter.

En blick på kartan över Norrbottens län visar, att denna landremsa har
tretton mils bredd och en längd av trettiofem mil, räknat från Karungibanan
till översta spetsen av Sverige. Där överst är det visserligen öde
vidder, men räknar man bort de tio översta milen, så träffar man redan
stora byar med bördiga, självväxande ängar och ett utvecklingskraftigt
folk. Och ju längre neråt man kommer desto tätare blir det mellan
byarne. Det är detta folk självt, som tagit initiativet till en undersökning
på egen bekostnad av en järnvägsanläggning genom sina bygder.
Men då det är fråga om en bana på närmare 35 mil och en anläggningskostnad,
som får räknas till mellan 20 och 30 miljoner, så blir
frågan för stor att kunna nöjaktigt utredas på enskild väg, och det är
därför, som den av de intresserade kommunerna tillsatta utredningskommitten
vänt sig till länets representanter i riksdagens båda kamrar,
med begäran, att vi måtte väcka motion om en undersökning
av behovet och genomförbarheten av en järnvägsanläggning genom våra

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 3 samt. 40 höft. (Nr 79.) 1

2

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

gränstrakter i östra Norrbotten. Vi göra det nu, icke för att deltaga
i tävlingsstriden, som pågår mellan de olika tvärbaneintressena, utanför
att man icke vid fastställandet av en mångårig byggnadsplan skall
glömma av att verket inte är färdigt med Inlandsbanans och dess bibanors
färdigbyggande. Och lika visst som folket däruppe hyser en innerlig
åstundan att knytas allt fastare till sitt land med kulturens starka
band, lika visst tro vi, att de allra flesta i de sydligare delarne av Sverige
hysa likartade känslor för denna landsända, som en av deras bemärkta
män, f. statsrådet Hugo Hammarskjöld, givit uttryck åt i företalet till
Mosskulturföreningens minnesskrift om föreningens Norrbottensfärd år 1913:
»Det var nog icke ensamt författaren av dessa rader, som, då han under
färden längs Torne älv ständigt såg den finska stranden på andra sidan,
greps av underliga känslor vid tanken på vad som varit — och vad
framtiden kan bära i sitt sköte. Men ett stod klart för oss alla: den
strand där vi stodo, är vår, den är svensk och det är varje svensk mans
och kvinnas plikt att hjälpa till, att den alltid måtte så förbliva. Och
ett av de viktigaste medlen därtill är, att Norrbotten icke försummas,
utan att allt måtte göras för stödjande av arbetet för dess utveckling
och dess befolknings trevnad, så att den måtte allt starkare känna, att
den är ett med det folk, som bor söderut i landet. Den avlägsna, vidsträckta
landsända, som omfattar Norrbottens län, utgör en av Sveriges
politiskt viktigaste delar. Men även i ekonomiskt hänseende intager
den en betydelsefull plats, i främsta rummet visserligen genom sina
malmfält och skogstillgångar, men även genom de ofantliga odlingslägenheter,
som myrarne erbjuda. Åtskilligt är väl redan gjort för Norrbottens
utveckling, men mycket, oändligt mycket, återstår att göra.»

Någon kanske invänder, att det, som kan göras för de finsktalande
gränstrakternas knytande till Sverige genom järnvägar redan är gjort i
och med byggande av banan mellan Haparanda och Över-Torneå. En
blick på kartbilagan X visar dock genast, att så är långt ifrån förhållandet.
Där finnes utsatt en med svarta runda ringar utmärkt linje
närmast påminnande om en »frontlinje» på en krigskarta. Det är den
svensk-finska språkgränsen. Den håller sig visserligen de fem första
milen från Ivarungibanan på ung. I1/* mils avstånd öster om vår banlinje,
men redan en mil längre upp har den övertvärat densamma och
fortsätter sedan rakt västerut mot riksgränsbanan, som väl får räknas
som en från svensk sida befäst språkfront. I hela trafikområdet norr
om denna gräns är finska språket det förhärskande. Endast i kyrk -

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

3

byarne finner man något avsevärt antal svenskspråkiga, mest tjänstemän.
Men om man inginge på eu granskning av språkgränsens läge för ett
par hundra år sedan, skulle mau finna, att densamma då gick ett ganska
långt stycke öster om vår banlinje. Den övre bygden blev till mycket
väsentlig del koloniserad av svenska bruksarbetare, som på 1600- och
1700 talen flyttade upp till järnbruken vid Kengis i Pajala, Palokorva i
Junosuando och Masugnsbyn samt Svappavaara koppargruvor och hytta
i Jukkasjärvi. Men finskan tog så småningom överhand, givetvis raskare,
när bruken råkade i lägervall. För tjuguett år sedan dog »den siste
svensken» i Masugnsbyn. I Svappavaara hade svenskan då för länge
sedan dött ut, där fanns vid sagda tid endast en gammal gubbe, som
sade sig ha ett minne från sin tidigaste barndom, att han hört gammalt
folk tala svenska. Det gäller tydligen för oss svenskar inte bara »att
inom Sveriges gräns erövra Finland åter» genom egen materiell förkovran,
utan lika mycket att andligen återerövra det, som en gång varit
rent svenskt. Båda uppgifterna kunna för visso lösas, naturligtvis icke
enbart, men dock till stor del genom en järnvägsanläggning rätt genom
hjärtat av denna gränsbygd och dess samtidigt på naturtillgångar mest
välförsedda trakter.

Såsom bil. A bifogas härjämte ett av den utav socknarne tillsatta
kommittén avgivet utlåtande, som framhåller dess synpunkter och motivering
för järnvägsanläggningen, stödd på övriga bilagor till motionen.
Då vi så sent erhållit materialet för kommitténs utredning, att det först
i sista stund före motionstidens utgång hunnit ordnas, är det osa icke
möjligt att nu framföra så fullständig motivering för vår motion, som
sig bort, utan få vi nu nöja oss att i korthet antyda de olika bilagornas
betydelse för frågans belysning samt i övrigt åberopa desamma och kommitténs
utlåtande (bil. A). Ifall, såsom vi förmoda, motionens behandling
kommer att företagas i samband med behandlingen av den väntade
kungl. propositionen om tvärbanor m. m. till Inlandsbanan, torde vi få
tillfälle att direkt till vederbörande utskott överlämna de vidare handlingar,
som utlovats av kommittén jämte de ytterligare inlägg, vi kunna
komma att göra. Till utskottet önska vi redan nu separat få överlämna
de av ingenjörsfirman Unander & Jonson upprättade kartor och profiler
till begagnande under frågans behandling.

Banans trafikområde utmärkes med en horisontalt streckad yta på
kartbilagan Y. Tabellerna bil. C och D angiva resp. för östra och
västra delarna av detta trafikområde mantal, antal brukningsdelar, av -

4

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

söndringar på evärdelig tid samt arealer å resp. kronomark och enskild
mark av tomter, åker etc., äng, skogs- och betesmark, myr och
mossar samt vatten jämte fördelaktigare odlingsmark, dels fastlands- och
dels myr- och mossmark. I sammanfattning för båda sidorna erhållas

följande summor:

Enskild mark, har. Kronomark, har.

Tomter, åker ................................. 6,090 —

Äng .................................................. 60,298 5,461

Myr ................................................... 318,352 187,177

Skogsmark ...................................... 670,769 791,260

Vatten ............................................ 48,978 34,744

Summa hektar 1,104,487 1,018,642

eller tillsammans 2,123,129 hektar.

Uti bil. E visas grafiskt arealerna av dessa olika slag av mark
inom de av järnvägslinjen berörda socknarna jämförda med totala arealen
av åtskilliga län i södra Sverige.

Möjligheterna för jordbruk å dessa väldiga arealer belysas i bil. F,
som utgöres dels av en utredning i frågan av jordbrukskonsulenten
Yngve Anjou i Luleå, dels av några i den förut omnämnda Mosskulturföreningens
minnesskrift över Norrbottensresan 1913 införda av dess
tjänstemän gjorda kortare uttalanden, som särskilt beröra den föreslagna
järnvägens trafikområde.

Bil. G beskriver kulturförsök för utrönande av verkan av kalkstensmjöl,
framställt av ren kalk jämfört med dolomitisk kalksten från Junosuando
(Masugnsbyn) i Norrbotten och bil. M utgör en av dr Bertil
Högbom författad beskrivning av denna stora kalkförekomst, som ligger
alldeles intill den utstakade järnvägslinjen, medan bil. L. är ett utdrag
ang. inom trafikområdet belägna kalkförekomster ur dr Fr. Svenonii
»Översikt av kalkstensförekomsterna inom Norrbottens län» jämte tillhörande
analysbilagor. Utdikningsarbetenas omfattning och kostnad inom
de olika byarna inom trafikområdet angivas i tabellen bil. H.

Dessa bilagor torde i någon mån kunna visa, att förutsättningarna
för jordbruk å dessa stora vidder ingalunda äro så små, som man kunde
förmoda av det nordliga läge, vilket en del av de beskrivna odlingarna
ha, exempelvis Yittangi, närmare 20 mil ovan polcirkeln. Men man
får ej glömma, att i dessa trakter råder dock en åtta månader lång
vinter, och att sysselsättning för folket under denna långa tid måste

5

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

sökas utom det egna jordbruket för att bereda eu kontant inkomst, tillräcklig
för inköp av alla de många förnödenheter, som lantmannen däruppe
själv icke alls eller icke i tillräcklig mängd kan producera. Därför
behöver tillgodogörandet av andra naturtillgångar där utvecklas för
att bereda ökade arbetstillfällen åt don sig raskt under gynnsamma förhållanden
ökande befolkningen.*) I främsta rummet gäller det då ett
bättre tillvaratagande av skogarnas produkter. Bil. I angiver under
åren 1906 —1915 flottade timmer i Kalix älv med biflöden. Sista kolumnen
»Klamparnas medelstorlek» visar, hurusom denna år från år minskats
i sin helhet, de sista åren synbarligen efter tillkomsten av Karlsborgs
sulfatfabrik, medan däremot vissa vattendrag såsom Torneälven ovanför
Tärendö, Skrövälven och Linaälven fortfarande visa en hög siffra, något
som bestyrker det kända faktum att i dessa trakter på grund av dyr
flottning endast det grövsta virket kan tillgodogöras. Genom en järnväg
skulle även mindre avfallsvirke i mycket stora kvantiteter kunna
uttagas. Ku får det till stor del ruttna bort. Nedanstående av kommittén
erhållna siffror angiva de arealer inom angivna revir, som skulle
hava direkt nytta av järnvägen, d. v. s. som kunde direkt avbörda sitt
virke till densamma, samt de områden, som genom flottning och virkets
uppdragning och upplastning hava mera indirekt nytta av järnvägen.
Dessutom angives beräknad kolvedstillgång för varje revir under de
första fem åren inom den som kolfångstområde å kartbilagorna X och Y
utmärkta arealen till 3 mils avstånd på varje sida om järnvägen (där
ej annan järnväg inskränker detsamma):

		Nyttighetsområde, hektar.	Kolvedstillgång under
		Direkt.	Indirekt.	de första 5 åren, kbm.
Kalix	revir	39,000	27,000	45,000
Tärendö	»	19,900**)	—	20,000
Paj ala	»	6,532	24,432	6,000
Torne		600	13,900	20,000
Jukkasjärvi	»	31,577	61,525	1 1 1 390 fråu 3 iti,o^u en g.
		—	—	8,000 genom
	Summa	97,609	126,857	210,320

mils område

*) Bilagan B (sid. 18) anger dels nuvarande folkmängd i av den föreslagna järnvägslinjen
berörda socknar dels en jämförande sammanställning mellan Norrbottens län och riket i dess helhet
beträffande de faktorer, som bestämma nettofolkökningen, vilken visar sig vara mer än dubbelt så
stor för detta län per 1,000 invånare än för riket i dess helhet.

**) Enligt alternativet 27,400 bär.

6 Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Beträffande avsättningsmöjligheterna efter järnvägens tillkomst från
Jukkasjärvi revir föreligger en kortare utredning av revirförvaltaren Sune
Hederström uti bil. K. Från övriga revir ha motsvarande uppgifter
icke erhållits, men då malmkommissionen efter bemyndigande av Ivungl.
Maj:t tillkallat särskilda sakkunniga för utredning av kolfångstmöjligheterna
inom Norrbottens län, torde snart för en eventuell järnvägsutredning
fullt tillräckliga siffror i nämnda avseende kunna erhållas.
Bil. Y utvisar utsträckningen av statens och övriga allmänna skogar.
Härav framgår tydligt, i vilken stor utsträckning skogarna inom området
befinna sig i statens ägo.

De viktigaste av statens malmfyndigheter, Svappavaara med Leveäniemi
och Mertainen avhandlas i bil. N, O och P, som utgöra: den
första en beskrivning från år 1842 av geschworner J. A. W. Busch
över koppargruvorna och slaggvarpen i Svappavaara, vilka, såvitt känt
är, icke därefter blivit annat än flyktigt undersökta; de två andra bilagorna
äro utdrag ur prof. Walfr. Peterssons underdåniga berättelser om
nämnda järnmalmförekomster, intagna dels i kungl. prop. av år 1908 om
statsinköp av Svappavaara m. fl. fyndigheter, dels i berättelsen om en
undersökning av »Jukkasjärvi malmtrakt» år 1900. Bil. Q och It äro
korta redogörelser av bergmästare C. I. Asplund och dr Bertil Högbom
resp. om vissa enskilda tillhöriga järnmalms-, svavelkis- och grafitfyndigheter
i närheten av Vittangi och Masugnsbyn. Av ingenjörsfirman
Unander & Jonson verkställda utredningar angående dels vattenkraften
i Kalix och Torne älvar med biflöden inom trafikområdet, dels angående
järnvägsanläggning mellan Kiruna och Kalix efter verkställd okulärbesiktning
återfinnas i bil. S och T resp. Bil. Y visar de utmärkta
djupförhållandena i Storöns hamn, som av kommittén;; förordas som slutpunkt
för banan. Slutligen visas å kartan bil. X järnvägens sträckning
med alternativ och kolfångstområde (tremilsgräns), befintliga järnvägar och
landsvägar, inlandsbanans nordligaste del med alternativ, malmfyndigheter,
vattenfallens läge och storlek inom trafikområdet, skogsgräns, odlingsgräns
och språkgräns.

Järnvägslinjens stora längd och därav förorsakade betydande kostnad
är givetvis en omständighet, som gör, att vi ^ingalunda våga hysa
några förhoppningar på företagets realiserande i sin fulla utsträckning
under den närmare framtiden. Yi inse till fullo, att, ifall man vill
betrakta den som huvudsakligen »kulturbana», den måste sättas i andra
rummet efter de redan aktuella tvärbanorna till Inlandsbanan, som, ifall

Motioner i Föräta kammaren, Nr 79. 7

man endast räknar med de av regeringen 1916 föreslagna banorna tillsammans
äro ungefär 4 mil kortare än den av oss ifrågasatta banan och
vi kas sammanlagda kostnad säkerligen med flere miljoner kommer att
understiga kostnaden för vår bana. Emellertid torde vissa delar av
denna bana, nämligen dels den del, som faller mellan Kiruna och Masugnsbyn
och tangerar ett flertal såväl staten som enskilda tillhöriga
malmfält, dels den mellan Morjärv och Neder Kalix fallande delen ha
störa förutsättningar att bliva bärande företag. Om gruvbrytning kommer
ti stånd i Mertainen och Svappavaara, så komma helt visst minst 7-a 800,000 ton malm årligen att fraktas därifrån och icke blott giva en
god vinst på bandelen mellan Svappavaara och Kiruna, som väl först
torde komma att byggas, utan även tillföra Kiksgränsbanan en för elektrmeringens
av linjen Kiruna—Luleå ekonomiska bärighet nödvändig
trafikökning. I trakten av Vittangi och Masugnsbyn finnas vidare stora
kvantiteter enskilda tillhörig järnmalm, som visserligen enligt de här bifogade
beskrivningarne synes vara delvis fattig och till stor del förorenad av
svavel, men som dock helt visst skulle kunna tjäna till råmateriel för
en på anrikning och brikettering eller sintring grundad inhemsk järntillverkning,
varigenom malmen samtidigt renas från fosfor och svavel
sa att _ den lämnar ett fullgott järn. Utom dessa järnmalmer finnas
svavelkisanlednmgar, som ge förhoppningar att bliva lönande, ehuru de
ännu äro för litet undersökta för att man skulle kunna med någon visshet
bedöma deras brytvärdhet. Slutligen finnas mycket stora tillgångar
av grafit, som anses vara av bättre kvalitet än den hittills inom vårt
land brutna och som befunnits lämplig till karborundumfabrikation, användning
för upptining av järn och troligen även till eldfast material,
lillgangarne äro så stora, att sannolikt brytningen mera kommer att begränsas
av möjligheterna till avsättning än av tillgången på grafit Om
och när företag för dessa fyndigheters tillgodogörande komma till stånd
och hinna till full utveckling, så kommer helt visst det också att visa
sig, att ett färdigbyggande av hela linjen skall bära sig ekonomiskt.
Oet torde då komma att visa sig förmånligt, att transitotrafiken mellan
Norge och Finland ledes över den nya linjen, efter vilken den korume
att ta flere mil kortare väg än den nu har över Boden. Likaså torde
produkterna från de här ovan omnämnda malmfälten och eventuella förädlmgsverk
efter den nya linjen därefter lämpligare fraktas efter denna
ned till Kalix än den betydligt längre vägen över Luleå, med undantag
naturligtvis för den malm, som eventuellt kunde förbrukas vid smältverk
vid Porjus eller annat åt detta håll beläget ställe.

B

Motioner i Första kammaren, Fr 79.

Beträffande bandelen Morjärv—Neder Kalix eller Storön så går den
genom en rik och tätt befolkad bygd och skulle redan genom detta förhållande
vara motiverad till utförande när som helst. Emellertid tillkommer
här ett ytterligare skål, den storindustri som uppstått i orten i
och med anläggandet av sulfatfabriken vid Karlsborg utanför Neder
Kalix. Här produceras redan c:a 7,000 ton sulfatmassa årligen och det
lär vara meningen att inom kort utbygga fabriken för en årlig produktion
av 20,000 ton. Då sjöfarten även i den goda hamnen i Storön är
stängd ungefär sju månader av året, torde man få påräkna en rätt stor
trafik vintertiden av massa över Morjärv och Boden. Såsom framgår
av kartbilagan V. äro hamnförhållandena vid Storön mycket goda, och innan
beslut fattas om utförande av mycket dyrbarare och ändock mindre
goda hamnanläggningar i närheten av Haparanda, som även lär krava
ett särskilt järnvägsspår på ungefär 1 mils längd, vore det på det högsta
tillrådligt att taga i övervägande, huruvida hamnfrågan icke pa ett i
alla avseenden förmånligare sätt skulle lösas genom en hamnanlaggnmg
vid Storön jämte en järnvägsförbindelse mellan Storön och Morjärv.
Många skäl synas sålunda tala för att en allsidig utredning i av oss
föreslaget syfte kommer till stånd, omfattande såväl behovet av och forutsättningarne
för en järnvägsanläggning i Kalix och Torne älvdalar som
frågan om till vilken punkt av kusten järnvägen skall dragas och darmed
förbundna hamnanläggningar. Emellertid vilja vi icke taga ståndpunkt
till någon viss linje på förhand utan hava därför formulerat värt
yrkande så, att den begärda utredningen skulle komma att omfatta aven
frågan om linjens eventuella dragning åt Över-Torneå.

Under åberopande av vad vi här ovan med stöd av vid motionen
fogade bilagor anfört, få vi sålunda vördsamt hemställa,

att riksdagen måtte, för verkställande av en allsidig
utredning genom statens försorg rörande behovet
av och förutsättniugarna för en järnvägsanläggning
genom Kalix och Törne älvdalar från Neder
Kalix eller möjligen Över Torneå förbi Svappavaara
m. fl. malmfält till Kiruna eller annan lämplig punkt
å Riksgränsbanan, anslå ett lämpligt belopp, förslagsvis
25,000 kronor.

Stockholm den 26 januari 1917.

C. I. Asplund. Axel Fagerlin. O. Bergqvist.

9

Bil. A.
» B.

» C.
» D.
» E.

» F.

» G.

» H.

» I.

» K.

» L.

» M.
» N.

» 0.

.» P.

» Q,

» R.

» S.

» T.

» U.

» V.

■» X.

» Y.

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Förteckning å bilagor.

Järn-vägskommitténs utlåtande

Folkmängd i av den föreslagna järnvägslinjen Kiruna—Kalix berörda socknar
den 31 december 1916........................

Tablå över mantal, brukningsdelar, arealer m. m. inom östra trafikområdet

* *_ * * » » » västra »

Diagram över arealer, skog, ängar, mossar m. m. å kronomark och enskild
mark, jämförda med vissa län i södra Sverige.

Uppgifter angående jordbruksmöjligheterna inom trafikområdet av jordbrukskonsulenten
Yngve Anjou samt av Svenska Mosskulturföreningens

tjänstemän H. von Feilitzen, S. Muller, Rob. Tolf och E. Haglund......

Kulturförsök med dolomitisk kalksten från Junosuando i Norrbotten, av
H. von Feilitzen

Utdikning av frostförande marker inom Neder Kalix, Över Kalix, Korpilombolo,
Pajala och Jukkasjärvi socknar

Uppgift å trävaror, som under åren 1906—1915''flottats''i Kalix älv med
biflöden ......................

Avsättningsmöjligheterna från kronoparkerna inom Jukkasjärvi revir av
revirförvaltaren S. Hederström

Utdrag ur Översikt av kalkstensförekomsterna inom Norrbottens län av
Fredr. Svenonius, jämte analystabeller

Kalkförekomster vid Masugnsbyn av Bertil Högbom''""!™"’’"".....!........

Utlåtande angående Svappavaara koppargruvor och slaggvarp av geschworner
J. A. W. Busch år 1842

Utdrag ur berättelse ang. Svappavaara och Leveäniemi m. fl. järnmalm.

fält i Norrbottens län av Walfr. Petersson
Utdrag ang. Mertainens malmfält ur berättelse om »Jukkasjärvi malmtrakt»
år 1900 av Walfr. Petersson

Järnmalms-, kis- och grafitfyndigheter i närheten av Vittangi av C. i!
Asplund.......................

Järnmalms- och grafitfyndigheter vid Masugnsbyn och nära Vittangi av
Bertil Högbom

Utredning angående vattenkraften i Torne och Kalix älvar med biflöden
inom trafikområdet av ingenjörsfirman Unander & Jonson....

Utredning angående järnvägsanläggning mellan Kiruna och Kalix, verkställd
efter okulärbesiktning av ingenjörsfirman Unander & Jonson ...
Bilder till bil. F. och G.

Djupförhållandena utanför kuststräckan Kalix—Haparanda
Karta, utvisande järnvägens sträckning med alternativer, inlandsbanans
nordligaste del, befintliga järnvägar, landsvägar, den föreslagna banans
kolfångstområde, malmfyndigheter, vattenfallens läge och storlek, skogs. (

gräns, odlingsgräns och språkgräns....................................

Karta över allmänna skogar inom trafikområdet

Sid.

10

18

20

22

24

25

40

44

46

48

50

59

60

62

65

68

74

76

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 3 saml. 40 käft. (Nr 79.)

2

10

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Bilaga A.

Frågan om järnväg genom Kalix älvdal bragtes först allvarligt på tal sedanl
andshövding en O. von Sydow på sin resa genom norra delen av länet bl. a. t
Tärendö lät förstå, att han för sin del ställde sig sympatisk till frågan om undersökning
ehuru ej förrän efter ett par år. Frågan framfördes offentligt i lanstidningarna
år 1914, och i oktober 1915 beslöt den första socknen, nämligen
Överkalix, att inbjuda de övriga intresserade socknarna att utse ombud för frågans
framförande. Den 3 februari 1916 samlades ombud från de 7 socknar,
som järnvägen skulle komma att genomlöpa, och konstituerade sig som »Kommitté
för utredning om järnväg Kalix—Kiruna». Enligt det vid detta sammanträde fastställda
programmet har sedermera utredningen verkställts, och får kommittén,
med överlämnande av denna utredning och med vördsam hemställan att herrar
riksdagsmän från Norrbotten måtte taga frågan om hand, så att den motionsvis
framföres i riksdagens båda kamrar, härmed avgiva följande

Utlåtande:

Den nu ifrågasatta järnvägen skulle komma att gå ungefär mitt emellan
Gällivarabanan och Finska gränsen på c:a 80 km. avstånd från den förra och 40
från den senare, ungefär parallellt med gränsen i nordlig riktning å «20 km.
sträcka och därefter 180 km. i mera västlig riktning mot Kiruna.

Det torde vara klart för vem som helst utan vidare utläggningar, att behovet
av kommunikationer och särskilt av järnvägsförbindelse måste vara synnerligen
stort för dem som bygga och bo å detta vidsträckta område.

Nedanstående tabell över nuvarande och blivande landsvägsavstånd torde giva
en god föreställning om vilka väsentliga sträckor befolkningen måste färdas för att
komma till och från järnvägen.

Våglängd till järnvägsstation:

Vinter-	Nuvarande	Blivande
vägar	Km.	Km.

För Neder Kalix kyrkoby
» Töre »

» Över Kalix »

I » Korpilombolo »

» Tärendö *

» Junosuando »

» Paj ala »

» Muonionalusta »

» Vittangi »

» Karesuando »

120

82

137

24

18

35

61

102

149

109

208

108

210

0

6

2

0

0

5

30

114

0

112

(52 km. allm. väg,
62 båtled)

Motioner i Första kammaren, Nr 70. 11

Junosuando kyrkoby t. ex. skulle vid järnvägens tillkomst ryckas från nuvarande
149 km. till 5 km. avstånd från järnvägsstation. Karesuando socken skulle
få sitt avstånd minskat från 210 till 112 km.

Av bifogade tablå från förste lantmätaren framgår, att arealen av trafikområdet
för de olika socknarna utgör å östra sidan om järnvägen 1,506,838 hektar och å
västra sidan 616,291 hektar eller inalles 2,123,129 har och att kronan äger därav
resp. 751,927 och 266,715 eller inalles 1,018,642 hektar. Om man jäinföre dessa
arealer med en del län i riket, torde det vara lättare för personer från södra delen
av riket att göra sig en föreställning om vidderna. För den skull har kommittén
uPPgjort eu grafisk sammanställning av uppgifterna från förste lantmätaren. I fråga
om folkmängden inom dessa områden må det erkännas, att någon jämförelse med
de sydligare länen ej kan göras. Med undantag av Nederkalix och Kiruna är någon
större folkmängd icke samlad å begränsade områden, utan spridda över största
delen av socknarnas yta. Huru en avsevärt stor del av denna befolkning får lida
i brist på kommunikationer framhölls av kungl. befallningshavande här i länet under
nuvarande civilministerns landshövdingetid uti skrivelse till Kungl. Maj:t. De synpunkter,
som då framlades i samband med begäran om förbättrade kommunikationer,
återfinnas i Bihang till riksdagens protokoll 1913, 1 sand., 1 höft. sid. 40—41
och kunna av kommittén på det allra kraftigaste understrykas såsom fullt sammanfallande
med kommitténs uppfattning. I detta protokoll framhåller departementschefen: »Kungl.

Maj:ts befallningshavande anser sig ej behöva vidlyftigt framhålla
fördelarna av vägförbindelser i trakter, där sådana ej förut finnas; "dessa ligga för
öppen dag. Några synpunkter med hänsyn särskilt till Norrbottens län påpekas
dock. När bonden eller nybyggaren, som ofta är fallet, har många mil att färdas,
innan han över huvud taget når fram till banad väg, är det ju tydligt, att det skall
vara så gott som omöjligt för honom att finna avsättning för sina jordbruks- och
ladugårdsprodukter. Det ligger då knappast i hans intresse att uppdriva jordbruket
till större omfattning, än att detsamma kan tillgodose familjens egna behov. För
att rationellt bedriva ett jordbruk, även ett mindre sådant, krävas för övrigt nu
för tiden maskiner jämte tillskott i gödningsämnen och kraftfoder, som jordbrukaren
i saknad av framkomliga vägar har svårt att anskaffa, även om han skulle hava
medel därtill.»

»Ofta nog slår också skörden fel i dessa nordliga trakter, där jorden ännu
ej hunnit bringas upp i tillräcklig kultur. Penningar tryta och man har endast i
undantagsfall tillfälle att, medan snön ännu ligger, anskaffa de livsförnödenheter,
som äro oundgängliga för sommaren, även om kosten sättes än så knapp, det återstår
då icke annat än att forsla hem de tunga bördorna på ryggen, ofta nog miltal.
Vilka uppoffringar dessa mödor skola kosta, vilken tid härigenom tages från jordbruket
och vilka stegrade pris livsmedlen komma att betinga, är tydligt nog.»

»En annan omständighet, som i detta sammanhang icke bör förbigås, är»,
anför Kungl. Maj:ts befallningshavande vidare, »att befolkningen i sådana byar, som
i brist på vägar äro avstängda från yttervärlden, kommer att leva i så gott som
fullständig isolering. Denna isolering, till sina verkningar ökad av det månadslånga
mörkret, gör, att befolkningen, i saknad av väckande impulser utifrån, lätt

12

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

kommer att försjunka i slöhet och lojhet, eller ock grips den av begär att komma
bort till andra lyckligare lottade trakter.»

»Vad det betyder», tillägger Kungl. Maj:ts befallningshavande, »att i trängande
fall nödgas färdas i dagar, innan man ens når fram med ett bud till läkare eller
barnmorska, behöver ej här utsägas.»

Skall befolkningen häruppe räddas från att försjunka i lojhet och slöhet och
från emigration (f. n. pågår oroväckande emigration från vissa trakter kring den
planerade järnvägssträckningen), så sker detta effektivast genom kommunikationer
och skall staten tänka på att tillgodogöra sig de rikedomar härifrån, som nu finnas,
och för framtiden få påräkna en livskraftig, arbetsduglig befolkning, som upparbetar
jorden och sköter skogen, så är det nödvändigt, att staten giver det handtag, som
behöves för att den skall stanna kvar.

Trots de hittills ogynnsamma omständigheterna bedrives dock på många platser
inom den föreslagna järnvägens område ett lönande jordbruk. För de resultat, som
hittills uppnåtts, redogöres uti bifogade utredning om jordbruksmöjligheterna av jordbrukskonsulenten
Yngve Anjou (bil. F). Av denna framgår bl. a. att vid försök,
som gjorts genom Kemisk Växtbiologiska Anstalten i Luleå på en del myrmarker,
dessa, med rationell skötsel och gödsling, kunna lämna fullt ut lika hög avkastning
av grönfoder och hö som vad man i södra och mellersta delarna av landet kan påräkna.
Då ovannämnda utredning angående jordbruksmöjligheterna är så fullständig
kommittén anser behövligt för bedömande av förhållandena häruppe, torde vidare
utläggningar härom ej tarvas. Kommittén ber dock få hänvisa, förutom till denna,
till Svenska Mosskulturföreningens minnesskrift från dess Norrbottensfärd år 1913.
Bland deltagarnes uttalanden ber kommittén särskilt få fästa uppmärksamheten
vid f. d. statsrådet Hugo Hammarskjölds här citerade uttalande i inledningen till
skriften:

»Vad vi sett? Jo, vi ha sett en befolkning, som börjat vakna och förstå att
den, utan att hittills veta det, sitter omgiven av rika tillfällen till ökat välstånd
och''som nu girigt sträcker sig mot den upplysning, som bjudes ifråga om jordbruk,
boskapsskötsel och allt som har betydelse för lantmannen. Jy det måste sägas,
okunnigheten har förr varit lika stor som liknöjdheten, och den sistnämnda har
varit riksbekant, men båda två hålla på att försvinna för det energiska och målmedvetna
upplysningsarbete, som bedrives av Norrbottens ledande män.

Vi ha sett dessa av turisten missaktade myrar, stundom av eu storlek, som
måste mätas i kvadratmil, ofta med ypperlig jord, som blott väntar på dikning och
plog för att bära rika skördar och ge bärgning åt en befolkning flera gånger talrikare
än den nuvarande. Vi ha sett redan odlade myrar såväl som fastmarksjord
med en växtlighet så lovande, att den knappt överträffas i någon annan del av
landet. Vi ha sett ett stort län, som tillfölje av bristande upplysning och dåliga
kommunikationer blivit efter i utvecklingen, men som bär alla förutsättningar att
bliva ett av de värdefullaste.»

Dessutom ber kommittén få fästa uppmärksamheten på de offentliga uttalanden,
som de besökande riksdagsmännen och en del norrbottenskännare gjort i en länstidning
i dec. 1916. Uttalandena ifråga om jordbruksmöjligheterna äro samstämmiga
likaså ifråga om nödvändigheten av förbättrade kommunikationer.

13

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Fil. Dr Bertil Högbom, som tidvis vistats vid Junosuando Masugnsby och för
övrigt väl känner länets förhållanden, säger bl. a.:

»Vad nu beträffar en järnväg Kiruna—Kalix, kommer denna bana att få en
helt annan uppgift, än Riksgränsbanan. Medan den senare till stor del går genom
ödemarker, är järnvägen Kiruna—Kalix ämnad att löpa till stora delar av sin sträck -ning genom befolkade bygder. Något tvivel om, att denna järnväg skall bli verklighet
inom eu ej alltför avlägsen framtid, finnes icke. Vem kunde tro för endast
20 år sedan, att Inlandsbanan med dess tvärbanor skulle vara så gott som verklighet
nu. Förutsättningar för att denna järnväg även skall bli bärkraftig böra
finnas. Banan kommer att bli en viktig kommunikationsled för malmfält, som nu
genom sitt avsides läge från Lapplands enda stora transportväg måste ligga obrukade.
Banan skall sätta liv i Norrbottens slumrande miljoner, den skall bli ett medel för
stora industriers uppkomst och genom på så sätt uppkomna avsättningsorter skall
jordbruket självfallet gå en uppblomstring till mötes. De lättare, bekvämare och
billigare transportmöjligheter, som den projekterade järnvägslinjen medför, utgöra
en borgen för, att de stora jordbruksmöjligheter, som finnas, skola rätt tillvaratagas.
»

Enligt senaste kreatursräkningen funnos år 1916 inom de 8 socknar, som
banan skulle komma att genomlöpa, 22,515 hästar och nötkreatur, 22,559 får, getter
och killingar samt 340 svin. För att kunna utröna huru antalet kreatur och antalet
tunnor säd pr familj ställer sig, har kommittén sökt införskaffa dylika uppgifter
från samtliga hemmans- och kreatursägare inom trafikområdet. Då det ej varit
möjligt att på den relativt korta tid, som stod kommittén till buds, införskaffa dylika
uppgifter från samtliga byar, får nedanstående sammandrag, vilket skall kompletteras
med det snaraste, ej anses exakt.

Sammandrag.

Nedanstående antal hemmansägare i de olika socknarne fördela sig procentuellt
efter det antal större och mindre kreatur de äga samt efter sin produktion
av säd och potatis sålunda:

Socknar	j Hemma] j ägare	Större kreatur stycken	Småkreatur stycken	Korn, råg, havre tunnor	P o t a t i tunnor	i s i
	ce	0-5	6—14	15	0-10	11—19	20	0-10	11—19	20	O o	11—19	20 j
Neder Kalix	1141	80 %	19 %	1 %	93 %	6 %	1 %	57 %	32 %	11 %:S1 %	12 %	7 %
Töre.........	316	74 %	24 %	2 %	87 %	10 %	3 %	60 fri	30 %	10 %	71 %	22 %	7 %
Över Kalix..	173	75 %	25 %	—	69 %	23 %	8 %	50 %	25 %	25 %	94 %	3 %	3 %
Korpilombolo	300	66 %	32 %	2 %	80 %	17 %	3 %	52 %	20 %	28 %	85 %	9 %	6 %
Tärendö......	160	50 %	48 %	2 %	63 %	17 %	20 %	50 %	30 %	20 %	90 %	10 %	—
Junosuando..	94	60 %	39 %	1 %	70 %	20 %	10 %	60 %	27 %	13 %	56 %	15 %	29 %
Juckasjärvi... (ej Kiruna)	160	68 %	30 %	O 0/	55 %	33 %	12 %	91 %	9 %		60 %	40 %	- i

14

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Men det är ej blott ett lönande jordbruk med kreatursskötsel som häruppe skulle
kunna bedrivas utan även skogsbruk i mycket stor omfattning. Staten äger mer än hälften
av skogarna inom de socknar som beröras av den föreslagna järnvägen. Visserligen
genomskäres dess trafikområde av en flottled, Kalix älv, men på sidan om denna finnas
en del områden, som ej lämpligen kunna utnyttjas utan järnvägsförbindelse, liksom
även massor av småvirke, som ej kan flottas på grund av för höga flottningskostnader,
förfaras i brist på järnväg. Genom 2-årig flottning i en hel del bivattendrag förloras
f. n. avsevärda summor, som till stor del skulle kunna inbesparas genom
järnväg. Kommittén har genom resp. revirförvaltare erhållit uppgifter om storleken
av de områden, som få direkt nytta av järnvägsförbindelserna och de som få indirekt
nytta, nämligen genom virkets tillförande genom flottleder. Det direkta nyttighetsområdet
har sålunda enligt bilagda sammandrag beräknats till 97,609 har och
det indirekta 126,857 har endast å kronomarker. Nettoinkomsten från samtliga
kronoskogar inom dessa 7 socknar är för år 1917 beräknad till 1,500,000 kr. Att
stora kolvedstillgångar äro att påräkna faller av sig själft. Bilagda uppgift över
flottningsmängden i Kalix älv med dess biflöden under senaste 10-års perioden ger
en god föreställning om de virlcesmängder, som uttagits. För tillgodogörande av
virke från kronoskogarna i övriga vattendrag inom järnvägsområdet har revirförvaltaren
inom Juckasjärvi, Sune Hederström, lämnat närslutna, belysande utredning,
som ej tarvar vidare kommentarier än att man måste söka utfinna något sätt att
tillgodogöra sig dessa virkesmassor, ty det kan icke försvaras att ingenting göres
så att de få ruttna bort samtidigt som de stora gruvsamhällena få skaffa sig så
gott som hela sitt ved- och virkesförråd järnvägsledes nerifrån trakter, där virket
under alla förhållanden kan tillgodogöras på ett ekonomiskt förmånligare sätt.

Då kommittén icke kunnat med ledning av tillgängliga officiella uppgifter
framlägga tillräckliga uppgifter om befintlig, användbar vattenkraft vid järnvägsområdet,
har kommittén uppdragit åt ingeniörsfirman Unander & Jonson i Stockholm
att verkställa utredning över vattenkraftstillgångarne. Av denna framgår visserligen
att åtminstone 314,000 effektiva hästkrafter skulle vara disponibla inom järnvägsområdet
och Tornedalen, häri ej inberäknat Vakkakoski m. fl. ovanför de å den
överlämnade översiktskartan markerade vattenfallen, men då utbyggandet av de
fall som avbörda sitt vatten till Torneälven i viss mån är beroende av överenskommelse
med Ryssland och med ägare av ängarna i Tornedalen, torde man i
första hand ej böra räkna med dessa. Kvarstå då cirka 120,000 effektiva hästkrafter
endast i Kalix älv och dess biflöden samt Tärendö älv. Av dessa torde
följande fall i första rummet kunna ifrågakomma:

Namn	Effektiva	Avstånd från järn-	Ägare
hästkrafter	vägslinjen. Km.
Mestoslinka ...	30,625	10	Statens
Sarikurkkiokoski ..	8,750	5	»
Jockfallet.....................................	9,450	0	Staten och enskilda

Summa 48,825

Motioner i Första kammaren, AV 7.9. 15

Av de mera betydande vattenfallen torde Kamlunge-forsarna, inalles 11,700
effektiva hästkrafter, till eu del komma att utbyggas inom den närmaste framtiden.

Den nu ifrågasatta järnvägslinjen skulle emellertid komma att tangera trenne
av de mest betydande, staten tillhöriga malmfälten nämligen Mertainen på 30 km.,
Svappavaara på 44 km. och Leveäniemi på 45 km. avstånd från Kiruna. Av bifogade
utdrag från Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 176, 1908, och frän underdånig
berättelse om »Juckasjärvi malmtrakt» (S. G. U. 1899) framgår emellertid att staten
här har att räkna med åtminstone 100 miljoner ton fosforhaltig och fosforren
malm, vilken icke kan tillgodogöras utan järnvägsförbindelse.

Behovet av kalk för jordbruket inom länet och i synnerhet dess nordligaste
del har gjort sig synnerligen kännbart. Från övriga delar av landet transporteras
störa mängder kalk hit upp. Inga dugliga kalkstensförekomster invid de befintliga
järnvägarna inom länet äro kända. Genom Sveriges geologiska undersöknings välvilliga
bistånd har kommittén blivit i tillfälle erhålla utdrag ur en »Översikt av
kalkstensförekomsterna inom Norrbottens läns olika socknar» för de socknar som
beröras av järnvägssträckningen. Undersökningen utfördes av statsgeologen dr. Fr.
Svenonius under nuvarande civilministerns landshövdingetid och på landshövdingens
initiativ. Denna utredning bifogas.

Då kommittén av denna utredning fann, att de mest lovande kalkförekomsterna
torde vara att påräkna inom Juckasjärvi och Tärendö socknar, vid Masugnsbyn,
uppdrog kommittén åt fil. dr. Bertil Högbom att komplettera dr Svenonius’
undersökning beträffande kalkförekomsterna därstädes. Av denna dr. Högboms
utredning, här bifogad, framgår bl. a. att avsevärda mängder magnesiafri kalksten
med låg halt av olösliga beståndsdelar finnas och att denna förekomst ligger helt
och hållet på kronomark.

Genom brytning i öppet brott å den redan nu kända arean beräknar sålunda
dr Högbom, att över 100,000 ton skulle kunna utvinnas ur den rena kalkstenen.

Men att de väldiga mängder dolomitisk kalksten vari den rena kalkstenen är
inlagrad också skola kunna tillgodogöras vid järnvägens tillkomst finnas alla skäl
att antaga. Av de försök, som nu utförts under åren 1914 och 1915 vid Svenska
Mosskulturföreningens vegetationsjord med den dolomitiska kalkstenen från Masugnsbyn
(försöken beskrivna i bilagda »Svenska Mosskulturföreningens Tidskrift» juli
1916, nr 4, sid. 383—391), har framgått bl. a., att man mycket väl kan använda
denna dolomit i finpulvriserat tillstånd till kalkning av kalkfattig myrjord.

Den industri som finnes inom området består av 4 sågverk och en sulfatfabrik
i Nederkalix kommun. Angående den senare och den planerade utvidgningen
av densamma lär särskild redogörelse vara att påräkna av Baltiska bolaget och
skall med det snaraste översändas.

Kommittén är för sin del övertygad därom att på grund av de ogynnsamma
flottningsförhållandena i Torneälv trämassefabriker skulle, om järnväg komme till
stånd, med fördel kunna läggas så högt upp som vid Junosuando eller vid Anttis
i Pajala, för tillgodogörande av virke som nedflottas från ovanförliggande bivattendrag
(se jägmästare Hederströms utredning från Juckasjärvi revir). Med stöd av i
detta utlåtande angivna synpunkter och på grund av de specialutredningar kom -

16

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

mittén låtit verkställa torde man våga påstå, att elektrokemisk industri också skulle
kunna påräknas i avsevärd omfattning.

Börande hamn■ och sjöfarts förhållandena vid de ifrågasatta ändpunkterna för
banan i Nederkalix har kommittén ej ännu hunnit införskaffa utlåtande från sakkunnig
person, men skall kommittén söka översända sådant så snart som möjligt. Enligt
de provisoriska djupmätningar, som gjorts i Vånafjärden, har densamme ett djup av
9 meter. Vid Storön har kommittén låtit utföra djupmätningar under denna vinter,
och framgår av dessa, att 15 meters djup under medelvattnet råder å 2 km. längd
utefter stranden på 100 å 200 meters avstånd från strandlinjen.

Nivåkarta över denna pejling skall med det snaraste översändas. I övrigt
hänvisas till den tekniska utredningen av ingeniörsfirman Unander & Jonson. Beträffande
isförhållandena hänvisas till bifogade uppgifter som lämnats av lotskaptenen,
lotsförmannen i Nederkalix och av Storö byamän. Av dessa framgår, att
hamnförhållandena vid Storön torde fä räknas bland de lämpligaste inom övre Norrland.
1 detta sammanhang torde följande uttalande av Nederkalix kommun vid
behandling av fråga om anslag till utredning angående åtgärder för underlättande
av vintertrafiken utmed norriandskusten, förtjäna beaktande:

»Nederkalix kommun fäster stora förhoppningar vid den ifrågasatta utredningen.
Inom kommunen vore nämligen belägna två bland övre Norrlands bästa
hamnplatser, den ena vid Vånafjärden och den andra vid Storön. Den förra torde
med hänsyn till djup och isförhållanden kunna jämnställas med hamnen i Luleå.
Om den senare kunde utan överdrift sägas, att den vore den bästa hamnplatsen
norr om Örnsköldsvik. Hamnens läge vore sådant, att med tillhjälp av isbrytare
seglationen kunde uppehållas till dess Bottenhavet isbelades, vilket plägade inträffa
först i februari månad. Varje fartyg, som kunde framkomma genom Kvarken, kunde
inlöpa i denna hamn och inseglingsförhållandena vore de gynnsammast tänkbara.
För närvarande påginge utredning i anledning väckt förslag om anläggning av en
normalspårig järnväg mellan Kiruna—Kalix. Det vore stämmans övertygelse, att
eu sådan järnväg med slutpunkt vid någondera av ovannämnda hamnplatser samt
isbrytare, som uppehålla möjligheten av skeppning till februari månad, skulle vara
av den största ekonomiska betydelse för Norrbottens län.»

Vid valet av sträckning för banan ha följande synpunkter varit avgörande:

Å sträckan inom Lappmarken, c:a 110 km., från Kiruna till Masugnsbyn har
kommittén ansett angeläget vara, att järnvägen komme så nära här befintliga
statens och enskildas malmfält, grafit och kalkförekomster som möjligt. Mellan
Svappavaara och Masugnsbyn ligger Vittangi med sina rika odlingsmöjligheter samt
Nunasvaara malmfält m. fl. malmförekomster vid Torneälven, vilket, jämte lämpligheten
av att i Vittangi kunna upptaga virkesmassor från Torneälven, gör att linjen
dragits österut från Svappavaara i stället för rakt på Masugnsbyn.

Avsikten med att linjen föreslagits i riktning från Masugnsbyn till Anttis har
bland annat varit dels att kunna nyttiggöra den utmärkta tegellera som finnes vid
Junosuando i störa massor, dels att vid Lovikka och Anttis kunna upptaga virkesmassor
från Torne älv, dels ock att avståndet till järnvägen skulle bli det minsta
möjliga för Pajala kyrkoby (nära 30 km) och den ovanför liggande kapellförsamlingen
Muonionalusta och övriga vidsträckta områden.

Motioner i Första kammaren, Nr 79. 17

Kring Tärendö kyrkoby ligga liera byar och vid kyrkobyn förenas Tärcndö
och Kalix alvar, varför linjen ansetts böra dragas därförbi, så nära som möjligt för
att bättre kunna tillgodose befolkningens behov och för att bättre kunna tillvarataga
det virke, som med fördel kan hit nedflottas för förädling för vidare transport
pr järnväg.

Mellan Tärendö och Jockfall hava 2:ne linjer ifrågasatts: Huvudlinjen för att
bättre kunna tillgodose befolkningen och odlingsmöjiigheterna jämte möjligheten
för staten att tillgodogöra sig de stora skogstillgångar mellan Korpilombolo kyrkoby
och Törne älv, vilka nu genom brist på flottleder till stor del få ruttna ner;
och alternativlinjen, för att därigenom skulle kunna erhållas jämnare profil, större
område kronomark skulle kunna direkt nyttiggöras och häremellan befintliga fall,
särskilt Mestoslinka, komme att ligga alldeles invid banan.

Mellan Jockfall och Överkalix har järnvägslinjen sitt naturliga läge vid Kalix
älv. Någon annan sträcka har ej heller här ifrågasatts.

Mellan Överkalix och Storön i Nederkalix går linjen söder (väster) om Kalix
älv över Morjärvs station på statsbanan Boden—Karungi. En ifrågasatt sträckning
Överkalix—Räktjärv—Korpikå—Vånafjärden ansåg kommittén icke kunde ifrågakomma
före den nu föreslagna. Av mera lokala anledningar har likväl undersökts
en speciallinje Överkalix—Räktjärv, som jämte övriga alternativ kostnadsberäknats.
Då det kan finnas anledning antaga, att de stora industrierna i Nederkalix skulle
vid närmare beprövande befinnas så viktiga, att järnvägens dragande till Vånafjärden
i stället för till Storön kunde ifrågasättas, har kommittén ej velat förhindra
möjligheten till jämförelse redan nu och har för den skull upptagit en alternativlinje
från Rian till Vånafjärden.

I övrigt ber kommittén få hänvisa till bifogade utredning av ingeniörsfirman
Unander & Jonson, som verkställt okulär besiktning och avgivit sitt yttrande.

Hela banan är beräknad till 20 miljoner exelusive rullande materiel och har
en längd av cirka 35 mil. På grund av den synnerligen gynnsamma terrängen
och ringa förekomst av jäslera och berg anses banan kunna bliva bland de billigaste
i Norrland per kilometer räknat.

De för den okulära undersökningen och för utredningen beräknade kostnader
cirka 10,000 kronor äro beviljade uteslutande av de i järnvägsprojektet intresserade
kommunerna.

Kostnaden för vattenkraftutredningen och för speciallinjen i Överkalix har
dessutom anskaffats på enskild väg.

Med vad kommittén sålunda anfört och de bilagor som överlämnats har kommittén
sökt påvisa, att en järnväg genom östra delen av Norrbottens län från
Kiruna över Tärendö till kusten i Kalix är ett trängande behov för länsdelens
utveckling samt för att kunna tillvarataga och nyttiggöra de naturliga rikedomar
som staten till stor del är ägare utav.

Ehuru de statsfinansiella förhållandena möjligen icke skulle tillåta utförande
■av ett så stort järnvägsprojekt inom de allra närmaste åren, anser kommittén dock
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 3 samt. 40 käft. (Nr 79J 3

18

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

att en fullständig utredning på statens bekostnad bör igångsättas med det allra,
första.

Kommittén är nämligen övertygad om att sådan fullständig utredning skall
ådagalägga, att denna järnvägsfråga kan jämnställas med andra viktiga järnvägsfrågor
inom landet, och att dessa sålunda icke böra avgöras utan hänsyn till frågan
om järnväg genom östra delen av Norrbottens län.

Yi hemställa därför, att herrar länsrepresentanter måtte väcka motioner i riksdagens
båda kamrar under innevarande år med begäran, att en fullständig utredning
och undersökning för järnväg från Kiruna genom Juckasjärvi, Junosuando,
Pajala, Tärendö, Överkalix socknar till Storön, alternativt Vånafjärden i Nederkalix
socken, måtte med det snaraste bliva utförd på statsverkets bekostnad.

Kalix den 18 januari 1917.

Järnvägskommitténs arbetsutskott:

John Hedberg. Oscar Sander. Axel Bergdahl.

Bilaga B.

Folkmängd i av den föreslagna järnvägslinjen Kiruna—Kalix berörda
socknar den 31 december 1916.

Neder Kalix församling ...	11,752	personer
Ture ................................	4,343	»
Över Kalix.......................	... 6,254
Korpilombolo ..................	2,005
Pajala .............................	3,979	» , därav i Muonionalusta 729 personer
Tärendö ...........................	1,584	»
Junosuando .....................	1,090	7>
Yittangi ..........................	2,700	T>
Jukkasjärvi.......................	11,377	» , därav i Kiruna omkring 7,875 »
Karesuando ....................	1,202

Summa 46,286 personer

Härtill torde böra läggas 2,214 personer, som beräknas utgöra folkmängden i de

delar av Råneå, Över Torneå och Gellivare
socknar, som falla inom den föreslagna järnvägens
trafikområde, vars hela folkmängd således kan
beräknas uppgå till ......... 49,500 personer i runt tal.

19

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Nedanstående jämförelse mellan Norrbottens län och riket i dess helhet beträffande
de faktorer, som bestämma folkökningen, angivna per 1,000 invånare,
visa bäst utvecklingsmöjligheterna i detta hänseende. Siffrorna äro dels medeltal
för åren 1903—1912, dels gälla de året 1913, det sista normala.

	Norrbottens län °/oo	Hela riket °/oo
1903—19121 1913	1903—19121 1913
Giftermålstalet ................................ Födelsetalet Dödstalet........................................ Överskott av födda Invandringstalet Utvandringstalet Nettoutvandring .	6,16 35,87 15,69 20,18 1,61 5,76 4,15	*•) 103 130 108 190 101 133 151	6,31 32,58 14,68 17,90 2,01 4,55 2,54	%•) 106 141 108 188 134 126 120	5,98 25,19 14,55 10,64 1,60 4,34 2,74	5,93 23,16 13,65 9,51 1,50 3,62 ! 2,12 1
Nettoökning alltså	16,03 i 177	15,36 | 204 | 9,04 | 7,39 1

*) av talen för hela riket.

Nettoökningen per 1,000 invånare var sålunda i Norrbottens län, oaktat större
nettoutvandring än för hela riket, år 1913 mer än dubbelt så stor som för riket i
dess helhet.

20

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Avskrift.

Tablå över mantal, brukningsdelar av i mantal satt jord och särskilda jordeboksenheter, för evärdelig:
delarna av de socknar i Norrbottens län, som beröras av ifrågasatt järnvägslinje mellan Storön i Neder -

ck nars och församlingars
namn

Mantal	Antal bruk-nings-delar av hemman och själv-ständiga jordeboks-enheter	Antal avsön-dringar eller jord-torp för evärdelig tid	Arealer i hektar för hemman och självständiga i jordbruksenheter
Tomter, åker o. d.	Äng	Skogs- och betes- mark	Myr och mossar	Y atten
3,50	96	42	no	500	4,535	800	165
34,17	1,020	788	1,100	3,052	25,980	3,644	2,302
9,08	104	22	170	1,258	17,804	19,882	1,312
23,40	359	250	800	3,800	34,240	14,198	7,044
14,25	232	55	320	3,250	19,720	16,870	1,740
0,53	3	—	5	410	3,720	1,170	1
26,52	266	76	530	3,017	73,761	54,568	3,408
23,00	137	38	295	2,200	53,890	30,075	4,130
6,66	94	: 3	100	1,050	22,470	11,190	2,290
36,05	350	1	270	1,700	131,000	34,150	6,800
2,43	76	3	80	4,265	82,470	22,000	4,000
176,89	2,737	1,278	3,780	39,802	469,590	208,547	33,192

Summa

Nederkalix socken

a) Töre församling

b) Nederkalix församling
...............

Paj ala dito sydligaste

delen ..................

Öfverkalix socken och

församling............

Korpilombolo dito ..

Tärendö dito............

Paj ala dito i övrigt

Junosuando dito ......

Muonionalusta socken
och församling

Jukkasjärvi dito......

Karesuando dito......

Summa

6,110

36,078

40,426

60,082

41,900

5,306

135,284

90,590

32,100

189,220

112,815

,4m»!. Utom här redovisade brukningsdelar och avsöndringar för evärdelig tid finnas inom ovan -

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

21

Bilaga C.

tid försålda avsöndringar, ävensom olika markarealer för de å medföljande kartbilagan Y vågrätt streckade
Kalix socken och Kiruna i Jukkasjärvi socken. Östra sidan.

	Arealer i hektar				Areal	i hektar för fördelaktigare	1
för kronopark och kronomark				odlingsmark
				Summa	Totalsumma	Inom enskildas	Inom kronopark och	Särskilda
Äng	Skogs-	Myr och		areal	område	kronomark	anteckningar
och	Vatten
o. d.	betes-	mossar			Av fast-	Av myr-	Av fast-	Av myr-
	mark					lands-	och moss-	lands-	och moss-
						mark	mark	mark	mark
3	1,871	201	40	2,115	8,225	100	40	25	10
—	349	32	357	738	36,816	550	180	10	—
10	15,264	9,036	18	24,325	64,754	200	400	150	180
236	28,118	6,498	845	35,697	95,697	500	500	300	300
218	25,120	11,075	725	37,138	79,038	220	500	200	230
8	4,010	2,850	1	6,869	12,175	40	20	40	60
152	16,914	4,504	392	21,962	157,246	800	1,100	150	90
100	15,385	5,635	190	21,310	111,900	450	600	100	100	Större delen av
150	70,600	25,690	1,330	97,770	134,870	150	150	200	200	skogsmarken är
1,900	236,000	3,960	1,950	291,000	480,220	800	630	400	400	Skogsmarken i
500	190,000	17,500	5,000	213,000	325,815	—	—	—	—	sin helhet av fjällnatur.
3,277	603,631	116,621	28,398	751,927	1,506,838	3,810	4,120	1,575	1,570

nämnda trakter ett stort antal s. k. krontorp, backstugor och avsöndringar för viss tid eller för livstid..

H. K. Brändström

förste lantmätare.

22

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Avskrift.

Tablå över mantal, brukningsdelar av i mantal satt jord och särskilda jordeboksenbeter, för evärdelig
»delarna av de socknar i Norrbottens län, som beröras av ifrågasatt järnvägslinje mellan Storön i Neder -

		Antal bruk-nings-delar av hemman och själv-ständiga jordeboks-enheter	Antal avsön-dringar eller jord-torp för evärdelig tid	Arealer	i hektar för hemman och självständiga jordbruksenheter
Socknars och försam-lingars namn	Mantal	Tomter, åker o. d.	Äng	Skogs- och betes- mark	Myr och mossar	Vatten	Summa
Nederkalix socken a) Töre församling	15,70	379	295	600	2,300	28,921	4,740	2,383	38,944
b) Nederkalix för-samling ...............	12,40	341	290	500	2,085	10,388	1,366	826	15,165
Paj ala dito sydligaste delen ................	_	_	—	—	—		—	—	—
''Överkalix socken och församling..........	24,71	191	190	700	3,450	39,585	25,552	5,816	75,103
Korpilombolo dito ...	rr 5.88	48	20	100	1,440	12,617	8,781	712	23,650
19,77	132	67	295	3,006	53,218	48,866	3,099	108,484
Paj ala dito i övrigt	—	—	—	—		14,120
Junosuando dito ......	0,50	3	7	5	165	8,000	5,500	450
Muonionalusta dito...	—	—	—	—	—		—	—	—
Jukkasjärvi dito......	14,83	175	2	no	8,050	f 4,850	15,000	2,500	74,110
Karesuando dito......	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Summa	98,70	1,319	871	2,310	20,496	201,179	109,805	15,786	349,576

Anm. Utom här redovisade brukningsdelar och avsöndringar för evärdelig tid finnas inom ovan -

Motioner i Första kammaren, Nr 70.

23

Bilaga D.

tid försålda avsöndringar, ävensom olika markarealer för de å medföljande kartbilagan Y vågrätt streckadekalix
socken och Kiruna i Jukkasjärvi socken. Västra sidan.

Arealer i hektar för kronopark och kronomark			Areal	i hektar för fördelaktigare odlingsmark
Äng o. d.	Skogs- öda betes- mark	Myr och mossar		Summa	Totalsumma areal	Inom enskildas område	Inom kronopark och kronomark	Särskilda anteckningar
Vatten			Av fast-lands-mark	Av myr-och moss-mark	Av fast-lands-mark	Av myr-och moss-mark
22	5,062	1,406	22	6,512	45,456	600	250	75	50
—	491	10	1	502	15,667	225	70	15	—
744	82,357	32,252	2,145	117,498	192,601	600	700	800	900
542	32,863	14,774	443	48,622	72,272	130	250	100	170
76	29,856	17,114	735	47,781	156,265	460	980	260	340
—	—	—	—	—	14,120	50	100	—	—
800	37,000	5,000	3,000	45,800	119,910	320	300	70	70	Skogsmarken är
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	delvis av fjäll-natur
2,184	187,629	70,556	6,346	266,715	616,291	2,385	2,650	1,320	1,530

nämnda trakter ett stort antal s. k. krontorp, backstugor och avsöndringar för viss tid eller för livstid.

H. K. Brändström

förste lantmätare.

24

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Bilaga E.

Sammanlagda arealer i hektar av olika ägoslag, enligt Förste lantmätaren
H. K. Brändströms utredning för de å kartbilagan Y vågrätt streckade delarna
av de socknar, som beröras av den föreslagna järnvägslinjen.

För kronoparker och kronomark.

Skogs- och betesmark 791,260 har eller 7,913 km2	Äng, myr och mossar 192,638 har
Mark av fjällnatur ej häri intagen.	eller
	1,926 km2

För hemman och självständiga brukningsdelar.

	Skogs- och betesmark 670,769 har eller	Åker, äng, myr och
50 km. 1	6,708 km2	mossar 384,730 har
	Mark av fjällnatur häri ej intagen.	eller 3,847 km2

Storleken av några i ytvidd jämförliga svenska län.

60 km. i

Stockholms län 7,739 km

Gottlands län
3,160 km2

Södermanlands län 6,811 km2

Malmöhus län 4,833 km2

50 km. ■

Motioner i Första kammaren, Nr 7!).

Bil. F.

3. Uppgifter angående jordbruksmöjligheterna i de trakter, som komma
att beröras av den planerade järnvägen Kalix—Kiruna.

Av jordbrukskonsuleuten Yngve Anjou.

Vid bedömande av övre Norrlands möjligheter som jordbruksland får man
kanske i första band ta hänsyn till det härstädes rådande klimatet. Enligt de undersökningar,
som häröver blivit utförda av professor A. G. Ilögbom, framgår, att »de
klimatologiska betingelserna för åkerbruket i norra Sverige icke äro så ogynnsamma
som man vanligen föreställer sig, utan att de kunna anses såsom i det närmaste
lika goda som i det övriga Sverige». Detta yttrande är grundat på Norrlands betingelser
för odling av mogen säd.

Enligt de praktiska odlingsförsök, som under de senare åren blivit utförda
vidkommande jordbruksförhållandena i Norrland, måste emellertid huvudvikten vid
det norrländska jordbruket förläggas till foderodling, under det att sädesodlingen
bör inskränka sig blott till husbehov och på många ställen, särskilt inom de inre
belägna delarna, knappast ens för det egna behovet. För foderodling kan nämligen
klimatet i hela Norrland anses fullt ut lika lämpligt som på någon annan plats
inom Sverige. På grund av den rikliga vinternederbörden och den hastiga snösmältningen
på våren blir jorden under försommaren genommättad med fuktighet,
vilket synnerligen gynnsamt inverkar på utvecklingen av växtligheten. Då härtill
kommer, att faran för nattfroster på våren visat sig vara mindre i norra Sverige
än i de södra delarne av landet, är allt detta ägnat att framkalla en god utveckling
av de flesta foderväxter med ty åtföljande riklig och säker avkastning av desamma.

Vad särskilt de av den föreslagna järnvägen berörda trakterna beträffar, torde
klimatet icke lägga något som helst hinder i vägen för en ekonomiskt lönande foder.
produktion. Sädesodlingen kan däremot på vissa ställen anses något osäker och
torde särskilt i de nordligare av dessa trakter inskränkas om ej rent av uteslutas.

Jordmånen är i allmänhet av godartad beskaffenhet och sålunda lämplig för
odling. Fastmarksjorden består inom Neder Kalix socken till ganska stor del av
lera eller lerblandade jordarter, av lättbrukad beskaffenhet, omväxlande med moränjordar.
I de övriga socknarna består fastmarksjorden till övervägande del av moränavlagringar,
ehuru lerhaltiga jordar även här förekomma. Så är t. ex. fallet utefter
Kalix-, Ängeså- och Bönälvarna inom Över Kalix socken samt Torne älv inom
Pajala socken, där ganska stora sammanhängande komplex med lerhaltig jord
förekomma. Denna jord torde få betraktas som den yppersta odlingsmark inom
Norrbotten. Moränjordarna äro även till stor del odlingsbara, där de ej äro allt
för bemängda med sten, så att odlingsarbetet härigenom i för hög grad fördyras.

Stora arealer i de berörda socknarna utgöras av försumpade eller vattensjuka
inarker, s. k. myrmarker. Dessa äro av olika beskaffenhet, beroende på läge och
bildningssätt. Närmast kusten inom Neder Kalix socken förekomma i stor utsträckning
s. k. ängsmyrar eller myrängar. Dessa äro vanligen bildade av starrtorv, i
vilken finnes uppblandad torv av ängsull, vattenklöver, blåsene, fräken m. fl. växter.
Mosstorv förekommer mera sparsamt i dessa myrar.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 3 samt. 40 käft. (Nr 79). 4

Klimat.

Jordmån.

Mynnarker.

26

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Torven å desamma är i allmänhet grundare än å de längre från kusten förekommande
myrarna, och till följd härav övergå de ofta till jord av fastmarksnatur,
sedan de blivit odlade, och kunna på grund härav med fördel användas till produktion
av såväl sädes- som foderskördar. Den underliggande marken består till övervägande
del av lera, moränlera, ehuru även sand- eller grusbotten stundom kan förekomma.

Dessa myrmarker äro i allmänhet av godartad beskaffenhet och lämpliga för
odling. Närmast kusten nedsättes visserligen deras odlingsvärde i någon mån på
grund av de svavelsyrade salter, som här ofta förekomma i den underliggande leran,
och som åstadkomma, att växtligheten skadas, men då det visat sig, att dessa salter
snart nog försvinna, sedan myrarna utdikats och odlats, torde ej allt för stor betydelse
behöva tilläggas denna omständighet.

De myrmarker, som äro belägna längre från kusten, äro vanligen s. k. skogsmyrar.
Torven i dessa är huvudsakligen bildad av brunmossor, starr, fräken eller
tuvdunsarter. De äro vanligen djupare än den förstnämnda gruppen myrar och kan
diupet mången gång uppgå till 3 meter, stundom ännu mera. Den underliggande
fastmarken består här till övervägande del av moränjord (sand och grus), ehuru
undantagsvis även lerhaltig jord kan förekomma. Aven dessa myrar äro av godartad
beskaffenhet i odlingshänseende.

På vissa ställen förekomma utom nu nämnda myrar även s. k. »mossamyrar»,
där torven huvudsakligen bildats av vitmossor. Dessa äro i odlingshänseende av
mindervärdig beskaffenhet men kunna för jordbruket anses vara av indirekt betydelse,
enär de bilda ett ypperligt material för torvströberedning. Vanligen aro
dessa myrar sparsamt förekommande och vitmossetorven begränsad endast till det
övre ytlagret, under det att den undre torven är bildad av andra mera högtstående
växter och sålunda lämplig som odlingsmark.

Mormarker- Som förut framhållits, bör huvudvikten vid det norrländska jordbruket laggas

nas betydelse på produktion av foder. Särskilt ägnade härför äro dessa myrmarker, vilka s go
sam odlings- gom utan llnclaT1tag äro av utmärkt beskaffenhet såsom odlingsjord. På grund dels
marl<'' av den ringa kostnad, som deras odling kräver, dels ock den höga avkastning av
foderväxter, som kan erhållas å desamma, ha de i allmänhet visat sig snart nog
kunna betala de kostnader, som äro förbundna med deras bringande i kultur, otta

nog efter endast 2 ä B års förlopp. A , . ... .. ,

Deras avdikning och odling kan därför sägas vara av stor betydelse för länet
i flera avseenden. Härigenom kunna stora foderskördar erhållas för relativt små
kostnader, varigenom kreatursbesättningarna i avsevärd grad kunna ökas. Det enskilda
välståndet höjes härigenom och i samband därmed nationalförmögenheten,
men samtidigt må också framhållas dessa myrodlingars fördelaktiga verkan i
klimatiskt hänseende, då frostländigheten härigenom i hög grad visat sig kunna
nedbringas. Slutligen må även påpekas, att dessa myrodhngar ha stor betydelse
även i kolonisationssyfte ävensom i socialt hänseende, enär de möjliggöra de befintliga
hemmansdelarnas uppdelning i flera brukningsdelar, vilka därigenom bliva iståndsätta
att föda en mångdubbelt större befolkning, än vad för närvarande är tallet.

För belysande av odlingsvärdet hos vissa av de myrmarker, som ligga inom
de av den planerade järnvägen berörda socknarna, må anföras följande utdrag ur
»Berättelse för Kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå» för åren 1909 — 13.

Motioner i Första kammaren Nr 79

27

J5y	Myrens beskaffenhet	Skörd i kg. pr hektar
Grönhavre	Gräs, medelavkast-ning pr år
Ogödslat	| Gödslat	Ogödslat	Gödslat
Neder Kalix socken.
Holmträsk ...	Djup myr å lerbotten	3,200	25,400	1,500	8,200
Landtjärv......	» » » sandbotten	15,300	18,900	12,400	19,500
Månsbyn.........	» » » lerbotten	14,000	25,000	4,100	5,100-
Näsbyn ...........	» » » sandbotten	—	12,400	100	10,700
Ytter byn....	Grund » » lerbotten	5,300	13,600	8,800	14,600
	» » » »	18,700	33,500	14,000	23,900
före socken.
Bondersbyn .........	Djup myr å lerbotten	2,100	15,900	3,600	10,100
Törböle ...............	» » » »	10,300	23,500	3,600	7,000
Över Kalix socken.
Alsån ..................	Djup myr å sandbl. lera	3,500	10,500	3,900	8,900
»	» » » lerbotten	9,600	22,200	6,100	12,700
Lömträsk	» » » »	16,300	31,100	5,700	10,600
Långviksudden......	» » » »	8,500	27,100	4,500	13,200
Nordhammar......	» » » »	15,300	22,500	8,400	19,300
Svartbyn...............	» » » sandbl. lera	14,300	24,800	8,900	19,400
Korpilombolo socken.
Kivijärvi...............	Djup myr å sandbl. lera	12,800	30,000	—	—
Jerijärvi...............	» » » » »	3,500	13,500	—	—
»	» » » » »	6,400	19,000	—	—
Pajala socken.
Junosuando .........	Djup myr å lerbotten	1,700	9,900	1,600	11,200
Jukkasjärvi socken.
Kuoksu .	Djup myr å lerbl. sand	1,400	18,700	—	—
Svappavaara .........	Grund » » lerbotten	8,900	23,700	—	—
Vittangi.....	Djup » » »	5,500	19,300	2,000	5,700
»	» » » »	7,500	18,400	1,800	6,100
	» » » »	19,100	30,400	4,200	10,500
	» » » sandbl. lera	3,100	24,700	2,700	6,100
	» » » » »	4,400	16,800	—	—
	Medeltal |	8,420	21,200 |	5,200	11,700

28

Motioner i Första kammaren, Fr 79.

I omstående utdrag anförda viktuppgifter avse såväl grönhavre som gräs i
färskt, otorkat tillstånd. Som utbytet av torkat grönfoder kan beräknas vara omkring
25 % av grönmassan samt utbytet av hö cirka 35 % av det otorkade gräset,,
motsvaras ovanstående medeltal av följande avkastningsresultat pr hektar.

Torkat grönfoder. Hö.

Ogödslat .................................... 2,100 kg. 1,800 kg.

Gödslat ....................................... 5,300 » 4,100 »

Då medelavkastningen för landet i sin helhet anges vara 3,500—5,000 kg,
torkat grönfoder samt 3,000 kg. hö pr hektar, framgår sålunda av ovanstående
uppgifter, att ifrågavarande myrmarker med rationell skötsel och gödsling kunna,
lämna fullt ut lika hög avkastning av grönfoder och hö som vad man i södra och
mellersta delarna av landet kan påräkna.

Den gödslingskombination, som medtagits, har varit »fullgödsling», bestående av:.

200 kg. chilesalpeter

400 » superfosfat

200 » 37 % kaligödning samt

2,000 » kalkstensmjöl eller släckt kalk pr hektar räknat.

Omstående avkastningssiffror visa även, att flertalet av de i angivna trakter
förekommande myrarna lämna så hög avkastning av foderväxter, att deras uppodling
utan tvekan kan tillrådas. Emellertid förutsätter en dylik odling rationell
skötsel och gödsling av desamma i framtiden, och härför erfordras i första hand
konstgödsel ävensom kalk. Då likväl transporterna av dessa ämnen några längre
sträckor landsvägsledes i alltför hög grad fördyra desamma, försvåras och hämmas
härigenom myrodlingen högst väsentligt och kommer under alla omständigheter det
ekonomiska utbytet av densamma att försämras. Dessa olägenheter skulle till stor
del bortfalla genom den planerade järnvägens tillkomst, vilket givetvis skulle bidraga
till ett kraftigt uppsving av nämnda uppodlingsarbeten.

Jordbrukens För att en jordbrukare i övre Norrland utan biförtjänster skall finna fullt
storlek, uppehälle för sig och sin familj, torde gården böra ha minst 6—8 hektar odlad
jord förutom ängsmarker samt kunna föda 8—10 kor. För närvarande är detta
emellertid endast undantagsvis fallet i de trakter, som här beröras, och härigenom
bliva flertalet jordbrukare mer eller mindre beroende av biförtjänster, såsom skogsavverkning,
timmerflottning och dylikt. Detta medför vanligen den olägenheten
att jordbruket i viss grad försummas och misskötes, varigenom dess avkastning blir
mindre och framför allt mycket osäker.

Genom eu vidsträcktare uppodling av de rikligen förekommande odlingsmarkerna
vinnes däremot en jämnare samt säkrare utkomst av jordbruket och beroendet
av biförtjänsterna bortfaller eller minskas. Intresset för dylik nyodling har
också på de senare åren allt mer och mer ökats, tack vare den upplysningsverksamhet,
som bedrives å jordbrukets område, ävensom genom den hjälp, som från
statens sida lämnas i form av anslag till torrläggning av vattendränkta och frostförande
marker samt de lånemöjligheter, som genom hushållningssällskapets förmedling
finnas tillgängliga ur Norrländska nyodlingsfonden.

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Nyodlingslånerörelsen har särskilt under de sista åren nått en synnerligen
stor omfattning, vilket framgår av sammanfattningen å sid. 30—31 av under åren
1907—16 beviljade nyodlingslån inom berörda socknar.

Utom här angivna nyodlingsföretag, till vilka lån ur Norrländska nyodlingsfonden
erhållits, har givetvis ett omfattande nyodlingsarbete utan hjälp av dylika
odlingslån ävenledes förekommit. Någon tillförlitlig värdering över de arealer mark,
som härigenom vunnits för kultur, torde emellertid vara så gott som omöjligt att
verkställa.

Egnahemslånerörelsen har också i sin mån bidragit till skapandet av
nya jordbrukslägenheter, ehuru densamma med undantag av Neder Kalix socken
ej förekommit i samma utsträckning inom berörda trakter som i andra delar av
länet.

För närvarande torde kunna påstås, att nötboskapsskötseln huvudsakligen Höodlingens*
baseras på utfodring med självväxande foder, hämtat från myr- och bäckängar även- förutsättsom
utgrävningsträsk, vilket har till följd att stor vikt lägges vid dessa ängsmar- nin3arker.
Dålig avkastning från desamma medför också vanligen svältfodring av kreaturen
under vintern. Då nu denna avkastning vanligtvis är mycket ojämn, blir
också fodertillgången i hög grad växlande med ty åtföljande svårigheter att kunna
avpassa kreatursantalet under de skilda åren. Under svaga foderår, då kreatursprisen
i trakten samtidigt äro låga, måste försäljning av, kreatur företas; under
göda år däremot, då omvänt kreatursprisen äro höga, företas inköp av kreatur —
vilket allt är ägnat att menligt inverka på det ekonomiska resultatet från ladugården
och omöjliggöra nötkreaturskötselns uppdrivande till någon högre ståndpunkt.

Skall därför kreatursskötseln kunna utvecklas så, att den blir ekonomiskt
lönande, måste vinterutfodringen mera övervägande baseras på odlat foder såsom
vallhö, grönfoder och rotfrukter.

Förutsättningarna för en lönande foderproduktion kunna också anses vara
lika stora i övre Norrland som i de sydligare delarna av landet. Särskilt har
odlingen av gräs visat sig kunna lämna hög avkastning, förutsatt att lämpliga metoder
härvid komma till användning. Det fuktiga och tempererade klimatet visar
en gynnsam inverkan på gräsväxten och samma fördelaktiga verkan kan också
ljuset anses hava. Då kolsyreassimilationen utan avbrott kan försiggå hela dygnet
om under sommaren, till följd av de ljusa sommarnätterna, följer härav en riklig
tillväxt av växtmassa med därav orsakad hög skördeavkastning. Gräsarterna äro
för övrigt mycket härdiga mot frost, vilket även utövar ett gynnsamt inflytande
på avkastningens säkerhet. Tornedalen är ju också särskilt bekant för
sina rika höskördar, vilka genom rationella vallodlingsmetoder skulle kunna ytterligare
höjas.

För belysande av den avkastning från vallarna, vilken genom en lämplig
skötsel och gödsling av desamma kan erhållas, hänvisas till förut anförda uppgifter
angående myrarnas odlingsvärde. Dessa avkastningsresultat avse visserligen endast
myrmark, men enligt vunna erfarenheter torde höavkastningen även från fastmark
kunna sättas till fullt ut lika hög.

30

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Grönfoder odlingens
förutsättning
ar.

Rotfruktodlingens
förutsättningar.

År	Neder Kalix och Töre	Över Kalix	Korpilombolo	Tärendö
Antal lån	Areal har	Låne- belopp	Antal lån	Areal har	Låne- belopp	Antal lån	Areal har	Låne- belopp	Antal lån	Areal har	Låne- belopp
1907	8	5,4	2,300			_	_	_			—	—
1908	5	5,ii	1,435	—	—	—	6	9,6	2,255	2	2,28	660
1909	16	22,71	5,750	3	2,80	980	3	4,21	950	3	4,14	1,050
1910	30	26,13	9,185	4	5,88	1,450	10	23,00	4,100	—	—	—
1911	13	19,52	5,755	3	3,66	950	6	3,81	1,240	4	2,86	800
1912	37	37,77	14,770	O O	5,02	1,200	5	2,95	1,225	—	—	—
1913	23	25,48	9,730	9	8,24	3,150	6	4,22	1,850	O O	3,90	1,350
1914	60	69,52	19,373	19	23,84	7,210	12	8,83	3,545	2	1,46	540
1915	34	38,31	13,840	8	7,71	2,925	12	7,38	2,905	3	4,34	1,175
j 1916	29	27,07	10,870	23	21,47	8,700	2	1,28	490	3	1,65	760
j Summa	255	276,72	93,008	| 72	79,28	26,565	62	1 64,74	18,560	20	20,63	6,335

Sammandrag: Antal lån 627. Nyodlad areal

Grönfoderodlingen har också genom åberopade uppgifter visat sig hava fullt
berättigande på myrmarkerna, men samma avkastning har också, enligt vad utförda
försök givit vid handen, kunnat erhållas även på fastmarksjord. Särskilt synes
baljväxtodlingen ha förutsättningur att lyckas på den senare, och genom riklig inblandning
av dylika värdefulla växter i grönfodret kan dels större avkastning och
framför allt ett mera äggviterikt och värdefullt foder erhållas.

Motstående skördeuppgifter från en del kulturförsök, som under åren
1909—13 utförts genom Kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, visa grönfoderodlingens
möjligheter på fastmarksjord inom de av den planerade järnvägen berörda
socknarna (tabellen nedtill å sid. 31).

Beräknas även här utbytet av torkat grönfoder till omkring 2b % av grönmassan,
motsvaras tabellens medeltal av 6,400 respektive 6,600 kg. torkat grönfoder
pr hektar.

För ernående av en riklig och lönande avkastning från ladugården måste tillgång
på saftigt foder finnas hela året. På sommaren tillgodoses detta genom betesgången,
men under vintern har detta krav hittills allt för litet beaktats. Genom
uppfyllande av detta villkor även under denna årstid skulle emellertid mycket
kunna göras för att erhålla ett bättre avkastningsresultat. Medlet härför är odling
av tillräckligt stora arealer rotfrukter, i första hand rovor.

Rovodlingen har också, enligt vad erfarenheten visat, förutsättningar att
lyckas lika bra i Övre Norrland som i övriga delar i landet. Utförda försök ha
nämligen utvisat, att avkastningen av denna foderväxt är fullkomligt lika hög och

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

31

1 Över Torneå endast för Aapna och Olkomangi	Pajala (med undan-tag Jarhois) och Jnnosuando	Gellivare endast för Vettasjärvi och Kääntöjärvi	Jukkasjärvi	Karesuando
| Antal lån	Areal har	Låne- belopp	Antal lån	Areal har	Låne- belopp	Antal lån	Areal har	Låne- belopp	Antal lån	Areal har	Låne- belopp	Antal lån	Areal har	Låne- belopp
			5	4,83	1,300				4	4,4	1,350			—
—	—	—	13	18,44	4,380	3	2,72	710	19	26,88	7,180	—	—	—
—	—	—	—	—	—	1	1,53	300	1	1,55	370	—	—	_
2	2,io	500	12	8,05	2,850	1	0,88	325	13	14,27	4,250	1	0,67	175
—	—	—	—	—	—	—	—	—	34	51,01	11,430	—	—	—
| -	—	—	5	4,45	1,825	2	1,33	450	o	3,35	920	—	—	_
—	—	—	12	11,07	3,555		—	—	46	53,42	14,585	—	—	_
—	—	—	5	4,47	1,700	1	0,61	260	11	9,56	3,070	_	_	_
4	2,37,	790	21	22,32	7,895		—	—	—	—	—	—	—	—
6	4,47	1,290	73	73,63	23,505	8	7,07	2,045	130	164,08	43,155	1	0,67	175

691,29 hektar. Lånebelopp kr. 214,638.

lika säker i Norrbotten som i andra delar av landet. En särskilt gynnsam omständighet
vidkommande rovodliDgen är frånvaron av nattfroster under den tid på
året, då rovorna äro mest ömtåliga härför, nämligen på våren. Under eftersom -

Socken	By	Jordart	Skörd i kg. pr har av otorkat grönfoder.
Enbart havre.	Havre och baljväxter.
Neder Kalix	Månsbyn	Lerjord	10,200	12,200
	»	»	26,400	27,800
	Holmträsk		38,400	34,600
	Pålänge	Sandjord	27,400	34,500
	Sangis	»	42,100	48,400
Över Kalix	Nybyn	»	27,700	27,800
Korpilombolo	Jerijärvi	»	27,000	26,300
Pajala	Erkheikki	»	19,700	18,800
Jukkasjärvi	Vittangi	Myr jord	11,900	7,200
		Medeltal	25,600	26,400

32

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

maren och hösten, då faran för frost är störst i Norrland, visa sig rovorna vara
mycket härdiga i detta hänseende. Genom en rationell skötsel och gödsling av
jorden torde därför rovodlingen utan gensägelse kunna anses fullt ut lika säker
och ekonomiskt lönande i de nordligaste delarna av landet som på andra ställen.

Under femårsperioden 1909—13 har avkastningen av de bästa rovsorterna i
de av Kemisk-växtbiologiska anstalten anordnade försöken inom skilda delar av
länet varit följande:

År	Antal försök	Skörd i kilogram rötter pr hektar
Bortfelder	Östersundom
Högst	Lägst	Medeltal	Högst	Lägst	Medeltal
1909 1910 1911 1912 1913	3 4 6 5 4	81.300 67.300 70,200 118,000 119,800	58,900 38.600 48,200 51,400 65.600	71,830 54,700 57,900 75,600 87,950	84,500 84,500 81,800 105,200 130,900	75,300 75,300 49,700 66,500 74,800	81,170 60,100 63,700 87,940 92,230
Medeltal: 91,300	52,500	69,600 97,400	68,300 | 77,000

Ovanstående uppgifter avse visserligen medelavkastningen från försök inom
Pela länet, men då häri även ingå försök från de nordligare delarna samt då klimatet
dessutom i stort sett kan anses lika gynnsamt för rovodling i de av den
planerade järnvägen berörda orterna, torde anförda avkastningsresultat i ganska
tillförlitlig grad kunna tjäna som bevis för rotfruktsodlingens förutsättningar även
härstädes.

Även potatisodlingen får anses säkert lönande, åtminstone inom de allra flesta
av järnvägen berörda trakterna. Några avkastningssiffror härifrån för belysande
av nämnda faktum finnas tyvärr icke, men kunna även här utdrag ur förut åberopade
försöksberättelse för åren 1909—13 i viss mån tjäna som bevis:

Sort	Antal försök	Stärkelse- halt	Medelskörd i kg. pr. hektar
Knölar	Stärkelse
Harbinger........................................	17	14,ä	26,500	3,763
Evergood ..........................................	13	12,2	18,900	2,305
New Guordian...................................	17	13,8	19,220	2,652
Ortens potatis....................................	12	15,6	23,780	3,709

Motioner i Första kammaren, Nr 70. 33

Ehuru sädesodlingen, som förut framhållits, ej bör tilläggas allt för stor betydelse
inom övre delarna av Norrbottens län, utan mera inskränkas för det egna
behovet och i vissa fall knappast ens så mycket, ha emellertid en hel del utförda
försök ävensom den praktiska erfarenheten utvisat, att densamma kan lyckas även
pa ganska nordligt belägna trakter. Det, som egentligen lägger största hindret i
vägen för sädesodlingen, är de på eftersommaren vanligen inträffande nattfrosterna.
Den härigenom föranledda relativt korta, frostfria vegetationsperioden betingar användning
av sorter med kort utvecklingstid, och då härmed vanligen sammanhänger
mindre avkastningsförmåga, blir sädesodlingen mindre givande härstädes än
■söderut.

Åsikterna angående nattfrosternas förekomst torde dock många gånger få
anses överdrivna. Enligt verkställda undersökningar har det sålunda framgått, att
den frostfria vegetationstiden i själva verket ej är så kort i Norrland som man
vanligen föreställer sig. I Karesuando t. ex. är den frostfria tiden i medeltal 72
dygn, i Sveg endast 58 dygn och i Skeppsholmen i Västergötland föga bättre, eller
do dygn, sålunda kortare än i nordligaste Lappland. Frostländighetens minskande
genom torrläggning av de så rikligt förekommande myrmarkerna torde också i viss
män kunna förlänga vegetationstiden och möjliggöra odling av sädesarter med längre
växttid och högre avkastningsförmåga. Man har också all anledning hoppas att
genom växtförädling kunna erhålla sädesarter, vilka med kort växttid förena relativt
hög avkastningsförmåga och härigenom torde också sädesodlingen kunna bliva
mera säker och ekonomiskt lönande även i övre delarna av Norrbottens län än
vad hittills varit fallet.

Utförda försök ha hittills visat, att sädesodlingen, trots en del yttre ogynnsamma
förhållanden, dock ej är så lågt givande som man med anledning härav
skulle vilja anta. Nedanstående avkastningsresultat utgöra utdrag av avkastningen
från de sortförsök med vårsäd år 1913, som av Kemisk-växtbiologiska anstalten
blivit utförda:

Socken	Skörd i kg. per hektar
Korn
Knstkorn	Bjarkökorn
Kärna	Halm	Kärna	Halm
Neder Kalix (medeltal av 3 försök) Över Kalix ( » »2 » ) Korpilombolo (1 försök)	2670 2570 2700 1930	3600 2710 3500 5450	3380 2500 2500	3280 3350 2550
Jukkasjärvi (medeltal av 2 försök)
Medeltal) 2470	3800 | 2790	3060

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 3 samt. 40 käft. (Nr 79.)

Sädes odlingen* förut sättningar.

5

34

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Socken

Neder Kalix (medeltal av 2 försök)
Över Kalix ( » »2 » )

Korpilombolo (1 försök)..................

Jukkasjärvi (medeltal av 2 försök)

	Havre
Mesdagsbavre	Norsk havre
Kärna	Halm	Kärna	Halm
	3100	5450	3060	5240
	2590	3990	2250	4350
	2100	4400	1700	4500
	1840	6410	2100	6700
Medeltal	2410	5060	O CO CN Öl	5220

Skörderesultaten utvisa sålunda att avkastningen av såväl korn som havre
varit ganska hög. Genom mera rationell skötsel av jorden samt framför allt lämplig
gödsling av densamma skulle ävenledes avkastningen kunna höjas samt mognaden
påskyndas. Härför erfordras i första hand fosforsyrehaltiga konstgödselmedel,
vilka dock för närvarande på många ställen ej med fördel kunna användas på
grund av de besvärliga och dryga transporterna.

K raturssköt- Då huvudvikten vid det norrländska jordbruket måste förläggas till foderpro selns

betydelse duktion, följer härav nödvändigheten av att detsamma förenas med kreatursskötsel,
för det norr- varigenom det producerade fodret må kunna förädlas till värdefullare och mera
ländska jord- iätts41da produkter, vilka kunna tåla längre transporter. Nötboskapsskötsel ävenbruket.
gom svjnskötsel bliva härigenom av ofantligt stor betydelse. __

Den förstnämnda bedrives dock för närvarande på de flesta håll alltför primitivt
för att kunna lämna nöjaktigt resultat. På sommaren äro kreaturen hänvisade till
de merendels svagt givande skogsbetena och under vintern består utfodringen
huvudsakligen av starr- och fräkenhö. Den svaga utfodringen tillika med frånvaron
av ett planmässigt avelsarbete med till följd härav klent utvecklade kreatur
medför ringa avkastning och dåligt ekonomiskt resultat av hela ladugårdsskötsel^
De nu påpekade missförhållandena kunna visserligen avhjälpas genom odling
och användning av ett mera näringsrikt foder, såsom vallhö, grönfoder och rotfrukter,
ävensom genom ett bättre bedrivet avelsarbete, men härvid kvarstå likväl
sådana olägenheter som svårigheter vid anskaffande av kraftfoder ävensom bristande
avsättningsmöjligheter för ladugårdsprodukter. Detta har till följd, att ladugåidshanteringen
för närvarande huvudsakligen bedrives endast för tillgodoseendet av
det egna behovet av mjölk och smör, varjämte en ringa del smör torde produceras
för avsalu. Då emellertid försäljningen härav ofta nog är förenad med tidsödande
och besvärliga transporter, verkar detta vanligen hämmande på ladugårdshanteringens
utveckling, vilket i sin mån hindrar uppdrivandet även av jordbruket.

Skulle däremot ordnad avsättning för ladugårdsprodukterna kunna erhållas,
t ex. genom andelsmejerier samt genom förbättrade kommunikationer, torde detta
måhända mera än några andra åtgärder bidraga till ett kraftigt uppsving av nämnda
näringsgrenar. Dessutom skulle härigenom vinnas den fördelen, att tillgången på
ladugårdsprodukter för industrisamhällenas behov bleve mera tillgodosett. Erfarenheterna
från andra trakter inom länet äro ett slående bevis härför.

Motioner i Första kammaren, Nr 79. 35

Betydelsen av ordnade avsättningsmöjligheter för ladugårdsprodukterna har
också beaktats av länets hushållningssällskap och bär därför dess förvaltningsutskott
låtit utarbeta förslag över på vilka trakter inom de av den planerade järnvägen
berörda socknarna andelsmejerier böra kunna komma till stånd. Enligt denna utredning
böra dylika mejerier kunna bildas å följande platser:

1) Korpilombolo kyrkoplats, 2) Pajala kyrkoplats eller eventuellt Sattajärvi
by, 3) Junosuando kyrkoplats och 4) Vittangi kyrkoplats.

Genom framdragning av den föreslagna järnvägen vinnes god avsättning för
de genom dessa föreslagna andelsmejerier förädlade ladugårdsprodukterna med tv
åtföljande utveckling av ladugårdsskötsel samt jordbruket inom respektive orter.

Svinskötseln, vilken under de sista åren haft en stark utveckling inom de
södra delarna av länet, har i de övre delarna ännu ej hunnit till den ståndpunkt
den även härstädes förtjänar, men torde denna viktiga näringsgren med all sannolikhet
även här kunna motse ett starkt uppsving inom de närmaste åren.

Såsom .sammanfattning av vad ovan anförts framgår, att förutsättningarna för
bedrivande av ett ekonomiskt lönande jordbruk inom alla de trakter, som komma
att genomlöpas av den planerade järnvägen, äro förhållandevis mycket goda, under
förutsättning att detsamma bedrives och utvecklas i den riktning, som betingas av
de klimatiska och lokala förhållandena. Det anförda torde även i viss mån utvisa,
att jordbruket genom bättre tillvaratagande av de rika, naturliga möjligheterna samt
genom bättre kommunikationer ävensån genom ökad förståelse och vidgat intresse
från dess utövares sida, bör kunna utvecklas långt över vad som för närvarande
är fallet. Det måste därför anses vara av ofantligt stor betydelse att allt göres för att
bibehålla och utveckla detsamma genom bibehållande av en självständig och burgen
jordbrukareklass även inom dessa hittills genom ogynnsamma förhållanden i viss mån
vanlottade trakter.

Luleå den 4 januari 1917. Yngve Anjou,

jordbrukskonsulent.

II. Uttalanden om Norrbottenmyrarnas odlingsmöjligheter av Svenska
Mosskulturföreningens tjänstemän.

I.

Långt innan min länge närda önskan att få bese vår nordligaste provins och
något lära känna dess myrmarker kunde uppfyllas, hade jag dels genom litteraturen,
dels genom våra tjänstemäns berättelser fått en ganska god föreställning om, huru
de borde se ut.

Deras beskaffenhet som odlingsmark hade jag också mångfaldiga gånger teoretiskt
prövat på laboratoriet, då vi där under årens lopp undersökt många hundra
myrjordsprof från de mest skilda delar av det vidsträckta länet, från fjällmyrarne
ned till kusttraktens torfmyrar.

Så blev jag slutligen 1913 i tillfälle att på en blixtturné se några sådana myrar
och även en vällyckad kultur.

Samman fattning.

36

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Med ledning av den kännedom jag således inhämtat om Norrbottens myrar,
får jag som min bestämda mening uttala, att ofantliga arealer där uppe med stor
lätthet böra kunna uppodlas och efter ordentlig gödsling och skötsel lämna god avkastning
av gräs, grönfoder och rotfrukter.

Kalkhalten är ofta låg. Denna bör helst korrigeras för uppnående av det
bästa resultat. Åtminstone kunna ej baljväxter gå så väl till, om ej kalkats, och
kväfvegödslingen kan nog inskränkas betydligt, blott kalk tillföres, som befordiar
förmultningen och torvkväfvets lösliggörande.

Försök av oss vid Nederkalix och Korpilombolo med och utan kalk gåvo ett
ovanligt starkt utslag för kalkningen till både grönhavre och gräs.

Av vikt för myrodlingen är, att länet noga genomsökes på kalkförekomster
och dessa exploateras, där så ske kan. Att bränna kalken blir för dyrt där uppe
av brist på billigt brännmaterial, utan bör den malas till mjöl, vilket med fördel
kan utföras vid något av de många vattenfallen.

Ofantligt mycket skulle vara att tillägga, men av det sagda torde redan framgå,
att jag anser Norrbottensmyrarne innehålla göda odlingsmöjligheter, varigenom detta
län bör kunna föda en mycket talrikare befolkning än hittills.

Jönköping den 10 oktober 1913.

Hjalmar von Feilitzen,

Fil. d:r> Svenska Mosskulturföreningens föreståndare..

II.

Korpilombolo. Här har landfiskal Bergström ett av våra försöksfält om hand.
Föreskrifterna hade noggrant följts, och utförandet vittnade om livligt intresse för
försöksverksamheten. Skillnaden emellan de olika parcellerna var redan från långt
håll lätt att iakttaga. Detta måhända världens nordligaste försöksfält gjorde på mig
ett rent av överväldigande intryck. Aldrig har jag kunnat tänka mig, att växtförsök
skola kunna vara av betydelse långt norr om polcirkeln, dock, trots det
ovanligt kalla året, var jag tillfyllest övertygad, att här är mycket både att göra
och lära. Om man också icke får räkna på sädens mognad, så kan man dock varda
förvissad om att erhålla stor fodermassa, och detta torde ändock vara huvudsaken.

Utdrag ur »Redogörelse för förrättningsresorna under sommaren 1892» av
Sven Muller, f. d. kulturingeniör hos Sv. M. F.

III.

Fästa vi då först uppmärksamheten vid de icke odlade mossarne, så måste
dessa, vad deras vegetation och bildning angår, betecknas såsom i allmänhet särdeles
likartade över hela länet. Detta är av så mycket .större fördel, som dessa
bildningar även, i stort sett, måste anses såsom synnerligen godartade. Naturligtvis
äro de icke till punkt och pricka överensstämmande i alla smådetaljer, utan avvika
i botaniskt-fysiognomiskt avseende rätt ofta betydligt från varandra, men för jord -

Motioner i Första kammaren, Nr 79. 37

bruksändamål äro mossarna i Norrbottens lön mera jämngoda än inom nation
annan provins på Sveriges fastland.

Verkliga högmossar till hela eller större delen av sitt djup uppbyggda av
vitmossor, dessa i södra och mellersta delarne av vårt land så vanliga bildningar,
iakttog jag knappast någon gång under hela min färd, helst i länets inre delar; och
dylika myrar måste sålunda, dess bättre, betecknas såsom där ganska sällsynta.
Vitmossorna, vilka ju i hög grad bestämma torvens odlingsvärde, förekomma väl i
större eller mindre inblandning både i myrarnes levande vegetation och i torven,
samt kunna någon gång utgöra huvudbeståndsdelen i dennes ytlager, men blott
sällan i den grad eller till det djup, att odlingsvärdet därigenom avsevärt nedsättes,
och var det huvudsakligen blott de mindre skogsmyrarne samt i de större
bildningarnes smalare vikar eller kanter, de uppträdde i någon nämnvärd mån.

Det är icke sällsynt att höra sydsvenskar yttra sig med misstro ej endast om
åkerbruket på fastmark, utan även och framför allt om mosskulturen inom Norrbottens
län. »Huru är det möjligt», så frågar man, »att något jordbruk med hopp
om framgång skall kunna idkas i eu landsdel, hvarest finnas endast fjäll och myrar,
där sommaren varar på sill höjd blott trenne månader, där frosten härjar snart
sagt varje höst, och där vintern bjuder på sådana köldgrader, att termometerns
kvicksilver stelnar. Vad kan växa, vad kan mogna i en sådan bygd?» — Om det
redan i allmänhet är kinkigt nog att på avstånd uppkonstruera jordbruksförhållandena
i någon som helst trakt, sa är detta framför allt fallet, vad Norrbottens län
beträffar, och det må därför på en gång varda sagt, att man i Södra Sverige gör
sig de skevaste begrepp om desamma.

Likheten med vissa bygder inom Småland, vad markens reliefförhållanden
angår, är i själva verket förvånande stor. Man träffar här som där milsvida moär
och skogar, eu ofantlig rikedom på större och mindre myrar — fastän deras beskaffenhet
i de skilda områdena är himmelsvitt olika — och det är endast de ymniga
gråvidena, som giva åt Norrbottens torvmarker ett för de småländska främmande
diag. Linnés bekanta uttryck om Småland att »det är Norrland mitt i
Göta rike» är därför lika snillrikt som sant.

Det är ju verkligen ett faktum att vintern inom Norrbottens län är både lång
och sträng. Men härvid är först att märka, att den städse är jämn: några bestämda
eller partiella barvintrar vet man häruppe ej av, utan växtligheten njuter
en ostörd vila hela vintern igenom, och jorden är under denna period städse kälad.
Då vintern en gång äntligen slutar, sker detta på en gång — ofta inom en förvånande
kort tid — och inga upprepade vinterrecidiv, som ju snart sagt årligen
förekomma söderut, tillbakasätta och fördröja i Norrland gång efter annan den nyvaknade
växtligheten. — —--— _ _ _____ _ _ _ ___

Genom dyrt förvärvad erfarenhet känner väl varje jordbrukare i södra Sverige,
i huru hög grad vårfrosterna, synnerligast på mossodlingar, verka försenande ej
endast på cerealiernas, utan även på foderväxternas utveckling. Till följd av den
i Norrland raskt försiggående snösmältningen blir jorden genommättad med fuktighet,
ett faktum, som för vegetationsförhållandena är av största betydelse. Det har
också visat sig, att det är just vid vegetationstidens början växtligheten i norra

3S

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Sverige utvecklas långt snabbare än i dess södra del. Nu för tiden synes det vara
sällsynt nog, att Syd-Sveriges vintrar äro vidare snörika, och under vanliga förhållanden
försiggår snösmältningen därstädes sakta och mest genom avdunstning,
vadan den sent inträdande vårvärmen träffar en genom ofta månadslångt blåsväder
uttorkad jord. Härigenom kommer marken att sakna tillräckligt förråd av den »vintermust»,
som i hög grad bidrager till växtlighetens snabba och jämna utveckling.

Men om också den norrländska vintern driver kvicksilvret långt ned i termometerröret,
så låter sommaren det i stället stiga i höjden.

Under sådana dagar utvecklas växtligheten likasom i ett drivhus, och då ligger
det ingen överdrift i det gamla uttrycket, att »det växer, så att det synes».

Såsom ett slående exempel härå må anföras, att jag den 15 juli i Kvikkjokk
för första gången under året åt färsk potatis, god och fast, samt att denna härstammade
från knölar, utsatta i början av juni. Jag erinrar mig vårar, då å småländska
höglandet potatis legat 6 veckor i jorden innan den kommit upp, och på
ungefär samma tid hade den vid Kvikkjokk icke allenast kommit upp, utan stod i
full blomning och både ett par tum långa, fullt matnyttiga rotknölar.

I PiiUjärvi, c:a 10 mil ovan polcirkeln, spisade jag den 30 juli ovanligt stor,
ny potatis (Magnum bonum).

De naturliga förhållandena inom det egentliga Norrlands inre delar äro, såsom
bekant, högeligen gynnsamma för boskapsskötsel och särskilt för mejerihandtering.
De utmärkta betena frambringa en mjölk, om vars gräddhalt man söderut saknar
begrepp, och det smör samt den ost, som härav tillverkas, äro av sällsport ypperlig
beskaffenhet. Emellertid är ännu icke boskapsskötseln och ännu mindre mejerihanteringen
inom Norrland, vad de borde och kunde vara; ja, man torde väl vara
berättigad säga, att de på sin nuvarande ståndpunkt knappast lämna ens en antydan
om, vad de kunna bliva. Först efter torvmossarnes uppodlande och genom
deras tidsenliga skötande kan Norrland bliva, vad man så ofta kallat det, »Sveriges
framtidsland»; ty det är ej ensamt genom sina mineraltillgångar, genom sina
skogar och sin industri det skall förtjäna detta namn, utan tillika genom en på
åkerbruk grundad rationell boskapsskötsel.

Utdrag ur »Berättelse över undersökningar i Norrland sommaren 1894» av
Robert Tolf f, f. d. Botanist hos Sv. M. F.

IV.

1 den moderna mosskulturen ligger det norrbottniska jordbrukets räddning,
ty att med lejt folk skaffa starrhö från ströängarna betalar sig numera icke.

Några exempel på framgångsrik mossodling inom Norrbotten torde vara av
intresse. Kring Kukkola by finnas stora, grunda marker på lera och således av
utmärkt beskaffenhet. Enligt uppgift av konsulent Wanhainen har här erhållits 40
ton färskt grönfoder pr har.

Vid övre Kuivakangas och Juoksengi finnas stora odlingar, vilka dock voro
dåligt gödslade, varför timotejen gick ut om två år. Intressanta odlingar funnos

Motioner i Första kammaren, Nr 79. 39

vid Kivijärvi s om Korpilombolo. Ehuru torven var kalkfattig och gödsling ägt
lnC<i enbart kreatursgädsel, bestod beståndet huvudsakligen av alsikeklöve^med
imotej och angskavle, allt av frodigaste slag. Aven i Korpilombolo, Tarendö*) och
Lovikka funnos anmärkningsvärt goda odlingar. Av ändå större intresse voro de i
Vittangi, som på grund av sitt nordliga läge utgör bästa beviset för möjligheten av
modern mosskultur aven i gränstrakterna för jordbruket (Bild 3 i bilagan U)

Under de senaste tre åren har uppodlats 230 tunnland myrjord ''och alltjämt
SKd frbetet oförmlnskat- På vallarna odlas timotej och ängskavle, varjämte i
-jalvsådd inkomma gröen, svingelarter och hven. Som grönfoder användes havre

l k7‘, SfSk'' t i,avfei\ når en betydande storlek och frodighet med enbart
stallgödsel under de första åren.

Tack vare myrodlingarne har man i Vittangi i det närmaste kommit ifrån
1 lyrslattern, vilket för befolkningen betyder en stor lättnad. Också var belåten v£

m?rt ngarS- myfkct,stor- Vore blott kommunikationerna lättare,
skulie Vittangi kunna bil eu betydande produktionsort för ladugårdsprodukter till

fäSS måste koftgötsel köras 10 mil på landsväg och produkterna lika
långt, vilket fördyrar priset med 3 öre pr kg.

Vida billigare ställa sig dä gödslingskostnaderna i närheten av stambanan, där
man aven traffar en del lyckade försök. Så finner man i trakten av Gällivare
mycket göda odlingar, varjamte stora odlingsmöjligheter ännu finnas. Här äro dock

mjmkpi-iseri1^ ^ uppskruvade’ att odb''ngen icke tagit riktigt fart, trots de höga

. -1 andra fal1.. lägSer svårigheten att få mark hinder i vägen. Så är förhållandet
1 Murjek, dar marken äges av staten eller sågverksbolag. De senare ha nu HerrSiidbärjat

Upplåta JOrd _{?* odllnS och gröna odlingsiläckar börja uppstå

flerstädes, men man ser tydligt var kronogränsen börjar.

Murjek ar numera ett rätt stort stationssamhälle, vars bebyggare gärna skulle
önska odla a de störa myrarna runt om och på så vis få foder åt det tjugutal kor
som nu finnas och de många fler, som behövas i orten. Tills på sista tiden har
man av brist på jord nödgats köra all gödsel till skogarna och stjälpa av den där
numera finnes dock användning för en del därav.

, Myrodlingaraa i Norrbotten ha till stor del krondikningen att tacka för sin
tillkomst, h n. aro anslagen förbrukade, och då befolkningen icke längre kan få
hjalp med avloppen, blir det stillestånd med nyodlingen under någon tid. Man får
dock hoppas, att nya anslag beviljas, ty de hittills använda medlen för avdiknin"
hava brukats på välsignelsebringande sätt. Emellertid bör det nya anslaget icke
galla, som man har 1 dagligt tal säger »för frostländighetens minskande», utan för
oahngsändamål, varigenom betonas, att man vill hjälpa befolkningen komma från
den besvärliga myrslattern i skogarna och skaffa den odlingsmöjligheter på närmare
hall Härigenom kan man även skapa hem för yngre medlemmar i de ofta
barnnka familjerna, på så vis kvarhålla dem i födelsebygden och hindra emigra -

i den sls^ftrStaMagan Uheten & 1 K°rpi,ombol° och Tärendö giva bilderna 1 och 2

40

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Befolkningen är i själva verket så liemkär, att en person, som exempelvis i
Amerika tjänat ett mindre kapital, ej sällan återvänder till födelsebygden i höga
norden.

Att däremot söka skapa nya kolonier genom inflyttningar söderifrån är knappast
rådligt. Förhållandena under de långa vintrarna häruppe äro sådana, att folk
söderifrån knappast kunna trivas. Undantag givas dock helt visst.

Man kan ju invända, att jordbruksbefolkningen ingenstädes i övriga delar av
landet erhåller så stora förmåner, som de fria huvudavloppen innebära, men å andra
sidan arbetar väl ingen jordbrukarekår under så svåra förhållanden som här. Det
är ju delvis en kolonisation man åsyftar och varje dylikt företag är förbundet med
störa kostnader. Beträffande Norrbotten bliva dock kostnaderna icke alltför betungande,
och staten kan dessutom här betinga sig en viss kompensation. Sedan
gammalt har nämligen befolkningen rätt till liöfångst å statens s. k. ströängar.
Emellertid är det önskligt, att denna rättighet upphör, och frågan om på vad sätt
den givna tillåtelsen skall kunna återfås, är även f. n. på tal. I många fall skulle
detta säkerligen kunna ske, om krondiken lämnades i stället.

Drar sig höfångsten tillbaka från de längre bort liggande myrvidderna till
myrodling kring byarna, kan man även i de renskötande trakterna lämna myrvidderna
i okvald besittning åt renen och därmed undvika många tvistigheter, som
nu ständigt uppstå mellan jordbruk och renskötsel.

Ån en gång vill jag betona, att lämplig krondikning är ett livsvillkor för
jordbruk och boskapsskötsel inom Norrbottens län.

Jönköping den 8 november 1913.

E. Haglund.

Fil. Dr, Botanist hos Sv. M. F.

Bil. G.

Ur »Svenska Mosskulturföreningens Tidskrift», nr 4 juli 1916:

Verkan av kalkstensmjöl framställt av ren kalk jämfört med dolomitisk
kalksten från Junosuando i Norrbotten.

Kulturförsök utförda i kärl i Mosskulturföreningens vegetationsgård i
Jönköping åren 1914 och 1915.

Av Hjalmar von Feilitzen.

Frågan om dolomits och dolomitisk kalkstens värde som kalkmaterial har
mycket länge sysselsatt den agrikulturkemiska forskningen och häröver föreligga
undersökningar och försök från en mängd utländska och även från ett par svenska
försöksstationer. Dessa ha delvis givit något motsägande resultat, väl beroende
på olika råvara och skilda försöksbetingelser, och än kan knappast problemet anses
vara till alla delar fullt löst. — — —

Motioner i Första kammaren, Nr 79. 41

Då man nu uppe i Norrbotten, där man på grund av för långa och dyra frakter
kan tänka på någon transport av kalk från mellersta Sverige, på sina håll har
sadana dolomitiska kalkstenar, vilka efter enbär målning med kraft från något av
närvarande talrika vattenfall skulle kunna ersätta kalken på myrarna och på kalkfattig
fastmarksjord, om den visade samma goda verkan som exempelvis D. Meyer
framhåller, gjordes åren 1914 och 1915 i Mosskulturföreningens vegetationsgård
ett försök med en dolomitisk kalksten, som dr E. Haglund liemtagit från Junosuando
-masugns by och som torde representera en ungefärlig normaltyp för dylik dolomit
Dolomiten innehöll:*)

30,85 proc.

19,83 »

46,8i »

55,09 proc.

41,6G »

8,25 »

100,oo proc.

Stenen pulvriserades i och för kulturförsöken, så att halten finmjöl (finare
-än 0,2 millimeter) blev 87,7 proc.

Till jämförelse användes kalkstensmjöl från Visby med en kalkhalt av 55,o»
proc. ren kalk motsvarande 99,29 proc. kalciumkarbonat och en finmjölslialt av
''96,3 proc.

Försöket, som handhafts av ingenjör E. Nyström, utfördes i stengodskärl från
Höganäs fyllda med en synnerligen kalkfattig, klent multnad vitmosstorv (kalkhalt
0,64 proc. eller 1,784 kg. pr hektar till 20 cm. djup) och försöksplanen var följande
:

Samtliga kärl gödslades med 400 kg. superfosfat och 400 kg. 37-procentigt
källsalt pr hektar räknat. Försöksväxt rödklöver. Ympjordsextrakt tillfördes.

a) okalkade.

b) 2,000 kg. ren kalk i kalkmjöl från Visby.

c) 2,000 kg. ren kalk i Junosuandodolomit.

•d) 4,000 kg. ren kalk i Visbykalk.

e) 4,000 kg. ren kalk i Junosuandodolomit.

f) en mängd Junosuandodolomit med samma neutralisationseffekt som vid 2 000 kg

Visbykalk. ’ s‘

g) dito med samma neutralisationseffekt som vid 4,000 kg. Visbykalk.

Neutralisationseffekten beräknades efter halten kolsyra, så att i båda fallen
lika mycket kolsyra gavs i karbonaterna.

Kalk ............................................

Magnesia................................

Kolsyra

Motsvarande kalciumkarbonat

Magnesiumkarbonat ....................

Övriga ej bestämda ämnen

• u *2 ana1ya som vi samtidigt gjorde med dolomit från Kukkola i Norrbotten visade 31,75
kalk och 15,47 *> magnesia eller 56,71 % kalciumkarbonat och 32,85 % magnesiumkarbonat.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 3 samt. 40 käft. (Nr 79.) 6

42

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Detta motsvarade då vid 2,000 kg. kalk i Visbykalken 8,448 kg. dolomit, i armed
gavs 1,064 kg. kalk .och
684 » magnesia

Summa 1,748 kg. baser

och med 4,000 kg. CaO i Visbykalken dubbla mängden eller 6,896 kg. dolomit
med 2,128 kg. ren kalk och 1,368 kg. magnesia, summa 3,496 kg. baser.

Av varje olika kalkning förekommo 4 parellellkärl.

Av klövern togos första året 2 skördar. År 1915 såddes ny klöver och

prövades då efterverkan, varvid en skörd togs.

Skörden vägdes varje gång grön, varefter massan lufttorkades och torrsubstansen
bestämdes, och därvid ha följande siffror för avkastningen erhållits.

Direkt verkan år 1915.

Skörd av torrsubstans i gram pr kärl i medeltal av 4 parallellkärl:

—	Första	skörd	Andra skörd
		medelav-1 vikelse grani |		medelav- vikelse gram	sv 5 os B p. B
Okalkat ......................................................... 2,000 kg. ren kalk fr. Visby i kalkmjöl......... 2.000 » » » » »i dolomit ......... 4.000 » » » » » i kalkmjöl......... 4,000 » » » » »i dolomit .........	0 42,52 42,58 44,67 44,67	± 0)74 -+- 1,12 ± 1,1* -+- 1,57	0 23,05 21,62 22,10 22,oo	± 1,*5 ± 1,12 -t- 1,20 ± 0,67	0 65,57 64,20 66,77 66,07
Dolomit med samma neutralisationseffekt som:
2.000 kg. ren kalk fr. Visby i kalkmjöl......... 4.000 » » » » »i » .........	31,17 38,42	± 5.17 | ± 1,52	21,62 20,05	± 1,12 | ± 2,25	52,79 I 58,47 |
Efterverkan	år 19 15.
------ " ''			Första skörd
				medel-avvikelse [ gram
Okalkat ......................................................... 2,000 kg. ren kalk från Visby i kalkmjöl .. 2,000 » » » » » i dolomit ..... 4’,000 » » » » »i kalkmjöl .. 4*000 » » » » » i dolomit .....			0 43,80 58,05 58,55 57,02	-4~ 1,35 -1- 5,05 -+- 2,SO -+- 1,88
j Dolomit med samma neutralisationseffekt som
2.000 kg. ren kalk från Visby i kalkmjöl .. 4.000 » » » » » i y			45,90 52,02	—f~ 1,15 ~~f~ 0,12

43

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

(Överensstämmelsen mellan parallellparcellerna var genomgående mycket god,
vilket framgår av siffrorna för medelavvikelserna i gram. Blott ett par större avvikelser
förekommo.)

I de okalkade kärlen grodde klövern visserligen, men groddplantorna dogo
nästan genast till följd av jordens sura reaktion. I samtliga kalkade kärl utvecklade
sig klövern däremot fullt normalt, och någon synbar skillnad kunde ej iakttagas
mellan dem. Dock låg näst sista serien med den svagare dosen dolomit,
som innehöll samma mängd kolsyra som den, vilken mättat kalciumkarbonatet vid
2 000 kg. ren kalk i Visbykalk, något efter de övriga, vilket dock sedan jämnade
ut sig i andra skörden.

Andra året då efterverkan studerades var också någon skillnad, i det den
sistnämnda seriens kärl såg lite svagare ut, liksom fallet var med den svagaste
dosen Visbykalk.

Några fotografier, som togos strax före skörden, ge en föreställning om vegetationens
utseende de båda åren. Dessa återges i bilagan U, bilderna 4 och 5.

Om man ser på skördesiffrorna för år 1914, så voro de ej bättre med dolomit
än med ren kalk, där i båda fallen lika mycket kalk givits, och detta var förhållandet
både vid den lägre och högre kalkdosen (detta stämmer överens med
Täckes erfarenhet från samma jord). Där sådan mängd dolomit tillförts, att den
neutraliserade effekten på baserna, uttryckt i mängd kolsyra som åtgått till bildande
av mättade karbonat, var lika i de båda kalkslagen, blev däremot avkastningen
med dolomit avgjort sämre än av kalkmjöl.

I andra skörden 1914 voro differenserna mycket små och täckas nästan genom
medelavvikelserna.

Efterverkan andra året visade vid den lägre kalkdosen en tydligt bättre skörd
med dolomit än med Visbykalk, varför här magnesian utövat en viss effekt. Vid
den högre dosen var kalkbehovet tillfredsställt, och där blev ingen skördestegring
genom magnesiatillskottet.

Där neutralisationseffekten var lika i de båda kalkmaterialen var skörden
något högre med dolomit än med Visbykalk vid den lägre dosen, men vid den
högre dosen låg den avgjort under.

Magnesia synes således ej kunna ge samma utslag som kalken på denna jord
men dock delvis vara till nytta, och någon direkt skadlig inverkan har den ej utövat
i den proportion den förekom i dolomiten. Som man av detta försök emellertid
ej får fullt utrett, varpå det beror, att dolomiten vid samma neutralisationseffekt
ger sämre skörd än malen kalksten, skola nästa år (1917) anordnas nya försöksserier,
där dels ges stigande mängder kalkstensmjöl (1,000 kg., 2,000 kg. och
4,000 kg. CaO), dels motsvarande mängder kalk i dolomit, för att se om magnesian
däri ökar skörden eller ej, och dessutom en parallellserie, där ges lika mycket
kalk + magnesia som kalk i kalkmjöl, för att få utrett, om verkligen magnesia som
bas kan delvis övertaga kalkens roll eller är underlägsen. Slutligen anordnas även
eu serie med samma neutralisationseffekt i båda fallen.

Av det redan utförda försöket framgår emellertid det praktiska resultat, att
man mycket väl kan använda denna norrbottniska dolomit i finpulvriserat tillstånd
till kalkning av kalkfattig myrjord.

44

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Bilaga H.

Utdikning av frostförande marker inom Neder Kalix, Över Kalix,
Korpilombolo, Pajala och Jukkasjärvi socknar.

Byanamn där dikningsföretaget är beläget	Torrlagd areal	Beräknad kostnad	Statsbidrag j
har	ar	kronor	öre	kronor
Neder Kalix. Bredviken ................................................	83	70	3,600		1 1,200
Grubbnäsudden och Östanvik.....................	18	08	740	—	350
Ria by...................................................	84	13	4,800	—	2,400
Granå by ..............................................	46	60	4,800	—	2,400
Törböle by..	92	59	8,180	—	4,000 !
Töre by .....	86	47	3,800	—	1,900 1
Lombens by .	34	37	2,700	—	1,300 ;
Ytterbyn...	102	05	8,000	—	4,000 i
Stråkanäs by........	51	53	5,500	—	2,700 . i
Storträsk...	29	34	2,300	—	1,100 1
Sänkmyran	64	—	7,550	—	3,700 |
Bondersbyn ..............................................	142	77	13,500	—	6,700 !
Bjumisträsk by .........................................	29	84	3,000	—	1,500 !
Månsbyn	23	79	7,486	—	3,700 ;
Sellmyren	3	05	800	—	400 !
Ryssbält ...................................................	75	94	12,438	05	6,200 !
Näsby by ................................................	235	64	24,481	24	12,200 !
Storsien .....................	34	86	4,950	—	2,400 j
Korpikå by .............................................	264	12	20,200	—	10,100 i
Bondersbyn	50	95	8,519	41	4,250 i
Sörens by ................................................	73	78	11,300	—	5,650 j
Långfors by ............................................	34	65	3,799	51	1,890 i
Summa	1,662	25	162,444	21	80,040 i
Över Kalix.
Alså by .	189	24	15,200	—	5,060 !
Nyby by...................................................	6	77	1,410	—	470
Svartby by.......	3	55	440	—	170
Kypasjärvi by	146	60	12,000	—	6,000
Jock by ...............	17	30	1,000	—	500
Brännforsheden .	10	25	1,800	—	900
Jock by ...................................................	18	35	1,350	—	650
Alsåklubben nr 1	51	32	1,550	—	1,200
Mickojärvi by .........................................	39	70	5,500	i -	2,700
Mjöträsk och Olovsfors . . .	19	34	2,800	1 _	1,400

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

45

Byanamn där dikningsföretaget är beläget	Torrlagd areal	Beräknad kostnad	Statsbidrag
bär	ur	kronor	öre	kronor
Vännäs by . .	: 68	42	9,000		4,500
Bredträskby	97	55	13,047	35	6,520
Svartbyn...................	82	46	11,532	87	5,760
Övre Landsjärv	86	35	10,839	91	5,410
Marsjärv och skogstorpet Marberget ...	17	20	1,912	76	950
Naisjärv	14	80	1,350	_	670
Pesaträsk	26	10	5,160	—	2,580
Summa	895	30	95,892	89	45,440
Korpilombolo socken.
Jer i j är vi by .....................	191	60	10,800	_	5,400
Kivijärvi ..........................................	93	55	4,050	—	2,000
Summa	285	15	14,850	—	7,400
Paj ala socken.
Anttis by..............	23	37	2,400	_	1,200
Kajnulasjärvi...........	29	26	1,300	_	650
Huuki by	164	54	6,715	_	3,300
Törmäsniva.....................	26	49	1,250	_	600
Lautakoski by	63	31	4,700	_	2,500
Kieksisvaara	92	35	6,300	_	3,100
Erkheikki	61	83	4,450	_	2,200
Mella inom Kolari by	20	79	1,750	_	850
Kitkiöjoki o. Muonionalusta	38	27	1,670	_	800
Tärändö bv	60	04	5,400	_	2,700
Välivaara	34	63	2,200	_	1,100
Naalisvaara......	170	—	6,240	_	3,100
Kardis by	6	15	1,250	_	600
Areavaara .	116	29	9,600	_	4,800
Liviöjärvi by..............	383	20	15,400	_	7,700
Junosuando by....................	76	60	4,900	_	2,400
Anttis by	98	64	9,146	81	4,500
Sattajärvi ..........................	294	20	36,942	54	18,470
Pääjärvi by nr 2	36	90	1,400	—	700
Summa	1,796	86	123,014	35	61,720
Jukkasjcirvi socken.
Lannavaara by	54	62	4,500	_	1,500
Lannavaara by	54	62	4,500	_	2,200
Junosuando	12	98	1,150	_	550 (
Junosuando masugnsby	20	15	1,650	—	800 L

46 Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Byanamn där dikningsföretaget är beläget	Torrlagd areal	Beräknad kostnad	Statsbidrag
har	ar	kronor	öre	kronor
1 Vittangi by ............................................ | Kuoksu by...............................................	58 76	03 73	2,300 13,050	—	1,100 6,520
Summa Sammandrag. 1 Neder Kalix ............................................. | Över Kalix.............................................. j Korpilombolo............................................. j Paj ala ..................................................... ! .Jukkasiärvi .............................................	277 1,662 895 285 1,796 277	13 25 30 15 86 13	27,150 162,444 95,892 14,850 123,014 27,150	21 89 35	12,670 80,040 45,440 7,400 61,270 12,670
Summa	4,916	69	423,350	45 206,820

Bilaga I.

Uppgift å trävaror, som under åren 1906—1915 flottats i Kalix älv

med biflöden.

Kalix älv med alla bivatten t. o. m. 10:e distr.

År	1906	685,958	st. klampr.	453,392 enheter	kubikfot
»	1907	867,055	» »	570,149 »	—
»	1908	707,884	» »	6,259,719 kubikfot	8,8
»	1909	755,631	» »	6,078,693 »	8,0
»	1910	625,140	» »	4,797,566	7,7
»	1911	940,133	» »	6,833,199	7,3
	1912	1,082,645	» »	7,611,320 »	7,0
»	1913	984,280	» »	6,516,947	6,6
»	1914	1,316,703	» »	8,029,936 »	6,1
» 1915 1,963,112 » » 10,610,147 » Härav å bivatten till Kalix älv: A) Torne älv t. o. m. Tärendö älvs 4:e distr.	5,4
År	1906	106,782	st. klampr.	64,933 enheter	—
»	1907	66,316	» »	47,784 »	—
»	1908	35,726	» »	350,354 kubikfot	9,8
»	1909	57,200	» »	515,814 »	9,0
	1910	12,548	» »	83,079 »	6,6
»	1911	77,460	» »	666,567 >	8,6
»	1912	73,758	» »	643,285 »	8,7
»	1913	44,046	» »	363,655 »	8,3
»	1914	209,173	» »	1,932,896	9,2
	1915	107,176	» »	823,203 >	7,7

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

47

B) Ängesån med bivatten	t. o. m.	7:e distr.		Klamparnes medelstorlek
							kubikfot
År	1900	361,146	st.	klampr.	252,073	enheter	—
•»	1907	405,030	»	»	266,200	»	—
»	1908	417,451	»	»	3,925,324	kubikfot	9,4
	1909	483,607	»	»	4,060,968		8,4
»	1910	264,961		»	2,060,115	»	7,8
»	1911	319,605	»	»	2,521,927	»	7,9
»	1912	565,896	»	»	4,246,709	»	7,5
	1913	478,175	»	»	3,478,792	»	7,3
»	1914	618,351	»	»	3,746,392		6,1
	1915	1,012,493		»	5,318,957	»	5,8
		Härav	å bivatten till Ängesån:
B 1)	Skrövälven t. o.	m.	6:e distr.
År	1906	147,554	st.	klampr.	87,984	enheter	_
»	1907	255,180	»	»	153,722	»	—
	1908	216,648	»	»	1,801,346	kubikfot	8,s
»	1909	177,795	»	»	1,260,835	»	7,i
»	1910	137,983	»	»	960,619	»	7,o
	1911	166,582	»	»	1,191,912	»	7,8
	1912	290,189	»	»	1,624,407	»	5,o
»	1913	241,919	»	»	1,503,534	»	6,2
	1914	241,259	»	»	1,431,091	»	0.9
	1915	298,514	»	»	2,399,210	»	8,o
	Lina	älv t. o. m. 4:e distr.
o År	1906	76,043	st. klampr.	62,058	enheter	_
»	1907	65,841	»	5>	52,845		—
	1908	96,914	»	»	1,049,212	kubikfot	10,8
»	1909	106,172	»	»	1,010,147		9,5
	1910	36,852	»	»	348,877	»	9,4
»	1911	61,552	»	»	599,226	»	9,7
	1912	46,287	»		566,067	»	12,2
»	1913	120,996	»		1,201,920	»	9,9
	1914	107,183			874,449	»	8,2
	1915	59,797	»		548,209		9,2
Kalix den 30	juni 1916.

Kalix Älvs Flottningsförening.

48

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Bilaga K.

Till Kommittén för utredning om järnvägsanläggning Kalix—Kiruna.

På grund av anmodan bär jag härmed äran översända önskad utredning om
de kronoparker i Juckasjärvi socken och revir, vilkas avsättningsförhållanden för
skogsprodukter röna inverkan av den eventuella järnvägen.

Först må då nämnas att, enär bl. a. flottningsförhållandena från socknen äro
jämförelsevis svåra, någon nämnvärd avsättning av smärre virkesslag ännu ej förekommit;
kolved och massaved ha ingen avsättning, endast de grövsta träden kunna
uttagas, och skogarna ha därför förutom timmerträden och den utväxande skogen
ett avsevärdt kapital av gamla torkträd, träd av trögväxande och skadade smärre
dimensioner samt kolningsdugligt avverkningsavfall m. m. Som de sämst belägna
delarna må nämnas särskilt nordöstra delarna till Lainio älvområde, varifrån virkesflottningen
genom helträdsflottning med flottläggning i gränsälven mot Finland blir
dyrbar. Dessutom trakterna till Torne- och Tärendö älvar ovan Juckasjärvisjöns
utlopp, varifrån virkesflottniugen blir två-årig och varifrån av denna orsak någon
flottning till kusten på senare år ej ägt rum.

Därest planerad järnväg kommer till stånd, synes mig, att man genom att vid
Anttis eller Lovikka uppta det virke, som från Lainio älv inkommer i Torne älv,
skall kunna få avsättning för det virke, som bland annat från Juckasjärvi socken
tillföres Lainio älv, och att därvid ej endast som nu det grövsta virket skall få
avsättning för förädling utan ock att massaved och kolved skola kunna medtagas.

Flottningskostnaden för det virke från Juckasjärvi socken, som antingen direkt
eller genom Vittangi älv och andra bivatten tillföres Torne älv, skall genom upptagning
och förädling vid Yittangi, Junosuando eller Tärendö kunna så reduceras,
att även små dimensioner och massaved få avsättning, vilket även gäller virke från
Kalix älv genom upptagning vid Tärendö. Hit torde ock det ovan beräknade från
Lainio älv kommande virket eventuellt kunna transporteras oförädlat från Anttis
eller Lovikka, för att förädling vid gemensam större anläggning må kunna företagas.

Men då den planerade järnvägen skulle genomlöpa socknen från Masugnsbyn
till Kiruna, falla ock en hel del marker under områden, varifrån direkt tillförsel av
skogsprodukter skall kunna företas. Sålunda skall sågtimmer och massaved kunna
med större fördel köras intill 1 å 1,5 mils väg, där större motlut ej förekommer,
och kol upptill 3 mil. Där genom flyttbara motorsågar virke kan förädlas å avverkningsplatsen,
beräknas de sågade varorna kunna köras upptill 2 ä 2,5 mil.
Permanenta platssågar finnas redan nu i Laxforsen och Vittangi, varifrån virkestransport
kan påräknas till järnvägen. Den förra tillgodogör sig f. n. virke huvudsakligen
från de trakter, varifrån virkesflottningen annars vore två-årig.

Vad särskilt kronoparken och kronoöverloppsmarker beträffar beräknas direkt
tillförsel av virke kunna ske från följande arealer:

49

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

kronoparken Kiruna........................... 10,662 liar.

» Svappavaara.................. 233 »

» Parakka........................ 18,149 »

» Kurkiovaara................. 2,533 »

Summa 31,577 har.

Direkt tillförsel av kol efter hopsparat kapital kolvirke beräknas ske till följande
belopp från ovanstående 31,577 har samt från marker intill 3 mil med lättare väg:

från kronoparken Kiruna .............................. 64,000 läster (å 20 hl)

>	»	Sevujoki .	........... 60,000
»	»	Svappavaara	........... 1,800
»	>	Parakka	........... 350,000
»	lägenheten	Nunasvaara....	........... 500	»
»	kronoparken	Sappisadsi	........... 25,000
»	>	Yivungi	........... 40,000	»
y>	»	Kurkiovaara ..	.......... 15,000
»	forsavtaget	Parakkakurkio	.......... 300	»

Summa 556,600 läster.

Indirekt tillförsel av sågtimmer och pappersved genom flottning från krono•nnarker
beräknas kunna ske från följande arealer skogsproduktiv kronomark:

Kronoparken Alajärvi .................................... 2,995 har

Kronoöverloppsmarker.................................... 1,140 »

Kronoparken Sevujoki................................... 14,442 »

» Sappisadsi ................................. 18,828 »

» Parakka ................................... 5,836 >

Lägenheten Nunasvaara (murstensbrott)...... 80 »

Kronoparken Yivungi ...................''.............. 7,759 >

» Saangijoki.................................... lo’343 »

Forsa vtaget Parakkakurkio ........................... 102 »

Summa 61,525 har.

Dessutom beräknas genom flottning kunna framföras virke till kol från trakter,
där våglängden förhindrar direkt koltransport: kronoparken Saangijoki virke
till c:a 40,000 läster. J

Å kronoparken Parakka torde c:a 200 hektar odlingsmark kunna uppodlas
till samma bördighet som i närliggande byar är tillfinnandes.

Gällivare den 8 januari 1917.

Sune Heder ström.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 3 samt. 40 höft. (Nr 79.)

7

50

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Bilaga L.

Utdrag ur Översikt av kalkstensförekomsterna inom Norrbottens läns
olika socknar. Av Fr. Svenonius.

Neder Kalix socken.

Berggrunden inom denna skärgård är nämligen ovanligt rik på karbonatbergarter,
som dock äro för det mesta starkt blandade med andra, än eruptiva ock
basiska (grönstenar i stor utsträckning) än sedimentära, ganska lösa (såsom leroch
talkskiffer, kvartsiter och i någon mån även sandstenar), än slutligen sediment,
som omvandlats till glimmerskiffer. Hur långt utåt havsbotten detta karbonatområde
sträcker sig, är svårt att avgöra. Då Hindersögruppen i Lule skärgård,
som tydligen tillhör samma formation, utåt synes vara begränsad av stora granitmassiv,
är det ej osannolikt, att sådana även här bildat ett yttre band, som sjunkit
genom förkastning och sålunda prisgivit kalkstensformationen åt en hastigare förstöring.
— Formationens längdutsträckning från S. Y. till N. O. eller från Hindersögruppen
upp till Sangisviken är omkring 6 mil.

Den karbonatrika formationen synes fortsätta genom Neder-Torne och någon
del av Karl-Gustafs s:n samt in på finska sidan, där den har ganska stor utbredning.

Man kan inom denna »Kalix-grupp», vars grundstomme tydligen utgöres av
lagrade bergarter, särskilja åtskilliga väl utpräglade zoner. Närmast land, eller
längst i V., är den så starkt inkräktad av eruptiva grönstenar, att karbonaten m. m.
blott utgöra en mycket ringa återstod. Så t. ex. på Storön, Fälesön m. fl. i södra
skärgården, och på Risön m. fl. i den N:a eller i Sangisviken, där eruptivbergarterna
tydligen råda tämligen enväldigt. De yttre zonerna äro däremot rika på
karbonat, som befinnas vara såväl dolomitiska som övervägande kalkkarbonat, men
även på skiffrar av olika slag samt underordnade partier med tydlig sandstensstruktur.

Hydraulisk industri? Enligt benägen upplysning av bergsingeniören Erik
Film, Stockholm, torde åtskilliga av denna trakts karbonat, trots sin »magra» natur,
i följd av sin låga svavelhalt lämpa sig ganska väl för tillverkning av hydrauliskt
matenal.

Hastaskcirets — utanför Pålängefjärden i södra skärgården — berggrund är av
synnerligt intresse, men jag har blott haft tillfälle till ett flyktigt besök. Enl.
frami, rektor Fredholms anteckningar utgöres den ungefär 1,5 kv. km. vida öns
berggrund av följande 5 zoner, som följa varandra, då ön övertväras från N. mot S.

a) ljus och grå kvartsit i blandning samt med små ådror av kristallinisk

51

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

kalksten, ävensom grå oskiktad kalksten i skarpt begränsade, oregelbundna körtlar;
mot S. blir kvartsiten mera skiktad; zonens bredd c:a 30 meter;

b) en skiktad zon av lös, talkig skiffer och svart glimmerskiffer i växling;
strykn. omkring N 50° O, stupn. 70°—80° N. Inom denna ses ett ljusgrått kalklager,
förkastat och med spat i sprickbildningar. Zonens mäktighet blott c:a 6
meter;

c) en i stort sett tjockskiktad »kalksten» (dolomit?) av måhända mer än 20
m:s mäktighet och nederst med lager av kisblandad lerskiffer;

d) finkornig glimmerskiffer, blandad med mörkt lcarbonat samt lerskiffer
(N 70° O, brant N) Totala mäktigheten c:a 12 m.;

e) lerskiffer*) med ett omkring meterbrett karbonatlager.

Längst i N. O. stryka lagren omkring Ö—V och stupa brant mot S.

Enligt Hellströms analyser utgjordes karbonaten från Hastaskäret av en kalksten,
3 mer eller mindre dolomitiska kalkstenar och en dolomit, av vilka dock de
flesta voro mycket orena, en t. o. m. med mer än 84 % »i syra olöst», under det
att kalkstenen höll nära 50 % »olöst». Såvitt jag funnit, göra de ock alldeles
samma intryck som karbonaten på Vitgrundet, d. v. s. att dolomiterna äro alldeles
förhärskande och egentliga kalkstenar, mer eller mindre rena, blott förekomma
såsom mindre lager.**)

Vitgrundet är beläget 800 m. S. om lastageplatsen Carlsborg och är en c:a
2 km. lång i NV.—SO. utsträckt ö av omkring 1 kv. k:ms vidd.

De bästa blottningarna av berggrunden, som synes vara mycket homogen,
träffas längs den cirka 600 m. långa, småuddiga södra stranden, där den mycket
ljusa bergarten efter långa sträckor, och särskilt i V. bildar en sammanhängande
serie av knaggliga skikthuvuden och mellanliggande fördjupningar, ett slags dolomitalper
i miniatyr, där dock topparna blott nå 2 å 3 m. över vattenytan. Bergarten
utgöres med ytterst få och obetydliga undantag av karbonat än — och tydligen
mera övervägande — mycket ljus och tät dolomit, än mera grå dolomitisk kalksten.
Med få avvikelser är strykningen mellan N 40° och 60u O, stupningen 45°
å 50° NV. I en relativt hög udde å strandbältets mitt har man gjort en mindre
sprängning på den vackra vita dolomiten. Något V därom ses några meter mäktiga
lager av den gråare, mera kalkiga bergarten, och ungefär 50 m. i öster visa
sig i de mot vittringen mindre motståndskraftiga småvikarna mellan uddarna några
tunna inlagringar av en svart skiffer. Alldeles invid brottet träffas en något oregelbunden
inlagring av en svagt rosenröd, synnerligen fin, kalkig kvartssandsten.
Inom bergarten ses ock ett par andra zoner med mycket egendomlig utbildning.
Ett fåtal m. O om brottet möter ett lager om 2 å 3 dm. i bredd, utbildat snarast
som ett konglomerat med större och mindre bollar av ett slags kalksandsten i en
fin karbonatrik grundmassa. Ett stycke längre mot öster äro partier inom den
åter mera gråa karbonatmassan utbildade på ett sätt, som erinrar om så kallad
strutmärgel.

*) Denna har med tvekan ansetts duglig till takskiffer.

**) Analyser: Bil. B) Nr 11, 12, 13, 14 och 15.

52

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Analyserna utvisa (i runda tal).
Grått karbonat (Anal. Byrån)

»Olöst» CaO MgO

15 % 41 % 4 %

» » (Hellström)

Vit dolomit (Anal. Byrån)

10 41 4

5 29 20

De båda förstnämnda således ganska orena, något dolomitiska kalkstenar^
Under mikroskop visa de en ovanlig sammansättning, som torde karaktärisera dem
såsom »jatuliska». Den vita eller gulvita dolomiten utgöres av en mycket tät och
ren, tydligt skiktad karbonatmassa med enstaka tunna ränder av gångkvarts samt
fläckar och ådror av något grövre kalkspat; inuti massan ses större korn av albit;
men för övrigt inga kalksilikat eller glimmer. I ett preparat med blandning av
röd sandsten och karbonat, utgöres den förra av rätt stora och tämligen jämna
kvarts-, mikrolin- och plagioklaskorn in. m. inbäddade i en mycket fin grundmassa
av både karbonat och kvarts-fältspatssmulor, medan det till synes mera homogena
karbonatet utgöres av sönderbrutna, ibland oskarpt begränsade skikt, bestående
av ytterst små kalkspatskorn och i underordnad mängd flittror av kvarts,
mikrolin m. m.

Analyser: Bil. A) Nr 15 och 17
Bil. B) » 18

Å de andra holmarna inom södra skärgården såsom Lutsskäret, Fälesön,.
Uällskäret, Trutholmen, Bodskatahällan — ävensom på Skagsudden, torde karbonatlagren
sällan vara mer än omkring 1 m. mäktiga, ofta mindre. — Inom den norra
skärgården, utanför Sangisfjärden lär man hava bränt kalk på åtskilliga Öar,,
såsom Risön, Sonaholmarna, Repskäret, Hällskär och Gersön. På sistnämnda
holme fann jag dock ej fast anstående häll, men väl talrika lösa block av flera
kub. meters storlek, som tydligen lämnat material för bränning. Dessa äro starkt
gula på ytan, inuti tämligen mörkt gråa och täta. Karbonatet är ofta tämligen
orent, hårt och tungt. Analyserna (för det mindre orena provet: 31%, 24 % och
12% resp. »olöst», kalk och magnesia samt för det mera orena: resp. 66%, 13%
och 6%) angiva dess natur av starkt dolomitisk kalksten. Under mikroskopet visar
sig bergarten vara finkristallinisk eller nästan tät, välskiktad, med kornstorlek hos
karbonatet av 0,oc—0,oi mm., här och där med något större kalkspatskorn, späcka*
de med knippen av ett radialstråligt, wollastonitartadt mineral samt flogopitiskt
glimmer.

Ungefär 400 m. NV från sistnämnda holme ligger ett mindre skär, som uppgavs
heta Hällgrundet*) ungefär 7,000 m. SO från Carlsborg. Längs dess S och
V strand, SO om en liten stuga invid en från V inträngande vik, äro längre sammanhängande
sträckor blottade av berggrunden, som utgöres av ett på ytan gulvitt,
ofta mörkrandigt karbonat samt en finkornig svart och tung, mer eller mindre
skifrig bergart. Strykningen är längst i SO N 50° O, men övergår småningom.

'') Häradskartans L:a Trutskäret.

53

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

till ungefär N 30° O med omkring 50° stupning mot NV. Det sydligaste karbonatstrecket
vidgas mot NO från 10—15 m. upptill 20 m. (skenbar) bredd. Därpå
råder den svarta skiffern ungefär 17 m. så ett nytt karbonatband 18 m. (något
variabelt), varefter de svarta lagren bli rådande, om än här och där avbrutna av
ungefär meterbreda karbonatlager. Även på N sidan av viken invid stugan syntes
karboriat av åtskilliga meters mäktighet.

Det analyserade, för holmen typiska provet är en tämligen oren dolomitisk
kalksten (med c:a 22%, 26% och 16% för resp. »olöst», kalk och magnesia). Under
mikroskop är bergarten en nästan tät kalksten (kornstorlek högst 0,oe ned till
mindre än 0,oi mm.).

Den svarta skiffern är eu mycket egendomlig biotitplagioklasskiffer med enstaka
korn av kis, kalkspat och kvarts —möjligen en adinolartad, jatulisk kontaktskiffer.

Analyser: Bil. A) nr 5, 12, 15, 16 och 17.

Bil. B) nr 6, 7, 9, 10, 16, 17 och 18.

(Jfr, nr 52).

Tärendö socken.

Kalksten har här brutits på åtskilliga ställen, av vilka dock endast förekomsten
Kalkipahta (eller Kalkklippan) torde vara mera anmärkningsvärd.

Kalkipahta utgör en del av den branta stranden av Tärendö älv av omkring 2
km. nedanför den punkt där sockengränsen skär älven, och ungefär 1 km. N om
Saittajokis inflöde, eller 4 km. ovanför Lauttakoski. Strax nedanför Tärendöälvens
egendomliga »häktkrok» mot N i Suinakoski utgöres denna strand av starkt iögonfallande,
20—25 m. höga, branta, svarta och skrovliga men upptill jämnskurna
bergbranter — sannolikt mycket grönstensblandade skiffrar — och ett kort stycke
nedanför denna högsta strandsträcka framträder såsom en integrerande del av själva
strandbrinken och redan ett par m. över vattnet den egentliga kalkklippan. Den
är omkr. 15 m. hög samt tydligen starkt pressad och veckad, delvis mycket jordtäckt.
Kalkstenens utbredning torde kunna anslås till omkring 100 in. längs stranden
och ett par tiotal meter vinkelrätt däremot. Emellertid hava ingå systematiska
blottningsarbeten utförts och kalkstenens förhållande till omgivande bergarter är
därför föga känd. Sannolikt ingår kvartsit såsom brant uppresta lager i dessa närmaste
omgivningar. Kalkstenen är ljusröd till gulgrå, småkornig, men med drusrum,
till utseendet ganska massformig, så att skiktningen ej lätt synes; den splittras
lätt, så att ordentliga stuffer äro svåra att erhålla; den synes delvis vara mycket
ren, ställvis med kvartsiga lager, och är stundom svagt bituminös. Den uppges
vara hårdbränd, men lämna en synnerligen god kalk. Analysen anger (10%,
48% och 2% för resp. »olöst», kalk och magnesia) att karbonatet är rent kalkkarbonat.
Under mikroskopet visar sig kornigheten ojämn (0,3—1 mm.) men med
ingripande kontakter, vilka torde betinga en högre grad av hållfasthet, där ej hård
prässning och dylikt orsakat splittrighet. Såsom föroreningar ses endast glesa strål -

54

Motioner i Föräta kammaren, Nr 79.

stensstänglar och små strödda kvartskom, varjämte karbonatkornen ofta äro solkiga
av ett ferritiskt pigment.

Utom för kalkbränning har denna förekomst, som är blottad på 2 ställen med
omkring 50 meters mellanrum, redan i forna tider använts såsom en mycket lämplig
masugnskalksten. Dess från kommunikationssynpunkt rätt gynnsamma läge
omedelbart vid älven samt dess ganska goda beskaffenhet synes väl motivera ett
mera omfattande arbete för noggrannare utrönande av förekomstens verkliga utsträckning
och natur.*)

Analyser: Bil. A) nr 11.

Lauttakoski. Ett par km. s. om byn ses nederst i den liknämnda forsen efter
en längre sträcka av västra älvstranden en ljus kalkstensliknande bergart, strykande
parallellt med stranden och stupande 40—50° V. Försöken att bränna denna till
kalk hava ej utfallit väl, om än mindre partier låta bränna sig. Under mikroskåpet
visar sig bergarten vara en oren silikatkalksten med intill 40—50 % amfibol samt
något kornig, mörkpudrad kalkspat (av 0,i—0,7 mm. kornstorlek), kvarts, strålsten
m. m.

Analyser: Bil. B) nr 19, (20), 21.

Jukkasjärvi socken.

Härvarande kalkstensförekomster hava ofta ett rätt gynnsamt läge och träffas
såväl inom socknens nedre del, som i fjällen. Inom urbergets s. k. yngre avdelning
finnas de på följande ställen: Junosuando Masugnsby invid själva lappmarksgränsen,
Särkivaara och några andra lokaler i närheten av Svappavaara, vidare flerstädes
i mellanlandet mot fjällen och särskilt vid Vuolosjärvi- och Talojärvi-sjökedjorna,
SO om Torneträsk och slutligen i den till urberget hänförda udden
Kalp-minjarka, strax N om sistnämnda sjös utlopp.

Junosuando Masugnsby eller Masugnsbyn, som den vanligen kallas, är klassisk
mark i Norrbottens äldre odlingshistoria och av ålder bekant såväl för sina järngruvor**)
—- bl. a. »Magnetgruvan» med naturliga magneter — som ock för kalkstensförekomsterna.

ett kort stycke V. om den biväg, som från landsvägen leder till gruvorna och bron
över Bautajoki, ses den från brukstiden kvarstående gamia Köökigården, vars närmaste
omgivningar något höja sig över den forna flodbottnen, och i denna höjds
S:a och SV:a del vidtaga mycket snart väldiga ansamlingar av stora block, först

*) Omkring 300 meter i NNO från Kalkipahta träffas på den motsatta, likaledes höga älvstranden
de av ålder kända täljstensförekomsteril a på 2 lokaler. Täljstenen är en blågrå talkskiffer,
med och utan strålsten, liggande i en fläckig serpentinmassa med ymniga gångar av karbonat
(ankerit o. d.) samt ställvis rik på (sannolikt) kromjärn och magnetit, i följd varav grnvkompassen
ger små, men täta utslag. Lagren äro starkt nppresta och ofta böjda, strykande NS och fallando
brant mot V ovanpå täljstenszonen (>Kåtasenkivi>) ses en mera oren, gabbrolik bergart.

**) Att döma av kompasspåhållet sträcker sig järnmalmen ganska långt mot NNY från de
gamla gruvorna, vilka tydligen ingalunda kunna anses hava spelat nt sin roll i länets malmhistoria,
även om malmbredden ej är så ansenlig.

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

55

gramtcr, men strax därpå (mot S.) likadana dolomitblock, varefter, då man fortsätter
inot by. kalkstensgmndens kvarstående, skrovliga skikthuvuden snart vidtaga. —

Vid gruvorna råder en småkornig, röd, granitisk (järn-) gneis med N NV.-lig
strykning och brant fall mot S.V. Uti Isokursu ses röd granit, särskilt nedtill, och
överst på södra sidan ett Ö.V-hgt band av grå kalksten samt leptitiska bergarter
fom veckning fortsätta i riktning mot gruvorna. Kort söder om dessa vid tar

det stora karbonatbältet till åtminstone 200 m:s bredd och S.V. om detta
rada de av pegmatitgångarna (»pilaria») genomsåga glimmerleptiterna ett par kilometer
anda fram till Tarrilainens östra sluttning, varefter en rödlätt — —__

t w Karbonatet bildar sannolikt två parallella band. Det nordligare och smalare
lsokursu-bandet torde under jordbetäckningen framstryka mycket nära järnmalmens
hängande och omedelbart invid Rautajokis bädd. Det strax söder
härom framträdande huvudpartiet är blottat över en areal av omkring 5 å 6 hek „

på Q“ade ist™ 0C,h västra sidan av den här krökande Rautajoki; i längd
eller S.S.O.—N.N.V. kan det följas åtminstone 200 å 300 meter men fortsätter

med största grad av sannolikhet vida längre åt båda hållen och särskilt i nordvästliriktning.
°

Karbonatbergarten har nästan överallt inom fältet ett vackert marmorliknande
och massformigt utseende; färgen växlar mellan vit, gulvit och starkt gul samt
någon gång gra, och prickig; strukturen är mest småkornig till medelkornig sällan
mera grovkornig. Endast undantagsvis är bergarten påfallande glimmerrik och
skittng Analyserna angiva vanligen en normaldolomit av påfallande renhet (näml.
1 v,2 29~30—31% kalk och omkr. 21% magnesia); mindre partier

och särskilt den gråvita grovkristalliniska bergarten från Isokursu är dolomitisk
kalksten (med resp. 8 %, 31 % och 8 %). Härmed överensstämma även Hellströms
analyser Irån Masugnsbyn (utan närmare angiven lokal).

Det större fältet på Rautajokis östra sida är delat mellan kronan och byn
sålunda, att dess nordöstra halva tillhör den förra, dess sydvästra del, liksom förekomsterna
V. om ån, ha anslagits till byns gemensamma behov. Här finnes ett gammalt
obetydligt brott, från vilket Palokorva masugn för 60 å 70 år sedan tog sitt
behov av kalk, medan dess egentliga »ställsten» hämtades från det märkliga berget
Kursuvaara, 1 mil i S.O. inom Tärendö socken.*) — Särskilt inom byns östra
område finnas ansenliga partier med nästan rent vit färg, om än ytan vanligen
till några cm. eller högst en dm. är mer eller mindre gul. Inom ytpartiet äro
visserligen små sprickor härs och tvärs rätt allmänna, men de synas avtaga hastigt
mot djupet och det är ej osannolikt, att man i ett ordentligt skött brott skulle
kunna uttaga ganska ansenliga stycken för monumental användning. Ett ytligt
mindre prov, som på försök slipats och polerats, visar på det hela taget vacker
glans och yta, om än ställvis några ojämnheter märkas vid kornens fogar. Från

*) SvExoNius: Om berggrunden i Norrbottens län. S. G. U. Ser. C. Nr 126. Sid. 34.

56 Motioner i Första kammaren, Nr 79.

denna estetiska synpunkt äro förekomsterna på byns mark vida bättre ån på
kronoområdet. — Hittills har emellertid all användning endast avsett kalkbränning
för husbehov — och mest från området V. om ån och i närheten av den lilla
kvarnen — oavsett de obetydliga kvantiteter som använts förmasugnarna. Denna
kalkbränning sker nästan alltid i direkt sammanhang med och såsom biprodukt vid
tegelbränningen, för vilken leran forslas den mer än 2 mil långa vägen från älvstranden
vid Junosuando by i Pajala socken. Man lärer vanligen beräkna att vid
bränning av t. ex. 3,000 tegel erhålla som bioprodukt 3 tunnor kalk, som uppgavs
vara: »kritvits. Härtill åtgå av sämsta sortens ved 4 småfamnar (»3 alnar
i höjd och längd 6 kvarter i bredd»). Den mikroskopiska undersökningen ger vid
handen, att dessa karbonat vanligen äro synnerligen rena samt hava gott och ingripande
fog. mellan karbonatkornen, sålunda syftande på hög hållfasthet. Prov
från brott närmast S. om Kööki-gården visade en jämnkornighet av cirka 1 mm.
och blott sporadiska korn av kvarts, magnetit, olivin eller pyroxen och flogopitfjäll.
Vit marmor från O. om kvarnen visar en kornstorlek av ända till 2 mm., med
ytpräglat taggig sammanväxning mellan kornen, och av föroreningar endast små
kiskorn med höljen av järnglans. Från längst Ö. å Kronans område visar ett prov
mera oregelbunden, nästan breccieartad struktur, enstaka järnglanskorn, ibland med
kiskärnor, samt små glimriga aggregat. Endast karbonatet från Isokursu är
en serpentinmarmor, något dolomitisk, med rätt grova, varandra genomväxande
kristallindivider och nätverk av serpentin och flogopitisk glimmer.

För alla ändamål, där magnesiahalten ej verkar ogynnsamt, kan det vackra
karbonatet från Masugnsbyn tydligen användas. Åtskilliga närbelägna ymniga förekomster
av ås-sand av olika grovlek och renhet — t. ex. invid landsvägen till
Merasjärvi — skulle måhända medgiva dess användning för fabrikation i större
skala av kalks andteg el, om ej de ogynnsamma kommunikationsförhållandena omöjliggjorde
avsättningen av denna artikel. Då avståndet till järnvägen vid Kiruna
är omkring 10 mil — något mindre vid Gällivare — synes någon metallurgisk
användning vid dessa malmers eventuella förädling vara utesluten. Däremot skulle
dessa förekomster givetvis komma till nytta, om eu gång Masugnsbyns samt måhända
även Svappavaaras och Leveäniemis järnmalmer komma att förädlas i närheten
av gruvorna.

Analyser: Bilaga A) nr 4, 10, 13 och 14.

Bilaga B) » 4, 5, 49 och 50.

Förekomsterna vid Svappavaara*) såsom Särkivaara, Isovainio m. fl. ävenså
vid Pauraukivaara**) äro både obetydliga och synnerligen orena samt kunna på
sin höjd blott erhålla en mycket lokalt begränsad användning. Utan praktiskt
värde äro ock de körtelvis eller såsom sprickfyllnad förekommande massor av

*) Se underdånig berätt. om — — — Jukkasjärvi Malmtrakt, S. G. U. aer. C. nr 183,

Md. 13^,°Cge2^n(jerd| berätt om — — — Jukkaajärvi Malmtrakt, S. G. U. ser. C nr 183, sidv
137 och 24.

57

Motiorer i Första kammaren, Nr 79.

brunspat och ankerit, som i underordnad mängd finnas inom vissa grönstenszoner,
t. ex. strax N. V. om Kurravaara. *)

Sammanfattning.

Av förekomsterna inom kustlandssocknarna äro Prästholmsberget samt vissa
av lokalerna inom Pajala socken särskilt Huuki, Areavaara och Käymäjärvi — tydligen
de för vanliga ändamål bästa, såsom mest magnesiafria och även i övrigt
ofta mycket rena. Även Kalkipahta samt (enl. Hellströms analys nr 21) något
parti nedom Palovaara vid Tärendöälven äro verkliga kalkstenar, ganska fria från
oarter, ehuru, såsom det synes, av ringa mäktighet. Förekomsterna å Hindersön,
liksom huvudmassan inom Kalix skärgård äro dolomiter, om än inom det senare
ansenliga området vissa, sannolikt föga mäktiga lager äro verkliga kalkkarbonat,
men oftast mycket orena. Ett hinder för deras användning i större skala ligger
ock i deras ringa höjd över vattenytan, betingad av holmarnas topografi.

A) Analyser å av F. Svenonius sommaren 1913 tagna norrbottniska bergarter
— överväg, karbonat — utförda av Kemiska Analysbyrån.

	°/o i syror olösligt	% CaO	% MgO	8 3? »g5 19 ® O p: » B	a o ta	Lokal	Karbonatcts natur.
4	8,14	30,57	8,14			Isokursu	Serpentinkalksten, mörkgrå
5	31,30	23,88	11,86			Repskäret	Dolomitkalksten, gröngrå, tät
6	15,18	39,35	2,53			Yitovaara	Kalksten, mörk, oren
7					39.41	Kalkklippan	Dolomit (?) ljus, finkornig, sträf
8	15,24	25,74	16,79			Holm berget	D:o , glimmerik
9	10,13	29,20	18,79			Hannesviken	Dolomitmarmor, vit, fingnistrig
10	5,25	29,45	20,76			Masugnsbyn	Dolomit
11	9,57	48,02	1,73	0,67		Kalkipahta	Kalksten, rödlätt, småkornig
12	66,38	12,75	6,33			Repskäret	Dolomitkalksten, gröngrå, tät, oren
13	1,15	31,06	21,26			Masugnsbyn	Dolomit, ren, vit
14	1,80	30,44	21,19	1,41		D:o	D:o d:o gul
15	15,18	41,21	3,74			Hvitgrundet	Kalksten, grå, tät, oren
16	21,60	25,61	15,65			Hällgrundet	Dolomitisk d:o, mörk, tät, oren
17	5,20	29,08	20,18			Hvitgrundet 1	Dolomit, finkornig, ljus

*) Ibid. sid. 28.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 3 samt. 40 höft. (Nr 79.)

58

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

B). Analyser å norrbottniska kalkstenar och dolomiter, utförda å Luleå kemiska

station. Meddelade av P. Hellström.

Kalk beräkn. ss.	Talk leräkn. ss.
! | Calciumoxid	Kolsyrad kalk	Magnea. oxid	Kolsyrad mag-nesia
45,38	80,95	6,22	13,06
30,56	54,5 7	18,68	39,22
20,10	35,89	11,53	24,211
31,35	55,98	4,96	10,43
35,30	[}3,04	13,78	28,94
26,01	46,45	10,79	22,66
6,25	11,16	13,87	29,11
20,71	36.98	3,44	7,22
36,6 2	65.89	3,90	8,19
24,70	44,11	3,02	6,34
2,75	4,91	0,9 7	2,04
29,04	51,86	17,70	37,17
35,85	65,13	5,40	11,34
29,65	52,95	19.67	41,81
41,40	73,93	4,35	9,14
44,7 5	79,91	0,65	1,37
31,02	55,39	20,44	42,92
44,25	79,02	9,54	20,03
22,50	40,18	25,94	54,4 7
53,50	95,53	0,52	1,09
28,46	50,8 2	19,25	40,43
31,21	55,74	12,46	26,15
46,72	83,43	3,81	8,00
45,34	80,96	1,93	4,05
1,00	1,78	3,9 3	8,75
50,17	89,59	0,78	1,68
29,90	54,11	15,84	39,61

Provets ursprung

p

o

M

å

o

o

tf

Anm.

Karbonatets natur
(frånsett föroreningar)

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.
21.

22.

23.

24.

25.

26.
28.

29.

30.

N. Kalix socken

Masugnsbyn

D:o

Fällsön,

Hälleskär,

Bodskatahällan,

Skogsudd

»

Hastaskär

Gräddmanshällan »

Lutskäret >

Hvitgrnndet >

Tärendö älv vid Lautakoski, Tärendö s:n
> > Palovaara (Pajala?) d:o

> > nedom »

Pajala by, Pajala socken
Muonio älv vid Huuki, Pajala s:n

» » ned. Muoniojoki > »

Areavaara 1 ’

Käymäjärvi » *

Särkivaara v. Svappavaara, Jukkasjärvi

socken

Täräskajärvi »

Pilsi Antiojärvi >

31. Pajala

0,65

2,56

24,67

26.07
5,60

22,17
35,80
49,40
24,161

43.07
84,51

8.80

20,22

4,90

9,88

18,83

2,25

0,72

1,67

3,02

6,86

13,35

1,46

11,28

73,16

6,85

3,43

1,14
2,56
12,20
7,50
1.78
7,4 0
22,35
4,94
| 3,22
3,36
7,99

Kalksten med svag
mg-halt.

Nästan dolomit
Dol. kalksten
Kalksten ngt dolom.
Tml. dol. kalksten
D:o

Sannolikt brunspat
Ngt dol. kalksten
Svagt d:o d:o
D:o d:o d:o
Tml. d:o d:o
Nästan dolomit
Svagt dol. kalksten
Dolomit
Svagt dol. kalksten
Kalksten
Dolomit

Ngt dol. kalksten
M. dragn. mot magnesia

Kalksten
"Dolomit
Dol. kalksten
Kalksten
Kalksten

Magnetisk dolomit
Kalksten

Rätt starkt dolom,
kalksten

Kalkstenen från Pajala hade följande sammansättning:

Kolsyrad kalk........................................................

Kolsyrad magnesia ................................................

Järnoxid och lerjord...............................................

Olösta och ej bestämda ämnen.............................

64,14 %

2.89 %

1.89 %
32,08 %

Summa 100,oo %

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

59

Kalksten från Masugnsbyn
» » »

» » Pajala ...............................

Snäckmärgel från närheten av Kamlunge, Neder-Kalix
(samt 0,013 % fosforsyra).

»Ölost»

1,78 %

2,30%

23,80 %

s:n — 38 %

Calciumoxid
37,44 %
29,80 %
50,6i %

calciumoxid

Bilaga M.

Kalkförekomster vid Masugnsbyn.

. . Uppdrag av kommittén för utredning om järnväg Kalix—Kiruna har undertecknad
sommaren 1916 utfört undersökningar å kalkförekomsten vid Masugnsbyn
avsedda att komplettera tidigare av statsgeologen Svenonius gjord utredning. Särskilt
vore vissa kvantitetsberäkningar önskvärda, liksom en undersökning om den
eventuella forefintligheten av renare (mindre dolomitisk) kalksten

Karbonatbergarterna vid Masugnsbyn bilda en brant mot väster stupande
lagerserie, som i ungefär nordlig riktning följer i hängandet av det här förefintliga

WdT reS LagtTn 3V naturen bäst blottade vid Rautajoki, där en
bredd av c:a 350 meter kan konstateras och en blottad areal av omkring 9 hektar

f°rek5°mst®n fhar ,en .Vlda sjörre längdutsträckning framgår av blockförekomster
och av^ å malmfältet gjorda diamantborrningar, varigenom en längd av c:a 1 mil
kan aparas. Berggrunden är nämligen i övrigt täckt av mäktiga lösa avlagringar.

u.,, ..yt°lng å endast denna av naturen blottade areal av 9 hektar skulle
erhallas over 200,000 ton för varje meters avsänkning, vilket ger en föreställning
om storleksordningen av förefintliga tillgångar. S

l^i,,Tlllgrghga uld4-n ana,yser.’ som emellertid hänföra sig till prov utan närmare
lokaluppgifter, och till vilka ingå kvantitetsberäkningar gjorts, visa flertalet en
sammansättning a bergarten, som motsvarar ren dolomit, ett par kalkrikare dolomit,
och endast en någorlunda magnesiafri kalksten.

Undertecknad har låtit analysera 7 prov å till utseendet olika typer, varvid
proven tagits från olika zoner inom den blottade bredden av 350 meter

Sex av proven visa sammansättningen:

Kolsyrad kalk ........................... 54 s %

Kolsyrat magnesia ................... 44’2 %

I saltsyra olöst........................... l,s%

övffgande 1 %- Dessa Pr<>v hänföra sig alltså till en karbonatbergart
av ren dolomitisk sammansättning.

En analys visar däremot följande sammansättning:

Kolsyrad kalk ......................... 88,4%

Kolsyrat magnesia .................... 2,2%

I saltsyra olöst........................... 8,2%

60 Motioner i Första kammaren, Nr 79.

och representerar alltså en magnesiaren kalksten med låg halt särskilt för att
vara urkalksten, av olösliga beståndsdelar (huvudsakhgen krselsyra^

Denna kalksten är av särskilt intresse, da den torde fa räknas som aen re
näste hittills kända kalkförekomsten med större tillgångar mom de delar

NOrrlÄ c:a 10 meter och den av n.tm

reu blottade längden närmare 100 m„ men det är alla skal att antaga, att langdut sträckningen

är flera gånger större i betraktande av hela.k“(^n£*nJäS^a^alen
ning i fält. Genom brytning i Öppet brott bor redan å den hittills banda arealen

fast och blågrå till färgen. Genom sin renbet
skulle^den lämpa sig bl. a. till bränning av god jordbruks- och murkalk den skulle
tom enligt Analysen att döma vara fullt användbar for cementtillverkning

'' Dolomit,» och den dolomitiska kalkstenen kunde 14 användning over huvud
taget dår en högre magnesia!,^ ej 4r skadlig eller d«r den .rönskvimd bk m 10^
vissa metallurgiska ändamål, för tillverkning av kalksandtegel etc Den liar tor ovr g
hittills bränts ''för att fylla ortens behov av murkalk etc. I övrigt skulle denna do
mitmarmor lämpa sig som byggnadsplan och för

vissa områden äv av jämn och sprickfri beskaffenhet. Den ar i al manhet grovKormg

Ä varierar 1 (arg (rå/ljusgul och skår till .rent »it och bill

olika former av dolomit äro tillgångarna vida större an av den rena kalkstenen.

Vid Masugnsbyns laga skifte undantogs ungefär halva arealen av den blottade

karbonatföre^omsten (Or "kronans rakning, och

samma kalkbrott. Inom kronans område ligger emellertid helt och hållet Oennuuns
kända rena kalkförekomsten, varför den icke utan vidare kan komma orten till godo.

I detta samband kan förtjäna att nämnas, att vid Masugnsbro flerstädes finnas
hetvdliea tillgångar finare och grövre sand och vid Junosuando lera.
to tvias Tmgångarna vara störa, och den användes till tegelslagning . mindre
S.tyoSer‘in8omS5 a 10 mils avstånd hämta härifrån sitt ^-—gel.
Masugnsbyn den 12 oktober 1916. ^

Bilaga N.

Till Jukkasjärvi-Koppargruvebolaget.

Det återstår ännu tvenne ställen, för vilkas beskaffenhet jag blivit ombetrodd
att redogöra, och går jag därföre nu först att beskriva Svappavaara med dess varp “^Ci^uÄnvttfganska

betydligt antal; många av ett rätt ansenligt
djup Poch några hava ovanligt stora dagöppningar, vilket dock allt bast inhämta?
av baron Hermelins mineralhistoria. De flesta gruvorna voro till en viss höjd
fyllda med vatten, som mångenstädes höljdes av en tjock isskorpa. e gan
få undantag voro samtliga gruveöppningarna otillgängliga i anseende till brist på

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

61

stegar. I flere gruvor kunde jag dock tydligen skönja, huru väggarna voro anlupna
av ärg, så på västra väggen i Storgruvan hängde stora klumpar av vittrad kopparmalm
om flera kubikfots rymd; i Smedjegruvan, som enligt uppgift senast av alla
blivit arbetad, fanns i södra och västra väggen en mängd kopparärgstrimmor av
större och mindre bredd ända till en fot; i Södergruvan syntes i södra väggen
ännu ett kopparmalmstreck av 1 ä 1 ''/» fots bredd, bestående av vit och ametistfärgad
kvarts med däruti insprängd vittrad malachit. I det intill koppargruvorna
närgränsande järnmalmsstrecket, som mångenstädes går klart upp i dagen, är på
långt när icke så mycket arbetat som i Koppargruvorna, oaktat malmen, bestående
dels av en ståltät blodsten, och dels av en något skiffrig svartmalm, syntes vara
ganska rik och något kalkförande.

Den intill malmen i allmänhet förekommande bergarten är dels gråkvarts,
dels hälleflinta och dels granatberg.

De omätliga gråbergsvarpen vid Svappavaara kunde jag naturligtvis icke
annat än helt ytligt bedöma, men .att sluta av den översikt jag tog, förtjäna nämnda
varp föga uppmärksamhet; och synes denna förmodan vara så mycket mer grundad,
som baron Hermelin i sin mineralhistoria omförmäler, att dessa varp redan en
gång förr blivit omsovrade.

Däremot, vad angår de vid Svappavaaras gamla hytteställe befintliga slaggvarpen,
vilka äro trenne till antalet, varav, då man står med ryggen vänd åt
dammen, det ena, vilket vi vilja beteckna med «, är beläget på vänstra sidan om
den framrinnande bäcken, och de tvenne andra på den högra sidan, vilka för tydlighets
skull i framställningen må betecknas: det som ligger närmast dammen med
fi, och det som ligger närmast med y; vad angår dessa varphögar, säger jag,
så äro de av obetydlig storlek, men ej utan sitt metalliska värde, ty i den pösande
koksslaggen anträffades korn av alldeles ren koppar, dels av råkoppar och dels av
trottsten och för övrigt syntes kopparn till betydlig del hava ingått i kemisk förening
med slaggen.

Av ifrågavarande varp anser jag a och /S, relativt till deras storlek, hålla
mesta antalet sovringsvärda slaggbutar, ehuru uti y, som är störst, anträffades betydliga
råkopparklumpar, vilka likväl voro mycket sällsynta. För att kunna ungefärligen
uppskatta varpenas rymd, vill jag anföra följande:

a är cirkelrunt, eller i form av en stympad kon, om cirka 25 fots diameter
och 3 fots höjd;

J3 är ellipsoidiskt av cirka 75 fots, 35 fots bredd och 4 fots höjd;

y har en långsträckt, vid ena ändan bred och vid den andra till en spets avsmalnad
figur, vars längd är cirka 90 fot, största bredd 55 fot och höjd vid pass
6 fot.

Huruvida nu tillgodogörandet av ifrågavarande slagg lönar sig eller icke, bör
väl efter anställd kemisk undersökning av de hemtagna stufferna, åtminstone ungefärligen
kunna bedömas.

Luleå den 28 september 1842.

Vidimeras: J. A. TF. Busch.

C. I. Asplund.

62

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Relation till Jukkasjärvi-Koppargruvebolag över en till åtskilliga kopparverk
i sydligare Sverige gjord resa under hösten år 1843 och vintern 1844 av J. A. W.

Busch.--— —---— — — —--— — — — —--— —

— — — —---— — — — — — — — — (sid. 111 nedersta raden).

7) En slaggbit från Svappavaara gav 8,5 % koppar. —--— — — och

vidare att provet 7 syntes för ögat vara den rikaste bit, jag bland de många olika
slaggerna från Svappavaara medförde, vårföre jag ock visst icke tror, att uti varphögarna
vid detta gamla hytteställe, det skall finnas mycket utav denna rika

slaggsort. — — — —--------— —---— — — —

Luleå den 12 april 1844.

J. A. W. Busch.

Vidimeras:

C. I. Asplund.

Bilaga 0.

Svappavaara och Leveäniemi m. fl. järnmalmsfält i Norrbottens län.

Av Walfr. Petersson.

Svappavaara malmberg höjer sig till cirka 100 m. över omgivande slättland
och stupar brant mot norr; mot söder övergår berget så småningom till en bred
ås, benämnd Danelivaara, med längdsträckning i norr—söder.

Malmfyndigheten sträcker sig i nordsydlig riktning från Danelivaara över
malmberget, vars högsta topp och norra branta sluttning utgöres av malm och fortsätter
vidare ett hundratal meter norrut under därvarande myrmark. I Danelivaara
täckes malmen av jorda vlagringar, å själva Svappavaaraberget är den däremot till
största delen icke täckt av jord. Å malmberget samt i södra delen av Danelivaara,
där jordbetäckningens mäktighet i allmänhet icke överstiger 1 m. och där talrika
jordrymningar blivit utförda, hava malmgränserna kunnat bestämmas med stor
noggrannhet; på Danelivaaras norra del och norr om malmberget, där jordbetäckningen
är ganska mäktig, har det däremot ej varit möjligt att fullt exakt angiva
gränserna för fyndigheten. Av olika personer vid skilda tillfällen gjorda uppskattningar
av malmarean vid malmens utgående i dagen hava emellertid givit
nära överensstämmande resultat. Sålunda beräknas totala malmarean:

av d. v. gruvingenjören Björn Kjellberg 1899 till 50,000 kvm.

» författaren 1899 ................................... » 50,000 >

» gruvingenjören C. I. Asplund 1904......... » 52,800 »

» Geheime Bergrat G. Köhler 1905 ........ » 50 000 »

» gruvingenjören Hj. Nordqvist 1906........ » 48,800 »

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

63

Man tordo sålunda med full tillförsikt kunna angiva malmarean vid Svappavaara
till omkring 50,000 kvm.

Av de olika malmlinserna utgöres den nordligaste av svartmalm i sin norra och
blodstensmalm i sin södra del; svartmalm och blodsten övergå i varandra i strykningsriktningen.
Denna malmlins har en längd av 770 m. och en bredd av 25—
60 m. Den efterföljes mot söder av en lins av uteslutande blodstensmalm med
en längd av c:a 320 m. och en maximibredd av 45 m., avsmalnande åt bägge
ändar. Några få meter öster om södra spetsen av denna malmlins är en annan
lins av blodstensmalm av 125 m. och en medelbredd av c:a 15 m. 10 m. öster
om dennas södra ända träffas ytterligare en blodstenslins av 60 m. längd och c:a
20 m. medelbredd och slutligen, skild från den sistnämnda genom ett endast 2 m.
mäktigt lager, den sydligaste malmlinsen, även denna bestående av blodstensmalm,
c:a 130 m. lång och med 20 m. medelbredd.

Svappavaara malmfyndighet har sålunda en längd av c:a l,s km. och en
medelbredd av omkring 40 m. Fyndigheten har, som ovan anförts, nord-sydlig
strykning och en sidostupning av c:a 70°—75° mot öster.

Rörande malmens utsträckning mot djupet och mäktighet på djupare nivåer
hava ringa upplysningar erhållits genom de här utförda fåtaliga diamantborrningama.
Enligt Hj. Nordqvist är genom diamantborrning utrönt, att malm finnes på resp.
62,6, 150,7 och 168,24 m. djup under malmbergets högsta topp, men hittills gjorda
undersökningar hava ^ icke givit tillräckliga hållpunkter för att avgöra, huruvida
malmens mäktighet på djupare nivåer är oförändrad eller icke.

Ehuru sålunda dessa undersökningar äro mycket bristfälliga, torde man dock
vara berättigad att antaga ett stort djupgående hos fyndigheten på grund av de
betydande dimensionerna på malmens utgående i dagen, och då de geologiska förhållandena
icke giva någon anledning att uppfatta fyndigheten såsom bunden endast
vid dagytan.

Då emellertid, som sagt, en på direkta undersökningar grundad kunskap om
fyndighetens utsträckning mot djupet saknas, har man vid hittills utförda beräkningar
endast tagit hänsyn till den kvantitet, som beräknas befinna sig ovan den
projekterade järnvägens nivå eller 88 m. under toppen av malmberget, under antagande
att malmen till denna nivå har samma utsträckning som i dagen.

Beträffande malmtillgångarna i Svappavaara malmfält ovan nämnda nivå förtjäna
följande kalkyler att anföras:

Av dessa kalkyler äro hrr Asplunds och Nordqvists grundade på mycket detaljerade
mätningar och beräkningar.

av författaren 1899

> gruvingenjören C. I. Aspiund 1904
» Geh. Bergrat G. Köhler 1905
» gruvingenjören Nordqvist 1906

c:a 13,000,000 ton
» 16,000,000 »

» 19,800,000 »

» 15,500,000 »

64

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Det torde sålunda kunna anses berättigat att antaga en malmtillgång i Svappavaara
av cirka 15,000,000 ton ovan den projekterade järnvägens nivå. Att betydande
malmkvantiteter finnas även under denna nivå är i högsta grad sannolikt.

Vad angår Svappavaara-malmens beskaffenhet, så har redan anförts att densamma
i fältets norra del utgöres av svartmalm och i dess södra del av blodstensmalm.

Rörande malmens kemiska och mineralogiska beskaffenhet utfördes åren 1897
_1899 ganska omfattande utredningar, för vilka redogöres i »Jukkasjärvi malmtrakt»,
sid. 44—52. — — ■— " ~~ ~

______________ _____Av det anförda framgår,

»att man inom Svappavaara malmfält kan beräkna, att vid brytning i stort av nu
blottade malmpartier erhålla en malm, hållande 61—62 % järn och 0,so ä 0,70 %
fosfor samt med en kalkhalt uppgående till i genomsnitt cirka 3 %».

Någon utredning rörande malmens beskaffenhet mot djupet föreligger icke;
anledning att antaga att malmens karaktär i stort förändras inom ovan i beräkningen
antagna djup synes emellertid icke förefinnas.»

Leveäniemi malmfält.

Det malmförande området vid Leveäniemi har en utsträckning av cirka 1,200
meters längd i norr—söder och 700—300 m. bredd. Enligt de magnetiska kartong
är malmens huvudmassa belägen inom fältets södra del, under det att malmen i
den norra delen förekommer mera spridd i smärre partier. . ,

Av diamantborrningarnas resultat, kombinerade med de magnetiska horisontaloch
vertikalintensitetskartornas anvisningar, framgår, att samlad malm uppträde* i
fältets södra del som ett antal större och mindre partier av långsträckt form, delvis
liggande stjärt om stjärt och ordnade till ett malmstreck, vilket bildar en mot
söder konvex båge av cirka 1,000 m. längd. Inom detta malmstreck hava de särskilda
malmpartierna en längd växlande emellan några tiotal och 300 m. och en
bredd från några få meter upp till 40 å 50 m. I fältets norra del förekommer
smärre, spridda malmpartier, samt i dess västra del ett långsträckt i norr—söder
strykande parti av cirka 300 m. längd och cirka 20 m. bredd.

Arean av genom hittills utförda undersökningar till sin beskaffenhet och utsträckning
någorlunda känd malm inom Leveäniemi har förf. uppskattat till cirka
32,000 mä, av vilka 27,000 m2 tillhöra det ovannämnda sydligare malmstrecket. Därtill
kommer en icke ringa kvantitet malm, vars befintlighet konstaterats genom
diamantborrningarna, men vilken antingen hittills blivit så ofullständigt undersökt
rörande sin utsträckning att en uppskattning därav för närvarande ej kan ske
eller ock förekommer i jämförelsevis smala lager tillsammans med magnetink
granulit och vars tillgodogörande torde komma att ske endast i samband med
magnetisk anrikning av denna.

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

65

Under sådana förhållanden torde man vara berättigad att beräkna, att den
samlade malmen äger i stort samma area till åtminstone 100 m. djup. Då malmen
såsom av nedan anförda undersökningar framgår, äger en synnerligen hög
järnhalt, torde man kunna antaga att av 1 kbm. erhålles 4 ton malm. Den ovan
anförda malmarea motsvarande malmkvantiteten uppgår sålunda till cirka 128,000
ton per meters avsänkning eller vid ett antaget djupgående av 100 m. 12,800 000
ton. lager man därjämte hänsyn till de ovan omnämnda, genom borrningar konstaterade
men hittills allt för ofullständigt undersökta partierna av samlad malm, vilka
icke inräknats i ovanstående malmarea, samt de sannolikt högst avsevärda malmkvantiteter
som i samband med magnetisk anrikning kunna utvinnas ur den malmhaltiga
granuliten, som delvis omgiver den samlade malmen, torde denna siffra utan
fara for Översättning kunna höjas till cirka 15,000,000 ton. Att betydande kvantiteter
av malm finnas även under 100 m. djup är redan genom hittills utförda
borrningar adagalagt.

Vad beträffar malmens kemiska beskaffenhet, så utmärkes densamma till
största delen av hög järnhalt, i allmänhet överstigande 60 % och stundom uppg
ende till 69 /o och därutöver, samt en fosforhalt som inom större delen av fältet
ar mycket låg, 0,oos 0,os; i genomsnitt håller malmen i denna del av fältet 63 4 %
järn och 0,°u % fosfor; inom andra delar av fältet växlar fosforhalten mellan 0,044
och 0,79 /o och malmen håller där i genomsnitt 63 % järn och O.ss % fosfor, undantagsvis
uppgår fosforhalten till 1 % och däröver.

Bilaga P.

Utdrag ur underdånig berättelse om Jukkasjärvi malmtrakt.

S. Q. U. 1900.

Av Walfr. Petersson.

Mertainen.

Omkring 14 km. nordväst om Svappavaara by, 29 km. sydost om Kirunavaara,
reser sig till 629 m. höjd över havet lågfjället Mertainen, vilket dominerar
hela den östra delen av Jukkasjärvi socken. Detta fjäll består av tre olika toppar.
Va den östligaste av dessa, vilken är helt och hållet jordtäckt och delvis bevuxen
med tat skog, upptäckte ingenjör C. I. Asplund i oktober 1897 ett vidsträckt
kompassdrag, som sträcker sig över denna topp och på dess södra sluttning i
nordost sydöstlig riktning ned emot myrmarken i Mertaseno-dalen. Därjämte före^marfVen
t** par smärre kompassdrag på den nordöstra sluttningen av nämnda
höjd. Dessa kompassdrag hava en längd av sammanlagt mer än 1,400 m. och en
bredd av omkring 300 m., större i den södra, mindre i den nordligare delen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 3 samt. 40 käft. (Nr 79.) 9

66

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Då kompassdraget syntes vara ganska jämnt utan hastiga vaxlingar i ntenstet
samt delvis ganska starkt, ansågs denna upptäckt vara av synnerlig vikt och
berättiga till förhoppningar om tillvaron av en betydande jarnmalmsfyndighet. Av
denna^orsak bedrevos också undersökningsarbetena med största iver under den
tid som förflöt emellan fältets upptäckande och expeditionens besök därstädes i
augusti 1899 Tack vare dessa arbeten var, oaktat den delvis mycke jupa jor
befS,inge”; vid sistnämnd, tillfälle berggrunden alkemi,g Kr undersökning på
mer än 150 ställen, spridda över hela malmfältet._________

Sammanfattning rörande Mertainen.

Inom Mertainens malmfält uppträder ett vidsträckt sammaubängände, delvis
starkt kompassdrag jämte några smärre svagare sadana längre i noidost De. sa
kSasÄ^^blivit undersökta medelst mer än 150 jordrymningar och språngS
spridda över hela fältet. Genom dessa har blivit utrön att den av 0,i-5 m
mäktiga grusavlagringar täckta berggrunden består av eu i hög grad magnetisk
brecl Sken inoin kompassdragets mittparti utgöres av metemorfoserade, värn
[igen skapolit och magnetiska samt i allmänhet något rundade brot stycken av
svenitporfvr sammankittade av övervägande magnetit jamte något hornblande m. m
Denna °»malmbS™da» hos vilken magnetitmellanmassan är för handen i mycket
riklig mängd innehåller stundom större körtlar av svartmalm, vilka dock sa lan
äua betydande utsträckning utan synas vara att uppfatta som anhopningar av mellan
inassan i breccia!! och ej förn samlad malm. Mot sidorna övergår denna skafull -SSnde breccia utan skarp gräus till eu

styckena äro skarpkantiga och utgöras av icke omvandlad syendporfyr som otta
innehåller små mandelformiga aggregat av magnetit eUer hornMande och i lk
den även här av magnetit med något hornblande bestående mellanmassan ar till
kvantiteten underlägsen! brottstyckena. I denna breccia, vilken mot sidorna så
Såsom övergår6 först i syeuitporfjr med oregelbundna »»gneW. ror ocb alu -li„en i syenitporfyr utan sådana ådror, förekomma har och dar relativt större par
S samlad malm. Dessas utsträckning är dock ännu ej med säkerhet känd och
torde kunna utrönas endast genom omfattande jordrymnings- och diamantborrnings
arbetet“^^SSfaet sonson omgivande bergartens

halt omöjliggör att av de magnetiska mätningarnas resultat draga sakra slutsatser.
Df på karfan ^Atlas 3: 2) utmärkta malmpartierna hava

gränser och den för desamma beräknade malmarean (6,o00 kvm ) ar i högsta gran
känd! malmförekomster draga slutsatser rörande denna fråga, och å andra sidan

67

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

diamantborrningar och andra undersökningsarbeten ej äro utförda i deri omfattning
som erfordras för en fullständig utredning. Då emellertid diamantborrhålen nr IV,
V och VI i inmutmålet nr 38 ådagalagt, att den där uppträdande malmfyndigheten
icke har någon större utsträckning mot djupet, men ett annat borrhål på 27 meters
djup i malmbreccia träffat samlad malm, i vilken borrningen fortsatts ej mindre än 28
meter utan att malmgränsen uppnåtts, så framgår, att det för närvarande är omöjligt att
med säkerhet angiva tillgången av samlad järnmalm inom Mertainen. Dock torde av
allt att döma inga i jämförelse med de större lappländska malmfälten avsevärda tillgångar
av samlad malm kunna sägas förekomma inom detta fält. Däremot torde den
såsom nämnt mycket maguetitrika breccian, vilken har en areal av omkring 75,000
kvm., delvis lämpa sig för magnetisk separation, så mycket mera som den i densamma
förekommande malmen är av synnerligen hög järnhalt och ytterst låg fosforhalt.
Vid en eventuell brytning av denna malmbreccia torde även en del styckmalm av
likaledes hög järnhalt och ringa fosforhalt kunna erhållas genom skrädning för hand.

Vad Mertainen malmens kemiska beskaffenhet beträffar utmärkes den av en mycket
hög järnhalt, synnerligen låg fosforhalt och låg svavelhalt samt en titansyrehalt,
som i ett prov uppgick till 0,so %. Av ovan lämnade meddelanden framgår, att
järnhalten i prov av skrädd malm från skärpningar i samlad malm uppgår i

5 skärpningar till ......................................... 63—65 %

och i 6 » » ......................................... 65—70 »

och fosforhalten i

4 skärpningar till
3 » »

1

1

och i 2

mindre än 0,005 %

* » 0,005—0,010 %

» » 0,049 %

» » 0,068 »

» » 0,1—0,3 %

samt att i prov av oskrädd malm från de på kartan utmärkta partierna av samlad
malm järnhalten uppgår i

4 skärpningar till
och i 3 » >

samt fosforhalten i

60—65 %
65—68,60 %

1 skärpning till
5 » >

1 » »

mindre än 0,oos %

» » 0,005 0,050 %

» » 0,214 %.

Den genom handskrädning ur malmbreccian vunna malmen innehåller enligt
analystabellen i

3 skärpningar ..
10 »

6 »

och i 6 >

40—50 % järn
50—60 > »

60—65 » »

65—70 » »

68

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

samt i 1 skärpning.........

.. mindre än 0,oo5 % fosfor

15

» » 0,oo5—0,oio % fosfor

och il >

7 »

1

» » 0,010-0,05 > »

» » 0,006 » »

» » 0,166 » »

De högsta fosforhalterna förekomma inom fältets nordligaste del.

Att malmen även på djupare nivåer har likartad sammansättning framgår av
de till ett antal av 12 uppgående analyserna av prov utav borrkärnor från olika
delar av fältet, vilka visa, att fosforhalten i 10 prov växlar mellan 0,ooo och 0,oio %,
i ett uppgår till 0,ou % och i ännu ett till 0,oio %, medan järnhalten varierar
mellan 48,78 och 67,88 %. ,

Malmfältet, vilket är beläget på Svappavaara bys mark, belädes 5 — 8 juli
1899 med 15 utmål.

Järnmalms-, kis- och grafitfyndigheterna i närheten av Vittangi
inom Jukkasjärvi socken.

Då jag anmodats att yttra mig med anledning av de undersökningsarbeten
som under 1916 utförts å ifrågavarande fyndigheter och varöver en detaljerad rapport
avgivits av professor Walfr. Petersson, får jag här i korthet angiva min uppfattning
i frågan, stödd på denna rapports uppgifter jämte egna iakttagelser under mina
besök för utmålsläggning och eljest.

Av dessa ligger ett komplex av 5 utmål på kronomark i norra Vathanvaara
strax utanför nordvästra gränsen av Vittangi bys område. Malmbredden är känd
endast på ett ställe ungefär mitt över den skarpa vinkel åt nordost, som kompassdraget
bildar. Den uppges där av professor Petersson till 30 m. Såväl åt östra
som åt västra grenen av malmlagret blir jordbetäckningen snart mäktig, vilket
givetvis försvårar såväl blottandet av hela malmbredden, som densammas bedömande
med ledning av kompassdraget. Ingen malmblottning föreligger ännu åt
öster och å västra delen, som synes vara den mest betydande och ligger högre
upp i berget, är malm blottad i fyra djupa gropar utan att malmgränserna blivit
anträffade. Det är klart, att betydande både jordrymningsarbeten och diamantborrningar
här måste företagas, innan visshet om malmtillgången kan ernås. Gissningsvis
torde man här kunna antaga för möjligt, att en malmarea av 10,000 kvm. skulle
kunna förefinnas.

Bilaga Q.

Järnmalmsfyndlgheterna.

Vathanvaara.

69

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Järnhatten i de hittills verkställda analyserna har varierat mellan 40 och
57 %, fosforhalten har hållit sig kring O.oss %, och svavelhatten starkt varierat, ibland
varit mycket hög. Sannolikt har man här att räkna med huvudsakligen anrikningsmalm,
ty även om järnhatten i en del av malmen skulle vara hög, synes den böra
underkastas anrikning och brikettering eller sintring för att befrias från fosfor och
i synnerhet svavel.

Samtliga övriga järnmalmsfyndigheter ligga å Vittangi bys oskiftade mark.

Mänty Vathanvaara.

Det närmast Vathanvaara belägna malmkomplexet finnes i berget Mänty
Vathanvaara och har sistlidna sommar belagts med fyra utmål, varjämte ett par
inmutningar med ännu ej blottad malm finnas. Av de fem längs malmen befintliga
malmblottningarne har ingen övertvärat hela malmbredden, vadan det möter
svårigheter att bedöma malmarean. Man torde möjligen kunna antaga, att omkring
3,000 kvm. malmarea här skall finnas. Malmens kvalitet synes här vara något bättre än
på övriga fyndigheter, dock finnes även här rätt mycket svavel i en del av malmen.
Järnhatten har varierat mellan 40 och 60%, fosforhalten har i den enda anförda
analysen uppgått till 0,032 %. Även denna malmfyndighet torde komma att i stort
sett lämna anrikningsmalm, ehuru väl här en större procent av malmen än på övriga
fält kan antagas vara så svavel- och fosforfattig, att den skulle kunna bliva direkt
användbar.

Även Mänty Vathanvaara torde förtjäna en ytterligare ingående undersökning,
bestående dels i övertvärningar av hela malmbredden på flera ställen jämte mindre
provbrytningar samt diamantborrningar för utrönande av malmtillgångarne och kvaliteten
å djupare nivå. Ärbetet torde en kommande sommar betydligt underlättas
av de under 1916 utförda dräneringarne.

Det torde böra anmärkas, att utförandet av diamantborrningar å såväl Vathanvaara
som Mänty Vathanvaara förutsätter maskinernas transport till det ena malmfältet
på vinterföre, vadan borrningames fortsättande här under 1916 efter avslutandet
av desamma å Nunasjärvenmaa icke varit möjligt.

Övriga järnmalmsfyndigheter ligga i nära sammanhang med varandra i fyra
olika komplexer, sträckande sig från trakten av Soitola-suvantos nedra ända vid
Torne älv över till Vittangi älv. Det inbördes läget av dessa komplexer framgår
bäst av den i skalan 1 : 4,000 upprättade utmålskartan.

Svanbolandet.

Längst västerut ligga Svanbolandets 5 utmål, av vilka det västligaste synes
hålla samlad malm av inemot 100 meters längd och en bredd, som, inberäknat
skarninlagringar, uppgår till 20 å 25 meter å blottade ställen. Möjligen kan här
antagas en malmarea av 1,500 eller 2,000 kvm. Analys av ett stuffprov har givit
55,4 % järn och mindre än 0,ooi % fosfor. Att döma av kompassdragen och hittills
utförda blottningar synes man inom detta fält i övrigt ej ha att påräkna avsevärda
malmtillgångar.

70

Motioner i Första kammaren, AV 79.

Nunasjärvenmaa.

Det till kompassdragens styrka och utsträckning mest betydande av alla järnmalmsfälten
är det, som går under benämningen Nunasjärvenmaa, och som täckes
av 15 utmål, vilka i väster ansluta sig till Svanbolandets 5 utmål och i öster till
Kuusinunasvaaras 8 utmål å grafit och svavelkis. Inom det vidlyftigaste partiet av
dessa kompassdrag å utmålen, Gustav, Oskar och Helmer, där tre paralleller synas uppträda,
ha de största undersökningsarbetena under 1916 koncentrerats. Stora svårigheter
ha emellertid här mött att erhålla emot kostnaderna svarande undersökningsresultat.
Jordbetäckningen utgöres av tjock mossa, som ända in i juli månad
hindrat källossningen och därigenom försinkat jordrymningarna till den tid, då de
arbetare, som stått att få, till större delen nödgats bege sig hem till höbärgningen.
Den underliggande av syror genomdränkta lerhaltiga jorden har därefter försvårat
arbetena genom sitt halvflytande tillstånd, och malmen i de gjorda malmblottningarne
har på grund av sin kalk- och svavelhalt blivit så påverkad av humussyror,
att den i allmänhet varit mullformig så långt ner, som den under sommarens''arbeten
varit direkt åtkomlig. Även i de djupa diamantborrhålen har det
ända ned till ett par hundra meters djup visat sig nästan omöjligt att erhålla fasta
borrkärnor av de malmer, vars befintlighet även till detta djup dock med visshet
konstaterats av uppsamlat borrslam. Endast en och annan kort borrkärna av hårdare
kristallinisk malm, vanligen med svavelkis-kristaller, har erhållits med tydliga
spår att ha tjänstgjort som »marleka» vid söndermalningen av den lösare malmen.
Däremot synas de malmen mellanlagrande gråbergspartierna hava lämnat stor procent
borrkärnor. Att under sådana förhållanden ingå på närmare bedömande av
malmens kvalitet och kvantitativa förhållande till mellanliggande gråbergspartier,
vilka båda faktorer äro avgörande i fråga om malmens brytvärdhet, är naturligtvis
omöjligt. De i prof. Peterssons utlåtande anförda järnhalterna synas vara bestämda
genom malmens krossande och de magnetiska partiklarnes utdragande med magnet
samt järnhaltens beräknande av det magnetiska godsets mängd. Detta motsvarar
naturligen ganska nära utbytet vid magnetisk anrikning. Men om omagnetiska
järnmineral i större mängd förekomma, och detta är givetvis fallet i fråga om den
ofta i stor mängd inblandade svavelkisen, så blir den totala järnhalten i malmen
betydligt större än vad det med magnet utdragna godset utvisar och kan med en
annan anrikningsmetod tillgodogöras. Så är t. ex. vid magnetisk anrikning av en
del Gellivaremalmer järnförlusten ej mindre än 18 %, medan åter andra malmsorter,
som ej hålla omagnetisk malm, från samma malmfält medföra en anrikningsförlust
av endast 7 å 8 procent. I varje fall är av de siffror angående kompassdragens
utsträckning, som anförts av professor Petersson och av de upprättade magnetiska
kartorna ådagalagt, att här föreligger en malmzon av betydande omfattning, och de
verkställda diamantborrningarne hava åtminstone konstaterat, att malmen, sådan den
nu är, fortsätter till minst 200 meters djup. Under sådana förhållanden måste jag
på det livligaste tillstyrka, att undersökningarne fortsättas, dels genom fortsättande
av diamantborrhålet nr I b ytterligare ett trettiotal meter genom den närmast
liggandet befintliga malmparallellen, dels genom direkta jordrymningar och avsänk -

71

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

ning i malmen från dagen genom de mullformiga partierna och ett stycke ned i
den fasta malmen. Ifall vid en sådan provbrytning tillräckligt stor malmprocent erhålles,
bör av det utvunna därpå ett anrikningsförsök i stort göras, vilket möjligen
torde kunna få utföras vid Luleå järnverk, för att utröna, huruvida en möjligast
fosforren och svavelren produkt kan erhållas. Härigenom kan ett bedömande av
bärigheten erhållas. Vid gynnsamt resultat torde malmtillgångarncs undersökande
böra fortsättas.

Om nu, oaktat omöjligheten av ett tillförlitligt bedömande, ett ungefärligt antagande
av minimiarean av malmen inom detta fält måste göras, så skulle jag tro,
att man bör kunna räkna med 15,000 kvm. som ett minimum, varvid dock frågan
om malmens brytvärdhet över huvud måste lämnas öppen till dess ovan antydda
undersökningsarbeten blivit utförda.

Kuusinunasvaara.

A Kuusinunasvaara järnmalmsfält, vars södra, närmast föregående malmfält
liggande del under 1916 blivit belagt med sju utmål, äro ännu inga större jordrynmingsarbeten
utförda. De sydligaste kompassdragen synas vara av mindre betydenhet
och malmerna små, att döma av utförda jordrymningar. På det nordligaste
av utmålen, Ryssland, finnes malm till, vill jag minnas, 13 å 14 meters
bredd blottad i en kompassdraget övertvärande jordrymning. Malmen är av samma
mullformiga och förmodligen kisiga beskaffenhet som i Nunasjärvenmaa. De bästa
kompassdragen befinna sig emellertid längre norrut på ännu ej utmålslagt område,
där inga blottningar ännu på grund av den stärka jordtäckningen medhunnits.
Det är klart, att här svårigheterna att tillförlitligt uppskatta malmtillgångarne äro
ännu större än i Nunasjärvenmaa. Gissningsvis skulle man med ledning av magnetiska
kartor och av prof. Peterssons siffror kunna antaga en malmarea av 10.000
kvm. Med samma reservation som förut beträffande brytvärdheten, som först genom
ingående malmblottningar, sannolikt till huvudsaklig del genom jordborrning och
diamantborrning jämte provanrikning kan konstateras.

Om jag nu sammanfattar mig i ett omdöme om samtliga dessa järnmalmsfyndigheter,
så skulle jag vilja framhålla, att här otvivelaktigt föreligger en mycket betydande
malmtillgång, sannolikt med en sammanlagd malmarea av 25,000 å 30,000
kvm., att såväl den malmprocent som järnhalten och beskaffenheten i övrigt av
den malm, som vid en brytning skulle kunna utvinnas, ej kan bedömas utan fortsatta
undersökningar, vilka torde särskilt böra inriktas på malmblottningar och
provbrytningar samt utförande av analyser å den utvunna malmen, samt att sannolikt
den malm, som finnes, i huvudsak är anrikningsmalm på grund av såväl i
stort sett låg järnhalt som förorening av särskilt svavel, men som dock genom anrikning
och brikettering torde kunna lämna en värdefull produkt. Detta bör redan
på ett tidigt stadium undersökas genom provanrikningar, emedan det är första
förutsättningen för malmens brytvärdhet. Blir härvidlag ett gynnsamt resultat, så
är alla skäl att påkosta ytterligare undersökningar över malmens utsträckning och
övriga förhållanden.

72

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Svavelkisfyndigheter.

År 1915 inmutades å Kuusinunasvaara, mellan Nunasjärvenmaa och senast omnämnda
järnmalmsfält, 8 st. fyndigheter, innehållande svavelkis med något grafit.
1916 belädes dessa med utmål. I det västligaste av dessa påträffades sistlidne
höst strax före undersökningsarbetenas avslutande en ganska vacker delvis helskäft
kis, vars utsträckning dock ej då kunde konstateras. Inom det östligaste utmålet,
Falun, har emellertid något större kännedom kunnat vinnas. Här har man kunnat
följa en kismalm på ung. 70 meters längd, som blivit blottad till 5 meters bredd.
Ett av mig över hela denna bredd taget generalprov har enligt analys, som anföres
av prof. Petersson hållit 29,7 % svavel. Huruvida den kisförande zonen har
större bredd än dessa fem meter, knnde ej med de utförda arbetena, som avbrötos
i samband med avslutandet av undersökningsarbetena å andra fyndigheter, avgöras,
emellertid kunde man iakttaga åtminstone en parallell till denna malm några meter
längre i söder. Dessutom hava utanför utmålet Falun på senare inmutat område
gjorts blottningar av rätt vacker kis. Ytterligare undersökningar å denna förekomst
äro att på det livligaste förorda, särskilt i betraktande av den stora nationalekonomiska
betydelse påträffande av brytvärda kisförekomster på ej alltför otillgängliga
trakter skulle hava särskilt för vår trämasseindustri.

Grafltfyndigheterna.

Förutom inom ovannämnda utmål, vari dock ännu ej några avsevärda grafitförekomster
påvisats, förekommer grafit i helt visst brytvärd omfattning inom
Jälketkurkkio och Nunasvaara grafitfält. Det förra belädes 1906 med fyra utmål,
det senare 1912 med två utmål, varjämte å vardera stället finnes en å två ännu
ej utmålslagda inmutningar. Det inbördes läget framgår av bifogade karta i ska
lan 1 : 4000.

Jälketkurkkio.

Enl. prof. Peterssons rapport finnes inom Jälketkurkkio utmål blottade tre
större grafitlinser, av vilka den norra angives till 650 kvm. och den mellersta till
780 kvm. area. Den södra anges hava en blottad längd av 50 meter och en bredd
av 7—8 meter. Om dennas area skattas till 350 kvm. skulle tillsammans 1,780
kvm. grafit vara säkert kända inom detta fält.

Genom diamantborrningar har grafitens fortsättning mot djupet konstaterats
till åtminstone 90 meters djup.

Nunasvaara.

Inom de två utmålen å Nunasvaara anges grafit vara förefintlig i en större
västlig lins om 2,650 kvm. area samt en mindre öster därom med 500 kvm. area.
Dessutom antas att övrig grafit inom dessa utmål jämte den, som blottats inom
den bredvidliggande inmutningen Erik, tillsammans ha en area av 260 å 300 kvm.,
sammanlagt således med de förra 3,400 kvm. Det här utförda borrhålet anser prof.

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

73

Petersson på grund av malmens oregelbundna karaktär ha föga värde för bedömande
av malmtillgången mot djupet.

Utom dessa å Vittangi byamark belägna grafitfyndigheter linnes ytterligare
en till synes betydande sådan å angränsande kronomark, varå koncession sökts av
direktör Thisell. Denna utgör troligen fortsättningen av den förut omnämnda västligaste
linsen inom Nunasvaara-utmålen. Sammanhanget med denna bär emellertid
på grund av omöjligheten att före koncessions erhållande utföra undersökningsarbeten
ännu icke kunnat konstateras. På 500 meters avstånd från nämnda grafitlins
har däremot såsom kartan utvisar under en tunn jordtäckning kunnat noga
konstateras en sammanhängande grafit på en längd av 325 meter och en medelbredd
av 24 meter samt omedelbart i fortsättningen av denna åt norr en längd
av mer än 160 meter med en bredd av minst 20 meter, känd genom en mängd
tätt intill varandra i dagen gående fasta hällar. Efter ett mestadels jordtäckt avbrott
på 250 å 300 meter uppträda åter flera hällar av grafit. Man har således härmed
säkerhet känd malmarea minst 8,630 kvm., varjämte utan risk för överskattning
kan antagas som förefintlig under jordbetäckningen minst 3,870 kvm., så att
den sammanlagda arean uppgår till minst 12,500 kvm. Av den först omnämnda
södra delen av fyndigheten ha av mig tagits generalprov över hela malmbredden
på nio ställen längs malmen, som sedan å bergsskolan fördelats i två prov av rikare
och fattigare grafit. Fullständiga analyser å båda dessa prov äro intagna i prof.
Peterssons berättelse. De visa en grafithalt av resp. 34,78 och 27,48 %. Av
prof. Petersson taget stuffprov å den renaste gråsten inom Nunasvaara hade en
grafithalt av 53 %. Grafitens finkorniga beskaffenhet försvårar vanlig anrikning av
densamma, men enligt uppgift skola försök i större skala, som gjorts med oanrikad
grafit av ordinär halt för tillverkning av karborundum m. fl. produkter på elektrisk
väg, ha utfallit synnerligen fördelaktigt, så att under nuvarande konjunkturer sådan
grafit kunnat med fördel köras med häst den långa vägen till Kiruna (6 å 7 mil)
och därifrån med järnväg till Arboga. Då normala prisförhållanden åter inträda,
torde väl det icke längre gå för sig att utan ekonomisk förlust frakta den råa
grafiten på sådant sätt, men om järnväg kommer till stånd eller förädlingsverk
bygges nära fyndigheterna torde otvivelaktigt en tillverkning grundad på dessa tillgångar
bära sig, och denna har då tryggad råvarutillgång under en praktiskt obegränsad
framtid för en mycket stor tillverkning. Även för gjuteriändamål samt
material för upptining av järn och stål skulle denna grafit helt säkert få stor
användning, varvid dock järnvägsförbindelse till trakten, där fyndigheterna äro belägna
eller åtminstone till Svappavaara, torde vara en nödvändig förutsättning.

Stockholm den 25 januari 1917.

C. I. Asplund.

Tf. bergmästare i norra distriktet.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 3 samt. 40 höft. (Nr 79.)

10

74

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Bil. R.

Preliminär beskrivning över malmfyndigheter i Jukkasjärvi socken, där
firman A. Johnson & C:o är störste delägaren.

Masugnsbyfälten äro 5 stycken, Junosuando-, Vähåvara-, Välivara-, Vuoma
och Isovarafälten. De bilda ett i det närmaste sammanhängande malmstreck, som
sträcker sig 7 km. i nordlig riktning från de på 1700-talet i byn bearbetade gruvorna.
Å fälten lades sommaren 1916 42 utmål. Nedan lämnade preliminära uppgifter
grunda sig på utförda malmblottningar och 18 st. diamantborrningar.

Malmerna, som uppträda i ett flertal linser, följa i det hela kontakten mellan
kalksten och leptit och ha brant eller lodrät stupning.

Junosuandofältet. Den största malmen ligger strax norr om byn och har på
1 km:s längd en medelbredd av 15 m., dessutom uppträda närmare byn några linser
med en uppskattad sammanlagd area av 8,000 m2. Utom denna area av c:a 23,000
m2 samlad malm kan man räkna på c:a 20,000 m2 anriknings- eller sovringsmalm,
huvudsakligen uppträdande i den samlade malmens hängande.

Malmen inom detta fält är en rik svartmalm med en järnhalt av 57—66 %.
Anrikningsmalmen utgöres till stor del av dylik malm, som är mellanlagrad med
skarn- och kalkskivor, delvis är den även fattigare av inväxta skarnmineral. Flertalet
hittills utförda analyser visa en fosforhalt lägre än 0,oi %, i allmänhet 0,oos—0,oo5%,
d. v. s. malmen är särdeles fosforren. Stora partier av malmen äro däremot starkt
förorenade av svavel, varvid svavelhalten kan uppgå till 1—2 %. A andra sidan
finnes även malm med en svavelhalt av endast 0,oi %. Någon beräkning av kvantiteterna
kisren malm å ena sidan och kismalm å andra kan f. n. knappast göras.

Vähåvara- och Välivarafätten i Junosuandofältets nordliga förlängning äro
Ännu mindre väl undersökta, men de förefalla huvudsakligen att föra anrikningsgods.
Arean är uppskattad till sammanlagdt 10,000 rn2.

Vuomafältet i Yälivarafältets nordliga förlängning utgöres av sammanhängande,
relativt smal men lång malm. Arean kan uppskattas till 1,200 m2. Dessutom förefinnes
en mindre parallellmalm med en sannolik area av 400 m2.

Vuomamalmen synes vara av mycket jämn kvalitet, är relativt svavelren och
har hög fosforhalt. Analys har givit:

Isovarafältet utgöres av ett flertal smärre malmlinser strax väster om Vuomafältet.
Linserna, som mestadels ligga tätt intill hvarandra, visa bredder från 4 till
12 m., och har den sammanlagda arean för linser med en area ej understigande
200 m2 uppskattats till 2,000 m2.

Masugnsbyfälten.

Fe

P

S

55,4 %

0,i %

0,02 %

Motioner i Första kammaren, Nr 79. 75

De olika linserna visa något avvikande malmtyper, för det mesta utgöras de
dock av relativt fosfor- och svavelrena grönskarnsmaliner. Analyser visa:

Fe ................................ 42—69 %

P.................................. 0,008 — 0,07 %

S .................................... 0,oos—0,i %

Enligt dessa beräkningar skulle sammanlagda arean av samlad malm inom
Masugnsbyfälten uppgå till c:a 26,000 nr och sovrings- eller anrikningsmalm till c:a

50.000 m2. För varje meters avsänkning skulle dessa fält tillsamman giva c:a

75.000 ton styckmalm och c:a 100,000 ton anrikningsgods, varav 50,000 ton slig
borde kunna erhållas.

Jänkkä.

Detta malmfält, å vilket 7 inmutningar blivit tagna, är beläget mellan Torne
älv och landsvägen Vittangi—Svappavaara. Malmen har ännu ej hunnit blottas, utan
är fyndigheten endast känd genom ett kompassdrag, som särskilt inom en längd av
300 m:s längd är brett och kraftigt. Någon uppskattning av malmtillgångarna kan
sålunda f. n. ej göras.

Nälkävuoma.

Fältet, som inmutades sommaren 1916, är beläget på norra sidan av Torne
älv, c:a 2 mil ovanför Vittangi. Malmen är ännu ej blottad, men ett av kompassdragen
är rätt betydande.

Dessutom har firman inmutat ytterligare ett par järnmalmsfyndigheter, vilka
ännu ej blivit magnetiskt undersökta.

Grafit fyndigheter.

Firman har inmutat 3 grafitfält inom Vittangi byaområde, nämligen Maltosrova,
Airikurkkio och Ajärova. Närmare undersökningsarbeten ha dock ännu ej medhunnits.
Emellertid äro tillgångarna tydligen stora, Maltosrova tycks på 500 m:s
längd ha en bredd av 6 m., Airikurkkio har en största bredd av 35 m. och Äjärova
är känd till en bredd av 10 m.

Gråsten är i allmänhet amorf eller finfjällig och har en grafithalt av 30—40 %.
Dess användbarhet för deglar och elektroder är ännu ej provad; att den emellertid
som gjuterigrafit skulle kunna få stor användning är tydligt.

Den enda grafitfyndighet, som f. n. bearbetas i Sverige, är belägen i Västanfors.
Lapplandsfyndigheternas tillgångar äro ojämförligt större och kvaliteten i stort
sett bättre. Huvudparten av landets grafitbehov (även av gjuterigrafit) måste f. n.
fyllas genom import.

Stockholm den 20 januari 1917.

Bertil Högbom.

Fil. doktor.

Det av järnvägen
berörda
området.

Fallhöjd.

Framrinnande
vattenmängd
och
effekt.

76

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Avskrift. Bilaga S.

Till kommitterade för järnvägen Kiruna—Kalix.

Anmodade att uppgöra en skematisk utredning av vattenkraften i Törne och
Kalix älvar inom det område, som beröres av den ifrågasatta järnvägen Kalix—
Kiruna, hava vi härmed äran att till fullgörande av detta uppdrag avgiva nedanstående
av 1 plankarta och 1 bilaga åtföljda

Utlåtande.

Det av järnvägen berörda området utvisas av pl. 1 och begränsas åt öster av
Torne och Lainio älvar och åt väster av en linje, som tankes dragen ungefär mitt
emellan riksgränsbanan och den ifrågasatta järnvägen Kalix—Kiruna.

Då någon undersökning på marken i samband med här föreliggande utredning
ej kunnat ske, hava fallhöjder sammanställts enligt generalstabens kartor. A
vissa namngivna fall hava dessutom från olika håll erhållits vissa fallhöjdsuppgifter,
vilka återfinnas å bil. 1. Fallhöjderna mellan dessa fall hava på liknande sätt uppskattats
och i förteckningen, bil. 1, redovisats som »ej namngivna fall».

Dessa fallhöjder äro bruttofallhöjder och endast en del därav kan utnyttjas i
kraftverk, under det att resten kommer att bortgå som fallförluster, till vilken fråga
vi i det följande skola återkomma.

Den framrinnande vattenmängden varierar för samma fall på olika tider. I
enlighet med eu officiell utredning av löjtnant M. Serrander, vilken utredning finnes
intagen i de av finansdepartementet utgivna utredningarna rörande Sveriges nationalförmögenhet
1908, antages i det följande, att den under nio månader av året
tillgängliga vattenmängden motsvarar i genomsnitt för Torne och Kalix älvar 5 liters
avrinning pr km2 nederbördsområde. Vidare antages i enlighet med samma utredning,
att vattenfallen i genomsnitt utbyggas för 40 % större avrinning, d. v. s. motsvarande
7 liter pr km2 nederbördsområde.

Den vattenmängd, för vars utnyttjande fallen i verkligheten komma att utbyggas,
är beroende på ett flertal olika faktorer, såsom fallets användning, utbyggnadskostnader,
möjlighet av dygnsreglering o. d. och kommer att bliva olika
för olika fall. Vattenfallen utbyggas emellertid som allmän regel för större vattenmängd
än lågvattenföringen och i Norrland ofta för en vattenföring som är lika
stor eller större än den under 6 månader disponibla vattenföringen. Den antagna
utbyggnaden, motsvarande 7 liter pr km2 i genomsnitt, torde därför ej vara för hög,
utan kommer erfarenheten möjligen att visa, att densamma är i knappaste laget.

Erinras må, att lågvattenmängden torde kunna uppskattas till c:a 25 ä 30 %
och 6 månaders medelvattenmängden till c:a 125 å 150 % (för Torne älvs fjällområde
dock högre), räknat i förhållande till den antagna utbyggnaden (7 liter

pr km2). .

Nederbördsområdet för olika vattenfall har uträknats enligt bilaga 1. Genom
bifurkationen Tärendö älv äro dock nederbördsområdena för Torne och Kalix älvars
nedre lopp obestämda, men har i föreliggande överslag som en approximation antagits,
att halva vattenmängden resp. nederbördsområdet i Torne älv vid Tärendö

Motioner i Första kammaren, Nr 79. 77

älvs övre mynning vid Junosuaudo kommer Kalix älv och andra hälften Torne älvs
nedre lopp till godo.

Bruttoeffekten har under dessa förutsättningar uträknats enligt bilaga S. 2*)

Nettoeffekten eller den effekt, som i verkligheten kan komma att utnyttjas,
är mindre, enär dels en del av fallhöjden bortgår som fallförluster, dels en del fall
av ekonomiska skäl ej äro utbyggnadsvärda. Dä vi ej varit i tillfälle att göra närmare
undersökningar på platsen för här ifrågavarande utredning, låter det sig ej
göra att med anspråk på noggrannhet uppskatta dessa effektförluster och ej heller
huru stor del av den disponibla effekten är att anse som utbyggnadsvärdig. Som
en approximation skulle man emellertid i brist på noggrannare uppskattningar kunna
antaga, att c:a 20 % av fallhöjden i genomsnitt bortgår som fallförluster, och att
c:a hälften av den totalt disponibla effekten är utbyggnadsvärd.

Med dessa antaganden erhållas följande slutresultat:

	Nio månaders effekt + 40 % tillägg:
Brutto	Netto
Totalt	Därav ut-byggnads-värdiga
Hkr.	Hkr.	Hkr.
1 Törne älv**)......................................................... 390,000 Lainio älv................................................... j 62,000 Tärendö älv .........................................................! 18,000 Kalix älv ............................................................ 279,000 Tillägg för ej medtagna fall i biälvar, förslagsvis c:a 5 %	312.000 50.000 14.000 223.000 Summ	156.000 25,000 7,000 111.000 ... 15,000 ■ i 314,000 |

Den totala utbyggnadsvärdiga vattenkraften skulle följaktligen uppgå till c:a

314.000 hkr. Härav skulle c:a 90,000 hkr. vara ständigt disponibla vid lågvatten
före reglering. Motsvarande under 6 månader av året disponibla utbyggnadsvärdiga
vattenkraft skulle uppgå till c:a 390,000 å 450,000 hkr., vilka siffror även
skulle ungefär motsvara den disponibla vattenkraften efter fullständig reglering.

Till jämförelse må nämnas, att den totala å svenska sidan inom Torne och
Kalix hela flodsystem under nio månader disponibla såväl utbyggnadsvärdiga som
ej utbyggnadsvärdiga vattenkraften incl. 40 % förhöjning är av en år 1915 av civildepartementet
tillsatt kommitté, benämnd »Vattenfallssakkunnige», uppgiven till

660.000 hkr.

Stockholm den 11 oktober 1916.

Aktiebolaget Ingenjörsfirman Unander & Jonson.

Ej. TJnander.

*) Verkningsgraden å turbinerna är därvid antagen till 75 "/o.

**) Inklusive finska strandens vattenkraft.

78

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Fall och forsar i nedre delen av de större älvarnas lopp.

Antal km. fr. fors-ked-jans början	1. Törne älv från Jukkasjärvis utlopp till havet.	Namngivna fall	Ej namngivna fall	1 Anm.
Neder- börds- område	Fall- höjd	Längd	Effekt	Fall- höjd i	Längd1	Effekt
Falls och forsars namn	km2	m.	km.	hkr.	in.	km.	hkr.
0	Isoluspa och Pikkuluspa..	6,300	4,5	(2,o)	1,980	_	_	_	Jukkasjärvi
	Rapasenkoski ..................	6,300	5,5	(9,o)	2,410	—	—	—
	Koutan Erkkikoski .........	6,300	8 a	(3,o)	3,950	—	—	—
		—	9,o	—	—	—	—	—
	Talvimaankoski ...............	6,310	8,o	(3,o)	3,505	—	—	—
10		6,400	—	—	—	5,0	2,o	2,200
	Paurangikoski.................	6,419	20,o	3,o	8,950	—	—	—
	Tervaskoski .....................	6,440	1,5 a	(2,o)	895	—	—	—
		—	2,0	—	—	—	—	—
20	Pirtiniva ........................	6,540	1,0	(1,«)	455	—	—	—
		6,700	—	—	—	7,o	2,4	3,280
	Santalakoski.....................	6,900	Q A 0,0	(1,0	1,450	—	—	—
	Jälketkurkio.....................	6,950	2,5	(0,8)	1,210	—	—	—
30	Mukkaniva .....................	7,000	1,4	(l,ö)''	685	—	■—	—
	Kallokkaniva ..................	7,085	2,5	(0,8)	1,240	—	—	—
	Kurkioniva och Pysäkurkio	7,170	0^5	(1,6)	2,750	—	—	—
; 40		7,300	—	—	—	l,i	5,2	560
	9,650	—	—	—	6,o	1,3	4,050
50	Parokoski ........................	9,700	5,o	(1,6)	3,400	—	—	—
60		9,750	—	—	—	l,o	0,9	685
	Nurmakoski ....................	9,780	3,o	(2,5)	2,060	—	—	—
	Oiustankoski ..................	9,850	2,o	(1,0	1,380	—	—	—	j
	Meraslinka .....................	9,850	3,5	(0,0	2,400	2,5	—	1 1,720	|
70	Kentö eller Kurkio .........	9,870	5,o	0,7	3,450	—	—	_
		_	—	—	—	3,0	0,8	2,070
		—	—	—	—	1,5	1,5	1,020
	j Juopankoski.....................	9,900	2,5	0,fi	1,730	—	—	—

Motioner i Första kammaren, Nr 79. 79

Törne älv (forts.)

Antal km. fr		Namngivna fall	Ej namngivna fall	—
forg- kod- jans	Falla och foraars namn	Nederbörda område	-1 Fall-1 höjd	| Längd	Effekt	Fall-höjd i	Längd	Effekt	Anm.
början		km*	| m.	| km.	hkr.	m.	| km.	hkr.
80
1 90		10,200	—	—	—	1,0	(9,o)	840	Tärendö älv
	Övre Torneåfors.........	5,800 5,820 5,820	6,5 12,0	1,1 2,5	2,630 4,870	1,5	3,0	610
i	Nedre Torneåfors ........
100
		5,830	—	—	—	3,7	_	1,500
no		11,380	—	—	—	1,1	(6,0)	880
i	Muolikoski ...............	11,420 11,500	2,0	0,8	1,600
120		14,2	(8,0)	11,300
	Päräjäkoski ...............
	11,650	5,0	9 *	4,080
1130
j 140
	Kerykoski..................	12,100	1,0	0,3	850
150
■j		12,160	—	—	—	12,6	(24,o)	10,650
I	Kengisfors ................	12,190 12,200 12,200	19,o 4,o	1,0 1,3	16,200 3,410	1,4	(5,6)	1,195
	Lappeakoski............
j 160
1	Peläjämiva ...............	26,300	1,0	1,0	1,840
					kraften i detta och nedanstående vat-tenfall 1 Torne älv
j									tillhör Finland
	Japakoski...............	—	—	—	—	2,0	(2,4)	3,680
1	26,350 26,400	3 9	1,8 0,6	7,200 6,680
	Hirtanenniva .........	3,6
170		9 r.	(1,6)
	Kassaniva..........	26,500 26,600	2,o	1,0	3,705	^,5	4,O0U
		6,0	(11,8)	11,200
180				—	—	3,o	(1,6)	5,600
		26,800	—	—	—	3,o	(6,5)	5,620
	J arhoisenkoski.........	26,850 26,900	4,i	0,7	7,720	1,9	1,0	3,570
190
!	1	(27,100)	—	—	-	1,0 1	(2,0)	1,890

so

Motioner i Första kammaren, Nr 79.
Törne älv (forts.)-

Antal i		Namngivna fall	Ej namngivna fall
km. fr. fors- i ked- 1	Falls och forsars namn	Nederbörds- område	Fall- höjd	Längd	Effekt	Fall-höjd i	1 Längd j	Effekt	Anm.
jans början	''	km 2	m. j	km.	hkr.	m.	km. |	hkr.
200
	(28,900)	—	—	—	15,4	(16,o)	31,100
210					1,4	1,0	2,840
	(29,200)	—	—	—	5,9	(1,8)	12,050
	Yalkeakoski....................	29,500	5,6	(2,5)	11,550	—	—	—
220 230	Korpikoski ..................	"29,550" 29,600	3,7	"(1,5)''	7,650	0,6	(4,°)	1,240 1,460
	29,650	—	—	—	0,7	(8,0)
240		29,700 (29,750)	8,0		16,600		_	—
			—	—	1,7	—	3,030
250		(29,800)	—	—	—	0,5	(0,8)	1,040
	(29,900)	—	—	—	0,5	(0,4	1,045
260
							6,200
270
	(32,900)				2,7	13,o
280 290	1,415
	33,600	—	—	—	0,6	(14,o)
	Vuendokoski ..................	33,700	15,8	(2,3)	37,400	—	—	—
		33,750	5,2	0,1	12,260	—	—	—
300			0,8	(5,o)	710
	(33,950)	—	—	—	1,9	5,2	4,530
310		..............
320		35,200	" sji"	1,5	"2O.OOO	_	—	—
				—	2,4	—	5,900
330		35,300	—	—	—	9,2	6,5	22,700
	35,400				2,8	1,5	6,940 .............	Östersjön
340 350
Summa	1 -	| 196,-	l| —	| 210,145) 128,	1 —	| 180,560)

Motioner i Första kammaren, Nr 79. 81

Lainio älv från Soppero till Torne älv. — Tärendö älv.

Antal km. fr. fors-ked-jans början	Anm. Nederbördsomr&dst för Torne älv vid Tärendö älvs övre mynning ir c:a 10,*oo km3, varav hälften an-tages komma Tärendö älv till godo.	Namngivna fall	Ej namngivna fall	Anm.
Nederbörds- område	Fall- höjd	Längd	Effekt	Fall-höjd i	Längd	Effekt
Falls och forsars namn	km3	m.	km.	hkr.	m.	km.	hkr.
	2. Lainio älv
	frän Soppero till Torne älv.
0	Louthankoski ..................	3,700	3,o	—	785	—	—	—	0 vid Soppero
		3,850	—	—	—	6,4	5,o	1,725
		3,890	—	—	—	2,0	2,o	545
10
	Hivetkoski .....................	3,990	5,o	—	1,400	4,o	3,5	1,120
		4,060	—	—	—	8,o	—	2,260
20					............
	Nappakoski .....................	4,100	2,o	—	575	—	—	—
j SO	Teminingekoski ...............	4,167	3,7	—	1,080	5,o	—	1,455
		4,230	—	—	—	5,2	—	1,540
		4,240	—	—	—	l,i	0,8	325
		4,290	—	—	—	3,o	2,2	905
		4,330	—	—	—	2,o	2,5	605
40
		4,970	—	—	—	2,o	9,0	696
		4,980	—	—	—	2,o	2,o	695
50
	Övre Tanikoski ...............	4,994	8,o	1,7	2,800	—	—	—
	Nedre Tanikoski...............	5,016	14,o	5,5	4,925	—	—	—
60
70
		5,630	—	—	—	36,o	18,5	14,200
80		5,720	—	—	—	8,o	5,5	3,200
		5,730	—	—	—	7,o	2,5	2,800
		5,800	—	—	—	17,o	5,2	6,900
		5,860	—	—	—	13,o	4,o	5,300
		5,915	—	—	—	2,o	3,4	830
		5,980	—	—	—	8,o	4,5	3,350
		6,016	—	—	—	4,7	3,5	1,980	vid Torne älv|
	Summa	—	35,7	—	11,565	136,4	—	50,430	i
	3. Tärendö älv.
0					..............				0 vid Torne älv
10
		5,500	—	—	—	iÖ,o	(15,o)	3,850
	Lautakoski .....................	5,500	2,o	0,6	770	—	—	—

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 3 samt. 40 käft. (Nr 79.)

11

82 Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Tärendö älv (forts.)—Kalix älv från Kaalasjärvis utlopp till havet.

Antal km. fr. fors-ked-jans början	Falls och forsars namn.	Namngivna fall	Ej namngivna fall	Anm.
Nederbörds- område	Fall- höjd	Längd	Effekt	Fall-höjd i	Längd	Effekt
km2	m.	km.	hkr.	m.	km.	hkr.
20									i
		5,520	—	—	—	25,o	1,0	9,660
30
	Jukkaskoski....	5,600	4,o	1,0	1,565	—	—	—
40
	Piakkakoski .................	5,660	(2,o)	(0,3)	790	—	—	—
	Nivankoski ....................	5,665	(2,o)	(0,6)	790	—	—	—
		5,670		—	—	1,2	(0,4)	475
		5,800	—	—	—	0,8	2,o	380
50									vid Kalix älv
	Summa		10,o		3,915	37,0		14,365
	4. Kalix älv
	från Kaalasjärvis utlopp.
0	Luspakoski ......	1,440	3,o	0,5	302	—	—	—	0 vidcKaalas-
	Rakkurikoski	1,500	3,o	—	315	—	—	—	järvis utlopp
	Kalpaskoski	1,600	6,o	2,o	672	11,9	—	1,340
10
	Saarikoski...	1,760	10,o	(1,3)	1,215	—	—	—
		(1,820)	—	—	—	10,0	—	1,280
		(1,900)	—	—	—	6,o	(6,3)	800
20
		(2,050)	—	—	—	11,0	(7,8)	1,580
30
40	Naustonkoski	2,267	(9,o)	(1,3)	1,420	—	—	—
		2,280		—	—	20,o	(16,3)	3,180
1 50		2,300	—	—	—	1,0	(5,5)	155
		2,360	—	—	—	1,0	(3,o)	165
	Tirvaskoski ...................	2,400	4,5 å	(1,3)	840	—	—	—
			5,o
60						3,o	(1,8)	1,200
	Pilikurkio...........	5,700	8,o	(0,8)	3,180	—	—	—
		—	—		—	(3,o)	(0,5)	1,200
		—	—	—	—	(3,o)	(0,8)	1,200
		—	—	—	—	(3,o)	(0,6)	1,220
	Ronaskoski .	5,800	2,o	(1,3)	810	—	—	—
70
80		i

Motioner i Första kammaren, Nr 79. 83

Kalix älv (forts.)

Äntå km. fi fors-ked-jans j börja	Falls och forsars namn a	Namngivna fall	Ej namngivna fall	Anm.
Nederbörds område	-1 Fall-| höjd	Längd	Effekt	Fall-höjd i	1 | Längd	| Effekt
km2	1 “•	km.	hkr.	m.	| km.	| hkr.
	Vaikokoski ....................	6,020	2,o	(2.7)	840
90		6,080	—		—	6,o	(16,8	2,550
	Parakkakurkio....	6,157	4,o	(2,3)	1,710
100	Vinkkakoski.........	6,180	1,0	(2,7)	432	_
	Nurmikurkio	6,180	1,0	(2,8)	432	—	—	_
		6,200	—		—	40,o	(4,7)	17,350
no	(Mustikoski)	6,200	—	—	—	13,o	(1,0)	5,650
	Saarikoski...	6,230	12,o	2,5	5,180
	Pakakurkio ..	—	_	2,i	_
	Pappukoski och Tiankikoski	6,354	61,o	?	26,600	—	—	—
		—	—	1,6	_	_	_
120
130		6,430	—	—	—	1,0	(15,3)	450
		6,450	3,o	1,0	1,350	—	_	_
		6,460	—	—	—	3,o	(2,o)	1,360
	Tievaskoski	6,481	10,o	2,0	4,500	_
	Ylikoski..........	6,490	3,o	0,5	1,360	_
140	Alokoski	6,500	6,o	—	2,720	_	_
	Paalakoski .....................	6,622	4,o	1,0	1,840	8,o	—	3,700
		6,650	—	—	—	—	(1,3)	465
150		6,700	—	—	—	1,0	(3,0)	470
		11,280	—	—	—	1,0	(2,5)	790	Tärendö älv
		11,320	—		—	2,0	(4,3)	1,580
		—	—		—	1,0	—	795
160	Saarikurkiokoski.....	11,380	11,0	(1,1)	8,750		_		[
	Mestokoski .	12,420	12,o	2,0	10,400
170
	Pärkämäkoski.......	12,470	2,o	(0,5)	1,740	_
	Mestoslinka m. fl....	12,480	35,o1)	6,0	30,625	_
180
	Isokoski eller Narkforsen	13,350	8,o	1,0	7,480	1,0	(2,o)	935	i
	Aikämäkoski .....	13,710	4,o	(0,5)	3,840
190	.......................
		(13,800)	—	—	—	3,9	(0,5)''	3,750
200		(14,000)	—	—	—	3,1	(5,1)	3,030

‘) Därav själva Mestoslinka c:a 9,45 m.

84 Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Kalix älv (forts.)

Antal		Namngivna fall	Ej namngivna fall
km. fr. fors-ked-	Falls och forsars namn	Nederbörds- område	Fall- höjd	Längd	Effekt	Fall-höjd i	Längd	Effekt	Anm.
jans början		km2	m.	km.	hkr.	m.	km.	hkr.
210
Jockfallet .......................	(14,900) 15,020	9,o	(0,8)	9,450	1,0 2,0	(13,o) (4,?)	1,040 2,100
220
Ansvarsforsen.................. Orrforsen ........................	15,040 15,080	4.0 3.0	(0,4) (0,8)	4,200 3,160	9,o	(3,8)	9,480	P
230
	15,120	—	—	—	8,o	(10,3)	8,450	t
240
Holmforsen .....................	15,180	3,o	(0,8)	3,190	2,4	—	2,550
250
	15,300	—	—	—	0,9	(11,0)	965
260
	22,470	—	—	—	0,«	(8,0)	940	Lina älv C
270
	22,600	—	—	—	0,5	(9,2)	790
280	Krokforsen och Långforsen	22,630	8,o	4,5	12,600	—	—
	22,800	—	—	—	0,6	(2,6)	960
	Gumsforsen .....................	22,830	1,0	0,5	1,600	—	—	—
290		22,900	_	_	_	0,6	"(7,o)"	.......960
300	Kamlingeforsen ...............	22,920	7,3	(0,8)	11,700	—	—
Milotten..........................	22,970	1,5	(0,3)	2,400	2,5	(2,i)	4,000
i	Sarkastforsen ................. Lokåtaforsen .................	23,000 23,010	2,0 1,0	(0,8) 0,2	3,210 1,610	2,o	(1,6)	3,240	| L
310 320	Långforsen .................... Akroksforsen .................	23,050 23,080	0,0 1,0	1,5 (0,4)	4,820 * 1,610	2,5 l,i	(3.2) (2.2)	4,050 1,785	Östersjön f
	Summaj —	| 271,»1 —	t 182,1031 191,	ö| —	97,505	!

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

85

Lina älv frän dennas och Ängesdns sammanflödc till Kalix älv.

Antal km. fr. fors-ked-jans början	Falla och forsars namn	Namngivna fall	Ej namngivna fall	Anm-
Nederbörds- område	Fall- höjd	Längd	Effekt	Fall-höjd i	Längd	Effekt
km a	m.	km.	hkr.	m.	km.	hkr.
	5. Lina älv
	från Ängesån till Kalix älv.
0*	*Vid Ängesåns och Lina
	älvs sammanflöde
10	......................................	3,780	—	—	—	2,o	(4,6)	530
			—	—	—	2,o	(9,0)	540
20	Gräl forsen	3,860	15,o	5,o	4,050			_
	Orrforsen ....	3,900	4,o	1,4	1,090	—	—	_
	Varini vaforsen......	3,920	3.6	0,5	985	_	_	_
BO	Sistkostforsen .............	3,930	4,8	1,0	1,310	_	_	_
	Grund- och Storlidaforsarna	3,930	0,0	1,4	1,380	—	—	—
		3,950	—		—	4,6	(12,o)	1,270
40
		4,030	—	—	—	3,0	(8,o)	845
	Långforsen	4,035	8,o	2,0	2,260	_		_
50
		4,050	—	—	—	7,8	(4,9)	2,210
60
		6,710	—	—	—	1,5	(12,8)	705	vid Kalix älv
	Summa		40,4 | —	11,075	20,9	—	6,100

6. Några vattenfall i Lina älv.

Käknat från sammanflödet med Ängesån och vidare uppåt.)

	Fallhöjd	Effekt	Nederbördsområde
Haiekonkoski	..................... 13,8 m.	2,050 hkr.	2,187	km2
Linalinka	..................... 17,6 m.	2,700 hkr.	2,187	km2
Krokforsen		460 hkr.	2,187	km2
Rautakoski .		450 hkr.	2,113	km2
Övre Saarikoski. .		290 hkr.	2,019	km2
Myllikoski		355 hkr.	1,689	km2
Korpakoski		265 hkr.	1,510	km2
Mukkakoski		205 hkr.	1,475	km2
Haltikoski .		305 hkr.	1,450	km2
Sakkakoski ......		480 hkr.	1,380	km2

86

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Tievakoski ........

Saariskoski ..........

Paktakoski ..........

Airikurkio ..........

Valkkiokurkio.......

Herranmukankoski

Ronmpuolinen.......

Saarikoski ..........

Leppökoski ..........

Några vattenfall i Vittangi älv.

Fallhöjd Effekt

2

2

3

3,0 m.

9

å 2,5 m.
å 2,5 m.
å 4 m.

5 m.

6 m.

7 in.

9 m.

395 hkr.

330 hkr.
330 hk-.
475 hk.
560 hk.
590 hk.
590 hk.
735 hk.

Nederbördsområde

1,895 km2
1,900 km2
1,890 km2
1,882 km2
1,812 km2
1,610 km2
1,416 km2
1,210 km2
1,170 km2

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

87

Bilaga T.

Till kommittén för utredning av en järnväg Kiruna-Kalix.

Sedan vi erhållit i uppdrag att verkställa okulärbesiktnine av en järnväg

S''SÄil,Lt''(OW? unde^Wngar p4 mark» 3 SZÄ
en portfölj ritningar därjämte avgiva följande utlåtande.

tekniska ^bestämm™^ersökningen ha la8ts följande av kommittén föreslagna Tekniska
Spårvidd.................................. bestämmelser.

Skenvikt pr meter......................................................

Antalet sliprar på 10 meter spår................................

Slipems längd.................. ................................

» toppdiameter, minst...........'' ’’’’

0 *, mellan de skrädda ytorna, minst

Största stigning på rak bana

..... 1,435	mm.
27,5	kg-
14	st.
2,4	m.
.... 200	mm.
.... 150	mm.
17	pro mille.

ningar med stigning upp till 25 :1,000. g''

I kurvor reduceras stigningen med S, beräknat enligt formeln S— 650
Minsta krökningsradie å fria banan... R—55

» 1 » station

Banvallens krönbredd å rak bana
Jordskärnings bredd i balansplanet""

Skärningsdikens djup

* bottenbredd

Jordskärnings- och bankfyllnads'' släntlutning

nPrUGlrärnimtct Z _ i i

--——o- waufi.i^nijaus sianmutmng i . i

Bergskärnings bredd i balansplanet, ett dike"".";;;.";;.''.";;.''" ''4

* R * två diken.

650
l—5f
300 meter
240 »

4,3 »

7,5 >

0,4 »

0,4 »

1 :1,5

s släntlutning

Ballastens krön bredd
tjocklek.

4,85
10:1
2,8
400

>

Minsta vattenöppning för avioppstrumma ........................ 0,6 >fo e meter

Broarna beräknade för lokomotivaxeltryck av ’ is’ 4nn

Avstånd mellan fripålar å mötesspår för militärtåg 400 meter

Undersökningens mål har varit:

är utft^aSom<riI^ei3^dS^0mmittén fÖr6SlagIia liniesträckningen nYngt?täT..
dels att uppskattningsvis bestämma kostnaden för en dylik anläggning.

g8 Motioner i Första kammaren, Nr 79.

, . t /-vi i v q linipmn. har under innevarande soniniar ut Okulärbesiktmngen

av yar för sig dels tillsammans färdats

förts av tvänne våra ingenjör , linjesträckningen Vid sådana ställen,

uln,ed hela den »V — " ^ Saliv, mätningar utförts. Silund,
Z dängande ingeniör utfört avvägnrng ä hela

sttäckan varjämte uppräkning »XiStit^TÄringar angivna re smt.

tMe? Äl SS:

ar% ä ~—

betydelse, hav i regel kemndtténs ttulrylrnye ut redningen

Pä grund .. ta <*ul»,?.n^''SSL tarrC och linjebeskrivning, stödd pä

sÄjrtrrÄ «“i

Sta" detta”"rpäpek«t vissa synpunkter, ehuru detta gär utom vä,
egentliga uppgift.

&,»«««< Den instruktion, "arafter vi ^ÄtaST*''

instruktion, sammanträde i Kalix den 10 juni iyit>. J^nng
en huvudlinje mellan Kiruna och Kalix
en alternativ linje mellan Tärendö och J^kfall
en alternativ linje mellan Åkroken och Korpholmen,

Se„°a“ hfvr ÄTup^fag” att utföra likartad undersökning för eu speciell
linje mellan Över Kalix och Räktjärv.

Terrängbeskrivning.

it- r i:v å citrin a sträcka berörda områden tillhöra

Kiruna- De av järnvägen Kl™“h ^ åded vid Kiruna märkes sjön Luossajärvi,

Juckasjärvt. fullständigt lornealvens nederbörds , n bolo och därifrån genom Luossajoki
som avrinner genom sjöarne Ylioch Ma^«*** ^ nästan östlig

till Oinakkajärvi - en av nämnda älvs sjöar ^uossaj ^ ungefär 1:60.

ÄVÄV- läng, hav den d.ek ej att uppvisa nägra

^''San sjöarna och myrarna^ resa *l^STt» SkdÄ

XvrÄ"i dS„deDenna UrÅng erSfud» för järnvägens fram dragande

inga oöverstigliga hinder. ... f ån söder Härvid kunna två

Till Kiruna station ä statsbanan ^ ''"X” “elltméd statsbanans huvudalternativ
uppställas: Antingen kanJi J jjf£to P tgen av Luossajärvi, och sker
spår från en punkt i jämnhöjd m y g P passera8 statsbanans spår vid

ungefär"1 denna^punkSoclSsker Ä stationensSta» sida. Det senare al -

89

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

dessf k0rsning me? 1Väl huvu^påret som det s. k. malmspåret. Då

v oi L u hf1'' ~ anordnade såsom järnvägsundergång - av kostnadshänsyn
om möjligt böra sammanföras till en undergång, torde detta alternativ kräva

VMnXriänrunrdersöke-SÖkniDn’ “X ^ ^ Jamnställas med d^t östra alternativet.

ISSX'' 03lro fars,aeet ock “gi,s mcr 1 beak,™de -

Här kanån«iKir"n-a ’■ Hnjei\ °''''annämnda myrsträcka österut och norr om bäcken

md T?nS T I Utn«ig lmdv’kaS ä en sammanhängande sträcka av omkring 0
md. Linjen framgår söder om den nya landsvägen mellan Kiruna och Juckasiärv

seras vid sekt 9/BOO A T k°?ar d<m vid Sektion 9/000'' Bäcken pas hrn

r 9 °° å ett stalle’ varest strandförhållandena möjliggöra en billig

samt fm-Seer f 7“ ^ 10/000 6ver^ ^ landsvägen

samt fortlöper i huvudriktning mot norra stranden av Altajärvi.

varestdmi6 nvaChlandrd°St °Df finneS lämplig mai‘k föl‘ Juckasjärvi station,

SETa 7 ,SVä?fnT från kyrkplatsen möter. Anmärkas bör, att färjförbin delse

över Torne älv vid Juckasjärvi kyrkplats är planerad. J

inellaJeTornerioe''l,UCTrarärVi-7SVarPaVaaura 7- av obestämd natur. Vattendelaren
av lhJLn * i + K ,X a7r 1,gser betydllgfc närmare den sistnämnda, varför å

älven J Deb<jel Ltlrrangi S,aTt lga vattendra8 rinna öster och nordost ut mot Törneålven
Dessa backars dalgångar äro sålunda en god betingelse för järnvägen med

riktning Ki ld<3 T"! S?der °m AltaJä™ partifrna, där hnjenf huvud

Sant SSSLT “Clt“ S‘“ “ *“» *■«

Från Juckasjärvi station går linjen i sydsydostlig riktning över en 5 km lång

“öXl’atå°tills aHfrefter är linJen dragen över ovannämnd!

sektP ?lå/änn •d m t?ffar Mertasenos da’gång, vilkens östra sida den följer. Vid
!.®kt- 34/50° ar Mertainens station föreslagen i omedelbar närhet av de därstädes

iäivin ll?arfa malmfyndl8heterna- Härifrån ligger linjen strax söder om Ainas medellutni!g

!va7-100nX andfe grU.nda.Imyrar (UPP till 1,8 m.) och fast mark i en
XX n gi , 7.1,000’ Det malmrika berget Svappavaara passeras på ett avstånd
till malm fyndigheterna av blott 1 km. 1 P

mindrf JöSnT™ Stati°n fÖr6SlåS mellan berget °ch de nordost därom belägna
Terrängen Svappavaara—Masugnsbyn har att uppvisa ett myrlänt lågland

:t£gtSÄrens,aka hö“ ™ £ öÄd

wn, g°da ™ta,y"aigh«te'' *-™“

^rtletiJnnllanwde båda emtnämnda bergen utmärker sig för jämn stigning
tmLr Tn M,e an MeffSjärV1 och Nankisjärvi finnes ett vidsträckt myrland, Sikel
tillhör Tornealvens vattensystem. Dessa myrar äro föga djupa (största borrade
djup 3,8 m ), men jämförelsevis blöta. P V oorraae

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 3 samt. 40 käft. (Nr 79.)

Juclcasjärvi—
Svappavaara.

Svappavaara
— Masugnsbyn.

12

Masugnsbyn
—Tärendö.

Tärendö—
Jockfall.
(Huvudlinjen.
)

tjo Motioner i förstå kammaren, Nr 70,

A denna sträcka är linjen dragen i huvudriktningarna ostnordost mot Vittangi

samt därifrån i sydost mot Masugnsbyn. lom n,rm*tj,

Vid Svappavaara anordnas en landsvägsövergång vid sekt. *8/<00. Här mota
vissa svårigheter, vilka orsaka en skärning av ungefär 400 m. längd och 4 m.

djup. Härifrån är marken god med omväxlande grunda myrar (1,5 m.) och fast

mark Vid Vittangi tangerar linjen Pysävaara pa nordsidan och i nära anslå g
till Torneälven. Pysäjoki kan lätt övergås vid sekt. 69/000 med bro om 10 m.
fritt spann. Vid sekt. 71/500 korsar linjen en ås, varigenom uppstår en skärning

^ ^Vittan^stationTöreslås å torr, väl avdikad och delvis odlad myr strax söder

0m k Från Vittangi löper linjen i nära rät linje mot Masugnsbyn. Puolisjoki passeras
vid sekt, 76/500 med bro om 9 m. spann. Vid sekt. 74/3o0 korsas åter
landsvägen Vittangi—Svappavaara. Härifrån och till Merasjärvi ar linjen lagd i
iämn stigning om 5:1,000. Vid Merasjärvi förekomma störa mossar, vilkas djup
linjen går upp till 3,8 m., men vilkas fasta konsistens tillåter linjens framdragande.
Särkivuoma är dock av något lösare beskaffenhet. Vid sekt. 96/o00 höjer■sig en
platå c:a 20 meter över den omgivande trakten, vars övervinnande orsaka
relativt stor skärning. Här nås banans högsta punkt vid sekt. 98/o00 (1 km. sö

d“ SSSTS? Masugnsbyn ar belägen vid sekt. 108/500 4 tämligen god och
jämn sandgrund, utmed en gren av Vuostijoki.

A Masugnsbyn—Tärendö har landskapet eu annan karaktär. Höjderna aro
mindre och flackare och marken består till stor del av mosandshedar. Sjöar o
mossar förekomma rikligt, men äro föga djupa mossarna också ganskaJaMa

Från Masugnsbyn är linjen dragen i sydostlig riktning och söder om lands
vägen samt på ett avstånd från densamma av ungefär 1,5 km. Tarendodlven
nafseras vid sekt, 122/000 och torde övergången ej förorsaka större svårigheter
eller kostnader. Härifrån går linjen söder om Salmijärvx och i riktning mot Lo Vikkajunosuando

station är förlagd nära intill Tärendö älv, vilket ur trafikteknisk
svnnunkt är lämpligare än den av kommittén föreslagna platsen.

7 P Mellan Lovikka och Tärendö följer linjen i huvudsak landsvägen och övergåi
från dess västra till östra sida vid sekt. 150/000.

Huvudförslaget har av kommittén förlagts c:a en mil öster om älven och utmed
landsvägen Tärendö-Teurajärvi. Denna terräng karakter,seras av grunda
mossar och i nordsydlig riktning löpande åsar av sand, grus eller lastare material.

Några större höjdvariationer förekomma icke, som försvåra, järnvägens framdragande8
den kortaste vägen. Mellan Tärendö och Korpilombolo torde därför ej
heller någon starkare lutning behöva inläggas. Detta galler däremot ej tOTfiagen
mellan Korpilombolo och Jock, där dels terrängen är något mer kuperad, dels
linjens huvudriktning bildar 30 graders vinkel med åsarnas. Därför kunna några
mindre skärningar här ej undvikas, varjämte maximilutmngen maste tagas i an -

91

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

språk, ehuru endast som frånlutning i lastens riktning. Borrningar i de förefintliga
ganska fasta mossarna hava givit djup till 2 och 3 meter.

Tärendö stationsplan har förlagts strax söder om nuvarande gästgivaregård.

Visserligen erbjuder terrängen även ett gott stationsplan vid Tärendö norra färjställe
över Tärendö älv, men är dock det södra förslaget ur tratikteknisk synpunkt
att föredraga.

Härifrån löper linjen parallellt och väster om landsvägen till Kilarova (sekt.

174/000) där den övergår på landsvägens östra sida.

Stationen är förlagd till Jerijärvi vid den punkt, dit den nya landsvägen från
Narken är dragen.

Stationen vid Korpilombolo är förlagd till norra delen av byn, där goda möjligheter
för eu station finnas. Utvecklingsmöjligheterna fordra dock eu noggrannare
undersökning, alldenstund härför erforderlig mark ner emot sjön är jämförelsevis
dålig.

Genom stations förläggande å denna plats har kommitténs ursprungliga förslag
frångåtts.

Visserligen orsakas något intrång å odlad mark och tomtmark, men är dock
detta stationsläge det billigast möjliga öster om Vittavaara.

Från Korpilombolo går linjen öster om landsvägen, delvis över grunda mossar,
dels genom grusåsar. Vid Korkiovaara hava tvänne alternativ undersökts, och bör
linjen läggas i maximilutning å ungefär 700 m. å bergets västsida. Linjen går
strax söder om Vahtijärvi genom försumpad skogsmark och erhåller på grund av
terrängförhållandena några smärre krökar. Från Jaaravaaramyren måste maximilutning
användas ned till lock. Om, vid en blivande stakning med dess noggranna
mätning, avståndet från Jock till Jaaravaara skulle visa sig för kort för den
erforderliga lutningens erhållande, kan linjen förlängas genom att förläggas norrom
Jaaravaara.

Jocks stationsplan kan anordnas å god och fast skogsmark strax norr
om byn. Härifrån måste dock linjen gå genom byns odlingar till en strax
nedom Jockfallet föreslagen övergång, som närmare beskrives under »Övergångar
i Kalix älv».

1''ärendö—
Jockfall.
(Alternativlinjen.
)

Mellan Tärendö och Jockfall framflyter Kalix älv i huvudsak sydlig riktning.
Intill Narken förekomma flera fall och forsar av betydenhet, söder därom är älvens
lopp lugnare. Totala fallhöjden utgör c:a 85 meter.

Älvens stränder bestå av jämna mellan 5 och 10 meter höga bäddar av fin
flodsand. Då denna mark är tillräckligt fast samt mycket lättschaktad lämpar den
sig synnerligen väl för järnvägens framdragande och har den östra stranden därvid
visat sig gynnsammare. Terrängen gör det möjligt att här framdraga linjen med
förbigående av älvens krökar.

Här och där förekomma dock ojämnheter i den eljest plana terrängen, varigenom
torde nödvändiggöras en eller annan större skärning, som dock skulle bliva
relativt billiga, tack vare att grunden utgöres av sand.

Eu station har föreslagits vid Narken å plan terräng och bör i samband därmed
en landsväg byggas till Jerijärvi.

92

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Jock-Över Kalix.

över-KalixMorjärv.

Över-Kalix Räcktjärv.

Mellan Jockfall och Bränna (Över-Kalix) framrinner älven i sydlig riktning
och utan större fall (32 in). Stränderna äro till största delen sandbäddar, vilkas
fasthet och relativa regelbundenhet utgöra goda betingelser för linjens framdragande
utmed älven. Detta gäller speciellt den västra stranden och den norra hälften
av nu betraktade älvsträcka. Öster om älven finnas ganska kraftiga höjdpartier,
som sträcka sig ända ned mot vattnet, varför järnvägens framdragande å
denna sida knappast erbjuder annat alternativ än utmed älvstranden. På väst!a
sidan finnas däremot med älven parallellt löpande mossmarker på ungefär 1 å 2
km avstånd från densamma.

Huvudlinjen har framdragits å västra älvstranden med övergång vid Jockfall,
där de strax nedanför fallet belägna strandklipporna utgöra goda förutsättningar
för byggande av valvbro om 40 m. spännvidd. Samtidigt med huvudlinjens undersökning
hava möjligheter tagits i betraktande att helt eller delvis förlägga linjen
öster om älven, ett alternativ, vartill dock ingen särskild anledning manar. Härför
hava även alternativa övergångar undersökts, varom nedan.

För blivande undersökning torde även linjens förflyttande från älvstranden
upptill ovan nämnda mossmarker vara värd diskussion.

Vid Hedens färjställe har linjen dragits över Ängesån. Av bifogade ritningar
framgår att övergångsstället är ungefär 200 meter brett och stränderna låga. Grundens
övre lager består av lös flodsand, men djupet till fast botten bör av terrängen
att döma ej vara alltför stort. Lämpligt synes oss vara att här föra ut järnvägsbankarna
i vattnet och förena dem medelst en kortare lagbro i små lätta spann.

Stati on släge t vid Heden är gott och lika möjligheter förefinnas till detsammas
utbyggande på ena eller andra sättet.

Älven flyter härifrån lugnt 2 mil ned till Räcktfors och bildar i sin nedre
del sjön Räcktjärv. Vid Räcktfors bildar den forsar med fall om 10 m. å 4 kms
längd, varefter den utfaller i sjön Morjärv. Sammanlagda fallhöjden å hela sträckan
är 37,7 — 26,5 = 11,2 m. Stränderna äro höga och jämna och endast å ett par ställen
(ex. vid Lillänget) av lödare beskaffenhet. Grunden är mestadels sand och grus.

Linjen har härstädes såsom huvudlinje undersökts utmed den västra stranden.
Den kan förläggas lämpligt å ungefär konstant höjd över vattenytan mellan älven
och vägen. Någon mindre vägflyttning (100 å 200 m.) torde bli erforderlig liksom
tvänne°vägkorsningar, då härigenom erhållas bättre övergångar över Kälv- och
Grundträskåarna. Områdena för stationsplaner vid Svartbyn och Räcktfors äro
med hänsyn till dessa stationers storlek och blivande trafik tillräckliga och utan
större svårigheter utbyggbara. Infarten till Morjärv järnvägsstation sker från öster
och synes ej stöta på större svårigheter.

Bränna ligger nästan såsom centrum i ett lågt f. d. deltaland, vars grund
består av lös sand av betydlig utsträckning. Partierna mellan älven och Djupträsket
utgöras av bergpartier, och mosandshedar med tallbestånd. Ryggen emellan
de båda vattnen är ur järnvägssynpunkt ganska hög, men utgöres (åtminstone till
sin yta) av lättschaktad material. Från Djupträsket löper söderut eu genomgående
Sänka, markerad av sjöarna Lomben och Mjöträsket samt en namnlös bäck, vilken

Motioner i Första kammaren, Nr 79. OS

utmynnar i Furuträsket. Å denna sträcka förekommer såväl berggrund, som å
liera ställen går i dagen, som grusåsar, innehållande ballastgrus, samt mossar.

Linjen bär dragits från Tallvik mot Bränna över bro av liknande anordningar,
som ovan är nämnt angående övergången vid Heden. Dock bliva dessa med
hänsyn till de härstädes ännu sämre grund- och strandförhållandena, liksom den
större vattenlinjelängden, betydligt dyrbarare än vid Heden. Stationslägc å odlad
mark strax väster om kyrkplatsen. Härefter följer linjen den östra älvstranden
väster om Hvitmyrberget (för att nå Svartbyn), varefter den skär höjdryggen i riktning
mot Brändholm. Här äro ganska starka lutningar nödvändiga och kunna heller
ej skärningar undvikas, som dock med hänsyn till sandgrunden ställa sig relativt
billiga. Linjen svänger väster om Lomberget, går härifrån delvis över mossig mark
med kurva åt väster för att sedan stödja mot Björnhuvudet och vidare väster om
Mjöträsket. Härifrån passerar linje i sydöstlig riktning över mindre mossar och
utmed ovan angivna bäcks dalgång. Då terrängen är ganska kuperad, kommer
linjen att förete vissa krökar, men däremot komma ej lutningsförhållandena att
lägga hinder i vägen för en »god» profil. C:a 2 km. öster om Räcktjärvs hållplats
ansluter linjen till statsbanan och löper å särskilt med dennas parallellt spår in
till Räcktjärvs hållplats, vilken ut bygges och anordnas till station.

Norra delen av denna sträcka utgöres av myr och försumpad skogsmark och
är ganska lågländ. Söder om Kosjärv resa sig flera ganska höga och kraftiga berg.

Linjen har från Morjärvs järnvägsstation dragits väster om landsvägen å jämn
mark. När den går över vägen kommer den in i något kuperad terräng, där mindre
skärningar i fast mark nödvändiggöras. Stationsläget vid Kosjärv förlägges å fast
mark mellan Kosjärvs gårdar och den numera utdikade Sörkalven.

Från Kosjärv går linjen utmed myrarna vid Storänget söder om »punkt 58»
och Klinten. Härifrån erfordras en kräkning å linjen för att densamma, följande
förefintlig svacka, skall med maximilutning kunna erhålla lämplig höjd vid Akroken.
Eventuellt kan linjen — vid blivande stukning — förläggas längre söderut i jämnhöjd
med »Å» i Akroken.

Terrängen mellan Akroken och Storön erbjuder inga svårigheter för järnvägsbyggaren.
Mossar förekomma, men linjen kan lämpligen förläggas i mosskanterna
och stödas mot de fasta åsarna. Där mossarna korsas av linjen äro desamma
undersökta och i de flesta fall befunna ganska grunda. Grunden för övrigt är
stenig skogsmark med stora grusåsar.

Linjen framgår mellan Bodberget och Ormberget, på västra sidan utmed Gångmyran,
varefter den dragés ned mot norra slänten av Bramberget.

För Kalix stationsläge finnes mycket lämplig terräng omkring 400 m. sydöst
om färjstället. Härifrån är linjen dragen i riktning mot Storön, går över en ås
vid Grytnäs och följer för övrigt åsarna och myrkanterna. Mossarna strax söder
om Grytnäs äro visserligen jämförelsevis djupa (7 m.) — det största mossdjup
undersökningen givit, — men däremot uppgår dess gemensamma längd till blott
200 meter.

Stationsläge för Ytterbyn vid Gumsgärdan (Holmen). Strax söder därom utgår

Morj ärv —
Åkroken.

Åkroken—
Storön.

Åkroken—
Korpholmen.

94 Motioner i Första kammaren, Nr 79.

ett stickspår för lasttrafik till Nyborg i billig sandmark och slutar vid planerad
kaj å Mattholmen.

Alternativt har undersökts eu linje, som direkt berör Ytterbyn. Sammanlagda
linjelängden blir visserligen 1 km. kortare — men dels bliver härigenom huvudspåret
förlängt, dels komma Ytterbyns odlade ägor att hårt drabbas av järnvägens
framdragande.

Vid Storön komma ej några odlade marker att beröras av linjen. Udden är
hög och består delvis av berg emellan Rönnviksudden och Björkudden och lämpar
sig väl för malmlastningskaj med spårhöjd upp till 10 m.

Terrängen å östra sidan av älven är ävenledes ur järnvägssynpunkt mycket
god. Mellan Åkroken och Kalix finnas lågmarker av fast material. Omkring NederKalix
förekomma vidsträckta moliedar med tallbestånd samt några åsbildningar och
4 å 5 m. djupa^mossar. Korpholmen är c:a 5 m. hög med klippiga stränder.

Linjen går över älven vid Åkroken, där bron förlagts å den befintliga holmen.
Stränderna äro höga och fasta. Linjen går i östlig riktning och når fram till Kalix
utan svårare skärningar eller lutningar och med stationsplan av god beskaffenhet.
Härifrån går linjen dels å sandgrund, dels över mossar till trakten av Vejärv,
varest linjens huvudriktning tvärs över åsarna förorsaka några skärningar. Utfarten
till Korpholmen erbjuder goda möjligheter. Å själva Korpholmen torde eu del
skärningar och bank fyllningar, ev. konstbyggnader, bli nödvändiga.

Grus till ballasteriug av hela bansträckningen finnes, så vitt vi kunna döma
av jordlagrens ytbeskaffenhet längs hela de besiktigade sträckorna.

Övergångar i Kalix älv.

Övergångarna vid Kalix älv äro rekognoscerade enligt kommitténs instruktion
så, att trenne alternativ varit föremål för noggrannare bedömning och mätning.

Sektionering har ägt rum vid Jock, Stråkan och Nybyn.

Vid Stråkan är botten tämligen fast, varjämte tillräckligt utrymme finnes för
linjens inledande till brostället. Övergången torde här kunna ske medelst en lagbro
i 3 eller 4 spann.

Vid Nybyn äro likaledes stränderna fasta, varjämte vissa grunda partier i älvens
mitt skulle kunna vara av värde vid byggandet av mellanpelare. Även här vore
eu lågbro i flera spann den naturligaste lösningen.

Dock är härmed icke avgjort, om icke även andra platser vore värda att närmare
undersökas. Sålunda synes vid Ansvarsholmen såväl strändernas fasta beskaffenhet,
som ock att älven här är mycket strid, kunna utgöra lämpliga förutsättningar
för övergång.

Även vid Björkholmen vore en övergång möjlig, ehuru utan talande motiv
vid jämförelse med Jock eller Ansvar.

En övergång vid Strömsnäset har även besiktigats, men befunnits olämplig.

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

95

Kostnadsuppskattning.

Kostnadsuppskattningen grundar sig till största delen å data från statsbanan
Morjärv Lappträsk. Men då denna bana är framdragen i nästan rät vinkel mot
älvarnas och åsarnas huvudriktning och å andra sidan Kiruna—Kalix följer älvar
och åsar har jämförelsen utförts med en viss försiktighet. Dessutom har hänsyn
tagits till penningvärdets fall under de senare åren, så till vida, att de före kriget
rådande priserna tänkas vid banans byggande ha stigit med 20 %.

Kostnaden har i möjligaste mån av oss studerats i detalj. I och för terrasseringskostnaden
med å-pris för km. terrassering. Detaljeringen har behandlat:
terrasseringsarbeten,
vattenbyggnader,
överbyggnad,

bangårds- och linjebyggnader,
anslutning till utförd järnväg,
vägbyggnader,
stängsel, telefon m. m.

Morjärv—Lappträsk uppvisar en schaktningsmassa av 6,200 mYkm., Boden—
Morjärv 15,900 m3/km.

Alldenstund okulärbesiktningen givit vid handen, att större skärningar i ringa
grad förekomma, har linjen indelats i följande klasser.

1) Schaktning 10,000 m8/km.

2) » 5,000 » »

3) Planering.

För Morjärv—Lappträsk har jordpriset i medeltal varit Lss kr./m3, för Boden—
Morjärv 1,50 kr./m3.

Arbetarnas medelförtjänst pr dag har hållit sig mellan 4 och 5 kronor, men
mom ett par år måste densamma beräknas stiga utöver 5 kronor. Då vidare banan
Morjärv—Lappträsk framgår övervägande i hård pinnmomark, har priset för dylik
eller annan hård jord satts till 1,75 kr./m3. För den i älvdalen rikligt förekommande
mosanden har priset beräknats enligt 1 kr./m5. Till jämförelse må nämnas,
att dylik jord innan kriget värderats till 60 & 70 öre i entreprenadkontrakten.

Vi hava infört följande underavdelningar:

a) jord för 1,75 kr./m3.

b) » »l,oo »

I terrasseringen ingå vidare:

Spårisolering till förekommande av tjälskjutning.

Stödjemurar, inbegripet grundgrävning, spåntning in. in.

Strandskoningar och glacismurar.

Dygrävning i linjen.

Sidodiken i fast mark.

» i dyjord och annan lös mark.

Böjning, stubbrytning, matjordsavtagning och putsning.

Beräknings grunder.

Schaktnings massor.

Jordpriser.

96

Motioner i Första kammaren, Fr 79.

Beklädnad av slänter.

Torvvallar, inbegripet grävning.

Bäckomgrävningar.

Transport av materiel.

Medelpriset pr km. för dessa arbeten bar å Morjärv—Lapptiäsk varit 5,200
kr./km.

Terrassermgskoslnad.

Följande sammanställning kan göras:

1 a) 17,500: —

5,200: — 22,700: — kr.

1 b) 10,000: —

5,200: — 15,200: — »

2 a) 8,750: —

5,200: — 13,950: — »

2 b) 5,000: —

5,200: — 10,200: — kr.

3 4,000: —

5,200: — 9.200: — »

Tydligt är att prisen i verkligheten variera mera. Sålunda bör i svår terräng,
klasserna 1 a) 2 a), även ovan angivna arbeten representera ett högre belopp,
samt i lätt terräng ett betydligt lägre. Med hänsyn härtill ha vi fastställt terrasseringssiffrorna
sålunda:

1 a) ...............	25,000:	- kr.		2 b) .......		9,000: —
1 b) ................	. 16,000:	- >		3 .......		6,000: —
2 a) .............	15,000:	- i
Linjens värdesättning är utförd sålunda:
Antal kilometer i va	rje klass:
Huvudlinje	1 a)	1 b)	2 a)	2 b)	3
0—160	20	20	75	30	15	160
160—230	15	—	55	—	—	70
230—265	—	—	—	10	25	35
265—302	—	—	—	30	7	37
302-328	8	—	10	—	5	26
328—353	2	—	18	—	5	25
Stickspår	—	—	—	—	5	5

Summa 45	20	158	70	65	358
Alt. Tärendö—Jock ...... —	6	—	10	42	58
Specialförslag ............... 8 Alt. Åkroken—Korpholmen 6	12	15		10 5	30 26

Av dessa siffror erhållas terrasseringskostnaderna sålunda:

Huvudlinje

0-160 . 160—230	2,305,000:— kr. 1,200,000:— »
	Transport 3,505,000: — kr.

Motioner i Första kammaren, Nr 7!)

97

230-265	Transport 3,505,000 240,000	- kr. — kr.
265—302	................. 312,000	_ »
302—328	398,000	— »
328 — 353	............... 350,000	— »
Stickspår	................ 30,000	--7>
Altern. Tärendö —dock	4,835,000 ............. 438,000	— kr. — kr.
» Åkroken—Korpholmen	405,000	— »
Speciellt förslag Tallvik—Räcktjärv	............... 452,000	- 7>

Vattenbyggnader.

I huvudlinjen.

Bro över Tärendö älv

> vid Jockfäll

> > Heden...................................

3 broar intill 15 m. spann å 40,0(

9 broar intill 10 m. spann å 20,0C
15 öppna trummor å 15,000 kr.

5,000 1 m. täckta trummor å 120 kr.

...... 80,000	— kr.
....... 80.000	- »
....... 200,000	- Tf
0 kr. 120,000	- j)
0 kr. 180,000	— y>
....... 225,000	— »
...... 600,000	- »
1,485,000	— kr.

- ,--~ ~•

Specifikationen för de särskilda alternativen har ej uppgjorts, då dels siffrorna
därför äro osäkra, dels samma vattendrag beröra såväl huvudlinje som alternativ.

Överbyggnad.

Hiller ..................................... 2,000 x 2

Skarvjärn, bultar m. m. 17 %........

Syllar

Transporter

Skenläggning

Ballastning

Klossning av kurvor

Lyftning, stoppning och putsning

Utgör c:a 16,

pr km.

55,000 å 150 kr/ton 8,350	— kr.
............................... 1,370	- >
... 14,000 st. å 1:75 2,450	- »
500	- »
..... 1,000 m. å 0: 50 500	- »
..... 1,5 m3/m ä 1: 75 2,650	- »
................................. 200	- »
............................... 500	- >
16,520	- »

Bangårds- och linjebyggnader.

I och för jämförelse må följande stationskostnader från Morjärv—Lappträskbanan
anföras:

Räcktjärv.............................

Ö. Flakaträsk

Vitvattnet

Lappträsk

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

..................... 96,000:— kr.

.................. 22,000: — »

.................... 91,000: — *

..................... 130,000:— »

3 samt. 40 höft. (Nr 79.) 13

98

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Med hänsyn till stegrade priser kunna:

stationerna beräknas till pr st..................... 100,000:

hållplatser » » » » ..................... 25,000

15 stationer............................................... 1,500,000

7 hållplatser ............................................. 175,000

I denna siffra är ej ändstationen vid Storön
medräknad.

Banbevakningstugor 110 st. ä ,10,000 kr. 1,100,000:

Summa 2.775.000:

kr.

»

»

kr.

Anslutning till utförd järnväg.

För utvidgning av Kiruna bangård	300,000: —	kr.
* » » Morjärvs »	100.000: —	»
	Summa 400,000: —	kr.

eller

Vägbyggnader.

Transportvägar 36 km. å 5,000 kr./km....... 180,000: kr.

Summa 180,000: — kr.

Stängsel, telegraf m. m.

Stängsel å 0: 50 kr./m. ................................ 175,000: kr.

Telegraf m. m. 500: — kr./km. .................... 175,000: — »

Summa 350,000: — kr.

Sammanställning.

För huvudlinjen bli kostnaderna sålunda:

Terrassering................................................ 4,832,000: — kr.

Vattenbyggnader ....................................... 1,485,000: — »

Överbyggnad ........................................... 5,907,000: — »

Bangårds- och linjebyggnader ................ 2,775,000: — »

Anslutning till utförd järnväg .................. 400,000: — »

Vägbyggnader ........................................... 180,000: — »

Stängsel, telefon m. m.......................... 350,000: — »

Ödemarkstillägg ......................................... 500,000: — »

Administration och oförutsedda utgifter, utgörande
c:a 22% av ovanstående ......... 3,571,000: — »

Summa 20,000,000: — kr.

Vilket motsvarar 55,894,13 kr./km. exklusive rullande materiel.

Alt. Tärendö— Jock ........................

(motsvarande i huvudlinjen .........

Alt. Åkroken—Korpliolmen ............

(motsvarande i huvudlinjen .........

Speciellt förslag Tallvik—Räcktjärv
(motsvarande i huvudlinjen ........

2,895,000:— kr.
4,165,000: — »)
1,506,000:— »
1,621,000:— >)
1,723,000:— »
1,879,000:— »)

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Vilket motsvarar för:

Alt. Tärendö—Jock
(motsvarande i huvudlinjen
Alt. Åkroken—Korpholmen
(motsvarande i huvudlinjen
Speciellt förslag Tallvik—Räcktjärv
(motsvarande i huvudlinjen
exclusive rullande materiel.

49,741: .48 kr./km.
59,500: — » )

57,923: 08
54,033:33 » )

57,433: 33
50,783:78 * )

99

Sammanfattning.

Av det föregående framgår, att kostnaderna för järnvägens utförande på grund
av den avsevärda längden redan utan rullande materiel uppgår till högst betydande
belopp, ehuru priset pr km. bana är relativt måttligt.

Som de bygder, den projekterade järnvägen genomlöper, äro folkfattiga och
för närvarande utan några mera betydande industrier, kunna de inkomster som
härröra från persontrafiken och trafiken i övrigt från befolkningen ej ens täcka
järnvägens driftkostnader och ännu mycket mindre förränta det därå nedlagda
kapitalet. °

Emellertid finnas andra faktorer, som avsevärt kunna inverka på järnvägsföretagets
ekonomi, nämligen malmtillgångarna, skogarna och vattenfallen (se bil. V)
som äro belägna i närheten av den projekterade banan, och vilka kunna få en
sådan nationalekonomisk betydelse, att det för banans byggande nödiga kapitalet
lian anskaffas. F

Om således banan i första hand skall frakta tungt gods, såsom malm, järn
kol, virke och dylikt bör linjen självfallet erhålla den kortaste sträckningen till den
bästa utskeppningsorten och samtidigt givas de tekniska bestämmelser, som tillåta
framforslandet av godset med bästa ekonomi.

Av de undersökta alternativen bör sålunda enligt ovanstående förutsättning

den kortaste linjen Kiruna—Vittangi—Masugnsbyn—Tärendö—Narken—Heden_

Morjärv Åkroken Storön komma till utförande och i övrigt planeras så att
minsta möjliga motlutningar erhållas för det nedgående godset. Utfartshamnen
torde att döma av de preliminära undersökningarna, som utförts, böra förläggas
vid Storön, som utom erforderligt djup för störa fartyg även har naturliga förutsättningar
för anordnande av avlastningsplan och lastbryggor å lämplig höjd.

Beträffande de tekniska bestämmelserna, som föreslagits av kommittén böra
de vid banans utförande förbättras för den här avsedda trafiken. Sålunda bör
krönbredden ökas till minst 5,o meter och rälsvikten till minst 32 kg. pr meter
eller mera. Vidare bör minsta radien i huvudspår ökas till 500 meter och motlutmngarna
i lastens riktning minskas till 13 : 1,000.

Kostnaderna komma visserligen därigenom att ökas överslagsvis med 10 %,
men det därå nedlagda kapitalet torde kunna förräntas under förutsättning att
banan utnyttjas och trafikeras som en dubbelspårslinje till Riksgränsbanan, vars
trafik därigenom avlastas och som därigenom erhåller en utfartshamn, som i vissa

100

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

avseenden är bättre än den vid Luleå befintliga, beträffande djup, utrymmen och
isförhållanden.

Ur strategisk synpunkt synes oss även den här föreslagna lmjen med andpunkt
vid Storön och förlagd å större delen av sträckan på västra sidan av Kalixälv
vara den lämpligaste. Linjen berör därigenom icke de iolkrikaste platserna,
vilket ur kulturpolitik synpunkt naturligen hade varit önskvärt, men torde denna
olägenhet kunna neutraliseras genom anläggande av goda vägar till lämpliga stationer.

Banans tillkomst är enligt vårt förmenande beroende på den malmpolitik, som
staten kommer att föra efter det pågående världskriget.

Då tillgångarna på god malm såväl fosforfri som med fosfor enligt uppgift
inom norra delen av det område, som genomlöpes av järnvägen, äro högst avsevärda,
vore det ur nationalekonomisk synpunkt önskvärt, att staten underlättade
exploaterandet av dessa fyndigheter genom att medverka till järnvägens tillkomst,
vilket, i sin tur skulle skapa bygd inom dessa vidsträckta områden, vars utveckling
och befolkning — i huvudsak finsktalande å övre sträckan — i brist på kommunikationer
är i många hänseenden efterbliven.

Stockholm den 6 september 1916.

A.-B. Ingenjörsfirman Unander & Jonson.

IJj. Unander.

JbtOCiLaClliij

Tryckeri-A.-I>. Di

Motioner i Första kammaren, Nr 7!).

101

Bilaga U.

Bilder av växtligheten å myrar i Norrbotten.

FOTO HAGLUND.

Bild 1. Korn på myr vid KorpilomBolo (sid. 39).

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 3 samt. 40 höft. (Nr 79.)

14

102

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

v.:

v

FOTO HAGLUND..

Bild 2. Grönfoderhavre från myr vid Tärendö (sid. 39).

Motioner i Första kammaren, Nr 7!).

103

m \

FOTO HAGLUND.

Bild 3. Grönfoderhavre på myr vid Vittangi (sid. 39).

104

Motioner i Första kammaren, Nr 79.

Verkningarna av kalkning med kalkstensmjöl från Visby och ftnpnlveriserad
dolomit från Norrbotten på kalkfattig torvjord.

(Bilder till texten å sid. 43.)

1) Direkt kalkning år 1914. Bil, 4

2) Efterverkan år 1915.

Bild 5.

Okalkat

Kalkmjol Dolomitmjol Kalkmjol

r/uininuiujui iiuiuuiumjui

2000 kg. CaO pr liektar

——----— - nentralisationseffekt som

4000 kg. CaO pr hektar 2000 kg. 4000 kg.

CaO i kalkmjöl

Motioner i Första kammaren, N:r 79.

^Bilaga CU.

vfm mm/iM

. .''V v l -

ORNEA

Djupförhållandena

utanför kuststräckan

f S »» ■ 1 i

< ( '' '' &

• . ..... «

g

i

. v.

Öl

-si

\‘‘p/oroi \

S Er S Ka ro’

RÅnö

■< \SeskarfUrö''s

;ZyyZWy// —N\ ss \ \ » i

J \ \ \ /

X&r. ^--- \ \ vW

\sér

Dottn

Malören

VarauA 1\''$W v£f

S PR'' ^xV 617 VS Ö E/nolaitlirre.

* **''-**>. I

37 ftW rp^-k,- \

t,

Motioner i Första kammaren, N:r 79.

Bilaga

X.

NL

&**$• I \

. Bil utusakara

fe,.

<ö*

äosonéntJ)

V

; / \s , **Vf*..

r 6*% Sapp, *»#*&:,•'' \_ JS ......,

ieinMjmlsr^rgJjJhy» Lr

f 0 y0" Jf J }Ä,> J\ £i/is efy U O m.U

iVWy

PauranJdv.

<u

ÖL

Cö>»dt^y^ V565

„„ J0jt °°

?■ y~>jr \V 3*”g*c35!/*

418 '' ^•'' '' ^

lAotv:

v/l/ö/Ac

- J * X&Mi.njkurkmfG)

^ttiyuA^mr'' ls\.

^ak\CT\CVwo 1 y Oijnisv. .

MarkkavudfQ

TjiåJntv

j^APPBE^ic^i

\Kv*j''*W(/3 Kurrirva

[ O 634 ,

45« .Sarvxv
643

*!*£**■>•

fe

fcdkfij.

\\V\ i ILu orig afl un v. |

X* iNki \ vj

JJGviniem* ! Wj/*, PAL) ) \- Il s N * v

X/. S/ / 289 ^

>»79 ^ 517/S- T v / 442

Niinlciflinig

JW \ *7°i

■X - Karhuvl

.sos jr

Lehtiv.

\ V''-> 492

rr

Talo

{ licxav''vVvo»V\

*Mai Jäv.

\PartftJompolo

''J*uot novci>

sJGtynr.

484 '' c nr

x jfoV‘

s/%cCVwvvj __/ (

Sovmij.^L''

Jill’jj liv.

Påve

RISBÄCK''''

V>

<SjA\ +^°r

ijS«v>*a> ,

^ jHhapavr

i i u^l^62 758 / * ; -wvm;

Mjf \ \Avva&ot^<2eei nmtiv,
/ 684 V f AiyciAÅ-o y 313 J!

465fY-/SÄ5öåi''vjÄ X

om/a -.. I / mmsdatycadé^ J^dVa*oW2>

nW «9 «* *

m&> ^ . v_ sv_, -

''♦)- +•

jAlXciv.y

Ul NA ÄLF ■

,

\ L,sar ''W x) ''.V y-/\ \ ,* \«M

V ;i? ''>474, Xrilnif... • * ''/hrriöh,-

liSvÄrös. X'' - \ 593 %w»w^ / , X . ■ /

X"\.......x-" ! JjiutiiAivf* \ Vi*i_ .. 9 \ i tf

It ^-JcuimiiKire \ t|* JjSiprasajve \v :. y/f

604x ^^yX^^>//g/en6:L1 7°^

1 , K é r Ta%, •*''* !

N36 /V ^ ^.<^<55»,

\.

Faprukkv:

\MelerTT

%

'' Rorah
i på tunt

Al. X.

Y ''~^%\jlerfkmnav.

j \A 538 Jt
iLiJcumpu

‘-2VT •

Stom* Srexko

615

r 375

ihmdret*- ^ f ..........%

\ /7lovowtqg. ■ XX- v __•_/ VVv t. /

Stubba

330
KoHrux

,\ii\lo%Uv

\ %, /■■ ? - 7\, »

* .• *\«rAaH»>-A ^ fj" ^

ÄW.n: ''j V.W«.-W.V.

x i o

\ 1 (0 348 \\ywr\«\o.Uo*Vx.

''^XM /».'' ''(7 ’’ _*_*.rV T -

t. i 275. X\ k

v / jfätxsajnoJ

Pal or.

t

''Jteponiemz

Harjonpcia

O

JÄRNVÄGSFÖRSLAGET

Kl RU NA-KALIX

T^aiUki ^"J-J

Na akaktn o
, A
\ 435

''f ''* % .

js / \ ^*''l~ Pyssykexrvc

k Hltsikot \

V7

SKALA 1:4-00000

5 no

'' '' I i <_I_L_l—

*tO

^j:

Ki lom ete r

AhmakeiTo

383 -r^

Mnanalnineli

406,

Fofiavr

Po r ov.

(»a^cwMjvUoiWv

lifesKt

&5J.534 k

rxoKV

,-VvCVt^W

Juno» A.

.,0 -. HlbrTja^A

r% "^VP«^öA

5s>n\<j^\) kompolervS-..,

_ „. 209^

Pedlivm*

''''^%Pce/o

>;(.....\

Zudniv. -548 ^''TöUiåj.

Jora^

o) x. \ r \v

^ /X — A 648 v-5j

ST/ “ -MalTL-ntuiU. . Alarna:

^s ® ö A—\

Jt \ij ‘‘fe- luiusi^uvntiv j

Ä, 757 {NarkiniHtunt

% U9X ^ \,........... ''Igray \

t - -..,. . 1 s/Arotoi

j a,inm

\ ''v Titiycuira/Pajas turk ^[Qis tix.

\T

Tårar:
326

Pm

^Mekkuyuu

rJtl
VJ T

/280,*

Jiipukka

Äf

^ X tunt. ^

523 \ 7

Eorusipäa (

" Ylikodanmrin niP
296-

\t/jko\: T\«/V^\

il Aa. Party ii vys*

tv

o ''

^ rax C

. . xmSTjri

\roj ^ v^^^5®>4/y</rör//‘

^rkheibhi

päätUftm&n

\io7nemiernij

Bete ckningar:

9Färdiga järnvägar
h h ■ ■ ^Föreslagen Järnväg
■•■■•“Alternativa, linjer

........Odlingsgräns

x x x xx x Barrskogsgräns
- + -+-Ko!fångstområde

o o o o oVe^sV //■/75A'' språkgräns

^ (J) Järnmalm sfyndighet

• (K). TopparfyndJghet

~(G) Grafitfyndighet

O Vattenkraft.; proportionell
mot cirklarnas ytor:

- 4-0 OOO Hkr.

v__ I VVWSVvoiV

^^NviSff22S^®Ra|dWw|»»

I#, ifxtariknsv:

(J&v ’ 213 263

[Jnvity&rvj/ (I

yQ> \ Jarfa

t, '' 557

JGUvoJcveUnen / ■ 3^4^

1 tv a

Kh‘.’w::A

•exai>e

P*fpc.»rt

sSax*’o __ _ Q''

„31VfV„.»«/.v.\ “T- - \ .;

y^,\ / S VV^—~^\£u.oVo CÖ. /''

tösveupco^ !

)sU"'' r

Leipipir

m

Lmri

\ * _,

Jogiwv.T. •a^)1

P\. Kunna tj

X\ \ ^ *•

V

48^-v.*
lyärz-esJi u (förlag

* 3 3 Jhe/on -

v--~—Iäntrv ^''■^PPC

Jipafprw m
Ja, Sitnor

\_rx<

\U 6 - -

'' SSkape

hot \$(X. ^ u /~\- D.

ilfetsårn \&- V/ 1 *

iji fNuortikoWO

V“I / "... o. ..v''

TtcfnöJeimMä

\ RIPATJ

■s. Pudtjas)''

sos f

i TFnnm&$ f
S&Ss-Akaov:
y^Pumo vexcxrn

låtrklumv

i^A hvvjnnio mei

417
Sutilaki

Utlära a sr

M/Jtii/yi J>oKXaf\................3«B............ '' I

^ ''7 Alcwexara- ^ V Suarav,..^ \

^ t

Jsohuhta- J

''vT

230V

VUivtlir

-r /^v\V W^/Rs^

''- v- MJ- , »»i

vv**vo4''o»M''i

i fvJOfkovaara
V -

V"V»>

U''. ^ .

^ Kuwdv

\ / \227

5^1 l ) Jfyzxkåv^'' i
(itu. ''-/S<tt*(ty,ct*ir«n j ¥ . / \

w/l%- . 1 T22 {Kirmgårvi

’ VTdimaål-i

" 1Yil u!ak

.. .. 1 ■/ X. . 387

Kanan* K T. Sml/onrp:

''Seidjern

lodWÅ/

Scvmmci^VlflJ^^ao

SnnQerv.

Iflrkivaard

.. \ f

Akuuvucatt^^^ v ^
Jfammdkko

sgoi , *^\\ 6 ^

iwor

;• k o

n3 0S7 ■ %

V • 282

Taiivcutra -

1477

bÄjiwrt/w
193’''\7,a«/w»/>enä

Ap s tennlod

\

321

) 1/1 mav

Ropikkn va ara,- 343 u

466 --'' rf 273

*^7S\ /'' ^

,J cä/o^v N^j IfiferJyS

* jiijävagtT tv \\\

) 131 si.....■"''"" /

:I£

//Pimpiö

>t Kar dis

\

''''■Jfalhov
v 332

i riadjFtévr

\ \ V---------------

; y

" Y Kjcirka vare

474 .., Slwpjpukape

. 7&j*7/«?kCA /*i ^ *»N> V)

Säkåive

Petto huo fila in*

4%ft«n\vÄV \ ...

^ v.. \L Xy

Ä1 360

_ ........~vy . .

v. ypprcv 339 rodna \.// pukk* (/ jl*

\Éauhiv Vw t f.Säjter>\^

\

\\> v-1

JHaukivtLoma

t Maiinkrfo ■ 331
/ OhicvnajäAyv ^

ireniiäv } ...■• s

2g2 Sezdcusjannj . 215 \

-.331 « / M7^

iSX^rÄvlzFel

O''

%ö\nwt

N. 41!

.. A *V Pl

UrlijctrviiX*^

v itorix
v troll*

~Rw3e*vcKy

Bacbiå.)

Peypndompoto ___ w

18rCn/ <? Vl * ^ o 342,

5^-- l394 ^ ^ ^

. Jiiotemvare ...Vn ,./ T \

? **• 383 ^ ^ ° ''SA

0''\ Petsov. Vv

''arket vane
NietsaV.

<

V»6
Jthrrevarcto

. 542
Järtatj.

lejdare \ ''^N.

, ^l/ubbveUrn Hane»
A\aa|j^ \y Alakvure^

''cjdeåivv

:r

$ä''c3”« 526 V<{

Airunmi^

X^- Poppas

-y \ \ ,

0 jyhrsiyqon

Si Jod av ]N{\ ^

Kiltivaarä

Murtuvh™

•f, tLuiknv.

i1»»

v Sicken^.

Mantyvaarcpps

KoppelOK %. SäAljvaara

‘236 165

... . ''Tova

316

■Furuud

Å TUj e så

Pirvasvartra \

,.x. i ,326. «

%S/ ! Sm tf b.

Iso Puola.

•islå/sb

271 \

:■■'' 177 I

pilomholo g«

Tetkcrjörvi b
^

j TldUfoTS

//£ \ _ ''JSAri.

^158 II Jiuonrrv

vVotrQftAe 357

\ "^286^ / / /'' JGp eTy-„

m / ; 20P \

TItäkhnr ^jp PéJiov \ 215 .

• eV

r

18»

Aitpua
'' voi (S

■J5 OÖO

30000 .

^>5 000,

20 OOO,,

/5 000,

70 0 00

77

.Majm’av

VV *7'' 293

urna

- sooo,.
k OOO, '',
- 3 OOO,,
2 OOO,,

1 OOO,,

80 (P Ttxsikka
ktnnamäki

■ J48
\oki

}j>irijårv\

ras?»

^^aiidden _

,j \ ^

546''

°I° ° c> o ''

,„.j383 V Jjonxbolov. ''tp J

PauliorovåpzoX $A J*

-ÄT \l \öT WifM «

r¥\ »3

X15/0 26!|)V\ \ \\ \ 177C/ ScUVl \ t

°“ ‘ V''ijaturi f \ *\ | \ [ | ’^A« \Lc^.

Xojcwvv

0

tv

A444

3%u®V^.

y»L.o$salj |’iSläl£b*h
> Teurevexrk.

ulv

Sudkskbr»

459 T ^ i 379 Vv» r

ImtA,»''........,»r.....o''"".....!< \ ] Salt,*,-. ''• ^ ■

%■"'' 3 ‘ \Prdkij<zuré. jaiirnberg .

V»- . M HerrriJtsde.

khltov

/

-j 3 TA

_ _.«»- _

Tapmökv.:

ep ti

citerefjA

| 0 Malja'''' X * troOp-Mk -

MUORJtKi

Buoiov.

rrkeilbrs

\ V\ xV//o,

\ H3:

Mgorkrv)
,358 \

Iferkrrvyrciri
367

1 trio klibb o

Pejkat/V.,361

\eupfe.

leltrtisk i v '' ''v\V3......

jb. o \ \ 7 \ ''"''TJy^jSud&xXj, K,tkah ..Ö

\ ZZs\j/ve/trdäk^J%

Ävax^r. p VA
,/AIlitvärs
£ 430

Rösb. / ''

AlviÅn

lorstnöoudden.
ipsctnden
''fäss andra.

J/Vvl

Spri (in o tmr

intim

Ruokov.

•fberg

Ulbay^

F

(TV

33VÄfetnzöfa

<KJC.T

StrJl i de

(q / j V. \ Kabdäape

•l.Tjäridrcisl&y

f\ 202

TeUberg

Jfjukt/op

■ 258 ,: rs

^SÄvV Xjommcrb

■ ^ • V \ 315 \ ,,9v^Z*/:A ^

t^Ä»3- ’

féuibblondel'''',

tils otid jJjiiir P I I

jsrfl/zTR, 1/ s

yy<»n7i-Z4-5-//</^V_ 2/ I /

Flakabtrg

Unna Stil vett

. 158

yy ^äv*4 h''^

Knappt .gömi. |

Korsb

) jljämb. .

''"'' 267 1y[c^7

AiWaV-O^''

„v*»-\ -va

Jfari$ jffangaerp -----------

jkinw

286

fKuitosjä
___ ’23l\

Ranlcjdlåi
.335 ‘ \V^«

, ^Npfs€krro ''■

vv.........VA V ”•""''fTurto-la.

‘

Pah.vr \Jw'',‘T''j<‘rv''

B» ... .fl/ 4

w>kojnrvz% j 2Ö5

•päöv; Ströarilakn

Pexmasa

ufksengi

^ W. - /, (Ull

igfbrseljj^i^inart». , jjjnjprsfb.

\ijdupp
Stark.

il20 \Vr J.„c :.. <fte?ärtarVi M? r .

,, J&W7B4S7P^|. nS*. I >4.,*,

It f \ I? iSa^ VV6

A Vå ^ ;

*

; Yhaertjokr -., ^ /

• V»r \ .VA. Scrmprxå*

^ %orW.oV>y i

ämé.-Trmds\ • &3\/\ / / H Tsovii.ira

OO V

C* V 300

.....„gr-7 „

rorralainl<J-fJjJrario.m.m

.\fflfcQ
Pär roll*; j(| fp^f^r^A^i-aÄzemi

§\ Ii I

V

ty/a . r -

<

''vasaksa
.r^o^to

. 306. ,

\ 388 JjQTubb. <

+

\

+

rakmt
. myr •

;\ +

> \\ l

i(7rrkö/é*i

Qrrkvlcn

327V

ykhed Ädel jemn
336.

s/? tf

rnUonös

jUdholrn

Jalljän

t; LumY/tartflb. i\- - .• l/jU/ri''7

\\ 5//rfA«/7^Ä^ Y .. AttyärxJftomnib.

it f'')-*

VV^ r '' V) s Jö&? \. \ XJi \r^^7^5S»Ai''«.rSS

\\i\v

,2„8 U -- V V \ .Ofr-Tåsfåf™*

^ Gnmh \ \ V7?1

Mså, tr~a U 1 Al 0T:iaP<xrvVtRiuikoia\

a- aanegh^t ) Yivosvijl [m^ÄzLAtii Jalht *

| , JZcpu* jfårja**

ifl. \ 1112^ ''NÄ''\ ''W‘*^Vi<«^38rf7 Saeirinirdfti^.^^^pi^^^ __ea2«$) ''

*" Ijtappi ) åe\v6WvV rer,r§,il^:ySfil^rty5s^tr

ykpldej^ \ ^^^^''^pityä-dhedm \ | 256 ^Aji ........ ■■■-''""^Ei^fåeenjärvi

.....^kJÄ. ■ vAvk- »s&r

'' 1 1 sl-aaebynÉjS. L»^V )

75, o-A , Mm..................

uaiktflö
,*6

179

5itprrsvsdja

YW^r''^''

tv

sxl\0rwiv\V U

7/;.V^W /•■'' i v^2.. )

Crantrask

V I (

ie/sbyrty ... _

s\ Jj'' \V ■■/ A13l ''V. N‘,»> ''a

-v ; a / W

för shed \ T / 2i9 N i» It-,. Jm

\ AJAte^V V“l# \v i VA

oA I‘wrin>’°.'',,"''ä,ov.

/''”? : TIBVVslxrJt>Lgrai

ll ZacM/i.ierS • ", T''4«rr^

f .;., i Ky/xi-v

\ *,,,„,:oir., \ Ofipk.rr.^

.^vctrvvö

335 ^

”VIAA/. v<>ww.

mtncLsk

r

leÅsja

[brträsk r^\A''

r., 7 rv

tfiiksel__N N5Vv«.3Av.

\ a? v ■

\V VA

Hrölkn fyänjie.

A: Alapty0^

Xjkmretsmeia

JJtadf

-hy''

fler

iLangtrukh

y 392 i V-''V X''^36
iTfatyträskb. >cA j

\ \ .. GrcuihulieUX

I l ''''-••.462

tyträ^åhd. Sundberg
"48 \ 397

<^N^t«wwJwv

^ÖHBrahnlräsk

J /3B4»-..

/ Storlideh

?pliden

rnmemk

356
Rörmytb^

0’vVOTTV^

Hranbenq\
JLus;

VA

^^élcicjpaur J}/ör/,t>

Öl Islid.

34,8 -- V J,

», ;,AW

. 347 ’y ilrtiskb.

dorisk ölen ^Xa^v,(\_23 5 \ ''■;..s._ i, _

StaträskA> .... I , j .fZkW.batrg
maskölsjn V Slclbj^^^j)

jfei

\
K. idrjgforsbaekeri^fy

tae/nlrt

TSsk

fT/ksVhr

rjekkco

tyhed

f s T\-sA.U r\

%lindvi)ipf^Acötdträsk-......... Tj^S--.....-..... VA.....

U \ »WyK/rxsm hednor

{? SJtattejifyf21 ] \Y Jkrimnpj \

jZm" C''^W''A

d/kety

\ ''VV-4, 074 A

\$atjuhr '' V''ÖT«fy

!s&y7J

Breilviltt

‘jliildeh. \ >. iBjÖrkh ohnsb.
• / '' / it

\ 613

\ ViLoberfb.

T&rttirisi Vx.f 1_

m \ Jy>hr''

^ Jbcbtgstrrtski \ prft
•jfooeUstnctnd ^

^M(fn7^u,dd^

hot St.Yvnn\f
Jft )j£jréZ«V

■ S.siipuPilf"

u^er 293^, vj) Brt
Ktötven
'' 342 20

g?r

tjorslranden

\ Pensla

\ Ilöfvfrnrn . _ , •. tyrann. i

,här ^\f {jBon^kär , VÄ Vlf5 t}*

vjVaffe s “ijuksety N. V^ /Vs ^ \ /lenjha/ti”

män '' Ljy \ i

ffthalunlc +

r , tiR*r. 63

Törne Btr«A bnntykeirt

\ \

T ftYUerstionde t
V

Kusen

Skämd karg/1

Vii f™*"”

Terr\lebt&

;r. 66

p^tyctmuön

Hus Utskär

Tfolsöpmaö

KåltJÖ VpA

''KnXJar

X

•o xl

" VFok vrs ^

Skala 1:400000

fty''kejyssk (Letppoj ^

. timlön Vn> ''~*5~V5^!L

Pinr/^söp^Tl^rkdn

-.....VkT,.^. ^

&N

c-V \V fc(J»A-TA-Ar

T Tiiruein \ Hen skår o >n

u..r v. . ö.*

BäiÖkhtKbm 1

''0 Ölmn<im

jV” ff„.7W^ fj* “B +

j \ ^ Ityskeri-^ poynmkctr^

xSmk.mnm: ^Y. *

VWÄ.r.67

Pantamormx 0 o*'' - *y ■

r jbfeil/i

’ |°1 V L.Son iy

tvSeindskör ^r--K

p-^iMulörJ tf Jyio?.*-* <k*rröT “ 80\

Oyi ^ V Hindersöluxnen

i \}YUeeston V. V / V >

rf___3_niPw-lfrin \

!(

San ds’ko rf t

Aperi pejon lekt o

Generalst. litogr. Anstalt Stockholft

10

20

=fcr

30

50 kui

Motioner i Första kammaren, N:r 79,

^Bilaga

iSoppero

t vattra.

Jfuoksujt

, faraXka.,

.VeitiAuando''

■ : ; .

UUa*ti>.

\auU}CLur

Furrut

JCu‘>ru

''jPiurdaure

^tMorji

jSVwrj&t;

.ISiai»:

$/rZiUr*t*ul

, M**ui

lodnor**

S*fvf4t

\Hrdrui

Xcvfors

''tapper^

\£> Skalal mill

&

m *

•i VA]

vmi

mm

5«.f»

HHS

mm

SVERIGES

ALLMÄNNA

SKOGAR

, Barrskogsgräns
Kronoparker
öfverloppsmarker
Lappskattefjäll
Allmännlngar
Rekognitionsskogar

{L.jr ”, r ,y 50 - ™ ■? «> 7 «*

* * ™“ * Linlen betecknar gränser för kolfångst rådet på ömse sidor om järnvägslinjen.

I