Motioner i Andra kammaren, Nr 71.
1
Nr 71.
Av herrar Liedberg och Thorell, angående borttagande
av den s. k. överföring sav giften för järnvägsvagn
från Liljeholmen till Enskede.
I avsevärd mån har jordbrukets dåliga inkomst av köttproduktionen ansetts
bero på det vidlyftiga mellanhandssystemet inom kreaturshandel samt den
ojämna tillförseln av kött och fläsk till de stora underskottsområdena, främst
Stockholm, vars marknad är bestämmande för prisbildningen inom landet,
men som producenterna icke kunna tillräckligt överskåda och bedöma. I syfte
att till jordbrukets fromma råda bot på dessa missförhållanden har i överensstämmelse
nied det förslag, som år 1932 framlades av den s. k. jordbruksutredningen
i dess betänkande den 16 december 1932 (Statens utredningar
12/1933) Och som av Kungl. Majit och riksdagen godkändes, landets jordbrukare
sammansluta sig i en hela landet omfattande andelsrörelse, vars ledning
utgöres av Sveriges slakteriförbund: Detta förbund började sin verksamhet
under år 1934, men trots att organisationsarbetet ännu icke slutförts,
representerar förbundet redan nu genom de anslutna andelsföreningarna en
betydande del av landets jordbrukare. I december förra året uppgick således
antalet av de till sådana andelsrörelser anslutna jordbrukarna till omkring
140,000, vartill kommer 47,000 jordbrukare knutna till sådana slakterier och
slakthusföreningar, som delvis äro i gång eller under bildning, vadan det
totala antalet anslutna nu eller inom den allra närmaste tiden kan beräknas
uppgå till 187,000. Då motsvarande siffra vid årsskiftet 1934—1935 uppgick
till 156,000, har antalet anslutna jordbrukare under år 1935 således ökats med
omkring 31,000. Förbundet kan redan nu beräknas representera omkring 75
procent av landets totala kött- och fläskproduktion. Dess redan nu stora betydelse
för denna produktion kommer emellertid att ytterligare förstärkas, sedan
det pågående organisationsarbetet blivit slutfört. Enligt grunderna för
slakteriförbundets verksamhet, sådana dessa blivit uppdragna av jordbruksutredningen
och godkända av den nya producentkorporationen, skall förbundet
i främsta rummet taga hand örn andelsslakteriernas överproduktion och reglera
tillförseln till de stora underskottsområdena. Dess verksamhet kommer
att, så långt ske kan, stödja sig på de offentliga slakthusen eller under offentlig
kontroll ställda andelsslakterier. Vad särskilt gäller de offentliga slakthusen,
äro nämligen desamma, enligt vad jordbruksutredningen framhållit i
sitt ovan nämnda betänkande, avsedda att ingå som ett betydelsefullt led vid
uppbyggandet av den nya producentorganisationen för handeln med slaktdjur
och kött.
Då Stockholms stad är landets största underskottsområde och därmed utövar
stort inflytande på prisbildningen i hela landet, är det naturligt, att frågan
om ett rationellt ordnande av handeln med slaktdjur och kött i huvud
Ilihamj
till riksdagens protokoll W3H. 4 sami. Nr 7/.
144 36
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 71.
staden redan från början tratt i förgrunden. För att belysa Stockholms betydelse
i detta hänseende torde böra erinras därom, att den årliga konsumtionen
av kött och fläsk i Stockholm uppgår till omkring 40 miljoner kg., motsvarande
i genomsnitt en kvantitet av 60 kg. per invånare. Då denna genomsnittssiffra
för köttkonsumtionen i Stockholm kan beräknas ligga omkring 45 procent
högre än motsvarande siffra för hela landet, framgår härav, att Stockholm
såväl absolut som relativt taget äger mycket stor betydelse som konsumtionscentrum
för dessa varor.
Huvudstadens behov av kött och fläsk tillgodoses antingen genom införande
av köttet i slaktat tillstånd eller genom tillförsel av slaktboskap. Det
i landsorten slaktade köttet, som företrädesvis kommer från överskottsorterna,
representerar 75 procent av den totala tillförseln eller således omkring 30
miljoner kg. per år. Det vid Stockholms stads slakthus slaktade köttet motsvarar
25 procent av hela tillförseln eller således omkring 10 miljoner kg. per
år. I vad gäller det landsortsslaktade köttet ombesörjes distributionen härav
till 75 procent eller med omkring 20 miljoner kg. per år av slakteriförbundet,
som dessutom redan nu svarar för mer än hälften av tillförseln av slaktboskap
till stadens slakthus.
I syfte att söka ordna de med kötthandeln sammanhängande förhållandena
i Stockholm har slakteriförbundet alltsedan dess tillkomst ansett angeläget,
att dessa frågor skulle lösas under samarbete med Stockholms stad, vilket ju
också står i full överensstämmelse med jordbruksutredningens ovan åberopade
uttalande. Staden har för sin del anslutit sig härtill samt anvisat erforderliga
medel för genomförande av från slakteriförbundets sida framförda krav
på vissa örn- och tillbyggnader vid slakthuset, vilka gå ut på att söka åstadkomma
goda förutsättningar för förbundet att dit förlägga sin rörelse. I första
hand skulle sålunda vid slakthuset anordnas en partikötthall, varjämte förbättringar
skulle vidtagas i järnvägsförbindelserna, kylhuslokalerna utvidgas
för beredande av ökade lagringsmöjligheter samt vissa tekniska anordningar
genomföras därstädes i syfte att befrämja en rationell drift. Slakteriförbundet
har vid de mellan staden och förbundet förda förhandlingarna i denna angelägenhet
utfäst sig att i görligaste mån medverka till en ökning av tillförseln
av slaktboskap till slakthuset och har för övrigt förklarat sig villigt garantera,
att den tilltänkta partihallen skall begagnas för dess tillförsel av kött och
fläsk till Stockholm.
Genom dessa anordningar skulle Stockholms stads, för en kostnad av omkring
6V2 miljoner kronor uppförda slakthus komma till sådan ökad användning,
att verksamheten där skulle kunna bedrivas utan något direkt tillskott
av skattemedel. Men den största vinsten är givetvis den, att den under en
lång följd av år aktuella frågan örn kötthandelns ordnande vid förslagets
realiserande skulle erhålla en fullgod lösning. Det har visserligen från en del
håll framförts kritik mot, att partikötthandeln skulle förläggas till det vid
Enskede belägna slakthuset, som ansetts ha en alltför periferisk belägenhet.
Häremot har emellertid framhållits, att annan inom den egentliga staden belägen,
lämplig plats, försedd med oundgängligen nödvändiga järnvägsförbin
-
Motioner i Andra kammaren, Nr 71.
3
delser, icke stått att uppbringa samt att en förläggning till slakthuset för
övrigt är att föredraga, då denna anstalt producerar 25 procent av Stockholms
köttkonsumtion. Av dessa skäl har Stockholms kommissionshandlareförening
på sin tid i skrivelse till Stockholms stadsfullmäktige och Kungl. Majit enhälligt
och bestämt tillstyrkt partihandelns förläggning till slakthuset och
slutligen har jordbruksutredningen — efter ingående utredningar och överväganden
och under betonande av, att betydelsen av en centralisering av kötthandeln
i Stockholm måtte vinna statsmakternas beaktande — förordat partikötthandelns
förläggande till slakthuset.
En viktig förutsättning för, att slakthuset skall kunna utveckla sin verksamhet
på detta sätt och bliva till verklig nytta för kötthandeln i Stockholm
och hela landet, är emellertid, att järnvägsförbindelserna dit, på sätt slakteriförbundet
även förutsatt, bliva i väsentlig grad förbättrade. Tillförseln har
tidigare varit ordnad så, att vagnarna avkopplats vid Älvsjö station och därifrån
via Liljeholmen framförts till slakthuset. Av järnvägs tekniska skäl medfölja
vagnarna emellertid numera tågsätten ända till Tomteboda rangerbangård,
varifrån de föras tillbaka till Älvsjö och därifrån via Liljeholmen till
slakthuset, dit desamma i regeln anlända först klockan 8 på morgonen. Mellan
staden och järnvägsstyrelsen har under en lång följd av år ingående förhandlingar
förts angående denna angelägenhet, men först genom jordbruksutredningens
medverkan har styrelsen kunnat förmås medverka till sådana
åtgärder, som möjliggöra en tidigare ankomst av köttvagnarna till slakthuset.
Preliminär överenskommelse har numera i sådant syfte träffats örn anordnande
på stadens bekostnad av en ny spårförbindelse mellan stambanans
huvudlinje strax söder om Årsta och slakthuset, varigenom vagnarna beräknas
vara framme vid slakthuset klockan 7 på morgonen. Underbyggnaden till
denna förbindelse har redan kommit till utförande genom stadens försorg
och på dess bekostnad.
Enligt för närvarande mellan Stockholms stad och statens järnvägar gällande
avtal erlägges för varje vagn, som föres mellan Liljeholmen och Enskede,
en s. k. överföringsavgift av 5 kronor per vagn, vartill kommer den till slakthuset
med samma belopp utgående avgiften för bestridande av kostnaderna
för slakthus järnvägens underhåll. I ett av järnvägsstyrelsen framlagt förslag
till överenskommelse örn trafiken å slakthusbanan, sedan den nya spårförbindelsen
tagits i bruk, har styrelsen fordrat en förhöjning av överföringsavgiften
från 5 kronor till 12 kronor 50 öre, vadan således — inklusive den
med 5 kronor till staden utgående avgiften för banans underhåll — kostnaden
skulle uppgå till 17 kronor 50 öre per vagn. Örn man utgår ifrån, att tillförseln
järnvägsledes till slakthuset enbart genom slakteriförbundets försorg av
landsortsslaktat kött kommer att uppgå till minst 20 miljoner kg. örn året,
skulle härför erfordras omkring 5,000 vagnar per år. En överföringsavgift av
17 kronor 50 öre per vagn skulle således innebära, att förbundet härför skulle
komma att belastas med en årlig kostnad av över 100,000 kronor, vilket belopp
överstiger vad staden beräknat vara erforderligt för förräntning, amortering
och drift av den nya partihallen. Hallavgiften har sålunda kunnat sättas till
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 71.
25 öre per svinkropp och dag, under det att överföringsavgiften representerar
ej mindre än 30 öre per svinkropp. En sådan merkostnad har från slakteriförbundets
sida helt naturligt icke kunnat godtagas, då förbundet härigenom
onödigtvis skulle påtaga sig en extra kostnad, som väl skulle förslå till bestridande
av omkostnaderna för hallens ordnande i egna lokaler. Vid prövningen
av avgiftsfrågan har även staden funnit, att järnvägsstyrelsens förslag i detta
hänseende innebär en obillig merbelastning av trafiken, allra helst förslaget
icke står i god överensstämmelse med eljest i regel tillämpade grunder för
liknande avgifters beräknande. Sedan slakteriförbundet förklarat sig icke vara
villigt sluta definitiv överenskommelse med staden örn förläggning av sin
rörelse till slakthuset, förrän denna avgiftsfråga ordnats på ett tillfredsställande
sätt, har staden genom dess slakthus- och saluhallsstyrelse i skrivelse
den 15 november 1935 hos järnvägsstyrelsen hemställt örn erforderlig ändring
i förslaget till trafiköverenskommelse på slakthusbanan.
Järnvägsstyrelsen har emellertid i skrivelse den 20 november 1935 förklarat
sig icke kunna medgiva någon jämkning i förslaget. Slakthus- och saluhallsstyrelsen,
som icke kunnat finna, att järnvägsstyrelsens ståndpunkt överensstämmer
med rättvisa och billighet och då ett genomförande av denna
ståndpunkt innebär risker för att syftet med den nya spårförbindelsen skulle
förfelas, har med anledning härav jämlikt gällande koncessionsvillkor för
slakthusbanan i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 november 1935 hemställt att
Kungl. Majit måtte meddela bestämmelser uti nu ifrågavarande hänseende.
Denna framställning, som remitterats till järnvägsstyrelsen för yttrande, har
i avvaktan härå ännu icke varit föremål för Kungl. Maj :ts prövning.
Slakthus- och saluhallsstyrelsen har i sin framställning till Kungl. Majit
ingående redogjort för avgiftstvistens förhistoria samt för de under ett flertal
år med järnvägsstyrelsen förda förhandlingarna. Slakthusstyrelsen erinrar
vidare därom, att järnvägsstyrelsen vid dessa förhandlingar ingått på frågan
örn den lämpligaste organisationen av kötthandeln i Stockholm och i detta
allmänna spörsmål med skärpa motsatt sig ett sammanförande av partikötthandeln
till slakthuset. Som här ovan omnämnts, har en sådan anordning
emellertid från alla sakkunniga angivits vara den enda lämpliga lösningen. Att
här ingå på detta spörsmål torde därför icke vara erforderligt.
I fråga örn den förhöjda överföringsavgiften har järnvägsstyrelsen framhållit,
att densamma betingas av slakthusets oförmånliga läge ur trafiksynpunkt.
Från stadens sida har emellertid med styrka hävdats, att örn slakthusets
läge är oförmånligt, så måste statens järnvägar i avsevärd grad anses
vara ansvarig härför. Slakthusets förläggning har nämligen tillkommit efter
förhandlingar mellan staden och statens järnvägar. Någon erinran mot denna
förläggning framfördes sålunda icke från statens järnvägars sida i detta sammanhang
— helt naturligt då det valda läget för en anstalt, vars tillförsel i
huvudsak kommer söderifrån, måste anses gott med hänsyn till järnvägens
dåtida planer på anordnandet av en rangerbangård jämväl söder örn Stockholm.
Under den tid med början år 1906, då förslaget örn slakthuset utarbetades,
pågingo förhandlingar örn nya bangårdsanordningar i Stockholm mellan
Motioner i Andra kammaren, Nr 71.
5
delegerade från Stockholms stad och statens järnvägar. Delegerades förslag
innefattade anordnandet av en rauger- och driftsbangård vid Årsta. För åstadkommandet
av denna bangård har statens järnvägar sedermera förvärvat erforderlig
mark men förslaget realiserades icke, sannolikt med hänsyn till de
framkomna planerna på ändrad sträckning av södra stambanan. I samband
med 1923 års bangårdsavtal har frågan örn en sådan bangård åter bragts på
tal och tillförsäkrades järnvägsstyrelsen i detta avtal erforderlig staden till-*
horig mark för viss ändrad förläggning av Årstabangården. Slakthusstyrelsen
konstaterar i anslutning härtill, att staden således för sin del icke underlåtit
att söka kontakt med järnvägsstyrelsen, innan slakthuset kom till stånd. Man
torde väl också kunna utgå ifrån, säger slakthusstyrelsen, att järnvägsstyrelsen
vid de förhandlingar med staden, som föregingo byggandet av den nuvarande
järnvägsförbindelsen med slakthuset, icke förbisåg nödvändigheten
av, att detta finge ett ur järn vägsteknisk synpunkt lämpligt läge. Helt visst
hade staden då även beaktat järnvägsstyrelsens önskemål örn ett annat läge
för slakthuset, därest sådana önskemål vid den tidpunkten förelegat. Den
omständigheten att statens järnvägar nu har en ändrad uppfattning, örn hur
trafiken till de södra stadsdelarna skall ordnas, bör enligt slakthusstyrelsens
mening icke minska dess ansvar för vidtagna åtgärder.
Vid den fortsatta planläggningen av köttransporterna till huvudstaden
torde därför ej blott staden, utan även statens järnvägar hava att taga hänsyn
till de ovan angivna allmänna skäl, vilka — såväl i lantbrukets som kötthandelns
intressen — kunna påkalla en fortsatt koncentration av denna handel
till slakthuset. Därest statens järnvägar för att kunna undvika anordnandet
av en rangerbangård vid Årsta även i fortsättningen vill verkställa rangeringen
vid Tomteboda, så kan från stadens sida icke häremot göras någon erinran.
Staden måste dock med styrka hävda, att trafikavgifterna icke få röna någon
påverkan av detta sätt att ombesörja trafiken.
Vid de mellan statens järnvägar och staden förda förhandlingar har från
stadens sida med styrka framhållits, att den begärda, avsevärt förhöjda överföringsavgiften
borde bortfalla och i stället uttagas i form av en ökning av
det beräknade tariffavståndet, på sätt äger rum vid andra jämförbara spårförbindelser
i landet. Fraktavgifterna till Stockholms lokala godsstationer
hava sålunda bestämts enligt denna grund. Det hävdas vidare, att stationen
Stockholms slakthus, som även hör till de lokala godsstationerna, bör komma
i åtnjutande av samma förmåner. I synnerhet bör detta, sedan partihandeln
med kött flyttats till slakthuset, bliva fallet på grund av Stockholms andel i
köttransporterna på statens järnvägar. I trafikinkomster för köttrafiken hade
järnvägen således under år 1934 från hela landet uppburit sammanlagt omkring
1.8 miljon kronor, varav nära 60 procent, eller l.i miljon kronor, influtit
av trafiken på Stockholm. Slakthusstyrelsen gör vidare gällande, att
slakthusjärnvägen bör betraktas som ett hamn- eller industrispår. Till förmån
för storhandeln och storindustrien har järnvägen efter utredning rörande 286
fall, avseende hamn- och sidospår, i regel borttagit växlingsavgifterna eller
ersatt dem med ökat tariffavstånd. Avgifterna ha sålunda, om man bortser
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 71.
från malmbanan, borttagits vid samtliga dessa hamn- och sidospår utom i
fråga om sex spår. Avgifternas bibehållande berodde i fyra av dessa fall i
huvudsak därpå, att även enskilda järnvägar här berördes och dessa voro obenägna
att gå miste om denna inkomstkälla. De två spår, där växlingsavgifterna
bibehållits, äro spåren vid Nyboda sopstation, ägda av statens järnvägar,
och spåret till slakthuset i Enskede. Några bärande skäl synas enligt slakthusstyrelsens
mening icke kunna åberopas mot att de förmåner, som sålunda
kommit storhandeln och storindustrien till del, även skola beredas partihandeln
med kött och därmed konsumenterna samt jordbruksnäringen.
Slakthus- och saluhallsstyrelsen gör sålunda gällande, att stationen Stockholms
slakthus bör vara jämställd med övriga godsstationer i Stockholm eller
betraktas som liggande vid ett till en sådan station hörande sidospår. Då
sidospårsavgifterna i princip borttagits i andra jämförbara fall eller ersatts
med ökat tariffavstånd från närmaste station, bör samma förfarande tillämpas
för slakthusbanan, varvid fraktberäkningen till Enskede bör ökas med den
verkliga avståndsförlängningen, slakthusbanans längd, 5 km. Vid beräkningen
av fraktavgifterna enligt sådana grunder ingå däri samtliga kostnader för
vagnarnas rangering i Tomteboda samt deras nedforslande till Enskede, varför
särskild överföringsavgift även av det skälet icke kan anses påkallad. Härigenom
skulle jordbruksnäringen icke komma i åtnjutande av andra förmåner
än de, som tillkomma storhandel och storindustri, enligt de av styrelsen tilllämpade
principerna.
Som ovan erinrats, hava de mellan staden och slakteriförbundet förda förhandlingarna
rörande partihandelns ordnande i Stockholm ställts i beroende
av frågan om trafikavgifternas bestämmande på slakthusbanan. För det fall
att skälig hänsyn härvid icke tages till jordbrukets och slakterinäringens samt
kötthandelns berättigade intressen, torde man kunna utgå ifrån, att slakteriförbundet
ser sig nödsakat att utan medverkan av Stockholms stad ordna sin
lokalfråga, vilket skulle innebära, att dess verksamhet sannolikt komme att
förläggas till plats utanför Stockholm. Av den ovan lämnade redogörelsen
framgår, vilken betydelse slakteriförbundet redan nu äger för rörelsen vid
slakthuset. I och med att slakteriförbundets verksamhet icke längre skulle
förläggas dit, torde följden bliva den, att slakthusets ekonomi i så hög grad
undergrävdes, att dess upprätthållande i framtiden starkt kunde ifrågasättas.
Ur det allmännas synpunkt torde en dylik utveckling icke vara önskvärd.
Denna olägenhet torde emellertid vara för slakterinäringen och jordbruket av
underordnad betydelse. För dessa är det av större vikt, att den sedan flera
år tillbaka emotsedda och för landet i dess helhet så betydelsefulla frågan
om kötthandelns rationella ordnande i Stockholm icke nu förhindras att vinna
en ändamålsenlig lösning. I denna situation torde det utan vidare få anses
vara ett verkligt statsintresse, att de nu förefintliga hindren för frågans lösning
bliva bragta ur världen. Ett ingripande i sådant syfte synes vara så
mycket mer befogat som den av statsmakterna tillkallade jordbruksutredningen
för lösningen av partihandelsfrågans ordnande i Stockholm anvisat
just de vägar, staden och slakteriförbundet ansett sig böra beträda.
Motioner i Andra kammaren, Nr 71. 1
På grund av vad sålunda anförts hemställa vi,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära, att den av Kungl.
Järnvägsstyrelsen begärda s. k. överföringsavgiften för järnvägsvagn
från Liljeholmen till Enskede måtte bortfalla och skälig
ersättning i stället uttagas i form av ökning av det beräknade
tariffavståndet, i likhet med vad som vid beräkning av fraktavgifterna
till Stockholms övriga lokala godsstationer tillämpas.
Stockholm den 15 januari 1936.
Gösta Liedberg. E. Thorell.