Motioner i Andra kammaren, Nr 442 (Motion 1918:442 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

Nr 442.

Av herr PerSSOn i Norrköping Hl. fl., i anledning av Kung!.

Maj ds proposition, nr 361, angående tillfällig löneförbättring
åt viss personal vid armén.

Den till riksdagen den 30 sistlidna april avlåtna kungl. propositionen
angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén innebär
bland annat, att arméns musiksergeanter i strid med nära nog samtliga
motiveringar uteslutits från den i hela förslaget bärande principen:
ålderstillägg efter vissa väl vitsordade tjänsteår vid krigsmakten.

Samtidigt äro de föreslagna fasta avlöningsbeloppen för musikunderofficerare
satta så lågt, att de icke tillnärmelsevis, med hänsyn till
tjänsteår och ålder, motsvara vad som tillmätts en underofficer vid
truppen, med vilken musikunderofficer förut, såväl med avseende på
tjänsteställning som avlöning, varit likställd.

Angående sakkunnigas motiveringar å sid. 282—285 i sitt betänkande,
för att det föreslagna lönesystemet i oförändrad form ej skulle
kunna tillämpas på musikunderofficerarna, så äro dessa fullständigt ohållbara.
Sakkunniga finna den närmaste anledningen till avvikelse ligga
däri, att rekryterings-, utbildnings- och befordringsförhållandena för musikunderofficerarna
förete väsentliga olikheter vid jämförelse med, vad som
gäller i fråga om övriga underofficerare.

För att den blivande musikunderofficeren vid sitt inträde i tjänst
vid armén måste antagas som elev redan vid 14 års ålder och sålunda
nödgas genomgå två års förberedande utbildning för att kunna antagas till
musikvolontär, bör han väl rättvisligen ej avlönas sämre än truppunderofficeren,
som utan några som helst förkunskaper erhåller fast volontäranställning
det år, han fyller 18 år.

Bihang till riksdagens protokoll It) 18. 4 sand. 197 höft. (Nr 442.j 1

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

Sakkunniga säga: »Då genomgåendet av vissa skolor icke ingår i
musikpersonalens utbildning, är ej heller underofficersexamen föreskriven
såsom villkor för befordran till musiksergeant av 2 klassen eller för
transport från sådan beställning till musiksergeant av 1 klassen. För
sådan befordran eller transport fordras allenast, förutom duglighet till
krigstjänst såsom vapenför, att hava innehaft beställning såsom musikunderbefäl,
att uppfylla fordringarna för befordran till musikfurir samt
att äga den allmänbildning, som kräves av underofficer.»

Att dessa sakkunnigas påstående äro missvisande framgår av bestämmelserna
i generalorder den 8 mars 1909 nr 268. Se bilaga nr 1.

Då musikpersonalens rent militära utbildning beror på respektive
regementschefers (kårchefers) bestämmanden, sker densamma under ytterst
olika former vid olika regementen. Så t. ex. fordrade generalmajor
Carleson under den tid, han var chef för Skaraborgs regemente, att allt
musikmanskap skulle fullständigt genomgå respektive rekryt-, korpraloch
underofficersskolor för att kunna vinna befordran. Det finnes inom
armémusiken såväl musikdirektörer, musikunderoffieerare som musikfurirer,
vilka avlagt fullständig underofficersexamen. Bestämmelsen i tjänstgöringsreglementet
för armén § 32: 16, sid. 110, att musikunderofficer
kan användas i rent militär tjänstgöring av icke musikalisk beskaffenhet,
har medfört, att musikunderoffieerare och musikfurirer numera utföra troppande™
fficerstj dust i stor utsträckning, vilket bestyrkes av utdrag ur en del
regementsorder i bilagorna nr 2 och 3. De i bilaga 3 omnämnda fältmarscherna
äro s. k. träningsmarscher, som förekomma en gång i veckan
och börja med en våglängd av 25 km. Yäglängden ökas med 5 km.
per vecka intill 45 km. I dessa marscher, som äro synnerligen krävande
och ansträngande, deltaga endast ett fåtal underofficerare turvis, då däremot
samtliga musikunderoffieerare få gå med för varje gång. Musiken
skall spela genom staden under såväl bort- som hemmarschen samt under
raster, då alla övriga få vila. Således ställes större krav på uthållighet
och viljekraft på musikunderofficeren än på truppunderofficeren vid dessa
inom militärtjänsten mest ansträngande tillfällen.

Yad löneförmånerna för musikunderofficerarna beträffar ställa sig
dessa redan förut avsevärt sämre än för truppunderofficerarna, fastän de
i avlöningshandlingarna synas vara lika. Musikunderofficeren erhåller
endast i undantagsfall bostad inom kasern och då alltid med skyldighet
att avflytta, om en underofficer vid truppen vill hava lägenheten. Musikunderofficerare
ha i flera fall fått betala hyra för lägenheter inom kasern,
vilka blivit lediga mitt under hyreskvartal och som det varit musikunderofficer
omöjligt att taga i bruk på grund av redan ingångna hyres -

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

avtal. Härutinnan hänvisas till bilagorna nr 4 och 5, vars innehåll är
rent av upprörande. Att vräka en musikunderolficer, som endast har
två är kvar till pension, för att bereda bostad åt en civilmilitär befattningshavare
i furirs grad bevisar just, hur musikunderofficerarna äro
tillbakasätta i avseende på bostadsförmåner.

Av arméförvaltningens resolution (se bilaga nr 6) framgår tydligt,
att bostad inom kasern ej är beräknad för musikunderofficer, men
ändå får musikunderofficer betala hyra för eu sådan lägenhet, sa snart
någon sådan står tom, vilket bestyrkes genom musikfanjunkare Erikssons
yttrande i bilaga 5.

Genom förmånen att äga bostad inom kasern kan truppunderofficeren
även lämpligen använda sig av förmånen att rekvirera matportion
från regementets kök, Denna portion kostar kronan över 2 kronor per dag,
men underofficeren erhåller den för 80 öre. Då musikunderofficeren bor
långt från kasern, kan han ej använda sig av sagda förmån i nämnvärd utsträckning.
Om man beräknar musikunderofficerens utgift för mat så lågt
som till 2 kronor per dag samt hyra för 2 rum och kök till vad dylik lägenhet
för närvarande kostar exempelvis i Gävle, nämligen omkring 700
kronor, så har musikunder officer er en jämförd med truppunderofficeren sålunda
en ofrånkomlig merutgift av cirka 970 kronor per år.

Gift truppfanjunkare erhåller 3 rum och kök för 228 kronor och
gift truppsergeant 2 rum och kök för 168 kronor inom kasern. För att
musikpersonalen skulle kunna komma i åtnjutande av bostadsförmåner i
sådan utsträckning, borde det tillerkännas den ett extra inkvarteringsbidrag
av för musikfanjunkare 700 och musiksergeant 500 kronor, i
stället för att, som i sakkunnigas förslag, försämra deras villkor i
jämförelse med likställd truppersonal.

Vinner nu sakkunnigas förslag Kungl. Maj:ts och riksdagens gillande,
erhåller en musiksergeant 715 kronor mindre lön än truppsergeanten,
och skulle i följd därav och med ovan nämnda skillnad i tvångsutgifter
för mat och husrum en musiksergeants löneförmåner komma att
understiga en truppsergeants med ända till 1,685: kr. Efter samma

beräkningsgrund skulle en musikdirektörs (musikledares) löneförmåner
understiga en fanjunkares (kompaniadjutants) med icke mindre än 1,250:
kr. Man må jämföra musikledares eller annan musikunderofficers ansvar,
med kompaniadjutants ansvar. För musikledare heter det i tjänstgöringsreglementet:
»Musikledaren (musikfanjunkaren o. s. v.) står, därest
han icke själv är musikbefälhavare, under omedelbart befäl av regementskvartermästaren
eller annan såsom musikbefälhavare beordrad officer (jfr
§ 33: 20 och § 69: 6). Han är regementschefen (musikunderbefälhavaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

ansvarig för musikkårens krigstukt, tjänstbarhet, förvaltning och expedition^
änst Han skall leda musikkårens utbildning, sörja för musikens
vidmakthållande och förbättrande samt handhava vård och redovisning
av instrument, musikalier och övriga materiel. Han skall anföra musikkåren,
där icke regementschefen för vissa fall eller viss tjänstgöring annorlunda
bestämmer. Han är skyldig att undervisa musikeleverna och det
värnpliktiga spelet, samt meddela manskapet sångundervisning. I avseende
på förvaltningen ställer han sig till efterrättelse föreskrifterna i
förvaltningsreglementena». — — — — »Annan musikunderofficer står
under omedelbart befäl av musikledaren». — — — »Musikunderofficer
kan, enligt regementschefens bestämmande, användas i rent militär tjänstgöring
eller som lärare eller befäl vid skola eller utbildningskurs, som
icke avser musikalisk utbildning. I övrigt ställer sig musikunderofficer
i tillämpliga delar till efterrättelse, vad som är stadgat för underofficer.»
Om kompaniadjutants ansvar heter det i tjänstgöringsreglementet: »Han
tillhandagår kompanichefen i allt, vad denne för tjänstens utförande
anbefaller, särskilt i den inre tjänsten och vid handhavande av kompaniets
expedition samt beträffande underhåll, vård och redovisning av
till kompaniet utlämnade förnödenheter, materiel och penningar». Hur
skillnaden i löneförmåner under dessa förhållanden ändock kan eller bör
vara så stor, förefaller otroligt.

De förmåner, som genom kungl. brev den 14 juni 1917 tillerkänts
arméns manskap och underbefäl i form av anställnings-, rekapitulationsoch
avskedspremier (se bilaga nr 8), gälla ej för musiken. Även i detta
avseende intager musiken en oförtjänt ogynnsam ekonomisk ställning jämfört
med truppen, vilket i oroväckande grad försvårat rekryteringen vid
musikkårerna under senaste tiden.

Det talas alltid om, att musikpersonalen har möjlighet att skaffa
sig extra inkomster på sin musikutövning, men det talas ej om, att
denna möjlighet endast förefinnes på några få platser inom landet. Det
står väl för övrigt var och eu såväl officer som underofficer fritt att
skaffa sig biinkomster, om de i likhet med musikpersonalen vilja offra
sin fritid härtill. Skall tjänsten vid regementet avlönas med beräkning
av, vad var och en kan förtjäna extra, så bör icke musikpersonalen vara
den enda grupp löntagare, på vilken ett sådant avlöningssystem skall
tillämpas. Det finnes en stor del såväl officerare som underofficerare,
vilka äga betydande inkomster från en eller annan sidoverksamhet. I
varje fall är det förkastligt att giva musikpersonalen i sin helhet sämre
avlöning, därför att en del av den möjligen kan förtjäna något extra.
En stor del av denna personal tiar ej någon biinkomst alls.

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

För att inför riksdagens herrar ledamöter styrka huru obetydliga
musikunderofficerarnas extra inkomster äro har företagits en ingående
undersökning angående dessa extra inkomster. Undersökningen gäller
för åren 1915, IDIG och 1917 samt omfattar resp. 298, 297 och 296
musikunderoffierare. Tabellen därom återfinnes i bil. 7. Utredningen visar
att under år 1915 hade 88 ingen extra inkomst och i övrigt hade under
året 68 under 100 kr., 61 mellan 100 och 150 kr., 26 mellan 150 och
200, 26 mellan 200 och 250, 8 mellan 250 och 300, 11 mellan 300 och
400, 5 mellan 400 och 500, 1 mellan 500 och 600, 1 mellan 600 och
700, 2 mellan 700 och 800 och 1 mellan 800 och 900 kronor. Motsvarande
sifiror för år 1916 voro: 88 ingen extra inkomst, 72 under 100
kr., 55 mellan 100 och 150, 33 mellan 150 och 200, 20 mellan 200 och
250, 12 mellan 250 och 300, 8 mellan 300 och 400, 5 mellan 400 och
500, 1 mellan 600 och 700, 2 mellan 700 och 800, samt 1 900 kronor.
Under år 1917 voro siffrorna: 78 ingen inkomst, 94 under 100 kronor,
40 mellan 100 och 150, 42 mellan 150 och 200, 8 mellan 200 och 250,
10 mellan 250 och 300, 10 mellan 300 och 400, 6 mellan 400 och 500,
3 mellan 500 och 600, 4 mellan 700 och 80Ö och 1 mellan 800 och 900
kronor.

Av dessa siffror finner man, att extra förtjänsterna äro ytterst
små. 25 »4 av musikunderofficerarna ha ingen extra förtjänst alls, 33 ha
under 100 kronor, 14 % ha mellan 100 och 150 kronor, 14 % mellan 150
och 200 kronor och de återstående 14 procenten ha därutöver.

Om musikpersonalens extra inkomster skall tagas med i beräkningen
vid bestämmandet av dess avlöningsförmåner vid regementet, bör
det åläggas respektive regementschefer (kårchefer) att lämna musikpersonalen
tjänstledighet eller permission i den utsträckning, som är erforderlig
för erhållande av musikengagement. Skall det emellertid fortsätta
som hittills, att regementstjänsten skall gå före allt annat, skall också
regementstjänsten före allt annat ordentligt betalas.

När musikpersonalens tjänstgöring vid respektive regementen uttages i
sådan utsträckning, som jag här ovan delvis framhållit, fordrar denna personal
att även hliva avlönad i enlighet med personal i motsvarande grad vid
truppen.

Att skylla på att musiken står under omorganisation och därför ej
kan tillerkännas tillfällig löneförbättring i samma utsträckning, som föreslås
för truppen, är icke något annat än en tom undanflykt. Skall musikpersonalen
just under dessa oerhörda dyrtider få sitta emellan, för att
regeringen ej under fyra år hunnit med att fullgöra en 1914 beslutad
omorganisation?

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

Yi hoppas emellertid, att riksdagens män ej skola tillåta en sådan
orättvisa, som sakkunniga och Kungl. Maj:t föreslagit, utan tillerkänna
dem likställighet i avlöningsförmåner med personal vid truppen i motsvarande
grad.

Med hänsyn till, att redan före den kungl. propositionens avlämnande
till riksdagen vinna ändring i berörda avseende, inlämnades av
representanter för Svenska musikunderofficerarnas riksförbund den 4 sistlidne
april underdånig framställning, att musiksergeanter måtte tills vidare
och såsom förut bliva hänförda till gruppen sergeanter. (Bil. 9).

I huvudsak framhölls hurusom musikunderofficerare jämförda med
övriga underofficerare intaga och alltid intagit en synnerligen missgynnad
ställning såväl i befordringshänseende som med hänsyn till avlöning,
och anhölls, att om existensberättigande såsom sergeant icke vidare kunde
tillerkännas musikunderofficerare, man då, med varsammast möjliga hänsyn
till den musikpersonal som nu är anställd i tjänst, ville avveckla
armémusiken.

Över denna framställning har kungl. arméförvaltningen den 6
april avgivit yttrande, att detsamma syntes ej böra föranleda till frångående
av de sakkunnigas förslag beträffande tillfällig löneförbättring åt
musikunderofficerare.

Detta arméförvaltningens yttrande sammanfaller icke i någon mån
med det som samtidigt avgivits över sakkunnigas betänkande i sin helhet.
Ty därvid framhåller arméförvaltningen att för viss civilmilitär personal,
som åtnjuter avlöning såsom 1. klass sergeanter, den av sakkunniga
föreslagna tillfälliga löneförbättringen skulle bereda denna personal till
och med lägre slutlön än motsvarande militär personal.^

Den nuvarande skillnaden i avlöning till förmån för den civilmilitära
personalen komme därmed att rubbas i större eller mindre mån.

Att musiksergeanter av 1. och 2. klassen såsom militärer och med
hänsyn till levnads- och tjänsteår kommit i ett ännu sämre läge än sergeant
vid truppen synes helt undgått arméförvaltningens uppmärksamhet.

Ej heller kan yttrandet anses sammanfalla med vad arméförvaltningen
tidigare yttrat och föreslagit angående ålderstillägg och underofficerarnas
behov av löneförbättring.

Sålunda yttrar arméförvaltningen den 2 mars 1914 om en av Sv.
Underofficersförbundet inlämnad underdånig framställning angående införandet
av avlöningsformen ålderstillägg för underofficerare bl. afföljande:

»De militära tjänstegraderna och de i samband därmed stående avlöningsklasserna
vore så många, att befordran och transport till högre
grad eller högre avlöningsklass i och för sig verkade på samma sätt som

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

ett avlöningssystem, i vilket ålderstillägg inginge. I underofficersgraderna
förekommo tre avlöningsklasser, vilkas bestämningar, frånsett musikpersonalens,
voro sä avpassade till antalet i förhållande till varandra, att
enligt tillgängliga uppgifter ej mindre än 98 procent befordringssannolikliet
förelåge för sergeanter av 1. klassen till fanjunkare.

Ålderstillägg lämpade sig icke, på sätt sökandena föreställt sig, till
att genomföra en likställighet i ekonomiskt hänseende mellan underofficerare
vid olika truppförband.

Ålderstillägg tillkomme nämligen allenast beställningsinnehavare,
vilka, i olikhet med underofficerarna, som kunde förvänta befordran genom
flera olika löneklasser, icke med någon sannolikhet kunde påräkna
befordran till högre och bättre avlönade beställningar.»

Som arméförvaltningen här redan antytt, kan ju ej sägas om musikunderofficerare
att de hava att förvänta befordran genom flera olika löneklasser.

I det kungl. arméförvaltningens förslag till provisorisk löneförbättring,
som lades till grund för kungl. propositionen nr 154 till förra
årets riksdag, var intet undantag i avlöningshänsende gjort för musiksergeant
jämförd med sergeant vid truppen.

I föreliggande fall synes emellertid kungl. arméförvaltningen funnit
sådant undantag berättigat och till synes på den grund, att musikunderofficerarna
«äro krigsmän. Eller om man så vill, musikunderofficerarnas
arbete kan icke tillmätas sådant värde att det berättigar dem till en dräglig
existens, och rekryteringen av denna personal förbises helt och hållet.

Oavsett arméförvaltningens yttrande har dock chefen för kungl.
lantförsvarsdepartementet (sid. 84 i kungl. prop.) ansett, att musikunderofficerare
kommit i ett relativt ogynnsamt läge, samt förordat höjning
av de åt dem tillmätta avlöningsbeloppen, och därjämte uteslutit den av
sakkunniga föreslagna inskränkningen vid löneförbättringens utbetalande
till musikunderofficerare.

. Likväl återstår det förhållandet, att musiksergeanterna uteslutits
från principen ålderstillägg, och att den föreslagna avlöningen fortfarande
är otillräcklig för dem som räkna tjänsteår lika och längre än sergeant
vid truppen, samt att innehavare av samma militära grad i tjänsteställning
troligen kommer att eftersättas den som uppbär högre lön på stat.

Det torde ej kunna bestridas, att musiksergeanterna äro den grupp,
som, därigenom att fanjunkarbeställning ej kan ernås, och att många
som 2 klass sergeanter få kvarstå till pensionsåldern, är bäst i behov av
såväl ålderstillägg som tillräcklig avlöning. Den långa utbildningstiden
för vinnande av kompetens till underofficer, de hittills små avlöningsvillkoren
och de ringa befordringsutsikterna understrykas också ytter -

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

ligare i den av chefen för ^^försvarsdepartementet anförda motiveringen
för musikunderofficerarnas tillfälliga löneförbättring.

Statsutskottet och riksdagen äro nu förbehållna att avgöra, huruvida
dess utlåtande och beslut vid sistlidne riksdag i liknande fråga
givits vederbörliga hänsyn, då det gällt musikunderofficerare. Utskottet
erinrade då, utan att i riksdagen därom gjordes någon erinran, att i den
kungl. propositionen angående provisorisk löneförbättring, som förelåg
till behandling, ej beaktats den omständighet, att befordran till högre
grad respektive löneklass inom kompaniofficers- och underofficersgraderna
ägde rum efter betydligt olika antal tjänsteår vid de olika truppförbanden.
Det kunde därför sättas ifråga, huruvida en tillfällig löneförbättring
ej verkade mera rättvist, om den bestämdes i form av ålderstillägg ä ni
form av allenast lönetillägg i de olika tjänstegraderna, och vid en förnyad
utredning i ärendet syntes denna fråga böra omsorgsfullt undersökas.

Beträffande arméns musiksergeanter kan sägas, att undersökningen
borde givit till resultat, att denna grupp av underofficerare måste vara i
största behov av ålderstillägg och löneförbättring, något varför samtliga motiveringar
också tala. Att de uteslutits från dessa förmåner synes oförklarligt.

Det kan ju vara möjligt, att arméförvaltningens senaste yttrande
tages såsom skäl att från förmåner i likhet med sergeanter vid truppen
utesluta musiksergeanterna, men om så icke sker, finnes intei* annat skäl
än att för musikpersonals befordran till underofficer icke kräves fullständig
underofficersutbildning.

Och detta är skälet endast därför, att kompetens till truppunderofficersbefordran
ansetts såsom lämpligaste grunden för beräknat ålderstillägg.

Enär det emellertid även för musikpersonal inträffar en tidpunkt,
då kompetens för befordran till underofficer föreligger och befordran sker,
måste skälet anses ohållbart och analogt med att exempelvis kompaniofficerare
skulle uteslutas därför, att ingen annan beräkningsgrund för
deras ålderstillägg stått till buds än tiden för befordran till officer. •

Till beräkningsgrund för officerares ålderstillägg har tagits tidpunkten
för vunnen kompetens till underofficersbefordran.

Det torde ej möta allt för stora svårigheter att för musiksergeanternas
vidkommande finna liknande utgångspunkt, och enhetligheten är
ju såsom nämnts redan frångången därmed att till beräkningsgrund för
kompaniofficerares ålderstillägg valts tiden för befordran till officer.

Sakkunniga hava haft till bedömande olika beräkningsgrunder för
underofficerarnas ålderstillägg, bland andra tiden för första volontäranställningen,
vilken nästan undantagslöst skedde mellan 18—21 års ålder.
Häremot har emellertid invänts, att underofficersbefordran vore beroende

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

icke endast på tjästgöringstidens längd utan även på ådagalagd duglighet,
och därmed har till utgångspunkt för den tillfälliga löneförbättringen
tagits tiden för avläggandet av underofficersexamen, vilket i regel sker
omkring 3 år efter anställningen.

Då emellertid sådan examens avläggande ej är obligatorisk eller finnes
stadgad för befordran till musiksergeant, men tidpunkten för densammas
avläggande infaller ett visst, i regel lika antal år efter anställningen, synes
intet hinder möta att för musiksergeanternas vidkommande lägga till beräkningsgrund
för ålderstillägg (med viss begränsning) tiden för anställning
såsom musikvolontär. Ty för musikpersonals vidkommande bortfaller helt
och hållet invändningen om duglighet, emedan där avgöres på tidigt elevstadium
lämpligheten för den musikaliska banan, och ingen befordras till musiksergeant
utan efter de mest grundliga kompetensprov, vilka, sedan lämpligheten
är konstaterad, huvudsakligen äro beroende av flit och arbetsamhet.

Den normala åldern för musikpersonals anställning i tjänst är 14 å 15
år, men har varierat från 11—17 levnadsåret. Den senare antagna har dock
i vanliga fall sådana förkunskaper på det musikaliska området att som regel
gäller, att samtliga musikvolontärer och underbefäl vid 21 å 22 års ålder
kan beräknas inneha erforderlig kompetens för befordran till musiksergeant.

Tiden för anställning såsom musikvolontär kan därför tagas såsom
beräkningsgrund för ålderstillägg, med den modifikation, att musiksergeant,
som vunnit anställning vid låg ålder, äger att tillgodoräkna sig tiden
först från och med det år, under vilket han fyller 18 år.

Då före 1901 års härordning befordran till musiksergeant i regel skett
tidigare, än vad befordran till sergeant vid truppen plägat ske (ehuru
numera ett motsatt förhållande äger rum), skulle härmed för en del musiksergeanter
uppstå gynnsammare avlöningsförhållanden än för jämnåriga
sergeanter vid truppen, varför även här en begränsning synes erforderlig
sålunda, att musikunderofficer icke äger tillgodoräkna sig sin underofficersbefordran
förrän från och med det år, under vilket han fyller 26 år.
Denna ålder är nämligen den ungefärliga medelåldern för befordran till
underofficer vid truppen.

På grundval av dessa synjmnkter kan såsom utgångspunkt för ålderstilläggsprincipens
tillämpning för arméns musiksergeanter föreslås gälla:

1) Vid beräknande av ålderstillägg för musiksergeant äger sådan,
vilken vunnit anställning före fyllda 17 år, att räkna sig tjänsteår tillgodo
först från och med det år, under vilket han fyller 18 år.

2) Musiksergeant, som innehaft fast anställning vid armén såsom
musikvolontär (spel i nummer, hornblåsare, trumslagare) eller musikunder Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 4 saml. 197 käft. (Nr 442.) 2

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

befäl under längre tid än 9 år, räknat från och med det år, under villket
han fyller 18 år, må av den överskjutande tiden tillgodoräkna sig högst 9 år.

3) Musiksergeant, som före fyllda 25 år vunnit befordran till underofficer
på stat, må först från och med det år, under vilket han fyller 26
år, börja tillgodoräkna sig tjänsteår för erhållande av ålderstillägg.

4) Musikfanjunkare (musikofficer) erhåller fortfarande, såsom förut,
högsta för fanjunkare föreslagna lön.

Enligt denna beräkningsgrund erhåller den yngre musiksergeanten
samma grundlön som övriga sergeanter kronor 2,230 mot kronor 2,490
enligt den kungl. propositionen, men den rättvisan ernås, att arméns
omkring 235 stycken musiksergeanter i levnadsåldern 40 år och därutöver
erhålla samma välbehövliga lönetillskott (intill kronor 3,030) vilket
tillerkännes de sergeanter vid truppen som ej vunnit fanjunkarebefordran,
en lön som likväl med 365 kronor understiger vad varje skötsam underofficer
vid truppen har utsikt att erhålla. Angående kostnaderna se bil. 10.

Då en fortsatt utredning av de spörsmål, som sammanhänga med
en definitiv lönereglering, torde taga avsevärd tid framåt i anspråk, kommer
givetvis den tillfälliga löneförbättringen att gälla under åtskilliga år.

Det vore därför en synnerligen påtaglig orättvisa emot musikunderofficerarna,
om dessa på grund av att armémusiken står under omorganisation
skulle till tjänsteställning och avlöningsförmåner eftersättas underofficerare
vid truppen och därmed prejudikat skapas för en mindre värdig
ställning för dessa befattningshavare.

På grund av vad vi sålunda framhållit, få vi härmed yrka,

att riksdagen måtte besluta att bevilja musikunderofficerarna
tillfällig löneförbättring efter samma
grunder och med samma belopp, som föreslås i kungl.
prop. för truppunderofficerarna, samt att riksdagen måtte
härför bevilja nödiga medel.

Stockholm den 14 maj 1918.

Sven Persson
Erik Röing
Carl Lovén

Emil Kristensson
C. G. Hammarskjöld
Joll. Nilsson

J. W. Billqvist
A. J. Andersson
Carl O. Strid
Gast Nilsson
Axel Lindqvist

Vink Leander Algot Törnkvist

Olof Nilsson i Örebro Felix Hamrin

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

{Avskrift). Silag a 1.

Kungl. Lantförsvarsdepartemeiitets Kommandoexpedition Nr 208.

Kung! Maj:t bär, med upphävande av generalorder den 23 juli 1904 Nr
991, och den 19 februari 1906 Nr 235, i nåder befallt, att följande skall lända
till efterrättelse beträffande utbildningen av det fast anställda spelet.

1) Nyantagen musikvolontär, som icke före vunnen anställning undergått
rekrytutbildning, skall tillsammans med övriga rekryter eller under
särskilt befäl erhålla enskild utbildning i sådana uti vederbörliga utbildningsinstruktioner
angivna övningar, som äro ägnade att bibringa
honom allmän militär uppfostran. Denna utbildning meddelas till den
utsträckning vederbörande regementschef (befälhavare) bestämmer med
hänsyn tagen till, dels att erforderlig tid ägnas åt musikutbildningen,
dels musikvolontärernas ålder och kroppsutveckling.

2) Musikvolontär, som erhållit i punkt 1) omförmäld utbildning, må av
vederbörande regements- (arméfördelnings) chef (befälhavare) beordras
att deltaga uti den för regementet anordnade korprals- och underofficersutbildningen
i den mån musikvolontärens tjänstgöring såsom spel
och fortsatta musikutbildning det medgiver.

3) Det spel, som icke är beordrat till den i punkterna 1) och 2) omförmälda
utbildningen, skall (när det i övrigt är inkallat till tjänstgöring)
jämsides med sin musikutbildning erhålla fortsatt utbildning för fälttjänsten
samt vid beridet truppslag, fortsatt utbildning i ridning. Ifrågavarande
utbildning avser att göra spelet ägnat att deltaga i truppförbandets
taktiska verksamhet, företrädesvis i egenskap rapportkarlar,
rapportryttare, spanare eller eklärörer. Utbildningen för fälttjänsten
skall huvudsakligen omfatta order- och rapportföring, kartläsning och
orientering, telefonering samt förmågan att taga sig hastigt fram i
terrängen. Därjämte bör spelet erhålla samma utbildning i signalering
med flaggor som inom kompani (skvadron, batteri) meddelas manskapet.

Enligt vederbörande regementschefs (befälhavare) beprövande
ställes utbildningen, när så prövas erforderligt, under ledning av därtill
beordrad officer (underofficer, musikunderofficer) med biträde av erforderligt
antal underbefäl (musikunderbefäl). Vid icke ständigt tjänstgörande
regemente bedrivas dessa övningar företrädesvis under den tid,
då allt spel är inkallat i tjänstgöring.

4) Spelet skall årligen erhålla den utbildning i skjutning med pistol
(revolver) som omförmäles i vederbörlig skjutinstruktion.

5) Spelet skall därjämte bibringas den utbildning, som vid samlad trupp
erfordras för dess tjänstgöring enligt vederbörligt exercisreglemente.

Stockholms slott den 8 mars 1909.

På nådigaste befallning
O. B. MALM.

Hugo Hult.

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

{Avskrift).

Bilaga 2.

Utdrag nr Regementsorder för Kungl. Upplands Artilleriregemente.

R. O. Nr 119/1912.

3. M us i k s ty c k j u n k ar e Löwdin tjänstgör å förrådsförvaltarens exp. samt å
beklädnadsförrådet.

Musiksergeant Ahiin å kassaförvaltningens exp.

Musiksergeant Hultman å regementsexpeditionen. Tiden för nämnda
personals tjänstgöring bestämmes av reg. intendenten och reg. kvartermästaren.
För övrigt disponeras musikpersonalen på sätt vederbörande
batterichef föreslagit.

R. O. Nr 85/1915.

3. Tjänstledighet beviljas styckjunkare Cederholm för tiden 14 oktober—
27 november.

4. Musikstyckjunkare Löwdin beordras att under sagda tid upprätthålla
styekj. Cederholms tjänst såsom vapenunderofficer.

R. O. Nr 89/1915.

Såsom biträdande lärare i teori (underofficersskolan) beordras musikstyckjunkare
Löwdin.

R. O. Nr 82/1916.

Till tjänstgöring från och med den 1 november beordras:

Musiksergeant Rosdahl hos köksföreståndaren och musiksergeant Frittioff
i kassaförvaltningen.

R. O. Nr 77/1917.

Musikunderofficerare och övriga underofficerare, efter vederbörande batterichefs
beprövande, skola under tiden 15—27 dennes utbildas i formell orderskrivning
av löjtnant Lambert Meuller.

R. O. Nr 11/1918.

Musikstyckjunkare Hultman beordras att t. v. tjänstgöra hos kasernofficeren.

R. O. Nr 18/1918.

Musikstyckjunkare Levin beordras att t. v. tjänstgöra i kassaförvaltningen.

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

inlaga 3.

Utdrag ur regementsorder vid Kungl. Hälsinge regemente B. 0. Nr 49/1918.

I. Dagbefäl. För nästkommande vecka beordras

som pågående regementsdagunderofficer,
den 30. dennes Sergeant Strömberg
» 31. » Musiksergeant Hi^lgren

» 1. april Furir 2/8 Håkansson

» 2. » Musiksergeant Danielsson

» 3. » Sergeant Olsson

■» 4. » » Yiberg

» 5. > Musiksergeant Grelhaar

R. O. Nr 62/1918.

I. Dagbefäl.

För nästkommande vecka beordras

den 20. dennes Furir 5/9 Pettersson

» 21. » » 10/6 Svantesson

» 22. » > 1/3 Hellgren

» 23. » » Musikfurir 4 Eklund

» 24. » » Furir 19/12 Eriksson

» 25. » » Musikfurir 1 Johansson

» 26. » » » 9 Rydberg

R. O. Nr 52/1918.

II. Fältmarsch. För fältmarschen den 5 dennes gäller:

e.) Regementsmusiken skall i sin helhet deltaga i marschen

R. O. Nr 58/1918.

6. Fältmarsch. För Fältmarschen den 13 dennes gäller:

I) ________ _

e) Regementsmusiken skall i sin helhet deltaga i marschen.

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

Bilaga 4.

Undertecknad har i oavbruten följd tjänat vid Kungl. Hälsinge regemente
sedan år 1883 och har nu endast 2 år kvar till uppnådd pensionsålder.

Vid. regementets förflyttning från Mohed till Gävle 1909 hyrde jag en för
mig lämplig bostad i staden. Regementschefen placerade emellertid en lägenhet
om 1 rum och kök på mig. för vilken jag skulle betala hyra, oavsett om jag
bodde i den eller ej. Då mina inkomster ej tillät en sådan extra uppgift, uppsade
jag min lägenhet i staden och inflyttade i kasern. Jag blev dock underrättad,
att jag hade skyldighet att avflytta, därest någon underofficer vid truppen
gjorde anspråk på att få min lägenhet.

Den _ 3 sistlidne april fick jag en skrivelse från kasernofficeren, vari jag
uppsades till avflyttning den 1 oktober och detta i en tid, då det utan överdrift
kan sägas, att det är så gott som omöjligt att erhålla en lägenhet i staden.
Skulle en sådan ändå kunna uppbringas, medför det med all säkerhet en merutgift
för mig på minst 500 kronor.

Jag åtnjuter endast sergeants av 1 klass löneförmåner och kan ej erhålla
några extra inkomster. Jag hade hoppats på, att någon hänsyn skulle tagas till
min långa tjänst vid regementet, så att jag ej skulle bliva utkörd på gatan, då
jag endast har knappa två år kvar till uppnådd pensionsålder.

I detta sammanhang kan nämnas, att förrådsvaktmästaren, som har furirs
grad, bebor en underofficerslägenhet. Två civila bagare, en maskinist och en
eldare, ha bostäder i regementets lokaler.

Gävle den 1 maj 1918.

Qvintus Gelhaar.

Musikfanjunkare i Kungl. Hälsinge reg:te.

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

Bilaga 5.

Vid Kungl. Hälsinge regementes förflyttning till Gävle hyrde jag en lä fenhet

om 2 ram och kök i staden. Jag blev härefter tilldelad en lägenhet inom
asernetablissementet om 1 ram och kök, för vilken jag fick vidkännas avdrag av
mina avlöningsförmåner genom avstående från inkvarteringsersättningen, kr. 14 per
månad. Upprepade gånger anhöll jag hos regementschefen att få bli fri från den
mig tilldelade lägenhetea, emedan min familj var så stor, att jag ej kunde bo i
ett rum och kök, och då någon tvårumslägenhet ej kunde tilldelas mig. Jag behövde
mer än väl utfå min inkvarteringsersättning för att kunna betala hyran
för den lägenhet jag bebodde i staden. Regementschefen svarade, att jag gärna
fick bo i staden, bara jag betalade hyran för den lägenhet inom kasernen, som
blivit mig tilldelad. Jag fick därför betala hyra för lägenheten i kasernen från
maj månad 1909 till och med februari 1910. Då blev lägenheten upptagen av en
annan underofficer, varför jag återbekom inkvarteringsersättningen för månaderna
mars, april och maj 1910. Från och med juni månad samma är blev emellertid
en annan lägenhet ledig, varför inkvarteringsersättningen åter fråntogs mig till
och med april 1911. Jag återfick nu inkvarteringsersättningen på nytt men fråntogs
densamma åter redan från och med oktober 1912 till och med januari 1913
Jag har sålunda enligt nedanstående tabell, som är ett utdrag ur regementets
avlöningshandlingar, fått betala hyra för olika av mig ej bebodda lägenheter
inom kasernetablissementet i 25 månader och utan valuta fått vidkännas en
förlust i avlöningsförmåner av 350 kr.

Då musikunderofficer inflyttat i lägenhet i kasern, har det alltid skett med
skyldighet för honom att genom avflyttning avstå sin lägenhet till förmån för underofficer
vid truppen, som gjort framställning om erhållande av inkvartering in natura.

Tabell

utvisande de månader, som jag enligt regementets avlöningshandlingar fått betala
hyra för lägenhet inom kasern som jag ej bebott:

år 1909, maj, juni, juli, aug., sept., okt., nov., dec.,

år 1910, järn, febr.,---juni, juli, aug., sept., okt., nov., dec.,

år 1911, järn, febr., mars, april,
år 1912, okt., nov., dec.,
år 1913, jan.

Gävle den 1 maj 1918.

A. E. Eriksson.

Musikfanjankare i Kungl. Hälsinge regemente.

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

{Avskrift).

Bilaga 6.

Ang. beredande av bostad åt regementets förrådsvaktmästare.

Transumt.

Kungl. Arméförvaltningens
fortifikationsdepartement.

Diarie Nr 1983 C.

Kungl. Hälsinge reg:te

Keg:ts expedition avd. II.
Ink. a6/9 1917 Nr 170
Exp. Nr

Till Chefen för Kungl. Hälsinge regemente.

I Skrivelse till Kungl. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement den
5 innevarande månad, nummer 74/III, bar Ni meddelat — — — — — —

Enär emellertid en dylik lägenhet för närvarande ej funnes ledig inom
kasernetablissementet och Ni ej anser Eder äga befogenhet att uppsäga en gift
musiksergeant till avflyttning för beredande av ovan omförmälda bostad åt förrådsvaktmästaren,
har Ni hänskjutit ärendet till departementets avgörande.

Vid föredragning härav har departementet, enär bostad för musiksergeant
inom kasern ej är beräknad, velat härigenom bemyndiga Eder att uppsäga sådan
för beredande av bostad åt förrådsvaktmästaren. Stockholm den 15 september 1917.

M. Morton.

A. ODELSTIERNA.

Axel Göransson

VI Arméfördelningen
Stabsexpeditionen

Avd. in.

Ink. 2S/o 1917 Nr 395
Exp. Nr 333.

översändes till I. 14.
Östersund den 25 sept. 1917.

På befallning

Sven E. Alin.
Eortifikationsofficer.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 4 samt. 197 käft. (Nr 442.)

I sammandrag fördela sig extra inkomsterna sålunda:

Brutto.

Netto.

19 17. 1917.

60 st. musikunderofficerare utan inkomst.			78	st. innsiknnderofficerarc	utan	inkomst.
50 >	med	»	understigande . 100	94	» >	med	. understigande . 100
40 »	>	>	från	. . . 100—150	40	> >	»	> från . .	100—150
29 »	>	>	>	. . . 150-200	42	> >		> > . .	150- 200
26 >	>	>	>	. . . 200—250	8	> >	''	» > . .	200-^250
17 »	*	>	>	. . . 250—300	10	» »	»	• *	250—300
27 >	>	>	»	. . . 300-400	10	> >	>	> >	300—400
25 >	>	>		. . . 400-500	6	> »	>	> > . .	400-500
7 »	>	)	>	. . . 500—600	3	> >	>	> >	500-600
8 »	»	»	»	. . . 600-700	4	> >	>	> 3-	700—800
2 »	T>	>	>	. . . 700-800	1	> >	.	> >	800—900
2 »	>	>	>	. . . 800—900
3 >	>		)	900 o. därutöver.
296 st.					296	st.
	19 16.				1	9 1	6.
66 st. musiknnderofficerare utan	inkomst.			88	st. musiknnderofficerare	utan	inkomst.
30 »	med	>	understigande . 100	72	> »	med	> understigande . 100
28 >	>	>	från	. . . 100-150	55	> >	>	> från . .	100—150
36 »	>		>	. . . 150—200	.33	> >	»	> >	150—200
44 »	>	»	>	. . . 200—250	20	» >	>	> » . .	200—250
25 >	>	>	>	. . . 250-300	12	> >	>	) > . .	250—300
23 >	»	>	>	. . . 300—400	8	) >		» > . .	300—400
25 >	>	>	»	. . . 400—500	5	> >		» > . .	400-500
9 >	»	»	>	. . . 500—600	i	» >	>	> } . .	600-700
7 >	T>	>	>	. . . 600—700	2	» >		> > . .	700—800
2 >	»	>	>	. . . 700—800	i			» > 900 o.	därutöver.
2 »	>	>	>	900 o. därutöver.
297 st.					297	st.
	19 1	5.				1	9 1	5.
72 st. musikunderofficerare utan	inkomst.			88	st. mnsikunderofficerare	utan	inkomst.
35 »	med	)	understigande . 100	68	> >	med	> understigande . 100
44 >	>	)	från	. . . 100-150	61		>	> från . .	100—150
26 >		>	>	. . . 150-200	26	> >	>	> >	150—200
28 >	>	>	>	. . . 200—250	26	> >	>	> >	200—250
30 >	>	>	>	. . . 250—300	8	> »	>		250-300
35 »	>		>	. . . 300—400	11	> >	>	> > . .	300—400
11 »	»	>	>	. . . 400—500	5	> 3-	>	> > . .	400-500
4 >	»	V	>	. . . 600-700	i	» »	»	> >	500—600
2 >		>	>	. . . 800-900	i	> >	>	» > . .	600—700
5 »	>	>		900 o. därutöver.	2	> >	>	> >	700—800
					1	> >	»	> > . .	800—900

298 st.

Motioner i Andra kammaren, Kr 442.

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

Utur
kortfattad redogörelse för de förmåner, som enligt för åren 1917 och 1918 gällande

anställning). (Musikmanskap

Anställa 1 n g s -

För värn- |j Antagna efter mer än 3 månader efter I
pliktiga. !| förut erhållet avsked.

Med fnrirsexamen. | Övrigt manskap.

			Vid minst 2 års anställning.	Vid 1 års anställning.	Vid 2 års anställning.	Vid 1 års anställning.	Vid kortare anställning. För månad.	Vid 2 års anställning.	Vid 1 års anställning.	p <5 8: g Sb !■ c 3 g S-S-
			Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Svea livgarde	3.	1........	300	100	325	125	10	250	100	7 .''
Göta >	3.	2........	300	100	325	125	10	250	100	7
Livregementets grenadjärcr	3.	3........	300	100	450	175	14	350	135	io !
Första livgrenadjärregementet	3.	4........	300	100	250	100	8	200	75	6 !
Andra >	3.	5........	300	100	325	125	10	250	100	7 ;
Västgöta regemente	3.		400	120	450	175	14	350	135	io ;
Karlskrona grenadjärregemente	3.	7........	400	120	450	175	14	350	135	10
Upplands infanteriregemente	3.	8........	300	100	325	125	10	250	100	7
Skaraborgs regemente	3.	9........	300	100	450	175	14	350	135	10
Södermanlands regemente	3.	10........	400	120	450	175	14	350	135	10
Kronobergs >	3.	11........	300	100	325	125	10	250	100	7
Jönköpings >	3.	12........	300	100	450	175	14	350	135	10
Dalregementet	3.	13........	400	120	450	175	14	350	135	10 \|
Hälsinge »	3.	14........	400	120	325	125	10	250	100	7
Alvsborgs >	3.	15........	300	100	325	125	10	250	100	7
Hallands »	3.	16........	300	100	325	125	10	250	100	7
Bohusläns >	3.	17........	:!00	100	450	175	14	350	135	10
Västmanlands >	3.	18........	300	100	450	175	14	350	135	10
Norrbottens >	3.	19........	400	120	450	175	14	350	135	10
Västerbottens »	3.	20........		100	450	175	14	350	135	10
Kalmar >	3.			100	325	125	10	250	100	7

o. s. v.

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

It i luna S.

drag

bestämmelser äro förenade med fast anställning såsom manskap vid armén (volontärhäri
ej inbegripet.)

p r e	in i e r.	2)	Rekapitul För furirer cll korpraler mei furirsexamen	11 i o u s p r	niiic r. >r övrigt anskap.	21	Avskeds- premier.	Regemente.
anställda. Antagna inom 3 månader efter förnt erhållet avsked.	er 1	h\ n	För underbefäl med minst 6 års tjänstgöring.	För underbefäl med minst 9 års tjänstgöring.
Med furirsexamen.	Övrigt manskap.
i Vid 2 års \| anställning	Vid kortare anställning. För månad. Vid 1 års anställning	Vid kortare anställning. För månad. Vid 1 års anställning. Vid 2 års anställning.	Vid 2 års anställning.	P , b* » < b < * o » s: oo i B oo Bv c+- pLi e+- 1 sgg" 5. so g’5.3- b £ ; p e S 09 » psOq co	Vid 2 års anställning.	Vid kortare anställning. För månad Vid 1 års anställning.
Kr.	Kr. ’ Kr.	Kr. 1 Kr. ! Kr.	Kr.	Kr. j	Kr. 1	Kr.	Kr.	Kr.	1 Kr	Kr.
250	100 \| 8	200 1 75 ! 6	400	160	12!	325	125	10	400	700	3.	1.
250	100 8	200 i 75 0	400	160	12	325	125	10	400	700	3.	2.
250	100 j 8	200 75 6	1 550	220 j	17	450	175 \|	14	600	1,000	3.	3.
250	100 \| 8	200 i 75 (i	ilOO	125 \|	10 j	250	100 !	8	1 600	1,000	. 3.	4.
250	100 ; 8	200 j 75 j 6	4(00	160 ;	:	325	135	10	600	1,000	3.	5.
250	100 \| 8	200 75 6	550	220 j	17	450	175	14	: 600	1,000	3.	6.
250	100 8	200 75 6	! 550	220 \|	17	450	175	14	600	1,000	3.	7.
250	100 8	200 75 6	400	160 j	12	325	125 i	12	600	1,000	3.	8.
; 250	100 8	200 75 6	550	220 j		450	175	14	600	1,000	3.	9.
j 250	100 8	200 75 6	i 550	220 j	17	450	175	14	600	1,000	3.	10.
\| 250	100 '' 8	200 75 (i	i 400	160 !	12	325	125	10	i 600	1,000	3.	11.
250	100 8	200 i 75 : 6	1 550	220	17	450	175	14	600	1,000	3.	12.
250	100 8	200 75 \| 6	550	220	17	450	175 ;	14	600	1,000	3.	13.
250	100 j 8	200 j 75 6	400	160	12	325	125 \|	10	[ 600	1,000	3.	14.
250	100 8	200 75 6	400	160	12	385	125 :	10	i 600	1,000	3.	15.
250	100 i 8	200 75 '' 6	400	160	12	; 325	125	10	< 600	1,000	! 3.	16.
250	100 8	200 \| 75 6	550	220	17	1 450	175 \|	14	1 600	1,000	1 3.	17.
250	100 1 8	200 75 6	550	220	17	450	175.	14	600	1,000	3.	18.
250	100 j 8	200 ; 75 \| &	550	220	17	i 450	17t) i	14	600	1,000	. 3.	19.
250	100 8	200 ■ 75 6	550	220	17	i 450	175	14	600	1,000	3.	20.
250	\| 100 1 8	300 \| 75 \| 6	400	160	12	325	125	10	600	1,000	3.	21.

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

Bilaga 9.

Till Konungen.

Hos Eders Kung! Maj:t få vi härmed i underdånighet, med anledning av
väntad kung!, proposition angående tillfällig löneförbättring, göra följande erinringar
vidkommande musikpersonalen i underofficers grad:

Sakkunniga, tillkallade för att inom lånt- och sjöförsvarsdepartementen biträda
med utredning och förslag till definitiv och tillfällig löneförbättring åt viss
personal vid armén och marinen, hava i sitt till Kungl. Maj:t avgivna betänkande
ansett lämpligt att bland civila och civilmilitära befattningshavare hänföra även
arméns musikpersonal av underofficers grad, under motivering att denna gentemot
övriga underofficerare intager en särställning, såväl med avseende å rekryterings-,
utbildnings- och befordringsförhållanden som också beträffande tjänstgöringen och
delvis avlöningsförhållanden, och på grund därav icke kunnat inpassas i den för
övriga underofficerare föreslagna avlöningsreformen.

Ingen motivering kan vara oriktigare än denna. Endast utbildningen såsom
musiker, och förhållandet att en musikunderofficer får stanna vid l:a klass sergeants
beställning utgör den väsentliga skillnaden från övriga underofficerares
ställning.

Enligt gällande reglemente får eu musikunderofficer tagas i anspråk för i
huvudsak vilken underofficerstjänst som helst, och många äro de, vilka genom
fullständig truppunderofficersutbildning kvalificerats därför, och i vissa fall bestridas
sadana befattningar av musikunderofficerare, som för underofficerare vid
truppen anses såsom de mest krävande. Frånsett denna bestämmelse företer också
en musikunderofficers användning i den militära tjänsten så stora olikheter med
en civilmilitär, att den förre ovillkorligen måste hänföras till dem, vars tjänst är
mera krävande såväl med hänsyn till fältduglighet, spelning under marsch (som
kräver högsta grad av dylik duglighet), som övriga militära uppdrag. Och härtill
kommer skyldigheten att underhålla underofficers beklädnad och krigsutrustning.

Någon skillnad i avlöningsförhållanden, förutom de ovan nämnda, föreligger
ej, såvida man icke därtill velat räkna de extra inkomster på musik, vilka
för landsortens musikunderofficerare alltid varit obetydliga, och som sedan krigets
utbrott och efter genomförda spritrestriktioner äro obefintliga; ett faktum som
torde komma att framdeles kvarstå.

Med hänsyn till rekryteringen föreligger den skillnad, att musikpersonal i
regel antages vid unga år. Detta är nödvändigt för att utbildningen skall medhinnas,
en utbildning, som i motsats till underofficerens vid truppen tager 7—10
år i anspråk. Aven om nu denna utbildning ej är densamma som för en truppunderofficer,
är den därför icke mindre arbetsam och krävande, och kan eller får
ingalunda utgöra något skäl att erhålla en sämre avlönad framtidsplats.

För att säkerställa rekryteringen vid musikkårerna är behovet av framtidsplatser
där än större än vid truppen; enär en för stor omsättning bland musikmanskap
och underbefäl helt förrycker en musikkårs arbete.

Motioner i Andra kammaren, AV 442.

Beträffande betordringsförhållandena för mnsikunderofticerare äro dessa
sådana, att ålderstillägg är den enda rättvisa formen för en avlöning. Ett stort
antal musikunderofficerare måste nämligen tills uppnåd pensionsålder kvarbliva i
2:a klass sergeantsbeställning.

Ett bifall till sakkunnigas förslag skulle försätta musikunderofficerarna i
en rent förtvivlad ställning. Fullmakterna med tillerkännande av sergeants
tjänsteställning och avlöningsförmåner bleve illusoriska, och den nuvarande berättigade
ställningen såsom krigsmän skulle helt äventyras. Förutom det enligt
vår åsikt omöjliga att åstadkomma någon militärmusik, skulle det skapa ett
mellanting emellan militärer och civilmilitärer, som endast kan vara till skada
för organisationen i sin helhet.

Ej nog härmed, det synes oss som om sakkunniga också velat fråntaga oss
rätten till ett anständigt uppehälle för oss och våra familjer.

En fanjunkare vid truppen åtnjuter i regel fri bostad om tre rum och kök
samt en kontant årlig avlöning av 2,254 kr. (krigstidstillägg och krigstidshjälp
oräknade). Vid vissa regementen har denna ställning ganska nyligen uppnåtts
vid 35 års ålder och varje väl vitsordad underofficer har utsikter att före pensionsåldern
(i medeltal vid 40 års ålder) nå densamma. En musikunderofticer
däremot, med längre tjänstetid bakom sig, samma levnadsålder och familjeförhållanden,
lika tjänstgöringstid och skyldighet att hålla samma beklädnad som
fanjunkare vid truppen, kan i många fall ej ens nå l:a klass sergeants beställning,
åtnjuter ingen bostad, och erhåller i kontant årlig avlöning i lyckligaste fall
1,910 kr. Sedan hyra för bostad härav erlagts, kan endast återstå omkring 1,500
kr., således redan nu och förut eu årlig skillnad i inkomster med 754 kr.

Ytterligare måste betonas, att omkring 80 % musikunderofficerare äro och
varit i saknad av nämnvärda extra inkomster och hänvisade att leva av sin lön
från staten, ett förhållande, som eu förebragt utredning lätt skall giva vid
handen.

Lojalt hava vi böjt oss för den omständighet, att frågan om armémusikens
omorganisation, vilken utbröts från 1914 års härordningsreform och hänsköts till
utredning, sedan 4 år tillbaka ligger olöst; i hopp om, att då lösningen av frågan
en gång kom, vi då skulle bliva så tillgodosedda, att likställighet med övriga
underofficerare bleve oss förunnad. Med så mycket större anledning hava vi därpå
kunnat hoppas, då i samtliga förslag till armémusikens omorganisation — motioner
i riksdagen från olika partier och avgivna sakkunnigebetänkanden — äro upptagna
fanjunkarebeställningar för musikpersonal, och därmed ansetts fullt berättigat
att en musikunderofficer skulle kunna ernå fanjunkares tjänsteställning, lön
och pension.

Helt annat hava vi emellertid nu fått erfara, och vi kunna icke längre
tiga. Yi vädja i underdånighet till Eders Kungl. Maj:t. Yi landsortens musikunderofficerare,
och våra familjer, lida nöd.

Om armémusiken skall finnas kvar eller icke; så länge statstjänare äro
inrangerade under denna organisation, bör väl rätten att existera tillerkännas
dem.

Såsom nämnt synes sakkunniga hava uteslutit denna rätt för musikunderofficerare.
Ej ens musikdirektören, som fått kosta på sig en dyrbar utbildning,
anses göra skäl för samma avlöning som en fanjunkare vid truppen, vilkens hela
utbildning staten bekostar och i vissa fall med stipendier och kurser understöder

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

En fanjunkare, som med samma utgifter som någon av oss haft en årlig
merinkomst av 754 kr., har förklarats icke kunna tillmätas mindre lön än 15,595
kr. För den äldre musikunderofficer, som skulle våga pretendera på samma avlöningsförmåner
som för en fanjunkare vid truppen nu föreslås, skulle detta betyda
ett årligt lönetillägg med icke mindre än 1,855 kr. Och likväl har musikunderofficeren
under gångna år måst existera på 754 kr. mindre än fanjunkaren.

Att nu tilldela en musikunderofficer av l:a klass en löneförhöjning med
750 kr. årligen, d. v. s. han skulle framdeles erhålla vad en fanjunkare under
år uppburit, men vilket där ansetts understiga existensminimum, samt eu musiksergeant
av 2:a klass endast 525 kr., detta anse vi vara en så hård och ogrannlaga
behandling av oss och den uppgift, åt vilken vi ägnat vårt livsintresse, att dess
förekomst borde varit helt utesluten. Att en sergeant vid truppen, efter 3 tjänsteår
såsom sådan, skall uppbära årlig lön med 115 kr. mera än en musikunderofficer
vid 50 års ålder, måste väl ändock anses orimligt.

Också ha sakkunniga, för att erhålla sådant resultat, nödgats handla i
motsats till vad som nyligen av Kungl. Maj:t och riksdagen vid beslut om krigstidstillägg
fastslagits, att den mindre inkomsttagaren är i behov av väsentligt
högre procentuell förhöjning än den, vars inkomster äro större.

Musikundeiofficerens intressen hava aldrig vid något tillfälle blivit så förbisedda
som i detta sakkunnigeförslag. Rättvisa och billighet anse vi hava fordrat,
att musikunderofficerarna, nu såsom alltid förut, blivit hänförda till gruppen sergeanter,
och vi se icke det minsta skäl för eu avvikelse från ålderstilläggsprincipen;
tvärtom är denna, för musikkårernas vidkommande och bestånd, mera välbehövlig
än vid truppen.

Förhållandet att musikunderoffieerare i flera fall skola nödgas avgå ur
tjänsten med pension, beräknad på en lön understigande 1,700 kr., under det eu
fanjunkare kommer att få beräknad pension på en lön av 2,500 kr. är en ytterligare
orättvisa, då därtill också så förhåller sig, att en underofficer vid truppen,
genom sin praktik i expeditionstjänst och förvaltningsgöromål, blir bättre kvalificerad
för civilanställning, under det eu musikunderofficer vid 50 års ålder ej kan
påräkna att konkurrera med yngre krafter och ofta saknar utbildning på härför
lämpligt instrument.

Som det kan förutsättas, att någon av de underofficerare, vilka deltagit i
sakkunnighetskommitténs arbete, på grund av sin grad och tjänsteställning ansetts
särskilt skickade att även lämna upplysningar om musikunderofficerarnas förhållanden,
anse vi såsom en plikt att bringa till kännedom vår motsatta uppfattning.
Rätta förhållandet är nämligen, att emellan de båda kategorierna truppoch
musikunderofficerare råder eu, ehuru oförklarlig animositet, som på sina häll
tager sig öppet uttryck.

Av ytterst tvingande omständigheter äro vi nödsakade att frambära våra
allvarliga bekymmer i en fråga, på vars lösning hela vår framtid och existens
vilar. Nöden för oss och våra familjer kan ej längre hållas från dörren, och ett
avslag tvingar oss till en anhållan om att i så fall avveckla armémusiken. En
sund arbetsglädje låter sig icke förenas med att för en otillräcklig lön bidraga
till rekrytering och utbildning på en bana, som i och med att sakkunnigas förslag
antages, kan sägas vara den mest vanlottade av alla. En musikunderofficer bör
eller kan ej längre taga på sitt ansvar att tigande åse, huru den ena efter den
andra av ynglingar finna sin framtid förstörd.

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

Yi bedja om existensberättigande, eller oek att en avveckling av armémusiken
må ske, med varsammast möjliga hänsyn till den musikpersonal som nu är
anställd i tjänsten, och på grund av det anförda få vi i underdånighet anhålla:

att musiksergeanter i den kungl. proposition angående
tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén och marinen,
som kommer att föreläggas riksdagen, må tills vidare
och såsom förut bliva hänförda till gruppen sergeanter (underofficerare
av 2:a graden).

Stockholm den 2 april 1918.

För Svenska Musikunderofficerarnas Riksförbund:

Underdånigst

IL Lundberg. Carl A. Olsson.

Musikfanj ankare I. 7. Husiksergeant I. 7.

Bilaga 10.

Kostnaden

för tillfällig löneförbättring åt arméns musikunderofficerare enligt Kungl.
propositionen med fasta belopp och den stat som varit gällande intill 1914 års
försvarsreform, Och ännu är gällande, med det undantag, att tillsättandet av
musikpersonalens beställningar i varje särskilt fall skall göras till föremål för
Kungl. Maj:ts prövning och beslut.

Härigenom har uppstått vakanser inom de olika beställningarna, och på
dessa grundar sig antagligen den mindrekostnad av 28,900 kr. kungl. propositio -

nen utvisar.

48 st. musikfanjunkare 1,000 kr................kr. 48,000

197 » musiksergeanter av 1. klassen 800 kr...........» 157,600

195 > > » 2. » 700 >..........> 136,500

Summa kr. 342’100

Kostnaden

för tillfällig löneförbättring åt arméns musikunderofficerare, om alla musikfanjunkare,
i likhet med vad fallet varit förut, erhålla samma avlöning som
fanjunkare i högsta lönegraden, och musiksergeanter i likhet med truppens sergeanter
erhålla ålder stillägg.

48 st. musikfanjunkare 1,100 kr.

kr. 52,800

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

För sergeanter föreslås i kung! propositionen grundlönen höjd till 2,230
kr., vartill sedan kommer från 1—4 ålderstillägg 200 kr. För musiksergeanter
skulle detta te sig sålunda:

236 st. musiksergeanter med 4 ålderstillägg........• . . kr. 264,475

42 »	»	> 3	> ....	.......» 43,050
34 .	>	» 2	> ....	.......» 28,050
41 .	>	> 1	» ....	.......> 25,625
39 »	1	utan	» ....	.......» 16,575

Antal 440 st. Summa kr. 430,575

Kostnaden enligt här angivna stat och denna beräkning av ålderstillägg,
som på grund av avgång ur tjänst och eventuella nytillsättningar, i likhet med
vad fallet är vid truppen, varierar, utgör kr. 430,575.

Kostnaden enligt kungl. propositionen med fasta belopp och här angivna
stat skulle utgöra kr. 342,100.

Merkostnad enligt detta förslag med ålderstillägg omkring 88,475 kronor.

Den verkliga ekonomiska skillnaden i avlöning och övriga förmåner mellan
underofficer vid truppen och underofficer vid musiken:

Truppunderofficer. (Fanjunkare.)

Levnadsålder 40—50 år.

Lön........................3,582.50

3378 jk krigstidstillägg...............1,194.04

Hyra för tre rum och kök inom kasern . . Kronportion från reg:ts kök 80 öre per dag Återstående inkomst..........			228 292.— 4,256.54
	Summa kr.	4,776.54	4,776.54
Musikunderofficer. (Fanjunkares grad.)
Levnadsålder 40—50 år. Lön........................ 33Vs % krigstidstillägg............... Extra hyresbidrag enligt k. brev 19/e 1917...... Hyra för 3 rum och kök i staden.......... Matportion ä kr. 2 per dag............. Tvångspermitterad i 87 dagar............ Återstående inkomst................	2,710.— 903.24 45.—	900.— 730.— 87.— 1,941-24
	Summa kr.	3,658.24	3,658.24
Truppunderofficer återstående inkomst . . Musikunderofficer återstående inkomst . .	.... kr. . . . . >	4,256.54 1,941.24
	Skillnad kr.	2,315.30

(En liten nätt skillnad i avlöning för två personer i samma levnadsålder»
samhällsställning och tjänstegrad vid samma regemente).

Motioner i Andra kammaren, A V 142.

Truppsorgoant.

Ålder 38 år. Varit iindcroflicar i 12 år.

Lön........................3,010. -

33''/» % krigstidstillägg ............... 1,003.2."

Hyra för 2 rum och kök inom kasern ........ 168.—

Kronportioa från reg:ts kök, 80 öre por dag..... 292.—

Återstående inkomst................ 3,553.23

Summa kr. 4,013.23 4,013.23

Musikunderofficer. (Fanjunkares grad.)
Ålder 51 år. Varit nuderolllcer i 28 år.

Lön........................2,710.—

337,1 % krigstidstillägg *............... 903.24

Extra hyresbidrag ................. 45.—

Hyra för 2 rum och kök i staden.......... 700.—

Matportion å 2 kr. per dag............. 730.—

Tvångspermitterad i 87 dagar............ 87.—

Återstående inkomst................ 2,141.24

Summa kr. 3,058’24 3,658.24

Truppsergeant återstående inkomst........kr. 3,553.23

Musiksergeant återstående inkomst .......> 2,141,24

Skillnad kr. 1,411.99

Denna tabell visar skillnaden emellan två befattningshavare, som enligt
1901 års härordning skalle vara likställda i avlöningsförmåner.

Musiksergeant av 2. klass.

Lön........................ 2,490.—

337a % krigstidstillägg............... 729.92

Extra hyresbidrag ................. 45.—

Hyra för 2 rum och kök i staden..........

Matportion ä 2 kronor per dag...........

Återstående inkomst .................

Summa kr. 3,264.92

Trnppsergeant återstående inkomst........kr. 3,553.23

Musiksergeant av 2. kl. återstående inko mst . ... > 1,834''92

Skillnad kr. 1,718.31

700.—

730.—

1.834.92

3.264.92

Nedanstående tabell utvisar att en musikdirektör, musikunder löjtnant (musikledare)
enligt nu föreliggande förslag till löneförbättring kommer att få åtnjuta
till och med lägre löneförmåner än trupps ergeant.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 4 sainl. 197 käft. {Nr 442.)

Motioner i Andra kammaren, Nr 442

Mus ikdirektör.

kön........................ 3,482.50

33‘/s % krigstidstillägg...............1,160.71

Extra hyresbidrag................. 60.—

Hyra 3 rum och kök 1 staden............

Matportion ä 2 kronor per dag............

Återstående inkomst................

Summa kr. 4,708.21

900.—

730.—

3.073.21

4.703.21

Musikdirektören får sålunda 1,183.33 kronor mindre än en fanjunkare vid
truppen och 480.02 kronor mindre än en sergeant vid truppen.

inlaga 11.

Musikunderlöjtnanternas och musikdirektörernas framställning till Konungen.

Till Konungen.

Med anledning av sakkunnigas betänkande och förslag rörande tillfällig
löneförbättring från och med år 1918 för viss personal vid armén och marinen,
avgivet den 5 mars 1918, få vi härmed i underdånighet framhålla följande synpunkter
angående den föreslagna löneförbättringen för arméns musikpersonal.

I och för avgivande av förslag till en omorganisation av armémusiken enligt
Kungl. Maj:ts förslag till ny härordning vid 1914 års senare riksdag hava
tvenne kommittéer sakkunniga av dåvarande statsrådet och chefen för Kungl.
Lantförsvarsdepartementet enligt nådigt bemyndigande den 17 september 1914
och den 19 februari 1915 varit tillkallade.

Båda dessa kommittéer hava tydligen insett, att den beställning och lön
som genom 1901 års härordning tillkom arméns musikofficerare (musikledare) på
intet sätt motsvarande de fordringar och krav, som enligt givna bestämmelser
åligga dessa tjänstemän, varför de i sina betänkanden och förslag, avgivna den
14 december 1914 och den 19 januari 1916, ansett sig böra föreslå en särskild
beställning för musikofficeren med löjtnants av 1 klass tjänsteställning, lön och
pension.

I synnerligen skarp motsats härtill ha löneregleringsförslagets sakkunniga
icke allenast kvarhållit oss i underofficers beställning och lön utan ansett sig ej
ens kunna föreslå en lönereglering för oss i samma utsträckning som för underofficer
med motsvarande löneförmåner. Vi skulle sålunda enligt sakkunnigas förslag
erhålla en begynnelselön, som med 137 kronor och 50 öre skulle understiga
fanjunkares löneförmåner, och utan förhöjning kvarstå i dylik löneklass intill avgången
vid 50 års ålder.

Den motivering sakkunniga å sidorna 282—285 i sitt betänkande anfört
som skäl för att ej kunna föreslå en löneförhöjning för musikofficerare och musikunderofficerare
i samma utsträckning som för truppunderofficerare nämligen bland

Motion^'' i Andra kammaren, AV 442.

annat, att musikpersonalens utbildning ej sker efter enahanda linjer som för övrig
fast anställd personal, kan ju under inga förhållanden godtagas.

Det senast nämnda föranleder oss att med några ord även beröra övrig
musikpersonals ställning.

Den musikaliska utbildning, som erfordras för erhållande av befordran till
inusikunderbefäl, musiksergeant och musikfanjunkare är av en så vittomfattande
och speciel beskaffenhet, att den i allmänhet icke kan sakligt bedömas och än
mindre examineras av vare sig officerare eller underofficerare. Härav synes klart
framgå, att musikaliska examina i vanlig mening icke kunna hava samma betydelse
inför militära auktoriteter som exempelvis korprals- och underofficersexamina, där
fordringarna exakt kunna fixeras. Inom musiken är det ju den musikaliska auktoriteten,
d. v. s. musikledarne ensamma eller någon gång i samråd med omdömesgilla
inom musikkåren, som kunna examinera och bedöma lämpligheten för avgivande
av förslag till befordran och besättande av ledigblivna platser. Härvid
sträva givetvis respektive musikledare efter att ställa fordringarna så högt som
möjligt för att vid sina respektive musikkårer erhålla verkligt kunnig, skicklig
och skötsam personal.

En musikkårs arbete från dess ledare till musikeleven kan icke av den
oinvigde rättvist värdesättas, uppskattas eller bedömas, varför den redogörelse
som sakkunniga lämnat för vad det specielt angår musikpersonalen även måste
framhållas såsom varande i hög grad icke sakkunnig.

Skulle musikkårens medlemmar endast kunna uppfylla de delvis föråldrade
minimifordringar, som äro synliga i tjänstgöringsreglementet för armén och som
sakkunniga framhållit som kompetens villkor för vinnande av befordran till olika
grader inom armémusiken, skulle det sannerligen stå illa till med musikkårernas
musikaliska prestationsförmåga. Då emellertid fordringarna i realiteten äro av
en långt mer mångsidig men i tjänstgöringsreglementet ej angiven beskaffenhet,
äro de sakkunnigas framställning i detta avseende fullständigt missvisande.

Att det tager mycket längre tid och är ofantligt mycket svårare att bliva
en duglig musikunderofficer än dito truppunderoflicer framgår därav, att i regel
musikpersonalen måste antagas redan som barn vid 14—16 års åldern för att kunna
formas och bliva lämpliga för sitt kall. Endast de som hava särskild begåvning
i förening med träget och ihärdigt arbete kunna bliva verkligt dugliga militär -musici efter minst 8 å 10 år, då däremot de militära underbefäls- och underofficersexamina
i regel avläggas av en var, som besitter någon smula vilja och energi,
och uppnås befordringarna på jämförelsevis kort tid.

För att erhålla fanjunkares beställning vid truppen fordras ingen annan
utbildning än den som erfordras för befordran till sergeant och som helt bekostas
av staten. För erhållande av musikfanjunkarebeställning däremot fordras avläggandet
av militärmusikdirektörsexamen vid musikkon ser vatoriet i Stockholm. De
med denna utbildning och examen förenade dryga kostnaderna måste den studerande
helt själv bestrida. Erhållandet av beställningen sker alltid i tävlan med
flera medsökande, varför intyg om förut ådagalagd duglighet och skicklighet bör
kunna uppvisas.

Varför skall det fordras avlagda militära examina jämsides med den musikaliska
utbildningen för att musikofficerare skola kunna komma i åtnjutande av
underofficers avlöningsförmåner, då enbart den musikaliska skickligheten huvudsakligen
borde vara tillfyllest?

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

Många fall kunna påvisas, att musikunderofficerare (fastän med orätt) fullständigt
sköta truppunderofficers tjänst i alla dess former, men i intet fall kan
påvisas att en truppunderofficer sköter en musikunderofficers musikaliska uppgift.

Sakkunniga erinra ständigt om alla de examina en trirppunderofficer skall
avlägga för att nå de olika tjänsteställningarna, men när det är fråga om musiken
säges det att det fordras allenast det och allenast det.

Beträffande musikofficeren åter kräves musikalisk akademisk examen med
därmed sammanhängande mångåriga studier, men likväl förmenas honom allt fortfarande,
trots att hans tjänstgöringsskyldighet numera uttages året om, motsvarande
beställning och lön. Av andra specialutbildade befattningshavare såsom
läkare, auditörer och veterinärer fordras ju inga militära examina. Musikofficerarnas
examina äro av den beskaffenhet att de under inga omständigheter kunna
värdesättas av, bland andra, personer med endast underofficersskoleutbildning
såsom nu skett.

Bet osäkerhetstillstånd, som under de senaste åren varit rådande inom
militärmusikens område, bär gjort vårt ihärdiga och uppoffrande arbete allt olidligare
och tröstlösare. Elever äro allt svårare att erhålla. Personalen i volontäroch
underbefälsgraderna är i saknad av anställningsrekapitulations- och avskedspremier,
varför den i regeln avgår efter uttjänt kontraktstid.

Musikkårernas förmåga att fylla sina uppgifter bliver härigenom alltmer
försämrad och varje planmässigt arbete förryckes.

Med återgående till särskilt musikofficerens ställning anföra vi vidare.

Musikofficeren har att bestrida utgifter för ständigt stegrade hyror och
omkostnader, som äro en följd av familjens ökning och barnens uppfostran, i samma
utsträckning som annan officer i samma levnadsålder. Det är på musikofficeren
som musikunderofficerarnas och musikmanskapets utbildning, behandling och vård
i främsta rummet vilar. Med hans befattning är även förenat ett icke obetydligt
uppbördsmannaansvar för musikmaterielen, dess underhåll och nyanskaffning.
Enligt tjänstgöringsreglementet kan musikofficeren åläggas att såsom musikbefälhavare
(kompanichef) föra befälet över musiken och inför regementschefen föredraga
ärenden rörande densamma.

På grund av dessa in. fl. förhållande torde rättvisa och billighet kräva eu
ingripande reglering av våra avlöningsförmåner, så att vi beredas eu med hänsyn
till vår militära och civila ställning verklig förbättring i våra levnadsförhållanden
och en avlöning, som täcker det oundgängliga dagliga behovet och bereder oss
en stadgad ekonomisk ställning.

De extra inkomster vi hittills på fritid med vederbörande regementschefs
medgivande möjligen kunnat bereda oss på utförande av musik å restauranter,
hava numer av kända anledningar så gott som fullständigt upphört. Genom
minskade eller helt uteblivna extra inkomster hava i synnerhet landsortens musikofficerare
under de senare åren befunnit sig i ett verkligt nödläge. Det bör ej
vara förenligt med statens intressen att avlöna befattningshavare i officers grad
och tjänsteställning så otillräckligt, att de i och för sin existens ställas i direkt
ekonomiskt beroende av restaurantrörelsen inom landet.

I avvaktan på en blivande omorganisation av armémusiken och en i samband
därmed redan föreslagen skälig minimiavlöning för musikofficeren hava vi
givetvis hittills lojalt funnit oss i det ekonomiska tryck, som under tiden tryckt
oss. Då emellertid förslaget om tillfällig lönereglering, som även avser att för -

Motioner i Andra kammaren, AV 442.

bereda eu definitiv sådan, innehåller en ytterligare försämring i våra hittills
innehavda beställningar, hava vi ansett skäl föreligga för att fästa Eders Kungl.
Maj:tfl uppmärksamhet vid detta orättmätiga underkännande av vårt existensbehov.

Vid uppvaktning av musikunderofficerare hos sakkunnigas ordförande
kanslirådet A. E. M. Ericsson lämnades den förklaringen, att sakkunniga till
följd av den knappa tid.som stått dem till buds för fullgörande av sitt uppdrag
ej medhunnit att sätta sig in i alla detaljer rörande musikpersonalen. Att ett
dylikt lättvindigt förfarande i ärenden som beröra en hel grupp statstjänares
existensangelägenheter skall behöva förekomma är beklagligt.

En kommande omorganisation av armémusiken torde väl rättvisligen ej
medföra sämre avlöningsförmåner för dess personal vid truppen i samma tjänsteställning
och tjänsteålder utan snarare bättre med hänsyn till att musikunderofficerarna
med få undantag ej erhålla bostad i natura. Hade sålunda sakkunniga
föreslagit samma tillfälliga löneförbättringar i musikunderofficerarnas beställningar
som i motsvarande beställningar vid truppen, hade detta säkerligen ej
medfört ett föregripande på musikens omorganisation.

Sammanfattande vad här ovan anförts få vi i underdånighet anhålla,
att i kommande kungl. proposition angående tillfällig löneförbättring åt
viss personal vid armén och marinen för åren 1918 och 1919 eller intill dess en
omorganisation av armémusiken kan träda i kraft erhålla löneförbättring i enlighet
med vad som föreslagits för fanjunkare,

att vid omorganisationen av armémusiken det måtte införas beställningar
för musikfurirer av 1 klass,

att anställnings-, rekapitulations- och avskedspremier även tillerkännas
musiken,

att lämpligt antal fanjunkarebeställningar inrättas för musikunderofficerare,
och att musikofficeren beredes eu verklig ledarställning med officers beställning,
lön och pension.

Stockholm den 20 april 1918.

Underdånigst

För musiklöjtnanter och musikdirektörer från skilda orter inom riket.

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

inlaga 12.

Arméns musikunderofficerare.

Trupps lag.	Antal.		S	u m m	t.
Infanteriet. Kavalleriet. Artilleriet. Fortifikationen. Trängen.	Musikfanjunkare. (Musikdirektörer, musikunderlöjtnant.)	Musiksergeanter av 1. klassen. (eventuellt i fan- junkares grad.)	Musiksergeanter av 2. klassen. (eventuellt i fan-junkares grad).	Musikfanjunkare.	Musiksergeanter av 1. klassen.	Musiksergeauter av 2. klassen.
Infanteriet. 24 regementen vartdera...........	1	5	5	24	120	120
I. 1 och I. 2 > ...........	1	6	5	2	12	10 I
I. 7 och I. 26 > ...........	1	3	3	2	6	6 1
Kavalleriet.
6 regementen vartdera...........	1	2	2	6	12	13
K. 5 och K. 6 » ..........''	1	3	3			6
Artilleriet.
5 regementen vartdera...........	1	4	4	5	20	20
A. 3...................	1	5	5	1	5	5
A. 7...................	—	i	—	—	i	—
A. 8 (Boden och Karlshorg)........	2	2	2	2	2	2
A. 9...................	\	2	2	1	2	2
Fortifikationen.
Ing. 1..................	i	2	2	1	2	2
Ing. 2..................	i	2	2	1	2	2
Ing. 3..................	—	—	1	—	—	1
Ing. 4..................	i	i	1	1	1	1
Trängen.
6 trängkårer vardera............	—	i	1	—	6	6
Summa	—	_	—	48	197	195

vid respektive truppslag fördelade sålunda:

Musikfanjunkare. ^"''klass?

Infanteriet..........28 st. 138 st. 136 st.

Kavalleriet..........8 » 18 > 18 »

Artilleriet ..........9 > 30 > 29 >

Fortifikationen........3» 5» 6»

Trängen........ —_6 »_6 >

Summa 48 st. 197 st. 195 st.

Antal musikfanjunkare 48 st. Antal musiksergeanter 392 st. Summa
musikunderofficerare 440 st.

Motioner i Andra kammaren, AV 442.

:il

linolja Ut.

Armens musik underofficerare.

En tillbakasatt kår.

En musikfanjunkare kar givit följande skildring av musikunderoflicerarnas
läge, en uppfattning, vilken musikerförbundets styrelse gjort till sin.

»Jag har alltid betonat och vill i detta fall ytterligare understryka, att
jag anser det såsom ett oting att kombinera en musikers uppgift vid armén med
rent militära sysslor. Lika litet som man fordrar av regementsläkare och veterinärer
att de skola vara lika goda militärer som officerarna, lika litet bör man
fordra, att en musikunderofficer såsom ett plus till sin funktion som musiker
bör vara fullt utrustad truppunderofficer. Och skulle så vara, borde väl löner
härför sättas högre än för truppunderofficeren och icke, som hittills varit fallet,
och enligt lönekommitténs förslag i ännu större utsträckning kommer att bli,
betydligt lägre. Och intet kan vara mera oriktigt och verka hämmande på den
musikaliska uppgiften än dessa militära uppdrag, liksom intet kan mera bidraga
till att hos musikvolontären å musikkåren skapa olust för tjänsten. Har ej musiken
som sådan den betydelse att den för musikens skull bör finnas vid armén,
då anser jag att den bör avskaffas och varje om än så obetydlig utgift för en
onyttig institution bör i så fall inbesparas.

Jag har en gång, då jag var inkallad som sakkunnig i Staaffska försvarsberedningen,
givit uttryck åt vad jag här ovan ansett angående musikpersonalens
uppgift i rent militärt hänseende. Om man nu i lönekommittén gjort antydan
om, att musikunderofficerarna borde räknas som civilmilitära personer och alltså
en omorganisation till civilmilitär institution, då skulle jag ansett, att omdömet
varit objektivt. Men att endast i avlöningshänseende vilja förflytta oss till civilstaten
och i detta fall till de lägst avlönade, och alltså, i stället för att förbättra
vår ställning, kasta oss tillbaka till ett mellanting mellan civil och militär person,
finner jag minst sagt oförsynt. Och allra minst torde tidpunkten vara lämpligt
vald till att i denna ställning försätta en kår, som numera är uteslutande
hänvisad att leva på sina löner.

Ingen korporation av statens löntagare torde under nuvarande förhållanden
vara mera tillbakasatt och i avlöningshänseende sämre lottade än musikunderofficerarna.
Förutom det, att armémusiken sedan 1914 står under omorganisation,
och till följd därav inga uppkomna vakanser utan med Kungl. Maj:ts tillstånd
få besättas, ha, som bekant, musikunderofficerarna ej annat än de lägst avlönade
löneklasserna att aspirera på, Till fanjunkares lönebeställning sträcker sig ej
deras befordringsmöjligheter, utan kunna de, med nuvarande organisationsbestämmelser,
uppnå i lyckligaste fall l:sta klass sergeants lön. Dock måste det sär -

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

:>2

skilt betonas att ett flertal av musikunderofficerare fä std i 2:dra klass lönebeställning
hela underofficerstiden och jämväl avgå med pension i denna beställning.

Under den indelta tiden hade det ej så mycket att betyda, att musikunderofficeren
hade mindre lön än sina kamrater vid truppen. Han både då rikligt
tillfälle att vid sidan av tjänsten vid regementet kunna förskaffa sig extra inkomst
å musik, och han behövde då ej vara inkallad i tjänst mer än några veckor
per år. Men i och med den nya härordningen kom hans tjänstgöringsförhållanden
att te sig helt annorlunda. Garnisoneringen av arméns övriga personal
hade till följd att musikpersonalen jämväl blev garnisonerad och härmed omöjliggjordes
för dem (åtminstone är detta förhållandet för flertalet av dem) att
kunna bereda sig tillfälle till extra inkomst å musik. Ty det vill väl ingen våga
det påståendet, att musikunderofficerarna ä orter sådana som Skövde, Karlsborg
Hässleholm, Boden, Sala, Eksjö m. fl. platser kunna få extra inkomst å musik.

Under den nämnda indelta tiden voro ej heller fordringarna på musikunderofficerarna
desamma som nu. Då togs. han ej i anspråk för andra ändamål
än för musik, undantagandes på kavalleriet och artilleriet, där han dessutom
tjänstgjorde som signalör, och den militära utbildningen för honom vid infanteriet
var ej då densamma som för truppunderofficeren. Numera får musikunderofficeren
under sin volontärstid genomgå samma skolor som övriga och han kan även enligt
tjänstgöringsreglementet tagas i anspråk för rent militära uppdrag och har på
så sätt, jag vill särskilt betona detta, till stort men för den musikaliska utövningen,
fatt betydligt mera att göra.

Och för allt detta har man tillerkänt honom en lön av i allra lyckligaste
fäll l:a kl. sergeants. Är detta icke upprörande? Hans inkvarterings- och övriga
förmåner äro ej heller annat än sergeants och vad sämre är: då truppsergeanten
får sin bostad in natura, vilket ju i allra flesta fall beredes honom, får musikunderofficeren
själv hålla sig med bostad för en inkvarteringsersättning som ejtillnärmelsevis
motsvarar kostnaderna härför. Utav sin otillräckliga sergeantlön
får han således avstå en stor procent till bostad, tv den kontanta ersättningen av
15 kronor i månaden (i Stockholm och Göteborg 19) måste väl anses otillräcklig
till att skaffa sig eu bostad på till och med 1 rum och kök; och mindre kan väl
näppeligen till och med en musikunderofficer taga sig. fram med.

Villigt erkännes, att truppsergeanten har det lika bekymmersamt som musikunderofficeren
så länge han står i sergeantbeställning. Men för den förstnämnde
kommer en övergångstid, då han blir befordrad till fanjunkare. Denna övergångstid
kommer dock aldrig musikunderofficeren till godo som ju får stå i sin sergeantbeställning
hela tjänstetiden och därefter likaledes med sergeants (900 kronor) pension.

Och det oaktat har Kungl. kommittén funnit lämpligt föreslå, att musikunderofficerarna
efter detta böra komma i en ännu sämre ställning än som sergeant.
Är det rimligt att kunna anse att en musikunderofficer skalig allra lyckligaste
fall existera på 2,660 kronor, under det att man föreslagit .3,959 kronor
till en fanjunkare vid truppen. Alldeles omotiverat och alldeles utan skäl har
kommittén ansett, att musikunderofficerarna böra existera som hantverkare. Jag
hyser dock fullt förtroende till att riksdagen i detta fall ej skall biträda ett sä
personligen mot oss riktat ogrannlaga förslag. Då önska vi mycket hellre att
riksdagen gör pinan kort för oss och sätter armémusiken på avskrivning. Och
man kan verkligen fråga: kan det vara staten värdigt att avlöna musikunderofficerare
enligt de grunder kommittén i sitt betänkande föreslagit?

Motioner i Andra kammaren, AV 44.2. 33

Det duger nu ej heller längre att komma med påståenden sådana som att
musiken har möjlighet att skalla sig extra inkomst pa restaurangerna. Ty förutom
det att denna möjlighet numera är utesluten till följd av spritrestriktionerna,
så måste var och en inse det principvidriga uti, att musikunderofficerarna vid
armén skola vara hänvisade till att för sitt dagliga bröd, som ju staten hör bestå
dem som alla andra anställda, söka sin utkomst på krogarna. På så sätt bidrager
ju staten indirekt till att öka spritkonsumtionen, för att inte tala om att det
knappast kan vara staten värdigt att dess personal för sin utkomst skall vara
hänvisade till sådana ställen.

Man har tvistat om huruvida musiken behövs för försvaret och därom
kunna ännu nog meningarna vara delade, men vad man bör kunna vara ense om
är det, att skall armén hava musik, och anses den nödvändig för försvaret så bör
dess personal beredas samma lönebeställningar och befordringsmöjligheter som
övriga underofficerare. Det bör vara nog nu med det förhållandet, att musikpersonalen
hitintills intagit eu avgjort sämre ställning än som borde tillkomma
denna personal.

Sedan 1914 har musiken legat under omorganisation och fastän riksdagen
uttryckligen bestämt att ny utredning om musiken, skyndsamt och om möjligt
till ''1915 års riksdag skulle "föreläggas, står frågan fortfarande öppen, och detta,
fastän deputationer av musikunderofficerare tvenne gånger vädjat såväl till försvarsministern
som till Konungen om att organisationsförslag borde fortast framläggas.

Det vore sålunda på tiden, kan. det synas, att frågan finge sm lösning.
Tv märk väl: armémusiken är en detalj av 1914 års härordning och som sådan
bör den väl ej få stå öppen huru länge som helst. Under tiden som man väntat
på frågans lösning har uppstått ett osäkerhetstillstånd på musikkårerna som ej
kan vara annat än till skada för såväl musikerna som för organisationen i sin
helhet. Inga befordringar få ju vidtagas och musikunderbefälet och även volontärerna
föredraga att lämna tjänsten före att tjäna i det ovissa, då de ej kunna
räkna med någon befordran, så länge som organisationen ej blivit bestämd.

Ett allmänt önskemål är därför bland musikpersonalen, att vederbörande
vid propositionens utarbetande kommer att jämväl benytta sig av representanter
från musikunderofficerskåren. Tv vi hava nu sett, varthän det kan leda, då vi i
en kommitté sådan som lönekommittén skola representeras av andra.

Det finnes fastslaget i riksdagens protokoll och jämväl i motioner av både
herrar Staaff och Thorsson från 1914 (Thorssonska, härordningsinotionen sid. 36),
»att om musiken skall bibehållas, måste det erkännas rätt och billigt att musikens
utövare i avlönings- och befordringsförhållanden jämställas med arméns personal
i övrigt». Och i bägge av nyss nämnda riksdagsmän väckta motioner angående
musiken finnas upptagna icke mindre än fyra fanjunkarebeställningar på varje
musikkår. Är det under sådana förhållanden rätt och rimligt att nu, som lönekommittén
gjort, föreslå en lön åt musikunderofficerarna betydligt understigande
vad en sergeant skulle få?

Jag ber även få påpeka, att krigsminister Mörcke vid en uppvaktning för
honom av musikunderofficerare förra året yttrade, att han vore av den absoluta
uppfattningen, att fullt skäl funnes för, att musikunderofficerarna böra kunna uppnå
fanjunkares lönebeställning. Och, tilläde generalen: »komme det an på mig, så

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 4 sand. 197 höft. (AV 442.) 5

Motioner i Andra kammaren, Nr 442.

skulle herrara a få sina fanjunkarebeställningar redan i dag, så befogade anser
jag Edra anspråk i detta fall vara».

. „ Då dessa uttalanden måste få betraktas såsom auktoritativa, då de kommit
träa så högt uppsatt officer, och då dessutom ett flertal av riksdagens ledamöter
i bägge kamrarna ansett det vara riktigt att vi kunna uppnå högsta underofficersbeställning,
få vi väl hoppas att det för i år må fastslås av riksdagen det
olämpliga uti att i avlöningshänseende kasta tillbaka oss ur den redan nu så
ogynnsamma ställning, vari vi stå.

Odh det bör således ej förvåna, om vi för närvarande känna oss i otillbörliograd
tillbakasätta. ^ Vi vädja därför till riksdagens ledamöter att i rättvisans
namn skydda eu kår, som nu mera än någonsin känner sig tillbakasatt och vilkens
levnadsförhållanden under nuvarande förhållanden äro synnerligen brvdsamma.
J ö J

Stockholm 1918. Kung!. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

182391