Motioner i Andra kammaren, Nr 440 (Motion 1936:440 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 440.

Nr 440.

Av herr Ossbahr, angående ändringar i staten för officerare vid
trängen.

I bilaga till 1936 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, är bland
anmälda, till Kungl. Majit inkomna skrivelser (sid. 1) upptagen bl. a. inspektörens
för trängen skrivelse den 5 augusti 1935 angående utökning av staten
för officerare och underofficerare med vederlikar m. fl. vid trängen, vari
inspektören för trängen gjort framställning om sådan ändring av nämnda
stat, att däri måtte uppföras

dels ytterligare fyra regementsofficersbefattningar,

dels ytterligare fyra underofficersbeställningar.

En liknande skrivelse ingavs av samme inspektör den 12 augusti 1934,
vari framställning gjordes örn ändring av staten för officerare vid trängen
därhän, att den nuvarande, vilken upptager

1 överste,

2 överstelöjtnanter och

3 majorer,

måtte fastställas till:

1 överste,

4 överstelöjtnanter och

5 majorer.

1 bilaga till 1935 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, under
III. truppförbanden, sid. 24, har chefen för försvarsdepartementet häröver
anfört:

»I skrivelse till Kungl. Majit den 12 augusti 1934 har inspektören för
trängen på anförda skäl hemställt örn ändring av denna stat sålunda, att
antalet beställningar för överstelöjtnanter måtte ökas från två till fyra samt
antalet beställningar för majorer från tre till fem. Ehuru vissa skäl synas
tala för jämkning uti den genom 1925 års härordningsbeslut fastställda
avvägningen av antalet regementsofficerare vid trängen, kan jag likväl ej
nu, på grund av frågans samband med försvarskommissionens organisationsutredningar,
tillstyrka, att förslag i ämnet avlåtes till riksdagen.»

Kungl. Majit har icke heller i år upptagit det av inspektören för trängen
framförda förslaget. Någon motivering härtill har icke anförts. Vi anse
emellertid, att av vad i inspektörens för trängen ovannämnda skrivelser
och särskilt av i den förstnämnda skrivelsen 1''örebragta utredningen framkommit
är av sådan betydelse, att redan innevarande års riksdag, oavsett
hurudant det slutliga avgörandet i försvarsfrågan kan bliva, bör fatta beslut

Motioner i Andra kammaren, Nr 4-40.

i föreliggande fråga vad avser statens utökande med regementsofficerare i
enlighet med den avgivna framställningen.

Nämnda utredning visar, att under de år, som 1925 års försvarsordning
tillämpats, åtskilliga förhållanden hava inträffat, vilka påkalla en revidering
av för trängen beräknade fredsstater. Sålunda har den utveckling av underhållstjänsten
i modern mening, som under åren ägt rum, kommit alt ställa
synnerligen stora krav på mångsidighet i den utbildning, som bedrives vid
trängtrupperna. Här må i detta sammanhang endast nämnas den stora
utveckling på motorismens område, som ägt rum och allt fortfarande pågår,
samt därmed sammanhängande utbildningskrav inom biltjänstens alla grenar,
transporlljänst, verkstads- och reparationstjänst, trafiktjänst m. m.,
samt vidare berättigade krav på en mera tidsenlig och rationell sjukvårdstjänst,
vilka i sin tur medfört betydande utvidgningar i utbildningshänseende.
I samband härmed må framhållas, att utbildningen av värnpliktiga läkare
(andra året) sedan flera år tillbaka förlagts till trängen och tager i anspråk
såväl officerare som underofficerare i en omfattning, varmed 1925 års försvarsorganisation
icke räknat. Likaså har utbildningen av värnpliktiga studenter
krävt större tillgäng på befäl än vad nämnda härordning avsett, då
det visat sig nödvändigt att organisera denna utbildning på dubbla kompanier
för att tillförsäkra befälseleverna en fullgod utbildning. Även på grund
av andra förhållanden — bl. a. ökade krav på högskole- och specialutbildning
av truppslagets officerare — lia officerskadrarna vid trängkårerna
kraftigt beskurits till förfång för det ordinarie utbildningsarbetet. Det är
därför påtagligt, att åtgärder måste vidtagas för nämnda kadrars utökande,
ett förhållande som även försvarskommissionen till fullo beaktat.

Ehuru det sålunda kan vara önskvärt, att sådana åtgärder utan dröjsmål
vidtagas, synes mig emellertid — trots därmed förenade olägenheter — med
den slutliga revideringen av trängens fredsstater böra anstå för att i ett
sammanhang upptagas i samband med vår försvarsfrågas slutliga lösning.

För att emellertid icke utbildningsarbetet skall äventyras utan bliva effektivt
under den tid, som återstår, till dess en beslutad ny försvarsordning kan
hinna komma att verka, är partiell revidering av nämnda fredsstat omedelbart
erforderlig i vad avser antalet regementsofficerare.

Det förut omnämnda utökade utbildningsarbetet i förening med otillräcklig
tillgång på befäl medför naturligen ökade arbetskrav och fordringar på
cheferna för trängkårerna, vars arbetsbörda redan förut synes mig vara av
alltför stor omfattning för att av en man kunna tillfredsställande medhinnas.
En jämförelse, som i den ovannämnda utredningen gjorts mellan antalet
regementsofficerare vid de olika truppslagen, giver vidare vid handen, att
trängen är det enda truppslag, där truppförbandscheferna sakna tillgång
på regementsofficerare — två artillerikårer undantagna. Den samlade arbetsbörda,
som sålunda vid övriga truppslag kan fördelas mellan regementscheferna
och en eller flera regementsofficerare, tynger vid trängkårerna en

Motioner i Andra kammaren, Nr 440.

enda man, kårchefen. Vid en trängkår äro visserligen utbildningsenheterna
i regel numerärt mindre, men å andra sidan äro dessa enheter av så olikartad
beskaffenhet, att de var för sig kräva specialutbildning. Enbart detta
förhållande understryker, synes mig, behovet av att kårchefen för utbildningsarbetets
ledande, organiserande och inspekterande erhåller en kraft
till sin omedelbara hjälp. Härtill kommer att omfattningen av ärenden rörande
expedition, mobilisering, kasernvård och förvaltning vid en trängår är
fullt ut lika stor som vid övriga truppförband, i vissa avseenden t. o. m.
större, såsom beträffande förvaltningsgöromål. Under det att övriga truppförbandschefer
hava möjlighet att avlasta en del av dessa göromål på sin (-a)
regementsofficer (-are) såsom t. ex. det omfattande mobiliseringsarbetet, har
en kårchef vid trängen att personligen handlägga alla dessa göromål. Denna
organisation är icke lämplig och giver icke en kårchef möjlighet att i erforderlig
utsträckning och omfattning så inverka på och leda utbildningsarbetet,
— vilket dock är hans viktigaste åliggande — som önskvärt är. För att
detta skall bliva möjligt fordras till varje kårchefs förfogande en regementsofficer.
En annan mycket stor olägenhet, som framträder till följd av knappheten
i trängens fredsstater, är, vilket ävenledes framhållits i förutnämnda
utredning, att rekryteringen av trängens truppförbandschefer måste ske direkt
ur kaplensgraden. Vid övriga truppslag äger detta urval rum bland
mångåriga regementsofficerare. Det kan varken ur principiell eller ekonomisk
synpunkt vara riktigt att chefsbefattning vid truppförband besättes med
regementsofficer av majors grad.

Se i övrigt bilagorna A och B samt 1—3.

Som av det ovan anförda framgår har

dels chefen för försvarsdepartementet i sitt ovan refererade yttrande till
1935 års statsverksproposition i sak uttalat sin principiella anslutning till
föreliggande framställning,

dels försvarskommissionen i sina avgivna förslag — främst i sitt s. k.
majoritetsförslag men även i dess medlemmars reservationsvis avgivna förslag
— godkänt här ifrågasatt revidering av trängens fredsstat. Vid sådant
förhållande synas mig inga farhågor behöva hysas för att det slutliga beslutet
i försvarsfrågan genom bifall till här avgiven framställning i något hänseende
skall föregripas. Däremot skulle ett bifall i framställningen medföra så
utomordentligt stora fördelar för utbildningsarbetets bedrivande, att ett
ytterligare uppskov ur denna synpunkt vore att djupt beklaga.

Med anledning av vad här anförts får jag hemställa,

att riksdagen måtte å stat för officerare och underofficerare
med vederlikar m. fl. vid trängen uppföra två nya
överstelöjtnantsbeslällningar (lönegrad 05) och två nya raajorsbeställningar
(lönegrad 04).

Stockholm den 23 januari 1936

Carl Patric Ossbahr.

Motioner i Andra kammaren, Nr 440.

Bilaga A.

Till Konungen.

Med underdånig skrivelse den 12 augusti 1934, nr 1036, föreslog jag vissa
av samtliga arméfördelningschefer tillstyrkta ändringar i staten för officerare
och underofficerare vid trängen, vilka inneburo en utökning av staten i fråga
med fyra regementsofficerare. I nämnda skrivelse framhöll jag även, att
en revidering av personalstaterna vid trängen över huvud taget vore erforderlig.
Med hänsyn till frågans samband med försvarskommissionens organisationsutredningar
avläts icke något förslag i ämnet till 1935 års riksdag.

Enligt vad jag under hand erfarit, torde de förslag och synpunkter, som
jag framlagt i ovan berörda skrivelse bliva beaktade i försvarskommissionens
betänkande. Det synes mig för den skull icke erforderligt, att för närvarande
låta inom tränginspektionen verkställa någon ytterligare utredning angående
trängens personalstater.

Emellertid undandrager det sig mitt bedömande, i vilken omfattning 1936
års statsverksproposition kommer att påverkas av försvarskommissionens
blivande förslag. Men det är, som jag framhållit i fjolårets skrivelse, oundgängligen
nödvändigt, att en personalförstärkning så snart ske kan kommer
till stånd vid trängen. Vid sådant förhållande anser jag mig skyldig fästa
Eders Kungl. Majds uppmärksamhet på vikten av att redan vid 1936 års
riksdag de befälsgrupper vid trängen, vilkas rekrytering alltid är förenad
med en avsevärd tidsutdräkt, erhålla en med hänsyn härtill lämpligt avvägd
förstärkning. Vad beträffar officersgruppen, synes denna i enlighet med vad
jag anfört i ovan berörda skrivelse i första hand böra utökas med fyra regementsofficerare.
Huru dessa böra fördelas på olika tjänstegrader torde böra
göras beroende av de grunder, som härutinnan komma att framdeles tilllämpas.
Vad angår underofficersgruppen torde med hänsyn till läget inom
furirgruppen utökningen böra omfatta fyra underofficerare. På grund av
befordringsläget inom underofficersgruppen böra samtliga upptagas såsom
fanjunkare.

I enlighet med jag ovan anfört, får hos Eders Kungl. Majit i underdånighet
jag anhålla, att i staten för officerare och underofficerare med vederlikar
m. fl. vid trängen avsedd att föreläggas nästkommande års riksdag
måtte uppföras

dels ytterligare fyra regementsofficersbefattningar, fördelade i lönegrader
enligt de grunder, som härutinnan komma att framdeles tillämpas,

dels ytterligare fyra underofficersbeställningar, samtliga i lönegraden Uo3.

Stockholm den 5 augusti 1935.

Underdånigst
Axel Bredberg.

Inspektör för trängen.

/ Thorgny Unge.

Motioner i Andra kammaren, Nr MO.

Bilaga B.

Till Konungen.

Vid beräkningen av truppförbandens fredsstater uti 1925 års härordning
följde man i huvudsak de av försvarsrevisionen angivna grundsatserna. För
kostnadernas nedbringande eftersträvade man sålunda att i möjligaste mån
begränsa den aktiva personalen. I staterna uppfördes icke heller dylik personal
i större omfattning än som för fredstjänstens behöriga upprätthållande
ansågs oundgängligen erforderlig. Man utgick härvid efter vissa angivna
beräkningsgrunder från det behov av befäl m. m., som förefanns under
sommarhalvåret vid utbildningen av flertalet värnpliktiga.

Det är tydligt, att under de år, som härordningen varit i tillämpning,
åtskilliga omständigheter inträffat, som kunna påkalla en revidering av de
sålunda beräknade fredsstaterna. Det kan, vad trängtrupperna beträffar,
erinras örn, att vid tidpunkten för härordningens utarbetande underhållstjänsten
i modern mening, vilken tjänst trängtrupperna främst företräda,
var ett även inom armén ganska okänt begrepp. Numera är dess avgörande
betydelse för verksamheten i fält av alla erkänd, även om densamma icke
ännu är tillräckligt beaktad ens inom militära kretsar. Det var försvarsrevisionen
bl. a., som sålunda först fäste uppmärksamheten på, alt utbildningen
i biltjänst, kanske numera trängtruppernas viktigaste utbildningsgren,
borde frigöras från utbildningen i anspannstjänst. På grund av riksdagens
egen åtgärd organiserades vidare genom 1925 års härordning vid varje trängkår
ett bilkompani i fred. Den snabba utveckling, som ägt rum inom trängtruppernas
samtliga verksamhetsgrenar — biltjänst, anspannstjänst och sjukvårdstjänst
—, under de år, som härordningen bestått, måste otvivelaktigt
i hög grad påverka storleken av trängtruppernas fredsstater. Vissa förändringar
i avseende på utbildningens organisation hava även vidtagits under
den tid, härordningen varit i kraft, vilka i och för sig hava medfört nya
icke beräknade krav på fredspersonal. Så har utbildningen av studenter och
likställda blivit omlagd, varigenom dubbla studentkompanier måste organiseras
under sommarhalvåret. Till trängtrupperna har vidare försöksvis
överflyttats andra årets utbildning av värnpliktiga läkare. Befälets utbildning
har erhållit en vidgad omfattning. En ständig försöksverksamhet tager
särskilda krafter i anspråk. Ersältningsreservens utbildning har blivit omlagd
o. s. v. Frågan örn trängtruppernas personalstater är emellertid av
den omfattning, att jag icke nu är beredd i dess helhet underställa densamma
Eders Kungl. Majlis prövning. Däremot anser jag, att regementsofficersstaten
kan redan nu göras till föremål för revidering. En sådan bör även
omedelbart företagas, därför att ett uppskov med densamma skulle medföra
allvarliga olägenheter. Ur ekonomisk synpunkt synes ej heller något hinder
för statens revidering i berörda avseende kunna föreligga, då revideringen
i fråga, vilket framgår av den följande utredningen, endast medför en relativt
oväsentlig kostnadsökning.

Den genom 1925 års härordning fastställda och alltjämt gällande staten
för officerare, underofficerare med vederlikar m. fl. vid trängen upptager
såsom regementsofficerare:

t överste

2 överstelöjtnanter och
majorer.

Motioner i Andra kammaren, Nr 440.

Av dessa regementsofficerare är översten inspektör för trängen. Till hans
förfogande har alltsedan statens första tillämpning stått 1 regementsofficer.
Denna placering har även visat sig ändamålsenlig. Jag har därför icke någon
anledning att i detta sammanhang beröra tränginspektionen och dess personalorganisation.
Återstående fyra regementsofficerare äro placerade vid
trängkårerna såsom kårchefer. Det finns sålunda en regementsofficer vid
varje trängkår, nämligen kårchefen.

Vad angår behovet av regementsofficerare vid trängkårerna angiver härordningspropositionen,
att beräkningen skett i överensstämmelse med av revisionen
angivna grunder. Någon motivering för att antalet regementsofficerare
begränsats till 1 vid varje trängkår lämnas emellertid icke i försvarsrevisionens
betänkande. Antalet regementsofficerare vid truppförbanden
överhuvudtaget synes ock hava blivit bestämt efter växlande, ofta mycket
summariska grunder. — Vid ingenjörtrupperna, vilka i likhet med trängtrupperna
äro organiserade i kårer, räknar nian för närvarande med 2 regementsofficerare
vid varje kår. Försvarsrevisionen räknade även utan närmare
motivering med detta antal för de större ingenjörkårerna, nämligen
med 1 kårchef och 1 regementsofficer till förfogande såsom bl. a. kasern-,
mobiliserings- och rekryteringsofficer. — Vid kavalleriets regementen, vilka
i avseende på behov av regementsofficerare synas ganska jämförliga med
trängkårerna, finnas 2 regementsofficerare varav en överste och chef. Detta
behov motiveras däremot utförligare i försvarsrevisionens betänkande, vartill
hänvisning göres i 1925 års härordningsproposition. Förutom regementschefen
erfordrades liksom hittills 1 regementsofficer per regemente. Denna
vore avsedd att vid förefallande behov tjänstgöra såsom regementschefens
ställföreträdare, att biträda vid ledande av viss utbildning, särskilt befälsutbildningen,
att handlägga och inför regementschefen föredraga mobilisering
och rekryteringsärenden samt att tjänstgöra såsom kasernofficer, dagmajor
och eventuellt såsom kassakontrollant. Jämväl ur mobiliseringssynpunkt
vore ifrågavarande regementsofficer nödvändig. — Vad beträffar artilleriet
finnas vid varje regemente i regel 4 regementsofficerare — 1 överste
och regementschef, 1 överstelöjtnant och 2 majorer. — Av de .‘5 sistnämnda
förutsättes enligt försvarsrevisionens beräkningsgrunder en stå till regementschefens
förfogande för handläggning av mobiliserings- m. fl. ärenden, för
tjänstgöring såsom kasernofficer, för ledning och planläggning av viss befälsutbildning
samt de båda övriga vara i trupptjänst. Artilleriets båda
kårer, Norrbottens och Gotlands artillerikårer, hava däremot i likhet med
trängkårerna endast 1 regementsofficer, kårchefen. Någon motivering till
denna begränsning finnes icke vare sig i proposition eller försvarsrevisionens
betänkande. Huru förhållandena gestalta sig vid artilleriets kårer undandrager
sig mitt bedömande. De i det följande påvisade svårigheterna vid
trängen, att omedelbart ur kaptensgraderna på ett riktigt sätt rekrytera de
så betydelsefulla chefsposterna, kunna dock icke förefinnas vid artilleriet
med dess rikedom på befordringsmöjligheter.

Vad slutligen angår infanteriet räknar varje normalregemente 4 regementsofficerare
och varje regemente med begränsad organisation 3 regementsofficerare.
Endast vid Gotlands infanterikår är antalet regementsofficerare
begränsat lill 1. Att märka är emellertid, att militärbefälhavaren för
det direkta befälet över kåren. Även vid infanteriet har antalet regementsofficerare
blivit bestämt under hänvisning till de av försvarsrevisionen angivna
beräkningsgrunderna. Dessa, som återfinnas på sid. 383 av revisionens
betänkande, äro ganska utförliga och hava även visat sig enligt min upp -

Motioner i Andra kammaren, Nr 440.

fattning riktiga. De synas mig därför kunna tjäna till ledning vid bedömande
av regementsofficersbehovet vid trängkårerna.

Utbildningsarbetets ledande och övervakande ansågs erfordra 2 regementsofficerare,
förutom regementschefen. Antalet utbildningsenheter vid
flertalet regementen beräknades under sommarrekrytskolan uppgå till 7
kompanier. — Vid en trängkår äro visserligen utbildningsenheterna till sin
storlek mindre på grund av den begränsade värnpliktskontingenten. De
beröra däremot frenne vitt skilda verksamhetsgrenar eller tjänster: anspann-,
bil- och sjukvårdstjänst. Inom varje sådan tjänst finnas under
sommarhalvåret 3 till 4 utbildningskategorier för fast anställda värnpliktiga
underbefälselever, värnpliktiga, uttagna till linjetjänst, och värnpliktiga
uttagna till ersättningsreserven såsom bilförare. Härtill kommer
specialutbildning av olika slag, såsom utbildning till bilmekaniker, signalister,
trafiksoldater, kulsprutemanskap, hovslagare o. s. v., samt vid en
trängkår — TI — utbildning av studenter, officers- och reservofficersaspiranter
samt värnpliktiga läkare. Alltnog det är ett synnerligen omfattande
och mångsidigt utbildningsarbete, som bedrives vid en trängkår i
våra dagar.

Regementsofficerare erfordras vidare enligt försvarsrevisionens uppfattning
vid ett infanteriregemente för handläggning och föredragning inför
regementschefen av mobiliserings-, värnplikts- och landstormsärenden
ävensom rörande kasernetablissementets vård och underhåll. Rekryteringsärenden
borde vidare handhavas av regementsofficer under regementschefen.
—- Vad först beträffar handläggning av mobiliseringsärenden är denna
utan tvekan särskilt svår och krävande vid en trängkår. Mobiliseringen
vid ett trängtruppförband måste omfatta icke blott personalen utan även
hästar, anspannsfordon och hilar i stort antal samt avse en mångfald
formationer av olika slag för sjukvård, transporter och etapptjänst. Ett
särskilt försvårande moment vid trängtruppförbandens mobilisering är i
allmänhet det förhållandet, att tillgången på aktiv personal i alla grader
är så begränsad, och att reservpersonal och värnpliktig personal måste tagas
i anspråk i större utsträckning än vid truppförband ur andra truppslag.
I avseende på värnplikts- och landstormsärenden finnes däremot vid
en trängkår icke någon motsvarighet till arbetet vid ett infanteriregemente,
där chefen tillika är inskrivningsbefälhavare, men värnpliktsärenden
förekomma dock vid en trängkår i samma omfattning som vid andra
truppförband, tillhörande specialtruppslagen. Vad slutligen angår ärenden
rörande kasernetablissementets vård och underhåll samt rekryteringsoch
därmed sammanhängande civilanställningsärenden råda samma arbetsförhållanden
vid en trängkår som vid ett infanteriregemente.

Ovan har lämnats en översikt över antalet regementsofficerare vid
Iruppförbanden ur olika truppslag samt en redogörelse för de motiv, som
officiellt synas hava legat lill grund för dess bestämmande vid härordningens
genomförande. Av nämnda redogörelse torde hava framgått, att
den begränsning av antalet regementsofficerare, som skedde vid trängkårerna,
icke står i överensstämmelse med de sakskäl, sorn blivit framlagda
i försvarsrevisionens betänkande i fråga örn nämnda antal vid truppförbanden
i allmänhet, utan uteslutande synes kunna tillskrivas en vid tiden
för härordningens genomförande starkt framträdande strävan att till det
yttersta nedpressa kostnaderna för den aktiva kadern. Likaledes torde hava
framgått, att besparingssträvandena gått särskilt häri fram i fråga örn
trängkårerna. ett förhållande, som uteslutande torde laiva varit beroende av

Motioner i Andru kammaren, Nr 440.

det oklara läge, vari hela trängens organisationsfråga befann sig vid
tiden för härordningens genomförande, samt den bristande förståelse, som
på den grund också förefanns för trängens så betydelsefulla uppgifter. Det
har därför synts mig angeläget att i fråga örn regementsofficersbehovet
vid trängkårens låta verkställa en ingående undersökning för att snarast
få erforderlig rättelse till stånd.

De ämbetsåligganden, som tillkomma en kårchef vid trängtrupperna,
kunna i huvudsak hänföras till

expeditionstjänst (daglig handläggning av löpande ärenden),

förvaltning,

mobilisering och

utbildning.

Vad först expeditionstjänsten beträffar framgår dess omfattning av nedanstående
tabell, som upptager antalet inkomna och avgående skrivelser
på olika avdelningar under utbildningsåret 1932—1933 vid Svea trängkår.

	Utbildningsåret	1 9 3 2—1 9 3 3
Kårexp. avd.	Antalet	skrivelser	Antalet avgivna mera omfattande
Ink.	Avg.	yttranden, rap-
trupp- .....	......... 1 969	979	porter m. m. 44
vapenvårds- .,	......... 122	40	16
byggnads-	......... 109	62	10
intendentur-	........ 264	251	42
sjukvårds-	......... 166	103	17
veterinär- . . .	......... 23	74	2
tyg- ........	......... 57	107	30
mobiliserings-	........ 80	56	3
	Summa 2 790	1 672	164

Vid en annan trängkår har en jämförande statistik upprättats över antalet
ärenden, som registrerats å avdelning I under kalenderåret 1933 vid
ett infanteri- och ett kavalleriregemente samt vid en trängkår, samtliga
förband förlagda inom samma garnisonsstad. Densamma återfinnes nedan.

Truppförband

Infanteriregemente
Kavalleriregemente
Trängkår .......

Å avdelning
Inkommande nr

1— 9951
1—1 1171
1—1 138

registrerade

Utgående nr

1—954

1—712

1—857

Antal regements-(lcår-)

order

126

131

En på grund av sin föregående tjänstgöring i expeditionstjänst synnerligen
tränad kårchef uppskattar arbetet med denna tjänst till fem timmar
dagligen.

I fråga om förvaltningsgöromål torde främst böra erinras örn, att dessa
äro och komma att förbliva särskilt krävande för en kårchef, därför att
förvaltningen är förenad med personligt juridiskt och ekonomiskt ansvar.
Ett sådant ansvar påvilar för närvarande kårchef i fråga om en mångfald
förvaltningsärenden av olika slag såsom beträffande samtliga anslag och

1 Värnpliktsärenden i särskild registratur.

Motioner i Andru kammaren, Nr 440.

dessas ändamålsenliga och ekonomiska handhavande, förråd av materiel
och livsmedel såväl för fred och krig, inköp av alla slag, upphandlingar
och kassationer, manskapets utspisning, hästarnas furagering och vård,
sjuk- och hälsovård, underhåll av etablissement och lokaler för förläggning,
utspisning, marketenteri m. m., tillsyn och vård av utlämnad materiel
och motorfordon, drift vid verkstäder av olika slag o. s. v.

För att ytterligare belysa omfattningen av hithörande ärenden anhåller
jag i underdånighet få bifoga en av regementsintendenten vid T 3 utarbetad
V. P. M. (bil. 1) rörande de förvaltningsärenden, å avd. IV — intendenturavdelningen
— som tillkomma kårchef vid trängkår. Förvaltningsärenden
förekomma även i betydande omfattning på andra expeditionsavdelningar
vid en trängkår, särskilt å dess tygavdelning.

Beträffande mobiliseringen har redan i det föregående framhållits, att
denna snarare är mer omfattande vid en trängkår än vid ett infanteriregemente.
Det torde icke vara erforderligt att närmare ingå på hithörande frågor,
vilka på grund av sin hemliga natur i så fall påkalla särskild skrivelse.
För en riktig värdesättning av mobiliseringsarbetets inflytande vid
bedömandet av förevarande fråga är det endast nödvändigt känna, att mobiliseringsplanen
icke är en samling handlingar, vilka en gång upprättade
kunna ligga oförändrade år från år, utan oupplösligt hänger samman med
det ständiga utbildningsarbetet av truppförbandets personal av aila grader
och alla kategorier. Särskilt vid trängtrupperna med dess ringa tillgång
till aktiv personal och dess många tjänster och specialformationer,
måhända ett 40-tal av olika slag, beridna, hästanspända och motoriseradc,
framträder ett behov att målmedvetet inrikta varje mans utbildning på
den tjänst och den befattning, han skall utöva enligt mobiliseringsplanen,
eller att omvänt sett, efter resultatet av en skola eller utbildningskurs verkställa
en ändamålsenlig personalplacering. Alltnog, betydelsen av ett rätt
bedrivet mobiliseringsarbete är vid en trängkår så stor, att dess chef måst
liksom förhållandet är vid infanteri-, kavalleri- och artilleriregementen
samt vid ingenjörkårerna hava vid sin sida en regementsofficer med möjlighet
och förmåga att överblicka verksamheten vid truppförbandet i dess
helhet och med uppgift att enligt kårchefens anvisningar knyta tillsammans
mobiliserings- och utbildningsarbetet.

Vad slutligen angår utbildningen måste denna för att giva ett tillfredsställande
resultat, det må gälla manskapets eller befälets utbildning, omsorgsfullt
förberedas, noggrant övervakas och inspekteras, varefter erfarenheterna
böra bearbetas. Till förberedelserna hör lärarpersonalens undervisning
i reglementen och föreskrifter samt dess pedagogiska träning.
Vidare måste anvisningar utfärdas för arbetet vid olika skolor, kurser och
utbildningsavdelningar samt av kompani- och skolchefer uppgjorda utbildningsplaner
granskas och fastställas. Under utbildningsarbetets gång
är det av vikt att detta av regementsofficer övervakas och inspekteras. Endast
därigenom är det möjligt att inom trängkåren i dess helhet nå (41
enhetligt, målmedvetet resultat. Regementsofficer måste även personligen
leda samövningar mellan olika kompanier, tillämpningsövningar av större
omfattning under sommarsoldatskolans senare del och under regementsövningarna
samt övningar med särskilda ändamål såsom officers- och underofficersövningar.
Regementsofficer måste även vara närvarande vid
tentamina och förhör av olika slag vid det fast anställda underbefälets
skolor, vid aspirant- och .studentskolor lii. lii. Vikten av all under utbildningsarbetet
vunna erfarenheter bearbetas och, där så erfordras, genom

Motioner i Andra kammaren, Nr 440.

rapporter och förslag till högre myndigheter tillgodogöras, torde icke behöva
framhållas. En uppfattning om utbildningsarbetets omfattning ger antalet
skolor under ett arbetsår. Detta uppgår i medeltal per kår för fast
anställt manskap till 8 skolor samt för värnpliktiga till 10 skolor. Därtill
kommer, såsom redan i det föregående framhållits, särskild utbildning till
bilmekaniker, signalister, trafiksoldater, kulsprutemanskap, hovslagare
m. m. Vid Svea trängkår tillkommer dessutom officersaspirantskolan och
två studentkompanier, var för sig uppdelade på tre tjänster: träng, bil och
sjukvård, samt kompani för utbildning av värnpliktiga läkare. Särskilt bör
dessutom i detta sammanhang officers- och underofficersutbildningen
bringas i erinran. Denna utgöres vid trängkår liksom vid varje annat truppförband
av årligen tid efter annan återkommande fältövningar för officerare
och underofficerare, föredrag, övningsritter, krigsspel m. m. Dessa
övningar äro emellertid vid trängen av en alldeles särskild betydelse, därför
att dess personal, även örn den är avsedd för ganska lågt ställda befattningar,
icke får samma tillfälle som vid andra truppslag att föra befäl
vid truppövningar, beroende av bristande tillgång till hästar, anspannsfordon
och bilar. Befälsutbildningen ställer desto större krav på ledaren,
som den på grund av sin natur äger rum inom ramen av högre förband:
armé och arméfördelning. Förberedelserna fordra mycken tid, omtanke
och erfarenhet, örn övningar av nämnda slag skola giva det rätta utbytet.

En återblick på det ovan anförda torde giva vid handen, att de arbetsuppgifter,
som i fredstid påvila en chef för en trängkår, äro av en betydande
omfattning. Det är enligt min mening icke möjligt för en man även
med den bästa vilja och arbetsförmåga att lösa dessa på ett tillfredsställande
sätt. Den av försvarsrevisionen av ekonomiska skäl förordade organisationen
med endast 1 regementsofficer vid varje trängkår bör därför utan
dröjsmål utökas, därest verksamheten vid en trängkår skall giva vad den
bör och måste giva. Det avgörande skälet för mig att nu upptaga denna
fråga har varit, att med endast 1 regementsofficer vid en trängkår — kårchefen
—- denna bliver så bunden av expeditions- och förvaltningsverk -samhet, att han icke kan ägna nödig uppmärksamhet åt utbildningen och
mobiliseringen. Dessa båda verksamhetsgrenar, vilka äro de ojämförligt
betydelsefullaste i det militära arbetet, fordra vid en trängkår, liksom vid
andra truppförband, 1 regementsofficer vid kårchefens sida.

Slutligen torde böra nämnas, att enmanssystemet inom regementsofficersgraden
vid trängkårerna är förenat med vissa särskilda olägenheter, vilka
i och för sig synas mig nödvändiggöra ett frångående av systemet.

Vid de tillfällen, då kårchefen på grund av tjänstledighet, kommendering
eller sjukdom är förhindrad att utöva befälet, inträder för närvarande, såsom
dennes ställföreträdare äldste kaptenen. Denne tillhör i regel den kategori,
som icke ansetts förtjänt av befordran till regementsofficer på stat,
ja, kanske icke ens vid avskedet når nämnda grad. Det oaktat skall han
föra befäl över övriga kompanichefer och kaptener, regementsläkare med
majors tjänsteställning samt regementsintendent med måhända äldre f lill -maktsdatum. En dylik organisation är icke lämplig.

Enligt TjR § 68, mom. 8, i dess genom go nr 479/1933, ändrade lydelse
skola för befordran till regementsofficerarebefattning, med vilken följer
chefskap för regemente (kår), kraven ställas särskilt höga med hänsyn till
det ansvar, som påvilar regementschef (kårchef) i fråga örn såväl regementets
(kårens) utbildning som upprätthållande av en god anda och krigstukt
inom detsamma (densamma). Vid samtliga truppslag utom trängen

Motioner i Andra kammaren, Nr HO.

kan först befordran ske till lägre regementsofficersgrad samt befordran till
regementsofficersbefatlning, med vilken följer chefsskap, ske efter urval
bland dem, som under flera år tjänstgjort och prövats i annan regementsofficersbefattning.
Därigenom har organisationen vid dessa truppslag skapat
goda förutsättningar för besättande av chefsbefattningar enligt TjR
ovan anförda föreskrift. Vad trängtrupperna däremot beträffar måste befordran
till regementsofficer, med vilken följer chefsskap, ske omedelbart
ur kaptensgraden. Det är självfallet, att detta förhållande är ägnat att i
hög grad försvåra ett lämpligt urval. Härtill komma även andra olägenheter.
Sker befordran vid trängtrupperna efter samma ålderslinje som vid
armén i övrigt, d. v. s. till major vid i medeltal 43 års ålder, bliver följden
kvarstående i chefsbefattning under en tid av 12 år, ett förhållande som,
olägligt i och för sig, kan hava högst menliga verkningar för ett truppförband,
därest vederbörande icke visar sig i sin ämbetsutövning motsvara de
ställda förväntningarna. Strävan att undvika dylika förhållanden kan åter
leda till att befordran till regementsofficer vid trängen förskjutes till senare
år än vid övriga truppslag eller som eljest är önskvärt. Det må erinras
om, att de två senast vid trängen till regementsofficer befordrade hade
vid tillfället i fråga en levnadsålder av 48 resp. 50 år.

Till sist må framhållas, att det icke synes riktigt vare sig ur principiell
eller ekonomisk synpunkt att besätta chefsbefattning vid truppförband med
regementsofficer av majors tjänstegrad. Fredsstaberna vid armén hava icke
heller räknat med en sådan anordning i något annat fall än vid tvenne av
arméns trängkårer.

På grund av vad ovan anförts har bifogade förslag till ändring i staten
för officerare och underofficerare med vederlikar m. fl. (bil. 2) vid
trängen i vad rör regementsofficerare blivit utarbetad. Antalet överstelöjtnanter
har upptagits till fyra, samtliga kårchefer. Skäl finnas att i staten
bereda möjlighet till överstebefordran för åtminstone en av dessa kårchefer.
För närvarande har jag icke ansett, att denna fråga bör göras till föremål
för någon framställning. Antalet majorer har upptagits till fem, varav en
för varje trängkår samt en enligt nu gällande organisation avsedd för tränginspektionen.
ökningen av antalet beställningar uppgår sålunda till två
överstelöjtnanter och två majorer, vilka enligt bifogade kostnadsberäkning
(bil. 3) medföra en kostnadsökning av kronor 34 920.

Samtliga arméfördelningschefer, med vilka jag i ärendet samrått, hava
icke blott förklarat sig icke hava något att erinra mot en framställning örn
ändring i staten på sätt ovan föreslagits, utan även velat tillstyrka framställning
i fråga.

Hos Eders Kungl. Majit får jag därför i underdånighet anhålla, att bifogade
förslag till ändringar i staten för officerare och underofficerare med
vederlikar m. fl. vid trängen måtte föreläggas nästkommande års riksdag.

Stockholm den 12 augusti 1934.

Underdånigst
Axel Bredberg.

Inspektör för trängen.

I Thorgny Unge.

Bihang tili riksdagens protokoll 1936. i sami. Nr A38—HO.

Motioner i Andra kammaren, Nr HO.

Bilaga 1.

V. P. M.

rörande de förvaltningsärenden å avd. IV — intendenturavdelningen — sorn
tillkomma kårchef vid trängkår.

De förvaltningsärenden, som i här berörda avseende tillkomma kårchef,
äro i stort desamma som förekomma vid varje truppförband. Någon nämnvärd
skillnad mellan å ena sidan trängkår och å andra sidan exempelvis
infanteriregemente förefinnes icke beträffande de olika målens karaktär
över huvud taget. Antalet mål torde på grund av truppförbandets storlek
i någon mån växla, men huvudsakligen torde målen vara desamma även
om summor m. m. äro mindre. Samtliga remisser avseende truppförbanden
i gemen skola sålunda besvaras även av trängkårerna och samma uppgifter
av alla truppförband insändas.

Till förvaltningsgrenen hörande ärenden äro i regel av sådan natur, att
de icke kunna överlåtas till annan person utan måste av kårchefen avgöras
efter föredragning av vederbörande tjänstegrenschef, med vissa undantag,
där tjänstegrenschefen äger att efter uppdrag å kårchefens vägnar själv
avgöra ärendet. I de flesta fall röra sig förhållandena dock på det ekonomiska
området, och kårchefen blir ensam eller gemensamt med den föredragande
ansvarig för åtgärden. Under sådana omständigheter och med hänsyn till
den mångfald föreskrifter, som måste iakttagas, torde förvaltningsgöromålen
för kårchefen personligen taga väsentlig tid i anspråk.

De viktigaste ärenden, som förekomma inom avdelning IV och som skola
handläggas och avgöras av kårchef, äro i korthet följande.

Periodiskt återkommande ärenden:

1) upphandlingar omfattande livsmedel årligen 3 gånger, bränsle 2 gånger,
ackordshästar 1 gång, rengöringsmedel m. m. 1 gång.

Dessa liksom övriga ärenden förberedas givetvis av tjänstegrenschefen,
men måste dock avgöras av truppförbandschefen, vilket med hänsyn till
att upphandlingsföreskrifterna för närvarande äro rätt omfattande tager
ganska lång tid i anspråk. Därtill kommer ett avsevärt antal kontrakt som
skola underskrivas för dessa upphandlingar,

2) hushållsplaner årligen, avseende användandet av de kåren tilldelade
anslagen till mundering, kasernutredning, förplägnadsutredning, bränsle,
lyse, renhållning, signalmateriel m. m.

3) förrådsinspektioner omfattande — enär bataljonschef icke finnes vid
trängkårerna -— såväl bataljonschef som regementschef tillkommande skyldigheter
enligt gällande intendenturförrådsinstruktion, vartill kommer granskning
och beslut rörande de inventeringar, som skola utföras vid kårens
olika förråd,

4) besiktningar av utrustning såväl vid inryckningar som vid utgående
kontingenter, vilket måste -—- ävenledes därför att mellaninstans av bataljonschef
icke finnes — utföras av kårchefen,

5) rapporter månadsvis återkommande såsom rörande förråden, (magasinsbesked)
och eldning (eldningsrapporter),

6) löneplaceringar, kvartalsvis återkommande för officerare och underofficerare,
samt å andra tider för manskap,

7) handläggning av persedelmål.

Motioner i Andra kammaren, Nr 440.

På icke bestämda tider återkommande förvaltningsgöromål.

Till de periodiskt återkommande ärendena sluta sig självfallet ärenden
av samma natur, vilka äro av sådan omfattning, att de i regel förekomma
dagligen i en eller annan form.

Utredningar och yttranden.

Förekommande utredningar och yttranden taga, även örn de förberedas
av tjänstegrenschefen, betydlig tid i anspråk. Av sådana yttranden kunna
nämnas en del under år 1933 avgivna, nämligen: rapport över förskottens
nedbringande, rapport över den individuella utspisningen, yttrande angående
utbildning av köksföreståndare, angående expensanslaget vid kåren, angående
kollektivavtal, vedeldning, avskrivningsreglementet, eldning med inhemskt
vedbränsle, utredning angående olika lampor och lyktor för krigsbruk,
yttrande rörande traktamentsersättningar, änkepensionering, utspisningsltommissionen,
upphandlingsfrågor och upphandlingsförordningen
m. m.

Instruktioner.

Till kårens förvaltning hänföres även utfärdandet av instruktioner för
underavdelningarna i förvaltningstjänsten. Av dylika instruktioner hava
under år 1933 uppgjorts och fastställts munderingsinstruktion, förplägnadsinstruktion
och belysningsinstruktion, arbeten, som ävenledes taga avsevärd
tid.

Enskilda lägerkassan.

Till avdelning IV anslutande är också förvaltningen av enskilda lägerkassan,
vilken dock vid en trängkår har betydligt mindre omfattning än vid
infanteriregementet, men väl kan mäta sig med motsvarande vid kavallerieller
ingenjörtrupperna.

Kassaförvaltningen.

Vad slutligen beträffar kassaförvaltningen åvila trängkårens chef samma
skyldigheter i vad rör inventeringar av räkenskaperna, vid ombyte av regementsintendenter,
kassakontrollanter, m. m. allt åtgärder, som icke kunna
överlåtas till annan, med mindre kårbefälhavare i kårchefens frånvaro är
beordrad, och som således måste taga viss tid i anspråk.

Bilaga 2.

Förslag till ändringar i stat för officerare och underofficerare
nied vederlikar ni. fl. vid trängen.

Officerare	Antal	Löneplan och löne-grad enligt veder-börligt avlönings-reglemente
överste..................	1	06
Överstelöjtnanter ........	4	05
Majorer..................	5	0 4

Motioner i Andra kammaren, Nr 440.

Bilaga 3.

Kostnadsberäkning.

Enligt nuvarande stat.

En överstelöjtnantsbeställning enligt D-ort...	.... Kr.	9 780	—
» »	» G-ort.. .		10 500	—
Två majorsbeställningar	» C-ort.. .		17 880	—
En majorsbeställning	» F-ort.. .		9 660	—
	Summa kronor	47 820	—
Enligt föreslagen stat.
Två överstelöjtnantsbeställningar enligt C-ort	.... Kr.	19 080	—
En överstelöjtnantsbeställning	» D-ort	.... »	9 780	—
» »	» F-ort	.... »	10 260	—
Två majorsbeställningar	» C-ort	____ »	16 680	—
En majorsbeställning	» D-ort	.... »	8 580	—
» »	» F-ort	.... »	9 060	—
» »	» G-ort	____ »	9 300	—
	Summa kronor 82 740	—

Den föreslagna staten skulle alltså medföra en kostnadsökning av kronor
34 920: —.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1938

116197